SOU 1970:71

Svensk ekonomi 1971-1975 med utblick mot 1990 : huvudrapport

N 4-0 G?

oå (— _ CUL"

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Svensk ekonomi l97l—l975

med utblick mot l990

l970 års långtidsuu'edning Huvudrapport

Statens offentliga utredningar 1970. 71

Finansdepartementet

Svensk ekonomi 1971—1975 med utblick mot 1990

1970 års långtidsutredning HUVUDRAPPORT

Utarbetad inom sekretariatet för ekonomisk planering, finansdepartementet Stockholm 1970

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1970 ALLF 106 2 028

llnnehåll

Förord

Kapitel 1 Resurserna och deras använd- ning ................ 1.1 Syfte och metod ........ 1.2 Tillbakablick på 1965—1970 1.3 Resursemas tillväxt 1970—1975 1.3.1 Bruttonationalprodukten som mått på ekonomisk ut- veckling ......... 1.3.2 Produktionskapaciteten 1970—1975 1.4 Mål och förutsättningar för den framtida utvecklingen ...... 1.4.1 Den internationella bak- grunden ......... 1.4.2 Mål och yttre förutsättningar för ekonomisk politik och utveckling ........ 1.5 Utvecklingsalternativ och avväg- ningsfrågor .......... 1.6 Restriktioner och krav på den ekonomiska politiken ......

Kapitel 2 Sammanfattning i tabellform av grundkalkylen ..........

Kapitel 3 Närmare om utvecklingen inom olika områden ........... 3.1 Befolkningen ......... 3.2 Arbetskraften ......... 3.3 Produktivitet och produktionska-

pacitet ............ 3.4 Produktionen inom olika näringar 3.5 Utrikeshandel och betalningsbalans 3.6 Investeringar

10 16

16

19

22

22

28

31

46

57

66 66 70

83 95 100

36.1 Investeringar i fast realka- pital ........... 124 3.6.2 Lager .......... 130 3.7 Privata konsumtion ....... 132 3.8 Offentlig konsumtion och investe- ring ............. 145 3.9 Finansiell utveckling ...... 149 3.10 Regional utveckling ...... 164 3.11 Inkomstfördelning ....... 173 3.12 Miljövård ........... 189

Kapitel 4 Näringsgrenamas utveckling 197

4.1 Jordbruk ........... 197 4.2 Skogsbruk ........... 201 4.3 Fiske ............. 205 4.4 Industri ........... 208 4.5 Energiförsörjning ........ 229 4.6 Byggnadsverksamhet ...... 234 4.7 Varuhandel ......... 240 4.8 Sarnfärdsel .......... 244 ' 4.9 Bostäder ........... 253 4.10 Vatten och avlopp ....... 262 4.11 Privata tjänster ........ 264 4.12 Offentliga tjänster ....... 273 Kapitel 5 Svensk ekonomi i ett längre perspektiv ............. 304 Kapitel 6 Sammanfattning ...... 320 Appendix 1.Bi1ageförteckning . . 327 Appendix 2. Viktigare källor för 1970 års långtidsutredning ........ 328 Ordlista .............. 330 Tabellförteckning .......... 334 Diagramförteckning - . - ------ 338

ing.-iitt— "i"? 'i'" viii-.! ..” ' '” ?".", . "ait-l; "'"' .i'l' ."""'"""— ,;.1._. . '-"'" ""'"." ' Quill: fll—'i? "." . t"'_."r 1'1'"1"1"H".'" " "l.- "i?" min'iw'i'i'i . ' P;".-

. ”llt-E' 'I" 'lj'u" '#11' nu? ii.,i—r—g. _ _"

.,.”

1.31 13111" f&lrlb' "' Wing.

J

'| " _ ". i l'l'l'l'L' '5'" —'-'l"- " '15'" "l "' 1 '3' 'i. "i (i" . .. ' ". ...i." 1' '!j 'Fiiil'UNH-l" .' ." '. ' ' i" .. '.':av' ' . 'i' ,

. Fä" i? intim'r Taif—m "'In ""-":| ' '.'

? [?fa'yu. "Lula iiiå=!'l. inf Miit-mm!: "I”

") |] i "' W:” .r' r'.-' 191111'1'1' " '.'"l i '..1' "bä-a' ”|" ,. | '» ' " . . h. -.. .il :"Ql' ' '? "' "f l— ' ,.i. "".- .it. i...... .: '--' ,,

" $% ';';-321. " '. J" 551-11. magi-|." .u"'.' . " " ""'"l

i i.. 615”. *. . '. .*2' :..-';'uanJu' "|"Hi '".i " '

.' gi? l:. ä': . '|."""-"' 153315 1kil.;.wm'.'.i'mnm'1r ." Hui-" ...'11.4s 11 .1.'t.1i',

% 'nl'sliy'ulmlbuf ' "| '. . "Mimi-" 1' _.

|.l"|'._.rl l..] nlwdkuu "' ,,uu . |"'| 'åilr " '

"WM' '.'.t'r' fl:. ';';" 'hläi'n'rl ' ' ':'."f' | |la'. ""i Duni." — ..-. år"?"??? I.ig..1..».1.iv 1 " "

Förord

Denna rapport har utarbetats inom finans- departementets sekretariat för ekonomisk planering. Sekretariatet svarar självt för den bedömning av utvecklingstendenserna i svensk ekonomi och den diskussion av de problem och krav dessa ställer för den eko- nomiska politiken som återfinns i rapporten. Det omfattande material som ligger till grund för utredningsarbetet och som insam- lats och bearbetats av skilda myndigheter, utredningsinstitut och organisationer kom- mer efter hand att redovisas i särskilda bila— gor.

Sedan olika remissinstanser hörts, torde regeringens syn på de långsiktiga avväg- ningsproblemen komma att redovisas i kompletteringspropositionen våren 1971.

Arbetet med rapporten avslutades i okto- ber 1970.

1. Resurserna och deras användning

1.1. Syfte och metod

Den svenska ekonomin kännetecknas av en relativt långt gående decentralisering av be- slutsfattande och planering. Företagen har att själva, inom de ramar som ges av den ekonomiska politiken, planera och fatta be- slut om exempelvis produktionsinriktning och investeringsutveckling. En väsentlig del av förhållandena på arbetsmarknaden regle— ras genom frivilligt träffade överenskommel- ser mellan arbetsmarknadens parter. De en— skilda individerna beslutar själva om de dis- ponibla inkomsternas fördelning på konsum— tion och sparande och om konsumtionens sammansättning. Vidare har kommuner och landsting tillerkänts en betydande självstän- dighet i sitt handlande.

Denna decentraliserade beslutsstruktur har bildat en självklar utgångspunkt för såväl de tidigare långtidsutredningama som 1970 års utredning. Utredningarnas uppläggning har betingats av detta förhållande genom att en väsentlig del av arbetet inriktats på att kartlägga de olika ekonomiska beslutsen- hetemas planer och förväntningar. Omfat- tande undersökningar av dessa har bl. a. ut- förts inom industrisektom och inom såväl den statliga som den kommunala sektorn. I likhet med tidigare har vi ansett det vara en. väsentlig uppgift för långtidsutredningen att informera samhällsekonomins olika besluts- fattare om hur andra enheter inom det eko- nomiska systemet ser på framtiden. Inom

ramen för en marknadsekonomi kan denna typ av framtidsinformationer normalt inte utläsas ur de kortsiktiga förändringarna på marknaderna. Det är därför en angelägen samhällsuppgift att förbättra och utvidga inforrnationsunderlaget för alla de beslut som påverkar eller påverkas av det fram— tida utvecklingsförloppet. Arbetet med lång- tidsutredningen bör alltså ses som ett led i en sådan verksamhet.

En sammanställning av detta material över planer och förväntningar avslöjar emellertid en i vissa fall betydande brist på konsistens mellan de olika enheternas uppfattning om utvecklingen 1970—1975. Särskilt iögonfallande är denna för den samlade arbetskraftsefterfrågan, vilken en- ligt planerna vida skulle överstiga tillgång- en. Det blir då en uppgift för den eko- nomiska politiken att skapa betingelser för en balanserad utveckling i den meningen att den planerade förbrukningen av varor och tjänster inte överstiger vad man med förutsedd kapacitet kan beräknas produce- ra under perioden. De av företag och myn— digheter redovisade planerna har alltså un- der utredningsarbetets gång fått successivt revideras för att bringas i överensstämmelse med varandra. En sådan revidering kan emellertid utformas på många olika sätt beroende på vilka målsättningar som vid sidan av kravet på samhällsekonomisk ba- lans förutsätts prägla den framtida ekono- miska politiken.

I denna utredning har vi tagit vissa eko- nomisk-politiska målsättningar som givna. Till dessa hör full sysselsättning och sam— hällsekonomisk balans. Vi har dessutom ut— gått ifrån att den brist på balans i de ut- rikes betalningarna som kännetecknar ut— gångsåret 1970 skall ha eliminerats under den närmaste 5-årsperioden. Vi har här valt att arbeta med två alternativa förut- sättningar i fråga om när denna balans skall vara uppnådd, nämligen 1973 eller 1975. Även i fråga om den offentliga sek- torns utgiftsutveckling har vi infört två olika förutsättningar.

Huvudsyftet med denna utredning har varit att ange de krav på den ekonomiska politiken som dessa olika målsättningar kommer att ställa samt konfrontera dessa krav med de restriktioner som kommer att göra sig gällande under perioden. Varken för ekonomin i sin helhet eller för den stat— liga sektorn får de här redovisade resul— taten uppfattas som förslag till planer för den kommande 5-årsperioden. Avsikten har i första hand varit att klarlägga sambanden mellan ekonomins olika delar och i den betingade prognosens form beskriva kon- sekvenserna av olika alternativa målsätt- ningar. Utredningen bör alltså uppfattas som ett underlag för beslut rörande den ekonomiska politiken.

Statsmakternas ställningstaganden till de här presenterade problemen kan å andra sidan aldrig ta sig den formen att man re— dan nu väljer endast ett av de av oss re- dovisade alternativen som en plan för ut- vecklingen 1970—1975, vilken man sedan skulle följa under hela perioden. Därtill är den svenska ekonomin alltför utsatt för nu oförutsägbara störningar av olika slag. Därtill är även de av oss beräknade ut- vecklingsalternativen alltför osäkra. Det här presenterade utredningsmaterialet bör mot denna bakgrund snarare ses som ett under— lag för valet av strategi för den ekonomis- ka politiken under den kommande 5-års- perioden. Innebörden i detta skulle vara att utformningen av de närmast följande årens ekonomiska politik måste ske mot bakgrund av de målsättningar man väljer

för hela S-årsperioden. Sedan ett eller två år förflutit måste en avstämning ske mot den då realiserade utvecklingen och eventuellt nya beslut fattas mot bakgrund av den yt- terligare erfarenhet som då vunnits. En så- dan användning av långtidsutredningarna förutsätter att dessa inte endast utförs vart femte år, utan att man utformar ett system som innebär en mera kontinuerlig bevak- ning och uppföljning av utvecklingen på längre sikt. Steg i denna riktning har redan tagits genom bl.a. den 1968 publicerade utredningen »Avstämning av 1965 års lång- tidsutredning» (SOU 1968: 24).

I vissa av de tidigare långtidsutredningar— na har frågorna kring själva tillväxtmål— sättningen spelat en framträdande roll. Man har där diskuterat avvägningen mellan kon- sumtion och investeringar mot bakgrunden av den effekt detta kan ha på produktions- kapacitetens tillväxt. Enligt de erfarenheter vi har gjort under arbetet med 1970 års utredning är det emellertid svårt att i kvan- titativa termer precisera de här ifrågava- rande sambanden. Uppskattningarna av de förändringar i investeringsaktiviteten som behövs för att uppnå en given tillväxt i BNP är alltför osäkra för att några distinkt olika alternativ skall kunna presenteras.

Det i detta sammanhang korta tidsper— spektivet har här även stor betydelse på så vis att en väsentlig del av frågorna rörande kapacitets- och produktivitetsutvecklingen under en 5-årsperiod hänger samman med hur man utnyttjar den redan vid periodens början befintliga kapitalstocken. Frågorna rörande skiftarbetets omfattning, införandet av ny teknik och processreglering av det re- dan existerande produktionskapitalet och in- te minst den valda graden av kapacitetsut- nyttjande framstår här som väl så viktiga frågor som problemet om nyinvesteringarnas omfattning. Problemen kring valet av al- ternativa tillväxttakter och de därmed sam- manhängande kraven på kapitalbildningen kommer därför endast att diskuteras i an- slutning till den analys av utvecklingen fram till 1990 som utförts inom denna utrednings ram. Det kan visserligen hävdas att osäker- heten om de grundläggande sambanden in-

te blir mindre vid ett längre tidsperspektiv men utvecklingen under en 20-årsperiod blir dock icke lika bunden av den redan existerande kapitalstocken och dess disposi- tion som fallet är vid en analys av en 5-års- period. Även om man barai räkneexem- plets form har möjlighet att studera utveck- lingen under de närmaste 20 åren kommer dock investeringskvotens utveckling att i detta fall spela en helt annan roll.

Den metodiska uppläggningen av denna utredning har i stort sett följt samma möns- ter som gällt för de två senaste utredning- arna och för vilket en redogörelse lämnats i avsnitt 1.9 i det huvudbetänkande som av- gavs av 1959 års långtidsutredning (SOU 1962: 10). Metodens syfte är att man för varje konstellation av givna målsättningar skall erhålla en totalt konsistent utveck- lingsbild för den svenska ekonomin. Här- vid har man då tagit hänsyn till de eko— nomiska och tekniska restriktioner som gäl— ler, vilket exempelvis innebär att arbets— kraftsefterfrågan håller sig inom ramen för den prognostiserade tillgången, att den sam- lade efterfrågan på varor och tjänster är förenlig med landets produktionskapacitet och att de offentliga sektorernas efterfrå- gan vid full sysselsättning motsvaras av en lika stor minskning av efterfrågan från and— ra sektorer.

Beräkningarna är med undantag för i första hand det finansiella avsnittet utför- da i fasta priser. Denna uppläggning innebär att vi i stor utsträckning måste lämna de frågor obesvarade som har att göra med effekterna av olika spontana eller utifrån kommande förändringar i priser och/eller kostnader. Annorlunda uttryckt kan detta sägas innebära att de prognoser som presen- teras i det följande förutsätter att sådana förändringar icke inträffar eller att de sker i samma takt som gäller i vår ekonomiska omvärld.

Även om den genomsnittliga prisnivån inte skulle förändras under prognosperio- den kommer emellertid med all sannolik- het de relativa priserna mellan olika varor och tjänster att ändras. Jordbruksprisernas relativa förskjutning i förhållande till pri-

serna på flertalet industriprodukter är ett välkänt exempel, liksom arbetskraftens re- lativa fördyring i jämförelse med kostna- derna för utnyttjande av kapital. Endast i ringa utsträckning har vi kunnat ta direkt hänsyn till detta i våra beräkningar. Man kan emellertid hävda att i de trender för produktivitetsutvecklingen och i de olika efterfrågefunktioner som vi uppskattat med hjälp av material från 50- och 60-talen ingår effekterna av de förskjutningar i relativpri— serna som inträffat under dessa perioder. När man då som vi gjort utnyttjar dessa för en framtidsbedömning måste man förutsätta att dessa förskjutningar i stort sett fortsätter enligt samma mönster även under den fram— förliggande perioden. Med undantag för vis- sa enstaka punkter har vi inte haft möjlighet att göra någon annan förutsättning. Med hänsyn till den påtagliga stabilitet som har karakteriserat dessa förändringar under ef- terkrigstiden förefaller dock denna förut- sättning relativt rimlig.

En metodisk nyhet i förhållande till de tidigare utredningarna är att vi denna gång haft möjlighet att studera problemen med hjälp av en ekonometrisk modell1 för den svenska ekonomin. En kortfattad beskriv- ning av denna finns i avsnitt 1.5 och en utförligare dokumentation publiceras i en bilaga till denna rapport (Bilaga 9). För- delen med denna ansats i jämförelse med tidigare är att man lättare kan beakta in- ferdependensen mellan ekonomins olika de— lar. I tidigare utredningar var man i stort sett hänvisad till att angripa detta steg för steg. Den nu använda modellen möjliggör en simultan lösning, vilket medför att man lättare kan studera den ekonomiska utveck- lingen under t. ex. alternativa förutsättning- ar om de ekonomisk-politiska målsättning- arna.

Denna metodiska förbättring har även medfört att vi haft större möjligheter att studera förloppet under perioden 1971— 1975. De tidigare långtidsutredningarna har i stort sett begränsats till ett studium av den genomsnittliga utvecklingen under pe-

1 Denna och en del andra tekniska termer förklaras i en ordlista i slutet av rapporten.

rioden. Med hänsyn till att vi denna gång studerat konsekvenserna av en alternativ målsättning med extern balans 1973, har det dessutom på ett annat sätt än tidigare varit direkt nödvändigt att beakta utveck— lingen under S-årsperiodens olika delar.

Detta skulle i och för sig kunna tas till intäkt för att konjunkturvariationerna bor- de infogas i beräkningarna. Detta har emel- lertid inte varit möjligt annat än på enstaka punkter, vilket innebär att de beräknings- resultat som presenteras i det följande i hu- vudsak återspeglar en från konjunkturvaria- tioner rensad utveckling. Visserligen ger re- sultaten vid handen att stora olikheter kan väntas föreligga mellan periodens olika de- lar men detta sammanhänger då primärt in- te med att vi beaktat olika konjunkturella faktorer utan beror på andra omständig- heter, t. ex. arbetstidsförkortningens förlägg- ning och olikheter i den offentliga konsum- tionens utveckling.

Det av denna utredning täckta ämnes- området har på en del punkter utvidgats i jämförelse med tidigare utredningar. Pro- blemen i samband med en kartläggning av den personella inkomstfördelningens för- ändring har sålunda denna gång blivit före— mål för en relativt omfattande utredning. Miljövårdsfrågoma har tagits upp till be— handling och en särskild undersökning har genomförts av de planerade miljövårdsin- vesteringamas omfattning. Även de regio- nala frågorna har blivit föremål för en i jämförelse med tidigare något utvidgad ana- lys.

Förutsättningarna för långtidsutredning— arnas arbete har i ett väsentligt avseende blivit bättre sedan 1965 års utredning. Un— der särskilt senare delen av 60-talet har det statistiska material som ligger till grund för mycket av utredningens arbete under- gått betydande förbättringar. Särskilt till- komsten av regelbundna beräkningar av BNP från produktionssidan (sektorräkenska— per) har lett till att man nu står på en säk- rare grund än tidigare vid t. ex. analyserna av produktivitetsutvecklingen. Fortfarande nödgas vi visserligen att reservera oss på en rad punkter med hänsyn till osäkerheten i

det statistiska underlaget, men förbättringen är dock påtaglig i förhållande till tidigare.

En bestående osäkerhet kommer dock med all säkerhet att även fortsättningsvis vidlåda utredningarnas utgångsår. Den bild för 1970 som vi utgått ifrån baseras på de informationer som var tillgängliga under september—oktober 1970. Det är givet att denna bild kan komma att förändras i vä- sentliga avseenden när den definitiva statis- tiken för detta år föreligger. Osäkerheten måste anses vara alldeles särskilt stor under ett så utpräglat högkonjunkturår som detta.

De grundläggande problemen som vi be- handlar i denna utredning kan emellertid knappast komma att bli på ett avgörande sätt förändrade av dessa revisioner. Bristen på extern balans i den svenska ekonomin har nu förelegat under flera år och even- tuellt framtida revisioner av bilden för 1970 kan knappast förändra denna problemställ- ning.

1.2. Tillbakablick på 1965—1970

Produktionen

Tillväxttakten i den svenska ekonomin var om man ser till genomsnittet för perioden förhållandevis hög under senare hälften av 60-talet. Enligt de preliminära uppgifter som förelåg hösten 1970 steg BNP volymmässigt med omkring 4 % per år 1965—1970. Det- ta är visserligen betydligt mindre än vad som uppnåddes under första hälften av 60- talet (5,4 % per år) men klart över den lång- siktiga ökningstakten under 50-talet och fredsperiodema under 1900-talets första hälft (ca 3 1/ 2 % per år).

Relativt stora skillnader i tillväxthänseen- de har förelegat mellan olika delar av perio- den. Under de första åren, 1966 och 1967, steg BNP som framgår av diagram 1.2:1 med endast knappt 3 % per år. Därefter följde ett mer expansivt skede. 1968 öka- de BNP med ca 4 % och 1969 hade den kommit upp i närmare 6 % om man får tro nu föreliggande preliminär statistik. Nu- varande uppskattningar för 1970 ger en uppgång med ca 4 %.

Diagram 1.2:1. Bruttonationalproduktens årsvisa utveckling 1950—1970. Ökning i volym från föregående år, procent.

%

”ll

1951 52 53 54 55 56 57 58 59 60 __ genomsnitt under resp 5-årsperiod

Källa: Statistiska centralbyrån

De konjunkturbetingade variationerna i BNst tillväxt var större under den andra hälften av 60-talet än under den första men mindre än under 50-talet och tidigare pe- rioder. Utvecklingen under senare år för- tar inte intrycket av att den ekonomiska expansionen blivit stabilare.

Även befolkningen har ökat, men i be- tydligt långsammare takt än produktionen. 1965—1970 har BNP per invånare genom— snittligt stigit med drygt 3 % per år i volym räknat. En viktig fråga är vilken standard- stegring detta kan ha gett upphov till för olika kategorier — via lönebildning, inkomst- överföringar, offentlig konsumtion osv. Vi har inte kunnat undersöka detta, men i ett senare avsnitt (3.11) söker vi belysa hur för- delningen av de personliga inkomsterna änd- rats sedan 1950.

61 "62 63 64 65 66 57 68 69 70

Tillväxten: bakgrund i arbetskrajtstillgång, internationell koniunkturutveckling och ex- tem balans

Jämfört med första hälften av 60—talet var det främst tre faktorer som 1965—1970 medförde ändrade förutsättningar för den ekonomiska tillväxten i Sverige, nämligen vikande tillgång på arbetskraft, starkare in- ternationella konjunktursvängningar och un- derskott i bytesbalansen.

Tidigare har tillgången på arbetskraft vuxit om än i relativt långsam takt trots förkortningar av arbetstiden. Arbetskrafts- utvecklingen har alltså normalt bidragit till produktionsökningen. Under andra hälften av 60-talet har däremot en inte obetydlig minskning skett för arbetskraftens del. Minskningen uppskattas till 0,9 % per år om man ser till antalet timmar som utför-

Tabell 1.2:1. Bruttonationalproduktens ut- veckling i olika länder 1950—1970. Procent per år.

1950— 1960— 1965— 1960 1965 19701

N

Belgien Danmark Finland Frankrike Irland

Italien Nederländerna Norge Schweiz

»

&)

w

quu & Akbbwöoab wÄbhmmN—H www w mibb—aN—N

Awmmyåhww mmmmymmmm wA-D—OXGAU-AA-h

(» ».

Sverige

Storbritannien Västtyskland Österrike

Totalt för ovanstående 13 västeuropeiska industriländer 4,7

'

upp: 0- P—lO-Ä & &):le (»

&?N

Japan Förenta staterna 3,3 Kanada 4,0

Totalt för samtliga ovanstående 16 industriländer 4,0 5,1

Grekland 5,9 8 Portugal 6 Spanien . . 8, Turkiet 5,8 4

Totalt för ovanstående 4 utvecklingsländer . . 7,3 Totalt för samtliga 4 OECD exkl. Japan 3 9 EEC 5,8 EFTA 3 I Norden 3 6

1 Delvis uppskattning. 2 1953—1960. 3 1954—1960. ' 1956—1960.

Källa: OECD samt för 1970 i vissa fall nationell statistik.

des på den svenska arbetsmarknaden.

Kring mitten på 60-talet dämpades den internationella konjunkturen, till stor del som en följd av stram ekonomisk politik, avsedd att rätta till interna och externa balansrubbningar. Av bl. a. detta skäl brom- sades efterfrågans och produktionens till-

växt i flertalet länder. I Västeuropa stanna- de produktionens ökning 1966 och 1967 vid i genomsnitt ca 3 % per år mot ca 5 % per år under föregående 5-årsperiod. Där- efter gick de internationella konjunkturerna in i ett mer expansivt skede. Uppgången blev efter hand mycket snabb och mot slu- tet av perioden inträffade en tillspetsning med inflatoriska inslag. Speciellt upp- märksammades den snabba prisökningen. Denna gällde nämligen inte enbart de in- terna priserna utan — till skillnad från ti- digare under 60-talet och större delen av 50-talet — drabbade även varor i interna- tionell handel. Konjunkturuppgången förde också med sig betydligt snabbare produk- tionsökning. För hela den senaste S-års- perioden kan den genomsnittliga årliga vo- lymökningen av BNP i Västeuropa beräk- nas till 4 å 4,5 %. I nedanstående tablå jämförs dessa västeuropeiska genomsnitt med motsvarande för Sverige.

1960— 1965— 1968— 1965— 1965 1968 1970 1970

Sverige ,4 8

5 3,2 4,8 , Västeuropa 4, 3 7 5 8

3 9 , , 4,4

Den ländervisa utvecklingen 1965—1970 i Västeuropa samt Nordamerika och Japan redovisas utförligt i tabell 1.2: 1 mot bak- grund av tidigare perioder. Man lägger där bl. a. märke till Japans höga — och accelere- rande — ökningstal. Förenta staternas ex- pansionstakt föll 1965—1970 åter under Västeuropas.

Ett markant inslag under 60-talets sena- re del var oron på de internationella valu- tamarknaderna, vilken om än i mindre ut- sträckning berörde också vårt land. Efter en lång tid av Spekulationer devalverades pundet i november 1967, en åtgärd som följdes av devalveringar i flera länder, bl. a. Danmark. Finland hade redan dessförinnan företagit en nedskrivning av marken. Det lugn som dessa devalveringar förde med sig blev ej långvarigt. Nya spekulationer kom främst att rikta sig mot den västtyska marken och den franska francen. Den sist- nämnda devalverades sommaren 1969 och

D-marken skrevs upp några månader sena- re.

Konjunkturutvecklingen motiverade en successiv höjning av ränteläget i olika län— der. Valutaoron förstärkte denna tendens ytterligare. I samma riktning verkade ock- så tillkomsten av de s.k. eurodollar- och eurobondmarknaderna, där Förenta stater- na tidvis bedrivit en omfattande upplå- ning. De enskilda länderna fick med hän- syn till valuta- och kapitalströmmama an- passa sig till den successivt höjda ränte— nivån, vilket också gällde vårt land. Diskon- tot var i Sverige 1970 (september) 7 % jämfört med 5,5 % 1965 och 5 % 1960.

Utvecklingen i Sverige har rätt nära följt det internationella mönstret. Det kan hävdas att följsamheten varit större än vad som egentligen hade varit önskvärt. Att så blev fallet i periodens början berodde åtminstone delvis på att de underskott i bytesbalansen som då uppstod inkräktade på möjligheter- na att föra en mer expansiv ekonomisk politik än omvärlden. Även senare under perioden har hänsynen till balansen i de ut- rikes betalningarna spelat en stor roll för politikens uppläggning.

Av stor betydelse för vårt lands ekono- miska utveckling har varit att exporten och importen länge varierade samstämt sett över en något längre period. Därigenom kunde mer betydande underskott i bytesbalansen undvikas. De underskott som uppstod vis— sa år kunde dessutom överbryggas med kortfristig upplåning, varför valutareserven växte rätt stadigt under såväl 50-talet som större delen av 60-talet. Resultatet blev ett tillfredsställande »internationellt utrymme» för ekonomisk expansion inom landet. Svängrummet för den ekonomiska politiken utnyttjades för motkonjunkturella åtgärder både 1957—1958 och 1962—1963. Sverige var ett av de få industriländer som länge klarade sig från att komma i betalnings- balanssvårigheter.

Situationen ändrades 1965. Det bytes— balansunderskott som då uppstod har följts av varierande underskott samtliga är där- efter. Trots detta fortsatte valutareserven med vissa avbrott att öka under flera år.

Men fr. o. m. slutet av 1968 började en ut- strömning, som minskade valutareserven kraftigt under 1969 och början av 1970. En viss återhämtning skedde sedan under våren och sommaren 1970. Valutareservens stor- lek framgår av följande tablå (milj. kr. vid slutet av resp. år och månad).

1960 3 082 1968 5 731 1965 5 622 1969 3 878 1966 5 968 1970 (april) 3 492 1967 5 758 1970 (sept.) 3 914

Strukturomvandlingen och dess verkningar

Med den vikande arbetskraftstillgång som kännetecknade 1965-1970 var det endast tack vare betydande produktivitetsförbätt- ringar som produktionen kunde öka så snabbt som den gjorde. Den genomsnittliga produktiviteten — BNP (mätt från produk- tionssidan) per utförd arbetstimme — synes under denna tid ha växt med drygt 5 % per år, vilket är snabbt både historiskt sett och jämfört med andra länder.

Till höjningen av produktiviteten har bl- dragit investeringar i realkapital, tillämpan- de av ny teknik och höjd kvalitet hos ar- betskraften. Noggrannare mätningar har vis- serligen inte kunnat göras men mycket ty- der på att ett betydande bidrag till produk- tivitetsstegringen uppkommit genom att ar- betskraft och kapital omfördelats från låg- produktiva till högproduktiva företag, dvs. genom den s.k. strukturomvandlingen. De mest uppmärksammade inslagen i denna process har varit företagsnedläggningarna samt fusionerna och samarbetsavtalen. Däri har också ingått kapacitetsutbyggnad och nyetablering.

Sådana omställningar har alltid varit en del av den ekonomiska utvecklingen, men ett för efterkrigstiden specith intensivt ske- de inleddes i mitten av 60-talet. Under 1960—1964 berördes enligt arbetsmarknads- styrelsens varselstatistik ca 7000 personer per år av driftsinskränkningar. Fr.o.m. 1965 började antalet stiga för att 1966 ligga på 21 000 och 1967 på drygt 24 000. Enbart nedläggningarna berörde 1967 ca 13 000 personer mot 4 000 år 5 000 under 60-talets

första år. Därefter har nivån varit lägre och 1969 omfattade driftsinskränkningarna 11 000 och nedläggningarna 7 000 personer.

Speciella förhållanden bidrog utan tvivel till att öka antalet nedläggningar och an- nan omställning vid mitten av 60-talet. Dit hör konjunkturdämpningen. Dessutom gav 3-årsavtalet på arbetsmarknaden före- tagen möjligheter att överblicka kostnads- utvecklingen på flera års sikt. Men nämnda faktorer ger inte hela förklaringen. Huvud- intrycket är att man får räkna med rela- tivt hög omstruktureringstakt som ett nor- malt inslag inom det svenska näringslivet.

Omvandlingen av produktionsstrukturen har gått olika snabbt inom olika delar av ekonomin. Den har i mindre grad berört ex- empelvis den offentliga tjänstesektorn, ban- kerna och de privata tjänsterna. Inom han- deln och jordbruket har förändringarna fort- satt i ungefär oförändrat hög takt. Inom in- dustrin har omvandlingen gått påtagligt snabbare än tidigare.

I vissa fall har strukturomvandlingen ska- pat problem inom den svenska ekonomin. Med omstruktureringen har följt en kon4 centration av näringsliv och befolkning till vissa expansiva regioner som varit krafti- gare än vad som varit förenligt med de re- gionalpolitiska målen. Detta har lett till ökade insatser på lokaliserings- och regio- nalpolitikens områden.

Omstruktureringen har i hög grad gällt importkonkurrerande företag och branscher, främst textil- och konfektionsindustrin. Överföringen av produktionsresurser till de expanderande sektorerna har inte gått lika snabbt. Sannolikt har en del av problemen med bytesbalansen kommit den vägen.

Förändringarna har i många fall med- fört stora omställningssvårigheter för de människor som blivit inblandade. De som avskedats vid nedläggningar och rationali- seringar har ofta tvingats byta yrke och bostadsort. Inte så få, mest äldre och han— dikappade, har haft svårt att över huvud ta- get få nytt arbete. Enligt en undersökning inom LO-området har detta gällt så många som 20 % av de avskedade. Enligt samma källa fick dessutom ca 25 % acceptera läg- re löner än de tidigare haft. Man kan av detta se att vinsterna av strukturomvand- lingen haft en tendens att fördelas ojämnt. Detta har lett till kompenserande åtgärder i form av bl.a. stöd åt äldre och handi- kappade, omskolning etc.

Produktionsresultatets användning

Den lägre produktionsökningstakten 1965— 1970 jämfört med tidigare motsvarades på användningssidan av en långsammare till— växt för framför allt bruttoinvesteringarna, vilkas ökning synes ha stannat vid omkring 3,5 % per år jämfört med 6,5 % per år 1960—1965. Avsaktningen faller, som fram- går av tabell 1.2: 2, främst på de privata in- vesteringama.

Trots stimulans via den ekonomiska poli- tiken med bl. a. frisläpp av investeringsfon— der och expansiv kreditpolitik lyckades det inte att höja investeringsnivån inom in— dustrin 1965—1968. Resultatet av de in- vesteringsstödjande åtgärderna blev alltså denna gång betydligt sämre än under kon- junkturavmattningen i slutet av 50-talet. Industriinvesteringarna expanderade på all— var först sedan konjunkturen vänt uppåt

Tabell 1.2:2. Bruttoinvesteringar och konsumtion 1960—1970. Förändring i volym, procent per år. 1960— 1965— 1968— 1965— 1965 1968 1970 1970 Bruttoinvesteringar 6,5 3,4 3,4 3,4 Privata 5,8 0,2 3,7 1,6 Offentliga 6,8 6,6 5,5 6,2 Bostäder 7,6 4,7 —0,4 2,6 Privat konsumtion 5,0 3,1 3,8 3,4 Offentlig konsumtion 4,8 5,0 5,4 5,2 14 SOU 1970: 71

igen men då hölls den totala investeringsvo- lymen tillbaka av att bostadsbyggandet mat- tades.

En stabil tendens som funnits mycket länge i den svenska ekonomin har varit att bruttoinvesteringarna ökat sin andel av produktionen, dvs. att investeringskvoten höjts. Höjningen, som började gå långsam- mare under första hälften av 60-talet, har emellertid upphört helt under andra hälf- ten och efterträtts av en viss nedgång. Om- slaget är så pass markant att det antagligen rör sig om ett trendbrott. Minskningen av investeringskvoten motsvarades på sparan- desidan av en nedgång i hushållssparandet och företagssparandet, som endast delvis motvägdes av ökningen för offentligt för- säkringssparande. främst AP-fonden.

Även den privata konsumtionen bromsa- des upp, mot 5,0 % i årlig ökning 1960— 1965 stod ca 3,5 % 1965—1970.

En kontrast till övriga efterfrågeområ- den har den offentliga konsumtionen utgjort. Dess tillväxttakt accelererade från 4,8 % per år 1960—1965 till drygt S% per år 1965—1970.

Utvecklingen har vidare resulterat i en kraftig ökning av den andel som stat och kommun tar i direkt anspråk för konsum- tion och investering från 30 % 1965 till 34 % 1970. Det är kommunerna som helt svarat för denna. Den kommunala expansio- nen gick betydligt snabbare 1965—1970 än tidigare under 60-talet och under 50-talet (se tabell 2: 6 i kapitel 2). Bakom ligger framför allt de ökade insatserna inom un- dervisning, sjukvård och socialvård. Urba- niseringen i kombination med bilismens fortsatta frammarsch har också betytt myc- ket.

Inkomster och priser

Hushållsinkomsterna beräknas som man kan se av tabell 1.2: 3 ha ökat med knappt 8 % per år 1965-1970 jämfört med ca 9 % per år 1960—1965. Uppbromsningen av öknings- takten motsvarar ungefär förändringen i ut- vecklingstakt för antalet arbetade timmar. Inkomstökningen per timme synes alltså ha

fortsatt i ungefär oförändrad takt. De dis- ponibla inkomstemas uppgång stannade vid knappt 2,5 % per år 1965—1970, räknat i volym, mot inemot det dubbla under för- sta hälften av 60-talet. Den lägre ökningen 1965—1970 för disponibel inkomst än för privat konsumtion återspeglar nedgången i hushållens sparkvot.

Konsumentprisema steg med i genomsnitt ca 4,5 % per år 1965—1970 jämfört med 3,6 % 1960—1965. Man kan således konsta- tera en viss acceleration i prisutvecklingen i Sverige liksom i flertalet andra länder. Till skillnad från konsumtionsområdet synes det för investeringarnas del ha funnits en svag tendens till dämpad prisökning, vilken dock helt är hänförlig till avmattningsåren efter mitten på 60-talet. Ett markant inslag på prisområdet har varit att export- och im- portprisema uppvisat relativt kraftiga ök- ningar, som man får gå tillbaka ända till början av 50-talet för att finna motsvarighe— ter till.

Den förra långtidsutredningen och den fak- tiska utvecklingen

1965 års långtidsutredning (LU 65) beräk- nade att BNP skulle öka med 4,1 %1 per år 1965—1970. Nedgången från den betyd- ligt högre tillväxttakten under förra hälften av 60-talet motiverades av omslaget till minskning av tillgången på arbetskraft. Den faktiska ökningen beräknas nu som nämnts till närmare 4 %. I början av perioden un- dersteg de realiserade ökningarna långtids— utredningens genomsnittstal betydligt. Detta kompenserades dock nästan helt av den snabbare expansionen under periodens se- nare år.

Minskningen av arbetskraftstillgången i timmar beräknas ha blivit något större än vad man antog 1965 (0,9 % mot 0,3 % per år). I gengäld realiserades en snabbare pro—

1 Denna siffra ur LU 65 liksom vissa andra här nämnda avviker något från dem som angavs idess rapport (SOU 1966: 1) på grund av om- räkning till nuvarande definitioner och annan prisnivå (1959 års).

1950— 1960— 1965— 1965— 1968— 1960 1965 19701 1968 19701 Priser Genomsnittlig inhemsk prisnivå 4,7 4,2 4,6 4,6 4,6 Privat konsumtion Enligt konsumentprisindex 4,6 3,6 4,4 4,2 4,8 Enligt nettoprisindex . . 3,2 3,9 3,1 5,0 Offentlig konsumtion 6,2 6,8 7,0 7,6 6,0 Bruttoinvesteringar Totalt 4,8 4,2 3,9 3,4 4,8 Byggnader och anläggningar 5,0 4,4 4,2 3,7 5,1 Maskiner och transportmedel 4,6 3,7 3,4 2,9 4,2 Import av varor 2,2 1,5 2,4 0,6 5,1 Export av varor 3,2 1,3 2,5 0,6 5,4 Inkomster Hushållens inkomstsumma, löpande priser 8,6 9,1 7,8 6,9 9,1 Disponibel inkomst, löpande priser 7,8 8,4 6,8 6,3 7,6 Disponibel inkomst, volym 3,0 4,5 2,3 2,0 2,7

1 Delvis uppskattning.

Källor: Uppskattningarna för 1970 enligt uppgifter i samband med konjunkturinstitutets höst- rapport. I övrigt har följande källor använts. Genomsnittlig inhemsk prisnivå: Nationalräkenskapernas deflateringsindex för privat och offentlig konsumtion, bruttoinvesteringar och la- gerförändringar: Privat konsumtion: Offentlig konsumtion, bruttoinvesteringar:

Konsumentprisindex resp. nettoprisindex Nationalräkenskapernas deflateringsindex för offentlig konsumtion resp. bruttoinvestering

Import, export: Statistiska centralbyråns pris- och volymberäkning för utrikeshandeln. Inkomster:

duktivitetsstegring än kalkylens.

Om man ser till produktionsresultatets an- vändning har den privata konsumtionen ut— vecklats i linje med beräkningarna som framgår av nedanstående tablå (% per år 1965—1970).

Enl. Faktiskt LU 6 BNP + 4,1 + 3,9 Privat konsumtion + 3,4 + 3,4 Offentlig konsumtion +4,5 + 5,2 Bruttoinvesteringar + 5 , 1 + 3,4

En väsentlig avvikelse föreligger däremot för bruttoinvesteringarna, som ökat mindre än kalkylerat, beroende på en svagare ut- veckling för de privata investeringarna och bostadsbyggandet. En snabbare ökning än som beräknades har däremot den offentliga konsumtionen undergått.

Nationalräkenskaperna

1.3 Resurserna: tillväxt 1970—1975 1.3.1 Bruttonationalprodukten som mått på ekonomisk utveckling

Som mått på produktionens utveckling an- vänds i denna rapport bruttonationalproduk- ten (BNP). Detta mått har alltså en central ställning i analysen. BNP-begreppet har dis- kuterats flitigt under senare år och man har därvid ibland ifrågasatt om det är använd- bart för att mäta ekonomiska framsteg. Det kan därför vara skäl att något beröra BNP- begreppets innebörd och förhållande till gängse målsättningar för den sociala och ekonomiska utvecklingen. Dessa problem har sedan mycket lång tid diskuterats i den ekonomiska litteraturen.l Från mer prak— tiska utgångspunkter har problemet behand—

1 Se t. ex. Pigou »The Economics of Welfare» från 1920. En utförlig systematisk diskussion från senare tid finns i t. ex. Mishan »Welfare Economics», 1967.

lats av bl. a. 1955 års långtidsutredning.2

Produktionsresultatet kan betraktas från två sidor. Antingen kan man se det som värdet av de varor och tjänster som an- vänds till konsumtion, investering eller ex- port (efter avdrag för import) eller också kan man betrakta det som summan av de olika näringsgrenarnas förädlingsvärde, dvs. deras bidrag till den totala produktionen. Mäter man produktionen ur den första as- pekten erhåller man BNP från användnings- sidan, i det andra fallet erhåller man BNP från produktionssidan. Beräkningen av BNP och dess delkomponenter sker inom natio- nalräkenskapssystemet.3

BNP-begreppet mäter endast vissa sidor av den ekonomiska utvecklingen, medan and- ra lämnas utanför. I detta avsnitt skall dis- kuteras dels vad som ingår i BNP, dels med vilken precision mätningen av de in- gående posterna sker, dels vad BNP inte alls eller endast ofullständigt belyser. Des- sa frågor går delvis in i varandra. Några viktigare aspekter skall belysas punktvis.

1. I BNP inräknas i stort sett endast vär- det av de varor och tjänster som köps och säljs (på olika marknader). Däremot ingår inte resultat av produktiv verksamhet som utförs utanför marknadshushållningcn, t. ex. olika sysselsättningar i hemmen — såsom matlagning, städning och barnpassning — oavlönat arbete i föreningar osv.

2. Den standardstegring som uppstår ge- nom ökad fritid faller också utan för BNP. Sådana avgränsningar som 1. och 2., vil— ka är beräkningstekniskt motiverade, vål- lar knappast några större olägenheter för den ekonomiska analysen så länge fördel- ningen av den tid som ägnas förvärvsarbe- te respektive arbete i hemmct eller fritids- sysselsättningar är oförändrad från år till år. Om däremot — för att ta ett aktuellt ex— empel — det ökade förvärvsarbetet bland gif- ta kvinnor åtföljs av mindre insatser i hem— met, vilka i stället ersätts med att man kö- per färdiglagad mat, anlitar tvättinrättning- ar, lämnar barnen till daghem osv. blir ef— fekten en annan. Den förändring i produk- tionssiffrorna som uppstår härav måste vär- deras och tas med i bedömningen. I än högre grad är detta fallet med det utbyte

som görs av en möjlig produktion mot ökad fritid i den nu aktuella relativt kraftiga ar- betstidsförkortningen. BNP-kalkylen utgör i detta fall ett användbart analysinstrument, eftersom man på grundval av den kan be- räkna vad det kostar, mätt i varor och tjäns- ter, att ta ut ökad fritid. Avvägningsproble- matiken blir klarare om man får belyst hur mycket inkomst och därmed köpmöjligheter som ges upp i och med att arbetstiden mins- kar. Detta gäller naturligtvis först och främst de samhällsekonomiska ställningsta- gandena men därigenom också indirekt vå- ra egna individuella.

3. Den offentliga konsumtionen i form av undervisning, sjukvård, försvar, polis- tjänster etc. omsätts inte på en marknad med prisbildning. I den mån avgifter eller liknande tas ut motsvarar de i allmänhet inte något marknadspris som avspeglar hur konsumenterna värderar dem. Dessa kon- sumtionsposter infogas nu i BNP—beräk- ningarna från kostnadssidan med ett belopp som motsvarar summan av löner, omkostna- der för förbrukade varor och tjänster (t. ex. medicin inom sjukvården) samt viss scha- blonmässig avskrivning på realkapitalet i form av byggnader osv. Det innebär ut— tryckt på annat sätt att någon höjning av de stats- och kommunalanställdas produkti— vitet inte inkalkylerats. Eftersom det san- nolikt pågår en produktivitetshöjning även för dessa kategorier blir slutsatsen att den offentliga konsumtionen volymmässigt ökar snabbare än som framgår av nuvarande nationalräkenskapsberäkningar. Vissa räk- neexempel som belyser storleken av vad som inte registreras finns i avsnitt 3.3. Även BNP underskattas, åtminstone i den mån som de offentliga verksamhetsgrenarnas tjänster är av direkt konsumtionskaraktär. Liknande svagheter vidlåder även produk- tionsberäkningarna för en del andra tjänste- sektorer, t. ex. banker och försäkringsbolag, där ett endast schablonmässigt produktivi-

2 SOU 1956: 53, särskilt sid. 37—39, till vilken framställningen här nära anknyter. ?” 3 Dess dennitioner ansluter fr. o. m. 1970 nära till det av FN utarbetade och rekommenderade »Standardised National Accounting System» (SNA). De svenska siffrorna är därför numera direkt jämförbara med andra länders.

tetspåslag gjorts.

4. Vid en genomgång av vad BNP täc- ker kan det vara skäl att påminna om att däri inräknas inte enbart materiellt beto- nade produkter som mat, kläder, maskiner och konsumtionsartiklar av olika slag. BNP registrerar även kulturell och andlig verk— samhet. Undervisning och forskning, präs— tens förkunnelse, teater och film, poesi och prosa etc. inräknas, dock med den inskränk- ningen att de upptas till de belopp varmed de betalas.

5. Bakom beräkningen av BNP ligger ett mycket komplicerat statistiskt insamlings- och beräkningsarbete. Det gäller ju att fånga in den ekonomiska verkligheten i hela dess mångfald. Speciellt svårt är det att elimine- ra prisförändringarna för att komma fram till volymutvecklingen. Beräkningarna blir därför i vissa stycken schablonartade och riskerna för direkta mätfel är stora. En fingervisning om detta ger de inte oväsent- liga revideringar som gång efter annan får göras av siffrorna för gångna perioder. Ett utslag av denna osäkerhet är t.ex. att be- räkningen av BNP från användningssidan skiljer sig från beräkningen från produk— tionssidan. För 1965—1970 ger den förra en årlig volymförändring på ca 4 %, den se- nare ca 4,5 %. Dessa förhållanden under— stryker nödvändigheten av en viss försik- tighet vid användningen av BNP och öv- riga storheter i nationalräkenskaperna.

6. Efter denna antydan av vad BNP är, står det klart att mycket som ingår i mänsk- lig välfärd faller utanför, även om man be- gränsar sig till endast de ekonomiska och sociala aspekterna av tillvaron. Vad är det då som saknas? Med i en bedömning mås— te komma hela miljön kring människan — i arbete, på fritid och i samband med boen- det — men också hälsa, trygghet och andra sidor av välbefinnande, dvs. företeelser som man ibland brukat kalla de »kvalitati- va» sidorna av utvecklingen. Vill man få en allsidig belysning av vad som uppnåtts i ekonomiskt och socialt hänseende bör den nuvarande BNP-kalkylen kompletteras med en resultatredovisning även för kvalitativa välfärdskategorier av nämnt slag. BNP mä- ter flöden (vanligtvis under ett år) av mark-

nadsförda varor och tjänster. Den komp- letterande kalkylen skulle mäta de kvali- tativa sidorna av ekonomisk utveckling så- som miljö, hälsa och välbefinnande. Också i dessa fall kan man kanske tala om flöden. Det måste under alla omständigheter vara en kalkyl som innefattar såväl vinster som förluster, eftersom effekterna av ekonomisk aktivitet inte sällan är negativa som i fallen miljöförstöring, riskerad hälsa osv.

Vissa aspekter av dessa kvalitativa ele- ment finns emellertid med i nuvarande BNP, nämligen i den utsträckning de kos- tar pengar, alltså har åsatts ett pris. Så- lunda ingår utgifter för hälso- och sjukvård. miljövårdsinvesteringar, bostadsbyggande, fritidsanläggningar osv. Men naturligtvis rör det sig endast om mycket begränsade aspek— ter av det diskuterade komplexet. Luckorna kan illustreras med följande. När det gäl— ler faktorer som rör hälsan är för sjukvår- dens del endast de direkta utgifterna med men däremot inte deras effekt på hälso— tillståndet. På samma sätt finns utgifterna med för å ena sidan gymnastik och frilufts- liv och å andra sidan alkohol, tobak m.m., men inte dessas positiva eller negativa på- verkan. Ej heller registrerar BNP hälsoris- kerna av dåliga arbetsplatsförhållanden, un- dermåliga bostäder osv.

Egentligen skulle en sådan mer fullstän- dig kalkyl för mänsklig välfärd innehålla två moment, nämligen beräkningar av dels kapitalstockar eller fonder, dels avkastning- en av dessa. Redan nu görs kapitalstocks- beräkningar för realkapitalet. Bruttoinves- teringarna i byggnader och maskiner med- för tillskott till kapitalstocken, medan för- slitning och utmönstring åstadkommer minskningar. Nettoresultatet blir en ökning eller minskning av realkapitalstocken. På analogt sätt kan man tala om att det ex- empelvis finns en kapitalstock av rent vat- ten, som minskar genom utsläpp av förore- ningar, men som ökar genom förbättrad rening. Motsvarande kapitalstockar kan sä- gas finnas för ren luft, boendemiljö, hälsa osv., vilka påverkas negativt eller positivt av olika faktorer i den ekonomiska utveckling- en och åtgärder som vidtas i samband med denna. Detta kapital är delvis bundet till

nuvarande generation, men delvis repre- senterar det vad som skall ges i arv till näs- ta (rent vatten, natur osv.).

Precis som i fråga om realkapitalet ger även dessa andra kapitalstockar avkastning, dock med den skillnaden att den kan vara positiv eller negativ. När det gäller miljö kommer exempelvis avkastningen i form av trivsel eller otrivsel och upplevelser av skön- het eller fulhet. Denna avkastning ökar el- ler minskar den mänskliga välfärden och påverkar sålunda denna på liknande sätt som de varor och tjänster som inräknas i BNP.

Det är naturligtvis orimligt att tänka sig försök till registrering av alla dessa kvali- tativa aspekter av tillvaron. Många av dem kan inte göras till föremål för några som helst rimliga kvantifieringar. Men i vissa fall skulle det utan tvivel vara möjligt. Även då skulle det emellertid bli fråga om sköns- mässiga kalkyler av vad ren luft, rent vat- ten, god hälsa etc. är värda. Mycket talar dock för att sådana kalkyler skulle ge bättre beslutsunderlag än vad nuvarande intuitiva metoder gör. Man skulle vid avvägnings- diskussioner tvingas ta hänsyn till fler rele- vanta faktorer och sammanhang och göra detta på ett mer systematiskt sätt.

Nationalräkenskaperna har inte varit ut- formade med avsikt att mäta den totala väl- färdsutvecklingen. De har heller inte ut- getts för att vara det. En genomgång av den politiska debatten, motiveringar för refor- mer i propositioner, partiprogram etc. skul- le säkert visa att BNP-begreppet inte heller uppfattas så i seriösa politiska samman- hang. I diskussionerna om arbetstidsför- kortning, daghem, ATP, miljövård, kraft- verksutbyggnader etc. har mycket uttryck- ligt hänsyn tagits till såväl kvantitativa som kvalitativa effekter. Problemet har emeller- tid varit att hopsummeringen och avväg- ningen fått göras på intuitiva grunder och utan den hjälp som kvantifieringar av stor- leken på olika poster skulle ge.

Sammanfattningsvis kan konstateras att BNP-begreppet är fullt adekvat för analys av produktionskapaciteten och därmed re— sursutrymmet för framtida konsumtion, ka— pitalbildning, utrymme för u-landsbistånd,

bytesbalansmål etc. Däremot kan det en- dast tjäna som utgångspunkt och referens— ram när det gäller välfärdsaspekterna och de kvalitativa sidorna i övrigt av den eko— nomiska och sociala utvecklingen.

1.3.2. Produktionskapaciteten 1970—1975

Av grundläggande betydelse för tillväxten av produktionskapaciteten är arbetskraftens ut— veckling. Som närmare redovisas i avsnitt 3.2. och i bilaga 1 väntas befolkningen i de s.k. aktiva åldrarna växa mycket svagt 1970—1975. Detta medverkar till att den totala arbetskraften ökar med ca 90 000 till 4,0 miljoner personer 1975. Ökningen fal— ler helt på de gifta kvinnorna, vilkas rela- tiva arbetskraftstal förutses stiga i samtliga åldersgrupper. Antalet män och ej gifta kvinnor i arbetskraften beräknas däremot minska. I kalkylen förutsätts en nettoimmi- gration på 20 000 personer per år, vilket för hela perioden medför ett tillskott till arbets- kraften om ungefär 50 000 personer.

Den arbetskraftsutveckling som förutses 1970—1975 innebär i stort sett att den sva- ga antalsmässiga ökning i arbetskraftstill- gången som rått sedan 60-talets mitt består. Situationen blir för övrigt likartad även un- der senare delen av 70-talet.

Den förutsatta utvecklingen torde inte komma till stånd utan olika former av sam- hällsinsatser. Det starkare inslaget av gifta kvinnor kräver betydande åtgärder för att lösa problemen kring vård och tillsyn av barn. Det ökade inslaget av utländsk ar— betskraft förutsätter åtgärder för dess ut- bildning och anpassning. Det ökade insla- get av arbetskraft i högre åldrar aktualise— rar också åtgärder för att bereda den sys- selsättning.

Beräkningen av antalet personer i ar-_ betskraften måste, när man bedömer resurs- utvecklingen, kompletteras med uppskatt— ningar av arbetstiden. Arbetskraftsvolymen, mätt i antal arbetade timmar, påverkas även av variationer i andelen deltidsarbetande, av frånvaron från arbetet och inte minst vik- tigt av förändringar i arbetstidens längd. De olika antaganden som gjorts på dessa punk-

Tabell 1.3:1. Arbetsproduktivitetens utveckling inom olika sektorer 1950—1975. Föränd- ringar, procent per år.

Sektor 1950—1960 1960—1965 1965—1970 1970—1975 Jordbruk, skogsbruk m.m. 3,3 5,1 9,3 8,0 Industri och kraftproduktion 4,2 7,7 7,6 7,6 Byggnadsverksamhet 0,9 4,8 2,5 3,5 Summa varu- och kraftproduktion 3,9 7,6 7,4 7,3 Privata tjänster 3,0 4,6 4,1 4,2 Offentliga tjänster 0,0 -—O,4 0,0 0,2 Summa tjänsteproduktion 2,3 3,1 2,7 2,7 Totalt 3,3 5,6 5,2 4,9

Anm. I »privata tjänster» ingår varuhandel, samfärdsel, fastighetsförvaltning, restaurang och ho- tell, bank-, försäkrings— och uppdragsverksamhet samt övriga privata tjänster.

ter finns närmare redovisade i avsnittet 3.2 och i bilaga 1. Sammantaget innebär be- räkningarna att den totala timvolymen mins— kar med i genomsnitt 0,8 % per år 1970— 1975. Särskilt kraftig blir förändringen un- der de år arbetstidsförkortningen tas ut. Vi har förutsatt att detta sker 1971 och 1973. Timvolymen skulle därmed under vartdera året sjunka med ca 2 % medan den under övriga år skulle bli i stort sett oförändrad.

Av timvolymens utveckling följer att till- växten i de reala resurserna i den svenska ekonomin måste komma till stånd genom ökningar av produktionen per arbetstimme. Produktiviteten inom de olika delsektorer- na av ekonomin har uppvisat mycket starka stegringar under 60-talet. Inverkan härav på produktivitetsutvecklingen för hela BNP har emellertid motverkats av en successivt änd— rad näringsgrenssammansättning med ökat inslag av arbetskrävande privat och offent- lig tjänsteproduktion.

Produktiviteten har under 60-talet för flertalet sektorer uppvisat en stabil och av konjunktur— och arbetsmarknadsförhållanden relativt oberoende utveckling. Den fortsat- ta produktivitetsutvecklingen har vi sökt belysa med hjälp av planmaterial och ex— pertbedömningar och även analyserat ge— nom särskilda beräkningar. Frågan har främst varit om den snabba stegringstak- ten under 60—talet kan väntas bestå under 70-ta1ets första hälft, eller om man kan pe- ka på faktorer som tenderar att förstärka eller dämpa denna utveckling. Resultatet av

de bedömningar vi därvid kommit till re- dovisas i tabell 1.3: 1.

Som framgår av tabellen överensstämmer i flertalet fall den produktivitetsutveckling som förutses för 1970—1975 inom de olika sektorerna helt med eller ligger mycket nära den trendmässiga utvecklingen under 60— talet. Motiveringarna för bedömningarna ges i redogörelserna för de olika näringsgrenar- na i kapitel 4.

Det bör betonas att om produktiviteten sektor för sektor skall utvecklas lika snabbt som under 60-talet, krävs att en rad bakom- liggande förutsättningar realiseras. Sålunda krävs en fortsatt snabb kapitalbildning som successivt ökar mängden kapital per arbets- timme. Som närmare behandlas i avsnitt 3.3.3 är det svårt att mer exakt ange vad den förutsedda produktivitetsutvecklingen fordrar i fråga om investeringar. Redan vid nuvarande investeringsnivå sker en relativt snabb ökning av realkapitalstocken, vilken i kombination med det vikande arbetskrafts— utbudet leder till en snabb ökning av mäng- den kapital per arbetstimme.

Produktivitetseffekterna av den ökade ka— pitalinsatsen är på ett komplicerat sätt sam- manvävda med införandet av ny teknik och med utnyttjandet av stordriftsfördelar. Ut- förda analyser har antytt att dessa fakto- rers betydelse ökat under 60-talet. De olika faktorernas relativa betydelse har emellertid inte kunnat preciseras på ett tillfredsstäl- lande sätt. Vi har därför varit hänvisade till att i första hand grunda uppskattning-

Tabell 1.3:2. Arbetskraftens, produktivitetens och BNst förändringar 1950—1975. Pro- cent per år. 1950—1960 1960—1965 1965—1970 1970—1975 Arbetskraft i timmar 0,1 0,3 —0,9 —0,8 BNP per arbetstimme 3,3 5,6 5,2 4,9 BNP från produktionssidan 3,4 5,9 4,3 4,1 BNP från användningssidan 3,4 5 4 3 9 3 8

arna av den framtida investeringsutveckling- en på de särskilda sektorstudierna. Resul- taten finns närmare redovisade i avsnitt 3.6 av vilket framgår att de totala investering- arna förväntas öka med i genomsnitt 3,5 % per år 1970—1975. Kompletterande analy- ser, som utförts med hjälp av olika produk— tionsfunktionsansatser, visar att en inves— teringsökning av denna omfattning väl lig- ger inom ramen för de krav som den an- tagna produktivitetsutvecklingen ställer på kapitalinsatsens ökning.

En väsentlig betingelse för den snabba produktivitetsstegringen under den senare hälften av 60-talet synes ha varit den öka- de takten i det svenska näringslivets struk- turomvandling. Företag har lagts ned i ökad omfattning och fusioner har lett till omfat- tande omorganisationer av produktionen. Denna utveckling har medfört att ökade krav ställts på arbetskraftens rörlighet, så- väl regionalt som mellan branscher och fö- retag. Viss del av arbetskraften har haft svårt att finna nya och fullvärdiga syssel- sättningar, vilket föranlett en stark utbygg— nad av samhällsinsatserna på närings-, ar- betsmarknads- och utbildningspolitikens om— råde. I vår kalkyl har förutsatts en fortsatt snabb strukturomvandling och hög produk- tivitetstillväxt, vilket reser krav på en fort- sättning av denna utbyggnad. Konflikten mellan dels snabb produktivitetsökning och tillväxt, dels andra välfärdsmål behandlas senare i denna rapport.

Här har endast berörts några av de vä- sentligare betingelserna för att den sektor— visa produktivitetsutvecklingen enligt tabell 1311 skall komma till stånd. Konsekven- serna för den totala BNP-kapacitetens ut- veckling kan emellertid inte preciseras förr- än man i stora drag tagit ställning till hur

sektorsammansättningen utvecklar sig un- der den aktuella perioden. Detta i sin tur kan inte göras förrän man tagit ställning till de centrala avvägningsfrågorna rörande resursemas användning.

Den sektorsammansättning som ingår i vår grundkalkyl innebär, tillsammans med gjorda antaganden om den sektorvisa pro- duktivitetsutvecklingen och arbetskraftstill— gången, att BNP-kapaciteten stiger med i genomsnitt 3,8 % per år.1 Till följd av att arbetstidsförkortningen i sin helhet förut- sätts bli uttagen senast 1973 varierar till- växttakten starkt under perioden: för 1970— 1973 har den beräknats till endast 3,1 % per år medan den för de två återstående åren väntas stiga med 4,8 % per år. En sammanfattning av de antaganden som gjorts här rörande arbetskraftens, produkti- vitetens och BNP-kapacitetens förväntade utveckling ges i tabellen 1.3: 2.

Beräkningarna har endast syftat till att bedöma hur mycket de framtida produk- tionsresurserna kan växa. Hur stor del av denna kapacitet som faktiskt kommer att kunna utnyttjas blir beroende av en rad omständigheter. De arbetskraftsberäkningar som ligger till grund för kapacitetskalkylen bygger t. ex. på förutsättningen att syssel- sättningsgraden under perioden blir hög.

1 Denna uppskattning av tillväxten avser BNP mätt från användningssidan. Enligt de svenska nationalräkenskaperna ligger emeller- tid tillväxten i BNP mätt från produktionssidan något högre. De beräkningar som redovisats i detta avsnitt har tagit sin utgångspunkt i be- räkningar från produktionssidan och har gett som resultat en BNP-tillväxt på 4,1 % per år. Den diskussion om avvägningsfrågor som följer utgår emellertid från uppskattningar av an- vändningssidans utveckling, vilken bedömts ligga 0,3 procentenheter lägre.

Skulle man av konjunkturella skäl eller på grund av hänsyn till den externa balansen tvingas in i en situation med lägre grad av sysselsättning minskar takten i den realise- rade tillväxten av BNP.

Det ligger i sakens natur att beräkning- ar av det här slaget måste vara behäf- tade med betydande osäkerhet, vilket på olika sätt beaktas i det följande. Vi har dock valt att lägga en ökning av BNP med 3.8 % per år till grund för vår grundkalkyl.

1.4. Mål och förutsättningar för den fram- tida utvecklingen

l.4.1 Den internationella bakgrunden U tvecklingsperspektiv och ekonomisk politik

Den ekonomiska expansionen i industrilän- derna har under 50- och 60-talen varit av— sevärt snabbare än under någon lika lång period tidigare. Under 60-talet var den ge- nomsnittliga årliga tillväxttakten för de län— der som i dag tillhör OECD 4,8 %. Skill- naden i produktionstillväxt mellan länder- na var inte så stor bortsett från å ena si- dan Japan med en extremt snabb tillväxt (11 % per år) och å andra sidan Storbri- tannien med en svag tillväxt (mindre än 3 % per år). För området som helhet däm- pades tillväxttakten något under senare de- len av 60-talet, huvudsakligen som en följd av lägre tillväxt i Förenta staterna.

Flera av de mål som uppställts för den ekonomiska utvecklingen under decenniet visade sig svåra att uppnå. Priskänsligheten vid högt kapacitetsutnyttjande i produktio- nen ökade och prisstegringstakten blev hög. trots att den ekonomiska politiken till stor del utformats med sikte på pris- och kost- nadsstabilisering. Ett annat problem under 60-talet var störningar i den yttre balansen för flera länder, på underskottssidan främst Storbritannien och Förenta staterna och på överskottssidan Västtyskland. Den ekono— miska politiken kom också tidvis, särskilt under 60-talets sista år, att inriktas på att undanröja dessa externa balansrubbningar. Förändringar av växelkurser och interna-

tionella stödåtgärder underlättade återgång- en till gynnsammare betalningslägen, och världshandelns tillväxttakt tycks inte i så hög grad ha påverkats av ojämvikterna. Det kan också noteras att bidragen till ut- vecklingsländema, räknat som andel av bi- dragsländernas bruttonationalprodukt, inte ökade under 60-ta1et.

Strukturomvandlingen i industriländerna fortsatte i snabb takt. Arbetskraft flyttade från jordbruk till främst servicenäringar. Sysselsättningen inom jordbruket minskade i genomsnitt med 3—4 % per år och jord- bruksproduktionen ökade långsammare än produktionen inom industri och service- näringar. Produktiviteten i OECD-länderna ökade snabbt under hela 60-talet, genom- snittligt med 3 1/2—5 % per år om måttet är BNP per sysselsatt. Avsevärt snabbare ökade produktiviteten i Japan (ca 10 %) medan en lägre takt än genomsnittet note- rades i Förenta staterna och Storbritan- nien.

Industriländernas handel har expanderat i snabbare takt än produktionen. Sannolikt har den fortskridande handelsliberalisering- en, tullreduktionerna och skapandet av EEC och EFTA verkat stimulerande på handeln. Klart är att handelns inriktning påverkats. Karakteristiskt för 60-talet var också att varuutbytet mellan de industrialiserade län- derna och den övriga världen visade en långsammare tillväxt än handeln mellan de industrialiserade länderna. Andra framträ- dande drag var att såväl långsiktiga som kortsiktiga kapitalrörelser ökade i omfatt- ning liksom att ojämvikten i betalningsba- lansen för vissa stora industriländer envist dröjde kvar. De multinationella företagens expansion och ökade betydelse kom också att uppmärksammas.

De problem som den ekonomiska politi- ken i västvärldens industriländcr nu står inför kan sägas vara något annorlunda än för tio år sedan. Liksom under tidigare pe— rioder kan man förutsätta att omsorgen om den ekonomiska balansen, såväl den in- re som den yttre, kommer att vara en led— stjärna vid utformningen av de olika län- dernas ekonomiska politik. Genom stabili— seringspolitik »kontrolleras» pris- och kost-

nadsutvecklingen samtidigt som man söker nå en så snabb tillväxt i produktionen som möjligt. Mot bakgrund av prisutvecklingen under 60-talet förefaller det dock rimligt räkna med att kravet på stabila priser kom- mer att dämpas något så snart man lyckats begränsa de nuvarande exceptionellt höga prisstegringarna. Dels har det visat sig omöj- ligt att undvika prisstegringar på ett par procent per år, dels har det efter hand skett en förskjutning mot uppfyllandet av and- ra väsentliga mål, främst en hög syssel— sättningsgrad.

Man kan runt om i världen notera en ökad insikt i och förståelse för de problem som uppstår vid en snabb ekonomisk till- växt. Olika sektorer, branscher eller före- tag utvecklas på olika sätt, vissa regioner blir högt industrialiserade och »överbefol- kade». medan andra avfolkas. Vissa nä- ringar blir mindre ekonomiskt lönande, viss arbetskraft blir överflödig, medan brist- situationer uppstår inom andra delar av ekonomin. Industrialiseringen medför ock- så att vatten. luft och natur förorenas i stör— re utsträckning och därmed påverkas lev- nadsbetingelserna negativt. Totalt sett ökar levnadsstandarden, men spridningen mel— lan länder, regioner, sektorer och individer är högst ojämn.

Tillväxtprocessens innehåll och effekter har alltmer kommit i blickpunkten. Några av de tankar och värderingar som håller på att vinna terräng i den internationella de- batten kan kanske sammanfattas på följan- de sätt. Produktionstillväxt är inte ett mål i sig. men är önskvärd som ett medel för att höja välfärden. Produktionsökningar, och den ekonomiska politik som påverkar be— tingelserna för dessa, bör därför användas så att nyttan för samhällets individer ökar, och på ett så jämnt fördelat sätt som möj- ligt. Med detta synsätt är det också klart att en snabb tillväxt med negativa externa effekter kan ge medlemmarna i samhället lägre nyttotillskott. och därmed vara mind- re önskvärd. än en något lägre tillväxt där resursanvändningen ger väsentligt mind- re negativa effekter. Därmed är det också uppenbart att man under 70-talet i högre grad än tidigare måste vara uppmärksam

på »innehållet» i tillväxten. Externa effek— ter måste kartläggas och de negativa biverk— ningarna av produktionen neutraliseras så långt det är möjligt. Man måste likaledes vara medveten om att mätningen av tillväx— ten, så som den sker i dag, långt ifrån sä- kert representerar ett adekvat mått på den tillväxt som är viktig för samhället. Sålunda är exempelvis »produktionen» av bättre luft, renare vatten, ökad fritid, bättre utbildning och sjukvård m.m. mycket svår att mäta, vilket även medför att dessa variabler inte i någon större utsträckning beaktats i olika samhällsekonomiska kalkyler.

Det finns därför skäl att förmoda att man vid utformningen av den ekonomiska poli- tiken under 70-talet i industriländerna, pa- rallellt med målsättningen om en stabil och hög tillväxt, i större utsträckning än tidigare kommer att ta hänsyn till den sociala väl- färden och dess utveckling.

Man kan räkna med att den nationella ekonomiska politikens utformning i allt hög- re grad kommer att påverkas av andra län- ders agerande. För detta talar den snabba tillväxten i världshandeln och expansionen av de internationella kapitalrörelserna lik- som framväxten av allt fler multinationella företag och ökade strävanden till marknads- sammanslutningar. Detta är en utveckling på gott och ont, sett ur nationell synvinkel. Samtidigt som den ökade integrationen är en positiv företeelse, genom att den ger möjligheter till ett bättre utnyttjande av pro- duktionsresurser och därigenom på sikt ökar välfärden, kan möjligheterna att föra en na- tionell och »avvikande» ekonomisk politik komma att begränsas. En ökad integration torde också leda till snabbare strukturför- ändringar. vilket kan kräva en ökad använd- ning av regionalpolitik, arbetsmarknadspo- litik och näringspolitik för att underlätta anpassningen i ekonomin. Man får räkna med att integrationen och utbyggnaden av det ekonomisk-politiska samarbetet kommer att ske successivt, även om det är sannolikt att takten kommer att öka under 70-talet.

I allmänhet väntar sig OECD-länderna en i stort sett lika snabb uppgång i produk- tionen som under 60-talets senare hälft, dvs. för området som helhet något mindre än

Tabell 1.4:1. Bruttonationalproduktens till- växt i vissa länder och ländergrupper 1960— 1975. Förändring i volym, procent per år.

1960— 1965— 1970—— 1965 19701 1975 Västtyskland 5,0 4,5 4,5 Frankrike 5,8 5,6 5,9 Italien 5,2 6,0 5,5 Storbritannien 3,4 2,3 2,8 Förenta staterna 4,8 3,4 4,1 Japan 10,1 12,4 10,0 Sverige 5,4 3,9 3,8 EEC 5,3 5,1 5,1 EFTA 4,1 3,0 3,3 OECD 5,2 4,5 4,9 Norden 5 3 4,1 4,0

1 Delvis uppskattning. Källa: OECD.

5 % per år. Denna prognos grundar sig på uppskattningar av arbetskraftens och pro- duktivitetens tillväxt under 5-årsperioden. I flertalet länder väntas en ökning av antalet sysselsatta med mindre än 1 % per år. I Förenta staterna väntas sysselsättningen öka med nära 2 % och i Kanada nästan 3 % per år.

Den alldeles övervägande delen av pro— duktionsökningarna kommer alltså att bero på produktivitetsstegringar och dessa för- utses bli av samma storlek som under 60- talet. Skillnaden i produktivitetsökning mel- lan länderna beräknas bestå under 70-ta- let, med de snabbaste ökningarna i Japan och de stora EEC-länderna och mera lång- samma ökningar i Förenta staterna och Storbritannien.

Vid en bedömning av den potentiella pro- duktionstillväxten i OECD-länderna under första hälften av 70-talet förefaller det så- lunda som om ökningstakten inte skulle bli lägre än under den senaste 5-årsperioden. Tillväxttakten i Japan väntas enligt officiel- la prognoser bli ungefär dubbelt så snabb som i Västeuropa, medan skillnaden i ök- ningstakt mellan Förenta staterna och Väst- europa torde bli liten. Allmänt väntas den skillnad i produktionstillväxt mellan OECD- ländema som rådde under 60-talet i grova drag bestå även under 70-talet. Det betyder en fortsatt förstärkt position för Japan och de minst industrialiserade länderna inom

OECD. Det innebär också att skillnaden i per capita-inkomst mellan Västeuropa och Förenta staterna kommer att bli mindre, eftersom befolkningsutvecklingen väntas bli avsevärt snabbare i Förenta staterna. Per capita-inkomsten i Japan skulle med ovan- nämnda förutsättningar stiga så snabbt att EEC-länderna passeras omkring 1980. Det kan dock finnas anledning att ställa sig tvek- sam till den höga tillväxt som antagits för Japan under 70-talet.

För världshandelns del kan man vänta en expansion i åtminstone samma takt un- der 70-talet som under det gångna decen- niet, dvs. med 8—9 % per år i värde. Bildan- det av EEC och EFTA torde ha verkat sti- mulerande på handeln och den troliga ut- vidgningen av EEC bör ytterligare kunna verka i den riktningen. Inom GATT arbe- tar man på att reducera tullar och andra handelshinder, vilket också medverkar till att främja handeln mellan länderna.

Handeln med råvaruländerna förutses öka i samma takt som på 60-talet, och kan lik- som då till stor del väntas bli bestämd av industriländernas biståndsverksamhet. Intres- set från industriländernas sida att stödja och bistå utvecklingsländerna i deras kamp för en bättre tillvaro kan förutsättas öka under 70-talet. Ett sätt att bistå dem är att reducera de handelshinder som i dag be- gränsar importen från dessa länder. Ett an- nat sätt är att industriländerna bygger ut systemet att vid import av vissa varor ge speciella preferenser för produkter från ut- vecklingsländerna. Från global resursför— delningssynpunkt är det uppenbart att ut- vecklingsländerna har komparativa fördelar i produktionen av vissa jordbruks- och in- dustrivaror. Dessa länder har emellertid hit- tills bara kunnat uppnå relativt begränsade resultat vid de förhandlingar om dessa frå- gor som förts, framför allt inom UNCTAD.

Åsikten att den internationella likvidite- ten är otillräcklig vid nuvarande höga steg- ringstakt i varuutbytet länderna emellan har framförts vid åtskilliga tillfällen. Farhågor- na synes dock ha varit överdrivna. Världs- handeln kunde sålunda expandera mycket snabbt 1968 och 1969 trots att den inter- nationella likviditeten ökade ytterst svagt.

En viss minskning av jämviktsbristerna mel- lan de större ländernas bytesbalanser kom i allmänhet till stånd under 1969 och 1970. Ett problem utgör dock Förenta staternas svårigheter att åstadkomma ett överskott i bytesbalansen, tillräckligt stort för att täcka underskottet på kapitalbalansen. Det kan finnas risker för valutamässiga störningar till följd av ett dollarutflöde som överstiger vad omvärlden vill acceptera. Med tillkomsten av de särskilda dragningsrätterna får farhå- gorna för att världens produktion och han- del skall hämmas av bristande monetära re- server anses ha minskat betydligt.

Inregrationspalitiken :" Västeuropa

Integrationen av västländernas ekonomier har tagit olika former. Den har bestått i en snabb tillväxt i utbytet av varor och tjänster länder emellan, i uppkomsten av investeringar över gränserna i produceran- de företag, i banker och i försäkringsbolag, av finansiella marknadsbildningar (eurodol- lar, eurobond) samt av s.k. multinationella företag. Internationellt samarbete på det of- fentliga planet i form av marknadsbildning- ar såsom EEC och EFTA, andra samar- betsorgan (t. ex. GATT, OECD, IMF) eller genom ad hoc-avtal är också uttryck för ekonomisk integration. Det kan vara berät- tigat att skilja mellan faktisk integration, som är att söka på varu— och företagsplanet och formell integration (samarbete mellan myndigheter), vars utformning bygger på regeringsbeslut eller utgör mellanstatligt sam- arbete. Någon närmare beskrivning av hur dessa två former av integration är kopplade till varandra skall inte göras. Den formella apparaten kan dock i inte obetydlig ut- sträckning ses som en konsekvens av den faktiska internationaliseringen, som skapat behov av en samordning av de olika länder— nas politik på olika punkter. En huvudupp- gift för den formella integrationen har så- lunda varit att undanröja olika hinder för den faktiska integrationens fortsatta utveck- ling. Dess funktioner har dock inte enbart bestått i att passivt anpassa utveckling till vad den faktiska integrationen har krävt, utan också i att aktivt styra och underlätta

Integrationen har gått olika långt inom olika delar av det internationella samarbe— tet. Den är längst driven på varuområdet, där dess omfattning belyses av ökningen i handel och industrietableringar över grän- serna. Den är mindre utvecklad på kapital- marknadssidan. Detta synes bero på att ka- pitalmarknaderna i större utsträckning än varumarknaderna är föremål för offentlig reglering som ett led i den ekonomiska po- litiken. Internationell kapitalliberalisering förutsätter viss parallellitet i integreringen av den ekonomiska politiken. Internationa- liseringen av handel och företag har emel- lertid skapat ett behov av multinationella finansinstitutioner. Framväxten av eurovalu- tamarknaderna har delvis bidragit till att fylla detta behov.

Nationernas beredvillighet att anpassa sig till och underlätta rörligheten över gränser— na har varit en förutsättning för integra- tionsprocessen. De politiska åtaganden som fordrats torde ha byggt på en uppfattning som å ena sidan inneburit en önskan att till- föra folkhushållet de välståndsökande effek— terna av varuutbyte med omvärlden och å andra sidan en föresats att mildra de nega— tiva konsekvenserna härav för den inhemska ekonomin (kostnader för omstrukturering etc.). Samtidigt har de enskilda länderna velat verka för egna, kanske från interna— tionella utgångspunkter avvikande målsätt— ningar. Motviljan mot att avhända sig olika styrmedel till förmån för en styrning ge- nom internationellt samråd har också varit uppenbar.

Motiven för den faktiska integrationen är att söka på företagsplanet. Genom att agera på större marknader får företagen möjlig- heter att bättre tillvarata stordriftsfördelar i produktion, forskning, utveckling och marknadsföring. Som orsak till etablering utomlands nämns ofta att företagen mins— kar risktagandet, t.ex. i fråga om att bli avskurna från en betydande exportmark- nad, eller att man därigenom bättre kan skydda sin marknadsandel. Kontakter med myndigheter anses bli bättre, och detta till- mäts en stor betydelse särskilt inom de sek- torer där staten står som köpare. Den ut-

ländska etableringstillväxten har också haft specifika integrationspolitiska förklaringar. Den valutapolitiska liberaliseringen och marknadsbildningarna har här uppenbarli— gen spelat en stor roll. Klimatet för ut- ländsk etablering har, åtminstone sett över en längre period, blivit bättre -— mindre ris- ker för nationalisering och expropriation, mindre hinder mot att överföra royalties, licenser och andra betalningar över grän- serna, bättre möjligheter till internationell finansiering etc. Den på detta sätt utökade rörligheten för företagen har också ökat benägenheten för utländsk etablering av rent kostnadsmässiga skäl; rörligheten har gjort företagen känsligare för skillnader i arbets— kostnader mellan länderna.

Olika konflikter och problem är förena- de med integrationsprocessen. Den grund- läggande orsaken härtill är att vissa natio- nella behov och vissa mål för den nationella ekonomiska politiken inte alltid tillgodoses genom integrationen. Detta kan t. ex. bero på stora strukturella olikheter. De negativa verkningarna kan bli alltför betungande vid en snabb omvandlingsprocess. Ett annat skäl är att de ekonomisk-politiska målen är allt- för mångfasetterade och tillmätts olika vikt inom skilda länder. Som en följd därav är målen för den ekonomiska politiken inom en större integrerad enhet mycket svåra att uppställa.

De svårigheter som uppstår i samband med ekonomisk integration iir främst stör- ningar i form av omstrukturering av nä— ringslivet samt de betalningshalansproblem som i ett övergångsskede kan tänkas upp- komma. Andra problem uppstår också ef- ter hand som integrationen fortsätter. En rad sociala och institutionella verksamheter, med olika utformning och verkan i olika länder, behöver anpassas så att de fungerar tillfredsställande även vid en högre grad av internationell samordning.

De negativa effekterna kan lindras ge- nom olika anpassningsåtgärder. Arbetsmark- nads—. regional- och näringspolitiska medel kan användas för att dämpa icke önskvär- da effekter av strukturomvandlingen. Ibland tycks emellertid dessa medel otillräckliga och man söker då på olika sätt bromsa

själva integrationsprocessen. På vissa områ- den är det förmodligen också så att länder- na tidvis inte finner någon anledning att öka omfattningen av det internationella sam— arbetet. Man kan peka på den tendens till »nynierkantilism» i den interna ekonomiska politik som länderna nu bedriver. Detta gäl- ler även länderna inom EEC. Hit anses höra vissa inslag i t. ex. industripolitiken, region— politiken och forskningspolitiken. En starkt bidragande orsak till dessa protektionistiska inslag torde vara behovet att kortsiktigt mot— verka vissa effekter av t. ex. liberaliseringen av handeln. Dessa anpassningsproblem vid en integrationsprocess kan framöver väntas bli än mer accentuerade och vanliga om det ekonomiska samarbetet i Europa kommer in i en livligare fas.

De multinationella företagens snabba ut- bredning och tillväxt kan på sikt förorsaka problem för de enskilda staterna. Det är ofta fråga om mycket stora företag med starka finansiella resurser, och företag som satsar hårt på forskning och utveckling, ofta inom områden där avancerad teknik är en förutsättning för gynnsamma produk— tionsbetingelser. Deras betydelse och makt- ställning kan väntas öka och det är inte uteslutet att internationellt samråd blir nöd— vändigt för att se till att nationella intres- sen inte skadligt påverkas av dessa före- tags utveckling.

Perspektiven för integrationspolitiken i Västeuropa under 70-talet synes under det senaste året ha klarnat, även om villkoren i flera avseenden håller på att fundamen— talt förändras. Förhandlingar om medlem- skap i EEC inleddes vid halvårsskiftet 1970 mellan EEC och Storbritannien, Irland, Danmark och Norge. Överläggningar angå- ende de övriga EFTA-ländernas — däribland Sveriges — deltagande i en större europeisk gemenskap avses starta under hösten 1970. Romfördragets övergångsperiod utlöpte den 31 december 1969, vilket innebar att åtskil- liga viktiga beslut enligt fördraget måste fattas dessförinnan. Vid ett möte i Haag i december 1969 klargjorde EEC—länderna sin gemensamma inställning till det fortsat— ta integrationsarbetet inom gemenskapen. De beslut som fattades vid mötet vittnar

om att det inom EEC i dag finns en fast beslutsamhet att fortsätta, stärka och utvid— ga det ekonomiska samarbetet inom gemen- skapens ram. Överenskommelserna rörande övergången till gemenskapens definitiva fas, en slutgiltig finansieringsordning för jord- brukspolitiken, en utveckling av samarbe- tet på det ekonomiska området och en geo- grafisk utvidgning av EEC är tecken på att samarbetet kan väntas bli bedrivet i en in- tensivare takt under det närmaste decenniet.

Beträffande ett av de mest kontroversiel- la områdena inom EEC — jordbrukspoliti- ken -— uppnådde man under våren 1970 en överenskommelse om den framtida finan- sieringsordningen, vilken skall träda i kraft den 1 januari 1971 och vara helt genom- förd den 1 januari 1975. Från sistnämnda datum kommer samtliga importavgifter på jordbruksprodukter och tullinkomster i öv- rigt som upptas i medlemsländerna att över- föras till en gemensam fond. Därifrån fi— nansieras utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken inom EEC i sin helhet. Problemet med överskottsproduktionen in- om jordbruket, som inte kommit närmare sin lösning, kan förmodas bli en av de vik- tigaste frågorna inom jordbrukspolitiken framöver.

Vid mötet i Haag kom medlemssta- terna överens om att utarbeta en plan som tar sikte på att i etapper skapa en ekono- misk och monetär union. Den s.k. Wer— ncrkommittén avlämnade under hösten 1970 en rapport härom. Däri skisseras en möj- lig utvecklingsväg mot slutmålet 1980. Må- let är att efter hand nå bättre överensstäm— melse mellan nationella beslut och på gemen- skapsbasis utarbetade ståndpunkter. främst i frågor som rör finans- och penningpoli- tik. Konsultationsförfarandet måste därför utvidgas och stegvis få en mera bindande karaktär. För den medelfristiga ekonomis- ka politiken förutsätts att ramar fastställs ländervis med kvantitativa mål för tillväxt- takt. priser, sysselsättning och bytesbalans. Konjunkturpolitiken samordnas mera, årliga nationalbudgeter på gemenskapsbas upprät— tas och ett system med varningsindikatorer införs. För att unionen skall kunna realise— ras krävs att de viktigaste ekonomisk-poli—

tiska besluten träffas gemensamt, varför ock- så erforderliga befogenheter måste överföras från medlemsstaterna till gemenskapens or- gan. Mot bakgrund härav verkar det vis— serligen rimligt att anta att man inte når målen så snart som 1980, men det måste observeras att den nuvarande politiska vil— jan inom EEC talar för en anslutning i stort till planen och att inriktningen för den fort- satta integrationsverksamheten därmed i hu- vudsak synes vara klarlagd.

Kraven på ett fördjupat monetärt samar- bete inom EEC har vuxit sig starkare ef— ter de påfrestningar som följde med de franska och västtyska växelkursförändring— arna. På grundval av förslag utarbetade i den s.k. Barre-planen 1969 träffades i februari 1970 en överenskommelse mellan EEC-ländernas centralbanker om ett kort- fristigt stödsystem. Vidare föreligger prin- cipbeslut om ett medelfristigt monetärt stöd— system.

Handelspolitiken inom EEC är fortfa- rande i mycket en nationell angelägenhet — det finns sålunda undantag från den ge- mensamma externa tullnivån och handels— politiken gentemot Östeuropa är alltjämt individuellt utformad. Man är dock över- ens om att bilaterala handelsavtal i princip skall ersättas med gemenskapsavtal. även om undantag kan göras för särskilda fall. I praktiken avser undantagen avtal med statshandelsländerna. Vissa åtgärder har be- slutats vilka skall garantera att bilaterala avtal inte strider mot gemensamma över- enskommelser eller hindrar den gemensam— ma marknadens funktion.

På andra områden är marknaden ännu längre från sina harmoniseringsmål. Detta gäller t.ex. för den regionala politiken, energipolitiken och inom områden som of- fentlig upphandling och transporter. Någon klar bild av den framtida utvecklingen på dessa fält är det svårt att teckna.

Vad gäller de nordiska länderna kan sam- arbetet förutses fortgå och utvecklas i snabb takt också under 70-talet. Förväntningarna om deltagande i en utvidgad europeisk ge— menskap har inneburit att det nordiska sam— arbetet något skjutits i bakgrunden. Emel— lertid synes ett utökat nordiskt samarbete,

oberoende av en eventuell EEC-anslutning, naturligt eftersom den faktiska integratio- nen i form av såväl handel som etablering redan gått mycket långt. En betydande sam- verkan mellan de nordiska länderna har också kommit till stånd på det offentliga planet. Det viktigaste exemplet härpå är den gemensamma nordiska arbetsmarkna- den. Vidare har omfattande samordning ägt rum beträffande social— och civillagstiftning- en samt på utbildningsområdet. Norden kan sägas utgöra en naturlig bas för en allsidig integration och det är troligt att denna inom Norden spontant kommer att drivas vidare även om något eller flera av de nordiska länderna ingår i EEC. I de fall inget av de nordiska länderna skulle vinna anslutning till EEC är det mycket tänkbart att det eko- nomiska samarbetet i Norden efter hand formaliseras. Möjligen kan området som helhet i så fall på något sätt etablera ett sam- arbete med den europeiska gemenskapen.

1.4.2. Mål och yttre förutsättningar för eko- nomisk politik och utveckling

För den ekonomiska utvecklingen har stats- makterna uppsatt mål i en rad avseenden. Dessa mål bildar viktiga utgångspunkter för den ekonomiska planeringen och sålunda även för långtidsutredningarna eftersom de innebär restriktioner vid valet av möjliga utvecklingsalternativ. En komplikation för en långtidsutredning är att dessa mål och prioriteringsordningen dem emellan vid in- bördes konflikter inte är till fullo fastlag- da och preciserade. Samhällspolitiken är endast undantagsvis, såsom i fråga om jord- bruket och försvaret, utstakad för hela den period det här gäller eller för delar av den- na. Och även i dessa fall är endast de sto- ra linjerna fastlagda. En viktig anledning till detta är att det inte är möjligt för stats— makterna att på förhand preciserat ange hur de mot varandra kommer att väga olika in- slag i den ekonomiska utvecklingen. Den- na reser nämligen successivt nya avväg- ningsproblem med vilka den ekonomiska politiken ännu inte konfronterats. En del av dessa problem reses av den bild av den

framtida utvecklingen som långtidsutred- ningen presenterar. Ställning till dem kan tas först sedan utredningen lagts fram, re- missbehandlats samt avvägts mot andra ut- redningar och expertbedömningar.

En långtidsutredning kan därför inte ut- föras som ett tekniskt räknestycke utifrån på förhand över hela linjen givna förut- sättningar i fråga om de politiska målsätt- ningarna.

Tillvägagångssättet för vår del har i stäl- let fått bli följande. Vi har utgått från att de centrala — och överordnade — målen är full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning, rimlig prisstabi— litet och balans i utrikesbetalningarna. När det sedan gäller den närmare innebörden av och delaspekter på dessa mål har vi fått låta egna antaganden bilda utgångspunkt för analysen. Det kan sägas vara fråga om hy- potetiska målsättningar. I fråga om de över— ordnade mål, vilka betraktats som absolut givna, kan våra antaganden karakteriseras som enbart tolkningar i preciserande rikt- ning. Raden av övriga mål är enligt vårt betraktelsesätt sidoordnade eller sekundära. Som närmare framgår av det följande hind— rar inte detta att de i flera fall har hög an— gelägenhetsgrad. När det behövts har vi även för dem infört egna antaganden. Också beträffande dessa rör det sig mestadels en- bart om försök att tolka existerande poli- tiska värderingar. I ett fall — nämligen för u-landsbiståndet — har vi kunnat utgå från en preciserad målsättning. Denna innebär att det s.k. 1%-målet skall uppnås bud- getåret 1974/ 75. I vissa fall har vi dock dis- kuterat och analyserat eventuellt nödvändiga avvikelser från föreliggande på politisk väg uppgjorda planer (exempelvis avvägningen mellan offentliga tjänster som undervisning, sjukvård etc.).

Ibland — exempelvis för bytesbalansen och den offentliga konsumtionen — har oli- ka alternativ presenterats. I andra fall har alternativmöjligheter antytts diskussionsvis. Naturligtvis har valet av dessa hypotetiska mål påverkats av vår bedömning av vilken politik som bör ha realistiska möjligheter att bli genomförd. Däremot utgör dessa an- taganden i enlighet med principerna för en

långtidsutredning inga programmatiska re- kommendationer från vår sida.

Konsekvenser av dessa mål diskuteras i det följande i sina olika konkreta samman- hang, speciellt i avsnitten om avvägnings- problematiken och om ekonomisk politik. Det kan ändå vara skäl att kortfattat redo- visa hur vi tolkat de skilda målen. Det bör då först än en gång erinras om att de cen- trala målen, såsom vi uppfattat dem, ut- görs av full sysselsättning, snabb tillväxt, jämnare inkomstfördelning, rimlig prisstabi- litet och balans i utrikesbetalningarna. Av dessa kommer i en ekonomisk långtidsutred- ning tillväxttakten naturligen i förgrunden med hänsyn till att resurstillväxten bildar ra- men för vad som kan tillgodoses av ansprå- ken från enskilda medborgare, företag, stat och kommun osv. Denna rent beräknings— tekniska placering betyder dock inte att detta mål tillmäts större vikt än övriga all- männa och överordnade mål. En snabb ök— ning av tillgången på materiella produkter i form av varor och tjänster kan anses ha hög angelägenhetsgrad även under den framförliggande perioden. Detta mot bak- grund av de många eftersatta behov som kan konstateras och om vilka det är en mycket utbredd uppfattning att de skall av- hjälpas. Speciellt kommer naturligtvis för— hållandena i de fattiga delarna av världen här in i bilden. Inom ramen för tillväxtmå- let kan man urskilja en viss förskjutning. De kvalitativa sidorna av den ekonomiska utvecklingen (miljö, tillfredsställelse i arbe- tet osv.) har fått en ökad betoning jämfört med tidigare. I vad mån detta innebär en konflikt gentemot tillväxtmålet beträffan— de utbudet av materiella produkter i form av varor och tjänster, vilka ingår i BNP- begreppet, är svårt att avgöra.

Jämvikt i utrikesbetalningarna och där- till anknutna riktlinjer för valutareserven utgör inget välfärdsmål i sig självt utan en restriktion för den inhemska ekonomiska po- litiken. Detta hindrar inte att jämvikt i ut- rikesbetalningama är en grundläggande be- tingelse för att övriga mål skall kunna upp- fyllas. Denna restriktion måste uppfattas ha mycket hög prioritet mot bakgrund av det nuvarande underskottet i bytesbalansen

och de programförklaringar som gjorts från statsmakternas sida. Vi har utfört våra kal— kyler under två alternativa förutsättningar om jämvikt i bytesbalansen, i ena alterna- tivet skall denna nås 1973, i det andra 1975. Den närmare innebörden därav diskuteras utförligt i avsnittet om utrikeshandeln (3.5).

Målet om full sysselsättning har fortsatt första rangens prioritet. Det kan konstateras ha fått nya dimensioner och blivit mer dif- ferentierat, särskilt med hänsyn till den re- gionala utvecklingen, de handikappade och de äldre samt immigranterna. Vidare har i högre grad än tidigare de hemarbetande gifta kvinnornas möjlighet till förvärvsarbe- te uppmärksammats och gjorts till en lik— ställighetsfråga. Ambitionsnivån för syssel- sättningsmålet har därmed otvivelaktigt höjts. Ett resultat har blivit att det gamla ar— betslöshetsbegreppet inte längre ger en ut- tömmande definition av vad som skall me- nas med full sysselsättning.

Under 60-talet har målet om jämnare in- komstfördelning fått ökad vikt i den poli- tiska diskussionen. Konkret har uppmärk- samhet riktats mot att söka förbättra si- tuationen för låginkomsttagare och eftersat- ta, i olika avseenden handikappade minori- teter. Det ligger i sakens natur att inkomst- fördelningsmålen inte låter sig återges i kla- ra definitioner eller i enkla siffermässiga preciseringar. Det har hittills saknats ma— terial som belyst i vad mån större föränd- ringar skett i inkomstfördelningen och vilka faktorer som styrt denna. I samband med denna långtidsutredning har vissa under- sökningar gjorts för att söka mäta och dis- kutera de förändringar i inkomstfördelning- en som skett under efterkrigstiden (se vida- re avsnitt 3.11). Detta har dock inte med- fört att vi kunnat skapa någOn klarare bild av hur hänsynen till inkomstfördelningsmå- len kommer in i diskussionen av tillväxt— tendensema i ekonomin.

Under 50- och 60-talen har konsument- priserna ökat med respektive 4,6 % och 3,9 % per år. Någon procentsiffra för en rimlig prisutveckling under kommande 5- årsperiod kan naturligtvis inte anges. Av stor betydelse för Sveriges vidkommande är prisutvecklingen på de varor som går i in-

ternationell handel. Hur dessa förändringar sedan återverkar på den inhemska prisni- vån sammanhänger med de skillnader i pro- duktivitetstillväxt som föreligger mellan oli- ka inhemska näringar. Den prisstegring som med hänsyn till andra överordnade mål är acceptabel under den framförliggande pe- rioden kan sägas innebära en sådan föränd- ring i prisrelationerna till utlandet som går att förena med kravet på förbättring i by- tesbalansen.

Denna genomgång visar att de centrala målen fått nya dimensioner och blivit mer differentierade. Det kan vidare konstateras att andra mål successivt fått en starkare be- toning. Det gäller i första hand den regio- nala utvecklingen och miljöfrågorna. Den regionalpolitiska utvecklingen kan knappast ses fristående utan bör snarast ses som en skärpning av kraven i fråga om full syssel- sättning och jämnare inkomstfördelning. Be- tydande olikheter i sysselsättning och in- komstförhållanden har under 60-talet be- stått mellan olika regioner och har tidvis tenderat att skärpas. Målet för den ut- byggda regionala politiken är att motverka sådana skevheter och uppnå en mer balan- serad regional utveckling. Hur vi uppfat- tar innebörden av dessa krav och deras avvägning gentemot andra mål vid rådande förutsättningar om ett starkt internationellt beroende berörs närmare i avsnittet om den regionala utvecklingen (3.10).

Miljöfrågorna har kommit att spela en successivt ökad roll. Innebörden i denna ut- veckling behandlas närmare i avsnitt 3.12, där speciellt kostnadsaspekterna uppmärk— sammas.

Övriga mål behandlas i denna rapport som sidoordnade eller med sekundär ställning i förhållande till de centrala. Det gäller ex- empelvis jordbrukspolitiken, bostadspoliti- ken, undervisningen och sjukvården.

När det gäller att förverkliga målen för den ekonomiska utvecklingen i Sverige är förhållandena utomlands av stor betydelse. I många avseenden utgör de i själva verket avgörande betingelser för vår egen utveck— ling. Det gäller naturligtvis rent ekonomiska faktorer som produktion och handel, men också målsättningar och attityder rörande

den ekonomiska och sociala utvecklingen. Det är därför naturligt att den internationel- la bakgrunden behandlats relativt utförligt i ett föregående avsnitt.

Vårt land har en i förhållande till den totala ekonomin relativt stor utrikeshandel. Såväl expertens som importens andel av bruttonationalprodukten utgör ca 20 %. In— om vissa andra delar av ekonomin, främst industrin, är utrikeshandelsberoendet än större.

Slutsatsen blir att sådana centrala förhål- landen som världshandelsutvecklingen, pri- serna i utrikeshandeln, den internationella handelspolitiken, integrationspolitiken, de dominerande ländernas inriktning av mål och medel inom den ekonomiska politiken och den allmänna internationella tendensen mot ett närmare företagssamarbete måste till väsentlig del tas som utifrån givna data vid planeringen inom svenska myndigheter och företag. Mest direkt har de internationella betingelserna kommit in i våra kalkyler i form av antagandet att världshandeln kom- mer att öka snabbt även i fortsättningen. Det är därvid inte bara förutsättningen om den totala handeln som bildat en viktig ut- gångspunkt för våra beräkningar utan även relativt preciserade antaganden om dess för- delning på länder och varor.

Ett land av Sveriges storlek kan realis- tiskt sett inte i större utsträckning påverka händelseförloppet. De möjligheter därtill som öppnar sig består i ett aktivt deltagan- de i det internationella ekonomisk-politis- ka samarbetet, framför allt inom de in- ternationella organisationerna.

En av basprinciperna för den ekonomis- ka politiken i Sverige har varit en liberal tull- och handelspolitik, vilket medfört en långtgående utländsk konkurrens på den svenska marknaden. Enligt statsmakternas deklarationer skall detta förhållande gälla även i fortsättningen. Vi har därför utgått från att den svenska ekonomin i detta, men också i andra avseenden, kommer att i hög grad vara öppen för påverkan utifrån. Den ökande handelsvolymen och expansionen i övrigt av de internationella kontakterna tor- de medföra att impulsema utifrån ökar i styrka. Detta innebär emellertid inte att

dessa behöver passivt anammas. Tvärtom är det en viktig uppgift för den inhemska politiken att moderera och omforma im— pulserna samt vidta åtgärder för att verk- ningarna skall bli acceptabla ur social och ekonomisk synvinkel. Parallellt med den ökande påverkan får förutsättas ske en uppbyggnad av en ekonomisk—politisk be- redskap för att tillgodose dessa syften. Det blir alltmer nödvändigt att man vid utform— ningen av olika åtgärder tar med i beräk— ningen konsekvenserna av att ekonomin är öppen utåt. Man kan därvid inte bortse från att svängrummet för den inhemska nationel- la politiken i vissa fall begränsas.

Integrationen mellan de olika ländernas ekonomier har både positiva och negativa sidor. De stora vinsterna kommer från den ökade internationella arbetsfördelningen med dess möjligheter till specialisering och stor- drift. Sannolikt uppkommer också stora för— delar av en längre driven integration genom att det blir möjligt att snabbare och i ökad omfattning få ta del av de tekniska fram- stegen. Även dessa är nämligen i mycket stor utsträckning givna utifrån. Sveriges bi- drag till teknisk forskning och utveckling är med nödvändighet begränsade. Ett litet land som vårt måste importera en stor del av den nya tekniken. Strävandena måste gå ut på att snabbt tillgodogöra sig, och till sina speciella förhållanden anpassa, de fram- steg som görs på annat håll och speciellt då i de stora länderna. Konsekvenserna för bytesbalansen av detta förhållande disku— teras närmare i avsnitt 3.5. En stor del av denna import sker på rent kommersiella grunder, men transaktionerna underlättas enligt erfarenhet av ett nära samarbete.

En ökad utrikeshandel kan väntas med- föra en tendens till snabbare strukturom— vandling av näringslivet. I den mån denna process går för snabbt och får en annan in- riktning än som är förenligt med de politis- ka målsättningarna finns det anledning för den ekonomiska politiken att inskrida. Ef— tersom en sådan planering tar tid är det viktigt att i förväg försöka spåra denna på- verkan utifrån. Detta är också ett väsentligt syfte med de utrikeshandelsprognoser som gjorts i denna långtidsutredning.

Det finns en klar tendens att vårt lands ekonomi i ökad utsträckning integreras med omvärlden. Denna utveckling sker emeller— tid relativt långsamt och kan väntas få större genomslagskraft först på längre sikt. Några av de mer framträdande dragen i in- ternationaliseringsprocessen är, som närma— re berörs i avsnitt 1.4.1 och kapitel 5, ökade marknadssammanslutningar, framväxten av stora multinationella företag och arbetskraf- tens rörlighet över gränserna.

l.5 U tvecklingsalternativ och avvägnings- frågor

I avsnitt 1.3.2 angavs att man kan räkna med en tillväxt i landets reala resurser på något under 4 % om året under 70-talets första hälft, dvs. en tillväxt som i stort sett överensstämmer med den som gällt för se- nare delen av 60-talet. Redan vid diskus- sionen i l.3.2 framhölls bl. a. att denna ka- pacitetsutveckling förutsätter att investe- ringsutvecklingen i stora drag följer det mönster som där angavs. I detta avsnitt dis- kuteras användningen av det successivt ut- vidgade resursutrymmet mer generellt och i samband därmed skall även avvägningen mellan olika anspråk tas upp till behandling.

En given utgångspunkt för denna diskus— sion är att den ekonomiska politiken har ett bestämmande inflytande över fördelning- en av resurserna. Den avvägning som måste göras vid utformningen av politiken inne- bär bl. a. att en bedömning utifrån gällan- de politiska mål görs av efterfrågetenden- serna inom olika områden och av de all- männa ekonomiska betingelserna internt och utomlands. Självklart är uppgiften att ta ställning till och lösa dessa avvägningspro— blem en rent politisk fråga. Detta ligger helt utanför denna rapport, vars syfte i första hand är att analysera orsakerna till de ten- denser som kan urskiljas i den ekonomis- ka utvecklingen samt med utgångspunkt därifrån karakterisera de avvägningsfrågor som man måste ta ställning till i det poli- tiska arbetet. I vår diskussion om detta förs vissa värderingar in. I avsnitt 1.4.2 an- gavs hur vi uppfattar målen för den eko-

nomiska politiken och därvid nämndes att vi bedömt vissa mål som överordnade och att dessa av denna anledning utgör givna förutsättningar för vårt utredningsarbete. Andra mål har däremot bedömts vara si- do- eller underordnade. Vi har angett och sökt diskutera vissa konsekvenser, som skul- le följa av strävandena att uppfylla olika mål. Däremot har inte dessa konsekvenser värderats och avvägts mot varandra.

För att tekniskt kunna genomföra denna diskussion måste vi utföra siffermässiga kal- kyler där resurserna långt i detalj fördelas på olika användningsområden. Med hjälp av den ekonomiska modell som utarbetats i anslutning till vår utredning har det va- rit möjligt att beräkna konsekvenserna av olika alternativ för resursfördelningen och därvid även studera hur några olika anta— ganden om bl.a. konjunktursituationen på- verkar utvecklingsbilden. Från dessa beräk- ningar skulle många olika varianter bely- sande skilda valmöjligheter kunna tas fram. Som framgår senare kan målet att åter- ställa balansen i de utrikes betalningarna be- dömas dominera avvägningsproblemet i så pass hög grad att det fått styra valet av illustrerande beräkningsexempel. Även inom en sådan urvalsram kan emellertid många alternativ ställas upp, men överskådlighe- ten skulle snart förloras om de blev många. Vi har därför valt att begränsa diskussionen till ett begränsat antal alternativ. Det första utgår från att bytesbalansmålet skall vara uppfyllt 1975, de andra från att denna tid- punkt sätts till 1973 varefter en viss ytterli- gare förbättring av bytesbalansen skulle ske 1974 och 1975. Av dessa har endast det förstnämnda alternativet förts ut i alla sina detaljer och diskussioner om och beräk— ningar för utvecklingen inom skilda sektorer av ekonomin har i de följande delarna av denna utredning genomförts med den mål- dateringen. Av denna anledning har alterna- tivet med balans 1975 benämnts »grundkal- kylen». Den belysning av den sannolika ut— vecklingen inom olika näringsgrenar och användningsområden som görs i övriga de- lar av denna rapport och som mestadels ut- trycks i genomsnittliga årsvärden för sanno-

lika förändringar ansluter sig till denna grundkalkyl. Endast i detta avsnitt, 1.5, görs en mera systematisk genomgång av alterna- tiva utvecklingsvägar.

Eftersom ett tänkbart mål kan vara att uppfylla bytesbalansmålet redan 1973 mås- te i detta fall även utvecklingsförloppet un— der perioden diskuteras och preciseras un- der alternativa förutsättningar. I de följan— de delarna av detta avsnitt kommer när- mast en redogörelse för de allmänna ut— gångspunkterna för avvägningsproblemen och alternativen (avsnitt 1.5.1). Därefter föl— jer en mera tekniskt orienterad genomgång av beräkningsresultaten för de olika alter- nativen (1.5.2), vilken bildar utgångspunkt för en därpå följande diskussion av de av— vägningsproblem som vi bedömt bli aktuel- la under de följande årens ekonomiska ut- veckling i Sverige (avsnitt 1.5.3).

1.5.1. Resurskrav och allmänna utgångs- punkter

En omfattande insamling av planer från företag, myndigheter etc. och sammanställ— ningar av prognoser för olika delar av eko- nomin har ingått i arbetet med denna ut- redning. Resultaten därav redovisas i de särskilda avsnitten om olika produktions- och användningsområden.

För den offentliga konsumtionen skulle enligt de insamlade planerna anspråken på resurser komma att öka med närmare 5 % per år 1970—1975, vilket är nästan lika myc- ket som 1965—1970 och något mer än 1960—1965. Tyngst väger därvid de stora och samtidigt snabbt ökande utgiftsområ— dena sjukvård (6 %) och utbildning (5 %). Expansionstakten på socialvårdens område är än högre (drygt 6 %) medan man för försvarets del utgått från en i förhållande till 1971/ 72 oförändrad kostnadsnivå. Sett efter huvudmannaskap skulle 60-talets ten- dens bestå med en avgjort kraftigare steg— ring på den kommunala sidan (6 %) än på den statliga (3 1/ 2 %). Skattemässigt betyder planerna en fortsatt höjning av skattekvoten i ungefär samma snabba takt som under den gångna 5-årsperioden. För

kommunernas del skulle det då vara fråga om en höjning av utdebiteringen till upp- emot 25 kr. 1975 även vid ökad upplåning. Den statliga utgiftsökningen skulle däremot rymmas inom den genom progressiviteten vidgade intäktsram som de 1970 besluta- de skatteskalorna skulle ge vid omkring 4- % prisstegring. Upplåningen skulle kunna ligga över nivån vid slutet av 60-talet. I fråga om sysselsättning betyder planerna för de offentliga verksamheterna att ett till- skott av arbetskraft på ca 200 000 perso- ner skulle behövas fram till 1975.

I följande genomgång av olika utveck- lingslinjer har som huvudaltemativ den of- fentliga konsumtionen förutsatts växa något långsammare än vad planerna antyder eller med i genomsnitt 4,5 % om året. Med hänsyn till den i utgångsläget betydligt star- kare tillväxten har denna varierats under perioden så att den under de första åren ligger över genomsnittet och i motsvarande mån lägre under den senare delen. I ett särskilt beräkningsalternativ har konsekven— serna av en mindre ökning studerats. Detta innebär i huvudsak endast en annorlunda fördelning över perioden, med en lägre till- växttakt i början och en högre i slutet av denna.

Förhållandevis låga resurskrav skulle un— der perioden 1971—1975 komma att stäl- las från investeringsområdet. I första hand hänger detta samman med att bostadsin— vesteringarna vid oförändrade bostadspoli- tiska ambitioner skulle minska något i för- hållande till den höga nivån under senare delen av 60—talet. Genom att bostäderna svarar för så stor del av investeringarna (drygt 20 %) kommer bostadsbyggandets utveckling att i betydande grad prägla de totala investeringarna. Enligt våra beräk- ningar, för vilka närmare redogörs i avsnitt 4.9, skulle bostadsinvesteringarna minska med ca 2 % per år, med en variationsvidd uppåt och nedåt om någon procentenhet beroende på hur stor ökningen av de dispo- nibla inkomsterna blir. Den tilltro man kan sätta till dessa beräkningar bestäms huvud- sakligen av hur man bedömer avgången av äldre bostäder ur beståndet. En oförändrad investeringsvolym för bostäderna skulle i

kombination med den prognostiserade ef— terfrågeutvecklingen närmast förutsätta att saneringsverksamheten av äldre bostadsom- råden i städernas centrala delar skulle öka i omfattning. I ett sådant fall ställs stora fi-

nansieringsanspråk på kommunerna. Med hänsyn till de utgiftskrav som från andra

håll kommer att resas på kommunerna har vi antagit att det inte sker någon mer vä- sentlig ökning av saneringen.

Med det markant lägre efterfrågetryck — såväl vad byggarbetskraft som kapital be- träffar — som följer av bostadsbyggandets förutsatta utveckling finns från denna syn- punkt utrymme för en expansion av in- dustrins byggnadsinvesteringar. Fortsatta höga sådana investeringar är nödvändiga för att tillgodose den höjning av export— kapaciteten som motiveras av bytesbalans- kravet. Inom den offentliga sektorn har sto- ra investeringar under 60-talet medfört en snabb tillväxt av kapitalstocken. Även vid en låg årlig stegring av investeringarna kan man också i fortsättningen påräkna bety- dande kapacitetstillskott på grund av in- vesteringarnas höga nivå i förhållande till kapitalstocken. Investeringsanspråken från andra byggnadsområden beräknas inte, även om de i enstaka fall kan vara ganska höga, medföra sådana tillskott att tillväxten av de totala byggnadsinvesteringarna blir stör- re än vad som i stort sett kan uppnås vid oförändrat antal sysselsatta inom byggnads- och anläggningsverksamheten. För indus— trins maskininvesteringar förutses en be- stående hög aktivitet. Även inom andra sek- torer synes maskininvesteringarna komma att ligga ganska väl uppe och genomgående öka i något snabbare takt än byggnadsin— vesteringarna.

Totalt för byggnads- och maskininves— teringarna pekar våra kalkyler på en ök- ning med i genomsnitt 3,5 % per år under perioden, dvs. något lägre än tillväxten för BNP. Tillväxttakten har dock varierats nå- got så att den förutsätts vara något högre i periodens början än i dess slut. Moti- vet för detta är i första hand att ett åter- ställande av den externa balansen förutsät- ter en snabbare investeringsuppgång under periodens början. På grund av våra bris-

tande kunskaper om sambanden mellan in- vesterings- och produktionsutvecklingen har det dock inte varit möjligt att införa olika investeringsförutsättningar i de två alter- nativen för extern balans. Den gemensam- ma förutsättningen bygger på antagandet att oavsett om balans skall uppnås 1973 eller 1975 så krävs redan i periodens början en relativt betydande investeringsaktivitet inom i första hand industrin för att mål- sättningen över huvud taget skall kunna för- verkligas.

Det ligger här nära till hands att fråga sig om man inte borde ha studerat alter- nativa investeringsutvecklingar och sam- mankopplat dessa med alternativa tillväxt- takter för produktivitet och BNP. Två or- saker har samverkat till att detta inte skett. För det första tyder en rad undersökningar på att våra möjligheter är mycket begränsa- de att genom variationer i enbart inves- teringsaktiviteten på ett avgörande sätt på- verka tillväxttakten i ekonomin under en 5-årsperiod. För det andra är som tidigare framhållits våra kunskaper om sambanden mellan investeringsutveckling, kapitalinsats och BNP-förändring mycket bristfälliga. Ef- tersom det här måste bli fråga om rela- tivt små förändringar i de aktuella variabler- na skulle således betydande osäkerheter vid- låda uppskattningarna av skillnaderna mel- lan olika alternativ. Frågeställningen kom- mer dock att närmare belysas i anslutning till det 20-årsperspektiv som behandlas i kapitel 5 .

När det gäller den privata konsumtionen kan givetvis inga egentliga plansiffror åbe- ropas. En tillbakablick visar att den priva- ta konsumtionen genomsnittligt ökade med 2,5 % under 50-talet och 4,2 % under 60- talet. Under senare hälften av 60—talet var ökningstakten dock lägre eller 3,4 %. Till utvecklingen 1965—1970 kan fogas den an- märkningen att den reala disponibla inkoms— ten genom prisstegringar och skattehöjning— ar hölls tillbaka och stannade vid en ök- ning om 2,3 % per år. Konsumtionsökning- en under denna period realiserades således delvis genom ett minskat sparande. En viss uppfattning om hushållens anspråk på den privata konsumtionens utveckling får man

genom att applicera det relationstal som i genomsnitt gällt under 60-talet mellan kon- sumtionsutveckling och BNP-stegring på den av oss förutsatta utvecklingen av BNP 1970 —-l975. Den årliga uppgången skulle då bli 3,5 %.

De alternativ som vi presenterar i detta avsnitt är bl.a. avsedda att belysa på vad sätt avvägningsproblemen ändras när upp- fyllandet av bytesbalansmålet förläggs till olika tidpunkter. Det grundläggande anta- gandet är dock att balansbristen avvecklas senast 1975. Sedan första hälften av 50-talet har pågått en förskjutning mellan olika pos- ter i bytesbalansen som efter hand ledde fram till en underskottssituation 1965. Som framgår av diagram 1.5:1 rådde fram till mitten av 60-talet ett läge med ett under- skott i handelsbalansen som uppvägdes av ett överskott i fråga om utbytet av tjänster. Bortsett från konjunkturbetingade föränd— ringar från ett år till ett annat har där- efter för handelsbalansens del situationen i stort inte förändrats. På tjänsteområdet har däremot en fortgående minskning av över- skottet ägt rum för att 1970 helt ha försvun- nit. Resultatet för handels— och tjänstebalan- sen blev för 1969 ett underskott om 645 milj. kr. och underskottet för 1970 kan när detta skrivs uppskattas till drygt 1 000 milj. kr. Underskottet skall vidare räknas upp med utbetalningar avseende transfereringar (ca 800 milj. kr. 1970) och blir sålunda to- talt inemot 2000 milj. kr. 1970. Enligt de mål för den ekonomiska politiken som vi utgått ifrån måste jämvikten i bytesbalansen återställas.

Resursinriktningen måste därför förskju- tas mot en större avsättning av varor och tjänster utomlands och en mindre förbruk- ning inom landet. Då det gäller att bestäm- ma omfattningen av detta resurskrav kan först sägas att balansbristen 1970 om när- mare 2 000 milj. kr. skall täckas. Dessutom måste målet för u-landsbiståndet uppfyllas. Beräkningar som gjorts tyder på att bistån- det och övriga transfereringar skulle öka de löpande betalningarna till utlandet från 1970 till 1975 med 1 100 milj. kr. Samman- lagt skulle alltså den nödvändiga förbätt- ringen av handels- och tjänstebalansen vara

Diagram 1.5:1. Handelsbalansen, tjänste— och transfereringsbalansen inkl. offentliga u-hjälps— län samt bytesbalansen 1950—1969. Milj. kr.

+2 000

+1 000

-—1000 ,

—2 000

1950

_ Tjänste- och transfereringsbalansen inkl offentliga u—hjälpslån

__..- Bytesbalansen inkl offentliga u-hjälpslån

. . . . . Handelsbalansen

” Inkl tinansdepartementets korrigeringspost

1960 1.969

1) 1)

Anm: Offentliga u-hjälpslån omfattar bilaterala krediter samt bidrag till internationella organisationer. Källa: Riksbanken

av storleksordningen 3 000 milj. kr. mellan 1970 och 1975 och inemot 2 000 milj. kr. mellan 1970 och 1973 vid balans 1975, allt uttryckt i 1970 års priser.

Skall i stället balanskravet vara uppfyllt redan 1973 blir anspråken på den absoluta förändringen fram till balanstidpunkten inte lika stora på grund av att t.ex. u-landsbi— ståndet inte då hunnit växa till samma stor- lek som 1975. Däremot har det i detta al— ternativ förutsatts att förbättringen fortsät- ter efter det att balans uppnåtts, dels för att kraven från den fortsatt försämrade transfereringsbalansen skall kunna tillgodo- ses, dels även för att möjliggöra en succes-

siv förbättring av landets internationella lik- viditet. Detta medför således att alternativen med extern balans 1973 innebär ett något större krav på handels— och tjänstebalanscn för slutåret 1975 än om balanskravet skall realiseras först detta år.

Utgångsläget 1970 kännetecknas, enligt vad som nu kan bedömas, av väsentligt stör- re lagerinvesteringar än under ett normal— år. När det gäller den framtida utveckling- en har förutsatts att lagerinvesteringama successivt minskar fram t.o.m. 1972 och därefter successivt ökar fram t.o.m. slut- året 1975 .

I diagram 1.5: 2 återges den faktiska la-

Diagram 1.5:2. Lagerförändringar 1950—1975.

milj kr 1959 års priser

2500

2 000

_ |||-"_- &

i 500 N

1 000

500

_N /

-— 500

1950 1955 1960

gerutvecklingen från 1950 jämte våra an- taganden för åren 1971—1975. Vår prognos har erhållits genom en framskrivning av det mönster som förelegat sedan slutet av 50-talet, varvid dock förutsatts en något mindre variation kring normalårsvärdet.

Det faktum att en förutsättning rörande lagerutvecklingen införts får inte tolkas så att ett allmänt hänsynstagande till konjunk- turvariationer härigenom uppnås. Tvärtom kan man på en rad punkter — t. ex. i fråga om investerings- och produktivitetsutveck- lingen — peka på att sådana hänsyn inte tagits. Men eftersom utgångsläget i fråga om just lagerinvesteringama är så pass av- vikande från normalfallet har vi för des- sa varit tvungna att införa en förutsättning om ett fortsatt cykliskt förlopp. I ett sär- skilt räkneexempel i avsnitt 1.5.3 införs ett något vidare konjunkturperspektiv ge- nom en cyklisk variation i kapacitetsutnytt- jandet under perioden. I övriga fall har det— ta förutsatts vara konstant.

För arbetskrafts- och produktivitetsför- hållandena gäller de förutsättningar som ti- digare redovisats i avsnittet 1.3.2. Det är i anslutning härtill viktigt att peka på det antagande som gjorts om att arbetstidsför-

1965 1970 1975

kortningen kommer att uttas under 1971 och 1973, vilket alltså medför en klar olik- het mellan S-årsperiodens första och and— ra del, med relativt betydande minskning- ar i arbetskraftsutbudet under den första delen. Undersökningar från tidigare arbets— tidsförkortningar har visat att dessa åtföljts av en något höjd arbetskraftsproduktivitet. Det har emellertid inte här varit möjligt att med hänsyn till detta variera produktivi- tetsantagandena. Det kan hävdas att i den registrerade produktivitetsutvecklingen un- der 60-talet ingår effekterna av de då ge- nomförda sänkningarna av arbetstiden per vecka. Svårigheterna att renodla denna spe- ciella faktor har därför medfört att den vid framskrivningen av produktivitetstrenderna kommit att ingå i de genomsnittliga öknings- talen 1970—1975, varför de skillnader som i det följande skall redovisas för t. ex. pro- duktionsutvecklingen mellan periodens förs- ta och andra del möjligen blir något över- skattade. Med hänsyn till att de kompen- serande åtgärder som företagen sätter in vid en arbetstidsförkortning inte får en ome- delbar effekt, kan man dock förmoda att storleken av denna överskattning är rela- tivt ringa.

I detta avsnitt skall metoder och resultat för de olika avvägnings- och utvecklingsalterna- tiven redovisas. Framställningen här måste med nödvändighet bli ganska teknisk och är i första hand begränsad till en redovis- ning av numeriska resultat. Diskussionen av de olika avvägningsproblemen kommer först i följande avsnitt.

Till grund för de här redovisade beräk- ningarna ligger en ekonometrisk totalmodell för den svenska ekonomin. Detaljerna i dess uppbyggnad och dess sätt att fungera kom- mer senare att redovisas i en särskild bila- ga till denna rapport (Bilaga 9). Här kan endast ges en mycket summarisk beskriv- ning av dess konstruktion.

Modellens viktigaste uppgift har varit att åskådliggöra sambanden mellan efter- frågeutvecklingen — i form av privat och offentlig konsumtion, investeringar och ex- port — och de anspråk på produktionsre— surser inom landet och på import som häng- er samman med denna efterfrågan. Denna sammanlänkning av efterfråge- och produk- tionssidorna har förutsatt en omfattande omgruppering av statistiken: uppgifterna om såväl utrikeshandeln som den interna an- vändningen av resurser har fått anpassas till sektorindelningen av produktionssyste- met. Särskilt på två områden har detta va— rit svårt att genomföra, nämligen i fråga om dels de offentliga sektorernas förbruk- ning av varor och utifrån inköpta tjänster, dels varuströmmarna mellan de produceran- de sektorerna. För båda dessa områden måste det nu förefintliga informationsunder- laget betecknas som svagt men med hänsyn till det omfattande utvecklingsarbete som f.n. pågår kan man räkna med påtagliga förbättringar inom en snar framtid.

Grundstenarna i modellen utgörs av dels en input-output-modell med varierande tek- niska koefficienter, vilken beskriver leve- ranserna av varor och tjänster inom produk— tionssystemet, dels en uppsättning import— funktioner som förklarar hur importutveck- lingen påverkas av olika efterfrågekatego— rier, dels även en grupp av konsumtions- funktioner som beskriver hushållssektorns

efterfrågan. Exportefterfrågan i modellen är härledd från de krav man ställer på bytes— balansen. Modellen prognostiserar sålunda den exportutveckling som behövs för att dessa krav skall bli tillgodosedda. Denna exportprognos får alltså en programmatisk karaktär. Detta innebär att den måste stäm- mas av mot informationer om marknads- utvecklingen för de svenska exportproduk— tema, som erhållits genom en särskild ex— portstudie som är redovisad i avsnitt 3.5. In- vesterings- och lagerutvecklingen har där- emot helt beräknats utanför modellens ram enligt de riktlinjer som angavs i föregående avsnitt.

Med givna förutsättningar om arbetskrafts- tillgång, offentlig konsumtion och bytes- balans och med givna förutsättningar för investeringar och lagerförändringar har vi med modellens hjälp beräknat utvecklingen av produktionen inom olika näringar, im— porten och exporten samt den privata kon— sumtionen, allt under förutsättning av sam- hällsekonomisk balans och full sysselsätt- ning.

Trots att vissa konjunkturella element kan införas Via t.ex. lagerprognoserna är modellen primärt inte ägnad att illustrera de kortsiktiga variationerna i den ekono- miska utvecklingen utan den är i första hand konstruerad för att beskriva vissa strukturella drag i utvecklingen. De alter- nativa beräkningar som redovisas i det föl- jande bör ej heller betraktas som egentliga prognoser utan avser endast att illustrera konsekvenserna av olika kombinationer av externa omständigheter och ekonomisk-po- litiska mål. Genom en sådan beskrivning i alternativens form kan en viss grund läg- gas för val av strategi för det ekonomisk- politiska handlandet under den närmaste 5— årsperioden'.

I tabellerna 1.5: 1 och 1.5: 2 redovisas re— sultaten av beräkningarna för två alterna— tiv med extern balans 1975 (alternativ 1) respektive 1973 (alternativ II). I båda dessa fall har den offentliga konsumtionen tillåtits följa en utveckling som innebär en genom— snittlig tillväxt på 4,5 % under hela 5-års- perioden men med en något starkare ökning

Tabell 1.5:1. Försörjningsbalansen 1970—1975 enligt alternativ 1. (Grundkalkyl). Extern balans 1975. Förändring, procent per år.

1970— 1973— 1970—— 1973 1975 1975 BNP 3,1 4,8 3,8 Import 5,2 7,7 6,2 Privat konsumtion 2,5 4,6 3,3 Offentlig konsumtion 4,8 4,2 4,5 Investeringar 3,8 3,1 3,5 Export 6,5 8,6 7,3

i periodens början än i dess slut. Även in— vesteringsutvecklingen har som framgår av det tidigare avsnittet behandlats lika i de båda fallen.

Vid tolkningen av tabellerna bör upp- märksammas att ökningstalen för importen och exporten inkluderar såväl varor som tjänster. För importen gäller att varudelen ökar något långsammare än den totala in- förseln medan motsatsen gäller för expor— ten. Som exempel på de här aktuella stor- leksordningarna kan nämnas att i alter- nativet I (tabellen 1.5: 1) har varuimporten för hela perioden uppskattats öka med 6,1 % årligen medan den totala importen ökar med 6,2 %. Varuexporten har beräk- nats öka med 7,8 % att jämföra med den totala exportens ökning på 7,3 % om året. Bakom detta förhållande ligger den förut- sättning som gjorts om en fortsatt försäm- ring av nettot av tjänstebalansen.

Som framgår av tabellerna och som fram- hölls i föregående avsnitt leder de gjorda förutsättningarna till att utvecklingen un- der S-årsperioden blir mycket ojämn. Den första delen av perioden skulle känneteck- nas av låga ökningar av BNP och alltså då

Tabell 1.5:2. F örsörjningsbalansen 1970—1975 enligt alternativ II. Extern balans 1973. För- ändring, procent per år.

Tabell 1.5:3. Försörjningsbalansen 1970—1975 enligt alternativ III. Extern balans 1973. Lägre ökningstakt för offentlig konsumtion. Förändring, procent per år.

1970— 1973— 1970— 1973 1975 1975 BNP 3,2 4,8 3,8 Import 5,4 7,6 6,3 Privat konsumtion 2,7 4,5 3,4 Offentlig konsumtion 4,0 4,7 4,3 Investeringar 3,8 3,1 3,5 Export 7,2 8,0 7,5

även av i jämförelse med tidigare utveck- ling synnerligen måttliga uppgångar i den privata konsumtionen. Detta är särskilt fal- let i alternativet II där extern balans för— utsatts bli uppnådd redan 1973. För att när- mare kunna studera konsekvenserna av en alternativ förutsättning om den offentliga konsumtionens utveckling har för fallet med balans 1973 utförts en beräkning där den offentliga konsumtionens ökningstakt kraf— tigt nedbringats under periodens första del. Resultaten av dessa beräkningar presente— ras i tabell 1.5 : 3 (alternativ III).

Eftersom en av orsakerna till att S—årspe- rioden uppvisar ett så ojämnt förlopp är förutsättningen om arbetstidsförkortningens utläggning, har i ett särskilt alternativ IV un— dersökts konsekvenserna av att den sena- re delen av förkortningen icke i sin helhet uttas under 1973 utan att den fördelas jämnt under 1973 och 1974. Med bibehållen för- utsättning om extern balans 1973 och med samma ökningstakt för offentlig konsum- tion som i alternativet III blir resultaten de som redovisas i tabell 1.5 : 4.

Tabell 1.5:4. Försörjningsbalansen 1970—1975 enligt alternativ IV. Extern balans 1973. Förskjutning av arbetstidsförkortningen. För- ändring, procent per år.

1970— 1973— 1970— 1970— 1973— 1970— 1973 1975 1975 1973 1975 1975 BNP 3,1 4,8 3,8 BNP 3,6 4,1 3,8 Import 5,1 7,8 6,2 Import 6,0 6,7 6,3 Privat konsumtion 2,2 4,8 3,2 Privat konsumtion 3,4 3,4 3,4 Offentlig konsumtion 4,8 4,2 4,5 Offentlig konsumtion 4,0 4,7 4,3 Investeringar 3,8 3,1 3,5 Investeringar 3,8 3,1 3,5 Export 6,9 8,2 7,4 Export 7,8 7,1 7,5 38 SOU 1970: 71

Tabell 1.5:5. Försörjningsbalansen 1970—1975 enligt alternativ V. Extern balans 1973. Lägre kapacitetsutnyttjande 1973. Förändring, pro- cent per år.

1970— 1973— 1970— 1973 1975 1975 BNP 2,9 5,3 3,8 Import 4,9 8,3 6,3 Privat konsumtion 2,1 5,5 3,4 Offentlig konsumtion 4,0 4,7 4,3 Investeringar 3,8 3,1 3,5 Export 6,7 8,7 7,5

Gemensamt för samtliga hittills presen- terade alternativ är att kapacitetsutnyttjan— det under perioden hållits konstant. En viss konjunkturvariation har visserligen införts via förutsättningen om lagerinvesteringarnus utveckling, men behov föreligger att studera konsekvenserna av konjunkturvariationer under perioden. Det alternativ som stude- rats här innebär att kapacitetsutnyttjandct förutsatts sjunka med icke fullt 1 procent- enhet från 1970 till 1973 varefter det fram till 1975 tillåtits stiga till den tidigare nivån. Detta innebär att vi förutsatt att denna kon- junkturnedgång icke skulle bli fullt lika kraftig som under 1966—1967, då kapaci— tetsutnyttjandet beräknas ha sjunkit med något över 1 procentenhet. Resultaten av dessa beräkningar som utförts för ett fall med offentlig konsumtion enligt alternati- ven III och IV och arbetstidsförkortning enligt alternativen I—III redovisas i tabell 1.5: 5 (alternativ V).

Förutsättningarna för de fem alterna-

Alt. Bytesbalansmålet Offentlig konsumtion

I 1975 Högre II 1973 Högre III 1973 Lägre IV 1973 Lägre V 1973 Lägre

Kapacitetsutnyttj. Arbetstidsförkortning

I 1971 och 1973 Konstant II 1971 och 1973 Konstant III 1971 och 1973 Konstant IV Senarelagd Konstant V 1971 och 1973 Lägre 1973

tiven finns sammanfattade i nedanstående tablå.

1.5.3. Avvägningsproblem under olika för- utsättningar

De olika utvecklingsalternativ som presen- terades i föregående avsnitt avsåg att illus- trera konsekvenserna för den privata kon— sumtionen och utrikeshandeln av bl. a. olika målsättningar för den offentliga konsum- tionen och den externa balansen. Gemen- samt för samtliga alternativ är att de upp- fyller kravet på samhällsekonomisk balans i den meningen att den totala efterfrågan på varor och tjänster hållits inom ramen för vad som finns tillgängligt inom landet. Men en sådan utveckling kommer icke till stånd av sig själv utan varje alternativ förutsät- ter en ekonomisk politik vars inriktning och hårdhet kommer att variera från fall till fall.

I detta avsnitt skall de valsituationer, som illustrerats genom de alternativa beräkning- arna, diskuteras och olika konsekvenser stäl- las mot varandra. Framställningen kommer att ta sin utgångspunkt i det fall då extern balans förutsatts bli uppnådd 1975 och de offentliga konsumtionsutgifterna stiger med i genomsnitt 4,5 % per år (alternativ I). Som tidigare nämnts är detta rapportens grundkalkyl. Den följande avvägningsdis— kussionen inleds med en beskrivning av de karakteristiska dragen i en utveckling en- ligt detta alternativ för hela 5-årsperioden. Denna följs av en analys av utvecklingen under perioden, varvid olikheterna mellan periodens olika delar diskuteras för de oli- ka alternativen.

Utvecklingen 1970—1975 enligt grund- kalkylen

Den genomsnittliga utvecklingen. Såsom ti— digare angetts har den offentliga konsumtio- nen i detta alternativ förutsatts öka med i genomsnitt 4,5 % per år 1970—1975. Det- ta är en neddragning i förhållande till pla- nerna med ca en halv procentenhet. I vår kalkyl har vi schematiskt låtit justeringarna

träffa de områden där ökningarna enligt planerna varit särskilt stora utan att någ- ra klart uttalade bindningar till en hög ex— pansionstakt föreligger eller där särskilda skäl funnits att ifrågasätta realismen i pla- nerna med hänsyn till arbetskraftsläget etc. Reduceringar har sålunda gjorts för bl. a. sjukvård, socialvård och högre undervis- ning i förhållande till de i och för sig gans— ka osäkra plansiffror som presenteras i av— snitt 4.12.

Redan vid den av oss förutsatta ökningen av de offentliga konsumtionsutgifterna mås- te den privata konsumtionen hållas tillbaka i förhållande till inkomstökningen. Det här aktuella alternativet upptar en årlig ök- ning av den privata konsumtionen på 3,3 %, vilket alltså med en halv procenten— het understiger den som gäller för hela na— tionalinkomsten. Vid bedömningen av det- ta bör hänsyn tas till de inteckningar som redan tagits i det totala konsumtionsut- rymmet och som under de kommande åren kan väntas leda till en inte oväsentlig skill- nad i den privata konsumtionens öknings— takt mellan olika befolkningsgrupper. Ge— nom pensionstillskott och kraftigt ökande ATP-utbetalningar har nämligen pensionä- rerna tillförsäkrats en inkomstökning som beräknas tillåta denna grupp att öka sina konsumtionsanspråk 1970—1975 med 3,0 % per år, räknat per capita. Då antalet pen— sionärer förutses växa med 2,2 % per år skulle deras konsumtion öka med totalt 5,2 % per år. Utgår vi från att den totala privata konsumtionen växer med 3,3 % år- ligen och räknar ifrån pensionärernas kon- sumtionsanspråk, återstår för övrig befolk- ning ett utrymme som växer med 3,0 % årligen. När hänsyn tagits till att befolk— ningen under pensionsåldern förutses öka med 0,4 % per år, framkommer att denna befolkningsgrupp beräknas kunna öka sin per capita-konsumtion med endast 2,6 % per år under 1970—1975.

På investeringssidan förutsätter alternati- vet att investeringskvoten sjunker något. An- delsmässigt skulle investeringarna sålunda ställa något minskade krav. Men beträffan- de förutsättningarna att uppnå den förskjut-

ning i fördelningen av investeringarna som fordras är problemen större. För att uppnå balans 1975 i de utrikes betalningarna måste en hög investeringstakt upprätthållas inom industrin. De årliga investeringsökningarna inom denna sektor beräknas till 6,5 %. Det centrala problemet är om de finansiella och lönsamhetsmässiga förutsättningarna för denna utveckling kommer att föreligga.

Enligt de finansiella kalkyler som redo- visas i avsnitt 3.9 kommer vid en i stort sett oförändrad pris- och löneutveckling des- sa investeringsökningar att innebära en ökad lånefinansiering. Men även om utrymme för en ökad utlåning till industrin skulle skapas på kreditmarknaden kvarstår problemet om företagen finner det förenligt med sina soli- ditetskrav att utnyttja detta fullt ut. Skulle det visa sig att problem av detta slag uppstår måste man uppenbarligen — om icke bytes— balansmålsättningen överges — överväga alternativa finansieringsformer för den in- dustriella expansionen.

Sammantaget innebär den hittills beskriv— na efterfrågesituationen att importen skul— le öka med 6,2 % per år. I denna utveck— ling ingår varuimporten med en årlig till; växt på 6,1 % och importen av tjänster med ca 7 %. För att det förutsatta bytesbalans- målet skall vara uppfyllt 1975 skall förutom denna import även underskottet i bytes- balansen 1970 och de till 1975 tillkomman- de valutaanspråken från transfereringssidan täckas in av export. Därför krävs en årlig uppgång av exporten om 7,3 % eller för enbart varuexporten om 7,8 %.

Den första och viktigaste frågan i detta sammanhang är om det är möjligt med hän- syn till avsättningsförhållandena att uppnå en exportökning av den storlek som ingår i kalkylen. Den årliga ökning av exporten, ca 8 %, som skedde under 60-talet innebar att Sveriges andel av världsimporten i stort sett höll sig konstant. Enligt de samman- ställningar och prognoser över tillväxt och importandelar i våra avnämarländer som redovisas i 3.5.5 finns utrymme för en år- lig exportökning om ca 8 % för Sveriges del under 70-talets första hälft. Förutsatt att vår kostnadssituation i relation till ut-

landet inte försämras finns ej skäl tro att denna ur bytesbalanssynpunkt nödvändiga exportökning skulle möta några avgörande hinder på avsättningsmarknaderna.

Det kan visserligen hävdas att om vi i dessa beräkningar skulle ha underskattat im- portutvecklingen kommer det här förutsatta bytesbalanskravet att medföra behov av en än snabbare exportökning, vilken då kan tänkas leda till svårigheter ur avsättnings- synpunkt. Men man har dock svårt att fö- reställa sig att det skulle ske en isolerad höjning av importbenägenheten i den svens- ka ekonomin. Snarare torde en sådan va- ra sammankopplad med en allmän uppgång i den internationella handeln, vilken i sin tur bör medföra förbättrade marknadsför- utsättningar för den svenska exporten.

Den alldeles övervägande delen av den för avsalu utomlands nödvändiga produktio- nen skulle komma från industrin. Produk- tionen där skulle behöva öka med drygt 5 % per år för att bytesbalansmålsättningen skulle kunna förverkligas. Mot bakgrund av ökningstalen under 60-talet är inte det- ta någon speciellt hög tillväxttakt. Några mer drastiska omkastningar i produktions- utvecklingen på näringsgrensnivå skulle dock inte vara förenade med den tänkta re- sursanvändningen utan bytesbalanskravet skulle i första hand bli tillgodosett genom en ändrad fördelning av industriproduktionen mellan olika avsättningsområden.

En liknande bedömning kan göras be- träffande förskjutningarna i arbetskrafts- balansen. Utvecklingsmönstret från 60-ta- lets senare del skulle i huvudsak bestå även under åren 1971—1975. Den nedåtgående kurvan för industrins sysselsättning skulle i stort sett fortsätta liksom den stigande kurvan för servicenäringarna.

Genom att i detta alternativ förutsätta att balans i utrikesbetalningarna skall upp- nås först 1975 uppkommer under perioden ett sammanlagt underskott i de löpande be- talningarna om ca 4000 milj. kr. I denna summa är inlagd en uppskattad post för de räntekostnader som är förenade med en sådan nettokapitalimport. Vi har inte kun- nat undersöka möjligheterna till och vill-

koren för en kapitalimport av denna stor- leksordning. Skulle man bedöma dessa möj- ligheter enbart utifrån de förhållanden som rått under 1969 och 1970 synes emellertid inga avgörande hinder föreligga. Proble- met om hur denna skuldsättning sedan skall regleras får emellertid aktualitet först un- der den senare delen av 70-talet.

Utvecklingen under loppet av perioden. För att kunna belysa i vad mån avvägningspro— blemen kommer att bli olika under skilda delar av perioden 1971—1975 har det va- rit nödvändigt att komplettera de tidigare genomsnittsberäkningarna med antaganden om förloppet år från år. En datering av olika förändringar som ingår i vårt allmän- na utvecklingsperspektiv har därför fått gö- ras. Största betydelse har därvid förkortning- arna av arbetstiden, vilka har förutsatts bli genomförda 1971 och 1973. Även olika tänkbara förändringar i konjunktursituatio- nen bör om möjligt beaktas. Vår bristande kunskap om hur konjunkturella variationer skall fogas in i och bedömas i olika trend- studier har gjort att vi inte gått längre än till några få och ganska förenklade anta- ganden om dessas inverkan. Utöver lagren har vi inte funnit några storheter vilkas va- riationer är lika regelmässiga och entydi- ga och samtidigt ger mer märkbara utslag på bytesbalansen. Vi har därför nöjt oss med det tidigare omnämnda antagandet rö- rande lagerinvesteringarna som en för de olika alternativen genomgående konjunktu- rell förändring. Den antagna minskningen av lagerinvesteringama — med ca 1,5 miljar- der kr. från 1970 till 1973 — lättar givet- vis trycket på bytesbalansen under dessa år. För att i våra kalkyler ha en viss mar- ginal för osäkerheten i lagerinvesteringarnas cykliska förändring är den nämnda minsk- ningssiffran inte så kraftig som om vi lå- tit vågrörelsema mer exakt upprepas.

De genomsnittliga förändringstalen för he— la perioden enligt alternativ I antydde olika spänningar mellan resurskrav och resurs- tillgångar. Dessa spänningar framträder vä- sentligt mer markerade under de tre förs- ta åren av perioden. De svårigheter som då föreligger betingas av den låga och för

de tre aktuella åren starkt varierande till- växten av BNP. Uppgången av BNP 1970— 1973 skulle sålunda enligt tabell 1.5: 1 ge— nom arbetstidsförkortningarna stanna vid genomsnittligt 3,1 % per år. Mot detta står speciellt på den offentliga sidan en jämn och ganska starkt uppbunden efterfrågeök- ning.

För de offentliga utgifterna är stegrings- takten hög i utgångsläget och kan svårli- gen hejdas mer väsentligt för det första året i perioden. Även för de följande två åren finns ganska betydande automatiska ut- giftsstegringar. En begränsning av den of- fentliga konsumtionsökningen till mindre än 4 % per år skulle förutom ett stopp för nya utgiftsåtaganden även innebära att en ned- skärning måste göras av befintliga planer för något eller några mer utgiftskrävande områden. På investeringssidan måste in- dustriinvesteringarna prioriteras och oav- sett vilken tidpunkt som väljs för målet om balans i utrikesbetalningarna är det viktigt att detta sker under de första åren av pe- rioden. I utgångsläget är investeringar i han- dels- och kontorsbyggnader etc. starkt till- bakahållna genom investeringsavgiften. Även om man förutsätter att utvecklingen för bostadsinvesteringarna blir relativt jämn under 70—talets första hälft tyder mycket på att utvecklingstakten för de totala in- vesteringarna skulle behöva ligga högre 1970—1973 än 1973—1975. Ett omvänt för- hållande torde kräva en snabb och extra kraftig neddragning av investeringar i bostä— der, vägar etc. som sedan skulle kom- penseras mot slutet av 5-årsperioden.

Mot den bakgrunden har i alternativ I den årliga ökningstakten 1970—1973 för offentlig konsumtion satts till 4,8 % och för investeringarna till 3,8 %. Inom ramen för samhällsekonomisk balans kan den pri- vata konsumtionen då endast växa med 2,5 % per år. En sådan resursanvändning ger en årlig importstegring om 5,2 % och den målsatta uppgången av exporten blir 6,5 % per år. På den offentliga sidan kan i detta fall uppbromsningen ske ganska lugnt och jämnt och på investeringsområdet skul- le inga särskilt hårda ingrepp behövas på

något område. Frågan om lönsamhets- och finansieringsmässiga förutsättningar kan ska- pas för industrins investeringar finns gi- vetvis även här.

Ett av de stora problemen under perio- dens första del torde bli att hålla den priva- ta konsumtionens tillväxt på en så låg ni- vå. Genom pensionstillskottens konstruktion och genom skatteomläggningen är pensio— närernas möjliga konsumtionsökning större 1970—1973 än under de följande åren. Den totala konsumtionsstegringen om 2,5 % per år skulle då för befolkningen i yrkesverksam ålder betyda en per capitaökning om 1,8 % per år. Bedömningen av denna ökningstakt sammanhänger emellertid till en del med frågan hur arbetstagarna kommer att vär- dera den standardstegring som ligger i den arbetstidsförkortning som förutsatts bli ge- nomförd under dessa år.

Den mjuka uppbromsningslinjen för den offentliga konsumtionen och investering- arna, som gav relativt höga ökningstal för dessa områden 1970—1973, leder emeller- tid till ett väsentligt större utrymme för pri- vat konsumtion 1973—1975. Genom att den årliga BNP-tillväxten samtidigt kan förmo- das bli väsentligt högre än tidigare — 4,8 % mot 3,1 % — skulle den privata konsum- tionen kunna öka med 4,6 % under båda dessa år. Därigenom skulle emellertid de exportproblem som hållits tillbaka under de tidigare åren anmäla sig med full styrka. Förutom de stigande importbehov som föl- jer den privata konsumtionens utveckling skulle även lagerinvesteringama — med den cykliska variation för dessa som vi be- dömt trolig — medföra en ökad import. Kra- vet på exportens tillväxt skulle därmed komma att ligga så högt som 8,6 % per år. Den genomsnittliga årliga tillväxt av av- sättningsutrymmet på exportmarknaderna som vi beräknat för perioden 1971—1975 ligger betydligt lägre. Betydande årsvaria- tioner förekommer dock på exportområdet och att ökningstalen för något eller några år skulle kunna nå upp till den angivna nivån är inte alls osannolikt. Man bör dock inte ta för givet att de gynnsamma förhål- landena infaller just de år som blir avgö-

rande för om bytesbalansmålet skall kunna uppfyllas. Detta kan alltså innebära att pe- riodens senare del kommer att domineras av den externa balansens problem. Under åren 1971—1973 låter däremot det ringa kon— sumtionsutrymmet antyda svårigheter att uppnå intern balans. Om man lyckas med detta kommer emellertid icke denna förs- ta del av perioden att bereda svårigheter vad gäller att finna avsättning för exporten på de internationella marknaderna.

Balans i utrikesbetalningarna I 973

Ganska naturligt kan krav ställas på en snabbare lösning av bytesbalansproblemet. För detta talar inte minst den nettokapital- import som skulle följa av att balanssitua- tionen icke uppnåddes förrän 1975. Som alternativ till detta fall har vi studerat konsekvenserna av att bytesbalansmålet skall vara uppfyllt redan 1973. I en första ver- sion (alternativ II, tabell 1.5: 2) har vi lå- tit dessa beräkningar direkt anknyta till de förutsättningar som gällde för den offentli- ga konsumtionen och för investeringarna en- ligt grundkalkylen. För perioden 1970— 1973 skulle enligt denna de offentliga ut- gifterna årligen stiga med 4,8 %, investe- ringarna med 3,8 % och hela BNP med 3,1 %.

Enligt resultaten i tabell 1.5: 2 skulle des- sa förutsättningar leda till att det privata konsumtionsutrymmet i detta fall måste hål- las nere vid en så låg ökningstakt som 2,2 % årligen. Det är givet att de spänningar som redan grundkalkylen visade sig med- föra för de tre första åren under 70—ta- let ytterligare kommer att skärpas i detta senare fall. Under efterkrigstiden har man endast under ett par speciella perioder kun- nat finna en 3-årsperiod med så låg genom- snittlig ökning av privat konsumtion som framkommer i detta exempel.

Betydande svårigheter synes alltså före- ligga att inom ramen för de här givna för— utsättningarna uppnå extern balans 1973. Som redan tidigare framhållits anser vi det icke möjligt att sänka investeringarna under den nivå som här förutsatts. Tvärtom kom-

mer ett tidigareläggande av balanstidpunk- ten endast att ytterligare skärpa kraven på att de här aktuella kapacitetstillskotten verk- ligen kommer till stånd. Något alternativt antagande om lagerutvecklingen är knap- past heller aktuellt. Redan den gjorda förut— sättningen kan uppfattas som i viss mån fördelaktig med hänsyn till valet av balans— tidpunkt. Det enda utgiftsområde av vikt som alltså skulle kunna förändras är det offentliga.

I alternativ III (tabell 1.5: 3) har kon- sekvenserna analyserats av en lägre till— växttakt för de offentliga konsumtionsut— gifterna. Dessa har i detta alternativ till- låtits växa med 4 % per år under 1970— 1973, varefter de beräknats öka med 4,7 % i genomsnitt under de två återstående åren. I och för sig vore detta en naturlig för— delning över perioden med hänsyn till den olikhet i resurstillväxten som arbetstidsför- kortningen skapar mellan periodens olika delar. Men problemet med detta alternativ är att den offentliga konsumtionsutveckling- en i utgångsläget i så hög grad är uppbun- den av redan fattade beslut.

Just detta förhållande var utgångspunk- ten för den utvecklingsprofil som låg till grund för huvudalternativet. Då det är tro- ligt att konsumtionsutgifterna för stat och kommun icke kan pressas ner under en till- växt på 5 % under 1971 skulle en förutsätt— ning om 4 % tillväxt för hela 3-årsperioden kräva att man drog ner tillväxten till ca 3,5 % under 1972 och 1973. Enligt våra be- dömningar måste detta innebära inte en— dast ett reformstopp utan även en revide- ring av tidigare fattade beslut och en om— prövning av automatiken. Lösningen av det- ta problem kompliceras i hög grad av svå- righeterna att påverka kommunernas ut- giftsutveckling.

Skulle man emellertid lyckas föra ned den offentliga utgiftsexpansionen till den nivå som förutsatts i detta alternativ kom- mer en del av problemen med den låga till- växten i privat konsumtion som fanns i al— ternativ II att avlägsnas. Enligt tabell 1.5: 3 skulle den privata konsumtionen i så fall kunna öka med 2,7 % per år under 1970-

1973. Detta uppnås emellertid inte enbart genom den direkta effekten av den ändra- de förutsättningen om de offentliga utgif- terna utan även genom att BNP-stegring- en för dessa år blir något kraftigare. Den- na effekt erhålls genom att den offentliga sektorns anspråk på arbetskraft blir lägre än i de tidigare fallen med resultat att sektorsutvecklingen blir mera gynnsam ur produktivitetssynpunkt. För industrisektorns vidkommande skul- le denna utvecklingsbild innebära en större produktionsökning än vad som följde av grundkalkylen för dessa år. Arbetskrafts- minskningen för denna sektor skulle inte bli fullt lika kraftig, vilket icke heller skulle bli fallet för de privata tjänstesektorerna. Detta alternativ III skulle således medföra att mindre krav ställdes på en omfördel— ning av arbetskraften och skulle i jämförelse med utvecklingen under 60-talets senare del innebära en avsaktning av denna omfördel— ningsprocess. I jämförelse med de föregående alterna— tiven kommer däremot stora krav att stäl- las på exportens ökning. Genom att den of- fentliga konsumtionen reduceras och den privata i stället får växa desto snabbare kommer importen att stiga kraftigt. Skall extern balans uppnås 1973 kräver detta snabbare exportstegring 1970—1973 än vad som är fallet i alternativen I och II. Om balans i utrikesbetalningarna kan etableras redan 1973 kan man förmoda att utvecklingen under de därpå följande åren inte leder till några större problem ur in- tern stabiliseringssynpunkt. Genom de rela- tivt betydande ökningarna av privat kon- sumtion kommer visserligen importen att öka kraftigt, vilket i sin tur ställer ganska höga krav på expertens ökning för att den externa balansen skall kunna vidmakthål- las och även — vilket är förutsatt i kalky- len — kunna fortsätta att förbättras. Men på grund av att vi i detta alternativ III förutsatt att den offentliga konsumtionen på nytt kommer att accelerera under 1974 och 1975 blir anspråken på exportutveck- lingen inte fullt lika stora som i exempel- vis alternativ II.

Även om man lyckas nedbringa takten i de offentliga utgifterna under periodens första del ställer ett förverkligande av mål- sättningen om extern balans redan 1973 stora anspråk på den svenska ekonomin under dessa första år. Den privata kon- sumtionsökningen är även i alternativ III relativt låg i förhållande till inkomstbild— ningen och anspråken på industrisektorns expansion höga. Den primära orsaken till dessa svårigheter är att den externa balan— sen förutsatts bli uppnådd under samma period som arbetstidsförkortningen uttas.

Närmast för att illustrera de här aktuel- la storleksordningarna har vi i alternativ IV analyserat konsekvenserna av en par- tiell senareläggning av arbetstidsförkort— ningen. Som framgår av tabell 1.5:4 blir utvecklingen av BNP och den privata kon- sumtionen då mycket jämnare mellan förs- ta och andra delen av perioden 1970— 1975 i vilket fall man alltså skulle kunna undvika de relativt tvära kast i den ekono- miska politiken som de tre tidigare fallen skulle innebära. Vid bedömningen av det- ta fall bör dock hänsyn tas till vad som in— ledningsvis anfördes om svårigheterna att rätt uppskatta effekterna av arbetstidsför— kortningen. Man kan inte utesluta möjlig- heten att den här använda metoden något överskattar skillnaden mellan S-årsperiodens båda delar. Men även om osäkerhet råder om den exakta storleken av denna skillnad bör det icke råda något tvivel om att en be- aktansvärd skillnad i fråga om produktions- kapacitetens tillväxt måste föreligga mel— lan periodens första och andra del.

Hittills har vi endast i ringa utsträckning beaktat de konjunkturella aspekterna. Des- sa har i kalkylerna endast införts via den förutsatta utvecklingen av lagerinvestering- arna. Man kan dessutom även peka på att den här använda beräkningstekniken indi- rekt lett till att exporten förutsatts öka rela- tivt sett långsammare under de år i början av perioden då en viss konjunkturförsvag- ning inte förefaller helt osannolik. Kapa- citetsutnyttjandet har däremot i samtliga hittills behandlade alternativ hållits kon- stant över perioden. I alternativ V har en

Tabell 1.5: 6. Sammanfattning av försörjningsbalanstabellerna för 1970—1975 i avsnitt 1.5. Förändring, procent per år.

Alternativ

II III

1970—1973 Bruttonationalprodukt 3 1 Import 5 2 Privat konsumtion 2 5 Offentlig konsumtion 4,8 Investeringar 3 8 Export 6 5

1973—1975 Bruttonationalprodukt 4 8 Import 7 7 Privat konsumtion 4,6 Offentlig konsumtion 4 2 Investeringar 3 l Export 8 6

1970—1975 Bruttonationalprodukt 3 Import 6 Privat konsumtion 3 OHentlig konsumtion 4, Investeringar 3 Export 7

beräkning gjorts av effekterna av en ned— gång i kapacitetsutnyttjandet mellan 1970 och 1973 på ca 1 %. Detta är en något mindre nedgång än den som uppskattats gälla för recessionen 1966—1967.

Under förutsättning att man trots en even- tuell konjunkturdämpning kan hålla den målsatta investeringsaktiviteten uppe kom- mer denna minskning i realiserad BNP i sin helhet att slå på den privata konsumtionen, som för de tre första åren av perioden skulle ligga lägre än i något av de andra alternati- ven. Det är givet att alla de tidigare anförda problemen kring spänningen mellan hushål- lens privata standardökning och inkomst- bildning i en sådan situation skulle anmäla sig med ännu större styrka. Det är även lika uppenbart att de problem som samman- hänger med utvecklingen under 1974 och 1975 skulle ytterligare accentueras genom att man då måste räkna med en återgång till ett högre kapacitetsutnyttjande.

Det bör dock framhållas att den här gjor- da förutsättningen om en nedgång i kapa- citetsutnyttjandet införts parallellt med att

qwäyab ——qh4—

arbetstidsförkortningen förutsatts bli utta- gen. Man kan emellertid inte utesluta möj- ligheten att om arbetstidsförkortningen tas ut samtidigt som en konjunkturnedgån g sker så kan kapacitetsnedgången bli mindre än som förutsatts i alternativet V. Den ned- gång i arbetskraftsefterfrågan som skulle åtfölja en konjunkturavmattning kan näm— ligen till en viss del tänkas vara beaktad redan genom den gjorda förutsättningen om arbetstidsförkortningen.

1.5.4. Sammanfattning och avslutande synpunkter

Framställningen i avsnitten 1.5.2 och 1.5.3 har syftat till att ge ett underlag för poli- tiska ställningstaganden rörande den ekono— miska utvecklingen under den närmast framförliggande 5-årsperioden. Valet av problemställningar har i hög grad domine— rats av frågan om när och på vilket sätt bristen på extern balans i den svenska eko- nomin skall elimineras. I olika beräknings— alternativ har vi sökt ange konsekvenserna

av olika målsättningar för den externa ba- lansen och av olika förutsättningar om de offentliga sektorernas utveckling. En sam- manfattning av dessa beräkningsresultat ges itabell 1.5: 6.

Det är givet att beräkningsresultat av det- ta slag är förenade med ett betydande mått av osäkerhet, en osäkerhet som dessutom växer ju längre framåt i tiden man går. Mot denna bakgrund kan de skillnader som an- givits mellan de olika alternativen i fråga om t. ex. den privata konsumtionens utveck- lingstakt förefalla små. Men vi vill dock hävda att även om uppskattningarna av dessa skillnader är förenade med en osä- kerhet så representerar olikheterna dem emellan förhållanden som med nödvändig- het måste följa av de givna förutsättning- arna och som måste beaktas vid upplägg- ningen av den ekonomiska politiken.

Gemensamt för de olika alternativen är att balansen i de utrikes betalningarna mås- te återställas någon gång under perioden 1971—1975. I förhållande till den närmast passerade 5-årsperioden måste detta kom- ma att innebära att större krav kommer att ställas på den ekonomiska politiken och att en större restriktivitet måste iakttagas i frå- ga om de offentliga utgifterna. Oavsett om man väljer tidpunkten för balans i utrikes- handeln till 1973 eller 1975 måste denna restriktivitet sättas in redan vid periodens början. Det förefaller även — oavsett balans- tidpunkt - nödvändigt att redan under de närmaste åren få till stånd en acceleration av i första hand industrins investeringar. Kommer icke denna utveckling — på den ekonomiska politikens och på investeringar- nas områden — till stånd före 1972—1973 är det vår bedömning att betalningsbalansmålet måste förskjutas till den senare delen av 70- talet.

