SOU 1971:44

Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet

Socialvårdskommittén föreslog i sitt betän- kande SOU 1948: 39 att obligatorisk arbets- löshetsförsäkring skulle införas i Sverige. I den principfrågan var kommittén enhällig. Av särskilt tillkallade sakkunniga anslöt sig tre till förslaget, medan en förklarade att han inte motsatte sig förslaget och en ansåg sig inte kunna tillstyrka det.

Kommittén anförde vidare (betänkandet sid 119—124):

Ur organisatorisk synpunkt kan en obligato— risk arbetslöshetsförsäkring tänkas uppbyggd efter olika huvudlinjer.

En första (A) innebär, att försäkringens or- ganisation helt handhaves av samhälleliga myn- digheter. Ansökan om understöd göres hos ett lokalt organ, som prövar och avgör frågor rörande rätt till understöd samt handhar un- derstödsutbetalningen. De lokala organen ha intet eget ekonomiskt självansvar. Såsom bi- drag till finansieringen införes en avgift, vil— ken uppbäres samtidigt med skatten. En cen- tral statlig försäkringsmyndighet handhar ad- ministrationen i stort av försäkringen.

En andra väg (B) innebär, att statsmakterna inskränka sig till att införa försäkringsplikt. Denna kan den enskilde fullgöra genom med- lemskap i en arbetslöshetskassa. Enär det med hänsyn till i Sverige rådande förhållanden icke torde vara tänkbart med andra kassor än så- dana som ansluta sig till yrkesområden, inne- bär denna väg att man erhåller ett system av yrkeskassor, var och en med sitt bestämda arbetsområde. Det torde dock icke vara tänk— bart att uteslutande genom yrkeskassor öppna möjligheter för alla att fullgöra försäkrings- plikten. För personer, arbetande inom sådana

Socialvårdskommittén om obligatorisk arbets—

områden, där yrkeskassor icke äro verksamma, får man anordna en särskild kassa, en s. k. rest- kassa. Varje kassa får i likhet med vad fallet är inom den nuvarande försäkringen sin loka- la självrepresentation i form av redogörare. En kassa skall vara en självständig ekonomisk enhet, som får vissa bestämda inkomster i form av avgifter från medlemmarna och ett efter fixerade grunder avvägt statsbidrag.

En tredje möjlighet (C) finnes, nämligen en kombination av de båda ovan nämnda orga- nisationsformerna. I överensstämmelse med A- linjen införes en alla förvärvsarbetare omfat- tande rätt till understöd vid arbetslöshet. Stor- leken av detta understöd, som bör vara lika för alla, sättas lämpligen till samma belopp som sjukpenningen inom den obligatoriska sjukförsäkringen. Möjlighet öppnas för för- värvsarbetare att tillhöra särskilda arbetslös- hetskassor, vilkas funktion är att bereda hög- re understöd än det nyss nämnda. Kassorna utbetala hela understödet till arbetslösa med— lemmar, sålunda icke endast ett tillägg utöver det som är tillförsäkrat samtliga förvärvsarbe- tare. I överensstämmelse med B-linjen göras dessa kassor var och en till självständiga eko— nomiska organ, vilka äga rätt att uppbära medlemsavgifter och åtnjuta statsbidrag. De utanför kassorna stående erhålla vid arbetslös- het sitt understöd från en kommunal myndig- het. Denna gren av försäkringen, som i det följande benämnes allmänna försäkringen el- ler ock — till följd av att understödet utgår med samma belopp åt alla - enhetsgrenen, administreras sålunda av samhälleliga organ. Inom den centrala instansen sortera kassorna och försäkringens enhetsgren under samma statliga myndighet.

I utlandet har man i allmänhet följt den först nämnda vägen. Ett exempel erbjuder Eng- land. Försäkringen administreras helt av stat— liga myndigheter. Norge erbjuder ett annat

exempel, ehuru det kommunala inflytandet är starkare. Kommunerna bidraga där till finan- sieringen. I Schweiz, där man valt ett system som närmare ansluter sig till de båda senare linjerna, uppbäres administrationen av tre olika system av arbetslöshetskassor.

A-linjen har stora företräden, framför allt i fråga om organisationen. Inom varje kommun kommer att finnas endast ett understödsutbe- talande organ. Det blir möjligt genomföra för- enklingar av organisationen inom den lokala instansen genom inrättande av gemensamma organ för arbetslöshets- och sjukförsäkringarna samt folkpensioneringen. Det administrativa ar- betet kan i vissa hänseenden göras mycket en- kelt till följd av att, såsom framgår av det följande, registrering av erlagda avgifter icke blir nödvändig. Understöden kunna vidare gra- deras och erhålla en rationell avvägning i för— hållande till de understödssökandes inkomstni- vå. Det blir möjligt att uppnå att alla med samma inkomstläge och försörjningsbörda få samma grad av kompensation för den bortfall- na arbetsinkomsten. Avgifterna kunna vidare avvägas efter enhetliga linjer för alla förvärvs- arbetare. Man kan undvika andra olikheter i avgiftstryck än sådana, som svara mot högre understödsförmåner.

Den tyngst vägande invändningen mot detta alternativ har gjorts gentemot administrationen. Det är visserligen sant, att det administrativa arbetet i olika hänseenden kan förenklas, men i ett avseende kommer en rent samhällelig ad- ministration att medföra avsevärda nackdelar. Inom en av samhället helt administrerad för- säkring komma understödsansökningarna inom det kommunala organet att prövas av en eller ett fåtal tjänstemän, som icke kunna besitta närmare sakkunskap rörande de många yrke- nas speciella förhållanden. Liknande blir fal- let med handläggningen av inträffade arbets- vägransfall. Det blir icke möjligt att, såsom fallet är inom den nuvarande försäkringen, taga i anspråk den fond av erfarenhet som finnes samlad inom fackföreningsrörelsen. Man kan vidare icke avpassa försäkringen med hänsyn till olika yrkesområdens speciella förhållanden. Sålunda blir det exempelvis icke möjligt att av- väga understödsförmånerna för säsongarbetar- na med hänsyn till det förhållandet att de under högsäsongen uppbära inkomster, som äro avsedda att täcka försörjningen för större del av året än den, som motsvarar den egent- liga arbetssäsongen.

Flertalet av de nackdelar, som sägas vara förenade med A-linjen, bortfalla i fråga om B-linjen. Beträffande denna göra sig emeller- tid andra allvarliga olägenheter och svårighe- ter gällande. Restkassan, som skall omsluta alla, vilka icke äro medlemmar i en yrkeskas- sa, får ett i avseende på arbetslöshetsrisken mycket heterogent klientel. Det måste därför

bli svårt att kunna bestämma avgifterna, och denna kassas ekonomi torde bli synnerligen oberäknelig. Dees administration blir även ett besvärligt problem. De nuvarande kassorna lösa sina administrationsproblem enkelt och smidigt genom samordningen med de fack- liga organisationerna. För restkassan erbjuder sig ingen dylik möjlighet. Den måste helt ny— skapa sina såväl lokala organ som riksorgan. Även om detta problem kan lösas, måste stora svårigheter uppstå att hålla kontakt med de över många yrkesområden och arbetsplatser utspridda medlemmarna. Det måste bli förenat med hart när olösliga problem att övervaka att alla de, som icke äro medlemmar av yr- keskassoma, fullgöra skyldigheten att erlägga avgifter till restkassan. Man behöver här en- dast peka på de svårigheter, som föranledas av dem, vilka på grund av bristande avgifts- betalning till en yrkeskassa lämna denna kassa. Dylika medlemmar skola ju ha skyldighet att inträda i restkassan. Enbart uppgiften att kom- ma i kontakt med dessa personer måste kom- ma att föranleda ett omfattande administra- tivt arbete.

I restkassan komma företrädesvis de att samlas, vilka av olika anledningar icke själva önska erlägga avgifter till en arbetslöshetsför- säkring. Detta medför, att problemet med av- giftsuppbörden sannolikt icke kan lösas utan medverkan från arbetsgivarnas sida. Arbetsgi- varna finge åläggas att utreda, vilka av de anställda som icke tillhöra någon av yrkes- kassoma, och åläggas skyldighet av avdraga och till restkassan insända förfallna försäkrings- avgifter. En dylik utväg måste medföra mycket stora praktiska svårigheter. Dessutom skulle det innebära att arbetsgivarna ålades en ny uppbördsskyldighet vid sidan av skatteuppbör- den.

Den med C betecknade linjen represente- rar en betydligt lättframkomligare väg. Här förekommer ingen restkassa, utan alla som icke äro medlemmar i arbetslöshetskassor erhålla understöd vid arbetslöshet från ett samhälleligt organ. Uppbörden av avgifterna vållar intet problem. Samma system, som nämndes i fråga om A-linjen, kan införas; för kassornas vid- kommande sker uppbörden på samma sätt som för närvarande.

För administrering av kassornas verksam- het kommer den inom fackorganisationema samlade erfarenheten att kunna tagas i an- språk. Det blir vidare möjligt att på sätt ovan utvecklats avpassa försäkringens utformning med hänsyn till de olika yrkenas speciella förhållanden. Inom säsongfack kan man, i den mån man så önskar, genomföra en sänk- ning av understödsnivån under den normala arbetslöshetstiden. Understöden kunna vidare avvägas på det sätt, som bäst svarar mot önske- målen bland kassornas medlemmar. Dessa kom—

• Sida 9
•  Original

ma i åtnjutande av förmånen att vid arbets- löshet få vända sig till organ för kassorna, inom vilka man är väl förtrogen med den understödssökandes arbetsförhållanden. Särskilt för bedömning av arbetsvägransfallen måste detta vara av betydelse.

Gentemot denna linje kunna invändningar göras framför allt i fråga om organisationens utformning. Enär alla arbetslöshetskassor kom- ma att vara rikskassor, komma i varje fall de större kassorna att ha lokala representan- ter på alla mera betydande platser. Vidare måste försäkringen för de personer, som icke äro medlemmar av kassorna, ha ett särskilt lokalt organ. Den administrativa apparaten kommer att bli väsentligt större än i fråga om det första alternativet. Detta kommer att bli fallet även av den anledningen, att det, såsom framgår av det följande, icke blir möj- ligt att i samma omfattning som i första alternativet åstadkomma en organisatorisk sam- ordning med sjukförsäkringen.

Vid bedömandet av frågan om administra— tionens utformning måste dock hänsyn tagas till följande förhållanden. De lokala redogörar- na komma i stor utsträckning att utgöras av fackföreningsfunktionärer. Oberoende av för- säkringens utformning kommer denna organi- sation att finnas. Förslaget innebär med hän- syn härtill i huvudsak endast, att en redan förefintlig organisation tages i anspråk för den obligatoriska försäkringens administrering. Det kan visserligen vara sant, att det inom vissa orter kan bli fråga om en utvidgning av den- na organisation, men denna utvidgning blir sannolikt icke mera betydande. Även om den administrativa apparaten trots detta skulle bli mera omfattande än enligt den första linjen, får man dock taga hänsyn till det smidigare behandlingssätt som blir möjligt till följd av att understödsansökningar och arbetsvägrans- fall behandlas av personer väl förtrogna med yrkets förhållanden.

Mot C-linjen har även en annan invändning riktats. Delar man försäkringen i två grenar, d.v.s. den av kassorna och den av samhället administrerade försäkringen, måste det bli nödvändigt med särskild kontroll, så att ingen samtidigt kan uppbära understöd både från kassan och från det samhälleliga organet. Vi- dare måste förhindras, att någon först uttager maximalt understöd från ett håll och sedan fortsätter att erhålla understöd från ett annat håll. Det blir med andra ord nödvändigt skapa en kommunikation mellan dessa båda grenar. Allt arbete av detta slag bortfaller om A—linjen väljes.

Då kommittén prövat de här framlagda tre linjerna, har den funnit att B—linjen represen- terar en utväg, som icke är framkomlig. Den har med hänsyn härtill funnit sig sakna an-

ledning att utarbeta förslag, byggt på denna linje.

Däremot har kommittén ansett, att såväl A-linjen som C—linjen representerar framkom- liga vägar. Med hänsyn härtill har kommittén utarbetat fullständiga förslag enligt båda dessa linjer för att i detalj belysa deras förtjänster och nackdelar. Det alternativ, som ansluter sig till den i det föregående som A-linjen angivna försäkringsformen, har härvid benämnts alter- nativ I. Det förslag, som bygger på C-lin- jen, har kallats alternativ II.

Vid valet mellan dessa båda alternativ ha för alternativ I röstat ledamöterna Bexelius och Wangson. Alternativ II åter har biträtts av kommitténs majoritet, bestående av kommit- téns ordförande, Bernhard Eriksson, samt le- damöterna Hartmann, Höjer, Nordgren, Pers- son och Wallén. Alternativ II är alltså kom- mitténs huvudalternativ. Till detta alternativ ha vidare anslutit sig de sakkunniga Jememan, Larsson och Sten.

För dem, som biträtt alternativ I, ha föl- jande skäl varit de i huvudsak avgörande.

Alternativet utmärkes av klarhet och enkel- het ur organisatorisk synpunkt. Inom varje kommun finnes endast ett understödsutbetalan- de organ, vilket förenklar och underlättar för- säkringens administration och kontrollen över lokalorganens understödsrörelse. En betydande fördel med alternativet är, att ingen indivi- duell redovisning av avgifter behöver äga rum inom försäkringsorganen. Såsom framgår av det efterföljande möjliggöres en mycket långt gående samordning med andra socialförsäkring— ar. Införandet av rätt till understöd åt sä- songarbetare i samma utsträckning och på samma villkor som andra förvärvsarbetare medför, att de säsongarbetslösa anmäla sig som arbetssökande hos de offentliga arbets— förmedlingarna. Härigenom ställes arbetskraft till förfogande för samhällsnyttig produktion. Strävandena att utjämna säsongvariationerna underlättas.

De ledamöter och sakkunniga, som biträtt alternativ 11, ha särskilt understrukit följande synpunkter.

En stor förtjänst hos alternativ II är, att de nuvarande arbetslöshetskassoma kunna bi- behållas. Hela den fond av sakkunskap, som samlats under försäkringens tidigare verksam- het, kommer att stå till den obligatoriska för- säkringens förfogande. Anknytningen till de fackliga organisationerna medför att under- stödsfallen bli handlagda av personer, väl förtrogna med de olika yrkesområdenas spe- ciella problem. Den individuella registrering av försäkringsavgifter som äger rum medför intet merarbete, enär uppbörden av dessa avgifter sker gemensamt med uppbörden av avgifterna till de fackliga organisationerna. En väsent- lig fördel är att hänsyn kan tagas till säsong-

• Sida 10
•  Original

variationerna. Landets klimatiska förhållanden medföra att man, trots samhällets strävanden att utjämna säsongvariationema på arbetsmark- naden, måste räkna med en betydande säsong- arbetslöshet under överskådlig tid. I den mån dessa säsongvariationer anses böra föranleda härav betingade avvägningar av understöds- för'månema från försäkringen, kunna dylika utan svårigheter genomföras. Detta är icke möjligt enligt alternativ 1. Icke minst betydelse- fulla äro de möjligheter alternativet öppnar att avpassa försäkringens förmåner med hän- syn till varje särskilt yrkesområdes speciella förhållanden.

• Sida 11
•  Original

Danmark

Kort översikt av försäkringens uppläggning och organisation

Arbetslöshetsförsäkringen i Danmark är en frivillig statsunderstödd försäkring, som ad- ministreras i anknytning till de fackliga or- ganisationerna. Kassorna är i princip själv- styrande. De har upprättats av de fackliga organisationerna men är i ekonomiskt av- seende skilda från förbunden. Kassorna står under tillsyn av Arbejdsdirektoratet, vilket sorterar under Arbejdsministeriet.

Den första lagen om erkända arbetslös- hetskassor i Danmark är från år 1907. Den- na lag har emellertid ändrats ett flertal gånger (ca 30). På grund av det stora anta- let ändringar och tillägg ansågs en grundlig översyn nödvändig och år 1964 tillsattes en utredning, som skulle komma med förslag till bestämmelser angående frågan om för- hållandet mellan den allmänna lönenivån och ersättningen, ändamålsenligheten av för- säkringens dåvarande struktur, medlemsav- gifterna osv. Avsikten var en genomgripan- de teknisk översyn av lagen och samtidigt skulle utarbetas förslag till ändring av la— gens bestämmelser om arbetsanvisning och kontroll av arbetslösa medlemmar.

Utredningen avgav ett delbetänkande i oktober 1966 och detta resulterade i en del ändringar i lagen med verkan from 1.4.1967, varvid barntillägget, hyresbidra-

get, bränsletillägget och jultillägget slopa- des.

Genom lag av 13.6.1968 genomfördes yt- terligare en rad ändringar.

