SOU 1971:24

Vuxenpedagogisk forskning och utbildning

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Pedagogikutredningen, som tillkallats med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1967, överlämnade i april 1970 sitt huvudbetänkande Pedagogisk utbildning och forskning (SOU 1970: 22). Utredningen behandlade därvid icke vuxenpedagogiska frågor.

Med anlitande av särskild expertis, som förtecknas i inledningskapitlet, har utred- ningen genomfört detta kvarstående utred- ningsuppdrag och får härmed avlämna sitt

betänkande Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Därmed har kommittén slutfört sitt uppdrag.

Stockholm den 19 februari 1971.

Lennart Sandgren Håkan Berg Kjell Hörnqvist Karl-Gustaf Stukät Nils-Eric Svensson

/Bertil Gran

Sammanfattning

2.3 struktur i

2.4

2.5 2.6

2.7

2.8

Kapitel 3 Forsknings- och utvecklings- arbete inom vuxenpedagogiken .

3.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning 3.2 Forskningsområden och forsk- ningsbehov . . 3.2.1 Behovsinventering. . 3.2.2 Angelägna systemproblem

10 10

11

12

13 13 14

15

16

16 18

18

19 20

22 22

24 24

inom vuxenpedagogisk forskning. .

3.2.3 Forskningsbehov från av- nämarsynpunkt

3.3 Utredningens förslag . 3.3.1 Allmänna synpunkter 3.3.2 Resurser för forsknings- och utvecklingsarbete . 3.3.3 Forskarutbildning .

Kapitel 4 Utbildning i vuxenpedagogik 4.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning 4.2 Utbildningsbehov . 4.3 Utredningens förslag .

Kapitel 5 Dokumentation, information och servicefunktioner inom vuxenut- bildningen .

5.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning 5.2 Utredningens förslag.

Kapitel 6 Vissa organisatoriska frågor i samband med vuxenpedagogiskt forsknings— och utvecklingsarbete .

6.1 Utredningens tidigare ställnings- taganden .

Frågan om speciellt institut för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete Projektorganiserad uppdragsforsk— ning i anslutning till universitets- och högskoleinstitutioner Specialdestinering av anslag Inrättande av särskild vuxenut- bildningsnämnd knuten till skol- överstyrelsen

6.2

6.3

6.4 6.5

Kapitel 7 Sammanfattning av utred- ningens förslag

Bilaga Sammanställning av forsk- ningsprojekt med anknytning till vuxenutbildningsområdet .

25 27 32 32

33 34

36

36 38 38

40

40 41

42

42

42

46

48

1. Inledning

1.1 Utredningsdirektiven

Pedagogikutredningen avlämnade i april 1970 sitt huvudbetänkande »Pedagogisk utbildning och forskning» vari utredningen bl.a. framlade förslag till samordning av de pedagogiska institutionerna vid lärar- högskolor och universitet samt till åtgärder i syfte att främja såväl pedagogiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete som utbildning i pedagogik. Utredningen hade emellertid ej möjlighet att i huvudbetänkandet ta ställ- ning till frågor som gäller vuxenpedagogik, bl.a. beroende på att den av utredningen initierade undersökningen om vuxenutbild- ningens struktur i Sverige ej kunde slut- föras till ovannämnda tidpunkt. Redan på ett tidigt stadium av utredningsarbetet stod det nämligen klart, att vuxenutbildningen hade en sådan omfattning och en så kom- plicerad struktur att en särskild kartlägg- ning behövde ske, som kunde ligga till grund för utredningens bedömningar och förslag. I direktiven för utredningen har också departementschefen särskilt betonat behovet av utbildning i vuxenpedagogik samt av forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen:

Inledningsvis vill jag konstatera att utred- ningsuppdraget avser sådana problem som sammanhänger med undervisning, forskning och utvecklingsarbete inom det pedagogiska området med sikte på behoven främst inom utbildningsväsendet. Häri inbegriper jag då skolan och den högre utbildningen men också

vuxenutbildningen. Som jag framhållit i lärar- utbildningspropositionen (s. 224) torde inte minst utbildning i vuxenpedagogik samt forsk- nings- och utvecklingsarbete på detta område komma att kräva vidgade insatser.

I den ovan nämnda lärarutbildningspro- positionen (prop. 1967: 4 s. 224) berör de- partementschefen pedagogikutredningens uppgifter inom området:

Jag räknar med att det ökande behovet av utbildning i vuxenpedagogik kommer att aktu- alisera inrättande av nya. sådana lektorat. Forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxen- undervisningens område kommer också att kräva vidgade insatser. Hur dessa bäst skall tillgodoses och hur arbetet skall fördelas mel- lan lärarhögskola och universitet bör prövas av den nyssnämnda utredningen.

I anslutning till riksdagsbeslut i anledning av prop. 1967: 85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m.m. har utredningen genom beslut den 9 juni 1967 uppmärksammats på vad departementsche- fen i propositionen ytterligare anfört beträf- fande forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenundervisningen. I propositionen i fråga anförs bl.a. följande:

Som Samverkande bildningsförbunden på- pekat har skolforskningen endast i ringa ut- sträckning varit inne på vuxenundervisningen. Jag har i prop. 196714 angående reformerad lärarutbildning framhållit att det ökande be- hovet av utbildning i vuxenpedagogik kom-

mer att aktualisera inrättandet av nya lektorat i vuxenundervisningens metodik. Forsknings— och utvecklingsarbetet inom vuxenundervis- ningens område kommer också att kräva vid- gade insatser. Hur detta bäst skall tillgodoses och hur arbetet därvid skall fördelas mellan lärarhögskolor och universitet kommer att bli en arbetsuppgift för den utredning som skall pröva frågorna om samverkan mellan de peda- gogiska institutionerna vid nyssnämnda läro— anstalter.

1.2. Utredningsarbetets uppläggning och bedrivande

Av direktiven framgår att utredningen haft två huvuduppgifter inom vuxenutbildnings- området. Den ena avser frågor som sam- manhänger med utbildning i pedagogik för dem som är verksamma inom vuxenutbild- ningen, den andra avser forsknings— och ut- vecklingsarbete inom det vuxenpedagogiska området. För att kunna fullgöra uppdraget i dessa två avseenden har utredningen sam- lat in bakgrundsinformation från tidigare endast delvis kartlagda verksamhetsområ- den. Med utgångspunkt i denna information har det varit möjligt att beskriva vuxenut- bildningens struktur och omfattning och att analysera hur den fungerar i olika avseen- den, vilka problem och svårigheter man möter, vilka förändringar som kan förvän- tas och vilka behov som föreligger av för- bättring, förändring och utveckling. Förslag till åtgärder i vad avser utbildning, utveck- lingsarbete och forskning inom det vuxen- pedagogiska området har byggts på sådana analyser. Utredningen har lagt särskild vikt vid frågor som gäller forsknings— och ut- vecklingsarbete men diskuterar också ut— bildning i pedagogik för verksamhet inom vuxenutbildningen. Däremot behandlas ej annan utbildning eller lärarutbildningen i sin helhet inom vuxenutbildningsområdet. Utredningsarbetet kan sägas ha omfattat: dels en strukturanalys innefattande en kartläggning av vuxenutbildningens organi- sation och omfattning, en funktionsanalys av hur vuxenutbildningen fungerar i skilda avseenden, vilka problem och svårigheter som föreligger, men också vilka gynnsamma erfarenheter man kan peka på, samt en

trendanalys med syfte att i grova drag för- söka kartlägga vilka förändringar som skett inom vuxenutbildningen och vilka man kan förvänta inom en nära framtid,

dels bl.a. på basis härav en behovsanalys avseende utbildning i vuxenpedagogik samt forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen.

Utredningen har bedömt behovsanalysen vara den centrala utredningsuppgiften. Vid fullgörandet av denna har utredningen sökt ta hänsyn till tidigare forsknings- och ut- vecklingsarbete inom området samt till den pedagogiska vetenskapens möjligheter att lösa de problem man ställs inför. Därvid har det också varit nödvändigt att beakta vissa krav på service inom vuxenutbild— ningen samt frågor som sammanhänger med informationsspridning och dokumenta- tion, där även kunskap om forsknings- och utvecklingsarbete i andra länder är av be- tydelse för belysning av frågor inom vårt eget land.

På grundval av dessa analyser och över- väganden framlägger utredningen förslag till åtgärder i fråga om

dels organisationen av utbildning och forskning i pedagogik inom vuxenutbild- ningsområdet

dels resurserna för denna verksamhet. Därvid har utredningen utformat försla- gen i anslutning till de i huvudbetänkandet framförda principiella ställningstagandena då det gäller organisation och resurser för utbildning och forskning inom hela det pe- dagogiska ämnesområdet.

1.3 Experter, konferenser och rapporter

Genom särskilda beslut har departements- chefen efter framställning från utredningen tillkallat ett antal experter för att biträda ut- redningen i frågor som gäller vuxenutbild- ning, nämligen den 5 februari 1968 lektorn Torsten Elias- son den 5 februari 1968 assistenten Bengt Hög- lund den 20 juli 1970 konsulenten Per Bongen- hielm

Klasson. Utredningen anordnade den 12 oktober 1970 en konferens med företrädare för olika institutioner och organisationer inom vuxenutbildningsområdet.

I utbildningsdepartementets utrednings- serie har publicerats dels expertundersök- ningen »Vuxenutbildning i Sverige. En strukturell översikt» (U 197111), dels en rapport från ovan nämnda konferens (U 1970: 22).

2. Strukturell och funktionell analys av

vuxenutbildningen

2.1 Vuxenutbildningens uppgifter

Med vuxenutbildning avses här utbildning som tas upp av individen efter tidigare av- slutad eller avbruten grundutbildning och som regel efter en viss tids yrkeserfarenhet. Som vuxenutbildning betraktas alltså ej den reguljära universitets- och högskoleutbild- ning som följer omedelbart efter de gym- nasiala studierna, eller den grundutbildning som sker inom t.ex. företagen. Men inte heller en sådan definition innebär någon entydig avgränsning. Framför allt är grän- sen till en mängd andra aktiviteter mycket oskarp, t.ex. till föreningsverksamhet, reha- bilitering, masskommunikation och kultu- rella aktiviteter av olika slag.

Barn- och ungdomsutbildningen har ex- panderat starkt i vårt land under de senaste årtiondena. Den obligatoriska utbildnings— tiden har förlängts till 9 år samtidigt som den frivilliga gymnasiala utbildningen byggts ut så att antalet nybörjarplatser motsvarar närmare 90 % av en årskull 16-åringar. Bakom denna utveckling ligger flera sam- verkande orsaker. De krav som det mo- derna samhället och yrkeslivet ställer på den enskilde kräver en god utbildning. Sam- tidigt utgör utbildning förutsättning för ekonomiskt, socialt och kulturellt framåt- skridande i ett land. Genom en mängd åt- gärder har det blivit möjligt att låta allt flera ungdomar komma i åtnjutande av en vidgad utbildning. Sociala och ekonomiska

handikapp har i betydande utsträckning kunnat undanröjas. Bostadsorten spelar allt mindre roll för individens möjligheter att få en gymnasial eller eftergymnasial utbild— ning. Denna utveckling, som skett framför allt under senare år, har speciellt kommit ungdomen till godo. Detta har i sin tur medfört ökade anspråk från de redan vuxna att få en utbildningsförstärkning. En av vuxenutbildningens uppgifter blir därför att minska utbildningsklyftan mellan yngre och äldre. Utbildningspolitiken i vårt land har nämligen som ett av sina primära mål att skapa ökad jämlikhet i samhället. Detta gäller givetvis inte blott mellan genera- tionerna. Även för att utjämna de skillnader som uppstått inom en generation mellan välutbildade och lågutbildade har vuxenut- bildningen en betydande uppgift att fylla. Inte minst den utbildning som sker genom studiecirklar och folkhögskolor hade tidi- gare denna kompensatoriska karaktär. Allt- eftersom gymnasial och eftergymnasial ut- bildning kommer allt flera till del förändras emellertid motiven för vuxenutbildning. Behovet av kompensatorisk utbildning torde dock kvarstå under hela 1900-talet. Enligt SCB:s beräkningar i september 1970 kan utbildningsbakgrunden för tiden 1970— 1990 beskrivas på sätt som framgår av tabell på s. 11.

Denna prognos är givetvis osäker och bil- den kan avsevärt förändras bl.a. genom olika åtgärder inom vuxenutbildningen.

Procentuell för- delning i års- gruppen 16—65 år 1970 1980 1990

Folkskola och ev. yrkesutb. 68 50 31 Realexamen el. grundskola och ev. yrkesutb. 23 25 22 Gymnasium el. fackskola resp. gymnasieskola 7 18 35 Examen från universitet el. högskola 3 7 12

Jämlikhetsaspekten på vuxenutbildningen har i huvudsak två element, dels att ge per- sonlig tillfredsställelse och kulturell delak- tighet, dels att ge individer och grupper tillgång till utbildning som en resurs. (Se även Låginkomstutredningens skrift: Ut- bildning, Resonerande de]. Stockholm 1970.) Det senare innebär, att inte blott en- skilda individer söker öka sina resurser genom utbildning. Även för grupper av individer framstår utbildning som en vik- tig resurs för att få större möjligheter att hävda sig i förhållande till andra grupper. Därför har fackliga, politiska, religiösa och andra ideologiska gruppbildningar liksom företag och organisationer inom närings- livet kommit att göra betydande investe- ringar i olika former av vuxenutbildning.

Under senare år har också andra motiv för vuxenutbildning kommit att framträda starkt. Den alltmer accelererande utveck- lingen inom vetenskap och näringsliv med nya eller starkt förändrade krav på ar- betsplatsen skapar ett behov av utbildning till andra, ibland mera komplicerade arbets- uppgifter. Samhällets arbetsmarknadsut- bildning liksom utbildning inom företag och näringslivets organisationer spelar här en betydande roll. Även andra former av vux- enutbildning bidrar till sådan främst yrkes- relaterad vuxenutbildning.

Individens möjligheter att tillgodogöra sig den nödvändiga omskolningen, fortbild- ningen och vidareutbildm'ngen sammanhän- ger emellertid med bl.a. det mått av all- mänutbildning och av studiefärdigheter, som individen har. Detta har medfört ökade

behov av vuxenutbildning av en mera all- män karaktär. Även samhällets fortgående utveckling och omvandling ställer krav på individen som medför ökade behov av ut— bildning för olika samhällsfunktioner, i hem, på fritid och i olika sociala samman- hang.

Allteftersom dessa nya motiv för vuxen- utbildning kommit att träda i förgrunden har man också insett det omöjliga i att kon- struera en barn- och ungdomsutbildning som — om än aldrig så lång — kan klara dessa uppgifter. Utbildning i vuxen ålder kommer därför alltmer att utgöra ett ordi- närt inslag i människans liv. Detta medför accentuerande av utbildning sett i ett livs- långt perspektiv — livslång utbildning, åter- kommande utbildning, »continuing educa- tion». (Se U 68:s debattskrifter.)

2.2 Några allmänna drag i vuxenutbild- ningen

Vuxenutbildningen har under senare år företett inte blott en kvantitativ tillväxt utan även undergått förändring till sina funktioner. För att få en klarare bild av vuxenutbildningens struktur har utredningen låtit utföra en särskild undersökning. Denna har redovisats i utbildningsdepartementets skriftserie nr 1971: 1. Med utgångspunkt i dessa data kan följande kommentarer göras:

(1) Vuxenutbildningen har som helhet en stor andel yrkesrelaterade ämnen. (2) Stora grupper lågutbildade studerar all- männa ämnen. (3) Utbildningen har i betydande utsträck- ning karaktären av fortbildning och kontinuerlig aktualisering. (4) Samhällsrelaterade ämnen har en fram- skjuten plats och utbildningen utgör i dessa avseenden en kompletteringsut- bildning för samhällsroller som ung- domsutbildningen i mindre utsträck- ning förbereder för, t.ex. föräldrarollen. (5) Studiearbetet bedrivs ofta i heterogena grupper. (6) Utbildningen sker mycket ofta i inte-

grerade och kombinerade former, dels som samverkan mellan olika arrangö- rer, dels med utnyttjande av olika verksamhetsformer och instruktions- media.

(7) En mycket betydande andel av vuxna människor har under någon del av sitt liv läraruppgifter och många har lärar- funktioner bredvid de ordinarie yrkes- uppgifterna.

Dessa slutsatser bygger på information som insamlats under ett enstaka år eller under en kortare tidsperiod. Med utgångs- punkt i en mera allmän erfarenhet kan man ha skäl förmoda, att man här också kan se ett uttryck för en utveckling inom vuxenut- bildningen i stort, som karakteriseras av en ökad andel yrkesrelaterade ämnen, ökad allmän utbildning för tidigare lågutbildade, en kontinuerlig aktualisering och samhälls- inriktning i studierna, ökande heterogeniteti studiegrupperna, alltmer kombinerade verk- samhetsformer och ökande inslag av lärar- uppgifter för alla yrkesverksamma personer. Ser man på utbildningen — ungdomsutbild— ning tillsammans med vuxenutbildning — som en helhet, innebär dessa utvecklings— tendenser med hänsyn till vuxenutbild- ningens omfång att den totala bilden av ut- bildningssystemet starkt ändrat karaktär.

I det följande beskrivs mera ingående centrala utbildningsområden inom vuxenut- bildningen. Vissa aspekter görs också till fö- remål för ytterligare analys, t.ex. elevfrå- gor, regional fördelning samt verksamhets- former. På basis av detta görs en ytter- ligare sammanfattning av betydeISefulla drag i vuxenutbildningen.

2.3 Vuxenutbildningens struktur i Sverige

Vuxenutbildningen i Sverige har framvuxit ur många skilda behov och fyller en mängd olika funktioner. Detta har lett till att den ej har karaktären av ett enhetligt utbild- ningssystem på samma sätt som samhällets barn- och ungdomsutbildning eller den eftergymnasiala utbildningen. Det är därför

också svårt att få en enhetlig bild av vuxen- utbildningens struktur och att ge en enkel översiktlig framställning av hur den fun- gerar. I den tidigare omnämnda expertun- dersökningen analyseras mera ingående vuxenutbildningen utifrån vissa angivna frå- geställningar. Denna beskrivning bildar en viktig utgångspunkt för utredningens ana—Å lyser i det följande. Under de senaste åren ' har också publicerats ett flertal översikts- arbeten om vuxenutbildning av myndighe- ter, olika fackliga organisationer och en- skilda personer. Även sådana arbeten har utgjort en värdefull informationskälla för utredningen.

Det finns många olika sätt man kan an- vända för att ge en översikt över vuxenut- bildningens struktur i Sverige. Man kan t.ex. utgå från olika mål eller funktioner som utbildningen avser att fylla: utbildning för yrke, arbetsmarknad, uppskolning, kom- pletterande utbildning, personalutbildning, fritidsutbildning, utbildning för samhälls- funktioner osv. En annan indelningsgrund kan gå efter innehållet i utbildningen, t.ex. »skolämnen» i grundskola och gymnasie- skola, yrkesrelaterade ämnen, ämnen för fritid och hobby, teoretiska ämnen och praktiska ämnen, färdighetsämnen och kun- skapsämnen osv.

En tredje indelningsgrund utgår från vem som arrangerar utbildningen i fråga. Detta medger att man får en klarare översikt över ansvarsfunktioner, administrativa funktio- ner, ekonomiska förhållanden etc. Utred- ningen kommer att använda denna indel- ningsgrund i det följande, även om man därvid i vissa avseenden försvårar analysen, t.ex. genom att många samtidigt genomgår utbildning hos olika arrangörer, genom att olika arrangörer samarbetar kring viss ut- bildning och att kurser därför kan bli bok- förda på flera håll, genom att olika typer av kurser finns hos samma arrangör eller ge- nom att skilda individer kan ha olika utbild- ningsmål inom ramen för en och samma kurs osv. Utredningen behandlar därvid inte den militära utbildningen.