En mera ingående diskussion av de eko- nomisk-politiska konsekvenserna av de av- vägningsproblem som diskuterats här föl- jer i nästa avsnitt.

1.6 Restriktioner och krav på den ekono- miska politiken

Vi har som nämnts bedömt att underskot-

tet i utrikesbetalningarna är den domine- rande balansfrågan. Den har därför fått styra uppläggningen av avvägningsdiskus- sionen i föregående avsnitt. Här skall vi försöka beskriva de krav och restriktioner som kommer att ställas på den ekonomiska politiken under 70-talets första hälft om det centrala bytesbalansmålet skall realise- ras. Vi har utgått från att åtgärder riktade di- rekt mot utrikeshandeln, såsom devalvering, importavgifter och exportsubventioner, inte är påkallade och på grund av bl. a. inter- nationella bindningar inte kommer i fråga förrän andra vägar visat sig resultatlösa. Vilka vägar som skall väljas avgörs genom politiska beslut. Det som här skall diskute- ras är de problem som kan möta i den ter- räng genom vilka de skall dras och de tek— niska krav som kan uppställas för utstak- ningen.

Generella krav på politiken

Diskussionen förs utifrån förutsättningen att sysselsättningsmålet skall uppfyllas och att således en deflationistisk, allmänt ef- terfrågedämpande politik inte får tillgri- pas för att skapa balans i utrikesbetalning- arna. Utgångspunkten är i stället att poli- tiken inom ramen för full sysselsättning skall ta sikte på en omfördelning av ef- terfrågan och resurser så att en större av- sättning av varor och tjänster utomlands och en mindre förbrukning inom landet kan uppnås. Politikens möjligheter att styra ef- terfrågan för privat och offentlig konsum- tion, investeringar osv. behandlas mot slu- tet av avsnittet. Här tas först upp de gene- rella kraven på den ekonomiska politiken.

En politik som inriktas på att återställa balansen mot utlandet måste utformas un- der starkt beaktande av pris- och kostnads- frågoma. Redan vid det aktuella bytesba- lansläget är en försämring av konkurrens- kraften genom pris— och kostnadsstegringar äventyrlig. Än mer gäller givetvis detta då man måste kraftigt förbättra valutaläget. Skall konkurrenskraften kunna upprätthål- las är en första förutsättning att kostnaderna

för de varor som produceras inom de ut— landskonkurrerande näringarna inte stiger snabbare än utomlands. Detta ställer be- stämda krav på att kostnadsutvecklingen an- passas till produktivitetsstegringarna inom dessa näringar. En lugn pris- och kostnads- utveckling måste ofrånkomligen ha stöd i en balanserad utveckling i den interna eko- nomin, vilket bl. a. innebär att den totala efterfrågan strikt hålls inom det samhälls- ekonomiska utrymmet.

Underskottet i bytesbalansen betyder att säkerhetsmarginalen för handlandet besku- rits. Det motiverar att den ekonomiska po- litiken till sin grundinriktning måste präglas av försiktig restriktivitet. En strängare risk- bedömning av generellt efterfrågestimule- rande åtgärder är sålunda nödvändig. Sett ur en annan synvinkel betyder detta att långsiktiga starka bindningar av resurserna i möjligaste mån måste undvikas så att det finns ett väl tilltaget utrymme inom vil- ket snabba förändringar av resursanvänd- ningen kan göras. En ökad vikt måste i stället läggas vid sådana åtgärder och me- del som kortsiktigt och med snabb verkan kan sättas in för att möta eventuella för- svagningar i efterfrågan och sysselsättning.

Upprätthållandet av konkurrenskraften inom det svenska näringslivet aktualiserar frågan om takten i lönestegringarna och dessas förhållande till produktivitetsutveck- lingen. Betydande skillnader i produktivi- tetsutvecklingen föreligger mellan olika de- lar av den svenska ekonomin. Sålunda be- räknas, som redovisas i avsnitt 3.3, de år- liga produktivitetsstegringarna inom in- dustrin för 1965—1970 till ca 7,6 % och för de varuproducerande näringarna som hel- het till 7,4 % medan för servicenäringarna motsvarande siffra ligger vid ca 2,7 %. Grupperas näringsgrenarna med hänsyn till om de bedriver sin produktion i konkur- rens med utlandet eller ej finner man ock- så mellan dessa två grupper betydande pro- duktivitetsolikheter. I den s. k. EFO-rappor- ten har den konkurrensutsatta delens pro- duktivitet uppskattats till 8,2 % och den konkurrensskyddades till 3,8 %. Även om en del av dessa skillnader är beräkningstek-

niskt betingade antyder de dock ett svårt pris- och lönepolitiskt problem.

För de exporterande och importkonkur— rerande näringarna är priserna givna på världsmarknaden. Ligger dessa priser oför- ändrade får vi en prisstegring inom landet som betingas av skillnaderna i de olika nä- ringarnas produktivitet. En sådan prissteg- ring skulle i och för sig inte påverka kon- kurrenssituationen och skulle sålunda inte leda till något försämrat bytesbalansläge om förhållandena vore likartade i andra länder. I det hänseendet anmäler sig emellertid olika problem och frågetecken. En fråga är hur skillnaderna i produktivitetsökning mellan de olika näringsgrupperna ter sig i vårt land jämfört med förhållandena i våra kon- kurrentländer. Något material varmed man säkrare kan bedöma detta finns inte till- gängligt. Av vissa data kan man möjligen utläsa att det i den svenska ekonomin finns en större sådan skillnad än på andra håll. Vad sådana skillnader i ökningstakten i produktiviteten kan betyda skall här bely- sas genom ett förenklat fall.

Det är inte endast mellan a ena sidan de konkurrensutsatta och å andra sidan de konkurrensskyddade näringarna som det kan förmodas finnas förhållandevis stora skillnader i produktivitetsökning här hem- ma. Betydande sådana skillnader och där- med då också stora relativa prisförskjut- ningar råder också mellan olika delar av den utlandskonkurrerande sektorn, t.ex. mellan exportindustrin och de tjänsteom- råden som betjänar turismen. Avpassades lönestegringarna efter den genomsnittliga produktivitetsökningen för dessa näringar så skulle inte några balansproblem för ut— rikesbetalningarna behöva uppstå. Nu ten- derar emellertid lönesättningen att styras av de exporterande industriföretagens höga produktivitetsökning, vilket för turistnä- ringens del ger en kostnadsutveckling som extra starkt försvagar dess konkurrenskraft. Vi skulle alltså här riskera en tendens till en stark pris— och kostnadspress inom lan- det, vilket för turistnäringens del medför en accelererad tendens till att efterfrågan söker sig utomlands.

En vidare konsekvens av detta skulle va- ra att det inte är tillräckligt att expansio- nen av lönsamma branscher och företag in- om industrin sker i en takt som balanse- rar nedläggning av inte bärkraftiga industri- enheter. Tillväxten där måste vara snabba- re än utslagningen för att kompensera ut- vecklingen på turist- och andra tjänsteom- råden. En sådan extra snabb omvandling möter emellertid betydande problem. För- utom att det finns trögheter då det gäller att utveckla och introducera nya metoder och produkter kan det föreligga svårighe- ter att uppnå vinst- och finansieringsmässi- ga betingelser för en expansion.

Detta dilemma kan även uttryckas som en konflikt mellan solidarisk lönepolitik, in— komstfördelningsmål och bytesbalanskrav. En lönebildning bestämd så att den ger oförändrad fördelning mellan arbete och kapital inom de konkurrensutsatta näring- arna kan, i förening med en solidarisk lö- nepolitik, medföra en inhemsk prisstegring som äventyrar bytesbalansen. En prissteg- ring förenlig med bytesbalansmålet skulle å andra sidan eventuellt kräva eftergifter an- tingen i fråga om fördelningen mellan ar- bete och kapital eller i fråga om den soli- dariska lönepolitiken.

De medel som finns för att mildra spän- ningarna mellan de olika målen är för- bundna med olika svårigheter. Ett sätt att angripa kostnadsstegringsproblemet är att försöka beskära utrymmet för lönestegring- arna. Principiellt kan detta ske genom att söka beskatta ned eller sterilisera de högs- ta företagsvinsterna. Men tar man dessa medel i bruk kan man äventyra incitamen- ten och finansieringsförutsättningarna för den expansion som behövs. Ett annat sätt är att söka skydda eller kompensera de konkurrenssvaga näringarna för verkning- arna av de stora kostnadshöjningarna. Ge- nom de internationella bindningarna på tull- sidan måste man i ett sådant fall arbeta med olika former av selektiva, icke tariffä- ra handelshinder. Som tidigare berörts kan tendensen till en spirande »ny-merkantilism» av detta slag iakttas i flera länder. På mi- nussidan för dessa medel står uteblivna vins-

ter och standardstegringar av en större in- ternationell arbetsfördelning.

Struktur- och omvandlingsproblem

Till de problem som här berörts kan knytas en reflexion beträffande näringspolitikens inriktning. I den mån det är riktigt att jäm— förelsevis stora produktivitetsskillnader finns i det svenska näringslivet så skulle dessa främst bestå i att produktivitetsstegringarna är speciellt höga inom industrin, medan där- emot t. ex. tjänstesektorerna något mer skul- le ansluta sig till de förhållanden som i det- ta avseende gäller i våra konkurrentlän- der. Sett ur denna synvinkel skulle närings— politiska insatser vara mindre påkallade för de konkurrensutsatta än för de konkurrens- skyddade näringarna. Produktivitetskraven borde m.a.o. vara mer jämlikt fördelade i den interna ekonomin. Bördan av omställ- ningarna skulle därvid inte så ensidigt läggas på de varuproducerande sektorerna utan även på andra områden. Offentlig och pri- vat tjänsteproduktion skulle genom högre effektivitetsanspråk i större utsträckning hjälpa till att bära den. Sysselsättningsökningen har varit särskilt markerad inom den offentliga tjänstesektorn och denna sysselsatte 1970 ungefär 1/.=. av landets yrkesverksamma befolkning. Alldeles uppenbart är därför att en fortsatt höjning av vår levnadsstandard till väsentlig del blir beroende av de förbättringar i produktivitet som där kan uppnås. Ökad uppmärksamhet har också ägnats dessa problem. Det har allt- mer framstått som angeläget att finna och utveckla kriterier för att pröva effektivite- ten inom olika offentliga tjänsteområden. Bl. a. frågor om produktivitetsmätningar, programbudgetering och andra former för rationalisering tilldrar sig därvid intresse. Uppenbart är likväl att produktivitetsfrå- gorna fortfarande inte ägnas alls samma uppmärksamhet inom offentlig sektor som inom vissa andra produktionsområden. En— ligt vår bedömning finns det skäl räkna med att starkt skärpta krav på effektivitet och produktivitet efter hand gör sig gällande. Högt ställda önskemål och ambitioner i frå-

ga om reformer på skilda offentliga verk- samhetsområden i förening med starkt be- gränsade finansiella och arbetskraftsmässi- ga resurser borde inte gärna ge ett annat re- sultat.

En väsentlig faktor bakom den snabba produktivitetsstegringen i den svenska eko- nomin under den senare hälften av 60-talet synes ha varit den ökade takten i det svens- ka näringslivets strukturomvandling. Intro- duktion av nya tekniska processer och av— veckling av äldre produktionsmetoder, till- komsten av nya företag och produkter samt nedläggning av icke lönsamma enheter sam- tidigt med en omfattande fusionsverksam- het är viktiga inslag i denna utveckling. Vi förutser att dessa tendenser kommer att be— stå. De drivkrafter som framkallar struktur- omvandlingen förutsätts i allt väsentligt kvarstå. Det svenska näringslivet kommer sålunda att vara utsatt för en fortsatt hård konkurrens utifrån. Inte heller andra väsent- liga drivkrafter i omvandlingen förväntas avta i styrka. Som en illustration härtill kan nämnas att den betydande fusionsverk— samhet som pågått under 60—talets senare del förväntas bestå under den kommande perioden jämsides med en fortgående ned- läggning av icke bärkraftiga företag och anläggningar.

De krav som bytesbalansmålet ställer kan i vissa avseenden tänkas medföra att spän- ningen gentemot de regionala målen fram- deles ökar. Bytesbalansläget gör sålunda att vi har mindre råd än eljest att avstå från stordriftsfördelar och därmed från en kon- centration av produktionsenheterna. Sett ur en annan synvinkel kan dock sägas att de speciella förhållanden, som kan antas före- ligga de närmaste åren, erbjuder betydande möjligheter att tillgodose de regionalpolitis- ka aspekterna. Till en sådan slutsats har vi kommit efter att ha sökt bedöma var en ut- byggnad av industrins produktionskapaci- tet kan genomföras snabbt och utan risk för inflationsskapande balansrubbningar, två villkor som har betydande tyngd i det ak- tuella läget. Att öka industriproduktionen genom att den fortgående minskningen av industrisysselsättningen i storstadsområdena

bromsas upp synes inte så väl svara mot dessa villkor. En långsammare minskning för industrin inom dessa områden förutsät- ter totalt sett ökad inflyttning och därmed höjd efterfrågan på samhällskapital, främst i form av bostäder. Redan i utgångsläget är resurserna ansträngda i storstäderna. Ytter- ligare krav på tidskrävande investeringar skulle, förutom att riskerna för en över- hettning förstärks, kunna förta möjligheter- na att få den behövliga arbetskraften till industrin. Sannolikt skulle denna i stället sugas upp av byggnadsverksamheten. Inom andra delar av landet, främst Norrland, men även vissa områden inom södra och mel- lersta Sverige, är läget väsentligt annor- lunda. Det latenta arbetskraftsutbud bland gifta kvinnor, som man enligt våra progno- ser kan räkna med, finns till större delen inom dessa områden. En tillbakagång av sysselsättningen i jord- och skogsbruk samt i byggnads- och anläggningsverksamhet bi- drar också till att det där finns förutsätt- ningar för ny arbetskraftskrävande verk- samhet. Kapaciteten i fråga om bostäder och annat samhällskapital kan vidare be- dömas vara mindre hårt utnyttjad än i stor- städerna. En viss marginal innan ett ökat befolkningsunderlag leder till stora investe- ringskrävande utbyggnader skulle således finnas. I den mån statliga åtgärder behö- ver sättas in för att få till stånd den indu- striexpansion som ett uppfyllande av bytes- balansmålet förutsätter, skulle även vissa förutsättningar finnas att ge dessa åtgärder en inriktning som tillgodoser de regionalpo- litiska målen. Kravet på att företagsenhe- terna därvid måste få en sådan geografisk förläggning att konkurrenskraften på läng- re sikt inte äventyras kan sannolikt tillgodo- ses genom de alternativ till storstäderna som skisserats i de regionalpolitiska programmen.

Strävandena att främja rörlighet och snabb anpassning hos arbetskraft och real- kapital som hittills i så hög grad känne- tecknat svensk ekonomisk politik skulle så- ledes ha en fortsatt stark betydelse. Möjli- gen skulle vid inriktningen av de olika ar- betsmarknadspolitiska åtgärderna industrins arbetskraftsproblem behöva ges ökad vikt

till följd av bytesbalanskraven. Den starka sysselsättningsexpansion som skett inom de tjänsteproducerande sektorerna och speciellt då inom den offentliga sektorn synes tidvis ha försvårat möjligheterna att rekrytera ar- betskraft till industrin. Att döma av de expansionsplaner som gäller för den offent- liga konsumtionen finns risk för att dessa svårigheter skall bestå och möjligen ytterli- gare accentueras. Inte minst förtjänar dessa problem uppmärksamhet om det skulle ske en försvagning av den internationella kon- junkturen. Om rekryteringen till vakanser och nyskapade tjänster stiger snabbt inom den offentliga sektorn i ett sådant läge kan en sedermera eftersträvad sysselsättningsex- pansion inom de utlandskonkurrerande nä- ringarna försvåras. Arbetsmarknadspolitiken ställs således i en avmattningssituation in- för en svår avvägning mellan sådana åtgär- der som ger en snabb sysselsättningseffekt och sådana som är av en mer avvaktande karaktär, exempelvis omskolning.

En snabb regional och branschmässig om- vandling har i sig inbyggd en konflikt mel- lan olika politiska mål och strävanden. Sam- tidigt som den är en förutsättning för höjda inkomster och en förbättrad standard med- för den starka påfrestningar och uppoff- ringar för de grupper som förlorar en in- vand sysselsättning och tvingas bryta upp från den gamla miljön. Hur krav på trygg- het i sysselsättning och önskemål om ar- bets- och bostadsort skall vägas mot till- växtskapande åtgärder som ger ökade in- komster tillkommer inte oss att besvara. Det bör dock framhållas att enligt den tolk- ning vi gjort av de mål som uppsatts för den ekonomiska politiken måste effektivi- tetskraven inom den svenska ekonomin sät- tas högt under den framförliggande perio- den.

Styrning av resurser och efterfrågan

Då den möjlighet som finns att komma till rätta med bytesbalansproblemet är att upp- nå en positiv förskjutning i utbytet av va- ror måste med hänsyn till den vikande ar- betskraftstillgången en prioritering ske av

industrins investeringar. En politik som syf- tar till att skapa förutsättningar härför i frå- ga om finansiering och lönsamhet är då helt nödvändig. Oavsett om bytesbalansmålet da- teras till 1973 eller 1975 måste dessa för- utsättningar föreligga under de första åren av perioden. Som framgått av våra analyser fordras att en hög investeringstakt inom in- dustrin kan upprätthållas under flera år framöver. I alternativet balans 1973 är styr- kan och snabbheten i en sådan utbyggnad något mer betonad. Till beräkningarna av investeringsbehovens storlek måste givetvis olika reservationer göras. Många osäkra och okända faktorer spelar här in. Här kan bl.a. framhållas att om t. ex. tvåskiftsarbe- tet inom främst verkstadsindustrin skulle få en påtagligt ökad omfattning, vilket skulle medföra ett högre utnyttjande av redan be- fintligt produktionskapital, skulle investe- rings- och finansieringsbehoven kunna bli annorlunda.

De krav som ställs i dessa avseenden blir i första hand en fråga för kredit- och fi- nanspolitiken. Enligt vad som framkommit ur de finansiella beräkningarna skulle myc- ket betydande belopp behöva lånas upp på marknaden av industriföretagen även vid en oförändrad självfinansieringsgrad. Det är ganska naturligt att en stark utbyggnad åtföljs av en viss minskad självfinansiering. Troligen skulle så bli fallet vid den omfatt- ning på investeringarna som behövs. Då en sådan sänkning av företagens soliditet kan tänkas oförmånligt påverka deras investe- ringsbenägenhet aktualiseras vilka möjlighe- ter till ökade tillskott av riskvilligt kapital som kan stå öppna för företagen. Vidare måste lånemöjlighetema i detta läge inte bara bli större utan även ges på villkor som inte äventyrar investeringsbenägenheten. Räntesättningen kan därvid utgöra ett pro- blem. Vårt utlandsberoende gör att de in- hemska räntesatserna inte i större grad kan avvika från vad som internationellt gäller. Detta förhållande kommer att förbli mar- kant flera år framöver p.g.a. den netto- kapitalimport som står i samband med by- tesbalansunderskottet, och som för perioden 1971—1975 enligt alternativ balans 1975 kan

Frågan är om detta kan kompenseras ge- nom andra kreditvillkor och genom ett lätt tillträde till kredit- och kapitalmarknader— na. Särskilt viktig blir denna fråga om en försvagning inträder på de internationella avsättningsmarknaderna, där konkurrensen då kan komma att föras genom olika for- mer av leverantörskrediter och genom vill- koren för dessa. Även av ett annat skäl har detta problem betydelse. Många svens- ka exportföretag har genom tillverkning utomlands möjlighet att välja var produk- tion och utbyggnad lämpligast kan förläg- gas. Självklart kan bl.a. olikheter i kredit- förhållandena påverka detta val. Motsva- rande sak gäller säkerligen för utländska fö- retag med produktionsfilialer i Sverige.

Investeringskraven från industrisidan ba— lanseras av att relativt sett låga anspråk för- utses från vissa andra investeringsområden, bostäder, offentliga sektorns investeringar etc. I våra kalkyler tas den årliga ökningen av de totala investeringarna upp till 3,5 %. Denna siffra ingår i samtliga alternativ. Skä- let därtill är att starka förskjutningar mel- lan de olika investeringsområdena beräknas ske under perioden. Hur dessa spänningar närmare kan komma att lösas har inte kun- nat bedömas och vi har därför förutsatt att de aktuella förskjutningar som krävs under de olika åren mellan t.ex. industriinveste- ringar, bostadsbyggande och offentliga in- vesteringar skulle utspelas inom en oföränd- rad årlig ram. Givetvis skulle dessa förskjut- ningar kunna tas till något större. Sett enbart i försörjningsbalanssiffror kan en nedskär- ning på konsumtionssidan (högre undervis- ning, försvar. rättsväsende, administration) kortsiktigt bytas ut mot en ytterligare bc- gränsning av väginvesteringar, bostadsbyg- gande, administrationsbyggnader etc. Om detta sedan är möjligt från arbetskraftsba- lansens synpunkt måste självklart då också prövas utifrån de förhållanden som råder vid den aktuella tidpunkten.

Olika mål- och medelfrågor är även för- enade med en eventuell starkare resurs- begränsning på investeringssidan. I ett par fall gäller det att finna en utformning av

styrmedlen så att de önskade verkningarna relativt snabbt kan uppnås. För flera in- vesteringsområden består avvägningsproble- met främst i en politisk värdering av olika mål och deras inbördes vikt. På bostads- området är den dämpning som vi kommit till genom efterfrågeberäkningar förenlig med målsättningen om en produktion av 1 miljon lägenheter under perioden 1966— 1974 förutsatt att någon starkare ökning av lägenheternas kvalitet och standard inte kommer till stånd samt att man inte anser sig böra särskilt prioritera större lägenheter vid fördelningen om investeringsutrymmet. Vid en lägre investeringsnivå än som inta- gits i våra kalkyler skulle däremot målfrå- gorna klart aktualiseras. De investeringar som kan sättas i samband med miljövår- den reser liknande avvägningsproblem. Un- der tiden fram till 1973/ 74 utgår särskilda bidrag för miljöinvesteringarna inom indu- strin, vilket torde väsentligt minska de spän- ningar mellan olika mål som eljest kunde beräknas framträda för detta område. På kommunsidan, där de största miljöinveste- ringarna återfinns kommer troligen konkur- rensen om investeringsutrymmet mellan oli- ka ändamål att bli mer framträdande. Ur de särskilda enkäter som gjorts rörande mil- jövärden kan inte säkrare utläsas hur stor del av kommunernas miljövårdsinvestering- ar som är avsedda att förhindra eller redu— cera förstöring av miljövärden som inte kan eller endast med svårighet kan återställas. En hög andel för åtgärder beträffande så- dana icke reversibla processer — som ju mås- te ha en särskilt hög angelägenhetsgrad — skulle betyda att miljöinvesteringarnas kon- kurrensställning gentemot andra kommuna- la investeringsbehov också skulle vara stark. Uppenbart är emellertid att bland miljöin- vesteringarna ingår en de] projekt där olä- genheterna av en senareläggning inte är så framträdande. Skulle en konjunkturförsvag— ning inträda under den kommande 5-års- perioden kan det ur skilda synpunkter vara fördelaktigt att då söka realisera sådana in- vesteringar. Sett på sikt kan de miljövår- dande uppgifterna bedömas ha en hög ange- lägenhetsgrad. Kan man bland dem välja

ut och planera för ett antal projekt enligt de krav på snabb igångsättning och snabb tillbakadragning som stabiliseringspolitiken kräver kan förutsättningar finnas att snab- bare än eljest uppfylla målen inom miljö- vården.

Ur bytesbalanssynpunkt är en starkt till- bakahållen stegring av privat konsumtion önskvärd. Regelmässigt innehåller nämligen en uppgång av privat konsumtion en stor importandel. Andra skäl som talar för att begränsa tillväxten av detta användnings- område utgörs av önskemålen att snabbt bygga ut sådana andra för medborgarna vik- tiga verksamheter som utbildningsväsendet, sjukvård, miljövård etc. Mot dessa intressen kan å andra sidan ställas flera motiv för en relativt stor ökning av privat konsumtion. I avsnitt 1.5 har redogjorts för de inteck- ningar i konsumtionsutrymmet som redan gjorts genom pensionärerna tillförsäkrade in- komstökningar i form av pensionstillskott och ökande ATP-utbetalningar. Därigenom skulle konsumtionsökningen för befolkning- en under pensionsåldern stanna vid i ge- nomsnitt 2,6 % per år och capita då den to- tala privata konsumtiOnen ökar med 3,3 %.

Att genom skattepolitiken hålla nere pri- vat konsumtion och de disponibla inkoms- terna kan vidare i vissa lägen tänkas möta ett effektivt motstånd genom att konsumen- terna sänker sitt sparande. Utvecklingen un- der 60-talets senare hälft är därvidlag ett memento. Möjligheterna att bryta igenom en sådan elastiskt undanglidande försvarslinje hos konsumenterna förefaller inte vara sto- ra. Endast medel som kan ge en effektiv sparstimulans är användbara därför, men sådana medel kan nog erfarenhetsmässigt sägas inte vara så lätta att finna eller tek- niskt ta i bruk.

Skulle man döma av erfarenheterna från tidigare perioder föreligger påtagliga risker för sådana svårigheter på sparandesidan om den årliga konsumtionsökningen skulle un- derstiga 3 % som ett genomsnitt för hela S-årsperioden. Inget säger dock att inte en betydligt lägre ökningstakt för privat kon- sumtion än den nämnda kan realiseras för några år under perioden utan att störningar

En annan fråga som i dessa sammanhang måste övervägas är vilken betydelse storle- ken av de disponibla inkomsternas ökning kan ha för möjligheterna att nå en jämna- re inkomstfördelning. Skulle det vara så att dessa möjligheter försämras vid en låg in- komststegring — genom att en viss inkomst- omfördelning då kan leda till att fler får oförändrad eller möjligen sänkt inkomst el- ler genom att inkomstomfördelningen blir mindre om det förutsätts att ingen skall få en lägre inkomst än tidigare — uppkommer problemet hur snabbt inkomstfördelnings— målen önskas realiserade. Sedda i ett annat perspektiv rör sig dessa frågor Också om hur stort utrymme som arbetsmarknadens parter behöver ha att förhandla inom för att löneöverenskommelser inte allvarligt skall äventyras eller för att ett för stort missnöje med dessas reala utfall skall kun- na undvikas.

I våra kalkyler förutsätts sparkvoten även under den kommande S-årsperioden ligga på en relativt låg nivå om än något högre än under senare år. Med den förutsättningen skulle det inte föreligga något större gap mellan konsumtionsefterfrågan och det kon- sumtionsutrymme som ingår i grundkalky- len (3,3 % per år). Bakom detta ligger emel— lertid den vidare förutsättningen att den dis- ponibla andelen av hushållens inkomster fortsätter att minska och dessutom i snab- bare takt än under 60-talet. En sådan minsk- ning skulle exempelvis kunna erhållas vid oförändrade statliga skatteskalor enligt 1970 års reform, genom höjningen av mervärde- skatten till 16,3 % och genom höjningar av den kommunala utdebiteringen med 50 öre per år.

Den offentliga konsumtionen utgörs till förhållandevis stor del av löner. En expan- sion kräver sålunda relativt mycket arbets- kraft men mindre tillskott av varor. Man kunde därför vänta att några omedelbara och mer betydande vinster ur bytesbalans- synpunkt inte skulle följa med en begräns- ning av de offentliga planerna. Det är emel- lertid osäkert hur de marginella effek- terna därvidlag blir i olika fall. Sedan en

tid tillbaka har på vissa områden kunnat noteras en betydligt ökad varuandel i offent- lig konsumtion. Inköp av maskiner och ap- parater har t. ex. stigit snabbt genom data— teknikens utveckling, genom mer avancera- de behandlingsmetoder på sjukhusen etc. I sådana fall är de verkningar på importen som följer av en ändrad ökningstakt i in- köpen ganska likartade med vad som gäller förändringar i den privata konsumtionen. I andra fall där en tillväxt huvudsakligen kommer till stånd genom ökad sysselsättning måste avvägningen ur utrikesbalansens syn- punkt göras indirekt via arbetskraftsbalan- sen. En stark nyrekrytering av arbetskraft till offentlig sektor kan ju försvåra den ök- ning av industriproduktionen som krävs med hänsyn till utrikesbetalningarna.

Kan inte inom industrin de internationellt sett mycket höga produktivitetsökningstal uppnås som antagits i våra kalkyler måste den nödvändiga industriproduktionen åstad- kommas genom en högre sysselsättning än vi förutsatt. I ett sådant fall måste arbets- kraftsanspråken från offentlig sektor be- skäras ytterligare. Från den privata konsum- tionens sida finns även som nyss berörts ett stort tryck som motiverar en återhållsam- het inom offentlig sektor. Men där stöter man då på problemet att det för de offent- liga utgifterna finns starka bindningar till en jämn och hög årlig ökning.

En speciell svårighet är därvid att en så stor del av expansionen ligger på den kom- munala sidan. Jämfört med vad som gäller för andra sektorer av ekonomin har de stat- liga myndigheterna ganska små möjligheter att med verkan på några års sikt påverka kommunernas aktivitetsnivå. Samtidigt mås- te konstateras att kommunerna för sitt hand- lande i mycket hög grad är långsiktigt bund- na genom riksdagsbeslut och genom normer och anvisningar från olika statliga organ. Att lösa upp bindningar av detta slag krä- ver en mycket snabb accelerering i de ad- ministrativa processerna. Är något sådant inte möjligt måste eventuellt erforderliga nedskärningar av offentlig konsumtion desto hårdare drabba den statliga utgiftssidan.

Stegringstakten för offentlig konsumtion

är hög i utgångsläget vad beträffar både stat och kommun och kan svårligen hejdas för det första året i perioden. Detta gör att åtstramningarna måste bli större de två där- på följande åren för att det för perioden fram till 1973 skall finnas ett behövligt ut- rymme för bytesbalansförbättringar och pri- vat konsumtion. En hård och successivt skärpt uppbromsning av det slag som illu- streras i vårt alternativ III leder till en ök- ning för offentlig konsumtion om totalt 3 % 1973. Fördelas bördan något så när jämnt mellan kommuner - om det med hänsyn till vad som nyss sagts finns medel att styra des- sa dithän — och stat skulle den statliga kon- sumtionen få öka med endast 2 %. Ett så- dant ökningstal ligger under det som redan behövs för de automatiska utgiftsökningarna enligt långtidsbudgeten. I detta fall skulle så- lunda en omprövning av olika redan nu bundna utgifter erfordras. Detta måste gi- vetvis framstå som ytterst besvärligt och besvärande. Speciellt olyckligt måste det sy— nas att behöva riva upp riktlinjer och prin- ciper för verksamheten inom något område vilka man sedan efter något år åter skulle kunna ha möjlighet att tillämpa. En sådan eventualitet kan inte uteslutas då man för 1974 och 1975 borde kunna räkna med hög- re tillväxtsiffror än under de tidigare åren.

De svårigheter som man enligt våra kal- kyler skulle möta vid fördelningen av re- surserna betingas till viss del av att här förutsatts att bytesbalansmålet skall vara realiserat just det år då den andra etappen i arbetstidsförkortningen skall genomföras. Om i stället denna förkortning tänktes bli utlagd över exempelvis två år skulle ju si- tuationen förändras i olika avseenden. Ut- rymmet för att tillgodose olika behov skul- le bli något större det aktuella året. Man får dock hålla i minnet att privat konsum— tion säkerligen skulle ställa anspråk på en del av detta utrymme, varigenom sedan via en ökad import större krav skulle ställas på exportnäringarna. Trots detta skulle än- dock ett större svängrum än eljest finnas för offentlig konsumtion.

Starka spänningar kan, som här belysts, komma att råda mellan olika användnings— områden under hela den kommande 5-års- perioden. De är dock alldeles särskilt mar— kerade under de tre första åren av perio- den och speciellt då i alternativen balans 1973. De svårigheter som då föreligger be— tingas av den låga och för de tre aktuella åren starkt varierande tillväxten av BNP. Mot detta står — speciellt på den offentliga sidan — en jämn och ganska starkt uppbun— den efterfrågeökning. Under vanliga för- hållanden skulle detta motsatsförhållande i någon mån kunna dämpas genom ett till— fälligt underskott i handelsbalansen. Med balans 1975 kan en sådan utväg i viss mån stå öppen, om man vågar tro att det under de senare åren av perioden är möjligt att uppnå extra stora exportökningar. En strate- gi för upplåning utomlands som tillåter vissa variationer i kraven på årliga förbättringar i bytesbalansen är i ett sådant fall tänkbar. Men i balans 1973 står en sådan möjlighet inte till buds. Där måste en nära anpass- ning till kapacitetsförändringarna åstadkom- mas.

Oavsett vilken tidsdatering som väljs för bytesbalansmålet ställs skatte- och budget- politiken under ett flertal år framöver in- för svårigheterna att på olika områden hål- la tillbaka eller skära ner den interna ef- terfrågan utan att samtidigt alltför mycket störa eller tvinga fram tvära omkastningar i de långsiktiga riktlinjerna för skilda verk- samheter. De många och stora problem som kommer in då mer tidsbegränsade för- ändringar eller avvikelser måste göras gent- emot långsiktiga tendenser och mål har inte mer ingående kunnat studeras i denna rap- port. De utvecklingslinjer som framkom— mer i det S-årsperspektiv som huvudsakli- gen anlagts i vår utredning, kan i vissa fall ge en tillräcklig information om den lång- siktiga innebörden av åtgärder och beslut. I andra fall måste dock frågorna ses i ett längre perspektiv. Från det offentliga verk- samhetsområdet skall anföras ett par sådana exempel.

Beträffande det stora och snabbt växande

utbildningsområdet kan dess utveckling del— vis ses och diskuteras i samband med de allmänna tillväxtfrågorna. Som framgår av avsnitt 3.3 är det inte möjligt att bestämma vilken roll olika faktorer spelar för pro- duktivitetsförändringarna i ekonomin. I en oförklarad del av de årliga produktivitets- ökningarna, »restfaktorn», inkluderas effek- ter som anses hänga samman med t.ex. forskning och teknisk utveckling, utbild- ning etc. Beroende på den vikt man tror sig kunna tillskriva utbildningsfaktorn i det- ta sammanhang har man med större eller mindre tyngd kunnat anföra tillväxtmålet som ett argument för ökade resurser till högre utbildning. Oavsett den andel av rest- faktorn man vill tillmäta sådan utbildning finns det skäl tro att vikten av detta ar- gument efter hand reduceras. Under efter- krigstiden och särskilt under 60-talet har utbildningsexpansionen varit synnerligen kraftig och med den nivå som uppnåtts — mätt exempelvis genom den andel av en årskull som går till högre studier — upp— kommer så småningom kraftiga tillskott till stocken av utbildade (jfr 4.12). Betydande osäkerhet och tveksamhet måste dock sägas råda om värdet blir så stort från tillväxt- synpunkt av de marginella stockförändring- ar som kan följa av en fortsatt snabb ut- byggnad av den högre utbildningen.

Några arbetskraftsprognoser varpå man kan grunda en säkrare bedömning av den framtida balansen mellan tillgång och efter- frågan på högre utbildade kan inte göras. Mycket tyder dock på att för vissa utbild- ningskategorier ett visst överutbud kan komma att uppstå framöver. Även om detta efterhand absorberas av marknaden genom en anpassning av skilda arbets- och lönevill- kor, kan dessa tendenser tydas så att den marginella nyttan av utbildning inom vissa sektorer väsentligt sänkts. En sådan miss- tanke förstärks om hänsyn även tas till den subventionering av arbetsgivarens lönekost- nad för utbildad arbetskraft jämfört med andra arbetstagargrupper som sker genom att utbildningen finansieras ur allmänna skattemedel. Samtidigt finns många sektorer där betydande brist på utbildad arbetskraft

föreligger och kommer att kvarstå. Det är därför en angelägen uppgift att åstadkomma en bättre balans inom den högre utbild— ningen.

En fråga är i vilket tidsperspektiv man skall se och bedöma tendenser till överut- bud. Det kan hävdas att man med hänsyn både till utbildningstidens längd och den mycket långa tid under vilken kunskaper- na omsätts i det praktiska arbetet måste se utbildningsfrågorna i ett mycket långt pers- pektiv — säg 30 a 40 år. Ur en sådan syn— vinkel skulle inte eventuella balansbrister under en kommande 5- eller 10-årsperiod få tillmätas så stor betydelse. Men vidgas tidshorisonten så starkt får i stället övervä- ganden av en annan art stor tyngd. Som kraftigt betonas i kapitel 5, måste varje pla- nering för en avlägsen framtid främst karak- teriseras av ett noga beaktande av den stora osäkerheten beträffande de utvecklingsten- denser, institutionella förhållanden etc. som kan komma att råda. Det främsta kravet vid en långsiktig planering blir därför att en hög flexibilitet och anpassbarhet byggs in i de olika verksamhetsformerna. Tilläm- pat på utbildningens område skulle detta tala för en begränsning av förstautbildning- ens längd till förmån för ökade möjligheter senare under arbetslivet till kortare vidare- utbildningsperioder. Samtidigt måste då vis- sa krav på grundutbildningen ställas. Den skall bl.a. utgöra en god grund för fortsatt utbildning.

Utformningen av utbildningspolitiken, särskilt vad beträffar den högre utbildning- en, har även ett starkt samband med in- komstfördelningsfrågorna. Av tidsskäl har det inte varit möjligt att djupare gå in på dessa frågor i våra undersökningar om in— komstfördelningen. I 1965 års långtidsut- redning framhölls att det inte vore helt obe- fogat att karakterisera förhållandena på ut- bildningsområdet — med kostnadsfria studier i förening med studiebidrag och förmånliga studielån — så att de individer »som har den högsta förväntade livsinkomsten har de bäs- ta utsikterna att få de största bidragen». Utformningen av stödet till de studerande har i stor utsträckning motiverats av jäm-

likhetsskäl: att ge alla lika möjligheter i frå- ga om högre utbildning och tillträde till de yrken som kräver sådana studier. Ställda mot varandra skulle dessa olika aspekter innebära att det på detta område eventuellt finns en latent konflikt med inkomstfördel- ningsmålen. Möjligheterna att lösa en sådan konflikt kan inte bedömas utan en ingående prövning av formerna för stödet till de stu- derande samt av vilka effekter spärrar och frånvaron av spärrar har på inkomstfördel- ningen.

Inom ett annat stort utgiftsområde, sjuk- vården, saknas i stort sett kriterier för att bedöma takten och formerna för dess ut- byggnad. För bedömningen av behoven av efterfrågan på sjukvård är det av stor bety- delse vilka faktorer som är bestämmande för utvecklingen. Är det befolkningens ål— dersstruktur, inkomster etc. som främst är styrande? Eller återfinns det huvudsakliga bestämmande inflytandet i den medicinska utvecklingen i vilka sjukdomar som kan bo- tas och i de metoder som kan komma till användning? Det må vara att osäkerheten om detta försvårar en bedömning av utveck- lingstendenserna. Men denna osäkerhet gör även att någon fastare grund för valet av politiska styrmedel och för dessas använd- ning inte kan erhållas. Något svar på så- dana frågor som om man skall tillmäta sjukvårdsavgiftemas konstruktion och stor— lek någon betydelse eller om det är en fast styrning av medicinskt forsknings- och ut- vecklingsarbete som är av vikt i samman- hanget kan inte ges utan en klarare upp- fattning om de bestämmande faktorerna.

Exempel på avvägningssvårigheter av en annan art kan anföras från miljövårdsom- rådet. Mycket stora anspråk på resursin- satser finns för olika slag av miljövårdan- de åtgärder. På grund av det begränsade ekonomiska utrymmet är en rangordning av dessa krav nödvändig. I inventeringar av be- hövliga åtgärder återfinns sällan några för- sök till prioriteringar. Med hänsyn till den begränsade tillgången på resurser framstår det nödvändigt med en noggrann genom- gång av vilka skadeverkningar som skulle följa av en senareläggning av olika projekt.

Vad beträffar de miljövårdspolitiska med- len finns många svårbedömda frågor. Myc- ket tyder på att man genom utveckling av en mera miljövänlig teknik i betydande ut- sträckning kan reducera de samhällsekono- miska kostnaderna för att nedbringa miljö- skadliga utsläpp. Hur man bäst skall skapa incitament för att sådana nya möjligheter snabbt tillvaratas och förs vidare är därvid en fråga av central betydelse. Helt naturligt är att en prövning från dessa synpunkter sker av alla de medel — skatter, avgifter, regleringar etc. — som vanligtvis används för att styra investerings- och produktionsut- vecklingen. Medlens återverkan på fördel- ningen av de samhällsekonomiska kostna- derna och på konsumenternas efterfrågan måste därvid tillmätas en avgörande bety— delse om man vill uppnå en snabb och lång- siktigt bestående effekt på resursalloke— ringen.

2. Sammanfattning i tabellform av grundkalkylen

I detta kapitel har sammanförts några cen- trala tabeller som anger utvecklingen 1970— 1975, totalt och på delområden, enligt lång- tidsutredningens grundkalkyl (alternativ I i avsnitt 1.5). Grundkalkylen utgår från att bytesbalansmålet skall vara uppfyllt 1975. För en närmare diskussion om grundkalky— len och vissa andra ekonomiska utvecklings- altemativ hänvisas till avsnitt 1.5.

Som källmaterial för tabellerna har an- vänts för åren t. o. m. 1969 statistiska cen- tralbyråns nationalräkenskaper. Värdena för 1970 är preliminära uppskattningar som del- vis framkommit i samband med arbetet med konjunkturinstitutets rapport, »Konjunktur- läget, Hösten 1970». Uppgifterna överens— stämmer inte helt.

Tabellmaterialet redovisas enligt det nya svenska nationalräkenskapssystem (SNR) som statistiska centralbyrån nu tillämpar. Omläggningen har främst inneburit att de- finitionerna för många av de transaktioner, som registreras i nationalräkenskaperna, ändrats i enlighet med de internationella rekommendationerna som ingår i FN:s »A System of National Accounts» (SNA). Här skall endast redogöras för de väsentligas- te definitionsändringama.

Bruttonationalprodukten (BNP) ligger en- ligt de nya definitionerna på en lägre nivå (ca 5 %) än enligt de gamla svenska na- tionalräkenskapsdefinitionerna. Till mycket stor del beror detta på att investeringsbe— greppet har ändrats. Till skillnad mot tidi-

gare räknas inte företagens utgifter för repa- rationer och underhåll med bland investe- ringarna. Dessa utgifter behandlas enligt de nya definitionerna som en produktionskost- nad. Även för statliga och kommunala myn- digheters utgifter för reparationer och un- derhåll har en liknande förändring vidta- gits. I detta fall påverkas emellertid inte BNP, eftersom värdet av dessa inräknas i produktionskostnaderna och därmed i den offentliga konsumtionen. Den offentliga konsumtionen har vidare ökats med försva- rets materielanskaffning, vilken tidigare re- gistrerades som investering. En ytterligare orsak till att siffrorna för den offentliga sektorn uppjusterats är att numera även av- skrivningar på offentligt realkapital ingår i den offentliga produktionen och den offent- liga konsumtionen. Denna omläggning ver- kar således i höjande riktning när det gäller nivån på BNP.

I det följande ges en beskrivning av ta- bellerna tillsammans med hänvisningar om var i denna rapport prognosresultaten be- handlas.

Tabell 2: 1 är en traditionell försörjnings- balans för varor och tjänster. Denna tabell visar hur det totala produktionsresultatet (BNP) fördelas på olika användningsområ- den. En mer detaljerad utveckling av för- sörjningsbalansens poster 1950—1975 åter— finns i tabellerna 2: 2 och 2: 3. Volymför- ändringarna är beräknade i 1959 års priser. Orsaken härtill är att statistiska centralby-

Milj. kr. löpande Milj. kr. 1959 Förändring priser års priser 1970—1975, %

1969 1969 1970 1975 Totalt Per år Privat konsumtion 77 654 54 919 56 600 66 600 17,8 3,3 Offentlig konsumtion 33 562 17 522 18 400 23 000 24,8 4,5 Total konsumtion 111 216 72 441 75 000 89 600 19,5 3,6 Bruttoinvestering 33 456 22 680 23 300 27 700 19,0 3,5 Lagerförändring 2 238 1 776 2 900 2 400 . . Bytesbalansens saldo —645 284 —300 1 800 . . BNP 146 265 97 181 100 900 121 500 20,5 3,8

rån använder detta år som basår vid sina fastprisberäkningar.

En uppdelning av konsumtionen och in- vesteringarna på dels en privat, dels en of- fentlig sektor har gjorts i tabell 2: 6. Ut- vecklingen av den offentliga sektorn finns närmare kommenterad i avsnitt 3.8.

Resursernas fördelning har åskådliggjorts genom att de olika posterna i försörjnings- balansen uttryckts som andelar av BNP, dels i löpande priser (tabell 2: 4), dels i 1959 års priser (tabell 2: 5). Eftersom nå- gon beräkning av den allmänna prisutveck- lingen inte ingår i vår kalkyl, saknas be-

lopp i löpande priser för 1975. Följande schematiska förfaringssätt har därför till— gripits:

För privat och offentlig konsumtion samt för bruttoinvesteringarna har vi antagit att relativprisutvecklingen 1970—1975 blir den— samma som under 60-talet. I nedanstående tablå återges den årliga relativprisutveck- lingen 1960—1969 för dessa poster (% per år).

Privat konsumtion —0,6 Offentlig konsumtion 2,7 Bruttoinvesteringar —0,4

Tabell 2: 2. Försörjningsbalansens utveckling 1950—1975. Förändring i volym, procent per år.

1950—_ 1960— 1965— 1968— 1965— 1970— 1960 1965 1968 1970 1970 1975 1. Privat konsumtion 2,5 5,0 3,1 3,8 3,4 3,3 2. Offentlig konsumtion 4,5 4,8 5,0 5,4 5,2 4,5 Statlig 4,0 5,0 0,5 2,6 1,3 3,5 Kommunal 5,0 4,7 8,9 7,4 8,3 5,2 3. Total konsumtion (1 +2) 2,9 5,0 3,6 4,2 3,8 3,6 4. Bruttoinvestering Totalt 5,2 6,5 3,4 3,4 3,4 3,5 Bostäder 4,0 7,6 4,7 ——0,4 2,6 —2,0 Offentlig 6,4 6,8 6,6 5,5 6,2 3,4 Stat 6,0 2,4 1,6 2,6 2,0 3,5 Kommun 6,7 11,1 10,1 7,2 8,9 3,3 Privat 5,0 5,8 0,2 3,7 1,6 6,2 Industri 2,7 5,2 1,2 5,7 3,0 6,5 5. Inhemsk resursförbrukning (3+4+Iagerförändring) 3,7 5,4 2,6 5,2 3,7 3,4 6. Summa kapitalbildning (4 + lagerförändring + bytesbalans) 5,0 6,4 2,3 6,6 4,0 4,3 7. Export av varor och tjänster 5,4 6,6 7,3 11,1 8,8 7,3 därav: Export av varor 5,3 7,7 7,4 11,5 9,0 7,6 8. Import av varor och tjänster 6,9 6,8 5,0 12,8 8,0 6,2 därav: Import av varor 6,8 7,0 4,5 12,0 7,4 6,1 9. BNP 3,4 5,4 3,2 4,8 3,9 3,8 58 SOU 1970: 71

1963— 1964— 1965— 1966— 1967— 1968— 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1. Privat konsumtion 5,8 5,0 2,3 2,8 4,2 4,6 2. Offentlig konsumtion 4,1 3,8 5,5 3,8 5,7 5,8 Statlig 2,0 8,2 2,4 —3,2 2,4 3,6 Kommunal 6,0 0,0 8,4 10,0 8,2 7,3 3. Total konsumtion (1 +2) 5,4 4,7 3,0 3,1 4,6 4,8 4. Bruttoinvestering Totalt 7,7 4,8 6,0 4,7 —0,3 4,2 Bostäder 11,3 3,2 —1,7 14,5 1,9 3,8 Offentlig 8,8 3,7 3,9 7,9 8,1 3,4 Stat 3,1 0,9 2,6 —3,0 5,5 0,3 Kommun 13,8 5,8 4,9 16,0 9,8 5,2 Privat 5,1 6,6 11,5 —1,9 —8,0 5,1 Industri —6,4 10,5 9,7 —2,9 ——2,8 5,0 5. Inhemsk resursförbrukning (3+4+lagerförändring) 7,4 6,2 2,3 1,8 3,8 6,1 6. Summa kapitalbildning : (4+lagerförändring+bytesbalans) 15,0 2,9 2,7 1,6 2,4 8,6 7. Export av varor och tjänster 10,6 4,2 5,7 7,0 8,9 12,6 därav: Export av varor 11,4 4,9 6,2 7,0 9,1 13,4 8. Import av varor och tjänster 9,4 11,7 3,3 3,6 8,2 13,8 därav: Import av varor 10,1 11,7 2,4 2,5 8,6 13,3 9. BNP 7,7 4,2 3,0 2,7 4,0 5,8 Tabell 2: 4. Resursernas fördelning 1950—1975 i löpande priser. Procent av BNP. 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1. Privat konsumtion 66,3 61,0 57,6 55,0 52,6 48,7 2. Offentlig konsumtion 13,9 16,9 17,6 19,4 23,4 27,0 3. Total konsumtion (1 +2) 80,3 77,9 75,3 74,5 76,0 75,6 4. Bruttoinvestering 19,2 20,6 22,6 23,8 22,8 21,5 Bostäder 4,7 4,9 4,8 5,5 5,1 3,8 Offentlig 5,3 6,9 7,3 7,9 8,8 8,4 Privat 9,2 8,7 10,5 10,4 8,9 9.3 5. Lagerförändring —-0,2 2,4 2,8 2,7 2,1 1,6 6. Bytesbalansens saldo 0,7 —0,9 —0,6 —0,9 -— 0,9 1,2 7. Summa kapitalbildning (4+5+6) 19,7 22,1 24,7 25,5 24,0 24,4 8. BNP 100 100 100 100 100 100

Tabell 2: 5. Resursernas fördelning 1950—1975 i fasta (1959 års) priser. Procent av BNP.

1950 1955 1960 1965 1970 1975 1. Privat konsumtion 63,5 61,2 58,2 57,4 56,1 54,8 2. Offentlig konsumtion 15,7 17,4 17,5 17,1 18,2 18,9 3. Total konsumtion (l+2) 79,3 78,6 75,7 74,5 74,3 73,7 4. Bruttoinvestering 18,8 20,0 22,3 23,6 23,1 22,8 Bostäder 4,5 4,8 4,7 5,3 4,9 3,7 Offentlig 5,5 6,7 7,3 7,8 8,7 8,6 Privat 8,8 8,6 10,3 10,5 9,4 10,5 5. Lagerförändring —0,2 2,1 2,9 3,1 2,9 2,0 6. Bytesbalansens saldo 2,0 —0,8 —0,8 ——1,1 —0,3 1,5 7. Summa kapitalbildning (4+5+6) 20,7 21,4 24,3 25,5 25,7 26,3 8. BNP 100 100 100 100 100 100 SOU 1970: 71 59

Tabell 2: 6. Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1950—1975. Föränd- ring i volym, procent per år.

1950— 1960— 1965— 1968— 1965— 1970— 1960 1965 1968 1970 1970 1975 Privat sektor 2,8 5,2 2,7 3,8 3,1 3,8 Konsumtion 2,5 5,0 3,1 3,8 3,4 3,3 Bruttoinvestering1 5 ,0 5,8 0,2 3,7 1,6 6,2 Statlig sektor 4,6 4,2 0,8 2,6 1,5 3,5 Konsumtion 4,0 5,0 0,5 2,6 1,3 3,5 Bruttoinvestering1 6,0 2,4 1,6 2,6 2,0 3,5 Kommunal sektor 5,4 6,6 9,3 7,3 8,5 4,6 Konsumtion 5,0 4,7 8,9 7,4 8,3 5,2 Bruttoinvestering1 6,7 11,1 10,1 7,2 8,9 3,3 Total offentlig sektor 5,0 5,4 5,5 5,4 5,5 4,2 Konsumtion 4,5 4,8 5,0 5,4 5 ,2 4,5 Bruttoinvestering1 6,4 6,8 6,6 5,5 6,2 3,4 Bostadsbyggande 4,0 7,6 4,7 —O,4 2,6 ——2,0 Offentlig sektor+ bostads- byggande 4,8 5,8 5,4 4,5 5,0 3,3

1 Exkl. bostadsbyggande.

För övriga poster i försörjningsbalansen har vi förutsatt oförändrade relativpriser.

I tabell 2:1 återfinns utvecklingen av BNP, mätt från användningssidan. BNP beräknad från produktionssidan, återfinns i tabell 2: 7 och där återges de olika närings- grenarnas förädlingsvärde, dvs. deras bi- drag till den totala produktionen. Detta be- räkningssätt ger en tillväxt för den totala

produktionen på 4,1 % per år 1970—1975. Enligt nationalräkenskaperna har BNP-be— räkningarna från användningssidan hittills systematiskt gett en lägre tillväxttakt än be- räkningarna från produktionssidan. Vi har förutsatt att denna systematik även kommer att gälla för prognosperioden, varför beräk- ningarna från användningssidan stannar vid 3,8 % per år. Statistiska centralbyrån kom—

Tabell 2: 7. Produktionen inom olika näringsgrenar 1950—1975. Förändring i volym, procent per år. Förändring per år Andel 1950— 1960—_ 1965— 1970— 1969, % 1960 1965 1970 1975 Jordbruk och fiske 2,7 —1,4 —0,8 —1,8 —1,5 Skogsbruk 1,9 1,9 0,9 3,6 2,4 Industri 31,9 3,9 8,0 5,6 5,1 El, gas, vatten och avlopp 2,7 7,1 7,9 5,4 6,0 Byggnadsverksamhet 9,4 2,3 7,2 1,9 2, 5 Summa varu- och kraftproduktion 48,6 3,1 6,8 4,5 4,4 Varuhandel 11,1 3,5 5,2 3,3 3,0 Samfärdsel 7,6 3,9 4,3 4,6 4,8 Fastighetsförvaltning 6,7 5,7 5,7 4,3 4,4 Privata tjänster 8,1 3,0 4,7 3,2 3,6 Offentliga tjänster 17,9 3,5 3,6 4,6 3,6 Summa tjänsteproduktion 51,4 3,8 4,7 4,0 3,8 Totalt 100 3,4 5,9 4,3 4,1 60 SOU 1970: 71

Tabell 2: 8. Näringsgrenamas andelar av den totala produktionen 1950—1975. Procent av BNP till faktorkostnad.

1950 1960 1965 1969 1975 A. 1959 års priser Jordbruk och fiske 6,8 4,2 3,1 2,4 1,7 Skogsbruk 4,1 3,5 2,8 2,6 2,5 Industri 32,7 34,3 37,8 39,3 42,0 El, gas, vatten och avlopp 2,2 3,2 3,5 3,7 4,0 Byggnadsverksamhet 10,2 9,1 9,7 8,9 8,0 Summa varu- och kraftproduktion 56,0 54,4 56,8 56,9 58,2 Varuhandel 10,2 10,3 9,9 9,7 8,9 Samfärdsel 8,5 8,9 8,3 8,4 8,6 Fastighetsförvaltning 4,8 6,0 6,0 6,0 6,0 Privata tjänster 7,8 7,5 7,4 7,1 6,8 Offentliga tjänster 12,8 12,9 11,6 11,9 11,4 Summa tjänsteproduktion 44,0 45,6 43,2 43,1 41,8

Totalt 100 100 100 100 100 B. Löpande priser1 Jordbruk och fiske 8,2 4,8 3,8 2,7 1,9 Skogsbruk 4,6 3,7 2,9 1,9 1,5 Industri 34,7 33,8 33,5 31,9 29,8 El, gas, vatten och avlopp 2,2 3,1 2,9 2,7 2,3 Byggnadsverksamhet 9,1 9,3 10,2 9,4 8,4 Summa varu- och kraftproduktion 58,8 54,8 53,3 48,6 43,9 Varuhandel 11,2 10,4 11,2 11,1 11,1 Samfärdsel 8,0 8,7 7,4 7,6 7,2 Fastighetsförvaltning 4,7 5,7 5,9 6,7 7,4 Privata tjänster 6,8 7,2 7,5 8,1 8,5 Offentliga tjänster 10,5 13,3 14,7 17,9 21,9 Summa tjänsteproduktion 41,2 45,2 46,7 51,4 56,1 Totalt 100 100 100 100 100

1 Vid beräkning av andelarna 1975 har 60-talets pristrender för resp. näringsgrenar extrapolerats.

mer under 1971 att lägga om sina beräk— ningar så att differensen mellan beräkning- arna från produktionssidan och använd- ningssidan reduceras.

Tabellerna 2: 7 och 2: 8 är beräknade till faktorkostnad, vilket innebär att man från marknadspriset har dragit indirekta skatter och lagt till subventioner. För att erhålla andelarna 1975 i löpande priser i tabell 2: 8 har samma förfaringssätt använts som i tabell 2: 4. Prisstegringarna 1970—1975 har beräknats genom utdragning av 60-talets pristrender. I avsnitt 3.4 kommenteras pro- duktionsutvecklingen mer utförligt.

Arbetskraftsinsatsen har huvudsakligen beräknats i antal timmar. Schematiska kal- kyler har dock också gjorts för utveck- lingen av antalet sysselsatta inom de olika

näringsgrenarna. Resultatet av timberäk- ningarna återges i tabell 2: 9 och den his- toriska utvecklingen av antalet arbetstim- mar i tabell 2:10. I tabell 2: 11 presente- ras utvecklingen av antalet sysselsatta nä- ringsgren för näringsgren. För en kommen- tar till utvecklingen av efterfrågan på ar- betskraft hänvisas till avsnitt 3.2.2.

Av tabell 2: 12 framgår den produkti- vitetsutveckling som vi antagit för de olika näringsgrenarna. Produktiviteten är här be- räknad som förädlingsvärdet per arbetstim- me. För en jämförelse bakåt finns även i tabellen uppgifter om utvecklingen under 50- och 60-talen. Trenderna är baserade på en exponentiell regressionslinje anpassad till värden för perioderna 1950—1968 respek- tive 1960—1968. Produktivitetsutvecklingen

Tabell 2: 9. Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1950—1975.

Förändring, procent per år

Milj.

timmar Andel 1950— 1960— 1965— 1970— 1969 1969, % 1960 1965 1970 1975 Jordbruk och fiske 393 6,3 —4,3 ——5,3 —7,7 —7,4 Skogsbruk 138 2,2 1,0 —3,5 —7,8 ——-5,2 Industri ] 958 31,6 —0,1 0,2 ——1,9 —2,3 El, gas, vatten och avlopp 70 1,1 1,9 1,0 —0,9 —0,5 Byggnadsverksamhet 618 10,0 1,4 2,3 —0,6 —1,0 Summa varu- och kraftproduktion 3 176 51,3 —O,8 —0,7 ——2,7 ——2,7 Varuhandel 823 13,3 0,8 0,8 —0,5 —0,9 Samfärdsel 516 8,3 0,0 ——0,4 0,3 —O,4 Fastighetsförvaltning 46 0,8 —0,4 5,6 3,1 3,7 Privata tjänster 580 9,4 1,9 0,8 —0,8 0,2 därav: Restaurang och hotell 121 2,0 —0,5 0,2 —1,4 —2,0

Bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet 224 3,6 4,4 5,4 1,4 2,3 vriga privata tjänster 235 3,8 1,8 —1,9 —2,4 —0,9 Offentliga tjänster 1 046 16,9 3,5 4,0 4,6 3,4 Summa tjänsteproduktion 3 011 48,7 1,5 1,6 1,3 1,1 Totalt 6 187 100 0,1 0,3 —O,9 ——0,8

Tabell 2: 10. Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1962—1969. Förändring i procent.

1962— 1963— 1964— 1965— 1966— 1967— 1968— 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Jordbruk och fiske — 5,9 —5,7 —6,0 — 8,4 —10,5 -— 9,7 —4,1 Skogsbruk , —-11,3 —1,1 —3,5 —10,4 —- 5,9 —14,1 —6,0 Summa jordbruk, skogsbruk och fiske — 7,3 —4,5 —5,4 — 9,0 — 9,3 ——10,9 —4,6 Industri — 0,5 ——0,4 —0,1 —- 1,4 -— 4,8 —- 4,0 —-0,3 El, gas, vatten och avlopp 1,6 —1,7 7,5 0,7 — 0,9 — 2,4 —0,8 Byggnadsverksamhet 0,9 3,8 4,3 2,1 —— 1,4 — 2,9 1,9 Summa industri, kraftverk rn. m. och byggnadsverksamhet — 0,2 0,4 1,0 — 0,6 — 4,0 — 3,7 0,2 Summa varu- och kraftproduktion — 1,9 —0,7 -—0,4 — 2,3 — 5,0 —— 5,0 —0,6 Varuhandel 0,4 0,8 0,5 — 0,1 —- 4,1 2,1 0,4 Samfärdsel 0,1 —0,8 -—1,4 1,8 0,0 — 0,9 0,5 därav: Post- och televerk 2,4 2,4 0,8 0,7 1,5 — 2,8 4,5 Övrigt — 0,6 —1,8 —2,1 2,2 —— 0,6 — 0,2 —0,8 Fastighetsförvaltning 4,8 5,8 5,7 6,0 5,2 1,6 1,9 Privata tjänster 4,3 —0,1 —1,6 0,8 — 3,3 0,3 —-—1,4 därav: Restaurang och hotell 2,8 —2,3 —0,1 — 1,9 — 1,9 0,1 ——1,6 Bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet 8,2 7,0 3,5 4,0 -— 0,2 —— 0,6 1,7 vriga privata tjänster 2,6 -—-3,9 —6,0 - 0,4 — 6,6 1,3 —-4,2 Offentliga tjänster 6,5 2,2 4,3 3,1 4,1 5,5 6,2 Summa tjänsteproduktion 2,9 0,8 0,9 1,5 — 0,5 2,3 2,0 Totalt 0,1 —0,1 0,2 — 0,7 — 3,0 — 1,6 0,6

Tabell 2: 11. Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1960—1975 enligt arbetskraftsunder- sökningarnas definitioner.

Förändring, % per år ] OOO-tal ___—_— 1960— 1965— 1970— 1960 1965 1970 1975 1965 1970 1975

Jordbruk och fiske 477 347 258 191 —6,2 —5,8 —5,8 Skogsbruk 114 106 87 62 —1,5 —3,8 —6,5 Summa jordbruk, skogsbruk och fiske 591 453 345 253 —5,2 —5,3 ——6,0 Industri ] 108 1 157 1 125 1 070 0,9 —0,6 ——1,0 El, gas, vatten och avlopp 35 35 36 37 0,1 0,5 0,9 Byggnadsverksamhet 301 353 360 364 3,2 0,4 0,2 Summa industri, kraftverk m. m. och byggnadsverksamhet 1 444 1 545 1 521 1 470 1,4 —0,3 —0,7 Summa varu- och kraftproduktion 2 035 1 998 1 865 1 723 —0,4 ——1,4 —1,6 Varuhandel 447 479 497 505 1,4 0,7 0, 3 Samfärdsel 254 257 264 272 0,2 0,6 0,6 Fastighetsförvaltning 19 29 38 50 8,8 5 ,3 5,5 Privata tjänster 372 379 387 404 0,4 0,4 0,8 därav: Restaurang och hotell 84 75 70 63 —2,1 —l,4 -—2,3 Bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet 94 132 152 178 7,0 2,8 3,1 Övriga privata tjänster 194 172 165 164 —2,4 —0,8 ——0,1 Offentliga tjänster 445 565 754 939 4,9 5,9 4,5 Summa tjänsteproduktion 1 538 1 709 1 941 2 170 2,1 2,6 2,3 Totalt 3 572 3 707 3 806 3 893 0,7 0,5 0,5

Tabell 2: 12. Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1950—1975. Förändring, procent per år.

1950— 1960—— 1968 1968 1950— 1960— 1965— 1970— trend trend 1960 1965 1970 1975 Jordbruk och fiske 4,4 6,4 3,0 4,8 6,4 6,4 Skogsbruk 4,2 7,8 0,9 4,6 12,4 8,0 Industri 5,8 7,6 4,0 7,8 7,6 7,6 El, gas, vatten och avlopp 6,3 6,5 5,1 6,8 6,4 6,5 Byggnadsverksamhet 2,9 3,4 0,9 4,8 2,5 3,5 Summa varu- och kraftproduktion 5,7 7,4 3,9 7,6 7,4 7,3 Varuhandel 3,9 4,4 2,7 4,4 3,8 3,9 Samfärdsel 4,4 5,2 3,9 4,7 4,3 5,2 Fastighetsförvaltning 2.6 0,5 6,1 0,1 1,2 0,7 Privata tjänster 2,6 5,1 1,1 3,9 4,0 3,4 Offentliga tjänster —0,1 —0,1 0,0 —O,4 0,0 0,2 Summa tjänsteproduktion 2,8 3,6 2,3 3,1 2,7 2,7

Totalt 4,3 5,6 3,3 5,6 5,2 4,9

Tabell 2:13. Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1950—1975. Förändring i volym, procent per år.

Mellan perioderna

1956— 1961— 1966-— Milj. kr. Mellan åren 1960 1965 1970 löpande och och och priser 1950— 1960— 1965— 1970— 1961— 1966— 1971— 1969 1960 1965 1970 1975 1965 1970 1975 Jordbruk och fiske1 828 —1,3 11,6 —-2,9 1,5 7,8 2,0 0,8 Skogsbruk 358 4,1 9,1 0,8 4,0 5,8 5,9 1,5 Industri 6 181 2,7 5,2 3,0 6,5 7,5 2,7 5,2 El, gas, vatten och avlopp 2 927 4,9 3,1 6,2 5,5 3,7 5,1 5,9 därav: El-, gas- och värmeverk 1 585 4,0 —1,3 7,0 7,8 1,6 3,1 8,1 Vatten och avlopp 1 342 7,4 11,0 5,2 2,0 7,5 8,0 3,0 Byggnadsverksamhet 953 9,4 6,2 2,7 3,8 6,4 1,9 4,9 Summa varu- och kraftproduktion1 11 247 3,3 5,5 3,1 5,6 6,5 3,2 4,9 Varuhandel 1 542 10,0 10,9 —1,8 3,0 13,7 1,1 1,7 Samfärdsel 5 001 7,2 1,6 2,8 4,9 4,0 4,3 3,5 därav: Järnvägstransport 351 5,0 ———8,9 2,5 4,6 —3,6 —1,2 1,6 Annan landtrans- port 584 3,2 10,2 ——0,4 5,2 8,7 2,6 2,5 Sjöfart 343 10,0 —13,6 —3,2 14,2 —l,3 3,1 0,2 Hamn- och kanal- våsen 160 4,1 9,0 2,9 7,7 5,3 2,1 7,8 Luftfart 235 27,7 —31,8 51,7 —4,8 —21,5 34,6 1,9 Post- och televerk 1 211 0,8 9,3 2,1 3,2 6,3 3,8 4,2 Väg- och gatu- förvaltning 2117 11,9 7,6 3,5 4,5 8,3 5,6 4,8 Fastighetsförvaltning 9 676 4,8 7,8 2,5 —0,5 5,9 4,8 0,4 därav: Permanenta bostäder 8 122 4,0 7,6 2,6 ——2,0 5,7 4,9 —0,8 Privata tjänster 1 381 10,8 13,2 6,1 5,9 13,6 8,6 5,2 därav: Restaurang och hotell 193 13,3 10,1 5,9 4,5 19,2 6,7 4,4 Bank-, försäkrings- och uppdrags- verksamhet 662 8,6 15,0 2,3 7,0 12,6 7,6 35 Övriga privata tjänster 526 14,0 11,6 12,2 5,0 13,0 11,4 7,7 Offentliga tjänster 4 610 8,2 11,6 9,0 3,0 8,8 10,8 4,9 därav: Utbildning 1 772 7,0 12,6 5,5 3,0 10,4 7,6 4,1 Sjukvård 1 429 8,6 9,9 15,8 2,0 7,7 16,1 6,0 Socialvård 548 10,6 13,8 17,0 0,0 8,1 20,4 5,0 Ovriga civila tjänster 682 10,6 9,9 4,5 5,0 7,4 7,6 5,4 Försvar 179 5,6 13,8 0,0 —1,0 6,5 3,9 —0,2 Summa tjänsteproduktion 22 210 6,6 7,1 3,6 2,3 6,8 5,6 2,5 Totalt1 33 457 5,2 6,5 3,4 3,5 6,7 4,7 3,5 * Häri innefattas investeringar i avelsdjur m. rn. 64 SOU 1970: 71

Tabell 2:14. Bruttoinvesteringarnas fördelning 1950—1975. Procent av totala bruttoinveste- ringarna, 1959 års priser.

Genomsnittligt under perioden 1961— 1966— 1971— 1950 1960 1965 1970 1975 1965 1970 1975 Jordbruk och fiske 5,8 3,1 3,9 2,9 2,6 3,4 3,0 2,7 Skogsbruk 1,3 1,2 1,3 1,2 1,2 1,2 1,3 1,2 Industri 27,0 21,3 20,1 19,7 22,6 21,5 19,5 21,3 El, gas, vatten och avlopp 9,5 9,3 8,0 9,1 10,0 8,3 8,4 9,5 därav: El-, gas- och värme- verk 7,2 6,5 4,4 5,2 6,4 5,1 4,7 5,9 Vatten och avlopp 2,3 2,9 3,5 3,8 3,6 3,2 3,7 3,6 Byggnadsverksamhet 2,3 3,4 3,3 3,2 3,3 3,4 3,0 3,2 Summa varu- och kraft- produktion 46,0 38,3 36,6 36,0 39,6 37,9 35,2 37,9 Varuhandel 3,3 5,2 6,4 4,9 4,8 6,2 5,2 4,8 Samfärdsel 16,3 19,8 15,5 15,1 16,2 16,6 16,3 16,4 därav: Järnvägstransport 2,3 2,3 1,0 1,0 1,0 1,5 1,1 1,0 Annan landtransport 2,3 1,9 2,2 1,9 2,0 2,2 2,0 1,9 Sjöfart 2,7 4,2 1,5 1,1 1,8 2,6 2,4 2,0 Hamn- och kanalväsen 0,6 0,5 0,6 0,5 0,7 0,6 0,5 0,6 Luftfart 0,2 1,5 0,1 0,7 0,5 0,2 0,6 0,6 Post- och televerk 4,9 3,2 3,7 3,4 3,4 3,4 3,3 3,4 Våg- och gatuför- valtning 3,3 6,2 6,5 6,5 6,8 6,2 6,4 6,9 Fastighetsförvaltning 26,4 25,4 27,0 25,8 21,2 26,4 26,5 22,7 därav: Permanenta bostäder 23,7 21,2 22,3 21,4 16,3 22,0 22,2 18,0 Privata tjänster 1,6 2,7 3,7 4,1 4,6 3,4 4,1 4,4 därav: Restaurang och hotell 0,2 0,4 0,5 0,6 0,6 0,5 0,6 0,6 Bank-, försäkrings- och uppdragsverk- samhet 1,0 1,4 2,1 2,0 2,3 1,9 2,1 2,1 Ovriga privata tjänster 0,4 0,9 1,1 1,6 1,7 1,0 1,4 1,7 Offentliga tjänster 6,4 8,5 10,8 14,0 13,6 9,6 12,7 13,8 därav: Utbildning 3,0 3,6 4,7 5,2 5,2 4,4 5,0 5,2 Sjukvård 1,6 2,2 2,6 4,5 4,3 2,3 3,8 4,4 Socialvård 0,4 0,7 0,9 1,7 1,4 0,7 1,4 1,6 Övriga civila tjänster 1,0 1,6 1,9 2,0 2,2 1,7 1,9 2,1 Försvar 0,4 0,4 0,6 0,5 0,4 0,6 0,5 0,4 Summa tjänsteproduktion 54,0 61,7 63,4 64,0 60,4 62,1 64,8 62,1 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100

beskrivs närmare i avsnitten 1.3.2 och 3.3. Tabell 2: 13 visar bruttoinvesteringarnas utveckling dels mellan olika är, dels mellan olika perioder. Av följande tabell (tabell 2: 14) framgår hur de olika näringsgrenar— nas andel av de totala investeringarna har ändrats under 50- och 60-talen och bedöms ändras under prognosperioden. Andelarna är beräknade i 1959 års priser. I avsnitt 3.6.1 finns en närmare redogörelse för in- vesteringsutvecklingen.

Tabeller och kommentarer rörande ut- vecklingen för övriga poster i försörjnings- balansen återfinns i avsnitten 3.5 »Utrikes- handel och betalningsbalans», 3.6.2 »Lager» samt i avsnittet 3.7 »Privat konsumtion».

3. Närmare om utvecklingen inom olika områden

3.1. Befolkningen

Sveriges folkmängd, som i mitten av 1970 uppgick till ca 8,0 miljoner, har av statis- tiska centralbyrån beräknats stiga till 8,3 miljoner 1975, 8,5 miljoner 1980 och 8,9 miljoner 1990 (Statistiska meddelanden Be 1970: 2). Detta betyder att den procentuella ökningstakten successivt avtar för att, spe- ciellt under periodens senare del, bli av- gjort lägre än tidigare under efterkrigstiden. I nedanstående tablå visas förändringstalen för medelfolkmängden 5-årsvis från 1950 till 1990.

l OOO—tal Procent personer Procent per år 1950—1955 248 3,5 0,7 1955—1960 218 3,0 0,6 1960—1965 253 3,4 0,7 1965—1970 296 3,8 0,7 1970—1975 250 3,1 0,6 1975—1980 223 2,7 0,5 1980—1985 192 2,3 0,4 1985—1990 180 2,1 0,4

Jämfört med övriga högindustrialiserade länder i Västeuropa har Sverige sedan 1950 haft en något långsammare befolkningsök- ning. För hela efterkrigstiden gäller samma förhållande även om jämförelsen begränsas till de nordiska länderna; under senare hälf- ten av 60—talet tillväxte dock befolkningen i Sverige något snabbare. Folkmängdens ök- ning i Nordamerika sedan 1950 har varit mer än dubbelt så kraftig som i Sverige. Den hittillsvarande utvecklingen väntas fort-

sätta så att folkmängden fram till 1980 i de industrialiserade länderna i Västeuropa väx- er något snabbare och i Nordamerika mer än dubbelt så snabbt som i Sverige. I Väst- europa har ökningen beräknats bli 4,5 % per 5-årsperiod.

Vissa antaganden i befolkningsframskriv- ningen

De viktigaste förutsättningarna i den av sta- tistiska central-byrån fra-mlagda befolknings- framskrivningen redovisas nedan. Med un- dantag för nettoinvandringen har inga al- ternativa antaganden gjorts.

F ruktsamheten sjönk stadigt under början av 1900-talet och nådde sin lägsta nivå un- der 30-talet. Under krigsåren och den när- mast följande perioden steg fruksamheten betydligt. Efter en viss nedgång därefter no- terades en uppgång under den första hälften av 60-talet. Under senare hälften av 60-talet synes fruktsamheten åter ha sjunkit.

Fruktsamheten har antagits vara konstant under de kommande årtiondena inom varje åldersklass och ligga på en betydligt lägre nivå än den som iakttogs under perioden 1961—1965. Skälen härtill är att en ökad förbrukning av antikonceptionsmedel och stegrad abortfrekvens ansetts trolig. Den to- tala fruktsamheten, definierad som det be- räknade antal barn som 1000 kvinnor får under hela sin fruktsarnhetsperiod, skulle därmed uppgå till 2000 under prognospe- rioden. Detta tal var i 1900-talets början

drygt 3900, men sjönk till 1765 under perioden 1931—1935. Efter 1940 har talet varit högre och uppgick under den senast belysta 5-årsperioden, 1961—1965, till 2 335.

Allmänna födelsetalet, dvs. antalet levan- de födda på 1000 av medelfolkmängden, blir därmed successivt lägre. Jämfört med det tal som registrerades under 30-talets första hälft skulle allmänna födelsetalet bli något högre under första hälften av 70-talet, men därefter lägre. Antalet levande födda beräknas dock årligen uppgå till mer än 115 000 och blir då också större än genom- snittsvärdet för 1961—1965.

Dödligheten, som hittills sjunkit i stort sett kontinuerligt inom nästan alla åldersgrup- per, har antagits minska även under prognos- perioden. Man räknar med en successivt fallande dödlighet för män under 40 år och kvinnor under 90 år, med de största änd- ringarna i de yngsta åldersklasserna. För personer i åldrar över de nämnda antas däremot dödligheten ligga kvar på nuvaran- de nivå.

Allmänna dödstalet — dvs. antalet döda på 1000 av medelfolkmängden - minska- de under första hälften av 1900-talet. Fr.o.m. 1956—1960 har dock en uppgång ägt rum, vilken med de förutsättningar som i övrigt ligger till grund för befolknings- framräkningen kommer att fortsätta. Denna uppgång sammanhänger alltså inte med en ökad dödlighet utan beror på den ändrade åldersfördelningen.

Det allmänna dödstalets faktiska och be— räknade storlek, räknat som årsgenomsnittet under respektive period, visas i följande tablå.

1901—1910 14,89 1961—1965 10,02 1911—1920 14,29 1966—1970 10,38 1921—1930 12,07 1971—1975 10,65 1931—1940 11,67 1976—1980 11,06 1941—1950 10,43 1981—1985 11,39 1951—1960 9,71 1986—1990 11,61

Det beräknade antalet döda stiger där- med från knappt 90000 per år under pe- rioden 1971—1975 till drygt 100000 per år under den sista 5-årsperioden.

Den utrikes omflyttningen utmärktes un- der de tre första årtiondena av 1900-talet av en betydande nettoutvandring. Därefter har immigrationen årligen varit större än emi- grationen. Åren 1949—1963 var invand- ringsöverskottet i genomsnitt 11 000 perso- ner per år. Under de följande åren har över- skottet stigit betydligt. Endast 1967 — ett år med konjunkturförsvagning — blev netto— inflyttningen så låg som 10 000 personer. På grund av de senaste årens höga invandring — under perioden 1966—1969 i genomsnitt 23 500 per år — har det ansetts motiverat att i befolkningsprojektionen kalkylera med ett årligt invandringsöverskott om 20 000 personer. Ett alternativ utan någon netto- inflyttning ingår också i befolkningsfram- skrivningen.

Då antalet utvandrare fram t.o.m. 1965 låg på omkring 15 000 personer per år men 1966—1969 uppgick till drygt 20000 per- soner per år skulle, om utflyttningen inte stegras ännu mer, antagandena innebära att den årliga invandringen uppgår till ca 40 000 personer.

Invandringsöverskottet kommer till över- vägande delen från de nordiska länderna. speciellt från Finland. Under perioden 1961 —1969 uppgick således andelen finländare till genomsnittligt 60 %. Invandringen från Finland under 60-talet har visat en bety- dande samvariation med konjunkturläget och betydelsen härav förstärks genom in— flyttningens storlek. I vad mån förutsätt- ningen om ett framtida årligt invandrings- överskott om 20000 personer kommer att uppfyllas blir därför i hög grad beroende av läget på arbetsmarknaderna i de nordiska länderna. Den omfattning med vilken icke nordbor beviljas arbetstillstånd kommer gi- vetvis även att spela en viss om än mindre roll.

För att belysa effekterna av befolknings- framskrivningens antaganden kan nämnas att nettoimmigrationen från början av 80- talet skulle komma att få större betydelse än födelseöverskottet för folkmängdens ök- ning, ett förhållande som inte gällt under någon tidigare period. Den genomsnittliga årliga nettoinvandringen under 80-talet skul-

Tabell 3.1:1. Befolkningen 1960—1990 fördelad på åldrar. Procent.

Åldersklass 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990

0—15 24,2 22,4 22,2 22,2 22,1 21,4 21,1

16—24 12,1 14,3 13,7 12,2 11,9 12,5 12,4 25—64 52,0 50,6 50,4 50,8 50,4 50,1 50,2 65—74 7,6 8,2 8,8 9,4 9,6 9,4 9,3 75—w 4,1 4,5 4,9 5,4 6,0 6,6 7,0 100 100 100 100 100 100 100

Källa: Statistiska centralbyrån.

le per 1 000 invånare uppgå till 2,3 och fö- delseöverskottet till drygt 1,9. Under perio- den 1961—1965 var motsvarande tal 2,4 respektive 5 ,0.

Befolkningens struktur och utveckling

Med de förutsättningar som här angetts kommer betydande omstruktureringar inom befolkningen att successivt äga rum. Mest utmärkande blir därvid att de äldre ålders- grupperna under hela perioden 1970—1990 ökar i snabb om än avtagande takt. För de yngsta åldersgruppema gäller att ökning- en från 1970 till 1980 blir ungefär den- samma som för totala folkmängden, medan den därefter blir betydligt svagare. Antalet personer i åldrarna 16—64 år tillväxer med endast 1,5 % per 5-årsperiod från 1970 till 1980, medan ökningen från 1980 till 1985 blir 2,8 % och från 1985 till 1990 blir 2,0 % .

Som framgår av tabell 3.1: 1 kommer de åldersgrupper som omfattar de äldre att ut— göra en kraftigt ökad andel av totalbefolk- ningen och speciellt markerad blir ökningen för åldersgruppen 75 år och äldre. Inom den övriga delen av befolkningen kommer de yngsta åldersgrupperna, 0—15 år, att ut- göra en i stort sett konstant andel under 70-talet, varefter andelen minskar med när- mare en procentenhet under 80-talet, me- dan utvecklingen inom åldrarna 16—64 år blir den motsatta.

Hur antalet personer i olika åldersgrup- per utvecklas återges mer utförligt i tabell 3.1: 2. Här skall endast kortfattat beröras de förändringar 1970—1990, som är av stör- re betydelse för analysen i följande avsnitt.

Antalet barn i förskoleåldrarna (0—6 år) väntas komma att minska något fram till 1990. För barn i grundskoleåldrarna förut- ses en ökning med ca 80 000 från 1970 till 1975, medan från 1975 till 1980 ökningen endast blir en tredjedel så stor och under 80-talet emotses en svag nedgång.

För de åldersgrupper som efterfrågar fortsatt utbildning beräknas gruppen 16—18 år, gymnasieskoleåldern, från 1970 till 1975 minska med drygt 6 000, men under de båda följande 5-årsperioderna öka med närmare 20 000 per period för att mellan 1985 och 1990 endast öka svagt. I de åldrar som främst kommer i fråga för eftergymnasial utbildning, 19—24 år, väntas antalet per- soner minska med närmare 90 000 från 1970 till 1975 och även 1975—1980 väntas en nedgång som dock blir svagare. Från 1980 till 1985 emotses en ökning med 55000, men ökningstakten avtar till 15000 från 1985 till 1990.

Antalet pensionärer, personer som är 67 år och äldre, beräknas tillväxa med ca 110000 både under perioden 1970—1975 och 1975—1980. Under 80-talet blir ök- ningen ca 60 000 per S-årsperiod. Av den- na grupp väntas antalet i åldrarna 67—74 år öka snabbt under 70—talet, eller med ca 55 000 respektive ca 45000 per 5-årspe- riod, medan tillväxten från 1980 till 1990 blir svag. Däremot beräknas de allra äldsta, 75 år och äldre, öka snabbt under hela tiden och fram till 1985 i ett accelererande tempo, eller med 55000, 60000, 65000 och 45 000 under de fyra S-årsperioderna fram till 1990.

Utmärkande för befolkningen i arbets- kraftsåldrarna är att åldersgruppen 50— 66

Antal

150 000 100 000

50 000

-. .l-'

1 v

_ ..f"

t'.

-....0001990

_ 1970

5

10 15 20

Källa: Statistiska centralbyrån

25 30 35 40 45 50 55 GO 65 70 75 80 85

Tabell 3.1:2. Folkmängden 1960—1990. Antal personer i olika åldersklasser beräknat på me- delfolkmängd samt förändring under resp. S—årsperiod. 1 OOO-tal personer.

Ålders- klass 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 0—6 Antal 731,6 762,1 822,9 798,3 815,3 810,0 819,9 Förändring + 30,5 + 60,8 — 24,6 + 17,0 — 5,4 + 9,9 7—15 Antal 1 073,6 973,7 958,0 1 036,8 1 062,8 1 051,3 1 058,1 Förändring — 99,8 —— 15,8 + 78,8 + 26,1 —— 11,6 + 6,8 16—19 Antal 444,7 509,6 444,7 433,6 449,6 486,3 475,2 Förändring + 64,9 — 64,9 _ 11,1 + 16,0 + 36,7 _ 11,1 20—24 Antal 459,9 593,8 657,7 575,3 562,8 598,8 622,6 Förändring +133,9 + 63,9 — 82,4 — 12,5 + 36,0 + 23,8 25—29 Antal 438,7 473,9 611,6 676,7 594,7 582,4 618,3 Förändring + 35,2 +137,7 + 65,1 — 82,0 — 12,4 + 35,9 30—49 Antal 2 084,3 1 980,5 1 940,6 2 024,5 2 239,6 2 400,1 2 507,0 Förändring —103,8 — 40,0 + 83,9 +215,1 +160,5 +106,9 50—64 Antal 1 368,2 1 459,7 1 496,6 1 508,5 1 447,7 1 373,3 1 327,1 Förändring + 91,5 + 36,8 + 11,9 — 60,8 _— 74,5 _— 46,2 65—74 Antal 571,0 630,0 701,7 776,2 819,5 817,1 824,4 Förändring + 59,1 + 71,6 + 74,5 + 43,3 __ 2,4 + 7,3 75—w Antal 308,4 350,4 395,9 449,5 509,7 574,4 621,1 Förändring + 41,9 + 45,5 + 53,6 + 60,3 + 64,7 + 46,7 Samtliga Antal 7 480,4 7 733,9 8 029,6 8 279,4 8 501,9 8 693,6 8 873,8 Förändring +253,5 +295,8 +249,7 +222,5 +191,8 +180,1 Förändring i % + 3,4 + 3,8 + 3,1 + 2,7 + 2,3 + 2,1

Källa: Statistiska centralbyrån.

år ökar svagt från 1970 till 1975, för att därefter minska kraftigt. I åldrarna 25—49 år ökar däremot antalet med 135000 är 150000 per 5-årsperiod. Huvuddelen av ökningen ligger i åldrarna 30—49 år.

En grafisk illustration av förskjutningar- na mellan olika åldersklasser lämnas i dia- gram 3.1: 1. Särskilt markant framträder där hur de kraftiga topparna, som represente- rar de stora årskullarna från mitten av 40- talet samt omkring 1920, »vandrar» fram- åt i åldrarna.

3.2 Arbetskraften 3.2.1 Tillgången på arbetskraft I föregående långtidsutredningar har folk- räkningarna legat till grund för beräkning-

en av arbetskraftstillgången. De kalkyler som här görs bygger däremot på arbets- kraftsundersökninga—rna med dessas defini- tioner och indelningar av arbetskraften. Det har gett bättre möjligheter att beräkna den totala arbetskraftsvolymen uttryckt i tim- mar. Dessutom kan de från arbetsmark- nadspolitisk synpunkt intressanta demogra- fiska förändringarna belysas. Genom den- na uppläggning kan man också bättre visa osäkerhetsmarginalerna.

Beräkningarna som ligger till grund för Iångtidsutredningen har utförts av statistis— ka centralbyrån och redovisas närmare i en särskild bilaga (bilaga 1). Den totala arbets- kraften skulle enligt beräkningarna öka från 3,9 miljoner 1970 till 4,0 1975 och 4,1 1980. Fram till 1975 faller ökningen helt

Tabell 3.2:1. Tillgången på arbetskraft 1965—1980.

Förändring i %

Förändring i antal Totalt Per år 1965— 1970— 1975— 1965— 1970— 1975— 1965— 1970— 1975— 1970 1975 1980 1970 1975 1980 1970 1975 1980 Antal personer i arbetskraften Mån ——10 900 ——4 200 11 200 —0,5 —0,2 0,5 —0,1 0,0 0,1 Gifta kvinnor 150 300 128 300 94 700 8,8 13,5 8,8 3,5 2,6 1,7 Ej gifta kvinnor —13 300 —33 900 —15 500 —2,3 —5,9 —2,8 —0,5 —1,2 —0,6 Totalt 126 000 90 300 90 400 2,3 2,3 0,7 0,5 0,5 Antal sysselsatta Mån —27 500 —4 100 11 000 —l,2 —0,2 0,5 —0,2 0,0 0,1 Gifta kvinnor 146 100 126 100 93 100 18,6 13,5 8,8 3,5 2,6 1,7 Ej gifta kvinnor —15 700 —33 000 —15 100 —2,7 —5,9 —2,8 —0,5 —1,2 —0,6 Totalt 103 000 89 000 89 000 2,8 2,3 2,3 0,5 0,5 0,5 Antal personer i arbete (inkl. semestrande) Mån —52 800 —20 300 —6 300 ——2,4 —0,9 —0,3 —0,5 —0,2 -—0,1 Gifta kvinnor 117 600 103 200 71 500 16,2 12,2 7,6 3,1 2,3 1,5 Ej gifta kvinnor —20 500 —34 300 —17 500 ——3,8 —6,6 —3,6 —0,8 —l,4 ——0,7 Totalt 44 200 48 600 47 700 1,3 1,4 1,3 ,3 0,3 0,3 Totala antalet arbetstimmar per år (milj.) ——275,52 —236,27 —119,38 —4,2 —3,8 —2,0 ——0,9 —0,8 —0,4

på de gifta kvinnorna, medan männen och de ej gifta kvinnorna i arbetskraften min- skar. Efter 1975 kan dock en viss ökning inträffa för männens del (se tabell 3.2: 1).

Antal personer i arbetskraften

Antalet personer i arbetskraften bestäms dels av demografiska förändringar, för vilka redogjorts i föregående avsnitt, och dels av utvecklingen av de relativa arbetskraftstalen.

De relativa arbetskraftstalen definieras som den andel av det totala antalet personer i en viss befolkningsgrupp som befinner sig i arbetskraften. Detta motsvarar närmast det tidigare begreppet förvärvsfrekve—ns. Talen har genomgående antagits förändras i en långsammare takt under prognosperioden än under den närmast föregående 5-årsperio- den. Andelen studerande antas fortsätta att öka, om än i avsaktande takt, och i mot- svarande grad minskar inte ungdomarnas relativa arbetskraftstal lika snabbt som tidi-

gare. För männens del har man speciell-t un- der senare år kunnat observera en tämligen kraftig minskning av de relativa arbetskrafts— talen för dem som är _över 50 år. Minsk- ningen har nu antagits bli något svagare. Detta innebär eventuellt en överskattning av antalet män i arbetskraften. För de ej gifta kvinnorna bestäms antalet personer i arbets- kraften i huvudsak av befolkningsutveckling- en, då förändringarna av de relativa arbets- kraftstalen förutsatts bli måttliga.

Då hela arbetskraftstillskottet fram till 1975 beräknas bestå av gifta kvinnor, blir utvecklingen för dem av specith intresse. De gifta kvinnornas förvärvsverksamhet be- döms ha ökat något svagare 1965—1970 än 1960—1965. Även om det är svårt att göra exakta jämförelser, kan man dock med relativt stor säkerhet fastslå att utvecklingen 1960—1965 skiljer sig från utvecklingen. 1965—1970 på en väsentlig punkt. Under den förra perioden ökade förvärvsverksam— heten för de yngre gifta kvinnorna mycket

Diagram 3.2:1. Andel förvärvsarbetande gifta kvinnor i olika åldersklasser enligt folkräk- ningarna 1960 och 1965 samt relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i olika åldersklasser

965—1980.

%

80

70 4 //N N 1980., Xxxx

BOÅ—1975" XX N "1970 _/ XXX 50 x/ xx 1965/

' ' 40 1965— ,f 1960— X »

30 ”

- X 20 x:! — —- — — enligt folkräkningarna ”X relativa arbetskraftstal Xxxx xx 10 vL &, 20— 25— 30— 35— 40— 45— 50— 55— 60— 65— 24 29 34 39 44 49 54 59 64 69- Åldersklass

Källa: Statistiska centralbyrån

svagt, medan ökningen under den senare perioden var betydande. Detta illustreras i diagram 3.2: 1. Tendensen återfinns kla- rare för gifta kvinnor med barn i åldern 0—6 år. Enligt arbetskraftsundersökningar- na hösten 1966 och 1969 utgjorde sålunda kvinnor med barn under 6 är drygt hälften av den totala ökningen — ca 100000 per- soner — av antalet gifta kvinnor i arbets- kraften.

För hela gruppen gifta kvinnor under 35 år antas den framtida utvecklingen inne- bära att andelen som är i arbetskraften sti- ger från f. n. ca 55 % till 65 % 1980. Av kvinnorna i åldern 35—54 år är i dag ge-

nomsnittligt ca 60 % i arbetskraften, och denna andel stiger till ca 70 % 1980. En kalkyl har också gjorts för småbarnsmödrar- nas del. Av de gifta mödrarna med barn i åldern 0—6 år befinner sig f. n. ca 45 % i arbetskraften. 1980 förutses ca 55 % vara i arbetskraften — förutsatt att barntillsyns- möjligheterna kan ordnas på tillfredsställan- de sätt.

Utifrån det i befolkningsframskrivningen givna antalet 0—6-åringar 1975 och 1980 beräknas antalet barn till förvärvsarbetande mödrar — gifta och ej gifta — komma att öka enligt tablån på följande sida.

Om barntillsynsbehovet för de mödrar

/ 1970 1975 1980 Barn till heltids- arbetande möd- rar 122700 130000 145000 Barn till deltids- arbetande möd- rar 20—34 timmar 92 500 98 000 110 000 1—19 timmar 90900 96000 108000

som arbetar minst halvtid, dvs. 20 timmar och mer per vecka, till 50 % skall täckas ge- nom daghem, innebär denna kalkyl att det erfordras 115 000 daghemsplatser 1975 och 130 000 1980.

Den beräknade utvecklingen av antalet gifta kvinnor i arbetskraften innebär därmed att de ökar med nästan 130000 personer 1970—1975. Då däremot antalet män i ar- betskraften minskar svagt och antalet ej gifta kvinnor minskar kraftigt, kommer den to- tala ökningen av arbetskraften att begrän- sas till ca 90 000 personer. En sammanfatt- ning av hur förändringarna i befolkningen och de relativa arbetskraftstalen påverkar arbetskraftstillgången lämnas i tabell 3.2: 2. Det framgår av tabellen att det i huvudsak

är de befolkningsmässiga förändringarnas mindre gynnsamma utveckling under 70—ta- let som ligger bakom den beräknade svagare tillväxten. De antaganden som gjorts för de relativa arbetskraftstalen ger ett tillskott till arbetskraften av samma storlek under prognosperioden som under den närmast gångna S-årsperioden.

Antal sysselsatta och antal personer i arbete

Det är inte realistiskt att räkna med att hela arbetskraften kan vara sysselsatt. Även i mycket goda konjunkturlägen måste man räkna med en viss arbetslöshet av bl. a. om- ställningskaraktär. Vilken nivå arbetslöshe- ten kommer att få är svårt att förutse. För prognosperioden har kalkylmässigt införts den genomsnittliga arbetslöshetsnivå, som enligt arbetskraftsundersökningarna rådde 1964—1969. Detta ger arbetslöshetstal på 1,6 % för männen, 1,7 % för de gifta kvin- norna och 2,5 % för de ej gifta kvinnorna. För den totala arbetskraften innebär detta 1,8 % arbetslöshet. Då arbetslösheten inte förutsatts förändras ökar antalet sysselsatta i

Tabell 3.2:2. Faktorer bakom arbetskraftens utveckling 1965—1980.

1965—1970 1970—1975 1975—1980 Antal %1 Antal %1 Antal %* Demografiska förändringar Tillskott av ungdomar och återinträdande kvinnor 492 200 13,0 484 900 12,4 494 600 12,3 Avgång genom pensionering m. m. —369 700 ——9,8 ———386 600 —9,9 —392 900 —9,8 Döda i aktiv ålder —83 200 ——2,2 —84 300 —2,2 —83 700 —2,1 Summa naturlig befolkningsförändring 39 200 1,0 14 000 0,4 18 000 0,4 Nettoimmigration 55 100 1,5 50 200 1,3 48 100 1,2 Giftermålsandel 700 0,0 —1 900 0,0 —— 400 0,0 Summa demografiska förändringar 95 000 2,5 62 200 1,6 65 600 1,6 Förändring av relativa AK-tal Män och ej gifta kvinnor i åldrarna 15—29 år —81 200 —2,1 —59 100 —1,5 —35 800 —0,9 Män och ej gifta kvinnor i åldrarna 30—69 år —28 500 —0,8 —17 000 —0,4 —12 600 ——0,3 Gifta kvinnor 140 800 3,7 104 200 2,7 73 100 1,8 Summa relativa AK-tal 31 100 0,8 28 000 0,7 24 700 0,6 Totala arbetskraftens förändring 126 000 3,3 90 300 2,3 90 400 2,3

1 Procenttalet avser förändringen i absoluta tal i relation till den totala arbetskraften vid periodens

början.

Tabell 3.2:3. Frånvaro från arbetet 1965—1969. Antal frånvarande i procent av antal syssel- satta. 1965 1966 1967 1968 1969 Män 5,3 6,0 5,6 6,4 6,3 Gifta kvinnor 8,0 7,3 8,5 9,1 9,6 Ej gifta kvinnor 6,2 6,3 6,9 6,8 7,1 Totalt 6,0 6,3 6,4 7,1 7,2 Antal frånvarande totalt1 224 900 238 900 240 200 267 500 275 000

1 Exkl. semestrande. Källa: Arbetskraftsundersökningarna 1965—1969.

samma takt som hela arbetskraften. Total- antalet sysselsatta Skulle därmed öka från 3,8 miljoner 1970 till 3,9 miljoner 1975 och 4,0 miljoner 1980. Det ligger naturligtvis inte någon konjunkturbedömning bakom a-n- tagandet om arbetslösheten.

Nästa steg avser en beräkning av de från arbetet frånvarande, varefter antalet perso- ner i arbete erhålls. Andelen frånvarande av de sysselsatta (i kalkylerna räknas inte de semestrande som frånvarande) har för olika befolkningskategorier angetts i tabell 3.2: 3. Talen avser sådan frånvaro som över— stiger en vecka, medan frånvaro kortare än en vecka registreras som lägre medelar- betstid. För männens del är enligt arbets- kraftsundersökningarna »egen sjukdom» den främsta orsaken till frånvaron. De gifta kvinnornas högre frånvarotal sammanhäng- er delvis med en relativt hög frånvaro för »tjänstledighet m. m.». Hit förs frånvaro på grund av barnsbörd, men många kvinnor är troligen även frånvarande på grund av bar- nens sjukdom eller andra problem med bam— tillsyn.

De relativa frånvarotalen har ökat :för alla de tre befolknin-gsgnupperna. Trend— mässigt har männens och de ej gifta kvin- nornas frånvaro ökat med ca 1,3 procent- enheter och de gifta kvinnornas med drygt 2 procentenheter, beräknat för en femårspe- riod. I prognosen kalkyleras dock med en långsammare ökningstakt, 0,7 för män och ej gifta kvinnor samt 1 procentenhet för gifta kvinnor. Antalet personer i arbete skul- le därigenom utvecklas i samma takt under 70-talet som under perioden 1965—1970. Om frånvaron däremot stiger lika mycket

under prognosperioden som hittills, ökar antalet personer i arbete med endast 17 000 under perioden 1970—1975 och 14000 un- der perioden 1975—1980, att jämföra med kalkylens ca 48 000 under båda perioderna.

Arbetskraftsvolymen mätt i timmar

Medelarbetstiden var 1969 igenomsnitt 43,5 timmar per vecka för män, 30,1 timmar för gifta kvinnor och 37,1 timmar för ej gifta kvinnor. Mcdelarbetstiden har sjunkit för alla tre befolkningskategorierna sedan 1965, dels på grund av en minskning av den lagstadgade arbetstiden, dels på grund av att en större andel av de arbetande har deltidsarbete. Medelarbetstiden påverkas även av en förändring i den frånvaro som är kortare än en vecka. Vidare inverkar övertidsarbete eller extra arbete. Det är dock svårt att bilda sig någon uppfatt— ning om utvecklingen av dessa kompo- nenter. Den andel av männen som registre- ras som deltidsarbetande har under senare år ökat märkbart. Det är emellertid huvud- sakligast unga och äldre män som deltids- arbetar. För de ungas del är det troligen studerande som kombinerar studier och för- värvsarbete. Även bland ej gifta kvinnor har deltidsarbetet ökat relativt kraftigt. För gifta kvinnor däremot tycks en viss stabili- sering ha inträffat.

Vid beräkningen av medelarbetstiden an- tas att andelen deltidsarbetande män och ej gifta kvinnor fortsätter att öka, medan förändringen för gifta kvinnor blir mycket liten. Sänkningen av den lagstadgade arbets- tiden per vecka från 42,5 timmar till 40,0

Tabell 3.2:4. Förändringen i tillgången på arbetskraft 1965—1980. Förändring i procent per år.

1965—_ 1970— 1975— 1970 1975 1980 Antal personer i arbetskraften 0,7 0,5 0,5 Antal sysselsatta 0,5 0,5 0,5 Antal personer i arbete (inkl. semestrande) 0,3 0,3 0,3 Antal arbetstimmar ——0,9 —0,8 —0,4

timmar, som skall genomföras under de när- mast följande åren, antas påverka medelar- betstiderna för de heltidsarbetande så att de 3/ 4 av männen, som arbetar över 40 timmar, får en sänkning med 2,5 timmar. Detta sänker medelarbetstiden med 1,9 tim- mar. Sänkningen för heltidsarbetande kvin- nor beräknas på motsvarande sätt. Även för de kvinnor som arbetar deltid ovanför 20- timmarsgränsen antas en sänkning av medel- arbetstiden ske, då deltiden många gånger torde vara avpassad till den normala arbets- tiden för den arbetsplats de arbetar på. Det har antagits att arbetstiden för dessa med den något längre typen av deltidsarbete minskas med 1,25 timmar. Efter 1975 på- verkas medelarbetstiderna endast av den ökande andelen deltidsarbetande. Beräkning- arna har gett följande resultat för medel- arbetstiden för de tre befolkningsgrupperna.

1970 1975 1980 Män 43,5 41,5 41,3 Gifta kvinnor 30,1 29,2 29,2 Ej gifta kvinnor 37,0 34,9 34,0

Det kan synas förvånande att männens medelarbetstid, trots arbetstidsförkortning, är så pass hög. Detta beror främst på över- tidsarbete o.dyl., samt företagarnas högre medelarbetstid.

Analyserna av den gångna tidens syssel- sättningsutveckling inom de olika sektorerna av näringslivet bygger på data som anger arbetskraftsinsatsen mätt i antal timmar per år. Arbetskraftsundersökningarnas material som använts i beräkningarna av tillgången ger den genomsnittliga totala arbetstiden per vecka under året. Det har efter jämförelse mellan dessa båda serier bedömts att ar— betskraftsundersökningarna med rimliga krav på precision speglar den gångna tidens utveckling och därmed också kan läggas till grund för beräkningar av framtidsut- vecklingen. För att därvid erhålla den to— tala arbetsvolymen per år omvandlas arbets- volymen per vecka med ett beräknat antal arbetade veckor per år.

Man kan för tiden efter 1975 anta att arbetstidsförkortningen fortsätter i någon form. I tillgångsberäkningarna har kalkyl- mässigt antagits att denna förkortning till sin storlek motsvarar införandet av en extra semestervecka. Naturligtvis kan en fortsatt arbetstidsförkortning lika väl ske genom att veckoarbetstiden sänk-s. Den arbetstidsför- kortning som här beräknats för den senare delen av 70-talet motsvarar, uttryckt i me- delarbetstid, 0,9 timmar per vecka för män- nen samt 0,7 för de gifta och 0,8 för de ej gifta kvinnorna.

Slutresultatet för utvecklingen av arbets— kraftstillgången, uttryckt i antal personer och antal arbetstimmar, presenteras i tabell 3.2: 4 och en sammanfattning av nivåskatt— ningarna ges i tabell 3.2: 5. Den tillgängliga arbetsvolymen mätt i timmar beräknas mel- lan 1970 och 1975 minska i ungefär samma takt som mellan 1965 och 1970, eller med 0,8 % per år. Det är denna siffra som lagts till grund för långtidsutredningens fortsatta kalkyler. Den av gifta kvinnor utförda ar- betsvolymen beräknas öka, medan den min- skar för män och ej gifta kvinnor.

Tabell 3.2:5. Arbetskraftstillgången 1965—1980 i antal personer och timmar. 1000-tal personer.

1965 1970 1975 1980 Antal personer i arbetskraften 3 790 3 916 4 006 4 097 Antal sysselsatta 3 744 3 847 3 936 4 025 Antal personer i arbete (inkl. semestrande) 3 519 3 563 3 612 3 660 Antal arbetstimmar per år (milj.) 6 555 6 279 6 043 5 924

Tabell 3.2:6. Olika faktorers inverkan på arbetskraftstillgången 1965—1980. I procent av den totala arbetskraftsvolymen.

1965—1970 1970—1975 1975—1980 Total förändring i arbetskraftsvolymen ——4,2 —3,8 —2,0 Varav: Ökat antal personer i arbetskraften 2,2 1,5 1,8 Stegrad arbetslöshet —0,6 — —— Ökad frånvaro (exkl. semester) ——l,3 —O,8 —O,9 Minskad medelarbetstid per år —4,5 —4,4 —2,9

Beräkningarnas osäkerhetsmarginaler

En viss belysning av beräkningarnas osäker- het och en grund för att bedöma effekten av alternativa utvecklingstendenser erhålls vid en standardberäkningsanalys, där effek— ten av de olika komponenternas inverkan på den totala förändringen redovisas var och en för sig. I tabell 3.2: 2 lämnades en sådan redogörelse för den totala arbetskraf- ten räknat i antal personer. Där visades hur de demografiska variablerna och de rela- tiva arbetskraftstalen inverkade på arbets- kraftstillgången. I tabell 3.2: 6 finns en be- räkning av samma typ där de olika kom- ponentema medtagits men uttryckts som förändringar av den totala timvolymen per år. Av denna tabell framgår att förändringen i totalantalet personer i arbetskraften får något mer gynnsam effekt under den senare delen av 70-talet än u-nder den första, när beräkningarna uttrycks i timmar i stället för i antal personer. Detta beror på att antalet män ökar efter 1975 och att männens me- delarbetstid är längre än som gäller för genomsnittet. Skillnaderna i utvecklingen för framtiden jämfört med den gångna tiden hänger samman med den mindre gynnsam- ma utvecklingen av antalet personer i ar-

betskraften. Detta återfaller i sin tur i viss mån på den befolkningsmässiga utveckling- en. Framför allt beror skillnaderna på att frånvarons ökningstakt förutsatts minska. För 1975—1980 skulle effekten av den an- tagna arbetstidsförkortningen bli mindre kraftig än den mellan 1965 och 1970 och den som beräknats för perioden 1970—1975 .

Vissa alternativa beräkningar av arbets- kraftsutvecklingen har genomförts. En pröv— ning av osäkerhetsmarginalerna i huvudal- ternativets kalkyler erhålls därigenom. Någ- ra av dessa alternativ refereras här nedan (se tabell 3.2: 7), men en utförligare beskriv- ning och fler alternativ finns i bilaga 1.

För utvecklingen av antalet personer i arbetskraften visas bl. a. vad ett antagande om 10 000 immigranter netto per år fr. o. m. 1970 innebär i stället för 20000 som lig- ger till grund för befolkningsframskrivning- en, kolumn 2. En sänkning under prognos- perioden av de relativa arbetskraftstalen för de män som är över 30 år i samma takt som under perioden 1965—1970 skulle innebära att vi 1975 har ca 15 000 färre och 1980 ca 35 000 färre män i arbetskraften. Effekten av detta antagande redovisas i kolumn 3. En fortsatt ökning av de gifta kvinnornas relati—

Tabell 3.2:7. Alternativa arbetskraftsberäkningar 1970—1980. Förändring per S-årsperiod.

Avvikelse från huvudalternativets utveckling, procentenheter

Fler Frånvaron 10 000 gifta ökar lika Kombination av Huvud- färre Färre män kvinnor i mycket antaganden i kol. alternativ immigran- i arbets- arbets- som under _ % ter per år kraften kraften 1965—1969 3+4+ 5, 2+ 3 +4 + 5 1 2 3 4 5 6 7 1970—1975 —3,8 —0,8 ——0,4 0,7 —0,7 ——0,5 —1,4 1975—1980 —2,0 —0,8 —0,5 0,8 —0,8 —0,6 —1,4 76 SOU 1970: 71

va arbetskraftstal i samma takt som under perioden 1965—1970 skulle innebära att vi 1975 har 35 000 fler och 1980 har 80000 fler gifta kvinnor i arbetskraften. Den för- ändring detta medför redovisas i kolumn 4. Ett alternativ där frånvaron fortsätter att öka i samma takt som 1965—1969 fram- går av kolumn 5. Hur olika kombinationer av dessa alternativa antaganden påverkar de ursprungliga förändringstalen för den to- tala arbetskraftsvolymen framgår av kolum- nerna 6 och 7.

Det är inte alltför osannolikt att någon av dessa avvikelser inträffar under perioden. En utveckling som då skulle kunna tänkas ligga till hands är att antalet män i arbets- kraften blir mindre och antalet gifta kvinnor blir större än ursprungligen beräknats, even- tuellt i kombination med något kraftigare frånvaroökning. En sådan utveckling skulle kunna ge en något lägre arbetskraftstillgång mätt i timmar än som antagits i huvudal- temativet. En något lägre arbetskraftstill- gång blir också följden om pensionsåldern generellt skulle sänkas från 67 till 65 år. Uttryckt i antal skulle 1975 i detta fall uppskattningsvis 30000 färre vara syssel— satta än som räknats med i huvudalternati- vet. Arbetskraftsvolymen skulle samtidigt bli knappt 1 % lägre 1975, och den årliga minskningen skulle därmed bli inte fullt 0,2 procentenheter större. Att minskningen inte blir större beror bl. a. på de äldres låga relativa arbetskraftstal.

3.2.2. Efterfrågan på arbetskraft från olika näringsgrenar

Som framgår av tabell 3.2: 8 utfördes 1950 64 % av den totala arbetsvolymen inom de varu— och kraftproducerande sektorerna. 1965 hade denna andel minskat till 56 %. Detta sammanhängde med de kraftiga sys- selsättningsnedgångama inom jordbruk och fiske, vilkas andel av den totala arbetsin- satsen därigenom halverades från inte fullt 18 % till mindre än 9 %. För skogsbruket låg andelen på en i stort sett oförändrad nivå under denna period. Industrins sys- selsättningsandel minskade något från 1950 till 1960, en minskning som i stor utsträck-

Tabell 3.2:8. Olika näringsgrenars andel av den totala arbetsvolymen 1950—1975. Pro— cent av totala antalet arbetstimmar.

1950 1960 1965 1970 1975

Jordbruk m. m. 17,8 11,4 8,5 6,0 4,2 Skogsbruk 3,4 3,8 3,1 2,2 1,7 Industri 34,4 33,8 33,6 31,9 29,5 El, gas, vatten och avlopp 0,9 1,1 1,1 1,1 1,1 Byggnads- verksamhet 7,6 8,7 9,6 9,7 9,6

Summa varu-

och kraft- produktion 64,2 58,6 55,9 50,9 46,2 Varuhandel 11,6 12,6 12,9 13,2 13,1 Samfärdsel 8,2 8,1 7,9 8,3 8,5 Privata tjänster inkl. fastighets- förvaltning 8,0 9,5 9,9 10,1 10,7 Offentliga tjänster 8,0 11,2 13,4 17,6 21,5 Summa tjänster 35,8 41,4 44,1 49,1 53,8

Totalt 100 100 100 100 100

Anm. Talen är avrundade, varför summorna ej alltid stämmer.

ning kan återföras på den svaga utveck— lingen 1958. Mellan 1960 och 1965 ökade dock industrisysselsättningen i nästan sam— ma takt som genomsnittet för ekonomin,, varigenom andelen blev ungefär oföränd— rad, knappt 34 %. Inom byggnadsverksam- heten ökade sysselsättningen i snabb takt under hela perioden 1950—1965 och an- delen arbetstimmar steg därigenom till när- mare 10 %.

Sysselsättningsandelen för jordbruk, skogs- bruk och fiske sammantagna minskade såle- des kraftigt, medan den för övriga vam- och kraftproducerande näringsgrenar ökade svagt från 1950 till 1965. Andelsförskjut— ningarna för dessa näringsgrenar visas i ne- danstående tablå.

1950 1960 1965 1970 1975

Jordbruk, skogsbruk och fiske Industri, kraftverk m. m. och byggnads- verksamhet

21,3' 15,2 11,7 8,2 5,9

42,9 43,5 44,3 42,7 40,2

Diagram 3.2: 2. Vissa näringsgrenars andelar av den totala arbetsinsatsen itimmar1950 —1975.

% 60,

so __,.

40; ..-

30

20 *-—.___

. _— *—

10 " __ —

1950 -55 -60 -65 -70 -75

__ Övrig varu- och kraftproduktion - - . .... Tjänster ----- Jordbruk, skogsbruk och fiske

Tjänstesektorernas andel av den totala ar- betsvolymen steg därigenom snabbt, från 36 % 1950 till 44 % 1965. Härtill bidrog främst en kraftig sysselsättningsuppgång in- om den offentliga tjänstesektorn, vars an— del steg från 8 % till över 13 %. Även för bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet noterades stigande andelar. För samfärdseln var däremot andelen svagt sjunkande.

Som framgår av diagram 3.2: 2 fortsatte denna utveckling med sjunkande andelar för jordbruk och skogsbruk men stigande för tjänstesektorerna även mellan 1965 och 1970. För industrins och byggnadsverksam- hetens del inträffade däremot en föränd- ring. Efter att tidigare ha ökat, började nu deras sammanlagda andelar att sjunka. Främst inverkade den kraftiga sysselsätt- ningsnedgången inom industrin. Totalt minskade de varu— och kraftproducerande näringsgrenarnas andel av hela arbetsinsat- sen från 56 % 1965 till 51 % 1970.

Tjänstesektoremas betydelse för syssel— sättningen ökade i motsvarande mån. Främst var det sysselsättningsexpansionen inom den offentliga tjänstesektorn som med- verkade härtill och dess andel beräknas ha

stigit till närmare 18 % 1970. Även de öv- riga tjänstesektorernas andel av sysselsätt- ningen steg, om än i lägre takt.

Enligt de beräkningar som gjorts för ar- betskraftsefterfrågans fortsatta utveckling förutses förskjutningama i sysselsättningen gå i samma riktning och bli av ungefär sam- ma storlek 1970—1975 som under andra hälften av 60-talet.

Som framgått av avsnitt 3.2.1 beräknas den totala arbetskraftsvolymen, mätt i an- tal timmar, minska med 0,8 % per år 1970 —1975. Den väntade utvecklingen inom olika näringsgrenar visas i tabell 3.2: 9.

Inom jordbruk, skogsbruk och fiske för— utses arbetskraftsvolymen minska med 7 % per år mellan 1970 och 1975, vilket betyder att den snabba sysselsättningsnedgången un- der senare delen av 60-talet fortsätter i stort sett i samma takt. I motsats till under 60- talet väntas antalet sysselsatta inom skogs- bruket från 1970 till 1975 minska snab- bare än antalet utförda arbetstimmar, vilket förklaras av en fortlöpande övergång till årsanställning av arbetare.

Arbetsinsatsen inom industrin minskade med ca 2 % per år 1965—1970 och förutses i vår grundkalkyl minska i drygt samma takt 1970—1975. Sysselsättningsnedgången inom byggnadsverksamheten under senare hälften av 60-talet har bedömts bli något större un— der början av 70-talet och uppgå till 1 % per år på grund av den förhållandevis svaga utvecklingen av byggnadsinvesteringama.

Den ganska snabba sysselsättningsökning- en inom tjänstesektorerna sedan 1950 vän- tas fortsätta även under första hälften av 70-talet. Inom den offentliga tjänstesektorn förutses arbetsinsatsen öka med 3,4 % per år 1970—1975, vilket är betydligt mindre än genomsnittet för 60-talet. Den lägre ök- ningstakten är en följd av den offentliga konsumtionens svagare utveckling.

Inom varuhandeln väntas arbetskraftsef— terfrågan fortsätta att minska något, och in— om samfärdseln har uppgången i sysselsätt- ningen 1965—1970 beräknats följas av en svag nedgång. Inom de privata tjänsterna slutligen har arbetsinsatsen, efter att ha minskat svagt, antagits öka något under

Tabell 3.2:9. Sysselsättningens förändringar i olika näringsgrenar 1960—1975.

Antal arbetstimmar, Antal sysselsatta

procent per år 1 OOO-tal1

1960— 1965— 1970— 1960— 1965— 1970—- 1965 1970 1975 1965 1970 1975 Jordbruk m. rn. —5,3 —7,7 ——7,4 —130 —— 89 —— 67 Skogsbruk —3,5 —7,8 —5,2 — 8 — 19 — 25 Industri 0,2 —],9 —2,3 49 — 32 — 55 El, gas, vatten och avlopp 1,0 —0,9 —0,5 0 1 1 Byggnadsverksamhet 2,3 —0,6 —1,0 52 7 4 Summa varu- och kraftproduktion ——0,7 -—-2 7 —2,7 — 37 —133 —142 Varuhandel 0,8 —0 5 —0,9 32 18 8 Samfärdsel -—0,4 0 3 ——0,4 3 7 8 Privata tjänster inkl. fastighetsförvaltning 1,1 —0 5 0,5 17 17 29 Offentliga tjänster 4,0 4 6 3,4 120 189 185 Summa tjänsteproduktion 1,6 1 3 1,1 172 232 229

Totalt 0,3 —0,9 ——0,8 135 99 87

1 Arbetskraftsundersökningarnas definitioner. Avrundade tal.

första hälften av 70-talet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att sysselsättningsminskningen inom i första hand de varu— och kraftproducerande sek- torerna, trots den totala nedgången, möj- liggör en fortsatt snabb sysselsättningsupp- gång inom delar av tjänstesektorerna, främst den offentliga sektorn.

Beräkningarna av arbetskraftsefterfrågan har huvudsakligen utförts i antal timmar. Schematiska kalkyler har dock också gjorts för utvecklingen av antalet sysselsatta inom de olika näringsgrenarna. Resultatet av kal- kylerna för 1970—1975 framgår i detalj av tabell 3.2: 9 och sammanfattas i nedanstå- ende tablå (1 OOO-tal personer).

Ökning av antalet sysselsatta + 87 Minskning inom jord- och och skogsbruk samt industri + 147 Summa ökning till förfogande för övriga näringsgrenar +234 varav till: offentliga tjänster + 185 varuhandel, samfärdsel och privata tjänster + 45

De ovan förutsatta utvecklingarna inom de olika näringsgrenarna gäller endast riket som helhet. Betydande regionala skillnader

föreligger emellertid. Avslutningsvis skall därför helt kortfattat beröras hur sysselsätt- ningsstrukturen kan komma att ändras i olika delar av landet. Den bild som presen— teras får endast ses som en illustration till en tänkbar utveckling. För en närmare re- dogörelse av hithörande problem hänvisas till i första hand bilaga 7.

Sysselsättningsstrukturen skiljer sig mar- kant åt mellan olika delar av landet. I de tre största städerna beräknas således ande— len sysselsatta inom tjänstesektorerna 1970 ha legat över 60 %. I Norrlands inland var denna andel däremot inte högre än ca 40 % , men i stället var en stor andel sysselsatt inom jord- och skogsbruk.

De kalkylerade förändringarna av syssel- sättningen 1970—1975 inom olika lands- delar medför att andelen sysselsatta inom tjänstesektorerna genomgående stiger, sam- tidigt som en andelsminskning äger rum för industrin. Vidare sker en avgång från jord- bruk och skogsbruk, som i de mindre tätt befolkade regionerna i södra och mellersta Sverige samt i hela Norrland väntas bli be- tydande. Antalsmässigt innebär detta att av den beräknade totala nedgången 1970— 1975 inom jordbruk och skogsbruk unge- fär 2/3 skulle äga rum i södra och mellersta

Sverige utanför de tre största städerna. Res- ten av nedgången skulle huvudsakligen och till ungefär lika stora delar ske i Norrlands kustland respektive inland. Inom industrin skulle antalet sysselsatta minska mest i de tätbefolkade regionerna i Syd- och Mellan- sverige (utanför storstäderna), men inte obe- tydliga nedgångar emotses även i Stock- holmsområdet samt i de mindre tätt befolka- de regionerna i södra Sverige. Inom bygg- nadsverksamheten skulle endast smärre för- ändringar av antalet sysselsatta inträffa i de olika delarna av landet. Inom tjänstesekto- rerna slutligen ger beräkningarna ett från 1970 till 1975 ungefär oförändrat antal sys- selsatta i Norrlands inland, en svag ökning i Norrlands kustland samt kraftiga ökning- ar i övrigt. Totalt skulle sysselsättningen i de tre storstadsområdena öka lika mycket som den för totala ekonomin beräknade uppgången. Sysselsättningsökningen i de tät- befolkade regionerna i södra och mellersta Sverige (utom storstäderna) skulle motsva- ras av en nästan lika stor nedgång i Norr- lands inland.

3.2.3. Några arbetskraftsproblem

Det totala utbudet av arbetskraft beräkna- des i avsnitt 3.2.1 öka med sammanlagt närmare 90 000 personer 1970—1975. I det därpå följande avsnittet visades sedan hur detta arbetskraftstillskott kan förutses bli fördelat på olika näringsgrenar. Efterfrå- gan har konfronterats med tillgången en- dast på totalnivå, och detta på så sätt att utbudet av arbetskraft fått utgöra en restrik- tion för produktionstillväxten. Balans på totalnivå (full sysselsättning) ingår således som en förutsättning i kalkylerna. Arbets- marknaden består emellertid av en rad del- marknader, vilket har sin grund i att ar- betskraften är uppdelad på olika branscher och yrken, har varierande utbildning, finns i olika regioner, består av gifta kvinnor, män etc. Några mer fullständiga kalkyler för balansen mellan utbud och efterfrågan på olika delmarknader har inte kunnat utföras. I vissa fall har dock överslagsberäkningar gjorts. I det följande redovisar vi några re- sultat av dessa samt drar några slutsatser

om de spänningar som de indikerar. Det blir då samhällets uppgift att med i första hand arbetsmarknadspolitik, men även via andra åtgärder, underlätta anpassningen på del- marknadema och eliminera balansrubbning- arna.

Kvinnlig arbetskraft. Sysselsättningsök- ningen 1965—1970 bestod helt av gifta kvin- nor, medan såväl antalet män som ej gifta kvinnor minskade. Även 1970—1975 består hela utbudsökningen av kvinnlig arbetskraft. I vad mån den framtida efterfrågan har en inriktning som svarar mot detta utbud kan inte säkrare bedömas. Här skall dock ett schematiskt räkneexempel anföras. Beräk- ningen utgår från den av oss förutsedda ut- vecklingen 1970—1975 av det totala anta- let sysselsatta inom jord- och skogsbruk, in- dustri och kraftförsörjning, byggnadsverk— samhet etc. Om man sedan antar att kvin- nornas andel i de olika näringsgrenarnas sysselsättning blir densamma 1975 som 1970, ökar efterfrågan på kvinnlig arbetskraft med 120 000 personer. Tillgångsberäkningarna gav knappt 95 000 personer. Efterfrågan på manlig arbetskraft skulle samtidigt mins- ka med omkring 30000 personer, medan tillgången beräknats minska med 5 000 per- soner.

Att räkneexemplet ger dessa resultat kan förklaras på följande sätt. Av de sysselsat- ta i jord- och skogsbruk samt industri ut- gör männen en mycket hög andel (ca 75 %). En förutsedd nedgång av sysselsätt- ningen i dessa näringar ger, om könsrela- tionema antas oförändrade, en motsvaran- de minskning i efterfrågan på manlig ar- betskraft. Inom tjänstesektorerna, där en ökning av sysselsättningen kan förväntas fram till 1975, är könsfördelningen en helt annan. Inom t. ex. de offentliga tjänsterna beräknas sålunda 1970 ca 70 % av de sys- selsatta vara kvinnor. Förutsatt att dessa an- delar inte förändras leder detta till en stark efterfrågeökning på kvinnlig arbetskraft. För männens del blir däremot denna ökning så pass måttlig att den inte uppväger den reducerade efterfrågan från de varuprodu- cerande sektorerna.

Beräkningarna av den köns- och närings- grensvisa utvecklingen får naturligtvis tas

med betydande reservationer. Könsfördel- ningen är t. ex. osäker, och en mer ingåen- de sektoruppdelning skulle ha kunnat ge annorlunda resultat. Trots allt kan dock re- sultaten tänkas rätt återspegla en tendens i utvecklingen, då de framkommit som en effekt av ändringar i näringsgrensstruktu- ren.

I den diskussion om problemen kring den kvinnliga arbetskraften som förts utgår man ofta från att det skulle föreligga svårighe- ter för kvinnorna att finna lämpliga syssel- sättningar. Den bild som framkommit här skulle närmast peka på att så inte blir fal- let. Det är dock möjligt att man skulle er- hålla en ganska splittrad bild i detta av- seende om beräkningarna gjordes på regio- nal nivå.

De spänningar som framkommer i dessa kalkyler har vi inte bedömt vara av en sådan karaktär och styrka att en justering av arbetskraftsprognosen synts motiverad. Vi finner det sålunda troligt att såväl på efterfråge- som utbudssidan en anpassning mot ett balansläge efter hand kommer till stånd. Vad det därvid främst rör sig om är att observerade tendenser till en föränd- ring i attityder och inställningar hos ar- betsgivare och arbetstagare förstärks, lik- som att skilda åtgärder som kan underlät- ta anpassningen i än högre grad uppmärk- sammas.

I den bilden kommer bl. a. in löneförhål- landena för manlig och kvinnlig arbets- kraft. Dit hör en fortsatt uppluckring av de könsbundna yrkesvalen. Här kommer också in en ökad anpassning av arbetstid och arbetsvillkor till skilda gruppers situa- tion och önskemål. Det växande inslaget av gifta kvinnor i arbetskraften torde t. ex. innebära att vi får en allt större andel som är mindre fast bunden till arbetsmarkna- den. Förmodligen är det totala utbudet av kvinnlig arbetskraft i viss mån beroende av efterfrågan på deltidsarbetskraft. Många kvinnor med barn kan inte ordna barntill- synen så att de kan vara borta från hem- met hela dagen eller orkar inte med ett hel— tidsarbete, då det av tradition är kvinnan som skall svara för större delen av hemmets och familjens tillsyn. Med den ökande för-

värvsverksamheten bland de gifta kvinnor- na kan emellertid också följa att makarna i ökad utsträckning delar på ansvaret för den service som hem och familj kräver. Det- ta innebär i sin tur att arbetsgivarna måste få en större förståelse för behoven av le- dighet och flexibla arbetstider.

Regional utveckling. De regionala olikhe- terna i sysselsättningen kan belysas med resultat från arbetskraftsundersökningarna tredje kvartalet 1970. Enligt dessa var det relativa arbetslöshetstalet i övre Norrland (Västerbottens och Norrbottens län) dub- belt så stort som i de tre storstadslänen, samtidigt som den andel av befolkningen som befann sig i arbetskraften var 10 % lägre. Än mer markerade blir skillnaderna om man använder sig av arbetsförmedling- amas statistik över arbetslöshet och lediga platser vid jämförelsen. I övre Norrland ha- de under detta kvartal 100 arbetslösa 47 lediga platser att välja mellan, medan i storstadslänen 570 lediga platser fanns re- gistrerade för varje 100-tal arbetslösa.

Produktionsplanerna tyder på en fortsatt svag arbetskraftsefterfrågan i de norra de- larna av landet inom de näringsgrenar som väger tungt ur sysselsättningssynpunkt, nämligen jordbruk, skogsbruk och delar av industrin. Det kan nämnas att i dessa om- råden av landet, jämfört med övriga de- lar, en väsentligt lägre andel av de industri- sysselsatta är verksamma inom verkstads- industrin. Enligt de regionala studier som gjorts skulle vidare någon större stegring av sysselsättningen inom tjänstesektorerna inte vara att emotse i de norra landsdelar- na. En betydande risk för fortsatt under- sysselsättning är därmed att emotse i des- sa delar av landet.

Utbildning. Enligt arbetskraftsundersök- ningarna hösten 1968 hade 8 % av dem som var i arbetskraften minst gymnasial el- ler högre utbildning, medan 55 % endast hade folkskola som formell grundutbild— ning. Utbildningsnivån stiger successivt. Så- ledes har andelen 16-åringar som sökt sig till fortsatt utbildning direkt efter den obli- gatoriska skolan stigit från ca 40 % 1960 till drygt 90 % 1970. Antalet studerande vid universitet och högskolor uppgick läs-

året 1964/65 till nästan 60000 och läs- året 1969/ 70 till drygt 120 000 och beräk- nas 1974/75 vara 150000. Denna utveck- ling torde leda till att de långtidsutbildade efter hand tränger in på nya arbetsområ- den. I första hand torde detta få till följd att sysselsättningsproblem uppstår för grup— per inom dessa områden, främst äldre och korttidsutbildade. Vidare kan förutses att svårigheter uppkommer att placera de ut- bildade. Några aspekter på detta problem berörs i avsnitt 4.123.

Vilken inriktning och tidsförläggning ut- bildningen skall ha sammanhänger med den; na fråga. Renodlat kan två fall tänkas, dels en längre grundutbildning med högre specia- liseringsgrad, dels en gemensam bredare grundutbildning som kompletteras och spe- cialiseras efter hand. I det första fallet får utbildningsinvesteringen lång avkastnings- period, med stor risk för felinvesteringar. Dessa risker är väsentligt mindre i det sena- re fallet, då investeringarnas livslängd blir kortare. Vilket av dessa alternativ som är samhällsekonomiskt mest lönsamt kan inte avgöras. Arbetsmarknadens omvandling tor- de dock tala för att en ökad satsning på vuxenutbildning—omskolning i förhållande till grundutbildning kan vara motiverad, inte minst med tanke på att den aktiva yrkes- verksamhetstiden vanligen är 40 år eller nå- got längre.

Äldre arbetskraft. Vissa strukturföränd- ringar i arbetskraften kan emotses med hänsyn till den befolkningsmässiga utveck- lingen. Som framgår av befolkningsavsnit- tet kan man vänta sig en åldersmässig om- fördelning av befolkningen i de yrkesverk- samma åldrarna. De relativa arbetskraftstal

som antagits innebär att antalet personer i arbetskraften som är över 50 år fram till 1975 ökar något snabbare än den totala ar— betskraften (se tabell 3.2: 10). Antalet yngre minskar däremot ganska kraftigt, särskilt under den senare delen av 70-talet. Ar- betskraftstillgångarna växer alltså svagt, och därtill minskar antalet yngre personer i arbetskraften. Skulle den tendens bestå, som iakttagits på vissa delar av arbetsmarkna- den, att i första hand efterfråga yngre, tor- de detta medföra vidgade klyftor mellan yngre och äldre.

Problem av denna art kan även göra sig gällande av ett annat skäl. De möjligheter som finns till omfördelningar av arbetskraf- ten på yrken och näringsgrenar hänger till viss del samman med åldern. Delvis sker denna omfördelning genom att de unga. som vanligen har en högre utbildning än de äldre, dras till de mest expansiva nä- ringsgrenarna, medan de stagnerande om- rådena successivt minskar via pensionsav- gångar. En fortsatt snabb strukturomvand- ling torde, mot bakgrund av den förutsedda åldersfördelningen, komma att kräva ökan- de arbetsmarknadspolitiska insatser främst i form av omskolning men även för att öka rörligheten bland yngre personer. En större andel av dem som är i arbetskraf- ten kommer visserligen efter hand att ha en längre första utbildning. Hur detta påver— kar yrkesval och yrkesrörlighet är dock svårt att bedöma. Å ena sidan kan en läng— re grundutbildning tänkas underlätta in- och omskolning. Å andra sidan är det inte ute- slutet att en längre utbildning skapar yrkes- preferenser som avviker från vad som ut- bjuds på arbetsmarknaden.

Tabell 3.2:10. Arbetskraftens åldersfördelning 1965—1980.

Förändring i % under perioden

Andel i %

1965— 1970— 1975— Åldersklass 1965 1970 1975 1980 1970 1975 1980 15—29 29,4 30,0 28,1 25,5 5,7 —4,4 —7,3 30—49 40,1 39,8 41,6 45,8 2,5 7,1 12,5 50— 30,5 30,2 30,3 28,7 2,2 2,7 —3,0

Totalt 100 100 100 100 3,3 2,3 2,3

Handikappade. Problemen för de på ar— betsmarknaden handikappade har i ökan- de utsträckning uppmärksammats under 60— talet. Behoven av insatser för dessa har stigit kraftigt. Så har t.ex. antalet arbets— vårdssökande ökat från drygt 31 000 1960 till drygt 87 000 1969. Av dessa har en be- tydande del anvisats arbetsmarknadsutbild- ning. Samtidigt har dock antalet placering- ar på öppna marknaden varit omkring 15 000 per år. En ökande inriktning på sys— selsättning i olika former av skyddad verk- samhet har därför ägt rum. I ett längre perspektiv kan en utveckling där åtgärd- erna för att lösa sysselsättningsproblemen för de i vidare mening handikappade i ökad utsträckning överförs på samhället emeller- tid medföra en risk för uppdelning av ar- betskraften i två kategorier, en sysselsatt på den öppna marknaden och en sysselsatt utanför denna.

Frånvaro och arbetstid. Enligt statistiska centralbyråns beräkningar var 1960 3,8 % av de sysselsatta frånvarande från arbetet på grund av sjukdom och tjänstledighet m.m. 1969 hade andelen stigit till 6,7 %, vilket i antal räknat motsvarar ca 250 000 personer. I våra kalkyler för den framtida utvecklingen har frånvaron förutsatts öka, dock i betydligt svagare takt än under den senare delen av 60-talet.

Den ökade frånvaron är delvis en effekt av förskjutningar i arbetskraftens samman- sättning. Väsentligen rör det sig dock om individuella förändringar. Till viss del tor- de den ökade frånvaron kunna jämställas med arbetstidsförkortning och således när- mast utgöra en form av standardstegring.

Arbetstidsförkortningen under de kom- mande åren antas slå igenom med full ef- fekt för dem som har en veckoarbetstid överstigande 40 timmar. Samtidigt förut- sätts att arbetstiden förkortas något även för en del av dem som arbetar mindre än 40 timmar per vecka.

I vad mån utvecklingen mot en kortare veckoarbetstid i kombination med högre frånvaro kommer att medföra ökade pro— blem vid produktionsplaneringen inom före- tag etc. kan vi inte avgöra. Generellt gäller att planeringen får ske under förutsättning-

en att tillgången på arbetskraft är knapp. Bland konkurrensmedlen kommer säkert att få ingå bl. a. ökad rörlighet i arbetstidens längd och förläggning.

3.3. Produktivitet och produktionskapacitet

3.3.1. Sambandet mellan faktorinsatser och produktionsresultat

Det produktionsresultat som under en viss tidsperiod framkommer inom ett land kan i princip återföras på insatser av olika ty- per av produktionsfaktorer som t.ex. ar- betskraft och kapital. En bedömning av den framtida produktionsutvecklingen mås- te därför ta sin utgångspunkt i dels en pre- cisering av hur sambandet mellan faktorin— satser och produktionsresultat ser ut och kan förväntas bli i framtiden, dels en bedöm— ning av hur tillgången på de primära pro- duktionsfaktorerna kan tänkas utveckla sig.

Den grundläggande hypotesen måste va- ra att produktionen framkommer som ett resultat av de kombinerade insatserna av arbetskraft och realkapital. Men vid de försök som gjorts att empiriskt precisera detta samband har man stött på stora och svårlösta problem. Redan beräkningarna av produktionsresultatet är förenade med en osäkerhet som i detta sammanhang kan för- modas snedvrida resultaten. För vissa bran— scher — i synnerhet de offentliga och en del av de tjänsteproducerande sektorerna -— har man i stor utsträckning nödgats mäta pro- duktionen från kostnadssidan och inte ifrån resultatsidan. När det gäller arbetskraften har man numera visserligen relativt säkra uppskattningar av sysselsättningen uttryckt såväl i antal personer som i antal arbetade timmar. Om man i arbetsinsatsen emeller- tid även vill inräkna kvalitetsmässiga egen- skaper, t.ex. effekterna av en ändrad ut- bildningssammansättning, är de statistiska möjligheterna därtill väsentligt mer begrän- sade.

Problemen blir ännu större när man för— söker precisera förändringarna i insatsen av realkapital. Under senare år har betydan- de resurser ägnats åt en förbättring av in- formationema om investeringarna. Dessa lå-

ter sig emellertid inte omedelbart användas som mått på förändringarna i kapitalin- satsen utan dessa måste då kompletteras med informationer om såväl avgången av kapital som variationer i graden av kapa- citetsutnyttjandet.

Dessa brister i mätningen av de variabler som ingår i ett produktionssamband kan förklara varför man vid försöken att upp- skatta detta samband för den svenska eko- nomin — eller för delar av denna — erhål- ler otillfredsställande resultat. De observe- rade produktionsstegringarna överstiger så- lunda vida vad som skulle följa av produk- tionsfaktorinsatsemas förändring. Med and- ra ord innebär detta att tillväxten i resur- serna inte enbart kan förklaras av de nu kända måtten på faktorinsatsemas föränd- ring utan därtill kommer även en betydan- de »restfaktortillväxt». Skall man göra pro- gnoser över den framtida resurstillväxten innebär detta att man, förutom bedömning- ar av den framtida arbetskraftstillgången och realkapitalbildningen, även bör ta ställ— ning till hur denna »generella produktivi- tet» kan tänkas utveckla sig i framtiden och hur denna samspelar med arbetskrafts- och kapitalutvecklingen.

Med hänsyn till de ovan berörda mät- problemen —- särskilt på realkapitalets om— råde — och till svårigheterna att precisera produktionssambanden har vi valt att ba- sera uppskattningarna av den framtida re- sursutvecklingen på ett studium av hur den genomsnittliga arbetsproduktiviteten (pro- duktionen per arbetstimme) kan förmodas utveckla sig. Ur prognossynpunkt har det- ta förfaringssätt klara fördelar: för det för- sta utvecklar sig produktiviteten för flerta- let sektorer enligt ett ganska stabilt möns- ter. Visserligen kan konjunkturförändring- ar och t. ex. klimatiska variationer medföra tillfälliga störningar men taget över en 5—10- årsperiod visar denna en betydande stabili— tet i utvecklingen. För det andra görs då resursutvecklingen beroende av prognosen över timvolymens utveckling, en variabel som man kan förutsäga med en i detta sammanhang relativt god precision.

Det prognosmässigt enkla i detta för- faringssätt får då inte tolkas så att denna

utveckling kommer att realiseras oavsett hur kapitalutvecklingen blir eller hur exempel- vis utbildnings- och forskningspolitiken ut- formas. Det kan tvärtom förmodas vara så att utvecklingen av arbetsproduktiviteten klart är betingad av hur dessa bakomlig- gande faktorer utvecklar sig. Trots svårig- heterna att mera exakt precisera de rådan- de sambanden kommer ett försök att göras att ange de väsentligare betingelserna för att den förutsatta produktivitetsutveckling- en skall komma till stånd.

3.3.2. Arbetsproduktivitetens och produk— tionskapacitetens utveckling

I jämförelse med tidigare långtidsutredning- ar har vi denna gång haft bättre möjligheter att analysera produktivitetens utveckling ge- nom nationalräkenskapernas utvidgade pro- duktionsberäkningar och utförligare redo— visning av antalet arbetade timmar. Till en viss del kan de avvikelser som nu kan konstateras mellan den föregående utred— ningens huvudalternativ för produktivitets- utvecklingen 1965—1970 och den hittills ob- serverade utvecklingen förklaras av att man tvingades basera analyserna på ett synner- ligen ofullständigt statistiskt material. Förbättringarna i informationsunderlaget medger även ett närmare studium av pro- duktivitetsutvecklingen inom olika delsek- torer av ekonomin, varigenom man bättre kan ta hänsyn till effekterna av förskjut- ningar i sektorsammansättningen. På grund av de stora skillnader, som föreligger mellan sektorerna i fråga om såväl nivå som för- ändring i avkastningen per arbetstimme, spelar arbetskraftens fördelning på sekto- rer en avgörande roll för utvecklingen av produktiviteten för ekonomin i dess helhet. Men innan effekterna av detta närmare studeras bör vi stanna ett ögonblick in- för problemet hur produktiviteten -— sektor för sektor — kan tänkas utveckla sig. Som ovan framhölls är vi i stort sett hänvisade till att angripa detta problem genom en extrapolation av hittills observerade ut- vecklingstendenser. Resultaten av denna ex- trapolation finns återgivna i tabell 3.3: 1,

Tabell 3.3: ]. Arbetsproduktivitetens utveckling för olika delsektorer 1950—1975. Föränd- ring i procent per år.

1950— 1960— 1965— 1970——

Sektor 1960 1965 1970 1975 Jordbruk 3,0 4,8 6,4 6,4 Skogsbruk 0,9 4,6 12,4 8 ,0 Industri 4,0 7,8 7,6 7,6 El, gas, vatten och avlopp 5,1 6,8 6,4 6,5 Byggnadsindustri 0,9 4,8 2,5 3,5 Summa varu- och kraftproduktion 3,9 7,6 7,4 7,3 Varuhandel 2,7 4,4 3,8 3,9 Transport och kommunikationer 3,9 4,7 4,3 5,2 Fastighetsförvaltning 6,1 0,1 1,2 0,7 Privata tjänster 1,1 3,9 4,0 3,4 Offentliga tjänster 0,0 —0,4 0,0 0,2 Summa tjänsteproduktion 2,3 3,1 2,7 2,7

Totalt 3,3 5,6 5,2 4,9

där även uppgifter finns för de närmast fö- regående perioderna.

Som framgår av tabellen har produkti— vitetsutvecklingen för den kommande S-års- perioden i det stora flertalet fall förutsatts ligga på samma nivå som under 60-talet. De fall där undantag gjorts diskuteras när- mare under respektive sektorsavsnitt, men även dessa fall innebär små avsteg från 60-talstrenden. Trots vad som ovan sagts om svårigheterna att förklara den hittills observerade produktivitetsutvecklingen, kvarstår dock som ett problem för oss att precisera konsekvenserna av en fortsatt snabb produktivitetsuppgång av ungefär samma storleksordning som den som gällt för 60—talet.

Såväl historiskt sett som vid internatio- nella jämförelser framstår det svenska nä- ringslivets produktivitetsutveckling som mycket snabb. En mängd omständigheter synes ha bidragit till detta, men i första rummet bör dock framhållas den betydan- de realkapitalbildning som sker i Sverige, vilken — i kombination med den under se— nare år praktiskt taget stagnerande arbets- kraftsutvecklingen — medfört mycket snab- ba stegringar i kapitalinsatsen per arbets- timme. En närmare diskussion av detta för- hållande följer i avsnitt 3.3.3, men redan här kan dock nämnas att de ovan gjorda förutsättningarna om produktivitetsutveck- lingen syns kräva fortsatta ökningar av

realkapitalinsatsen per arbetstimme av i stort sett samma storleksordning som under 60- talet.

En annan grupp av faktorer bakom den- na utveckling är den höga graden av öppen-. het i den svenska ekonomin i förhållande till den internationella konkurrensen. Sär- skilt under senare år har denna medfört en relativt snabb omstrukturering av det svenska näringslivet vilken kommit till ut- tryck i nedläggningar av företag, relativt omfattande omflyttningar av arbetskraft så- väl mellan företag som mellan regioner och även i sysselsättningsproblem för vissa de- lar av arbetskraften. Om man förutsätter en fortsatt snabb produktivitetsuppgång inne- bär det sålunda att man måste vara be- redd att ta de fulla konsekvenserna av vad en sådan utveckling kan komma att med- föra. Det ligger här nära till hands att frå- ga sig om man inte inom utredningens ram bort analysera konsekvenserna av ett alter- nativ för produktivitetsutvecklingen som skulle ligga väsentligt lägre än vad den här valda förutsättningen innebär och som då skulle svara mot en situation med en lång- sammare takt i strukturomvandlingen. Ef- tersom de förutsatta produktivitetstalen i stort sett bekräftats vid de sektorsvisa ge— nomgångarna och på grund av att sam-. hällsinsatsema på bl. a. närings- och ar- betsmarknadspolitikens områden utbyggts och även i fortsättningen kan förväntas bli

utbyggda i en takt som svarar mot de krav som följer av en fortsatt snabb strukturom- vandling av den svenska ekonomin, har emellertid utredningen icke funnit anledning att frångå den bild som ovanstående sek- torsprognoser innehåller.

En tredje grupp av faktorer som synes utöva ett betydande inflytande på produk- tivitetsutvecklingen är införandet av ny teknik i produktionen. Till en del samman- hänger dessa faktorer med dem som tidigare nämnts. I många fall förutsätter nämligen tillvaratagandet av ny teknik även samti- diga investeringar. Innovationema kommer ofta till uttryck genom t.ex. nya maskin- typer. Samtidigt kan även införandet av ny teknik innebära en skärpning av konkur- renssituationen för det redan existerande kapitalet. Vissa äldre årgångar av kapital förmår inte längre bära sina rörliga kost- nader utan måste läggas ned. De ekono- misk-politiska konsekvenserna av dessa ef- fekter har emellertid redan beaktats genom det tidigare resonemanget.

Den svenska ekonomins storlek och nä- ringslivets mångsidiga sammansättning gör det praktiskt taget omöjligt för oss att på alla produktionsområden bli i någon mening självförsörjande med primärinnovationer. En del undersökningsresultat antyder dock att det inte i första hand är den rena grund- forskningens omfattning och resultat som är avgörande för produktivitetsutveckling- en inom ett land men väl den snabbhet och riskvillighet med vilken nya forskningsre— sultat införs i produktionssystemet. Sam- mankopplas detta förhållande dessutom med en allt bättre fungerande internationell marknad för försäljningar och köp av pa— tenträttigheter och tillverkningslicenser, framstår det som ännu klarare att primär- innovationemas frekvens inom landet inte kan vara en restriktion av större betydelse för näringslivets produktivitetsutveckling.

Däremot kan forskningsresultatens tillva- ratagande medföra vissa inteckningar på by- tesbalansens transfereringsdel genom allt större betalningar till utlandet för licenser och patenträttigheter. Ett visst hänsynsta- gande till detta har skett vid övervägandena om den externa balansen.

En grundläggande förutsättning för så- väl en snabb innovationsspridning som en fortsatt snabb produktivitetsstegring i all- mänhet är en välutbildad arbetskraft. Till en del har detta diskuterats redan i av- snitt 3.2.3. Här skall endast ytterligare fram- hållas att såväl en fortsatt snabb struktur- omvandling som en snabb innovationssprid— ning ställer bestämda krav både på arbets- kraftens grundutbildning och på ökade sam- hällsinsatser för vidareutbildning och om- skolning.

Härigenom skulle de väsentligare beting- elserna för en fortsatt sektoriell produktivi- tetsstegring av den storleksordning som pre- senterades i tabell 3.3: 1 ha behandlats. In— nan denna bild kan sammanvägas till en total produktivitet för hela arbetskraften måste man emellertid ta ställning till hur arbetskraften under prognosperioden för- delas på de olika sektorerna.

I synnerhet de offentliga sektorernas an- del av sysselsättningen är av betydelse i det- ta avseende eftersom all offentlig konsum- tionsproduktion registreras i nationalräken- skapssystemet endast från kostnadssidan. Visserligen har övergången till det nya SNA- systemet medfört att man numera även i offentlig konsumtion inkluderar en kapital- kostnadspost i form av beräknade avskriv- ningar på nyttjandet av offentligt kapital. Tillkomsten av denna — i och för sig helt konstruerade post — har emellertid endast medfört att man nu statistiskt registrerar produktivitetsstegringar på några tiondels procent per år inom den offentliga kon- sumtionsproduktionen.

Detta utesluter emellertid inte att den offentliga tjänsteproduktionen i realiteten har undergått betydande produktivitetsför- bättringar under senare år. Den allmänna rationaliseringsverksamheten och införan- det av datateknik bör klart ha verkat i den— na riktning. Men den statistiska bild vi har att utgå ifrån registrerar inte detta och då kan en stigande offentlig sysselsättnings- andel få den effekten —— särskilt i den nu aktuella situationen med en vikande total arbetskraft — att sysselsättningen omfördelas från sektorer med snabbare till sektorer med lägre produktivitetsökningar.

Tabell 3.3: 2. Arbetsproduktivitetens och BN P-kapacitetens utveckling 1970—1975 under alternativa förutsättningar. Procent per år.

Genomsnittlig BNP- produktivitets- kapacitetens Alternativ stegring stegring I 4,9 4,1 II 5,1 4,3 III 4,9 4,1 IV 5,3 4 5

Anm. De uppgifter som ges i ovanstående tabell över BNP-kapacitetens stegring ligger något över dem som presenterats i annat sam- manhang. Detta beror på att uppskattningarna i ovanstående tabell erhållits via beräkningar från produktionssidan. Övriga BNP-beräkning- ar i denna utredning har däremot härletts från användningssidan, vilket enligt nationalräken- skaperna för senare år givit en systematiskt lägre tillväxttakt.

Produktivitetsutvecklingen för hela BNP behöver emellertid därför inte med nödvän- dighet förlångsammas om nämligen omför- delningen sker från sektorer med ett nivå- mässigt sett ännu lägre förädlingsvärde per arbetstimme än vad som statistiskt registre- ras för de offentliga sektorerna. Dessa kan visserligen ha en mycket låg stegring i pro- duktiviteten men kan ändå nivåmässigt lig- ga över andra sektorer inom ekonomin. Un- der vissa tidigare skeden av efterkrigstiden har sådana effekter kunnat observeras. Sär- skilt omfördelningen från jordbrukssektorn och vissa lågproduktiva industrisektorer till de offentliga sektorerna har då verkat hö- jande på den totala produktiviteten inorn ekonomin.

Genom de snabba höjningar av produk- tiviteten som skett även inom tidigare låg- produktiva branscher medför emellertid en ökad offentlig sysselsättningsandel numera nästan generellt sett en lägre stegringstakt i den samlade produktiviteten. Hur stor ef- fekten blir kan emellertid inte avgöras förr- än man tagit ställning till de centrala av- vägningsfrågorna, dvs. hur de samlade re- surserna kommer att fördelas på olika om- råden under den aktuella perioden. Annor- lunda uttryckt innebär detta att den totala resursramen kommer att vara beroende av hur BNP sammansätts på användningssi- dan.

Detta leder till den komplikationen för vår framställning att frågorna rörande det fram- tida resursutrymmet borde behandlas pa— rallellt med frågorna förande användning- en av resurserna. För att illustrera effekten av detta samspel presenteras i tabell 3.3: 2 resultaten av några alternativa kalkyler över den totala produktivitetens och BNP-kapa- citetens utveckling 1970—1975. Gemensam för samtliga alternativ är en utveckling av arbetskraften enligt den kalkyl som redovi- sats i avsnitt 3.2.1 (återgiven i tabell 3.2: 5, sid. 75). Vidare har även en del av posterna på försörjningsbalansen hållits konstanta, t. ex. investerings- och lagerutvecklingen samt kravet att balansen i de utrikes betal- ningarna skall vara realiserad 1975.

Alternativ I svarar mot det fall då sek- torfördelningen är densamma som 1969. Man har alltså använt 1969 års förädlings- värden som vikter vid sammanvägningen av de sektoriella produktiviteterna. Alterna- tiv II innebär att den offentliga sysselsätt- ningen hållits oförändrad på 1970 års upp- skattade nivå, varvid den privata konsum- tionen i stället fått tillväxa med en snabba- re takt. Alternativ III svarar mot en upp- gång i den offentliga konsumtionen mellan 1970 och 1975 med 4,5 % om året varvid den offentliga sysselsättningen förutsatts ha en oförändrad produktivitet. Fall IV slut- ligen illustrerar effekten av ett alternativt antagande om produktivitetsutvecklingen in- om den offentliga sektorn. De mycket be- gränsade undersökningar av denna som ut— förts antyder en utvecklingstakt om 2—3 % om året. Tar man dessutom hänsyn till de särskilt under senare år snabba stegringar- na i kapitalinsatsen inom vissa områden av den offentliga tjänsteproduktionen, synes det motiverat att lägga sig vid 3 %.

Resultaten erbjuder flera intressanta jäm- förelsemöjligheter. Av skillnaden mellan al- ternativ I och II framgår att sektorsamman- sättningen i alternativ II förskjuts i en ur produktivitetssynpunkt förmånlig riktning. Denna effekt beror på att de ökade resur- serna i detta fall tas i anspråk för ökningar i den privata konsumtionen. De sektorer som levererar varor och tjänster för detta ändamål tillväxer i relation till vad som gäl—

ler i alternativ I med den effekten att pro- duktiviteten för hela ekonomin tillväxer snabbare.

En jämförelse mellan alternativen II och III är ägnad att — inom ramen för vårt nu- varande sätt att mäta produktionsresultaten inom de offentliga sektorerna — belysa ef- fekterna av en i förhållande till den senas- te 5-årsperioden relativt måttlig expansion av den offentliga konsumtionen. Genom att man i alternativ II ställer en successivt stör- re arbetskraft till det egentliga produktions- systemets förfogande än vad som sker i fall III stiger såväl den totala genomsnittliga produktiviteten som BNP-kapaciteten snab- bare. Det måste understrykas att detta är ett resultat av sättet att mäta den offentli- ga konsumtionen. Man kan i direkt anslut- ning till jämförelsen mellan dessa alterna- tiv ifrågasätta om den bild som alternativ II ger över huvud taget representerar en möj- lig utveckling för den svenska ekonomin. Av den tidigare genomgången av produkti- vitetsprognosernas betingelser framgick på flera punkter klart det beroende som finns mellan å ena sidan produktivitetsutveck- lingen inom näringslivet och å andra sidan anspråken på den offentliga sektorn. För- hållandet mellan dessa bör innehålla star- ka inslag av komplementaritet och inte — som man delvis kanske kan förledas att tro av jämförelsen mellan II och III — känne- tecknas av enlda substitutionsmöjligheter.

Vad slutligen jämförelsen mellan alterna- tiven III och IV beträffar avser den en- dast att illustrera effekterna av ett anta- gande om en 3-procentig produktivitetssteg- ring inom de offentliga sektorerna. Som framgår av tabellen blir effekten av detta att såväl produktiviteten som BNP-kapaci- teten stiger i en takt som med omkring 0,3 procentenheter överstiger den som gäl- ler för alternativet III. Men detta räkne- exempel får inte ses som annat än en illus- tration av de här aktuella storleksordning- arna.

Av de alternativ som presenterades i ta- bell 3.3: 2 ligger fall III närmast den struk- tur på användningssidan som presenteras i det följande. Det innebär således en total produktivitetsstegring på 4,9 % och en ök—

ning av BNP-kapaciteten beräknad från pro— duktionssidan på 4,1 %. Denna precisering aktualiserar frågan hur stor del av kapa- citetsutvecklingen som kommer att kunna utnyttjas under den aktuella perioden. Det- ta problem har till viss del diskuterats redan i avsnitt 1.3.2. I det här aktuella samman- hanget må det räcka med att påpeka det självklara förhållandet att om man skulle tvingas — antingen genom konjunkturellt be- tingade efterfrågebortfall eller genom en av kostnadsutvecklingen motiverad restriktivi- tet — arbeta på en lägre utnyttjandegrad i ekonomin, kommer den realiserade BNP- utvecklingen att ligga lägre än kapacitetsut- vecklingen. Perioden 1965—1970 visade att man för flera år i följd kan tvingas ligga avsevärt under kapacitetsutvecklingen. Ris— kerna för att detta kan bli fallet under 70- talet finns naturligtvis men bör inte över- drivas. Även i ett relativt pessirnistiskt al- ternativ synes man icke behöva räkna med en större sänkning av kapacitetsutnytt- jandet än omkring 1 procentenhet under de närmaste åren.

3.3.3. Kapitalstruktur och produktivitet

Såsom framhölls i föregående avsnitt bör kapitalinsatsernas storlek och förändring spela en avgörande roll för arbetsprodukti- vitetens utveckling. En fortsatt snabb pro- duktivitetsstegring förutsätter alltså att ar- betsinsatsen kombineras med successivt sti- gande mängder realkapital.

Samtidigt påpekades emellertid även att vi saknar tillförlitliga och hela ekonomin omfattande informationer om stocken av fast realkapital. Olika försök att uppskatta denna har emellertid gjorts i anslutning till arbetet med tidigare långtidsutredningar: så- lunda redovisades en uppskattning för in- dustrisektom i bilaga 2 (SOU 1962: 11) till 1959 års utredning och i appendix A till 1965 års utrednings huvudrapport (SOU 1966: 1) presenterades ett försök att upp- skatta kapitalstocken för hela ekonomin.

Denna typ av kalkyler har nu följts upp och fördjupats. Avsaknaden av stockupp- skattningar för stora delar av ekonomin medför att man i stort sett är hänvisad till

att konstruera kapitalstockama genom att kumulera ett antal tidigare års investering- ar, vilka sedan reducerats genom en suc- cessiv avgång uttryckt genom olika typer av livslängdskurvor. I jämförelse med de tidi- gare beräkningarna har livslängdsantagan— dena starkt differentierats. Det kan visserli- gen hävdas att den empiriska grunden för dessa antaganden bitvis är mycket bräcklig, men den använda tekniken medger dock ett relativt gott hänsynstagande till olikhe- ter i varaktighet såväl mellan olika typer av kapitalföremål som mellan olika sektorer och branscher.

I fyra fall har kumuleringsmetoden från- gåtts och det är i fråga om fiskefartyg, han- delsflottan, luftfarten och bostäder. I samt- liga dessa fall finns stockuppgifter av va- rierande kvalitet att tillgå. Särskilt i fallen med fartyg och flygplan är kumuleringsme— toden praktiskt taget oanvändbar på grund av den omfattande försäljning som sker över landets gränser. De tillgängliga antalsuppgif- terna har multiplicerats med uppskattade återanskaffningsvärden uttryckta i 1959 års priser. I övriga fall har kumuleringsmeto- den använts varvid man vid beräkningar- na använt över tiden oförändrade livslängds- kurvor. Mot bakgrund av vad som i före- gående avsnitt framhölls om bl. a. den un- der senare år snabbare strukturomvandling- en inom den svenska ekonomin kan ett dy- likt antagande förefalla orealistiskt.

