Sammanfattningsvis kan sägas att befolk- ningsutvecklingen hittills inte fått till resul- tat att åldersfördelningen för Norrland skil- jer sig avsevärt från de områden i södra och mellersta Sverige som ligger utanför storstäderna. Det kan däremot hävdas att betydande skillnader förekommer inom re— giongrupperna.

3.3 Inrikes och utrikes flyttningar

Befolkningsutvecklingen i olika delar av landet speglar förskjutningen från ett på agrara näringar uppbyggt samhälle till ett samhälle som präglas av att större delen av befolkningen sysselsätts inom sekundära och tertiära näringar. Övergången från

Relativ fördelning, %

0—14 år 15—49 år 50—64 år 64— w år Summa

20,2 20,9 21,3 20,7 21,3 21,5

18,2 18,0 18,5 19,5 18,7 19,7

11,4 12,0 13,4 15,3 13,2 14,5

100 100 100 100 100 100

arealkrävande sysselsättningar till stadsnä- ringar medför att de sektoriella omflytt- ningarna i stor utsträckning kombineras med flyttningar i rummet. Eftersom utbild- nings- och yrkesvalen i regel sker i unga år tillhör flyttarna oftast de yngre åldersklas- serna, vilket till en del förklarar den nu- varande åldersfördelningen i olika delar av landet. För Sveriges del måste dock även den utrikes nettoinflyttningen beaktas då sambanden mellan befolknings-, närings- grens- och åldersklassutveckling skall stude- ras. I tabell 3.3: 1 redovisas mot denna bak- grund både den inrikes och utrikes netto- flyttningen under åren 1967—1969 för de sex regiongruppema.

Det framgår att skillnaderna mellan grupperna är betydligt större för den inrikes nettoflyttningen än för den utrikes netto- flyttningen. De folkrikaste regionerna (H 1— H3) hade ett inrikes inflyttningsöverskott medan övriga regiongrupper hade under- skott. Under åren 1967—1969 hade Stock- holmsregionen (H 1) ett inhemskt inflytt- ningsöverskott på totalt 25 000 personer. Under samma period fick Norrlands inland (H 6) vidkännas en inhemsk nettoutflyttning på 26 000 personer.

Om den inrikes nettoflyttningen sätts i relation till folkmängden framgår att stor- stadsområdena (Hl och H2) även relativt hade den största inflyttningen. I H] och H 2 uppgick inflyttningsöverskottet i genom- snitt per år till ca 6%o av folkmängden. Det i särklass största utflyttningsöverskottet återfinns i H 6. I förhållande till folkmäng- den uppgår det till 20 o/oo.

De utrikes flyttningarna uppvisar som

• Sida 34
•  Original

Utrikes netto- flyttning

Inrikes netto- flyttning

25 549 21 786 13 930 —21 749 — 5 623 —26 141

13 617 12 735 25 614 14444 1636 1684

mimmi: amoun—

Total netto- flyttning

39 166 34 521 39 544 —— 7 305 — 3 987 —24 457

Genomsnittlig nettoflyttning per är per 1 000 invånare 1969

Total netto- flyttning

Utrikes netto- flyttning

Inrikes netto- flyttning

9,12 10,21 5,03

—— 1,34 -— 2,16 —18,65

5,95 6,44 1,77

— 3,98 _— 3,04

—19,93

Källa: SOS: Befolkningsförändringar 1967, 1968 och 1969. Del 1.

framgår av tabellen betydligt mindre skillna- der mellan regiongrupperna. Totalt för hela landet uppgick nettoinflyttningen från ut- landet till närmare 70000 personer under åren 1967—1969. Anmärkningsvärt är att

Tabell 3.4:1. Genomsnittlig arbetslöshet per år 1967—1969 i förhållande till folkmängden 1969. Fördelning på riksområden.

Genomsnittlig arbetslöshet

Riksområden per år, %

0,21 0,32 0,32 0,38 0,30 0,36 0,32 0,68 0,72 1,06

Hela riket 0.44

Tabell 3.4: 2. Förvärvsintensitet 1960 och 1965. Fördelning på regiongrupper.

1960 1965

Regiongrupper

0,48 0,46 0,43 0,41 0,40

0,48 0,47 0,44 0,45 0,42 H 6 0,39 0,37 Hela riket 0,43 0,44

Källor: Folkräkningen 1960 och Folk- och bostadsräkningen 1965.

samtliga regiongrupper uppvisar inflytt- ningsöverskott gentemot utlandet. I förhål- lande till folkmängden är den utrikes netto- inflyttningen per är störst i Göteborg och Malmö (H 2).

Norrlands inland (H 6) har ett relativt större immigrationsöverskott än vad Norr- lands kustland (H 5) har. Detta kan synas förvånande med tanke på inlandets allmän- na befolkningsutveckling. Till stor del torde den utrikes inflyttningen till Norrland bestå av finländsk arbetskraft. Beräkningar över den utrikes omflyttningen för andra tids- perioder än högkonjunkturåren 1967— 1969 ger i stort samma resultat.

3.4 F örvärvsintensitet och arbetslöshet

Näringslivets och befolkningens skiftande struktur i olika områden tar sig bl. a. uttryck i regionala variationer i arbetslöshet och för- värvsintensitet hos befolkningen. I tabell 3.4:1 redovisas den registrerade arbetslös- hetens fördelning på riksområden för perio- den 1967—1969. Det framgår att betydande regionala variationer förekommer. Arbets— lösheten var exempelvis i relativa tal fem gånger så stor i övre Norrland (1,06 %) som i Stockholms län (0,21 %).

I tabell 3.4: 2 redovisas förvärvsintensite- ten för de sex regiongrupperna 1960 och 1965. Det framgår att den är högst i stor- städerna (H 1 och H 2) och lägst i Norr- lands inland (H 6). Skillnaden är ungefär 10 procentenheter. Olikheterna i förvärvsin-

• Sida 35
•  Original

tensiteterna beror till stor del på variationer i sysselsättningsgraden för gifta kvinnor men också på Skillnader i befolkningens ålders- sammansättning.

De regionala skillnaderna i förvärvsinten- sitet synes bestå. Enligt arbetskraftsunder- sökningarna (se appendix C) var under det tredje kvartalet 1970 omkring 70 % av be- folkningen i åldrarna 16—74 år förvärvs- arbetande i Stockholms län. Motsvarande tal för norrlandslänen var omkring 64 %. I övriga delar var de relativa arbetskrafts- talen omkring 68 %.

Skillnaderna i förvärvsintensitet speglar den s.k. dolda arbetslösheten som inte fång- as upp av arbetslöshetsstatistiken. Det kan t.ex. nämnas att om förvärvsintensiteten 1965 för Stockholm/Södertälje A-region appliceras på landets övriga A-regioner upp- kommer ett utbudsöverskott på arbetskraft på 130000 personer i åldrarna 15—64 år. Dessa siffror måste naturligtvis tolkas med stor försiktighet. Andra utredningar t.ex. låginkomstutredningen (SOU 1970: 34) har kommit till avsevärt högre siffror. Förkla- ringen torde bl. a. vara en helt annan defi- nition av arbetslöshetsbegreppet. Antalet potentiellt arbetssökande synes i dessa fall ha definierats som antalet potentiellt ar- betsföra alldeles oberoende av arbetsförhål- landena inom de olika hushållen.

• Sida 36
•  Original

Näringsgrenarnas utveckling

Den regionala fördelningen av befolkning och näringsliv är till stor del given av den historiska utvecklingen för olika näringsgre- nar. Befolkningsfördelningen speglar sålun- da än i dag agrarsamhällets ringa koncentra— tion av produktionsenheterna. Övergången från jordbruk till urbana näringar har gått med olika takt i skilda delar av landet. Sys- selsättningen inom industrin minskar i dag i de områden som industrialiserades tidigast, medan den ökar i övriga regioner. Med hjälp av regionalpolitiska medel underlättas den- na omfördelning. Det dominerande draget i utvecklingen är servicesektorns snabba till— växt. I föreliggande kapitel ges en översikt över några viktiga drag i den hittillsvarande regionala näringslivsutvecklingen. Den störs- ta uppmärksamheten ägnas utvecklingen un— der 60-talet. Statistiken är dock ofullständig för de senaste åren. Inom varje näringsgren diskuteras därutöver vissa regionala utvär- deringar av långtidsutredningens kalkyler för perioden 1971—1975 vid oförändrad re- gional— och näringspolitik.

Strävan i föreliggande kapitel har varit att följa långtidsutredningens disposition av re- dogörelsen för utvecklingen inom olika nä- ringsgrenar. Framställningen koncentreras av detta skäl till de regionala utvecklings- drag som kan vara av speciellt intresse ur ett nationellt perspektiv. En utgångspunkt har vidare varit att använda en med lång- tidsutredningen överensstämmande begrepps- apparat och terminologi.

Bakgrunden och motiven till försöken att bryta ned långtidsutredningens kalkyler för 70-talet redovisas i kapitel 1. Här skall där— för endast konstateras att någon konsistent nedbrytning till regional nivå inte har varit möjlig att genomföra. Som närmare motive- ras i kapitel 2 redovisas materialet på i hu- vudsak två regiontyper, nämligen region- grupper (s.k. H-grupper) och riksområden.

I appendix C redovisas dessutom de sys- selsatta fördelade efter näringsgren, yrkes- ställning och A-region enligt arbetskraftsum dersökningarna det tredje kvartalet 1970.

I tabell 4: 1 sammanfattas näringsgrenar- nas utveckling under perioden 1965—1975. Prognosen över sysselsättningsförändring- arna för de olika näringsgrenarna och re— giongrupperna bygger på en sammanväg- ning av näringsgrensprognoserna i 1970 års långtidsutredning och länsplanering 1967.1

De ytkrävande jord- och skogsbrukssek- torerna har störst andel av näringslivet i områdena utanför de större städerna. Spe- ciellt gäller detta för Norrlands inland. In- dustrin uppvisar de lägsta värdena i H 1 och H6 dvs. den mest urbaniserade regionen resp. den glesast befolkade. Byggnadsverk- samheten, som kan betraktas som en sektor

1 De olika näringsgrenarnas andelar av syssel- sättningen i regiongrupperna har uträknats 1965 (Folk- och bostadsräkningen) och 1980 (länspla- nering 1967). Därefter har motsvarande andelar 1975 uträknats genom ett antagande om linjär utveckling 1965—1980. Dessa andelar har sedan applicerats på långtidsutredningens uppgifter om sysselsättningen i näringsgrenarna 1975.

• Sida 37
•  Original

Tabell 4: I . Den förvärvsarbetande befolkningen1 fördelad på näringsgrenar och regiongrupper 1965 och 1975. Prooentuell fördelning.

Jordbruk Skogsbruk m. m. Industri

1965 1975 1965 1975 1965 1975 1965 1975 1965 1975 1965 1975

Byggnads- och an- läggningsverksamhet Service

73,1 100,0 100,0 650,2 790,7

Samtliga närings- grenar Samtliga närings- grenar (1000-ta1 sysselsatta)

1 Folk- och bostadsräkningens definitioner.

Hela

H 6 riket

28,1 23,1 21,4 22,2 13,3 11,5 37,2 43,2 100,0 100,0 174,9 151 ,7

Källor: 1970 års långtidsutredning, länsplanering 1967 SOU 1969: 27 samt Folk- och bostads- räkningen 1965.

med regional avsättningsmarknad, har hög näringslivsandel i Norrland. Andelen syssel- satta inom byggnadssektorn väntas sjunka något under 70-talet. Speciellt gäller detta storstäderna. Servicesektorns dominans och expansionstakt framgår tydligt av tabell 4: 1. Vid en uppdelning av servicesektorn fram- kommer att den offentliga sektorn har största andelarna i Stockholm och Norr- lands kustland. I H 3, inom vilken s. k. stor- stadsaltemativ torde sökas, är den offent- liga sektorns andel av den totala sysselsätt- ningen förhållandevis liten.

De använda beräkningsmetoderna ger ta- bellen en karaktär av sammanfattning av kapitel 4. Dess värde ligger i att den illustre- rar vilka närmast trendmässiga sektoriella förskjutningar inom regiongrupperna en sammanvägning av länsplaneringens mate- rial med långtidsutredningen kan ge. Det bör emellertid påpekas att tabellen inte beak- tar flera av de utvecklingsdrag inom olika sektorer som behandlas i det följande. Detta är naturligt eftersom 1970 års långtidsutred— ning och 1änsplanering 1967 sinsemellan in- te är konsistenta.

4.1 Jordbruk, skogsbruk och fiske

1967 års riksdagsbeslut innebär att jord- brukspolitiken inriktas på att främja en fort- satt snabb rationalisering samtidigt som en

viss samhällsekonomiskt motiverad minsk- ning av produktionen sker i första hand för att undvika en för jordbruket kostsam över- produktion.

Den stora minskningen av sysselsätt- ningen inom jord- och skogsbruket skapar problem inte minst genom att minskningen är förhållandevis stor i de regioner där det för närvarande är svårt att upprätthålla full sysselsättning. Arbetskraftens omflyttning- ar medför å andra sidan samhällsekono- miska vinster eftersom arbetskraften i de flesta fall omplaceras till yrken där pro- duktiviteten är högre.

Som framgår av tabell 411 är andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruket rela-

Tabell 4.1: I . Sysselsättningen inom jord- och skogsbruket 1960—1980. Fördelning på re-

giongrupper.

Regiongrupper 1960 1965 1980

11 954 25 975 138 882 154 222

50 104

H 6 64 937 49 180 21 865

Hela riket 446 074 354 617 156 338

Källor: Folkräkningen 1960, Folk- och bo- stadsräkningen 1965 samt Länsplanering 1967, SOU 1967:27.

9 495 21 131 113 387 122 426 38 998

3 811 10082 48 073 53 406 19102

• Sida 38
•  Original

Tabell 4.1: 2. Förändring av sysselsättningen inom jord- och skogsbruket 1960—1980. För- delning på regiongrupper. Index 1960 = 100.

Regiongrupper 1960 1965 1980

100 79 32 100 81 39 100 82 35 100 79 35 100 78 38 H 6 100 76 34

Hela riket 100 80 35

Källor: Folkräkningen 1960, Folk- och bo- stadsräkningen 1965 samt länsplanering 1967, SOU 1969:27.

tivt liten och hela tiden sjunkande. I Norr- lands inland är den dock fortfarande så hög som 28 %.

I tabell 4.1: 1 redovisas antalet förvärvsar- betande inom jord- och skogsbruket 1960- 1980 fördelade på regiongrupper. En kraf- tig minskning kan noteras för samtliga re- giongrupper. Minskningen i antalet syssel- satta mellan åren 1960 och 1965 uppgick sålunda till drygt 90000 personer, varav 27 000 i Norrland. Enligt länsplaneringens prognos 2 väntas minskningen mellan 1965 och 1980 uppgå till närmare 200 000 perso- ner, varav 47000 i Norrland. Långtidsut- redningen beräknar en avgång mellan åren 1970—1975 på totalt ca 90 000 personer.

Av tabell 4.1: 2 framgår att den relativa utvecklingen är ganska likartad inom samt- liga regiongrupper. För hela riket väntas 1980 sysselsättningen inom jord- och skogs- bruket uppgå till drygt en tredjedel av sys- selsättningen 1960.

Även om den relativa förändringen i sys- selsättningen är någorlunda likvärdig mellan regiongrupperna kan stora regionala skill- nader konstateras om minskningen sätts i relation till den totala sysselsättningen inom respektive grupp. Som framgår av tabell 4.1: 3 motsvarar sysselsättningsminskningen 1965—1980 enligt prognos 2, vilken utgör länsstyrelsernas bedömning av nuvarande ut- vecklingstendenser, en nedgång av den tota- la sysselsättningen på knappt en procent i Stockholm (H 1). Motsvarande tal för H 3

Tabell 4.1: 3. Minskning av sysselsättningen inom jord- och skogsbruk m. 111. 1965—1980 i förhållande till den totala sysselsättningen 1965 samt den absoluta förändringen 1970— 1975. Fördelning på regiongrupper.

Förändring

1965—19801 Absolut

förändring= Total sysselsättning _—

1965 1970—1975

0 —— 2 300 2 — 5 200 5 —30 700 8 —32 100 7 —— 9 600 H 6 14, —11 500

Hela riket 5,7 —91 400

1 Länsplanering 1967. * ERU:s kalkyl som grundar sig på långtids- utredningens och länsplaneringens beräkningar. Källor: 1970 års långtidsutredning, länspla- nering 1967 samt Folk- och bostadsräkningen 1965.

är knappt 6 procent. Den stora avgången i Norrlands inland framgår klart av tabel- len. Nedgången inom jord- och skogsbruket kommer i detta område enligt prognosen att uppgå till inte mindre än ca 15 % av den totala sysselsättningen 1965. En sådan ut- veckling innebär betydande risker för syssel- sättningsproblem. Möjligheterna att finna ny sysselsättning för den arbetskraft som lämnar jord- och skogsbruket begränsas vä- senligt av den höga medelåldern. Den äldre arbetskraften är nämligen relativt orörlig och därför svår att omplacera.

I tabell 4.1: 3 redovisas även den beräk- nade avgången inom jord- och skogsbruket för perioden 1971—1975. Prognosen grundar sig på långtidsutredningens och länsplane- ringens bedömingar.1 För hela riket väntas sysselsättningen minska med drygt 90000 personer, varav ungefär en tredjedel vardera i regiongrupperna tre och fyra.2

1 För en närmare beskrivning av de antagan- den som prognosen bygger på, se inledningen till detta kapitel. 2 För en redogörelse produktivitetsutveckling- en inom jordbruket se 0. Gulbrandsen och A.

Lindbeck: Jordbruksnäringens ekonomi, Uppsa- la 1969.

• Sida 39
•  Original

4.1.1 Jordbruk

Åkerarealen har från slutet av 30—talet suc- cessivt minskat. Nedgången har varit särskilt markant under den senaste 10-årsperioden. Medan minskningen i arealen 1944—1951 uppgick till 40000 ha eller 1,1 % har area- len under perioden 1961—1966 minskat med 239000 ha eller 7,2 %.

Som framgår av tabell 4.1: 4 väntas åker- arealen i landet enligt lantbruksstyrelsens åkerinventering minska med 37 % eller 1,1 miljoner ha, under perioden 1966—1980. Den största minskningen av åkerarealen väntas ske i Norrlands inland (52 %) medan ned— läggningstakten i övriga grupper (bortsett från Stockholm) väntas understiga den ge- nomsnittliga för hela riket. Av den beräk- nade minskningen på en miljon ha väntas minst 0,6 miljoner ha tagits ur produktionen fram till 1975.

Antalet brukningsenheter med en åker- areal på mer än 2 ha åker uppgick 1966 till ca 186 000. Fördelningen på olika storleks- grupper visar stora regionala variationer som framgår av tabell 4.1: 5. Skogslänen har så- lunda många brukningsenheter i den minsta storleksgruppen (2,1—10,0 ha) och relativt få i den största (över 30 ha).

Detta är en huvudorsak till kontraktionen

Tabell 4.1:4. Åkerarealen 1966—1980. För- delning på regiongrupper.

Procentuell fördelning Index 1966=100

Åker, ha Region- grupper 1966 1980 _1966 1980

86 650 162 850 1 278 375 1 058 225 288 000 183 450

, 46 975 ' 120 500 889 750 579 250 201 150 87 825

100 100 100 100 100 100

54 74 70 55 70 48

mmmmmm amaww—

3 057 550 1 925 450 100 63

Källa: Kungl. Lantbruksstyrelscns Medd. Ser. A nr 6.

av det norrländska jordbruket eftersom ned- Iäggningama drabbar i första hand de mind- re brukningsenhetema. Den genomsnittliga arealstorleken har dock under åren 1966—- 1969 endast ökat från 16 till 19 ha. Ök- ningen väntas emellertid fortsätta. Sålunda räknar långtidsutredningen med att den ge- nomsnittliga arealen per brukningsenhet 1975 skall uppgå till 26 ha.

Av stor vikt för utvecklingen under första hälften av 70-talet är utformningen av jord— brukspolitiken. Som exempel kan nämnas

Tabell 4.1: 5. Antalet brukningsenheter med åkerareal fördelade på riksområden och storleks- grupper är 1966 och utvecklingen av antalet enheter 1951—1966

Brukningsenheter 1966

Antal i olika storleks- gruppen (ha)

2,1— 10,1—

Riksområde 10,0 30,0 30,1— Totalt

850 5 940 21 410 4 080 9 990 3 180 18 330 15 600

1 610 10 430 16 520

2190 10950

5 200 9 080 7 060

1 150 7 970 4 070

270 4 220 2 670 2 480 1 500

3 610 24 340 42 000

6 530 25 160 11 050 29 890 24 160 13960 2580 180 16720 16 220 3 950 190 20 360

102 300 62 180 21 760 186 240

> .0 w U

Hela riket

Relativ förändring av antalet brukningsenheter 1951—1966, (%)

Andel, (%) i olika storleksgrupper, (ha)

2,1— 10,0

10,1— 30,0

1951— 30,1— 1956

1956— 1961

1961—— 1965

23,4 24,4 51,0 62,4 39,7 28,8 61,3 64,6 83,5 79,7 54,9

44,7 42,9 39,3 33,5 43,5 47,0 30,4 29,2 15,4 19,4 33,4

1— _quwpahmo —18,4 —14,0 —11,1 ——12,0 -—13.6 —12,1 —11,8 —17,6 ———13,6 —10,5 ——13,1

—20,4 —19,3 —17,0 —18,5 —17,3 —16,2 —17,3 —23,1 —21,6 -——27,9

—20,0

wu v

w—Nuhm—qqm

». w

w .

NH o—amepnew—

»:

_oonhmuw—q

Illllllll

| 1»

11,7 — 5,3

Källor: Jordbruksråkningarna 1951, 1956, 1961 och 1966 samt Fr 1960 och FoB 1965.

• Sida 40
•  Original

Tabell 4.1: 6. Skogsawerkningen 1952/53— 1967/68

Övriga Norrland Sverige

Avverknings-

pe1 iod Hela riket

1952/1953— 1955/1956 1956/1957— 1959/1960 1960/1961— 1963/1964 31,8 1964/1965— 1967/1968 24,5 35,0

Källa: Skogsstatistisk årsbok.

19,6 25,4 45,0

21,8 27,7 49,5

23,1 54,9

59,5

att graden av stordriftsfördelar varierar vid vegetabilisk respektive animalisk produktion liksom mellan olika grödor. Det inkomst- politiska skyddets utformning har även stor betydelse.

4.1.2 Skogsbruk

Riksskogstaxeringen 1958—1967 redovisar en skogsareal på 23,5 milj. ha, en ökning med 0,7 milj. ha jämfört med riksskogstaxeringen 1953—1962. Den kraftiga ökningen beror dels på att mark som tidigare ingick i jord- bruksproduktionen nu har skogsodlats, dels på att gränsdragningen mellan vad som räk- nas som skogbevuxen myr och som skogs- mark har ändrats.

Skogsavverkningama i landet har under 16—årsperioden 1952/1953—1967/1968 varie- rat mellan 41 och 65 milj. m3 sk. per år. En uppdelning av perioden i delperioder på 4 år visar en stigande trend i avverk- ningarna. Sålunda har avverkningarna ökat

Tabell 4.1: 7. Ägostrukturen inom skogsbruket

Krono- skogar

milj. milj. ha % ha

Norrland , 27

3 6 Svealand 0,4 Götaland 0 3

Hela riket

8 6 4,2 18 Källa: Skogsstatistisk årsbok 1968.

9

Övr. allm. skogar

från 45 milj. ms sk. till närmare 60 milj. ma sk. Ökningen har varit långsammare i Norrland än i övriga Sverige såsom framgår av tabell 4.1: 6.

Enligt långtidsutredningens bedömningar kommer de totala avverkningarna att öka från 73 milj. m3 sk. 1970 till 82 milj. m3 sk. 1975. Avverkningama väntas öka betydligt långsammare i norra Sverige än i övriga delar av landet.

Skogsmarkens fördelning på ägarkatego- rier har i stort sett varit oförändrad under det senaste halvseklet. I tabell 4.1: 7 redovi- sas skogsarealer enligt taxeringarna 1958— 1967 fördelade på ägarkategorier och lands- delar.

4.1.3 Fiske

Under 60-talet har en oavbruten minskning i antalet yrkesfiskare ägt rum. Yrkesfiskarkå— ren uppskattades 1969 till i runt tal 6000 personer varav 3 600 på västkusten, 1000 på sydkusten och 1 400 på ostkusten. Enligt långtidsutredningen beräknas antalet yrkes- fiskare 1975 uppgå till ca 5 000 personer. De ökade fångsterna under 60—talet har i huvudsak kommit från västkustfisket. F. n. svarar västkustfisket för närmare 80 % av hela fångstmängden och något över 70% av fångstvärdet. Ost— och sydkustens fångst- värde uppgår till ca 13 % vardera. Ostkus- tens fångstmängd utgör 7 % av totala fångstmängden, medan motsvarande siffra för sydkusten är knappt 13 %. Produktionsvolymens framtida utveckling och omfattning är främst beroende av hur

Privat- skogar

Bolags- skogar

milj. milj.

% ha % ha %

29 39 30 53 7 81

25 51

• Sida 41
•  Original

tillgången på fisk kommer att utvecklas. Några avsättningsproblem väntas inte upp- stå. Långtidsutredningens prognos tyder på en produktionsvolym av nuvarande storlek under perioden 1971—1975. Någon större förskjutning av de olika kuststräckornas an- delar av fångstmängd och värde väntas inte ske fram till 1975 .

4.2 Industri

Industrins andel av den totala sysselsätt- ningen uppgick vid folkräkningstillfället 1960 till ca 33 %. År 1965 hade ande- len ökat till 37,0 %. Efter mitten av 60-talet har en minskning av industrisysselsättningen ägt rum. Enligt industristatistiken uppgick sysselsättningen 1966 till inemot en miljon och 1968 till 930000 personer.1 Industrins andel av bruttonationalprodukten uttryckt i löpande priser uppgick både 1960 och 1965 till drygt 33 %. 1975 väntas andelen enligt långtidsutredningen uppgå till knappt 30 % .

Under 60-ta1ets andra hälft har norr- landslänens andel av industrisysselsättningen ökat, medan de större stadsregionemas an— del minskat. Denna regionala omfördelning väntas fortsätta och stimuleras med regio- nalpolitiska insatser i form av lån och bi- drag samt transport- och sysselsättningsstöd till företag med industriell verksamhet. För de företag som erhållit stöd under 60-talet för expansion i Norrlandslänen planeras sys- selsättningsökningen bli ca 12 000 personer. Hittills har enligt gjorda undersökningar un- gefär 70 % av den planerade ökningen infri— ats. Parallellt med den med regionalpolitiska medel stödda industriella utbyggnaden sker dock normala nedläggningar av äldre an- läggningar varför nettoförändringen av in- dustrins sysselsättning kan bli lägre.

I föreliggande avsnitt presenteras syssel- sättningsutvecklingen, produktions- och pro— duktivitetsutvecklingen i olika regioner. Vi- dare redovisas kapitalintensitets- och löne- förhållanden. Avsnittet avslutas med en prognos fram till 1975 över sysselsättning, produktion och produktivitet. De redovisade uppgifterna bygger på specialbearbetningar av industristatistiken.2

4.2.1 Sysselsättning

Industrisysselsättningens nedgång i de folk- rikaste regionerna torde i hög grad orsakas av den ökande konkurrensen från andra näringsgrenar och då speciellt servicesek- torn. Den senare sektorns snabba tillväxt beror dessutom till en del på att olika verk- samheter överföres från industri till service- sektorn.

I figur 4.2: 1 redovisas sysselsättningsm- vecklingen 1962—1968 fördelad på region- grupper och branscher. För sex av elva branscher har en sysselsättningsexpansion ägt rum. I relativa tal har kemisk och kemisk—teknisk industri, träindustri och jord- och stenindustri ökat snabbast eller med 12, 11 respektive 10 %. I absoluta tal har metall- och verkstadsindustrin och träin- dustrin ökat med 8 000 personer. Cirka 50 % av samtliga industrisysselsatta återfanns 1968 inom den förra branschen.

Av de branscher som har minskat sin sys- selsättning under perioden märks främst textil— och sömnadsindustrin. Nedgången in- om denna bransch har uppgått till 23 000 personer eller 25 %. I det följande kommen- teras kortfattat med utgångspunkt från fig. 4.2: 1 den branschvisa utvecklingen inom de sex regiongrupperna.

I regiongrupp ] (Stockholm) har industri- sysselsättningen reducerats med 8 % eller med 10 000 personer. Endast jord- och sten- industri samt kemisk och kemisk-teknisk industri har en positiv sysselsättningsutveck- ling. Ökningen för jord- och stenindustri, som i huvudsak har en regional avsättnings- marknad, måste emellertid ses mot bakgrun— den av att denna bransch i absoluta tal har få sysselsatta i regionen. Procentuellt har textil- och sömnadsindustrin fått sin syssel- sättning minskad med mer än hälften i Stockholm. Metall— Och verkstadsindustrin har reducerats med 7 500 personer eller med 9 %. '

I regiongrupp 2 (Göteborg och Malmö) har industrisysselsättningen minskat med 5 % eller med 6 000 personer, vilket innebär

1 Industristatistikens äldre indelning. ” SOS, Industri 1962, 1965, 1967 och 1968.

• Sida 42
•  Original

H3

,_ Kemisk o. kem.-tekn. ind.

Livsmedelsind.— Grafisk ind.

Läder-, hår- 0. gummivaruind.

Textil- o. sömnadsind. Metall- o. verkstadsi nd.

Livsmedelsind.

Grafisk ind.

Massa- o. pappersind.

index 1962 = 100

;

Jord— och stenind.

Metall- o. verkstadsind.

Läder-, hår- 0. gummivaruind Textll- o. sömnadsind

Livsmedelsind.

H 2 , 7 Kemisk o. kem-tekn. ind. ?

Metall- o. verkstadsi nd.

|ndex1962=100 Index 19'62=100

Figur 4.2:1. Sysselsättnin'gsutVecklingen inom industrin 1962—1968 fördelad på branscher och re- giongrupper. Staplarnas längd anger förändringen under sexårsperioden. Index 1962=100. Staplar- nas höjd anger storleken för varje bransch mätt i antas syssalsatta1968.,Antalet sysselsatta i H 1 motsvarar 123 000 personer.

• Sida 43
•  Original

Kemisk o. kem-tekn. ind. Läder-, här- o. gummivaruind. Textil- o. sömnadsind.

Livsmedelsind.

Massa- o. pappersind.

Jord- och stenind.

Massa— o. pappersind. Trä i nd.

Metall- o. verkstadsind.

Metall- o. verkstadsind.

Index 1962 = 100

en något långsammare reduktionstakt än för Stockholm. Både i absoluta och i relativa tal har den snabbaste expansionen i H 2 ägt rum inom kemisk och kemisk-teknisk in- dustri (13 % eller 2 200 personer). Den hu- vudsakliga förklaringen till detta torde vara västkustens starka ställning vad avser petro- leumindustrin. Sex branscher har minskat sysselsättningen. Av dessa uppvisar textil— och sömnadsindustrin den kraftigaste såväl relativa som absoluta minskningen (39 % el— ler 7 600 personer).

I regiongrupp 3, vilken omfattar regioner med mer än 90 000 invånare inom tre mils radie från kommunblockscentrum har in— dustrisysselsättningen minskat med en pro— cent eller med 3 000 personer. Bland de elva

lndex1962 = 100

branscherna har den kraftigaste procen- tuella ökningen ägt rum inom kemisk och kemisk-teknisk industri (13 %). Övriga branscher som ökat sysselsättningen inom H 3 är träindustri, grafisk industri, livsmedels- industri, metall- och verkstadsindustri samt jord- och stenindustri. Minskningen inom textil- och sömnadsindustrin uppgår till 9 700 personer eller 20 %.

Utvecklingen inom regiongrupperna H 1— H3 får ses mot bakgrunden av att många företag finner det förmånligt att flytta till regioner med lägre kostnadsnivå. De företag som framför allt synes ha fördelar av en storstadslokalisering är sådana med ett stort behov av personkontakter med andra före- tag och myndigheter. Kostnader för"-"person-

• Sida 44
•  Original

Kemisk o. kem-tekn. ind.

Läder-, hår- 0. gummivaruind.

Textii— o. sömnadsind.

Livsmedelsind.

Grafisk ind.

Massa- o. pappersind.

Metall o. verkstadsind.

Anm. Antalet sysselsatta I hela riket uppgick 1968 till 932000 personer.

! lndex1962 = 100

• Sida 45
•  Original

transporter kan reduceras kraftigt vid en storstadslokalisering. Detta medför ofta att industriföretagens driftsdelar lokaliseras utanför storstäderna, medan de ledande funktionerna stannar kvar. Detta belyses närmare i kapitel 5. Utmärkande för region— grupperna H 1—H 3 är vidare textil- och sömnadsindustrins kontraktion och den ke— miska och kemisk-tekniska industrins ex— pansion. Dessa två branscher är schema- tiskt sett representanter för arbets— respek- tive kapitalintensiv industri.

I regiongrupp 4, vilken omfattar små och medelstora kommunblock i södra och mel— lersta Sverige, har industrisysselsättningen ökat med 2% eller med 6000 personer. Relativt sett redovisar kemisk och kemisk- teknisk industri den största ökningen med 31 %. I absoluta tal har träindustrin ökat

Industrisysselsättningen har även ökat i regiongrupp 6 (Norrlands inland). Ökningen uppgår till 5 % eller 1 000 personer. Metall- och verkstadsindustrin har expanderat med 1 600 personer eller med 29 %. Även trä- industrin har en positiv utveckling. Liksom i H 3 och H 4 har sysselsättningen inom gruvindustri minskat kraftigt i H 6. Den upp- går till 750 personer eller 11 %.

Sammanfattningsvis kan konstateras att industrin utanför de större städerna har ökat sysselsättningen under perioden 1962—1968 med 10000 personer varav 4000 i Norr- land.

I nedanstående tablå sammanfattas ut- vecklingen för de sex regiongrupperna. För varje regiongrupp anges vilken bransch som i absoluta tal har ökat respektive minskat sysselsättningen mest.

Regiongrupp Ökat mest Antal Minskat mest Antal

Jord- o. stenind. Kemisk o. kemisk tek- nisk ind.

+ 700 Metall— o, verkstadsind.

+ Träindustri +

+

+

+

Textil- o. sömnadsind.

— 7 400 — 7 600 100 300 » —— 9 700 2 3

Metall- o. verkstadsind. 8 200 Massa— o. pappersind. —-— 2 500 3 1

)) ))

900 » -— 1 600 600 Gruvind. — 800

Hl H2 H3 H4 HS H6

snabbast eller med 3 700 personer. Liksom i H 3 uppvisar gruvindustrin en stor relativ minskning. Den uppgår till 32 %. I absoluta tal har liksom i H l—H 3 textil- och söm- nadsindustrin fått vidkännas den kraftigaste minskningen. Denna uppgår till 3 500 perso— ner.

I regiongrupp 5, som i stort omfattar Norrlands kustland, har industrisysselsätt- ningen ökat med 6 % eller med 3 000 per- soner. Detta är den största sysselsättnings- ökningen jämfört med övriga regiongrup- per. Metall- och verkstadsindustrin, som ökat sysselsättningen med 21 % eller med 3900 personer svarar för en stor del av expansionen. Livsmedelsindustrin har ökat med 15 % eller med 540 personer. Kemisk och kemisk-teknisk industri har visserligen procentuellt en mycket kraftig expansion (50 %) men har få sysselsatta. Massa- och pappersindustrin har minskat med 1600 personer eller 16 %.

En bearbetning av uppgifterna i fig. 4.2.1 redovisas i tabell 4.2: 1, där de olika bran— schemas andelar av den totala industrisys- selsättningen i respektive regiongrupper pre- senteras.

För hela riket gäller att metall— och verk— stadsindustrin svarade för omkring hälften av de industrisysselsatta. I Norrland och då speciellt i inlandet var denna andel betydligt lägre. Den uppgick till 27 %. I detta område svarar träindustrin för 23 % av industrisys- selsättningen, medan motsvarande andel för hela riket är 8 %. Massa- och pappers- industrin har i jämförelse med hela landet ett starkt fäste i Norrlands kustland (H 5).

I storstäderna (H 1 och H 2) dominerar metall- och verkstadsindustrin. Även grafisk industri och kemisk och kemisk-teknisk in- dustri svarar dock för en hög sysselsättnings- andel. Textil- och sömnadsindustrin är framför allt koncentrerad till regiongrupp 3. I detta område arbetar nästan 13 % av alla

• Sida 46
•  Original

Tabell 4.2: ]. Industribranschernas andelar av industrisysselsättningen 1967 i olika regiongrupper

HZ

Branscher H 1

Gruvindustri Metall- och verkstadsindustri 60, Jord- och stenindustri 3, Träindustri 1, l 3 7

(II

mat?—AN

».

ao wa bwwwoa

Massa- och pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru— och tobaks- industri ], Textil- och sömnadsindustri ] Läder-, hår- och gummivaru— industri ], Kemisk och kem.tekn.industri 8, Samtliga branscher 100 Totala antalet ind. sysselsatta 127 695

4 7 3 l l ,8 ,6 8 3 0 0 ,

xljll 30—

100

industrisysselsatta inom denna bransch vil- ket motsvarar 44000 personer. Textil- och sömnadsindustrin sysselsatte 75000 perso- ner år 1967 i hela landet.

Som framgår av kapitel 5 har den regio- nala utvecklingen av näringslivet delvis in- neburit att produktionsprocesserna delats upp i olika delar med skilda lokaliseringar. Personal tillhörande företagsledning, utred- nings- och planeringsarbete samt försäljning är beroende av att ha personlig kontakt med andra företags och offentliga myndigheters personal med likartade arbetsfunktioner. Dessa lokaliseras därför ofta till storstä- derna. Tabell 4.2: 2 belyser detta förhål- lande. Andelen förvaltningspersonal av den totala industrisysselsättn'ngen är betydligt större i storstäderna och då speciellt i Stockholm (H 1) än i övriga regioner. 1962 var andelen förvaltningspersonal i Stock- holm 34 %, vilket var en dubbelt så stor an-

Tabell 4.2: 2. Procentuell andel förvaltnings- personal av den totala industrisysselsättningen 1962 och 1967. Fördelning på regiongrupper

Regiongrupper 1962 1967

34 38 26 29 23 25 19 23 19 21 17 18

24 26

mimmi: anamn—

= a _ » =. 7? a "

134 280 352 271

Hela riket

m m E A

U|

..

M m_cxo— .—

».

ma oahqooh oc cwb—NOA

&— hm

..

NOD NU- åOOOUIxIOND

D—l hu po

gut» _GNO å—Ox pw

100 1 256 922

100 52 034

100 26 548

100 949 750

del som i Norrlands inland (H 6). Utveck- lingen mellan 1962—1967 har inneburit att andelen förvaltningspersonal har ökat i samtliga regiongrupper. I Stockholm (H 1) uppgår ökningen till 4 procentenheter, me- dan den i Norrlands inland uppgår till en procentenhet. I absoluta tal är dock ökning- en av förvaltningspersonal måttlig i Stock- holm (ca 1 400) beroende på den totala sys- selsättningsminskningen i detta område.

4.2.2 Produktion

Produktionsökningen i fasta priser inom in- dustrin uppgick till knappt 4 % under 50-ta- let. Under tiden 1966-1970 uppgick pro- dukt'onsökningen per år till ca 5,5 %. I för- hållande till andra sektorer har produktio- nen under 60-talet ökat snabbt inom indust- rin. Detta har kunnat ske trots att antalet ar- betstimmar inom industrin har minskat mer än den genomsnittliga minskningen för hela riket. Orsaken är en snabbt stigande produk- tivrtet. För den närmaste 5-årsperioden räk- nar långtidsutredningen i sin grundkalkyl med en produktionsökning inom industrin på drygt 5 % per år samtidigt som antalet arbetstimmar beräknas minska med 0,8 % per år.

Under perioden 1962—1967 har som framgår av tabell 4.2: 3 produktionen i lä- pande priser stigit procentuth snabbast inom träindustrin, jord- och stenindustrin

• Sida 47
•  Original

Tabell 4.2: 3. Produktionsutvecklingen inom industrin 1962—1967 fördelad på branscher och regiongrupper. Index 100 anger produktionen för varje bransch inom respektive regiongrupp 1962. Löpande priser. Bruttoförådlingsvärde

Branscher H 1 H 2

Gruvindustri Metall- och verkstadsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa- och pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri 156 Dryckesvaru- och tobaksindustri 103 Textil- och sömnadsindustri 75 Läder-, hår-, gummivaruindustri 139 Kemisk o. kem. tekn. industri 160 Samtliga branscher 150

150

190 171 156 151 166 159 236 113 122 181 172

172

147 163 151 130 168

Samtl. br. exkl. gruv

och inom kemisk och kemisk-teknisk in- dustri. Långsam produktionsökning före- kommer framför allt inom gruvindustrin och inom textil- och sömnadsindustrin.

Ökningen av industriproduktionen i lö- pande priser uppgick under perioden 1962—1967 för hela riket till 55 %. Samt- liga regiongrupper uppvisar en ökad pro- duktion trots att sysselsättningen har mins- kat i de tre folkrikaste grupperna.

Den kraftigaste expansionen har ägt rum i HZ (Göteborg och Malmö). Produktions- ökningen uppgår till 72 %. Den starka ex- pansionen inom H 2 förklaras huvudsak- ligen av produktionsökningarna inom me— tall- och verkstadsindustrin samt inom ke- misk och kemisk-teknisk industri.

I Stockholm (H 1), som har en total pro- duktionsökning under den genomsnittliga

Regiongrupp Ökat mest

Grafisk ind. Dryckesvaru- o. tobaksind. Träind. Grafisk ind. Läder-. hår 0. gummiind. Jord- o. stenind.

213255 mmAwN—

för hela riket uppvisar framför allt grafisk industri, jord- och stenindustri samt kemisk och kemisk-teknisk industri starka produk- tionsökningar. Textil- och sömnadsindustrin

H3 H4 HS H6

120 84 151 122 190 156 199 177 158 143 168 207 167 143 126 272 132 147 130 162 181 174 156 140

157 141

129 85 173 194 213 196 141 183 175 159 188 179 187 158 128 234 177 158

159

124 281 101 139 112

169

har minskat sin produktion med en fjärde- del.

Produktionen har även stigit mycket snabbt i Norrlands kustland (H 5). Produk- tionsökningen uppgår till 58 % vilket över- träffar den genomsnittliga för hela landet. Relativt sett har produktionen framför allt ökat snabbt inom läder-, hår- och gummiin- dustri samt inom jord- och stenindustri. Den procentuella produktionsökningen inom me- tall- och verkstadsindustrin översteg betyd- ligt den för hela riket.

I nedanstående tablå sammanfattas ut- vecklingen 1962—1967 för de sex region— grupperna. För varje regiongrupp anges vil- ken bransch som i löpande priser ökat pro- duktionen procentuellt mest respektive vil- ken bransch som procentuellt ökat produk- tionen minst.

% Ökat minst %

68 Textil- o. sömnadsind. 25 » 13 99 Gruvind. 20 » -——16 Textil- o. sömnadsind. 96 Gruvind. ——12

4.2.3 Arbetskraftproduktivitet

Långtidsutredningens kalkyler bygger på prognoser för produktivitetsförändringar i

• Sida 48
•  Original

olika sektorer. Arbetskrafts- och kapital- behov beräknas med hjälp av dessa prog- noser. Förekomsten av regionala produkti- vitetsskillnader kan medföra att alternativa regionala utvecklingsförlopp ger alternativa utfall för landet som helhet. En satsning på regioner med hög produktivitet för industrin kan således medföra att kapitalbehovet sänks. Därvid måste emellertid även behovet av utbyggnad av samhällskapital beaktas. På kort och medellång sikt kan mot denna bakgrund satsningar på regioner med mindre goda produktivitetsförhållanden men med väl utbyggd infrastruktur vara fördelaktigast då samhällsekonomiskt utrymme skall skapas för ökad konsumtion och export.

Produktivitetsbegreppet är även utifrån andra synpunkter av intresse i den regional- politiska debatten, inte minst vad avser de lokaliseringspolitiska åtgärderna. Som exem- pel kan nämnas de divergerande uppfatt- ningarna om det lämpliga i lokaliseringsstöd till kapitalintensiv industri i sysselsättnings- svaga områden.

I den följande framställningen belyses nu rådande förhållanden för arbetskraftspro- duktiviteten (produktion per anställd)1 me- dan den regionala fördelningen av infra- strukturen diskuteras i ett senare avsnitt. Re- gionala mätningar av produktiviteten försvå- ras av att produktionsinriktningen är olika i skilda regioner även för samma bransch. Vid regionala produktivitetsjämförelser måste vidare hänsyn tas till regionala pris- skillnader. Vissa sektorer, särskilt sådana med ett begränsat avsättningsområde, kan kompensera en högre lönenivå genom att utnyttja sin monopolställning på den lokala marknaden. Om lokal prisstatistik saknas måste produktivitetsjämförelser med mone- tära mått därför begränsas till att gälla så- dana branscher som säljer sina produkter på en nationell eller internationell marknad. Svagheterna med det här använda produk— tivitetsmåttet innebär dock att de angivna siffrorna måste tolkas med stor försiktighet.

Produktiviteten inom industrin har stigit under hela efterkrigstiden. Under perioden 1950—1968 steg den med ungefär 6 % per år i fasta priser. Enligt långtidsutredningens

bedömning kommer produktiviteten inom industrin att öka med ca 7,5 % per år un— der perioden 1971—1975. I tabell 4.2: 4 redo- visas produktivitetsutvecklingen i löpande priser för branscher och regiongrupper un— der perioden 1962—1967.

För hela riket gäller att arbetskraftspro- duktiviteten framför allt stigit snabbt inom massa- och pappersindustrin samt inom gra- fisk industri. Inom gruvindustrin har pro- duktivitetsutvecklingen gått långsamt. De regionala produktivitetsskillnaderna synes bestå under den studerade perioden. Det är därmed emellertid inte konstaterat att skill- naderna gäller för nyinvesteringar.

Metall- och verkstadsindustrin, som är en bransch som är utsatt för internationell kon- kurrens, uppvisar framför allt i H 2 (Göte- borg och Malmö) hög produktivitet. Pro- duktivitetsökningarna för denna bransch har gått fortast 1 H 2 och långsammast i H 4.

Till sk'llnad från metall- och verkstadsin- dustrin har jord- och stenindustrin till stor del en regional avsättningsmarknad, vilket kan ge upphov till regionala prisskillnader vilket försvårar jämförelser mellan olika regiongrupper.

Grafisk industri har i huvudsak en natio- nell marknad vilket torde medföra små re— gionala prisskillnader. Tabell 4.2: 4 tyder på att produktiviteten i denna bransch framför allt är hög i Stockholm (H 1). I denna re- gion har i motsats till den allmänna trenden sysselsättningen inom branschen ökat myc- ket snabbt under 60-talet.

Som en sammanfattning av utvecklingen redovisas i tabell 4.2: 5 arbetskraftsprodukti- viteten inom hela industrin exkl. gruvindust— rin för de sex regiongrupperna och för hela riket. Det framgår att storstadsregionerna samt Norrlands kustland både 1962 och 1967 hade en produktivitet som översteg den genomsnittl'ga för hela r'ket. Vid bedöm- ningen av denna tabell måste naturligtvis beaktas att branschsammansättningen mel-

1 Produktivitet kommer i förenklande syfte att användas synonymt med arbetskraftsproduktivi- tet. För en diskussion av orsakerna till den eko— nomiska tillväxten se C. J. Åbergs artikel i Tio ekonomer om arbetsmarknadspolitiken, SOU 1968: 62.

• Sida 49
•  Original

Tabell 4.2: 4. Produktion per anställd inom industrin, fördelad på branscher och region- grupper, åren 1962—1967. För varje bransch anger index 100 branschens riksgenomsnitt år

1962. Löpande priser

Hela riket H 1 H 2

Branscher

Gruvindustri 100 113 —— _

Metall- o. verk- stadsindustri Jord- o. stenindustri Träindustri Massa- o. pappers- industri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru- o. tobaksindustri Textil— o. sömnads- industri Läder-, hår- 0. gummivaru- industri Kemisk o. kemisk- teknisk industri

100 100 100

100 100 100

147 160 160

103 119 100

160

168 97 164 110 153 96 100 187 125

156 97

100

100 150

100 Hela industrin 100 Hela ind. exkl. gruv 100

152 151 153

lan regiongrupperna varierar (se fig. 4.2: 1).

Produktivitetsutvecklingen kan till en del förklaras av att kapitalintensiteten har för- ändrats inom de olika branscherna och re- gionerna. Detta belyses i ett senare avsnitt. Om kapitalintensiteten är likartad och sam- ma förhållande gäller kapitalets kvalitet, så kan skillnader i produktionen per sysselsatt förklaras av olikheter i organisationsförmå— ga, olikheter i produktionsinriktning inom branscherna, skillnader i arbetskraftens kva- litet och av utbildningsfaktorer samt s.k. agglomerativa faktorer.1

Utbudet av utbildad arbetskraft är för närvarande större i storstadsområdena än i övriga regioner. Industribranscher som ef- terfrågar stor andel utbildad arbetskraft vin- ner därmed fördelar vid en storstadslokalise- ring. Sådana verksamheter som efterfrågar arbetskraft med olika utbildning torde också ha mycket att vinna på en etablering i storstadsregionerna.

En undersökning som avser förhållandena i Stockholm visar att följande industribran- scher har den största allsidigheten i arbets- kraftens sammansättning. Rangordningen

1962 1967 1962 1967 1962 1967 1962 1967 1962

H3 H4 HS H6

1967 1962 1967 1962 1967 -—- 42 85 48 57 46 69 175 94 94 87 129 87 49 117 95 148

165

96 185 77 71 112

60 148 93 116

147

136 199 130

har skett efter det antal yrken som finns re- presenterade inom varje näringsgren.2

Tabell 4.2: 5. Förädlingsvärde per sysselsatt inom industrin exkl. gruvor 1962 och 1967. Fördelning på regiongrupper. Tusental kr. i löpande priser

Regiongrupper 1962 1967

29,5 zon 2s4 24,6 28J 22,2

26,4

46J 51,4 393 33,2 41,2 34,2 40,5

mmmmmm aM-ÄWN—

:E & m =. 7? 0 ”

1 Med agglomerativa faktorer avses sådana faktorer som påverkar företagens resultat i po- sitiv eller negativ riktning och som företagen inte kan kontrollera. Som exempel på agglome— rativa faktorer kan nämnas kapaciteten för kommunikationssystemet och utbildning av ar- betskraft. " Undersökningen är utförd vid Stockholms stads generalplaneberedning i samarbete med statistiska centralbyrån och avser en intervjuun- dersökning hösten 1967 med omkring 10 000 per- soner i åldrarna över 14 år.

• Sida 50
•  Original

Tabell 4.2: 6. Effektiva hästkrafter per sysselsatt 1962 och 1967, fördelade på branscher och

regiongrupper

H 1 H 2 1962 1967' 1962

H3

Branscher 1967

Gruvindustri Metall- och verk- stadsindustri Jord— och sten- industri Träindustri Massa- och pap- persindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru- och tobaksindustri Textil- och söm- nadsindustri Läder-, hår— och gummivaru— industri Kemisk och kemisk- teknisk industri

32,8 2,98

11,4 10,3 7,04 7,9

3,45 5,16

15,2 7,12

5,90

19,6 7,76

11,3

12,6 1,87 4,80

5,76 2,46 6,49 6,47

0,58

11,3 1,84 7,86

5,36

14,0 2,28 8,82 6,85

4,08

38,0

5,04

0,45 3,21

4,94 5,93

5,88 6,93

5,51 8,34

9,26 20,6 12,4

. Livsmedelsindustri . Grafisk industri

. Elektroindustri

. Kemisk industri

. Maskinindustri

. Transportmedelsindustri

Följande industribranscher uppvisar en hög andel högt utbildad arbetskraft.

1. Elektroindustri 2. Maskinindustri 3. Kemisk industri

4.2.4 Kapitalintensitet

Den ovan redovisade produktions- och pro- duktivitetsutvecklingen för industrins bran- scher i olika regiongrupper beror bl. a. på kapitaltillgången. Om företag i samma bransch i de olika regionerna har likartad produktionsinriktning och har samma ar- betskraftsproduktivitet så kan regionala skillnader i totalproduktiviteten till stor del förklaras av att kapitalets ålder, storlek och kvalitet varierar mellan regionerna. Den branschindelning som används i detta av- snitt är alltför grov för att tillåta noggranna jämförelser mellan regiongrupperna. I ett senare avsnitt skall dock en undersökning

1962 1967

8,63 8,96 10,2 1,42 5,61

5,28 2,86 3,05

4,11

H 6 1962

H 4 1962

H5

1967 1962 1967 1967

57,3 9,47

32,5 49,8 35,3 9,4011,9 11,8

8,45 20,6 9,39 13,9

39,1 31,0 58,4

16,5 3,65 4,26

14,2 6,73

8,11

31,4 18,0

14,4 13,9 11,5 12,4

59,2 1,74 5,89

7,22

36,4 1,44 6,51

37,5 1,52 8,13 4,55

1,67

50,2 1,00 5,10

76,9 1,34 7,19

84,0 147,9 1,22 1,28 11,4 5,01

4,60 7,64 7,19 5,21 4,34

1,67 4,16 3,40 1,15 0,90

6,17 6,32

9,58 12,6

6,59 2,02 2,06

18,5 35,2 28,9 26,7

1,74 2,43

1 6,9

redovisas där produktivitets-, kapital- och löneskillnaderna studerats för detaljgrupper för vilka jämförbarheten mellan region- grupperna är större.