2.3.1 Utbildning arrangerad av företag och näringslivets organisationer

Inom näringslivet förekommer en betydan- de utbildningsverksamhet. Om man bort- ser från den grundläggande yrkesutbildning— en i anslutning till t.ex. verkstadsskolor be- räknades år 1967 att ca en milj. arbets- dagar inom företagen användes för utbild- ningsverksamhet, i huvudsak på arbetstid. Kurserna domineras av två huvudtyper, dels chefs— och ledarutbildning, dels intro- duktionsutbildning för nyanställd arbets- kraft. 9 kurser av 10 gäller yrkesrelevanta ämnen och de centrala ämnesgrupperna är produktion, försäljning och reklam, arbets- ledning, kontorsteknik samt servicefunktio- ner. Av de större företagen (mer än 500 anställda) beräknades 1967 ca 55 % ha egna utbildningsavdelningar. I växande ut- sträckning skaffar sig därvid företagen ock- så egna kurslokaler (kursgårdar) och fast anställda lärare. Av ca 8 500 personer med läraruppgifter på heltid eller deltid beräk- nades 1967 ca 800 vara fast anställda för läraruppgifter.

I betydande utsträckning etablerar före- tagen samarbete kring utbildningsfrågor inom en viss bransch eller en viss region. Utbildningsverksamhet bedrivs därvid dels av privata företagsorganisationer, dels av kooperativa organisationer.

Den yrkesrelaterade utbildning som ar- rangeras av företags- och kooperativa orga- nisationer har en något annan karaktär än den företagsinterna. Den koncentreras näm- ligen till databehandling, arbetsstudier och andra kvalificerade yrkeskunskaper och rik- tar sig i första hand till ingenjörer, kontors- personal och företagsledning, däremot en- dast i undantagsfall till arbetare i produk- tionen. Direkta introduktionskurser före- kommer knappast. Dessa överlåts till de en- skilda företagen. Uppskattningsvis användes ca 0,5 milj. arbetsdagar för den bransch- organiserade utbildningen, även här i stor utsträckning på arbetstid. Organisationerna disponerar ofta egna kursgårdar, men har få fast anställda lärare.

Organisationerna samarbetar genom olika

utbildningsspecialiserade organ. Dessutom existerar en rad självständiga institut av konsultkaraktär, som i huvudsak är verk— samma som kursarrangörer åt företag och organisationer. Utredningen återkommer till denna typ av utbildning i kap. 5.

2.3.2 Statlig vuxenutbildning

För många former av vuxenutbildning ut- går statsbidrag i sådan utsträckning att sta- ten i själva verket iklätt sig huvudansvaret för ifrågavarande utbildning. Det gäller t.ex. för den kommunala vuxenutbildningen, för folkhögskolor och för studieförbundens verk- samhet. Dessa behandlas dock i det följande under separata rubriker. Ett direkt arran- görsmässigt ansvar har staten framför allt i samhällets arbetsmarknadsutbildning, i de statliga vuxengymnasierna och i den stat- liga interna personalutbildningen. Samhällets arbetsmarknadsutbildning är sysselsättningspolitiskt motiverad och riktar sig främst till personer som är arbetslösa, som hotas av arbetslöshet eller som är svår- placerade i arbetslivet. Arbetsmarknadsut- bildningen bedrivs av arbetsmarknadsstyrel- sen och skolöverstyrelsen i samverkan. Unge- fär hälften av utbildningen ordnas inom skolöverstyrelsens särskilda kursverksamhet. Ca 25—30 % får sin utbildning som ele- ver i det reguljära skolväsendet. Övriga får sin utbildning vid företag eller vid kur- ser anordnade av myndigheter eller utbild- ningsorganisationer. De särskilt anordnade SÖ-kurserna är av olika slag och fyller olika funktioner, t.ex. informations- och anpass- ningskurser, preparandkurser, omskolnings- kurser, fortbildnings- och påbyggnadskur— ser, nybörjarkurser, reaktiveringskurser m.fl. Omskolningskurserna utgör därvid 2/3 av den totala kursvolymen. Den genomsnitt- liga utbildningstiden är f.n. ca 6 mån. Man beräknar att under tioårsperioden 1959/60—1969/70 deltog ca 440000 per- soner i arbetsmarknadsutbildning. Verksam- heten expanderar emellertid kraftigt och 1969/70 deltog närmare 100000 personer i denna utbildning. Kostnaderna för arbets- marknadsutbildningen uppgår 1970/71 till

505 milj. kronor, varav ungefär 2/5 går till den pedagogiska delen av verksamheten. Fr.o.m. hösten 1969 har försöksverksam- heten fått ett ökat inslag av allmänna äm- nen, t.ex. svenska, engelska, samhällskunskap och matematik med syfte att ge dem som endast har 6—7-årig folkskola en komplet- terande allmän utbildning. SÖ:s särskilda kursverksamhet har efterhand koncentre— rats till ett 50-tal utbildningscentra med ett 100-tal mindre kursorter som satelliter un- der dessa centra för att tillgodose behovet av utbildning för lokalt anknutna personer.

Vid de statliga skolorna för vuxna i Norr- köping och Härnösand meddelas utbildning enligt läroplanerna för grundskolans hög- stadium samt de gymnasiala skolformerna. Man arbetar därvid med en kombination av korrespondensundervisning och direktun- dervisning vid skolan. De båda statliga vuxenskolorna har tillsammans ca 6 000 elever. Under budgetåret 1970/71 beräknas kostnaderna för den statliga vuxenutbild- ningen uppgå till 10,2 milj. kronor.

Inom den statliga förvaltningen och de statliga affärsverken arrangeras introduk- tions-, fortbildnings- och vidareutbildnings- kurser antingen av myndigheterna eller ver- ken själva eller av de tre centrala kursan— ordnama för den interna personalutbild- ningen: statens personalutbildningsnämnd, statskontoret och riksrevisionsverket. En regional sådan utbildningsverksamhet be- drivs av länsstyrelserna.

2.3.3 Kommunal vuxenutbildning

Kommunen är huvudman för den lokala vuxenutbildningen, som enligt riksdagsbe- slut 1967 kan anordnas enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan. Någon uttryck- lig skyldighet för kommun att anordna denna utbildning av vuxna finns inte. In- tresset för vuxenutbildning har dock visat sig mycket stort: omkring 300 kommuner har under läsåret 1969/70 kunnat erbjuda vuxna utbildning enligt läroplan för grund- skolans högstadium och ca hälften av dessa också enligt läroplan för gymnasiet och

fackskolan. Dessutom har ett mycket stort antal kommuner kunnat erbjuda deltidskur- ser för vuxna i yrkesskolan. Många vuxna har utnyttjat den möjlighet som nu erbju- dits att skaffa sig en kompletterande utbild- ning. Sålunda studerade under läsåret 1969/ 70 ca 62000 personer (jämfört med ca 37000 läsåret 1968/69) i ämneskurser på grundskolans högstadium, fackskolan och gymnasiet och drygt 70000 följde deltids- kurserna i yrkesskolan. Dessa siffror är nettosiffror och eftersom varje person i medeltal deltog i två kurser är antalet kurs- deltagare ungefär det dubbla. Största anta- let ämneskurser anordnades i engelska, matematik, svenska och samhällskunskap. Det finns en tendens till en relativ förskjut— ning mot lägre utbildningsnivåer, dvs. från ämneskurser på det gymnasiala stadiet till grundskolekurser. Preliminära uppgifter från läsåret 1970/71 visar, att ca 87000 personer deltar i ämneskurser inom kom- munal vuxenutbildning, varav ca 45 % stu- derar på grundskolenivå, samt att ca 80 000 deltar i yrkesskolkurser.

Inom den kommunala vuxenutbildningen prövar man olika former av kombinations- undervisning med utnyttjande av bl.a. radio och tv. De eterförmedlade programmen har utformats så att de är undervisnings- bärande, dvs. de kommer att delvis ersätta läraren. Programmen produceras inom ra— men för TRU-kommitténs verksamhet och kompletteras med vuxenanpassade läro- medel. Till dessa tv- och radiokurser har lärarledda uppföljningskurser anordnats in- om den kommunala vuxenutbildningen.

I enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 15 mars 1968 och skolöverstyrelsens anvis- ningar samma år har en gränsdragning skett mellan den kommunala vuxenutbildningen och studieförbundens verksamhet, innebä- rande bl.a. att i sådana ämnen, som sedan länge hört till studieförbundens cirkelverk- samhet, kurser normalt inte skall anordnas inom kommunal vuxenutbildning.

De senaste läsåren visar en stark ökning av antalet vuxna, som önskar bedriva stu- dier på heltid med dagundervisning. I ett tiotal större kommuner finns särskilda skol-

enheter för ämneskurserna med egna skol- ledare, egen administration osv. Lärare för ämneskurserna är i regel anställda som tim- lärare medan lärare vid yrkesskola får räkna undervisning i deltidskurser som fyll- nadstjänst. Det statliga anslaget till kommu- nal vuxenutbildning uppgår budgetåret 1970/71 till 98 milj. kronor.

M—ed kommunerna som huvudman an- ordnas dessutom en intern personalutbild- ning huvudsakligen i regi av Svenska kom- munförbundet. För förtroendemän anord- nas kurser i anslutning till de olika kom- munala organens verksamhetsområden.

2.3.4 Studieförbund, föreläsningsföreningar och fackliga organisationer

Den verksamhet som studieförbunden be— driver har sedan flera årtionden tillbaka haft en betydande omfattning. Den har i huvudsak sitt ursprung i de framväxande folkrörelserna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. De tolv nu existerande studieförbunden är i huvudsak förankrade i politiska, fackliga, religiösa eller nykter- hetsorganisationer. Endast Folkuniversitetet och Studiefrämjandet har en annan anknyt- ning.

Studiecirkeln är studieförbundens vik— tigaste verksamhetsform och omfattade 1969/70 ca 160000 studiecirklar med 1,7 milj. deltagare och en total schemalagd stu- dievolym som överstiger 4 milj. arbetsdagar. De ämnen som studeras är i huvudsak in- riktade mot den >>humanistiska» sektorn: språk, litteratur, konst, teater och musik svarar för väsentligt över hälften av antalet cirklar, samhällsvetenskap, näringsliv, eko- nomi och liknande ämnen för ca 1/4. I mycket ringa utsträckning sysslar man med teknik och naturvetenskap. En markerad övergång till högre utbildningsnivåer gör sig märkbar.

I detta sammanhang bör också nämnas den externa universitetsutbildningen, som är av tre olika slag: decentraliserad univer- sitetsutbildning som arrangeras av UKÄ i samarbete med lokala skolstyrelser på olika orter i landet, universitetsutbildning per

korrespondens och statsbidragsberättigade universitetscirklar. För dessa senare ansva- rar i regel studieförbunden. Universitets- cirklarna arbetar på en med universitetskur- ser jämförbar nivå och lärarna skall ha en kompetens jämförlig med universitetslära— res. Även dessa cirklar har expanderat myc- ket starkt under senare år. Statsbidrag ut- gick år 1969/70 till drygt 1 000 cirklar med ca 16 000 cirkeldeltagare.

Föreläsningsföreningarna har i stor ut- sträckning sin upprinnelse i det liberala bildningsidealet från slutet av 1800-talet. De har under 1900-talets första hälft haft en omfattande verksamhet, men för idag en ganska tynande tillvaro. Antalet föreläs- ningsföreningar har från 1963 till 1968 så- lunda minskat från ca 500 till 270. En myc- ket stor andel av den totala föreläsnings- verksamheten sker nu genom länsbildnings- förbund och studieförbund. Det totala an- talet föreläsningstimmar uppgick 1969/70 till ca 21 000.

De fackliga organisationernas utbildnings- verksamhet gäller i huvudsak funktionärs- utbildning samt facklig och allmän med- lemsskolning. Verksamheten har en betyd- ande omfattning. Som exempel kan nämnas att LO, som är den största löntagarorgani- sationen, satsar ca 30 milj. kronor årligen på Studieverksamhet. Det statliga stödet till de fackliga organisationernas centrala kursverksamhet beräknas för år 1970/71 uppgå till 5 milj. kronor.

2.3.5 Folkhögskolorna

De svenska folkhögskolorna kunde år 1968 fira sitt 100-årsjubileum. Historiskt sett har de utvecklats som en del av folkbildnings- rörelserna. Det finns f.n. drygt 100 folkhög- skolor. Med hänsyn till huvudmannaskap kan man särskilja tre grupper: landstings- skolor, stödföreningsskolor och rörelseskolor. De senare är i huvudsak anknutna till reli- giösa organisationer, nykterhetsrörelsen eller arbetarrörelsen. Vid folkhögskolorna anord- nas dels vinterkurser, omfattande i regel 34 veckor, dels sommarkurser om minst 13 veckor, dels ämneskurser omfattande minst

en vecka. Vinterkurserna är ofta upplagda som två- eller treåriga kurser. Undervisning bedrivs på alla nivåer, även eftergymnasial. Folkhögskolekurserna kan under vissa be- tingelser ge grundskole- eller fackskolekom- petens. Omfattningen av sådan formellt kompetensgivande utbildning har ökat. En viss specialisering har utvecklats mellan olika folkhögskolor och det förekommer särskilda linjer för estetiska ämnen, för ut- bildning av ungdomsledare, för massmedia- utbildning, för internationella frågor osv.

Läsåret 1969/70 beräknades antalet ele- ver vid vinterkurserna uppgå till ca 14 000. Statsbidrag utgår med 100 % av lärarlöner men också för vissa andra kostnader. Det statliga stödet uppgår läsåret 1970/71 till ca 77 milj. kronor.

2.3.6 Utbildning via radio, television och per korrespondens

Inom Sveriges radio finns en särskild sek- tion för vuxenundervisning inom utbild- ningsprogramenheten. Enligt utredningens specialundersökning sändes i radion under läsåret 1967/68 totalt 38 kurser avsedda för vuxna med en sammanlagd sändningstid av ca 250 timmar. Härav svarade språkkur- serna för ca 3/4 av kursutbudet. Det är mycket svårt att uppskatta antalet aktiva studerande i anslutning till radiokurserna. Antalet försålda exemplar kursmaterial kan ge en viss uppfattning. Det uppgick under 1967/68 till totalt ca 150 000.

Våren 1967 tillsattes kommittén för tele- vision och radio i utbildning (TRU) med uppgift att bl.a. bedriva försöksverksamhet med eterförmedlad vuxenutbildning. I och med TRU:s tillkomst kom kurser för vuxna att i högre grad sändas också i tv. Åren 1968/69 och 1969/70 sändes totalt 18 kurser under ca 150 sändningstimmar. TRU:s kur- ser har i viss utsträckning utnyttjats i den kommunala vuxenutbildningen, av folkhög- skolorna och av studieförbunden. Vidare förekommer samverkan med korrespon- densinstitut. Hösten 1970 utnyttjade ca 3 800 studerande i den kommunala vuxen- utbildningen TRU-kurserna samt ca 3 100

folkhögskoleelever. Sedan TRU:s tillkomst har ca 270 000 böcker sålts i anslutning till kommitténs kurser för vuxenutbildning.

Kostnaderna för TRU-kommitténs verk— samhet under budgetåret 1970/71 uppgår till ca 14 milj. kronor. En betydande del avser vuxenutbildning.

Korrespondensinstitutens kurser har un- der senare år ändrat karaktär. De utnyttjas nu ofta i samband med någon utbildnings- verksamhet inom skolväsendet, studieför- bunden, de statliga vuxenskolorna osv. Her- mods har idag ca 200 000 registrerade stu- derande och mottar ca 70000 nyanmäl- ningar per år. Brevskolan ägs av ett antal folkrörelser och kurserna riktar sig huvud- sakligen till verksamheten inom dessa rörel- ser. 50000 nyanmälningar registreras per år. Lantbrukets korrespondensskola mottar ca 15 000 kursanmälningar per år.

2.4 Elevfrågor inom vuxenutbildningen

Den föregående kortfattade redovisningen har tjänat syftet att ge en översiktlig bild av vuxenutbildningen i Sverige. Organisa- toriska frågor, liksom kvantitativa data i fråga om elevantal, kursantal, kostnader osv. har stått i förgrunden för redogörelsen. Därvid har också vissa utvecklingsaspekter uppmärksammats. Redogörelsen har också syftat till att belysa vilka funktioner olika typer av vuxenutbildning har genom att nå- got redovisa kurstyper, målgrupper för ut- bildning, ämnen osv. För pedagogikutred- ningens syfte finns det anledning att utför- ligare diskutera vissa av dessa fakta och även några andra som ej berörts i det föregående.

I det föregående avsnittet har framför allt behandlats vissa förutsättningar av typen ramfaktorer och kvantitativa dimen- sioneringsvariabler. En annan viktig fråga är studerandegruppernas sammansättning samt den regionala fördelningen av utbild- ningen. Frågor som gäller verksamhetsfor- mer, läromedel och materiel är också av stor betydelse. Elev- och rekryteringsfrågor skall belysas något i detta avsnitt medan regionala faktorer, verksamhetsformer och läromedel tas upp i de följande avsnitten.

En mera utförlig analys av dessa och andra frågor görs i utredningens specialun- dersökning, varför här endast tas upp vissa frågeställningar, som har direkt betydelse för utredningens diskussioner av vuxen- pedagogiskt forsknings- och utvecklings— arbete och för utbildning i vuxenpedagogik.

Den kraftiga ökningen av vuxenutbild- ningen har naturligt nog medfört att nya studerandegrupper med delvis nya behov och förutsättningar kommer att delta i vuxenutbildning. Denna utveckling kommer att fortsätta i den mån vuxenutbildning i allt större utsträckning kommer att utgöra ett inslag i ett system med återkommande utbildning. Endast i ringa utsträckning har vi tillgång till undersökningar, som belyser studerandegruppernas karakteristika. De data som föreligger och den erfarenhet man har från olika utbildningsområden ger oss dock möjlighet dra vissa slutsatser.

Först bör konstateras att studerandegrup- per i viss utsträckning förskjuts mellan olika utbildningsformer. Man har t.ex. skäl att anta, att en viss del av den kategori elever som tidigare gick till folkhögskolor för att få en komplettering till en bristfällig grund- utbildning, nu i betydande utsträckning vän- der sig till den kommunala vuxenutbild- ningen.

Inom de flesta vuxenutbildningsområden är det statistiska materialet mycket bristfäl- ligt. SCB påbörjade hösten 1968 en försöks- verksamhet med att utarbeta statistik över den kommunala vuxenutbildningen. För- söksverksamheten omfattar en beskrivning av studerandegrupper efter ålder, kön och kursval. Uppgifter inhämtas också om ut- bildningsbakgrund och bostadsregion. Den senast publicerade redogörelsen (Statistiska meddelanden 1970: 14) avser förhållan- dena i oktober 1969 och omfattar stude- rande i ämneskurser. Av de studerande inom grundskolekurser var ungefär hälften mer än 36 år gamla och ungefär en fjärde- del inom gymnasiala kurser. Under senare år har antalet deltagare i grundskolekurser expanderat särskilt snabbt och utgjorde 1969 drygt 1/3 av det totala studerande-

Inom flera former av frivillig vuxenut— bildning finns en tendens att personer med en relativt god grundutbildning har en starkare benägenhet till fortsatt utbildning. Undersökningar inom studieförbundens verksamhet liksom inom den kommunala vuxenutbildningen bekräftar detta. Som be- skrivits tidigare förstärks detta förhållande också av den utbildning som sker inom företag och branschorganisationer. (Jfr s. 13.)

Mera omfattande slutförda klientelun- dersökningar avseende personlighetsdrag, intellektuella förutsättningar, social bak- grund osv. saknas i stort sett i Sverige. En del forskningsaktiviteter kring dessa frågor har dock påbörjats. Resultat från ett stör- re projekt, som pågår vid pedagogiska in- stitutionen vid Uppsala universitet, har pu- blicerats i två delrapporter (Johansson— Molander: Vuxenstuderande 1968. Stencil. Uppsala 1969—1970). Rapporterna behand- lar ca 3 000 vuxenstuderande vid kommunal och statlig vuxenundervisning, folkhögsko- lor och korrespondensinstitut. De hittills publicerade undersökningsresultaten avser läsåret 1967/68 då den kommunala utbild- ningen omfattade endast s.k. kvällsgymna- sier. Medianåldern är vid kvällsgymnasier och statens skolor för vuxna 25—27 år och vid folkhögskolor och korrespondensinstitut 22 år. 3/4 har varit ute i förvärvsarbete före studierna. När vuxenstuderande prövas med begåvningsprov och personlighetsinstrument konstateras såväl från intellektuell som per- sonlighetsmässig synpunkt att de presterar något bättre resultat än jämförbara norm- grupper. Hos vissa kategorier av vuxen- studerande förekommer dock personliga an- passningsproblem i större utsträckning än hos normgruppen. Motivet för studierna kan anges i fyra huvudkategorier:

(1) Att byta yrke. Detta är ett vanligt mo- tiv särskilt inom folkhögskolor. (2) Avancemang inom yrket anges som motiv av ca 1/4 av de studerande i alla skolformer. (3) Kompetens för vidare studier förekom-

mer som motiv i samtliga skolformer (1 /4 av de studerande) men är mest ut- talat bland korrespondensstuderande.