De jämförelser som för industrisektorn kan göras med statistiken över anläggnings- tillgångarnas brandförsäkringsvärden anty- der dock att det — åtminstone för denna sektor — endast är för textilindustrin som detta skulle haft någon större betydelse. Denna slutsats bekräftas även av experi- mentellt företagna variationer i livslängds- kurvorna, som visat att det krävs relativt kraftiga förändringar i dessa antaganden för att resultaten märkbart skall förändras. Att detta blir fallet sammanhänger med ef- terkrigstidens ständigt stegrade investerings- aktivitet, vilken medfört att andelen äldre kapital endast utgör en ringa del av hela kapitalstocken.

De här aktuella kapitalstocksberäkning-

arna syftar till att ge ett mått på den kapi- talvolym som är av betydelse för produk- tionsutvecklingen. Det är alltså den reala och inte den finansiella kapitalvolymen som här skall uppskattas. Den använda kumu- leringsmetoden förutsätter att man kan ut- trycka investeringarna i en konstant pris- nivå. De investeringsserier som legat till grund för beräkningarna är alla omräkna- de i 1959 års prisnivå — vilket medför att kapitalstocksserierna är uttryckta i samma prisnivå. Av strategisk betydelse är i vilken utsträckning man vid deflateringen kunnat ta hänsyn till de kvalitetsförbättringar som kapitalföremålen till följd av bl. a. tekniska framsteg undergår. Man kan inte bortse ifrån risken att man vid deflateringen icke fullt ut lyckats ta hänsyn till förbättring- arna i kapitalvarornas produktiva egenska- per eller till eventuella förbättringar i de- ras varaktighet utan att dessa till en del deflaterats bort som prishöjningar. I så fall kommer serierna över kapitalvolymens utveckling att visa en för långsam tillväxt, vilket i sin tur medför att när dessa in- sätts i ett produktionssamband erhåller man en större »oförklarad» produktionstillväxt än om man fullt ut kunnat ta hänsyn till kvalitetsförbättringarna.

Det har icke varit möjligt att inom ra- men för arbetet med denna utredning ge— nomföra en fullständig analys av dessa pro- blem; arbete med detta pågår men kommer att kräva ytterligare insatser under en följd av år innan problemet kan anses vara till- fredsställande belyst. Intill dess är man hän- visad att bygga kapitalstocksberäkningarna på de nu tillgängliga serierna över investe- ringarna beräknade i 1959 års fasta priser.

Resultaten av beräkningarna av kapital- stockama återges i tabellerna 3.3: 3, 3.3: 4 och 3.3: 5.

Trots den försiktighet som med hänsyn till ovan anförda omständigheter bör iakttas vid användningen av dessa resultat bör dock en del iakttagelser kunna göras i anslutning till dessa. För det första har man genom tabellen 3.3: 3 erhållit en illustration av de här aktuella storleksordningarna. Av den totala kapitalstocken i landet faller 1969

Tabell 3.3: 3. Byggnads- och maskinkapitalstockar 1950—1969. Milj. kr. i 1959 års återanskatfningspriser.

1950 1960 1965 1969

Sektor Byggn. Maskin. Summa Byggn. Maskin. Summa Byggn. Maskin. Summa Byggn. Maskin. Summa

Jordbruk, fiske 16 064 6 680 22 744 15 922 8 209 24 131 15 644 8 863 24 507 15 660 9 145 24 805 Skogsbruk 2 333 94 2 427 3 199 332 3 531 3 751 562 4 313 4 254 961 5 215 Industri 16 074 15 413 31 487 22 416 26 409 48 825 27 791 34 975 62 766 32 376 42 569 74 945 . El, gas, vatten och avlopp 9 279 1 356 10 635 17 833 2 348 20 181 23 566 3 104 26 670 29 279 3 720 32 999 5. Byggnadsindustri 168 1 853 2 021 712 3 638 4 350 1 332 5 019 6 351 1 685 6 185 7 870 6. Varuhandel 2 007 2 135 4 142 3 673 4 045 7 718 5 988 6 165 12 153 7 935 8 054 15 989 7. Transport och kommunikationer 12 854 1 877 14 731 17 545 5 495 23 040 20 297 7 335 27 632 22 276 9 100 31 376 8. Perm. bostäder 79 600 — 79 600 101 400 —- 101 400 116 800 — 116 800 132 800 — 132 800 9. Bank, försäkr., fas- tighetsförvo. övr.priv.tj. 7 804 542 8 346 11 218 1 505 12 723 13 872 2 731 16 603 15 956 4 371 20 327 10. Statlig konsumtion 8 816 284 9 100 12 390 656 13 046 15 515 1 194 16 709 18 542 1 956 20 498 11. Kommunal konsumtion 10 661 731 11 392 18 671 1 383 20 054 25 626 1 981 27 607 34 665 2 945 37 610

Hela ekonomin 165 660 30 965 196 625 224 979 54 020 278 999 270 182 71 929 342 111 315 428 89 006 404 434

_Nr'isr

Tabell 3.3: 4. Förhållandet mellan kapitalstock och förädlingsvärde 1950—1969. Beräkningarna är gjorda i 1959 års priser.

1950 1960 1965 1969

Sektor Byggn. Maskin. Summa Byggn. Maskin. Summa Byggn. Maskin. Summa Byggn. Maskin.

Jordbruk, fiske 5 Skogsbruk l, Industri l El, gas, vatten och avlopp 10, Byggnadsindustri 0, Varuhandel 0 Transport och kommunikationer 3 7 3 5 5 Perm. bostäder 49,2 —— 4 ,2 3 ,8 —— 3 ,8 3 Bank, försäkr., fastighetsförv. o. övr. priv. tj. 10. Statlig konsumtion ll. Kommunal konsumtion Hela ekonomin

md— axet—N mo— woqox »o—o hmm Nix—=O

3,3 0,2 1,3

v_o_——_ omm _.

_ogc oo— _—

».

_qcx N _oo sorgen axa ooo—— _do

_

_.va trixa» coax

”. O N_—

ur.se

m=:- vfs:- "1 o w_xo

NV en _|!)

"10, 00 OO hc an om

_iN n— NO xo"?

1950—1960 1960—1965 1965—1969

Sektor Byggn. Maskin. Summa Byggn. Maskin. Summa Byggn. Maskin. Summa 1. Jordbruk,

fiske —0,1 2,1 0,6 —0,4 1,5 0,3 0,0 0,8 0,3 2. Skogsbruk 3,2 13,5 3,8 3,2 11,1 4,1 3,2 14,4 4,9 3. Industri 3,4 5,5 4,5 4,4 5,8 5,2 3,9 5,0 4,5 4. El, gas,

vatten och

avlopp 6,8 5,6 6,6 5,7 5,7 5,7 5,6 4,6 5,5 5. Byggnads—

industri 15,5 7,0 8,0 13,4 6,7 7,9 6,1 5,4 5,5 6. Varuhandel 6,2 6,6 6,4 10,3 8,8 9,5 7,3 6,9 7,1 7. Transport och

kommu- nikationer 3,2 11,3 4,6 3,0 6,0 3,7 2,4 5,5 3,2 8. Perm.

bostäder 2,5 — 2,5 2,9 _ 2,9 3,3 — 3,3 9. Bank, förskr.,

fastighets-

förv. o. övr.

priv. tj. 3,7 10,8 4,3 4,3 12,7 5,5 3,6 12,5 5,2 10. Statlig

konsumtion 3,5 8,7 3,7 4,6 12,7 5,1 4,6 13,1 5,2 11. Kommunal

konsumtion 5,8 6,6 5,8 6,5 7,5 6,6 7,8 10,4 8,0 Hela ekonomin 3,1 5,8 3,6 3,7 6,0 4,2 3,9 5,4 4,3

Anm. De uppskattningar för industrisektorn som presenteras i denna tabell avviker — på grund av skillnader i beräkningsmetodiken — något från dem som presenteras i industriavsnittet.

ca en tredjedel på bostadssektorn och om- kring 14 % på egentlig offentlig verksam- het, vilket alltså innebär att bostadssektorn och de offentliga sektorerna svarar för in- emot hälften av den totala stocken. I jäm- förelse med 1950 har bostadssektoms an- del fallit tillbaka från omkring 40 %, vil— ket bl.a. medgett ökningar i de andelar som faller på industrisektorn och de of- fentliga sektorernas kapital.

Även av tabell 3.3: 4 —— som innehåller be- räkningar av förhållandet mellan kapital- stock och förädlingsvärde (kapitalkvot) — framgår vilken central ställning bostadssek- torn intar på kapitalbildningens område. Ka- pitalkvoten för denna sektor uppgår till mellan 30 och 40 att jämföra med industri- sektorns som endast ligger omkring 2. Av tabellen framgår även att kapitalkvoten i vissa fall uppvisar beaktansvärda föränd- ringar över tiden. Ökningar kan exempelvis noteras för jord- och skogsbruk, byggnads- verksamhet och varuhandel, där det i samt— liga fall främst är maskinkapitalkvoten som

har ökat. Kapitalkvoten för bostadssektorn har, åtminstone om man tar med observa- tionen för 1950, uppvisat en betydande nedgång. Med hänsyn till den stora osä- kerhet som vidlåder uppskattningen av för- ädlingsvärdet inom bostadssektorn, och för övrigt även kapitalstocken inom denna sek- tor, bör emellertid inte alltför vittgående slutsatser dras av detta.

Det är även värt att notera att kapital- kvoten för industrisektorn visar en påfal- lande konstans. Den bild man erhåller här kan sammanhänga med det tidigare påtala- de förhållandet att man för den här aktuella perioden kunnat observera en betydande »restfaktortillväxt» i bl. a. denna sektor, vil- ket i sin tur kan förklaras av ofullkomlighe- ter i det här använda sättet att mäta kapi- talstockens förändringar. Det bör även på— pekas att dessa beräkningar endast omfat— tar det fasta realkapitalet. Lagerkapitalet in- går icke, vilket är av betydelse för bedöm- ningen av kapitalkvoten för exempelvis va- ruhandeln.

Sektor 1950—1960 1960—1965 1965—1969 1. Jordbruk, fiske 5,0 5,9 9,3 2. Skogsbruk 2,8 7,9 15,5 3. Industri 4,5 5,0 7,3 4. El, gas, vatten och avlopp 4,6 4,7 6,5 5. Byggnadsindustri 6,5 5,5 5,6 6. Varuhandel 5,6 8,6 7,6 7. Transport och kommunikationer 4,6 4,1 2,9 8. Permanenta bostäder 2,5 3,3 2,6 9. Bank, försäkring, fastighetsförv. och övriga

privata tjänster 4,7 —0,1 0,7

10+ll. Offentlig konsumtionsproduktion 1,4 1,8 1,9 Hela ekonomin 3,5 3,9 5,7

Anm. Den låga tillväxten för de offentliga sektorerna beror på att här även är inräknat vägkapi- talet, som genom sin storlek helt dominerar utvecklingen inom dessa sektorer. Om man exkluderar vägsektorn blir i stället utvecklingen under de tre perioderna 1,9, 2,4, resp. 3,3 % ökning per år.

Av tabell 3.3: 5 framgår slutligen hur ka- pitalinsatsen förändrats. Tillväxten i insat- sen av denna faktor accelererar — särskilt inom industrisektorn -— mellan 50-talet och första hälften av 60-talet för att därefter bli något långsammare. Här bör dock fram- hållas att särskilt industriinvesteringarna för- utses öka mycket kraftigt mellan 1969 och 1970, till vilket hänsyn icke har tagits vid dessa beräkningar.

En annan observation som kan göras är att maskininvesteringarna tämligen allmänt visar en benägenhet att tillväxa snabbare än byggnadsinvesteringama. Detta förhål- lande är av betydelse för såväl tillväxtför- hållandena inom de levererande sektorer- na maskin- respektive byggnadsindustri som produktivitetsutvecklingen i stort. Man kan nämligen anta att det i ett flertal varu- och tjänsteproducerande sektorer i första hand är maskinkapitalutrustningen som är av re— levans för arbetskraftens produktivitetsut- veckling. Byggnadsinvesteringar har i många fall karaktären av en följdinvestering medan maskininvesteringar mera direkt verkar hö- jande på arbetskraftens produktivitet.

I avsnitt 3.3.1 framhölls att det i första hand bör vara förhållandet mellan kapital- insats Och arbetstimmar som är av bety- delse för arbetsproduktivitetens utveckling och inte storleken och förändringen av den totala kapitalstocken. I tabell 3.316 redo- visas därför en beräkning av detta för- hållande. Av denna framgår att kapitalin-

satsen per arbetstimme i ett flertal sek- torer stigit snabbare under senare år än vad den totala kapitalstocken enligt tabell 3.3: 5 gjort. Men innan konsekvenserna av detta förhållande närmare analyseras bör man ställa frågan hur denna situation upp- kommit. Resultaten i tabell 3.3: 6 kan näm- ligen ha påverkats av flera olika omständig- heter, av vilka en del kan förmodas sakna relevans ur produktivitetssynpunkt medan andra kan ha stor betydelse.

En första omständighet som måste bely- sas är effekterna på relationerna i tabell 3.3: 6 av det ändrade antalet arbetstimmar per sysselsatt. Under 60-talet har exempel- vis dels införts en lagstadgad rätt till en fjärde semestervecka, vidare har den nor- mala veckoarbetstiden successivt nedbring- ats från 45 till 42,5 timmar per vecka. Även för fallet med en över tiden konstant kapitalstock och en oförändrad sysselsätt- ning i personer räknat konuner kapital- mängden per arbetstimme att stiga. Man har inte skäl förmoda att enbart detta för- hållande skulle verka höjande på arbets- kraftens produktivitet. Innebörden i detta är ju endast att den tillgängliga mängden kapital utnyttjats under en kortare tid än vad som eljest skulle varit fallet. Detta kan möjligen påverka storleken av reparations- och underhållsposten så att ett ökat för- ädlingsvärde per arbetstimme erhålls, men effekten av denna faktor torde vara myc- ket ringa.

Tabell 3.3: 7. Kapitalinsatsen inom industri- sektorn korrigerad för variationer i arbets- tid och skiftarbete 1950—1968.

1950 1960 1965 1968 Grad av kapacitets- utnyttjande i procent 28 30 31 31 1950— 1960— 1965— 1960 1965 1968 Förändring i kapital- insats per arbets- timme. Procent per år 4,8 5,3 7,2

Anm. Kapacitetsutnyttjandet har i tabellen uttryckts som procent av det totala antalet tim- mar under kalenderåret i fråga.

En omständighet som skulle medföra en motsatt effekt på kapitalmängden per ar- betstimme är en ökad utläggning av skift- arbete. En övergång från exempelvis enskift till tvåskift skulle, vid ett i övrigt oföränd- rat kapital- och arbetskraftsbehov, sänka ka- pitalmängden per arbetstimme till inemot hälften av det tidigare värdet, utan att man för den skull behöver räkna med några beaktansvärda nedgångar i arbetskraftens produktivitet.

Ett försök att belysa effekterna av dessa båda omständigheter — dels arbetstidsför- kortningen, dels förändringarna i skiftar- betets omfattning — har gjorts för industri- sektorn. Begränsningen till industrisektorn har varit nödvändig med hänsyn till att upp- gifter om skiftarbetet, om än i bräcklig form, endast finns tillgängliga för denna sektor. Resultaten finns sammanfattade i ta- bell 3.3: 7. Av en jämförelse mellan denna och den närmast föregående tabellen 3.3: 6 framgår att kapitalinsatsen per arbetstimme tillvuxit något snabbare fram t.o.m. 1965 sedan hänsyn tagits till de båda här ak- tuella faktorerna. Detta innebär således att effekten av den ökade omfattningen av skiftarbetet varit något starkare än den i motsatt riktning verkande effekten av ar- betstidsförkortningen. För perioden efter 1965 begränsas jämförelsemöjligheterna av att informationerna om skiftarbetet endast

funnits tillgängliga t.o.m. 1968, varför effekten av den senaste arbetstidsförkort- ningen endast ofullständigt kunnat belysas.

I ovanstående korrigering av kapitalin- satsen har hänsyn endast tagits till två fak- torer som betingar dess kapacitetsutnytt- jande. En tredje grupp av sådana fakto- rer som även borde beaktas är de variatio- ner som sammanhänger med av konjunk- turrörelserna genererade förändringar i ka- pacitetsutnyttjandet. Om arbetsinsatsen i en situation med vikande konjunkturer dras ned, kan detta innebära att vissa delar av realkapitalet får stå outnyttjade, vilket kan komma att statistiskt registreras som en stegring av kapitalinsatsen per arbetstimme. I och för sig kan denna situation mycket väl vara förenad med en stegring av arbets- produktiviteten men denna beror då inte primärt på att arbetskraften kombineras med en större volym kapital utan samman- hänger snarare med att man i ett sådant läge ställer maskiner med en lägre produk- tivitet än genomsnittet åt sidan. Det om- vända resonemanget kan föras om situatio- nen med en av konjunkturuppgångar ska- pad ökning av kapacitetsutnyttjandet, då of- ta kortsiktiga ökningar i produktionen får ske genom att realkapital med sämre pro- duktivitetsegenskaper tas i anspråk.

Trots att alltså produktivitetsförändring- arna kan tänkas tämligen väl följa sådana, av cykliska variationer betingade, föränd- ringar i mängden kapital per arbetstimme, får dessa icke tolkas som orsakade av fak- tiska variationer i kapitalvolymen utan sam- manhänger i stället med att man vid kapital- stocksberäkningama icke fullt ut kunnat ta hänsyn till dels variationerna i kapacitets- utnyttjandet. dels förhållandet att kapital- stocken är sammansatt av kapitalföremål med olika produktivitetsegenskaper. Att se- dan dessa faktorer, vid ett ofullständigt hän- synstagande till dem båda, samverkar så att en bild av ett samband mellan produk- tivitetsutveckling och kapitalinsats uppstår får då självklart icke läggas till grund för här aktuella analyser av sambandet mel- lan kapitalinsats och produktionsutveckling.

De statistiska möjligheterna att ta hänsyn

till de cykliska variationerna i kapacitets- utnyttjandet är även för industrisektorn praktiskt taget obefintliga. Då man dess- utom nästan helt saknar information om skiftarbetets omfattning och arbetstidsför- hållandena utanför industrin, framstår det som i hög grad tveksamt om man kan läg- ga den empiriska bild som presenterats i tabellerna 3.3: 3—3.3: 7 till grund för preci- serade uttalanden om de krav som den i föregående avsnitt presenterade produkti- vitetsbilden kommer att ställa på realkapi- talbildningen under 70-talets första del. Det framstår visserligen klart att denna produk- tivitetsutveckling förutsätter ungefär lika sto- ra ökningar i kapitalinsatsen som under se- nare år, men att översätta detta i precise- rade uttalanden om en investeringsutveck- ling sektor för sektor låter sig svårligen gö- ras. Detta framgår bl. a. av förhållandet att kapitalstocken nu i ett flertal sektorer nått en sådan storlek i förhållande till arbetsin- satsen att även små förändringar i en osä- kert uppskattad timvolym kan leda till be- tydande förändringar i kapitalintensiteten. Investeringsaktiviteten ligger vidare på en sådan nivå att även en oförändrad inves- teringsvolym i kombination med det vikande arbetskraftsutbudet leder till fortsatta snab— ba ökningar av kapitalinsatsen per arbets- timme.

De preciseringar av investeringsutveck- lingen som kommer att presenteras i av- snitt 3.6 kommer därför att i huvudsak ba- seras på vad som framkommit vid de olika sektorgenomgångarna.

3.4 Produktionen inom olika näringar

Produktionens fördelning mellan olika nä— ringsgrenar och inom dessa på branscher och företag beror på vilka varor och tjänster som efterfrågas. När efterfrågan ändras måste företagen lägga om sin produktion i motsvarande mån. Vissa varor får fram- ställas i ökade mängder, medan tillverk- ningen av andra minskar eller upphör helt. Påverkan av efterfrågan och utbud sker emellertid också i andra riktningen. För- utom inkomstutvecklingen hör förändringar

på produktionssidan, exempelvis av pris- och produktutformning, till de viktigaste faktorerna bakom ändringarna i efterfrå- gan.

För att åskådliggöra samband mellan ef- terfrågan och produktionen kan några ex- empel hämtas från prognoserna för enskil- da konsumtionsvarugruppers utveckling (av- snitt 3.7). När realinkomsterna stiger kom- mer en allt större del av hushållens inköp att avse mera »umbärliga» varor. Som en konsekvens härav förutses efterfrågan öka på t. ex. personbilar, diskmaskiner och för- ädlade livsmedel. Detta får av naturliga skäl direkta återverkningar på produktionen av dylika varor. Det är emellertid inte en- bart tillverkarna av dessa konsumtionsva- ror som berörs när efterfrågan ändras. Även tidigare led i produktionsprocessen påver- kas, t. ex. leverantörer av råvaror och halv- fabrikat och producenter av investerings- varor.

I denna utredning behandlas vår ekonomi schematiskt sett efter två klassificerings- grunder. Från utbudssidan analyseras nä- ringsgrenarnas väntade utveckling och från efterfrågesidan behandlas de förutsedda för- ändringarna av konsumtion, investeringar, export rn. m. Vi har med det hittills sagda endast velat visa på de samband som finns mellan å ena sidan den av oss antagna ef- terfrågeutvecklingen (avsnitten 3.5—3.8) och å andra sidan den utveckling av produktio- nen som vi nu kommer in på.

Hur produktionen antas komma att ut- veckla sig 1970—1975 framgår av tabell 3.4: 1. Den totala produktionen (BNP) an- tas där öka med 4,1 %, vilket är en något lägre ökningstakt än för 1965—1970. Som förklaras i noten till tabell 3.4: 1 är denna ökning 0,3 procentenheter större än de be- räkningar av bruttonationalprodukten som utgår från användningssidan.

Av tabellen kan vidare utläsas att närings- grenarna, med en viss förenkling, kan in- delas i tre grupper, vilka karakteriseras av olika snabb tillväxt 1970—1975. Industrin, kraftsektom Och samfärdseln bildar en grupp som växer snabbare och fastighetsförvalt- ning samt privata och offentliga tjänster

Tabell 3.4:1. Produktionen inom olika näringsgrenar 1950—1975. Volymförändring, procent per år.

1950—1960 1960—1965 1965—1970 1970—1975

Jordbruk m. m. Skogsbruk

Industri El, gas, vatten och avlopp Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfärdsel Fastighetsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion

Totalt, BNP från produktionssidan1 BNP från användningssidan1

».

oo— oo osexeoo'o » MDH-Aun

ax xixipooo

u

oo N"sooom

v

».

x) axxiÄluN

'

».

_KJIUI & haft/IAU Axa (då (» Mjol-h-ÄLA

3,9

3,4

1 Tabellen baserar sig på en beräkning från produktionssidan utförd i 1959 års priser. Enligt de svenska nationalräkenskaperna ligger tillväxten i BNP mätt från användningssidan något lägre. I diskussionen av produktionskapaciteten (avsnitt 1.3.2) antas denna skillnad mellan beräkningarna från produktionssidan resp. användningssidan perioden 1971—1975 uppgå till 0,3 procentenheter.

en grupp som växer ungefär i samma takt som genomsnittet för ekonomin. Jordbruk, skogsbruk, byggnadsverksamhet och varu- handel bildar slutligen en grupp där pro— duktionstillväxten sker i mera långsam takt. Detta innebär att den utveckling som kän- netecknade perioden 1965—1970 väntas fort- sätta under 70-talets första hälft. Industriproduktionens årliga ökningstakt 1970—1975 förutses bli i stort sett densam- ma som 1965—1970, eller 5 år 5,5 %. Företa- gens planer är enligt industrienkäten något mer expansiva. De överväganden som lig- ger bakom antagandet att dessa planer inte fullt ut kommer att realiseras redovisas i avsnittet 4.4. Speciellt snabba ökningar är att vänta för järn- och stålverk, verkstads- industri, pappersvaruindustri, kemisk och kemiskteknisk industri samt gummivaruin- dustri. Det är i stort sett samma branscher som växte snabbast också under 60-talet. Kraftproduktionen väntas fortsätta att öka i snabb takt, eftersom en höjning av levnadsstandarden i hög grad förutsätter en ökad energiförbrukning. Byggnads- och an- läggningsverksamhetens expansionstakt av- tog markant under andra hälften av 60- talet till följd av en lägre tillväxt för bygg- nads- och anläggningsinvesteringarna. Även

under den närmaste S-årsperioden väntas byggnadssektorns förädlingsvärde öka lång- sammare än den totala produktionen, vilket främst förklaras av en förutsatt svag ned- gång av bostadsbyggandet. Transportarbe- tet har under 50-talet och andra hälften av 60-talet ökat snabbare än produktionen och vi räknar med att denna tendens skall fort- sätta även 1970—1975.

Den offentliga tjänsteproduktionen har under 60-talets senare hälft vuxit ungefär i takt med genomsnittet för ekonomin. En- ligt våra kalkyler blir detta fallet även 1970—1975. Utvecklingen beror dock på politiska beslut som påverkar resursernas framtida fördelning.

Jordbruksproduktionen fluktuerar kraf- tigt år från år på grund av växlande kli- matiska betingelser. Genomsnittsutveckling- en 1970—1975 (minskning med 1,5 % per år) ligger emellertid ungefär på den lång- siktiga trenden. För skogsbrukets del för-' klaras den väntade relativt låga produktions- ökningen (2,4 % per är) bl. a. av storm- fällningama hösten 1969, vilka resulterat i stora avverkningar med en åtföljande ök— ning av lagren 1970. Utan denna lagerök- ning torde avverkningen ha ökat med 3 år 3,5 % per år 1970-1975.

Tabell 3.4:2. Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1950—1975. Procent.

1950 1960 1965 1969 1975 A. 1959 års priser Jordbruk m. m. 6,8 4,2 3,1 2,4 1,7 Skogsbruk 4,1 3,5 2,8 2,6 2,5 Industri 32,7 34,3 37,8 39,3 42,0 El. gas, vatten och avlopp 2,2 3,2 3,5 3,7 4,0 By ggnadsverksamhet 10,2 9,1 9,7 8,9 8,0 Summa varu- och kraftproduktion 56,0 54,4 56,8 56,9 58,2 Varuhandel 10,2 10,3 9,9 9,7 8,9 Samfärdsel 8,5 8,9 8,3 8,4 8,6 Fastighetsförvaltning 4,8 6,0 6,0 6,0 ,0 Privata tjänster 7,8 7,5 7,4 7,1 6,8 Offentliga tjänster 12,8 12,9 11,6 11,9 11,4 Summa tjänsteproduktion 44,0 45,6 43,2 43,1 41,8

Totalt 100 100 100 100 100 B. Löpande priser1 Jordbruk m. m. 8,2 4,8 3,8 2,7 1,9 Skogsbruk 4,6 3,7 2,9 1,9 1,5 Industri 34,7 33,8 33,5 31,9 29,8 El, gas, vatten och avlopp 2,2 3,1 2,9 2,7 2.3 Byggnadsverksamhet 9,1 9,3 10,2 9,4 8,4 Summa varu- och kraftproduktion 58,8 54,8 53,3 48,6 43,9 Varuhandel 11,2 10,4 11,2 11,1 11.1 Samfärdsel 8,0 8,7 7,4 7,6 7,2 Fastighetsförvaltning 4,7 5,7 5,9 6,7 7,4 Privata tjänster 6,8 7,2 7,5 8,1 8,5 Offentliga tjänster 10,5 13,3 14,7 17,9 21 ,9 Summa tjänsteproduktion 41,2 45,2 46,7 51,4 56,1 Totalt 100 100 100 100 100

1 Vid beräkning av andelarna 1975 har 60—talets pristrender för resp. näringsgrenar extrapolerats.

Denna utveckling ansluter sig, som nämnts, till de tendenser som gjort sig gäl- lande under tidigare perioder. Som framgår av tabell 3.4: 2 A har t. ex. jord- och skogs- brukets andel av BNP successivt fallit un- der 50- och 60-talen. Den ökade andelen för industrin har ungefär motsvarat ned- gången för de areala näringarna. Tjänste- sektoremas andel har i stort varit oföränd- rad. En viss uppgång under 50-talet har motvägts av en motsvarande minskning un- der 60-talet. För 1970—1975 förutses lik- som för 60-talet en fortsatt avtagande an- del.

Tabell 3.4: 2 A har beräknats utifrån pro- duktionssiffror i fasta (1959 års) priser. I ta- bell 3.412 B däremot har samma sektorers andelar erhållits från produktionen uttryckt

i löpande priser. Även med denna senare beräkningsmetod fås vissa regelbundna — om än jämfört med tabell 3.4: 2 A delvis annorlunda — förskjutningar mellan närings- grenarna. Sålunda har jord- och skogsbru- kets andel fallit från knappt 13 % 1950 till ca 5 % 1969. Även industrins andel har samma period minskat. Nedgången för de areala näringarna och industrin har motsva- rats av en uppgång för tjänstesektorerna. Den i tabellen angivna fördelningen 1975 ansluter sig till detta utvecklingsmönster. Det bör dock observeras att vi inte gjort några prisprognoser för 1970—1975, utan enbart extrapolerat 60-talets pristrender.

En jämförelse mellan tabell 3.4: 2 B och 3.4: 2 A visar att det föreligger en rad skill- nader vad beträffar såväl storleken som

Diagram 3.4:1. Förändring av vissa närings- grenars andelar av den totala produktionen 1950—1969.

+ Procent- enheter

20

0 _ Tjänster Industri 10 Jordbruk Skogsbruk Fiske 20 —

'////4 = I fasta priser :i = [ löpande priser

förskjutningarna av ett flertal sektorers an- delar. Vid en beräkning i löpande priser ökar andelen av den totala produktionen snab- bare ju starkare den relativa prisstegrings- takten varit. Ett exempel på detta utgör tjänstesektorerna. De stigande lönerna inom dessa sektorer har inte motsvarats av lika stora produktivitetsförbättringar. Priserna inom dessa områden har också generellt sett stigit snabbare än inom andra sektorer. En- ligt nationalräkenskapema har prisstegring— en inom tjänstesektorerna 1960—1969 upp- gått till i genomsnitt 5,9 % per år mot 3,7 % för ekonomin som helhet.

En grafisk illustration av hur pris- och volymutvecklingen påverkat produktionsan- delarna ges i diagram 3.4: 1. Tjänstesekto- rernas andel har som synes stigit med ca 10 procentenheter mellan 1950 och 1969 om man inte korrigerar för prisernas in- verkan. Elirnineras prisutvecklingen har tjänstesektorernas andel däremot varit i stort sett oförändrad. Inom industrin å andra si- dan har den snabba produktivitetsförbätt- ringen möjliggjort en relativ prissänkning. Sålunda har industrins andel uttryckt i lö- pande priser sjunkit med ca 3 procentenhe- ter, medan den i fasta priser stigit med

Tabell 3.4:3. Prisutvecklingen inom olika näringsgrenar 1960—1969. Förändring i pro- cent per år.

Jordbruk m. m. 3,5 Skogsbruk 0 Industri 1,6 El, gas, vatten och avlopp 0,4 Byggnadsverksamhet 43 Summa varu- och kraftproduktion 1,9 Summa tjänsteproduktion 5,9 Totalt 3,7

Anm. Prisutvecklingen har beräknats utifrån näringsgrenars förädlingsvärde (exkl. indirekta skatter), i löpande resp. 1959 års priser.

knappt 7 procentenheter. En annan sektor för vilken den relativa prisutvecklingen med- fört en olikartad andelsutveckling är bygg— nadssektom.

Hur stora prisförändringarna varit inom vissa viktigare näringsgrenar framgår av ta- bell 3.4: 3. Tabellen visar den procentuel- la prisförändringen per år för perioden 1960—1969, vilken som tidigare nämnts le- gat till grund för andelsuppskattningarna 1975 i tabell 3.4: 2 B.

En internationell jämförelse av närings- grenarnas utveckling visar att den historis- ka tendensen mot en fallande andel för jord- brukets bidrag till bruttonationalprodukten på intet sätt är unik för Sverige (diagram 3.4: 2). Samma utveckling återfinns i övri- ga industrialiserade länder. Vad beträffar tjänste- respektive industrisektorerna kan ut- vecklingen synas skilja sig mellan de länder som tagits med i diagrammet. Betraktas emellertid ett längre tidsperspektiv -— t. ex. 1870-1970 — framgår att den minskande an- delen för jordbruket i stort motsvarats av en ökad andel för industrin. Huruvida det- ta kommer att gälla framöver är däremot mera osäkert. Även vid en uppdelning av industrisektorn kvarstår likheterna mellan Sverige och övriga Västeuropa samt Förenta staterna. Markanta avvikelser föreligger egentligen endast beträffande skogsindustri- erna, som spelar en större roll hos oss, och den kemiska industrin som är förhållande- vis mindre än i flertalet andra industrilän— der.

En liknande samstämmig bild, om än på

Diagram 3.4: 2. Relativ fördelning av produktionen i vissa länder 1955—1968.

%

70 60 T T /3_ Nää ) | T / 40 T & /,

30 X ]f- / '

' I 20 10 x X

”*— JN.— J & J ** J J .

0 _! 1955 -60 =65-68 -55 -60 -65-68 -55 -60 -65-68 -55 -60 -65-68 -55 -60 -65-68'

USA Storbritannien Sverige Frankrike Västtyskland

T=Tjänster

I=Industri J= Jordbruk, skogsbruk och fiske

Anm: Avser produktionen till marknadspris uttryckt i fasta priser. Källa: OECD: National accounts.

en annan nivå, erhålls vid en jämförelse av ekonomiskt mindre utvecklade länder. Jord- brukssektom spelar då en relativt sett stör- re roll, både vad beträffar sysselsättning och inkomstbildning, medan det omvända gäller för industrisektorn. Tjänstesektorn uppvisar däremot inte något entydigt beroende av realinkomstnivån.

Även erfarenheterna utifrån tyder sålun- da på att den svenska ekonomins produk- tionsmönster är relativt stabilt och trögrör- ligt. Detta betyder inte att förändringarna är lika små om man betraktar produktions- strukturen inom de olika näringsgrenarna.

Inom varuhandeln och jordbruket t. ex. har nedläggningar av mindre enheter skett i. snabb takt. Mellan 1963 och 1969 har an- talet försäljningsställen inom detaljhandeln minskat med i runt tal 23 000. Inom in- dustrin har omvandlingen av företagsstruk- turen gått än snabbare. Enbart mellan 1950 och 1967 minskade antalet arbetsställen med mellan 5 och 10 anställda med närmare 25 %, samtidigt som antalet arbetsställen med fler än 50 anställda ökade med över 10 %. En annan sida av omvandlingsproces- sen inom industrin är att antalet företags- samgåenden ökat kraftigt. Även om man tar.

hänsyn till de konjunkturmässiga variatio- nerna har fusionerna ökat markant under 60-talet, speciellt under periodens senare hälft. I genomsnitt synes antalet anställda i företag som gått samman 1966—1969 ha uppgått till ca 25 000 mot något under 15 000 perioden 1961—1965. De regionala obalanserna i fråga om de produktiva re- sursernas fördelning och användning skulle Vidare kunna tas in i bilden. En närmare diskussion av dessa återfinns i bilaga 7.

Även framöver kommer strukturomvand- lingen att ske i en hög takt. De långsiktiga förändringar i den inhemska och utländska efterfrågans inriktning som gjort sig gäl- lande under 60-ta1et lär också påverka ut- vecklingen under de kommande 5 åren. Vidare tillkommer de förskjutningar i nä- ringslivets struktur som kravet på balans i de utrikes betalningarna ställer. Trots att en fortsatt snabb strukturomvandling kan väntas bli ett bestående inslag i den sven- ska ekonomin kommer emellertid storleken av de strukturella förändringarna att därut- över påverkas av konjunkturvariationer. De konsekvenser som förhållanden av detta slag kan få för industrins del utvecklas närmare i bilaga 2. Här skall endast konsta- teras att om t. ex. en mera varaktig avmatt- ning inträffar under perioden 1971—1975 kan detta ytterligare påskynda omvandlings- processerna inom näringslivet.

3.5 Utrikeshandel och betalningsbalans

3.5.1. Bytesbalansen

Under 60-talets sista hälft ägde en försäm- ring av bytesbalansen rum. Denna inleddes 1965 då bytesbalansen gav ett underskott på ca 1000 milj. kr. Efter en viss förbätt- ring under framför allt 1967 och 1968 in-

träffade en försämring åter under högkon- junkturåren 1969 och 1970. Underskottet uppgick 1969 till 1 376 milj. kr. och upp- skattas när detta skrivs bli närmare 2000 milj. kr. för 1970.1

Utvecklingen av bytesbalansen och dess delar — handelsbalansen, tjänste- och trans- fereringsbalansen — under 50- och 60-talen framgår av diagram 1.5: 1 i kapitel 1 samt från 1964 även av tabell 3.5: 1. Fram till mitten av 60-talet uppvägdes underskottet i handelsbalansen av ett överskott på tjäns- teområdet. Transfereringarna var fram till denna tidpunkt obetydliga. Försämringen på tjänstesidan inleddes i slutet av 50—talet men gick väsentligt snabbare fr.o.m. 1965, främst till följd av utlandsturismens snabba tillväxt. Efter 1965 växte också underskot- tet i transfereringarna kraftigt, framför allt p.g.a. det ökande u-landsbiståndet. För- sämringen i tjänste- och transfereringsba- lansen kan sammanlagt beräknas ha upp- gått till ca 1 700 milj. kr. mellan 1965 och 1970. I motsats till tjänster och transfere- ringar har handelsbalansen, bortsett från konjunkturella variationer, inte undergått några större förändringar.

Förutom försämringen i bytesbalansen ägde en förhållandevis kraftig minskning av vår valutareserv rum under 60-talets sista år. 1967 inleddes sålunda en period som i väsentligt större utsträckning än tidigare kännetecknades av valutapolitiska störning- ar, vilket ledde till häftiga fluktuationer i

1 Detta belopp inkluderar den del av u-lands- biståndet (ca 250 milj. kr. 1969) som utgör bilaterala krediter och bidrag till internationella organisationer. Vanligen redovisas dessa på kapitalbalansen. men då de närmast har karak- tären av transferering —— för bidragen föreligger t. ex. inte återbetalningsskyldighet —— har de här behandlats på samma sätt som övriga bi- ståndsposter och således inkluderats i bytes- balansen.

Tabell 3.5:1. Handelsbalansen samt tjänste- och transfereringsbalansen 1964—1969. Milj. kr.,

löpande priser.

1964 1965 1966 1967 1968 1969 Handelsbalans —755 -—1 892 —-1 456 —741 —884 — 900 Tjänstenetto 1 086 892 583 734 711 255 Transfereringsnetto 0 —1 8 —20 —31 6 —462 —731 Bytesbalans 331 —1 018 — 893 —323 —635 —1 376 100 SOU 1970: 71

Tabell 3.5:2. Bytesbalansen 1969—1975 med jämvikt 1973 alternativt 1975. Milj. kr., löpande priser.

Jämvikt 1973 Jämvikt 1975

1969 19701 1973 1975 1973 1975

Handelsbalans ——900 —1 100 1 900 3 150 1 100 2 850 Tjänstenetto 255 0 —300 —450 —-300 —450 Handels- och tjänstebalans —645 —1 100 1 600 2 700 800 2 400 Transfereringar, netto (inkl. u-hjälpslån) —731 —800 —1 600 —2 400 ——1 600 ——2 400 Bytesbalans (inkl. u-hjälpslån) —1 376 —1 900 0 300 —800 0

1 Delvis uppskattning. Anm. I handelsbalansen ingår en korrigering av handelsstatistiken. Den omfattar nettot av återut- försel och återinförsel, i utlandet direktlandad tisk, import av icke-monetärt guld samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport. Uppdelningen mellan tjänster och transfereringar följer nationalräkenskapernas definitioner. I pos- terna ingår en korrigering för statistisk missvisning, vilken för 1970 bedömts uppgå till vardera 450 milj. kr. Den har bibehållits oförändrad 1970—1975 för transfereringarna men för tjänsterna ökats med 50 milj. kr. per år. Enligt vårt betraktelsesätt behandlas u-landsbiståndet i sin helhet som transferering till skillnad från riksbankens definitioner, enligt vilka bilaterala krediter och bidrag till internationella organisationer redovisas som kapitalrörelser. Det är också detta transfereringsbegrepp som åsyftas i avvägnings— avsnittet i kapitel 1 när det gäller jämvikt i de löpande betalningarna.

valutareserven. Under november och de- cember 1967 minskade valutareserven med ca 1 miljard kr. Efter en viss uppgång un- der 1968 sjönk valutareserven under tolv- månadcrsperioden fram t. o. rn. oktober 1969 med ca 2,7 miljarder kr. En mindre återhämtning har därefter skett.

Enligt målen för den ekonomiska politi- ken skall jämvikten i bytesbalansen åter- ställas. Vi har arbetat med två alternativ för detta. Det ena utgår från att bytesba- lansmålet skall vara uppfyllt 1975, det and- ra från att denna tidpunkt sätts till 1973, varefter en viss ytterligare förbättring av bytesbalansen skulle ske 1974 och 1975. Beräkningarna har här lagts upp så att fri- stående kalkyler utförts för tjänster och transfereringar. Därefter har kravet på han- delsbalansen framräknats med utgångspunkt från bytesbalansmålet. Resultatet av dessa kalkyler sammanfattas här och är återgivna i tabell 3.5: 2. En utförligare beskrivning följer i avsnitten 353—3.5.6.

För transfereringarna förutses enligt våra beräkningar en ökning av underskottet från ca 800 milj. kr. 1970 till ca 2400 milj. kr. 1975, främst till följd av det växan-

de u-landsbiståndet. Tjänstebalansen väntas utvecklas från ungefär jämvikt 1970 till ett underskott på ca 450 milj. kr. 1975. Det sammanlagda underskottet för transferering- ar och tjänster skulle således öka från 800 milj. kr. 1970 till 2 850 milj. kr. 1975, vil- ket innebär en årlig försämring om ca 400 milj. kr. I beräkningen av detta underskott har beaktats den sannolika statistiska miss- visningen som vidlåder dessa bytesbalans- poster. Den korrigeringspost som av dessa skäl regelmässigt upptas i bytesbalansen uppgår 1970 till 900 milj. kr., jämnt för- delat på tjänster och transfereringar. Fram till 1975 har korrigeringsposten antagits öka med 50 milj. kr. per år och har i vår be- räkning hänförts till tjänsterna.

Med dessa kalkyler erhålls de krav på en förstärkning i handelsbalansen som skul- le medföra jämvikt i bytesbalansen 1975, alternativt 1973. Den nödvändiga förbätt- ringen av handelsbalansen 1970—1975 skulle för extern balans 1973 behöva uppgå till ca 4200 milj. kr. och för extern balans 1975 till 3 900 milj. kr. För att uppnå detta ford- ras att exporttillväxten för varor värdemäs— sigt överstiger importtillväxten i första al—

Tabell 3.5:3. Betalningsbalansen i sammandrag 1960—1975. Alternativet med bytesbalansjäm- vikt 1975. Milj. kr., löpande priser.

Summa för respektive period

1960—1964 1965—1969 1971—1975 1971—1973

Handelsbalans -—4 939 ——5 873 6 350 1 440 Tjänstebalans 5 643 3 175 —2 100 — 840 Transfereringsbalans 93 -—1 547 ——8 800 —4 300 Ökning av korrigeringspost — _- 750 300 Bytesbalansens saldo 797 —4 245 ——3 800 —3 400 Finansiering: Kända kapitaltransaktioner, netto 519 3 072 därav: statliga kapitaltransaktioner,

exkl. u-hjälp 208 448

värdepappershandel — 99 388 direkta investeringar — 320 -— 159

privata långfristiga lån 821 1 073 övrigt privat kapital (huvudsakligen

kända handelskrediter) — 91 1 322 Restpost 653 — 233 Förändring i valutareserven 1 969 ——1 406

Anm. På grund av att uppgifter för 1970 i vissa fall saknas har detta år utelämnats i tabellen.

ternativet med i genomsnitt ca 2,0 procent- enheter per år till 1975 och i det andra med ca 1,9 procentenheter under samma tid. Be- dömningar av exportutrymmet sett från så— väl utbudssidan som efterfrågesidan samt ekonomins importbenägenhet följer i avsnitt 3.5.5 och 3.5.6, där även terms of trade- utsikterna berörs.

Summeras kraven för handels- och tjäns- tebalansen erhålls en sammanlagd nödvän- dig förbättring av dessa om 3 500 milj. kr. från 1970 till 1975. Detta belopp avviker något från det i kapitel 1 angivna beloppet på ca 3 000 milj. kr. Skillnaden beror till allra största delen på att kalkylerna här gjorts i löpande priser medan beräkningarna i kapitel 1 avser volymmässiga förskjut— ningar.

Det kan framhållas att en fortgående re- lativ prisstegring för u-landsbiståndet är san- nolik. Biståndets storlek bestäms av BNP:s utveckling i löpande priser samtidigt som dess huvudsakliga realfinansiering endast kan ske genom ökade exportintäkter. Histo- riskt sett har prisstegringen för BNP stän- digt varit större än för export och import. Inga skäl kan anföras för att detta förhål- lande framdeles skulle ändras. Därav följer att man för u-landsbiståndet har att räkna

med en prisutveckling som i realiteten inne- bär en försämring av terms of trade. Stor- leken därav är dock svår att närmare be- stämma. För de tyngst vägande posterna i bytesbalansen, export och import av varor, har vi i våra kalkyler antagit att terms of trade inte förändras.

3.5.2. Kapitalbalans och valutareserv

I princip kan ett underskott på bytesbalan- sen finansieras antingen genom en kapital- import och/eller genom en minskning av valutareserven. Finansieringsbehoven för perioden 1971—1975 belyses i tabell 3.5: 3, där bytesbalansens poster summerats för dessa år. I tabellen ingår också en motsva- rande summering av hela betalningsbalan- sen för 60-ta1ets båda hälfter. För prognos— perioden finns endast värden för alternati- vet med jämvikt 1975. Det sammanlagda bytesbalansunderskottet perioden 1971—1975 skulle uppgå till ca 3 800 milj. kr., varav under de 3 första åren ca 3 500 milj. kr. Det sammanlagda underskottet 1971—1975 är ungefär detsamma som för perioden 1965—1969.

Med hänsyn till valutareservens nuvaran- de storlek torde en finansiering av under-

skottet på bytesbalansen 1971—1975 i första hand få ske genom kapitalimport. I den mån man å andra sidan önskar öka valutare- serven kommer detta att ställa ökade krav på kapitalimport.

Vid en bedömning av behovet av valuta- reserver bör noteras de delvis nya tenden— ser på valutamarknaden som framträtt mot slutet av 60-talet. Valutareservens föränd- ring avvek mer än tidigare från utveckling- en av bytesbalansen och blev i stället mer beroende av kommersiella kapitalrörelser. För denna utveckling fick bl. a. förtroendet för de rådande växelkursema ökad bety- delse. Består känsligheten på valutamark- naden i dessa avseenden kommer det att leda till ett behov av större valutareserver.

Några bedömningar av förutsättningarna för kapitalimporten har inte kunnat göras. Den kapitalimport vi haft tidigare har i hu- vudsak saknat samband med den rådande bytesbalanssituationen utan mera hänfört sig till sådana transaktioner som handelskredi- ter, finansiering av investeringar i utlandet etc. Som framgår av tabell 3.5: 3 har den kända nettokapitalimporten ökat kraftigt mellan 60-talets båda hälfter. Till denna ök- ning har speciellt bidragit vissa handelskre- diter vid import av fartyg, flygplan och datamaskiner. De redovisas i posten »övrigt privat kapital», vilken även bl. a. innehåller varvens kreditgivning till utlandet.

De direkta investeringarna, dvs. nettobe- loppet av utländska investeringar i Sverige och svenska investeringar i utlandet, har bi- dragit till ett tämligen obetydligt kapitalut- flöde. Av den långfristiga privata kapital- importen har varv och rederier svarat för den övervägande delen.

En av statsmakterna organiserad kapital- import har inte förekommit. Däremot på- verkas kapitalrörelserna av de restriktioner som valutastyrelsen införde 1969 och som t. ex. innebar att de svenska företagen >>i be- tydande utsträckning hänvisats att utom- lands finansiera direkta investeringar utan- för Sveriges gränser». Valutastyrelsen be- traktar dock en sådan åtgärd som temporär eftersom man menar att amorteringarna på de utländska lånen troligen till väsentlig del

Som framgår av tabellen skulle det sam— manlagda underskottet i bytesbalansen (inkl. u-hjälpslån) motsvara en kapitalimport med oförändrad valutareserv på netto 3 800 milj. kr. En kapitalimport netto på ungefär sam- ma storlek som för perioden 1965—1969 skulle för balans 1975 alltså vara i det när- maste tillräcklig för en finansiering utan avtappning av valutareserven.

En kapitalimport netto av den här stor- leken torde liksom tidigare i huvudsak kun- na ske genom handelskrediter, privata lång- fristiga lån etc. Finansieringsvillkoren för direkta investeringar kan dessutom åtminsto— ne på kort sikt bidra till att underlätta ba- lanseringen. Därtill kommer att Sverige en- ligt internationell överenskommelse kom- mer att tilldelas s.k. särskilda dragningsrät- ter (SDR), vilka för 5-årsperioden kan upp- skattas till ca 1 000 milj. kr. Detta förstär- ker intrycket av att kapitalupplåningen netto även i balans 1975-alternativet inte blir an- märkningsvärt stor. För en mera omfattan- de organiserad upplåning utomlands kan ett antal frågor resas, t. ex. vilket priset (kost- naden) är för ett oberoende till utlandet i detta hänseende och/ eller vilka lönsamhets- kriterier som skall ställas på utländska lån.

3.5.3. Transfereringarna

Som transfereringar räknas här - i över- ensstämmelse med nationalräkenskapernas definitioner — u-landsbiståndet, privata trans- fereringar, faktorbetalningar (räntor, utdel- ningar och löner) samt vissa andra poster som licenser, royalties och patent samt för- säkringar. I motsats till internationell redo- visningspraxis redovisas hela u-landsbistån- det, gåvobistånd såväl som krediter, som transfereringar. Bilaterala krediter och bi- drag till internationella organisationer bru- kar bokföras som statliga kapitaltransaktio- ner.

Det statistiska underlaget för bedömning- ar rörande det framtida betalningsunder- skottet för dessa poster är mycket osäkert. Endast för u-landsbiståndet har några mera detaljerade kalkyler kunnat göras, medan

Tabell 3.5:4. Transfereringarnas inkl. u-landsbiståndets utveckling 1970—1975. Milj. kr., löpande priser. 1970 1973 1975

Faktorinkomster, netto — 90 — 200 — 200 Licenser, royalties och patent, netto —— 160 — 200 — 250 Offentligt u-landsbistånd, inkl. offentliga u-hjälpslån — 750 —1 300 -—2 000 Övriga transfereringar1 — 250 — 350 — 400 Korrigeringspost 450 450 450

Summa transfereringsnetto — 800 —1 600 —2 400

1 Övriga transfereringar avser privat u-landsbistånd, privatpersoners kända överföringar till utlandet samt andra offentliga transfereringar än u-landsbistånd.

för övriga poster bedömningarna blir myc- ket osäkra. Tendenserna i utvecklingen skall vi dock försöka beröra. Resultaten av be- räkningarna sammanfattas i tabell 3.5: 4.

Utgifterna för licenser, royalties och pa- tent har växt med nära 12 % per år i löpan— de priser under senare hälften av 60-talet. Inkomsterna härför har under denna tid i stort sett varit oförändrade, vilket sanno- likt tyder på ett redovisningsbortfall. Un- derskottet för dessa poster uppgick 1969 till nära 150 milj. kr. och med en trend- extrapolering av utgifter och inkomster be- räknas underskottet stiga till 250 milj. kr. 1975.

Även om dessa transaktioner är mycket otillfredsställande belysta i statistiken, synes de omfatta ett område som kan väntas få en växande betydelse i det totala varu- och tjänsteutbytet med utlandet. Att vår teknis- ka standard och utveckling hävdar sig myc- ket väl internationellt sett kan synas tala för en positiv trend i betalningsnettot för

dessa och andra tjänster av likartat slag. Mot detta måste emellertid sättas att vårt lands storlek inte möjliggör att vi i fråga om uppfinningar och utveckling av metoder och produkter kan ligga i frontlinjen mer än på några få områden. Förutsättningen för att vi över ett vidare fält skall kunna hävda oss är då att vi snabbt kan ta upp och omsätta nya utländska rön och erfaren— heter. En ökning av utgifterna för denna sorts tjänster snabbare än av inkomsterna kan därför vara ett troligt perspektiv. Faktorinkomster. Betalningar för faktor— inkomster, dvs. löner och avkastning på kapital, gav 1969 ett överskott på endast 2 milj. kr. jämfört med ett överskott på 250 milj. kr. 1964. Försämringen i betal- ningsnettot under denna period återspeglar effekter av den ökade kapitalimporten un- der perioden. För att närmare belysa ka- pitalinkomsternas och -utgifternas utveck- ling har dessa relaterats till huvudgrupper- na i kapitalimporten och -exporten, näm-

Tabell 3.5:5. Kapitalinkomster och -utgifter 1964, 1966 och 1969. Milj. kr., löpande priser

1964

1966 1969

Avkastning från inkomst utgift inkomst utgift inkomst utgift

Direkta investeringar 95 57 98 65 109 95 terinvesterade vinstmedel1 121 0 144 2 179 18 vrigt privat kapital 64 91 59 197 96 360 Offentligt kapital 148 6 200 4 126 6

Totalt 428 154 501 268 510 479 Netto 274 233 31

1 Fondemissioner, vilka med motsatt placering bokförs på kapitalbalansen. Ett svenskt företags fondemission i utlandet bokförs alltså som kapitalinkomst i bytesbalansen och som kapitalexport i kapitalbalansen.

ligen direkta investeringar, övrig privat upp— låning samt offentligt kapital av vilket det huvudsakligen är valutareserven som gene- rerar kapitalinkomster. Detta redovisas i tabell 3.5: 5.

Försämringen i nettot av dessa betal- ningar återfinns till större delen under pos- ten övrigt privat kapital, där utgiftsökning- en uppgått till drygt 250 milj. kr. mellan 1964 och 1969. Övrigt privat kapital avser annat lång— och kortfristigt kapital än det som är knutet till utländska företagsinveste- ringar. Som framgår av avsnitt 3.5.1 har ök- ningen i nettokapitalimporten exklusive di- rekta investeringar mellan perioderna 1960 -1964 och 1965—1969 i huvudsak avsett kortfristigt kapital, främst handelskrediter. Det kan därför anses troligt att ränteut- vecklingen bör tillmätas en relativt stor be- tydelse för den försämrade löpande betal- ningsutvecklingen. Den här redovisade av- kastningen på svenska företags investeringar i utlandet synes i ökande utsträckning ha »plöjts ner» i företagen. Minskningen i in- komsterna från offentligt kapital mellan 1966 och 1969 sammanhänger delvis med valutareservens utveckling.

Nettoförändringen i dessa betalningar un- der 70-talet är svår att närmare ange. Med utgångspunkt från en sannolik stor netto— kapitalimport 1970 och de närmaste två följande åren men lägre för hela 5-års- perioden än 1965—1969 synes en fortsatt försämring i betalningsnettot vara att vänta. En lägre internationell räntenivå skulle dock dämpa denna utveckling. Försämringen har från 1969 till 1973 antagits bli av ungefär samma storlek som mellan 1964 och 1969 men har därefter antagits upphöra. För 1973 och 1975 ger detta ett underskott i betal- ningarna för de här redovisade posterna samt för löner på ca 200 milj. kr.

U-landsbiståndet. Till grund för bestäm- ningen av u-landsbiståndets utbyggnad lig- ger de av statsmakterna antagna riktlinjer- na för biståndets omfattning under tiden t.o.m. budgetåret 1974/ 75. Målsättningen innebär att statsmedel tillhandahålls genom budgetanslag m.m. för internationellt ut- vecklingssamarbete, bistånd i form av bi-

drag till internationella organisationer samt gåvor och lån. Anslagen skall budgetåret 1974/ 75 uppgå till ett belopp som motsva- rar 1% av bruttonationalprodukten. Med detta belopp avses anslagen netto, dvs. an- slagen skall uppgå till enprocentsm'vån efter det att avdrag gjorts för amorteringar, rän- tebetalningar och andra återbetalningar sam- ma år. Dessa beräknas vara av ringa omfatt- ning och inte överstiga ca 1 % av det totala biståndet denna period.

Anslagshöjningarna skall enligt de antag— na riktlinjerna ske successivt men med an- passning till den samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen. Höjningen i kronor räknat skall dock varje budgetår vara minst lika stor som under närmast före- gående och i den nuvarande planeringen ut- går man från en årlig ökningstakt om 25 %.

Med en volymökning av bruttonational- produkten på 3,8 % per år och en pris- stegringsfaktor på 4 %, skulle biståndsan- slagen 1975 uppgå till 2 300 milj. kr. Bud- getåret 1969/ 70 uppgick anslagen till 630 milj. kr. och för att uppnå enprocentsmålet 1974/ 75 erfordras en genomsnittlig årlig anslagsökning på ca 30 %. Under förutsätt- ning om en årlig ökning på 25 % t.o.m. 1973/ 74 måste förändringen mellan de båda sista åren uppgå till drygt 48 % för att en- procentsmålet skall uppnås. Anslagen skul- le därmed utvecklas som i följande tablå.

Biståndsanslag i milj. kr.

1970/711971/72 1972/73 1973/74 1974/75

800 1000 1 250 1 550 2 300

För att få en uppfattning om arten av de anspråk biståndet ställer på samhällsekono- mins resurser måste man söka bedöma hur de årliga anslagen utnyttjas och därmed le- der till efterfrågan på främmande valutor respektive inhemska varor och tjänster.

Vid mitten av 1969 uppgick reservations- medlen till 380 milj. kr. Därav hänförde sig allra största delen — 255 milj. kr. — till det bilaterala kreditprogrammet.

Förekomsten av betydande reservations- medelsbelopp inom den bilaterala delen av

biståndsprogrammet kan tänkas innebära att utbetalningsvolymen under ett budgetår överskrider anslagsvolymen. Det förefaller dock rimligt att räkna med en viss efter- släpning i utbetalningarna, speciellt om an- slagsökningarna blir mycket stora mot slutet av 5-årsperioden. Det bör dock framhållas att den nuvarande fördelningen mellan olika biståndsformer och därmed tidpunkten när biståndet tar i anspråk utländsk valuta inte kan anses vara fixerad för den kommande 5-årsperioden. Vissa bidrag till internatio- nella organisationer kommer sålunda att be- lasta vår valutareserv med upp till 3 år se- nare än budgetanslagen.

Utbetalningarna för u-landsbistånd upp- gick 1969 enligt betalningsbalansstatistiken till 621 milj. kr., varav 370 milj. kr. utgjor- de gåvobistånd och 251 milj. kr. var bila- terala krediter och bidrag till internationella organisationer. 1968 uppgick biståndet till totalt 368 milj. kr. För utbetalningarnas ut- veckling fram till 1975 har antagits att de i stort sett äger rum samtidigt med budget- anslagen, men att en viss eftersläpning kan verka trolig mot slutet av perioden. Med hänsyn till detta och efter korrigering för inhemska transaktioner (förvaltning, utbild- ning, rekrytering, information etc.) har det sammanlagda beloppet för u-landsbistånd i betalningsbalansen antagits uppgå till ca 2 000 milj. kr. 1975.

U-landsbiståndet innebär att en del av vårt produktionsresultat skall överföras till utvecklingsländerna. Detta gäller med re- servation för den eventualiteten att valuta- tillgångar eller ökad kapitalimport möjligen till någon del skulle kunna tas i anspråk för ändamålet. Eftersom u-landsbiståndets ök- ning för den närmaste 5-årsperioden är i huvudsak fixerad och av väsentlig omfatt- ning förefaller det befogat att söka klargöra innebörden av biståndsökningens effekter på samhällsekonomin. Det kan härvid vara lämpligt att skilja mellan de reala anspråken på samhällets resurser samt påfrestningarna på betalningsbalansen.

De reala resurser som tas i anspråk för u-landsbiståndet och som eljest skulle kunna utnyttjas på ett annat sätt representerar i ett

längre perspektiv den samhällsekonomiska kostnaden för biståndet. Denna kostnad kan dock under ett övergångsskede såsom ovan antyddes komma till uttryck genom en be- lastning på valutareserven eller genom en ökning av kapitalimporten. I ett längre pers- pektiv bör man dock räkna med att resurs- överföringen åtföljs av en motsvarande be- gränsning av de resurser som kan dispone— ras för inhemska ändamål. Resursöverfö- ringen bör under sådana förhållanden även komma till synes i betalningsbalansen. Det sker därigenom att exporten får hållas högre och/eller importen lägre än vad som varit behövligt om ingen resursöverföring ägt mm.

En annan sak är att själva överföringen av u-landsbiståndet kan tänkas ge upphov till vissa påfrestningar på betalningsbalan- sen. För den del av u-landsbiståndet som överlämnas till mottagarna som en obunden transferering gäller i princip att man från svensk sida måste vara beredd att ställa utländsk valuta till förfogande för att bi- ståndet skall kunna utnyttjas. Lika stora va- lutatillgångar bör samtidigt tjänas in genom svensk export (noga taget sådan export som inte är formellt bunden till u-landsbistån- det) eller eventuellt genom minskad import. Det är inte självklart att den ökning av ex- porten eller minskning av importen som krävs kommer till stånd enbart som en au- tomatisk följd av att resursförbrukningen för inhemska ändamål begränsas. Det kan — vad gäller exporten — även bli en fråga om att skapa marknadsutrymme för den ökade utförsel som erfordras. Härvid bör dock märkas att en betydande del av den svenska biståndsökningen — nämligen den som ka- naliseras genom internationella biståndsor- gan — tillkommer paralleut med ökningar av andra länders obundna bistånd. Härige- nom skapas ett utrymme för svensk export. I den mån den svenska exportindustrin har internationell konkurrenskraft bör dylika bi- ståndsökningar medverka till en gynnsam exportutveckling på dessa marknader.

Sådant marknadsutrymme kan även i viss utsträckning förmodas uppkomma som följd av det direkta svenska biståndet. Detta

kan antas medföra en ökad efterfrågan på svensk export. Vid leveranser av svenska produkter, t. ex. livsmedel, är detta uppen- bart. Även i andra fall leder dock det di- rekta biståndet erfarenhetsmässigt till en viss upphandling i Sverige. Vidare gäller att den begränsning av den inhemska användningen av resurser, vilken förutsätts ske, delvis kan antas komma till uttryck i ett minskat im- portbehov och detta skulle medföra lägre krav på ökat marknadsutrymme för expor- ten. En delvis motverkande faktor skulle kunna vara att en del av den export som »framkallas» av u-landsbiståndet är av så- dan karaktär att dess avsättning oberoende härav kunde betraktas som given, varför den följaktligen inte skulle representera nå- got nettotillskott till det marknadsutrymme som erfordras.

Sammanfattningsvis skulle kunna sägas att u-landsbiståndet skapar marknadsutrym- me för en del av den export som behövs för att finansiera detsamma. I övrigt får 11- landsbetalningama finansieras genom export för vilken marknadsutrymme uppkommit oberoende av det svenska u-landsbiståndet. Det är väl närmast denna del av betalning- arna som skulle kunna uppfattas som en nettobelastning på betalningsbalansen och i utsatta lägen rentav som en påfrestning på densamma. Det kan tilläggas att den ökning av marknadsutrymmet för svensk export som normalt kan väntas uppkomma obero- ende av det svenska u-landsbiståndet främst torde utgöra en följd av den allmänna ut- vecklingen på världsmarknaden, däribland inberäknat effekterna av övriga länders u- landsbistånd.

Det kan nämnas att ökningen av bistån- det under perioden 1969—1975 från 0,4 % till 1 % av bruttonationalprodukten realt sett tar i anspråk inhemska resurser som, vad avser den privata konsumtionen, kan beräknas begränsa den årliga konsumtions- tillväxten med ca 0,2 procentenheter.

Vad avser belastningen på betalningsba— lansen har det ett visst intresse att utröna hur den av biståndet finansierade upphand- lingen fördelas på Sverige och på utlandet. Beräkningar som gjorts inom utrikesdepar-

tementet och SIDA visar att för budgetåret 1968/ 69 knappt hälften (47 %) av bistånds- medlen direkt använts för uppköp av ut- ländska valutor. Drygt hälften används så- ledes för upphandling i Sverige. Av de to- tala anslagen (= de ungefärliga utbetalning- arna) 1968/ 69 på 505 milj. kr. utgjorde allt— så ca 240 milj. kr. de omedelbara valuta- anspråken. En sådan beräkning bör ge en viss föreställning om storleken av den be- lastning på betalningsbalansen som kan tän- kas vara föranledd av det svenska u-lands- biståndet, men det rör sig härvid inte om något exakt mått på denna belastning. Så- lunda borde man räkna av den valutabe- sparing som uppkommer genom lägre im- port vid minskad intern resursanvändning och möjligen skulle man även kunna till- godoräkna vissa indirekt exportstimuleran- de effekter av det svenska biståndet. Å and- ra sidan får man räkna med att den upp— handling som skett inom Sverige till någon del kan ha absorberat sådan export som el— jest varit möjlig oberoende av det svenska u-landsbiståndet.

Vad beträffar de omedelbara valutaan- språken i ovan angiven bemärkelse kan det i någon mån bli beroende av i vilken form biståndet ges hur de olika delarna kan komma att utvecklas fram till 1975. Man har inom utrikesdepartementet sökt beräkna denna effekt och uppskattningsvis kommit fram till att den för de tre programsekto- rerna multilaterala bidrag, fältverksamhet och utvecklingskrediter, uppgår till respek- tive 65 %, 40 % och 50 %. Med en utbe— talningsvolym på 2 000 milj. kr. 1975, jämnt fördelad mellan sektorerna, skulle alltså de omedelbara valutaanspråken bli ca 1000 milj. kr. Som tidigare nämnts leder bistånds- anslagen till utbetalningar med varierande eftersläpning. Genom att biståndet förut- sätts öka kraftigt är det tänkbart att en viss överbetoning av biståndets påfrestning på betalningsbalansen under den givna perio- den skett.

3.5.4 Export och import av tjänster

Under denna rubrik anges några utveck— lingsperspektiv för tjänsteutbytet med ut—

1969 1970 1975

Sjöfartsnetto 1 830 2 000 2 300 Turistnetto ——1 229 —1 700 ——2 400 Övriga transporttjänster, netto 237 300 350 Provisioner, administrationskostnader och

__ entreprenadarbeten, netto — 819 — 850 —1 100 Ovriga tjänster, netto _ 164 —— 200 _ 300 Korrigeringspost 400 450 700 Summa tjänstenetto 255 0 -— 450

landet till 1975. Huvuddelen av avsnittet ägnas åt sjöfartstjänsterna och turismen, för vilka man lättast kan få en föreställning om eventuella förändringar i yttre betingelser som inverkar på vår internationella kon- kurrensförmåga inom dessa områden. Kal- kylerna över exporten och importen av tjäns- ter sammanfattas i tabell 3.5: 6.

T ransporttiänster. Importen och exporten av transporttjänster ingår dels i tjänsterna, dels i varuimportens cif—värde. Sverige är en nettoexportör av transporttjänster, vilka till övervägande delen utgörs av sjötransporter. Inkomsterna från det s. k. Sjöfartsnettotl var 1969 1 830 milj. kr., medan nettoinkomsten av andra transporter var drygt 200 milj. kr. samma år. Fraktbeloppen i importens cif- värde består av svenska och utländska före- tags inkomster av transporter till Sverige. Dessa uppgick 1969 till 380 milj. kr. respek- tive nära 900 milj. kr. Vår nettoexport av transporttjänster är alltså inte så stor som Sjöfartsnettot anger.

Sjöfartsnettot steg från 1 350 milj. kr. 1960 till 1 830 milj. kr. 1969. Särskilt stora var ökningarna efter Suez-kanalens stäng- ning 1967. Under 1967 och 1968 uppgick nämligen ökningen sammanlagt till ca 300 milj. kr., varvid nettot 1968 kom att uppgå till 1 958 milj. kr. För 1970 uppskattas sjö- fartsnettot till 2 000 milj. kr. Till detta kan nämnas att de utländska företagens inkoms- ter av transporter till Sverige från 1960 till 1968 ökat med ca 450 milj. kr., vilket alltså tyder på att transporttjänsterna i relativt ringa utsträckning bidragit till att förbättra vår bytesbalans.

Med tanke på de internationella sjötrans- porternas totalt sett snabba tillväxt tyder

den långsamma ökningen i Sjöfartsnettot på att svensk Sjöfarts ställning på den interna— tionella marknaden något försvagats. En an- nan förklaring är att linjefarten, som för Sverige utgör en stor andel av sjöfarten jämfört med många andra länder, expande- rat långsamt. Frakthöjningarna inom linje- farten har dessutom inte stigit i samma takt som kostnaderna under de senaste åren. Det- ta torde bl. a. bero på att övergången till nya transportmetoder, såsom containertra- fik, medfört stora kostnader samtidigt som överkapacitet på tonnage uppstått på vissa trafikområden, t. ex. Nordatlanten.

De kostnader som redovisas i sjöfarts- nettot har under 60-talet ökat i något snab— bare takt än bruttointäkterna och därför verkat dämpande på sjöfartsnettots tillväxt. Mot en årlig ökning i bruttointäkterna 1960 —1968 på 5,9 % stod en kostnadsökning på 6,8 %. Under 1969 och för första halvåret 1970 steg kostnaderna jämfört med motsva- rande period föregående år med 12 % och 32 % respektive, medan bruttointäkterna ökade med 2 % och 22 %.

Tillväxtmöjligheterna för svensk sjöfart är svåra att närmare ange. De totala sjö- transporterna i världen räknat i ton skulle med 50- och 60-talets utveckling extrapo- lerad ge en årlig ökning på ca 8 %. Va— riationerna från den långsiktiga trenden i

1 Ett fraktbelopp ingår ivaruimportens cif- vårde. I den mån hemfrakten äger rum på svensk köl korrigeras härför genom att fraktbeloppet upptas som intäkt vid redovisningen av sjöfarts- nettot. En stor del av varuimporten transporteras dock på utländska fartyg och representerar ett valutauttlöde, som alltså ingår i varuimporten. Aven vissa utgifter för lastning och lossning etc. ingår i exportens fob-värde respektive importens cif—värde.

transporttillväxten kan emellertid vara stora, eftersom sjöfarten i hög grad påverkas av konjunktursvängningarna. Även tillfälliga förhållanden bidrar till detta. Sålunda fluk— tuerar t. ex. livsmedelstransporterna, vilka inte är obetydliga i storlek, vanligen starkt och avviker ofta från den allmänna kon- junkturen. Politiska faktorer har vid olika tillfällen svarat för de på kort sikt största förändringarna i efterfrågan på tonnage och ökningarna i transportarbetet. De nämnda faktorerna bidrar till stora svängningar i fraktnivån och när detta skrivs har frakt- satserna, inte bara som följd av den ökande handeln utan, åtminstone vad gäller olje— transporterna, mera på grund av den poli— tiska utvecklingen i Mellersta Östern, sedan ett år tillbaka successivt förbättrats.

Fraktsatsernas utveckling på längre sikt beror också på hur utbud och efterfrågan på tonnage utvecklas i förhållande till var- andra. Vid mitten av 1970 fanns för de närmaste 4—5 åren nybeställningar utlagda motsvarande ca 30 % av den totala världs- handelsflottan. Även om man torde kunna räkna med en stor naturlig avgång innebär tillskotten stora risker för tonnageöverskott. De fördelaktiga prisförhållandena som rått under såväl 1968, 1969 som 1970 torde, med den kontraktslängd som varit normal under senare år, garantera goda inkomst- möjligheter de närmaste åren. Den prisnivå som gällde under 1970 kan emellertid knap- past förväntas kvarstå, varför man i genom- snitt bör räkna med lägre priser för frakt- avslut under prognosperioden.

Tillförseln av större och mera specialise- rade fartyg kan väntas driva ned fraktsat- serna, men verkar också kostnadsdämpan- de. Under perioden 1970—1975 tillförs den svenska handelsflottan enligt nu kända be- ställningar nio fartyg med vardera ett död- viktstonnage överstigande 200 000 ton. Far- tygen svarar för ca 1/3 av hela den beräk— nade tillförseln under perioden.

Sjöfartsnettots utveCknng påverkas också av om de svenska rederierna registrerar sina fartyg i Sverige eller om den nuvarande tendensen att flytta verksamheten till dot— terbolag i andra länder består. Registrering-

en utomlands beror enligt företrädare för branschen på det höga kostnadsläget i Sve- rige, bristen på kapital samt, vad gäller sjö- fartspolitiska frågor, på principer och regler som är något annorlunda utformade än i andra länder och som verkar kostnadshö- jande.

Osäkerheten i vår bedömning av sjöfarts- nettot är stor. Vi tror dock att sjöfarten är ett område, för vilket förutsättningarna att bidraga till förbättringen i bytesbalan— sen är stora. Detta intryck baseras bl. a. på de svenska rederiernas nuvarande nybygg— nadsprogram, vilket ungefär motsvarar 50 % av det existerande tonnaget. Även om handelsflottan till följd av försäljningar av äldre fartyg inte ökar i den omfattning nytt tonnage tillkommer, innebär investeringstak- ten en grundförutsättning att med vårt höga kostnadsläge konkurrera om frakter. Den svenska handelsflottans tonnage väntas en- ligt sjöfartsverkets bedömningar öka med totalt ca 25 % under 5-årsperioden.

Utifrån dessa synpunkter har vi stannat för en något snabbare tillväxt i Sjöfartsnet— tot än under 60-talet. 1975 har detta an— tagits uppgå till 2 300 milj. kr., vilket från 1970 innebär en uppgång på ca 2,8 % per år. Vid beräkningen av detta belopp har för trampfarten hänsyn försökt tas till en viss nedgång i fraktsatserna i förhållande till 1969 års nivå och för linjefarten till en frakt- ökning som ungefär återspeglar kostnadsför- ändringarna. Bedömningen har delvis en programmatisk karaktär och förutsätter kan- ske näringspolitiska insatser. En fortsatt re- gistrering av fartyg utomlands torde t.ex. innebära att den här antagna ökningen inte uppnås. Förändringar i fraktmarknadsläget kan naturligtvis också medföra att utveck- lingen på kort sikt blir väsentligt annor- lunda.

För de övriga transporttjänsterna är be- talningsnettot litet och torde inte nämn— värt förändras. Av dessa visade betalningar- na för olika persontransporter (resor med flyg, tåg och utländska kryssningsfartyg) 1968 ett överskott på 104 milj. kr. enligt Riksbankens statistik. Detta sjönk till 78 milj. kr. 1969. Överskottet har något för-

sämrats under senare hälften av 60-talet. Dessvärre finns det ingen möjlighet att ens i grova drag skissera betalningarnas storlek. Det beror främst på att för den reguljära flygtrafiken äger en omfattande kvittning av intäkter rum mellan IATA-bolagen.

Det framtida betalningsöverskottet beror bl. a. på SAS:s möjligheter att hävda sig på den utländska och skandinaviska markna- den. Följande utvecklingstendenser väntas för den reguljära trafiken. SAS:s intäkter från försäljning utanför Skandinavien, drygt 200 milj. kr. verksamhetsåret 1968/1969, väntas öka med 9 % i volym per år de när- maste åren. Vidare kan nämnas att av SAS befordrade passagerare i internationell trafik är ca 1/3 att hänföra till turistkategorin. Tillväxten för denna kategori bedöms bli så hög som 15—20 % per år under den närmaste S-årsperioden. Den stora andelen turister i den reguljära trafiken anger också" hur beroende SAS är av denna resande- kategori för sin fortsatta expansion. Hur nettot av denna trafik utvecklas beror på om SAS:s valutainkomster kan kompensera ut- giftsökningen av utländska flygbolags tra- fik på Norden samt utgiftsökningen av ut- ländska flygbolags befordran av svenska charterpassagerare.

För land- och flygfrakt redovisades 1969 ett valutainflöde på 159 milj. kr. Intäkter- na växte kraftigt under perioden 1955—1964 men har därefter stagnerat, vilket möjligen kan bero på redovisningsbortfall. Flygfrak- ten väntas dock expandera kraftigt och här- igenom ge ett växande valutainflöde.

Turismen. Det är främst turismen som under 60-talet bidragit till försämringen av bytesbalansen. Under 60-talet blev de län- der, som i fråga om klimat och kostnader förefaller mest attraktiva för svenska turis- ter, tillgängliga för en bred publik. Sjunkan- de relativpriser på transporter och på uppe- hållet i utlandet tillsammans med en hög inkomstelasticitet för utlandsresor framstår som de viktigaste faktorerna bakom tillväx- ten. Även om introduktionsfasen är över och de största kostnadsbesparingama torde vara inhämtade, kvarstår ett allmänt in— tryck att turisttrafiken även under 70-talet

kommer att expandera snabbt. Det är sålun- da rimligt att räkna med att bl. a. förbättra- de kommunikationer, t. ex. flygtrafik även från mindre orter, ökad urbanisering och minskad aversion mot flygresor, kommer att inverka positivt på utlandsresandet. För- skjutningar i sysselsättningen mot yrken in- om de tjänsteproducerande sektorerna ger, liksom ökad fritid, större möjlighet för allt fler att fördela semestern på olika årstider, något som kan förmodas öka benägenhe- ten att resa utomlands. Det är också troligt att kommande ATP-generationer i större utsträckning än motsvarande åldersgrupper i dag kommer att välja utländska orter för rekreation och vila.

Sjunkande relativpriser för utlandsvistel- ser har främst härrört från lägre transport- kostnad då chartertrafiken inleddes i större skala och senare i någon mån även genom övergång till jetflyg. Även vad gäller uppe- hållet har relativpriserna varit sjunkande, åtminstone för de stora attraktiva turist- orterna.

Någon entydig bild av prisförändringar- na under de senaste åren har inte kunnat fås. Priserna på resor med jämförbar stan— dard och säsong synes dock i genomsnitt ha varit något stigande under den senaste 5-årsperioden. Uppgifter från ett ledande företag i branschen visar att priserna under jämförbar säsong höjts för resor till Mallor- ca och Kanarieöarna med ungefär 5 % per år och till Spanien (Costa del Sol) och Italien (Rimini) med 2 5. 3 % per år under tiden 1967—1969. Prisökningen för själva in- kvarteringen synes ha varit snabbare.

Resenären har dock i regel möjlighet att kompensera sig för stigande priser genom att resa under låg- eller normalsäsong, ge- nom att välja billigare hotell, genom att för- korta vistelsen, etc. I följande tablå visas genomsnittspriserna hOs en svensk resear- rangör under perioden 1964—1969. Företa- gets reseprogram representerar ganska väl den svenska utlandsturistmarknaden.

För den kommande S-årsperioden förut- ses emellertid råda i stort sett oförändrade Genomsnittspriser hos en svensk sällskaps- researrangör 1964—1969. Löpande priser.

1964 1965 1966 1967 1968 1969

100 97 84 83 84 79

Anm. Prisnedgången 1966 är beroende främst på sänkta charterflygpriser till följd av att man börjat använda större flygplan. En viss för- skjutning mot billiga hotell ägde rum under den här perioden.

relativpriser. Denna för kalkylen avgöran- de premiss baseras på antagandet att de största fördelarna i fråga om transporter har utnyttjats, att kostnaderna avseende uppehållet för de flesta stora turistområ- dena knappast kommer att öka mindre än här hemma samt att reseföretagen med nu- varande priser driver en verksamhet med dålig lönsamhet, varför prisökningar också av detta skäl kan väntas.

Bedömningen innebär vidare att åtminsto- ne fram till 1975 några nya billiga resealter— nativ inte kommer att tillföras marknaden. Därmed avses att charterresor till länder med en billigare arbetskraft inte väntas bli av någon större omfattning, varför rese- arrangörerna av detta skäl inte kan räkna med att tillgodogöra sig kostnadsfördelar vad gäller uppehållet. För de stora turistom- rådena kring Medelhavet kan dessa kost- nadsfördelar eventuellt minska i betydelse. Det bör också nämnas att perioden för att planera och bygga upp nya attraktiva tu- ristområden är lång. F.n. hämmas också denna utveckling av den reglering av char- tertrafiken som sker för att skydda SAS. Ef- fekten av charterresor till t. ex. Östafrika kan därför väntas bli liten på resevolymen fram till 1975.

Två skäl talar för att introduktionen av nya större flygplanstyper, som jumbo-jet, in- te nämnvärt kommer att inverka på relativ- priserna. Det är för det första knappast troligt att de i någon större utsträckning hinner sättas in i chartertrafik före 1975. För det andra är inom den reguljära flyg- trafiken hindren för prissänkningar och mera markerade prisdifferentieringar snara- re institutionellt betingade. Den prisdiffe-

Diagram 3.5:1. Turistutgifter och inresande svenskar till nordiskt passkontrollområde 1960—1975. Halv log. skala.

Milj. kr., resp.

1000 tal personer

3000

2000

1 000 800 600 500 400 300

1960 1965

1970 1975

---. Turistutgifter, totalt _ Turistutgifter exkl nordiska valutor .... Personer

rentiering som i dag finns inom linjetra- fiken är inte tillräcklig för att i någon stör— re utsträckning attrahera nya resenärer. Fr.o.m. 1966 synes statistiken över tu- ristutgiftema ha fått ett ökat inslag av andra faktorer än resandefrekvensen. Förutom att gränshandel ingår anses det sannolikt att transfereringar till utlandet från immigran- ter till en del registrerats som turistutgif— ter. Även s.k. valutapolitisk oro kan tän- kas inverka på utflödets storlek. Av diagram 3.5:1 framgår hur utgifterna (uppehålls- kostnadema i utlandet) och antalet utlands- besökande svenskar ökat under 60-talet. För resandefrekvensen är vi hänvisade till upp- gifter om antalet svenskar som rest utan- för det nordiska passkontrollområdet. Där- för har utgifterna också redovisats exklusi- ve nordiska valutor i diagrammet. Jämfö- relsen visar att valutautgifterna per resenär varit i det närmaste oförändrade under stör- re delen av 60—talet men tenderat att öka efter 1966. Uppgifterna för 1970 bygger på data för första halvåret. Den tendens mot en dämpad ökning i antalet utlands- resande svenskar som kan märkas efter 1966 har alltså inte åtföljts av en motsva-

rande dämpning i utgifterna.

En summering av de ovan redovisade konkurrens- och miljömässiga betingelser- na förefaller tala för en dämpad men fort— satt hög tillväxttakt för utlandsturismen. Vi har baserat bedömningen på att resande- frekvensen ökar trendmässigt, vilket skulle innebära att den dämpade ökningstakten ef- ter 1965 antas fortsätta. 1975 skulle där- med ca 2,6 miljoner svenskar mot 1,6 mil- joner 1969 besöka länder utanför Norden. Vidare har vi antagit att det 1975 råder samma relationer mellan de nordiska och icke nordiska valutorna i våra turistutgif- ter som 1969 och att utgifterna per resenär (exklusive nordiska valutor) ökar från 825 kr. 1969 till närmare 900 kr. 1975. Detta innebär att turistutgifterna exklusive nor- diska valutor väntas öka från 1 333 milj. kr. 1969 till 2450 milj. kr. 1975 och att de sammanlagda turistutgifterna 1975 skulle uppgå till 3 400 milj. kr. Därmed tror vi att tillräcklig hänsyn tagits till de skillnader i utvecklingen mellan utgifter och antalet resande som observerats under senare år. Resultatet innebär att turistutgifterna ökar med drygt 7 % per år från 1970, vilket motsvarar en årlig utgiftsökning på i ge- nomsnitt 200 milj. kr. För 1970 har ut— gifterna beräknats till ca 2 400 milj. kr., en ökning från 1969 med ungefär 500 milj. kr. I förhållande till den totala konsumtions- tillväxten uppskattas turistutgifterna i volym 1969—1975 öka ungefär dubbelt så snabbt från att under 60-talets senare hälft ha ökat med tredubbla konsumtionstillväxten.

Intäkterna från utländska turister i Sve- rige antas öka i ungefär samma takt som ti— digare. En snabbare ökning skulle kanske förutsätta ändrade betingelser för turistresor till Sverige, t. ex. tillåtelse för charterresor eller förbättrade relativpriser. Turismen be- räknas 1975 ge ett valutainflöde på ca 1 000 milj. kr. jämfört med 657 milj. kr. 1969. Underskottet av turismen, vilket 1969 upp- gick till 1229 milj. kr. och för 1970 upp- skattats till 1700 milj. kr., skulle därmed öka till 2 400 milj. kr. 1975, en försämring från 1970 på 140 milj. kr. per år.

Övriga tjänster. För övriga tjänster har

underskottet i betalningarna under 60—talet vuxit snabbt. Främst har betalningarna för provisioner, entreprenadarbeten och admi- nistrationskostnader bidragit härtill. På im- portsidan är provisionerna den största ut- giftsposten, drygt 400 milj. kr. 1969, och de har ökat med i genomsnitt nära 12 % per år under 60-talet. De registrerade be- talningarna till Sverige har sedan början av 60-talet varit ungefär oförändrade, ca 80 milj. kr. och motsvarar troligen inte den verkliga betalningsutvecklingen.

Betalningar för utländska entreprenadar— beten m. m. har växt från 150 milj. kr. 1964 till 390 milj. kr. 1969. Exporten är väsent- ligt mindre, drygt 100 milj. kr. 1969, men har liksom importen ökat kraftigt. Betal— ningarna för utländska entreprenadarbeten kan förmodas ha en viktig förklaringsfak- tor i det rådande kapacitetsläget inom bygg- nadssektom. Med den ökade specialise— ringen och stordriften inom byggnadssek- tom har avsättningen på utlandsmarknaden växt också inom denna sektor. För Sveriges del torde detta på flera områden ha inne- burit en övermäktig priskonkurrens från ut- landet, vilket kan vara en annan förklaring till den starkt växande importen av dessa tjänster. Även de svenska byggnadsföreta- gen räknar med en ökad utländsk avsätt- ning, varför betalningsnettot från denna sek- tor inte väntas försämras nämnvärt. Här in- går betalningar för utländskt deltagande i konstruktion av bl. a. hamnar, broar, kana- ler, likaså muddring och andra anläggnings- arbeten. Den påtagliga ökningen av betal- ningarna från Sverige under de senaste åren har eventuellt också samband med att olika företag i Sverige hyr utländsk arbetskraft från utländska företag (t. ex. varvsindustrin).

3.5.5 Importen av varor Sveriges importutveckling under 60-taler.

Den svenska importvolymen fördubblades i det närmaste under 60-talet. I importen har en kontinuerlig förskjutning ägt rum under de sista 10 åren mot mer förädlade varor medan de andelar av vår import som

utgörs av råvaror, jordbruksprodukter, livs- medel m. m. minskat. Ett undantag är bräns- len, vilkas andel av importen sjunkit i takt med utbyggnaden av den svenska raffina- derikapaciteten medan råoljeimporten som en följd därav ökat. I allt större utsträckning importeras nu i stället verkstadsprodukter, bearbetade insatsvaror samt konsumtions- varor. Bland de sistnämnda märks inte minst textil- och konfektionsvaror. Av den totala importen 1969 i löpande priser utgjordes 54 % av olika insatsvaror varav den helt dominerande delen bestod av industriråva- ror. Konsumtionsvaroma uppgick till om- kring 25 %, bränslena till ca 7 % och in— vesteringsvaroma till ca 13 %.

För 50- och 60-talen har importelastici- teten — beräknad som kvoten mellan impor- tens och BNP:s tillväxttakter — varierat mel— lan 1,5 och 2,0 med stora variationer från år till år. Ur internationell synvinkel har den svenska importelasticiteten, som fram- går av tabell 3.5: 6, legat på en för mindre och medelstora industrinationer normal nivå. Räknat som andel av BNP har sålunda varuimporten under de senaste 15 åren ökat från omkring 18 % till närmare 29 % 1970. I löpande priser har importandelen under samma tidsperiod i stort sett hållit sig inom intervallet 20—22 % .

Huvuddelen av den svenska importen ut- görs av produkter som konkurrerar med den inhemska produktionen medan den komplementära delen av vår import — här- med avses varor som importeras på grund av att de av en eller annan orsak ej pro- duceras inom landet - är mycket liten. Genom att importen är efterfrågebestämd som insats samtidigt som den konkurrerar med den inhemska produktionen blir den starkt beroende av den ekonomiska aktivi— teten inom landet. På längre sikt påverkar olika tillväxtsituationer olika delar av sam- hällsekonomin och genom verkningar på in- vesteringar, konsumtion och inkomstbild- ning kan detta leda till helt olika import- utveckling och importsammansättning. En ökad export tycks dock många gånger mer eller mindre automatiskt leda till ökad im- port. Detta verkar gälla för en stor del av

den svenska exporten och i synnerhet för exporten av verkstadsprodukter. Delvis be— ror detta på att den svenska importen in- nehåller en relativt stor andel insatsvaror vilka är nödvändiga för den inhemska pro- duktionen (och exporten).

Resonemanget kan även i flera fall vara giltigt i omvänd riktning, dvs. en skärpt importkonkurrens tvingar fram export från den bransch som upplever detta. Utveck- lingen inom textil- och konfektionsindustrin under 60-talet synes kunna illustrera en sådan situation.

I m portutveckling ] 97 0—1 975

En bedömning av importutvecklingen under den kommande 5-årsperioden görs enklast genom att applicera ett uppskattat import- elasticitetstal på BNP:s tillväxttakt för prog- nosperioden. Väljer man en importelasti- citet på 1,75, vilket utgör ett medelvärde av de ovan angivna observerade import- elasticitetema under 50- och 60-talen, skul- le en beräknad BNP-tillväxt om 3,8 % per år enligt denna metod medföra en årlig 'un- portökm'ng om 6,7 % för prognosperioden 1970—1975. Skulle man i stället välja ett elasticitetstal som uppskattats på grundval av utvecklingen under 60-talets senare del, blir en på detta sätt beräknad importökning ännu högre.

Det är dock i hög grad tveksamt om den- na ansats är användbar vid långtidsutred- ningens analyser. Den importutveckling som vi haft under 60-talets senare hälft har bi- dragit till en successiv försämring av lan- dets externa balans. Som tidigare framhål- lits har vi utgått från att denna utveckling måste brytas och att vi senast 1975 skall ha uppnått balans i de utrikes betalningar- na. Ett förverkligande av denna målsätt— ning kräver en rad ekonomisk-politiska åt— gärder vilka bl. a. medför en förändrad sam- mansättning av BNP.

En ansats som enbart relaterar den totala importens utveckling till BNP fångar inte upp effekterna av de åtgärder som disku- teras i avsnitt 1.5 och 1.6. Den framtida importutvecklingen måste i stället uppskat- tas med metoder som möjliggör ett hån-

Alternativ

I II III

1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 1975 1973 1975 1973 1975 1973 Import av icke-förädlade jord- och

skogsbruksprodukter 2,5 1,9 2,5 1,6 2,6 2,0 Import av malmer och industrivaror 6,5 5,4 6,4 5,3 6,5 5,6 Import av tjänster 6,9 6,2 6,8 6 0 7,0 6,4 Totala importen 6,2 5,2 6,2 , 6,3 ,4

synstagande till dessa olika ekonomisk-poli- tiska åtgärder.

Två något olika modellansatser har prö- vats för detta. I den ena har importen och dess olika delar beräknats inom ramen för den totalmodell för den svenska ekonomin som använts vid analysen i kapitel 1. I mo- dellen relateras importutvecklingen till olika efterfrågekategorier, som t. ex. privat och offentlig konsumtion, lagerförändringar, och importprognosen framkommer — vid givna produktionsresurser och given efterfrågesi- tuation — när modellens ekvationssystem lö— ses simultant. Den sålunda beräknade im- portutvecklingen står i överensstämmelse med de förutsättningar och antaganden som gjorts inom modellens olika sektorer, vilket innebär att man i direkt anslutning till de olika alternativ som behandlades i avsnitt 1.5 kan erhålla de importprognoser som sva- rar mot dessa.

Nackdelarna med denna totala modell— ansats är vad beträffar importen att man varit hänvisad till att arbeta med linjära samband och att uppdelningarna på olika importgrupper fått göras så att dessa direkt anpassats till modellens sektorindelning. Det- ta har medfört att dessa grupper i vissa fall är ur importsynpunkt relativt heterogena. I en alternativ ansats har man därför för- sökt ta hänsyn till detta genom att i viss utsträckning arbeta med icke-linjära sam— band och genom att driva uppdelningarna längre och utforma dessa så att använd- ningshomogena grupper erhålls. Detta för- faringssätt har dock den nackdelen att man återfår vissa svårigheter att särskilja effek- terna på importen av de olika alternativa

förutsättningar som diskuterades i kapitel 1. Man har icke heller någon garanti för att den allmänna interdependensen mellan im- portutvecklingen och den inhemska produk- tionsutvecklingen blir till fullo beaktad.

Resultaten av importberäkningarna enligt totalmodellen har tidigare redovisats i av- snitt 1.5. De uppgifter som där gavs avsåg importen av såväl varor som tjänster. I ta- bell 3.5: 7 redovisas dessa prognoser med uppdelning på tre olika sektorer, där de två första avser import av varor och den tredje import av tjänster (i huvudsak turism och transporttjänster). De tre alternativen är desamma som behandlades i avsnitt 1.5. Alternativ 1 innebär att extern balans skulle uppnås 1975 vid en genomsnittlig öknings- takt av offentlig konsumtion på 4,5 %. 1 alternativ II förläggs, med oförändrad för- utsättning om offenlig konsumtion, balans- tidpunkten i stället till 1973. I alternativ III förläggs också balanstidpunkten till 1973 medan den offentliga konsumtionen får öka i en något långsammare takt.

Sett över hela 5-årsperioden leder de oli- ka alternativen till relativt små skillnader. Utslagen blir däremot större när man stu- derar förloppet under perioden. Vid avväg- ningsdiskussionen i avsnitt 1.5 konstatera- de vi att om man vill åstadkomma en ex- tern balans redan 1973 måste den privata konsumtionens utveckling hållas nere på en historiskt sett mycket låg nivå om man inte är beredd att kraftigt dämpa de offentliga sektorernas expansion under 1971—1973. Av tabell 3.5: 7 framgår emellertid att om man lyckas pressa ned den offentliga expansions- takten till den nivå som förutsätts i alter-

Tabell 3.5:8. Sveriges import fördelad på varugrupper 1955—1975. Förändring i volym, procent per år. 1969 1955— 1960— 1965— 1970—— Milj. kr. 1960 1965 1970 1975 Konsumtionsvaror 7 658,1 7,3 10.7 7,6 10,2 textil 1 926,9 13,4 13,5 16,3 14,6 verkstadsprodukter 2 048,0 9,1 10,1 ——0,2 8,6 Investeringsvaror 3 607,9 6,4 7,5 7,7 6,5 Konsumtionsråvaror 2 784,8 7,3 4,1 3,6 4,3 textil 1 528,4 6,9 5,1 2,8 3,6 Andra industriråvaror 11 973,9 10,6 6,4 8,6 6,8 verkstadsprodukter 3 792,7 11,8 6,5 6,9 8,1 råolja 886,6 6,9 7,6 25,1 10,4 Byggnadsråvaror 1 037,3 2,6 8,8 7,5 4,3 Jord bruksråvaror 634,1 2,0 2,7 3,0 0,0 Bränslen 2 205,4 2,8 5,7 4,8 0,3 Totalt, exkl. fartyg, flygplan, vapen 29 901,5 7,3 7,1 7,1 6,6 Fartyg, flygplan, vapen 669,2 17,6 1,7 0,2 3,3 Total import 30 570,7 7,5 6,9 7,1 6,6 därav: verkstadprodukter 9 796,0 9,3 8,0 5,4 7,5 järn och stål 1 673,2 8,7 4,3 7,4 4,2 textil 3 681,8 8,4 8,4 9,3 10,2

nativ III, och därmed tillåter en i jämfö- relse med alternativ II snabbare tillväxt av den privata konsumtionen, kommer import- efterfrågan att stiga väsentligt snabbare. Det- ta leder då i sin tur till ytterligare anspråk på den export som måste avsättas på världs- marknaderna för att bytesbalansmålsättning- en skall kunna realiseras detta år.

I avsnitt 1.5 tog vi inte ställning till frå- gan om vilket av de där presenterade ut- vecklingsalternativen som framstår som mest sannolikt. Detta innebär att vi icke heller tagit ställning till vilken av de olika, här presenterade importprognoserna som kan tänkas bli förverkligad. Därtill fordras poli- tiska ställningstaganden till de här aktuella målsättningarna och avvägningsproblemen.

Situationen blir i detta avseende något an— norlunda när det gäller den alternativa mo- dellansatsen för importprognosen. I detta fall har nämligen konsekvenserna av de al- ternativa beräkningarna i avsnitt 1.5 icke kunnat beaktas, främst beroende på att de förklarande faktorerna i dessa mera dis- aggregerade importfunktioner inte i alla de— lar kunnat återföras på modellens resultat.

Beräkningarna enligt den disaggregerade modellansatsen, som endast avser den rena varuimporten, ger en importvolymökning

1970—1975 på närmare 38 % vilket innebär en årlig importtillväxt på 6,6 %. Bland de förutsättningar som ligger till grund för denna importprognos kan nämnas att den privata konsumtionen antagits öka med 3,3 % per år, verkstadsindustrins produk- tion och export med 6,0 respektive 8,2 % årligen och slutligen maskininvesteringarna med 4,5 % per år.

Importprognosen implicerar en höjning av de importerade konsumtionsvarornas an- del av den privata konsumtionen 1970 med mer än 4 procentenheter till en importandel på mer än 17 % 1975. En starkt bidragan- de faktor till denna andelsutveckling är den förväntade, relativt snabba importstegring- en av textilvaror. Bruttoinvesteringarnas im- portandel beräknas stiga under prognospe- rioden från knappt 12 % till drygt 13 % 1975. Den totala importens andel av BNP kommer enligt prognosberäkningarna att uppgå till omkring 32 % 1975, Vilket inne- bär en höjning med ca tre enheter från 1970. Resultaten av dessa alternativa importberäk— ningar finns återgivna i tabell 3.5: 8 och kommer även att i detalj redovisas i en sär- skild bilaga till detta betänkande (bilaga 5).

Beräkningarna enligt den disaggregerade modellansatsen har givit till resultat att im-

Tabell 3.5:9. Vårldsexportens tillväxt 1950—1970.

Ökning totalt, procent Ökning per år, procent

1950— 1960—_ 1950— 1960— 1960— 1965— 1960 1970 1960 1970 1965 1970 Världen 86 125 6,4 9,3 7,8 10,5 Industriländerna 100 143 7,2 10,1 8,4 11,5

porten av varor stiger ca en halv procent- enhet snabbare per år än vad som framkom vid prognoserna enligt totalmodellen. Till en viss del kan detta förklaras av att man vid den disaggregerade ansatsen arbetat med icke-linjära funktionsuttryck. Men detta kan också bero på att man i en del fall arbetat med trendmässiga framskrivningar av im- portutvecklingen. Som tidigare framhölls kommer detta att innebära att man icke tar hänsyn till de olika förändringar av den ekonomiska politiken som ett förverkligan- de av bytesbalansmålsättningen förutsätter. Den disaggregerade modellansatsens progno— ser innehåller alltså till en viss del element av en utveckling som för åtminstone 60-ta- lets senare del medfört betalningsbalansstör- ningar för den svenska ekonomin.

3.5.6 Exporten av varor

Denna framställning baseras på resultaten från en särskild studie av exportutveckling— en till 1975. Denna presenteras i bilaga 5, i vilken även importen behandlas mera ut- förligt.

Bakgrund och utvecklingstendenser. Un- der 50-talet inleddes en period, känneteck- nad av att utrikeshandeln i genomsnitt till- växte mer än dubbelt så snabbt som pro- duktionen. Under denna period skedde en normalisering av handeln och protektionis— men från 30-talet började rivas ner. Trots att detta bidrog till ett engångslyft i export- tillväxten, steg världsexporten under 60-ta— let ännu snabbare. Världsexportens värde— förändringar sedan 1950 anges i tabell 3.5: 9.

Ett lands beroende av utrikeshandeln kan illustreras med storleken av dess importelas- ticitet med avseende på produktionstillväx- ten. En jämförelse mellan importelasticite-

tema för olika industriländer (tabell 3.5: 10) visar att dessa är relativt stabila och har värden på 1,5 ä 2. I varje fall kan man knappast se några systematiska förändring- ar i dessa elasticiteter mellan 50-ta1et och 60—talet. Detta förhållande tyder på att det i industriländerna finns ett gemensamt möns- ter, som kännetecknas av att importen Väx- er snabbare än produktionen och som åter- speglar en växande faktisk arbetsfördelning länderna emellan. Även i de industrialise- rade planekonomiema har den realiserade importbenägenheten blivit av ungefär sam- ma storleksordning som i andra industri- länder.

Det snabba handelsutbytet har dels tving- at fram, dels påverkats av en handelslibera- 1isering och ett mer vittgående internatio- nellt ekonomiskt samarbete. Under 50-ta1et syftade detta till att eliminera importrestrik- tionerna från kriget och till att nå full kon- vertibilitet mellan västländernas valutor. Detta genomfördes i stort sett under SO-ta- let även om det för vissa produkter kvar— stod importkvoter, avsedda att skydda hem- maindustrier och jordbruket. Likaså fanns tullarna kvar när det ekonomiska samarbe- tet började inriktas på att bilda ekonomisk union och frihandelsområde inom Europa. De tullsänkningar som successivt ägde rum inom EEC och EFTA under 60-talet fick ingen tillämpning därutöver förrän förhand- lingarna i Kennedy-ronden avslutades 1967. Resultatet av dessa blev en större sänkning av tullarna för de fyra största deltagarna (USA, Storbritannien, Japan och EEC) på ca 35 % för industriprodukter (SITC 2 till 8). Tullsänkningarna kommer att reduce- ra den genomsnittliga tullnivån från 10,5 % — vilken gällde före förhandlingarna — till 6,7 % 1972, då de till fullo skall vara ge- nomförda. Minskningama i de kvantitativa

Förändring av BNP, procent per år Importelasticitet 2

1965—1970 1970—1975 1955—1960 1960—1965

] 960—1965 Norge 5,4 4,4 Danmark 5,1 4,1 Finland 5,2 4,2 Sverige 5,4 3,7 Storbritannien 3,4 2,3 Schweiz 5,3 3,8 Österrike 4,1 4,8 Portugal 6,4 5 ,6 EFTA 4,1 3,0 Västtyskland 5,0 4,5 Nederländerna 5,0 4,9 Belgien 5 , 1 4,2 Frankrike 5,8 5,6 Italien 5,2 6,0 EEC 5,3 5,1 Japan 10,1 12,4 Kanada 5,5 4,5 Förenta staterna 4,8 3,4

4,5 2,0 1,7 3,8 2,2 1,8 4,5 1,6 1,8 3,7 1,9 1,5 2,8 1,8 1,5 3,3 2,1 2,1 4,7 2,1 2,3 7,1 1,5 1,9 3,3 .. . . 4,5 1,9 1,9 4,6 1,7 1,8 4,3 2,6 2,2 5,9 1,5 2,0 5,5 2,4 2,3 5,1 10,0 1,3 1,4 5,5 0,7 1,3 4 1 2 3 1 6

». »:

1 Huvudsakligen OECD-prognoser. 2 ECB:s beräkningar.

importrestriktionerna blev på det hela taget obetydliga och motståndet mot att liberali- sera handeln med jordbruksprodukter och med varor inom vissa skyddade arbetsinten- siva industrier kvarstod.

Med dessa resultat kan trenden att han— deln med högt förädlade industriprodukter växer i snabbare takt än handeln med rå- och stapelvaror väntas bestå och troligen förstärkas under 70-talet. Effekterna av tull— sänkningarna innebär också förskjutningar i handelsutbytet mot varugrupper som krä- ver ett ökat samarbete över gränserna av olika slag. Detta är ett exempel som berör regionala förändringar i handelsutbytet.

Förskjutningar i handeln som innebär re— lativt sett ökad handel inom regioner har länge varit märkbara, men har blivit mera accentuerade genom bildandet av olika in- tegrerade grupper av länder (EEC, EFTA, CMEAI). Integrationen har vad avser han- delsutbytet inneburit att handeln inom grup- perna vuxit i snabbare takt än handeln mel- lan dessa. Specith gäller detta för EEC, som är den mest integrerade enhet som i dag finns. Om dessa förändringar också innebu- rit att det totala handelsutbytet ökat mellan industriländerna sammantagna är däremot

svårt att klargöra. Säkrare är att integra- tionen inneburit att handeln mer och mer koncentrerats till industrialiserade nationer eller grupper av nationer men i mindre grad stimulerats mellan industrialiserade länder och utvecklingsländer. Det kan nämnas att exporten för länder som huvudsakligen ex- porterar råvaror ökat snabbare under SO-ta- let än under 60—talet. Kennedy-ronden bi- drog i mindre utsträckning till att lösa ut- vecklingsländemas handelsproblem, även om tullsänkningarna i någon män kan kom- ma dessa länder till nytta.

De här nämnda tendenserna i världshan- deln kommer sannolikt att fortsätta under 70-talet. Därför kan handelns struktur på- verkas av ökad rörlighet i produktionsfak- torerna, arbete och kapital. Denna process är till orsak och verkan mycket litet känd. Gängse förklaringar till handelns uppkomst och riktning, relativa kostnader, faktorpro- portioner och komparativa fördelar, måste kanske kompletteras med andra.

Utgångspunkten för exportbedömningen är de tillväxtprognoser som för 70-talet och i första hand till 1975 sammanställts inom

1 Council for Mutual Economic Assistance, östländernas ekonomiska samarbetsorgan.

Tabell 3.5:11. Sveriges export exkl. fartyg på olika länder och länderområden 1960— 1969. Procentuell fördelning.

1960 1965 1968 1969 Norge 5,9 7,9 8,6 9,3 Danmark 7,0 9,6 9,7 10,5 Finland 4,2 5,3 4,8 5,6 Norden 17,1 22,8 23,1 25,4 Storbritannien 16,9 13,5 14,1 13,2 Övriga EFTA 3,0 3,9 4,4 4,7 EFTA 37,0 40,2 41 ,6 43,3 Västtyskland 16,3 15,1 12,1 12,1 övriga EEC 17,4 17,8 16,2 17,0 EEC 33,7 32,9 28,3 29,1 ljörenta staterna 6,6 6,4 8,1 6,6 Ovriga OECD 4,0 5,6 5,8 5,8 OECD 81,3 85,1 83,8 84,8 Östländer 4,9 3,9 5,3 4,6 Råvaruländer 13,8 11,0 10,9 10,6 Totalt 100 100 100 100

OECD, samt på historiskt material beräk— nade importelasticiteter. Dessa allmänna förutsättningar återges i tabell 3.5 : 10.

Produktionstillväxten under första delen av 70-talet bedöms bli i stort sett densam- ma som för 60-talet. Sambandet mellan BNP-tillväxt i våra avnämarländer och vår export är dock genom bl. a. varusamman- sättningen så varierande att man därav inte kan dra den slutsatsen att exporten kom- mer att öka i samma takt 1970—1975 som under 60-talet. Som framgår av tabellen fö— refaller dock importelasticiteten inte upp- visa någon klar tendens att förändra sig i ena eller andra riktningen. Multipliceras BNP-tillväxten med importelasticiteten för ett land ger detta ett uttryck för den totala importtillväxten och blir därmed en indika- tor på exportutrymmet.

Sveriges exportutveckling under 60-talet. Eftersom 70—talets handelsutveckling be- döms ha stora likheter med den gångna pe- rioden skall ges en bild av tendenserna i svensk export de senaste 10 åren.

Som framgår av tabell 3.5: 11 visar för- delningen av exporten på olika länder rela- tivt stora förskjutningar under 60-talet. Mest påtagligt är att den andel av expor—

ten som går till större industriländer har minskat, medan motsvarande andel för mindre industriländer ökat.

De största förskjutningarna i exportande- larna gäller för exporten till Norden och exporten till de traditionellt stora avnä- marländerna Västtyskland och Storbritan— nien. Inriktningen av vår export på in- dustriländerna totalt sett har accentuerats på råvaruländernas bekostnad -— ett möns- ter som är generellt för alla industriländer.

Den kraftiga ökning som skett i handeln mellan de nordiska länderna, inte minst un- der 60-talet, framstår vid internationella jämförelser som tämligen unik. Jämför man storleken av handelsutbytet mellan Belgien _Luxemburg och Nederländerna och mel- lan de östeuropeiska länderna är handeln mellan exempelvis Sverige—Norge dubbelt så stor, mätt med ett normerat mått.1 Om handelsströmmarna i Norden, mätt på detta sätt, har värden på 6—10 så har han- delströmmarna inom EEC i allmänhet vär— den omkring 2.

Den svenska exportens förändrade inrikt- ning under 60—talet förefaller vara ganska parallell med förändringen av Sveriges an- delar i olika länderområdens totala import, vilket framgår av tabell 3.5: 12. Detta gäl- ler den vidgade exportmarknaden i Norden och övriga EFTA. Importandelen på Stor-. britannien har ökat trots att en något mins- kad andel av vår export går dit. Detta sam- manhänger med den svaga importutveck- lingen i Storbritannien. Marknadsnedgången på EEC är förenad med en väsentlig ned- skärning av exportandelen till denna mark- nad. Slutresultatet härav är att Sveriges an- del av världsimporten i stort sett hållit sig konstant under 60-talet, såväl totalt som i industriländernas, östländemas och ut- vecklingsländernas import. Sveriges andel av världsexporten och industriländernas export har följaktligen inte heller undergått några större förändringar.

1 En sådan normering kan man erhålla genom att jämföra en viss handelsström mellan två länder med deras totala export respektive import i förhållande till världshandeln, s. k. koefficientmatriser. En normalström har vår- det 1.

Sveriges andel av industriländernas och värl- dens export

Procent 1950 1955 1960 1965 1968 1970 (prel.)

Industri- länderna 2,97 2,84 2,99 3,09 2,94 2,99 Världen 1,80 1,84 2,00 2,13 2,07 2,15

För att närmare kunna fånga in utveck- lingstendenserna är det nödvändigt att stu- dera exporten varu- och länderfördelad. I första hand begränsas uppdelningen till rå— varor respektive färdigvaror. Som råvaror räknas malm, livsmedel, bränslen, skogspro- dukter, icke-järnmetaller samt andra råva- ror. Från färdigvarorna är fartyg, flyg och vapen exkluderade vid jämförelser byggda på svensk exportstatistik.

Råvaruandelen i exporten har minskat under en mycket lång tid, men ännu 1959 var råvaruexporten praktiskt taget lika stor som färdigvaruexporten. Förskjutningen mot ökad andel färdigvaror har gått täm- ligen snabbt, 1965 var proportionerna unge- fär 40—60. För perioden 1965—1970 synes den största förändringen ha skett 1970, bl. a. till följd av minskad malmexport. Till- växten i färdigvaruexporten beräknas 1969— 1970 bli 15,8 %, medan råvaruexporten in- te väntas öka. Fördelningen 1970 mellan färdigvaror och råvaror blir ungefär 35—65. Denna förskjutning bör i och för sig ten- dera att medföra en högre och stabilare ex- porttillväxt, då färdigvarorna dels har hög— re tillväxt och dels är mindre utsatta för konjunktursvängningar. Detta är i synner- het fallet räknat i löpande priser.

Storleken av varuförskjutningarna i ex— porten de sista 10 åren kan också illustre- ras med att skogsprodukternas andel av den totala exporten minskat från 1/3 1959 till knappt 1/4 1970. Verkstadsprodukter— nas andel ökade däremot under samma pe- riod från ca 35 % till 42 %.

Av hela råvaruexporten går drygt 60 % till Storbritannien och EEC. Förändring— arna i råvaruexporten till olika länder har under 60—talet varit ojämn. Exporten till Norden och EEC har dock haft en hög och stabil tillväxttakt. Råvaruexportens andel av

Tabell 3.5:12. Sveriges andel av den totala importen i olika länder (3-årsgenomsnitt) 1959—1968. Procent.

1959— 1964— 1966—— 1961 1966 1968 Norden 12,1 15,4 15,7 Storbritannien 3,5 3,7 3,8 övriga EFTA 1,7 2,2 2,6 EEC 3,8 2,7 2,5 Nordamerika 1,0 1,0 1,1 Japan 0,3 0,4 0,4 Industriländer 2,7 2,7 2,6 Östländer . . 2,8 2,7 Råvaruländer 1,0 0,9 l 0

den totala exporten har minskat för samtli- ga avsättningsområden, men i långsammare takt inom EEC än inom EFTA. Exporten av färdigvaror till EEC har å andra sidan vuxit i långsammare takt än genomsnittet och särskilt i jämförelse med färdigvaruex- porten till Etta. Förskjutningarna i export— sammansättningen har dock varit minst ut— märkande för exporten till de nordiska län- derna. De största förändringarna i export- sammansättningen har alltså gällt exporten till övriga Efta.

Råvaruexporten har ökat något långsam- mare än OECD:s råvaruexport. Sveriges andel av denna sjönk från 3,8 % 1960 till 3,4 % 1968. Tillbakagången gäller främst för exporten till EEC men även till Stor- britannien och råvaruländerna. Här torde sammansättningen ha spelat en stor roll, då Sveriges råvaruexport i detta avseende är helt annorlunda än för OECD som helhet. För färdigvarorna torde skillnader i varu- sammansättningen knappast orsaka några större andelsförskjutningar. Sveriges andel av OECD:s färdigvaruexport har 1960— 1968 pendlat mellan 2,8 och 3,1 % med en svagt stigande tendens. Denna är tydlig, förutom i exporten till Efta, i exporten till Nordamerika, Japan och framför allt till öststaterna. En tillbakagång i andelen av exporten till EEC från 3,1 till 2,4 % och i exporten till råvaruländema från 2 till 1,5 % kan dock noteras.

Exportutvecklingen 1970—1975. Den be— dömning av exportmöjligheterna som pre- senteras här kan i huvudsak sägas vara ba-

serad på en analys av tendenserna på olika exportmarknader för olika varugrupper. Be- räkningarna är uppbyggda på en relativt långt driven varuuppdelning (22 varugrup- per) och länderfördelning (18 länder eller ländergrupper). Detta är gjort för att få en anpassning till analysmöjligheterna. Marknadsstudier, baserade på importfunk- tioner i olika avnämarländer och andels- framskrivningar, har tillämpats för de fles- ta större exportgrupperna som skogsproduk- ter, kemiska produkter, järn och stål, verk- stadsprodukter exklusive transportmedel samt andra färdigvaror. När detta inte be- döms som meningsfullt har andra metoder tillämpats. För exempelvis övriga metaller, personbilar, livsmedel och bränslen har ex- porten behandlats snarast som utbudsbe- stämd och överväganden gjorts med hjälp av försörjningsbalanser.

Sådana här också använts för att ur in— tern resurssynpunkt bestämma exporten av massa och papper, järn och stål, verk- stadsprodukter och i någon mån textilvaror. I övrigt har prognoserna fått göras mer tentativt t. ex. för järnmalm, textilvaror, fartyg och övriga råvaror. Uppgifterna om kapacitetsutvecklingen inom industrin och dess efterfrågan från hemmamarknaden har hämtats från IUI:s bedömningar härom, vilka delvis är baserade på industrienkäten. Resultaten här är i dessa avseenden i stort förenliga med beskrivningen i industriav- snittet 4.4 och bilaga 2.

Vilken utgångspunkt som än har valts är det dock ofrånkomligt att många slag av skönsmässiga skattningar har fått tillgripas på flera punkter. Som nämns i avsnittet om den internationella bakgrunden är prognos- materialet vad beträffar efterfrågeutveck— lingen ganska magert för flertalet viktiga avnämarländer. Det material som finns till- gängligt för bedömning av tillväxten inter- nationellt under 70—talet ger ett intryck av att vila på framskrivningar av observerade trender i utvecklingen. Följaktligen måste en exportprognos baserad på dessa förutsätt— ningar också få starka drag av detta, dvs. skillnaden mellan en ren trendextrapolation och den här presenterade prognosen ver-

kar liten — åtminstone för stora varuaggre- gat.

Med ledning av i huvudsak bedömningar av den internationella efterfrågetillväxten och vissa utbudsrestriktioner har exporttill- växten 1970—1975 beräknats till 7,6 % i volym per år. Vad gäller bedömningen av exporten till länder och länderområden har vissa primära antaganden gjorts. Förvänt- ningar om en ökad europeisk integration och en fortsatt tullavveckling länderna emel- lan enligt resultatet av Kennedyronden för- utsätts, vad avser exporten till EEC, bromsa upp andelsförlusterna. Effekterna härav tor- de däremot inte bli lika stimulerande på exporten till EFTA. Det ligger nära till hands att tänka sig att andelarna för icke- EFTA-länder av importen till EFTA skall vaxa.

För det nordiska handelsutbytet är in- byggt ett allmänt antagande om en fort- satt utvidgning, om än i något långsamma- re takt än tidigare. Den gynnsamma ut- vecklingen under 60-talet sammanhängde åtminstone delvis med tullavvecklingarna in- om EFTA. Man kan också peka på att Sve— riges andel av importen till de nordiska länderna nu för flera varugrupper nått en betydande storlek, om 20 % och mer. Här kan man i flera fall fråga sig hur stora möjligheter svensk industri har att kunna förse ett utvecklat industriland med den mångfald av differentierade produkter som efterfrågas. Sannolikt finns en »naturlig» gräns för de svenska importandelarna be- roende på efterfrågans inriktning och den svenska industrins struktur. Sammanfatt- ningsvis kan man säga att vår bedömning av handeln inom Västeuropa bygger på att denna i mindre utsträckning än tidigare kommer att präglas av förskjutningar mot respektive handelsblock.

För exporten till östländer och råvaru— länder har de utbudsbegränsningar som be- räknats föreligga för olika sektorer fått en större genomslagskraft. Beräkningarna ger en exportökning 1970—1975 till östländer och råvaruländer som understiger såväl trenden för 60-talet som utvecklingen un- der 1965—1970. Underlaget för denna be-

Tabell 3.5:13. Sveriges expert på länder och länderområden 1960—1975. Förändring ivo- lym, procent per år.

Faktisk Avsättnings- utveckling utrymme —— (BNP x im- portelasti— citet) 1960— 1965— 1970—— 1965 1970 1975 Norden 13,4 9,0 7,8 EFTA 10,4 9,0 6,8 EEC 7,6 6,4 9,4 Förenta staterna 5,8 9,0 8,2 OECD 9,2 8,1 8,0 Östländer 5,0 1 1,2 7,0 Råvaruländer 0,9 8,9 6,0 Hela världen 7,9 8,3 8,2 Anm. För östländer och råvaruländer har särskilda beräkningar över avsåttningsutrym- me gjorts.

dömning är dock osäkert vilket fått till följd att exportutvecklingen dit troligen un- derskattats. Exportökningen till Norden, EFTA och EEC beräknas bli något snabba- re jämfört med perioden 1965—1970 men däremot inte i förhållande till 60—talets för- sta hälft. För exporten till Förenta staterna ger beräkningarna en ökningstakt som nå- got överstiger trenden för 60-talet.

I tabell 3.5: 13 redovisas beräkningar över avsättningsutrymmet för den svenska expor- ten. De bygger på beräkningar över län- dernas totala importtillväxt (BNP-tillväxten multiplicerad med de i tabell 3.5: 8 an— givna importelasticiteterna) och antagandet att Sveriges export utvecklas därefter. En sammanvägning av den på detta sätt beräk- nade exporten till OECD-länderna ger en exporttillväxt på 8 % per år för prognos- perioden. En exportökning dit av denna storlek skulle alltså innebära att Sveriges marknadsandel i OECD-ländernas import totalt sett blir oförändrad.

Det antagna avsättningsutrymmet på öst- länder och råvaruländer bygger på andra överväganden. Några säkra bedömningar om östländemas import under den närmas— te perioden går inte att få, men de beräk- ningar som gjorts inom ECE1 tyder på att östländemas importefterfrågan från mark-

nadsekonomiema kommer att öka med 6— 9 % per år. Importmöjligheterna för råva— ruländema är likaså mycket svårbedömda. UNCTAD2 har uppskattat råvaruländernas realiserbara importbehov 1970—1975 till ca 6 % årlig tillväxt vilket är högre än tren- den 1955—1968 på 4,4 %. Antar man att utrymme finns för en ökning av exporten till råvaruländema och östländema motsva- rande 6 % respektive 7 % per år skulle det finnas ett avsättningsutrymme för en svensk exportökning på 8,2 % per år. Exporten till östländema har tidigare vi- sat en påtaglig känslighet för det inhemska kapacitetstrycket. Den höga exportökning- en dit 1965—1970 berodde främst på en kraftig expansion av verkstadsexporten. Även i exporten till råvaruländerna spelar verkstadsprodukterna en nyckelroll. De- ras andel av vår totala export dit uppgick 1969 till ca 60 %. Den snabba bistånds- ökningen till utvecklingsländerna under 5- årsperioden gör att man här torde kunna förutsätta en likaledes snabb exporttillväxt. I bedömningarna över exportutveckling— en för olika varugrupper (tabell 35:14) är de tidigare nämnda utbudsfaktorerna be- aktade. För exporten av råvaror har räk- nats med en årlig ökningstakt på 5,9 %, vilket är en snabbare tillväxt än under 60- talet. Denna kan till stor del hänföras till exporten av papper och trävaror. Den be- räknade ökningen i trävaruexporten på 5,3 % per år förutsätter troligen fortsatta andelsvinster på de viktigaste marknader- na. Även exportökningen av massa och pap- per är byggd på fönrtsättningar att efter- frågetillväxten i Västeuropa väl utnyttjas. Avsättningsmöjligheterna inom Östeuropa har å andra sidan troligen beräknats i un- derkant med den här antagna exporttillväx- ten. Som framgår av tabellen har beräk- ningarna givit till resultat att massaexpor- ten ökar i långsammare takt och pappers- exporten i snabbare takt jämfört med 60— talet. Det beror bl. a. på att kapaciteten i avnämarländemas egen pappersproduktion

1 Economic Commission of Europe. * United Nations Conference on Trade and Development.

Tabell 3.5:14. Sveriges export fördelad på varugrupper 1970—1975. Förändring i volym, procent per år.

1969 Milj. kr. 1960— 1965— 1970— (1968 års priser) 1965 1970 1975 Trävaror 1 548 0,7 4,3 5,3 Rundvirke 207 17,9 8,3 5,3 Massa 2 300 3,0 2,7 2,8 Papper 2 687 7,0 8,4 9,4 Järnmalm ] 244 4,9 4,2 6,1 Livsmedel 813 6,0 2,5 5,3 Övriga metaller 765 2,9 9,7 5,7 Bränslen 331 13,7 24,3 0,0 Övriga råvaror 481 6,6 0,4 3,2 Råvaror totalt 10 375 4,5 5,5 5,9 Kemiska produkter 1 224 14,0 16,3 12,1 Järn och stål 2 451 10,8 10,1 8,0 Personbilar 1 163 12,4 17,4 7,4 Verkstadsprodukter exkl. bilar 9 345 8,9 10,5 8,4 Textilvaror 979 16,0 15,0 12,8 Andra varor 1 347 9,5 12,4 9,9 Färdigvaror 16 509 10,0 11,7 9,0 Export exkl. flygplan, vapen och fartyg 26 885 7,5 9,3 7,9 Flygplan och vapen 103 —2,7 —1,3 ——0,4 Fartyg 1 508 15,0 ——3,4 1,0 Total export 28 495 7,9 8,3 7,6

beräknas öka förhållandevis svagt.

De inhemska kapacitetsproblemen synes vara mest markerade inom massa- och pap- persindustrin. För att exporten av massa och papper skall kunna öka i den här beräkna— de takten är det nödvändigt att produktions- kapaciteten inom denna sektor snabbt byggs ut. För övriga skogsprodukter, sågade trä- varor och rundvirke, torde kapacitetspro— blemen, om sådana finns, ligga på råva- rusidan. En stark efterfrågetillväxt inom Sverige kan inkräkta på exportutrymmet, ef- tersom den möjliga avverkningsvolymen är begränsad.

För järnmalmsexporten ger beräkningar— na en utskeppning om 37 milj.ton 1975 mot ca 29 milj. ton 1970. Förändringen lig- ger något under den trendmässiga tillväx- ten för 60-talet. Närheten till avsättnings- marknaderna och säkerheten i leveranser- na torde även i fortsättningen starkt bidra- ga till den svenska malmens konkurrens- kraft. Dessutom kan man förutsätta att den svenska malmens metallurgiska attraktivi- tet förbättras genom att produktionsökning- en till stor del kommer att utgöras av fos- forfattig malm, bl. a. i form av kulsinter.

För färdigvaruexporten beräknas tillväxt- takten bli 9,0 %, vilket är en minskning med ca två procentenheter jämfört med 60- talet. Verkstadsprodukterna svarar för hu- vuddelen av färdigvaruexporten, eller ca 60 %. Osäkerheten i kalkylerna över ex— portutrymmet för dessa produkter är myc- ket betydande sett i absoluta tal, vilket är besvärande med tanke på dessas betydelse för jämvikt i bytesbalansen. Av verkstads— exporten, exklusive personbilar, svarar in- vesteringsvaror för drygt 60 %, medan ca 30 % består av insatsvaror till industrin och ungefär 5 % utgör konsumtionsvaror. Denna fördelning verkar svagt negativt i förhållande till importtillväxten inom våra viktigaste avsättningsområden då in- satsvarorna har den starkaste tillväxten me- dan importelasticiteten med avseende på maskininvesteringarna är förhållandevis låg. Beträffande vår andel av den beräknade importen till EFTA och EEC har några större förändringar inte förutsetts äga rum. För de transoceana industriländerna förut— ses fortsatta mindre andelsförluster bl.a. till följd av konkurrensen från Japan och den starka ökningen i handeln mellan För-

Järn och stål är en annan viktig export- varugrupp med förhållandevis kraftig ned- gång i exporttillväxten. Den bedömning- en grundas bl.a. på att det inte förutsätts möjligt att öka importandelarna i de nor- diska länderna samma takt som tidiga- re. För kemiska produkter och för person- bilar har det varit möjligt att mer direkt ta hänsyn till kapaciteten vid bedömningen av exporttillväxten. Exportutrymmet för olika konsumtionsvaror, som textilvaror och va- ror inom gruppen övriga varor, kan förmo- das vara större än vad prognoserna indike- rar. Kännetecknande för denna export är att länderinriktningen är snäv, med huvud- saklig avsättning på den nordiska markna— den, och att exportföretagen är många och små. Om dessa företag kan stimuleras att söka sig ut på nya exportmarknader, i för— sta hand EEC, bör tillväxten för varugrup- perna kunna öka inte obetydligt.

Avslutande synpunkter. Bland de fakto- rer som bestämmer den svenska exportut- vecklingen de närmaste fem åren har en- dast ett fåtal kunnat systematiskt beaktas. Förutom efterfrågetillväxten utomlands och förändringarna i exportindustrins kapaci- tet inom landet, påverkas exportförutsätt- ningarna av ett flertal andra förhållanden, t. ex. kostnadsutvecklingen i relation till ut- landet, integrationen i Västeuropa etc.

För vissa produkter har det varit möjligt att simultant göra både en export— och importbedömning. Då större delen av vår utrikeshandel sker med likartade varor så- väl på export- som importsidan är det svårt att veta om en viss produktionsökning ger importsubstitution eller exportökning. Des- sa förhällanden är särskilt markerade be— träffande verkstadsprodukter, järn och stål samt textilvaror. Hur produktionskapacite- ten spelar in i dessa bedömningar har där- för inte kunnat klargöras på ett tillfreds- ställande sätt. Erfarenheterna framför allt från 60-talets andra del tyder på att efter— frågan i utlandet inte är fullt så utslagsgi- vande för exporttillväxten som man tidiga- re ansett. Variationerna i utvecklingen av importen är exempelvis större än för expor-

ten, vilket bl. a. beror på att kapacitetsta- ket bromsar exporttillväxten vid en snabb stegring i efterfrågan samtidigt som det ger upphov till ökad import.

En konjunkturnedgång får, vad avser ex- porten, sannolikt störst effekt på exporten av råvaror, men även verkstadsexporten med sin höga andel investeringsvaror är känslig härför. Möjligheterna att bättre spri- da exporten på flera marknader för att mot- verka denna effekt blir då betydelsefulla och en ökad export till öststater och råvaru- länder kan kanske förutsättas. Det import- bortfall som man kan räkna med vid en konjunkturdämpning kan därför vara till— räckligt för att ge en förbättring i handels— balansen. Av stor betydelse för importut- vecklingen blir den minskning i lagerinves- teringama, som kan väntas under de när- maste åren. Ett utpräglat högkonjunktur- läge kan å andra sidan, som tidigare erfa. renheter visar, ge kraftiga handelsbalans- underskott genom att importen ökar snab- bare än exporten. Möjligheterna att upp- fylla handelsbalanskraven blir därför myc- ket beroende av konjunkturförloppet till 1975. Därtill kommer att förutom expor- tens och importens reala utveckling, för- ändringar i bytesförhållandet (terms of trade) får direkta effekter på handelsbalan- sen.

Terms of trade för råvaror uppvisar ett påtagligt konjunkturellt förlopp. Åren 1951, 1955, 1961, 1965 och 1970 var mest för- delaktiga. Beträffande 1970 torde en för- bättring på ca 2 % i förhållande till 1969 kunna påräknas. Råvarorna i exporten sy- nes reagera kraftigare än importråvarorna på konjunkturuppgångar och motsatsen gäl- ler under avsaktningsperioder. Tendenser till stagnerande eller fallande råvarupriser förmärks nu i världshandeln, medan pri- serna på de svenska exportråvarorna lig- ger kvar på en hög nivå. Enligt det tidiga- re mönstret i terms of trade för råvaror kan detta innebära att man får en försäm- ring för dessa varor någon gång mellan 1971 och 1975. Å andra sidan förefaller marknadsläget för några viktiga varugrup— per, nämligen skogsprodukter samt järn och

stål, globalt sett vara bättre 1970 än 1965. Detta kan, förutom goda avsättningsförhål- landen, ge en stabilare prisutveckling än den som rådde efter 1965. För färdigva- rorna kompliceras bedömningen av att pris— indexserierna är felaktiga i okänd utsträck- ning, vilket bl. a. sammanhänger med att en- hetsprisindex kommer att omfatta kvalitets- förskjutningar, vilket är särskilt påtagligt för verkstadsprodukterna. I viss mån bör dessa effekter ta ut varandra i terms of trade. För fartyg gäller också att avsätt- ningsförhållandena är bättre 1970 än tidiga- re under 60-talet.

Antas den tidigare trendmässiga förbätt- ringen fortsätta skulle denna motverka en eventuell försämring på råvarusidan. Om detta räcker till för att totala terms of trade skall förbli oförändrade 1975 jämfört med 1970 oberoende av en konjunktureffekt är däremot svårt att bedöma.

Sätter man den erforderliga förbättring- en i handelsbalansen i relation till utfallet under 50- och 60-talen framstår denna som anmärkningsvärd. Försvagningen av han- delsbalansen vid mitten av (;O-talet sam— manhängde sannolikt delvis med den snab— ba strukturomvandlingen i näringslivet. Där- vid slogs en mindre konkurrenskraftig produktion ut och ersattes till stora delar av billigare import. Denna del av struktur- omvandlingen tenderade troligen att gå snabbare än exportindustrins utbyggnads- takt. Av stor betydelse för handelsbalan- sens utveckling är hur dessa sidor av den strukturella förändringen inom näringslivet fortskrider under 70-talet. Kapaciteten in- om exportindustrin tror vi kommer att växa snabbare än tidigare, medan för den andra delen av omvandlingen utvecklingen är mer svårbedömd. De tidigare nämnda uppgif- terna om importens andel av efterfrågans tillväxt under prognosperioden jämfört med 1965—1970 synes sannolikt förutsätta en läg— re nedläggningstakt för mindre konkurrens- kraftig industri. Förbättring i handelsbalan— sen förutsätts alltså ske inte bara genom omfördelning av resurser utan också genom att den importkonkurrerande industrin stärks.

Även om det föreligger betydande osä- kerhetsmoment i bedömningarna av export- utrymme och importutveckling ligger det inget anmärkningsvärt i att, sett från av— sättningssidan, exporten skulle kunna sti- ga en eller ett par procentenheter snabba- re än importen över en 5-årsperiod. Svå- righeterna är, som framhålls i kapitel 1, knutna till de interna resursfördelningspro- blemen. Antar man att en konjunkturdämp- ning inträffar de närmaste åren bör man genom en sjunkande importstegring dock räkna med en automatisk förbättring i han- delsbalansen. Problemen från avsättnings- sidan är att, förutom att finna avsättning för en fortsatt snabb exporttillväxt under en konjunkturdämpning, söka bibehålla en exportökning som är större än importök- ningen vid en följande konjunkturuppgång.

3.6 Investeringar

3.6.1 Investeringar i fast realkapital

De uppgifter som insamlats om företags och myndigheters investeringsplaner har inte utan vidare kunnat läggas till grund för våra kalkyler över den kommande investerings- utvecklingen. Dessa uppgifter har som när— mare framgår av de olika näringsgrensav- snitten i kapitel 4 fått kompletteras med expertbedömningar. Man har i vissa fall vid bedömningen utgått från de erfarenhets- mässiga sambanden mellan produktion och insats av kapital. Denna typ av kalkyler har blivit möjlig att göra genom att vi, till skillnad från tidigare långtidsutredningar, nu har tillgång till beräkningar över kapi- talstockarna inom de olika näringsgrenarna. Generellt gäller att investeringskalkylerna i flertalet fall fått göras på grundval av gans- ka allmänna överväganden. De är därmed tyvärr relativt osäkra. Detta har bl. a. lett till att vi inte kunnat ange vilka skillnader i investeringsanspråk som uppkommer i de olika alternativen för extern balans. Sam- ma investeringssiffra har använts i samtliga fall.

En summering av de bedömningar och

Mellan åren Mellan perioderna 1961— 1966— 1965 1970 och och 1965— 1970— 1966— 1971— 1970 1975 1970 1975 Jordbruk, skogsbruk m. m. —l,9 2,1 3,1 1,0 Industri 3,0 6,5 2,7 5,2 El, gas, vatten och avlopp 6,2 5,5 5,1 5,9 Byggnadsverksamhet 2,7 3,8 1,9 4,9 Summa varu- och kraftproduktion 3,1 5,6 3,2 4,9 Varuhandel —1,8 3,0 1,1 1,7 Samfärdsel 2,8 4,9 4,3 3,5 Fastighetsförvaltning 2,5 —0,5 4,8 0,4 därav: permanenta bostäder 2,6 —2,0 4,9 —0,8 Privata tjänster 6,1 5,9 8,6 5,2 Offentliga tjänster 9,0 3,0 10,8 4,9 Summa tjänsteproduktion 3,6 2,3 5,6 2,5 Totalt 3,4 3,5 4,7 3,5

kalkyler som gjorts för utvecklingen av brut— toinvesteringarna 1970—1975 inom olika områden av samhällsekonomin pekar på en årlig volymmässig tillväxt om 3,5 % (tabell 3.6: 1). Trots att de totala investeringarna väntas öka i relativt långsam takt beräknas den samlade kapitalstocken öka snabbt. Or- saken till detta är att investeringarna nu ligger på en hög nivå.

Den kalkylerade investeringstillväxten på 3,5 % per år under prognosperioden är un— gefär lika hög som 1965—1970, men betyd- ligt långsammare än 1960—1965 då in- vesteringarna ökade med 6,5 % per år. Ställs de adderade investeringarna under pe- rioden 1971—1975 i relation till investering- arna för 1966—1970 blir den årliga volymök- ningen likaledes 3,5 %. En liknande jäm- förelse mellan perioderna 1961—1965 och 1956—1960 samt 1966—1970 och 1961— 1965 ger högre årlig ökningstakt, 6,7 % respektive 4,7 %. Utvecklingsbilden blir så- ledes ungefär densamma vid en jämförelse av de totala investeringarna mellan olika är som mellan olika perioder.

Investeringskvoten, dvs. investeringarnas andel av bruttonationalprodukten, ökade från 19,2 % 1950 till 24,2% 1967. 1968 bröts den uppåtgående trenden och investe-

ringskvoten har sedan dess fortsatt sjunka. För prognosperioden innebär kalkylen en minskning av investeringskvoten, från knappt 23 % 1970 till 21,5 % 1975.

En summering av de olika näringsgrenar- nas investeringar i å ena sidan byggnader och anläggningar och å andra sidan maski- ner 1970—1975 resulterar, som man kan se av tabell 3.6: 2, i en årlig volymmässig tillväxttakt på 2,5 % respektive 5,5 %. Un- der prognosperioden beräknas således ma- skininvesteringarna öka betydligt snabbare än byggnadsinvesteringama.

Den, jämfört med närmast föregående S-årsperiod, ungefär oförändrade öknings- takten för bmttoinvesteringarna 1970— 1975 döljer rätt markanta skillnader i ut- vecklingstakt för vissa näringsgrenars inves- teringar. Som framgår av tabell 3.6: 1 öka- de investeringarna 1965—1970 inom de va— ru- och kraftproducerande sektorerna och tjänstesektorerna i samma takt. 1970- 1975 däremot har de varu- och kraftprodu- cerande sektorernas investeringar bedömts öka mer än dubbelt så snabbt som tjänste- sektorernas, 5,6 respektive 2,3 % per år. Bakom den snabbare tillväxttakten för först- nämnda sektorer ligger främst en investe— ringsökning inom industrin på 6,5 % per år

Tabell 3.6:2. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1965—1975 med fördelning på byggnader och anläggningar resp. maskiner. Förändring i volym, procent per år.

Milj. kr., löpande

priser 1969 1965—1970 1970—1975 Byggnader Byggnader Byggnader och och och anlägg- anlägg- anlägg- ningar Maskiner ningar Maskiner ningar Maskiner Jordbruk, skogsbruk m. m. 379 944 2,6 —4,4 1,9 3,6 Industri 1 959 4 221 0,9 4,0 6,5 6,5 El, gas, vatten och avlopp 2 612 314 6,6 3,7 4,6 11,4 Byggnadsverksamhet 125 828 ——4.9 4,1 2,0 4,1 Summa varu- och kraftproduktion 5 075 6 307 3,4 2,5 5,1 5,9 Varuhandel 661 881 —4,2 0,1 3,3 2,8 Samfärdsel 3 143 1 859 1,0 5,9 4,6 5,3 Fastighetstörvaltning 9 659 17 2,5 32,0 —0,5 — därav: permanenta bostäder 8 122 —-— 2,6 _ —2,0 — Privata tjänster 664 717 5,6 6,5 5,9 5,9 Offentliga tjänster 3 635 975 9,3 8,0 2,7 4,1 Summa tjänsteproduktion 17 762 4 449 3,3 5,0 1,6 4,6 Totalt 22 837 10 756 3,3 3,4 2,5 5,4 1970—1975 mot endast 3,0 % per år De förhållandevis återhållsamma resurs- 1965—1970.

Utvecklingen av industrins investeringar är svårbedömd. Enligt Industriens utred- ningsinstituts (IUI) enkätundersökning skul- le en kraftig nedgång vara att vänta under prognosperioden. Erfarenheter från tidigare industrienkäter har emellertid visat att före- tagen normalt underskattar det framtida in- vesteringsbehovet. En bidragande orsak kan vara att många företag har fixerade investeringsplaner enbart på 2 år 3 års sikt. Att investeringsnivån fram till 1973 angetts ligga högre än för hela prognosperioden kan möjligen tas som ett belägg härför.

Med olika metoder, som mer ingående beskrivs i avsnitt 4.4, har man försökt ringa in en trolig investeringstillväxt. I våra kalkyler har investeringarna (exkl. miljö- vårdsinvesteringar) inom industrin mot bak- grund av målet för bytesbalansen förutsatts behöva öka med 6 % per år i volym 1970— 1975. Samtidigt beräknas även miljövårds- investeringarna inom industrin öka snabbt, vilket medför att industrins totala investe- ringar torde öka med ytterligare 0,5 pro- centenhet, dvs. 6,5 % per år.

krav som ställs från investeringsområdet 1970—1975 beror i inte ringa utsträckning på att ett omslag förutsetts för bostadsin- vesteringarna, från en ökning 1965—1970 på ca 2,5 % per år till en minskning 1970—1975 på 2 % per år.

När det gäller bostadssektorns framtida utveckling föreligger två separata bedöm- ningar. Den ena är bostadsstyrelsens utred- ning om bostadsbyggandets behov på längre sikt. I första hand anger den ett behov ut- tryckt i lägenheter och rumsenheter 1975 och 1980. Den andra är Industrins utred- ningsinstituts prognos för bostadskonsum- tionens utveckling. Av avsnitt 4.9, där prognoserna beskrivs och jämförs, framgår att bostadsstyrelsens bedömning som ger en ökning på drygt 2% per år 1970—1975 knappast går att realisera. Beräkningar gjorda med utgångspunkt från IUI:s kon- sumtionskalkyl ger å andra sidan en minsk- ning i bostadsinvesteringarna under pro- gnosperioden.

Den bedömning av bostadsinvesteringar- nas utveckling som vi gjort baseras på att tidigare tendenser vad gäller hushållsbild-

ning, befolkningsstruktur och urbanisering kommer att bestå. Dessa tendenser ställer krav på en ökning av bostadskapitalet, om än i långsammare takt än under 60-talet. Med hänsyn till den mycket höga nivå för bostadsinvesteringarna som uppnåddes un- der 60-talets senare hälft kan denna ökning av bostadskapitalet komma till stånd, trots en minskning av bostadsinvesteringarna med 2 % per år 1970-1975. Osäkerheten i den- na siffra hänger inte minst ihop med att det är svårt att bedöma saneringen av äldre bo- stadsområden.

Vatten- och avloppsanläggningarna är del- vis följdinvesteringar till bostadsbyggandet. Om det tidigare sambandet mellan dessa in- vesteringar gäller, skulle investeringarna i vatten och avlopp öka endast 0,5 % per år 1970—1975 mot en 5 % per år 1965—1970. Ökade krav på vattenrening o. dyl. har emellertid bedömts höja ökningstakten till 2 % per år 1970—1975.

Förutom nedgången i bostadsinvestering- arna påverkas tjänstesektorernas lägre till- växttakt av en förutsedd markant uppbroms- ning i investeringstillväxten för de offent- liga tjänsterna. För 1970—1975 förutses för denna sektor en investeringsökning som är 1/3 av ökningen 1965—1970 (3 % per år resp. 9 % per år). Det är framför allt en påtaglig avsaktning i investeringsökningen för de tyngst vägande områdena, utbild- ning och sjukvård, som orsakar skillnaden i tillväxttakten.

Undervisningsväsendets expansion under 60-talet beror i huvudsak på de stora re- former som genomförts. Bl.a. har grund- skolan införts och därmed nioårig skolplikt. Grundskolan skall enligt planerna vara ge- nomförd i hela landet läsåret 1972/ 73. Un- der 70-talet väntas vidare en väsentlig ut- byggnad av vuxenutbildningen. Detta har emellertid inte bedömts leda till någon större investeringsökning under första hälften av 70-ta1et. I dag använder vuxenutbildningen grund- och gymnasieskolans lokaler och ut- rustning, men vid en stark utbyggnad torde vuxenutbildningen medföra ett ökat investe- ringsbehov.

Under 60—talet har även hälso- och sjuk-

vården byggts ut i snabb takt. Enligt pla- nerna väntas en fortsatt snabb utbyggnad framför allt i början av prognosperioden. En genomgång av planerna och deras kon- sekvenser beträffande arbetskraft och finan- siering har lett till slutsatsen att den plane- rade utbyggnaden inte till fullo kan reali- seras. Som framgår av avsnitt 4.12.4 ger det historiska sambandet mellan sjukvårds- konsumtionen och kapitalstocken till resul- tat att investeringarna skulle behöva öka med endast 2 % per år 1970—1975 för att den kalkylerade årliga konsumtionsökningen på 5,5 % skall kunna genomföras.

En motsvarande eller i vissa fall ytterli- gare accentuerad skillnad mellan de ovan redovisade näringsgrenarnas investeringsut- veckling framkommer vid en jämförelse mellan perioderna 1961—1965 och 1966— 1970 respektive 1966—1970 och 1971— 1975.

I diagram 3.6:1 redovisas den volym— mässiga investeringsutvecklingen 1960— 1975 inom olika näringsgrenar. I varje del- diagram är även inritad volymutvecklingen för de totala investeringarna. Det kan no- teras att investeringsökningen inom sekto- rerna vatten och avlopp, privata samt of- fentliga tjänster har varit snabbare 1960— 1970 än för totalen. Bland dessa sektorer beräknas denna tendens hålla i sig endast för de privata tjänstemas investeringar även under prognosperioden. Väg- och gatubyg- gandet följer i stort sett den totala inves- teringsvolymutvecklingen under hela perio- den 1960-1975.

Tabell 3.6: 3 visar hur de olika närings- grenarnas andel av de totala investeringarna har förändrats 1950—1970 och bedöms för- ändras 1970—1975. Investeringsandelarna är beräknade i 1959 års prisnivå. Andelsför- skjutningama speglar således respektive sek- tors volymförändring i relation till totalens.

De tyngst vägande investeringsområdena är, som framgår av tabell 3.6: 3, industrin, samfärdseln och bostäderna. Den kraftiga expansionen inom utbildning och sjukvård under 60-talet har lett till att investeringarna inom de offentliga tjänsterna har ökat mar- kant. Samfärdseln och de offentliga tjäns-

= 100. Log. skala.

Jordbruk, skogsbruk och fiske

200 _,- 150 - -- '_i—r'” / 100 *I | , 1960 1965 1970 1975 El-, gas- och värmeverk 200 150 — 100 — &) I I 1960 1965 1970 1975 Byggnadsverksamhet 200 150 _ ,, 100 | 1960 1965 1970 1975 Samfärdsel (inkl vägförvaltningl 200! , , 150— ,*__'/4_ ff &".

1960 19,65 1970 1975

Industri

250 200- .4

150.— ___—»

100 f , . 1960 1965 1970 1975

Vatten och avlopp

250- 200 - ,

150— ,/"'

100 . 1960 1965 1970 1975

Varuhandel 2001 ,

150" ./ '"

1oo . , 1960 1965 1970 1975

Väg- och gatuförvaltning

2501 2001"

150—

1960 1565 1570 1975

Permanenta bostäder

200

150—

100

1960 1965 1970

Privata tjänster

1975

350 300 —

250 '

200—

150— .»"—/'

100

1960 1965 1570

1975

Offentliga tjänster

350 300 '

250 —

200—

150—

100 / 1960

19%5

Totala investeringar

1570

1975

200

150—

100

1960

1955

Anm: I diagrammen har de totala investeringarna lagts in-sorn en tunt streckad linje.

1é7o

1975

Tabell 3.6:3. Bruttoinvesteringarnas fördelning 1950—1975. Procent av totala bruttoinveste- ringar, 1959 års priser.

Genomsnittligt under perioden 1961— 1966— 1971— 1950 1960 1965 1970 1975 1965 1970 1975 Jordbruk, skogsbruk m. m. 7,1 4,3 5,2 4,1 3.8 4.6 4,3 3.9 Industri 27,0 21,3 20,1 19,7 22,6 21,5 19,5 21,3 El, gas, vatten och avlopp 9,5 9,3 8,0 9,1 10,0 8,3 8,4 9,5 Byggnadsverksamhet 2,3 3,4 3,3 3,2 3,3 3,4 3,0 3,2 Summa varu- och kraftproduktion 46,0 38,3 36,6 36,0 39,6 37,9 35,2 37,9 Varuhandel 3,3 5,2 6,4 4,9 4,8 6,2 5,2 4,8 Samfärdsel 16,3 19,8 15,5 15,1 16,2 16,6 16,3 16,4 Fastighetsförvaltning 26,4 25,4 27,0 25,8 21 ,2 26,4 26,5 22,7 därav: permanenta bostäder 23,7 21,2 22,3 21,4 16,3 22,0 22,2 18,0 Privata tjänster , 2.7 3.7 4,1 4,6 3,4 4,1 4,4 Offentliga tjänster 6,4 8,5 10,8 14,0 13,6 9,6 12,7 13,8 Summa tjänsteproduktion 54,0 61,7 63,4 64,0 60,4 62,1 64,8 62,1 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100

terna tar i dag i anspråk ungefär lika stor del av de totala investeringarna. Samman- lagt utgör de fyra ovan nämnda sektorernas investeringar ca 70 % av totalen.

Industrins andel har pendlat mellan 20 och 27 % under perioden 1950—1970. Den största andelen noterades 1950. Därefter har den i stort sett legat omkring 20 % . Un- der progn05perioden däremot beräknas den öka till 22,5 % 1975.

Samfärdselns andelsutveckling visar ett något lugnare förlopp än industrins. Un- der 50-talet låg andelen omkring 20 %, för- utom för 1950. 60-talets kvot har legat på en något lägre nivå. För 1975 beräknas an- delen uppgå till ca 16 %.

Det är först under prognosperioden som bostadssektorns andel av de totala investe- ringarna visar en mer märkbar minskning. Nedgången har bedömts bli 5 procentenhe- ter, medan minskningen mellan 1950 och 1970 stannade på drygt 2 procentenheter.

Den mest påfallande andelsökningen upp- visar de offentliga tjänsterna. Deras andel uppgick till 6,5 % 1950, ökade till 8,5 % 1960 och ytterligare med närmare 5,5 pro- centenheter till 14,0 % 1970. Fram till 1975 beräknas andelen ungefär ligga kvar på 1970 års nivå. Bakom andelsökningen ligger som nämnts den snabba utbyggnaden av undervisningsväsendet och sjukvården. Det är också den förutsedda uppbroms- ningen i utbyggnadstakten inom dessa om- råden, som leder till att investeringsande- len för de totala offentliga tjänsterna un- gefär förblir oförändrad fram till 1975.

Andelsmönstret blir i stort detsamma, som det ovan relaterade, om man jämför sektorernas sammanlagda investeringar un- der olika perioder med totalens. För sam- färdselns del visar perioden 1951—1955 den största andelen (20,5 %). Därefter sker en successiv andelsminskning. Genomsnitt- ligt för perioden 1971—1975 beräknas den- na andel uppgå till ca 16,5 %, dvs. unge- fär samma som för perioden 1966—1970.

Prognosen för bostadsinvesteringarna in- nebär att deras andel 1975 uppgår till 16,3 %, dvs. en nedgång på ca 7,5 procent- enheter från 1950. Mellan perioderna 1951

—1955 och 1971—1975 stannar nedgången vid ca 4,5 procentenheter.

För de offentliga tjänsterna beräknas in- vesteringsandelen öka med en procentenhet mellan perioderna 1966—1970 och 1971— 1975. Utvecklingen mellan 1970 och 1975 däremot visar en svag andelsminskning.

3.6.2 Lager

Vid ekonomisk tillväxt måste resurser av— sättas till ökad lagerhållning av råvaror, varor i arbete samt färdigvaror. Sett över perioden 1953—1970 har i genomsnitt 35 % av den årliga ökningen i bruttonationalpro- dukten använts till lageruppbyggnad och således undandragits konsumtion och inve- stering i fast realkapital. — Av stor bety— delse är emellertid att lagervolymen ökat klart långsammare än produktionen: på 50— talet användes sålunda ca 40% av den årliga BNP-ökningen till lageruppbyggnad, medan motsvarande siffra under senare de- len av 60-talet var ca 30 % .

Ett flertal faktorer torde ha medverkat till att bringa ned lagren i förhållande till den producerade och omsatta varumäng- den. Införandet av exempelvis processtyr- ning i planeringen, förbättrad distribution av produktion och lagerhantering torde här- vidlag verksamt ha bidragit. Vidare synes utvecklingen mot större produktlonsenheter samt den ökade integrationen i näringslivet skapat förutsättningar för en rationellare la- gerhållning. De förskjutningar i sektorsam— mansättningen som skett under 60-ta1et och som inneburit en ökad andel för de tjänste- producerande sektorerna utgör en ytterligare förklaring till att den totala lagerhållningen i ekonomin reducerats relativt produktions- utvecklingen.

För att studera omfattningen av och styr- kan hos dessa faktorer har vi gjort ingående trendstudier av samvariationen mellan pro— duktion och lager. För detta ändamål har årliga lagerkvoter beräknats för perioden 1955—1970 genom att lagerstocken inom olika områden och på olika stadier av pro— duktion och distribution ställts i relation till produktionen inom berörda näringsgre-

Diagram 3.6:2. Lagerstocken i procent av produktionen, totalt och inom vissa sektorer 1956—1975. 1959 års priser.

% Råvarulager i industrin 65 60 . 55 % Totala lagren Väx 50 50 sx 48 (A 45 X Å is 46 40 "» 44 —_ ,35 s* 42 * MI 30 * "å ** & å 40 ** 25 ' å 38 1956 60 64 68 72 75 20 1956 60 64 68 72 75 % Lageri detalj- och partihandel 160 % Färdigvarulageri industrin 30 150 Kv » 28 _ 140 *—._ ' & A N N 26 _— 130 s_ 24 7 ** 120 N*— V— _ *— ää— 22 110 100 1956 60 64 68 72 75 1956 60 64 68 72 75 '.

nar. Ett urval av dessa trendberäkningar re- dovisas i diagram 3.6: 2.

Lagerutveckiingen under den framförlig— gande S-årsperioden blir beroende dels av produktionsnivån inom olika näringsgrenar, dels av i vilken utsträckning ovannämnda faktorer även i fortsättningen kommer att göra sig gällande. För vissa typer av råva- ror, speciellt inom skogsindustrin, förelig- ger enligt branschexpertis indikationer på att man inte kan nedbringa lagerhållningen re- lativt produktionen i samma snabba takt som under 60-talet. För övriga lagerområden har

vi däremot bedömt det som sannolikt att man kan tillämpa de trendmässiga relations— tal som registrerats för tidigare perioder. Diagram 3.6: 2 åskådliggör dels denna trendmässiga nedgång i totala ekonomins la- gerkvot, dels de mycket markerade kon-' junkturvariationerna kring denna trendu Konjunkturmönstret framgår än tydligare av diagram 1.5: 2 i avsnitt 1.5. Som där visas- återkommer konjunkturvariationerna med en påtaglig stabilitet.

På grund av att lagren spelar en stor roll för den totala efterfrågan i ekonomin är";

det av stor betydelse vilka antaganden som görs för deras utveckling under prognos- perioden. Vi har i vår kalkyl valt att göra framskrivning av det lagermönster som fö- relegatisedan slutet av 50-talet. I konse- kvens härmed, förutsätts en nedgång i la- gerinvesteringama i början av prognosperio— den och en uppgång mot periodens slut. Lagerökningen 1973 har kalkylmässigt satts till 1400 milj., kr. och lagerökningen 1975 till 2400 milj. kr. Dessa belopp avser att representera utjämnade medelvärden för år med låg respektive hög lagerinvestering (siffror'angivna i 1959 års priser). Det bör påpekas att denna bedömning av lagervaria- tionerna 1970—1975 är tillkommen i rent kalkylmässigt syfte och utgör sålunda inte någon egentlig konjunkturprognos.

3.7 Privat konsumtion1

I detta avsnitt beskrivs den allmänna kon— sumtionsutvecklingen under perioden 1931— 1968. Vidare görs en prognos fram till 1975 och en kort utblick mot 1980.

Analysen omfattar endast den privata konsumtionens fördelning på olika varor och tjänster. Utrymmet för den totala pri- väta konsumtionen diskuteras i samband med övriga avvägningsfrågor i avsnitt 1.5. Hushållens konsumtion av offentliga tjäns— ter behandlas inte. Avgränsningen mellan privat och offentlig konsumtion är inte helt entydig och självklar. Speciellt gäller detta för sådana tjänster, exempelvis sjukvård och barndaghem, som bekostas delvis av all- männa och delvis av privata medel.

Med privat konsumtion avses här kon- sumenternas utgifter för varor och tjänster. Ett undantag härvidlag är dock bostads- konsumtionen som har uppskattats till hy- resvärdet. Begreppet omfattar även svens— kars konsumtion i utlandet. Utgifter för utlandsresor ingår i huvudgruppen rekrea- tion. Vidare ingår även utländska medbor- gares köp i Sverige. I de underliggande stag tistiska serierna är den privata konsumtio- nen med nyssnämnda avgränsningar förde— lad på 9 huvudgrupper och 92 undergrup- per. De 9 huvudgruppema, för vilka pro-

gnoser uppställts, är följande: livsmedel, drycker och tobak, bostad, beklädnad, hus- hållsutrustning, resor, rekreation, sjukvård och hygien samt en grupp kallad övriga varor och tjänster.

Det statistiska material som ligger till grund för analysen täcker inte allt det som enligt denna definition borde ingå i privat konsumtion. Sålunda saknas uppgifter om exempelvis konsumtion av fritidshus och drift och underhåll av fritidsbåtar. De sta— tistiska serier som används här överensstäm— mer inte helt med nationalräkenskapema. En något vidare definition av konsumtions- begreppet tillämpas och vidare har för vis- sa delposter, som förmodligen underskattas i'nationalräkenskapema, nya beräkningar gjorts. Det sista år för vilket de här använ- da serierna finns tillgängliga, 1968, var des- sa drygt 1 miljard kr. större än national- räkenskaperna. Att frångå nationalräken- skaperna, som i övrigt följs i långtidsutred- ningens beräkningar, försvårar naturligt- vis avstämningar mot andra sektorer liksom av den faktiska utvecklingen under prognos- perioden. Fördelarna har dock ur analys- synpunkt bedömts uppväga sådana nack- delar.

