SOU 1971:17

Malm - jord - vatten

Till Statsrådet och chefen för industridepartementet

Genom beslut den 3 januari 1964 bemyn- digade Kungl. Maj:t chefen för handelsde- partementet att tillkalla högst fem utred- ningsmän för att utreda den geologiska kar- teringen och prospekteringen.

Med stöd härav tillkallades den 7 feb- ruari 1964 numera landshövdingen i Söder- manlands län Mats Lemne, tillika ordföran- de, överingenjören Olof Hörmander och by— råchefen Gunnar Kautsky. Den 31 maj 1965 förordnades numera departementsrådet Sven Swarting till ledamot i utredningen. På egen begäran entledigades överingenjören Olof Hörmander den 12 maj 1967.

Den 10 februari 1964 förordnades t.f. 1: e aktuarien i arbetsmarknadsstyrelsen, fil. dr. Lars Lemne, att vara sekreterare och den 15 november 1965 departementssekre- teraren Suzanne Frigren att vara biträdande sekreterare åt utredningen.

Såsom experter tillkallades den 7 oktober 1965 avdelningsdirektören Hans Sarap och numera byråchefen Erik Fromm. Vidare tillkallades som expert direktören Carl Björkman den 1 januari 1968 för att på hel- tid biträda utredningen.

Utredningen har antagit namnet 1964 års geologiutredning.

Den 1 mars 1967 överfördes utredningen

Stockholm den 26 februari 1971.

från chefen för handelsdepartementet till statsrådet Wickman och från den 1 januari 1969 till chefen för industridepartementet.

Geologiutredningen framhöll i skrivelse till chefen för handelsdepartementet den 12 november 1964 att omedelbara åtgärder borde vidtas på utbildningsområdet för att motverka bristen på kvalificerade geologer. Med anledning härav beslöt universitets- kanslern den 31 augusti 1965 att tillkalla sakkunniga för att i samverkan med geologi- utredningen utreda frågor beträffande ut- bildning och grundläggande forskning inom det geologiska ämnesområdet. Utredningen, som antog namnet 1965 års geoutrednjng, avgav sitt betänkande Geovetenskaplig ut— bildning och forskning den 16 februari 1968 (UKÄ 1968).

Till geologiutredningen har för yttrande överlämnats olika ärenden, som haft sam- band med utredningens arbete. Särskilt bör nämnas delegationens för lokalisering av statlig verksamhet förslag om omlokalisering av bl. a. SGU. Geologiutredningens syn- punkter i denna fråga har fogats som bilaga 14 till betänkandet.

Geologiutredningen får härmed vördsamt överlämna sitt betänkande »Malm—Jord— Vatten».

Mats Lemne

Gunnar Kautsky

Sven Swarting

/Lars Lemne

l |Ålll|l.l :Lllf "n

. m.m-.i-

Sammanfattning

Kapitel 1 Utredningsuppdraget 1.1 Bakgrund 1.2 Utredningens syfte 1.3 Utredningsarbetets genomförande

Kapitel 2 Översikt av geologins och andra geovetenskapers terminologi och användningsområden 2.1 Geologins och anslutande geove- tenskapers huvudgrenar Tillämpad geologi och dess arbets— fält .............. 2.2.1 Kartering 2.2.2 Prospektering efter malmer, mineral och råvaror 2.2.3 Grundvatten 2.2.4 Ingenjörsgeologi (byggnads- geologi m.m.) 2.2.5 Marklära och agrogeologi

.....

2.2

Kapitel 3 Sveriges geologiska under- sökning -— SGU 3.1 Historik ............ 3.2 1963 års betänkande 3.3 Nuvarande organisation och verk- samhet ............ Övrig verksamhet 3.4

Kapitel 4 Geologisk kartering 4.1 Karteringsarbetets utveckling 4.2 1963 års betänkande jämte remiss- svar 4.3 Utredningens överväganden 4.3.1 Allmänna synpunkter 4.3.1.1 Behovet av geologis- ka kartor m. m. . 43.12 Det allmänna geolo— giska kartverket jäm— te beskrivningar 4.3.1.3 Specialkartor

..............

17

17

21 22

22 23

24 24

25 25

26 27

28 28

28 33 33 33

33 35

4.3.1.4 Speciella data för samhälle och nä— ringsliv 4.3.2 Tekniskt utförande . . 4.3.2.1 Kartinnehåll, kartty- per och beteckningar 4.3.2.2 Kar-tskalor och kart- beskrivningar Prioritetsfrågor Resursbehov 4.3.4.1 Allmänna principer 4.3.4.2 Fältorganisation för rutinmässig kartlägg- ningsverksamhet Ledning och hem— maorganisation för kartarbeten . Geofysisk kartlägg- ning Serviceorgan 4.3.4.6 Kostnadskalkyl 4.3.4.7 Uppbyggnad 4.3.5 Samordning 4.4 Utredningens synpunkter och för- slag ............... 4.3.3 4.3.4

......

4.3.4.3

4.3.4.4

4.3.4.5

Kapitel 5 Inventering av grundvatten samt nyttiga jord- och bergarter m. m. 5.1 Tidigare verksamhet ....... 5.2 1963 års betänkande jämte remiss- svar .............. Allmänna synpunkter och aktuella behov .............. 5.3.1 Grundvatten 5.3.2 Grus, sand och övriga jord-

arter 5.3.3 Bergmekanik, mineralföre-

komster m.m. 5.3.4 Fossila bränslen ...... 5.3.5 Övrigt Resurser för fortsatt verksamhet vid SGU Samordning ........... Utredningens synpunkter och för— slag

5.3

5.4 5.5 5.6

36 37

37 38 41 41

42

45 46 46 49 50

52

53 53

54

Kapitel 6 Prospektering efter malmer . 6.1 Malmprospekteringens utveckling .

6.2

6.3

6.4

6.5 6.6

6.1.1 6.1.2 6.1.3

6.1.4

Definitioner ........ Teknisk utveckling

Nuvarande prospekterings- teknik Prospekteringskostnader . .

..........

Malmprospektering i Sverige

6.2.1 6.2.2 6.2.3

1963 svar Sveri malmreserver m. m. 6.4.1 6.4.2 6.4.3 6.4.4

Allmänt .......... SGU:s malmprospektering . SGU:s kostnader för malm- prospektering ....... års betänkande jämte remiss- ges malmproduktion och Järnmalm ......... Sulfidmalmer Legeringsmetaller ..... Radioaktiva mineral . . . .

Behovet av malmletning ..... Utredningens synpunkter och för-

slag

Kapitel 7 Vissa frågor rörande statens

mineralintressen m. m.

7.1 Nuvarande förhållanden .....

7.2

7.3

7.1.1 7.1.2 7.1.3

7.1.4 7.1.5

Myndighetsfunktioner . Prospektering ....... Förvaltning av statens gruv- egendom Exploatering Redovisning av intäkter och kostnader för statliga gruv- rätter m. m .........

Kritik av nuvarande förhållan- den jämte tidigare överväganden . Utredningens synpunkter och för-

slag

7.3.1 7.3.2 7.3.3

7.3.4

Myndighetsfunktioner . . . Prospektering ....... Förvaltning av statens gruv- egendom Exploatering

Kapitel 8 Internationell biståndsverk— samhet

Kapitel 9 Organisationsfrågor m. m. . 9.1 Utredningens synpunkter och för-

slag 9.1.1 9.1.2

Allmänt Målsättning och arbetsupp- gifter ...........

67 67 67 68

68 71 73 73 74

76 76 77 77 79 82 84 85

86

88 88 88 89 89 90 90 90 92 92 92 93 93 95 98

98 98

99

9.1.3 Organisationsform . 100 9.1.4 Verksledning ....... 100 9.1.5 Planeringssekretariat . 100 9.1.6 Huvudenheter ....... 101 9.161 Karteringsavdelning 102 91.62 Prospekterings- avdelning ..... 103 9.1 .6.3 Naturresursavdel- ning ....... 104 9.1.6.4 Bergsbruksavdel- ning ....... 105 9.1.7 Serviceenheter ...... 105 9.1.7.1 Administrativ avdel- ning ....... 106 9.172 Laboratorieavdel— ning ....... 106 9.173 Geofysisk avdelning 107 9.1.8 Intern utbildningsverksam- het ............ 108 9.1.9 Forsknings- och utvecklings- arbete .......... 109 9.1.10 Finansiering ....... 109 91.11 Lokaler ......... 109 Bilagor Bil 1 Översikt av de viktigaste geo— logiska bildningarna i Sverige . 111 Bil 2 Huvuddragen i Sveriges geolo- giska byggnad ....... 112 Bil 3 Organisationsplan för SGU år 1969 ............ 113 Bil 4 Organisationstablå för SGU budgetåret 1968/69 ..... 114 Bil 5 Personal och anslag vid SGU åren 1955—1970 ...... 117 Bil 6 Översikt av det geologiSka kart- verkets aktuella situation (1969) 118 Bil 7 Resursbehov för allmän geolo- gisk verksamhet (basorganisa— tion) ............ 119 Bil 8 Schematisk framställning av ar- betsgången vid prospektering efter malmer ........ 120 Bil 9 Resursbehov för prospektering- ens basorganisation ..... 121 Bil 10 Statens gruvegendom . 122 Bil 11 Statsgruvefält ........ 122 Bil 12 Statens andel i utmålsbestån— det juni 1970 ........ 123 Bil 13 Förslag till ändrad organisa- tion vid SGU ........ 132 Bil 14 Remissvar om omlokalisering . 133 Bil 15 Förklaringar av facktermer . . 135 Bil 16 Det geologiska kartläggnings— arbetet vid SGU ...... 138 SOU 1971: 17

Sammanfattning

Geologiutredningens huvuduppgift har varit att utreda och lämna förslag om en från samhällsekonomiska synpunkter lämplig omfattning och inriktning av den geologiska karteringen och prospekteringen och där- med sammanhängande frågor. Här ingick bl. a. även forsknings- och utvecklingsarbete liksom utbildningsfrågor.

Då vissa utbildningsfrågor inom geologi— området redan utreddes inom universitets- kanslersämbetet (UKÄ) föreslog geologiut- redningen i skrivelse i november 1964 till chefen för handelsdepartementet, att även frågorna om geologisk och geofysisk utbild— ning borde utredas av UKÄ. Universitets- kanslern tillkallade i augusti 1965 en utred- ning för att i samverkan med geologiutred- ningen framlägga förslag om utbildning och grundläggande forskning inom det geologi- ska ämnesområdet. I denna utredning — 1965 års geoutredning — ingick ordföran- den och en ledamot från geologiutredning— en. Geoutredningen avlämnade sitt betän- kande — Geovetenskaplig utbildning och forskning (UKÄ 1968) — i februari 1968.

Den snabba utvecklingen inom mineral- exploateringen liksom inom geologins öv- riga ämnesområden, har föranlett statsmak- terna att tillsätta ett flertal utredningar un- der 1960-ta1et, vilka på olika sätt berör geologiutredningens arbete. Bl.a. kan erin- ras om 1963 års gruvrättsutredning (Ny gruvlag, SOU 1969: 10 och Gruvrättslig speciallagstiftning, SOU 1970: 45), Konti- nentalsockelutredningen (Kontinentalsoc- keln, SOU 1965: 66), tidigare nämnda 1965 års geoutredning (UKÄ 1968), 1967 års gruvutredning (Mellansvensk gruvindustri, SOU 1970: 51) samt den år 1968 tillkallade

havsresursutredningen. Geologiutredningens arbete har således ingått som ett led i en allmän översyn av landets mineralexploate- ring liksom geologisk verksamhet i stort. Utredningen har bl. a. undersökt vilka or- ganisationsformer som krävs för att effek- tivt kunna lösa framtida uppgifter inom det geovetenskapliga fältet.

I det följande redovisas i form av sam- mandrag för de olika kapitlen utredningens synpunkter och förslag.

I kapitel 1 redovisas bakgrunden till och syftet med utredningsuppdraget samt det sätt på vilket arbetet genomförts.

Geologins och andra geovetenskapers terminologi och användningsområden be- skrivs i kapitel 2. Vidare redovisas i bilagor- na 1—2 en översikt av de viktigaste geo— logiska bildningarna i Sverige samt huvud- dragen i Sveriges geologiska byggnad. För- klaringar till olika facktermer har sam- manförts i bilaga 15.

En kort historik över SGU:s verksamhet samt redogörelse för en inom verket gjord utredning om den egna verksamheten och organisationen lämnas i kapitel 3. Yttran- den över utredningen behandlas i anslut- ning till de olika avsnitten om geologisk kartering, inventering och prospektering m.m. Av kapitlet framgår även SGU:s nu- varande organisation och verksamhet.

I kapitel 4 behandlas den geologiska kart- verksamheten. Enligt utredningens uppfatt- ning utgör en landstäckande geologisk kar- tering ett viktigt underlag för bl. a. sam- hällsplanering, industrilokalisering, vatten- täktsutredningar, byggande och underhåll av vägar och farleder, naturvårdsinvente- ring samt för prospektering efter malmer,

industrimineral, grus och sand. Även för bedömning av frågor rörande effektivise- ring av lantbruk och skogsbruk kan geologi- ska kartor ha stor praktisk betydelse. Enligt utredningens mening är den geologiska kar- teringen i landet starkt eftersatt. Resurser- na för en allmän geologisk kartering av hela landet bör därför snarast förstärkas.

Utredningen föreslår, att en allmän geo- logisk kartläggning genomförs av hela lan— det i skala 1: 50 000. För nordvästra Norr- land föreslås dock skalan 1: 100 000. Kart- läggningen bör genomföras under högst en SO-årsperiod. Ett sådant långsiktigt program bör inte låsas vid en från början fast fixe- rad form. Utredningen anser det viktigt, att kartorganisationen ges resurser för utveck- lings- och forskningsarbete. Vidare bör re- surser ges för sammanställning av special- och översiktskartor, när särskilda skäl här- till föreligger. Den pågående länskartering— en av norra Sverige bör fullföljas, så att dessa områden relativt snart får översiktliga geologiska kartor.

Nyttan i vissa fall av kartor i större skala än 1: 50000, t. ex. agrogeologiska kartor, har dokumenterats, men vid en avvägning av resurserna för en allmän geologisk kart- läggning har utredningen funnit, att en snabb landstäckande kartläggning i skala 1: 50 000 bör ha företräde framför stor- skaliga detaljkartor över begränsade om- råden.

I bilaga 16 till betänkandet lämnas en orientering om det praktiska tillvägagångs- sättet vid den geologiska karteringen i skala 1: 50 000.

Fullt utbyggd beräknas organisationen för den geologiska karteringen omfatta över 200 personer och de totala årliga kostna— derna beräknas uppgå till ca 12 milj. kr. Det geologiska karteringsarbetet förutsätts bli finansierat genom anslag över riksstaten.

Inventering av grundvatten samt nyttiga jord— och bergarter m.m. behandlas i ka- pitel 5.

Frågan om vattentillgångarnas kvalitet och kvantitet har i nutidens samhälle fått synnerligen stor aktualitet. Förbrukningen av vatten inom såväl industrin som hus-

hållen har ökat mycket kraftigt i samband med att befolkning och näringsliv alltmer koncentrerats till tätorter. Utanför tätorter- na har ökad fritidsbebyggelse skapat akuta vattenförsörjningsproblem.

En planmässig inventering av landets vattentillgångar är nödvändig för att und- vika allvarliga skadeverkningar. Möjlighe- terna att utvinna grundvatten har stor be- tydelse emedan detta råvatten i regel kan användas utan mer genomgripande renings- åtgärder. Grundvattnets förekomstsätt är avhängigt av jord- och berglagrens egen— skaper och struktur, och är därför ett pro— blem, som måste angripas med bl. a. geo- logiska metoder.

I Sverige beräknas att ca 40 % av tät— orternas vattenförsörjning täcks av grund- vatten. Glesbygder och fritidsbebyggelse måste i ännu högre grad basera sin vatten- försörjning på tillgång till grundvatten. Den tidigare förhållandevis spridda bebyggelsen har medfört att vattenförsörjningen för samhällen och industri i regel kunnat lösas utan allvarliga svårigheter. Genom bebyg- gelsens och industrins fortsatta koncentra- tion till vissa regioner har emellertid ofta akuta bristsituationer uppstått.

Den ökade förbrukningen av grus för betongtillverkning och i övrigt för bygg- nads- och anläggningsverksamhet beräknas i framtiden få allt större betydelse. Önske- mål om exploatering av välbelägna grus- förekomster måste emellertid vägas mot skydd för grundvattentillgångar och mot naturvårdsaspekter. En geologisk bedöm- ning av fyndigheternas storlek, sammansätt- ning och exploateringens inverkan på grund- vattnet är synnerligen viktig vid denna av- vägning. Många grundläggande data kan erhållas från allmängeologiska kartor samt från ett utbyggt brunns- och borrarkiv. För en mer detaljerad kännedom fordras sär- skilda undersökningar.

Utredningen fö—reslår, att geologisk verk- samhet avseende utredningar och forskning beträffande jordarternas och berggrundens egenskaper samt tillgångar på råvaror utom beträffande malmerna sammanförs till en enhet vid SGU. För verksamheten beräknas

personalbehovet till ett 50-tal befattnings- havare och medelsbehovet till ca 5 milj. kr. årligen.

Verksamheten avseende prospektering ef— ter malmer behandlas i kapitel 6.

Tillfredsställande försörjning med malm- er och andra mineralråvaror är enligt ut- redningens mening en av de primära fak- torerna för att kunna vidmakthålla och öka levnadsstandarden. Sverige är en av de stör- sta konsumenterna av mineraliska råämnen i världen per innevånare räknat. Konsum- tionen ökar ständigt världen över och där- till kommer behov av nya slag av malm- produkter. Hittills har en betydande del av de för svensk industri nödvändiga malmer- na kunnat utvinnas inom landet och avse- värda mängder har även kunnat exporteras.

Sveriges berggrund är rikt mineraliserad, men de lättast anträffbara malmerna torde till största delen redan ha hittats. Flera av de största och rikaste fyndigheterna har börjat brytas och andra är redan helt ut- brutna. För att kunna leta upp nya fyndig- heter är det i dagens läge nödvändigt att på ett helt annat sätt än tidigare begagna sig av kvalificerade vetenskapliga arbetsmeto- der.

Med hänsyn till bl. a. gruvnäringens bety- delse för landet, är det enligt utredningens mening nödvändigt att den statliga malm- letningen intensifieras. I princip bör denna verksamhet omfatta hela landet inklusive kontinentalsockeln och ha till syfte att fin- na ekonomiskt utnyttjbara fyndigheter. Verksamhetens inriktning och omfattning bör fortlöpande bestämmas av statsmakter- na mot bakgrund av bl. a. försörjnings-, be- redskaps- och handelspolitiska synpunkter.

Utredningen föreslår att regionala pro- spekteringsarbeten liksom nu bör handhas av SGU och finansieras genom anslag över riksstaten. Ansvaret för prospektering vid vilken företagsekonomiska bedömningar får avgörande betydelse, bör enligt utredningens mening ligga på ett statligt bolag som även bör förvalta statens gruvegendom.

Den mest angelägna arbetsuppgiften f.n. anser utredningen vara prospektering efter uran. Enligt utredningens mening är det

möjligt att ökad uranprospektering kan på- verka prioriteringen inom karteringspro- grammet.

Resursbehoven för en skisserad basorga- nisation för prospekteringen framgår av bi- laga 9. Totala antalet befattningshavare har beräknats till över 100 personer och kost- naderna inklusive service från andra en- heter till nära 9 milj. kr. per år.

Förslag till organisation för statens sam- lade mineralintressen behandlas i kapitel 7.

Geologiutredningen anser att organisa— tionen för statens mineralintressen är otill- fredsställande. Enligt utredningens mening bidrar den splittrade organisationen till svårigheter att enhetligt bedöma resultaten av verksamheten med avseende på bl. a. ekonomisk målsättning och rationell drift. Den kraftigt ökade statliga prospekteringen under senare år och den ständigt stegrade efterfrågan på olika mineral och råvaror aktualiserar en omprövning av statens insat- ser inom mineralområdet. Åtgärderna bör främst syfta till att de ekonomiska aspek— terna beaktas på ett helt annat sätt än nu och att en effektiv organisation åstadkom- mes för att tillvarata statens intressen. Även möjligheterna till samordning med enskild verksamhet bör undersökas.

Utredningen föreslår att kommerskolle- giets myndighetsfunktioner inom bergsbruk- et inklusive bergsstaten överförs till SGU. Enligt utredningens åsikt vinns härigenom en önskvärd koncentration av statens upp- gifter beträffande gruvnäringen. Geologiut— redningen har i denna fråga samrått med kommerskollegieutredningen.

Prospekteringsarbetets utveckling och be- hovet av prospektering samt SGU:s roll i samband härmed har behandlats i kapitel 6. Ansvaret för den malmprospektering som lämpligen bör bedömas utifrån mera ren- odlat företagsekonomiska synpunkter bör enligt utredningens mening ligga på ett stat- ligt bolag. Utredningen förutsätter att SGU tills vidare svarar för utförande av bolagets prospekteringsarbete på uppdrag från bo- laget.

Geologiutredningen föreslår som tidigare berörts, att det föreslagna bolaget även

övertar förvaltningen av statens gruvegen— dom från kommerskollegium. Genom en sådan omorganisation skulle myndighets- funktionema och de ekonomiska förvalt- ningsfunktionerna åtskiljas, vilket skulle upphäva den sammanblandning av dessa funktioner som kritiserats i olika samman- hang.

Utredningen anser att exploateringen av statens mineraltillgångar, sedd som isolerad företeelse, inte behöver föranleda särskilda överväganden från ansvars- och organisa- tionssynpunkt.

Det är en sedan många är väl etablerad statlig verksamhet. Det som komplicerar lösningen av organisationsfrågorna och där- med även den ekonomiska bedömningen är exploateringens nära samband med prospek- tering och förvaltning av statens gruvegen- dom. Enligt utredningens mening är samt- liga dessa frågor så intimt förknippade med varandra att de bör lösas i ett samman— hang för att en effektiv organisation på sikt skall kunna byggas upp. Det kan därvid övervägas om det föreslagna bolaget bör göras till moderbolag för statens samtliga mineralintressen.

Synpunkter på vissa internationella frå- gor avseende bistånd till andra länder tas upp i kapitel 8.

Eftersom verksamhet av geologisk natur ingår som ett led i den allmänna svenska biståndsverksamheten och därför är direkt beroende av dennas omfattning, inriktning och lokalisering, bör den generella styrning- en ske genom SIDA, som lämnar uppdrag och ställer erforderliga medel till förfogan- de. Det är därvid av vikt att program upp- görs i samråd mellan SIDA och SGU.

I kapitel 9 lämnas förslag till organisa- tion av verksamheten vid SGU.

Enligt utredningens uppfattning krävs be- tydande förstärkningar avseende såväl per- sonal som utrustning om den geologiska verksamheten i landet skall kunna bedrivas rationellt och ekonomiskt. Utredningens uppfattning är att SGU även i framtiden bör vara central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet. Det är av stor betydelse om SGU ingår

som en del av det geocentrum, som av geo- utredningen föreslagits bli uppbyggt.

När det gäller inventering och prospek- tering föreslår utredningen viss basorganisa— tion för dessa verksamhetsgrenar. Efter sam- råd med kommerskollegieutredningen före- slås vidare att bergsbyrån vid kollegiet — med undantag för förvaltningen av statens gruvegendom — överförs till SGU.

Utredningen föreslår att för SGU inrättas en styrelse. Generaldirektören bör vara le— damot och ordförande i styrelsen. Övriga. ledamöter bör representera verksamhet som har anknytning till SGU:s olika arbetsom— råden.

För att kunna lösa planerings- och sam- ordningsfrågor avseende hela SGU:s verk- samhet föreslår utredningen vidare, att ett centralt planeringssekretariat inrättas.

Utredningens förslag till avdelningsorga- nisation vid SGU omfattar sju avdelningar, nämligen karteringsavdelning, prOSpekte— ringsavdelning, naturresursavdelning, bergs- bruksavdelning, administrativ avdelning, la- boratorieavdelning och geofysisk avdelning.

Utredningen anser att SGU bör ges ökade resurser för forsknings- och utvecklingsar- bete inom de områden av geologin som har betydelse för utnyttjandet och vården av landets naturresurser.

Personalbehov och årliga kostnader med anledning av utredningens förslag redovisas i bilaga 13.

1. Utredningsuppdraget

Chefen för handelsdepartementet anmälde den 3 januari 1964 fråga om utredning rörande den geologiska karteringen och prospekteringen och hemställde om tillkal- lande av utredningsmän. Den av Kungl. Maj:t samma dag beslutade utredningen har antagit namnet 1964 års geologiutredning. Genom ändrad arbetsfördelning mellan de- partementen överfördes utredningen från handelsdepartementet till ekonomienheter- na inom finansdepartementet och från den 1.1.1969 till det nybildade industrideparte— mentet.

1.1. Bakgrund

I sitt anförande framhöll statsrådet följan- de om Sveriges geologiska undersöknings arbetsuppgifter, upplysningsskyldighet, upp- dragsverksamhet och organisation.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har till uppgift att, med iakttagande av vetenska- pens fordringar och med särskilt avseende å berg— och jordarternas betydelse i ekonomiskt hänseende, inhämta tillförlitlig kännedom om landets geologiska beskaffenhet. Det åligger undersökningen särskilt att verkställa bergärts- och jordartskartering, uppsöka och undersöka förekomster av malmer och andra tekniskt an- vändbara mineral, bergarter och jordarter, samt att företaga undersökningar såväl i agro— geologiska, geotekniska och hydrologiska syf- ten som över de fossilförande formationernas stratigrafi och paleontologi. Undersökningen skall därjämte anställa forskningar av såväl

vetenskaplig som övervägande praktisk art, varvid uppmärksamheten särskilt bör inriktas på sådana frågor, som är av betydelse för näringslivets utveckling och tillgodoseende av samhälleliga behov.

Resultaten av sin verksamhet skall under- sökningen göra tillgängliga för allmänheten genom geologiska kartor med beskrivningar, genom avhandlingar och uppsatser samt genom att i ett offentligt museum sammanföra och ordna föremål, belysande företrädesvis Sveri- ges geologi.

Inom sitt verksamhetsområde skall under- sökningen tillhandagå andra myndigheter med geologiska utredningar och må jämväl enligt eget beprövande åtaga sig att verkställa såda- na utredningar åt kommuner och enskilda. För utförda uppdrag skall undersökningen betinga sig ersättning enligt grunder, som fastställs av Kungl. Maj:t.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut år 1960 skall arbetet inom Sveriges geologiska undersökning försöksvis vara organiserat på tre byråer samt ett antal sektioner.

Statsrådet erinrade om att SGU år 1963 framlagt ett betänkande rörande sina erfa- renheter av försöksorganisationen och av- givit vissa förslag om den fortsatta verk- samheten.

Med ledning av de erfarenheter, som vun— nits under försökstiden, har undersökningen den 15 juli 1963 lagt fram ett betänkande rö- rande sin verksamhet och organisation. I det- ta har framhållits vikten av att aVSevärt för- stärka undersökningens allmänna resurser in— om kartering och därmed sammanhängande forskning, därest vårt land icke på sikt skall ställas vid sidan av utvecklingen inom detta

område. Bland annat presenteras en långsik- tig plan för uppläggningen av det geologiska karteringsarbetet. I en första etapp skulle ka- paciteten inom karteringen mer än fördubblas. På grundval _av erfarenheterna under försöks- tiden föreslås att byråorganisationen perma- nentas. Tillika skulle enligt förslaget en fri- stående geofysisk avdelning upprättas och la— boratorieverksamheten ställas under enhetlig ledning samt administrationen förstärkas. Vi- dare förordas att två rådgivande organ upp- rättas för frågor sammanhängande med den planerade järnmalmsinventeringen i Norrbot- tens län samt med den geologiska kartverk- samheten.

Betänkandet har remitterats till ett femtiotal myndigheter m.m. Därvid har bl.a. landets samtliga länsstyrelser yttrat sig. Betänkandet har i stort sett mottagits positivt. Från skilda håll har mycket starkt understrukits betydelsen för vårt land av ökade insatser från statsmak- terna på detta område. Samtliga remissinstan- ser har varit eniga om behovet av en kraftigt intensifierad geologisk kartverksamhet. En del remissmyndigheter har emellertid riktat invänd- ningar mot den karteringsplan som föreslagits, bl. a. i fråga om kartornas utformning, skalor och utgivningstakt. Statskontoret har beträf- fande kartverksamhetens allmänna upplägg- ning förordat en allsidig utredning om beho- vet och utformningen av geologiska kartor, dock utan att detta hindrar att kartbyråns re- surser förstärks redan nu. Frågan om det geo- logiska huvudkartverkets indelning bör enligt statskontoret därvid närmare utredas. En om- prövning av geologiska undersökningens för- slag i fråga om karttyper och skalor har även satts ifråga av byggnadsstyrelsen m.fl.

Härefter redogjorde statsrådet för syftet med SGU:s verksamhet inom kartering, malmletning, oljeprospektering och uran- prospektering och anknöt härvid till remiss- yttrandena.

Enighet råder om angelägenheten av att re- surserna för den geologiska kartverksamheten snarast bör förstärkas. I 1964 års statsverks- proposition föreslås därför en ökad tilldelning av medel till geologiska undersökningen för att främst användas för kartverksamheten. Med hänsyn till den utredning rörande den geologiska karteringen och prospekteringen, som förordas i det följande, har organisationen nu dock ej ansetts böra permanentas. Några väsentliga olägenheter för verksamheten synes detta ej böra medföra med hänsyn till de upp- givna goda erfarenheterna av försöksorgani- sationen och det förhållandet att den föreslag-

na definitiva utformningen av organisationen i det väsentligaste ansluter sig till försöksor- ganisationen. Av samma skäl har ställning inte på detta stadium ansetts böra tas till inrättan- det av de rådgivande organ för kartering och malrninventeringar i Norrbotten, vilka föresla— gits av geologiska undersökningen.

Den geologiska karteringen av vårt land är såsom det framhållits i betänkandet och un- derstrukits av remissinstanserna av grundläg- gande betydelse för hela verksamheten inom geologiska undersökningen, således även för malmprospekteringen. Den utgör också ett vik- tigt underlag vid lösningen av många problem både inom allmän och enskild verksamhet. Som exempel på sådan verksamhet kan näm- nas samhällsplanering, industrilokalisering, vat- tentäktsutredningar, ordnande av avlopp, byg- gande och underhåll av vägar och farleder, naturvårdsinventering, fritidsbebyggelse samt utvinning av mineraliska råämnen såsom kvarts och fältspat, jordarter såsom grus och annat fyllnadsmaterial. De geologiska kartorna kom- mer även till användning vid bedömandet av frågor rörande rationalisering av lantbruk och skogsbruk och har givetvis en funktion att fylla vid gruvhantering.

Enighet råder om att den geologiska kar- teringen är starkt eftersatt och att inte ens de dagsaktuella behoven kan tillgodoses i en till- fredsställande utsträckning. Även om nackde- larna härav i regel inte kan, med tanke bl. a. på karteringens långsiktiga karaktär, belysas. med belopp i kronor räknat torde emellertid samhällets extrakostnader föranledda av bris- tande geologisk kartering kunna uppskattas till betydande belopp. I många fall har dock kraf- tiga fördyringar —— ibland miljonbelopp —— kunnat direkt hänföras till bristande geologiska förundersökningar vid konkreta byggnadspro- jekt.

Den geologiska karteringens eftersläpning jämfört med den i övrigt snabbt fortgående samhällsutvecklingen synes vara betänklig. Vid aktivering av samhällsplanering i vidsträckt be- märkelse med bl. a. ökade krav på planeringens. utförande i tekniskt-ekonomiskt avseende lik- som i fråga om miljö bör resurserna för den geologiska karteringen anpassas därefter.

Prognoser som verkställts i olika samman- hang pekar på en kraftig ökning under de närmaste årtiondena av världskonsumtionen av mineralprodukter. För det svenska näringslivet är det av utomordentlig vikt från bl. a. kon- kurrens-, planerings- och beredskapssynpunk- ter att vi har en god överblick över våra re- surser i fråga om olika mineral för att trygga vår råvaruförsörjning.

Beträffande järn- och sulfidmalmerna har visserligen genom malmletning kontinuerligt

ökade tillgångar tagits fram. På grund av den tidsrymd gruvföretagens planering av produk- tionen måste omspänna är dock våra nu kända tillgångar av dessa malmer otillräckliga. Exem- pelvis kan nämnas att länsstyrelsen i Västerbot— tens län uppgivit att malmbasen för Bolidens gruvaktiebolag räcker endast omkring 25 år med nuvarande brytningstakt. För att öka kän- nedomen om våra totala malmreserver i Norr- bottens län i syfte att möjliggöra en rationell bedömning av en från samhälls- och företags- ekonomiska synpunkter lämplig produktion har riksdagen hösten 1963 beslutat (prop. 1963: 164, LSU 38, rskr 389) en omfattande inventering av främst järnmalm i detta län. Inom olika delar av Västerbottens och Jämtlands lån på- går också prospekteringsarbeten, vilka huvud- sakligen avser sulfidmalmer. Enligt min me- ning är det ställt utom allt tvivel att en lång- siktig och planmässig prospektering avseende både järn— och sulfidmalmer måste bedrivas med kraft.

Vårt behov av legeringsmetaller för tillverk- ning av kvalitetsstål och vissa andra metaller kan vi inte tillgodose inom landet. Även om vi för närvarande inte har kännedom om någ- ra nämnvärda kvantiteter brytvärda fyndighe- ter av dessa malmer torde emellertid geolo- giska förutsättningar icke saknas för att finna vissa av dessa i vår berggrund.

Upptäckterna under de senaste åren av olja och naturgas i Nordsjöområdet har även för vårt land aktualiserat undersökningar främst i Skåne. Vissa prospekteringsarbeten pågår på enskilt initiativ och det synes ej uteslutet att mera omfattande insatser kan bli motiverade i framtiden.

I sammanhanget kan erinras om att Aktie- bolaget Atomenergi i sitt remissyttrande fram- hållit att nu kända tillgångar på uran i värl- den inte kan tillgodose behovet under någon längre tid. Med hänsyn till betydelsen av en inhemsk uranförsörjning är det enligt bolaget angeläget att få till stånd en fullständig kart- läggning av eventuella urantillgångar. Enligt bolagets mening bör en utredning göras om möjligheterna att organisera en enhet dit all verksamhet för prospektering och därmed sam- manhängande forskning beträffande råmaterial för kärnenergin sammanföres.

1.2. Utredningens syfte

Statsrådet konstaterade att det var angelä- get med en allsidig utredning om en från samhällsekonomiska synpunkter lämplig omfattning och inriktning av den geologis-

ka karteringen och prospekteringen och därmed sammanhängande frågor och fram- höll härvid följande.

Av vad jag anfört framgår att starka krav framförts från olika håll om en kraftigt ökad geologisk kartering. Vidare föreligger ett klart dokumenterat behov av en ökad kännedom om vårt lands totala mineraltillgångar liksom de tekniska och ekonomiska förutsättningarna att exploatera detta. Mot bakgrund härav anser jag det angeläget att en allsidig utredning nu kommer till stånd rörande en från samhälls- ekonomiska synpunkter lämplig omfattning och inriktning av den geologiska karteringen och prospekteringen och därmed sammanhängande frågor.

Vad först gäller den geologiska karteringen bör utredningen söka klargöra de förutsebara behoven av geologiska kartor och lägga fram en detaljerad plan för den geologiska karte- ringen i riket. Planen bör bl. a. innefatta för- slag rörande kartornas utformning och skalor, tids- och turordning i fråga om olika områ- de_ns kartering samt kartbladsbeskrivningarna. Med hänsyn till de krav som utvecklingen suc- cessivt medför och vilka självfallet endast del- vis kan förutses vid utredningsarbetet bör pla- nen göras smidig och rörlig för att fortlöpan- de kunna tillgodose ändrade behov och tek- niska framsteg i olika avseenden.

Vid utredningens bedömning av behovet av geologiska kartor m. m. och hur detta bör till- godoses torde beaktas, att landets resurser här- vidlag är begränsade och bör utnyttjas så ef- fektivt som möjligt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt en lämplig fördelning på olika organ av såväl praktiska som vetenskapliga arbetsuppgifter och organisatorisk samordning mellan geologiska undersökningen och andra verk och organ som är verksamma inom sam- ma eller angränsande områden, exempelvis ri- kets allmänna kartverk och sjökartebyrån inom sjöfartsstyrelsen. I detta sammanhang må erin- ras om att rikets allmänna kartverk i sitt re- missyttrande pekat på en rad områden där en närmare samordning bör undersökas och när- mare övervägas. Behovet av en nära samord- ning har vidare understrukits av bl. a. Sveri— ges industriförbund.

En bristande koordinering av exempelvis ekonomiska, topografiska och geologiska kar- torna torde — utöver nackdelar i tekniskt-eko- nomiskt avseende i själva kartproduktionen — förhindra ett optimalt utnyttjande av de in- formationer som kan hämtas från vårt sam- lade kartmaterial. Utredningen synes därför böra undersöka förutsättningarna för en inti- mare samordning av olika slag av kartor.

Beträffande mineralprospekteringen är det

som tidigare berörts av utomordentlig vikt att söka få till stånd en allmän landsomfattande kartläggning av våra mineraltillgångar. En prospekteringsverksamhet av detta slag måste självfallet ses i ett mycket långt tidsperspek- tiv. Spörsmålet bör således icke primärt bedö- mas i relation till rådande ekonomiska för- hållanden med krav på snabb avkastning av gjorda investeringar. På grund av prospek- teringsarbetenas långsiktiga och kostnadskrä- vande karaktär samt därmed förbundna eko- nomiska risker bör staten vara beredd till de insatser som kan komma att erfordras för att säkerställa den systematiska prospektering av mineralförekomster som bedöms önskvärd.

Det är givetvis ej nu möjligt att bedöma omfattningen av och de erforderliga resurser- na för en sådan verksamhet som förordats i det föregående. En ökad prospekteringsverk- samhet jämförd med den, som bedrives i dag, synes emellertid ofrånkomlig om man inom rimlig tid skall kunna få en säkrare överblick över landets potentiella tillgångar av olika mi- neral. Det torde, som tidigare berörts, böra ankomma på utredningen att föreslå en från samhällsekonomiska synpunkter lämplig om- fattning av prospekteringen och dennas inrikt- ning samt att lägga fram en långsiktig plan för förverkligande av de uppställda målsätt- ningarna.

För genomförandet av den karterings— och prospekteringsverksamhet som befinnes ända- målsenlig är det av stor betydelse att kvalifi- cerad personal finnes att tillgå. I den mån be- hovet av personal med en utbildning, som är lämpligt differentierad för verksamheten, ej kan täckas genom rekrytering från universitet och högskolor, synes utredningen böra pröva huruvida särskild utbildning bör ske och i vil- ka former denna bör ordnas.

I sammanhanget vill jag understryka den vetenskapliga forskningens och det tekniska ut- vecklingsarbetets betydelse för den geologiska karteringen och prospekteringen. Genom forsk- nings- och utvecklingsarbeten har sålunda un- der senare år på olika håll i världen kommit fram resultat som fått eller kan väntas få direkt praktisk tillämpning inom berörda om- råden. Med hänsyn härtill bör de sakkunniga söka bilda sig en uppfattning om huruvida den nuvarande forsknings- och utvecklingsverksam- heten inom landet på ett tillfredsställande sätt kan anses tillgodose karteringens och prospek- teringens behov samt lägga fram förslag om erforderliga åtgärder. I detta sammanhang må erinras om att ett antal remissinstanser under- strukit att man inom landet saknar en insti- tution för forskning och utbildning inom geo- fysiken, speciellt den tillämpade geofysiken. Då vidare gränsdragningen mellan geologiska

undersökningen och skilda institutioner vid universitet och högskolor i viss mån synes oklar, bör utredningen även pröva fördelning- en av uppgifterna mellan dessa organ.

För finansieringen av främst den geologiska karteringen och prospekteringsverksamheten är det av stor betydelse att man får en lämp- lig gränsdragning mellan uppgifter som bör finansieras över statsbudgeten och sådan verk- samhet som kan hänföras till uppdrag från olika organ och enskilda och som bör bekos- tas av uppdragsgivare. Beträffande uppdrags- verksamheten bör bl. a. en riktlinje vara att full kostnadstäckning för tillhandahållna tjäns- ter erhålles och att administrationen fungerar smidigt. Det bör således ankomma på utred- ningen att lägga fram förslag i detta avseende.

Den utredning som jag sålunda förordar bör vidare mot bakgrunden av karterings- och prospekteringsverksamhetens omfattning och karaktär ingående pröva, vilka organisatoriska former, som är mest lämpade för att effek- tivt genomföra ifrågavarande arbetsuppgifter. Utredningen torde i detta sammanhang även böra överväga om behov föreligger av särskil- da expertorgan vid sidan av den administra- tiva ledningen.

Det intima samband som råder mellan sö- kandet efter och tillgodogörandet av mineral och den lagstiftning som reglerar stora delar av denna verksamhet gör det nödvändigt att god kontakt hålles med den nyligen påbörjade gruvrättsutredningen.

Utredningen bör vara oförhindrad att taga upp andra än här nämnda frågor som sam— manhänger med den allmänna uppläggningen av den geologiska karteringen och prospekte- ringen och som kan komma att aktualiseras under utredningsarbetets gång.

1 .3 U tredningsarbetets genomförande

Utredningen inriktade till en början sitt ar- bete på rekryteringsfrågan och hade därvid överläggningar med rikets allmänna kart— verk och med representanter för svenskt näringsliv. Utredningen fann att det före- låg ett stort behov av omedelbara åtgärder på utbildningsområdet. Då utbildningsfrå- gor av denna principiella natur redan var föremål för behandling inom universitets- kanslersämbetet och dess beredningsorgan, anmälde utredningen ärendet i skrivelse den 12 november 1964 till statsrådet och chefen för handelsdepartementet och föreslog att

även frågorna om geologisk och geofysisk utbildning samtidigt borde bli föremål för behandling. I skrivelsen framhölls bl. a. föl- jande.

Enligt utredningens mening framstår en ut- ökad karterings- och prospekteringsverksamhet som angelägen ur flera synpunkter. —-—- — —

Under utredningsarbetet och vid överlägg- ningar geologiutredningen haft med forskare m.fl. har det dock kommit att framstå som allt klarare, att en utbyggnad av verksamheten förutsätter en betydligt ökad tillgång på kva- lificerad personal. Det kan erinras om, att Sveriges geologiska undersökning f. n. inte kan fylla sitt behov av kvalificerad arbetskraft in— om landet. Anställande av utländsk arbetskraft har därför fått ske i betydande omfattning. Detta kan givetvis i och för sig innebära för- delar men det är att märka, att över hela värl- den råder brist på geologer. Med hänsyn till den stora betydelsen av att kvalificerad per- sonal på området kan ställas inte minst till u-ländemas förfogande, framstår nettoimpor- ten till Sverige av geologer och geofysiker som mindre lycklig. Några som helst hinder bör givetvis inte läggas för rekrytering av utländsk arbetskraft men det synes inte heller rimligt, att Sverige genom goda löneförrnåner etc. minskar tillgången på vetenskapligt utbildad personal i andra länder, där i och för sig stort behov av vederbörande föreligger. Redan den stora betydelsen av forskare inom dessa fack i u-länderna gör det sålunda naturligt, att man från svensk sida överväger snabba åtgärder på utbildningsområdet.

Utredningen är icke beredd att nu närmare precisera utbildningsbehovet. I dagens läge sy- nes emellertid underskottet internationellt sett vara mycket större än som kan täckas av var- je aktuell utbyggnad av den svenska utbild- ningskapaciteten. Beträffande behovet inom landet av geologer och geofysiker kan sägas, att det torde vara lika stort och öka minst lika snabbt som behovet av annan naturveten- skapligt eller tekniskt utbildad arbetskraft. Till stöd härför kan nämnas följande.

Situationen på karterings- och prospekte- ringsområdena gör det önskvärt med en snabb utbyggnad av verksamheten. Behovet av geo- logiska undersökningar synes på väsentliga om- råden successivt öka av olika skäl. Den över- siktliga samhällsplaneringen gör det sålunda allt mera önskvärt att snabbt få fram ett bätt- re material på berörda områden. Utredningen kan beträffande detta spörsmål hänvisa till vad tekn dr Mejse Jacobsson i statens råd för byggnadsforskning framhållit beträffande de stora förluster för samhället, som orsakas av bristerna beträffande geologiska data.

För att kunna vidmakthålla en någorlunda snabb, långsiktig ökning av nationalinkomsten är det vidare för framtiden säkerligen nödvän- digt, att samhället söker sig fram längs delvis andra vägar än den mera traditionella ratio- nalisering som dominerat under de senaste de- cennierna. Härvid kommer också frågan om sökandet efter och exploaterandet av inom landet befintliga råvarutillgångar i blickpunk- ten och en sådan utveckling förutsätter en starkt utbyggd geologisk verksamhet. Slutligen kanske bör understrykas sådana förhållanden som det grundläggande kartmaterialets betydel- se för det allt större och dyrbarare vägbyggan- det samt andra anläggningsarbeten ävensom för vattenfrågornas rationella lösning.

Med hänsyn till berörda faktorer och efter överläggningar med en del representanter för industri och forskning har utredningen ansett sig böra redan på detta stadium av utrednings- arbetet underställa Herr Statsrådet frågan, hu- ruvida inte omedelbara åtgärder bör vidtagas på utbildningsområdet. Enligt vad utredning- en inhämtat, är utbildningsfrågor av denna principiella natur för närvarande föremål för behandling inom universitetskanslersämbetet och dess beredningsorgan och det synes vara en lämplig utväg, att även detta mera speciella problem blir föremål för behandling i detta sammanhang.

Frågor som enligt utredningens mening sär- skilt bör beaktas är t. ex. en lämpligt samman— satt ämneskombination i fil kandexamen, som kan ge kompetens till arbetsuppgifter inom statlig och enskild verksamhet ävensom utgöra en lämplig grundval för vidare studier eller specialisering inom visst område. I den hand- ledning som gymnasisterna har att tillgå i sam- band med sitt studieval, förekommer visserli- gen en del uppgifter om utbildning till geolog, men de synes alltför vaga och svåra att över- blicka för icke-fackmannen. Det torde i dagens samhälle vara nödvändigt att kunna presen- tera ett bättre utbildningsprogram om man skall kunna hävda sig i konkurrensen om aka- demikerna.

Utredningen förutsätter vidare att också be- hovet av nya lärartjänster i olika ämnen kom- mer att prövas men vill redan nu understryka behovet av professurer i tillämpad geofysik.

Universitetskanslern tillkallade den 31 augusti 1965 en utredning för att i sam- verkan med 1964 års geologiutredning framlägga förslag om utbildning och grund- läggande forskning inom det geologiska ämnesområdet. I denna utredning — 1965 års geoutredning — representerades 1964 års geologiutredning genom två ledamöter.

Geoutredningen avlämnade sitt betänkan- de -—— Geovetenskaplig utbildning och forsk- ning (UKÄ 1968) —— under år 1968. Utredningen har vidare haft överlägg- ningar med rikets allmänna kartverk, repre- sentanter för konsultföretag m. fl. rörande utformandet av de geologiska kartorna. Lik- nande överläggningar har skett beträffande geologisk prospektering. Överläggningar har även hållits med statens naturvårdsverk och statens planverk. Härvid har särskilt vat- ten- och jordfrågorna uppmärksammats. Under 1960-talet har ett flertal utred- ningar tillsatts, vilka berör arbetet inom 1964 års geologiutredning och med vilka utredningen haft kontakter. Bl. a. kan er- inras om den år 1963 tillkallade gruvrätts— utredningen (betänkanden SOU 1969: 10, Ny gruvlag och SOU 1970: 45, Gruvrättslig speciallagstiftning), 1967 års gruvutredning (betänkande SOU 1970: 51, Mellansvensk gruvindustri), nyss nämnda 1965 års geo- utredning (UKÄ 1968) samt den år 1968 tillkallade havsresursutredningen. Vidare på- går åtskilliga interna utredningar inom SGU, vilka berör olika delar av verksamheten, t. ex. taxesättning för uppdragsverksamhe- ten, försök med programbudgetering m.m.

2. Översikt av geologins och andra geovetenskapers

terminologi och användningsområden

2.1 Geologins och anslutande geovetenska- pers huvudgrenar

Geologisk vetenskap omfattar studium av den fasta jorden — berg- och jordlager -— och syftar till att klarlägga dennas byggnad, uppkomstsätt och utveckling.1

Från början innebar arbetet inom den geologiska vetenskapen att registrera och systematisera det som direkt kunde iakttas i naturen. Basvetenskaperna kemi och fysik hade då främst betydelse som hjälpveten- skaper.

I samband med utvecklingen och bredd- ningen av den geologiska forskningen har den del av kemin respektive fysiken, som sysslar med bergarter, skilts ut som geo- kemi (jordens kemiska sammansättning och lagarna för olika grundämnens fördelning), respektive geofysik (den fasta jordens fysik)? Samtidigt har anknytning till övriga veten- skaper, som arbetar inom områdena för den fasta jorden, vatten och hav, atmosfären samt jorden som planet blivit mer påtaglig och hela detta omfattande forskningsområde sammanfattas numera under samlingsbe- teckningen geovetenskap. Denna vetenskap innefattar sålunda geologins alla grenar samt geokemi, geofysik, fysisk geografi, hydrologi, oceanografi, meteorologi samt den del av rymdforskningen, som avser jordklotets om- givning. Geovetenskap (earth science) fram— står därvid såsom en ämnesgrupp likvärdig med t. ex. biologisk vetenskap (life science).

Men det finns även en anknytning mellan geologisk och biologisk vetenskap, som kan härledas långt tillbaka i tiden. Inom de om- råden i Väst- och Centraleuropa där den geologiska vetenskapen grundades i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, före- kommer på de flesta håll berg- och jord- lager, som bildats under de tidsskeden av jordens utvecklingshistoria, då ett högre djur- och växtliv existerade.

Studium av organismer från i många fall helt utdöda djur- och växtgrupper, vilka bevarats som fossil i de olika lagren, spe- lade därvid en viktig roll vid klarläggande av den geologiska utvecklingsgången. Beskriv- ning och systematisering av fossilen som sådana berör huvudsakligen ämnesområdet paleontologi inom den biologiska vetenska- pen. Fastställandet av de fossila faunornas och florornas åldersföljd, miljökrav och ut- bredning utgör en viktig del av ämnesom- rådet stratigrafi inom den geologiska veten- skapen. Stratigrafin syftar till att fastställa de olika avlagringarnas lagerföljd och rela- tiva åldersställning i jämförelse med liknan- de bildningar på andra håll. Ursprungligen användes huvudsakligen större för blotta ögat tydliga fossila organismer, makrofossil.

1 Förklaringar till facktermer redovisas i bila- ga 15 * Beteckningen geofysik används i fortsättning- en i denna snävare bemärkelse. I vid bemär- kelse innefattar annars geofysik även geode- si, hydrologi, oceanografi, meteorologi och geokosmofysik.

Under senare tid har därjämte i stor ut- sträckning mikroskopiska fossil, mikrofossil, börjat studeras, t.ex. pollen och olika en- celliga organismgrupper. Jämfört med mak- rofossil har mikrofossil bl. a. den fördelen, att de förekommer i stor mängd även i små prov, t. ex. från borrningar.

Utöver nu angivna biologiska metoder för inpassning i ett geologiskt åldersschema har numera tillkommit rent fysikaliska metoder — radiometriska åldersbestämningar —- som grundar sig på hastigheten av sönderfallet av olika radioaktiva ämnen. Härvid kan i många fall möjlighet skapas till datering även av prekambriska bildningar från vilka fossil är sparsamma och delvis osäkra.

I det följande lämnas en schematisk be- skrivning av geologisk vetenskap och an- gränsande vetenskaper i den mån dessa har anknytning till utredningens överväganden och förslag. Härvid har helt naturligt verk- samheten vid SGU särskilt beaktats.

Geologi i snävare bemärkelse syftar till att klarlägga berg- och jordlagrens uppbygg- nad och utvecklingshistoria. Flera olika forskningsinriktningar kan urskiljas med olika arbetsobjekt och delvis skilda arbets— metoder. I Sverige har uppdelningen på olika inriktningar så småningom lett fram till för närvarande en tredelning av ämnet inom universitetsundervisningen. De tre äm- nena beskrivs i korthet i det följande.

A Historisk geologi och paleontologi

Inom dessa ämnen studeras de bergartsbild- ningar som avlagrats ovanpå urberget, främst med avseende på deras lagerföljd (stratigrafi), sammansättning och avlagrings- förhållanden (sedimentologi) och innehåll av fossila rester av de djur och växter som fanns vid tiden för bergarternas bildning (paleontologi). Särskilt studium av fossilen medverkar ofta till bergarternas rätta tolk- ning.

Geografiskt sammanfaller områdena för ifrågavarande bergarter med en rad viktiga jordbruksbygder i Skåne, Väster- och Öster- götland, Öland, Gotland, Närke, Siljans- området och trakten kring Storsjön i J ämt-

land. Dessutom är stora delar av Östersjöns botten — vilka enligt Genevekonventionen om kontinentalsockeln skulle tillhöra Sve- rige — uppbyggda av motsvarande avlag- ringar. Praktiskt motiveras ett studium av dessa bergarter av att de utgör viktiga råva- ror för t. ex. kalkindustrin, cementtillverk- ningen och i viss mån uranutvinning (alun- skiffer). Östersjöområdet inklusive Skåne och Gotland bedöms också vara av intresse när det gäller olje- och gasförekomster. Slutligen är dessa bergarters geologi och egenskaper i hög grad bestämmande för de nämnda landområdenas grundvattenföre- komster och tekniska grundförhållanden.

Även fjällkedjans bergarter med dess malmförekomster utgör i viss mån ett objekt för den historiska geologin och stratigrafin, eftersom fjällen till stor del är uppbyggda av omvandlade bergarter, som geologiskt parallelliseras med berggrunden i föregående områden. Även urbergsgeologin och malm- prospekteringcn inom de kristallina berg- arterna bygger i stor utsträckning på strati- grafiska arbetsprinciper. Till sist bör nämnas att en viktig del av den historiska geologin utgörs av den regionala geologin, d.v.s. kunskapen om de geologiska bildningarnas regionala utbredning och sammanhang. Den- na har stor betydelse, eftersom det är nöd- vändigt att känna till motsvarande eller lik- nande bildningar från andra områden. Som exempel kan nämnas att vårt lands bild- ningar från istiden måste jämföras med för- hållandena i övriga Europa, Nordamerika och nutida nedisade områden. Vidare att oljegeologiska arbeten i Sverige kräver kän- nedom om olje- och gasförekomster i Balti- kum, Nordtyskland och Nordsjön. Slutligen må nämnas att en svensk fjällgeolog måste vara förtrogen med geologin i Norge och Skottland och att en svensk malmgeolog, som arbetar i urberget, finner nära parallel- ler i Finland och Kanada.

B Mineralogi och petrologi

Inom dessa ämnen studeras främst den kri- stallina berggrunden t. ex. eruptivbergarter och metamorfa bergarter, sådana som gra-

lsräfflorna registrerar inlandsisens rörelseriktningar. De är därför av stor betydelse vid malmpro- spekteringen. då det gäller att spåra ursprunget till lösa malmblock. Bilden visar en häll med två olika räffelriktningar, en yngre till vänster och en äldre till höger från två skeden under land- isens avsmältning. Bilden åskådliggör hur en kvartärgeologisk frågeställning kan få stor betydel- se för andra grenar av tillämpad geologi. (St. Brändön, Luleå skärgård, E. Fromm foto, SGU Ca nr 39)

niter, gnejser, porfyrer och diabaser m.fl. I Sverige är det främst den prekambriska berggrunden (urberget), som är det naturliga studieobjektet. I andra hand studeras även yngre eruptivbergarter och fjällkedjans me- tamorfa berggrund och eruptiv. Dessa skilda bergarters bildningar hänför sig till olika kemisk-fysikaliska omständigheter såsom sammansättning samt tryck och temperatur. Vid sidan av fältundersökningar har av den anledningen det kemiska arbetet stor bety- delse inom denna del av geologin. Studium av bergartsbildning har under senare tid för- djupats genom omfattande laboratorieunder— sökningar. Vid studium av prekambrium och fjällkedjans berggrund ingår även un- dersökningar över lagerföljden (stratigrafi). När termen stratigrafi särskilt betonas i det följande avses dock närmast den fossilfö- rande lagrade berggrundens stratigrafi, som tidigare behandlats under avsnittet om hi- storisk geologi och paleontologi. Många av de mest betydelsefulla malmbildningspro- cesserna ingår som ett led i de kemisk- fysikaliska omsättningar, som reglerar berg- grundens sammansättning. Malmgeologin har därför nära samband med nu behandlade grenar av geologin.

C Kvartärgeologi

Det sista skedet i den geologiska utveckling- en är kvartärtiden, som för vårt land med- förde en radikal förändring genom ned- isningarna. Den principiella skillnaden mel- lan de lösa jordlagren, som bildats i sam- band med eller efter istiden, och den äldre, hårda berggrunden har därvid accentuerats på ett sätt, som inte framträder med samma skärpa inom många inte nedisade områden. De grundläggande geologiska processer som ägde rum under kvartärtiden, är desamma som under äldre skeden, men tidsperspekti- vet är ett annat. Åldern räknas här i årtu- senden och inte i årmiljoner. Härvid blir anknytningen till aktuella förhållanden och processer starkare. Den fossila faunan och floran består till övervägande del av ännu levande former och de kvartära avlagringar- na av okonsoliderade, lösa jordarter, där

istidsförhållandena spelat en väsentlig roll vid bildningen. Nedisningar och spår härav är mera ovanliga inom äldre geologiska ske- den. Nu angivna omständigheter har med- verkat till att studieobjekt, frågeställningar och arbetsmetoder i många avseenden får delvis annan karaktär för de kvartära jord- arterna i landet än för den äldre berggrun- den.

Kvartärgeologi kan med andra ord sägas vara liktydigt med jordartsgeologi.

En viss specialisering har skett med in- riktning å ena sidan på jordartsfysikaliskt och kemiskt arbete med anknytning till väg- och vattenbyggnadsgeologi — geoteknik och hydrogeologi — samt marklära. Å and- ra sidan finns en inriktning på historiskt- geologiskt arbete där biologiska metoder — pollenanalys m.m. — används och där an- knytning finns till bl. a. botanik och arkeo- logi. Någon skarp gräns föreligger dock in- te. En kombination av olika metoder får ofta väljas vid utforskningen av mera omfattande problemställningar.

Det förtjänar nämnas att examinationen vid universiteten på olika stadier inom de nu beskrivna tre ämnesgrupperna A—C för närvarande är av ungefär samma storleks- ordning, dock med viss övervikt för kvar- tärgeologin.

Även om de tre ämnena i stort sett bildar en naturlig ram för centrala delar av geo— login som läroämne, har de för lösandet av alla praktiskt geologiska arbetsuppgifter inom berggrunden måhända viktigaste äm- nena inte en självklar plats i ovan beskrivna befintliga tredelning av geologiämnet. Hit hör främst allmän geologi, tektonik, geo- fysik och geokemi. Dessa ämnen beskrivs i korthet i det följande.

Allmän geologi

Allmän geologi är den grundvetenskap inom geologin som omfattar hela det geologiska ämnesområdet och innebär studium av de geologiska processerna, deras succession och deras resultat, vilka kan iakttas i natu- ren samt vidare en utbildning i de geolo- giska arbetsmetoderna. Ur den allmänna

geologin har under tidernas lopp vissa bety— delsefulla delar utvecklats till specialgrenar (t. ex. mineralogi, petrografi, tektonik, pa- leontologi, stratigrafi, maringeologi, malm— geologi m.m.). Ämnet allmän geologi är dock fortfarande basen för allt geologiskt fältarbete och praktiskt geologiskt arbete, då det utgör grunden för de högt speciali- serade grenarna inom geologin. Den all- männa geologin sätter in specialgrenarna i rätt sammanhang vid utredning av de geo— logiska förhållandena i naturen.