Efter 1.4.1969 omhänderhar de offentli- ga arbetsförmedlingskontoren — tidigare kallade arbetsanvisningskontor — anvisning av arbete till och kontroll av arbetslösa medlemmar, funktioner som förut hade åvi- lat de erkända arbetslöshetskassoma. Dess- utom genomfördes vissa ändringar i bestäm- melserna om rörlighetsstimulerande bidrag, vilka bidrag efter 1.4.1969 utges av arbets- förmedlingama och inte som tidigare av arbetslöshetskassoma. Bidragen utgår obe- roende av om den arbetslöse är försäkrad eller inte. Således utges respenning till en arbetssökande som är arbetslös eller kan väntas bli det inom den närmaste tiden. Vid hushåll på två orter kan bidrag utgå till en hemresa i månaden eller till en fa- miljemedlems resa från hemorten till för- sörjarens arbetsställe. Slutligen har bestäm- melserna om bostadsbidraget ändrats så att det numera också kan utges till icke-försör— jare. Nya bidragsformer har införts, dels i form av starthjälp, dels — i viss begränsad omfattning — i form av reshjälp vid daglig resa mellan hemmet och arbetsplatsen.

I december 1969 avgav utredningen sitt slutgiltiga betänkande, på vilket lagen om arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäk- ring av 24.3.1970 bygger. Denna lag trädde i kraft 1.4.1970.

F örmånernas utformning och omfattning

Ersättning utges i form av dagpengar.

Ersättningens storlek

Under utredningens gång framfördes be- träffande ersättningens storlek från arbets- löshetskassomas samorganisation ett önske- mål om att dagpenningama skulle utgöra en procentdel (80 %) av genomsnittslönen in- om yrket och att benämningen »under— stpttelse» skulle ersättas med »erstatning for tapt arbejdsfortjeneste». Detta önskemål uppfylldes dock inte. Dagpengarnas absolu- ta maximum är numera fastslaget till 90 procent av den genomsnittliga förtjänsten för alla arbetstagare inom hantverk och in- dustri i hela landet. Per 1.4.1970 utgjorde högsta dagpenningbeloppet Dkr 84. Dag- pengama utges för sex dagar i veckan.

Enligt den nya lagen skall i princip dag- pengarnas storlek vara lika för alla med- lemmar i kassan eller, om kassan omfattar flera yrkesgrupper, lika för varje yrkes- grupps medlemmar, dock att dagpengar till varje enskild medlem kan utbetalas med högst 4/5 av medlemmens tidigare arbets— förtjänst per dag. Tidigare system med ut- betalning av ersättning för hel dag har av— lösts av ett system. där ersättning per vecka beräknas efter förlorad arbetstid (med halv- timmesintervaller).

Ersättningstidens längd

Den tidigare begränsningen av antalet er- sättningsdagar per försäkringsår till 270 är borttagen. Numera hänger alltså begräns- ningen av antalet ersättningsdagar samman endast med arbetsvillkoret.

För vissa grunpper av pensionärer kan er- sättningen under en tolvmånadersperiod ej överstiga dagpenningen för 78 dagar.

Försäkringens omfattning

Av det totala antalet anställda (ca 1,6 milj) är drygt 50 procent arbetslöshetsförsäkrade (ca 810 000).

Endast arbetstagare (lanarbejdere), som har sin huvudsakliga inkomst av avlönat arbete, kan upptagas som medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa.

Självständiga näringsidkare kan således ei upptagas i försäkringen.

Åldersgränsen för medlemskap i en kassa finns angiven i respektive kassas stadgar. Dock må ingen antagas som »nydende» medlem, förrän han fyllt 18 år eller efter det han fyllt 65 år, såvida det inte är fråga om överflyttning från en kassa till en annan.

En person som inte kan anses som ar- betssökande eller en person som är oförmö- gen till regelmässigt förvärvsarbete eller till samarbete med arbetsledare och arbetskam- rater skall utträda ur kassan. Vidare kan en arbetslöshetskassa inte bevilja en person inträde, som vid den tidpunkt när ansök- ningen görs inte är sysselsatt i arbete av mer än tillfällig karaktär (dvs i regel minst fem veckor) inom det ifrågavarande facket. En- ligt konventionen om social trygghet från år 1955 gäller för nordiska medborgare samma rättigheter som för danska medborgare. Dessutom finns en överenskommeISe från år 1959 mellan de nordiska länderna om öm- sesidigt tillgodoräknande av avgifter och arbetsperioder. Liknande överenskommelser har träffats med Storbritannien och Nord- irland (år 1959) och Västtyskland (år 1960).

Villkor för rätt till ersättning

En medlem är inte berättigad till ersättning genast efter det att han har anmält sig till en arbetslöshetskassa. Det är i lagen fasta slaget att ersättning kan utges om följande villkor är uppfyllda av medlemmen:

1) att han har varit medlem och betalat avgift de tolv senaste månaderna, samt haft arbete i 26 veckor inom de senaste tre åren,

2) att han är arbetsför, 3) att han är arbetssökande i erforderlig utsträckning,

4) att han är oförvållat arbetslös och 5) att han är villig att antaga erbjudet lämpligt arbete.

Karensdagarna, vilka tidigare var tre, har numera slopats. Något mildare regler för

• Sida 13
•  Original

rätt till ersättning gäller för

1) personer som övergår från att vara avgiftsbetalande (»bidragydende») till ordi- narie (»nydende») medlemmar,

2) personer som blir medlemmar i en arbetslöshetskassa efter det att de varit själv— ständiga företagare och

3) personer som blir medlemmar omedel- bart efter det att de avslutat en lärlingsut- bildning.

Lagen innehåller åtskilliga bestämmelser, vilkas avsikt är att förhindra att ersättning utges vid självförvållad arbetslöshet.

Således utges inte ersättning till medlem 1) som utan tillräckliga skäl vägrar att antaga ett av den offentliga arbetsförmed— lingen erbjudet lämpligt arbete. Vanligen utges inte ersättning i detta fall under 31 dagar och vid arbetsvägran vid upprepade tillfällen inte förrän medlemmen haft arbete i mer än fem veckor,

2) som slutat sitt arbete utan giltigt skäl eller då hans arbete upphört på grund av otillbörligt uppträdande på arbetsplatsen,

3) som omfattas av strejk eller lockout enligt de närmare bestämmelser, vilka gäl- ler härom,

4) som är sjuk eller i övrigt arbetsoför- mögen,

5) som fullgör sin värnplikt eller undan- drar sig densamma,

6) som genom domstols eller annan ad— ministrativ myndighets beslut är berövad sin frihet,

7) som försörjs på anstalt,

8) som arbetar men vars arbetstid för- kortats med 1/ 3 eller mindre. Är arbets- tiden nedsatt med mer än 1/ 3 utbetalas däremot ersättning i proportion till arbets- löshetens omfattning.

Deltidsarbetande

Enligt den nya lagen, som trädde i kraft 1.4.1970, kan också deltidsarbetande nume— ra arbetslöshetsförsäkras. Med deltidsarbete förstås enligt lagen arbete som varar minst 20 timmar och högst 30 timmar per vecka eller som har motsvarande varaktighet be- räknat i genomsnitt för en månad. Försäk—

ring för deltidsarbetande träder i kraft först sedan kassorna genom en stadgeändring be- stämt att deltidsarbetande kan vinna inträde som ordinarie medlem i kassan och änd- ringen godkänts av arbetsministern. Detal— jerade regler är ännu inte fastställda, men enligt lagen gäller bl a följande.

En ordinarie medlem, som anmäler till kassan att han har haft deltidsarbete de se— naste fem veckorna, anses som deltidsför- säkrad.

Vid arbetslöshet kan en medlem likaledes framställa begäran om att få vara deltids- försäkrad, vilket skall godkännas av arbets- förmedlingen. Sådant medgivande ges en— dast om medlemmen har särskilt vägande skäl för att endast antaga deltidsarbete. En deltidsförsäkrad medlem som har annat ar- bete har normalt inte rätt till dagpengar.

Har en medlem i fem veckor haft arbete i större omfattning än deltidsarbete, skall detta anmälas till kassan. Underlåter med- lemmen att göra detta, avstängs han från rätten till ersättning efter de närmare reg- ler som gäller härför. Om man är deltids- arbetssökande anses vägran att antaga an- visat heltidsarbete kunna godtas, såvida det inte har visat sig omöjligt för arbetsförmed- lingen att tillgodose anvisning av arbetskraft inom ett fack eller en trakt.

Ersättningen till deltidsförsäkrade med- lemmar fastställs särskilt av varje kassa men kan inte utges med högre belopp än 2/ 3 av det belopp, som gäller för kassans övriga medlemmar.

F örvaltningsåtgärder och kontroll vid arbetslöshet

Arbetslöshetskontrollen sker genom att de medlemmar som är arbetslösa och söker ersättning genast vid arbetslöshetens början personligen skall anmäla sig på arbetsför- medlingen för att söka arbete. Kontrollen bygger i övrigt i stor utsträckning på stick- provsundersökningar av de uppgifter med- lemmen lämnat kassan.

Besvärsordning

Besvär över beslut av en arbetsförmedling

• Sida 14
•  Original

kan inom fyra veckor anföras hos arbejds- direktoratet. Likaså kan klagan över en kas— sas beslut om medlemskap, medlemsavgifter, ersättning och återbetalning av ersättning an- föras hos arbetsdirektören. Beslut, som i dessa ärenden fattats av arbetsdirektören, kan i sin tur överklagas inom fyra veckor hos en besvärsnämnd för arbetslöshetsför- säkringsfrågor (ankenaevnet for arbejdslös- hedsforsikringen). Denna består av fem leda- möter, av vilka en är utsedd av danska ar- betsgivareföreningen och en av landsorgani- sationen i Danmark.

Finansiering

Försäkringen finansieras genom medlemsav- gifter, statsbidrag och arbetsgivaravgifter. Ändringarna i arbetslöshetslagen 1967 inne- har även en radikal ändring av principerna för kassornas finansiering. Ditintills hade det varit en betydande skillnad på storleken av de avgifter, som den enskilda kassan krävde av sina medlemmar, genom att avgiften bla var beroende av arbetslösheten inom kassans verksamhetsområde — vilket ofta innebar att medlemmar med förhållandevis låg lön var tvungna att betala en förhållandevis hög avgift. För att motverka detta fastslogs det nu i den nya lagen att medlemsavgiften en- dast skulle vara beroende av vilken dagpen- ningsats kassan önskar tillförsäkra sina med- lemmar under arbetslöshet. Medlemsavgiften för ordinarie medlem är 28 Dkr per år, om ersättningen per dag är högst 15 Dkr. Utgör ersättningen per dag över 15 Dkr men högst 20 Dkr, är avgiften 36 Dkr per är, över 20 Dkr men högst 25 Dkr, är avgiften 45 Dkr per år, över 25 Dkr men högst 30 Dkr, är avgiften 54 Dkr per år, över 30 Dkr men högst 35 Dkr, är avgiften 63 Dkr per år, över 35 Dkr men högst 40 Dkr, är avgiften 72 Dkr per är, över 40 Dkr men högst 45 Dkr, är avgiften 81 Dkr per år,

Årsavgiften höjs med 10 Dkr för varje påbörjat femtal kronor som ersättningen

Befriade från avgiftsbetalning är

1. värnpliktiga och

2. medlemmar som deltar i godkänd yr- kesutbildning. Arbetsdirektören fastställer de regler, enligt vilka medlem i övriga fall kan avgiftsbefrias.

Kassoma kan ta ut en särskild medlems- avgift för täckande av administrationskost- naderna. Om en kassa har andra inkomster än medlemsavgifter eller om den har kapi- talbehållning, är den berättigad att använda dessa inkomster samt upp till tio procent årligen av kapitalbehållningen.

Staten ersätter till varje kassa de utgifter för ersättning som kassan har haft under det föregående räkenskapsåret och som ej täcks av influtna avgifter. överskott på avgifterna inlevereras till statskassan.

För att nedbringa statens utgifter uttas en avgift av alla arbetsgivare, som är försäk— ringspliktiga enligt lagen om olycksfallsför— säkring. Arbetsgivaravgiften utgör normalt 45 Dkr per år och försäkrad helårsarbetare.

Finland

Kort översikt av försäkringens uppläggning och organisation

Arbetslöshetsskyddet i Finland består av en frivillig statsunderstödd försäkring, komplet— terad med arbetslöshetsunderstöd (som dock i den finska lagen benämns arbetslöshetser- sättning). Liksom i Sverige administreras kassorna i anknytning till de fackliga orga- nisationerna. Kassomas verksamhet överva- kas av Social- och hälsovårdsministeriet, som även har rätt att utse en ledamot och sup- pleant i deras styrelser.

En av statsrådet tillsatt delegation för ar- betslöshetsförsäkringsärenden bistår social- och hälsovårdsministeriet genom att göra framställningar och avge utlåtanden i ären— den, vilka angår tillämpningen av lagen om riksomfattande arbetslöshetskassor.

Eftersom arbetslösheten i Finland under de senaste åren antagit betydande proportio- ner, har frågan om införandet av obligato- risk arbetslöshetsförsäkring varit föremål för

• Sida 15
•  Original

överväganden. Redan år 1959 avläts en pro-. position härom till riksdagen, men den läm- nades dock vilande över nyval. Därefter av- läts i början av år 1960 en ny proposition, vilken förkastades av riksdagen. Däremot godkände riksdagen ett förslag om ändring i lagen angående riksomfattande arbetslös- hetskassor, vilket innebar att också arbets- givarna skulle erlägga avgifter till arbetslös- hetskassoma. Varje arbetsgivare som enligt lagen om olycksfallsförsäkring är skyldig att försäkra sina arbetstagare är också förplik- tigad att erlägga en särskild arbetslöshets- försäkringspremie, som bestäms för ett år i sänder.

Den ursprungliga lagen om riksomfattan- de arbetslöshetskassor från år 1934 har så- ledes ändrats ett flertal gånger, senast i de- cember 1968.

Förmånernas utformning och omfattning

Ersättning från försäkringen kan enligt lagen utges i form av

dagunderstöd hyresunderstöd beklädnadsunderstöd reseunderstöd specialdagunderstöd

06.09

Det bör observeras att i den finska lag- texten används ordet »understöd» för er— sättning från försäkringen.

Arbetslöshetskassorna utbetalar dock i en- lighet med sina stadgar endast dag- och resef understöd. Största delen av kassorna utbeta- lar endast dagunderstöd.

Ersättningens storlek

Dagunderstödet utgår med högst 2/ 3 av den i vederbörande medlems yrke gängse dags- lönen på orten, dock högst med 19 ka för den som har en eller flera anhöriga, och 15 ka för annan medlem.

Såsom anhörig anses 1) barn under 17 år eller arbetsoförmöget barn, vars huvudsakliga försörjare medlem- men är,

2) make som inte har förvärvsarbete och

från vilken medlem inte bor åtskild till följd av söndring,

3) föräldrar, vilkas arbets- eller förvärv57 förmåga och eventuell förmögenhet är så ringa, att de för sin försörjning huvudsakli- gen är beroende av medlemmen.

Kassorna kan i sina stadgar intaga be- stämmelser om att medlemmarna skall för- delas i skilda grupper efter yrke, den tid medlemmen tillhört kassan, arbetslönens storlek osv, i vilka grupper medlemsavgif- tema och understöden utgår med olika be- lopp. Endast några kassor har dock ovan- nämnda bestämmelser.

Ersättningstidens längd

Dagunderstöd utges för maximalt 150 dagar under ett kalenderår. Det sk specialdag- understödet kan utgå under högst 210 da- gar. Förutsättningen är dock att den arbets- löse fyllt 50 år och att han varit anställd hos samma arbetsgivare under minst tre år innan företaget hade upphört eller inskränkt sin verksamhet.

Försäkringens omfattning

Ca 46 procent (dvs ca 730000 år 1970) av de förvärvsarbetande i Finland tillhör nå- gon arbetslöshetskassa och är således arbets- löshetsförsäkrade.

Rätt att tillhöra en kassa har varje löne- arbetare som inte fyllt 60 år och är finsk medborgare samt uppfyller de i kassans stad- gar fastställda villkoren. Dock kan även den som uppnått 60 års ålder antas som med- lem, ifall han ansöker därom inom 60 dagar efter det han utträtt ur annan arbetslöshets- kassa, som äger rätt till bidrag av statsmedel. Den tidigare stadgade undre åldersgränsen på 15 år — vilken dock inte haft någon praktisk betydelse på grund av bestämmel- serna om läroplikt — borttogs vid ändring- en av lagen 22.12.1967.

För nordiska medborgare gäller enligt konventionen om social trygghet från år 1955 samma rättigheter som för landets eg— na medborgare. Därjämte finns en överens-

• Sida 16
•  Original

kommelse mellan de nordiska länderna om ömsesidigt tillgodoräknande av avgifter.

Villkor för rätt till ersättning

För att få arbetslöshetsunderstöd måste den arbetslöse

1) ha arbetat och erlagt medlemsavgift till kassan under minst sex månader. Arbets— villkoret tillkom så sent som genom lagänd- ringen 22.12.1967, vilken trädde i kraft 1.1. 1968.

2) vara arbetsför, 3) vara oförvållat arbetslös. Tidigare förekom inte 5 k avstängnings— tid. I fall av självförvållad arbetslöshet fick ersättning utges först efter det att den ar- betslöse fått nytt arbete och sedan utan eget förvållande blivit arbetslös från detta arbete.