(4) Studieintresse anges av ca 1/5 av de vuxenstuderande.

Sådana bakgrundsdata avseende de stu- derande ger viktig upplysning då det gäl— ler att utforma kurser, välja innehåll, verk- samhetsformer, läromedel osv. inom vuxen- utbildningen. Av dem som sysslar med framför allt den frivilliga vuxenutbildningen upplevs emellertid frågan om karakteris- tika hos dem som ej deltar i vuxenutbild- ningen som väl så viktiga. Frågan om vilka mekanismer som utgör ett hinder för del- tagande i vuxenutbildning har ansetts så betydelsefull, att en särskild kommitté (FÖVUX) tillkallades i januari 1970 med uppgift att utveckla lämpliga uppsökande och stimulerande åtgärder, som riktar sig till personer med kort eller bristfällig grund- utbildning.

2.5 Utbildningens regionala fördelning

I utredningens specialundersökning redo- visas en mängd fakta som är förknippade med den regionala fördelningen av vuxen- utbildningen. Två aspekter förtjänar särskilt att uppmärksammas:

(1) Generellt sett har flera vuxenutbild- ningsformer en relativt sett stark kon- centration till Stockholmsregionen: ofta ligger 25—50 % av utbildningen där. (2) Ofta kompletterar olika arrangörers verksamhet varandra inom de olika re- gionerna i landet. Där utbudet eller frekvensen av utbildning är svag inom en vuxenutbildningsform är den ibland så mycket starkare inom en annan ar- rangörs verksamhetsområde.

Dessa två aspekter bör särskilt uppmärk- sammas i samband med den rekryterings- problematik som belystes något i föregå— ende avsnitt.

Utbildningens koncentration till Stock- holmsregionen är särskilt påfallande inom

företagens interna utbildning. Företag i Stockholmsregionen svarar för hälften av den företagsintema utbildningsverksamhet- en i landet. Att den organisationsarrange- rade utbildningen till ännu större del är koncentrerad till Stockholmsregionen är givetvis främst en- funktion av organisa- tionsvärldens geografiska centralisering. Kursverksamheten är dock i stor utsträck- ning riksrekryterande. Då det gäller sam- hällets arbetsmarknadsutbildning är stock- holmsregionen underrepresenterad i förhål— lande till folkmängd. Här har i stället Norrland en svag, men dock fullt tydlig överrepresentation. De tre »utbildningsin- tensiva» regionerna inom ungdomsutbild- ningen, Stockholm, Göteborg och Malmö, har också en mindre andel av studieför- bundens studiecirklar än av befolkningen.

Denna regionala struktur tyder på att olika typer av vuxenutbildning kompletterar varandra, ofta av det skälet att behovet av och resurserna för utbildning har olika ka- raktär i olika delar av landet. En sådan komplementaritet föreligger också inom en och samma typ av vuxenutbildningsutbud. Så t.ex. har de olika studieförbunden olika förankring i olika delar av landet. Folkuni- versitetet är i huvudsak företrätt i storstads- områdena, vissa kyrkliga studieförbund har sin mesta aktivitet på västkusten, ABF är väl företrätt i hela landet men dock med en viss tonvikt på Norrland, Bergslagen samt östra delarna av Svealand och Götaland osv. (Se Eliasson—Höglund, kap. 8.) Det framgår således klart, att den regionala för- delningen av vuxenutbildningsverksamheten är en viktig aspekt att beakta i den utbild- ningspolitiska diskussionen.

2.6 Verksamhetsformer inom vuxenutbild- ningen

Av många skäl förekommer mycket varie- rande arbetsformer inom vuxenutbildningen. Det är därvid intressant att konstatera, att olika arrangörer av vuxenutbildning tidigare mer eller mindre specialiserade sig på en viss typ av arbetsform: studieförbunden hade studiecirkeln som dominerande arbets-

form, föreläsningsföreningama den infor- mationsinriktade föreläsningen, den kom- munala vuxenutbildningen i stor utsträck- ning lektionsformen, folkhögskolorna ett kanske mer varierat arbetssätt men i huvud— sak något som kan betecknas som semina— rieövningar, korrespondensinstituten givet- vis undervisning per korrespondens och Sveriges radio eterförmedlad undervisning.

De senare årens utveckling har förändrat denna situation. I betydande utsträckning förekommer nu en kombination av olika verksamhetsformer och instruktionsmedia. Inom de statliga vuxenskolorna kombineras korrespondensstudier med direktundervis- ning, något som även korrespondensinstitu- ten själva sedan flera år tillämpat, i den kommunala vuxenutbildningen används Sveriges radios och TRU:s kurser liksom inom studieförbunden, Sveriges radios eter- förmedlade undervisning kombineras med studiesatser osv. Det är också uppenbart, att mycket av denna verksamhet bör be- tecknas som försöksverksamhet och att man ännu inte vunnit tillräcklig erfarenhet av sådana mediakombinationer.

Inom vissa sektorer av vuxenutbildningen har man väl ännu inte utvecklat arbetsfor- mer, som i alla avseenden är anpassade till den speciella formen för vuxenstudier. Sam- hällets omskolningskurser liksom den kom- munala vuxenutbildningen torde i stor ut- sträckning ha tagit över verksamhetsformer- na från sina »släktingar» inom ungdomsut- bildningen, nämligen grundskolan och gym- nasieskolan, delvis på grund av lärarnas bakgrund. Man tycks emellertid inom båda områdena vara väl medveten om detta och anstränger sig för att anpassa utbildningen till de syften och förutsättningar, som kän- netecknar arbetsmarknadsutbildningen resp. vuxenskolorna. I arbetsmarknadsutbildning- en är det särskilt intressant att se, hur man har utvecklat former för att utbildningen kontinuerligt skall kunna anpassas till ar- betslivets fortlöpande förändring.

I företagens interna utbildning liksom i branschorganisationernas har, som tidigare påpekats, de mera teoretiska arbetsformer- na, föreläsningar och lektioner, en kraftig

dominans (s. 13). Här påverkas företagen bl.a. av de utbildningsspecialiserade firmor- na i riktning mot mera elevaktiva arbetsfor- mer och stimuleras till användning av mo- derna undervisningshjälpmedel.

Huvuddelen av det utvecklingsarbete som bedrivs förefaller ligga på utlärningsforrnen och ej primärt på inlärningssättet. Det är m.a.o. försök med olika inslag av media på instruktions- och informationssidan som do- minerar.

Det finns en ganska omfångsrik utländsk litteratur och en mängd undersökningar, som gäller procedurer, metoder och tek- niker inom vuxenutbildningen. Endast i be- gränsad utsträckning torde resultaten från undersökningarna vara kända inom den svenska vuxenutbildningen och det är tvek- samt om det överhuvud går att överföra dessa till den speciella utbildningssituation, som finns i vårt land. Någon mera syste- matisk analys och utvärdering av de många verksamhetsformer, som nu prövas inom svensk vuxenutbildning, har ännu inte ut- förts. En del projekt pågår, främst inom etermedia, med en mera systematisk utvär- dering.

2.7 Läromedel och materielfrågor inom vuxenutbildningen

Ett genomgående drag inom vuxenutbild- ningen tycks vara att nyare instruktionsme- dia såsom självinstruerande studiematerial, bandspelare, film, tv, itv, inlärningsstudio osv. används i ökad utsträckning. Denna förändring av verksamhetsformerna har emellertid inte alltid medfört en pedago- gisk förbättring.

I själva verket kommer ofta läromedlet inom vuxenutbildningen att få en styrande effekt på utbildningens utformning. Detta torde bero bl.a. på två omständigheter: (1) lärarna saknar ofta pedagogisk utbild- ning för sina uppgifter, (2) stoffet är så pass speciellt eller aktuellt att man måste förlita sig på ett läromedel som framställts av experter. Detta relativa materielberoende kan konstateras t.ex. inom studiecirkelverk-

samheten. Samtidigt kan emellertid också konstateras att antalet för vuxna speciellt framtagna läromedel inte är stort. Behovet av sådana är emellertid påtagligt.

Ett särskilt problem värt att uppmärk- samma är att elevunderlaget i ett visst ämne eller viss kurs inom vuxenutbildningen ofta är mycket lågt i jämförelse med barn- och ungdomsutbildningen. Detta har gjort för- lagen obenägna att satsa på framtagning av speciella läromedel för vuxenutbildning. Med den starka expansionen under senare år torde dock förutsättningarna att göra pro- duktionen ekonomisk bli gynnsammare. Det kan enligt utredningens uppfattning dock bli nödvändigt med särskilda statliga åtgär- der för läromedelsproduktionen, bl.a. på grund av den starka differentieringen inom utbildningen.

2.8 Sammanfattning

Utredningen har i detta kapitel försökt ge en starkt koncentrerad framställning av vuxenutbildningens situation i Sverige då det gäller kvantitativa data, organisation, kostnader, studerande, pedagogisk utform- ning osv. Givetvis måste en sådan fram- ställning i vissa avseenden generalisera myc- ket starkt. Framställningen har väsentligen avsett att tjäna som underlag för utredning- ens diskussioner och förslag i vad avser forsknings- och utvecklingsarbete, utbild- ning och vissa andra frågor inom det vuxen- pedagogiska fältet. Därvid framstår givetvis förändringar och utvecklingstrender som vä- sentliga för bedömningarna. Medan utred- ningen i allmänhet haft tillgång till omfat- tande informationsmaterial angående vuxen- utbildningens villkor och utformning för visst år eller ibland sekvenser av år har emellertid tolkningen av utvecklingstenden- ser i betydande omfattning fått göras med utgångspunkt i den allmänna erfarenhet som förelegat.

I avsnitt 2.2 gavs en kort sådan tolkning av viktiga utvecklingstendenser inom vuxen- utbildningen. Utredningen tar upp ett fler—

tal andra sådana förhållanden i samband med beskrivningen av det vuxenpedago- giska forsknings- och utvecklingsarbetet i kap. 3. Där återkommer utredningen också kortfattat till vissa data från den här läm- nade översikten för att på så sätt få en direkt anknytning till olika frågor inom forsknings— och utvecklingsarbetet. Därför sammanfattas här kort endast vissa av de frågor som behandlats mera utförligt i det föregående.

Vuxenutbildningen har redan nu en myc- ket stor omfattning. Den omfattar upp- skattningsvis 20—25 milj. elevdagar per år, varav 60—70 % »på dagtid». Staten svarar för den överväldigande största andelen av kostnaderna. Man kan uppskatta statens samlade utgifter för vuxenutbildning till mellan 1/2 och 1 miljard kronor under bud- getåret 1970/71 beroende på om man med- räknar studiesociala förmåner eller ej. Detta utgör ca 10 % av totalkostnaderna för ut- bildningsändamål i den svenska statsbud- geten.

Den kvantitativa utvecklingen inom vux- enutbildningen är kraftig inom de flesta ut- bildningsområdena. Organisatoriskt är vux- enutbildningen starkt differentierad. Detta kan på sina håll leda till onödig konkurrens eller splittring av resurserna. Som framgått av utredningens analyser medför den orga- nisatoriska differentieringen å andra sidan, att speciella behov och funktioner hos en- skilda eller grupper av människor ofta lät- tare kan tillgodoses.

Studerandegrupperna har under senare år ändrat karaktär. Rekryteringen till fri- villig vuxenutbildning är ett viktigt problem. De som har en relativt god grundutbild- ning söker sig i större utsträckning till vux- enstudier än de lågutbildade.

Vuxenutbildningen företer många regio- nala olikheter, vars konsekvenser bör över- vägas.

Den »metodspecialisering» som tidigare kännetecknade olika utbildningsarrangörer börjar övergå till försöksverksamhet med olika former av mediakombinationer. In- formations-instruktionsaspekten spelar där-

vid f.n. störst roll. Systematisk utvärdering av olika verksamhetsformer förekommer endast i mycket ringa omfattning.

Läromedlens utformning är betydelsefull inom vuxenutbildningen. För vuxenutbild- ning speciellt avpassade läromedel är få- taliga.

3. Forsknings- och utvecklingsarbete inom

vuxenpedagogiken

3.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning

Vad utredningen anfört i huvudbetänkandet om bakgrund och nuläge för pedagogisk forskning äger i stort sett tillämpning även för vuxenpedagogiska problemställningar. Därför tas här endast upp sådana förhål- landen som är speciella för det vuxenpeda- gogiska området.

Inlärning i vuxen ålder utgör ett av de tidigaste problemområdena för experimen- tell pedagogik. Flertalet experiment som lig- ger till grund för vårt vetande om minnes- funktioner, om inlärning av del och helhet, inlärningens fördelning, repetition, glömske- faktorer osv., har utförts på vuxna, ofta uni- versitetsstuderande. På samma sätt har många socialpsykologiska experiment, som belyst ledarskap och påverkan i pedagogiska sammanhang, gällt vuxna. Sådana undersök- ningar har utförts också av svenska forskare.

Å andra sidan har forskningen en blyg- sam omfattning när det gäller vuxnas studier och utbildning, dvs. utformningen av vux— nas inlärningssituation och de faktorer som på olika sätt påverkar denna situation. Åt- minstone i Sverige har vuxenpedagogiken som område för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete uppmärksammats ganska litet. Vissa försök har dock gjorts att stimu- lera forskning inom det vuxenpedagogiska området. Ett verksamt bidrag till detta ut- gör det vuxenpedagogiska seminariet vid lärarhögskolan i Stockholm, som Torsten

Husen startade (vid Stockholms högskola) i början av 1950-talet. 1963 inrättades också ett eo lektorat i vuxenundervisningens meto- dik vid lärarhögskolan i Stockholm. Tjäns- ten tillkom efter förslag bl.a. från 1960 års folkbildningsutredning (SOU 1961: 44). Ut- redningen anförde som huvudsakligt skäl för inrättande av tjänsten att »behovet av en på svenska förhållanden inriktad forsk- ning blir allt starkare, i och med att det ve— tenskapliga arbetet i andra länder alltmer inriktas på för resp. länder speciella prob- lem i bildningsarbetet för vuxna» (5. 203).

Statens råd för samhällsforskning och skolöverstyrelsen har under de senaste åren gett anslag till en forskningsassistenttjänst inriktad på vuxenutbildning vid lärarhög- skolan i Stockholm.

Inom studieförbundens och folkhögsko- lornas område har undersökningarna främst varit av historisk karaktär. Ett antal fram- ställningar finns sålunda som gäller folk- högskolans och studieförbundens uppkomst, idéhistoria och pedagogiska utveckling. Det föreligger också studier angående t.ex. elev- och lärarrekryteringsproblem.

Den arbetsmarknadsinriktade vuxenut- bildningen har uppmärksammats ganska li- tet av den pedagogiska forskningen i Sveri- ge, med undantag för viss forskning som gäller utbildningen av arbetsledare och che- fer. Inom arbetsmarknadsområdet arbetar bl.a. Personaladministrativa rådet (PA-rå- det), som bedriver forsknings- och utveck-

lingsarbete, konsultations- och informations- verksamhet. PA-rådets forskning bekostas dels av egna medel, dels av anslag från skil- da forskningsfonder och institutioner. Den utförs huvudsakligen genom egna forskare, men i vissa fall också genom ekonomiskt stöd till extern forskning. Rådet utger en år- lig publikation om sin forskning: Arbetsve- tenskaplig forskning och utveckling. Endast i mindre utsträckning har dock PA-rådets forskning gällt utbildningsfrågor. Arbets- medicinska Institutet och Utvecklingsrådet för samarbetsfrågor (gemensamt organ för SAF, LO och TCO) har utfört ett betydande antal undersökningar inom det arbetsveten- skapliga området, men också här gäller att de endast i mindre omfattning behandlat ut- bildningsproblem. En mycket omfattande ut- bildningsverksamhet bedrivs inom bransch- organisationer, vid speciella utbildningsinsti- tut samt av det snabbt växande antalet kon- sultföretag inom utbildningssektorn. Det ut- vecklingsarbete, som utförs i anslutning till denna verksamhet, har ofta karaktär av di- rekt situationsbetingad produktutveckling. Resultaten i form av skräddarsydda kurser eller läromedel saknar ofta generell giltig- het. Mycket sällan redovisas modeller eller metoder för utvecklingsarbetet eller erfaren- heter med hög generaliserbarhet.

En systematisk analys av viss eterburen vuxenutbildning utförs inom Sveriges ra- dios avdelning för publik- och program- forskning, dels för Sveriges radios egen räk- ning, dels på grundval av uppdrag från olika uppdragsgivare. I viss utsträckning utnytt- jar TRU-kommittén denna avdelning för si- na undersökningar. Ett av kommitténs ar- betsområden avser program för vuxenut- bildningen. Utprövningen och effektkon- troller av programmen och studiemateriel- satserna granskas av en särskild expertgrupp. Speciell pedagogisk sakkunskap finns för detta ändamål knuten till produktionsenhe- ten. I viss utsträckning sker detta arbete i samverkan med pedagogiska och andra bete- endevetenskapliga institutioner.

Under årens lopp har således en del forsk- nings- och undersökningsrapporter publice- rats som rör skilda vuxenpedagogiska frå-

gor. Det är dock först under de allra senaste åren som ett flertal aktiviteter startats kring vuxenpedagogiska forskningsproblem. En- dast ett mindre antal av dem har hittills slut- förts. Utredningen har genom enkäter och med utnyttjande av olika källor försökt kart- lägga de senaste årens och nu pågående forskning kring vuxenutbildningsproblem. Denna kartläggning visar att de vuxenpeda- gogiska forskningsproblemen endast i mind- re omfattning attraherat mera erfarna fors- kare. Tänkbara anledningar härtill diskute- ras närmare på s. 33. Intressant att notera är dock att en ny generation av forskare håller på att växa fram, som visat stort in- tresse för vuxenpedagogiska forskningsprob- lem. Antalet avslutade och pågående licen- tiat- och doktorsavhandlingar med vuxen- pedagogiska ämnen är dock än så länge litet, vilket framgår av bilagan (s. 48).

En genomgång av de redovisade undersök- ningarna i bilagan ger vid handen att fors- karnas val av problemställningar hittills kon- centrerat sig till de traditionellt accepterade psykologisk-pedagogiska forskningsfälten individanalyser och resultatmätningar. Ana- lys av vilka faktorer, som stimulerar eller hämmar en individs deltagande i vuxenun- dervisning resp. analys av vilka individer som aktivt deltar i vuxenundervisning har nu börjat uppmärksammas av forskarna, lik- som utvärdering av vuxenutbildning i olika former. Det är påfallande, att det råder en nästan total brist på undersökningar, som belyser vuxenutbildningens organisatoriska förhållanden eller systemundersökningar in- om vuxenutbildningen. Påtaglig är också bristen på undersökningar, som belyser effekten av olika metoder i vuxenundervis- ningen och relationerna mellan lärare och deltagare i vuxenutbildningssammanhang. Studievägledningens betydelse för deltagar- na i olika former av vuxenutbildning resp. deltagarnas inflytande på val och utform- ning av utbildningsmål och arbetsformer är andra exempel på forskningsproblem, som ej gjorts till föremål för undersökningar i någon nämnvärd omfattning.

Valet av forskningsproblem torde endast i begränsad utsträckning styras av de behov

som upplevs av praktiskt verksamma vuxen- utbildare. Det är därför angeläget att i forsk- nings- och utvecklingsarbetet med vuxenpe- dagogisk inriktning engagera personer med praktisk erfarenhet från området.

Det är svårt att av titlarna på de i bilagan redovisade undersökningarna, som är myc- ket korta och allmänt formulerade, få en god information om det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet. Detta understryker också det ofta framförda beho- vet av information och dokumentation in- om vuxenutbildningsområdet.