Tektonik

Tektonik är läran om de geologiska struktu- rer som uppkommer i bergarter genom me- kanisk rörelse och deformation. Hit hör alla rörelser i form av veckningar och förskjut- ningar i berggrunden, fenomen som kan konstateras praktiskt taget överallt i Sverige, och vilka har stor teoretisk och praktisk betydelse för nästan all geologisk verksam- het vid SGU, oavsett om det gäller yngre lagrade bergarter, äldre kristallin berggrund, malmgeologi eller oljegeologi.

Geofysik

Beteckningen geofysik används här som ut- tryck för den fasta jordens fysik och om- fattar studium av bl. a. jordens magnetfält och dess lokala och sekulära variationer. Vidare studium av jordens tyngdkraftfält och de variationer därav som medger slut- satser om massfördelningen i jordens yttre och inre delar — gravimetri — samt forsk- ning rörande jordskorpans och jordinrets mekaniska egenskaper (elasticitet, täthet m.m.) med seismiska metoder.

Nu lämnade exempel kan kompletteras med bl. a. bestämningar av berg- och jord- lagrens elektriska ledningsförmåga, vilka har betydelse vid malmprospektering och sök- ning efter grundvatten.

Inom geofysisk forskning skiljs ofta mel- lan en mera global aspekt och lokala under- sökningar. Särskilt de senare kan få viktiga praktiska tillämpningar.

Den globala aspekten för forskningsom-

rådena jordmagnetism, gravimetri och seis- mik kan avse undersökningar beträffande jordklotets magnetfält i stort och dess se- kulära variationer, tyngdkraftfältet inom större regioner med betydelse för bl. a. teo- rier om jordskorpans och jordens inre upp- byggnad samt jordklotets form. Även jord- bävningsforskning — seismologi —- som ger viktiga data för teorin om jordklotets inre kan ingå i dessa undersökningar.

Lokala geofysiska undersökningar kan avse magnetiska anomalier som orsakats av bl. a. magnetiska mineral; lokala tyngd- kraftanomalier, som orsakats av kroppar av tyngre bergarter eller malmer samt seismis- ka undersökningar genom konstgjorda stöt- vågor (sprängningar eller slag), varigenom gränsytor mellan jord- och berglager med olika täthet kan fastställas genom stötvå— gornas reflektion. Sistnämnda undersök- ningar kan sålunda ge viktiga data för rent geologiska undersökningar inom begränsa- de områden.

Arbetsmetoder och instrumentering vid allmänt inriktade, globala undersökningar bygger ofta på fasta stationer exempelvis försedda med seismografer byggda för hög känslighet.

De lokala undersökningarna sker ofta med bärbar utrustning. När det gäller nå- got större områden sker magnetiska och nu- mera även elektriska undersökningar med hjälp av flygplan.

Geokemi

Genom geokemin eftersträvas att klarlägga fördelningen av olika kemiska element i jorden och lagarna härför.

Elementens kretslopp i naturen följs upp och inom geokemin studeras hur elementen genom vittring och erosion frigörs från jord- och berglager och löses i grund- och ytvatten, sprids med vatten, luft och genom biologiska processer för att ånyo avsättas i olika avlagringar.

Geokemins utveckling har bl. a. betingats av möjligheterna att genom nya spektro- grafiska analysmetoder snabbt bestämma även mycket låga halter av många grund-

ämnen. Genom spårning av låga halter av vissa metaller i jordlager och växter söker man klarlägga om dessa små mängder här- rör från större koncentrationer i berggrun- den. Geokemin får därför direkt betydelse inom malmprospekteringen. Den naturliga förekomsten av spårelement, t. ex. kvick- silver och bly, har även betydelse i sam- band med föroreningsproblem. Inom geo- kemin arbetas sålunda med provtagning och bedömning av geologiska förhållanden i fält samt med kemiskt analysarbete i ofta mycket stora serier på laboratorierna.

I detta sammanhang erinras om att 1965 års geoutredning föreslagit en viss omdispo- sition av det geologiska ämnesinnehållet vid universitetsundervisningen och i anslutning därtill ombenämningar av vissa utbildnings- riktningar. Sakligt sett ansluter sig denna nya uppdelning nära till den ovan angivna tredelningen, dock med mera genomförd differentiering främst inom gruppen mine- ralogi och petrologi med speciella kurser för geofysik och geokemi. Den föreslagna nya ämnesgrupperingen motsvarar schema- tiskt den tidigare indelningen på följande sätt.

Föreslagna geovetenskapliga ämnen: Studiekurs: Delkurser:

Geomorfologi Naturgeografi

l

_. _ Jordartslära Kvartar geologi

AA

Prekvartär geologi

Fasta jordens kemi Geokemi

Tektonik

AA

Fasta jordens fysik

Exogena processer

Kvartär stratigrafi

Paleontolo i . . .

Prek a t" g >Hlst0rlsk geologi och v r ar u ' paleontologi vecklingshistoria Mineralogi och petrologi

Allmän geofysik

Den nu lämnade redogörelsen har beskrivit ämnesområden och arbetssätt för geologiskt inriktade vetenskapsgrenar.

Vid en annan uppdelning kan skiljas mel- lan mera allmänt inriktad geologisk forsk- ning och tillämpad geologi. Den tillämpade geologin innebär en klar målinriktning, dvs geologin används som ett led i exempelvis prospektering och utnyttjande av fyndighe- ter i samband med sten-, mineral-, gruv- och oljeindustri. Vidare kan den tillämpade geologin komma till användning vid plane- ring av bebyggelse och sökning efter grund- vatten.

I det följande lämnas en schematisk över- sikt över verksamhetsområden inom nä- ringsliv och samhälle, där olika delar av den tillämpade geologin har betydelse. Som bakgrund till denna framställning hänvisas till bilaga 1 samt bilaga 2, som lämnar en sammanfattning av de i Sverige förekom- mande geologiska bi-ldningarna. En mera detaljerad redogörelse lämnas i senare av- snitt av betänkandet.

Nuvarande geologiämnen:

Kvartärgeologi

Mineralogi och petrologi

Geokemi (speciell utbildning saknas, ansluter sig närmast till mineralogi och petrologi) Geofysik (speciell utbildning saknas)

Allmän kännedom om geologiska förhållan- den inom ett aktuellt område är en förut- sättning för all geologisk verksamhet, inte minst när det gäller tillämpad geologi. Av den anledningen utarbetas geologiska kar— tor över jord- och bergarter inom flertalet ekonomiskt utvecklade områden i världen. Genom kartorna finns preliminära infor- mationer innan ett geologiskt arbete påbör- jas och härigenom kan eljest nödvändiga förberedande undersökningar inbesparas el- ler i vart fall inskränkas.

För nu angivna allmänna syften bör kar- torna vara så allsidiga som möjligt. Allmän- geologiska kartor kan visa jordarter för sig och berggrund för sig eller en kombination härav. Vid framställning av sådana kartor medverkar såväl jordartsgeologer (kvartär- geologer) som berggrundsgeologer. Bland de senare spelar i vårt land geologer med pet- rografisk utbildning den kvantitativt största rollen, men även geologer med historisk- paleontologisk utbildning erfordras inom mindre men för kartarbetet viktiga regio- ner. När det gäller berggrunden är goda kunskaper i allmän geologi och tektonik av väsentlig betydelse för karteringsarbetet.

Geofysiska arbetsmetoder och geologisk tolkning av flygbilder (fotogeologi) är vik- tiga hjälpmedel som underlag för kartarbe- ten och utnyttjas i allt större utsträckning.

Genom sin inriktning kan den geologiska kartläggningen sägas stå på gränsen mellan geologisk grundforskning och tillämpad geologi.

En redogörelse för verksamhetsgrenar där tillämpad geologi används lämnas i följande avsnitt.

2.2.2 Prospektering efter malmer, minera-l och råvaror

Inledningsvis kan konstateras, att prospek- tering efter tekniskt användbara jord- och bergarter, mineral och malmer samt inven- teringar härav är en mångskiftande verk- samhet, där arbetets omfattning och upp-

läggning bestäms av det närmare syftet med undersökningen.

Malmprospektering i vanlig bemärkelse berör i Sverige till större delen den pre— kambriska berggrunden (urberget) och fjäll— kedjans berggrund. Bland större kända malmdistrikt (se bilaga 2) märks Bergslagens järn- och sulfidmalmer, Skelleftefältets sul- fidmalmer och Norrbottens järnmalmer, samtliga i urberget. Vidare märks fjällked- jans sulfidmalmer, där bly finns i fjällked- jans östra randområde och koppar m.m. i de inre delarna. Ur ekonomisk synpunkt brytvärda malmer saknas — såvitt nu är känt — i den yngre lagrade berggrunden med undantag för uran i landets alunskiff- rar och möjligen järn i delar av Skåne.

Det malmgeologiska arbetet kräver av den anledningen främst geologiska insatser inom ämnesområdena allmän geologi och tektonik samt stratigrafi, mineralogi och petrologi. Även blocktransportriktningar och de kvartära förhållandena spelar dock en väsentlig roll vid prospektering efter alla jord- eller vattentäckta malmer. Vid sidan härav krävs en betydande insats av geofy- siska och geokemiska undersökningar samt möjlighet till provtagning genom diamant- borrning, blottningsarbeten m. m. Har malm konstaterats i en sådan mängd och med så- dana halter att ett ekonomiskt utnyttjande verkar möjligt vidtar omfattande fortsatta undersökningar genom borrning och sena- re genom undersökningar under jord samt förberedande gruvarbeten. De olika faser- na i ett prospekterings- och inventerings- program behandlas utförligare i ett senare avsnitt av betänkandet.

Tekniskt användbara mineral och berg- arter i övrigt förekommer inom berggrun- den. Deras prospektering bedrivs huvudsak- ligen enligt de metoder som används vid malmprospekteringen. Till denna del hör även olika industriella råvaror såsom kvarts och fältspat samt eldfasta leror för kera- misk industri. Hit hör även kalksten och skiffer för cementindustri och lättbetong- tillverkning, samt stenindustriella råvaror såsom granit, kalksten och marmor m.fl. Prospekteringen berör såväl urberget som

yngre lagrad berggrund och kräver insatser inom ämnesområdena allmän geologi, tek- tonik, stratigrafi, mineralogi och petrografi samt kvartärgeologi.

Geologiska undersökningar av fossila bränslen har i Sverige omfattat torv och alunskiffer. De i stort sett färdigbrutna vik- tigare stenkolsfyndigheterna i Skåne har sin industriella betydelse på grund av anslutan- de eldfasta leror. Torvgeologin är en rent jordartsgeologisk fråga och som sådan en gren av kvartärgeologin. Undersökningarna av alunskiffer har främst avsett skifferns användning för framställning av olja ge- nom destillation i ugn. Alunskiffer ingår bl. a. i de mellansvenska paleozoiska yngre lagrade bergarterna och undersöks därför med stratigrafiska metoder. Alunskiffer har som tidigare angivits även betydelse som moderbergart för uran.

Förekomsten av kolväten — olja och gas — är bundna till yngre lagrade berg- arter i synnerhet där dessa uppnår större mäktigheter. Potentiellt möjliga områden för kolväteförekomster av ekonomisk be- tydelse är därför delar av Skåne samt Ös- tersjöområdet inklusive Gotland. För att olja och gas skall kunna koncentreras till utvinnbara fyndigheter krävs att fickor av porös berggrund, t.ex. sandsten, finns ut- bildade och att dessa täckts av en tätande bergart, exempelvis skiffer, så att lätta kol- väten kan samlas i avgränsade reservoarer. Underlag för olje- och gasprospektering er- hålls genom geologiska undersökningar av lagerföljden. Härvid är undersökningar av mikrofossil — som kan ske även på mind- re prover från borrningar —— ett viktigt hjälpmedel. Vidare är geofysiska undersök- ningar (seismiska, gravimetriska och mag- netiska) av väsentlig betydelse för klarläg- gande av lagerbyggnaden på större djup. Nu angivna metoder ger möjlighet att fast- ställa lagerföljd och eventuella lagerstör- ningar inom ett undersökt område. Härefter kan utsikterna att hitta olja eller gas be- dömas.

Bland övriga råvaror må slutligen näm- nas jordarter för byggnads- och anlägg- ningsverksamhet. Hit hör tegellera och

främst grus. Tillgången på grus är oftast koncentrerad till rullstensåsar. Dessa spe- lar samtidigt stor roll även för försörjning- en med grundvatten och en grusinventering innebär därför ofta besvärliga avvägningar mellan skilda intressen, där bl. a. naturvår- den ingår. Nu behandlade frågor är av kvartärgeologisk natur.

2.2.3 Grundvatten

Grundvattenundersökningar (hydrogeologi) är ett forskningsområde av främst geolo- gisk natur, som har stor betydelse i såväl tätbefolkade industriländer som många ut- vecklingsländer. I Sverige är många av de lättast åtkomliga, större grundvattenföre- komsterna knutna till de lösa jordlagren, främst då rullstensåsarna. Inom områden med yngre lagrade bergarter kan dock be- tydande vattenkvantiteter erhållas i berg- grunden. Grundvattentillgången inom ur- berget är oftast mera begränsad, men kan vara stor i sprickzoner och tektoniska stör- ningslinjer.

Studium av sättet för grundvattnets före- komst innefattar därför undersökningar av såväl kvartärgeologisk som berggrundsgeo- logisk karaktär. Beroende på omständighe- terna anläggs i senare fallet både stratigra- fiska och tektoniska synpunkter. För att ut- röna de grundvattenförande lagrens utbred- ning kan geofysiska metoder utnyttjas, främst då elektriska mätningar.

I vårt land har vattenförsörjningen blivit ett alltmer komplicerat problem. Kraven ökas på att grundvattenfrågorna blir när- mare undersökta. Vid uttag av grundvatten måste beaktas hur skadeverkningar skall undvikas för angränsande grundvattentäk- ter. I trakter nära havet måste infiltrationen av havsvatten uppmärksammas. Slutligen är det angeläget att förhindra föroreningar av grundvattnet genom spill och avfallsproduk- ter. De hydrogeologiska problemen kan i en nära framtid i högre grad än nu förmodas bli en viktig arbetsuppgift för geologin i vårt land där medverkan krävs av geologer

med såväl jordarts- som berggrundsgeolo- gisk inriktning. Geologiska data som erhålls vid hydrogeologiskt arbete, främst borrhåls- uppgifter, utgör samtidigt ett viktigt mate- rial för alla slags geologiska undersökningar.

2.2.4 Ingenjörsgeologi (byggnadsgeologi m. m.)

Studium av jord- och bergarters hållfasthet och stabilitet, såsom t. ex. byggnadsgrund, är ett område inom ingenjörsvetenskapen — närmast väg- och vattenbyggnadsteknik samt gruvteknik — med nära samband till geologin. Undersökningar av fast berg, vil- ka är av vikt vid schaktnings-, tunnel- och gruvarbeten, benämns bergmekanik. Givet- vis har bergmekaniken nära samband med berggrundsgeologin, varvid undersökningar av sprickighet och andra tektoniska stör- ningar spelar stor roll. Beteckningen geo- teknik avser oftast enbart hållfasthets- och stabilitetsegenskaper hos lösa jordlager. Frågor om jordarters stabilitet har i Sverige aktualiserats genom riskerna för allvarliga jordskred inom vissa områden och har i mer än 50 år studerats genom samarbete mellan kvartärgeologer och ingenjörer. De geologiska problemen kan i dessa samman- hang framträda på olika sätt och med olika styrka. De allmängeologiska kartorna kan t. ex. vara till stor nytta redan vid en sche- matisk bedömning av olika områdens lämp— lighet för lättare eller tyngre bebyggelse vid en regional planering. Vid detaljprojekte- ring av byggnader och anläggningar erford- ras dock i allmänhet mera ingående geotek- niska undersökningar. För sistnämnda un- dersökningar finns ett särskilt statligt verk — statens geotekniska institut. Sådana un- dersökningar utförs för egna behov även vid bl. a. statens järnvägar och statens väg- verk. Vidare bedrivs tillämpad geologisk forskning vid statens väginstitut avseende material och underlag för vägar. Ett flertal enskilda konsultfirmor utför bl. a. grundun- dersökningar för byggnadsplanering med an- litande av egen personal och utrustning.

Ämnesområden med direkt anknytning till kvartärgeologi är marklära och agrogeologi. Markläran är vetenskapen om den naturliga jordmånen och om de kemiska, fysikaliska och biologiska processer som sker i jord- täckets ytlager, medan agrogeologin omfat- tar behandling av jordmåner i samband med odling och geologiska förutsättningar för odlade markers dränering m.m. Forsk- ning inom dessa områden bedrivs vid skogs- högskolan och lantbrukshögskolan. Anknyt- ningen till kvartärgeologi —- särskilt med kemisk-fysikalisk och hydrogeologisk in— riktning — är dock så stark, att bl. a. ag- rogeologisk forskning och kartläggning ti- digare bedrivits även vid SGU. Markläran och agrogeologin har stor betydelse, när det gäller att bedöma önskat kartinnehåll för allmängeologiska jordartskartor.

3. Sveriges geologiska undersökning — SGU

3.1 Historik

Ursprunget till SGU kan härledas till slutet av 1850-talet, då riksdagen första gången beviljade medel för statlig geologisk under- sökning av Sverige. Dessförinnan hade viss geologisk kartering ägt rum i Jernkontorets regi. Till en början inriktades verksamheten vid SGU helt på framställning av geologiska kartblad i skala 1:50 000 med beskriv— ningar. Utöver karteringen upptogs under slutet av 1800-talet arbete med såväl prak- tisk-geologiska som rent vetenskapliga upp— gifter inom geologins område.

Genom ny instruktion i början av 1900— talet planerades en sektionsindelning som innebar en anvisning om vilka grenar av geologin som SGU skulle ägna sig åt. Den- na indelning gäller i stort fortfarande.

I samband med första världskriget ut- förde SGU bl. a. två stora arbeten av prak- tisk-geologisk karaktär, nämligen dels djup— borrningar efter stenkol m.m. i Skåne, dels inventering av södra och mellersta Sveriges torvtillgångar.

Genom att SGU under första världskri— gets slutskede beviljades särskilda anslag för prospektering inom Västerbottens län möjli-g— gjordes upptäckten av viktiga sulfidmalms— förekomster. Prospekteringsarbetet utvidga- des senare även till Norrbottens län och medförde att en regional berggrundskarte- ring av dessa två län blev utförd.

Det allmängeologiska karteringsarbetet

kom även att omfatta länskarteringar och början skedde med jordartskarteringar in- om Västerbottens och Kopparbergs län.

Strax före andra världskriget påbörjades undersökningar efter salt och olja i Skåne. Dessa arbeten som finansierades över sär- skilda statliga anslag, pågick med vissa av- brott fram till början av 195 O-talet.

Viss materiell upprustning av SGU sked- de efter utredning om verkets uppgifter och organisation under åren 1950—1952. Ut— redningen förordade ökad takt i karterings- och prospekteringsarbetet, men föreslog in- te några genomgripande ändringar av verk— samhetens inriktning eller organisation.

3.2 1963 års betänkande

Efter framställning från SGU beslöts vid 1960 års riksdag att verket under ett par år skulle beredas möjlighet att pröva en or- ganisationsform med byrå- och sektionsin- delning för att bättre kunna motsvara de ökade krav som utvecklingen av verkets olika arbetsområden medfört. Den nya or- ganisationsformen tillämpades från den 1 juli 1960.

Med ledning av erfarenheterna från den nya organisationen utarbetades inom SGU under 1963 ett betänkande om den egna verksamheten och organisationen. SGU framlade därvid förslag till lösning av ver- kets grundorganisation, vilket i stort sett

baserades på tidigare försöksverksamhet. Verksamheten föreslogs uppdelad på tre byråer. — kartbyrån, allmänna byrån och malmbyrån — samt på tre serviceavdel- ningar, nämligen geofysiska, kemiska och administrativa avdelningarna. Härutöver borde enligt betänkandet utses dels ett sär- skilt råd för att följa påbörjad malminven- tering i Norrbotten, dels en geologisk kart- kommission som rådgivande organ i mer betydelsefulla frågor avseende riktlinjer för geologisk kartering. Samtidigt begärdes be- tydande förstärkningar för att intensifiera karteringsarbetet.

Betänkandet mottogs i stort sett positivt vid remissbehandlingen och samtliga instan- ser var eniga om behovet av en kraftigt in- tensifierad geologisk kartverksamhet. Även behovet av bättre överblick över landets mi- neraltillgångar underströks från olika håll. Viss kritik riktades mot förslaget i fråga om bl. a. kartornas utformning och utgivnings- takt.

Betänkandet kommer att närmare behand- las i det följande i anslutning till de olika avsnitten om geologisk kartering, invente- ring och prospektering m.m.

Mot bakgrunden av bl.a. remisskritiken beträffande kartverksamheten togs inte ställ- ning till betänkandets förslag rörande SGU:s organisation och kartverksamhetens allmän- na inriktning. I stället ansågs angeläget att klarlägga en från samhällsekonomiska syn- punkter lämplig omfattning och inriktning av den geologiska karteringen och prospek- teringen. Med hänsyn härtill tillkallades den utredning för vars uppdrag inledningsvis re- dogjorts i detta betänkande.

3.3 Nuvarande organisation och verksamhet

Enligt provisorisk instruktion (3.12.1965 nr 649; ändr 3.6.1966) är SGU central för- valtningsmyndighet för ärenden om landets geologiska beskaffenhet.

Med iakttagande av vetenskapens ford- ringar och med särskilt avseende på berg- och jordarternas ekonomiska betydelse ålig- ger det SGU

att verkställa bergarts- och jordartskarte- ring,

att uppsöka och undersöka förekomster av malmer och andra tekniskt användbara mineral, bergarter och jordarter,

att företa undersökningar i agrogeologiska och hydrogeologiska syften samt över de fossilförande formationernas stratigrafi och paleontologi, samt

att bedriva forskning av såväl vetenskap— lig som övervägande praktisk art varvid uppmärksamhet särskilt bör inriktas på så- dana frågor som är av betydelse för närings- livets utveckling och tillgodoseende av sam- hälleliga behov.

Resultaten av verksamheten skall göras tillgängliga för allmänheten genom geolo- giska kartor, genom avhandlingar och upp- satser samt genom ett museum som med samlingar belyser främst Sveriges geologi.

SGU skall vidare inom sitt verksamhets- område tillhandagå andra myndigheter med geologiska utredningar och äger även utföra sådana utredningar åt kommuner och en- skilda. Ersättning för utförda uppdrag utgår efter grunder som Kungl. Maj:t fastställer.

Såsom tidigare angivits (3.2) bereddes SGU möjlighet genom riksdagsbeslut år 1960 till en försöksorganisation med byrå- och sektionsindelning. Sedan dess har orga— nisationen successivt utbyggts och SGU är numera enligt ovan angivna provisoriska instruktion och i avvaktan på resultatet av föreliggande utredningsarbete försöksvis or- ganiserad på sex enheter, nämligen allmänna byrån, kartbyrån, malmbyrån, geofysiska avdelningen, kemiska avdelningen och ad- ministrativa avdelningen. Härtill kommer regionala kontor i Malå, Kiruna, Lund och Göteborg. I Malå finns även borrnings- och geofysiska verkstäder för byggande av in- strument och borrningsutrustning samt sköt- sel och reparationer av utrustning m.m. för fältarbetet. Borrkärnematerialet från prOSpekteringen är omfattande och lagras dels i arkiv i Malå, dels i LKAB:s borrkär- nearkiv i Kiruna. Borrkärnearkiven utbyggs successivt, då f. n. årligen ca 35 000 meter borrkärnor tillkommer. Vidare finns av per- manent natur i organisationen en publika-

tionsnämnd, en biblioteksnämnd, en arbets- grupp för frågor om automatisk databe— handling samt _ för Stockholm respektive övre Norrland — två företagsnämnder och två arbetarskyddskommittéer.

Beteckningen byrå används för de enheter som främst har till uppgift att planera och utföra arbeten med rent geologisk inriktning. Beteckningen avdelning används för de en- heter som är hjälp- och serviceorgan åt by- råerna. Forsknings- och utvecklingsarbete utförs av enheterna inom områden där spe- ciell kompetens finns tillgänglig.

Organisationens uppbyggnad och enheter- nas arbetsuppgifter samt antal tjänster m. rn. framgår av bilaga 3. Personalens fördelning på olika enheter samt lönegradsbeteckning- ar m. m. framgår av bilaga 4.

Antalet anställda vid SGU uppgick i mit- ten av år 1968 till 458 personer, varav 276 tjänstemän, 152 arbetare och — omräknat till helårsarbete — cirka 30 extrageologer.

Finansiering av verksamheten sker genom dels sedvanliga anslag till avlöningar och omkostnader (numera sammanförda till an- slag för förvaltningskostnader) samt utrust- ning, dels sakanslag till prospektering, karte- ring och uppdrag.

För vissa slag av omkostnader och utrust- ning har SGU sedan några år på försök tillämpat principerna för en programbudge- tering. Från och med budgetåret 1967/ 68 har försöken utvidgats till att även omfatta avlöningsanslaget. Orsaken härtill är att per- sonalkostnaderna finansieras från såväl av- löningsanslaget som sakanslagen.

Beviljade anslag för budgetåret 1968/ 69 uppgår till drygt 20 milj. kronor och för- delar sig på följande sätt:

Tkr.

Avlöningar (förslagsanslag) 3 842 Omkostnader (förslagsanslag) 829 Utrustning (reservationsanslag) 600 Kartarbeten m.m. (reservations-

anslag) 2 300 Prospektering (reservationsanslag) 11 700 Uppdragsverksamhet (förslagsanslag) 1 000

Totalt 20 271

Utvecklingen av antal anställda och an- slagstilldelningen under perioden 1955— 1970 framgår av diagram i bilaga 5.

Ökade ekonomiska och personella resur- ser har medfört att verksamheten inte har kunnat inrymmas i huvudbyggnaden vid riksmuseet. För närvarande är verksamhe- ten i Stockholmsområdet spridd på åtta oli— ka lokaler av varierande storlek inom ett relativt stort område.

3.4 Övrig verksamhet

Inom geologins olika arbetsområden är SGU den enda institution som har organisation och resurser för kartering, prospektering och inventering av landsomfattande karaktär.

Vid universitet och tekniska högskolor läggs tonvikten vid utbildning av geologer med olika fackinriktning och där bedrivs viss grundforskning och även målinriktat utvecklings- och forskningsarbete. Många geologer erhåller sin praktiska yrkeserfa- renhet genom anställning vid SGU (extra- geolog, praktikant) och kan ofta under fort- satt anställning slutföra sina examensarbeten där i samarbete mellan vederbörande insti- tution och SGU.

4. Geologisk kartering

4.1. Karteringsarbetets utveckling

Såsom tidigare angivits framkom behovet av offentliga regionala geologiska kartläggnings- arbeten redan vid mitten av 1800-talet, då bl. a. Brukssocieteten —- nuvarande Jernkon- toret — tog initiativ till utarbetande av en geologisk karta över Sverige i skala 12800 000. Vidare framställdes geologiska kartor över Göteborgs och Bohus län i skalan 1: 100 000 —- 1: 400 000.

Vid sidan av den planmässiga geologiska karteringen i skala 1: 50 000 av Sverige, som blev huvuduppgift för SGU när verket inrättades år 1858, har sedan endast ett större, regionalt geologiskt kartläggningsar- bete utförts utanför SGU, nämligen den i slutet av 1800-talet med stöd av Jernkon- toret utarbetade berggrundskartan över Mel- lersta Sveriges Bergslag i skala 1: 250 000.

Under senare tid har dock vissa gruv- företag utfört berggrundskartering inom si- na speciella intresseområden men resultaten är inte offentliga. Vidare har statens vatten- fallsverk låtit utarbeta jordartskartor över vissa områden i övre Norrland under 1950- talet. I varje fall sistnämnda karteringsarbe- ten synes ha förorsakats av bristen på offent- liga moderna geologiska kartor över dessa områden.

Mot bakgrund av vad nu sagts och med hänsyn till att SGU är offentlig myndighet för landets planmässiga geologiska kartering, kommer framställningen i det följande att

begränsas till den geologiska kartering, som bedrivs vid SGU.

4.2 1963 års betänkande jämte remissvar

SGU framhöll i betänkandet med avseende på karteringsarbetet, att en landstäckande serie av geologiska kartor med separata blad för berggrund reSpektive jordarter i skala 1: 100 000 borde påbörjas. Serien skulle ersätta dittillsvarande serie av kom- binerade berggrunds— och jordartskartor i skala 1: 50000. Samtidigt påpekades dock, att det visat sig praktiskt omöjligt att erhålla erforderliga geologiska upplysningar ur kar- tor med mindre skalor än 1: 50 000 vid me- ra noggrann samhällsplanering eller malm- prospektering.

Om kartor i skala 1:50 000 begränsades till att omfatta tätorter och malmdistrikt, blev resultatet att större delen av landet kom att sakna kartor i denna kartstorlek. Det skulle därför i framtiden bli ofrånkomligt, att kartorna i mindre skala gjordes så de- taljerade som möjligt. Enligt SGU hade re- dan försöksverksamheten med olika kart- skalor kring sekelskiftet visat, att den övre gränsen för i allmänhet erforderlig detalj- rikedom låg vid skalan 1: 100000.

Samtidigt som en landstäckande serie av separata berggrunds- och jordartskartor i skala 1: 100000 påbörjades, borde de på- gående länskarteringarna -— i skala

1 : 200 000 eller mindre — av Norrland och Kopparbergs län fullföljas. Härigenom skul- le större delen av landet täckas med visser- ligen inte önskvärt detaljrika men dock för flera ändamål fullt användbara geologiska kartor under den tid, då produktionen av de nya kartorna i skala 1: 100000 i Syd- och Mellansverige närmade sig sydgränsen för de moderna länskartorna.

Valet av skalan 1:100 000 för huvud- delen av landet synes huvudsakligen ha grundats på en bedömning av vad som kun- de påräknas i ekonomiska och personella resurser. Som nämnts var denna skala den minsta, som kunde ge någorlunda tillfreds- ställande detaljrikedom inom områden med enklare geologisk byggnad. Kravet på större kartskala kvarstod därvid för de delar av landet, för vilka särskilda krav måste ställas på kartorna.

Mera preciserat innebar SGU:s ovan skis- serade kartprogram följande.

1. Det geologiska kartverket i skala 1: 100000 skulle ges en omloppstid av 50 år, vilket krävde en årsproduktion av 4 berggrundsblad och 4 jordartsblad. Års- kostnaderna beräknades till 1 400 000 kronor.

2. Nuvarande kombinerade kartor i skala 1:50 000 skulle färdigställas med 3 blad per år. Härigenom skulle de viktigaste tätorterna och malmdistrikten i södra och mellersta Sverige medhinnas. Årskostna- derna beräknades till 1 125000 kronor.

3. Länskarteringen i Norrland och Koppar- bergs län skulle färdigställas i snabb takt — förslagsvis inom 10 år räknat från den 1 juli 1964. Årskostnaderna beräkna- des till 350 000 kronor.

Ett allmänt kartverk borde dock enligt SGU om möjligt färdigställas fortare än under de 50 år, som motsvarade omlopps- tiden. Bestämdes omloppstiden till 20 år, erfordrades årligen ytterligare 6 blad utöver de 4 blad för respektive berggrund och jord- arter som nämnts under punkt 1 ovan. Års- kostnaderna beräknades härigenom öka med 2 100 000 kronor.

SGU:s förslag om att de kombinerade kartorna i skala 1: 50000 skulle ersättas med separata berggrunds- och jordartskar- tor i skala 1: 100 000 vid den landstäckande karteringen mötte stark kritik vid remiss- behandlingen. I remissvaren lämnade syn- punkter på lämpligaste inriktning och om- fattning av geologisk kartering redovisas i korthet i det följande. Svaren har uppdelats i två grupper omfattande näringslivets re- spektive statliga myndigheters behov av geo- logiska uppgifter.

A Näringslivets behov av geologiska uppgifter

Kommerskollegium konstaterade, att bristen på geologiska kartor länge vållat svårigheter för de statliga organ och de delar av närings- livet, som i sin verksamhet var beroende av kännedom om geologiska förhållanden. Det- ta gällde ej minst för malmletningen, vare sig den bedrevs av SGU eller av enskilda företag. De fyra bergmästarämbetena beto- nade samstämmigt, att tillgången på geolo- giska kartor inte var sådan, att den fyllde ämbetenas behov vid planering av många slags arbeten.

Jernkontoret erinrade om att då den första geologiska karteringen av Sverige ägde rum på 1840-talet skedde detta i Jernkontorets regi. Anledningen till detta initiativ var in- sikten om den stora betydelse, som geologin har för uppsökandet av landets tillgångar av malm och andra mineraliska råvaror för bergshanteringen. Jernkontoret sade sig ha med om sett hur den geologiska karteringen från att ha varit en huvuduppgift för SGU under årens lopp trängts tillbaka på grund av bristande resurser och förskjutning av intresset till andra arbetsuppgifter, så att karteringen nu tog i anspråk mindre än 10 % av SGU:s driftkostnader. Av SGU:s egen redogörelse framgick, att resurserna för karteringen numera inte ens räckte till för att upprätthålla ett i tidigare omfattning ak- tuellt kartbestånd, samtidigt som näringsli- vets behov av goda geologiska kartor nu var mångdubbelt större än för 100 eller 50 år

sedan. Det var enligt Jernkontoret uppen- bart, att denna situation innebar mycket betänkliga nackdelar för näringslivet och i synnerhet bergshanteringen.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) framhöll som sin erfarenhet av det mångåriga samarbetet med SGU, att malm- byrån utgjorde en anmärkningsvärt väl fun- gerande malmletnings- och malmundersök- ningsorganisation. Vidare framhölls, att bå- de när det gällde att bedöma den fasta berg- grunden som de lösa jordlagren utgjorde de geologiska kartorna utgångsläget för SGU:s överväganden. För närvarande var likväl tillgången på aktuella geologiska kartor i Sverige så bristfällig, att situationen från kartkonsumenternas synpunkt kunde bedö- mas som relativt allvarlig. LKAB underströk i sammanhanget betydelsen av att framste- gen på geokemins och geofysikens område kunde utnyttjas vid såväl prospektering som rationellt framställande av goda geologiska kartor.

Svenska gruvföreningen betonade i sitt ytt- rande vikten av att det skapades möjligheter att inhämta den eftersläpning och utfylla de åsidosatta behoven i fråga om bergarts- och jordartskarteringar, liksom också geoveten- skapemas ökade betydelse för vårt närings- liv.

Sveriges industriförbund anslöt sig till gruv- föreningens synpunkt samt anförde vidare bland annat följande. De geologiska karte- ringsresurserna behövde upprustas kraftigt. Icke blott för gruvnäringen utan även för andra industrigrenar, exempelvis den ke- miska industrin, tegelindustrin och vatten- kraftproduktionen, hade nuvarande efter- släpning inverkat menligt. Upprustningen av karteringsverksamheten var enligt förbundet så viktig, att erforderlig kapacitet från övri- ga byråer och avdelningar inom SGU måste få tas i anspråk härför om detta krävdes.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsbered- skap fann det i hög grad otillfredsställande,

att modernt geologiskt kartmaterial saknades för stora delar av landet.

Lantbruksstyrelsen anförde, att jordbrukets utbredning, struktur och produktionsinrikt- ning i hög grad var beroende av en rad naturgeografiska företeelser såsom jordart, topografi och klimat. Vid bedömningen av jordbrukets framtida förutsättningar i olika regioner var det därför av största betydelse att ha tillgång till bl. a. moderna geologiska kartor. Även vid mera detaljbetonade över- väganden om den framtida markanvänd- ningen inom exempelvis ett fastighetsregle- ringsområde eller ett torrläggningsområde var de geologiska kartorna ett viktigt hjälp- medel. Bristen på modernt kartmaterial för- svårade därför såväl den översiktliga som den detaljbetonade planeringen för jordbru- kets och skogsbrukets rationalisering. Inom lantbruksstyrelsen pågick en tämligen detal- jerad översyn av landets naturliga jordbruks- områden. Man byggde därvid i första hand på tillgängliga jordartskartor samt den nya ekonomiska kartan. Om en fullt modern, storskalig kartläggning av landets jordarter utfördes av SGU skulle man bättre kunna avgränsa naturliga jordbruksområden.

Domänstyrelsen framhöll, att skogsbruket behövde geologiska kartor bl. a. vid val av trädslag vid anläggandet av nya bestånd, vid planläggning av vägar samt vid bedömning av markens bärighet och framkomlighet för tunga maskiner. Mest betjänt var skogsbru- ket av en kombinerad karta i skala 1: 50000 men skogsbruket skulle till nöds kunna nöja sig med en karta i skala 1: 100 000, därest denna gjordes tillräckligt detaljerad.

Skogsstyrelsen anförde liknande synpunkter. Eftersom det av SGU föreslagits separata kartor, ville Skogsstyrelsen därutöver tillägga att skogsbrukets förstahandsintresse var knu- tet till jordarterna.

Skogshögskolan var däremot avgjort skep- tisk mot användbarheten av kartor i skalan 1: 100 000 för skogsändamål.

B Myndigheternas behov av geologiska uppgifter

Svenska landskommunernas förbund fram- höll, att åtskilliga, kostsamma misstag dess- värre hade gjorts under årens lopp i sam- band med markförvärv beroende på att man inte ägt tillräcklig kännedom om grundför- hållandena. Först i ett för sent skede hade det måhända visat sig, att marken inte var tjänlig för avsedd bebyggelse. Även vid pla- neringen av områden för exempelvis fritids- bebyggelse var det enligt förbundet av stor betydelse att få kännedom om jord- och bergarter, grundvattenförhållanden, vatten- täkter o.s.v. Den ekonomiska kalkylen för ett sådant område kunde helt förändras, om man t.ex. kunde lokalisera vägar, så att vägmaterial kunde erhållas inom området.

Svenska stadsförbundet anförde, att känne- domen om de geologiska förhållandena ha- de fått en allt större betydelse bland annat för samhällsplaneringen. Detta gällde all- mänt för bebyggelseplanering, vägplanering, vattenförsörjning och dylikt. Därjämte var naturligtvis kännedom om värdefulla mark- tillgångar ofta av särskild vikt. De geolo- giska undersökningarnas eftersläpning jäm- fört med den i övrigt snabbt fortgående samhällsutvecklingen syntes stadsförbundet vara betänklig.

Flertalet länsstyrelser underströk behovet av geologiska undersökningar rörande mark- beskaffenhet och grundvattenförekomster för samhällsplaneringen. Bland annat fram- höll länsstyrelsen i Hallands län, att en vik- tig förutsättning för en god planläggning var tillräcklig kunskap rörande markbeskaffen- het och grundförhållanden. Den stigande lev- nadsstandarden medförde ökat behov av geologiska uppgifter.

Vägförvaltningen i Uppsala län preciserade sina önskemål sålunda. De kombinerade berg— och jordartskartorna var mycket vär- defulla vid vägplanering för bedömning av olika områdens lämplighet ur vägbyggnads- synpunkt dels med hänsyn till jordarternas

tjälfarlighet och bärighet, dels med hänsyn till uppgifterna om tillgångar på lämpligt vägbyggnadsmaterial.

Överlantmätaren i Gävleborgs län framhöll, att lantmäteriet utförde eller medverkade i åtskilliga planerings- och inventeringsupp- gifter av regional eller översiktlig natur. För lösande härav var det ofta nödvändigt att äga säker kännedom om de geologiska för- hållandena inom planeringsområdet. Bland uppgifterna kunde nämnas planering av jordbruks- och skogsbruksområden i anslut- ning till större fastighetsregleringar, väg- planering, översiktlig bebyggelseplanering samt med naturvården förknippade över- siktliga utredningar och inventeringar. En avsevärd ökning av planeringsbehovet för nämnda ändamål var att emotse tillika med ökade krav på planeringens utförande i tekniskt och ekonomiskt avseeende.

De synpunkter som framkommit från läns- arkitekthåll exemplifieras av att länsarki- tekten i Malmöhus län bland annat under- strök vikten av geologiska kartor för ut- läggandet av skyddsområden för vattentäk- ter och andra med vattenförsörjningen och avloppsinfiltration sammanhängande spörs- mål. Han framhöll vidare, att befintliga agrogeologiska kartblad i skala 1: 20000 var synnerligen rikt detaljerade, och att de därför hade haft ett utomordentligt stort värde vid bedömandet av de förhållanden som påverkade samhällsbyggandet.

Byggnadsstyrelsen uttalade, att de geologiska kartorna fyller en betydande uppgift inom styrelsens verksamhetsområde, särskilt i samband med upprättandet av samhällspla- ner av olika slag och även i övrigt vid plan- läggning och lokalisering av bebyggelse m.m. Styrelsen fann det angeläget, att ett noggrant och detaljerat geologiskt kartmate- rial var tillgängligt i första hand för de de- lar av landet där tätbebyggelse i nämnvärd omfattning kunde komma till stånd samt där markförhållandena var starkt varierande och ur grundläggningssynpunkt besvärliga jordartstyper förekom.

Statens geotekniska institut underströk i sitt yttrande särskilt behovet av moderna och detaljerade geologiska kartor i planerings- arbetet, t. ex. vid val av ett företags belägen- het och vid planläggandet av erforderliga grundundersökningar. Ur geoteknisk syn- punkt behövdes detaljerade kartblad i första hand för de områden som låg under marina gränsen eller inom issjöområden o.d., där man kan räkna med att förekomst av sedi- mentära jordarter ger mindre god bärighet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde, att samhällsutvecklingen ställde allt större krav på den översiktliga planeringen. Ur vattenförsörjnings- och avloppssynpunkt in- nebar dessa krav att ställning ofta måste tas på ett mycket tidigt stadium till frågan om ett område kunde anses lämpligt för avsett ändamål med hänsyn till möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp. Ställ— ningstagandet måste kunna ske utan alltför kostnadskrävande undersökningar såsom provborrningar och infiltrationsförsök, var- för det var av vikt att tillförlitligt geohydro- logiskt material för preliminära bedömning- ar fanns tillgängligt. Även vid detaljplane- ring var uppgifter om grundförhållandena, de geohydrologiska förhållandena o.d. av väsentlig betydelse. Tillgången på berg- grunds- och jordartskartor, brunns- och borrarkiv samt personal och utrustning för genomförande av seismiska undersökningar, elektriska motståndsmätningar m.m. var så- ledes av stort värde ur vatten- och avlopps- planeringssynpunkt.

Statens väginstitut framhöll, att de geologiska kartbladen var särskilt viktiga för den del av institutets verksamhet som avsåg uppletande av materialfyndigheter såväl berg— som sand- och grusfyndigheter, lämpade för utvinning av stenmaterial till beläggningar och för and- ra vägändamål.

Lantmäteristyrelsen konstaterade, att bristen på moderna geologiska kartor ofta verkade hämmande på planeringsverksamhet av skil- da slag och ej sällan medförde tidsödande fältundersökningar.

Överbefälhavaren underströk att geologiska kartunderlag var av betydelse för rationell och ekonomisk byggnadsverksamhet. Detta gällde inte minst de verksamhetsområden (i första hand flygbaser samt befästnings- och förbindelsearbeten), som rörde krigsmakten.

Statens järnvägar anförde, att bristen på geotekniskt kartmaterial var påtaglig och att den föreslagna förstärkningen av kart- framställningen var nödvändig, om SGU skulle kunna fungera som ett effektivt ser- viceorgan i geologiska frågor.

Vattenfallsstyrelsen tillstyrkte i huvudsak förslaget om att öka SGU:s möjligheter att tillmötesgå olika konsumenters berättigade önskemål och behov. Styrelsen erinrade om sina önskemål beträffande detaljkartering av de norrländska älvarna.

Statskontoret hade vissa erinringar att göra mot den målsättning som i betänkandet an- gavs för karteringen och förordade en all- sidig utredning rörande behov och utform— ning av geologiska kartor.

Rikets allmänna kartverk (RAK) underströk betydelsen av ökat samarbete mellan RAK och SGU. Detta gällde bl. a. dyrbar appa— ratur. RAK tillade, att de båda verken var för sig var alltför små enheter för att utgöra tillräckligt underlag för anställandet av viss del av den högt kvalificerade expertis på det tekniska och administrativa planet, varav behovet till följd av den snabba utveckling- en blev allt större och större. Den omstän- digheten, att den allmänna och den geolo- giska kartläggningen sorterade under olika departement, utgjorde härvid ett särskilt problem.

Från universitets— och högskolehåll beto- nades inte minst betydelsen av att SGU:s geologiska kompetens omfattade hela det fält varöver den geologiska vetenskapen sträcker sig. Möjligheterna till effektivitets- stegring inom karteringen genom bättre ut-

nyttjande av nutida tekniska hjälpmedel på- talades också.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd an- förde, att en radikal förstärkning av SGU:s resurser var en förutsättning för att ämbets- verket på ett tillfredsställande sätt skulle kunna fylla sina uppgifter. Statens tekniska forskningsråd yttrade bl. a. att SGU:s verk- samhet var knuten till jordskorpan och vat- tentillgångarna, vilka utgjorde några av vårt lands viktigaste naturtillgångar. Ett nyttig- görande av dessa resurser måste därför till- mätas hög angelägenhetsgrad. God kunskap om dessa resurser förutsättes för ett klokt hushållande med tillgångarna och för nä- ringslivets rationella exploateringsåtgärder. Detta vetande var även av vikt för att möj- liggöra framväxt och harmonisk utveckling av näringslivet grundat på lokala förutsätt— ningar.

Flera remissinstanser anförde, att den fö- reslagna utgivningshastigheten var alltför låg. Byggnadsstyrelsen fann sålunda det vis- serligen tillfredsställande, att man i betän- kandet föreslog en intensifierad kartlägg- ningsverksamhet och en stegrad produktion av geologiska kartor men ansåg, att man borde ta under övervägande om inte denna verksamhet ytterligare kunde ökas. Den fö- reslagna takten i utgivningen av nya geolo- giska kartblad medförde nämligen, påpekade styrelsen, att modernt kartmaterial över vik- tiga delar av landet inte blev tillgängligt förr- än efter mycket lång tid. Statens väginstitut anförde att det —— med hänsyn till den av förståeliga skäl långsamma produktionen av kartor i skala 1: 50 000 — för institutets del var av stort intresse att produktionen av kartblad i mindre skala forcerades och att man borde överväga, om inte kartbyrån kun- de ges större resurser än enligt förslaget. Lantmäteristyrelsen ansåg att förslaget om att täcka södra Sverige med moderna geo- logiska kartor inom 15 år inte var tillfyllest utan ville förorda, att SGU gavs sådana resurser att ett dylikt kartläggningsprogram kunde vara genomfört inom längst en 10- årsperiod.

4.3.1. Allmänna synpunkter

4.3.1.1 Behovet av geologiska kartor m.m.

En landstäckande geologisk kartering utgör ett viktigt underlag vid lösningen av många problem både inom allmän och enskild verk- samhet. Som exempel på sådan verksamhet kan nämnas samhällsplanering, industrilo- kalisering, vattentäktsutredningar, byggande och underhåll av vägar och farleder, natur- vårdsinventering, fritidsbebyggelse, malm— prospektering samt utvinning av mineraliska råämnen såsom kvarts och fältspat och jord- arter såsom grus och annat fyllnadsmaterial. Även vid bedömning av frågor rörande ra- tionalisering av lantbruk och skogsbruk an- vänds geologiska kartor. Enligt utredningens mening är den geologiska karteringen starkt eftersatt för närvarande.

Utredningen anser att behovet av geolo- giska kartor är stort och i ständigt stigande med hänsyn till den allt snabbare samhälls- utvecklingen med ökade krav på planering och tekniskt-ekonomiskt utförande. Resur- serna för en allmän kartering av hela lan— det bör därför snarast förstärkas. Det organ som skall utföra arbetet måste enligt utred- ningens mening få arbeta ostört av andra uppgifter och erhålla de resurser som er- fordras för att arbetet skall kunna ske plan- enligt.

Med hänsyn till att verksamheten enligt förslag i det följande avses bli successivt uppbyggd under en lO-årsperiod torde möj- ligheterna att genomföra arbetsprogrammet enligt utredningens mening kunna bedömas som goda.

43.12 Det allmänna geologiska kart- verket jämte beskrivningar

Den geologiska kartan utgör enligt svensk och internationell erfarenhet den lämpligaste formen för sammanfattning och registrering av geologiska data även om sådana data också kan registreras i ett arkiv.

Orsaken härtill är att kartan —— utöver uppgifter om observerade förhållanden på olika punkter i terrängen — även ger det geologiska sambandet mellan dessa punkter och därmed möjliggör tolkning av iakttagel- serna. I regel är det inte möjligt att åskåd- liggöra alla olika slag av geologiska iaktta- gelser på en enda karta, utan innehållet begränsas till viss del av områdets geolo- giska uppbyggnad, t. ex. i form av separata jordarts- och berggrundskartor. Ända sedan systematisk geologisk kartläggning började i statlig regi i vårt land på 1860-talet har dock eftersträvats att i det geologiska kartverket förena en redovisning av jordartsförhållan- dena med mer eller mindre utförlig bestäm- ning av det blottade bergets natur — s.k. kombinerade kartor. Denna karttyp måste ses mot bakgrunden av de geologiska för- hållandena i stora delar av Sverige, där berg- grunden ofta till mer än 90 % är täckt av kvartära avlagringar eller vatten. När kravet på kännedom om berggrundens uppbyggnad vuxit har det visat sig nödvändigt att fram- ställa särskilda berggrundskartor. En beskriv- ning av det nuvarande geologiska kart- läggningsarbetet vid SGU återfinns i bilaga 16 i slutet av betänkandet.

Geologisk kartläggning är tids- och kost- nadskrävande och det är därför av vikt, att resultaten blir redovisade i så allmänt an- vändbar form som möjligt. Produkten måste också i stort bibehålla sin användbarhet un- der en avsevärd tidrymd -— oftast flera år- tionden — innan en ny, reviderad eller om- karterad upplaga kan tänkas bli utgiven. Mot specifiserade dagsaktuella krav på kart- innehåll och kartutformning måste därför vägas önskemålen om sådan allsidig geolo- gisk information, som kan tjäna som grund för kartans utnyttjande för skilda syften. Erfarenheten har hittills visat, att kartorna ofta finner användningsområden, som inte kunde förutses vid kartläggningen.

Ett alltför specialiserat kartinnehåll kan försvåra framställningen av den grundläg- gande geologiska bilden. Då starka skäl finns att redovisa iakttagelser av vikt för speciella användningsområden kan övervä- gas att utge Specialkartor för dessa ändamål

som komplettering till de vanliga geologiska kartorna. De senare kan även i många fall förutsättas ha större livslängd än special- kartor, som blir mera beroende av det aktu- ella läget. Ett belysande exempel är hydro- geologiska kartsa-mmanställningar, som i hög grad kan vara baserade på befintliga borrningar och vattentäkter och därför kan bli inaktuella inom en kortare tidrymd.

Numera ställs så stora krav på de geolo- giska kartornas innehåll och läsbarhet, att det inte är möjligt att inrymma all informa- tion beträffande såväl jordlager som berg— grund på ett kartblad. Det torde därför bli nödvändigt dela upp redovisningen av jord- arter och berggrund på skilda kartblad med hänsyn till de typografiska möjligheterna och läsbarheten. Fördelarna av att erhålla åtminstone viss information om berggrun- dens sammansättning även på jordartskar- tan kan emellertid motivera, att den kom- binerade karttypen bibehålls såsom jord- artskarta med en förenklad bergartsindel- ning. Många användningsområden för en jordartskarta —— t. ex. inom hydrogeologi och marklära — anknyter även till förhål- landena inom berggrunden. Den speciella berggrundsinformationen kunde lämpligen överföras till en separat berggrundskarta av mera självständig karaktär än de kartor i mindre skala, som på senare tid bifogats de kombinerade kartbladen. Jordartsförhållan- dena har nämligen inte samma intresse för vissa kartkonsumenter, som i stället är in- tresserade av upplysningar om berggrunden exempelvis vid prospektering, bergrums- och tunnelarbeten m.m. En uppdelning av de geologiska kartornas information i ett kom- binerat blad med översiktligt framställd berg- grund och ett berggrundsblad skulle sålunda kunna motsvara skilda konsumentgruppers intressen.

En fullt genomförd uppdelning i jordarts- kartor med enhetlig beteckning för blottat berg, utan bergartsredovisning, och berg- grundskartor vore även möjlig. Härigenom skulle ytterligare reproduktionstekniska för- delar vinnas. Arbetsplaneringen skulle vidare förenklas, om kravet på en fullständig ko- ordination av jordarts- och berggrundsarbe—

tena bortfaller. Det torde få ankomma på SGU att med hänsynstagande till kartkonsu- menternas intressen närmare pröva dessa frågor.

För användbarheten är det väsentligt att kartorna utges med enhetlig bladindelning och i enhetlig skala samt med ett standardi- serat teckenschema, så att kartorna lätt kan sammanfogas till önskade regioner. Standar- disering behöver dock inte ske beträffande alla detaljer. Inom vissa områden kan det nämligen vara betydelsefullt att införa geo- logiska distinktioner, som i andra trakter spelar en sekundär roll. Dessa frågor kan i regel lösas genom införande av överbeteck- ningar eller andra modifikationer av ett standardiserat grundschema.

Framställningen av en serie kombinerade kartor (respektive jordartskartor) och berg- grundskartor med eventuella tillhörande kompletteringskartor kan bli en så stor ar- betsuppgift, att särskilt tillrättalagd kartlägg- ning för begränsade områden får träda till- baka för den allmänna karteringen.

För att få underlag till den planbild av geologiska förhållanden, som redovisas på geologiska kartor, måste en mängd data in- samlas beträffande lagerföljder, jord- och berglagers sammansättning och egenskaper, fysikaliska och kemiska analyser m. m. Allt detta material kan inte redovisas och åskåd- liggöras på kartbilden. Det är därför nöd— vändigt att till kartan foga geologiska pro- filer samt en beskrivning som ger komplet- terande uppgifter, dels iform av tabeller med olika data, dels såsom förklarande text. Be- skrivningen bör inte ses som en separat pro- dukt utan en kompletterande redovisning av det material, som ligger till grund för kartan och innehåller geologiska upplysningar ut- över dem som kan infogas i kartbilden. Vid redigering av beskrivningen till de vanliga geologiska kartorna kan det vara av vikt att klart skilja mellan å ena sidan en sådan komplettering till kartinnehållet och å den andra en sammanfattning av geologiska iakt- tagelser med allmännare räckvidd vunna un- der kartläggningsarbetena.

Det är av största betydelse, att allmänna slutsatser och forskningsresultat vid karte-

ringen också kan sammanfattas och publi- ceras. Tid och resurser för kartläggnings- arbetet måste avpassas därefter. För över- siktlighetens skull bör sådana resultat hellre publiceras i en allmän uppsats- och avhand- lingsserie än i de särskilda kartbeskrivning- arna.

4.3.1 .3 Specialkartor

Utöver den specialisering av kartornas geo- logiska innehåll, som berörts i det ovan- stående, kan geologisk kartering också till- rättaläggas för särskilda användningsområ- den. En sådan karttyp är den agrogeologiska kartan, som innehåller en detaljerad redo- visning av jordarternas sammansättning med tyngdpunkt på de egenskaper, som är av vikt för lantbruket. För att tillräcklig detalj- rikedom skall erhållas, måste de agrogeolo- giska kartorna ritas i större kartskala än kombinerade geologiska kartor. På grund av sin detaljerade jordartsredovisning är de agrogeologiska kartorna mycket användbara även för andra praktiska tillämpningar än de lantbrukstekniska.

Vattenfrågorna får allt större betydelse i vårt land och ett viktigt användningsområde för geologiska kartor är f.n. att lämna un- derlag för hydrogeologiska bedömningar. Genom att ett brunns- och borrarkiv på försök inrättats vid SGU fr.o.m. år 1966, aktualiseras också frågan om komplettering av de geologiska kartorna med direkta hyd- rogeologiska data. Sådana kartor kan even— tuellt utges som särskilda kompletteringsblad till de vanliga geologiska kartorna.

Framställningen av hydrogeologiska kar- tor ligger emellertid vid sidan av arbetet på de vanliga geologiska kartorna även om exempelvis data från borrningar kan utnytt- jas för berggrunds- och jordartskartläggning- en. Ur rationell synpunkt torde därför ar- betet med hydrogeologiska kartor med till- hörande materialinsamling böra förläggas till en särskild arbetsgrupp för grundvatten— frågor.

Resultaten från regionala geofysiska un- dersökningar bör publiceras i form av kom-

pletteringskartor till berggrundskartor. Detta bör ske både om arbetet utförts i direkt anslutning till allmän kartering eller i sam- band med prospektering.

I början av ett större prospekteringspro- gram kan grundläggande geologisk oriente- ring ingå i form av översiktlig berggrunds- kartläggning. Så har skett i Västerbottens och Norrbottens län, där länskartor över berggrunden upprättats i samband med SGU:s malmprospektering. Ett rationellt ge- nomförande av prospekteringsuppgifter krä- ver dock en ännu mera detaljerad berg- grundskartläggning än vid normal berg— grundskartläggning. Delar av Norrbottens läns malmförande område kartläggs f.n. på detta sätt av SGU:s malmbyrå. Dessa kartor är avsedda att publiceras och kan då tjäna som allmängeologiska berggrundskartor för ifrågavarande område. Samtidigt kan iakt- tagelserna komma till användning för såväl ytterligare prospektering som andra ändamål.

Även vid prospekteringsarbeten inriktade på bestämda malmer och vid andra prak- tiska geologiska uppgifter kan omfattande geologiska kartläggningsarbeten vara nöd- vändiga. Om dylika arbeten inte infogas i en allmän kartläggning finns starka skäl för publicering i form av specialkartor. De all- männa upplysningar sådana specialkartor kan ge i annars geologiskt sett mindre väl kända trakter, kan sträcka sig långt utöver själva kartområdet.

4.3.1.4 Speciella data för samhälle och näringsliv

Utredningen anser att de geologiska kartor- na även i framtiden bör vara inriktade på frågor som är av betydelse för näringslivets utveckling och tillgodoseende av samhällets behov.

Som grundprincip för de geologiska kar- tornas innehåll bör gälla, att de skall till- godose så många intresseriktningar som möjligt. Detta innebär, att en geologisk karta inte enbart skall visa vissa bestämda direkt användbara berg— eller jordarter. Ut- över de krav som uppställs från geologisk

synpunkt måste övriga användningsområden och krav på geologiska angivelser klart de- finieras.

När det gäller jordbrukets behov är det uppenbart, att kännedom om en gårds jord- artsförhållanden är helt avgörande för möj- ligheterna att bedriva en rationell växtod- ling med allt vad detta innebär av utnytt- jande av försöksresultat och andra rön om jordbearbetning o.s.v.

Det nu tillämpade geologiska teckensyste- met synes väl avvägt för åtskilliga lantbruks- tekniska frågeställningar. Vid upprättandet av växtodlings- och gödslingsplaner för en- skilda gårdar kan dock en kombinerad geo- logisk karta i vanlig skala inte ge tillräck- ligt specifiserade uppgifter om jordartsför— hållandena inom åkrar och övriga marker. Därför bedrivs främst genom lantbruks- nämnderna och hushållningssällskapen en omfattande markkartering beträffande jor- dens näringstillstånd m. m. för enskilda jordbrukares behov. SGU:s kartering har dock fortfarande en viktig funktion beträf- fande grundförbättringar och andra fall när uppgifter behövs för större områden t. ex. inom planeringsväsendet. Särskilt betydelse- fulla för jordbrukets intressen är SGU:s agrogeologiska kartor, vilka dock endast finns för några få jordbruksområden.