I tabell 4.2: 6 redovisas kapitalintensiteten inom industrin fördelad på regiongrupper och branscher. Det använda kapitalmåttet, effektiva hästkrafter, är bristfälligt. Det vi- sar bl. a. inte variationer mellan gamla och nya kapitalföremål och ger inte heller något mått på kapacitetsutnyttjandet. Det är emel— lertid det enda kapitalmått som insamlas för alla anläggningar och torde i första hand kunna användas för jämförelser inom en bransch. Även för nationella kalkyler är svå— righeterna betydande att få ett rättvisande mått på kapitalintensiteten.

Kapitalintensiteten har med några få un- dantag ökat inom samtliga branscher och re- giongrupper. Inom textil- och sömnadsin- dustrin har dock kapitalintensiteten sjunkit i H 4, H 5 och H 6 under perioden 1962— 1967.

Kapitalintensiteten är i regel högre i de större företagen. Av tabell 4.2: 7 framgår att framför allt Norrlands inland har stor andel små företag. De utgör 58 % av samtliga företag i H 6. Göteborg och Malmö (H 2.) har lägst andel små företag eller ca 50 %.

• Sida 51
•  Original

Tabell 4.2: 7. Antal arbetsställen inom in- dustrin fördelade på storleksgrupper och re- giongrupper 1967. Inom parentes anges den relativa fördelningen inom varje grupp

Storleksgrupp Region-

grupper ] 2 Totalt

H 1 1 138 793 190 (54) (37) (19) 1 009 807 210 (50) (40) (10) 2 901 2 228 503 (52) (40) (9) 2 767 1 953 388 (54) (38) (8) 463 315 6 (55) (37) (8) 427 265 38

(58) (36) (5)

8 705 6 361 1 398 (53) (39) (8)

2 121 (100) 2 026 (100) 5 632 (100) 5 108 (100) 9 847 (100) 730 (100)

16 464 (100)

H2 H3 H4 HS H6

Hela riket

Även beträffande de stora företagen avviker H 6 markant från övriga regiongrupper. An- delen stora företag uppgår till 5 % vilket är hälften av motsvarande andel i H 2.

4.2.5 Löner

I tabellerna 4.2: 8 och 4.2: 9 redovisas för åren 1962 och 1967 årslönen per sysselsatt och årslönen per arbetare inom industrin med fördelning på regiongrupper och bran- scher. Det framgår att gruvindustrin är den bransch där lönen per sysselsatt både 1962 och 1967 i genomsnitt för hela riket är högst. Arbetarlönen är dock för hela riket högre inom grafisk industri 1967. Lägst var genomsnittslönen såväl 1962 som 1967 inom läder-, hår- och gummiindustri. Detta gäller både årslön per sysselsatt och årslön per ar- betare.

Vid en jämförelse mellan regiongrup- perna framgår en klar tendens till att lönen både per sysselsatt och per arbetare är högre i de grupper som innehåller folktäta regio- ner än i de regiongrupper som omfattar mer glesbefolkade kommunblock. De regionala skillnaderna i lön per arbetare är dock mindre än skillnaderna i lön per sysselsatt vilket speglar det faktum att andelen tjänste- män är större i de folkrikaste regiongrup-

perna (se tabell 4.2: 2). Löneskillnaderna ger inte direkt uttryck för produktivitetsskillna- der mellan regiongrupperna. Orsaken är att bruttovinsten per kapitalenhet kan variera mellan olika områden. Att undersöka brutto- lönen per sysselsatt och bruttovinsten per kapitalenhet är ett alternativt sätt att göra produktivitetsjämförelser.

Eftersom företagen ofta har god informa- tion om lokaliseringsförutsättningarna i oli- ka regioner och genom den i förhållande till arbetskraften höga rörligheten hos det ny- bildade kapitalet är det troligt att gränspro- duktiviteten utjämnas fortare för kapital än för arbetskraft.

Regionala löneskillnader för ett visst ar- bete medverkar till att anläggningar med olika produktivitetsförhållanden kan exi- stera samtidigt. Det finns emellertid även andra faktorer som motverkar en utjämning av produktiviteten. Till dessa hör transport- förhållanden samt det faktum att realkapi— talets rörlighet är begränsad. Gamla anlägg- ningar kan som regel inte omlokaliseras el- ler omedelbart anpassas till en ny teknik.

4.2.6 Studie av några utvalda detaljgrupper

Som redan nämnts är den ovan använda branschindelningen relativt grov, vilket in- nebär att en jämförelse mellan olika regio- ner försvåras. Vid analyser av utvecklingen inom olika regioner är det rimligt att anta att fördelningen av under- och detaljgrupper inom branscherna åtminstone för en kortare tidsperiod är någorlunda konstant.

I detta avsnitt redovisas en undersökning av tre detaljgrupper för att därigenom jäm- förbarheten mellan regiongrupperna skall underlättas. Urvalet av detaljgrupper har till en del varit dikterat av önskemålet om att grupperna i så stor utsträckning som möjligt skall vara representerade i samtliga storleksklasser och regiongrupper. De ut- valda detaljgruppema är mekaniska verk- städer, fabriker för elektrisk apparatur samt byggnadssnickerier.1 De båda förstnämnda 1 Kodnumren för detaljgrupperna enligt industrigruppkod 1955 år: mekaniska verkstäder ej 5. n. 1224, fabriker för elektrisk apparatur ej 5. 11. 1229 samt byggnadssnickerier 1409.

• Sida 52
•  Original

Tabell 4.2: 8. Årslön per sysselsatt i tusental kronor 1962 och 1967 i industriföretag fördelade på branscher och regiongrupper

U! 0 H 1 H 2 H 3 H 4 H 5 H 6 Hela riket

Branscher 1962 1967 1962 1967 1962 1967 1962 1967 1962 1967 1962 1967 1962 1967

Gruvindustri 33 760 56 192 _l — 16 088 23 073 15 834 22 933 15 935 27 250 19 497 26 272 17 525 25 123 Metall- och verkstadsindustri 18 560 26 969 17 411 25 321 15 672 23 114 15 308 21 903 15 767 22 168 14 905 21 375 16 325 23 662 Jord- och stenindustri 17 307 23 641 16 665 24 252 14 714 21 719 13 113 19 873 14 011 20 916 12 953 17 965 14 473 21 457 Träindustri 16 908 24 851 14155 21 436 13 113 19 811 13 070 19 642 13 624 19 576 12 625 19 086 13 234 19 803 Massa— och pappersindustri 15 674 22 884 16 096 24 113 15 362 22 477 14 276 20 801 15 403 22 126 16 512 23 529 15 175 22 129 Grafisk industri 18 667 28 345 16 084 24 902 14 814 22 260 13 650 20 969 16 343 25 562 10 995 18 648 16 534 25 058 Livsmedelsindustri 16 084 23 953 15 052 21 792 13 936 20 360 14 906 18 636 13 249 19 031 12 317 17 504 14 613 20 665 Dryckesvaru- och tobaksindustri 17 508 26 894 16 269 22 852 14 205 21 381 13 108 19 222 16 014 21 065 13 703 20 326 15 260 22 378 Textil- och sömnadsindustri 12 245 17 464 11 944 18 481 11 601 17 362 10 307 16 144 10 512 15 145 8 758 13 019 11 418 17 259 Läder-, hår- 0 gummivaruindustri 13 070 23 214 13 811 20 717 13 148 21 379 12 996 16 000 11 451 18 154 10 926 17 367 13 191 19 474

Kemisk och kemisk—teknisk industri 17 984 24 992 16932 24 083 15 418 23 444 15106 19122 16 097 22 811 16 683 20 991 16 271 22 999

_________________________________—_————-———_

Samtliga branscher 18 074 26 458 16 001 23 854 14 657 21 818 14 278 20 537 14 899 21 468 15 287 21 550 15 266 22 357

_____________________________.________———_—_-——_———-

¹ Rutor markerade med streck anger att observationerna är för få för publicering enligt gällande sekretessbestämmelser.

Tabell 4.2: 9. Årslön per arbetare i tusental kronor 1962 och 1967 i industriföretag fördelade på branscher och regiongrupper ______________________________———————————

H 1 H 2 H 3 H 4 H 5 H 6 Hela riket Branscher 1962 1967 1962 1967 1962 1967 1962 1967 1962 1967 1962 1967 1962 1967

__________________—__—_———-———_—-—————————

Gruvindustri -—- — —— — 14 412 20 494 14 667 19 972 13 143 24 248 17 848 23 491 15 855 22 024 Metall- och verkstadsindustri 15 705 22 882 15 613 22 857 13 797 20 393 13 446 19 538 14 502 20 123 13 921 19 885 14 288 20 831 Jord— och stenindustri 15 451 20 462 15 001 22 069 13 233 19 584 12 090 18 256 12 741 19 021 12 027 16 922 13 094 19 383 Träindustri 14 596 21 089 12 731 19 689 12 470 18 603 12121 18 159 12 699 18 569 11 902 17 991 12 324 18 402 Massa— och pappersindustri 13 632 19 974 14 348 21 436 13 863 20 116 12 894 19 078 14 196 19 972 15 395 21 985 13 737 19 969 Grafisk industri 16 500 25 453 14 043 22 762 12 903 19 775 12 293 18 759 14 820 22 881 9 812 16 922 14 544 22 460 Livsmedelsindustri 14 294 21 187 13 026 19 025 12 547 18 348 14 686 17 011 12 355 17 670 11 108 16 055 13 316 18 501 Dryckesvaru— och tobaksindustri 14 923 23 191 13 954 20 201 12 929 19 716 11 085 17 534 14 396 19 116 12 037 17 821 13 214 19 828 Textil- och sömnadsindustri 9 886 14 708 9 855 15 121 9 983 15 017 8 961 14 312 9 132 13 662 8 144 11 715 9 725 14 843 Läder-, hår— 0 gummivaruindustri 13 298 20 780 11 938 18 082 11 566 16 887 11 285 15 923 10 272 15 789 9 618 14 850 11 521 16 926

Kemisk och kemisk-teknisk industri 13 452 19146 13290 19 331 13 306 18 605 12317 17385 14 571 20941 14 539 18637 13172 18 656

”___—___—

Samtligabranscher 15324 2255113962 21073 12906 19109 12714 18533 13663 19489 14066 19778 13371 19647

____________________.__________.____-——————————————————-——-———

..wr: .w; ___ Y.. _.-.

• Sida 53
•  Original

Tabell 4.2:10. Produktivitet, eff. hk. och löner 1962 och 1967 i olika branscher fördelade på regiongrupper ___—_________________

Mekaniska verkstäder Fabriker för elektrisk apparatur Byggnadssnickerier

Förädl. Total Arbetar- Förädl. Total Arbetar- Förädl. Total Arbetar- Storleks- värde Eff. hk. lön lön värde Eff. hk lön lön värde Elf. hk. lön lön klass Syssels. Syssels. Syssels. Arb. Syssels. Syssels. Syssels. Arb. Syssels. Syssels. Syssels. Arb.

——————_—_______________ Regi on- grupper

Hl HZ

— — 30 264 6,60 21 951 21 763 25 702 20 149 — —— —— 26 174 20 316 — — — 21 673 18 489 27 489 19 340 18 358 24 652 21 726 28 668 22 322 20 300 27 180 20 891 — — —- 19 736 16 438 29 771 1 , 18 226 17 219 20171 17355 32109 , 19 077 17681 19 296 18 021 41 780 , 21 355 20 088 17 525 15 254 26 088 , 16 607 16 595 18 427 16 042 32 397 6,67 18 309 17 850 21 352 19 234 39 657 4,90 22 138 20 737

— — 26103 9,46 16 216 15 794 20 348 18 053 31 498 6,86 19 176 17 984

16 588 — -— — -— — —- 25 336 8,99 15 382 15 473 43 958 5,04 22 216 20 282 —- ——- —— 27 179 7,52 17 620 16 119 41 844 1,87 19 201 18 496 — _— _ __ _ _ _

___—___— 28 632 4,75 21 501 19 437 17 011 1,26 28 453 17 224 27 145 9,04 17 161 16 791

38 371 4,49 23 894 21 493 37 467 2,23 21 860 18 108 31 346 6,97 18 677 17 706

40 442 8,06 24111 21217 43 288 1,69 24 021 19 411 41 301 4,75 21910 20 566 ___—”___—

|

23 383 3,03 28 030 22 500 -— 42 061 4,00 28 001 24 531 38 853 42 437 4,27 27 438 24 466 40 539 31 771 5,00 20 535 21 058 28 431 36 883 3,76 25 201 22 571 46 528 43 542 5,72 25 453 23 116 50 400 31 348 5,32 19 974 18 997 30 822 36 928 4,59 23 010 20 997 36 901 42 440 6,75 23 300 20 228 38 040 28 260 5,76 18 322 17 394 27 550 39 020 5,28 22 175 19 940 33 594 35 554 12,53 23 149 20 301 51 610 28 938 4,32 18 638 18 825 —— 34 799 3,82 20 903 19 314 23 208 45 054 4,76 22 628 19 120 28 895 4,74 19 488 17 276 ——-

Noir—lo

.— »

H3 H4

..

howhomoomh— __NNN—TN—Nmol

Fahim—SD

..

HS

N— [N_— O'—

H6

lil

Hela

1 2 3 1 2 3 1 2 3 1 2 3 1 2 3 1 2 3 l 2 3

• Sida 54
•  Original

är i hög grad utsatta för internationell kon- kurrens, vilket inte gäller för byggnadssnic- kerier.

Som framgår av tabell 4.2: 10 är företa- gen storleksuppdelade. Denna indelning är gjord enligt följande:

Salutillverknings— värde

Storleksgrupp

( 1 milj. kr. 1—10 milj kr. >10 milj. kr.

En genomgående tendens är att arbets- kraftsproduktiviteten är högre för de största företagen. Vid en jämförelse mellan region- grupperna kan beträffande mekaniska verk- städer inga systematiska produktivitetsskill- nader utläsas inom respektive storleksgrup- per. Fabriker för elektrisk apparatur finns knappast alls representerade i Norrlands in- land (H 6) och har låg produktivitet i Norr- lands kustland (H 5). Till en del kan detta förklaras av att filialföretagens olika anlägg- ningar som till stor del finns i södra Sverige i dessa beräkningar förutsätts ha samma produktivitet oavsett läge och storlek.

Undersökningen visar vidare på klara re- gionala skillnader i lön per sysselsatt och lön per arbetare. Genomsnittslönema är nästan genomgående för samma storleks- klass högre i storstadsregionerna (Hl och H 2) än i övriga regiongrupper.

4.2.7 En prognos över utvecklingen 1970- 1975

Långtidsutredningen räknar i sin kalkyl med att produktionen inom industrin kommer att öka med drygt 5 % per år under perioden 1970—1975. Sysselsättningen beräknas un— der samma tid minska med en procent per år. På grund av industrisektorns stora bety- delse för den regionala utvecklingen har ERU bedömt det som angeläget att göra en regional utvärdering av långtidsutredning- ens kalkyler. De metoder som står till buds för utarbetande av sådana prognoser är dock bristfälliga. Därtill kommer att det material som Industriens utredningsinstitut

(IUI) samlat in för långtidsutredningens räk- ning inte direkt kan brytas ner på region- grupper och riksområden.

En grov utvärdering av långtidsutredning- ens prognoser har redan presenterats i kapi— tel 4 varvid en avstämning av långtidsutred— ningens och länsplaneringens bedömningar gjorts. För att hänsyn skall kunna tas till de allra senaste prognoserna för olika branscher presenteras i föreliggande avsnitt en prognos som bygger på en teknik som i internatio- nell litteratur benämns skiftanalys.1 De data som prognosen grundar sig på är de spe- cialbearbetningar av industristatistiken som använts tidigare i avsnittet.

Två prognoser har utarbetats. Den ena avser sysselsättningsutvecklingen och den andra produktionsutvecklingen. Om dessa båda prognoser sammanställs erhålls dess- utom en uppskattning av produktivitetsut- vecklingen för perioden i fråga. Prognosen omfattar två steg eller skift. I det första beaktas branschernas utveckling i hela riket som helhet. Det andra skiftet tar hänsyn till att branscherna tillväxer eller minskar i olika takt i skilda regioner.

Det första skiftet i prognosen baseras på de bedömningar av industribranschernas ut- veckling 1970—1975 som utförts av Indust- riens utredningsinstitut (IUI). Det andra skif- tet har erhållits genom ett antagande om att de årliga förändringarna av regiongrupper- nas andelar av rikets totala sysselsättning respektive produktion för en viss bransch är desamma för prognosperioden som för åren 1962—1968. Metoden kan sammanfattas som en trendframskrivning som till restrik— tioner har de branschvisa bedömningar för hela landet som IUI har gjort. Beräkningar av sysselsättnings- och produktionsutveck— lingen har gjorts för de elva branscher som finns uppräknade i tabell 4.2: 1 samt för de sex regiongrupperna.

Prognosen sammanfattas i fig. 4.2: 2. Sys- selsättnings-, produktions- och produktivi- tetsutvecklingen 1962—1975 för hela in- dustrin exkl. gruvindustrin kan avläsas för

1 Se t.ex. H. W. Richardson, Regional Eco- nomics, London 1969.

• Sida 55
•  Original

1962 65 68 70 75 1962 65 68 70 1962 65 68 70

1962 65 68 70 75 1962 65 68 70 1962 65 68 70 75

Förädlingsvärde Sysselsatta Förädlingstsvssels. 19681 ) 19682) 19681)

H1 6 066 122 49,5 H2 7 456 131 57,1 H3 14 696 348 42,2 H4 10 354 249 41,5 H5 2 245 50 * 44,8 H6 832 21 39,1 Riket 41 650 921 45,2

" tusental kronor 21 1962 65 68 70 tusental personer

----------- Förädlingsvärde _ Sysselsatta -———-—- | Förädlingsv./syssels.

Figur 4.2: 2. Produktions-, arbetskrafts- och produktivitetsutvecklingen inom industrin exkl. gruvor 1962—1975 fördelad på regiongrupper. Index 1962=100.

• Sida 56
•  Original

var och en av regiongrupperna samt för hela riket. Som framgår av figuren väntas in- dustrisysselsättningen fortsätta att minska under första hälften av 70-talet. Minskning- en uppgår till ca 4 % eller 31 000 personer. Vid en jämförelse mellan regiongrupperna framgår det att denna minskning är kon- centrerad till storstäderna och övriga stör- re städer (H l—H 3). Index över industri- sysselsättningen väntas minska med 11 pro- centenheter i Stockholm (H 1) och med 5 enheter i Göteborg och Malmö (H 2). Detta motsvarar i absoluta tal 14000 respektive 7 000 personer.

Minskningen är genomgående för alla branscher i Stockholm. I Göteborg och Mal- mö förutses dock en ökning för den kemiska industrin. Metall- och verkstadsindustrin be- räknas svara för hälften av sysselsättnings- minskningen i storstäderna.

Till skillnad från 60-talet väntas syssel- sättningen under början av 70—talet minska även i de mindre och medelstora kommun- blocken i södra och mellersta Sverige (H 4). I Norrland beräknas industrisysselsättningen enligt prognosen öka både i kustlandet (H 5) och i inlandet (H 6). Ökningarna som till största delen bärs upp av metall- och verk- stadsindustrin är dock mycket begränsade och uppgår i absoluta tal till drygt 1000 personer i H 5 och till 200 personer i H 6.

De regionalpolitiska insatserna torde med- föra att sysselsättningen i Norrland ökar mer än vad prognosen, som bygger på oför- ändrad politik, anger. Ett exempel på en sådan åtgärd är det sysselsättningsstöd som utgår till företag i det s. k. inre stödområdet. 1 H 6 som i stort omfattar det inre stöd- området har industrisysselsättningen under tiden 1962—1968 ökat med 2 000 personer.

Produktionen väntas i fasta priser vara mer än dubbelt så stor 1975 som 1962. I relativa tal väntas en särskilt snabb produk- tionsökning under början av 70-talet i Norr- lands inland (H 6). Detta område svarade dock är 1968 endast för 2 % av landets to- tala industriproduktion. Även i Göteborg och Malmö (H 2) och i Norrlands kustland (H 5) väntas en kraftig stegring av produk-

tionen. Produktionsökningen inom H 2 kan i huvudsak hänföras till verkstadsindustrin och den kemiska industrin.

Den årliga produktionstillväxten i Norr- land beräknas till ca 6 % mot 5 % för lan- det som helhet. För Stockholmsområdet kommer produktionsökningen liksom tidiga- re att bli avsevärt långsammare än för lan- det i övrigt. Inom detta område finns en stor andel verkstadsindustri men även bran- scher med långsam tillväxt såsom grafisk industri och livsmedelsindustri.

Produktiviteten beräknas relativt sett stiga snabbast 1 H 2 och H 5. Som framgår av figuren så kommer enligt prognosen H 1—H 3 under perioden 1970—1975 att få en snabbare produktivitetsökning än produk- tionsökning. I H 4—H 6 kommer produk- tionen att stiga procentuellt fortare än pro— duktiviteten.

Vid en jämförelse mellan resultaten från skiftanalysen i detta avsnitt och avstäm— ningen mellan långtidsutredningens och läns- planeringens bedömningar i inledningen till kapitel 4 framkommer vissa skillnader. Av- stämningen ger till resultat att industrisyssel— sättningen under tiden 1965—1975 kommer att minska i samtliga regiongrupper. Enligt skiftanalysen kommer sysselsättningen att öka i Norrland. Minskningen av sysselsätt- ningen beräknas vidare enligt avstämningen bli betydligt mindre (15 000 personer) i stor- städerna än vad skiftanalysen (50 000 perso- ner) ger till resultat. Skillnaderna i progno- serna förklaras av att industrisysselsättning- en under 60-talet ökat mer i Norrland och minskat mer i storstäderna än vad länspla— neringen beräknat.

4.3 Energiförsörjning

Längtidsutredningens uppskattningar av ri- kets totala energibehov under 70-ta1et byg- ger i första hand på de prognoser som ut- arbetats av Centrala driftledningen (CDL) och överstyrelsen för ekonomiskt försvar under våren 1970. CDL har i sin tur bl. a. haft som utgångspunkt de bedömningar som gjordes inom ramen för länsplanering 1967. För perioden 1971—1975 räknar långtids-

• Sida 57
•  Original

Tabell 4.3: I . Industrins elförbrukning fördelad på elområden 1967 GWh

Elområden

Södra varav Västra Malmö- regio- nen1

Branscher Gruvindustri 4 — Järn- och metallverk 182 Verkstäder 415 Jord- och stenindustri 400 Massa- och pappers— industri l_(emisk industri Övrig industri Summa Småindustri och restpost

958 741 319

108 124 751 27 270 40 679 206 2 701 505

1 004 931 530 4 483

203 4 686

352 85

Hela industrin 3 053 590

Östra varav Stock- holms- regio- nena

varav Göte- borgs- regio- nen2

Bergs- lagens

— 261 —— — 1 912 — 1 240 356 1 312 409 470

53 390 109 44

222

90 2 029 24 660 728 102 170 563 225 1 329 7 195 869

1 264 531 316 4087

96 219 1 425 7 414

214 49 1 083 4 136

1 Med Malmöregionen avses A-regionerna Malmö/Lund/Trelleborg. ² Med Göteborgsregionen avses Göteborgs A-region. 3 Med Stockholmsregionen avses A—regionerna Stockholm/Södertälje. Källa: Centrala driftledningen.

utredningen med en total förbrukningsök- ning av energi om 6,3 % per år mot knappt 6 % 1966—1970. Därav väntas elkraften svara för en uppgång om 8 % samt eld- ningsbränslen och drivmedel för något över 4 % .

Fr.o.m. 1967 delas elstatistiken upp på elområden.l Storstadsregionerna (Hl och H2) särredovisas dock på Vissa punkter. Vidare uppdelas elstatistiken i en industri- sektor, en samfärdselsektor och en »övrig- grupp». Den sistnämnda gruppen omfattar bl.a. hushållen, handeln samt enskild och offentlig service.

Av landets totala elkonsumtion 1967 sva— rade industrin för 64%, samfärdseln för 6 % och »övriggruppen» för ca 30 %. Fördelat på elområden förbrukades samma är ca 25 % av elenergin i Norrland. Denna relativt höga siffra förklaras bl. a. av områ- dets stora andel av tunga processindustrier. Som framgår av tabell 4.3:1 svarade järn- och metallverk, massa- och pappersindustri samt kemisk industri för ca 80 % av den norrländska industrins elkonsumtion. Inklu- deras även gruvindustrin stiger denna andel till nära 90%. Norrland hade 1967 även den nästa största elkonsumtionen inom sam-

färdselsektom. Östra elområdet svarade för den högsta andelen av den totala elför- brukningen, eller drygt 30 %. Lägst var den totala elkonsumtionen i Bergslagens elom- råde, vars andel av rikets totala förbrukning uppgick till ca 12 %.

I tabell 4.3: 2 återfinns CDL:s prognos för industrisektorns framtida elförbrukning. De olika elområdena uppvisar varierande tillväxt med hög ökningstakt i landets södra

Tabell 4.3: 2. Industrins elbehov fördelat på riksområden 1967—1985. Procentuell fördelning

1967 1970 1975 1985

Elområden Södra Västra Östra Bergslagens Norrlands 28,9 27,5

Hela riket ' 100 100 Källa: Centrala driftledningen.

11,3 17,3 27,3 15,2

11,2 17,2 28,0 16,1

12,1 18,8 27,0 16,8 25,3

100

14,3 21,4 25,9 15,9 22,5

100

1 Elområdena motsvarar i stort civilförsvars- områdena. Den ungefärliga indelningen framgår av resp. elområdes namn. I föreliggande avsnitt har Norrlands båda elområden slagits samman. De regionala data som detta avsnitt bygger på är hämtade från CDL: s publikation »Elkon- sumtionen 1970—1980».

• Sida 58
•  Original

Tabell 4.3:3. Elförbrukningen, exkl. förluster, fördelad på riksområden 1967—1980. TWh resp. procent

Förändring per år, % TWh 1967— 1970

1970— 1975

1975—

1967 1980 1970 1975 1980

Elområden Södra Västra Östra Bergslagens Norrlands

Hela riket

13,9 16,0 28,6 11,3 18,4 88,2

22,3 25,2 42,2 15,3 23,4 128,4

Källa: Centrala driftledningen.

och västra delar och avsevärt svagare i Norrland. Uttryckt i årliga tillväxttakter väntas industrins elförbrukning 1970—1975 i södra, västra respektive Bergslagens elom- råde växa med omkring 7 %. Motsvarande tal för östra elområdet och Norrland är ca 5 respektive 4 %. Under påföljande femårs- period antas den mest väsentliga förskjut- ningen bli en än snabbare ökning för lan- dets södra och västra delar. Som framgår av tabell 4.3: 2 väntas Norrlands andel av in- dustrins elbehov sjunka från ca 27 % 1970 till ca 25 % 1975 och till ca 22 % 1985.

I tabell 4.3: 3 har en regional elenergi- prognos sammanställts där även samfärdseln och »övriggruppen» inkluderats. Jämfört med tabell 4.3: 2 indikerar tabell 4.3: 3 inga större förändringar i det regionala utveck- lingsmönstret. Den största tillväxten beräk- nas ske i de södra och västra elområdena. Minst väntas elkonsumtionen i Norrland öka. Det kan dock noteras att för sist- nämnda landsdel förutses trots detta ett el- behov som mer än fördubblas mellan 1970 och 1980. Detta innebär att 45 % av den norrländska vattenkraften 1980 beräknas bli förbrukad i Norrland. Ännu 1975 väntas Norrland svara för den näst högsta förbruk- ningen av elområdena.

Enligt långtidsutredningen kan tillskotten i elproduktionen i första hand väntas ta for- men av atomkraftverk och konventionella värmekraftverk under perioden fram t. o. m. 1975 . Utbyggnaden av vattenkraften väntas bli relativt begränsad. Förläggningen

av kärnkraftverken är inte bunden vid sam- ma lokaliseringsfaktorer som vattenkrafts- anläggningarna. Det kan på längre sikt bli möjligt att förlägga kämkraftsbaserade fjärr- värmeverk1 i anslutning till stora industri- komplex och bostadsområden. Vad gäller externlokaliserade kraftverk, dvs. kraftverk belägna mer än 2—3 km från större stad, är det enligt CDL möjligt att det år 2000 i södra Sverige finns 3—4 st. och i västra Mel- lansverige 3—5 st. För östra Mellansverige och norra Mellansverige diskuteras 5—8 st. medan för Norrlands del ingen reaktor vän- tas lokaliseras på detta sätt. Med tanke på de externa effekter — positiva och negativa — som dessa kraftverk kan ge upphov till torde det vara realistiskt att räkna med en ökad statlig kontroll över såväl valet av 10- kaliseringsort som graden av samverkan mellan kraftproducenterna. Förberedande diskussioner på detta område förs inom ra— men för arbetet med den fysiska riksplane- ringen.

Förbrukningen av eldningsbränslen och drivmedel väntas enligt långtidsutredningen stiga med ca 4 % per år för att 1975 uppgå till i runt tal 45 miljoner ton. Eftersom nå- gon mera omfattande förekomst av olja inte uppdagats inom landet kommer behovet i stor utsträckning att behöva täckas genom import. Trenden under senare delen av 60- talet mot en ökad andel inhemsk förädling

1 Med fjärrvärme menas värme som levereras i rörledningar med hjälp av värmevatten eller ånga från stora centralanläggningar.

• Sida 59
•  Original

Kuststräcka med av förut- ;; sättningar för > 20 m hamndjup.

K " k d fu _ i 23:53 m

djup.

Under normal isvinter före- kommande svår landfast is.

Befintlig hamn eller under- sökt hamnläge med > 15 m . djup.

Källa: Civildepartementet

50 100 km

_)”x

”too-......

Ol' )- ! 71.1.

O'... »

SYDSVERIGE

A

4. + »

: ll . x " % [ K & MELLERSTA ; N0__FlRLAND

!

l . 1...)

| '-

ÖVRE NORRLAND

/

NO'RRA ' MELLAN- SVERIGE, —

! llllllllllnnm

/ - t .! ', _a), STOCKHOLM-

. .! ' v 0 ' 'na” ' F

& | ÖSTRA MELLANSVERIGE

Figur 4.3: I . Konsumtion av drivmedel och bränslen 1975. Fördelning på riksområden.

• Sida 60
•  Original

av oljeprodukterna beräknas dock fortsätta. De svenska raffinaderiema svarar f. n. för ca 50 % av de totala leveranserna av föräd- lade oljeprodukter.

I figur 4.3: 1 har den beräknade regionala fördelningen av konsumtionen av drivmedel och bränslen 1975 återgivits. Figuren har hämtats från det pågående arbetet med den fysiska n'ksplaneringen inom civildeparte- mentet. Förbrukningssiffroma är de som framtagits av energikommittén och överens- stämmer i stora drag med långtidsutred- ningens uppskattningar. Av figuren fram- går vidare hamnmöjligheter för olika kust— sträckor.

Den nuvarande svenska raffinaderistruk— turen redovisas i tabell 4.314. Utöver de där angivna raffinaderierna finns två as- faltsraffinaderier — i Göteborg respektive Malmö — samt ett antal smörjoljefabriker. Under 70-talets första hälft planeras endast ett ytterligare raffinaderi, vilket kommer att lokaliseras till Brofjorden på västkusten. Ny— invcsteringama i de äldre anläggningarna beräknas likaledes koncentreras till västkus— ten främst med tanke på att Öresund be- gränsar tankerstorleken i Östersjön. För 10- kaliseringen av framtida raffinaderier tor- de faktorer som närhet till djuphamn och möjligheterna till samlokalisering av olika led i petroleumindustrin komma att tillmä- tas viss betydelse.1

4.4 Byggnadsverkmmhet

Byggnadssektorn kan uppdelas i tre ungefär lika stora huvudgrenar: bostadsbyggande, övrigt husbyggande (främst inom offentlig sektor, industri och handel) samt anlägg— ningsverksamhet (bl.a. vägar samt vatten och avlopp). Byggvolymen har ökat i unge- fär samma takt inom samtliga dessa områ— den under senare hälften av 60—talet. Förde- lat på näringsgrenar har det däremot före— legat stora skillnader i tillväxttakt inte minst till följd av ekonomisk—politiska åtgärder. Byggandet inom vissa delar av de tjänste- producerande sektorerna har hållits tillbaka med hjälp av bl. a. investeringsavgifter och restriktiv tillståndsgivning.

Kapacitet, milj. ton

Svenska Shell— Koppartrans, Göteborg BP, Göteborg Nynäs, Göteborg

Summa OK, (planeras)

Källa: SOU 1970: 30.

Företagsstrukturen inom byggnadssektorn karakteriseras av ett stort antal företag av skiftande storlek och art. 1968 var antalet byggande företag närmare 5 000, vartill kom ungefär lika många bygghantverksfö- retag. De 20 största företagen, som samtliga hade mer än 1 000 anställda, svarade dock för ungefär hälften av den totala produktio— nen. Antal sysselsatta beräknas 1968 ha uppgått till drygt 360 000 personer.

Ur regional synpunkt intar byggnadsverk— samheten i viss mån en särställning, genom att arbetskraften inom branschen uppvisar en relativt stor geografisk rörlighet. Många ar- betstagare är mer bundna vid ett visst före— tag än till någon särskild arbetsplats. De se- nares lokalisering förändras allt eftersom skilda arbetsprojekt färdigställs.2

Sysselsättningsutvecklingen inom bygg— nadssektorn 1960—1965 enligt folkräk— ningen redovisas i tabell 4.4:1. Ökningen uppgick under perioden till 12 %. Samtliga riksområden exklusive skogslänen uppvi- sade ökningar. Dessa var särskilt påtagliga i storstadsområdena. Av fördelningen på re— giongrupper framgår att totala ökningen av antalet syselsatta inom sektorn var större i de mera tätbefolkade regiongrupperna (H 1— H 3) än för riket i dess helhet.

Trots minskningen av antalet förvärvsar— betande inorn byggnadsverksamheten i lan— dets nordligaste delar hade dessa regioner 1965 alltjämt en högre andel yrkesverk—

1 För en redogörelse av hithörande frågor hänvisas till koncentrationsutredningens be- tänkande SOU 1970: 30. 2 För en diskussion av byggsektorns roll i det regionala utvecklingsförloppet hänvisas till bila— ga 7 i Regionalekonomisk utveckling, SOU 1970: 15.

• Sida 61
•  Original

Tabell 4.4:1. Sysselsättningsutvecklingen inom byggnadsverksamheten fördelad på region- grupper och riksornråden 1960—1965

Befolkning Sysselsatta

1965 1965

Riksandel' [, Antal

Regiongrupper H ] HZ H3 H4 HS HG

Riksomrdden AB C, D, T, U, E F, G, H, I K, L, M därav: M N, O, R, P därav: 0 S, W, X Y, Z AC, BD

Hela riket

__ u—

_

...

n

».

_. OCh—WOPOUJNDONNI wu—xll—NINDOXWOO

.. ».

%

samma inom denna sektor än övriga riket. Detta framgår av nedanstående tablå i vil— ken byggnadsverksamhetens andel i procent av det totala antalet förvärvsarbetande an- ges.

1960 1965

storstadslän 8,3 skogslän1 11,8 övriga län 8,3

Totalt 9 1

En orsak till skogslänens höga andel är det starka inslaget av kraftverks- och väg- byggande i dessa områden. Vidare torde en stor del av den friställda arbetskraften inom jord- och skogsbruket som varit ovillig att flytta längre sträckor ha sökt anställning som byggnadsarbetare.

Utvecklingen efter 1965 kan belysas av arbetskraftsundersökningarna. Dessa tyder på att .en viss omsvängning inträtt under

1 Med skogslän avses i tablån — vilken hämtats från Byggplaneringsutredningens be- tänkande »Medel för styrning av byggnads— verksamheten» (SOU 1970: 33) — norrlands- länen samt Värmlands och Kopparbergs län.

57 650 49 190 104 460 68 950 27 880 25 020

60 200 54 740 28 362 44 755 28 210 61 080 29 560 36 030 20 500 24 550

330 290

Sysselsättningsförändring 1960—1965

Riksandel, Absolut Relativ % förändring förändring, %

8 224 12 848 14300

5 lSO llO

-— 5 657

». w

deep—3.4 GNÄNDQXOUI

NU,—H

».

9070 7 770 3 699 9030 6030 10980 60I0 —— 100 — 1 160 — 4040

35 270

17,7 16,5 15,0 25,3 27,2 21,4 25,5 — 0,3 —— 5,4 —14,1

12,0

u—nn—n -».

... Aucbmhömmw >— »— qaxooopooewocmoo

..

100

1966—1968. De regionala skillnaderna i sysselsättningsutveckling som känneteck— nade 60-talets första hälft synes under denna period ha upphört.

I tabell 4.4: 2 återges byggnadskostnader- nas fördelning på riksområden och region— grupper. Kostnaderna avser november må— nad för vissa utvalda år under 60-talet. Lik— som vad gäller sysselsättningen har den del av byggnadskostnadema som fallit på Norr- lands inland (H 6) minskat. Storstadsregio- nernas andel (H l—H 2) har successivt vux- it, varvid dock hela andelsökningen fallit på Stockholm (H 1). Några markanta skill— nader i regional utveckling synes däremot inte föreligga mellan 60-ta1ets första respek- tive andra hälft.

Enligt långtidsutredningen är en fortsatt tillväxt av byggnadsefterfrågan att vänta under den närmaste S—årsperioden. Ökningen beräknas dock bli svagare än för perioden 1966—1970, vilket främst förklaras av den förutsatta nedgången av bostadsinvestering- ama. Den närmare utvecklingen av byggvo— lymen kommer dock i hög grad att bli be- roende av investeringspolitiken. Med tanke

• Sida 62
•  Original

Tabell 4.4: 2. Byggnadskostnadernas fördelning på regiongrupper och riksområden 1963— 1969. Milj. kr resp. procent Milj.kr.

November 1969 1963

Regiongrupper Hl HZ H3 H4 H5 H6

9 248 5 119 5 859 3 861 1 449 1471

Riksamråden AB C, D, T, U, E F, G, H, I K, L, M därav: M N, O, R, P därav: O

9 017 3 832 1 414 2 941 2 067 5 489 3 534 1 504

916 1 894

27 007

--—N $”?!”

s_-

j...—_— Ahmpmwo

». ..

NNWNObawmh

_

Hela riket

Källa: Byggnadsinventeringarna.

på att långtidsutredningens prognos för byggnadsverksamheten 1971—1975 närmast

är att se som en tolkning av planer och ef— terfrågeläge inom de olika delsektorerna är möjligheterna att förutse de regionala kon- sekvenserna mycket begränsade. Till detta kan läggas de eventuella förändringar som

Byggplaneringsutredningens betänkande (SOU 1970: 33) kan leda till. I betänkandet föreslås bl.a. vissa åtgärder ägnade att öka statsmakternas styrmöjligheter av den regio- nala byggnadsaktiviteten. ERU har mot denna bakgrund inskränkt sig till att göra en trendframskrivning av sysselsättningsutveck— lingen inom byggnadsverksamheten grundad på material från långtidsutred- ningen och länsplanering 1967. Resultaten redovisas i inledningen till detta kapitel.

4 .5 Varuhandel

Varuhandelns utveckling har under 60-talet gått mot färre och större enheter. Inom de- taljhandeln har ett växande antal försälj- ningsställen tillkommit, vilka vänder sig mot geografiskt större marknader än tidigare. I

November Fördelning i procent

November 1969

November 1967

November 1965

HN 9.9 _N _a»

.. .

..

_ou. ... ..

»

womeh—waa

..

--N ---N

amma—monom HN

. ..

quuwoyomew coax—museums)»-

». ». ».

N__oahmuwo

».

_. _omapnooo

». u

% %

än högre grad gäller detta partihandeln, vars avsättningsmarknad ofta omfattar hela landsdelar.

Regionala data för varuhandeln saknas i stor utsträckning. Detta gäller såväl bakåt i tiden som för långtidsutredningens prognos- material. Sysselsättningsdata för handeln finns dock tillgängliga fram t.o.m. 1965. Som framgår av tabell 4.5: 1 har sysselsätt- ningstillväxten 1960—1965 framför allt koncentrerats till storstäderna. Av den to- tala sysselsättningsökningen inom varuhan- deln om ca 455 000 personer föll knappt 50 % på storstäderna. I Västernorrlands och Jämtlands län sjönk antalet sysselsatta med några procentenheter. Material från de år- liga arbetskraftsundersökningarna tyder på att områdena utanför storstadslänen haft en större andel av sysselsättningstillväxten 1966—1968 än under perioden 1961—1965. Full jämförbarhet råder dock inte mellan de statistiska uppgifterna för de båda perio— derna.

I tabell 4.5: 2 har varuhandelns byggnads- investeringar fördelats på riksområden. Av tabellen framgår att storstadslänens andel

• Sida 63
•  Original

Tabell 4.5: I. Sysselsättningen inom varuhandel fördelad på riksområden 1960—1965

Befolkningen 1965

Riksandel, 0 Å, Antal %

Riksomrdden AB C, D, T, U, E F, G, H, I K, L, M därav: M N, O, R, P därav: 0 S, W, X Y, Z AC, BD

Hela riket 100

».

GU:—OOXDPOUJXDQQ ww—XIHNINOONWM

.

buy—t

_

|— i— .. .. ..

».

118 560 63 120 34 280 68 870 48 870 91 000 49 260 38 800 19 530 20 440

454 590

Sysselsatta 1965

Riksandel, Sysselsättningsförändring

1960—1965, %

N

. -.

HN

l—lNl—li—l A-ÄOOOPOUIQUJON unuu-ooO—h—unov—

».

—.

. |__- .

.. oo wNNppNoA—io ex m.p—sowNN—mxo

».

.

%

Anm. Klassificeringen av antalet anställda inom varuhandeln överensstämmer inte i 1960 resp. 1965 års folkräkning. Ca 40000 anställda inom varuhandeln enligt 1965 års folkräkning fördes 1960 till gruppen industrisysselsatta. I tabellen har dessa fördelats på riksområden 1960 varvid totala antalet sysselsatta inom varuhandeln 1965 använts som fördelningsnyckel.

av dessa investeringar 1966—1969 uppgick till i runt ta] 45 %. De mellansvenska länens andelar varierade kraftigt under samma pe- riod. För Norrlands del uppgick andelen till i genomsnitt ca 10 %.

I det följande uppdelas, liksom i långtids- utredningens huvudrapport, varuhandeln i detalj- och partihandel.

Tabell 4.5: 2. Byggnadskostnader för påbör- jade byggnadsprojekt inom varuhandeln 1966 —1969. Fördelning i procent på riksområden

1966 1967 1968 1969

Riksomrdden AB 29 24 27 23 C, D, T, U, E 14 27 19 19 F, G, H, I 11 8 6 7 K, L, M 12 9 12 13 därav: M 8 7 10 9 N, O, R, P 16 18 18 21 därav: 0 10 13 10 11 S, W, X 8 5 8 9 Y. Z 5 2 5 4 AC, BD 5 7 5 4

Hela riket 100 100 100 100 (951) (1 006) (1 449) (1 278)

Anm: Siffrorna inom parentes avser varu— handelns totala byggnadskostnader i milj.kr. Källa: SCB: SM serie Bo

4.5.1 Detaljhandel1

Nedläggningstakten inom detaljhandeln har varit snabb under 60-talet. Över hälften av de enskilda livsmedelsbutiker som fanns 1960 hade lagts ned 1968. Inom konsument- kooperationen har nedläggningstakten varit ännu snabbare.

Nyetableringarna har under samma pe— riod i första hand avsett stora enheter med stort sortiment såsom varuhus och allivsbu- tiker, vilka ersatt ett flertal mindre butiker. Nettoeffekten av nedläggningar och nyetab- leringar har blivit att omsättningen ökat i stora butiker men minskat i de medelstora och mindre. Många medelstora butiker har vidare tvingats dra ned sin personalstyrka i takt med att omsättningen gått tillbaka och har därigenom övergått till gruppen småbu- tiker. Flera mindre butiker torde leva vida— re endast genom att ägarna minskat sina krav på ekonomisk återbäring.

Speciellt snabb har strukturomvandlingen varit inom livsmedelsförsäljningen och i viss

1 Diskussionen i detta avsnitt avser i första hand dagligvarusektorn, dvs. livsmedelsaffärer o. dyl. Sällanköpsvaruhandeln berörs endast sporadiskt. Rubriken »detaljhandel» är med andra ord något missvisande och täcker ett i detta sammanhang alltför vitt fält.

• Sida 64
•  Original

Tabell 4.5 : 3. Konsumentkooperationens pla- nerade investeringar 1970—1980. Procentuell fördelning på regiongrupper

197 ! —l975 1976—1980

>o

egiongrupper

1 37,5 2 20,0 3 23,7 4 1 1,3 5 4.5 6 3,0

100 100 (400) (397)

Anm: Siffrorna inom parentes avser investe- ringsbeloppen i milj. kr. till 1969 års priser. Utöver de i tabellen medtagna investeringarna tillkommer investeringar bl.a. för inre om- planeringar av varuhus och butiker.

Källa: KF.

SIEBIEELT:

Hela riket

mån även inom textil- och beklädnadsför- säljningen. Livsmedelsförsäljningen präglas alltjämt av mer närhetsbetonad lokalisering. De befolkningsomflyttningar som skett sy- nes därför beröra lokaliseringen av den verksamheten mer direkt än övrig handel.

Detaljhandeln har under 60-ta1et i oför- minskad takt koncentrerats till de större tät— orterna. En betydande del av befolkningen i småorterna och glesbygderna gör sina inköp i dessa orter. Den geografiska koncentratio- nen har blivit större än vad som återspeglas i nedläggningssiffrorna på grund av att buti- kerna i ökad utsträckning kommit att för- läggas i grupper. En orsak till att man även inom detaljhandeln kunnat tillvarata förde- larna med stordrift är att kommunikations— möjligheterna har förbättrats för stora grup- per av befolkningen. Särskilt bilismens ut- veckling torde här ha spelat en stor roll. Konsumenternas önskan om stort urval till låga priser har verkat i samma riktning. Det bör betonas att förändringarna inte medfört förbättringar för alla konsumentgrupper. Den omfattande butiksnedläggelsen inom kontraktiva regioner har fått till följd att många varor är mindre tillgängliga än tidiga— re, bl.a. för den del av befolkningen som inte har tillgång till bil. Detta gäller också för vissa grupper inom befolkningen i expan- siva regioner.

Under perioden fram t. o. m. 1975 väntas enligt långtidsutredningen utvecklingen mot färre och större enheter fortsätta efter unge— fär samma mönster som under de senaste åren. Kraven på fortsatt rationalisering inom handeln för att undvika kraftiga kost— nadsgenomslag i priserna förutsätts medföra att de stora och högproduktiva försäljnings- enheternas ställning på marknaden ytterli- gare förstärks. Antalet varuhus beräknas stiga i snabb takt, medan butiksantalet inom dagligvaruhandeln totalt sett förutses komma att minska med en fjärdedel. Totala antalet verksamhetsställen inom detaljhan— deln väntas under perioden 1968—1975 minska med 20 %. Det bör observeras att strukturförändringarna i detaljhandeln i hög grad bestäms av externa faktorer som befolk- ningsomflyttning, efterfrågeökning, stadsom— byggnad och befolkningens tidsvärdering.1

För de större varuhandelsföretagen gäller att de investeringar i nya butiker som kan bli aktuella under 70-talets första hälft i stor utsträckning är planlagda redan i dagsläget. Mot denna bakgrund är t. ex. statsmakter— nas långsiktiga intentioner i fråga om olika regioners och orters utveckling av stort in- tresse. Förbättras varuhandelsföretagens möjligheter att bedöma vilka orter som vän— tas tillväxa, ökar sannolikt förutsättning- arna för att lösa servicefrågoma. En geogra— fisk fördelning av de större varuhuskedjor— nas investeringsplaner 1971—1975 har inte varit möjlig att sammanställa. I tabell 4.5: 3 redovisas dock de beräknade investeringsbe- hoven inom konsumentkooperationen. Siff- rorna avser ny— och tillbyggnad av varuhus och butiker samt inventarier för dessa. Kon- sumentkooperationen svarar för närmare 1/5 av den totala varuhandeln och cirka 1/ 3 av livsmedelsförsäljningen. Enligt pla- nerna kommer drygt 80 % av de koopera— tiva investeringarna att falla på storstadsom- rådena och övriga större städer (H 1—H3). I Norrland beräknas kostnadsmässigt endast ca 7 % av investeringarna läggas (HS och H 6).

1 För en diskussion av dessa externa faktorer se bilaga 7: Regionalekonomisk utveckling, SOU 1970: 15.

• Sida 65
•  Original

Nedläggningstakten inom detaljhandeln har varit speciellt snabb i glesbygdsområ— den. Av samtliga nedlagda butiker i Jämt- lands län under perioden 1950—1963 var t. ex. ca 70 % livsmedelsbutiker belägna ut— anför tätorterna. De flesta av dessa hade en årlig omsättning som 1950 understeg 200 000 kr.1 Den ofta låga lönsamheten för butiksenheterna i utflyttningsområdena be- ror bl.a. på en hög andel äldre med låg konsumtionsbenägenhet och låga inkomster. De flesta butikerna i glesbygdsområdena drivs av ägaren ensam med eventuellt bi- träde av övriga familjemedlemmar. Genom- snittsåldem för dessa personer är hög, vilket innebär att möjligheterna att byta yrke är små. Det senare torde emellertid samtidigt vara den faktor som i viss mån bromsar upp uttunningen av glesbygdernas detaljhandels- nät under 70—talets första hälft. Även i ett längre perspektiv kan butiksnedläggelserna, på grund av att ägarna går i pension o.dyl., därför väntas ligga på en hög nivå. Från konsumentsynpunkt synes den vikande till- gången på butiker vara ett av de mest cen- trala glesbygdsproblemen. En sociologisk undersökning av fem glesbygdsområden vi— sar att livsmedelsaffärer är den typ av ser- viceinrättning som man i första hand skulle vilja ha bättre tillgång till.2

Den nuvarande regionalpolitiken påver- kar inte direkt detaljhandeln. Indirekt är dock t. ex. det kommunala skatteutjämnings- bidraget av en viss betydelse eftersom dessa medeltillskott gör det möjligt för kommu- nerna att på olika sätt förbättra servicens tillgänglighet t. ex. genom kommunal ut- byggnad av kommunikationerna. Det är emellertid svårt att mäta på vilket sätt och i vilken omfattning dylika medel påverkar varuhandeln. Frågor och samband av denna typ kan väntas bli belysta av glesbygdsut- redningen samt det av ERU initierade ut- redningsarbetet om glesbygdsproblemen.

Inom större orter och storstäder framkal- lar detaljhandelns framtida utveckling delvis andra problem än i glesbygdsområden. Inte minst gäller detta de konsekvenser som eta- blerandet av nya stora enheter kan ge upp- hov till. Varuhusens andel av marknaden

väntas stiga från ca 20 % till ca 30 % under den kommande 5—årsperioden. Även om långtidsutredningen förutser en viss etable- ring av varuhus på nya orter väntas den kraftigaste utbyggnaden av denna sektor framför allt ta formen av stormarknader. Dessa dimensioneras ofta för framtida för— hållanden, varvid man räknar med ökat be- folkningsunderlag och med ett bortfall av vissa nu existerande små och medelstora bu— tiker.

I storstäderna har enligt koncentrationsut— redningen de större butiksenheterna inte i full utsträckning låtit den högre produktivi- teten slå igenom i lägre priser. Bakom detta uppges bl.a. ligga en strävan att hålla en hög självfinansieringsgrad för att därigenom möjliggöra en snabb utbyggnad av butiksnii- tet.3

Även om de strukturella problemen i tät- befolkade områden delvis skiljer sig från glesbygdens finns dock vissa likheter. En så- dan likhet är nedläggningen av mindre livs- medelsbutiker. Även för de större orternas del tyder de nuvarande tendenserna på en fortsatt minskning av sådana butiker, åt- minstone under 70—talets första hälft. En omsvängning av konsumenternas värdering av närhetsservice behöver inte påverka ned- läggningen av nu existerande småbutiker. Flera av dessa har nämligen ett i förhål- lande till bostadsområdena ogynnsamt läge.

4.5.2 Partihandel

Liksom detaljhandeln har partihandeln präg- lats av en tilltagande koncentration och en kraftig minskning av antalet distributions— ställen. Mellan 1963 och 1968 minskade an- talet verksamhetsställen med minst en an- ställd från ca 12 000 till ca 9 000. Tillgängli- ga statistiska uppgifter gör det emellertid svårt att dra några mera detaljerade slutsat— ser om de regionala konsekvenserna av den— na koncentration. Sysselsättningen inom par- tihandeln är hälften så stor som inom de- 1 C E Ericsson: Livsmedelshandelns utveck- ling i Jämtlands län 1950—1963, Uppsala 1969. 2 Bilaga 3: Urbaniseringen i Sverige, SOU

1970: 14. ” SOU 1968: 6.

• Sida 66
•  Original

taljhandeln och antalet verksamhetsställen mellan 4 och 5 gånger färre.