Beträffande de övriga nordiska länderna kan anföras att i Norge ges vid Pedagogisk Forskningsinstitutt vid universitetet i Oslo undervisning i vuxenpedagogik, en universi- tetslektor finns med vuxenpedagogik som specialområde och i studiet till pedagogisk embetseksamen kan vuxenpedagogik väljas som ett specialområde. I Danmark har vuxenpedagogisk forskning utförts främst på Danmarks pedagogiska institut, där en särskild avdelningsledartjänst sedan 1963 va- rit inrättad med inriktning på vuxenpedago- gisk och vuxenpsykologisk forskning. Nu- mera finns också en särskild professur i vuxenpedagogik. Sedan 1967 ingår vuxenpe- dagogik och vuxenpsykologi som obligato- riskt ämne i cand.psyk.-examen. I Finland finns vid universitetet i Tammerfors sedan 1946 en professur i vuxenpedagogik (fram till 1965 benämnd »folkbildningslära»). Vuxenpedagogik kan där studeras som hu- vudämne och som del av kandidatexamen. Den empiriska vuxenpedagogiska forsk— ningen har dock varit av ringa omfattning, men flera undersökningar har påbörjats un- der senare år.

I ett flertal länder finns speciella avdel- ningar, institut eller organisationer, som sysslar med vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. I USA finns möjlig- het att avlägga doktorsexamen i adult edu- cation och den vuxenpedagogiska forsk- ningen är där relativt omfattande. Den forskning som äger rum i andra länder är dock ofta så pass knuten till landets utbild- ningsorganisation, kulturella och sociala mönster, att det är svårt att överföra resul-

taten till förhållanden i vårt land. I många fall kan det emellertid vara möjligt att till- godogöra sig utländska erfarenheter. Infor- mation och dokumentation kring vuxenpe- dagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete bör därför förbättras.

3.2 Forskningsområden och forsknings- behov

3.2.1 Behovsinventering

Den expanderande vuxenutbildningen har medfört ökade behov av pedagogiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete inom området. Det har därför gjorts olika försök att få underlag för bedömningar av omfång och inriktning av detta arbete. Så t.ex. anord- nade skolöverstyrelsen en konferens i okto- ber 1967 kring vuxenpedagogisk forskning. (Rapporten »Vuxenpedagogiska forsknings- problem». Red. Bengt Höglund.) Avsikten var att belysa vuxenundervisningens utveck- ling, sammanfatta och värdera dittillsvarande forskning och inventera och precisera be- hovet av forskning. För att få största möjliga täckning inbjöds ett flertal representanter såväl för pedagogisk och annan samhälls- vetenskaplig forskning som för olika vuxen— utbildningsorganisationer. Konferensen gav impulser till en del av de forskningsprojekt som redovisats i det föregående. I betydande utsträckning torde de vid konferensen fram- förda synpunkterna fortfarande vara aktu- ella, varför utredningen ansett det möjligt att bygga en del av behovsinventeringen härpå.

Nordiska Kulturkommissionen, sektion III, har låtit en expertgrupp analysera forsk- ningsbehovet inom vuxenutbildningsområdet i de nordiska länderna. Expertgruppen av- lämnade 1969 rapporten »Forskningsopp- gaver som er spesielle for voksenopplee- ringen, prioritering og organiseringen av nordisk samarbeid». Pedagogikutredningens behovsanalys bygger i någon utsträckning också på synpunkter som framförts i rap- porten.

Utredningen har även fått ta del av resul- taten av den enkät angående förslag till

forsknings- och utvecklingsarbete på folk- bildningsområdet som Folkbildningsförbun- det företog i juli 1970.

För att ytterligare kartlägga behovet av vuxenpedagogiskt forsknings- och utveck- lingsarbete och för att få ett underlag för prioriteringar inom området anordnade ut- redningen i oktober 1970 en konferens om forskning och utveckling inom vuxenutbild- ningen med representanter från olika insti- tutioner och vuxenutbildningsorganisationer. Konferensrapporten har publicerats som nr 1970: 22 i utbildningsdepartementets skrift- serie. Den följande framställningen bygger i flera väsentliga avseenden på synpunkter framförda vid konferensen.

Behovet av forsknings- och utvecklingsar- bete inom vuxenutbildningen har framförts i många andra sammanhang. Olika offentli- ga utredningar har påpekat angelägenheten av sådant arbete och representanter för skil- da vuxenutbildningsområden har framfört synpunkter som utgjort viktiga bidrag till ut- redningens arbete.

3.2.2 Angelägna systemproblem inom vuxenpedagogisk forskning

I sitt tidigare betänkande har utredningen mera utförligt beskrivit hur den pedagogis- ka forskningen kan indelas. En indelning tar fasta på olika komponenter i utbildning- en, uppfattad som system. De pedagogiska problemställningarna betraktas därvid från i princip tre olika utgångspunkter, nämligen som förutsättningar, som process och som resultat. Dessutom kan systemet som helhet bli föremål för analys. I det följande anges några viktigare problem inom dessa fyra olika områden för forsknings— och utveck- lingsarbete.

Vuxenutbildningens förutsättningsfrågor

Inom nästan alla pedagogiska områden upp- levs ett stort behov av målformuleringar. Detta gäller inte minst inom vuxenutbild- ningen. Den ständiga förändringen av sam- hället och den starka föränderligheten i kra- ven på olika yrken och befattningar ställer

anspråk på metoder och tekniker för utar- betande av målformuleringar, där man kan ta hänsyn till dessa förändringar.

NKK:s expertutskott pekar på behovet av omfattande avnämarundersökningar som kan bilda underlag för utformning av läro- planer, arbetsformer och organisationsmo- deller. Sådana avnämarundersökningar har skett i samband med t.ex. grundskole- och gymnasiereformerna men saknas inom vuxenutbildningens område med undantag för viss yrkesutbildning.

Förändringar i arbetsliv och samhälle, teknisk utveckling och strukturomvandling ställer krav på nyutbildning, omskol- ning osv. Ofta kan därvid de utbildningsbe- hov som företag och organisationer företrä- der komma i konflikt med individens behov. En angelägen uppgift för forsknings- och ut- vecklingsarbete är att analysera den betydel- se sådana motsatta behov spelar för utform- ningen av utbildningsmål och utbildnings- program och att utveckla utbildningsformer, där individens behov kan sammanvägas med organisationernas och företagens.

Det är också viktigt att man analyserar vil- ken typ av allmänutbildning och vilka fär- digheter som individen behöver i den grund- läggande skolutbildningen för att öka bered- skapen för vidare utbildning i vuxen ålder.

Det finns inom vuxenutbildningen ett ut- talat behov av att kunna beskriva utbild- ningsmålen för ett speciellt syfte i relation till en viss situation och en viss studerande- grupp. Inte minst möjligheterna att kunna differentiera i målbeskrivningen upplevs ofta som angelägna. Enkla metoder för målana— lyser, användbara för t.ex. utbildningsledare och skolledare behöver därför utvecklas. Även de vuxenstuderande bör få tillgång till sådana grundläggande metoder för att på ett ändamålsenligt sätt kunna delta i pla- neringen av utbildningen. Ett viktigt område för forskningsverksamhet är därvid också en analys av den interaktion som utvecklas mellan »producenten» och >>konsumenten» av utbildning. .

För stora delar av vuxenutbildningen är ett av de viktigaste områdena för forsknings- insatser undersökningar av studerandeklien-

tel samt av rekryteringsvägar och rekryte- ringshinder. Även erfarenheter från andra länder tycks bekräfta detta. Inte minst inom folkbildningsorganisationema men även in- om den statliga och kommunala vuxenut- bildningen finns ett uttalat behov av under- sökningar som syftar till att klarlägga, vil- ka faktorer som påverkar rekryteringen till frivillig vuxenutbildning. Tidigare under- sökningar och erfarenheter tycks tyda på att de som har mer-utbildning i högre grad ef- terfrågar fortsatt vuxenutbildning. Det är emellertid från skilda synpunkter särskilt an- geläget att vuxenutbildningen också kan nå de grupper som i dagens samhälle kan be- traktas som i utbildningshänseende handi- kappade. Därvid utgör också invandrarnas möjligheter att delta i vuxenutbildning ett viktigt område för undersökningar. Det finns sålunda ett starkt behov av att när- mare undersöka rekryteringsvägar och klien- telsammansättningar inom olika former av vuxenutbildning. Därvid är också mera sociologiska och arbetspsykologiska under- sökningar av arbetsmiljöns betydelse för möjligheterna till fortsatt utbildning av stort värde. Från många olika håll framhålls det angelägna i att överhuvudtaget kartlägga vad som kan karakteriseras som hinder för vuxenutbildning.

Inom barn- och ungdomsskolan har ett mångårigt forskningsarbete bidragit till vä- sentligt vidgade kunskaper om elevernas förutsättningar i skilda avseenden. Inom vuxenutbildningen saknas i allmänhet kun- skaper om studerandegruppens specifika ka- rakteristika. Detta gäller t.ex. utbildnings- motiv, intellektuella och kunskapsmässiga förutsättningar samt effekten av tidigare er- farenheter. I flera väsentliga avseenden tor- de förutsättningarna för studier i vuxen ål- der vara annorlunda än i barn- och ung- domsåldern. Detta gäller inte bara frågor som berör vuxnas inlärningsförmåga — där en hel del forskning utförts — utan också sådant som sammanhänger med vuxnas stu- diesituation med ofta mindre tid för studier, flera olika roller att fylla, en annan livs- situation osv.

Rekryteringsproblematiken innehåller ock-

så en annan aspekt värd att penetrera ge- nom systematiskt forsknings- och utveck- lingsarbete. Det är frågan om formerna för information och vägledning inom det för den enskilde många gånger svåröverskådli- ga vuxenutbildningsfältet.

U tbildningsprocessen

Även om det föreligger ett antal —— främst utländska — undersökningar om effekten av olika verksamhetsformer inom vuxenutbild- ningen, finns även här behov av ytterligare insatser. Särskilt viktigt är det att kartlägga olika arbetsformers effekt på rekryteringen till vuxenutbildning samt att utveckla utbild- ningsmetoder som syftar till att förändra attityden till utbildning. På grund av de sto- ra spännvidderna i utbildningsbakgrund och individuella förutsättningar är behovet att utveckla metoder och materiel för indi- vidualisering av vuxenutbildningen synner- ligen viktigt att tillgodose. (Se kap. 2.) Inom vuxenutbildningen har man också ett starkt behov av att kombinera olika media, t.ex. eterburen instruktion, korrespondensutbild- ning, litteraturstudier och direktutbildning i lektions- eller cirkelform. Det är angeläget med en ingående analys av hur sådana olika media kan sammanställas och integreras på ett ändamålsenligt sätt. Därvid behöver ock- så utvecklas modeller för studieteknisk trä- ning av vuxenstuderande med hänsyn till oli- ka mediatyper.

Ett viktigt område för forskning är en analys av relationerna inom vuxenutbild- ningsgrupperna. De gruppdynamiska proble- men torde nämligen vara delvislannorlunda än inom barn- och ungdomsutbildningen, t.ex. frågor som berör relationerna lärare— kursdeltagare eller relationerna mellan kurs- deltagarna.

En systematisk analys av faktiskt till- lämpade verksamhetsformer inom vuxenut- bildningen är också angelägen. Man har an- ledning förmoda, att det förekommer verk- samhetsformer som ibland är mindre ända- målsenliga.

Som antytts ovan är det vidare angeläget med utveckling av material för vuxenutbild-

ningen, t.ex. olika läromedelssatser med olika grad av lärarhandledning samt själv- instruerande studiematerial för individuali- sering. Då erfarenheterna av sådan läro- medelsframtagning för vuxna är synnerli- gen begränsade, är det nödvändigt att mate- rialutvecklingen baseras på ett systematiskt forsknings- och utvecklingsarbete, där man kan skapa modeller eller prototyper för fort- satt läromedelsproduktion.

Utbildningens resultat

Resultaten av olika vuxenutbildningsinsatser behöver kunna relateras till de uppställda målen. Detta gäller såväl på individnivå som på systemnivå.

För individen är ofta studier i vuxen ålder förenade med stora personliga insatser eller uppoffringar. Det är angeläget att han får reda på hur hans utbildning lyckas. Utveckling av olika instrument för evalu- ering av utbildningseffekter är därför en vik- tig uppgift. Därvid bör hänsyn också kunna tas till de mera personlighetsutvecklande, attitydbildande och värdeskapande effekter- na av utbildningen och inte blott till lätt påvisbara kunskaps- och färdighetsvinster. Detta är desto angelägnare som prov och mätning av utbildningsresultat kan ha en starkt styrande effekt på utbildningens inne- håll och utformning.

På samma sätt som individen upplever ett behov av att veta hur utbildningen lyckats, är det angeläget för den som ansvarar för utbildningen att få kännedom om effekten av olika utbildningsinsatser. Relativt enkla instrument för kursvärdering kan vara till god hjälp, men detta kan knappast ersätta mera avancerade metoder för analys av ut- bildningssystem.

Systemanalys

Liksom inom andra utbildningsområden är det en mängd faktorer av såväl kvantitativ som kvalitativ natur som samspelar inom vuxenutbildningen. Delvis saknas metoder för en systematisk analys av effekten av så- dana samverkande faktorer. Utvecklingen av

metoder för systemanalys är därför en myc- ket angelägen uppgift för pedagogisk forsk— ning. En ändamålsenlig planering inom vuxenutbildningen kräver nämligen ingående kännedom om de olika faktorer som ingår i ett utbildningssystem. Det kan också visa sig nödvändigt att mera systematiskt pröva olika studiesociala förmåner, skilda former för medinflytande och medansvar, olika verksamhetsformer och olika system för återkoppling. Området för insatser från pe- dagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete är här mycket omfattande. _

Ett ofta återkommande problem är före- komsten av s.k. drop-out eller kursavbrott inom vuxenutbildningen. Man vet t.ex. att inom såväl den statliga arbetsmarknadsut- bildningen (omskolningen) som inom kom- munala och statliga vuxenskolor liksom in- om studieförbunden förekommer ett bety- dande bortfall. Variationerna kan vara be- tydande mellan olika ämnen och utbild- ningsformer. Nu är det i och för sig fel att alltid se avbrotten som någon form av miss- lyckande i fråga om att uppnå de uppställda studiemålen. Även om en viss kurs ej har fullföljts, kan individen ändå ha uppnått de mål han personligen satt upp för sina studier eller kan under tiden ha fått arbetsanställ- ning som innebär, att han ej har behov av att fullfölja påbörjade studier. En närmare undersökning av studieavbrottens orsaker och verkningar framstår dock under alla omständigheter som en synnerligen angelä- gen uppgift vid en systematisk analys av oli- ka sektorer och verksamheter inom vuxen- utbildningen.

3.2.3 Forskningsbehov från avnämarsyn- punkt

I den föregående översikten över behov av vuxenpedagogiskt forsknings- och utveck- lingsarbete har ej gjorts någon skillnad mel- lan olika områden inom vuxenutbildningen. Ofta är det ej heller nödvändigt att göra så- dana distinktioner, då problemen ibland kan vara så generella, att de i hög grad är ge- mensamma för olika sektorer inom vuxen- utbildningen. I vissa avseenden är det emel-

lertid nödvändigt att anpassa forsknings- verksamheten till skilda områden, för att det skall vara möjligt att ta hänsyn till specifika problem för området.

Någon mera ingående eller helt represen- tativ redovisning av behov i fråga om forsk- nings- och utvecklingsarbete inom olika vuxenutbildningsområden kan knappast gö- ras. Vad som kan anges är endast några ex- empel på relevanta problemställningar från olika områden, så som de i skilda samman- hang uttryckts av företrädare för olika sam- hällssektorer eller utbildningsorganisationer eller framgår av utredningens expertunder- sökning. Ej heller är det möjligt att helt sär- skilja olika målgrupper och deras behov. Den följande uppdelningen på några olika avnämarområden utgår i huvudsak från vem som ansvarar för utbildningen i fråga.

Företag och näringslivets organisationer

Forskning angående vuxenpedagogiska frå- gor inom näringsliv och organisationer är hittills synnerligen eftersatt trots den stora omfattning denna verksamhet har. (Jfr kap. 2.) Enbart inom de större företagen (över 500 anställda) och inom näringslivsorgani- sationerna är antalet elevdagar (arbets- dagar) som använts för utbildning årligen ca 1,5 miljoner. Förutom de rena utbild- ningskostnaderna är det alltså mycket bety- dande belopp, som företagen investerar i ut- bildning, och stora arbetsinsatser som görs av den enskilde. Redan av detta skäl bör det föreligga behov av sådant forsknings- och utvecklingsarbete som kan bidra till ett ra- tionellt utnyttjande av de resurser i fråga om personal, tid och pengar som investeras i verksamheten. Till detta kommer emellertid andra för samhället och individen angeläg- na problemställningar, som något skall exemplifieras.

Utbildningen inom företag och närings- livsorganisationer uppvisar en helt annan struktur och har delvis andra funktioner än övrig vuxenutbildning. Utredningens expert- undersökning visar t.ex., att större delen av den företagsinterna utbildningen är förlagd till arbetstid och närmast utgör en obliga-

torisk del av anställningen. Även den branschorganiserade utbildningen sker i hu- vudsak på arbetstid men är inte på samma sätt >>obligatorisk». 9 av 10 kurser gäller starkt yrkesrelaterade ämnen. Företagens utbildning riktar sig i övervägande utsträck- ning till arbetsledare medan den bransch- organiserade mera riktar sig till tjänstemän.

Dessa här mycket översiktligt presentera- de fakta implicerar en mängd viktiga pro- blem av pedagogisk och sociologisk art, som behöver undersökas systematiskt. Det finns t.ex. vissa skäl att anta, att ju lägre tjänste- ställning och yrkesstatus den anställde har, desto mindre tenderar han att delta i ut- bildning av olika slag. (Jfr »LO-medlem- men och utbildningsfrågorna», 1968, s. 6 f.) Det är därför angeläget att klarlägga or- saksmekanismerna bakom dessa förhållan- den.

Hittills har det visat sig, att de teoretiska arbetsformerna dominerar inom företagsut- bildningen. Det är antagligt, att en utveck- ling mot andra mera praktiska och aktiva arbetsformer skulle ge möjligheter att både bredda rekryteringsunderlaget till kurserna och förbättra utbildningsresultaten.

Som tidigare antytts kan själva det förhål- landet, att det i regel är företaget (organisa- tionen) som bestämmer utbildningsmål och utbildningsinnehåll, försätta individen i en intressekonflikt. Det finns därför anledning att på ett djupare sätt än hittills studera in- tressentengagemanget i utbildningsplanering- en. De som arbetar med dessa frågor upp- lever problematiken om vem som skall influ- era utbildningsplaneringen inom företag och organisationer som en mycket central och viktig uppgift för systematisk analys. Därvid borde en sammankoppling kunna ske med den socialpsykologiskt och sociologiskt in- riktade forskning, som sysslar med företags- demokrati.

Företagen har ett omfattande ansvar för viss introduktionsutbildning, som ställer dem inför pedagogiska problem. Allt fler perso- ner inom företagen får också läraruppgifter, något som utredningen återkommer till se- nare. Utbildningsbehoven inom företagen ökar även genom strukturförändringar och

den tekniska utvecklingen. Nya arbetsupp- gifter uppstår ideligen. >>Bara efter andra världskriget har yrkesfloran — eller om man så vill arbetsuppgifterna —- ökat med bortåt 30 %. Detta innebär att nästan vart tredje arbete var okänt 1945. Allt talar för att nästa 25-årsperiod kommer att innebära minst samma förnyelse och utökning av ar- betsuppgifterna i samhället» (Fackförenings- rörelsen och vuxenutbildningen. LO/Prisma 1969). Denna utveckling ställer krav på sam- arbete mellan företag och anställda och på en samordning av utvecklingsarbete, pla- nering och utbildning. Forskning kring mo- tivation och attitydbildning inom den ar- betsmarknadsinriktade utbildningen fram- står därför som väsentlig.

Samhällets arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrel- sen är ansvariga för den statliga arbetsmark- nadsutbildningen. Den bedrivs huvudsakli- gen iform av omskolning. Den starka expan- sionen av denna typ av utbildning liksom de tidigare oprövade organisations- och verksamhetsformerna har ställt arbetsmark— nadsutbildningen inför åtskilliga problem, som behöver göras till föremål för pedago- giskt forsknings- och utvecklingsarbete. Vis- sa undersökningar har redan utförts eller på- börjats bl.a. vid Arbetsmedicinska institutet och vid Pedagogiskt centrum i Stockholm. Den äldre arbetskraftens utbildning, drop- out-problem och fysiska faktorers inverkan på möjligheterna till omskolning har där- vid undersökts. De socialt missanpassades situation i arbetsmarknadsutbildningen har uppmärksammats i en undersökning, utförd i samarbete mellan socialhögskolan och psy- kologiska institutionen vid universitetet i Göteborg.