Utvecklingen inom skogsbruket har med- fört större behov än tidigare av geologiska kartor med uppgifter om jordarter etc. Även för t.ex. planering av skogsvägar, avverk- ningar m.m. är ett tillfredsställande kart- material av stor betydelse.

Gruvindustrin har helt naturligt stort be- hov av i första hand berggrundskartor. Vid all prospektering är geologisk berggrunds— kartering nödvändig. Geologiska berggrunds- kartor underlättar därför i avsevärd grad letandet efter malmer.

Stora delar av jord- och stenindustrin kan vid planering av sin råvaruförsörjning erhålla betydelsefulla uppgifter från vanliga geologiska kartor. Vid vägbyggande är det exempelvis viktigt att känna till grustill- gångar i närheten av arbetsplatserna.

Eftersökande av grundvattenförekomsteri jordlager och berggrund är ett geologiskt

problem som ofta kräver specialkartering men där normal geologisk kartering även är av primärt intresse.

Till vattenfrågan hör även frågor som berör risken för förorening av marken. Un- der vissa geologiska betingelser kan avlopps- vatten släppas ut för sjö- eller markfiltrering men i allmänhet krävs särskilda åtgärder. Vid byggande av fritidshus är det exempel- vis synnerligen viktigt att filtreringsmöjlig- heterna är kända.

Det som nu sagts har berört marken som produktionsfaktor. Lika viktig är markens lämplighet som underlag vid byggande av hus, vägar m.m. Härvid kan flera under- sökningsled urskiljas. En första fas är rent geologisk och avser att fastställa markegen- skaper _— bärighet, tjälfarlighet, infiltrations- förmåga m. m. —— för ett eller flera områ- den, mellan vilka valfrihet föreligger. En andra fas bildar ett övergångsled till geotek- nik och avser att skaffa uppgifter om be- skaffenhet hos just de markytor som utvalts för byggandet. Även om byggande av större bostadshus eller anläggande av större vägar kräver ingående geotekniska och andra un- dersökningar, är det värdefullt, att i en för- sta etapp kunna skilja ut ett begränsat antal alternativ med hjälp av geologiska under- sökningar.

Enligt utredningens mening kan avse- värda besparingar göras av myndigheter och enskilda om dessa i större utsträckning kun- de utnyttja resultat som framkommer vid det geologiska karteringsarbetet.

4.3.2 Tekniskt utförande

4.3.2.1 Kartinnehåll, karttyper och beteckningar

Vid jordartskartering skall kartan enligt ut- redningens mening ge en klar bild av kvar- tära avlagringars fördelning och samman- sättning. Genom lämplig uppläggning av ar- betet klarläggs även markbeskaffenheten ur bebyggelsesynpunkt. Överhuvudtaget bör större delen av arbetet ägnas åt bestämning av jordlagrens egenskaper och djup. Härvid

krävs ökade tekniska insatser genom bl. a. vissa geofysiska mätningar, som komplette- rar det kvartärgeologiska fältarbetet. Vidare kan flygbildstolkning i många fall förenkla fältarbetet. En ökad teknisk insats kan för- länga fältarbetssäsongen med snabbare kar- tering som resultat.

Liknande synpunkter kan läggas på berg- grundskartering. De tekniska metoder som härvid finns för komplettering och förbätt- ring av kartans innehåll kan vara propor- tionsvis mera kostsamma än vid jordarts- kartering. Detta gäller såväl geofysiska mät- ningar för klarläggande av berggrundens struktur (magnetiska, elektriska och seis- miska mätningar) som diamantbergborrning- ar för direkt fastläggande av lagerföljder på större djup. Användningen av olika tekniska metoder får avvägas från fall till fall.

Då kartytan är begränsad, bör kartan fö- reträdesvis innehålla de geologiska data som har största betydelsen för kartans praktiska användning.

Tidigare angiven eftersläpning i karte- ringsarbetet kan enligt utredningens mening föranleda radikal omprövning av tillämpade principer för karteringsarbetet. För att inte bryta kontinuiteten i den geologiska kart- läggningen bör dock endast sådana om— läggningar göras, som innebär uppenbara tekniska och innehållsmässiga förbättringar.

Vid nykartering måste under viss tid äld- re och nyare kartor användas parallellt. Ur- valet av data och utformningen av kartornas innehåll bör anpassas till de praktiska syn- punkter och krav, som kan föreligga i sam- band med planeringsverksamheten inom samhälle och näringsliv. Särskild uppmärk- samhet bör ägnas markens hållfasthet och egenskaper som byggnadsgrund, liksom drä- neringsegenskaper och förekomst av grund- vatten.

När det gäller val av karttyper anser utred— ningen, att separata jordarts- och berg- grundskartor är mera överskådliga och för olika konsumentgrupper mera ändamålsen- liga än kombinerade kartor. Utredningen anser det därför lämpligt, att antalet berg- arter på den kombinerade kartans hällangi- velser reduceras för att minska teckenbe-

läggningen. Den kombinerade kartan blir härvid väsentligen en jordartskarta. Note- ringar beträffande berggrund bör således i första hand ske på de separata berggrunds- kartorna och endast i begränsad omfattning på den kombinerade kartan.

Jordarternas redovisning på kartan bör däremot kunna kompletteras med mer in- gående uppgifter om jordlagerdjup m.m.

Skillnaden mellan bergarts- och jordarts- beteckningar på den kombinerade kartan ligger i att bergarterna ges mörkare färg— nyanser än jordarterna. I praktiken kan det ibland vara svårt att se denna skillnad. En förenklad bergartsbeteckning på den kombi- nerade kartan bör medföra att skillnaden framträder tydligare.

4.3.2.2 Kartskalor och kartbeskrivningar

Den geologiska kartan skall kunna tillgodose skilda konsumenters behov och bilda under- lag för olika bedömningar. Kartskalan bör därför enligt utredningens mening vara till— räckligt stor för att resultaten av karteringen skall framträda så klart som möjligt.

Under fältarbetet kan direkta noteringar göras för endast en del av markytan och endast i ringa omfattning för underliggande jordarter och berggrund. Arbetet med geo- logiska kartor -— särskilt berggrundskartor — bygger därför i stor utsträckning på tolk- ningar med utgångspunkt i direkta observa- tioner. Arbetsmetoden bestämmer den min- sta skalstorlek som erfordras för att rekog- noseringsresultaten skall kunna redovisas fullständigt. Gränsen för maximal skala sätts helt naturligt av ekonomiska och karterings- mässiga skäl.

Lämplig minimikartskala vid vissa upp— ställda noggrannhetskrav beror i hög grad på de geologiska förhållandena i kartområ- det och speciellt på hur komplicerad den faktiska geologiska bilden är. I detta hän- seende kan jämföras exempelvis småbruten mellansvensk terräng (kullar av morän och berghällar samt mellanliggande fält av olika sedimentjordarter) med enhetlig moränter- räng i inre Norrland. Detsamma gäller en

trakt med starkt varierande berggrund jäm- fört med ett större likformigt granitområde.

Dylika synpunkter skulle kunna anföras till stöd för att olika delar av landet karteras i olika skalor. Å andra sidan skulle en fixe— ring av viss undersökningsmetodik för en enda kartskala innebära att kartan blev av ojämn kvalitet. Från teknisk synpunkt är det emellertid intet som hindrar, att man varierar undersökningsmetodiken efter geo- logins krav och önskemål om största detalj- rikedom i vissa områden och bibehåller en enhetlig kartskala. Fördelarna härvid är främst, att kartbladen alltid går att samman- foga till önskade kombinationer.

För att minska kostnaderna vid framställ- ning av kombinerade geologiska kartor är det vidare av vikt, att 'kartskalan överens- stämmer med den topografiska kartskalan. Betydande fördelar har vunnits genom att SGU vid den geologiska karteringen redan nu använder samma skala som av rikets allmänna kartverk (RAK) används för den nya topografiska kartan, d.v.s. skala 1: 50 000.

RAK utger f.n. en topografisk karta i skala 1: 50000 — för översta Norrland i skala 1: 100 000 — och en ekonomisk karta i skala 1: 10000. Enligt RAK:s långtids- plan år 1968 torde arbetet med nyframställ- ning och värdering av bl. a. det topografiska kartverket i skala 1: 50000 kunna vara slutfört omkring år 1980. Beräkningarna har grundats på tidigare utredningar och principuttalanden av statsmakterna. Utveck- lingsarbetet på en typkarta i skala 1: 25 000, avsedd för starkt urbaniserade områden, bör enligt planen fortsättas under senare delen av 1970-talet. Särkostnaden för en sådan karttyp bör enligt RAK:s mening vid den tidpunkten ha minskat väsentligt genom för- bättrade framställningsmetoder.

Kartskalan 1: 25 000 skulle även kunna användas för det geologiska kartverket. Då valet av sådan skala skulle medföra ytter- ligare fördröjning av det geologiska kart- arbetet vill utredningen emellertid inte re- kommendera användning av denna skala.

Den geologiska vetenskapens utveckling medför nya aspekter och karteringsarbetet

Trots moderna metoder och teknisk utrustning måste en stor del av karteringsarbetet stödjas på direkta observationer på marken. Geologen tar här ett prov för att preliminärt bestämma jordar- tens typ i fält. (Ökna, Gällersta szn, bl Örebro, P. H. Lundegårdh foto 1962)

kan härigenom på olika sätt successivt ratio- naliseras och förbättras. Ny kartering av ti- digare karterade områden måste därför all- tid ske efter viss tid. Med hänsyn till de i ett senare avsnitt föreslagna resurserna möj- liggörs en omloppstid på ca 50 år.

Om geofysiska flygmätningar utförts för hela kartblad, bör separata geofysiska kartor utges i samma skala som övriga geologiska kartblad. Härigenom kan parallellt studium ske av olika kartor.

Berggrundskartornas hittillsvarande ut— formning i skala 1: 100000 innebär, att redovisning av hällar, bergstrukturer m.m. är mindre omfattande än på kombinerade kartan i skala 1: 50 000. Om ett större antal berggrundsnoteringar skall överföras från kombinerade kartan till berggrundskartan blir skala 1: 100 000 i många fall otillräck- lig. Utredningen förordar därför, att även berggrundskartan i framtiden framställs i skala 1:50 000. Merkostnaden för större skala torde uppvägas av större användbar- het. Dessutom uppnås jämförbarhet med den kombinerade kartan och den topografiska kartan. Samtidigt erhålls utrymme för flera noteringar på såväl den kombinerade som särskilt berggrundskartan.

På geologiska kartan skall de väsentliga dragen i en trakts geologi redovisas, men alla förhållanden kan helt naturligt inte tas med. Kartan är en planbild och för fram- ställningen av djupdimension krävs bl. a. att profiler utarbetas. Vid fältarbetet, material- bearbetningen och arkiv- och litteraturge— nomgången framkommer dessutom en mängd uppgifter, som kan komplettera kart- bilden. Utredningen anser därför att beskriv- ningar krävs som komplement till geologiska kartor. Beskrivningarna behandlas närmare i ett senare avsnitt.

Vid bedömningen av olika kartskalors lämplighet för allmän geologisk kartering har tre skalstorlekar utvalts för fortsatta överväganden.

Storlekarna är:

1. Skala 1:200 000 Skalstorlek för nuva- rande länskartor

2. Skala 1: 100 000 Skalstorlek för hittills- varande berggrunds- kartor. Av SGU före- slagen storlek för geo- logiska kartor i 1963 års betänkande

3. Skala 1:50 000 Skalstorlek för nuva- rande kombinerade

kartan

Skala 1: 200 000 medger endast en myc- ket begränsad detaljåtergivning. Utredning— en anser att denna skala inte medger till- fredsställande kartkvalitet. Av tidsskäl kan det dock vara lämpligt att fullfölja karte- ringen för de delar av Norrland där endast föråldrade översiktskartor finns eller där geologiska kartor helt saknas.

Skalan 1: 100 000 används för berg- grundskartor och föreslogs som lämplig ska— la för geologisk kartering i SGU:s betän- kande 1963.

Ej heller denna skala synes kunna till- godose de önskemål om utförligare detalj- återgivning som enligt utredningens mening bör uppställas. Kartskalan är för liten för att kunna återge väsentliga geologiska för- hållanden i sådan utsträckning och motsva- rande tidigare angivna krav, som med hän- syn till kartans användbarhet är nödvändiga att tillgodose. Dylika synpunkter har kraf- tigt understrukits från olika kartkonsumen- ter vid utredningens överläggningar med dessa. Skalan 1: 100000 bör enligt utred- ningens uppfattning inte användas annat än då särskilda omständigheter gör detta moti- verat, t. ex. för de delar av inre Norrland där topografiska kartan utges i denna skala.

När det gäller skalan 1:50 000 anser ut- redningen, att en väsentlig fördel ligger däri att det i denna skala finns goda underlags- kartor eftersom den nya topografiska kar- tan -—— med bl. a. nivålinjer utsatta — fram- ställs i denna skala. En väsentlig fördel är också att kartytan blir fyra gånger större än ytan på en karta i skala 1: 100000 för samma område. Helt naturligt stiger kost— naderna med ökad kartskala. Detta gäller för såväl fältarbetet som övriga arbetsupp- gifter. Hur stora kostnadsökningarna blir är

inte möjligt att exakt ange. Utredningen an- ser dock att användningen av en gemensam kartskala bör kunna medföra sådan rationa- lisering av arbetet, att mera betydande kost— nadsökningar motverkas. Kvalitetsförbätt- ringen genom en större skala och de prak- tiska fördelarna av att största delen av lan- det karteras i samma skala är enligt utred- ningens uppfattning så stora att högre kost- nader är fullt motiverade. Utredningen vill därför förorda att den landstäckande geolo- giska kartan framställs i skala 1:50 000.

Utredningen är medveten om att det i vissa fall kan vara motiverat att använda större skalor än skala 1: 50000. Sålunda har SGU t. ex. tidigare utgivit ett antal 5. k. agrogeologiska kartblad i skala 1: 20 000 för vissa jordbruksområden i sydligaste Sve- rige. Dessa kartblad har haft betydelse även för kommunala ändamål. Kartering i denna skala är tids- och kostnadskrävande och utredningen finner det därför inte möjligt att förorda större skala än 1: 50 000 för den landstäckande geologiska kartan.

Som komplettering till det material som redovisas på olika geologiska kartor utges kartbeskrivningar. Dessa beskrivningar för- klarar och förtydligar kartinnehållet och är av väsentlig betydelse för praktiskt utnytt- jande av kartorna.

Utredningen anser emellertid att många kartbeskrivningar f.n. är för omfångsrika och svårförståeliga för praktiskt bruk. En- ligt utredningens mening vore det lämpligare att dela upp beskrivningarna på två skilda publikationer; dels en karthandledning för praktiskt bruk med redogörelse för speciella data m.m., dels en redogörelse som mer tillgodoser forskningens behov.

4.3.3. Prioriteringsfrågor

Ett kartblad omfattar ofta större eller mind- re ytor som utvisar sjöar, vattendrag m.m. och som inte kan karteras med de metoder och den utrustning som används vid mark- kartering. Utredningen anser därför att an- talet blad i det landstäckande geologiska kartverket bör beräknas på grundval av den

faktiska landytan, med borträkning av havs- och sjöytor samt landområden utanför ri- kets gränser. Landytan motsvarar då 570 topografiska kartblad i skala 1: 50 000 med en yta av 625 km2 per blad samt 37,5 topo- grafiska kartblad i skala 1: 100 000 med yta av 2500 km” per blad. Sistnämnda antal blad motsvarar 150 blad i skala 1:50 000.

Av de 570 topografiska bladen avser 314 blad områden som ligger norr om en linje Gävle—Falun—Arvika. Denna linje marke- rar ungefär nordgränsen för nuvarande geo- logiska kartblad i skala 1: 50 000. Området norr om linjen har eller beräknas få mo- derna länskartor i skala 1: 200 000— 1:400 000. För en översikt av det geolo- giska kartverkets aktuella situation hänvisas till bilaga 6.

Under årens lopp har omkring 200 geo- logiska kartblad utgivits i skala 1: 50000 över delar av södra och mellersta Sverige. Bladen är emellertid till större delen av äldre datum. Ca hälften av kartbladen är mellan 75 och 100 år gamla samt utsålda. Ett brett bälte genom mellersta Götaland har endast karterats i skala 1: 100 000 och 1:200 000. Dessa kartor är samtliga mer än 50 år gamla och utsålda. För ett mindre område sydväst om Vättern saknas helt geologiska kartblad. Framsteg inom geolo- gisk forskning och nya krav på kartornas användbarhet för olika ändamål medför att en successiv förnyelse av de geologiska kar- torna är nödvändig. Nytillkommande geolo- giska data möjliggör att en betydligt mera innehållsrik och adekvat bild kan ges av geologin inom området. Från näringslivets sida har t. ex. framhållits, att de moderna länskartorna i norra Sverige trots mindre skalor ofta är mer användbara än äldre kar- tor i skala 1: 50 000 för södra Sverige.

Ur ålderssynpunkt användbara kartor finns för Gotland och för ett smalt område från Gävle över Karlstad och Falun ner till Mariestad. Vidare för ett område längs lus- ten från Göteborg till Skåne samt för ett område i sydöstra Östergötland och norra Småland. Slutligen pågår kartering för iels ett område som sträcker sig över Örebro, Västerås, Uppsala och Stockholm, dels om—

råden kring Linköping—Norrköping—Ny- köping. Nykartering har påbörjats i Göte- borgsregionen och i Skåne.

För södra Sverige finns ca 50 kartor som är användbara och här föreligger enligt utredningens mening en brist på över 200 moderna kartblad.

Användbara kartor saknas för delar av Halland samt delar av Skaraborgs, Kalmar och Östergötlands län. Stora delar av Små- land, Blekinge, Västergötland och Bohus- län har endast kartlagts i skala 1: 100 000 eller 1: 200 000 eller inte alls. Dessa kartor är också föråldrade och utgångna.

Ur rent geologiska synpunkter kan exem- pelvis följande skäl föreligga att prioritera vissa kartområden

att ett område aldrig karterats i skala 1: 50 000, 1: 100 000 eller 1: 200 000;

att tidigare kartering skett i skala som är olämplig med hänsyn till de uppgifter som erfordras; att tidigare kartering i områden med kom-

plicerad geologisk uppbyggnad utförts i

tillräcklig kartskala men alltför schema-

tiskt enligt nutida krav; tidigare kartering inte ger tillräckligt un- derlag för modern geologisk tolkning av viktiga företeelser;

at "

att vägande skäl finns för att på karta eller i beskrivning redovisa uppgifter om för- hållanden som inte undersökts vid tidi- gare kartering.

Enligt utredningens mening utgör den sista punkten det viktigaste skälet ur geolo- gisk synpunkt för prioritering vid en om- kartering. Nyare undersökningsmetodik ger helt andra möjligheter än de som finns vid tidigare kartering beträffande jordlagerdjup och jordlagersammansättning samt jordlag- rens lämplighet för byggnation. Vidare finns nya uppgifter om kvantiteter av jord-, sten- och malmtillgångar samt om berggrundens uppbyggnad. Alla dessa uppgifter kan ha stor ekonomisk betydelse.

Även samhällsekonomiska och företags- ekonomiska prioriteringsskäl kan finnas som grund för omkartering. En geologisk

karta i skala 1: 50 000 kan sålunda ge plats åt noteringar, som är medtagna mer på grund av sin ekonomiska än sin rent geolo— giska betydelse. Det kan gälla förekomst av grundvatten, avloppsfrågor, tillgång på grus m. m. för olika byggnadsändamål o. s. v. I många fall har problemen uppkommit ge- nom tätortsbildning och stadstillväxt, i andra fall genom ny teknik och nya råvarubehov för olika tillverkningsprocesser.

Förskjutningen inom olika grenar av nä- ringslivet mot produktion i större skala ger numera också helt annan anledning att ut- reda hur stora kvantiteter av råvaror som kan finnas. Samhällsplanering och vägbyg- gen ger anledning till ökad uppmärksamhet beträffande markens bärighet o. s. v. Hänsyn till dessa nya krav kan kräva annan inrikt- ning av karteringsarbetet än tidigare.

Utredningen anser därför att starka skäl föreligger för prioritering av t. ex. större tätortsområden vid planering av den geolo- giska karteringen. Att föreslå fasta tidpla- ner för en allmän geologisk kartering av landet är enligt utredningens uppfattning inte möjligt. Det bör ankomma på SGU att planera och utarbeta de kartor som är mest angelägna och att komma med förslag be- träffande erforderliga resurser för att på sikt kunna ta igen den eftersläpning som nu föreligger. Utredningen finner att långsikts- planeringen lämpligen kan ske efter den princip, som i mån av resurser redan till- lämpas vid SGU, nämligen att karteringen påbörjas i flera olika tätortsområden eller andra regioner, där modern geologisk kar— tering är särskilt angelägen, och därifrån successivt flyttas över till angränsande trak- ter. Målet bör vara att hela landet omkar- teras i skala 1: 50000 under högst en 50- årsperiod.

4.3.4 Resursbehov 4.3.4.1 Allmänna principer

En kartorganisation, som skall kunna mot- svara fordringarna på ett kartprogram för

de vanliga geologiska kartorna enligt tidi- gare angivna riktlinjer, bör uppfylla två krav. För det första skall den vara anpassad till den uppdelning i jordarts- och berg- grundskartering, som föreslås bli mera klart genomförd. Dessa två karteringstyper krä- ver olika specialutbildning hos geologerna och har var för sig sina egna fackmässiga problem, som måste beaktas och lösas över hela fältet. För det andra måste organisa— tionen anpassas till arbetets regionala för- delning så att praktisk samverkan inom all geologisk karteringsaktivitet garanteras.

Direkt under organisationen måste själva arbetet med kartframställningen i fält och på arbetsrummet sortera. Däremot kan skilda organisatoriska lösningar tänkas be- träffande olika serviceorgan — t. ex. labora- torier -— beroende på verkets organisation och arbetsuppgifter i övrigt. I det följande kommer därför behovet av serviceorgan att specifiseras och en uppskattning göras av arbetsvolymen för kartverksamhetens räk- ning, utan att slutlig ställning tas till olika arbetsenheters organisatoriska samordning. Som allmän princip torde det ur kartverk- samhetens synpunkt dock vara fördelaktigt, att specialiserade arbetsgrupper samman- hålls i egna enheter gemensamma för hela verket —— t. ex. kemisk och fysikalisk labo- ratorieverksamhet.

Därigenom erhålls bredare bas och större flexibilitet för dessa arbetsuppgifter. Samti- digt kan det i vissa fall visa sig mera prak- tiskt att vissa aktiviteter läggs direkt under karteringsorganisationen, t. ex. enklare seis- miska undersökningar för jorddjupsbestäm— ningar, där apparaturen lätt kan användas parallellt med jordborrutrustning och be- tjänas av karteringens teknikerpersonal. Or- ganisation och avgränsning av arbetsuppgif- ter bör med andra ord kunna modifieras och anpassas efter aktuella arbetsbehov.

Specialkartor framställs bäst vid arbets- enheter, som har särskild personal och sär- skild utrustning för ändamålet. Främst av- ses geofysiska kartor samt eventuella hydro- geologiska kartor. Karteringsorganisationens medverkan torde här avse frågor om teknisk redaktionstjänst och tryckningsförberedelser.

4.3.4.2 Fältorganisation för rutinmässig kartläggningsverksamhet

Utredningen skisserar nedan den organisa- tion som krävs för kartprogrammet med ut- gångspunkt i nu kända arbetsmetoder och förutsedda krav på kartinnehållet. Organisa- tionen bör på längre sikt vara flexibel så att den kan anpassas till ändrade krav och nya metoder.

Den nya fältorganisationen bör vara upp— gjord på regional grundval, omfattande tio delvis sammanslagna arbetsgrupper i södra och mellersta Sverige samt en mindre grupp i norra Sverige, för karteringen i skala 1: 50 000. Med utgångspunkt i tätortsregio- ner i södra och mellersta Sverige bör dessa karteringsgrupper successivt täcka Götaland och Svealand med nya kartor, varefter verk- samheten alltmer huvudsakligen förskjuts till Norrland. Dessutom bör en specialgrupp finnas för jordborrningar och annan teknisk verksamhet. Därjämte förutsätts två arbets- grupper, en för berggrund och en för jord- arter, vilka under den första delen av plane- ringsperioden fullföljer arbetet med läns- kartor i norra Sverige. Målsättning är pro- duktion av tio kombinerade kartblad och tio berggrundsblad årligen jämte viss läns- kartering.

En normal arbetsgrupp för fältarbete vid karteringen i skala 1: 50000 bör bestå av två jordartsgeologer, varav en bör vara me- ra erfaren och fungera som övervakare av jordartsarbetet inom hela gruppen samt på motsvarande sätt två geologer för berg- grundsarbetena. J ordartsgeologerna bör var- dera disponera över tre tekniker för rutin- mässig rekognosering och dessutom dispo- nera över några sommaranställda extrageo- loger. Berggrundsgeologerna förutsätts utfö- ra det huvudsakliga rekognoseringsarbetet själva eventuellt med hjälp av någon kvali- ficerad extrageolog.

Ett topografiskt kartblads yta omfattar 625 km”. Under en fältarbetssäsong —— mot- svarande ca 5—6 månaders effektivt arbete eller 100—120 arbetsdagar — kan en tränad rekognosör kartera ca 75—100 km” i mel- lansvensk terräng. De tre tekniker, som står

Lundegårdh foto 1969) Provtagning av berggrunden med bärba r borrmaskin (Levante-borr). (Dylt

fl , Örebro län 3

P. H.

under en jordartsgeologs ledning karterar så- ledes tillsammans ca 225—300 km”, vartill kan läggas viss areal karterad av extrageo- loger och av jordartsgeologer. Under en säsong utförs på så sätt i genomsnitt drygt 300 km2 rekognoseringsarbete, d.v.s. halva ytan hos ett kartblad. Ett kartblad skulle alltså kunna rekognoseras under två års- säsonger, vartill bör läggas en partiell in- sats under en tredje årssäsong för komplet- terings- och revisionsarbeten i samband med renritning och sammanställning för tryck och utarbetande av kartbladsbeskrivning. Under fjärde årssäsongen trycks kartbladet. Varje jordartsgeolog med hjälpkrafter kan på detta sätt producera ett kartblad varan- nan säsong. I praktiken kommer arbets- gången sannolikt att följa en rullande plan- läggning, där arbeten på angränsande blad griper in i varandra.

För berggrundskartläggning kan man räk- na med samma produktionstakt per geolog, i synnerhet om samarbete sker med jordarts- kartläggarna.

Totalt sett skulle under nu angivna förut- sättningar en fältarbetsgrupp med två jord- arts- och två berggrundsgeologer samt sex tekniker (rekognosörer) jämte extrageologer kunna producera ett kombinerat kartblad och ett berggrundsblad årligen.

Beroende på geologiska förhållanden kan ovan skisserad normalorganisation modifie-

15 senior kvartär- geologer

7 junior kvartär- geologer

12 senior petrografer 6 junior petrografer

1 ä 2 senior strati- grafer

1 junior stratigraf

ras genom viss förskjutning mellan insatser- na på jordarts- och berggrundskartering och genom att den senare inriktas på yngre lag- rade bergarter i stället för urberget (prekam- brium), som dominerar inom större delen av landet.

Som tidigare angivits bör i de olika fält- arbetsgrupperna vid sidan av yngre personal ingå äldre, erfarna geologer, som samtidigt utövar en viss ledande och övervakande funktion. I fortsättningen används av prak- tiska skäl följande benämningar.

Yngre geologer — i stort sett motsvaran- de nuvarande geologer och yngre statsgeo- loger — kallas juniorer.

Erfarna geologer med kompetens mot- svarande hittillsvarande licentiatexamen, kal- las seniorer.

Även en tredje kategori behandlas, näm- ligen specialister — erfarna geologer med hög vetenskaplig kompetens. De tekniker, som tidigare nämnts, bör ha grundläggande kartografisk och teknisk utbildning och bör utbildas internt för geologisk rekognosering med tyngdpunkt på jordarter.

De skisserade arbetsgrupperna för fältar- beten med kombinerade kartor (jordartskar- tor) och berggrundskartor kan beräknas få följande personalsammansättning, om pro- duktionsmålet ca 500 kartblad av vardera typen under en SO—årsperiod skall kunna nas.

22 jordarts- geologer

43 geologer

21 berggrunds- geologer

67 tekniker (rekognosörer) huvudsakligen för jordartskartläggning

ca 60 sommaranställda extrageologer.

Extrageologer utgör — förutom att de bildar rörlig reserv för rekognoseringsarbe-

tet ——- den naturliga rekryteringsbasen för kartbladsgeologer. Trots att en extrageolog

i effektivitet som regel inte motsvarar en tränad tekniker, när det gäller rutinkartering av jordarter torde detta mellanled mellan universitetsutbildning och självständig led- ning av kartläggning vara nödvändig för skisserad organisation. Teknikernas arbets- insats kan dock inte ersättas av extrageo- loger. Teknikerna utför rekognosering un- der en lång sammanhängande säsong även under vår och höst, då odlade områden kan beträdas. Teknikernas sysselsättning under övriga säsonger behandlas i ett senare av- snitt.

I fältorganisationen bör slutligen ingå två

i

1 senior kvartärgeolo g

arbetsgrupper — en för jordarter och en för berggrund — för att fullfölja länskarte- ringen inom tidigare helt okarterade delar av Norrland och nordligaste Svealand. Här återstår fullföljande av berggrundskartering inom större delen av nordliga Värmlands län och Västernorrlands län samt jordarts- kartläggning i Västernorrlands län och inom okarterade, inre delar av Västerbottens och Norrbottens län. Med här angiven organi- sation torde länskarteringen kunna slutföras inom ca 15 år, varefter personalen överförs till karteringen i skala 1: 50000. Följande personalresurser erfordras:

2 jordartsgeo-

1 junior kvartärgeolog loger 1 senior petrograf 5 geologer . . 3 berggrunds- 1 junior petrograf geologer 1 senior stratigraf 2 tekniker ca 10 sommaranställda extr

Det sammanlagda behovet av arbetskraft

16 senior kvartär- geologer

8 junior kvartär- geologer

13 senior petrografer 7 junior petrografer

2—3 senior strati- grafer

l junior stratigraf

69 tekniker

ageolo ger.

för nu angivet fältarbete blir följande:

24 jordarts— geologer 47—48 geologer 23—24 berg- grundsgeo— loger

ca 70 sommaranställda extrageologer

Fältorganisationen är beräknad enbart för rutinmässig kartläggning enligt uppgjord plan avseende kartblad av ungefär samma typ och innehåll som de nyaste bladen i serie Ae (se bil. 16) jämte berggrundskar- tor i skala 1: 50000. Det bör beaktas att vissa blad inom områden med enklare geologisk byggnad skulle kunna karteras mera översiktligt, varigenom något ökade resurser kan tillföras karteringen inom om-

råden med komplicerad geologisk byggnad eller av särskilt ekonomiskt intresse. Dessa synpunkter sammanfaller ofta beträffande jordartskarteringen. Däremot går det inte att ta upp helt nya arbetsuppgifter som t. ex. insamling och sammanställning av hydro- geologiskt material eller detaljundersökning- ar och volymberäkningar av grusförekoms- ter utan att personalresurserna utökas. Ge- nom den planerade specialgruppen för borr-

ningar m. m. torde dock jorddjupsbestäm- ningar och andra specialundersökningar inom viktigare kartblad kunna utföras i minst samma omfattning som nu sker.

Fältorganisationen kan förläggas till filial- stationer i anslutning till de huvudsakliga karteringsregionerna. Med hänsyn till bety- delsen av samarbete med universiteten torde härvid i första hand de försöksvis inrättade filialerna i Lund och Göteborg ifråga- komma.

Ingen reservkapacitet är beräknad för va- kanser, personalbyten m.m. och inte heller för forsknings- och utvecklingsarbete.

4.3.4.3 Ledning och hemmaorganisation för kartarbeten

Tidigare angivna organisation avser den flexibla arbetsstyrka som utför grundläggan- de rekognosering i fält med tyngdpunkt lagd på regional arbetsfördelning. Härutöver er- fordras en organisation uppdelad efter funk- tioner för såväl den fältarbetande persona- len som den ytterligare personal som behövs för kartframställningen — skriv— och rit- personal — för att skapa enhetlighet och samordning inom de olika grenarna av verk- samheten oavsett regional splittring. Därför bör en jordartsenhet och en berggrunds- enhet bildas, den senare indelad i en större undergrupp för arbeten inom den kristallina berggrunden och en mindre undergrupp för stratigrafi inom de fossilförande bildning- arna. Till dessa enheter hänförs karterande geologpersonal. Teknisk personal samt skriv- och ritpersonal samordnas lämpligen i en serviceenhet. Dit förs — förutom fält- arbetstekniker — ritare för reproduktions- ritning och biträden för skrivarbete och ad- ministrativa göromål m.m. I serviceenheten bör vidare ingå särskilda tjänstemän för teknisk redaktionstjänst och arbetsledning, förslagsvis en kartredaktör och en textredak- tör. Vidare bör liksom nu SGU:s publika- tionsverksamhet av praktiska skäl handläg- gas inom enheten. Till enheten bör även fältarbetsgruppen för borrningar föras. Geo- logerna inom gruppen kan då fungera som

arbetsledare beträffande enhetens tekniska arbeten.

Teknikerna bör i första hand utnyttjas för fältarbete under så lång tid som väderlek m.m. medger. Under de 5—6 arbetsmåna- der som återstår utöver fältarbete och se- mester deltar teknikerpersonalen i samman- ställningsarbete, konceptritning, katalogise- ring, förberedande flygbildstolkning och lik- nande uppgifter vid själva kartframställ- ningen. Lämpad personal kan vidare utbil- das för laboratoriearbete och därigenom förstärka vissa laboratorieenheters kapacitet vid arbeten för kartläggningens behov. I första hand avses arbete inom jordartslabo— ratoriet och enheten för mikropaleontologi, men även rutinmässig mikroskopering för berggrundsgeologiska ändamål m. rn.

Var och en av de tre enheterna bör ledas av en chef, som beträffande de båda geo- logiska enheterna bör vara specialist. För berggrundsenheten bör finnas även en bi- trädande chef, också denne specialist, som representerar en av de två huvudinriktning- arna inom berggrundskarteringen — kristal- linberggrund respektive de yngre bildning- arnas stratigrafi. Med hänsyn till grupp- indelningen inom berggrundsenheten torde det vara naturligast, att enhetschefen har direkt ledning av arbetet inom den större gruppen för kristallinberggrund, medan den biträdande chefen representerar strati— grafiskt arbete. Stratigrafen torde i någon mån kunna medverka med aktivt fältarbete.

Serviceenheten bör förestås av kartredak- tören, som har central roll vid arbetets orga- nisation och planläggning.

Hela karteringsarbetet bör vidare sam— ordnas och ledas av en chef.

Tidigare har angivits, att den skisserade organisationen endast beräknats för rutin- mässiga arbeten enligt särskilda planer och saknar marginal för tillkommande arbets- uppgifter och forskning. Ett metodiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete är emellertid nödvändigt för att kunna genomföra ett så långsiktigt arbete. Däri innefattas bl. a. för- beredande arbeten för nya regioner, full- följande av nya uppslag framkomna vid rutinmässig kartläggning och slutligen sam-

manställning av specialkartor över vissa fö- reteelser eller över större, färdigkarterade regioner. Dessa behov torde kunna täckas bäst genom att viss reservkapacitet beräk- nas för verksamheten så att lämplig personal kan frigöras för specialuppgifter när aktu- ella frågor uppkommer. Behoven är svår- beräknade, men med tanke på det perma- nenta behovet för karteringsorganisationens ledning av visst biträde vid planering m.m. torde fem geologbefattningar erfordras. Chefen för kartläggningsorganisationen bör dessutom vid sin sida ha en specialist för led- ning av forsknings-, utvecklings- och plane- ringsarbete.

Med hänsyn till vad nu sagts får en kar- teringsorganisation för den allmängeologiska kartläggningen av riket följande uppbygg- nad.

Led- Jord- Berg— Ser- ning arts- grunds- vice- enhet enhet enhet Chef 1 Ledare för en- heter etc. Specialist 1 1 2 Kartredaktör 1 G eologer Senior 51 1 6 15 Junior 6 8 2 Övriga Textredaktör 1 Tekniker 69 Ritare 19 Biträde 2 1 1 3

1 Rörliga tjänster till förfogande för planering, forskning m.m.

4.3.4.4 Geofysisk kartläggning

Behovet av geofysisk kartläggning genom i första hand geofysiska flygmätningar som stöd för berggrundskarteringen har tidigare betonats. Flygmätningarna måste därför i kartprogrammet tidmässigt ligga före pla- nerad berggrundskartering.

Chefen för geofysiska avdelningen vid SGU har beräknat att för denna verksam— het krävs en arbetsgrupp bestående av en

geofysisker, en ledare för bearbetning, en ledare för renritning och en instrument— ingenjör samt 7—9 personer för fältarbete, renritning och bearbetning beroende på valt linjeavstånd (200 m med flyghöjd 30—50 m, 400 rn med flyghöjd 150 m). Med en sådan arbetsgrupp kan flygmagnetisk kart- läggning utföras i takt med kartläggnings- programmet i övrigt.

Personal, utrustning och metodik är en helt annan för nämnda flygmätningar än för geologisk kartläggning. Geofysiska flygmät- ningar utförs vid SGU även för andra en- heter än karteringen, främst för prospekte- ringen. Flygmätningarna bör därför förläg- gas till en geofysisk organisationsenhet.

4.3.4.5 Serviceorgan

Tidigare behandlade organisation gäller själva

kartframställningen inklusive kartbeskriv- ningar och vissa specialarbeten. Vid utarbe- tande av kartor och kartbeskrivningar m. rn. krävs emellertid tillgång till olika service- organ eller specialister vid andra organisa- tionsenheter vid SGU dels som stöd för geologernas eget arbete (bibliotek, doku- mentation m.m.), dels för bearbetning av insamlade prover (laboratorier).

Vidare kan utöver geofysiska arbeten krävas även andra specialinsatser i kart- bladsarbetet, t. ex. kärnborrningar i berg- grunden, för vilka personal och utrustning inte ingår i tidigare beskriven organisation. Omfattningen av serviceorganens arbete vid SGU och deras betydelse sammanfattas i korthet i det följande.

A Dokumentation m. m.

a. Geologiskt fackbibliotek, innehållande handböcker och periodica t. ex. tidskrifter samt publikationer från utländska geologiska statsinstitutioner.

Biblioteket bör kunna erbjuda service be- träffande registrering och dokumentation och bör organiseras som ett gemensamt or- gan för hela SGU.

b. Geologiskt arkiv, bestående av arbets-

dagböcker och arbetskartor m.m. från får- diga undersökningar. Av största vikt är att detta material i framtiden kan registreras på sådant sätt, att tillgängliga uppgifter av visst slag inom ett angivet område kan fram- tas utan större tidsförlust. Det är önskvärt, att registrering av utförda analyser och upp- gifter från nedan behandlade brunns- och borrarkiv kan samordnas med det geolo- giska arkivet. Möjligheter härtill torde fin- nas genom databehandling. Arkiv och där- med sammanhängande dokumentation är en gemensam angelägenhet för all verksamhet inom SGU.

c. Referenssamling med prov insamlade under olika arbeten. Däri ingår förutom prov från kart- och prospekteringsarbeten bl.a. även paleontologiska samlingar från olika specialundersökningar samt borrkärnor från undersökningsborrningar i yngre berg- grund och för malmprospekteringsändamål. Samlingarna har nära samband med det geologiska arkivet och fyller liksom detta ett behov för all geologisk verksamhet inom SGU.

Museet för allmänheten (skådesamlingar- na) är av speciell natur och omfattar av SGU insamlat material, vilket är en bråk- del av beståndet i den egentliga referens- samlingen. Organisationen av museet har mindre betydelse för karteringsverksamhe- ten.

d. Brunns- och borrarkivet svarar för re- gistrering och sammanställning av hydrolo- giska och geologiska uppgifter från huvud- sakligen brunnsborrningar utförda av en- skilda firmor m.fl. för statliga, kommunala och enskilda uppdragsgivare. De rent geolo- giska uppgifterna i ett sådant arkiv kan läm- na viktiga uppgifter för karteringsverksam- heten beträffande t.ex. jordtäckets mäktig- het. Särskilt för trakter med yngre lagrade bergarter finns ett betydande antal observa- tioner rörande berggrundens byggnad på djupet, som kompletterar de få speciella undersökningsborrningarna som utförts för geologiska ändamål. Arkivet bör vid data- behandling samordnas med geologiska arki- vet.

I den mån hydrogeologiska specialkartor

skall framställas, har brunns- och borr- arkivet material härför och de bästa förut- sättningarna för att insamla erforderliga kompletterande uppgifter. Den hydrogeo- logiska verksamheten torde med fördel kun- na organiseras särskilt.

B Laboratorieundersökningar och specialisthjälp

a. Kemiskt laboratorium. Laboratoriet ar- betar främst med berggrundsarbeten men även med jordartsundersökningar samt vissa specialundersökningar. Som vanligaste ar- betsuppgifter torde ifrågakomma fullständi- ga kemiska analyser av bergartsprov samt större serier av partiella analyser och spår- elementanalyser för karakteristik av berg- och jordarter. Därtill kommer mineralke— miska undersökningar och andra special- arbeten med röntgen och mikrosond m.m.

Arbetena vid laboratoriet är delvis helt likartade för olika grenar av verksamheten vid SGU och förutsätter en speciell och dyrbar utrustning. Laboratorieverksamheten bör därför sammanhållas i en enhet gemen- sam för hela SGU.

b. Jordartslaboratoriet utför kornstorleks- bestämningar för klassifikation av jordarter samt vissa fysikaliska och kemiska bestäm- ningar på jordartsprover enligt en för ända- målet speciellt tillrättalagd teknik (t.ex. kalk- och kolbestämningar). Verksamheten sam- manfaller inte med det kemiska laborato— riets arbete utan är begränsad till de särskil- da jordartsundersökningarna.

Om karteringsverksamheten ökar, torde belastningen på jordartslaboratoriet stiga i motsvarande grad. Viss kompensation här- för kan lämnas genom att teknikerpersonal från kartorganisationen under vintersäsong- en inträder som extra hjälpkrafter vid labo- ratoriet.

Laboratoriets organisatoriska ställning är från kartverksamhetens synpunkt av mindre betydelse. Lokalfrågorna och praktiska syn- punkter talar för nära anknytning till det kemiska laboratoriet.

c. Enheten för mikropaleontologi utför undersökningar av mikroskopiska fossil

främst i jordarter (torv m.m.) och beträf- fande frömjöl (pollen) men även undersök- ningar av mikroskopiska kisalger (diatoméer) m.m. Det förtjänar nämnas att grunderna för den pollenanalytiska arbetsmetoden har utarbetats vid SGU. Metoden är numera internationellt tillämpad för undersökning av lagerföljder med torvjordarter, havs- och sjösediment m.m. SGU har tidigare fram- lagt förslag till fastare organisation av ett mindre pollenlaboratorium.

Liksom beträffande jordartslaboratoriet torde en viss förstärkning av enhetens kapa- citet kunna erhållas genom att några av kartorganisationens tekniker specialutbildas och inträder som hjälpkrafter för enhetens rutinarbeten. Med tanke på laboratoriearbe- tets inriktning skulle organisatorisk anknyt- ning till någon av verkets geologiska enheter vara motiverad. Lokal- och utrustningsför- hållanden kan dock tala för en formell an- knytning till övrig laboratorieverksamhet.

d. Paleontologisk expertis. I karteringens fältorganisation är inräknad den geologper- sonal (stratigrafer) som erfordras för fält— undersökningar och kartsammanställningar avseende den yngre lagrade, fossilförande berggrunden. Ifrågavarande personal bör vara kompetent att utföra normala bestäm- ningar av makrofossil för stratigrafisk in- ordning av funna lager. I borrhålsprover kan emellertid krävas specialundersökningar av mikrofossil, och vidare kan i särskilda fall krävas mera ingående undersökningar även av makrofossil i den blottade berggrunden.

Vid SGU bör därför finnas tillgång till specialiserade paleontologer. Om särskilda undersökningar bedrivs vid SGU beträffan- de yngre berggrund inom Sverige eller kon- tinentalsockeln, bör den specialiserade pa- leontologiska verksamheten lämpligen kny— tas till en sådan arbetsenhet i nära anslut- ning till referenssamlingen, som innehåller viktigt paleontologiskt material, bl. a. origi- nal till nybeskrivna fossil. Karteringsorgani- sationen bör emellertid ha möjlighet att ut- nyttja sakkunskap och erfarenhet från sådan verksamhet. I den mån paleontologisk ex- pertis inte står till buds vid annan enhet inom verket, torde den föreslagna karte-

ringsorganisationen behöva förstärkas i detta hänseende.

e. Radiometriska åldersbestämningar. För geologisk kartläggning liksom för många geologiska utredningar överhuvudtaget är det ofta av väsentlig betydelse att olika geo- logiska bildningars åldersställning och ål- dersföljd är känd. För åldersbestämningar har tidigare huvudsakligen fossilundersök- ningar av olika slag kommit till använd- ning. Dessa metoder, som starkt utvecklats till följd av bl. a. oljegeologins krav på mikrofossilundersökningar, har bibehållit sin betydelse. De är dock användbara endast inom fossilförande bildningar och ger rela- tiva åldrar.

Genom mätningar av berg- eller jordarters halt av vissa radioaktiva grundämnen eller isotoper kan med ledning av dessas kända sönderfallshastighet i stället den absoluta åldern hos substansen beräknas. Beträffande berggrunden är denna metodik mest använd- bar inom åldersavsnittet från miljarder till ca 1 miljon år och avseende magmatiska bergarter, t. ex. granit. Den kan även till- lämpas för prekambriska bildningar, som saknar daterbara fossilförande bergartsled.

För jordarter används metodiken för bild- ningar med betydande halt av organisk sub- stans (torv, gyttja m. m.) och med en ålder understigande ca 40000 år, därmed inne- fattande alla jordarter bildade efter den sista landisens avsmältning i Sverige. Ålders- bestämningar med dessa metoder är numera vanliga i geologiska utredningar i t. ex. USA, Kanada och Sovjetunionen.

I Sverige är laboratorier för ifrågavarande ändamål redan organiserade eller under upp- byggnad i samarbete mellan flera olika institutioner, däribland SGU, nämligen C- 14-laboratoriet i Stockholm och det geo- kronologiska laboratoriet. Organisationsfor- men hos dessa utpräglade speciallaborato- rier är ur kartläggningsverksamhetens syn- punkt en sekundär fråga. Väsentligt är att kapacitet finns för de åldersbestämningar, som erfordras för den geologiska karte- ringen.

f. Slipprovsverkstaden för framställning av preparat för mikroskopiska bergarts-

undersökningar arbetar främst för nuva- rande malm- och kartbyråerna. Vid ut- vidgning av berggrundskarteringen krävs ökad kapacitet, som delvis skulle kunna er- hållas genom hjälpkrafter från kartorganisa- tionens teknikerpersonal.

C. Specialinsatser vid kartläggning

a. Seismiska undersökningar m. m. För snabba rutinmässiga jorddjupsbestämningar vid måttliga jorddjup finns enkel seismisk utrustning, som lämpligen kan användas parallellt med jordborrutrustningen av kart- organisationens arbetsgrupper för borrning- ar m. m. För bestämningar av struktur- och lagergränser på större djup och ner i berg- grunden krävs större och betydligt mer svår- hanterlig apparatur. Sådana större seismiska undersökningar kan framför allt bli av bety- delse för kartläggningen inom områden med yngre lagrade bergarter. Vidare kan för lik- nande ändamål förekomma tyngdkrafts- undersökningar (gravimetri). Sådana geofy- siska specialundersökningar torde bli an- vända endast i vissa områden och knappast bli arbetsrutin vid karteringen. De torde därför bäst utföras vid den geofysiska ar- betsenheten vid SGU, om denna utför lik- nande uppdrag för malm- och oljeprospek- tering m.m.

b. Bergborrningar för provtagning av berggrunden på större djup är av särskild vikt för berggrundskartläggningen inom om- råden med yngre lagrade bergarter. Hittills har resurser saknats inom kartorganisatio- nen för speciella undersökningsborrningar i direkt samband med kartarbetena såsom sker i många andra länder. I stället har resultaten utnyttjats från borrningar som utförts för alunskifferundersökningar m.fl. I gynnsamma fall kan resultat från brunns- borrningar m.m. vara till god hjälp vid kartans utformning. I många fall vore det dock av stort värde, om undersökningsborr- ningar kunde ske för rent geologiska ända- mål för att kartlägga berggrundens upp- byggnad, delvis i kombination med geofy- siska undersökningar. På grund av kartbla- dens olika karaktär torde kravet på borr-

ningar bli mycket växlande och knappast bli en kontinuerlig arbetsuppgift. Resurser bör dock beräknas för att kartorganisationen i vissa fall skall kunna låta utföra bergborr- ningar exempelvis genom borrningsgruppen inom prospekteringsenheten.

Den föreslagna kartorganisationen förut- sätter central administration för löner, bok- föring, personalredovisning m. m. Administ- rationen bör även tekniskt kunna biträda kartorganisationen med kostnadsbokföring och programbudgetering för ekonomisk uppföljning av verksamheten. Databehand— ling av bokföring och arbetsredovisning kan härvid bli till stor nytta.

4.3.4.6 Kostnadskalkyl

De totala årskostnaderna för karteringsarbe- tet har beräknats överslagsvis. Under upp- byggnadstiden torde modifikationer av be- räkningarna helt naturligt bli nödvändiga.

A Personalkostnader

Här redovisas lönekostnader enligt 1967 års lönenivå, fältarbetskostnader avseende per- sonalens traktaments- och resekOStnader in- klusive ersättning för egna bilar och drift- kostnader för medförda tjänstefordon.

Antal Löner Fältarbets- tkr. kostnader tkr.

Chef 1 80 10 Specialist 4 280 50 Kartredaktör 1 65 —-— Seniorgeolog 36 2 065 550 J uniorgeolog 16 615 250 Textredaktör 1 40 — Tekniker 69 1 850 1 100 Ritare 19 430 — Biträden 7 120 -— Extrageolog 70 — 5001

Totalt 5 545 2 460

* Arvode + specialtraktamente

B Tryckningskostnader

Kostnader för reproduktions- och tryck- ningsarbeten redovisas nedan. Visst förbe-

redelsearbete (gravyr, litografering) förut- sätts bli utfört vid SGU med hjälp av bl. a. teknikerpersonalen.

Tkr.

10 kombinerade kartblad med beskriv- ningar 500 10 berggrundsblad med beskrivningar 300 Länskartor, totalkostnad utslagen på

produktionstiden 50 Specialkartor och specialpublikationer framställda inom kartverksamheten1 160

Totalt 1 010

* Kostnader för publikationer framställda in- om andra enheter vid SGU är inte inräknade.

C Övriga omkostnader

Med hänsyn till vad som sagts beräknas kostnaderna för olika servicefunktioner till nedanstående belopp. Härutöver tillkommer kostnader för nyanskaffning och ersättning av materiel. Om engångsutgifter under upp- byggnadstiden inte inräknas kan kostnaderna för löpande ersättnings- och nyanskaffning beräknas till ca 100 000 kr. efter 1967 års kostnadsnivå. Kostnaderna är beräknade un- der förutsättning av att karteringsverksam- heten som hittills får sin service gemensamt med andra enheter inom SGU, delvis även med andra institutioner. Grundkostnaderna för laboratorier m.m. täcks då från flera håll.

Tkr.

Arbetskartor, förbrukningsmateriel, diverse 200 Kemiska analser 140 Jordartsanalyser 200 Pollenanalyser 100 Paleontologisk specialistservice 10 Radiometriska åldersbestämningar 150 Slipprovverkstad 20 Geofysiska specialundersökningar 20 Bergborrningar 30 Anskaffning av materiel 100 Totalt 970

Kostnaderna för geofysisk flygmätning beräknas till 700 tkr. i 1967 års kostnads- nivå.

I ovanstående kostnadskalkyler har samt- liga lönekostnader beräknats netto. Utöver

angivna rena lönekostnader för karterings- organisationen ingår vissa lönekostnader i posterna för service och flygmagnetisk kart- läggning. Lönekostnadspålägget på 23 %, beräknat på samtliga löneposter, uppgår till 1 460 tkr.

För hela den geologiska kartläggnings- verksamheten redovisas de beräknade totala kostnaderna i följande sammanställning:

Tkr.

Löner (netto) 5 545 Fältarbetskostnader 2 460 Tryckningskostnader 1 010 Övriga omkostnader och materiel 970 Geofysisk kartläggning 700 Lönekostnadspålägg totalt 1 460

Totalt 12 145

4.3.4.7 Uppbyggnad

Ovanstående organisations- och kostnads- plan avser full utbyggnad. Rekryteringsbe- hovet kan inte täckas annat än under en relativt lång uppbyggnadstid. Vidare behövs viss tid för intrimning av geologer och fram- förallt av tekniker, som också måste få en viss inom verket organiserad specialutbild- ning.

Uppbyggnaden bör ske efter en uppgjord långtidsplan så att nyanställningar, utbild- ningsverksamhet, anskaffning av ny mate- riel samt lokalfrågor kan planeras och sam- ordnas.

4.3.5. Samordning

Av tidigare avsnitt har framgått det stora behovet av serviceorgan för karteringsverk- samheten i form av olika laboratorier och andra tekniskt specialiserade arbetsenheter samt bibliotek, arkiv och samlingar. Dessa serviceorgan fyller i lika hög grad ett be- hov för övrig geologisk verksamhet vid SGU. Övervägande skäl talar sålunda för att laboratorier m.m. bildar separata ar- betsenheter vid SGU. Enheterna kan däri- genom få bättre standard och kapacitet än vad som vore möjligt, om karteringen skul-

le organisera egna serviceorgan. För VISS högt specialiserad verksamhet, t.ex. radio— metriska åldersbestämningar, fordras sam- arbete även med institutioner utanför SGU.

Även på det rent geologiska planet finns möjligheter till samordning av den geolo— giska karteringen och övrig geologisk verk- samhet vid SGU. Kartering, som utförs spe- ciellt för malminventering och malmpro- spektering, kan t.ex. samtidigt tjäna som underlag för en geologisk berggrundskarta. Datamaterialet i ett brunns- och borrarkiv är viktigt inte blott för hydrogeologiska arbe- ten utan även för den geologiska kartering- en, liksom tillgång till specialister på olika geologiska frågor inom olika grenar av till— lämpad geologi, t. ex. mineralogi och paleon- tologi. Samarbete inom en sådan vidare ram förbättrar arbetsmöjligheterna för kartering- en.

Vad nu sagts har giltighet för SGU även beträffande kontakterna med universitets- institutioner m.fl. En organisationsform av kartverksamheten med tillhörande forsk- nings- och utvecklingsarbete i direkt an- knytning till övrig statlig geologisk verksam- het och med goda kontaktmöjligheter till universitetsforskningen är därför nödvän- dig för den geologiska kartläggningens ut- veckling, förbättring och framtida standard.

Tryckning av geologiska kartor är en komplicerad reproduktionsteknisk uppgift, som kräver avancerade tryckeritekniska re— surser. Det torde därför även i framtiden vara mest rationellt, att SGU inte bygger upp egen organisation för kart- och bok- tryck utan överlämnar dessa arbeten till ut- omstående. Gränsdragningen mellan renrit- ning och förberedande reproduktionsarbe- ten, t. ex. linjegravering eller litografering, kan vara svår att göra och får bestämmas av tillgång till arbetskraft och liknande praktiska överväganden. Om ett större an- tal helårsanställda rekognosörer (tekniker) finns inom kartorganisationen, torde dock utrymme finnas för att vid SGU utföra en betydande del av sådana reproduktionsför- beredelser.

För närvarande trycks samtliga kombine- rade geologiska kartor i skala 1: 50 000 vid

samma tryckeri och detsamma gäller för ett flertal övriga kartor. Tryckeriet sköter även distribution och försäljning av kartor och publikationer enligt särskilt avtal härom.

Ett dylikt samarbete på reproduktions- och distributionsområdet bör eftersträvas även i framtiden.

Den planmässiga geologiska kartläggning- en såsom den nu beskrivits förutsätter, att topografiska och ekonomiska kartor finns upprättade och att flygbilder finns tillgäng- liga för de områden som skall kartläggas geologiskt. Den ekonomiska och topogra- fiska kartläggningen av ett område måste därför föregå den geologiska. Den delvis dyrbara geodetiska och fotogrammetriska utrustning, som används för upprättande av ekonomiska och topografiska kartor, kom- mer inte till användning vid efterföljande geologisk kartläggning.

För geologisk flygbildstolkning används enklare instrument. Utrustningen i övrigt för geologisk kartverksamhet avser speciella geologiska arbetsområden, t. ex. borrningar, mikroskopering och laboratorieundersök- ningar. Även i andra hänseenden råder be- tydande skillnader i arbetssätt mellan topo- grafisk-fotogrammetrisk verksamhet å ena sidan och geologisk å den andra Vad geo- fysisk kartläggning beträffar, sker flygning på mycket låg höjd med lätta flygplan, medan flygfotografering för den allmänna ekonomisk-topografiska kartläggningen ut- förs med större flygplan från flera tusen meters höjd.

Av det sagda framgår, att ett nära sam- arbete mellan rikets allmänna kartverk (RAK) och SGU är påkallat på planerings- stadiet för att produktionsplanerna för geo- logiska och ekonomisk-topografiska kartor skall anpassas till varandra. För närvarande har RAK:s arbeten tidsmässigt försprång framför arbetet med allmängeologiska kar- tor i skala 1: 50000. Några större svårig- heter torde därför inte föreligga att sam- ordna det geologiska kartprogrammet med utgivningen av RAK:s kartor, även om den geologiska kartproduktionen skulle utvidgas betydligt i jämförelse med nuläget.

För det geologiska rekognoserings- och

sammanställningsarbetet synes däremot inte finnas särskilda skäl till närmare organisa- torisk och personell anknytning mellan to- pografisk-ekonomisk och geologisk kart- läggning med hänsyn till arbetsmetoder el- ler dyrbar utrustning. En fördel för det geologiska arbetet är dock att lokalisering- en av SGU är sådan att SGU:s personal liksom hittills lätt kan utnyttja RAK:s cen- trala flygbildsarkiv.

4.4. Utredningens synpunkter och förslag

Utredningen föreslår, att en allmän plan- mässig geologisk kartläggning genomförs av hela landet i den nya topografiska kartans skala och bladindelning — 1: 50 000 resp. 1: 100 000 i nordvästra Norrland. Kartlägg- ningen bör genomföras under högst en 50- årsperiod. Detta långsiktiga program kan inte låsas vid en från början fast fixerad form. Det är därför viktigt, att kartorga- nisationen även ges resurser för utveck- lings- och forskningsarbete. Vidare bör re— surser ges för sammanställning av special- och översiktskartor, när särskilda skäl här- till föreligger. Den pågående länskartering- en av norra Sverige bör fullföljas, så att dessa områden åtminstone får översiktliga geologiska kartor i avvaktan på den nu föreslagna geologiska kartläggningen i skala 1:50 000 respektive 1: 100000, som först under senare delen av perioden torde ha nått fram till dessa delar av landet. Utgiv- ningen av de malmgeologiska kartorna över vissa norrländska malmtrakter fullföljes.

Nyttan i vissa fall av kartor i större ska- la än 1:50 000, t.ex. agrogeologiska kar- tor i skala 1: 20000, har dokumenterats men vid en avvägning av resurserna för en allmän geologisk kartläggning har utred- ningen funnit, att en snabb landstäckande kartläggning i skala 1: 50 000 bör ha före- träde framför storskaliga detaljkartor över begränsade områden.

Utredningen föreslår även att all publika- tionsverksamhet inom SGU liksom nu av praktiska skäl förläggs till karteringsenhe- ten.

5 Inventering av grundvatten samt nyttiga jord-

och bergarter m. m.