Jämfört med detaljhandeln är partihan— deln väsentligt mer storstadsorienterad. Det kan t. ex. nämnas att inget av huvudkonto— ren för de 10 till Sveriges grossistförbund anslutna partihandelsföretagen inom delsek- torn järn och balk samt metaller är beläget utanför de tre storstadsregionerna.

Koncentrationsprocessen inom partihan— deln är till stor del en följd av att den fri- stående grosshandeln i många branscher mött ökad konkurrens från föregående och efterföljande led. Från detaljistsidan har de större kedjorna i ökad omfattning öppnat egna inköpskontor och nederlag samtidigt som producenterna genom försäljningsbolag och direktförsäljning pressat det fristående mellanledet. Som en följd härav har den största delen av partihandelns verksamhets— ställen kommit att förläggas i mera tätbefol- kade regioner. Det stora importberoendet inom vissa delbranscher har liksom trans- portekonomiska överväganden verkat i samma riktning.

En stor del av partihandeln, speciellt inom konsumentvarudelen, domineras så- lunda av grossister som är riksleverantörer eller täcker en större del av landet. Företag som tidigare hade lokala nederlag har i stor utsträckning rationaliserats bort eller gått ihop till större enheter. Varuhusföretagen EPA och TEMPO har t.ex. var sitt riks- lager som svarar för bortåt hälften av varu- leveranserna till samtliga i respektive kedja ingående varuhus. Inom KF, ICA- och ASK-sektorerna täcks varuförsörjningen för ca 10 000 butiker av några tiotal stora lager- centraler.

För perioden 1971-1975 väntas enligt långtidsutredningen de hittillsvarande kon- centrationstendenserna fortsätta. Det är emellertid möjligt att en viss uppbromsning av antalet nedläggningar kommer till stånd. Förklaringen skulle i så fall vara att de större partihandelsföretagens expansion vis— serligen kan väntas fortsätta men att vissa speciella branscher planerar att bygga ut sin lagerorganisation. Det torde med visst fog kunna hävdas att en stark koncentration till

stora lagercentraler med regionala avsätt- ningsområden har varit till nackdel inom Vissa branscher och då speciellt sådana där varan inte tål långvariga transporter eller av andra skäl inte är av ren stapelvarukaraktär.

4.6 Sam färdsel

Betydande svårigheter uppstår vid försök att jämföra transportarbetet och transportsyste- mens uppbyggnad i olika regioner. Vad gäl- ler transportarbetet är ett centralt problem att urskilja vilken del av transporterna som är att se som slutlig konsumtion snarare än en faktor i produktionsprocessen. Det har i detta avsnitt inte varit möjligt att gå när- mare in på dessa frågor. I anslutning till långtidsutredningens uppläggning berörs i det följande vissa regionala utvecklingsdrag inom de olika delsektorema.

Vägtransporterna är i dag den domi- nerande transportformen. Drygt 90 % av persontransportema sker på väg och för godstransporterna är andelen 58 %. Enligt långtidsutredningens bedömningar väntas det totala transportarbetet 1970—1975 växa med ca 5 % per år, dvs. ungefär lika myc- ket som närmast föregående 5-årsperiod. Godstransporterna beräknas stiga snabbast eller med 7,5 % per år medan persontrans- porterna ökar med drygt 3 %.

Inom persontransportemas område domi- nerar lokaltrafiken. Detta beror i stor ut— sträckning på den geografiska fördelningen av befolkning och näringsliv, vilken resulte- rat i att trafikflödet koncentrerats till och mellan större orter. Av väsentlig betydelse har därvidlag varit den s. k. pendlingen mel- lan arbetsplats och bosättningsort. Liksom i fråga om godstrafiken kan denna koncent- rationsprocess väntas fortsätta.

Det vore av intresse för utformningen av regionalpolitiken att få information om transportarbetets fördelning på olika trans- portmedel och transportavstånd. Något mera omfattande statistiskt material för detta saknas emellertid. I vägverkets regi bedrivs dock f.n. undersökningar om trans— portarbetet i olika kommuner. Resonemang har sålunda hittills fått föras i mera kvali-

• Sida 67
•  Original

tativa termer. Som exempel kan följande citat från professor Hägerstrand återges.1

»Det är givet, att bilismen är betydelsefull inte bara inomregionalt utan också i den inter- urbana persontrafik, som kommer till stånd i samband med förvärvs- och organisationsarbete. Men villkoret med fram- och återresa under dagens lopp måste i stort sett inskränka bilens räckvidd till de närmaste grannorterna. I den mera landsomfattande integrationen av våra landsdelscentra måste tåg, flyg och kanske på längre sikt expressbussar komma att spela hu- vudrollen. Det finns i detta sammanhang skäl att närmare undersöka vilken förmåga dessa transportmedel har i dag att låta de kontakt- orienterade samhällsgrupperna agera i en stad utan geografiskt läge».

Dessa tankegångar kan ställas i relation till följande två huvudlinjer i transportpoliti- ken:2

—- Avnämarnas fria val av transportme- del skall upprätthållas så långt det är möj- ligt

— Konkurrensen mellan transportmedlen år grundprincipen för transporternas fördel— ning på dessa medel, varför den bör äga rum på lika villkor.

Det torde stå klart att transportinveste- ringarnas storlek och fördelning är av cen— tral betydelse för den regionala utvecklingen. Att investeringar inom samfärdselsektorn trots detta i ringa utsträckning har motive- rats av regionalpolitiska strävanden förkla- ras bl. a. av svårigheterna att urskilja lämp- liga satsningsorter. Även svårigheterna att värdera de allmänekonomiska effekterna av regionalt betingade transportinvesteringar spelar härvidlag en stor roll. Det pågående arbetet med länsprogram 70 kan dock tjäna som ett exempel på de ansträngningar som görs för att samordna investeringarna i transportsystemet.

På driftsidan förekommer vissa regionala subventioner. Förutom själva frakttaxans konstruktion samt förekomsten av special- avtal för en rad transporter till och från Norrland mellan SJ och köpare respektive säljare kan nämnas de under 1970 fast- ställda transportsubsidierna för Norrland.3

4.6.1 Vägar och gator

Redogörelsen för väg— och gatunätets nuva— rande omfattning följer i stort den översikt som lämnats i Vägplan 70 (SOU 1969: 56).

Längden av det statliga och statsbidrags- berättigade väg— och gatunätet uppgick vid ingången av 1969 till ca 165 000 km, vilket innebar en ökning från 1957 med 15 %. Tillväxten har huvudsakligen fallit på det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet som vuxit med närmare en tredjedel.

I tabell 4.6: 1 redovisas väg— och gatunä- tets förändring mellan 1957 och 1969. Som framgår är skillnaderna i utbyggnadstakt mellan de olika riksområdena relativt mar- kanta, såväl för det totala vägbyggandet som inom de olika undergrupperna. Det to- tala vägbyggandet har vuxit långsamt i Norrland. Även siffrorna för östra Mellan- sverige och Malmö ligger under riksgenom- snittet. De högsta ökningstalen uppvisar norra Mellansverige och Västsverige.

Beträffande undergrupperna har den största ökningen av det statliga vägnätet på landsbygden ägt rum i Norrbottens och Öre- bro län, där tillväxten varit dubbelt så snabb som genomsnittet för riket. Det bör i detta sammanhang nämnas att för vissa län beror en del av ökningen i det statliga vägnätet på att kronan övertagit väghållningsskyldighe- ten inom städernas glesbygd.

Ökningen av det statsbidragsberättigade, enskilda vägnätet varierar från drygt 160 % i Jämtlands län till 0 % i Kronobergs län. Den förhållandevis stora ökningen i de tre storstadslänen får ses mot bakgrund av att allt fler enskilda vägar har fått en sådan ka- raktär att de blivit statsbidragsberättigade. Den ringa ökningen i norra Norrland och vissa Götalandslän sammanhänger med den förhållandevis stora omfattningen av det bi—

¹ Bilaga 4, Urbaniseringen i Sverige, SOU 1970: 14. ? Proposition 1963: 191. * Proposition 1970: 84. Subsidierna har kost- nadsberäknats till 25 milj. kr. för en första treårig försöksperiod och gäller järnvägs- och landsvägstransporter av helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat. Minimisträckan för att stöd skall utgå år 300 km och det krävs vidare att transporten går från stödområdet eller inom detsamma.

• Sida 68
•  Original

Tabell 4.6: ]. Väg- och gatunätets procentuella förändring 1957—1969

Förändring i procent 1957—1969

Andel av totala väg- nätet 1969

Riksomrdden AB C, D, T, U, E F, G, H, I K, L, M därav: M

__

». u

ÅUIJP—val

: O

maäbohmaom

cosy-oy: _aqmmw—wo—

.— >_- _;lxxo-hNyb-Hoaxmm

Hela riket 100

1 Avser 1956—1968. Källa: Vägplan 70.

.U' 00

dragsberättigade enskilda vägnätet vid pe- riodens början. (Siffrorna över utvecklingen i de olika länen — vilka här inte redovisats — har legat till grund för aggregeringen till riksområden i tabell 4.6: 1.)

Av Vägplan 1970 framgår att utveck- lingen under det senaste decenniet har med- fört en viss utjämning av de tidigare rå- dande regionala skillnaderna i vägtäthet, Fortfarande kvarstår dock betydande olik- heter mellan olika län såväl i fråga om det allmänna som statsbidragsberättigade en- skilda vägnätet. I Vägplan 1970 har den re- lativa vägtätheten mätts som folktäthet per kvadratkilometer väg. Detta icke invänd- ningsfria mått ger Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län ett glest vägnät, medan Kronobergs, Jönköpings, Gotlands och i viss mån även Kalmar län har ett förhållandevis tätt vägnät.1

Planer och behovsbedömningar för väg- väsendets utbyggnad under 70-talet finns i flera olika utformningar. De skiljer sig åt vad gäller såväl tidsperspektiv som syfte. Vägverket arbetar sålunda efter en behovs- plan för perioden 1970—1984, en långtids- plan för perioden 1970—1979 samt slutligen en flerårsplan för perioden 1970—1974. Till detta kan läggas den Vägplan som Vägpla- neutredningen framlagt samt den utveckling

Det statliga vägnätet på landsbygden

Det enskilda vägnätet med underhålls- bidrag

Det kommunala vägnätetl Summa

46,3 26,2 21,7 40,1 33,8 35,5 46,6

23,7 18,5 13,9 23,9 23,6 27,9 26,6 20,0 24,7 20,7 24,0 45,1 31,5 5,7

8,1 2,7 8,1 32,7 20,9 15.4

19,6 14,6 12,0 16,7 14,1 15,9

som långtidsutredningen på grundval av ovanstående kommit fram till. Regional- uppdelat material föreligger enbart på vissa avsnitt i vägverkets respektive Vägplaneut- redningens material. För den kommande 5- årsperioden överensstämmer långtidsutred- ningens totalprognos relativt väl med de av vägverket gjorda bedömningarna. I ett läng— re perspektiv — som t. ex. det i tabell 4.6: 2 angivna —- blir planerna över vägväsendets utbyggnad mera osäkra, såväl vad gäller totalnivå som regional fördelning.

Det bör i detta sammanhang observeras att de här redovisade investeringarna i väg- och gatubyggande bygger på Vägplan 70, i vilken det explicit utsagts att några regional- politiska överväganden inte ingår. I den samhällsekonomiska modell utredningen presenterat är flera variabler av sådan typ att det åvilar politikerna att åsätta nume- riska värden på ingående kostnads- och in- täktsposter. Vägplan 70 får såtillvida inte

1 Att Stockholms samt Göteborgs och Bohus län visar en låg vägtäthet, sammanhänger av naturliga skål med befolkningstätheten inom dessa regioner. Ett annat mätförfarande, t. ex. kvadratkilometer väg i relation till länets geografiska storlek, ger sålunda andra relations— tal. Nämnas kan vidare att privata vägar knap- past förekommer i närheten av storstäderna. Exkluderas därför dessa förbättras de tätbe- folkade regionernas relationstal.

• Sida 69
•  Original

Tabell 4.6: 2. Planlagda våglängder och kost- nader för huvudvägnätet perioden 1970—1984

Milj. kr. i 1969

Km års priser

Riksområden AB 686 4 627 C, D, T, U, E 2041 2484 F, G, H, I 1351 1071 K, L, M 1 262 1 552 därav: M 517 881 N, O, R, P 1791 4229 därav: 0 512 2 546 S, W, X 2 100 1 560 Y, Z 1 081 834 AC, BD 1 383 535 Hela riket ]] 695 16 892

Källa: Vägverkets behovsplan.

fattas som ett framlagt handlingsprogram utan snarare som en systematisering av de faktorer som hänsyn bör tas till vid de poli- tiska övervägandena. Med dessa reserva- tioner i åtanke bör tabell 4.6:2 ses. Tabel- len visar vägverkets planer för huvudvägnä- tet perioden 1970—1984. Som framgår vän- tas knappt 50 % av kostnaderna falla på storstadsregionerna. Motsvarande andel räk- nat 1 kilometer är endast 15 %. Skillnaden mellan siffrorna ger en indikation om de kostnadsdifferenser som föreligger i kr./ki- lometer mellan olika regioner beroende på graden av urbanisering. För Norrlands del

planeras en relativt måttlig utbyggnad av huvudvägnätet. Den kraftigaste tillbyggna— den förutses för Svealand och norra Göta- land, vilket kan ses mot bakgrund av de ti- digare omtalade strävandena att förbinda näraliggande tätorter med högklassiga vä- gar.

För perioden 1970—1974 är planerna att betrakta som relativt definitiva (tabell 4.6: 3). Även för denna period tyder pla- nerna på att anslagen till byggande av trafik- leder i och omkring städer och samhällen kommer att öka snabbare än anslagen för byggande av vägar på landsbygden. Över. 30 % av de statliga investeringskostnadema väntas falla på Stockholms- och Göteborgs- regionerna, att jämföra med ca 20 % under närmast föregående 4-årsperiod. I Norrland, norra Mellansverige samt i Sydsverige be- räknas vidare investeringarna i absoluta tal sjunka jämfört med 1965—1969.

En viss uppfattning om de kommunala väg— och gatuinvesteringarna kan tabell 4.6: 4 ge. Tabellen visar planerade statsbi- drag 1970—1974. Medan Stockholmsregio- nens andel av de totala statsbidragen upp- gick till ca 37 % 1965—1969, väntas mot- svarande andel stiga till ca 44 % 1970— 1974. Detta motsvarar en andelsökning un- der prognosperioden om ca 70 %. För Gö- teborgsregionens del förutses däremot en

Tabell 4.6: 3. Genomförda och planerade investeringar inom det statliga vägväsendet under perioderna 1965—1969 respektive 1970—1974 (ordinarie anslag)

Investeringsbelopp Riksandel Förändring mellan perioderna 1965— 1970— 1965— 1970— Absolut Relativ Förändring 1969, 1974, 1969, 1974, föränd- föränd— av riks- mkr mkr % % ring, mkr ring, % andel, % Riksområden AB 398,2 601,6 13,5 20,5 +203,4 +51,1 +51,9 C, D, T, U, E 526,7 539,2 17,8 18,4 + 12,5 + 2,4 + 3,4 F, G, H, I 329,7 179,8 11,1 6,1 ——149,9 —45,5 — 5,5 K, L, M 344,8 288,9 11,7 9,9 —- 55,9 —16,2 — 8,5 därav: M 175,1 168,2 5,9 5,7 — 6,9 —— 3,9 —- 3,4 N, O, R, P 557,1 651,4 18,8 22,2 + 94,3 +16,9 +18,1 därav: 0 213,9 297,7 7,2 10,2 + 83,8 +39,2 +4l,6 S, W, X 347,9 282,9 11,8 9,6 — 65,0 —18,7 —18,6 Y, Z 245,8 203,3 8,3 6,9 _— 42,5 —17,3 —16,7 AC, BD 207,4 113,1 7,0 3,9 — 94,3 —45,5 —44,3 Hela riket 2 958,5 2 932,3 100 100 — 26,2 — 0,9

Källor: Bilismen i Sverige 1966—1970 samt statens vägverk.

• Sida 70
•  Original

Tabell 4.6: 4. 'Givn'a och planerade statsbidrag till gatuinvesteringar i städer och samhällen under perioden 1965—1969 respektive 1970—1974 ___—___—

Bidragsbelopp Riksandel Förändring mellan perioderna '1965— 1970— 1965— 1970— Absolut Andel av absolut

1969, 1974, 1969, 1974, förändring, förändring i riket, mkr mkr % % mkr %

Riksområden AB 462,3 678,7 36,7 43,5 +216,4 + 71,7 C, D, T, U, E l,38,2 150,5 11,0 9,6 + 12,3 + 4,1 F, G, H, I 43,1 36,3 3,4 2,3 — 6,8 _— 2,3 K, L, M 93,3 147,8 7,4 9,6 + 54,5 + 18,1 därav: M 76,6 93,0 6,1 6,0 + 16,4 + 5,4 N, O, R, P 438,4 425,7 34,8 23,7 —— 12,7 — 4,2 därav: 0 358,1 352,2 28,4 22,5 — 5,9 — 1,9 S, W, X 45,1 63,6 3,6 4,1 + 18,5 + 6,1 Y,Z 11,8 23,6 0,9 1,5 + 11,8 + 3,9 AC, BD _ 27,5 35,3 2,2 2,3 + 7,8 + 2,6 Hela riket 1 259,7 1 561,5 100 100 +301,8 100

Källor: Bilismen i Sverige 1965—1969 samt statens vägverks fördelningsplan för statsbidrag till gatuinvesteringar i städer och samhällen för perioden 1970—1974.

andelsminskning, liksom för Västsverige i övrigt. Övre Norrland väntas i stort bibe- hålla sin andel.

4.6.2 Hamnar

I hamnutredningens betänkande (SOU 1969: 22) behandlas frågan om hur långt den pågående koncentrationen av hamnvii- sendet skall tillåtas gå. I utredningen kon- stateras att detta är en transportekonomisk fråga, där sjöfartens låga undervägskostna- der får vägas mot fördelarna av en koncent- ration. Utredningen förordar i första hand en regional koncentration vad avser parti- och styckegodset. För varje region rekom- menderas vidare explicit en — och i vissa fall två — s.k. regionhamnar, till vilka sär- skilt kvalificerad hamnverksamhet föreslås lokaliseras (tabell 4.6: 5). För åtskilliga av de övriga hamnarna väntar sig utredningen en viss stagnation, resulterande i ett antal nedläggelser. Flera s.k. sidohamnar antas dock överleva via en omfattande specialise- ring.

Enligt långtidsutredningens nationella prognos kommer hamninvesteringarna att växa med drygt 7 % per år i fasta priser, vilket med tanke på en möjlig nedläggning av vissa hamnar tyder på högre ökningstakt

för speciellt de »tunga» hamnarna än under närmast föregående S-årsperiod.

4.6.3 Järnvägar

Den del av SJ vars lokalisering bestäms ef- ter nationella kriterier är centralförvalt- ningen, vilken i huvudsak återfinns i Stock- holm. Verket är indelat i 11 ban- och drift- distrikt, vars huvudorter utgörs av städer med mer än 90 000 invånare. Av totala an- talet anställda inom SJ återfanns 1967 knappt 40 % i dessa huvudorter. Ca 80 % av antalet anställda tjänstemän inom cent- ralförvaltningen arbetade samma år i Stock- holm.

I förhållande till folkmängden är det svenska järnvägsnätet -— trots omfattande nedläggningar efter 1950 — fortfarande det största i Europa. Trafikintensiteten är dock låg på vissa delar av nätet. På den minst tra- fikerade hälften av nätet utfördes t. ex. 1967 endast ca 6 % av det totala trafikarbetet.

Beräkningar över olika orters kommuni- kationsläge har bl.a. utförts av professor Hägerstrand. För järnvägarnas del gäller att den yta inom vilken man kan resa till en viss ort, stanna där i minst 6 timmar och återvända samma dag, blir mindre ju längre norrut man kommer. Av norrlandsorternz

,..;_.x_f k _ .—-—u_

• Sida 71
•  Original

Tabell 4.6: 5; Av hamnutredningen föreslagna regionhamnar

Relativ fördelning på regioner av varutrafiken i utrikes och inrikes

Regioner Regionhamn sjöfartl 1967, % ] Bottenviken Umeå 10 2 Norra Bottenhavet Sundsvall 6 3 Södra » Gävle 7 4 Stockholm Stockholm 16 ' , 5 Mälaren » = 5 6 Bråviken Norrköping . , 10 7 Södra Östersjön Karlshamn ' 6 8 Skåne (exkl. Hanöbukten) Malmö, Hälsingborg 9 9 Västkusten . Göteborg 23 10 Vänern och Vättern Karlstad, Kristinehamn 5 _ 11 Gotland Visby 4 Summa 100 *

1 Sven Godlund: Det svenska näringslivets struktur- och lägesförändringar samt betydelsen här- av för hamnverksamhetens och sjöfartens omfattning och lokalisering ( SOU 1969:23 ). En grov och tentativ omgruppering av Godlunds regionindelning till den av hamnutredningen föreslagna har gjorts. * Utredningen föreslår att. Stockholm blir regionhamn även för region 5. Källa: De svenska hamnarna, SOU 1969:22 .

visar endast Gävle och Sundsvall ett kom- munikationsläge som liknar orterna i södra Sverige. Norrlandsorterna har ett mera iso- lerat läge även i förhållande till den när- maste omgivningen.

Under 70-talet väntas järnvägsnätet fort— sätta att krympa. Av det totala järnvägsnä— tet om 12500 km pågår f.n. undersök— ningar eller förberedelser av mer eller mindre preliminärt slag för nedläggning av ca 2500 km. De regionala implikationer detta kan få för berörda orter är av natur- liga skäl stora. Eftersom nedläggningar av järnvägsnätet måste ske etappvis, är emel- lertid svårigheterna betydande att få en mjuk anpassning till befolkningsminsk- ningen i berörda områden.

Enligt långtidsutredningens prognoser vän- tas investeringarna inom järnvägarna stiga med ca 4,5 % per år. Av den del som berör investeringar i fasta anläggningar beräknas merparten falla på huvudorterna i han— distrikten. Exempelvis kommer antalet orter med containerterminaler att stiga fram till 1972 från 4 till 16 st.

4.6.4 Luftfarten Luftfarten har upplevt en kraftig tillväxt

vad gäller såväl gods- som persontranspor- ter. Mellan 1960 och, 1968 ökade den transporterade godsmängden inom landet med 9,5 % per år. Än snabbare eller med 12 % per år ökade under samma period an- talet passagerare på inrikes linjer. Totalt uppgick 1968 antalet passagerare i inrikes luftfart till 1,1 miljoner. ' =

En förklaring till flygets expansion under 60-talet är ett ökat behov inom näringsliv och förvaltning av direkta personkontakter. Som framgår av kapitel 5 har flyget en stor funktion att fylla i detta avseende. Speciellt påtaglig är Stockholms dominerande roll i fråga om personkontakter med flyg. Det är osäkert hur stor roll själva strukturen av linjenätet därvidlag spelar."

I tabell 4.6: 6 anges persontransporttider för resa med flyg och järnväg från ett antal orter till Stockholm. Som framgår kan man från samtliga medtagna orter nå Stockholm på en tid som understiger 3 timmar. Det till.- skott i räckvidd som flyget ger betyder rela- tivt lite för orter i mellersta Sverige med' un- dantag för i förstajhand Stockholm. Där- emot betyder flygets räckvidd ganska myc- ket i landets södra- delar. 'I Norrland är det nästan helt flyget somger åtminstone någ- ra av huvudorterna där en relativt likar-

• Sida 72
•  Original

Tabell 4.6: 6. Persontransporttider i timmar vid resa till Stockholm från vissa orter 1969 ___—___ Från Flyg Tåg Från Flyg Tåg ___—___— Hälsingborg 3,0 6,5 Karlstad 1,5 3,5 Norrköping 1,0 2,0 Borlänge 1,5 3,0 Örebro — 2,5 Skövde 3,0' 3,5 Västerås — 1,5 Sundsvall 2,5 6,0 Gävle — 2,0 Halmstad 2,0 7,0 Uppsala _ 1,0 Karlskrona 2,0 6,0 Vänersborg 3,0[ 4,5 Kalmar 2,0 6,5 Linköping — 2,5 Umeå 2,5 12,0 Borås — 4,5 Växjö 3,0 4,5 Eskilstuna 1,0 2,0 Luleå 2,5 16,0 Jönköping 1,5 4,5 Östersund 3,0 7,0 Kristianstad 2,0 6 0

1 Via Göteborg. ” Via Jönköping. Källa: Decentralisering av statlig verksamhet, SOU 1970:29.

tad räckvidd med syd- och mellansvenska centra.1

Luftfartsverkets prognoser över luftfarts- trafiken pekar på en trefaldig ökning av passagerarmängden till och från svenska flygplatser från 1970 till 1985. Ökningen av fraktmängden väntas femfaldigas under samma tid. Denna tillväxt beräknas kräva stora investeringar fram till 1975. Totalt planeras investeringar inom luftfarten på ca 1,3 miljarder kr. Av den del som faller på de statliga flygfälten väntas ca 60 % avse investeringar på Arlanda och Sturup. Med undantag för Härryda flygplats förutses un— der 70-ta1et inget behov av nya flygplatser med staten som huvudman. Däremot räk- nar luftfartsverket med ett ökat utnyttjan- de av mindre flygplatser ägda av kom- munala intressenter och lokaliserade nära större och medelstora orter. Det kan näm- nas att i Linjeflygs planer ingår reguljär tra- fik före 1975 på 15 flygplatser, vilka inte har sådan trafik i dag. För flyglinjenätets del är framöver en ökning av direktförbin- delserna mellan de större städerna tänkbar.

4.7 Bostäder

Bruttoinvesteringarna i permanenta bostä- der uppgick 1969 till 24,3 % av landets to- tala bruttoinvesteringar samma år. I abso- luta tal innebär det att drygt 5 miljarder i 1959 års priser investerades i bostäder. In- vesteringarna har i fasta priser ökat under

hela 50- och 60-talen. Under den senaste 5-årsperioden (1965—1970) ökade de med i genomsnitt 2,6 % per år. För perioden 1970—1975 behöver enligt långtidsutredning- en inga hinder från efterfrågesidan föreligga för en minskning av bruttoinvesteringarna i permanenta bostäder med 2,0 procentenhe- ter per år. Detta behöver ej strida mot det bostadspolitiska målet om byggande av en miljon lägenheter under perioden 1964— 1974.

Den samhälleliga styrningen av byggnads- sektorn och då speciellt bostadsbyggandet är mer påtaglig än inom de flesta andra sekto- rer. I första hand syftar denna styrning till att uppfylla följande målsättningar:

1. Minskad säsongarbetslöshet byggnadsverksamheten.

2. Motverka arbetslöshet under lågkon— junktur och motverka överskottsefterfrågan på arbetskraft och kapital under högkon- junktur (stabiliseringsmål).

3. Styrning av byggnadsinvesteringarna till olika ändamål, exempelvis bostäder, in- dustri etc. (sektormål). Det kan nämnas att Byggplaneringsutred- ningen (SOU 1970: 33) tagit upp frågan om byggnadsinvesteringarnas användning som ett medel att påverka befolkningens och företagens lokaliseringsval. För de privatfinansierade bostadsprojek- ten krävs igångsättningstillstånd. Bostads-

inom

1 T. Hägerstrand: »Tidsanvändning och omgivningsstruktur.» SOU 1970: 14.

• Sida 73
•  Original

byggandets omfattning när det gäller stats- belånade projekt regleras med särskilda in— vesteringsramar.

Förutom denna s.k. fysiska reglering an- vänder sig statsmakterna av kreditpolitiska styrmedel. Av speciell vikt är härvidlag riks- bankens kontroll över hypoteksinstitutens rätt att ta upp obligationslån. Regleringen kompletteras med att finansiering av vissa typer av byggnadsarbeten på olika sätt un- derlättas. De medel som statsmakterna an- vänder sig av för att styra volymen och inriktningen av bostadsbyggandet är alltså igångsättningstillstånd och ekonomisk styr- ning. I viss mån kan även fastställande av byggnadsplaner, generalplaner m.m. inräk- nas.

För de större regionerna är det troligt att bostadsbyggandet kan utgöra en restriktion för nettoinflyttningen. Graden av byggande styr nämligen i hög grad möjligheterna att bosätta sig i regionen och påverkar därmed också den helt dominerande andel av regio— nens arbetskraftstillväxt som arbetskraftsin- flyttningen utgör.

Mot detta kan ställas att bostadsbyggan- det inte enbart är arbetskraftsgcnererande. Det tar även arbetskraft i anspråk och kon- kurrerar därmed med övriga sektorer. En viktig fråga är därför om nettoeffekten un— der en viss tidsperiod på exempelvis indust— rins arbetskraftstillgång blir positiv eller ne- gativ. Resultat från den s.k. Göteborgsun- dersökningen1 tyder på att bostadsbyggan- dets och de därav beroende sektoremas re— sursanspråk kan uppväga deras arbetskrafts- sparande effekt på kort sikt. Annorlunda ut- tryckt innebär detta att industriproduktio- nen tillfälligt kan främjas genom att man minskar bostadsbyggandet.

4.7.1 Bostadsbyggandet jämfört med befolk- ning, inkomst, rivning och bostadsstock

Av tabell 4.7: 1 framgår att bostadsstoekens procentuella fördelning på regiongrupper i stort överensstämmer med befolkningsför— delningen. Det skall uppmärksammas att denna redovisning i huvudsak avser be- bodda bostäder. I de tre första regiongrup-

perna (storstäderna samt övriga större stä- der) har andelarna av det totala bostadsbyg- gandet under 60-talet med några procent överstigit andelarna av befolkningen. Dessa tre regiongruppers befolkningstillväxt mot- svarade mer än landets hela befolknings- ökning under 60-talet. Som exempel kan nämnas att Stockholmsregionen svarar för 19,6 % av det totala bostadsbyggandet och för 35 % av landets totala befolkningsök- ning. Stockholm svarade under 60-ta1et för 27 % av bostadsbyggandets ökning.

Det är rimligt att anta att efterfrågan på bostäder per invånare är större i de regioner som har höga inkomster än i de regioner som har låga.2 Förutom av inkomsterna be- stäms efterfrågan av åldersstrukturen och hushållsbildningens utveckling. De relativt höga inkomsterna i storstäderna indikerar sålunda en större efterfrågan på bostäder per invånare än i övriga områden. Av tabell 4.7:1 framgår att storstäderna år 1969 sam— manlagt hade 37,6 % av rikets nettoinkoms— ter medan bostadsstoekens andel var 32 %. Dessa uppgifter motiverar inte nödvändigt- vis ett ökat bostadsbyggande i storstäderna eftersom de bl.a. inte tar hänsyn till in— komstfördelningen och det önskvärda i en fortsatt befolkningstillväxt i dessa regioner.

Bostadsbyggandet och rivningen har i kombination med befolkningsförändring— arna gett upphov till olika bostadsstandard i skilda regioner. I tabell 4.7: 2 redovisas för regiongrupperna två mått på bostadsstan- darden, antal rum och antal lägenheter per invånare. Det framgår att storstäderna (Hl och HZ) har flest lägenheter per invånare, 0,39 respektive 0,38. Förhållandevis minst lägenheter finns det i Norrlands kustland (H 5) och i Norrlands inland (H6). I H6 uppgår lägenhetsantalet per invånare till 0,33.

Om hänsyn tas till lägenheternas storlek, mätt i antal rum, blir bilden delvis en an— nan. H4 (mindre kommunblock i södra

1 Se bilaga 7 i Regionalekonomisk utveckling, SOU 1970: 15.

* För en analys av bostadsefterfrågans inkomstelasticitet se G. Erikson och G. Du Rietz, Bostadsefterfrågans bestämningsfaktorer, Uppsala 1969.

• Sida 74
•  Original

Tabell 4.7: I . Bostadsbyggandet jämfört med befolkningen 1970, totala befolkningsförändringen 1960—1970, nettoinkomsten för fysiska personer 1969, bostadsstocken 1965 samt rivningen 1965—1969. Fördelning på regiongrupper -

___—ä— Hela

Hl H2 H3 H4 HS H6 riket &

Bostadsbyggandet. Bruttoant.

lägenh. 1961—1969 160 681 143 707 274 587 156 765 55 438 27 208 818 386 Proc. av rikets bostadsbyggande 19,6 17,6 33,6 19,1 6,8 3,3 100 Befolkningen, milj. personer

1970 1,43 1,13 2,62 1,82 0,62 0,44 8,06 Proc. av rikets befolkning 1970 17,7 14,0 32,5 22,6 7,7 5,5 100 Totala befolkningsförändr.

1960—1970 195 868 165 589 259 185 22 473 — 9 181 —74 768 559 166 Proc. av rikets totala bef.för.

1960—1970 35,0 29,6 46,4 4,0 —— 1,6 —13,4 100 Nettoink. för fysiska pers.,

miljarder kr. 1969 17,8 12,1 24,3 15,9 5,7 3,7 79,5 Proc. av rikets totala nettoink.

1969 22,4 15,2 30,6 22,0 7,2 4,6 100 Bostadsstocken, milj. lågen-

heter 1965 0,52 0,40 0,91 0,66 0,21 0,16 2,86 Procent av rikets bostads— *"

stock 1965 18,2 14,0 31,8 23,1 7,3 5,6 100 Rivning, antal lägenheter

1965—1969 8 123 12 500 19 619 7 932 2125 759 51 058 Proc. av rikets rivning

1965—1969 15,9 24,5 38,4 15,5 4,2 1,5 100 Källor: SOS: Bostadsbyggandet 1961—1963,

SCB: SM V 1965:9, SM Bo 1966:7, 1967:12, 196851], SOS: Bostadsbyggandet 1968—1969 del 1, FR 1960, FoB 1965, Årsbok för Sveriges kommuner 1969 samt SOS: Folkmängd 31.12.1969 del 1.

Sverige) är den regiongrupp som har flest antal rum per invånare (1,40). 1 Stockholm uppgår antalet rum per invånare endast till 1,26 vilket är den näst lägsta noteringen av samtliga regiongrupper. Endast Norrlands inland med 1,20 rum per invånare har en lägre utrymmesstandard. Den genomsnitt- liga utrymmesstandarden i Stockholm är alltså mindre än i övriga regiongrupper.

Tabell 4.7 : 2. Antal rumsenheter per invånare och antal lägenheter per invånare 1965. För- delning på regiongrupper

Regiongrupper Rumsenh./inv. Lägenhet/inv.

H 1 1,26 0,39 H 2 1,32 0,38 H 3 1,33 0,36 H 4 1,40 0,37 H 5 1,30 0,35 H 6 1,20 0,33 Hela riket 1,32 0,37

Källa: Folk- och bostadsräkningen 1965

Detta förklaras bl.a. av att många ensam— stående ungdomar flyttar till Stockholm, vilket ökar efterfrågan på mindre lägenhe- ter.

BostadSproduktionen har för hela riket ökat samtliga år under perioden 1961— 1969. Som framgår av tabell 4.7:3 uppgick den 1961 till 73 400 lägenheter och 1969 till 109 000 lägenheter. Detta motsvarar en ökning med 48 %. I H2 (Göteborg och Malmö) uppgår den procentuella ökningen av bostadsbyggandet till 88 % vilket är den största ökningen av samtliga regiongrupper. I H 1 (Stockholm) uppgår ökningen av bo- stadsbyggandet till 62 %.

Produktionen av lägenheter har vidare expanderat förhållandevis snabbt i Norr- lands kustland (H 5) och i de större stä— derna utanför storstäderna (H 3). Ökning- arna uppgår där till 52 respektive 46 %. I H; l—H 3 har som framgår av tabell 4.7: 1 folkmängden ökat mycket snabbt medan

• Sida 75
•  Original

Tabell 4.7: 3. Nyproduktion av lägenheter 1961—1969 fördelad på regiongrupper. Index 1961

= 100

Region—

grupper 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

H 1 15161 14909 14 366 14 864 17221 16827 18 614 24086 24 633 (100) (98,3) (94,8) (98,0) (113,6) (111,0) (122,8) (158,9) (162,5) H 2 11650 12832 12151 13 817 16392 16297 18235 20407 21926 (100) (110,2) (104,3) (118,6) (140,7) (139,9) (156,5) (175,2) (] 88.2) H 3 24 087 24 095 27 708 30 546 33 230 30 565 34 627 34 518 35 211 (100) (100,0) (115,0) (126,8) (138,0) (lZ-6,9) (143,8) (143,3) (146,2) H 4 15004 15 519 17512 19219 19 993 17122 18051 16734 17611 (100) (103,4) (116,7) (128,1) (133,3) (114,1) (120,3) (111,5) (117,3) H 5 4 414 4 759 6 420 5 745 6 596 5 894 7 445 7 446 6 719 (100) (107,8) (145.4) (130,2) (149,4) (133.5) (168,7) (168,7) (152,2) H 6 3 085 2 697 3 295 2 961 3 383 2 646 3 183 3 015 2 943 (100) (87,4) (106,8) (96,0) (109,7) (85,8) (103,2) (97,7) (95,4) Hela 73 401 74 811 81 542 87 152 96 815 89 351 100155 106 206 109 043

riket (100) (101,8) (110,3) (118,1) (131,3) (121,1) (135,8) (144,0) (147,8)

Källor: SOS: Bostadsbyggandet 1961—1963,

SCB: SMV 196519. SM Bo 1966z7, 1967:12, 1968:11 samt SOS: Bostadsbyggandet 1968—1969 del 1.

den minskat något under 60-talet i HS. Den snabba omflyttningen från Norrlands inland (H 6) till Norrlands kustland (H 5) medför ett stort bostadsbyggnadsbehov i H 5. Befolkningsökningarna uppgår till respek- tive 16, 17 och 11 % i de tre största region- grupperna.

I de mindre kommunblocken i södra Sverige (H4) har befolkningen ökat med en procent under 60—talet. Bostadsproduk- tionen har ökat med 17 %. I Norrlands in- land (H 6) där befolkningsminskningen un- der 60-talet uppgår till 15 % har bostads- produktionen minskat med 5 %.

Under den senaste tioårsperioden har alltså en förskjutning av bostadsbyggandet ägt rum till förmån för framför allt storstä- derna men även till förmån för Norrlands kustland.

I tabell 4.7: 4 redovisas bostadsbyggandet under samma period (1961—1969) fördelat på riksområden. Bostadsproduktionen har ökat i samtliga riksområden. Den största procentuella ökningen av bostadsbyggandet uppvisar Malmöhus län (86 %). Därefter kommer Göteborgs och Bohus län och Stockholms län med ökningar på 79 respek— tive 58 %. I Norrland uppgår ökningen till 14 % .

Nettobostadsbyggandet bestäms av nypro-

duktionen med avdrag för rivning. I tabell 4.7: 5 redovisas för regiongrupperna an— delen rivna lägenheter 1965-1969 av bo- stadsbyggandet samma tidsperiod.

Det framgår av tabellen att den förhållan- devis största rivningen förekommer i H2 (Göteborg och Malmö), medan Norrlands inland (H6) har låg rivningsandel. I abso- luta tal svarade storstäderna (H] och HZ) för en rivning 1965—1969 som uppgick till 20 600 lägenheter vilket motsvarar 40,4 % av den totala rivningen under samma pe- riod. Det bör observeras att en del av bo— stadsstocken successivt övergår till fritids- hus. Denna övergång registreras inte som utrangering av bostäder.

4.7.2 Bostadsbyggnadsbehovet

Bostadsbyggnadsbehovet för olika områden redovisas i det följande enligt två undersök- ningar. Den första är länsbostadsnämnder— nas bedömningar av de kommunala bostads- byggnadsprogrammen 1969—1973. Den andra undersökningen är utarbetad inom ERU:s kansli och är en prognos av bostads- byggnadsbehovet fram till 1980. Kommunerna skall i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer upprätta kommu- nala bostadsbyggnadsprogram. För perioden

• Sida 76
•  Original

Tabell 4.7: 4. Nyproduktion av lägenheter 1961—1969. Fördelning på riksområden. Index 1961 = 100

___—___—

Riks- områden 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 ___—___— AB 15 400 15 011 14 456 15 153 17 773 17 339 18 981 24 324 24 290 (100) (97,5) (93,9) (98,4) (115,4) (112,6) (123,3) (158,0) (157,7) C, D, E, T, U 14 530 15 050 16 504 18 136 19 427 17 304 20 201 20 152 20 080 (100) (103,6) (113,6) (124,8) (133,7) (119,1) (139,0) (138,7) (1382) F, G, H, I 6 429 5 737 6 396 8 074 8 659 7 731 8 060 7 985 8 530 (100) (89,2) (99,5) (125,6) (134,7) (120,3) (124,6) (124,2) (132,7) K, L, M 9502 11 106 11354 14115 14954 15198 14884 14330 15830 (100) (116,9) (119,5) (148,5) (157,4) (159,9) (156,6) (150,8) (166.6) därav M 6 327 7 716 6 833 9 375 9 985 10 585 10 835 10 716 11 755 (100) (122,0) (108,0) (148,2) (157,8) (167,3) (171,3) (169,4) (185,8) N, O, P, R, 14151 13150 15114 15180 18252 16 353 19683 20993 22951 (100) (92,9) (106,8) (107,3) (129,0) (115,6) (139,1) (148,3) (162,1) därav O 7 237 6 798 7 421 6 829 8 778 8 100 10 973 11 874 12 919 (100) (93,9) (102,5) (94,4) (121,3) (111,9) (151,6) (164,1) (178,5) S, W, X 6 586 7 464 8 673 8 490 8 350 7 431 8 924 8 479 8 362 (100) (113,3) (131,7) (128,9) (126,8) (112,8) (135,5) (128,7) (127,0) Y, Z 2 675 3 236 3 299 3 054 3 657 3 366 3 989 4 464 3 874 (100) (121,0) (123,3) (114,2) (136,7) (125,8) (149,1) (166,9) (144,8) AC, BD 4 505 4 370 5 609 4 965 5 771 4 639 5 541 5 507 5 148 (100) (97,0) (124,5) (110,2) (128,1) (103,0) (123,0) (122,2) (1 14,3) Hela riket 73 778 75 124 81 405 87 167 96 843 89 361 100 213 106 234 109 055 (100) (101,8) (110,3) (118,1) (131,3) (121,1) (135,8) (144,0) (147,8) Källor: SOS: Bostadsbyggandet 1961—1963, SCB: SMV 1965:9, SM Bo 1966z7, 1967:12, 1968:11 samt SOS: Bostadsbyggandet 1968—1969 del 1.

1969—1973 har 540 kommuner utarbetat program. De resterande kommunerna sva— rade för en obetydlig del av bostadsbyggan- det.

I tabell 4.7:6 redovisas länsbostadsnämn-

Tabell 4.7: 6. Riksområdenas andelar av ny- produktionen av lägenheter 1961—1969 och 1969 samt riksområdenas andelar av bostads- byggandet 1969—1973

. 1961— 1969 1969—

dernas bedömningar av bostadsbyggnadsbe- Riksområden 1969 1973 hovet 1969—1973 fördelat på riksområden. Dessa bedömningar omfattar samtliga kom- AB 19,9 22,3 23,7

munblock i landet. Det framgår att bostads- %, GD, 151, &I, E lå; 18,1; li,; byggnadsbehovet per ar-under perioden K,, L: M, 1418 1435 1623

1969—1973 vantas uppgå till 113 000 lagen- därav M 10,3 10,8 12,0 heter. Detta innebär en ökning av byggandet N; 0, P, R 19,0 21,0 13,7

. .. . .. . darav 0 9,9 11,8 9,9

1 jamforelse med årsgenomsmttet for perio- S, W, X 8,9 7_-, 7,8 den 1961—1969 med 22000 lägenheter och Y, Z 3,9 3,6 3,5 i jämförelse med 1969 en ökning med 4000 AC! BD 5,6 47 493 lägenheter per år. Hela riket 100,0 100,0 100,0 Nyprod. per år 91 020 109 055 113 017 antal lgh Tabell 4.7: 5. Rivna lägenheter 1965—1969 i förhållande till bostadsbyggandet 1965—1969. Fördelning på regiongrupper

Källor: SOS: Bostadsbyggandet 1961—1963, SCB: SMV 1965:9, SM Bo 196617, 1967:12, 1968:11,

H 1 8,0 H 4 3,9 SOS: Bostadsbyggandet 1968—1969 H 2 13,4 H 5 6,2 del 1 samt H 3 11,7 H 6 5,0 Kommunalt bostadsbyggnadspro- _ gram, PM 30.1.1970 från Bostads- Hela riket 102

styrelsen.

• Sida 77
•  Original

Det framgår vidare av tabellen att an- delen av det totala bostadsbyggandet 1969 i jämförelse med perioden 1961-1969 har stigit i framför allt storstadslänen. Länsbo- stadsnämndernas bedömningar av bostads- byggnadsbehovet i de kommunala bostads- byggnadsprogrammen innebär att Stock- holms och Malmöhus län kommer att öka sina andelar av det totala bostadsbyggandet. Däremot kommer Göteborgs och Bohus läns andel att minska med närmare 2 procent- enheter. Skogslänen väntas i förhållande till perioden 1961—1969 minska sin andel av det totala bostadsbyggandet med 2,8 pro- eentenheter.

Inom ERU:s kansli har en kalkyl över bo- stadsbyggnadsbehovet för kommunblocken fram till 1980 framräknats. Utgångspunkten har varit tre faktorer vilka har ett bestäm— mande inflytande över ny- och ombygg- nadsbehovet för varje kommunblock, näm- ligen förändringen av antalet hushåll, ett visst behov av lägenhetsreserv samt avgång- en av lägenheter. För varje län har antalet invånare över 20 år per hushåll 1990 be- räknats genom antaganden om hushållsbild- ningen i olika civilstånd och åldersgrup- per. Antalet invånare över 20 år per hus- håll i kommunblocken 1980 har beräknats genom ett antagande om en linjär utveck- ling 1965—1990. De framräknade värdena har sedan applicerats på prognos 2 i läns- planering 1967 vilket gett till resultat anta- let hushåll i kommunblocken 1980. Därige- nom kan förändringen av antalet hushåll 1960—1980 beräknas.

Avgången av lägenheter har beräknats genom att den procentuella avgången 1960— 1965 har framskrivits. Lägenhetsreserven har schematiskt satts till 2 % av bostads- beståndet 1980. Vidare har förutsatts sam- ma procentuella ombyggnad som för perio- den 1960—1965.

Bostadsbyggnadsbehovet 1968—1980 har sedan beräknats genom att från det beräk- nade behovet 1960—1980 subtrahera den faktiska produktionen 1961—1967.

ERU:s kalkyl resulterar totalt för hela landet i ett bostadsbyggnadsbehov per år som understiger bostadsstyrelsens beräk-

Tabell 4.7: 7. Regiongruppernas andelar av nyproduktionen av lägenheter 1961—1969 och 1969 samt deras andelar av behovet av ny- produktion av lägenheter 1968—1980 enligt ERU:s prognos.

Region—

grupper 1961—1969 1969 1968—1980 H 1 19,63 22,59 24,72 H 2 17,56 20,12 16,75 H 3 33,55 32,29 33,83 H 4 19,16 16,15 18,78 H 5 6,77 6,16 4,96 H 6 3,33 2,69 0,95 Hela riket 100 100 100

Källor: SOS: Bostadsbyggandet 1961—1963, SCB: SM V 1965:9, SM Bo 1966:9, 1967:12, 1968:11 samt SOS:Bostadsbyggandet 1968—1969 del 1.

ningar redovisade i meddelande 1970: 13 den 15.5.1970. Dessa skillnader förklaras i huvudsak av olika antaganden om avgång— en av gamla lägenheter. Avsikten med detta räkneexempel är att Visa den strategiska be- tydelse som olika rivningsantaganden har.1 Varken ERU:s kalkyl eller länsbostadsnämn— dernas bedömningar är avstämda gentemot långtidsutredningens prognos.

I tabell 4.7: 7 redovisas regiongruppemas andelar av nybyggnadsbehovet 1968—1980 enligt ERU:s kalkyl. Som en jämförelse re- dovisas regiongruppens andelar av den fak- tiska nyproduktionen 1961—1969 och 1969. Det framgår av tabellen att Stockholms (H 1) andel av produktionen har ökat 1969 i förhållande till perioden 1961—1969. Denna andel väntas öka ytterligare. Som vi- sas i tabell 4.7: 3 har produktionen av lä- genheter stigit mycket snabbt under 60-talet i Göteborg och Malmö (H 2). Fram till 1980 väntas dock att andelen av nyproduk— tionen i H 2 kommer att minska. Detta lik- som utvecklingen i Stockholmsregionen överensstämmer med länsbostadsnämnder- nas bedömningar av produktionen i Göte- borgs och Bohus län (se tabell 4.7: 6).

I övriga större kommunblock (H 3) och i de mindre kommunblocken i södra Sverige

1 Andra betydelsefulla antaganden år immi- grationsantaganden och behov av s. k. special- bostäder såsom t. ex. studentbostäder.

• Sida 78
•  Original

Tabell 4.8: I . Tätorternas avloppsrening den 1.1.1970. ___—___—

Antal reningsverk med Antal renings- Antal tätor- verk m. ke- ter som helt biologisk o. misk rening eller till stor viss grad av under bygg- del saknar mekanisk biologisk kemisk kemisk nad eller pro- rening rening rening rening rening jektering & Riksområden A,B 3 ( 75) 25 30 1 1 13 C, D, E, T, U 23 (293) 86 174 4 1 59 F, G, H, I 14 (250) 68 163 4 _ 27 K, L, M 33 (272) 38 177 2 1 13 därav: M 11 (115) 17 76 1 1 4 N, O, R, P 46 (308) 111 176 1 1 14 därav: 0 19 ( 78) 39 31 —-— l 3 S, W, X 64 (283) 130 69 6 -— 38 Y, 2 54 (147) 83 37 — 1 10 A , BD 30 (191) 108 26 — _ 10 _a— Hela riket 267 (1 819) 651 852 18 5 184 ___—___ Anm. Tätort = ort med minst 200 invånare. Siffrorna inom parentes avser samtliga tätorter inom resp. riksområde. Källa: Naturvårdsverket.

förväntas andelarna av nyproduktionen bli ungefär oförändrade i jämförelse med 60- talet. Både i Norrlands kustland (H 5) och i Norrlands inland (H 6) väntas andelarna av nyproduktionen minska ytterligare fram till 1980. Minskningen i Norrland blir kraftiga- re enligt ERU:s kalkyler än vad länsbostads— nämndernas bedömningar anger (se tabell 4.7: 6).

4.8 Vatten och avlopp

Denna sektor omfattar vattenförsörjning, avlopp och rening av avloppsvatten samt renhållning. Antalet sysselsatta är relativt begränsat men sektorn spelar en betydande roll i investeringshänseende. Investeringsvo- lymen har mer än fördubblats under såväl 50-talet som 60-talet. Till följd av den ökade levnadsstandarden och ändrade levnadsva- nor har såväl vattenförbrukning som avfalls- mängd per hushåll ökat snabbt under senare år. Det är i första hand kommunerna som svarar för vatten- och avloppsfrågor. För de relativt stora investeringarna utgår emeller- tid statsbidrag i viss omfattning. Även in- dustrin svarar för vissa anläggningar, vilka dock inte ingår i den följande redovisningen. — Vatten och avloppssektorn har'många an- knytningar till miljövården vilken behandlas

i en speciell bilaga till långtidsutredningen (bilaga 8). Där diskuteras bl.a. frågor rö- rande avloppsvattnets rening och de krav på vidare utbyggnad som kan förutses. Ett stort intresse ägnas härvidlag kommunernas miljövårdsplaner såsom de kartlagts i en specialenkät i samband med KELP 1969. I bilaga 8 har framtagits de planerade kom- munala miljövårdsinvesteringarnas fördel- ning på riksområden. I grova tal svarade dessa investeringar för inemot 15 % av de totala kommunala investeringarna 1969.1 Av tabell 4.8: l framgår hur många tät- orter som helt saknade avloppsrening vid årsskiftet 1970/ 71. Antalet invånare i dessa torde motsvara ca en fjärdedel av den totala tätortsbefolkningen. Naturvårdsverket har utfärdat en förordning om att alla kommu- ner skall ha installerat reningsverk med minst slamavskiljning före år 1973. I syfte att underlätta för kommunerna att anlägga reningsverk med längre gående rening än slamavskiljning infördes år 1968 en bestäm-

1 I bilaga 8 används två definitioner av kom- munala miljövårdsinvesteringar. Med den här använda avses enbart åtgärder för omhänderta- gande av fast avfall samt avloppsvatten. I en vidare definition medtas även vatten- och värme- verk, byggande för vissa. fritidsaktiviteter m. m. Beloppet kommunala miljövårdsinvesteringar blir i det senare fallet ungefär dubbelt så stort. '

• Sida 79
•  Original

1971—1975.

1968 1975 1968 Riksandel Riksandel Milj. % % kr.