Enligt de nya bestämmelser, som trädde i kraft 1.1.1968, får understöd nu utges efter det att vederbörande varit arbetssökande un— der sex veckor.

4) vara arbetssökande, 5) ha varit arbetslös minst sex dagar och högst arton dagar. Karenstiden är i allmän- het sex dagar, utom i vissa undantagsfall,

6) vara villig att antaga lämpligt arbete. Arbetslöshetsunderstöd må inte utges till medlem

1) som inte fyllt 17 år, 2) som på grund av sjukdom eller annan orsak är oförmögen till arbete,

3) som är arbetslös på grund av eget för- vållande eller som har lämnat sitt arbete utan »tvingande orsak»,

4) som utan giltigt skäl vägrat mottaga ett arbete, som med beaktande av veder- börandes yrkesskicklighet och arbetsförmåga kan anses lämpligt, och för vilket erläggs gängse lön på den ort, där arbetet utförs.

Rätten till ersättning går i detta fall för— lorad under sex veckor.

5) som blivit arbetslös till följd av strejk eller lockout, antingen direkt eller indirekt, och avsikten med tvisten är att åstadkomma förändringar i vederbörandes arbets— och löneförhållanden.

Arbetslöshetskassa som under två på var- andra följande kalenderår utger högsta till-

låtna understöd till en medlem må därefter inte utge understöd till honom, förrän minst sex månader förflutit och medlemmen un- der denna tid arbetat eller varit arbetssökan- de minst sex månader.

Beträffande ålders— och folkpensionärers rätt till ersättning kan nämnas att de är be— rättigade till sådan med viss reduktion av ersättningen ifall de är arbetsföra och i öv- rigt uppfyller de föreskrivna villkoren. Per— soner som uppbär invalidpension (arbets— oförmögen) kan inte få arbetslöshetsersätt— ning.

Deltidsarbetande

Denna grupp står utanför arbetslöshetsför- säkringen.

Förvaltningsåtgärder och kontroll vid ar— betslöshet.

För kontrollens skull skall den arbetslösa besöka arbetsförmedlingen vanligen en gång varannan vecka. Det ankommer i första hand på de enskilda arbetslöshetskassoma att se till att medlemmarna uppfyller vill- koren för rätt till ersättning. Om en arbets— löshetskassa utger understöd till en medlem som vägrat att antaga erbjudet arbete, bör social- och hälsovårdsministeriet, innan det avgör kassans bidragsansökan, inhämta ut- låtande i ärendet av delegationen för för- säkringsärenden. Ministeriet är dock for- mellt sett inte bundet vid delegationens ut- låtande. Arbetslöshetskassorna kan även in- hämta social— och hälsovårdsministeriets ut- låtande, innan de utbetalar understöd.

Besvärsordning

Kassamedlem, som är missnöjd med kassans beslut, kan anföra besvär hos social— och hälsovårdsministeriet. Ministeriets beslut kan överklagas hos justitiekanslern. I denna be— svärsordning finns inte någon angiven be— svärstid.

Arbetslöshetskassa, som är missnöjd med social- och hälsovårdsministeriets beslut be- träffande statsbidrag, kan söka ändring hos

• Sida 17
•  Original

högsta förvaltningsdomstolen. Besvärstiden är i detta fall 30 dagar.

Finansiering

Till de utbetalade understöden erhåller kas— sorna 50 procent av staten och 43 procent av den av arbetsgivarna bildade centralkas— san för arbetslöshetskassoma. Återstoden 7 procent finansieras genom medlemsavgifter.

För bestridande av förvaltningskostnader— na erhåller kassorna ett statsbidrag av 50 penni per medlem och år. Dessutom erhål- ler kassorna i statsbidrag till förvaltnings— kostnaderna 0,5 procent av det av kassan under det senaste kalenderåret utbetalade arbetslöshetsunderstödet. Centralkassan för arbetslöshetskassoma erlägger till kassorna i sk stödavgift samma belopp i mark som staten. Statsbidraget och centralkassans stöd- avgift får dock inte sammanlagt utgöra mera än 4/5 av de av kassan erlagda skäliga för- valtningskostnaderna.

Norge

Kort översikt av försäkringens uppläggning och organisation

Sedan år 1939 har man i Norge haft en obli- gatorisk arbetslöshetsförsäkring. Detta gör att försäkringen i dag är fullständigt förenad med den offentliga arbetsmarknadsadmini- strationen. Således handhas arbetslöshetsför— säkringen både centralt och lokalt av samma myndigheter som sköter arbetsförmedlingen.

Försäkringen administreras centralt av Ar- beidsdirektoratet, vilket lyder under »Kom- munal- og arbeidsdepartementet». I fylkena handhas försäkringen av fylkets »arbeids- og tiltaksnemnd». I arbetsförmedlings- distriktet har distriktets arbeids— og tiltaks— nemnd samma funktion. Denna nämnd för— valtar de lokala arbetslöshetsfonderna i distriktet och avgör de flesta frågor om er— sättning. Utbetalning av ersättning sker via de allmänna försäkringskassorna, vilka ock— så kräver in avgifter och kommunbidrag.

Ersättning utges i form av

1) »dagpenger»

2) res- och flytthjälp

3) starthjälp 4) familjebidrag 5) utbildningsbidrag 6) omskolningsbidrag

Dagpenger utges endast till den som har tillhört arbetslöshetsförsäkringen. För att få de övriga ovan nämnda bidragen är det inte nödvändigt att ha tillhört försäkringen.

Ersättningens storlek

Ersättningens storlek varierar i enlighet med den inkomst vederbörande hade före arbets— lösheten. Ersättningen (grunddel och tillägg) får dock inte utgöra mer än 90 procent av den arbetslöses tidigare inkomst sedan skatt, försäkringspremier o d dragits av. Ersätt- ningen är knuten till sjukpenningklass och uppgår till högst 44 Nkr och lägst 7 Nkr.1 Till den som försörjer äkta make och barn under 18 år betalas dessutom ett sk för— sörjningstillägg på 4 Nkr per dag och per— son. Under den tid den arbetslöse uppbär ersättning betalar försäkringen hans sjukför- säkringspremie.

E rsättningstidens längd

Under ett försäkringsår (1.10—30.9) utges ersättning för så lång tid som svarar mot 1/ 3 av den försäkrades avgiftsveckor under de tre senaste försäkringsåren. Ersättning får dock inte utbetalas under längre tid än 21 veckor och inte kortare tid än 13 veckor. En arbetslös person som har fyllt 50 år men inte 70 kan dock få ersättning under längre tid. Är vederbörande mellan 50 och 65 år kan ersättning utges under upp till 30 vec— kor. Är personen i fråga mellan 65 och 70 år kan han få ersättning så länge han är 1 Efter arbets]öshetsförsäkringens inkorporering i folketrygden 1.1. 1971 beräknas dagpenningen vid sjukdom och arbetslöshet på samma sätt, nämligen fyra kronor ökat med en promille av den försäkrades årsinkomst maximerad på visst sätt.

• Sida 18
•  Original

arbetslös och uppfyller de vanliga villkoren för rätt till ersättning.

Försäkringens omfattning

Som allmän regel gäller att alla löntagare under 70 år som har en arbetsinkomst på minst 2000 kr per år omfattas av försäk- ringen. Detta gäller även norska medborgare eller personer med fast bostad i Norge, som har anställning i norskt fartyg som huvud- sakligen går i utrikes fart. Beträffande dem gäller dock vissa särbestämmelser.

Ca 3/ 4 (dvs ca 900 000) av de förvärvs- arbetande beräknas vara arbetslöshetsförsäk- rade i Norge.

Undantagna från att tillhöra försäkringen är

1) personer, vilkas anställningsförhållan- de inte varar minst sex dagar. Det krävs dock inte att arbetstiden skall vara samman- hängande eller att man arbetar full arbets- tid.

2) självständiga företagare. Undantagna är också personer, som har bisyssla hos nå- gon annan men vilkas huvudsysselsättning utgörs av självständig verksamhet.

3) den som är främmande stats tjänste- man eller är anställd hos sådan,

4) den som till följd av utländsk lag är tillförsäkrad sjukpenning under sitt uppehåll ilandet,

5) arbetstagare inom jordbruk och inom skogsbruk, som drivs i anknytning till jord- bruk, när de bor på gården och är släkt med arbetsgivaren eller hans sammanboende maka i rätt upp- och nedstigande led eller sidled, såsom syskon, eller står i adoptions- eller svågerskapsförhållande till dem,

6) arbetstagare inom renskötsel, fångst och fiske,

7) de flesta offentliga tjänstemän, när de är tillförsäkrade full lön under sjukdom i minst tre månader,

8) arbetstagare i hemarbete och 9) arbetstagare i husligt arbete i privata hem, när de står i släktskaps—, adoptions- eller svågerskapsförhållande till arbetsgiva- ren eller hans maka, samt slutligen

10) representanter, agenter eller försäljare

som avlönas enligt provision och arbetsresul- tat.

Villkor för rätt till ersättning

För att vara berättigad till »dagpenger» måste den arbetslöse

1) ha haft arbete, som medfört skyldighet att tillhöra försäkringen, minst 30 veckor under det senaste försäkringsåret (1.10— 30.9), eller 45 veckor under de tre senaste försäkringsåren. — Änka eller änkeman ef- ter en arbetslöshetsförsäkrad kan ansöka om att få tillgodoräkna sig den avlidnes avgifts— veckor till försäkringen.

2) vara arbetsför. Normalt måste den för- säkrade kunna antaga arbete med full ar- betstid. Bara i speciella fall kan reducerad arbetstid (halvt arbetsutbud) godtas. Blir en försäkrad arbetsoförmögen under en ersätt- ningsperiod, kan dock ersättning utbetalas under den karenstid som han har enligt lagen om sjukförsäkring.

3) vara arbetslös utan eget förvållande, 4) ha anmält sig som arbetssökande och ansökt om ersättning. Dagpenger kan tidi- gast utbetalas från den dag, man ansökt här- om. Hur ofta besöket på arbetsförmedling- en skall ske i fortsättningen bestämmer den lokala arbetsförmedlingen. Vanligast före— kommande är ett besök i veckan, för den som fyllt 65 år var fjortonde dag.

5) ha varit arbetslös under minst tre av de senaste tio dagarna, söndagar medräkna- de. Under denna karenstid utbetalas ingen ersättning.

Rätt till karensbefrielse föreligger om den som gör anspråk på ersättning har varit ar- betsoförmögen på grund av sjukdom och i samband därmed genomgått karens (tre da- gar) eller fullgjort värnplikt under minst en vecka i ett sträck, förutsatt att han anmäler sig som arbetssökande inom en vecka efter friskanmälningen eller värnpliktens upp- hörande. Detsamma gäller för en arbetslös som uppbär ersättning, ifall han får ett till- fälligt arbete upp till fyra veckor, eller får semesterpengar upp till fyra veckor, om han anmäler sig som arbetssökande inom en vecka efter det att det tillfälliga arbetet el-

• Sida 19
•  Original

6) vara villig att antaga erbjudet lämpligt arbete, även om det är beläget utanför hem- orten eller hans vanliga yrke. (Vissa begräns- ningar för den som fyllt 65 år.) Vederbö- rande får inte heller neka att ta utbildnings- kurser, om arbetsförmedlingen anser att han därigenom ökar sina möjligheter till fast och lämpligt arbete i framtiden.

En arbetslös, som är försäkrad, har inte rätt till ersättning om han

1 a) direkt deltar i strejk eller omfattas av lockout eller annan arbetstvist,

b) på grund av ovannämnda arbetstvist så att säga indirekt har blivit arbetslös och det kan antagas att hans löne— eller arbets- villkor kommer att påverkas av tvistens ut- gång,

2 a) har blivit arbetslös på grund av då- ligt uppförande eller utan giltigt skäl har sagt upp eller slutat sitt arbete,

b) nekar att antaga erbjudet arbete, även fylkes- eller kommunalt beredskapsarbete, när »arbeidsnemnda» anser att det är lämp- ligt för honom, och han avlönas enligt av- tal eller enligt den på orten gängse lönen,

0) utan skälig anledning nekar att delta- ga i yrkesutbildningskurs, omskolningskurs inberäknat, som ordnas av eller understöds av kommunal eller annan offentlig myndig- het,

d) utan giltigt skäl har underlåtit att antaga erbjudet lämpligt arbete.

I de fall, som är nämnda under punkterna 2 a—c, kan »arbeidsnemnda», om särskilda skäl talar härför, utge ersättning, när den försäkrade har varit anmäld som ar- betssökande minst fyra veckor efter det att det förhållande som medförde förlust av er- sättningsrätten upphört. I övriga fall avgör nämnden enligt de närmare bestämmelser som Arbeidsdirektoratet fastslagit, hur länge den arbetslöse skall stå som arbetssökande innan han kan få ersättning. I vissa fall kan rätten till ersättning vid självförvållad arbetslöshet gå förlorad för en tid av ända upp till 20 veckor.

3) fullgör vämplikt, 4) har uppehåll i offentlig eller kommu- nal tjänst,

5) befinner sig utanför riket eller är ut- länning som arbetar på norskt gränsområde men ej är bosatt i riket,

6) har lön. Om en arbetslös har ålderspension eller annan pension, som anses som gottgörelse för tidigare utfört arbete, medför det ett visst avdrag i ersättningen. Invalidpension har i princip ingen inverkan på ersättnings- beloppet, men för att få ersättning måste ve- derbörande vara arbetsför i sådan utsträck- ning, att det finns en arbetsmarknad för bo- nom. Departementet fastställer de närmare bestämmelserna härför.

Deltidsarbetande

Om den som söker ersättning inskränker sitt arbetsutbud på så sätt, att det inte motsvarar det i yrket vanligen förekommande, kan ar- betslöshetsersättning endast utgå i de fall då »arbeids- og tiltaksnemnda» finner att full arbetstid inte är normalt för vederbörande. Ersättning utges endast ifall vederbörande kan arbeta i genomsnitt per vecka minst 1/3 av den arbetstid, som är vanlig inom ifrågavarande yrke. Arbeidsdirektoratet kan i det enskilda fallet ge dispens från detta krav. Om den arbetssökande har minskat sitt ar- betsutbud i förhållande till sin tidigare ge— nomsnittliga arbetstid per vecka, minskas ersättningen i motsvarande grad.

F örvaltningsåtgärder och kontroll vid arbets- löshet

Den arbetslöse skall anmäla sig vid arbets— förmedlingen i den kommun där han vistas och ansöka om ersättning. Arbetsförmedling- en sänder ansökan till försäkringskassan i vistelsekommunen, vilken — ifall vistelse- kommunen inte är den försäkrades hem- kommun — i sin tur sänder ansökan till den behöriga försäkringskassan. Arbetsför- medlingen och försäkringskassan skall ge de upplysningar som är nödvändiga för att be- döma rätten till ersättning. Försäkringskas- san sänder sedan ansökan till »arbeids- og tiltaksnemnda», som avgör rätten till ersätt- ning.

• Sida 20
•  Original

När arbetsförmedlingen har mottagit kra- vet underrättas den arbetslöses senaste ar- betsgivare härom med detsamma. Gör denne inga erinringar inom fem dagar, utgår nämn- den ifrån att han icke har något emot att ersättning utges.

Därefter krävs att den arbetslöse skall besöka arbetsförmedlingen, vanligen en gång i veckan, och att han är villig att antaga lämpligt arbete. I vissa fall kan anmälan ske skriftligen eller per telefon.

Besvärsordning

Den som fått avslag på sin ansökan om er- sättning kan anföra besvär hos fylkets »ar- beids- og tiltaksnemnd». Över nämndens be- slut kan besvär anföras hos Arbeidsdirekto- ratet. Högsta besvärsinstans är Trygderetten, som tillkom genom lag 16.12.1966. Besvärs- tiden är sex veckor.

Ti lläggsförsäkring

Arbetstagare som är arbetslöshetsförsäkrade kan bilda en s k hjelpekasse, som utger till- läggsersättning, sedan den arbetslöse utför- säkrats från vanlig ersättning. Dessa hjälp— kassor skall godkännas av departementet. Erkänd hjälpkassa har rätt till statsbidrag för hälften av utbetald tilläggsersättning. För att en hjälpkassa skall kunna erkännas, måste dock minst hälften av inkomsterna ut- göras av avgifter från de försäkrade.

Rätt till tilläggsersättning föreligger först sedan vederbörande varit medlem i hjälp- kassan under minst det senaste halvåret och betalt avgift under minst 26 veckor efter anmälan till kassan. Tilläggsersättningen får inte sättas till ett högre belopp än den van— liga ersättningen. Tilläggsersättning får heller inte utges under längre tid än 20 veckor under ett försäkringsår. För rätt till ersättning gäller samma villkor som för rätt till vanlig ersättning.