5 .1 Tidigare verksamhet

Geologisk kartering och malmprospektering är två relativt entydiga arbetsområden inom SGU:s verksamhet. Härutöver finns ett fler— tal arbetsområden inom tillämpad geologi, som inbördes är olikartade till såväl inrikt- ning som arbetssätt. Dessa arbetsområden fick ökad aktualitet genom näringslivets ut— veckling under 1800-talets senare del. Så— lunda krävdes undersökningar av Sveriges tillgångar på ornaments- och byggnadssten, som i ökad omfattning efterfrågades från utlandet. Vidare behövde den växande kalk— industrin råvaror för den begynnande ce- mentindustrins behov. Härjämte fordrades mera detaljerad kunskap om tillgångarna på apatit, fältspat och kvarts. För lantbrukets del krävdes fördjupad kännedom om jord- arters sammansättning och egenskaper samt noggranna uppgifter om jordartsfördelning- en på försöksgårdar och försöksfält. Behovet av råvaror för tegel- och torvindustn'n ford- rade undersökningar om lerförekomster och torvtillgångar.

Nu nämnda förhållanden påverkade verk- samheten inom SGU och från 1870-talet till 1900-talets början publicerades resultat från en rad praktisk-geologiska undersökningar avseende dels berggrund och jordarter inom olika områden, dels malmer och industriellt användbara bergarter och mineral.

I ny instruktion för SGU år 1909 togs hänsyn till verksamhetens ändrade inrikt-

ning, och verkets geologer fördelades på tva sektioner — en för praktiska uppgifter och en för kartografisk—teoretiska uppgifter.

Genom första världskriget aktualiserades malmfrågoma för främst andra malmer än järnmalmer och inom SGU utvecklades med tiden en relativt självständig verksamhet be- träffande malmgeologi och malmprospekte— ring. Vidare genomförde SGU regional torv- inventering i södra och mellersta Sverige och upprättade förrådsstatistik häröver. Under 1930-talet påbörjades prospektering efter gas och olja, som följdes av djupborrningar ef- ter salt och olja i Skåne. Även landets till— gångar på alunskiffer undersöktes, varvid först oljehalten och sedermera uranhalten var av betydelse.

Jordartsgeologiska undersökningar blev alltmer betydelsefulla från 1920-talet. Dessa arbeten fick delvis nära anknytning till om— rådet för geoteknik och föranleddes av den ökade och tekniskt krävande byggnads- och anläggningsverksamheten. Undersökningar av jordskred vid järnvägslinjer där samarbe- te skedde mellan SGU och experter på väg- och vattenbyggnadsfrågor, medförde att sta- tens järnvägar inrättade en särskild geotek- nisk avdelning. För att tillgodose statens och andras behov av forskning, undersökningar och uppdrag inom området för geoteknik inrättades statens geotekniska institut (SGI) år 1949. SGU och SGI har senare i sam- arbete undersökt jordlagrens stabilitet i Göta älvs dalgång på grund av de upprepade

skredkatastrofema. Även enskilda konsult- firmor utför i stor omfattning geotekniska undersökningar avseende byggnads- och an— läggningsprojekt för såväl kommuner och andra allmänna organ som enskilda företag och personer.

Ett viktigt område för jordartsfysikaliska undersökningar avser vägunderlagets och vägmaterialets egenskaper. Till en början utfördes grundläggande forskning vid SGU och sedan statens väginstitut bildats år 1939 fortsattes arbetet vid denna institution. På senare tid har emellertid SGU utfört spe- ciella geologiska arbeten för väginstitutets räkning.

Även utbyggnaden av landets tillgångar på vattenkraft har särskilt under 1940—1950- talen krävt ökade geologiska insatser. På planerings— och konstruktionsstadiet före- kommer bergmekaniska frågor avseende tunnlar och maskinsalar samt jordartsgeolo- giska utredningar avseende stabilitet, tillgång på byggnadsmaterial m. m. Vid och efter ut- byggnad av vattenkraft krävs expertis åt vattendomstolarna i olika skadereglerings- frågor gällande erosion vid stränder, grund- vattenfrågor o. d. SGU har i dessa samman- hang medverkat i betydande omfattning ge- nom utredningar åt statens vattenfallsverk och genom att ställa experter till vattendom- stolarnas förfogande.

I anknytning till olika jordartsgeologiska undersökningar utreddes även tidigt hydro- geologiska problemställningar. Vattenhus- hållningen i olika jordarter undersöktes re- dan under 1920-1930-talen och senare till- kom utredningar om kraftverksdämningars och vattenregleringars inverkan på grund- vattenförsörjningen. Under 1950-ta1et gjor- des en större utredning om grundvattenför- hållandena på Gotland avseende såväl jord- lager som berggrund. Liknande arbeten har senare utförts i Kristianstads och Malmö- hus län.

Till skillnad från geologisk kartering och prospektering efter malmer, där arbetets planering och omfattning i stort fastställs för längre tidsperioder i samband med an- slagsprövning, har nu angiven verksamhet

oftast tillkommit genom aktuella behov och fått lösas genom att SGU åtagit sig uppdrag. Tidigare utfördes uppdrag enligt instruktio- nen endast åt statliga beställare. Kommuner och enskilda, som önskade utnyttja SGU:s sakkunskap, hänvisades till att anlita en- skilda tjänstemän vid SGU, vilka på vissa villkor hade rätt att åta sig praktisk-geolo- giska undersökningar. Enligt provisorisk in- struktion år 1960 har SGU rätt att äta sig uppdrag även från kommuner och enskilda.

Uppdragsverksamheten var fram till 1940- talet av relativt begränsad omfattning, men har därefter kraftigt ökat och betydande ar- betsuppgifter utförs för främst statliga och kommunala myndigheter. För större och tidskrävande undersökningar finns särskilda anslag, som möjliggör anställande av perso- nal. Som exempel kan nämnas salt- och olje- borrningar i Skåne och skredriskundersök- ningar i Göta älvs dalgång. För andra och mera tidsbegränsade uppgifter har personal måst frigöras från främst arbetet med geolo- gisk kartering. Den ökade omfattningen av sådana ofta brådskande uppgifter, som inte skäligen kunnat avvisas, medförde att karte- ringsarbetet måste inskränkas. Vad nu sagts utgjorde ett väsentligt skäl för försöksorgani- sationen år 1960, där kartering och prospek- tering efter malmer särskildes som enheter inom organisationen, och en ny enhet för allmänna geologiska uppgifter jämte forsk- nings- och serviceverksamhet organiserades.

Med den stora betydelse som särskilt vat- tenfrågorna har för våra tätorter och indu— strier får man räkna med att en mer plan— mässig och regional inventering av vissa om- rådens grundvattentillgångar blir en av den- na enhets huvuduppgifter.

5.2 1963 års betänkande jämte remissvar

I betänkandet föreslog SGU bl. a. att den försöksvis organiserade enheten för allmän- na geologiska uppgifter -— allmänna byrån — i allt väsentligt skulle bibehållas och för— stärkas. Arbetsuppgifterna skulle fördelas på följande tre sektioner.

Vattenborrningar kan ge viktiga upplysningar både om grundvattnets förekomst och egenskaper och om jordlagrens och berggrundens sammansättning. Insamling och sammanställning av upp- gifter från vattenborrningar är därför ett viktigt led inte bara vid grundvattenundersökningar, utan även vid rent geologiska arbeten. (Stötborrning, Skivarp, Malmöhus län, P. H. Lundegårdh foto 1964)

Sektion 1 Stratigrafi och paleontologi. Olje-, gas- och saltförekomster samt kvartärpaleontologi. Förvaltning av museum, samlingar och verkstäder.

Sektion 2 Allmän geologi, omfattande icke metalliska råmaterial (bergarter, mineral), bergmeka- nik, råmaterial för kärnenergi, jordartsgeo- logi och hydrogeologi.

Sektion 3 Brunns- och borrarkiv för registrering av geologiska och hydrologiska data från brunnsborrningar.

Uppdragsverksamheten inom SGU skulle förläggas till allmänna byrån, som även borde ha vissa resurser för forskning och serviceverksamhet. Beträffande uppdrags- verksamheten framlades ett särskilt förslag om anslagsberäkning och anslagsredovisning, som i stort överensstämmer med nu tilläm- pat system.

I remissvaren framhöll AB Atomenergi och Sveriges industriförbund, att uppdrags— verksamheten måste bedrivas på kommer- siell basis med full kostnadstäckning. Jern- kontoret, kommerskollegium och Sveriges industriförbund ansåg att uppdragsverksam— heten inte borde få ta så stora personella och andra resurser i anspråk, att den in- kräktade på kartering och annan grundläg- gande verksamhet vid SGU.

Ett stort antal remissinstanser betonade vikten av hydrogeologiska undersökningar och av att ett brunns- och borrarkiv upp— rättades. Vikten av resurser för forskning underströks av bl. a. Lunds universitet och statens naturvetenskapliga forskningsråd, vilka också betonade behovet av pollenana- lytiska arbeten. Beträffande speciella verk— samhetsgrenar i övrigt ansåg AB Atom- energi, att möjligheterna att sammanföra all verksamhet beträffande råvaror för käm— energi till en särskild enhet borde utredas. Överstyrelsen för ekonomisk försvarsbered— skap framhöll, att torvarkivet och torvfrå- gorna fortfarande fordrade bevakning. Flera

remissinstanser, bl.a. Göteborgs universitet, Chalmers tekniska högskola, lantbrukshög- skolan och statens jordbruksförsök, ansåg att jordartslaboratoriet måste förestås av en jordartsgeolog och inte inordnas som under- avdelning inom ett kemiskt laboratorium. Stockholms universitet och statskontoret fann den föreslagna sektionsindelningen av allmänna byrån vara oproportionerlig. I stäl- let förordades följande ämnesgrupper.

1. Berggrund (urberg)

2. Stratigrafi och paleontologi

3. Jordarter

4. Hydrogeologi

5.3 Allmänna synpunkter och aktuella behov

5 .3 .1 Grundvatten

Frågan om vattentillgångarnas kvalitet och kvantitet har i nutidens samhälle fått synner- ligen stor aktualitet. Förbrukningen av vat- ten inom såväl industrin som hushållen har ökat mycket kraftigt i samband med att be- folkning och näringsliv alltmer koncentre— rats till lokalt avgränsade tätorter. Utanför tätorterna har ökad fritidsbebyggelse skapat akuta vattenförsörjningsproblem. En samord- ning av alla tillgängliga resurser och en plan— mässig inventering av landets vattentillgång- ar är åtgärder, som är oundgängligen nöd- vändiga om allvarliga och svårreparerade skadeverkningar skall kunna undvikas. På många håll i utlandet — inte minst i Mel- laneuropas högindustrialiserade områden -— har frågan om vattenförsörjningen redan bli- vit ett av de svåraste problemen för sam- hällsplanering och näringsliv. Möjligheterna att utvinna grundvatten har stor betydelse emedan detta råvatten i regel kan användas utan mer genomgripande reningsåtgärder. Grundvattnets förekomstsätt är emellertid avhängigt av jord- och berglagrens egen- skaper och struktur, och är därför ett pro- blem, som måste angripas med bl. a. geolo— giska metoder. I de stora industriländema — t. ex. Tyskland och USA -— är därför

undersökningar av grundvattentillgångar och vattenförsörjning en av huvuduppgifterna för de geologiska statsinstitutionerna, som har enheter med betydande resurser för det- ta ändamål. I flera av u-länderna är hydro- geologiska arbeten av grundläggande bety— delse i utvecklingsarbetet.

I Sverige beräknas att ca 40 % av tät- orternas vattenförsörjning täcks av grund- vatten. Glesbygder och fritidsbebyggelse måste i ännu högre grad basera sin vatten- försörjning på tillgång till grundvatten. Den tidigare förhållandevis spridda bebyggelsen har medfört, att vattenförsörjningen för sam- hällen och industrier i regel kunnat lösas utan allvarliga svårigheter. Genom bebyg- gelsens och industrins fortsatta koncentration till vissa regioner har emellertid ofta akuta bristsituationer uppstått. Detta hade i många fall inte behövt inträffa om man i god tid genom allsidiga utredningar fått en klar och tillförlitlig bild av regionens grundvattentill- gångar. Gjorda grundvattenutredningar har däremot vanligen enbart syftat till lösandet av rent lokala problem. Större regionala grundvattenundersökningar torde därför re— dan nu kunna förutses bli synnerligen ange— lägna. Speciellt gäller detta inventeringar av grundvattentillgångar i rullstensåsar och an- dra isälvsavlagringar samt i områden med sedimentär berggrund. Vid planeringen av olika regioners framtida vattenförsörjning kan härigenom grundvattenalternativens bi— drag bättre bedömas, därest sådana invente— ringar finns att tillgå och modern teknik för grundvattenutvinning och konstgjord ytvat- teninfiltration beaktas.

Stora insatser torde även komma att be- hövas vad beträffar grundvattnets skydd mot förorening genom infiltration från markytan. Redan vid planering av oljedepåer, bensin— stationer, industriupplag och liknande borde hydrogeologisk expertis bedöma förorenings- riskerna för kringliggande vattentäkter. I beredskapen för bekämpandet av oljeskador bör man också räkna med hydrogeologer, som skyndsamt kan ge anvisningar för mot— åtgärdemas utformning.

Som underlag för utredningar om grund— vattentillgångar fordras kännedom om

grundvattnets naturliga uppträdande och sammansättning samt grundvattenmängdens växlingar. Som ett första led i en sådan in- ventering har SGU inom ramen för den Internationella Hydrologiska Dekaden (IHD) och med medel från statens naturvetenskap— liga forskningsråd påbörjat upprättande av ett observationsnät för grundvattenstånd. Nätet omfattar för närvarande 30 områden i olika delar av landet med inajles 238 ob- servationspunkter. År 1968 har arbete på- börjats med att komplettera detta nät med observationer av grundvattnets kemi.

För hydrogeologiska undersökningar är det av stor betydelse att vunna erfarenheter redovisas och arkiveras på sådant sätt, att resultaten kan utnyttjas vid fortsatta under- sökningar inom samma område. Härigenom skapas möjlighet till vissa förhandsbedöm- ningar utan nya fältundersökningar. Flera enskilda brunnsborrningsföretag har därför lagt upp arkiv över utförda undersökningar.

SGU föreslog i 1963 års betänkande, att ett brunns- och borrarkiv skulle inrättas som en grund för hydrogeologiskt arbete, var- vid även geologiskt iakttagelsematerial från brunnsborrningar skulle kunna nyttiggöras. Detta material —- vilket annars lätt skulle gå förlorat — är också av värde för karte- ring och andra grenar av SGU:s verksam- het. En närmare utredning om arkivet sked- de sedermera i samarbete mellan SGU och dåvarande väg— och vattenbyggnadsstyrelsen. Utredningen resulterade i att SGU från den 1 januari 1966 beviljades anslag för en för— söksvis bedriven uppbyggnad av ett brunns— och borrarkiv. Försöksverksamheten skulle pågå under 2—3 år, varefter arkivets orga- nisation och verksamhetsformer borde över- ses. Den gångna försöksperioden har visat att brunns- och borrarkivet redan under uppbyggnadsperioden har varit till stor nytta för såväl grundvattenundersökningar som rent geologiska ändamål (borrhålsdata för kartverksamheten, oljegeologi m.m.). In- samlingen av data, som ursprungligen avsågs åvila länsingenjörskontoren, möter dock vis- sa svårigheter och skulle fordra stöd av en lagstadgad uppgiftsskyldighet för att kunna bli effektiv.

För närvarande utgör arbetet med att till— varata prover och brunnsdata en belastning för brunnsborraren, för vilken han inte er— håller någon ersättning och som han ofta är obenägen att utföra. Det är därför angelä- get att en lagstiftning för att trygga tillvara- tagandet av dessa basdata för landets grund- vattenförsörjning snarast kommer till stånd. Ett sådant system tillämpas redan i flera andra länder med hög vattenexploatering. I detta sammanhang kan hänvisas till det vär— defulla förarbete som föreligger i samband med den danska »Lov om vandforsyning» (18.4.1969). De danska lagbestämmelsema synes direkt kunna tillämpas även i Sverige. Då brunnsarkivet ännu har form av en för- söksorganisation, vars verksamhet är begrän- sad till ett mindre antal län, synes det lämp- ligt att under en övergångstid begränsa upp- giftsskyldigheten till dessa län. En lösning av denna fråga på längre sikt är av vital betydelse för såväl ett rationellt tillvarata- gande av våra grundvattentillgångar som ett effektivt fungerande brunnsarkiv.

Hittillsvarande erfarenheter visar att ar- kivet sannolikt bör kombineras med en me- ra aktiv datainsamling och en väsentligt ut- ökad sammanställnings- och publicerings— verksamhet. Härigenom vinns att i arkivet befintliga data kan fullständigas och nyttig- göras så att basinformation om grundvatten- förhållandena lätt kan lämnas till berörda myndigheter och planeringsorgan. Samtidigt blir arbetet vid arkivet klart målinriktat och aktuella krav på datamaterialet kommer att löpande tillgodoses.

Mot denna bakgrund har SGU i petita— skrivelse år 1968 föreslagit, att försöksperio- den skall förlängas till den 30 juni 1972 för att möjliggöra försök efter nu skisserade lin- jer inom ramen för arkivets resurser. Även en utvidgning av verksamheten till flera län har föreslagits.

Från samhällets synpunkt bör regionala hydrogeologiska undersökningar främst in- riktas på områden med särskilda vattenför- sörjningsproblem. Dit hör tätortsregioner med stor vattenförbrukning, men även vissa andra områden med speciella hydrogeolo- giska förutsättningar. t. ex. Öland och Got-

land. Det är önskvärt, att hydrogeologiska arbetsrutiner kan utarbetas, så att sådana undersökningar kan bedrivas parallellt med den geologiska karteringen. På så sätt skulle samtidig utgivning kunna ske av nya geo- logiska kartor och hydrogeologiska special— kartor med beskrivningar.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är rullstensåsarna och isälvsavlagringama, vilka för stora delar av vårt land utgör de mest betydelsefulla grundvattenreservoarer— na. Ett stort material beträffande deras vat- tenföring och uppbyggnad i redan exploa— terade avsnitt har insamlats i samband med utredningar om kommunala och enskilda vattentäkter, och materialet finns f.n. hos olika konsultfirmor, kommunala myndighe- ter, länsstyrelser m.fl. Å andra sidan sak- nas en generell överblick över dessa mycket högvärdiga vattentillgångars vidare samman- hang, vilken skulle kunna tillåta ett plan- mässigt ökat utnyttjande och en långsiktig regionsplanering. Det är därför motiverat att för dessa rullstensåsar och isälvsavlagringar företa en regionsvis hydrogeologisk invente- ring, som är oberoende av den mer omfat- tande och tidskrävande geologiska karte- ringen. En sådan inventering bör i första hand omfatta en sammanställning och be— dömning av redan tillgängligt material och en översiktlig hydrogeologisk kartering av mellanliggande åsavsnitt.

Förutom rullstensåsarnas och andra is- älvsavlagringars stora roll för vattenförsörj- ningen bör även nämnas, att de utgör vårt lands största tillgång på grus och sand samt att de bildar omistliga inslag i den svenska landskapsbilden. Inom detta område finns ett omfattande, men mycket oenhetligt data- material i form av grustäktsplaner och na- turvårdsutredningar. Det vore därför fördel-» aktigt att i samband med en hydrogeologisk åsinventering även sammanställa och kom- plettera dessa informationer, så att en en— hetlig och praktiskt inriktad regional över-4 sikt över åsbildningama erhålls.

De hydrogeologiska undersökningarna be- dn'vs vid SGU med stöd av instruktionens bestämmelse härom. Samtidigt har Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

(SMHI) skyldighet att anordna och övervaka hydrologiska observationer och mätningar. Institutets arbete torde väsentligen avse ob- servationer för att klarlägga den allmänna vattenhushållningen i atmosfären, i vatten- dragen samt på och i marken. Vid SGU undersöks vattnets uppträdande i jordlager och berggrund. I sak föreligger ingen skarp gräns mellan dessa verksamhetsfält och av- gränsningen av aktuella arbetsprogram mel- lan SGU och SMHI torde få göras från fall till fall. Hittills har samarbetet förlöpt gynn- samt.

5.3.2 Grus, sand och övriga jordarter

Den ökade förbrukningen av grus för be- tongtillverkning och i övrigt för byggnads- och anläggningsverksamhet får i framtiden allt större betydelse. Därvid måste önskemål om exploatering av välbelägna grusföre- komster vägas mot skydd för grundvatten- tillgångar och naturvårdsaspekter. En sådan bedömning bör ur samhällsekonomisk syn- punkt inte bara innefatta avstyrkande av olämpliga projekt, utan även ge anvisningar om var täktverksamhet kan bedrivas utan allvarliga nackdelar. Inom mer tättbebyggda delar av landet framstår sådan samordnad planering som en ytterst angelägen arbets- uppgift. En geologisk-teknisk bedömning av fyndighetemas storlek, sammansättning och exploateringens inverkan på grundvattnet är därvid synnerligen viktig och mycket ar- betskrävande. Många grundläggande data erhålls ur allmängeologiska kartor samt ur - ett utbyggt brunns- och borrarkiv. För en mer detaljerad kännedom fordras särskilda undersökningar. Många genom länsstyrelser- na utförda grusinventeringar ger en god bak- grund, men nya behov av kännedom om grustillgångar uppstår ständigt. Tillgångarna på land av grus rn. rn. blir allt mindre och svårare att exploatera med hänsyn till övriga allmänna intressen för exempelvis vattenförsörjning, naturvård m.m. Utvinning av grus och sand i sven- ska vatten har redan stor omfattning. Ut- nyttjande av naturresurserna på kontinental-

sockeln kan även i andra avseenden än be- träffande olja och gas få betydelse i fram- tiden. Vid säkerställandet av ett optimalt utnyttjande av dessa naturtillgångar och för undvikande av skador, har staten som ensam ägare av naturresurserna under allmänt vat- ten särskilda intressen att bevaka. Betydel- sen härav har understrukits genom den år 1968 tillsatta havsresursutredningen. Vid SGU förekommer redan nu ett omfattande remissarbete i samband med ansökningar till kommerskollegium om tillstånd för sand- och grustäkter på kontinentalsockeln. Re- missarbetet försvåras dock i hög grad av bristen på informationer om förekomstemas natur, storlek och sammansättning samt de följdverkningar, som täktverksamhet kan väntas medföra.

Övriga jordarter såsom tegellera, torv m.m. blir kanske inte kvantitativt så stora arbetsuppgifter när det gäller geologiska un- dersökningar, men där fordras likväl viss uppföljning och vård av befintliga arkiv.

I detta samanhang bör beaktas att det f. n. inte finns något centralt organ för hand- läggning av ärenden rörande sand-, grus- el- ler stentäkter. Ej heller är det möjligt att centralt få en överblick över täktverksam- hetens ekonomiska utfall eftersom redovis- ningen sker under olika titlar och samman- läggs med andra verksamheter.

När det gäller kontinentalsockeln är det kommerskollegiet som meddelar tillstånd till täktverksamhet och bestämmer eventu- ella avgifter.

Länsstyrelsen beslutar om upplåtelse från staten av rätt till täktverksamhet inom all- mänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjäl- maren eller Storsjön i Jämtland. Vidare be- slutar länsstyrelsen om täktverksamhet på statens mark ovanför odlingsgränsen. Even- tuell ersättning för täktverksamhet erläggs till länsstyrelsen.

Även när det gäller naturvårdslagens sär- skilda bestämmelser till skydd för landskaps- bilden (18 5) är det länsstyrelsen som med- delar tillstånd beträffande täktverksamhet.

Domänverket upplåter i egenskap av markförvaltande myndighet dels grustäkter, dels täkter avseende kvarts, fältspat och en

När man skall bedöma frågor om grustäkt och grundvatten fordras kännedom om avlagringar- nas geologiska natur. Grusavlagring invid Haparanda, vilken i motsats till vanliga förhållandet är läckt av ett lager håirt packad morän. (Haparanda, E. Fromm foto, SGU Ca nr 39)

del andra inte inmutningsbara mineral. Vi— dare driver verket i egen regi en större grustäkt,

De olika myndigheternas beslut beträf- fande täktverksamhet föregås oftast av ett relativt omfattande remissförfarande, särskilt med hänsyn till naturvårdssynpunkter och geologiska aspekter.

Utredningen har inte närmare undersökt täktverksamhetens ekonomiska förhållanden. Som exempel kan dock nämnas att domän- verkets bruttoinkomster från upplåtelser av täktverksamhet under år 1968 utgjorde ca 3 milj. kronor.

Det har i kapitel 2 angivits att speciell forskning beträffande skoglig och agrikultu- rell marklära bedrivs vid skogs— och lant- brukshögskolorna. Ämnesområdet bibehål— ler sin aktualitet inte minst genom kraven på skogs- och lantbrukets rationalisering ge- nom förbättrade gödslings— och bruknings- metoder. En mer omfattande agrogeologisk specialkartläggning i större kartskala kan dock inte inrymmas i ett allmänt kartlägg- ningsprogram vid SGU. Ämnesområdet har emellertid så nära anknytning till jordarts- geologi, att det bör bevakas även inom SGU med hänsyn till såväl allmän kartering som geologisk verksamhet i övrigt.

Ytterligare en viktig aspekt av jordarts- geologin är tillämpningar, som står nära geoteknikens område. Geologisk kartlägg— ning bör därför bedrivas på sådant sätt, att anknytning sker till geotekniska synpunkter på markförhållanden. Härtill kommer att det som hittills alltid finns behov av geo— logiska utredningar i anknytning till verk- samheten vid väginstitutet, geotekniska insti- tutet eller andra specialinstitutioner.

Nära anknytning till geoteknik och till— lämpad jordartsgeologi har även undersök- ningar avseende ändrat förlopp av olika geologiska processer vid ingrepp i naturen, t. ex. erosion och slamtransport vid vatten- regleringar och dämningar, erosion förorsa— kad av vind eller ytvatten inom odlad mark m. m. Grundforskning i dessa hänseenden bedrivs även inom ämnet naturgeografi i an- knytning till geomorfologin, främst beträf- fande flodernas verksamhet och avlagringar.

Behovet av expertis för specialutredningar inom SGU bör härvid kunna tillgodoses genom samarbete med andra institutioner med särskild teknisk utrustning. Sådant sam- arbete har redan skett beträffande exempel- vis erosionsundersökningar i Klarälven och Göta älv.

5.3.3 Bergmekanik, mineralförekomster m. m.

De stenindustriella aspekterna beträffande byggnads- och omamentssten har fortfa- rande aktualitet och behöver fullföljas, även om arbetet relativt sett inte har samma be- tydelse som för ett halvsekel sedan. Inom detta geologiska område har andra arbets- uppgifter tillkommit eller ökat i betydelse, främst då frågor rörande bergmekanik och mineralförekomster. I sistnämnda hänseende kvarstår behoven av kännedom om olika in- dustriella råvaror, t. ex. kvarts och fältspat. l gränsområdet mot malmprospektering upp- kommer ofta önskemål om inventering av olika sällsynta grundämnen och andra rå- varor, vilka på grund av den teknologiska utvecklingen kommit till praktisk använd- ning. Råvarutillgången för kalk—, cement- och lättbetongindustrin kan även i fortsätt- ningen beräknas bli en viktig arbetsuppgift för tillämpad geologi.

Sedan 1964 har SGU inom denna sektor utfört inventeringar och undersökningar rö- rande förekomster av industriella mineral och bergarter i Norrland. Arbetet har till- kommit som särskilda uppdrag från länens företagarföreningar, numera från Norrlands- fonden, vilket avspeglar den vikt man på lokalplanet tillmäter dessa arbeten. Avse- värda vinster i form av bättre planering och större kontinuitet skulle emellertid kunna göras om dessa arbeten bildade självständiga projekt inom SGU:s egen verksamhet.

De bergmekaniska arbetsuppgifterna av- ser i första hand att klarlägga de geologiska förhållandenas inflytande på berggrundens egenskaper i detta avseende. Den allmän- na geologiska byggnaden, förekomsten av spricklinjer samt bergarternas småsprickig—

het är därvid av stor betydelse liksom berg- arternas mineralogiska sammansättning, mi- kroskopiska textur och förekomsten av spe- ciella mineralnybildningar på sprickytoma.

Vid SGU har arbeten på detta område vanligtvis bedrivits i form av uppdrag, men även mera allmänna riktlinjer och rekom- mendationer har utarbetats. Med tanke på dessa frågors stora betydelse vid såväl gruv- drift som den alltmer omfattande anlägg- ningsverksamheten i berg (tunnlar, vägskär- ningar etc.) synes det befogat, att mera sys- tematiska arbeten på detta fält kommer till stånd. En viktig uppgift är därvid utveck- landet av olika geofysiska undersökningsme- toder för lösandet av bergmekaniska fråge- ställningar, en annan är att kartmässigt och genom särskilda utredningar belysa de 10— kala geologiska förhållanden som i berg- mekaniskt avseende är av praktisk betydelse.

5.3 .4 Fossila bränslen

Som tidigare redovisats har SGU vid skilda tillfällen utfört geologiska utredningar avse— ende olika slag av fossila bränslen i vårt land. Dessa har haft praktisk målsättning, men också lämnat betydelsefulla vetenskap- liga bidrag inte minst genom sin stratigra- fiska och paleontologiska förankring.

Sålunda bygger den grundläggande kän- nedomen om klimatutvecklingen efter isti- den på pollenanalys av material från torv- inventeringen, medan andra utredningar har gällt de skånska stenkolsfälten och de mel- lansvenska oljeskiffrarna. En begränsad be- vakning av torvfrågorna är fortfarande mo- tiverad och skifferundersökningarna har fått förnyad aktualitet på grund av alunskiffrar- nas halter av uran, molybden och vanadin, varvid den tidigare inhämtade kännedomen om deras geologi kommer att vara av stör- sta värde.

Under avspärrningen under krigsåren på 1940-talet påtalade SGU även möjligheten av att olja och gas kunde påträffas inom landets gränser. Under de oljegeologiska ar- beten som då utfördes, lades grunden till den moderna finindelningen av sydvästra

Skånes kritbergsgrund och den mikropale- ontologiska teknik utarbetades, som behövs för sådana arbeten. Sedermera har även SGU inom ramen för uppdragsverksamhe- ten utfört oljegeologiska arbeten i Skåne.

Genom Geneve-konventionen om konti- nentalsockeln utökades Sveriges areal av unga sedimentära bergarter avsevärt och år 1967 erhöll SGU i uppdrag att utföra olje- geologiska arbeten i Östersjöområdet för att ge underlag för vidare ställningstaganden. Dessa arbeten, liksom utvecklingen inom kringliggande områden, visade att oljepro- spektering inom södra Östersjöområdet var befogad, och Kungl. Maj:t har därför före- slagit (prop. 1968: 51) att sådan prospekte- ring skall bedrivas av särskilt bolag med statliga, enskilda och kooperativa intres— senter. Bolaget har numera bildats under namnet Oljeprospektering AB (OPAB) och påbörjat verksamheten.

För SGU innebär oljeprospektering i full skala, att nuvarande resurser måste ökas för att kunna motsvara den löpande geologiska uppföljningen och den långsiktiga bearbet- ningen av härvid inkommande provmaterial och data. Det är möjligt att vid SGU be- fintlig expertis via uppdragsverksamheten kan komma att mer direkt tas i anspråk för prospekteringsarbetena. Även vid undersök- ningen av alunskiffrarna i samband med den aktualiserade uranprospekteringen, kommer sannolikt stratigrafiska och paleontologiska arbeten att bli nödvändiga.

För SGU innebär denna utveckling att resurser behövs för övervakning, uppfölj- ning och bearbetning av geologiska resultat från olje-, gas- och skifferundersökningar. Vidare kan viss uppdragsverksamhet ifråga- komma.

5.3.5 Övrigt

De geologiska arbetsuppgifter som nu be- handlats är mångskiftande och av olika ka- raktär. De bör därför lösas var för sig och inte samordnas med planmässig geologisk kartering eller malmprospektering där upp- gifterna är renodlade. Vidare förskjuts olika

frågors aktualitet på grund av teknisk och ekonomisk utveckling och helt nya fråge- ställningar uppkommer. Organisationen mås- te därför göras flexibel och vissa resurser måste finnas för att göra det möjligt att planera och förbereda för nya arbetsområ- den när sådana aktualiseras.

5.4 Resurser för fortsatt verksamhet vid SGU

Av det tidigare anförda framgår, att det all— männa — representerat av statliga och kom- munala institutioner — har stort intresse av att kunna anlita en fristående offentlig insti- tution, som disponerar över sakkunskap i olika frågor om tillämpad geologi samt att kunna få geologiska utredningar utförda.

För att samhällets krav på sådan verk- samhet skall kunna tillgodoses, måste som grund finnas en basorganisation med tillgång till expertis, som täcker de väsentliga aspek- terna inom allmän tillämpad geologi. Bas- organisationens primära uppgift blir allmän bevakning av olika ämnesområden, uppfölj- ning av olika arbeten av geologisk natur utanför SGU samt nödvändig forskning inom aktuella grenar av tillämpad geologi.

Inom basorganisationen skall vidare i viss utsträckning kunna utföras allmänna utred- ningar och inventeringar av olika tillgångar i jord och berg, såväl regionalt som beträf- fande särskilda objekt. Helt naturligt kan sådan verksamhet endast få begränsad om- fattning vid sidan av basorganisationens pri- mära uppgifter. Om större insatser krävs måste projekten behandlas som uppdrag och finansieras genom särskilda tillskott av me— del, som även möjliggör erforderliga för- stärkningar av personalen.

Beträffande sådana uppdrag kan tre olika kategorier urskiljas.

a. Utredningar av större omfattning och var— aktighet, vilka verkställs enligt statsmakter- nas beslut och för vilka särskilda medel anvi- sas över budgeten, antingen direkt till SGU eller indirekt genom anslag för särskilda än-

damål, t.ex. salt- och oljeborrningarna i Skåne under l940-1950-talen och skredrisk- undersökningarna i Göta älvs dalgång. Så- vitt nu kan bedömas kommer dylika utred- ningar även i framtiden att spela en stor och troligen växande roll för SGU. Utom målinriktade undersökningar av det slag som hittills förekommit, är det troligt att exem- pelvis utredningar inom naturvårdsforsk- ningens område kommer att bli en viktig uppgift för SGU.

b. Större expert- och utredningsuppdrag, där statliga eller kommunala myndigheter vän- der sig till SGU i dess egenskap av opartisk, fristående sakkunniginstans, t. ex. för råd- givning åt kommuner i samband med större av konsultbyråer verkställda utredningar el- ler som expertis åt olika andra tillstånds- myndigheter. Till denna kategori hör även närmast geologisk konsultation åt statliga myndigheter, t. ex. vattenfallsverket. Dessa två kategorier av uppdrag får anses höra till SGU:s grundläggande uppgifter i sam- hällets tjänst.

c. Sådana konsultuppdrag och utredningar av geologisk natur som motsvarar tekniska utredningar vid enskilda konsultbyråer.

Av det sagda framgår, att de två först- nämnda kategorierna av uppdrag regelmäs- sigt bör ingå i SGU:s arbetsprogram. Orga— nisation och resurser hos basorganisationen bör därför utformas så, att den genom me- delsanvisningar och erforderliga personalför- stärkningar kan utbyggas till att motsvara anspråken. För framtiden torde kunna på- räknas ytterligare uppdrag av denna typ i samband med den statliga naturvårds- och planeringsverksamheten. Av vikt är därvid, att uppdragen i samråd med uppdragsgivar- na såvitt möjligt planeras så, att jämn ar- betsgång erhålls och häftiga kastningar i ar- betsbelastningen undviks.

Den tredje kategorin av uppdrag — sär- skilt mindre och rutinmässiga konsultatio— ner — förutsätter en för ändamålet särskilt anpassad smidig organisation och tillgång till olika slags utrustning för tekniskt betonade

undersökningar i likhet med vad som gäller för kommersiellt arbetande konsultbyråer. Sådan verksamhet bör därför utgöra en mer eller mindre separat utbyggnad av den all- männa verksamheten. Improvisationer vål- lar på längre sikt större förseningar i de mera långsiktiga arbetsuppgifterna än vad som kompenseras genom den ekonomiska ersättningen. Den som av särskilda skäl ön- skar vända sig till SGU för geologisk kon- sultation skall dock alltid där så är möjligt få önskade utredningar verkställda mot fast- ställd ersättning. Problem, som kräver kom- binerade insatser från flera av den tilläm- pade geologins områden, nödvändiggör att en mångsidig och kvalificerad expertgrupp all- tid finns att tillgå. Hit hör t. ex. grundvatten- studier, vilka berör såväl de lösa avlagring- arna som sedimentär och kristallin berg- grund jämte tektoniska och geofysiska un- dersökningar.

F. n. utgör uppdragsverksamheten om- kring en fjärdedel av omslutningen vid SGU:s nuvarande allmänna byrå. Därav ut- görs större delen av ett begränsat antal mera omfattande uppgifter. Det synes därför i nu- läget lämpligt att avvakta om underlag för en större konsultationsverksamhet kan växa fram. Tills vidare torde det vara mest ratio- nellt för SGU att främst inrikta sig på större eller speciella utredningar, som betingas av SGU:s ställning som offentlig myndighet och som allsidigt expertorgan inom geologins olika verksamhetsgrenar.

Därvid bör särskilt de samhällsekonomiska fördelar beaktas som vinns genom att olika anläggningar, vattentäkter och tätortsutvidg- ningar på ett tidigt stadium och i större ut- sträckning än nu anpassas till de på platsen rådande geologiska förhållandena. Härige- nom kan från början de lämpligaste alterna- tiven väljas och behovet av dyrbara om- läggningar och extraarbeten reduceras.

Andra motiv för uppdragsverksamhet vid SGU är att vissa informationer erhålls om vårt lands geologiska förhållanden, som inte framkommer vid vanlig kartering eller malm- letning. Uppdragen ger även nära kontakt med aktuella behov i fråga om geologins praktiska tillämpning.

Genom anförda synpunkter framstår det som nödvändigt att SGU har personella och instrumentella resurser för kontinuerlig verk- samhet inom allmän tillämpad geologi. Vi- dare att medel finns tillgängliga för viss grundläggande verksamhet såsom övervak- ning, uppföljning, allmän inventering, forsk- ning och datainsamling samt arkivering. Verksamheten måste även vara flexibel för att kunna anpassas till växlande anspråk av såväl kvantitativ art som inriktning på skilda områden.

Det synes även lämpligt, att den allmänna verksamheten inte inordnas under de enhe- ter vid SGU som arbetar med t.ex. plan- mässig geologisk kartläggning och malm- prospektering, utan sammanförs till en sär- skild enhet. För att organisationen skall upp- nå största möjliga smidighet bör som huvud- princip för underindelning av en särskild enhet väljas geologisk specialisering och ar- betsmetodik. De olika arbetsuppgifterna in- fogas sedan efter sitt ämnesmässiga innehåll. Endast om en större arbetsuppgift bestämt kan avgränsas, bör egen arbetsgrupp bildas för ändamålet.

En uppdelning av verksamheten inom en särskild enhet kan med hänsyn till nuva- rande förhållanden förslagsvis ske på föl- jande sätt. ]. Grundvatten inkl. brunns- och borrarkiv

2. Berggrund (industriella råvaror, mineral, bergmekanik m. rn.)

3. Jordarter (grus, lera, torv, geotekniska anknytningar m. m.)

4. Stratigrafi och paleontologi (yngre lag- rade bergarter och i samband med dem förekommande tillgångar av olja, gas m. m.)

5. Samlingar I arbetet bör ingå dels aktiva undersök- ningar och utredningar, dels sammanställ- ning, utvärdering och arkivering av inkom- met material. Sambandet mellan dessa funk- tioner är uppenbart när det gäller brunns- och borrarkivet, där anknytningen mellan aktivt arbete och hydrogeologiska utredning- ar och inventeringar måste vara så intim, att nära organisatoriskt samband ger sig självt. Detsamma gäller stratigrafisk och paleonto-

; i. - Kx;;—-— _ - — — x— MV X

Grus— och sandavlagringar har stor betydelse som råvara för betong-, byggnads- och anläggnings- arbeten och för grundvattenförekomster. Utnyttjandet av dylika förekomster kan leda till natur- vårdsproblem. Pii bilden en isälvssand med tydlig skiktning, som visar att sanden avsatts i ström- mande vatten. (lsälvssand, Robacken, Arby szn (Nybroåsen), Kalmar län, P. H. Lundegårdh foto 1967)

logisk verksamhet samt olje- och bränsle— frågor. Beträffande övrig materialinsamling, som utökar SGU:s geologiska referenssam- lingar och arkiv, finns samband inte blott med här behandlad allmän verksamhet utan framför allt med kartering och malmpro- spektering.

Vad som här närmare kan behandlas är basorganisationen för allmän geologisk verk- samhet. Den påbyggnad av basorganisatio- nen, som betingas av uppdrag, måste bedö- mas från fall till fall. Som tidigare angivits är det av vikt, att arbetsplaneringen kan ske på längre sikt så att ojämnheter i belast- ningen nedbringas och vidare att ett redo— visningssystem tillämpas, som möjliggör klar uppdelning mellan kostnader för utrednings- uppdrag och fast basverksamhet även om uppdragen skulle utföras av basorganisatio- nens personal.

Under en organisationsenhet för allmän tillämpad geologi och därmed koordinerat forsknings- och utvecklingsarbete torde över- vägande flertalet av till SGU inkommande uppdrag av större eller mindre omfattning av naturliga skäl falla. Till andra enheter vid SGU bör endast uppdrag hänföras, som direkt anknyter till dessa enheters verksam- hetsområden. Till karteringsenheten bör så- ledes föras karteringsuppdrag, som avser mer långsiktig, planmässig kartläggning av vissa områden vid sidan av allmän karte- ring. Till malmbyrån förs uppdrag beträf- fande egentlig malmprospektering osv.

Beräkning av personalbehov och kostna- der för en basorganisation med nu angivna förutsättningar har sammanställts i bilaga 7. Personalen har grupperats efter naturlig geologisk ämnesinriktning. Som tidigare framhållits bör ämnesinriktningen även tjäna som grund för uppdelning i sektioner eller andra underenheter. Beträffande sambandet mellan utrednings- och arkivorganisation måste beaktas den nära anknytningen mellan utredningsenheten för hydrogeologi och brunns- och borrarkivet samt mellan om- rådena för stratigrafi och oljegeologi.

Vid beräkning av personalbehovet har hänsyn tagits till behovet av specialister i så- väl teoretisk som tillämpad geologi. För

kostnadsberäkningarna har därvid indelning skett i fem personalkategorier, nämligen spe- cialister, seniorer (statsgeologer), juniorer (geologer), assistenter (arbetsledare) och bi-

trädespersonal.

Med hänsyn till vad nu sagts skulle bas- organisationen få följande sammansättning (jfr bil. 7).

l. Grundvattengruppen inkluderar en expert för hydrologi och en för hydrogeologi samt en vattenkemist. Gruppen samord— nas med organisationen för brunns- och borrarkivet. I gruppens verksamhet inom basorganisationens ram ingår det löpan- de arbetet för ett grundvattenobserva— tionsnät.

2. Brunns- och borrarkivet arbetar för när- varande försöksvis och dess verksamhet omfattar endast en liten del av landet. Efter försöksperiodens slut kan arbets— uppgifterna mer preciseras och personal- behovet bestämmas. I bilagan angivna siffror ansluter sig till dagens situation. Arbetena kommer med all sannolikhet att få betydligt större omfattning i fram- tiden.

3. Berggrundsgruppen innehåller fyra geo- loger med inriktning på stenindustri, bergrum och byggnader (bergmekanik), industriella mineral samt speciell mine- ralogi-petrologi.

4. Jordartsexpertgruppen omfattar fyra geo— loger representerande byggnadsmaterial- frågor (grus m. m.), naturvård, fysikalisk jordartsgeologi med anknytning till geo- fysik och agrogeologi samt torvgeologi inklusive kvartärpaleontologi.

5. Stratigrafi-paleontologigruppen innefat- tar sex geologer med inriktning på olika grenar av paleontologi och stratigrafi med paleobotanik och sedimentpetro- grafi samt oljegeologi för undersökning- ar i den yngre, lagrade berggrunden bl. a. i samband med förekomster av olja och gas samt grundvatten.

6. SGU:s samlingar kräver arbetsinsats av två geologer. Arbetet avser främst refe- renssamlingama, vilka är avsedda för in- ternt bruk.

En mer fristående ställning intar biblio- teks- och arkivorganisationen. Vissa skäl skulle kunna anföras för att bibliotek, arkiv- vård och dokumentation sammanförs orga- nisatoriskt med ovan behandlade special- arkiv och referenssamlingar. Då emellertid bibliotek, allmänt arkiv och dokumentation är inriktade på verket som helhet, finner ut- redningen övervägande skäl tala för att des- sa verksamheter inordnas under den admi— nistrativa enheten, vilket givetvis inte ute- sluter ett nära tekniskt samarbete mellan de enheter, som berörs.

Samma skäl kunde anföras för att även samlingarna av prover, stuffer och borrkär- nor m.m. hänfördes till den administrativa enheten. Då emellertid skötseln av dessa samlingar är en arbetsuppgift av geologisk natur, som omfattar flera olika specialgre- nar (petrologi, paleontologi, kvartärgeologi m.fl.) finner utredningen det av praktiska skäl lämpligt, att samlingarna tills vidare sorterar under enheten för allmän geologisk verksamhet. I första hand avses de främst för internt bruk avsedda referenssamlingar- na, som förses med material från alla gre- nar av verksamheten vid SGU. Skådesam— lingarna för allmänheten (museet) består av utvalt material från referenssamlingarna. Geologiutredningen anser, att frågan om museets skötsel bör lösas i nära samarbete mellan SGU och riksmuseet, så att de mu- seitekniska aspekterna kan beaktas i sam- band med riksmuseets utställningsverk- samhet.

Organisationen för samlingarna omfattar vad som krävs för verksamhet inom SGU:s ram. Samordning på bredare bas med uni- versiteten och riksmuseet har av 1965 års geoutredning framhållits som på längre sikt önskvärd utveckling, så att SGU i framtiden skall kunna fungera som en för landet cen- tral arkiv- och dokumentationscentral på det geologiska området. Geologiutredningen vill förorda en framtidsplanering i denna rikt- ning, men vill understryka att tillgång till lokaler och utrustning samt personalresurser krävs för ändamålet. Behoven i dessa hän- seenden kan emellertid inte preciseras utan närmare utredning.

Beträffande de olika posterna i bilaga 7 må följande ytterligare anföras.

I nära sammanhang med jordartsgrup- pens arbete står två mindre enheter, vilka f.n. är knutna till den nuvarande allmänna byråns jordartssektion, nämligen enheten för mikropaleontologi samt jordartslaboratoriet för bestämningar av huvudsakligen fysika- liska egenskaper.

Enheten för mikropaleontologi utför ana- lyser av mikrofossil, främst pollen i jordar- ter samt prepareringsarbeten för mikrofossil i den yngre, lagrade berggrunden för pale- ontologisk-stratigrafiska bestämningar. I det senare fallet utförs själva fossilbestämning- arna av stratigrafgruppens geologer. Dessa arbetsuppgifter är av rent geologisk—paleon— tologisk natur. För prepareringsarbetena krävs viss utrustning och lokaler med labo- ratoriestandard beträffande ventilation och ledningar.

Den mikropaleontologiska enhetens upp- dragsgivare är f. n. främst karteringsenheten samt den allmänna arbetsenhetens jordarts- och stratigrafigrupper. På grund av arbetets natur bör enheten stå under ledning av en mikropaleontolog. För att trygga karterings- enhetens behov av pollenanalyser bör även ingå en person med inriktning på främst kvartärgeologi med biologisk (botanisk) an- knytning. För basorganisationen krävs för- utom enhetens chef, en geolog, en assistent och två biträden. Personalen får förstärkas i den mån uppgifter från exempelvis karte- rings- eller prospekteringsenheterna så kräver.

Vid jordartslaboratoriet utförs olika be- stämningar, främst fysikaliska, av jordarter- nas sammansättning och egenskaper. För dessa ändamål, delvis på gränsområdet till geoteknik, tillämpas metoder och finns ap- paratur, som inte motsvarar dem vid ett ke- miskt analyslaboratorium. Uppdragsgivare är karteringsenheten, jordartsgruppen, grund- vattengruppen samt brunns- och borrarkivet. På grund av arbetsuppgifternas nära anknyt- ning till rent geologiska frågeställningar bör laboratoriet förestås av en jordartsgeolog med fysikalisk-kemisk inriktning. Lokalmäs- sigt fordras laboratoriestandard. Basorgani-

sationen beräknas kräva förutom laboratorie- chefen även en assistent och tre biträden.

På grund av arbetsuppgifternas art har en organisatorisk anknytning av dessa båda arbetsgrupper till geologisk verksamhet hit- tills synts naturlig. Starka skäl härför kan anföras beträffande den mikropaleontologis- ka enheten. Med hänsyn till de särskilda kraven på arbetslokalerna är dock anknyt- ning till en laboratorieenhet möjlig, under förutsättning av att ledningen av de båda arbetsgrupperna utövas av personer med den speciella inriktning, som tidigare angi- vits. Beträffande jordartslaboratoriet finns ett visst samarbete med kemiska laborato- riet i tekniska frågor. I uppställningen i bi- laga 7 och i personalberäkningarna nedan har den mikropaleontologiska enheten och jordartslaboratoriet blivit inordnade under en laboratorieenhet.

Totalt uppgår personalen för basorgani- sationema till 49 personer. Fördelningen på ämnesgrupper bland geologiskt utbildad per- sonal framgår av bilaga 7. Fördelningen på olika personalkategorier är följande.

1 chef 4 specialister 15 seniorer

6 juniorer 6 assistenter 17 biträden

49

Servicebehoven är översiktligt redovisade i bilaga 7 och omfattar främst jordarts- och pollenanalyser, kemiska analyser och geofy- siska arbeten av olika slag (t. ex. magne- tiska, elektriska och seismiska). Kostnaderna inom basorganisationens ram kan beräknas till ca 250 tkr för observatörer, försöksbrun- nar samt provpumpningar och andra hydro- geologiska arbeten, ca 300 tkr för jordarts- analyser och arbeten vid enheten för mikro- paleontologi, 100 tkr för kemiska analyser och 75 tkr för geofysiska arbeten. Tillkom- mande uppdrag förutsätts bära sina egna servicekostnader. Ytterligare behov av ser- vice inom och utom SGU, t. ex. slipprov och åldersbestämningar, beräknas för basorgani-

sationen uppgå till ca 100 tkr och nyanskaff- ning samt löpande underhåll av instrument och teknisk materiel till ca 200 tkr samt 50 tkr för tryckningskostnader. Liksom för kar- teringen förutsätts i dessa kalkyler att labo- ratorieservice m.m. är gemensam för hela SGU.

I kostnadskalkylen i bilaga 7 har löne- kostnaderna beräknats netto. Samma gäller för de lönekostnader som ingår i angivna servicekostnader. Ett lönekostnadspålägg på 23 %, beräknat på samtliga löner, uppgår till 492 tkr (ingår ej i bilaga 7).

För basorganisationens verksamhet beräk- nas sålunda följande totala kostnader (1967 års kostnadsnivå).

Tkr Löner (netto) ] 760 Omkostnader 528 Service, utrustning och tryckning 1 075 Lönekostnadspålägg 492 Totalt 3 855

5 .5 Samordning

Den mångskiftande allmänna verksamhet som här beskrivits har som gemensam näm- nare geologiska synpunkter och arbetsmeto- der. Det nära sambandet med den allmänna geologiska karteringen och den insamling av grundläggande data, som därvid sker, är påtagligt. Som tidigare nämnts i olika sam- manhang, kan hydrogeologiskt arbete och stratigrafiskt—paleontologiskt arbete i viss mån liksom verksamheten vid ett brunns- och borrarkiv även ses som komplettering till eller stöd för såväl geologiska kartarbe- ten som malmprospektering. Sambandet med malmprospekteringen bör dessutom bli sär- skilt starkt i många frågor beträffande mi- neraliska råvaror.

Även behoven av intern service beträffan- de analyser, geofysik och geologisk data- redovisning är i väsentliga delar gemensam- ma för olika typer av geologisk verksamhet. Koncentrationen till en enhet möjliggör ra— tionellare uppbyggnad av serviceverksamhe-

ten än om den skulle splittras på skilda en- heter.

De externa kontakterna för den allmänna verksamheten blir naturligtvis lika skiftande som arbetsuppgiftemas ast. Samarbete måste etableras med olika organ för naturvård och planeringsverksamhet, geoteknisk verksam- het och markläreforskning, allmän hydro- logi och vattenvård samt ingenjörsteknisk forskning i bergmekaniska frågor. Vidare erfordras samarbete med allmänna och en- skilda institutioner och företag, vars verk- samhet berör naturtillgångar i jord och berg såväl inom Sveriges landområde som under angränsande havsområden.

5.6 Utredningens synpunkter och förslag

Utredningen föreslår, att geologisk verksam- het avseende utredningar och forskning be- träffande jordartemas och berggrundens egenskaper samt tillgångar på råvaror, utom beträffande speciella malmmineral, sam- manförs till en enhet vid SGU.

Vid denna enhet skall bedrivas grundläg- gande verksamhet omfattande uppföljning, inventering och forskning inom berörda geo- logiska ämnesområden, varvid särskild vikt läggs vid grundvattenfrågor i samarbete med statens naturvårdsverk. För verksamheten beräknas personalbehovet till 49 befattnings- havare och medelsbehovet till ca 3,8 milj. kr. årligen.

Till enheten förs de från staten, kommu- nerna och enskilda inkommande beställnings- uppdragen, för så vitt dessa inte genom sin natur direkt faller under den planmässiga kartverksamheten eller malmprospektering- en. SGU bör tills vidare i främsta rummet inrikta sig på de utredningsuppdrag, som betingas av verkets ställning som expert- organ och opartiskt ämbetsverk.

6. Prospektering efter malmer

6.1. Malmprospekteringens utveckling 6.1.1 Definitioner

Begreppet malmprospektering används här i bemärkelsen sökande efter ekonomiskt exploaterbara fyndigheter av malmer och vissa andra mineralråvaror, t. ex. grafit och uran. Prospektering i sin vidaste innebörd omfattar uppspårande av utvinningsvärda fyndigheter av allt organiskt och oorganiskt exploaterbart material, som förekommer i den fasta berggrunden eller i de lösa jord- lagren. Förutom malmer och mineral så- lunda även bergarter, fossila bränslen, olja, gas, lera, sand, grus och vatten m. m. An- nan prospektering än malmprospektering har behandlats i ett tidigare avsnitt.

Som malm definieras berg och jordarter ur vilka metaller kan utvinnas med ekono- miskt lönsamt resultat. Det ekonomiska vill- koret medför att inte endast geologiska för- utsättningar inverkar vid bedömningen. Ge- nomgripande förändringar av mineralbe- handlingsmetodik och metallframställning el- ler väsentligt ökad efterfrågan kan således aktualisera sådana redan kända malmmine— raliseringar, som tidigare inte gick att ut- nyttja ekonomiskt. Sådana förändringar kan inte hänföras till resultatet av prospekterings- verksamhet även om de ursprungliga fynden framkommit genom prospektering.

Prospektering är — även med den be- gränsning till malmletning som här görs —

ett vidsträckt begrepp som i sig innefattar en rad vetenskapliga och tekniska aktivi- teter.

Av dessa må följande tre huvudområden beaktas, nämligen malmgeologi, geokemi och tillämpad geofysik.

Malmgeologi omfattar kunskapen om de geologiska processerna, vilka bildar malmer och bestämmer deras uppträdande och form samt läge i jordskorpan. Detta förutsätter ett ingående studium av potentiellt malrnförande områdens geologiska historia och uppbygg- nad, bergarternas inbördes åldersförhållan- den och de geologiska processer som efter bergarternas bildande har påverkat berg- grunden. Av stor betydelse inom malmgeolo- gin är vidare en detaljerad kännedom om de tektoniska dragen, som präglar berggrunden inom malmförande områden, eftersom såda- na strukturer i regel bestämmer malmkrop— parnas läge. För att framgångsrikt kunna fullfölja sina arbetsuppgifter måste malm— geologen därför vara väl utbildad i allmän geologi, tektonik, stratigrafi och petrologi. Dessutom bör han ha vissa insikter i kvar- tärgeologi för att inom hällfattiga områden effektivt kunna utnyttja det observations- material, som är tillgängligt i lösa jordlager.

Den tillämpade geokemin, som utnyttjas vid malmletning, syftar till att finna anomala av malmmineralisering framkallade metall- halter i täckande jordlager eller i fast berg- grund och vatten. Även härvid är goda kun- skaper i allmän geologi, petrografi och mi-

neralogi respektive kvartärgeologi nödvän- diga för effektiv tillämpning av de olika ar- betsmetoderna.

Tillämpad geofysik är ett viktigt hjälp- medel vid malmprospektering. Det har visat sig möjligt att genom mätningar av natur- liga eller framkallade fysikaliska fenomen lokalisera zoner i jordskorpan med anomala fysikaliska egenskaper, vilka direkt eller indi- rekt kan ha samband med förekomsten av malmkroppar. Bland de metoder, som oftast används, bör nämnas magnetiska, gravimet- riska, elektriska och seismiska undersökning- ar samt radioaktivitetsbestämningar.

Avgörande i all prospektering är emeller- tid att med kännedom om de malmgeolo- giska betingelserna välja ändamålsenliga kombinationer av de olika till buds stående geologiska, geokemiska och geofysiska me- toderna.

6.1.2. Teknisk utveckling

Malmletningen började i Sverige samtidigt med järnhanteringen. Under många århund- raden var malmletaren hänvisad enbart till de synliga delarna av berggrunden och un- dersökningsarbetena begränsades till enkla grävningar och smältförsök. Fyndigheternas storlek hade på den tiden inte så stor be- tydelse och dåtida brytningsmetoder med— gav vinstgivande exploatering även av mind- re malmkroppar. Någon speciell utrustning för malmletning fanns inte. På 1600-talet togs den s.k. gruvsnoken i bruk — ett en- kelt magnetiskt instrument, användbart för lokalisering av magnetiska järnmalmer. Den snabba utvecklingen av naturveten- skaper och teknik under 1800-talet medför- de nya idéer och möjligheter för Prospekte- ringsverksamheten. Genom framsteg i olika grenar av geovetenskapen fick man bättre grepp om de bergarts- och malmbildande processerna och systematiska geologiska karteringar jämte undersökningar blev me- ningsfulla. Den ökade kännedomen av de kvartärgeologiska förhållandena skapade en bild av de lösa jordarternas uppkomst och fördelning. Den tekniska utvecklingen på-

verkade samtidigt gruvhanteringen. Denna mekaniserades och blev mera kapitalkrävan- de, varigenom investeringsbehovet vid fyn- dighetemas brytning blev större och därför medförde ökade krav på känd malmbas för att möjligöra ekonomisk planering av olika brytningsprojekt. Viktigast för undersökning av malmreserverna blev introducerandet av diamantbergborrningsmaskinen i slutet av 1880-talet. Härigenom möjliggjordes billi- gare provtagningar på större djup. Även geofysiska mätinstrument konstruerades och den ursprungliga gruvkompassen —— gruv- snoken —— ersattes med känsligare magneto- metrar. Vidare utarbetades gravimetriska, seismiska, elektriska och radioaktiva under- sökningsmetoder. Utveckling av kemiska analysmetoder och då särskilt den seder- mera automatiserade spektralanalysen, möj- liggjorde att snabbt och för rimliga kost- nader analysera elementfördelningen i jord och berg. Detta medförde att geokemin snabbt utvecklades. Malmprospektering blev på detta sätt en mångsidig och komplicerad verksamhet, som inte längre kan bedrivas av en enda fackman, utan kräver ett lag- arbete där geologer, geofysiker, geokemister och tekniker samarbetar.