Arbetsmarknadsutbildningen rymmer e- mellertid också många andra pedagogiska, psykologiska och sociologiska problem. Inte minst torde arbetsformerna inom utbild- ningen förtjäna analys och utvecklingsarbe- te, då det här är fråga om en verksamhet som riktar sig till ett heterogent klientel med skiftande förutsättningar och bakgrund

och ofta med bristfällig grundutbildning och med sociala handikapp. Utvecklingen av materiel och metoder för en långt driven individualisering av undervisningen ter sig sålunda angelägen. Dessa behov förstärks genom att utbildningen ofta organiseras med kontinuerligt intag till och kontinuerlig avgång från kurserna. Samtidigt framstår de socialpsykologiska förhållandena inom arbetsmarknadsutbildningen som centrala och därför också som angelägna områden för forsknings- och utvecklingsarbete.

Personalutbildning i offentlig förvaltning

Verksamheten inom den offentliga sektorn expanderar kraftigt. Detta medför behov av ökade insatser för bl.a. fortbildning och vi- dareutbildning av personal såväl inom stat- liga förvaltningsområden som inom lands- tingens och kommunernas verksamhetsom- råden. I många avseenden är problemen lik- artade med dem som man möter inom den utbildning som sker i anslutning till före- tag och organisationer. Insatser för forsk- nings- och utvecklingsarbete inom den ena sektorn kan därför i viss utsträckning till- godogöras även inom den andra. Utred- ningen finner det angeläget att personalut- bildningen i offentlig förvaltning också upp- märksammas inom pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete.

Studieförbunden

Vuxenutbildningen inom studieförbunden expanderar kraftigt liksom annan vuxenut— bildning. Från 1960 till 1969 har det totala antalet studiecirklar ökat från 81 000 per år till 160 000.

Studieförbundens verksamhet har i ett flertal viktiga avseenden en annan karaktär är vuxenutbildning inom företag och nå- ringslivets organisationer. Den är frivillig, sker på fritid och innefattar främst sådant som hänger samman med individens fritids- aktiviteter eller allmänna samhällsfunk- tioner.

Dessa förhållanden ger i sig själva upphov till helt andra och delvis specifika behov av forsknings- och utvecklingsarbete. Analyser

av rekrytering, klientelförutsättningar, motiv och intressen för studier utgör ett viktigt problemområde, där en kartläggning av eko- nomiska, sociala och geografiska faktorers inverkan är en väsentlig uppgift. Ett större forskningsprojekt av klientelanalyserande karaktär har för övrigt redan påbörjats. Men även pedagogiska arrangemang i fråga om organisation, verksamhetsformer och läro- medel utgör viktiga vuxenpedagogiska forsk- ningsuppgifter.

Det anmäler sig också behov av forsk- nings- och utvecklingsarbete med anledning av en del specifika fenomen och problem i studiecirkelverksamheten. Ett sådant sam- manhänger med cirkeldeltagarnas relativt stora inflytande på utbudet av kurser, på formulering av kursmål och på planeringen av kurserna. Detta förhållande medför be- hov av systematisk analys av vilka mekanis- mer det är som styr kursutbudet och vilka effekter detta medför av positiv och negativ art. Samtidigt som kurserna kan anpassas till aktuella frågeställningar och ansluta sig nä- ra till individens omedelbara intressen är det möjligt att det medför en kortsiktig plane- ring av såväl individens som samhällets re- surser.

Studiecirkelverksamheten är i viktiga av- seenden anpassad till aktuella problem i vårt samhälle eller i andra länder. Detta torde på- verka individens möjligheter att fylla sina yr- kes-, fritids- och samhällsroller. I vilka avse- enden sådan påverkan sker, bör emellertid analyseras, likaså på vilket sätt studieför- bunden och den kommunala vuxenutbild- ningen i dessa avseenden kan komplettera varandra. Behovet av »aktualitetskurser» har också ökat behovet av läromedel an- passade för dessa kurser.

Ett väsentligt inslag i studiecirkelverk- samheten nu är satsningen på grupper med specialproblem, t.ex. skilda slag av handi- kapp. Detta ställer studieförbunden inför nya problem och även behov av utveckling av läromedel.

En annan fråga som behöver undersökas är effekten i fråga om rekrytering och ut- bildningsinnehåll av konkurrensen mellan olika studieförbund.

Verksamhetsområdet liksom sammansätt- ningen av de studerande har under senare år undergått väsentliga förändringar inom folkhögskolorna. Såväl det expanderande in- slaget av kurser på fackskolenivå som det ökande inslaget av utbildning för och kring internationella frågor, ledarutbildning osv. ställer nya krav på den pedagogiska verk- samheten. Samtidigt har också studerande- sammansättningen förändrats. De studeran- de rekryteras i betydande utsträckning från andra grupper än förr. Detta gör också att folkhögskolans roll och uppgifter förändras. En analys av mål, funktioner och arbets- uppgifter för folkhögskolorna ter sig därför angelägen.

Utvecklingen inom folkhögskolan ställer nya pedagogiska krav som medför ökade an- språk på pedagogiskt forsknings- och ut- vecklingsarbete kring metodiska frågor, kring urval av undervisningsstoff, kring framtagning av läromedel etc. Folkhögsko- lan har dessutom speciella problem och möj- ligheter som sammanhänger med internat- formen.

Den nyligen startade lärarutbildningen för folkhögskolans behov (se kap. 4) kan i viss utsträckning förväntas möta de ökade krav, som ställs på folkhögskolornas verk- samhet, samtidigt som man kan förmoda att den medger snabbare spridning av resultat från pedagogiskt forsknings- och utveck- lingsarbete.

Statlig och kommunal vuxenutbildning

Utbildningen vid de kommunala vuxenut- bildningsenheterna har i betydande ut- sträckning överfört kursinnehåll och verk- samhetsformer från den gymnasiala ung- domsutbildningen. Detta är i och för sig förståeligt, då utbildningsmålen i stort sett är desamma och då lärarna i ämneskurserna till nästan 100 % är timanställda lärare med sin tjänstgöring i övrigt förlagd till högstadie- eller gymnasieskolor. De studerande vid vuxenskolorna utgör emellertid en mycket heterogen grupp i vad avser både studie-

bakgrund och studieförutsättningar samt i fråga om studiemotiv. Behovet är stort av diagnostiska instrument som underlag för en mera individanpassad utbildning liksom av utveckling av för vuxna särskilt anpassade läromedel. Metodiken med kombination av olika läromedel och media behöver utveck- las. Samtidigt krävs en utveckling av arbets- och organisationsformer som tar tillräcklig hänsyn till de studerandes yrkesförhållanden och sociala situation. En vidgad pedagogisk utbildning av lärare med inriktning mot vuxenskolornas behov i kombination med ett intensifierat forsknings- och utvecklings- arbete inom områden som angetts ovan är angelägen med hänsyn till förutsedd utbygg- nad av den statliga och kommunala vuxen- utbildningen. Därvid torde det inom över- styrelsen påbörjade utvecklingsprojektet av- seende läroplansanpassning och läromedels- utveckling (LIV-projektet) kunna bidra till klarare problemställningar och bättre av- gränsningar av insatserna för fortsatt peda- gogisk forskning och utveckling inom om- rådet.

Vuxenutbildning via radio, tv och per korrespondens

En betydande del av utbudet inom vuxen- utbildningen sker via eterbuma media. Här- vid har TRU tilldelats en central uppgift, då det gäller att finna vägar för att vidga de vuxnas möjligheter till studier och utbild- ning (prop. 1967 : 85). Inom TRU har pro- duktionen kontinuerligt följts upp av syste- matiska analyser kring programinnehåll, ar- betsformer, deltagarfrekvenser osv. (Jfr s. 16.) I den modell för radio- och tv-kurser som idag växt fram, både i Sverige och i andra länder, har de etersända programmen i betydande utsträckning sammankopplats med ett flertal andra aktiviteter. (Se Elias- son—Höglund, kap. 12.) Denna multi-media- metod medför behov av vidgat pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete, delvis ut- anför det verksamhetsfält som primärt åvi- lar TRU eller Sveriges radio. Den utbildning och den rekryteringseffekt, som eterbuma media har i sig själva, är emellertid också

faktorer som kräver en ingående analys. »Spill-over-effekten» till annan mera fast organiserad utbildning torde vara betydande. Omfattningen och innehållet av sådana verk- ningar bör klarläggas för att tjäna som un- derlag för utbildningsåtgärder inte blott i an- slutning till radio och tv utan även inom me- ra institutionaliserade vuxenutbildningsfor- mer. Ett betydande område för pedagogiskt utvecklingsarbete torde därvid finnas i an- slutning till utbildning i glesbygd och för olika handikappgrupper. Korrespondensundervisningen har gjorts till föremål för relativt ingående analys i ett flertal utländska undersökningar (se Holm- berg, Studies in Education by Corresponden- ce, Malmö 1968). Under senare år har emel- lertid korrespondensundervisningen i Sveri- ge undergått förändringar av liknande art som utbildning via radio och tv. Korrespon- denskurserna används dels som ett medel i kombination med andra läromedel, dels som hjälpmedel för andra utbildningsarrangörer än korrespondensinstituten, t.ex. studieför- bund eller vuxenskolor. Detta medför att det pedagogiska forsknings- och utvecklingsar- betet endast i begränsad utsträckning har an- ledning att bearbeta korrespondensutbild- ningsproblemen i och för sig. Liksom i fråga om den eterbuma undervisningen torde emellertid korrespondensstudier ha en rek- ryterings- och en spill-over-effekt som bör göras till föremål för ingående analys. Ett stort och delvis ej tillräckligt penetrerat problem inom den mera renodlade korres- pondensutbildningen är det stora bortfallet. »Vilka är bortfallsorsakema och vad skulle kunna göras för att minska de ekonomiska felsatsningar och de personliga misslyckan- den, som de konkret måste innebära» (Eli- asson: Korrespondensundervisning för vux- na i Sverige II, s. 39, stencil). Sådana meto- diska frågeställningar sammanhänger också med utformningen, produktionen och in- struktionerna för läromedel utformade för korrespondensstudier. Redan har pedago- giskt forsknings- och utvecklingsarbete av betydande omfattning (t.ex. IMU-projektet) skett i anslutning till läromedelsframtagning vid korrespondensinstituten. De modeller

för systematisk läromedelsutveckling, som därvid konstruerats, behöver vidarebearbe- tas och överföras till nya ämnesområden in- te minst för vuxenutbildningens behov.

3.3 Utredningens förslag 3.3.1 Allmänna synpunkter

Utredningen har funnit att det föreligger ett kvantitativt mycket stort behov av forsk- nings- och utvecklingsarbete inom vuxenut- bildningsområdet. I många fall rör det sig om mycket svåra problem, där ett omfattande grundforsknings- och metodutvecklingsarbe- te behöver utföras, innan de praktiska prob- lemställningarna kan bearbetas. Enligt ut- redningens uppfattning krävs det därför av- sevärda resurser för att man med utsikt till framgång och med någon mera bety- dande genomslagskraft skall kunna bear- beta vuxenutbildningsområdet med pedago- giskt forsknings- och utvecklingsarbete. Det- ta arbete bör också ställas i relation till ut- vecklingen av utbildningssektorn i dess hel- het och till dess betydelse för den samhälle- liga utvecklingen, men också till de totala samhällsresurser som står till förfogande. I nästan alla västerländska länder har utbild- ningskostnaderna vuxit till att omfatta en avsevärd del av de offentliga utgifterna sam- tidigt som andra områden, t.ex. sjukvård, socialvård och miljövård, ställer ökade krav på samhällets resurser. Utbildningsbehoven fortsätter emellertid att öka. Detta gäller in- te minst inom vuxenutbildningen. I ett så- dant läge är det nödvändigt att utnyttja de befintliga resurserna på bästa möjliga sätt, bl.a. genom en omfördelning av resurser till de mest angelägna områdena och genom ra- tionaliseringar och kvalitativa förbättringar. Härvid spelar forsknings- och utvecklings- arbetet en betydande roll liksom utbild- ningen av dem som på olika sätt har uppgif- ter inom utbildningsväsendet.

Forsknings- och utvecklingsarbetet inom vuxenutbildningssektorn har släpat efter i förhållande till det arbete som utförts inom t.ex. barn- och ungdomsutbildningens om- råde. Givetvis har det för enskilda forskare

funnits möjlighet att arbeta med vuxenpeda- gogiska frågor på samma sätt som med and- ra pedagogiska problem. De medel som t.ex. skolöverstyrelsen årligen disponerar för pe- dagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete kan självklart också användas för bearbet- ning av vuxenpedagogiska problemställ- ningar. Så har emellertid ej skett i någon mera betydande utsträckning. Många sam- verkande faktorer har bidragit till den rela- tivt blygsamma omfattningen av forsknings- arbetet inom vuxenutbildningsområdet. De åtgärder som därför nu är nödvändiga bör utgå från bl.a. följande förutsättningar.

(1) De stora reformerna inom barn- och ungdomsutbildningens liksom inom lä- rarutbildningens och senast universitets- utbildningens område har tilldragit sig stort intresse inte blott från ansvariga myndigheters och allmänhetens utan också från de pedagogiska forskarnas sida. Vuxenutbildningsfrågorna har län- ge inte uppmärksammats i samma grad. Därför är en precisering av problem- ställningar för det pedagogiska forsk- nings- och utvecklingsarbetet inom vuxenutbildningsområdet en viktig första uppgift. Utredningens behovs- analyser är ett led i detta arbete.

(2) Expansionen inom vuxenutbildningen har varit särskilt snabb under senas- te tid, varför uppgifterna för forsk- nings- och utvecklingsinsatser i större skala fått aktualitet först under senare år. Vuxenutbildningsområdet har där- vid tett sig svåröverskådligt, varför det varit svårt att se var och på vilket sätt forsknings- och utvecklingsarbete bör sättas in. En strukturell och funktionell kartläggning av hela vuxenutbildnings- området får därför bedömas som en nödvändig förutsättning. Utredningen har låtit utföra en analys som kan tjäna som grund för fortsatt arbete.

(3) En mera samlad »bevakning» av hela vuxenutbildningsområdet har knappast ägt rum tidigare. Det fortsatta utveck- lingsarbetet bör därför anknytas till en systematisk bevakning. Utredningen

framlägger förslag till detta i kap. 6. Information och dokumentation inom vuxenutbildningsområdet är angelägen också i detta sammanhang. Utredningen behandlar hithörande frågor i kap. 5.

(4) Kommunikationen mellan forskare och vuxenutbildare har varit bristfällig. Det- ta kan ha berott på flera omständighe- ter. En har varit att dessa grupper ofta fungerar i olika institutionella samman- hang, vilket lett till bristande kontakt. Med de åtgärder som utredningen före- slår i kap. 4 och 6 bör man skapa för- bättrade förutsättningar härvidlag. Forskarna torde ej heller ha upplevt samma problemnärhet, som t.ex. då det gällt frågor inom den obligatoriska sko- lan och lärarutbildningen. Detta beror bl.a. på deras bristande erfarenheter från området och på att pedagogiska forskare rekryteras från i stort sett and- ra områden än vuxenutbildningens. Det har saknats naturliga rekryteringsvägar till högre vuxenpedagogisk utbildning och forskning. Utredningen bedömer dessa frågor vara av central betydelse och tar upp dem till behandling i såväl detta som i följande kapitel. (5) Den naturliga kontakten via lärarut- bildning, där ofta problemen görs medvetna för forskaren och där forsk- ningsresultaten förs ut till praktisk tillämpning, har i betydande utsträck- ning saknats tidigare. Under de senaste åren har förutsättningar börjat utveck- las för kontakt mellan lärarutbildning och vuxenpedagogisk forskning genom de nya lärarutbildningslinjerna i Lin- köping och Stockholm. Utredningen finner det nödvändigt att denna kontakt stärks och utvecklas. Dessa frågor be- handlas i de följande kapitlen.

(6) Personella och ekonomiska resurser för forsknings- och utvecklingsarbetet in- om vuxenutbildningen har varit begrän- sade. Förutom andra åtgärder för att stimulera detta arbete kan därför sär- skilda resurser behöva ställas till förfo- gande.

3.3.2 Resurser för forsknings- och utveck- lingsarbete

Med hänvisning till den genomgång av be- hoven av forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken, som redovisats i det föregående, finner utredningen det nöd- vändigt att särskilda resurser ställs till för- fogande för genomförande av angelägna uppgifter inom detta område. Målfrågor, rekryterings- och bortfallsundersökningar, studier av metod-mediakombinationer, läro- medelsutveckling och mera övergripande sy- stemanalys inom vuxenutbildningsfältet är exempel på angelägna projektområden. Av betydelse för det fortsatta utvecklingsarbetet är också en systematisk analys av dokumen- tation rörande vuxenutbildning. Till dessa mera övergripande projekt kan läggas åtmin- stone ett forskningsprojekt inom varje större vuxenutbildningsområde, då forsknings- och utvecklingsarbete kn'ng t.ex. metodfrågor och vissa samverkande psykologiska, socio- logiska och pedagogiska faktorer kan be- höva knytas till specifika kurstyper och studerandegrupper. Även med en satsning inom endast något av de centrala problem- fälten inom näringslivsutbildningen, sam- hällets arbetsmarknadsutbildning, den of- fentliga personalutbildningen, studieförbun- den, folkhögskolorna, den statliga och kom- munala vuxenutbildningen och utbildningen via tv och radio finns sålunda väl styrkta be- hov av minst ett 10-tal forsknings- och ut- vecklingsprojekt, som bör igångsättas sna- rast. Varje projekt kan beräknas ta 2—4 år för att kunna genomföras. En forskningsvo- lym av denna omfattning kan beräknas med- föra ett årligt behov av ca 2 milj. kronor för forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningsområdet under de närmaste åren.

1 kap. 6 diskuterar utredningen mera in- gående hur dessa resurser skall kunna dispo- neras på ett ändamålsenligt sätt och vilka organisatoriska åtgärder som är nödvändiga. Därvid diskuteras också behovet av att ge den vuxenpedagogiska forskningen både flexibilitet och stabilitet. Som utredningen visat i sitt huvudbetänkande är det nöd-

vändigt att det inom forskningsorganisatio- nen finns ett antal permanenta forskartjäns- ter. Dessa behövs för att ge kontinuitet och stadga i forskningen, för att skapa under- lag för en samlad bevakning av olika peda- gogiska problem, för att garantera en ve- tenskaplig metodutveckling samt, inte minst, för att medge en god forskarutbildning in-

om olika pedagogiska områden. Därför finns . ett uttalat behov av att ett antal forskare in- om den fasta basorganisationen bevakar och bearbetar vuxenpedagogiska problem. En nära till hands liggande lösning kan då synas vara att inrätta ett antal professurer eller bitr. professurer inom det vuxenpedagogiska forskningsfältet. I sitt huvudbetänkande an- förde utredningen flera skäl som talar emot en mera permanent specialisering av tjänster för viss del av det pedagogiska forsknings- området (SOU 1970: 22, s. 54—55). Dessa skäl är giltiga även för vuxenutbildningen. Härtill kommer att tillgången på kvalifi- cerade forskare som inriktat sig på vuxen— utbildningsområdet är ytterst begränsad. Även om man — trots de generella invänd- ningarna häremot — skulle inrätta perma- nenta högre forskartjänster inom detta om- råde, finns alltså anledning anta att den av- sedda effekten —— att stimulera vuxenutbild- ningsforskning — knappast skulle uppnås. Det är emellertid nödvändigt att åtgärder vidtas som medför positiva effekter på det vuxenpedagogiska forsknings— och utveck- lingsarbetet både omedelbart och sett på längre sikt. I kap. 6 återkommer utred- ningen mera ingående till de organisatoriska frågorna. Här diskuteras därför endast in- satser som gäller beteendevetenskaplig personal för vuxenutbildningsområdet. En- ligt utredningens uppfattning är det därvid framför allt två vägar som bör prövas. Projektledare och annan kvalificerad fors- karpersonal, som avlönas med medel från anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete, bör kunna anställas för längre tid än som nu tillämpas, i regel ett år. Anställningen bör kunna avse den tid som ett projekt beräknas pågå (ofta 3—4 år) utan hänsyn till att me- del anvisas endast för ett år i taget. Enligt utredningens tidigare förslag bör dessa per-

soner också kunna användas för forskarut- bildningsuppgifter. En längre anställningstid skulle skapa större fasthet och kontinuitet och därmed ge ett avsevärt effektivare utby- te av personalens forskarutbildningsinsatser. Detta arrangemang skulle också tillgodose det krav på anställningstrygghet, som bru- kar framföras av forskarna. Med hänsyn till det beräknade omfånget av vuxenpedago- giskt forsknings- och utvecklingsarbete bör det ej erbjuda någon svårighet för den som Visar intresse och lämplighet för denna typ av forskning att övergå till ett nytt projekt då ett tidigare slutförts. På längre sikt bör härigenom till professurer och bitr. profes- surer i betydande utsträckning kunna rek- ryteras personer med en vuxenpedagogisk forskningsmeritering.