H uvuddrag i konsumtionsutvecklingen 1 93 I —1 968

Den totala privata konsumtionen har under perioden 1931—1968 i löpande priser sti- git från närmare 7 miljarder kr. till ca 75 miljarder kr., vilket motsvarar en årlig ökningstakt på 6,7 %. Räknas konsumtio- nen i volym blir ökningen 2,9 % per år. Genom att en befolkningsökning skett un- der perioden blir den reala konsumtionsök- ningen per capita något lägre, eller 2,3 % per år. Den totala privata konsumtionsvo-

1Den ekonomiska modell som ligger till grund för undersökningen är en modifiering av R. Stones s.k. linjära utgiftssystem. För en utförligare beskrivning av denna metod och för en mera detaljerad redogörelse för data, prognosförutsättningar och resultat, se »Ut- vecklingstendenser i den privata konsumtionen 1931—1975» av C.J. Dahlman och A. Klev- marken, som publiceras av Industriens ut— redningsinstitut.

1931—1968 1950—1968 1960—1968 Total konsumtion, löpande priser 6,7 7,5 8,1 Total konsumtionsvolym 2,9 3,2 4,0 Konsumentpriser 3 7 4,3 4,0 Konsumtionsvolym per capita 2,3 2,4 3,2

lymen liksom konsumtionsökningen per ca- pita har växt snabbare perioden efter 1950 än under periodens tidigare del. Konsum- tionen per capita Och år ökade således med 2,4 % mellan 1950 och 1968 (se tabell 3.7:1) och med 3,2% mellan 1960 och 1968.

Utgiftsandelarna för de olika varugrup- perna visar en stor stabilitet under perio— den 1931—1968. En dryg fjärdedel av kon— sumtionsutgifterna upptas av livsmedel. Grupperna drycker och tobak, bostad, be- klädnad, resor och rekreation har alla ut- giftsandelar mellan 9 och 14 %. Trots utgiftsandelarnas stora stabilitet över ti- den, kan vi ändå observera vissa mera mar- kerade förändringar. Med undantag för åren under och närmast kring det andra världs- kriget sjunker utgiftsandelen för livsmedel och för beklädnad stadigt, medan däremot utgiftsandelarna för hushållsutrustning, för resor (inkl. nyinköp av fordon) samt för rekreation ökar. Utgiftsandelen för bostä- der var under förkrigstiden relativt hög, men har under efterkrigstiden sjunkit kraf- tigt.

Prisutvecklingen har varierat mellan de olika varugrupperna. För vissa varaktiga va- ror, som hushållsmaskiner, bilar och båtar, har prisökningarna varit betydligt mindre än för genomsnittet. Motsatsen gäller för vissa icke varaktiga varor som livsmedel och för tjänster. Detta innebär att de förra varugruppernas andelar av konsumtions- volymen växer snabbare än vad de ovan angivna andelarna av konsumtionsutgiften visar. För livsmedel och tjänster gäller så- ledes det motsatta förhållandet. En mins- kande utgiftsandel innebär inte nödvändigt- vis att konsumtionsvolymen minskar. Trots en markant minskning av utgiftsandelen för

livsmedel har konsumtionsvolymen ändå ökat med i genomsnitt 1,6 % per år under perioden 1931—1968. '

A nalysmetodik

För att söka förklara den ovan antydda ut- vecklingen har denna analyserats mot bak- grund av observerade förändringar i hus- hållens inkomster, varornas priser och be- folkningens storlek. Detta sker i enlighet med traditionell ekonomisk teori samt en mångfald empiriska undersökningar i Sve- rige och i utlandet. Även om de nämnda variablerna inte ensamma förklarar kon- sumtionsutvecklingen, belyser de dock de väsentligaste förändringarna i den privata konsumtionen.

Det statistiska material som står till för- fogande anger en faktiskt realiserad kon- sumtion, som blivit resultatet av vissa givna förändringar av inkomster, priser samt and- ra påverkande faktorer. I vissa fall då det förekommer betydande marknadsimperfek- tioner är det svårt att uttala sig om hur den realiserade konsumtionen förhåller sig till en faktisk efterfrågan. Detta gäller vissa varu- och tjänstegrupper som bostad, re— sor, sjukvård och hygien. Den framtida bo- stadspolitiken kommer i hög grad att be- stämma vilken bostadskonsumtion som kan realiseras. De prognoser som presenteras förutsätter därför att bostadspolitiken inte nämnvärt avviker från den politik som förts under 50- och 60-talen. Motsvarande förut- sättningar gäller även de andra varugrupper som direkt berörs av offentligt agerande.

Osäkerheten i prognoserna är extra stor för de varaktiga konsumtionsvaroma. Dessa beskriver ofta introduktions- och mättnads- förlopp som är mycket svåra att modell— mässigt precisera. Med oregelbundna mel-

Diagram 3.7:1. Den privata konsumtionen per capita 1931—1975. 1964 års priser. Log skala. Kronor 10 000

5 000

1000

_ 500

100

76 75

”40

1931 50 60

___- Total konsumtion _ Livsmedel m..... Resor Hushållsutrustning

Anm: Den övre streckade linjen motsvarar en ökningstakt i den reala konsumtionen per capita på 3 % per år 1968—1975 och den nedre på 2 % per år.

lanrum kommer nyheter i form av modell- förändringar, tekniska förbättringar och ibland helt nya varor. Ett exempel på det- ta- är försäljningen av TV. När TV intro— ducerades i Sverige i mitten av 50-talet var försäljningsökningen under de allra för- sta åren ganska måttlig. I slutet av 50-talet ökade emellertid försäljningen kraftigt. Den

Kronor

1000

500

100

1931 40 50 60 70 75

_ Beklädnad -------- Rekreation Sjukvård och hygien

Kronor

1 000

500

200

1931

60 40 50 70 75

_ Drycker och tobak

........ Bostad ' Ovriga varor och tjänster

nådde ett maximum i början av 60-talet och har därefter minskat. Även om de flesta varaktiga varor följer ett förlopp av denna typ är variationerna dem emellan tillräck- ligt stora för att det skall vara svårt att förutse den framtida konsumtionsutveck- lingen. Än svårare är det naturligtvis att förutse vilka nyheter som kommer att in-

Det kan framhållas att den använda me- toden inte förutsätter att konsumenternas preferenser för olika varor är oförändrade. Den bygger i stället på observationen att förändringar i konsumenternas preferenser och beteende, liksom även i producenternas, sker relativt långsamt. Detta gäller i all syn- nerhet för så stora varugrupper som här studeras.

En inkomstökning fördelas inte lika på de olika varugrupperna och inte heller i pro- portion till respektive varugrupps utgiftsan- del. Vissa varugrupper som varaktiga kon- sumtionsvaror och tjänster tar sålunda en betydligt större del av inkomstökningen i anspråk än vad som motsvarar deras utgifts- andelar, medan dagligvaror som livsmedel tar en mindre del i anspråk. Under efter- krigstiden har exempelvis gällt att en pro- cents inkomstökning medfört en ökning av livsmedelskonsumtionen med i genomsnitt 0,4 %, av bostadskonsumtionen med 0,7 —0,8 %, av hushållsutrustning med drygt 2 % och av rekreationskonsumtionen med ca 1,5 %. Dessa tal (inkomstelasticiteter) återspeglas naturligtvis i de förändringar i utgiftsandelarna som vi redan tidigare be- rört.

På motsvarande sätt kan prisförändring- arnas återverkan på konsumtionsutveckling- en uppskattas. De priselasticiteter som be- räknats och som anger effekter av föränd- ringar i respektive varas pris på konsum- tionen av varan är alla negativa och till be- loppet mindre än inkomstelasticiteterna. Detta kan tolkas så att en prishöjning däm- pat konsumtionen av varan men att resulta- tet av prisförändringen varit mindre än vad som följer av en lika stor inkomstföränd— ring.

Beräkningarna avser konsumtions- och inkomstutvecklingen per capita. Någon för- delning av konsumtionsutgifterna på ålders- klasser eller andra demografiska grupper har dock inte varit möjlig att genomföra, var- för någon säkrare bedömning inte kan gö- ras beträffande effekterna på konsumtio— nen av de förskjutningar i befolkningspyra- miden som ägt rum. Antalet pensionärer

har ökat och deras köpkraft har dessutom stigit på grund av förbättrade pensionsför— hållanden. Hur detta slagit på olika varu- grupper vet man således litet om. 40-talets stora barnkullar har under första hälften av 60-talet kommit upp i giftasvuxen ål— der, varför hushållningsbildningen under denna period varit stor. Detta bör bl.a. ha medverkat till den under denna period kraftiga konsumtionsökningen av sådana varaktiga konsumtionsvaror för hemmen så— som möbler och hushållsutrustning. Den ge- nomsnittliga utbildningstiden har förlängts, vilket bör ha dämpat hushållsbildningen nå- got, även om studentäktenskap nu är rela- tivt vanliga. Studiemedelsreformerna bör dessutom ha ökat den studerande ungdo- mens konsumtionsmöjligheter. Vilka andra effekter utbildningen kan ha på valet mellan olika konsumtionsvaror finns det få under- sökningar om.

Prognosförutsätmingar

För att kunna göra prognoser för konsum- tionsutvecklingen behövs i första hand an- taganden eller prognoser för inkomst, pris- och befolkningsförändringar. I det följan- de har arbetats med två alternativa in- komstantaganden. Realinkomsteni per capi- ta antas öka med antingen 2,0 % eller 3,0 % per år. Dessa värden har bedömts avgränsa ett intervall som innehåller realistiska ök- ningstal med hänsyn till de antaganden om bruttonationalproduktens tillväxt som lång- tidsutredningen arbetar med.

När det gäller prisutvecklingen begrän- sas antagandena till relativa priser och pro- gnoserna görs i fasta priser. Vissa karakte- ristiska drag utmärker relativprisutveckling- en. Relativpriserna för livsmedel, drycker och tobak samt för sjukvård och hygien har ökat under perioden 1950—1968. Under samma period har relativpriset för bekläd- nad, hushållsutrustning och resor minskat, medan det varit i stort sett oförändrat för övriga varor. De prognosantaganden som gjorts innehåller självfallet ett visst mått av

1 Med inkomst avses här och i fortsättningen privat konsumtion.

Tabell 3.7: 2. Den privata konsumtionens utveckling 1968—1975 enligt två alternativ. Milj.kr., 1968 års priser.

1968 1968—1975 1975

Konsum- Utgifts— Årlig ökning, % Utgiftsandel, % tions andel, Lägre Högre Lägre Högre utgift % alt. alt. alt. alt. Livsmedel 19 239 25,7 1,9 2,7 25,5 25,2 Drycker och tobak 8 592 11,5 2,2 3,3 11,5 11,5 Bostad 10 406 13,9 3,0 3,9 14,5 14,4 Beklädnad 6 874 9,2 3,9 4,9 9,4 9,3 Hushållsutrustning 4 596 6,2 3,9 5,0 6,2 6,3 Resor 10 212 13,7 2,4 3,7 13.5 13.8 Rekreation 7 845 10,5 2,9 3,9 10,5 10,5 äukvård och hygien 2838 3,8 2,3 3,4 3,7 3,7

vriga varor och tjänster 4108 5,5 2,1 3,3 5,2 5,3 Total privat konsumtion 74 710 100 2,6 3,6 100 100

Anm. Lägre alt.: Konsumtionsvolymen per capita ökar med 2.0 % per år. Högre alt.: Konsumtionsvolymen per capita ökar med 3,0 % per år.

godtycke. Här har valts att i stort sett skriva fram de observerade trenderna, dock med vissa undantag. Relativpriset för bostäder, som under tidigare år varit sjunkande, för- modas under perioden 1968—1975 öka på grund av stigande byggnadskostnader och på grund av att en allt större del av bostads- marknaden kan väntas bli oreglerad.

Beträffande den totala befolkningstillväx- ten har utgångspunkten varit statistiska cen- tralbyråns prognos enligt vilken den svenska befolkningen 1975 uppgår till 8 279 000 personer. Det har inte ansetts nödvändigt att göra beräkningar för andra befolknings- antaganden.

Prognoser för huvudgrupperna

I samband med diskussionen av resultaten kommer framskrivningama att modifieras på några punkter. Det bör också redan nu framhållas att dessa prognoser inte är av- sedda att visa den exakta utvecklingen av den privata konsumtionens delgrupper fram till 1975. Något försök att bedöma konjunk- turutvecklingen under prognosperioden görs inte heller. Antagandet om en årlig kons- tant förändring i realinkomsten per capita är dessutom högst förenklat. Även prisan- tagandena är som tidigare nämnts relativt osäkra. Den faktiska konsumtionsutveck- lingen påverkas ju dessutom av exempelvis

politiska åtgärder, vilka ligger utanför vå- ra bedömningsmöjligheter. Prognoserna av- ses därför endast ge en såvitt möjligt rea- listisk bild av utvecklingstendenserna.

I tabell 3.7: 2 redovisas den prognostise- rade årliga ökningen av konsumtionsvoly- men mellan 1968 och 1975 samt utgiftsan- delarna 1975. I prognoserna har förutsatts att realinkomsten per capita ökar dels med 2,0 % per år och dels med 3,0 % per år. Den volymmässiga tillväxten i den totala konsumtionen blir med hänsyn till befolk- ningsantagandet i det lägre alternativet 2,6 % per år och i det högre 3,6 % per år.

Utgiftsandelen för livsmedel har minskat från drygt 30 % 1950 till något över 25 % 1968. Då prisstegringen på livsmedel varit större än genomsnittligt har livsmedlens vo- lymmässiga andel av den totala konsum- tionen minskat ändå mer. Livsmedelskon- sumtionen i fasta priser har trots detta inte gått ned utan har ökat med 1,3 % per år mellan 1950 och 1968. Utvecklingen mellan de enskilda varugrupperna varierade emel— lertid. Mjöl- och brödkonsumtionen ökade med 1,9 % per år, grönsakskonsumtionen med 3,1 %, varav de beredda grönsakerna svarade för den största ökningen. Även kon- sumtionen av frukt och bär, choklad och karameller, glass och av kött-, fläsk- och charkuterivaror ökade relativt mycket. Kon- sumtionen av socker och kryddor och av

mjölk och grädde minskade däremot. För potatis, matfett, ost och ägg har konsum- tionen varit i stort sett oförändrad sedan 1950. Konsumtionen av fisk har ökat med 1,2 % per år sedan 1950. Trots debatten om »kvicksilverrisken» kan det vara intres— sant att observera att konsumtionen av fisk inte visar någon nedgång de senaste åren.

En jämförelse av hur konsumtionen av de beredda varorna utvecklats i förhållande till de oberedda är endast möjlig för grön— saker samt frukt och bär. I båda dessa fall har de beredda varorna ökat relativt myc- ket. Man kan observera att i övriga va- rugrupper, som också ökade, ingår relativt mycket beredda varor. Det är därför tro- ligt att den beredda maten svarar för den större delen av ökningen i livsmedelskon- sumtionen. Samtidigt är det rimligt att anta att priserna på beredda livsmedel höjs snab- bare än på icke beredda. Utgiftsandelen för dessa delgrupper bör därför öka något snabbare än volymandelen.

Den volymmässiga tillväxten av livsme- delskonsumtionen 1968—1975 beräknas till 1,9 respektive 2,7 % per år, vilket ligger närmare tillväxttakten under perioden 1960—- 1968 än under 50-talet. Den prognostise— rade ökningen är dock inte så stor att ut- giftsandelens trendmässiga minskning upp- hör. En förklaring till den förhållandevis stora prognostiserade volymökningen är att konsumenterna övergår till mer och mer förädlade livsmedel. De allt vanligare lunch- måltiderna utom hemmet kan också bidra till volymtillväxten.

Prisutvecklingen har som nämnts förut- satts vara ungefär densamma som under 50- och 60-talen. Huruvida detta är ett rea- listiskt antagande eller ej för livsmedlens del beror bl. a. på hur en eventuellt ökad eko- nomisk integration kan inverka på jord- brukspolitiken och därmed på livsmedels- prisema. Då emellertid effekten på livsme- delskonsumtionen av prisändringar är för- hållandevis liten förefaller det rimligt att den volymmässiga tillväxten fortgår. Det kan nämnas att en stor upplysningskampanj för bättre kostvanor planeras att genomfö- ras under 70-talet. Dess eventuella inverkan

på livsmedelskonsumtionen är naturligtvis svår att bedöma. Om kampanjen över huvud taget får någon effekt som kan mätas i de här använda varugrupperna, bör denna ef— fekt vara en förstärkning av de tendenser som redan kan observeras, dvs. mindre konsumtion av socker, mjölk och grädde samt matfett och mera konsumtion av kött- varor, grönsaker och frukt. Huruvida den- na utveckling kan förklaras med en änd- rad attityd hos konsumenterna är dock tvek— samt. Den kan lika väl vara ett uttryck för en realinkomstökning, eftersom den förra gruppen av varor har relativt låg inkomst- elasticitet och den senare relativt hög.

Utgiftsandelen för drycker och tobak har sedan 1950 varit omkring 10—12 %. Samt- liga delgrupper visar en volymmässig ök- ning. Konsumtionen av kaffe, te och kakao samt av maltdrycker har ökat mest. Införan- det av mellanöl resulterade i en stor ök- ning av ölkonsumtionen från 1966. Ök- ningen av kaffe—, te— och kakaokonsumtio- nen kan till stor del förklaras med att rela- tivpriset sänkts på dessa produkter. Deras utgiftsandel har minskat från 2,4 % 1954 då den var som störst till 1,4 % 1968. Kon- sumenterna lade ned en obetydligt större del av sin budget på vin och sprit och på tobaksvaror 1968 jämfört med 1950. Ut— giftsandelen för läskedrycker, saft och juice har i stort sett varit omkring 1% under hela perioden.

Enligt prognosen för huvudgruppen skul- le konsumtionsvolymen öka med 2,2 % per år enligt det lägre alternativet och 3,3 % enligt det högre. Med ett antagande om en viss fortsatt uppgång av relativpriset skulle utgiftsandelen blir oförändrad.

Bostadskonsumtionen har i fasta priser fördubblats mellan 1950 och 1968. Prisför- ändringen har på grund av hyresregleringen varit mycket måttlig, vilket resulterat i att utgiftsandelen inte ökat med fullt 2 pro- centenheter, från 12 % till 13,9 %. Konsu- menternas bostadsutgifter uppskattades 1968 till 10,4 miljarder kr. Samtliga delposter har ökat. Elströmsförbrukningen ökade mest och blev 1968 omkring fyra gånger så stor som 1950. Den var dock endast hälften

Bostadskonsumtionen har under efter- krigstiden ökat trendmässigt utan stora fluk- tuationer. Utvecklingen under denna period skiljer sig betydligt från förkrigstiden. Hur utvecklingen blir i framtiden är svårt att bedöma då bostadskonsumtionen inte i för- sta hand varit efterfrågestyrd utan i hög grad bestämd av bostadsproduktioncn. En annan osäker faktor är hur en avveckling av hy- resregleringen skulle verka. Utgiftsandelen för bostadskonsumtionen ligger lågt jäm- fört med andra länder och även jämfört med mellankrigstiden. På annat håll i denna ut- redning har ifrågasatts om ett lika omfattan- de bostadsbyggnadsprogram kommer att realiseras under 70-talet som under 60-talet. Trots de ansträngningar som görs är det kanske orealistiskt att räkna med någon läg- re takt i byggnadskostnadsutvecklingen än hittills. Av dessa orsaker beräknas bostads- kostnadema öka något snabbare än hittills och volymökningen gå något långsammare än under både 50— och 60-talen. Utgiftsan- delen beräknas dock öka någon procenten- het, vilket bl.a. beror på att relativpriset på bostadstjänster antagits stiga. En utför- ligare diskussion om bostadskonsumtionen återfinns i avsnitt 4.9.

Framskrivningarna för beklädnadskon- sumtionen fordrar en speciell kommentar. Utgiftsandelarna för beklädnad sjönk rela- tivt mycket under 50-talet. Detta berodde dels på att det relativa priset på kläder sjönk, dels på att tillväxten i konsumtions- volymen var ovanligt liten. Konsumenterna hade under åren alldeles efter kriget köpt mycket kläder för att fylla på sina under krigsåren nedslitna garderober. Under 50- talet ökade konsumtionsvolymen endast med 0,8 % per år. Mot slutet av 50-talet och under 60-talet steg emellertid beklädnads- konsumtionen åter. Den volymmässiga ök- ningen under perioden 1960—1968 var 3,2 % per år. Även minskningen i utgifts- andelarna blev mindre.

Om man ser på hur konsumtionen av beklädnadsvaror har utvecklats mer i de- talj, framgår att volymen har ökat för samt- liga varugrupper utom för tyger, garner och

skrädderitjänster. Konsumenternas benä— genhet att utbyta egenarbetet i hemmen mot köpta varor och den höga prisnivån på skräddarsydda plagg motverkar en ök- ning av skrädderitjänsterna. Skor och sko— reparationer är den varugrupp som volym- mässigt ökat minst. Den årliga ökningen mellan 1960 och 1968 var endast 1,0 %. De tre sista åren minskade volymen till och med. Skoreparationstjänster efterfrågas allt mindre. Om dessa två grupper således bi— drar till att dra ned ökningstakten för hela beklädnadsposten, kompenseras detta i hög grad av de övriga varugrupperna. Konsum- tionsvolymen av kläder har nästan fördubb- lats sedan början av 50-talet. Ökningen har varit speciellt stor efter 1960. Den årliga ökningen mellan 1960 och 1968 var 4,6 %. En faktor bland andra bakom denna ökning i klädeskonsumtionen kan möjligen vara den ökade kvinnliga förvärvsintensiteten. Konsumtionen av pälskläder har blivit be- tydligt större under mitten och slutet av 60-talet än vad den var tidigare. Inkoms- elasticiteten för pälskläder är större än ], varför konsumtionen av pälsar kommer att öka snabbare än den totala konsumtionen.

Prognosen för hela beklädnadsposten pe- kar på en volymmässig ökning mellan 1968 och 1975 på 4 51 5 % per år, dvs. ungefär lika stor ökning som 1960—1968. Denna volymökning är så stor att utgiftsandelarna inte längre kommer att minska trots att prisstegringen på kläder liksom hittills an— tagits bli förhållandevis liten. Om den rela- tiva prissänkningen inte skulle bli lika stor som under 50— och 60-talen, då den ökade importen i hög grad bidrog till relativpris- sänkningarna, måste volymprognosen juste- ras ned något. Mot bakgrund av den starka konsumtionsökningen av kläder, reseeffek- ter och pälsar under 60-talet förefaller pro- gnosen annars inte orealistisk.

Inköpen av hushållsutrustning är inte ba- ra mycket inkomst- och priskänsliga utan även starkt beroende av hushållsbildningen. De kraftigt ökade köpen av dessa varor un- der första hälften av 60-talet förklaras så- ledes inte enbart av att de svenska konsu- menternas inkomster då steg förhållandevis

snabbt och av att relativpriset på hushållsut- rustning sjönk, utan även av att krigsårens stora barnkullar började bilda egna hushåll.

Enligt framskrivningama skulle emeller- tid de privata konsumenternas inköp av hushållsutrustning i fortsättningen inte kom- ma att öka så mycket. Prognosen ger inte större tillväxttakt än under 50-talet. Med hänsyn till den allmänna tendensen att me- kanisera hushållsarbetet för att spara på köpta tjänster och för att minska egenar- betet är detta resultat kanske i förstone nå- got oväntat. Studerar man detaljgruppernas utveckling kan man finna en förklaring. Glas och porslin, symaskiner och dammsu- gare är varugrupper, vilkas konsumtions- volym ökat endast obetydligt. Konsumen- terna efterfrågar dessa varor huvudsakligen för att ersätta utslitna föremål. Inköpen av kyl- och frysenheter ökade fram till 1964, varefter en minskning skedde fram t. o. m. 1967. En liknande utveckling har varu- gruppen tvätt— och strykapparater genom- gått. En förklaring till denna utveckling är att hushållsutrustning av detta slag numera i allt högre grad installeras av byggmästare och husvärdar. Hushållen behöver således inte själva göra inköpen. De får i stället betala tjänsterna från kyl- och frysskåpen och från tvättmaskinerna Via bostadskontot.

De varugrupper som främst bidrar till ökningen för hela gruppen hushållsutrust- ning är möbler, armatur, hemtextilier och köksutrustning. Huruvida denna utveckling även kommer att fortsätta fram till 1975 är svårt att bedöma.

Möjligen kan man räkna med att ökning- en i antalet nybildade hushåll kommer att bli något mindre fram till 1975, då åter- verkan på hushållsbildningen av 40-talets stora barnkullar i stort sett bör ha upp- hört, men å andra sidan förefaller det som om konsumenternas vilja att snabbare för- nya sina möbler och variera hemmiljön har blivit betydligt större under senare år. De svenska och amerikanska konsumenternas beteende skulle i så fall likna varandra i detta avseende. En annan faktor som kan bidra till att hålla möbelkonsumtionen uppe är att fritidsbebyggelsen ökar. Man väljer

nu i högre grad än tidigare att köpa nya möbler speciellt avpassade för fritidshus.

Även om konsumtionen av möbler och hemtextilier skulle öka lika mycket som un- der senare år räcker detta knappast för att föra upp varupostens ökningstakt till 60- talets nivå. Bilden skulle eventuellt kunna förändras något om några nyheter av vä- sentligt intresse för de privata konsumenter- na skulle marknadsföras före 1975. Nya köksinredningar o.dyl. bör i första hand bli en fråga för byggmästare och husägare. Diskmaskinen är visserligen ett exempel på en vara som just nu är mycket expansiv, men det finns all anledning att tro att in- köpen av diskmaskiner kommer att utveck- las på samma sätt som tvättmaskinerna. Dessutom är det en mycket liten varugrupp som därför inte nämnvärt kan påverka hela gruppen hushållsutrustning.

För resekonsumtionen har en speciell ana- lys utförts. 1950—1968 steg resekonsum- tionen mycket snabbt. Således var den år- liga volymökningen ca 6 % per år, vilket kan jämföras med en ökning av den totala konsumtionen på drygt 3 %.

De största delposterna under denna hu- vudgrupp är nyinköp av bilar samt drift och underhåll av dessa. 1968 uppgick hela re- sekonsumtionen till drygt 10 miljarder kr., motsvarande en utgiftsandel på 13,7 %. Av detta belopp gick 24 % till nyinköp av bi- lar och 45 % till drift och underhåll av bi- lar. Den sammanlagda utgiftsandelen för nyinköp, drift och underhåll av bilar var 9,6 % av den totala konsumtionen.

För den speciella analys som här har ut- förts har reseposten delats upp i följande delgrupper, för vilka prognoser har gjorts: nyinköp av bilar, drift och underhåll av dessa, interurbana kollektiva transporter och urbana kollektiva transporter. För att få en konsistensprövning1 möjlig har övriga rese-

1Den speciella analysen i detta avsnitt är gjord med s.k. konstantelastiska funktioner som behandlar varje varugrupp oberoende av de andra varugrupperna. De linjära utgiftssyste- men, som i övrigt använts, tar hänsyn till alla varugrupper samtidigt, vilket från teoretiska utgångspunkter är att föredra. Vissa skillnader i prognoserna kan därför förväntas och accep- teras.

Tabell 3.7: 3. Utvecklingen av vissa delgrupper inom resekonsumtionen1950—1975. Volym- föråndring, procent per år.

1967—1975 1950— 1955— 1960—

Delgrupp 1955 1960 1967 Alt. 1 Alt. 2 Nyinköp av bilar 15,8 8,7 6,0 7,3 9,3 Drift och underhåll av bilar 15,6 12,2 9,7 3,9 5,1 Interurbana kollektiva transporter — 0,7 — 1,2 2,6 2,0 2.9 Urbana kollektiva transporter 1,1 — 1,4 0,3 0,9 0,9

vrigt 5,4 — 4,2 — 3,0 -—2,0 —3,6 Resekonsumtionen totalt 7,2 4,9 5,4 3,5 4,8 Totala konsumtionen 2,1 2, 4,1 2,6 3,6

Anm.: Lägre alternativ: konsumtionsvolymen per capita ökar med 2,0 % per år. Högre alternativ: konsumtionsvolymen per capita ökar med 3,0 % per år.

utgifter sammanfattats till en post för vil- ken prognoser även har gjorts. Dessa grup- pers utveckling sedan 1950 återges i ta- bell 3.7: 3. Det mest iögonenfallande dra- get i utvecklingen är bilkonsumtionens snab- ba tillväxt. Under 50-talet och den första hälften av 60-talet ökade nyinköpen av bi- lar mycket snabbt. Mellan 1960 och 1965, som var toppåret för nybilsförsäljningen, steg nyregistreringarna med ca 14 % om året. Under de två följande åren inträdde en kraftig tillbakagång. Denna tillbakagång bör dock inte ses som ett trendbrott i ut- vecklingen utan kan till största delen sä- gas bero på tillfälliga »störningar». Speciellt tre faktorer kan anföras för att förklara nedgången.

För det första rådde en allmän konjunk- turdämpning under 1966 och 1967, vilket orsakade ett osäkert sysselsättningsläge och långsammare inkomstökning för många grupper. För det andra infördes en obliga- torisk kontrollbesiktning av bilar 1963. Det- ta bör ha förorsakat en ökad skrotning av gamla bilar, vilket i sin tur givit en expan— siv effekt på bilförsäljningen 1964 och 1965 med en rekyleffekt under de följande åren. För det tredje kan omläggningen till höger- trafik 1967 antas ha haft en liknande in- verkan. Många har antagligen senarelagt sina nyinköp till efter omläggningen för att vänja sig vid högertrafiken. Bilen är en var— aktig kapitalvara och sådana karakterise- ras ofta av dylika svängningar. Bilens in- troduktionsskede är antagligen inte avslutat,

då någon mättnadspunkt ännu inte tycks ha nåtts.

Tidigare långtidsutredningar har påpe- kat att de ökande inkomsterna borde leda till en sänkning av bilarnas livslängd. Den- na effekt motverkas emellertid dels av den bättre kvaliteten, dels av kontrollbesiktning- en och ökat antal familjer med 2 bilar. Den högre kvaliteten tar sig uttryck i större och dyrare bilar med längre livslängd. Kontroll- besiktningen ger bättre underhåll av den existerande bilparken, vilket även det ger större livslängd. Det är därför troligt att konsumenterna tillfredsställer sina ökade krav på kvalitet på annat sätt än genom att skrota bilarna tidigare.

Drift och underhåll av bilar har natur- ligtvis ett nära samband med antalet bilar och uppvisar sedan 1950 en stor men av- tagande ökningstakt volymmässigt. Progno- serna pekar på en fortsatt avtagande takt i ökningen fram till 1975. Det lägre alter— nativet ger en årlig volymökning på 3,9 och det högre 5,1 %.

Alla de kollektiva färdsätten utom flygre- sor visar oregelbundna och små volymmäs- siga förändringar. Utvecklingen under 60- talet karakteriseras av en mycket ogynnsam prisutveckling på kollektiva transporter jäm- fört med färd i egen bil, vilket i kombina- tion med den bekvämlighet och rörlighet bi- len ger framför de kollektiva transportmed- len förklarar de olika utvecklingstakterna. Det finns anledning att anta att denna ut- veckling kommer att fortsätta om inte en

väsentlig sänkning av relativpriserna för de kollektiva transporterna äger rum. Detta skulle ju bli fallet om bilismen beskattas hårdare eller om kollektivresorna subven- tioneras kraftigare skattevägen.

Biltätheten i vårt land ligger ännu långt under den amerikanska, vilket pekar mot en ökning av bilköpen under prognosperio— den. Dessutom kommer de stora nyinkö- pen i mitten av 60-talet att vara skrotnings— färdiga och mogna att ersättas fram emot 1975. Prognoserna för nyinköpen pekar mot en volymökning om 7,3 % årligen enligt det lägre tillväxtalternativet och 9,3 % en- ligt det högre.

Den fortsatta expansion som förutses för privatbilismen lämnar naturligtvis inte de kollektiva transportmedlen oberörda. De in- terurbana kollektiva transporterna, som om- fattar de långa tågresorna samt båt- och flygresor, väntas öka med endast 2 år 3 % per år i volym fram till 1975. För de urba- na kollektiva transporterna, som omfattar kortare järnvägsresor, taxi- och bussresor, väntas en årlig volymtillväxt på strax un- der 1%. Dessa prognoser är efterfråge- prognoser, vilka får sägas vara behäftade med viss osäkerhetsmarginal speciellt ifråga om utbudsstyrda tjänster som de kollekti- va transporterna.

De enda kollektiva resor som uppvisar en kraftig volymökning är flyget, vilket bl.a. kan tolkas som ett uttryck för att även ti- den är en dyrbar vara i ett välfärdssam- hälle.

För gruppen »övrigt», som bl.a. om- fattar nyinköp och drift av mopeder och motorcyklar samt cyklar, ger prognosen en fortsatt volymminskning, som blir större ju snabbare inkomsterna stiger. Detta får ses mot bakgrund av det starkare kvalitetskra- vet: dessa artiklar spelar alltmer ut sin roll som transportmedel och blir alltmer rekrea- tionsbetonade.

För resegruppen som helhet pekar pro- gnosen på en volymökning enligt det lägre alternativet på 3,5 % och enligt det högre på 4,8 % årligen. Resorna kommer alltså även i fortsättningen att öka kraftigare än genomsnittet för övriga varugrupper.

Slutligen skall endast sägas något angåen- de konsistensen mellan de två olika progno- serna för den totala resekonsumtionen. Det linjära utgiftssystemet, som ju är den me- tod som i övrigt använts ger enligt bägge alternativen en tillväxttakt som är 1 procent- enhet lägre än de konstantelastiska funk- tionerna visar. Denna skillnad kan emeller- tid inte sägas vara oacceptabel utan kan för— klaras med skillnaderna i analysmetoderna.

Den volymmässiga utvecklingen av re- kreationskonsumtionen har följt samma mönster som resekonsumtionen. En förkla— ring till den stora volymökningen för många delgrupper under efterkrigstiden är den be— tydande arbetstidsförkortning som ägt rum. Speciellt torde de lediga lördagarna ha va- rit väsentliga för rekreationskonsumtionen. Delgrupper som ökat mer än den genom- snittliga rekreationskonsumtionen är sport- och leksaksartiklar, tippning, toto och lot- terier, TV-apparater och TV-licenser, fri- tidsbåtar, skiv- och bandspelare och utlands- resor. Radioapparater och nöjen såsom bio, teater och konserter är de enda posterna som minskat. Konsumtionen av böcker och papper har i stort sett varit oförändrad un— der hela perioden. Inköpen av TV-appara- ter visar ett tydligt introduktions- och mätt— nadsförlopp. Konsumenterna började köpa TV-apparater 1955. Ökningen var åren när- mast därefter relativt måttlig, men sköt se- dan fart och försäljningen nådde sitt maxi- mum 1960. Den har sedan minskat ända fram till 1967 då försäljningen av de förs- ta TV2-apparaterna och färg-TV-appara- terna medförde en ny uppgång. Priset på TV-apparater har sedan starten 1955 sjun- kit, även räknat i löpande priser. Prisin- dex för 1955 var sålunda 150 och 1968 nådde det sitt hittills lägsta värde, 100.

Prognoserna för rekreationskonsumtionen tyder på en ökning med 3 a 4 % per år. Utgiftsandelen förutses bli i det närmaste oförändrad. Med tanke på den kommande arbetstidsförkortningen (från 42% till 40 timmars arbetsvecka) kan detta förefalla som en mindre underskattning med hänsyn till tidigare erfarenheter. Det är dock tro- ligt att en extra helledig dag i form av längre

semester eller lediga lördagar stimulerar re- kreationskonsumtionen mer än en förkort- ning av arbetsdagen, vilket är det aktuella alternativet för 70-talcts första hälft. För några av delgrupperna har gjorts en något mer ingående analys. TV2 och sändningar i färg har medfört att inköpen av TV-appa- rater ökat under de allra senaste åren. För- säljningen av färg-TV beräknas under 1969 ha uppgått till 120 000 apparater, vilket vär- demässigt innebär ca 360 milj. kr. Detta är mer än försäljningen av vanliga TV-appa- rater. Man bör kunna vänta sig att färg— TV-försäljningen expanderar relativt snabbt under de närmaste åren; dock förefaller det realistiskt att räkna med en längre in- troduktionsperiod för färg—TV än för svart- vit TV. Volymandelen kommer troligen att öka mer än utgiftsandelen, då man liksom för TV-apparater med svart-vit mottagning bör kunna räkna med en relativ prissänk- ning.

Ett annat skäl till att TV-apparatköpen ökat och kan beräknas öka relativt myckef åren närmast efter 1970 är att huvuddelen av de apparater, som köptes när försäljning— en av svart-vit TV var som intensivast om- kring 1960, är mogna att ersättas.

En stor TV-försäljning kommer naturligt- vis att påverka konsumtionen av andra var- aktiga varor. För att färg-TV skall rymmas inom budgeten måste konsumtionen av andra varor uppskjutas. Den ökning av TV- konsumtionen som inte ryms inom den all- männa inkomststegringen kommer troligen i första hand att gå ut över andra grupper av varaktiga konsumtionsvaror. Detta för— svårar bedömningen av konsumtionsutveck- lingen för bilar, hushållsutrustning och kan- ske framför allt för sådana varaktiga varor, som används för rekreation, som skiv- och bandspelare och fritidsbåtar. Konsumtionen av dessa två senare varugrupper har ökat markant, speciellt under senare år. Det är svårt att bedöma vad denna relativt plötsli- ga konsumtionsökning beror på. Möjligen kan den sättas i samband med nedgången i bilkonsumtionen efter 1965. Det ökade an- talet fritidsbåtar kan dessutom bero på svå- righeter att finna lämpliga tomter för fri—

tidshus på ett rimligt avstånd från storstads- områdena. Enkla modeller med inkomster, priser och folkmängd som förklarande va- riabler, som använts här kan inte förklara konsumtionsutvecklingen av dessa varakti- ga varor på ett nöjaktigt sätt.

För flera varuposter som borde ingå un- der huvudgruppen rekreation saknas statis- tik. Detta gäller bl. a. fritidshus. Inköpen av och kostnaderna för utnyttjande av fritids- hus torde också höra till den konsumtion som tar en ökande andel av konsumenternas utgifter i anspråk, även om den ökning som hittills kunnat uppskattas inte varit så stor. Detta kan eventuellt hänga samman med att många köpt fritidsbåt i stället för fritids— hus. En annan varugrupp som man vet li- tet om är konsumenternas utgifter för hus- djur. Utgifterna för inköp av husdjur, för försäkringar, vård och mat bör uppgå till betydande belopp. I rekreationsvarugruppen ingår endast hundskatter.

Konsumtionsvolymen för varor och tjäns- ter tillhörande området sjukvård och hy- gien har i det närmaste fördubblats sedan 1950. Framför allt är det den ökade kon- sumtionen av medicin och toalettartiklar som svarar för ökningen. Konsumtionen av de övriga grupperna, med undantag för fri- sör- och skönhetsvård, har också ökat, dock inte lika mycket. Priserna på medicin (net- to för konsument) och på toalettartiklar har i stort sett varit oförändrade under pe- rioden. Läkar-, tandläkar- och frisörarvode- na har däremot stigit betydligt.

I prognoserna räknas med att konsum- tionsvolymen av dessa varor och tjänster skall stiga med mellan 2,3 och 3,4 % per år. Detta är dock egentligen inte en prognos över konsumenternas efterfrågan, då kon- sumtionsutvecklingen i hög grad styrs av statsmakternas subventions- och sjukvårds- politik. Prognoserna förutsätter således i stort sett samma politik som hittills. Att detta inte är en realistisk förutsättning vet vi redan i och med att den s.k. sju-kro- nors-reformen har genomförts. Avsikten med denna reform är att förenkla admi- nistrationen samt göra även specialistvård billig för de vårdbehövande. Totalt sett läm-

nas dock de privata konsumenternas utgif- ter oförändrade genom att den tidigare bil- ligaste vården blir något dyrare. Tandlä- karutgifternas storlek beror bl. a. på i vilken takt den planerade allmänna tandvårdsför- säkringen kommer att genomföras. Pris- utvecklingen på såväl läkar- och tandlä- kartjänster, och därmed även konsumtions- utvecklingen, beror dessutom på hur många läkare och tandläkare som utexamineras och som invandrar till Sverige.

Förklaringar till att frisörtjänsterna mins- kat kan dels vara prisökningen, dels mark- nadsföringen av hårtorkar o.dyl. för da— mer, vilket möjliggör att en del av den hår- vård som tidigare utfördes på frisersalong- er nu kan göras i hemmen. Någon fortsatt kraftigare minskning av frisörtjänsterna bör man dock knappast räkna med. Konsum- tionsvolymen torde i stort sett bestämmas av befolkningsutvecklingen och hårmodet.

Konsumtionsvolymen för övriga varor och tjänster har ökat med genomsnittligt 3,2 % per år sedan 1950. Utgiftsandelen har under hela perioden legat omkring 5 %. Eftersom gruppen huvudsakligen består av tjänster har prisökningen varit relativt stor. 1968 var konsumenternas inköp av tjänster från postverket ungefär dubbelt så stort och av tjänster från televerket mer än 4 gånger så stort som 1950. Konsumenternas utgifter för barnstugeverksamhet har blivit mer än 8 gånger så höga. I fasta priser är det dock endast fråga om en fördubbling. Utgifterna för hemhjälp har däremot i stort sett halverats. Konsumenterna utnyttjar bank- och försäkringstjänster i högre grad än tidigare. Tvättjänster ligger idag på unge- fär samma nivå som 1950. Detta beror na- turligtvis till stor del på att de flesta hus- håll numera har tillgång till tvättmaskin.

Beträffande den prognostiserade utveck- lingen fram till 1975 kan man göra samma reservation som för bostadsprognosen och prognosen för sjukvård och hygien. Kon- sumtionen av framför allt post-, tele- och barnstugetjänster är styrd av statsmakterna varför det egentligen inte är meningsfullt att göra en efterfrågeprognos av traditio- nellt slag. Givetvis påverkas produktionen

och därmed även konsumtionen av efterfrå- gan från konsumenterna. Det är dock att märka att denna påverkan sker indirekt via de beslutande politiska organen. Beträf- fande övriga poster kan sägas att hemhjälps- tjänsterna med all säkerhet fortsätter att minska — medan konsumtionen av bank- och försäkringstjänster ökar. Med hänsyn till de reservationer som gjorts ovan finns det i övrigt ingen anledning att anta att dessa varugruppers utveckling kommer att avvika från den observerade trenden.

Sammanfattning av karakteristiska drag i konsumtionsutvecklingen

Det mest iögonenfallande draget i konsum- tionsutvecklingen är den stora stabiliteten i den totala konsumtionens fördelning på oli- ka huvudgrupper. Visserligen har varuindel- ningen gjorts på ett sådant sätt att huvud— grupperna blivit så homogena som möjligt; rörligheten i utgiftsandelarna ökar något när huvudgrupperna bryts ned på delgrup- per, men trots detta är stabiliteten påfal- lande. Den utesluter emellertid inte, som framgått, förändringar i utgiftsandelarna, men dessa sker långsamt och trendmässigt.

Den främsta orsaken till de förändringar som ändå inträffat är inkomstökningen, som gör det möjligt för konsumenterna att ut- sträcka sina konsumtionsvanor till att gälla mer och mer förädlade varor. I föregående långtidsutredning betonades betydelsen av det ökande rekreationsinslaget i konsumtio- nen. Med detta avsågs då inte bara att kon- sumenterna försökte berika sin ökande fri- tid med varor avsedda direkt för fritids- ändamål, främst kapitalvaror som TV-appa- rater, båtar, fritidshus m.fl. utan man pe- kade även på att konsumenterna lägger allt större vikt vid estetiska aspekter på t.ex. kläder och heminredning och även vid en mer variationsrik kost än tidigare. Dessa tendenser gör sig naturligtvis fortfarande gällande och kommer att göra det även un- der prognosperioden.

Konsumenterna har möjlighet att välja ur en alltmer rikhaltig flora av varor och tjänster. Sådant hushållsarbete som är trött-:

samt, rutinmässigt och föga intresseväckan- de försöker man mekanisera för att detta skall gå snabbare och vara roligare. Exem- pel på en dylik mekanisering av hemarbe- tet är införandet av tvättmaskiner, frysbox- ar, diskmaskiner, hushållsassistenter. Detta skäl till mekanisering av hushållsarbetet ute- sluter naturligtvis inte att de moment som tidigare utfördes för hand nu kan bli bättre utförda med maskinell hjälp.

En annan faktor av stor betydelse för konsumtionsinriktningen är den ökande för- värvsintensiteten för kvinnor. Den kvinnli- ga förvärvsverksamheten förstärker konsu- menternas efterfrågan på sådana konsum- tionsvaror som kan underlätta hemarbetet. Dessutom ökar naturligtvis efterfrågan på offentliga tjänster av typen barntillsyn, dag- hemsservice o. dyl.

Arbetslönerna har stigit och gjort det dyrbart för hushållen att köpa tjänster. Det- ta alternativ att underlätta det egna arbe— tet utnyttjas därför inte i så hög utsträck- ning. I stället finns en tendens mot ett ökat egenarbete. Sådana tjänster som endast med svårighet kan mekaniseras får man ibland antingen avstå från eller utföra själv. Det- ta gäller hantverksarbeten av olika slag som målning och tapetsering, snickeriarbeten, viss bilservice m. m. Ibland torde konsumen- terna välja att avstå från vissa tjänster hellre än att köpa dem eller utföra dem själva. Även om införandet av färdiglagad eller halvt färdiglagad mat i många hem medfört en höjd koststandard kan man ock- så se detta som ett exempel på en tidsbespa- ring konsumenten önskar göra till förmån för någon annan form av konsumtion. Man föredrar att avstå från den gastronomiska upplevelse som den egenhändigt och om- sorgsfullt tillagade rätten kan ge för att i stället kunna använda tiden till andra sys— selsättningar.

Ett annat karakteristiskt drag, som åt- minstone delvis förklarar den utveckling som beskrivits ovan, skulle kunna benäm- nas en i flera bemärkelser ökad rörlighet. Den ökade befolkningskoncentrationen till storstadsregionerna bidrar till att öka de lo- kala resorna, vare sig dessa nu sker med

egen bil eller med kollektiva transportme- del. Arbetsmarknadens ökade krav på rör— lighet och den studerande ungdomens kon- centration till vissa studieorter gör även de längre resorna mellan arbets- eller stu- dieorten och hemorten allt vanligare. Tu- ristresorna inom och utom landet betyder alltmer både i den privata och i den sam- hälleliga ekonomin. Det ökade resandet bi- drar tillsammans med massmedia till en stör- re kunskap om omvärlden och om olika al- ternativ för konsumenten att använda sina resurser och till större krav på omväxling. Denna attitydförändring kan ta sig uttryck i en större omväxling i kostvanorna, i snab- bare avskrivning av sådana varaktiga va- ror som kläder och möbler. Man blir mind- re intresserad av att betala ett högt pris för en vara med lång fysisk varaktighet när man ändå inte tänkt behålla den så länge. Kvali— teten hos en vara mäts inte bara i dess fy- siska varaktighet utan även i estetiska vär- den, modevärden, förädlingsgrad osv. Så definierad kommer kvalitetshöjningen på konsumtionsvarorna att betyda mycket för konsumtionsvolymens tillväxt.

De utvecklingstendenser som skisserats har gjort sig gällande under lång tid såväl i Sverige som i de flesta industriländer. Det finns därför knappast något skäl att anta att konsumenternas och producenternas be- teende skulle förändras så snabbt och ra- dikalt att dessa tendenser skulle brytas un- der 70-talet.

Även med perspektivet förlängt fram till 1980 kan man räkna med att volymtill- växten i livsmedelskonsumtionen kommer att gå långsammare än tillväxten i den to- tala privata konsumtionen. En större andel av livsmedelskonsumtionen kommer att be— stå av kött-, fläsk- och charkuterivaror, av förädlade varor och av varor som tillfreds- ställer »rekreationsbehov», som konditori— varor, frukt och glass.

Konsumenternas krav på en förbättrad bostadsmiljö kan väntas bli större. Detta gäller både miljön kring och i bostaden. Allt eftersom realinkomsterna växer kommer ef- terfrågan på egna hem troligen att växa. Huruvida denna efterfrågan verkligen kom-

mer att leda till ökade investeringar i egna hem beror naturligtvis i mycket hög grad på statens och kommunernas agerande. Kra- ven på den inre miljön bör innebära höjd bostadsstandard, större utrymme per capita, maskinell hushållsutrustning som standard, ökad efterfrågan på möbler och annan hem- utrustning.

Såväl lokalresorna som de längre resorna och framför allt turistresorna torde kom- ma att ta i anspråk en ökande andel av konsumenternas budgeter. Avvägningen mel- lan privatbilismen och kollektiv trafik är återigen en fråga om offentlig politik. Man bör dock beakta komplementariteten mel- lan bilägandet och villa-, fritidshus- och båt- ägandet.

Rekreationsinslagen i konsumtionen kom- mer att bli större. Stor efterfrågan väntas så- dana varor och tjänster röna som tillåter konsumenterna att periodiskt lämna arbets- och hemmiljön. Speciell aktualitet har det- ta för storstadskonsumenterna.

3.8 Offentlig konsumtion och investering 3.8.1 Offentlig konsumtion

Huvudparten av de tjänster som de statliga och kommunala myndigheterna producerar försäljs inte till marknadspriser utan kom- mer medborgarna till godo i form av of- fentlig konsumtion. Detta är fallet i fråga om utbildning, hälso— och sjukvård, social- vård och socialförsäkring, försvar, rätts— väsen, allmän förvaltning osv. Då ingen prissättning sker, registreras värdet av den offentliga konsumtionen genom produk- tionskostnaderna för ifrågavarande tjänste- produktion. För att ange statens och kom- munernas totalutgifter bör även medräknas investerings- och transfereringsutgifter. In- vesteringarna behandlas i avsnitt 3.8.2 me- dan transfereringarna diskuteras i samband med de finansiella kalkylerna i avsnitt 3.9. Den offentliga konsumtionen har under hela efterkrigstiden ökat i snabb och jämn takt. För perioden efter 1950 har den trend- mässiga årliga ökningen varit 4,4% och variationerna kring denna trend har med få undantag varit mycket begränsade. Den årliga ökningstakten har dock varit något

högre under 60-talet än under det närmast föregående årtiondet och ökningstakten har accelererat, speciellt under 60-talets senas- te år. Den offentliga konsumtionen steg un- der 50-talet med 4,5 % per år, medan stegringen 1960—1965 utgjorde 4,8% per år. För 1965—1970 beräknas den ha upp- gått till 5,2 % per år. Räknat på trendvär— den blev ökningen 1959—1969 4,6 % per år.

Utbyggnadstakten har varit snabbast in- om områden som hälso- och sjukvård, so- cialvård och skolväsende, vilka ligger un- der kommunalt huvudmannaskap. Samtidigt har den statliga konsumtionens tillväxt i viss mån hållits tillbaka av de begränsade ökningarna av försvarsutgifterna. Jämförel- ser mellan den statliga och kommunala kon- sumtionens utveckling försvåras av att hu- vudmannaskapet för vissa verksamheter för- ändrats under 60-talet. Sålunda har de stat- liga gymnasierna och mentalsjukvården förts till kommunerna medan bl.a. polis- väsendet förstatligats.

Genom denna snabba utbyggnad har den offentliga konsumtionen tagit i anspråk en ständigt växande andel av landets totala produktionsresurser. Denna andel var, räk- nat i löpande priser, 13,9 % 1950, 17,6 % 1960 och beräknas uppgå till 23,4 % 1970. Andelsökningen beror dels på att den of- fentliga konsumtionen volymmässigt ökat mer än bruttonationalprodukten, dels på en relativ fördyring av den offentliga konsum— tionen. Detta sammanhänger med att ingen produktivitetsökning i nationalräkenskaper- na beräknas ske inom de offentliga myn- digheternas tjänsteproduktion. Genom att allmänna lönestegringar enligt detta beräk- ningssätt inte motsvaras av höjd produkti— vitet, fördyras den offentliga konsumtionen i förhållande till de andra utgiftsområdena. Effekten av denna fördyring framgår tyd- ligt av nedanstående jämförelse av den of- fentliga konsumtionens andel av bruttona- tionalprodukten, räknat i fasta och löpande priser (andelar i procent):

1950 1960 1970 1975

1959 års priser 15,7 17,5 18,2 18.9 löpande priser 13,9 17,6 23,4 27,0 145

Tabell 3.8:1. Offentlig konsumtion 1963—1975.

Volymförändring, i % per år Milj. kr. Procentuell fordelnmg 1963— 1965— 1970_ 1968 1963 1968 19752 1968 19701 19752 Utbildning och forskning 8 050 24,2 26,7 26,1 6,4 6,4 4,5 Hälso- och sjukvård 6 250 18,0 20,6 22,4 7,6 8,3 5,5 Socialvård och socialförsäkring 2 800 7,6 9,3 12,4 7,7 13,9 5 Försvar 5 300 23,6 17,5 12,4 0,8 —-0,2 1 Rättsväsen m. m. 1 650 5,2 5,5 5,5 ——0,2 5,7 4,5 Allmän förvaltning 2 100 6,9 6,8 8,4 4,6 2,4 7 Ekonomiska tjänster m. m. 1 600 5,9 5,4 4,2 2,7 2,1 5,5 Religiös verksamhet 550 2,0 1,9 1,9 3,3 3,4 4 Väg- och gatuväsen 1 050 4,4 3,5 3,9 2,1 4,5 5 Kulturell verksamhet och rekreation 850 2,2 2,8 2,8 6,8 3,3 6 Totalt 30 200 100 100 100 4,6 5,2 4,5

1 Delvis uppskattning. * Enligt grundkalkylen.

Hur den offentliga konsumtionen utveck- lats inom olika ändamålsgrupper anges i tabell 3.8:1. En detaljerad genomgång av de olika ändamålsgrupperna sker vidare i kapitel 4, där huvudparten av de tjänster som ingår i offentlig konsumtion behand- las i avsnitt 4.12. Offentliga tjänster. Där- utöver ingår i offentlig konsumtion vissa tjänster från andra produktionssektorer, nämligen väg— och gatutjänster (avsnitt 4.8), vissa sanitära tjänster (avsnitt 4.10) och so- cialförsäkring samt kulturell verksamhet och rekreation (avsnitt 4.11).

Vår bedömning av den offentliga kon- sumtionens utveckling 1970—1975 har ut— gått från en kartläggning av de statliga och kommunala myndigheternas planer. Det all- männa intrycket av detta material, för vil— ket närmare redogörs i kapitel 4 samt i bi- laga 6, är att huvudmännen inom de fles- ta områden bedömt att det finns behov för ytterligare utbyggnader och också pla- nerar för sådana.

Det är dock ofta svårt att ange hur be— hovet av eller efterfrågan på dessa tjänster kan väntas utvecklas. Offentlig konsumtion representerar på samma gång en efterfrå- gan som täcks genom offentliga utgifter och en produktion som ombesörjs av offentli— ga organ. Genom att bestämma produktio- nen har de beslutande organen i vissa fall också fastställt efterfrågan. Så är det med

sådan odelbar offentlig konsumtion som försvar, rättsväsen och offentlig förvalt- ning m.m. För andra delar av offentlig konsumtion — sjukvård, högre utbildning osv. — knyts konsumtionen till enskilda in- divider som efterfrågar dessa tjänster. Ett gap mellan efterfrågan och utbud kommer i dessa fall till uttryck i köer. Men inte heller dessa kan utan vidare tas som mått på ett efterfrågeöverskott.

Enligt de planer, som redovisats av stat och kommun, angavs den offentliga kon- sumtionen öka med närmare 5 % per år 1970—1975. I grundkalkylen (vilken mot— svarar alternativ 1 i avsnitt 1.5) har den offentliga konsumtionens ökning 1970-1975 satts till 4,5 % per år. I förhållande till 60-talet innebär detta en mindre dämpning av ökningstakten. Vägledande för denna nedskärning i de offentliga konsumtionsut- gifterna har bl. a. varit en stark konkurrens från andra näringar såväl om produktions- faktorer som produktionsresultatets använd- ning. Det faktum att man gjort åtaganden, beslutat reformer och satt igång utbyggna- der har dock satt en nedre gräns för den offentliga konsumtionens ökning. En ge- nomgång område för område visar nämli- gen att utrymmet för att reducera de of- fentliga konsumtionsplanerna under den framförliggande 5-årsperioden är ganska be- gränsat om man inte vill acceptera en stan-

dardsänkning i förhållande till utlovade åta- ganden.

I fråga om den sedan länge pågående ök- ningen av den offentliga konsumtionens an- del i bruttonationalprodukten innebär vår grundkalkyl inget mera påtagligt trendbrott. Räknat i fasta (1959 års) priser stiger den- na andel från 18,2 % 1970 till 18,9 % 1975. Räknat i löpande priser stiger andelen från 23,4 % till 27,0 % (se tablån tidigare i det— ta avsnitt).

Också i fråga om konsumtionens sam- mansättning av arbetstjänster som produ- cerats inom offentlig sektor respektive va- ror och tjänster som inköpts från andra sektorer väntas de förskjutningar som på- gått under 60-talet fortsätta. Dessa inne- bar att lönekostnadernas (inkl. arbetsgivar- avgifternas) andel i den offentliga kon- sumtionen minskade från 59 % 1960 till 55 % 1968, räknat i fasta priser. I vår kal- kyl förutsätts att denna andel blir ca 52 % 1975. Varuinnehållet i offentlig kon- sumtion ökar i motsvarande män. Det sam- manlagda värdet av från andra sektorer in- köpta varor och tjänster (inkl. reparatio— ner och underhåll) uppgick 1968 till ca 11200 milj. kr. Stat och kommun skapar således genom sin konsumtion en betydan- de efterfrågan på den privata sektorns pro- duktion. Även om det inte kan beläggas sta- tistiskt, torde importinnehållet i offentlig konsumtion vara mindre än i privat kon— sumtion.

Den i vår kalkyl förutsedda utveckling- en 1970—1975 av de olika ändamålsgrupper- na framgår av sista kolumnen i tabell 3.8: 1. Denna del av kalkylen utgår inte från någ- ra värderingar om vilken resursfördelning som från någon synpunkt skulle vara lämpli- gast utan får ses som ett exempel på en möjlig avvägning. Men det vore också miss- visande att tro att statsmakterna har obe- gränsade möjligheter att variera den offent— liga konsumtionens sammansättning. Möj- ligheterna till detta begränsas i hög grad genom tidigare gjorda åtaganden.

Kalkylen innebär en dämpning av ök- ningstakten för de tre tunga konsumtions- områdena utbildning och forskning, hälso-

och sjukvård samt socialvård och social- försäkring. Inom dessa områden har utbygg- naden varit mycket stark under 60talet och även om man inte kan tala om någon mätt- nadsgräns ter sig en något lugnare utveck- ling naturlig. Inom utbildningen kommer dessutom grundskolan att vara utbyggd 1972/ 73 och gymnasieskolans expansion begränsas genom att elevunderlaget stag- nerar. Däremot förutses den högre utbild- ningens expansion fortsätta. För försvaret har i kalkylen förutsatts oförändrade kost- nadsramar efter 1971/ 72, då det nu gäl— lande försvarsbeslutet upphör. För övriga områden, vilka tillsammans svarar för ca 1/ 4 av den offentliga konsumtionen, förut- ses att ökningstakten blir något högre 1970—1975 än under 60—talet.

Ovanstående beräkningar, som ansluter sig till vår grundkalkyl, avser genomsnittli- ga förändringstal för perioden 1971—1975.

Detta innebär dock inte att de årliga för- ändringarna väntas bli lika stora de skilda" åren, även om man bortser från konjunktur- betingade variationer.

I utgångsläget kännetecknas den offentli- ga konsumtionen av snabb stegring och ex- pansiva planer. Det torde därför vara för- enat med svårigheter att åstadkomma en kraftig uppbromsning under de närmaste åren. Detta har fått bestämma utvecklings— profilen i grundkalkylen med resultat att de skärningar i förhållande till planerna som där gjorts fått drabba den senare de- len av prognosperioden. Den offentliga kon- sumtionen skulle enligt vår grundkalkyl öka med 4,8% per år 1970—1973 och med 4,2 % per år 1973—1975 (tabell 1.5: 1 i av- snitt 1.5). '

Alternativa kalkyler som vi utfört (alter- nativen III—V i avsnitt 1.5) utgår från att det kan bli svårt att bereda utrymme för en offentlig konsumtion av en sådan omfatt- ning och fördelning under perioden. Offent- lig konsumtion har i dessa alternativ där- för behandlats mer restriktivt. Sett över he- la perioden 1970—1975 har nedskärning- en inte behövt bli av större omfattning, från 4,5 % till 4,3 % per år. Utvecklings— förloppet under perioden har dock förut—

Tabell 3.8:2. Offentliga investeringar 1960—1975. Förändring i volym, procent per år.

Procentuell volymförändring i genomsnitt per år

Milj. kr. 1969 1960—1965 1965—19701 1970—19752 Kommunala investeringar 11 207 11,7 7,5 2,0 därav: myndigheter 5 460 11,4 10,4 3,0 ' affärsverk 2 373 "12,0 5,2 4,0 aktiebolag 3 374 11,9 4,5 —1,5 Statliga investeringar 4 448 2,4 2,0 3,5 därav: myndigheter 1 70l 7.8 0,4 4,0 affärsverk 2 329 —0,7 3,4 4,0 aktiebolag . - 418 ——O,9 1,1 0,0 Offentliga investeringar 15 655 8,0 5,9 2,5 därav: myndigheter 7 161 10,1 8,0 3,0 affärsverk 4 702 4,5 4,3 4,0 aktiebolag 3 792 9,6 4,1 ———l,5

'1 Delvis uppskattning. 2 Enligt grundkalkylen.

satts bli helt annorlunda. En avsevärd ner- skäming av den offentliga konsumtionens ökningstaktsker redan under de första åren. Under de därpå följande åren blir en snab- bare uppgång åter möjlig. I alternativen III— V har den offentliga konsumtionens ökning angetts till 4,0% per år 1970—1973 och till 4,7 % per år,1973——,197S.

Som redan framhållits torde någon stör- re nerskäming inte kunna ske 1971. Antas den offentliga konsumtionen detta år öka med 5 % och 1972 med 4%, måste ök— ningen 1973 bli så låg som 3 % för att ett genomsnitt på 4,0 % per år skall nås 1970—1973. Genomgången av de offentliga myndigheternas planer (i avsnitt 4.12) visar att de planerade utbyggnaderna till stor del betingas av fastställda riktlinjer för den framtida utvecklingen. Även om någon så- ker beräkning inte kan göras, synes au- tomatiken av redan fattade beslut tyda på att man inte mer väsentligt kan gå under 4 % per år utan att gjorda åtaganden måste omprövas.

3:82 Offentliga investeringar

Inom de offentliga konsumtionsområden som presenterades i föregående avsnitt upp- gick investeringarna 1969 till ca 7 200 milj. kr. Dessa investeringar behandlas närmare

i» avsnitt 4.12 (offentliga tjänster), i avsnitt 4.8 (vägar och gator) och i avsnitt 4.10 (sa- nitära tjänster). Därutöver svarar stat och kommun för investeringar inom affärsver- ken och aktiebolagen. En samlad översikt över samtliga offentliga investeringar ges i det följande.

De totala offentliga investeringarna öka- de under 60-talet volymmässigt med i ge- nomsnitt 6,9 % per år. De kommunala in- vesteringarna ökade betydligt snabbare än de statliga, 9,6 % respektive 2,2 %. De offentliga investeringarnas andel av de to- tala investeringarna har ökat från 39 % 1960 till 47% 1970. I tabell 3.8:2 an- ges de offentliga investeringarna fördelade på myndigheter (vilket i stort motsvarar konsumtionsområdena), affärsverk och ak- tiebolag.

De offentliga myndigheternas investering- ar har för perioden 1971—1975 beräknats öka med drygt 3 % per år. Jämfört med 60-talet innebär planerna för 70-talets första hälft en väsentligt lägre ökningstakt fram- förallt vad gäller de kommunala investering- arna. De statliga myndigheternas investe- ringar förutses öka något snabbare än de kommunala, 4,0 % respektive 3,0 %. I för- hållande till den förutsedda konsumtions- ökningen är denna investeringsökning rela- tivt låg. De kraftiga investeringarna under

60-talet har emellertid medfört en snabb ökning av kapitalstocken. Den fortsätter emellertid även att öka vid de här förut- satta relativt måttliga investeringsstegring- arna.

Affärsverkens investeringar har under 60—talet stigit med i genomsnitt ca 4,5 % per år. För de statliga affärsverken (statens järnvägar, televerket, postverket, luftfarts- verket m. m.) och de kommunala affärsver- ken (vatten- och avloppsverk, värmeverk, el- verk, spårvägstrafik m. m.) planeras en fort- satt snabb ökning av investeringarna under perioden 1971—1975, dock ej lika snabb som under 60-talet.

De kommunala bolagen (främst bostä- der) ökade under 60-talet sina investering- ar med i genomsnitt 8,2% per år. An- delen bostäder som byggs i kommunal re- gi har ökat från 32% 1960 till 40% 1970. Fram till 1975 kan man anta att de kommunala bostäderna minskar något mindre än bostadsinvesteringarna totalt, vil- ka beräknas minska med 2 % per år 1970— 1975.

3.9 Finansiell utveckling

Bedömningen av den framtida ekonomiska utvecklingen koncentreras i denna utred- ning huvudsakligen till reala faktorer, så- som produktionen och efterfrågan för kon- sumtion och investering. I detta avsnitt kompletteras den reala kalkylen med en fi— nansiell analys genom vilken inkomstbild- ning, sparande och kreditgivning kommer in i bilden. Analysen sammanfattas i fem avsnitt varav de tre första behandlar hus- hållen, den offentliga sektorn och företags- sektorn. I ett följande avsnitt tas realkapi- talbildningen och kreditmarknaden under 60-ta1et upp. Avslutningsvis ges en kredit- marknadskalkyl för 1975. En utförligare behandling återfinns i bilaga 4.

3.9.1 Hushållens och sparande

inkomster, konsumtion

I detta avsnitt skall vi ställa frågan om den ökning av den privata konsumtionen

som ingår i de reala kalkylerna svarar mot den konsumtionsefterfrågan som kan väntas framkomma vid den förutsatta in- komstutvecklingen. Kalkylen för konsum— tionsefterfrågan sker i tre moment. Det för— sta momentet avser faktorinkomstfördel- ningen, dvs. fördelningen av bruttonatio- nalprodukten på löner och vinster. Andra kalkylmomentet avser den omfördelning av inkomster mellan företagen, hushållen och den offentliga sektorn som sker genom skatter, försäkringar, transfereringar m. m. Faktorinkomstutvecklingen oc h inkomstom- fördelningen tillsammans bestämmer hus- hållens disponibla inkomster. Genom att i ett tredje moment införa vissa förutsätt- ningar beträffande hushållens konsumtions- benägenhet kan konsumtionsefterfrågan un- der givna förutsättningar uppskattas.

Hushållens faktorinkomster. Till hushål- lens faktorinkomster räknas förutom löner, pensioner och enskilda företagares inkomsg ter även arbetsgivaravgifter. Hushållens an,- del av BNP ökade med 2,0 procentenheter 1961—1964 jämfört med den föregående 4- årsperioden. Under den följande 5-årsperio- den 1965—1969 steg andelen långsammare, nämligen med endast 0,4 procentenheter. (Tabell 3.9: 1 rad b). Förändringen i inkomst- andelsutvecklingen inom den privata sek— torn är mera markerad. Exklusive de of! fentligt anställdas löner ökade nämligen, som framgår av rad a i tabellen, hushållens inkomstandel med 2,0 procentenheter 1961— 1964 men minskade 1965—1969. I början av 60-talet ökade arbetsgivaravgifterna mar- kant i samband med införandet av den all- männa tilläggspensioneringen. ATP-avgifts- höjningarna torde ha utgjort en viktig för-. klaring till den ökning av hushållens in- komstandel som inträffat under dessa år. Även olikheter i konjunkturläget kan ha bi- dragit till denna utveckling. Av tabellen framgår att företagens kostnadsövervältring av arbetsgivaravgiftema, som kan ha ägt rum både på löne- och på prissidan, synes ha blivit större under senare år (rad c).

Sammanfattningsvis kan konstateras att ökningen av hushållens inkomstandel och den motsvarande nedpressningen av före-

Tabell 3.9:1. Hushållens faktorinkomster i procent av BNP till produktionskostnad 1957—1969. Inom parentes anges förändringen från föregående 4-årsperioder.

1957—1960 1961—1964 1965—1969 a) Faktorinkomster exkl. offentligt anställdas löner 75,9 77,9 77,7 Inkl. arbetsgivaravgifter (+2,0) (—0,2) b) Faktorinkomster inkl. offentligt anställdas löner 78,6 80,6 81,0 Inkl. arbetsgivaravgifter (+2,0) (+0,4) c) Faktorinkomster inkl. offentligt anställdas löner 75,1 75,4 73,3 Exkl. arbetsgivaravgifter (+0.3) (—2,l)

tagsvinsterna under början av 60-talet har följts av en kompenserande utveckling i motsatt riktning. Detta förhållande synes bekräftas om man jämför andelsutveckling- en inom den för konkurrens med utlandet utsatta delen av näringslivet med motsva— rande utveckling inom den skyddade delen. I början av 60-talet ökade löneandelen i den konkurrensutsatta sektorn med hela 5 procentenheter medan ökningen inom den skyddade sektorn var endast hälften så stor. Möjligheterna till övervältring av ATP-av- gifterna synes m.a.o. ha varit betydligt större inom den skyddade sektorn. 1965— 1968 var utvecklingen annorlunda, lönean- delsökningen var totalt sett väsentligt mind- re. Dessutom var andelsökningen lika stor i den konkurrensutsatta som i den skyddade sektorn.

Inkomstkalkylen för 1975 förutsätter en viss kombination av löne- och prisstegring- ar. Enligt grundkalkylen ökar BNP i vo— lym med 3,8 % per år. Priserna förutsätts öka i samma takt som under 60-talet. Vid en oförändrad andelsutveckling inom den privata sektorn och en tillväxt av antalet offentligt anställda enligt grundkalkylen kan den årliga nominella ökningen av hus- hållens faktorinkomster uppskattas till mel— lan 8 och 9 %. Kalkylen är mycket grov och bör snarast betraktas som ett räkneexem- pel.

lnkomstfördelning och disponibel in— komst. En växande del av hushållens in- komster har under 60-talet omfördelats ge- nom skatter och avgifter, transfereringar från staten och kommunerna och socialför- säkringssystemet. Sammanlagt har dessa

transaktioner inneburit en betydande net- toöverföring till det offentliga. Den dispo- nibla delen av hushållsinkomsterna har som en följd härav sjunkit kontinuerligt. Sam- tidigt torde transfereringama ha åstadkom- mit en viss omfördelning av inkomsterna mellan hushållen.

En strategisk variabel i kalkylen utgör hushållens inbetalningar av direkt skatt till staten och kommunerna. Mellan 1960 och 1969 ökade inbetalningarna av statlig skatt från 11,2 till 14,1 % av faktorinkomster- na. De kommunala skatternas andel öka- de väsentligt snabbare, nämligen från 8,8 % 1960 till 15,7 % 1969. (Tabell 3.9: 2.) För statens del förutsätts i kalkylen att inga förändringar i skatteskalorna äger rum efter 1971. För kommunernas del för- utsätts en årlig höjning av utdebiteringen med 50 öre, vilket kan jämföras med ett genomsnitt på 80 öre 1963—1969. Under dessa förutsättningar ökar de kommunala skatterna i samma takt som de statliga skat-

Tabell 3.9:2. Hushållens direkta skatter, inkomstöverföringar och disponibla inkom- ster 1960—1975. I procent av faktorinkomster- na.

1975 1960 1969 (kalkyl) Faktorinkomster 100,0 100,0 100,0 Direkt statlig skatt —11,2 ——14,1 —17,5 Direkt kommunal

skatt — 8,8 —15,7 —19,3 Socialförsäkrings- utfall 8,3 13,1 14,1 Övrig inkomstom- fördelning 3,8 4,1 4,3 Disponibel inkomst 92,1 87,4 81,6 SOU 1970: 71

1961— 1975 1964 1965 1966 1967 1968 1969 (kalkyl) Sparkvot enligt nationalräken- skaperna 8,5 7,3 6,9 6,2 5,6 5,6 (6,0) därav: Försäkringssparande 2,1 2,2 2,1 2,3 2,8 2,9 (2,5) Övrigt sparande 6,4 5,1 4,7 3,9 2,8 2,7 (3,5) Övrigt sparande enligt kreditmarknadsstatistik 5,6 5,0 5,9 6,8 4,7 4.4

terna. Den statliga skattekvoten ökar 1975 till 17,5 % och den kommunala skattekvo- ten till 19,3 %. Den totala skattekvoten öka— de med ungefär ] procentenhet per år mel- lan 1960 och 1969 medan höjningen un- der kalkylperiodens sex år uppgår till drygt 7 procentenheter, dvs. kvoten stiger i nå— got högre takt.

Sammanlagt innebär skattekalkylen och gjorda kalkyler för övriga transaktioner ge- nom vilka hushållens inkomster omförde- las, såsom försäkringar, transfereringar m.m., att de disponibla inkomsterna kom— mer att fortsätta att sjunka i förhållande till faktorinkomsterna. Andelen av dispo- nibla inkomster sjönk från drygt 92% 1960 till drygt 87 % 1969, dvs. en minsk- ning med ca en halv procentenhet per år. Såsom framgår av tabell 3.9: 2 minskar an- delen till ca 82 % 1975, vilket innebär en minskning med en hel procentenhet år- ligen.

Hushållssparandet. Som framgår av ta- bell 3.9: 3 uppgick hushållens sparande 1961—1964 till drygt 8 % av de disponibla inkomsterna. Fr. o. m. 1965 har sparkvoten sjunkit.

Den kraftiga nedgång av hushållens »öv- riga» sparande som registreras i national— räkenskaperna vilar på ett mycket osäkert statistiskt underlag. Tillförlitligheten av na- tionalräkenskapernas uppgifter om hushålls- sparandet kan i viss mån bedömas med skattningar av hushållens nettoförvärv av värdepapper samt upplåning och inlåning hos kreditinstituten enligt sista raden i ta- bellen. Av denna jämförelse framgår att sparandet kan ha utvecklats gynnsamma- re än vad nationalräkenskaperna antyder. Det synes inte befogat att här dra alltför

långtgående slutsatser av bristfällig statistik. Med all sannolikhet har emellertid hushålls- sparandet minskat avsevärt, om än i nå— got mindre omfattning än vad som framgår av nationalräkenskapema. Det finns också all anledning att närmare undersöka vilka faktorer som kan förklara denna utveck- ling.

Enligt gängse teori följer förändringar i konsumtionsefterfrågan förändringar i in- komsttillväxten med en viss eftersläpning. Vid en accelererad inkomstökning ökar så- lunda sparkvoten medan en dämpning av inkomsttillväxten resulterar i en neddrag— ning av sparkvoten. Teorin synes huvudsak- ligen kunna tillämpas vid förklaring av kon- junkturfluktuationer, dvs. i de fall föränd— ringarna i inkomstutvecklingen utsträcker sig över kortare perioder än hushållens an- passning av sina konsumtionsvanor. Ned- gången i sparkvoten började dock redan 1965 och har fortsatt under senare år. Även dämpningen av inkomsternas till- växttakt har pågått ända sedan 1965. Ef- tersom inkomstutvecklingen enligt nyss- nämnda hypotes främst skulle förklara spar- kvotens minskning åren närmast efter 1965 torde med hänsyn till att försämringen sy- nes ha fortsatt sedan dess även andra fak- torer komma in i bilden.

Under 60-talet har den offentliga sektorns transfereringar och socialförsäkringsutbetal— ningarna ökat andelsmässigt. En hypotes är att konsumtionsbenägenheten för vissa av dessa inkomster är betydligt högre än för förvärvsinkomster. I själva verket syftar of- fentliga transfereringar just till att ge mot- tagarna en högre konsumtionsstandard.

Analogt med antagandet om en sänkning av sparkvoten som en följd av transferering-

arna kan även en relativ ökning av pensions- utbetalningarna förväntas ha medfört en ökning av konsumtionsefterfrågan. Om man utgår från begreppet »transfereringar i vid mening» i vilket samtliga nyssnämnda in- komstöverföringar ingår, kan konstateras att dessas andel av faktorinkomsterna ökade från 16 % 1960 till inte mindre än 23 % 1969. Andelsökningen var speciellt stor 1967—1969.

Ett annat förhållande, som dock främst torde ha verkat på längre sikt, är att en- skilda företagares inkomster har minskat andelsmässigt i samband med strukturför— ändringama inom näringslivet. Såsom spar— undersökningar har visat ligger sparkvoten för företagarhushåll på en väsentligt högre nivå än för övriga hushåll. Ytterligare en faktor som vid olika tillfällen kan ha pres- sat ned sparkvoten är införandet och höj- ningarna av omsättnings- och mervärdeskat— ten. Köprushen före en annonserad skatte- skärpning är sannolikt större än konsum- tionsbortfallet sedan den har genomförts. Slutligen bör nämnas möjligheten av en för- ändn'ng i sparattityderna som en följd av ATP- och övriga socialreformer. ATP-re- formen inverkade visserligen främst på för- säkringssparandet, en effekt som redan in- träffade 1959. Efter ett fåtal år synes för- säkringssparandet ha återhämtat sig. Det kan dock inte uteslutas att reformen har en fördröjd verkan på sparpreferenserna, främst då beträffande sparande i andra for— mer än försäkringar.

Om sparutvecklingen huvudsakligen kan hänföras till nyssnämnda faktorer kommer sparkvoten även under kalkylperioden san— nolikt att ligga lägre än nivån för åren i början av 60-talet. En trendframskrivning skulle å andra sidan ge ett alltför lågt kal- kylvärde, speciellt med hänsyn till att spa- randet 1968 och 1969 kan ha underskat- tats. Det synes i varje fall befogat att konsta- tera att en viss nivåsänkning av sparbenä- genheten har ägt rum under senare år och man kan inte utesluta att sparkvoten även framöver kommer att ligga på en relativt låg nivå. En fortsatt inkomstutjämning ten- derar också att pressa ned sparkvoten för hushållssektorn i sin helhet.

Konsumtionsefterfrågan och konsumtions- utrymme. Kalkylerna för hushållens fak— torinkomster och för inkomstfördelningen bestämmer tillsammans utvecklingen av de disponibla inkomsterna. En viktig fråga blir då hur dessa inkomster enligt hushållens preferenser kommer att fördelas på kon- sumtionsefterfrågan och sparande. Om den förväntade konsumtionsefterfrågan översti- ger konsumtionsutrymmet föreligger ett in- flationsgap, i det motsatta fallet ett defla- tionsgap. Enligt utredningens grundkalkyl ökar konsumtionsutrymmet med 3,3 % i volym per år medan priserna förutsätts öka i samma takt som under 60-talet. Det är nödvändigt att understryka att gapkalky- len är behäftad med betydande osäkerhets- marginaler, inte minst på grund av att den bygger på ett så stort antal antaganden.

Frågan om intern balans föreligger un— der de tidigare nämnda förutsättningarna kan dock i viss mån besvaras på följande sätt. År 1975 beräknas utrymmet för privat konsumtion uppgå till 94 % av hushållens disponibla inkomster. Den motsvarande spar- kvoten uppgår sålunda till 6 % . Av skäl som nämnts tidigare torde man knappast kun- na räkna med en spontan höjning av spar- kvoten till nivån under början av 60-talet (8,5 %). Däremot kan inte uteslutas att sparkvoten förbättras något jämfört med 1968 och 1969, då den uppgick till 5,6 %. Om man därför bedömer att den framräk- nade sparkvoten under de givna förutsätt- ningarna synes överensstämma med hushål- lens preferenser kan slutsatsen vara den att ungefärlig balans föreligger. Man kan inte dra alltför långtgående slutsatser av en så osäker kalkyl. Anmärkningsvärt är dock att i motsats till bedömningen i tidigare lång- tidsutredningar tycks gapet mellan konsum- tionsefterfrågan och utrymmet för privat konsumtion vara obetydligt.

På grund av arbetstidsförkortningen un— der de närmaste åren blir tillväxten av BNP och av hushållens inkomster lägre fram till 1973 än under senare delen av kalkylpe- rioden. I överensstämmelse härmed förut- sätts även en temporär dämpning av den pri- vata konsumtionens tillväxt. Den bedöm-

ning som ovan gjorts beträffande balansen mellan konsumtionsefterfrågan och utrym- met fram till 1975 kan därför även gälla för perioden fram till 1973. Utvecklingen blir dock i hög grad beroende av det sätt på vilket arbetstidsförkortningen slår igenom i löne— och prisbildningen.

3.9.2 Statens och kommunernas budgetut— veckling

Skattekalkylerna i det föregående avsnittet belyste konsekvenserna av ökningen av skat- tetrycket utifrån en speciell synvinkel, näm— ligen den interna balansen. I detta avsnitt undersöks närmare vilka konsekvenser skat- teutvecklingen har för den offentliga sek— torns finansiering. Om man utgår från kal- kylerna för statens och kommunernas ut- gifter och andra inkomster än skatter blir det skatterna som bestämmer dessa sektorers finansiella sparande, budgetutveckling och den därmed förenliga upplåningen på kre- ditmarknaden. Kalkylerna för statens och kommunernas upplåningsbehov är i hög grad beroende av varandra. Staten svarar nämligen för en betydande del av finansie- ringen av kommunernas utgifter genom oli- ka typer av statsbidrag. En viss utgiftskal- kyl för kommunerna får därigenom bety- dande statsfinansiella konsekvenser. I sam- band med 1970 års skattereform sker en viss omläggning av bidragsbestämmelserna. vilka beaktas i följande beräkningar. Even- tuella ytterligare förändringar i bidragsbe- stämmelserna beaktas ej.

Kommunernas inkomster och utgifter. Förutsatt att drifts- och kapitalutgifterna ökar enligt den reala kalkylen känneteck- nas det finansiella läget för kommunerna under den kommande 5-årsperioden av föl- jande förhållanden. Kommunernas utgifter är till stor del centralt beslutade. Statens bidrag till dessa utgifter har under 60-ta- let ökar kraftigt och även framöver ställer utgiftsexpansionen stora krav på staten. Ett annat förhållande, som också har varit ak- tuellt under 60-talet men som troligen blir än mer markerat i framtiden, avser den av— vägning mellan upplåning och ökad utde- bitering som kommunerna står inför vid

finansiering av sina utgifter. P. g. a. ett stän- digt efterfrågeöverskott på kapitalmarkna- den och en därav betingad restriktiv kre- ditpolitik har avvägningen inte så mycket stått mellan dessa två finansieringsformer utan har snarare gällt frågan om en ökad utdebitering, och därmed en viss utgifts- ökning, bedömdes vara genomförbar.

Skattekalkylen för kommunerna utgår från riksrevisionsverkets beräkningar i vil- ka förutsätts en höjning av utdebiteringen med 50 öre per år. Kommunernas övriga inkomster beräknas utvecklas på följande sätt. Statsbidragen utgör kommunernas näst största inkomstpost. De verksamhetsbundna bidragen svarade 1969 för ca 1/ 4 av drifts- utgifterna och denna relation har även an- vänts vid beräkningen av bidragen 1975. Statens skatteutjämningsbidrag har ökat i något lägre takt än kommunernas totala skatteintäkter. Skatteomläggningen 1971 medför i och för sig ett visst skattebortfall för kommunerna. Detta kompenseras dock med ökade bidrag. Statens investeringsbi- drag avser huvudsakligen myndigheternas investeringar men täcker även vissa affärs- verksinvesteringar. Affärsverkens inleverera- de vinster fördubblades mellan 1960 och 1969. I förhållande till investeringarna sjönk de emellertid från 33 % 1960 till 21 % 1966 och har sedan dess legat på samma relativa nivå. Kalkylen utgår från förutsättningen att den del av utgifterna som täcks av avgifter blir i stort sett oför- ändrad.

Enligt grundkalkylen ökar kommunernas konsumtionsutgifter fram till 1975 i volym med 5,2 % per år. Bruttoinvesteringarna ökar sammanlagt med 3,3 % per år. Pri— serna beräknas stiga i samma takt som un- der 60-talet. Kalkylvärdet för kommuner- nas nettoförvärv av fastigheter och mark, som ökade från omkring noll till drygt en halv miljard kr. mellan 1960 och 1969 är givetvis ganska osäkert. Utvecklingen är bland annat beroende av markpolitikens ut- formning, utvecklingen på kreditmarknaden m.m. Det är också svårt att bedöma i vil- ken utsträckning markköpen under senare år utgör en reserv för framtida behov. Net-

toköpen uppskattas till en halv miljard kr. 1975, ett belopp som kan innebära en viss överskattning av kommunernas finansie- ringsbehov.

Sammanlagt leder den nämnda inkomst- och utgiftsutvecklingen till en minskning av kommunernas finansiella sparande med 3 5. 3,5 miljarder kr. mellan 1969 och 1975. Denna minskning av det finansiella sparandet motsvaras av en ökning av upp- låningsbehovet med ungefär samma belopp. I absoluta belopp och i förhållande till in- vesteringarna beräknas sålunda upplåningen utvecklas enligt följande.

U pplåning på kreditmarknaden i milj. kr. och i procent av investeringarna

Årsgenomsnitt

1962— 1967 1968 1969 1975 Milj. kr. 1 250 1 350 1 250 4 500 Procent 28 17 14 34

Enligt grundkalkylen minskar tillväxttak- ten i kommunernas utgifter successivt. Upp— låningen kommer i detta fall 1973 att upp- gå till ca 30 % av investeringarna. I det alternativ enligt vilket extern balans uppnås redan 1973 skärps kraven på en dämpning av kommunernas utgiftsökning, vilket skul-. le innebära en viss minskning av lånebeho- vet fram till 1973 jämfört med grundkal- kylen.

Skattekalkylen och statens budgetutveck- ling. Huvuddelen av statens inkomster ut- görs av direkta och indirekta skatter. Med dessa finansieras tre typer av utgifter: trans- fereringar, konsumtion och investeringar. De viktigaste transfereringarna är statens bidrag till kommunerna och transferering- arna till hushållen. Enligt grundkalkylen ökar statens utgifter för konsumtion med 3,5 % per år i volym. Statens investeringar beräknas sammanlagt öka med 3,5 % per år i volym. Ökningstakten blir något högre för myndigheternas investeringar medan af— färsverksinvesteringarna ökar något lång- sammare. Affärsverken är till en viss del självfinansierande. Deras inlevererade vins- ter har under 60-talet uppgått till 20 % av

investeringarna, och denna andel har även använts vid beräkningen för 1975.

Kalkylen för de direkta och indirekta skatterna bygger på riksrevisionsverkets be- räkningar. Huvuddelen av ökningen av de indirekta skatterna hänför sig till mervär- deskatten. För dessa har den beslutade höj- ningen 1971 till 16,3 % inräknats. 197l års höjning av mervärdeskatten innebär en ökning av skatteintäkterna på ca 5 miljar— der kr. 1975. Subventionerna beräknas öka i takt med BNP.

Kalkylen för transfereringarna till hus- hållen utgår från nu kända förhållanden, varför eventuella utbyggnader av bidrags- systemet skall läggas till här redovisade siff- ror. Däremot inräknas beslutade successiva standardförbättringar för folkpensionärerna och 1971 års justering av barnbidragen. Sammanlagt beräknas transfereringarna till hushållen öka med 9 % per år, vilket kan jämföras med en årlig ökning av hushållens kontanta faktorinkomster på mellan 8 och 9 % årligen. Transfereringarna till utlandet ökar ganska kraftigt i enlighet med enpro- centsmålet för Sveriges bistånd till utveck- lingsländerna.

Sammanlagt förutses statens utgifter öka i högre takt än inkomsterna, och en viss försämring av det finansiella sparandet be- räknas äga rum. Dessutom beräknas sta- tens utlåning, som ökade markant under se- nare år, öka i relativt hög takt. Det är knap- past möjligt att närmare precisera utlånings- ökningen, av vilka paritetslåneutbetalningar till bostadsbyggande utgör en väsentlig men svårbestämd andel. Som en följd av den här skisserade utvecklingen beräknas sta- tens upplåning på kreditmarknaden öka till omkring 5 miljarder kr. 1975. Eftersom denna siffra anger genomsnittsvärden för hela kalkylperioden skulle statens upplåning under hela perioden uppgå till uppskatt- ningsvis 25 miljarder kr. Statens, liksom kommunernas, andel av efterfrågan på kre- ditmarknaden skulle därmed stiga.

Ökningen av upplåningsbehovet för den offentliga sektorn i sin helhet bör ses mot bakgrund av vad som sagts i avsnitt 3.9.1, nämligen att ungefärlig balans synes före-

ligga mellan hushållens beräknade konsum- tionsefterfrågan och det beräknade utrym— met för den privata konsumtionen. I mot- sats till vad som varit fallet i tidigare lång- tidsbedömningar synes den interna balan— sen inte kräva några påtagliga skärpningar av den direkta eller indirekta beskattning— en, utan ur denna synvinkel kan upplå— ningsökningen accepteras. Fördelningen av skatteintäkterna mellan kommunerna och staten samt statsbidragens utformning kan givetvis inom den givna ramen påverka kommunernas respektive statens upplåning på kreditmarknaden. En klar tendens är emellertid att kommunernas beroende av kreditmarknaden ökar. Kommunernas skat- teutdebitering kan komma att avvika från den utveckling som förutsatts här. I så fall kan detta, enligt ovan framförda bedöm- ning, leda till en kompenserande ändring av statens direkta eller indirekta skatter.

3.9.3 Företagens vinster, investeringar och finansiering

Under första hälften av 60—talet minskade företagens andel av faktorinkomsterna. Vinstförsämringen blev mest markant in- om de för konkurrens från utlandet utsat— ta näringsgrenarna. Under senare hälften av 60—talet stabiliserades dock vinstandelen.

Med företag avses här samtliga privata icke-finansiella företag inom industrin, jord- bruk, handel m.m. Vissa generella drag i utvecklingen för samtliga dessa företag tor— de kunna belysas av uppgifter för industrin, vars utveckling är något bättre statistiskt underbyggd. Industrin svarar för endast en mindre del av sysselsättningen och produk- tionen inom företagssektorn men svarar lik— väl för huvuddelen av förändringarna i in— komstandelarna och självfinansierin gen.

I diagram 3.9:1 jämförs dels företagens bruttovinster i förhållande till produktions- värdet inom den privata sektorn av eko- nomin, dels industrins bruttovinstmargina- ler. Utvecklingen för dessa kvoter visar ett likartat konjunkturmönster. I syfte att ren- sa från konjunkturvariationer sammanfattas nedan uppgifter för två S-årsperioder med jämförbar konjunkturutvecklin g.

Samtliga icke-finansiella företag

1960— 1965— 1964 1969 Bruttovinst/sektorprodukt 22,3 22,4 Bruttosparande/ fasta + la- gerinvesteringar 64,7 61,2 Upplåning på kredit- marknaden/fasta+ lager— investeringar 27,8 37,2

Företagens vinstandel har som framgår legat på samma nivå åren 1960—1964 och 1965—1969, medan däremot företagens spa- rande minskade. Investeringarnas tillväxt- takt dämpades under den senaste S-årspe- rioden men likväl sjönk självfinansierings- kvoten med 3 1/ 2 prooentenheter.

Företagens externa finansiering ökade vä— sentligt mer än 3 1/2 procentenheter. Upp- låningen på kreditmarknaden steg således från ca 28 % till 37 % av investeringarna samtidigt som företagens likviditet trend- mässigt minskade. Betalningsbalansstatisti- ken tillåter inte någon säker bedömning av vilken betydelse utländska investeringar och övriga kapitaltransaktioner har haft för den här skisserade finansieringsbilden. Upplå- ningen utomlands ökade under senare år, men i förhållande till den inhemska kredit- marknaden torde denna ha liten betydelse.

Ett viktigt syfte med långtidsutredningens kalkyler för produktion och resursanvänd— ning är att undersöka under vilka förut- sättningar extern balans kan återställas. Växande överskott i handelsbalansen för att kompensera försämringen av tjänsteba- lansen och den ökade biståndsgivningen till utvecklingsländerna kräver en kraftig ök- ning av investeringarna inom exportnäring- arna. En avgörande fråga blir då under vil- ka förutsättningar beträffande finansiering— en och företagens lönsamhetsbedömning den erforderliga investeringsökningen kommer till stånd. Relationen mellan vinster och in- vesteringar kan i detta sammanhang betrak— tas som en viktig indikator.

Som en utgångspunkt för våra kalkyler förutsättes att företagens vinstandel blir oförändrad jämfört med åren 1965—1969.

Diagram 3.9:1. Företagens vinster och sjålvfinansiering 1960—1969.

Procent a 23 Vinstandel för samtliga 21 företag 47 10 b I.". Vinstmarginal inom industrin . ? Självfinansiering för samtliga företag d 80 1— s '— — - 4 ”s " s* (exkl lager) A' '5__-|_' & " c _ _ _. 60 X/ > ' ' l" "il (inkl lager) H Självfinansiering inom industrin 120 I — _. I 1 f 's I ! s (exkl lager) ! sq' _ _ '|' _ AV, 3 I 100 3.5 P? I ,, / x / ek/ (inkl lager)

JLi

+:

1960 -61 -62 -63 -64 -65 436 -67 se -69

Anm: 3 Samtliga företag: vinster i procent av bruttonationalprodukten exkl offentlig produktion. b Bruttovinst justerad för lagernedskrivning i procent av omsättningen. c,d,e,f Bruttosparande i procent av fasta resp totala investeringar. Pilarna visar kalkylerna för 1975.

Källor: Statistiska centralbyrån och koniunkturinstitutet.

1975

1969 och sannolikt även 1970 ökade vinst- andelen över genomsnittet. Under denna förutsättning minskar företagssparandet nå- got andelsmässigt, bl. a. på grund av ökade ränteutgifter. Någon ändring av företags— beskattningen har inte inräknats i kalkylen. Den nödvändiga tillväxttakten för de pri- vata investeringarna har i grundkalkylen beräknats till 6,2 % per år. För industrin ligger den nödvändiga tillväxten, åtminsto- ne under de närmaste åren, över detta ge- nomsnitt. Lagerinvesteringarna förutsätts trendmässigt minska något i förhållande till produktionen. Sammanlagt motsvaras denna vinst— och investeringsutveckling av en mins- kande självfinansieringsgrad. Kvoten upp— gick till ca 61 % åren 1965—1969 och be- räknas uppgå till 57% 1975. Man bör dock observera att självfinansieringskvoten har beräknats för företagssektorn i sin hel- het. Inom denna sektor förekommer bå- de företag med finansieringsöverskott och med finansieringsunderskott. En försäm- ring av den totala kvoten innebär därför framför allt risker för en försämring av Självfinansieringen i de företag som redan tidigare hade en relativt låg självfinansie- ring. Nedgången i företagens självfinansie- ring beräknas framför allt bli markant un- der de närmaste åren i överensstämmelse med det tidigare observerade cykliska mönstret. Antingen målsättningen blir att återställa extern balans 1973 eller 1975 he- räknas nämligen investeringarna behöva till— växa i hög takt 1971—1973 för att under återstående delen av perioden öka något långsammare.

Ett ökat beroende av extern finansiering kan inverka på investeringsbenägenheten. Vid ökad extern finansiering försämras i första hand relationen mellan upplåning och eget kapital (soliditet). Det är inte möj- ligt att ange någon kritisk gräns under vil— ken soliditeten inverkar på investeringsut- vecklingen. Denna relation är nämligen i hög grad bestämd av institutionella förhål- landen vilka i sin tur förändras kontinuer- ligt. Internationella jämförelser visar också att Självfinansieringen varierar avsevärt in- om olika länder utan någon synlig inver-

kan på realkapitaltillväxten. Däremot kan en drastisk förändring i de finansiella förut- sättningarna och i lönsamhetsbedömningen förväntas ha större betydelse. Nedgången i självfinansieringskvoten uppgår, som förut nämnts, till i genomsnitt 1 procentenhet år- ligen under hela kalkylperioden. Den blir sannolikt avsevärt större under de närmaste åren, speciellt inom exportnäringarna. Om Självfinansieringen sjunker enligt dessa kal- kyler innebär detta att behovet av upplåning på kreditmarknaden stiger till ca 40 % av investeringarna, eller 10,5 miljarder kr.

Soliditeten fungerar som en buffert mel- lan å ena sidan riskerna förenade med investeringarna och å andra sidan bind- ningen av utgifterna för amortering och rän- tor på det lånade kapitalet. Om utveckling- en av företagens eget sparande befaras le— da till att den investeringsexpansion som bedöms nödvändig inte kommer till stånd ställes den ekonomiska politiken inför två uppgifter, dels att främja tillgången på risk- villigt kapital, dels att på olika sätt bidra till en minskning av investeringsriskerna.

Utvecklingen inom industrin. I tabell 3.9: 4 redovisas några relationstal som bely- ser den finansiella utvecklingen inom stör- re industrigrupper. Genom jämförelse av delperioder har liksom tidigare gjorts ett försök att eliminera konjunkturfluktuatio— ner. Bruttovinstmarginalerna minskade mel- lan 1960—1964 och 1965—1968 med i ge— nomsnitt 1,2 procentenheter (kol. 1). En klar försämring under senare delen av 60- talet konstateras för metall- och verkstads— industrin, jord- och stenindustrin, textil- och sömnadsindustrin samt den kemisk—tek- niska industrin. Det interna sparandet mins— kade ännu mer. Självfinansieringen minska- de i början av 60-talet inom flertalet in- dustrigrupper, främst sådana som är utsatta för konkurrens från utlandet. Inom flera in- dustrigrupper fortsatte nedgången i själv- finansieringen (kol. 2 och 3). Ett undantag utgör träindustrin, för vilken också en mar— kant förbättring av vinstmarginalerna kon— stateras. Utvecklingen av Självfinansieringen inom textil- och sömnadsindustrin samman- hänger främst med den svaga investerings—

Tabell 3.9:4. Bruttovinstmarginaler och självfinansiering inom industrin 1960—1975.

333232; Eget sparande i procent av fasta och omsättningen lagerinvesteringar Förändring

mellan Period— Period-

perioder genomsnitt genomsnitt År

1960—1964] 1975 1965—1968 1960—1964 1965—1968 (kalkyl) (1) (2) (3) (4) Metall- och verkstadsindustri —O,9 95 108 70 Jord- och stenindustri —2,3 91 81 60 Träindustri + 2,2 71 84 40 Massa- och pappersindustri +0,5 77 72 60 Grafisk industri och pappersförädling +l,6 78 105 110 Livsmedelsindustri +0,1 66 101 100 Textil- och sömnadsindustri —O,6 103 170 240 Läder-, hår- och gummivaruindustri +0,1 97 83 60 Kemisk och kemiskteknisk industri —1,7 104 81 100 Hela industrin -—l,2 91 91 70

Anm. Kvoterna beräknas för hela industrigrupper. Därigenom beaktas inte fördelningen av vinster, sparande och investeringar mellan företagen.

utvecklingen. Vinstmarginalema förbättra- des såväl 1969 som 1970, sannolikt åtföljt av en viss förbättring av Självfinansieringen under 1969 men en viss nedgång under 1970. Även självfinansieringskvoterna för industrin har beräknats för hela grupper inom vilka ingår företag med finansierings- överskott- och -underskott. Detta innebär att upplåningsbehovet kan öka betydligt mer än som framgår av den beräknade kvot- försämringen och att finansieringssvårighe- ter kan uppstå även inom de industrigrup- per för vilka den totala självfinansierings- kvoten överstiger 100 %.

Sjunkande självfinansiering och därmed ökad upplåning medförde en påtaglig för- sämring av relationen mellan eget kapital och långfristiga låneskulder. Mellan 1961 och 1968 ökade sålunda kvoten långa skul- der/ eget kapital för hela industrin från 55 till 82 %. Sannolikt har denna soliditets- försämring varit genomgående, kvottalen ökade nämligen inom samtliga industrigrup- per och ökningen var lika stor för de stör- sta som för de medelstora företagen.

. Under förutsättning att bruttovinstmar- ginalerna ligger på samma nivå som 1965— 1968 och att investeringarna ökar i den takt som i utredningen har bedömts som

nödvändig, inträffar en avsevärd nedgång i Självfinansieringen fram till 1975. Denna nedgång blir mest markant i exportindu- strin (tabell 3.9: 4). Textil- och sömnads- industrin med dess svaga investeringstill- växt utgör dock ett undantag. Den höga självfinansieringskvoten för den kemisk-tek- niska industrin kan sammanhänga med att investeringarna underskattats något. Det är knappast möjligt att kvantifiera konsekven- serna av denna utveckling för industrins upplåning på den inhemska kreditmarkna- den eller utomlands. En av orsakerna är att investeringskalkylerna är tämligen osäk- ra. Företagens enkätsvar har uppjusterats med hänsyn till produktionstillväxten, men i beräkningarna har inte tagits hänsyn till de finansiella förutsättningarna eller företa- gens lönsamhetsbedömning. En minskning av självfinansieringskvoten med i genomsnitt 20 % skulle emellertid kunna innebära att upplåningsbehovet ökar till kanske det dubbla.

3.9.4 Realkapitalbildning och utvecklingen på kreditmarknaden under 60-talet

Investering och sparande. Undersökningen har utgått från utvecklingen under tre del-

Tabell 3.9:5. Investering och sparande 1957—1975. I procent av BNP till marknadspriser.

Offent- En- Hushåll Kom- liga skilda Övriga (exkl. muner försäk- försäk- Övriga icke- försäk— (exkl. rings- rings- finan- Hnan- rings- bostads- Bostä- anstal- anstal- siella siella sparan- Staten invest.) der ter ter företag företag de) Summa A. Sparande 1957—1960 2,6 3,1 1,6 0,3 2,3 0,5 9,5 2,8 22,7 1961—1964 4,3 3,1 1,5 2,4 1,7 0,4 7,9 3,6 24,9 1965—1969 3,2 4,2 1,5 4,1 2,0 0,4 6,9 1,8 24,1 1975 (kalkyl) 3,3 3,3 1,2 4,9 1,6 0,4 6,1 1,9 22,7 B. Investering 1957—1960 3,3 3,5 4,9 — _ -- 11,4 — 23,1 1961—1964 3,2 4,0 5,2 — -—- — 12,1 ——- 24,5 1965—1969 3,0 5,0 5,4 _ — — 11,3 — 24,7 1975 (kalkyl) 3,0 5,3 3,8 -— — — 10,6 —— 22,7 C. Finansiellt sparande (A—B) 1957—1960 ——0,7 —0,4 —3,3 0,3 2,3 0,5 —1,9 2,8 —0,4 1961—1964 1,1 -—0,9 —3,7 2,0 1,7 0,4 —4,2 3,6 0,4 1965—1969 0,2 —0,8 —3,9 4,1 2,0 0,4 —4,4 1,8 —0,6 1975 (kalkyl) 0,3 —2,0 ——2,6 4,9 1,6 0,4 —4,5 1,9 0,0

Anm. Summan av det finansiella sparandet inom här redovisade sektorer motsvarar saldot på löpande räkning i betalningsbalansen. Detta saldo förutsätts bli lika med noll, överskottet på bytesbalansen motsvaras av ett underskott i transfereringarna. Häri ingår biståndsgivningen till utvecklingslän- derna.

perioder, nämligen 1957—1960, 1961—1964 och 1965—1969. Periodvalet har skett främst med hänsyn till att strukturföränd- ringarna i kreditgivningsmönstret skall kart- läggas. En dylik kartläggning kompliceras bl. a. av konjunkturfluktuationerna och där- med sammanhängande förändringar i sta- tens budgetsaldo och upplåningsbehov. Un- der första delperioden hade staten ett be- tydande budgetunderskott vilket även, med undantag för 1965, var fallet för den tred- je delperioden. Under mellanperioden var statens upplåning på kreditmarknaden obe- tydlig. Periodindelningen underlättar även en bedömning av de strukturförändringar som är en följd av Allmänna pensionsfon- dens tillkomst och kraftiga tillväxt. Pen- sionsfondens alltmer dominerande roll har dels påverkat de olika kreditinstitutens marknadsandelar, dels inverkat på institu- tens placeringsinriktning.

Investeringarnas andel av BNP ökade markant i början av 60-talet, med andels- ökningar för kommunerna, bostäder och framför allt företagen. Under senare år ökade investeringskvoten endast obetydligt.

Statens andel minskade något men kom- muninvesteringarna expanderade kraftigt och även bostadsinvesteringarnas andel fort- satte att öka. Företagens investeringskvot minskade med nära en procentenhet. (Ta— bell 3.9: 5). Statens sparande försvagades fr.o.m. 1966, vilket medförde betydande budgetunderskott. Kommunernas investe- ringsandel ökade med en procentenhet. Kommunernas sparande ökade ännu mera, vilket huvudsakligen berodde på att de- ras begränsade tillgång till kapitalmarkna- den framtvingade en höjd utdebitering. Före- tagens sparkvot sjönk något mer än deras investeringskvot, med en viss andelsmässig nedgång i det finansiella sparandet som följd. En viss stabilisering av företagsspa- randet har emellertid ägt rum sedan den kraftiga försämringen av sparandet i bör- jan av 60-talet. Företagens sparkvot gick under dessa år ned med inte mindre än 1,6 procentenheter. Under senare år har hus- hållssparandet utvecklats ogynnsamt. Där- emot synes viss andelsmässig återhämtning av det enskilda försäkringssparandet ha ägt rum. Den kraftiga ökningen av det offent-

liga försäkringssparandet hänför sig helt till Allmänna pensionsfonden. Därigenom har en betydande omfördelning av sparan- det mellan olika sektorer ägt rum inom ra- men för ett totalt sett ungefär oförändrat sparande.

Enligt utredningens grundkalkyl minskar investeringskvoten 1975 jämfört med 1965— 1969. Minskningen blir dock något mindre än som framgår av tabell 3.9: 5, i vilken samtliga uppgifter har beräknats i löpande priser. Målsättningen att uppnå överskott på bytesbalansen 1975 innebär att det in- hemska sparandet behöver tillväxa snabba- re än investeringarna. I tabellen visas ut- vecklingen av sparandet inom olika sekto- rer under de förutsättningar som nämnts i föregående avsnitt. Statens sparkvot för- bättras obetydligt medan kommunernas sparkvot beräknas minska. Eftersom All- männa pensionsfondens sparande fortsätter att öka i snabb takt blir sparkvoten för den offentliga sektorn i sin helhet 1975 lika stor som 1965—1969. Under vissa förutsätt- ningar kan även hushållens sparkvot uppgå till genomsnittet för dessa år.

Upplåning på kreditmarknaden. Statens upplåning ökade kraftigt fr.o.m. 1966. I förhållande till utgifterna uppgick upplå— ningen dock till samma nivå som under underskottsperioden i slutet av 50-talet. Kommunernas upplåning på kreditmarkna- den minskade under senare är, samtidigt som deras finansiella sparande förbättra— des. Sedan mitten av 50-talet har finansie- ringen av bostadsbyggandet tämligen väl stämt överens med investeringsutveckling- en. 1966 upphörde denna överensstämmel- se o:h upplåningen började öka väsentligt snabbare än de redovisade investeringarna. Ett flertal faktorer kan förklara denna ut- veckling. En mera fullständig kartläggning vore dock önskvärd. Investeringsberäkning- arna avser endast själva lägenheterna, men inte investeringar i tomter såsom anlägg- ning av gräsmattor, parkeringsplatser m.m. Dessa investeringar torde ha ökat i bety- delse under senare år. Dessutom kan en viss omflyttning av investeringar ha skett från kommunerna till den privata sektorn.

En del av kommunernas relativa upplånings- minskning under senare år motsvaras så- lunda av ökningen i bostadsfinansieringen. Näringslivets sparandeunderskott uppgick till 4,2 % av BNP 1961—1964 och till 4,4 % 1965—1969. Sparandet minskade från 65 % av investeringarna under början av 60—talct till ca 62 % 1965—1969, en minskning med drygt 3 procentenheter. Samtidigt ökade emellertid upplåningen på kreditmarknaden med inte mindre än 8 procentenheter till 37 % av investeringarna. Som följande upp- gifter visar hänför sig denna ökning helt till upplåning på kapitalmarknaden. Affärs- bankemas utlåning har under hela perioden uppgått till ca 10 % av investeringarna, me- dan upplåningen på kapitalmarknaden öka- de från 10 % i slutet av 50-talet till 24 % 1965—1969.

Näringslivets upplåning på kreditmarknaden i procent av investeringarna

1957— 1961— 1965— 1960 1964 1969 Kreditmarknaden totalt 21 29 37 Kapitalmarknaden 10 15 24

Strukturförändringar på kreditmarknaden. Om man bortser från statens upplåning kan konstateras att fördelningen av kreditgiv- ningen ändrades avsevärt i början av 60- talet men att förändringarna sedan dess har varit mindre omfattande. (I tabell 3.9: 6 bc- räknas andelarna inkl. statens upplåning.) Bostadssektorns upplåningsandel har legat på en lägre nivå än dessförinnan och kom- munernas och näringslivets andelar har ökat. Kommunernas relativt ökade upplåning un- der 60-talet kommer till uttryck i en ökad upplåning på obligationsmarknaden men framför allt har näringslivets obligationslån ökat avsevärt. Upplåningen på obligations- marknaden har under den undersökta perio- den nästan femdubblats. Upplåningen på aktiemarknaden och kapitalmarknadsinsti— tutens långivning har ökat betydligt lång— sammare. Även på den sistnämnda mark- naden har kommunernas andel ökat kraf- tigt under 60-talet. Under senare år har yt-

Tabell 3.9:6. Upplåning och utlåning på kreditmarknaden 1957—1969. Fördelning i procent.

Upplåning 1957— 1961— 1965—.. 1960 1964 1969 Staten 28 —2 14 Kommuner 5 13 9 Bostäder 38 47 43 Näringsliv 29 42 34 Summa 100 100 100 Utlåning (exkl. riksbanken) 1957— 1961— 1965— 1960 1964 1969 Affärsbanker 32 31 28 Andra banker 34 29 24 Enskilda försäkrings- inrättningar 24 12 10 Offentliga försäkrings- inrättningar 3 22 31 Allmänheten 7 6 7

Summa 100 100 100

Källa: Sveriges Riksbank.

terligare en andelsförskjutning inträffat. Nä- ringslivets upplåning har nämligen ökat me- dan en motsvarande minskning av bostads- sektorns upplåning har ägt rum. Statens och kommunernas sammanlagda upplåningsan- del på kapitalmarknaden har hållit sig täm- ligen konstant. Näringslivets andel har ökat under en följd av år. 1969 och 1970 mins- kade emellertid andelen kraftigt. Förändringarna i efterfrågan har motsva- rats av betydande förändringar i markna— dens utbudsstruktur. (Tabell 3.9: 7.) Inlå- ningen i bankerna har utvecklats långsam- mare än försäkringssparandet och därmed har utbudsandelen minskat för både affärs- bankerna och andra banker. Postbankens, Sparbankernas och jordbrukskassornas sam- manlagda kreditgivning ökade något lång— sammare än affärsbankernas. Bilden för ut- budsandelarna domineras givetvis helt av AP-fondernas snabba tillväxt sedan 1960. Fonderna svarade 1965—1969 för ca 1/3 av den totala kreditgivningen på markna- den. Fördelningen av de olika kreditinsti-

tutens utlåning till kommunerna, bostads- sektorn och näringslivet har undergått avse— värda förändringar i samband med förskjut- ningen av efterfrågan mot kapitalmarkna- den samtidigt som Allmänna pensionsfon- den har blivit en allt viktigare utbudsfaktor. Pensionsfondens fördelning av utbudet till olika sektorer har varit i stort sett konstant, omfördelningen har därigenom huvudsakli- gen skett inom de övriga kreditinstituten. Affärsbankernas bostadsfinansiering ökade till inte mindre än 38 % av deras totala kreditgivning 1965—1969 medan övriga ban- kers bostadsfinansiering minskade andelmäs- sigt. Deras kreditgivning till näringslivet ökade däremot, ett tecken på den ökande konkurrensen mellan olika typer av ban- ker som har börjat bli framträdande un- der senare år. Även enskilda försäkringsin- rättningars kreditgivning till näringslivet har ökat andelsmässigt.

3.9.5 Utvecklingen på kreditmarknaden 1975

Kreditmarknadskalkyl för 1975. En fram- skrivning av efterfrågan och utbudet på kreditmarknaden till 1975 måste bli tämli- gen osäker. Innebörden av långtidsutred- ningens allokeringsalternativ för kreditmark- naden kan därför endast anges i grova drag. Ett speciellt problem utgör bedömningen av hur allmänhetens likvida tillgångar utveck- lats. Allmänhetens inlåning i bankerna sy- nes under 60-talet ha sjunkit i förhållande till BNP och det är svårt att närmare ange vilken utveckling av den reala likviditets- kvoten som kan betraktas som sannolik el- ler optimal. Kalkylema för bankinlåning- en och för bankernas kreditutbud, och där— med omslutningen av kreditmarknadsbalan- sen, bör givetvis vara konsistenta. Kreditmarknadskalkylen i tabell 3.9: 7 ut- går från utredningens grundkalkyl beträf— fande bytesbalansen och kapitaltransaktio- nerna med utlandet. Det är inte möjligt att med utgångspunkt från dessa förutsättning- ar ge någon siffra för valutareservens till- växt, men en viss förbättring kan förvän- tas ske. Förbättringen av bankernas ställ— ning gentemot utlandet påverkar inte nämn-

1965—1969. 1965— 1965— 1969 1975 1969 1975 Staten 2 250 5 000 (alt. S max) Riksbanken 1 000 1 600 3 000 (alt. S min) Affärsbanker 4 050 7 400 (alt. Ab max) Kommuner 1 350 4 500 (alt. K max) 6 400 (alt. Ab min) 3 000 (alt. K min) _ . Övriga banker 3 550 6 400 (alt. Öb max) Bostäder 6 600 9 500 5 700 (alt. Öb min) Näringsliv 5 300 10 500 (alt. N max) Enskilda försäkrings- 9 500 (alt. N min) inrättningar ] 500 2 400 Offentliga försäkrings- inrättningar 4 400 10 700 Allmänheten 1 000 1 000 Summa 15 500 29 500 (max) Summa 15 500 29 500 (max)

Anm. För förklaringen av alt. S, K, N, Ab och Öb hänvisas till texten.

värt beräkningen av efterfrågan och utbu- det på den inhemska kreditmarknaden. Det- ta gäller även kapitaltransaktionema med utlandet. Dessa är obetydliga i förhållan— de till den inhemska kreditgivningen, och påverkar inte på något avgörande sätt den här skisserade utvecklingen på marknaden. Statens upplåning beräknas uppgå till ca 5 000 milj. kr. (alt. S max). Det är knappast nödvändigt att närmare precisera upplå- ningsbehovet eftersom det i så hög grad blir beroende av konjunkturutvecklingen och den därav föranledda finanspolitiken. Kom- munsektorns upplåning beräknas uppgå till 4500 milj. kr., vilket skulle innebära en avsevärd höjning av lånefinansieringen för investeringarna (alt. K max). Om låne- finansieringen skulle uppgå till samma andel av investeringarna som under 60-talet skulle upplåningen nedbringas till ca 3 000 milj. kr. (alt. K min). De två maximivärdena (S max och K max) svarar mot förutsättning— arna beträffande inkomst- och utgiftsutveck. lingen för den offentliga sektorn i sin hel— het. Däremot skulle fördelningen av,.den offentliga sektorns upplåning mellan staten och kommunerna, som nämnts, kunna bli annorlunda.

Beräkningen av bostadssektorns finansie- ringsbehov utgår från förutsättningen att investeringarna i lägenheter minskar med 2 % i volym årligen. Däremot förutses en fortsatt ökning av finansieringsbehovet fö-

religga som en följd av att vissa miljöin- vesteringar ingår i byggprojekten. Näringslivets upplåning beräknas med ledning av förändringen i självfinansiering- en och under förutsättning att likviditeten utvecklas trendmässigt (alt. N max). Vid en investeringstillväxt enligt grundkalkylen på 6,2 % per år och under förutsättning att företagens vinstandel förblir oförändrad jämfört med 1965—1969 sjunker som nämnts Självfinansieringen med 5 procentenheter. Förutsätter man å andra sidan att själv- finansieringen inte kommer att understiga den relativt låga nivån för 1966—1968 (se diagram 3.9: 1) kräver investeringskalky- len att vinstandelen ökar med 1 procenten- het. Företagens upplåning på kreditmarkna- den blir i detta fall mindre (alt. N min). En förändring i faktorinkomstfördelningen skul- le givetvis återverka på övriga sektorers spa- rande och upplåningsbehov.I kreditmark— nadskalkylen motsvaras maximialternativet för efterfrågan av ett maximialternativ för allmänhetens inlåning i bankerna. Enligt det- ta skulle den reala likviditeten 1975 ligga på samma nivå som 1963—1969 (alt. Ab max; Öb max). Trendframskrivning av den reala likviditeten under 60-talet ger lägre värden (alt. Ab min; Öb min). Det är dock inte troligt att bankinlåningen utvecklas en- ligt minimialternativet. Som framhållits i avsnitt 3.9.1 torde hushållssparandet näm— ligen inte komma att försämras i samma takt

som under senare år, även om det kan förväntas ligga på en lägre nivå än i bör- jan av 60-talet. En given försämring av hus- hållssparandet innebär för övrigt inte i och för sig att hushållens inlåning i bankerna minskar. En minskning av nettosparandet kan nämligen inträffa om upplåningen i bankerna ökar kraftigare än inlåningen.

Strukturförändringar. Jämförelse mellan den beräknade fördelningen av efterfrågan på kreditmarknaden och fördelningen av efterfrågan under senare år tyder på avse- värda förändringar i kreditgivningsmönstret under den kommande S-årsperioden. Af- färsbankernas bidrag till bostadsfinansie- ringen har ökat markant under senare hälf- ten av 60-talet, huvudsakligen som en följd av den kreditprioritering som tillämpats av riksbanken. Denna effekt kan ses som en följd av ett kontinuerligt efterfrågeöverskott på kapitalmarknaden trots tillkomsten av Allmänna pensionsfonden.

Kalkylen tyder på att affärsbankernas bi— drag till finansieringen av statens budgetun- derskott och bostadsbyggandet sammanlagt kan komma att minska något i förhållande till deras utlåning till övriga sektorer. Även övriga bankers kreditgivning kan komma att omfördelas från bostadsfinansiering till kreditgivning till staten och kanske främst till kommunerna. Kalkylen tyder på en av— sevärd andelsökning av näringslivets kredit- efterfrågan. Under 60-talet har företagens ökade upplåningsökning huvudsakligen skett på kapitalmarknaden och en fortsatt absolut men även relativ ökning av den externa fi- nansieringen kommer främst att ske på ka- pitalmarknaden. Av denna anledning synes det befogat att räkna med att en förhållan- devis begränsad del av den kreditkapacitet som frigörs i bankerna genom dämpningen av bostadsbyggandet går till näringslivet. Vi- dare kan den nya banklagen i kombination med en fortsatt skärpning av konkurrensen på inlånings— och utlåningsmarknaderna för- utsättas medföra att affärsbankernas omför- delning av sin kreditgivning till näringsli- vet blir något mindre markant än de övri- ga bankernas.

En central faktor i bedömningen av ut-

vecklingen på kreditmarknaden blir All— männa pensionsfondens fortsatta snabba till- växt och den relativa ökningen av dess kreditgivning till näringslivet. Även om af_- färsbankernas andel av näringslivets finan- siering ökar medför utvecklingen sannolikt ändå att en ökad andel av näringslivets kre- ditbehov kommer att tillgodoses hos All— männa pensionsfonden, antingen direkt el— ler via mellanhandsinstitut. För kreditmark— naden i sin helhet började en omfördelning från bostadsfinansiering till kreditgivning till näringslivet äga rum i mitten av 60-talet. Denna omfördelning ägde dock rum medan pensionsfondens placeringar sektorvis sked- de enligt i stort sett oförändrat mönster. Marknadens clasticitet åstadkoms genom de övriga kreditinstitutens anpassning till ef- terfrågan. Den här förutsedda relativa ök- ningen av pensionsfondens kreditgivning till näringslivet har inte endast en allokerings- aspekt, utan bör också ses mot bakgrund av att strukturförändringarna inom närings- livet i kombination med sjunkande självfi- nansiering medför ett ökat beroende av främst kapitalmarknaden. Därvid kan be- hov av delvis nya former för Allmänna pen- sionsfondens kreditförmedling till närings— livet väntas uppstå. För närvarande sker en översyn av pensionsfondens placeringsfor— mer inom 1968 års kapitahnarknadsutred- ning. Det finns därför inte anledning att här närmare gå in på kvalitativa kredit- marknadsproblem som sammanhänger med pensionsfondens tillväxt.

3.9.6 Sammanfattning

Under första hälften av 60-talet ökade hus- hållens andel av de totala inkomsterna. Parallellt härmed minskade företagens vinst- andel, vilket medförde en nedgång av före- tagens självfinansiering. Under senare hälf- ten av 60-talet synes fördelningen av in-, komster mellan hushåll och företag i stort sett ha stabiliserats. Företagens självfinansie- ringsgrad fortsatte emellertid att minska, om än inte lika kraftigt som tidigare. .

I våra kalkyler har förutsatts att inves- teringarna inom näringslivet, i första hand.

inom exportnäringarna, ökar kraftigt. Under här givna förutsättningar beträffande vinst- utvecklingen skulle detta leda till en icke oväsentlig ytterligare nedgång av självfinan- sieringen. I ett sådant läge blir en väsentlig uppgift för den ekonomiska politiken att tillgodose företagens behov av extern fi- nansiering.

Relationen mellan det egna kapitalet och låneskulderna torde ha försämrats inom samtliga industribrauscher under 60-talet. Våra beräkningar tyder på en försämring även under den kommande S-årsperioden. I detta läge är det av vikt att företagens finansieringsmöjligheter eller lönsamhetsbe- dömningar inte utgör ett alltför snävt hinder för en snabb tillväxt av investeringarna. Speciellt gäller detta om investeringsupp- svinget under de närmaste åren skulle be- höva ske samtidigt som en viss dämpning av den internationella konjunkturen äger rum. Den ekonomiska politiken ställs då inför uppgiften att dels främja tillgången på riskvilligt kapital, dels genom olika åt— gärder stimulera företagens risktagande.

Hushållens disponibla inkomster har un- der senare delen av 60-talet ökat i lång- sammare takt än tidigare. Till denna utveck— ling har bland annat bidragit den nyssnämn- da stabiliseringen av företagsvinstandelen och en ökning av skattekvoten. Den senare hänför sig huvudsakligen till kommunernas höjda utdebitering. Ökning av den privata konsumtionen har under dessa förhållanden delvis gått ut över hushållssparandet. Spar- kvoten har sjunkit kontinuerligt sedan 1965 .

Under förutsättning av oförändrade stat- liga skatteskalor enligt 1970 års reform, en höjning av mervärdeskatten till 16,3 % och en höjning av kommunernas utdebite— ring med 50 öre årligen beräknas den dispo- nibla andelen av hushållens inkomster mins- ka något snabbare än under 60-talet. Spar- kvoten förutsätts även 1975 komma att lig— ga på en relativt låg nivå, om än något hög- re än under senare år. Med dessa förutsätt- ningar skulle det inte föreligga något större gap mellan konsumtionsefterfrågan och det konsumtionsutrymme som ingår i grundkal- kylen (3,3 % per år). Läget kan bli annor-

lunda om den kommunala utdebiteringen höjs i annan takt än enligt våra kalkyler. Enligt bedömningen i detta avsnitt skulle en sådan utveckling kunna medföra en kom- penserande ändring av andra skatter.

Om det interna balansläget inte kräver nå- gon skärpning av beskattningen utöver den som byggts in i kalkylerna kan en minskning av statens finansiella sparande förutses. Kommunernas utgifter beräknas öka mer än inkomsterna vid förutsatt skatteuttag. Under dessa förhållanden uppstår ett kraf— tigt ökat upplåningsbehov för kommunerna.

Bostädernas och näringslivets andel av upplåningen på kreditmarknaden ökade kraftigt under första hälften av 60-talet men har därefter minskat något. Under den kommande S—årsperioden beräknas bostads- finansieringens andel minska ytterligare. Nä- ringslivets andel väntas bli i stort sett oför- ändrad. Under angivna förutsättningar skul- le statens upplåningsandel ligga på samma nivå som under de senaste åren medan där- emot kommunernas andel kraftigt skulle öka.

Den ökade andelen krediter till närings- livet har under 60-talet kunnat äga rum pa- rallellt med att AP-fondens placeringsin- riktning varit i stort sett oförändrad. Under kommande år kan däremot efterfrågeut- vecklingen på kreditmarknaden medföra att AP-fondens kreditgivning i något stör- re utsträckning går till näringslivet. Där- vid kan behov uppstå att direkt eller genom olika mellanhandsinstitut förmedla kredi- tema i delvis nya former. Frågor rörande AP-fondens ställning på kreditmarknaden är för närvarande under utredning inom 1968 års kapitalmarknadsutredning. Pen- sionsfondens andel av kreditgivningen har ökat snabbt. 1975 beräknas AP-fonden sva- ra för ca 40 % av det totala utbudet på kreditmarknaden.

3.10 Regional utveckling

De regionala problemen har behandlats i relativt ringa utsträckning i tidigare lång- tidsutredningar. Denna gång har det emel- lertid bedömts möjligt att något belysa den

regionala utveckling som svarar mot det nationella perspektivet. Detta sker i en spe- ciell bilaga (bilaga 7), utarbetad av Expert- gruppen för regional utredningsverksamhet vid inrikesdepartementet (ERU). När det gäller nedbrytningen till regional nivå av den näringsgrensvisa utvecklingen finns i vår rapport några första preliminära resul- tat redovisade i olika näringsgrensavsnitt i kapitel 4.

Här diskuteras inledningsvis på grundval av ERU:s undersökningar några regionala problem inför 70-talet. Förenklat kan des— sa sägas gälla risken för att produktionen blir uppdelad i dels en högproduktiv och högavlönad verksamhet förlagd i tätbefol— kade delar av landet, dels en annan del som förläggs till glesbygdsregioner.

För att kunna bedöma olika regioners utvecklingsmöjligheter, och för att försöka förklara vad som hittills skett regionalt, är det önskvärt att få ett bättre grepp om de regionala produktivitetsskillnader som före- kommer. Dylika skillnader får givetvis inte överbetonas men de kan i en mera begrän- sad tillväxtanalys vara av ett visst intresse som en förklaringsfaktor. Vi har mot den- na bakgrund ansett det lämpligt att något beröra regionala produktivitetsskillnader.

Därefter diskuteras kortfattat vissa sam- band och konflikter mellan regionala och nationella mål. Avslutningsvis ges några syn- punkter på regionalpolitikens framtida in- riktning.

3.10.1 Regionala problem inför 70-talet

Befolkningsutvecklingen i landet präglas av starka koncentrationstendenser. De tre stor- stadsområdena svarade under 60-talet för ungefär 2/3 av landets totala befolkningsök- ning. Över 80 % av kommunblock med mindre än 10 000 invånare uppvisade un- der samma period en folkminskning. Även för 70-talet förutses en snabb befolknings- omflyttning. Detta kan väntas ge upphov till betydande problem både inom de ex- pansiva och de kontraktiva regionerna. In- om de expansiva regionerna kan avsevärda svårigheter bl. a. uppstå p. g. a. de stora

krav, som ställs i fråga om utbyggnad av bostäder, skolor, vägar, sjukhus etc. Dessa krav har speciellt vad gäller bostadssidan Också en annan aspekt. För de större regio- nerna är det sålunda troligt att nettoinflytt- ningens omfattning till ganska stor del är beroende av tillskottet av bostäder. Bostads- byggandet påverkar sålunda förutsättningar- na för industrins och servicenäringarnas ar- betskraftsförsörjning. Samtidigt tar emeller- tid bostadsbyggandet arbetskraft i anspråk och konkurrerar därmed med övriga sekto- rer. Denna senare effekt kan stundtals vara så stark att bostadsbyggandets och därav beroende sektorers resursanspråk mer än uppväger deras positiva effekt för arbets- kraftsförsörjningen. Annorlunda uttryckt kan i vissa fall t. ex. industriproduktionen tillfälligt främjas genom en minskning av bostadsbyggandet.

För de kontraktiva regionerna gäller att det vikande befolkningsunderlaget försvårar möjligheterna att upprätthålla en accepta- bel servicenivå. Redan av denna anledning kommer glesbygdsproblemen att få ägnas stor uppmärksamhet under 70-talet. Mycket talar emellertid för att det största regionala problemet då kommer att bli utflyttningen från mindre och medelstora branschmässigt ensidiga orter. Många mindre orter befinner sig redan på tillbakagång. Till de utsatta hör främst små handels- och serviceorter som p. g. a. det minskade befolkningsunder- laget och konsumenternas ökade geografis— ka rörlighet slås ut i konkurrens med större centra. Tillåts de tendenser slå igenom som kommer till uttryck i materialet från läns- planering 1967 kan ungefär hälften av kom- munblocken med 20—30 000 invånare vän- tas uppvisa folkminskningar perioden 1965 —l980.

På arbetsmarknaden förekommer bety- dande regionala olikheter i förvärvsintensi- tet. För att belysa dessa kan nämnas att om förvärvsintensiteten i åldern 15—64 år för Stockholms A-region 1965 gällt för landet i övrigt, skulle sysselsättning ha behövt ska- pas nämnda år för ytterligare omkring 130000 personer. Ett sådant antal hade motsvarat knappt 5 % av de sysselsatta

utanför Stockholms A-region. Detta tyder på en betydande dold arbetslöshet även om man inte kan förutsätta att alla dessa per- soner skulle varit intresserade av att få ar- bete. Orsakerna till undersysselsättningen är bl. a. att kvinnorna har svårt att finna ar— bete på orten och att många arbetslösa är trögrörliga. Dessa förhållanden ger också upphov till stora regionala variationer i ar- betslösheten. I övre Norrland var den re— gistrerade arbetslösheten för befolkningen i åldern 15—64 år i genomsnitt 10 gånger högre än i Stockholm under perioden 1963 —1968. På arbetsmarknaden föreligger vida- re stora regionala löneskillnader för likvär- diga arbetsuppgifter.

Inte bara ekonomiska förhållanden som löner och arbetsmöjligheter varierar mellan olika orter. Även tillgången på viktiga tjäns- ter — såväl privata som offentliga — uppvi- sar betydande regionala variationer.1 Inom socialvården t. ex. är antalet sysselsatta re- lativt sett färre i de mindre kommunbloc- ken. Som närmare utvecklas i bilaga 7 synes dock tendensen för undervisning, hälso- och sjukvård och socialvård gå mot en jämnare regional fördelning. Inom andra tjänstesek- torer, som varuhandel, är emellertid tenden- sen den motsatta. Sannolikt verkar en ur- holkning av utbudet på mera kvalificerad service (apotek, gymnasier. urvalsbutiker o.dyl.) i mindre och medelstora orter på samma sätt som nedläggning av livsmedels- butiker i glesbygdsområden. I bägge fallen kan en redan pågående befolkningsminsk- ning påskyndas, speciellt i fall då det är långt till orter med mera differentierat ut- bud.

Sysselsättningen inom jord- och skogs- bruket minskar i snabb takt medan mot- satsen gäller servicesektorn. 1968 var an- delen sysselsatta inom jordbruk och skogs- bruk 10 % och inom serviceverksamheten 50 % av totala antalet sysselsatta i landet. 1975 väntas motsvarande andelar vara 6 % respektive 56 %. Liksom under perioden 1966-1970 beräknas andelen industrisyssel- satta sjunka något fram till 1975.

I antal räknat väntas som framgår av avsnitt 4.4 industrisysselsättningen fortsätta

att sjunka något mellan 1970 och 1975. Jämsides härmed sker en fortgående för— skjutning av den regionala branschfördel- ningen. Mellan 1962 och 1968 sjönk inom storstadsregionema antalet industrisysselsat- ta med i runt tal 17 000_ personer medan antalet sysselsatta steg i Norrland och de mindre tätbefolkade delarna i södra och mellersta Sverige med totalt ca 10 000 per- soner. Drar man schematiskt fram trenden för de regionala branschförskjutningarna un— der 60-talet skulle, som ERU visar i sin bilaga, antalet industrisysselsatta i storstads- regionema minska under 70—talets första hälft med inemot 20 000 personer. Även för storstadsalternativen och för huvudparten av södra och mellersta Sverige pekar tren- den mot en viss nedgång.?

De kostnadsfördelar som kan erhållas ge- nom att producera i långa serier är i fler- talet branscher ofullständigt utnyttjade. Det- ta gäller främst livsmedelsbranscherna och de elektrotekniska branscherna men även stålverken samt massa- och pappersindu— strin.3 Rationaliseringssträvandena kan vän- tas leda till en fortsatt ökning av företags- och anläggningsstorleken inom stora delar av industrin.

Kombinationen av ett minskande antal industrisysselsatta och potentiella stordrifts- fördelar påverkar förutsättningarna för re- gionalpolitiken. Det minskande antalet indu- strisysselsatta har betydelse däruti att re- gionalpolitiken hittills stött industri snara- re än serviceverksamhet samtidigt som en tendens mot att i högre grad utnyttja stor- driftsfördelar kan innebära svårigheter att få en mera allsidig sammansättning av före— tag i mindre orter.

Inom företagen har utvecklingen varit väsentligt olika för skilda yrken. Antalet personer som sysslar med utbyte och be- handling av information har ökat avsevärt, samtidigt som sysselsättningen har ökat svagt eller minskat inom de yrken som svarar

1 Se t.ex. T.Hägerstrand »Tidsanvändning och omgivningsstruktur», SOU 1970: 14. ” Nedbrytningen på geografiska områden har utgått från vår nationella kalkyl över totala antalet industrisysselsatta 1975. 3 »Stordriftsfördelar inom industriproduktio- nen,» SOU 1970: 30.

för materialbearbetning och godshantering. Inom tillverkningsindustrin, byggnadsindu- strin och partihandeln hade de tre stor- stadsregionerna 1966 ca 30% av det to- tala antalet sysselsatta. I samma regioner återfanns närmare hälften av den ledande administrativa personalen respektive de mest kontaktberoende befattningshavarna.l

En utveckling mot en uppdelning av nä- ringslivet i en storstadsorienterad del med tyngdpunkt på kontaktverksamhet, informa— tionsbehandling och styrning och en annan del inriktad på direkt varuproduktion kan leda till allvarliga ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser. Den kan t. ex. mot— verka en utjämning av skillnaderna i för- värvsintensiteten samt skärpa de regionala olikheterna när det gäller arbetskraftens ut- bildningsstruktur.

Under 70-talet kommer den offentliga sektorns styrande inverkan i det regionala utvecklingsförloppet att få ägnas stor upp- märksamhet. Lokaliseringen av offentliga verksamheter får nämligen inte enbart di- rekta sysselsättningseffekter. Den är viktig vid försök att skapa en lämplig infrastruk- tur för företagen och ett mer varierat ut- bud av icke prissatta tjänster. Inte minst utbildningssektorn har betydelse i detta sammanhang. Det kan nämnas att 1969 återfanns ca 50 % av totala antalet stude- rande vid universitet och högskolor i Stock- holm och Uppsala.

3.10.2 Produktivitet i olika regioner

I bilaga 7 behandlas produktivitetsskillnader mellan olika regioner. Med tanke på beho- vet att bättre kunna beräkna kostnader och intäkter av alternativa lokaliseringar är skatt- ningar av olika regioners produktivitet av stort intresse. Flera av de regionala problem som nämnts torde delvis ha sin grund i re- gionala produktivitetsskillnader. Det vore önskvärt att kunna jämföra olika regioners »effektivitet» ur produktionssynpunkt för att på så sätt urskilja en optimal fördelning av arbetskraft och produktivitet. Det finns givetvis inget som säger att den på detta sätt uppskattade »effektivaste» fördelningen bör eftersträvas eftersom en högre produkti-

vitet i en viss region inte är ett uttryck för en högre »välfärd» eller liknande. Däremot skulle den produktionsmässiga kostnaden för att välja en av andra hänsyn mera lämp— lig geografisk fördelning av produktionsap- paraten framgå klarare.2

Svårigheterna att uppskatta regionala pro- duktivitetsskillnader är emellertid betydan- de. Exempelvis kan en enkel jämförelse av produktion per anställd mellan olika regio- ner leda till felaktiga slutsatser, eftersom två regioner kan skilja sig åt i fråga om insats av andra produktionsfaktorer, särskilt real- kapital. Dessutom kan andra faktorer som regionala prisskillnader försvåra jämförelser över regiongränserna. Rena sektorbyten in- om en region kan vidare resultera i re- gionala produktivitetsförbättringar som i sig är lika betydande som vid ett byte över regiongränserna. Liknande problem uppstår även vid uppskattningar av den nationella produktivitetsutvecklingen. En rad invänd- ningar kan sålunda resas mot användandet av tillgängliga regionala produktivitetsmått. Att en produktivitetsjämförelse mellan olika regioner trots detta görs kan förklaras av dels att produktivitetsskillnaderna är så be- tydande att de knappast helt kan motiveras med statistiska skäl, dels att de kan tjäna som utgångspunkt för diskussion.

Diagram 3.10:1 visar produktiviteten — mått som förädlingsvärde per anställd — inom industrin i olika regiongrupper.3 Ty-

1 sou 1970:14. 2 För en närmare diskussion kring dessa pro- blem, se SOU 1970: 3 och SOU 1970: 15.

” Landets regioner har indelats i 6 grupper som karakteriseras av storleken och graden av kon- centration hos befolkningen. De 6 regiongrup— perna (H-nivåerna) är:

1. Stockholm A-region,

2. Göteborg och Malmö/Lund/Trelleborg A- regioner,

3. Kommunblock med mer än 90 000 invånare lokalt (inom en cirkel med radien 30 km runt kommunblockscentrum) och med mer än 300 000 invånare regionalt (inom en cirkel med radien 100 km runt kommunblocks- centrum),

4. Kommunblock med mellan 27 000 och 90 000 invånare lokalt och med mer än 300000 in- vånare regionalt,

5. Kommunblock med mellan 27 000 och 90 000 invånare lokalt och mindre än 300000 in— vånare regionalt,

Nat. forts. sid 169.

Diagram 3.10:I. Produktions- arbetskrafts- och produktivitetsutvecklingen inom industrin exkl. gruvor 1962—1968 i olika regiongrupper. Index 1962=100.

1. H1

200i '

1501 xt. ------

Tool,—'x

1962 1965 1967 1968

200

150

1962 1965 1967 19.68

200

1965 ' 19671968

1962

Förädlingsvärde —— Sysselsatta ---- Förädlingsvjsyssels.

ll l H2 H3 200 .. 200» x.?" &" m;)" ;- ."; _____ ) 150 _.—>' 150 ' _______ , / .»! , .a? ; 55! "__-"'_'v' ,) -':.'_._ 100 L—f—x 100 W 1962 1965 19671968 1962 1965 1967 1968 200— 200 150- 150 , 1001 " 100 1962 19135 1967 1958 1962 1965 19671968

Förädlingsvärde Sysselsatta Förädlingsvjsyssels.

Riket

19681: 19682 1968 ”

H1 6 066 122 49,5 H2 7 456 131 57,1 H3 14 696 348 42,2 H4 10 354 249 41,5 H5 2 245 50 44,3 HS 832 21 39,1

41 650 921 45,2

" tusental kronor 2) tusental personer

Anin: För förklaring av regionbegreppen H1 till HG se texten. Källa: ERU 168 SOU 1970: 71

värr finns inga tillgängliga produktivitets- mätningar för servicenäringarna med regio- nal uppdelning. Som framgår av diagram- met har produktivitetsstegringen i de glesa- re befolkade regionerna varit nära nog lika snabb som i de mera tätbefolkade. Nivå- mässigt har emellertid storstadsregionerna en produktivitet som markant överstiger riksgenomsnittet. Även andra undersökning- ar har visat att det råder ett produktivitets— övertag för de tätbefolkade regionerna.

En väsentlig förklaring till dessa skillna- der är att branschsammansättningen mellan de olika regiongrupperna är olika. Det är vidare sannolikt att graden av stordrift inom en och samma bransch varierar mellan re- gionerna. Enligt ERU:s undersökningar av vissa utvalda branscher förekommer inom regionerna betydande skillnader i produkti- vitet mellan olika storleksklasser i varje bransch. Detta tyder på att det dels finns betydande stordriftsfördelar att vinna inom varje regiongrupp, dels att graden av stor- drift varierar mellan regionerna även inom en och samma bransch. Till liknande resul- tat har också koncentrationsutredningen kommit.

3.10.3 Regionala och nationella mål

Under senare år har diskussionen kring möj- ligheterna att föra en regional utvecklings- politik varit livlig. Ett omfattande utred- ningsarbete kring dessa frågor bedrivs, vil— ket bl.a. kommit till uttryck i 1970 års lokaliseringsproposition och i länsplanering 1967. Ett huvudändamål med länsplanering 1967 var att ange på vilka orter eller kom- munblock som de lokaliseringspolitiska in— satserna skulle inriktas. Arbetet med detta fullföljs f.n. inom ramen för länsprogram 1970.

I den regionalpolitiska diskussionen har

6. Kommunblock med mindre än 27000 in- vånare lokalt och med mindre än 300000 regionalt. Grovt sett innefattar H-nivå 3 de större städer- na (s. k. storstadsalternativ), H-nivå 4 övriga delar av södra och mellersta Sverige, H-nivå 5 Norrlands kustland och H-nivå 6 Norrlands inland.

bl. a. rests krav på en mera bunden plane- ring av olika regioners utveckling i form av vissa ramar för befolkningstillväxt, investe- ringar etc. Dessa krav måste emellertid ses mot bakgrund av de principer som gäller för den nationella politiken. Vi åsyftar här både stabiliserings- och tillväxtpolitiken, vil- ka för att bli framgångsrika, kräver en flexi- bilitet som till stora delar är oförenlig med alltför starka bindningar av resurstilldelning- en på längre sikt till regioner eller sektorer. Behovet av en flexibilitet i den ekonomiska politiken förstärks av vår ekonomis stora utlandsberoende. Som närmare utvecklas i avsnitt 1.4.2 kan vi inte helt fritt bestämma en tillväxttakt som mera påtagligt avviker från andra länders. (Detta gäller givetvis under förutsättning att vi inte är redo att mer eller mindre fullständigt avskärma vår ekonomi från påverkan utifrån.) En annan orsak till att man i den ekonomiska politi- ken inte kan binda sig alltför starkt till nå- gon bestämd framtida sektoriell och regio- nal resursfördelning är att osäkerheten i prognoser och beräkningar så starkt ökar när de förs ned på regional nivå. Denna se- nare synpunkt har i långtidsutredningens uppläggning kommit till uttryck i dels att inga försök gjorts att konsekvent bygga upp en nationell prognos utifrån regionala data, dels att nationella data endast bryts ned till ett fåtal större regioner.

För vårt vidkommande är det av spe- ciellt intresse att konstatera att uppfyllandet av vissa regionalpolitiska mål kan medföra en regional fördelning som är mindre gynn- sam ur tillväxtsynpunkt. Man kan t. ex. hänvisa till att den tidigare omnämnda ten— densen mot en ökning av företagsstorleken kan försvåras av en jämnare regional sprid- ning av arbetsplatserna. Den målkonflikt som mer eller mindre latent kan föreligga mellan hög tillväxttakt för landets totala produktion och olika regionala mål är av flera olika slag. Med risk för att överdriva dessa konflikter behandlas i det följande några dylika fall.

En konflikt kan uppstå mellan å ena si— dan ambitionen att genom lokala åtgärder häva undersysselsättningen i vissa regioner och å andra sidan kravet på en snabb eko-

nomisk tillväxt för landet som helhet. Det senare kräver en hög rörlighet hos arbets— kraft och kapital. Full sysselsättning kom- binerad med en minskad utflyttningstakt förutsätter däremot att arbetskraften kan kvarstanna i även icke utvecklingsbara re- gioner.

En annan konflikt kan uppstå mellan den regionala politikens inkomstmål och det na- tionella tillväxtmålet. För att utjämna in- komst- och välfärdsfördelningen i samhället kan bl. a. krävas olika slag av inkomstöver— föringar mellan regionerna. Sådana överfö- ringar kan emellertid minska flyttningsin— citamenten, vilket i sin tur bromsar tillväx- ten, förutsatt att inkomstskillnaderna åter— speglar produktivitetsskillnader. Om en ut- jämning däremot genomförs i form av stora löneförbättringar för låglönegrupper, kan den medföra att lågproduktiva företag mås- te läggas ned i större utsträckning. Som en konsekvens kan man få en snabbare om- flyttning från lågproduktiva till högproduk— tiva regiontyper.

Som en ytterligare konflikt kan nämnas det motsatsförhållande som ibland råder mellan tillväxtmålet och strävandena att uppnå en differentierad yrkes- och utbild- ningsstruktur i olika regioner. För en snabb tillväxt kan krävas en relativt långtgående regional specialisering så att t.ex. de en— bart varuproducerande enheterna av före- tagen förläggs till viss typ av region, me— dan styrande, försäljande och utredande funktioner koncentreras till ett fåtal tätbe- folkade regioner. Uppenbart strider en så- dan utveckling mot det nämnda differen- tieringsmålet. Samtidigt innebär dock även kravet på en differentierad yrkes- och ut- bildningsstruktur i sig en ökad koncentra- tion.

Slutligen kan en konflikt uppstå mellan målet om en hög tillväxttakt och kravet på full sysselsättning och stabila priser inom regionerna. Genom att storstadsregionerna har en mera vittomfattande ekonomisk ak— tivitet sprider sig efterfrågeökningar där i mindre utsträckning till andra regioner. Åt- gärder som insätts, t. ex. i form av ökade offentliga utgifter, får sålunda en snabbare och starkare effekt i storstadsregionerna än

i de mindre regionerna. Till detta kan läg- gas att storstadsregionerna lätt utvecklar egna och av den nationella politiken obe- roende konjunktursvängningar. Det finns därför från statsmakternas sida anledning att föra en regionalt selektiv konjunktur- politik. Under överhettningsperioder kan emellertid ett motsatsförhållande till till- växtmålet därvidlag uppstå om storstadsre- gionerna har högre produktivitet.

Behandlingen av de konflikter som här omnämnts är schematisk och förenklad. Förutom att en rad aspekter inte har ta- gits upp är konflikterna svåra att renodla eftersom de på många punkter är invävda i varandra. Inte desto mindre torde en »ex- empelsamling» av ovan antytt slag vara av värde som en bakgrund till en diskussion av det regionalpolitiska manövreringsutrym- met.

3.10.4 Synpunkter på regionalpolitikens framtida inriktning

Som antytts är svårigheterna betydande att förena de nationella och regionala ambitio- nerna samtidigt. Påtagliga regionala skill— nader i arbetslöshet förekommer och in— komstolikheterna är i många fall större mel— lan olika orter och regioner än mellan yr- ken. Det torde under 70-talet finnas icke oväsentliga risker för att dessa obalanser kan tendera att skärpas. Det skede synes vara förbi, då strukturomvandlingen främst kännetecknades av sammanslagningar och nedläggningar av jordbruk och rationalise- ringar av skogsbruket med en åtföljande förskjutning mellan glesbygd och tätare be- folkade regioner. I stället synes vår ekono- mi, som nämnts, vara i en utvecklingsfas där koncentrationen av industri- och han- delsföretag medför en utslagning av mindre och medelstora orter — en process i vilken det offentliga delvis medverkar genom kon- centration av sina lokala och regionala or- gan. Denna situation kompliceras dessutom av den förutsedda minskningen av indu- strins sysselsättning.

Vill vi höja standarden snabbt kan vi inte — speciellt mot bakgrunden av att vår ekonomi är öppen —- avstå från tillväxtindu-

strier, dvs. företag med expansionsmöjlighe- ter och hög lönebetalningsförmåga. Dessa företag visar en tendens att koncentreras till ett ganska litet antal orter.1 Detta torde i än högre grad gälla den ur sysselsätt- ningssynpunkt snabbast expanderande sek- torn, dvs. förvaltnings- och tjänstesektorn.

En allmänt accepterad förklaring till kon- centrationstendenserna av produktionsappa— raten är vad som vanligtvis brukar kallas tillväxtmiljön. Med detta avses bl. a. att den geografiska närheten ger upphov till en dif- ferentierad företagsstruktur där företagen kan utbyta varor och tjänster samt bildar underlag för en lokal arbetsmarknad med stora valmöjligheter för arbetstagare och ar- betsgivare. De mera exakta kvantitativa pro- duktivitetsfördelar som följer med en större ortstorlek är emellertid svåra att uppskatta.

Den regionala utveckling som den här kortfattat skisserade bilden ger pekar mot att någon lösning av problemet med re- gionala obalanser knappast är i sikte under 70-ta1et, speciellt med tanke på de krav en nationell stabiliserings- och tillväxtpolitik ställer. Å andra sidan torde det på sikt vara möjligt att bättre än hittills motverka dessa obalanser genom att söka skapa tillväxtbe- tingelser i ett antal områden utanför de tre storstadsområdena.2 Denna åsikt har också under senare år i allt högre grad kommit till uttryck från statsmakternas sida. Av detta följer att det på längre sikt kan visa sig nödvändigt att successivt minska stödet till områden och tätorter som saknar till- växtmöjligheter. De regionalpolitiska mål- sättningarna under 70-ta1et har av bl. a. ERU sammanfattats i termerna balanserad expansion respektive balanserad kontrak- tion. En sådan regional politik kräver kon- centrerade insatser från statens och kommu- nernas sida för att dels förbättra närings— livets tillväxtbetingelser inom de utvalda re- gionerna, dels påverka näringslivets val av lokaliseringsorter i högre grad än vad som f. n. sker. Ur nationell synvinkel skulle det- ta kunna ge ett brett register att spela på i den ekonomiska politiken. En förutsätt- ning därvidlag är att insatserna inte tids- mässigt låses i alltför hög grad.

En berättigad fråga kan i detta samman—

hang vara vad som mera konkret menas med termerna balanserad expansion respek- tive kontraktion. Annorlunda uttryckt kan man fråga sig i vilken takt den regionala befolkningsomflyttningen bör ske. Något kvantitativt svar på en sådan fråga är na- turligtvis omöjligt att ge. Lösningen av de här påtalade målkonflikterna måste av na- turliga skäl få formen av ett ställningsta- gande på politisk väg, varvid ett rent eko- nomiskt angreppssätt endast kan ge anvis- ning om vad som är en lämplig inriktning. Allmänt kan sägas att vid rådande regional- politiska värderingar kan förändringarna knappast ske i den form och med den styrka som strukturomvandlingen spontant ger. Takten och inriktningen hos strukturom- vandlingen speglar i första hand en strä— van att minska de företagsekonomiska kost- naderna. De optimala anläggningsstruktu- rerna inom respektive näringsgrenar, där enbart företagsekonomiska kostnader inräk— nas, kan emellertid skilja sig från motsva— rande näringsstruktur, där även samhälls- ekonomiska kostnader är inkluderade.

Med en stark förenkling kan sägas att under 60-talet har de regionalpolitiska med— len i huvudsak koncentrerats kring åtgär- der som påverkar hushållen, dvs. de ar- betsmarknadspolitiska åtgärderna av typ flyttningsbidrag o. dyl.3 Av de åtgärder som siktar till att påverka företagen märks bl. a. det »traditionella» lokaliseringsstödet. Bland andra medel med regionalpolitisk verkan kan nämnas beredskapsarbeten och skatte- utjämningsbidrag, vilka rent kvantitativt är av större omfattning.

* De regionala konsekvenser på längre sikt som en ökad integration kan få berörs någoti kapitel 5.

= Det bör idetta sammanhang påtalas att gra- den av expansionsmöjligheter givetvis kan skifta mellan vad som här för enkelhetens skull kallas tillväxtorter. En illustration av detta ger bl. a. den senaste lokaliseringspropositionen (1970: 75), där landet föreslås indelat i ett hierarki- system med glest befolkade jord- och skogs- bruksområden på lägsta nivå! och storstäderna på högsta nivå. I ERU:s bilaga har ett liknande hierarkisystem använts. i!

” Praktiskt taget all ekonomisk verksamhet har inverkan på den geografiska fördelningen av befolkning och näringsliv. Här har valts att ta upp de ekonomisk-politiska medel som har ett direkt regionalt syfte.

För de problem en balanserad kontrak- tion ställer torde även framöver det nuvaran- de lokaliseringsstödet fylla en viktig uppgift. För expansiva orter kan det däremot på längre sikt tänkas att själva sysselsättnings- aspekten vid individuella företag inte till- mäts samma vikt som under 60-talet. I stället kan intresset i ökad grad komma att förskjutas mot berörda företags allmänna roll i orternas industriella miljö. Detta lär emellertid i första hand bli aktuellt mot senare delen av 70-talet. De arbetsmark- nadspolitiska åtgärderna förefaller i viss ut- sträckning ha fått en mera permanent form under senare år. Möjligheter till en ytterli- gare utveckling och förfining föreligger emellertid alltjämt. Bl.a. har frågan om arbetsförmedlingarnas funktion aktualiserats under senare tid. Regionalpolitiska övervä— ganden kan väntas påverka de offentliga myndigheternas val av lokaliseringsort i ökad utsträckning. Lokaliseringen av stat- lig verksamhet är av speciellt intresse ef- tersom denna inte enbart har stora syssel- sättningsmässiga konsekvenser utan även in- direkt påverkar företagens och hushållens lokaliseringsval. De administrativa funktio- nerna inom det privata näringslivet synes t. ex. ofta lokaliseras kring den centrala för- valtningen. Metoderna för att mera exakt bedöma styrkan av dessa effekter är dock f. n. relativt outvecklade.

Det finns anledning att framöver vänta sig en viss utlokalisering av nationell stat— lig verksamhet från storstadsområdena till vad som brukar kallas storstadsaltemativ. Som ett första steg kan ses det nyligen fram- lagda förslaget om utlokalisering av 27 myn- digheter och institutioner från storstock— holmsområdet till orter av denna typ.1 En ökande del av det offentligas regionala och lokala organ kommer vidare sannolikt att koncentreras till de regionala tillväxtcentra, vilka är huvudorter för näringsliv och ser- vice i länen. Vad slutligen avser de s.k. avfolkningsortema förefaller en koncentra- tion av det offentligas serviceorgan till vis- sa speciellt understödda serviceorter trolig. För att uppnå vad som här kallats balanse- rad kontraktion krävs emellertid att i första hand det allmännas socialpolitiska organ

efolkningsunderlaget rent »effektivitetsmäs— sigt» kan komma att motivera. Vill man undvika ett alltför snabbt kontraktionsför- lopp är det nödvändigt att upprätthålla en viss minimiservicenivå.

En aspekt på den regionala utvecklings- politiken är frågan om vilka medel som i framtiden kan komma att tillgripas för att bättre styra storstädernas utveckling. I förs- ta hand åsyftas förutsättningarna för att bromsa den s.k. storstadsexpansionen. Pro- blemet har under senare år livligt diskute- rats, varvid speciellt miljöfaktorerna upp- märksammats. I en mera begränsad tillväxt- analys är en väsentlig fråga hur produkti- vitetsförändringen blir vid en omlokalise- ring från storstad till alternativa tillväxt— centra. Å ena sidan kan man tänka sig att en omlokalisering via t.ex. sämre utnytt- jande av stordriftsfördelar verkar så däm- pande på landets totala tillväxttakt att kost- naderna för utflyttningen blir oacceptabelt höga. Faran för en sådan utveckling ökar helt naturligt om en omlokalisering sker till ett stort antal orter. Enbart ett fåtal större städer kan nämligen erbjuda de produktions- och administrationsmässiga fördelar av olika slag som motiverat den tidigare lokalise- ringen till storstaden. En satsning på ett begränsat antal alternativ till storstäder tor- de å andra sidan inte få mera drastiska produktivitetssänkande effekter. Det sena- re gäller i än högre grad om även poster som bostadskostnader och andra investe- ringar i samhällskapital m.m. inkluderas i kalkylen. Det kan tilläggas att om nyetab- leringarna hålls tillbaka kan en dämpning av expansionen i storstäderna uppnås även vid en relativt obetydlig omlokalisering. Av väsentlig betydelse är i vilken takt och med vilken styrka en eventuell begränsning av storstadsexpansionen genomförs. Effekten blir helt annorlunda vid en framtvingad drastisk bromsning än vid det mera »mjuka» förlopp som vi här har i åtanke. I det förstnämnda fallet kan visserligen trycket på storstäderna snabbare avledas men tro- ligen till priset av växtproblem för sats-

1»Decentralisering av statlig verksamhet», SOU 1970: 29.

ningsorterna. (Några aspekter på hur en satsning på alternativ till storstäder förhåller sig till bytesbalanskraven ges i avsnitt 1.6.)

En väsentlig faktor för möjligheterna att styra storstädernas utveckling är utform- ningen av organisationssystemen, särskilt med avseende på det spelrum de ger för decentralisering respektive centralisering av enheter och beslut. Den starka befolknings- koncentrationen till storstäderna har som nämnts främst berört administrativ perso- nal med behov av den kontakt som den geografiska närheten ger. Alternativa orga- nisationssystem kan tänkas reducera detta behov. En väsentlig fråga är därför i vilken utsträckning en decentralisering av vissa ad- ministrativa funktioner från storstäderna kan underlättas av de administrativa styr- medlens utveckling (t.ex. förbättringar av data- och telesystem m.m.). En decentrali- sering av administrativa enheter kan i sig ske parallellt med en centralisering av >>vä- sentliga» beslut.

Svårigheterna att värdera de samhällseko— nomiska konsekvenserna av de regionalpo- litiska medel som här omnämnts är bety- dande. Det har emellertid blivit allt vanli- gare att försök i den vägen görs i form av s.k. cost-benefit-kalkyler. Till skillnad mot företagsekonomiska kalkyler innefattar des- sa kostnader och intäkter som rör hela sam- hället. Vidare brukar såväl direkta som in- direkta kostnader medtagas. Fördelarna med ett sådant angreppssätt är i första hand att viktiga faktorer grupperas på ett ändamåls- enligt sätt, vilket möjliggör någorlunda kva- lificerade och konsistenta uppskattningar av variabler som är omöjliga att framta statis- tiskt. Värdet av dylika modeller får å and- ra sidan inte överskattas eftersom de står och faller med hur pass »kvalificerade giss- ningar» som kan göras på de icke mätbara variablernas värden. En omfattande regio- nal forskning kring dessa frågor pågår dock, inte minst vad gäller värderingen av ut- byggnad av samhällskapital i expansiva re- gioner kontra sämre utnyttjade eller skrot- ning i kontraktiva regioner.