6.1.3. Nuvarande prospekteringsteknik

För att exemplifiera den moderna malm- prospekteringens tillvägagångssätt och ar- betsförlopp har en schematisk sammanställ- ning av olika arbeten och deras allmänna ordningsföljd gjorts i bilaga 8. En sådan ar- betsplan innebär i princip en successiv över- gång från översiktliga undersökningar av stora områden till alltmer intensiva arbeten på allt mindre ytor, för att till slut omfatta enbart en enstaka malm. Samtidigt sker en övergång till alltmer kostnadskrävande un- dersökningsmetoder.

I bilagan visas även vilka av SGU:s en- heter, som är inkopplade på omnämnda ar- betsmoment. En rationell prospektering kan inte bedrivas i en stel form, utan måste un- der arbetets gång kontinuerligt anpassas till de successivt framväxande kunskaperna om

Sökandet efter malmförekomster utgår ofta från fynd av lösa malmblock i terrängen. SGU har sedan länge haft särskilda, erfarna blockletare anställda. På senare tid har man även med fram- gång använt dresserade hundar för att söka efter malmblock. (SGU Årsbok 1967)

de geologiska förutsättningarna i de prospek- terade områdena samt till malmmineralise- ringens art och uppträdande. Då de geolo- giska förutsättningarna skiftar praktiskt Ia- get från objekt till objekt är undantag från den schematiska Översikten mycket vanliga, ordningsföljden för olika arbetsmoment om- kastas, i bilagan inte nämnda arbeten till- kommer osv.

Eftersom malmprospekteringen i många avseenden utgör den mest omfattande delen av SGU:s verksamhet, kan det vara av in- tresse att i någon mån beskriva vad den schematiska översikten innebär. Som regel inleds prospekteringsarbetena med en geo— logisk nykartering eller med malmgeologisk komplettering av befintlig geologisk karta. Därigenom är det möjligt att bättre skilja mellan områden vilka kan innehålla malm, och områden där förutsättningarna för malm— fynd bedöms vara mindre goda. Malmgeo- logen noterar redan under rekognoserings- arbetet alla de geologiska drag i berggrunden och de kvartära bildningarna, vilka kan ha betydelse för prospekteringen inom det ak- tuella området. Vanligtvis åtföljs den karte- rande malmgeologen i fält av specialutbildat skogsvant folk — blockletare. Deras uppgift är att leta efter lösa bergartsblock, som inne- håller malm eller består av bergarter med tecken på malmbildande processer. Geolo- gens observationer och gjorda blockfynd sammanställs sedan till en malmgeologisk karta. Den erhållna geologiska kartbilden tillsammans med bedömning av blockfyndens karaktär avgör om och hur fortsatt arbete skall ske. Samtidigt erhålls underlag för val av fortsatta arbetsmetoder.

Blockletning företas i viss utsträckning även utanför malmmisstänkta områden ef- tersom inlandsisen erfarenhetsmässigt kan ha transporterat block till flera mils avstånd från den s.k. moderklyften. Särskild upp— märksamhet ägnas vägbyggen och andra arbetsplatser, där grävningar har blottat nya jordlager och block. På sådana arbetsplatser kan malmhaltiga stenar påträffas även av allmänheten.

De senaste åren har i Norrbottens, Väs- terbottens och Västernorrlands län bedrivits

kampanjer med syfte att informera och sti- mulera allmänheten att leta efter malmblock och att insända dem för fortsatta undersök- ningar till företag och institutioner.

I stället för eller som komplement till blockletning används numera under pro- spekteringens inledande faser även geoke- miska rekognoseringsmetoder, t. ex. analyse- ring av områdets bäcksediment, vatten m.m. Ibland utnyttjas undersökning av jordarter— nas halt av tunga mineral genom vaskning.

Synnerligen betydelsefulla malmgeologiska informationer erhålls vid granskning av data från geofysiska mätningar gjorda från flyg- plan. Beträffande t.ex. magnetitjärnmalmer kan förekomst av dessa i ytnära lägen van- ligen direkt utläsas ur mätresultaten. I andra fall kan de erhållna anomalibildema rikta geologens uppmärksamhet på områden, som bör närmare undersökas med markmetoder.

Förekomst av brytvärda malmkroppar inom ett visst område utgör erfarenhetsmäs- sigt en mycket god grund för fortsatt malm- letning i denna trakt. I redan påträffade fyn— digheters närhet får prospekteringsarbetet därför — även utan tillkommande block- fynd — en intensivare karaktär. Olika slags geokemiska undersökningar och geofysiska markmätningar efter i regel flera principer genomförs därvid systematiskt redan från början. Vid tolkning av mätresultaten är den ackumulerade geologiska kunskap, som er- hållits genom undersöknmg och brytning av näraliggande fyndigheter av största bety— delse.

De på dessa olika sätt erhållna uppgifter- na gör det i regel möjligt att inringa det område till vilket undersökningsarbetet skall koncentreras. Malmblockens karaktär, jord- täckets tjocklek och berggrundens struktur bestämmer slutligen valet av såväl metoder som sättet för följande arbeten. Om den eftersökta malmmineraliseringens fysikaliska egenskaper mätbart avviker från sidobergets, företas inledningsvis geofysiska mätningar. Vissa malmmineraliseringar, t. ex. bly-, volf- ram- och molybdenmalmer, kan inte indike- ras med hjälp av geofysiska metoder. I så- dana fall används exempelvis geokemiska undersökningsmetoder vid detaljarbeten.

De från geofysiska mätningar eller från geokemiska undersökningar erhållna obser- vationsvärdena sammanställs till mätkartor. Härvid erhålls s. k. anomalier över områden med från omgivande berggrund avvikande fysikaliska eller kemiska egenskaper. Dessa anomalier tolkas först geofysiskt matematiskt respektive geokemiskt. Tolkningsresultaten sätts därefter in i sitt geologiska samman- hang och kan därmed värderas ur malm— geologisk synpunkt. De flesta erhållna ano- malier är emellertid inte förorsakade av malmmineraliseringar. Således avtecknar sig vid elektriska mätningar inte bara malmer utan även sådana bergartspartier, som är elektriskt ledande eller —— vid gravimetriska mätningar — sådana ekonomiskt betydelse- lösa bergarter, vilka har en i förhållande till sin omgivning hög volymvikt. Geo- kemiska anomalier, även om de år fram- kallade av malmmineraliseringar, ligger dess- utom sällan ovanpå malmens utgående i bergytan. Efter geokemiska provtagningar och geofysiska mätningar måste området ofta på nytt geologiskt detaljkarteras och i regel uppstår ett växelspel i flera etapper mellan olika mätmetoder och geologiska un- dersökningar för att en korrekt tolkning av anomaliernas innebörd skall kunna göras. Efter denna tolkning, som sker i samarbete med geofysiker och geokemister, kan geo- logen besluta att genom grävning eller borr- ning försöka blotta moderklyften för att genom provtagning närmare undersöka ano— malien. De erhållna proven fingranskas av geologen, analyseras kemiskt och undersöks av geofysiker för att fastställa provens egen— skaper. Visar det sig därvid att den bilden av mineraliseringen motsvarar den tidigare tolkningen av anomalien och metallinnehål— let överstiger marginalvärdet av ifrågavaran- de malmtyp, så har en malmmineralisering lokaliserats.

De flesta mineraliseringarna visar sig på detta stadium vara så små och fattiga att en fortsatt dyrbar systematisk uppborrning och undersökning inte behöver företas. Det är självfallet av avgörande betydelse, att de geologiska och geofysiska undersökningarna och den orienterande borrningen då har dri-

vits så långt, att detta kan tillförlitligt bedö— mas. En felbedömning på detta stadium skulle nämligen innebära å ena sidan att stora summor läggs ut på en fortsatt under- sökning av ett oekonomiskt objekt, och å andra sidan att en verklig malmmineralise— ring försummas och frukterna av det tidi— gare arbetet inte kommer att tillgodogöras. Samtidigt bör påpekas, att den kännedom man på detta stadium får om mineralise- ringstypen även när det visar sig vara ett oekonomiskt uppslag, är av största värde för att rätt utforma den fortsatta malmlet— ningen inom angränsande regioner. Vid den- na tidpunkt kan fyndigheten även utmåls- läggas. Olika malmmineraliseringar når vid olika tidpunkter det undersökningsstadium, där en utmålsläggning är motiverad. Rika, stora malmer med enkla geologiska drag kan utmålsläggas betydligt tidigare än fattiga, mindre malmer eller sådana med en kom- plicerad geologisk byggnad.

När prospekteringsarbetet har nått så långt att den i fast klyft påvisade malm- mineraliseringen inger förhoppningar om att kunna bli en nu eller i framtiden ex- ploaterbar malm, planeras de prospekterings- arbeten, som syftar till att ge en tillför- litlig och tillräckligt detaljerad bild av mine— raliseringens natur, storlek och form för en uppskattning av malmens ekonomiska poten— tial och betydelse. Genom de tidigare utför- da prospekteringsarbetena har endast kun- nat konstateras, att en malmmineralisering av viss kvalitet och storleksordning förelig— ger på angiven plats, men dess kvantitet och form samt fördelningen av metallhalterna är okända, utöver vad de geologiska struktu- rerna, borrningarna och de geofysiska ano- malierna antyder.

Vid fortsatta prospekteringsarbeten efter- strävas därför att undersöka malmkroppen i hela dess utsträckning i fält och mot dju- pet. Detta sker oftast genom sänkning av borrhål, som borras genom malmkroppen med ett inbördes avstånd på 40—150 111. De vid provtagningen erhållna borrkärnorna detaljkarteras av geologen, vilken samtidigt markerar malmmineraliserade sektioner. Des- sa kärnsektioner klyvs sedan i längdriktning—

Diamantborrning vidtar, när man med geologiska och geofysiska metoder spårat det sannolika läget av en malmförekomst. (Mossbodarna fäb., Överhogdal szn, P.l—l. Lundegårdh foto 1962)

en och den ena hälften av den kluvna kär- nan sänds till laboratoriet för analysering, medan den andra hälften bevaras för efter- kontroll. Det borrade hålets avvikelser från utsatt borriktning i såväl vertikal- som hori- sontalled uppmäts. I samband med denna krökningsmätning utförs ofta vissa geofy— siska mätningar i borrhålen, varvid instru— ment inneslutits i sonder. Dessa instrument kan registrera geofysiska data som inte med motsvarande metoder kan erhållas från dagytan och kan på så sätt ge upplysningar om mineraliseringar och andra geologiska förhållanden, som ligger vid sidan av borr- hålet. Självfallet måste även dessa mätresul— tat tolkas såväl geofysiskt som geologiskt.

Resultaten från undersökningarna av borr- hålen sammanställs av geologen till kartor och profiler. Dessa åskådliggör de geologiska förhållandena inom berörda delar av berg- grunden. Genom att sammanbinda de på in- tilliggande kartor och profiler förekomman— de malmmineraliseringamas projektioner en- ligt de inom området förefintliga geologiska förutsättningama, erhålls en 3-dimensionell och koordinatbestämd bild av mineralisering- en och dess volym kan därefter beräknas. Malmtonnaget bestäms sedan efter uppmät- ning av de ingående bergarternas volym- vikter. Genom statistisk behandling av de kemiska analysresultaten från borrhålspro- ven kan de i malmkroppen ingående me- tallmängdema beräknas. De arbeten, som omfattar kalkylationer av malmmineralise- ringens volym, tonnage och metallhalter, kal— las malmberäkning och utgör slutprodukten av de egentliga prospekteringsarbetena.

Ur malmberäkningen framgår fyndighe- tens potentiella ekonomiska betydelse, men den berör inte det ekonomiska utfallet vid eventuell igångsatt brytning av fyndigheten. Innan malmmineraliseringens ekonomiska värde kan fastställas måste i regel en s.k. gruvundersökning utföras.

Gruvundersökningsarbetena består av en teknisk och en företagsekonomisk del. Den tekniska delen omfattar försöksarbeten, un— dersökningar och utredningar genom vilka fastställs de tekniska förfaranden, som för fyndighetens exploatering är fördelaktigast.

Dit hör undersökningar av brytningsförhål- landen och val av brytningsmetoder, plane— ring av tillredningsarbeten och teknisk ut— rustning för gruvans drift. Till gruvunder- sökningen hör även planläggning av mineral- behandlingstekniken och därmed samman- hängande försök, utredningar om vatten— och avfallsproblem, transportfrågor, kraft- behov, tillgång på arbetskraft och för gruv- driften nödvändiga byggnadsarbeten m.m. Med ledning av de tekniska undersöknings- resultaten kan sedan produktionskostnaderna för olika brytningskapacitet beräknas och den framställda malmproduktens kvalitet de- finieras.

Parallellt med den tekniska undersökning- en företas ekonomiska utredningar beträf- fande avsättningsmöjligheter och pris på ifrågavarande malm eller malmprodukter. På grundval av dessa utredningar kan försälj- ningsvärdet för malmen beräknas. Genom sammanfattande företagsekonomiska kalky- ler där -— utöver produktionskostnader och produktvärde — hänsyn även tas till kapital- tillgång, amorteringsvillkor, ränteläge, skat- ter, avgifter, administrations- och försälj— ningskostnader m.m. kan ekonomiskt utfall vid eventuell brytning av fyndigheten upp— skattas.

6. 1 .4 Prospekteringskostnader

Kostnaderna för olika prospekterings— och undersökningsarbeten varierar avsevärt be- roende på av naturen betingade förutsätt- ningar, arbetenas omfattning m.m. Även fördelning av kostnader mellan olika arbets- moment är svår att ange eftersom arbets— gången och antalet nödvändiga observatio- ner varierar starkt beroende på undersök- ningsområdenas geologiska uppbyggnad och malmmineraliseringstyp. Generellt sett kan nämnas att två fältgrupper bestående av geo- loger och blockletare respektive geokemister, som arbetar i ett tidigare geofysiskt flygmätt område, kan sysselsätta en geofysisk mark— mätningsgrupp. Vidare behöver en sådan ar— betsgrupp vanligtvis en borrmaskin för pro— spekteringsborrning. Kostnaderna för olika

prospekteringsförfaranden framgår av föl-

jande sammanställning.

kr/km2

Geologisk översiktskarte— 30 mins Grov rekognosering; arbe- ten efter karta i skala 1: 100 000 i Norrbotten- Västerbotten.

Flygburen magnetisk över- 100 siktsmätning Flygning med 200 m linje- avstånd, 30 m flyghöjd; anomalikarta i skala

1: 20 OOO—1 : 50 000.

Geokemisk bäckprospekte- 70 ring 4 prov per kmz; anomali- kartor i skala 1:20 000— 1:50 000.

Geologisk detaljkartering 500 Geofysiska mätningar och/ eller flygfotobilder utgör underlag; kartor i skala

1: 2 OOO—1 : 10 000.

Magnetisk markmätning 4 000— 6 000 40 m punkt- och linje- avstånd; beräkningsarbete; originalkartor i skala ] : 2 000, sammanställnings- karta i skala 1: 10 000.

Elektrisk slingrammätning 4 000— 6 000 Ungefär samma betingelser som vid magnetisk mark- mätning.

Elektrisk djupmätning 15 000—20 000 40 m punkt- och linje— avstånd; beräkningsarbete; kartor i skala 1:2 000.

Gravimetrisk regionalmätning 100 4 punkter/km2; kartor i skala 1: 20 OOO—1: 50 000

Gravimetermätning 20 000—25 000 Avvägning', Bouguer- och terrängkorrektion, eventu— ellt någon derivering; karta i skala 1:2000.

Geokemisk prospektering 5 000—10 000 (jordprovtagning) Provberedning', laboratorie- kostnader; anomalikarta i skala ] : 2 000—1 : 5 000.

kr/m Diamantborrning 60— 140 Längder upp till 300 m. Vid större djup stiger kost- naderna väsentligt. Undersökningssehakt 3 000— 6000 Undersökningsort 250— 500

Vid geofysiska mätningar från flygplan utgör mätningarna ca 35 % och efterbear- betningen av erhållna mätdata ca 65 % av totalkostnaderna. Vid geofysiska markmät- ningar kräver insamlingen av observations- värden ungefär lika stora kostnader som efterföljande bearbetning av materialet. De geokemiska undersökningarna består av tre olika arbetsmoment, provtagning i fält, ke- misk analysering av provmaterialet och be- arbetning av resultatet. Kostnaderna förde- lar sig på provtagning med ca 50 %, på analyser med ca 20 % och på bearbetning med ca 30 %. Vid borrnings- och grävnings- arbeten är kostnaderna i hög grad beroen- de av arbetenas omfattning. Särskilt gäller detta på kommunikationsmässigt ofördelak- tiga arbetsplatser. Borrning av enstaka hål blir alltid väsentligt dyrare per borrmeter än borrningar, som ingår i ett större borrpro- gram. Bortsett från speciella transport- och förläggningskostnader utgör personalkostna- derna vid diamantbergborrning omkring 50 % av totalkostnaderna.

Vid intensiv prospektering efter nya mal- mer inom områden med tidigare kända malmförekomster ligger enhetskostnaderna vanligtvis lägre. Särskilt andelen av trans- port— och förläggningskostnaderna kan då avsevärt nedbringas och undersökningarna ofta samordnas med övrig verksamhet i om- rådet.

Att påvisa förekomsten av ett ton malm kostar i dagsläget omkring en krona om fyndigheten håller omkring 1 miljon ton malm och några tiotals ören om det rör sig om stora malmfyndigheter.

Vid gruvundersökning överstiger total- kostnaden för ett visst objekt vanligtvis alla

tidigare prospekteringskostnader samman- lagt. Gruvundersökningskostnadernas abso- luta storlek varierar inom vida gränser och är beroende av de påvisade malmmineralise- ringamas form, kvantitet och kvalitativa egenskaper, berggrundens beskaffenhet och nödvändiga tekniska utredningars omfatt- ning. Den påvisade fyndighetens geografiska läge och de härav betingade merkostnaderna är en viktig faktor i detta sammanhang.

6.2 Malmprospektering i Sverige 6.2.1 Allmänt

I Sverige erfordras inte tillstånd för malm- prospektering och följaktligen förekommer inte heller registrering av personer och före- tag som arbetar härmed. Varje svensk med- borgare och svenskt företag har rätt att be- gära och erhålla inmutning som säkerställer innehavarens prioritet till eventuell påträf— fad malmförekomst. Inmutning berättigar till att inom inmutat område företa nödvän- diga undersökningsarbeten oavsett vem som äger marken. För utländska personer eller företag krävs särskilt medgivande. Inmut— ningarna begärs vanligtvis i samband med igångsättning av mera kostnadskrävande mätnings- och borrningsarbeten.

Antalet beviljade inmutningar fördelade på bergmästaredistrikt

År Södra Västra Östra Norra Summa 1958 390 617 200 2 301 3 508 1959 179 279 320 2 824 3 602 1960 86 210 392 3 507 4 195 1961 55 352 430 1 376 3 313 1962 17 403 310 1 699 2 429 1963 14 222 500 2 932 3 668 1964 19 377 378 1 067 1 841 1965 10 321 199 2561 3091 1966 21 264 278 2 953 3 516 1967 107 226 350 1 464 2 147 1968 109 237 524 2 776 3 646

Antalet sökta inmutningar återspeglar dock inte mängden nya malmuppslag och visar inte heller de gjorda fyndens betydelse.

Inmutningarnas stora antal betingas numera ofta av moderna geofysiska och geokemiska arbetsmetoder, som måste utsträckas över stora områden för att erhållna mätvärden till fullo skall kunna utnyttjas vid resultat- tolkning. Antal nya utmål visar däremot pro- spekteringsresultaten på ett bättre sätt. För utmålsläggning erfordras påvisandet av malmmineralisering i fast klyft.

Antalet beviljade utmål fördelade på berg- mästaredistrikt

År Södra Västra Östra Norra Summa

1958 — 11 11 6 28 1959 5 6 13 30 54 1960 1 10 14 38 63 1961 — 22 12 11 45 1962 -— 10 10 12 32 1963 — 21 9 24 54 1964 — 11 9 47 67 1965 -— 8 6 12 26 1966 — 20 4 14 38 1967 —— 8 1 42 51 1968 — 1 1 13 15

Att en fyndighet blir utmålslagd innebär dock inte alltid att en i dagsläget exploater- bar förekomst har påvisats. Flertalet utmåls— lagda fyndigheter innehåller ofta ofullstän- digt undersökta potentiella tillgångar, som kan upptas till gruvundersökning och bryt- ning när förutsättningarna bedöms vara gynnsamma med hänsyn till efterfrågan, priser m. m.

Aktiva malmprospekterare i Sverige kan indelas i tre grupper.

A. Enskilda personer som malmletare Flertalet av enskilda malmletare är amatö- rer med begränsade ekonomiska resurser. Undersökningarna har vetenskapligt och tek- niskt sett mycket ojämn kvalitet och sträc- ker sig sällan utöver enkla lokaliseringsför— sök. Endast undantagsvis har sådana malm- letare fått ekonomiskt lönande utbyte av sin verksamhet.

B. Gruvförvaltningar Ledningen för varje i drift varande gruva måste för fortsatt planering av driften fö-

reta vissa undersökningsarbeten i och invid fyndigheterna. Dessa arbeten kan omfatta alla faser av prospektering, men är regionalt snävt begränsade. Tekniskt sett dominerar underjordsarbeten. Förutom företagens egna tekniker anlitas vid behov utomstående kon- sulter och entreprenörer.

C. Större gruvföretag och statliga institu- tioner

Bland enskilda företag som bedriver pro— spektering efter nya malmförekomster kan följande nämnas.

Boliden AB söker malm såväl regionalt som i gruvområden samt undersöker äldre förekomster och företar gruvundersökningar. Företaget förfogar över en modern och all- sidig utrustning för malmletningsändarnål och bedriver kontinuerlig forskning inom prospekteringstekniken. Verksamheten har omfattat hela Sverige och även utlandet. Huvudintresset har varit sulfidmalmer, men företaget har även inmutat och utmålslagt andra mineraliseringstyper.

Trafik AB Grängesberg-Oxelösund arbe- tar främst i mellersta och södra Sverige samt utomlands. Företrädesvis eftersöks malmer innehållande järn- och legeringsmetaller, men företaget har tidigare även lagt ner bety- dande arbeten bl.a. på uranprospektering.

Stora Kopparbergs Bergslags AB prospek- terar i hela landet efter alla malmtyper. För- utom egna prospektörer anlitar bolaget kon— sulter och entreprenörfirmor.

Ställbergsbolagen har haft järnmalmslet— ning som huvudmålsättning för sin prospek- teringsverksamhet i Mellansverige. F.n. är arbetsvolymen starkt nerskuren.

J ohnson-koncernen har prospekterat i he- la landet och även utomlands. Företaget har intresserat sig för alla exploaterbara mine- raliseringstyper. Under de senaste åren har dock aktiviteten i Sverige avtagit.

Uddeholms AB har under längre tider be- drivit prospekteringsarbeten efter malm och mineralfyndigheter företrädesvis på egna marker.

Utöver nu nämnda företag har flera av de större skogsbolagen och kraftföretagen periodvis bedrivit malmletning främst i form

av magnetiska och radiometriska mätningar från flygplan.

Den statliga prospekteringen efter nya malmförekomster sker genom SGU och fi- nansieras över statsbudgeten. SGU har dess- utom utfört vissa prospekteringsarbeten för LKAB:s räkning i Svappavaara och Kaunis— vaara och för kommerskollegium i Adak- fältet. SGU:s malmletningsarbeten har be- drivits huvudsakligen i övre Norrland och har där omfattat alla mineraliseringstyper. Volymmässigt har dock järn- och sulfid- malmsletning varit dominerande. De tek— niska resurserna hos SGU har successivt utbyggts så att prospekteringsarbeten nume- ra kan genomföras med egen personal och utrustning. Den statligt finansierade prospek- teringen efter radioaktiva mineral bedrevs under åren 1955—1966 av AB Atomenergis prospekteringsavdelning. Från och med bud- getåret 1967/1968 har denna verksamhet återförts till SGU. Numera torde SGU vara den enda organisation i landet som sysslar med uranletning.

6.2.2. SGU:s malmprospektering

De första malmgeologiska arbetsuppgifter- na under 1800-ta1et vid SGU var utred- ningsbetonade och avsikten var inte då att öka statens gruvegendom. SGU:s geolo- ger hade inte rätt att för kronans räkning inmuta fyndigheter, som påträffades vid fält- undersökningarna.

Nuvarande malmletningsverksamhet som innebär att SGU uppsöker, undersöker och gruvrättsligt tillförsäkrar kronan upptäckta malmfyndigheter började år 1917. Under första världskrigets slutskede uppstod i Sve- rige brist på svavelkis och färgade metaller. SGU:s geologer fick då till uppgift att pro- spektera efter sulfidmalmer. Dessa arbeten ledde snart till lokalisering av ett antal fyn- digheter i norra Västerbotten och i fjällen. Prospekteringen hade dock påbörjats för sent för att fyndigheterna skulle kunna undersö- kas tillräckligt för brytningsplanering innan kriget var slut och konjunkturerna helt för-

Borrningsarbetet mäste fortgå även under ogynnsamma väderleksförhållanden. (Born, Hofors, Gävleborgs län, P. H. Lundegårdh foto 1960)

ändrades. Prospekteringsarbetet fortsatte dock under 1920—1930-talen utan att nå- gon fyndighet kunde påvisas, som under dåvarande marknadsförhållanden ansågs kun- na brytas med ekonomisk vinst. Flertalet av dessa undersökta malmer blev värdefulla när andra världskriget bröt ut och råvaror be- hövdes för produktion av koppar, bly, Zink och svavel. Dessa malmer minskade inte blott den svenska industrins brist på olika råvaror under kriget, utan produkterna var även konkurrenskraftiga på metallmarkna- den efter krigets slut.

Prospekteringsverksamheten vid SGU ut- byggdes efter andra världskriget successivt. I slutet av 1950-talet började SGU för LKAB:s räkning att genomföra inventering av malmer i Svappavaaraområdet. Det visa— de sig därvid att kännedomen om järnmal- merna i Norrbotten, som redan tidigare i skilda sammanhang hade påpekats, var brist— fällig. I en särskild utredning —— Malmen i Norrbotten (SOU 1963: 36) — föreslogs att medel skulle anslås till SGU för en omfat- tande inventering av järnmalmsförekomster— na i Norrbotten. Genom att riksdagen bevil- jade anslag härför fördubblades malmlet- ningsorganisationen vid SGU.. Inventerings- arbetena, som kostnadsberäknades till sam- manlagt omkring 40 milj. kronor, skulle ut- föras av SGU under åren 1963—1972. Samtidigt skulle den i gruvlagen föreskrivna fria inmutningsrätten inskränkas inom Norr- bottens län för tiden fram till och med år 1972.

1967 års riksdag beslöt att även den statliga prospekteringen efter radioaktiva mineral skall ske vid SGU och anslag be- viljades för inledande arbeten till sådan pro- spektering.

Någon begränsning till prospektering ef- ter vissa malmtyper förekommer inte. Av naturen betingade omständigheter och strä- van att följa upp ekonomiskt sett mest 10- vande malmuppslag gör att SGU:s arbeten huvudsakligen har omfattat järn- och sulfid— malmsletning. Malmletningsaktioner för att spåra legeringsmetaller, exempelvis mangan, nickel, molybden och volfram har först un- der senare år givit lovande resultat.

SGU:s prospekteringsarbeten avslutas i re- gel genom att malmberäkna och utmålslägga fyndigheter, varefter den utmålslagda före- komsten såsom statens gruvegendom över- tas av kommerskollegium. I viss utsträck- ning har dock SGU utfört arbeten på stat- liga utmål — arbeten som i regel bekostats genom medel från kommerskollegium.

I början var inte malmletningsverksamhe— ten vid SGU ur administrativ synpunkt or- ganisatoriskt fastlagd. Den med malmletning sysselsatta personalen utgjorde en samar- betsgrupp under ledning av en statsgeolog. När arbetsuppgifterna vid SGU år 1960 provisoriskt organiserades efter verksamhe- tens inriktning, koncentrerades malmletning— en till en malmbyrå. Malmbyrån har f.n. tre sektioner, nämligen en geologisk, en geo- fysisk och en borrningssektion.

Malmbyrån har i övre Norrland två lokal- kontor, ett i Malå i Västerbotten, där även verkstäder för tillverkning av geofysiska in- strument och översyn av borr- och transport— utrustning samt borrkärnearkiven är beläg- na, och ett kontor i Kiruna för administra- tion av de i närheten pågående undersök- ningsarbetena, vilka bedrivs inom jämmalms- inventeringens ram. Vidare finns ett 60-tal baracker och husvagnar utspridda på olika arbetsplatser. Av f.n. 107 anställda tjänste- män är 74 stationerade i Stockholm, 25 i Malå samt 8 i Kiruna. Dessutom tillkom- mer 140 kollektivanställda arbetare med Malå i Västerbotten som stationeringsort. Malmbyråns persona-lsammansättning och tekniska utrustning gör det möjligt att ge- nomföra flertalet arbetsuppgifter med SGU:s egna resurser. Kemiska analyser av prover och geofysiska mätningar från flygplan samt vissa geofysiska utvecklingsarbeten utförs vid SGU:s kemiska och geofysiska avdel- ningar. SGU:s administrativa avdelning handhar bokföring och andra administrativa frågor. För intern kOStnadsbokföring, kost- nadsstatistik, fakturabehandling och avlö- ning av kollektivanställd arbetarpersonal m.m. har malmbyrån en kontorsenhet i Malå.

6.2.3. SGU:s kostnader för malmprospekte- ring

Genom riksdagsbeslut har SGU varje år erhållit reservationsanslag för malmletnings— ändamål. Utöver dessa medel förbrukas om- kring 20 procent av verkets avlöningsanslag för ordinarie och extraordinarie tjänstemän, vilka tjänstgör inom malmbyrån. Nyanskaff— ning av utrustning för malmbyrån sker över SGU:s utrustningsanslag. Däremot är malm- byråns andel av verkets omkostnadsanslag av mindre omfattning.

Från prospekteringsanslaget betalas alla kostnader, som sammanhänger med malm- letningsverksamheten, d.v.s. även avgifter för inmutningar och utmål samt de kostna- der för verkets serviceavdelningar, som för- anletts av arbeten för malmbyrån.

Anslagsmedel för malmbyråns verksamhet

Budgetår Prospek- Malml. Malml. Summa terings- andel av andel av kronor anslag Avlö- Utrust-

nings- nings- anslag anslag tkr tkr tkr

1960/61 1611 430 88 2129 1961/62 2141 448 42 2631 1962/63 3 491 466 136 4 093 1963/64 5 656 486 153 6 295 1964/65 6 700 634 113 7 447 1965/66 7 700 683 300 8 683 1966/67 8 350 729 134 9 213 1967/68 10060 782 114 10956 1968/69 10 819 830 133 11782 1969/70 13 994 882 120 14 996 1970/71 16 138 920 205 17 263 86 660 7 290 1 538 95 488

6.3 1963 års betänkande jämte remissvar

Något omedelbart behov av resursförstärk- ning redovisades inte i 1963 års betänkan- de i fråga om SGU:s malmprospektering.

I stället konstaterades att man med stats- makternas stöd kunnat bygga upp verksam- heten, så att den fungerade med goda resur-

ser och efter moderna metoder. En för pro- spekteringsverksamheten ändamålsenlig or- ganisation höll på att växa fram. Betänkan- det innehöll därför inte några förslag till' genomgripande förändringar när det gällde malmbyråns verksamhet och resurser. Vissa ändringar ansågs emellertid motiverade när det gällde geofysiska arbetsuppgifter, som utfördes inom byrån.

Inom SGU förutsågs att geofysiska me- toder skulle komma att utnyttjas i betydligt högre grad än tidigare både vid den geolo- giska karteringen och vid andra arbeten, t. ex. hydrogeologiska undersökningar. Den- na utvidgning av den tillämpade geofysikens arbetsområde motiverade till en början viss utbyggnad av SGU:s resurser på området, så att de kunde utnyttjas även för andra ar- beten än malmletning. Vidare bedömdes mera kunna göras på vissa grundläggande utvecklingsarbeten, t. ex. beträffande tolk— ningsmetodik och databehandling.

Mot denna bakgrund föreslogs att ett fri- stående serviceorgan —— geofysiska avdel— ningen -— skulle inrättas vid SGU. Till den- na enhet skulle föras bl. a. geofysisk flyg- mätning och geofysiska utvecklingsarbeten. Markgeofysiken med tillhörande fältorgani- sation för malmprospektering föreslogs vara kvar inom malmbyrån i en egen sektion.

I samband med att SGU föreslagits få till uppgift att genomföra malminventering i Norrbottens län (prop. 1963: 164) framför- des i betänkandet tanken på att inrätta ett särskilt malmråd. SGU framhöll att goda förutsättningar fanns för att vid årlig pla- nering av inventeringen bedöma skilda ob- jekts värde och angelägenhetsgrad från geo- logiska synpunkter. SGU ansåg det emeller- tid nödvändigt att beakta även andra än geologiska synpunkter —— t.ex. allmänna förutsättningar för fyndighetemas utnyttjan- de samt önskvärd utveckling av länets nä- ringsliv och därmed sammanhängande be- folknings— och samhällspolitiska frågor. Ett särskilt råd borde därför utses för att följa speciellt malminventeringen. Rådet skulle främst behandla långsiktig planering, sam- arbetsfrågor med gruvnäringen inom inven- teringsområdet samt SGU:s anslagsäskanden

för malminventering. Företrädare för bl.a. lånet, kommerskollegium och gruvnäringen borde ingå i rådet.

Flera remissinstanser framförde principi— ella synpunkter på den av SGU bedrivna malmletningsverksamheten.

En positiv inställning till verksamheten och SGU:s förslag redovisades av LKAB. Bolaget framhöll bl. a. att det malmletnings- uppdrag för LKAB som SGU åtog sig år 1957 i Svappavaaraområdet hade framkallat en betydande utbyggnad av malmbyrån. Ar- betena i Svappavaara var emellertid nu slut- förda och den för ändamålet uppbyggda or- ganisationen syntes med fördel kunna föras över till nya uppgifter inom SGU. Särskilt angelägen var därvid givetvis malminvente— ringen i Norrbottens län. Bolaget underströk vidare, att trots de svårigheter som måste ha uppstått vid den genomförda utbyggnaden av prospekteringen med en sexdubbling av driftskostnaderna på tio år, så hade SGU:s malmbyrå nu en mycket väl fungerande malmletnings- och malmundersökningsorga- nisation. Enligt bolagets mening fanns där- för inte något att erinra mot de av SGU framlagda förslagen om malmletningens fort- satta organisation och verksamhet.

Mera kritiskt ställde sig Sveriges industri- förbund, som i sitt yttrande bl. a. erinrade om att 1950 års geologiutredning anfört, att malmletning borde ankomma på staten i första hand inom statsgruvefälten och då när det gällde sparsamt förekommande och/eller låghaltiga malmer och mineral av vikt för landets beredskap. Enligt förbundets mening hade dessa uppgifter på ett olyckligt sätt kommit i skymundan för SGU:s prospekte— ring efter järn— och sulfidmalmer i konkur- rens med privata företag.

Svenska gruvföreningen anförde liknande synpunkter. Malmbyrån hade genom sin uppdragsverksamhet fått en omfattning och en organisation, som gruvföreningen inte an- såg vara motiverad. Dels kunde motsvaran- de prestationer utföras av andra till lägre kostnader, dels måste konflikter om malm- letningsområden m.m. försvåra ett samar- bete inom hela SGU:s arbetsområde — t. ex. i form av utbyte av arbetsresultat — som

kunnat vara samhälls- och näringsliv till stor nytta.

Även Bolidens Gruv AB samt bergmäs- tarna i södra och östra distrikten ansåg att malmbyrån och dess verksamhet var överdimensionerad, särskilt i förhållande till den geologiska karteringen. Bolidenbolaget för sin del fann det därför önskvärt att nu få till stånd en väsentlig utbyggnad av kart— byrån på bekostnad av malmbyrån. Malm- byrån borde mera koncentrera verksamheten till sådana grundforskningsuppgifter, som privata företag inte kunde väntas utföra.

Vissa remissinstanser tog i likhet med in- dustriförbundet och gruvföreningen särskilt upp frågan om inriktningen av den statliga malmprospekteringen.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsbe- redskap erinrade sålunda om att det från beredskapssynpunkt givetvis vore av största betydelse att äga kännedom om landets na- turtillgångar och att inhämtandet och för- medlandet av sådan kännedom var en hu- vuduppgift för SGU enligt dess instruktion. Värdefulla fyndigheter av svavelkis, koppar m.m. hade visserligen påträffats vid SGU:s malmletningsarbeten, men i fråga om ett flertal legeringsmetaller — t. ex. krom, nic- kel, molybden, volfram m.fl. — var inga eller ytterst obetydliga malmfyndigheter kän- da inom landet. Med hänsyn till den bety— delse dessa metaller hade för tillverkning av bl. a. kvalitetsstål under en längre avstäng- ningsperiod, fann överstyrelsen det mycket angeläget, att prospektering kom till stånd efter sådana malmer och mineraliska råma- terial ur vilka legeringsmetaller kunde ut- vinnas. Eftersom enskilda företag av olika skäl inte kunde väntas ta upp en sådan prospektering, ansåg överstyrelsen, att upp- giften borde läggas på SGU.

6.4 Sveriges malmproduktion och malm- reserver m. m. 6.4.1 Järnmalm

Järnmalm förekommer i Sverige huvudsak- ligen inom två malmprovinser, Kiruna-, Gäl—

livare- och Pajalaområdet i Norrbotten och de mellansvenska järnmalmsfälten.

Flertalet av järnmalmstillgångama i Norr- botten ägs av staten och bryts av det stats- ägda LKAB. Den enda enskilt drivna järn- malmsgruvan är Tuolluvaara gruva. De kvantitativt dominerande prospekteringsar- betena efter nyfynd i Norrbotten sker ge- nom SGU. Såväl LKAB som Tuolluvaara Gruv AB bedriver vissa undersökningsarbe- ten i omedelbar närhet av sina under bryt- ning varande malmkroppar. Inom Arjeplogs socken utmålslade dessutom Stora Koppar- bergs Bergslags AB ett tidigare känt järn- mineraliseringsstråk, som numera övergått i AB Statsgruvors ägo. Under den senaste 15-årsperioden har prospekteringsarbeten fö- retagits i Norrbotten även av Johnson-kon- cernen, Bolidens Gruv AB och av några en- skilda malmletare.

I Mellansverige är ägoförhållandena till järnmalmsgruvoma mera komplicerade. (Jfr SOU 1970: 51 Mellansvensk gruvindu- stri). Bland ägarna till de i drift varande gru- vorna märks främst Fagersta Bruks AB, Ig- gesunds Bruks AB, Sandvikens Jernverks AB, SKF Hofors Bruk, St. Kopparbergs Bergslags AB, Ställbergsbolagen, Suraham- mars Bruks AB, Trafik AB Grängesberg- Oxelösund och Uddeholms AB. Dessa före- tag innehar dessutom ett stort antal andra utmålslagda jämmalmsfyndigheter. Genom AB Statsgruvor äger staten två fyndigheter, av vilka en är utarrenderad till Suraham- mars Bruks AB.

Prospekteringen i Mellansverige bedrivs i viss utsträckning i anslutning till de i drift varande gruvorna och har således karaktär av inventering, gruvundersökning och lång— siktiga tillredningsarbeten. Prospektering ef— ter nya malmfyndigheter förekommer emel- lertid i begränsad utsträckning särskilt ge- nom Grängesbergs, Ställbergs, St. Koppar- bergs, Surahammars och Fagerstas prospek- teringsavdelningar.

Enligt beräkning skulle jämmalmstillgång— arna i Norrbottens län år 1963 uppgå till 2 720 milj. ton med ett järninnehåll av 1 590 milj. ton, d.v.s. en genomsnittlig järn- halt av 58 procent. Med årlig brytning av

ca 25 milj. ton skulle reserverna räcka i om— kring 100 år.

I Mellansverige beräknades reserverna år 1966 till 976 milj. ton med en jämhalt av 373 milj. ton — genomsnittlig järnhalt 38 procent. Med en årlig brytning av ca 13 milj. ton (1968 års produktion) skulle reser- ven räcka i omkring 70 år. Emellertid be— räknas en betydande del av reserverna ligga i vilande gruvor, d.v.s. gruvor, som har för låg järnhalt för att i dag vara ekonomiskt brytvärda. Om dessa lågvärdiga malmer inte medräknas blir återstående brytningstid för uppslutna malmen ca 25 år.

I detta sammanhang må erinras om att beräkning av malmreserver inte sker enhet— ligt. De ovannämnda kvantiteterna har be- räknats av malmgeologer, som stöder sig på tillgängliga undersökningsresultat i kombina- tion med områdets geologiska huvuddrag. Gruvföretagen upptar vid sina beräkningar i regel mindre kvantiteter, beroende på att hänsyn endast tas till s.k. uppsluten malm. Hur stor del av påvisad malm, som helt upp— sluts, beror på förutsättningarna —- t. ex. in- vesterings— och utbyggnadsplaner m.m. Det sammanhänger även med att vissa detalj- arbeten — som f.n. är kostsamma —— be- räknas bli billigare utförda och bättre an- passade till den teknik, som kan beräknas komma att tillämpas då tillgångarna blir ak— tuella för tillredning och produktion. De uppslutna malmreserverna beräknas från gruvhåll vara 1650 milj. ton i Norrbotten och 357 milj. ton i Mellansverige. Det kvar- står således att gruvundersöka ännu 1070 milj. ton i Norrbotten och 652 milj. ton i Mellansverige av redan kända järnmalmer. Av Norrbottens järnmalmer exporterades år 1966 ca 96—97 procent och 3—4 procent levererades till Norrbottens Jämverk. Av de mellansvenska gruvornas produktion expor- teras omkring 55 procent och 45 procent förbrukas av inhemska järn- och stålverk.

Produktionen år 1968 var i Norrbotten 32,4 milj. ton med ett värde av drygt en miljard kronor och i Mellansverige 12 milj. ton med ett värde av omkring 250 milj. kronor.

Som tidigare angivits föreligger i Norr-

botten kvantitativt betydande jämmalmsre- server såväl uppslutna som påvisade och även i förhållande till väsentligt stigande år- lig brytning. Samtidigt kommer huvudde- len av produktionen från mycket stora malmkroppar. De befintliga gruvorna kan därför väntas få lång livstid. Vid remiss— behandlingen av malmutredningens be- tänkande år 1963 rådde enighet om att största möjliga kunskap om Norrbottens malmförekomster skulle främja en sam- hällsekonomiskt riktig disposition av dessa naturtillgångar och en rationell lokalise- rings— och investeringspolitik.

Även i Mellansverige är malmreserven relativt stor, men malmerna uppträder där splittrade på ett stort antal kroppar, vilka var för sig ofta är relativt små. Flera av de i dag med brytning belagda gruvorna kan därför få svårigheter eller kommer att nedläggas. För bibehållandet av produk- tionsnivån inom Mellansverige måste gruv- företagen kontinuerligt planera brytning av nya malmkroppar.

I Norrbotten har vid den nu pågående malminventeringen påträffats flera tidigare okända malmkroppar. Andra tidigare föga kända malmtillgångar har visat sig vara mycket större än man hittills ansett. Vissa områden är ännu inte grundligt undersök- ta och därför kan man räkna med att yt— terligare malmer i ytligt läge kan upptäckas.

Utsikterna till malmförekomster i Mel- lansverige bör bedömas mera pessimistiskt när det gäller ytligt liggande malmer. Re— lativt goda utsikter torde dock finnas att påträffa hittills inte påvisade tillgångar på större djup.

Järnmalmsprospektering i Sverige på markytan bedrevs 1965 för ca 6 milj. kro- nor, varav 5 milj. kronor avsåg SGU:s arbeten med malminventeringen i Norr- botten. Omkring 10 milj. kronor kunde beräknas för undersökningsarbeten i gruvor och till långsiktiga tillredningsarbeten i anslutning till existerande gruvor. Mellan- sveriges andel av prospekteringskostnaden för järnmalm kunde beräknas till nära 1 milj. kronor för ovanjordsprospektering och ca 5—6 milj kronor för underjordsarbeten.

Hit hör malmer som i varierande halter och föreningar innehåller koppar, zink, bly och svavel. Vid metallurgisk behandling av vis- sa sulfidmalmstyper erhålls dessutom som biprodukt arsenik, guld, silver, vismut, se- len och sk kisbränder, vilka används som råvara vid järnframställning.

Flertalet sulfidmalmer utgörs av sk komplexmalmer, d v s malmer där flera oli- ka utvinningsbara metaller eller råämnen ingår. Vid mineralteknisk behandling av komplexmalmerna erhålls såsom anrik— ningsprodukt sliger av ingående ämnen, varur senare metallerna utvinns på meta]- lurgisk väg. Metallinnehållet i en komplex malm kan variera inom relativt vida grän- ser i en och samma malmkropp och är i regel olika från gruva till gruva. Självfallet varierar därmed också malmens värde per ton räknat. Detta medför att tonnagesiff— rorna är relativt otillförlitliga mätare av så- väl produktionsvärde som malmreserver i sulfidmalmssammanhang. Produktvärdet be- ror dessutom i hög grad på vilken nivå de starkt varierande metallpriserna ligger vid försäljningstillfället, och malmreservernas storlek beror mycket på det marginella me- tallinnehållet, som den för fyndigheten ak- tuella brytnings- och malmbehandlingstek- nikens kostnader betingar.

Mindre sulfidmalmsmineraliseringar är ganska allmänt förekommande inom stora delar av Sverige. En särskild malmprovins bildas av sulfidmalmsmineraliseringar inom området kring Skellefteälven, i det s.k. Skelleftefältet. Regionalt uppträdande sulfid- malmsmineraliseringar finns även i fjällked- jans skifferområden och i den mellansvenska järnmalmsförande leptitformationen. Vidare utgör blymalmsmineraliseringar i fjällrands- kvartsiter en särskild malmprovins. Betydan- de arealer med sulfidimpregnerat berg före- kommer i Liikavaara—Nautanenområdet in- till Gällivare i Norrbottens län samt på några ställen i södra Norrbotten.

Det största antalet utmål innehållande sulfidmalm ägs av Boliden AB, men också staten innehar ett betydande antal fyndig—

heter. Bland andra malmägare bör nämnas bolaget Vielle Montagne (zinkgruva i Åm- meberg) och Stora Kopparbergs Bergslags AB (Falu gruva). Staten bedriver genom AB Statsgruvor komplexmalmsbrytning i Stoll- bergsfältet, vilken ger ca 140 000 ton malm per år. Malmletning efter nya sulfidmalmer bedrivs f.n. av två grupper med ungefär lika stor arbetsstyrka, dels Boliden AB:s pro— spekteringsavdelning, dels SGU:s malmby- rå. I mindre utsträckning deltar periodvis även andra gruvbolag samt privatpersoner i sulfidmalmsletning. Huvuddelen av un- dersökningsarbetena under jord sker genom Boliden AB.

Boliden AB svarade 1967 för all bly- malmsbrytning och för 81 procent av kom— plexmalmsbrytningen. Av sistnämnda pro- duktiOn kommer dock 33 procent ur fyn- digheter, som helt ägs av staten, men som arrenderats av Boliden AB eller bryts av bolaget på legodriftsbasis.

Sammanställnjngar över sulfidmalmsre- server i Sverige har inte gjorts under senare tid och offentligt tillgängliga data anger en— dast de för tillfället uppslutna malmernas totala tonnage, utan uppgifter om enstaka fyndigheters storlek eller metallinnehåll. Vid slutet av år 1965 angav Boliden AB sin sul- fidmalmsbas exklusive blymalmer till 65 milj. ton. Av SGU undersökta malmkrop- par, vilka inte är bortarrenderade eller be- lagda med legodrift, innehåller omkring 30 milj. ton malm. Reserver i andra bolags fyndigheter kan uppskattas till omkring 15—20 milj. ton. Således är de kända sulfid- malmsreserverna exklusive blymalm av stor- leksordningen ca 120 milj. ton. I Aitik—Liika- vaaraområdet har Boliden AB undersökt kvantitativt stora mängder —— 150 milj. ton -— låghaltig kopparmalm. Mineralisering— arna intill Aitikfyndigheten ökar våra kop— parmalmsreserver betydligt. Reserven av bly- malmer uppger Boliden AB till 40 milj. ton. Andra institutioner och företag har inte le- tat efter blymalm i Sverige.

År 1968 bröts i Sverige 2,8 milj. ton sul- fidmalm och 1,4 milj. ton blymalm. Mal- merna behandlades vid 11 anrikningsverk, vilka med få undantag använder flotations-

anrikningsmetoden. Ur rågodset framställ— des 0,8 milj. ton slig för ett värde av om- kring 300 milj. kronor. Den brutna malmen innehöll totalt 81 300 ton zink, 72 000 ton bly, 18 200 ton koppar och 250 500 ton sva— vel. Dessutom utvanns 1547 kg guld och 109 603 kg silver vid malmens metallurgiska behandling.

Den löpande produktionens storlek vid komplexmalmsbrytning bestäms ofta av de befintliga anrikningsverkens kapacitet. An- talet anrikningscentra var under ganska lång tid oförändrat, men genom moderni- sering och tillbyggnad har kapaciteten ökats och utvinningsgraden höjts. Härigenom har gruvbrytningens resultat successivt förbätt- rats. De befintliga anrikningsverken arbetar i stort sett med full kapacitet med undan- tag av det största sulfidanrikningsverket i Mellansverige, där gruvorna inom området inte kunnat leverera råmalm i tillräcklig omfattning. Anläggning av nya anriknings- verk förutsätter proportionella, geografiskt samlade malmreserver. Ett nytt verk har tagits i bruk i Aitik nära Gällivare, och för Stekenjokk föreligger byggnadsplaner. Ge- nom igångsättning av Aitikgruvan har sul- fidmalmsbrytningen i Sverige tonnagemäs- sigt ökat kraftigt, dock utan att metall- utbytet på grund av malmens låga koppar- halt ökat proportionellt. Anrikning av bly- malm sker i dels Laisvall (1,1 milj. ton rå- malm), dels Idre (ca 0,2 milj. ton).

Den svenska produktionen av kopparsli— ger förhyttas helt i Sverige, men produk- tionen är långt ifrån tillräcklig och stor im- port sker av såväl smältmaterial som metall. Av svensk årsförbrukning på något över 100 000 ton koppar utgör inom landet ut- vunnen nykoppar omkring 20 %.

Produktionen av zinkslig exporteras helt till hyttor i Norge och på kontinenten — företrädesvis till Belgien. Zinkinnehållet i sliger överstiger den kvantitet, som impor- teras i form av metall. Sverige har inget eget zinksmåltverk och den av det belgiska bolaget Vielle Montagne ägda zinkgruvan i Åmmeberg levererar sina produkter till mo— derföretaget i Belgien. Boliden AB har blivit delägare i Det Norske Zinkkompani.

En tonnagemässigt stor produkt är sva- velkis, som utgör svavelråvara för svavel- syra och flytande svaveldioxid för den tunga kemiska industrin. Den årliga produktionen på 450 000 ton är inte tillräcklig för de under de senaste åren kraftigt utbyggda svavelsyrefabrikerna. Omkring 40 % av lan- dets svavelbehov måste täckas genom im- port, vanligtvis genom import av elementär svavel.

Produktionen av blysliger är tillräcklig för inhemsk förhyttning och medger dess- utom export av sliger och blyprodukter.

Såsom biprodukter vid sulfidmalmshan- tering erhålls guld, silver, arsenik, selen och vismut. Av arsenik, selen och vismut pro- ducerar Sverige mer än behovet och har be- träffande arsenik ibland haft svårigheter vid marknadsföring av överskottet.

Genom långsiktig planering av gruvbryt- ning och avvägd dimensionering av anrik- ningsverk och genom att utnyttja egna och SGU:s prospekteringsresultat har Boliden AB:s malmreserver i övre Norrland uppgi- vits motsvara 30 års brytning med nuva— rande brytningstakt. Samtidigt har teknolo- gins utveckling möjliggjort att vid malmbe— räkningar innefatta nya malmer med mar- ginella metallhalter.

Även blymalmsgruvomas malmreserver har av Boliden AB uppgetts motsvara 30 års brytning.

Förhållandena i Mellansverige är betyd- ligt ogynnsammare än i Norrland. Produk- tion av råmalm måste begränsas för att inte framkalla för tidig nedläggning av gruvor— na och anrikningsverken kan därför inte fullt utnyttjas.

Pr0spekteringsarbetena i Skelleftefältet har framskridit relativt långt med hjälp av de metoder, som hittills använts inom detta fält — magnetiska, elektromagnetiska och gravimetriska metoder i kombination med geologiska och tekniska arbeten. Därigenom har utsikterna att påträffa flera för fältet typiska komplexmalmer i ytnära lägen suc- cessivt minskat. Förbättrade undersöknings- metoder behöver utvecklas för att kunna spåra malmer med avvikande egenskaper. Undersökningar på större djup, där hittills

använda metoder och instrument inte va- rit tillräckliga, har företagits med särskilt utvecklade instrument endast på ett par platser och har då visat att mineralisering- en i fältet även förekommer mot djupet.

I Mellansverige har markytan noga un— dersökts med magnetiska metoder. Däremot har mätningar med elektriska och gravimet— riska metoder ännu inte företagits inom be- tydande områden, vilka kan vara malmfö- rande.

I fjällkedjan har både SGU och Boliden AB bedrivit prospektering, särskilt under sista femtonårsperioden. Där återstår un- dersökningar av stora områden med kända lovande malmuppslag.

Flerstädes inom Norrbottens län har malmblock av kopparhårdmalmstyp påträf- fats. Endast några av dessa fynd kan bin- das till redan kända mineraliseringar, me— dan andra utgör nya uppslag. Exempelvis förekommer block i Aitik-Läkavaaraområ— det, vilka kan bindas till de av Boliden AB undersökta låghaltiga malmerna. Inom när- belägna områden finns andra block, vilkas moderklyft ännu inte är kända. Inom Rad- nejaureområdet i Arjeplog har SGU följt upp blockfynd genom undersökningsarbe— ten, och därvid påvisat flera malmkroppar. Andra indikationer kvarstår att undersöka.

Sulfidmalmsletning inom övriga delar av Sverige har under modern tid endast före- kommit sporadiskt. Erfarenheter från Fin- land visar emellertid att även områden, som traditionellt ansetts ofyndiga, kan innehålla exploaterbara sulfidmalmer.

Blymalmsmineraliseringen i fjällranden är geologiskt bunden till en viss bergarts— zon. Prospekteringsarbeten inom denna zon bedrivs av Boliden AB. Utsikterna att på- träffa nya blymalmer inom denna zon bör ur geologisk synpunkt betecknas som goda, men kräver på grund av berggrundens struktur borrningsarbeten redan i rekogno- seringsstadiet och är därför tids- och ka- pitalkrävande.

Uppskattningsvis bedrivs i Sverige pro- spektering efter sulfidmalm för ca 10 milj. kronor per år. Av detta belopp svarar Boli— den AB och SGU för hälften vardera. Boli-

den AB utför dessutom gruvundersöknings- arbeten och långsiktiga tillredningar för ca 14 milj. kronor per år. Andra företags kost- nader för sulfidmalmsundersökningar be- räknas uppgå till ca 1,5 milj. kronor med ovanjords— och underjordsarbeten inräkna- de. Angivna siffror är en uppskattning av kostnadsfördelningen, som gjorts med me- delsförbrukningen under år 1964 som bak- grund och kan — särskilt vad gruvundersök- ningsarbetena beträffar — ändra sig betyd- ligt år från år.

6.4.3. Legeringsmetaller

Hit hör malmer av krom, mangan, molyb- den, volfram, vanadin, nickel och kobolt. Dessa metaller används inom industrin vid framställning av främst ferro- och andra metaller hos legeringar, men även för plä- tering, tillverkning av hårdmetall, kemika- lier, katalysator m. m.

Den svenska importen av legeringsmetal- ler enligt handelsstatistiken för år 1966 framgår nedan.

Värde I form av malm: Ton tkr Krom 149 437 27 864 Mangan 87 414 11 601 Molybden 4 396 46 627 Volfram 1 930 23 299 Vanadin-tantal 287 138 I metallisk form: Kobolt 168 4 490 Nickel 13 63 1 160 405 Krom 177 1 473 Mangan 1 510 3 900

Vidare importerades en mångfald olika legeringsmetallhaltiga färdigprodukter och halvfabrikat.

Svenska industrins förbrukning av lege- ringsmetaller, räknat per ton framställt stål, är för närvarande förmodligen störst i värl- den. Förbrukningen av olika legeringsme- taller har under senare år ökat snabbt i så- väl Sverige som de flesta andra industrilän-

der. Någon brytning av legeringsmetallernas malmer förekommer inte i Sverige för när- varande med undantag för produktion av små mängder lågprocentig manganmalm.

Krom

I Sverige förekommer krom sporadiskt i fjällkedjans ultrabasiska bergarter. Denna för all kromitmineralisering karaktäristiska moderbergart uppträder dock där i relativt små kroppar och sannolikheten är därför liten att i fjällmiljö påträffa industriellt brytvärda kromitmalmer. På den norska si- dan har kromit brutits vid Ferhagen och på den svenska sidan har endast försöks- brytning företagits under andra världskri— get i Lejar- och Röfjällsgruvoma i Jämt- land. Ultrabasiska bergarter förekommer dock även i svenska urbergsområden. I en sådan bergart påträffades i Finland endast två mil från svenska gränsen 37 milj. ton kromitmalm, som skall lämna råmaterial för ett ferrolegeringsverk i Torneå där högkol- haltig ferrokrom skall tillverkas. Upptäck- ten av denna fyndighet anger att det inte är uteslutet att liknande malmer kan på- träffas även i Sveriges urberg.

Mangan

Mindre manganförekomster är kända fler- städes i Sverige. Rikare manganmalm har brutits i Långban i Värmland, Spexeryd i Småland och Bölet i Västergötland, men dessa gruvor är numera nedlagda. För när- varande bryter Grängesbergsbolaget fattig manganmalm i Mangruvan och i Nyberget. Produktionen uppgår sammanlagt till 25— 30000 ton per år. Den i vissa mellan- svenska jämmalmer uppträdande mangan- halten har viss ekonomisk betydelse, men kan inte ersätta behovet av rika mangan- malmer. Under andra världskriget bedrev SGU intensiva prospekteringsarbeten efter mangan i bla Ultevisfjällen dock utan att några ekonomiskt utnyttjningsbara fyndig- heter påträffades.

Molybden Det enda viktiga molybdenmineralet —— mo- lybdenglans -—— förekommer ofta i svensk granitisk berggrund. Vanligtvis uppträder

molybdenglans i aplit- eller pegmatitgångar eller i skambildningar. I den enda egent- liga molybdengruvan i Sverige, Uddgru- van i Dalarna, som nu är nedlagd, före— kom molybdenglans i en kvartspegmatit. För närvarande finns i Skandinavien endast en gruva i drift, nämligen Knaben i Syd- norge sedan den finska molybdengruvan Mätäsvaara nedlagts.

Systematisk prospektering efter molyb- den har inte förekommit i Sverige. Enstaka slumpvis gjorda rika blockfynd har föran— lett spridda försök att lokalisera deras mo- derklyft. Geofysiska prospekteringsmetoder kan dock i regel inte användas för letning efter molybdenmalm. Genom införandet av geokemiska arbetsmetoder finns därför nu- mera bättre möjligheter att genomföra sys- tematiska regionala prospekteringsaktioner efter molybden.