En annan väg att ge ökad stadga åt forsk- ningen inom området och samtidigt ge möj- lighet till meritering för högre tjänster är att inrätta tjänster som forskarassistent och eo forskare vid statens råd för samhälls- forskning. Sådana tjänster kan — för vissa tidsperioder — inriktas speciellt mot det vuxenpedagogiska området. Utredningen anser det därför angeläget att forsknings- rådet inrättar tjänster som eo forskare el- ler forskarassistent inom det vuxenpedago- giska området. Som en riktpunkt bör gälla, att var och en av de sex lärarhögskol- och universitetsorterna under de närmaste åren får sådan tjänst. Åtgärder av detta slag bör kunna medföra att det efterhand kommer att finnas lämpliga forskare som kan leda vuxenpedagogiska forskningsprojekt och som kan komma i fråga till tjänster som pro- fessor eller bitr. professor i pedagogik, då sådana tjänster successivt tillkommer på sätt som utredningen föreslagit i sitt huvudbetän- kande. Även möjligheten att för särskilt framstående forskare inrätta eo professu- rer vid statens råd för samhällsforskning bör kunna prövas.

3.3.3 Forskarutbildning

Kapaciteten hos forskarutbildningen i pe- dagogik torde i och för sig vara tillräcklig för att täcka behovet av forskarutbildad per-

sonal även inom det vuxenpedagogiska om- rådet. En förutsättning är emellertid, att det till forskarutbildning rekryteras personer med intresse för vuxenpedagogiska prob- lemställningar och att tillfredsställande fors- karhandledning med anknytning till vuxen- pedagogiska forskningsproblem kan medde- las. För handledning bör det, som utred- ningen ovan framhållit, vara möjligt att an- vända innehavare av forskartjänster vid sta- tens råd för samhällsforskning liksom den kvalificerade forskarpersonalen inom forsk- ningsprojekt. Rekrytering till forskarutbild- ning av personer med erfarenhet från det vuxenpedagogiska fältet bör underlättas av ändrade bestämmelser om tillträde till uni- versitet och genom förläggningen av lärar- utbildning i vuxenpedagogik till vissa lärar- högskolor. Om dessutom vuxenpedagogiska problemställningar ges ökat utrymme i den lägre universitetsutbildningen kan detta också verka stimulerande på rekryteringen av forskare med intresse för vuxenpedago- giska problemställningar. Utredningen bedö- mer att dessa åtgärder i kombination med ovan föreslagna projektverksamhet och där- igenom uppkommande anställningsmöjlig- heter f.n. är tillräckliga för att åstadkomma den behövliga forskarutbildningen och det nödvändiga rekryteringsunderlaget. Utred- ningen återkommer för övrigt till utbild- ningen i vuxenpedagogik i nästa kapitel.

4. Utbildning i vuxenpedagogik

4.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning

_ Ett mycket stort antal personer har vuxen- pedagogiska uppgifter på heltid eller som del i eller bredvid andra arbetsuppgifter. Sådan vuxenpedagogisk verksamhet inne- fattar inte blott direkt lärar- eller instruk- törsarbete utan också planering, administra- tion samt läromedels- och metodutveckling. Det är därför ej möjligt att göra någon me- ra tillförlitlig uppskattning av antalet perso- ner sysselsatta inom vuxenutbildningen. Mer än hälften av alla företag med mer än 500 anställda har egna utbildningsavdel- ningar. Antalet personer med läraruppgifter inom dessa företag beräknades 1967 till ca 8 500, varav ca 75 % var personal anställd inom ifrågavarande företag. Totalt beräk- nades 800 personer vara heltidslärare inom företagen. Inom näringslivsorganisationerna anlitades samma år ca 3 000 personer för lä- raruppgifter, men endast 100—150 var hel- tidsanställda. Ca 1 000 personer kan alltså totalt beräknas vara anställda på heltid som lärare med verksamhet inom privata eller kooperativa företag. En viss del av utbild- ningen inom företag och organisationer ar- rangeras av utbildningsspecialiserade institut eller konsultföretag, mer eller mindre fast knutna till vissa organisationer (se Elias- son—Höglund kap. 4). Ett exempel på ett sådant institut är ALI-RATI, som i huvud- sak riktar sig till SAP:s verksamhet. Orga- nisationen har ett 50-tal fast anställda lä- rare och ca 200 lokalt verksamma lärare.

Dessa siffror har angetts för att ge en antydan om antalet personer sysselsatta inom tidigare ej kartlagda vuxenutbildnings- områden. Härtill kommer det väsentligt större antalet personer sysselsatta med vuxenpedagogiska arbetsuppgifter inom samhällets arbetsmarknadsutbildning, folk- högskolor, studieförbund, statlig och kom- munal vuxenutbildning osv. Inom den kom- munala vuxenutbildningen finns endast ett ringa antal lärare anställda på heltid för dessa uppgifter. Antalet på deltid engagera- de lärare är emellertid mycket stort. Under läsåret 1971/72 beräknas det totala antalet lärartimmar i ämneskurser inom den kom- munala vuxenutbildningen motsvara 1 000 heltids lärartjänster.

I vilken utsträckning de personer som är sysselsatta inom olika vuxenutbildningsom- råden har någon egentlig vuxenpedagogisk utbildning är i huvudsak okänt. Man torde emellertid kunna anta, att det förekommer endast i mycket ringa utsträckning.

Utbildningen av personal med vuxenpe- dagogiska uppgifter har i regel skett genom kortare introduktionskurser o.dyl. för in- struktörer eller cirkelledare i regi av företag, organisationer, studieförbund osv. Ett antal folkhögskolor har också anordnat kurser av- sedda för vuxenpedagogisk verksamhet. Un- der läsåret 1968/69 genomförde dessutom Sveriges radio i samarbete med bl.a. studie- förbunden en kurs avsedd för personer med lärar- och ledaruppgifter inom vuxenutbild- ningen.

Fr.om. vårterminen 1970 anordnas vid lä- rarhögskolan i Linköping särskild praktisk- pedagogisk utbildning av lärare för folk- högskola enligt beslut i anledning av prop. 1969: 52 . Utbildningen är i första hand av- sedd för den som är inriktad på verksamhet som lärare vid folkhögskola eller inom an- nat folkbildningsarbete. Utbildningstiden är liksom för annan ämneslärarutbildning två terminer. Behörig till utbildning är dels den som har ämnesteoretisk utbildning (fil.kand. eller motsvarande), dels den som har erfa- renhet från folkbildningsarbete, organisa- tionsarbete eller annan jämförbar verksam- het och som kan anses ha kunskaper och förutsättningar att tjänstgöra som ämnes- lärare vid folkhögskola eller inom folkbild- ningsarbete i övrigt. För sökande sker pröv- ning i varje särskilt fall. Ca 30 kandidater intas varje termin.

Metodikutbildningen ges de studerande antingen inom två huvudområden eller inom ett huvudområde och två för folkhögskolan aktuella ämnen. Huvudområdena är fem: samhällsorientering, naturvetenskaplig ori- entering, estetiska ämnen, beteendeveten— skapliga ämnen samt ledarutbildning för folkrörelserna, folkbildningsarbetet och ung- domsverksamhet.

Utbildningen i pedagogik är delvis den- samma som för andra studerande på ämnes- lärarlinje. Till detta kommer dock 20 tim- mar speciell utbildning i vuxenpedagogik. I kurslitteraturen ingår dessutom ett flertal ar- beten med vuxenpedagogisk och vuxenpsy— kologisk inriktning.

Fr.o.m. vårterminen 1971 anordnas vid lärarhögskolan i Stockholm ämneslärarut- bildning särskilt avpassad för den statliga och kommunala vuxenutbildningen. Antalet intagningsplatser för utbildningen är ca 25 per termin. Inom ramen för lärarhögskolans ämneslärarutbildning i pedagogik om 76 timmar anordnas för studerande, som ge- nomgår särskilt avpassad ämneslärarutbild- ning, en kurs i vuxenundervisningens peda- gogik och allmänna metodik, omfattande ca 24 timmar. Inom ramen för utbildningen i metodik ges en kurs i ämnesmetodik, speci- ellt avpassad för vuxenundervisningen och

omfattande ca 10 timmar. Kursen ges efter skolöverstyrelsens bestämmande i vissa av de ämnen som ingår i utbildningen. Praktik- terminen för dessa studerande skall helt el- ler delvis förläggas till kommunal vuxenut- bildning. För denna praktiktjänstgöring får skolstyrelse inrätta heltidstjänster.

Undervisning i vuxenpedagogik inom ra- men för vanlig ämneslärarutbildning skall ingå på varje lärarhögskola. Den tid som står till förfogande är emellertid blygsam och torde inte på någon studieort uppgå till mer än fyra undervisningstimmar. Vanligt- vis ingår dessutom ett vuxenpedagogiskt ar- bete i kurslitteraturen. Kandidaterna auskul- terar dessutom på folkhögskola eller inom kommunal vuxenutbildning. Inslaget av ut- bildning i vuxenpedagogik inom ämnesområ- det pedagogik i 20- och 40-poängsutbildning vid universitet varierar från studieort till studieort, men är i allmänhet av ringa om- fattning om man undantar universitetspeda- gogiska utbildningsfrågor. Hur många som f.n. studerar pedagogik med sikte på verk- samhet inom vuxenutbildningen är ej känt. Enligt den enkätundersökning som pedago- gikutredningen utförde höstterminen 1967 angav ca 5 % av omkring 2 500 ettbetygs- studerande och 3 % av 400 tvåbetygsstude- rande >>folkbildning>> som studiemål (SOU 1970: 22 s. 64). Vid en undersökning vt 70 avseende studerande på A 1-kursen i peda- gogik vid universitetet i Stockholm angav endast 3 % av 284 vuxenutbildning som till- tänkt yrkesområde, 5 % angav personalad- ministration. (20 % kunde ej ange något studiemål.)

För att göra bilden av utbildning för vuxenpedagogisk verksamhet mera fullstän- dig bör också nämnas den kursverksamhet som sker i regi av lärarhögskolornas fort- bildningsavdelningar. Särskilda kurser — i regel på ca 1 vecka — har anordnats för skolledare och lärare inom vuxenutbild- ningen. Vid lärarhögskolan i Linköping på— går dessutom f.n. arbete med ett studiemate- rial avsett för lärarfortbildning inom vuxen- utbildningen. Materialet beräknas bli klart under 1971.

Behovet av utbildning i vuxenpedagogik för verksamhet inom vuxenutbildningen är oli- ka beroende på arten och omfånget av de vuxenpedagogiska arbetsuppgifterna. I stort sett kan följande målgrupper urskiljas: (1) Personer med arbete huvudsakligen in- om annat verksamhetsområde men med vissa uppgifter inom vuxenutbildningen t.ex. som . kurslärare inom företag och organisa-

tioner o studiecirkelledare . timlärare inom vuxenskolor.

(2) Personer med i huvudsak undervisande uppgifter på heltid inom något vuxen- utbildningsområde, t.ex. . näringslivets utbildning . samhällets arbetsmarknadsutbildning . statlig och kommunal vuxenutbild- ning o folkhögskolor och studieförbund. (3) Personer med uppgifter av planerande eller administrativ karaktär inom vux- enutbildningen, t.ex. . rektorer och studierektorer . utbildningsledare inom företag . instruktörer och studiesekreterare inom t.ex. studieförbund och fack- förbund. (4) Personer som är sysselsatta med läro- medelskonstruktion och programkon- struktion inom vuxenutbildning, t.ex. . läromedelsproducenter . kurskonstruktörer vid korrespondens-

institut . producenter och programkonstruktö- rer inom radio och tv.

(5) Personer verksamma inom grundutbild- ning och fortbildning av lärare och in- om t.ex. instruktörs- och cirkelledarut- bildning. (6) Personer sysselsatta med forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenut- bildningsområdet.

4.3 Utredningens förslag

Utredningen har ej till uppgift att framlägga förslag om lärarutbildning för vuxenutbild-

ningsuppgifter. Därför behandlas här endast den särskilda utbildningen i vuxenpedago- gik. Därvid tas de målgrupper som nämnts i föregående avsnitt till utgångspunkt för diskussioner och förslag. För några av dessa grupper har redan, som framgått av det föregående, startats särskild vuxenpedago- gisk utbildning, t.ex. för lärare inom folk- högskolor och studieförbund och inom stat- lig och kommunal vuxenutbildning. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att vidta el- ler väcka förslag till åtgärder, om erfarenhe- terna visar, att den nuvarande utformningen behöver ändras.

Utredningen vill emellertid fästa upp- märksamhet på att särskild vuxenpedagogisk utbildning kan behövas för lärare inom sam- hällets arbetsmarknadsutbildning och i yrkestekniska ämnen inom den kommunala vuxenutbildningen. En sådan utbildning kan få form av särskilt avpassad lärarutbildning, ökade inslag av vuxenpedagogik i den ordi- narie yrkeslärarutbildningen eller särskilt anordnade kurser. Formerna för sådan ut- bildning bör övervägas ytterligare.

För dem som har vuxenpedagogiska upp- gifter som en bifunktion till annan syssel- sättning, t.ex. kurslärare inom företag och organisationer, studiecirkelledare osv. an— ordnas f.n. särskilda kurser i företagens, or- ganisationernas och bildningsförbundens re- gi. Utredningen räknar med att denna kurs- verksamhet fortsätter och ev. utvidgas.

Lärare med vanlig ämneslärar- eller klass- lärarutbildning kan förväntas i ökad ut- sträckning komma att tjänstgöra på deltid eller heltid inom vuxenutbildningen. Näm- nas kan t.ex., att av ABF:s ca 4 500 cirkel- ledare ca 25 % är lärare inom ungdoms- skolan. Även för andra lärare föreligger be- hov av vuxenpedagogisk utbildning. Den nu- varande grundutbildningen ger inte en till- fredsställande sådan utbildning.

Man bör i framtiden därför dels öka in— slagen av vuxenpedagogik inom grundutbild- ningen, dels ge möjligheter till fortbildning. Utredningen föreslår, att utbildning i vuxen- pedagogik skall vara ett obligatoriskt inslag i all lärarutbildning. Omfånget av och inne- hållet i denna utbildning i olika slags lärar-

utbildning bör göras till föremål för fortsatt utredning inom skolöverstyrelsen. Det är också angeläget, att de som inte tidigare fått en pedagogisk utbildning avpassad för upp- gifter inom vuxenutbildningen, kan erbjudas en sådan. Därför bör lärarhögskolornas kursverksamhet kring vuxenpedagogiska frå- gor utökas.

En sådan utökning av utbildningen i vux- enpedagogik kommer emellertid att ställa ökade anspråk på bl.a. de pedagogiska in- stitutionernas personella resurser. Det är därför angeläget att man kan rekrytera lä- rare med intresse för och erfarenhet från vuxenutbildningsområdet. Utredningen anser det emellertid mindre lämpligt att tjänster inrättas som är avsedda enbart för vissa spe- cifika pedagogiska områden, t.ex. det vuxen- pedagogiska. Däremot är det betydelsefullt att en institution har tillgång till lärare med olika erfarenhet och utbildning, så att olika utbildningsuppgifter kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Vid i varje fall de större lärarhögskolorna bör en av lärarna i pedagogik ha som huvuduppgift att ansvara för utbildningen i vuxenpedagogik. Därför bör man vid tillsättning av nya tjänster tillse att institutionerna tillföres vuxenpedagogisk expertis. Därvid är det angeläget att den reella kompetensen verkligen prövas, och det kan därför visa sig nödvändigt att ge dispens från vissa formella behörighetskrav.

Utöver dessa åtgärder i anslutning till lärarutbildningen föreslår utredningen öka- de möjligheter och resurser för universitets- utbildning i pedagogik med vuxenpedagogisk inriktning. Bl.a. för dem som tidigare ge- nomgått lärarutbildning med vuxenpedago- gisk inriktning bör erbjudas möjlighet till studier på 40-poängsnivå med viss vuxen- pedagogisk profilering av studierna. Detta kan ske inom ramen för nuvarande bestäm- melser genom uppdelning i studiegrupper och särskilt avpassade litteraturkurser. Såda- na fortsatta studier med vuxenpedagogisk inriktning bör lämpa sig bl.a. för handledare och metodiklärare vid lärarutbildningen och för lärare vid cirkelledarutbildning.

För dem som avser att arbeta med läro- medelsproduktion och programkonstruktion

för vuxenutbildning bör den av utredningen tidigare föreslagna utbildningsteknologiska inriktningen vara lämplig, eventuellt i form av särskilt yrkesinriktade studiekurser (SOU 1970: 22, s. 77). För personer med teknisk eller ekonomisk grundutbildning bör mot- svarande yrkesinriktade studier övervägas i vuxenpedagogik, framför allt avpassade för lärare och utbildningsledare inom nä- ringslivet. Det bör uppdras åt UKÄ att ytterligare utreda utformningen av sådan ut- bildning.

5. Dokumentation, information och servicefunktioner

inom vuxenutbildningen '

5.1 Bakgrund och nulägesbeskrivning

Delvis på grund av vuxenutbildningsfältets komplexitet, svåröverskådlighet och snabba utveckling har behovet av information och dokumentation kring vuxenutbildningsfrå- gor vuxit mycket kraftigt samtidigt som till- gången på sådan information varit begrän- sad eller svåråtkomlig. Detta förhållande upplevs som mycket otillfredsställande av alla dem som på något sätt är verksamma inom vuxenutbildningen. Någon mera sam- lad kontinuerlig information kring vuxen- pedagogiska frågor ges ej i Sverige. De tid- skrifter eller annat informationsmaterial som ges ut är i allmänhet begränsade till ett visst vuxenutbildningsområde, t.ex. >>Folkuniver- sitet» och >>Folkbildningsarbetet».

Ett stort behov av en allmän service i form av konsultation, rådgivning, information, medverkan vid kurser, uppläggning av för- sök och undersökningar etc. finns givetvis in- om ett så komplext fält som vuxenutbild- ningen utgör. Utöver skolöverstyrelsen har den vuxenpedagogiska avdelningen vid lä- rarhögskolan i Stockholm gett sådan service. Tillkomsten av den särskilda utbildningslin- jen för folkhögskollärare vid lärarhögskolan i Linköping har medfört liknande service- uppgifter vid denna lärarhögskola.

I vissa andra länder har dokumentation och information kring vuxenpedagogiska frågor samlats till speciella institut eller av- delningar. I Norge finns t.ex. en särskild

vuxenpedagogisk dokumentationsservice i anslutning till Norsk pedagogisk studiesam- ling. En speciell tidskrift för vuxenutbild- ningsområdet »Voksenoplaering» bevakar bl.a. forsknings- och utvecklingsarbete och litteratur inom vuxenpedagogiken. I Eng- land finns ett »National Institute of Adult Education» som utger en årlig översikt »on adult education in Great Britain». IVästtysk- land utges »Internationales Jahrbuch der Er- wachsenenbildung». I USA finns flera orga- nisationer som bevakar vuxenutbildningsom- rådet, t.ex. »Council of National Organiza- tion for Adult Education» och »Adult Edu- cation Association of the USA». Den senare utger de internationellt betydelsefulla tid- skrifterna »Adult Leadership» och »Adult Education», vilka innehåller artiklar bl.a. om forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen. En liknande tidskrift med en samlad information från vuxenut- bildningen i hela världen är »Convergence». Översikter över vuxenpedagogiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete publiceras med några års mellanrum i »Review of Educatio- nal Research». Educational Resources In- formation Centers (ERIC) dokumentations— service i USA omfattar också vuxenutbild- ningsfrågor. Ett särskilt s.k. clearinghouse samlar in och bearbetar information och do- kumentation kring vuxenpedagogiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete.