Avslutningsvis vill vi än en gång betona att vi genomgående endast diskuterat vissa förklaringsvariabler till den regionala ut-

veckling som i dag möter oss. Vi har dess— utom sökt återge några möjligheter att kor- rigera vissa av de skevheter mellan områ- den och orter som uppstått, eller kan vän- tas komma att uppstå. Av detta begränsa- de angreppssätt följer att vi inte yttrar oss om den »välfärd» som det ena eller andra regionala utvecklingsförloppet ger upphov till. Människors krav på att bo på den plats de önskar, de skiftande kraven på önskad miljö m.m. är självklart några av de yt- tersta målen för vår ekonomiska verksam- het. (En annan sak är att vår kunskap om vad invånarna önskar i sådana frågor är bristfällig.) Liksom i fråga om miljövärden (avsnitt 3.12) måste emellertid dessa krav ställas i relation till de uppoffringar som er- fordras för att tillmötesgå dylika önskemål. Det ligger i sakens natur att detta ytterst är en fråga om en politisk värdering.

3.11 lnkomstfördelning

3.1 1.1 Inledning

Bland de centrala mål som statsmakterna satt upp för den ekonomiska utvecklingen ingår en jämnare inkomstfördelning. Egent- ligen får detta mål anses gälla en utjämning av individernas allmänna levnadsförhållan- den och livsvillkor. Att målet i den poli- tiska debatten likväl knyts till inkomsternas fördelning hänger samman med att man ut- går från att inkomsten är den viktigaste be- stämmande faktorn för den enskilde indi- videns välfärd. Den förutsätts sålunda av- spegla individens konsumtionsmöjligheter och därmed även säga något väsentligt om hans levnadsstandard. Att inkomsten till- mäts en central betydelse i detta samman- hang har även en annan orsak. För strä- vandena att uppfylla fördelningsmålet gäl- ler även att individen skall ges största möj- liga frihet att själv bestämma sin konsum— tion och sitt livsmönster. En av de få vä— gar, efter vilka båda dessa aspekter — en jämn fördelning och en hög grad av val— frihet — kan tillgodoses går via en påver- kan av inkomsternas fördelning.

Samtidigt som det kan konstateras att in- komsterna är centrala för en diskussion av

fördelningsmålet måste det starkt betonas att våra kunskaper om de faktiska inkoms- terna och deras fördelning är synnerligen bristfällig. Det är heller inte klart hur spridningen av inkomsterna skall definieras och mätas. Här skall inte dessa komplice- rade frågor tas upp. Ty oavsett hur mätme- toder och statistik idealt borde läggas upp skulle det för dagen inte vara möjligt att praktiskt tillämpa dem på grund av bristen på statistik.

Den inkomststatistik som f.n. finns att tillgå utgörs av taxeringsstatistiska data. Därifrån hämtas i olika sammanhang upp— gifter för att belysa inkomstförhållandena i samhället. Studier av inkomstfördelningen har också måst utgå från denna statistik. Det inkomstbegrepp som detta material ba- seras på är vad som i taxeringssammanhang benämns sammanräknad nettoinkomst, vil- ken är summa inkomster från olika för- värvskällor efter avdrag för främst utgifter för inkomsternas förvärvande. Det står klart att en sammanställning av sådana in- komster inte kan ge några direkta upplys- ningar om hur levnadsstandard och väl- färd fördelas mellan individerna i samhäl- let. Man kan exempelvis inte utläsa om inkomsten kommer från heltids- eller del- tidsarbete, om sjukdom eller handikapp på- verkat inkomstens storlek, hur många som försörjs genom inkomsten etc.

De olika förhållanden som här berörts har gjort att de undersökningar rörande in- komstfördelningen som gjorts i anslutning till denna långtidsutredning1 inte främst syf- tat till bedömningar av hur inkomstfördel- ningen i sin helhet ter sig och hur den har utvecklats. Huvudintresset har i stället främst inriktats på att söka urskilja faktorer som medverkar till förändringar i inkomst- fördelningen. Utredningen har getts en så- dan inriktning i den förhoppningen att man därigenom kunde få en viss belysning av några utvecklingstendenser men framför allt få en säkrare grund för att ställa de pro- blem som kan vara av intresse och för att utröna möjligheterna att statistiskt belysa så- dana problem.

Då dessa undersökningar utgår från in-

komststatistiska data har vissa problem rö- rande välfärdsfördelningen fallit utanför analysen. Detta gäller exempelvis grupper för vilka inkomsternas storlek inte är av- görande för konsumtionsnivån (studenter, värnpliktiga). Vidare berörs inte det för- hållandet att olika former av offentlig kon- sumtion har välfärdseffekter.

Män som använts för att beskriva in- komstfördelningen. För att bli överskådlig måste inkomstfördelningen uttryckas med ett sammanfattande mått. Det mått som kommit till användning i denna studie är i huvudsak koncentrationskoefficienten. Detta spridningsmått mäter summan av ab- soluta beloppet för alla inkomstskillnader satta i förhållande till medelinkomsten. En inkomstfördelning är jämnare ju lägre vär- den detta mått uppvisar. Nackdelen är att det är svårt att klargöra den ekonomiska innebörden av såväl nivån på måttet som en förändring i detsamma. En viss uppfattning om måttets egenskaper ger följande data från 1968. För att sänka koncentrations- koefficienten för vuxna personer med 1 % erfordrades att inkomsterna över medelvär- det (14 000 kr.) likformigt reducerades med 320 milj. kr. och att detta belopp likformigt lades till inkomsterna som var lägre än me- delvärdet.

Det är även möjligt att uttrycka inkomst- fördelningen med decilfördelningar. En så— dan visar hur stor andel av inkomstsumman som tillfaller olika tiondelar av inkomstta- gama. Det är även möjligt att gå vidare och beräkna andelarna av de samlade in- komsterna som tillfaller exempelvis de fem eller en procenten högsta inkomsttagarna. Innebörden av detta mått är förhållandevis klar och det är främst lämpat för att loka- lisera förändringar i inkomstfördelningen.

3.11.2 Ett tvärsnitt av inkomstfördel— ningen 1966

För att vissa karakteristiska drag i inkomst- fördelningen genast skall framträda, redo-

1 »Inkomstfördelningens utveckling iSverige 1951—1968», rapport från en arbetsgrupp vid nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet (Stencil, november 1970).

görs inledningsvis kort för ett tvärsnitt av inkomstfördelningens utseende ett enstaka år, 1966. Syftet är att belysa strukturen hos ett tvärsnitt av inkomstfördelningen samt att peka på några förklaringsfaktorer. Ambitionen är dock inte att ge en uttöm- mande bild av inkomstfördelningen ett visst år. Detta är däremot en uppgift för låg- inkomstutredningen, som i huvudsak kon- centrerat sitt arbete till denna aspekt av inkomstfördelningen.

M edelinkomsten

Som framgår av diagram 3.11: 1 har gifta män i alla åldersklasser den högsta medel- inkomsten. Från att för 20—24—åringar vara 16000 kr. ökar den till 27 000 vid 40—50 års ålder, för att sedan sjunka successivt med stigande ålder.

Gifta kvinnors medelinkomst ligger på en mycket lägre nivå än övriga gruppers. Detta beror dels på att andelen gifta kvin- nor som förvärvsarbetar är låg, dels på att gifta kvinnor som förvärvsarbetar i genom— snitt har lägre timlön och arbetar kortare tid än andra förvärvsarbetande. Medelin- komsten är högst i åldern 35—50 år, där också andelen förvärvsarbetande är högst. Medelinkomsten omedelbart före pensions- åldern är så låg att ålderspensioneringen innebär en höjning av medelinkomsten.

För ogifta män avtar medelinkomsten re- dan i mycket unga år, medan medelinkoms- ten för gifta män stiger upp till SO-årsåldem. Skillnaderna mellan ogifta och gifta män är därför mycket stora i alla åldersklasser över 30 år. Denna tendens förefaller emel- lertid inte i så stor utsträckning gälla bland tjänstemän som bland övriga. Skillnaden mellan gifta och ogifta män förklaras i viss mån av att sannolikheten för att gifta sig är större för ogifta män med höga inkoms- ter, än den är för ogifta med låga inkomster, bland vilka det finns många fysiskt och psykiskt handikappade. Dessa förhållanden får med stigande ålder allt starkare inflytan- de på medelinkomsten, vilken därigenom sänks.

Diagram 3.11:1. Medelinkomsten efter ålder inom olika befolkningsgrupper 1966.

Kronor 28 000

_24 000 20 000 16 000 12

& 000

4000

2025-30-35-4045-50—55—60—67- Ålders- 242934 39 44 49 54 59 66 klass

_ Gifta män — Ogifta män -------- Ogifta kvinnor Gifta kvinnor

Ogifta kvinnors medelinkomst är unge- fär oförändrad från 25 till 50 års ålder, medan den efter 50 är nära motsvarar den för ogifta män.

Ojämnheten i inkomstfördelningen.

Det finns stora skillnader mellan olika grup— per när det gäller graden av spridning i in- komsterna. Gifta män har upp till pensions- åldern den avgjort jämnaste fördelningen. De ogifta männens inkomster har en mindre spridning än de ogifta kvinnornas. De gifta kvinnorna slutligen har den största sprid- ningen. Dessa skillnader återspeglar i stor utsträckning olikheten i förvärvsintensite- terna.

Inkomstspridningen varierar med åldern på ett relativt likartat sätt för grupperna gifta och ogifta män samt ogifta kvinnor. Spridningen är stor i åldern 20—25 år, vil- ket beror på den stora andelen delårsarbe- tande, såsom värnpliktiga, studerande och personer vilka inträder på arbetsmarknaden under inkomståret. Efter en minskning fram till 25—30-årsåldern, tilltar spridningen därefter successivt fram t.o.m. 65 år. I

Diagram 3.11:2. Inkomstspridningen inom olika befolkningsgrupper 1966. Mätt i kon- centrationskoefficienten (R).

R

20—25—30—35—40—45—50—55-60-67- 'Ållders- 24 29 34 39 44 49 54 59 66 »klass

—— Gifta kvinnor """" Samtliga ————— Ogifta män -———- Ogifta kvinnor ----- Gifta män

pensionsåldern fortsätter ojämnheten att öka för de gifta männens del, medan den mins- kar för ogifta män och ogifta kvinnor, vil- ket orsakas av att pensionen inte betyder lika mycket i förhållande till övriga inkoms- ter för gifta män som för övriga.

De gifta kvinnornas inkomster har konsta- terats ha en stor spridning. Av diagram 3.11: 2 kan man se att spridningen dess- utom varierar med åldern på ett sätt som avviker från de andra grupperna. Varia- tionen, som för de gifta kvinnorna i hög grad hänger ihop med benägenheten att ta yrkesarbete, tar sig det uttrycket att in- komstojämnheten minskar när förvärvsfre- kvensen ökar och vice versa. Orsaken till detta är att ojämnheten (som den mäts här) ökas av ett stort antal personer utan in- komst. Vid ålderspensioneringen får samt- liga gifta kvinnor inkomster. Eftersom sam- tidigt förvärvsintensiteten sjunker, kommer många av dem att fördela sig nära pensions- beloppet, något som minskar ojämnheten.

Den med åldern växande inkomstojämn- heten förklaras av en serie olika faktorer. Arbetare och tjänstemän har en med åldern olikartad inkomstutveckling. För arbetare avtar inkomsttillväxten tidigare än för tjäns- temännen. Andelen företagare växer med stigande ålder och eftersom dessa har en något högre medelinkomst än anställda, finns här en annan förklaring till den med stigande ålder ökande inkomstojämnheten.

En tredje och viktig förklaring till den med åldern ökande inkomstojämnheten är att allt fler människor med stigande ålder »slås ut» från arbetslivet, vilket yttrar sig bl.a. i en med åldern avtagande förvärvs- intensitet. Orsaken härtill kan vara ned- slitning genom tungt och hälsofarligt arbete, trafikolyckor, psykiska eller fysiska sjuk- domar eller en utbildning och bostadsort som gör att individen inte kan hävda sig på arbetsmarknaden. Effekterna av detta kan variera från en något minskad arbetspresta— tion till fullständig invalidisering eller lång— tidsarbetslöshet. En tentativ beräkning har gjorts av den inverkan på inkomstfördel- ningen som härrör från de förtidspensio- nerade. Andelen förtidspensionärer i olika åldersgrupper stiger snabbt med åldern. 1 åldern 20—24 år var 0,8 % sjuk— eller för— tidspensionerade mot 3,5 % i åldern 50—54 år och över 12 % av 60—66-åringarna. Ef- tersom det torde finnas en gradvis över- gång från fullt friska arbetsföra individer till de förtidspensionerade, kan de äldre gruppernas andelar tas som ett uttryck för den »utslagning» som sker. Med stigande ålder erhålls en ökad spridning genom att förtidspensionärernas antal ökar och genom att övriga inkomsttagares inkomster stiger. Beräkningar ger vid handen att förtidspen— sioneringen förklarar omkring 25 % av ök— ningen av ojämnheten från 25—29 års ål- der till 60—66.

En fjärde förklaringsfaktor till den med åldern stigande ojämnheten är kapitalin- komsterna, vilket beror på att dessa är ojämnare fördelade än övriga inkomster samt på att deras andel av de totala inkoms— terna stiger med åldern. Den beräkning som gjorts innefattar inkomst- och utgifts-

räntor samt aktieutdelningar. Annan för- mögenhetsavkastning, t. ex. från fastighet och rörelse, ingår således ej. Kapitalin- komsternas fördelning inom familjerna är inte känd. Här har de i huvudsak påförts mannen. Kalkylen tillåter slutsatsen att ka- pitalinkomsterna betyder mer för ojämnhe— ten i de högre åldersklasserna än i de yngre. Speciellt markant är detta bland ålderspen- sionärema, där kapitalinkomsterna svarar för en betydande andel av den totala in- komstojämnheten. Det framgår också att kapitalinkomsterna förklarar i medeltal 10 % av ökningen av ojämnheten som inträder efter 25 års ålder. Kapitalinkomsterna är således en väsentlig förklaring till de med åldern växande inkomstklyftorna.

Aktieutdelningar betyder mer än räntor för ojämnheten i inkomstfördelningen. Ak- tieutdelningarna samvarierar så starkt med åldern att den med åldern stigande ojämn— heten i kapitalinkomsternas fördelning till helt övervägande delar förklaras av aktie- utdelningarna. Räntorna skulle däremot netto öva litet inflytande på inkomstfördel- ningen i tvärsnittet. Det skall än en gång framhållas att kapitalinkomsterna här av- gränsats till räntor och aktieutdelningar (dvs. kapitalinkomster i taxeringsteknisk be- märkelse) och att således avkastning från fastighet eller rörelse ej beaktats. Med tanke härpå är slutsatsen inte överraskande, då redan tidigare undersökningar har visat att skuldsättningen har en fördelning som är snarlik de ränteavkastande tillgångarnas fördelning.

Relationen mellan de åldersfördelade grupperna av ogifta män, ogifta kvinnor, gifta män och gifta kvinnor är likartad un- der den period som undersökts. Men de faktorer som bestämmer de olika kurvor- nas läge ett visst år förändras med tiden och påverkar då i varierande grad inkomstför- delningen för de olika grupperna. I det följande skall därför intresset riktas mot frå- gan om inkomstfördelningen för olika grup- per utvecklas i riktning mot ökad jämnhet eller ökad ojämnhet.

Vissa tidigare studier över den svenska in- komstfördelningen har varit baserade en- dast på de inkomsttagare som finns med i inkomststatistiken. I inkomststatistiken in— går alla inkomsttagare som ensamma eller i samtaxering make/ maka har inkomst högre än skattestrecket. Skattestrecket var 1951 600 kr., 1952—1961 1200 kr och fr.o.m. 1962 2 400 kr. Nu är det emellertid så att inkomstfördelningar i hög grad påverkas av vilka inkomsttagare som medräknas. Ett exempel härpå är att utvecklingen av en för- delning där skattestrecket finns påverkas både de år då skattestrecket ändras och år då detta är oförändrat. Under de perioder då skattestrecket ligger stilla, ökar antalet in- komsttagare i inkomststatistiken på grund av att individer med låga inkomster klättrar över skattestrecket, till följd av att den all- männa inkomstnivån stiger. Detta ger med de spridningsmått som använts utslag åt ökad ojämnhet. När skattestrecket höjs sker ett bortfall bland de lägsta inkomsttagarna, vilket medför att spridningsmåttet dessa år registrerar en utjämning av inkomstfördel— ningen. På liknande sätt verkar förändring- ar i förvärvsfrekvensen. Under 50— och 60- talen har de gifta kvinnorna tagit förvärvs— arbete i kraftigt ökad utsträckning. Detta har medfört att antalet kvinnor med deltids— arbete ökat, eftersom sociala förhållanden ofta hindrar gifta kvinnor att välja arbete på heltid. Dessutom har des'sa kvinnor i stor utsträckning yrken med låg timlön. Korri- binationen av dessa två förhållanden har medfört att det bland inkomsttagarna i in- komststatistiken numera återfinns ett större antal personer med låga inkomster än tidi- gare, vilket registreras som en ökad ojämn- het.

Detta är ett uppenbart orimligt resultat, eftersom ett närmande av en låg inkomst till medelinkomsten rimligen bör registreras som en tendens till ökad jämnhet i fördel- ningen. När det hävdats att inkomstför- delningen i Sverige utvecklats mot ökad ojämnhet har det i regel varit utvecklingen av en fördelning innefattande endast dem i inkomststatistiken som åsyftats, men efter-

Diagram 3.11:3. Inkomstfördelningens ut- veckling med olika definitioner av inkomst- tagarna 1951—1968. Mätti koncentrations- koefficienten (CR, multiplicerad med 100).

R 60 'x— xax __5 50 40 _ _______ -- _

51 55 60 65 se

""" Vuxna personer i inkomststatistiken — Samtliga vuxna personer

som denna är kraftigt påverkad av den ökade kvinnliga förvärvsintensiteten, kan den utan vidare sägas vara tämligen irrele- vant för studier av inkomstfördelningens ut- veckling.

För att komma till rätta med dessa pro- blem har i den här utförda inkomstfördel- ningsstudien såsom inkomsttagare räknats samtliga i befolkningen över 20 år. Defini- tionen av inkomsttagare blir därmed unge- fär potentiell inkomsttagare. De som inte finns med i inkomststatistiken, men likväl ingår i befolkningen över 20 år, har getts en låg, schematiskt beräknad inkomst, som i huvudsak motsvarar halva skattestrecket. Fr.o.m. 1967 registreras i statistiken in- komsttagare som ej åsatts taxerad inkomst som noll-inkomsttagare. Även dessa har getts en uppskattad inkomst. 1967 vidtogs även en omläggning i statistiken, vilken detta år ger upphov till en fiktiv ökning av ojämnheten i inkomstfördelningen.

När grundmaterialet behandlats på anfört

Tabell 3.II.'1. Inkomstspridningen inom olika befolkningsgrupper 1951—1969. Mätt i kon- eentrationskoefficienten. Samtliga vuxna personer Män

År Över 20 år 20—66 år 25—54 år Över 20 år 20—66 år 25—54 år 1951 0,557 0,542 1952 0,550 0,535 1953 0,550 0,532 1954 0,544 0,527 1955 0,542 0,525 1956 0,543 0,525 1957 0,544 0,527 1958 0,543 0,528 0,371 0,336 1959 0,544 0,529 0,376 0,341 1960 0,541 0,526 0,513 0,376 0,339 0,303 1961 0,539 0,522 0,510 0,375 0,336 0,300 1962 0,532 0,516 0,504 0,375 0,338 0,300 1963 0,529 0,514 0,500 0,378 0,341 0,300 1964 0,525 0,509 0,495 0,376 0,339 0,298 1965 0,520 0,505 0,491 0,376 0.340 0,298 1966 0,520 0,503 0,487 0,381 0,345 0,303 1967 0,519 0,502 0,485 0,388 0,351 0,307 1968 0,516 0,499 0,481 0,393 0,357 0,313 1969l 0,505 0,487 0,468 0,385 0,350 0,307 Förändring i % 1951—1968 —7 ——8 1958—1968 —5 —6 +6 +6 1960—1968 —5 —5 —6 +5 +5 +3

1 Siffrorna avseende 1969 blev tillgängliga först efter det att undersökningen avslutats. 178 SOU 1970: 71

sätt erhålls en bild av inkomstfördelningens utveckling motsatt den som ovan nämnts. l diagram 3.11: 3 visar den övre kurvan den utveckling av inkomstfördelningen som er— hålls när även inkomsttagarna utanför in- komststatistiken medtagits, medan den und- re anger den utveckling som registreras när endast de i inkomststatistiken medtagits.

Fördelningen för samtliga vuxna perso- ner har under perioden utvecklats mot ökad jämnhet. Inkomstfördelningens ojämnhet har som framgår av tabell 3.11: 1 sjunkit drygt 7% sedan 1951 och utvecklingen förefaller att ha gått särskilt snabbt under 60-talet.

Medelinkomsten för de vuxna har under perioden stigit från 4400 kr. till 14800 kr., dvs. medelinkomsten har stigit med i genomsnitt knappt 7,5 % varje år och för- dubblats under en 10-årsperiod. Av den låga nivån på medelinkomsten framgår att den vuxna befolkningen innefattar en mängd personer med inga eller små inkoms- ter. Uppgifter, som framlagts av lågin- komstutredningen, visar att endast ca 40 % av samtliga vuxna innehar helårs- och full- tidsarbete.

Decilfördelningen visar, att andelen av hela inkomstsumman som tillfaller de 10 % inkomsttagare som har de högsta inkomster- na har minskat från 34,2 % 1951 till 32,1 % 1968. Huvudparten av denna minskning hänför sig till den högsta procentenheten inkomsttagare, vilkas andel har minskat från 8,5 % till 7,1 %. Till den högsta pro- centenheten inkomsttagare hörde 1968 de som hade över 70000 kr. i inkomst. De som hade mer än 31 000 kr. hörde till de 10 % högsta inkomsttagarna. Grupper av inkomsttagare som befinner sig strax under medianinkomsten uppvisar ökade decilan- delar. Anledningen härtill är förmodligen att en större andel av den vuxna befolk— ningen numera har inkomster av denna stor- lek och inte på att de som tidigare låg i detta inkomstskikt har haft snabbare in- komststegring än övriga grupper.

Fr.o.m. 1958 är det möjligt att i taxe- ringsstatistiken skilja män och kvinnor och således även möjligt att konstruera inkomst-

För vuxna män har spridningen i inkomst- fördelningen under perioden 1958—1968 ökat med omkring 6 %. Spridningen var i det närmaste oförändrad från 1958 till 1965 och en ökning av ojämnheten inträffa- de under de följande åren. För män var medelinkomsten 1968 21800 kr. Den har under perioden 1958—1968 stigit med i genomsnitt 6 % per år. Av decilfördelningen framgår att den högsta tiondelen uppvisat ökande inkomstandelar de år som sprid- ningen ökat. Övriga år är andelen oföränd- rad eller minskar något. Bland männen ut- gör den högsta tiondelen inkomsttagare så- dana, som 1968 hade mer än 38 000 kr. För övriga deciler gäller att inkomstande- lama för sjunde till nionde decilen har ökat något. Dessa omfattar personer som 1968 hade mellan 23 000—38 000 kr. i inkomst. Andra till fjärde decilen visar i stället mins- kande inkomstandelar. Dessa omfattar per- soner som 1968 hade inkomster mellan 3 500 och 17 000 kr.

För vuxna kvinnor kan under perioden 1958—1968 iakttas en stark utjämning i inkomstfördelningen. Spridningen i fördel- ningen har under perioden sjunkit med drygt 11 %. Utjämningen är naturligtvis en konsekvens av den starkt höjda förvärvsin- tensiteten bland kvinnor. Denna faktor do- minerar i så hög grad utvecklingen att det ej synts möjligt att i materialet finna ytterli- gare förklaringsfaktorer. På grund av det ännu stora antalet icke yrkesverksamma var medelinkomsten för kvinnor 1968 endast 8 000 kr.

Ett utmärkande drag hos inkomstfördel— ningen för samtliga vuxna är den låga ge- nomsnittsinkomsten. 1966 var medianin— komsten i fördelningen så låg som 10000 kr. Detta har en teknisk förklaring däri att ett stort antal personer här tillskrivits en låg schematisk inkomst. Men det beror dess- utom på att i fördelningen ingår en mängd personer med deltidsarbete och därmed för- enade låga inkomster. Utvecklingen av in- komstfördelningen på totalnivå påverkas bl. a. av förändringar i den arbetstid olika grupper utför och av hur olika arbeten Vär—.

deras. Eftersom dessa effekter tillmäts olika betydelse ger den totala inkomstfördelning- en — som ju är påverkad av bägge faktorer- na — inte någon ur värderingssynpunkt rele- Vant bild av inkomstfördelningens utveck- ling. Det synes således nödvändigt att försöka finna en fördelning som är mer homogen med avseende på den arbetstid som individerna utför. I det följande skall försök göras att beräkna en inkomstfördel- ning som kan antas gälla för heltidsarbe- tande. Denna inkomstfördelning rymmer utvecklingen av arbetsvärderingen och ut- vecklingen av andra inkomster än sådana från arbete. '

Hittills redovisade inkomstfördelningar har i stor utsträckning påverkats av att ar- betstidsinsatserna förändrats och dessutom Varierat mellan olika grupper. För att eli- minera inflytande från denna faktor, har försök gjorts att homogenisera en betydelse- full grupp med avseende på utförd arbets- tid. Tillvägagångssättet har varit att från totalfördelningen rensa bort så många som möjligt av dem som har låg förvärvsintensi- tet, för att på så sätt nå fram till en för- delning som nära motsvaranden som gäl- ler för de heltidsarbetande.

Först har de ca 15 % av den vuxna be- folkningen som— är äldre än-66 år uteslutits från totalfördelningen, eftersom dessa näs— tan 'helt består av pensionerade personer utan förvärvsarbete. Gruppen har därmed begränsats till befolkningen mellan 20 och 66 år. 1966 var knappt hälften av denna helårs- och fulltidsarbetande.

För att belysa utvecklingen av förvärvs- intensiteten kan information från folkräk- ningarna användas. I nedanstående upp- ställning framgår andelen i procent av be- folkningen i åldern 20—64 år som för- värvsarbetat olika år.

1950 1960 1965 1970 Mån 95 92 89 88 Kvinnor 36 40 45 47 . Kvinnor förvärvsarbetar i mindre ut- sträckning än män. 1966 var 30 % av kvin- norna i åldern 20—66 år heltidsarbetande.

Eftersom andelen heltidsarbetande bland kvinnor är låg, kommer inkomstfördelning- en för heltidsarbetande att ha liten betydelse för utvecklingen av inkomstfördelningen för alla kvinnor. Graden av förvärvsarbete och variationer i den kommer i stället att vara de helt dominerande förklaringsfaktorerna för utvecklingen av inkomstfördelningen för kvinnor. Av ovanstående uppställning fram- går att förvärvsintensiteten för kvinnor sti- git kraftigt under perioden 1950—1970. Bakom denna utveckling ligger en mindre minskning i förvärvsintensitet för ej gifta kvinnor och en markant ökning för gifta kvinnor.

Inkomstfördelningen för kvinnor påver- kas således i så hög grad av den stigande förvärvsintensiteten och av den ökade ge— nomsnittligt utförda arbetstiden, att det inte framstått som rimligt att homogenisera den- na delgrupp med avseende på utförd ar- betsinsats. Några slutsatser om inkomstför- delningens utveckling för heltidsarbetande kan därför ej heller dras.

Förvärvsintensiteten för män har sjunkit med 7 procentenheter under perioden 1950 —1970. Om materialet delas upp i 5-årsklas- ser visar det sig att förvärvsintensiteten sjunkit snabbt för 20—24-åringarna, me- dan andra åldersklasser uppvisar mindre minskningar. Drygt 1/3 av nedgången under perioden beror på förändrad förvärvsinten- sitet för åldersklasserna 20—24 år och kan huvudsakligen sättas i samband med ökad studiefrekvens.

Den minskade förvärvsintensiteten bör ha lett till en ökad ojämnhet i inkomstfördel- ningen. För att kvantitativt kunna upp- skatta denna förändring är det nödvändigt att känna till, hur en minskad förvärvsin— tensitet påverkar inkomstfördelningen. Om det antas att de berörda inkomsttagarna är jämnt fördelade på undre halvan av in- komstfördelningen och att de på grund av minskad arbetsinsats erhåller 5 000 år 10 000 kr. mindre i inkomst, skulle förändringen i förvärvsintensitet medföra att ojämnheten i inkomstfördelningen för män stigit med 1 ä 2 % per 5-årsperiod. Det skall obser— veras att vid folkräkningarna korttidsar-

betslösa i allmänhet betraktas som för- värvsarbetande. Effekterna på inkomstför- delningen från variationer i arbetslösheten elimineras därför inte när justering görs för förändringen i förvärvsintensiteten. Infly- tande från de konjunkturella variationerna i den tillfälliga arbetslösheten får därför beaktas på annat sätt.

Av hela gruppen män 20—66 år har om- kring 2/3 helårs- och fulltidsarbete. Om det antas att de deltidsarbetande inte haft en vä- sentligt annorlunda utveckling i vad avser antal utförda timmar och därför erhållen timlön, skulle fördelningens utveckling, ef- ter justering för minskningen i förvärvsin— tensitet, kunna hävdas vara representativ för utvecklingen hos inkomstfördelningen för heltidsarbetande. Även om ett dylikt antagande är något osäkert, förefaller det likväl inte vara alltför äventyrligt att anta att så är fallet. Den preciserade fördel- ningens utveckling skulle därmed i stor ut- sträckning uppfylla de krav på eliminering av störande inflytande från förändringar i utförd arbetstid och förvärvsintensitet, som tidigare anfördes. Längre fram finns det anledning att återkomma till detta an- tagande.

Under perioden 1960—1968 har sprid- ningen i inkomstfördelningen för män i ål- dern 20—66 år ökat med drygt 5 %. En del av den ökade ojämnheten har orsakats av den något avtagande förvärvsintensiteten. Om den ovan gjorda uppskattningen av inkomstfördelningskonsekvenserna av en minskning av förvärvsintensiteten är riktig, kan ungefär hälften av den ökade ojämnhe- ten förklaras av den under perioden inträf- fade minskningen av förvärvsintensiteten. Den återstående ökade ojämnheten skulle därför kunna hänföras till en ökad ojämnhet i inkomstfördelningen för de heltidsarbetan- de. Åren 1960 till 1965 förefaller inkomst- fördelningen för förvärvsarbetande ha varit praktiskt taget konstant eller kanske t.o.m. utjämnats något. Under perioden 1966—1968 däremot synes utvecklingen ha gått mot en — med tanke på den trögrörlighet som i all- mänhet kännetecknar inkomstfördelningar — snabbt ökande ojämnhet.

Ungefär hälften av minskningen i för— värvsintensiteten kan hänföras till föränd- ringar som ägt rum i de yttersta åldersklas— serna av åldersgruppen 20—66 år. Ålders- gruppen 2554 år uppvisar en minskning i förvärvsintensiteten som endast uppgår till drygt 3,5 % från 1950 till 1970, dvs. endast hälften så mycket som för den större gruppen. Om den försöksvisa justeringen för förändringen i förvärvsintensiteten är felaktig blir således felet endast hälften så stort i denna fördelning. Åldersgruppen 25 —54 år är dessutom homogenare i det av— seendet, att den rymmer större andel hel; tidsarbetande än den vidare gruppen, varför inflytandet på fördelningen från förändring- ar i de deltidsarbetandes förhållanden i mindre grad kan påverka utvecklingen.

När hänsyn tagits till förändringen i för-' värvsintensiteten har inkomstfördelningen för denna åldersgrupp utvecklats mot något ökad jämnhet under 1960 till 1965. De tre följande åren har utvecklingen påtagligt gått. mot ökad spridning. Sammantaget för perio— den 1960—1968 har inkomstfördelningen för åldersgruppen 25—54 år blivit ungefär 3 % ojämnare. Den minskade förvärvsinten- siteten förklarar omkring hälften härav, me.- dan återstoden skulle spegla en förändring mot ökad spridning för de heltidsarbetande.

Med hänsyn till den likartade utveck-' lingen hos de båda fördelningama synes det sålunda föreligga skäl att förmoda, att in— komstfördelningen för heltidsarbetande män under perioden 195 8—1968 blivit en eller an- nan procent ojämnare. Den ökade sprid— ningen faller helt på periodens tre sista år. Denna slutsats förutsätter att resultatet ej störts av förändringar i gruppens arbetstids— insatser. En uppgång av arbetslösheten tar sig vanligen uttryck i att den hos utsatta grupper normalt förekommande tiden av arbetslöshet förlängs, men för vissa kan det även vara fråga om en övergång från hel- tidsarbete till fullständig arbetslöshet. Oav— sett vilket av de båda fallen som inträf- far kommer en nedgång i sysselsättningen att påverka inkomstfördelningens utveckling och att i viss mån ogiltigförklara de anta- ganden som tidigare här införts. Ovan för.—_

utsattes nämligen att förändringen i arbets- tidsinsatsen inte skulle ha stört utvecklingen av inkomstfördelningen för de heltidsarbe— tande. Tillfälliga arbetslösa räknas i folk— räkningarna in bland de förvärvsarbetande, varför justeringen för sänkningen av för- värvsintensiteten ej neutraliserar inkomst- fördelningseffekterna från arbetslöshet. De som drabbas av arbetslöshet kommer att ut- föra en kortare årsarbetstid än de normalt skulle ha gjort. De facto uppkommer där- för under lågkonjunkturår en ökning av an- delen deltidsarbetande. Ojämnheten i för- delningen ökar därmed. Denna tendens un- derstryks av förhållandet att även de som ej blir arbetslösa i inte ringa omfattning ej får tillfälle att utföra ett eljest mer eller mindre normalt förekommande övertidsar- bete. Dessa konjunkturella arbetstidsvaria- tioner återspeglas ganska klart i inkomst— fördelningens utveckling. Grundmaterialet visar att i samband med konjunkturned- gången 1958 och 1959 ökade spridningen i inkomstfördelningen. Den svaga efterfråge- dämpningen 1962 och 1963 återspeglas som en svagt skönjbar dragning av inkomstför- delningen mot ökad ojämnhet. Som framgått ovan utvecklades inkomstfördelningen för vuxna män mot starkt ökad ojämnhet även i samband med konjunkturavmattningen 1966, 1967 och 1968. Utvecklingen mot ökad spridning i inkomstfördelningen före— faller därför till inte obetydlig del vara or- sakad av konjunkturutvecklingen. Det kan därför inte rimligen hävdas att inkomstför- delningen för heltidsarbetande, dvs. i huvud— sak arbetsvärderingen, dramatiskt skulle ha utvecklats mot ökad ojämnhet under de se- naste åren. Om hela den ökade spridningen kan förklaras som en effekt av den relativt starka ökningen av arbetslösheten är må— hända tveksamt, men att den i väsentlig mån bidragit härtill torde vara ostridigt. Efter det att undersökningen avslutats har siffror framkommit även för 1969. Enligt dessa har inkomstfördelningen påtagligt utjämnats detta år. Effekten är så stor att utvecklingen mot ökad ojämnhet som 1968 registrerades för gruppen vuxna män mer än återställts. Inkomstfördelningens nära beroende av för—

ändringar i sysselsättningsläget understryks därmed.

Faktorer som påverkar inkomstfördelningen

Förändringen av förvärvsintensiteten bland gifta kvinnor har varit den helt domineran- de faktorn bakom den inkomstutjämning, som genomsnittligt kan konstateras för hela befolkningen över 20 år. Effekten av den minskade ojämnheten är så stark, att den mer än väl uppvägt tendensen till ökad ojämnhet bland männen. Bidragande orsak till den ökande ojämnheten för männen har varit den något avtagande förvärvsintensi- teten samt effekter från variationer i arbets- lösheten. Utredningens prognos för denna förklaringsfaktor pekar på att den totala förvärvsintensiteten skulle fortsätta att öka beroende på en ytterligare höjning av de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet. Där- emot förutses att ogifta kvinnor, gifta och ogifta män kommer att minska sin förvärvs- intensitet obetydligt. Effekten på den totala fördelningen och på fördelningen för gifta kvinnor skulle därmed gå i riktning mot ökad jämnhet, medan utvecklingen i de an- dra grupperna skulle gå i spridande riktning. Någon påverkan på fördelningen för hel— tidsarbetande uppkommer ej.

Jordbrukare har i genomsnitt lägre in— komster än övriga inkomsttagare. Under 50- och 60-talen minskade andelen iord- brukare och detta har varit en annan fak- tor som verkat i utjämnande riktning för såväl totalfördelningen som för fördelningen avseende gruppen heltidsarbetande. Utveck- lingen under första hälften av 70-talet kom- mer att gå i samma riktning, även om ef- fekterna på inkomstfördelningen blir väsent- ligt mycket svagare än tidigare, beroende på att minskningen i antalet jordbrukare i för- hållande till samtliga i befolkningen blir så liten, trots att den relativa minskningen av antalet jordbrukare är i stort sett oföränd- rad.

Förändringar i den andel av befolkningen som har högre utbildning (studentexamen eller akademisk examen), är en tredje fak- tor som påverkar inkomstfördelningen. Or-

saken härtill är, att individer med högre utbildning i allmänhet har högre medelin- komst än övriga. Om därför andelen med högre utbildning ökar erhålls i en statisk kalkyl en utveckling mot ökad ojämnhet. Under 50- och 60—talen har andelen med högre utbildning i det närmaste fördubblats. Med ett statiskt betraktelsesätt skulle detta med åtskilliga procentenheter ha bidragit till inkomstfördelningens utveckling mot ökad spridning.

Den inkomstspridande effekt som en sta- tisk kalkyl utvisar reduceras i viss mån av att individer som genomgår högre utbild- ning sannolikt är sådana, som även utan denna utbildning skulle ha nått inkomster högre än medelinkomsten. När de dess- utom får en högre utbildning ökar deras möjligheter att ytterligare höja sin inkomst och således avlägsna sig ännu mer från me- delinkomsten. Den statiska standardberäk- ningen förutsätter emellertid att individerna i fråga, om de ej hade erhållit högre utbild- ning, skulle ha haft en genomsnittlig in- komstfördelning, varför inkomstspridnings— effekten sålunda överskattas.

När det är fråga om så långa tidsrym- der som decennier och så stora förändring- ar som en fördubbling av andelen med högre utbildning, är det en grov förenkling att arbeta med en statisk kalkyl. Det måste nämligen förutsättas, att efterfrågesidan ef- ter hand reagerar så att inkomstskillnaderna mellan grupper med olika utbildningsnivå minskar, när utbudet av högre utbildad ar- betskraft stiger. Hittills förefaller samhäl- lets efterfrågan på personer med högre ut- bildning i huvudsak ha hållit jämna steg med det ökade utbudet, eftersom de högre utbildade inte förefaller ha haft en löneut- veckling som varit påtagligt långsammare än övriga gruppers. Till viss del kan denna löneutveckling måhända vara betingad av stelhet i lönestrukturen. Utbildningspoliti- kens mål för den högre utbildningen kan bl.a. sägas vara att erbjuda dem som så önskar möjlighet att studera så långt deras förmåga räcker, samt till att i det längre perspektivet bryta den knapphetsprissättning som nu förekommer på dem som genomgått

speciellt attraktiv utbildning.

Till viss del är den inkomstspridning som de högre utbildade bidrar till skenbar. Med längre utbildning följer i regel en helt annan livsinkomstprofil än den övriga inkomst— tagare har. Under studieåren och åren när- mast därefter har de högre utbildade en in- komst, som är lägre än medelinkomsten för heltidsarbetande, men efter några få år i förvärvslivet erhåller de högre utbildade in- komster som väsentligt överstiger medelin- komsten. Denna mekanism ger upphov till en inkomstspridning som kan sägas vara in- byggd i systemet. Det är dock inte möjligt att ange, hur stor spridningseffekt denna konstitutiva faktor normalt har.

Det är sannolikt att den snabbt växande andelen med högre utbildning även under 70-talets första hälft — ett i detta samman- hang kort perspektiv — kommer att verka spridande på inkomstfördelningens utveck- ling. De dynamiska faktorerna skulle såle— des ännu inte med kraft göra sig gällande. Vid given utbildningsvolym är det sannolikt möjligt att relativt snabbt uppnå en inkomst- utjämningseffekt genom att disponera om utbildningsresursema med syfte att öka ut- bildningskapaciteten inom de spärrade äm- nena och minska kapaciteten inom de fria ämnena. Inslagen av knapphetsprissättning är nämligen mest iögonenfallande vid löne- sättningen för dem som genomgått utbild- ning inom de spärrade ämnena.

En fjärde förklaringsfaktor, som är nära besläktad med den föregående är föränd- ringar i andelen studerande. Ett ökat antal studerande har medfört att inkomstfördel— ningen för 20—24-åringar blivit betydligt ojämnare och det ligger därför nära till hands att anta att denna faktor även påver- kat inkomstfördelningen för hela den vuxna befolkningen. Så förefaller emellertid ej vara fallet. En fördubbling av antalet studerande påverkar inte inkomstfördelningen för vux- na personer nämnvärt. En förklaring till denna faktors ringa inflytande är att en mycket väsentlig del av de studerande har inte obetydliga inkomster (1966 i genomsnitt 7 000 kr.). Med hänsyn till de knappt märk- bara effekterna från denna faktor är en

prognos inte nödvändig.

Kapitalinkomsterna är väsentligt ojämna- re fördelade än övriga inkomster. Om kapi- talinkomsterna utvecklas på ett annat sätt än övriga förvärvsinkomster erhålls därför en femte förklaringsfaktor till inkomstfördel- ningens utveckling.

Kapitalinkomsternas inverkan på inkomst- fördelningen beror på kapitalinkomsternas absoluta storlek i förhållande till övriga in- komster och på deras fördelning. Vid en bedömning av utvecklingen skulle det där- för vara nödvändigt att känna både kapi- talinkomsternas absoluta storlek och förde]— ning. Det har ej varit möjligt att bestämma fördelningen 1958, men eftersom denna be- ror på förmögenhetsfördelningen, som i sin tur sannolikt är trögrörligare än inkomstför- delningen, har det inte ansetts orimligt att förutsätta samma kapitalinkomstfördelning 1958 som 1966. Förmögenhetsfördelningen 1966 har konstruerats utifrån specialbear- betningar av kapitalskatteberedningens ma- terial. Andelen kapitalinkomster av de to— tala inkomsterna har mellan de båda åren sjunkit från ungefär 2,9 % till 2,3 %. Grovt räknat skulle därför kunna antas att kapital- inkomsternas påverkan på inkomstfördel- ningen skulle varit ca 25 % högre 195 8.

Under perioden 1950—1958 beräknas ka— pitalinkomstema ha varit neutrala i vad av- ser inkomstfördelningen för män i åldern 20—66 år, medan pensionärgruppens för- delning svagt påverkats i spridande riktning. För perioden 1958—1966 har kapitalin- komsterna verkat svagt utjämnande på in— komstfördelningens utveckling i alla 5-års- grupper. De utjämnande effekterna kan praktiskt taget fullständigt hänföras till att aktieutdelningarna 1958—1966 ej följde med i den allmänna inkomstökningen. Räntorna skulle däremot vara i det närmaste fullstän- digt neutrala. Utvecklingen under 1967 och 1968 förefaller ej heller ha gått mot ökad ojämnhet till följd av snabb tillväxt i kapital- inkomsterna.

Sammantaget kan det hävdas att inkomst- fördelningen för män i åldern 20—66 år un- der 50- och 60-talen inte påverkats i spri- dande riktning av kapitalinkomstema. Den

ökade spridning i den fördelning, som skall vara ett närmeuttryck för den inkomstför- delningsutveckling som gäller för de heltids- arbetande, skulle således i allt väsentligt ha uppkommit som följd av en förändrad ar- betsvärdering eller av variationer i arbets- tidsinsatsema.

Det är svårt att bedöma den inverkan ka- pitalinkomsten kommer att ha på inkomst- fördelningen under perioden 1970—1975. Diskontoförändringar betyder praktiskt ta- get ingenting, medan i stället aktieutdel- ningen ensam i allt väsentligt är bestämman- de för kapitalinkomstens inkomstfördelande effekt. Aktieutdelningarnas storlek bestäms i sin tur av ett stort komplex så svårförut— sägbara faktorer, att en förutsägelse knap- past låter sig göras.

En smula utrymme skall ägnas åt att un— dersöka vilken effekt, som kan bedömas ut— gå från de offentligt instiftade pensionerna, trots att det ej är möjligt att kvantifiera ef— fekterna på fördelningen för heltidsarbetan- de män i åldern 20—66 år.

Folkpensionerna utgör de ojämförligt största och viktigaste offentliga transfere— ringarna till enskilda individer. Pensionerna utgår som ålderspension, förtidspension, änkepension och som kommunala bostads- tillägg. Dessa verkar som överföringar av inkomster till icke aktiva grupper, för vilka arbetsinkomsterna för de flesta fall är för— hållandevis obetydliga. Därigenom kommer transfereringen också att påverka den totala inkomstfördelningen i utjämnande riktning.

Folkpensionerna utjämnar inkomstfördel- ningen på totalnivån med omkring 12 % , el— ler omvänt sett: om ej folkpensionen utgått hade inkomstfördelningen varit 12 % ojäm- nare. Ålderspensionerna svarar för omkring 70 % av utjämningseffekten mot ungefär 20 % för förtidspensionen och 10 % för än- keförmånema.

Folkpensionernas effekter på inkomstför- delningen 1970 och 1975 har beräknats. Även om kalkylen är osäker framgår att ingen markant ändring i utjämningseffekten kan förväntas under perioden. Orsaken här- till är, att de egentliga folkpensionerna per capita endast förutses tillväxa i takt med

prisökningarna. Standardförbättringar kom- mer att tas ut i form av pensionstillskott till pensionärer med låg eller ingen allmän tjänstepension. Den låga tillväxttakten och den svaga framtida utjämningseffekten hos folkpensionen återspeglar därför delvis ett minskat behov av folkpension. Genom pen— sionstillskottens konstruktion kommer folk- pensionernas storlek och utjämnande effekt inte att öka, när utgående allmänna tjänste- pensioner ökar till antal och i storlek.

Allmänna tjänstepensioneringen kan tänk- as påverka inkomstfördelningen på flera sätt. En effekt uppstår om avgifterna över- vältrades på lönerna, dvs. lönerna blir läg- re än de skulle ha varit utan avgifterna. En sådan övervältring skulle innebära en ned- pressning av de aktiva åldrarnas relativt sett höga löneläge och därigenom en utjämning av inkomstfördelningen mellan aktiv och passiv befolkning. Resultatet skulle visa sig i en jämnare total inkomstfördelning.

Om avgifterna till viss del skulle ha drab- bat företagsvinsterna, skulle detta ha lett till en minskning av aktieutdelningarna eller av de nedplöjda vinsterna. De grupper som i det fallet primärt skulle drabbas hade varit de större förmögenhetsägarna i aktiva och passiva åldrar. Eftersom sambandet mellan hög inkomst och aktieägande är starkt, skul- le effekten på inkomstfördelningen bli en utjämning. Den observerade utvecklingen av faktorinkomstemas fördelning behandlas i avsnittet 3.9.

Det direkta sambandet mellan allmänna tjänstepensionen och inkomstfördelningen går via pensionsutbetalningarna. Utveck- lingen av dessa transfereringar kan åskåd- liggöras med uppgiften att de 1966 uppgick till knappt 300 milj. kr., 1970 uppskattas de bli 1,1 miljard samt 1975 bli 2,9 miljarder (i 1970 års penningvärde). På grund av den starka ökningstakten kommer pensionsutbe- talningarna att i växande grad påverka in- komstfördelningen mellan den aktiva och den inte aktiva delen av befolkningen. All- männa tjänstepensionen kommer därför att verka utjämnande på den totala inkomstför- delningen för den vuxna befolkningen. Av nedanstående uppställning framgår ATP-

förmånernas utjämnande effekt på inkomst- fördelningen 1966, 1970 och 1975 för samtliga i befolkningen som är äldre än 20 år, uttryckt som procentuell förändring i spridningsmåttet, under förutsättning att detta i övrigt är oförändrat de olika åren.

Ålders- Förtids- Änke- pensioner pensioner pensioner Summa 1966 0,3 0,3 0,3 0,8 1970 1,0 0,5 0,5 2,1 1975 2 3 1,0 0,8 4,1

Effekten på inkomstfördelningen ökar starkt under perioden 1966—1975. 1966 skulle utan ATP-betalningarna inkomst- ojämnheten ha varit 0,8 % större. Den ut- jämnande effekten beräknas öka till 2,1 % 1970 och till 4,1 % 1975. De utjämnande effekterna från ålderspensionerna kommer att växa mycket snabbt medan motsvarande effekter från förtids- och änkepensionerna tillväxer långsammare. De sistnämndas ut- jämnande inverkan är framför allt koncent- rerad till inkomstfördelningen för ålders- grupperna mellan 45 och 66 år.

3.ll.4 Ytterligare några synpunkter på för- mögenhetsavkastningen

I de två föregående avsnitten har vissa av kapitalinkomsternas fördelningseffekter be- lysts. Ytterligare några aspekter på förmö- genhetsavkastningen skall ges här. Kapitalinkomster och annan förmögen- hetsavkastning utgör omkring 5 % av de samlade privata inkomsterna i samhället. I den allmänna debatten har dessa inkomster emellertid uppmärksammats betydligt mer än vad den låga andelen av inkomsterna i och för sig skulle föranleda. Reellt sett är denna uppmärksamhet dock i viss mån motiverad, eftersom förmögenheter och förmögenhets- avkastningama är så fördelade att de bi- drar mer till ojämnheten än vad bara deras andel av de totala inkomsterna indikerar. Det råder ett starkt samband mellan hög inkomst samt stor förmögenhet och förmö- genhetsavkastning. I tvärsnittet verkar där-

för dessa inkomster spridande på in- komstfördelningen. Likväl torde minst 90 % av ojämnheten i inkomstfördelningen för förvärvsarbetande orsakas av andra faktorer än förmögenhetsavkastning. De helt avgö- rande faktorerna är arbetstidsinsatsen och arbetsvärderingen.

Huruvida förmögenhetsavkastningens in— flytande på inkomstfördelningens utveckling går i spridande eller utjämnande riktning, bestäms av avkastningarnas tillväxthastighet jämfört med tillväxten av inkomst från öv- riga förvärvskällor. Utförda beräkningar ty- der på att åtminstone kapitalinkomsterna sannolikt inte haft en spridande effekt på inkomstfördelningen under de två senaste decennierna som helhet.

Diskontoförändringar är främst ett stabi- liseringspolitiskt instrument för statsmakter- na, men det är samtidigt uppenbart att en förändring i räntesatsen kan få konsekvenser på andra områden, vilka måste upplevas som kostnader i den meningen att åtgärden minskar möjligheten att uppnå ett annat mål. Räntepolitikens inkomstfördelningseffekter är omtvistade. Här har därför försök gjorts att beräkna effekterna på inkomstfördel- ningen av ändringar i det allmänna ränte— läget. Ränteeffekterna har delats upp i en positiv och en negativ effekt. Den positiva effekten härrör från finansiella tillgångar, medan den negativa härrör från skuldrän- tor som belastar kapitalinkomstema. Ut— förda beräkningar ger vid handen att ränte- politiken har mycket ringa inverkan på in— komstfördelningen i alla åldersgrupper. In— komstökningarna leder till ökningar av ojämnheten och dessa är större bland äldre inkomsttagare än bland yngre. Ökningarna av skuldräntoma bland kapitalinkomstpos— terna leder däremot till en utjämning av in- komstfördelningen. Också här är effekter- na starkast i de äldre åldersgrupperna. To- taleffekten blir i samtliga grupper en högst obetydlig förändring av spridningsmåttet. Kapitalinkomsternas med åldern växande andel avspeglas också i den med stigande ålder växande påverkan räntehöjningen har på inkomstfördelningen.

Den ökning av ojämnheten, som de öka-

de ränteinkomsterna ger upphov till, åter— speglar det faktum att med högre inkomster följer en större sannolikhet att Också ha en större förmögenhet relativt sett och därmed också relativt sett större kapitalinkomster. De negativa effekternas utjämnande verkan förklaras av att skuldsättningen har en för- delning snarlik tillgångsfördelningen. För en höginkomsttagare är i allmänhet både för- mögenheten och skulderna relativt sett stör- re än för låginkomsttagare.

Ändrade räntesatser medför även effekter på inkomstfördelningen på annat sätt än ge- nom kapitalinkomsterna. Villaägarnas änd— rade kostnader torde vara de mest bety- dande. Beräkningar av denna effekt ger vid handen att en höjning verkar inkomstutjäm- nande i tvärsnittet men att storleken i alla åldersklasser är obetydlig. Sammantagna skulle således en diskontoändrings direkta effekter på inkomstfördelningen bli så små att denna del av penningpolitiken kan sägas vara praktiskt taget neutral mot inkomstför- delningen. En räntesatsförändring vidtas in- te utan vidare. De ekonomiska förhållan— den som kan föranleda en sådan, kan som tidigare framgått ha stor effekt på inkomst- fördelningen.

Värdestegring. I ekonomisk teori defini- eras stundom inkomst så att denna förutom förvärvsinkomster även innefattar värdeför— ändring på realtillgångar. I inkomststatisti- ken ingår som inkomst av aktier endast den utdelade vinsten och skattepliktiga realisa— tionsvinster. Ur inkomstfördelningssyn- punkt är det av mindre intresse om inkomst— tagamas sparande sker genom att delar av företagsvinstema kvarhålls inom företagen eller om inkomsttagaren sparar en del av sin deklarerade inkomst. Av skattetekniska skäl är det ibland lönsammare för aktie- ägare att låta sparandet ske inom företagen och på så sätt transformera om kapitalin- komsten till ofta lindrigare beskattad värde- stegring på aktier. Ägarnas preferenser be- stämmer därför hur stora utdelningsinkoms— ter som redovisas i inkomststatistiken och därmed också till viss del graden av ojämn- het i inkomstfördelningen. En betydande andel — omkring 10 % — av den inkomstut—

jämning som registrerades för perioden 1930—1950 kan härledas till den relativa minskningen i utdelningarna och en samti- dig ökning av det sparande som ligger utan- för inkomststatistiken. Utjämningen skulle därför i motsvarande mån kunna hävdas ha varit skenbar.

Det är svårt att mäta den inverkan som nedplöjning av vinster har på en inkomst- fördelning som vidgats till att även innefatta värdestegring. Problemet är närmast att inga tillförlitliga beräkningar finns på om— fattningen av företagssparandet. National- räkenskapsmaterialet är t. ex. på detta om- råde behäftat med mycket stora osäkerhets- marginaler. Där uppskattas bolagssparandet genomsnittligen uppgå till omkring två gång— er de årliga utdelningarna. Men även en försiktigare uppskattning av de kvarhållna vinster-nas storlek — säg att de kvarhållna vinsterna är lika stora som de utdelade — skulle fördubbla de i tidigare avsnitt fram- hållna spridande effekterna på inkomstför— delningen i tvärsnittet.

Effekterna på inkomstfördelningens ut- veckling skulle dock gå i samma riktning som tidigare nämnts, men förändringarna mellan åren skulle bli kraftigare. Den ge- nomsnittliga årliga värdestegringen på aktie- innehav är bl.a. ett uttryck för omfatt- ningen av de nedplöjda vinsterna, varför på lång sikt i stort sett samma resultat som ovan skulle erhållas, om som inkomst av aktier även medräknades en genomsnittlig värdestegring på aktier.

Realvärdeförändringar förekommer även på fastigheter. I det följande pekas helt kort på inkomstfördelningskonsekvenserna av en generell stegring av värdet på jordbruksfas- tigheter och andra fastigheter. Jordbrukare är genomsnittligt sett relativa låginkomstta— gare, varför värdestegringen, om den räk- nades som inkomst, skulle verka utjämnan— de på inkomstfördelningen i tvärsnittet. På grund av att andelen jordbrukare är större i högre åldersklasser skulle inkomstutjäm— ningseffekterna bli starkare i högre än i lägre åldrar.

Innehav av annan fastighet än jordbruks- fastighet samvarierar med inkomst högre än

medelinkomsten, varför värdestegring på sådan fastighet ytterligare understryker spridningen i inkomstfördelningen. Fastig- hetsinnehav blir allt vanligare i högre åldrar och de spridande effekterna blir väsentligt mycket mer markerade 1 åldersklasserna över 40 år.

Sammantaget verkar värdestegringen på fastigheter i inkomstspridande riktning.

En annan inkomstfördelningseffekt er- hålls genom att en allmänt stigande pris- nivå medför förändringar i finansiella till- gångars och skulders realvärde. Som tidi— gare visats är tillgångarnas och skuldernas storlek korrelerad med hög inkomst. Mins- kade realvärden på finansiella tillgångar ver- kar därför utjämnande på inkomstfördel- ningen, medan motsvarande för skulder le- der till ökade inkomstklyftor. På grund av att skulderna är mer ojämnt fördelade än de finansiella tillgångarna blir det samlade resultatet att en penningvärdeförsämring ökar inkomstfördelningens ojämnhet.

3.1l.5 Inkomstfördelning och inkomst— skatter

När statsmakterna känner förvärvsinkoms- ternas fördelning och finner att denna inte är förenlig med inkomstfördelningsmålet, insätts åtgärder för att närma den rådande inkomstfördelningen till den önskade. In- komstskatterna är härvidlag ett av de vik- tigare medel det offentliga använder. Vissa beräkningar har gjorts över de utjämnings— effekter som kan tillskrivas de direkta skat- terna för perioden 1958—1970. Några ord skall även sägas om den utveckling som kan förutses fram till 1975 .

Skattepolitikens utjämnande effekt beror främst på de statliga skatteskalornas progres- sivitet. I den mån personer med höga in— komster ej lyckas kompensera sig för en med tiden skärpt marginalskatt, minskar spridningen i inkomstfördelningen efter di- rekt skatt jämfört med spridningen i fördel- ningen före skatt. 1958 var den genomsnitt- liga skattekvoten 9,5 %. Under perioden fram t.o.m. 1966 var marginalskatten i medeltal 12,5 %, vilket 1966 förde upp

skattekvoten till drygt 11 %. 1958 förmådde de direkta skatterna göra inkomstfördelning- en efter skatt ungefär 9 % jämnare än för- delningen före skatt. 1966 hade skattesyste- mets utjämnande effekt tack var den i skat- teskalorna inbyggda progressiviteten blivit starkare och reducerade ojämnheten med omkring 11 % . Under de följande åren fram t. o. m. 1970 var marginalskatten drygt 20,5 % och skattekvoten kan 1970 beräknas ha stigit till knappt 13,5 %. Beräkningar ty- der på att skattesystemets utjämnande effek- ter ytterligare har skärpts under perioden 1966—1970.

1971 införs ett nytt inkomstskattesystem. Själva övergången från det gamla till det nya systemet innebär en väsentlig höjning av progressiviteten medan den genomsnittli- ga skattekvoten 1971 sänks med ungefär två procentenheter till omkring 11,5 %. I viss mån beror detta på att det skikt där marginalskatteskärpningarna blir märk- bara har sänkts till en nivå som efter hand kommer att uppnås och genomträng- as av antalsmässigt betydande inkomst— tagargrupper. Härigenom vinns i ett slag en utjämningseffekt som det skulle ha ta- git 5 år för det gamla systemet att uppnå. Vidare är i det nya systemet inbyggd en så snabb stegring av marginalskatten att den automatiska utjämningseffekt det gamla sy- stemet gav på 5 år nu uppnås på kortare tid, kanske 3 år. Med en årlig lönesum— mestegring om 7 %, implicerande en pris- stegring med ungefär 3 %, beräknas mar- ginalskatten stiga för att under perioden 1971—1975 uppgå till i genomsnitt omkring 25 % och skattekvoten beräknas 1975 upp- gå till omkring 14,5 %. Det nya skatte- systemets utformning innebär således att det finns skäl att förmoda att de statliga inkomstskatterna kommer att väsentligt öka sin utjämnande effekt, dvs. att i ökad om— fattning minska ojämnheten i inkomsterna efter skatt.

Av stor betydelse är givetvis den löne- stegringstakt som de högre inkomsttagarna, dvs. de som i första hand råkar ut för mar— ginalskatteskärpningar, lyckas erhålla. Om dessa exempelvis med framgång förmår häv-

da ett nettolönsynsätt, omintetgörs natur— ligtvis den utjämningsmekanism som stats- makterna byggt in i inkomstskattesystemet.

3 .1 1.6 Sammanfattning

Intresset för inkomstfördelningsfrågor synes ofta vara baserat på förmodanden om ett nära samband mellan inkomstfördelningen och välfärds- eller konsumtionsfördelning- arna. Hittills har det inte varit möjligt att presentera utvecklingen hos en inkomstför- delning, som skulle kunna göra anspråk på att ens vara en approximation av välfärds— eller konsumtionsfördelningen i samhället. Föreliggande undersökning har inte heller haft denna ambition, utan har i stället syf- tat till att belysa några faktorer som är av betydelse för inkomstfördelningens utveck- ling.

Tidigare inkomstfördelningsstudier har omfattat endast de inkomsttagare som finns med i inkomststatistiken, och dessa har som resultat gett att inkomstfördelningen un- der 50- och 60-talen skulle ha utvecklats mot ökad ojämnhet. Under perioden har emellertid förvärvsintensiteten för gifta kvinnor ökat kraftigt och det framkomna resultatet är praktiskt taget fullständigt be- tingat av att förvärvsarbetande gifta kvin— nor ofta har kort arbetstid och låg timlön. När de träder in i inkomststatistiken, dvs. får inkomst över skattestrecket, registre— ras detta som ett tillskott av låginkomst- tagama, trots att det i verkligheten är fråga om en höjning av individernas inkomster. För att komma till rätta med detta problem har här konstruerats en inkomstfördelning för alla potentiella inkomsttagare, vari så- ledes ingår även de som ej finns med i in- komststatistiken. De senare har givits en uppskattad inkomst. Inkomstfördelningen för denna vidgade grupp har under 50- och 60-talen utvecklats mot ökad jämnhet. Men inte ens denna fördelning kan sägas vara speciellt meningsfuu då den visar utveck— lingen utan hänsyn till olikheter och för- ändringari individernas arbetstidsinsatser.

Med beaktande av tillgängligt material och möjliga bearbetningsmetoder, har det

framstått som lämpligt att gå vidare och söka konstruera en fördelning som skulle vara så representativ som möjligt för utveck- lingen av inkomstfördelningen för heltids- arbetande. Tillvägagångssättet har varit att från totalfördelningen sålla bort grupper vilkas förvärvsintensitet är låg, eller har kraftigt förändrats. Män i aktiva åldrar har framstått som de mest homogena grup— perna. Även i dessa grupper har förvärvs- intensiteten förändrats, men en tentativ jus- tering härför har gjorts. Från den därefter framkommande utvecklingen synes det vara motiverat att dra slutsatsen att inkomstför- delningen för heltidsarbetande män under de sista åren i perioden 1958—1968 ut— vecklats mot ökad spridning. Nu är det emellertid så att det svaga konjunkturläget under större delen av 1966, 1967 och 1968, genom förändringar i den faktiskt utförda arbetstiden, påverkar inkomstfördelningen i spridande riktning. Av detta skäl är det därför knappast motiverat att utifrån här redovisat material dra slutsatsen att inkomst- fördelningen för heltidsarbetande, dvs. hu- vudsakligen arbetsvärderingen, påtagligt skulle ha utvecklats mot ökad ojämnhet från 195 8 till 1968.

Efter det att utvecklingen beskrivits dis- kuteras något det inflytande på inkomstför- delningen, som kan komma från olika fak— torer. Förvärvsintensiteten och förändringar i densamma har mycket stark genomslags— effekt på såväl inkomstfördelningen för samtliga vuxna som för olika delgrupper. Den ökande kvinnliga förvärvsintensiteten uppväger och döljer eventuella tendenser till ökad ojänmhet om effekterna från föränd- ringarna i förvärvsintensiteten inte kan eli- mineras. Jordbrukare har i genomsnitt lägre inkomst än andra. En minskning av ande- len jordbrukare verkar därför utjämnande på inkomstfördelningen. Personer med hög— re utbildning får i allmänhet högre inkoms- ter än andra. En ökning av andelen av be- folkningen med högre utbildning tenderar därför partiellt att öka ojämnheten. De of— fentligt instiftade pensionerna bidrar kraf- tigt till att minska inkomstspridningen bland pensionärerna. Kapitalinkomster och annan

förmögenhetsavkastning utgör en liten del av samtliga inkomster, men är så fördelade att de i tvärsnittet understryker ojämnheten i övriga inkomsters fördelning. Däremot är det inte givet att kapitalinkomsterna skall verka spridande på inkomstfördelningen över tiden. Av allt att döma har kapital- inkomsterna under 50- och 60-talen verkat neutralt eller ibland utjämnande på inkomst- fördelningens utveckling. Den utjämnande effekten har uppkommit under perioder då aktieutdelningarna ej ökat i samma takt som övriga inkomster.

Det är en mycket liten del av den totala spridningen i inkomstfördelningen, som or- sakas av förmögenhetsavkastning. I stället är det till helt dominerande del förvärvsin— tensiteten, arbetstidsinsatsen och arbetsvär— deringen som bestämmer inkomstfördelning- ens utseende och utveckling för de poten- tiella inkomsttagarna. För de heltidsarbe- tande är det arbetsvärderingen som praktiskt taget ensam är avgörande.

Statsmakterna använder det statliga in— komstskattesystemet för att korrigera den spontant framkommande inkomstfördelning- en, till den del denna inte är förenlig med inkomstfördelningsmålet. Höjningen av marginalskatten under senare år har med- verkat till att skattesystemets utjämnan- de verkan ökat. Själva övergången till ett nytt skattesystem 1971 innebär i sig en påtaglig förstärkning av skattesystemets ut— jämnande effekt. Därtill kommer att det nya skattesystemets förmåga att reducera spridningen i inkomsterna efter skatt är stör- re än det gamla systemets. Inkomstskatten kan därför de närmaste åren bedömas kom- ma att i än högre grad medverka till att spridningen i inkomsternas fördelning efter skatt blir mindre än före skatt.

3.12 Miljövård

Miljövårdsfrågorna har på senare år kom- mit att inta en alltmer central plats i den samhällsekonomiska debatten. Det ökande intresset beror främst på den växande in- sikten om de allvarliga ekologiska konsek- venser som kan bli följden av utsläpp av

olika former av avfallsprodukter i naturen. Det kan emellertid också ses som en följd av den ökande vikt som kommit att läggas vid de kvalitativa sidorna av mänskligt väl- befinnande. Tillgång på god miljö betraktas också numera allmänt som ett av flera sam— hällsekonomiska mål. Det faktum att till- gången på resurser i samhället är begränsad, nödvändiggör emellertid en avvägning mel- lan de olika samhällsekonomiska målen. Vid prioriteringen av dessa mål har röster höjts för att ge miljövärden en mer fram— skjuten plats, eftersom miljön alltmer kom— mit att framstå som en »vara» på vilken det råder begränsad tillgång och med vi]- ken man noga måste hushålla. I ekonomier med marknadshushållning använder man prisbildningen som instrument för att be- gränsa användandet av vissa resurser och för att styra de tillgängliga resurserna till de mest produktiva användningsområdena. Problemet när det gäller miljötillgångarna är att denna mekanism inte fungerar av sig själv eftersom dessa resurser i stor utsträck- ning är av den arten att äganderätten svåra ligen låter sig överföras till enskilda indi- vider. Således kan de inte bli föremål för handelsutbyte på en marknad. Om en hushållning med miljötillgångarna skall komma till stånd måste det således ske ge- nom någon form av kollektivt handlande. De medel som härvidlag kan väljas är av flera olika slag. Ett exempel är den år 1969 antagna miljöskyddslagen. Problemen kring valet av miljövårdspolitiska medel diskuteras mera ingående i bilaga 8 och kommer där- för endast att beröras i förbigående här. Den fråga man först måste söka besvara är givetvis vilket mål man skall sätta för miljövårdspolitiken. Om man gör det tämli- gen realistiska antagandet att miljöförbätt— ringar endast kan uppnås genom att man av- står från något annat, blir det logiska svaret att miljövärden skall drivas så långt att vär- det av en ytterligare miljöförbättring är lika stort som värdet av det man avstår ifrån för att få denna miljöförbättring. Hur skall man då kunna fastställa värdet av en miljöför- bättring när man inte via marknadspriserna kan få någon uppfattning om hur konsu-

menterna värderar miljön? Teoretiskt sett kan man tänka sig att finna tillfredsställan- de mått på värdet, men de praktiska svårig- heterna att genomföra sådana beräkningar gör att det i praktiken oftast blivit en fråga om värdering på politisk basis.

För att underlätta politikernas ställnings— tagande vad beträffar de miljövårdspolitis- ka målen är det nödvändigt att man pre- senterar realistiska beräkningar av vad olika miljövårdande åtgärder skulle kosta med ut— gångspunkt från en förväntad teknisk ut- veckling på området. Det är möjligt att de framtida kostnaderna för miljövårdande åt- gärder inte kan fastställas med någon hög- re precision, men det är under alla om- ständigheter tämligen meningslöst att dis- kutera införandet av diverse kvalitetsnor— mer för olika miljötillgångar utan att ha någon uppfattning om vad som måste upp- offras för att dessa normer skall kunna till- godoses. Den svenska miljövårdsdebatten har fått en viss slagsida genom avsaknaden av dylika beräkningar.

Det har tidigare gjorts vissa ansatser till beräkningar av detta slag, t. ex. i en pro- memoria från naturvårdsverket december 1968 samt Teknologföreningens skrift »Sve- rige i morgon» från våren 1969. Bägge dessa beräkningar utgick från ett slags mi- niminivå för erforderliga miljövårdsåtgär- der, dvs. från den nivå av miljövårdsåtgär- der som kunde betraktas som absolut nöd- vändig inom den närmaste framtiden med utgångspunkt från ett allmänt miljöpolitiskt mål. Ingen av dessa beräkningar var emel- lertid grundad på mera ingående undersök- ningar, utan var snarare att betrakta som en typ av »kvalificerade gissningar».

För att få en uppfattning om kostna- derna för miljöförbättringar skulle man be— höva veta kostnaderna för varje given re- duktion av utsläppen hos samtliga emitten- ter, dvs. samtliga emittenters marginalkost- nadskurvor för reduktion av utsläpp. Från ekologerna skulle man behöva få uppgifter om hur mycket man måste reducera ut- släppen i en given recipient för att kvalite- ten (mätt på något entydigt sätt) hos denna med en viss sannolikhet inte understiger

Tabell 3.12:1. Miljövårdsinvesteringarnas andel av de svarande företagens totala investe- ringar inom olika branscher 1967—1975. Procent. Inom parentes anges täckningsgraden.

Bransch 1967 1969 1970 1971—1975 1971—1973 Gruvindustri 4,1 2,8 3,1 2,2 1,9 (95,8) (97,3) (97,7) (97,8) (97,7) Massa- och pappersindustri 4,7 7,1 5,1 12,2 12,8 (64,3) (54,2) (60,5) (53,0) (51,0) Järn- och stålindustri 2,5 3,3 6,3 5,5 5,6 (84,6) (79 6) (85,1) (80,4) (81,8) Jord- och stenindustri 6,1 7,7 5,4 3,3 4,0 (31,6) (36 4) (31,2) (29,8) (26,2) Livsmedelsindustri 6,4 7,7 7,5 7,4 6,4 (22,1) (22 5) (29,7) (36,8) (34,0) Kemisk industri 6,4 5,2 6,3 6,0 6,0 (67,3) (65 6) (64,6) (75,0) (72,4) Totalt ovanstående branscher 4,7 5,7 5,7 7,7 8,0 (64,2) (60 7) (64,6) (63,6) (62,1) Totala investeringar i ovan- stående branscher i procent av industrins totala investeringar 53,6 52,2 52,4 51,8 52,2

ett givet värde mer än en viss del av en given tidsperiod. I dessa beräkningar skulle man bl. a. behöva ta hänsyn till det faktum att recipientens förmåga att på naturlig väg bryta ned olika former av avfallsprodukter förändras oregelbundet. Med hjälp av dy— lika beräkningar skulle man åtminstone kun- na få en ungefärlig uppfattning om vad en given miljöförbättring skulle kosta.

Man kan med ett exempel belysa vilka överväganden som är nödvändiga för att man på ett meningsfullt sätt skall kunna formulera ett mål för kvaliteten hos en gi- ven recipient.

Antag att problemet gäller ett vattendrag där kvaliteten (mätt som mg löst syre per 1) på grund av utsläpp av syreförbrukande av- fall blivit låg. Om man förutsätter att ström- förhållanden, temperatur, vattenmängd etc. är konstanter, kan man tämligen väl fast- ställa hur mycket man måste reducera ut- släppen på olika platser för att vattenkva- liteten inom ett givet område inte skall un- derskrida en given nivå. I praktiken kom- mer emellertid sådana faktorer som vatten- mängd, temperatur, etc. att förändras på ett oregelbundet sätt, vilket får till följd att vattendragets självrenande förmåga (dvs. förmåga att på naturlig väg bryta ned av- fallsprodukter) också ändras. Detta försvå- rar givetvis möjligheterna att kunna förut-

säga vilka effekter på vattenkvaliteten som ett givet avloppsutsläpp får. Under vissa extrema förhållanden kan recipientens själv- renande förmåga bli så låg, att effekterna på vattenkvaliteten av ett under normala förhål- landen möjligt utsläpp kan bli katastrofala. Har man tillgång till historiska data beträf— fande förändringar i vattenmängd, tempera- tur etc. kan man på basis av dylika tidsserier uppskatta sannolikheten för att de mest ogynnsamma förhållandena skall vara rådan— de under mer än en del av en given tids- rymd. Kan man med någon precision fast— ställa värdet av de skador som skulle bli följ- den av ett givet utsläpp under de mest ogynn- samma förhållandena samtidigt som man vet sannolikheten för att dessa förhållanden skall inträffa, kan man också beräkna det förväntade värdet av de skador som en »katastrof» skulle medföra. Detta förvän— tade värde skall jämföras med kostnaderna för att reducera utsläppen så mycket att en »katastrof» inte skulle kunna inträfffa ens under de mest ogynnsamma förhållanden. Om marginalkostnaderna för att åstadkom- ma en långt gående utsläppsreduktion är höga (vilket är realistiskt att anta), kommer »priset» för att upprätthålla en given vat- tenkvalitet under 100 % av en given tidspe- riod att bli mycket högt. Det är emellertid endast mot bakgrund av dylika övervägan-

den som miljövårdspolitiska mål kan for- muleras på ett meningsfullt sätt. I det ovan-. stående exemplet skulle formuleringen av målet då kunna få följande lydelse: redu- cera mängden syreförbrukande utsläpp till en sådan nivå, att sannolikheten för att halten löst syre i vattnet understiger 6 mg/ 1 i mer än sammanlagt 30 dagar under en lO—årsperiod, är mindre än 0,05.

Ovanstående typ av resonemang måste givetvis tillämpas simultant på olika slag av miljötillgångar eftersom man annars lö- per risk att lösa en typ av miljöproblem på bekostnad av ett annat. Ett vattenförore- ningsproblem kan exempelvis omvandlas till ett luftföroreningsproblem och vice versa. Det är således nödvändigt att betrakta för- oreningsproblemen i sin helhet snarare än att behandla föroreningarna av olika media (såsom vatten, luft och mark) som oberoen- de problem.

Det behöver knappast påpekas att såda- na beräkningar skulle kräva stora personella resurser. Beräkningar av detta slag har där— för varit omöjliga för oss att genomföra.

För att få en möjlighet att jämföra med naturvårdsverkets beräkningar, har det än- dock bedömts som intressant att få en be- lysning av miljövårdsinvesteringarnas ut- veckling under 70-talets första hälft.1 Där- för har för vår räkning genomförts en kart- läggning av kommunernas och industrins planerade miljövårdsinvesteringar. Under- sökningen har således haft ett mycket be- gränsat syfte. För kommunernas del genom- fördes kartläggningen i samband med den s. k. KELP-enkäten (Kommunal ekonomisk långtidsplanering 1969). För industrin utar- betades en speciell miljövårdsenkät. En mera ingående redovisning av dessa undersök- ningar återfinns i bilaga 8.

3.12.1 Industrins miljövårdsinvesteringar

De industribranscher inom vilka miljövårds— investeringarna kunde förväntas bli av nå- gon större omfattning var grav-, jord- och sten-, livsmedels-, massa- och pappers-, järn- och stålindustri samt kemisk industri. Då det av tidsmässiga och administrativa

skäl var omöjligt att göra en totalundersök- ning av dessa branscher, begränsade man sig till endast ett urval av företag. Det var därvid ändamålsenligt att använda samma urval som i den stora industrienkäten med den skillnaden att endast företag med över 100 anställda inkluderades. Härigenom kom antalet företag som ingick i enkäten att be— gränsas till 194. Eftersom flera företag var representerade i mer än en av branscherna uppgick antalet utsända blanketter till 231. Svarsfrekvensen var 76 %.

I tabell 3.12:l anges miljövårdsinveste— ringarnas andel av totala investeringar inom olika industribranscher. Siffrorna inom pa- rentes anger täckningsgraden, dvs. den an- del som de svarande företagens investeringar utgör av branschens totala investeringar.

Antar man att relationen mellan miljö- vårdsinvesteringar och totala investeringar är lika för alla storleksgrupper inom respek— tive bransch kan man på grundval av en— kätens relationstal uppskatta storleken av de totala planerade miljövårdsinvesteringar- na inom respektive bransch. Man måste vidare förutsätta att tillförlitligheten är lika hög hos miljövårdsenkäten som hos det stora enkätmaterialet. Planerna för företagens to— tala investeringar, som de framkommit i industrienkäten, ligger som framgår av av- snitt 4.4 lågt i förhållande till de produk— tionsplaner som samtidigt uppgetts. I vilken utsträckning kommer miljövårdsinvestering- arna att påverkas av detta? Troligtvis kom- mer en del av miljövårdsinvesteringarna att vara »marginella» i den bemärkelsen att de skjuts upp till förmån för mera direkt

1 Med miljövårdsinvestering menas de årliga bruttoinvesteringarna för ny-, till- och ombygg- nadsarbeten av byggnader och anläggningar samt anskaffning och installation av maskiner, instrument o.d. såvitt dessa investeringar före— tagits helt eller till övervägande del i syfte att eliminera eller reducera från produktionen här- stammande utsläpp i vatten, luft och mark. Till miljövårdsinvesteringar räknas även kostnader för sådana interna och externa utredningar som under perioden vidtas i miljövårdssyfte. I de fall övriga investeringar i produktions- apparaten givits en sådan utformning att ut- släppen av föroreningar samtidigt minskat har kostnaderna för »miljövårdsandelen» redovisats som uppskattad. »skälig» del av dessa investe- ringskostnader.

därav: Underhåll Totala luft- vatten- övriga och repara- miljövårds- förore- förore- förore- tion av miljö- Bransch investeringar ningar ningar ningar vårdskapital Gruvindustri 21,8 10,1 10,3 1,4 10,7 Massa- och pappersindustri 590,3 139,3 430,9 20,1 83,5 Järn- och stålindustri 165,6 101,7 61,9 2,0 47,4 Jord- och stenindustri 32,3 22,8 4,0 5,5 5,2 Livsmedelsindustri 85,5 11,9 73,6 — 18,6 Kemisk industri 155,1 69,5 80,2 5,4 26,4 Summa 1 050,4 355,2 660,9 34,3 191,8

företagsekonomiskt lönsamma kapacitetsut- byggnader. Den övervägande delen av mil- jövårdsinvesteringarna kan emellertid förut- ses bli »inbakade» i de kapacitetsökande investeringarna så att de inte kan skiljas ut och således inte heller skjutas upp.

Som ett första led i beräkningarna av de totala miljövårdsinvesteringarna kan man applicera de miljövårdsandelar som erhål- lits i enkäten på plansiffroma för bran- schemas totala investeringar. Resultatet av dessa beräkningar för perioden 1971—1975 redovisas i tabell 3.12: 2.

Om industrins miljövårdsansträngningar under perioden 1971—1975 skulle öka i den omfattning som enkätmaterialet antyder, skulle detta otvivelaktigt få effekter på re- sursfördelningen. Detta kan illustreras med hjälp av ett räkneexempel.

För att kunna realisera de reviderade pro- duktionsplanerna måste, enligt de kalkyler som gjorts av Industriens utredningsinstitut, industriinvesteringarna öka med ca 6 % per år. Utgår man från planmaterialets siffra för 1970 års industriinvesteringar (6,86 mil- jarder kr. i 1969 års priser) skulle de totala industriinvesteringarna för perioden 1971— 1975 uppgå till omkring 41 miljarder kr.

Om man antar att denna siffra inkluderar den tidigare observerade miljövårdsandelen (antag att denna är samma som 1967, 2,4 %1) så skulle miljövårdsinvesteringarna »normalt» uppgå till omkring 0,95 mil- jarder kr. under perioden 1971—1975 och de kapacitetsökande investeringarna till un- gefär 40 miljarder kr. Om man vidare antar

att 40 miljarder kr. är en realistisk uppskatt- ning av kostnaden för industrins behov av kapacitetsutbyggnad och andelen miljövårds- investeringar ökar från 2,4 % till 4 % skulle de totala industriinvesteringarna behöva uppgå till 41,5 miljarder kr. motsvarande en tillväxttakt på ca 6,5 % per år. En ök- ning av miljövårdsandelen från 2,4 % till 4 % skulle sålunda innebära att industri— investeringamas tillväxttakt måste ligga 0,5 procentenheter högre. De totala miljövårds- investeringarna inom industrin under perio- den skulle i ett sådant fall uppgå till om- kring 1,6 miljarder kr.

3.12.2 Kommunala miljövårdsinvesteringar

Till följd av den ökande levnadsstandarden och av ändrade levnadsvanor har såväl vat- tenförbrukningen som avfallsmängden per hushåll ökat snabbt de senaste årtiondena. I kombination med den ökande urbanise- ringen har detta lett till att belastningen på de kommunala anläggningarna för sophan- tering respektive avloppsrening ökat starkt inom de växande regionerna. Den befint— liga reningskapaciteten har inte kunnat hej- da en ökad tillförsel av näringsämnen och syreförbrukande substanser till sjöar och vat- tendrag. Utbyggnaden av reningskapacite- ten har därför fått högre prioritet och det finns således anledning att vänta sig stora insatser på detta område under 70—ta1et. Den fråga som det i detta sammanhang

1 Beräknade miljövårdsinvesteringar 1967 i procent av totala industriinvesteringama 1967.

Utgifter i 1968 års priser Prognos i 1969 års priser

1968 1969 1970 1971—1975

milj. kr. andel % milj. kr. andel % milj. kr. andel % milj. kr. andel 0, Natur- och kulturreservat 12,3 (0,9) 9,9 (0,6) 4,1 (0,2) 19,1 (0,3) Offentlig renhållning 2,4 (0,2) 5,9 (0,3) 2,5 (0,1) 10,2 (0,1) Sport, bad och friluftsliv 178,7 (12,9) 273,3 (16,1) 391,4 (20,0) ] 454,1 (20,3) Värmeverk 108,4 (7,8) 171 ,1 (10,1) 200,9 (10, 3) 763,6 (10,6) Vattenverk 468,3 (33,8) 469,7 (27,8) 506,2 (25,9) 2 100,2 (29,2) Avloppsverk 573,5 (41,4) 709,0 (41,9) 784,9 (40,2) 2 652,2 (36,9) Renhållningsverk 41,6 (3,0) 53,7 (3,2) 63,4 (3,2) 180,9 (2,5)

Summa 1 385,3 (100,0) 1 692,5 (100,0) 1 953,3 (100,0) 7 180,3 (100,0)

finns anledning att ställa sig är: Vilken takt i utbyggnaden av reningskapaciteten är det, med hänsyn till andra samhällsekonomiska mål, realistiskt att räkna med?

För att söka kartlägga kommunernas mil- jövårdsplaner bifogades till kommunenkäten (KELP 69) ett antal frågor rörande miljö- vårdsplaner för perioden 1971—1975 . Denna undersökning genomfördes hösten 1969 och vintern 1970 av statistiska centralbyrån.

Specialenkäten för miljövård utsändes till samtliga primärkommuner och svarsfrekven- sen blev 93 %. Kommunerna ombads lämna uppgifter dels om de belopp man planerade att satsa på olika åtgärder, dels om åtgär- demas art mera i detalj. I begreppet mil- jövårdsinvestering innefattades utgifter för byggnader och anläggningar samt maskiner och inventarier inom följande kategorier:

Andel i % av totala kommunala miljö- vårdsutgifter 1971—— 1975

vat o. dyl. Offentlig renhållning Sport, bad och Natur- och kulturreser- ca 0,5 friluftsliv ca 20 Vårmeverk ca 10 Vattenverk ca 67

Avloppsverk

Renhållningsverk ca 2,5 100

Av kommunernas planerade totala inves- teringar (exkl. bostäder) för perioden 1971— 1975 uppgår miljövårdsinvesteringarnas an- del till ca 24 %. Motsvarande andelar för 1968, 1969 och 1970 uppgick till ca 25, 26 respektive 28 %. En sammanställning av planmaterialet återfinns i tabell 3.12: 3.

Definierar man begreppet miljövård som enbart åtgärder för omhändertagande av fast avfall samt avloppsvatten bör endast utgifterna för offentlig renhållning, renhåll- ningsverk och avloppsverk räknas in. En- ligt planmaterialet skulle då ca 2,8 miljar- der kr. investeras i miljövårdssyfte under perioden 1971—1975, dvs. ca 10 % av kommunernas planerade totala investering- ar.

Frågan är om den minskning av miljö- vårdsandelen under perioden 1971—1975 som enkätmaterialet pekar på endast är ett uttryck för ofullkomlighet i materialet eller speglar ett gradvis tillfredSStällt utbyggnads- behov. Materialet från kommunenkätcn (KELP 69) tyder på att kommunerna i viss utsträckning underskattat sitt totala investe- ringsbehov och det kanske finns viss anled- ning att tro att behovet av miljövårdsinveste- ringar är mer underskattat än totalbehovet. Uppgifterna från specialenkäten tyder på en markant övergång från avloppsrenings- verk med enbart mekanisk och biologisk rening till reningsverk med även kemisk re-

ning (det s.k. tredje steget). Detta skulle visserligen i och för sig kunna ge anledning att dra slutsatsen att utbyggnadsbehovet så småningom »byggs bort» och att miljö- vårdsandelen således skulle sjunka. Man har emellertid redan börjat diskutera vidare- utveckling av den kemiska reningstekniken, varför det knappast torde vara realistiskt att räkna med att »tredje steget» blir den sista åtgärden i reningshänseende.

I avsnitt 4.10 diskuteras utvecklingen av investeringarna i vatten och avlopp. Där redovisade bedömningar kan vara till viss vägledning vid beräkning av de kommuna— la miljövårdsinvesteringarna under perioden 1971—1975 även om vår snävare definition av begreppet miljövårdsinvestering inte in- kluderar vattenförsörjning. I nämnda av- snitt påpekas att den väntade minskningen av bostadsinvesteringarna under perioden sannolikt kommer att få en dämpande ef- fekt på investeringarna i vatten och avlopp, men att man ändå torde kunna räkna med en ökning av dessa investeringar på ca 2 % per år. Med samma ökningstakt för de kommunala miljövårdsinvesteringarna (i snäv bemärkelse) skulle de uppgå till om- kring 4,5 miljarder kr. för perioden 1971— 1975. Enligt planmaterialet skulle dessa in- vesteringar totalt uppgå till 2,8 miljarder kr., dvs. 1,7 miljarder mindre. Eftersom kommunernas möjligheter att finansiera ett sådant investeringsprogram tas upp på an- nan plats i denna rapport skall här endast påpekas att finansieringssvårigheter kan komma att påverka kommunernas miljö- vårdspolitik. I vilken utsträckning beror på hur samhället prioriterar miljövårdsinveste- ringarna i förhållande till andra investe- ringar.

I enkäten ingick en fråga om vilka mil- jöproblem som kommunerna själva ansåg vara de största. De allvarligaste var, inte oväntat, vattenföroreningarna samt ned- skräpningen i naturen. Inte mindre än 38 % av alla kommuner angav vattenförorening— arna som sitt största miljöproblem. Om- kring 1/3 av alla kommuner uppgav sig ock- så ha problem med nedskräpningen i na- turen.

De beräkningar av miljövårdsinvesteringar som presenterats i detta avsnitt gör inte an- språk på att vara några prognoser i ordets vanliga bemärkelse — därtill är enkätmate- rialet alltför osäkert. Rimligheten i de an- taganden som ligger bakom kalkylerna kan givetvis diskuteras. Vidare bör observeras att endast en del av miljövårdsinvestering- arna diskuterats. lngenting har sagts om den typ av miljövårdsinvesteringar som syf- tar till att förändra produkterna så att deras användning i mindre utsträckning ger upp— hov till miljöskador. Vad beträffar exem- pelvis avsvavling av svavelhaltig tjockolja vet man att detta kräver mycket stora in- vesteringar vid raffinaderiema. Syftet med kalkylerna är emellertid att söka beräkna en undre gräns för de ekonomiska uppoffringar som erfordras om utvecklingen skulle bli den som enkätmaterialet antyder. Den slut- sats som man på grundval av dessa partiella kostnadsberäkningar kommer fram till är att en ökning av insatserna på denna typ av miljövårdsåtgärder i en sådan omfattning som enkätmaterialet pekar mot. skulle ta i anspråk en icke oväsentlig del av resurstill— skotten i ekonomin.

Det bör i detta sammanhang påpekas att det i enkäterna inte varit möjligt att ta upp frågan om den totala mängden utsläpp kom- mer att minska eller om effekten av pla- nerade åtgärder endast blir att nedbringa takten med vilken mängden utsläpp ökar. Det finns alltså ingen möjlighet att på grund- val av denna undersökning säga något om hur miljöns kvalitet kommer att påverkas. Därigenom kan undersökningen inte heller ligga till grund för några slutsatser beträf- fande avvägningen mellan miljökvalitet och miljövårdskostnader. Detta är onekligen en allvarlig begränsning av undersökningens värde.

En annan viktig aspekt som inte heller diskuterats gäller i vad mån de planerade miljövårdsinvesteringarna (som alltså är re- dovisade brutto) kan tänkas ge upphov till sådana processtekniska fördelar (exempel- vis i form av förbättrad kemikalieåtervin- ning) att investeringarna i vissa fall t. o. m.

kan visa sig företagsekonomiskt lönsamma. I princip är det nämligen miljövårdsinveste- ringarna netto som är intressanta, men svå- righeterna att urskilja dessa synes mycket stora, speciellt som mycket tyder på att miljövårdsinvesteringarna i framtiden i allt större utsträckning kommer att >>bakas in» i produktionsprocesserna. I ett dylikt fram- tidsperspektiv ter sig möjligheterna att med hittills använd metodik genomföra sam- hällsekonomiska nytto-kostnadskalkyler för framtida miljövårdsåtgärder relativt små. Det är således nödvändigt att utveckla nya metoder för att beräkna de framtida kost- naderna för att nedbringa utsläppen.

Kommer utvecklandet av mera »miljö— vänlig» teknik att kunna sänka nettokost- naderna för miljövärden i framtiden? Något generellt svar på denna fråga kan givetvis inte lämnas. Så mycket kan emellertid sä— gas, att hittills har incitamenten till att ut- veckla >>miljövänlig>> teknik _ dvs. teknik som ger upphov till färre restprodukter '— varit mycket små. Genom att välja lämpli- ga miljövårdspolitiska medel torde det vara möjligt att kunna stimulera en snabbare ut- veckling av dylik teknik. Det är således av stor vikt att man vid val av miljövårds- politiska medel även beaktar de dynamiska aspekterna.

4.1 Jordbruk

Våren 1967 beslutade riksdagen om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, som i hu- vudsak baserades på de förslag som fram- förts av 1960 års jordbruksutredning. En- ligt riksdagens beslut skall jordbrukspoliti- ken inriktas på att främja en fortsatt snabb rationalisering, samtidigt som en viss sam- hällsekonomiskt motiverad minskning av jordbruksproduktionen sker. Målet för jord- bruksproduktionens omfattning är i första hand att överproduktion så vitt möjligt undviks. Det bör eftersträvas att jordbruks- produktionens omfattning sjunker till den nivå som krävs för en god beredskap i frå- ga om livsmedelsförsörjningen.

Statens medverkan i rationaliseringsarbe- tet avser uppbyggnad av effektiva jordbruks- företag, i princip utan begränsning till nå- gon särskild företagsform. Det stöd som lämnas därför sker huvudsakligen i form av statliga kreditgarantier för lån.

Prissättningen på jordbrukets produkter bör enligt riktlinjerna kännetecknas av viss återhållsamhet. Detta motiveras bl. a. av att produktionsanpassningen, rationaliserings- strävandena och effekten av de rörlighets- stimulerande omställningsåtgärderna inte skall motverkas. Ett annat viktigt skäl för återhållsamhet vid prissättningen är att den svenska prisnivån för jordbruksprodukter ej får utvecklas så att det uppkommer sådana skillnader gentemot EEC att det svenska jordbrukets anpassning försvåras vid en

Näringsgrenarnas utveckling

eventuell svensk anslutning.

Stor vikt läggs vid att den arbetskraft som ej längre behövs i jordbruket får hjälp att omställa sig till andra näringar. Inom ra- men för allmänna arbetsmarknadspolitiken bör de i jordbruket sysselsatta ges samma stöd för sin omställning som övriga arbets- grupper.

Det senaste decenniet har kännetecknats av en omfattande rationalisering inom det egentliga jordbruket, dvs. åkerbruk och bo- skapsskötsel. Såväl åkerareal som antal bruk.- ningsenheter och antal sysselsatta har min- skat kraftigt, medan produktionsvolymen, om man bortser från årliga variationer i skörden, varit i stort oförändrad.

Fördelningen mellan animalie- respek- tive vegetabilieproduktionen har varit un- gefär konstant under en längre period. Ani- malieproduktionens andel av totala produk- tionsvärdet har sedan SO-talets början legat på omkring 80 %. Inom de båda produk- tionsgrenarna har emellertid ganska kraftiga förändringar skett. Utvecklingen på anima- liesidan karakteriseras i huvudsak av min- skad mjölkproduktion och ökad kött- och fläskproduktion. Antalet mjölkkor har under den senaste ZO-årsperioden minskat till unge- fär hälften, men samtidigt har mjölkavkast- ningen per ko stigit kraftigt. 1

Inom vegetabilieproduktionen har foder- sädsvolymen ökat kraftigt. Odlingsarealen för fodersäden har ända sedan början av 50-talet ökat — trots en minskning av den

totala åkerarealen. Det är främst vallviixt- odlingens tillbakagång som lämnat utrymme härför. Med en rikligare och bättre använd- ning av handelsgödscl har samtidigt hektar- skördarna avsevärt förbättrats. Fodersäds— skördarna har härigenom ökat kraftigare än förbrukningen. Den minskning i fodersäds- förbrukningen som skett i och med nedgång- en i häst— och mjölkkobeståndet har upp- vägts av bl. a. den ökade svinuppfödningen. Att överskott av fodersäd uppstått beror också på att proteinbehovet i animaliepro- duktionen tillgodosetts med en inte oväsent- lig import av oljekraftfoder.

För att belysa den framtida utvecklingen har jordbruksdepartcmentet sammanställt material för långtidsutredningens räkning. Grundmaterialet har utarbetats av experter från lantbruksstyrelsen. jordbruksnämnden och lantbrukshögskolan.

Åkerarealen, som 1969 uppgick till un- gefär 3 miljoner ha, beräknas fortsätta min— ska och uppgå till omkring 2,7 miljoner ha 1975. Arealminskningen har varit och vän- tas bli olika stor i olika delar av landet. Den kraftigaste minskningen uppvisar de s.k. skogslänen. En fortsatt relativt snabb ned- läggning av åkerarealen aktualiserar pro- blemen med igenvuxna marker. Av de 500000 ha jordbruksmark, som under pe- rioden 1956—1966 togs ur bruk, låg 1967 nära 50 % outnyttjade. Förbuskningen upp- levs i vissa delar av landet som ett stort miljövårdsproblem. ' Jordbrukets totala bruttoproduktionsvo- lym beräknas bli i det närmaste oförändrad under prognosperioden. Förädlingsvärdet väntas däremot minska med i'genomsnitt 1,5 % per år, som en följd av att jordbru- kets köp av produktionsmedel och tjänster från andra sektorer, beräknas fortsätta öka. Nedgången i förädlingsvärdet är något snab- bare än vad tidigare trender visar. Utveck- lingen av dessa poster återges i tabell 4.1: 1 och diagram 4.1: 1. Skulle den pågående dis- kussionen i naturvårdsfrågor leda till ett to- talt förbud mot flertalet giftiga växtskydds- medel, kan det medföra att produktionsvoly- men minskar något snabbare, förutsatt att 'man inte kan få fram andra lika effektiva

Diagram 4.1:1. Jordbrukets bruttoproduk- tion, inköp från andra sektorer och föräd- lingsvärde 1950—1975. Volymindex 1950: 100. Log. skala.

200 1 , 'i""32f':'f—”—r

100 80

Hills.

1950 1955 1960 1965 1969 1975

Inköp från andra sektorer Total produktion

_ Förädlingsvärde

växtskyddsmedel, som inte är miljöförstö- rande.

Produktionsutvecklingen för enskilda pro- duktslag framgår av tabell 4.1: 1. Hela ök- ningen av vegetabilieproduktionen faller som synes på ökad fodersädsvolym. Nedgången i animalieproduktionen beror främst på min- skad mjölk- och köttproduktion. I fråga om fläskproduktionen däremot torde en viss ökning ske under prognosperioden. Produk- tion av fjäderfäkött beräknas stiga relativt kraftigt fram till 1975.

För att uppskatta eventuella tendenser till över- eller underskott av olika produkter har produktionsprognoser ställts mot be- dömningar av konsumtionsutvecklingen. Prognoserna för brödsäd tyder på ett fort- satt överskott 1975. Om man förutsätter att proteinbehovet inom animalieproduktio- nen även under prognosperioden till väsent- lig del täcks genom import av oljekraftfo- der, beräknas även fodersädsskörden lämna överskott. Detta torde dock kunna krym- pas efter hand, i och med att man räknar med att strävandena att i foderstaterna öka andelen proteinfoder av inhemskt ursprung kommer att ge resultat under prognosperio- den. Prognoserna för mjölksektorn som hel- het visar att nuvarande överskott kommer att minska avsevärt fram till 1975. Det överskott som kan beräknas kvarstå torde hänföra sig till smör. Överskottet för export

Faktisk Beräknad Förändring produktion normalproduktion 1969/70—1975 1969 1969/70 1975 % Brödsäd 465 350 345 Fodersäd 110 140 230 Potatis och sockerbetor 385 370 360 Oljeväxter 160 125 115 Köksväxter 70 80 85 Summa vegetabilier (l) 1 190 1 065 1 135 6 1/2 Mjölk och mejeriprodukter 1 840 1 720 1 535 Agg och slaktfjäderfä 460 465 550 Kött- och Häskprodukter 2 360 2 425 2 400 Förändringar i kreaturskapital *80 —90 —70 Summa animalier (II) 4 580 4 520 4 415 —2 Summa slutprodukter (I+ll) 5 770 5 585 5 550 —1/2 Avgår: Handelsgödsel 485 480 500 Köpfodermedel 725 725 700 Diverse förnödenheter1 1 095 1 105 1 310 Summa avdrag (Ill) 2 305 2 310 2 510 8 1/2 Återstår: Jordbrukets förädlingsvärde (bidrag till BNP) (I+II—III) 3 465 3 275 3 040 —7

1 Driv- och smörjmedel, elektricitet, frakter m. m.

väntas komma att krympas framöver med hänsyn till den nyligen träffade överens- kommelsen mellan Svenska Mejeriernas Riksförening och margarinindustrin.1 Det överskott på nötkött som nu föreligger vän— tas förbytas i ett knappt underskott 1975, medan produktionen av fläsk även i slutet av prognosperioden torde överstiga den in- hemska konsumtionen.

Som ett sammanfattande mått på försörj- ningsbalansen för jordbruksprodukter an- vänds i vissa sammanhang den s.k. själv- försörjningsgraden. Denna utgör i första hand ett mått på försörjningskapaciteten in- för avspärrning. En översyn av beräknings- metodiken för självförsörjningsgraden pågår. Med de beräkningsnorrner som nu tillämpas har självförsörjningsgraden undergått små förändringar under 60-talet. De nuvarande beräkningarna ger emellertid inte något full- ständigt mått på importens betydelse för den totala livsmedelsförsörjningen bl. a. där- för att den stigande konsumtionen av sådana importerade livsmedel som inte utgör jord— bruksprodukter faller utanför kalkylerna.

Vidare kan tilläggas att den inhemska jord- bruksproduktionen i dessa kalkyler skattas ikalorier.

Den förväntade nedgången i förädlings- värdet, tillsammans med en fortsatt ratio— nalisering, väntas leda till en snabb minsk- ning av sysselsättningen. Produktiviteten, dvs. förädlingsvärdet per arbetstimme, öka- de under 60—talet med inemot 6,5 % per år. Vi har förutsatt en höjning i samma takt även 1970—1975. Arbetskraftsvolymen kan från dessa utgångspunkter under samma pe— riod beräknas minska med ca 7,5 % per år, vilket är ungefär detsamma som 1965— 1970, men väsentligt snabbare än 1950— 1965. I diagram 4.1: 2 återfinns utveckling- en av förädlingsvärdet och antalet arbetstim- mar inom jordbruk och fiske 1960—1975.

Uppskattningen av totala antalet syssel— satta inom jordbruket försvåras av att dessa ofta kombinerar arbetet i jordbruket med

1 Senare beräkningar utförda av 1969 års mjölk- priskommitte' visar att nedgången i mjölkpro— duktionen sannolikt kan komma att gå snabbare än vad som här har räknats med.

Diagram 4.1:2. Produktion och sysselsätt- ning inom jordbruk och fiske samt BNP 1960—1975. Volymindex 1960=100. Log. skala.

250 ] 200 ............................. , ......... ______________________ ,

100

30 L | 1960

i | 1965 1970

_ = Förädlingsvärde ........... = BNP _— = Arbetstimmar

framför allt arbete inom skogsbruk och fis— ke, men även med arbete inom anläggnings- verksamhet, industri och handel.

Den lejda arbetskraften har minskat myc- ket starkt och brukarna själva svarar nu för den övervägande delen av arbetsinsatserna. Den framtida utvecklingen av antalet sys- selsatta kommer därför att främst bestäm- mas av hur många personer som genom Hyttning eller pensionering upphör som bru— kare. Med den starka avflyttningen har följt en lägre nyrekrytering av brukare, vilket återspeglas i en relativt hög medianålder. Medianåldern var 1969, enligt lantbrukets företags-register, drygt 53 år. Detta år var 58 % av totala antalet brukare över 50 år och 6 % eller ca 10 000 var 67 år eller däröver. En stark avgång av äldre brukare är inte trolig då dessa skulle ha svårt att finna en ny utkomst inom andra näringar. Minsk- ningen av antalet brukare kommer i stället att ske huvudsakligen genom utebliven ny- rekrytering, när tidigare brukare på grund av hög ålder slutar sin verksamhet. Den pro- centuella avgången väntas bli densamma 1970—1975 som 1965—1970, medan det!. totala antalet personer'som lämnar jordbru— ket förutses bli något mindre under prognos— perioden jämfört med senare hälften av 60- talet. I runt tal beräknas avgången uppgå till 60 000 (se kapitel 2 tabell 2: 11).

Någon regional uppdelning av avgången

från enbart jordbruket har inte gjorts. För den sammanlagda sysselsättningsavgången från jordbruk, skogsbruk och fiske har där- emot expertgruppen för regional utrednings- verksamhet (ERU) utfört en sådan. (Se bi- laga 7.)

Av en total avgång från dessa sektorer 1970—1975 på i runt tal 90000 personer väntas, enligt beräkningen, ca 2/ 3 falla på södra och mellersta Sverige. Sett i relation till det totala antalet sysselsatta 1965 inom denna region blir den sysselsättningsminsk- ning 1965—1980 som beräknats av läns— planering 1967 ca 7 %.

För Norrlands inland väntas 11 500 per- soner lämna jordbruk, skogsbruk och fiske 1970—1975. Den i länsplanering 1967 för- väntade avgången 1965—1980 uppgår till inte mindre än 15 % av den totala syssel- sättningen för 1965. Motsvarande tal för Norrlands kustland beräknas bli ca 9500 personer respektive 8 %.

Nedgången i antalet företagare är direkt förenad med en minskning i antalet bruk- ningsenheter. Under 60-talet har minskning- en varit kraftig för brukningsenheter med en areal upp till 20 ha och då framför allt för dem med en åkerareal på 10 ha eller mindre. Denna tendens väntas hålla i sig under första hälften av 70-talet. Antalet brukningsenheter med mer än 2 ha åker var 1969 ca 162000 enligt lantbrukets före- tagsregister och beräknas uppgå till 100 000 —110000 1975. En del av den areal, som tillhör de enheter som väntas läggas ned, kommer att tillföras de kvarstående bruk- ningsenheterna. Härigenom väntas medelare- alen per brukningsenhet att uppgå till om- kring 25 ha 1975 mot 16 ha 1966 och nä- ra 19 ha 1969.

För att uppnå den beräknade produktio- nen 1975, trots en kraftigt minskad arbets- insats, krävs att mekaniseringen inom jord- bruket fortsätter. Hittills har framför allt spannmålsodlingen mekaniserats. Detta har kunnat ske även om brukningsenheterna inte har varit så stora. Den nu pågående inomhusmekaniseringen kräver emellertid större enheter och hinder brukaren vid en viss produktion för en längre tid på grund av de stora investeringar som måste göras.

Under prognosperioden väntas investering- arna i ekonomibyggnader öka med ca 3 % per år. De totala byggnadsinvestering- arna beräknas dock öka i något lägre takt, beroende på att investeringar i »fältanlägg- ningar (dikning, nyodling m. m.) förutses bli oförändrade. Traktoriseringen torde i huvudsak vara genomförd inom jordbruket, varför de årliga investeringarna kommer att motsvara de årliga utrangeringarna. Maskin- investeringarna väntas öka med 6—7 % to- talt under perioden. Till investeringarna räk- nas numera även förändringen i beståndet av avelsdjur och mjölkkor. Då det f.n. sker en kraftig minskning av mjölkkobeståndet genom utslaktning kommer denna post att räknas som en negativ investering, men då utslaktningen väntas minska under prognos- perioden kommer denna negativa investering inte att bli fullt så stor mot slutet av perio- den. För de totala bruttoinvesteringarna inom jordbruket väntas ökningen stanna vid ungefär 1,5 % per år 1970—1975.

Möjligheterna att framgångsrikt genomfö— ra den nödvändiga strukturrationaliseringen beror på om markresurser kan frigöras och kapital kan anskaffas i tillräcklig omfatt— ning. Enligt 1967 års jordbrukspolitiska be- slut skall strukturrationaliseringen priorite- ras. De statliga medel som ställts till för- fogande för rationaliseringsändarnål har ökat betydligt under 60—talet. Man har även lagt ökad vikt vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att underlätta för brukare på icke lönsamma enheter att övergå till annan verksamhet. Behovet av sådana insatser blir stort även i fortsättningen, mot bakgrund av den skisserade utvecklingen.

Till jordbrukssektorn hör förutom det egentliga jordbruket även trädgårdsnäringen. Statistiken på detta område är mycket brist- fällig, men vissa uppskattningar om nuläge och framtida utveckling har ändå gjorts.

Under 60-talet har odlingen vid handels- trädgårdarna alltmer koncentrerats till vissa områden med särskilt gynnsamma produk- tionsförhållanden. I första hand har od- lingen ökat i Skåne. Mälardalen och Väst- sverige är andra viktiga produktionsområ- den. Samtidigt med koncentrationen till des- sa områden har odlingen vid de större före-

tagen specialiserats. De mindre företagen har däremot fortfarande en mer blandad od- ling.

Det totala produktionsvärdet inom träd- gårdsnäringen, dit även fruktodlingar och plantskolor hör, beräknas f.n. uppgå till 300-400 milj. kr. Någon nämnvärd för- ändring i produktionsvolymen väntas inte ske fram till 1975.

Flertalet trädgårdsföretag är familjeföre- tag med en eller ett par anställda. En fort- satt koncentrations- och rationaliseringspro- cess framför allt i södra Skåne leder till att antalet företag och sysselsatta minskar. F. n. är ca 14 000 personer sysselsatta inom trädgårdsnäringen. Under prognosperioden väntas antalet minska med i runt tal 2 000 personer.

4.2 Skogsbruk

Landets produktiva skogsmarksareal uppgår till 23,5 miljoner ha enligt riksskogstaxe- ringen 1958—1967, en ökning med 0,7 mil- joner ha jämfört med taxeringen 1953— 1962. Den relativt kraftiga ökningen beror på dels att viss mark som tidigare ingick i jordbruksproduktionen nu har skogsodlats, dels att gränsdragningen mellan vad som skall räknas som skogbevuxen myr och som skogsmark har ändrats. Totala virkesför- rådet uppskattas för taxeringsperioden 1958 —1967 till knappt 2,3 miljarder skogskubik- meter (mask) mot drygt 2,2 miljarder vid närmast föregående taxering.

Den senaste tillväxtberäkningen som gjor— des i sarnband med 1953—1962 års taxe- ringar anger en årlig skogstillväxt på 78 mil- joner m3sk. Vid taxeringarna 1938—1952 redovisades en tillväxt på 63 miljoner m3sk per år. Även om uppgifterna inte är helt jämförbara, har otvivelaktigt tillväxten ökat betydligt, vilket till stor del beror på in- tensifierad skogsvård. Den årliga tillväxten överstiger markant den årliga avverkningen. Det är dock knappast ekonomiskt lönsamt att ta till vara hela tillväxten på grund av att virket delvis är svåråtkomligt eller har låg kvalitet. Dessa förhållanden gäller framför allt för skogarna i norr. Med hänsyn till detta torde man kunna hävda att ett över-

Tabell 4.2-]. Skogsavverkning 1952/1953— 1967/1968. Miljoner m3sk per år.

Norr- Övriga Hela

Avverkningsperiod land Sverige riket 1952/1953—1955/1956 19,6 25,4 45,0 1956/1957—1959/1960 21,8 27,7 49,5 1960/1961—1963/1964 23,1 31,8 54,9 1964/1965—1967/1968 24,5 35,0 59,5

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1968.

skott på virke föreligger i södra Sverige medan ett mer balanserat förhållande råder i norra Sverige.

De faktiska skogsavverkningarna kan skattas med hjälp av stubbinventeringarna som utförs i samband med riksskogstaxe- ringarna. Avverkningarna i landet har under perioden 1952/1953—1967/1968 varierat mellan 41 och 65 miljoner m3sk per år. En uppdelning av denna tid i 4-årsperioder visar att avverkningarna successivt ökat. Så- lunda har avverkningarna ökat från 45 mil- joner mssk per år 1952/1953—1955/1956 till närmare 60 miljoner mask per år 1964/ 1965—1967/1968. Ökningen har varit min- dre i Norrland än övriga Sverige såsom framgår av tabell 4.2: 1.

En allt större del av den avverkade kvan- titeten går till vidareförädling inom skogsin- dustrin. 1 runt tal 90 % av den avverkade kvantiteten utgör f.n. industriråvara, jäm- fört med 70 % under första hälften av 50- talet. Mot detta står en minskad förbrukning för främst uppvärmningsändamål.

Med ledning av uppskattningar av virkes- förbrukningen har en avverkningsprognos gjorts för 1970—1975. En viktig utgångs- punkt har därvid varit Industriens utred- ningsinstituts beräkningar för råvaruför-'

Tabell 4.2:2. Avverkningsprognos 1970—1975

brukningen inom skogsindustrin. Av tabell 4.2: 2 framgår att _den totala förbrukningen av virke väntas öka från 68 miljoner m3sk 1970 till 79 miljoner mssk 1975, dvs. en ökning med 3 % per år. Det är fram-för allt massa- och boardindustrin som förutses öka sin råvaruförbrukning, medan behovet av brännved och övrigt virke (stolpar, slipers, virke för spånskivetillverkning m. m.) beräk- nas minska under prognosperioden. Under en följd av år har skogsindustrin minskat råvarulagren bl. a. på grund av övergången från flottning till järnvägs- och lastbilstrans- porter, vilka medger en jämnare tillförsel av virke till industrin. Stormfällningarna som inträffade hösten 1969 beräknas emel- lertid medföra en ökning av lagren 1970. Under 1975 väntas däremot inte någon la- gerförändring ske. De totala skogsavverk- ningarna förutses öka från 73 miljoner mask 1970 till 82 miljoner mssk 1975, dvs. en årlig ökning på ca 2,5 %. Förutsatt en nor- mal lagerutveckling 1970 sku-lle avverkning- en öka med 3 å 3,5 % per år 1970—1975.

För att få en uppfattning om expansions- utrymmet för svensk Skogsindustri kan det sålunda kalkylerade råvarubehovet jämföras med de kvantiteter som beräknas vara av- verkningsbara vid ett uthålligt skogsbruk, dvs. utan att den långsiktiga virkesförsörj- ningen eftersätts.

Nya avverkningsberäkningar, som base- rar sig på riksskogstaxeringsmaterial från 1964—1968, har utförts av Skogshögskolan för långtidsutredningens räkning. Beräkning- arna har gjorts enligt samma modell som använts i Virkesbalansutredningen (VBU).1 Avsikten med sådana avverkningsberäk- ningar är att ange storleken och beskaffen-

' Virkesbalansen 1967, SOU 1968: 9.

. Miljoner mask, avrundade siffror.

Förändring 1970—1975,

1970 1975 % per år

Förbrukning av rundvirke 68 79 3

Massa- och boardved 36 45 4 %; Sågtimmer 27 30 2 Brännved och övrigt virke 5 4 —4 1/2 Nettoexport 4 3 —4 12 Lagerförändring 2 0 . Avverkning 73 82 2 % 202 SOU 1970: 71

heten av det virkesutfall som kan väntas vid olika antaganden om gallring, slutav- verkningstakt o:h skogsskötsel. Den beräk- nade avverkningskvantiteten hänför sig till perioden 1965—1975 men torde även kunna gälla för hela 70-talet. Beräkningarna baseras på ett material som är 8 år färskare än materialet i VBU, vilket är en stor fördel då skogstillståndet f. n. ändras mycket snabbt. särskilt i södra Sverige. Eftersom en- dast 5 års taxeringsmaterial ligger till grund för kalkylerna, bör de anses som prelimi- nära. Vid en jämförelse mellan VBU och de nya beräkningarna kan man konstatera att arealen slutavverkningsskog på många håll mer än fördubblats. Detta beror dels på faktiska förändringar, men även på en till följd av den teknisk-ekonomiska utveck- lingen ändrad uppfattning om vad som är gallringsskog och slutavverkningsskog. För att ta hänsyn till den ökade andelen slutav- verkningar har ett alternativ införts som upptar större slutavverkningsareal än vad som förutsatts i VBU.

Av Skogshögskolans nu gjorda beräkning- ar framgår att avverkningsvolymen 1970 på 73 miljoner m3sk ungefär motsvarar ett medelalternativ för vad som är avverk- ningsbar skog. Avverkningsvolymen för 1975 — 82 miljoner mask — motsvarar däremot det högsta alternativet. En regio- nal uppdelning av Industriens utrednings- instituts prognos ger vid handen att redan 1970 års avverkning i norra Sverige, dvs. Norrland exklusive Gästrikland, motsvarar det högsta avverkningsalternativet. Ett vir- kesunderskott torde således komma att före- ligga i detta område 1975. För södra Sve- riges del ligger avverkningen 1970 i närhe- ten av beräkningarnas lägsta alternativ, me- dan 1975 års avverkningar motsvarar det högsta alternativet. Den regionala uppdel- ningen visar också att avverkningarna vän- tas öka betydligt snabbare i södra Sverige än i norra. Skillnaden kan främst förklaras av en produktionstillväxt inom massa- och boardindustrin som förutses bli dubbel så snabb i södra Sverige som i norra. Även produktionsuppgifterna för sågverken pekar på en snabbare ökning i södra än i norra Sverige.

Den tilltagande virkesknappheten leder till ökad konkurrens mellan rundvirkesex- porten och den inhemska förbrukningen av rundvirke. Skulle båda dessa efterfrågeom- råden tillgodoses måste virkesuttagen ökas utöver de ovan redovisade alternativen och även utsträckas till sämre avverkningslägen, varigenom en ökning av produktionskostna- derna blir följden. I vad mån efterfrågeök- ningen vid en sådan kostnadsstegring kom- mer till stånd är svårt att bedöma. En an- nan möjlighet är dock att en relativt kraf— tig ökning av importen kan åstadkommas — ett steg i den riktningen tas då ett svenskt företag inom kort väntas teckna av- tal med Sovjet om import av vedråvara. Som framgår av tabell 4.2: 2 har här en viss årlig minskning av nettoexporten förut- satts.

Vid bedömningen av virkessituationen måste beaktas att avverkningsberäkningarna förutsätter en skogsskötsel av traditionell omfattning. Genom en intensifierad skötsel bl.a. innefattande skogsgödsling som ett normalt inslag bör man kunna uppnå en betydande ökning av virkesproduktionen. En sådan intensiv skogsvård förekommer i viss utsträckning redan nu främst inom stor- skogsbruket.

En sådan intensifierad skogsvård får hu- vudsaklig effekt först på längre sikt men är av intresse redan i nuläget, då den med- ger att gammal skog kan slutavverkas i snab- bare takt än vad som är möjligt vid oföränd- rad skogsvårdsnivå. För norra Sverige kan en intensifierad skogsvård ge ersättning för de råvarubortfall som uppstår genom min- skad lönsamhet för gallringsuttag och för det bortfall som kan uppstå om gränsen för lön- sam avverkning förskjuts ytterligare mot kusten.

På längre sikt torde ytterligare möjlighe- ter till ökad skogsproduktion kunna erhål- las genom ökad intensitet beträffande pro- duktionsbefrämjande åtgärder utöver göds- ling, exempelvis dikning och skogsföräd- ling, samt att öka skogsmarksarealen genom bl. a. överföring av nedlagd jordbruksmark till skogsmark. Virkesbalansutredningen räk- nar med att den årliga tillväxten i fram- tiden (om ca 35—60 år) kan komma att

Förändring 1970—1975,

1970 1975 % per år Avverkning, miljoner ma sk 82 2,5 Arbetsåtgång, dagsverken/avverkad mask 0,20 0,13 —8 Arbetskraft, miljoner dagsverken 14,6 10,8 ——6

ökas i väsentlig omfattning, kanhända till ca 120 miljoner m3sk per år mot 78 miljoner m3sk per år, som den senaste tillväxtberäk- ningen gav.

Rationaliseringen inom skogsbruket har skett i snabb och i närmast tilltagande takt. Skogsbruket har utvecklats från en i hög grad manuell hantering i början av 50-talet mot en begynnande helmekanisering i slutet av 60-talet. Under 50-talet skedde stora för- ändringar genom att motorsågen kom i all- mänt bruk. 1955 använde 30 % av huggarna motorsåg, medan motsvarande andel 1960 var 70 %. Numera är användningen i det närmaste fullständigt genomförd. Den tek- niska utvecklingen har även lett till lättare sågar. (1955 vägde en såg 15—20 kg att jämföra med 7—8 kg i dag.) Under samma period upphörde också i stort barkningen i skogen.

Under 60-talet har terrängtransporterna mekaniserats. Mot slutet av decenniet har uppmärksamhet åter riktats mot buggninga- sidan, där fällning, kvistning och kapning nu successivt mekaniseras. Inom skogsvårdsar- betet har markberedning och röjning meka- niserats under 604alet och f.n. pågår en sådan process även inom skogsodlingsar- betet.

Rationaliseringsutvecklingen kan belysas genom att studera hur dagsverksåtgången per avverkad milsk förändrats. Enligt arbets- marknadsstyrelsens uppgifter var 1950 den totala arbetskraftsåtgången 0,75 dagsverken per avverkad m3sk, medan motsvarande siff- ra för 1960 uppgick till 0,49. Rationalise— ringen gick sedan snabbare och för 1969 beräknas åtgångstalet till ca 0,20. Det totala arbetskraftsbehovet per avverkad m3sk skul- le således ha minskat med drygt 4 % per år under 50-talet, medan 60-talet visar en minskningstakt som är dubbelt så stor, dvs. närmare 9 % per år. De angivna åtgångsta-

len får betraktas som grova medeltal med stora skillnader både regionalt och mellan storskogs— och småskogsbruk.

Under prognosperioden torde man kun- na vänta att rationaliseringen i skogsbruket genomförs i ungefär samma takt som under 60-talet. En minskning i åtgångstalet från 0,20 1970 till ca 0,13 1975 torde vara möj- lig att uppnå. Vissa uppgifter om åtgångs— talen kan eventuellt tolkas så att 1970 års tal ligger något under 0,20 och åtgångs- talet 1975 skulle då kunna dras ned ytter— ligare.

Den snabba nedgången i åtgångstalen som har skett och som väntas fortsätta under prognosperioden leder till en kraftig minsk— ning i sysselsättningen. Som framgår av ta- bell 4. 2: 3 beräknas arbetskraftsbehovet 1970 vara knappt 15 miljoner dagsverken mot inemot 11 miljoner dagsverken 1975. Antalet sysselsatta väntas minska ännu något snabbare eftersom det alltmer helmekanise- rade skogsbruket i ökad omfattning kräver tillgång på helårsarbetande personal. Ned- gången av antalet sysselsatta inom skogsbru— ket beräknas bli i runt tal 25000 under prognosperioden, jämfört med ca 20000 1965—1970. (Se kapitel 2 tabell 2: 11). En betydande del av dem som slutar inom skogsbruket torde vara identiska med dem som väntas lämna jordbruket. I diagram 4.2: l återfinns utvecklingen av förädlings- värde och antal arbetstimmar inom skogs— bruket 1960—1975.

Avgången i antalet sysselsatta kan bli nå- got mindre om ytterligare röjningsåtgärder sätts in under prognosperioden. Ett ökat röj- ningsbehov är motiverat av att den tekniska utvecklingen ställer större krav på skogs- beståndet i fråga om stammarnas dimensio- ner. En stor del av de skogar som skall svara för industrins råvaruförsörjning upp- fyller nu inte dessa krav.

Diagram 4.2:1. Produktion och sysselsätt- ning inom skogsbruk samt BNP 1960—1975. Volymindex 1960=100. Log. skala.

250i zooj ........................

”Oj ...................................... /

50 ——————— x

30, 1960

1965 1970

_ = FörädlinQSVärde ........... = BNP ___..-- = Arbetstimmar

Förutsättningen för en fortsatt snabb pro- duktivitetsutveckling inom skogsbruket är att vardagsrationaliseringen fortsätter av de avverkningsmetoder som i dag tillämpas samtidigt som en successiv introduktion av helmekaniserade avverkningssystem äger rum. Denna mekanisering underlättas av den rådande tendensen att öka virkesutta— gen från slutavverkningar och minska gall- ringarna.

Av stor betydelse för rationaliseringen är också skogsmarkens arrondering och fördel— ning på ägarkategorier. Den nya jordför- värvslag som trädde i kraft den 1 juli 1965 har inte lett till någon nämnvärd förändring i ägarförhållandet men däremot har mark- byten underlättats. Fortfarande finns dock behov av arronderingsförbättring för i runt tal 3 miljoner ha skogsmark enligt lantmä- teristyrelsens inventering 1967.

Privatskogsbruket, som utgör ungefär 50 % av skogsarealen (resterande areal är lika fördelad mellan allmänna skogar och bolagsskogar), var enligt RLF:s jordbruks- register 1962—1964 uppdelat på ca 220 000 brukningsenheter omfattande 6 ha skogs- mark eller mer. Av dessa hade mer än 160000 brukningsenheter en skogsmarks- areal understigande 50 ha. Viss storleksra- tionalisering har sedan dess ägt rum.

Nackdelen från produktionssynpunkt med att privatskogsbrukets areal är splittrad på många ägare uppvägs till en viss del av att

dessa samverkar främst genom s.k. skogs- bruksområden. 1965 var 300 skogsbruksom— råden bildade, omfattande 15 % av privat- skogsbruksarealen och 1969 var motsvaran- de siffror 360 områden respektive 23 % av arealen. Man torde kunna vänta sig en fortsatt ökad samverkan under prognospe- rioden, vilket är en förutsättning för att kunna driva ett rationellt skogsbruk.

Den fortsatta mekaniseringen tillsammans med ökade skogsvårdsåtgärder väntas leda till en volymmässig ökning i skogsbrukets totala investeringar med 4 % per år 1970— 1975. Framför allt beräknas maskininveste- ringama komma att stiga och uppgången väntas bli 6—7 % per år. Ökningstakten i storskogsbruket förutses bli större än i små- skogsbruket. Väginvesteringarna väntas där- emot vara oförändrade under prognosperio- den.

De ökade slutavverkningsarealema leder till ökade skogsvårdsåtgärder i form av skogsodling och efterföljande beståndsvård. Som skogsvårdsåtgärder räknas också röj- ning. Men denna åtgärd är enligt national- räkenskapssystemet klassificerad som un- derhåll och skall inte ingå bland investe- ringarna. Exkluderas röjningen torde skogs- vårdsinvesteringama öka med drygt 2,5 % per år.

4.3 Fiske

Under 60-talet har antalet yrkesfiskare oav- brutet minskat. En exceptionellt stor ned- gång inträffade 1969, då yrkesfiskarkå- ren minskade med 900 personer till i runt tal 6 000. Antalet yrkesfiskare har minskat med 40 % på syd- och ostkusten under pe- rioden 1960—1969. På västkusten, där över hälften av alla yrkesfiskare är bosatta, var antalet oförändrat under första hälften av 60-talet. Det är först i samband med den försämrade lönsamheten för fisket under se- nare år som en nedgång har skett.

Förutom en kraftig avgång av fiskare har utvecklingen inom svenskt saltsjöfiske kän- netecknats av starkt stigande fångstmängd och fångstvärde. Den största fångstmäng— den, 375 000 ton, uppnåddes 1964 och det

högsta fångstvärdet, 270 milj. kr., 1965. De ökade fångsterna har i huvudsak kommit från västkustfisket, som f.n. svarar för när- mare 80 % av hela fångstmängden och nå- got över 70 % av fångstvärdet. De ökade fångsterna för västkustfisket hänför sig till sillfisket i Nordsjön. Under 60-talet har nya stora trålare anskaffats just för sillfisket och i syfte att i första hand landa fångsterna direkt i utländska hamnar. Den i utlandet direktlandade fisken uppgick till 15 % av hela fångstmängden i början av 50-talet. Under de senaste åren gäller detta mer än 50 % av fångsten. För västkustfiskets vid— kommande är andelen 2/3. Direktlandningen sker numera nästan enbart i Danmark, vari— från sillen av danska exportörer säljs vidare främst till Västtyskland.

Fiskets, och då närmast västkustfiskets, allt starkare beroende av exportmarknader- na är kanske det mest framträdande draget i utvecklingen under 60-talet. Exportök- ningen faller helt och hållet på direktland- ningen i utlandet. Exporten av fisk som lan- dats i Sverige var ganska omfattande i bör- jan av 60-talet, men har sedan minskat mar- kant på grund av att den viktigaste mark— naden för vår sillexport. Östtyskland. blivit självförsörjande genom utbyggnad av sin fiskeflotta.

Samtidigt som exporten har ökat har även importen av fisk och fiskprodukter stigit markant. Importökningen består i huvudsak av dyrare produkter såsom lax, skaldjur och beredda produkter, medan exportökningen utgörs av billigare produkter såsom oberedd sill, skrapfisk o.dyl. Detta har lett till att vi värdemässigt har ett avsevärt och tillta- gande importöverskott (ca 200 milj. kr. 1969), medan det samtidigt föreligger ett kvantitativt exportöverskott.

Strukturutvecklingen inom fiskeflottan har återverkat på såväl fångstutvecklingen som inriktningen på sillfiske och direktland- ningar. Den genomgripande rationalisering- en har inneburit att större båtar med star- kare motorer anskaffats, att modern tek- nisk utrustning tagits i bruk (t. ex. ekolod, radiotelefon, navigator, radar m.m.) samt att allt effektivare fiskemetoder kommit att användas. Återanskaffningsvärdet av samt-

liga fiskebåtar och redskap har för 1969 be- räknats till drygt 600 milj. kr., varav mer än 500 milj. kr. avser båtarna. Motsvarande värden 1959 var drygt 200 respektive ca 150 milj. kr. De större nybyggda båtar som anskaffats under de senaste åren har kostat en å två miljoner kronor per styck.

Det moderna fisket kan vid goda fångst- och avsättningsförhållanden ge fiskarkåren väsentligt högre inkomster än det traditio- nella fisket. Samtidigt har dock näringens konjunkturkänslighet ökat. De stora investe- ringar i nya båtar och redskap som gjorts under senare år hänför sig i första hand till ett fiske, som är inriktat på export. Om av- sättningen utomlands försvåras genom att importländerna bygger ut sin fiskeflotta el- ler om tillgången på sill försämras, har den- na fiskeflotta begränsade möjligheter att övergå till ett ekonomiskt lönsamt fiske för hemmamarknad. De senaste årens försäm- rade tillgång på sill har också, tillsammans med lägre sillpriser vid direktlandningar i utlandet, lett till att fiskarna råkat i likvidi— tetssvårigheter. Denna ekonomiskt besvär- liga situation har förvärrats av att det är relativt vanligt att fiskarna har ömsesidiga borgensförbindelser. För att förhindra att temporära svårigheter rycker undan de eko— nomiska förutsättningarna för fortsatt verk- samhet för de fiskare som på längre sikt anses kunna bedriva fiske på ett rationellt och lönsamt sätt har under budgetåret 1969/ 70 statliga lån lämnats för att konsolidera dessa fiskeföretag. Under budgetåret 1970/ 71 lämnas statliga kreditgarantier för sam- ma ändamål.

Vid de beslut om fortsatta stödåtgärder till fisket som fattades våren 1970 behand- lades även de långsiktiga målen för fiskeri- politiken. Dessa angavs så att man genom marknads— och strukturpolitiska åtgärder skall skapa stabila ekonomiska förhållanden för ett fiske som är anpassat till avsättnings— möjligheterna på såväl den sven-ska markna- den som utlandsmarknaden. De marknads- politiska medel som därvid kommer i fråga är dels fortsatta prisreglerande åtgärder och dels åtgärder som allmänt stimulerar avsätt- ningen aV fisk. De strukturpolitiska strä- vandena bör enligt beslutet syfta till att

främja rationaliseringen inom fisket bl.a. genom att skapa rimliga villkor för finansi- eringen av investeringar.

Den nuvarande prisregleringen som hand- has av föreningen Svensk Fisk omfattar de viktigaste fiskslag, som landas och säljs på väst- och sydkusten. För ostkusten finns en särskild prisregleringsförening. För finansi- eringen av fiskets investeringar lämnas f. n. lån från fiskerilånefonden.

Produktionsvolymens framtida utveckling är bl. a. beroende på tillgång på fisk, fram- för allt sill, och avsättningsmöjligheterna. De senare årens lägre totala fångstsiffror är, som nämnts, orsakade av att tillgången på stor nordsjösill minskat. Fångstförhål- landena väntas emellertid inte försämras yt- terligare under prognosperioden, vilket inne- bär att produktionsvolymen i stort torde kunna upprätthållas vid nuvarande nivå fram till 1975. Om det internationella för- slaget om fiskeförbud i vissa delar av Nord- sjön under sillens lekperioder blir genom- fört, är eventuellt en förbättrad silltillgång på längre sikt att vänta.

Räkfisket som är helt inriktat på hemma- marknaden har även stor betydelse för väst- kustfisket. En ökad importkonkurrens un- der senare delen av 60-talet har medfört att ett visst pristryck förelegat för det svenska räkfisket. Någon nedgång i räkfisket under prognosperioden torde inte inträffa, efter- som tillgången på räkor anses vara tillräck- lig för ett fortsatt fiske av ungefär nuva— rande omfattning.

Att bedöma fångstutvecklingen på syd- och ostkusten är väsentligt svårare. Sill och torsk svarar för huvuddelen av fångstmäng— den på sydkusten, medan ostkustens fångs- ter domineras av strömming. Torskfångsten är av speciell betydelse då den utgör under- laget för beredning av frysta torskfiléer i Sverige. Den markanta ökning i konsumtio- nen av djupfrysta fiskfiléer som inträffat un— der 60-talet har helt täckts av importerad vara. För att dämpa importkonkurrensen för den svenska torskråvaran infördes im- portrninimipriser för bl. a. frysta torskfiléer den 1 januari 1970.

Den sill som fångas på sydkusten avsätts på hemmamarknaden. Någon tendens till

försämring av silltillgången i södra Öster- sjöområdet har inte märkts, detta trots att flera nationer bedriver sillfiske i detta om- råde. Den totala fångstmängden på sydkus- ten torde komma att ligga på nuvarande nivå under prognosperioden. En eventuell nedgång i torskfisket skulle kunna uppvägas av att förutsättningar finns till ökade sill- fångster.

Strömmingsfisket på ostkusten sker i allt större omfattning med trål och fångsterna har ökat något under 60-talets senare del. För prognosperioden torde en fångstkvan- titet av nuvarande storlek vara möjlig att uppnå.

Det svenska fisket är traditionellt inriktat på fisk för mänsklig direktkonsumtion i mot- sats till vad fallet är i Norge och Danmark. Under senare år har dock fångsterna av s. k. skrapfisk. som säljs för tillverkning av fisk— mjöl, -o|ja eller direkt till djurföda, ökat mycket kraftigt och uppgår f.n. till 20— 30 % av den totala fångsten. Att fler fis- kare övergått till att fånga skrapfisk hänger dels samman med den försämrade tillgången på konsumtionssill de senare åren. dels även med att det är mindre arbetskrävande att ta hand om dessa fångster. De strävanden som nu finns att minska antalet besättnings- män per båt kan eventuellt leda till att fångsterna av skrapfisk hålls kvar på den nuvarande höga nivån, även om tillgången på konsumtionssill förbättras.

En oförändrad produktionsvolym fram till 1975 torde knappast möta några större avsättningsproblem. En utbyggnad av fiske- flottan i övriga länder medför givetvis ökad konkurrens. Den del av svenska fiskeflottan som är inriktad på utlandsförsäljning är emellertid internationellt sett av hög klass och med fortsatt rationalisering torde svenskt fiske även i fortsättningen bibehålla sin internationella konkurrenskraft.

Rationaliseringen under 60-talet har inne- burit att man dels anskaffat större båtar med starkare motorer och dels att modern teknisk utrustning tagits i bruk. Den fort— satta effektiviseringen av fiskeflottan som är att vänta under prognosperioden beräk- nas främst innebära ökade insatser för att förbättra den tekniska utrustningen hos nu-

varande fiskeflotta. Investeringarna i nya båtar väntas däremot bli mindre än under 60-talet. Mot denna bakgrund torde den år- liga investeringsvolymen komma att ligga på omkring 40 milj. kr. 1970—1975, vilket ungefär motsvarar den genomsnittliga in- vesteringsvolymen under 60-talet.

Strukturutvecklingen inom fiskeflottan med bl. a. en fortsatt utmönstring av mind- re bärkraftiga produktionsenheter, tillsam- mans med övergång till fiskemetoder som inte är så arbetskrävande, väntas leda till att antalet yrkesfiskare fortsätter att minska fram till 1975. I samma riktning verkar även strävandena att förbilliga produktio- nen genom att minska antalet besättnings— män per båt. För ost- och sydkustfiskarnas vidkommande kan den relativt höga medel- åldern vara en annan bidragande orsak till att antalet yrkesfiskare sjunker. Nedgången under prognosperioden väntas dock ej bli lika snabb som under 60-talet. En yrkes- fiskarkår på i runt tal 5 000 personer 1975 synes under dessa omständigheter vara en ganska rimlig skattning.

4.4 Industri

Industrisektorn brukar indelas i två delar, egentlig industri samt småindustri och hant- verk. Den egentliga industrin utgör den helt dominerande delen och är tillika bäst sta- tistiskt belyst. Diskussionen i det följande avser i princip hela industrin.

Småindustrin omfattar i stort sett arbets- ställen med färre än fem anställda. Den svarar för 6 a 7 % av hela industriproduk- tionen. Kalkylerna för småindustrin i av— snitt 4.4.5 är mycket skönsmässiga.

Ett centralt tema i denna rapport är de problem som sammanhänger med kravet att balans i de utrikes betalningarna skall uppnås under perioden. Då underskottet på tjänste- och transfereringssidan förvän- tas fortsätta att öka måste ett kompenseran- de överskott i utbytet av varor åstadkommas. Den produktion som därvid erfordras härrör huvudsakligen ur industrisektorn. I detta av- snitt kommer vi att diskutera vilken produk— tion och export samt därav härledda ar-

betskrafts— och investeringsbehov som er- fordras för att uppnå extern balans vid den utveckling av efterfrågan och resurstillgång- en som vi räknat med. För att räkna fram i första hand den nödvändiga produktionen och exporten har vi använt långtidsutred- ningens ekonomiska modell och som grund- kalkyl har förutsatts att balans uppnås 1975.

Resultaten härav ställs mot industrins pro- duktion, export, sysselsättning och investe— ringar enligt planer och tidigare erfaren- het av den industriella utvecklingen i för- hållande till de allmänna efterfråge— och ut- budstendenserna i ekonomin. Såsom vid de närmast föregående långtidsutredningarna har Industriens utredningsinstitut (IUI) ana- lyserat utvecklingstendenserna inom indus- trin på längre sikt. En utförligare redogö- relse återfinns i bilaga 2 »Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet».

För att få ett underlag för denna be- dömning gjorde IUI hösten 1969 en enkät till ett urval på ca 1 000 industriföretag med minst 10 anställda, samtliga storföretag in- gick i urvalet. Uppgifter insamlades om pro- duktion, export, sysselsättning samt inves- teringar 1967 och 1969 samt planer för 1970 och 1975. Enkäten har enbart ut- gjort en första utgångspunkt och framtids- bedömningen avviker på flera punkter från enkätmaterialet. Hur denna bedömning gjorts framgår av bilaga 2.

4.4.1 Utvecklingen under 50- och 60—talen

Efterkrigsperioden har kännetecknats av en snabbt stigande industriproduktion. I sär- skilt hög grad gäller detta 60-talets första hälft. Under den senare delen av 60-talet har ett par år med konjunkturavmattning bidragit till att tillväxttakten dämpats något i förhållande till tidigare. Den totala in- dustriproduktionen har stigit med 5,6 % per år 1965—1970 jämfört med 8 % 1960— 1965 och 3,9 % under 50-talet.1 1969 upp- gick industrins andel av den totala produk-

1 Avser industriproduktionen enligt national- räkenskaperna. Dessa siffror avviker något från motsvarande enligt industristatistiken, vilka an- vänts i bilaga 2.

tionen i landet till 32 %. Vissa branscher som järn- och metallverk, verkstadsindustri och kemisk industri har ökat snabbare än genomsnittet, medan t. ex. livsmedelsindnstri samt textil- och konfektionsindustri ökat långsammare. En allt större andel av pro- duktionen har funnit avsättning utomlands, exporten har i fasta priser stigit med över 8 % per år under det senaste decenniet me- dan den totala industriproduktionen stigit ca 7 % årligen.

Antalet sysselsatta personer ökade fram till 1965 varefter en nedgång inträdde. Som en följd härav har industrins andel av den totala sysselsättningen sjunkit under den senaste 5-årsperioden. Antalet sysselsatta be- räknas 1970 uppgå till ungefär 1 100000, vilket motsvarar drygt 29 % av samtliga sysselsatta.

Antalet arbetade timmar har på grund av förkortningar av veckoarbetstiden, för- längning av semester m. m. utvecklats lång- sammare än antalet sysselsatta. Under 50- talet minskade timantalet svagt, steg något 1960—1965 för att därefter sjunka med ett par procent varje år. Arbetsproduktiviteten, mätt som produktion per arbetstimme, har följaktligen stigit snabbt under 60—talet, drygt 7,5 % per år.

Jämsides med förändringarna i arbets- kraften har industrin tillförts produktions- resurser genom nyinvesteringar. Även här var ökningen under perioden 1960—1965 betydande, medan tillväxttakten avtog un- der den följande S-årsperioden.

Sammanfattningsvis kan konstateras att 60-ta1ets första år framstår som ovanligt gynnsamma ur tillväxtsynpunkt. Både in- satsen av resurser och produktionsresulta- tet ökade starkt dessa år. I jämförelse där- med var 60-talets senare del en period med mera dämpad aktivitet. Arbetskraftsinsatsen minskade och investeringarna ökade svagt. Att arbetsproduktiviteten trots detta steg i oförändrat snabb takt torde bl.a. få till- skrivas branschomvandlingen, vilken med- förde att många lågproduktiva enheter slogs ut.

4.4.2 Efterfrågan på svensk industri— produktion

Industrins tillväxt är beroende dels av ef— terfrågan i det svenska samhället och ut- landet, dels av produktionsförutsättningarna. Närmast skall vi se på utvecklingen på de marknader där svenska produkter avsätts. Vi behandlar förbrukningen av industriva- ror på den svenska marknaden samt efter- frågan på den internationella marknaden, svenska produkters marknadsandel och kon- kurrenskraft.

F örbrukningen av industrivaror på den svenska marknaden

Förbrukningen av industrivaror i ett land är beroende av dels behovet av industriva— ror som insats i den egna sektorn och i andra näringsgrenar, dels behovet för slut- lig användning i form av offentlig och pri- vat konsumtion och investering. För in— dustriländerna har man funnit en relation mellan industrivaruproduktionens ökning och tillväxten i BNP på 1,2—1,4. Detta relationstal tenderar att sjunka vid stigande BNP per capita.

För Sverige gäller att relationen mellan industrivaruförbrukningens och BNP:s ök- ningstakt, industrivaruförbrukningens in- komstelasticitet, varierat avsevärt år från år. Över längre perioder finns dock en ten- dens till nedgång i denna elasticitet.

Elasticiteten påverkas både av att an— vändningen av industrins produkter föränd- ras inom de olika förbrukarsektorerna och av att dessa sektorer har olika tillväxttak— ter. På lång sikt kan elasticiteten väntas sjunka. Modellen har i grundkalkylen gi— vit till resultat att den inhemska förbruk- ningen av industrivaror växer med 4,3 % per år vid en årlig BNP-tillväxt på 3,8 %, vilket innebär en fortsatt nedgång i elasti— citeten. Av den totala industrivaruförbruk- ningen åtgår en allt större andel som in- sats i den egna produktionen. Denna ten- dens kan vi se även under 50- och 60-talen. Den del av förbrukningen som går till slut- lig användning domineras av den privata konsumtionen. Dess andel av den slutliga

användningen förändras inte mellan 1970 och 1975 medan de privata investeringarna ökar sin andel något.

Takten i industrivaruförbrukningen är be- roende av BNP:s fördelning på olika an- vändningsområden. Möjligheten att via eko- nomisk politik påverka den totala industri- varuförbrukningen torde vara störst genom att påverka det utrymme som varje an- vändningsområde får. Som exempel kan nämnas att förbrukningen är avsevärt stör- re inom den privata än inom den offcntli- ga konsumtionen. Varje enskilt använd- ningsområdes industrivaruförbrukningselas- ticitet finns det mindre möjlighet att på- verka genom den ekonomiska politiken.

Försörjningen med industrivaror till den svenska marknaden sker dels från den in- hemska produktionen, dels från importen.

Fördelningen på import och inhemsk produktion är även beroende på BNP:s för- delning på olika användningsområdcn med olika importandelar. Hur svensk industri- produktion kan hävda sig inom ett an-* vändningsområde är avhängigt av den inter- nationella konkurrenskraften. Även denna kan den ekonomiska politiken påverka ge- nom olika former av restriktioner mot im- port eller stöd till svensk produktion.

Vid en fortgående internationell arbets- fördelning är det naturligt att importva- ror vinner marknadsandelar på olika om- råden. Det mest uppmärksammade insla- get har varit den s.k. lågprisimporten på textil- och beklädnadsområdet. En följd av denna inbrytning är den snabba struktur- omvandling som ägt rum inom de branscher vilkas produkter konkurrerar med lågpris- importen. För såvitt inte ekonomisk-politis- ka åtgärder i en eller annan form vidtas mot importen, kan vi räkna med att den sven- ska produktionen fortsätter att förlora mark- nadsandelar på hemmamarknaden.

Av enkäten framgår att företagen pla- nerar öka den totala produktionen och för- säljningen med drygt 6 % per år. Eftersom exporten enligt enkäten utgör ca 30 % av försäljningen i utgångsläget och exporten planeras öka 7,8 % årligen, måste försälj- ningen på hemmamarknaden varje år växa'

med 5,5 %. Detta kräver då att importens ökningstakt drastiskt reduceras och import- andelen därmed minskar vid en given in- dustrivaruförbrukningstillväxt. Alternativt kan vi uttrycka detta så att företagen räk- nar med en avsevärt snabbare tillväxt av BNP än 3,8 % vid en given förbruknings- elasticitet. Inget av dessa alternativ är rca- listiskt.

De importberäkningar som ingår i grund- kalkylen ger en årlig importtillväxt om ca 6,5 %. Därmed stiger importandelen snab- bare än under större delen av 60-talet. Den svenska produktionen för inhemsk av- sättning ökar då 3,5 % per år.

Avsättningsutrymnze och konkurrenskraft på den internationella marknaden

Som tidigare nämnts måste ett överskott i utbyte av varor och tjänster skapas för att uppväga ett underskott på tjänste- och trans- fereringssidan. Om balans i de utrikes be- talningarna skall åstadkommas till 1975 måste industriexporten öka med ca 7,7 % per år xid en importökning på 6,5 %.

Vilka möjligheter finns då att få avsätt- ning för en exportökning av den storle— ken? Exportutvecklingen behandlas utför- ligare i avsnitt 3.5.6 och bilaga 5, »Export och import 1971—1975». Där lämnas en redogörelse för en inom konjunkturinstitu- tet utförd bedömning av utvecklingen på vå- ra avsättningsmarknader. Den utgår från inom OECD sammanställda prognoser över tillväxten i våra viktigaste avnämarländer. Importelasticiteter beräknade på historiskt material har använts för att prognostisera dessa länders totala importutveckling. Var- ken ländernas totala tillväxt eller import- elasticiteterna ändrar sig i någon avgöran- de grad gentemot 60-talet. Vi har vunnit andelar i EFTA-ländernas import, särskilt i Norden, men gjort andelsförluster inom EEC:s import. I stort sett har den svenska andelen av importen inte förändrats vare sig i industriländerna, statshandelsländerna el— ler u-länderna.

Det svenska exportutrymmet har erhål- lits genom att extrapolera trender i Sve- riges andelar av avnämarländernas import.

Det är således i första hand fråga om en studie av tendenser på olika marknader men för vissa produkter har även kapacitetsan- taganden byggts in. En förutsättning är att en integration mellan EFTA och EEC inte får påtagliga effekter före 1975. Vad gäller den nordiska marknaden antas att öknings— takten avtar något. Vidare förutsätts en viss avsaktning av andelsförlusterna på EEC. Slutresultatet är en exportökning på drygt 8 % per år, vilket är något mera än den tillväxttakt som behövs för att uppnå det nödvändiga handelsbalansöverskottet.

Denna studie är närmast en prognos för exportutrymmet under förutsättning av en förändring av konkurrenskraften i enlighet med den tidigare utvecklingen. Möjligheten att utnyttja detta utrymme och därmed upp- nå en ur balanssynpunkt tillräcklig export är beroende av hur svensk industriproduk- tion kan hävda sig i den internationella kon- kurrensen. Enkätföretagen räknar med en årlig exportökning på 7,8 % men detta är vid en totalt sett större produktionsökning. En nedskärning av produktionen på grund av lägre inhemsk efterfrågeökning och säm— re tillgång på arbetskraft än företagen för- utsatt kan även reducera exportökningen. Dock visar erfarenheterna från föregående enkät att den planerade exportökningen rea- liserades trots en lägre avsättningsökning på hemmamarknaden och mindre arbets- kraftsinsats än företagen planerat. Konkur- renskraften spelar en avgörande roll för möjligheterna att uppnå den diskuterade ex- porttillväxten. Några olika försök att mäta förändringar i konkurrenskraften har gjorts inom IUI.

För flera länder finns ett samband mel- lan långsam exportprisstegring och snabb volymtillväxt. För Sveriges del är dock inte sambandet sådant att det är möjligt att dra någon omedelbar slutsats om föränd- ringarna i konkurrenskraften. Vidare har utvecklingen av timlönen i olika länder studerats. Den svenska lönekostnadsstegring- en har relativt väl följt den västeuropeiska med undantag för Storbritanniens som haft en långsammare utveckling. Detta gäller i ännu högre grad USA. Gentemot Japan

skulle däremot vår konkurrensförmåga med det angivna måttet ha förbättrats. Ett ma- terial av det här nämnda slaget behöver kompletteras med uppgifter om produkti- vitetsutvecklingen. Då tycks skillnaderna mellan länderna utjämnas mera. Avgörande för den framtida konkurrenskraften är ut- vecklingen av lönekostnader och produkti- vitet.

Huruvida en hög andel internationellt snabbt växande exportprodukter ett givet år åtföljts av stark exporttillväxt de följande åren har vidare undersökts för kemiska pro- dukter och verkstadsprodukter. I början av 50—talet hade Sverige en låg andel tillväxt- produkter i verkstadsexporten men har haft en snabb ökning av denna andel. För ke— miska produkter var andelen högre i ut- gångsläget men även här har den stigit snabbt. Vår förmåga till omvandling av ex- portstrukturen har varit god i jämförelse med andra länder och den nuvarande sam- mansättningen av verkstads- och den kemis- ka exporten är inte ogynnsam inför 70-talet.

Den svenska industriproduktionens tillväxt

En exporttillväxt på ca 7,7 % och en ök- ning av produktionen för hemmamarkna- den med 35% ger en total ökning av bruttoproduktionen på 4,6 %. Vid en an- tagen ökning av förädlingsgraden i gruv- industri, skogsindustri, petroleumraffinade- rier samt järn- och metallverk växer för— ädlingsvärdet snabbare än bruttoproduk- tionsvärdet, eller 5,1 % per år. Expertens andel av produktionen måste öka med ca 3% per år enligt grundkalkylen. Detta är avsevärt snabbare än den ökning som framgår ur enkäten, en dubbelt så snabb ök- ning. Eftersom vi kan anta att den ökning av exportandelen som uppkommer som en följd av strukturomvandlingen har under— skattats i enkäten kan det förhållandet att enkäten visar en lägre ökning av exportan— delen inte tas till intäkt för att anse grund— kalkylens tillväxt osannolik. Om vi jämför med tidigare utveckling finner vi emellertid att exportens andel av produktionen inte ökat så snabbt under 60-talet. Visserligen fö-

rekom en sådan ökning under lågkonjunktu- ren l966—l967 men då bör man hålla i min- net att exportandelen var speciellt låg 1965. Det är således en betydande omställning i fråga om inriktningen av försäljningsan- strängningar och produktion som måste till. Erfarenheterna från föregående enkät talar dock för att en långsammare tillväxt på hemmamarknaden än företagen räknat med inte leder till förändringar av exportplaner- na. ' lUl: s kalkyl slutar också på en produk— tionsökning om ungefär 5 % per år.

För det fall att extern balans skall upp- nås 1973 krävs en snabbare ökning av in- dustriproduktionen. Detta behandlas i 4.4.7.

4.4.3 Produktivitet, investeringar, syssel- sättning

Under denna rubrik behandlas vad som krävs i form av arbetskrafts- och kapitaltill- gångar samt produktivitetsutveckling för att uppnå den erforderliga produktionen.

Produktiviteten

60-talet kännetecknas av en snabb ökning av arbetsproduktiviteten, både vid en interna- tionell jämförelse och i relation till den in- hemska utvecklingen under 50-talet. Pro- duktionen per arbetstimme har stigit ca 7,5 % per år. Under decenniets första del var produktionsökningen kraftig och arbets- kraftsförändringen måttlig, medan produk- tionen därefter ökat långsammare samtidigt som sysselsättningen minskat.

I planerna har företagen förutsatt en myc- ket låg ökning av produktiviteten, knappt 4'% per år. Detta är osannolikt lågt i lju- set av tidigare år. Även vid föregående en- kät var produktivitetsantagandet lågt men inte i samma utsträckning.

Arbetsproduktiviteten kan sägas vara upp- byggd av dels kapitalintensiteten, dvs. in- satsen av kapital per arbetad timme, dels den s.k. restfaktorn (totalproduktiviteten). Med restfaktorn avser vi den produktions— ökning som inte förklaras av ökade kapital- och arbetskraftsinsatser. Då denna produk-

tionstillväxt bl. a. brukar förklaras med den tekniska utvecklingen kallas den också >>tek- nikfaktorn». Till denna bidrar sådana fak- torer som kapitalets kvalitet, arbetskraftens kvalitet samt fördelningen och utnyttjandet av resurserna. Den fråga vi ställer är om ut— vecklingen av kapitalintensitet och restfak- tor blir sådan att arbetsproduktiviteten av- viker från trendvärdet på 7,5 % .

Restfaktorn har visat en tendens till ök- ning under efterkrigstiden. Beräkningar in- om IUI visar att den 1965—1970 prelimi- närt uppgick till 5 och således svarade för nära 2/3 av produktivitetstillväxten på 7,6 %. Om vi kan förutsätta en fortsatt ökning av restfaktorn är detta av avgörande betydelse för investeringsbehovet. Med vis- sa antaganden är det möjligt att få fram den restfaktor som företagens planer impli- cerar. Företagen synes räkna med en läg- re restfaktor denna gång än de gjorde 1964— 1965 vid föregående långtidsutredning. Någ- ra av de faktorer som har inflytande på restfaktorn behandlas i det följande.

Arbetskraftens kvalitet. En faktor som kan tänkas bidra till restfaktorns storlek är utbildningen. Utbyggnaden av utbildnings- väsendet under de två senaste decennier- na måste ha satt sina spår i kvaliteten på den arbetskraft som stått till industrins för- fogande. I den tidigare diskussionen i detta avsnitt har dock sådana aspekter inte be- aktats. En arbetstimme 1950 har ansetts likvärdig med en arbetstimme i slutet av 60-talet. Inom IUI har försök gjorts att kvantifiera utbildningens betydelse. Som utbildade har räknats alla med gymnasial och postgymnasial utbildning utom yrkes- skoleutbildade. Utifrån de prognoser som föreligger om antalet utbildade i dessa ka- tegorier under 70-talet har det antal därav som kommer industrin till del uppskattats genom att anta att olika andelar av dessa grupper går till industrin.

Antalet utbildade skulle då förändrats respektive komma att förändras på följande sätt:

1960—1965 1965—1970 1970—1975 +32 000 +57 000 +71000 SOU 1970: 71

Tillskottet av utbildade skulle således va- rit betydande under 60-talets senare hälft och skulle även komma att bli det 1970— 1975. Ökningen 1965—1970 kan tänkas i någon mån ha bidragit till den höga rest- faktorn under denna period. Institutet har gjort den bedömningen att utbildningen kommer att bidra till en fortsatt hög pro- duktivitetstillväxt under 70-talet.

Kapitalets kvalitet. Den allmänna bild vi har av förändringen i kapitalets kvali- tet och sammansättning säger oss att 60- talet präglats av en fortgående höjning av kvaliteten. Vi kan peka på sådana indika- torer som utvecklingen av forskningskost- nader och spridningen av ny teknik. Emel- lertid är det inte lätt att kvantifiera bc— tydelsen härav. Några enkla beräkningar kan användas för att belysa frågeställning— en.

En sådan är investeringarnas fördelning på byggnader respektive maskiner. En hög andel byggnadsinvesteringar under en pe- riod skulle ge upphov till hög andel direkt produktiva maskininvesteringar de följande åren och som följd därav ett produktionstill- skott. Nu visar det sig att byggnadsinveste- ringsandelen de senaste åren legat lågt och man kan därför tänka sig ett behov av så- dana investeringar i början av 70—talet med en dämpad inverkan på tillväxttakten. Vad som sagts om andelen byggnadsinvestering- ar 1971—1975 stämmer dock ej med före- tagens planer.

Investeringsprojektens storlek kan spela en viss roll så att man från stora enheter kan få betydande produktionstillskott med små tilläggsinvesteringar. Antalet investe- ringsprojekt över 10 milj. kr. har dock sjun- kit de senaste åren.

I olika studier tycker man sig ha funnit ett samband mellan restfaktor och produk- tionstillväxt. Vid en snabb expansionstakt är möjligheterna stora att utrangera gam- malt kapital och ersätta det med nytt. Det- ta samband kan också sägas gälla för Sve- rige om vi jämför 50- och 60-talen. Den i förhållande till 1965—1970 något lägre pro- duktionsökningen under 70—talets första hälft kan eventuellt motivera en sänkning

av restfaktorn. .

Under 50- och 60-talen har utrangering-z en av gammalt kapital kontinuerligt ökat och kapitalets genomsnittsålder sänkts. Un,— der senare hälften av 60-talet har i runt tal 3 1/2 % av kapitalstocken skrotats var- je år. Denna modernisering av kapitalstoc- ken har genom införandet av ny teknik och nya metoder bidragit till den höga teknik- faktorn under 60-talet. Frågan är emeller- tid om en ökning av utrangeringstaktcn kan ske under 70-talets första hälft. Vi anser: det inte givet att ett ökat bidrag till teknik- faktorn kan påräknas härifrån.