Volfram

Volframmineralet scheelit har liksom mo— lybdenglans påträffats på många platser i Sverige. Även i Norge och Finland finns det ett flertal kända scheelitmineraliseringar. Någon brytning av volframmalm sker dock inte för närvarande i Skandinavien. I Sve- rige har tidigare brutits såväl scheelit som det andra ekonomiskt betydelsefulla vol- frammineralet volframit i Yxsjö i Västman- land respektive Baggetorps gruvor i Öster- götland. Volframitmalmen i Baggetorp är numera slutbruten, men i Yxsjöberg som nedlades år 1963 på grund av de låga vol— framprisema kvarstår ännu malm. Yxsjöberg har köpts av AB Statsgruvor och förberedel- searbeten pågår för att igångsätta driften.

Prospektering efter volframmalm har hit- tills sammanhängt med slumpvis gjorda fynd.

Utsikterna för framgångsrik volframpro- spektering liksom molybdenprospektering har under senare år väsentligt ökat särskilt genom utveckling av geokemiska arbets- metoder.

Vanadin

Vanadin förekommer i naturen i ett stort antal mineral, men inte på så sätt att egent-

liga vanadinmalmer bildas. Världens vana- dinbehov täcks därför med vanadin, som utvunnits som biprodukt vid mineralteknisk bearbetning av andra metallers malmer el- ler mineraliska råämnen. I Skandinavien fö- rekommer vanadin ofta i titanjärnmalmer- na. I Norge och Finland utvinns vanadin men i Sverige sker för närvarande ingen framställning. I Smålands Taberg, Route- vare i Norrbotten, Kramsta och Ulvöama i Ångermanland finns dock betydande po- tentiella reserver. Vanadin förekommer dess- utom bl.a. i Grängesbergsmalmen (0,17 %), i Malmbergets malmer (0,10 %) och i Skå- nes och Ölands alunskiffrar (0,35 %).

Nickel

Nickel förekommer flerstädes i Skandina- vien. I Sverige bröts nickelmalmer på flera håll under åren 1870—1880, men brytning- en upphörde på grund av det prisfall som uppstod genom att stora fyndigheter i Ka— nada började exploateras. Under andra världskriget bröt Boliden AB nickelmalmer i en liten fyndighet i Lainijaur i Västerbot- ten. För närvarande utvinnes nickelmalmer i Skandinavien endast i Finland.

I Sverige genomfördes under andra världskriget en relativt omfattande kampanj för letning efter nickelmalm, varvid de fles— ta kända basiska bergartsmassiv genomsök- tes. De påträffade nickelmineraliseringarna ledde då inte till gruvdrift på andra ställen än i Lainijaur. Efter kriget har därför ingen speciell uppmärksamhet ägnats letning efter nickel. Den metallurgiska behandlings— teknikens utveckling och effektivisering i förening med stigande nickelpriser har med- fört sänkta krav på metallkoncentrationen i råmalmen. Samtidigt har nya hjälpmedel tillkommit för undersökning av basiska bergarternas nickelinnehåll i form av olika geokemiska prospekteringsmetoder.

Kobolt

Kobolt uppträder i naturen oftast tillsam- mans med koppar och nickel. Tidigare var Sverige ett koboltproducerande land genom koppar-koboltmalmema i Loos i Hälsing- land, Gladhammar i Småland och Håkans-

boda i Västmanland. Under andra världs- kriget utvanns kobolt i Boliden från en ko- boltarsenikkismalm med 0,3 % kobolt. ] Finland produceras betydande koboltmäng- der genom Outokumpu-malmen i det nya verket i Gamla Karleby (Kokkola).

Praktiskt taget all kobolt som framställs i världen erhålls numera såsom biprodukt vid koppar— och nickelmalmernas metallur- giska behandling.

6.4.4. Radioaktiva mineral

Uran

Uran uppträder i naturen i såväl sura erup- tivbergarter som pegmatiter samt i hydro- termala gångar och omvandlingszoner i an- slutning till dessa bergarter. Vidare före- kommer uran i sedimentbergarter, vilka in— nehåller de största kända uranreserverna i såväl Sverige som världen i övrigt. I Sve- rige har sålunda stora men låghaltiga uran- förekomster påträffats på flera håll i de paleozoiska skiffrarna.

Betydligt rikare uranmineraliseringar av oftast hydrotermalt ursprung är kända i skil- da delar av landet. Fynden har dock hittills varit kvantitativt för små för exploatering.

I samband med uran bör även metaller- na thorium och det icke—radioaktiva be- ryllium nämnas. Thor-ium uppträder ofta i naturen tillsammans med uran. Metallens användning har hittills genom sin avhängig-

het av uran intagit en tillbakaskjuten plats inom reaktortekniken. På världsmarknaden betingar thorium —- som huvudsakligen ut— vinns ur monazitsand — lägre pris än uran.

Även beryllium, som under en viss tek- nisk utvecklingsperiod använts vid reaktor- byggen och därigenom blev mycket ef- terfrågad, har genom teknologins utveck- ling numera blivit mindre aktuell. De på- träffade och uppslutna berylliumreserverna förefaller nu vara betydande i såväl Sverige som världen i övrigt.

En av OECD:s atomenergiorgan ENEA under år 1965 gjord sammanställning ger följande bild av världens urantillgångar. Till— gångarna har indelats i tre klasser efter be- räknade framställningskostnader.

I detta sammanhang bör understrykas att elkraftsförbrukningen i Sverige årligen ökar med omkring 7 %, vilket innebär att lan- dets kraftbehov fördubblas under en period av 10-—15 år. Endast en ringa del av det tillkommande kraftbehovet kan täckas ge— nom fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Redan under 1970-talet och i än högre grad under 1980-talet måste en växande del av kraft- behovet täckas genom andra energikällor, antingen från atomkraftverk baserade på uran eller från värmekraftverk med olja och gas som bränsle. Av flera skäl föredrar de svenska teknikerna alternativet atomkraft- verk.

I gjorda prognoser beräknas att redan år 1980 hälften av det tillkommande kraftbe—

Urantillgångar (i tusen ton) $ 5—10 $ 10—15 $ 15—30 Kända Sanno- Kända Sanno- Kända Sanno- lika lika lika Kanada 160 180 100 130 80 150 USA 150 250 120 150 130 340 Sydafrika 1 10 Europa: Frankrike 28 22 4 8 Spanien 9 30 Sverige 270 40 120 150 Övriga Europa 9 17 6 2 200 Övriga världen 28 30 (exkl. Östblocket och Kina) Summa 494 469 530 360 330 840 84 SOU 1 97 1 : l 7

hovet skall täckas med atomkraft. Ännu längre fram i tiden ökar atomkraftens rela- tiva andel väsentligt. Det därmed samman- hängande årliga uranbehovet i Sverige är enligt prognoserna 1 800 ton år 1980 och 3 200 ton år 1985. Vid en prisnivå om 8 dollar per lb uranoxid, beräknas kostnaden för naturligt uran till det svenska kärnenergi- programmet fram till år 1985 uppgå till 3 miljarder kronor. Priserna på uran väntas stiga över denna nivå, eftersom världens kända reserver av billigt uran inte torde täcka behovet längre fram än till början av 1980-talet.

Ranstadsverket i utbyggt skick (1 200 ton uran per år) kan inte täcka Sveriges uran- behov under 1980-talet. Ytterligare kvanti- teter av uran måste köpas utifrån eller fyn- digheter prospekteras fram inom landet.

De geologiska förutsättningarna att på- träffa ytterligare uranförekomster i Sverige kan betecknas som goda, även om vår nu— varande kännedom om eventuella fyndig- heter inskränker sig till ett fåtal registrera- de uranmalmsanledningar frånsett de mel- lansvenska skiffrarna. Det bör erinras om att en stor del av världens nuvarande uran- produktion kommer från områden med pre- kambriska bergarter (urberg), d.v.s. från samma typ av berggrund som är utmärkande för huvuddelen av Sverige. I såväl Sverige som Finland är uranmineraliseringar kända i dessa bergarter. Vad beträffar de yngre bergartsbildningarna i Sverige så består den skandinaviska fjällkedjan delvis av bergar- ter av samma ålder, som de uranförande mellansvenska skiffrarna. Uranindikationen i Tåsjö i Ångermanland antyder att även fjällkedjans kambrosilurbergarter kan inne- hålla uran. Detta innebär att de geologiska förutsättningarna för en uranprospektering i Sverige torde vara bättre än på många andra håll i Europa. Hittills utförda under- sökningar i Sverige har huvudsakligen varit koncentrerade till sådana bergarter vilka är kända att föra uran. De översiktliga radio- aktivitetsmätningarna och rekognoserings- arbetena har visserligen haft regional ut- bredning, men deras kvalitet är ojämn och observationsnätet tämligen glest.

6.5 Behovet av malmletning

Tillfredsställande försörjning med malmer och andra minerala råvaror är en av de primära faktorerna för att kunna vidmakt- hålla och öka levnadsstandarden i dagens samhälle. För att kunna upprätthålla vårt nuvarande välstånd måste ständigt nya exploaterbara fyndigheter uppletas eftersom alla malmkroppar är en engångsföreteelse. Utbrutna fyndigheter kan endast ersättas ge- nom att nya malmkroppar framprospekteras.

Malmletningsbehovet har direkt samband med malmkonsumtionen. En i USA år 1952 utförd undersökning — den s.k. Pa— ley-rapporten — beräknade att metallkon- sumtionen i allmänhet skulle stiga med ungefär 2 % per år innebärande en pro- duktionsfördubbling på cirka 35 år. Kon- sumtionen efter år 1952 har dock stigit med omkring 4 % per är motsvarande en produktionsfördubbling på cirka 16 år. Hu- ruvida detta snabba utvecklingstempo skall fortsätta är naturligtvis ovisst. Sannolikhe— ten talar dock för att tempot ytterligare kommer att öka.

När det gäller bly och zink påminner produktionsutvecklingen i Sverige om den europeiska utvecklingen, och visar under en tioårsperiod från mitten av 1950-talet till mitten av 1960-talet en årlig genomsnittlig produktionsökning på 9,6 % respektive 6,8 %. I fråga om koppar har Sverige inte lyckats komma upp till internationell ut- vecklingstakt och knappast heller ifråga om järnmalmsbrytning. Sveriges reserver av koppar, bly och zink kan ungefärligen be— räknas till 600—700 000 ton koppar, 2,1— 2,3 miljoner ton bly och 2,7—2,9 miljoner ton zink. Järnmalmsreserverna beräknas uppgå till ca 3 miljarder ton malm. Sveri- ges nu kända uranmalmsreserver är bety- dande, men exploaterbarheten är på grund av höga framställningskostnader vansklig att bedöma. Några kända reserver av legerings- metallernas malmer finns inte f. 11.

I detta sammanhang bör framhållas, att en betydande del av världens mineraliska rå— ämnen idag erhålls från utvecklingsländerna. Om u-ländernas materiella standard skall

kunna höjas blir metallförsörjningen en vik- tig faktor, som vid behandling av dessa frå- gor ofta förbises i jämförelse med livsme— dels- och energiförsörjningen. Om u-län- derna tex skulle elektrifieras för uppbygg- nad av industri, transporter m rn skulle det- ta kräva att världens kopparkonsumtion måste höjas till västvärldens nivå. Detta skulle i sin tur medföra att årsproduktionen av k0ppar behövde tiodubblas och alla nu kända kopparreserver skulle i så fall vara uttömda inom 6—7 år. Liknande förhållan— den gäller för ett flertal metaller.

6.6 Utredningens synpunkter och förslag

Sverige är en av de största konsumenterna av mineraliska råämnen i världen per inne- vånare räknat. Konsumtionen ökar ständigt världen över och därtill kommer behov av nya malmprodukter, vilka inte tidigare ef- terfrågats. Hittills har en betydande del av de för svensk industri nödvändiga malmerna kunnat utvinnas inom landet och avsevärda mängder har även kunnat exporteras.

Sveriges berggrund är rikt mineraliserad, men de lättast anträffbara malmerna torde till största delen redan ha hittats. Flera av de största och rikaste fyndigheterna har bör- jat brytas och andra är redan helt utbrutna. För att kunna leta upp nya fyndigheter är det i dagens läge nödvändigt att på ett helt annat sätt än tidigare begagna sig av för- finade vetenskapliga arbetsmetoder. Likaså är det angeläget att samverkan sker mellan geologer, geofysiker, geokemister och tek— niker m.fl. så att olika specialkunskaper och erfarenheter kan utnyttjas gemensamt. En verksamhet av nu angivet slag kräver omfattande organisation, teknisk utrustning och stora ekonomiska insatser. Det förtjänar nämnas att det ökade insatsbeh0vet föran- lett enskilda företag att i stor utsträckning upphöra med malmletning.

Med hänsyn till vad nu sagts och till bl. a. gruvnäringens betydelse, är det enligt utredningens mening ofrånkomligt, att den statliga malmletningen intensifieras. I prin-

cip bör denna verksamhet omfatta hela landet inklusive kontinentalsockeln och ha till syfte att finna ekonomiskt utnyttjbara fyndigheter. Målsättningen på lång sikt bör vara att påvisa nya förekomster av malm— tillgångar i minst samma omfattning som metallkonsumtionen ökar. Verksamhetens inriktning och omfattning får slutligt be- stämmas av statsmakterna mot bakgrund av bl. a. försörjnings-, beredskaps- och handels- politiska synpunkter.

För SGU:s malmletningsverksamhet har redogörelse lämnats tidigare i detta kapitel. Utredningen anser att verksamheten givit goda resultat och skapat nyttiga erfaren— heter för framtida insatser. Det har inte varit möjligt att precisera på vilket sätt och i vilken omfattning SGU:s fortsatta malmlet- ningsverksamhet skall ske. Som nyss an— givits kommer en rad nu okända faktorer att påverka utformningen härav.

Utredningen föreslår därför att det även för malmletningsverksamheten vid SGU in— rättas en basorganisation i likhet med vad som föreslagits för såväl geologisk kartering som inventering av vatten, sand, grus rn. m. En sådan basorganisation gör det möjligt att på ett flexibelt och smidigt sätt anpassa till- gängliga resurser till de skiftande arbets- uppgifter, som kan komma att bli aktuella.

I basorganisationen bör ingå olika slag av specialutbildad personal för kontinuerlig bevakning och uppföljning av utvecklingen, avseende bl.a. olika malmområden samt mineraliseringstyper, arbetsteknik m.m. Basorganisationens utformning i detalj bör ankomma på SGU:s ledning och plane- ringsorgan så att samordning sker med an- nan verksamhet.

Förutom uppgiften att bevaka och följa upp teknikens och vetenskapens utveckling inom skilda specialfack skall basorganisa— tionens verksamhet enligt utredningens upp— fattning även omfatta insamling och analys av malmuppslag och andra Observationsdata inom berörda verksamhetsområden. Materia- let skall bearbetas, sammanställas och of— fentliggöras för att tillgodose såväl SGU:s som andra parters intressen på dessa om- råden.

De samlade erfarenheterna underlättar möjligheterna för basorganisationen att de- finiera målsättningar och göra upp kalkyler för arbetsprojekt, som av olika skäl bedöms vara angelägna. Det skall åligga SGU:s led- ning att ta ställning till föreslagna projekt, koordinera deras målsättning med bl. a. in— dustrins behov, arbetsmarknadspolitiska syn- punkter m.m. och _ om ett projekt skall tas upp — vidta åtgärder för finansiering och genomförande. Helt naturligt står det fritt för andra statliga och kommunala myn- digheter, organisationer och enskilda att lämna förslag, som från deras synpunkter bedöms lämpliga att ta upp och för vilkas finansiering medel kan ställas till förfogan— de.

Basorganisationens uppgift blir vidare att ställa de specialister till förfogande som krävs för att leda och genomföra beslutade projekt med användande av modern malm— letningsteknik.

Resursbehoven för föreslagen basorganisa- tion framgår av bilaga 9. Totala antalet be- fattningshavare har beräknats till 113 per- soner och kostnaderna inklusive service från andra enheter till 8,9 milj. kr per år. Jäm- fört med nuläget innebär förslaget en för- stärkning av resursbehovet beroende bl. a. på att hittills nästan all personal varit sys- selsatt med arbetsuppgifter av projektkarak— tär.

I det följande lämnas exempel på olika projekt som kan bli aktuella och för vilka medel inte beräknats här.

1. Prospektering efter järnmalmer i norra Sverige

2. Prospektering efter järnmalmer i Mellan- sverige

3. Prospektering efter sulfidmalmer i norra Sverige

4. Prospektering efter sulfidmalmer i Mel- lan- och Sydsverige

5. Prospektering efter malmer inom fjäll— kedjan

6. Prospektering efter legeringsmetallernas malmer

7. Prospektering efter radioaktiva mineral Landsomfattande och regionala prospekte- ringsarbeten är enligt utredningens mening

nödvändiga för att långsiktigt säkerställa till- räckliga malmreserver för landet. Det totala och långsiktiga risktagandet som det här i allmänhet gäller medför att endast det all- männa i någon större utsträckning kan för- väntas genomföra sådana prospekteringsar- beten. Utredningen förordar därför att SGU, som redan har en för ändamålet lämplig organisation, liksom hittills får ansvaret för denna malmprospektering. Syftet med ifrå- gavarande prospektering blir att översiktligt inventera malmförekomsterna i landet. I samband med anslagsprövningen torde stats- makterna närmare få fastställa målsättning- en för varje särskilt prospekteringsprogram.

För finansieringen av prospektering av sådan karaktär, där företagsekonomiska be- dömningar får avgörande betydelse, föreslår utredningen i kapitel 7 inrättandet av ett statligt bolag, som även skall förvalta statens gruvegendom.

Enligt utredningens mening är den mest angelägna arbetsuppgiften f. n. prospektering efter uran. Detta understryks av att SGU — mot tidigare anslag på l.664.000 kr —- för budgetåret 1970/71 erhållit 3.324.000 kr för intensifiering av uranprospekteringen. Enligt utredningens mening är det möjligt att ökad uranprospektering kan medföra viss ändring av prioritering för karterings- programmet för vilket redogörelse lämnats ikapitel 4.

Även AB Atomenergi har i en till geologi- utredningen överlämnad skrivelse, ställd till statsrådet Wickman, bl. a. påpekat, att en väsentlig förstärkning måste ske av uran— prospekteringen och metodutvecklingen där- för samt att kunskaperna på området all- mänt sett måste vidgas. Enligt bolaget bör ett program härför läggas upp mot bak- grunden av behovsprognoser, geologiska be- dömningar samt förefintliga och utbygg- bara resurser.

Vad gäller den rena »affärsmässiga» pro— spekteringen, vid vilken som nämnts före- tagsekonomiska bedömningar blir avgöran- de, ankommer det givetvis på berörda före- tag att besluta om arbetsinsatser med ut- gångspunkt ifrån inom branschen normala företagsekonomiska kriterier.

7. Vissa frågor rörande statens mineralintressen m.m.

7.1 Nuvarande förhållanden

Statens olika aktiviteter när det gäller mine- ral och råvaror har ökat starkt under senare år. Möjligheterna att aktivt påverka struktur och utveckling inom denna sektor torde re- dan nu få anses vara betydande. I det föl- jande berörs i korthet de uppgifter som sta- ten f.n. har med avseende på tillsyn enligt minerallagarna o.dyl. (myndighetsfunktio- ner), prospektering, förvaltning av statens gruvegendom och exploatering. Vidare läm- nas redogörelse för tidigare överväganden av olika utredningar och framförs synpunkter och förslag till ändrad organisation.

7 . 1 .1 Myndighetsfunktioner

Bestämmelser för olika slag av verksamhet inom mineral- och råvaruområdet har av statsmakterna fastställts genom lagstiftning. Med undantag för några få mineral såsom kvarts och fältspat regleras rätten till under- sökning och exploatering av mineralfyndig- heter i lag angående stenkolsfyndigheter m.m. (28 maj 1886 /nr 46/), gruvlagen (3 juni 1938 /nr 314/) och lag om rätt att un- dersöka och bearbeta fyndigheter av uran- haltigt mineral m.m. (2 december 1960 / nr 679/). Vidare kan nämnas lag om inskränk- ning i rätten till inmutning inom Norrbottens län (6 december 1963 / nr 599/ ), naturvårds-

lagen (11 december 1964 /nr 822/), lag om kontinentalsockeln (3 juni 1966 /nr 314/) samt lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden (3 juni 1966 / nr 319/ ). Lagbestämmelserna reglerar såväl prospektering som exploatering. Myndighetsfunktionema avser i huvudsak 1. tillsyn enligt gällande lag över bergs- hanteringen i dess helhet, innefattande åtgärder till främjande av näringsgrenen i den mån detta inte ankommer på dom- stol;

2. tillsyn enligt gällande lag över att gruv- drift bedrivs på ett med hänsyn till liv och egendom betryggande samt ur enskilt och samhälleligt intresse lämpligt sätt.

Handhavandet av myndighetsfunktionerna är uppdelat på olika statliga institutioner och företag. Verksamheten regleras genom bl. a. verksinstruktioner, avtal m.m. Förutom av Kungl. Maj:t handhas i huvudsak dessa funktioner av kommerskollegium och läns- styrelser. I det följande anges i stort fördel- ningen på sistnämnda organ.

Kommerskollegium

Tillsyn och kontroll avseende mineral och råvaror enligt olika författningar (bl. a. gruvlagen och lagen om kontinentalsockeln). Tillstånd i fråga om sand-, grus- och sten— täkter på kontinentalsockeln samt vissa and- ra mindre omfattande tillstånd.

Utbetalning till jordägare av dennes andel i försvarsavgifter. Gruvmätarna och gruvkarteväsendet. Bergstatens organisation och personal.

Länsstyrelser

Beslut avseende tillstånd i fråga om sand-, grus- och stentäkter inom allmänna vatten- områden i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Beslut avseende täktverksamhet på statens mark ovanför odlingsgränsen.

7.1.2 Prospektering

Prospekteringens utveckling och omfattning m.m. i Sverige liksom SGU:s nuvarande och framtida arbete härmed har utförligt behandlats i föregående kapitel till vilket hänvisas. I sammanhanget bör påpekas att SGU f. n. svarar för all malmprospektering, som bedrivs av staten och att prospektering- en avser inmutningsbara mineral och uran. I samband härmed bevakas även möjlighet till fynd av andra mineral, t. ex. fältspat och kvarts.

7.1.3 Förvaltning av statens gruvegendom

Förvaltningen av statens gruvegendom (ex- klusive förvaltningen av kronan tillhöriga aktier och andra rättigheter i gruvföretag) är begränsad till förvaltningen av statens egna ekonomiska intressen och avser i hu- vudsak

1. förvaltning av kronan tillhöriga mineral- fyndigheter och därtill hörande egendom samt förvärv och försäljning av dylik, jämte åtgärder till utnyttjande av dylik fyndighet genom gruvdrift för kronans räkning eller genom upplåtelse av nytt- janderätt till fyndigheten;

2. tillvaratagande av kronans rätt i av en- skilda upptäckta mineralfyndigheter.

Förvaltningen av statens gruvegendom handhas förutom av Kungl. Maj:t, av kom- merskollegium och markförvaltande myn-

digheter. I det följande anges i stort fördel- ningen på sistnämnda organ.

Kommerskollegium

Beredning avseende utnyttjande av statens gruvegendom, dvs. jordägare-, krono- och inmutarandelar i ut- mål, upptagande av gruvdrift i utmål där sta- ten har andel.

Beslut avseende tillämpning av avtal i fråga om utnyttjande av statens gruvegendom.

Markförvaltande myndigheter

Beslut avseende arrendeavtal i fråga om täktverksamhet på mark som förvaltas av myndigheten.

Omfattningen av kommerskollegiets eko- nomiska förvaltningsfunktioner när det gäl— ler inkomster av statens gruvegendom, äga- reförhållanden till utmål m.m. redovisas i det följande.

Av bilaga 10 framgår inkomster och utgif- ter för statens gruvegendom under perioden 1959/ 60—1968/ 69. Överskottet för denna period uppgår till nära 58 milj. kr. Vidare framgår hittills investerade medel i Steken- jokkprojektet samt SGU:s kostnader för prospektering.

Huvuddelen av statens gruvegendom har tillkommit genom inmutningar under pro- spekteringsarbetet samt genom det krono- andelsinstitut, som infördes med 1938 års gruvlag. I egenskap av jordägare har staten även fått ett antal jordägarandelar i utmål, som regleras genom äldre lagstiftning. Det bör anmärkas att större ändring av nuva- rande andelssystem inte föreslås i SOU 1969: 10 Ny gruvlag. I sammanhanget bör nämnas att det f.n. finns 16 statsgruvefält (bil. 11) där rätten att inmuta mineralfyn- dighet endast tillkommer staten. Det totala antalet utmål i landet uppgår till ca 5 000, varav staten direkt äger ca 500 och statliga bolag ca 600.

I bilaga 12 redovisas statens andel i ut- målsbeståndet i juni 1970. Av bilagan fram-

går även i vilken omfattning staten utnyttjat sin rätt.

7.1.4. Exploatering

Med exploatering avses här all verksamhet som avser förberedelse för och upptagning av gruvdrift såsom gruvundersökningar, pro- jektering och byggande av anläggningar samt övriga investeringsfrågor. I begreppet exploatering ingår vidare brytning, transport, förädling och försäljning.

Statens exploatering av mineraltillgångar sker till större delen genom bolag där staten är aktieägare. Bolagsformen får ses som en naturlig följd av verksamhetens ekonomiska syfte. Även legodrift och utarrendering fö- rekommer.

Genom aktieinnehavet i LKAB (drygt 95 %) intar staten en dominerande ställning när det gäller svensk järnmalmsbrytning. LKAB:s produktion, som är helt koncentre- rad till Norrbottens län, brukar utgöra ca 80 % av landets totala järnmalmsproduk- tion.

I AB Statsgruvor äger staten samtliga ak- tier. Bolaget har gruvor i Norberg och Stoll- berg. Bolaget har nyligen köpt gruvrättig- heten till den tidigare nedlagda volfram- fyndigheten i Yxsjöberg. Norbergsgruvan är sedan år 1964 utarrenderad till Suraham- mars Bruks AB. Den gruva som bolaget ti- digare drev i Håksberg överläts år 1968 till Stora Kopparbergs Bergslags AB.

I övrigt bevakar staten sina intressen i fråga om mineralexploatering genom inne- hav av aktier i olika bolag. Som exempel kan nämnas AB Atomenergis verksamhet i Ranstad för utvinning av uran ur alunskif- fer.

7.1.5 Redovisning av intäkter och kostnader för statliga gruvrätter m.m.

Den nuvarande uppdelningen på olika organ av prospektering, förvaltning och exploate- ring medför att även den ekonomiska redo- visningen inte är samordnad. Detta innebär

att det är svårt att bedöma den totala verk- samhetens lönsamhet och effektivitet i för- hållande till bl. a. enskild verksamhet på dessa områden.

SGU:s kostnader för prospektering finan- sieras huvudsakligen genom anslaget för detta ändamål. Den fasta personalens löner, andelen i verkets centrala administration samt utgifter för utrustning bestrids dock från anslagen till förvaltningskostnader re- spektive utrustning.

Kommerskollegium redovisar inkomsterna från legodrifts- och arrendeavtal på riks- staten under posten Inkomster av statens gruvegendom. Kostnaderna uppdelas i vissa kostnader för statens gruvor, beräknad an- del av bergsbyråns kostnader samt skatter. Redovisningen sker netto dvs. att avdrag skett för nyss angivna kostnadsslag med un- dantag för andelen av bergsbyråns kostna- der. Vidare har avdrag gjorts för återbetal- ning till riksgäldskontoret av medel, som disponerats ur anslaget till legodrift. Uppdel- ning sker inte mellan inkomster från kro- nans inmutarandelar — dvs. andelar som tillkommit genom statlig prospektering — och inkomster från andra statliga gruvande- lar. Gruvinvesteringar och viss prospektering redovisas numera över investeringsanslaget Statliga gruvor m.m.

Det ekonomiska utfallet av domänverkets sten- och grustäktsverksamhet —— såväl egen som utarrenderad -— redovisas av verket till- sammans med övrig verksamhet. Länsstyrel- sernas utarrendering av sandtäkter inom vis- sa allmänna vattenområden redovisas bland övriga diverse inkomster.

7.2 Kritik av nuvarande förhållanden jämte tidigare överväganden

Den splittrade organisationen inom det stat- liga mineralområdet försvårar överblicken av det totala utfallet av verksamheten och hindrar en rationell planering och styrning på längre sikt.

Sedan början av 1900-talet har ett flertal utredningar behandlat nyss angivna brister i

organisationen och samordningen av statens mineralintressen. I det följande redogörs i korthet för de viktigaste punkterna i utred- ningarnas förslag till förbättringar.

År 1913 uttalade departemental- och kommerskollegiikommitterade bl. a., att för- valtningen av statens gruvegendom av flera skäl inte lämpligen borde uppdras åt kom- merskollegium. I stället föreslogs inträttandet av en statens gruvkommission med uppgift att förvalta statens gruvegendom och hand- ha statens gruvaffärer i övrigt. Förslaget blev inte genomfört.

Socialiseringsnämnden framhöll år 1927 i yttrande över allmänna principer för ny gruvlagstiftning bl.a., att en förutsättning för att staten ensam eller tillsammans med enskilda skulle kunna idka gruvdrift var att lämpliga organ skapades för driftens utövan- de. Förslag till organisation lämnades inte, men nämnden framhöll att organisationen måste utformas på ett sätt som tryggade en fullt affärsmässig förvaltning av ifrågava- rande statsegendom.

I proposition om införande av ny gruv- lag (prop. 1938: 40) anförde departements- chefen, att bristen på enhetlighet i det för statens gruvegendom tillämpade förvaltnings- systemet såvitt möjligt borde undanröjas i samband med genomförandet av den nya lagstiftningen. Mot bakgrund härav uttalades i direktiven till 1938 års gruvsakkunniga, att frågan om det lämpliga i att kommerskolle- gium såsom centralt ämbetsverk för bergs- hanteringen även förvaltade kronans privat- rättsliga intressen inom gruvindustrin skulle tas under övervägande. Om ändring borde ske skulle de sakkunniga lämna förslag till antingen inrättande av en ny statlig myndig— het eller uppgifternas överflyttning till annat statsorgan.

De gruvsakkunniga föreslog i sitt betän- kande (SOU 1943: 45) att en statlig nämnd, kallad statens gruvstyrelse, skulle inrättas och överta förvaltningen av kronans gruv- egendom. Gruvstyrelsens arbetsuppgifter skulle bl. a. omfatta samverkan med SGU när det gällde malmletning, inventering, ut- redningar och undersökningar med avseende på bl. a. fyndigheters utnyttjande och upp—

börden av statens inkomster från utarrende- rade fyndigheter. Däremot skulle gruvsty- relsen som regel inte direkt delta i statlig företagsverksamhet utan denna skulle skötas av ett nybildat gruvbolag. De sakkunnigas förslag föranledde ingen åtgärd.

I direktiven för 1945 års gruvutredning framhöll departementschefen bl. a. beträf- fande tidigare försök att organisera om gruv- förvaltningen, att det kunde starkt ifråga- sättas om ett enligt vanliga administrativa principer organiserat statsorgan skulle vara mest lämpat för att smidigt tillvarata statens gruvintressen från affärsmässiga synpunkter. Andra organisationsformer och då särskilt bolagsformen torde därför prövas mer ingå— ende än som tidigare skett. Under alla för- hållanden föreföll det angeläget att snarast möjligt åstadkomma en mera enhetlig och fristående förvaltning av statens gruvintres- sen. Utredningen avslutades genom tillsät- tande av Gruvorganisationskommittén 1949 och något betänkande avlämnades inte.

Även Tyskgruvekommittén, som efter andra världskriget utredde vissa frågor om tyskägda gruvor i Sverige, behandlade frå- gan om förvaltningen av den statliga gruv- egendomen i dess helhet. Kommittén fram- höll att ett centralorgan i form av ett för- valtningsbolag borde bildas eftersom det var nödvändigt med en mer rationell förvalt- ning. Kommittén ansåg dock inte frågan ingå i uppdraget utan föreslog särskild ut- redning i ämnet.

Gruvorganisationskommittén framhöll i sitt betänkande (SOU 1950: 2) att den i likhet med tidigare utredningar fann det angeläget att frågan om ett centralorgan snarast löstes. Kommittén ansåg att starka skäl talade både för och emot att central- organet organiserades som aktiebolag. I stäl- let förordades ett affärsdrivande verk — bergsindustristyrelsen. Den direkta gruv- driften skulle dock inte höra till verkets upp- gifter, utan skötas av statliga bolag, som sor- terade under verket.

Slutligen må nämnas att malmutred- ningen för Norrbotten (SOU 1963: 36) gjor- de en förberedande undersökning angående förutsättningarna för vissa organisatoriska

omläggningar av den statliga verksamheten inom hithörande område. Utredningen an- såg att järnmalrnsinventeringen kunde nöd- vändiggöra bl. a. förbättrade resurser för handläggning av frågor sammanhängande med ett planmässigt utnyttjande av gjorda fynd. Utredningen lämnade inga förslag i dessa hänseenden, men förutsatte att frågan uppmärksammades i annat sammanhang.

Sammanfattningsvis kan konstateras att inget av de angivna utredningarnas förslag har lett till konkreta åtgärder i organisations- och samordningshänseende. Vidare kan näm- nas prop. 1968z51, som bl.a. behandlar frågor avseende effektivare samordning av prospektering, förvaltning och exploatering av statens gruvegendom. Samma frågeställ- ningar berörs i direktiven (28 juni 1968) för särskild sakkunnig med uppdrag att utreda kommerskollegiets arbetsuppgifter och orga- nisation.

7.3. Utredningens synpunkter och förslag

Utredningen anser i likhet med tidigare ut- redningar att organisationen och samord- ningen av statens mineralintressen är otill- fredsställande. Enligt utredningens mening bidrar den splittrade organisationen till svå- righeterna att enhetligt bedöma resultaten av verksamheten med avseende på bl. a. eko- nomisk målsättning och rationell drift. Den kraftigt ökade statliga prospekteringen under senare år och den ständigt stegrade efterfrå- gan på olika mineral och råvaror aktualise- rar en omprövning av statens insatser inom mineralområdet. Åtgärderna bör främst syf- ta till att de ekonomiska aspekterna beaktas på ett helt annat sätt än nu och att en effek— tiv organisation åstadkommes för att tillvara- ta statens intressen. Även möjligheterna till samordning med enskild verksamhet bör undersökas.

7.3.1. Myndighetsfunktioner

Utredningen föreslår att kommerskollegiets tidigare angivna myndighetsfunktioner in-

klusive bergstaten överförs till SGU. Enligt. utredningens åsikt vinns härigenom en önsk- värd koncentration av statens näringspolitis- ka uppgifter beträffande gruvnäringen. I samband med en överflyttning synes frågan rörande arbetarskydd lämpligen böra över- föras till arbetarskyddsstyrelsen. Geologiut- redningen har i dessa frågor samrått med kommerskollegieutredningen, vilken i sitt be- tänkande kommer att lägga fram ett mera detaljerat förslag i detta avseende.

7.3.2. Prospektering

Prospekteringsarbetets utveckling och be- hovet av prospektering samt SGU:s roll i samband härmed har behandlats i föregå- ende kapitel. I det följande lämnar utred- ningen synpunkter och förslag beträffande den framtida organisationen och finansie- ringen av den malmprospektering som enligt utredningen lämpligen bör bedömas utifrån mera renodlat företagsekonomiska synpunk- ter.

Utredningen föreslår att ett statligt bolag under Statsföretag AB får ansvaret för nu ifrågavarande prospektering.

Det torde få ankomma på Statsföretag AB att avgöra om ett nytt statligt bolag behöver bildas eller om t.ex. AB Statsgruvor bör ombildas för denna verksamhet. Finansie- ringen av prospekteringen kan ske bl. a. ge— nom att bolaget — vilket föreslås i det föl- jande —— även övertar förvaltningen av sta- tens gruvegendom och därmed erhåller vissa intäkter. Bakgrunden till utredningens för- slag är bl.a. att sistnämnda prospektering medför relativt beräkningsbara ekonomiska risker och att gruvindustriell sakkunskap erfordras på gruvhanteringens olika områden (gruvundersökning, brytning, anrikning, me- tallurgi, transporter, marknadsföring m. m.).

Det ankommer på aktiebolaget självt att avgöra om det bör bygga upp en egen or- ganisation för ifrågavarande slag av pro— spektering. Utredningen förutsätter dock att SGU tills vidare svarar för utförande av bolagets prospekteringsarbete på uppdrag från bolaget och att ett nära samarbete eta—

bleras. Om bolaget skulle anse det lämpligt att bygga upp en egen prospekteringsorgani- sation aktualiseras frågan om SGU i ett så- dant läge bör självt utföra sin prospektering eller låta bolaget på uppdrag utföra denna. En överföring till bolaget av SGU:s pro- spekteringsarbeten skulle enligt utredningens mening medföra nackdelar.

Ett ställningstagande i berörda frågor bör enligt utredningens uppfattning föregås av en noggrann prövning. Därvid bör bl. a. klargöras på vilket sätt SGU:s behov av geofysisk och kemisk service även i fort- sättningen på ett tillfredsställande sätt skall kunna tillgodoses.

7.3.3. Förvaltning av statens gruvegendom

Förvaltningen av statens gruvegendom hand- has av kommerskollegium, som — vilket ti- digare framgått — även har vissa myndig— hetsfunktioner avseende gruvnäringen. Ver- kets arbetsuppgifter och organisation utreds f. 11. av kommerskollegieutredningen som började sitt arbete under hösten 1968. I di- rektiven för utredningen anges bl. a. att kollegiets bergsbyrå berörs av de i prop. 1968: 51 angivna övervägandena för att upp- nå effektivare samordning av prospektering, förvaltning, projektering och exploatering i fråga om statens gruvegendom. Även berg- statens arbetsuppgifter och organisation för- utsätts bli prövade av utredningen.

Av intresse i detta sammanhang är även att 1963 års gruvrättsutredning i sitt betän- kande Ny gruvlag (SOU 1969: 10) föreslår, att det nuvarande inmutningssystemet i prin-

cip bibehålls. Gruvrättsutredningen berör däremot inte organisationsfrågor med avse- ende på exploatering och förvaltning av

statens gruvintressen, men förutsätter en ef- fektiv organisation härför. Geologiutredningen föreslår som tidigare berörts, att det föreslagna bolaget även över- tar förvaltningen av statens gruvegendom från kommerskollegium.

Genom en sådan omorganisation skulle myndighetsfunktionerna och de ekonomiska förvaltningsfunktionerna åtskiljas, vilket

skulle upphäva den sammanblandning av dessa funktioner som kritiserats i olika sam- manhang. Liksom i fråga om myndighets- funktionerna torde det lämpligen böra an- komma på kommerskollegieutredningen att närmare utreda överförandet av förvaltning- en av statens gruvegendom till ett bolag.

I anslutning härtill finner utredningen starka skäl tala för att till det föreslagna bolaget koncentrera beslutanderätten beträf- fande i huvudsak alla frågor rörande för- valtningen av statens gruvegendom.

Utredningen anser att statens gruvrätter —— inmutar-, jordägar- och kronoandelar — bör utnyttjas enligt samma ekonomiska prin- ciper som gäller för statlig företagsamhet i övrigt. Sålunda bör krav på lönsamhet lik- som övriga mål för statligt företagande i princip gälla även vid utnyttjandet av sta- tens gruvrätter. I den mån gruvrätter skall utnyttjas med hänsyn till exempelvis syssel- sättnings- eller försvarsberedskapsåtgärder förutsätter utredningen, att berörda ämbets- verk tar erforderliga initiativ och svarar för finansiering härav genom att kontakta det föreslagna bolaget, som skall ansvara för förvaltningen av statens mineralintressen.

7.3.4. Exploatering

Utredningen anser att exploateringen av sta- tens malmti—llgångar, sedd som isolerad företeelse, inte behöver föranleda särskilda överväganden från ansvars- och organisa- tionssynpunkt. Det är en sedan många år väl etablerad statlig verksamhet. Det som komplicerar lösningen av organisationsfrå- gorna och därmed även den ekonomiska be— dömningen är exploateringens nära samband med prospektering och förvaltning av statens gruvegendom. Enligt utredningens mening är samtliga dessa frågor så intimt förknip- pade med varandra att de bör lösas i ett sammanhang för att en effektiv organisation på sikt skall kunna byggas upp.

När det gäller ansvaret för exploateringen har departementschefen i prop. 1968: 51 ut- talat, att detta i princip bör åvila ett aktie- bolag med erforderliga tekniska och ekono-

miska resurser. Enligt departementschefen har staten i LMB en organisation som kan tillgodose de olika krav som exploateringen ställer, och att det därför finns Skäl som ta- lar för att LKAB helt eller delvis bör överta ansvaret för exploateringen. Departements— chefens uttalande torde närmast avse exploa- tering av jämmahnstillgångar. När det gäller exploatering av sulfidmalmsfyndigheter m.m. anser utredningen att starka skäl talar för en koncentration härav till det av utredningen föreslagna bolaget, vilket enligt vad tidigare angivits även skulle ansvara för viss prospek- tering samt förvaltningen av statens gruv- egendom.

Enligt utredningens uppfattning kan det övervägas om det föreslagna bolaget bör göras till moderbolag för statens samtliga mineralintressen.

Utredningens förslag ifråga om ansvaret för den affärsmässiga prospekteringen samt förvaltningen och exploateringen av statens gruvrätter innebär en klar avgränsning av statens affärsmässiga verksamhet inom mi- neralområdet till ett organ i aktiebolags- form. Genom fortlöpande konsultationer i olika former, samråd o. dyl. kan samarbetet liksom nu på ett smidigt sätt fördjupas mellan berörda statliga organ. En önskvärd samordning och ledning av statens ekonomi- ska förvaltning på ifrågavarande område skulle därmed komma till stånd.

Enligt utredningens mening bör de nu föreslagna åtgärderna medföra att förutsätt- ningar tillskapas för en effektivare statlig verksamhet inom mineralområdet.

Förslag till ny organisation för SGU re- dovisas i kapitel 9.

8. Internationell biståndsverksamhet

En av grundvalarna för planmässig ut- byggnad av ett mera differentierat och pro- duktivt näringsliv i länder med ekonomi baserad huvudsakligen på extensivt jordbruk är kännedom om sådana naturresurser, som kan skapa underlag för ett ekonomiskt ut- vecklingsarbete. Dit hör malmer och mine- raltillgångar, råvaror för byggnadsmaterial, vattentillgångar samt jordmånstyper, som är lämpade för moderna metoder för odling och djuruppfödning.

Bland de första projekten i inledningsske— det av ett sådant områdes industriella upp- byggnad brukar därför ingå uppbyggnad av en institution för landets geologiska utfors- kande. Genom bl.a. biståndsprogram på internationell eller bilateral basis möjliggörs sökande efter mineralfyndigheter m. m. Dy- lika projekt har utgjort en betydande post inom ramen för FN:s biståndsverksamhet. Verksamheten kan sedan leda till mera spe- cialiserade och differentierade undersök- ningar inom t. ex. marklära och jordarts- geologi i samband med åtgärder för lant- bruk och skogsbruk, hydrogeologi för vat- tenanskaffning, prospekteringsgeologi för de- taljstudier av mineralförekomster och råva- rutillgångar samt undersökningar beträffan- de väg- och vattenbyggnadsområdet och området för byggnadsmaterial.

I och med att den geovetenskapliga verk- samheten på detta sätt får större bredd och omfattning, måste arbetet alltmer förläggas till inhemska institutioner beträffande såväl

ledning som undersökningspersonal. För det- ta ändamål krävs utbildning på olika nivåer.

Av vad tidigare sagts framgår, att bl- ståndsverksamheten i och för sig medger en synnerligen mångsidig verksamhet på det geologiska arbetsfältet. Det måste emellertid beaktas, att de geologiska förhållandena i många hänseenden är annorlunda i länder, som ifrågakommer för biståndsverksamhet. Inom vissa grenar av biståndsverksamheten kan dock personal med svensk geologisk utbildning angripa nya arbetsuppgifter utan alltför omfattande särskilda förberedelser. Detta gäller särskilt vid malm- och mineral- prospektering. I många områden, i t. ex. stora delar av Afrika, är dessutom berg- grunden av en typ, som i princip är lik- artad med den svenska. Behovet av hydro- geologiska undersökningar är stort och även detta fält ligger väl till för svenska insatser.

Tillgången på geologer har hittills varit sådan, att den för svenska arbeten nödvän- diga personalen endast kunnat rekryteras med stora svårigheter. Ett antal erfarna spe- cialister har gjort goda punktinsatser som experter i biståndsverksamheten, men insat- ser i större omfattning har inte kunnat före- komma. Om personalsituationen förbättras genom ökade utbildningsresurser kan emel- lertid större utrymme finnas även för bi- ståndsverksamhet.

Inom hydrogeologin, där omedelbara in- satser ligger närmast till hands, är tillgången på utbildad personal inom landet mycket

låg. Här måste även beaktas att kraven på inhemska hydrogeologiska undersökningar alltmer kommer att öka. Först när en utökad och förbättrad utbildning hunnit få effekt kan en tillräcklig reserv av utbildad och erfaren personal väntas stå till förfogande.

Med hänsyn till personalsituationen är det därför naturligt om svenska insatser på geo- logiskt inriktade internationella projekt byggs upp successivt.

SGU:s hittillsvarande arbete beträffande biståndsverksamheten har bestått i att en- skilda tjänstemän erhållit expertuppdrag —- i regel för FN-organ och fullgjort dessa under tjänstledighet från sina befattningar vid SGU. Uppdragen har avsett rådgivning och undersökningsprogram beträffande hyd- rogeologi och malm- och mineralprospekte- ring samt organiserandet av statliga institu- tioner för geologiska undersökningar. Tjänst- ledighet för sådant arbete under längre pe— rioder har vållat svårigheter för SGU ur arbets- och personalsynpunkt.

Om biståndsverksamhet i framtiden på det geovetenskapliga fältet får större om- fattning, är det av vikt att klarlägga, om dessa aktiviteter i någon form kan infogas i SGU:s arbetsprogram och organisation utan att störningar i verksamheten uppstår. Ut- redningen har därför varit i kontakt med SIDA för diskussion av hithörande frågor. Härvid framkom bl. a. följande synpunkter.

De geovetenskapliga arbetsområden, som ingår i SIDA:s planering för den närmaste tiden, är de områden som berör vatten- anskaffning. F.n. ligger tyngdpunkten på direkta vattenborrningar. Vid utvidgning av vattenanskaffningsprogrammen aktualiseras hydrogeologiska utredningar som stöd för borrningsprogrammen och för mera långsik- tiga planer.

En verksamhet, som skulle kunna utveck- las från redan igångsatta SIDA-projekt — t. ex. bygginstitutet i Addis Abeba i Etiopien —— är inventering och undersökningar beträf- fande byggnadsmaterial.

Särskilda insatser för malm- och mineral- prospektering planeras inte f. 11. inom SIDA, men detta utesluter inte, att sådana projekt kan aktualiseras i framtiden.

Vid sidan av uppräknade projekt, som oftast förutsätter insats av större eller mind- re arbetsgrupper, förekommer stödformer på mera individuell basis. Dessa kan tänkas komma till användning även för olika geo- logiska ändamål. Hit hör förvaltningshjälp, som innebär att en svensk fackman får tjänstgöra i en speciell funktion inom mot- tagarlandets egna organ. Vidare experthjälp vid organiserandet av nya institutioner. I synnerhet det senare förutsätter kvalificerad expertis.

Vid utländska geologiska statsinstitutioner förekommer ofta biståndsverksamhet som en del av arbetsprogrammet, och särskilda organisationsenheter kan vara inrättade för ändamålet. Visserligen kan härvidlag även vissa politiska och ekonomiska synpunkter spela in, men av organisatoriska skäl torde det vara rationellt, att tekniska specialpro- gram för biståndsverksamhet handhas av fackorgan. Utredningen vill därför förorda, att SGU som institution kan få i uppdrag att arbeta med biståndsverksamhet.

Det torde inte finnas några formella svå- righeter för SIDA att ge SGU i uppdrag att organisera och genomföra internationella uppdrag av geologisk natur och ställa erfor- derliga medel härför till förfogande. Upp- läggning och ledning av arbetet faller då på SGU, som redan har sakkunskap på områ- det. Vidare kan arbetsprogrammet anpassas till övriga arbetsuppgifter vid SGU och till personaltillgången, så att tidigare angivna svårigheter så vitt möjligt undviks. Normer för särskilda ersättningar till personalen un- der utlandsarbete finns redan. Anställda vid SGU som utför sådant arbete kommer där- vid inte i sämre läge än vid tjänstgöring di- rekt för SIDA under tjänstledighet från SGU.

Det förutsätts att SGU i samråd med SIDA i sådana fall utnyttjar även den spe- ciella sakkunskap och erfarenhet från lik- nande arbeten, som vunnits vid exempelvis universiteten. Det kan vara fördelaktigt, att ett uppdrag genomförs av en arbetsgrupp, vari ingår personal från såväl SGU som särskilt anställda från annat håll.

Hur en internationell biståndsverksamhet

vid SGU skall organiseras är beroende av den önskade verksamhetens inriktning och omfattning och på tillgången av erfaren per- sonal. En successiv uppbyggnad torde ligga närmast tillhands, varvid SGU:s grundvat— tenorganisation torde vara den enhet som först kommer i fråga. Så snart verksamheten fått en mera permanent karaktär bör plane- ringen och ledningen inom SGU handhas av ' särskild planeringsman vid den eller de ar- betsenheter inom verket som främst blir engagerade.

Eftersom verksamhet av geologisk natur ingår som ett led i den allmänna svenska biståndsverksamheten och därför är direkt beroende av dennas omfattning, inriktning och lokalisering, bör den generella styrning- en ske genom SIDA, som lämnar uppdrag och ställer erforderliga medel till förfogande. Det är därvid av vikt att program uppgörs i samråd mellan SIDA och SGU och plan- läggs på något längre sikt så att störningar i arbetsgången undviks. Härigenom under- lättas verksamheten i hög grad, särskilt ge- nom att erforderlig personal kan anställas för längre tidsperioder.

9. Organisationsfrågor m. m.

9.1. Utredningens synpunkter och förslag 9.1.1 Allmänt

Enligt utredningens uppfattning krävs be- tydande förstärkningar avseende såväl per- sonal som utrustning om den geologiska verksamheten i landet skall kunna bedrivas rationellt och ekonomiskt. En nödvändig förutsättning är härvid att verksamheten långtidsplaneras och erforderliga resurser ställs till förfogande.

Med hänsyn härtill och till den roll SGU sedan lång tid redan har som centralt organ för den statliga geologiska verksamheten, har utredningen ingående granskat former- na för dess framtida organisation och ar— betsuppgifter m.m. Utredningens uppfatt- ning är att SGU även i framtiden bör vara central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och för- slagen i följande avsnitt bygger på denna förutsättning. Enligt utredningens mening är det av stor betydelse om SGU ingår som en del av det geocentrum, som av geoutredningen föreslagits bli uppbyggt.

Utredningen har övervägt olika förslag till organisation av den statliga geologiska verksamheten i syfte att undersöka om stör- re effektivitet och bättre möjligheter till ekonomisk styrning och kontroll härigenom skulle kunna uppnås. Bl.a. har statskon- toret på utredningens uppdrag utfört en särskild utredning om lämplig organisations-

form av den geologiska verksamheten.

Statskontorets utredning visade, att verk- samheten inom det geologiska området och då främst med avseende på SGU:s verk- samhet, kräver ett intimt samarbete mellan kvalificerad och specialutbildad personal in— om ett flertal geologiska fackområden för att fullgott resultat skall kunna uppnås. Detta innebär att det är till fördel för effektivitet och ekonomi i arbetet om olika fackområden kan sammanhållas organisato- riskt och har nära lokal anknytning till varandra. Vidare konstaterades att integra- tionen av verksamheten var relativt stark mellan olika byråer och avdelningar inom SGU. De externa kontakterna var inte av sådan omfattning och betydelse att rationa- liseringsvinster beträffande personella eller materiella resurser skulle åstadkommas ge- nom överflyttning av någon verksamhets- gren från SGU till annan myndighet eller institution, som SGU samarbetar med. En utbrytning av någon av byråerna eller av- delningarna ur SGU:s nuvarande organisa- tion kan enligt statskontorets utredning inte ske utan betydande olägenheter av såväl arbetsmässig som ekonomisk natur.

I enlighet med direktiven har utredning- en i tidigare avsnitt behandlat de olika verksamheter m.m. som berör skilda geo- logiska ämnesområden. Särskild vikt har lagts vid omfattning och inriktning av den allmänna geologiska karteringen och de frå- gor som sammanhänger därmed. När det

gäller inventering och prospektering föreslår utredningen viss basorganisation för dessa verksamhetsgrenar. Efter samråd med kom- merskollegieutredningen föreslås vidare att bergsbyrån vid kollegiet — med undantag för förvaltningen av statens gruvegendom —— överförs till SGU. Förvaltningen av gruv— egendomen föreslås bli organiserad i bolags- form, vilket framgått av förslagen i kapitel 7. I anslutning härtill kan nämnas att den geo— magnetiska mätningsverksamheten vid sjö— fartsverket från den 1 juli 1969 överförts till SGU. För den internationella bistånds- verksamheten förutsätts ökat samarbete med SIDA.

Förslagen till basorganisation, hänför sig till byråerna i nuvarande försöksorganisa- tion vid SGU, dvs. kartbyrån, malmbyrån och allmänna byrån. Servicebehoven har beräknats i anslutning härtill. Förslaget om överförande av vissa funktioner från KK till SGU erfordrar inrättande av en ny av- delning vid verket, nämligen en bergsbruks- avdelning. Utformningen av denna avdel- nings organisation och resursbehov har inte kunnat preciseras i detalj. Förslag till ar- betsuppgifter redovisas längre fram i detta kapitel. Betydelsen av centraliserad service- verksamhet och förslag till organisation här- av behandlas i senare avsnitt i detta kapitel.

Utredningen föreslår att beteckningen av- delning införs som gemensam beteckning för huvudenheter och serviceenheter vid SGU med undantag för senare föreslaget planeringsorgan, som föreslås få beteckning— en iplaneringssekretariat. För underindel- ning av arbetsuppgifterna inom avdelningar och sekretariat har använts beteckningen en- heter.

9.1.2. Målsättning och arbetsuppgifter

Målsättningen skall vara att rationellt och effektivt ansvara för den statliga geologiska verksamheten i landet med avseende på geologisk kartering, prospektering och in- ventering inklusive visst forsknings— och ut- vecklingsarbete samt att centralt ansvara för olika myndighetsfunktioner avseende

gruvnäring m.m. Förutsättningen för en sådan målsättning är att resurserna inom landet såvitt möjligt koncentreras så att olika verks och institutioners arbete kan samord- nas. Utredningen anser därför att geout- redningens förslag om inrättande av ett geo— centrum är av synnerligen stor betydelse i detta sammanhang.

Genom utredningens förslag skulle SGU i framtiden få följande arbetsuppgifter.

1. Redan befintliga arbetsuppgifter

Bergarts- och jordartskartering Prospektering efter malmer, mineral, berg- arter och jordarter Hydrogeologiska och agrogeologiska under— sökningar Stratigrafiska och paleontologiska under- sökningar Geologisk forskning och utvecklingsarbete av betydelse för näringslivet

Skyldighet att göra resultaten av verksam- heten tillgängliga genom kartor och be- skrivningar, avhandlingar och uppsatser samt genom att hålla ett museum Uppdrag inom SGU:s verksamhetsområde åt kommuner och enskilda Geomagnetiska mätningar

2. Nya arbetsuppgifter

Tillstånd i fråga om sand-, grus— och sten- täkter på kontinentalsockeln (överförs från KK) Tillstånd i fråga om sand-, grus- och sten- täkter inom allmänna vattenområden i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland (överförs från vederbörande läns- styrelse)

Tillsyn enligt gruvlagen (överförs från KK) Gruvmätning och gruvkarteväsendet (över- förs från KK) Bergsstaten (överförs från KK) Initiering av teknisk och vetenskaplig forsk- ning för att tillvarata, utveckla och använda mineral inklusive bränslen Långsiktiga resursberäkningar avseende mi- neral inklusive bränslen

Sammanställning av in- och utländska data om produktion, distribution och konsumtion av mineral för information till dels Kungl. Maj:t och statliga organ, dels näringslivet.

Utredningens förslag till ändrad organisa- tion vid SGU framgår av bilaga 13.

9.1.3 Organisationsform

SGU är enligt sin instruktion central för- valtningsmyndighet för ärenden om landets geologiska beskaffenhet. Den centrala funk- tionen understryks ytterligare genom redan skedd överföring av Sjöfartsverkets geomag- netiska verksamhet till SGU och genom förslaget att överföra bergsstaten och vissa myndighetsfunktioner från KK till SGU. Finansieringen av verksamheten sker till hu- vudsaklig del genom anslag över n'ksstaten. Med hänsyn härtill och till att SGU endast i begränsad omfattning uppbär intäkter av sin verksamhet, bör SGU enligt utredning- ens uppfattning bibehålla den traditionella ämbetsverksformen, som verket haft sedan början av 1900-talet.

SGU:s målsättning och arbetsuppgifter för framtiden kräver dock åtgärder av or- ganisatorisk och administrativ natur inom ämbetsverkets ram för att SGU skall kun— na lösa sina uppgifter på ett rationellt och företagsekonomiskt riktigt sätt. Härvid av- ses främst åtgärder beträffande långtidspla- nering m.m. Utredningen återkommer till dessa frågor i det följande.

9.1.4 Verksledning

Den starka expansion av SGU:s verksamhet som skett under de senaste åren, har ställt stora krav på verkets ledning. För närva- rande beslutar enligt instruktionen general— direktören ensam i fråga i vars prövning han deltar, utom i vissa frågor rörande bl.a. disciplinstraff, åtalsanmälan rn. fl. där ge- neraldirektören och cheferna för de olika enheterna beslutar gemensamt. I vissa ären- den, som inte är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på generaldirek-

tören, kan i arbetsordning eller genom sär- skilt beslut delegeras åt annan tjänsteman än generaldirektören att träffa avgörande. Utredningen har övervägt huruvida det i stället för nuvarande ordning inte vore lämp- ligt att vid SGU inrätta en styrelse och fun— nit starka skäl tala härför.

Förutom avlastning i arbetet för general- direktören torde en styrelse ge möjlighet att lättare knyta kontakter med olika företrä- dare för intresseområden med anknytning till SGU:s verksamhet. Vidare torde styrel- serepresentantema genom sina erfarenheter från skilda områden kunna lämna värde- fulla synpunkter när det gäller att utveckla och förbättra organisation och administra- tion och även bidra till ökad förståelse utåt för SGU:s roll som dels ämbetsverk, dels institution med ekonomiskt inriktad upp— dragsverksamhet.

Utredningen föreslår därför att vid SGU inrättas en styrelse med fem ledamöter. Ge- neraldirektören bör vara ledamot och ord- förande i styrelsen. Övriga fyra ledamöter bör representera verksamhet som har an- knytning ti—ll SGU:s olika arbetsområden. Ledamöterna bör utses av Kungl. Maj:t för en tid av högst fyra år. Det bör åligga sty- relsen att leda SGU:s verksamhet i stort och att handlägga principiella frågor och andra ärenden av för verket allmän betydelse eller av vidsträckt ekonomisk omfattning samt att utöva allmän tillsyn över verkets angelägen- heter.

Under styrelsen bör den direkta ledningen av SGU utövas av generaldirektören med biträde av cheferna för de olika avdelning— arna. En av avdelningscheferna skall vara generaldirektörens ställföreträdare. Det lö- pande arbetet inom olika avdelningar bör enligt utredningens mening ske på så sätt, att cheferna får sådana befogenheter att arbetet som regel kan ske utan ingripande från generaldirektören.

9.1.5 Planeringssekretariat

Med den mångskiftande och omfattande verksamhet SGU numera har, skärps krav- en på planering, samordning och efterkon-

troll av verksamheten på längre sikt för att möjliggöra effektivt utnyttjande av tillgäng- liga resurser. Enligt utredningens uppfatt— ning har SGU tillgång till välutbildad och erfaren personal när det gäller geologins olika arbetsområden. Däremot synes till- gången på experter för behandling av frå- gor av juridisk-ekonomisk natur inte vara tillfredsställande för den inriktning som verksamheten föreslås få.