Befolkning Befolkning Miljövårdsinvesteringar

Tabell 4.8: 2. Kommunala nuljövårdsinvesteringar fördelade på riksområden 1968 samt

Miljövårdsinvesteringar

1971—1975 Riksandel Milj. Riksandel % kr. %

Riksområden A, B 18,1 19,6 142 24,1 718 26,4 C, D, E, T, U 16,9 17,1 85 14,4 391 14,3 F, G, H, I 9,6 9,4 48 8,1. 185 6,8 K, L, M 14,0 14,3 83 14,1 400 14,7 därav: M 8,8 9,6 57 9,7 278 10,2 N, 0, P, R 19,3 19,5 116 19,7 565 20,7 därav: 0 8,7 9,3 57 9,6 338 12,4 S, W, X 10,8 10,2 48 8,2 205 7,5 Y, Z 5,1 4,5 27 4,6 102 3,7 A , BD 6,2 5,5 40 6,8 160 5,9

Hela riket 100 100 590 100 2 725 100

Anm. Med kommunala miljövårdsinvesteringar avses i huvudsak reningsverk. Investeringsbeloppen för perioden 1971—1975 anges i 1969 års priser. Källa: KELP 1969.

melse om statsbidrag till byggande av dylika reningsverk. Bidragets storlek är därvid be— roende av reningsgraden. Uppgifterna från specialenkäten tyder på en markant över- gång från avloppsreningsverk med enbart mekanisk och biologisk rening till renings- verk med även kemisk rening (det s.k. tred- je steget).

Av tabell 4.8: 2 framgår att storstadsre- gionernas andel av de totala kommunala miljövårdsinvesteringarna 1968 var betydligt större än deras andel av rikets befolkning. För norra Mellansverige och övre Norrland var förhållandet det omvända. Under perio- den 1971—1975 beräknas storstädernas höga andel av dessa investeringar fortsätta att sti- ga snabbare än motsvarande befolkningsan- delar. Denna utveckling torde bero på flera faktorer. En av dessa är att recipienterna inom dessa regioner redan är så hårt belas- tade, att de inte kan ta emot ytterligare ut- släpp utan risk för betydande försämring av vattenkvaliteten. Utbyggnaden av reningska- paciteten har därför ofta givits en hög prio- ritet.

I en specialenkät som tillställdes kommu- nerna ingick bl.a. en fråga om vilka miljö- problem som kommunerna själva ansåg vara de största. Inte mindre än 38 % av kommu- nerna angav vattenföroreningarna som sitt

största miljöproblem. Av Stockholmsområ- dets 26 kommuner uppgav 16 (omkring 62 %) vattenföroreningarna som sitt största problem. För Göteborgsområdet var mot- svarande andel ca 43 % medan det inom Malmöområdet endast var 4 kommuner av 18 (ca 22 %) som lämnade detta svar. Det andra stora miljöproblemet är enligt kom- munerna nedskräpningen i naturen. Om- kring en tredjedel av kommunerna uppgav detta som ett av sina största problem. En fullständig redovisning av specialenkäten återfinns som nämnts i bilaga 8 till lång— tidsutredningen. Inom ramen för arbetet med beräkningar av produktionskostnader i olika regioner avser ERU att ytterligare bearbeta enkätsvaren.

I tabell 4.8: 3 redovisas planlagda kom- munala investeringar inom hela sektorn vat- ten och avlopp. Som framgår skiljer sig denna tabell inte mera påtagligt från tabell 4.8:2 möjligen med undantag för Stock- holm vad gåller utgångsåret 1968. Samman- lagt beräknas 47 % av rikets totala investe- ringar i vatten och avlopp 1971—1975 falla på de tre storstadsregionerna. Det bör ob- serveras att dessa planlagda investeringar, vilka i genomsnitt ligger något under nivån från 1968, har uppräknats av långtidsutred- ningen. Hur detta kan slå regionalt har inte

• Sida 80
•  Original

Tabell 4.8: 3. Investeringar inom vatten och avlopp fördelade på riksområden 1968 samt 1971—1975. Befolkning Befolkning 1968 1975 Investeringar 1968 Investeringar 1971—1975 Riksandel Riksandel Milj. Riksandel Milj. Riksandel (%) (%) kr. (%) kr. (%) Riksområden A, B 18,1 19,6 263 19,9 1 811 26,5 C, D, T, U, E 16,9 17,1 233 17,6 1 164 17,0 F, G, H, I 9,6 9,4 94 7,1 474 6,9 K, L, M 14,0 14,3 196 14,8 957 14,0 därav: M 8,8 9,6 136 10,3 722 10,6 N, O, R, P 19,3 19,5 250 18,9 1 219 17,8 därav: 0 8,7 9,3 136 10,3 684 10,0 S, W, X 10,8 10,2 114 8,6 600 8,8 Y, Z 5,1 4,5 76 5,8 273 4,0 A , BD 6,2 5,5 96 7,3 343 5,0 Hela riket 100 100 1 322 100 6 841 100

Anm. Investeringarna för perioden 1971—1975 anges i 1969 års priser. Källa: KELP 1969.

kunnat kvantifieras. Förklaringen till stor— stadsregionernas dominerande ställning är att investeringar i vatten- och avloppsan- läggningar i stor utsträckning hänger sam- man med bostadsbyggandets utveckling. Som framgår av avsnitt 4.7 väntas under 70—talet en viss förskjutning av bostadsbyg- gandet mot en ökad andel för storstäderna ske. Investeringarna i vatten- och avlopps- anläggningar har dessutom en tendens att öka snabbare än bostadsbyggandet. Orsaken härtill anses bl.a. vara att tätorternas ut— bredning i yta ofta växer snabbare än invå- narantalet, och att detta drar med sig allt längre ledningar i vatten och avloppssyste-

met. Uttryckt i procent av bostadsbyggandet har dessa investeringar ökat från knappt 14 % 1960 till ca 19 % 1970. I såväl 1965 års som 1970 års långtidsutredningar har in- vesteringskalkylerna inom vatten och avlopp utgått från sambandet med bostadsbyggan- det varefter korrigeringar gjorts med avse- ende på faktorer som fritidsbebyggelse och industriproduktionens utveckling. Mycket ta- lar för att dylika »tumregler» även torde gälla inom den typ av regiongruppering som används i denna bilaga.

I tabell 4.8: 4 redovisas en uppdelning av investeringarna inom vatten och avlopp ef- ter kommunstorlek. Tabellen indikerar lik-

Tabell 4.8: 4. Investeringar inom vatten och avlopp fördelade på kommuner.

Befolkning 1968 Investeringar 1968 Investeringar 1971—1975 Riksandel Milj. Riksandel Milj. Riksandel (%) kr. (%) kr. (%) Invånarantal mindre än 5 000 22,2 95 7,2 466 7,0 5 000— 9 999 14,2 157 12,0 785 11,7 10 000—19 999 13,2 181 13,9 783 11,7 20 000—49 999 16,1 247 18,9 1 493 22,2 fler än 50 000 34,3 627 48,0 3 178 47,4 Hela riket 100 1 307 100 6 705 100

Anm. Investeringarna för perioden 1971—1975 anges i 1969 års priser. Källa: KELP 1969.

• Sida 81
•  Original

områden 1960—1965.

Befolkning

1965 Sysselsatta 1965 Tabell 4.9: ]. Sysselsättningen inom offentliga tjänster fördelad på regiongrupper och riks-

Sysselsättningsförändring 1960—1965

_ Relativ Andel av abso— Riksandel, Riksandel, Absolut förändring, lut förändring % Antal % förändring % i riket, %

17 2 129 760 + 25 270 +24,2 22,0 H 2 13,4 72 940 14,0 + 15 750 +27,6 13,7 H 3 32,4 158 450 30,2 + 38 330 +31,9 33,4 H 4 22,8 94 530 18,1 + 22 210 +30,7 19,3 H 5 7,8 45 540 8,7 + 9 880 +27,7 8,6 H 6 6,3 22150 4,2 + 3 420 +18,3 3,0 Ri somrdden AB 17,8 131 720 25,2 + 25 630 +24,2 22,3 C, D, T, U, E 16,8 85 040 16,2 + 22 570 +36,1 19,6 F, G, H,I 9,6 41 540 7,9 + 9 100 +21,9 7,9 K, L, M 13,9 70 960 13,6 + 15 320 +21,6 13,3 därav M 8,7 46 000 8,6 + 9 730 +27,5 8,5 N, O, R, P 19,1 87 600 16,7 + 19 600 +28,8 17,1 därav 0 8,7 42 770 8,2 + 8 360 +24,3 7,3 5, W, X 11,1 46 430 8,9 + 10 280 +28,4 8,9 Y, Z 5,3 26 500 5,1 + 4 760 +21,9 4,2 AC, BD 6,5 33 610 6,4 + 7 600 +29,2 6,6 Hela riket 100,0 523 370 100,0 +114 850 +28,1 100,0

Källor: Folkräkningen 1960, Folk- och bostadsräkningen 1965

som de tidigare återgivna att huvudparten av investeringarna 1971—1975 faller på. de större kommunerna. Kommuner med fler än 20 000 invånare beräknas svara för cirka 70 % av totalbeloppet. Speciellt anmärk- ningsvärt är den låga andelen för kommu- ner med färre än 5 000 invånare. Medan 22 % av landets invånare bor i dessa kom- muner uppgår andelen investeringar i vatten och avlopp till endast 7%. Några större förändringar förutses inte för perioden 1971—1975. Flera förklaringar till detta för- hållande kan anföras. Förutom att avlopps- reningen inte är lika fullständig som för större kommuner är det t. ex. troligt att gra- den av enskilt betalande till vatten och av— loppsinvesteringar är högre än genomsnittet för riket. Sannolikt köper också de mindre kommunerna ofta dessa tjänster från nära- liggande större grannar. En viss roll torde även det förhållandet spela att mindre kom- muner avvaktar kommande kommunsam- manslagningar. Tabell 4.8: 4 indikerar vida— re att några större skillnader inte synes före- ligga mellan kommuncr med 5 000 till

10 000 invånare och kommuner med 10 000 till 20 000 invånare.

4.9 Offentliga tjänster

I detta avsnitt behandlas de tjänster som be- drivs av staten och kommunerna och som är avsedda för offentlig konsumtion (t. ex. hälso- och sjukvård, socialvård, försvar, för- valtning m.m.). Det bör observeras att sek- torn som den här behandlas inte omfattar all statlig och kommunal verksamhet. Så— lunda ingår inte de affärsdrivande verksam- hetsområden, vars tjänster avsätts på en privat marknad (t.ex. statens järnvägar, te- leverket, vattenfallsstyrelsen, de kommunala transportföretagen m.m.). I detta avsnitt redovisas utvecklingen för tre tjänstesekto- rer, nämligen utbildning och forskning, häl- so— och sjukvård samt socialvård. Dessutom presenteras vissa resultat från den s.k. KELP-undersökningen. (Kommunalekono- misk långtidsplanering 1969.)

Som framgår av tabell 4.9: 1 uppgick sys- selsättningen inom den offentliga tjänstesek-

• Sida 82
•  Original

tom 1960 till närmare 409 000 personer.1 Mellan 1960 och 1965 ökade sysselsättning- en med 115 000 personer eller 28 %. Som en jämförelse kan nämnas att den totala syssel- sättningen inom samtliga näringsgrenar un— der samma period ökade med 135 000 per- soner.

Av intresse är att en viss regional utjäm- ning synes ha ägt rum. Sålunda har såväl Stockholm som Göteborg och Malmö (Hl och H2) haft en relativ ökning av syssel- sättningen som understiger den genomsnitt- liga för hela riket. Utvecklingen inom stor- städerna synes dock ha varit tämligen oen- hetlig med bl. a. en snabb tillväxt för flera förortskommuner. Sysselsättningen ökar re— lativt sett snabbast i de folkrikaste områ- dena utanför storstäderna samt i de mindre och medelstora kommunblocken i södra och mellersta Sverige (H 3 och H4). Stockholm intar dock alltjämt en dominerande ställ- ning när det gäller sysselsättning i offent- liga tjänster och då i första hand sådana som är nationellt bestämda. Speciellt den centrala statliga förvaltningen är koncentre- rad till Stockholm. År 1965 var 43 % eller 14 500 personer sysselsatta inom statlig för- valtning i Stockholm (H 1).

Av riksområdena visar de tre storstadslä- nen en något lägre ökningstakt än den ge- nomsnittliga för riket. Ökningen i skogs- länen var, trots folkminskningen där, ge- nomsnittligt kraftigare i relativa tal än i storstäderna. Medan folkminskningen i skogslänen mellan 1960 och 1965 uppgick till nära 30 000 personer ökade antalet sys- selsatta inom de offentliga tjänsterna där med över 22000. Denna ökning illustrerar väl den utomordentligt starka expansion som huvuddelen av de offentliga tjänsterna i Sverige genomgått under 60-talet.

Den interregionala utjämningen av syssel- sättningen inom sektorn verkar att ha fort- satt under perioden 1965—1970. Detta går inte att belysa med folkräkningsmaterial, men vissa specialundersökningar utförda in- om långtidsutredningens ram tyder på detta. Dessa undersökningar kommer att presen- teras under respektive delavsnitt.

Bland delsektorerna har den regionala ut-

jämningen av sysselsättningen gått mycket snabbt inom socialvården. Även inom hälso- och sjukvården, som haft den största abso- luta sysselsättningstillväxten under 60-talet, har en regional utjämning ägt rum. Under- visningssektorn har expanderat kraftigt. I och med grundskolans utbyggnad har en regional utjämning också ägt rum inom denna sektor. Tillväxten inom bl. a. den högre utbildningen har emellertid inneburit att en betydande expansion relativt sett ägt rum inom storstadsregionerna.

I syfte att särskilja offentliga verksamhe- ter efter deras möjligheter till lokalisering i olika delar av landet, kan den offentliga sektorn schematiskt delas upp i en nationell, regional respektive lokal del. Avgörande för till vilken grupp en verksamhet skall föras är avsättningsområdets omfattning.

Ökningen av sysselsättningen har i stor utsträckning ägt rum inom de regionala och nationella delarna av de offentliga tjäns- terna. Detta gäller särskilt undervisningen, hälso— och sjukvården och den statliga för- valtningen. Den gymnasiala utbildningen och den slutna sjukhusvården har haft en kraftig expansion inom de medelstora kom- munblocken.

Den i detta avsnitt beskrivna expansionen av sysselsättningen inom den offentliga sek- torn innebär att sektorn fått ökad betydelse som styrande faktor i den regionala utveck- lingen. Lokaliseringsbeslut inom en rad offentliga verksamhetsområden har inte en- bart stora sysselsättningsmässiga konsekven- ser. De påverkar också indirekt företagens och hushållens lokaliseringsval, eftersom de bidrar till att skapa nödvändig infrastruktur för företagen och ett mer varierat utbud av icke prissatta varor för hushållen.

4.9.1 Kommunalekonomisk långtidsplane— ring (KELP)

Ett villkor för en effektiv ekonomisk och regional politik är god kännedom om den

Fl Folk- och bostadsräkningens definitioner. I sektorn ingår utbildning och forskning, hälso- och sjukvård, socialvård, statlig och kommu— nal förvaltning. försvar, rätts-, polis- och brand- väsen samt intresse- och ideella organisationer, bibliotek och museer.

• Sida 83
•  Original

kommunala planeringen. Det är därför an- geläget att utveckla ett system för .konti- nuerligt utbyte av. information om förelig- gande investeringsplaner mellan kommunala och statliga planerande organ. Mot denna bakgrund har beredningen för ekonomisk- planering med representanter från statsde- partementen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och arbets- marknadens organisationer sökt kartlägga

kommunernas ekonomiska långtidsplanering via enkätundersökningar. Verksamheten be- drevs under 1966 och 1968 i begränsad om- fattning. Under 1969 deltar ca 500 kommu- ner som bl. a. redovisar sina investeringspla- ner fram till 1975.'Eniny omfattande för- söksomgång pågår för närvarande (KELP 70). Ansvaret för'denna åvilar inrikesdepar- tementet. På uppdrag av ERU och finansde- partementets sekretariat för ekonomisk pla- nering har statistiska centralbyrån utfört en regional bearbetning av KELP_1969.

I detta avsnitt redovisas de beräknade in- ,

vesteringarna för byggnads- och anlägg- ningsarbeten fördelade på de sex region- grupperna. Investeringarna är fördelade på åtta stycken s.k. huvudtitlar. Det bör un- derstrykas att materialet måste tolkas med stor försiktighet. Dessa reservationer gäller i första hand de senare åren av perioden 1971—1975. Det finns en klar tendens till att de planerade investeringarna sjunker i orealistiskt hög grad mot slutet av perioden.

De kommunala investeringarna uppgick 1969 till 8 miljarder kr., vilket "var hälften av samtliga offentliga investeringar. Av detta belopp svarade byggnadsinvesteringarna för ca 7 miljarder. De totala bruttoinvestering- arna för samtliga. näringsgrenar uppgick 1969 till 33,5 miljarder kr. Som framgår av tabell 4.9: 3 var storleken på de byggnads- investeringar som ingår i KELP 5,7 miljar- der kr. .

Storstäderna (H 1 och H 2) hade enligt tabell 4.9: 2 betydligt större andelar av de kommunala investeringarna än av rikets be- folkning. Stockholm hade 1969 17,8 % av befolkningen och 25,6 % av de totala kom- munala utgifterna för byggnads- och anlägg- ningsarbeten. Övriga regiongrupper hade

Tabell 4.9:2.'Regiongruppernas andelar av befolkningen respektive de totala kommuna- la byggnadsinvesteringarna 1969—1975 Procent

Byggnadsinvesteringar

Region- Befolkning

grupper 1969 1969 1970—1975 H 1 17,8 25,6 30,6 H 2 14,0 19,8 20,1 H 3 32,5 27,2 27,0 H 4 22,6 16,5 13,6 H 5 7,7 6,9 6,0 H 6 5,5 4,2 2,7 Hela riket 100,0 100,0 100,0

Källa: KELP 1969.

samma är högre befolkningsandelar än an- delar av de kommunala investeringarna. Ta- bellen tyder på att Stockholms andel av de totala kommunala byggnadsinvesteringarna även under början av 70-talet kommer att öka snabbt. _

Tabell 4.9: 3 anger huVudtitlamas storlek i olika regiongrupper. Det måste observeras att huvudtitlarnas totalstorlek inte framgår eftersom driftkostnadssidan inte beaktas. Socialvården har exempelvis betydligt högre driftkostnader än investeringskostna- der.

Inom de flesta regiongrupperna väger in- vesteringar i industriell verksamhet tyngst (huvudtitel 5). Till sådana investeringar räknas även investeringar för vatten och av- lopp (se avsnitt 4.8.).' I Stockholm väger dock investeringarna under huvudtitel 3 tyngre (stadsbyggnad, gatu- och parkförvalt- ning, sport- och friluftsliv). Enligt kommu- nernas planer kommer denna senare post att få ökad betydelse under 70-talet. Detta kan emellertid till viss del förklaras av den långa planeringshorisonten inom denna sek- tor. För övriga poster pekar "inte tabellen på mera påtagliga förskjutningar.

4.9.2 Utbildning och forskning

Inom sektorn utbildning och forskning fal- ler bl. a. skolväsendet, den högre utbild- ningen och vuxenutbildningen. Den högre

• Sida 84
•  Original

Tabell 4.9: 3. Kommunernas bruttoutgifter för byggnads- och anläggningsarbeten 1969 och 1970—1975. Procentuell fördelning på huvudtitIar och regiongrupper.

___________________________._._.____——————————————————————————

H] HZ H3 H4 HS HG Helariket Huvudtitlar 1969 1970——75 1969 1970—75 1969 1970—75 1969 1970—75 1969 1970—75 1969 1970—75 1969 1970—75

_____________________________________._.__—_——_————-—-————_————

0—1 Central förvaltning,

rätts- o samhällsskydd

samt folkbokföring o

beskattningsväsen 0,3 0,6 0,3 0,6 0,9 1,2 0,9 1,3 0,5 0,7 3,8 1,4 0,7 0,9

2. Fastighetsförvaltning o

bostadsförsörjning 11,2 9,3 4,9 2,4 5,6 5,3 5,9 6,3 12,2 7,4 22,3 20,6 8,1 6,6 Stadsbyggnad, gatu- o parkförvaltning, sport o friluftsliv 30,7 35,0 23,7 28,4 26,6 32,6 25,1 31,3 24,0 30,1 16,5 26,6 26,2 32,0 Hamnar, kommunika- tioner o näringsliv 0,8 0,7 7,0 4,6 3,1 2,2 2,0 1,8 3,8 4,8 1,7 3,0 3,1 2,4 Industriell verksamhet 24,8 23,3 37,1 33,7 34,8 34,1 31,8 32,5 34,8 31,9 23,0 28,2 31,7 30,2 Undervisning o annan kulturell verksamhet 15,9 16,4 12,3 13,7 21,3 18,2 25,9 17,6 15,1 17,6 27,0 12,4 18,8 16,5 Socialvård o social- försäkring 7,4 6,1 5,0 4,7 7,7 6,4 8,4 9,1 9,6 7,2 5,6 7,7 7,2 6,4 Hälso- o sjukvård 8,9 8,6 9,7 11,9 0,0 0,0 0,0 0,1 0,0 0,1 0,1 0,1 4,2 5,0

Samtliga huvudtitlar 100,0 100,0 1(X),0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 "11,0

Samtliga huvudtitlar i milj. kr1 1 453 10 090 1 124 6 625 1 546 8 890 938 4473 390 2 015 227 878 5 680 32 978

___________________________________.______—.——_—————————————-

¹ Avser 1969 års priser. Källa: KELP 1969.

M v

|!)th

• Sida 85
•  Original

1960—1965 Tabell 4.9: 4. Sysselsättningen inom undervisning fördelad på regiongrupper och riksområden

Befolkning Sysselsättningsförändring 1960—1965 1965 Sysselsatta 1965

_— Relativ Andel av abso- Riksandel, Riksandel, Absolut förändring, lut förändring % Antal % förändring % iriket, %

Regiongrupper

H 1 17,2 29 840 20,8 7 270 32,2 22,5 H 2 13,4 21 180 14,8 5 870 38,3 18,2 H 3 32,4 42 780 29,8 9 610 29,0 29,8 H 4 22,8 27 680 19,3 5 930 27,3 18,4 H 5 7,8 12 790 8,9 2 720 27,0 8,4 H 6 6,3 9 370 6,5 870 10,2 2,7 Riksområden AB 17,8 30 200 21,0 7 350 32,2 23,0 C, D, T, U, E 16,8 24 920 17,4 5 980 31,5 18,7 F, G, H, I 9,6 11 770 8,2 2 594 28,3 8.1 K, L, M 13,9 18 790 13,1 4 286 29,6 13,4 därav: M 8,7 12 860 9,6 3 180 32,9 10,0 N, O, R, P 19,1 24 190 16,8 5 630 30,3 17,7 därav: 0 8,7 11 930 8,3 2 930 32,6 9,2 S, W, X 11,1 14 520 10,1 2 660 22,4 8,4 Y, Z 5,3 7 750 5,4 1 110 16,7 3,5 AC, BD 6,5 11 500 8,0 2 270 24,6 7,1 Hela riket 100 143 640 100 31 880 28,5 100

utbildningen har i huvudsak ett nationeut upptagningsområde medan det obligatoriska skolväsendet kan hänföras till de lokalt be- stämda delarna av den offentliga sektorn. Det frivilliga skolväsendet omfattar i huvud- sak gymnasie-, fackskole-, yrkesskole— och vuxenutbildningen. Till skillnad från det obligatoriska skolväsendet är dessa skolfor- mer i huvudsak regionalt bestämda. Deras upptagningsområden är vanligen större än kommunblock.

I tabell 4.9: 4 redovisas antalet sysselsatta inom undervisningen 1965 och sysselsätt- ningsutvecklingen 1960—1965. Av totala antalet sysselsatta 1965 fanns ca 35 % i storstadsregionerna. En betydande del av landets universitets. och högskoleväsen är koncentrerad till dessa områden.

Samtliga riksområden uppvisar en kraftig ökning av antalet sysselsatta inom undervis- ningssektorn. De relativa befolkningsför- ändringarna har i regel varit större än mot- svarande förändringar för sysselsättningen inom undervisningen. Som exempel kan nämnas att norra Mellansverige och Norr- land, som fick vidkännas en folkrninskning

1960—1965 med totalt nära 30000 personer, hade en sysselsättningsökning inom under- visningen under samma. period med över 6 000 personer.

Utvecklingen 1965—1970 synes följa samma mönster som tidigare. Den regionala utjämning som skett kan i stor utsträckning förklaras av utbyggnaden av grundskolan. Även decentraliseringen av den högre ut- bildningen har verkat i samma riktning.

För att närmare undersöka de regionala konsekvenserna av xutbildningsexplosionen» kommer i det följande redogörelsen att de- las upp i en del som behandlar skolväsendet och en del som behandlar den högre ut- bildningen.

Skolväsendet

Diskussionen av utvecklingstendenserna in- om skolväsendet intar i långtidsutredning- ens huvudrapport en framträdande plats. Tillgängliga plansiffror, liksom utbildning- ens växande betydelse, pekar mot att vi står inför en fortsatt snabb expansion av utbudet av undervisning. För skolväsendets regio-

• Sida 86
•  Original

fTab'ell' 4.9:5. Behöriga förstahandssökande. till gymnasium och fackskola i vissa gym- nasieregioner 1969. Procent av antalet-16- åringar' i resp. region

Fack- skola

Gym- nasium Summa

Storstockholm 37,7 22,0 59,8 Göteborg. . 31,3 24,7 56,0 Malmö ' 37,4 ' 28,5 65,9

Västernorrlands län Härnösand 49,9 36,6 86,5 Kramfors, 44,2 31,9 76,1 Sollefteå ' 33,5 27,5 61,0 Sundsvall 33,6 36,7 70,4 Ånge 27,6 32,7 60,2 Örnsköldsvik 34,4 40,7 75,1 Jämtlandslän Strömsund 40,9 31 ,9 72,8 Östersund 34,7 30,2 64,9 Västerbottens län ' Lycksele 46,0 44,3 90,4 Skellefteå, — 42,8 49,3 92,1 Umeå . 37,2 37,0 74,2 . Vilhelmina ; 39,9 32,4 72,3 Norrbottens län

Boden . , 36,9 47,7 84,6 Haparanda 41,9 49,5 91,3 Kalix ' ' ' 35,2 39,7 74,9 ' Kiruna = .. — 49,8 40,9 90,7 Luleå 52,6 42,8 95,4 Gällivare 43,5 51,1 94,6 Piteå * "* 29,1 39,5 68,6 Totalt för hela riket 34,2 25,2 59,3

" Källa: SCB: sM serie U 19709.

nala utveckling är en av de mest betydelse- fulla faktorema att kommunerna har hu- vudmannaskapet för "det obligatoriska skol— väsendet. Från centralt håll fastställs dock i princip ett-minimiutbud respektive en mini- mikvalitet. ;Detta innebär som närmareut- vecklas i det följande att undervisningskost- naderna relativt sett kommit att väga tyngre i små kommuner. Till stor del kompenseras detta emellertid av skatteutjämningsbidra- gen. Dessa är sedan budgetåret 1966/ 67 knutna enbart till lärarlönerna. '

I det följande tas enbart utbildningen ef— ter grundskolenivå upp. Grundskoleutbild- ningen kommer redan läsåret 1972/ 73 att vara fullt utbyggd över hela landet. På längre sikt kan en liknande utveckling vän-

=tas även för den nya gymnasieskolan, dvs. gymnasium, fackskola samt yrkesskola.i= En

' målsättning, som låg till grund för denna se-

nare skolform, var att andelen nyinskrivna elever i gymnasiet 1970 skulle uppgå till 30 % och i fackskolan till 20 % av totala antalet 16-åringar. _De senaste prognoserna tyder på att motsvarande siffror var _33 re- spektive 21 %. Några mera exakta beräk- ningar för yrkesskolomas del föreligger f. n. inte. ' '.

I tabell 4.9: 5 redovisas för vissa utvalda regioner andelen behöriga förstahandssö- kande till gymnasium och fackskola! Rela— tivt— kraftiga differenser mellan de fyra nordligaste Norrlandslänen och övriga riket förekommer. Storstäderna däremot uppvisar siffror som ligger i nivå med genomsnittet för landet som helhet. Det kan därutöver nämnas att spridningen i värdena mellan de icke medtagna länen är förhållandevis liten. Att de nordligaste länen uppvisar så relativt höga tal står troligtvis i samband med den lokala arbetsmarknadssituationen.

Svårigheterna för yngre arbetskraft. att få arbete i hemorten eller i dess nära omgiv- ning resulterar sannolikt i att en vidareut- bildning för många framstår som fördelak- tig. Eftersom yrkesskolan synes vara mindre utbyggd i dessa regioner kan också detta medverka till att fler ungdomar söker sig till gymnasium och fackskola.

Den relativt sett stora andelen studerande i de nordligaste länen framgår också av ta- bell 4.9: 6 i vilken antalet gymnasister i av- gångsklass 1969 återges. Endast Stockholms samt Göteborgs och Bohus län uppvisar högre siffror. Lägst andel gymnasister'åter- fanns'i Syd- och Västsverige (exkl. Malmö resp. Göteborg). Mellan resterande riks- "områden är spridningen liten. En motsva- rande uppdelning av antalet fackskolestu- derande i avgångsklass ger i stort en lik- nande bild.

Redan under första hälften av 70-talet förefaller en utjämning mellan olika regio-

1 Dessa siffror är något högre än. antalet faktiskt studerande, bl. a. beroende på att samtliga behöriga sökande inte tagit sina platser i anspråk.

• Sida 87
•  Original

Tabell 4.9: 6. Antalet gymnasister i avgån'gsklass, vårterminen 1969

_______________.__——L___.

Antal gymnasister i avgångsklass

Rikso mråden

Antal gymnasister per 100 invånare i åldern 15—19 år

Befolkning i åldern 15—19 år1

AB 5 991 94 126 6,4 C, D, T, U, E 4795 96650 5,0 F, G, H, I 2809 56 231 5,0 K, L, M 3 704 77 620 4,8 därav: M 2 410 47 408 5,1 N, O, R, P 5 347 107474 4,8 därav: .O 2 829 46 403 6,1 S, W, X 3 019 61 763 4,9 Y, Z . 1 628 30197 5,4 - AC, BD 2 237 40 892 5,5 Hela riket 29 530 564 953 5,2

1 Avser 31.12.1968. Källa: SCB, Umeå universitet.

ner i utbildningen efter grundskolenivå tro- lig. Enligt utbildningsdepartementets beräk- ningar kan andelen studerande — satt i re- lation till samtliga l6-åringar — i gymna- sium och fackskola skattas till knappt 60 % budgetåret 1975/76. Tillsammans med en väntad expansion för yrkesskolorna innebär detta att flertalet ungdomar fortsätter sin ut- bildning efter grundskoleexamen.

Under 70-ta1et väntas vuxenutbildningen expandera kraftigt. En rimlig förmodankan vara att detta i högre grad kommer att be- röra de större kommunerna — åtminstone i ett initialskede. Av väsentlig betydelse torde vidare vara hur det studiefinansiella stödet blir utformat.

Planeringen av den nya mellanskolan är inriktad på att till vissa orter, s. k. gymna- sieorter, förlägga även fackskola och yrkes- skola. Den senare har tidigare varit närmast lokalt bestämd. Antalet gymnasieorter har under hela 60-ta1et uppgått till ca 125 och för 70-talet föreligger f. n. planer på endast en mindre utökning. Detta innebär att man parallellt med en utjämning mellan större geografiska områden kan vänta betydande skillnader i närhet till utbildningsorten inom motsvarande områden.

Även om kraven på utbyggnad. av såväl vuxenutbildning som allmän påbyggnadsut- bildning efter grundskoleexamen kan väntas stiga i flera regioner, kommer enligt långtids-

utredningens huvudaltemativ ,— de totala kommunala investeringarna i byggnader och anläggningar att växa i relativt måttlig om- fattning. Förklaringen är bl. a. att vuxenut- bildningen visserligen kräver betydande be-. lopp på driftsidan, men genom att .under- visningen ofta förläggs till kvällstid torde re- dan befintliga lokaler' kunna utnyttjas, För gymnasium och fackskola antas likaledes investeringarna bli måttliga,» medan däremot yrkesskolans utbyggnad väntas kräva bety- dande belopp. .

I tabell 4.9: 7 redovisas kommunernas planerade investeringar i byggnader och an- läggningar enligt den tidigare.. berörda KELP-undersökningen. Siffrorna ' avser" de väntade investeringarna för grundskola, gymnasieskola och kulturell verksamhet Och täcker sålunda ett större fält än det som här har diskuterats.1 Förändringsmåtten torde dock i huvudsak inte beröra grundskolan med tanke på att denna redan i dagsläget är relativt väl utbyggd. Det bör observeras att investeringskostnaderna inte kan sägas ge uttryck för antalet personer under utbild- ning i respektive kommuner. -

De kommunala investeringarna i under- visning, satt i relation till de totala kom- munala investeringarna, var 1969 högst i Norrlands inland (Hö) och lägst i storstä-

¹ Angående KELP-materialets allmänna till- förlitlighet hänvisas till avsnitt 4. 9. 1. "

• Sida 88
•  Original

Tabell 4.9: 7. Undervisning och annan kulturell verksamhet. Kommunernas planerade brutto- utgifter för byggnads- och anläggningstillgångar. Milj. kr. i 1969 års priser

Investeringar inom undervisningssektorn

Andel av de totala

Befolkning kommunala

___— Milj. kr. investeringarna, % Riksandel, % - 1970 1969 1970—1975 1969 1970—1975 Regiangrupper H 1 17,8 230 1 658 15,9 16,4 H 2 14,0 139 905 12,4 13,7 H 3 32,5 330 1 608 21,3 18,0 H 4 22,6 243 783 25,9 17,5 H 5 7,7 59 358 15,1 17,7 H 6 5,4 61 109 27,0 12,4 Totalt 100 1 062 5 421 18,7 16,4

Källa: KELP-undersökningen.

derna (H 1 och H 2). Detta stämmer relativt väl överens med den allmänna kostnadsbild som tecknats i det föregående. För perioden 1971—1975 beräknas motsvarande andel för storstäderna (H 1 och H 2) stiga något sam- tidigt som man enligt planerna har att vänta en nedgång för den glesast befolkade re- giongruppen (H6). Tabellen tyder sålunda på att den kostnadsmässiga spridningen mellan regionerna minskar under 70-talets första hälft. Materialets kvalitet torde inte tillåta något mera exakt omdöme om graden av minskad spridning.

Högre utbildning och forskning

Den högre utbildningen kan föras till den nationellt bestämda delen av utbildningssek- torn. Universitetens och högskolornas rekry- teringsområden varierar från ett fåtal län upp till hela riket. Lokaliseringen av den högre utbildningen är väsentlig inte bara genom sina direkta sysselsättningsmässiga konsekvenser, utan även via sina stora indi- rekta spridningseffekter. Det är troligt att en väsentlig faktor för vissa verksamheters lo- kaliseringsval är det lokala utbudet av högt utbildad arbetskraft.

Antalet närvarande studerande vid uni- versitet och högskolor har mellan 1962 och 1969 ökat från ca 45 000 till 115 000 perso- ner (tabell 4.9: 8). Drygt 40 % av denna ök—

ning har fallit på Stockholm och Uppsala. 1969 var dessa städers andel av det totala antalet studerande hela 50 %. Malmö/Lund och Göteborg svarade samma år för ca 20 % respektive 18 % av studerandeantalet.

Det mest utmärkande draget under 60-ta- let har varit att antalet universitetsorter ökat väsentligt. Umeås universitet som tillväxer i snabb takt hade 1969 knappt 7 000 stude- rande. Vidare inrättades hösten 1967 univer— sitetsfilialer i Linköping, Växjö, Örebro och Karlstad med utbildning inom humanistisk och samhällsvetenskaplig samt i Linköping även naturvetenskaplig fakultet.1 Utbyggnad

Tabell 4.9: 8. Antal närvarande studerande vid universitet och högskolor 1962—1969. Höstterminerna resp. år

Universitet 1962 1965 1969

Umeå 40] 2 040 7 398 Uppsala 11 820 14 516 20 553 Stockholm 15 962 24 230 36 150 Göteborg 7 937 12 506 21 109 Lund/Malmö 8 995 14 773 22 318 Filialer — —— 6 954 Hela riket 45 115 68 065 114 482

Källa: SCB: SM serie U.

1 Moderuniversiteten och filialerna hör hemma enligt följande: Uppsala—Örebro, Lund—Växjö, Göteborg—Karlstad. Linköping, som tidigare tillhörde Stockholms universitet, är numera självständigt universitet.

”_ _.arvc. >. ,

• Sida 89
•  Original

Hl

Beräknad medelförbrukning Procentuell andel

326,3 32 23

Källa: Byggnadsstyrelsen.

av dessa filialer pågår. Antalet studerande vid filialerna var höstterminen 1969 knappt 6 000. varav ca 2 000 personer i Linköping samt mellan 1 100 och 1500 i Växjö, Öre- bro och Karlstad.

Antalet studerande väntas fortsätta att öka i snabb takt även under 70-talet. Den fortsatta tillströmningen till universitet och högskolor blir dock enligt långtidsutred— ningens bedömning inte i lika hög grad som tidigare beroende av gymnasieskolans di- mensionering. Skälet till detta är bl. a. att ändrade regler för urval och behörighet till högre utbildning trätt i kraft. Fr. o. m. 1 juli 1969 äger personer över 25 år, som arbetat i minst fem år, under vissa förutsättningar tillträde till ett flertal kurser på universitet och högskolor. Detta kan väntas leda till en kraftig ökning av tillströmningen. Det är f.n. omöjligt att förutse hur kraftig ök- ningen kan bli. Statistiska centralbyrån har i sina beräkningar preliminärt antagit att den totala nyinskrivningen vid universitet och högskolor ökar från 26 000 läsåret 1967/ 68 till 46 000 läsåret 1979/ 80.

Regionalt prognosmaterial för perioden 1971—1975 saknas i stor utsträckning. Byggnadsstyrelsen har dock gjort vissa be— räkningar av medelförbrukningen mellan innevarande budgetår och budgetåret 1974/ 75. På grund av osäkerheten om den högre utbildningens regionala dimensione- ring har dessa beräkningar snarast karak- tären av ett räkneexempel. Uppdelat på re— giongrupper väntas enligt byggnadsstyrelsen de folkrika regionerna utanför storstäderna (H 3) ta. en stor del av byggnadsinvestering— arna i anspråk eller knappt 40% (tabell 4.9: 9). En redovisning på regiongrupper är emellertid här ej fullt relevant. Bl.a. kom— mer Uppsala och Stockholm att placeras i

SOU 1971: 16 Tabell 4.9: 9. Byggnadsarbeten vid universitet och högskolor i milj. kr. Beräknad medelför- brukning 1970/71—1974/75 fördelad på regiongrupper

HZ

234,6

Anm. Anslag för inventarier och utrustning ingår inte.

H 3 H 4 Summa

1 024,7

387,0 11,9 — 6 — 100

38 1

var sin grupp. Av större intresse kan vara att ca 40 % av byggnadsinvesteringarna be- räknas falla på Uppsala och Stockholm un- der den aktuella perioden, medan motsva- rande siffra för Malmö/Lund uppskattas till 8 %. Det är med andra ord klart lägre siffror än motsvarande andel studerande i tabell 4.9: 8. Skillnader av denna typ kan tänkas bero på fler faktorer än olikheter i tillbyggnadstakt. Det är t. ex. möjligt att universitetens tillgång på outnyttjad mark och outnyttjade lokaler skiljer sig mellan olika orter.

Den utökade rätten att bedriva universi- tetsstudier kan väntas ställa ökade krav på filialer. Även med ett regionalt perspektiv är det ett önskemål att decentraliseringen av universitets och högskolasystemet fortsätter. Detta motiveras av de effekter på företagens och hushållens lokaliseringsval som den högre utbildningen har. En central avväg- ningsfråga kommer under 70—ta1et att bli om utbildningen bör koncentreras till ett mindre antal orter med ett förhållandevis allsidigt urval av studievägar, eller om den skall spri- das till ett större antal orter, varvid urvalet på varje ort blir mer begränsat. Dessa och även angränsande frågor är f.n. under ut- redning av 1968 års utbildningsutredning (U 68). De slutsatser som denna utredning kan komma till är ännu inte kända, vilket så- lunda innebär att mera konkreta mål för ut- bildningspolitikens regionala utformning un- der 70-talet i dagsläget inte föreligger.1

Från myndigheternas sida har framförts vissa synpunkter på vilka faktorer som bör påverka den högre utbildningens lokalise-

1 Att döma av det material U 68 publicerat synes utredningen bl. a. arbeta på en lokalisering efter regionprinciper i stället för en planering i vilken enskilda orter är primära planerings- enheter.

• Sida 90
•  Original

Restiden bör bli den kortast möjliga efter- som mycket tyder på att valet av utbildning påverkas av hur lätt det är att nå utbild- ningen. Bundenheten till hemorten kan fram- över väntas bli ännu starkare med tanke på vuxenutbildningens tillväxt. Utbildnings- enhetema bör vidare på ett naturligt sätt smälta in i sin miljö. Alltför stora universi- tet kan motverka en sådan strävan. Behovet av kontakt" mellan studier och arbetsliv kan underlättas om antalet studerande är litet i förhållande till ortens storlek och om utbild- ningsortens näringsliv är rikt differentierat. En regional spridning av universitet och hög— skolor kan också bidra till att skapa nöd- vändig'infrastruktur i vissa orter.

Det finns en gräns för hur långt den re- gionala uppdelningen kan gå. Behovet av en viss forskaranknytning t. ex. utgör en re- striktion liksom kravet på koncentration i fråga om utbildning med totalt sett litet stu- derandeunderlag.

4.9.3 Hälso- och sjukvård

Vid sidan av undervisningen är hälso- och sjukvården den del av den offentliga sek- torn som haft den kraftigaste absoluta sys- selsättningstillväxten under 60—talet. Utbygg- naden av såväl den öppna som slutna vår- den har skett i snabb takt. Till skillnad från undervisningen kan huvuddelen av hälso- och sjukvårdens lokalisering sägas vara re- gionalt bestämd, eftersom dess tjänster hu- vudsakligen produceras i större sjukvårdsin- rättningar med relativt stora upptagnings- områden; Den övervägande delen av tillväx- ten inom sjukvården har också skett inom denna regionalt bestämda del. Sysselsättningsutvecklingen inom hälso— och sjukvården kännetecknades under första hälften av 60-talet av en mycket kraf- tig expansion i såväl' små som stora kom- munblocksgrupper. Ökningen av antalet sys- selsatta var i absoluta tal i stort lika kraftig för bägge kategorierna. Trots att sålunda kommunblock med mellan 14 000 och 29 000 invånare enbart hade en folkökning under denna period om 0,5 % ökade anta-

5 000 personer, dvs. ungefär lika mycket som i Stockholmsregionen. En rimlig för- klaring till denna utveckling torde vara en markant förbättring av standarden för sjuk- vård i de mindre tätbefolkade regionerna.

Utvecklingen inom de olika riksområdena framhäver ytterligare tendensen till geogra- fisk utspridning av hälso— och sjukvården. Norra Mellansverige och Norrlandfvnkas folkrninskning mellan 1960 och 1965 upp- gick till 1,7 %, hade under denna tiden ökning av antalet hälso- och sjukvårdssyssel- satta med 7 000 personer, eller 28,4 %. Den procentuella ökningen för dessa regioner var därmed lika kraftig som den genom- snittliga för riket och kraftigare än t. ex. ökningen inom Stockholms och Malmöhus län (tabell 4.9: 10).

Perioden 1966—1970 synes av tillgängliga uppgifter att döma inte ha inneburit någon väsentlig förändring av detta utvecklings- mönster. En mera exakt bedömning är dock svår att göra på grund av bristen på jämför- bar statistik. '

Av tabell 4. 9: 11 framgår att andelen sys- selsatta inom hälso- och sjukvården satt i relation till befolkningsandelen, f. n. är lägst i norra Mellansverige och Västsverige (exkl. Göteborg). Enbart storstadsområdena jämte östra Mellansverige uppvisar en sysselsätt- ningsandel som är högre än befolknings- andelen. För Norrlands del är respektive andelar ungefär lika stora.

På initiativ av socialstyrelsen genomfördes under 1969 en undersökning av den plane— rade utbyggnaden av hälso- och sjukvården t.o.m. 1975 (RUPRO 69). Undersökningen avser all sluten och öppen vård under lands- tingskommunalt och statligt huVudma'nna- skap. Några av resultaten finns samman— ställda i tabellerna 4.9: 12 och 4.9: 13.

Som framgår av tabell 4.9: 12 väntas» an— talet tjänster fortsätta att stiga snabbt under planperioden, eller från ca 136 000 1970 till ca 160 000 1975. Per år räknat motsvarar detta en ökning på 3,4 %. Trenden är lik— artad i samtliga riksområden. Procentsiff— roma indikerar att tillväxten blir starkast i Stockholm respektive Malmö och något

• Sida 91
•  Original

riksområden 1960—1965

Befolkning Sysselsatta 1965

Riksandel,

% Antal

Riksandel, Absolut 0 /0

Tabell '4.:9 IO. Sysselsättningen inom hälso- och sjukvård fördelad på regiongrupper och

Sysselsättningsförändring 1960—1965

Relativ Andel'av absolut förändring, förändring förändring % i riket, %

Regiongrupper

H 1 17,2 29 390 9,2 5 490 23,0 16,1 H 2 13,4 25 940 6,9 5 700 28,2 16,7 H 3 32,4 51 090 3,3 12 450 32,2 36,5 H 4 22,8 28 600 8,6 6 410 28,9 18,8 H 5 7,8 13 380 8,7 2 920 27,9 8,4 H 6 6,3 5100 3,3 1 140 28,8 13,3 Riksområden _ AB 17,8 30 140 19,6 5 720 23,4 16,7 C. D, T, U, E 16,8 25 370 16,5 6 480 34,3 19,0 F, G, H, 1 9,6 13 463 8,8 2 563 23,5 7,5 K, L," M 13,9 23 482 15,3 4 789 25,6 14,0 därav: M 8,7 16 660 10,9 3 430 26,0 10,1 N, O, R, P 19,1 29 230 19,0 7 390 33,8 21,7 därav: 0 8,7 14 920 9,7 3 530 31,0 10,3 S, W, X 11,1 14 390 9,4 3 200 28,7 9,4 Y, Z 5,3 8 090 5,3 1 590 24,5 4,7 AC, BD 6,3 9 170 6,0 2 210 31,7 6,5 Hela riket 100 153 500 100 34 100 28,6 100

svagare än genomsnittet i bl.a. norra Mel- lansverige och Norrland. Tar man hänsyn till de beräknade folkmängdsförändringarna i respektive regioner blir dock bilden en an— nan. Siffrorna pekar då snarare på en fort- satt utjämning regionalt av utbudet på hälso- och sjukvård. Detta gäller även anta- let besök i öppen vård respektive antalet vårdplatser i sluten vård. Det är emellertid

troligt att en del av förklaringen ligger i en olikartad utveckling av befolkningens ål- dersstruktur. Regioner med ett relativt högt antal åldringar måste, även för att bibehålla balansen mellan efterfrågan och utbud, öka sin sjukvårdsservice snabbare än [regioner som inte har en sådan fördelning av befolk- ningen.

Tabell 4. 9: 12 indikerar vidare att vi för

Tabell 4.9: 11. Sysselsättningen inom hälso- och sjukvård fördelad på riksområden 19701

Andel av sysselsätt- ningen inom hälso- och sjukvård 1970, %

Andel av befolk- ningen 1969, %

Antal sysselsatta ' inom hälso- och sjukvård per 1 000 invånare 1970

Riksområden AB 19,7 18,2 18,3 C, D, T, U, E 17,7 17,0 17,7 F, G, H, 1 9,1 9,6 16,1 K, L, M 15,2 14,0 18,4 därav: M 10,9 8,8 21,0 N, O, R, P 17,9 19,3 15,7 därav: O - 9,9 8,7 19,2 S, W, X 9,5 10,7 15,0 Y, Z 4,8 5,0 16,2 AC, BD 6,0 6,1 16,5 Hela riket 100 100 17,0

¹ Avser hälso— och sjukvård under landstingskommunalt och statligt huvudmannaskap. Källa: RUPRO 1969.

• Sida 92
•  Original

Tabell 4.9: 12. Antal tjänster, antal besök vid öppen vård samt antalet vårdplatser i sluten vård. Fördelning på riksområden 1970 och 19751

Folk- mängds- Antal besök vid öppen Antal vårdplatser i föränd- Antal tjänster8 vård i 1 OOO—talt sluten vård ring per år,' Ökning Ökning Ökning % per är per är per år 1970— 1970 1975 % 1970 1975 % 1970 1975 % 1975 Riks- områden AB 1,8 26 723 33 750 4,8 3 798 4 534 3,6 25 130 28 000 2,2 C, D, T, U, E 1,2 24 041 27 612 2,8 3 804 4 374 2,8 25 277 28 030 2,1 F, G, H, I 1,0 12 349 13 747 2,3 2 025 2 277 2,5 14 725 15 485 1,0 K, L, M 1,1 20 671 25 512 4,7 3 234 3 816 3,3 20 309 22 884 2,5 därav: M 1,6 14 817 18 675 4,7 2139 2 615 4,1 13 527 14 987 2,1 N, O, R, P 1,1 24 337 28 292 3,3 4 120 4 719 2,9 25 104 29 576 3,6 därav: 0 1,2 13 462 15 305 2,6 2 073 2 392 2,8 12 419 15 142 4,0 S, W, X —0,1 12 882 14 709 2,7 2 491 2 778 2,2 13 948 15 490 2,1 Y, Z —1,0 6 488 7 343 2,5 1 194 1 304 1,8 8 218 8 467 0,6 AC, BD —0,9 8 104 9 357 2,9 1 488 1 675 2,4 8 929 9 572 1,

Hela riket 0,8 135 593 160 322 3,4 22154 25 672 2,9 141590 157 504 2.2

1 Avser hälso— och sjukvård under landstingskommunalt och statligt huvudmannaskap. ” Avser prognos 0 i länsplanering 1967. Här har antagits att den genomsnittliga ökningen per år 1970—1975 direkt svarar mot länsplaneringens prognos för perioden 1965—1980. ” Avser i stort all vid sjukhusen anställd personal. * Antal besök vid och utanför sjukhus/vårdcentraler. Källa: RUPRO 1969.

landet som helhet kan vänta en personalök- ning som relativt sett blir betydligt starkare än ökningen av antalet vårdplatser och unge- fär lika stark som ökningen av antalet be- sök i öppen vård. Den redan tidigare märk- bara tendensen under 60-talet till en ökning av antalet anställda per patient väntas med andra ord fortsätta. Antalet nya tjänster satt i relation till antalet tillkommande vårdplat- ser i sluten vård väntas växa speciellt snabbt i storstadsregionerna och Norrland.

Den tidigare omnämnda trenden mot en förbättring av standarden för sjukvård i de mindre tätbefolkade regionerna synes komma att fortgå. Detta överensstämmer med socialstyrelsens principprogram om öp— pen sjukvård som i korthet bl. a. innebär att sjukhusen avlastar vissa funktioner på s.k. vårdcentraler. Sådana kan ges ett relativt lo- kalt verksamhetsområde. Vårdcentralerna väntas vid prognosperiodens slut komma att tillgodose en växande andel av besöken i öppen vård. Paralleut med en utbyggnad av

den öppna vården förefaller en decentralise- ring av sjukhusbunden specialistläkarverk- samhet till normallasaretten möjlig i de fall en sådan inte fordrar ett centrallasaretts re- surser.

Ett realiserande av RUPRO-undersök- ningens prognoser skulle, som framgår av tabell 4.9: 13, kräva en ökning av driftut- gifterna med något över 6 % per år. Ök- ningstal över genomsnittet uppvisar Stock- holms län och större delen av Götaland. För storstadslänens del väntas den snab- baste ökningen dock ske i Malmöhus län. Med hänsyn tagen till de väntade befolk- ningsförändringama avviker inte Norrlands- länens driftkostnadsutveckling påtagligt från riksgenomsnittet.

I tabell 4.9: 13 har även gjorts en grov uppskattning av driftkostnadema per invå— nare 1970 för olika riksområden. Dessa be— räkningar bör tolkas med stor försiktighet eftersom såväl befolkning som driftkostna— derna för detta år är prognostiserade. Be-

..,. ..; _;nl—Lh-Jw-a AA-—....- -_.__ . A..—___)..wm

• Sida 93
•  Original

Milj. kr. i 1968 års priser

Driftkostnader

1970 1975

Riksområden

AB 1 455 1 999 C, D, T, U, E 1245 1670 F, G, H, I 652 970 K, L, M 1 030 1 485 därav: M 737 1084 N, O, R, P 1287 1724 därav: O 703 935 S. W. X 625 793 Y, Z 348 436 AC, BD 464 613 Hela riket 7 105 9 690

Tabell 4.9: 13. Driftkostnadsutvecklingen exkl. öppen vård utanför sjukhus 1970—1975.

Driftkostnader/invånare

Förändring per år, % 1970l

6,6 1 001 6,1 917 8,3 829 7,6 897 8,9 1 042 6,0 823 5,9 1 005 4,9 721 4,6 851 5,7 932 6,4 885

' De beräknade driftkostnaderna för 1970 har dividerats med respektive riksområdes antagna befolkning samma år. Källa: RUPRO 1969.

räkningarna kan vidare inte användas för en rättvisande jämförelse av sjukvårdsstandar— den i olika regioner, eftersom hänsyn inte tagits till faktorer som befolkningens ålders- struktur, koncentrationen av specialistsjuk- vård till storstäderna m.m. Det har här inte varit möjligt att beakta förhållanden av detta slag. Med dessa reservationer i åtanke kan konstateras att driftkostnaderna per capita enligt tabellen är lägst i norra Mel- lansverige, Västsverige (exkl. Göteborg) samt i det riksområde som här benämns »Små- land med öarna». De högsta siffrorna upp- visar storstadsregionerna medan Norrlands per capitakostnader överensstämmer med genomsnittet för riket. Tabellen ger sålunda ungefär samma resultat som jämförelsen av riksandelarna. i tabell 4.9: 11. Långtidsutredningen har i sin bedömning endast gjort en mindre nedjustering av RUPRO-undersökningens prognos över driftkostnadernas utveckling. Detta förkla- ras bl.a. av att kostnadsökningen till stor del är uppbunden genom den kraftiga ut- byggnaden av sjukvården under andra hälf- ten av 60-talet. I stor utsträckning är det sålunda dessa investeringskostnader som nu slår igenom på driftsidan. Långtidsutred- ningens relativt måttliga revideringar av RUPRO—undersökningens driftkostnadsprog-

nos kan tala för att även de regionalför- delade planerna är realistiska.