Även de internationella organisationerna har arbetat för att samla dokumentation och

ge information om vuxenutbildning i olika länder och det forsknings- och utvecklings- arbete som bedrivs. Så t.ex. publicerade Europarådet 1967 en rapport om rekryte- ring, status och utbildning av ledare/lärare inom vuxenutbildningen i Europa. Under se- nare år har det internationella samarbetet i betydande utsträckning centrerats kring pro- blem som sammanhänger med »lifelong education».

5.2 Utredningens förslag

Utredningen har funnit det angeläget att åt- gärder vidtas i syfte att åstadkomma

. en grundlig genomgång av den vuxenpe- dagogiska dokumentationen i Sverige och sådan internationell dokumentation, som är av betydelse för vuxenutbildningen i Sverige . en kontinuerlig bevakning av dokumenta- tionen kring vuxenpedagogiska frågor . en dokumentationsservice med anknytning till andra länders dokumentationsservice . en kontinuerlig och allsidig information kring vuxenpedagogiska frågor och vuxen- pedagogiskt forsknings- och utvecklings- arbete . att övriga serviceuppgifter inom vuxen- utbildningen beaktas.

Allt eftersom det vuxenpedagogiska forsk- nings- och utvecklingsarbetet utvecklas i Sverige, kan man anta att det sker en utökad dokumentationsgenomgång och bättre infor- mation kring de problem, som berörs av projekten. De pedagogiska institutionerna kan därvid i ökad utsträckning förväntas fungera som serviceorgan på det vuxenpeda- gogiska fältet. Utredningen förutsätter dock, att huvudansvaret för den service som be- hövs i vuxenutbildningsfrågor kommer att ligga på den särskilda enhet inom skolöver- styrelsen, som beräknas komma att få an- svaret för vuxenutbildningsfrågor. Inom överstyrelsen finns f.n. konsulenttjänster för skilda utbildningsområden. Vid länsskol- nämnderna finns vidare konsulenttjänster för fortbildningsuppgifter inom olika ämnen och stadier. Utredningen finner det önsk-

värt, att sådana konsulenttjänster inom över- styrelsen och vid länsskolnämnderna i fram- tiden i avsevärt vidgad omfattning inriktas mot olika vuxenutbildningsområden.

Det behov av information kring vuxenpe- dagogiska frågor, som nu gör sig så starkt gällande och i framtiden kan förväntas öka, bör enligt utredningens uppfattning åtmin- stone delvis kunna tillgodoses genom en tid- skrift kring vuxenpedagogik. En sådan bör kunna utges av skolöverstyrelsen och ha ka- raktären av en »P.M.-vux.».

Det syns nödvändigt att mera allsidigt samla in erfarenheter från tidigare forsk- nings— och utvecklingsarbete och att syste- matiskt bearbeta denna information som un- derlag för fortsatt utvecklingsarbete inom vuxenutbildningen.

Som en första åtgärd föreslår utredningen att ett särskilt projekt, med inriktning på do- kumentations- och informationsfrågor kom- mer till stånd inom ramen för anslaget till pedagogiskt forsknings- och utvecklingsar- bete. Ett sådant projekt har beaktats i den tidigare angivna volymen för vuxenpedago- giskt forsknings- och utvecklingsarbete (s. 33). Den kontinuerliga bevakningen av vux- enutbildningen och utvecklingsarbetet inom området bör åvila skolöverstyrelsen samt de organisationer och vetenskapliga institutio- ner, som är engagerade inom området.

Enligt utredningens uppfattning är det an- geläget att behovet av dokumentationsser- vice för vuxenutbildningen tillgodoses på samma sätt som motsvarande behov inom utbildningsområdet i övrigt, sålunda i anslut- ning till statens psykologisk-pedagogiska bib- liotek. I början av år 1971 påbörjas där en försöksverksamhet med dokumentationsser- vice. Denna bör omfatta också vuxenutbild- ningsfrågor. Då de kunskaper och erfarenhe- ter som kan hämtas utifrån är av betydande omfattning, inte minst inom vuxenutbild- ningsområdet, är det vidare angeläget att ut- byggnaden av dokumentationsservicen kan ske i samarbete med andra länder. Detta bör också vara möjligt att beakta inom ramen för den nämnda försöksverksamheten.

6. Vissa organisatoriska frågor i samband med vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete

6.1. Utredningens tidigare ställnings- taganden

Utredningen har i kap. 3 framlagt förslag till förstärkning av vuxenpedagogiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete. Hur resurserna kan utnyttjas är beroende bl.a. av hur de förankras organisatoriskt. I huvudbetänkan- det (SOU 1970: 22) diskuterade utredningen relativt ingående frågor av detta slag och särskilde därvid bl.a. följande existerande former för forskningsorganisation:

(1) forskning i anslutning till universitet och högskolor, dels i samband med forskarutbildning, dels finansierad av forskningsråd och fonder, dels som uppdragsforskning finansierad av nä- ringsliv, myndigheter och utredningar (2) forskning inom statliga eller statligt fi- nansierade institut och laboratorier (3) kommunalt organiserad forsknings- och utvecklingsverksamhet (4) kollektiv forskningssamverkan, särskilt branschforskningsinstitut (5) forskningsstiftelser, ofta i samarbete med universitet eller högskola (6) forskning inom enskilda företag

Utredningen hänvisar till den principiella diskussionen i betänkandet (s. 45—49) an- gående de olika formerna för forskningsor- ganisation. Utredningen framhöll därvid »att övervägande skäl talar för att uppdrags- forskningen i pedagogik sker i anslutning till

de pedagogiska institutionerna vid universi- tet och lärarhögskolor» (s. 48). Dessa gene- rella slutsatser har enligt PU:s mening gil- tighet också för vuxenpedagogiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete. Utredningen finner det emellertid angeläget att särskilt diskutera frågan om ett speciellt vuxenpe- dagogiskt forskningsinstitut i relation till projektorganiserad uppdragsforskning för- lagd till universitets- och högskoleinstitutio- ner.

6.2 Frågan om speciellt institut för vuxen- pedagogiskt forsknings- och utvecklings- arbete

Med vuxenpedagogiskt forskningsinstitut av- ser utredningen en organisation, som på uppdrag utför forsknings- och utvecklings- arbete inom vuxenpedagogiken, men som också har egna resurser för sådan verksam- het. Ibland har framförts, att ett sådant pe- dagogiskt institut skulle ges koordinerande uppgifter och ev. också styrande uppgifter inom vuxenutbildningen. Det skulle betyda att institutet övertog centrala verksfunk- tioner. Frågan om ett institut av sådan ka- raktär ankommer inte på pedagogikutred- ningen att pröva.

Ett institut av den karaktär som först an- getts, dvs. för forsknings- och utvecklings- arbete inom vuxenutbildningen, har ansetts ha vissa fördelar. Personalen inom ett så- dant institut skulle kontinuerligt kunna föl-

ja utvecklingen inom vuxenutbildningen. Fruktbärande kontakter skulle därigenom kunna utvecklas mellan institutioner å ena sidan och å den andra olika myndigheter, organisationer och företag med verksamhet inom vuxenutbildningen. Detta skulle med- verka till dels att forskningen koncentrera- des på angelägna problem, dels att forsk- ningsresultaten lätt kunde nå fram såväl till beslutsfattare inom verk och myndigheter som till dem som är praktiskt verksamma in- om vuxenutbildningsområdet. Samtidigt kun- de man inom institutet samla information kring vuxenpedagogiskt forsknings- och ut- vecklingsarbete och ge viss service i fråga om vuxenutbildningsfrågor till personer, organisationer och institutioner verksamma inom området.

Argument av detta slag har visst fog för sig. Vägande invändningar kan emellertid anföras mot. Vuxenpedagogisk forskning ar— betar med väsentligen samma forskningsme- toder som annan pedagogisk forskning. Vill man åstadkomma en differentierad och ef- fektiv forskning inom området bör man där- för repliera på samtliga forskningsresurser inom det pedagogiska området. Väljer man i stället att koncentrera det vuxenpedagogis- ka forsknings- och utvecklingsarbetet till ett institut isoleras detta lätt från annan forsk- ning och utveckling inom utbildningsområ- det. Kontakten med forskarutbildning och vuxenpedagogisk utbildning försvåras, vilket även minskar möjligheterna till en allsidig forskarrekrytering. Om vuxenutbildnings- forskningen koncentreras till ett institut minskar överhuvud både den volymmässiga, geografiska och metodiska flexibiliteten.

6.3 Projektorganiserad uppdragsforskning i anslutning till universitets- och högskole- institutioner

Forskning baserad på forskargrupper (pro- jektgrupper), som sammansätts allt efter problemets art och som tilldelas medel ge- nom särskilda anslag (uppdragsforskning) uppfyller högt ställda krav på anpassbarhet och ändamålsenlighet. Utredningen har ut- vecklat de fördelar som är förenade med en

sådan organisation i huvudbetänkandet. (Se bl.a. s. 45.) Genom att forskningen förläggs till universitets- och lärarhögskoleinstitutio- ner får man en värdefull anknytning till an- nan forskning, till forskarutbildning och till utbildning för vuxenpedagogiska uppgifter. Man får en större organisation med mera varierade resurser att falla tillbaka på, vil- ket ökar flexibiliteten i flera avseenden. Ut- redningen anser därför att övervägande skäl talar för att resurserna för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete ges i form av projektanslag till pedagogiska institutio- ner vid 1ärarhögskolor och universitet men också, då så är lämpligt, till andra beteende- vetenskapliga och socialvetenskapliga insti- tutioner.

För att projektorganiserad uppdragsforsk- ning inom det vuxenpedagogiska området skall fungera tillfredsställande behöver en- ligt utredningens mening bl.a. följande krav särskilt beaktas. Organisationen bör vara sådan att (1) forsknings- och utvecklingsarbetet in-

riktas mot angelägna vuxenutbildnings- områden,

(2) forsknings- och utvecklingsarbetets re- sultat presenteras på ett lättillgängligt och överskådligt sätt och förmedlas till beslutsfattare och andra som är verk- samma inom vuxenutbildningsområdet, (3) utvecklingen inom vuxenutbildningsom- rådet kontinuerligt bevakas, (4) behoven av forsknings- och utvecklings- arbete inom vuxenutbildningen kon- tinuerligt bevakas, (5) kunskaper från forsknings- och utveck- lingsarbete inom vuxenutbildningen samlas, systematiseras och förs vidare, (6) man får kontinuitet i vetenskaplig me- todutveckling och i forskarutbildning, (7) kontakten mellan forskning och olika verksamhetsfält inom vuxenutbildning- en säkerställs, (8) möjligheter finns att för en samman- hängande projektperiod till forsknings- och utvecklingsarbete rekrytera och ge anställningstrygghet åt lämpliga perso- ner från forskning, utbildning och nä- ringsliv.

Vissa av dessa krav torde bli tillgodosedda genom de åtgärder utredningen föreslagit i det föregående. Inrättande av forskartjänster med vuxenpedagogisk inriktning bör bidra till kontinuitet i vetenskaplig metodutveck- ling och forskarutbildning. Även i vissa and- ra avseenden kan sådana tjänster få betydel- se, t.ex. då det gäller dokumentationsinsam- lande och för utvecklingen av personkontak- ter. Utredningen utgår också från att möj- ligheter till längre anställningstid för perso- nal inom uppdragsforskningen kan utnyttjas för att rekrytera även personer från t.ex. näringslivet. Man kan" vidare räkna med att den planerade vuxenutbildningsenheten in- om skolöverstyrelsen kommer att ansvara för den kontinuerliga bevakningen av ut- vecklingen inom vuxenutbildningen samt för samlandet av kunskaper om forsknings- och utvecklingsarbete inom området. För att uppnå de avsedda syftena med forsknings- och utvecklingsarbetet är det emellertid nöd- vändigt att vidta vissa ytterligare åtgärder, i huvudsak av organisatorisk karaktär. Utred- ningen föreslår två sådana åtgärder:

(1) Specialdestinering av anslag till vuxen- pedagogiskt forsknings- och utveck- lingsarbete (2) inrättande av särskilt organ inom skol- överstyrelsen för främjande av forsk- nings- och utvecklingsarbete inom vux- enutbildningen.

6.4 Specialdestinering av anslag

Statliga medel för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete anvisas f.n. till resp. utbildningsmyndigheter — skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet. Utredningen har i sitt huvudbetänkande utgått från att så kommer att vara fallet också i fortsättningen. I sina årliga anslagsframställningar angerver- ken inom vilka huvudsakliga områden de av- ser att använda medlen. Vissa prioriteringar markeras i ifrågavarande proposition — i re- gel statsverkspropositionen. Någon special- destinering av medel för särskilt ändamål sker emellertid inte. Sedan medel anvisats av riksdagen, görs avvägningen mellan olika behovsområden inom verken.

Med hänsyn till angelägenheten att snabbt få till stånd en förstärkning av det vuxen- pedagogiska forsknings- och utvecklingsar- betet, bör särskilda medel under viss tid framöver avdelas för detta ändamål. Storle- ken av dessa medel har uppskattats i ett fö- regående kapitel (5. 33). Medlen bör dispo- neras av det verk som har det huvudsakliga ansvaret för verksamheten inom vuxenut- bildningen, nämligen skolöverstyrelsen. I den årliga medelstilldelningen till skolöver- styrelsen bör sålunda medelsanvisningen för vuxenpedagogiskt forsknings- och utveck- lingsarbete utmärkas särskilt. Det är troligt att denna åtgärd behöver vidtas endast un- der de närmaste åren tills forsknings- och ut- vecklingsarbetet inom området nått en om- fattning som bedöms rimlig.

6.5 Inrättande av en särskild vuxenutbild- ningsnämnd knuten till skolöverstyrelsen

Beslut om fördelningen av de resurser för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsar- bete, som tilldelas skolöverstyrelsen, fattas f.n. av generaldirektören efter beredning in- om olika avdelningar inom överstyrelsen, främst inom byrån för pedagogiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete. Arbetets inriktning har dessförinnan i samband med petitaarbetet diskuterats i skolöversty- relsens nämnd för pedagogiskt utvecklings- arbete och försöksverksamhet m.m. samt i styrelsen. Innevarande år prövar överstyrel- sen dessutom en beteendevetenskaplig granskning av projektplanerna genom tre forskare utanför överstyrelsen.

Syftet med dessa anordningar torde vara att ge skolöverstyrelsen såväl allmänt samhälleli- ga som pedagogiskt vetenskapliga synpunkter på avvägningen inom det mycket omfattan- de område som pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete utgör. Utredningen vill in- te utesluta att en översyn av nuvarande ru- tiner och de organ som medverkar kan be- hövas generellt för det pedagogiska forsk- nings- och utvecklingsarbetet för att detta syfte skall bli än bättre tillgodosett. Oavsett om så sker eller ej vill utredningen framhål- la vikten av att de speciella förhållanden

som sammanhänger med det vuxenpedago- giska forsknings- och utvecklingsarbetet äg- nas ingående uppmärksamhet. Det förslag som framläggs i det följande har som förut- sättning att ingen förändring för övrigt sker i nuvarande rutiner. Om en väsentlig omor- ganisation skulle komma att genomföras, t.ex. i fråga om den pedagogiska nämndens sammansättning och uppgifter, kan detta självfallet påverka den av utredningen före- slagna organisationen. De syften utredningen vill uppnå förändras emellertid inte utan bör i så fall tillgodoses inom en eventuellt förändrad organisation.

Vid bedömning av frågor om vuxenpeda- gogiskt forsknings- och utvecklingsarbete krävs en ingående kännedom om hela vux- enutbildningsfältet. I avvägningen mellan olika aktuella vuxenpedagogiska projekt måste vidare utbildningspolitiska synpunkter spela in. För att biträda skolöverstyrelsen bör enligt utredningens mening en särskild vuxenutbildningsnämnd knytas till skolöver- styrelsen. Denna nämnd bör ha som en hu- vuduppgift att bevaka det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet genom att ta initiativ till åtgärder, föreslå angelägna projekt, verka för en koordinering av verk- samheten, utforma den långsiktiga plane- ringen av arbetet, följa den pågående verk- samheten och medverka till att resultat från forsknings- och utvecklingsarbetet tillförs den praktiska vuxenutbildningen. Sistnämn- da uppgift är särskilt maktpåliggande på grund av verksamhetens starka differentie- ring och uppsplittring på flera huvudmän. Nämnden bör främst vara av rådgivande ka- raktär, men man bör kunna pröva att dele- gera till nämnden beslutanderätt i vissa grupper av ärenden, t.ex. fördelningen av medel till forsknings- och utvecklingsverk- samhet. Härigenom skulle man också få ett starkare inflytande, engagemang och an- svarstagande från olika verksamhetsområden inom vuxenutbildningen. Skolöverstyrelsens vuxenutbildningsnämnd bör även kunna ha rådgivande och initierande funktioner i fråga om annan verksamhet inom den vux- enutbildning, som sammanhänger med över- styrelsens arbetsområde, t.ex. lärarutbild-

ning. Nämndens verksamhet bör bedrivas i nära samverkan med bl.a. universitetskans- lersämbetet och arbetsmarknadsstyrelsen. Nämnden bör få en allsidig och representa- tiv sammansättning. Förutom representanter för ovan angivna myndigheter bör nämn- den sammansättas av bl.a. personer verk- samma inom olika vuxenutbildningsområ- den och av företrädare för arbetsmarkna- dens organisationer. Nämnden bör utses på samma sätt som den nuvarande pedagogiska nämnden.

7. Sammanfattning av utredningens förslag

Utredningen har i ett särskilt avsnitt gett en översiktlig beskrivning av vuxenutbild- ningens struktur i Sverige och diskuterat vissa funktioner och utvecklingstendenser, som kännetecknar vuxenutbildningsområ- det. Dessutom har utredningen genomfört en mera ingående behovsanalys avseende utbildning i vuxenpedagogik samt forsk- nings- och utvecklingsarbete inom vuxen- utbildningen. På grundval av dessa analyser och överväganden framlägger utredningen förslag till åtgärder i fråga om dels orga- nisationen av utbildning och forskning i pedagogik inom vuxenutbildningsområdet, dels resurserna för denna verksamhet. Utredningen finner det angeläget att sär- skilda resurser ställs till förfogande för forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken. Utredningen anger där- vid ett antal särskilt betydelsefulla områden för detta arbete. Forskningsvolymen beräk- nas behöva vara av sådan omfattning att den medför ett årligt behov av ca 2 milj. kronor under de närmaste åren. Vidare bör insatser göras på personalsidan för att ge ökad stadga åt forskningen inom vuxen- utbildningsområdet. Projektledare och an- nan kvalificerad personal, som avlönas med medel från anslaget till pedagogiskt utveck- lingsarbete, bör kunna förordnas för den tid som ett forskningsprojekt beräknas pågå utan hänsyn till att medel anvisas för endast ett år i taget. Inom statens råd för sam- hällsforskning bör inom de närmaste åren

inrättas tjänster som eo forskare eller forskarassistent inom det vuxenpedagogiska området i sådan utsträckning, att var och en av de sex lärarhögskol- och universitets- orterna får sådan tjänst. För särskilt fram- stående forskare bör prövas möjligheten att inrätta eo professur vid forskningsrådet. Behovet av utbildning i vuxenpedagogik för verksamhet inom vuxenutbildningen är olika beroende på arten och omfånget av de vuxenpedagogiska arbetsuppgifterna. Särskild lärarutbildning för verksamhet inom vuxenutbildningsområdet förekommer f.n. vid lärarhögskolorna i Linköping och Stockholm. En speciell vuxenpedagogisk ut- bildning kan emellertid behöva övervägas även för andra läraruppgifter inom vuxen- utbildningsområdet, t.ex. för lärare inom samhällets arbetsmarknadsutbildning och i yrkestekniska ämnen inom den kommunala vuxenutbildningen. För dem som har vuxen- pedagogiska uppgifter som en bifunktion till annan sysselsättning förutsätter utred- ningen en fortsatt och eventuellt utvidgad kursverksamhet i de former som redan nu finns. Utredningen föreslår, att utbildning i vuxenpedagogik skall vara ett obligato- riskt inslag i all lärarutbildning. Lärarhög- skolomas kursverksamhet kring vuxenpeda- gogiska frågor bör utökas. För att lärarhög- skolorna skall kunna fylla sina utbildnings- uppgifter inom det vuxenpedagogiska om- rådet, bör vid i varje fall de större lärar- högskolorna en av lärarna i pedagogik ha

som huvuduppgift att ansvara för utbild- ningen i vuxenpedagogik. Därför bör man vid tillsättning av nya tjänster tillse, att institutionerna tillförs vuxenpedagogisk expertis. Inom universitetsutbildningen bör erbjudas möjlighet till studier på 40-poängs- nivå med viss vuxenpedagogisk profilering av studierna. Yrkesinriktade studier i vuxen- pedagogik inom universitetsutbildningen bör övervägas för Vissa yrkeskategorier.