För att kunna lösa planerings- och sam- ordningsfrågor avseende hela SGU:s verk- samhet föreslår utredningen, att ett stabs- organ i form av ett centralt planeringssek- retariat inrättas med placering i organisatio— nen direkt under generaldirektören. Enligt utredningens mening utgör en genom sekre- tariatets försorg noga genomtänkt ekono- misk planering och uppföljning av olika projekt en förutsättning för att verksam- heten skall kunna bedrivas på ett effektivt och ekonomiskt sätt. En Väl genomarbetad programbudgetering och lämpliga medel för kontroll av verksamheten medverkar likaså till kostnadsmedvetande och kostnadsansvar i alla delar av organisationen. I detta sam- manhang förtjänar nämnas att goda erfaren- heter redovisas från det planeringssekreta— riat, som inrättades i samband med natur- vårdsverkets tillkomst år 1967. Bl.a. har en viktig uppgift blivit att samordna verkets remisser, som ofta berör flera olika fack- byråer inom verket.

För sekretariatet torde bl. a. följande frå- gor — som f.n. ofta handläggs inom de olika enheterna —— bli aktuella: Långtidsplanering Behov och fördelning av resurser Intern och extern samordning Central och lokal organisation Planering, samordning och efterkontroll av verkets uppdragsverksamhet Planering, samordning och efterkontroll av SGU:s totala verksamhet i anslutning till övergång till programbudgetering Planering och samordning av nuvarande och eventuellt utökad databehandling Genomförande av ansvarsfördelning så att verksamheten kan indelas i klart definierade ansvarsområden

Samarbets- och samrådsfrågor om forsk- nings- och utvecklingsarbete inom och utom SGU Informations- och PR-frågor — såväl in- terna som externa —— för ökad kunskap om SGU:s verksamhet. Publikationsverksam— heten har av praktiska skäl förlagts till karteringsavdelningen men samråd förut- sätts ske med sekretariatet Utbildningsfrågor

Personalmässigt torde sekretariatet i upp- byggnadsskedet kräva förutom en chef minst en kvalificerad tjänsteman samt ett biträde.

9.1.6 Huvudenheter

Den försöksorganisation med byrå— och sek- tionsindelning som SGU fick möjlighet till genom tidigare omnämnt riksdagsbeslut år 1960 (avsnitt 3.2) har därefter successivt byggts ut. Strävan har varit att få verk- samheten indelad efter de huvudfunktioner som SGU enligt provisorisk instruktion skall fylla. Härvid har helt naturligt vissa avväg- ningsproblem uppkommit. Att verket legat under utredning sedan 1964 har givetvis bidragit till att svårigheter förelegat att ut- forma en mera långsiktig målsättning för SGU:s verksamhet och en till denna fast och väl anpassad organisation.

Utredningens förslag till organisation bygger, som tidigare angivits, på SGU:s nu- varande organisation, men väsentliga för- ändringar föreslås med hänsyn till bl.a. den snabba utveckling som skett inom områden som direkt eller indirekt berör geologins olika verksamhetsgrenar.

Den tidigare angivna nödvändigheten av långtidsplanering med däremot svarande resurser förutsätter enligt utredningens me— ning en fastlagd målsättning och en till den- na anpassad basorganisation. Större ändring i verksamhetens omfattning eller inriktning måste planeras i god tid och motsvaras av viss rörlighet i basorganisationen.

Utredningens förslag till avdelningsorga- nisation vid SGU redovisas i det följande och omfattar sju avdelningar, nämligen kar-

teringsavdelning, prospekteringsavdelning. naturresursavdelning, bergsbruksavdelning, administrativ avdelning, laboratorieavdel— ning och geofysisk avdelning. Frågor av- seende organisation, arbetsuppgifter m.m. behandlas i anslutning till respektive av- delning. Vidare behandlas vissa frågor rö- rande finansiering, lokaler m. rn. Nuvaran- de organisation har redovisats i kapitel 3 och bilaga 3—5.

9.1.6.1 Karteringsavdelning

Utredningen har i avsnittet om geologisk kartering föreslagit, att en allmän geologisk kartering genomförs av hela landet i den nya topografiska kartans skala och bladin- delning — 1:50 000 resp. 1:100 000 i nord- västra Norrland. Kartläggningen föreslås bli genomförd inom en SO-årsperiod. Ett så långsiktigt arbete kan enligt utredningens mening inte låsas vid en från början fast fixerad organisation.

Uppbyggnaden av organisationen torde kräva minst 10 år och bör ske efter en långtidsplan, så att nyanställningar, utbild- ningsverksamhet, anskaffning av materiel samt lokalfrågor kan planeras och samord- nas för flera år i följd.

Karteringsavdelningen omfattar en hem- maorganisation för geologisk bearbetning, ritning och reproduktionsförberedelser m.m.

Från denna hemmaorganisation utgår den regionalt grupperade fältorganisationen, som under vår, sommar och höst utför karte- ringsarbetet i fält.

I hemmaorganisationen har verksamhe— ten uppdelats efter funktioner för att ska- pa enhetlighet och samordning inom de olika grenarna av verksamheten oavsett re- gional splittring genom fältarbetet. Förutom ledningen ingår i avdelningen sålunda även fältarbetande personal samt skriv— och rit- personal, som behövs för kartframställning- en. Avdelningen har organiserats på tre en- heter — jordarts-, berggrunds- och service- enheten. Varje enhet bör ledas av en chef, som beträffande jordarts- och berggrunds- enheterna bör vara specialist. Chefen för

berggrundsenheten bör ha en biträdande chef, som även bör vara specialist. Service- enheten bör förestås av en kartredaktör, som har en central roll vid reproduktions- arbetets organisation och planläggning och som även bör svara för verkets övriga publikationsverksamhet. I den redan befint- liga publikationsnämnden bör cheferna för planeringssekretariatet och administriva av- delningen ingå som ledamöter.

För forsknings- och utvecklingsarbete har beräknats 5 geologer för uppgifter som inte berör det rutinmässiga arbetet. Vidare bör hela karteringsarbetet samordnas och ledas av en chef.

Karteringsorganisationen för allmän geo- logisk kartläggning av riket får mot bak- grund av vad nu sagts följande indelning och personalbesättning.

Sammanställningen av hela karteringsor- ganisationen innefattar, som tidigare angi- vits, även fältarbetande personal. Då denna personal arbetar regionalt erfordras härför en fältorganisation, som styrs av enheten för ledning och hemmaorganisation. Den regionala fältorganisationen omfattar ca 10 arbetsgrupper i södra och mellersta Sve— rige samt en mindre grupp i norra Sverige för kartering i skala 1:50 000. Härtill kom- mer en specialgrupp för borrningar och an- nan teknisk verksamhet samt två arbets- grupper — en för berggrund och en för jordarter — vilka fullföljer arbetet med länskartor i norra Sverige.

Fältorganisationens personal framgår av följande sammanställning.

Fältorganisation, uppdelad på ett antal regionala arbetsgrupper

Jordartsgeologer Senior kvartärgeolog 16 Junior kvartärgeolog _5 24 Berggrundsgeologer Senior petrograf 13 Junior petrograf 7 Senior stratigraf 3 Junior stratigraf _1 24 Tekniker 69 Extrageologer (sommaran- ställda) 70 Totalt antal 187 SOU 1971: 17

Ledning och hemmaorganisation inklusive fältarbetande personal

Jord- Berg- Led- arts- grunds- Service- Totalt ning enhet enhet enhet antal Chef 1 1 Ledare för enheter Specialistl) 1 1 2 4 Kartred aktör 1 1 Geologer Senior 5 2) 1 6 15 36 Junior 6 8 2 16 Extra (sommaranställda?) 60 10 70 Övriga Textredaktör 1 1 Tekniker 69 69 Ritare 19 19 Biträden 2 1 1 3 7 9 84 36 95 224

1) Av praktiska skäl används följande enhetliga benämningar: Specialist _erfaren geolog med hög vetenskaplig kompetens Senior J umor

—erfaren geolog med kompetens motsvarande nuvarande licentiatexamen —yngre geolog i stort motsvarande nuvarande geologer och yngre statsgeologer

Tekniker—person med grundläggande kartografisk och teknisk utbildning ") Rörliga tjänster till förfogande för planering, forskning m.m. Kvalificerad befattningshavare skall härvid såsom forskningsledare kunna placeras som specialistgeolog 3) Ej fast anställda —- tillhör enbart fältorganisationen

Sammanställningarna visar att den fält- arbetande personalen helt dominerar beträf- fande antal anställda, vilket är helt natur- ligt med hänsyn till arbetets landsomfattan- de karaktär.

Kostnaderna för organisationen har vid full utbyggnad beräknats till ca 12 milj. kr. per år. Kostnaderna för olika servicearbeten från andra enheter inom SGU har medräk— nats med undantag för andel i central ad- ministration, biblioteks- och dokumenta- tionstjänst.

De olika kostnadspostema fördelar sig på följande sätt

Tkr

Löner (netto) S 545 F ältarbetskostnader (resor, trakta- menten och bilkostnader) 2460 Tryckningskostnader 1 010 Kostnader för geofysisk flygmätning 700 Övriga omkostnader och materiel 970 lönekostnadspålägg totalt 1 460

Totalt 12 145

För detaljstudium av personalbehov och kostnadsberäkningar hänvisas till avsnitt 4.3.4.6 i kapitel 4.

Enligt utredningens mening torde det an- komma på SGU att mot bakgrund av före- slagen organisation närmare precisera de resursbehov, som erfordras under ett upp- byggnadsskede.

9.1.6.2 Prospekteringsavdelning

När det gäller prospektering efter malmer har utredningen beräknat den basorganisa- tion som är oundgängligen nödvändig för uppföljning av utvecklingen inom olika malmtrakter samt undersökning av deras mineraliseringar. Basorganisationen skall enligt utredningens mening även utveckla lämplig prospekteringsteknik för olika mine- raliseringstyper samt insamla och analysera malmuppslag och andra Observationsdata av betydelse för malmletning och gruvnä—

ring. Materialet skall bearbetas och offent- liggöras för att tillgodose såväl statens som andra parters intressen på dessa områden. Vidare skall beslut om olika prospekterings- projekt snabbt kunna förberedas och igång- sättas.

Förutom avdelningschefen bör organisa- tionen innefatta ett 10-tal specialister för följande arbetsområden, nämligen regional malmgeologi, järnmalmer, sulfidmalmer, le- geringsmetaller, radioaktiva mineral, fjäll- kedjans malmer, malmgenetiska frågor, geo- kemi, tillämpad geofysik och tekniska ar- beten (diamantborrning m.m.).

Basorganisationen föreslås omfatta tre en- heter — en för geologi, en för geofysik och en för tekniska arbeten. Varje enhet bör förestås av en chef. Organisationens resursbehov framgår av bilaga 9.

Behov av personal och utrustning för projekt som initierats av basorganisationen får helt naturligt avgöras från fall till fall och med ianspråktagande även av basorga- nisationens resurser.

Exempel på projekt som tidigare ålagts SGU att utföra är bl. a. prospektering efter sulfidmalm under första världskriget och inventering av jämmalmstillgångar i Norr- botten efter riksdagsbeslut år 1963. Prospek- teringen efter sulfidmalm, som länge ut- gjort huvuddelen av SGU:s prospekterings- verksamhet, var inte från början planerad i tiden eller till område. Järnmalmsinvente- ringen planerades däremot som ett projekt i nutida mening, dvs. att hänsyn togs till tid- åtgång, lokalisering och ekonomiska konse- kvenser. Utredningen anser det nödvändigt att det såvitt möjligt eftersträvas, att fram- tida projekt planeras och redovisas efter de grunder som nyss angivits för att effektivi- tet och ekonomi skall kunna uppnås för olika projekt.

Med skisserad basorganisation som grund— val har utredningen valt ut sju projekt som f. n. är tänkbara ur prospekteringssynpunkt. Projekten uppräknas i kapitel 6, punkt 6.6.

I vilken takt och omfattning projekten skall utföras eller om andra projekt skall ges företräde torde ankomma på Kungl. Maj:t och riksdag att slutligt bestämma.

9. 1 .6.3 Naturresursavdelning

I kapitel 5 om inventering av grundvatten samt nyttiga jord- och bergarter rn. m. har utredningen diskuterat och framlagt förslag om hur denna verksamhet bör organiseras inom SGU. Det har därvid befunnits lämp- ligast att för sådan verksamhet -—— liksom nu är fallet —— inrätta en särskild huvuden- het, benämnd naturresursavdelningen. Or- sakerna härtill är bl. a. verksamhetens mång- skiftande geologiska karaktär och stor- leksordning, som inte gör det lämpligt att förlägga verksamheten till karterings- eller prospekteringsenheterna där arbetsuppgif- terna är mera entydiga och av långsiktig karaktär.

Verksamheten vid naturresursavdelningen måste smidigt kunna anpassas till olika krav och organisationen på olika enheter får ses som ett förslag till basorganisation, där hänsyn tagits till allmänna arbetsområden och deras ämnesinriktning. Framtida större arbetsuppgifter kan föranleda omdisposition och bildande av särskilda arbetsgrupper. Så har t. ex. redan skett när det gäller grund- vattenfrågor.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att den uppdragsverksamhet som f.n. bedrivs vid SGU och som värdemäs- sigt omsluter närmare 1 milj. kr. per år till största delen sker inom den föreslagna na- turresursavdelningen (nuvarande allmänna byrån). SGU:s ersättning för uppdragen ut- går efter grunder (taxa), som på förslag av SGU fastställs av Kungl. Maj:t. Översyn av grunderna för taxesättningen har under sommaren 1968 slutförts genom riksrevi- sionsverkets försorg och SGU har den 30.1. 1970 lämnat förslag till ny taxa.

Den i det följande skisserade basorgani- sationen är inte beräknad med hänsyn till nyssnämnda uppdragsverksamhet, utan av- sedd att täcka viss grundläggande verksam- het såsom allmänna inventeringar, geologisk övervakning och uppföljning, forskning och datainsamling, arkivering m.m. Dessa be- hov är enligt utredningens mening nödvän- diga att tillgodose med hänsyn till SGU:s ställning som offentlig myndighet och all-

sidigt expertorgan inom geologins olika om- råden. Kostnaderna för sådan allmän verk- samhet bör täckas genom anslag eller ge- nom särskilda tillskott av medel om upp- görelse om kostnadstäckning inte kan ske på annat sätt. Basorganisationen har med hänsyn till vad nu sagts indelats på följande sätt. 1. grundvattenundersökningar inkl. brunns- och borrarkiv

2. berggrund 3. jordarter 4. stratigrafi, paleontologi, oljegeologi 5. samlingarna Två mindre enheter — en för mikro- paleontologi och en för jordartsbestäm— ningar —— som f. n. är knutna till nuvaran- de allmänna byråns jordartssektion, har upp— tagits under en för SGU gemensam labora- torieenhet. Det torde ankomma på SGU att slutligt avgöra den organisatoriska pla- ceringen av dessa sektioner.

Personalbehovet för basorganisationen har beräknats till 49 personer.

Kostnaderna har beräknats till 3,8 milj. kr. per år och häri inkluderas även kostna- der för servicearbeten från andra enheter inom SGU. Kostnadspostema fördelar sig på avlöningar med 1,8 milj. kr., på omkost- nader med 0,5 milj. kr., på servicearbeten m.m. med 1,0 milj. kr. och på lönekost- nadspålägg med 0,5 milj. kr.

Enligt utredningens mening torde det an- komma på SGU att med ledning av före- slagen basorganisation genomföra erforder- liga förändringar av nuvarande allmänna byråns verksamhet.

9.1.6.4 Bergsbruksavdelning

Såsom tidigare redovisats föreslår utred- ningen att nuvarande bergsbyrån inom kom- merskollegium delas upp, varvid förvalt- ningen av statens gruvegendom överförs till ett statligt bolag och funktioner av myndig- hetskaraktär överförs till SGU.

Förslaget innebär att en ny huvudenhet måste inrättas vid SGU. Avdelningens ar-

betsuppgifter skulle i stort omfatta följande områden.

Tillståndsfrågor avseende olika slag av täktverksamhet

Tillsyn enligt gruvlagarna Gruvmätning och gruvkarteväsendet Bergsstaten

Preliminärt rör det sig om 3—5 tjänster på bergsbyrån och cirka 11 tjänster på bergsstaten.

Vid beslut om överförande av nämnda funktioner från KK till SGU torde det få ankomma på SGU att närmare utreda er— forderligt resursbehov utöver från KK överförda tjänster och inkomma till Kungl. Maj:t med förslag härom.

9.1.7 Serviceenheter

SGU:s nuvarande organisation med byråer och hjälpavdelningar har, såsom tidigare an- givits, successivt växt fram i anslutning till verksamhetens huvudfunktioner (produk- tionsinriktning). Koncentrationen av service- verksamheten till särskilda hjälpavdelning— ar, har enligt utredningens mening varit till fördel för rationell drift av den totala verk- samheten. Utredningen anser därför att ser- viceverksamheten även i framtiden bör cen- traliseras till särskilda hjälpavdelningar, som bör betecknas serviceavdelningar.

Behoven av service för karterings-, pros— pekterings- och naturresursavdelningarna har behandlats i anslutning till dessa avdel- ningars verksamhet utan att organisationen av serviceverksamheten berörts.

I det följande framlägger utredningen för- slag till organisation av tre serviceavdelning- ar, nämligen en administrativ avdelning, en laboratorieavdelning och en geofysisk avdel— ning.

Kostnaderna för serviceverksamheten be- strids ur anslagen till förvaltningskostnader respektive de olika sakanslagen och står i direkt proportion till omfattningen av kar- terings-, prospekterings- och inventerings— verksamheten samt i viss grad uppdrags- verksamheten. Innan beslut fattats om ut— redningens förslag till basorganisation m. rn.

för nu nämnda verksamhetsgrenar kan inte resursbehoven för serviceverksamheten i de- talj preciseras. En uppfattning om storleks- ordningen framgår av SGU:s petita för bud- getåret 1971/72 där medel för avlöningar ur förvaltningsanslaget fördelats på admini— strativa avdelningen med 702000 kr., på laboratorieavdelningen med 530 000 kr. och på geofysiska avdelningen med 880 000 kr.

Utredningen anser att serviceverksam- hetens nuvarande omfattning i stort t.v. är tillräcklig för SGU:s aktuella behov och att det bör ankomma på SGU:s ledning att efter statsmakternas beslut om basorganisa— tion m.m. lämna förslag om serviceavdel- ningarnas resursbehov liksom beträffande styrelse och planeringssekretariat.

9. 1.7. 1 Administrativ avdelning

Den nuvarande administrativa avdelningen är indelad i tre sektioner, en sektion för kansli, en sektion för personal och kassa samt en sektion för bibliotek och arkiv. I åläggandena ingår allmänna administrativa göromål, personal-, kassa- och avlönings- ärenden, materielförvaltning, organisations- och lokalfrågor samt biblioteksrörelse.

Utredningen anser att den administrativa avdelningen i framtiden bör handlägga alla ärenden av för verket central förvaltnings- karaktär.

Avdelningen föreslås bli indelad i fyra enheter, nämligen allmänna enheten, per- sonalenheten, redovisnings- och budgeten- heten samt biblioteksenheten.

Allmänna enheten skall i samråd med föreslaget planeringssekretariat handlägga frågor av ekonomisk och juridisk karaktär samt svara för verkets centrala och lokala organisation. Härmed avses bl.a. registre- ring av ärenden, telefonväxel, expedition, an- skaffning och redovisning av materiel och urtustning, förrådsverksamhet, snickeriverk- stad och godsmottagning, lokalförhållanden m.m. Även verkets arkivhandlingar, doku- mentation liksom sekretessbelagda ärenden bör skötas inom denna enhet.

Personalenheten svarar för verkets au-

ställnings- och löneförhållanden, löneuträk— ning, personal- och lönestatistik, personal- vård m.m. Här bör även olika interna ut- bildningsfrågor administreras i samarbete med planeringssekretariatet.

Redovisnings- och budgetenheten hand- har frågor rörande programbudgetering, in- komst— och utgiftsbokföring, utanordning- ar, kassarörelse, årsredovisning, ekonomiska rapporter och fakturering. Vidare bör en- heten svara för anslagsberäkningar och bud- getkontroll samt all redovisning och faktu- rering jämte taxefrågor i samband med upp- dragsverksamheten. Utredningen vill beto- na vikten av att enheten granskar de in- terna redovisningssystem som för närva- rande finns inom verket och undersöker möjligheterna till rationalisering och sam- ordning härav. Utredningen förutsätter att enheten har ett intimt samarbete med det föreslagna planeringssekretariatet när det gäller programbudgeteringsfrågor och sam- ordning av verkets uppdragsverksamhet.

Biblioteket bör med hänsyn till dess stor- lek och särprägel bilda en egen enhet.

9.1.7.2 Laboratorieavdelning

Enligt nuvarande organisation åligger det den s.k. kemiska avdelningen att utföra kemiska och mineralogiska analyser, prepa- rativa arbeten samt metodutveckling och forskning i samband därmed.

Organisatoriskt är arbetet fördelat på föl- jande tre sektioner: 1 analys, 2 mineralkemi, 3 utveckling.

Utöver kemiska avdelningen finns en en- het för mikropaleontologi inom nuvarande allmänna byrån och ett laboratorium för jordartsbestämningar. I stort sett all labora- torieverksamhet är förlagd till en och sam- ma byggnad.

Genom statskontorets tidigare omnämn- da utredning verkställdes kartläggning av verksamheten vid SGU. Därvid framkom bl. a. att ytterligare koncentration av labora- torieverksamheten till en för hela SGU ge- mensam laboratorieavdelning förordades från organisations- och effektivetetssyn—

&-

Scanning-elektronmikroskop på SGU:s kemiska avdelning, inköpt genom ett anslag om 260 000 kr. från Wallenbergsstiftelsen för Riksmuseum och SGU. Utnyttjas även av Stockholms och Uppsala universitet samt tekniska högskolan. Instrumentet ger bilder med oöverträffad djup- skärpa med förstoringar inom hela skalan från 20 till 50 000 gånger, och används i geologiska sammanhang vid undersökningar av mikrofossil m.m.

punkt. Vägande skäl ansågs inte föreligga för nuvarande uppdelning på olika byråer.

Då avsikten med serviceavdelningarnas inrättande varit att de centralt skulle betjäna karterings-, prospekterings- och inventerings- verksamheten anser utredningen, att starka skäl finns för en koncentration av nu redo- visad laboratorieverksamhet till en laborato- rieavdelning även om personalens utbild— ning och arbetsuppgifter i många avseenden skiljer sig från vad som är vanligt på ett kemiskt analyslaboratorium. Verkets orga- nisatoriska uppbyggnad skulle bli klarare och bedömningen av medelsbehov m.m. underlättas.

Den fotografiska verksamheten är på grund av verkets lokalförhållanden spridd på ett flertal olika ställen, vilket försvårar ett rationellt och ekonomiskt utnyttjande av utrustningen. Enligt uppgift från SGU på- går dock för närvarande utredning om ver— kets fotografiska verksamhet och det torde därför få ankomma på verksledningen att efter slutförd utredning besluta om verk- samhetens organisation och lokala anknyt- ning m. m.

När det gäller C—14 laboratoriet vid SGU, som för närvarande gemensamt drivs

av riksantikvarieämbetet, SGU och Stock- holms universitet, har geoutredningen tidi- gare föreslagit att laboratoriet på sikt bör ingå i ett föreslaget isotopgeologiskt labora— torium med karaktär av rikslaboratorium. Innan detta mål förverkligats anser utred- ningen att C—14 laboratoriet bör drivas på samma sätt som hittills.

9.1.7.3 Geofysisk avdelning

Nuvarande geofysiska avdelning bildades genom den omorganisation av verksamheten som skedde på grundval av SGU:s betän- kande år 1963. Tidigare var den geofysiska verksamheten koncentrerad till malmbyrån, som efter omorganisationen har kvar en geofysisk sektion för markarbeten i direkt samband med malmprospektering.

Den geofysiska avdelningen bedriver ut- vecklingsarbete avseende geofysisk metodik i allmänhet. Hit hör bl. a. frågor om pro- grammering och databehandling samt ut- veckling av instrument. Vidare utförs geo- fysiska flygmätningar. Till avdelningen hör även en instrumentverkstad. Organisatoriskt är verksamheten numera uppdelad på fyra sektioner, nämligen en för flygmätning, en för utveckling, en för databehandling och en för regional geofysik (den under 1969 från sjöfartsverket överförda geomagnetiska mätverksamheten).

Den inom statskontoret utförda kartlägg- ningen av viss verksamhet vid SGU, vilken tidigare omnämnts, kunde inte finna några vägande skäl för splittring av den geofysiska verksamheten. Det har därför ifrågasatts om inte malmbyråns sektion för geofysik borde överföras till geofysiska avdelningen. Där- igenom skulle all geofysisk verksamhet — oavsett arten av arbete — organisatoriskt koncentreras, vilket torde underlätta såväl ledning och överblick av allt geofysiskt ar- bete som bedömning av medelsbehov m. m.

Utredningen anser att skäl finns för en koncentration av all geofysisk verksamhet till en organisationsenhet, men förordar att frågan härom ytterligare utreds genom ver- kets egen försorg.

En särskild fråga som aktualiserats un- der utredningsarbetet har varit den fram- tida förläggningen av sjöfartsverkets geo- magnetiska sektion.

Sektionen bedriver geomagnetisk forsk- ning och kartläggning och har bl. a. obser- vatorier vid Lovö utanför Stockholm och i Enköping.

Sjöfartsutredningen har i betänkande om sjöfartsverkets arbetsuppgifter och organi- sation (stencil K 1967: 10) föreslagit att sek- tionens verksamhet överförs till lämplig vetenskaplig institution och förväntade för- slag härom av geoutredningen. I sitt be- tänkande om geovetenskaplig utbildning och forskning (UKÄ 1968) ansåg geoutredning- en att lokaliseringen av geomagnetisk verk- samhet i framtiden i första hand borde be- stämmas av om tyngdpunkten kom att ligga på forskning eller på mera rutinmässiga upp- gifter. Geoutredningen tog därför inte be- stämd ställning om lokaliseringsfrågan, men förordade med viss tveksamhet Uppsala universitet före SGU. I sitt remissvar över geoutredningens förslag förordade sjöfarts- styrelsen bestämt ett överförande av sek- tionen till SGU.

Motiveringen härför var bl. a. att landets geomagnetiska huvudobservatorium är belä- get på Lovö utanför Stockholm och att drif- ten där kräver övervakning från sektionens tjänstemän. Vidare betonades den omfattan- de serviceverksamhet som berör olika stat- liga myndigheter i Stockholm. Ytterligare ett skäl var geoutredningens förslag till bil- dande av ett geocentrum. Intill dess nöd- vändiga resurser skapats härför ansåg sty- relsen att sektionen borde kvarbliva vid sjö- fartsstyrelsen.

Genom beslut under våren 1969 (prop. 1969: 58, SU 96, rskr 243) har den geomag- netiska mätsektionen förts över till SGU från den 1 juli 1969. I organisationshänse- ende har mätsektionen inordnats som en särskild sektion för regional geofysik inom den geofysiska avdelningen.

Utredningen ansluter sig till denna lös- ning av förläggningsfrågan med hänsyn till bl.a. förslaget om bildandet av ett geocent- rum. Utredningen förutsätter att detta till-

skott till SGU:s verksamhet beaktas vid lös- ningen av SGU:s lokalfråga.

. I detta sammanhang bör även framhållas att SGU utnyttjar databehandling i stor ut- sträckning, bl. a. för omfattande geofysiska och geokemiska beräkningar. Data stansas för bearbetning vid Stockholms datamaskin- central, som drivs gemensamt för statliga myndigheter och vetenskapliga institutioner. SGU behöver tillgång till stor datamaskin-» kapacitet, och har för närvarande egen ter- minalförbindelse med centralen.

Utredningen föreslår ingen ändring be- träffande geofysiska avdelningens organisa— tion.

9.1.8 Intern utbildningsverksamhet

Av geoutredningens betänkande om geo-- vetenskaplig utbildning och forskning (U KÄ 1968) framgår, att geovetenskapema i grundskolan och på gymnasienivå inte på långt när har den ställning som deras sam— hälleliga betydelse borde berättiga dem till. Geoutredningens föreslår därför vissa åt- gärder för att förbättra förhållandena.

Inom yrkesutbildningen finns ingen fullt lämplig utbildningsgång för en så relativt liten och specialiserad grupp som SGU:s tekniker. Detta har medfört att SGU tidi- gare under ett antal år anordnat viss intern vidareutbildning för verkets teknikerperso- nal och enligt verkets uppfattning har er- farenheterna härav varit positiva. Under budgetåret 1967/ 68 har SGU ytterligare ut- rett frågan om intern utbildning av tekniker och fastställt principer för reglerad verks- utbildning i teoretiska och praktiska ämnen under de 5—6 första anställningsåren. Ut- bildningen leds av tjänstemän vid verket och sker i form av korrespondenskurser, föreläsningar m. m.

Utredningen anser att denna verksamhet är av stor betydelse och att även annan per- sonal än tekniker bör ges möjlighet till vi- dareutbildning. Syftet med vidareutbildning bör vara att öka hela personalens möjlig- heter att fullgöra sina åligganden och där- med öka effektiviteten i verksamheten i

Geofysiska mätningar har länge spelat en viktig roll vid malmprospektering och har numera fått ökad betydelse även för kartering. Bilden visar utläggning av kablar för seismisk mätning, som skall visa jordlagrens mäktighet och berggrundens lagerställning på större djup. (Utläggning av geofoner, Köpingebro, Malmöhus län, P. H. Lundegårdh foto 1964)

""mitt”-' .-

._...|...r: _ '.' _

' I. - 15. % L-" ' !.

Pf'ät'

.. || |

Ju.-

. '.,_—"f' ..f. dl.: .. .a.

stort. Möjligheter till praktik inom olika arbetsområden och befattningar bör skapas för att personalen skall få vidgat perspektiv på verksamheten och sin egen ställning i den. Verksamheten bör bedrivas så att det blir möjligt att internt rekrytera personal till högre befattningar. Enligt utredningens mening skapar utbildningsmöjligheter ökat intresse för det egna arbetet och därmed förutsättningar för höjd effektivitet och triv- sel i arbetet.

9.1.9 Forsknings- och utvecklingsarbete

Enligt instruktionen åligger det SGU att bedriva forskning av såväl vetenskaplig som övervägande praktisk art varvid uppmärk- samheten särskilt bör inriktas på sådana frågor som är av betydelse för näringslivets utveckling och tillgodoseende av samhälle- liga behov.

Forsknings- och utvecklingsarbetet är av naturliga skäl oftast bundet till olika arbets- program och leds av cheferna för dessa program. Arbetskostnadema finansieras till största delen från sakanslagen till kartering och prospektering. I vissa fall har SGU er- hållit anslag från forskningsråd m.fl. för större arbetskrävande uppgifter, oftast med anknytning till redan befintligt material som tidigare insamlats av SGU. Många forsk- ningsresultat redovisas i form av vetenskap- liga avhandlingar och i sådana fall sker samarbete mellan SGU och vederbörande universitet.

Någon väsentlig ändring av nu relaterade förhållanden torde enligt utredningens me- ning inte vara påkallad. I likhet med geo- utredningen anser dock utredningen att SGU bör ges ökade resurser för forsknings- och utvecklingsarbete inom de områden av geologin som har betydelse för utnyttjandet och värden av landets naturresurser.

9.1.10 Finansiering

SGU:s verksamhet finansieras genom dels anslag till förvaltningskostnader och utrust— ning, dels sakanslag till vissa särskilda ar-

betsuppgifter såsom kartarbeten m.m., pro- spektering samt uppdragsverksamhet.

Anslagen till kartarbeten m.m. och pro- spektering avses täcka alla kostnader för dessa verksamheter med undantag för den fasta personalens löner, andelen i central administration samt utgifter för apparatut- rustning, vilka kostnader bestrids från för- valtningskostnads- och utrustningsanslagen. Av anslaget till uppdragsverksamhet får tas i anspråk ett belopp som motsvarar 90 % av influtna inkomster. Inkomsterna av upp- dragsverksamheten redovisas under särskild inkomsttitel i riksstaten.

Enligt utredningens uppfattning ger nu- varande anslagssystem liksom redovisningen av anslagsförbrukningen ett intryck av svår— överskådlighet, som kan ge upphov till miss- förstånd inom såväl SGU som anslagsbe- viljande instanser. En jinom utredningen verkställd undersökning i frågan har bestyrkt denna uppfattning.

Med hänsyn till att SGU sedan år 1968 är försöksmyndighet för införande av pro- grambudgetering torde bl. a. redovisnings- systemet komma att på sikt motsvara de krav på överskådlighet, som utredningen anser vara oundgängligen nödvändiga.

Möjligheterna för SGU att övergå till programbudgetering från och med budget- året 1970/ 71 har övervägts inom industri- departementet. I avvaktan på bl. a. förslag— en från geologiutredningen har beslutats att tidpunkten för övergång till programbudge- tering liksom besked om programlndelning torde få anstå tills vidare.

Geologiutredningen delar departementets uppfattning härom. Utredningens förslag och de framtida besluten om bl.a. organi- sation för exploatering och förvaltning av statens gruvegendom och samordningen härav med prospekteringen m.m. kan med- föra helt andra förutsättningar än vad som nu gäller.

9.1.11 Lokaler

SGU:s lokalsituation med verksamheten splittrad på ett 10-tal olika ställen i Stock-

holmsområdet medför enligt utredningens mening att den centrala ledningen och sam- arbetet inom och mellan olika enheter för- svåras och fördyras. Härigenom begränsas möjligheterna till rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser med för högt kostnads— läge som följd. Lokalerna i Malå och Kiruna i övre Norrland samt i Lund synes i nuläget vara tillräckliga. I Malå blev nya kontors- lokaler färdiga under hösten 1965. Här finns även som tidigare nämnts stora verk- städer och borrkärnearkiv, vilka succes- sivt utbyggs. Totalt omfattar ytan i Malå f. n. drygt 2 700 m”.

Efter överenskommelse med handelsde- partementet framlade SGU i promemoria i april 1965 sina synpunkter på lokalplane- ringen i Frescatiområdet för åren 1965—— 1967 . Härvid underströks att hela planering- en bygger på lokal anknytning till universi- tetet. Sålunda har inte beräknats större ut- rymmen för verkstäder och instrumentser- vice m. m. än vad som erfordras för dagligt arbete, eftersom SGU räknar med att kun- na använda institutioner gemensamma med universitetet. Vidare har bedömts att stora delar av biblioteket skall deponeras i ett ge- mensamt naturvetenskapligt bibliotek för Frescatiområdet. SGU:s museum antas bli samordnat med naturhistoriska riksmuseets samlingar. Slutligen bygger lokalplaneringen i viss utsträckning på en samverkan på la- boratoriesidan med de institutioner som kan komma att byggas upp vid universitetet.

Frågan har under hösten 1967 vidare- förts och förslag till lokalprogram för SGU har utarbetats av byggnadsstyrelsen för tiden 1968—1973. Programmet har utformats med ledning av förslag, som överlämnats från SGU till byggnadsstyrelsen. SGU:s för- slag överensstämmer i stort med tidigare angivna lokalprogram för tiden 1965—1975 och innebär en ökning av lokalutrymmet från nuvarande ca 7 000 m” till 12 700 rn". Samtidigt förutsätts lokal anknytning till uni- versitet och naturhistoriska riksmuseet be- träffande bl. a. verkstäder, bibliotek och mu- seiinsamlingar.

Byggnadsstyrelsens förslag till lokalpro- gram överensstämmer i stort med utred-

ningens överväganden beträffande SGU:s framtida lokalbehov under i vart fall 1970— talet, vilket även framhållits i utredningens yttrande över förslaget. Utredningen har därvid förutsatt att SGU:s centrala verk- samhet, i motsats till vad nu gäller, kan hållas samlad inom ett enda byggnadskom- plex. Vidare torde SGU:s expansion i fram- tiden enligt utredningens bedömning böra ske genom inrättande av filialer i olika delar av landet. En sådan decentralisering av verksamheten har i viss omfattning redan påbörjats genom de för flera år sedan in- rättade lokalkontoren i Malå och Kiruna samt genom de på försök inrättade lokal- kontoren i Lund och Göteborg.

När det gäller den fortsatta behandling- en _av SGU:s lokalfråga har byggnadsstyrel- sen'i juli 1969 i särskild promemoria be- handlat ärendets vidare handläggning. Sty— relsen framhåller bl.a. att verksamheten är starkt integrerad mellan SGU, riksmuseet och geoinstitutionerna vid Stockholms uni- versitet. För de två sistnämnda institutioner— na har lokalprogrammet upprättats av lokal- och utrustningsprogramkommittén för Stockholm (LUP —— S). Styrelsen inkom i slutet av 1969 med byggnadsprogram till Kungl. Maj:t (industri- respektive utbild- ningsdepartementet) för SGU:s, riksmuse- ets och geoinstitutionemas om- och nybygg- nader.

Under sommaren 1970 har dock SGU:s lokalfrågor kommit i ett annat läge genom förslag av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet. Delegationen föreslår att SGU omlokaliseras till Luleå. Geologiutred- ningens synpunkt på delegationens förslag redovisas i remissvaret, vilket fogats som bilaga 14 till betänkandet.

Bilaga 1 . Översikt av de viktigaste geologiska bildningarna :" Sverige.

Kvartörliden cu lmilj. år. Lösa jordarter i

hela Sverige från kvartörtidens senare del x

Älder , _ Förekomster milj Geologiska tidsskeden Ö"" 0 Sverige utom fjällen | Fjöllkedjan - I.. 100 _ I 2 . Krim, kalksten mm huvudsak— 8 D Kr'ta ligeniSkåne LU & Jura Sundstendr, skitferlerondelvis 200 _ 2 o kolförnnde,i$kåne N Trios 300 — 2 D =: 400 — o . ä 5 Silur Kalkstendr, lerskiffer, alunskif— Skiffrur,kvclrtsiter. = fer, sandsten mm. Spridda fö- - m . . m k lk, &) — El] 2 OdeVIClum rekomsteriSkdne,Mellansve— mur or a ngr n 500— ( % rige, Öland, Gotland, Jömt- S'EW- grum”- O.. & Kambrium land mm gnejser mm, med : av överskjutningdr 600 '- Graniter, gnejser, porfyrer, och veckning störd PREKAMBRIUM . __ lagring 700 gronstenur, kvartsiter, (urberg) skiffrar, mormorkalk m mi större delen av landet Mer än 2000

Huvuddragen i Sveriges geologiska byggnad.

# i

JORDARTER

TECKENFÖRKLARING

Dominerande moränterräng. jämte rullstensgrus och torvmarker

Mo ränlerd (gynnsam för åkerbruk)

Starkt växlande jordarter (höjder och kullar med morän och kall berg, delar och slätter med lera, sund och mo. rullstensdscr m m)

SVENSKA IEPRODUKTIONS Al

a'" 4" 0" X' " BERGGRUND '— w

OC H" MALMFALT

Sveriges landområde

TECKENFÖRKLARING

Angränsande havsområden

Mesozoiskc bildningar

Puleozolsku bildningar

blandat ursprung

Prekambrium (u rberg)

d' Järnmalmer

Viktigare maimfäil

Fjöllkedjuns berggrund av

9 Sulfidmuimer (koppar. zink. bly)

E. Fremm 1969

Organimtionsplan för SGU år 1969

Generaldirektör

I | |

Allmänna byrån (A) Antal tjänster 51

Kartbyrån (K) Antal tjänster 38

Malmbyrån (M) Antal tjänster 96 Antal arbetare 140

Geofysiska avdelningen (G) Antal tjänster 44

Kemiska avdelningen (Ke) Antal tjänster 20

Administrativa avdelningen (Ad) Antal tjänster 29

Sektioner:

1 = Berggrund 2 = Stratigrafi och paleontologi

3 = Kvartär- och hydrogeologi

4 = Brunnsarkiv

5 = Service

Åligganden: Uppdragsverksamhet och forskning inom allmän geo- logi, icke-metalliska mine- ral, hydrogeologi etc. Pale- ontologiska och stratigra- fiska arbeten, förvaltning av museum och samlingar, oljegeologi, jordartsbestäm- ningar, pollenanalys. Arki- vering av data från brunns- borrningar.

Sektioner:

1 = Bergarter 2 = Jordarter = Service

Åligganden:

Landets allmängeo- logiska kartläggning av berg- och jord- arter samt därmed sammanhängande forskning och utred- ningar. Publikationstjänst.

Sektioner:

1 = Geologi 2 = Borrning 3 = Geofysik

Ä ligganden:

Uppsökande och undersök- ning av malmförekomster samt därmed sammanhäng- ande forskning, kartering och utredningar. Geologiska och geokemiska arbeten. Inmutningar och utmålsläggning. Diamant- borrningar och transporter samt förvaltning av motor- fordon för verket. Geofysiska arbeten i sam- band med malmletnings- verksamhet.

Slip— och polerprov.

Sektioner:

1 = Flygmätning

2 = Utveckling

3 = Databehandling

4 = Regional geofysik

Aligganden: Geofysiska flygmät- ningar. Utredningar och utvecklingsarbe- te betr geofysisk me- todik och instrumen- tering för geologiska ändamål. Geofysiska fältmätningar och tolkningsproblem. ADB med program- mering. Drift av magnetiska observa— torier. Forskning betr jordskorpans djupstrukturer.

Sektioner:

1 = Analys

2 = Mineralkemi 3 = Utveckling

Å ligganden: Kemiska och mine- ralogiska analyser, preparativa arbeten samt metodutveck- ling och forskning i samband därmed.

Sektioner:

1 = Kansli

2 = Personal och kassa 3 = Bibliotek

Åligganden: Allmänna administ- rativa göromål. Personalärenden. Kassa— och av- löningsärenden. Materialförvaltning. Organisations- och lokalfrågor. Biblioteksrörelse.

! | | !

tor 1 und

Kontor i Göteborg

Kontor i Lund

Kontor och verkstäder i Malå

Kontor i Kiruna

Anm. a) Organisationen är baserad på provisorisk instruktion av den 33.12.1965. b) Till det redovisade antalet tjänster kommer ett varierande antal extrageologer och timavlönade, under 1969 motsvarande ung 500 manmånader.

Organisationstablå för SGU budgetåret 1968/69

Verkschef: 1 generaldirektör Co 5 (1 tjänst) I

Allmänna byrån

1 byråchef, kontrakt (vakantsatt 1 förste statsgeolog Ao 28)

Sektion 1: berggrund Sektion 3: kvartär- och Sektion 4: brunnsarkiv

hydrogeologi 1 avdelningsdirektör 1 avdelningsdirektör 1 förste statsgeolog Arv=B6 Arv=B6 Arv=A28

1 förste statsgeolog Ao 30 2 förste statsgeologer 1 statsgeolog AeV 26 1 förste statsgeolog Ag 28 Ag 28 1 statsgeolog Ag 26 2 statsgeologer Ag 26 1 statsgeolog Ag 26 2 geologer 1 L Ag 23 1 geolog Ag 23 2 geologer Ag 23 1 hydrolog Ag 19 1 geolog Ag 21 2 geologer Ag 21 1 assistent (Ao 11; Ae 15) 1 assistent Ag 17 1 assistent Ag 19 Ag 17 1 kartograf Ag 15 1 ingenjör Ae 17 1 tekniker L Ag 15

1 förste ritare Ag 13 1 tekniker Ag 13 1 tekniker (hAe 11) Ag 11 2 ritbiträden Ag 9 Sektion 2: stratigrafi och 21aboratorieassistentÅrg 11 % kontorsbiträde Ag 7

Palema”? 1 museibiträde (Ae 4/9) . _ __ Ag 10 Service 1 avdelningsdirektör 2 laboratonebrtraden Arv = B 6 . .. Ag 9 . .. 1 förste statsgeolog Ag 28 % kontorsbltrade Ag 7 1 byrådirektör Ag 26 1 statsgeolog Ag 25 1 kontorsskrrvare Ag 13 ] geolog Ag 23 1 geolog Ag 17 1 förrådsmästare Ag 15 1 tekniker (Ae 12) Ag 15 2 förste ritare Ag 11 1 tekniker Ag 11 Kartbyrån

1 byråchef, förste statsgeolog Ao 28 + arvode till C 1

Sektion 1: bergart Sektion 2: jordart Sektion 3: service

1 avdelningsdirektör 2 avdelningsdirektörer 1 förste byråingenjör

Arv=B6 (A028)Arv=B6 Ag23 2 förste statsgeologer l förste statsgeolog 1 ingenjör Ag 19 Ao 30 L Ao 30 1 kartograf Ao 17 1 förste statsgeolog Ag 28 1 förste statsgeolog 1 kartograf Ae 17 4 statsgeologer 1L 1G (Ae 26) AeV 30 3 ingenjörer

Ag 26 1 statsgeolog (h A 17) Ag 17 (Ae 23) Ag 28 1 assistent (Ao 9) Ag 17 4 statsgeologer lG Ag 26 1 kartograf Ae 15 1 förste ritare Ae 13 2 förste ritare Ag 11 3 tekniker Ag 11 2 tekniker Ag 9 1 kansliskrivare (Ae 9) Ag 11

1 kontorsbiträde Ag 3/Ae 9 1 tekn bitr Ag 7

Anm. Lönegradsbeteckning inom parentes avser bottentjänst eller motsvarande vid SGU. Stationeringsort: Göteborg = G, Lund = L. 114 SOU 1971: 17

Malmbyrån

1 byråchef, kontrakt (vakantsatt 1 förste statsgeolog Ao 28)

Sektion 1: geologi Sektion 2: borrning Sektion 3: geofysik

1 l l 1

>_-

Han-—

t—Au—Ab—n—u—n—Ap—nåv—n—li—A—N—mr—Nu—lå

35

avdelningsdirektör (Ae 30) Arv = B 6 avdelningsdirektör (Ae 28) Arv = B 6 avdelningsdirektör (Ag 28) Arv = B 6 avdelningsdirektör (Ae 23) Arv = B 6 förste statsgeolog (Ag 28) AeV 30 förste statsgeologer Ag 28 statsgeolog (Ao 23) Ag 26 statsgeolog Ag 26 geologer 2K Ag 23 förste byråingenjör (h Ae 17) Ag 23 geologer IM Ag 21 geolog Arv = A 21 geologer Ag 19 assistent Ag 19 assistenter Ag 17 ingenjör Ag 15 tekniker 1K Ae 15 tekniker Ag 15 kartograf Ag 15 förste ritare Ag 13 instrumentmakare Ae 13 tekniker 2M Ag 13 kontorsskrivare Ag 13 förste ritare Ag 11 kansliskrivare Ag 11 kontorist K Ag 9 ritbiträde Ag 9 ritbiträde Ag 7 kontorsbiträde

Ag 3/Ae 9 arbetare

1 avdelningschef M kontrakt (vakantsatt 1 avdelningschef Ae 28) 1 förste byråingenjör (Ae 19) M Ag 23 1 förste verkmästare M Ag 19 1 intendent M Ag 21 2 förste verkmästare M Ag 17 1 verkmästare M Ag 15 1 förman M Ag 15 1 kansliskrivare M Ag 11 2 kontorsbiträden M Ag 3/Ae 9

64 arbetare

1 avdelningsdirektör

(Ag 28) Arv

statsgeofysiker (Ae 26) statsgeofysiker geofysiker fö byråingenjör

(Ae 21) M byråingenjör K geofysiker geofysiker byråingenjörer h-l

I—lb—ÅN

.kuor—u—u—m

tekniker M förman M tekniker 2M 3K förste ritare förste ritare instrumentmakare M 1 instrumentmakare M )— Hb—lb—lo—h—A 1 förste ritare 1 ritbiträde (h Ae 11)

1 ritbiträde

41 arbetare

assistenter 1M 1K

=B6

Ag 28 Ag 26 Ag 23

Ag 23 Ag 21 Ag 21 Ag 19 Ag 19

Ag 13 Ae 13 Ag 13

Ae 13

Ag 13 Ag 11

Ae9 Ag 9

Geofysiska avdelningen

1 avdelningschef, kontrakt (vakantsatt 1 laborator Ae 28)

Sektion 1: flygmätning Sektion 2: utveckling Sektion 3: databehandling

1 förste byråingenjör 1 statsgeofysiker Ae 28 1 geofysiker Ag 23 (Ae 17) Ag 24 1 statsgeofysiker 1 byråingenjör Ag 21 1 byråingenjör Ag 21 Arv = A 26 1 kansliskrivare Ag 11 1 byråingenjör Ag 19 2 förste byråingenjörer 1 stansoperatris Ag 11 2 ingenjörer (h A 17) Ag 23 1 stansoperatris Ag 7 Ag 17 1 ingenjör Ag 17 _ _ _ 1 assistent Ag 17 2 ingenjörer Ag 15 Sektion 4:regrona1geofysrk 2 tekniker Ag 15 1 tekniker Ag 15 1 avdelningsdirektör B0 5 5 tekniker Ag 13 1 instrumentmakare Ae 13 1 förste byråingenjör 1 förste ritare Ag 13 1 kansliskrivare Ag 11 Ae 22) Arv = A 24 3 forst? ritare Ag 11 1 statshydrograf Ao 23 4 tgknlker Ag 11 1 tekniker (Ae 12) Ag 13 ] forste ritare Arv=A 11 2 kansliskrivare Ae 11 Anm. Lönegradsbeteckning inom parentes avser bottentjänst eller motsvarande vid SGU. 115

Kemiska avdelningen

1 avdelningschef, kontrakt (vakantsatt 1 laborator Ao 28)

Sektion 1: analys Sektion 2: mineralkemi Sektion 3: utveckling

1 byråingenjör Ag 21 2 ingenjörer (h Ae 17)

Ae 17 1 assistent Ag 17 1 ingenjör Ag 13 1 laboratorieassistent

Ae 13 2 tekniker Ag 13 2 tekniker Ag 11 1 laboratorieassistent

Ag 11

l kansliskrivare Ag 11 1 tekniker Ag 9

1 laborator Ao 28 1 laboratorieassistent Ae 13

1 kemist Ae 23 l geokemist Ae 23 1 byråingenjör Ae 19 1 ingenjör Ag 15

Administrativa avdelningen

1 avdelningsdirektör Arv = B 7

Sektion 1: kansli Sektion 2: personal och Sektion 3: bibliotek, arkiv

1 byråassistent Ae 19 1 förste kontorsskrivare (Aell) Ag 15 1 förrådsmästare Ag 15 1 förste kontorsskrivare (registrator) Ag 15 ] tekniker Ag 13 1 kontorsskrivare Ag 13 1 expeditionsförman Ao 11 1 telefonist Ae 9 1 expeditionsvakt Ae 9 1 expeditionsvakt

Arv = A 10 2 kontorsbiträden Ag 3/Ae 91)

Iexpeditionsvakt Ag 7

kassa 1 byrådirektör Ae 26 1 kamrer Ae 17 1 kanslist Ag 11/Ae 17 1 kontorsskrivare tjl övergångsstat Ao 13 2 kontorsskrivare Ag 13 2 kansliskrivare (Ae 9) Ag 11 2 kontorsbiträden Ag 3/Ae 9

1 förste bibliotekarie Arv = A 28 1 assistent Ae 15 1 biblioteksassistent Ae 13 1 förste biblioteksbiträde Ag 11 lbiblioteksbiträde Ag 9

1) 1 tjänst avsedd som telefonist; avlönas indirekt från Naturhistoriska riksmuseet. Anm. Lönegradsbetockning inom parentes avser bottentjänst eller motsvarande vid SGU.

Bilaga 5.

Persona/ och ans/ag vid 5 G U 1955—7970

A äl ') Mkr nst Ida

25 500

450 400 350 300 2.50 200 150 100

2,5 50

1955 1960 1065 1970

Akademiker Arbetare % Övriga tjänstemän _ Anslagen för 36 U 2)

1) Under sommarhalvåret anställda extrageologer ingår ej. ”) Av höjningen budgetåret 1969/70 är 0,7 mkr avsett för lokalhyror och ca 2,9 mkr för lönekostnadspålägg.

Bilaga 6. Översikt av det geologiska kartverkets aktuella situation (1969).

Länskarfor

Jordarter

E Kartering pågår

utg/imo

Berggrund "Jm Karlar-mg pågår

Utgivna Malmgeologiska kartor Kartering pågå-

ä Under leprocmkfion . Utglvria

)

Ser Ae 1:50 000 Kartering pågår

” & Under reproduktion

' Utgivna

/ Äldre karlserier

”_j—___L/ x—l—l—x Nordgrens för de äldre erfarna

”ligangliga karlar " den äldre ser/en Aa [skala 1:50 000)

Utgångna, mer än soär gamla kartor i sor/orna Aa, !: II.—50000 —- 1:200 000!

Resursbehov för allmän geologisk verksamhet (basorganisation)

(1967 års kostnadsnivå)

Personalbehov Medelsbehov Servicebehov Totalt personal-

Grundvatten Berggrund Jordarter Stratigrafi behov (tkr.) Pollen Arbetsuppgifter Sp Se Ju Ass Bi Sp Se Ju Ass Bi Sp Se Ju Ass Bi Sp Se Ju Ass Bi Sp Se Ju Ass Bi Avlön. Omk. o. jord Ke Ge

Basorganisation: Chef1 1 -— —— — —— 75 20 1. Grundvattenundersökn. l 2 — 1 1 1 2692 122 )( X X 2. Brunns- och borrarkivs — 2 4 2 4 -— 1 — — 1 -- 373 250 X 3. Berggrund 1 3 —— 1 2 1 290 30 X X 4. Jordarter 1 2 1 1 3 1 289 30 X X 5

X

. Stratigrafi, paleontologi, oljegeologi 1 4— 1 3 1 4— 1 3 361 36 X

6.Sam1ingama — 1—— 3 ——1-——-—— —11—— 3103 40

"' 'I? N m I N M m N

Summa personal och (Kostn. tkr.) kostnader 1443514—15121131511451566171760 528 8254

Anm. Sp Se Ju Ass Bi Ke Ge

specialist 1 Ej bunden till ämnesinriktning.

senior 2 Varav 50 tkr till fältobservatörer. ååiååm 9 Försöksorganisation under uppbyggnad. biträde * Utrustning och tryckning — 250 tkr — ej kemi medräknat.

geofysik

|| II II || II II II

Schematisk framställning av arbetsgången vid prospektering efter malmer

Arbetsan Organisatorisk enhet vid SGU

1 Geologisk rekognosering Geologi 2 Revidering av geologisk kartering »

3 Detaljkartering av nyckelområden » 4 Flygmätning med bearbetning och kartframställning Geofysiska avd 5 Blockletning Geologi 6 Bäcksedimentprovtagning med bearbetning och kartframställning Geokemi 7 Kontakter med befolkningen Geologi 8 Kemiska analyser Kem lab

9 Sammanställning av geologiska, geokemiska och geofysiska data Geologi, geofysik, geokemi 10 Inmutning 11 Ytterligare detaljkartering 12 Ytterligare och noggrannare blockletning i utvalda områden 13 Jordprovtagning med bearbetning och kartframställning, tätare bäcksedimentprovtagning 14 Översiktliga geofysiska markmätningar 15 Bearbetning av geofysiska markmätningar 16 Sammanställning, tolkning och genomgång av geologiska, geo- kemiska och geofysiska data 17 Detaljerade geofysiska mätningar 18 Diamantborrning 19 Borrhålsmätningar

20 Geologisk kartering av borrkärnor, sektionering m. nn.

21 Analyser 22 Geologisk, geofysisk och geokemisk genomgång av allt material 23 Ytterligare arbeten såsom kärnborrning, geofysik av olika slag, geologi m.m. fram till att en sådan malmmineralisering i fast klyft påvisats, som inger förhoppningar att efter detaljarbeten bli en nu eller i framtiden exploaterbar malm 24 Utmålsläggning 25 Systematisk uppborrning eller annan provtagning samt eventuella andra nödvändiga undersökningsarbeten 26 Analyser 27 Geologisk bearbetning av resultaten 28 Geologisk sammanställning och malmberäkning 29 Provbrytning, anrikningsförsök m. m.

Geologi , )

Geokemi

Geofysik

I

Geologi, geofysik, geokemi

Geofysik Diamantborrning, geologi Diamantborrning, geofysik Geologi

Kem lab

Geologi, geofysik, geokemi Geologi, diamantborming, geofysik, kem lab, geo— fysiska avd

Geologi Diamantborrning, geologi, geofysik

Kem lab

Geologi

) Ej SGU

Resursbehov för prospekteringens basorganisation (1967 års kostnadsnivå)

Personalbehov Totalt antal Chef 1 Sekreterare l 2

Geologi Geofysik Tekniska arbeten

1 chefsgeolog 1 chefsgeofysiker l överingenjör 3 7 specialister 7 15 senior geologer 4 senior geofysiker 19 5 junior geologer 1 junior geofysiker 1 intendent 7 1 1:e byråing. 1 1:e byråing. 1 1:e byråing. 3 16 tjänstemän? 17 tjänstemän? 4 tjänstemän”) 37 10 arbetarel) 8 arbetare”) 17 arbetare”) 35 55 32 24 111 2 ' 113

1) För granskning av malmgeologiska fältförhållanden, viss blockletning, provtagning, bearbet- nings- och ritarbeten samt för skötsel av malmgeologiska samlingar, borrkärnor m. m. ') För bearbetning och tolkning av geofysiska observationsmaterial, kartsammanställningar, sköt— sel av instrumentutrustningen och nödvändiga fältmätningar ') För skötsel av maskin- och fordonsparken, förläggningar och annan tyngre utrustning samt för nödvändiga tekniska arbeten

Medelsbehov Chef och Geologi Geofysik Tekniska Totalt (tkr.) sekreterare arbeten behov Löner inkl. pålägg 155 2 886 1 358 933 5 332 Omkostnader 24 602 369 240 1 235 Service 700 340 150 1 190 Materiel 500 300 375 1 175

179 4 688 2 367 1 698 8 932 SOU 1971: 17 121

Statens gruvegendom ] Inkomster och utgifter (tkr)

Budgetår Legodrift Arrenden Summa1 Steken- SGU:s jokk prospek- terings- kostna- der Drifts- Förbrukn. Över- Erlagda Över- Vissa Andel Över- Förbru- över- anslag (a) skott avgifter (a) skott kostn. för skott kade skott o skatter (b) 0 skatter (b) för bergs- anslag statens byrån a b 3. b gruvor 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1959/60 6 843 5 258 768 817 1920 241 1 679 42 50 2 404 — 1 316 1960/61 4 649 3 360 336 953 3 060 333 2 727 36 50 3 594 — 1 611 1961/62 3 024 2 810 11 203 3 259 267 2 992 45 60 3 090 198 2 141 1962/63 3 057 2 232 36 789 3 010 307 2 703 43 60 3 389 2 608 3 491 1963/64 2 707 2 331 — 376 4 061 411 3 650 48 70 3 908 4 894 5 656 1964/65 4 464 1 911 273 2 280 3 009 272 2 737 54 70 4 893 4 850 6 700 1965/66 9 375 3 219 1 107 5 049 3 326 408 2 918 49 80 7 838 7 050 8 250' 1966/67 16 114 4 485 2 377 9 252 3 122 400 2 722 55 90 11 829 2 759 8 700, 1967/68 9 179 3 764 595 4 820 3 075 292 2 783 71 100 7 432 917 10 764' 1968/69 10 253 3 088 1 076 6 089 4 039 504 3 535 61 100 9 463 1788 11 880" Summa 69 665 32 458 6 579 30 628 31 881 3 435 28 446 504 730 57 840 25 064 60 509 Anm. * 3+5 ./. 6 ./.7 = 8 * Ingår 550000 kr för oljeprospektering samt brunns- och borrarkiv ' Ingår 350 000 kr för brunns- och borrarkiv ' Ingår 540 000 kr för 01— jegeologiska arbeten samt brunns— och borrarkiv ' Ingår 880 000 kr för olje- geologiska arbeten samt brunns— och borrarkiv Bilaga 11. Statsgruvefält Arealuppgz'fter/ km' 1. Nakerivaara statsgruvefalt 12,8 9. Nunasvaa-ra » 1,44 2. Toppi » 5,7 10. Liikavaara » 92 3. Ekströmsbergs » 144 11. Salmivaara » 5,72 4. Kiirunavaara » 160 12. Pellivuoma » 2,2 5. Gällivaare » 24 13. Kaunisvaara » 1,4 6. Sautusvaara » 16 14. Ruotivare » 468 7. Svappavaara » 12 15 . Remdalens » 68 8. Va-thanvaara » 4,8 16. Stekenjokks » 92 122 SOU 1971: 17

Statens andel i utmålsbeståndet juni 1970

(Uppgifterna från kommerskollegium)

Anvisningar Kronoandel = K utsätts, när kronoandelen är anmäld, ut—

sätts dock ej, när Kronan är inmutare och utmålet lagt enligt 1938 års lag.