4.9.4 Socialvård

I socialvården ingår som huvudkomponen- ter bamstugor, ungdomsvårdsskolor, nykter- hetsvård, åldringsvård och den sociala hemhjälpen. Den övervägande delen av so- cialvården har primärkommunema som hu- vudmän och tillhör den lokala delen av de offentliga tjänsterna. Några undantag finns dock, t. ex. vissa ungdomsvårdsskolor och inrättningar för nykterhetsvård m.m., vilka bör hänföras till de regionala och nationella delarna. Det bör observeras att samhällets insatser på det sociala området i stor ut- sträckning sker i form av inkomstöverfö- ringar, vilka faller utanför diskussionen i detta avsnitt.

Totala antalet sysselsatta inom socialvår- den är i grova tal en tredjedel av antalet inom hälso- och sjukvården. De större kom- munerna visar genomgående högre siffror än de mindre. Som framgår av tabell 4.9: 14 är det enbart Stockhohn, Malmö och östra Mellansverige som uppvisar en lägre be- folkningsandel än andel sysselsatta inom socialvård. Medan antalet sysselsatta inom socialvård per 1000 invånare 1970 uppgår

• Sida 94
•  Original

Tabell 4.9: 14. Sysselsättningen "inom socialvård fördelad på. riksområden 1970

Andel av sysselsättningen inom socialvård 19701, %

Antal sysselsatta inom socialvård per 1 000 invånare19701

Andel av befolk— ningen 1969, %

Riksområden

AB 20,0 18,2 5,9 C, D, T, U, E 19,6 17,0 6,2 F, G, H, 1 8,4 9,6 4,7 K, L, M 14,9 14,0 5,7 därav: M 11,0 8,8 6,7 N, O, R, P 18,9 19,3 5,3 därav: 0 8,6 8,7 5,3 S, W, X 9,0 10,7 4,6 Y, Z 4,3 5,0 4,6 AC, BD 4,9 6,1 4,3 Hela riket 100 100 5,4

1 Avser enbart personal inom barnstugesektorn samt åldringsvård och socialförvaltning. Källa: LU 808 1969.

till ca 4,5 personer i Norrland är motsvaran- de tal för Stockholms län 5,9, östra Mellan- sverige 6,2 och Malmöhus län 6,7 personer.

Utvecklingen under 60-talet har emeller- tid gått i riktning mot en utjämning av de regionala skillnaderna i sysselsättning, spe- ciellt vad avser första hälften av decenniet. De befolkningsmässigt starkt expansiva

storstadslänen hade då en probentu'ell' ök- ning av antalet sysselsatta inom socialvård som var avsevärt mindre än riksgenomsnit- tet. Liksom i fråga om hälso— och sjukvår- den skedde en kraftig tillväxt -i norra Mel- lansverige och Norrland (tabell 4.9: 15). För andra hälften av 60-talet saknas sta- tistik som är fullt jämförbar med perioden

Tabell 4.9:15. Sysselsättningen inom socialvård fördelad på regiongrupper och riksområden 1960—1965 Befolkning Sysselsättningsförändring 1960—1965 1965 Sysselsatta 1965 ' _ _— Relativ Andel av absolut Riksandel, Riksandel, Absolut förändring, förändring i % Antal % förändring % riket, %'

Regiongrupp"

H 1 17,2 13 120 25,1 3 540 37,0 20,7 H 2 13,4 6 600 12,6 1 550 30,7 9,1 H 3 32,4 16 190 31,0 5 990 58,7 35,0 H 4 22,8 10 680 20,5 3 880 57,1 22,7. — H 5 7,8 3 310 6,3 1 320 66,3 7,7 H 6 6,3 2 330 4,5 820 54,3 4,8

Riksamråa'en AB 17,8 13 290 25,4 3 600 37,1 21,1 C, D, T, U, E 16,8 9210 17,6 3 400 58,5 19,9 F, G, H, I 9,6 4 133 7,9 1605 63,5 . 9,4 K, L, M 13,9 6 611 12,7 2128 47,5 12,4 därav: M 8,7 4410 8,5 1 360 44,5 7,9 N, O, R, P 19,1 8980 17,2 2610 41,0 15,3 därav: 0 8,7 3 800 7,3 720 23,4 4,2 S, W, X 11,1 5 300 10,2 2 050 63,2 12,0 Y, Z 5,3 2 500 4,8 870 53,3 ' 5,1 AC, BD 6,3 2 210 4,2 850 62,7 5,0

Hela riket 100 52 230 100 17 100 48,7 100 -

_ _

• Sida 95
•  Original

1961719653. Tillgängliga uppgifter tyder dock på att en viss omsvängning har inträtt. Den kraftigaste procentuella ökningen 1966— 1970 synes ha fallit på Götaland och östra

Mellansverige. Motsvarande tillväxt i Stock- _

holmsregienen förefaller dock alltjämt ha legat under riksgenomsnittet. I motsats till första hälften av 60-talet torde detta även ha gällt norr'a' Mellansverige och Norrland. Flera förklaringar till denna omsvängning kan anföras. Vad avser de nordligaste länen stod detlunder de första åren av 60-talet klart att efterfrågan på i första hand åld- ringsvåfd" skulle komma'att växa, varför kapaciteten redan under denna period kraf- tigt byggdes ut. Utbudets anpassning till den ' för-utsedda efterfrågan kan med andra 'ord ha' skett på ett relativt tidigt stadium. Vidare förefaller- det troligt att den regionala utjäm- ningen inom socialvårdssektom fortsatt även under 60- talets senare hälft, om hän- syn tas till befolkningsomflyttningarna un- der denna period.

För i första hand storstädernas del kan sägas att den kraftiga inflyttningen från landsbygden främst berört yngre personer med stort behov av barntillsyn. Även om den därav föranledda kraftigare efterfrågan på bärrtstu'gor'rn'. m. inte har hunnit resul- tera i en motsvarande utbyggnad av sådana inrättningar verkar dock en viss förskjutning från ål'dri'ng's- till barntillsyn ha skett. Detta skulle kunna förklara att socialvården i de mind-re tätbefolkade delarna av landet något sackat efter i tillväxt under 60-talets senare hälft.

En regional utjämning av utbudet på so— cialvård. behöver inte innebära att klyftorna i standard minskar mellan olika regioner. Efterfrågan på socialvård torde nämligen skilja sig avsevärt mellan, olika regioner. Även faktorer som möjligheterna att få vård av släktingar m; m. kan tas in i bilden. Inom åldringsvården t.ex. är det troligt att stora grupper av äldre som stannar kvar i avfolk- ningsområden har små möjligheter att få sitt vårdbehov tillgodosett av familjemedlem- mar. Graden av regional utjämning inom socialvården beror vidare i viss utsträckning på vilket mätförfarande som tillämpas. Här

har _valts länen, grupperade på riksområden. Ett annat mätsätt är kommunernas storlek. Som ERU tidigare påvisat i sitt betänkande »Balanserad regional utveckling» har de be- folkningsmässigt små kommunblocken haft den snabbaste tillväxten. Differensen tycks vara större än vid en jämförelse mellan riksområden. '

Under 1969 genomförde socialstyrelsen, i samarbete med finansdepartementets ' sekre- tariat för ekonomisk planering en undersök- ning av den planerade utbyggnaden av so- cialvården fram t.o.m. 1975 (LU 808 69). Undersökningen omfattade de primärkom- munala instanserna. Några av resultaten finns sammanfattade i tabellerna 49:16— 49: 18. _ .

Som framgår av tabell 4.9:16— förutses

inga väsentliga regionala förändringar i det

utvecklingsmönster som framträtt under de senaste åren. Den procentuellt snabbaste tillväxten 1970—1975 förutses för Stockholm, östra Mellansverige och Göteborg medan skillnaderna mellan övriga regioner väntas bli relativt måttliga. Tar man hänsyn till den väntade befolkningsutvecklingen för- bättras dock relationstalen avsevärt för de nordligaste länen.

Av tabell 4.9: 17 kan utläsas att åld'rings- vården svarar för den sysselsättningsmässigt tyngsta delen av socialvården. Tillsammans med Sydsverige förutses inom denna del- sektor övre Norrland alltjämt komma att uppvisa de kraftigaste tillväxttalen. Snabbast väntas emellertid, som tidigare framgått, sysselsättningen öka inom barnstugesektorn. För en närmare diskussion av orsakerna till barnstugesektorns snabba tillväxt hänvisas till långtidsutredningens huvudrapport.

Sammanfattningsvis tyder LU SoS-mate- rialet på att den regionala fördelningen av socialvården — med hänsyn tagen till be- folkningsutvecklingen — även under 70-ta- let går i en utjämnande riktning. Detta är i och för sig naturligt, eftersom kommuner— nas handlande i ökad utsträckning styrs av bl. a. lagstiftning och det statliga finansiella

1 För perioden 1961—1965 har använts folk- räkningsdata och för perioden 1966—1970 LU SoS-material. Dessa är sinsemellan inte helt konsistenta.

• Sida 96
•  Original

Tabell 4.9: 16. Antal tjänster (omräknade till heltid) inom socialvård 1970—1975. Fördelning på riksområden. Folkmängdsförändring per år, % Antal tjänster” Förändring 1970-—-l975l 1970 1975 per år, % Riksområden AB 1,8 8 645 14 048 10,2 C, D, T, U, E 1,2 8478 12715 8,5 F, G, H, I 1,0 3 611 4904 6,3 K, L, M 1,1 6446 9 035 7,0 därav: M 1,6 4 731 6 645 7,1 N, O, R, P 1,1 8155 11498 7,1 därav: 0 1,2 3 706 5 748 9,2 S, W, X —0,1 3 903 5 226 6,0 Y, Z —-1,0 1 839 2 547 6,8 AC, BD ,9 2 101 2 842 6,3 Hele riket 0,8 43 178 62 815 7,8

1 Avser prognos 0 i länsplanering 1967. Här har antagits att den genomsnittliga ökningen per år 1970—1975 direkt svarar mot länsplaneringens prognos för perioden 1965-1980. ' Avser enbart personal inom bamstugesektorn samt åldringsvård och socialförvaltning. Källa: LU 808 1969.

stödet. Det kan vidare vara värt att peka på möjligheten att t.ex. åldringsvården fram- över i ökad grad »decentrallseras», dvs. blir mera utspridd i rumslig bemärkelse. Annor- lunda uttryckt bör tendensen mot öppna vårdformer ge åldringsvården en mera lokal prägel.

Vårdområdena har i ökad utsträckning kommit att betraktas i ett sammanhang. Hälso- och sjukvården samt socialvårdens

tjänster är till stora delar substituerbara. Ett ökat hänsynstagande till detta förhållande kommer på sikt att krävas, såväl nationellt som regionalt.

I tabell 4.9: 18 har den beräknade utveck- lingen av driftkostnaderna återgivits. I jäm- förelse med sysselsättningsutvecklingen i ta- bell 4.9: 16 kan siffrorna synas vara förvå- nande med t. ex. en kraftig kostnadsökning för Malmöhus län och en relativt svag så—

Tabell 4.9:17. Antal tjänster (områknade till heltid) inom bamstugesektorn och åldrings- vården 1970—1975. Fördelning på riksområden

Barnstugor Åldringsvård Förändring Förändring 1970 1975 per år, 7, 1970 1975 per år, %

Riksområden AB 4 796 9 023 13,5 1 753 2 258 5,2 C, D, T, U, E 3 008 5 724 13,8 4 160 5 309 5,0 F, G, H, I 922 1 592 11,5 2 291 2 761 3,8 K, L, M 1 734 2 801 10,1 3 746 4 893 5,5 därav: M 1 435 2 253 9,5 2 581 3 374 5,5 N, O, R, P 2 234 4038 12,4 4 156 4 997 3,8 därav: O 1 264 2 248 12,3 1 382 1 635 3,4 S, W, X 630 1 210 14,0 2 677 2 255 4,0 Y, Z 303 670 16,5 1 802 1 578 3,9 AC, BD 462 756 10,4 1 242 1 619 5.5 Hela riket 14 089 25 784 12,9 21 327 26 670 4,6

Källa: LU SoS 1969.

• Sida 97
•  Original

i löpande priser.

Driftkostnader

1970 1975

Riks-områden

AB 904 1 422 C, D, T, U, E 576 977 F, G, H, I 229 354 K, L, M 395 763 därav: M 278 578 N, O, R, P 550 987 därav: O 280 520 S, W, X 308 506 Y, Z 152 240 AC, BD 187 284 Hela riket 3 302 5 533

Tabell 4.9: 18. Driftkostnadsutvecklingen netto för social verksamhet 1970—1975. Milj. kr.

Driftkostnad/invånare

Förändring

per år, % 19701

9,5 622 11,2 424

9,1 298 14,1 351 15,2 393 12,4 355 13,2 401 10,5 355

9,6 371 8,7 376 10,9 411

* De beräknade driftkostnaderna för 1970 har dividerats med resp. riksområdes antagna be- folkning samma år. Källa: LU 808 1969.

dan för Stockholms län. Förklaringen torde dock till stor del ligga i att driftkostnadsut- vecklingen bl. a. speglar investeringar m. m. vidtagna i ett tidigare skede. Nämnas kan också att tabell 4.9: 18 återger utgångsår re- spektive slutår och sålunda inte indikerar skeendet under de mellanliggande åren.

I tabell 4.9: 18 har även gjorts en grov uppskattning av driftkostnaderna per invå- nare i varje riksområde. En motsvarande re- dovisning för hälso- och sjukvård återfinns i avsnitt 4.9: 3 där även de svagheter som vidlåder denna typ av beräkningar behand- las. Här skall därför endast konstateras att driftkostnaderna per capita för socialvård enligt tabellen är påtagligt stora i Stock— holmsregionen. Storleken är så betydande att endast ytterligare ett riksområde har ett värde som överstiger riksgenomsnittet. För Norrlands del är kostnaderna per capita av ungefär samma storlek som för resterande riksområden.

Av långtidsutredningens huvudrapport framgår att den totala bild över driftkost- nadernas utveckling som LU—SoS—undersök- ningen ger kan förmodas vara tämligen rea- listisk. Liksom i fråga om hälso— och sjuk- vården kan detta tala för att resultaten från den här återgivna regionala nedbrytningen är realistiska. Däremot anses flera skäl tala

för att det ökade personalbehov som LuSoS— undersökningen indikerar blir svårt att till-

godose.

• Sida 98
•  Original

5 » . _ Nya drag i den regionala arbetsfördelningen i

av Gunnar Törnqvist

Inden officiella statistiken används vanligen näringsgfens- "Och branschbegrepp för att klassificera olika ekonomiska och andra verksamheter. I folk- och bostadsräkningar- na bestäms.. näringsgrenstillhörigheten för varje förvärvsarbetande av företagets, insti- tutionens eller myndighetens huvudsakliga verksamhet vid det verksamhetsställe, där personen utfört sitt arbete under räknings- veckan. Samtliga personer vid ett och sam- ma verksamhetsställe hänförs i princip till samma näringsgren utan hänsyn till eventu- ella skillnader i arbetsuppgift eller arbets- funktion.

I industristatistiken och företagsräkning- arna tillämpas en ren varuklassificerings- princip. Fristående arbetsställen och alla anställda vid dessa hänförs till en viss bransch (industrigrupp) med ledning av de produkter som framställs vid arbetsstället eller inom det företag detta tillhör. I regel är slutprodukten avgörande för klassifice- ringen. Branschbeteckningarna anger vilken råvara eller produktionsprocess som domi- nerar i själva tillverkningen.

De regionala analyser av sysselsättnings— förändringarna inom svenskt näringsliv som presenterats i föregående kapitel har genom- gående baserats på de beskrivna indelnings- principerna. I detta kapitel skall framställ- ningen kompletteras med en mera funktio— nell analys av den regionala utvecklingen. Mycket talar nämligen för att flera väsent- liga drag i den nu pågående utvecklingen

inte framträder klart med de indelningsprin- ciper som tidigare använts.

5.1 Det svenska näringslivet som ett regionalt system ' ' '

Inom institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet pågår arbeten inom ett forskningsprojekt med arbetstiteln »Regionala utvecklingsten- denser inom svenskt näringsliv». :

Inom projektet betraktas näringslivet som ett regionalt system. Objekten i detta system har definierats som delar av företag och andra organisationer inom såväl den privata som den offentliga sektorn. Dessa delar kal- las i fortsättningen arbetsfunktioner; Den funktionella indelningen har bl. a. baserats på SAP:s s. k. befattningsnomenklatur. Den- na möjliggör en mycket detaljerad uppdel- ning av den administrativa personalen i be- fattningsområden och befattningsfamiljer som rymmer arbetsuppgifter av samma art. Dessutom förekommer en nivågruppering av befattningshavare med hänsyn till-ansvar och arbetsuppgiftemas svårighetsgrad. Nivå— erna motsvarar väl olika inkomst och ut— bildningsnivåer.

Relationerna eller länkarna i systemet har definierats som varuflöden, informationsflö- den och personförflyttningar.

Vill man förklara särskilt storstadsregio- nernas snabba tillväxt under senare år har det ansetts väsentligt att ägna särskild upp-

l ;! !

l 1

> _ n., _ _ __ __»..._—.— J..-nagg. f—_.4

• Sida 99
•  Original

märksamhet åt de aktiviteter i samhället som är informationsbehandlande och att när- mare studera de informationsflöden som länkar samman dessa. Denna avgränsning har gjorts mot bakgrund av erfarenheter från tidigare undersökningar.l Vidare har intresset koncentrerats till de »avståndskäns- liga» informationsflöden som kräver person- förflyttningar, dvs. direkta personkontakter ansikte mot ansikte mellan befattningsha- vare.

Hittills genomförda undersökningar har gått ut på att studera om det finns något samband mellan de direkta personkontak— ternas omfattning och riktning å den ena sidan och den regionala sysselsättningsut- vecklingen å den andra. Två delprojekt kan urskiljas.

Syftet med projektets första del har varit att identifiera de informationsbehandlande och kontaktberoende arbetsfunktionerna inom svenskt näringsliv.

Vid kartläggningen av de funktionella kon- taktmönstren har det gällt att visa vilka grupper av befattningshavare inom företag och andra organisationer som har direkta personkontakter med varandra. Vid kart- läggningen av de regionala kontaktmönstren har uppgiften varit att fastställa var i landet kontakterna äger rum och var de i kontak- terna inblandade har sina arbetsplatser. Mått på kontakternas omfattning har varit antalet kontakter och tidsåtgången för kon- takterna.

Kontaktundersökningarna har genomförts i form av s.k. arbetsplatsundersökningar, enkätundersökningar inom industriföretag, serviceföretag, intresseorganisationer och of- fentliga förvaltningsorgan.2 I den s.k. flyg- undersökningen har de kontakter kartlagts som under viss tid tas genom tjänsteresor med inrikes flyglinjer.3

Syftet med projektets andra del har varit att beskriva regionala fördelningar och för- ändringar av sysselsättningen inom svenskt näringsliv. Beskrivningarna har baserats på funktionella indelningsprinciper. Det har därvid ansetts som särskilt väsentligt att från övriga arbetsfunktioner skilja ut de som enligt kontaktundersökningarna är in-

formationsbehandlande och kontaktberoen- de.4 I den fortsatta framställningen skall några undersökningsresultat från ovanståen- de undersökningar redovisas i sammandrag.5

5.2 Kontaktsystemen

Några av huvudresultaten från kontaktun- dersökningarna, dvs. arbetsplatsundersök— ningarna och flygundersökningen, kan sam- manfattas med utgångspunkt från princip- skissen i figur 5.2: 1.

I figuren är de yrkesverksamma i landet uppdelade i en administrativ del (bollen) och en driftdel (lådan). Inom den admi- nistrativa delen finns de arbetsfunktioner eller grupper av befattningshavare som i första hand mottar, bearbetar och avger in- formation. Dessa funktioner i skilda orga- nisationer länkas samman av informations- flöden. Inom driftdelen finns bl. a. sådana funktioner som i första hand mottar, bear- betar och avger material och gods. Dessa funktioner inom skilda produktionsenheter länkas samman av material— och varuflöden.

De undersökningar som gjorts visar att man klart kan urskilja grupper av arbets- funktioner vilka svarar för olika företags och andra organisationers externa person- kontakter. Den mest kontaktberoende grup- pen av funktioner ärifigur 5.2: 1 betecknad med Al. Till vänster i figuren finns exempel på några av de arbetsuppgifter som befatt- ningshavarna inom dessa funktioner har. Både inom den privata och offentliga sek- torn gäller att de kontaktberoende befatt-

1 Dessa finns redovisade i G. Törnqvist: Stu- dier i industrilokalisering, SOU 1963: 49. Stock- holm 1963. 2 Se B. Hedberg: Kontaktsystem inom svenskt näringsliv. En studie av organisationers externa personkontakter. Lund 1971. 3 Se B. Sahlberg: Interregionala kontaktmöns- ter. Personkontakter inom svenskt näringsliv —— en hygpassagerarstudie. Lund 1970. ' Se M. Engström: Regional arbetsfördelning. Nya dragi förvärvsarbetets geograhska organi- sation. Lund 1971. 5 Se G. Törnqvist: Personkontakter och lokali— sering. Bilaga 5 i SOU 1970: 14 samt G. Törn- qvist: Contact Systems and Regional Develop- ment, Lund Studies in Geography, Ser. B, No. 35. Lund 1970.

• Sida 100
•  Original

ARBETSFUNKTION ER

Administrativa funktioner Exempel på arbetsuppgifter:

Bulutefeltende. plenerlng. l'o'rhendlinu, epenlnq. forskning. produktutv. ete-

Keutroll. erheteledninq. inform-tione- behendlinq. eervlce till A! etc.

Kemerell arbete. rutin-rut konture- erbete. eervlee tlll M och Az etc.

Driftefunktiener

Exempel på arbetsuppgifter:

Butikserbete. leuerhillnlnq. ollke typer ev huehilleeervice etc.

Tlllverknlng. odllng. gedihenterlng. byggnedeverkeemhet. underhåll etc.

LÄNKAR OCH FLÖDEN

FBE-kie_peTe;-_ _) Ikonlekter / | I /

_i / | / l FLÖDEN

Inköpe— och eervlceruor

MATERIAL- FLÖDEN

Godetreneportev

(:>

Figur 5 .2: ]. Principskiss över näringslivet indelat i arbetsfunktioner.

ningshavama befinner sig på hög nivå inom respektive organisation.

De mest kontaktberoende befattningsha- varna använder i genomsnitt mellan 30 och 50 timmar per vecka åt direkta personkon- takter (restider men inte förberedelsetider inräknade). Vissa befattningshavare använ- der över 60 tirnmar. Även kostnaderna, mätta i pengar, för detta intensiva kontakt- arbete är betydande.

Den grupp som betecknas A2 har direkta personkontakter av mindre omfattning. Kon- takterna förefaller mer rutinbetonade än Al- gruppens kontakter. Dessa kan i stor ut- sträckning skötas per tele och brev. Grup- pen A3 omfattar administrativa funktioner med mycket få direkta personkontakter utanför den egna organisation.

Gruppen D rymmer de s. k. driftfunktio— nerna. Dessa har externa personkontakter av knappast mätbar omfattning. När det gäller t.ex. detaljhandel tas därvid ingen hänsyn till kontakter i samband med för- säljning över disk.

Organisationer utanför Stockholmsregio- nen sköter tidsmässigt närmare hälften av sitt kontaktarbete på. den egna lokaliserings- orten. Dessa kontakter tas med tillresande från huvudstaden och närbelägna regionala centra. Den andra hälften av kontakttiden

ägnas kontakter på andra orter. Bland dessa dominerar genomgående huvudstaden.

För organisationer med säte inom Stock- holmsregionen gäller att en mycket stor del av kontakttiden, t. ex. för ett typiskt in- dustriföretag 71 % och för ett statsdeparte- ment 98 %, ägnas kontakter inom den egna regionen. Detta innebär att befattningsha- vare i Stockholm ägnar betydligt mindre tid åt resor än kollegerna i landsorten.

A-regioner i södra och mellersta Sverige förefaller väl integrerade i ett interregionalt kontaktsystem. Däremot har regionerna i Norrland få kontakter med varandra. Näs- tan alla kontakter är riktade mot Stock— holm. De studerade företagen i norra och södra Sverige har sällan kontakter med var- andra direkt. Kontakterna tas i Stockholm, vanligen på konferenser.

5.3 Den regionala sysselsättningsstrukturen och dess förändringar

De undersökningar som gjorts av sysselsätt- ningens regionala fördelning och föränd' ring i Sverige visar klart att det finns ett på. tagligt samband mellan kontaktbehov och regional koncentration.

Detta samband kan spåras redan vid en

: , | INFORMATIONS—

• Sida 101
•  Original

analys av sysselsättningen inom olika nä- ringsgrenar. En funktionell indelning av det slag som redovisas i figur 5.2: 1 visar dock klarare vissa väsentliga drag i den nu på— gående utvecklingen.

Den officiella statistiken erbjuder inte möjligheter till en tillfredsställande funktio- nell indelning av hela sysselsättningen i lan— det. Omfattande insamlingar och bearbet- ningar av primärmaterial har emellertid gjort det möjligt att göra sådana indelningar för betydande delar av svenskt näringsliv.

Framställningen nedan begränsas till någ— ra valda exempel på utvecklingstendenser. För en redogörelse för olika källmaterial och för mer detaljerade beskrivningar av den regionala sysselsättningsstrukturen och dess förändringar hänvisas till ovan anförda publikationer (se not 4 och 5). De regionala beskrivningar som följer är genomgående baserade på en indelning av landet i 70 A- regioner. Tidsperioden måste av hänsyn till källmaterialet begränsas till första hälften av 60-talet.

Exempel på regionala fördelningar

Tvärsnittsanalyser av sysselsättningens regio- nala fördelning visar bl. a. följande. (Se ta— bell 5.3: l.) Näringsgrenar som rymmer or- ganisationer, inom vilka de administrativa delarna har stor andel sysselsatta, är starkt koncentrerade till storstadsregionerna och i första hand Stockholmsregionen. Dessa nä- ringsgrenar — t. ex. intresseorganisationer, vetenskaplig verksamhet, offentlig förvalt- ning, uppdragsverksamhet och finansverk- samhet — är också de näringsgrenar som en- ligt gjorda undersökningar är starkt bero- ende av direkta personkontakter.

Andra näringsgrenar — t. ex. undervisning, samfärdsel, hälso- och sjukvård samt han- del — visar en regional fördelning som mera överensstämmer med befolkningsfördelning- en i landet. Även byggnadsindustrin är re- gionalt fördelad på ungefär samma sätt som befolkningen. Inom handeln visar dock par- tihandeln en betydande regional koncentra- tion.

I förhållande till ovan nämnda närings-

Tabell 5.3: ]. Jämförelser mellan näringsgre- narnas kontaktbehov och regionala koncené tration.

Andel yrkes- verksamma i Stockholms A- region av samt-

Näringsgrenarna rang- liga yrkesverk-- - ordnade efter kontakt- samma i riket , behov 1965 Intresseorganisationer (I) 58 % Ideella organisationer (2) 38 % Vetenskaplig verksamhet (3) 70 % Offentlig förvaltning (4) 30 % Uppdragsverksamhet (5) 45 % Bibliotek och museiverk-

samhet (6) 40 % Finansverksamhet (7) 43 % Undervisning (8) 21 % Religionsverksamhet (9) 14 % Samfärdse] (10) 23 % Rekreationsverksamhet (] 1) 25 % Hälso- och sjukvård (12) 19 % Handel (13) 22 % Industri (14) 15 % Socialvård (15) 27 % Jordbruk (16) 2 %

grenar är sysselsättningen inom tillverk- ningsindustrin förhållandevis utspridd. T. ex. Stockholmsregionen rymmer ca 14 % av landets anställda inom tillverkningsindustri. men ca 17 % av befolkningen. Den största regionala spridningen visar naturligtvis de yrkesverksamma inom de s.k. areella nä- ringarna, jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske:

Väsentliga drag i den regionala fördel- ningen av de yrkesverksamma i landet fram- träder efter en funktionell uppdelning av de organisationer som finns inom olika närings- grenar. Några exempel kan anföras.

Som framgår av tabell 5.3: 2 rymmer de tre storstadsregionerna 30 % av Sveriges be- folkning. De har 32 % av alla anställda inom tillverkningsindustri, byggnadsindustri och partihandel. De har emellertid drygt 40 % av den administrativa personalen och nästan 50 % av de mest kontaktberoende befattningshavarna inom dessa näringsgre- nar.

Motsvarande iakttagelser kan göras inom den offentliga sektorn. Av alla tjänstemän och arbetare inom offentlig förvaltning och

• Sida 102
•  Original

Tabell 5.3: 2. Storstadsregionemas procentuella andelar av befolkning och olika grupper av befattningshavare 1965/66.

______________________———————

Stockholms Göteborgs Malmö Övriga Hela A-region A-region A-region riket riket ___—________—————_——— Hela befolkningen 17 8 5 70 100 Tillverkningsindustri byggnadsindustri och partihandel Arbetare och tjänstemän 17 9 5 68 100 (A+Dif1g. 5.2:1) Tjänstemän på lägre nivåer (A,) 23 11 8 58 100 Tjänstemän på högre nivåer (A1+Ag) 27 11 8 54 100 Ofentlig förvaltning och andra tjänster Arbetare och tjänstemän 25 8 6 61 100 Tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet (A) 27 7 6 61 100 Lönegraderna Al—A16 (A,) 26 7 5 62 100 Lönegraderna A17—A30 (A.) 27 8 6 59 100 B- och C-planet (A 1) 48 7 7 39 100 Tjänstemän inom affärsverken (A) 33 14 11 42 100 Lönegraderna A1 —A1 6 (A,) 32 15 1 1 43 100 Lönegraderna A17—A30 (A,) 49 10 8 33 100 B- och C-planet (A,) 65 6 5 23 100 ____________________._————————————

andra tjänster finns ungefär 40 % i stor- stadsregionerna, 25 % enbart i Stockholms- regionen. Av tjänstemännen finns 40% i storstadsregionerna, 27 % i huvudstadsre- gionen.

De högre tjänstemännen, de som enligt gjorda undersökningar ägnar stor del av sin arbetstid åt externa personkontakter, är mycket starkt koncentrerade i rummet. År 1966 fanns t. ex. över 60 % av alla statsan- ställda tjänstemän på B— och C-planet i stor- stadsregionerna, närmare 50 % enbart i Stockholms A-region. År 1967 fanns nära 80 % av de högre tjänstemännen inom af- färsverken i storstadsregionerna, ca 65 % enbart i Stockholmsregionen.

Exempel på regionala förändringar

Några väsentliga drag i den regionala sys- selsättningsutvecklingen kan beskrivas med utgångspunkt från principskissen i figur 5.2: 1. Under 60-talet har det skett en mar- kant förskjutning i sysselsättningen från driftfunktioner till administrativa funktio- ner. Antalet befattningshavare i arbetsfunk- tioner som svarar för utbyte och behandling

av information, och då särskilt de mest kon- taktberoende (A1 i figur 5.2:1), har ökat mycket starkt. Samtidigt har sysselsättning- en ökat svagt eller minskat särskilt inom funktioner som svarar för materialbearbet- ning och godshantering. Utvecklingen inom näringsgrenarna tillverkningsindustri, bygg- nadsindustri och partihandel kan tjäna som exempel.

Tabell 5.313 visar att totala antalet an- ställda inom berörda företag ökade med mel- lan 4 och 10 % i olika områden 1960—1965. Under ungefär samma tid, 1960—1966, öka- de antalet tjänstemän med mellan 28 och 49 %. Tjänstemännen på lägre nivåer ökade i antal med mellan 26 och 46 %. Samtidigt ökade de mer kontaktberoende befattnings- havarna med 39 % i Stockholmsregionen, 46 % i Göteborgsregionen och hela 67 % i Malmöregionen.

Särskilt utvecklingen i Stockholmsregio- nen bör observeras. Man kan av tabell 5.313 sluta sig till att absoluta antalet sysselsatta inom företagens driftdelar, dvs. perSOnal till stor del sysselsatt med materialbearbet- ning och godshantering, minskade kraftigt under första hälften av 60-talet. Denna

• Sida 103
•  Original

Figur 5.3: ]. Interregionala omfördelningar av samtliga sysselsatta inom tillverk- ningsindustri 1960—1965.

500 1000 1500 2000

• Sida 104
•  Original

Figur 5.3: 2. Interregionala omfördelningar av samtliga sysselsatta inom tillverk- ningsindustri, byggnadsin- dustri och partihandel 1960—1965.

&”

i ," O——100 100 500 1000 1500 2000

• Sida 105
•  Original

Figur 5.3: 3. Interregionala omfördelningar av kon- traktberoende befattnings- havare inom tillverknings- industri, byggnadsindustri och partihandel 1960—— 1966.

• Sida 106
•  Original

Tabell 5.3: 3. Absoluta och relativa sysselsättningsförändringar inom storstadsregionerna och övriga riket 1960—1965/1966.

Grupper av yrkesverksamma inom tillverkningsindustri, byggnadsindustri Stockholms Göteborgs Malmö Övriga och partihandel A-region A-region A-region riket Arbetare och tjänstemän (A+D ifig. 5.2: 1) Absolut förändring + 10 814 + 13 577 +7 105 + 54 389 Relativ förändring (%) + 4 + 10 + 8 +5 Tjänstemän på lägre nivåer (A.) Absolut förändring + 12 063 +4 993 + 5 750 + 29 974 Relativ förändring (%) + 31 + 26 + 46 + 30 Tjänstemän på högre nivåer (A,+A,) Absolut förändring +2 758 +1 225 +1 135 +4 644 Relativ förändring ( %) + 39 + 46 + 67 + 31

minskning kompenserades dock mer än väl av en sysselsättningsexpansion på det admi- nistrativa planet.

Tre kartor utgör illustrationer av utveck- lingen i landets samtliga A-regioner. Den första, figur 5.3: 1, visar de interregionala omfördelningarna av samtliga sysselsatta (jfr symbolen längst upp till vänster med figur 5 .2: 1) inom tillverkningsindustri, Andels- vinster (svarta cirkelytor) och andelsförluster (vita cirkelytor) för respektive region har be- räknats enligt ekvationen A, = y, — x,. £Y' där A, mäter andelsvinsten eller förlusten för region r i absoluta tal, dvs. antal anställ- da. X anger antalet anställda inom i detta fall tillverkningsindustri i hela riket år 1960, x, antalet anställda i region r samma år. Y och y,. anger motsvarande antal år 1965.

Det mest framträdande draget på figur 5.3: 1 är den anmärkningsvärt stora andels- förlusten för Stockholmsregionen. I denna region hade det krävts ytterligare 16 000 in- dustrisysselsatta år 1965 för att regionen skulle ha behållit sin nationella andel från år 1960. Andelsvinstema fördelades som sy- nes på ett stort antal regioner i främst Gö- taland.

I figur 5.3: 2 har analysen utvidgats till att gälla alla anställda inom inte bara till— verkningsindustri utan också de anställda inom de mer expansiva näringsgrenarna

byggnadsindustri och partihandel. Som framgår av figuren ägde markanta omfördelningar av sysselsättningen rum från A-regioner i Norrland och västra Svealand till regioner i främst Götaland. I södra delen av landet kan man tala om en utspridning av sysselsättningen. Stockholmsregionens an- del av sysselsättningen minskade medan ett betydande antal regioner ökade sina ande- lar.

Figur 5.3: 3 slutligen skiljer sig från de föregående genom att analysen begränsats till att gälla de kontaktberoende befattnings- havarna inom tillverkningsindustri, bygg- nadsindustri och partihandel (jfr symbolen längst upp till vänster med figur 5.2:1). För de södra delarna av landet visar denna omfördelningskarta, i motsats till den före- gående, en markant koncentration av syssel- sättningen till några få stadsregioner.

Liksom inom den privata sektorn av svenskt näringsliv ägde sysselsättningsexpan- sionen inom den offentliga främst rum inom organisationernas administrativa delar. I första hand ökade sysselsättningen på de högsta nivåerna. Som exempel kan anföras affärsverken.

Det sammanlagda antalet tjänstemän minskade kraftigt under perioden 1960— 1967. Det var tjänstemännen på låg nivå och mellannivå (A3+A2) som minskade i antal. Däremot ökade antalet tjänstemän på.

• Sida 107
•  Original

hög nivå (Al). På grund av den regionala uppbyggnad som utmärker stora organisa- tioner (se nedan) kom sysselsättningsökning- en på hög nivå att i första hand tillfalla Stockholmsregionen. Reduceringen av anta- let anställda på låg nivå och mellannivå fick visserligen effekter i huvudstadsregionen, men den mest kännbara negativa sysselsätt- ningseffekten drabbade andra regioner i landet.

Regionalt uppdelade organisationer och automationens regionala utfall

Sysselsättningen inom näringslivets admi- nistrativa delar koncentreras alltmer till några få centra Däremot visar inte syssel- sättningen inom näringslivets driftdelar sam- ma koncentrationstendenser. Sysselsättnings- ökningen fördelas på ett stort antal regioner i södra och mellersta Sverige. Denna skill- nad i regional utveckling torde bl. a. hänga samman med följande omständigheter.

De flesta företag och andra organisatio- ner i Sverige består av ett enda arbetsställe. Regionalt uppdelade organisationer är vis- serligen få till antalet men de svarar för en betydande del av sysselsättningen i landet. För 20 år sedan arbetade uppskattningsvis 40 % av de yrkesverksamma i regionalt uppdelade organisationer, för 10 år sedan närmare 50 %. I dag är de uppdelade orga- nisationernas andel av sysselsättningen ca 60 %. När en organisation delas förläggs ofta styrenheten till en storstadsregion me— dan övriga enheter får mera perifera lägen.

Vi har således i dag inom svenskt närings- liv, såväl inom den offentliga som den pri- vata sektorn, stora organisationer vilka bil- dar regionala system. Inom vart och ett av dessa system finns vissa funktioner (A1 och A2 i figur 5.2: ]) vanligen koncentrerade till någon storstadsregion. Andra funktioner el— ler delar (främst D) är mer jämnt fördelade över landet.

Automationen har hittills främst gällt driftfunktionerna (D), där vi fått en syssel- sättningsminskning. Även den rutinartade administrationen (A3) har delvis automati- serats. Däremot förefaller den typ av admi-

nistration som kräver omfattande direkta personkontakter (Al) att växa i betydelse och den kan för närvarande inte automati- seras. Antalet befattningshavare växer. När många organisationer har likartad regional uppbyggnad blir den sammanlagda regio— nala effekten av dessa förändringar inom organisationerna betydande.

S ysselsättningsmul ti plikatorn

Totala antalet kontaktberoende befattnings- havare i Sverige torde i dag uppgå till ca 250 000. Minst hälften av dessa finns i stor- stadsregionerna Detta förhållandevis lilla antal befattningshavare kan antas ha en be- tydande multiplikativ sysselsättningseffekt i de regioner där de bor och arbetar. För det första har vi att göra med odelbarheter inom organisationerna. De kontaktberoende befattningshavarna knyter till sig knippen av personal för registrering och bearbetning av information. Klustren av styrenheter i storstadsregionen drar för det andra till sig administrativa underleverantörer och före— tagsservice av olika slag.

För det tredje har de kontaktberoende befattningshavarna hög utbildning och hög inkomst. År 1967 t. ex. hade de befattnings— havare som använde inrikesflyg för sina tjänsteresor en medianinkomst på ca 60 000 kronor, medan medianinkomsten för samt- liga yrkesverksamma i landet samtidigt var ca 14 000. Man kan anta att den köpkraft de kontaktberoende befattningshavarna till- sammans representerar drar till sig speciali— serad hushållsservice och handel och att ef- terfrågan på ett rikt differentierat kultur- och nöjesliv blir betydande i de stadsregio- ner dit de i allt större utsträckning kon- centreras.

F ramtidsperspe kti v

Man torde på goda grunder kunna anta att direkta personkontakter inte kommer att minska i betydelse under den närmaste framtiden. Avancerade telekommunikatio— ner har åtminstone ännu inte befriat de kon- taktberoende befattningshavarna från beho- vet att träffas.

• Sida 108
•  Original

För de personkontakter vi studerat fram- står tiden som en mycket väsentlig restrik- tion. Undersökningar som gjorts visar också att kostnaderna för dessa kontakter är myc- ket betydande. Ett sätt att minska tidsåt— gången tycks vara att packa de ömsesidigt kontaktberoende aktiviteterna tätt i rummet. Ett annat sätt är att utveckla ett kommuni- kationssystem som minskar avståndsfriktio- nen för dessa kontakter.

Det föreligger i dag väsentliga skillnader mellan olika orter och regioner i landet i fråga om »tillgänglighet». Det är därför tro- ligt att utvecklingen leder till en fortsatt regional uppdelning av organisationerna och därmed sysselsättningen. Det är möjligt att vi får en eller ett par utpräglade »styrcentra» som kan beskrivas som beslutsfattamas kon- torslandskap. Övriga regioner kommer att domineras av rutinartad informationsbe- handling, tillverkning och godshantering. Den hittills bedrivna lokaliseringspolitiken torde i vissa fall ha påskyndat denna ut- veckling.

Det är rimligt att anta att en ökad regio— nal differentiering av detta slag leder till att skillnaderna mellan de boende i olika regio- ner i landet i fråga om inkomstfördelning, social struktur och utbildning kommer att accentueras. Vill man förhindra en sådan utveckling mot regional olikställighet finns det skäl att närmare diskutera och utreda de möjligheter som finns att skapa ett regio- nalt system bestående av flera centra med stor »tillgänglighet» i förhållande till var- andra. Därvid bör man i första hand satsa på snabba och täta förbindelser för person- transporter mellan dessa centra. Godstrans- porter och varuströmmar torde i detta sam- manhang inte vara de väsentligaste länk— ningarna i det regionala systemet.

'>JJ!

• Sida 109
•  Original

De utvecklingsalternativ som långtidsutred- ningen skisserar innebär att levnadsvillkoren för enskilda individer och hushåll i skilda delar av landet påverkas på olika sätt. Det är därvid väsentligt att ta hänsyn till att även andra faktorer än prissatta påverkar välfärden. Tillgången till rekreationsmöjlig- heter, kultur- och nöjesutbud varierar från ort till ort. Likaså skiljer sig tillgången till sjukvård och undervisning regionalt. Dessa förhållanden kan sammanfattas med be- greppet miljöfaktorer. Dessa faktorers bety- delse för hushållens levnadsvillkor är svåra att kvantifiera. Det är möjligt att den bris- tande kunskapen om vikten av dessa fakto- rer medför att de underskattas i jämförelse med produktionstillväxten.

Syftet med detta avsnitt är att beröra någ- ra av de faktorer, som påverkar de enskilda hushållens levnadsvillkor i olika regioner. Därigenom erhålles en komplettering av den tidigare beskrivningen av befolkningens och näringslivets utveckling. I avsnitt 6.1 redo- visas resultat från studier av tillgången till viss kvalificerad. service av de typer, som kan bedömas som väsentliga för människor- na — både som privatpersoner och som yr- kesmänniskor. Hushållens möjligheter att konsumera varor och tjänster, vare sig dessa är prissatta eller icke, uppvisar regionala variationer. I de återstående avsnitten i ka- pitel 6 uppmärksammas konsumtionsbegrän- sande faktorer. Dessa har delats upp i tre grupper, inkömstförhållanden, tidsanvänd-

Regionala skillnader i hushållens levnadsvillkor1

ningen och övriga konsumtionsbegränsande faktorer.

En beskrivning av hushållens levnadsvill- kor i olika regioner får inte tolkas som en kartläggning av hur folk lever i eller upp- fattar olika miljöer. I stället bör levnads— villkor i detta sammanhang uppfattas som olika restriktioner och möjligheter för hus- hållen att uppnå skilda konsumtionsmöns- ter. Det finns därvid anledning att betona bristfälligheten i det statistiska underlaget beträffande levnadsvillkoren i olika regio- ner.

Möjligheterna för hushållen att systema- tiskt informera sig om alternativa arbets- och bostadsorter torde av olika skäl vara begränsade. Hushållen har exempelvis små möjligheter att överblicka servicesituationer i olika orter eller regioner. Även för sam- hällsplaneringen föreligger begränsad kun- skap om vilka delar av landet, som medger möjligheter för hushållen att välja mellan olika konsumtionsmönster.

I vilken utsträckning de enskilda indivi- derna får sina behov tillgodosedda måste, oavsett hur levnadsvillkoren kvantifieras i olika regioner, bedömas i förhållande till deras egna värderingssystem. Individernas preferenser för olika kombinationer av mil— jöfaktorer har givetvis ej kunnat kartläggas. Den nuvarande bosättningen kan icke be- traktas som ett balansläge där individen haft

1 Avsnittet har utarbetats av fil. kand. Sture Öberg.

• Sida 110
•  Original

valfrihet att uppnå en önskad kombination av dessa faktorer. Man kan dock urskilja vis- sa allmänt omfattande individuella önskemål om vilka minimianspråk, som bör tillgodo- ses i olika regioner. Dessa allmänt omfattan— de krav, såsom t. ex. en viss sjukvårdsstan- dard, förutsätts här svara mot politiska utta- landen eller fastställda planeringsnormer inom olika sektorer och då främst de där samhället har övertagit en stor del av ansva- ret för serviceutbudet.

Det enskilda hushållet har ofta begränsa- de möjligheter att påverka levnadsvillkoren inom den egna regionen. Flyttning mellan regioner kan ses som ett led i hushållens strävan att nå en högre välfärd. Antalet in- divider, som flyttar över en församlings- gräns, är årligen ca en halv miljon. Några av de faktorer hushållen kan tänkas ta hän- syn till, när man överväger att flytta, har tidigare redovisats av ERU.1 En flyttning medför normalt kännbara kostnader för hushållet. Dessa består i kostnader för re- sor, kostnader för bostadsbyte och förflytt- ning av inventarier. Dessutom kan tidsåt- gången för hushållet för att flytta hemmet vara avsevärd. Man måste kanske också för- ändra det sociala kontaktmönstret. Av dessa och andra anledningar måste fördelarna på längre sikt med att byta bostadsort vara så stora för det enskilda hushållet, att de kom- penserar de kortsiktiga flyttningskostnader- na. Fördelarna kan växla i omfattning och styrka mellan olika hushåll, beroende på deras preferenser för olika kombinationer av de faktorer som avgör levnadsvillkoren. Yngre personers värderingar skiljer sig t. ex. ofta från äldres, vilket kan ge mycket olika flyttningsmönster för dessa grupper.

6.1 Serviceutbudet i olika regioner

Vid lokaliseringen av en samhällsägd ser- viceinstitution ingår det ofta som ett krite- rium för bedömningen, att så många män- niskor som möjligt skall kunna tillgodogöra sig utbudet. Det innebär, att många typer av service förläggs till områden med stort befolkningsunderlag. Som framgår av av- snitt 4.9 föreligger en viss överrepresenta-

tion av den offentliga verksamheten i de folkrika regionerna. För 60-talet kan dock en interregional utjämning konstateras sam- tidigt som en koncentration inom regioner- na ägt rum. Som ERU tidigare framhållit erhålls ofta med ett företagsekonomiskt be- traktelsesätt lokaliseringar för varje sektor till regioner, där efterfrågan bedöms vara störst. En decentralisering av serviceutbu- det kräver ofta en övergripande regional planering, där även samhällsekonomiska as- pekter beaktas.

Nya tekniska möjligheter att distribuera service kan i framtiden påverka levnadsvill— koren i olika regioner. Redan utbyggnaden av TV-nätet innebär exempelvis att vissa kostnadskrävande former av kultur nu kan konsumeras av de flesta.

En stor del av serviceutbudet återfinns inom den privata sektorn, vilket ofta inne- bär att serviceaktiviteter lokaliseras med hänsyn till faktorer av typen befolkningsun- derlag och köpkraft. I glest befolkade delar av landet är inte bara den totala köpkraften utan även köpkraften per capita ofta låg. Detta medför, att de regionala variationerna i befolkningens tillgång till många typer av service är mycket skiftande.

Hushållens möjligheter att tillgodogöra sig ett serviceutbud beror bl.a. på vilka färdmedel de kan välja mellan. I viss mån beroende på detta är också de uppoffringar i tid och pengar som kan krävas av hushål- len för att de skall kunna nå serviceutbudet. En stor del av efterfrågan på service måste tillgodoses inom ett begränsat avstånd från bostad och arbetsplats.

Enligt ERU:s bedömning torde man sche- matiskt kunna anta, att en bil- eller buss- buren person betraktar 30 km som en övre gräns för avståndet mellan bostaden och serviceutbudet. För viss regional service sy- nes dock betydligt längre resor accepteras. Tillämpningen av 30 km-gränsen i figur 6.1: 1 innebär således inte en rekommenda- tion om att detta avstånd bör begagnas som planeringsnorm. Vägavståndet är dessutom

1 Se exempelvis Å. E. Andersson, Storstads- problematiken, eller C.-H. Siven Hushålletslo- kaliseringsval bådai SOU 1970: 15.

• Sida 111
•  Original

GEOGRINSI LUND 1958

Figur 6.1: ]. Lokalt be- folkningsunderlag 1965. Figuren visar antal invå- nare i tusental inom av- ståndet 30 km från'ca 1260 regelbundet utpla- cerade (ej markerade i figuren) mätpunkter.

• Sida 112
•  Original

Tabell 6.1: I . Antalet serviceenheter per 100 000 invånare inom befolkningsunderlagszoner.

___—___—

4-år Andel Tekn. A-bok tekn. i % av Befolknings- Tand- Öppen Ögon- Lä- Apo- Bib- litt. han- gymn totalau underlagszoner läkare vård läkare kare tek liotek sälls. del av befolk ___—___ Gotland 0,6 0,8 1,0 0,5 1,2 0,6 —— 0,9 — 1 — 10 000 0,3 0,5 -— 0,2 1,4 0,8 — 0,5 _— 3 10 000— 50 000 0,6 0,6 0,2 0,4 1,3 0,9 0,1 1,0 0,2 17 50 000—100 000 0,8 0,7 0,7 0,6 0,9 0,8 0,2 1,0 1,1 25 100 000—200 000 1,0 1,1 1,3 1,1 1,0 1,0 0,5 1,1 1,7 24 200 000—400 000 1,3 1,1 1,1 0,9 0,7 1,3 1,3 0,8 1,3 6 400 000—800 000 1,2 1,5 1,6 1,9 0,7 1,0 0,9 0,8 0,8 9 800 000— 1,6 1,4 1,7 1,8 1,1 1,2 3,9 1,2 0,8 16 Hela riket 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 100

Källa: SOU 1970: 14, bilaga 4. Anm. Befolkningsunderlagszonernas geografiska utbredning framgår i figur 6.1: 1. Det riksgenom- snittliga utbudet har satts lika med 1,0. Inventeringarna är huvudsakligen gjorda 1968.

bara ett ungefärligt närmevärde på tidsav— ståndet.

Figur 6.1: 1 visar det lokala befolknings- underlaget år 1965. De tre storstäderna har de största befolkningsunderlagen. Sedan är det ett långt steg till vad som följer därnäst. En friliggande lokal koncentration på 200000 invånare förekommer endast vid inre Mäla— ren (Västerås-Köping-Eskilstuna) samt i cen- trala Östergötland (Linköping-Norrköping). Större delen av södra och mellersta Sverige samt de större städerna i Norrland har ett lokalt befolkningsunderlag på över 50000 invånare. För Norrlands inland gäller att det lokala befolkningsunderlaget är mindre än 10000.

Tillgången till många typer av service samvarierar, som tidigare framhållits, starkt med befolkningsunderlaget. De regionala skillnaderna i utbudet av olika servicegrenar är en naturlig följd av att endast ett litet urval av orter har kunnat erhålla ett verk- ligt specialiserat och mångsidigt utbud. I många småorter med lokala centralortsupp— gifter hamnar bara de utbud som har stor delbarhet Utbuden i större städer, t. ex. i huvudstaden eller de gamla universitetsstä- dema, är naturligtvis inte bara avsedda att betjäna lokaliseringsorten utan även ett vid- sträckt kringliggande omland, ibland hela riket.1

Det kan vara av intresse att se hur ut- budet är spritt kring riksgenomsnittet och

var gränsen går mellan zoner som ligger över och under detta. Tabell 6.1:1 visar antalet serviceenheter, tandläkare m.m., per 100 000 invånare enligt indelningen i befolk- ningsunderlagszoner. Betydande regionala variationer i serviceutbud per invånare upp- visar exempelvis tandläkare, öppen vård och läkare.

I många fall framträder 100000 i lokalt befolkningsunderlag som en kritisk tröskel. Zonen 50 000—100 000 invånare ligger vad ovanstående utbud beträffar ca 30 % under riksmedeltalet. I områden med mindre än 50000 invånare är utbudet hälften eller mindre. Förhållandena på Gotland ansluter sig närmast till de svagt försörjda glesbygds- regionerna.