Finansiering

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade och arbetsgivar—

na samt med bidrag från kommun och stat. Avgifterna varierar från 0: 90 Nkr till 3: 20 Nkr per vecka beroende på inkomst. Avgif— ten är knuten till sjukpenningklass. Arbets- tagaren och arbetsgivaren betalar hälften var av avgiften. Kommunbidraget utgör 1/ 4 av avgifterna under året. I varje kommun finns det en arbetslöshetsfond, till vilken avgifter— na och kommunbidraget går. En fond, vars förmögenhet överstiger en viss storlek, be- talar 20 procent av avgifterna och kommun- bidrag till en s k Riksreservefond. 1 fall en lokal arbetslöshetsfond inte har andra me— del än löpande försäkringsavgifter och kom- munbidrag och dessa medel inte är tillräck— liga för täckande av utgifterna under rä- kenskapsåret skall Riksreservefonden skjuta till det som fattas. Staten betalar sedan till Riksreservefonden 60 procent av de utgifter den på detta sätt haft.

Arbetslöshetsförsäkringens inkorporering i »folketrygden»

Den första etappen av en »allmän folkför— säkring» genomfördes i Norge 1.1.1967. Arbetslöshetsförsäkringen tillsammans med sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen skall ingå i denna from 1.1.1971. (Enligt lag 19.6.1970.)

Inkorporeringen av arbetslöshetsförsäk- ringen i folketrygden är inte avsedd att med- föra någon ändring i den nuvarande orga- nisationen vad gäller administrationen av frågor rörande ersättning under arbetslös- het, även om de viktigaste bestämmelserna om sådana bidrag intagits i lagen om »folke— trygd». Dessa frågor kommer således att — liksom för närvarande — sortera under Kommunal— og arbeidsdepartementet och Arbeidsdirektoratet, medan den övriga folke- trygden sorterar under Sosialdepartementet och Rikstrygdeverket.

En huvudregel enligt nu gällande lag är att alla som arbetar i annans tjänst och alla arbetstagare på norskt fartyg i utrikesfart, som är norska medborgare eller är bosatta i Norge eller i ett av de övriga nordiska länderna, skall vara försäkrade. Vid ett in- lemmande av arbetslöshetsförsäkringen i

• Sida 21
•  Original

>>folketrygden>> kommer avgiftssystemet att bli omlagt på så sätt att det kommer att fastställas en gemensam avgift för samtliga försäkringar, vilken skall uträknas och in- krävas av skattemyndigheterna. Man har då inte ansett det vara praktiskt möjligt att hålla enskilda arbetstagargrupper utan- för avgiftsberäkningen bara på grundval av deras yrke eller arten av deras arbetsför- hållanden. De nu gällande undantagsbe- stämmelserna för rätt till medlemskap och avgiftsbetalning faller således bort vid in- korporeringen. Därmed kommer antalet ar— betstagare, som kan upparbeta rätt till er- sättning under arbetslöshet, att öka betyd- ligt, enligt Arbeidsdirektoratets uppskattning med 200 000—250 000. Det är fråga om bl a offentliga tjänstemän i statlig och kom- munal tjänst, arbetstagare inom fångst och fiske, arbetskraft i husligt arbete i privata hem, i jordbruk och i skogsbruk drivet i anslutning till jordbruk, hemarbetare och personer som avlönas med provision.

Självständiga företagare är enligt gällande bestämmelser uteslutna från medlemskap i arbetslöshetsförsäkringen och kan således icke få ersättning, när de blir utan arbete. I huvudsak ämnar man inte företa någon ändring i detta avseende, när det gäller er- sättning under arbetslöshet. Emellertid har i den nya lagen intagits en bestämmelse om att Konungen kan fastställa i vilken utsträck- ning självständig företagsamhet skall kunna ge rätt till ersättning. Man har då närmast tänkt på självständiga företagare över 65 år. Som ett krav för att en sådan företagare skall kunna få ersättning har man emeller- tid tänkt sig, att det skall ha skett sådana förändringar, att det inte längre är möjligt för vederbörande att fortsätta sin verksam— het.

• Sida 22
•  Original

Jordbruket och dess arbetskraft

1 Den iordbrukspolitiska bakgrunden

Riktlinjer för den framtida jordbrukspoliti- ken drogs upp av 1960 års jordbruksutred- ning och fastställdes vid 1967 års riksdag. Jordbrukspolitikens syfte är att förbättra jordbruksnäringens anpassning till de för- ändringar som kommer att ske i framtiden. Målet är att de i jordbruket sysselsatta skall erhålla samma ekonomiska och andra för- delar, som erbjuds inom övriga näringar. Det har i allmänhet inte ansetts motiverat att upprätthålla jordbruksproduktionen en- bart av befolkningspolitiska eller sociala skäl. Sådana hänsyn har man emellertid an- sett sig böra ta beträffande norra Sverige där man med olika medel söker upprätthålla jordbruksproduktionen av bl a angivna skäl. För att stödja det norrländska jordbruket utgår t ex ett extra mjölkpristillägg.

Staten medverkar i hög grad i rationa- liseringen av jordbruket. Detta sker bl a ge- nom kreditgarantier och statsbidrag. I de norra delarna av landet har det allmänna stödet till jordbrukets rationalisering för- stärkts genom högre bidrag än eljest. Staten bedriver även genom lantbruksnämnderna omfattande inköp och försäljning av mark i rationaliseringssyfte. Dessutom löser man in ofullständiga jordbruk som inte behövs för rationaliseringsändamål. Sådan inlösen sker när jordbrukare som vill gå över till an- nan sysselsättning inte finner köpare till sin gård.

Det allmänna underlättar på olika sätt omställningen för dem som är sysselsatta i jordbruket och som önskar gå över till an— nan verksamhet. De äldre brukare som tidi- gare uppbar småbrukarstöd kan numera väl- ja mellan att antingen fortsätta med drif- ten och därvid erhålla ett årligt stöd (sär- skilt övergångsbidrag) eller att lämna fas- tigheten och då under vissa förutsättningar få ett engångsbelopp (avgångsvederlag). Även yngre småbrukare kan under vissa förutsättningar erhålla avgångsvederlag som hjälp vid omställningen. Avgångsvederlaget uppgår till högst 6000 kronor. Efter ut- gången av år 1971 begränsas avgångsveder- laget i huvudsak till personer födda år 1912 eller tidigare.

2 Åkerarealens förändring

Under 1950- och 1960-talen har åkerarealen fortgående minskat. År 1951 redovisades enligt jordbruksräkningen drygt 5,5 milj hektar åker vid brukningsenheter med mer än 2 hektar åker. 1968 års jordbruksinven- tering redovisar ca 3 milj hektar.

Nedläggningstakten har ökat efter hand. Från att i början av 1950-talet ha varit en- dast några promille per år har den mot slutet av 1960-talet ökat till nära två procent årligen.

Den redovisade genomsnittliga minsk- ningen av åkerarealen innefattar stora olik- heter mellan landets olika delar. I norra

• Sida 23
•  Original

Sverige har den kraftigaste minskningen ägt rum, medan södra Götalands slättbyg— der haft den minsta nedläggningen av åker- areal.

3 Utvecklingen av jordbrukets företagsstruktur

Antalet ägda och arrenderade brukningsen- heter med mer än två hektar åker uppgick 1968 enligt statistiska centralbyråns jord- bruksinventering till 170 834. Antalet bruk- ningsenheter har sedan lång tid oavbrutet minskat. Under perioden 1964—1968 har den årliga minskningen i genomsnitt uppgått till ca 11 000 enheter. Minskningen av anta- let jordbruksföretag under perioden 1951— 1966 uppgick till omkring 70 000 enheter. Detta illustrerar den yttre rationaliserings— process som pågår inom jordbruksnäringen. För att få en fullständig bild av denna pro- cess måste man dock även studera den fort- gående förändringen beträffande storleken av de kvarvarande företagen. Enligt 1966 års struktur- och befolkningsutredning (SOB 1966) ökade den genomsnittliga arealen per brukningsenhet från 14,3 hektar till 17,2 hektar 1966.

Minskningen av antalet brukningsenheter har framför allt skett inom den grupp av jordbruk, som har mindre än fem hektar åker, men nedläggning och sammanläggning av jordbruk blir allt vanligare även i stor- leksgruppen 10—20 hektar. Inom gruppen 20—30 hektar har antalet enheter i stort sett varit oförändrat. Antalet jordbruk med mer än 30 hektar åker har ökat. Fortfarande (1968) redovisas dock för ca 23 procent av brukningsenheterna mindre än fem hek- tar åker. Följande sammanställning visar den procentuella fördelningen av det totala antalet brukningsenheter på olika storleks- grupper 1951—1966 enligt de tre struktur- och befolkningsutredningar som hittills ge— nomförts.

Nedgången i antalet brukningsenheter är procentuellt sett betydligt större än minsk- ningen av den brukade åkerarealen.

Av väsentlig betydelse för brukarens möj- ligheter att få sin utkomst från bruknings-

Åker, ha 1951 1956 1961 1966 2,1—10 65,7 61,6 59,0 52,3 10,1—20 21,3 23,7 24,2 25,1 20,1—30 6,5 7,3 8,3 10,5 30,1— 6,5 7,4 8,5 12,1 Totalt mao 100,0 100,0 100,0

Antal 268 710 242610 218 220 173081

enheten liksom för hans behov av att för- värvsarbeta utanför gården torde omfatt- ningen av den skogsmark som ingår i bruk- ningsenheten vara. Tabell 1, som ger en to- talbild av antalet brukningsenheter i olika storleksgrupper efter arealen åker och skogs- mark, visar att till de flesta brukningsenhe- terna hör större eller mindre areal skogs— mark.

Nedgången i antalet brukningsenheter är avsevärt större i grupper med ingen eller ringa skogsareal än bland övriga. Antalet brukningsenheter som saknar skogsmark har under de fem åren från hösten 1961 till motsvarande tidpunkt 1966 minskat med 30 procent, vilket kan jämföras med 17 pro- cent för enheter med skog.

Minskningen av antalet brukningsenheter har under perioden 1951—1968 skett i allt- mer accelererat tempo. Under åren 1966— 1968 uppgick minskningen till drygt fem procent per år.

Omkring 90 procent av jordbruken äg- des år 1966 av enskilda personer eller döds— bon. Övriga brukningsenheter ägdes i huvud- sak av bolag och stiftelser, kronan, kom- muner, kyrkan och universitet. De jordbruk vilkas ägare var juridiska personer var i ge- nomsnitt betydligt större än övriga jordbruk.

Omkring 30 procent av den brukade åker- jorden var år 1966 arrenderad. Andelen brukningsenheter med både egen och arren- derad jord utgjorde ca 15 procent av samt- liga.

4 Jordbrukets företagarbefolkning

Totalt redovisade 1966 års struktur- och befolkningsutredning 547 600 personer (ex— klusive anställda) i de familjer som hade sitt hemvist på jordbruk. Därvid medräkna-

• Sida 24
•  Original

Tabell 1 Antal brukningsenheter 1966 i olika storleksgrupper efter arealen åker och skogs- mark Skogsmark, ha Åker, ha 0 1—25 26—50 51—100 100— Totalt 2,1—10 15 491 36 682 19165 12 526 6 572 90 436 10,1—20 10 941 15 938 7 412 5 689 3 529 43 509 20,1—30 6 195 5.761 3 125 2 102 919 18 102 30,1— 7 729 5 000 3 085 2 650 2 570 21 034 Totalt 40 356 63 381 32 787 22 967 13 590 173 081 Procent 23,3 36,6 18,9 13,3 7,9 100

Källa: SCB 1966.

des de personer som var släkt med bruka- ren och normalt tillhörde dennes hushåll. En betydande del av denna befolkning är helt eller delvis sysselsatt i andra näringar än jordbruk. Det angivna antalet personer i jordbrukets företagarbefolkning kan vara något för lågt beräknat, då det förefaller som om speciellt barnen ibland utelämnats vid redovisningen av antalet familjemed— lemmar. Den relativa åldersfördelningen bland lantbrukets företagarbefolkning lik- som motsvarande fördelning i totalbefolk— ningen år 1966 redovisas i följande samman- ställning.

Det framgår att andelen personer under 20 år i stort sett är densamma i de två po- pulationerna, medan andelen åldringar är något högre i totalbefolkningen. Detta har samband med att många äldre personer som bor på gårdar, vilka upphört att brukas, räknas med i totalbefolkningen men inte i lantbrukets företagarbefolkning. I de pro- duktiva åldrarna är andelen äldre betydligt högre i jordbrukarbefolkningen än i riks— totalen.

År 1966 var ungefär 48 procent av jord- brukets befolkning bosatt på gårdar med mindre än tio hektar åker. Motsvarande tal fem år tidigare var 55 procent.

Enligt 1965 års folk- och bostadsräkning uppgick antalet förvärvsarbetande i jordbru- ket till 332 000. Detta antal innebar en minskning i förhållande till år 1950 med 38 procent.

I 1966 års struktur- och befolkningsut- redning redovisades totalt drygt 178 000 brukare, vilka återfanns på 172000 bruk— ningsenheter. Detta innebär att på ett rela- tivt sett mindre antal gårdar redovisats fler än en brukare. Av brukarna var ca 7 000 kvinnor. Brukarnas åldersfördelning har stor betydelse vid bedömningar av framtida för- ändringar i jordbrukets arbetskraft. Den ab— soluta och procentuella åldersfördelningen 1961 och 1966 redovisas i tabell 2.

Brukarnas medianålder uppgick år 1966 till 53 år, vilket är omkring tio är högre än motsvarande tal för samtliga näringsgrenar. Brukarna är alltså i genomsnitt avsevärt äldre än den övriga förvärvsarbetande be-

Ålder, år Ålder ej an- 0—15 15—20 20—30 30—40 40—50 50—60 65— given 100% Jordbrukarbefolkningen enligt SCB 1966 19,1 8,7 9,1 10,4 15,2 25,2 11,0 1,3 547 600 Totalbefolkningen enligt befolkningsstatistiken 1966 20,9 7,6 14,6 11,6 13,5 18,8 13,0 — 7 843100 24 SOU 1971: 44

• Sida 25
•  Original

År Ålder, år

Ålder

ej an- Totalt Antal —29 30—39 40—49 50—65 66— given antal 1961 6 720 31 820 56 690 93 440 34 730 670 224 070 1966 5 530 22 310 41 230 78 180 29 450 1 795 178 495 Procent 1961 3,0 14,2 25,3 41,7 15,5 0,3 100 1966 3,1 12,5 23,1 43,8 16,5 1,0 100

Källa: SOB 1966.

folkningen. Härigenom begränsas möjlighe- terna att på ett för brukarna själva och för samhället meningsfullt sätt söka föra över dem till förvärvsarbete inom andra närings— grenar.

Åldersfördelningen bland brukarna visar ett påtagligt samband med storleken och belägenheten av de brukade enheterna. Me— dianåldern är betydligt högre för brukare vid mindre jordbruk liksom även för bru- kare i norra Sverige än för genomsnittet.

Nära 30 000 (ca 16 %) av alla brukare i landet år 1966 var 65 år eller äldre. Drygt 21 000 av dessa hade brukningsenheter på 2—10 hektar. Det är vidare uppenbarligen så att ett betydande antal jordbrukare, vilka år 1966 var 50 år eller däröver, etablerat sig på mycket små brukningsenheter. Detsamma torde i betydande utsträckning gälla de bru- kare som nämnda år var något yngre än 50 år.

I 1966 års struktur- och befolkningsut- redning redovisades nära 133 000 jordbru- karhustrur. Medianåldern var ca fem år lägre för hustrurna än för de manliga bru- karna.

5 Arbetsvolymen i jord- och skogsbruket

Jordbruket är inte bara en befolkningsmäs- sigt krympande näring. Det råder dessutom stor skillnad mellan näringens procentuella

andel av totalbefolkningen och dess andel av den yrkesverksamma befolkningen. En uppskattning av den totala arbetsinsatsen inom jordbruket försvåras av att det är myc- ket vanligt att jordbruksarbete kombineras med arbete inom andra näringsgrenar. Med- hjälpande familjemedlemmars deltidssyssel- sättning i jordbruket är ytterligare en fak- tor som försvårar en bedömning av arbets- kraftens storlek. Avgränsningar mot syssel- sättning i hushållsarbete respektive i annan verksamhet är nödvändiga. Deltidsarbete i jordbruk utförs dessutom av personer, vilka i folk- och bostadsräkningarna klassificerats som förvärvsverksamma i andra näringsgre- nar. Å andra sidan utför i jordbruket för— värvsverksamma deltidsarbete i andra nä- ringar. Eftersom kombinationen skogsbruk/ jordbruk är särskilt vanligt förekommande skall först helt kort utvecklingen inom skogs- bruket något beröras.

Enligt en bedömning utförd av Jordbru- kets utredningsinstitut beräknas antalet års- arbetsinsatser i skogsbruket totalt sett ha sjunkit med 39 procent, från 121000 till 74000, under perioden 1960—1968. En be- tydande del av årsarbetsinsatserna i skogs- bruket utförs av personer, vilka klassifice- rats som jordbrukare eller jordbruksarbeta- re. Omfattningen av deras beräknade del- tidsarbete i skogsbruket redovisas i följande tablå.