Jordägarandel = I

utsätts i de fall jordägarandelen ej är anmäld. Streck utsätts i kolumnen för jordägarandelen, där det endast kan vara fråga om kronoandel.

I de fall utmålen ej tillhöra något gruvfält har dessa ordnats i bokstavsordning.

1) K = anmäld

2) % = andel i hela gruvrätten

3) ] = ännu ej anmäld

Gruvfält -— An- Malm- Inmu- Krono- Staten Annan inmutare än Utmål tal slag tare andel jordägare- Staten — Avtal nr Staten andel %

Norrbottens län: Karesuando Paljasjärvi 7 Fe — — Rederi AB Nordstjernan Kiruna Altavaara 5 Fe x 51 Haukivaara 9 » x 2 st 100 Avtal nr 39 Jänkä 2 » X 91 Kalloka 4 C — — Rederi AB Nordstjernan Kevus 7 Fe X 100 Kousanen 4 » -— — dir. Muotka Kuusinasvaara 18 » )( ca 100 Käyrä 2 » — — Rederi AB Nordstjernan Laukujärvi 6 » x 100 Leveäniemi 20 » X 100 Avtal nr 33 Luossavaara 3 » x — » » 35 Luovinunnanen 4 » — — Rederi AB Nordstjernan Masugnsbyfälten 53 » )( ca 100 Mettainen 30 : x 100 Mänty Vathanvaara 4 » X 94 Njuotjamavaara 3 » -— 100 Bergverks AB Freja Nukutusvaara 8 » x 1 st 100 Avtal nr 32 Nunasjärvenmaa 21 » )( ca 95 Nälkäjärvi 4 ' X 89 Painirova 14 : )( 100 Raggisvaara 2 Cu X 100 Rakkurijoki 6 Fe X 100 Sorvijärvi 2 » X 94 Sorvivuoma 2 » x 100 Svangeråive 2 Pb — — Per Skarped Svappavaara 21 Fe X 100 Tansari 3 Cu X 100 Teltaja 6 Fe )( 100 Tervaskoski 6 r — — Boliden AB Tjärro 5 » —— — Rederi AB Nordstjernan Toppi 2 » )( 100 Tuollujärvi 8 » X 3 st 100 Avtal nr 40 Tuolluvaara 17 » — 100 Tulluvaara AB

Avtal nr 19 SOU 1971: 17 123

Gruvfält — An- Malm- Inmu- Krono- Staten Annan inmutare än Utmål tal slag tare andel jordägare- Staten — Avtal nr Staten andel % Venetuoma 2 » _- — Rederi AB Nordstjernan Ylisuannonmaa 2 C — -— Avesta Jernverk Kalix 1 Fe )( 100 Meraslinka nr 20 1 C )( —— Rautujärvi nr 1 1 Fe — — Boliden AB Tjabrak nr 1 1 » _ — dir. Muotka Äijäjoki nr 2,61 2 » — —- Boliden AB Gällivare Aitikvare 7 Cu — 100 Boliden AB Ekströmsberg 16 Fe )( 100 Fridhem 2 Au, Cu — 100 Boliden AB Gällivare 7 Fe x _ Avtal nr 36 Harrejaure 6 » — — Rederi AB Nordstjernan Koskullskulle 4 » 2 st 2 st 100 Bergverks AB Freja Avtal nr 31 Melko 14 » Ti — — AB Statsgruvor Pattovare 3 » _ —— Rederi AB Nordstjernan Peltovaara 10 » — — AB Statsgruvor Renhagen 3 » X -— Sakajärvi 11 Cu —- K — Boliden AB Salmivaara 4 Fe x 100 St J ärta 2 Pb )( 100 Sikträsk 1 Fe — 47,8 Boliden AB Tjåorika 2 » —— —— Rederi AB Nordstjernan Hermangruvan 1 » _ _— Melker Johansson Hippainengr. nr 16 1 » — -— Rederi AB Nordstjernan Puoitaks 6:a 1 » X — — Norregruvan A 1 » — 53 Boliden AB Tärendö Suimavaaragr. nr 12 1 C — _— Rederi AB Nordstjernan Vehkovaara 1 » _- K _- Norrbottens Jämverk Pajala Juhonpieti 4 Fe )( 100 Karkujärvi 5 » _— — Rederi AB Nordstjernan Mar-jarova 5 x 2 st

ca 10 % 2 st ca 100 % Palotieva 2 » x 100 Sahavaara 21 » x 100 Suksivouma 2 » — —— Rederi AB Nordstjernan Ruutijärvi nr 2 1 » _. — Boliden AB Tapuligruvan nr 80 1 » X 100 Jokkmokk Kallak 2 Fe — Porjus 1 Mn —— —— Wargöns AB Arjeplog Akkerselet 2 Pb 100 Boliden AB Laisvall 38 » — K 5 st Avtal nr 12

100 Majva 5 » — K » » 12

Boliden AB

Hejka 7 Fe — -—— AB Statsgruvor Lullepotten 2 Cu X -- Rappen 22 Fe — — AB Statsgruvor Rebak 2 I — _— ) ) Storbodsund nr 2 1 Ni Mn — — Boliden AB

Gruvfält — An- Malm- Inmu— Krono- Staten Annan inmutare än Utmål tal slag tare andel jordägare- Staten — Avtal nr Staten andel % Arvidsjaur Jerfolandet 4 Fe Ti — _ Boliden AB Svartliden 1 1 FeS. — 100 » » Älvsby Laver nr 8 1 Cu Zn — 100 Boliden AB Västerbottens län: Tärna Gräskevardo Zn Cu _ _ AB Gräskevardo Malå Adak-Kuorbevare 23 Cu x 8 st 14 st varier. % Brännmyr 6 » x __ Kimheden 4 » _ _ Boliden AB Avtal nr 38 Norra Brattmyrhögen 3 FcSa X 100 Rakkejaur 6 OiFeS. — 100 Boliden AB Avtal nr 41 Rudtjebäcken 12 » x _ Avtal nr 22 Malådalen nr 1 1 Cu -— 100 Boliden AB Norsjö Bjurfors 8 CuFeSg X 4 st varier. % Bjurliden 3 FeS. X 1 st 23,6 % Avtal nr 21 Bjurträsk 3 » x 100 Holmtjärn 3 Fes, —- 100 Boliden AB Kedträsk 1 » -— —— » » Kedträskheden 2 » — 100 » » Maurliden 7 » Cu X -— Skogheden 3 » _ 100 Boliden AB _Södra Mensträsk 2 » _ _ » » » Vidmarken 6 » — 100 » » Udden 3 CuZn — — sg» » Vidmarken 3 » X 100 Åsen 1 FeSa —— 100 Boliden AB Österbäcken 2 » x _ _ *Östra Högkulla 3 Zn )( _ —— Avtal nr 21 Granlidsgr. nr 9 1 FCSa — — AB Norrlandsgruvor Norrliden nr 1 1 » X — Snåtterrnyrgruvan 1 » X — Jörn Renström 1 FeSg — —- Boliden AB Avtal nr 21 Bastuheden 4 sulfid — — » » 21 Fjällboheden nr 1 1 Fes; — — » » 21 fKankberg 3 » -— 1 st=K —— Boliden AB 1 st = Avtal nr 42 Älgliden 3 Cu —— — Boliden AB .Skellefteå Mångfallberget nr 1 1 Bi — 100 Boliden AB Vilhelmina Gaisar 3 CuFeS, — — Boliden AB Stekenjokk 16 » x — Daningen nr 1 1 Cu X —-

Gruvfält — An- Malm- Inmu- Krono- Staten Annan inmutare än Utmål tal slag tare andel jordägare- Staten _ Avtal nr Staten andel %

Lycksele Granlunda 4 CuPb )( 100 Hornträsk 3 Zn X _ Kristineberg 3 FCSa _ ca 100 Boliden AB

Avtal nr 21 Rävliden 15 PbCu )( 6 st 5 st = Avtal nr 15

100

Vindelgransele nr 17 ] PbZn X _ _ Avtal nr 21 Dorotea Lövstrand 28 Pb — K _ Boliden AB

Avtal nr 17 Ormsjö 1 » — _ Boliden AB Västernorrlands län: Nätra Fömätra 3 FeS — — Boliden AB Trysunda 4 Fe _ 100 ]. W. Lapidus Tåsjö Bellviskberg 3 Pb _ K _ Boliden AB

Avtal nr 17 Jämtlands län: Frotsviken Ankarvattnet 2 F682 X — Jormli 1 Pb Cu _ _ Rederi AB Nordstjernan Lillhärdal Lövhögen nr 1 ] Pb — K — Johanna Mårtensson Tännäs Grufvålsfältet 5 Fes-.» — —- St. Kopparb. Bergs]. AB Kopparbergs län: Boda Bodagruvan Pb — _ St. Kopparb. Bergs]. AB By Valla 2 Fe — — Fagersta Bruks AB Garpenberg Botbenning 2 Fe _ 100 Boliden AB Haggruvef. 2 » — ca 17 % SKF Hofors Bruk Hummelbo 6 Zn _ 1 st 100 Boliden AB 2 st =

avta] 16, 1 st = » 18 Stålbo 3 Fe _ 100 Boliden AB Januarigruvan 1 Zn Pb _ _ » » Jämtbo 2 Fe — — Korsnäs AB Emmagr. ] » _ 92 Holmgruve AB Kuppgruvan 1 » _ 100 Boliden AB Grangärde Björnhyttegr. 3 Fe — J Rederi AB Nordstjernan Laxsjö 25 » _ 3 st=K varie-

rande % St. Kopparb. Bergs]. AB

Ö:a Laxsjö 1 » — 1 st 0,7 » » » » Bogruvan 2 Fe _ _ Gustav Eriksson Lindbastmorgr. 1 PbZn _ 75 % J. Jansson m. fl. » 2 » _ — St. Kopparb. Bergs]. AB Långjohan 1 Zn _ _ Anders Andersson Hedemora Knapptjärn 10 Fe _ _ Ställbergs Grufve AB Irmagruvan ] » _ _ J. E. Berg

Gruvfält _ An- Malm- Inmu- Krono- Staten Annan inmutare än Utmål tal' slag tare ande] jordägare- Staten — Avtal nr Staten ande] %

Idre

Vassbo 25 Pb _ K _ Boliden AB Avtal nr 27

Leksand

Gruvberg 1 Zn _ _ Gruvbergsgruvorna AB Våtäng 6 Fe — _ Rederi AB Nordstjernan Djuragruvan ] Cu Zn _ _ Förvaltn. AB Brenda

S:a Djuragruvan 1 » _ _ » » »

Ludvika

Finnäs 6 Fe _ _ 4 st = St. Kopparb. B. 2 st = Ställbergs Gr. Östra Finnäs och Väsm. 5 » _ _ Ställbergs Grufve AB Källbotten 1 » _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB Väsman 1 » _ _ Ställbergs Grufve AB Klenshyttegr. nr 9 1 » — — Kar] Hedin Kronhällgruvan 1 » _ _ AB Fäbohöjdsgr.

Norrbärke

Dammberg 1 Pb _ — AB Statsgruvor Näs ] Fe — — Ställbergs Grufve AB Schissen 4 M _ _ Rederi AB Nordstjernan Skarvik 5 Fe _ _ 3 st = Kar] Hedin, 2 st = Ställbergs Grufve AB Snösjö 3 » _ — Ställbergs Grufve AB Hamptussgr 1 Pb _ — Rederi AB Nordstjernan Vallgruvan 1 Fe — _ Fagersta Bruks AB Tjärnbergsgr. ] Wo _ _ Sandvikens AB

St. Kopparberg

Bergsätragr. nr 6 1 FeSz _ _ Boliden AB Finnbo nr 5 1 Cu _ _ , , Haghedslindsgr. 1 Fe _ _ G. Bagge Kårarvsgruvan 1 Wo _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB Skyttgr. nr 5 1 Zn _ _ » » » »

St. Tuna Idkerbergsf. 1 Fe _ — St. Kopparb. Bergs]. AB

Sundborn

Övertjämsgr. nr 2 ] Cu — _ Boliden AB

Svärdsjö

Björnmossgruvan 1 Fe _ — St. Kopparb. Bergs]. AB

Säter Laggarbogruvan ] Fe _ 100 SKF Hofors Bruk

Lomtorpsgr. 2 » _ — AB Norrländska Gruvor Strandgruvan l » — _ Bispbergs AB

Sundgruvan 1 » _ _ » » Uddgruvan 1 » _ — » »

Söderbärke

Älgsjögruvan 1 Fe _ _ A. Jansson

Säfsnäs

Björsbogruvan 1 Fe _ — Fagersta Bruks AB

Södra Saxgruvan 1 » _ — » » »

» Uvbergsgr. ] FeSa — _ Rederi AB Nordstjernan

Röjdningsgruvan 1 Fe )( 100

Vika Hällsjögruvan 1 Fe _ _ Kopparbergs Gruv AB

Gruvfält _ An- Malm- Inmu- Krono- Staten Annan inmutare än Utmål tal slag tare andel jordägare- Staten — Avtal nr Staten ande] %

Al

Enmyrgruvan 1 Pb _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB

Insjögruvan nr 1 1 Fes, _ _ » » » » Rolandsgr. ] Fe _ _ » » » » Sätra gruva 1 Cu _ _ » » » »

Gävleborgs län: Los

Dåas 3 Fe _ _ Korsnäs AB

Risås 2 » _ _ » »

Ovansjö

Västerbergsgr. nr 1 1 FeS» _ _ Boliden AB

Valbo

Västerbruksgr. 3 Pb _ _ Boliden AB

Uppsala län: Dannemora

Dannemora 1 Fe _ _ Dannemora Gruvor

Bennbogr. 1 » _ _ » »

Knutby

Sottergruvef. 2 Fe _ _ Korsnäs AB

Väddö

N:a Fjällgr. nr 1 1 Wo — _ Bror Asklund

Ösmo Uppeby 2 Fe _ _ Rederi AB Nordstjernan

Västmanlands län: Fagersta

Hedkärra Fe _ _ Fagersta Bruks AB

Polgruvan 1 » _ _ » » » Norra Saxgruvan 1 » — _ » » »

Huddunge

Stormyrgruvan 2 Fe — — Rederi AB Nordstjernan

Kung Karl

Svarthällsgruvan 1 Fe _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB

Norberg

Andersbenning 2 Fe _ 100 Långgruve AB Bojmoss 2 » _ _ Surahammars Bruk

Eskilback ] » _ — AB Statsgruvor Hästefältet 2 » _ _ Surahammars Bruk Mimer 3 » — _ AB Statsgruvor

Sala . Springar ] Cu — _ K. G. Lindmark Jugansbo 1 Zn — _ Boliden AB

Skinnskatteberg

Sundsgruvef. 1 Fe — _ Fagersta Bruk

Värmlands län: Färnebo

Getö Fe _ _ 1 st=Stä11bergs Gr. AB 1 st=Uddeholms AB

Nordmark

Finnmosse ] Fe _ _ Uddeholms AB Haborshytte 9 » — K _ Ställbergs Grufve AB

Norra Ny

Horrsjöberg 17 Ti — _ Uddeholms AB

Gruvfält — An- Malm- Inmu— Krono- Staten Annan inmutare än Utmål tal slag tare andel jordägare- Staten _ Avtal nr Staten andel %

Örebro län: Ekeby

Kvismaregr. nr 2 1 Fe _ _ Ställbergs Grufve AB

Nynäsgr. nr 6 1 » _ _ » » »

Grythytte

Milgrytfältet 1 Fe _ _ Avesta Jernverk Rävaberg 4 » _ 100 » » Förbergsgruvan 1 » _ 100 » »

Hammar Karstorp 9 Fe _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB

Björksjö 1 » _ _ Ställbergs Grufve AB

Hällefors

Sirsjöberg 2 Fe _ _ Hellefors Bruks AB

Järnboås

Lindesby 4 Fe _ _ Boliden AB Finnabergsgr. 1 » _ 100 Kungsgrufve AB Finnsjögruvan 2 » _ _ Boliden AB Kvarngruvan 1 » — 100 Kungsgrufve AB Uvbergsdalengr. 1 » _ _ Boliden AB

Knista

Fjugestagr. nr 26 ] Fe _ _ Ställbergs Grufve AB

Linde

Högban 1 Fe — _ St. Kopparb. Bergs]. AB Kogruve 1 » _ _ Ställbergs Grufve AB Nyberg 2 » _ _ Trafik AB Grängesb.

Näsgruve 2 » — _ » » »

Stripa 1 » _ _ Stripa Gruv AB Östanbo ] » — _ TGO Eriksgr. 1 » _ _ » Jönshyttegr. nr 1 1 » — _ Stripa Gruv AB

Ljusnarsberg

Basttjärn 6 Fe _ _ 2 st = Kar] Hedin Bastkärns Gruv AB Stora Krigstjärn 3 » _ _ Ställbergs Grufve AB

Ljusnarsberg ] » _ _ » » »

Slätfall 2 » _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB Nta Ställbergsf. 1 Mo _ _ » » » » Storö 4 Fe _ _ Ställbergs Grufve AB

Sundsgruvef. 1 » _ _ » » »

Axelgruvan 1 Mo _ 100 Rederi AB Nordstjernan S:a Bredsjöberg 1 Fe _ _ Karl Hedin Byggmyrgruvan 1 » _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB Fläckmossgr. nr 6 1 » — _ Kar] Hedin Generalsgr. nr 2 1 » _ _ Ställbergs Grufve AB Holländaregr. |. » _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB Malmagruvan ] » _ _ SKF Hofors Bruk Malmbrogr. 1 » _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB

Salbogr. 3 » _ _

Storstensgr. 1 » _ _ Ställbergs Grufve AB Tramparmossgr. 1 » — _ St. Kopparb. Bergs]. AB

Lännäs

Fallegr. 4 Fe _ _ Ställbergs Grufve AB

Nora'

Knutsberg 3 Fe _ _ Johnson & Co Striberg 5 » _ _ Stribergs Grufve AB Timansberg 1 » _ — Boliden AB

Gruvfält _ An- Malm- Inmu- Krono- Staten Annan inmutare än Utmål tal slag tare andel jordägare- Staten _ Avtal nr Staten ande] %

Blexbergsgr. 1 Fe _ _ Boliden AB Rågreksgr. ] Pb Zn ] _ H. Hanssons dbo Rödkärrsgr. 4 Fe _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB Skärhyttegr. 6 » _ _ Hellefors Bruk AB Bälgsjögr. nr 6 1 » _ _ Boliden AB Ramsberg Håkansboda 2 Cu, Fe _ _ 1 st = TGO

1 st = St. Kopparb. B. Stråssa 3 Fe _ _ TGO Tysslinge Klara 3 Fe _ _ Ställbergs Grufve AB Viby Höketorp 3 Fe _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB Odensvi 3 » _ _ G. H. Persson Viker Gasthultsgr. 1 Fe _ _ Surahammars Bruk Grindgr. nr 3 1 » _ _ » » Krokgruvan 1 » _ _ » » Lanthöjdsgruvan 1 » _ _ » » Älvamossgr. nr 2 1 » _ _ , ,

Södermanlands län: Daga

Knaperhällsgr. nr 5 ] Fe Holmens Bruk

Starrsätersgr. nr 20 1 » _ » »

Sköldinge

Ektorpsgr. 1 Fe _ _ Boxholms AB Gärdsgr. 1 » _ _ » » Kärrtorpsgr. 1 » _ _ » » Mellanfältsgr. nr 1 1 » — — » » Mosstorpsgr. nr 4 1 » _ _ » » Rocklundagr. 1 » _ _ » »

Svärta

Sjösa 4 Fe _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB Tystberga Hässlegruvan 4 Fe _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB Östergötlands län: Finspång Doverstorp 9 FeSa _ _ Korsnäs AB Vånga 2 Cu _ _ Fiskeby AB Doverstorpsgr. 1 Fe — _ St. Kopparb. Bergs]. AB Hagsätersgr. 1 PbS _ — Fiskeby AB Skirgr. nr 1 1 Fe — _ » »

Skogsgruvan 1 » _ _ » » Tolskeppegruvan 1 » _ _ » »

Godegård

Jönsherg 5 Zn _ 100 Boliden AB Tybble 2 Fe _ St. Kopparb. Bergs]. AB Hällestad Kottorpsgruvan ] Fe _ — Fiskeby AB

Regna

Marketorpsf. 5 Zn _ — Fiskeby AB

Tjällmo

Baggetorp 4 Wo — K _ AB Mineralprod.

Gruvfält _ An- Malm- Inmu- Krono- Staten Annan inmutare än Utmål tal slag tare andel jordägare- Staten _ Avtal nr Staten andel %

Jönköpings län: Alseda

Kleva ] Ni _ _ Avesta Jernverk

Fröderyd

Inglamåla o. Persgr. 1 Fe — _ rev. E. Månsson

Kalmar län: Lofta Brotorp 5 Fe _ _ St. Kopparb. Bergs]. AB

Ukna

Uknadalsf. 2 Fe _ — St. Kopparb. Bergs]. AB

Kristianstads län: Simrishamn ' Gladsax 4 PbS — _ Holängs Konst o. Gruv- bolag

Förslag till ändrad organisation vid SGU

Styrelse

Generaldirektör

Planeringssekretariat

Huvudenheter Serviceenheter

1

Karterings- avdelning

Enheter: 1 Jordarter

2 Berggrund

3 Service

Lokala kontor: Lund

2

Prospekterings- avdelning

1 Geologi

2 Geofysik

3 Tekn. arb.

Kiruna 0. Malå

3

Naturresurs- avdelning

1 Grundvat- ten o. brunns- o. borrark. 2 Berggrund

3 Jordarter

4 Stratogra- fi, paleon- tologi, oljegeologi 5 Samlingar

Lund

Personalbehov och årliga kostnader enligt förslag:

224 personer 12,1 milj. kr.

För styrelse+sekretariat beräknas 150 tkr/år.

1) Resursbehoven för avd. 5—7 beroende av i vilken omfattning 113 personer 8,9 milj. kr. 49 personer 3,8 milj. kr.

4

Bergsbruks- avdelning

1 Tillstånd

t. täktverks.

2 Tillsyn en]. gruv- lagarna

3 Gruvmät- ning o. gruvkartor

4 Bergsstaten Luleå, Falun,

Nora, Hälsingborg

Pre]. 3—5 tjänster. För bergsstaten prel. ll tjäns- ter

5

Administrativ avdelning

lAllmän

2 Persona]

3 Redovisn. o. budget 4 Bibliotek Antal tjäns- ter 1970 = 26 Avlön. en] pe- tita71/72 = 702 tkr. 1)

6

Laboratorie- avdelning

1 Analys

2 Mineral- kemi

3 Utveckling

Anta] tjäns- ter 1970 = 26 Avlön. enl pe- tita 7 1 / 72 = 5 30 tkr. 1)

utredningens förslag genomförs betr. avdelningarna 1—3.

7

Geofysisk avdelning

1 Flygmät- nine

2 Utveckling

3 Databe- handling

4 Regional geofysik

Anta] tjäns- ter 1970 = 51 Avlön. enl pe- tita 71/72 = 880 tkr. 1)

15.9.1970

Till Statsrådet och chefen för linansdepartementet

Ang. Decentralisen'ng av statlig verksamhet _ ett led i regionalpolitiken (SOU 1970: 29)

1964 års geologiutredning, som anmodats avge yttrande över delegationens för lokali- sering av statlig verksamhet förslag till de- centralisering av statlig verksamhet _ ett led i regionalpolitiken, får med anledning härav anföra följande.

Geologiutredningen kommer i sitt betän- kande, vilket beräknas kunna avlämnas un- der hösten 1970, att föreslå en kraftig ut- byggnad av Sveriges geologiska undersök— ning (SGU) för främst geologisk kartering och inventering av grundvatten, sand, grus och industrimineral. I fråga om malmpro- spektering kommer att föreslås att den af- färsmässiga prospekteringen, vilken f.n. är koncentrerad till Västerbotten och Norrbot- ten, överförs till ett statligt bolag. Den mera landsomfattande översiktliga prospektering- en efter malmer anser utredningen böra lig- ga kvar hos SGU. Vidare kommer att för- ordas att funktionen som central tillsyns- myndighet överförs från kommerskollegiet till SGU.

I sammanhanget vill geologiutredningen erinra om att överförandet nyligen från sjö- fartsverket till SGU av geomagnetiska sek- tionen understryker SGU:s ställning som centra] myndighet.

Behovet att koncentrera landets geove- tenskapliga resurser underströks redan i di- rektiven för geoutredningen, i vilka bl. a. anfördes:

»Önskemålet om samarbete inom geologigrup- pen och med andra discipliner kan tänkas u'll- godosett på olika sätt. Sannolikt är de resurser som kan ges de enstaka universitetsinstitutio- nema för små för att vissa viktigare frågor skall kunna angripas på tillräckligt bred front vid en enskild institution. Det bör undersökas om de föreliggande behoven skulle kunna till- godoses bättre genom koncentration av den specialiserade akademiska utbildningen och forskningen till någon universitetsort med goda förutsättningar för nära samarbete med dels besläktade naturvetenskapliga och tekniska äm- nen, dels Sveriges geologiska undersökning. Andra alternativ är att skapa antingen en cen- tralorganisation för hela landet, där redan före- fintliga institutioner kunde ingå med viss spe- cialisering och eventuella nya institutioner in- fogas på mest ändamålsenligt sätt, eller ett forskningsinstitut.»

I sitt betänkande _ Geovetenskaplig ut- bildning och forskning (Universitetskanslers— ämbetet, 1968) _ föreslog geoutredningen en uppbyggnad av ett slagkraftigt centrum för geovetenskaplig forskning.

Geologiutredningen delar geoutredning- ens uppfattning om nödvändigheten att kon- centrera och samordna våra geovetenskap- liga forskningsresurser kring problem som bl.a. rör ett riktigt utnyttjande av naturtill- gångar. Här kan nämnas stora och betydel- sefulla problemkomplex såsom vattenresur- sernas, de lösa avlagringarnas och mineral- tillgångarnas utnyttjande, luft-, vatten- och markföroreningsproblem, jordförstöring med tillhörande erosions— och sedimentationspro- blem samt utnyttjandet av havsområdena som närings- och råvarukällor. För att en

framtida välståndsutveckling skall kunna tryggas måste bl.a. den geovetenskapliga forskningen ges betydande resurser och en tillfredsställande forskningsmiljö.

Sveriges geologiska undersöknings verk- samhet torde i framtiden på väsentliga om- råden till stor del komma att gälla Syd- och Mellansverige, vilket bör beaktas vid en eventuell utflyttning av verket.

Om de allmänna samhälleliga skälen för en utflyttning från Stockholmsområdet av ämbetsverk och institutioner anses så starka, a-tt SGU i sin helhet bör flyttas återstår att pröva, vilken omlokalisering, som kan anses lämplig framför allt med tanke på verkning- arna på längre sikt. Därvid bör dels kon— taktmöjligheterna med andra verk och in- stitutioner, del-s kommunikationerna med SGU:s olika fältarbetsområden främst be- aktas.

Av möjliga lokaliseringsområden är Jön- köpingsregionen samt Norrköpings-Linkö— pingsregionen näst Stockholmsområdet i kommunikationshänseende bäst belägna i förhållande till SGU:s föreslagna arbetspro— gram. Från nämnda område finns vidare möjlighet att med tåg eller bil nå exempelvis de geovetenskapliga institutionerna i Stock- holm, Uppsala, Göteborg och Lund inom relativt begränsad tid.

En omlokalisering av SGU till Syd- eller Mellansverige skulle —— förutom att verket då skulle komma att bli centralt beläget i förhållande till SGU:s föreslagna arbetspro- gram och existerande geovetenskapliga instli- tutioner — kunna innebära stora utveck- lingsmöjligheter, om vid framtida planering berörande forskning på det geovetenskap- liga och det miljövårdande området i vid- sträckt bemärkelse uppbyggnad av nya in- stitutioner och aktiviteter i främsta rummet kunde förläggas till ett stråk Jönköping — Linköping — Norrköping —— Nyköping (Studsvik). Inte minst betydelsefullt i sam- manhanget är att en förläggning av SGU till nämnda område bör — efter vissa över- gångssvårigheter — rimligen kunna accep- teras av verkets personal. Rekrytering av ny- tillkommande personal bör också kunna ske tillfredsställande.

Geologiutredningen vill avslutningsvis framhålla att det slutliga ställningstagandet till lokaliseringen av SGU lämpligen bör ske i samband med den fortsatta diskussio- nen om SGU:s framtida verksamhet. 1964 års geologiutredning.

Mats Lemne / Lars Lemne

Förklaringar av facktermer

agrogeologi

jordartsgeologi och marklära (se nedan) till- lämpad på odlad mark (se närmare avsnitt 2.2.5)

anomali

avvikelse från normala eller genomsnittliga mätvärden. En tyngdkraftsanomali kan indi- kera kroppar i jordskorpan med avvikande volymvikt, en magnetisk anomali en kon- centration av magnetiska mineral o s v

eruptiv

om bergart, bildad av stelnande smälter (la- va, magma) på jordytan eller i jordskorpan

fossil

bevarade rester av växter och djur i jord- arter eller berglager

geofysik

i snävare bemärkelse den fasta jordens fysik. I vidare bemärkelse innefattas även geodesi, hydrologi, oceanografi, meteorologi och geo- kosmofysik (se närmare avsnitt 2.1)

geokemi

läran om de olika kemiska elementens naturliga fördelning i och på jordklotet (se närmare avsnitt 2.1)

geomorfologi

läran om landytans former

geologi

läran om jordens, särskilt berggrundens och jordlagrens byggnad, bildningssätt och ut- vecklingshistoria

geoteknik

läran om berg- och jordarters tekniska egen- skaper, speciellt deras hållfasthet och sta- bilitet

geovetenskap

sammanfattande namn för de vetenskaper, som behandlar den fasta jorden, vatten och hav, atmosfären samt jorden som planet (se vidare avsnitt 2.1)

gravimetri undersökningar av jordens tyngdkraftsf'ålt och dess variationer samt orsakerna till dessa

gruvlag

lag om rättsförhållandena avseende inmut- ningsbara mineraltillgångar. Nu gällande lag av den 3 juni 1938

hydrogeologi

läran om de vattenförande formationerna i mark och berggrund med avseende på läge, utsträckning och egenskaper

hydrologi

läran om vattnet på jorden samt om vatten- omsättningen mellan atmosfären, vatten- dragen, grundvattnet och oceanerna

inmutarandel

del av äganderätten (hälften) till inmutad fyndighet, som enligt gruvlagen tillkommer inmutaren

inmutning handling, varigenom enligt gruvlagen viss rätt förvärvas till mineralfyndighet

mineral, vilkas utnyttjande faller under gruv- lagen

jordägarandel

del av äganderätten (hälften) till inmutad fyndighet, som enligt äldre lag tillkom mark- ägare

kontinentalsockeln

havsbotten och berggrunden i grundhavs- zonen runt kontinenterna

kristallin

om eruptiv (se ovan) eller metamorf (se nedan) bergart, som uppbyggs av samman- vuxna kristaller av ett eller flera mineral. Sådana bergarter spelar en dominerande roll inom den prekambriska berggrunden i Sve- rige, i motsats till de yngre, lagrade paleozoi- ska och mesozoiska bergarterna (se bilaga 1)

kronoandel

del av äganderätten (hälften) till inmutad fyndighet, som kronan enligt gruvlagen äger anmäla sig till begagnande av eller för vilken annars viss avgäld skall utgå till kronan

kvartärgeologi

läran om det yngsta skedet i jordens historia med upprepade nedisningar (jfr bilaga 1). Under svenska förhållanden är kvartärgeo- logi i praktiken liktydigt med de lösa jord- lagrens geologi (se avsnitt 2.1)

legodrift

drift för ägarens räkning av annan mot er- sättning

mahn

bergart eller sediment med sådan halt av metall, att denna kan ekonomiskt utvinnas

läran om jordmånen och de processer, som verkar i jordtäckets ytlager (se närmare av- snitt 2.2.5)

mesozoisk

från »medeltiden» i jordens historia (se bilaga 1). Dit hör exempelvis Skånes och Danmarks kritavlagringar

metamorf

om bergart, som framgått ur annan bergart under inverkan av tryck, värme eller kemi- ska förändringar (t.ex. glimmerskiffer eller gnejs av lera och lerskiffer)

mineral

ett i jordskorpan förekommande naturligt ämne som kan definieras med en kemisk formel

mineralogi

läran om mineralens sammansättning, egen- skaper och uppträdande

paleontologi

läran om de fossila (se ovan) organismerna, och om faunans och florans utveckling under olika geologiska tidsskeden

paleozoisk

från »forntiden» i jordens historia (se bilaga 1). Dit hör exempelvis kalkstens-, skiffer— och sandstenslagren i Västgötabergen samt på Öland och Gotland, vidare delar av fjäll- kedjans berggrund

petrografi bergartsbeskrivning

petrologi

läran om bergarternas sammansättning och uppkomstsätt

frömjöl. Pollen från olika växter kan iden- tifieras under mikroskop. Pollen finns be- varade i många jordarter och lagrade berg- arter och kan ge upplysningar om den sam- tida vegetationen och därmed om bildning- arnas ålder

prekambrium

från »urtiden» i jordens historia (se bilaga 1). Domineras av kristallina bergarter (se ovan). I Sverige har benämningen :urberg» använts för huvudparten av den prekam- briska berggrunden

prospektering

eftersökande av malmer, tekniskt använd- bara bergarter och mineral, olja, gas m.m.

radiometri

bestämning av det radioaktiva sönderfallets storlek och karaktär. Användningsområde t. ex. uranprospektering och åldersbestäm— ningar m.m.

sedimentologi

läran om de lagrade, huvudsakligen i vatten avsatta jord- och bergarternas sammansätt- ning och bildningssätt

seismik bestämning av jordens inre byggnad genom analys av jordbävningsvågornas spridning.

I vidsträckt mening (seismologi) avses de naturliga jordskalven och hela jordklotets byggnad. Inom tillämpad geologi åsyftas ytligare delar av berggrund och jordlager, som studeras med artificiella stötvågor från sprängning eller slag

statsgruvefält

område där enskilda inte får inmuta

stratigrafi

bestämning av lagerföljd och relativ ålders- ställning hos olika bergartsled

malm bestående av sulfider (svavelförening— ar). Dit hör i vårt land de viktigaste koppar-, bly- och zinkmalmerna samt svavelkis

tektonik berggrundens byggnad, särskilt med hänsyn till veckningar och brott i jordskorpan

utmål

område som inmutare enligt gruvlagen må använda för bearbetning av inmutad fyndig— het

Det geologiska kartläggningsarbetet vid SGU

I det följande lämnas en orientering om det praktiska tillvägagångssättet vid den geologiska karteringen i skala 1: 50000. Länskarteringen i Norrland och olika slag av specialkartering har på grund av deras särskilda karaktär inte medtagits.

1. Planering

Vid planeringen av karteringsarbetet har under senare är följande huvudprinciper tillämpats.

Kartering i skala 1:50 000 bör främst bedrivas inom tätt befolkade expansiva re- gioner med för närvarande otillfredsstäl- lande kartmaterial.

Karteringen bör för att kunna bedrivas rationellt sammanhållas inom ett begränsat antal regioner och successivt förskjutas till nya kartblad i anslutning till dessa regio- ner. Splittring på ett flertal spridda, ensta- ka kartblad är oekonomisk och bör und- vikas. Som förberedelse- och försöksverk- samhet till planerad kartering inom nya re- gioner kan dock en viss begränsad karte- ring vara motiverad.

En nödvändig förutsättning för kartering inom nu löpande kartserie i Syd- och Mel- lansverige är tillgång till den nya topogra- fiska kartan i skala 1:50 000. SGU har därför årligen en genomgång med rikets allmänna kartverk (RAK) beträffande pla- nerna för den topografiska kartläggningen

inom de områden, som är aktuella för SGU:s arbeten.

RAK:s utgivning av topografiska kartor sker i snabbare takt än den geologiska re- kognoseringen för skalan 1:50 000. Det finns sålunda inga hinder för SGU att på- börja karteringsarbete om anslag härför be- viljats.

Flygbilder finns för hela det berörda om- rådet. För rent geologiska ändamål har god bildkvalitet på flygbilderna större betydelse än aktualitetskravet, dvs största vikt bör läggas vid att fotografering sker under lämplig årstid och vid gynnsamma väder- leksförhållanden.

Urvalet av kombinerade geologiska be- teckningar, som särskiljs på de geologiska kartorna, sker numera efter ett i stort sett standardiserat mönster samt med geologiska utgångspunkter, men med särskild hänsyn till jord- och bergarternas egenskaper ur olika praktiska synpunkter. Jord- och berg— arter med olika ursprung uppvisar prak- tiskt viktiga skillnader i uppträdande, sam- mansättning och egenskaper. En geologisk- genetisk uppdelning av de på kartan ur- skilda företeelserna står därför inte i nå- got motsatsförhållande till kartans praktis- ka användbarhet.

2. Förberedelsearbete En berggrunds- och en jordartsgeolog, vilka

ofta redan har erfarenhet från arbetet med angränsande kartblad, förbereder den all- männa planläggningen av arbetet genom översiktsresor inom aktuellt område.

Specialtryck av berörda topografiska kartblad beställs och används som ritnings- underlag.

Ekonomiska kartor och flygbilder an- skaffas och eventuellt görs förberedande flygbildstolkning som stöd för karterings- arbetet.

3. Fältarbete

Arbetet uppdelas i två huvudavsnitt — berggrunds- respektive jordartskartläggning ——- och bedrivs delvis parallellt.

3.1 Berggrundskartläggning

Här åsyftas en sammanhängande och mera utarbetad bild av berggrundens uppbyggnad i jordtäckt terräng. Berggrundskartan har tidigare ingått som kartbilaga i beskrivning- en till den kombinerade berggrunds- och jordartskartan och skalan har då vanligen varit 1: 200 OOO—1: 100 000. För närvaran- de förbereds utgivning av särskilda berg- grundskartor i skala 1: 50 000 jämte beskriv- ningar.

I samband med att kartering sker på ett kombinerat kartblad, utför berggrundsgeo- logen speciell berggrundskartläggning inom bladet. Den använda tekniken blir därvid mera växlande än vid jordartskartläggning med hänsyn till lokala förhållanden. Här- vid inverkar t.ex. omfattningen av natur- ligt blottad berggrund, berggrundens enhet- liga eller starkt växlande sammansättning, svårbedömda bergartsled m.m. I vissa fall biträds berggrundsgeologen av petrografiskt utbildade medhjälpare.

I princip tillgår arbetet så att geologen följer upp de olika bergartsstråken och de- ras inbördes gränser. Därvid är observatio- ner utförda vid jordartskartläggningen till god ledning. Berggrundsgeologen och hans medhjälpare måste dock i många fall göra

mera detaljerade undersökningar av de olika bergartstyperna med utförligare klassifika- tion och säkrare gränsdragning än som är möjligt vid den kombinerade kartläggning- en, vars tyngdpunkt ligger på jordarterna. Man eftersträvar dock ett samarbete, när det gäller den kombinerade kartläggningen och den speciella berggrundskartläggningen för att undvika dubbelarbete. Ytterligare ett viktigt moment i den speciella berg- grundskarteringen är observationer rörande berggrundens struktur och tektonik.

Berggrundsobservationerna sammanställs vid fältrekognoseringen till en berggrunds- karta, vilken uppritas i skala 1: 50 000 och ger bergartsfördelningen och huvuddragen av berggrundens strukturella uppbyggnad. Referensprov tas för mikroskopering och analyser.

Berggrundsgeologen sammanställer även den förenklade kartbild av bergarterna i blottade hällar, vilken skall ingå i den tryck- ta kombinerade kartan.

Den ovan beskrivna karteringen hänför sig huvudsakligen till områden med pre- kambrisk berggrund (urberg). En geolog med en åt två medhjälpare hinner därvid arbeta i takt med ett fullt arbetslag för den kombinerade karteringen.

I områden med yngre, paleozoisk och mesozoisk berggrund fordras geologer med stratigrafisk-paleontologisk inriktning. Me- todiken för kartsammanställning kan bli helt annorlunda, emedan i vissa fall sådan berggrund är blottad endast i begränsad omfattning och får studeras i stenbrott, till- gängliga borrningar o.s.v. En borrhålsin- ventering respektive genomgång av brunns- och borrarkiv utgör därför ett viktigt led i detta arbete.

3.2 Jordartskartläggning

Denna kartläggning kombineras med en nu- mera starkt förenklad framställning av det blottade bergets sammansättning och på så sätt erhålls en kombinerad karta. Skalan är 1: 50000. Skillnaden i förhållande till den tidigare beskrivna berggrundskartan är att

sistnämnda karta åskådliggör berggrundens sammansättning även under jordtäckt ter- räng.

Fältarbetet bedrivs i arbetsgrupper under ledning av en kvartärgeolog. Vidare deltar 1—2 kartörer samt 4—-8 sommaranställda rekognosörer, vanligen geologistuderande.

Kartbladets areal genomgås av rekogno- sörerna så att i princip hela markytan blir observerad. För ändamålet krävs ett obser- vationsnät med i princip ca 200 m avstånd mellan observationslinjerna jämte erforder- liga utvikningar, så att observationerna från angränsande linjer kan sammanknytas. I vissa skogsområden och annan svåroriente— rad terräng kan man nödgas följa ett strikt linjesystem med stegning och kompassgång, vilket blir relativt tidskrävande. Ofta erhålls dock tillräcklig observationstäthet genom att följa befintliga mindre vägar, kraftled- ningsgator och andra på topografisk eller ekonomisk karta och flygbilder identifier- bara rutter. Flygbilder och ekonomisk karta utgör sålunda ett viktigt stöd för oriente- ringen. En preliminär geologisk tolkning av flygbilder kan även ha utförts, vilket ytter- ligare stöder fältarbetet.

Eftersom man på flygbilden inte ens i bästa fall kan identifiera samtliga geolo- giska företeelser, som skall urskiljas på kar- tan, och tolkningens fullständighet varierar med olika terräng- och vegetationstyper, är genomgång av hela markarealen likväl un- der alla omständigheter ofrånkomlig.

På en s.k. rekognoseringskarta (R-karta) inläggs tecken med fastställda symboler för olika jordarter och jordarterna avgränsas från varandra med konturer.

Med utgångspunkt i de faktiska observa— tionspunkterna följer kartörerna markytans utseende och även de mindre terrängfor- merna, och kan därvid utföra konturlägg- ningen långt mera detaljerat än vad som skulle framgå enbart av en schematisk in- terpolering. Metoden innebär med andra ord maximalt utnyttjande av observationsnätet och är därför arbetsbesparande. Berghällar avgränsas och fylls på R-kartan med en- hetlig röd färg. Observationerna utförs med hjälp av en enkel jordborr (stickborr) och

spade. Dessutom antecknas och beskrivs på— träffade skärningar såsom t.ex. grustag, di— kesgrävningar, grundgrävningar och väg- skärningar. Referensprov tas av olika jord- arter. Bergartsbestämningar på hällar utförs i den utsträckning berggrundsgeologen fin- ner lämpligt. Dessa bestämningar bör fram-— för allt inriktas på enkla, klara definitio- ner som kan tillämpas av personal utan petrografisk specialinriktning och utnyttjas. utan alltför omfattande efterkontroll även vid berggrundskartläggningen.

Skala 1:50 000 medger inte inläggning på kartan av alla detaljer i jordarters och berghällars sammansättning och utbredning. Redan vid själva fältrekognoseringen måste därför kartbilden generaliseras. Detta inne- bär att drag av särskild vikt för den geo- logiska bilden får betonas, medan andra får träda tillbaka. För att nämna ett exempel kan det vara viktigt både ur rent geologisk synpunkt och för kartans praktiska använd- ning att i en mycket hällfattig trakt mar- kera de enstaka berggrundsblottningarna även i de fall dessa i och för sig är för små för att inläggas i rätt skala på kartan. I andra mycket hällrika områden kan tvärt- om en del av de små hällarna få uteslutas, för att utrymme för markering av jordarts— täcket mellan hällarna skall erhållas. Kar- teringen kan därför inte bedrivas efter en strikt schematisk mall, utan får i viss mån varieras efter omständigheterna. Detta krä- ver omdöme och vana redan hos den en- skilde rekognosören.

R-kartan renritas med tusch efter varje arbetsdags slut. Vidare upprättas register- kartor över jordprov och vissa specialob- servationer samt en särskild karta över bergartsobservationer. Slutligen kopieras R- kartans konturer på en transparent under- lagskarta, och de olika jordarternas kart— ytor färgläggs med färger och beteckningar (J-karta), så att man får en överblick av hur kartan kommer att se ut i det färdiga färgtrycket. Hällarna utmärks med enhetlig röd färg. Slutligen renskrivs en dagbok med beskrivningar av skärningar och övriga spe- ciella observationer.

I praktiken utförs den helt övervägande

delen av själva fältrekognoseringen av kar- törer och extrageologer. En tränad rekog— nosör hinner i genomsnitt med 0,5—0,8 km' per effektiv arbetsdag. Under en som- mar kan ett arbetslag sålunda rekognOSera ungefär en tredjedel av ett normalt kartblad i skala 1:50 000 med ytan 625 kmf. Kar- teringsledarens tid i tält åtgår nästan helt till övervakning och samordning av arbete samt till kompletterande specialobservatio- ner och specialundersökningar. Därvid bi- träds han även av kartörerna. Specialunder- sökningar — t. ex. jordborrningar — kon- centreras gärna till karteringens slutskede, då den färdiga kartbilden kan överblickas och arbetet avpassas därefter.

4. Sammanställnings- och redigeringsarbete

Det vid fältarbetet framkomna kartmateria- let får i viss mån betraktas som ett råma- terial. En viktig uppgift för kartbladsgeo- logerna är utredigering av det geologiska kartinnehållet, så att ritnings- och repro- duktionsförfarandet underlättas. Kartornas geologiska teckenschema bör sålunda vara enhetligt. Till följd av olika trakters starkt växlande geologiska uppbyggnad kan ofta genom lämpliga redaktionella åtgärder, så— som sammanslagningar av beteckningar, åstadkommas väsentliga förenklingar och kostnadsbesparingar, utan att kartans an- vändbarhet nedsätts eller teckenschemats huvudprinciper bryts. Beträffande berg— grundskartläggningen kan i vissa fall en del av själva kartkonstruktionen få utföras på arbetsrummet, i synnerhet när kartan i stör- re utsträckning skall stödja sig på borrhåls- observationer o.dyl.

Samtidigt pågår bearbetning av det iakt- tagelsematerial, som redovisas i rekognosö— rernas dagböcker. Vidare granskas de spe- cialundersökningar, som utförts av kart- bladsgeologerna. Prover analyseras genom bl. a. kornstorleksbestämningar m.m. för mineraljordarter, pollenanalys för klarläg- gande av torvmarkslagerföljder, mikrosko- piska bergartsundersökningar och kemiska .analyser.

Materialet sammanställs för redovisning i kartbladsbeskrivningarna dels som tabeller över analyser m.m., dels som beskrivande text.

Eftersom kartorna är planbilder måste i beskrivningarna genom typlagerföljder m.m. lämnas närmare redogörelse för jord- och i förekommande fall berglagrens mäk- tighet och lagringsförhållanden, berggrun— dens tektonik rn. m. Beskrivningarnas åskåd- lighet ökas genom riklig illustrering med bl. a. profiler, diagram, kartor över speciella företeelser samt fotografier. Numera efter- strävas att inskränka texten i beskrivningar- na. De kombinerade kartorna skall sålunda innehålla blott en kort berggrundsbeskriv- ning i anslutning till den förenklade berg— artsindelningen på kartan. Paleozoisk och mesozoisk berggrund kan t. ex. ha mera direkt intresse även för kartkonsumenter, vilkas huvudintressen annars berör jordar- ter. Liksom fallet varit med de utgivna ag- rogeologiska bladen över Skåne kan därför sådan berggrund ägnas större uppmärksam- het även i de kombinerade bladen genom textkartor och profiler.

En utförligare beskrivning av berggrun- dens sammansättning, tektoniska uppbygg- nad samt förekomster av malmer, mineral— förekomster och praktiskt användbara berg- arter lämnas i de planerade beskrivningarna till de speciella berggrundskartorna.

I samband med kartarbetet kan olika geo- logiska problem uppstå, vilkas lösning är av vikt för både den aktuella kartan och den fortsatta kartverksamheten. Sådana frå- gor med mera allmän räckvidd redovisas dock lämpligen inte i kartbladsbeskrivning- arna utan behandlas i SGU:s avhandlings— och uppsatsserie. Utarbetandet av sådana uppsatser måste anses ingå som ett normalt led i kartverksamheten.

5. Renritning och produktion

5.1 Kombinerad karta för jordarter och berggrund i skala 1 : 50 000

När rekognoseringen är avslutad och den geologiska redigeringen av kartinnehållet

utförts, kan kartan lämnas till renritning hos kartbyråns ritpersonal. Det vid SGU f. n. tillämpade ritnings- och reproduktions- förfarandet för de nya kombinerade bladen förutsätter, att RAK:s plastoriginal kan dis- poneras för det topografiska underlaget. En- dast de nödvändigaste korrigeringarna — nya stora vägar m.m. —— införs för den geologiska kartans del. Underlagsritningar- na skall sedan samkopieras på den geolo- giska kartans plåt för gråtryck, i vilken även ingår de geologiska konturerna. Topo- grafiska kartans namnoriginal används i hu- vudsak även för den geologiska kartans namninnehåll. Namnen sammanfogas med vissa geologiska tecken —— berggrundsstruk- turer m.m. — och geologisk karttext till den tryckta kartans plåt för svarttryck.

Det geologiska innehållet uppritas på SGU. De geologiska gränserna — kontu- rerna — uppritas med tuschritning eller plastgravyr från rekognoseringskartorna (R- kartorna).

Två kopior av konturritningen färgläggs med krita i de färger, som skall användas vid tryckningen av de olika färgbeteckning- arna. Försök pågår att vid SGU direkt framställa reproduktionsoriginalet för de olika färgplåtarna genom litografering med stöd av bl. a. J-kartorna. Slutligen renritas original till vissa överbeteckningar i färg- tryck.

Det på detta sätt uppritade materialet kan direkt utnyttjas för reproduktionsförfaran- det. I detta skick överlämnas därför rit- ningar m.m. till tryckeriofficinen. För trycket åtgår sammanlagt ca 13—15 tryck- plåtar för underlagstryck och färger. Om- slaget till betänkandet utgörs av ett särtryck av det nya kombinerade kartbladet Stock- holm SO i serien Ae i skala 1: 50 000.

5.2 Särskild karta för berggrund i skala I : 100 000

Förfarandet är i stort analogt med det för kombinerade kartor.

För berggrundskartan, som förut tryckts i skala 1: 100 000, har dock ett särskilt topo—

grafiskt underlag uppritats vid SGU för anpassning till denna skala. Vidare blir kon- turdragning och olika färgfälts begränsning i flertalet fall enklare än på den kombine- rade kartan, vilken särskilt i mellansvensk terräng ofta utmärks av små, splittrade ytor för olika geologiska enheter med ore- gelbundna, detaljrika gränser. F.n. pågår försök att utge berggrundskartorna i skala 1: 50 000 på samma underlag som de kom- binerade kartbladen.

6. Tidåtgång

Fältarbeten för själva rekognoseringen av en kombinerad karta i skala 1: 50 000 samt berggrundsrekognosering av samma areal torde kräva tre år med tidigare angiven per— sonal. Ett fjärde år krävs för eventuella kompletteringsarbeten samt för samman- ställning och redigering. Sammanställning av material till beskrivning och utarbetande härav sker tredje och i huvudsak fjärde året. När karteringen av ett blad efter två år är väl framskriden, kan under samma ledning ett nytt blad i regionen påbörjas det tredje året. Ledningen för arbetet har därigenom kontinuerlig övervakning i fält av två blad och på tjänsterummet ständigt ett av dessa kartblad med beskrivning un— der slutbearbetning.

Denna arbetstakt medger att varje geo- log vartannat år skall kunna ge ut ett kartblad med beskrivning (kombinerat blad eller berggrundsblad). Det torde inte vara möjligt att exempelvis genom ökad insats av rekognoseringspersonal öka utgivnings- takten per geolog räknat. Trots effektiv hjälp av kartassistenter och ingenjörer m. fl. hinner geologen vid bearbetningen inte får— digställa kartbladen och beskrivningarna snabbare än som sagts, även om rekogno— seringsresultaten skulle föreligga tidigare.

7. Publicering

Publikationsverksamheten vid SGU omfat— tar förutom kartor även avhandlingar och

uppsatser. Publikationerna är serieindelade och har nedan sammanförts i fyra grupper.

I. Geologiska kartblad med beskrivningar, tillhörande allmänna geologiska kartverket.

II. Kartor med eller utan beskrivningar, ej ingående i allmänna geologiska kartverket.

III. Avhandlingar och uppsatser, inklusive länskartor.

IV. Serier utan beteckningar.

Kartbladen inom första gruppen täcker nästan hela Götaland och stora delar av Svealand. För Götaland saknas kartor av- seende Västergötland och Småland motsva- rande två kartblad i skala 1: 50 000. Vidare finns det för Blekinge län endast en över- siktskarta, vilken redovisas inom tredje gruppen. För övriga delar av landet ——- d.v.s. vissa delar av Svealand och hela Norrland — saknas kartor av ovan angivet slag. Dessa områden beräknas dock inom inte alltför lång tidsperiod bli täckta av översiktskartor — s. k. länskartor skalor varierande mellan 1: 200 000— 1: 400 000. Länskartorna täcker i söder in- om Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län även vissa områden för vilka moderna kartblad nu finns i skala 1: 50 000.

De kart— och publikationsserier som f.n. är under utgivning är följande:

— i

a. Huvudkartverket i skala 1: 50 000, kom- binerade jordarts- och berggrundskartor, den just avslutade serien Aa och den nya Ae.

b. Malmgeologiska kartor i skala 1: 50 000, ser Af.

c. Agrogeologiska kartor i skala 1: 20000, ser Ad.

d. Special- och översiktskartor, ser Ba.

e. Länskartor i skala 1:200 OOO—11400 000 över norra Sverige, separata berggrunds- och jordartskartor, inom ser Ca.

f. Avhandlingar och uppsatser, ser C och i större format ser Ca.

I det följande lämnas fullständig översikt av de olika serierna m.m. enligt tidigare indelning (I—IV). För kartor anges även antal utgivna kartblad och vidare framgår när första och senaste kartblad utkom samt i förekommande fall om viss serie upphört eller avses upphöra.

I. Geologiska kartblad med beskrivningar, tillhörande allmänna geologiska kartverket.

A Kombinerade kartor i skala 1: 50 000

Ser Aa Bladindelningen följer generalstabs-

kartan (varje geologiskt blad mot- svarar ett fjärdedels generalstabs- blad). 200 kartblad utgavs i serien under åren 1862—1959 och ytter- ligare 1 blad under år 1966. Serien är därmed avslutad. Huvudkartan är en kombinerad kar- ta, dvs. den innehåller redovisning både av jordarterna och på blottade berghällar av bergarterna. Till kart- bladsbeskrivningen hör beträffande samtliga nyare blad i denna serie en separat berggrundskarta i skala 1: 100 OOO—1: 200 000, som åter- ger berggrundens sammansättning även inom jordtäckt terräng.

Ser Ae Underlaget utgörs av den nya topo- grafiska kartan. Det första kartbla— det i serien utkom år 1964. Serien bildar det nya huvudkartverket i större skala och består av kombi- nerade kartor. Berggrunden redo- visas dock i princip mera schema- tiskt än i den äldre kartserien Aa. Tyngdpunkten ligger sålunda på jordarterna. Som komplement till serien Ae avser SGU att utgiva speciella berggrundsblad, vilka kom- mer att ingå i serie Af.

B Malmgeologiska kartor och berggrunds- kartor i skala 1: 50 000

Ser Af De första kartbladen i serien utkom år 1967. De består av en berg-

grundskarta i skala 1: 50000 samt en flygmagnetisk karta i samma skala jämte tillhörande beskrivning. De malmgeologiska kartorna om- fattar trakter av speciell vikt för landets malmprospektering. De nya försöksvis framställda berggrunds- kartoma i skala 1: 50000 utges i denna serie.

C Kombinerade kartor i skala 1: 200 000

Ser Ab 15 kartblad utgavs i serien under åren 1877—1893. Serien har upphört.

D Kombinerade kartor i skala 1: 100 000

Ser Ac 8 kartblad utgavs i serien under åren 1902—1904. Serien har upphört. Serierna Ab och Ac utgjorde försök att förenkla och påskynda utgiv- ningen av de allmänna geologiska kartorna. Stora områden i Götaland är karterade i dessa serier. Då kart- skalorna ej medgav tillräcklig detalj- rikedom återupptogs karteringen se- nare i skala 1: 50 000 (ser Aa).

II. Kartor med eller utan beskrivningar, ej ingående i allmänna geologiska kartverket.

A Agrogeologiska kartor i skala 1: 20000

Ser Ad 10 agrogeologiska kartor över syd- västra Skånes åkerbruksdistrikt har utgivits sedan år 1947. Ingen ny- rekognosering sker f. n.

B Berggrundskartor i skala 1: 200 000

Ser Ala Berggrundskartor. 2 blad utgivna åren 1904 och 1906. Serien har upphört.

C Översiktskartor, småskaliga

Ser Ba Översiktskartor, bl. a. sammanfatt- ,,

ningar omfattande hela Sverige (berggrunds- och jordartskartor). Kartor över särskilda geologiska företeelser. Vissa länskartor över berggrunden har utkommit i denna serie. Se även under serie Ca.

D Specialkartor, storskaliga

Ser Bb Specialkartor över mindre områden. 9 kartor utgivna under åren 1881— 1900. Serien har upphört.

III. Avhandlingar och uppsatser inklusive länskartor

Ser C Avhandlingar och uppsatser. Fr.o.m. år 1900 enbart i oktav. Sedan år 1907 sammanförs dessa publikationer till en årsbok. Även separat utgivning.

Ser Ca Avhandlingar och uppsatser i kvarto (eller folio) utgivna efter år 1899. Serien används numera enbart för publikationer, vars illustrationsma- terial kräver större format, nämli- gen dels avhandlingar av monografi- typ, dels länskartor med beskriv- ningar. De senare är översiktliga, separata berggrunds- och jordartskartor. De moderna länskartorna i denna serie har utgivits från år 1943 i skala 1: 200 OOO—1:400 000. T. 0. m. år 1967 har utgivits 5 jordarts- och 4 berggrundskartor. Från åren 1900 —1902 finns beskrivningar med kartor över Blekinge och delar av Örebro län.

IV. Serier utan beteckningar

Beskrivningar av mineralfyndighe- ter. Utgivning i samverkan med kommerskollegium. Rapporter och meddelanden i sten- cil.

fl ”Idh” Djupn'tk

32 Oxnö huvud

&