Apotek, bibliotek och A-bokhandlare har däremot kommit att få en tämligen jämn spridning över hela spektrum av befolk- ningstätheter. Fjärdeårsavdelningar vid tek- niskt gymnasium har blivit mellanorternas speciella utbud. I zonen 50 000—100 000 är utbudet t. o. m. större än i storstadsom- rådena. En orsak till att områden, där det lokala befolkningsunderlaget är mindre än 50000, har låga värden kan vara, att de saknar lämpliga centralorter.

Vissa behov kan inte schemaläggas. De måste — på grund av att de uppkommer slumpmässigt över tiden — kunna tillfreds-

¹ Se Hägerstrand: Tidsanvändning och omgiv- ningsstruktur, SOU 1970: 14.

• Sida 113
•  Original

ställas när som helst utan stora förluster av tid för förflyttning. Inom bl. a. sjukvården, tandvården inbegripen, kan sådana behov göra sig gällande, vilket kan exemplifieras med följande citat: »Den som vant sig vid ett lugnt vardagsliv med jämn lunk kan- ske är benägen att värdera oföränderlighet högst. Men i krissituationer, vid arbetslös- het, plötslig sjukdom, vid tiden för ungdo- marnas utbildnings— och yrkesval, reser alla sådana krav på samhällets stöd, som i själ- va verket innebär stora anspråk på en al- ternativrikare omgivning.» 1

Individernas inkomstförhållanden betyder — som en följd av den förda politiken — mycket litet för deras möjligheter att kon- sumera exempelvis sjukvård, undervisning och bibliotekstjänster. Dessa delar av utbu- det får tillsammans med tandvården tjäna som indikatorer på tillgången till den kvali- ficerade servicen. Med hjälp av vissa meto- der, som redovisas i det följande, har i figur 6.1: 2 de geografiska variationerna i till- gängligheten till dessa utbud sammanvägts. Man kan säga, att kartan redovisar några av försöken att mäta, hur tillgängligheten till den kvalificerade servicen varierar inom landet, då särskild hänsyn har tagits till den förflyttningsinsats, som konsumtionen av service kräver.

Tillgängligheten till tandvård och läkar- vård har beräknats med hjälp av en modell- konstruktion, som beskriver relationen mel- lan utbudet och efterfrågan i en genomsnitt- lig reseinsats för människor i olika regioner. Kortfattat kan man säga, att modellen be- skriver det genomsnittliga tur- och returav- ståndet, om den totala efterfrågan på tand- vård är lika med det totala utbudet, om alla individer har samma behov av tandvård och om alla individer skulle försöka till- fredsställa sitt behov. På detta sätt kan man i beräkningarna ta hänsyn till den begrän- sade utbudskapaciteten i olika orter. Rese- avstånden är således inte beräknade genom mätning av avståndet till exempelvis när- maste tandläkarstation, om efterfrågan i omgivningen är större än utbudet.

Från informationssidan ingår två indika- torer nämligen de större allmänna bibliote-

ken och utbildningsorter med fjärde årsav- delning på det tekniska gymnasiet. Avstån- den från olika delar av landet till närmaste utbudspunkt har beräknats för dessa indika— torer.

Enligt Hägerstrand finns vad man kan beteckna som storstadsstandard på ett antal platser även utanför de tre största storstä- dernas krets: Umeå, södra Dalarna, Uppsala, inre Mälardalen, Vänersborg, Jönköping, Växjö och Helsingborg. Här finns samtliga utbud på plats och i riklig mängd i förhål- lande till den omgivande befolkningens stor- lek.

Inte fullt samma standard men inte allt- för långt ifrån uppvisar Medelpadskusten, Gävle, Norrköping/Linköping, Skövde, Bo- rås och Kristianstad. Såväl tätbygderna i centrala Närke som i södra Värmland an- träffas på en något ogynnsammare nivå, närmare bestämt den som kännetecknar randzonerna av Mälardalen, centrala Öster- götland och Skåne.

Mycket små fläckar i Mellansverige och södra Sverige nedanför linjen Kalmar- Växjö-Halmstad har sämre standard än 80— 160 km i tur- och returavstånd. Kronobergs och Blekinge län synes vara direkt jämför- bara med inre Västergötland, östra Värm- land, norra Närke, gränstrakterna mellan Västmanland, Dalarna, Uppland och Gäst- rikland samt större delen av östra Väster- botten. Utbudsbilden i Umeå är av mel- landsvensk typ, vilket kan förklaras med förekomsten av regionsjukhus och universi— tet. Centrala Jämtland, som i och för sig har samma befolkningsmässiga förutsättning som Umeå, är i jämförelse därmed åsido- satt.

De båda starkast isolerade regiontypema omfattar först och främst större delen av Norrland och en bred zon från norra Bo— huslän genom västra Svealand. I övrigt upp- träder tre större fläckar med låg utbuds- standard i Sydsverige, nämligen området mellan Vänern och Vättern, gränsbygden mellan Småland, Halland och Västergötland

1 Hägerstrand: »Tidsanvändning och omgiv- ningsstruktur», bilaga 4 i SOU 1970: 14.

• Sida 114
•  Original

Tabell 6.1: 2. Befolkningens fördelning på standardzoner och befolkningsunderlagszoner. ___—______________—

Standardzon l 2 3 4 5 6 Befolkningsunderlagszon 0—20 km 20—40 40—80 80—160 160-320 320— Summa — 10 000 6 27 191 224 10 000— 50 000 1 125 385 549 232 1 292 50 000—100 000 124 39 426 926 344 80 1 939 100 000—200 000 418 471 529 397 44 1 859 200 000—400 000 260 111 57 34 462 400 000—800 000 329 296 48 36 709 800 000— 1 030 196 5 1 231 Summa 216] 1 114 1 190 1 784 964 503 7 716

___—___”

Anm. Summakolumnen till höger visar antal invånare i tusental i befolkningsunderlagszonerna— vilka framgår av figur 6.2: 1. Summa kolumnen nedtill visar antalet invånare i tusental i de standard- zoner som framgår av figur 6.2: 2. Talet 191 i översta raden innebär således att 191 000 invånare bor i områden med ett lokalt befolkningsunderlag som är mindre än 10 000 invånare samtidigt som de bor i standardzon 6 d. v. s. i områden som har den sämsta tillgången till den kvalificerade servicen.

Källa: SOU 1970: 14, bilaga 4.

samt nordöstra Småland och Öland. Södra Kalmar län befinner sig inte i mycket bättre läge än Östersund. Hägerstrand tar inte upp orsakssambanden till diskussion men påpe- kar , att de två mest perifera standard- zonerna enligt figuren nästan helt samman- faller med de regioner i landet som förlo- rade lokalt befolkningsunderlag mellan 1960 och 1965.1

Det kan vara av intresse att se, hur till- gången till den kvalificerade servicen varie- rar med det lokala befolkningsunderlaget, vilket framgår av figur 6.1: 1. Tabell 6.1: 2 visar, att av de drygt två miljoner (2161 000) invånare i landet, som har den närmaste tillgången till det samlade utbudet, standardzon l, befinner sig hälften (1 030 000) i Stockholmsregionen men ingen del inom områdena med mindre än 50 000 invånare i pendlingsomlandet. Av den halv- annan miljon invånare som har den sämsta tillgångsstandarden, standardzonerna 5 och 6, befinner sig däremot en miljon inom just dessa båda glest befolkade områdestyper. Att man kan finna hundratusen invånare med försklassig standard så långt ner inom befolkningsunderlagen som i klassen 50 000— 100 000, sammanhänger med de satsningar på infrastruktur, som gjorts i Umeå och Växjö.

6.2 lnkomstförhållanden i olika regioner

En viktig komponent i hushållens levnads- villkor är deras inkomst— och förmögenhets- förhållanden. Inkomsterna består av lön för arbetsprestation, förmögenhetsavkastning, naturaförmåner och transfereringar av olika slag, t. ex. barnbidrag och familjebostads- bidrag. Inkomsten samvarierar bl. a. starkt med utbildningsnivån och hälsotillståndet. Dessutom påverkas den av de regionala variationerna i arbetsmarknadens storlek och struktur. Även för samma arbetspresta- tion kan lönen variera mellan olika regio- ner.

Sysselsättningsmöjligheterna uppvisar, som framgår av kap. 3, kraftiga regionala varia- tioner. Regionens infrastruktur, exempelvis den kommunala servicen vad gäller barn- stugeverksamheten, kan därvidlag påverka hushållets arbetsmöjligheter. I vissa regioner kan det vara svårt för kvinnor att få arbete. Det betyder då ofta, att inkomsten per ca- pita är lägre i dessa regioner. För mer exakta jämförelser av levnadsstandarden måste även de regionala prisvariationerna beaktas. Andra väsentliga faktorer är till- gången till icke prissatta produkter och gra- den av självhushållning.

1 Se figur 3: 2.

• Sida 115
•  Original

Figur 6.1:2 Genomsnittlig tillgång till viss kvalificerad service

Genomsnittlig to r resa i km

Anm: Geografiska variationer i till- gången till viss kvalificerad service. uttryckt med hjälp av de genomsnitt- liga ätkomstmöjligheterna räknat i tur och returresa 1ll| kombinationen tand- vård, läkare. större allmänt bibliotek och fjärdeårsavdelning vid tekniskt gymnasium. Källa: SOU 1970:14. bilaga 4.

• Sida 116
•  Original

• Sida 117
•  Original

Tabell 6.2: 1. Till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 1968 i relation till antalet sys- selsatta 1965 och totalbefolkningen 1967.

Taxerad in- Taxerad in— komst 1968 komst 1968 Regiontyp sysselsatta 1965 befolkning 1967 H 1 27 800 12 900 H 2 24 500 11 100 H 3 22 100 9 600 H 4 20 200 8 800 H 5 22 200 9 100 H 6 20 000 7 900 Hela riket 22 900 10 100

Det råder betydande olikheter i arbets- kraftsförhållanden i skilda delar av landet. En del områden, Speciellt storstadsregioner- na, har ofta efterfrågeöverskott på arbets- kraft, medan andra, främst delar av Norr- land, uppvisar en annan bild. övre Norr- land hade t.ex. under perioden 1963—1968 en arbetslöshet, i förhållande till befolk- ningen i yrkesverksam ålder, som var 10 gånger större än arbetslösheten i Stockholm.1

ERU har tidigare redovisat inkomstskill— nader mellan olika regioner.2 I det följande skall därför endast ett fåtal data presente- ras. I tabell 6.2: 1 redovisas den till kom- munal inkomstskatt taxerade inkomsten år 1968 i relation till antalet sysselsatta- 1965 och befolkningen 1967. Data har strukture- rats på de sex regiongrupper som förekom- mer i övriga kapitel i denna bilaga.

Inkomsten per sysselsatt är störst i stor- städerna. Större kommunblock, H3, har ungefär samma inkomst per sysselsatt som kommunblocken längs Norrlandskusten, H 5. Vidare redovisar små och medelstora kom— munblock i södra och mellersta Sverige, H4, ungefär lika låg inkomst som Norr- lands inland, H 6. Det bör framhållas, att ingen reduktion har gjorts för exempelvis ålders- och utbildningsskillnader mellan de olika regiongrupperna. Inte heller beaktas skillnader i näringsgrenssammansättningen mellan regiongrupperna. Som framgår av kapitel 4 finns betydande variationer i t. ex. andelarna sysselsatta inom jordbruk mellan de olika regiongrupperna. Andelen heltids-

sysselsatta och andelen förvärvsarbetande kvinnor påverkar också siffrorna i tabellen. Det kan nämnas att yrkesverksamhetsgra- den inom enskilda kommunblock varierar mellan 49 och 74 %.

Av kapitel 5 framgår att näringsgrenar som rymmer organisationer inom vilka de administrativa delarna har en stor andel sysselsatta, är koncentrerade till i första hand Stockholm, H], och i andra hand Göteborg och Malmö, HZ. Inom exempel- vis tillverkningsindustri, byggnadsindustri och partihandel har storstäderna drygt 40 % av den administrativa personalen, vilket skall jämföras med att de rymmer 30 % av befolkningen. De högre tjänstemännen inom den statliga sektorn är i ännu större ut- sträckning koncentrerade till storstäderna. Självfallet påverkar dessa förhållanden den genomsnittliga inkomsten.

I tabellerna 4.2: 8 och 4.2: 9 redovisas för industrin årslönen per sysselsatt och per ar- betare 1967. Lönerna har fördelats på de sex regiongrupperna och på branscher. Det kan vara av intresse att notera, hur årslönen per arbetare i industrin normalt ökar med befolkningsunderlaget. Norrlands kustland, HS, har dock med endast två undantag högre årslöner än de mindre och medelstora kommunblocken i södra och mellersta Sverige, H4. Arbetare i massa- och pap- persindustri redovisar de största årslönerna i Norrlands inland. I många branscher är lönen större i Göteborg och Malmö än i Stockholm. I övrigt har regeln, att lönen ökar med befolkningsunderlaget, få undan- tag. 4

För att erhålla reallöneskillnadema mel— lan olika regioner måste de nominella löner- na vägas med hjälp av ett levnadskostnads— index för regionerna. Vid 1964 års dyrorts- undersökning beräknades dyrhetstal, som tar hänsyn till regionala variationer i prisnivån på varor och tjänster. De speglar även re- gionala skillnader i reskostnader, boende- kostnader och skatter. Däremot justeras inte för variationer i den kommunala servicen, som betalas med skatteintäkter. Dyrhetsta-

1 Se kapitel 3. 2 Se SOU 1970: 3.

• Sida 118
•  Original

len tar inte heller hänsyn till de regionala variationerna i tillgången till miljöfaktorer.

ERU har tidigare1 publicerat inkomsten per sysselsatt för de sjuttio A-regionerna och vägt den med dyrhetstalet för central- orten i varje A-region. Det visade sig då, att regionerna i södra och sydöstra Sverige re- lativt sett hade större reala inkomster per sysselsatt, än vad de nominella inkomsterna angav. I Norrlandsregionerna var situatio- nen den motsatta.

Låginkomstutredningen2 har studerat in- komstfördelningen med hänsyn till geogra- fisk region. Variationerna i löneinkomsterna mellan olika regioner förklaras bl. a. av den lägre yrkesverksamheten på landsbygden. Vidare har den varierande förvärvsintensi- teten bland kvinnor och kanske framför allt den olikartade utbildningssammansättningen hos de anställda visat sig ha stor betydelse. Utredningen tar hänsyn till yrkesverksam- hetsgraden genom att studera de regionala löneskillnaderna bland helårs— och heltids— anställda. Löneskillnaderna synes då vara något större bland männen än bland kvin— norna för anställda med lägre löner. Spe- ciellt stora är löneskillnaderna bland anställ- da med kortare utbildning.

Låginkomstutredningen har även samman- fört A-regioner inom samma folkmängds- intervall till fem grupper. Man framhål- ler, att det för männens del inte kan konsta- teras några procentuella inkomstskillnader mellan de fyra grupperna av A-regioner utanför Stockholms A-region. De vanligen konstaterade inkomstskillnaderna mellan grupperingar av A-regioner förekommer inte i denna studie. Detta kan förklaras på flera sätt. I analysen har man korrigerat regionala inkomstskillnader för skillnader i regionernas utbildnings-, ålders— och närings- grensfördelningar. Med andra ord har re- gioner med t.ex. olika mängd högt utbil- dad arbetskraft och därmed sammanhängan- de inkomstskillnader fått sina inkomstskill- nader korrigerade för just denna olikhet i arbetskraftens utbildningssammansättning. Vidare avser analysen som nämnts endast anställda med helårs- och heltidsarbete.

Inkomstskillnader mellan Stockholm/Sö-

dertälje-regionen och övriga grupper av A- regioner är emellertid betydande. Således tycks männen i Stockholm/Södertälje-regio- nen ha ca 20 % högre inkomster än syssel- satta män i de övriga regiontyperna. För kvinnorna finner man ingen inkomstskill- nad av betydelse mellan tre av A-region- grupperna. Däremot visar det sig, att kvin- norna i den fjärde gruppen av A-regioner, dvs. Göteborg, Malmö/Lund och Helsing- borg/Landskrona, har ca 7 % större in- komster än i de tre grupperna med mindre befolkningstal. Motsvarande siffra för Stock- holm/Södertälje-regionen är ca 15 %. Det bör poängteras att både för män och kvin- nor gäller inkomstskillnaderna mellan Stock- holm och övriga landet oberoende av ut- bildning, ålder och nånngsgrenstillhörighet.

6.3 Tidsanvändningen i olika regioner

»Tid är pengar» är ett välkänt talesätt som har implikationer för hushållens levnads- villkor i olika regioner. Ett hushåll med hög inkomst kan köpa sig varor och tjänster i större utsträckning än andra hushåll i sam— ma region. På samma sätt ger högre in- komster möjligheter till snabbare person- transporter och inskaffande av kapitalföre- mål, som ger tidsbesparingar. Tidsåtgången för ett visst konsumtionsmönster kan med andra ord skilja sig betydligt mellan olika hushåll på samma bostadsort. Å andra sidan kan hushåll med likartade ekonomiska för- hållanden få helt olika tidsanvändning i oli- ka regionala situationer. För hushåll utan tillgång till bil, bosatta långt från närmaste allmänna kommunikationsmedel, kan kon- sumtionsmöjlighetema vara mycket begrän- sade.

I några av de forskningsprojekt, som ERU varit med om att initiera, jämförs hur det dagliga livet gestaltar sig för personer i olika funktioner och ålder inom tätorter av varierande storlek i Sverige. Kvantifieringar sker, genom att individernas dagliga tidsför- brukning i skilda geografiska positioner

* Se Balanserad regional utveckling SOU 1970: 3. ' Svenska folkets inkomster, SOU 1970: 34.

. M..-ref.. _ ..

_ *nw'ztuälu . 4

• Sida 119
•  Original

Procent av befolk- ningen 50 RUSKSE LE

40

30

20

ei— Minuter

50 LUND

Minuter 50 STOCKHO LM 40 30 20

10

-—5 —10 —15 —20 —25' -30"—35 —-40 —45 —50 —55 —60 61— Minuter

Anm. Färdtiderna är ej representativa för befolkningen i Lund och Stockholm på grund av det ringa urvalet. Källa: Institutionen för kulturgeografi och ekonomiska geografi, Lund.

Figur 6.3:1. Färdtid mellan bostad och arbetsplats. För ett litet urval av individer i tre orter.

registreras. Särskild vikt läggs vid struktu- skolklasser, umgängesgrupper) sammanträf- ren hos det kopplingsschema enligt vilket far under dagen samt de förflyttningar des- grupper av personer (hushåll, arbetsgrupper, sa grupperingar för med sig. I forsknings-

• Sida 120
•  Original

projekten pågår för närvarande metodut- vecklingsarbete, vilket innebär att endast resultat från mycket små stickprovsunder- sökningar kan presenteras i detta avsnitt.

Behovet av kartläggningar av hushållens tidsanvändning synes växa snabbt. Den framtida regionalpolitiken torde i utökad grad inriktas på investeringar i samhällska- pital, som ger en bättre tidsanvändning för regionernas invånare. Tidsbudgetstudier ger bl. a. underlag för avvägningar vid beslut om investeringar i kommunikationssystem och serviceanläggningar för att exempelvis reducera stockningsproblem.

I figur 6.3: 1 och 6.3: 2 redovisas några preliminära resultat från en studiex av tids- användningen i tre orter av olika storlek, Rusksele, Lund och Stockholm. Det bör starkt betonas, att de medtagna exemplen inte avser ge en skattning av någon genom- snittlig tidsanvändning i de tre orterna. Det kan dock vara av intresse att, trots det ringa urvalet, visa hur tidsanvändningsdata fram- över kan analyseras.2 Den första figuren visar färdtiden mellan bostaden och arbets— platsen för ett mycket litet urval av indivi- der. Man kan notera att avståndet mellan Rusksele och Umeå är närmare 30 minuter, vilket återspeglas i figuren. Samma tidsav- stånd gäller mellan Lund och Malmö. I öv- rigt kan inga slutsatser dras från detta be- gränsade material. Andra studier av resti- den mellan bostad och arbetsplats sryrker dock, att en relativt stor andel av resorna i glesbygdstätorter är riktade till större tät- orter inom rimligt pendlingsavstånd. I me- delstora städer är hälften av alla arbetsre- sor mycket korta, medan Stockholm upp- visar större spridning i restidens längd.

Figur 6.3: 2 visar måltidernas utläggning under dagen för ett urval av individer i tre regiontyper. Måltidernas utläggning bestäms i hög grad av bestämda arbetstider, skol- tider, restider m.m. Eftersom exempelvis yrkessammansättningen och därmed även arbetstiderna varierar mellan Rusksele, Lund och Stockholm kan det förväntas, att mål- tidernas utläggning också varierar. Det framgår av figuren, att morgonmålet i Stockholm ligger något tidigare än i Lund,

medan kvällsmålet ligger senare. Det kan antas, att denna bild avspeglar den längre förflyttningstiden mellan exempelvis bosta- den och arbetet i storstaden. I Rusksele är måltidsamplituderna större än i de två övri- ga orterna.

Restider för pendlare i en storstad skall exemplifieras med ytterligare data. Av figur 6.3: 3 framgår för Stockholm de observera- de restiderna för bilister och resenärer, som utnyttjar kollektiv trafik.3 Ett exempel på en regional målsättning kan vara att ska- pa en enhetlig arbetsmarknad, varmed me- nas att alla fritt skall kunna välja eller byta arbete utan att behöva byta bostad. Detta mål är då inget självändamål, utan syftar till att tillgodose överordnade mål, av typen produktionseffektivitet eller jämn in- komstfördelning.4 Den enhetliga arbetsmark- naden förutsätter en fri pendling. Den in- omregionala arbetsmarknaden i Stor-Stock- holm är inte enhetlig för närvarande. Spe- ciellt har de grupper, som är hänvisade till kollektiva transporter, inte möjligheter att, med rimliga restider, pendla till alla delar av storstaden.

6.4 Övriga konsumtionsbegränsande faktorer i olika regioner

En påtaglig restriktion i levnadsmönstret för olika individer är hänsynen till övriga indi- vider. Ett huvudsyfte med den ekonomis- ka politiken är att förbättra levnadsvillko- ren för svagare grupper i samhället. Det finns också en annan kategori av förord- ningar, vilka huvudsakligen avser att un- derlätta arbetet inom olika organisationer. Som exempel på en institutionell restrik- tion, som påverkar hushållens levnadsvill-

1 För närmare information hänvisas till forsk- ningsprojektet »Tidsanvändning och omgiv- ningsstruktur» vid institutionen för kulturgeo- grafi och ekonomisk geografi Lund. 2 Se vidare SOU 1970: 14, bilaga 4.

aGeneralplaneberedningens Arbetskraftsun- dersökning i Stor—Stockholm 1968.

4 Vissa kalkyler finns för individernas netto- vinst, beräknad som skillnaden mellan inkomst— ökningen och restids- och reskostnadsökningen, av pendlingen inom Stockholm. För vissa grup- per av arbetstagare kan vinsten motsvara upp till en tredjedel av inkomsten.

.9: 2.1—:.? A '—I' ...—.— — r..—'.: __ Ne.-”w a_n-AJ - *k—M——wnw *

• Sida 121
•  Original

Procent av befolk-

ningen

RUSKSE LE

.llllllil- . Hilliikliiiu'. : mum-[mutual **

LUND

II,-lill..- uni-litium- munnar-”n

STOCKHOLM '

lil-lulll- Illlli'illllllll-

40

30

20

10

30

20

10

30

20

10

o

Klockan,

Anm. Av diagrammet framgår hur stor procent av befolkningen, som vid olika tidpunkter intar en måltidé Källa: Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lund.

Figur 6.3: 2. Måltidernas utläggning under dagen för ett litet urval av individer i tre'orter.

• Sida 122
•  Original

Antal resor i tusental

60,

501

30 20 *

10

40 f 30 20 *

10'

Alla resenärer

varav bilåkande

44 60 min

och kollektivt resande

Ahlm. Antalet resor till arbetsplatser i Stockholm fördelade efter restid på 5-minutersintervali. Res- tiden dörr - till - dörr tur och retur har halverats och motsvarar således enkel resa. Pilarna på den horisontella axeln anger mediantiderna 35, 26 och 39 minuter.

Källa: Generalplaneberedningens Arbetskraftsundersökningi Storstockholm 1968.

figur 6.3: 3. Antal arbetsresor i Stockholm 1968. Fördelade på S-minutersintervall.

kor-, kan nämnas-den administrativa indel- ningen av landet i landstingsområden. Vård-> sökande ,är hänvisade till sjukhusen inom det egna landstinget. Blivande mödrar mås- te således som regel till en förlossningsav— delning inom det egna landstinget, när det

är dags att föda barnet. En sådan restrik— tion innebär självfallet en begränsning i hus- hållets valfrihet avseende vistelseort under en period före den väntade förlossningen. En individ, som har råd att köpa en mo— ped men inte cn bil, kan sägas ha en budget-

...a—_mhawån-” ___—___.HQQM

' .:...r— n-a: at.

.. vare”-ur- .

• Sida 123
•  Original

finnande 1968.

Socialgrupp II

Stor-

Besvär städer

Morgontrötta 42 34 Depressioner 3 2 Sömnbesvär 9 9 Nervösa besvär 23 18 Allmän trötthet 37 28 Tabell 6.4 : I . Andel av olika befolkningsgrupper med olika former av nedsatt psykiskt välbe-

Övriga städer

Socialgrupp III

Lands- bygden

Lands- bygden

Övriga städer

Stor- städer

40 48 41 43 1 6 5 4 7 13 11 10 17 27 23 22 25 37 32 30

,: Anm. Antalet intervjuade i sociaigrupp I är för litet för att särredovisas på regioner. Källa: Sten Johansson. Den vuxna befolkningens hälsotillstånd, utkast till kap 3 i låginkomstut- redningens betänkande om svenska folkets levnadsförhållanden.

restriktion som förhindrar bilköpet. Samma situation kan beskrivas med andra ord. In- dividen kan sägas förfoga över en resurs i form av en viss summa pengar, som räcker till för att köpa en moped. I samband med studier av den s. k. levnadsnivån hos det svenska folket har låginkomstutredningenl preciserat en lista över s.k. resurskompo- nenter. Detta betraktelsesätt ansluter till en tidigare tradition, där man definierat lev- nadsnivån som individens förfogande över resurser i form av pengar, ägodelar, kunska- per, psykisk och fysisk energi, sociala rela- tioner, säkerhet m. m., med vilkas hjälp indi- viden kan kontrollera och medvetet styra sin levnadsnivå. Låginkomstutredningens lis- ta på komponenter, som beskriver indivi- dernas resurser, ser ut på följande sätt: hälsa, sysselsättning och arbetsförhållanden, utbildning, förmögenhet, uppväxtförhållan- den samt slutligen s.k. politiska resurser. Man kan observera, att resurskomponen- terna kan ses som fristående mål i sig själva. De är således inte endast medel för att kun- na uppnå en viss konsumtion i någon in-

skränkt bemärkelse.

ERU kommer under sitt fortsatta arbete att bearbeta låginkomstutredningens mate- rial med tonvikt på de regionala variatio- nerna i olika variabler. Några exempel på systematiska variationer mellan de tre regio- ner, låginkomstutredningen använt sig av, lämnas i tabellerna 6.4: 1 och 6.4: 2.

Den första tabellen visar andelen av olika befolkningsgrupper, som uppger sig ha olika former av nedsatt psykiskt välbefinnande. Data har strukturerats på tre regiontyper. Antalet observationer i socialgrupp I är för litet för att medge en uppdelning på regio- ner. Morgontrötthet ingår i tabellen kanske något oegentligt som en av indikatorema på välbefinnandet. Morgontrötthet skulle kunna vara en indikator på olika dygns- rytm hos skilda delar av befolkningen. Bort- sett från detta problem framgår de systema- tiska variationerna i sifferunderlaget tydligt.

1 Sten Johansson »Om levnadsnivåundersök- ningen», utkast till kap 1 och 2 i långtidsutred- ningens betänkande om svenska folkets levnads- förhållanden.

Tabell 6.4: 2. Andel av befolkningen med ett acceptabelt näringsintag 1968.

Socialgrupp II

Storstäder Övriga städer

27 33 36

Landsbygden Storstäder

Socialgrupp III

Övriga städer Landsbygden

31 29 27

Anm. Ett acceptabelt näringsintag har definierats enligt Folkhälsans kriterier. Antalet intervjuade i socialgrupp I är för få för att särredovisas på regioner.

Källa: Sten Johansson. Den vuxna befolkningens kostvanor, utkast till kap 4 i låginkomstutred- ningens betänkande om svenska folkets lcvnadsförhållanden.

• Sida 124
•  Original

Storstäderna har den största andelen som uppger sig ha nedsatt psykiskt välbefinnan- de, medan landsbygden normalt redovisar den lägsta andelen. Det bör starkt framhål- las, att det är svårt att dra några längre gående slutsatser av materialet. Skilda grup- per av människor kan ha olika lätt att med- ge att de lider av t. ex. nervositet. Även om man bortser från eventuella brister i tillför- litligheten i siffrorna, återstår tolkningssvå- tigheter. Är det exempelvis människor med större anlag för dessa besvär, som i första hand flyttar från landsbygden? Kanske de i så fall förbättrat sitt välbefinnande? I stä- derna finns en större andel nyinflyttade, vilka håller på att anpassa sig till nya arbe- ten i en ny miljö, vilket kan vara psykiskt påfrestande. Hur påverkar ett sådant för- hållande siffrorna i tabellen? Är miljön i städer sådan, att den nedsätter det psykiska välbefinnandet? Eller är det tvärtom, var- vid exempelvis anpassningsprocessen hos ny- inflyttade skulle dölja ett sådant förhållande?

Tabell 6.4: 2 beskriver hur många procent av befolkningen inom socialgrupp II och III som äter en acceptabel kost enligt Folkhäl- sans kriterier. För socialgrupp III gäller att man genomsnittligt äter riktigare samman- satt kost i storstäderna än på landsbygden. Det motsatta förhållandet gäller för social- grupp II.

Det torde framgå av kapitel 6 att regio- nalt användbara data för att beskriva hus- hållens levnadsvillkor i huvudsak saknas. Även karteringar av konsumtionen är spar- samt förekommande. Vid många stickprovs- undersökningar är det önskvärt att den re- gionala aspekten tillvaratas i större utsträck— ning än vad som för närvarande är fallet.

, -:n _,

r. wc? T-V-TI—Tu—H — räf'_2-_IF

• Sida 125
•  Original

Det moderna samhällets krav på utbyggnad av samhällskapital, som t. ex. vägar, skolor och sjukhus, och planeringen av denna ut- byggnad har bidragit till ett ökat intresse för regional prognosverksamhet. I flera av- seenden föreligger likartade problem vid arbetet med nationella och regionala prog- noser. Flera grundläggande skillnader finns dock. En av de väsentligaste är att produk- tionsfaktorerna arbete och kapital är betyd— ligt rörligare inom ett land än mellan län- der. Orsakerna till faktorrörligheten måste därför ägnas större uppmärksamhet i regio- nal analys jämfört med nationell. En annan skillnad är att varu- och tjänsteströmmarna mellan landets regioner inte registreras, me- dan ett mycket omfattande arbete läggs ned för att få korrekta uppgifter om samman- sättningen av landets export och import. Därutöver kan nämnas att kartläggningar av de interregionala betalningsströmmama saknas. Det vore med all säkerhet mycket dyrbart att insamla detaljerade uppgifter om dessa strömmar. Det måste dock kon- stateras att en väsentlig förstärkning av sta- tistiken är nödvändig för att få det för den regionala analysen erforderliga underlaget. Förändringar i bruttonationalprodukten (BNP) brukar tas som mått på den natio- nella ekonomins utveckling. På motsvaran- de sätt skulle det vara naturligt att utnyttja bruttoregionprodukten (BRP) som en indi- kator på den regionala utvecklingen. Det är välkänt att sådana mått inte ger en full-

Metoder och statistikbehov för regionala prognoser

ständig bild av välfärdsutvecklingen. En av orsakerna till detta är avsaknaden av upp- skattningar av betydelsen av icke-prissatta faktorer såsom miljöförhållanden. Inte heller ger måtten besked om inkomstfördelningen. Vid jämförelse av utvecklingen i olika län- der är man i allmänhet hänvisad till att ut- nyttja BNP. Vid regionala jämförelser har man inte detta mått. Den tillgängliga sta- tistiken medger i första hand beskrivningar av befolknings— och sysselsättningsföränd- ringen. Analyser av sysselsättningsutveck— lingen har dock ett värde i sig, eftersom de anger graden av uppfyllelse av sysselsätt— ningsmål.

7.1 Regionala försörjningsbalanser

De i tidigare avsnitt redovisade uppgifterna om regionala utvecklingstendenser för olika näringsgrenar kan utnyttjas som underlag för beräkningar av BRP och för uppstäl- lande av regionala försörjningsbalanser från produktionssidan. Ett alternativ är att ar- beta fram försörjningsbalanserna från an- vändningssidan, dvs. med uppdelning på konsumtion, investeringar och bytesbalan- sens saldo. Det statistiska underlaget för båda dessa beräkningar är mycket bristfälligt och kan endast användas för grova upp— skattningar.

Regionala försörjningsbalanser som base- ras på statistik över användningcn av regio—

• Sida 126
•  Original

Tabell 7.1: I . Försörjningsbalans i fasta priser för Stockholmsregionen 1965—1975.

Tillgång Bruttoregionprodukt Användning

Privat konsumtion Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Privata inomregionala bruttoinvesteringar (exkl. bostäder)

Statliga bruttoinvesteringar Kommunala bruttoinvesteringar Investeringar i permanenta bostäder Lagerföråndring Export-Import

Förändring i procent per år

Andelar 1970—1975 1965 1965—1970 (prognos) 100 4,5 4,9 56,5 3,7 4,4 6,3 3,9 4,8 8,4 10,5 11,0 7,8 4,0 3,3 1,7 9,1 2,9 4,2 13,6 2,2 5,0 8,3 4,4 10,0 1,9 4 6

Källa: Stockholms stads generalplaneberednings kansli.

nernas resurser ger bl. a. besked om hur stor andel av produktionen som går till in- vesteringar. Ett motiv för att uppskatta den- na andel är att analys av kapitalbildningen bör vara en av grundstenama i det regionala prognosarbetet. I analogi med de metoder som ibland används vid analys av den lång- siktiga ekonomiska utvecklingen för ett land, kan den regionala ekonomiska utvecklingen belysas med utgångspunkt från kalkyler över kapitalstockens storlek och förändring i oli- ka regioner. Som exempel på en kalkyl av detta slag kan nämnas den som presentera- des av Ingvar Svennilson i den föregående långtidsutredningen (SOU 1966: 1 appendix A, kapitalinsats och ekonomisk tillväxt). Det kan sägas vara en brist att vi idag inte har ett sammanhängande mått på regionernas realkapital. Inom ERU pågår för närvaran— de en sammanvägning av regionala uppgifter om olika delsektorers kapitalstockar. Detta arbete torde ge underlag för bedömningar av det framtida behovet av kapitalbildning vid olika regionala utvecklingsalternativ. _ Inom Stockholms stads generalplanebe- redning har man inlett försök med uppskatt- ningar av regionala försörjningsbalanser. I tabell 7.1: l sammanfattas en del av dessa beräkningar för perioderna 1965—1970 och 1970—1975 .

Beräkningarna är i flera avseenden osäk- ra. De kan i nuvarande form endast tjäna

som illustration av resursanvändningen i grova drag inom en region. Som tidigare framhållits saknas uppgifter om varu- och tjänsteströmmarna mellan landets regioner. I tabell 7.1: 1 är de angivna uppgifterna för privat konsumtion och skillnaden mellan export och import av restpostkaraktär. En schablonmässig fördelning mellan dessa pos- ter har utförts.

Regionala försörjningsbalanser kan belysa vissa strukturella spänningar i ekonomin och tjäna som underlag för avvägningar av resursernas fördelning mellan olika regio- ner. Bland problemställningar som därvid är aktuella kan nämnas frågan om hur pos- terna i de regionala försörjningsbalanserna, bl. a. den privata konsumtionen, påverkas av att t.ex. kommunala bruttoinvesteringarna ökar med hjälp av kommunala skatteutjäm- ningsbidrag i regioner med svagt skatteun- derlag.

Ett betydande utvecklingsarbete återstår för att åstadkomma tillförlitliga regionala försörjningsbalanser. En väsentlig fråga är därvid hur stora regionerna måste vara för att meningsfulla försörjningsbalanser skall kunna uppställas. Det torde stå klart att kommunblock normalt är för små enheter för detta ändamål. Med det statistiska un— derlag som för närvarande finns tillgängligt torde BRP i första hand kunna beräknas genom uppskattningar av olika näringsgre-

Mmm—_ki ...—44 ___-La..."..u. :..]...4. '

» .__.—__e—. m..4_—_1—- .

• Sida 127
•  Original

nars produktionsresultat. För den regionala prognosverksamheten betyder detta att ut- vecklingstendenserna för de olika närings- grenarna måste ses i ett regionalt perspektiv. Olika ansatser är härvid tänkbara. Några av dessa beskrivs i det följande.

7.2 Några hittills utnyttjade regionala prognosmetoder

En av ERU tillsatt arbetsgrupp för regio- nala prognoser (ARP) redovisar i sin rap- port »Befolkningsutvecklingen länsvis till 1980» (SOU 1970: 14, bil. 6) olika ansatser för utarbetande av regionala befolknings- prognoser. I rapporten jämförs resultat från tre prognosmodeller. Dessa benämns:

a) Den demografiska projektionen

b) Länsplanering 1967

c) Näringslivsprognosen

En gemensam nämnare för prognosmo- dellerna är att de i första hand syftar till att beskriva den framtida regionala befolk- ningsutvecklingen. De lämpar sig sålunda inte för analys av förändringar i inkomster— na, inkomstfördelningen och olika slag av icke-prissatta tjänster och miljöfaktorer.

7.2.1 Den demografiska projektionen1

I befolkningsprojektioner som saknar flytt- ningsantaganden kommer regionala skillna- der i dödlighet och fruktsamhet att bestäm- ma den regionala befolkningsfördelningen. Att en ansats av detta slag kan passa bra

för ett relativt outvecklat samhälle är uppen- bart. Den torde dock ha mindre värde som instrument för beskrivning av den framtida regionala befolkningsutvecklingen i ett sam- hälle med snabb ekonomisk utveckling och ständiga omfördelningar av resurser mellan olika regioner och näringsgrenar.

I den demografiska projektion som pre- senteras av ARP redovisas data om befolk- ningens framtida storlek 1970, 1975, 1980 och 1985 för vart och ett av rikets 282 kommunblock. Man har därvid utgått från data om befolkningen enligt 1965 års folk- räkning. Fruktsamhets- och dödlighetstalen för en given åldersklass har antagits vara desamma i alla regioner. Flyttningama har uppdelats i inrikes och utrikes migration. Fördelningen av immigranterna har skett med ledning av observerade data för perio- den 1961—1965. För inrikes omflyttning för- utsätts att utflyttningen från enskilda kom- munblock blir densamma som den under perioden 1960—1965 observerade. Med des- sa antaganden erhölls en befolkningsprojek— tion för kommunblock grupperade på re- giongrupper för perioden 1970—1975 enligt tabell 7.2: 1.

7.2.2 Länsplanering 1967

Enligt Kungl. Maj:ts anvisningar för läns- planering 1967 skulle planeringsråden och

1 Se Befolkningsprojektion för kommunblock- en till 1970, 1975, 1980 och 1985, SOS 1969.

Tabell 7.2: I . Befolkningsutveckling i olika regiongrupper 1970—1975 enligt länsplanering 1967

(prognos 2) och den demografiska projektionen.

Befolkning i tusental

1975 enligt den 1975 enligt demografiska

Regiongrupp 31.12.1969 projektionen H 1 1 425 1 470 H 2 1 128 1 180 H 3 2 574 2 659 H 4 1 818 1 869 H 5 614 654 H 6 455 456 ' Summa 8 014 8 288

Källa: SOU 1969 27, SOS 1969.

Befolkningsförändring i tusental (och i procent) 1969—1975

enligt demo-

prognos 2 grafisk pro- enligt jektion prognos 2

1 629 40 (2,8) 199 (13,9) 1 233 53 (4,7) 107 (9,5) 2 762 37 (1,4) 140 (5,3) 1 859 46 (2,5) 36 (2,0) 620 19 (3,1) 3 (0,5) 379 19 (4,4) —59 (—13,5)

8 482 214 (2,6) 426 (6,5)

• Sida 128
•  Original

länsstyrelserna uttrycka sina lokaliserings- politiska önskemål i ramvärden för den framtida befolkningen i de olika kommun- blocken. Som grund för arbetet framställ- des två prognoser. Den s. k. prognos 2 ut- trycker länsstyrelsens uppfattning om nuva— rande utvecklingstendenser i fråga om fram- tida befolkning, sysselsättningsutveckling m.m.

Prognosen är av typen kombinerad be- folknings- och näringslivskalkyl. För den senare har förutom centralt utarbetade be- dömningar, såsom långtidsutredningens, också utnyttjats information av lokal och regional karaktär, exempelvis uppgifter från kommuner, länsarbetsnämnder eller enskil- da företag.

Vissa problem med att uppnå konsistens mellan länens prognoser och de prognoser som gäller för utvecklingen i landet som helhet kan konstateras. Enligt prognos 2 i länsplanering 1967 kommer sålunda folk- mängden år 1980 att vara 5 % högre än enligt den demografiska projektionen och näringslivsprognosen. Orsaken till detta kan vara att åtminstone de expansiva länen tar till lite i överkant vid utarbetandet av prog- noserna för att hålla en viss handlingsbered- skap.

I tabell 7.2: 1 jämförs prognos 2 i läns- planering 1967 med den demografiska pro- jektionen för år 1975 uppdelat på de region- grupper som följs i föreliggande bilaga.

Till skillnad från länsplanering 1967 visar den demografiska projektionen ingen reduk- tion för det norrländska inlandet. Detta sammanhänger bl.a. med att projektionen bygger på förutsättningen, att den relativa avfolkningen är konstant. Detta ger en au- tomatisk broms efter hand som avflyttning- en från avfolkningskommunerna medför en uttunning av befolkningen. Det bör här på- minnas om att prognoserna inte ger uttryck för de regionalpolitiska målen för befolk- ningsutvecklingen.

7.2.3 Näringslivsprognosenl

Utvecklingen för en enskild region bör i möjligaste mån ses mot bakgrund av de ekonomiska tendenserna i landet som hel- het. Det kan därför vara naturligt att i ar- betet med regionala näringslivsprognoser utgå från tidigare gjorda riksprognoser. I den näringslivsprognos som utarbetats inom ramen för ARst arbete och som baseras på s. k. skiftanalys, delas förändringen i sysselsättningen för varje näringsgren i en region upp i tre komponenter:

a) den generella sysselsättningsförändring- en, dvs. den genomsnittliga förändringen för hela riket

b) den sysselsättningsförändring för nä— ringsgrenen ifråga som gäller för hela riket

c) den sysselsättningsförändring för nä- ringsgrenen ifråga som gäller för länet.

Antalet sysselsatta inom en viss närings- gren i riket vid prognostidpunkterna anses givet. En regional fördelning har därefter skett. Utbud och efterfrågan på arbetskraft i länen har jämförts. Utjämningar av ut- buds— och efterfrågeöverskott antas äga rum genom omflyttning.

Näringslivsprognosen ger större omflytt- ning för landet som helhet än den demo- grafiska projektionen. En nackdel med den förra är att näringslivsförändringar som kan vara relativt unika för den studerade bas- perioden i en region förutsätts bestå under prognosperioden. Metoden har ett betydan- de operationellt värde, eftersom erforderliga empiriska data är förhållandevis åtkomliga.

Näringslivsprognosen baseras på uppgif- ter om länens utveckling. Det är därför inte möjligt att göra direkta jämförelser med regiongrupperna som indelningsgrund. I ta- bell 7.2: 2 visas befolkningsutvecklingen en- ligt näringslivsprognosen uppdelad på riks- områden.

Folkmängden för riket som helhet beräk- nas bli något högre än vad den demografiska projektionen visar. De regionala utveck- lingstendenserna enligt näringslivsprognosen

* Regionala arbetskrafts- och befolkningsför- ändringar 1960—1965 med projektion till 1980 (Information i prognosfrågor 1969: 5). Stock- holm 1969.

4. _. _| : . :::.

⁴ f_Få—r

• Sida 129
•  Original

Befolkning i tusental

Riksområde 31.12.1969

A, B 1 461 C, D, T, U, E 1 360 F, G, H, I 767 K, L, M 1 126 därav: M 707 N, O, R, P 1 551 därav: O 699 S, W, X 858 Y, Z 400 A , BD 491

Hela riket 8 014

Tabell 7.2: 2. Befolkningsutveckling i riksområden enligt näringslivsprognosen.

Befolkningsföråndring i tusental

1969—1975

140

1 419 59 777 10 1 197 71 765 58 1 628 77 747 48 815 —43 379 —21 482 —9 8 298 284

Källa: Information i prognosfrågor 1969: 5, SCB.

visar tämligen god överensstämmelse med länsplaneringens prognosberäkningar. Detta är också naturligt eftersom prognoserna i sina huvuddrag är av samma typ.

7.3 Pågående prognosarbete i Norden

Inom länsplaneringens ram pågår ett arbete med att utveckla en för ADB anpassad prognosmodell. Beräkningsgången i model- len utgörs i princip av en befolkningsfram- skrivning som kontinuerligt styrs av närings- livets arbetskraftsefterfrågan. Utgångspunk- ten för prognosen är således antaganden och bedömningar av näringslivets framtida ut- veckling. Den totala arbetskraftsefterfrågan har i modellen delats upp i en autonom del (basnäringar) och en folkmängdsbestämd del (icke-basnäringar). Programmet tillåter en uppdelning på 36 näringsgrenar, som alla kan delas i internationella och nationella sektorer (basnäringar) samt regionala oeh lo- kala sektorer (icke-basnäringar). De folk- mängdsbestämda delarnas efterfrågan beräk- nas inom modellen bl. a. med hjälp av koef- ficenter som uttrycker sambandet mellan an- tal invånare och antal arbetstillfällen i res- pektive del av näringsgrenen.

Den totala arbetskraftstillgången beräk- nas genom att på den framskrivna befolk- ningen applicera antaganden om förvärvs- intensiteter i olika köns-, ålders- och civil- ståndsgrupper. Hänsyn tas också till pend-

lingen. Det gap som kan uppstå mellan till- gång och efterfrågan på arbetskraft tänkes momentant bli utjämnat genom flyttning.

Modellen har som främsta syfte att be- skriva själva förloppet i den regionala nä- ringslivs- och befolkningsutvecklingen. Det- ta uppnås genom att befolkningen skrivs fram stegvis i korta intervall. Den beräkna- de arbetskraftsefterfrågan styr sedan befolk- ningsframskrivningen genom att i varje in— tervall den framskrivna befolkningen korri— geras med en nettoflyttning som anpassar utbud och efterfrågan av arbetskraft. Här- igenom kan erhållas dels en relativt tät serie av lägesbeskrivningar, dels vissa flödesupp- gifter (t.ex. flyttningar).

Beräkningarna sker kommunblocksvis. Möjlighet finns att aggregera data över stör- re regionala enheter, t. ex. de regiongrupper som utnyttjas i denna rapport och som är uppbyggda av hela kommunblock. Valet av kommunblock som minsta enhet betingas av den administrativa struktur i vilken prog— noserna skall användas. Dels har den statliga länsadministrationen vissa fördelningsuppgif— ter mellan kommunblocken (t. ex. bostadslå- neramar), dels skall prognosmaterialet kun- na utgöra en del av underlaget för den kom- munala planeringen. För att minska arbetet med indata kan interpoleringsrutiner införas, vilket medger att indata behöver levereras endast exempelvis vart femte år.

Fig. 7.3: 1 visar beräkningsgången för

• Sida 130
•  Original

- Natt- Nattbef. befolkn. "era

tidigare

efterf .' r år

Demo- grafiska param.

Fram- skrivning Koeffi-

cienter

Beräkning

Fram- efterfrågan skrivning

Framskr. natt- bef.

Pendling Arbetskraft

diff.

Flyttning

Beräkning av natt- befolkning

Natt- bel.

Figur 7.3:1. Beräkningsgång för länsplaneringens prognoser.

arbetskrafts-

Dessa data lagras för samtliga block innan beräkning för enskilda block kan fortsätta

.__' ).:'—iri._._ mma—*. ., ';? st—

• Sida 131
•  Original

ADB-modellen. Den vänstra halvan av figu- ren visar den demografiska framskrivningen av befolkning och utbudet av arbetskraft. Den högra anger efterfrågan, som bestäms genom analys av bl.a. långtidsutredningar- nas näringslivsprognoser, förfrågningar till näringslivet och trendframskrivningar av hittills konstaterade relationer mellan ut- vecklingen för lokala och regionala sektorer och befolkningsutvecklingen. Det har hittills inte bedömts vara möjligt att i modellen in- arbeta kapitalåtgångs- och produktionsdata.

Uppläggningen av länsplaneringens pro- gnosmodell visar likheter med pågående ut- vecklingsarbeten i Norge. Kommunal- og arbeidsdepartementet har initierat ett forsk- ningsprojekt kring en prognosmodell i vil- ken man, liksom i den svenska modellen, skiljer mellan basnäringar och icke-basnä- ringar.1 Eftersom denna modell kan vara av intresse för det fortsatta prognosarbetet i Sverige kommer den att närmare presente- ras i det följande. Den norska modellen byg- ger, till skillnad mot den svenska, på fri— stående befolkningsprognoser.

För att finna en lämplig sektorsindelning har man i Norge utgått från s.k. MSG-pro— gnoser som bygger på en modell utarbetad av Leif Johansen.2 En stor del av källma- terialet är hämtat från dessa prognoser. MSG-prognoserna ger upplysning om pro- duktionen inom 30 produktionssektorer fram till 1990. Vidare anges den förväntade utvecklingen för kapitalmängd och syssel- sättning, och hur mycket av sektorproduk- tionen som väntas gå till konsumtion, inves- teringar osv. Genom en aggregering av de olika näringsgrenarna (motsvarande 3-sif- femivå i Sverige) har 11 sektorer konstrue- rats. Dessa sektorer är:

0. Lokalt och regionalt bestämd offentlig verksamhet ]. Jordbruk

4. Lokalt och regionalt bestämda privata tjänsteproducerande näringar

5. Lokalt och regionalt bestämda varu- producerande näringar, utom byggnads- och anläggningsverksamhet

6. Kontors- och bostadsbyggande

7. Byggnads- och anläggningsverksamhet

8. Genomsnittlig produktionssektor av den typ området kan tänkas satsa på

9. Andra produktionssektorer 10. Utlandet Av ovanstående sektorer räknas O, 4, 5, 6 och 7 som icke-bassektorer medan de övriga räknas som bassektor. För landet som helhet skall all sysselsättning kunna hänföras till sektorerna 0—9. Sektor 10 — ut- landet —- medtages för att man på nationell nivå skall kunna ta hänsyn till leveranserna till utlandet och konkurrensen från impor- ten. Modellen baseras i hög grad på samban- den mellan insatser av råvaror och halv- fabrikat samt produktion (input-outputkoef- ficienter). Koefficienter uppskattas för de elva sektorerna genom fördelningsnycklar. Likaså uppskattas sysselsättningen per pro- duktionsenhet och kapitalmängden per sys— selsatt i de 11 sektorerna genom en hopväg— ning av uppgifterna från de i sektorerna in- gående MSG-sektorerna. Ovan har redogjorts för samband som skall gälla för landet som helhet. I det föl- jande visas hur den norska modellen kan utformas för en enskild region. Analogt med det tidigare uppställs input-output-koef- ficienter för regionen. För bassektorerna be- stäms produktion och sysselsättning exo- gent. Hela produktionen inom en icke-bas- sektor avsätts inom regionen. Någon import av de varor och tjänster som produceras inom icke-bassektorerna kan inte förekom- ma. En efterfrågeförändring på en icke-bas- sektors produktion påverkar därför endast sysselsättningen inom regionen. Slutleveranserna som produceras inom var och en av sektorerna 0—9 i regionen delas upp på privat konsumtion (exogen och endogen), bruttoinvesteringar i fast realka-

1 För en beskrivning av modellen se Jan Serck-Hansen, En prognosemodell for fordel- ning av sysselsättning på naeringer i regioner i Norge (stencil 1968) och Magne Gåsemyr, En prognose for fordelning av sysselsättning på naeringsliv i en region i Norge (stencil 1969).

* Leif Johansen, A Multy-Sectoral Study of Economic Growth, Amsterdam 1960.

• Sida 132
•  Original

Tabell 7.3:1. Sysselsättningsutvecklingen i lokalt och regionalt resp. nationellt och inter- nationellt bestämda sektorer i Nord-Gud- brandsdalsregionen.

Nationellt och Lokalt och re- internationellt

Antal gionalt bestämda bestämda sekto- syssel- sektorer (0, 4, rer (l, 2, 3, 8

År satta 5, 6 och 7) och 9) 1963 6 650 44,5 55,5 1966 6 442 48,1 51,9 1969 6 619 50,1 49,9 1975 6 944 51,1 48,9 1981 7 167 54,0 46,0 1987 7 311 56,3 43,7

pital samt en residual som bl.a. omfattar lagerförändringar. Förutom till Slutleveran- ser används produktionen i en sektor i re- gionen som insatsfaktor i annan produktion.