År 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968

] OOO-tal årsarbetsinsatser 38 38 38 33 35 34 32 29 24

• Sida 26
•  Original

Det bör påpekas att här redovisat deltids- arbete utförts i skog såväl utanför det egna företaget som tillhörande den egna bruk- ningsenheten. Det totala antalet årsarbets— insatser i skogsbruket beräknades för år 1968 uppgå till 74000. Jordbrukarnas ar- bete inom skogsbruket uppgår således till omkring en tredjedel av den totala arbetsin- satsen i denna näringsgren.

Antalet årsarbetsinsatser i det egentliga jordbruket (åkerbruk och boskapsskötsel) har av Jordbrukets utredningsinstitut beräk- nats till följande antal.

Av sammanställningen framgår att an- talet årsarbetsinsatser totalt minskade med 47 procent under perioden 1960—1968. Den genomsnittliga årliga minskningen uppgick således till mer än fem procent. Den främsta orsaken till denna utveckling torde förutom den tidigare nämnda minskningen av åker- arealen vara den mekaniseringsprocess som jordbruket genomgått.

Enligt av Jordbrukets utredningsinstitut redovisade beräkningar sjönk den mot pro- duktionen i åkerbruk och boskapsskötsel svarande procentuella andelen av den totala arbetsinsatsen i landet från knappt tio pro- cent år 1960 till fem procent år 1968.

6 Behovet av arbetskraft i jord- och skogsbruk i framtiden

Under 1960-talet har antalet sysselsatta i jordbruket minskat i snabbare takt än under 1950-talet. Antalet förvärvsarbetande, ex- klusive medhjälpande gifta kvinnor, minska- de inom jordbruket med ca 3,5 procent år- ligen mellan åren 1950 och 1960. Mellan 1960 och 1965 uppgick minskningen till 4,2 procent per år.

Jordbrukets utredningsinstitut har antagit att antalet årsarbetsinsatser i jordbruket un- der perioden 1968—1980 kommer att årligen minska med ca sex procent. Detta skulle innebära ett behov av 84000 årsarbetsin- satser år 1980 mot 213 000 år 1966. Trots bristen på exakthet i angivna siffror torde det stå klart att den framtida reduktionen av både antalet brukare och årsarbetsinsat- ser kommer att bli mycket markant.

Minskningen av antalet förvärvsarbetan— de i skogsbruket har av långtidsutredningen antagits uppgå till fyra procent årligen under senare hälften av 1960-talet. Denna ned- gångstakt stämmer tämligen väl överens med den av Jordbrukets utredningsinstitut beräk— nade utvecklingen av antalet årsarbetsinsat— ser under perioden 1960—1968.

Jordbrukarnas möjligheter till deltidsar- bete i skogsbruket kommer i framtiden för- modligen att bli relativt sett mindre på grund av att rationaliserings- och mekanise— ringsåtgärder kommer att vidtas inom de arbetsområden där brukarna tidigare svarat för en betydande del av arbetsinsatserna.

Jordbrukets framtida rekryteringsbehov beror bla på den genomsnittliga omlopps- tiden bland brukarna. Omloppstiden var ca 32 år under perioden 1951—1961. Om den aktiva tiden från tillträde av brukningsen- heten till avgång från denna i framtiden för- utsätts bli 30 år har antalet avgångna bru- kare av den senaste struktur— och befolk- ningsutredningen uppskattats till 137 000 under perioden 1966—1980. Detta tal över- stiger med 23 000 den antagna minskningen av antalet brukningsenheter. Det årliga re- kryteringsbehovet skulle därmed under pe- rioden fram till 1980 bli omkring 1 600. I det fall nedläggningstakten mot slutet av pe-

År 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1 OOO-tal årsarbetsinsatser i

egentligt jordbruk exkl jordbrukarhustrurnas arbetsinsatser 272 258 243 233 216 205 186 167 154 Arbete utfört av jordbrukar-

hustrur, 1 OOO-tal årsarbets- insatser 55 50 45 40 35 30 27 23 20 1 OOO-tal årsarbetsinsatser i

egentligt jordbruk 327 308 288 273 251 235 213 190 174 26 SOU 1971: 44

• Sida 27
•  Original

rioden minskar något medan avgången av brukare fortfarande är stor kommer rekry- teringsbehovet att bli något större.

7 Brukarnas och deras makars sysselsätt- ning utom det egna iordbruksföretaget

1966 års struktur— och befolkningsutredning kunde konstatera att av de som brukare klassificerade 178 500 personerna arbetade 2 600 endast utom gården medan 5 500 ej alls var förvärvsverksamma. Något över 8 000 brukare kunde alltså betraktas som enbart formella brukare.

Vad gäller brukarna är sysselsättning utom det egna jordbruket vanligast i de låg- re åldrarna. Omkring 45 procent av brukar- na under 40 år hade år 1966 sådant arbete. I gruppen 50—65 år var motsvarande pro- centtal 35. Tabell 3 klargör brukarnas sys- selsättningsförhållanden 15.9.1965—15.9. 1966.

Av de brukare som förvärvsarbetade en- dast på brukningsenheten utförde sex pro- cent arbete under mindre än halv normal årsarbetstid. Därvid räknades förvärvsarbete i egen skog som arbete på brukningsenhe- ten. Av tabelluppgiftema kan man bl a ut- läsa att något mer än var tredje av samt; liga jordbrukare hade förvärvsarbete utan- för brukningsenheten. Yngre brukare hade i större utsträckning än äldre under året ar- bete såväl inom som utom brukningsenhe— ten.

Även gårdsstorleken har samband med. brukarnas benägenhet att förvärvsarbeta utanför brukningsenheten. Ju mindre bruk- ningsenheten är, desto större är benägenhe- ten att ta arbete utom den egna gården.

Gårdsstorlek och ålder samt dessa två va- riabler i kombination tycks alltså samvariera med brukarens benägenhet att skaffa sig ar- bete utom gården.

Sysselsättningen utom gården varierade år 1966 betydligt mellan olika delar av lan- det. Totalt hade 34 procent av samtliga brukare sådan sysselsättning medan motsva- rande tal för Norrland inklusive de mellan- svenska skogslänen var omkring 48 procent.

Andelen brukare som arbetade utom går-

den var år 1961 32 procent och fem år senare 34 procent. Dessa år känneteckna- des båda av relativt hög efterfrågan på ar— betskraft. Det är därför vanskligt att bedö- ma andelen brukare med sysselsättning utan- för gården under år med lägre efterfrågan på arbetskraft. I absoluta tal minskade an- talet brukare med arbete utom gården från ca 71000 år 1961 till ca 60 500 år 1966. Beroende på den kraftiga totala minskning- en i antalet brukare ökade emellertid trots detta den relativa andelen brukare med ar- bete utom gården med två procent.

En annan faktor som har betydelse när det gäller att bedöma brukarnas arbetsin- sats utanför det egna jordbruket är den genomsnittliga omfattningen av deras arbete utom gården. Antalet dagsverken i andra näringar per brukare med arbete utom den egna brukningsenheten uppgick år 1966 i ge- nomsnitt till 134 mot 140 år 1961. Här fö- rekommer dock stora skillnader mellan bru- kare av mindre och större jordbruk.

Följande sammanställning visar variatio- nerna i brukarnas arbetsinsats utom gården år 1966 i olika grupper av gårdsstorlekar.

Genomsnittligt år- ligt antal dagsverken

Gårdsstorlek, per brukare med ha åker arbete utom gården 2,1—10 144 10,1—20 1 19 20,1—30 97 30,1— 106

Samtliga 134 Källa: SCB 1966.

Ungefär 40 procent av dem med syssel- sättning utom gården hade utfört mindre än 100 dagsverken och närmare en fjärde- del mer än 50 men inte 100 dagsverken. Den procentuella fördelningen av samtliga brukare efter den tid man arbetat utom brukningsenheten var följande år 1966.

Omkring två tredjedelar av brukarna hade inget förvärvsarbete utanför brukningsenhe- ten medan ungefär en tredjedel hade sådant arbete. Det framgår även att den årliga om- fattningen av brukarnas arbete utom den

• Sida 28
•  Original

Summa antal Antal dagar 0 1—50 51—100 101 ———1 50 151—200 201—250 251— brukare Procentandel 66,1 6,0 7,8 5,4 6,7 4,2 3,8 178 493

Källa: SCB 1966.

egna brukningsenheten är mycket skiftande.

Av de 133 000 lantbrukarhustrur, som 1966 års struktur- och befolkningsutredning redovisade, uppgav sig 87 procent vara för- värvsarbetande medan endast åtta procent (ca 10 600) hade arbete utom gården. Någ- ra närmare undersökningar beträffande de hustrur som arbetar utanför brukningsenhe- ten har inte utförts.

I en urvalsundersökning som utförts av Jordbrukets utredningsinstitut har man sökt belysa hur olika grupper av lantbrukare be— rördes av den allmänna nedgången i syssel- sättningen vintern 1967/ 68. Undersökning- en omfattade brukare med 2—20 hektar åker.

Inte mindre än 22000 av totalt 122 000 brukare inom den storleksgruppen invente- ringen gällde hade minskat sin sysselsätt- ning utanför det egna företaget, medan ca 9 000 ökat denna verksamhet.

Det fanns enligt undersökningen 22000 brukare, vilka antingen saknade arbete utan- för den egna brukningsenheten men skulle vilja ha sådant arbete eller hade arbete utom sitt eget företag men skulle vilja utöka detta.

Ungefär hälften av dessa 22 000 personer

sade sig ha erfarenhet av annat förvärvs- arbete än jord— och skogsbruk. Dessa ansåg sig ha avsevärt bättre möjligheter att erhål— la arbete utanför gården än övriga brukare. Möjligheterna att erhålla kompletterande ar- bete utanför brukningsenheten betraktades trots detta som dåliga även av denna kate- gori. Av samtliga personer som angivit att deras arbete utanför brukningsenheten mins- kat ansåg ca 86 procent att möjligheterna var små att erhålla mer arbete utom gården.

8 Fördelning på näringsgrenar av arbetet utom gården

Jordbrukarbefolkningens sysselsättning utan— för den egna gården med fördelning på olika näringsområden framgår av tablå på nästa sida.

Sysselsättningen har angivits dels i anta- let personer, som haft angiven typ av syssel- sättning, dels i beräknad arbetsinsats mätt i antal årsarbetare. En årsarbetsinsats har här- vid satts till 260 dagsverken med åtta tim- mars arbetstid per dagsverke. Relationen mellan antal personer och antal årsarbetare

Tabell 3 Brukarnas sysselsättningsförhållanden 15.9.1965—15.9.1966 med fördelning efter ålder Förvårvs- Förvärvs- Förvärvs- arbetande arbetande arbetande endast på både på och endast utom Ej förvärvs- bruknings- utom bruk- bruknings- Ålder arbetande enheten ningsenheten enheten Ej svar Totalt —29 11 2 806 2 535 87 34 5 473 30—39 7 12 225 9 781 154 211 22 378 40—49 146 24 281 15 475 783 534 41 219 50—59 411 32 116 19 667 850 2 038 55 082 60—64 988 14 645 6 287 481 680 23 081 65—69 881 10 250 3 090 280 1 324 15 825 70— 2 867 8 758 787 — 1 237 13 649 Ej svar 174 639 297 — 676 1 786 Totalt 5 485 105 720 57 919 2 635 6 734 178 493 Källa: SCB 1966. 28 SOU 1971: 44

• Sida 29
•  Original

Byggnads-, Handel och väg- och annan Annans Annans anläggnings- Industri verk- jordbruk skogsbruk verksamhet Hantverk samhet Totalt Antal personer 12 900 31 700 23 500 32 100 35 800 136 000 varav brukare 8 100 22 200 14 100 14 300 10 900 69 600 Antal årsarbetare 2 200 12 200 13 300 23 100 22 000 72 800 varav brukare 1 300 7 800 7 000 9 700 5 400 31 200

Källa: 503 1966.

ger en uppfattning om i vilken utsträckning delt-ids— och delårsarbete förekommer.

En del av förklaringen till den stora bety- delse »handel och annan verksamhet» har för sysselsättningen utom brukningsenheten är att ca 18 000 av de 35 800 sysselsatta i denna grupp är kvinnor. Här torde man allt- så återfinna en mycket stor andel av de jordbrukarhustrur, som är sysselsatta utom jordbruket.

Antalet dagsverken som brukarna utfört i andra näringsgrenar visar en något annor- lunda fördelning än antalet brukare med sys- selsättning i dessa näringsgrenar. Detta be— ror på att arbetsinsatsens omfattning varie- rar mycket mellan olika näringsgrenar. Den genomsnittliga arbetstiden i procent av nor- mal årsarbetstid (260 dagsverken) per sys- selsatt brukare varierade år 1966 mellan 16 procent i »annans jordbruk» upp till 68 procent i »industri och hantverk». För and- ra personer än brukarna bland jordbrukets företagarbefolkning med arbete utom går— den ligger den genomsnittliga arbetsinsatsen per person i andra näringsgrenar genomgå- ende något högre. Att av detta faktum draga någon bestämd slutsats om den genomsnitt— liga arbetstiden för jordbrukarhustrur med arbete utom den egna brukningsenheten är dock mycket vanskligt.

9 Åtgärder från arbetsmarknadsverket för information till jordbrukare

I ett cirkulärmeddelande från arbetsmark- nadsstyrelsen i januari 1970 (A 1/1970) till samtliga länsarbetsnämnder meddelas bl a följande.

Utvecklingen inom jordbruksnäringen kän- netecknas av stora strukturförändringar. Anta-

let jordbruksenheter med en areal över 2 ha är f.n. ca 160000. År 1980 beräknas antalet ha minskat till ca 80000 enheter. Som en följd av detta väntas ett betydande antal jord- brukare söka sig ut på arbetsmarknaden un— der de närmaste åren.

I egenskap av egna företagare har denna yrkesgrupp som regel endast i mindre utsträck- ning haft kontakt med arbetsförmedlingen. Kännedomen om arbetsförmedlingen och om de arbetsmarknadspolitiska medlen kan därför i många fall vara ringa. Särskilda åtgärder är nödvändiga för att jordbrukarna skall få in- formation om de möjligheter samhället kan erbjuda för att underlätta en omställning på arbetsmarknaden.

Efter överläggningar mellan Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Sveriges lantbruks- förbund (SL), lantbruksstyrelsen och arbets- marknadsstyrelsen har behov av en förbättrad information i dessa frågor konstaterats. Över- enskommelse har träffats mellan berörda or- ganisationer och myndigheter om riktlinjer för informationen till jordbrukare ang omställnings- och arbetsmarknadsfrågor.

För länsarbetsnämndernas del innebär över- enskommelsen att nämndernas samarbetsgrup- per för jordbruksfrågor skall aktiveras och att arbetet i dessa får en fastare form. Lantbruks- styrelsen har utlovat att i varje län avdela en tjänsteman från lantbruksnämnden för att medverka i dessa uppgifter. Även länsarbets- nämnden skall avdela en befattningshavare att svara för jordbrukarnas omställningsfrågor. En- ligt överenskommelsen skall dessa båda tjänste— män tillsammans med RLF:s distriktsombuds- man utgöra samarbetsgruppens arbetsutskott.

Avsikten är att lantbruksnämndens tjänste- man i samverkan med länsarbetsnämndens be- fattningshavare bl. a. skall medverka även i den uppsökande verksamheten. Lantbruksnämndens representant skall i första hand svara för in- formation om lantbruksnämndens olika möjlig- heter att bistå lantbrukarna vid fortsatt jord- bruksdrift och med de ekonomiska analyserna för olika driftsalternativ i det enskilda fallet.

• Sida 30
•  Original

Länsarbetsnämnden har huvudansvaret för ar- betsmarknadsinformationen och för de arbets- marknadspolitiska insatser som är möjliga i var- je enskilt fall.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare i cir- kulärmeddelande A 2/1970 till länsarbets- nämndema påpekat den långvariga och åter- kommande säsongarbetslöshet som har kon- staterats bland lantarbetare. Styrelsen un- derstryker nödvändigheten av att med oli- ka arbetsmarknadspolitiska medel skapa sys- selsättningsmöjligheter åt denna grupp ar- betslösa.

v'... ,.

• Sida 31
•  Original

Företagare och arbetslöshetsförsäkring

l Frågans tidigare behandling 1.1 Socialvårdskommitténs förslag

Företagares ställning inom arbetslöshetsför- säkringen behandlades av socialvårdskom- mittén i betänkandet Utredning och förslag angående lag om obligatorisk arbetslöshets- försäkring (SOU 1948: 39).

Kommittén förordade att den obligatoris- ka försäkringen skulle omfatta även företa- gare. Företagarna skulle komma att påföras föreslagna socialförsäkringsavgifter och där- med vara med att finansiera försäkringen. Under sådana förhållanden skulle det fram- stå som orättvist att ställa dem utanför för- säkringen. Vidare antogs omfattningen av utbetald ersättning till företagare bli blyg- sam, varför det syntes möjligt att bemäst- ra de svårigheter som kunde uppkomma vid bedömande av deras understödsrätt.