En annan faktor av intresse i samman- hanget är kapacitetsutnyttjandet. Utnytt- jandegraden har stigit snabbt särskilt under 60—talet. Till detta har bl. a. den ökade an- delen skiftarbete bidragit. Därigenom har det befintliga kapitalet kunnat utnyttjas ett större antal timmar. Men också andra ftlk-. torer såsom organisatoriska förändringar; spelar in. Även på denna punkt ställer vi oss tveksamma till om en ökning i den takt som varit rådande under 60—talets senare. hälft kan upprätthållas. Bidraget till teknik.-. faktorn från utnyttjandegraden kan möj-. ligen tänkas bli lägre 1970—1975.

Om utnyttjandegraden vore låg i ut- gångsläget kunde en betydande produk-. tionshöjning ske utan kapitaltillskott. Emel— lertid tyder de indikationer vi har, bl.a-. från enkäten, på att utnyttjandet redan lig- ger högt. En möjlighet att höja utnyttjande-- graden vore en övergång till ökat skiftar- bete, särskilt tvåskiftsarbete inom verkstads- industrin. Den rekryteringssituation som verkstadsföretagen befinner sig i, med be- tydande lokalisering till städerna och med en därav följande möjlighet för arbetskraf: ten att välja sysselsättning som inte inne; bär skiftarbete, utgör svårigheter vid en ökl-. ning av tvåskiftsarbetet.

Effekter av strukturonzvandlingen. En av.. de faktorer som här brukar räknas in är.. utrikeshandeln. Skälet är att den har posi-' tiva effekter på resursanvändning och re- sursfördelning. Under 60-talet har utrikes—.. handeln påverkats positivt av integrationen. inom EFTA och den strukturomvandling.

som följt därav har medverkat till att höja produktiviteten. Som framgår av avsnitt 3.5 har en fortsatt snabb expansion av utrikes— handeln förutsatts. Exporten ökar i ungefär samma takt som under perioden 1965—1970 som en följd av att andelsvinsterna på EFTA-marknaden bromsas upp samtidigt som andelsförlusterna på EEC avtar. lm- porten tillväxer dock något långsammare än tidigare. Eftersom importandelen emeller- tid samtidigt stiger förhållandevis snabbt, kan man möjligen hävda att effekterna här- ifrån på restfaktorn torde bli oförändrade 1970—1975.

En betydande del av de effektivitctsvins— ter som uppnåtts under 60-talet och särskilt dess senare del får tillskrivas den bransch— omvandling som ägt rum i det att produk— tionsresurser förflyttats mellan branscher- na och från låg- till högproduktiva enheter. Frågan är nu om takten i omvandlingen kommer att bibehållas. Det kan ifrågasät- tas om inte den snabba takten 1965—1970 i någon mån har karaktären av speciell fö— reteelse och vi därför borde förutse en nå— got långsammare omvandling. Däremot bör man kanske räkna med att koncentrationen mot allt större enheter kommer att fortsätta.

Alltsedan slutet av 50-talet har en be- tydande och tilltagande fusionsaktivitet ägt rum inom industrin. Därigenom har stor- driftsfördelar inom produktion, marknads- föring och administration kunnat tillvara- tas. De omfattande fusioner som ägt rum under de senaste åren kan väntas ha effek- ter in på 70—talet. Vidare finns det knappast skäl att tro att fusionsaktiviteten skall av— mattas under de närmaste åren.

De problem som närings-, regional- och arbetsmarknadspolitiken har att lösa tor— de vara svårare att komma till rätta med i en situation där arbetskraftsutbudet sjun- ker än i ett läge där motsatt förhållande rä— der. Arbetskraftsutbudet i timmar räknat sjunker dock inte snabbare än 1965—1970. Man kan möjligen hävda att ökade och ändrade ambitioner i fråga om t.ex. re— gionalpolitik kan få dämpande effekter på produktivitetsstegringen. Å andra sidan sam- manhänger detta med vårt sätt att mäta pro-

duktionen över huvud taget. Specifika pro- blem av den karaktären behandlas i av- snitt 1.3.

Sammanfattning. Att väga samman effek- ter av de faktorer vi diskuterat får med nödvändighet ett kraftigt drag av skönsmäs- sighet över sig. Det som skulle tala för en fortsatt hög restfaktor är utbildningens ef- fekter samt fusionsverksamheten. Mot en höjning talar effekterna av tillväxttakten, ett eventuellt lägre bidrag från utrikeshan- deln, sänkningen av restfaktorn i planma- terialet samt den möjligen retarderande ök- ningen av kapitalets modernitetsgrad.

Under den period vi behandlar kommer en arbetstidsförkortning att äga rum. En- ligt tidigare erfarenheter skulle det vara motiverat att räkna med att produktions- bortfallet de år förkortningen sker inte blir av samma storlek som förkortningen utan kompenseras av en produktivitetshöjning.

Man måste komma ihåg att en del av de nämnda faktorerna i sina effekter griper in i varandra och inte kan särskiljas. Sålunda kan effekterna från en snabbt ökande utri- keshandel också komma till synes via branschomvandling och fusioneringen. Be- räkningar har utförts inom IUI där enbart utnyttjandegradens, utrangeringens och fu- sionernas bidrag till restfaktorn beaktats. Ca 2/3 av restfaktorn synes då kunna för- klaras. Om vi använder denna typ av kal— kyler och antar att förändringen i kapaci- tetsutnyttjandet och utrangeringstakten är av samma storlek som i början av 60—talet, medan fusionsaktiviteten bedömts fortsätta i den utsträckning den haft under senare delen av 60-talet, blir den samlade effekten att restfaktorn minskar 1970—1975 med ca 1/ 2 procentenhet gentemot 1965—1970.

Kapitalintensizeten. Det andra elementet som bygger upp arbetsproduktiviteten är ka— pitalintensiteten. En större mängd kapital har stått till förfogande varje arbetstimme, kapitalintensiteten har ökat med 5—S,5 % per år under 50-talet, med nära 5,5 % 1960— 1965 och 7% 1965—1969. Enkätföreta- gen synes närmast räkna med att. kapital- intensiteten inte skall öka alls. Sett mot bakgrund av den tidigare utvecklingen fö-

refaller inte detta särskilt sannolikt. Vi bör räkna med en mera kapitalintensiv kombi— nation av insatsfaktorer.

Vi utgår från två alternativ för inves— teringstillväxten och ser vad detta betyder för ökningen av kapitalintensiteten och pro- duktiviteten. För att vara säkra på att vi med ganska stor sannolikhet ligger inom rimliga gränser för investeringstillväxten an— vänder vi ett alternativ på 2—3 % i ök- ning per år och ett på 7—8 %.

Om vi för det lägre alternativet antar att sysselsättningen, i timmar räknat, mins- kar något snabbare än den gjort 1965- 1970. eller med ca 2,3 % per år, blir resul- tatet att kapitalintensiteten växer med knappt 7 % årligen. Det är ungefär sam- ma ökning som 1965—1969. Tillsammans med i årt antagande om restfaktorn ger detta en ökning av arbetsproduktiviteten på knappt 7,5 %, dvs. något lägre än trenden. Det är dock möjligt att den kombination av låg investeringsökning och snabb sysselsättnings- minskning vi använt inte är realistisk. Om vi i stället förutsätter att arbetskraften mins- kar 2 % årligen uppgår kapitalintensitets- ökningen till 6,5 %, vilket är något lägre än för 1965—1969. Produktivitetsökningen stannar på drygt 7 % per år. Vid en ännu långsammare reducering av arbetskraftsm- satsen i industrin, omkring 1,5 % per år, sjunker produktiviteten ned till knappt 7 % eller 1/ 2 procentenhet lägre än trenden vi- sar.

I det högre investeringsalternativet blir produktivitetsökningen större. Vid den snab- baste sysselsättningsminskningen ökar pro- duktiviteten 7,6% per år. Den långsam- maste reduceringen av sysselsättningen, 1,5 %, ger en produktivitetstillväxt som är lägre än trenden. Om vi antar att en kraf- tig investeringsökning motiverar en högre restfaktor genom tillförsel av nytt kapital och Utrangering av gammalt blir produkti- vitetsökningen ännu större.

Det högre investeringsalternativet ger bå- de investeringsökningar och kapitalintensi- tetsökningar som är höga i ett historiskt perspektiv. Det är därför motiverat att an- ta att investeringstillväxten bör ligga lägre

än vårt högsta alternativ. Även om vi går ned mot det lägre alternativet kommer ka- pitalintensiteten att växa ungefär lika snabbt som under slutet av 60-talet. För arbets— produktiviteten innebär vår slutsats att en trendmässig eller något långsammare till- växt är sannolik. Att vi här valt att som en kalkylsiffra använda trenden på ca 7,5 % per år får vid en produktionsökning på drygt 5 % till följd att sysselsättnings- minskningen fortskrider i den snabbare takt vi använde i kalkylerna ovan. Arbetskrafts- insatsen minskar något snabbare än 1965— 1970.

Vid den produktionstillväxt vi tidigare diskuterat och med en produktivitetsökning på ungefär 7,5 % per år reduceras syssel- sättningen med ca 2,3 % varje år. Konse— kvenserna för investering och sysselsättning behandlas i det följande.

Investeringarna

Industrins andel av det totala investerings- utrymmet har hållit sig stabil under efter- krigstiden och utgjort ca 20%. Bostads- investeringarna har upptagit ungefär lika stor andel.

I internationell jämförelse ligger inte den svenska industrins investeringsandel påtag- ligt högt. England, Frankrike, Belgien och Japan hade andelar på 25 % eller mera vid mitten av 60-talet. USA ansluter när- mare till den svenska bilden med det un- dantaget att andelen ökat kraftigt under senare år.

Enkätföretagen har i sina planer räknat med en genomsnittlig investeringsnivå 1971—1975 som ligger ca 25 % under 1970 års nivå. Omvandlat i årlig förändrings- takt är detta en minskning på 10 %. Tar vi hänsyn till att investeringsnivån 1970 inte är så hög som företagen antog vid en- kättillfället finner vi att de planerade in- vesteringarna 1971—1975 inte ligger fullt så långt under 1970 års nivå. Våra erfaren- heter från tidigare enkäter säger oss att före- tagen i sina planer visar en tendens att un- derskatta investeringsbehovet och överskatta arbetskraftsbehovet i relation till produk-

tionstillväxten. Det förefaller dock som om företagen denna gång räknat med en Ovan— ligt låg investeringsinsats.

Med den slutsats beträffande sysselsätt- ningen vi tidigare i detta avsnitt kommit till, nämligen att antalet sysselsatta inom industrin kommer att sjunka, måste vi ta ställning till hur stora investeringar som krävs för att uppnå drygt 5 % produktions- ökning.

Vi härleder investeringsefterfrågan från den produktionstillväxt som kan tänkas komma till stånd och den utbyggnad av ka- paciteten som är erforderlig för att åstad- komma denna produktion. Vår kunskap om sambandet mellan produktion och in- satsfaktorer är emellertid bristfällig. Före- gående långtidsutrednings erfarenheter på området understryker detta. Dess prognos slutade på en investeringsökning om 7 % per år vid oförändrad sysselsättning och 5 % årlig produktionstillväxt. Produktions- ökningen kom att bli drygt 5 % men in- vesteringarna ökade endast 3 % per år trots en samtidig nedgång i sysselsättningen. Vi skall här något beröra problem och be- gränsningar i samband med investeringstill- växten. En närmare genomgång av detta problem görs i bilaga 2.

I det föregående använde vi två olika al— ternativ för investeringstillväxten, 2—3 % per år och 7—8 %. Vi skall undersöka vad de ger för värden på olika relationstal mel- lan kapitalvolym och produktion.

För att kunna översätta bruttoinveste— ringarna till ökning av kapitalstocken mås- te vi precisera ett antagande om den an- del av kapitalet som avgår varje år. Den- na andel uppgick till ungefär 3 % under 60-talets första och 3,5 % under 60—talets andra hälft. Vi har gjort det antagandet att utrangeringen av kapital efter 1965 varit ovanligt hög och kommer att fortgå i något långsammare takt efter 1970 eller uppgå till ca 3 % av kapitalstocken.

För att få en uppfattning om de två in- vesteringstillväxtemas rimlighet har vi stu- derat olika relationstal mellan kapitalinsats och produktion. Vi har funnit att inves- teringen per enhet produktionsökning sjun-

ker i det lägre alternativet men stiger i det högre jämfört med perioden 1965—1969. Kapitalkvoten fortsätter att sjunka i båda fallen, från drygt 1,8 under första och drygt 1,7 under andra hälften av 60-talet till drygt 1,55 i låg- och knappt 1,60 i hög- investeringsalternativet. Bruttoinvesterings- kvoten fortsätter att sjunka i det lägre, av- stannar i det högre alternativet. Den genom- gång vi gjort av de två investeringstillväx; ternas innebörd ger inget klart svar på frå- gan vilken tillväxttakt som förefaller rimli— gast. Vi kan möjligen sluta oss till att 5 år 6 % i årlig ökning är en rimlig siffra, var- för vi har använt 6 % som vår kalkylsiffra.

Under vår prognosperiod tillkommer dess- utom en större mängd miljövårdsinveste- ringar än tidigare. De betyder en halv pro— cent ytterligare på investeringarnas tillväxt- takt.

I planerna räknade företagen med en snabb investeringsminskning och en ökning av sysselsättningen. Den fråga som natur- ligen inställer sig är huruvida investeringar och arbetskraft är möjliga att byta mot var- andra i den utsträckning vi förutsatt. Före- tagen brukar traditionellt ange låga inves- teringsbehov i enkäterna. Skulle vi döma ef- ter relationen mellan planerade investering- ar och planerad arbetskraftsökning och den faktiska utvecklingen tycks det finnas ett betydande utrymme för utbyte mellan ka- pital och arbetskraft. Mot en i föregående industrienkät planerad investeringsminsk— ning om 2 % per år 1963—1970 står en fak- tisk ökning på 2 %. I stället för arbetskrafts- ökning om ett par procent om året sjönk sysselsättningen en halv procent per år. Då är att märka att produktionen blev lägre än planerat. Denna gång anger företagens planer dock en exceptionellt låg investe- ringsnivå.

Även om vi justerar för »traditionell» un- derskattning skulle investeringarna minska ett par procent varje år. Som tidigare fram- gått är vår kunskap bristfällig om vilka in- vesteringar som är nödvändiga för att få till stånd en viss produktionsökning. Men även om det krävs endast måttliga ökning— ar kan det bli svårt att åstadkomma dem.

Av betydelse i detta sammanhang är om företagen har mer eller mindre fasta gräns- värden under vilka självfinansieringsgrad och soliditet, dvs. relationen mellan eget och upplånat kapital inte kan sjunka utan att företagen berövas incitament att bygga ut produktionskapaciteten. Av den finansiella studien framgår att självfinansieringsgrad och soliditet försämrats; se avsnitt 3.9 och bilaga 4. Vid den angivna investeringsök- ningen skulle självfinansieringsgraden för hela industrin sjunka från ca 90 % 1965— 1968 till 70 % 1975. Nedgången är sär- skilt markant inom exportindustrin. Upp— låningsbehovet kan kanske tänkas stiga till det dubbla. Om detta innebär att företagen inte finner det lönsamt eller alltför riskfyllt ur soliditetssynpunkt att genomföra de för kapacitetsutbyggnaden erforderliga investe- ringarna är det svårt att ha någon mening om.

Det kan tänkas att industriföretagen fin- ner det gynnsammare att realisera sina pro- duktionsplaner genom att etablera eller byg- ga ut redan befintliga dotterföretag i utlan- det. Den bransch som särskilt skulle vara aktuell i detta sammanhang är verkstads- industrin.

Vi vill avslutningsvis införa den reserva- tionen emot antagandet att de låga inves- teringsplanerna anger en viss ovillighet in— om industrin mot kapacitetsutbyggnad. Sam- tidigt som investeringsplanerna är mycket modesta är planerna för sysselsättningen expansiva. Den planerade produktionsök- ningen skulle åstadkommas med en bety- dande arbetskraftsinsats. Företagen synes räkna med en utveckling av relationen mel- lan kostnaden för arbetskraft respektive kapital som skiljer sig från den tidigare rå— dande.

Sysselsättningen

Med den utveckling av den totala syssel- sättningen i landet som diskuteras i avsnitt 3.2.1 och i bilaga 1 ställer vi frågan hur in- dustrisysselsättningen kan tänkas utveckla sig.

Vid en förutsättning om att industripro-

duktionen växer snabbare än bruttonatio- nalprodukten samt att produktivitetstillväx- ten är snabbare inom industrin än i övriga näringsgrenar skulle industrins sysselsätt- ningsandel sjunka.

Hur stor andel av den totala sysselsätt- ningen som industrin svarar för är något oklart. Olika statistiska material ger olika svar på den frågan. Folkräkningarna anger andelen till 32,5% 1965, vilket innebär en viss nedgång sedan 1960. Detta material är internationellt jämförbart. I Västtysk- land var i slutet av 60-talet drygt 37 % industrisysselsatta, i England knappt 35 %, i Belgien knappt 33 % och i USA 26 %. I Frankrike där det fortfarande finns en betydande jordbrukssektor kvar låg ande- len 1962 på drygt 27 %. I Schweiz låg an- delen 1960 nära 40 %. I England, Holland, Belgien och Sverige förefaller andelen ha minskat under 60—talets första hälft. Det förefaller rimligt att tro på en viss nedgång i industrins relativa betydelse i ett utveck- lat industriland. Tjänstesektorerna får där en allt större vikt.

Hur den historiska utvecklingen varit i Sverige är dock något oklart. Enligt statis- tiska centralbyråns nationalräkenskaper har industriandelen stigit 1960—1965 för att det sistnämnda året uppgå till ca 31 %. Först därefter inträder en nedgång som fram till 1970 beräknas till ett par procentenheter.

Till resonemanget om industrisysselsätt- ningen kan fogas den reservationen att vårt sätt att mäta inte i tillräcklig utsträckning fångar in de personer som faktiskt utför tjänster för industrins räkning. En betydan- de avskiljning av arbetsuppgifter från in- dustriföretagen har ägt rum. Dels har t. ex. reklam- och teknisk konsultverksamhet bru- tits ut ur företagen och fått bilda egna en- heter, dels har industrin i större utsträck— ning köpt sådana tjänster utifrån. De per- soner som utför dessa uppgifter registreras dock inte som industrisysselsatta. I runda tal kan dessa uppskattas till 35 000 perso- ner 1970, vilket skulle höja industrins sys- selsättningsandel med en procentenhet.

Enkätföretagens planer anger en arbets- kraftsefterfrågan som skulle öka antalet an-

ställda inom industrin med drygt 2 % per år. Räknat i antal är det ungefär 90000 personer på hela perioden. Mot bakgrund av den allmänna arbetskraftssituationen un- der 70-talet förefaller det inte troligt att denna efterfrågan kan realiseras. Det skul- le betyda att industrin tar i anspråk hela det totala nettotillskottet till arbetsmarkna- den. Industriandelen skulle stiga ett par pro— centenheter, dvs. ett återtagande av andels- förlusterna sedan 1965. Detta anser vi inte vara en trolig utveckling.

Diskussionen om industrivaruförbrukning- en ledde fram till att en industriproduktion om drygt 5 % per år var nödvändig för att uppnå balans 1975. Utgår vi från det- ta tal och antar att produktionen per ar- betstimme stiger trendmässigt med ca 7,5 % per år kommer vi till att antalet ar— betstimmar sjunker med 2,3 % per år. På grund av arbetstidsförkortningen och en ökad frånvaro torde det föreligga drygt en procentenhets skillnad mellan arbetstim- mar och antal sysselsatta. För att få ett givet antal arbetstimmar måste man sätta in flera sysselsatta. Nedgången i antal räknat kan då beräknas uppgå till 1 % årligen. De angivna talen anger en något snabbare ned- gång än 1965—1970. Nettoförändringen blir en minskad sysselsättning om ungefär 55000 personer, vilket kan jämföras med det tillskott på ca 90000 som företagen planerat för. Industrins del av den totala sysselsättningen i landet kommer vid den här diskuterade utvecklingen att sjunka yt- terligare minst ett par procentenheter från 1970 års nivå. Antalet som utför tjäns- ter åt industrin men ej räknas som industri- anställda förväntas dock fortsätta att öka.

De antaganden vi gjort medför således en fortsatt nedgång i antalet industriellt verksamma. Industrins andel av den totala sysselsättningen i landet skulle snabbt sjun- ka ner mot den andel som Förenta staterna nu har och har haft i minst ett decennium.

I avsnitt 3.2.3 visar ett studium av brut— toströmmarna på arbetsmarknaden till följd av ändrad näringsgrenssammansättning att med vissa antaganden om andelen kvinnlig arbetskraft i olika näringsgrenar får vi en

Diagram 4.4: 1. Produktion och sysselsätt- ning inom industri samt BNP 1960—1975. Volymindex 1960=100. Log. skala.

2501| 2004i 150J

1001

t ?

50—j 30 _ l l i 1960 1965 1970 1975 —— = Förädlingsvärde ........... ___ BNP

___" = Arbetstimmar

större efterfrågan på kvinnlig arbetskraft än vad utbudet i form av nytillskottet re- presenterar. Efterfrågan på manlig arbets- kraft synes minska snabbare än tillgången. De rekryteringssvårigheter som kan tänkas föreligga för industrin mot bakgrund av att nettotillskottet utgörs av kvinnor torde med hänvisning till dessa beräkningar således in- te bli så framträdande. Dock har i beräk- ningarna av bruttoströmmarna hänsyn inte tagits till att nettotillskottet utgörs av gifta kvinnor. Vissa rekryteringssvårigheter för industrin kan föreligga vad gäller denna grupp. Vidare kan det föreligga regionala obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft.

4.4.4 Hela industrins utveckling

De sammanfattande slutsatser som genom- gången av efterfråge- och utbudssituationen kan ge upphov till går i den riktningen att den av företagen planerade avsättningsök- ningen på hemmamarknaden om 5,5 % per år inte kan realiseras i grundkalkylen utan reduceras ned till ca 3,5 %. På exportsidan måste ökningen bli 7,5—8,0 % per år. Sam- mantaget skulle industriproduktionen öka med drygt 5 %. Det är en betydande redu- cering i förhållande till enkätens 6,2 %. Nedskämingen motiveras av att varken ef- terfrågeutvecklingen eller arbetskraftstill- gången blir sådan som företagen utgått från.

Sysselsättningsutvecklingen förutsätts fort- gå i stort sett i hittillsvarande riktning. Timvolymen väntas maximalt minska med 2,3 % per år vilket i antal ger en årlig ned- gång på 1%. I antal personer reduceras industrisysselsättningen 1970—1975 med 55 000.

För investeringarna föreligger inte någon begränsning i den meningen att vi beräknat ett större utrymme för industriinvestering- arna än företagen själva ansett behövligt. Det beror dels på att vi reducerat syssel- sättningen, dels på att vi inte anser deras in- vesteringsplaner realistiska i förhållande till produktionen. Den investeringstillväxt om kanske 5—6% per år som är nödvändig för att klara produktionstillväxten, och som vi specificerat till 6 %, 6,5 % inklusive mil- jövårdsinvesteringar, innebär att industrin kommer att öka sin andel av de totala in- vesteringarna i samhället från 191/z % till 21 1/2 %. De nämnda siffrorna avser enbart grundkalkylen vilken innebär balans 1975. Vad en större ambition i fråga om balanstidpunkten kräver i form av industri- produktion och export redovisas i avsnitt 4.4.7.

4.4.5 Småindustri och hantverk

Den kunskap vi har om småindustri och hantverk är mycket begränsad. Inför den— na långtidsutredning har därför försök gjorts att något kartlägga denna del av den svenska industrin. Studien, som ingår i in- dustribilagan, är på grund av det statistiska materialets kvalitet begränsad till sin om— fattning. Till småindustrin räknas här även arbetsställen med 10 eller färre arbetare. En- käten täcker ej denna grupp.

De resultat som framkommit visar att hantverk och småindustri har minskat sin andel av den totala industrisysselsättningen från 27 % 1950 till 171/2 % 1967. I an- tal räknat torde det vara en nedgång med i runt tal 95000 personer. De branscher där sysselsättningen ökat är inom gruvin- dustrin registrerade grustag m.fl., grafisk industri, bil- och andra reparationsverkstä- der.

Produktionen per sysselsatt är lägre i småindustri, ca 70 % av genomsnittet. Dock förefaller produktivitetsutvecklingen inte skilja sig mellan storleksgrupperna. Där småindustrins andel av sysselsättningen i branschen minskat har också produktio— nens andel minskat.

Bedömningen av den framtida sysselsätt- ningsutvecklingen har gjorts så att tidigare trender i storleksgruppernas utveckling be- dömts förbli oförändrade fram till 1975. För den minsta storleksgruppen avtar dock minskningen då sysselsättningen i denna grupp nått en sådan nivå att det inte före— faller rimligt att den kan minska i samma takt som tidigare. I hela småindustrin vän- tas antalet sysselsatta minska nära 4 % år- ligen, vilket är en avgång på totalt ca 20000 personer. Produktionen inom små- industrin beräknas öka endast obetydligt. De siffror vi tidigare presenterat avsåg hela industrin. Om vi räknar bort småindustrin finner vi att produktionstillväxten i egent- lig industri är ett par tiondels procentenhe- ter större än i hela industrin.

4.4.6 Branschutveeklingen

Det internationella branschmönstret

En iakttagelse som spelat in vid bedöm- ningen av olika branschers utveckling i den— na och den närmast föregående långtidsut- redningen är att det råder en viss enhetlig- het i branschutvecklingen länderna emel- lan. I industrialiseringens begynnelsestadium är det livsmedels- och textilindustrin som svarar för expansionen. Därefter förskjuts tyngdpunkten mot järn- och stålindustri och vissa delar av verkstadsindustrin. I ett sena- re skede av industrialiseringsprocessen bärs expansionen upp av kemisk industri och avancerad verkstadsindustri. Detta mönster störs naturligtvis av individuella särdrag för vissa länder och vid en uppdelning av pro- duktionen ner på en mycket detaljerad ni- vå försvinner det helt. På den branschni- vå vi rör oss är dock mönstret urskiljbart. Mönstret användes vid den närmast före- gående långtidsutredningen som ett hjälp-

Tabell 4.4:1. Normalt branschmönster vid olika alternativ för industriproduktionens för— ändringar samt företagens planer 1970—1975. Förändring, procent per år.

Normal utveckling vid 5 % produk- tionsökning

Malmgruvor Annan gruvindustri Livsmedel Dryckesvaror Tobak Textilindustri Konfektion och skor Trävaror Möbler Massa och papper Grafiska produkter Gummiindustri Läder Kemiska produkter Petroleum och kol Produkter av jord och sten Järn och stål Metallmanufaktur Maskiner icke elektriska Elektroindustri Transportmedel

vrig manufaktur

lulou-Ö'LH-ÄH LhUtUt'JlLItUl

..

». (I!

"mull-”Ut

u ». .. MUIIJIM

...- vu xJ-boxmmtJ-ApooNU-Amuuuw

Hela industrin

medel för att bedöma den sannolika bransch- utvecklingen. Vi kan i efterhand konstatera att för de flesta branscherna skulle en än— nu striktare anpassning till det internatio- nella mönstret ha givit en bättre anpass- ning till den faktiska utvecklingen. Detta gäller järn- och metallverk, massa- och pap- persindustri, pappersvaru- och grafisk in- dustri samt sko- och läderindustri.

Även denna gång har en jämförelse mel- lan industriländerna av branschmönstret gjorts. De branschgrupper där produktionen stiger långsammare än genomsnittligt i näs- tan samtliga länder är gruvindustrin, livs- medels-, dryckesvaru- och tobak, textil, kon- fektion och skor samt grafiska produkter och lädervaror. Ett markant undantag i frå- ga om den sistnämnda varugruppen utgör Italien, där produktionen av lädervaror va- rit bland de snabbast expanderande. Bran- scher som tillverkar kemiska produkter, pro- dukter av petroleum och kol samt olika un- dergrupper av verkstadsindustrin är i fler- talet länder snabbt växande. Bilden på verk- stadssidan är avsevärt mera splittrad då vi gör en uppdelning på undergrupper än då

Normal utveckling vid 6 % produk- tionsökning

Företagens planer 1970—1975

..

bu ”mb-"tabun Ul

... Cx oomqoxoosM—xowoxmacx-hbuwmhuw

.. hihi/uu. ......

muut/uu.

».

N omhmmoa-Axxkq—N—cxmw oo axla

».

ON kOUtOOOOONUl-ÄNONMPJÅUIOOANA U) ANN

vi behandlar verkstadsindustrin som en hel- het. Transportmedelsgruppen framstår t. ex. inte som speciellt expansiv beroende på att den från tillväxtsynpunkt innehåller så pass separata grupper som personbilar — med snabb tillväxt — och båtar och lastbilar med ofta långsam tillväxt.

Normalutvecklingen vid 5 respektive 6 % årlig produktionsökning samt produk- tionsökningen enligt företagens planer fram- går av tabell 4.4: 1. Vid en jämförelse mel- lan planerna och motsvarande normalut- veckling framgår t. ex. att kemisk industri inte tycks följa mönstret utan tillväxa lång- sammare. (Dock är vissa utbyggnadsplaner ej infogade i tabellen.) Normalmönstret vid 5 % tillväxt har utgjort ett hjälpmedel vid bedömningen av de olika branscherna.

Den svenska branschutvecklingen

Hittills har vi huvudsakligen riktat intres- set mot hela industrins utveckling och pro- blem i samband därmed. För en närmare diskussion om hur denna utveckling är för- delad på branscher hänvisas till bilaga 2.

Tabell 4.4: 2. Produktion 1965—1970 samt produktion och sysselsättning 1970—1975 enligt företagens planer och långtidsutredningens kalkyl. Förändring, procent per år.

Sysselsättning Företagens

Produktion planer LU:s kalkyl

Faktisk Företagens LU:s Antal Antal Antal

utveckling planer kalkyl sysselsatta sysselsatta timmar

1965— 1970— 1970— 1970— 1970— 1970— 1970 1975 1975 1975 1975 1975 Gruvindustri 2,7 5,31 6 ——l,4 —2,5 —3,5 a—4 Järn- och metallverk 4,3 7,0 5,5 1,4 —0,5 —1,5 å—Z Verkstadsindustri 7,1 7,6 6 3,4 0 —l åa.—1,5 Varvsindustri 3,4 4,0 3,5 0,8 —2 —3 å—3,5 Jord- och stenindustri 3,1 4,3 3,5 är 4 1,7 —2 —3 å—3,5 Träindustri 4,4 5,4 3,5 2,0 —2 —3 å—3,5 Massa, pappers- och wall-

boardindustri 4,6 5,2 5,5 ——O,l —1 —-2 a—2,5 Pappersvaruindustri 6,8 9,2 7 4,2 1 0 rit—0,5 Grafisk industri 2,4 4,1 3 a 3,5 1,2 0 —1 å—1,5 Livsmedelsindustri 4,1 4,4 3 0,8 —1 -—2 a—2,5 Textilindustri —— 0,2 4,2 2 år 2,5 1,1 —3 —4 a—4,5 Konfektions-,sko-o.läderind. — 1,1 2,5 1 1,0 —4 —5 å—5,5 Egentlig kemisk industri % 13 3 6,7 8 1,0 0,5 —0,5 å—l Petroleum— och kolindustri * 2,4 10 0,0 3 2 21 2,5 Gummivaruindustri 5,8 8,7 6,5 3,9 l 0 åa.—0,5 Hela industrin 5,6 6,2 5 2,2 —1 ———2 å—2,5

1 Avviker från motsvarande tal i tabell 1 då hänsyn här tagits till den lägre produktionsnivån 1970 på grund av LKAB-konflikten.

Här lämnas endast en summarisk översikt.

Förhållandet mellan företagens egna pla- ner och den kalkyl som långtidsutredning— en arbetar med åskådliggörs för produktio— nen och sysselsättningen i tabell 4.4: 2 och för exporten och investeringarna i tabell 4.4: 3.

Som synes innebär den reducering vi gjort av den totala industriproduktionen att flertalet branschers produktionsplaner mås- te skäras ner. Endast inom ett par branscher har den planerade produktionen inte juste- rats ned.

En uppjustering har gjorts av den egent- liga kemiska industrins och petroleumin- dustrins produktion emot planerna. Det för- klaras av en bedömning av efterfrågeläget samt av att kännedom erhållits om ytterli- gare utbyggnadsplaner efter det att enkäten besvarades. För petroleumindustrin före- ligger dessutom problem med urvalet som motiverar den gjorda justeringen. Arbets- kraftssituationen torde inte lägga hinder i

vägen för den av oss antagna expansionen.

Sedan enkäten insamlats har kännedom erhållits om att planerna inom gruvindustrin uppreviderats. Den snabba produktionsök- ning, 7 % per år, som upprevideringen ger anses inte kunna förverkligas. Ökningen har därför nedreviderats till 6 %. Avsättningen på exportmarknaderna har också justerats ned något. Exporten ökar då något lång- sammare än produktionen eller 5,5—6 % per år. I stället för oförändrad sysselsättning som planerna anger har antagits en minsk- ning med 2,5 % per år.

Järn- och stålverkens planer visar en är— lig produktionstillväxt om 7 %. Studier in- om Jernkontoret över avsättningsmöjlighe— terna har givit till resultat att en sådan pro— duktion kan finna avsättning. Dock erford- ras för detta en arbetskraftsinsats som stål— industrin inte är konkurrenskraftig nog att kunna dra till sig i den rådande arbets— marknadssituationen. Sysselsättningsutveck- lingen kommer snarast att följa industrins

Tabell 4.4: 3. Export och investeringar redningens kalkyl.

Export Investering Förändring, Genomsnitt 1971—1975 % per år Index 1970: 100 Företagens LU :s Företagens LU :s Bransch planer kalkyl planer kalkyl Gruvindustri 1,8 6 121,0 . . Järn- och metallverk 8,0 7,5 74,5 100 Verkstadsindustri 10,5 8,5 79,2 121 Varv 4,5 1 60,4 . . Jord- och stenindustri 7,6 . . 80,7 . . Träindustri 3,5 5.5 81,6 8] Massa-, pappers- o. wallboardindustri 5,1 6,5 71,9 121 Pappersvaru- och grafisk industri 16,4 . . 69,9 . . Livsmedelsindustri 10,1 5,5 68,0 Textilindustri 9,9 13 79,7 Konfektionsindustri 6,7 . . 58,8 Sko- och läderindustri 4,4 . . 69,5 . . Egentlig kemisk industri 11,0 12 85,9 128 Petroleum- och kolindustri — 1,2 0 164,4 .. Gummivaruindustri 10,4 . 68,8 . . Hela industrin 7,8 7,5 ä 8 76,1 121

Anm.: LU:s kalkyl avser varugrupper, ej branscher. Vissa skillnader gentemot företagens planer be- ror på att exportnivån 1970 inte genomgående är densamma som i enkäten.

genomsnitt. Vid ett antagande om en tro- lig produktivitetsförändring kan produk- tionstillväxten endast uppgå till 6 %. För andra metallverk gäller samma sak, en minskad sysselsättning tillåter endast en årlig produktionsstegring om ca 4%. Tillsam- mantaget blir hela branschen järn- och me- tallverks tillväxt ca 5 1/2 %. Uppskattningen av efterfrågeutrymmet för verkstadsprodukter visar att en produk- tion av planerad storlek knappast kan fin- na avsättning, varken på export- eller hem- mamarknaden. Arbetskraftsrestriktionen bör vara kännbar för verkstadsindustrin då den i relativt hög grad är lokaliserad till större städer där konkurrensen om arbetskraften kommer att bli mest kännbar. Dessa reflex- ioner motiverar en nedskärning till ca 6 % i årlig tillväxt. Verkstadsindustrin är en bransch där det kan vara realistiskt att räk— na med att en del av produktionsplanerna kan komma att förverkligas utomlands. Sys- selsättningen torde förbli oförändrad vilket står i bjärt kontrast till planerna. Även för att nå denna reducerade produktionsökning behövs avgjort större investeringar än enkä-

ten anger. En ökning med drygt 6 % fö- refaller rimlig.

Träindustrins situation kommer att präg- las av den antagna dämpningen av bostads- byggandet. Den drabbar byggnadssnickerier- na som utgör en stor del av träindustrin. Den gynnsamma exportsituationen för så- gade trävaror gör att sågverkens expansions- planer för 1970—1975 dock får anses rea— listiska. Med hänsyn till det ovan sagda är en viss nedrevidering av hela träindustrins produktionstillväxt försvarbar. Den nya ef- terfrågebilden förutsätts ge upphov till ra- tionaliseringar och nedläggningar av fram- för allt småföretag i branschen. Detta moti- verar en ganska hög produktivitet varför antalet sysselsatta beräknats gå ned 2 % år- ligen.

Massa- och pappersindustrins expansion antas inte hämmas av avsättningssvårighe- ter. Planernas uppgifter har därför accepte- rats. Det innebär i ton räknat en ökning med över 4 1/ 2 % per år för massa och ca 6 % per år för papper. Produktiviteten förutsätts bli högre än i 60-talets början, men lägre än under årtiondets slut bl. a. be—

roende på att utrangeringar av gamla an- läggningar inte förutses bli så omfattan- de. Då torde arbetskraftsinsatsen i antal räk- nat gå ned ca 1 % årligen.

Inom textil- och beklädnadsindustrin kommer med all sannolikhet en del av de företag som besvarat enkäten att tvingas till produktionsinskränkningar och i vissa fall nedläggningar. Nedläggningar finns inte re— dovisade i enkäten varför en nedrevidering av planerna redan av denna anledning är motiverad. Branschens problem med hård konkurrens i form av lågprisimport från utomeuropeiska länder samt vissa EFTA— stater är väl kända. Vidare har branschen svårigheter att betala löner som är kon- kurrenskraftiga gentemot andra branscher. Någon avgörande förändring i denna situa- tion förutses inte inträda. Trots att kalky- len innebär en fortsatt snabb exportökning måste planerna justeras. Textilindustrin bor- de kunna växa årligen 2—2 1/2 %. På be- klädnadssidan blir tillväxtresultaten lägre. Det är här särskilt tyngre konfektion som drabbas. För båda branscherna är det då realistiskt att räkna med en fortsatt ned- gång i sysselsättningen.

Det branschmönster som framkommer ur dessa beräkningar är mycket likt 60-talets. En snabbare tillväxt än genomsnittet förut— ses för kemisk industri, gruvindustri, verk- stadsindustri, samt massa- och pappersin— dustri och en långsammare för livsmedels- industri och beklädnadsindustri. Anmärk- ningsvärt är dock att kemisk industri inte växer så mycket snabbare än genomsnit- tet som tidigare varit fallet.

Den regionala utvecklingen

Den regionala utvecklingen behandlas i av- snitt 3.10 samt utförligare i bilaga 7. Inom ERU har studier gjorts av förändringen av produktion, sysselsättning m.m. inom olika regioner 1962—1968. Branschindelningen i dessa studier avviker något från den i det- ta avsnitt använda. Man har funnit att vad beträffar produktionen har Stockholmsom- rådet haft en utveckling under genomsnit- tet i nästan samtliga branscher. Inom Göte-

borgs- och Malmö-området där produktions— ökningen bärs upp av metall— och verk- stadsindustri och kemisk industri var ut- vecklingen snabbare än genomsnittet. I öv- riga större städer, de s.k. storstadsalterna- tiven. med en industriproduktionsökning som landet i övrigt ökade träindustri och kemisk industri snabbast. I övriga delar av landet, särskilt Norrland, var ökningen i flertalet branscher snabbare än för hela riket. Sysselsättningen minskade mellan 1962 och 1968 totalt sett. Större minskningar än genomsnittet förekom endast i storstäderna där industrisysselsättningen reducerades med 15000—20 000 personer. Det är i första hand de kontaktberoende ledande funktio- nerna inom den industriella verksamheten som förläggs till storstäderna. Andelen för- valtningspersonal är särskilt hög där och ökar snabbare än genomsnittligt. Anställda inom fristående försäljningskontor ingår ej i industristatistiken och har ej räknats med. Dessa återfinns i stor utsträckning i stor- städerna. I storstadsaltemativen var minsk- ningen av samma storlek som för riket i övrigt och i antal räknat knappt 5000. I övriga delar av landet ökade antalet sys- selsatta. I Norrland uppgick ökningen till knappt 5000. Det är särskilt metall- och verkstadsindustrin som svarar för denna ök- ning, men även träindustrin har bidragit.

För perioden 1970—1975 har de regio- nala konsekvenserna av den diskuterade prognosen illustrerats. Detta har gjorts så att för varje bransch har trenden i de olika regionernas andelsutveckling för produk- tion och sysselsättning extrapolerats. På detta sätt kan vi uttala oss något om de re- gionala effekterna av den ändrade bransch— sammansättningen.

För Stockholmsområdet kommer produk— tionsökningen liksom tidigare att bli avse— värt långsammare än för landet i övrigt. Inom området finns en stor andel verkstads- industri men även branscher med långsam tillväxt såsom grafisk industri och livsme— delsindnstri. Göteborgs- och Malmö-områ- det visar en ökande andel av produktio- nen. Detta kan huvudsakligen hänföras till verkstadsindustri och kemisk industri. För

storstadsalternativen gäller att ökningen blir långsammare än riksgenomsnittet. Detta är praktiskt taget uteslutande en följd av att dessa städer förlorar andelar inom metall- och verkstadsindustrin. Övriga områden i södra Sverige väntas bibehålla en ungefär oförändrad andel av produktionen. Ökning- en inom verkstadsindustrin motverkas av andelsförluster inom skogsindustrin. Den använda prognosmetodiken ger en årlig produktionstillväxt i Norrland på 6 % per år mot 5 % för hela riket. Produktions- tillväxten är lika stor i kustlandet och i in- landet. Metall- och verkstadsindustrin bidrar i hög grad till detta. Skogsindustrin, som svarar för omkring 30% av den norr- ländska industriproduktionen väntas expan- dera snabbt. Detta gäller särskilt massa- och pappersindustrin. Emellertid torde en trend- utdragning av de norrländska andelarna av skogsindustrin vara missvisande. Utbyggna- den i branschen kommer i första hand att ske i södra Sverige. Det finns därför anled- ning tro att trendkalkylerna ger en över- skattning av produktionstillväxten i den norrländska industrin och en underskattning för södra Sverige.

Sysselsättningen minskar mera än genom- snittligt i storstäderna. Detta är särskilt markant i Stockholm där minskningen är genomgående i alla branscher. I Göteborgs- och Malmö-området är minskningen inte så kraftig, sålunda väntas en ökning i den ke- miska industrin. Totalt minskar antalet in- dustrisysselsatta med ca 20000 personer i storstadsområdena. För storstadsalternativen och övriga delar av södra Sverige gäller att deras andelar ökar. I storstadsalternativen bidrar textilindustrin och den kemiska in- dustrin till detta. Denna beräkning innebär en fortsatt koncentration av textilindustrin till Borås-området. Totalt sett sjunker syssel- sättningen i städer utanför de tre storstäder- na med 5 000—10 000 personer. I övriga de- lar av södra Sverige reduceras industrisyssel- sättningen ungefär lika mycket; inom verk- stadsindustrin ökar dock sysselsättningen. Norrland är den enda region där antalet in- dustrisysselsatta ökar. Denna ökning som i antal uppskattas till 1 000 år 2000 perso-

ner bärs till övervägande delen upp av verkstadsindustrin. Det som tidigare sades om metodikens användbarhet för skogsin- dustrin gäller även här.

4.4.7 De olika balanskravens konsekvenser för industrin

Balans 1975

För att uppnå extern balans 1975 krävs en industriproduktion som ökar 5,1 % var- je år. För att kunna uppnå denna produk— tion behöver investeringarna öka med unge- fär 6,5 % per år medan antalet sysselsatta minskar med totalt omkring 55 000 perso- ner vid en produktivitetsökning på ca 7,5 %. Om vi i stället antar en lägre produktivi- tetsökning, 7 % per år, kommer sysselsätt- ningen att minska med 25 000—30 000 perso- ner. Investeringsbehovet sjunker då ned mot ca 3 % i tillväxt. Vilken kombination av in- satsfaktorer som än kan bli aktuell så mås- te man beakta att det krävs en viss tid in- nan investeringarna hinner mogna ut i pro- duktion. De investeringssiffror vi angivit är genomsnittstal. För att den av oss antagna investeringsvolymen skall kunna ge önskad produktion måste en koncentration av in- vesteringarna ske till de första åren i pe- rioden.

Balans I 9 73

För det fall att extern balans skall uppnås redan 1973 ställs krav på större industri— produktion. Det är framför allt 1970—1973 som produktionen måste öka snabbare, ef- ter 1973 växer den privata konsumtionen långsammare än i alternativet balans 1975 och kraven på industriproduktionen blir läg-. re. Vi anknyter beräkningarna till alterna— tiv III i avsnitt 1.5. Perioden 1970—1973 är följaktligen intressantast ur synpunkten vilka krav som ställs på industrisektorn. Vår framställning berör huvudsakligen dessa år. Den inhemska förbrukningen av industri- varor väntas öka något snabbare 1970—— 1973 vid balans 1973 än vid balans 1975. Detta förorsakas av den för den privata konsumtionen något förmånligare fördel- ningen mellan privat och offentlig konsum- tion i alternativ III än i alternativ I. Impor-

tens andel av den svenska förbrukningen av industrivaror antas vara lika i båda fal- len varför den för hemmamarknaden av- sedda svenska produktionen kan öka något snabbare i alternativ III.

Balanskravet innebär att exporten måste öka 2 procentenheter snabbare än importen varje år. Exportökningen måste uppgå till 7,6 % per år 1970—1973 mot 6,8 % i alter- nativ I. Ökningen av exportandelen i pro- duktionen är 1/ 2 procentenhet större än i alternativ 1. Om den sistnämnda ökningen kan betraktas som anmärkningsvärt snabb måste detta omdöme i än högre grad gälla för alternativet III.

Möjligheterna att få avsättning för denna export är svårbedömbara. Över hela perio- den måste ökningen bli något större än fö- retagen själva räknat med i enkätplanerna. Den erforderliga exporttillväxten är inte exceptionell mot bakgrund av den tidigare utvecklingen. En försvagning av konjunktu— ren de närmaste åren kan dock försämra avsättningsmöjligheterna.

Skulle den relaterade utvecklingen kom- ma till stånd innebär det en tillväxt i in- dustrins bruttoproduktion om 4,1 % per år. Vid den antagna ökningen av förädlings— graden blir förädlingsvärdets tillväxt 4,6 % per år 1970—1973, vilket är knappt 112 procentenhet mera än för motsvarande pe- riod i alternativ 1. Då det möter stora svå— righeter att beräkna speciellt investerings— behovet för en så kort tidsrymd som 3 år låter vi påslaget på tillväxttakten gälla hela 5—årsperioden. Vi utgår därför från 5,5 % i årlig tillväxt.

Vid denna snabbare produktionsökning finns det knappast anledning att reducera produktivitetsökningen i förhållande till trenden. Vi antar därför att arbetsprodukti- viteten ökar med drygt 7,5 % varje år och som följd därav sjunker antalet timmar med 2 % per år. Antalet sysselsatta minskar med något mindre än 1% per år. Under hela 5-årsperioden skulle nettoavgången från in- dustrin bli ca 45 000 personer.

Den kapacitetsutbyggnad som behövs medför en ökning av kapitalstocken inom industrin med 5,5 % per år. Översatt i in-

vesteringsbehov är detta en ökning om ca 81/2 % per år. Räknas miljövårdsinves- teringarna in blir ökningen ungefär 9 % .

Kapitalintensiteten stiger i detta fall med över 7,5 % varje år. Detta är en anmärk- ningsvärt snabb ökning som inte uppnåtts under 50- och 60-talen. Här aktualiseras på nytt den tidigare berörda frågan om möjlig- heter och incitament att åstadkomma denna utbyggnad.

Emellertid kan den snabbare expansions- takten motivera att vi, i enlighet med dis. kussionen i avsnitt 4.4.3, höjer restfaktor- tillväxten något. Även en begränsad höj— ning ger ett stort utslag på investeringarnas! ökning. Med ett tillägg på 1/ 10 procenten— het till restfaktorn skulle investeringsök- ningen reduceras till ca 8 % inklusive mil— jövårdsinvesteringar.

De här framtagna investeringssiffrorna är högst osäkra men de kan möjligen säga något om det investeringspåslag som behövs för att ge balans 1973. Med hänsyn till ut- mognadstiden bör även här en koncentra- tion av investeringarna till de första åren i perioden ske. Detta är särskilt problematiskt vid alternativet balans 1973. I branscher med särskilt kapitalintensiv produktion, som järn och stålverk, massa- och pappersin- dustri samt delar av kemisk industri, ger in- vesteringar som görs i dag inte upphov till någon produktion förrän kanske under 1973.

Effekter på branscherna. För att nå ex- tern balans 1973 måste exporten öka nära 1 procentenhet snabbare 1970—1973 än vid balans 1975. De branscher som förutsätts svara för detta exporttillskott är gruvindus- tri, skogsindustri, järn- och metallverk samt verkstadsindustri och kemisk industri. Av tillskottet svarar kemisk industri och verk- stadsindustri för 65—70 % och skogsin- dustrin för ca 25 %.

Vad gäller kemisk industri och verkstads— industri är dock ökningen fortfarande lång- sammare än företagen själva planerat. Om vi jämför den erforderliga ökningen med den som framkommer ur konjunkturinsti- tutets studie över exportutrymmet vid trendmässig ökning av exportandelama fin- ner vi att utrymme för denna ökning bör

finnas. Det är således en fråga om att konkurrensmässigt kunna utnyttja utrymmet.

För massa- och pappersindustrin måste avsättningen utomlands växa mera än före- tagen själva planerat. Här måste svensk produktion konkurrera ut utländsk produk- tion. Men det svåraste problemet är san— nolikt kapacitetsutbyggnaden. Tiden från det en ny anläggning börjar byggas till dess den kan producera massa eller papper är så lång att det är tveksamt om något stör- re produktionstillskott från ny kapacitet kan påräknas till 1973. Det som sagts om mas— sa- och pappersindustrin gäller även järn- och stålverken.

4.4.8 Utvecklingen på längre sikt

Produktionen

Utvecklingen i den svenska ekonomin ef- ter 1975 behandlas i kapitel 5. Där diskute- ras alternativa utvecklingsvägar mot bak- grund av olika antaganden om den offentli- ga sektorns utveckling, arbetstidens längd och produktivitetsutvecklingen. Tillväxten av BNP-kapaciteten förutsätts där uppgå till 4,3 % per år 1975—1980 och 3,0—4,6 % under 80—talet. Industriproduktionens för- ändring är beroende av efterfrågan på in- dustriprodukter för användning som insats- varor i produktionen, för slutlig använd— ning inom privat konsumtion, offentlig kon- sumtion, investering och export samt av möjligheten att konkurrera om arbetskraft och kapital. Beroende på BNP:s samman- sättning i de olika alternativen varierar in- dustriproduktionens tillväxttakt avsevärt. In- dustrin finns inte redovisad för sig i kapitel 5 utan ingår i gruppen industri och övrig varuproduktion tillsammans med byggnads- verksamhet och el-, gas- och vattenverk. Gruppen domineras dock av industrin. ln- dustriproduktionens ökning torde bli snab- bare än för hela gruppen. För perioden 1970—1975 uppgår skillnaden till 0,6 pro- centenheter per år, 5,1 % mot 4,5 %. Den— na skillnad minskar sannolikt efter 1975,

då byggnadssektom genom en antagen ök- ning av bostadsinvesteringarna kan väntas öka i snabbare takt än under 70-talets första hälft.

Under 70-talets senare del beräknas BNP- tillväxten stiga något. Av de användnings- områden där industrivaruinnehållet är högt väntas ökningen i den privata konsumtio- nen och investeringarna tillta medan den förbättrade situationen i fråga om den ex- terna balansen ställer lägre krav på export- ökningen. En snabbare ökning av den mängd industrivaror som används som in- satsvaror synes trolig. För den offentliga konsumtionen, där det åtgår relativt lite in- dustriprodukter, förutses samma tillväxt som 1970—1975. Sammanfattningsvis torde detta innebära att industrins produktion ökar i något snabbare takt 1975—1980 än 1970— 1975. Vi har uppskattat ökningen till 5 år 5,5 % per år.

För 80-talet har som nämnts skisserats ett antal alternativa utvecklingslinjer. BNP:s tillväxt och sammansättning varierar avse- värt mellan de olika alternativen. Industri- produktionens ökning är beroende av vilket alternativ som kommer att vara mest ak- tuellt. För hela näringsgrenen industri och övrig varuproduktion återfinns den högsta tillväxttakten, 4,7 % per år, i det alterna- tiv där ingen ytterligare arbetstidsförkort- ning förutsätts ske. Den lägsta produktions- ökningen, 3,0 % per år, uppvisar det al- ternativ där investeringskvoten antagits sjunka och den totala tillväxten som följd därav blir låg. Om vi förutsätter en fort- satt arbetstidsförkortning under 80-talet, en trendmässig produktivitetsutveckling samt en relation mellan den offentliga konsum- tionens och BNP:s ökningstakter som bi- behålls oförändrad jämfört med 50- och 60-talen (alt. II A) finner vi att industri. och övrig varuproduktion tillväxer drygt 31/2 % per år. Detta är en avsevärt lägre tillväxt än tidigare. För industrin torde pro- duktionsökningen även bli lägre än tidiga- re, uppskattningsvis 4—41/2 %. För hela lS-årsperioden skulle produktionen öka drygt 4 1/2 % årligen.

Vid en fortsatt trendmässig produktivi- tetstillväxt skulle arbetsinsatsen, i timmar räknat, sjunka med 21/2 ä 3 % per år vil- ket är en snabbare nedgång än som antagits för perioden 1970—1975. Omräknat i an- tal personer blir den relativa nedgången in— te så stor då vi förutsatt en fortsatt arbets- tidsförkortning. Över hela 15-årsperioden kan reduceringen uppskattas till ca 20 % av antalet industrisysselsatta 1975. I antal är detta 200 000—250 000 personer och in- dustrin skulle därmed sysselsätta 800 000— 850 000 vid 80-talets slut. Om denna ut- veckling realiseras reduceras den andel av det totala antalet sysselsatta som är verk- samma inom industrin ned till ca 20 % mot 30 % vid 70-talets början.

Investeringarna

För att åstadkomma den nämnda produk- tionstillväxten behöver kapitalinsatsen öka. Det krävs en snabbare investeringsökning under den senare hälften av 70-talet än un- der den förra då produktionsökningen är större. Under 80—talet blir behovet av ka- pitaltillskott lägre än under 70-talet vid den antagna långsammare tillväxttakten. För he- la lS-årsperioden blir det en investeringsök- ning på 4 å 5 % per år. Industrins andel av de totala investeringarna stiger fram till 1980 för att därefter åter falla.

Branschutvecklingen

Expansionsutrymmet för gruvindustrin be- ror av malmefterfrågan i världen. Efterfrå- gan på järnmalm förutses på lång sikt växa 3—4 % per år i ton räknat. Den är härledd av behovet för stålproduktion. Emellertid beräknas expansionen av ståltillverkningen inte främst vara lokaliserad till Västeuropa som är den naturliga exportmarknaden för svensk malm. Tillväxten av marknadsutrym- met där kan anges till knappt 3 %. Snabba— re än så kan svensk malmproduktion och -export knappast väntas öka. För bergslags- gruvorna kan situationen på sikt bli besvä- rande. Under förutsättning att ett nytt

svenskt stålverk kommer att lokaliseras till kusten kommer de mellansvenska gruvorna att förlora den konkurrensfördel som närhe- ten till de svenska stålproducerande anlägg- ningarna utgjort.

En studie av utvecklingsmöjligheterna in- om stålindustrin har utförts inom Jemkonto- ret för den fysiska riksplaneringen. Bedöm- ningen av produktionsutvecklingen har an- knutits till en prognos för de branscher som förbrukar mest stål, verkstadsindustrin och byggnadsindustrin. Dessa branscher an- tas i likhet med ekonomin som helhet till- växa i långsammare takt än vad som varit fallet under efterkrigstiden. Till detta kom- mer att deras förbrukning av stål per en- het produktionsvolym (den specifika stål— förbrukningen) torde minska i snabbare takt än tidigare. Skälen härtill är ökade möjligheter att utbyta stål mot i första hand plast samt att verkstadsindustrin kommer att expandera snabbare inom de teknologiskt avancerade delarna där stålförbrukningen är låg. Resultatet blir en långsammare till- växt av stålkonsumtionen i landet än tidi- gare. I ton räknat anges den årliga öknings- takten till över 3 %.

Produktionsutvecklingen inom den svens- ka stålindustrin är bl.a. beroende av hur dess internationella konkurrenskraft föränd- ras. Utredningen bedömer att denna kom- mer att förbli i stort oförändrad utom för det enklare handelsstålet där stordriftsför— delarna är sådana att svenska stålverk inte är konkurrenskraftiga. Produktionens sam- mansättning förväntas förskjutas mot en allt större andel specialprodukter. Då dessa antas dominera exporten samtidigt som im- porten utgörs av enklare kvaliteter torde det nuvarande värdemässiga exportöverskot- tet bestå.

Jernkontorets utredning finner en årlig ökning av produktionen i ton på ca 3 1/2 % trolig på lång sikt. Den ökade andelen spe- cialkvaliteter gör att förädlingsvärdet stiger snabbare. Vad gäller utbyggnaden av pro— duktionskapaciteten anser utredningen det inte troligt att något nytt handelsstålverk tillkommer före sekelskiftet med nuvaran- de produktionsprocesser. Den snabbare till-

*växten för specialstålet tillsammans med det förhållandet att stordriftsfördelarna inte är så utpräglade inom denna produktion gör det sannolikt att ett nytt specialstålverk till- kommer med huvudsaklig uppgift att till- verka ämnen för vidareförädling vid redan befintliga stålverk. För detta verk bedöms kustlokalisering kunna bli aktuell.

Efterfrågan på verkstadsprodukter har sedan lång tid tillbaka vuxit snabbare än den totala efterfrågan på industrivaror och snabbare än BNP. Vid oförändrad relation mellan efterfrågetillväxten för verkstads- produkter och den givna BNP-tillväxten skulle förbrukningen i landet öka ungefär 5 % årligen. Det ökade tjänsteinnehållet i BNP är ett skäl varför den nämnda rela— tionen kan tänkas minska och förbrukning- en således öka långsammare.

En betydande del av verkstadsproduktio- nen avsätts utomlands. Den internationella efterfrågetillväxten har bedömts förbli stark. Hur den svenska verkstadsindustrins kon— kurrensmöjligheter kommer att utvecklas är svårbedömbart där bl. a. sådana faktorer som den handelspolitiska utvecklingen spe- lar in. Den internationella efterfrågan spän— ner över så vida fält att svensk verkstads- industri endast kan specialisera sig på be— gränsade områden. Därmed torde inköpen av patent och licenser öka och exporten få ett stort importinnehåll. Verkstads- industrin förväntas i framtiden få svara för en stor del av det i framtiden erforderliga exportöverskottet varför dess konkurrens- kraft är av stor betydelse.

Under förutsättning att verkstadproduk- tionen fortsätter öka i snabbare takt än .den inhemska förbrukningen kan vi ange ökningen av produktionen till upp mot 5 % per år. Det torde vara de delar av verkstadsindustrin som har en forsknings- intensiv produktion och sysselsätter kvalifi- cerad arbetskraft som har de gynnsammas- te expansionsförutsättningarna. Dessa delar återfinns huvudsakligen inom elektro- och maskinindustrin. Utsikterna synes sämre för järn- och metallmanufakturtillverkningen. Där synes länder med lägre lönenivå ha konkurrensfördelar då produktionen är ar-

Den framtida expansionen av världshan- delsflottan torde bli betydande och därmed också det potentiella utrymmet för svenskt varvsproduktion. Konkurrenssituationen kan dock eventuellt göra det möjligt att branschen måste genomgå omstrukturering- ar som kan förutses resultera i att vi får ett par huvudvarv med ledande funktio— ner och filialvarv med enbart produktions— uppgifter.

För jord- och stenindustrin förutses att vissa tendenser i den hittillsvarande utveck- lingen kommer att bestå. Tegelindustrin, den keramiska industrin Och vissa delar av glas- industrin torde utvecklas långsammare än andra delar av branschen. Inom byggmate- rialindustrin förutsätts den begynnande in- ternationaliseringen fortgå med en utveck- ling mot material som lättare kan transpor— teras, såsom plast, aluminium och stål. Till- växttakten kan antas närmare följa det in- ternationella mönstret, dvs. en produktions- ökning inom jord- och stenindustrin i takt med BNP-tillväxten.

Skogsindustrins produktionsutveckling ef- ter 1975 har bedömts utifrån en försörj- ningsbalansuppställning som återges i bilaa ga 2. Expansionstakten förutsätts minska något. För perioden 1975—1980 anges pro— duktionsökningen i massa- och papperin- dustrin till drygt 4 % per år. Detta förut- sätter att avverkningen på andra skogar än de som ägs av privata skogsbolag kan ökas relativt snabbt. Det bör finnas avsättnings- möjligheter för en produktion av den an- givna storleken under förutsättning att FAO:s prognoser för papperskonsumtionen någorlunda riktigt återger den framtida ut- vecklingen. För träindustrin torde den an- tagna ökningen av bostadsinvesteringarna betyda något gynnsammare expansionsmöj- ligheter än under 70—talets början.

Pappersvaruindustrin är för vissa delar såsom wellpapptillverkningen beroende av utvecklingen på förpackningsområdet. En fortsatt snabb utveckling på detta område kan förutses men mot detta står den ökade konkurrensen från andra material såsom plast och kombinationsmaterial. För andra

pappersvaror torde t.ex. artiklar avsedda för engångsbruk fortsätta att ha en växan- de marknad. En större ökningstakt än för BNP har antagits.

Inom den kemiska industrin har expan- sionen framför allt burits upp av den tyngre organiska industrin och läkemedelsindustrin. För den tyngre organiska produktionen gäl— ler att stordriftens fördelar är ett så mar- kant inslag att de svenska företagen kan få svårt att hävda sig i fråga om produktion av bulkkemikalier. Möjligheterna för svensk produktion synes störst vad gäller tillverk- ning av mer förädlade produkter med bulk- kemikalier som råvara. En sådan produk— tionsinriktning kräver inte så stora investe- ringar i anläggningar men i gengäld krävs en högre grad av forskningsinriktning.

Inom läkemedelsindustrin går utveckling- en mot allt större och dyrbarare forsknings— projekt vilket nödvändiggör en snabb mark- nadsföring av de produkter som forsknings- arbetet leder fram till. På denna marknad är förhållandena speciella då det existerar en stor mängd nationella regleringar och föreskrifter. Dessa kan framtvinga en ökad utlandsetablering vilket skulle påverka den svenska produktionen. För hela den kemis- ka industrin kan antas att produktionen kommer att växa snabbare än industrins ge- nomsnitt. Tillväxten kan anges till 4 a 5 procentenheter större än för industrin i öv- rigt. För en mera betydande expansion tor- de krävas att tullmurarna gentemot EEC avvecklas.

Hur den framtida utvecklingen ter sig för petroleumindustrin är starkt beroende av lokaliseringsbeslut för ett fåtal raffinaderier. De företag det gäller ingår i internationel. la koncerner som kan välja att förlägga produktionen till andra länder. F.n. är en- dast ett fåtal platser i landet möjliga för så- dan produktion och dessa platser är beläg- na så att de är eftersökta för andra ända- mål. Möjligen kan vi ange branschens pro— duktionstillväxt till något snabbare än in- dustrins genomsnitt.

Några branscher kommer sannolikt att öka sin produktion i en långsammare takt än hela industrin. Det gäller den grafiska

industrin vars karaktär av skyddad bransch. torde förändras. En ökad intemationalise- ring tillsammans med övergång till mera kapitalkrävande processer (t. ex. datastyrd sättning) och därmed ökande stordriftsför- delar kommer att medföra en betydande omstrukturering mot färre och större före— tag. Livsmedelsindustrin är starkt beroen- de av den framtida jordbrukspolitikens ut- formning. Särskilt gäller detta de delar som huvudsakligen förädlar svenska jordbruks- produkter, mejerier och slakterier. En an- nan faktor av betydelse är en eventuell an— knytning i någon form till EEC. En så kraf- tigt utvidgad marknad innebär betydande expansionsmöjligheter för livskraftiga före- tag. Samtidigt kommer strukturomvandling- en att påskyndas och koncentrationstenden— serna i branschen att tillta. För textil— och beklädnadsindustrierna gäller att efter den omstruktureringsperiod som branschen f. n. befinner sig i, och efter de anpassningar som en närmare anknytning till den gemen- samma marknaden kan kräva, kan återstå en kärna av konkurrenskraftiga svenska fö- retag i branschen. Tillväxten, sedd på den— na längre sikt, torde dock vara långsammare än för hela industrin.

4.5 Energi försörjning

En genomgående tendens i utvecklingen har under lång tid varit att behovet av energi i skiftande former ständigt ökat. Världens förbrukning av energi var 1965 mer än fem gånger så hög som vid sekelskiftet. Enbart mellan 1955 och 1965 steg förbrukningen med omkring 60 % eller med ca 5 % per år. Detta var en avsevärt högre ökningstakt än under tidigare decennier. Enligt OECD:s prognoser kan världens behov av energi väntas stiga i ungefär samma höga takt fram till 1980.

Om man bortser från kostnadsaspekten är världens totala energitillgångar praktiskt taget outtömliga. Nya fynd av fossila bräns- len och atombränslen görs ständigt samti- digt som tekniken att utvinna och använda bränslena stadigt förbättras. Kärnkraften torde i Sverige liksom i övriga industriali—

Tabell 4.5:1. Energiförbrukningen 1965—1985. Mtoe resp. procent.

Förändring, procent per år

Mtoe 1965 1965—1970 1970—1975 1975—1985 Industri 10,8 5,1 4,6 3,5 Samfärdsel 3,9 5,1 4,5 3,2 Övrigt 9,9 4,1 5,5 3,1 Summa levererad energi 24,6 4,7 4,9 3,3 Omvandlings— och överförings- förluster 1,4 21,2 15,7 11,6

Totalt tillförd energi 26,0 5,9 6,3 5,1

Anm: Mtoe, dvs. milj. ekvivalenta oljeton, är liksom Gcal speciellt konstruerade mått avsedda att möjliggöra en sammanvägning av bränsle- resp. elförbrukningen. 1 Mtoe=lO milj. Gcal. Källa: Centrala driftledningen.

serade länder utvecklas till att svara för en betydande o:h på sikt troligen dominerande del av energiförsörjningen. Problemet är så-. lunda knappast risken för att resurserna skall uttömmas utan hur energibehovet skall tillgodoses på bästa sätt.

Ett av de mest framträdande dragen i Sve- riges energisituation är det starka behovet av import. Importens andel uppgår f.n. till omkring 70 % och kan under de närmaste åren väntas öka. Den billiga vattenkraften är nämligen i stort sett utbyggd, och använd- ningen av inhemska bränslen har stagnerat på en låg nivå. Av de importerade bräns- lena dominerar oljeprodukterna. Den im- porterade råoljan kommer främst från Främre Orienten medan de raffinerade pro- dukterna till stor del kommer från Väst- europa. Under den senaste S-årsperioden har förädlingen av oljeprodukter inom lan- det ökat markant. De svenska raffinade— rierna svarar f.n. för ca 50 % av de totala leveranserna av förädlade oljeprodukter. Någon mera omfattande förekomst av olja eller naturgas i Sverige har inte uppdagats. Ett nybildat halvstatligt bolag har emeller- tid påbörjat prospekteringsarbeten på den svenska delen av kontinentalsockeln. Vad slutligen gäller kärnbränslen kommer beho- vet, åtminstone under 70-talet, nästan ute- slutande att behöva täckas genom import. På sikt kan dock en höjning av uranpriset på världsmarknaden liksom utvecklingen på reaktorsidan eventuellt leda till en ökad in- hemsk andel.

4.5.1 Energibehovet 1970—1975

Energibehovet väntas under 70-talet fort- sätta att stiga i snabb takt. Enligt de pro- gnoser Centrala driftledningen (CDL) och överstyrelsen för ekonomiskt försvar sam- manställt för långtidsutredningens räkning antas ökningen av totalt tillförd energi upp- gå till 6,3 % per år 1970—1975 för att där— efter dämpas något och stanna vid ca 5 % 1975—1985. Motsvarande siffra 1965—1970 var knappt 6 % (tabell 4.5:1). Förbruk- ningen av eldningsbränslen och drivmedel väntas under 70-talets första hälft växa med något över 4 % och elförbrukningen med drygt 8 % per år. Jämfört med energikom- mitténs prognos (SOU 1970: 13) är den enda mera väsentliga förändringen en upp- justering för elenergin. I det följande kom- mer utvecklingen inom de olika använd— ningsområdena att beröras.

Inustrins elkonsumtion väntas växa med 6 % per år under 70-talet, dvs. endast i nå- got lägre takt än under närmast föregående IO-årsperiodl. Mot bakgrund av den rela- tiva avmattning av produktionen som kan väntas för flertalet energimässigt »tunga» branscher kan denna siffra tyckas något hög. Det faktiska utfallet kommer troligen i stor utsträckning att bero på hur kraftföretagen klarar konkurrensen med oljan speciellt i fråga om industriella värmeprocesser. Indu- strins andel av elkonsumtionen har succes-

1 Centrala driftledningen: Elkonsumtionen 1970—1980.

Tabell 4.5:2. Elförbrukning 1967—1980, exkl. förluster, fördelad på geografiskt område. Terawattimmar (TWh).

Elområde 1967 1970 1975 1980 Södra 6,3 8,4 13,9 22,3 Västra 7,8 10,0 16,0 25,2 Östra 14,3 19,0 28,6 42,2 Bergslagen 5,6 7,6 11,3 15,3 Norrland 10,9 13,9 18,4 23,4

Hela riket 44,9 58,9 88,2 128,4

Anm: Elområdena motsvarar i stort civilförsvarsområdena. Källa: Centrala driftledningen.

sivt sjunkit från 64 till 60 % under 60-ta1et, en utveckling som väntas accelerera under den kommande lO-årsperioden. Vad avser industrins bränsleförbrukning beräknas den- na öka med knappt 5 % per år för att 1975 uppgå till ca 9,5 miljoner mä.

För samfärdselns del är speciellt den fram— tida utvecklingen av landsvägstransporterna samt privatbilismen i de större städerna av intresse. De transportpolitiska riktlinjer statsmakterna följer under 70—talet kan i stor utsträckning antas styra fördelningen mellan eldrivna respektive bensindrivna transportmedel. Någon kraftigare omfördel- ning torde dock knappast bli aktuell under den närmaste 5-årsperioden. På bilområdet pågår ett omfattande utvecklingsarbete för att framställa elektriskt drivna fordon. Det förefaller emellertid inte sannolikt att el- bilen kommer att vara kommersiellt kon- kurrenskraftig före 1980. Den i avsnitt 4.8 antagna ökningen av biltransportarbetet väntas medföra att bränsleförbrukningen ökar inom samfärdselsektorn med i runt tal 5 % per år 1970—1975.

Inom den s.k. övriggruppen, dvs. andra förbrukare än industri och samfärdsel, fram— träder en intressant konkurrenssituation i fråga om uppvärmning av bostäder och and— ra byggnader. Elvärmen har under senare år visat ett starkt uppsving och svarar f. n. för ca 4 % av den totala elenergiförbrukningen. En allt mer accelererad uppgång förefaller trolig under 70—talet. För 1975 räknar CDL med ca 500 000 eluppvärmda bostäder och 1980 med drygt 900 000. Bidragande till denna starka ökning är inte minst det sti- gande antalet fritidshus. Dessutom torde el-

uppvärmning bli aktuell för småhus och fler- familjshus i mindre orter. För flerfamiljs— hus belägna i stora och medelstora städer kan eluppvärmning knappast under den kommande lO-årsperioden bli konkurrens- kraftig mot fjärrvärme.1 Den senare har un— der 60-talet visat en starkt uppåtgående ten— dens med totalt sett en fördubbling av leve- rerad värmemängd vart fjärde år. Fjärrvär- meverken använder f. n. huvudsakligen olja som bränsle men tekniken medger även att man använder andra energiformer. Elvär- mens frammarsch vän-tas, tillsammans med den snabba förbrukningsökningen inom ser- vicenäringarna, leda till att »övriggruppens» konsumtion av elenergi mot slutet av 70— talet är lika stor som industrins.

Den här skisserade utvecklingen av ener- giförbrukningen väntas medföra att impor- ten av oljeprodukter stiger från 28 miljoner m3 1970 till drygt 36 miljoner m3 1975 och omkring 45 miljoner m3 1985. För kol och koks förutses ungefär oförändrade kvan- titeter. Utgifterna för denna import framgår av avsnittet om utrikeshandeln (3.5).

Regionala prognosdata föreligger enbart för elkonsumtionen. Som framgår av tabell 4.5: 2 väntas de syd- och mellansvenska om- rådena uppvisa en avsevärt högre tillväxt än de norra.

4.5.2 Kraftverk och eldistribution Med utgångspunkt från det väntade behovet av elenergi gjorde CDL under våren 1970

1 Med fjärrvärme menas värme som leve- reras i rörledningar med hjälp av varmvatten eller ånga från stora centralanläggningar.

Tabell 4.5:3. Elproduktionsapparaten 1970—1980. Effekt i megawatt (MW) och energi under medelår i terawattimmar (TWh).

1970 1975 1980 Effekt Energi Effekt Energi Effekt Energi Vattenkraft1 11 000 53 12 600 59 13 400 62 Kärnkraft 10 — 3 100 16 7 000 46 Kondens och mottryckskraft3 3 750 13 6 600 25 7 500 36 Toppkrafta 340 — 1 200 — 5 600 1 Summa 15 100 66 23 500 100 33 500 145

1 Inkl. import av norsk kraft. 5 Med dessa begrepp avses i huvudsak olika former av oljedrivna värmekraftverk. * Med detta begrepp avses anläggningar som enbart används för att täcka kortvariga belastnings- toppar och för att ge erforderlig maskinreserv. Utmärkande för toppkraften är att den enbart i ett fåtal fall är energialstrande. För framställande av toppkraft kan såväl olje- som vattenkraft användas.

Källa: Centrala driftledningen.

en studie över elproduktionsapparatens san- nolika utbyggnad under 70-talet. En sam- manfattning av de mest väsentliga resultaten återfinns i tabellerna 4.5: 3 och 4.5: 4. Bland de viktigaste antagandena märks ett sanno— likt pris på tung eldningsolja om 7 kr./Gcal, vilket förutsätts inrymma åtgärder för att begränsa svavelhalten i rökgaserna.1

Under kommande 5-årsperiod är utbygg— nadsplanerna relativt fixerade. Redan under denna period svarar kärnkraften för det största krafttillskottet men det verkligt star- ka genomslaget förutses komma först under andra hälften av 70-talet. En forcering av utbyggnaden av kärnkraft är knappast möj- lig bl.a. med tanke på riskerna för förse- ningar och andra bakslag som kan uppstå till följd av oprövad teknik. Utbyggnaden av vattenkraften — vår i dagsläget domine- rande kraftkälla — kan däremot snart ses som ett passerat kapitel. Endast % av energi- tillskottet 1970—1975 beräknas falla på vat- tenkraften. Ur rent teknisk synvinkel är vis-

Tabell 4.5:4. Elproduktionen 1970 och 1980 fördelad på kraftslag. Procent.

1970 1980 Vattenkraft 80 40—45 Kärnkraft — 30—40 Oljekraft 20 20—30 Summa 100 100

Anm: Avser år med normal vattentillgång. Källa: Centrala driftledningen.

serligen en ytterligare ökning möjlig, men såväl ekonomiska som miljömässiga syn— punkter synes tala för att detta knappast blir aktuellt i någon större skala. Som en följd av den snabba förbrukningsökningen behöver produktionsapparaten förstärkas med kraftkällor med kort projekterings- och utbyggnadstid. Även de senaste årens ex- ceptionella torrårsförhållanden har under- strukit behovet av snabba förstärkningar. Av dessa skäl väntas under 70-talets första hälft oljekraften byggas ut i nära nog sam- ma omfattning som kärnkraften, trots den senares kostnadsmässiga fördelar.

Under senare delen av 70-talet väntas huvudparten av det tillkommande energi- behovet bli täckt av kärnkraft. Ett långsik- tigt högre oljepris än det antagna 7 kr/ Gcal skulle naturligtvis innebära att kärnkraft- utbyggnad framstår i än gynnsammare da- ger. Ett oljepris vid 5,50 it 6 kr./Gcal skulle enligt CDL:s beräkningar å andra sidan re- sultera i att oljan ur lönsamhetssynpunkt helt slår ut kärnkraften. Det kan i detta sammanhang nämnas att priset på tung eld- ningsolja under 60-talet relativt konstant le- gat vid 6 kr./Gcal och att sålunda CDL i sitt huvudaltemativ räknar med en viss upp- gång. Vi har inte funnit anledning till att frångå detta prisantagande. De relativt små marginaler vi här rör oss med ger en anty-

' Centrala driftledningen: Elförsörjningen un- der70-talet — 1970 års studie. För en förklaring av Gcal se tabell 4.5:1.

Diagram 4.5:1. Produktion och sysselsätt- ning inom el, gas, vatten och avlopp samt BNP 1960—1975. Volyminex 1960=100. Log. skala.

50

30]

P

1960 1965 1970 1975

——- = Förädlingsvärde ........... = BNP -——- : Arbetsfimmar

dan om hur beroende den framtida produk- tionsstrukturen är av relativprisernas utveck- ling. Fr.o.m. slutet av 1969 har det rätt knapphet på tung eldningsolja och priset var vid halvårsskiftet 1970 avsevärt högre än 7 kr./Gcal.

En väsentlig faktor i prisbilden är vär- deringen av de externa bieffekter som upp- kommer till följd av omvandlingsförlusterna. Som framgår av tabell 4511 växer dessa förluster snabbare än själva den tillförda energin. Det är sannolikt att de miljömäs- siga nackdelarna av omvandlingsförlusterna är av varierande slag för olika kraftslag.

Jämfört med vattenkraften har oljekraf— ten en lägre driftsäkerhet. Av bl.a. detta skäl kommer framöver behovet av speciella toppkraftsanläggningar att öka. Toppkrafts— anläggningarnas effekt väntas enligt CDL stiga från 340 MW 1970 till 5600 MW 1980.

Investeringskostnaderna för den här an— tagna utbyggnaden av kraftverk och eldis— tribution förutses uppgå till drygt 2300 milj. kr. i genomsnitt per år under perioden 1971—1975 mot 1530 milj. kr. 1966—1970, allt räknat i 1969 års priser. Därav svarar investeringarna i distributionsnätet för ca 1 000 milj. kr. Det kan nämnas att denna se— nare typ av investeringar 1970 beräknas ut- göra ca 40 % av de totala investeringarna. Ett realiserande av utbyggnadsplanerna skul-

le innebära att Ikraftindustrins andel av ri- kets totala investeringar fortsätter att växa under den aktuella perioden. Speciellt snab- ba investeringsökningar förutses för de förs- ta åren av 70—talet. Inklvuderas även värme- verken innebär detta enligt grova uppskatt— ningar att det genomsnittliga årliga investe- ringsbeloppet stiger till ca 2 500 milj. kr.

4.5.3 Energisektom i ett längre perspektiv

En bedömning av energikonsumtionens ut- veckling i ett längre tidsperspektiv än det hittills skisserade torde vara synnerligen vansklig. Ett rimligt antagande kan emel— lertid vara att förbrukningen fortsätter att stiga i ungefär samma takt under perioden 1965—1980. Detta skulle i så fall innebära att energikonsumtionen år 2000 ligger mel— lan tre och fyra gånger högre än 1965. Upp— giften, vilken är hämtad ur energikommit- téns betänkande »Sveriges energiförsörj- ning», innebär sålunda att de tendenser till mättnader inom olika delmarknader som kan väntas föreligga motvägs av ökningar och utvidgningar inom andra sektorer. Kommittén utgår vidare ifrån att förbruk- ningen av elenergi kommer att öka avse- värt snabbare än den totala energiförbruk— ningen och år 2000 vara 8 a 12 gånger stör- re än 1965. Elenergins marknadsandel skul- le då bli ungefär 75 % av den totala energi- förbrukningen.

För att elsektorns tillväxttakt skall bli så relativt snabb som antytts ovan talar bl. a. de föreliggande tecknen till en sänkning av produktionskostnaderna under 80-talet, främst vad avser kärnkraften. Den senare torde på sikt ha goda utvecklingsmöjlighe- ter genom en fortsatt ökning av enhetsstor— lekarna och genom introduktion av brid- reaktorer, vilka kännetecknas av att de ut- nyttjar bränslet i mycket hög grad. Enligt vissa internationella bedömningar skulle dessa faktorer under 80-talet successivt kun- na minska produktionskostnaden med ca 25 %. På längre sikt skulle minskningen kunna bli ännu större. En framtida sänk- ning av överföringskostnaderna, bl. a. ge— nom att kraftkällorna förläggs närmare för- brukarna, är en annan väsentlig förutsätt-

ning för att elpriserna skall kunna sjunka i framtiden.

Från energikommitténs betänkande kan vissa grova slutsatser dras om den framtida efterfrågan på energi från de tre sektorerna industri, samfärdsel o:h bostadsuppvärm- ning. Beträffande industrin kan man i förs- ta hand vänta sig en snabbare expansion av t.ex. verkstadsindustrin än de från energi- .synpunkt »tunga» branscherna såsom järn- och cellulosaindustrin. I kombination med att industrins andel av den totala produk- tionen troligen fortsätter att minska är det tveksamt om elförbrukningen för denna sektor kan växa lika snabbt som hittills. Till detta kan läggas att industrins andel av den totala elförbrukningen redan under 60-talet uppvisat en fallande trend. En motverkande faktor kan dock vara att elenergin på grund .av en gynnsam relativ prisutveckling i ökad utsträckning kan tas i anspråk för indu- striella värmeändamål.

Inom samfärdseln bör det vara rimligt att räkna med väsentliga förändringar i det ”hittillsvarande Utvecklingsmönstret i varje fall när det gäller storstadsområdena. Det förefaller sålunda sannolikt att individuella transporter inte kommer att tillåtas expan- dera som hittills i de större städerna samt att miljövårdsaspekterna kommer att göra sig alltmer gällande. Det senare kan tala för att elbilarna under 80-talet slår igenom i större skala, men samtidigt torde även bräns- lekonsumtionen påverkas i den mån de kol- lektiva transporterna expanderar kraftigt. Ytterligare väsentliga faktorer kan vara oli- ka trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder såsom fullgod vägbelysning utmed de större trafik- lederna och uppvärmning av körbanan på vägar och gator med stor halkrisk.

Elektrisk lokaluppvärmning har under se- nare år visat sig vara ett realistiskt alterna— tiv till oljeeldning. Även på sikt kan fas— tighetsuppvärmning väntas bli ett viktigt an- vändningsområde för elenergi såväl för en- familjshus och det snabbt ökande antalet fritidshus som för ett icke oväsentligt antal flerfamiljshus.

Sett från utbudssidan bör i första hand kärnkraftens utvecklingsmöjligheter fram- hävas. Förutom vad som ovan sagts om

kärnkraftens potentiella möjligheter att sän- ka elpriserna, torde en väsentlig aspekt vara att kärnkraften kan lokaliseras med relativt hög grad av frihet. Det kan därför bli möj— ligt att förlägga kärnkraftsbaserade fjärrvär- meverk i anslutning till stora industrikom— plex och bostadsområden.

Avslutningsvis skall här nämnas några av de områden där tekniken kan tänkas kom— ma att erbjuda nya användningsområden. Dessa — vilka långt ifrån är de enda — har valts bl.a. med tanke på att miljöfrågorna framöver kommer att spela en allt större roll. Det kan framhållas att ett ökat miljö- skydd inte nödvändigtvis innebär en mins- kad energiförbrukning, eftersom energi i lämpliga former även kan komma att tas i anspråk för att lösa miljövårdsfrågor. Så- lunda är det t.ex. sannolikt att tillgång på billig energi radikalt kan förändra möjlig- heterna att tillvarata avfall i det moderna samhället. Det bör på sikt vara möjligt att ur åtminstone flytande avfall återvinna de ingående råmaterialen. När det gäller av- loppsvattnet kan man vänta att det med framtida lägre energipriser blir ekonomiskt möjligt att recirkulera det renade vattnet. Omvandlingsförlusterna i kärnkraftsanlägg- ningar beräknas under 70—talet vara unge— fär dubbelt så stora som själva den resul- terande kraftproduktionen. Från miljövårds- synpunkt såväl som från ekonomisk syn- punkt skulle det därför vara tilltalande att i större utsträckning finna nyttig använd- ning för den energi som frigöres i kärn- kraftsanläggningar.

4.6 Byggnadsverksamhet

Byggnadsverksamhetens expansion dämpa- des markant under andra hälften av 60-ta— let jämfört med närmast föregående 5-års- period. Branschens förädlingsvärde ökade 1965—1970 volymmässigt med ca 2 % per år mot ca 7 % per år 1960—1965. Till denna utveckling bidrog i första hand en lägre till- växttakt för byggnads- och anläggningsin- vesteringarna, vilka ju utgör den samlade bruttoproduktionen inom sektorn. Av bety— delse torde emellertid också ha varit en steg- rad andel i bruttoproduktionsvärdet av ut-

Diagram 4.6:1. Bruttoinvesteringar i byggnader och anläggningar 1960—1975. Volymindex 1960=100. Log. skala.

Jordbruk m.m. Skogsbruk Industri 200- __ 200— . 150. __,z" '" 150_ ______ ,,x . 100 . . 100 x'", , _- 1960 65 70 75 1960 65 ]70 75 196 65 70 75 El-, gas- och värmeverk Vatten och avlopp Byggnadsverksamhet '200— 200J 1501 100 _ 70 , 1960 1960 65 70 75 Samfärdsel (inkl väg- Varuhandel och gatuförvaltningl 200- _ 200— _ 200. ,150 - --.""' ____ » 150— ' 150. 100 " . . 100— 100. 1960 65 70 75 70 . 70 - 1960 65 70 75 1960 65 70 75 Permanenta bostäder Privata tjänster Offentliga tjänster 350 0 *300- /' 250- 200- , __,»— 250- ,,f' 200_ 150" _ _ "" —_77*— 200- _ ___/__ 150. 100 '/ . . 150" _ ="", 1960 65 '70 75 _,/ 100— " 100 ' . 70 . 1960 65 70 75 1960 65 70 75 Totala investeringar 200 — _ 150- '" Anm: l deldiagrammen har de totala investeringarna 100 .. ._-_ ' la ts in som en tunt streckad lin'e. 1960 65 70 75 g 1 SOU 1970: 71 235

ifrån levererade varor och tjänster i form av byggmaterial, förtillverkade delar, trans- porter etc. Av den totala bruttoproduktio- nen inom byggnadssektorn 1968 på 27,1 miljarder kr. härrörde enligt nationalräken- skaperna 14,5 miljarder eller drygt hälften från sådana leveranser utifrån. Användning- en av förtillverkade komponenter har enligt allmänna erfarenheter inom branschen ökat starkt under en längre period. Även enligt nationalräkenskaperna skulle andelen ut- ifrån levererade varor och tjänster ha ökat under senare hälften av 60-talet. Någon långsiktig sådan tendens registrerar dock inte denna statistik.

Byggnadssektorn omfattar tre ungefär lika stora huvudgrenar: bostadsbyggande, övrigt husbyggande (främst inom offentliga sek- torn, industrin och handeln) samt anlägg- ningsverksamhet (bl.a. vägar samt vatten och avlopp). Uppbromsningen av öknings- takten 1965—1970 jämfört med tidigare gäll— de främst bostadsbyggandet och vissa and- ra husbyggnadskategorier.

Under första hälften av 60-talet ökade byggandet förhållandevis snabbt inom så gott som alla näringsgrenar. Efter 1965 har det däremot förelegat stora skillnader, del- vis som en följd av ekonomisk-politiska åt- gärder. Byggandet inom delar av de tjänste- producerande sektorerna har hållits tillbaka med hjälp av bl.a. investeringsavgifter och restriktiv tillståndsgivning. Byggvolymen har minskat inom främst varuhandeln samt post- och teleområdet. Inom den statliga och kommunala sektorn har investeringar- na för fritidsändamål behandlats restriktivt, men totalt sett har det offentliga husbyggan— det bibehållit den snabba expansionstakten från förra delen av 60-talet (9 å 10 % per år). Markanta ökningstal har också registre- rats för byggandet av kraft- och värme- verk. Industribyggandet har stimulerats, men nivåhöjningen jämfört med 1960—1965 har blivit relativt liten. Bostadsbyggandet har fortsatt öka om än i betydligt lugnare takt än tidigare (2 ä 3 % per år 1965—1970). Byggandets utveckling inom de olika nii- n'ngsgrenarna framgår av diagram 4.6: 1.

Produktionstillväxten 1965—1970 synes ha uppnåtts med en något minskad arbetsinsats

i timmar räknat (—O,6 % per år). Den tidi- gare, periodvis kraftiga, ökningen av bygg- nadssektorns arbetsvolym skulle således ha avstannat. Antalsmässigt synes byggsyssel— sättningen ha fortsatt att växa något och uppgick 1970 till ca 360 000.

Byggnadskostnadernas stegring dämpades 1965—1969 jämfört med föregående period, då den högt uppdrivna aktiviteten inte und- gick att få återverkningar på prisområdet (se tabell 1.2: 3 i kapitel 1). 1969 och 1970 ökade emellertid vissa priser, främst på ma- terial, ånyo snabbare. Det tycks som om byggnadssektorn (inkl. byggmaterialen) lik— som tidigare karakteriseras av något större variationer i prisutvecklingen från period till period än genomsnittet för ekonomin.

En fortsatt tillväxt av byggefterfrågan kan väntas under den närmaste S-årsperioden. Enligt vår kalkyl blir dock ökningen förhål- landevis måttlig och något svagare än 1965— 1970. Totalt för nybyggnad och reparatio— ner förutses en volymmässig uppgång med ca 3 % per år, dvs. något i underkant av BNP:s ökning. Den förutsedda utvecklingen framgår av tabell 4.6: 1. Jämfört med 1965— 1970 skulle därvid tillväxttakten för ny- byggandet av hus sänkas något och för an— läggningar ökas något. Reparations- och underhållsvolymen väntas öka något snab- bare än tidigare.

Med sina närmare 40 % av den totala byggvolymen spelar bostadsproduktionen en central roll för sektorns utveckling. Väsent- ligt för den här presenterade kalkylen för byggefterfrågan är därför att nybyggandet inom bostadsområdet förutsätts minska med 2% per år (se avsnitt 4.9). Bostädernas betydelse framgår av att en alternativ förut— sättning om en ökning av bostadsbyggandet med 2 % per år skulle höja totala bygg- nadsvolymens tillväxttakt (från ca 3 %) till ca 4 % per år. Industribyggandet väntas växa kraftigt som ett led i ansträngningarna att öka exportkapaciteten. Däremot synes. det offentliga husbyggandet inom sjukvård, undervisning, förvaltning etc. tillväxa be— tydligt långsammare än tidigare. Vidare kan noteras att expansiva planer föreligger för kraftverken samt bank- och försäkringssek— torn. Inom flera sektorer föreligger upp-

Tabell 4.6:1. Byggandet inom olika områden 1960—1975.

Volymförändring, % per år

1969 1960— 1965— 1970— Milj. kr. 1965 19701 1975 ]. Nybyggnad Jordbruk, skogsbruk m. m. 379 2,5 2,6 1,9 Industri ] 959 3,4 0,9 6,5 El-, gas- o. värmeverk 1 296 —2,7 8,0 6,7 Vatten och avlopp 1 316 11,1 5,1 2,0 Byggnadsverksamhet 125 3,9 —4,9 2,0 Varuhandel 661 10,5 —4,2 3,3 Transport 450 —3,9 2,1 6,4 Post och tele 582 8,7 ——9.6 3,2 Vägar och gator 2 111 7,6 3,6 4,5 Fastighetsförvaltning 9 659 7,8 2,5 —O,5 därav: perm. bostäder 8 122 7,6 2,6 —2,0 Privata tjänster 664 12,4 5,6 5,9 Offentliga tjänster 3 635 9,9 9,3 2,7 Summa nybyggnad 22 837 6,7 3,3 2,5 2. Reparationer och underhåll 6 700 3,5 3,3 4,2 3. Nybyggnad och reparationer, totalt (1 +2) 29 537 6,0 3,3 2,9 Husbyggnad Nybyggnad 16 220 7,9 4,0 2,2 Reparationer 5 140 4,5 3,2 4,5 Summa husbyggnad 21 360 7,0 3,8 2,7 Anläggningar Nybyggnad 6 617 4,3 3,1 3,8 Reparationer 1 560 0,8 3,6 3,5 Summa anläggningar 8 177 4,4 3,2 3,7

1 Delvis uppskattning.

dämda behov till följd av restrektiva stat- liga åtgärder. Den närmare utvecklingen av byggvolymen inom de olika områdena kom- mer att bli beroende av investeringspoliti- ken i form av tillståndsgivning, investerings- avgift, kreditpolitik, låneramar etc.

De i tabellen och diagrammet återgivna förändringstalen utgör inget försök att för- utsäga utfallet av investeringspolitiken, utan är närmast en tolkning av planer och efter- frågeläge inom investeringsområdet. Avväg- ningen mellan olika områden liksom ut- vecklingen under loppet av perioden 1971— 1975 diskuteras i avsnitten 1.5 och 1.6.

För reparations- och underhållsverksam- heten, som utgör inemot 1/4 av den totala byggvolymen, är underlaget för en bedöm- ning av den framtida utvecklingen bräck- ligt. Bäst kända är tendenserna inom bo-

stadsområdet. Byggandet har där varit kraf— tigt inriktat på nybyggande kombinerat med rivning av äldre hus. Över hälften av lägen- hetsbeståndet kan beräknas vara högst 25 år. Emellertid är många av de omkring mil- jonen lägenheterna från 20-, 30- och 40-ta- len i behov av upprustning. Planer synes fö- religga att genomföra en sådan i ökad takt. Detta är emellertid förbundet med problem av både produktionsteknisk och finansiell art, som ställer krav på såväl byggnads- och materialindustrin som kommunerna. Även om vissa hinder sålunda föreligger verkar det sannolikt att reparations- och underhålls- volymen kommer att öka snabbare än tidi— gare, varför ett antagande i denna riktning införts i kalkylerna.

I syfte att belysa de produktionsmässiga utvecklingstendenserna inom byggnads- och

anläggningsindustrin har en utredning för vår räkning utförts inom Svenska Byggnads- entreprenörföreningen. Beträffande produk- tiviteten redovisas där resultatet av under- sökningar främst beträffande byggandet av flerfamiljshus. Dessa visar en jämnt stegrad arbetsproduktivitet över 50- och 60-talen, eventuellt med en tendens till acceleration efter 1965. Tidsåtgången per producerad m= byggvolym för egentliga byggnadsarbe- tare inom detta område anges ha sjunkit från ca 4,5 timmar 1950 till ca 2 timmar 1967, vilket innebär en nedgång med 5 % per år.1 Det är därvid emellertid fråga om ett partiellt mått på produktivitet som inte tar hänsyn till ett successivt bortfall — bl. a. genom förtillverkning — av en rad arbetsmo- ment som tidigare utförts av denna yrkes- SHIPP-

Beräkningar med utgångspunkt från na- tionalräkenskapema avseende den totala byggnads- och anläggningsindustrins pro— duktivitet visar en något annan utvecklings- bild. Arbetsproduktiviteten — mätt som för- ädlings'ärde per arbetstimme — har enligt denna källa under 60-talet ökat trendmäs- sigt med ca 3,5 % per år, vilket innebär en höjd tillväxttakt jämfört med 50-talet. Dessutom skulle det finnas en — dock långt- ifrån statistiskt säkerställd —- tendens mot något lägre ökningar mot slutet av 60-talet.

När det gäller produktivitetsutvecklingen under den kommande S—årsperioden kan man urskilja olika varandra delvis motver- kande tendenser. Vi har för vår del stannat för en ökningstakt som ligger i nivå med 60-talstrenden, dvs. 3,5 % per år. De över- väganden av delvis rätt allmän karaktär som ligger bakom denna förutsättning kan summeras på följande sätt.

Under 50-talet åstadkoms de stora ra- tionaliseringarna med hjälp av en mekani- sering av arbetet inom ramen för ett tradi- tionellt byggande genom införande av kra- nar, hissar, schaktmaskiner etc. Mekanise- ringen fortsatte under 60-talet och kan ock- så väntas gå vidare under den kommande perioden, bl.a. genom införande av nya transport- och hanteringsmetoder. Man får dock räkna med att endast mindre produk- tivitetsvinster står att vinna den vägen. Un-

der 60-talet kom rationaliseringarna främst genom att produktionen, speciellt inom bo- stadsområdet, i så hög grad kunde kon— centreras på stora objekt, vilket gav bety— dande stordriftsfördelar. Av väsentlig bety- delse var också förändringen av byggmeto— derna mot dels innovationer inom de tra- ditionella metoderna (ex. stomgjutning med hjälp av formbord o.dyl.), dels ökad an- vändning av förtillverkade komponenter. Mest uppmärksammad har blivit förtillverk- ningen i fabrik av stomelement. Denna me— tod har emellertid inte fått den utbredning som man en tid räknade med.

Generellt gäller att ytterligare positiva ef— fekter av de långa serierna, för vilka både de stora objekten o:h fabriksmässig förtill— verkning är uttryck, torde kunna uppnås först sedan de inordnats i en mer genom- gripande industrialisering av byggandet. An— strängningarna kan därvid under 70-talet väntas mindre komma att inriktas på de produktionstekniska processerna än på en organisatorisk omdaning. Tendensen går mot en ökad samordning inte bara av akti- viteten på byggplatsen utan av hela byggpro- cessen från stadsplanering till den färdiga byggnaden. Ansträngningar görs också att åstadkomma en långt driven standardise- ring av mått, material, maskiner, verktyg, arbetsmetoder etc. liksom zypisering av olika förtillverkade delkomponenter men o*kså av utrymmen som exempelvis badrum, kök och hela lägenheter. Denna utveckling kan vän- tas ge rationaliseringsvinster genom att en ökande volym seriebyggande kan genomfö- ras med standardprodukter men också på grund av att det även vid mindre objekt ges ökad möjlighet till upprepning av in- vanda arbetsprocesser. Man bör dock realis— tiskt räkna med att dessa förändringar tar tid att genomföra mot bakgrund av de hin-— der som i dag föreligger i form av oenhet— liga regelsystem och tekniska bestämmelser,. uppsplittringen av produktionsprocessen, upphandlingsförfaranden etc. På sikt torde man emellertid kunna räkna med att ett begränsat antal produktions- och material-

] Resultaten av produktivitetsundersökninnen redovisas närmare i "ngnolatsernas arbets- produktivitet”. (Skrift från Svenska Byggnads—— industriförbundet.)

Diagram 4.6:2. Produktion och sysselsätt- ning inom byggnadsverksamhet samt BNP 1960—1975. Volymindex 1960=100. Log. skala.

250 200

150

100

50 30 | 1960 1965 1970 1975 _— = Förädlingsvärde

........... = BNP "”'"" = Arbetstimmar

system kommer att dominera byggrnarkna- den.

På grund av de skillnader, som beräknas föreligga i produktivitetsutveckling mellan de olika delbranscherna, kan den totala pro- duktiviteten för byggbranschen förutses bli påverkad negativt av den minskande ande- len bostadsbyggande och den ökade andelen reparationer som väntas. Detta motverkas i viss mån av det ökade inslaget av anlägg- ningsverksamhet.

Om man räknar med att andelen i bygg- produktionen av utifrån levererat mate ial etc. ökar i nuvarande takt kommer den kal- kylerade uppgången av investeringar i bygg- nader och anläggningar på ca 3 % per år 1970-1975 att medföra en tillväxt i sek- torns förädlingsvärde med ca 2,5 %. Med den förutsatta produktiviteten skulle detta resultera i att arbetskraftsefterfrågan i tim- mar räknat minskar med ca 1% per år. Antalsmässigt skulle den totala arbetsstyr- kan (på grund av arbetstidsförkortningen) förbli ungefär oförändrad. Antalet bygg- nadsarbetare torde därvid komma att redu- ceras något, medan antalet tekniker och öv- riga tjänstemannabetonade kategorier fort- sätter att öka. En utveckling i linje med vår investeringskalkyl kommer att medföra ett något minskat behov av arbetskraft inom bostadsbyggandet och en ökning i motsva- rande grad inom annat byggande.

Byggnadssektorns egna investeringar har ökat endast måttligt under den senaste 5- årsperioden bl. a. beroende på återhållsam- het under konjunkturavmattningen. Även om utvecklingen mot ökad mekanisering går relativt långsamt synes det dock under den framförliggande perioden finnas en ten- dens hos företagen att snabbt förnya sin maskinpark. Maskinanskaffningar, vilka ut— gör den dominerande parten av investering-v arna, kan därför väntas ske i accelererad' takt. Byggnadsinvesteringarna torde inte bli lika expansiva bl.a. mot bakgrund av att elementfabrikema f. n. har viss överkapaci- tet. Totala nyinvesteringarna inom bygg- nadssektorn förutses öka med ca 4 % per år från 1970 till 1975.

Byggnadssektorn består av ett stort an— tal företag av skiftande storlek och art. 1968 var antalet byggande företag närmare 5 000, vartill kom ungefär lika många bygg- nadshantverksföretag, vilka sysslar med mål— ning, glasmästeri etc. En avsevärd del av byggandet utförs emellertid av ett begrän- sat antal större och medelstora företag. Knappt 20 företag med mer än 1000 an- ställda svarade 1968 för ungefär hälften av den totala produktionen. Karakteristiskt för byggområdet är att det ända till i våra da- gar varit möjligt att etablera sig utan nå— gon större kapitalinsats. Kravet på tekno- logisk insats har varit begränsat eftersom det legat i byggandets traditionella organisa- tion att de specialister som behövts för konstruktion av produkterna tillhandahållits av beställaren i form av konsulter. Denna bild håller emellertid nu på att ändras som en följd av de marknadsmässiga föränd— ringar som berördes i det föregående och som på sikt väntas leda till att det växer fram ett begränsat antal system för pro— duktion, material o:h marknadsföring. En viss koncentration har ägt rum inom bran- schen under 60-talet. Mycket talar emeller— tid för att strukturomdaningen går in i ett intensivare skede under 70-talet. I denna process kommer sannolikt att ingå en ökad nedläggning av företag men också samgå- ende mellan olika företagsenheter. Utveck- lingen kan väntas leda fram till ökad be- tydelse för ett begränsat antal byggkedjor

med betydande integration med byggma- terialindustrin, vilket medför delvis nya kon- kurrensbetingelser inom branschen. När det gäller företagsstrukturen tyder undersök- ningar på att företagets storlek inte är av- görande för effektiviteten. Genom återupp- repningseffekter, inom ramen för etablerade bygg- och materialsystem, torde det bli möj- ligt även för mindre företag att hävda sig. Strukturomdaningen kan väntas få ett be- tydande inslag av samarbete mellan före- tag med skiftande specialinriktning.

Byggnadssektorn har hittills i hög grad varit hemmamarknadsbetonad. Svenska fö- retags byggande i utlandet utgör endast ett par procent av den totala produktionen. Även importandelen är låg. Utvecklingen synes dock gå mot en ökad internationali- sering. På sikt kan man räkna med att svens- ka byggföretag kommer att konkurrera med utländska både här i landet och på inter- nationella marknaderna. Denna utveckling torde dock inte komma igång i större ut- sträckning under den närmaste 5-årsperio- den. De största hindren består i skiftande mått, tekniska bestämmelser, standardkrav etc. länderna emellan.

4.7 Varuhandel

Till varuhandel räknas här parti- och de- taljhandel. Distribution av varor utförs emellertid förutom av parti- och detaljhan- delsföretag också av vissa fabrikantföretag och av hushållen. Vid sidan av den fysiska varuhanteringen omfattar varudistributio- nen en mängd andra funktioner, t. ex. marknadsföring, kreditgivning och varuin- formation.

Det traditionella distributionsmönstret kan beskrivas på följande sätt. Fabrikanten leve- rerar varor till grossisten som sammanstäl- ler och lagrar ett sortiment härrörande från ett flertal olika producenter. Partihandeln levererar i sin tur varor till ett stort antal detaljister. Konsumenterna slutligen svarar nästan helt för distributionsledet från buti— kerna. I många fall sker dock varudistri- butionen på annat sätt. Vissa produkter le- vereras sålunda direkt från fabrikant till de- taljist. Detaljistledet kan också överhoppas,

t. ex. vid leveranser främst av konsum- tionsvaror till storhushåll (restauranger, in- stitutioner o.dyl.). En betydande del av varudistributionen sker även i form av leve- ranser av producentvaror från fabrikant- el- ler grossistlager direkt till förbrukaren.

Antalet verksamhetsställen inom detalj- handeln beräknas 1970 uppgå till 54000. Inom partihandeln uppskattas samtidigt an- talet verksamhetsställen i företag med an- ställda till 9000. För partihandelsföretag utan anställda saknas däremot uppgifter. Siffrorna tyder på att strukturomvandlingen gått snabbt under 60-talet. Under perio— den 1963—1969 försvann sålunda omkring 23 000 butiker samtidigt som antalet verk- samhetsställen i partihandelsföretag med an- ställda minskade med ca 3 000.

Trots detta har sektorn produktionsmäs- sigt visat en stabil tillväxt. Enligt national- räkenskapema ökade sektorprodukten, som i stort sett utgörs av driftöverskott, löner, avskrivningar och indirekta skatter, 1965 —1970 med 3,3 % per år i volym. Detta innebär en något lägre tillväxt än under första hälften av 60-talet (5,2 %). Sek- toms bidrag till BNP uppgår till närmare 10 %. Sysselsättningsmässigt är varuhandeln något större. Antalet sysselsatta beräknas 1970 till ca 497 000, vilket motsvarar om- kring 13 % av totala sysselsättningen i lan- det. Räknat i timmar har sysselsättningen minskat med 0,5 % per år 1965—1970 ef- ter att ha ökat med 0,8 % per år under 60-talets första hälft. Produktionen per ar- betstimme ökade härigenom med 3,8 % per år 1965—1970 vilket var något långsamma- re än 1960—1965 då produktiviteten steg med 4,4 % per år.

För att få underlag för en bedömning av utvecklingsdragen inom varuhandeln har en undersökning utförts av Handelns utred- ningsinstitut (HUI) för vår räkning.

U tvecklingsdrag inom varudistributionen

Den strukturomvandling som präglat varu- handeln under 60-talet kan väntas fortsätta under 70-talet med oförminskad intensitet men med delvis annan inriktning. Nya för- säljningsformer är på väg och den distri-

butionstekniska utvecklingen sker mycket snabbt. Det är emellertid svårt att kvanti- fiera den ekonomiska betydelsen av dessa innovationer.

Möjligheterna att ytterligare effektivisera distributionsarbetet sammanhänger i hög grad med konsumenternas inköpsbeteende. Flertalet hushåll köper dagligvaror varje dag, varför de genomsnittliga inköpen i de- taljhandeln är förhållandevis små. Därtill kommer en snedbelastning till vissa vecko- dagar och vissa timmar under dagen. De- taljhandeln måste anpassa anläggningar och personal så att även toppbelastningen kla- ras, vilket innebär att man tidvis arbetar med en betydande överkapacitet.

Också ur hushållens synpunkt kan det nu- varande köpsystemet synas mindre ratio- nellt. Lång tid åtgår till att välja ut och frakta hem varor, vilket verkar vara sär- skilt otillfredsställande i en situation som utmärks av att de gifta kvinnorna i ökad utsträckning förvärvsarbetar.

Bortsett från psykologiska faktorer är det främst två förhållanden som motverkar en förändring av inköpsmönstret, dels bristen på transportmedel för hemtransport av va- rorna, dels de begränsade förvaringsmöjlig- heterna i hemmen. Det ökade bilinnehavet bidrar visserligen till en successiv stegring i transportkapaciteten men för en mera ra- dikal förbättring skulle sannolikt krävas en organiserad form av transporter. Höjning- en av bostadsstandarden medför att förva- ringsutrymmena i hemmen blir större. En avgörande förändring inträffar emellertid först om man vid projektering av nya bo- stadsenheter lägger större vikt vid anord- ningar som underlättar stora, koncentrera- de inköp.

Kraven på fortsatt rationalisering inom handeln för att undvika kraftiga kostnads— genomslag i priserna kommer otvivelaktigt att medföra att de stora, högproduktiva försäljningsenhetemas ställning på markna- den ytterligare förstärks. De stora själv- betjäningsbutikerna med fullständigt daglig- varusortiment väntas fortsätta att öka sin marknadsandel, vilket torde medföra en fortsatt nedläggning av mindre och medel-

Varuhusens andel av den egentliga de- taljhandelns omsättning, vari då inte in- räknas handeln med bilar, drivmedel, läke- medel och alkohol, uppgick 1969 till ca 20 %. En ökning av marknadsandelen till närmare 30 % planeras fram till 1975. En viss etablering av varuhus på nya orter kan förutses, men den kraftigaste utbyggnaden av denna sektor väntas framför allt ta for- men av stormarknader.

Enligt branschens definition är en stor- marknad ett varuhus med minst 2 500 rn2 försäljningsyta som för ett visst minimisor- timent och som tillämpar självbetjäning. Dessutom krävs att stormarknaden skall va- ra lokaliserad utanför tätort samt disponera parkeringsutrymmen för minst 500 bilar. Vid ingången av 1970 fanns 11 försäljnings- ställen som uppfyllde denna definition på stormarknad. Tillsammans hade dessa 1969 en omsättning på ca 670 milj. kr., vilket motsvarar knappt 2 % av detaljhandelns samlade försäljning.

Stormarknadernas viktigaste konkurrens- medel är priset. Genom att bygga enkla anläggningar på billig mark och genom att konsekvent utnyttja självbetjäning i kombi- nation med massförsäljning kan stormark- nadema hålla en relativt låg prisnivå. Även om besparingen för konsumenten reduceras av resekostnadema, samtidigt som den per- sonliga rådgivningen och servicen oftast är starkt begränsad, har stormarknaderna vi- sat sig ha stor attraktionskraft. Planer på ytterligare ett antal stormarknader, belägna främst i anslutning till de större städerna och trafikledema, föreligger. 1975 beräknas det finnas ca 25 stormarknader i landet med en detaljhandelsandel av närmare 7 %. Den- na andel ingår i den tidigare nämnda siff- ran för varuhusens marknadsandelar.

Det pågår Också sedan åtskilliga år en koncentration av detaljhandeln, särskilt fackhandeln, till köpcentra belägna i stads- kärnan eller i större förortsbildningar. En speciell form, som fått stor utbredning i USA, är trafikon'enterade köpcentra. Des- sa består av ett eller flera varuhus jämte en rad specialaffärer och andra tjänstestäl-

len lokaliserade i anslutning till större tra- fikleder, men utan nämnvärt lokalt kund- underlag. Nyligen har det första svenska trafikorienterade köpcentrat öppnats i Valbo mellan Gävle och Sandviken. Ytterligare anläggningar av liknande slag är under pro- jektering. Det är dock ännu för tidigt att söka bedöma vilken kvantitativ betydelse trafikorienterade köpcentra kan komma att få under 70-talet.

Utvecklingen av stora självbetjäningsbu- tiker, stormarknader, trafikorienterade köpcentra och andra stordriftsformer inom detaljhandeln har medfört svårigheter för de egentliga närhetsbutikema av vilka många, som nämnts, redan fått läggas ned. För många konsumenter har förändringarna in- neburit längre avstånd till närmaste inköps- ställe. De som saknar bil för hemforsling av varor upplever säkert i många fall han- delns strukturomvandling som en service- försämring, vilket särskilt gäller äldre och handikappade. Det pågår därför en diskus- sion om vilka åtgärder som bör vidtas för att i möjligaste mån eliminera de negativa verkningarna av strukturförändringarna i detaljhandeln. Vissa former för kollektiv hemsändningsservice i områden där pro- blemen är särskilt påtagliga har föresla- gits och utreds.

På olika håll inom detaljhandeln pågår även experiment med en ny typ av närhets- butiker som avser att komplettera de olika stordriftsformerna. Närmaste förebild är de amerikanska »convenience stores», som på en butiksyta av måttlig storlek (200—300 m?) erbjuder de mest sålda dagligvarorna. Prisnivån i dessa ligger dock något högre än i exempelvis varuhusen. Detta förhållande accepteras dock av flertalet konsumenter som det pris man får betala för möjligheten att kunna köpa en del standardvaror inom rimligt avstånd från bostaden. Det är dock knappast troligt att svenska försäljningsfor- mer av denna typ före 1975 när en andel av dagligvaruhandeln som är högre än USA:s i dag, dvs. 2,5 %. Ännu 1975 vän- tas en stor del av den traditionella livsme— delshandeln finnas kvar och åtminstone del- vis svara för den efterfrågade närhetsser-

Betydelsefulla förändringar äger rum även inom fackhandeln, dvs. färghandel, urbu— tiker, konfektionsaffärer och annan branschinriktad detaljhandel. Det är dock inte möjligt att på samma sätt som inom dagligvarusektorn urskilja en utveckling mot vissa bestämda butiksformer. Följande punkter upptar några av de viktigaste ut- vecklingsdrag, som kan förväntas karakte- risera fackhandeln under 70-talet.

1. Branschgränser suddas ut alltmera och samma sorts varor återfinns ofta i affärer av olika typ, exempelvis sport- och fritids- varor i bensinstationer.

2. Sortimentet i nya affärer bestäms i allt högre grad av behovsaspekten, dvs. kun- den väntar sig att finna alla varor han be- höver för ett visst ändamål i samma affär; t.ex. affärer för fritid, för heminredning etc.

3. Vissa fackhandelsföretag satsar på en långt driven specialisering, dvs. ett smalt men mycket djupt sortiment, t. ex. special- affärer för skjortor, pennor osv. Sådana affärer återfinns ofta i stora köpcentra där de kompletterar varuhusens och de mera allround-betonade fackaffäremas sortiment.

4. I andra fackhandelsbutiker betonas i stället butiksmiljöns betydelse. Hit kan t.ex. räknas de allt talrikare boutiquerna som vanligen också är starkt specialiserade i fråga om sortimentet.

5. Vidare finns en kategori företag som utmärks av teknisk fackkunskap med re— parationsservice och reservdelslager, exem- pelvis radio- och TV-affärer, urmakare m.fl.

Utvecklingen inom fackhandeln känne- tecknas således av en strävan till ökat pro- filskapande. Därigenom avser man att att- rahera olika kundkategorier och tillfreds- ställa en differentierad efterfrågan. Fack- handelsföretag som lyckas härmed torde in- te behöva frukta konkurrensen från stor- marknader och andra varuhus.

Beträffande partihandeln med konsument- varor sker en gradvis anpassning med hän- syn till förändringarna i detaljhandelsledet. Sortimentsbreddningar i livsmedelsbutiker-

na slår exempelvis också igenom i partihan- delsledet, där huvudleverantörer nu svarar för en allt större del av butikens varuför- sörjning. Utvecklingen mot ökad andel för personalmatsalar och andra storhushåll har föranlett en del livsmedelsgrossister att spe- cialisera sig på denna kategori. Partihan- deln har också sitt eget självbetjäningssys- term i form av »cash-and-carry» lagerstäl- len där detaljisten själv kan plocka samman sina varor, betala ett lägre pris och själv svara för transporten.

Partihandeln med producentvaror är fram- för allt beroende av förändringarna i in- dustri- och byggnadsföretagens inköpspoli— tik. Inom vissa branscher kan iakttas en tendens att gå förbi det fristående grossist- ledet i avsikt att nedbringa distributionskost- naderna. Också den motsatta utvecklingen kan emellertid iakttas, dvs. att grossistens ställning förstärks. Många mindre kund- företag finner det nämligen fördelaktigt att överföra vissa funktioner, t.ex. i fråga om marknadsföring och reklam, till sin huvud- leverantör i grossistledet.

Beträffande utvecklingen inom varuhan- deln skall slutligen påpekas att den tradi- tionella uppdelningen i fristående partihan- dels- och detaljhandelsled under 70-talet sannolikt kommer att bli mindre markerad. I många fall sker en äganderättslig integra- tion. Detaljhandelsföretag övertar själva partihandelsfunktionen, som redan skett i många fall bl.a. inom dagligvaruhandeln. Fabrikanter upprättar egna försäljnings- och marknadsföringsorganisationer för direkt bc- arbetning av detaljhandeln. I vissa fall, exempelvis inom hushållsmaskinsektorn, går fabrikanterna in i detaljhandelsledet genom etablering av egna butiker. Det förekommer också alltmera integration mellan olika marknadsled i form av ett långtgående eko- nomiskt samarbete utan ägandegemenskap, exempelvis de frivilliga kedjorna. Ibland fö- rekommer ett avsevärt finansiellt engage- mang från fabrikant- eller grossistledet i de— taljhandeln bl. a. inom radio- och TV-han- deln. Man ser emellertid också inflytande i motsatt riktning som när varuhus och andra storföretag inom detaljhandeln lägger

ut beställningar hos industrier med detalje- rade tillverkningsanvisningar och produkt- krav. Handelsföretagen erhåller härigenom varor som pris- och kvalitetsmässigt är an- passade till deras övriga sortiment utan att behöva integrera bakåt. Ur industrins syn- vinkel kan det dock, speciellt för de mind- re industriföretagen, upplevas som en obe- haglig uppbindning av produktionsresurser till produkter vilka ej kan utbjudas till en vidare kundkrets. Om man emellertid ser handeln som det led som snabbast uppfattar förändringarna i konsumentens preferenser kan denna påverkan på fabrikantledet upp- fattas som gynnsam ur konsumentsynpunkt.

Omsättning, arbetskrafts- och investerings- behov samt företagsstruktur

Varuhandelns försäljning är direkt beroen- de av efterfrågeutvecklingen i ekonomin. Med utgångspunkt från vår grundkalkyl och däri ingående förändringstal för privat kon- sumtion, byggnadsvaror, bränslen m.m. kan beräknas att omsättningen i varuhan— deln ökar med 3,0 % per år 1970—1975 i volym räknat. En något snabbare utveck- ling väntas för parti- än för detaljhandeln, vilket kännetecknade även den närmast fö- regående S-årsperiodcn. Av enkätresultaten att döma tycks detaljhandelsföretagens pla— ner utgå från en försäljningsökning som överstiger den av oss framräknade. I den mån detta resultat är ett utslag för alltför expansiva planer blir innebörden att anting- en får varuhus och andra starkt expande- rande företag modifiera sina försäljnings- prognoser eller också blir trycket på övrig handel större. I möjlig mån har hänsyn tagits till detta förhållande i beräkningarna av handelns strukturutveckling och behov av produktionsfaktorer.

Den kalkyl som gjorts i bilaga 3, pekar på att butiksantalet kan väntas minska med omkring 12000 enheter 1970—1975. Detta innebär dock en något dämpad nedlägg- ningstakt jämfört med 60-talet. Antalet va— ruhus ökar från 385 till ca 500, medan dagligvarubutikerna minskar med 1/4. Inom urvalsvarusektorn blir butiksminskningen

Diagram 4.7:1. Produktion och sysselsätt- ning inom varuhandel samt BNP 1960—1975. Volymindex 1960=100. Log. skala.

250 200

150

100

50

3OI 1960

1965 1970 1975

— = Förädlingsvärde ........... = BNP —-—- = Arbetstimmar

långsammare, eftersom många nyetablering- ar förekommer inom de mera expansiva branscherna. De mindre detaljhandelsföre- tagen, som fortfarande har en betydande numerär, förutses bli reducerade ytterligare fram till 1975.

Antalsmässigt beräknas sysselsättningen 1970—1975 öka med 0,3 % per år till när- mare 505 000 vid slutet av perioden. Räk- nat i timmar förutses däremot en ned- gång, 0,9 % per år, vilket främst förklaras av arbetstidsförkortningen. Andelen deltids- arbetande väntas öka endast obetydligt. Förädlingsvärdet per arbetstimme skulle därmed för hela sektorn öka med omkring 3,9 % per år, eller i ungefär samma takt som under den närmast föregående S-års- perioden. Enkätsvaren ger för de företag som ingår en något snabbare produktivi- tetstillväxt 1970—1975 än vad vi räknat med. Nedjusteringen har gjorts med hänsyn till ej täckta delar av handeln samt den nämn- da alltför optimistiska förutsättningen om försäljningsökningen.

När det gäller investeringarna inträffade en markant omsvängning under 60-talets se- nare hälft. Mellan 1965 och 1970 minska— de investeringarna med närmare 2 % per år, efter att 1950—1965 ha ökat med mel- lan 10 och 11 % per år. Denna utveckling hade delvis sin grund i den investeringsav- gift som i två omgångar uttogs på handelns byggnadsinvesteringar. Den primära anled-

ningen till investeringsdämpningen torde emellertid ha varit att man kommit upp på en relativt hög investeringsnivå redan i mit— ten av 60-talet samtidigt som den stora »varuhusboomen» var över. 1970—1975 har vi räknat med en ökning på 3 % per år. Tillväxten förklaras av att det föreligger vis- sa uppdämda investeringsbehov till följd av bl. a. investeringsavgiften. Företagens enkät— svar tycks tala för en investeringsökning av denna storlek. Enkätsiffrorna pekar visser- ligen på en nedgång av investeringarna för den senare delen av perioden. Man vet dock att företagen inte har planer som sträcker sig så långt framåt i tiden som 5 år och därför underskattas investeringsbehovet-. Korrigeras enkätresultatet i enlighet med ti- digare erfarenheter av liknande enkäter er- hålls en ökning som nära ansluter till den av oss antagna investeringsutvecklingen.

4.8 Samfärdsel

Bedömningen av utvecklingen inom sam- färdseln bygger på planer och material som insamlats och bearbetats av kommunika- tionsdepartementet, och som utförligare re- dovisas i en stencil. Till samfärdselsektorn räknas transporter, väg- och gatuhållning samt post och tele. Transportverksamheten svarar för drygt 70 % av sysselsättningen och ca 80% av produktionen inom sek- torn samt post och tele för i stort sett åter- stoden. Transportutvecklingen och investe- ringarna i transportapparaten behandlas i de två följande avsnitten, där även väg- och gatuinvesteringarna tas upp. Därefter redovisas utvecklingen inom post- och tele- verken och i ett sista aVsnitt anges produk- tions- och sysselsättningsutvecklingen för hela sektorn.

De investeringsuppgifter som återges i detta avsnitt bygger direkt på myndighe- ternas planer. De utgör ingen egentlig pro— gnos för utvecklingen. Den faktiska utveck- lingen blir beroende av den resursfördel- ningspolitik som kommer att föras bl. a. mot bakgrund av de avvägningsproblem som diskuteras i kapitel 1.

Antal personkm fördelning

Förändring % per år i % 1960—1968 1968—1975 1968 1975 Vägtransporter 8,3 3,4 91,5 92,6 Spårbunden lokaltrafik1 —1,2 2,7 2,6 ca 2,5 Järnvägstransporter över 5 mil —O,3 —0,8 5,1 ca 3,8 Luftfart 12,1 8,8 0,7 ca 1,0 Sjöfart 0,0 0,0 0,1 ca 0,1 Totalt 7,3 3,2 100,0 100,0 därav: kollektivt 2,2 1,8 15,5 ca 14,0

1 Med lokaltrafik avses här trafik på avstånd upp till 5 mil.

4.8.1 Transportutvecklingen

Persontransporter. Hushållens direkta utgif- ter för transporter har ökat från knappt 12 % av den totala privata konsumtionen 1960 till ca 13 % 1969. Fram till 1975 vän- tas resekonsumtionen öka i ungefär samma takt som den totala privata konsumtionen. Denna utveckling behandlas närmare i av- snitt 3.7. Persontransportarbetet fram till 1975 bedöms växa med i genomsnitt ca 3,2 % per år, vilket är långsammare än under 60-talet, då ökningen uppgick till ca 7 % per år. Persontransporternas fördel- ning på olika trafikmedel med prognos över utvecklingen till 1975, återges i tabell 4.8: 1.

För vägtransporterna, som utgör den helt dominerande delen av transportarbetet, vän- tas en sjunkande tillväxttakt till följd av en svagare ökning i personbilsbeståndet. Medelkörsträckan per år och bil antas bli oförändrad. Fram till 1975 har vidare för- utsatts en minskning av medelantalet passa— gerare (inkl. förare) från 2,2 till ca 2 perso— ner per bil, främst till följd av den ökade biltätheten. Då betydande osäkerhet finns beträffande personbilsökningen återges här två olika alternativ. Det högre alternativet baseras på ett nettotillskott av 111 000 per- sonbilar per år, vilket var genomsnittliga ök- ningstakten under 60-talet. Antalet person- bilar 1975 skulle därmed uppgå till 2,9 miljoner. Prognosen över vägtransporternas tillväxt i tabell 4.8: 1 bygger på detta anta- gande. Nettotillskottet blir dock lägre om

den dämpning i ökningen av personbilsbe- ståndet som ägt rum under åren 1965—1969 fortsätter. En nettoökning om t. ex. 90000 bilar per år skulle ge ett personbilsbestånd 1975 på ca 2,7 miljoner. Antagandet om en oförändrad årlig medelkörsträcka baseras på resultat från ett flertal undersökningar under 50- och 60-talen, den senaste avseen— de 1968.

De beräknade förändringarna i person- transportarbetet innebär att trafikens nuva- rande fördelning mellan olika transportme- del för olika långa resor i stort sett kom- mer att bestå. Biltransporternas andel av det totala transportarbetet väntas sålunda öka något, såväl för lokala som för me— dellånga transporter.

Den kollektiva lokaltrafiken, som tidigare visat en nedåtgående tendens väntas fram. till 1975 öka relativt snabbt. Detta gäller framför allt för den spårbundna lokaltrafi— ken i Stockholmsområdet och eventuellt också i andra storstadsområden. För järn- vägstransporter över 50 km väntas den re— lativt gynnsamma utvecklingen i antalet re- sor på avstånd från 200 km till 600 åt 700 km bestå. För resor utanför detta intervall synes minskningen fortsätta, vilket medför att järnvägarnas transportarbete torde mins- ka något.

Transportarbetet inom inrikesflyget vän- tas växa i något långsammare takt än hit- tills men fortfarande snabbare än inom an- dra transportslag. Det förefaller inte uteslu- tet att flyget kan vinna en ökad marknads- andel även på vissa kortare avstånd.

Förändring % per år Tonkm fördelning i %

1961—1968 1968—1975 1968 1975

Lastbilar 13,3 8,0 56,2 59 5 Järnväg 4,2 4,7 31,6 26,8 Sjöfart 9,4 11,9 9,6 13,0 Flottning 6,4 —l l .8 2,6 0,7 Totalt 8,9 7,2 100,0 100,0

De kollektiva trafikmedlens andel av per- sontransportarbetet skulle enligt dessa pro- gnoser minska ytterligare, om än i något långsammare takt än tidigare. Utvecklingen blir dock beroende av de framtida åtgärder från stat o:h kommun, som berör trafik- sektorn, framför allt åtgärder som påverkar privat och kollektiv trafik i tätorterna.

Det persontransportarbete som utförs av de kollektiva trafikmedlen skulle enligt des— sa prognoser växa. Deras andel av det totala persontransportarbetet skulle dock minska, om än i något långsammare takt än tidigare. Utvecklingen särskilt på något längre sikt blir dock även beroende av de åtgärder, som det allmänna kan komma att vidta inom tra- fiksektorn. Det gäller investeringarnas in- riktning och karaktär, prissättningen på väg- tjänster som ett resultat av pågående utred- ningsarbete om vägtrafikens kostnadsansvar etc.

Inte minst i fråga om tätortstrafiken — där problemen i fråga om avvägning mel- lan kollektiv och enskild trafik är mest påtaliga — kan utvecklingen komma att på- verkas av åtgärder som syftar till att priori- tera den kollektiva trafiken. Åtminstone i storstadsområdena, där en utbyggnad pågår av den spårbundna trafiken och där ett ökat antal egna körfiler anslås för bussar och taxibilar torde kollektiva trafikmedel kunna utgöra ett konkurrenskraftigt alterna- tiv till bilar.

Godstransporter. Godstransportarbetet be- räknas 1968—1975 öka med i genomsnitt 7,2 % per år (tabell 4.8: 2). Det är en något dämpad tillväxt i förhållande till 60-talet, men en i relation till bruttonationalproduk- tens och industriproduktionens tillväxt oför- ändrad ökning.

Under prognosperioden väntas lastbilar— nas och sjöfartens andel av transportarbetet öka. De inrikes sjötransporternas tillväxt skulle till större delen avse oljetransporter och sammanhänga med att direktimport av oljeprodukter under perioden kommer att ersättas med kusttransporter från de nya raffinaderier som förväntas byggas vid väst- kusten. Det statistiska underlaget för be- dömningarna är emellertid bristfälligt. Ut- vecklingen för järnvägens transportarbete, vilken innebär att tillväxttakten blir något snabbare än tidigare, motiveras med ett ökat behov av sådana transporter som hu— vudsakligen går på järnväg o:h en förskjut- ning i konkurrensförhållandet mellan järn- väg, lastbilar och sjöfarten. Bland tänkbara orsaker till ökade järnvägstransporter kan nämnas nedläggningen av flottningen, hamn- koncentrationen och koncentrationstenden- serna inom den tunga industrin. Järnvägar- nas andel av det totala godstransportarbe- tet väntas dock minska något under perio- den om än i långsammare takt än tidigare.

Förutom dessa faktorer är transportef— terfrågans sammansättning på varugrupper samt på lokal- och fjärrtrafik de viktigaste bestämningfaktorerna bakom godstranspor- ternas fördelning på olika trafikmedel. De lokala transporterna ombesörjs till allra största delen av lastbilar, medan fjärr- transporterna till 85 % går på järnväg och utgör drygt 95 % av järnvägens transport— arbete. Lokaltransporterna har tidigare ökat väsentligt snabbare än fjärrtrafiken och den bilden väntas inte förändras. Enbart av detta skäl kan alltså lastbilarnas andel av det to- tala godstransportarbetet väntas öka. Ser man till varusammansättningen i transport- arbetet återfinns vissa varuslag som mal-

mer och tunga järn- och stålprodukter, som utgör en stor del av järnvägstransporterna och som inte torde kunna överföras till lastbil annat än vid stora förändringar i konkurrensförhållandet. Inte heller för en stor del av de inrikes sjötransporterna torde det finnas något realistiskt transportalterna- tiv. Detta synes f.n. gälla för masstran- sporter av olja, kalksten, slig, grus, spann- mål och cement.

Enligt den produktionsutveckling som förutses inom industrin kan sannolikt gods- transporterna från den lättare industrin vän- tas utvecklas snabbare än transporterna från den tyngre industrin. Med denna utveckling blir transporterna också relativt sett mer lo- kalt inriktade och större krav ställs på snab- ba transporter. Detta bidrar till en för last- bilstransporterna fördelaktigare konkurrens- situation gentemot järnvägstransporter.

Den här beskrivna strukturen inom gods- transporterna synes innebära att ändrade prisrelationer totalt sett inte får så stor ef- fekt på respektive trafikmedels andel av godstransponmarknaden. Marginellt sett kan de dock ha en stor betydelse. Vissa fak- torer pekar på att prisutvecklingen för last- bilstransporter i framtiden blir mindre för- delaktig i förhållande till jämvägstranspor- terna. Man kan sålunda peka på bl.a. att utvecklingen mot tyngre vägfordon knappast torde kunna ske i samma takt som under 60-talet. Relativa prisförändringar torde få störst effekt på godsuppdelningen vid lång- väga transporter.

4.8.2 Investeringar i transportapparaten

Landtransporter exkl. järnvägstransporter. Hit räknas investeringar i yrkesmässig last- bilstrafik och busstrafik, drosktrafik samt i spårvägar och tunnelbanor. Investeringarna i bilar har i övrigt fördelats på de sektorer de uppskattats tillhöra. För lastbilstrafikens investeringar har vi utgått från ett antagande om en genomsnittlig bruttoinvesteringsvo- lym i kronor per tonkm. Enligt den kalky- len skulle ca 4,8 miljarder kr. behöva inves- teras i lastbilar och släpvagnar under perio- den 1971—1975. Av dessa väntas 40 % vara

att hänföra till samfärdselsektorn, dvs. den yrkesmässiga trafiken. Dessa investeringar skulle då uppgå till i genomsnitt ca 390 milj. kr. per år i 1969 års priser att jämföra med ca 320 milj. kr. 1966—1970.

Av de personbilar som används i yrkes— mässig trafik utgör droskbilarna den domi- nerande delen. Investeringarna per år beräk— nas uppgå till i genomsnitt 50 milj. kr. i 1969 års priser under perioden 1971—1975. Investeringarna i bussar väntas ligga kring 65 milj. kr., vilket motsvarar en oföränd- rad investeringsnivå i förhållande till 1969 och 1970. Investeringar i tunnelbanor, for— don såväl som anläggningar, beräknas uppgå till i genomsnitt ca 90 milj.kr. per år, en betydligt högre investeringsnivå jämfört med 1968—1970.

Vägar och gator. Investeringarna i vägar och gator räknas i nationalräkenskaperna inte till transportsektorn. Eftersom dessa investeringar har ett starkt samband med transportsektorn medtas de ändå här. Under 15-årsperioden 1955-1969 har i vägar och gator investerats i runda tal 17 miljarder kr. i 1970 års priser. Det statliga vägnätets längd har under denna period ökat relativt måttligt. I genomsnitt har ca 1 100 km väg färdigställts per år. Nettoökningen i vägnä- tet har dock, till följd av indragning av all— män väg, uppgått till endast ca 400 km per år. Man bortser då från den ökning som följer av att städer övertagit väghållnings- skyldigheten för vissa trafikleder i städer- na. Investeringarna i det statliga vägnätet. har i huvudsak varit inriktade på höjningar av trafikkapaciteten och standarden på be- fintliga vägar. Detta avspeglar sig till nå- gon del i att andelen statlig väg med ett varaktigare slitlager än grus (beläggning el- ler oljegrus) 1970 uppgick till 46 % mot 9 % 1956. Bärigheten på det statliga väg— nätet har successivt höjts och 1970 var ca 99 % av detta vägnät upplåtet för 8 tons axeltryck eller mer. Närmare 96 % av riks- vägarna och ca 69 % av de viktigare läns- vägama var därvid upplåtna för trafik med ett högsta axeltryck av 10 ton och ett boggi- tryck av 16 ton.

Investeringarna i vägar och gator är före-

Ökning i % per år mellan perio-

Ökningi % derna 1971—1975 per år 1966—1970] 1970 1975 totalt 1970—1975 1971—1975 Statliga vägar 830 970 4 510 3,2 1,7 Kommunala vägar och gator (exkl. tunnelbanor) ] 700 8 120 5,2 8,1 Summa 2 150 2 670 12 630 4,5 5,5

mål för en omfattande planeringsverksam- het inom statens vägverk.

Prognosen över de statliga utgifterna för Väginvesteringarna 1970—1975 ansluter sig i huvudsak till bedömningarna i vägverkets långtidsplaner för väg- och gatubyggandet för perioden 1970—1979. Prognosen över de kommunala investeringarna i vägar och gator och tunnelbanor baseras på beräk- ningar med utgångspunkt från en enkät, som gjorts inom vägverket, och på resulta- ten från långtidsutredningens kommunenkät. I tabell 4.8: 3 redovisas dessa prognoser (inkl. en bedömning av beredskapsarbetenas omfattning) efter det att materialet över- satts till nationalräkenskapernas definitio- ner.

Järnvägar. I förhållande till folkmängden är det svenska järnvägsnätet — trots om- fattande nedläggningar efter 1950 — fort- farande det största i Europa (1,6 bankm per 1 000 invånare). Järnvägsnätets stora omfattning, landsbygdens höga biltäthet samt industrins och befolkningens fortgåen- de koncentration till tätorterna har lett till att trafikintensiteten blivit mycket låg på vissa delar av nätet. På den minst trafikera- de hälften av bannätet utfördes 1967 endast ca 6 % av det totala transportarbetet. Nå- gon möjlighet att uppnå kostnadstäckning på denna hälft av järnvägsnätet finns inte. Sedan 1964 täcker dock staten underskottet för vissa av de olönsamma banorna.

Under 1970 beräknas trafiken på en ban- längd av ca 340 km läggas ned. Framställ- ningar om trafiknedläggning på ca 800 km järnväg prövas f.n. av Kungl. Maj:t och inom SJ bereds och pågår nedläggningsun-

dersökningar för ytterligare 1 300 km järn- väg.

Nedläggningstakten påverkas av många faktorer utanför SJ:s kontroll, bl.a. av till- gången och standarden på landsvägar för ersättningstrafik och av politiska ställnings- taganden. Anpassningsåtgärderna kan där- för inte vidtas så snabbt som det för SJ:s lönsamhet i och för sig vore motiverat.

SJ:s investeringsplaner omfattar en upp- rustning och effektivisering av främst hu- vudbannätet. Investeringarna under den kommande lS-årsperioden förutses bli myc- ket omfattande. En viktig del av investe- ringsprogrammet avser rullande materiel och en annan gäller utbyggnaden av fjärr- blockeringen. Denna innebär att växlar och signaler fjärrstyrs från centrala ställverk. Utbyggnaden av fjärrblockeringsanläggning- ar ökar linjekapaciteten, tågföringens kvali- tet och trafiksäkerheten. F. n. fjärrstyrs 1630 km bana. Enligt preliminära planer beräknas fjärrblockering finnas på ca 4 000 km bana vid slutet av 1975.

Kostnaderna för fjärrblockering fram till 1978 har beräknats till ca 225 milj. kr. In- förandet av automatkoppel på lok och vag- nar ingår också i investeringsplanerna. De totala kostnaderna härför beräknas till 400 åt 500 milj. kr., varav ca 80 milj. kr. faller på perioden 1971—1975.

SJ:s satsning på containertrafik kommer att fortsätta. I mitten av 1970 bedrivs regel- bunden trafik mellan containerterrninalerna— i Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro och Sundsvall. Fram till 1972 beräknas ytter- ligare elva terminaler ha tagits i bruk. För- sök att använda'containers även för trans-

porter av styckegods beräknas starta 1972 i Jönköpingsregionen.

Ett annat område som kommer att kräva resurser under perioden 1971—1975 är den administrativa rationaliseringen. Datatekni- ken väntas få ökad betydelse för järnvägen inte bara i trafikfrågor utan även för in- formationen inom företaget. Kontakterna med kunderna bör kunna förenklas avse- värt när det gäller betalningsmtiner o.dyl. som lämpar sig för elektronisk databehand- ling.

I investeringsplanema ingår också pro- jekt, vilka inte väntas bli realiserade förrän efter 1975. Av dem kan nämnas t.ex. möj- ligheter att köra motorvagnståg med mycket hög hastighet, ca 220 km/tim. Ett annat projekt är automatisk övervakning av tå- gens hastighet.

De årliga investeringarna i järnvägar vän- tas för 1971—1975 uppgå till ca 350 milj. kr. per år. Därmed skulle investeringarna i förhållande till föregående 5-årsperiod minska med 0,3 % per år. Mellan åren 1970 och 1975 räknas däremot med en upp- gång på 4,6 % per år.

Sjöfart. Huvuddelen av investeringarna inom sjöfarten hänför sig till rederiernas far— tygsförvärv. Prognosen häröver har baserats på förutsättningen att nära hälften av det vid slutet av 1969 befintliga tonnaget kom- mer att avföras från den svenska handels- flottan före utgången av 1975. Den snabba avgång av tonnage som förutses beror på den tekniska utvecklingen och på det inter- nationellt sett höga kostnadsläget för svens— ka rederier. Mot ett beräknat tillskott av fartyg om 3,8 miljoner ton brutto 1971— 1975, ställs en avgång om 2,5 miljoner ton. Handelsflottan skulle alltså öka med 1,3 miljoner ton till 6,1 miljoner ton. Detta tor- de innebära att Sveriges andel av världshan- delsflottan fortsätter att minska.

Prognosen över fartygsinvesteringarna in- rymmer en betydande osäkerhetsmarginal. Fartygsbeställningar är i huvudsak kända för åren 1970—1972. För leveranser under periodens tre sista år har däremot bara ett fåtal kontrakt tecknade av svenska rederier offentliggjorts. Den goda sjöfartskonjunktur som rått de senaste åren, och som accentue-

rats kraftigt under 1970, synes emellertid tala för en stor leveransvolym även under åren 1973—1975 trots de starkt höjda far- tygsbyggnadspriserna.

Av nämnda tonnagetillskott på 3,8 mil- joner ton beräknas ca 2,9 miljoner ton bestå av bulkfartyg om minst 30000 ton. Det övriga tonnaget (containerfartyg, kylfartyg och andra specialfartyg) på sammanlagt när- mare 1 miljon ton beräknas dock svara för ca 55 % av det totala nyanskaffnings— värdet. Till en betydande del kommer dessa kapitalintensiva enheter att sättas in i tra- fiken på svenska hamnar och medverka till en snabb fortsatt rationalisering av godshan- tering och transporter.

Uppgifter om kommunernas planerade investeringar inom hamnsektorn har sam- lats in genom kommunenkäten hösten 1969. Materialet har därefter granskats och kom- pletterats inom sjöfartsverket. Investerings- beloppen avser såväl handelshamnar som fiske- och småbåtshamnar. Kommunernas investeringar beräknas uppgå till i medel- tal ca 110 milj. kr. per år under perioden 1971—1975, vilket är mindre än genomsnit- tet för 1965—1969. Nedgången beror främst på minskade utbyggnader för oljeskepp- ningarna. Sjöfartsverkets investeringar i is- brytare, fyrar, positionsbestämningsmedel, lots- och sjömätningsbåtar samt anlägg- ningar för lotsväsendet m.m. beräknas till totalt 130 milj. kr. 1971—1975. Investerings- volymen skulle därmed komma att ligga på samma nivå som för 1965—1969.

De här presenterade planerna och bedöm- ningarna för sjöfarten och hamnarna sva- rar mot ett årligt investeringsbehov på 750 milj. kr. för 5-årsperioden 1971—1975. Ut- vecklingen för de olika sektorerna framgår av tabell 4.8: 4.

Luitfarten. Prognoserna över luftfartstra— fiken pekar på en trefaldig ökning av passa— gerarmängden till och från svenska flygplat- ser från 1970 till 1985. Ökningen av frakt- mängden väntas bli femfaldig under samma tid. Denna tillväxt beräknas kräva stora in- vesteringar fram till 1975, speciellt som re— surserna redan över lag är hårt ansträngda. I de här "redovisade investeringsplanema har dock när det gäller luftfartsverket en-

Ökning % per år mellan perio-

Ökning derna 1971—1975 % per år 1966—1970] 1970 1975 totalt 1970—1975 1971—1975 Handelsflottan 290 560 3 060 14,2 2,5 Hamnar, farleder, isbry- tare m. rn. 110 160 690 7,7 —— Totalt 400 720 3 750 12,5 3,0

dast medtagits sådana projekt som framstår som oundgängliga för att möta trafikök— ningen och för att tillgodose de krav som nya flygplanstyper ställer på markorganisa- tionen. Planerna motsvarar alltså endast mi- nimibehovet i dessa hänseenden.

Luftfartsverkets investeringsplaner bygger på att bl. a. jet—flygplan med kapacitet för ca 100 passagerare skall kunna tas emot på samtliga primärflygplatser dvs. svenska flygplatser som används för linjefart och som ägs eller delvis förvaltas av luftfarts- verket. Vidare förutsätts att trafikökningen får fortsätta utan hämmande restriktioner orsakade av brister i flygplatsemas kapaci- tet. Detta medför bl. a. att vändplatser in- till startbanoma eller att ytterligare taxiba— nor måste anläggas på vissa flygplatser. Dessutom måste drift- och stationsbyggna- der utökas.

Vad avser behovet av nya flygplatser sy— nes det inte troligt att det under tiden fram till 1985 någonstans växer fram ett så stort trafikbehov att det kan bli aktuellt att an- lägga nya flygplatser med staten som hu- vudman. Utöver flygplatserna i Sturup, som tas i drift i slutet av 1972, och Härryda, som börjar projekteras 1970/ 71, är det där- för inte troligt att det kommer att byggas någon ny flygplats med statliga medel un- der tiden fram till 1985.

Antalet flygplatser med banlängder i stor- leksordningen 800—1 000 m ökar dock starkt. Flygplatsema lokaliseras nära intill centralorten och drivs i allmänhet av kom- munala intressenter. Sådana flygplatser kommer troligen att öka kraftigt genom nybyggnad och genom tillbyggnad av be— fintliga mindre flygplatser. Det reguljära

inrikesnätet kommer att omfatta ett antal sådana platser, på vilka trafiken kommer att bedrivas med mindre flygplanstyper med en passagerarkapacitet om 15—25 eller 30— 45 passagerare. Det kan nämnas att i Lin- jeflygs planer ingår reguljär trafik före 1975 på 15 flygplatser, vilka inte har sådan tra- fik i dag. Det är dock inte troligt att staten under perioden kommer att överta huvud- mannaskapet för någon av dessa flygplatser.

Uppgifter har även insamlats om flygföre- tagens planerade investeringar under 1969— 1975. Dessa och luftfartsverkets planerade investeringar beräknas för perioden 1971- 1975 totalt uppgå till 1,3 miljarder kr. i 1969 års priser. Av detta belopp svarar flygföretagens investeringar i flygplan, hangarer etc. för ca 60 %. Sammantaget er- hålls en investeringsökning jämfört med fö- regående 5-årsperiod på i genomsnitt 3,3 % per år.

4.8.3 Posttrafiken

Posttrafiken ökade under 50- och 60-talen genomsnittligt i något snabbare takt än bruttonationalprodukten. Under perioden 1964—1969 var dock utvecklingen för post- trafiken långsammare än för BNP, ca 2,6 % mot ca 4,4 %.

Den lägre tillväxten förklaras i huvudsak av det trafikbortfall som blivit följden av de portohöjningar postverket tvingats vidta för att möta i första hand på lönesidan inträdda kostnadsökningar. Mest påtaglig har den dämpade tillväxttakten varit för paket och andra korsband än mass- och gruppkors- band. Under den senaste lO-årsperioden har inlåningen i postbanksrörelsen fördubblats

och det årligen omsatta beloppet i postgiro- rörelsen tredubblats.

I poströrelsen ingår också busstrafik med postdiligenser. Trafikunderlaget har här för- svagats till följd av en fortgående urbani- sering och ökande biltäthet. Nätet för denna trafik har dock utökats något och vidare har man utökat verksamheten med skol- skjutsuppdrag samt turist- och beställnings- trafik. Antalet resande med postdiligens har :successit't minskat, eller från 5,1 miljoner 1964 till 4,6 miljoner 1968.

Den allmänna poströrelsen i dess helhet, rdvs. brev-, paket- och tidningsdistributionen, väntas under de närmaste åren stiga med endast 1—2 % per år. Utvecklingen inom de olika rörelsegrenarna beräknas liksom tidi- gare bli olikartad. Postdistributionen av dagstidningar väntas minska till följd av att distributionen via andra former fr.o.m. 1970 kommer att subventioneras genom en till tidningsutgivare utgående s.k. samdis- tributionsrabatt. Den hittillsvarande gynn- samma utvecklingen för mass- och grupp- korsbandsrörelsen väntas fortsätta under he- la perioden.

Av postverkets totala verksamhet är en- dast en mindre del, motsvarande mindre än 30% av intäkterna, monopolskyddad. Men också inom monopolsektorn har post- verket konkurrens, bl. a. med televerket ge- nom telexrörelsen, som snabbt ökar i om- fattning.

Vad gäller postdiligenstrafiken väntas pas- sagerarunderlaget i genomsnitt fortsätta att minska trots att den trafikerade våglängden beräknas öka något. Turist- och beställnings- trafiken synes komma att få en ökad andel av diligenstrafiken.

Under 60-talet har distributionen rationa- liserats i samband med att lantbrevbärings- nätet byggts ut och i allt snabbare takt mo- toriserats. Denna förändring har inneburit att ett stort antal hushåll på landsbygden, som tidigare fått hämta sin post vid en postanstalt eller h0s ett postombud, numera får postservire i bostaden genom förmed- ling av lantbreVbärare. Under perioden 1964—1969 utökades lantbrevbäringsnätet med ca 43 000 km. Under de närmaste åren beräknas en redan inledd förbättring av lant-

De genomsnittliga årliga investeringarna i postverket, som under 5-årsperioden 1966— 1970 uppgick till ca 40 milj. kr. väntas en- ligt planerna stiga till ca 70 milj. kr. under perioden 1971—1975.

Det i mars 1968 introducerade postnum- mersystemet är baserat på den nya sorte- rings— och transportorganisationen och un- derlättar den manuella sorteringen av post— försändelserna. Det är också en viktig för- utsättning för den planerade maskinella postbehandlingen. ] juni 1970 var ca 86 % av posten försedd med postnummer.

Antalet anställda inom postverket, exklu— sive Postbanken, väntas enligt planerna ut- tryckt i helårsanställda öka från 33 100 1970 till 36600 1975, medan inom Post- banken antalet anställda förutsätts minska från 4500 1970 till 3 600 1975. Den er- forderliga personalökningen för hela post- verket på ca 2600 1970—1975 hänför sig huvudsakligen till distributions- och sorte- ringspersonal. Större delen av uppgången, ca 1 500 helårsanställda, är en följd av den beslutade arbetstidsförkortningen.

4.8.4 Teletrafiken

Televerkets verksamhet väntas fortsätta att expandera snabbt. I tabell 4.8:5 lämnas vissa data för televerkets verksamhet 1965-— 1975. Antalet huvudledningar och telefon— apparater väntas under första hälften av 70-talet öka med drygt 3 % per år och un- der senare hälften med ca 2,5 %. Antalet telefonapparater skulle därmed uppgå till ca 640 per 1000 inVånare 1975 mot 560 1970. Installationer i permanentbostäder har beräknats öka något mindre än genomsnit- tet medan installationer i fritidshus sam—t näringsliv och administration förutses öka snabbare.

Antalet lokal- och närsamtal, som beräk- nas uppgå till 4,6 miljarder 1970 väntas öka till 5,4 1975. För inländska rikssamtal förutses en ökning från 0,8 miljarder 1970 till 1,0 miljarder 1975. Den snabbaste ök- ningen förutses liksom tidigare för samtal till utlandet, vilka ökat från 4,5 till 9,3 mil— joner mellan 1965 och 1970 och beräknas

1970 (delvis upp— 1965 skattad) 1975 Huvudabonnemang, miljoner 2,9 3,6 4,2 Telefonapparater, miljoner 3,6 4,5 5,3 Lokal- och närsamtal, miljarder 3,6 4,6 5,4 Inländska rikssamtal, miljarder 0,6 0,8 1,0 Samtal till utlandet, miljoner 4,5 9,3 13,7 Inländska telegram, miljoner 3,2 2.3 1,9 Telexavonnenter, tusental 3,8 7,4 10,9 Inländska telcxmarkeringar, tusental 15 3 22,5 27,5

».

öka till 13,7 miljoner 1975. Automatise— ringsgraden har för samtal till utlandet för 1970 och 1975 antagits bli 65 % respektive 90 %. Antalet telexanslutningar väntas öka från ca 7 500 till ca 11 000 1975.

För televerkets produktion finns möjlig- heter att med hjälp av framför allt datatek- niken erbjuda allmänheten nya tjänster. Un- der de närmaste årtiondena planeras såle- des en rad nya teletjänster bli införda i sam- band med utbyggnad av nya programmin- nestyrda telestationer. Dessa tjänster skall kunna utnyttjas utan medverkan av telever- kets personal och en del av dem ersätter eller kompletterar tjänster som hittills krävt telefonistbetjäning. Som exempel kan näm- nas möjlighet till förkortad siffertagning till av abonnenten ofta utnyttjade telefonnum- mer. Vidare skall ges möjlighet att få anrop till ett visst telefonnummer automatiskt vi- darebefordrat till ett annat nummer, etc.

En rörelsegren som inom en nära fram- tid beräknas bli televerkets näst största rö- relsegren efter telefonrörelsen är dataöver- föring via telenätet. Den snabba utveck- lingen på detta område kan åskådliggöras med antalet uppsatta modemer, vilka trans- formerar datorernas signaler för överföring via telefonnätet. De senaste åren har antalet modemer mer än fördubblats varje år och antalet modemer i drift var våren 1970 ca 1 000 st. och beräknas vara uppe i 20 000— 30 000 st. 1975.

Investeringarna inom televerket väntas 1971—1975 uppgå till ca 1 350 milj. kr. per år jämfört med ca 1 100 milj. kr. åren 1966—1970.

Antalet anställda inom televerket väntas

genom arbetstidsförkortningarna öka med ca 2000. Automatiseringen av telefontrafi- ken inom landet beräknas kunna slutföras under de närmaste åren och härvid ge en viss fortsatt besparing av telefonister. Denna effekt kommer att uppvägas av ökat perso- nalbehov för den manuella telefonexpeditio- nen som följd av trafikökningen där. Där- utöver föreligger ett rekryteringsbehov av kontorspersonal, främst i storstadsregioner- na. Totalt beräknas antalet anställda enligt planerna öka från 40 500 1970 till ca 46 000 1975.

4.8.5 Produktions- och sysselsättningsm- vecklingen

Samfärdselsektorns andel av sysselsättningen räknat i timmar uppgick 1969 till 8,3 % och dess andel av produktionen i landet samtidigt till 7,6 %. Sysselsättnings- och produktionsutvecklingen 1960—1975 fram— går av diagram 4.8: 1, vari även bruttona- tionalproduktens tillväxt återges. För perio— den 1970—1975 förutses en nedgång i sys— selsättningen på 0,4 % per år för hela sek- torn. Produktiviteten förutsätts stiga trend— mässigt, vilket ger en årlig tillväxt på 5,2 % . Därmed skulle förädlingsvärdet (produktio- nen) öka med 4,8 % per år, dvs. något snabbare i förhållande till den totala pro- duktionstillväxten i landet än hittills.

Antalet sysselsatta inom sektorn torde ha ökat något under 60-talet. Fram till 1975 väntas en ökning med 0,6 % årligen, vilken till större delen kan hänföras till post och tele. Tendenserna inom transportsektorn be- räknas hålla i sig även till 1975, vilket inne-

l !

Diagram 4.8:1. Produktion och sysselsätt- ning inom samfärdsel samt BNP 1960—1975. Volymindex 1960=100. Log. skala.

50!

301 . 1960

1965 1970 1975

-— = Förädlingsvärde ........... = BNP —-——- = Arbetstimmar

bär att antalet sysselsatta minskar inom järn- vägen och sjöfarten, ökar något inom last- bilstrafik och luftfart samt blir ungefär oför- ändrat inom spårvägs- och tunnelbanetra- fiken.

Bedömningen av produktivitetsutveck- lingen inom samfärdselsektorn försvåras av att produktiviteten inom transporterna upp- visar stora konjunkturella variationer. Här- av kan man sluta sig till att utnyttjandegra- den i transportapparaten varierar kraftigt. En förklaring till dessa variationer kan vara att det är den fristående delen av transport- apparaten som i jämförelse med företagens egen transportapparat drabbats hårdast av de konjunkturella variationerna.

Det statistiska materialet visar inga större skillnader i produktivitetsutveckling mellan lastbils-, sjö- och övriga transporter. För post- och telekommunikationer däremot är den registrerade produktivitetsutvecklingen lägre än för transporterna.

En viss tveksamhet angående lastbilstrans- parternas produktivitetstillväxt uppstår med tanke på att de tillåtna axel- och boggitryc- ken samt bruttovikterna inte kan förväntas bli höjda nämnvärt under den närmaste 10- årsperioden. Möjligheterna till specialisering och fortsatt ökning av fordonens medelstor- lek inom ramen för gällande bruttovikts- och axeltrycksbestämmelser synes å andra sidan vara långt ifrån uttömda. En sådan förändring kräver emellertid strukturella

förändringar på åkerisidan som kan vara svåra att åstadkomma.

Förutsättningarna för fortsatta snabba produktivitetsförändringar inom järnvägs-, sjö- och lufttransporter bedöms vara goda. I samtliga fall är det fråga om en kombina- tion av ökat utnyttjande, strukturella för- ändringar och en viss koncentration av transportarbetet (för järnvägstrafiken delvis en följd av fortsatt nedläggning av järnvägs- nätet).

4.9 Bostäder

Bostadsinvesteringarna har under 60-talet ökat med drygt 5 % per år i volym. De uppgick 1969 till över 8 miljarder kr. Deras andel av de totala investeringarna i samhäl- let har utgjort ca 20 % under 50- och 60- talen. Under 60-talets senare hälft produce- rades över 100 000 lägenheter årligen. Till- skottet har medfört att lägenhetsbeståndet ökat snabbt, dock ej i samma snabba takt som investeringarna. Detta beror dels på att de årliga bostadsinvesteringarna är en ganska liten del av det totala bostadsbe- ståndet, dels på att investeringarna inte ut- gör ett nettotillskott till beståndet, då ett antal lägenheter avgår genom rivning, kon- torisering, konvertering till fritidshus, öde- ställande m.m. En beräkning av bostadsbe- ståndets värde, bostadskapitalet, visar att detta steg med 3 % i volym per år mellan 1960 och 1969. Det totala värdet av samt- liga bostadslägenheter, räknat i 1959 års priser, uppgick 1969 till ca 132 miljarder kr., medan investeringarna samma år låg något över 5 miljarder. Antalet lägenheter enligt folk- och bostadsräkningen var 1965 knappt 2,9 miljoner och nyproduktionen samma år ca 97 000 eller knappt 3,5 % av hela beståndet. Bostadskapitalet ger avkast- ning i form av bostadskonsumtion som i nationalräkenskapstermer mäts med hyres- värdet. 1969 var bostadskonsumtionens vär- de 5,2 miljarderi 1959 års priser räknat.

Till vårt förfogande har stått i första hand två material som båda syftar till att ge en bild av utvecklingen inom bostads- sektorn. Det ena är bostadsstyrelsens ut-

redning om bostadsbyggnadsbehovet ut- tryckt i lägenheter och rumsenheter 1975 och 1980. Det andra är Industriens utred- ningsinstituts (IUI) prognos för den privata konsumtionen och dess fördelning på varu- och tjänstegrupper fram till 1975. Bostads- konsumtionen utgör en av de prognostise- rade delgrupperna. Till detta kommer en kalkyl över de regionala aspekterna på bo- stadsbyggandet.