Bruttoinvesteringarna kräver leveranser från sektorerna 0—9. Dessa leveranser förde- las med hjälp av fördelningsnycklar. Produk- tion och kapitalintensitet per sysselsatt för varje sektor antas vara lika i alla regioner och överensstämma med rikstalen.

I Norge har modellen använts till att be- räkna sysselsättningsutvecklingen för Nord- Gudbrandsdalsregionen. Som framgår av ta- bell 7.3: 1 beräknas de regionala och lokala sektorernas andel av sysselsättningen öka. Bland dessa sektorer är det främst offentlig och privat service som beräknas expandera, medan byggnads- och anläggningsverksam- het visar en ojämn utveckling.

En jämförelse mellan de svenska och norska prognosmodellerna ger vid handen att varu- och tjänsteströmmarna mellan oli- ka sektorer beaktas endast i den norska ansatsen. Kopplingen mellan befolknings- och näringslivsutvecklingen utgör å andra sidan en mera väsentlig utgångspunkt i den svenska modellen än i den norska. Den in- put-output-statistik som framtagits i Sverige inom ramen för långtidsutredningens arbete torde möjliggöra försök med modeller av den norska typen även i Sverige. Det är i _och för sig tänkbart att sammanfoga de svenska och norska ansatserna.

I den tidigare omnämnda rapporten från ERU:s arbetsgrupp för regionala prognoser (ARP) framhålls att man för den regionala planeringen behöver modeller i vilka effek- ten av olika åtgärder kan utläsas. Prognos- modeller av det slag som här presenterats fyller inte detta krav. Det fortsatta prognos- arbetet bör, enligt ARP:s bedömning, inrik- tas på att utveckla planeringsmodeller i Vi]- ka samband mellan olika mål och hand- lingsparametrar anges. Preliminära resultat från utvecklingsarbetet med regionala pla- neringsmodeller presenteras i kapitel 8.

En förutsättning för att utvecklingen av planeringsmodeller skall bli framgångsrik är att det statistiska underlaget förbättras. Pro- gnoser av det slag som presenterats i detta kapitel torde även i fortsättningen krävas. Ytterligare information om näringslivets ut- veckling är dock nödvändig.

De hittills diskuterade svenska prognoser- na bygger på analys av den regionala syssel- sättningsutvecklingen. Ett skäl till att en så- dan uppläggning väljs är att tillgången på regionala sysselsättningsdata är relativt god, medan uppgifter om produktion samt kapi- tal- och råvaruanvändning är ofullständiga. Att enbart basera de regionala näringslivs- prognoserna på förändringar i sysselsätt- ningen kan dock ge en missvisande bild. En av orsakerna till detta är att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande i en öppen ekonomi som Sveriges förutsätter en stän- dig omfördelning av resurser från näringar med sviktande efterfrågan och ett minskat resursbehov till näringar med stigande efter- frågan. Jordbrukssektorn är exempel på en bransch av det föregående slaget, medan elektroteknisk industri kan exemplifiera det senare fallet. Understundom kan en snabbt expanderande bransch kräva allt mindre ar- betskraft, medan behovet av realkapital i form av maskiner och byggnader ökar.

Vid arbetet med regionala prognoser är det av utomordentlig betydelse att beljsa takten i resursomfördelningen. Nedlägg— nings- och ombyggnadstakten för äldre an- läggningar skiljer sig förmodligen mellan

• Sida 133
•  Original

olika regioner, vilket bl.a. kan antas bero på lokala och regionala arbetsmarknads- förhållanden, transportkostnadsutvecklingen och lokala och regionala skillnader i efter- frågan på producerade varor och tjänster. På motsvarande sätt bör regionala skillna- der i nyetablering och expansion uppmärk- sammas. Olika takt i förändringar i efter- frågan, utbud av produktionsfaktorer och produktionsteknik kan leda till att regionala skillnader mellan olika anläggningars av- kastning uppstår.

Med stöd av det ovan sagda kan det häv- das att analys av förändringen i antalet an- läggningar och deras storlek inom olika näringsgrenar i större utsträckning än vad som är vanligt bör läggas till grund för regionala näringslivsprognoser. Slutresulta- tet kan därvid bli en sannolikhetsbedömning över strukturomvandlingens framtida för- lopp. Denna prognos baseras då på ett an- tagande om oförändrad näringspolitik. Pro— gnosresultaten kan i sin tur ge upphov till förändringar i politiken.

Som exempel på ett tillvägagångssätt vid en strukturanalys av ovan angivet slag kan nämnas den inom koncentrationsutredning- en utarbetade rapporten :Stordriftsfördelar inom industriproduktionen» (SOU 1970: 30). Koncentrationsutredningen ger bl.a. följan- de exempel på minsta optimala storlekar då företagsekonomiska kriterier följs:

Cementugn ca 1 milj. ton/år Cigarrettillverkning ca 20 miljarder cigar- retter/ år

Bryggeri ca 100—200 milj liter/år Radiotillverkning ca 100000 apparater per serie.

Transportkostnaderna ingår ej i beräk- ningarna. Om dessa inkluderas torde kost- nadsstrukturen uppvisa regionala skillnader. Kostnaderna för transporter tenderar att öka vid en ökad anläggningskoncentration. Med företagsekonomiska kriterier kan re- gionala skillnader i optimal anläggningsstor- lek därmed förekomma. Koncentrationsut- redningens beräkningar inkluderar vidare ej förekomster av agglomerativa effekter, vil- ka, liksom stordriftsfördelar, kan påverka produktivitetsförhållandena. De valda be-

räkningsmetoderna torde mot denna bak- grund i huvudsak ha relevans för processin- dustrier, eftersom dessa torde vara mindre känsliga för agglomerativa faktorer.

För flera av de undersökta branscherna gäller att de, i samband med strukturom- vandlingen, övergår från att ha en lokal eller regional avsättningsmarknad till en na- tionell.

Några jämförelser mellan optimal och existerande anläggningsstruktur i Sverige, då företagsekonomiska kriterier följs, ger enligt koncentrationsutredningen följande resultat:

Optimalt Existerande

antal an- antal an-

läggningar läggningar Bryggerier 4 56 Mejerier ( 50 ca 230 Charkuterier ca 12 ca 200 Bagerier ca 10 ca 2 000 Oljeraffinaderier 1 3 Cementfabriker 3—4 7

Många regioner, kan enligt kalkylen, drabbas av nedläggningar inom berörda branscher, medan ett fåtal väljs för lokali- sering av mycket stora anläggningar. Ingen av de hittills diskuterade prognosmodellerna beaktar explicit effekterna på lokaliserings- mönstret av denna strukturomvandling.

Sjunkande relativa kostnader för trans- porter av varor liksom stordriftsfördelar på- verkar takten i strukturomvandlingen. Mins- kade transportkostnader betyder emellertid inte att anläggningarna kan lokaliseras utan hänsyn till de regionala efterfrågeförhållan— dena. Det kan alltjämt vara fördelaktigt att välja lokaliseringar nära de största avsätt— ningsmarknaderna för varor som inte krä- ver stora kvantiteter av råvaror och halv- fabrikat och som icke är bundna till råvaru- källorna. Den nuvarande geografiska befolk- nings— och näringslivsfördelningen gör där- med de största regiongrupperna fördelaktiga för verksamheter av det exemplifierade sla- get.

Analys av produktionsbetingelsema för olika branscher i skilda regioner och av in- terdependenser i lokaliseringsmönstret torde behöva inarbetas i de regionala prognoser- na. Det statistiska underlaget för en sådan

• Sida 134
•  Original

analys är "emellertid mycket bristfälligt, vil- ket nödVändiggör fortsatta experiment med metoder" av den typ som används bl.a. i den tidigare beskrivna näringslivsprognosen. Utöver dessa ansatser och studier av struk- turella förändringar i näringslivet torde pro- gnoserna kunna kompletteras med bransch— organens bedömningar av den framtida re- gionala utvecklingen. Som exempel kan här nämnas att man inom ramen för arbetet med den fysiska riksplaneringen ställt frågor till branschorganisationerna om lokalise- ringen av viss processindustri med från mil- jövårdssynpunkt besvärande utsläpp av för- oreningar. Resultaten torde bli betydelse— fulla för utformningen av den regionala prognosverksamheten.

7.5. Statistikbehov för regionala prognoser

Behovet av en allsidig information om den förväntade utvecklingen för olika regioner är påtagligt både för näringslivet och de myndigheter'som har att fatta regionalpoli- tiska beslut. Genom tillförlitliga prognoser över den »spont'ana» utvecklingen skapas underlag för åtgärder för att styra den i önskvärd riktning. Härvid berörs problemen med prognosernas styrande effekter. Pro— gnosernas tillförlitlighet beror bl.a. på det statistiska underlagets kvalitet och omfatt- ning. Behovet av statistik för regionala ut— redningar har tidigare behandlats av en sär- skild arbetsgrupp inom ERU (SSRU).1 I det följande skall denna arbetsgrupps resultat sammanfattas och en komplettering ges med anledning'av det aktualiserade statstikbeho- vet för de prognoser som presenterats i ti- digare avsnitt. Intresset koncentreras där- vid till behovet av statistik för att belysa service- och industrisektorernas regionala ut- veckling.

De metoder som i allmänhet utnyttjas vid bestämning av sysselsättningsutvecklingen inom servicesektorn kan betecknas som sche- matiska. I en mer djupgående analys är det nödvändigt att bedöma utvecklingen inom servicenäringama med utgångspunkt från efterfrågeförhållanden, den produktionstek- niska utvecklingen samt transportkostnads-

utvecklingen. . Efterfrågan kan, beroende på vilka ser— vicefunktioner som berörs, uttryckas i fysis- ka mått (elever, vårdplatser etc.) eller i vär- demått (omsättning inom detaljhandeln, driftutgifter inom viss kommunal service etc.). Då det behövliga antalet förvärvsarbe- tande skall beräknas måste hänsyn tas till den förväntade produktivitetsutvecklingen inom olika branscher. För att beräkna det totala rekryteringsbehovet är det även nöd- vändigt att insamla uppgifter om de för- värvsarbetandes ålders- och könsfördelning. De ovan angivna punkterna och diskus- sionerna i tidigare avsnitt aktualiserar bl.-a. följande databehov: antal sysselsatta inom olika branscher efter ålder och kön, befolk- ningens inkomst, omsättningen inom detalj-' handeln, kommunala driftutgifter. fysiska kapacitetsmått (elevplatser, vårdplatser etc.). serviceanläggningamas kapitalvärde. årliga investeringar samt transportkostnader för skilda personer för att nå olika serviceut- bud. ' Undersökningar av industrisektorns regio- nala utveckling grundar sig, som tidigare framhållits, ofta på trendanalyser av syssel— sättningsutvecklingen inom olika branscher och/ eller på enkäter med industriföretagen över deras bedömningar av det framtida arbetskraftsbehovet. * Vid en bedömning av industrins regionala utveckling finns även behov av att få infor- mation om den framtida produktions- och investeringsutvecklingen med fördelning på industribranscher. Det är fördelaktigt om de tre variablerna sysselsättning, produktion och investering kan behandlas simultant. Principiellt kan detta göras med hjälp av en produktionsfunktion som beskriver det in» bördes sambandet mellan sysselsättning, pro.— duktion och i produktionen använt realka- pital. De primära råvarornas och naturtill- gångamas regionala fördelning intar utöver de angivna produktionsfaktorerna en själv—. klar plats i analysen. För att belysa vilket nyrekryteringsbehov som en viss industriutveckling ger upphov

1 Statistikbehov och statistikproduktion för regionala utredningar, SOU 1968: 29.

• Sida 135
•  Original

till torde en framräkning av den förvärvs- arbetande befolkningen vara nödvändig. Be— hövliga data härför är förvärvsarbetande efter ålder, kön och bransch samt avgång genom pensionering.

Det är troligt att den regionala produk- tionsutvecklingen bäst belyses genom ett regionalt industriproduktionsindex av sam- ma slag som redovisas på nationell nivå. Det mått på produktionen som därvid redo- visas är förädlingsvärdet mätt i fasta priser.

Databehovet för belysning av industriut- vecklingen kan sammanfattas sålunda: an- talet förvärvsarbetande efter ålder, kön, bransch och företagsstorlek, antal lediga och tillsatta platser, löner, regional fördelning av primära råvaror och naturtillgångar, för.- ädlingsvärde efter bransch, data för upp.- rättandet av regionala industriproduktions- index samt investeringar. Vid tillämpning av en modell med en produktionsfunktion skul- le tillkomma behov av data över i produk- tionen utnyttjat realkapital samt data för bedömning av depreciering och utrangering av realkapitalet.

Enligt ERU:s bedömning är huvudparten av det angivna databehovet ännu ej tillgo- dosett. Det kan dock konstateras att det nu pågående utvecklingsarbetet inom länspla- neringen med ADB-modeller torde leda till att behovet av demografiska uppgifter blir väl tillgodosett. Flyttningsrörelserna och sambandet mellan företagens efterfrågan på arbetskraft och utbudet är dock ofullständigt belyst. Insamling av uppgifter om de a_n— ställdas fördelning på ålder, kön och ut- bildningsnivå kommer att underlättas när- det pågående arbetet med utbyggnaden av, företagsregistret är slutfört.

En utbyggnad av kapital- och produk— tionsstatistiken torde krävas om modeller av det slag som används i Norge (se avsnitt 7.3) skall infogas i prognosarbetet. Meto- derna för sådana prognosrnodeller synes också behöva utvecklas. Förutsättningarna för arbetet har förbättrats under senare år genom tillkomsten av den input-output-sta- tistik som producerats för långtidsutred- ningens räkning. På länge sikt kan förbätt- ringar i produktionsstatistiken också möjlig-

göra upprättandet av regionala försörjnings- balanser.

Fortsatta studier av den regionala fördel- ningen av olika befattningshavare, efter de riktlinjer som anges i kapitel 5, kan leda till prognoser som baseras på arbetsfunktioner- nas utveckling. Det kan därmed bli nödvän- digt att komplettera de nuvarande sektor- klassifieeringama med sådana som baseras på arbetstagarnas befattningar. Svårigheter- na att fördela investeringar och produktion efter ett sådant system är dock betydande. Behovet av statistik på detta område är dock uppenbart.

• Sida 136
•  Original

8.2. Planeringsmodellens uppläggning

Den modell som här diskuteras är uppbyggd i flera steg. I ett första steg är syftet att studera hur kapital och arbetskraft måste fördelas mellan olika sektorer och regioner för att de ovan nämnda nationella och regionala målen skall uppfyllas I modellen antas att den totala konsumtionen i landet skall bli så stor som möjligt under förut— sättning att bl. a. full sysselsättning garante- ras i alla'regioner, jämnare interregional in- komstfördelning uppnås och balans erhålls i de utrikes betalningsströmmama. I tekniska termer kan'rn'odellen beskrivas som en linjär programmeringsmodell med målet att spa— randet (och ' därmed investeringarna) skall minimeras med övriga mål (bl. a. full sys- selsättning) som restriktioner. Vidare antas att kapitalets och arbetskraftens produktivi- tet är olika i skilda regioner och sektorer. Dessa produktivitetsskillnader avses gälla för ett "genomsnitt under hela den studerade pc- rioden. De kan således skilja sig från de värden som gäller i utgångsläget.

'I- ett följande steg diskuteras de faktorer söm kan tänkas påverka arbetskraftens och kapitalets fördelning mellan regioner och sektorer. Därvid diskuteras de medel som kan tänkas komma till användning för att styra- produktionsfaktoremas fördelning i önskvärd riktning. Detta steg har tidigare varit föremål för analys inom ramen för ERU:s arbete.1 Ytterligare material kommer att redovisas vid nästa tillfälle för samlad redovisning från ERU . '

*I- ett tredje steg, som också kan kallas slutsteget,” diskuteras resursfördelningen inom olika =regi0ngrupper mot bakgrund av

resultaten från steg två. Detta innebär bety- dande problem. Odelbarhet inom olika sek- torer kan bl. a. medföra att en ökning för en sektor i en regiongrupp inte kan fördelas jämnt mellan de regioner som ingår i grup- pen. Det kan då bli fråga om att fördela t. ex. tio anläggningar mellan tjugo regioner. Flera utvecklingsaltemativ är därvid möj- liga.

För att ge en mer överskång bild över analysens uppläggning presenteras i figur 8.2: 1 ett schema med de olika stegen inrita— de. Som framgår av schemat består det första steget av en konsistensprövning mel- lan långtidsutredningens och länsplanering— ens prognoser. Denna prövning kan ske på flera sätt. Ett av dessa är att jämföra det in- vesteringsbehov som långtidsutredningen prognostiserar och det behov som måste till— godoses om överensstämmelse mellan lång- tidsutredningen och länsplaneringen skall uppnås. Den senares sysselsättningsmål över- sätts därvid till investeringsbehov.

De i figuren utritade pilarna anger att det kan bli nödvändigt att revidera befolknings- prognoserna enligt länsplaneringen och de sektoriella prognoserna enligt långtidsutred- ningen för att överensstämmelse skall kunna uppnås. Av schemat framgår även att en ytterligare avstämningsprocedur kan bli nödvändig när andra samband tas med i bilden och lämpliga medel för att genom— föra de sektoriella och regionala resursom- fördelningama utkristalliserar sig Det kan då visa sig att dessa medel måste få en så- dan omfattning och utformning, att man i stället kommer att föredra en revidering av målen. Som framgår tillhör detta arbetsmo— ment steg 2 i analysen. Av schemat framgår vidare att slutsteget eller steg 3 omfattar fördelningen av resurserna mellan de regio— ner som ingår i samma regiongrupp.

I förenklande syfte presenteras modellen i detta kapitel med åtta sektorer och sex regioner. Sektorema förutsätts var och en ha olika avsättningsmarknader. Tre stycken har med det internationella handelsutbytet att göra. Den första av dessa är ytkrävande

1V_Se Balanserad regional utveckling (SOU 1970: 3). " "

'i: wzn_m* ___..räuza

Limin?”

'mg-

• Sida 139
•  Original

BEFOLKNINGSFÖRDEL— NING EN L. LÄNSPLANE- RINGEN

Avstämning 2 Avstämning l

MÅLANALYS

SEKTORIELL PRODUK— TION ENL. LÅNGTIDS- UTREDNINGEN

Avstämning 1 ' Avstämning 2

,ANALYS AV BETEENDESAMBAND, DVS.

FÖR BERÄKNlNG AV LÄMPL. MEDEL l .'

(bl. a. jordbruk). Den andra använder i humrdsak råvaror som insatsvaror '(bl. a. massaiuhstri) och den tredje vidareförädlar relativt obearbetade halvfabrikat. Tre sek- torer kallas nationella, varmed menas att deras avsättning sker över hela landet. De tre representeras här av privata tjänster, pro- duktion av varor för privat konsumtion och inVes'ttering samt offentliga tjänster. En sjun- de sektor har regional avsättning och exemp— lifierasmed bostadsbyggande. Den åttonde sektorn slutligen har- endast ett lokalt avsätt- ningsområde. Det valda exemplet år kom- munal service. Modellens sex regioner förut- sättsvara av samma karaktärvsom de i ti- digare kapitel presenterade regiongrupperna. Detta-innebär att den första regionen kan ha en större ansamling av t.ex: nationella sektorer. än de övriga. *

ONSKVÄRD FÖRDELNING MELLAN REGIONGRUPP'ER OCH SEKTORER

FLYTTNINGS- OCH INVESTE RINGSANALYQ

FÖRDELNING INOM REGIONGRUPPER

Figur 82: I . Analysschema för en regional planeringsmodell.

SLUTSTEG

De åtta sektorerna tänkes innehålla föl— jande aktiviteter uppdelade på näringsområ- den enligt SNI:1

l. Bearbetning av primära graduktions— faktorer, i huvudsak ytkrävande aktiviteter som är utsatta för internationell-konkurrens.

a) Jordbruk (näringsområde ll)

b) Skogsbruk (näringsområdQlZ) '

c) Fiske (näringsområde—lii) .

d) Gruvor (näringsområde 21, 23, 29)

2. Produktion som är nära kopplad till föregående sektor, dvs.-som bearbetar sek- tor I:s. produkter och som konkurrerar med utländsk industri.

a) Trävarutillverkning 33)

(näringsområde

¹ Se SCB, Meddelande i samordningsfrågor 1969: 8.

• Sida 140
•  Original

Tabell 8.2: I . Fördelningen av sektorerna i planeringsmodellen.

Sektor Internationell Nationell Regional Lokal _— _— Regionpro- Regiongrupp 1 2 3 4 5 6 7 8 duktion 1 — —— yi ' yi y: yi yi y: y; 2 — — ' r: r! rl y! y; y: y' 3 — — r: r: y: yi y: y? . 4 r. — y: yi — — y; y: y'.- 5 — y: yi — — — y; y: y's 6 r: y: — — — — y: y: y'; Sektorspro- duktion y? Y? )? y? y? y? y? y? rå

b) Massaindustri, papperstillverkning (nä? ringsområde 34)

c) Viss kemisk-teknisk industri (närings- område 35)

d) Viss metallframställning (del av nä- ringsområde 37)

3. Aktiviteter som är nära kopplade till sektorerna I och 2, dvs. sektorer som vidare- förädlar relativt obearbetade halvfabrikat. Dessa tänkes vara utlandskonkurrerande.

a) Livsmedelstillverkning (näringsområde 31) . '

b) Textiltillverkning (näringsområde 32)

c) Viss metallvarumanufaktur (del av nä!-

ringsområde 37)

d) Verkstadsvarutillverkning (näringsom- råde 38) . ,, »

4. Produktion med hög förädlingSgrad, och som i högre grad än de tidigare sekto- rerna är' obundna i förhållande till råvaru— källor. Halvfabrikaten tänkes-i första hand komma ifrån sektorerna 1—3. Avsättnings— marknaden är i huvudsak nationell;

a) Grafisk industri (näringsområde 34)

b) Jord— och stenvaruindustri .(näringsom- råde 36)

5. I den femte sektorn, privat service, med avsättning i hela landet, tänkes för— brukningen av halvfabrikat vara obetydlig och i den mån sådan förekommer tänkes den i första hand komma från sektor 4.

a) Privat förvaltning (näringsområde 81, 82, 83)

b) Centralorganisationer (näringsomvråde 93) ;

c) Partihandel (näringsområde 61)

d) Samfärdsel (näringsområde 71)

6. Den sjätte tjänsteproducerande offent— liga sektorn tänkes bl. a. kopplad till den femte i fråga om användandet av halvfabri— kat och har i huvudsak produktion för stat- lig användning i hela landet (närin'gsområ- de 72, 91, del av 93)

7. Den sjunde sektorn med regionalt bun- den avsättning och produktion tänkes ut- nyttja varor från sektorerna 3 till 6.

a) Byggnadsverksamhet (näringsområde 50)

b) Detaljhandel (näringsområde 62)

c) Undervisning (del av näringsområde 93)

8. Den åttonde sektorn tänkes ha lokal tvsättning och vara beroende av leveranser från sektorerna 3 till 6. Den illustreras med a) Kommunal service (näringsområde 42, 92) —

b) Viss privat service (näringsområde 63, 94, 95). .. -

De åtta sektorerna tänkes fördelade på sex regioner enligt schemat i tabell-8.2: ]. Kopplingen mellan dem illustreras av figur 8.2: 2. y? står här för produktion i sektor 1 i region 6 och y? står för produktioni sek- tor 2 i region 6 osv. Av de åtta sektorerna berörs de tre första av internationell handel. Sektorerna 4, 5 och 6 har en nationell av- ;ättningsmarknad. Export och import tänkes inte förekomma till dessa sektorer. Sektor 7 täcker regionala behov och sektor 8 lokala-

Av tabellen framgår att produktion i s'ek-

• Sida 141
•  Original

| Sektor 7

————-

Figur 8.2: 2. Schema över leveranser av halv- fabrikat mellan sektorerna.

;orerna 3—8 antas förekomma i regionerna [ och 2, att produktionen i region 3 omfat- tar sektorerna 3, 4, 5, 7 och 8, att sektorerna ], 3, 4, 7 och 8 förekommer i region 4, att sektorerna 2, 3, 7 och 8 är representerade i region 5 och att region 6 har sektorerna ], 2, 7 och 8. . Figur 8.2: 2 visar i grova drag hur huvud- parten av leveranserna av halvfabrikat mel— lan sektorerna tänkes gå. Leveransschemat ger en översiktlig bild över de intersektoriel— la och interregionala varu- och tjänsteström- marna. I regiongrupperna 1 och 2 återfinns t.ex. offentliga tjänster med nationell av- sättning.(sektor 6). Denna sektor levererar tjänster till sektorerna 7 och 8 som finns spridda över hela landet. En utökning av sektor 6 innebär således ökat transportbe- hov.

En mycket grov uppdelning av det svens— ka näringslivet efter de indelningsgrunder som här presenteras återges i tabell 8.2: 2. Jordbmk m.m. och industri antas motsvara de internationella sektorerna (1—3). De lägs- ta värdena för offentliga tjänster och övrig serviceverksamhet (12,5 resp. 21,3 %) före— kommer i regiongrupp H4. Dessa andelar skulle kunna betraktas som de regionala och lokala andelarna (och tillhöra sektorerna 7 och 8), medan övriga delar .av offentliga

tjänster och service är nationellt bestämda (dvs. tillhör sektor 6). Byggnadsverksamhet. torde kunna räknas till sektor 7.

Av tabell 8.2: 2 framgår vidare att de yt— krävande jord- och skogsbrukssektorema, har störst andel av näringslivet inom grup— perna H 4—-H 6, dvs. i områden utanför de större städerna. Byggnadsverksamheten, som här betraktas som en sektor med regional avsättning, har hög näringslivsandel i HS och H6. Industrin har de lägsta värdena i H] och H6 dvs. i den största regiongrup— pen och glesbygdsgruppen.

De regionala sysselsättningsmålen kan hämtas från länsplaneringen (bl. a. läns- program 1970). Med kännedom om produk- tiviteten i olika regioner och sektorer kan därmed från modellen erhållas värden för produktionen i olika sektorer dvs. på variab— lerna yf, yå, y? osv. .

De nationella målen kan nås på flera sätt, bl. a. genom att den regionala fördelningen av produktionen kan variera. En ökad pro- duktion inom den tredje, internationella, sektorn i region 5 kan t. ex. utlösa större utbyggnadsbehov inom servicesektorerna sju och åtta jämfört med om ökningen inträffar i region 4. En orsak till detta kan vara regionala skillnader i den existerande kapa— citeten inom sektorerna sju och åtta. Inom ramen för länsprogram 1970 och ERU:s fortsatta arbete kommer dessa frågor att be- lysas och material för fortsatta modellförsök torde därmed kunna ställas till förfogande. Bostadsbyggnadsbehovet inom olika regio- ner är ett exempel på uppgifter som kan tas med i analysen. -

Regionala skillnader i'investeringsbehovet vid produktion inom en viss sektor är en utgångspunkt vid uppställandet av model.— lens optimeringsmål, som gäller minimering av investeringarna. I modellens enklaste form skall detta mål nås under villkor att:1

a) produktionen inom de internationella sektorerna når vissa värden, så att bl. a. målet för bytesbalansens saldo uppnås

b) produktionen inom de nationella sek-

1 För en diskussion av modeller av detta slag se Lefeber, L.: Allocation in Space, Amsterdam 1968. ' '

• Sida 142
•  Original

Tabell 8.2: 2. Den förvärvsarbetande befolkningen fördelad på näringsgrenar och regiongrupper 1965. Procentuell fördelning.

Sektor Central Övriga Övrig Byggnads- Kommu- Samtliga Jordbruk Industri statlig offentliga service verksam- nal för- närings- Regiongrupp rn. m. förvaltn. tjänster1 het valtn. grenar ”___—___— H 1 1,5 24,7 2,2 16,5 44,4 9,4 1,2 100 H 2 4,3 33,8 0,7 13,2 37,0 10,1 0,8 100 H 3 10,5 39,0 0,7 13,2 26,4 9,4 0,8 100 H 4 16,1 41,3 0,5 11,3 21,3 8,8 0,7 100 H 5 15,7 26,4 1,2 16,4 28,2 11,2 0,8 100 H 6 28,1 21,4 0,5 11,4 24,7 13,3 0,8 100 Hela riket 10,4 34,2 1,0 13,5 30,3 9,7 0,8 100

¹ Offentliga tjänster exkl. central statlig och kommunal förvaltning.

torerna när vissa värden, så att bl. a. den offentliga sektorn dimensioneras i enlighet med uppsatta mål

c) de lokala och regionala sektoremas produktion når vissa värden

(1) den totala arbetskraftsefterfrågan inte överskrider arbetskraftsutbudet i de olika regionerna.

Med symboler kan modellen sammanfat- tas på följande sätt:1

nala och lokala sektoremas produktion, som tänkes bestå av bostadsproduktion, kommu- nal service m.m., förutsätts. kopplad till regionproduktion och regionernas folk- mängd. I det framtida modellarbetet bör hänsyn tas till att det ofta föreligger ett tekniskt samband mellan produktionen av bostäder och den kommunala minen. Ovanstående presentation av samband mellan olika mål är ett exempet på en grundläggande modell av förenklat slag.. En rad variationer och utvidgningar kan göras.

Z 2 r r Mmmm ' _ "8 ys Olikheterna a—c kan utvidgas till att omfatta - ' mer detaljerade förutsättningar för var och |; Under "uk" att en av de internationella. nationella, regio- ,! a) produktionen inom Zyr > yR R* (s = 1,2,3) ;1 internationella i _ * 1 Beteckningarna har följande innebörd (aste- & sektorer när vissa risk anger utifrån fastställda målvariabier): ;

värden

b) produktionen inom Er nationella sektorer när vissa värden

c) de lokala och regio- > cr'r + (s— — 7, 8) nala sektorerna når y; ys (r — 1.. .)

y rszy R'(s=4, 5, 6) S'"—

! totala investeringar y; produktion i sektor : i region r y? mål för totala produktionen i sektor s (s = 1, 2, 3) yg' mål för totala produktionen i landet (BNP)

vissa produktions— d" B" Ir arbetskraftsutbud i region r värden "' a; relation mellan investeringar och produk— d) efterfrågan på [' > ef y (5 _ l .. 8) tion i sektor s i region r '

arbetskraft inte 5 5 (r * 1" 6) bR relation mellan produktion i nationella sek—

överstiger utbudet

Befolkningsmål (B”) hämtas från länspla- neringen, medan sektorsmål (yR') och mål för BNP (yR ') härleds med utgångspunkt från långtidsutredningens prognoser. Upp—

torer och målet för totala produktionen

c målsatt relation mellan regionproduktionen och regionala och lokala sektoremas pro- duknon d' ' målsatt relation mellan folkmängd i en re- gion samt regionala och lokala sektoremas

. . . .. duktion gifter om re ion roduktionen ' harleds pro f _ . "f g p , _ 1 yrfk f" e; relation mellan arbetskraftsbehov och pro- ran uppgi ter om mterregrona I omst or- duktion

delningjöch befolkningsutveckling. De regio—

Br* folkmängd i region r

• Sida 143
•  Original

nala och lokala sektorerna. Vid samma an- tal sektorer som i tabell 8.2:1 erhålls åtta olikheter i stället för tre. Ökas antalet re- striktioner för varje sektor ökar antalet olik- heter ytterligare.

Modellen kan vidare göras mer dynamisk varvid mål för bl.a. produktionstillväxten och befolkningsomflyttningarna tas upp. Det investeringsbehov som anges i ovan- stående modellutkast gäller sådana investe- ringar som krävs för att upprätthålla viss produktionsnivå. En ökning av den sam- manlagda produktionen kräver som regel en utökning av investeringarna.

[ det appendix till rapporten, som utarbe- tats av Åke E. Andersson, återfinns flera förslag till vidareutveckling. Bland de mo- dellpreciseringar som där diskuteras kan föl- jande nämnas:

&) Införande av en tidsdimension som gör modellen dynamisk, och som gör det möjligt attaanalysera mål för bl. a. produktionstill— växten och befolkningsomflyttningarna.

b) Införande av transportrestriktion som gör det möjligt att kontrollera att transport- systemet klarar de varu- och persontrans- porter som produktionsplanerna genererar.

.c) Införande av en restriktion på utsläp- pen av föroreningar.-från en viss produk- tionsprocess i en region.

Det sist nämnda exemplet visar att resul- tat från fysisk planering kan införas i mo- dellen och att det med dess hjälp är möjligt att åtminstone i grova mått uppskatta effek- terna. av att en fysisk restriktion läggs på produktionen i en viss region.

8.3. Uppläggning av det fortsatta arbetet

Under de närmaste åren kommer ERU att arbeta vidare med modeller av ovan angivet slag.-En arbetsgrupp (REP) har tillsatts med uppgift att utarbeta en" rapport som avses bli presenterad i samband med att ERU lämnar en samlad redovisning från den nu pågående utredningsetappen. Bland de frå- gor som av ERU bedöms som centrala för fortsatt arbete med regionala planeringsmo- deller märks: . ' .

ll "Vilka mål är lämpliga att ta med i

modellanalysen? 2. Hur skall regionavgränsningen göras? 3. Vilken tidshorisont skall väljas? 4. Hur skall statistikbehovet tillgodoses? Redogörelsen i ovanstående avsnitt visar några exempel på hur frågorna kan angri- pas. Den visar också på frågornas komplexi- tet. I arbetet kommer internationella erfa- renheter på detta område att utnyttjas. I detta sammanhang kan specith norska och holländska forskares insatser nämnas.1 Ge- mensamt för deras angreppsmetoder är be- handlingen av kopplingen mellan olika sek- torer och uppdelningen av den totala pro- duktionen i olika regioner på internatio- nella. nationella, regionala och lokala sek- torer. Enligt ERU:s bedömning torde regionala planeringsmodeller av det slag som här dis— kuterats vara av stort värde för nationell och regional planering. Svårigheterna att få fram ett lämpligt statistiskt underlag är ett av de skäl som gör att det förestående ut- vecklingsarbetet i första hand torde ge un- derlag för pedagogiska räkneexempel med numeriska kvantifieringar av relationerna mellan olika nationella och regionala. mål.

¹ Se L. Mennes, J. Tinbergen, ]. Waardenburg, The Element of Space in Development Planning, Amsterdam 1970. J. Serck-Hansen, Optimal Patterns of Location, Amsterdam 1970. ]. Kor- nai, Mathematical Planning of Structural Deci- sions, Amsterdam 1967.

• Sida 144
•  Original

Appendix A Modeller för konsistensprövning av regional-

och näringspolitikenl

av Åke E Andersson

A 1. Den interregionala allokerings— politikens mål -

En bra allokeringspolitisk modell bör sam- tidigt kunna behandla fyra grundläggande dimensioner: tiden, rummet, input och out- put med deras respektive uppdelningar i år, regioner, intermediära produkter, primära produktionsfaktorer och slutprodukter. Om målet med modellarbetet är att åstadkomma en modell som kan användas i praktisk eko- nornisk politik tvingas man emellertid ofta att bara behandla ett begränsat antal av de nämnda dimensionerna på ett förenklat sätt. Mycket av den regionalekonomiska forsk- ningen; som syftar till att åstadkomma re- gionala allokeringsmodeller, har en gemen- sam egenskap i att den överbetonar en eller två av de nämnda fyra dimensionerna för att ge en god belysning åt vissa regionala problem från en speciell ekonomisk-politisk utgångspunkt.

Vid mitten av 1960-talet tycks den acce- lererade urbaniseringen i Sverige ha aktive- rat den allmänna politiska debatten om be- hovet av en mera systematisk interregional allokeringspolitik som berör både kapitalets och arbetskraftens fördelning mellan regio- nerna. Sammankopplingen av den solidaris- ka lönepolitiken och den moderna arbets- marknadspolitiken innebär självfallet att den regionalpolitiska debatten givits en stad- ga som saknas i många andra länder. Men det regionalpolitiska problemet har av olika

anledningar också varit svårare i Sverige än i andra länder. Parallth med den fördel- ningspolitiskt motiverade lönerigiditeten har det också rått en priskontroll på bostads— marknaden och en kvantitativ reglering av bostadsinvesteringarnas regionala fördel- ning. De ständiga efterfrågeöverskotten på arbetsmarknaden i de tre storstadsregioner- na har inte kunnat begränsas genom en stegrad prisnivå på bostadsmarknaden eller genom en efterfrågeanpassning av bostads- byggande och regional omflyttning. Inflytt— ningen till de tre storstadsregionerna har under långa perioder aktivt begränsats av att allokeringen av bo'stadsinvesteringar ba— serats på den interregionala befolkningsför— delningen snarare än'på'den interregionala fördelningen av efterfrågan som i det när- maste är proportionell mot den interregio- nala fördelningen av hushållens inkomster.

I modeller för svensk regional alloke- ringspolitik måste sambanden mellan bo- stadsinvesteringar, migrationsflöden och de långsiktiga förutsättningama för regional- ekonomisk tillväxt kunna behandlas samti- digt. Bostadsmarknadens stelhet har också fått inomregionala effekter i storstadsregio- nerna. Det har ofta inte varit möjligt för hushållen att byta lägenhet när lokalisering-

1 Innehållet i detta appendix år till stora delar en reviderad version av en artikel som tidigare publicerats i Regional Science Association, Pap- ers and Proceedings, London 1970: Andersson Å. —— Jungen R., Balanced Regional and Sec— toral Growth. '

• Sida 145
•  Original

Tabell A 1: I . Arbetsmarknadsförhållanden och flyttningsrörelser i svenska A-regioner.

Genomsnittlig in- hemsk nettomigra-

A-regioner Lediga platser Antal sysselsatta tion per år per 1 000 grupperade per arbetslös per 100 invånare av befolkningen efter agglomerationsgrad år 1965 1/11 1965 1961—1965

1. 29 000— 59 000 inv. 1,04 41,4 —7,0

7. 60 000— 92 000 inv. 1,15 41,4 ——-—4,0

3. 93 000—132 000 inv. 2,04 42,6 —1,4

4. 133 000—184 000 inv. 1,92 43,8 +0,4

5. Malmö och Göteborgsregionerna 4,55 45,9 +6,8

6. Stockholmsregionen 6,67 47,6 +6,9

Varje grupp består av ung. 1,3 milj. inv. Källa: Statistiska meddelanden från AMS.

en av arbetsplatser, skolor, servicepunkter m.m. har förändrats. En mycket omfattan- de pendling har därför blivit en nödvändig— het för hushållen, eftersom en marknads- fördelning av bostäderna har substituerats för ett kvantitativt ransoneringssystem.

För den nationella ekonomiska politiken uppmärksammas ett antal internationellt sett vanliga mål:

Hög sysselsättningsgrad utan en alltför snabb stegringstakt i priserna.

Snabb och jämn tillväxt av nationalpro- dukten och den nationella privata konsum- tionen.

Jämvikt i bytesbalansen. Jämn fördelning av levnadsstandarden mellan hushållen.

I debatten om en ny regionalekonomisk politik har målformuleringen naturligen ten- derat att överföra de nämnda målen till det regionala området. Särskilt kraven på full sysselsättning och jämn standardfördel- ning har givits en regional uttolkning.

Definitioner av full sysselsättning eller hög sysselsättningsgrad har visat sig vara svåra att bestämma i ett regionalt samman- hang. De konventionella rapporterna över arbetslösheten tenderar alltid att ge felak— tiga uppgifter om strukturell arbetslöshet. Det händer ofta i arbetslöshetsområdena att de som önskar sysselsättning aldrig vänder sig till arbetsförmedlingen, eftersom de vet att det ändå inte finns några arbeten att få inom regionen. I storstadsregionerna är det vanligt att arbetsgivare i många sektorer av- står ifrån att uppge sitt arbetskraftsbehov

eftersom de vet att arbetsförmedlingen inte har någon lämplig arbetskraft att erbjuda. Det finna därför anledning att vänta sig systematiska felaktigheter både i statistiken över arbetskraftsutbudet och arbetskraftsef- terfrågan i regioner av olika typ. Tabell A 1: 1 visar därför såväl det rapporterade ef- terfrågeöverskottet på arbetsmarknaden som förvärvsintensiteten år 1965 i olika agglo- merationsgrupper. För enkelhetens skull har agglomerationsgrupperna sammansatts av A-regioner utan vidare bearbetning. Mera förfinade bearbetningar av regionala indel- ningar som grundar sig på arbetsmarknads- områden finns emellertid i bilagans huvud- text.

Sysselsättningstendensema förefaller att vara mycket stabila även i ett långt tids- perspektiv. De sex A-regiongrupperna finns över hela landet och bara den största bildar en sammanhållen yta.

De interregionala olikheterna i levnads- standard bör mätas både med hänsyn till köpkraften gentemot sådana produkter som är prissatta på en marknad som med hänsyn till möjligheten att utnyttja sådana tjänster som samhället tillhandahåller. Men också tillgången på olika rniljöprodukter i olika regioner bör ingå i jämförelsen av levnads- standarden. Den regionala fördelningen av nominella inkomster kan illustreras för sam- ma agglomerationsgrupper som redovisas i tabell A 1: 2.

De regionala inkomstskillnaderna mins- kade årtionde för årtionde fram till 1960 i samband med urbaniseringen. Men skillna-

• Sida 146
•  Original

Tabell A ]: Z. Nominella inkomster i svenska A-regioner år 1967.

Nominell taxerad inkomst per capita år 1967

29 000— 59 000 inv. 60 000— 92 000 » 8 221 93 000—132 000 » 8 585 133 000—184 000 » 9 127 Malmö och Göteborgsregionerna 10 966 Stockholmsregionen 12 718

8 151 kr0nor

Nominell taxerad inkomst per syssel-

lndex satt år 1967 Index 100 19 275 kronor 100 101 19 379 » 101 105 19 66.6 » 102 1 l 1 20 570 » 107 134 23 751 » 125 158 26 681 » ;1 38

Källor: Sveriges officiella statistik, Årsbok för Sveriges kommuner 1968 samt Statistiska medde- landen från AMS.

derna förefaller sedan att ha stabiliserats. De regionala skillnaderna i sysselsättnings— grad förklarar skillnaderna mellan kolumn 2 och kolumn 4. När man tagit hänsyn till skillnaderna i sysselsättningsgrad och utbild- ningsstandard har bara de tre största regio- nerna en avgjort högre inkomst per capita. En revalvering av inkomsterna med hänsyn till regionala prisindex ändrar inte bilden av inkomstskillnader i någon väsentlig utsträck- ning. Priserna tycks mera variera med av- ståndet till landets sydligaste delar än med skillnader i urbaniseringsgrad.

En av undersökningarna som presentera- des i SOU 1970: 14 visar att de regionala skillnaderna i offentlig konsumtionsstandard är ungefär lika stora i dessa sektorer som i de privata sektorerna trots att mycket av de offentliga utgifterna induceras av befolk- ningsstorleken snarare än av inkomsterna.

Det har aldrig gjorts några försök att mä- ta de regionala skillnaderna i konsumtion av de olika produkter som naturen själv eller den regionala miljön åstadkommer i form av möjligheter till utomhusrekreation etc. I SOU 1970: 15 presenteras emellertid en teo— retisk studie som anvisar en väg att göra uppmätningar på detta område. I den studien påminner ansatsen om teorier för att för- klara konsumenternas beteenden under ran— sonering.1 En del produkter tillhandahålles av naturen eller av den regionala miljön i alla regioner men i olika "kvantiteter. Bete- endet hos ett hushåll kan sedan analyseras som om hushållet maximerade sin nytta un- der den vanliga budgetrestriktionen plus en restriktion som bestäms av tillgången på icke

prissatta produkter. Det kan sedan visas att de regionala skillnaderna i restriktioner på tillgången kan översättas till regionala prisskillnader.

A 2. Välfärdsproblemen i en region med inducerad befolkningstillväxt

Effekterna på efterfrågan och utbudet på ar- betskraft av investeringar i bostäder och kom- munalt kapital i en storstadsregion har utretts i ett antal studier vid Göteborgs universitet.2 En simuleringsmodell och en deduktiv opti- meringsmodell har konstruerats och applice- rats på Göteborgs arbetsmarknad. Avsikten med simuleringsmodellen är att beräkna de sociala kostnader och intäkter som uppstår i samband med inflyttningsöverskott i en stor- stadsregion. Dessutom undersöks om det är möjligt att genom någon dynamisk styrmetod maximera nettointäkterna i samband med långsiktig inflyttning till en storstadsregion.

I undersökningen uppmärksammas särskilt det förhållandet att immigrationsöverskott inducerar samhälleliga investeringar i regio- nalt bunden service, såsom bostäder, trans- portapparat, sjukvård, utbildning etc. Dessa investeringar måste omedelbart produceras .i den expanderande regionen med input av ar- betskraft och kapital medan avkastningen av inflyttningen i form av större produktion ut- faller först successivt under immigrantens återstående liv i regionen. Den samhälleliga

1 Se SOU 1970: 15, bilaga 11. 2 Se SOU 1970: 15, del 7, Storstadsproblema- tiken. kap. 8.

• Sida 147
•  Original

kapitalkvoten blir därför särskilt hög under perioder med omfattande regional omflyttning. Analyserna med de två modellerna visar att en vid given planhorisont optimal politik i en storstadsregion behöver utnyttja en kontroll av de olika sektoremas investeringsverksam- het, där de sektorer som producerar för en na— tionell och internationell marknad och de ser- viceorienterade sektorerna med mera regional förankring tvingas att expandera [ ett obalan- serar mönster över tiden.

De mera omfattande jämviktsproblemen vid interregional tillväxt behandlas i avsnitt 5.

A 3. Modeller för interregional allokerings- politik

A 3.1 Inledning

Såsom framhållits i de inledande avsnitten ut— gör kraven på standardutjämning mellan re- gionerna och utjämnade sysselsättningsmöj- ligheter de viktigaste regionalpolitiska målen. Den nationella politikens mål kan emel- lertid komma i konflikt med regionalpolitikens krav och det är därför nödvändigt att bygga upp sådana planeringsmodeller som förmår att samtidigt uppmärksamma de allmänna ekonomisk politiska målen och det mera ny— tillkomna regionalpolitiska. Även med ett litet antal mål för regionalpolitiken som skall för- verkligas i samspel med nationella ekonomisk- politiska mål ökar svårigheten att finna kon- sistenta medel i sådan utsträckning att det förefaller klokt att analysera de lämpliga med— len för en sådan vidgad allokeringspolitik med hjälp av en mera formell programmerings- modell.

Även om pianeringsproblemet analyseras med hjälp av en programmeringsmodell finns det ingen anledning att vänta sig att regering eller riksdag avser att för den skull genomföra någon drastisk allokeringsplan för regioner och sektorer under helt nya institutionella förutsättningar. En analys av det optimala, sektoriella och regionala allokeringsmönstret är även vid oförändrade institutionella förut- sättningar av stort intresse för de politiska organen. Även vid en oförändrad allmän eko- nomisk politik finns det behov av att under—

söka konsistensen mellan planer, »pseudopla— ner» och prognoser som upprättasi olika de- partement och verk, där de oavhängiga kalky- lerna får rumsliga eller sektoriella implikatio— ner för sysselsättning och produktion. Model— ler för konsistensprövning med inslag av op- timering krävs i särskilt hög grad eftersom ar- betet på dessa planer, pseudoplaner och pro- gnoser, på det hela taget utarbetas av grupper som har få om ens några ömsesidiga kontakter. De modeller som presenteras i fortsättningen av denna framställning avser att på kort sikt möta behovet av metoder för konsistenspröv- ning av allokeringspolitiken och först på lång sikt kanske få en användning som hjälpmedel i den politiska beslutsprocessen.

A 3.2 Förenklade enperiodsmodeller för inter- sektoriell och interregional allokering av ar- betskraften

Användningen av mera ambitiösa typer av programmeringsmodeller har hindrats av den nästan totala bristen på regionala produk- tions— och kapitaldata. De regionala input— output-studierna för Stockholms ekonomi från början av 1950-talet framstår närmast som unika företeelser. Inte ens i nationell skala har vi en i dessa avseenden helt tillfredsställan- de statistik, även om input—output-tablåer börjat produceras i större skala i slutet av 1960—talet.

Länsplanering 1967 utgör —— med hänsyn till bristen på goda regionalekonomiska data — ett ganska ambitiöst försök att starta en regionalekonomisk planering. De prognosme- toder som ligger bakom länsplaneringens kal- kyler är dock med nödvändighet mycket för- enklade. En utgångspunkt är en vanlig modell av arbetsmultiplikatortyp på efterfrågesidan och en demografisk submodell på utbudssidan. Användningen av prognos— och planerings— metoderna står i påtaglig motsättning till den regionala politikens målsättningar som vid en konsistensprövning skulle förutsätta mera komplicerade allokeringspolitiska modeller. Länsplaneringens prognosmodeller — såväl av den hittills använda som av den föreslagna ty- pen — är så konstruerade att de bara kan be- lysa effekten på de regionala befolknings- och

• Sida 148
•  Original

___—___.

Tabell A I: 3. Sysselsättningsgrad i svenska A-regioner.

Grupper av A-regioner efter agglomerationsgrad 1965

Sysselsättningsgrad Sysselsättningsgrad Förändringi

1980 i enlighet med befolkningen Länsplanering 1967 1965—1980

29 000— 59 000 inv. 41,4 % 60 000— 92000 » 41,1 % 93 000—132 000 » 42,6 % 133 000—184 000 » 43,8 % Malmö och Göteborgsregionerna 45,9 % Stockholmsregionen 47,6 % Medelvärde för hela landet 43,8 %

Källa: Länsplanering 1967, SOU 1969: 27, bearbetning inom ERU.

sysselsättningsmålen. Den första försöksvisa kalkylen innehåller följaktligen också bara värden för arbetskraften och befolkningen i olika delar av landet under 1970-talet i en viss fördelning på grova sektorer. Länsplanering 1967 visar stora skillnader mellan de politiska kraven på jämn regional sysselsättningsfördel- ning och den beräknade sysselsättningsutveck- lingen fram till 1980.

Tabellens värden indikerar antingen att de är resultat av prognoser snarare än utfall av en planering eller att priset för en utjämning av sysselsättningsmöjlighetema politiskt anses vara för högt från nationella utgångspunkter. Det finns naturligtvis stor anledning att under- söka länsplaneringens konsistens från natio- nella utgångspunkter. En sådan konsistens- prövning krävs i särskilt hög grad för industrin och produktionsservicenäringarna, som har jämförelsevis fria lokaliseringsmöjligheter i landet. Datorteknisk, troligen på produktions- data baserad analys av industrins optimala lokaliseringsmönster torde vara genomförbar inom de närmaste fem åren. En enkel men pe- dagogiskt användbar modell för denna typ av politisk konsistensanalys skulle kunna ha föl- jande utseende vid en applicering på ett linjärt

programmeringsproblem.

Maximera: Z Z'q; (1 — r:) 2; (A.l) ' .!

Restriktioner: 245 Z,;(s=1,...,n) (A.2) r Ez; g z_';(r=1,...,m) (A.3) .!

40,8 % — 3 % 41.4 % + 3 %

42.5 % +11 % 44.3 % +16 % 45,5 % +31 % 47,4 % +36 % 43,8 % Eb;z;gk",;(s=1,...,n) (A.4) r Zbgz; g Z';(r=1,...,m) (A.5) .! z; 2 ;; (min); för alla r och s (A.6) z; 3 ;; (max); för alla r och s (A.7)

q;= marginell arbetsproduktivitet i region r och sektor s !:: marginella transportkostnader i region r och sektor s z:= tillväxt i användningen av arbetskraft i region r och sektor s

b; = marginell kapitalintensitet i region r och sektor s k; = tillväxt i användningen av kapital i region r och sektor s

Streck över en symbol anger att värdet är planerat eller prognostiserat i kalkyler som publiceras av finansdepartementet eller inri- kesdepartementet. Symbolerna min. och max. anger lägre och övre gränser för variablerna ifråga. Innebörden av modellen belyses bäst med en förenklad variant för två regioner och två sektorer. Dualproblemet fyller en viktig funktion därigenom att det visar villkoren för maximum i primalproblemet.

Primal för två regioner och två sektorer

Maximera:

SEIKO—192;

• Sida 149
•  Original

Restriktion: 1 0 1 0 2, 0 1 o 1 22 1 1 o o :; ;1 O 0 1 l 21 "2 . 2 2 ' 2 * ( _ b: 0, b1 02 2? — kl .Olibå 0 b2 lå Zz b1 b2 02 02 kl 0 0 bl b2 Zz

där ;; begränsas åtminstone nedifrån.

Dual Minimera:

nl iz, +n222 + nlzl+ ”252 +91k,l +92Ä2 +_ + 91k1+ gzkz

Restriktion:

1 0 1 0 b: 0 bä 0 0, 1 1 0 0 b; b; 0 1_ 0 0 ] bä 0 0 bf 0.1 0 1 0 bä 0 bä . "1

n

,,i 410—tl)

n? flå (1 _ få)

& qi (14%)

33 420—tå)

03

Som ett exempel på betydelsen av dualen kan den första dualrestriktionen skrivas om som

nl 2 qi(1— tl) 411 491 + 91) bi som betyder att lägesräntan för arbetskraft i region 1 (nl) skall vara större än eller lika med förädlingsvärdet i sektor 1 per anställd minus det sektoriella skuggpriset för arbete (711) och minus den inkomst som skall gå till kapital (= lägesränta för kapital (91) plus sektorränta för kapital (91) multiplicerat med kapitalin— tensiteten i region 1, sektor 1). Detta villkor är konsistent med den vanliga allmänna jäm-

viktsanalysens krav för en ekonomi i jämvikt, enligt vilken lönerna skall svara mot föräd-

lingsvärdet per anställd minus kapitalets mar- ginalproduktivitet multiplicerat med kapital- intensiteten. Den rumsliga dimensionen infö- res sålunda i denna modell på det enklast tänkbara sättet och komplicerar jämviktsvill- koret i mycket liten utsträckning.