Socialvårdskommittén uppställde som krav för ersättningsrätt att den arbetslöse företagaren hade haft eget arbetsställe och att han själv deltagit i arbetet i rörelsen. Därmed ville man utesluta ersättningsrätt för den företagare som inte alls eller blott i obetydlig omfattning hade utfört arbete i företaget utan huvudsakligen uppburit av- kastning av det kapital han insatt i rörel- sen. Ersättning skulle kunna utgå till den som under de närmaste tolv månaderna före arbetslöshetens inträde hade varit verksam som självständig företagare under minst 20 veckor. Ersättningsvillkor skulle vidare vara

att den arbetslöse företagaren sökte arbete hos arbetsförmedlingen samt var arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig lämp- ligt arbete för annans räkning.

För att en företagare skulle kunna betrak- tas som arbetslös borde det krävas att han helt hade upphört med verksamheten. Det— ta innebar inte att verksamheten skulle ha avvecklats eller försålts. Det betydelsefulla var att den försäkrade inte drev verksamhe- ten under den tid ersättning uppbars.

För kategorin säsongföretagare föreslog kommittén följande särskilda villkor. En ar- betslös företagare vars verksamhet endast temporärt nedlagts och som brukade driva denna blott viss del av året skulle styrka att han under de senaste tolv månaderna före arbetslösheten utfört arbete som ar— betstagare under minst tio veckor. Under vissa omständigheter skulle annan tid få tillgodoräknas. Dock skulle alltid fem vec- kor hänföra sig till tid, då arbete verkligen utförts. Detta särskilda villkor avsåg endast jordbrukare och säsongföretagare. Var ett temporärt upphörande av verksamheten av engångsnatur skulle detta särskilda villkor inte gälla.

1.1.2 Remissyttranden över förslaget

I remissutlåtanden över socialvårdskommit- téns förslag anfördes bl a följande. Arbetsmarknadsstyrelsen hade i princip intet att erinra mot att försäkringen kom att

• Sida 32
•  Original

omfatta även företagare. Styrelsen framhöll emellertid kontrollsvårigheterna vid pröv- ning av villkoren. För vissa företagargrup— per torde det komma att ställa sig ytterst svårt att avgöra om och när de hade arbe- tat och uppfyllt arbetsvillkoret eller var att anse som arbetslösa. Enligt styrelsens upp- fattning borde man genom att kräva viss stabilitet i företaget, exempelvis registrering eller liknande, kunna uppnå erforderlig kontroll.

Arbetslöshetskassornas samorganisation, som ansåg att möjlighet naturligtvis kunde öppnas för företagare att bilda erkända ar- betslöshetskassor, ville dock ej dölja att den hyste betänkligheter framför allt då det gäll- de att åstadkomma en någorlunda lätthan- terlig, rättvis och samtidigt effektiv kontroll. Samorganisationen befarade svårigheter att förhindra missbruk om försäkringen ut- sträcktes till denna kategori men ansåg att kontrollen blev effektivare i kassor än i en obligatorisk försäkring eller inom dess all- männa gren, därför att kassorna använde egna medel i verksamheten.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrade om att man i förslaget förordat att låta för- säkringen omfatta personer som endast i ringa omfattning var utsatta för arbetslös- hetsrisk, däribland offentligt och privat an— ställda tjänstemän samt företagare. Trots de stora statsbidragen antog föreningen beträf— fande de nu nämnda försäkringstagarna att deras avgifter till försäkringen skulle bli all- deles för höga i förhållande till de risker de verkligen löpte att bli arbetslösa. Vissa för- säkringstagare skulle sålunda tvingas att del- taga i kostnader för risker som hänfördc sig till helt andra personkategorier. Ett sådant system innebar inte en rationell försäkring. Arbetsgivareföreningen framhöll att en fri— villig försäkring var att föredraga framför en obligatorisk och att försäkringen i hu— vudsak borde begränsas till sådana grupper av arbetstagare, för vilka arbetslöshetsrisk i nämnvärd omfattning förelåg.

Landsorganisationen ifrågasatte möjlighe— ten att avgöra när en företagare kunde an- ses vara oförvållat arbetslös trots att social- vårdskommittén sökt precisera dessa situa-

tioner. I praktiken måste det också vara yt- terst svårt att avgöra när arbetslösa företa— gare för egen räkning hade utfört arbete i en omfattning som hindrade eller ej hind- rade rätt till understöd. Landsorganisatio- nen ifrågasatte starkt huruvida företagares eventuella hjälpbehov vid minskad syssel- sättning över huvud taget kunde tillgodoses inom ramen för ett obligatoriskt försäkrings- system.

Sveriges hantverks- och småindustriorga- nisation fann det synnerligen tveksamt om försäkringen även skulle utsträckas till före- tagare. Ett schematiskt understödsbehov av det slag som kunde anses gälla för löntagare förelåg inte hos företagarna. Därför sakna- des också möjligheter att i nämnvärd grad tillgodose dessa i en obligatorisk arbetslös- hetsförsäkring. För de grupper av företa- gare som tidvis arbetade som löntagare bor- de emellertid möjligheter öppnas att frivil- ligt skaffa sig försäkringsskydd mot arbets- löshet.

Riksförbundet Landsbygdens folk kunde inte tillstyrka införandet av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring utan förordade att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen bi- behölls och utvidgades. Vad gäller person— kretsen ansåg förbundet att av de 550 000 företagarna endast ett mindre antal torde ha behov av eller få någon som helst nytta av en försäkring. Om denna gjordes obligatorisk skulle de ändå bli tvingade att erlägga för- säkringsavgiften. Detta kunde knappast vara riktigt. I de avseenden den frivilliga försäk- ringen ansågs vara bristfällig borde man kunna finna utvägar för att göra den mera omfattande. I särskild ordning, eventuellt under statlig medverkan, skulle nya arbets- löshetskassor kunna upprättas dels för så- dana löntagare som inte kunde bli medlem- mar i de då verksamma kassorna, dels för sådana företagare som ansåg sig i behov av en arbetslöshetsförsäkring. I sist nämnda av- seende var det tänkbart att förbundet skulle kunna medverka för jordbrukets del.

Socialvårdskommitténs förslag innehöll två alternativ för en obligatorisk arbetslöshets- försäkring. Till betänkandet hade också fo- gats en rad reservationer och särskilda ytt-

• Sida 33
•  Original

randen. Bl a detta förhållande gav flera re- missorgan intrycket av att frågan inte var mogen för att lösas. Risker ansågs också föreligga att man band sig vid förslag som vid en framtida överblick av planerade so- cialreformer kunde te sig som mindre ända- målsenliga. Socialvårdskommitténs förslag till lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäk- ring föranledde inte heller någon Kungl Maj:ts åtgärd.

1.2 1951 års utredning om arbetslöshets- försäkringen

Denna utredning med uppdrag att genom- föra en översyn av bestämmelserna om den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen föreslog i betänkandet Förslag till ny förordning om erkända arbetslöshetskassor m m (SOU 1955: 27) bla att möjligheter skulle öpp- nas för företagare att bilda egna arbetslös- hetskassor. Utredningen underströk emeller- tid att en särskilt ingående prövning borde äga rum och föreslog ett dispensförfarande. Enligt detta skulle det ankomma på Kungl Maj:t att lämna medgivande för bildande av arbetslöshetskassa. En förutsättning för dis— pens ansåg utredningen vara att rörelsen drevs i ordnade former, dvs i särskild ar- betslokal. Vidare borde dispensen i huvud- sak gälla endast företagare som arbetade i rörelsen under i stort sett samma betingelser som anställda.

Vad gäller arbetslöshetskontrollen föror— dade utredningen att som villkor för ersätt- ning skulle gälla att företagarens befattning med företaget hade upphört. Vidare förut- sattes att vederbörande arbetslöshetskassa vidtog speciella åtgärder beträffande den lo- kala arbetslöshetskontrollen.

Beträffande de grupper av företagare som omväxlande arbetade som egna företagare och som arbetstagare, tex småbrukare — skogsarbetare, medgav 1934 års arbetslös- hetskasseförordning att de kunde vara för- säkrade som arbetstagare. Förutsättningen härför var att de inte arbetade mer än fem månader som egna företagare. Reglerna innebar att den som var egen företagare fem månader under en tolvmånadersperiod

kunde vara arbetslös högst två månader un- der den återstående delen av perioden om han som arbetstagare skulle kunna erlägga de 20 veckoavgifterna som erfordrades för rätt till ersättning.

Med hänvisning till dessa begränsade möjligheter att upparbeta ersättningsrätt fö- reslog utredningen en utvidgning av dessa regler. Detta skulle ske genom skyldighet för den arbetslöshetsförsäkrade att erlägga avgifter samt rättighet att tillgodoräkna sig avgifter även för tid då han arbetade som företagare. Utvidgningen av försäkringen på angivet sätt skulle dock vara beroende av prövning av tillsynsmyndigheten.

Vidare föreslog utredningen att företagare som upphört med sin verksamhet som egen företagare och övergick till lönearbete ome- delbart och utan dispensförfarande skulle kunna vinna inträde i arbetslöshetskassa. För dem som gick i motsatt riktning, dvs från arbetstagare till företagare, föreslog ut— redningen ändringar av då gällande be— stämmelser. För det första förordade utred- ningen att det icke tidsbestämda avgiftsvill- koret skulle uppmjukas så att den som en gång fullgjort detta men sedan lämnat kas- san under vissa förutsättningar skulle få till- godoräkna sig de erlagda avgifterna vid åter— inträde inom fem år. För det andra före— slogs tillsynsmyndigheten få befogenhet att medge kassamedlem rätt att få tillgodoräkna sig avgifter under högst 24 månader efter det att han övergått till att vara företagare. Under sistnämnda förutsättning kunde en dylik medlem, då han nedlagt sitt företag, omedelbart få ersättning om han inte kunde få arbete som arbetstagare.

1.2.1 Propositionen med förslag till ny ar- betslöshetskasseförordning samt riksdagsbe- handlingen år 1956

I prop 1956:144 med förslag till förord- ning om erkända arbetslöshetskassor mm uttalade föredragande departementschefen bla att arbetslöshetsförsäkringen i princip borde öppnas för alla företagargrupper som hade behov av en sådan försäkring och be- träffande vilka förutsättningar för avgifts-

• Sida 34
•  Original

kontroll mm konstaterades föreligga. De- partementschefen tillstyrkte således utred- ningens förslag om att företagare efter an- sökan hos Kungl Maj:t skulle få möjlighet att bilda egna arbetslöshetskassor. Han an- såg emellertid att det syntes föga sannolikt att det blev aktuellt att utnyttja en sådan bestämmelse i större utsträckning. Stor för- siktighet borde också iakttagas med hänsyn till kontrollsvårigheterna.

I fråga om utvidgning av möjligheterna att upparbeta ersättningsrätt för företagare vilka omväxlande arbetade som företagare och arbetstagare fann departementschefen framlagt förslag rimligt. Den vidgade rätten för tillsynsmyndigheten att ge dispens borde emellertid utnyttjas med varsamhet, och en förutsättning för dispens skulle vara att till— fredsställande kontroll kunde åstadkommas. Någon erinran mot förslaget att den företa— gare som övergått från att vara företagare till att bli arbetstagare omedelbart skulle vin- na inträde i arbetslöshetskassa hade inte de- partementschefen. Han fann det också na- turligt att den arbetstagare som övergick till att bli självständig företagare fick möjlighet att under 24 månader kvarstå i försäkringen och genom avgiftsbetalning vidmakthålla sitt försäkringsskydd. En förutsättning för dis- pens borde givetvis vara att en betryggande kontroll kunde utövas över att företagaren tillgodoräknades avgifter endast för den tid då han verkligen arbetade, liksom också att arbetslöshetskontrollen kunde ordnas på ett tillfredsställande sätt.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande 1956: 58 att det var medvetet om att kon— trollsvårigheter kunde föreligga för vissa företagargrupper men ansåg att allvarliga försök borde göras för att komma tillrätta med svårigheterna i avsikt att tillgodose de behov som kunde föreligga. Utskottet till- styrkte således de i propositionen föreslagna utvidgningama av arbetslöshetsförsäkringen. Riksdagen godkände sedermera vad utskot- tet anfört i denna fråga.

1.2.2 Den första arbetslöshetskassan för företagare

Kungl Maj:t lämnade år 1962 dispens för

Sveriges fiskares riksförbund att bilda en er- känd arbetslöshetskassa för yrkesfiskare, Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa. Den började sin verksamhet 1.7.1963.

1.3 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutred- ning

För att utröna behovet av och intresset för en arbetslöshetsförsäkring bland företagare och om i så fall möjligheterna för dessa bor— de vidgas utöver de gränser som 1956 års kassaförordning uppställde, tillfrågade 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning genom en skriftlig enkät år 1961 ett antal företa- garorganisationer. Organisationerna repre— senterade tillsammans ca 280 000 företagare.

Arbetslöshetsförsäkringsutredningen kon- staterade (SOU 1963: 40, sid 71—72) med hänvisning till de inkomna svaren, att intres- set för en arbetslöshetsförsäkring syntes vara ringa bland medlemmarna i de tillfrågade organisationerna. Förklaringen till det bris- tande försäkringsbehovet antog utredningen till stor del ligga däri att företagaren, för vil- ken arbetslösheten i allmänhet inträder suc— cessivt genom minskad arbetstillgång och minskade arbetsinkomster, hade relativt god tid att ordna för sig innan rörelsen definitivt eller tillfälligt upphörde. Med hänsyn härtill torde intresset hos företagarna vara mera in- riktat på hjälp i andra former såsom lån och bidrag till start av ny rörelse, omskolning eller någon form av avbrottsförsäkring. Slut— ligen fastslog utredningen att det försäk- ringsbehov för företagare som framkommit vid undersökningen kunde bedömas som så ringa, att åtgärder för att utsträcka arbets- löshetsförsäkringen till att mera generellt omfatta företagarna ej var erforderliga. De möjligheter till försäkring som den gällande arbetslöshetskasseförordningen erbjöd syntes vara tillräckliga för att tillgodose företagar- nas behov.

2 F örsäkringsbehovet bland företagare enligt KSA—utredningens undersökningar

2.1 Inledning KSA-utredningen sökte under hösten 1967

• Sida 35
•  Original

få en belysning av företagares och fria yr- kesutövares behov av ett ekonomiskt skydd vid arbetslöshet och företagarorganisationer- nas intresse för att medverka till ett utvid- gat skydd. Av intresse var också att få klar- lagt i vilken utsträckning företagarnas atti- tyd till arbetslöshetsförsäkring förändrats i jämförelse med tidigare undersökningar och bedömningar.

Vid denna undersökning år 1967 vände sig utredningen till de företagarorganisatio- ner och organisationer för fria yrkesutövare som kunde tänkas ha behov av ett arbets- löshetsförsäkringsskydd för sina medlem- mar. Företagare och fria yrkesutövare be— nämns i det följande gemensamt företagare. Undersökningen gjordes genom en skriftlig enkät som avsåg 18 organisationer, vilka till— sammans vid början av år 1967 represente- rade ca 234000 företagare. Detta antal ut- gjorde ca 60 procent av hela antalet före— tagare i landet enligt arbetskraftsundersök- ningen i februari 1967.

Frågeformuläret tillställdes följande orga— nisationer: Sveriges advokatsamfund, Svens- ka arkitekters riksförbund (SAR), Svenska byggnadsingenjörers riksförbund, Fria lit- terära yrkesutövares centralorganisation, Svenska handelsagenters förening, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svensk industriförening, Sveriges köpman- naförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Svenska lasttrafikbilägareför— bundet (nuvarande Svenska åkeriförbundet), Legitimerade Sjukgymnasters riksförbund, Sveriges läkarförbund, Svenska mekanisters riksförening, Svenska omnibusägareförbun- det (nuvarande Svenska busstrafikförbun- det), Svenska revisorssamfundet, Sveriges tandläkarförbund, Svenska taxiförbundet och Svenska väg- och vattenbyggares riks- förbund.

2.2 Enkätens utformning

I enkäten redogjordes för den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringens ersätt- nings- och avgiftsnivå. I formuläret angavs även följande förutsättningar.

Vid KSA-utredningens överväganden av möj—

lighetema att genom arbetslöshetsförsäkring skapa ekonomisk trygghet för företagare i ar- betslöshetssituation har framhållits att följande allmänna villkor — överensstämmande med de principer som gäller för arbetstagares arbets- löshetsförsäkring — sannolikt bör gälla ifråga om ersättningsrätt i en försäkring för företa- gare.

1 Företagare kan anses som arbetslös endast när verksamheten helt avbrutits (efter nedlägg- ning, överlåtelse o.dyl.) eller när verksamhet såsom företagare regelbundet är nedlagd viss del av året och företagaren under denna tid regelbundet söker annat förvärvsarbete. 2 Företagaren skall vid arbetslöshet anmäla sig som arbetssökande vid offentlig arbetsför- medling. 3 Företagaren skall vara arbetsför och i öv— rigt oförhindrad att åtaga sig allt arbete som kan anses »lämpligt», vilket f.n. beskrives så- som arbete motsvarande den försäkrades krafter och färdigheter och som är förenat med skälig avlöning i förhållande till lön som utgår för sådant arbete enligt kollektivavtal eller, om så- dant avtal ej finnes, i förhållande till i arbets- orten förekommande lön för samma arbete. 4 Företagarens vilja och förmåga att efter ar- betslöshetsanmälan arbeta såsom arbetstagare skall styrkas på huvudsakligen samma sätt som föreskrivs för arbetstagares ersättningsrätt (viss tid dessförinnan utfört arbete eller annan sär- skild prövning).