Bostadsstyrelrens prognos

Sammanfattning av prognosen. Bostadssty- relsen har utgått från statistiska centralbv- råns ålders-, köns- och civilståndsfördelade befolkningsframskrivning. Därifrån har man beräknat antalet bostadshushåll där varje hushåll förutsätts efterfråga en lägenhet. För gruppen gifta har antalet hushåll satts unge- fär lika med antalet gifta par. Det första steget i prognosarbetet för den icke gifta befolkningen har varit att beräkna hus- hållskvoterna, dvs. antalet hushåll per 100 personer i olika åldersklasser. Hushållskvo- terna antas vara beroende av inkomsten. Med utgångspunkt från hushållskvoternas inkomstelasticiteter och ett antagande om inkomstutvecklingen har de nya hushålls- kvoterna i skilda ålderskategorier skattats. Dessa inkomstelasticiteter visar god över- ensstämmelse med dem bostadsbyggnadsut- redningen (SOU 1965: 32) beräknat. Då ett efterfrågeöverskott kan anses föreligga i ut- gångsläget, 1965, har ett tillskott till ef- terfrågan utgångsåret på 70000 lägenheter gjorts. Några antaganden om efterfrågans känslighet för ändrade relationer mellan hy- ra och övriga priser har ej gjorts. Genom att multiplicera antalet personer i respek- tive åldersklass med motsvarande hushålls- kvot får man det sökta antalet hushåll.

Tillskottet av hushåll under perioden 1966—1980 framgår av nedanstående tablå där en nettoimmigration om 10000 perso- ner per år förutsatts under 70-talet.

1966—1970 1971—1975 1976—1980

+247 000 + 252 000 + 159 000

Ökningen under 70-talets första hälft är till en del att hänföra till elimineringen av den överskottsefterfrågan som antas före— ligga i utgångsläget. Med ett tillägg för en förutsatt lägenhetsreserv uppgår antalsef— terfrågans ökning på grund av tillskottet av hushåll till ca 730 000 lägenheter under 15- årsperioden. Vidare antas i prognosen att 1 miljon lägenheter med låg standard i bc- ståndet ersätts genom om- eller nybyggnad. I de högsta kvalitetsklasserna förutses 75000 lägenheter avgå på grund av om— flyttningar, kontorisering m.m. Antagan- det om avgång på minst 1 miljon lägen-— heter är centralt för prognosen. Därmed in- förs ett element av målsättning som inte- har direkt efterfrågeanknytning. Innebörden— är en kraftig ökning av lägenhetsavgångent jämfört med perioden 1961—1965.

Tillsammantaget innebär detta ett ny- och ombyggnadsbehov på 1,8 miljoner lä- genheter 1966—1980. Bostadsstyrelsen har' uppskattat tillskottet av lägenheter åren- 1966—1970, och med avdrag för dessa åter- står ett behov på drygt 1,2 miljoner 1971— 1980, dvs. 120000 per år. En del av detta tillskott kan åstadkommas genom ombygg- nad. Enligt bostadsstyrelsen utgör den öv- re gränsen för denna post 45 000—50 000 lägenheter per år. Emellertid bedöms en lägre ombyggnadstakt som troligare. Som räkneexempel används 20 000, vilket är ge- nomsnittet för de senaste åren. Behovet av nybyggnad slutar då på 100000 lägen- heter per år. Om man höjer immigrations- antagandet från 10000 till 20000 per år under 70-talet samt beaktar produktionen av specialbostäder blir resultatet att ca 110000 lägenheter per är bör nyproduce— ras under 70-talet.

I bostadsstyrelsens utredning har man även försökt fastställa utrymmesefterfrågan under alternativa antaganden. Först har to- talbefolkningen fördelats på hushåll för att ge en uppfattning om hushållsstorleken. För hushåll med olika antal medlemmar finns beräkningar av utrymmesefterfrågans elasticitet med avseende på inkomsten. Bo— stadsstyrelsen har dels använt av bostads- byggnadsutredningen skattade elasticiteter—

Genomsnitt 1971—1975

1969 Alternativ [ Alternativ 4- Nybyggnad Flerfamiljshus Antal lägenheter 69 628 72 000 72 000 Lägenhetsyta per lägenhet, rna 69,6 68,7 77,5 Byggkostnad per m”, kr. 966 968 939 Byggkostnad per lägenhet, kr. 67 234 66 500 72 800 Investeringar, milj. kr. 4 681 4 788 5 242 Småhus Antal lägenheter 31 699 31 000 31 000 Lägenhetsyta per lägenhet, rn= 110 110 110 Byggkostnad per mz, kr. 1 020 1 020 1 020 Byggkostnad per lägenhet, kr. 112 000 112 000 112 000 Investeringar, milj. kr. 3 550 3 472 3 472 Summa investeringar, milj. kr. 8 231 8 260 8 714 Summa investeringar inkl. specialbostäder, milj. kr. 8 577 8 575 9 029 Ombyggnad Investeringar, milj. kr. 364 540 540 Totalt Investeringar 8 941 9 115 9 569 Förändring 1970—19751, % per år +2,2 +3,8

1 Vid denna beräkning har förutsatts en förändring

höstrapport 1970.

1969—1970 enligt konjunkturinstitutets

Anm. nggkostnaden per m2 1969 avser enbart statsbelånade hus. Investeringsnivån 1969 avviker något från motsvarande nivå i nationalräkenskaperna. Källa: Bostadsstyrelsen.

för 1960, dels använt elasticiteter avseende 1965. Vidare har kravet på antalet rums- enheter höjts så att trångboddhet, enligt nor—' men fler än två boende per rum utom kök och vardagsrum, i det ena alternativet skulle vara avvecklad till 1980. I ett annat alter- nativ förutsätts trångboddhet, enligt den lägre normen fler än två boende per rum utom kök, avvecklas till 1975. Man anser de högre inkomstelasticiteterna från 1960 mest sannolika, varför de två alternativ som anknyter till dessa elasticiteter utgjort grund för bostadsstyrelsens beräkning av bostads- byggnadsbehovet. Den relativa bostadskost— nadsnivån antas oförändrad. För 197l—1980 innebär kalkylerna ett nybyggnadsbehov om 4,0 år 4,4 miljoner rumsenheter. Investeringar och konsumtion. Den dis— kuterade prognosen är som redan framgått enbart uttryckt i kvantitetsmått av typen lägenheter och rumsenheter. Det är ur lång- tidsutredningens synvinkel av intresse att

få en uppfattning om det investeringsbehov och den bostadskonsumtion som kan härle- das ur de redovisade kalkylerna. Bostads- styrelsen har under hand gjort en kalkyl över de investeringar som ett realiserande av prognosen skulle kräva. Som tidigare framgått arbetar bOStadsstyrelsen med fle- ra alternativ för bostädernas utrymme. Av dessa behandlas alternativen 1 och 4 utför- ligare. Alternativ 1 bygger på bostads- byggnadsutredningens högre inkomstelasti— citeter för hushållens utrymmesefterfrågan. Alternativ 4 utgår från samma inkomstelas- ticiteter men bostadsutrymmet har räknats upp så att trångboddhet, enligt normen fler än två boende per rum utöver kök och var- dagsrum, avvecklats 1980. Den erhållna pro- centuella fördelningen av lägenheter i fler- familjshus på storleksgrupper i nyproduk- tionen 1966—1980 framgår av tablån ne- dan. Jämförelse görs även med motsvaran- de fördelning 1966—1969.

Högst 4 rk 1 rk 2 rk 3 rk och större

1966—1980 Alternativ 1 19 36 31 14 Alternativ 4 7 26 44 23 1966—1969 17 25 42 16

Principerna för omräkning från lägenhe- ter till investeringar återges i tabell 4.9: 1. Där återges de antaganden som gjorts om lägenheternas fördelning på flerfamiljs- och småhus, lägenhetsyta och byggkostnad. Kal- kylen bygger på en produktionsnivå om 110 000 lägenheter per år inklusive special- bostäder. Av tabellen framgår att den ge- nomsnittliga lägenhetsytan förväntas sjunka ca 1,5 % i förhållande till 1969 i altema- tivet 1. I det högre utrymmesalternativet, som konstruerats utifrån en förutsättning om en viss utrymmesstandard per hushåll, skulle lägenhetsstorleken öka med drygt 6 %. Byggkostnaden per lägenhet i alterna- tiv 1 sjunker på grund av att lägenhetsytan i flerfamiljshus minskar. I alternativ 4 sti- ger investeringskostnaden per lägenhet med 4 % gentemot 1969 års nivå. Detta orsa- kas huvudsakligen av den kraftiga ökning- en av lägenhetsstorleken, kostnaden per rn2 sjunker vid de lägenhetsstorlekar det här är fråga om. Inkluderas specialbostädema sjunker investeringen per lägenhet knappt 1% i alternativ 1 och stiger med drygt 4 % i alternativ 4. Hur investeringskostna- den i fasta priser i nybyggnationen utveck- lats under 60-talet framgår av diagram 4.9: 1.

Ombyggnadskostnaden har förutsatts sti- ga med 50 %. Skälet till detta är att om- byggnadsverksamheten i större utsträckning kommer att beröra flerfamiljshus där det är tekniskt mera komplicerat att bygga om lägenheter än i småhus.

Lägenhetsytan och byggkostnaden i al- ternativ 1 och 4 avser egentligen genom- snitt för hela 70-talet. För 70-talets första hälft kan investeringen per lägenhet tänkas vara något lägre än tabellen anger. Därav följer att investeringarna skulle öka lång- sammare än där anges (2,2 och 3,8 % per år).

Diagram 4.9:1. Investeringskostnad i kro- nor per nyproducerad lägenhet 1960—1975. 1959 års priser. 1971—1975 enligt bostads- styrelsen.

Kronor" l Altern_at_iv4 lå A'X Alternativl 45000 ] x/ X ........... 40000 T | 1960. -65 -70 -75

Som tidigare nämnts bygger bostadssty- relsens prognos inte enbart på en efterfrå- gekalkyl, utan därtill har lagts konsekven- serna av en specifik bostadspolitisk målsätt- ning, nämligen utmönstring av lägenheter i kvalitetsklasserna 3—7 genom ombyggnad el- ler avgång. Dessa lägenheter saknar en eller flera moderna bekvämligheter. I alternativ 4 har dessutom lagts på en målsättning för utrymmet. Ett realiserande av detta alterna- tiv skulle ge en real investeringskostnad per lägenhet som ligger knappt 6 % över den ge- nomsnittliga nivån under föregående fem- årsperiod 1966—1970. Att skapa en effek- tiv efterfrågan av den storleken torde knap- past kunna åstadkommas utan betydande in- komstöverföringar. I det följande begränsas diskussionen till alternativ 1.

Investeringarna i nyproduktion och om- byggnadsverksamhet utgör ett bruttotillskott till den befintliga stocken av bostäder. Un- der perioden avgår ett antal lägenheter ge- nom rivning, kontorisering, ödeställande m. m. Genom att göra antaganden om vår- det av de avgångna lägenheterna får vi en uppfattning om bostadsstockens nettoför- ändring. Antalet avgångna lägenheter upp- skattas av bostadsstyrelsen till 70 000—75 000 per år. Därav byggs ca 20000 om varje år, varför 50 000—55 000 utgår ur beståndet. Det innebär en större avgång än under ti-

digare perioder; mellan 1960 och 1965 he- räknas 40000 lägenheter per år ha läm- nat bostadsbeståndet. Värdet på de av- gångna lägenheterna antar vi stiger i sam- ma takt som under 60-talet. Nettoföränd- ringarna i kapitalstocken blir då följande, räknat i milj. kr. i 1959 års priser.

Alternativ 1 Alternativ 4

Bostadskapitalstock

1970 135 800 135 800 +Investeringar 26 630 27 960 —Avgång 3 940 3 940 Bostadskapitalstock

19753 158 500 159 820 Förändring 1970—

1975, % per år 3,1 3,3

Tillväxten i bostadskapitalet enligt al- ternativ 1 överstiger något ökningstakten mellan 1960 och 1969. Andra antaganden om värderingen av de avgångna lägenhe- terna spelar inte så stor roll för kalkylen. Om vi låter deras lägenhetsvärde öka 1 % snabbare per år än 60-talstrenden anger, på- verkar inte detta kapitalstockens öknings- takt så att de 3,1 % förändras.

Om vi justerar bostadsstyrelsens prognos så att vi av de 1 miljon lägenheterna i lä- ga kvalitetsklasser endast låter lika många lämna beståndet som 1960-1965, dvs. 40 000 per år, och i stället höjer ombygg- nadssiffran i motsvarande mån, återstår ett nybyggnadsbehov om ca 95 000 lägenheter per år. Med samma antaganden som tidiga- re om ny- och ombyggnadskostnad per lä- genhet får vi en investeringsnivå som ligger 2,5 % under 1970 års nivå enligt alterna- tiv 1, eller omräknat i årlig förändrings- takt en minskning på knappt 1 % per år. Hur dessa antaganden verkar framgår av följande sammanställning.

Alternativ 1 Alternativ 4

Bostadskapitalstock 135 800 135 800 +Investeringar 24 340 25 480] -—Avgång 2 920 2 920 Bostadskapitalstock

1975 ': [» » 1' 157 220 158 370 Förändring 1970——

1975, % 'per år 3,0 3,1 SOU 1970: 71

Som synes resulterar dessa antaganden om investeringsnivå och avgångstakt inte i några större ändringar av stockens tillväxt- takt. Förklaringen är att stocken nått en sådan nivå att även relativt stora föränd- ringar av bruttotillväxten, dvs. investering- arna, endast ger marginella förändringar i stockens ökningstakt.

En alternativ kalkyl har gjorts med an- taganden om utvecklingen av kostnaden per rumsenhet i stället för kostnaden per m2. Den ger i stort sett samma investerings- behov som tabell 4.9: 1.

Lägenhetsbeståndet ger avkastning iform av bostadskonsumtion. Då vi känner bo- stadskapitalet och bostadskonsumtionen för 50- och 60-talen kan ett samband dem emel- lan beräknas. Om vi använder detta sam- band för prognosperioden får vi följande årliga tillväxttal för privat konsumtion av bostadstjänster.

Alternativ 1 Alternativ 4

3,9 4,1

För alternativ 1 är det en något långsam- mare konsumtionsökning än under 60-talet.

Om vi i stället använder vårt alternati- va antagande om avgångens och därmed om- och nybyggnadsinvesteringarnas stor- lek, får vi att konsumtionens tillväxttakt sänks med ett par tiondels procentenheter.

Regionala aspekter

Bostadsstyrelsens prognos beaktar det in- flytande på nyproduktionen i de större tät- orterna som avflyttningen från glesbygden och de mindre tätorterna kommer att ha. Av det beräknade erforderliga n'llskottet av lägenheter i kvalitetsgrupperna 1—2 an- tas behovet i glesbygden i huvudsak tillgodo- ses genom ombyggnad.

För att ytterligare illustrera bostadsför- sörjningens regionala aspekter kan en be- räkning av hushållsbildningen utifrån den s.k. befolkningsprognos 2 i länsplanering 67 användas. Inom Expertgruppens för regional utredningsverksamhet (ERU) kans- li har en hushållsprognos gjorts utifrån an-

taganden om hushållsbildningen 1960—1980 för varje län. Den hushållsbildning som där- av kan utläsas skiljer sig inte från bostads- styrelsens prognos i någon större utsträck- ning vad gäller antalet hushåll. För att få en uppfattning om den framtida ny- och ombyggnaden läggs till hushållsförändring- en ett uppskattat behov för lägenhetsreserv samt ersättning av äldre lägenheter. Lägen- hetsreserven antas schematiskt uppgå till 3 % av bostadsbeståndet 1980. Beträffan- de avgången har förutsatts samma andel av beståndet som 1961—1965, vilket ger en betydligt lägre avgång än bostadsstyrelsen förutsatt. Från det sammanlagda behovet har produktionen 1961—1967 dragits, var- vid en prognos för 1968—1980 erhållits. Efter det att ombyggnadsverksamheten borträknats kvarstår nyproduktionsbehovet. Ombyggnaden anges uppgå till samma an- del av beståndet som 1961—1965 .

Hur nyproduktionen i detta fall fördelar sig regionalt framgår av följande tablå där även fördelningen av bostadsbyggandet 1966—1969 redovisas. Stockholms Övriga Övriga Göteborgs- större riket och Malmö- städer området

Andel av

bostadsbyggandet 1968—1980,% 41,5 33,8 24,7

Andel av

bostadsbyggandet 1966—1969, % 39,8 33,3 26,9

Som synes av tablån skulle en viss för- skjutning av produktionen mot en ökad andel för storstäderna ske. Övriga större stä- der, de s.k. storstadsalternativen, bibehåller sin andel ungefär oförändrad. Denna kal— kyl skiljer sig från bostadsstyrelsens i för- sta hand vad gäller antagandet om produk- tion för ersättning av lägenheter som av- går ur bostadsbeståndet. Därigenom kom- mer den inom ERU:s kansli utförda kalky- len att sluta på en väsentligt lägre produk- tionsnivå. Den skillnad mot bostadsstyrelsens kalkyl som finns förklaras av att bostads- styrelsens antagande om avgången är be-

tydligt högre. För att nå upp till bostadssty- relsens prognos måste vi således förutsätta en ökad lägenhetsavgång och en motsvaran- de ersättningsproduktion. En naturlig frå- ga i sammanhanget är då hur den regionala fördelningen av denna större lägenhetsav- gång eller ersättningsproduktion ter sig. En stor del av denna ytterligare avgång mås- te, såvitt vi kan bedöma, vara förlagd till storstäderna och övriga större städer. En ökning av ersättningsproduktionen skulle då höja storstädernas och storstadsalternativens andel av nyproduktionen i förhållande till vad som framgår av tablån på föregående sida. Detta måste med all sannolikhet inne- bära en avsevärt utökad rivningsverksam- het i städerna. Vilken omfattning rivnings- verksamheten kommer att få har bostads- styrelsen inte tagit ställning till. Av be- dömningen rörande olika faktorers infly- tande på avgången torde man dock kunna dra den slutsatsen att den ökning av lägen- hetsavgången över nivån 1961—1965 som bostadsstyrelsen räknar med för framti- den sker genom rivning. Antalet rivna lä- genheter per år skulle då ungefär fördubb- las jämfört med perioden 1966—1969, räk- nat för landet i sin helhet. För storstäder och övriga större städer blir då rivningens relativa ökning ännu större.

Den ökning av bostadskonsumtionen som den inom ERU:s kansli utförda kalkylen av bostadsbyggandet skulle ge uppgår till 2,8 % per år. En så låg ökning har vi inte haft va- re sig under 50- eller under 60-talet. Som tidigare framhållits är små förändringar i konsumtionens tillväxttakt förenliga med be- tydande svängningar i investeringsnivån. Om vi räknar om den nu nämnda kalky- len till investeringar med nyproduktions- och ombyggnadskostnad per lägenhet i en- lighet med bostadsstyrelsens alternativ 1 fin- ner vi att den genomsnittliga investerings- nivån 1971—1975 ligger 25 % under 1970 års nivå. Omräknad blir minskningen unge-* får 9 % per år.

I UI.'s prognos

Den prognos för den privata konsumtio- nens fördelning på varugrupper som IUI ut-

fört är principiellt en efterfrågestudie som analyserar hur konsumtionen varierar med förändringar i relativa priser och individer- nas inkomster. På vissa områden är dock konsumtionen i hög grad beroende av pro- ducenternas utbud och myndigheternas åt- gärder. Detta är fallet vad gäller bostä- derna där stat och kommun på ett avgö- rande sätt påverkar prisnivån samt nypro- duktionens storlek och inriktning.

Serier från statistiska centralbyråns na- tionalräkenskaper över konsumtion, pris och inkomst under perioden 1950—1968, då bo- stadsmarknaden i varierande grad varit reg- lerad, har fått ligga till grund för IUI:s prognoser över bostadskonsumtionen. Des- sa innehåller två alternativ för den totala privata konsumtionens tillväxt, 2,6 respek- tive 3,6 % årlig ökning. Vidare har ett an- tagande gjorts om en relativprisökning för bostäder. Bostadskonsumtionen ökar då 3,0 respektive 3,9 % per år. Vid en ökning av total privat konsumtion med 3,3 % per år, vilket ingår i vår grundkalkyl, kan bo- stadskonsumtionen antas växa med unge- fär 3,6 % per år. För att en sådan kon- sumtionsökning ska uppnås behöver bostads- kapitalet ett årligt tillskott om 2,9 %.

Om vi antar samma antal avgångna lä- genheter som i bostadsstyrelsens prognos, dvs. 50 000—55 000 per år, och åsätter dem samma värde som i alternativ 1 ovan måste ca 24 600 milj. kr. i 1959 års priser inves— teras för att öka kapitalstocken i angiven takt. Detta är en lägre investeringsnivå än den som varit rådande under senare år. Den genomsnittliga nivån 197l—1975 skulle lig- ga ca 1,5 % under 1970 års. Omvandlat i årlig förändring betyder det en nedgång med 1/2 %. Med tidigare antaganden om antalet ombyggda lägenheter och kostnaden härför samt med en real byggnadskostnad per lä- genhet enligt alternativ 1 ryms inom den— na ram en nyproduktion på drygt 100 000 lägenheter per år.

Som tidigare framhållits bygger bostads- styrelsens prognos på antaganden vilkas in- nebörd är att avgången av lägenheter ur be- ståndet ökar i omfattning. Det kan från flera utgångspunkter ifrågasättas om en så

stor saneringsverksamhet kan genomföras. Vi har därför arbetat med ett alternativt an- tagande där avgången förutsätts ligga på den nivå som rådde 1961—1965 . Vid den till- växt av konsumtion och kapitalstock som ligger i IUI:s prognos skulle då investering- arna 1971—1975 ligga 51/2 % under 1970 års nivå eller omvandlat i jämn förändrings- takt en investeringsminskning på 2 % per

(:

ar.

Orsaker till skillnader mellan prognoserna

Att prognoserna kommer till något olika resultat är inte förvånande då utgångsma- terialet och metoderna är olika. Några av de faktorer som kan tänkas ge en förklaring till differenserna mellan främst bostadssty- relsens och lUlzs prognos skall här behand- las. Det är främst inkomst- och prisanta- gandena samt nationalräkenskapsmaterialets kvalitet som tas upp till diskussion. Inkomstbegreppen. IUI:s och bostadssty- relsens inkomstbegrepp skiljer sig åt. Bo- stadsstyrelsen använder sig av sammanräk- nad nettoinkomst, dvs. inkomsten före skatt och icke beskattningsbara transfereringar. Nettoinkomsten inkluderar både arbets- och kapitalinkomster men hänsyn har tagits till vid skattetaxeringen tillåtna avdrag. IUI:s inkomstbegrepp är som i tidigare konsum- tionsstudier den reala privata konsumtio- nen. Skillnader i utveckling av skatter, transfereringar och sparande kan ge de två inkomstbegreppen divergerande förlopp. Med det antagande om den totala privata konsumtionens volymökning som ingår —i vår grundkalkyl, 3,3 % per år, samt med de relationer mellan sparande, transfere- ringar och skatter som återfinns i den fi— nansiella studien skulle den sammanräknade nettoinkomsten öka en procentenhet mer än bostadsstyrelsen antagit. En korrigering av prognosen härför tar sig uttryck i ökad hushållsbildning samtidigt som det enskilda hushållets utrymmesefterfrågan ökar något. Vid jämförbara inkomstbegrepp blir sålun- da gapet mellan prognoserna större än vad vi ursprungligen fann. _ En överslagskalkyl antyder att upprevi deringen av inkomstantagandet kan betyda

maximalt 1 % högre årlig tillväxt i bostads- styrelsens investeringsberäkning.

Relativpriset. I bostadsstyrelsens kalkyler antas att relativpriset på bostäder inte kom- mer att förändras över lS-årsperioden me- dan IUI antagit en viss höjning av detta relativpris. Därigenom förklaras en del av skillnaden mellan prognoserna. IUI:s pro- gnos avser åren 1968-1975. För de första åren av perioden finns nu siffror avseen- de den faktiska utvecklingen. Sedan 1967 har en relativprisökning inträtt. Den beror bl. a. på avskaffandet av räntebidragen och underräntan för de statliga lånen. IUI har antagit en långsammare relativprisstegring fram till 1975 än den som ägt rum de se- naste åren.

Beslutade åtgärder som kan tänkas få återverkningar på relativprisets utveckling är att hyresutvecklingen i lägenheter färdig- ställda efter 1968 kommer att vara beroen- de av hyran i likvärdiga lägenheter i nypro- duktionen och därmed ej vara låst till de historiska produktionskostnaderna. Den hy- resreglerade delen av beståndet kommer att krympa successivt. Vidare ökas möjlighe- terna att höja hyran i reglerade lägenheter genom förbättringsarbeten. Hus som genom- går omfattande ombyggnad kan undantas från hyresregleringslagens tillämpning. Till detta kommer att prissättningen på bostads- rättslägenheter släppts fri.

Ytterligare en viktig faktor i samman- hanget är kapitalkostnaderna. De nya pari- tetslånen är konstruerade så att fastighets- ägarens skuld på Statslånet ökar under ett antal år i början av husets livstid. De senas- te åren har denna skuldökning blivit myc- ket stor. En återbetalning av denna skuld sker om byggnadskostnaderna stiger snabbt, då amorteringar och räntebetalningar är knutna till byggkostnadsutvecklingen. Om kostnaderna inte stiger i en viss takt kan statsmakterna, i enlighet med systemets för- utsättningar, höja den s. k. basannuiteten för att åstadkomma en återbetalning. Under för- utsättning att skulden reduceras på någon av dessa vägar torde även detta vara en fak- tor som kan höja relativpriset på boendet.

Kapitalkostnadsutvecklingen för en stor

och växande del av beståndet är beroende av nyproduktionens kostnadsutveckling. Hu- ruvida bostadskostnaderna kommer att sti- ga jämfört med kostnaderna för annan pri- vat konsumtion är bl. a. beroende på hur produktivitetsutvecklingen i byggnadssek- tom blir i första hand i förhållande till in- dustrins. Långtidsutredningen arbetar med ett antagande om en produktivitetsökning med ca 7,5 % per år 1970—1975 i industrin mot 3,5 för byggnadssektorn. Även om man tar hänsyn till det ökande industriella- byggandet torde en betydande skillnad i produktivitetstillväxt kvarstå. Tillsammantagna talar dessa faktorer för att en fortsatt relativprisökning inte före- faller osannolik. IUI:s relativprisantagande kan förmodligen betecknas som försiktigt.

Nationalräkenskapernas material. En yt- terligare komplikation utgör kvaliteten på nationalräkenskapernas material över bo- stadspostens värde-, volym- och relativpris- utveckling, vilket utgjort grundmaterial för IUI-prognosen. Indikationer har framkom- mit på att bostadsposten kan vara starkt underskattad, åtminstone till sin nivå men eventuellt också till sin utveckling. Bostads- konsumtionens nivå 1969 skulle enligt ett alternativ ligga ca 20 %, enligt ett annat nära 50 % högre. Orsakerna är att national- räkenskapernas framskrivning av bostads- konsumtionen inte beaktat kvalitetsföränd- ringar samt att egnahemskostnadema un- derskattats.

Hur det nya materialet påverkar beräk- ningarna är inte omedelbart givet, då vi en- dast känner den nya nivån för ett enda år. Ett försök att ringa in effekterna har gjorts genom att IUI:s prognos omarbetats med två nya alternativa serier över bostads- konsumtionen. Den ena (serie ]) bygger på den nya nivån för 1969 men antar sam- ma utveckling från 1950 som den gamla konsumtionsserien. Det betyder att nivån 1950 höjs. Även den andra (serie 2) bygger på den nya nivån 1969 men med 1946 års bostadskonsumtion oförändrad. Den ger en mycket snabb tillväxt mellan 1950 och 1969. Med den förutsättning om relativpriset som återfanns i IUI-prognosen får vi följande

resultat för bostadskonsumtionens årliga procentuella förändring 1970—1975.

Serie 1 Serie 2

Bostadskonsumtion 3,2 4,5

Resultatet enligt serie 1 avviker inte så markant från den ursprungliga prognosen på 3,6 %, medan serie 2 ger en avsevärt högre tillväxt. Eftersom vi inte har någon definitiv mening om vilken serie som bäst återger den faktiska utvecklingen under 50- och 60-talen har vi räknat med ett altema- tiv där utvecklingen antas ligga någonstans mellan dessa två. I detta fall skulle bostads- konsumtionen 1950 legat högre än vad det ursprungliga nationalräkenskapsmaterialet angav. I ett sådant medelalternativ sätts konsumtionens tillväxt till 3,9 % per år. Härvid måste man dock beakta att med en förändring i konsumtionens utveckling 1950—1969 följer också en förändring i det tidigare använda sambandet mellan bostads— kapitalstock och konsumtion. Med detta nya samband skulle kapitalstocken öka 2,8 % per år vid en ökning av konsumtionen om 3,9 %. För att åstadkomma denna till- växt erfordras en genomsnittlig investe- ringsnivå 1971—1975 som ligger ca 9% lägre än 1970 års. Omvandlad i en jämn förändringstakt skulle bostadsinvesteringar- na minska 3 % årligen. Med en lägenhets- kostnad enligt bostadsstyrelsens alternativ 1 ryms en nyproduktion om ca 93 000 lägen- heter per år inom denna ram.

Sammanfattning

Den förda diskussionen har framhävt hur bristfällig vår kunskap är om bostadsefter- frågan och de faktorer som styr denna. Mot de prognoser vi utgått från kan skilda in- vändningar riktas. Bostadsstyrelsens kalkyl synes genom att bortse från relativprisut- vecklingen ha resulterat i en alltför snabb utveckling av konsumtion och investeringar. Särskilt gäller detta alternativ 4, som ger 3,8 % årlig investeringstillväxt. Det höga

ökningstalet i detta alternativ beror på att förverkligandet av två bostadspolitiska mål- sättningar inom en nära framtid åskådlig- görs.

Den ursprungliga IUI-prognosen kan å andra sidan tänkas indikera en alltför lång- sam konsumtionsökning mot bakgrund av vad som tidigare sagts om grundmaterialets kvalitet. Med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder justeringarna av konsumtionsut- vecklingen har vi dock valt att utgå från den ursprungliga kalkylen med 3,6 % i år- lig konsumtionstillväxt och en minskning av bostadsinvesteringarna på 2 % per år.1 Genom att investeringarna, vilka utgör brut- totillskottet till bostadsstocken, uppnått en så hög nivå kan bostadskapitalet ändå be- räknas öka med ca 2,9 % om året.

Det är självfallet av intresse att söka ut- röna vad våra antaganden kan innebära för olika bostadspolitiska mål. Det mål vars uppfyllelse vi här anse oss ha möjlighet ut- tala oss om, låt vara villkorligt, är målet för bruttotillväxten i lägenhetsstocken, dvs. 1 miljon nyproducerade lägenheter 1965— 1974.

För att uppnå det bostadspolitiska målet om 1 miljon nyproducerade lägenheter 1965 —1974 krävs ca 96200 lägenheter per år 1971—1974. Vi antar att denna nivå hålls även 1975. Vid en real investeringskostnad per lägenhet i enlighet med bostadsstyrelsens alternativ 1 och med ombyggnadsinvestering— ar i enlighet med samma alternativ, får vi en årlig nyproduktion om ca 96 000 lägen- heter vid 2 % årlig investeringsminskning. Trots avtrappningen av investeringarna kan det bostadspolitiska målet uppfyllas. Inves- teringarna i bostäder skulle uppta 18 % av det totala investeringsutrymmet under pe- rioden 1971—1975, vilket kan jämföras med ca 22 % under 60-talet.

Om utrymmet för den privata konsum- tionens ökning skulle understiga 3,3 % per år kommer även bostadskonsumtionen att växa i långsammare takt. I ett lägre alter-

1 Fritidsbostäder inräknas'ej inationalräken- skapernas konsumtionsbegrepp. Någon kalkyl för dessa har vi inte gjort. Däremot har ett an- tagande'fgjorts oml'enl fortsatt snabb ökning av investeringarna i fritidshus.

nativ för bostadskonsumtionen har öknings- takten satts till 3,4 % vid en ökning av den totala privata konsumtionen om 3,0 % per år. Vi ser härav att en reduktion av den totala privata konsumtionen inte drar ner bostadskonsumtionen i samma utsträckning, vilket synes motiverat bl. a. mot bakgrund av att stat och kommun ger ett direkt stöd till vissa gruppers bostadskonsumtion. Det- ta lägre alternativ medför en ökning av bo- stadskapitalet med ungefär 2,7 % årligen. För att åstadkomma detta krävs investe— ringar på i genomsnitt 90 % av 1970 års nivå vid det lägre avgångsantagandet. Räk- nad per år blir nedgången 3,5 %. Om vi bibehåller tidigare antaganden om ombygg- nadsvolym och investeringskostnad per lä- genhet enligt bostadsstyrelsens alternativ 1 finner vi att en nyproduktion om 91000 lägenheter per år här torde vara möjlig. I detta alternativ måste den reala investe- ringskostnaden per lägenhet sjunka drygt 6 % under 1969 års nivå för att produk- tionsmålet skall kunna anses förverkligat.

4.10 Vatten och avlopp

Denna sektor, som omfattar landets vatten- försörjning, avlopp och rening av avlopps— vatten samt renhållning, har ett ringa antal sysselsatta men spelar en betydligt större roll i investeringshänseende. Utbyggnaden har gått snabbt under efterkrigstiden; inves- teringsvolymen mer än fördubblades under såväl 50-talet som 60—talet. Expansionen har berott dels på eftersläpande behov från ti- digare perioder, dels på successivt stigande behov. Vidare har de ökade kraven på mil- jövård lett till omfattande investeringar i reningsverk.

' Sektorn har många anknytningar till mil- jövården, som behandlas i avsnitt 3.12 och bilaga 8. Där diskuteras det nuvarande lä— get — främst avseende avloppsvattnets re- ning — från miljövårdssynpunkt, de krav på vidare utbyggnad som kan förutses, den aktuella planeringen osv. Framställningen i detta avsnitt begränsas till en summarisk re- dogörelse för i första hand sektorns pro— duktions— och investeringsutveckling.

Efterfrågan på. vatten har ökat kraftigt både från hushåll och industri och förutses stiga snabbt även i framtiden. I en prognos publicerad 1965 (SOU 1965: 8) bedömdes det totala vattenbehovet i stort sett bli för- dubblat under en 20-årsperiod. Anlägg— ningarna för vattenförsörjning betjänade 1965 i det närmaste 5,5 miljoner personer och anläggningarna för avlopp något fler. Anslutningen torde sedan dess ha ökat på grund av den fortsatta urbaniseringen och den stigande anslutningsgraden i glesbyg- den.

Stor uppmärksamhet har under senare tid ägnats reningen av avloppsvatten. Ut- vecklingen har här inneburit en förskjutning från mekanisk och biologisk ren-ing mot att även omfatta kemisk rening. F. 11. finns ca 40 reningsverk med kemisk rening och ca 60 håller på att byggas. Ytterligare ca 240 är under projektering. Antalet hushåll som f. 11. inte är anslutna till någon form av reningsverk förutses minska väsentligt.

Av vatten- och avloppssektorns produk— tion avsåg 1968 ca 1/3 vattenförsörjning och ca 2/3 avlopp och reningsverk samt renhåll— ning. Vatterrförsörjningen steg under första hälften av 60-talet med i genomsnitt 41/2 % per år. Den årliga ökningstakten 1965— 1968 var något högre, ca 51/2 %. Avlopps—, renings- och renhållningsdelen ökade 1960— 1965 med S% % per år. Under 1967 och 1968 sjönk sedan produktionen. Nedgången torde emellertid ha varit tillfällig. Vår kal— kyl bygger på förutsättningen att produk- tionen kommer att öka 1970—1975 med 5 % per år inom vattenförsörjningen och med S% % per år inom avlopp, reningsverk och renhållning. För hela sektorn innebär detta en genomsnittlig produktionsökning 1970—1975 med närmare 51/2 % per år.

Det är i första hand kommunerna som svarar för vattenförsörjning, avlopp och re— ning samt renhållning. För de relativt stora investeringarna utgår emellertid statsbidrag i viss omfattning. Även industrin svarar för vissa anläggningar, vilka dock inte ingår i den följande redovisningen.

Enligt nationalräkenskaperna uppgick sek- torns totala investeringar 1969 till 1 300

milj. kr., vilket utgjorde ca 4 % av landets totala bruttoinvesteringar. Vatten-försörj- ningen beräknas ha svarat för drygt 500 milj. kr. och avloppsverken för 700 milj. kr. Investeringar för renhållning uppgick till ca 50 milj. kr. och avsåg nästan uteslu- tande renhållningsverk, främst sopförbrän- ningsstationer.

I nationalräkenskaperna anges utveck- lingen endast för sektorns totala investerings— volym. Denna ökade under första hälften av 60-talet med i genomsnitt 11 %per år och 1965—1970 med 5 % per år. Vatten- och av— loppssektorns investeringar har således ökat i relativt snabb takt och väsentligt mer än landets totala bruttoinvesteringar.

För att kartlägga kommunernas investe- ringsplaner för perioden 1971—1975 ut- förde statistiska centralbyrån 1969 en enkät, Kommunal ekonomisk långtidsplanering 1969 (KELP 69). I denna undersökning in- gick speciella formulär avseende miljövårds- frågor (se närmare i bilaga 8).

En summering av enkätresultaten visar att kommunerna bedömt behovet av investe- ringarna i vattenverk, avloppsverk och ren- hållning ligga på en genomsnittligt något lägre nivå under perioden 1971—1975 än under 1968 och väsentligt lägre än 1969 och 1970. Investeringsnivån 1975 skulle en— ligt planerna ligga 20% under 1968 års nivå. Enkätresultaten får dock inte tolkas så att vatten- och avloppssektorns investe- ringar kommer att sjunka under åren fram till 1975. Erfarenheter från andra sektorer och från tidigare undersökningar tyder på att investeringsrapporteringen ofta är myc- ket ofullständig för de senare åren i pro- gnosperioden. Även för andra kommunala investeringar angavs i enkäten en investe- ringspuckel med höga investeringar de för- sta åren och därefter hastigt sjunkande in- vesteringsvolym.

Investeringar i vatten- och avloppsan- läggningar hänger i stor utsträckning sam- man med bostadsbyggandets utveckling. I likhet med 1965 års långtidsutredning — i vilken också en direkt på kommunenkäten byggd uppskattning av investeringsnivån in- om vatten- och avloppssektom ansågs utgöra

en klar underskattning av den kommande utvecklingen —- har vi därför valt att i in- vesteringskalkylen utgå från sambandet med bostadsbyggandet. Investeringarna i vatten- och avloppsanläggningar har ökat snabbare än bostadsbyggandet. Orsaken härtill torde bl. a. vara att tätorternas utbredning i yta växer snabbare än invånarantalet och att detta drar med sig allt längre ledningar i vatten- och avloppssystemet. Uttryckt i pro- cent av bostadsbyggandet har investeringar- na ökat från 9,8 1950 till 13,6 1960 och be- räknas 1970 utgöra 19,3. Utgår man från att relationen stiger i samma takt 1970- 1975 som 1960—1970, skulle vatten- och avloppsinvesteringarna 1975 utgöra 22,1 % av kostnaderna för bostadsbyggandet.

Som framgår av avsnitt 4.9 förutses i vår kalkyl bostadsinvesteringarna komma att minska med 2 % per år 1970—1975. Appli- ceras den ovan kalkylerade andelen får man till resultat att vatten- och avloppsinveste- ringarna skulle öka med endast 0,5 % per år 1970—1975. Bostadsbyggandet är emeller- tid inte den enda faktorn som bestämmer behovsutvecklingen för vatten och avlopp. Man kan bl. a. peka på fritidsbebyggelsen, där kraven på vatten och avlopp succes- sivt höjs. Även industriproduktionens förut- sedda tillväxt leder till ökad vattenförbr'uk- ning. Vidare bedöms miljövärden även i fortsättningen ställa stora krav på sektorns investeringar.

I vår investeringskalkyl förutsätts att ned- gången i bostadsbyggandet kommer att få en inte obetydligt dämpande effekt på in— vesteringarna i vatten- och avlopp. Andra faktorer torde dock medföra att avsakt- ningen inte bli så markerad som sambandet med bostadsinvesteringarna talar för. Dessa överväganden har lett till att vatten- och avloppssektorns investeringar i vår kalkyl förutsatts öka 1970-1975 med 2 % per år. Denna förhållandevis blygsamma ökning måste bedömas bl. a. mot bakgrund av den relativt höga investeringsnivån i utgångslä- get. Här liksom på andra områden är det nämligen nivån på investeringarna mer än förändringstakten som är av betydelse för kapacitetstillskotten.

I detta avsnitt behandlas följande närings- grenar:1 bank- och försäkringsverksamhet, uppdragsverksamhet, hotell och restau- ranger, biografer, teatrar, hushållstjänster samt personliga tjänster. Den huvudsakliga källan när det gäller att belysa den gångna utvecklingen samt antyda utvecklingstenden- serna är nationalräkenskapsstatistiken. Den- na har, där så varit möjligt, kompletterats med data som erhållits från branschrepre- sent-anter och -organ. I det följande redovi- sas endast den officiella statistiken, som har den fördelen att den avser att täcka all verk- samhet inom ett visst område. De uppgif- ter som inhämtats från näringslivet täcker i regel endast ett företags eller medlem- marnas i en organisation verksamheter. Des- sa uppgifter har emellertid varit till stor nytta när det gällt att belysa aktuella ten- denser samt att nyansera den bild som den officiella statistiken ger. Sysselsättningstatistiken är åtminstone vad avser 60-talet av god kvalitet. Beräkningarna av vissa sektorers produktion finns det där- emot anledning att ifrågasätta. Man kan misstänka att såväl nivåer som utvecklings- takt i vissa fall återspeglas på ett felaktigt

sätt. Som extrema exempel kan nämnas be- räkningarna av produktionsvolymer inom bank- och försäkringssektorerna, där man i den officiella statistiken arbetar med ett antagande om konstant produktivitetstill- växt. Produktionsvolym och sysselsättning kommer därför alltid att i statistiken ut- vecklas parallellt på ett avstånd som är lika med den antagna produktivitetshöjningen. Det kan nämnas att arbetsmängdsberäk- ningar som utförts inom banker tyder på en betydligt snabbare produktivitetstillväxt än de 2 % per år som antas i nationalräken- skaperna. I andra fall när man har tillgång till produktionsserier i löpande priser upp- står frågan vilket index som skall användas för deflatering. Ibland används en del-

1 Någon uppdelning efter ägarkategori är inte gjord. Detta innebär att beskrivningen även omfattar kommunala och statliga aktiviteter inom dessa näringsgrenar. 1968 utgjorde de offentligt anställda ungefär 8 % av medelantalet sysselsatta inom de privata tjänstesektorerna (30 000 av totalt 390 000). Det finns även privat anställda inom näringsgrenar där huvuddelen av verksamheten är offentlig. Dessa behandlas således inte här. Deras antal uppgår till 61 000 med ungefär följande fördelning: undervisning och forskning 14000, sjukvård 18000, social— vård 4000 samt övriga samhälleliga tjänster, bl. a. politiska partier, intresseorganisationer, 26000.

Tabell 4.1 I:] . Sysselsättningen inom privata tjänster 1950—1975.

Me- Årlig procentuell förändring av: del- antal syssel- satta Antal arbetstimmar Medelantalet sysselsatta 1000- tal 1950- 1960- 1965- 1969- 1960- 1965- 1969- 1969 ,1960 1965 1969 1975 1965 1969 1975 Restau- rang och hotell 71 —0,5 0,2 —1,3 —1,9 —2,1 —1,6 —2,0 Bank, för- säkring, uppdrags- verk- samhet 149 4,4 5,4 1,2 2,2 7,0 3,1 2,9 Övriga privata tjänster 167 1,8 —1,9 —2,5 —1,0 —2,4 —0,6 -0,4 Summa privata tjänster 387 1,9 0,8 —0,9 0,1 0,4 0,5 0,7 Källa: Statistiska centralbyrån. 264 SOU 1970: 71

Tabell 4.1]:2. Privata tjänsters sektorprodukt 1950—1975. Volymförändring, procent per år.

1950— 1960— 1965— 1969— 1960 1965 1969 1975 Restaurang och hotell 0,2 0,6 —0,4 0,0 Bank, försäkring, uppdragsverk— samhet 5,4 7,1 4,7 4,4 Övriga privata tjänster 1,0 2,0 1,2 2,8 Summa privata tjänster 3,0 4,7 3,2 3,6 Bruttonationalprodukt 3,4 5,9 4,3 3,8

Källa: Statistiska centralbyrån.

serie ur konsumentprisindex, vilket är fallet med hotell- och restaurangtjänsterna. Detta torde ge en i stort sett riktig bild av utveck- lingen. Ofta tvingas man dock använda se- rier som grundar sig på äldre undersök- ningar, t. ex. 1958 års hushållsbudgetunder- sökning. Voly-mserierna blir under sådana omständigheter ofta svårtolkade. Struktu- rella förändringar kommer inte att åter- speglas i statistiken i tillräcklig utsträckning.

I vissa fall finns det skäl att räkna med en »dold produktivitet», vilket ju bl. a. de tidigare nämnda undersökningarna inom banksektorn antyder. Den årliga prissteg- ringen är då överskattad under förutsätt-. ning att serierna i löpande priser är rättvi- sande. Kvalitetsförändringar skall i princip rensas ur prisindexserierna. I den mån detta inte sker, registreras en kvalitetshöjning som sänkt produktivitet.

Investeringsutvecklingen behandlas inte i detta avsnitt. Problemen är ofta stora när det gäller att avgöra om en investering är hänförlig till privata tjänster. Verksamhe— ten bedrivs ju ofta & förhyrda lokaler, som kanske dessutom ursprungligen varit av- sedda för andra ändamål, t.ex. bostäder. Inom bank- och försäkringssektorerna görs förhållandevis stora »egna» investeringar, medan investeringarna för övriga sektorer är av relativt liten omfattning enligt offi- ciell statistik. Uppskattningsvis uppgick »pri- vata tjänsters» andel av de totala brutto- investeringarna 1969 till 4,1 %, varav 2,0 procentenheter föll på bank, försäkring och uppdragsverksamhet.

I kapitel 2 redovisas de privata tjänsterna i 3 delgrupper, nämligen hotell och restau- rang, bank, försäkring och uppdragsverk-

samhet samt övriga privata tjänster. De två sistnämnda grupperna bryts här upp i 3 de- lar vardera, varför detta avsnitt således be- handlar 7 delgrupper.

I tabell 4.11: 1 anges hur sysselsättningen i de 3 nämnda huvudgrupperna utvecklats sedan 1950. Den prognostiserade utveckling- en av antalet arbetstimmar samt medelan- talet sysselsatta till 1975 finns också angiv- na. Av tabellen framgår att sysselsättningen i timmar förväntas öka något mer fram till 1975 än vad som varit fallet under de se- naste åren. Oai'sett vilket av de redovisade sysselsättningsmåtten som används erhålls en i stort likartad bild av den historiska ut- vecklingen.

I tabell 4.11: 2 redovisas den årliga för- ändringen av sektorprodukten i fasta priser totalt samt för de tre huvudgrupperna. Pro- duktionen av privata tjänster har volym— mässigt utvecklats i ungefär samma takt som BNP. Annorlunda uttryckt har sektor- produktens elasticitet med avseende på BNPl varit relativt konstant och strax un- der 1.

Även för huvudgrupperna är de olika elasticitetstalen relativt konstanta över ti— den. Betydande variationer föreligger dock mellan huvudgrupperna. Således ligger elas- ticitetstalet kring 0 för restaurang- och ho- tellgruppen, 1,4 för bank, försäkring, upp- dragsverksamhet samt 0,4 för övriga privata tjänster.

De i tabell 4.11: 2 redovisade progno- serna ger elasticitetstal som ligger mycket nära de historiska värdena, frånsett sektorn

' Elasticiteten definieras som procentuell för- ändring av sektorprodukt/procentuell förändring av BNP.

Tabell 4.II:3. Sysselsättningen inom privata tjänster 1950—1975.

Antal arbetade timmar,

miljoner

Medelantal sysselsatta 1000-tal

1950 1960 1965 1969 1975 1960 1965 1969 1975

Banker 33 41 57 65 75 23 35 42 50 Försäkring 37 46 53 54 56 22 27 30 32 U ppdragsverksam- het 37 77 103 105 125 49 70 77 95 Hotell och restaurang 133 126 128 121 108 84 75 71 63 Biograf, teater m.m 31 38 40 45 53 23 25 29 36 Hushållstjänster 208 125 93 70 59 95 66 53 46

Övriga personliga tjänster 125 127 120 108 77 81 86 82 Totalt 479 577 601 580 584 372 379 387 404

Källa: Statistiska centralbyrån.

»övn'ga privata tjänster». För denna inne— bär prognosen en väsentligt högre elasticitet än tidigare, eller 0,7. Förklaringen ligger i att hushållstjänster samt biograf, teater m.m., förväntas få en betydligt gynnsam- mare utveckling än hittills.

De privata tjänsternas andel av totalpro- duktionen har endast ökat i långsam takt sedan 1950, då andelen var 6,8 %. Motsva- rande tal för 1960 och 1969 var 7,2 % respektive 8,1 %. Detta kan förefalla något överraskande. En vanlig uppfattning är ju att tillväxten av privata tjänster ligger över genomsnittet. Förklaringen ligger förmod- ligen i den förhållandevis ogynnsamma pris- utvecklingen för de privata tjänsterna. En illustration till vad ändrade prisförhållanden kan betyda utgör utvecklingen för tvätte- rierna. Innan tvättmaskinerna introducera- des fanns en tendens att lämna bort vittvätt i stället för att tvätta hemma. Den kraftiga prissänkningen på tvätt som tvättmaskiner- na innebar har lett till att hushållsvittvätt be- tyder mindre och mindre för tvätterierna. I stället utförs detta arbete nu i hemmen. Ändrade prisrelationer har i detta fall med- fört en cirkulation av tjänster. Det finns liknande tendenser även på andra områden, som framgår av avsnittet om den privata konsumtionen. Självfallet inverkar även an- dra faktorer än priserna. Stigande inkomster ökar efterfrågan på privata tjänster. En ökad förvärvsfrekvens bland gifta kvinnor innebär en stimulans för restauranger, hus—

hållstjänster o. dyl. Denna tendens i ökande riktning för privata tjänster dämpas och motverkas emellertid av den relativa prisök- ning som kännetecknar sektorns tjänster. Det tycks vara så att för hotell och restau- ranger, biograf, teater m.m., samt person— liga tjänster, som ju framför allt är avsedda för de enskilda konsumenterna, verkar den relativa fördyringen starkare tillbakahållan- de än vad fallet är för de mer producentin— riktade verksamheterna inom uppdragsverk- samheten. Den sistnämnda gruppen redovi- sar betydligt högre volymmässig ökning, trots en i stort likartad prisutveckling. Det är svårt att dra några liknande slutsatser för bank- och försäkringsverksamhet. Prissteg- ringen framstår i de statistiska serierna som relativt snabb även för dessa sektorer. Emel- lertid finns det anledning att förmoda att prisutvecklingen överskattas och produktivi- teten underskattas.

Av tabell 4.11: 3 framgår hur sysselsätt- ningen inom privata tjänster fördelar sig på olika delar.

Till bankerna räknas riksbank, postbank, affärsbanker, sparbanker, sparkassor samt annan kredit- och finansieringsverksamhet. Sektorn har varit mycket expansiv under 60-talet, framför allt under de första åren då sysselsättningen steg närmare 7 % årli- gen, räknat i timmar. Under 50—talet var tak- ten betydligt lugnare med ökningstal på 2— 2,5 % per år. Om förändringarna mäts i me- delantalet sysselsatta är bilden ungefär den-

samma. Dock ligger de årliga ökningstalen i detta fall omkring 1,5 procentenheter hög- re. Denna skillnad innebär att den genom- snittliga arbetstiden per sysselsatt minskat till följd av bl. a. ökat deltidsarbete samt arbetstidsförkortning (längre semester). Det tycks ha varit så att bankerna i synnerhet under de första åren av 60-talet engagerade deltidssysselsatta för att kunna tillfredsställa det snabbt växande personalbehovet. Under de senaste åren har det skett en inte obetyd- lig omstrukturering av bankernas verksam- het. Ekonomisk rådgivning, fastighetsför- medling, placerings- och utlandstjänster har introducerats och byggts ut i rask takt. Detta har haft till följd att bankernas efterfrågan på personal delvis förändrats. Tidigare sökte man mest redovisningskunnigt folk. Efter— som redovisningen i dag i stor utsträckning är lagd på data behövs inte så många av denna kategori. I stället vill man ha »säl- jande» personal som sköter kundkontakter. Införandet av datasystem (de största ban- kerna har redan installerat s. k. tredje gene— rationens anläggningar) har dessutom lett till att bankerna kunnat erbjuda en mängd nya tjänster. En ytterligare konsekvens av dataåldern är att efterfrågan på okvalifice— rad personal, f. n. ofta deltidsanställd, kom- mer att minska.

Bankernas öppethållande kan väntas öka. En återgång till lördagsöppet torde emeller- tid inte bli aktuell under de närmaste åren. För att klara personalbehovet till det ökade öppethållandet kommer expeditionspersonal på deltid att behövas. Deltidsandelens ut- veckling fram till 1975 är dock svår att för- utsäga, då det ju finns tendens till minskat behov av deltidsarbetande med andra funk- tioner som tidigare berörts.

Genombrottet för checklöner samt vissa strukturförändringar på såväl utlånings- som inlåningssidan (konsumtionskrediter m.m. ger fler småposter, ökad hushållsinlåning med åtföljande lägre medelinlåning per kon- to) har medfört en starkt ökad transaktions— volym inom bankerna. Under de närmaste åren kommer säkerligen antalet tjänster som bankerna erbjuder att öka. Hur utvecklingen av antalet konton blir är däremot svårare

Diagram 4.11:I. Produktion och sysselsätt- ning inom bank-, försäkrings- och uppdrags- verksamhet samt BNP 1960—1975. Volym- index 1960=100. Log. skala.

250 [ 200 1 50

100

50

30 ( 1960 ' 1965 __ = Förädlingsvärde

........... = BNP -——-- : Arbetslimmar

1970 1975

att förutse. Det finns en klar önskan att re- ducera antalet. Checklön för kollektivan- ställda i full utsträckning torde innebära att en sanering av kontofloran blir än angeläg- nare. Om det går att åstadkomma beror dock på bl. a. vilka konkurrensmedel ban- kerna väljer i jakten på kunder.

Vad gäller bankernas verksamhet under första hälften av 70—talet väntas en något långsammare personalökning än under 60— talet. Visserligen finns ett relativt stort ny- etableringsbehov i framför allt nya områ- den. Å andra sidan kommer vissa kontor att läggas ner. Postbanken räknar också med att kunna minska sin personal vid centrala förvaltningen. Den hittillsvarande utvecklingen har på bankhåll karakteriserats som det stora språnget då verksamheten breddats väsentligt. Som en trolig öknings- takt av sysselsättningen mätt i timmar räk- nas med 2,5 % per år medan medelantalet sysselsatta antas öka något mer. Detta in— dikerar således en svagt ökande deltidsan- del under 70-talets första år.

Bankernas andel av totala produktionen har ökat kontinuerligt under hela efterkrigs- tiden. Den antagna utvecklingen innebär att denna tendens håller i sig.

Försäkringsverksamheten som omfattar försäkringsförmedlande och åtagande verk- samhet både i fråga om privat- och social- försäkringar, har i likhet med bankerna haft

en lägre ökningstakt under den senare de- len av 60-talet än under den tidigare. Till viss del torde detta förhållande kunna för- klaras av att både bank- och försäkrings- verksamheterna utvecklas i takt med BNP, vilken ju ökade mer under 60-talets förra än under dess senare hälft. Till skillnad från bankerna var dock den årliga sySSelsätt- ningsökningen större under 50-talet än un- der 60-talet. Ett antal stora fusioner under den senaste lO-årsperioden har givit stora vinster i form av minskat personalbehov. Bland annat har Städernas, Hansa och Svenska Liv gått ihop i ett bolag, Hansa, som senare sammanslagits med Trygg. Skan- dia och Thule har också fusionerat. Inom den s.k. ömsesidighetsgruppen (Hansa-Ve- gete-Allmänna Brand) förekommer också ett omfattande samarbete, bl. a. i form av en gemensam tariffbyrå, vilket givetvis sparar en del arbetskraft. Datatekniken har likaså medverkat till att föräkringssektorn klarat sin expanderande verksamhet utan stora per- sonalökningar. Antalsmässigt har sysselsätt- ningen ökat något över 3 % per år, en dryg procentenhet mer än timvolymen. Medelar- betstiden per sysselsatt har således minskat. Liksom inom banksektorn får orsakerna an- tas vara en kombination av minskad arbets- tid samt något ökat deltidsinslag.

Trots den relativt stora expansion av verk- samheten som kan väntas under 70-talets första hälft till följd av att nyare försäk- ringstyper får ökad betydelse samt den ök- ning av sakförsäkringarna som följer av t. ex. bilparkens, egna hemmens och fri- tidsbåtarnas tillväxt, räknar man inte med att behöva öka personalen i någon större utsträckning. Nyrekryteringen kommer före- trädesvis att bestå av personal med stabs- och servicefunktioner medan förvaltnings- organisationen förändras endast obetydligt. Inom försäkringskasserörelsen, som svarar för omkring en tredjedel av totala sysselsätt- ningen inom försäkringssektorn, kommer man antagligen att göra betydande föränd- ringar i personalstyrkan. Om Rafa—utred- ningens1 förslag genomförs, som bl. a. inne- bär att register m.m. läggs på data, finns det enligt gjorda kalkyler möjlighet att to—

talt minska personalen med 1 800 personer eller närmare en femtedel. Enligt förslaget skall viss försöksverksamhet bedrivas t. o. m. 1975, varefter det nya systemet genomförs under de två följande åren. Den kalkylerade minskningen gäller endast under förutsätt- ning av oförändrad kvalitet på tjänsterna. Om t.ex. kontrollverksamheten utökas blir nettoreduktionen givetvis mindre.

Eftersom vissa personalbesparingar åter- står och datatekniken även framöver kan ge betydande vinster inom försäkringssektorn förefaller det rimligt att räkna med en fort- satt svag ökning av arbetsvolymen, mätt i timmar. En årlig uppgång med 0,5 % fram till mitten av 70-talet bedöms som trolig. Antalet sysselsatta förutses däremot öka nå- got mer till följd av bl. a. en viss ökning av deltidsinslaget i totalsysselsättningen.

Uppdragsverksamheten består av ett fler- tal olika verksamhetsområden. De största delgruppernas andel av sektorns totala sys- selsättning fördelar sig på ungefär följande sätt: teknisk uppdragsverksamhet (bl. a. byggkonsulter, arkitekter, patentbyråer) knappt 50 %, annons-, reklam- och mark- nadsundersökningsbyråer drygt 10 %, kame— ral uppdragsverksamhet (bl. a. bokföring, re- vision) 8 %, fristående skriftställeri, bild- och formkonstnärlig verksamhet, artister och musiker 7 %, juridisk uppdragsverksamhet (advokater rn. m.) 6 % samt övriga delgrup- per såsom skriv- och d—upliceringsbyråer, da- tamaskincentraler, maskinuthyrning (leas- ing), bevakningsverksamhet m.m. 20 %.

Sektorn har karakteriserats av en myc- ket snabb tillväxt 1950—1965. Den årliga ökningstakten i antalet arbetade timmar låg under 50-talet över 8 %. Motsvarande tal för 60-talets första hälft var 6 % medan en- dast obetydliga ökningar noterades 1965— 1969. De olika delgrupperna har utvecklats mycket olika. Av folkräkningamas uppgif- ter att döma tycks antalet sysselsatta inom teknisk uppdragsverksamhet samt Skrivby- råer m.m. ha ökat väsentligt snabbare än sektorn genomsnittligt 1960—1965. För ad-

1 Utredning rörande rationalisering av allmän- na försäkringens administration, som görs av statskontoret och riksförsäkringsverket i sam- arbete.

vokatbyråer m. rn. samt fristående konst- närlig verksamhet har sysselsättningen där- emot stagnerat under denna period.

Ett flertal av de tjänster som sektorn pro- ducerar för näringslivets räkning, framför allt tekniska, kamerala, juridiska och mark- nadsföringstjänster, produceras även i viss utsträckning av företagen själva för eget bruk. Det har skett vissa utsöndringar från industrin av sådana funktioner under senare år. Man föredrar således att köpa dessa tjänster hellre än att ha egen personal för dessa ändamål. Detta torde bero på att man inte själv kan utnyttja den relativt stora stab, som är en förutsättning för att en viss bredd och kvalitet uppnås på dessa relativt komplicerade arbeten. Överflyttningar av detta slag påverkar sysselsättningen inom sektorn uppdragsverksamhet, utan att det totala antalet som är sysselsatta med sådana uppgifter nödvändigtvis behöver förändras. De senaste åren har kännetecknats av att vissa större företag brutit ut eller lagt ned egna projekteringsavdelningar. Exempelvis har SIAB gjort sig av med sin egenregiav- delning. KF liksom HSB har skurit ned sina egna projekteringsavdelningar. Rakt mot— satta tendenser gör sig gällande på andra håll. Vägverket har således tagit över större delen av projekteringarna i egen regi. För det statliga husbyggandet är den privata konsultandelen i stort sett stabil.

Även under 70-talets första hälft kan man räkna med en relativt olikartad utveckling för delgrupperna. De tekniska tjänsternas andel av byggnads- och anläggningsverk- samheten bör bli någorlunda stabil. Visser- ligen kan konsultandelen på grund av stan- dardiseringar m. m. och utvecklingen av en- treprenadindustrier förväntas minska. Å an- dra sidan är det rimligt att räkna med vä- sentligt vidgade verksamhetsområden för de tekniska konsulterna till följd av bl. a. ökade krav på miljövårdsinsatser. Det verkar också troligt att konsulterna kopplas in på inves- teringsprojekt i ett tidigare skede än vad som f.n. sker. Konsultandelen är betydligt större för kontors- och industribyggnader än för bostadsbyggen, vilket med hänsyn till den förutsedda utvecklingen på bygg-

nadsområdet skulle tala för en fortsatt ök- ning av byggkonsultemas verksamhet. En- ligt bedömningar från branschhåll har man f. n. ett överhettat läge med mycket övertid inom branschen, varför den 25-procentiga investeringsavgiften, som avses vara i kraft t.o.m. juli 1971, inte oroar. Med tanke på bl. a. den väntade utvecklingen av byggnads— investeringarna kan en något lugnare ut- veckling än under 60-talets första hälft emotses. Takten under perioden 1965— 1969, som ju innefattar de för branschen svåra åren 1966 och 1967 bör dock betyd- ligt överträffas.

Underlaget för bedömningen av utveck- lingen inom övriga delgrupper är något osä- kert. Det kan dock förmodas att inga större förändringar sker för den juridiska upp- dragsverksamhetens del. Annons- och re- klammarknaden har kännetecknats av en stark koncentration de senaste åren, vilket begränsat personalökningen med hänsyn till den starkt expanderande verksamheten. Då efterfrågan på dessa tjänster förväntas öka i fortsatt snabb takt kan en något större personalökning förutses. För skriv- och dup- liceringsbyråer liksom för revisions- och bokföringsbyråer räknas med en utveckling enligt trenden sedan 1960. Datatjänster lik- som leasing och factoring är verksamheter under stark frammarsch. Eventuellt kom- mer dataproduktionen att i viss utsträck- ning utsöndras från företagen på samma sätt som fallet varit med konsulttjänsterna. Medelstora och även större företag torde ha svårigheter med att till fullo utnyttja egna dataanläggningar.

Det tilltagande intresset för konst, mu- sik och litteratur som karakteriserat de se- naste åren kan förväntas bestå, vilket i kom- bination med en förbättring av biblioteks- ersättningen samt ökade konstnärsstipendier m.fl. kulturpolitiska åtgärder bör kunna göra det möjligt för fler fria konstnärer, för- fattare, skulptörer, musiker etc. att livnära sig på sitt yrke. Detta leder då till att den stagnerande sysselsättningstrenden inom des— sa områden bryts.

Ett försök till sammanfattning ger för uppdragsverksamheten en årlig ökning av

timvolymen med omkring 3 % under de när- maste fem åren. Medelantalet sysselsatta har ju regelmässigt ökat någon procentenhet mer än timvolymen. Denna relation antas bestå även under 70-talets första hälft.

Sektorns andel av totala produktionen har nästan fyrdubblats mellan 1950 och 1968. Utvecklingen mot större produktionsandel kommer enligt kalkylen att hålla i sig un- der prognosperioden.

Till hotell- och restaurangsektorn räknas restauranger, kaféer, konditorier, hotell, pensionat, rumsuthyrning samt camping— verksamhet. Sektorn har haft en svagt ned- åtgående sysselsättningsutveckling sedan 1950 med undantag av några år kring 1960 då smärre ökningar registrerades. Produk- tionsvolymen har legat på i stort sett samma nivå som 1950, varför den årliga sysselsätt- ningsminskningen i stort återspeglar produk- tivitetsökningen. Antalsmässigt har syssel- sättningen minskat i snabbare takt än tim- volymen sedan 1960. Således har den ge- nomsnittliga arbetstiden ökat, vilket bl.a. är ett uttryck för att andelen deltidsarbe- tande inom hotell och restaurangbranschen har gått ned. Det verkar rimligt att räkna med fortsatta personalminskningar inom sektorn. Kostnadsutvecklingen är hög jäm- fört med andra näringsgrenar. En fortsatt satsning på låglönegruppema leder till att branschens relativa kostnadsläge vid oför- ändrad sysselsättning ytterligare försämras.

Det är bl. a. av denna anledning troligt att man inom branschen fortsätter att meka— nisera hanteringen, vilket medför att den personliga servicen minskar. Exempel härpå är ytterligare ökat inslag av självserveringar, färdiglagad mat från centralkök som värms i elektronugnar, motell och fler stugbyar i stället för hotell och pensionat. Där det finns möjligheter att spara personal och i stället låta köparen—gästen göra en del av arbetet själv, förefaller det troligt att man kommer att tillgripa denna utväg för att inte efterfrågan på sektorns tjänster skall minska som följd av den väntade prisutvecklingen. Det finns en hel del för hotell och restau- ranger motstridiga tendenser vilkas nettoef— fekt är svår att bedöma. Ökat innehav av

husvagnar och fritidshus minskar naturligt— vis efterfrågan på sektorns tjänster, i synner- het sommartid. Förändrade umgängesvanor bland ungdomar inverkar också. Besök på diskotek och pubar och andra lite mindre stela inrättningar ersätter alltmer restaurang- besök. Det stora TV-tittandets tid verkar nu vara passerad. Som en följd härav torde efterfrågan på andra nöjen öka. Det är dock inte sannolikt att restaurangbesök i någon högre utsträckning fungerar som ersättning. Snarare blir det väl bio, teater, bokläsning m.m. som detta kommer till godo. Den del av sektorns tjänster som går till företag, stat och kommun i form av representation samt kost och logi i samband med tjänste- resor kan emellertid väntas stiga. En ök- ning av gifta kvinnors arbete utom hemmet verkar också positivt på sektorns utveck- ling.

En sammanfattning av de olika tenden- serna tyder på att det finns skäl räkna med en svag nettoökning av efterfrågan på sek- torns tjänster under de närmaste åren. Tu- rismens framtida utveckling har stor be- tydelse. Utländska turister i Sverige efter— frågar givetvis sektorns tjänster. Även svens- kars utlandsresor inverkar, då ju dessa el- jest förmodligen skulle lagt en betydande del av vad man spenderar utomlands på ho- tell och restauranger i Sverige. En trolig utveckling av sysselsättning och produktion inom -hotell- och restaurangnäringen fram till mitten av 70-talet är att produktionsvo— lymen blir oförändrad, medan däremot sys— selsättningen, mätt i timmar, minskar med omkring 2 % per år. Den registrerade pro- duktiviteten väntas således öka relativt kraf- tigt. En del av denna ökning är dock sken- bar eftersom kvaliteten i form av personlig service förutses avta. Antalsmässigt väntas en något större nedgång av sysselsättningen, vilket återspeglar en fortsatt minskning av andelen deltidsanställda. Studerande och in- vandrare som söker tillfällig sysselsättning inom hotell och restauranger väntas inte öka under de närmaste åren.

Biograf, teater m. m. omfattar diverse nö- jes- och fritidsaktiviteter såsom filminspel- ning och -Visning, programverksamhet vid radio och TV, teater, konserter samt övrig

Diagram 4.11:2. Produktion och sysselsätt- ning inom restaurang och hotell samt BNP 1960—1975. Volymindex 1960=100. Log. skala.

250rl 200 l

..... ...... --------

150

100:|

50

30 | 1 960

1965 1970 1975

__ = Förädlingsvärde "" ........... = BNP __--. = Arbetstimmar

scen- och estradverksamhet, skiv— och band- inspelning, sporttävlingar och -anläggningar, trav och galopp, nöjesfält, djurparker. Sys— selsättningsökningen har varit något krafti- gare under 60-talets senare hälft än under perioden 1950—1965. Detta torde hänga samman med bl.a. utbyggnaden av Sve- riges Radios verksamhet, popålderns genom- brott med stor nyetablering av orkestrar och artister (samt den därefter följande vågen för de något äldre med Svensktoppen och liknande), ett visst uppsving för filmbran- schen sedan nyhetens behag med TV tycks vara över samt en stark nyetablering av travbanor.

Sektorns utveckling fram till mitten av 70-ta1et beror till stor utsträckning på fak- torer som har att göra med fritidsanvänd- ning och moderikt—ningar. Många av del— grupperna kan troligen få en gynnsam rut— veckling de närmaste åren. En väntad fort- satt ökning av intresset för film, teater och övrig underhållning kommer förmodligen att gynna de konventionella kulturformerna. Sportintresset, det gäller kanske framför allt aktivt utövande i form av motionsidrott, är i klart stigande. Det ökade intresset för aktivt idrottsutövande stimuleras av idrotts- evenemang i TV. Sveriges Radios utbygg— nadsskede är väl avslutat i det närmaste, varför inga väsentliga tillskott till sysselsätt-

ningen är att vänta därifrån. Sysselsättning- en i timmar beräknas öka med 3 % per år. Till följd av bl.a. ökat deltidsinslag, t. ex. beträffande skötsel av nöjes-, trav-, idrotts- och friluftsanläggningar förutses medelan- talet sysselsatta stiga någon procentenhet ytterligare per år.

I hushållstjänster inbegrips hemhjälp, barnflickor m. m. Sysselsättningen har varit kraftigt sjunkande under hela efterkrigsti- den. Folkräkningsdata tyder på att minsk- ningen gått snabbare under 60—talets första hälft än under 50—talet. Beräkningarna över sysselsättningen inom dessa tjänster är vis- serligen osäkra, men det synes som om den snabba sysselsättningsminskning som präg- lade första hälften av 60-talet fortsatt även under den senare. Att döma av serierna över antalet timmar respektive antalet sysselsatta minskade medelarbetstiden per sysselsatt något.

En rimlig slutsats att dra utifrån detta ma- terial kan vara den att både andelen med kort arbetstid och andelen heltidssysselsatta ökat på bekostnad av sysselsatta med arbetstid däremellan. Inslaget av praktikanter har till- tagit. Dessa är ofta sysselsatta endast några månader på året. En betydande del av hus- hållstjänstema består i dag av barnpassning åt förvärvsarbetande föräldrar. Av denna orsak är efterfrågan på dessa tjänster i stor utsträckning känslig för tillgången på barn- stugeplatser (lekskola är dock inget alter- nativ för heltidsarbetandes barn) samt den taxepolitik som därvid tillämpas.

En utbyggd förskola kombinerad med fritidshem skulle givetvis minska behovet av både privata hushållstjänster och dag- hemsplatser. Utbudet av hushållsarbetande består till stor del av praktikanter, varför praktikkraven vid inträde till vissa utbild- ningsvägar (förskollärare, barnsköterskor m.m.) har stor betydelse för utbudssituatio- nen framöver.

Så länge samhället inte anser sig kunna t-illmötesgå kraven på barnpassning är det troligt att barntillsyn i privat regi kommer att bestå i ungefär oförändrad omfattning. Ett stigande antal gifta med småbarn där båda har yrkesutbildning kan ju med hän- syn till den nya skatteskalan medföra att

båda makarna i större utsträckning blir för- värvsarbetande och därigenom innebära ett inte obetydligt tillskott till efterfrågan på hushållstjänster under de närmaste åren. Av- gifterna vid daghem är i många fall så höga att det kan vara gynnsamt för dubbelar— betande familjer med barn att ha hem- hjälp.

En trolig utveckling för sektorn under 70- talets första hälft är en årlig minskning av timvolymen med omkring 2,5 %. Detta inne- bär ett antagande om att det finns en nedre gräns för efterfrågan på hushållstjänster och att den mycket kraftiga minskningen efter hand därför planar ut. Antalsmässigt förut- ses en något långsammare takt i sysselsätt- ningsminskningen.

Sektorns andel av totalproduktionen är numera knappt en tredjedel så stor som 1950. Det kan nämnas att produktionsvo- lymserierna ger en produktivitetsökning som är noll eller till och med negativ. En för- klaring till detta statistiska förhållande kan vara att söka i en felaktig deflatering. En annan förklaring kan vara att inslaget av förmåner i form av icke-deklarerade in- komster, egen lägenhet, fri kost, utlands- resor m. m. ökat beroende på skattereglernas utformning.

Under rubriken personliga tjänster inräk— nas tvätteriverksamhet (inkl. kemtvätt), herr- och damfrisering, skönhetsvård, fotografi- verksamhet, kopiering, framkallning m.m., varmbadhus, massage, begravningsbyråer, städningsverksamhet, viss reparationsverk- samhet etc. Sektorns sysselsättning räknat i timmar har stagnerat under 60-talet. An- talsmässigt redovisas svaga ökningstal. Från- sett folkräkningarna saknas statistik för 50- talet. En viss ökning av antalet sysselsatta torde ha skett 1950—1960.

De olika delgruppernas storlek mått som deras andel av sektorns sysselsättning var 1965 ungefär denna: friser- och skönhets— vård drygt 40 %, tvätterier drygt 25 % , städ- ning knappt 15 %, fotografiverksamhet m. m. omkring 8 %, övriga grupper ca 10 %. Utvecklingen har varit mycket skif- tande för de olika grupperna under perio- den 1960—1965. Sysselsättningen inom städ- ningsverksamhet har mer än fördubblats.

Små årliga ökningar (1—2 %) redovisar fri- ser- och Skönhetssalonger medan tvätterier och fotografiverksamhet minskat med 2—3 % per år. Övriga grupper bl. a. varmbadhus, skorstensfejare, begravn-in g har i det närrnas- te oförändrade sysselsättningstal 1960 och 1965. Tillgänglig branschstatistik för frisör- verksamhet, tvätterier samt städning bekräf- tar dessa utvecklingstendenser.

För tvätterier räknar man allmänt med en fortsatt stagnation eller eventuellt en svag nedgång av sysselsättningen. »Källartvätte- rier» och medelstora företag kommer i det närmaste att försvinna. I stället expanderar storföretag samt kembarer. I och med att tvättmaskiner blir standard i nya hus och många hushåll i äldre antingen får tillgång till modern tvättstuga eller skaffar egen tvättmaskin, minskar behovet att lämna bort vittvätt ytterligare. Friser- och Skönhetssa- longerna är f.n. inne i en svår period. Den ogynnsamma relativprisutvecklingen har sä- kerligen varit en bidragande orsak till att en ökande del av frisersalongernas arbets- uppgifter utförs i hemmen. Hårtorkar, hem- permanent, peruker och hårfärgningsmedel kan nämnas som exempel. Det för bran- schen ogynnsamma modet med långt hår för både män och kvinnor gör att antalet klipp- ningar minskat. Det vore inte förvånande om en omsvängning i detta avseende inträf- far under prognosperioden. Städningsperso- nalen kommer säkerligen att öka fram till 1975. Ökningstakten kan dock inte väntas bli lika hög som under 60-talet. Fotografi- verksamheten kommer sysselsättningsmäs- sigt att minska som följd av att fotoautoma- ter, som ju har ett mycket förmånligt pris på bl.a. pass- och körkortsfoton jämfört med ateljéfotografering, fortsätter att öka i antal. För övriga grupper förutses inga nämnvärda förändringar i sysselsättningen. Möjligen kan ett ökat simhallsbyggande medföra en uppgång av antalet anställda vid varmbadhusinrättningar. Statsmakternas politik (investeringsavgift) påverkar dock denna utveckling i viss utsträckning.

Ett försök till sammanfattning av dessa olika utvecklingstendenser ger för person- liga tjänster en årlig minskning av timvo- lymen med drygt 1,5% fram till 1975.

Diagram 4.11:3. Produktion och sysselsätt- ning inom övriga privata tjänster samt BNP 1960—1975. Volymindex 1960=100. Log. skala.

30, 1960

1965 1970 1975

_" = Förädlingsvärde = BNP = Arbetstimmar

Medelantalet sysselsatta förutses minska med mindre än 1 procentenhet per år till följd av arbetstidsförkortning samt ökad andel deltidsarbete.

Som framgår av tabellerna 4.11:1 och 4.11: 3 ger en sammanfattning av de olika sysselsättningsprognoserna för hela privata tjänstesektorn en svag ökning av timvoly- men medan medelantalet sysselsatta förut- ses öka något mer. Första delen av 60-ta— let ökade timvolymen något mer än medel- antalet sysselsatta. Under perioden 1965— 1969 däremot ökade medelantalet sysselsatta medan timvolymen minskade till följd av arbetstidsförkortning samt ökat deltidsin- slag. Arbetstidsförkortningen, som kommer i början av 70-talet, förmodas således inne- bära en fortsatt nedgång i den genomsnitt- liga arbetstiden. Deltidsinslaget ökar antag- ligen också i de flesta delsektorerna. Ten- denserna inom hotell och restaurang kom- mer däremot att vara de motsatta.

Prognoserna innebär som framgår av ta- bellerna 4.11: 1 och 4.11: 2 att produktivi— tetsökningen blir något lägre än under 60- talet (3,5 % mot 4,0 %). Produktivitetstill- växten under 50-talet var endast drygt 1 % per år. Skillnaden mellan 60-talet och första hälften av 70—talet, som huvudsakligen hänger samman med de antagna förskjut- ningarna mellan olika delsektorer, är så-

ledes enligt prognosen liten jämfört med skillnaden mellan 50- och 60-talen.

4.12 Offentliga tjänster

4.12.1 Sektorns omfattning och utveckling under senare år

Med offentliga tjänster avses här tjänster som presteras av stat och kommun och som huvudsakligen är avsedda för offentlig konsumtion i form av utbildning, hälso- och sjukvård, socialvård, försvar, religiös verk- samhet etc. Vissa offentliga konsumtions- tjänster, vilka svarar för inemot 10 % av samtliga, redovisas emellertid inom andra sektorer. Det gäller främst offentliga soci- alförsäkringstjänster, vägtjänster och den of- fentliga delen av kulturell verksamhet så- som bibliotek och muséer. Å andra sidan innefattas här i offentliga tjänster viss när- besläktad privat tjänsteproduktion, främst privat sjukvård och frikyrkor. Dessa utgör ca 6 % av totala sektorn.

Det bör understrykas att enligt defini- tionen de offentliga affärsdrivande verken (statens järnvägar, televerket, de kommu- nala transportföretagen etc.) inte ingår, ef- tersom deras tjänster säljs på privat mark- nad. De återfinns inom samfärdselsektorn.

Kostnaderna för den statliga och kommu- nala delen av de offentliga tjänsterna upp- gick 1969 till totalt 32 600 milj. kr. De för- delade sig med 20800 milj.kr. på löner, 10700 milj. kr. på omkostnader i form av lokalhyror, bränsle, lyse, livsmedel, medicin etc. och 1100 milj.kr. på avskrivningar (schablonberäknat). I brist på registrerat marknadsvärde används denna kostnadssum- ma i nationalräkenskaperna som mått på bruttoproduktionsvärdet. Inräknas även den privata delen erhålls ett totalt bruttoproduk- tionsvärde för sektorn offentliga tjänster på 34 800 milj. kr. 1969, vilket motsvarar 24 % av BNP.

Löne- och avskrivningsdelen av detta, som representerar sektorns bidrag till BNP (sektorprodukt), uppgick 1968 till 16 % av BNP. Detta kan sägas vara vad som pro- ducerades inom sektorn. Resten av brutto- produktionsvärdet, motsvarande 8 % av

Tabell 4.12:I. Produktion och investeringar inom den offentliga tjänstesektorn (exkl. privat verksamhet) 1968. Milj. kr.

Kostnader för

Kostnader för löner, avskriv- ningar, inköp av

enbart löner, av- förbrukningsvaror skrivningar m. m. etc. (bruttoproduk- (sektorprodukt) tionsvärde) Bruttoinvesteringar Utbildning och forskning 6 400 8 250 1 700 Hälso- och sjukvård 4 800 6 550 1 350 Socialvård ] 950 2 600 500 Försvar 2 000 5 350 150 Rättsväsen m. m. 1 400 1 700 150 Allmän förvaltning 1 650 2 450 350 Ekonomiska tjänster 900 1 500 50 Religös verksamhet 450 650 100

Totalt 19 550 29 050 4 350

Källa: Statistiska centralbyrån.

BNP, köptes alltså utifrån.

Sektorns bruttoinvesteringar uppgick 1969 till drygt 4600 milj.kr. och antalet inom sektorn sysselsatta till ca 715 000 personer, varav ca 163 000 i statlig, ca 477 000 i kommunal och ca 75 000 i privat tjänst. I tabell 4.12: 1 anges hur sektorpro- dukt, bruttoproduktionsvärde och bruttoin- vesteringar 1968 fördelade sig på olika slag av offentliga tjänster. Dessas volymmässiga förändringar under 60-talet anges i tabell 4.12: 2. Fördelningen av antalet anställda framgår av tabell 4.12: 3.

Antalet sysselsatta personer ökade 1960 -1969 med knappt 270 000 eller med i ge- nomsnitt 5,4 % per år. Räknat i antal ar- betstimmar var ökningen lägre, 4,3 % per

år. Under samma tid steg sektorprodukten med 4,3 % per år. Investeringarna steg med 10,4 % per år i volym. En betydande ut- byggnad och modernisering av produktions- apparaten har således ägt rum, vilket redan medfört en snabb stegring av driftkostnader- na. Denna stegring kommer även att fort— sätta under de närmaste åren.

4.12.2 Sektorns planer och deras behand- ling i långtidsutredningen

Liksom vid förra långtidsutredningen har en kartläggning och analys av föreliggande utbyggnadsplaner skett under medverkan av olika fackdepartement. Dessa har svarat dels för insamling och bearbetning av planmate-

Tabell 4.12:2. Produktion och investeringar inom den offentliga tjänstesektorn (exkl. privat verksamhet) 1960—1968. Förändring i volym, procent per år.

Bruttoproduk- Bruttoinves-

Sektorprodukt tionsvärde teringar

1963—1968 1963—1968 1960—1968 Utbildning och forskning 4,1 6,4 11,2 Hälso- och sjukvård 6,3 7,9 14,3 Socialvård 10,8 9,4 16,7 Försvar —0,7 0,9 8,4 Rättsväsen rn. m. ——2,6 0,2 11,6 Allmän förvaltning 5,0 6,3 8,6 Ekonomiska tjänster m. m. 3,2 2,0 2,0 Religiös verksamhet —1,0 3,0 6,3

Totalt 4,0 4,9 11,9

Källa: Statistiska centralbyrån. 274 SOU 1970: 71

Tabell 4.12:3. Anställda inom den offentliga tjänstesektorn (exkl. privat verksamhet) 1963—1968. 1000-tal. Förändring 1968 1963—1968 Stat Kommun Totalt Antal % per år Utbildning och forskning 25 148 173 +38 +5,1 Hälso- och sjukvård 13 172 185 +55 +7,4 Socialvård 4 79 83 + 38 + 13,0 Försvar 44 — 44 — — Rättsväsen m. m. 29 5 34 +5 +3,3 Allmän förvaltning 26 19 45 + 11 + 6,0 Ekonomiska tjänster m. m. 11 5 16 +3 +3,5 Religiös verksamhet — 7 7 — —— Totalt 152 435 587 + 150 +6,1

Källa: Statistiska centralbyrån.

rial från statliga myndigheter, dels för en bedömning av de kommunala planer som in- samlats genom särskilda enkäter. Beträffan- de den statliga delen har i vissa fall myn- digheterna sammanställt material efter ett inom långtidsutredningen utarbetat frågefor- mulär avseende utvecklingen av efterfrå- gan, produktion, investeringar, arbetskrafts- behov etc. I andra fall har myndigheternas uppgifter till 1970 års långtidsbudget an- vänts. Sistnämnda uppgifter avser myndig- heternas bedömning under förutsättning av oförändrad ambitionsnivå. Detta begrepp är inte alltid liktydigt med oförändrad stan- dard.

På många områden har statsmakterna klart uttalat målsättningen att standarden skall höjas under den aktuella perioden. En sådan standardhöjning ingår då i oför— ändrad ambitionsnivå. Några nya av stats— makterna ännu ej beslutade reformer in— ryms däremot inte i detta begrepp. I vå- ra bedömningar har vi dock tagit hänsyn till ett reformarbete.

För att få en överblick av de primär- kommunala utvecklingstendenserna 1970- 1975 utsändes en enkät — Kommunal eko- nomisk långtidsplanering, KELP 69, — till 503 kommuner (samtliga kommuner med' mer än 5 000 invånare eller med bostads— byggnadsprogram samt ett urval på 10 %, av resterande kommuner). Enkäten utfördes av statistiska centralbyrån och utgör en fort- sättning på en tidigare provundersökning av-

seende kommunal investeringsplanering. För att tillgodose långtidsutredningens behov ut- vidgades undersökningen att gälla även drift- sidan och personalen m.m. Undersökning- en har totalekonomisk inriktning, dvs. om- fattar både kommunernas kostnader och in- täkter. Härigenom har man fått betydligt bättre möjligheter att ställa kommunernas planer mot bl. a. skatte- och bidragsutveck- lingen än vad som var fallet vid 1965 års långtidsutredning. Undersökningen bestod dels av en huvudenkät som avsåg investe- ringar, driftkostnader, vissa finansiella upp- gifter och personalredovisning, dels av fem specialenkäter. Specialenkäterna avsåg kul- turområdet, miljövärden, utbildningen, ham- nar och flygplatser. En närmare redogörelse för KELP 69 lämnas i bilaga 6.

I nära anknytning till KELP 69 utförde socialstyrelsen en enkätundersökning, LU- 808 69, avseende den primärkommunala so- cialvården. Vidare inhämtade socialstyrelsen uppgifter om hälso- och sjukvårdens utbygg- nadsplaner med en enkät, RUPRO 69, till landstingen och storstäderna utanför lands- ting m.fl. Rörande övrig landstingskommu- nal verksamhet har material sammanställts av Svenska landstingsförbundet på grundval av landstingens långtidsbudgeter.

Detta planmaterial har bearbetats och kompletterats inom olika departement. Här- vid har man i möjligaste mån sökt bedöma realismen i planerna och möjligheterna för deras realiserande. Bedömningarna har visat

att den investeringsutveckling, som de stat- liga och kommunala myndigheterna angett, genomgående torde underskatta det verkliga investeringsbehovet. I vår kalkyl har vi där- för uppskattat investeringsbehovet utifrån expertbedömningar eller låtit det istort över- ensstämma med tidigare trender vad gäller relationen produktion — faktorinsats.

För produktionskostnadernas del pekade planerna på en något snabbare ökning av den offentliga konsumtionen än vad som är förenligt med det avvägningsaltemativ som använts i våra kalkyler. Vissa reduce- ringar i planerna har därför varit nödvändi- ga. Dessa har främst gjorts på områden där några klart uttalade bindningar till en hög expansionstakt inte förelegat eller där sär- skilda skäl funnits att ifrågasätta realismen med hänsyn till arbetskraftsläget etc.

4.123 Utbildning och forskning

Inom denna delsektor behandlas skolväsen- det, den högre utbildningen och forskning- en, vuxenutbildningen samt lärarutbildning- en. Praktiskt taget all denna utbildning be- drivs i statlig eller kommunal regi. Den mi- litära utbildningen och arbetsmarknadsut- bildningen redovisas inte under denna del- sektor.

En viktig faktor bakom utbildningsvä- sendets expamion [under 60-talet har varit genomförandet av flera stora reformer så- som införandet av grundskolan och därmed 9-årig skolplikt, utbyggnaden av det stu- diesociala stödet och vidgade möjligheter för vuxenutbildning.

Andelen personer som sökt till gymna- sial utbildning direkt efter den obligatoriska skolan, har stigit från ca 40 % av antalet l6-åringa-r 1960 till drygt 90 % 1970. Grundskolans genomförande torde ha bi- dragit till denna stegring av efterfrågan på fortsatt utbildning. Den snabba utbyggna- naden och lokaliseringen av gymnasiala sko- lor till nya orter har också haft stor bety- delse.

Tillströmningen till universitet och hög- skolor har ökat kraftigt — antalet närva- rande studerande steg från 37000 1960/ 61 till ca 122 000 1969/ 70. Ökningen sam-

manhänger med en stark uppgång i exami- nationen från gymnasiet och med att ande- len elever som fortsätter till högre studier har ökat. Omkring 2/ 3 av gymnasiets ele- ver fortsätter f.n. sina studier vid universi— tet och högskolor. Det större utbudet av de— centraliserad universitetsutbildning torde också ha bidragit till en starkt ökad efter- frågan på högre utbildning. Totalt sett är det betydligt flera, som fortsätter studierna efter gymnasiet, då många går till annan ef- tergymnasial utbildning.

För en framtidsbedömning av utbildnings- väsendets kvantitativa utveckling är årskul- lamas storlek av grundläggande betydelse. Sambandet mellan utbildningsväsendet och ungdomskullamas storlek kan emellertid sä- gas ha blivit både starkare och svagare. För ett starkare samband talar dels den förlängda skolplikten, dels att den helt övervägande delen av en årskull fortsätter i gymnasieskolan efter fullgjord skolplikt. För e-tt minskat samband talar de vidgade utbildningsmöjligheterna för vuxna som kan sägas innebära att det potentiella antalet ele- ver ökat kraftigt.

I nedanstående tablå redovisas antalet personer i de för ungdomsutbildningen re- levanta åldersgrupperna 1970 — 1990 (1 000— tal personer):

Ålder 1970 1975 1980 1985 1990

7—15 958 1 037 1 063 1 051 1 058 16—18 330 323 342 359 357 19—24 773 686 670 726 741

Som framgår av tablån väntas antalet personer i grundskoleålder öka under he- la 70-talet och speciellt snabbt under första hälften av årtiondet. Antalet personer i gym- nasieskoleålder minskar något fram till 1975 för att sedan öka mot slutet av 70-ta1et.

Skolväsendet

1968 beslöt riksdagen om en revidering av grundskolans läroplan, som i första hand berör högstadiet. Genom beslutet skapas en gemensam studiegång för alla barn och ungdomar under den obligatoriska skoltiden. Den nya reviderade läroplanen för grund-

skolan införs successivt under en treårs- period med början läsåret 1970/71.

Grundskolan skall enligt planerna vara genomförd i hela landet 1972/ 73. Läsåret 1969/70 omfattade grundskolan ca 935 000 elever. Antalet elever stiger successivt under perioden och beräknas 1974/ 75 uppgå till drygt 1 025 000, dvs. en ökning med 10 % under 70-talets första hälft.

Utvecklingen av de gymnasiala skolorna bestäms av de beslut som fattades av riks- dagen 1964 och 1968. I 1964 års beslut behandlades i detalj den inre utformningen och dimensioneringen av gymnasium och fackskola. Enligt 1968 års reform ersätts de nuvarande skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola av en skolform, gymnasieskolan, fr.o.m. läsåret 1971/72. Vidare innebar beslutet en omläggning av den nuvarande yrkesutbildningen. Denna kommer att få en bredare inriktning samti— digt som utbildningstiden i genomsnitt för- längs, vilket torde leda till en inte obetydlig kostnadsökning.

Under 70-talets första hälft räknar skol- överstyrelsen med en utbyggnad av såväl de linjer som motsvarar nuvarande gymnasi- um och fackskola som de linjer som ersätter nuvarande yrkesskola. Antalet elevplatser i årskurs 1 i gymnasium, fackskola och yr- kesskola i förhållande till antalet 16-åringar väntas öka från ca 90 % 1970 till praktiskt taget 100% 1975. Läsåret 1969/70 upp- gick elevantalet i gymnasieskola till ca 215 000. Antalet elever stiger successivt och 1974/75 beräknas eleverna uppgå till ca 250000 — en ökning med 16 % under perioden.

De totala utgifter, som kommunerna har för skolväsendet (bruttokostnader), bestrids till viss del av statsbidrag och diverse in- täkter. Återstoden (nettokostnader) måste kommunerna täcka genom egna skatte- medel. Fram t.o.m. 1967 har de kommu- nala brutto- och nettokostnaderna ökat re- lativt parallellt. Fr. o. m. 1968 skulle, enligt KELP 69, de kommunala nettokostnaderna öka snabbare än de kommunala bruttokost— naderna. En analys av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun under den gångna

perioden försvåras emellertid dels av att statlig utbildning överförts till kommunal huvudman, dels av att grundskolan succes— sivt ersatt statliga realskolor. Vidare har en del statsbidrag såsom bidrag till Skolmål- tider och skolskjutsar avlösts av skatteut- jämningsbidrag. Eftersom skatteutjämnings- bidraget ej är specialdestinerat medför detta beräkningstekniskt en höjd nettokostnad även vid en i realiteten oförändrad kost- nadsfördelning. Orsakerna till de särskilt kraftigt stigande kommunala nettokostna- derna (framför allt vad gäller de gymnasia- la skolorna) under 60-talets senaste år kan bl.a. vara följande: införandet av fria läro- böcker (endast ca 10 gymnasiekommuner har varken fria läroböcker eller penning- bidrag läsåret 1970/ 71), fria Skolmåltider samt mellanmål. Beräkningar saknas röran- de fria läroböcker i fackskolan och yrkes— skolan. Man kan dock anta att en motsva- rande kostnadsökning ägt rum i dessa skol- former.

Planer. För skolväsendets del kommer under perioden 1971—1975 två redan be- slutade reformer — grundskolereformen och gymnasieskolereformen — att genomföras. Barnstugeutredningen arbetar f.n. med dels frågan om genomförandet av allmän för- skola, dels en förnyelse av mål och metoder inom förskoleverksamheten, vilket kan kom- ma att påverka utgifterna i slutet av perio- den. I övrigt förutses inga större organisa- toriska reformer under denna period.

Enligt föreliggande planer beräknas drift- kostnaderna för skolväsendet öka med ca 4 % per år under perioden 1971—1975. Jäm- fört med 60—talet innebär denna utveckling en lägre ökningstakt. Kostnadsökningen för den närmaste femårsperioden sammanhäng- er med att elevantalet i grundskolan stiger samt t. ex. att kommunerna visar en hög ambitionsnivå i fråga om elevvård, lärome- del och AV-hjälpmedel. En utbyggd elev- vård medför en ökning av den kommunala personalen, t. ex. biträdespersonal och kura- torer.

För grundskolan räknar kommunema— med ökade nettokostnader 1970—1975 om ca 5 % per år i fasta priser eller räknat per

elev med ca 3,5 % per år. Då statsbidragen enligt skolöverstyrelsens beräkningar förut- sätts öka något långsammare skulle de kom- munala bruttokostnademai för grundsko- lan öka med knappt 4 % per år. Den ten- dens till kostnadsförskjutning till kommu- nernas nackdel, som iakttagits under perio- den 1968—1970, skulle sålunda fortsätta un- der första hälften av 70-talet.

För gymnasieskolans del anges kommu- nernas nettokostnadsökning till ca 6,5 % per år eller till ca 3 % per elev och år. Även här beräknas statsbidragen öka långsamma- re och kommunernas bruttokostnadsöknin-g skulle härigenom stanna vid ca 4 % per år.

Skolbyggnadsinvesteringarna har under senare delen av 60—talet legat på en mycket hög nivå. Delvis kan uppgången ses som ett led i arbetsmarknadspolitiken under kon- junkturavmattningen 1967 och 1968. Skol— överstyrelsen räknar med ett omfattande investeringsbehov även under första hälften av 70-talet. Detta beror i huvudsak på att investeringsbehovet för grundskolan enligt beräkningarna inte minskar trots den om- fattande byggnadsverksamheten under 60- talet. För gymnasieskolans del väntas inves- teringarna öka till följd av de beslutade reformerna. Enligt KELP 69 förutses skol- byggnadsinvesteringarna ligga högt fram till 1972 för att därefter sjunka snabbt. Inves- teringsvolymen för hela perioden 1971— 1975 skul-le, om vi antar oförändrat förhål- lande mellan investeringsramar och kommu- nala investeringsutgifter, närmast understiga det av skolöverstyrelsen beräknade investe- ringsbehovet.

Om man vid beräkning av skolväsendets investeringar tillämpar det erfarenhetsmäs- siga sambandet mellan driftutgifter och ka- pitalska skulle, med givet antagande om driftutgifter, skolväsendets investeringar be— höva öka kraftigt 1970—1975. Vi har dock räknat med att skolinvesteringarnas volym- mässiga ökning stannar vid i genomsnitt 2 % per år 1970—1975. Kalkylen har gjorts mot bakgrund av 60-talets omfattande bygg- nadsverksamhet, samt med hänsyn till att grundskolan kommer att vara fullt utbyggd

i hela landet redan läsåret 1972/ 73 och att gymnasium, fackskola och yrkesskola sammanförs till en skolform, något som bör leda till bättre utnyttjande av lokaler och utrustning.

Högre utbildning och forskning

1968 års utbildningsutredning (U 68) har till uppgift att utarbeta förslag rörande den eftergymnasiala utbildningens dimensione- ring, struktur, organisation och lokaliserin-g. Då U 68:s långsiktiga förslag endast i ringa utsträckning kan förverkligas under första hälften av 70-talet kan denna period fram- för allt komma att innebära en fortsättning av det under 60—talet inledda reformarbetet. I detta reformarbete har bl. a. ingått en ut- byggnad av de spärrade utbildningarna och en ökad yrkesinriktning av den grundläggan- de utbildningen vid de filosofiska fakulteter- na. Vidare har nya riktlinjer fastställts för forskarutbildningen, vilka bl. a. innebär att studietiden för doktorsexamen fastställts till fyra år.

Planer. Antalet studerande kan väntas fortsätta att öka under 70-talets första hälft. Siffermässigt är dock ökningen svår att ange. Den påverkas bl.a. av ändrade regler för tillträde till högre utbildning, ändrad or- ganisation av utbildningen vid de filoso- fiska fakulteterna och nya riktlinjer för forskarutbildningens omfattning.

Den fortsatta tillströmningen till universi- tet och högskolor blir mindre beroende av gymnasieskolans dimensionering. Kompe— tensutredningen har i betänkandet, Vägar till högre utbildning, bl. a. föreslagit att samtliga studerande med gymnasieskoleut- bildning, om utbildningen är slutförd på den linje som valts, skall få allmän behörig- het för universitets- och högskolestudier.

Den av statistiska centralbyrån beräknade tillströmningen av studerande till universi- tet och högskolor läsåren 1964/65—1979/ 80 framgår av diagram 4.12: 1 (med direktin- skrivna avses studerande som avlagt examen vid gymnasium under något av de fyra åren närmast före första inskrivningen vid uni- versitet/ högskolor, gruppen övriga består

Diagram 4. 12: I . Tillströmning av studerande till universitet och högskolor läsåren 1964/65 —1979/80.

1 OOO-tal

direktinskrivna [:] övriga

totalt

40—

1964/65 69/70 74/75 79/80 Läsår

Källa: Statistiska centralbyrån, Information i prognosfrågor 1970:1

......V..._._

av dels studerande som avlagt! gymnasie-I examen mer än fyra år före första in— skrivningen, dels studerande utan fullstän- dig gymnasieutbildning).

Det beräknade antalet närvarande stude- rande vid universitet och högskolor fram- går av nedanstående tablå.

1969/70 1974/75 1979/80 Spärrade utbild- ningslinjer ( 30 500 34 000 34 800 Fria fakulteter 91 300 116 000 l29 800 Samtliga fakulteter 121 800 150 000 164 600

Begreppet »närvarande studerande» tor— de dock något överskatta belastningen på universitetsresurserna. I synnerhet gäller det— ta de filosofiska fakulteterna, där den stude— rande registreras som närvarande om veder- börande en enda gång under terminen del- tagit i undervisning eller tentamen. Antalet närvarande studerande överstiger därför vä- sentligt antalet heltidstuderande.

Antalet examinerade vid universitet och högskolor har av statistiska centralbyrån be— räknats enligt två alternativ. Det lägre al- ternativet innebär en examensfrekvens på 60 % och det högre alternativet 75 %.

Hittills har examinationsfrekvensen vid de filosofiska fakultererna varit något lägre än 60 %. Införandet av fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna kan emellertid väntas medföra någon minskning av de ge- nomsnittliga studietiderna. Det beräknade antalet examinerade anges i följande tablå.

1974/75 1979/80 1969/70 Alt. 1 Alt. 2 Alt. 1 Alt. 2 11 800 19 400 21900 18 800 21400

Examinationsfrekvensen, dvs. andelen ny- inskrivna som förr eller senare avlägger exa— men, har uppvisat små variationer. Under första hälften av 60-talet understeg exami- nationen inom de filosofiska fakulteterna ti- digare beräkningar. Ändrade arbetsmark- nadsförhållanden och nya studieordningar har å andra sidan medfört att examinatio- nen vid de filosofiska fakulteterna under de senaste åren överträffat den förväntade examinationen. Av ovanstående tablå fram- går att examinationen väntas i det närmas- te fördubblas under perioden 1969/ 70 till 1974/ 75. Examinationsökningen väntas bli speciellt stor mellan 1970/ 71 och 1972/73. Utvecklingen under senare hälften av 70- talet är svår att förutse emedan den kommer att påverkas i hög grad av sådana åtgärder som kan bli resultatet av nu pågående ut- redningsarbete.

Med utgångspunkt i den ökade tillström- ningen och det ökade närvaroantalet har universitetskanslersämbetet räknat med en ökning av driftutgifterna för universitet Och högskolor med inemot 10 % Per år 1970— 1975. En utökad byggnadsverksamhet kan väntas under perioden. I Stockholm kom- mer utbyggnaden inom Frescatiområdet att fortgå i snabb takt. Vidare beräknas den pågående utbyggnaden av universitetsfilia- lerna bli genomförd under den kommande 5-årsperioden. Investeringarna väntas häri- genom öka med ca 7 % per år 1970—1975.

Vuxenutbildningen

Vuxenutbildningen har under 60—talet efter hand kommit att framstå som det viktigaste

området för reformer inom utbildningsvä- sendet. Vid 1967 års riksdag lades fram ett program för vuxenutbildningens fortsatta ut- byggande, i vilket vuxenutbildningen bl.a. föreslogs bli en del av det kommunala skol- väsendet.

Avgörande för hur vuxenutbildningen kommer att utvecklas under 70-talets första hälft är främst hur det studiesociala syste- met kommer att utformas. I avvaktan på förslag från Kommittén för studiestöd åt vuxna, SVUX, kan inte några kostnadsbe- räkningar göras. Klart är dock att det kan bli fråga om mycket stora kostnader.

En viktig roll inom vuxenutbildningen spelar folkbildningen. Riksdagen beslöt vå— ren 1970 om ökat statligt stöd till det fri- villiga bildningsarbetet samt till löntagaror- ganisationernas centrala kursverksamhet. Folkhögskolorna, som är en viktig del i vuxenutbildningen, har expanderat snabbt under de senaste åren, och man räknar med att de kommer att öka i relativt snabb takt även under 70-talet.

Antalet elever inom den kommunala vux- enutbildningen beräknas enligt KELP 69 uppgå till knappt 150000 1970 och till ca 190000 1975, en ökning med 5,0 % per år. För yrkesskolans del förutses en mått- lig ökning av antalet vuxenelever medan des- sa däremot väntas öka kraftigt inom grund- skola, fackskola och gymnasium. Antalet elever inom de statliga skolorna för vuxna beräknas öka från 7 500 1970 till ca 12 000 1975.

De statliga driftutgifterna för vuxenut— bildning beräknas 1970 uppgå till ca 20 milj. kr. och de kommunala till inte fullt 200 milj. kr. I vår kalkyl förutsätts både de statliga och kommunala driftutgifterna öka med drygt 10 % per år fram till 1975. Vid en stark utbyggnad av den kommuna- la vuxenutbildningen kommer denna för— modligen att kräva egna resurser på områ— den där den i dag replierar på ungdomssko- lor. Även införandet av fria läroböcker medför höjda kommunala kostnader.

Lärarutbildning och lärarbehov

Lärarbristen var i början av 60-talet svår i fråga om nära nog samtliga lärarkategori-

er. Under 70-talet väntas läget bli annorlun— da. Ett stort antal personer med högre ut- bildning kommer då ut på arbetsmarknaden. Vidare kommer i genomsnitt mindre årskul- lar än under 60—talet att passera genom sko- lan. Den kraftiga utbyggnaden av utbild- ningskapaciteten av lärare har medfört att lärarsitiuationen successivt förbättrats. Även om brist på vissa lärarkategorier ännu kvar- står, kan situationen i stort sett bedömas som gynnsam. För vissa lärarkategorier kan man troligen räkna med lokalt begränsade överskott. Det är däremot svårt att upp- skatta efterfrågan på lärare inom den snabbt expanderande vuxenutbildningen. Skolöver- styrelsen föreslår mot bakgrund av den fort- satta starka utbyggnaden av barnstugeverk- samheten en omfattande utbyggnad av för— skollärareutbildningen. I övrigt planeras få förändringar av lärarutbildningens kapaci- tet under perioden 1971—1975.

Antalet sysselsatta inom skolväsendet upp- går 1970 enligt skolöverstyrelsen och KELP 69 till drygt 115 000, varav lärarna utgör ca 85 000. 1975 beräknas antalet sysselsat- ta uppgå till ca 130000, varav ca 95 000 lärare. Antalet sysselsatta inom högre ut- bildning och forskning planeras enligt uni- versitetskanslersämbetet öka från 15 100 1970 till ca 22 500 1975 -— en Ökning med ca 8,5 % per år. Under perioden 1971— 1975 beräknas det totala antalet sysselsatta inom utbildningssektorn öka med ca 18 % — eller med drygt 25 000 personer.

Utbildning i ett längre perspektiv

Bamstugeutredningen har till uppdrag att pröva formerna för och omfattningen av en allmän förskoleverksamhet som kan komma alla barn till del under en tid när- mast före inträdet i grundskolan. Det tor- de vara realistiskt att räkna med att den obligatoriska skolan kommer att omfatta samtliga barn och ungdomar i åldern 5—18 år.

Den högre utbildningen behandlas av 1968 års utbildningsutredning, U 68. En allmän probleminventering har presenterats i tre debattskrifter: »Mål för högre ut—

bildning», :Högre utbildning — funktion och struktur» och »Högre utbildning -— forsk- ningsanknytning och studieorganisation». En genomgripande studieorganisatorisk föränd- ring som därvid diskuteras är den s.k. återkommande utbildningen. Ett av moti- ven för en sådan är att anpassningen mellan utbildning och arbetsmarknad skulle under— lättas om studier och yrkesverksamhet kun- de varvas i större utsträckning än som nu sker.

Vilka mekanismer styr efterfrågan i det nuvarande utbildningssystemet? Avgörande faktorer synes vara dels att den som ge- nomgått någon av gymnasieskolans allmän- na linjer synes fortsätta sina studier, dels att den som överväger att genomgå högsko— leutbildning finner det mest fördelaktigt att göra det vid så unga år som möjligt. U 68 överväger formerna för en utbildningsor- ganisation, som ger mer frihet i valet mel- lan yrkesverksamhet och utbildning efter av- slutad gymnasieskola och som skulle ge möjlighet för den som valde yrkesverksam- het att senare återvända till utbildning. Det- ta skulle ge en möjlighet att i viss utsträck— ning frigöra dimensioneringen av den ef- tergymnasiala utbildningen från studeran- deantalet på vissa linjer i gymnasieskolan.

I kostnadsberäkningarna i våra kalkyler har endast de direkta utbildningsutgiftema medtagits. För att få en mer fullständig bild av samhällskostnaderna bör även de indirekta samhällskostnaderna, främst pro- duktionsbortfall under studietiden, medräk- nas. Så länge utbildningsexpansionen främst tog sig uttryck i en ökning av den obliga- toriska skolan upp till 9 år var denna in- direkta kostnad inte särskilt stor. Men i åldrarna över 16 år finns ett klart altema- tiv att yrkesarbeta. Vissa beräkningar ty- der på att de indirekta kostnaderna om någ- ra årtionden skulle kunna uppskattas till ca 3 gånger större än de direkta utgifterna i form av lärarlöner och investeringar etc. I dessa beräkningar har då inkalkylerats att varje vuxen person vidareutbildar sig ett år under sin aktiva ålder.

En kraftig höjning av utbildningsnivån kommer att äga rum. I diagram 4.12: 2 re-

dovisas befolkningens utbildningssamman— sättning uppdelad på ålder och utbildnings- nivå. Vid den här gjorda framskrivningen har inte hänsyn tagits till vuxenutbildning- en på grund— och gymnasieskolenivå. Dess- utom innefattar beräkningarna ej heller immigranterna.

Det är emellertid svårt att på längre sikt förutse utbildningsväsendets kvalitativa ut- veckling. Det är då sannolikt att den ef- tergymnasiala utbildningen får en helt an- norlunda utformning t. ex. genom att nu- varande examina avskaffas och att man då inte kan skilja mellan universitetsutbildning och annan kvalificerad yrkesutbildning ef- ter gymnasiet.

Som framgår av diagram 4.12: 2 har 1970 68 % av befolkningen i åldern 20—64 år enbart folkskola samt eventuell yrkes— utbildning, 23 % realskola, grundskola el— ler annan likvärdig utbildning, 6 % student- examen och 3 % universitets- eller hög— skoleutbildning. Genom att grundskolan först är helt genomförd 1972/ 73 finns det fortfarande 1980 ett antal personer under 25 år som inte genomgått grundskola utan endast har 7-årig folkskola. Ända fram till 1985 har huvuddelen av befolkningen i ål- dern 20—64 år endast folkskola plus even- tuell yrkesutbildning. 1990 beräknas utbild- ningsnivån i landet ha höjts så att 31 % av befolkningen har folkskola, 22 % grund- skola, realskola m.m., 35 % gymnasiesko- la och 12 % universitet eller högskola.

Utöver det stora antal personer med en- bart folkskola kommer det att finnas ett stort antal immigranter, som endast har 6- eller 7-årig folkskola eller vars utbildning i hemlandet i många fall varit väsentligt kortare än svensk folkskola.

Samtidigt som utbildningsmöjligheterna för de unga byggts ut kraftigt har även de vuxnas studie- och utbildningsmöjlighe- ter förbättrats. Vuxenutbildningen är ett led i att minska utbildningsklyftan mellan generationerna och den torde påverka den i diagram 4.12: 2 redovisade utbildnings— sammansättningen avsevärt.

20- 25 se 35 40- 4550 55- 60— 24 293439 4449545964 Ålder

[:l Universitet eller högskola

Källa: Statistiska centralbyrån, prognosinstitutet.

Sammanfattning

Jämfört med 60-talet innebär planerna för 70-talets första hälft en väsentligt lägre ök- ningstakt både vad gäller kommunala och statliga kostnader för skolväsendet. Genom- förandet av skolreformerna och den kvanti- tativa utbyggnaden av skolväsendet under 60-talet krävde kraftigt ökade resurser från både stat och kommun. Enligt planerna för första hälften av 70-talet krävs inte en mot- svarande ökning av skolkostnaderna. Huru- vida utvecklingen kommer att följa dessa be- dömningar är svårt att avgöra. Analysen av skolkostnadernn försvåras av att KELP-en- käten endast anger kommunernas nettokost— nader. För att få fram bruttokostnaderna har vi beräkningstekniskt gått till väga så att vi har adderat utgående statsbidrag en- ligt de statliga myndigheternas planering till kommunernas planerade nettokostnader. Därvid har vi för skolväsendet erhållit en nettokostnadsökning för 70-talets första hälft med ca 5,5 % per år i fasta priser medan bruttokostnaderna skulle öka med ca 4 % per år. Hade kommunerna vid sin planering däremot räknat med att statsbidragen skulle öka i takt med nettokostnaderna skulle ock- så bruttokostnadsökningen bli mycket högre än vad som här antagits. Mot en så kraftig ökning talar bl. a. elevantalets beräknade ut-

Gymnasieskola

% 1990 100 .

75

50

25

WWW/mm . 20- 25- 30- 35- 40- 45— 50. 55. en

24 29 34 39- 44 49 54 59 64 Ålder % Grundskola . Folkskola

veckling under 70-talets första hälft.

En summering av planerna för den hög- re utbildningen och forskningen samt för övrig utbildning som bedrivs i statlig regi visar att driftkostnaderna förutses stiga med ca 7,5 % per år 1970—1975. Huvuddelen av ökningen faller på den högre utbildning- en som enligt planerna beräknas öka med inemot 10 % per år.

De totala driftutgifterna för utbildning och forskning antas i vår kalkyl öka med drygt 4,5% per år 1970—1975, jämfört med 6,4 % per år 1965—1970. Detta inne- bär en viss nedskärning av de planerade ut- gifterna för högre utbildning. I vår kalkyl förutsätts utbildningens investeringar volym- mässigt öka med 3 % per år 1970—1975 —— de kommunala med 2 % och de statliga med 5 % .

Enighet torde råda om att en höjning av den allmänna utbildningsnivån och ett: ökat antal välutbildade personer är av vär— de. Även om man kan vänta sig att ar— betsmarknaden på olika sätt kommer att an— passa sig till det ökade utbudet av välutbil— dad arbetskraft, kan det dock på kortare sikt bli nödvändigt med särskilda åtgärder för att inte sysselsättningssvårigheter skall uppstå för det ökande antalet examinerade från framför allt de humanistiska och sam—

hällsvetenskapliga fakulteterna. Antalet per- soner med examen från universitet och hög- skolor väntas öka från ca 90 000 1965 till ca 220 000 1975, vilket innebär att andelen personer med sådan utbildning kommer att stiga från 2,0 % av befolkningen i åldern 20—64 år till 4,7 %.

Bedömningar som gjorts rörande beho- vet av arbetskraft med längre utbildning pe- kar på fortsatt brist inom viktiga samhälls— sektorer. Detta gäller t. ex. kvalificerad per- sonal inom vårdområdet. Inom andra sek— torer kan de klassiska arbetsmarknaderna för examinerade från universitet och hög- skolor väntas bli mättade jämförelsevis snart bl. a. för lärare i ungdomsskolan. Att beho— vet av personal med i huvudsak sådan ut— bildning nu skulle vara fyllt är emellertid in- te sannolikt. Vuxenutbildningens utbyggnad, en möjlig expansion av kulturyrken i sam- band med ökad fritid är exempel som låter förmoda att arbetsmarknaden för utbildade vid universitetens filosofiska fakulteter fort- sätter att växa. Den skisserade utveckling- en innebär en växling från en välkänd tra- ditionsbunden arbetsmarknad för en stor ka- tegori studerande till en för flertalet okänd, mindre säker arbetsmarknad, vars utveck- ling är svår eller omöjlig att förutsäga.

4.12.4 Hälso- och sjukvård Under denna delsektor redovisas all hälso- och sjukvårdande verksamhet som bedrivs av det allmänna eller med dess sanktion och som är tillgänglig för allmänheten. Den militära hälso— och sjukvården, som hu— vudsakligen är avsedd för militärpersonal, ingår inte och ej heller sjukavdelningar in— om anstalter för kriminalvård, ungdomsvård o. dyl. Även företagssjukvården ligger utan- för denna delsektor. Däremot ingår den cen- trala statliga och kommunala administratio- nen av hälso— och sjukvård. Planer. Den kartläggning av huvudmän- nens planer för hälso- och sjukvårdens fram— tida utformning som företogs i samband med 1965 års långtidsutredning har seder- mera följts av två liknande undersökningar, RUPRO 67 och RUPRO 69. Syftet med dessa undersökningar har varit att fortlö- pande registrera planer beträffande utbygg-

naden av hälso- och sjukvården och därmed ge underlag för statsmakternas — liksom för andra organisationers — bedömningar i sjukvårdsfrågor. Den följande redogörel- sen för huvudmännens planer bygger på den senaste undersökningen, RUPRO 69.

Planuppgifterna i RUPRO 69 tyder på en fortsatt snabb utbyggnad av landets sjuk- vårdsresurser. Vad först den slutna vården beträffar anges antalet vårdplatser öka från drygt 136000 1969 till ca 159000 1975, en ökning med 16,5 %. Under 1970 förut- ses antalet platser öka med 6 600, medan man för perioden 1971—1975 planerar en betydligt lugnare utbyggnadstakt, 3 200 plat- ser per år. Som jämförelse kan nämnas att i den ovan nämnda undersökningen till den förra långtidsutredningen angavs det totala platsantalet 1964—1970 öka med i medel- tal 4000 per år. Den faktiska utvecklingen har dock inte gått lika snabbt. Ökningen 1964—1969 blev 2 200 platser per år.

Den starkaste ökningen i absoluta tal planeras äga rum inom somatisk långtids- Vård och i Vård av psykiskt utvecklings- störda. Den somatiska långtidsvården har prioriterats sedan 50—talet och antalet platser i denna vårdgren har fyrdubblats sedan 1950. Enligt i RUPRO 69 redovisade pla— ner förutses en dämpning i utbyggnadstak- ten ske under första hälften av 70-talet. Det torde dock inte enbart bero på avvecklingen av det statliga stödet för utbyggnaden av denna vårdform utan även på att sjukvårds— huvudmännen bedömt att platsbehovet bör— jat bli tillgodosett. Av andra icke opere- rande specialiteter förutses platsantalet både i somatisk akutvård och i psykiatrisk vård förändras endast i mindre omfattning. Den planerade utvecklingen av antalet vårdplat- ser framgår närmare av tabell 4.12: 4.

Antalet besök i öppen vård beräknas stiga väsentligt. Sålunda förutses antalet konsul- tationer vid sjukhus och läkarcentraler öka från drygt 13 miljoner 1969 till ca 17 mil- joner 1975. Av ökningen hänför sig ca 2,5 miljoner till öppen vård vid sjukhus för somatisk vård och ca 1 miljon till läkare utanför sjukhus.

De totala investeringskostnaderna förutses av huvudmännen öka fram till 1972, då in-

Tabell 4.12:4. Sjukvårdsplatser inom olika vårdgrenar 1969—1975. Antal vårdplatser.

Vårdgren 1969 1970 1975 Icke opererande specialiteter:

somatisk akutvård 21 893 22 000 22 900 somatisk långvård m. m. 30 645 34 600 42 400 psykiatrisk värd 36 309 36 800 37 700 Opererande specialiteter 23 076 23 200 25 300 Allmän vård (odelade lasarett, sjukstugor och

sjukhem) 2 549 2 500 2 300 Konvalescentvård m. m. 3 660 3 800 3 900 Dagsjukvård 531 800 1 500 Vård av psykiskt utvecklingsstörda 16 108 17 400 20 100 Redovisade tekniska platser 1 738 2 000 3 000

Totalt 136 509 143 100 159 100

Källa: Socialstyrelsen, RUPRO 69.

vesteringsvolymen skulle ligga 13,5 % över 1969 års nivå. Därefter skulle en suc- cessiv nedgång inträda. Denna nedgång tor- de dock hänga samman med svårigheter att bedöma utvecklingen efter den tidsperiod som omfattas av fastställda planer. Social— styrelsen utesluter dock inte att det investe- ringsbehov som uppdämts till följd av en lång tids byggnadsregleringar börjat bli till- godosett i början av 70-talet.

I tabell 4.12: 5 anges den av huvudmän- nen förväntade utvecklingen av antalet tjäns- ter, omräknade till heltidstjänster. Enligt an- visningarna skulle personalutvecklingen be- dömas utifrån oförändrade arbetstidsförhål- landen. Viss hänsyn torde dock ha tagits till den förestående arbetstidsförkortningen. Däremot torde huvudmännen inte ha kunnat

beakta de förändringar i tjänsteantal m.m. som kan bli följden av arbetstidsreformen för läkare.

Beträffande läget 1969 innefattar redo- visningen även vakanta tjänster utan vika- rie. Det kan nämnas att den 1 april 1969 uppgick antalet vakanta läkartjänster till 7,9 %. Av de besatta läkartjänsterna var 11 % tillfälligt uppehållna av utländska lä— kare utan generell behörighet eller av sven- ska medicine kandidater. Detta innebär att sammanlagt drygt 1 200 läkartjänster ej ha— de legitimerad läkare som innehavare. Det verkliga läkarbehovet fram till 1975 är så- ledes betydligt större än vad som framgår av den planerade ökningen av antalet tjäns— ter.

I fråga om sjuksköterskor, undersköter-

Tabell 4.12:5. Anställda inom hälso- och sjukvård 1969—1975. Antal tjänster, omräknade till heltid. Förändring i Antal Antal Procent 1969 1969—1970 1970—1975 1969—1970 1970—1975 Läkare 7 700 500 2 000 6,1 25,0 Övrig vårdpersonal 98 700 6 900 19 500 7,0 18,4 därav: sjuksköterskor 21 000 1 100 4 100 5,3 18,6 sjukvårdsbiträden 35 500 2 400 6 400 6,7 17,0 skötare i psykiatrisk värd 12 400 1 100 1 200 9,0 9,2 övriga 29 800 2 300 7 800 7,7 24,6 Förvaltnings- och ekonomipersonal 30 900 1 800 5 600 5,7 17,2 Totalt 137 300 9 200 27 100 6,7 18,4 Källa: Socialstyrelsen, RUPRO 69. 284 SOU 1970: 71

skor och sjukvårdsbiträden var vakansläget våren 1969 relativt gynnsamt; respektive 2,8 %, 2,4% och 1,1 %. En betydande förbättring i personalsituationen har här skett under de senaste åren. Extraanställd personal ingår emellertid ej i personalsta- terna och faller således utanför redovisning- en i tjänstestatistiken. En undersökning som genomförts inom Svenska landstingsförbun- det tyder på att man f.n. — för att få fram antalet faktiskt anställda — behöver räk- na —upp antalet sjukskötersketjänster med 25 %, antalet underskötersketjänster med 15 % och antalet sjukvårdsbiträdestjänster med 35 %.

Totalt beräknas antalet tjänster enligt RUPRO-materialet öka från 137 300 1969 till 173 600 1975, en ökning med 36300 eller 26 %. Ökningen anges bli snabbare under 1970 (9 200 tjänster) än under de ef- terföljande åren (5 400 tjänster per år 1971 —l975).

För hälso- och sjukvårdens driftkostnader (exkl. avskrivningar och interna räntor) för- utser huvudmännen en ökning vid oföränd- rad löne- och prisnivå med närmare 9 % 1969—1970 och med i genomsnitt 6 % per år 1970—1975. Den genomsnittliga öknings- takten anges vara lika stor i sluten som i öppen vård.

Utredningens kalkyl. En diskussion av hälso- och sjukvårdens framtida utveckling borde naturligen utgå från en bedömning av behoven och efterfrågan på de tjänster som hälso- och sjukvårdssektorn tillhanda- håller. Sådana bedömningar är emellertid förenade med betydande svårigheter. Den medicinska forskningens inriktning och framsteg har utan tvekan stor betydelse när det gäller efterfrågans utseende. Tillström— ningen till framför allt den öppna vården styrs säkerligen till stor del av allmänhetens uppfattning om möjligheterna att bota olika sjukdomar respektive hur farliga dessa sjuk- domar är. Sjukvårdsbehovet, definierat som allt som går att bota med hänsyn till aktuel— la kunskaper och utan restriktioner i fråga om vårdresurser, skiljer sig väsentligt från sjukvårdsproduktionen. Något objektivt sätt att uppskatta behoven föreligger dock inte. Vi kan bara utgå från att många faktorer

på utbudssidan återverkar kraftigt på efter- frågan vilket medför att denna ökar när konsumenterna informeras om nya rön och forskningsresultat och när nya vårdresurser ställs till förfogande.

Enligt den traditionella konsumtionsteorin söker man förklara sjukvårdsefterfrågan med sådana faktorer som befolkningens ål- dersstruktur, inkomstnivå, inkomstfördel- ning, sjukvårdstjänsternas priselasticitet m.m. Sjukvårdskonsumtionens andel av bruttonationalprodukten har varit stigande under senare år. Utgår man från att detta via de politiska instanserna återspeglar kon- sumenternas vilja, anger detta att sjukvår- den har en hög inkomstelasticitet. Hur denna elasticitet förändras är emellertid svårt att uttala sig om.

I utländska undersökningar har man för- sökt mäta hur efterfrågan förändras när sjukvårdskostnaderna för den enskilde för- ändras. Priselasticiteten har visat sig vara mycket svag varför priset som dimensione- rande faktor för sjukvårdssektom framstår som ett tämligen verkningslöst instrument. Det finns emellertid skäl att tro att priselas- ticiteten för den del som ersätter vård i hem- met (hotellkomponenten) är högre än elas- ticiteten för egentlig sjukvård. Priset kan alltså förmodas vara ett relativt effektivt medel när det gäller att åstadkomma en ut- veckling från traditionell sluten mot öppen och halvöppen vård (dagsjukhus o. dyl.).

Trots att siffermässigt preciserade elasti- citetsberäkningar saknas kan man inte bort- se från dessa faktorers betydelse när det gäller att träffa sjukvårdspolitiska avgöran- den. Prismekanismen som styrmedel kom också till användning då en enhetlig avgift infördes från 1 januari 1970 för den öppna vård som tillhandahålls i de offentliga sjuk- vårdshuvudmännens regi. Ett av motiven bakom denna s.k. 7-kronorsreform var just att stimulera en övergång från sluten till öppen vård genom att den sistnämnda gjor- des mer attraktiv.

Till de faktorer som är av betydelse för sjukvårdsefterfrågan hör befolkningens ål- dersstruktur. Befolkningen i åldern 70 år och däröver förutses öka relativt kraftigare än totalbefolkningen, ett förhållande som

bör avspeglas i en stegring av sjukvårds- konsumtionen. För att illustrera detta har socialstyrelsen beräknat hur konsumtionen av vårddagar på sjukhus skulle förändras om hänsyn tas till den ändrade åldersför— delningen på populationen. Enligt dessa be— räkningar skulle resursbehovet öka med 9 % 1968—1975, dvs. drygt 1 % per år.

En förutsättning för att huvudmännens utbyggnadsplaner skall kunna realiseras är att personalbehovet kan tillgodoses. Vad först läkartjänster beträffar kan den plane- rade ökningen i stort sett sägas motsvara utvecklingen av tillgången. Väsentliga avvi- kelser föreligger dock mellan planerna och det av statsmakterna fastställda programmet för läkarfördelningen t.o.m. 1975, i första hand beträffande de prioriterade områdena, psykiatrisk vård, långtidsvård och öppen vård samt beträffande fördelningen mellan överordnade (specialistkompetenta) och un- derordnade tjänster. Vidare anger huvud- männen en stark koncentration till de första 3—4 åren medan tillgången på läkare enligt programmet uppvisar motsatt utvecklings- tendens. Det är således uppenbart att juste- ringen av planerna blir nödvändig om ba-- lans snabbare skall kunna uppnås mellan tillgång och efterfrågan på läkare.

Beträffande övrig vårdpersonal kan no— teras att yrkesutbildningen väntas öka vä— sentligt. Det beräknade tillskottet av utbil- dad arbetskraft synes gott och väl täcka tillskottet av nya tjänster. Därtill kommer emellertid behovet att täcka avgången bland befintlig personal. Dessutom måste tillskottet av utbildade alltid överstiga be- hovet uttryckt i heltidstjänster med hänsyn till deltidsarbete.

I huvudmännens personalkalkyl har i prin- cip inte hänsyn tagits till den förestående arbetstidsförkortningen. Vid den förkort- ning från 45 till 42,5 timmar som genom- fördes 1967—1969 beräknades arbetskrafts- behovet öka med drygt 5 000 personer. I praktiken synes dock sysselsättningseffek- ten ha blivit mindre. Huvudmännen lycka- des genom schemaomläggningar och ratio- naliseringar begränsa personalökningarna. Utsikterna för att detta skall kunna uppre-

pas torde nu vara mindre. En intensiv ra— tionaliseringsverksamhet har under senare år bedrivits inom flertalet landstingsområ- den.

Vår slutsats är att tillgången på personal kommer att bli ett avgörande hinder för sjukvården att expandera fullt i den takt som huvudmännen tänkt sig. Även om nå— gon större skillnad mellan efterfrågan och tillgången av vårdutbildade nu inte förelig- ger torde det dock vara klart att huvud- männen varit alltför optimistiska rörande vårdutbildningens framtida omfattning och sina möjligheter att tillgodose sjukvårdens arbetskraftsbehov. Det sistnämnda skulle förutsätta kraftigt ändrade lönerelationer och således höja kostnaderna ytterligare.

Genomgången av huvudmännens planer och dessas konsekvenser beträffande ar- betskraft och finansiering har lett till slut- satsen att den planerade utbyggnaden inte kan realiseras till fullo. Hur stora reduce- ringarna kan bli sammanhänger bl.a. med bundenheten i planerna. En inom social- styrelsen gjord sammanställning av inves- teringskostnaderna för sjukhus- och sjuk- hemsbyggandet visar en beräknad kostnad under 1970 på ca 1060 milj.kr. Kostna- der för dessa t. o. m. 1970 igångsatta pro- jekt beräknas under 1971 uppgå till ca 940 milj. kr., under 1972 till ca 640 milj. kr. och 1973 till ca 400 milj.kr. Utgår man från att investeringskostnaderna för sjuk- hus- och sjukhemsbyggen ligger kvar på 1970 års nivå under hela perioden 1971— 1975 skulle ca hälften av dessa investeringar avse redan under 1970 pågående projekt. I praktiken torde bundenheten via besluta- de och färdigplanerade projekt vara betyd- ligt större.

För driftkostnaderna är bundenheten må- hända större då man vill utnyttja den be- fintliga sjukvårdsapparaten. En mycket kraf- tig utbyggnad har här ägt rum under andra hälften av 60-talet och man brukar räkna med att investeringar i sjukhusbyggande och utrustning medför årliga driftkostnader på ca 1/ 3 av investeringsbeloppet. Dessa kost- nader mognar fram i 70-talets början. I denna kalkyl räknas med att hälso- och

mm..—Mm—

% l .3

sjukvårdens driftkostnader under första hälf- ten av 70-talet kommer att öka med ca 5 1/2 % per år. I förhållande till planerna enligt RUPRO 69 innebär kalkylen en ned- skärning av den årliga ökningstakten med drygt en halv procentenhet.

Om man applicerar det historiska sam- bandet mellan sjukvårdskostnader och kapi- talstocken på den ovan beräknade utveck- lingen av driftkostnaderna skulle hälso» och sjukvårdens investeringar stiga med ca 2 % per år 1970-1975. En inom socialstyrelsen utförd beräkning, vilken innebär en utjäm- ning av de investeringar som regleras med igångsättningstillstånd samt en utveckling av andra investeringar i enlighet med huvud- männens planer, tyder på en i det närmaste lika stor stegring av sjukvårdens investering- ar. I vår kalkyl förutsätts att hälso- och sjukvårdsinvesteringarna volymmässigt kom- mer att öka med 2 % per år 1970—1975.

Utvecklingen på längre sikt. Det mest realistiska sättet att på sikt begränsa kost- nadsökningama inom sjukvården synes va- ra att få till stånd en strukturförändring mellan olika vårdformer. En sådan om- strukturering är redan på gång men dess effekter synes inte ha beaktats av sjuk- vårdshuvudmännen, vilket troligen lett till en betydande överskattning av utbyggnads— behovet inom sjukvården.

Bristen på vårdplatser inom långtidsvår— den har hittills ofta medfört att patienter får ligga kvar på dyra akutvårdsplatser läng— re än vad som i och för sig är medicinskt motiverat. Detta sker inte så sällan på grund av rent sociala skäl (vederbörande har inte någon som hjälper honom den första tiden efter utskrivningen etc.). Genom den utbyggnad inom långtidsvården som nu sker och som planeras fram till 1975 torde dessa problem komma att reduceras vä- sentligt. I samma riktning verkar också ut- byggnaden av patienthotell.

Ett ökat utbyggande av hemsjukvården — liksom av den primärkommunala åld- ringsvården och den sociala omvårdnaden — väntas i sin tur minska trycket på den slutna långtidsvården och således öka möj- ligheterna att föra över patienter från akut-

vård till sluten långtidsvård eller hemsjuk- vård. Också en ökad satsning på sjukvårds- centraler, där det finns tillgång till olika slag av specialister, som patienterna kan få kontakt med direkt, torde tillsammans med olika sociala stödåtgärder minska trycket på den slutna akutvården.

Denna omstrukturering skulle innebära att långtidsvård, öppen vård, halvöppna vårdformer, hemsjukvård och allmänna so- ciala stödåtgärder ges prioritet. Den slutna kroppssjukvården skulle i så fall på sikt kun— na minska i omfattning.

4.12.5 Socialvård

I detta avsnitt behandlas utvecklingen av olika stats- och kommunproducerade social- vårdstjänster, såsom barn- och ungdomsvård, nykterhetsvård, social hemhjälp och åld- ringsvård. Den övervägande delen av sam- hällets insatser inom socialområdet består av inkomstöverföringar (folkpensioner, barn- bidrag osv.), vilka dock faller utanför dis- kussionen i detta avsnitt.

Tyngdpunkten i dagens socialvård ligger, både vad beträffar utgifter och personal, på åldringsvården. Driftkostnaderna för åld- ringsvården uppgick 1968 till drygt 1 mil- jard kr. Ålderdomshemmen har under åren 1964—1968 byggts ut från ca 47 000 till ca 55000 platser och samtidigt förnyats och moderniserats. Vidare har under 60-talet tillkommit ett stort antal lägenheter i pen- sionärshem eller med pensionärsbostadsbi- drag. Samtidigt har den öppna åldringsvår- den byggts ut. Antalet åldringar och handi— kappade som fick hjälp av hemsamariter ökade mellan 1965 och 1968 från 144000 till 210 000.

Driftkostnaderna för barnstugor — dvs. daghem, fritidshem och lekskolor — utgjorde 1968 knappt 300 milj. kr. Antalet daghems- platser uppgick samma år till 24000, en ökning från 1964 med 12900. Fritidshem— mens platsantal ökade under samma period från ca 2950 till ca 5 000. Lekskoleverk— samheten ökade från ca 26 000 platser till ca 34 000 platser.

Efterfrågan på åldringsvård bestäms av

1968 1969 1970 1975 Daghem 24 026 29 846 39 100 79 300 Lekskolor 35 635 40 182 45 600 67 200 Fritidshem 5 517 6 621 9 300 22 100 Familjedaghem 25 109 32 779 39 100 56 100 Totalt 90 287 109 428 133 100 224 700

Källa: Socialstyrelsen, LU-SoS 69.

antalet åldringar samt dessas behov av vård. Samhällsutvecklingen och befolkningsom- flyttningen medför att äldre personer, som i större utsträckning stannar kvar i avflytt- ningsområdena, får sämre möjligheter att få sitt vårdbehov tillgodosett av familjemed- lemmar. Utbyggnaden av de öppna och halvöppna vård- och servicefunktionerna in- nebär å andra sidan att behovet av vård på ålderdomshem reduceras.

Antalet personer över 67 år väntas öka från ca 930 000 1970 till ca 1 040 000 1975 — en ökning med ca 11 %. Detta innebär en påtaglig förskjutning i befolkningsstruk- turen mot allt högre åldrar från 10,7 % av befolkningen 1965 till 12,6 % 1975.

Behovet av kommunalt ordnad barntill- syn bestäms i stor utsträckning av barn- kullarnas storlek, gifta kvinnors förvärvs- intensitet och möjligheterna att på annat sätt ordna barntillsyn. Förändrade attityder till institutioner av det slag det här är fråga om samt ökad insikt om dessa institutioners betydelse för barnens utveckling spelar ock- så stor roll.

Antalet barn i åldern 0—6 år väntas un- der perioden minska från ca 823 000 1970 till ca 798 000 1975. Däremot väntas anta- let förvärvsarbetande mödrar med barn un- der 7 år öka kraftigt, även om ökningstak— ten beräknas bli något långsammare än un- der perioden 1965—1970.

Planer. Följande redogörelse för kommu- nernas planer bygger på en undersökning, som utförts av socialstyrelsen, LU-SoS 69. Siffrorna i LU—SoS är genomgående något för låga då de inte har uppräknats med hän- syn till bortfallet. Uppgifter insamlades av- seende investerings- och driftkostnader, anta- let platser vid de olika vårdinstitutionerna,

personalläget den 1 april 1969 (innefattande även uppgifter om vissa personalkategoriers utbildning) samt det beräknade framtida per- sonalbehovet.

Av materialet framgår att det i huvud- sak är kommuner med ett växande befolk- ningsunderlag, liksom kommuner inom stor— stadsområdena, som planerar för den snab- baste utbyggnaden. Den kraftigaste expan- sionen kan enligt kommunernas egna uppgif- ter beräknas ske inom barntillsynen. Anta- let platser i daghem, lekskolor, fritidshem och familjedaghem beräknas således öka från ca 90000 1968 till ca 225 000 1975. För perioden 1971—1975 anges ökningen till i genomsnitt 18 000 platser per år (ta- bell 4.12: 6).

Den institutionella barntillsynen beräknas expandera snabbast. Dagbemmen anges så- lunda öka från ca 24000 platser 1968 till ca 80000 1975 — en ökning med drygt 55 000. Antalet platser i lekskolor förväntas öka med ca 4 500 platser per år 1968—1975. Eftersom varje lekskoleplats utnyttjas för undervisning av i genomsnitt två barn kom- mer antalet barn som bereds plats vid lek- skola att öka med ca 9 000 per år. Den, i förhållande till daghemmen, mindre ök- ningen av platsantalet i lekskolor kan be- ro på en viss osäkerhet från kommunernas sida i avvaktan på förslag från 1968 års barnstugeutredning om en eventuell allmän förskoleverksamhet.

Antalet platser i ålderdomshem och sär— skilt anordnade bostäder för åldringar be— räknas enligt kommunernas planer öka från ca 146500 1968 till ca 209 300 1975. Ut- vecklingen av antalet platser i relation till befolkningsutvecklingen i åldrarna över 70 år framgår av följande tablå:

Tabell 4.12:7. Platser för åldringsvård 1968—1975.

1968 1969 1970 1975 Ålderdomshem 52 941 56 033 59 700 68 600 Särskilt anordnade bostäder 93 505 101 618 111 100 140 700 Totalt 146 446 157 651 170 800 209 300 Källa: Socialstyrelsen, LU-SoS 69. _ ...__ 43 naden bli mest markerad för den öppna 1 75 .. ., Antal platser/ 1968 1970 9 och halvoppna varden. Antalet alkohol- 1 000 personer 219 244 265 polikliniker och rådgivningsbyråer planeras

Som närmare framgår av tabell 4.12: 7 väntas den kraftigaste ökningen av platsan— talet ske i form av särskilt anordnade bo- städer för åldringar — en ökning med ca 6 700 per år 1968—1975. Platserna i ålder- domshem anges öka med drygt 2200 per år under samma period. Platsutvecklingen för ålderdomshemmen kan emellertid vara svår att förutse p. g. a. dels de alltmera utpräglade svårigheterna att avgöra vad som är ålderdomshem och vad som är bostäder med väl utvecklad kollektiv service, dels ut- byggnaden av långtidssjukvården och den sociala servicen för åldringar. Platser av sjukhemskaraktär vid ålderdomshemmen be- räknas enligt kommunernas uppgifter min- ska under 70-talets första hälft till största delen beroende på överföring till sjukvårds- sektorn. Utbyggnaden av den sociala hem- hjälpen till åldringar och handikappade har medfört att antalet hjälpta personer ökat kraftigt från 80000 1960 till ca 275000 1970. Enligt planerna beräknas hemhjälps- verksamheten öka ytterligare fram till 1975.

Inom nykterhetsvården planeras utbygg-

öka från ca 130 1969 till närmare 180 1975. Inackorderingshemmen för alkohol- skadade var 1970 ca 900 och väntas öka med ca 200 om året 1970—1975. Någon ytterligare utbyggnad av ungdomsvårdssko- lorna planeras inte fram till 1975 utan de beräknas ligga vid ungefär 900 platser. Om en ökning av efterfrågan på ungdomsvårds— skolevård skulle inträffa bör denna enligt socialstyrelsen mötas genom en ytterligare utbyggnad av vården utom skola.

Den inom socialvården sysselsatta per— sonalen (uttryckt i helårsarbetande samt exkl. dagbarnvårdare och social hemhjälps- personal) beräknas öka med sammanlagt ca 34000 personer eller med 77 % under perioden 1968—1975. Enbart inom barnstu- geområdet ökar personalbehovet med ca 16 500 personer. En betydande personalök- ning redovisas också för åldringsvården - nära 11 000 personer (tabell 4.12: 8). I den- na tabell ingår inte viss timanställd perso- nal såsom hemsamariter och dagbarnvårda- re. För denna personal har i LU-SoS endast redovisats antal arbetstimmar per normal- vecka. Om dessa timmar omräknas i hel-

Tabell 4.12:8. Antalet tjänster inom socialvården 1968—1975.

1968 1969 1970 1975

Central förvaltning 6 114 6 741 7 500 10 400 Barnstugor 9 238 11 272 14 100 25 800 Barnhem m. m. 2 046 2 054 2 100 2 600 Ungdomsvårdsskolor 896 947 1 000 1 300 Åldringsvård (exkl. hemsamariter) 23 755 25 204 27 200 34 600 Övrig personal 1 831 2 018 2 400 2 800

Totalt 43 880 48 236 54 300 77 500 Källa: Socialstyrelsen, LU-SoS 69. SOU 1970: 71 289

tidstjänster kommer enligt planera den to- tala sysselsättningen inom socialvården att öka med ytterligare 10000 helårsarbetan- de 1968—1975. Detta innebär att persona- len inom socialvården nästan kommer att fördubblas fram till 1975 .

Som framgår av tabell 4. 12: 8 förväntas antalet tjänster inom den centrala förvalt- ningen öka med ca 70 % 1968—1975. Per- sonal med socialvårdande uppgifter och per- sonal med kamerala uppgifter uppvisar den största ökningen. Denna ökning får ses mot bakgrund av de nya aktiviteter som till- förs kommunernas socialvårdsorganisationer — bl. a. kommer ledningen och tillsynen av bamstugeverksamheten och samordnande insatser på handikappområdet att behandlas av särskilda konsulenter.

Kommunernas uppgifter tyder på en nå- got snabbare personalutveckling än platsut- veckling inom den institutionella barntill- synen. Antalet platser anges således under perioden 1968—1975 öka med ca 150 % me- dan antalet tjänster förutses öka med ca 180 %. Den kraftigaste ökningen faller på gruppen lärar- och vårdpersonal (förskollä- rare, fritidspedagoger, barnsköterskor, biträ- despersonal) som anges öka från ca 6700 1968 till ca 19500 1975, dvs. med i ge- nomsnitt knappt 1850 per år (antalet in— tagningsplatser vid förskoleseminarierna är fr. o. m. läsåret 1970/ 71 1 710). Totalt ökar personalbehovet inom bamstugeverksamhe- ten (exkl. familjedaghem) med ca 16 500, dvs. med ca 2400 per år under perioden 1968—1975.

Även beträffande ålderdomshemmen ty- der kommunernas planer på en något snab— bare personalutveckling än platsutveckling. Antalet platser under perioden 1968—1975 beräknas således öka med 30 %, medan motsvarande siffra för antalet tjänster är 43 %. Antalsmässigt väntas behovet av vård- och tillsynspersonal (sjuksköterskor, under- sköterskor, vårdbiträden, nattpersonal) öka mest eller med ca 5 000 personer. Procen- tuellt beräknas den snabbaste ökningen, 36 %, ske för s.k. specialpersonal (läkare, arbetsterapeuter, sjukgymnaster m. fl.). To— talt anges personalbehovet för ålderdoms-

hemmen öka med ca 8100 personer, dvs. med cal 150 per år 1968—1975.

Antalet tjänster inom den sociala hem- hjälpsorganisationen (exkl. hemsamariter) väntas öka med ca 30 % 1968—1975. Ök- ningen av antalet hemsamariter beräknas uppgå till ca 10 000 heltidstjänster. Av stor betydelse för bedömningen av den sociala hemhjälpen är också att veta hur många personer som sysselsätts inom denna verk- samhet. Enligt socialstyrelsen var i januari 1969 ca 52000 personer verksamma som hemsamariter eller barnvårdare inom kom- munerna. Om detta antal antas vara repre- sentativt även vid tillfället för LU-SoS-un- dersökningen skulle den genomsnittliga ar- betstiden per vecka för hemsamariter och barnvårdare vara 12,8 timmar. Under för- utsättning av en oförändrad veckoarbetstid för dessa personalkategorier fram till 1975 skulle antalet sysselsatta personer inom den- na hemhjälpsverksamhet öka till ca 84 000.

De kommunala driftutgifterna för social- vård beräknas öka med ca 6,5 % i volym per år och de statliga utgifterna — i huvud- sak för nykterhetsvård — med drygt 4 % per år 1970—1975. Den kraftigaste ökningen redovisas för vården av barn och ungdom. Det kan dock ifrågasättas om den redovi- sade personalökningen är förenlig med den av kommunerna planerade driftkostnads- ökningen.

För 1971 och 1972 redovisas en upp- gång av investeringsbehovet efter att in- vesteringsutgifterna 1969 och 1970 har minskat något. För 1973—1975 redovisas en kraftig nedgång av investeringsvolymen. Va- riationerna torde hänga samman med svå- righeten att bedöma utvecklingen ända fram till 1975. En viss förskjutning av in- vesteringarna från periodens början till dess senare del torde kunna förutses. Under förutsättning att så sker kan investeringsvo- lymen genomsnittligt för perioden 1970— 1975 beräknas bli oförändrad jämfört med 1970.

Utredningens kalkyl. Hälso- och sjukvår— dens samt socialvårdens tjänster är till viss del substituerbara, framför allt inom åld- ringsvården. En utbyggnad av socialvårdens

resurser, t.ex. den sociala hemhjälpen för åldringar, får direkt betydelse för sjukvårds— området. Vidare är vissa slags tjänster inom öppen vård substituerbara mot andra tjäns- ter inom sluten vård. Detta har såväl perso- nella som ekonomiska aspekter. En ökad satsning på öppen vård har skett under se- nare år inom både sjukvårds- och social- vårdsområdena.

Trots den förskjutning mot öppna vård- former som sker inom större delen av so- cialvården kan investeringsbehovet i medel- tal för den första hälften av 70-talet beräk— nas ligga på i det närmaste samma höga nivå som 1970. Huvudskälet till detta är den kraftiga utbyggnaden av familjeservicen som förutses. Investeringsbehovet för vården av barn och ungdom, i huvudsak barntillsyn, beräknas således öka från ca 75 milj. kr. 1968 till i medeltal ca 145 milj. kr. under perioden 1971—1975.

Eftersom expansionen inom såväl social— vården som andra områden är starkt av- hängig av personalresurser är utbyggnaden av barntillsynen av stort intresse. Av det totalt ökade personalbehovet inom social- vårdsområdet som redovisats — ca 30000 personer — svarar barnstugorna för ca 12000. Antalet anställda torde emellertid betydligt komma att överstiga det här an- givna antalet heltidstjänster. Genom den platsökning inom bamstugoma som beräk- nas ske får emellertid ett betydande antal nu hemarbetande personer frigöras för andra arbetsuppgifter. Det står dock klart att det blir svårt för socialvården att helt tillgodo— se det ökade personalbehovet, i all synner- het som denna sektor relativt sett är starkt inriktad på den kvinnliga arbetskraften. Till allra största delen måste arbetskraftstillskot- tet därför skapas genom en betydande höj-. ning av yrkesverksamheten hos i första hand kvinnorna. Detta i sin tur leder till ytterli- gare höjda anspråk på service från samhäl- lets sida för t.ex. barntillsyn och därmed åtföljande personalbehov.

I vår kalkyl räknas socialvårdens drift- utgifter öka med drygt 5 % per år 1970— 1975. I förhållande till planerna i LU-SoS innebär kalkylen en nedskärning av den år-

liga ökningstakten av de kommunala drift- utgifterna med ca 1 %.

Vissa faktorer pekar på en ännu snab- bare expansion inom barntillsynsområdet än vad planerna ger vid handen. Bl. a. torde arbetskraftssituationen medföra ökade krav på kommunerna från medborgarnas sida om en utbyggnad av barntillsynsservicen. Även den nyligen beslutade skattereformen torde medverka till detta. Samtidigt väntas statens ökade bidrag ge kommunerna större möj- ligheter att förverkliga sådana önskemål. Fr. o. m. den 1 juli 1970 uppgår det statliga driftbidraget till daghemmen till 2 800 kr. per daghemsplats. I enlighet med förslag från familjedaghemsutredningen beslutade riksdagen om statsbidrag till de kommunala familjedaghemmen från den 1 januari 1969.

4.12.6 Försvar

Sektorn omfattar all verksamhet som för- svaret driver i samband med rekrytering, utbildning och utrustning av militära styr- kor inklusive mathållning, beklädnad, sjuk- vård osv. Dessutom ingår myndigheternas krigsberedskap, civilförsvaret och bered- skapslagring.

Försvarsutgifternas utveckling regleras ge- nom s.k. försvarsbelut. I dessa anges all- männa riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling och bestäms en kostnadsram för det militära planläggningsarbetet. Utgiftsra- marna uppräknas för pris- och lönestegring- ar. Enligt 1963 års försvarsbeslut som gällde budgetåren 1963/64—1966/ 67 ökades de ekonomiska ramarna varje är dessutom med 2,5 % för att möta den tekniska utveckling— en. I 1968 års försvarsbeslut anges endast totalramen inom vilken även den tekniska utvecklingen skall lösas. Kostnadsramarna korrigeras om krigsmaktens uppgifter för- ändras eller rationaliseringar genomförs ef- ter statsmakternas beslut. Rationaliseringar som vidtas på initiativ av de militära myn- di gheterna påverkar inte kostnadsramen.

Planer. Nu gällande försvarsbeslut omfat- tar budgetåren 1968/ 69—1971/ 72. För tiden därefter är den helt beroende av nästa för- svarsbeslut. I avvaktan på detta sker lång: siktsplaneringen av den ramreglerade verka

1971/ 72 års rambelopp, horisontell utgifts- nivå. Även de uppgifter som försvarets myndigheter lämnat till långtidsutredning- en utgår från denna oförändrade plane- ringsnivå.

Omräknat till 1969 års pris- och löneläge utgår planeringen från följande rambelopp (milj. kr.):

1972/73— 1974/75 1970/71 1971/72 per år

5 380,5 5 515,9 5 515,9 124,1 123,0 123,5

Militära försvaret Civilförsvaret

samheten efter en, med utgångspunkt i

Med utgiftsvolymen given knyter sig in- tresset i första hand till de reala resursan- språken, dvs. vilken personalutveckling, byggnadsverksamhet, materielanskaffning, osv. som kan förutses.

Beträffande arbetskraften angav 1968 års försvarsbeslut att en restriktiv anställnings— politik skulle tillämpas för att öka utrym- met för materielanskaffning. Denna mål- sättning bedöms av försvarsdepartementet i huvudsak komma att gälla även efter nu- varande försvarsbeslutsperiod. En viss om- strukturering av den totala personalkadern kan dock beräknas ske på sikt, bl. a. bero- ende på att myndigheterna räknar med en inte obetydlig vakansuppfyllnad i fråga om militära och civilmilitära tjänster. Samtidigt väntas vissa pågående utredningar medföra att behovet av civil personal minskar främst i mindre kvalificerade befattningar. Totalt väntas antalet anställda ligga kvar på i stort sett oförändrad nivå. De förutsedda perso- nalförändringarna enligt försvarsdeparte- mentets sammanställning framgår av tabell 4.12: 9.

Omfattningen av försvarets byggnadsverk- samhet bedöms av försvarsdepartementet bli i stort sett oförändrad fram till 1975/ 76, dvs. 200 år 250 milj. kr. per år. Inte heller beträffande materielanskaffning förut- ses någon större förändring inträffa inom den här antagna ramen. Fördelningen på företag och branscher väntas bli i stort sett bestående, möjligen med någon förskjutning mot tele- och elektroteknisk industri.

Tabell 4.12:9. Anställda inom försvaret 1970—1975. Antal Förändring 1970 1970—1975 Militär personal officerare 5 320 +110 underofficerare 5 320 — 70 underbefäl och meniga 7 530 +290 Civilmilitär personal 4 740 +240 Civil personal teknisk personal 7 560 —— 70 administrativ personal 12 450 +160 arbetare och städ- personal 8 570 —400

Totalt 51 490 +260

Källa: Försvarsdepartementet.

Man kan vidare förutse att lönernas re— lativa andel i driftutgifterna sjunker något, vilket hänger samman med den ovan berör- da personalutvecklingen och stigande drift- utgifter i övrigt, bl. a. för materielunderhåll. För materielunderhållet förutser nämligen myndigheterna en markant stegring under perioden. Ökningen anges bero främst på att den nyanskaffade materielen är mer komplicerad än tidigare och att viss äldre materiel övergångsvis kvarstår i organisatio- nen.

Utredningens kalkyl. De rredovisade pla- nerna återger försvarsmyndi-gheternas plane- ring under oförändrad kostnadsram. De återspeglar således inte myndigheternas be- dömning av resursbehoven. Överbefälhava- ren har i annat sammanhang framfört att den fr.o.m. 1971/72 horisontella plane- ringsnivån kommer att innebära en successiv urholkning av krigsorganisationen och för- ordat att planeringen i stället utgår från en ekonomisk ram som minst motsvaras av den s.k. fortsättningsnivån, dvs. en årlig ök- ning av utgiftsramen med 50 milj. kr. fr. o. m. budgetåret 1972/ 73.

Försvarsutgifternas omfattning beslutas på grundval av politiska och militärpolitiska bedömningar efter statsfinansiella och sam- hällsekonomiska överväganden och efter vägning mot andra samhällsbehov. Det är dock viktigt att vid samhällsekonomiska överväganden också hänsyn tas till att för-

svarsutgifterna inte omfattar alla de resur- ser som årligen tas i anspråk av försvaret. Man bör sålunda kalkylera med det civila alternativutnyttjandevärdet av vissa tillgång— ar inom försvaret och av de värnpliktigas arbetsinsats. Det bör understrykas att dessa problem förekommer även inom andra of- fentliga verksamhetsområden, exempelvis undervisningsväsendet, där de samhällseko- nomiska resursanspråken betydligt översti- ger budgetens utgiftsbelopp.

Vår kalkyl utgår från försvarsmyndighe- ternas planering under oförändrade kost- nadsramar efter 1971/ 72. Detta utgör på in- tet vis något ställningstagande till försvars- kostnadernas omfattning utan har införts en— dast i beräkningstekniskt syfte. Under detta antagande förutses försvarets driftkostna- der öka med 1,0 % per år 1970—1975. Försvarets investeringar förutses under pe- rioden 1971—1975 ligga på en ganska kon- stant nivå, vilket i förhållande till 1970 års höga investeringsnivå innebär en genom- snittlig minskning med drygt 1% per år 1971—1975. Det bör påpekas att försvarets investeringar enligt SNA-definitionen en- dast omfattar vissa byggnader (kaserner o. dyl.).

4.11-2.7 Rättsväsen

Under denna delsektor redovisas verksam- heten vid polisen, åklagarväsendet, domsto- lar samt kriminalvård. Alla dessa verksam- heter drivs numera i statlig regi. Av kom- munala områden ingår brandförsvar.

Sedan flera år ägnar man allt större upp- märksamhet åt planeringsfrågor inom rätts- väsendet. Det sker bl. a. inom ramen för ar- betet på ett rättsväsendets informationssys- tern (RI) och försök med programbudgete- ring. För planeringen är det angeläget att kunna för-utse utvecklingen av vissa arbets- moment hos myndigheterna. Av sådana mo- ment är brottsanmälan, åtalsbeslut, dom och intagning i anstalt i kriminalvården av sär- skilt intresse. En arbetsgrupp, som undersö- ker möjlighetema att göra prognoser för dessa moment och bestämma sambandet mellan dem har nyligen lagt fram en rap-

port (JU 1969: 33) som avser brottsutveck- lingen t. o. m. 1975.

Gruppen, som undersökt brottsbalksbrott och vissa trafikbrott, har utifrån åren 1950— 1968 gjort en trendframskrivning till 1975. Den ger följande ökning 1968—1975 av an- talet brott, som kommit till polisens känne- dom. — våldsbrott 20 % — tillgreppsbrott 21 % — bedrägeribrott 28 % — övriga brott mot brottsbalken 19 %.

För samtliga brottsbalksbrott är ökning- en omkring 22 % eller i genomsnitt 3 % per år. Dessa prognoser har bildat underlag för de olika statliga myndigheternas bedöm- ning av resursbehoven inom rättsväsendet. För det kommunala brandväsendet har inget planmaterial varit tillgängligt.

När det gäller att bedöma den framtida utvecklingen inom rättsväsendet måste hän- syn också tas till vad som kan väntas i fråga om större organisationsförändringar och lagstiftningsreformer (t. ex. avkriminali- sering av vissa brott). Dessa frågor har emel- lertid inte kunnat belysas i någon större ut- sträckning. Skälet härtill är att man inte nu, innan pågående utredningar slutförts, har kunnat ange den kostnadsutveckling refor- merna kan ge anledning till.