Delvis på grund av vuxenutbildningsom- rådets komplexitet, svåröverskådlighet och snabba utveckling har behovet av informa- tion och dokumentation kring vuxenutbild- ningsfrågor vuxit mycket kraftigt. Utred- ningen förutsätter, att den service som be- hövs i olika vuxenutbildningsfrågor i huvud- sak ges genom skolöverstyrelsen. Det är önskvärt att konsulenttjänster inom över- styrelsen och vid länsskolnämnderna i framtiden i avsevärt vidgad omfattning in- riktas mot olika vuxenutbildningsområden. En särskild tidskrift kring vuxenpedagogik kan behöva utges. Som en första åtgärd att mera allsidigt samla in erfarenheter från tidigare forsknings- och utvecklingsarbete föreslås ett särskilt projekt med inriktning på dokumentations- och informationsfrågor. Den påbörjade dokumentationsservicen vid statens psykologisk-pedagogiska bibliotek bör omfatta också vuxenutbildningsfrågor. Utbyggnaden av dokumentationsservicen bör ske i samarbete med andra länder.

Vissa organisatoriska frågor behöver be- aktas för att tillgängliga resurser skall kunna användas på bästa sätt. Utredningen finner, att övervägande skäl talar mot ett speciellt institut för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. I stället överväger skälen för att resurserna för vuxenpedagogiskt forsknings- och utveck- lingsarbete ges i form av projektanslag i huvudsak till pedagogiska institutioner vid lärarhögskolor och universitet. För att den projektorganiserade uppdragsforskningen inom det vuxenpedagogiska området skall fungera tillfredsställande föreslår utred- ningen vissa ytterligare organisatoriska åt- gärder. I den årliga medelstilldelningen till skolöverstyrelsen bör medelsanvisningen för

vuxenpedagogiskt forsknings- och utveck- lingsarbete utmärkas särskilt -— i varje fall under de närmaste åren —- tills arbetet inom området nått en omfattning, som be- döms rimlig. För att biträda skolöverstyrel- sen vid bedömning av frågor om vuxen- pedagogiskt forsknings- och utvecklings- arbete bör en särskild vuxenutbildnings- nämnd knytas till överstyrelsen. Nämnden bör också kunna ha vissa andra funktioner inom den vuxenutbildning, som samman- hänger med överstyrelsens arbetsområde.

Sammanfattningen i detta kapitel har getts i en starkt komprimerad form. För de argument och överväganden som ligger bak- om de redovisade förslagen liksom för en mera utförlig information hänvisas till de olika avsnitt i betänkandet, där förslagen behandlas mera ingående.

Bilaga

Sammanställning av vid beteendevetenskapliga institutioner pågående och under 1970 avslutade undersökningar, som berör vuxenutbildningsområdet

Föreliggande sammanställning syftar till att ge en överblick av titlar på undersökningar, som avslutats under 1970 eller som nu på- går eller planeras. Sammanställningen byg- ger i huvudsak på en enkät, som tillsänts de pedagogiska institutionerna vid lärarhög- skolorna, universitetsinstitutionerna i peda- gogik, sociologi och psykologi samt Pedago- giskt centrum, Stockholm. Det redovisade materialet gör ej anspråk på att vara helt fullständigt men torde dock ge en realistisk bild av omfattningen och inriktningen av forskningsverksamheten med anknytning till vuxenutbildningsområdet.

För att lättare kunna orientera sig i tit- larnas innehåll har en gruppering skett un- der fyra rubriker nämligen 1. Utbildningens förutsättningar, 2. Utbildningsprocessen, 3. Resultatmätning samt 4. Utbildningssystem. Under varje rubrik har titlarna grupperats i licentiat- och doktorsavhandlingar resp. övriga undersökningar. Bedömningen av om ett projekt tillhör vuxenutbildningsområdet har gjorts av resp. institution och har ej ifrågasatts eller ändrats i redovisningen. Anknytningen till den vetenskapliga institu- tion, som svarar för handledningen av un- dersökningen i fråga, har bibehållits. I kap. 3 diskuteras projektinventeringen närmare.

Sammanställning av forskningsprojekt med anknytning till vuxenutbildningsområdet

I förekommande fall har hänvisningar skett

till SÖ:s projektkatalog: Pågående skol- forskning 1969 eller 1970, ex.: Se SÖ 1970: 91. På motsvarande sätt hänvisas till sta- tens råd för samhällsforskning: Beteende- vetenskapliga undersökningar 1969/70, ex.: Se SRS 1970: 177.

1 Utbildningens förutsättningar 1.1 Lic- och dr-avhandlingar, avslutade

Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet

Gunilla Bradley, Arbetsattityder och be- fordringsintresse hos kvinnliga bankan- ställda (PA-rådets meddelande nr 61, 1970). Se SÖ 1970: 134. Gerd Elmfeldt, Deskription av arbetspröv- ningselever samt försök att prognosticera arbetsförmåga. Se SÖ 1969: 26. John Hammar, En studie av yrkeskrav och arbetsuppgifter avseende yrkeslärare. (Stencil) Se SRS 1970: 177.

Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet

Roland Johansson & Lars Göran Molander. SÖ-projektet Rekrytering till och meto- der vid vuxenundervisningen. Tre delstu- dier. Delstudie I. Vuxenstuderande 1968. Klientelundersökning bland kompetens-

inriktade vuxenstuderande. Rapporter Juni 1969, Februari 1970. Se SÖ 1969: 10.

Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet

Hans Holmqvist, Elevmotivation vid yrkes- utbildning (bl.a. omskolning och vidare- utbildning). Anslag från SÖ. Eva och Åke Lekberg, Vuxna i Göteborgs gymnasier. Se SÖ 1970: 91. Anslag från SÖ. Kjell Rubenson, Attityder till vidareutbild-

ning. Se SÖ 1970: 148. Tillhör individual-' statistikprojektet. Anslag från SÖ och SRS.

Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet

Lars Larsson, Analys av blivande yrkeslä- rare och deras situation.

Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet

Roland Johansson & Lars Göran Molander, SÖ-projektet Rekrytering till och meto- der vid vuxenundervisningen. Tre delstu- dier. Delstudie II. Vuxna 1970. Intresseinven- tering bland vuxna i åldern 18—65 år. Se PM inst. för pedagogik, Uppsala Uni- versitet d. 3.9.1970. Delstudie III. Studiecirkel 1970. Klientel- undersökning avseende studiecirklarna inom de 12 studieförbunden. Se PM inst. för pedagogik, Uppsala universitet d. 1.11.1970.

1.3. Övriga undersökningar, avslutade

Pedagogiska institutionen, lärarhögskolan i Göteborg

G. Carlin & S. Mattsson, Intern television vid företagsutbildning. Litteraturöversikt jämte erfarenheter samlade från SKF- lTV:s första verksamhetsår.

Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm

Lars Bjurstam & Stig Nilsson, Sambandet mellan nyintagna lärarkandidaters studie- sociala bakgrund och kunskaper. Torsten Husén m.fl., Talent, Opportunity and Career.

Pedagogiska institutionen, lärarhögskolan i Uppsala

Annerborn & Smedshammar, Synskadades subjektiva uppfattning om svårigheter i studierna. Myrberg, Lindqvist & Trowald, Figurbe- skrivning i talböcker.

Sociologiska institutionen, Lunds universitet

Anita Johnsson, Vidgad behörighet till högre utbildning. Lund 1970. Ann-Marie Sellerberg & Levi Svenningsson, Vägen-studien — en uppföljning av Vä- gen genom gymnasiet. Lund 1970. Kom- mer att publiceras av U 68.

Sociologiska institutionen, Uppsala universitet

Alice Hermansson, Sjuksköterskeelevernas yrkesinriktning. Res. Report fr. the dep. of Soc. Special series: Medical Soc. 1970. Marianne Thorslund, Att vara sjuksköterske- elev. Res. Report fr. the dep. of Soc. Special series: Medical Soc. 1970.

1.4. Övriga undersökningar, pågående Pedagogiska institutionen, lärarhögskolan i Linköping

Harald Eklund, Diagnos och studievägled- ningi kommunal vuxenutbildning. Se SÖ 1970: 63.

Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm

Bengt-Olov Ljung, Västmanlandsundersök- ningen (VMU). Se SÖ 1970: 48.

Pedagogiska institutionen, lärarhögskolan i Uppsala

Lindholm, Papp & Rydman, De synskada- des psykiska anpassning.

Anita Svärdström, Deskriptiv bild av en grupp dövas samhällsanpassning.

Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet

Hans Andersson, Målanalys för tandläkar- utbildningen. Rut Andersson, Målanalys för länsläkarut- bildningen. Gideon Anmo & Rune Gustafsson, Analys av arbetspedagogiska forskningsbehov. Se SÖ 1969: 8. Ann-Marie Elwing, Utbildning av sjukskö- terskor för psykisk vård av döende pa- tienter. John Halsema, Befattningsanalys av psyko- logyrket. Mariana Jönsson & Gunnel Winlund, Stu- dium av vuxenutbildningen i Falken- bergs-blocket. Carl-Ingvar Palm, Förväntningar på skol- psykologer.

Psykologiska institutionen, Stockholms universitet

David Magnusson & Lennart Elg, Uppfölj- ningsundersökningar av en årgång stude- rande vid universitet och högskolor. An- slag från UKÄ.

Pedagogiskt centrum, Stockholm

Bengt Gustavsson, Kvinnor i arbetsmark- nadsutbildningen (Stockholm). Se pro- jektkatalog Pedagogiskt centrum 1970, Sektionen för yrkesutbildning. Bengt Gustavsson, Handikappade kurs- deltagare i arbetsmarknadsutbildningen (Stockholm). Se projektkatalog Pedago- giskt centrum 1970, Sektionen för yrkes- utbildning.

2.1 Lic- och dr-avhandlingar, avslutade Inga.

2.2 Lic- och dr-avhandlingar, pågående

Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet

Bengt Flach, Tönu Kerstell & Lars-Gunnar Lidberg (under ledning av Åke Jerke- dal), Samspelet grundutbildning—arbets- erfarenhet—vidareutbildning inom vissa karriärer i arbetslivet. Anslag från UKÄ. Madis Olm, Innehålls- och processanalys av den praktiska förarutbildningen vid tra- fikskolorna. Se SÖ 1970: 147.

Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet

Olle Palm, Inflytande av homogenisering i fråga om studieskieklighet under studier vid vuxengymnasierna. Anslag från SRS.

2.3 Övriga undersökningar, avslutade

Pedagogiska institutionen, lärarhögskolan i Uppsala

Hultman & Norbäck, Synskadade i cirkel- verksamhet.

Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet

Holger Brånby & Majvor Ekenberg, Aktivi- tetsinriktade metoder vid utbildning av högre chefer — en litteraturstudie. (Sten- cil)

Pedagogiskt centrum, Stockholm

Lena Borgström, Inger Edblad, Birgit Eme- rot, Kersti Stenström, Studieavbrott vid vuxengymnasium höstterminen 1969. Se SÖ 1970: 161.

Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm

Karl Axel Ekman, Rekryteringen till Sve- riges Radios kurs i vuxenpedagogik. Torsten Eliasson & Bengt Höglund, Drop- out-rates i fem vuxenundervisningsformer. Se SÖ 1970: 41. Torsten Eliasson & Bengt Höglund, Studie- deltagande i tre miljöer — en social ana- lys av vuxenutbildningens deltagartill- flöde. Se SÖ 1970: 42.

Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet

Gudrun Forslund & Kerstin Hamberger, Utarbetande av informationsmaterial till rehabiliteringselever vid Göteborgs social- förvaltning. Se SÖ 1970: 156. Thore Gårmark, Metodval vid yrkesutbild- ningen. Lars Lundblad, Planering av intern före- tagsutbildning (Volvo). Eva Sternberg, Språkundervisning företaget (Volvo).

inom

Pedagogiskt centrum, Stockholm

Lena Borgström & Kersti Stenström, Studie- avbrott vid vuxengymnasium, forts. Se SÖ 1970: 186. Bengt Gustavsson, Allmänna ämnen i ar- betsmarknadsutbildningen. Se projekt- katalog Pedagogiskt centrum 1970, Sek- tionen för yrkesutbildning. Bengt Gustavsson, Kursavbrott bland del- tagare i arbetsmarknadsutbildningen. Se projektkatalog Pedagogiskt centrum 1970, Sektionen för yrkesutbildning.

3 Resultatmätning 3.1 Lic- och dr-avhandlingar, avslutade

Inga.

3.2 Lic- och dr-avhandlingar, pågående

Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet

Hans Dahlgren, Lågbegåvade tonåringars

anpassning till arbetslivet. Se SÖ 1970: 135. Tillhör individualstatistikprojektet. Anslag från SÖ och SRS.

3.3 Övriga undersökningar, avslutade

Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm

Lars Lundman, Numeriska beräkningar och kvantitativa resonemang. Konstruktion av delprov i ett provbatteri avsett att vara normerande för studieomdömen i folk- högskolan.

Pedagogiska institutionen, lärarhögskolan i Uppsala

Germundson & Sjöblom, Synskadade på anpassningskurs. Ett försök att mäta effekten av anpassningsundervisning. Hedvall & Sundström, En deskriptiv studie av språkprestationer hos några vuxna döva och gravt hörselskadade.

Pedagogiska institutionen, lärarhögskolan i Umeå

G. Edbom & R. Liesirova, Omskolning. Norrköping—Hedemora. Rapport 1. Re- sultat av undersökningen vt 1970. (Sten- cil) Avdelningen för pedagogik, Umeå universitet. E. Gårding et al., Studier av svensk och internationell vuxenutbildning med spe- ciell tonvikt på extern unrversitetsverk- samhet. Se SRS 1970: 208. L. Lindberg, Utredning angående television i vårdutbildningen (UTV). Rapport om resultat vid prövningar av UTV:s testpro- gram. (Stencil oktober 1969 och juni 1970.) Avdelningen för pedagogik, Umeå universitet.

Pedagogiskt centrum, Stockholm

Birger Bromsjö, Betygsättningen inom den kommunala vuxenutbildningen i Stock- holm. Se SÖ 1970: 184.

Birger Bromsjö, Erfarenheter av den kom- munala vuxenutbildningen på dagtid. Se SÖ 1970: 185.

vuxenundervisningen.

3.4. Övriga undersökningar, pågående

Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm

Torsten Eliasson, Några resultat av kurs- värderingen för kursen i arbetsmarknads- teknik hösten 1969. Torsten Eliasson & Bengt Höglund, Utvär- dering av en försöksverksamhet med heterogent sammansatta kurser i samar- betsmetodik. Sten Henrysson, Konstruktion av ett hjälp- medel som kan göra folkhögskolans om- dömen jämförbara. Se SÖ 1970: 54.

Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet

Elisabeth Engström & Ulla Tebelius, Stu- dier av 25: 5-studerande inskrivna 1969. Ingrid Eriksson, Monica MacDowell & Kerstin Svensson, 25: 5-ors studier i pe- dagogik. Sigvard Höggren, Evaluering av ett urval universitets management-utbildning. Se SÖ 1969: 42. Trebetygsuppsatser och uppsatser för psy- kologexamen under Åke Jerkedals led- ning: Evaluering av mentalhälsokampan- jens cirkelverksamhet. (Hans Ekman, Annika Ivarsson, Ulla-Britt Johansson, Birgitta Nilsson, Ulf Tiborn, Urban Tor- berntsson, Kerstin Wiberg.)

Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet

Jan Byström, Kursvärdering. Försöksverk- samhet med estetisk folkhögskola. Lars Euler, Harald Norbelie, Margareta Norrman, Torbjörn Ström, Ulf Svärd- ström & Anita Wirén, Evaluering av Radio- och TV-kursen »Människor i sam- spel, Del I, Socialpsykologi».

4 Utbildningssystem 4.1 Lic- och dr-avhandlingar, avslutade

Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm

Britta Alin-Åkerman, Mäns och kvinnors attityder till kvinnors förvärvsarbete.

Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet

Margareta Lundberg, Målanalys av högre teknisk utbildning —— teknologers studie- vanor och arbetsbörda.

4.2. Lic- och dr-avhandlingar, pågående

Pedagogiska institutionen, Stockholms | universitet

Jan Byström, Vuxenutbildning—Motivation, förväntningar, erfarenheter. Olle Edelholm, Studieförbundens utveckling och kursutbud.

4.3. Övriga undersökningar, avslutade

Pedagogiska institutionen, lärarhögskolan i Uppsala

Moberg, Nolte & Nordqvist, Ett program- merat lärohäfte för vuxna seende i Brail- les punktskrift.

Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm

Torsten Husén, Utbildningen år 2000. Se SÖ 1970: 43.

Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet

Bo Eriksson & Eric Lindskog, Studiepaket i undervisningsteknologi. Se SÖ 1970: 78. Anslag från SÖ och UKÄ.

Sociologiska institutionen, Uppsala universitet

Lena Johansson, Utbildning: resonerande del, utkast till kap. 7 i betänkande om

svenska folkets levnadsförhållanden (låg- inkomstutredningen).

4.4. Övriga undersökningar, pågående

Pedagogisk-psykologiska institutionen, lärarhögskolan i Stockholm

Torsten Eliasson & Bengt Höglund, Vuxen- utbildning i Sverige — en strukturell översikt. Se SÖ 1970: 114.

Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet

Kjell Johansson & Magnus Rolf, Studie- material för lärare i vuxenundervisning.

Sociologiska institutionen, Uppsala universitet

Ockie Skaaret, En explorativ studie av vuxenutbildningen i Enköping.

Lena Johansson, Utbildning: empirisk del, utkast till kap. 7 i betänkande om svenska folkets levnadsförhållanden (låginkomst- utredningen). Bernt Johansson & Sven Styrborn, Kom- munal vuxenutbildning i Örebro.

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning

%% :, & ig.

,

Justltledepartemontet

Poet-ooh lnrlkee Tidningar. .[2] Snetteri. lll'oictl Fönlag ! la ebollgelug m.m. [15],

Socialdepertementet Femillepeneionsfvågor m.m. [19]

Kommunikationsdepertementet

Ny elömeneleg. [6] Ett nytt bilregister. ["but Utredningen engånde ordren av farligt gode på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande i. [20] 2. Euro- peisk överenskommelse om Internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A [21] 3. Europeisk överens- kommelee om internationell transport.” farligt gode på väg. (ADR) Bilaga 8. [22] 4. Europeisk övermenskom- melee om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23]

Finanedepartementet

SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. 1] 1970 års lån idsutredning. 1. Svensk industri under 0- talet med utb lok mot Bil-talet. Bilaga 2. [5 2. Finansiella tillvåmspekter 1960-1975. Bila | 4. [a . Arbetskrafte- reeunerne 1965-1990. Bila ; 1.18] 4. iljövårdnn i Sve- rige under70-ulet. Bilaga . 12 5. Utvecklingetendeneer inom offentlig sektor. Bilaga . [13] 6. Veruhendeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och plone- rin . Bilaga 7. [16] St 0 företag: offentlige redovisning. [B] Mått och vikt. [18]

Utbildningsdepertementet Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24]

Jordbruksdepartementet Veterinärdietrikteindelnlngen, rn m. [3]

Civildepenementet Kommunala val. [4]

Industridepartementet Malm - Jord - Vatten. [17]

Anm. Siffrorna inom klammer betedkner utredningarnee ( nummer i den kronologiska tönecknirpen; K L Beckmann Tryckerier AB 1971 i l (_ i l l l l