Av de tillfrågade 18 organisationerna be— svarade samtliga enkäten. Några gjorde det muntligt vid ett sammanträde med utred- ningens sekretariat. Svaret från Sveriges ad- vokatsamfund innebar att samfundet inte kunde besvara de uppställda frågorna, enär dessa saknade aktualitet för advokatkårens vidkommande.

De i enkäten ställda frågorna och organi- sationernas svar framgår av följande punk- ter 2.3—2.6.

2.3 Nuvarande stödformer för arbetslösa företagare

Utredningen frågade i vilken utsträckning det från organisationen utgick någon form av kontant stöd till arbetslösa medlemmar. Tio organisationer uppgav att sådant stöd ej förekom. RLF omtalade att de medlem- mar som har anställning vid sidan av orga- nisationens intresseområde kan vara med- lemmar i erkända arbetslöshetskassor. Hur

• Sida 36
•  Original

många medlemmar detta är saknade dock förbundet uppgifter om. Medlemskapet i RLF medförde emellertid inga möjligheter till arbetslöshetshjälp.

De återstående sex organisationerna upp— gav att någon form av ekonomiskt stöd kan utgå till medlemmar vid arbetslöshet eller i de fall då medlemmar genom brist på in- komster har kommit i ekonomiskt trångmål. Detta stöd utgår vanligen, efter ansökan, från kamrathjälpsfonder eller understöds- fonder. Möjligheterna att genom dessa fon- der aktivt och varaktigt stödja medlemmar- na vid arbetslöshet föreföll vara begränsade. Fondernas kapital var i allmänhet ringa och utbetald hjälp begränsad.

2.4 Behovet av arbetslöshetsförsäkrings- skydd

Utredningen frågade hur stor del av med- lemsantalet inom respektive organisation som kunde beräknas vara i behov av ett ar- betslöshetsförsäkringsskydd, utformat i stort sett enligt ovan angivna allmänna riktlinjer och förutsättningar.

Sveriges köpmannaförbund, Svenska han- delsagenters förening, Svensk industriför- ening, Sveriges läkarförbund och Svenska revisorssamfundet uppgav att frågan inte kunde besvaras i brist på närmare utredning. Sistnämnda organisation ansåg dock att ett försäkringsskydd i princip är önskvärt. Svenska omnibusägareförbundet angav att antalet är mycket svårt att uppskatta men anförde att ett försäkringsskydd sannolikt är erforderligt endast för en mindre grupp av medlemmarna. SHIO kunde ej precisera antalet och anförde vidare att det under de senaste åren i olika sammanhang hade fram- förts anspråk på att företagarna skall vara berättigade till samma arbetslöshetsskydd som förekommer beträffande de anställda. Hur signifikativa dessa synpunkter är för hela medlemsstocken undandrog sig dock SHIOzs bedömande. Sveriges tandläkarför— bund ansåg det vara ytterst vanskligt att ut- tala sig om behovet av ett arbetslöshetsför— säkringsskydd. Uppskattningsvis torde beho- vet fn vara mycket ringa, kanske rent at

obefintligt. Med vikande konjunkturer och starkt ökad examination av nya tandläkare kunde dock behov mycket snart uppstå av ett dylikt skydd. Legitimerade sjukgymnas- ters riksförbund anförde att under den rå- dande sjukgymnastbristen torde behov av ett arbetslöshetsskydd för medlemmarna inte föreligga. I och med en ökning av utbild- ningskapaciteten kunde en ändring i arbets- marknadsläget för sjukgymnaster inträda. Behovet av ett skydd kunde därför senare tänkas bli aktualiserat.

Svenska väg- och vattenbyggares riksför- bund, Svenska byggnadsingenjörers riksför- bund, Svenska mekanisters riksförening och SAR ansåg att det förelåg ett behov av ar- betslöshetsförsäkringsskydd för samtliga medlemmar. Den förstnämnda organisatio- nen synes dock ha begränsat svaret till med- lemmar i enskild tjänst.

RLF pekade på att arbetslöshet bland lantbrukets företagarbefolkning förekommer dels bland dem som ställer om till annan förvärvsverksamhet, dels under viss del el- ler vissa delar av året för tex skogskörare eller för jordbrukare med enbart vegetabilie- produktion. Arbetslöshet kan även förekom- ma hela året i form av undersysselsättning på grund av att den innehavda bruknings- enheten är alltför liten. RLF ansåg att den här ställda frågan var en del av ett samman- hängande problemkomplex, varför förbun- dets synpunkter har redovisats under de föl- jande punkterna.

Fria litterära yrkesutövares centralorgani- sation framhöll att arbetslöshetsförsäkring i första hand är av betydelse för de grupper av författare som temporärt eller mera de- finitivt upphör med författarskapet för an- nan verksamhet. Svenska lasttrafikbilägare- förbundet ansåg att de för arbetslöshet käns- ligaste medlemmarna i första hand torde vara ca 9 000 enbilsåkare. Svenska taxiför— bundet slutligen sammankopplade svaret med närmast följande punkt.

2.5 Försäkringsskyddets utformning

Utredningen frågade om någon av de an- givna förutsättningama utgjorde betydande

• Sida 37
•  Original

inskränkning av det arbetslöshetsförsäkrings- skydd som ansågs erforderligt för medlem- marna.

Sveriges läkarförbund ansåg sig inte för- foga över något material som gav förbundet möjlighet att besvara frågan. För Legitime- rade sjukgymnasters riksförbund saknade frågan aktualitet.

RLF framhöll att kravet på att verksam— heten helt hade avbmtits efter nedläggning, överlåtelse o dyl eller att verksamheten re— gelbundet skulle vara nedlagd viss del av året innan företagaren kunde anses som ar- betslös och ersättningsberättigad var alltför snävt. Denna begränsning skulle för före- tagaren utgöra en betydande inskränkning av det skydd som kan anses erforderligt vid arbetslöshet. Enligt förbundets uppfattning är det ett rättvisekrav att samma villkor skall gälla för samtliga arbetslösa — vare sig de är anställda eller företagare — som nu gäller för ersättningsberättigade arbetslösa kassa— medlemmar. Andra begränsningar i rätten till arbetslöshetsersättning synes ej förenliga med den grundprincip som bör gälla för en sådan allmän arbetslöshetsförsäkring. RLF föreslog därför att utredningens arbete in- riktas på en generell definition av begrep- pet arbetslöshet.

SAR framhöll att de angivna villkoren i viss mån utgör ett hinder eftersom företa- garen under vissa perioder kan tänkas driva rörelsen med förlust för att han i framtiden väntar att rörelsen skall ge vinst. Svenska lasttrafikbilägareförbundet ansåg att ett för- säkringsskydd vid arbetslöshet enligt samma mönster som för arbetstagare ej är direkt tillämpligt på lastbilsägare. Transportintäk— terna måste nämligen förutom driftskostna- derna för bil täcka även de fasta kostnader- na i rörelsen och slutligen kostnaderna för ägarens eget hushåll. Ett försäkringsskydd vid arbetslöshet inom åkerinäringen skulle därför närmast utformas som en driftsav- brottsförsäkring för att ett verksamt skydd mot inkomstbortfall skulle erhållas. Kostna- derna för ett sådant skydd torde bli av en helt annan storleksordning än inom den nu- varande arbetslöshetsförsäkringen för lön- tagare. Svenska taxiförbundet var av liknan-

de uppfattning och ansåg att det med hän- syn till strukturen lämpligaste sättet för ett försäkringsskydd borde utformas som nå- got slag av driftavbrottsförsäkring. Enligt Svenska omnibusägareförbundet innebar de angivna villkoren ingen inskränkning under förutsättning att medlemmen helt nödgas upphöra med rörelsen och på grund därav blir arbetslös. Vid tillfällig arbetslöshet på grund av säsongvarierande efterfrågan eller av tekniska orsaker måste försäkringsskyd- det utsträckas att inte bara gälla medlem- mens person utan också hans rörelse.

Svenska handelsagenters förening anförde att det kan antas att en handelsagent inte helt upphör med sin verksamhet förrän han fått annan syssla. Därmed uppstår en kon— flikt med kravet på att verksamheten skall ha avbrutits. Om tillämpningen av bestäm— melsen att en företagares vilja och förmåga att efter arbetslöshetsanmälan arbeta som arbetstagare skall styrkas på huvudsakligen samma sätt som för arbetstagare blir alltför rigorös, torde bestämmelsen i hög grad in- skränka skyddet eller tom innebära att det ej blir något verkligt skydd. Även Sveri— ges tandläkarförbund uttryckte farhågor för tillämpningen av de angivna villkoren. Av synnerlig vikt och intresse ansåg man vara vad som skall innefattas i begreppet »ar- bete motsvarande den försäkrades krafter och färdigheter» och därtill anslutande beskrivning av lönen. Helt beroende på vad som kan intolkas i dessa bestämmelser kan det uppstå situationer som upplevs som be- tydande inskränkningar av det skydd med- lemmarna kan förvänta sig av en arbetslös- hetsförsäkring. Fria litterära yrkesutövares centralorganisation ansåg det vara svårt att fastställa om en författare är arbetslös eller ej. Yrkesförfattarna skriver vanligtvis inte regelbundet hela året, varför det för denna grupp kan uppstå problem då det gäller att konstatera inträffad arbetslöshet.

Sveriges köpmannaförbund, Svenska re- visorssamfundet och Svensk industriförening ansåg att de angivna villkoren ej utgör nå- gon inskränkning för erforderligt skydd. Svenska byggnadsingenjörers riksförbund framhöll att de angivna förutsättningarna

• Sida 38
•  Original

är korrekta och realistiska. Svenska meka- nisters riksförening ansåg att de angivna villkoren torde vara ofrånkomliga vid kon- troll av arbetslöshet. Ej heller hade Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund något att erinra mot de angivna villkoren. SHIO anförde ingen principiell mening mot de an- givna förutsättningarna men framhöll att reglerna för hur en arbetslös företagare skall styrka sin vilja och förmåga till förvärvsar- bete av naturliga skäl inte kan ha samma utformning som för arbetstagare. Dessa reg- ler borde utformas så att en arbetslös före- tagare på annat sätt kan styrka de förutsätt- ningar som skall gälla för erhållande av er— sättning. Mot ersättningsrätt vid regelbun- den säsongsarbetslöshet uttalades vissa be- tänkligheter.

2.6 Andra former av ekonomiskt skydd vid arbetslöshet

Slutligen frågade utredningen om det inom organisationen hade övervägts andra former av ekonomiskt skydd vid avbrott i förvärvs— arbete än ovan angivna försäkringsskydd.

Åtta organisationer uppgav att sådana andra stödformer inte hade övervägts. Fyra organisationer hänvisade till de tidigare nämnda understöds— och kamratfonderna. Svenska byggnadsingenjörers riksförbund hade frågan under utredning, men förbundet skulle med stor tillfredsställelse hälsa ett be- slut enligt de av utredningen angivna rikt- linjerna. Erfarenheterna av föreliggande si— tuation gav klart besked om att åtgärder liknande dem som skisserats var nödvän- diga. Inom SAR var frågan om någon form av ett arbetslöshetsförsäkringsskydd för när- varande under diskussion. Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund ansåg att, då för närvarande ingen arbetslöshetsförsäkring finns som omfattar förbundets medlemmar, behov förelåg av en sådan försäkring för samtliga medlemmar i enskild tjänst.

SHIO anförde att enligt förslagen i det delbetänkande (SOU 1967: 62) som utred- ningen nyligen hade framlagt vidgades den krets som vid arbetslöshet kunde erhålla re- gelmässigt ekonomiskt stöd. Dessa förslag kunde i princip anses vara ett steg på vägen

mot en allmän arbetslöshetsförsäkring. Små- företagare, lantbrukare mfl var dock ute- slutna från ersättningsrätt enligt dessa för- slag. Härför fanns det enligt SHIO:s upp- fattning ej skäl. Organisationen hemställde därför att utredningen i det fortsatta arbetet sökte finna former för att skydda även dessa grupper.

RFL föreslog att utredningens fortsatta arbete skulle inriktas på en allmän arbets- löshetsförsäkring. Denna försäkring borde ses som ett led i det allmänna socialförsäk- ringssystemet. I administrativt hänseende syntes den mest rationella organisationen er- hållas om arbetslöshetsförsäkringen organi- serades i ett enda enhetligt system för hela landet, i vilket de nuvarande arbetslöshets— kassorna bör uppgå. Det borde prövas om ar- betslöshetsförsäkringen kunde administreras av de redan existerande allmänna försäk- ringskassorna. Eftersom dess ändamål blir att kompensera inkomstbortfall vid arbets löshet, bör arbetslöshetsförsäkringen när— mast jämföras med den allmänna försäk— ringens sjukpenningförsäkring. Denna ar- betslöshetsförsäkring skulle kunna tänkas vara upplagd så att den gav en för alla lika grundersättning och en inkomstgraderad till- läggsersättning i likhet med sjukförsäkring- en. En relativt stor del av arbetslöshetsskyd- det borde läggas på den för alla lika grund— ersättningen. Slutligen borde det övervägas om inte ersättningarna från allmän rättvise— synpunkt skulle betraktas som skattepliktig inkomst.

3 Erkända arbetslöshetskassor för företagare vid början av år 1971

Under åren 1968—1970 hade nio erkända arbetslöshetskassor nybildats. Av dessa kan följande betecknas som företagarkassor.

Bensinhandlarnas arbetslöshetskassa med verksamhet fr o m 1.5.1969.

Sveriges hantverks—, industri- och service- näringars arbetslöshetskassa med verksam- het fr o rn 1.6.1969. Köpmännens arbets- löshetskassa med verksamhet fr o m 1.3 1970. Sveriges fiskares arbetslöshetskassa har fortsatt sin verksamhet och hade i sep- tember 1970 ca 4 000 medlemmar.

• Sida 39
•  Original

tillämpning

1 Uppgifter från budgetåret och försäkringsåret 1968/ 69

1.1 Undersökningar

Bestämmelser och villkor för det sk äldre- stödet, omfattande förlängd ersättningstid i erkänd arbetslöshetskassa och omställ- ningsbidrag, har redovisats i kap 2 under avsnitten 2.3.1 och 2.3.3.

För att kartlägga omfattningen av äldre- stödet under budgetåret 1968/ 69 med av- seende på personkrets, bostadsort, utbetalt stöd mm har KSA-utredningen genomfört fyra undersökningar. Samtliga erkända ar— betslöshetskassor tillställdes under februari 1969 ett frågeformulär om bl a omfatt— ningen av och utbetald förlängd ersättning under tiden 1.7.—3l.12.1968. Ett liknande formulär tillställdes arbetslöshetskassoma under augusti 1969 avseende perioden 1.1. —30.6.1969. Länsarbetsnämndema fick på liknande sätt och för samma tider redovisa omfattningen mm av omställningsbidraget.

Under november 1969 gjordes en special- undersökning i tre län rörande personer som under budgetåret 1968/ 69 upphört med att

Uppgifter och erfarenheter från äldrestödets

uppbära omställningsbidrag. Vissa uppgifter är dessutom hämtade från arbetsmarknads- styrelsens försäkringsstatistik.

1.2 Antal sökande av äldrestöd

Under budgetåret ansökte totalt 12 573 per- soner om äldrestöd. Hur dessa personer för- delar sig på de två ovan nämnda stödfor— mema och under de två halvåren av bud- getåret framgår av följande sammanställ- ning.

Under första halvåret inkom således 403 fler ansökningar än under det följande. An- talet ansökningar om omställningsbidrag minskade med 782, vilket sannolikt sam- manhänger med dels att det akuta bidrags- behovet blev täckt under det första halvåret, dels att arbetsmarknadsläget totalt sett var bättre under andra halvåret. Antalet ansök- ningar om förlängd ersättning ökade där- emot med 379. Denna ökning faller i hu- vudsak på de sk skogslänen, dvs Värm- lands och Kopparbergs län samt Norrlands- länen. Inom dessa län har också sysselsätt- ningsnivån varit lägre i jämförelse med ri- ket i övrigt.

Antal sökande under tiden

Stödform 1.7—31.12.1968 1.1—30.6.1969 Summa Förlängd ersättning 3 607 3 986 7 593 Omställningsbidrag 2 881 2 099 4 980 Summa 6 488 6 085 12 573 SOU 1971: 44 39

• Sida 40
•  Original

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens fortlö- pande statistik över omställningsbidrag har antalet sökande under sista halvåret 1969 ytterligare minskat. Under denna tid ansökte 1755 personer om omställningsbidrag, vil- ket i jämförelse med samma tid föregående år innebär en minskning med 1 126 perso- ner eller 39 procent. I jämförelse med första halvåret 1969 var det 344 färre sökande el— ler 16 procent under sista halvåret. Uppgif- ter om antalet sökande av förlängd ersätt- ning under sista halvåret 1969 saknas.