Men även med detta enkla utSeende på mo- dellen hindrar bristen på regionala data en di— rekt användning i allokeringspolitiska kon- sistensundersökningar. Men den interregio- nala allokeringen av investeringar kommer troligen att kunna undersökas med relativt begränsad datainsamling i enlighet med en modell av denna typ. Det finns under tiden jämförelsevis små möjligheter att använda kvantitativa modeller för regionala" alloke- ringsanalyser. Ett försök" har emellertid gjorts på detta område. Den modell som används är av enkel transporttyp och kalkylerna presen— teras i SOU 1970: 15 Storstadsproblematiken, del 1. I den undersökningen utnyttjas lönerna till arbetskraft som indikator på regionala pro- duktivitetsskillnader. Restriktionerna på kal- kylen utgöres av den regionala sysselsättnings- ökningen under 1970—talet enligt Länsplane- ring 1967, medan den sektoriella utvecklingen för de olika industrigrenarna försöksvis häm- tas ur långtidsutredningens kalkyler.

Formuleringen av målfunktionen bygger på följande argument. Nytt realkapital antas vara helt rörligt i enlighet med regionala skillnader i realkapitalets marginella effektivitet. Den marginella effektiviteten hos realkapitalet an- tas skilja sig åt beroende på regionala skill- naderiagglomerationsgrad. Om vanlig out- bildad arbetskraft inte iiyttar i enlighet med regionala löneskillnader blir den regiönala lönenivån i en sektor alltid lika med den residual som blir över i förädlingsvärde per arbetstimme (exkl. utbildning), när kapitalet har nått sin interregionalt utjämnade ränta- bilitet multiplicerad med kapitalintensiteten per effektenhet av arbetskraften. För en given region kan dessa påståenden sammanfattas på följande sätt.

c. = s(k.); _ (13.1) p. = citk.) =i (13.2) w. = c. — aik.) - k. (13.3) där e, = förädlingsvärde per arbetstimme (utan utbildningskapital)

• Sida 150
•  Original

ks = kapitalanvändning per arbetstimme (inkl. utbildningskapital) ws = lön per arbetstimme (exkl. ersättning till utbildningskapital) p,. = räntabilitet = c;(k,) (inkl. ersätt- ning till utbildningskapital) i = marknadsräntan

Antag att produktionsfunktionen för sektor s kan skrivas ::s = 145—kf, där alla regionala skillnader i produktiviteten aggregeras i »ag—

glomerationsfaktorn» A;. Bhagwati har före- slagit att komparativa fördelar skall mätas

A' _ som (%> för en given sektor och två regioner As r och r'. Det finns inga data över sådana rela- r . w : .. tioner, men kvoten (%,—) kan fa en anvand- WS ning vid mätning av agglomerationsfördelar. Om allokeringen av nytt kapital mellan regio- ner och sektorer och lönesatsema bestäms på det ovan antagna sättet så kommer relationen mellan agglomerationsfaktorema att svara mot relationen mellan lönesatsema med ar-

betskraftens produktionselasticitet som expo-

Ar wr (] —a) nent,1 d. v. s. —rf= —: AS WS

Med en hög arbetselasticitet hos produktio- nen kommer lönerelationen under de angivna förutsåttningarna att approximera de kompa- rativa fördelarna.

Om migrationen mellan regioner i enlighet med löneskillnader begränsas kommer rela- tionen utan den angivna exponenten att bli en lika god approximation, eftersom migrationen till de mera produktiva regionerna då skulle innebära dämpade löneolikheter.

Analysen kan naturligtvis kritiseras på flera grunder: enhetselasticiteten i substitutionen mellan ar- bete och kapital, homogeniteten av grad 1 i produktionsfunktionen och den implicerade substitutionsmöjligheten mellan arbete och kapital både före och efter installationen av nytt kapital ärvdiskutabla egenskaper hos den antagna produktionsfunktionen.

Kalkyler på grundval av interregionala löneskillnader visar att lokaliseringsfördelarna för de största regionerna blir rätt likartade med

de lokaliseringsmönster som borde uppsökas om sektoremas relativa användning av utbildad arbetskraft vore en indikator.

A3.3 Mer utvecklade enperiodsmodeller för planerad regional tillväxt och tillbakagång

De programmeringsmodeller som hittills redo- visats har mycket begränsade egenskaper jäm- fört med sådana institutionella och andra särdrag i den svenska ekonomin som måste uppmärksammas i en regional allokeringsmo- dell. Det första institutionella problemet som måste uppmärksammas i en interregional allo—_ keringsanalys är den statliga regleringen av bostads- och byggnadsmarknaderna;2

Vissa asymetrier som beror på denna reg- lering kan demonstreras i en förenklad linjär programmeringsmodell. Produktionssystemet antas uppdelat i två sektorer, sektor 1 som producerar bostäder med deras nödvän- diga komplement i regionalt realkapital och sektor 2 som producerar interregionalt rörliga produkter som kan utbytas utan regionala variationer i distributionskostnader. Den to— tala tillväxten i produktionen för varje sektor antas ha blivit bestämd som ett nationellt mål,

2. Full sysselsättning av den växande arbets- kraften är också ett nationellt mål, ?.

Landet har indelats i två regioner som har 1 Bevis: ' , de;

W& =”; — _ - ks

dk

.! r__ r &_ r a—1_ wS—Asks aASks ks

wg=A;(1—a)k*

p; = i= aAgkj—l

i _L. (ot/i;) _1) = ks

% = Am -..) i (.11)

,. aAs

w;'=A;'(1—a)( ",.)(ÄJ

otA

.! 1 _. (12; '” _ få w; A;

* Johan Lönnroth har medverkat i detta mo- dellarbete.

• Sida 151
•  Original

helt olika agglomerationsgrad och som skiljer sig åt såväl i kvoten mellan arbete och output som mellan kapital och output. Modellen kan ges följande form.

Minimera:

alxl+aåxå+aåxf+aåxä=l (CJ) Restriktioner:

ng; +ngg+ngg+ngå=2 (c.a) (1_be;—qx;20 aln (1 — bf) x? — bä xå 2 0 (C.4) x; + få 2 ;, (c.5)

_11_11_2 2_22 __ bl):1 bzx2 blx1 bzxzz x1 (C.6)

x; 2 () (C.7)

b; = marginell arbets-outputkvot i sektor s och region r a; = marginell kapital-outputkvot i sektor s och region r x; = absolut tillväxt i produktionen i sektor s

och region r Restriktion (C.6) säger att produktionen av nya bostäder skall vara större än eller lika med den totala tillväxten i arbetskraften. Bostäder och arbete antas stå i en-till-en-relation. För att denna modell skall ha en lösning måste dess parametrar ha vissa egenskaper: enligt våra antaganden får vi, om vi använder rela- tionerna (C.3), (C.4), (C.6) och antagandet att region 1 har lägre arbetskvot än region 2 i båda sektorerna

_ blblxl [;szx2 | 2 2 l 2 2 | 1 2 X12 l—bi+1_bi+b2(x2+x2)

som med användning av relation (C.5) ger _ _ _ b; > Zle—xa(1_b:

);0 g [441 (c.a)

Målvärdet för produktion av bostadsenhe- ter (inklusive komplement) måste vara större än eller lika med produktionsmålet för sektor 2, vägt med en koefficient som består av de två sektoriella arbets-outputkoefficienterna i den minst arbetsintensiva regionen. Ju lägre ar-

bets—output-kvoterna blir i region 1, ju mildare kommer denna restriktion att bli för ett givet produktionsmål i sektor 2.

Modell D

Utbudet av lokala produkter som bostäder och offentlig service måste sålunda uppmärk- sammas vid formuleringen av en modell för allokeringspolitik, men formuleringen av en målfunktion är naturligtvis lika betydelsefull. De två centrala målen i målfunktionen förut- sätts vara den interregionala utjämningen av sysselsättning och inkomst per capita. I en modell av detta slag måste också de nationella målen och restriktionerna uppmärksammas i full utsträckning. Dessa restriktioners egen- skaper kommer att diskuteras i anslutning till uppbyggnaden av den föreslagna modell E för regional allokeringspolitik. Den modell som föreslås nedan avses komma till användning i ett stegvis planeringssystem där arbetskraft, produktion och kapitaltillväxt allokeras mellan agglomerationsgrupper snarare än regioner av det vanliga slaget. Skillnaderna i agglomera- tionsgrad antas implicera systematiska skill- nader i produktivitet hos nytt kapital och ar— bete. Eftersom regioner som tillhör en viss agglomerationsgrupp är spridda över hela landet förefaller det vara liten anledning att mera systematiskt analysera de interregionala ömsesidiga beroendena i handeln. Dessa pro- blem måste därför förbli relativt dolda i denna del av allokeringsanalysen, men handeln måste självfallet komma i förgrunden i ett senare skede när det blir fråga om att allokera de olika variablernas förändringar inom var och en av de olika agglomerationsgrupperna.

A 3.3.1 Utvidgning avlde linjära allokerings- modellema att omfatta byggnadskapitalets och utbildningens allokering samt miljöpoli- tiska mål

Målfunktionen kan antas vara linjär till sitt utseende. Summan av investerings- och trans- portkostnader antas minimerade. De egentliga målen föres in som bindande restriktioner i stället för att uppmärksammas i målfunktio— nen. För att kunna arbeta med investerings-

• Sida 152
•  Original

och transport-kostnader i samma målfunktion krävs självfallet att man tillämpar samma pe- riodicitet i de olika kostnadslagen.

Minimera: 2 ;(a; + i;) x:. + 2 x;, (DJ) ' .7 r a: = marginell kapitalkvot i sektor s och re- gion r (exkl. byggnadskapital) t; = marginell" transportkostnads-outputkvot i sektor s och region r x;'.=tillväxt i ”produktionen i sektor s och region r, iteration i (det senare ledet kommer att kommenteras längre fram)

X f,=total produktion (observera ej tillväxt) i byggnadssektorn i region r, iteration i

Restriktioner:

n _ n I'+Z'ot; Z bäst:, + 2 (a:) x;,—Xu=0 | ] :=l S=2 (D.2)

Om (a:)'x;,(0, så skall denna term er- sättas med 0.

a'= utbudskrav i region r för bostäder och

] komplementärt regionalt kapital för varje nysysselsatt person i utbildnings- grupp J'- 1' = den del av investeringarna i bostäder och komplementärt regionalt kapital i region r som inte beror på förändringar iarbets-

. kraften eller sysselsättningsgraden. b:]: marginell arbets-outputkvot i region r

och sektor s för utbildningskategori j. (a:)'= marginell byggnadskapitalkvot. i re- gion r och sektor s

Den sistnämnda restriktionen liknar den byggnadsrestriktion som diskuterades imo- dell D..I_ enlighet "med denna ekvation måste produktionen i byggnadssektorn vara stor nog att uppfylla kraven från den offentliga sektorn att producera bostäder och deras komplement för den tillväxande arbetskraften och att klara behovet av byggnadskapital för alla övriga sektorer. Byggnadskapitalet antas vara regio- nalt bundet kapital även i tillkomstskedet, d. v. s. omöjligt att exportera. oc; —koefficien-

terna såväl som I ': na anses vara politiskt be- stämda parametrar.

2 x; 2 ?! (D.3)

s

Detta villkor måste uppfyllas ompolitiken har mål för inkomstutjämning mellan olika regioner. Om restriktionsgrånsen lyfts högt i en region med låg produktivitet innebär detta att mera kapital och arbete måste allokeras till den regionen och det betyder också då att'för- ädlingsvärdet såväl som inkomSttillvåxten blir större i regionen ifråga.

(1— A)(Z x:!) 2 (i, + q,) (13.4) där Csi=95 ?— 22a;x;_i_l — XXL.) och där 2 95 = ]

Avsikten med den tredje typen av restriktion är att åstadkomma konsistens mellan de olika sektoremas produktionstillväxt i nationell skala. Den vänstra sidan av vektorolikheten anger de vanliga input—output-relationerna och den högra sidan anger tillväxteni slutlig förbrukning utom privat konsumtion (f,) + privat konsumtion (C"). Privat konsumtions— tillväxt relateras till den residual som återstår när investeringarna har fråndragits. Men »in- vesteringarna bestäms ju av minimeringsruti- nen så för full konsistens krävs en rekursiv minimeringsprocess som skall avslutas. t. ex. nar

NDOONNDON-Ä

1 Enligt indelningen 1969. Se SCB Meddelanden 1 samordningsfrågor 1969: 1.

kommunblocks-

V..—n.”.

• Sida 165
•  Original

kommunblocks- kommunblocks- lnom kommun- kod nrl centrum 1965 centrum 1965 blocket 1.1.1970 21 —04 Ockelbo 18 475 6 21—07 Edsbyn 16 419 7 21—10 Bergsjö 21 288 11 22—01 Ånge 18 261 15 22—08 Ramsele 7 89 10 23—01 Hammarstrand 10 264 8 23—02 Bräcke 10 153 10 23—05 Strömsund 8 95 8 23—07 Järpen 10 83 9 23—08 Svenstavik 8 115 9 23—09 Sveg 6 59 12 24—02 Nordmaling 16 165 8 24—03 Vindeln 9 196 7 24—04 Vännäs 21 183 12 24—05 Robertsfors 17 171 7 24—07 Norsjö 9 114 10 24—08 Lycksele 11 95 15 24—09 Storuman 6 47 9 24—1 0 Sorsele 4 34 4 24—11 Vilhelmina 8 59 8 24—12 Åsele 5 79 9 25—02 Alvsbyn 15 167 8 25—03 Arvidsjaur 7 66 8 25—04 Arjeplog 3 17 4 25—07 Jokkmokk 5 45 8 25—08 Kalix 21 159 18 25—09 Överkalix 9 13 5 6 25—10 Haparanda 21 118 8 25—11 Övertorneå 6 56 7 25—12 Pajala 6 30 11 25—1 3 Gällivare 21 67 25 25—1 4 Kiruna 25 51 30

BEFOLKNING. Tusental. Inom 30 km från lnom 100 km från

¹ Enligt indelningen 1969. Se SCB Meddelanden 1 samordningsfrågor 1969: 1.

• Sida 166
•  Original

Appendix C

Näringslivs- och befolkningsdaza enligt Arbetskraftsundersökningarna (AKU) 3:e kvartalet 1970

I detta appendix redovisas resultatet från statistiska centralbyråns arbetskraftsunder- sökningar (AKU) tredje kvartalet 1970. Av- sikten är att komplettera den övriga fram- ställningen i bilagan med information om arbetsmarknadsförhållandena vid 70—talets början i olika A-regioner.

Arbetskraftsundersökningarna är stick- provsundersökningar och avser befolkningen i åldern 16—74 år. Som sysselsatta redovisas alla personer som under mätveckan utförde något arbete antingen som avlönade arbets— tagare eller som företagare. En person räk- nas alltså som sysselsatt även om han inte arbetat mer än en timme under mätveckan. Även personer som hade arbete antingen som anställda eller företagare men som un- der mätveckan av någon anledning var från- varande från arbetet räknas som sysselsatta. Sådana fl'ånvaroanledningar är egen sjuk- dom, semester, vårnpliktstjänstgöring, ar- betskonflikt eller tjänstledighet. Som syssel— satta räknas dessutom personer som under mätveckan utfört minst 15 timmars oavlö- nat arbete i företag tillhörande hushålls— medlem, 5. k. medhjälpande familjemedlem- mar.

Som arbetslösa räknas alla personer som under mätveckan inte utförde något arbete

men som sökte arbete för veckan i fråga. Dessutom räknas som arbetslösa sådana personer som väntade på att återgå till ar- bete från vilket de permitterats utan lön eller väntade på att inom 30 dagar börja i arbete som de redan erhållit.

Tillsammans utgör de sysselsatta och de arbetslösa gruppen i arbetskraften. Övriga personer t. ex. heltidsstuderande, hemma- fruar, pensionärer, långvarigt sjuka m.m. räknas såsom varande ej i arbetskraften. Arbetslöshetsprocenten anges i arbetskrafts- undersökningarna som den andel av antalet personer i arbetskraften som var arbetslös. Den andel av befolkningen som befinner sig i arbetskraften kallas relativa arbetskrafts- talet. Detta tal är ett mått på yrkesverksam- hetsgraden.

I tabell C 1 har uppgifterna över de rela- tiva arbetskrafts— och arbetslöshetstalen summerats till riksområden. Det framgår att de regionala skillnaderna f. n. är betydande. Stockholms län hade en sysselsättningsandel i åldrarna 16—74 år på omkring 70 %, me- dan motsvarande tal för Norrlandslänen var omkring 64 %. De relativa arbetslöshetsta- len för storstadslänen uppgick till drygt en procent medan de för mellersta och övre Norrland uppgick till över 2 %.

I jämförelse med arbetskraftsundersök- ningen i november 1968 synes de regionala olikheterna ha minskat något. Framför allt gäller detta arbetslösheten.

.nu—_ & vi

• Sida 167
•  Original

Tabell C 1. Befolkningen fördelad efter riks- områden och sysselsättningsstatus.

Rel. arb.- Rel. arb.-

Riksområden löshetstal kraftstal AB 1,0 70,3 C, D, T, U, E 1,6 67,1 F, G, H, I 1,1 68,2 K, L, M 1,3 68,1 därav: M 1,3 69,6 N, O, R, P 1,4 68,1 dära : 0 1,6 67,3 S. W. X 1,5 65,1 Y, Z 2,1 63,8 A , BD 2,5 63,3

Hela riket 1,4 Källa: AKU, 3:e kvartalet 1970.

ex __Nl v-

Tabell C 2. Befolkningen fördelad efter A-region och sysselsättningsstatus.

A-region 100-tal Rel. Rel. arb.!ös- arb.- I arbetskraften hetstal krafttal Ej i (2) i (3) i Syssel- Arbets- arbets- procent procent satta lösa Summa kraften Summa av (3) av (5) 1 2 7 01 Stockholm/Södertälje 7 509 79 7 588 3 184 10 771 1,0 70,4 02 Norrtälje 178 3 182 95 277 1,9 65,6 03 Enköping 173 4 176 70 246 2,0 71,7 04 Uppsala 706 3 709 396 1 105 0,5 64,2 05 Nyköping 277 5 282 132 414 1,6 68,1 06 Katrineholm 287 4 291 142 433 1,2 67,1 07 Eskilstuna 510 5 514 232 747 0,9 68,9 08 Mjölby/Motala 386 7 393 223 616 1,8 63,8 09 Linköping 638 15 653 284 937 2,3 69,7 10 Norrköping 769 8 777 393 1 170 1,0 66,4 11 Jönköping 637 9 646 315 961 1,4 67,2 12 Tranås 109 0 109 87 196 0,0 55,4 13 Eksjö/Nässjö/Vetlanda 446 6 452 195 647 1,3 69,8 14 Värnamo 307 2 309 110 419 0,8 73,8 15 Ljungby 185 1 187 69 255 0,7 73,1 16 Växjö 675 7 682 318 1 001 1,0 68,2 17 Västervik 191 1 192 123 316 0,5 60,9 18 Hultsfred/Vimmerby 175 3 178 85 263 1,9 67,7 19 Oskarshamn 216 2 218 98 316 1,1 69,0 20 Kalmar/Nybro 569 1 570 261 831 0,2 68,6 21 Visby 266 7 273 133 405 2,5 67,3 22 Karlskrona 362 8 370 246 616 2,2 60,0 23 Karlshamn 298 5 303 144 447 1,5 67,8 24 Kristianstad 424 3 427 218 646 0,8 66,2 25 Hässleholm 308 2 310 148 458 0,7 67,7 26 Ängelholm 196 2 198 102 300 1,2 66,1 27 Helsingborg/Landskrona 1 030 12 1 042 456 1 498 1,1 69,6 28 Malmö/Lund/Trelleborg 2 315 34 2 349 1 006 3 355 1,4 70,0 29 Ystad/Simrishamn 412 6 418 218 636 1,4 65,8

SOU 1971: 16

• Sida 168
•  Original

30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70

Eslöv Halmstad Falkenberg] Varberg Göteborg Uddevalla

Trollhättan/Vänersborg

Borås Lidköping/Skara Falköping Skövde Mariestad Kristinehamn Karlstad Säffle/Åmål Arvika Örebro Karlskoga Lindesberg Västerås Köping Fagersta Sala Borlänge] Falun Avesta] Hedemora Ludvika Mora Gävle/Sandviken Bollnäs/Söderhamn Hudiksvall] Ljusdal Sundsvall Härnösand] Kramfors Sollefteå Örnsköldsvik Östersund Umeå Skellefteå Lycksele Piteå Luleå/Boden Haparanda! Kalix Kiruna/Gällivare Hela riket

246 0 246 110 356 0,0 69,1 523 7 530 221 751 1,3 70,6 335 0 335 153 487 0,0 68,7 3 440 53 3 493 1 601 5 094 1,5 68,6 516 7 523 318 841 1,3 62,2 564 7 570 268 839 1,2 68,0 957 9 967 380 1 347 1,0 71,8 360 7 367 195 562 1,9 65,3 235 6 240 84 325 2,4 74,0 333 4 336 161 497 1,0 67,7 167 8 175 136 311 4,7 56,2 236 6 242 130 372 2,5 65,0 805 13 818 453 1 271 1,6 64,3 274 2 276 126 402 0,9 68,7 247 0 247 131 378 0,0 65,3 821 15 836 411 1247. 1,8 67,0 216 4 219 126 346 1,6 63,4 258 7 265 127 392 2.6 67,5 705 17 722 315 1 037 2,4 69,7 251 3 254 114 368 1,3 69,1 142 2 145 60 204 1,6 70,8 165 0 165 94 259 0,0 63,7 639 14 653 347 1 000 2,2 65,3 194 2 196 111 308 1,2 63,9 196 5 201 129 330 2,3 60,8 192 2 194 110 304 1,1 63,7 868 10 878 434 1 312 1,2 66,9 329 6 335 177 512 1,8 65,4 292 5 297 178 474 1,6 62,6 570 5 574 322 896 0,8 64,1 241 10 251 168 419 4,1 59,9 148 2 150 76 226 1,3 66,5 290 8 298 162 460 2,6 64,8 598 14 612 342 954 2,3 64,1 499 8 508 284 791 1,6 64,1 345 10 356 229 585 2,9 60,9 223 9 233 122 355 4,0 65,5 249 4 252 152 404 1,4 62,3 433 8 441 184 625 1,8 70,5 149 8 157 122 280 5,2 56,3 284 8 292 206 498 2,8 58,7 39 087 561 39 648 19 053 58 701 1,4 67,5

Källa: AKU, 3:e kvartalet 1970.

.- acw—aina.

• Sida 169
•  Original

Tabell C 3. Sysselsatta fördelade efter yrke och A-region. AKU, 3:e kvartalet 1970.

Procentuell fördelning

Natur- o. socialv. arb. tekn., huma— hist.,konstn. Admini— Kamer. o. Lantbr.-, Transp.o. Tillverk- Därav Totalt

0. militärt strativt kontorstekn. Kommer- skogs- och kommuni- ningsarb. bygg- Service- antal sys- arb.m.m. arb. arb. siellt arb. fiskeriarb. kat. arb. m.m. nadsarb. arb. Summa selsatta

01. Stockholm] Södertälje 24,4

⁰² Norrtälje 14,6 ⁰³ Enköping 16,3 ⁰⁴ Uppsala 28,0 ⁰⁵ Nyköping 21,3 ⁰⁶ Katrineholm 17,4 ⁰⁷ Eskilstuna 18,2 ⁰⁸ Mjölby/Motala 14,3 ⁰⁹ Linköping 22,8 ¹⁰ Norrköping 18,3 ¹¹ Jönköping 21,6 12 Tranås 11,0 ¹³ Eksjö/Nässjö] Vetlanda 15 9

14. Värnamo 11 5 15 Ljungby 13,1 17 6

17 2

. _

wvawmmäemmov '—

21,2 37,1 34,3 27,6 36,1 38,7 36,5 40,7 30,5 37,2 100 7509 100 178 100 173 100 706 100 277 100 287 100 510 100 386 100 638 100 769 100 637 100 109

. . . . . .

. . p-qv—uv—lv-q _ . . - .. . . I—lI-l - .. . . .. . . - .

. v—1 _

. . . .

. .

. .

Fd

. .

v—t

. . . .. .

.. . . . .

awhwadcwhmåm I—( _! OWmNthawOOB

. . .

Nxo—moooo'N'nmm—qp. hha—wäQONOwM WOOKFOWWFFQ?F wvd'vcm"mmmxomv _ ooNo'nO—aerx'nt—nlx Q'N—n—qv—u-ithv—ov-n—co

r-i—tv—qv—qv—n—q v—1 I—lv—t

.

NWMIXFNOXOGNGOXOH "MOBWNWVOWWO M

v— . '—

...”,—(fo u—v—cv—i

100 446 100 307 100 185 100 676 100 191

Nm—oovxomxoasq-Nxo w_quxo ONNHNONO—llnh O atv—ÅVJNV

. v—

16. Växjö 17 Västervik 18 Hultsfred]

Vimmerby 11,5 19 Oskarshamn 15,7 20 Kalmar/Nybro 13,3 21 Visby 12, - 22 Karlskrona 20,4 23 Karlshamn . 15,4 24 Kristianstad 15,4 25 Hässleholm 15, 26 Ängelholm 14,4 27 Hälsingborg]

Landskrona 15,0

. . . . .

hmämä v—lNYFO "__|-1 vawq hwåoé '—

100 175 100 216 100 569 100 266 100 362 100 298 100 424 100 308 100 196

» . . . :

OMQ'OSNQONv-vm _

acth noöha——hh &

.

momddwaah N F.

..

wwoä—OQH— __|—_l

v—n—c

.

. wwhwmhhw—MQO wqomo OGWH—tho

O—N—T—AN—u—u—i

u—qv—q

OOOGNOOF Nav—ÄNDMONDV'IIN NO whvhv mvohmhwmw © Q en ('I Nechävhmw w

& o

_ moomq—MNF v

m.. 0 _. v—t m. N

100 1 030

• Sida 170
•  Original

Tabell c 3 (forts.)

Procentuell fördelning . 100-tal

Natur—o.

socialv. arb.

tekn., huma-

nist.,konstn. Admini- Kamer. o. Lantbr.-, Transp.o. Tillverk- Därav Totalt 0. militärt strativt kontorstekn. Kommer- skogs- och kommuni- ningsarb. bygg— Service- antal sys- arb. m. m. arb. arb. siellt arb. fiskeriarb. kat. arb. m.m. nadsarb. arb. Summa selsatta

Malmö/Lund] Trelleborg

Ystad] Simrishamn Eslöv

Halmstad Falkenberg] Varberg Göteborg Uddevalla Trollhättan] Vänersborg

Borås Lidköping/Skara Falköping

Skövde Mariestad Kristinehamn Karlstad

Säffle] Åmål Arvika

Örebro

Karlskoga Lindesberg Västerås

Köping

Fagersta

Sala Borlänge/Falun Avesta/Hedemora Ludvika

Mora

Gävle] Sandviken Bollnäs/Söderhamn

21,9 12,4 16,3 15,5 12,2 22,2 12,4

. v-l _! v—1 v—l'l't'ft'l'LlNOv-q OSNONMONON

.

mexoovloov-n N_ONv—Nu—u

. .

100 2 315 100 412 100 246 100 523 100 335 100 3 440 100 516

. . .

en".-:

.

NNv—iv-q

3

. . . . .

www—notsyste— NING—varven __ _.

.

. . . .

.

.

on—wooh qmv—oawmo _m—qwoa

"HI-1— xanax-timme

.

moquomsr IN'Q'IOMXOINV)

v-l

. .

20,9

v—l

³ 100 564

100 957 100 360 100 235 100 333 100 167 100 236 100 805 100 274 , 100 247 13,6 100 821 13,9 100 216 14,0 100 258 11,5 100 705 11,9 100 251 11,3 100 142 12,7 100 165 12,7 100 639 13,4 100 194 12,8 100 196 15,1 100 192 12,7 100 868 8,5 100 329

. . . . . .

v—l

. . . . . .. .

Nnmv Ndwgo—a

FOVONNQNOWOO—cv eobososohst'xoeo—uoooosooo

v-d

. . . . . .

mawnvwé wo——oo N

v—l—lu—lv—tu—t

. . . .

omnomwo qwmnamo hahgwww

. .

32,5 33,1 36,4 32,9 36,6 39,9 32,8 35,0 39,4 33,9 37,1 31,9 36,2 37,0 39,8 37,5

NWNFNVqtNWOFV o _

. .

v—

. . . ..

.

vrPiiN—c ___—( v—lv—lN

m m—mmmquovoNh—w _W_FWONQON3DFNDNWXDFN

. . . .

_N__oåo_—o— q &

.

omnhdehmmö _

FQFFNHqu—NFWQNO '—

&DQ—oxvaOs'NDV'n—eo

. . .

mmcchWQava

. .

ax—srlxaxerQN—eomq-eov

. . . .

. . . . . .

v—a

. . . .

_

. . . .

_

v—ioo—WMQNNQM

.

___—oooou-wxo—eoonhNN-noon—v—eosov

.

ooNN—n—nv—ch—n lh . ON .—

MVM—QWOXDO

. . .

.— axawnxouoxouxecoo

_

. . . .

qoovmnox'ashsoonxrx sho-noovxo'wrsohxoh

ooh/s'es— rst—"o"

v—l _q

.. .. 1). ”__w .-_._,..—.....-.:a.....—uu iam—Er

• Sida 171
•  Original

Procentuell fördelning

Natur- o.

socialv. arb.

tekn., huma-

nist.,konstn. Admini- Kamer. o. Lantbr.-, Transp.o. Tillverk- Därav

o. militärt strativt kontorstekn. Kommer- skogs- och kommuni- ningsarb. bygg- Service- arb. m. m. arb. arb. siellt arb. fiskeriarb. kat. arb. m.m. nadsarb. arb. Summa satta

58. Hudiksvall/Ljusdal 14,7 59, Sundsvall 19,7 60 Härnösand]

Kramfors 18,3 ⁶¹ Sollefteå 19,5 ⁶² Örnsköldsvik 12,4 ⁶³ Östersund 17,2 64 Umeå 23,1 ⁶⁵ Skellefteå 13,7 ⁶⁶ Lycksele 11,2 67 Piteå 18,8 ⁶⁸ Luleå/Boden 25,4 ⁶⁹ Haparanda/Kalix 14,2 ⁷⁰ Kiruna/Gällivare 17,9

. _

v—oN OH—uv—ukahWOO'hNDM hh ONOMOOQ'VQV'OQXO

.

—9_ mb QLN ni.—. hva N_c»

. Om men

.

Ulm

,6 100 292 ³ 100 570

coax" hd _N'k

.

⁹ 100 291 ⁷ 100 148 ,7 100 290 7 4

th , . 'I)? . v—I _

. . . .

. _

mwomhngOBw

.

—hqooqmwhvh FWMWBWNDWONWXD

100 598 100 499 11,3 100 345 12,9 100 223 100 249 12,4 100 433 13,5 100 149 18,3 100 284

NDOV'DONDINININOOVCX v—l

hm—qoqovv—_ m—NNNHONv—NN

. .

. . . .

__|—__le—

. v—1 N . 'I] "

.

. . . .

v—l

”.

v—l _ womaONtO

thQQämmhvn

• Sida 172
•  Original

0, Tabell C 4. Sysselsatta fördelade efter näringsgren och A-region. AKU, 3:e kvartalet 1970. &

Procentuell fördelning 100-tal

Därav off.förv. m.m., Jord- Banker, för- underv.. bruk, säkringsin- Off. förvalt- forskn., skogs- Gruvor, till- Därav Varuhandel, stitut, upp- ning och hälso- o. bruk verknings- verk- Bygg- restaurang, Samfärd- dragsverks. andra sjukv., Totalt antal m.m. ind. m.m. stadsind. nadsind. hotell sel m. m. m.m. tjänster socialv. Summa sysselsatta

02. Norrtälje 03 Enköping

04. Uppsala

05. Nyköping

06. Katrineholm

07. Eskilstuna

08. Mjölby/Motala

09. Linköping

10. Norrköping

11. Jönköping

12. Tranås

13. Eksjö/Nässjö] Vetlanda

17. Västervik

18. Hultsfred] Vimmerby

19. Oskarshamn

20. Kalmar/Nybro

21. Visby

22. Karlskrona 30,9

23. Karlshamn , 42,8

24. Kristianstad 11,3 33,3 25 Hässleholm 10,7 33,9 26 Ängelholm 20,5 20,0

v—4

3L4 226 100 7509 28,6 23,6 100 178 254 119 100 173 37,7 29,6 100 706 28,1 20,2 100 277 21,9 15,3 100 287 26,5 19,6 100 510 230 16J 100 386 30,9 21,5 100 638 24,4 17,2 100 769 28,7 20,7 100 637 16,7 12,0 100 109

. .

..onxmoemsroooxmaxm

20,3 9,4 25,3 3 4 23,7 16,2 20,0 6,7 33,2 9 0 37,2 15,0 36,9 25,9 36,7 18,4 29,1 20,4 33,4 13,8 31,5 14,6 53,7 6,5

. . . . . . v—(v—l

.

. .

. . .

.

v-(

. .

v—1v—1v—4v—1v—l

WWMOMW—IWVIOOOM vWWXDM OOOQ'NNNVONNMQOO MIN'ANOO

. . .

v—1

. .

awN—ommwdåwm omcmw l—lV—l

.

v—lv—(I—l

v—QNaxvvlv—NOKN—ÄN hvmh—N1vvmaa

ammwmmmvvhvv—v

_Nohmmthmho VNNW— '—

.

31,4 47,4 1 37,8 1 29,7

36,1 1

v—l

22,8 15,2 100 446 17,0 12,4 100 307 17,8 9,7 100 185 25,5 20,0 100 675 29,8 24, 100 191

. . .

. .

. __| . .

en.—QN?

W&VQN WMOWOFm—m

QMQWWNNMWVQO Nå'V'SNQ' Cashar—no *DNVWM v—tI—ll—tq—lt—l

.

. m N

43,4 35,1 29,7 15,4

14,4 9 8 100 175 18,9 12 5 100 216 21,7 16,0 100 569 18 8 3 7

. "I __ .

25,2 100 266 30,0 2 , 100 362 18,1 12,4 100 298 21,0 15,8 100 424 23,4 15,6 100 308 25.1 17,9 100 196

MMO—QN

.

_wamämwov _N & lx (. sana

. . .

. .

|—

thmÄ—WNH _—

17 36 67 83 4,1 40 80 59 6,2

_NNwäNv—v

u—qv—o

' ;... — - '.va-an

• Sida 173
•  Original

Procentuell fördelning

Därav

off. föw.

m.m., Jord- Banker, för- underv., bruk, säkringsin- Off. förvalt- forskn., skogs- Gruvor, till- Därav Varuhandel. stitut, upp- ning och hälso- o. bruk verknings- verk- Bygg- restaurang, Samfärd- dragsverks. andra sjukv., Totalt antal

m.m. ind. m.m. stadsind. nadsind. hotell sel m.m. m. m. tjänster socialv. Summa sysselsatta

27. Hälsingborg] Landskrona 7,4

28 Malmö/Lund] Trelleborg 4,4 29 Ystad/Simrishamn 26,

30. Eslöv 23,2

31. Halmstad 11,8

32. Falkenberg/Varberg 15,9

33. Göteborg 3,5 34 Uddevalla 15,5 27,8

35. Trollhättan] Vänersborg

36. Borås

37. Lidköping/Skara

38. Falköping

39. Skövde

40. Mariestad

41. Kristinehamn

42. Karlstad

43. Säffle/Åmål

44. Arvika 45 Örebro

46. Karlskoga 47 Lindesberg

48. Västerås

49. Köping

50. Fagersta

51. Sala

52. Borlänge/Falun

; 53 Avesta/Hedemora xo 54 Ludvika

_. O v—1 oo . —--1

15,0

”. N 3. 00

21,0 13,9 100 1030

18,5 14,6 13,0 14,7 14,1 16,2 13,9

29,5 21,4 100 2 315 20,1 13,3 100 412 21,1 15,9 100 246 26,5 17,2 100 523 21,2 11,7 100 335 26,1 19,2 100 3 440 21,3 16,2 100 516

. . .

. . .

. .

. . .

WQMVHMN hmméwdh manga;— O oomoooö'm'fi'hl'

.

v—tv—q v—lv—lI-l

'—

35,9 43,4 30,8 23,5 37, 27,1 35,2 28,9 35,2 31,8 27,8 50,0 40,3 39, 39,0 45,4 27,1 30,0 34,6 41,8

N

11,9 12,6 11,4 12,4 12,9 10,2 10,6 14,0 14,1 12,1 12,0 11,1

8,9 10,5 15,1 7,0 13,9 14,4 10,8 10,7

24,5 20,2 100 564 19,8 14,2 100 957 27,2 20,0 100 360 23,5 16,7 100 235 24,6 18,6 100 333 25,3 16,3 100 167 30,1 6 100 236 25,8 1 1 100 805 19,6 1 1 100 274 23,4 1 ,7 100 247

2 0

1 1

. . .

u—

. . . .

mavaa—m—mowmmvonwwmw v—4

. . .

'— N

. u—q—qu—q . .

—1

. . . .

. . v—cv—u .. v—1F—(N

30,0 100 821 22,7 100 216 22,1 16,7 100 258 26,5 18,9 100 705 19,9 15,1 100 251 23,1 14,7 100 142 25,3 21,7 100 165 25,6 19,1 100 639 25,8 18,5 100 194 24,0 18,4 100 196

.

. . . .

ON OOOONVHNHMVQOOOOVII—INNNNNDW

.. hhhoaNm—wMJWÖWhhHNBO H _ _ ..

WONMOOOOXN OKNOMMQODOOQNDWONINQ'UJNNDNMXOF

NN 1—1

. .

. . . . .

v—l

. . v—lF-l .. ..

'—

Ghm'nm—V WMOOOFOLMOWONXDOINOOVNNsv—c

mN—mN—Nv—Nä—mvmv—vv— mvmnm—ovomömwommvmvh vav>mmmm6awwmcmwmv_

N

• Sida 174
•  Original

Tabe/l C 4 (forts.)

55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68

'—

Mora Gävle/Sandviken Bollnäs/Söderhamn Hudiksvall/Ljusdal Sundsvall Härnösand] Kramfors

Sollefteå Örnsköldsvik Östersund

Umeå

Skellefteå

Lycksele

Piteå

Luleå/Boden

69. Haparanda] Kalix 70 Kiruna/Gällivare

061310"de Chu-40100 FCI-'

...- put—19.1

(”':'/10%?!" 'O'Q'INNDV

Q' —-1

Procentuell fördelning

Gruvor, till- verknings- ind. m. m.

27,7 38,8 30,0 30,1 25,4 26,6 15,4 33,7 13,4 19,2 33,8 11,6 20,6 21,2 20,8 32,4

Därav verk- stadsind .

Bygg- nadsind. hotell

'—

.

oonN—

.

sonden» _.

. .

XDWVOF NmNNM oxo—___. '_'—_l

. . .... _

. .

v-4u—v—41—1v-1 DOWNNNSMM . ('I—N

Varuhandel. restau rang,

16,8 13,0 15,2

7,2 14,8

12,5 19,5

8,6 15,2 12,4 12,1 15,2

—1NDv—l'4' & 13, 12, 13,

Banker, för-

säkringsin-

stitut, upp- Samfärd- dragsverks. sel m.m. m.m.

.

- .

. .

thhh OHMNW NVINWON NVMMNONQCNNOOF

.

vuxenv— .

. .

.

NONNMNOMWHN NDONKDINIXKNONXOINOON

.

Wh—IXOONOV'Nv—m—n

v—c

Off. förvalt- ning och andra

tjanster

18,9 22,1 19,4

22,3"

24,7 33,6 32,9 24,4 31,3 31,4 19,7 19,2 25,8 35,3 26,2 23,6

Därav off. förv. m. m., underv ., forskn., hälso- o. sjukv., socialv.

11,0 15,2 17,0 14,7 17,5 27,0 24,2 16,5 25,6 25,6 13,0 14,3 20,2 30,2 19,5 16,2

Summa

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100-tal

Totalt antal sysselsatta

192 868 329 292 570

241 148 290 598 499 345 223 249 433 149 284

• Sida 175
•  Original

Tabellförteckning

Kapitel 3 3: l Totalbefolkningen fördelad på regiongrupper1960—1980. . . 3.2: 1 Totalbefolkningen 1969 fördelad på åldersklasser och regiongrup- per ............. 3.3: i Inrikes och utrikes nettoliytt- ningar 1967—1969 fördelade på regiongrupper ........ 3.4: 1 Genomsnittlig arbetslöshet per år 1967—1969 i förhållande till folkmängden 1969. Fördelning på riksområden ....... 3.4: 2 Förvärvsintensitet 1960 och 1965. Fördelning på regiongrupper . .

Kapitel 4 4: 1 Den förvärvsarbetande befolk- ningen fördelad på näringsgrenar och regiongrupper 1965 och 1975 4.1: ] Sysselsättningen inom jord- och skogsbruket 1960—1980. Fördel— ning på regiongrupper . 4.1: 2 Förändring av sysselsättningen inom jord— och skogsbruket:1960 —1980. Fördelning på region- grupper ........... 4.1: 3 Minskning av sysselsättningen inom jord- och skogsbruk m. m. 1965—1980 i förhållande till den totala sysselsättningen 1965 samt den absoluta förändringen 1970 —l975. Fördelning på region-

grupper ........... 4.1: 4 Åkerarealen l966—l980. Fördel-

ning på regiongrupper

27

31

32

32

32

35

35

36

36

37

4.1:

4.1:

4.1: 4.2:

4.2:

4.2:

4.2:

4.2:

4.2:

4.2:

4.2:

5

6

7

Antalet brukningsenheter med åkerareal fördelade på riksom- råden och storleksgrupper år 1966 och utvecklingen av antalet enheter 1951—1966 ...... Skogsawerkningen 1952l53— 1967/68 ........... Ägostrukturen inom skogsbruket Industribranschernas andelar av industrisysselsättningen 1967 i olika regiongrupper ..... Procentuell andel förvaltnings- personal av den totala industri- sysselsättningen 1962 och 1967. Fördelning på regiongrupper . . Produktionsutvecklingen inom industrin 1962—1967 fördelad på branscher och regiongrupper . . Produktion per anställd inom in- dustrin, fördelad på branscher och regiongrupper 1962—1967 . Förädlingsvärde per sysselsatt inom industrin, exkl. gruvor, 1962 och 1967. Fördelningen på regiongrupper ........ Effektiva hästkrafter per syssel- satt 1962 och 1967, fördelade'på branscher och regiongrupper . . Antal arbetsställen inom indu- strin fördelade på storleksgrup- per och regiongrupper 1967 . . Årslön per sysselsatt i tusental kronor 1962 och 1967 i industri- företag fördelade på branscher och regiongrupper ......

37

38 38

44

45

47

47

48

49

50

• Sida 176
•  Original

4.2: 9 Årslön per arbetare i tusental

4.2:

4.3:

4.3:

4.3:

4.3: 4.4:

4.4:

4.5:

4.5:

4.5:

4.6:

4.6:

4.6:

4.6:

4.6:

4.6:

4.7:

kronor 1962 och 1967 i industri- företag fördelade på branscher och regiongrupper ..... 10 Produktivitet, eff. hästkrafter och

l

löner 1962 och 1967 1 olika bran- scher fördelade på regiongrupper Industrins elförbrukning förde- lad på elområden 1967 Industrins elbehov fördelat på riksområden 1967—1985 Elförbrukning, exkl. förluster, fördelad på riksområden 1967— 1980 . . Svenska raffinaderier 1969. Sysselsättningsutvecklingeninom byggnadsverksamheten fördelad på regiongrupper och riksområ- den 1960—1965 ...... Byggnadskostnadernas fördel- ning på regiongrupper och riks- områden 1963—1969 . . . . Sysselsättningen inom varuhan- del fördelad på riksområden 1960—1965 . . Byggnadskostnader för påbörja- de byggnadsprojekt inom varu- handeln 1966—1969. Fördelning på riksområden . Konsumentkooperationens pla- nerade investeringar 1970—1980. Fördelning på regiongrupper . Väg- och gatunätets procentuella förändring 1957—1969 . . . . Planlagda våglängder och kost- nader för huvudvägnätet perio- den 1970—1984 . Genomförda och planerade in- vesteringar inom det statliga väg- väsendet under perioderna 1965 —-—1969 respektive 1970—1974 . Givna och planerade statsbidrag till gatuinvesteringar i städer och samhällen under perioden 1965 —1969 respektive 1970—1974 Av hamnutredningen föreslagna regionhamnar . . . . . Personaltransporttider i timmar vid resa till Stockholm från vissa orter 1969 .......... Bostadsbyggandet jämfört med befolkningen 1970, totala befolk- ningsförändringen 1960—1970, nettoinkomsten för fysiska per- soner 1969, bostadsstocken 1965

50

51

55

55

56 58

59

60

61

61

62

66

67

67

68

69

70

4.7:

4.7:

4.7:

4.7:

4.7:

4.7:

4.8:

4.8:

4.8:

4.8:

4.9:

4.9:

4.9:

4.9:

4.9:

samt rivningen 1965—1969. För- delning på regiongrupper . . . Antal rumsenheter per invånare och antal lägenheter per invånare 1965 Fördelning på regiongrup-

per. . . . ....... Nyproduktion av lägenheter 1961—1969 fördelad på region- grupper ........... Nyproduktion av lägenheter 1961—1969. Fördelning på riks- områden Rivna lägenheter 1965—1969 i förhållande till bostadsbyggan- det 1965—1969. Fördelning på regiongrupper . . . Riksområdenas andelar av ny- produktionen av lägenheter 1961 —1969 och 1969 samt riksområ- denas andelar av bostadsbyggan- det 1969—1973 Regiongruppernas andelar av nyproduktionen av lägenheter 1961—1969 och 1969 samt deras andelar av behovet av nyproduk- tion av lägenheter 1968—1980 enligt ERU:s prognos ..... Tätorternas avloppsrening den 1.1.1970 Kommunala miljövårdsinveste- ringar fördelade på riksområ— den 1968 samt 1971—1975 . . . Investeringar inom vatten och avlopp fördelade på riksområden 1968 samt 1971—1975 Investeringar inom vatten och avlopp fördelade på kommuner . Sysselsättningen inom offentliga tjänster fördelad på regiongrup- per och riksområden 1960—1965 Regiongruppernas andelar av befolkningen respektive de to- tala kommunala byggnadsinves— teringarna 1969—1975 Kommunernas bruttoutgifter för byggnads- och anläggningsarbe- ten 1969 och 1970—1975 förde- lade på huvudtitlar och region- grupper ........... Sysselsättningen inom undervis- ning fördelad på regiongrupper och riksområden 1960—1965 . Behöriga förstahandssökande till gymnasium och fackskola i vissa gymnasieregioner 1969

72

72

73

74

74

74

75

76

77

78

78

79

81

82

83

84

__r-nnm_g':n *mw5._'-*za.'_.ir(

mau—; nar,...

• Sida 177
•  Original

4.9: 6 Antalet gymnasister i avgångs— klass, vårterminen 1969 . . Undervisning och annan kultu- rell verksamhet. Kommunernas 4.9: 7

planerade bruttoutgifter för byggnads- och anläggningstill- gångar Antal närvarande studerande vid universitet och högskolor 1962—— 1969 . 4.9: 9 Byggnadsarbeten vid universitet och högskolor ........ 10 Sysselsättningen inom hälso- och sjukvård fördelad på regiongrup- per och riksområden 1960—1965 11 Sysselsättningen inom hälso- och sjukvård fördelad på riksområ- den 1970 12 Antal tjänster och antal besök vid öppen vård samt antalet vårdplatser i sluten vård. Fördel- ning på riksområden 1970—1975 13 Driftkostnadsutvecklingen, exkl. öppen vård utanför sjukhus 1970 —1975 14 Sysselsättningen inom socialvård fördelad på riksområden 1970 . 15 Sysselsättningen inom socialvård fördelad på regiongrupper och riksområden 1960—1965 . . . 16 Antal tjänster (omräknade till heltid) inom socialvård 1970— 1975 . Fördelning på riksområden 17 Antal tjänster (omräknade till heltid) inom barnstugesektorn och åldringsvården 1970—1975. Fördelning på riksområden . . 4.9: 18 Driftkostnadsutvecklingen netto för social verksamhet 1970—1975 4.9: 8 4.9: 4.9: 4.9: 4.9: 4.9: 4.9: 4.9: 4.9:

Kapitel 5 5.3: ] Jämförelser mellan näringsgre— narnas kontaktbehov och regio- nala koncentration ...... Storstadsregionernas procentuel- la andelar av befolkning och olika grupper av befattningsha- vare 1965/66 ......... Absoluta och relativa sysselsätt- ningsförändringar inom stor- stadsregionerna och övriga riket 1960—1965/66 ........

Kapitel 6 6.1:1 Antalet serviceenheter per 100000 invånare inom befolk-

5.3: 2

5.3: 3

85

86

86

87

89

89

90

91

92

92

94

94

95

99

100

104

ningsunderlagszoner . . Befolkningens fördelning på standardzoner och befolknings- underlagszoner ....... Till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 1968 i relation till antalet sysselsatta 1965 och totalbefolkningen 1967 . . . . Andel av olika befolkningsgrup- per med olika former av nedsatt psykiskt välbefinnande 1968 . . Andel av befolkningen med ett acceptabelt näringsintag 1968

6.1: |.)

6.2: 1

6.4: 1

6.4: 2

Kapitel 7 7.1: 1 Försörjningsbalans i fasta priser för Stockholmsregionen 1965— 1975 Befolkningsutveckling i olika re- giongrupper 1970—1975 enligt länsplanering 1967 (prognos 2) och den demografiska projektio- nen Befolkningsutveckling i riksom- råden 1970—1975 enligt närings- livsprognosen ........ Sysselsättningsutvecklingen i 10- kalt och regionalt respektive nationellt och internationellt be- stämda sektorer i Nord-Gud- brandsdalsregionen ...... 7.2: 1 7.2: 2 7.3:1

Kapitel 8 8.2:1 Fördelningen av sektorerna i planeringsmodellen ...... 8.2: 2 Den förvärvsarbetande befolk- ningen fördelad på näringsgrenar och regiongrupper1965 . . .

110

112

113

119

119

122

123

125

128

136

138

• Sida 178
•  Original

Figurförteckning

Kapitel 2 2.1: 1 Den förvärvsarbetande befolk- ningen fördelad på näringsgre- nar och regiongrupper Kommunblocken indelade i grupper efter det lokala och re- gionala befolkningsunderlaget . Folkmängdsutvecklingen i kom- munblock och storstadsregioner 1965—1969 står mot 2.4: 3 Länen fördelade på riksområden 2.4: 1 2.4: 2

Kapitel 3 3:1 Befolkningsutvecklingen 1870— 1980 fördelad på riksområden . 3.1: 1 Befolkningsutvecklingen inom lokala arbetsmarknader 1960—- 1965 ............ Kapitel 4 4.2: 1 Sysselsättningsutvecklingen inom industrin 1962—1968 fördelad på branscher och regiongrupper Produktions-, arbetskrafts- och produktivitetsutvecklingen inom industrin exkl. gruvor 1962— 1975 fördelad på regiongrupper Index 1962=100 ....... Konsumtion av drivmedel och bränslen 1975. Fördelning på riksområden ......... 4.2: 2 4.3: 1

Kapitel 5 5.2: 1 Principskiss över näringslivet in- delat i arbetsfunktioner . . . . Interregionala omfördelningar av samtliga sysselsatta inom till- verkningsindustri 1960—1965 5.3:1

10

22

s. 24 24

28

29

53

57

98

101

5.3: 2 Interregionala omfördelningar av samtliga sysselsatta inom till-

verkningsindustri, byggnadsin- dustri och partihandel 1960—— 1965 Interregionala omfördelningar av kontraktberoende befattnings- ningshavare inom tillverknings- industri, byggnadsindustri och partihandel 1960—1966. . . .

5.3: 3

Kapitel 6 6.1: 1 Lokalt befolkningsunderlag 1965 6.1: 2 Genomsnittlig tillgång till viss kvalificerad service Färdtid mellan bostad och ar- betsplats ........... Måltidernas utläggning under dagen ...... Antal arbetsresor i Stockholm 1968 6.3: 1 6.3: 2 6.3: 3

Kapitel 7 7.3: l Beräkningsgång för länsplane- ringens prognoser ......

Kapitel 8 8.2: 1 Analysschema för en regional planeringsmodell ....... 8.2: 2 Schema över leveranser av halv- fabrikat mellan sektorerna . . .

102

103

109

står mot s. 112

115

118

126

135

137

SOU 1971: 16

. f..»... ana.-W- * ren—-

• Sida 179
•  Original

• Sida 180
•  Original

W

KUNQL.WBL

251...

STOCTHÖLM

• Sida 181
•  Original

• Sida 182
•  Original

Allmänna Förlaget