Av särskild betydelse för bedömningen av kostnaderna inom rättsväsendet under de år långtidsbedömningen avser är vidare tra- fikutvecklingen. En betydande del av poli- sens resurser används ju för trafikövervak- ning eller verksamhet som har mer eller mindre direkt samband med trafiken på vå- ra vägar. Trafikutvecklingen påverkar ock— så behovet av insatser inom andra grenar av rättsväsendet även om sambandet i dessa fall är mer komplicerat.

Polisväsen

De faktorer som är av betydelse för be- hovet av resurser inom polisväsendet är framför allt antalet brott som kommer till polisens kännedom och trafikens omfatt- ning.

Antalet strafflags/brottsbalksbrott som kommit till polisens kännedom ökade med

i genomsnitt 5,5 % per år 1960—1969. Trots en viss minskning under 1969 finns det inte skäl att anta att det tidigare 60-talets ten- dens kommer att brytas. Planeringen har därför utgått från de prognoser för brottslig- heten för vilka redogjorts tidigare.

Trafikövervakningen väntas ställa mycket stora krav på polisen under de närmaste åren. Ganska omfattande förstärkningar har visserligen skett under de senaste åren men de har varit betydligt mindre än ökningen av arbetsbördan. Den ökade arbetsbelast- ningen har mötts inte enbart med personal- förstärkningar utan även — och kanske i högre grad — med rationaliseringar och teknisk upprustning. Även om stora vinster kan göras genom den fortlöpande rationali- seringen och den fortsatta tekniska upp- rustningen synes det vara nödvändigt med en kraftig personell förstärkning för att po- lisen under den närmaste framtiden inte skall nödgas sänka sin ambitionsnivå.

Dessa förstärkningar motiveras också av önskemålet att ytterligare minska övertids- uttaget inom polisväsendet. Med hänsyn till polisarbetets natur och behovet av snabba och koncentrerade insatser torde det dock inte vara möjligt att nedbringa övertidsut— taget i nivå med vad som betraktas normalt inom de flesta andra förvaltningsområden.

I vår kalkyl har antagits att polisväsen- dets driftkostnader skulle öka med 3 % per år 1970—1975. Personalökningen anges till ca 2 700 personer, omräknat till helårs- arbetande. Motsvarande ökning 1965—1970 var ca 2 400.

Åklagarväsende och domstolar

Till följd av den nya lagstiftning som ger åklagarna möjlighet att utfärda strafföreläg- gande i större utsträckning än tidigare och tillåter polismän att utfärda ordningsföre- läggande i fråga om en del bagatellförseel- ser har tillströmningen till domstolar av mindre allvarliga brottmål minskat. Antalet grövre brottmål har däremot ökat något. Dessa mål har också blivit mer arbetskrä- vande eftersom såväl antalet åtalade perso- ner som åtalspunkter per mål har ökat i

betydande utsträckning. Antalet tvistemål har inte ändrats påtagligt. Personal-förstärk- ningar under senare år har lett till att arbets- balanserna på de flesta håll — med undan- tag för storstadsområden — är acceptabla.

Denna utveckling förutses fortsätta un- der första hälften av 70-talet och ställa öka— de krav såväl på åklagarväsendet som dom- stolarna. I gengäld kommer genomförandet av RI-projektet och andra dataprojekt att efter hand medföra inte obetydliga rationali— seringsvinster.

För att möta den ökande arbetsbelast- ningen förutses personalen inom åklagarvä- sendet öka med ca 50 och inom domstolar med närmare 700 helårsarbetande 1970— 1975. Motsvarande ökningar 1965—1970 var 20 respektive 600. Åklagarväsendets och domstolarnas sammanlagda driftkostnader förutses öka årligen med 4 % 1970—1975. I dessa kalkyler har hänsyn tagits till en huvudmannareform för tingsrätten. Där- emot har kostnaderna för en eventuell rätts- hjälpsreform inte kunnat medtas.

Kriminalvård

Under 60-talet har medelbeläggningen på fångvårdsanstalterna stigit med 7 % medan frivårdsklientelet ökat med ca 70 %. Även om anstaltspopulationens relativa andel av kriminalvårdsklientelet sålunda sjunkit, har likväl beläggningen på anstalter-na i absolu- ta tal stigit något under den senaste lO-års— perioden. Samtidigt får anstalterna i ökad utsträckning ta hand om ett svårskött, psy- kiskt stört och fysiskt nedgånget klientel. Till detta förhållande bidrar det starkt ökade in- slaget av läkemedelsmissbrukare bland de intagna. Vi har därför förutsatt att be- handlingsresurserna inom anstaltsvården måste förstärkas avsevärt under de närmas- te åren. Den kraftiga ökning av antalet fri- vårdsfall som kan väntas föranleder an- språk på en påskyndad fortsatt successiv utbyggnad av frivårdsorganisationen. Kriminalvårdens totala personalbehov har i vår kalkyl antagits öka med 1 300 anställ- da (omräknat till helårsarbetande) 1970— 1975. Under föregående 5-årsperiod ökade

sysselsättningen med drygt 650 personer. För kriminalvårdens driftkostnader förut- ses en ökning med 7 % per år 1970—1975. Kriminalvården förutses också ställa be- tydligt ökade krav på investeringsresurser.

Sammanfattning

Våra bedömningar för rättsväsendets olika delområden utgår från efterfrågans förut- sedda utveckling. De ökade resursansprå- ken syftar till att möta en väntad arbetsbe- lastning och i viss mån också att elimine- ra brister i nuläget. Något större utrymme för reformer har inte inkalkylerats. Av de reformförslag som kunnat tas med i beräk- ningarna har dessutom ett flertal inneburit rationaliseringar i rättsväsendet. Rationali- seringsverksamheten synes f.n. ha kommit i ett mycket intensivt läge till stor del ge- nom datateknikens tillämpning och ansat- ser till programbudgetering. Det är av vikt att denna verksamhet fortsätter. Ansträng- ningarna har hittills huvudsakligen berört administrativa rutiner inom olika delområ- den. Det är viktigt att intresset också i hög- re grad än hittills riktas mot allokerings- frågorna, dvs. var ökade resursinsatser kan väntas bli mest effektiva.

Under förutsättning att brandväsendets driftkostnader ökar i samma takt som under senare är, ca 5 % årligen, skulle den årliga ökningen 1970—1975 för hela rättsväsendets driftkostnader bli ca 4,5 %. Motsvarande ökning 1964—1968 var 4,1 % per år. Den kalkylerade personalökningen, 4 800 hel- årsarbetande, är däremot något större än vad som ägt rum under den senaste 5-års- perioden (3 900). Den snabbare ökningen hänför sig till kriminalvården och samman- hänger till viss del med en förstärkning av frivården.

I kalkylen har antagits att investeringarna kommer att förändras i enlighet med det historiska sambandet mellan den offentliga konsumtionen av rättsväsendets tjänster och motsvarande kapitalstock. På det viset er- hålls en årlig ökning av investeringarna med ca 4 % 1970—1975.

Sektorn omfattar de centrala offentliga för- valtnin-gsorganen för lagstiftande verksam- het, finans- och utrikesförvaltning samt in- stitutioner som betjänar det allmänna med planering, statistikproduktion, central per- sonaladministration, förvaltning av offent- liga byggnader m. m.

Planer. Följande genomgång av de stat- liga myndigheternas planer för första hälf- ten av 70-talet bygger på bedömningar myn- digheterna lämnat till 1970 års långtidsbud— get. Uppgifterna avser således resursbehovet vid oförändrad ambitionsnivå.

En relativt snabb ökning —- för driftkost- naderna mer än 6 % per år — förutses äga rum inom utrikesförvaltningcn. Enligt SlDA:s bedömning erfordras nämligen en betydande kapacitetsökning för att kunna uppnå 1%-målet för det svenska utveck- lingsbi-ståndet vid mitten av 70-talet. Resurs- kravet har baserats på antagandet att aktuel- la trender i användningen av biståndsmedel kommer att gälla fram till 1975 men att organisation, metoder och arbetsrutiner fort- löpande förbättras. Kalkylen är dock gan— ska osäker när det gäller att avgöra vil- ka administrativa resurser som behövs för att under skiftande betingelser i mottagar- länderna genomföra biståndsverksamheten. Dessutom pågår inom SIDA en organisa- tionsundersökning som torde få avsevärd in- verkan på arbetsmetoder och därmed även på personalbehovet.

Av övrig statlig verksamhet faller unge- fär hälften på länsstyrelser, lokala skatte- myndigheter och kronofogdemyndigheter. Efterfrågan på dessa myndigheters tjänster styrs främst av befolkningsutvecklingen i länen.

Vissa möjligheter att genom taxesättning styra efterfrågan på länsförvaltningens tjäns- ter torde finnas. Det stora flertalet tjänster, som nu är avgiftsbelagda, torde ha en ganska låg priselasticitet (t. ex. pass, körkort och andra tillstånd), varför en höjning av avgifterna inte kan antas minska efterfrågan i större utsträckning.

Den helt övervägande delen av länssty- relsernas resursanspråk hänför sig till mil-

jövårdens, samhällsplaneringens och skatte- förvaitningens områden. Den ökade ar— betsbelastning som förutses är betingad av den nya miljöskyddslagstiftningen samt ock- så av sådana faktorer som turism och en starkt ökad efterfrågan på olika slag av fritidsaktiviteter. För detta krävs en än- damålsenlig samhällsplanering, innefattande både fysisk planering och olika lokaliserings- strävanden. Skatteförvaltningens ansvällning beror på ett alltmer komplicerat skattesys- tem, som medför bl.a. ett ökat antal be- svärsärenden. Totalt anges personalen vid länsstyrelser, lokala skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter behöva öka med 1 200 1970—1975.

Resterande statlig förvaltning utgörs till stor del av olika myndigheter under finans— departementet (tullen, statistiska centralby- rån, statskontoret, riksrevisionsverket, sta— tens avtalsvcrk, statens personalpensions- verk, kontrollstyrelsen m.fl.). All denna verksamhet är i stort av förvaltningskarak- tär och kan inte med nuvarande metoder analyseras från efterfrågesynpunkt. Efterfrå- gan på statistik, revision eller rationalise- ring låtcr sig nämligen inte kvantifieras i lätt avläsbara termer. Det enda område där en kvantifiering av efterfrågan kan göras är tullen där efterfrågan sammanhänger med import, export, resandefrekvens etc. På det- ta område har den statliga kostnadsökning- en kunnat begränsas trots en mycket kraftig ökning av efterfrågan. Detta har skett bl. a. genom en förenkling av tulltaxeringsförfa— randet och genom att ambitionsnivån på tullbevakningssidan sänkts. Samtidigt har, genom en omfördelning av resurser, kon- centrerade insatser kunnat göras på vissa speciella områden. Dessa tendenser antas bli gällande även under första hälften av 70-talet.

Långtidsbudgetens material visar för des- sa myndigheter endast begränsade kostnads- ökningar fram till 1975. Detta beror delvis på att kalkylerna utgått från oförändrad ambitionsnivå, vilket i fråga om vissa tids- begränsade program medfört att utgifterna antagits falla bort i och med att programmet upphör.

För all statlig allmän förvaltning visar

långtidsbudgetrnaterialet en ökning av drift- kostnaderna med drygt 3 % per år 1970— 1975 . För kommunal allmän förvaltning an- ges i KELP 69 en ökning med närmare 9 % per år. Underlag saknas för en när- mare analys av den kommunala förvalt— ningens expansion.

Utredningens kalkyl. Vad statlig verk- samhet beträffar torde tillämpningen av be- greppet oförändrad ambitionsnivå ha lett till en klar underskattning av det framtida re- sursbehovet. I vår kalkyl har antagits att viss utbyggnad av dessa verksamheter kom— mer att äga rum, varför driftkostnadernas ökning beräknats till 5 % per år 1970—1975. För de kommunala kostnaderna beräknas ökningen i enlighet med kommunernas eg- na bedömningar i KELP 69 till närmare 9 % per år. Denna relativt snabba ökning sammanhänger främst med den kommunala sektorns allmänna expansion och de krav som alltmer komplicerade arbetsuppgifter ställer på förvaltningen. De totala driftkost- naderna för allmän förvaltning skulle i så fall stiga med i genomsnitt 7% per år 1970—1975.

4.119 Ekonomiska tjänster m. m.

Här redo-visas verksamheten hos offentliga myndigheter för administrering av bostads- byggandet, för samhällsplanering samt för administration och produktion av olika slag av ekonomiska tjänster. Av större statliga myndigheter ingår bostadsstyrelsen och läns— bostadsnämnderna, byggnadsstyrelsen, plan- verket, arbetsmarknadsstyrelsen och arbets- förmedlingen, yrkesinspektionen, lantmäte- ristyrelsen, kartverket, patentverket, mete- orologiska och hydrologiska institutet, lant- bruksstyrelsen och lantbruksnämndema, na- turvårdsverket, veterinärstaten, statens prov— ningsanstalt, trafiksäkerhetsverket m.fl. Av kommunal verksamhet ingår i huvudsak stadsbyggnad (byggnads- och planväsen). Planer. Till följd av denna sektors hetero- gena karaktär är det svårt att i enhetliga termer behandla de faktorer som bestäm- mer efterfrågeutvecklingen. Det är dock up- penbart att här inryms aktiviteter för vilka kraven på samhällsinsatser ökar stankt. Som

exempel kan nämnas bebyggelseplanering, naturvård och arbetsmarknadspolitik. Även de olika konsulttjänstema hör till expansiva områden.

Kraven på fortsatt utbyggnad återspeg- las i det material som de statliga myndig- heterna lämnat till 1970 års långtidsbudget. Även vid oförändrad ambitionsnivå -— som detta begrepp tolkats av myndigheterna — anges de statliga driftkostnaderna stiga med närmare 5 % per år 1970—1975. KELP 69 visar för kommunernas del en något snab- bare ökningstakt, 5,5 % per år.

Den statliga administreringen av bostads- byggandet förutses ställa endast relativt måttliga krav på resursförstärkning, väsent- ligen knutna till låneverksamhetens utveck- ling. Däremot har planverket sedan starten 1967 mötts av en stark och växande efter- frågan på sina tjänster. Kommunsamman- läggningarna har väckt behov av nya meto- der för interkommunal översiktsplanering och byggandets industrialisering har ställt ökade krav på verkets insatser i fråga om typgodkännande och tillverkningskontroll av byggnadsdelar. Dessa tendenser förutses fortsätta, speciellt torde efterfrågan riktas mot verkets rådgivande och vägledande in- satser. Den kommunala bebyggelseplanering- en väntas också öka i relativt snabb takt.

Statens naturvårdsverk har under upp- byggnadsskedet successivt tillförts nya upp- gifter. Uppbyggnadsarbetet beräknas i stort vara avslutat budgetåret 1971/72. Utveck- lingen därefter beror på i vilken mån nya arbetsuppgifter tillförs. Redan det nu kända uppbyggnadsbehovet beräknas kräva en personalökning för verket och miljövårds- forskningen med över 200 personer 1970— 1975.

Utvidgade insatser av olika arbetsmark- nadspolitiska åtgärder ökar kraven på ar- betsmarknadsverkets administration. Inte minst gäller det efterfrågan på arbetsvärdens och yrkesvägledningens tjänster. Personalhe- hovet har av verket angetts till över 700 tjänster 1970—1975, till övervägande del in- om arbetsförmedlingen. De effektivitetsvins- ter som kan uppnås genom en koncentra- tion av arbets-förmedlingens kontorsnät lik- som på längre sikt översynen av arbets-

marknadsstyrelsens organisation har dock inte beaktats i denna kalkyl.

Av planerna hos andra myndigheter kan nämnas att lantmäteriorganisationen torde ändras under första hälften av 70-talet. En utredning rörande fastighetsbildnings- och mätningsväsendets organisation har före- slagit att uppgifter överförs från kommu— ner till det statliga lantmäteriorganet. Enligt lantmäteristyrelsens bedömning hade man vid oförändrad organisation klarat behöv— lig produktionsökning med nuvarande resur— ser genom fortsatt rationalisering. Den nya organisationen skulle kräva en personalök- ning med ca 940 personer. Nettoeffekten på stat och kommun kan dock ännu inte preci- seras.

För kartverkets del förutses inga större förändringar. Utgivningen av kartblad sker f.n. enligt en lO-årsplan som framlagts 1968. Den sammanlagda efterfrågan på kar- tor, som kan registreras genom summering av de till verket anmälda önskemålen, över- stiger dock avsevärt verkets produktionsre- surser.

Efterfrågan på lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas tjänster sammanhäng- er i hög grad med jordbrukets strukturför— ändringar. Enligt lantbruksstyrelsens bedöm- ning torde det vara möjligt att tillgodose den väntade efterfrågan utan personalök- ning.

Utvecklingen inom veterinärstyrelsens om- råde påverkas av fordringarna från en allt- mer rationaliserad husdjurshållning och ani- malieproduktion. Utvecklingen inom veteri- närmedicinen har gått snabbt. Bl.a. har diagnostiseringsmöjligheterna vidgats, vil- ket medfört att veterinärerna i större ut- sträckning än förr utnyttjar laboratorieun- dersökningar. Ett minskat husdj-ursbestånd har inte inneburit minskad efterfrågan på veterinärmedicinska tjänster. Vidare ökar kraven på livsmedelshygien och livsmedels- kontroll. Enligt styrelsens bedömning måste man för framtiden räkna med en avsevärd utbyggnad av den för livsmedelskontrollen ansvariga organisationen.

Utredningens kalkyl. En summering av resursanspråken visar att man redan vid oförändrad ambitionsnivå kan förutse behov

av en relativt omfattande utbyggnad på vis- sa områden. Samtidigt ökar kraven på sam- hällsinsatser varför det torde var orealis- tiskt att enbart utgå från oförändrade ambi- tioner. I vår kalkyl har därför förutsatts att de statliga driftkostnaderna inom denna delsektor kommer att öka med närmare 6 % per år 1970—1975 (mot närmare 5 % enligt långtidsbudgetmarterialet). Förutsätts vidare att de kommunala driftkostnaderna stiger i enlighet med kommunernas bedömningar, ca 5,5 % per år, innebär kalkylen en total ökning av de ekonomiska tjänsterna med drygt 5,5 % per år 1970—1975.

4.12.10 Religiös verksamhet

Under denna rubrik behandlas dels svenska kyrkan, dels den frikyrkliga verksamheten.

När det gäller det kyrkokommunala om- rådet bygger prognosen på ett studium av de utvecklingstendenser som enligt den kom- munala finansstatistiken under senare år gjort sig gällande i fråga om församling— arnas och de kyrkliga samfälligheternas ut- gifter. Bl.a. med hänsyn till kyrka—stat-frå— gans läge ansågs inte någon enkät bland de kyrkliga kommunerna böra göras.

Prognosen för de statliga utgifterna för kyrkliga ändamål bygger på material ur myndigheternas an-slagsframställningar. Upp- gifterna om *frikyrkornas utvecklingstenden— ser under den närmaste 5-årsperioden byg— ger på en enkät som tillställts de större frikyrkosamfunden.

Antalet i svenska kyrkan anställda per- soner beräknas ha stigit inte obetydligt un— der den senaste 5-årsperioden och uppgick 1968 till ca 11300. Mot bakgrund av den utveckling som har ägt rum synes man kun- na räkna med en ökning med ca 400 perso— ner om året 1970—1973. För periodens bå- da sista år beräknas ökningen till ca 300 om året. Bl.a. torde ovissheten i fråga om relationerna mellan staten och kyrkan kun- na medföra en viss dämpning av ökningen mot periodens slut. På grund av bristen på präster och kyrkomusiker kommer förmod- ligen inte antalet yrkesverksamma av dessa kategorier att öka nämnvärt, även om ett antal nya tjänster inrättas fram-för allt i stor-

städernas ytterområden. Antalet vakanta för— samlingsprästerliga tjänster uppgick 1968 till drygt 350. Samma år utgjorde antalet präs— ter i församlingstjänst ca 2 600. Prästerska- pets ålderssammansättning är sådan att en ytterligare skärpning av prästbristen, åtmin- stone under en övergångsperiod, ter sig san- nolik. Bristen på kyrkomusiker är ännu me- ra påtaglig. Av alla skolkantorstjänster be- räknas 1968 mer än en tredjedel ha varit va— kanta. Den förutsedda personalökningen hänför sig främst till kategorierna pastors- expeditionsbiträden, kyrkokamrerare, kyrko- vaktmästare, kyrkogårdsarbetare, biträdes- personal etc. Totalt väntas personalen upp- gå till ca 13 900 1975, dvs. en genomsnitt- lig ökning med 2,8 % per år 1970—1975.

I anslutning till vad som ovan sagts om personalens ökning kan man förutse en ök- ning av de kyrkokommunala driftutgifterna med knappt 4% per år 1970—1975. Den väntade uppgången gäller såväl löner och arvoden som övriga driftkostnader. Kostna- derna iför :husbyggnads- och anläggningsverk— samhet har under slutet av 60—talet visat en uppåtgående trend. För perioden 1971— 1975 väntas en ökning med ca 7 % om året. De vanligaste investeringsobjekten är kyr- kor, församlingshem och begravningsplatser. Kostnaderna för anskaffning av maskiner, apparater, inventarier m.m. har under slu- tet av 60-talet ökat med minst 10 % om året. En ökning med 10% eller något mindre torde kunna förutses under perioden 1971 —1975.

Statens anslag till kyrkliga ändamål utgör en ringa del av de kyrkliga utgifterna. De statliga driftkostnaderna 1968 uppgick till endast ca 3 milj. kr. Beträffande domkapit- len och stiftsnämnderna förutses inga nämn- värda förändringar under perioden. En för- stärkning med några enstaka tjänster kan dock visa sig nödvändig de närmaste åren. Med hänsyn till detta förutses de statliga driftkostnaderna öka med ca 1 % i volym 1970—1975.

Vad beträffar frikyrkorna i Sverige be— räknas deras investeringar ligga på ungefär oförändrad nivå under första hälften av 70- talet, dvs. ca 30 milj. kr. per år. Under 1968 beräknas personalen inom den frikyrkliga

verksamheten ha uppgått till ca 7 000 per— soner. En viss ökning av personalen — drygt 1 % per år — har skett under perioden 1960—1968. Fram till 1975 väntas perso— nalbehovet öka något, såväl vad beträffar pastorer som övrig personal.

4.12.11 Kulturell verksamhet

De mycket skiftande aktiviteter som beteck- nas som kulturproduktion — konst, littera— tur, musik, teater, film, arkiv, bibliotek, museer, radio och TV etc. — återfinns i nationalräkenskaperna inom produktionssek- torn privata tjänster. En del av denna verk- samhet sker i offentlig regi under samma be— tingelser som övrig offentlig tjänsteproduk- tion. Denna del ingår också i den offentliga konsumtionen.

Det har därför ansetts vara av intresse att i ett särskilt avsnitt ge en sammanfattan— de överblick av denna del av den offentliga verksamheten. Redovisningen av produk- tion, investeringar och arbetskraft sker dock tillsammans med de privata aktiviteterna i avsnittet privata tjänster (4.11).

Först skall lämnas några uppgifter om hela kultursektorn. Produktionsmässigt är sektorn liten. Dess bidrag till bruttonational- produkten utgjorde 1969 1200 milj.kr. — eller 0,8 %. Bruttoinvesteringarna uppgick 1969 till ca 500 milj. kr. och antalet syssel- satta inom sektorn till ca 28 000 personer, varav 18000 i privat, 7000 i kommunal och 3 000 i statlig tjänst.

Riktlinjerna för den statliga kulturpoli- tiken drogs upp i det kulturpolitiska hand— lingsprogram som regeringen lade fram vid 1961 års riksdag (prop. 1961: 56). Program- met innebar ett ökat stöd åt konstnärer samt en stimulans av efterfrågan på konst- närliga produkter. Man skulle vidare verka för en breddning av kulturmiljön samt en effektivare kulturdistribution.

Några allmänna mål för de kommunala kulturinsatserna under 60-talet har inte for- mulerats. Den kommunala kulturverksamhe— ten har dock fått en relativt likartad in- riktning även om betydande olikheter före- kommer vad gäller organisationen av denna verksamhet. I fråga om primärkommuner är

det vanligt att kulturfrågoma är fördelade på olika kommunala organ. Långt ifrån alla kommuner har kulturnämnden En stor del av de nu existerande kulturnämnderna har tillkommit under slutet av 60-talet.

Hur primärkommunernas kulturutgifter fördelar sig på olika verksamhetsgrenar framgår av en enkät som utfördes av Sven- ska kommunförbundet vid årsskiftet 1967/' 68 inom städer och köpingar med mer än 10 000 invånare.

Folkbiblioteken är den ojämförligt största utgiftsposten. Den upptar mellan 30 och 45 % av kommunens totala kulturutgifter. Musikskolorna är en annan tung post — främst i de mindre kommunerna. Teater- verksamhetens andel är mycket obetydlig i små kommuner, medan den i de större stä- derna utgör ca 20 % av de totala kulturut- gifterna. Övrig kulturell verksamhet — t. ex. muséer och konstutställningar — visar en stigande andel i de stora städerna. Av en- kätmaterialet framgår vidare att anslagen till kulturändamål per inVånare ökar med kom- munstorleken.

Planer. I slutet av 1968 tillsattes ett kul- turråd med uppgift att utreda och lägga fram förslag om den långsiktiga inriktningen av den statliga kulturpolitiken. I direktiven till kulturrådet fastslogs att man bör sträva ef- ter en ökad integrering av kulturaktivite- terna med samhällets åtgärder på andra om- råden. Rådet har även till uppgift att under- söka samspelet mellan statliga, kommunala och andra insatser på kulturområdet.

Utgångspunkt för en bedömning av kost— nadsutvecklingen för kultursektorn har i frå— ga om staten varit 1970 års långtidsbudget, i fråga om primärkommunerna en special- enkät i KELP 69 och i fråga om landstingen material från Svenska landstingsförbundet.

De statliga insatserna för kulturella ända- mål ökade starkt under 60-talet. Man kan därför förutse att det kommer att ställas anspråk på fortsatt ökning av de statliga insatserna inom kultursektorn även under 70-talet. Enligt planerna kalkyleras de stat— liga driftutgifterna för kulturändamål öka med drygt 11 % per år i volym 1970—1975. Hänsyn har då tagits till bl.a. väntade re- formförslag från kulturrådet och från ut-

redningar i fråga om stöd till litteraturdistri- bution och filmproduktion. Vidare har hän- syn tagits till det statliga museiväsendets och riksutställningarnas framtida organisa- tion.

På investeringssidan räknar man med ökat byggande på skilda områden bl. a. vissa muséer, de kungl. teatrarna, en stor musikstudio vid Sveriges Radio och etapp II av TV 2—nätet. De statliga investeringarna inom kultursektorn beräknas volymmässigt öka med ca 5 % per år 1970—1975.

Som nämnts ökar utgifterna för kultur- ändamål per invånare vid växande kom— munstorlek. Den beslutade kommunsam- manläggningen torde medföra en ökad sats- ning på kulturella aktiviteter, bl. a. påskyn- da inrättandet av kulturnämnder. Det är svårt att ur enkätmaterialet utläsa hur kom- munerna räknar med att prioritera olika sektorer inom kulturområdet. Den större delen av kommunernas samlade kulturutgif— ter kommer troligen även under 70-talet att gå till biblioteksverksamhet. En ökad differentiering av bibliotekens verksamhet kan förutses. Kommunsammanslagningen kommer förmodligen att föra med sig ökad utbyggnad av större huvudbibliotek på re- spektive ort, vilket för kommunernas de] in— nebär stora investeringar för biblioteksända— mål med åtföljande ökade driftkostnader.

Utbyggnadstakten för kommunala musik- skolor har varit snabb, men sådana saknas alltjämt i vissa delar av landet. Utbyggna- den under 60-talet innebar i stort sett ex- pansion av redan befintlig verksamhet. Det är troligt att utvecklingen under 70-talet i stället kommer »att innebära ökad geogra— fisk spridning av musikskoleverksamheten. Detta har hittills hämmats av svårigheterna att rekrytera lärare till vissa orter.

De kommunala driftutgifterna för kultur— ändamål kalkyleras 1970—1975 volymmäs- sigt öka med i genomsnitt knappt 6 % per år och investeringsutgifterna med ca 9 %.

Sammanfattning. En summering av resurs- anspråken visar att man kan förutse behov av relativt omfattande utbyggnader på samt- liga kulturområden. Den beslutade arbets— tidsförkortningen, utbildningsväsendets fort- satta expansion och de estetiska ämnenas

mer framskjutna ställning inom undervis- ningen kommer förmodligen att medföra ökad efterfrågan på kulturprodukter och kul- turella aktiviteter. Vidare kommer kommun- sammanslagningar att leda till ökad sats— ning på kulturområdet. I utredningens kal- kyl har därför förutsatts att de statliga och kommunala kostnaderna för kulturändamål kommer att öka i enlighet med planerna. Den innebär en ökning av de offentliga drift- utgifterna för kultur med ca 6,0 % per år 1970—1975. Antalet offentligt sysselsatta inom kulturområdet förutses öka något lång- sammare — med ca 5 % per år. För hela 5-årsperioden innebär det en ökning med ca 2 500 personer.

4.12.12 Regionala aspekter

Under 70—talet kommer den offentliga sek- torns styrande inverkan i det regionala ut- vecklingsförloppet att få ägnas stor upp— märksamhet. Lokaliseringen av offentliga verksamheter får nämligen inte enbart di- rekta sysselsättningseffekter. Den är vik- tig vid försök att skapa en lämplig infra- struktur för företagen och ett mer varierat utbud av icke prissatta tjänster. Det finns anledning att framöver vänta sig en viss ut- lokalisering av statlig verksamhet från stor- stadsområdena till vad som brukar kallas storstadsalternativ. Som ett första steg kan ses det nyligen framlagda förslaget om ut- lokalisering av 27 myndigheter och insti- tutioner från storstockholmsområdet till or- ter av denna typ.

Tillgången på offentliga tjänster, såsom utbildning, sjukvård och socialvård, uppvi- sar betydande regionala variationer. Nedan följer en sammanfattning av dessa sektorers regionala utvecklingstendenser, En utförli- gare redogörelse för de regionala utveck- lingstendenserna inom det offentliga tjänste- området återfinns i bilaga 7.

Utbildning. Grundutbildningen vilar i hu— vudsak på kommunerna men statsmakterna fastställer riktlinjer för verksamheten. Grundutbildningen skall vara utbyggd i hela landet 1972/ 73, Vilket innebär att några me- ra påtagliga regionala variationer inte kom- mer att föreligga. Redan under 70—talets

Tabell 4.12:10. Långtidsutredningens kalkyl avseende produktion och investeringar inom den offentliga tjänstesektorn 1970—1975.

Kostnader för enbart löner, avskrivningar

Kostnader för löner, avskrivningar, inköp av förbrukningsvaror etc. (bruttoproduk-

m. m. (sektorprodukt) tionsvärde) Bruttoinvesteringar Förändring Förändring Förändring 1968 1970—1975, 1968 1970—1975, 1968 1970—1975, milj. kr. % per år milj. kr. % per år milj. kr. % per år Utbildning och forskning 6 400 4 8 250 4,5 1 700 3 Hälso- och sjukvård 4 800 4,5 6 550 5,5 1 350 2 Socialvård 1 950 4 2 600 5 500 0 Försvar 2 000 l 5 350 1 150 —1 Rättsväsen m. m. 1 400 3,5 1 700 4,5 150 4 Allmän förvaltning 1 650 5,5 2 450 7 350 5 Ekonomiska tjänster 900 4,5 1 500 5,5 50 3 Religiös verksamhet 450 3 650 4 100 7 Totalt 19 550 4 29 050 4,5 4 350 3

första hälft förefaller en stark utjämning trolig mellan olika regioner även vad be- träffar utbildningen efter grundskolenivå. Några prognoser över hur vuxenutbildning- en väntas expandera regionalt föreligger in- te. Man kan förmoda att denna verksam- het kommer igång snabbare i de större kom- munerna. Utvecklingen torde emellertid be- ro på hur stödet till studiefinansieringen blir utformat.

Från regional synpunkt är lokaliseringen av den högre utbildningen väsentlig, inte i första hand för sina direkta sysselsättnings- mässiga konsekvenser, utan genom sina sto- ra indirekta sprldningseffekter. En väsent- lig faktor vid företags och olika instituts lokaliseringsval är det lokala utbudet av kvalificerad arbetskraft. Det är bl. a. över- väganden av denna typ som ligger bakom den utbyggnad med bl. a. universitetsfilia- ler som skett inom den högre utbildningen under 60-talets senare hälft. Under 70-talet finns anledning att räkna med en fortsatt spridning av den högre utbildningen till nya orter.

Hälso- och sjukvård. Enligt RUPRO 69 väntas antalet tjänster inom hälso- och sjuk- vård under 70-talets första hälft fortsätta att stiga snabbt i samtliga regioner sam- tidigt som en fortsatt tendens till regional utjämning av utbudet av hälso- och sjuk-

vård synes äga rum. Detta gäller såväl öp- pen som sluten vård. En del av denna re- gionala utjämning är dock förmodligen »skenbar». Regioner med ett relativt högt antal åldringar, t.ex. de nordligaste länen, måste, för att bibehålla balansen mellan ut- bud och efterfrågan, öka sin sjukvårdsser- vice snabbare än regioner som inte har en sådan fördelning av befolkningen.

Socialvård. Utvecklingen under 60—talet har gått i riktning mot en regional utjäm- ning i sysselsättningen inom socialvården. Antalet anställda inom de expansiva stor- stadslänen ökade långsammare än riksge- nomsnittet. Under 70-talets första hälft för- utses denna tendens bestå.

4.12.13 Sammanfattning av kalkylerna

Utredningens kalkyler för de olika delom- rådena av offentlig tjänsteproduktion sam- manfattas i tabell 4.12: 10. Det bör betonas att varken det totala utrymmet för de of- fentliga tjänsterna eller fördelningen inom detta bygger på några politiska ställningsta- ganden.

Som framgått av delavsnitten bygger vå- ra kalkyler på de statliga och kommunala myndigheternas planer och bedömningar av- seende den framtida utvecklingen. Dessa ut- trycker till stor del redan fattade beslut

Diagram 4.12:3. Produktion och sysselsätt- ning inom offentliga tjänster samt BNP 1960—1975. Volymindex 1960=100. Log. skala.

50 30 | 1 960 1965 1970 1975 —— = Förädlingsvärde

........... = BNP --——- = Arbetstimmar

eller fastlagda riktlinjer för verksamheten och endast i begränsad omfattning sådana utgiftsökningar som kan hänföras till nya reformer. Vi har dock bedömt att dessa planer inte kan realiseras till fullo och har därför i vår kalkyl räknat med att den år- liga produktionsökningen blir ca 1/ 2 pro- centenhet lägre än vad som indikeras av planerna.

Enligt kalkylen förutses statens och kom— munernas sammanlagda driftskostnader för offentlig tjänsteproduktion (bruttoproduk- tionsvärdet) öka med drygt 4,5 % per år 1970—1975. Denna siffra representerar ock- så ökningen av den offentliga konsumtionen av sektorns produkter. Som påpekats i av- snitt 4.12.1 svarar denna sektor för ca 90 % av den offentliga konsumtionen. Det erinras vidare om att i vår kalkyl har den to— tala offentliga konsumtionen antagits öka med 4,5 % per år 1970—1975.

Löne- och avskrivningsdelen, som repre— senterar de offentliga tjänsternas bidrag till BNP (sektorprodukt), beräknas öka något långsammare än totalkostnaderna eller med i genomsnitt 4 % per år. Den offentliga tjänstesektorns andel i totalproduktionen skulle därmed — räknat i fasta priser — bli ungefär oförändrad under perioden fram till 1975. Även under 60-talet var denna andel i stort sett konstant. Räknar man i stället i löpande priser, innebär kalkylen en

fortsatt ökning av de offentliga tjänsternas andel av BNP.

I samband med genomgången av produk- tionsplanerna inom olika delområden har också myndigheternas bedömning av per- sonalbehovet angetts. På grund av olika de- finitioner och andra brister i personalredo- visningen har dock någon summering av det redovisade personalbehovet inte varit möjlig. Vår sammanfattande personalkal— kyl utgår därför från lönesummans beräk- nade utveckling. Kalkylen innebär att en— ligt planerna skulle det inom offentliga tjän- steområdet behövas ett tillskott av arbets- kraft om ca 200000 personer fram till 1975. Med den något lägre ökningstakt för offentlig tjänsteproduktion som förutsätts i vår kalkyl skulle sysselsättningsökningen bli i runt tal 185 000 personer 1970—1975. Denna ökning är dubbelt så stor som den förutsedda tillväxten av landets arbetskrafts- resurser. Som framgår av avsnittet 3.2.2 innebär vår kalkyl att den offentliga tjäns— tesektorn svarar för 3/ 4 av den sysselsätt— ningsökning som blir möjlig genom arbets— kraftstillväxten och genom att arbetskraft överförs från de varu— och kraftproduceran- de näringsgrenama. Mer än 20 % av den totala arbetsvolymen, räknat i timmar, be- räknas 1975 bli utförd inom offentlig tjäns- tesektor. Denna andel var 1960 drygt 10 %.

Sektorns investeringar har beräknats öka med närmare 3 % per år 1970—1975. Så- väl i förhållande till investeringsutvecklingen under 60-talet som till den förutsedda pro- duktionen 1970—1975 kan denna ökning te sig som anmärkningsvärt låg. Den mycket starka investeringsökningen under 60-talet har dock medfört en snabb ökning av ka- pitalstocken. Denna fortsätter att öka även vid här förutsatta relativt måttliga inves- teringsstegringar.

Den offentliga verksamheten har både under 50— och 60-talet hört till de mest expansiva områdena i svensk ekonomi. Vår kalkyl innebär att detta förhållande kom- mer att prägla utvecklingen även under 70- talets första hälft. När det gäller utveck- lingen på ännu längre sikt är det emeller- tid föga givande att dra ut tidigare års tren—

der. Dessa leder snart till orimliga resultat beträffande sektorns omfattning och dess kostnads- och skattekonsekvenser. Här kan dock inte diskuteras möjligheterna att ge- nom höjd effektivitet och rationaliseringar finna lösningar på dessa problem. Det är självklart att dessa strävanden bör fort- sätta i all ekonomisk verksamhet, såväl of- fentlig som privat.

Den offentliga verksamhetens omfattning och inriktning på längre sikt bör behandlas i samband med en måldiskussion. Dessa frå— gor diskuteras på andra ställen i denna rap— port. Några aspekter av den långsiktiga till- växtproblematiken har också berörts under delavsnitten om utbildning samt hälso- och sjukvård.

5. Svensk ekonomi i ett längre perspektiv

5.1. Syfte

1970 års långtidsutredning har koncentre- rats på att ge en samlad bild av den sven— ska ekonomin under 1970—1975. På 5 års sikt har man en relativt god uppfattning om utvecklingen på vissa områden. Detta gäller exempelvis befolkningsutvecklingen, eftersom fruktsamhets- och dödstal på den- na sikt kan bedömas vara förhållandevis stabila och olika antaganden om immigra— tionen inte nämnvärt påverkar utveckling- en. Om man emellertid förlänger perspek- tivet till att avse 20 är vet man däremot mycket litet om hur exempelvis fruktsam- heten kommer att utvecklas. En annan svår- bedömbar faktor på denna sikt är immigra- tionen. Detta gör att en prognos för be— folkningen för en så lång period som 20 år blir relativt osäker. Detta medför då även att de på befolkningsprognosen grundade kalkylerna över de framtida arbetskrafts- resurserna och bedömningarna av långsikti— ga investeringsbehov inom bostadsbyggande, undervisning, sjukvård m.m. i motsvaran- de mån ökar i osäkerhet. Den ekonomiska utvecklingen betingas emellertid också av en rad andra faktorer om vilka osäkerheten är Vida större. Till en viss del består dessa av sådana förhållanden som i större eller mind- re utsträckning styrs av den ekonomiska politiken. Man torde visserligen kunna ut— gå ifrån att denna politik även i fortsätt- ningen kommer att präglas av målsättning-

ar rörande sysselsättningen, den externa ba- lansen och levnadsstandardeus utveckling och fördelning, men helt självklart blir upp- läggningen och inriktningen av denna poli- tik avhängig av en mängd nu oförutsägba- ra händelser.

Möjligheterna att i den sedvanliga pro- gnosens form ange den ekonomiska utveck- lingen på längre sikt är således begränsade. Att kalkyler för perioden 1970—1990 här presenteras beror på nödvändigheten att re- dan nu ta upp en diskussion av de mer långsiktiga utvecklingsproblemen. En erfa— renhet från denna liksom tidigare långtids- utredningar är nämligen att handlingsfri- heten på 5 års sikt är relativt begränsad av utgångslägets resursfördelning och av tek- niska och institutionella förhållanden.

Ett viktigt moment vid långsiktsplanering är bedömningen av hur framtida händelser är beroende av dagens beslut; vad som görs i dag kan begränsa framtida handlingsmöj— ligheter. Planeringen måste därför anpassas efter det faktum att utvecklingen på läng- re sikt till följd av nu oförutsägbara hän- delser kan förlöpa inom relativt vitt skilda gränser. Denna ovisshet gör att planeringen på kort sikt bör utformas så att man inom ramen för ett fortsatt målbestämt handlan- de ändå bevarar största möjliga handlings- frihet. Den ekonomiska politiken kan inte i alla sina detaljer utstakas för en hel 20- årsperiod. Av dessa anledningar har vi sett som vår uppgift att i detta avsnitt redovisa

ett antal alternativa utvecklingsmönster med olika antaganden bl.a. för den ekonomiska politiken.

Framställningen nedan, som bygger på en särskild bilaga (stencil), är disponerad enligt följande. I avsnitt 5.2 presenteras de all— männa utgångspunkterna för avvägnings- problemen och resursfördelningen för de olika alternativen. Redogörelsen begränsas här till totalkategorier såsom bruttonational— produkt, konsumtion, investering. I avsnitt 5.3 redovisas utvecklingen av produktion, sysselsättning och investeringar inom olika näringsgrenar. Avsnitten 5.4 och 5.5 be- handlar befolknings- och arbetskraftsut- vecklingen. Därefter följer en allmän be- skrivning av den internationella bakgrun- den (avsnitt 5.6).

5.2. Produktionsutveckling och resursfördelning

Produktionskapacitetens och därmed i stort sett även de totala resursernas tillväxttakt kan betraktas som ett resultat av utveck- lingen av ett antal produktionsfaktorer. Som de grundläggande storheterna räknas härvid- lag arbetskraft och kapital. Dessa faktorer genomgår emellertid kvalitativa förändring- ar som är svåra att mäta statistiskt. Arbets- kraftens produktivitet kan sålunda bedömas växa med stigande utbildningsnivå och kapi- talets effektivitet höjas vid framsteg i dess tekniska egenskaper.

Med ett förenklat betraktelsesätt kan den totala produktionsökningen delas upp på två komponenter: dels den volymmässiga ar- betskraftsutvecklingen, dels alla övriga kvan- titativa och kvalitativa faktorer som bidrar till produktionsökningen. Dessa sistnämnda faktorer brukar sammanfattas under benäm- ningen arbetskraftsproduktiviteten. I detta avsnitt har vi valt att arbeta med denna schablonmässiga tudelning av kapacitetstill- växten och för båda dessa komponenter har för ett antal delsektorer gjorts mer eller mindre genomarbetade projektioner för pro- gnosperioden. Effekterna av dessa projek- tioner på totalproduktionens tillväxt kan emellertid inte preciseras innan den samti-

diga sektorvisa sysselsättningsutvecklingen bestämts. Enligt de kalkylantaganden om arbetskraftsutvecklingen och resursernas för- delning på olika användningar som senare presenteras i detta kapital skulle man för hela perioden 1970—1990 kunna vänta en genomsnittlig årlig kapacitetstillväxt av stor- leksordningen 4 %, vilket innebär att natio— nalprodukten skulle fördubblas under de när- maste 20 åren. Tillväxten under 70-talet har bedömts ligga över detta genomsnitt, me- dan tillväxten under 80-talet skulle under- stiga genomsnittsnivån med närmare 1/2 pro— centenhet.

När det gäller arbetskraftsutvecklingen mätt i timmar förutses en i stort sett likar- tad utveckling under de två lO-årsperioder- na. Att produktionstillväxten under 80-talet trots det förutses bli lägre är att hänföra till en förutsedd långsammare produktivi- tetstillväxt för ekonomin som helhet, vilket sammanhänger med att tjänstesektorerna sysselsättningsmässigt väntas tillväxa på be- kostnad av de varuproducerande sektorer- na. — Inom de förstnämnda sektorerna stiger produktiviteten relativt sett långsamt, me- dan den teknologiska utvecklingen hittills har medfört och bedöms komma att med- föra en betydligt snabbare produktivitets- tillväxt för de varuproducerande sektorerna.

Som utgångspunkt för den kommande analysen har vi valt att kalkylmässigt redo- visa ett antal alternativa utvecklingsmöns- ter. Avsikten med dessa alternativa kalkyler är att belysa såväl tillväxtens betingelser som själva tillväxtmålen. Tillväxttakten har bl. a. betydelse för möjligheterna att öka den sam- lade konsumtionen med bibehållen balans mellan resurser och anspråk. Olika tillväxt- takter ställer vidare olika krav på den yttre balansen. Ju snabbare tillväxt desto större importbehov och desto större krav på ex— portens tillväxttakt för att uppnå jämvikt i bytesbalansen. Avsättningsmöjligheterna för exporten styrs å andra sidan av den inter— nationella utvecklingen varför vår interna utveckling i avgörande grad måste an- passas till den internationella. Att bedöma den internationella utvecklingen 20 år fram- över är uppenbart förenat med stor osäker-

Tabell 5.2: ]. Förutsättningar i fråga om vissa strategiska variabler för här redovisade alter- nativ för perioden 1970—1990.

1980—1990 1970— 1975— 1975 1980 I A I B II A II B III A III B Antal arbetstim. tillväxt per år —0,8 ——0,4 ——0,5 -—0,5 —0,5 0,5 —0,5 —0,5 Ofentlig kon- sumtion tillväxt per år 4,5 4,5 2,5 5,5 1,1x 1,1x 1,1 X 1,1x BNP- BNP- BNP- BNP- ökn. ökn. ökn. ökn. Handels— och tjänstebalans milj. kr., 1959 års priser sista året i resp. period 1 800 2 100 3 600 3 200 3 400 3 800 3 200 3 600 Arbetskrafts- produktivitet sektorvis tillväxt 60-talets 60-talets 60—talets 60-talets 60-talets 60-talets ca 1 proc ca 1 proc per år trend trend trend trend trend trend enhet enhet lägre än högre än 60—talets 60-talets trend trend

het. Med hänsyn bl.a. till denna osäkerhet framstår det som nödvändigt att kunna an- passa den svenska ekonomin till en flexibel strategi vad gäller ambitionsnivån för den ekonomiska tillväxten, och det synes därvid lämpligt att överväganden om resursutveck— ling och resursfördelning knyts till olika till- växtalternativ. Dessa alternativa beräkningar förutsätter att man har tillgång till ett sam- manhängande ekonomiskt modellsystem, där man i kvantitativa termer kan fastställa oli— ka samband och kausala förhållanden mel— lan sektorer och variabler i ekonomin. I detta syfte har en disaggregerad tillväxtmo- dell utarbetats inom långtidsutredningen. Modellens konstruktion kommer att redo- visas i en särskild bilaga (stencil) till denna rapport. Modellen har bl. a. möjliggjort konsistenta illustrationer av hur olika an— taganden för vissa variabler kan tänkas komma att inverka på ett framtida utveck- lingsförlopp.

I det följande anges i grova drag vad al- ternativ disponering av resurser kan få för konsekvenser för den allmänna ekonomiska utvecklingen 1970—1990. Analysen begrän- sas till möjliga förskjutningar mellan de tre

breda ramar för resursernas fördelning som står i centrum för den långsiktiga utveck- lingsproblematiken, nämligen kapitalbild- ning, offentlig och privat konsumtion. Vida- re belyses de samhällsekonomiska konse— kvenserna av olika antaganden för den fram- tida arbetskraftstillgången. Framställningen har således i mindre grad karaktär av en definitiv prognos, utan syftar främst till att bilda underlag för en diskussion av lång- siktiga avvägnings- och planeringsfrågor. När den följande diskussionen utgår från preciserade tillväxttal får detta endast ses som en teknik för att i första hand belysa olika tendenser.

Analysen har vad gäller 70-talet begrän- sats till ett enda utvecklingsförlopp, upp— delat på delperioderna 1970—1975 och 1975 —1980. För 80-talet har 6 olika alternativ beräknats. 80-talet har med hänsyn till osä- kerheten vad gäller tidsförloppet behandlats som en period. Stor osäkerhet vidlåder na- turligtvis även kalkylen för 70-talet, men ej i lika hög grad vad gäller själva tids— profilen. Utvecklingen under första hälf- ten av 70-talet överensstämmer med den »grundkalkyl» som tecknats i avsnitt 1.5.

1980—1990 1970— 1975— 1975 1980 IA IB IIA lIB IIIA IIIB Bruttonationalprodukt 3,8 4,3 4,2 2,9 3,6 4,6 2,9 4,1 Konsumtion 3,6 4,2 4,1 3,1 3,7 4,4 3,7 3,2 därav: privat 3,3 4,1 4,6 2,2 3,6 4,2 3,9 2,6 offentlig 4,5 4,5 2,5 5,5 4,1 5,2 3,3 4,7 Bruttoinvestering 3,5 5,4 4,5 2,5 3,3 5,1 0,1 6,6 Import 6,2 6,7 6,2 4,2 5,3 6,3 4,7 5,7 Export 7,3 6,5 6,2 4,2 5,3 6,3 4,7 5,7

Framställningsmässigt behandlas 70-talet i vissa sammanhang nedan som en period. De olika antaganden i fråga om vissa bas- variabler för de olika perioderna samt för de olika alternativen sammanfattas i tabell 5.2: 1.

5.2.1. Utvecklingen under 70-talet

Utvecklingen under första hälften av 70-ta- let har utförligt behandlats i andra avsnitt av rapporten. Här skall endast markeras dessa års karaktär av »övergångspcriod» sett i ett längre tidsperspektiv. Som tidi- gare framhållits kommer den ekonomiska politiken under första hälften av 70-talet i högre grad än tidigare att få inriktas på att skapa balans i de utrikes betalning- arna. Resursfördelningsmönstret under des- sa år måste ändras i riktning mot en ökad avsättning av produktionsresultatet utomlands. Det importbehov som svarar mot bruttonationalproduktens tillväxt och sam- mansättning 1970—1975 skulle medföra en årlig ökning av importen med ca 6,2 %. Med hänsyn till svängningen i bytesbalan- sen från ett under begynnelseåret kraftigt underskott till ett för slutåret kalkylerat ba- lanserat läge skulle den samtidiga årliga exportökningen behöva uppgå till 7,3 %. Jämförd med 60-talet framstår denna skill— nad i ökningstakt mellan export och im- port som markant. Under 60-talet ökade exporten med 7,7 % och importen med 7,5 % per år. För perioden 1975—1990 har som framgår nedan exporten och im- porten förutsatts tillväxa parallellt.

Under andra hälften av 70-talet kan man

enligt utförda beräkningar emotse en lik— artad utveckling av antalet personer i ar— betskraften som under första hälften. Minsk- ningen i medelarbetstiden 1975-1980 har emellertid kalkylmässigt bedömts gå lång- sammare än 1970—1975, varför utveckling- en av arbetskraftsresursema mätt i timmar blir något mindre ogynnsam under senare hälften av 70-talet än under den tidigare hälften. Härigenom förutses bruttonational- produkten tillväxa något snabbare 1975— 1980 än 1970—1975.

När det gäller utvecklingen 1975—1980 jämförd med utvecklingen 1970—1975 kan i anslutning till tabell 5.2: 2 följande kom- mentarer i övrigt göras. Förutsatt att vi uppnår balans i de utrikes betalningarna före 1975 kan exporten under sista hälften av 70-talet tillväxa i en något lugnare takt. Samtidigt förutses investeringarna 1975—— 1980 öka i en ej obetydligt högre takt än 1970—1975, delvis som en följd av att bo- stadsinvesteringarna, som 1970—1975 förut-— satts minska något, bedömts öka 1975—1980. Den offentliga konsumtionsökningen har re— lativt godtyckligt anslagits till 4,5 % per år, vilket leder till att den privata konsumtio— nen kan beräknas tillväxa något snabbare än under 1970—1975.

5.2.2. Utvecklingen under 80-talet

Jämförelser mellan alternativen

De siffermässiga preciseringarna som ges nedan baseras i väsentliga delar på rena modellberäkningar. Vissa variabler har emel- lertid härletts genom särskilda prognoser el-

Tabell 5.2.'.3. Försörjningsbalansens delposter i procent av Bruttonationalprodukten 1975—— 1990. 1959 års priser.

1990 1975 1980 IA IB IIA IIB IIIA IIIB

Bruttonationalprodukt 100,0 1 00,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Konsumtion 73,7 73,3 72,7 75,0 74,2 72,2 79,5 67,1 därav:

privat 54,8 54,3 56,5 50,5 54,1 52,0 59,6 46,9 offentlig 18,9 19,1 16,2 24,5 20,0 20,2 19,8 20,2 Bruttoinvestering 22,8 24,0 24,7 22,8 23,4 25,1 18,3 30,3 Lagerförändring 2,0 1,3 1,0 0,6 0,8 1,1 0,7 1,0 Import 37,9 42,4 51,4 48,0 49,9 49,7 50,3 49,4 Export 39,4 43,8 53,0 49,6 51,5 51,3 51,9 51,0

ler utgör antaganden gjorda med hänsyn till- tänkta ekonomisk-politiska målsättning— ar. För den offentliga konsumtionen gäller således med undantag för alternativen IA och I B att den antagits fortsätta att stiga isamma relativa takt gentemot BNP som skett under de senaste 20 åren. Exportut- vecklingen har valts så att varu— och tjänste- balansen ger ett visst överskott, vilket kan disponeras för biståndsverksamhet, nettoka- pitalexport eller förstärkning av valutare- serven. I rent kalkylmässigt syfte har u- hjälpens storlek anslagits till 1 % av BNP i löpande priser. Den privata konsumtionen har kalkylmässigt erhållits som en restpost.

I alternativen IA och IB illustreras ef- fekten på den ekonomiska utvecklingen av förändringar i den offentliga konsumtionens tillväxttakt. I alternativ I A har den offent- liga konsumtionens årliga volymökning satts till 2,5 %, i alternativ IB till 5,5 %. Jäm- fört med alternativ IB skulle i alternativ IA arbetskraft kunna lösgöras från offent- lig sektor och omfördelas till andra näringar i en sådan utsträckning att den potentiella BNP—ökningen blir drygt 1 procentenhet större och utrymmet för den privata kon— sumtionen kan växa drygt 2 procentenheter snabbare. Alternativet I A med låg öknings- takt för den offentliga konsumtionen inne— bär vidare stora påfrestningar på den yttre balansen. Det importbehov som svarar mot nämnda BNP-tillväxt och sammansättning skulle kräva en ökning av den totala ex- portvolymen med 6,2 % per år (alternativ IiB : 4,2 %) — en utveckling som reser be-

tydande krav på en utbyggnad av vår ex- portkapacitet.

Alternativen IIA och IIB belyser effek- terna på samhällsekonomin av olika anta- ganden för den framtida tillgången på ar- betskraft. I IIA har arbetskraftsresursema i timmar förutsatts minska med 1/2 % per år (: arbetstidsförkortningen fortsätter un- der 80-talet i samma takt som under pe- rioden 1950—1975), i II B förutsätts en ök- ning med 1/2 % per år (: ingen arbetstids— förkortning under 80-talet). Som framgår av tabell 5.2: 3 ställer den snabbare produk- tionstillväxten i IIB anspråk på en högre investeringskvot än i II A, varför utrymmet för privat konsumtion i II B växer något långsammare än BNP. För hela 80-talet blir likväl ökningen av den privata kon- sumtionen 50% i II B mot ca 40 % i II A, vilket i årliga tillväxttal innebär 4,2 % respektive 3,6 %. Skillnaden i ökningstakt mellan de båda alternativen visar således vad man får avstå i form av privat kon- sumtionsökning genom att ta ut en del av standardökningen i fritid.

Alternativen IIIA och IIIB har kon- struerats med avsikt att belysa de samhälls- ekonomiska konsekvenserna av en sänkning respektive en höjning av investeringskvoten i ekonomin. Av avgörande betydelse här- vidlag är inte endast de totala investeringar- nas storlek, utan i lika hög grad fördel- ningen på olika näringsgrenar. En sådan kalkyl kan läggas upp på flera olika sätt. Här har valts en indirekt beräkningsteknik för denna illustration genom att sänka re-

Tabell 5.2: 4. Försörjningsbalans för 1970, 1975, 1980 och 1990. Milj. kr., 1959 års priser.

1990 1975 1980 IA IB IIA IIB IIIA IIIB Privat konsumtion 66 635 81 400 127 850 100 800 115 650 122 200 119 100 105 100 Offentlig konsumtion 22 970 28 600 36 600 48 800 42 750 47 500 39 600 45 300 Bruttoinvesteringar 27 725 36 000 56 000 45 500 50 000 59 000 36 500 68 000 Lagerförändring 2 400 1 900 2 300 I 200 ] 800 2 700 I 300 2 200 Bytesbalans I 800 2 100 3 600 3 200 3 400 3 800 3 200 3 600 Bruttonationalprodukt 121 530 150 000 226 350 199 500 213 600 235 200 199 700 224 200

spektive höja tillväxttakterna för de sektor- visa produktivitetsprognoserna jämfört med dem som använts i alternativen I och 11. In- nebörden av detta är att om man vill höja produktionen per arbetstimme är man, vid givna tekniska förutsättningar i övrigt, hän- visad till att öka kapitalinsatsen per enhet arbetsinsats. Detta kräver att resursinrikt— ningen förskjuts mot en ökad investerings- kvot. Modellen har använts för att beräkna de sektorvisa investeringar som svarar mot dessa antaganden. I alternativ 111 A har till- växten i de sektorvisa produktivitetsprogno- serna sänkts med ca 1 procentenhet jämfört med antagandena i alternativ II, och i al- ternativ IIIB har de höjts i motsvarande grad. Som framgår av tabell 5.2: 4 skulle i alternativ IIIB nivån för investeringarna 1990 ligga 32 miljarder kr. högre än i alternativ 111 A, medan den totala konsum- tionen endast skulle behöva reduceras med ca 8 miljarder kr. Skillnaden mellan dessa belopp, ca 25 miljarder kr., skulle svara mot den höjning av nationalprodukten, som åstadkommits genom den snabbare kapital— ackumulationen i alternativ III B.

I—Iär föreligger uppenbarligen ett val mel— lan konsumtion i en närmare eller mer av— lägsen framtid. Genom att öka investering— arna kan produktionstillväxten accelereras. Ju ambitiösare målet för den ekonomiska tillväxten sätts, desto mer av resurserna mås— te avsättas för investering och desto lägre blir ökningstakten för konsumtionen. På lång sikt kommer emellertid även utrym— met för konsumtion att öka. Den höjning av investeringskvoten under 80-talet som

ingår i kalkylen skulle till en början i sin helhet få bäras av konsumtionen. Men tack vare en fortskridande snabb kapitalackumu- lation, och därmed en snabbare BNP-till— växt, skulle detta avbräck väsentligen ha reducerats vid 80-talets slut. Efter ytterliga— re ett antal år blir nivån för konsumtionen högre än den nivå som skulle förelegat om ingen höjning av investeringskvoten skulle ha vidtagits (alternativ II A).

Det tidigare skisserade utvecklingsmönst- ret för den kommande 20-årsperioden med- för, som Visas i tabell 5.2: 3, bl. a. väsent- liga höjningar av exportens och importens andelar av BNP mätt i fasta priser. Dessa andelar som successivt stigit under 60-talet uppgick 1970 till 1/3 av BNP (1959 års priser) och för 1990 förutses andelarna upp- gå till ungefär hälften. För övriga försörj— ningsbalansposter blir förändringarna utom för alternativen 111 A och III B enligt gjorda kalkyler relativt obetydliga.

I löpande priser har däremot exportens och importens andelar av BNP inte nämn- värt förändrats under perioden 1950—1970," vilket sammanhänger med att prisutveck- lingen för exporten och importen i stort sett följt världsmarknadsprisema, vilka ut- vecklats väsentligt långsammare än genom— snittligt för den svenska ekonomin.

Genom att arbeta med prisnivåer som ligger så långt tillbaka i tiden som 1959 framstår den av oss redovisade nivån i många fall som främmande. Nedanstående tablå visar den genomsnittliga årliga rela.- tivprisutvecklingen 1950—1970 för olika de]- poster i försörjningsbalansen. '

Procent Import —2,6 Export —2,3 Privat konsumtion —0,6 Offentlig konsumtion 2,0 Bruttoinvesteringar ——0,2

Den tendens i relativprisutvecklingen som förelegat under perioden 1950—1970 har vi bedömt i stort sett komma att fortsätta un- der den kommande 20-årsperioden. En viss avsaktning i takten för offentlig konsum- tion och en motsvarande ökning för privat konsumtion, med anledning av ett förväntat ökat varuinnehåll respektive ökat tjänste- innehåll, ingår emellertid i våra kalkyler. Med utgångspunkt från dessa projektioner har vi konstruerat nedanstående tablå, som anger olika delposter i försörjningsbalansen i procent av BNP mätt i löpande priser (någon bedömning av generella förändring— ar i prisnivån erfordras ej härför).

1990

1970 1975 1980 II A

Import 26,0 25,6 24,9 21,9 Export 25,2 26,5 25,9 23,4 Privat konsumtion 52,4 49,3 46,7 42,2 Offentlig konsumtion 23,3 26,3 28,7 34,9 Bruttoinvesteringar 22,7 22,0 22,6 20,6

Jämfört med respektive komponenters andelar i fasta priser (tabell 5.2: 3) fram- står skillnaderna för export och import som mycket drastiska. Vidare ökar den offent- liga konsumtionen markant sin andel. Det- ta sammanhänger med att den offentliga konsumtionen i mycket stor utsträckning nationalbokföringsmässigt utgörs av löner, och dessa bedöms prismässigt utvecklas be- tydligt snabbare än priserna på varor.

5.2.3. Kommentarer till beräkningarna

Framställningen ovan har, vad gäller ut- vecklingen under 80-talet, begränsats till en diskussionsvis jämförelse mellan olika alter- nativ. Gemensamt för dessa är att tillväx— ten i den privata konsumtionen blir relativt långsam. Detta sammanhänger emellertid i

viss grad med vår bedömning att standard- stegringen framöver i stor utsträckning kom- mer att tas ut i form av ökad fritid. —- I al- ternativ IIA blir den årliga ökningen i pri- vat konsumtion 31/2 % sett över 80—talet som helhet. Med den förutsedda befolk- ningsutvecklingen blir konsumtionsökning- en per capita endast ca 3 % per år. Vid den omfördelning av inkomster till den icke ak— tiva äldre befolkningens fördel som utmog— naden av ATP-utbetalningarna bedömts medföra blir ökningstakten av den privata konsumtionen per capita för befolkningen i aktiv ålder ytterligare något lägre. Om så blir fallet växer försörjningsbördan per arbetan— de person snabbare under 80-talet än under 60- och 70-talen. Det torde delvis vara mot denna bakgrund som valet mellan en för- kortad arbetstid och en snabbare tillväxt i privat konsumtion bör ses. Mycket kan sy- nas tala för att vi med hänsyn till befolk— ningsutvecklingen inte har någon anledning att slå av på tillväxttakten i den samlade produktionen respektive den samlade kon- sumtionen. Beroende på inriktningen kan konsumtionen, inte minst den offentliga, i framtiden i ökad utsträckning rikta sig mot områden, där kapitalinsatsen per konsum- tionsenhet är hög. Därmed krävs en hög samhällelig investeringskvot för att tillgodo- se efterfrågan. Då problemet med en snabb ökning av antalet konsumenter per enhet arbetsinsats under 80-talet av allt att döma skärps, kommer betydande svårigheter att föreligga för den ekonomiska politiken att få till stånd en höjning av investeringskvo- ten utan tendenser till inflation.

Ett viktigt inslag i den kommande ut- vecklingen är vidare att man kan vänta sig ökade insatser —— nationellt och internatio— nellt — för att begränsa produktionens ne- gativa verkningar på miljön. Dessa insat- ser kommer att innebära lägre tillväxttakt i produktionen och därmed ytterligare rc— ducera utrymmet för den privata konsum- tionen. Från välfärdssynpunkt innebär åt- gärder mot miljöförstöring en vinst och därmed blir det mindre intressant om till- växttakten (som den nu mäts) blir något lägre.

En annan fråga som kan diskuteras i det- ta sammanhang är u-hjälpens framtida stor- lek. Som tidigare berörts har i våra kalkyler u-hjälpen beräkningsmässigt satts till 1% av BNP i löpande priser. U-hjälpen inne- bär att en del av vårt produktionsresultat skall överföras till u-länderna. De reala re- surser som knyts till u—hjälpen och som be- gränsar utrymmet för inhemsk efterfrågan representerar i ett längre perspektiv de sam- hälleliga kostnaderna för u-hjälpen. En så- dan resursomfördelning kommer även till synes i bytesbalansen genom en snabbare exportökning och/eller att importtillväxten blir lägre som en följd av ett lägre in— hemskt resursutnyttjande. För att få en upp- fattning om konsekvenserna av en höjning av u-hjälpen från 1 % av BNP 1980 till 2 % av BNP 1990 har med modellens hjälp effekten på samhällsekonomin beräknats. Härvid har valts att låta den erforderliga in- hemska efterfrågebegränsningen i sin helhet belasta den privata konsumtionen. Som be- räkningsmässiga förutsättningar i övrigt har valts de som gäller för alternativ II A. För- utsatt realismen i vår modell kommer höj- ningen av u—hjälpen att reducera tillväxten i privat konsumtion under 80-talet från 3,6 % per år till 3,3 % per år. Konsekven- serna på utrikeshandelns sida blir att den samtidiga årliga exportökningen blir 0,2 procentenheter högre, medan importtillväx- ten reduceras med 0,1 procentenhet.

Våra kalkyler har vidare gett vid handen att importvolymen framöver kommer att stiga snabbt, vilket ställer betydande krav

på expansion av vår exportkapacitet för att skapa jämvikt i utrikesbetalningarna. En sådan utveckling kan komma att återspeg- las i djupgående förändringar inom vissa delar av vår produktion, med krav på lång- re driven mekanisering och automation. Sannolikt innebär detta bl. a. väsentliga för- ändringar i produktionsenheternas storlek. Den internationella konkurrensen kommer att driva fram krav på specialisering och långa produktionsserier. Denna »inre om- strukturering», som i hög grad bidragit till produktionsökningen under 60-talet, torde således ytterligare få påskyndas framöver. En sådan utveckling torde emellertid en- dast bli möjlig genom en hög rörlighet på arbetsmarknaden och inre och yttre ratio- nalisering av produktionen.

5.3. Den sektorvisa utvecklingen

5.3.1. Produktions- och sysselsättnings- utvecklingen

Den ekonometriska modell som använts som underlag för analysen av den allmänna eko— nomiska utvecklingen vad gäller BNP, kon- sumtion och investeringar har även använts för att beräkna effekterna på näringsgrenar av de olika alternativen för resursfördel- ningen. Modellen har delvis konstruerats med sikte på att beakta samspelet mellan olika näringsgrenar och visa de långsiktiga utvecklingslinjerna i sektorssammansättning- en. När i det följande 80-talets utveckling

Tabell 5.3: ] . Produktionsvolymen inom olika näringsgrenar 1970—1990. Förändring, procent per år. 1980—1990

1970— 1975— 1975 1980 IA IB lIA IIB IIIA IIIB Jordbruk, skogsbruk 0,7 0,4 0,1 —2,2 ——0,9 0,1 —1,4 —0,7 Industri och övrig varuproduktion 4,8 4,8 4,6 2,7 3,8 4,8 2,9 4,4 Summa varuproduktion 4,4 4,5 4,4 2,5 3,5 4,6 2,7 4,2 Samfärdsel 4,8 4,1 3,7 2,5 3,1 3,7 2,9 3,1 Ovriga privata tjänster 3,6 4,2 4,6 2,9 3,8 4,7 3,4 4,0 Offentliga tjänster 3,6 3,5 2,1 5,1 3,6 4,8 2,9 4,3 Summa tjänster 3,8 4,0 3,8 3,5 3,7 4,6 3,2 3,9

Totalt 41 4 3 4 2 2 9 3 6 4 6 2,9 4,1

».

..

diskuteras avses utvecklingen enligt altema- tivet II A.

I tabell 5.3:1 redovisas produktionsut- vecklingen 1970—1990 inom olika närings— grenar. För här särredovisade sektorer är det endast jord- och skogsbrukssektorn som enligt gjorda kalkyler kommer att minska sin produktion under den framförliggande ZO-årsperioden. Denna minskning kan i sin helhet återföras på en minskad jordbruks— produktion medan produktionen inom skogs- bruket, som till övervägande del styrs av skogsindustriernas virkesbehov, kommer att öka. Utvecklingen inom jordbruket blir å andra sidan beroende av den framtida jord- brukspolitiken och utvecklas i en takt som delvis styrs av statsmakterna. Enligt våra kalkyler består de tendenser i fråga om ned- läggning av mindre brukningsenheter som förelegat under 50- och 60-ta1en. Den sam- tidiga produktivitetsutvecklingen blir bl.a. beroende av förändringar i geografisk struk- tur, samverkan mellan mindre brukningsen— heter och produktionsinriktning. Vi har re- lativt godtyckligt förutsatt att den snabba tillväxt i produktiviteten som skett un- der senare år skall fortsätta. Om så blir fal— let kommer sysselsättningen mätt i arbets- timmar under 70—ta1et att minska i en något snabbare takt än under 60—talet. För 80- talet skulle denna utveckling enligt gjorda kalkyler ytterligare påskyndas något. Om världsmarknadspriserna på jordbruksproduk- ter skulle bli väsentligt högre eller väsent- ligt lägre fram till 1990 än de är i dag, kan produktionen och därmed sysselsätt- ningen inom jordbruket utvecklas helt an- norlunda än vad som här skisserats.

För industri och övriga varuproducerande sektorer tillsammantagna förutses en till- växttakt i produktionen för 70-talet som med ca 1/2 procentenhet överstiger den för ekonomin som helhet. Under 80-talet skul- le enligt gjorda kalkyler denna sektor till- växa i samma takt som totalproduktionen. Denna utveckling kan bedömas komma till stånd med en inte oväsentligt lägre arbets- insats.

För de privata tiänsteproducerande sek- torernas vidkommande förutses den relativa

tillväxten i produktionen under 70-talet bli snabbare än under 60-talet. Denna tendens väntas bli ytterligare accentuerad under 80- talet, vilket sammanhänger med att tjänster- nas andel av den totala förbrukningen av varor och tjänster bedömts stiga i accelere- rande takt. Med en fortsatt stigande lev- nadsstandard kommer därför den privata konsumtionen att innehålla en ökad rela- tiv andel tjänster. Vissa servicenäringar drar oundvikligen till sig mera arbetskraft även om arbetsbesparande åtgärder nu mer än tidigare torde komma att aktualiseras. För hela gruppen privata tjänster förutses en re- lativt svag sysselsättningsminskning under både 70- och 80-talen.

Den offentliga sektorns produktionsut- veckling är i våra kalkyler beräkningsmäs- sigt kopplad till utvecklingen av den of- fentliga konsumtionen. Denna har under prognosperioden förutsatts öka i ungefär samma relativa takt jämfört med BNP som under 50- och 60-talen. Då varuinnehållet i den offentliga konsumtionen successivt ökat under senare tid har den offentliga sektorns bidrag minskat i motsvarande mån. Vi har förutsatt att denna tendens fortsätter i fram- tiden. Om så blir fallet kommer den offent- liga sektorns produktionstillväxt under 80— talet att överensstämma med genomsnittet för ekonomin. Med hänsyn till den, enligt nationalräkenskapssystemet, mycket låga produktivitetstillväxten inom denna sektor blir den samtida sysselsättningsökningen likväl betydande.

Beräkningarna av näringsgrensstrukturen fram till 1990 visar som framgår av tabell 5.3: 2 på en kraftig relativ sysselsättnings- ökning för de tjänsteproducerade sektorer- na på bekostnad av de varuproducerade sek- torerna. Denna tendens är mest uttalad för den offentliga sektorn vars andel av den totala sysselsättningen, som 1970 utgjorde ca 18 %, beräknas uppgå till omkring 37 % 1990. Den kraftigaste andelsminskningen kan noteras för jord- och skogsbruket där projektionen anger en nedgång för jordbru- kets och skogsbrukets andel från 8 % 1970 till omkring 2 % 1990. Trots den kraftiga nedgången i sysselsättningsandelen kommer

1990 1970 1980 IA IIA IIIA 8,1 4,3 2,2 2,0 1,9 42,7 37,9 33,3 30,5 29,8 50,9 42,2 35,5 32,5 31,7 31,6 32,2 32,8 30,6 29,1 17,6 25,6 31,7 37,0 39,3 49,1 57,8 64,5 67,5 68,3

1950 1960

Jordbruk, skogsbruk 21,3 15,2 Industri och övrig varuproduktion 42,9 43,5 Summa varuproduktion 64,2 58,7 Privata tjänster 27,9 30,2 Offentliga tjänster 7,9 11,1 Summa tjänster 35,8 41,3 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

varuproduktionen som framgår av tabell 5.3: 3 att öka sin relativa andel av det samlade produktionsresultatet mätt i fasta priser. För den offentliga sektorn, som en- ligt kalkylen fördubblar sin relativa andel av den totala sysselsättningen mellan 1970 och 1990, förutses emellertid en svag till- bakagång i dess andel av totalproduktionen mätt i fasta priser mellan 1970 och 1990.

I löpande priser blir emellertid som fram- går av tabellen produktionsbilden väsentli— gen annorlunda. De tjänsteproducerande nä- ringsgrenarna ökar markant sina andelar av nationalprodukten. Vad gäller den of- fentliga sektorn, som volymmässigt för hela ZO-årsperioden ökar långsammare än BNP, förutses den relativa prisförändringen bli av den omfattningen att den offentliga sektorn, som 1970 utgjorde ca 18 % av BNP, kom- ma att öka sin andel till ca 24 % 1990.

5.3.2. Investeringsutvecklingen

Med hjälp av den ekonometriska modellen har för Vissa sektorer de investeringsbehov framräknats som svarar mot våra antagan— den för produktions- och sysselsättningstill- växten. Bostadsinvesteringarnas utveckling under 70-talet har däremot beräknats ut- ifrån gjorda antaganden för befolkningsut- veckling, hushållsbildning och urbanisering. För 80-talet har inga egentliga beräkningar företagits. Vissa allmänna överväganden med hänsyn till bostadsbeståndets åldersför- delning kan tala för att en ganska stor del av bostadsbeståndet kan behöva förnyas mot slutet av detta sekel. Dessa överväganden har lett till att vi har antagit en ökning av

bostadsinvesteringarna mellan 1975 och 1990. De offentliga investeringarna har i kalkylerna fått tillväxa i samma relativa takt jämfört med den offentliga konsumtionens utveckling som under perioden 1950—1970.

Tabell 5.3:4 visar hur enligt dessa be- räkningar bruttoinvesteringama fördelar sig på näringsgrenar. Bostadsinvesteringarnas andel av de totala bruttoinvesteringarna som i stort sett varit konstant under perioden 1950—1970 visar en markant nedgång un— der 70-talet. Denna nedgång kan i stor ut— sträckning återföras på utvecklingen under 1970—1975 då bostadsinvesteringarna beräk- nas minska med 2% per år (se avsnitt 4.9). Under 80-talet förutses bostadsbyggan- det öka sin andel av de totala bruttoinveste- ringarna. Jämfört med utvecklingen för bostadsinvesteringarna visar investeringsut- vecklingen inom sektorn industri och övrig varuproduktion en helt annorlunda bild. För 1980 har denna sektor beräknats öka sin relativa andel kraftigt, vilket till viss del sammanhänger med den av oss kalkylerade starka investeringstillväxten under 70-talets första hälft. 1990 förutses denna sektors an- del av de totala investeringarna falla till- baka till det genomsnitt som rådde under 50- och 60-talen.

Av tabellen framgår vidare att jordbru- kets och skogsbrukets andelar väntas mins- ka, medan för offentlig sektor förutses en kraftig andelsökning.

5 .4 Befolkning

Som underlag för diskussionen om den fram— tida befolkningsutvecklingen ligger en av

Tabell 5.3: 3. Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1950—1990.

1959 års priser

1990

1950 1960 1970 1980 IIA Jordbruk, skogsbruk 10,9 7,7 4,9 3,2 2,0 Industri och övrig varuproduktion 45,1 46,7 52,3 56,9 57,8 Summa varuproduktion 56,0 54,4 57,2 60,1 59.8 Privata tjänster 31,2 32,7 30,9 29.4 29,6 Offentliga tjänster 12,8 12,9 11,9 10,5 10,6 Summa tjänster 44,0 45,6 42,8 39,9 40,2 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Löpande priser

1950 1960 1970 1980 1990

IIA Jordbruk, skogsbruk 12,8 8,5 4,6 2,7 1,7 Industri och övrig varuproduktion 46,0 46,3 44,5 39,5 33,9 Summa varuproduktion 58,8 54,8 49,1 42,2 35,6 Privata tjänster 30,7 31,9 33,2 35,1 40,3 Offentliga tjänster 10,5 13,3 17,7 22,7 24,3 Summa tjänster 41,2 45,2 50,9 57,8 64,4 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

SCB gjord befolkningsprojektion för perio- den 1970—1990. En ingående diskussion av utvecklingen under 70-talet ges i avsnitt 3.1. Det är givet att de olika antagandena som ligger till grund för befolkningsprojek- tionen för 80-talet blir osäkrare med hän- syn till möjligheterna att på denna sikt be- döma utvecklingen av sådana faktorer som invandring, fruktsamhet och dödlighet. I det prognosalternativ som nedan presente- ras har fruktsamhet och dödlighet antagits ligga på samma nivå som under 70-talet. Nettoinvandringen har förutsatts bli 20 000 personer per år. Det faktiska utfallet blir givetvis i hög grad beroende på den invand-

ringspolitik som förs. Förutsättningarna för invandringspolitiken kan framdeles i vissa avseenden komma att ändras. En balans på exempelvis bostadsmarknaden skulle med- föra att ett argument mot invandring av ar- betskraft bortfaller. Fördelarna av invand- ring kan bedömas visa sig vara så stora att man kommer att bedriva en mer aktiv in- vandringspolitik. Befintliga tendenser pekar också på att arbetsmarknaden går mot en hög grad av internationalisering, vilket bör underlätta arbetskraftens flyttning mellan olika länder. Denna internationalisering av arbetskraften gör det också på sikt mera meningsfullt att i stället för en svensk ar-

Tabell 5.3: 4. Näringsgrenarnas andelar av bruttoinvesteringarna 1950—1990. 1959 års priser, procent.

1990 1950 1960 1970 1980 HA

Jordbruk, skogsbruk 7,1 4,3 4,0 3,2 2,0 Industri och övrig varuproduktion 38,8 34,0 32,0 41,3 37,5 Privata tjänster 20,6 25,8 22,1 21,3 19,6 Bostäder 23,7 21,2 21,4 13,9 16,0 Offentliga tjänster 9,7 14,7 20,5 20,4 24,9 Totalt 100,0 100.0 100,0 100,0 [00,0

betsmarknad tala om en skandinavisk eller nordisk.

Enligt SCB:s projektion växer befolkning- en i en relativt jämn takt fram till 1990. Folkmängden, som 1970 uppgick till ca 8,0 miljoner, beräknas stiga till 8,3 miljoner 1975, 8,5 miljoner 1980 och 8,9 miljoner 1990. Som framgår av nedanstående tablå förutsätts samtidigt vissa förskjutningar äga rum i befolkningens ålderssammansättning. Främst utmärkande är härvid att de äldre åldersgrupperna under hela perioden 1970— 1990 ökar i snabb takt.

Procent Ålders- klasser 1960 1970 1980 1990 0—15 24,2 22,2 22,1 21,1 16—24 12,1 13,7 11,9 12,4 25—64 52,0 50,4 50,4 50,2 65—74 7,6 8,8 9,6 9,3 75—w 4,1 4,9 6,0 7,0 100,0 100,0 100,0 100,0

5.5. Arbetskraft

Som en utgångspunkt för resonemangen om arbetskraftsresursernas utveckling presente- ras i tabell 5.5: 1 vissa komponenter som ut- gör byggstenarna för analysen. Ett väsent- ligt och för kalkylerna någorlunda tillför- litligt underlag utgör de tendenser i fråga om befolkningsutveckling som ovan berörts.

Som framgår av tabellen förutses befolk- ningens sammansättning ur arbetskraftssyn- punkt bli något mer gynnsam under 80-talet än under 70-talet. Denna utveckling är emel-

lertid osäker eftersom förbättringen till stor del kan återföras på immigrationsantagan— det. (Ca 75 % av den beräknade arbets— kraftsökningen under hela 80-talet kan så- lunda hänföras till immigrationsantagandet.) Vid en prognos för utbudet av arbetskraft måste man vidare ta ställning till hur många personer av befolkningen som faktiskt kom- mer att delta i förvärvslivet. — En fortsatt förlängning av utbildningstiden väntas så- lunda reducera tillväxten i den yrkesverk- samma befolkningen. Det förefaller också troligt att yrkesfrekvensen för äldre perso- ner minskar med hänsyn till en genomsnitt- ligt lägre pensionsålder. Vidare torde ATP- utbetalningarna, som successivt inträder un- der 70- och 80-talen, i inte oväsentlig grad förbättra den äldre befolkningens inkoms- ter, varför ett motiv att förvärvsarbeta bort- faller för personer över pensionsåldern.

Mot dessa negativa faktorer står ett an- tagande om en allt större andel gifta kvin- nor i förvärvslivet. Det finns flera faktorer som tenderar att höja förvärvsfrekvensen för gifta kvinnor.

1 Kortare arbetstid kan beräknas med- föra att en del gifta kvinnor som deltids- arbetar går över på heltid. 2 Utvecklingen mot befolknings/concent- ration till tätortsområden ger större valmöj- ligheter för kvinnor som söker arbete. 3 En ökad relativ betydelse för »tiänste- näringarna» skapar attraktiva sysselsätt- ningsmöjligheter för exempelvis gifta kvin- nor. I dessa tjänstenäringar har traditionellt sysselsatts relativt fler gifta kvinnor än i de

Tabell 5.5 : ] . Befolkning och arbetskraft 1970—1990.

Förändring 1970—1980 1980—1990 1000-tal Procent 1000-tal Procent Total befolkning 470 5,9 370 4,4 därav: personer i åldern 18—66 145 2,8 245 4,7 Personer i arbetskraften 180 4,6 220 5,4 därav: män 10 0,3 80 3,3 gifta kvinnor 220 23,5 140 8,3 ej gifta kvinnor —— 50 —8,5 0 0,0 immigranter 140 . . 140 . . Arbnstimmar —350 —5,7 ——300 —5,0 SOL'1970:71 315

varuproducerande näringarna.

På basis av dessa tendenser har en pro- gnos utarbetats för den yrkesverksamma be- folkningen under 70- och 80-talen. Denna visar en nedgång i yrkesfrekvensen för männen och en svag ökning för gifta kvin- nor.

För flertalet faktorer som kan förväntas bestämma yrkesverksamheten gäller att ut- vecklingen i väsentliga avseenden bestäms dels av myndigheternas åtgärder, dels av människornas värdering av alternativa möj- ligheter för disponering av sin tid (arbete kontra fritid). De offentliga myndigheterna kan således genom ökad vuxenutbildning, förlängd skolplikt, utveckling av arbetsför- medlingsverksamhet, byggande av daghem osv. i väsentlig utsträckning påverka den to- tala förvärvsfrekvensen.

5.5.1. Arbetstidens längd och förläggning

I vilken utsträckning medelarbetstiden kom- mer att förkortas under den framförliggan- de 20-årsperioden blir en fråga där bl.a. ökad fritid får ställas mot ökad konsum- tion. I vårt huvudaltemativ har det god- tyckliga antagandet gjorts att takten i ar— betstidsförkortningen under 70- och 80-ta- len som helhet kommer att ligga i linje med den långsiktiga trend som gällt sedan slutet av 50—talet. Om man accepterar denna ex— trapolering av arbetstidsförkortningen är fältet ganska fritt för spekulationer om hur arbetstiden kommer att förläggas. Mycket litet är känt om preferenserna härvidlag. De hittillsvarande arbetstidsförkortningarna har alternerat mellan utökad semester och för- kortning av arbetsveckan. Det är inte osan- nolikt att en fortsatt arbetstidsförkortning sker på likartat sätt.

En förkortning av arbetsveckan kan gö- ras på olika sätt med varierande effekter som torde få rätt stora konsekvenser både för den ekonomiska och sociala utveckling- en. En förkortning, som förläggs så att ar- bete å ena sidan och ledighet å den andra koncentreras till vissa dagar, kan ställas mot en jämnare fördelning av arbete och fritid under veckan. Dessa två former av arbets-

tidsförkortning kan påverka konsumtionsut— vecklingen i olika riktningar. Den första kan i högre grad tänkas leda till en ökad efter- frågan på fritidsbostäder utanför städerna och möjliggör troligen också en relativt ut- spridd fritidsbebyggelse. Den andra varian- ten ger ett större utrymme för en annan typ av fritidskonsumtion. Även om man inte behöver se följderna av dessa två va- rianter som varandra helt uteslutande får ändå vårt val mellan arbete och fritid i framtiden väsentliga konsekvenser för i syn- nerhet invånarna i storstäderna.

Samtidigt som utveckling går mot kor- tare arbetstid blir produktionen inom alla verksamhetsformer alltmer kapitalkrävande. Detta gäller både varu— och tjänsteproduk- tion. Denna utveckling kan i sin tur, om vi skall få de ekonomiska förutsättningarna för en kortare arbetstid, komma att kräva en utökning av skiftarbetet. Man kan na- turligtvis även se det så att om skiftarbete införs på fler arbetsplatser än i dagens läge, ökar därmed förutsättningarna för en för- kortning av arbetstiden. En kalkyl som även tar hänsyn till ett ökat utnyttjande av real— kapitalet måste dock göras utifrån ett vi- dare underlag än som presenterats i detta sammanhang. Det kan emellertid tänkas att andelen deltidsarbetande sjunker när den normala arbetstiden sänks. Vidare kan de deltidsarbetande koncentrera sitt arbete till färre dagar i veckan, men då i stället ar- beta full dag. Den ökande storstadsbefolk- ningen talar för en utveckling i den rikt— ningen. Med långa resor till arbetsplatsen blir det alltför tidsödande att fördela arbe- tet på många dagar.

5 .6 Internationell bakgrund

Den ekonomiska integrationen i Västeuropa fortskred under 60—talet i en snabb takt. Tillkomsten av EEC och EFTA bidrog till denna utveckling liksom verksamheten inom olika internationella samarbetsorgan såsom OECD, GATT, IMF. Utbytet av varor och tjänster, de multinationella företagen och internationellt samarbete i en rad frågor kom att få större betydelse. Sveriges eko-

nomi blev alltmer beroende av utvecklingen i omvärlden.

Under 70- och 80-talen får man räkna med att integrationsprocessen fortsätter, tro- ligen i lika hög takt som under det gångna decenniet. Den ekonomiska utvecklingen i Sverige blir då i högre grad än tidigare kopplad till utvecklingen i andra länder. Det är rimligt att anta att huvudparten av Väst- europas länder efter hand under den kom- mande 20—årsperioden kommer att agera in- om ramen för en marknadsbildning av ty- pen ekonomisk union. En sådan utveckling torde medföra att tillväxttakten i produk- tion och prisrörelser, liksom arbetslösheten, kommer att visa mindre avvikelser mellan länderna än vad som i dag är fallet. Man kan också vänta sig att produktionsfakto- rerna blir mera rörliga över nationsgränser- na. Därmed befrämjas den internationella arbetsfördelningen och integrationens posi- tiva effekter ökar. En ökad integration med- för samtidigt svårlösta problem bl. a. genom den ökade bundenheten för den nationella ekonomiska politiken. Strukturomvandling— en kan periodvis bli så snabb att det med givna ekonomisk-politiska medel blir svårt att säkerställa en balanserad utveckling för näringsliv, regioner och arbetskraft. Kon- centrationstendenserna i Västeuropa, som dels utgörs av omflyttningar av produk- tionsfaktorer från norra och södra Europa till mellersta Europa och dels består av urbaniseringsprocessen inom varje enskilt land, torde kunna leda till likartade situatio- ner. Det framstår som väsentligt att varje land erhåller så stor frihet i användandet av ekonomisk-politiska medel att korrige- ringar kan göras och styrning av utveck- lingen kan ske så att nödvändiga omdaning- ar sker successivt och kontrollerat och in- dividernas välfärd inte i onödan äventyras.

Multinationella företag väntas tillväxa i betydelse och omfattning under de närmas- tc årtiondena. De utgör ett led i den inter- nationella integrationsprocessen och har sto- ra möjligheter att tillvarata stordriftens för- delar i produktionen. Genom att dessa före- tag dessutom i regel är mycket finansiellt starka kan man förutspå att deras makt

kommer att öka. Det är möjligt att deras makt blir så stor att gemensamma interna- tionella åtgärder måste vidtas för att natio- nella intressen inte skall komma i kläm.

De underutvecklade ländernas situation blir under kommande decennier ett centralt problemområde. Man får förmoda att in- dustriländerna genom ökade insatser i olika former anstränger sig mer än hittills för att hjälpa invånarna i dessa länder att nå bättre levnadsvillkor. Ett första steg i riktning mot en sådan utveckling skulle vara att i möjli- gaste mån avskaffa de handelshinder i form av restriktioner, kvoter m.m. som i dag är riktade mot import från dessa länder. Det torde vara rimligt att anta att man tar hän- syn till de komparativa fördelar som u-län— derna har i produktionen av vissa varor. Detta är ett sätt att främja en optimal, glo- bal arbetsfördelning. De förhandlingar som förts i dessa frågor, framför allt inom UNCTAD, kan inte sägas ha lett till några väsentliga förbättringar för u-länderna, även om man under 1970 kunde iaktta framsteg som möjligen kan innebära mera substan- tiella förbättringar framöver. Parallellt med behövliga reduktioner i handelshinder er— fordras snabbt ökande biståndsåtgärder om en verklig förbättring för de underutveck- lade länderna skall komma till stånd.

Varuutbytet mellan länderna kan väntas fortsätta att öka i hög takt under de kom- mande decennierna. En fortsatt ekonomisk integration i Västeuropa torde få positiva effekter på handelns omfattning. Man kan också förmoda att stöd- och hjälpinsatser- na gentemot utvecklingsländerna kommer; att ge avkastning i form av en ökad handel med dessa länder. Likaså förefaller det tro- ligt att handeln mellan väst- och östländer— na efter hand ökar i omfattning och bety- delse. Världshandelns fortsatta utveckling väntas således inte bara ge utslag i ökad handel inom världens stora handelsblock, utan också i ökad omfattning av handeln dem emellan.

Det hävdas ibland att sådana faktorer som den internationella likviditeten och dess ökningstakt och det rådande betalnings- och valutasystemet efter hand skulle verka hind-

rande för en snabb ökning av världshan- deln. Även om störningar på handeln orsa- kade av bristande funktionsduglighet hos någon eller några av dessa tekniska faktorer kan tänkas uppkomma, förefaller det tro- ligt att störningarna blir av kortvarig karak- tär.

5.7 Några avslutande kommentarer

Ökade kunskaper om och kontakter med omvärlden, ett vidgat internationellt samar- bete och därmed också ett ökat ömsesidigt beroende kan som ovan framhållits bedö— mas påverka betingelserna för den ekono- miska och ekonomisk-politiska utveckling- en i vårt land. Med en större samhörighet mellan länderna följer en tendens till ut- jämning av livsvillkor och levnadsförhållan- den.

Det under senare år stegrade intresset för utvecklingsländernas problem och de ökade insatserna för att bistå dessa länder kan ses som uttryck för en ökad interna- tionell solidaritet. Denna solidaritet gent— emot områden och länder i världen där människor har en avsevärt lägre levnads- standard kan väntas efter hand växa sig starkare. En dämpning av takten i stan- dardstegringen i utvecklade länder som Sve- rige och ökade insatser för att möjlig- göra bättre och tryggare levnadsvillkor i fat- tigare länder synes därvid vara en trolig utvecklingslinje. Helt uteslutet är inte att det för de rika länderna kan bli aktuellt att för en tid få acceptera oförändrad nivå för levnadsstandarden.

Ett väsentligt inslag under senare år har varit utvecklingen mot ökad integration i Västeuropa. Parallellt med detta har före- legat tendenser till en ökad koncentration av produktionsfaktorer till de centrala delar- na i Västeuropa. Inom länderna har samti- digt urbaniseringsprocessen fortsatt med en omflyttning av befolkningen från glesbygd till tätort. Denna utveckling har ett nära samband med de varuproducerande nä- ringsgrenarnas minskade relativa betydelse och tjänste- och servicenäringarnas ökade relativa betydelse. Samma mönster som

återfinns i våra inhemska regionala obalan- ser återfinns således i flertalet västeuropeis- ka länder. Liksom här hemma går de kon— centrationstendenser som medverkar i den- na utveckling långt tillbaka i tiden. Tidiga- re då jordbruket var en dominerande nä- ring fanns regionala marknader. Genom till- växten särskilt inom industrin av större, mer koncentrerade driftsenheter avlöstes dessa i ökad utsträckning av en nationell mark- nad för avsättning av varor och tjänster. Med skillnader i produktionsförutsättningar för industriell stordrift, för handel och kom- munikationer växte även fram betydande regionala skillnader i inkomster och syssel- sättningsförhållanden.

En vidgad mellanstatlig integration kan i viss mån sägas innebära att de nationella marknaderna alltmer ersätts av internatio- nella. Större avsättningsmarknader ökar stor- driftsfördelarna. Tillsammans med en stör- re rörlighet hos arbetskraft och kapital med- verkar detta till förskjutningar mellan de nationella marknaderna. Till de regionala obalanserna inom de olika länderna fogas på detta sätt nya spänningar.

I våra inhemska regionproblem finns in- slag av detta. Oavsett om Sverige direkt an- sluts till ett utvidgat västeuropeiskt mark- nadssamarbete eller ej torde de komma att öka i betydelse. En ökad handel och vidga- de kommunikationer verkar i sådan rikt- ning. Inom ramen för en större ekonomisk gemenskap kommer troligen vissa möjlig- heter att lämnas öppna för en intern regio- nalpolitik. Vare sig de formella bindningar- na blir starkare eller lösare kommer dock den faktiska integrationen att innebära vis- sa restriktioner för denna politik. Strävan- dena att komma till rätta med interna oba— lanser måste sålunda balanseras och utfor— mas så att de inte bidrar till en för landet som helhet vidgad »regional» klyfta gent- emot andra länder. En sådan avvägning kan framdeles i vissa fall betyda en be- gränsning av hur långt och med vilka me- del man kan söka avhjälpa de nationella regionproblemen.

Bindningar av liknande slag kan på längre sikt göra sig gällande på olika områden av

den ekonomiska politiken. Sådana selektiva åtgärder som genom subventioner, skydd för konkurrens utifrån etc. har en effekt stri— dande mot den allmänna utvecklingen kan på längre sikt vara svåra att upprätthålla om man över ett vidgat fält framgångsrikt skall konkurrera med andra länder. Samti- digt kommer alltid att finnas behov av me- del varmed man dämpar och avhjälper skil- da störningar i ekonomin såväl av kortsik- tig som mer långsiktig karaktär. Att finna och utforma medel som kan förena sådana olika krav framstår således som mycket an- geläget.

Av väsentlig betydelse är helt naturligt hur olika bindningar i den ekonomiska po- litiken kan kombineras med en utveckling av ekonomin som är förenlig med våra in- terna krav på välfärd. Våra uppfattningar om välfärd är naturligt nog relaterade till förhållanden inom landet. Ställs vi därför inför krav att få fram gemensamma trygg- hetsgarantier med en vidare geografisk ut- sträckning och som även skall omfatta med- borgare i länder och regioner med ett lägre välstånd uppkommer givetvis många och svåra anpassningsproblem. Vårt välfärdssy- stem är i hög grad utformat som ett socialt försäkringssystem, vilket tillgodoser höga krav på flexibilitet inte minst genom att trygghetsgarantierna inte är starkare knut- na till yrke, bostads- eller arbetsort utan är förenliga med hög rörlighet hos arbets- kraften. Möjligheterna bör vara stora att utbygga och anpassa detta system, så att garantierna för välfärden inte behöver bli mindre genom en ökad internationell rör- lighet.

6. Sammanfattning

I denna rapport presenteras resultaten av en ny långtidsutredning som i första hand överblickar den ekonomiska utvecklingen i Sverige fram till 1975. Därutöver ges en kortfattad beskrivning av mer långsiktiga tendenser i svensk ekonomi.

Det ämnesområde som behandlats av den- na utredning har på en del punkter utvid- gats i jämförelse med tidigare utredningar. Den personella inkomstfördelningen har så- lunda denna gång ägnats uppmärksamhet. Miljövårdsfrågorna har tagits upp till be- handling och en särskild undersökning har genomförts beträffande de planerade miljö- vårdsinvesteringarna. Även de regionala frå- gorna har blivit föremål för analys.

Tillbakablick på 1965—1970. Tillväxttak— ten i den svenska ekonomin var om man ser till genomsnittet för perioden förhållan- devis hög under senare hälften av 60-talet. Enligt de preliminära uppgifter som förelåg hösten 1970 steg BNP volymmässigt med omkring 4 % per år 1965—1970. Detta är visserligen betydligt mindre än vad som uppnåddes under första hälften av 60-talet (5,4 % per år) men klart över den långsik- tiga ökningstakten under 50—talet och freds- perioderna under 1900-talets första hälft (ca 31/2 % per år).

Jämfört med första hälften av 60—talet ändrades förutsättningarna för den ekono- miska tillväxten i framför allt tre avseen- den. Tillgången på arbetskraft minskade, de internationella konjunktursvängningarna

blev starkare och underskott uppstod i by- tesbalansen.

Mot bakgrund av den knappa arbets- kraftstillgången var det endast tack vare en snabb produktivitetstillväxt som produktio- nen ökade. Den genomsnittliga produktivi- teten — mått som BNP per utförd arbets- timme — ökade sålunda med omkring 5 % per år, vilket är snabbt både ur historiskt och internationellt perspektiv. Till den snab- ba produktivitetsstegringen bidrog investe- ringarna i realkapital, tillämpningen av ny teknik, den höjda kvaliteten hos arbetskraf— ten och inte minst den snabba strukturom- vandlingen.

Handelsbalansen försämrades kraftigt 1965 men har därefter förbättrats något. Förbätt- ringen har emellertid inte varit tillräcklig för att uppväga den ogynnsamma utveck— ling som nettot av tjänster och transfere- ringar beskrivit. Detta har medfört att by- tesbalansen under 60-talets senare hälft vi— sat underskott varje år.

Mål och yttre förutsättningar. Statsmak— terna har uppsatt vissa mål för den ekono- miska utvecklingen och dessa mål bildar viktiga utgångspunkter för den ekonomiska planeringen eftersom de innebär restriktio- ner vid valet av möjliga utvecklingsalterna- tiv. En komplikation för en långtidsutred- ning är att dessa mål och prioriteringen dem emellan inte är till fullo fastlagda och preciserade.

Vi har utgått från att de centrala —— och

överordnade — målen är full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomst- fördelning, rimlig prisstabilitet och balans i utrikesbetalningarna. Mot bakgrund av det underskott i bytesbalansen som förelegat under senare hälften av 60-talet har det sist- nämnda målet kommit att inta en domine— rande ställning när det gäller diskussionen om resursernas fördelning. Den ekonomis- ka politiken måste, enligt vår bedömning, inriktas på att återställa balansen i de ut— rikes betalningarna utan att därför ge av— kall på de andra målen. Jämvikt i de utri- kes betalningarna är visserligen inget väl- färdsmål i sig självt, men däremot en grund- läggande betingelse för att de övriga skall kunna uppfyllas.

När det gäller att förverkliga målen för den ekonomiska utvecklingen i Sverige är förhållandena utomlands av stor betydelse. De prognoser som OECD presenterat över den ekonomiska utvecklingen i västvärldens industriländer fram till 1975 tyder på att den ekonomiska expansionen kan väntas fortsätta i ungefär samma takt som under den närmast föregående 5-årsperioden. För världshandeln kan man räkna med en lik- artad utveckling. De internationella förut- sättningarna förefaller sålunda gynnsamma för en fortsatt snabb ekonomisk tillväxt i Sverige.

Den svenska ekonomin är i hög grad öp- pen för påverkan utifrån. Den ökande han- delsvolymen och expansionen i övrigt av de internationella kontakterna torde med- föra att impulserna utifrån successivt ökar i styrka. Det blir då en viktig uppgift för den inhemska politiken att moderera och omforma dessa impulser samt vid-ta åtgär- der för att verkningarna skall bli acceptab- la ur social och ekonomisk synvinkel.

Resursutvecklingen 1970—1975. Till de grundläggande produktiva resurserna hör arbetskraften. Dess utveckling fram till 1975 har beräknats på basis av en befolknings- prognos i vilken förutsatts att dödligheten fortsätter att minska och fruktsamheten lig— ger på en oförändrad och relativt låg nivå. Prognosen utgår vidare från ett årligt in— vandringsöverskott på 20 000 personer. Här-

igenom skulle befolkningen öka med 0,6 % per år. Beräkningarna innebär att antalet pensionärer stiger betydligt snabbare än be— folkningen i de yrkesverksamma åldrarna. Även antalet barn i skolåldern stiger snab- bare, medan antalet barn i förskoleåldern minskar något.

Antalet personer i arbetskraften väntas härigenom öka med endast ca 90 000 perso- ner under hela perioden. Hela nettoökning- en i utbudet av arbetskraft väntas bestå av gifta kvinnor, medan männen och de ej gif- ta kvinnorna i arbetskraften minskar.

Mellan 1970 och 1975 sänks veckoarbets- tiden, från 42,5 till 40 timmar. Sänkningen förutsätts ske i två etapper, 1971 och 1973. Arbetsinsatsen, mätt i timmar, kan då be- räknas minska totalt med nära 4 % under perioden eller med i genomsnitt 0,8 % per år.

Av timvolymens utveckling följer att de reala resursernas tillväxt måste komma till stånd genom en höjning av produktionen per arbetstimme. Produktivitetsutvecklingen inom ekonomins olika delsektorer 1970— 1975 har belysts med hjälp av planmate- rial och expertbedömningar. Det förefaller som om den snabba Stegringstakten för pro- duktiviteten inom delsektorerna under 60- talet i stort sett skulle fortsätta under 70- talets första hälft. Det bör betonas att om produktiviteten sektor för sektor skall kun- na upprätthålla 60-talets takt, krävs att en rad bakomliggande betingelser realiseras. Så- lunda måste en fortsatt snabb kapitalbild- ning komma till stånd. Vi har vidare förut- satt en fortsatt snabb strukturomvandling.

För att få fram den totala produktivite- ten för hela arbetskraften, och därmed få en bild av konsekvenserna för den totala BNP-kapacitetens utveckling, måste man ta ställning till hur arbetskraften under pro- gnosperioden fördelas på de olika sektorer- na, eftersom dessa uppvisar stora skillna- der i fråga om såväl nivå som förändring i avkastning per arbetstimme. Den totala resursramen kommer att vara beroende av hur BNP sammansätts på användningssi- dan. Emellertid kan inte fördelningen av arbetskraften på sektorer göras förrän av-

vändning preciserats. Den sektorsamman- sättning som ingår i vår grundkalkyl med— för en ökning av BNP per arbetstimme med 4,6 % per år.

Denna produktivitetsstegring leder tillsam- mans med utvecklingen av arbetsinsatsen till att BNP-kapaciteten 1970—1975 ökar med 3,8 % per år.

Resursanspråk och avvägningsfrågor. An— språk på resurser för konsumtion och in- vestering ställs från stat, kommun, företag och enskilda personer. Resurserna framstår alltid som knappa i förhållande till den samlade efterfrågan och fördelningen av re— surserna måste bestämmas av den ekono— miska politiken i enlighet med dess mål. Vi har angett och sökt diskutera vissa konse- kvenser som skulle följa av strävandena att uppnå olika mål.

Med hjälp av en ekonometrisk totalmo- dell för den svenska ekonomin har vi ut- fört siffermässiga alternativa kalkyler. Den viktigaste uppgiften för modellen har varit att åskådliggöra sambanden mellan efterfrå- geutvecklingen — i form av privat och of- fentlig konsumtion, investeringar och export — och de anspråk på inhemsk produktion samt på import som hänger samman med denna efterfrågan.

Realiserandet av bytesbalansmålet har be- dömts dominera avvägningsproblemen var- för det fått styra valet av illustrerande be- räkningsexempel. Vi har valt att begränsa diskussionen till huvudsakligen två alterna- tiva tidpunkter för uppfyllande av bytesba— lansmålet, nämligen 1975 och 1973. Endast det förstnämnda alternativet, i utredningen benämnt grundkalkylen, har utförts i alla detaljer. Diskussioner om och beräkningar för utvecklingen inom skilda sektorer av ekonomin har genomförts med den måldate— ringen i alla avsnitt i utredningen, utom i 1.5, där en mera systematisk genomgång av olika utvecklingsvägar redovisas.

Genom en omfattande insamling av pla— ner från företag, myndigheter etc. och sam- manställningar av prognoser för olika delar av ekonomin har resurskrav kartlagts. Den offentliga konsumtionen skulle enligt planer- na öka med närmare 5 % per år, vilket

är nästan lika mycket som 1965—1970 och något mer än 1960—1965. Tyngst väger där- vid de stora och samtidigt snabbt ökande utgiftsområdena sjukvård och utbildning. 60-talets tendens med avgjort större steg- ring på den kommunala sidan väntas bestå. I fråga om sysselsättning betyder planer- na för den offentliga verksamheten att ett tillskott om 200 000 personer skulle behövas fram till 1975. I grundkalkylen har dock den offentliga konsumtionen antagits växa något långsammare än vad planerna anger.

Förhållandevis låga resurskrav väntas 1971 —1975 bli ställda från investeringsområdet. I första hand beror detta på en förutsedd mindre nedgång i bostadsinvesteringarna. Totalt för byggnads- och maskininvestering- ar väntas en ökning med 3,5 % per år ge— nomsnittligt under perioden, med något hög- re tillväxttakt i periodens början än i dess slut.

Lagerinvesteringarna 1970 tycks — enligt vad som nu kan bedömas -— ha varit väsent- ligt större än under ett normalår. Den för- utsättning om utvecklingen av dessa investe- ringar som inlagts i kalkylerna innebär att lagerinvesteringama antagits komma att föl— ja under tidigare år observerade lagermöns- ter och därmed minska under första delen av undersökningsperioden men öka under senare delen av perioden.

I fråga om privat konsumtion kan givetvis inga plansiffror åberopas. Under 50-talet var den årliga uppgången av privat kon- sumtion genomsnittligt 2,5 % och under 60- talet 4,2 %, varvid dock under senare hälf- ten av 60-talet 3,4 %. Om man på den för- utsatta BNP—utvecklingen 1970—1975 använ- der det relationstal som i genomsnitt un- der 60—talet gällde mellan konsumtionsut- vecklingen och BNP-stegringen skulle den årliga uppgången av privat konsumtion 1970 —1975 belöpa sig till 3,5 %.

De olika utvecklingsaltemativ som lång— tidsutredningen presenterar bygger alla på att målet med balans i utrikesbetalningar- na skall uppfyllas under den aktuella perio- den. Med en given uppsättning förutsätt— ningar i fråga om arbetskraftstillgång, of- fentlig konsumtion och bytesbalans och med

vägningsfrågorna rörande resursernas an— givna prognoser för investeringar och la— gerförändringar kan man med hjälp av den tidigare nämnda ekonometriska modellen beräkna utvecklingen av den sektorvisa pro- duktionen, importen och exporten samt den privata konsumtionen allt under förutsätt- ning av samhällsekonomisk balans och full sysselsättning.

Grundkalkylen avser alternativet med jäm— vikt i bytesbalansen 1975. Den offentliga konsumtionen antas här öka med 4,5 % per år i genomsnitt under perioden, eller med ca 1/2 % lägre takt per år än vad pla- nerna anger. Även med den neddragna ök— ningstakten i offentlig konsumtion kan den privata konsumtionen inte tillåtas öka med mer än 3,3 % per år om investeringsök- ningen skall hållas vid den antagna årliga ökningen på 3,5 %.

Den förskjutning av investeringarnas för- delning som är nödvändig för att uppnå balans i utrikesbetalningarna 1975 kan vara förenad med betydande problem. En hög investeringstakt måste sålunda upprätthål- las inom industrin, med årliga ökningar på 6,5 %. Det centrala problemet är om fi- nansiella och lönsamhetsmässiga förutsätt- ningar för denna utveckling kommer att föreligga. Enligt de finansiella kalkyler som gjorts kommer industrins investeringsök- ningar att kräva ökad lånefinansiering.

Den i grundkalkylen hittills beskrivna ef- terfrågesituationen innebär att importen av varor och tjänster skulle öka med drygt 6 % per år. För att det förutsatta bytes- balansmålet skall vara uppfyllt 1975 krävs då att exporten av varor och tjänster årli- gen stiger med 7,3 %. Vi har bedömt att avsättningsförhållandena utvecklas tillräck— ligt gynnsamt för att svara mot den export- expansion som fordras. Eftersom den över- vägande delen av produktionen för export kommer från industrin, måste dess produk- tion öka med 5 % per år om bytesbalans— målsättningen skall kunna förverkligas.

Avvägningsproblemen utifrån grundkalky- len ter sig olika under skilda delar av perio- den 1971—1975. Spänningarna mellan re- surskrav och resurstillgångar framträder me-

ra markerat under de tre första åren. Upp— gångstakten för BNP 1970—1973 stannar vid i genomsnitt 3,1 % per år (på grund av arbetstidsförkortningen 1971 och 1973) och mot detta står, alldeles speciellt på den of— fentliga sidan, en jämn och starkt uppbun— den efterfrågeökning. De offentliga utgif- terna har i utgångsläget en hög stegrings- takt och denna kan inte dämpas så snabbt. Samtidigt måste industriinvesteringarna sti- muleras och beredas utrymme redan under de första åren av perioden om bytesbalans— målet skall kunna uppnås.

Mot denna bakgrund har i grundkalkylen den årliga ökningstakten 1970—1973 för of- fentlig konsumtion satts till 4,8 % och för investeringarna till 3,8 %. Inom ramen för samhällsekonomisk balans kan den privata konsumtionen då endast växa med 2,5 %. En sådan resursanvändning ger en årlig im- portstegring om 5,2 % och den målsatta uppgången av exporten blir 6,5 % per år.

Uppenbarligen utgör den privata kon- sumtionens låga ökningstakt dessa år ett stort problem. För befolkningen i yrkes- verksam ålder skulle per capita-ökningen en- dast bli 1,8 % per år. Med tanke på hit— tillsvarande erfarenheter om individernas sparande är det osäkert om det är möjligt att hålla konsumtionen nere så starkt.

Med den här beskrivna utvecklingen 1970 —1973 skulle emellertid utrymmet för privat konsumtion bli väsentligt större åren 1974 och 1975. Genom att den årliga BNP-till— växten kalkylmässigt skulle bli 4,8 % dessa år skulle den privata konsumtionen kunna öka med 4,6 % i genomsnitt vartdera året. Genom stigande importbehov och ökade la- gerinvesterin gar skulle å andra sidan export- problemen nu anmäla sig med full styrka — med krav på en årlig ökning om 8,6 %.

Krav kan naturligtvis ställas på att by- tesbalansproblemet löses snabbare. Vi har därför studerat konsekvenserna av att by- tesbalansmålet skall vara uppfyllt redan 1973. I ett sådant fall skärps kraven på en dämpning av den inhemska efterfrågan yt- terligare. I ett andra alternativ har beräk- ningarna anknutits till samma förutsättning- ar om den offentliga konsumtionen och in-

vesteringarna som gällde i grundkalkylen. Dessa förutsättningar leder till att den pri- vata konsumtionen 1970—1973 måste hållas nere vid en årlig ökningstakt på 2,2 %. Under efterkrigstiden har man endast un- der ett par speciella perioder kunnat finna en 3-årsperiod med så låg genomsnittlig ök- ning av privat konsumtion som framkom- mer i detta exempel.

Om balansmålet skall nås 1973 är det inte möjligt att justera ned investeringsök- ningen. Om utrymmet för privat konsum- tion skall kunna öka i periodens början måste de offentliga utgifterna begränsas. I ett tredje alternativ har vi därför låtit den offentliga konsumtionen växa med 4,0 % per år 1970—1973 och de två återstående åren med 4,7 % per år. Den privata kon- sumtionens ökningstakt skulle då bli 2,7 % per år 1970—1973. Problemet i detta fall är det faktum att den offentliga konsumtions- utvecklingen i så hög grad är uppbunden av redan fattade beslut. Den förutsatta ök- ningstakten 1971—1973 enligt detta alterna- tiv kan därför, enligt våra bedömningar, uppnås bara ifall »reformstopp» såväl som revideringar av tidigare fattade beslut sker.

Näringsgrenarnas utveckling. Den mins— kande tillgång på arbetskraft som förutses för 1970—1975 återverkar naturligtvis på produktionsutvecklingen inom de olika nä— ringsgrenarna. Från sysselsättningssynpunkt väntas en kraftig minskning, närmare 7 % per år räknat i arbetstimmar, äga rum inom jord- och skogsbruket. Även för industrin förutses en nedgång (drygt 2 % per år) lik— som för byggnadsverksamheten (1 % per år). Tjänstesektorernas andel av sysselsätt- ningen väntas öka, främst till följd av en sysselsättningsökning för offentliga tjänster med drygt 3 % per år. Sysselsättningen in- om sektorn privata tjänster väntas också öka (% % per år) medan man för varu- handeln förutser en nedgång med närmare 1 % och för samfärdseln med ca 1/2 % per år.

Eftersom det föreligger skillnader i pro- duktivitetsutveckling mellan de olika nä- ringsgrenarna väntas produktionsutveckling- en få ett delvis annat förlopp än vad enbart

sysselsättningssiffrorna talar för. Sålunda be- räknas produktionen inom jordbruket mins- ka med endast 1 1/2 % per år samtidigt som skogsbrukets produktion beräknas öka med närmare 2 1/2 %, trots den kraftigt reduce- rade sysselsättningen. Inom industrin förut- ses den snabba produktivitetsstegringen fort- sätta även under 70-talets första hälft och produktionen beräknas härigenom kunna stiga med 5 % per år. När det gäller en- skilda industribranscher förutses produk- tionsstegringen bli snabbast inom kemisk industri, verkstadsindustri, järn- och metall- verk samt massa- och pappersindustri. En långsam tillväxt förutses för TEKO-indu— strin och den grafiska industrin. Inom de tjänsteproducerande näringsgrenarna är pro- duktivitetstillväxten, till stor del av beräk- ningstekniska skäl, väsentligt lägre. Detta medför att produktionsutvecldingen för des- sa näringsgrenar närmare ansluter sig till sysselsättningsutvecklingen. Den kraftigaste årliga produktionsökningen förutses för sam— färdselsektorn (5 %) och sektorn fastighets- förvaltning (41/2 %). Den offentliga och privata tjänsteproduktionen väntas öka i samma takt eller drygt 3 1/2 % per år.

En förutsättning för att den produktions- utveckling som ovan skisserats skall kunna realiseras är, framför allt vad gäller indu— strin, att investeringsaktiviteten ligger på en relativt hög nivå. För industrin har sålunda förutsatts att investeringarna skall öka med 61/2 % per år 1970—1975. Investeringarna inom övriga näringsgrenar väntas öka lång— sammare. För bostadsbyggandet har man räknat med en viss mindre volymmässig nedgång. Härigenom skulle de totala inves- teringarnas tillväxt bli 31/2 % per år.

En finansiell kalkyl. En avgörande fråga för den samhällsekonomiska balansen är hur hushållens disponibla inkomster utvecklas och fördelas på konsumtion och sparande. Sådana beräkningar har utförts i en finan- siell kalkyl, där man utgått från den för- väntade reala BNP-ökningen på 3,8 % per år, vilket samtidigt innebär en lika stor ök- ning i de samlade reala inkomsterna. Med en förutsatt prisstegring av ungefär samma storlek som under 60-talet skulle hushål—

lens faktorinkomster därmed öka med ca 8 % per år. I kalkylen, vilken närmast bör betraktas som räkneexempel, har man vida— re antagit oförändrade statliga skatteskalor enligt 1970 års reform, en höjning av mer- värdeskatten till 16,3 % och en höjning av kommunernas utdebitering med 50 öre per år. Härigenom skulle den disponibla ande- len av hushållens totala inkomster minska något snabbare än under 60-talet. Förut- satt att sparkvoten 1975 ligger något högre än 1970 skulle det därmed inte föreligga något större gap mellan konsumtionsefter- frågan och det konsumtionsutrymme som ingår i grundkalkylen (3,3 % per år). Med hänsyn till sparandets utveckling under se- nare hälften av 60-talet kan möjligen anta- gandet om en höjning av sparkvoten fram- stå som djärvt. På liknande sätt diskuteras balansen mellan den reala utvecklingen och det finansiella utrymmet för näringslivets investeringar. Bl.a. konstateras att självfi- nansieringen torde minska i icke oväsentlig grad vilket reser krav på extern finansie- ring.

Miljövård. För att få en viss uppfatt- ning om de miljövårdsinvesteringar som kan väntas bli vidtagna under 70-talets första hälft har kommunerna och vissa industri- branscher tillfrågats om sina planer. Med utgångspunkt från dessa planer har vissa beräkningar gjorts över de totala miljö- vårdsinvesteringarna under perioden. Beräk- ningarna gör dock inte anspråk på att vara några prognoser i ordets vanliga bemärkel- se — därtill är enkätmaterialet alltför osä— kert.

För industrins del pekar planerna på att miljövårdsinvesteringarnas andel av de to- tala investeringarna kan förutses öka. Indu- strins investeringar i miljövård beräknas så- lunda uppgå till 1,6 miljarder kr. för åren 1971—1975 eller inemot 8 % av de totala industriinvesteringarna. Att miljövårdsande- len stiger innebär att industriinvesteringar- nas tillväxttakt, med givet antagande om den nödvändiga kapacitetsutbyggnaden, måste ligga 1/2 procentenhet högre än eljest skulle varit nödvändigt.

De kommunala miljövårdsinvesteringarna

under perioden 1971—1975 förutses enligt planerna i genomsnitt ligga något under 1968 års nivå. Det finns emellertid anled- ning tro att kommunerna härvidlag under- skattat sitt investeringsbehov. Om man i stället antar att kommunernas miljövårdan- de investeringar ökar lika snabbt som de- ras investeringar i vatten och avlopp vän- tas stiga (2 % per år), skulle de uppgå till 4,5 miljarder kr. för hela perioden vilket skulle motsvara ca 16 % av kommunernas saudade investeringar. Det bör betonas att beräkningarna är osäkra. Miljövårdsan- strängningarna skulle enligt dessa beräk- ningar ta en icke oväsentlig del av resurstill- skotten i ekonomin i anspråk under de när- maste åren.

Regional utveckling. Den geografiska för- delningen av befolkning och produktion har i accelererad takt förskjutits i riktning mot vissa expansiva regioner. Denna utveckling har självfallet haft allvarliga konsekvenser för såväl tillbakagående som starkt expan- siva orter och regioner.

Bakom dessa tilltagande regionala obalan- ser ligger bl.a. de kostnadsfördelar som kan erhållas genom att producera i långa serier. I samma riktning verkar det ökande antalet sysselsatta inom tjänstesektorerna som främst är representerade i de tätbefol- kade regionerna.

Det finns risker för att de regionala spänningarna mellan orter och regioner kommer att tillta under 70-talet. Riskerna för detta diskuteras bl.a. utifrån den mer eller mindre latenta konflikt som kan före- ligga mellan regionalpolitiska och övriga mål. Speciellt uppmärksammas härvidlag de krav som tillväxt- och stabiliseringspo- litiken ställer. Vissa möjligheter kan dock finnas att bättre än hittills motverka de re- gionala obalanserna genom en inriktning av regionalpolitiken efter de linjer som stats- makterna under senare år gett uttryck för. Utredningen erinrar i detta sammanhang om möjligheterna att söka skapa gynnsammare tillväxtbetingelser i ett antal områden utan- för de tre storstadsområdena. Kraftiga in— satser skulle krävas från statligt och kom- munalt håll för att möjliggöra denna typ

av regionalpolitik. Några av de faktorer som därvidlag uppmärksammas är kravet på att upprätthålla en viss minimiservice- nivå i glesbygdsområdena samt faran för »växtvärk» i de orter man satsar på. Sam- manfattningsvis förefaller det emellertid inte troligt att de regionala spänningarna nämn— värt kan reduceras.

Trots bytesbalansläget kan speciella för- hållanden under de närmaste åren innebära möjligheter att tillgodose de regionalpoli- tiska målsättningarna. Resurserna i fråga om bostäder och annat samhällskapital är hårdare utnyttjade i storstäderna än i sats- ningsorterna. Möjligheterna i satsningsorter— na kan därför vara stora att få till stånd en utbyggnad av industrins produktionskapa- citet.

Inkomstfördelning. Bland de centrala mål som statsmakterna uppsatt för den ekono- miska utvecklingen ingår en jämnare in- komstfördelning. Hittills har det inte varit möjligt, på grund av ett bräckligt statis- tiskt underlag, att presentera någon in- komstfördelningsutveckling, som mer full- ständigt skulle kunna sägas återspegla väl- färds- eller konsumtionsfördelningen i sam- hället. Den undersökning som gjorts i sam- band med denna utredning har inte heller främst haft denna ambition, utan i stället syftat till att belysa några faktorer som är av betydelse för inkomstfördelningens utveck- ling.

Tidigare inkomstfördelningsstudier har pekat mot en ökad ojämnhet i inkomstför- delningen under 50- och 60-talen. Dessa studier har emellertid omfattat endast de in- komsttagare som finns med i inkomststa- tistiken. Inkomstfördelningen har i denna utredning studerats för en vidgad grupp i vilken medtagits samtliga personer i vuxen ålder. För de personer som inte finns med i inkomststatistiken har inkomsten beräk- nats på särskilt sätt. Inkomstfördelningen för denna vidgade grupp har under 50- och 60—talen utvecklats mot en ökad jämnhet. Denna fördelning av inkomsterna visar emellertid utvecklingen utan hänsyn till olik- heter och förändringar i individernas ar- betstidsinsatser. Vi har därför också stude-

rat män i aktiva åldrar som framstått som de från inkomstfördelningssynpunkt mest homogena grupperna. Resultaten från den- na studie, avseende perioden 1958—1968, ty- der inte på att inkomstfördelningen för des- sa grupper skulle ha utvecklats mot ökad spridning, med undantag för perioden 1966 —1968. Det svaga konjunkturläget under större delen av denna senare period, med minskad sysselsättning som följd, påverka- de emellertid sannolikt inkomstfördelning- en i spridande riktning. Det är troligt att man med oförändrad sysselsättningsgrad hade fått ungefär samma resultat som för den övriga delen av perioden.

Appendix ]: Bilageförteckning

Bilaga 1 Bilaga 2

Bilaga 3 Bilaga 4

Bilaga 5 Bilaga 6

Bilaga 7 Bilaga 8 Bilaga 9

Arbetskraftsresursema 1965—1990 Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80—talet Varuhandeln fram till 1975 Finansiella tillväxtaspekter 1960— 1975 Export och import 1971—1975 Utvecklingstendenser inom offentlig sektor Regional utveckling och planering Miljövården under 70-talet Plan och prognos. En studie i de svenska långtids- utredningarnas metodik.

Bilagorna utkommer i SOU-serien

Appendix 2: Viktigare källor för 1970 års långtidsutredning

Siffermaterialet t.o.m. 1969 är hämtat från statistiska centralbyråns nationalräkenskaps- system. Materialet kommer att publiceras i ett statistiskt meddelande, som beräknas utkomma i slutet av 1970. Värdena för 1970 är preliminära uppskattningar, som delvis framkommit i samband med arbetet med

konjunkturinstitutets rapport, »Konjunktur- läget, Hösten 1970». Uppgifterna överens— stämmer inte helt.

De stenciler som redovisas nedan finns tillgängliga i ett begränsat antal på finans- departementets sekretariat för ekonomisk

planering.

. 1 Den internationella bakgrunden Publikationer från främst OECD och EEC.

Statistiska meddelanden Be 1970: 2. »Arbetskraftsresurserna 1965—1990» (bilaga 1), beräkningar utförda inom statistiska centralbyråns prognosinstitut. »Export och import 1971—1975» (bilaga 5).

1. Beräkningar av varuexportens och -importens utveckling utförda inom konjunkturinstitutet.

2. Beräkningar av u—landsbiståndets resurs- och valutaanspråk budgetåren 1970/71—1974175 utförda inom utrikesdeparte-

3. Utvecklingen av tjänster och andra transfereringar bygger på bedömningar gjorda inom finansdepartementet. Primär- material har för detta ändamål inhämtats från riksbanken, luftfartsverket, SAS samt vissa turistreseföretag. »Utvecklingstendenser i den privata konsumtionen 1931— 1975», utredning utförd inom Industriens utredningsinstitut av C. J. Dahlman och A. Klevmarken och som kommer att publiceras av Industriens utredningsinstitut. Se 4.12 Offentliga tjänster.

»Finansiella tillväxtaspekter 1960—1975 (bilaga 4) utred- ning utförd inom konjunkturinstitutet av W. van der Hoeven. »Regional utveckling och planering» (bilaga 7), beräkningar och sammanställningar från främst Expertgruppen för re- gional utredningsverksamhet (ERU), inrikesdepartementet. »Inkomstfördelningens utveckling i Sverige 1951—1968» (Stencil, december 1970), rapport från en arbetsgrupp vid nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet. »Miljövården under 70-talet» (bilaga 8), expertutredning grundad på enkät angående industrins och kommunernas

Sammanställning från jordbruksdepartementet (Stencil, mars 1970) av expertbedömningar från lantbruksstyrelsen, jord- bruksnämnden och lantbrukshögskolan.

l 4. 3.1 Befolkningen 3.2.1 Tillgången på arbetskraft 3.5 Utrikeshandel och betalnings- balans mentet. 3.7 Privat konsumtion 3.8 Offentlig konsumtion och investering 3.9 Finansiell utveckling 3.10 Regional utveckling 3.11 Inkomstfördelning 3.12 Miljövård planer. 4.1 Jordbruk 328

4.3 Fiske

4.4 Industri

4.5 Energiförsörjning

4.6 Byggnadsverksamhet

4.7 Varuhandel

4.8 Samfärdsel

4.9 Bostäder

4.10 Vatten och avlopp

4.11 Privata tjänster

4.12 Offentliga tjänster

5 Svensk ekonomi i ett längre perspektiv

Sammanställning från jordbruksdepartementet (Stencil) av expertbedömningar från skogsstyrelsen och Skogshögskolan. I rapport nr 15 från institutionen för skogstaxering, skogs- högskolan, återfinns en närmare beskrivning av avverknings- beräkningarna och resultaten från dessa. Sammanställning från jordbruksdepartementet (Stencil, mars 1970) av expertbedömningar inom fiskerinäringsutredningen samt från fiskeristyrelsen och jordbruksnämnden. »Svensk industri under 70-talet med utblick mot SO—talet» (bilaga 2), expertutredning utförd inom Industriens utred- ningsinstitut på grundval av bl. a. en enkät rörande ett urval industriföretags planer för produktion, export, sysselsättning och investeringar. Material från Centrala driftledningen (CDL) av energisek- torns planer. Dessutom har följande publikationer utnyttjats: »Elkonsumtionen 1970—1980», utgiven av CDL, Stockholm 1970. »Elförsörjningen under 1970-talet» utgiven av CDL, Stockholm 1970.» Sveriges energiförsörjning» SOU 1970: 13. ]. »Byggnads- och anläggningsindustrin», rapport från Svenska byggnadsentreprenörföreningen (Stencil, maj 1970). Den behandlar främst produktionsbetingelser, branschstruk- tur, produktivitet och byggarbetsmarknad.

2. Bedömningen av den framtida efterfrågan på byggnads- och anlåggningsinvesteringar har skett med utgångspunkt från beräkningarna för respektive beställande näringsgrens investeringsbehov. Utförligare redogörelse för hur bygg- efterfrågan härletts finns endast för bostadssektorn (se 4.9 Bostäder). »Varuhandeln fram till 1975» (bilaga 3), expertutredning ut- förd inom Handelns utredningsinstitut på grundval av bl. a. en enkät angående företagens planer. Expertutredning utförd inom kommunikationsdepartementet (Stencil, december 1970) på grundval av huvudsakligen plan- material från tratikverken, vägverket, post- och televerket samt från enkät angående kommunernas planer (KELP 69). 1. »Bostadsbehovet på längre sikt» (Stencil, april 1970), utredning utförd inom bostadsstyrelsen. Innehåller en be- dömning av bostadsbyggnadsbehovet i antal lägenheter.

2. Se 3.7 Privat konsumtion. Bostadskonsumtionen utgör en av huvudgrupperna därav. Kommunenkäten (KELP 69). Se 4.12 Offentliga tjänster punkt 2. Utredningar utförda inom fmansdepartementet. Bedömningar beträffande arbetskraftsbehov på grundval av bl.a. upp- skattningar från enskilda företag, branschorganisationer samt statliga institutioner. »Utvecklingstendenser inom offentlig sektor» (bilaga 6). ]. För statlig verksamhet har material från departement och myndigheter använts.

2. För kommunal verksamhet har nedanstående kommun- enkäter samt material från Svenska Kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet använts. KELP 69, Kommunal ekonomisk långtidsplanering utförd av statistiska centralbyrån på uppdrag av beredningen för regional ekonomisk planering. RUPRO 69, rullande prognosundersökning 1969, utförd av socialstyrelsen. - LU-SoS 69, långtidsutredningen, socialstyrelsen 1969, utförd av socialstyrelsen. »Svensk ekonomi i ett längre perspektiv» (Stencil, decem- ber 1970), beräkningar utförda inom finansdepartementett Prognoser för befolkning och tillgång på arbetskraft har utarbetats inom statistiska centralbyrån.

Ordlista

De flesta termer och begrepp som före- kommer i långtidsutredningen definieras i respektive textavsnitt. Syftet med denna ord- lista är att ge en kortfattad förklaring till vissa av de uttryck som förekommer i ut- redningen.

Aggregat. Sammanvägd summa av flera stor- heter. Bruttonationalprodukten (BNP) är t.ex. ett aggregat av produktionsresultaten inom de olika näringsgrenarna.

Arbetskraften. Antalet personer som anting- en är sysselsatta med förvärvsarbete eller sökt sådant arbete. Arbetslösa är de personer som under en viss period ej utfört något arbete men varit arbetssökande. 'Antalet personer i arbetskraften — antalet arbetslösa : Antalet sysselsatta personer —— antalet frånvarande personer från ar- betet = antalet personer i arbete.

Arbetskraftsvolym. Arbetsinsatsen, mätt i timmar, utförd av personer i arbete.

Betalningsbalans. En sammanställning av ett lands samtliga transaktioner med utlan- det. Det består av bytesbalans och kapital- balans samt bankernas utlandsställning.

Bytesbalans. Saldot av exporten och im- porten av dels varor, handelsbalansen, dels tjänster, tiänstebalansen (tjänstenetto) och dels transfereringar, transfereringsbalansen (transfereringsnetto).

Kapitalbalans. Registrerar förändringar i ett lands kortfristiga och långfristiga ford- ringar och skulder gentemot utlandet.

Bankernas utlandsställning. Valutareserven samt affärsbankernas tidsposition, dvs. deras netto av icke-avista fordringar och skulder gentemot utlandet.

Valutareserv. Dels riksbankens innehav av guld och valutor inklusive tilldelningen av speciella dragningsrätter (SDR), dels affärs- bankernas nettoinnehav av utländska valu- tor och dels nettoställningen gentemot Inter- nationella Valutafonden (IMF).

Betingad prognos. Se Prognos. Bilateral. Se Multilateral.

Bruttonationalprodukten (BNP) Värdet av alla de varor och tjänster som under en pe- riod, t. ex. ett år, framställts i ett land för användning till privat respektive offentlig konsumtion och investering samt för export (se vidare avsnitt 1.3.1).

BNP till marknadspris, dvs. inklusive indi— rekta skatter och exklusive subventioner,

— indirekta skatter subventioner BNP till faktor- eller produktionskost— nad — förslitning (depreciering) av realkapi- tal Nettonalionalprodukten (NNP) till faktor- eller produktionskostnad.

||+

BNP från användningssidan. Summan av al- la använda varor och tjänster, dvs. för pri- vat konsumtion och investering, offentlig konsumtion och investering samt bytesbalan- sens saldo.

BNP från produktionssidan. Summan av förädlingsvärdena i samtliga näringsgrenar och företag. Bruttoproduktion. Värdet av ett företags el- ler en näringsgrens (sektors) produktion (för- säljning),

— inköp från andra sektorer av råvaror, halvfabrikat osv. (löpande förbruk- ning) — utgifter för reparation och underhåll

: Sektorprodukt (eller förädlingsvärde).

Bruttosparande, företagets. Den del av vins- ten före avskrivning som återstår efter vinst- utdelning och erlagd företagsskatt. Företa— gets nettosparande är den del, som återstår, sedan även avskrivningar dragits ifrån.

Bytesbalans. Se Betalningsbalans.

Devalvering. Nedskrivning av en valutas in- ternationella värde. Det innebär att dess vär- de i förhållande till andra valutor sänks, vil- ket sker genom att växelkurserna höjs. Mot- svarande uppskrivning av en valutas interna- tionella värde kallas revalvering.

Direktinvestering i utlandet. Investering i ut- ländskt realkapital (till skillnad från s.k. portföljinvestering) som exempelvis tar for- men av att ett inhemskt exportföretag grun- dar ett dotterföretag i utlandet.

Ekonometrisk modell. Se Modell.

Elasticitet. Procentuell förändring av efter- frågan på en vara vid en enprocentig in- komständring (inkomstelasticitet) eller vid enprocentig ändring i dess pris (priselastici- tet).

Endogen variabel. Se Modell.

Eurodollarmarknaden. En internationell kortfristig kreditmarknad, på vilken lån av dollar (men även andra valutor) förmedlas (företrädesvis i Västeuropa). Eurobondmark- nad är en långfristig kapitalmarknad av sam- ma karaktär.

Externa effekter. En för ett företag eller in- divid gynnsam eller ogynnsam effekt som härrör från andra företags, individers eller myndigheters handlande (positiv eller nega— tiv eller extern effekt). Samhälleliga inves— teringar i vägar, sjukvård, utbildning osv. kan t. ex. väntas få positiva externa effekter. Ett exempel på ogynnsamma (negativa) ef- fekter är miljö- och hälsorisker till följd av avfalls— och avgasutsläpp.

Faktisk BNP. Se Potentiell BNP. Faktorkostnad. Se Bruttonationalprodukten.

Finansiellt sparande. Disponibel inkomst —— konsumtion : sparande — investering : finansiellt sparande nettoförändringen i finansiella tillgång- ar och skulder.

Ii

Försörjningsbalans. En uppställning som på ena sidan (tillgångssidan) upptar ett lands försörjning med inhemska varor och tjäns- ter plus import och som på den andra sidan (användningssidan) upptar deras förbrukning för privat respektive offentlig konsumtion, investering, lagerändring plus export under en period. Kan även avse motsvarande upp— ställning för en bransch, varugrupp, enskild vara osv.

Förädlingsvärde. Detsamma som sektorpro- dukt. Se Bruttoproduktion.

Handelsbalans. Se Betalningsbalans. Hushållens inkomst. Se Nationalinkomsten.

Inkomstelasticitet. Se Elasticitet.

Inkomstfördelning. Fördelningen av BNP till faktorkostnad efter den typ av inkomster som de olika produktionsfaktorema erhål- ler, dvs. löner, vinster, hyror, arrende, rän- ta på kapital osv. (funktionell inkomstfördel- ning). Inkomstfördelningen kan även avse fördelningen av inkomster inom eller mellan löntagargrupper (personell inkomstfördel-

ning). Den personella inkomstfördelningen kan i sin tur avse dels en fördelning mellan olika inkomsttagargrupper (horisontell för- delning) och dels en fördelning inom en in- komsttagargrupp efter inkomstens storlek (vertikal fördelning).

Input-outputmodell. Se Modell.

Integration. Samgående, t.ex. mellan före- tag i form av sammanslagning av företag i samma produktions- eller distributionsled, horisontell integration, eller mellan företag i olika produktions- eller distributionsled, vertikal integration. Med integration avses även ekonomiskt samarbete (formellt eller faktiskt) mellan länder, t. ex. i form av tull- union, ekonomisk union eller frihandelsom- råde.

Interdependent. Se Modell.

Investeringskvot. De totala investeringarnas andel av BNP.

Kapitalbalans. Se Betalningsbalans.

Kapitalkvot. Förhållandet mellan realkapi- talvolym och produktionsvolym.

Kapitalstock. Mängden realkapital, dvs. ma- skiner, apparater och annan utrustning, byggnader och övriga produktiva nyttigheter, vid en viss tidpunkt.

Kollektiv vara. En vara eller nyttighet, som inte kan tillhandahållas eller konsumeras i separata mängder av varje enskilt hushåll, t.ex. försvarseffekter och miljövärden som ren luft och rent vatten.

Konsumtionskvot (eller konsumtionsbenä- genhet). a) Genomsnittlig konsumtionskvot. Den andel av de disponibla inkomsterna som konsumeras. b) Marginell konsumtionskvot. Den andel av förändringen i disponibel in- komst som konsumeras.

Kreditmarknadsmatris. Uppställning av vissa sektorers efterfrågan och utbud av kredit, fördelat på övriga sektorer.

Logaritmisk skala. Grafiskt mått för rela- tiva förändringar i stället för absoluta. Med logaritmisk skala på vertikalaxeln i ett dia-

gram illustreras lika stora procentuella för- ändringar med en rät linje.

Modell. En förenklad avbildning av verklig- heten. En förklaring av hur vissa utvalda ekonomiska storheter, endogena variabler, t.ex. ömsesidigt (interdependent) påverkar varandra respektive påverkas av andra eko- nomiska storheter, vilka inte är förklarade inom modellen utan har utifrån givna vär- den, exogena variabler.

Ekonomelrisk modell. En ekonomisk mo- dell, i vilken man kvantitativt preciserat de samband. som ingår i modellen.

Input-outputmodell. En bild av produk- tionsstrukturen och leveranserna av varor och tjänster mellan de olika sektorerna i produktionssystemet.

Monetärt sparande. Nettot av upplåning och utlåning på kreditmarknaden.

Multilateral. Flerpartsförhållande. Multilate- ralt u—landsbistånd t.ex. innebär att mot- tagarlandet via ett internationellt organ får finansiellt bistånd från flera länder samtidigt och att detta kan användas valfritt för im- port från flera länder. Bilateralt u-landsbi— stånd bygger däremot på ett tvåpartsförhål- lande. Mottagarlandet erhåller bistånd direkt från ett visst land.

Nationalinkomsten. Summan av alla inkoms- ter i ett land i form av löner, räntor. vinster samt nettofinansintäkten från utlandet. Na- tionalinkomsten skiljer sig från nationalpro- dukten endast på det sättet att nettofinans- intäkten ingår.

Nationalinkomsten brutto

— avskrivningar : Nationalinkomsten netto

— outdelade företagsvinster —— företagsskatt -— arbetsgivareavgifter : hushållens faktorinkomst + inkomstöverföringar från stat och kommun

— personliga inkomstskatter : hushållens disponibla inkomst

Nationalräkenskap. En registrering av de ekonomiska transaktioner (produktion, kon- sumtion, sparande, investering) som före- kommit i samhällsekonomins olika sektorer.

Nettoinvestering. Den del av de totala inves- teringarna som utgör ett tillskott till den existerande kapitalstocken. Jämför Reinves- tering.

Nettonationalprodukt. Se Bruttonationalpro- dukten.

Penningmängden (allmänhetens). Summan av företagens, hushållens och kommunernas kassahållning plus inlåning i bankerna.

Potentionell BNP. Det produktionsresultat som kan uppnås om arbetskraften är fullt sysselsatt och näringslivets produktionska- pacitet helt utnyttjad. Den potentionella BNP kan följaktligen skilja sig från den realiserade, faktiska BNP.

Priselasticitet. Se Elasticitet.

Produktionsfaktor. Resurs, t. ex. arbetskraft, kapital, land, som används i produktionen och bidrar till produktionsresultatet.

Prognos. Förutsägelse om den framtida, ex- empelvis ekonomiska, utvecklingen.

Betingad prognos. Att med utgångspunkt från vissa givna förutsättningar, t.ex. be- träffande den ekonomiska politiken, förut- säga den framtida ekonomiska utvecklingen.

Realkapital. Se Kapitalstock.

Reinvestering. Den del av de totala inves- teringarna som åtgår för att ersätta förslitet realkapital.

Relativprisförändring. Ändring av priset på en vara i förhållande till genomsnittet för samtliga varor.

Resursallokering. Fördelningen av produk- tionsfaktorer (arbetskraft, kapital m.m.) mellan olika företag eller näringsgrenar.

Revalvering. Se Devalvering. Sektorprodukt. Se Bruttoproduktion.

Självfinansieringsgrad. Företagens brutto- sparande i förhållande till deras bruttoin- vesteringar.

Soliditet. Mått på ett företags finansiella sta- bilitet, vilket uttrycker relationen mellan t. ex. företagets eget kapital och dess lång- fristiga skulder.

Sparkvot (sparbenägenhet). a) Genomsnittlig sparkvot anger den andel av hushållens dis- ponibla inkomst som sparas. b) Marginell sparkvot. Den procentuella förändring i sparandet som svarar mot en enprocentig förändring i den disponibla inkomsten.

Speciella dragningsrätter (SDR). Ett nyska- pat internationellt betalningsmedel admini- strerat av IMF. Fördelning av SDR sker i förhållande till medlemsländernas insatser (kvoter) i IMF oberoende av deras aktuella betalningssituation.

Terms of trade (bytesförhållandet gentemot utlandet). Kvoten mellan ett lands export- och importprisindex.

Tidsserie. Se Tvärsnitt. Tjänstebalans. Se Betalningsbalans.

Transferering. a) Bytesbalanspost, som om- fattar kapitalöverföring i form av u-lands- bistånd, privata gåvor m.m. b) Inkomst- överföring mellan olika sektorer exempel- vis via statsbudgeten i form av pensioner, barnbidrag, studiemedel.

Trend. Statistiskt uttryck för minsknings- el- ler ökningstakt i en utvecklingstendens, var- vid man rensat bort mer tillfälliga föränd- ringar. En större ändring i minsknings— eller ökningstakten benämns trendbrott.

Tvärsnitt. Statistiska data som hänför sig till en enda tidpunkt, i motsats till tidsserie som uttrycker en förändring över tiden.

Valutareserv. Se Betalningsbalans.

Tabellförteckning

Kapitel 1 1.211 Bruttonationalproduktens ut- veckling i olika länder 1950—

1970 ............ 12 1.2:2 Bruttoinvesteringar och kon-

sumtion 1960—1970 . . . . 14 1.2:3 Utvecklingen av priser och in-

komster1950—1970. . . . . 16

1.3: 1 Arbetsproduktivitetens utveck-

ling inom olika sektorer

1950—1975 ......... 20 1.3 : 2 Arbetskraftens, produktivite-

tens och BNP:s förändringar

1950—1975 ........ 21 1.421 Bruttonationalproduktens till-

växt i vissa länder och länder-

grupper 1960—1975 ..... 24 1.5: 1 Försörjningsbalansen 1970—

1975 enligt alternativ 1. (Grundkalkylen) ...... 38 1.5:2 Försörjningsbalansen 1970— 1975 enligt alternativ II. . . 38 1.5:3 Försörjningsbalansen 1970— 1975 enligt altemativIII. . . 38 1.514 Försörjningsbalansen 1970—— 1975 enligt alternativ IV. . . 38 1.515 Försörjningsbalansen 1970— 1975 enligt alternativ V . . . 39 1.5:6 Sammanfattning av försörj- ningsbalanstabellerna för 1970—1975 i avsnitt 1.5 . . . 45

Kapitel 2 2:1 Försörjningsbalansen 1969— —1975 enligt långtidsutred- ningens grundkalkyl . . . . 58

2:2

2:3

2:4

2:5

2:6

2:7

2:8

2:9

2:10

2:11

2:13

2:14

Kapitel 3 3.1 : 1

3.1:2

Försörjningsbalansens utveck-

ling 1950—1975 ...... 58 Försörjningsbalansens utveck- ling 1963—1969 ...... 59 Resursernas fördelning 1950— 1975 i löpande priser ..... 59 Resursemas fördelning 1950—— 1975 i fasta (1959 års) priser 59 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1950—1975 ......... 60 Produktionen inom olika nä- ringsgrenar 1950—1975 60 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1950— 1975 ............ 61 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1950—1975. . 62 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1962—1969. . 62 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1960—1975 en- ligt arbetskraftsundersökning- amas definitioner ...... 63 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1950—1975 63 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1950—1975. . 64 Bruttoinvesteringamas för- delning 1950—1975 ..... 65 Befolkningen 1960—1990 för- delad på åldrar ...... 68 Folkmängden 1960—1990 . . 70 SOU1970: 71

3.226

3.217

3.218

3.2:9

3.2:10

3.3:1

3.3:2

3.3:3

3.3:4

3.3:5

3.3:6

3.3:7

3.4:1

3.4: 2

3.423

3.511

Tillgången på arbetskraft 1965—1980 ......... Faktorer bakom arbetskraftens utveckling 1965—1980. . . . Frånvaro från arbetet 1965— 1969 ............ Förändringen i tillgången på arbetskraft 1965—1980 Arbetskraftstillgången 1965—— 1980 i antal personer och timmar .......... Olika faktorers inverkan på arbetskraftstillgången 1965—— 1980 ............ Alternativa arbetskraftsberäk- ningar 1970—1980 ..... Olika näringsgrenars andel av den totala arbetsvolymen 1950—1975 ......... Sysselsättningens förändringar i olika näringsgrenar 1960— 1975 ............ Arbetskraftens åldersfördel- ning 1965—1980 Arbetsproduktivitetens utveck- ling för olika delsektorer 1950— 1975 ............ Arbetsproduktivitetens och BNP-kapacitetens utveckling 1970—1975 under alternativa förutsättningar ....... Byggnads- och maskinkapital- stockar 1950—1969 ..... Förhållandet mellan kapital- stock och förädlingsvärde 1950—1969 ......... Förändringar i kapitalstocken 1950—1969 ......... Förändring i kapitalinsatsen per arbetstimme 1950—1969 Kapitalinsatsen inom industri- sektorn korrigerad för varia- tioner i arbetstid och skift- arbete 1950—1968 ...... Produktionen inom olika nä- ringsgrenar 1950—1975 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1950—— 1975 ............ Prisutvecklingen inom olika näringsgrenar 1960—1969 Handelsbalansen samt tjänste- och transfereringsbalansen 1964—1969. . .

71 73 74

75

75

76

76

77

79

82

85

87

90

91 92

93

94

96

97

98

3.5:3

3.5:4

3.5:8

3.5:9

3.5: 10

3.511]

3.5:12

35:13

35:14

3.6:1

3.6:2

3.6:3

3.7:1

3.7:2

3.7:3

3.8:1

3.8:2

3.9:1

3.9:2

Bytesbalansen 1969—1975 med jämvikt 1973 alternativt 1975 Betalningsbalansen i samman- drag 1960—1975 ...... Transfereringarnasinkl.u-lands- biståndets utveckling 1970— 1975 ............ Kapitalinkomster och -utgifter 1964, 1966 och 1969 Tjänstenettot 1969—1975 Importutvecklin gen 1970—1975 enligt totalmodellen ..... Sveriges import fördelad på varugrupper 1955—1975 . . . Världsexportens tillväxt 1950—- 1970 ............ Tillväxttakt och importelasti- citeter i vissa länder och länder- områden 1960—1975 . Sveriges export exkl. fartyg på olika länder och länderområ- den 1960—1969 ....... Sveriges andel av den totala importen i olika länder (3-års- genomsnitt) 1959—1968 . . . Sveriges export på länder och länderområden 1960—1975 . . Sveriges export fördelad på varugrupper 1970—1975 . . . Bruttoinvesteringamas utveck- ling 1965—1975 Bruttoinvesteringarnas utveck- ling 1965—1975 med fördelning på byggnader och anläggningar resp. maskiner ....... Bruttoinvesteringarnas fördel- ning 1950—1975 ...... Den privata konsumtionen 1931—1968 ......... Den privata konsumtionens ut- veckling 1968—1975 enligt två alternativ

Utvecklingen av vissa delgrup- per inom resekonsumtionen 1950—1975 ......... Offentlig konsumtion 1963— 1975 ............ Offentliga investeringar 1960— 1975 ............ Hushållens faktorinkomster i procent av BNP till produk- tionskostnad1957—1969. . . Hushållens direkta skatter, in-

101

102

104

104 108

114

115

116

117

118

119

121

122

125

126

129

133

136

140

146

148

150

3.9:3

3.914

3.915

3.916

3.917 3.11:l

3.12:l

3.12:2

3.12:3

komstöverföringar och dispo- nibla inkomster 1960—1975 Hushållens sparande i procent av disponibla inkomster 1961— 1975 ............ Bruttovinstmarginaler och självfinansiering inom industrin 1960—1975 ......... Investering och sparande 1957—1975 ......... Upplåning och utlåning på kreditmarknaden 1957—1969 . Kreditmarknadskalkyl för 1975 Inkomstspridningen inom olika befolkningsgrupper 1951—1969 Miljövårdsinvesteringarnas an- del av de svarande företagens totala investeringar inom olika branscher 1967—1975. . . . Beräknade miljövårdsinveste- ringar 1971—1975 Kommunernas planerade miljövårdsinvesteringar 1968—- 1975 ............

Kapitel 4 4.111 4.211 4.212 4.213

4.411

4.4: 2

4.4:3

4.511

4.512

Jordbrukets produktion 1969—— 1975 ............ Skogsavverkning 1952/1953— 1967/1968 Avverkningsprognos 1970— 1 975 ............ Skogsbrukets arbetskraftsbe-

hov 1970—1975 ...... Normalt branschmönster vid olika alternativ för industri- produktionens förändringar samt företagens planer 1970—— 1975 ............ Produktion 1965—1970 samt produktion och sysselsättning 1970—1975 enligt företagens planer och långtidsutredningens kalkyl ........... Export och investeringar

1970—1975 enligt företagens planer och långtidsutredning- ens kalkyl ......... Energiförbrukningen 1965—— 1985 ............ Elförbrukning 1967—1980, exkl. förluster, fördelad på geografiskt område

150

151

158 159

161 162

178

191

193

194

1 99 202 202

204

220

221

222

230

4.514

4.6:1

4.811

4.812

4.813

4.814

4.815

4.9:1

4.1111

4.1112

4.11:3

4.12:1

4.122

4.123

4.124

4.125

4.1216

4.1217

4.1218

4.1219

4.12110

1970—1980 ......... 232 Elproduktionen 1970 och 1980 fördelad på kraftslag 232 Byggandet inom olika områden 1960—1975 ......... 237 Det inrikes persontransport- arbetet 1960—1975 ..... 245 Godstransportarbetet 1961—— 1975 ............ 246 Investeringar i vägar och gator 1970—1975 ......... 248 Investeringar i sjöfart 1970— 1975 ............ 250 Televerkets verksamhet 1965— 1975 ............ 252 Bostadsinvesteringarna 1969— 1975 .......... . 255 Sysselsättningen inom privata tjänster 1950—1975 ..... 264 Privata tjänsters sektorprodukt 1950—1975 ......... 265 Sysselsättningen inom privata tjänster 1950—1975 . . . .g. 266 Produktion och investeringar inom den offentliga tjänste- sektorn (exkl. privat verksam- samhet) 1968 ........ 274 Produktion och investeringar inom den offentliga tjänste- sektorn (exkl. privat verk- samhet) 1960—1968 ..... 274 Anställda inom den offentliga tjänstesektorn (exkl. privat verksamhet) 1963—1968. . . 275 Sjukvårdsplatser inom olika vårdgrenar 1969—1975 284 Anställda inom hälso- och sjukvård 1969—1975 284 Platser för barntillsyn 1968-— 1975 ............ 288 Platser för åldringsvård 1968— 1975 ............ 289 Antalet tjänster inom social- vården 1968—1975 ..... 289 Anställda inom försvaret 1970 -—l975 ........... 292 Långtidsutredningens kalkyl avseende produktion och in- vesteringar inom den offentliga tjänstesektorn 1970—1975 . . 301 SOU 1970: 71

Kapitel 5 5.211

5.212

5.213

5.214

5.311

5.312

5.313

5.314

5.511

Förutsättningar i fråga om vissa strategiska variabler för här redovisade alternativ för perioden 1970—1990 Resursfördelning och tillväxt 1970—1990 ......... Försörjningsbalansens del- poster i procent av brutto- nationalprodukten 1975—1990 Försörjningsbalans för 1970, 1975, 1980 och 1990 Produktionsvolymen inom oli- ka näringsgrenar 1970—1990 Andelen arbetstimmar inom olika sektorer 1950—1990. . Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1950— 1990 ............ Näringsgrenarnas andelar av bruttoinvesteringarna 1950— 1990 ........... Befolkning och arbetskraft 1970—1990 .........

306

307

308

309

311

313

314

314

315

Diagramförtecknin g

Kapitel 1 1.211

1.511

1.512

Bruttonationalproduktens års- visa utveckling 1950—1970 . Handelsbalansen, tjänste- och transfereringsbalansen inkl. offentliga u-hjälsplån samt bytesbalansen 1950—1969. . Lagerförändringar 1950—1975

Kapitel 3 3.111

3.211

3.212

3.411

3.412

3.511

3.611

3.612

3.711

Folkmängden efter ålder i ett- årsklasser 1970, 1980 och 1990 Andel förvärvsarbetande gifta kvinnor i olika åldersklasser enligt folkräkningarna 1960 och 1965 samt relativa arbetskrafts- tal för gifta kvinnor i olika ål- dersklasser 1965—1980 Vissa näringsgrenars andelar av den totala arbetsinsatsen i timmar 1950—1975 ..... Förändring av vissa närings- grenars andelar av den totala produktionen 1950—1969 Relativ fördelning av produk- tionen i vissa länder 1955— 1968 ............ Turistutgifter och inresande svenskar till nordiskt pass- kontrollområde 1960—1975 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1975 . . Lagerstocken i procent av produktionen, totalt och inom vissa sektorer 1956—1975 Den privata konsumtionen per capita 1931—1975

11

35 36

69

72

78

98

99

111

128

131

3.911

3.101]

3.1111

3.1112

3.1113

Företagens vinster och själv- finansiering 1960—1969 Produktions-, arbetskrafts- och produktivitetsutvecklingen inom industrin exkl. gruvor 1962—1968 i olika regiongrup— per ............ Medelinkomsten efter ålder inom olika befolkningsgrupper 1966 ............ Inkomstspridningen inom olika befolkningsgrupper 1966. . . Inkomstfördelningens utveck- ling med olika definitioner av inkomsttagarna 1951—1968

Kapitel 4 4.111

4.112

4.211

4.41 1

4.511

4.611

4.612

Jordbrukets bruttoproduktion, inköp från andra sektorer och förädlingsvärde 1950—1975 Produktion och sysselsättning inom jordbruk och fiske samt BNP 1960—1975 ....... Produktion och sysselsättning inom skogsbruk samt BNP 1960—1975 . . . . Produktion och sysselsättning inom industri samt BNP 1960—1975 Produktion och sysselsättning inom el, gas, vatten och avlopp samt BNP 1960—1975. . . . Bruttoinvesteringar i byggnader och anläggningar 1960—1975 Produktion och sysselsättning inom byggnadsverksamhet samt BNP 1960—1975

156

168

175

176

178

198

200

205

218

233

235

239

4.711 Produktion och sysselsätning inom varuhandel samt BNP 1960—1975 ........ 244 4.811 Produktion och sysselsättning inom samfärdsel samt BNP 1960—1975 ........ 253 4.911 lnvesteringskostnad i kronor per nyproducerad lägenhet 1960—1975 ......... 256 4.111] Produktion och sysselsättning inom bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet samt BNP 1960—1975 ........ 267 4.1112 Produktion och sysselsättning inom restaurang och hotell samt BNP 1960—1975 . . . 271 4.11:3 Produktion och sysselsättning inom övriga privata tjänster samt BNP 1960—1975. . . . 273 4.121] Tillströmning av studerande till universitet och högskolor läsåren 1964/65—1979/80 . . 279 4.1212 Befolkningen 1970 och 1990 uppdelad efter ålder och ut- bildning .......... 282 4.12:3 Produktion och sysselsättning inom offentliga tjänster samt BNP 1960—1975 ...... 302

1970 års långtidsutredning, Svensk ekonomi 1971—1975 med ut- blick mot 1990, har utarbetats inom f'mansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering. I rapporten kartläggs och analyseras de tendenser som kommer att prägla den svenska ekonomin under första hälften av 70-talet. Dessutom beskrivs kortfattat mera långsiktiga tendenser i svensk ekonomi.

Rapporten skall i första hand tjäna som underlag för de centrala politiska instanserna vid de ekonomisk-politiska besluten. Men den vill också informera allmänhet och beslutsfattare inom olika privata och offentliga verksamhetsgrenar om de ekonomiska utvecklings- tendenserna på längre sikt.

Rapportens diskussion om resursfördelningen präglas i hög grad av målsättningen om att balansen i utrikeshandeln skall återställas.

1970 års långtidsutredning behandlar fler ämnesområden än tidi- gare utredningar.

Miljövården ägnas uppmärksamhet bl.a. genom en undersökning av de planerade miljövårdsinvesteringarna.

Inkomstfördelningen belyses med resultat från en ny studie som om- fattar 50-talet och större delen av 60-talet.

De regionala konsekvenserna av utvecklingsperspektiven för 70- talet diskuteras också i långtidsutredningen.

Allmänna Förlaget