I följande tablå redovisas antalet avgjorda ansökningar av äldrestöd under budgetåret 1968/ 69 med fördelning efter stödform.

Omställ- Förlängd ningsbidrag ersättning

Beviljade ansökningar 3 745 7 139 Ej beviljade ansök-

ningar 932 302 Ej avgjorda ansök-

ningar 303 152 Summa ansökningar 4 980 7 593

1.3 Beviljade ansökningar

Av tabell bilaga 6: l framgår antalet perso- ner som beviljats omställningsbidrag och antalet personer som uppburit förlängd kas- saersättning med fördelning efter ålder och län. Under det första budgetåret reformen var i kraft har således 10 884 personer be- viljats äldrestöd. I detta sammanhang kan nämnas att KSA-utredningens kostnadsbe- räkningar i delbetänkandet byggde på att ca 10000 arbetslösa personer skulle beredas äldrestöd under det första budgetåret. Beträffande ålder och beviljat äldrestöd gäller att antalet personer ökar från ålders- klassen 55—59 år till åldersklassen 66 år. Detta mönster överensstämmer också med andra undersökningar från svensk arbets- marknad. Svårigheterna att få nytt arbete vid arbetslöshet ökar med stigande ålder. Denna beskrivning är speciellt påtaglig vad gäller förlängd ersättning. Inom denna stödform utgjorde antalet personer i ålders- klassen 55—59 år 4,7 procent för att succes- sivt öka till 22,9 procent i åldersklassen 66

år. För omställningsbidrag däremot gäller inte denna successiva ökning med stigande ålder. Inom denna stödform var antalet per- soner relativt jämnt fördelat över samtliga åldersklasser, från 9,9 till 14,1 procent.

Fördelas de 10 884 personerna med äldre— stöd efter bosättning visar det sig att stor— stadslänen representeras av 18,3 procent, skogslänen av 44,0 procent och övriga län av 37,7 procent. Av följande stapeldiagram framgår den relativa fördelningen av båda stödformerna sammantagna efter ålder och riksområdena storstadslän, skogslän och öv- riga län. Att åldersklassen 67 år redovisas sammanhänger med att undersökningen gjordes vid två tidpunkter, 31.12.1968 och 30.6.1969. De 627 personer som fyllt 67 år ingick i undersökningen och hade under budgetåret uppburit äldrestöd men gjorde det inte vid undersökningstillfällena.

Enligt bestämmelserna för omställnings- bidrag är detta indelat i helt respektive halvt bidrag. Halvt bidrag utgår med högst 400 kronor till den som haft deltidsarbete eller söker sådant arbete eller arbetar mer än två men högst fyra timmar om dagen men i öv- rigt är arbetslös och söker heldagsarbete. I övriga fall beviljas helt bidrag. Av de 3 745 personer som beviljades omställnings— bidrag hade 364 eller ca tio procent halva bidrag. Även bestämmelserna om kassaer- sättning innehåller liknande begränsningar för halv ersättning. I undersökningarna av förlängd ersättning efterfrågades emellertid ej antalet personer med halv ersättning. Med ledning av arbetsmarknadsstyrelsens stati- stik över kassaersättning kan man dock få en viss vägledning. Under månaderna septem- ber—oktober 1968 uppbar 120 personer eller fyra procent och under månaderna novem- ber—december 1968 110 personer eller drygt fyra procent halv förlängd kassaersättning. Av dessa siffror kan man draga den slut- satsen att antalet personer med halv ersätt- ning är relativt begränsat.

1.3.1 Ersättningstidens längd

Av materialet framgår också hur lång tid äldrestöd utgått under de två perioderna.

• Sida 41
•  Original

Relativ fördelning av personer som beviljats äldrestöd under budgetåret 1968/69 efter riks- områden och ålder

o/o |na— 50— _l , / /, ' / _ '/ / / //, & /// ? ,/ /, /, 55—59 60 El 62 55 .. GI!- 55 se 67 55—67år Alder

Storstadslön (AB—,M— och D—lön)

Skogs-lön (S-,W—,X—,Y—,Z—,AC-och Bil—lön)

Övriga lön

Det tillgängliga materialet ger tyvärr ingen möjlighet att individuellt följa varje person under hela budgetåret, eftersom undersök- ningen i detta avseende är splittrad på två undersökningsperioder. Detta innebär att en person som under budgetåret uppburit nå- gon av stödformerna kan ingå i båda un- dersökningsperiodema.

Tablån på nästa sida visar att äldrestödet tenderar att utgå under relativt lång tid. Om de båda undersökningsperioderna samman- räknas, med reservation för att ett antal per- soner medräknas två gånger, visar det sig att mer än hälften eller ca 60 procent av per- sonerna med omställningsbidrag uppburit detta i mer än tre månader. Motsvarande procenttal för personer med förlängd ersätt- ning var 50 procent. För den senast nämnda kategorin tillkommer att de uppburit »or— dinarie» dagpenning från erkänd arbetslös- hetskassa under längsta möjliga tid.

1.3.2 Antal personer med äldrestöd 31.12. 1968 och 30.6.1969

För att kartlägga omfattningen av äldrestö- det vid en viss given tidpunkt och eventuella förändringar mellan de två delundersökning— arna ställdes i enkät en fråga om hur många personer som 31.12.1968 respektive 30.6. 1969 uppbar omställningsbidrag respektive förlängd kassaersättning.

Vad först beträffar förlängd kassaersätt- ning var situationen den att 2 623 personer uppbar detta stöd 31.12.1968, medan sam- manlagt 3 361 personer någon gång under tiden 1.7.—3l.12.l968 hade uppburit sådan ersättning. Det innebär att 738 personer el- ler 22 procent av dem som någon gång hade uppburit förlängd kassaersättning skul- le ha upphört därmed. Ett halvår senare, 30.6.1969, var antalet personer som då upp- bar förlängd ersättning 4 111, medan 7 139

• Sida 42
•  Original

Antal personer som uppburit omställningsbidrag eller förlängd kassaersättning under olika bidrags- och ersättningstider vid två undersökningstillfällen budgetåret 1968/691

Mer än 1 mån

Högst 1 män men högst 3 Mer än 3 mån eller högst 22 män eller mer eller mer än ersättnings- än 22 men 66 ersätt- dagar högst 66 ersätt- ningsdagar Summa ningsdagar Omställningsbidrag under tiden 1.7—31.12.1968 393 590 671 1 654 1.1—30.6.1969 270 699 2 022 2 991 Förlängd kassaersättning under tiden 1.7—31.12.l968 332 857 2172 3 361 1.1—30.6.1969 988 2 370 2 002 5 360

* Siffrorna överensstämmer ej med antalet beviljade omställningsbidrag och förlängd kassaersätt- ning. Ett antal personer har medräknats i båda undersökningsperioderna. Detta bör observeras vid jämförelse med tabell bilaga 6: 1.

personer någon gång under tiden 1.7.1968 —30.6.1969 hade uppburit sådan ersättning (tabell bilaga 6: 1). Detta betyder att 3 028 personer, dvs betydligt mer än var tredje person av dem som under dessa tolv måna- der hade uppburit förlängd kassaersättning, hade upphört därmed.

Antalet personer som uppbar omställ- ningsbidrag 31.12.1968 var 1 425, vilket un- derstiger antalet personer som hade uppburit bidrag någon gång under tiden 1.7.—31.12. 1968 med 129 eller åtta procent. Sex måna- der senare 30.6.l969 var antalet bidragstaga- re 2 643. Antalet personer som någon gång under budgetåret uppburit omställningsbi— drag var 3 745 (tabell bilaga 6: 1). Detta be- tyder att 1 102 personer, 29 procent, dvs närmare var tredje person skulle ha upphört att uppbära bidrag under budgetåret. Or- sakerna därtill belyses i punkt 1.6.

1.3.3 Kön, yrkesställning och yrkesområde

De personer som någon gång under budget— året uppburit förlängd kassaersättning eller beviljats omställningsbidrag har i tabell bi- laga 6: 2 indelats efter kön, yrkesställning och yrkesområde.

I de båda stödformema sammantagna ut- gjorde kvinnornas andel 22 procent av samt- liga personer. Andelen kvinnor i stödfor- mema redovisade var för sig är relativt av

samma storleksordning. Denna andel kan vid en första granskning betecknas som överraskande hög. Som jämförelse kan näm- nas att i den utvidgade arbetskraftsunder— sökningen hösten 1968 utgjorde dock ande- len kvinnor i åldrarna 55—66 år drygt 33 procent av samtliga personer i arbetskraften.

Inom stödformen omställningsbidrag har fd företagare och arbetstagare separerats i tabell bilaga 6: 2. Av samtliga personer som beviljats omställningsbidrag utgjorde f d företagare 1 073 eller 29 procent.

Om personerna inom äldrestödet fördelas efter yrkesområden framträder tre domine- rande grupper. Yrkesområden, från vilka de flesta bidragsberättigade kom, var till- verkningsarbete, maskinskötsel mm som totalt svarade för 56 procent. Därefter följde lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete med 18 procent och tekniskt, administrativt och kommersiellt arbete m m med ca elva pro- cent.

Om en jämförelse görs med antalet syssel- satta enligt arbetskraftsundersökningen hösten 1968 kan man notera att personer med omställningsbidrag från yrkesområdena tillverkningsarbete, maskinskötsel m rn samt lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete var över- representerade. Dessa två grupper utgjorde i arbetskraftsundersökningen i nämnd ord- ning 32 respektive 9 procent. Gruppen tek- niskt, administrativt och kommersiellt ar-

• Sida 43
•  Original

bete m ni var underrepresenterad. Antalet sysselsatta i dessa yrken utgjorde enligt ar- betskraftsundersökningen 39 procent.

Slutligen kan det framhållas att under budgetåret hade det i nio fall förekommit att båda makarna beviljats omställningsbi- drag under samma tid.

1.3.4 Reducerade omställningsbidrag. Antal och orsak

Omställningsbidrag utgår med högst 800 kronor per månad. Under vissa förutsätt- ningar reduceras dock bidraget nämligen då bidragstagaren har en behållen förmögen- het på mellan 60 000 och 100 000 kronor. Vid en förmögenhet över 100000 kronor utgår ej bidrag. Vidare får omställningsbi- drag ej överstiga 11/12 av den inkomst bi- dragstagaren hade före arbetslösheten. Slut— ligen reduceras bidraget med hänsyn till ut- gående partiell förtidspension (sjukbidrag), ålderspension samt livränta.

Följande sammanställning för budgetåret belyser av vilka orsaker bidraget reducerats. Av samtliga bidragsberättigade hade 37 pro- cent fått sina bidrag reducerade.

Hur dessa 1386 personer är fördelade på hela och halva bidrag och reduktionens storlek redovisas i följande tablå.

Av de 364 personer som beviljats halvt omställningsbidrag hade 27 procent fått sina bidrag reducerade och av de 3 381 perso- nerna med helt bidrag hade 38 procent fått sina bidrag reducerade.

1.4 Ej beviljade ansökningar

För att äldrestöd skall utgå, skall vissa vill- kor vara uppfyllda. Gemensamt för båda stödformerna gäller att den arbetssökande skall stå till arbetsmarknadens förfogande. För åldersgruppen 55—59 år gäller också att arbetslösheten skall vara föranledd av före— tagsavveckling. Omställningsbidragets be- stämmelser innehåller även ett stadgande om viss arbetad tid före arbetslösheten i lik— het med bestämmelserna för ersättning från arbetslöshetskassa.

Av de redovisade gjorda framställningama om förlängd kassaersättning avslogs 302 motsvarande fyra procent av de behandlade ansökningarna. Av dessa sökande var 123 i åldern 55—59 år, av vilka flertalet ej blivit arbetslösa på grund av företagsnedläggning vilket för denna åldersgrupp är en förutsätt- ning för att förlängd ersättning skall utgå. Av de återstående 179 personerna i åldern 60—66 år hade ca en fjärdedel ej beviljats ersättning på grund av förtida uttag av ål- derspension, ca en fjärdedel på grund av att »ordinarie» ersättning utgick, och ca hälften på grund av att de ej uppfyllde de grund— läggande villkoren för ersättning eller att de inte stod till arbetsmarknadens förfogande m m.

Av dem som sökte omställningsbidrag fick 932 personer avslag på sina framställningar. Det är ca 20 procent av de behandlade an- sökningarna. I jämförelse med andra ar— betsmarknadspolitiska medel är avslagspro-

Inkomst före Pension eller arbetslöshet livränta Förmögenhet Summa Antal 843 387 156 1 386 Reduktion till kronor Summa 0—199 200—399 400—599 600—799 Antal halva omställningsbidrag 30 69 99 Antal hela omställningsbidrag 47 277 440 523 1 287 Summa 77 346 440 523 1 386 SOU 1971: 44 43

• Sida 44
•  Original

centen hög. Orsakerna till den höga ande- len avslag har inte analyserats men torde till en del vara bristande information i ini— tialskedet om omställningsbidragets syfte samt om förutsättningarna för bidrag.

Hur de 594 arbetstagarna (A) och 338 fd företagarna (F) fördelar sig efter av- slagsanledning i absoluta och relativa tal framgår av följande tablå.

1.5 Utbetald ersättning och antal ersätt- ningsdagar

Under budgetåret 1968/ 69 utbetalades to- talt 31,7 miljoner kronor i äldrestöd, därav 22,3 miljoner kronor till förlängd ersätt- ning och 9,4 miljoner kronor till omställ- ningsbidrag.

Utbetald förlängd kassaersättning ökade från 9,0 miljoner kronor under första hälf— ten av budgetåret till 13,3 miljoner kronor under andra hälften, vilket orsakades av att antalet personer med förlängd kassaersätt— ning ökade. Av samtliga arbetslöshetskassor hade Metallindustriarbetarnas erkända ar— betslöshetskassa den högsta utbetalningen med 4,2 miljoner kronor och därefter följde Byggnadsarbetamas erkända arbetslöshets- kassa med 3,4 miljoner kronor. Dessa två arbetslöshetskassor svarade tillsammans för 34 procent av all utbetald förlängd kassaer- sättning under budgetåret. Deras medlems- antal representerade 28 procent av samtliga arbetslöshetsförsäkrade. Tre arbetslöshets—

kassor med ett jämförelsevis litet antal med— lemmar utbetalade ingen förlängd kassaer- sättning under budgetåret. Vidare kan näm— nas att Sveriges fiskares erkända arbetslös— hetskassa inte betalar ut förlängd kassaer— sättning.

Förlängd kassaersättning utbetalades un- der budgetåret för 615 148 ersättningsdagar. Motsvarande antal under försäkringsåret 1968/69 (fr o m september 1968 to m au- gusti 1969) var 705 023 dagar med hel er- sättning och 14 304 dagar med halv ersätt- ning. Totalbelopp utbetald och förlängd ersättning var under det försäkringsåret 26 550 371 kronor i hel ersättning och 277 726 i halv ersättning. Genomsnittligt ut- gående förlängd ersättning per ersättnings- dag var således under försäkringsåret 1968/ 69 hel ersättning kronor 37: 66 och halv er- sättning kronor 19: 42.

Summan av totalt utbetalt omställnings- bidrag ökade från 2,4 miljoner kronor un- der det första halvåret till totalt 7,0 miljoner kronor andra hälften av budgetåret. I Norr— bottens län, som hade det högsta antalet bi- dragstagare, utbetalades under budgetåret 1,5 miljoner kronor i omställningsbidrag el- ler 16 procent av allt utbetalt bidrag. I Got- lands län, som hade det lägsta antalet bi— dragstagare, utbetalades under samma tid 62 418 kronor eller 0,7 procent av allt bidrag.

Omställningsbidrag utgick sammanlagt i hela landet under 361 889 dagar, räknat ef—

Uppfyllde ej Saknar ink. villk. om Ej arb.-för el. Rörelsen ej före arb.- arbetad tid förhindrad avvecklad löshet Förmögenhet A F A F A F A F A F Antal 368 101 31 8 151 17 21 1 11 Procent 61,9 29,9 5,2 2,1 44,9 2,9 6,2 0,2 3,2 Pension el. Rätt till ers. livränta utgår från a_kassa Annan orsak Summa A F A F A F A F Antal 81 15 23 — 73 31 594 338 Procent 13,6 4,4 3,9 — 12,3 9,2 100 100 44 SOU 1971: 44

• Sida 45
•  Original

ter 22 ersättningsdagar per månad. Hänsyn har emellertid då inte tagits till att ett antal av dessa ersättningsdagar avsåg dagar då bidragstagaren hade uppburit endast halvt omställningsbidrag enligt reglerna härom i 107 % arbetsmarknadskungörelsen. Som för- ut framhållits har 364 av de 3745 bi- dragstagarna under budgetåret 1968/ 69, dvs. omkring 10 procent, uppburit halvt omställningsbidrag. Det kan antas att även omkring 10 procent av totalantalet uppgivna esättningsdagar avsåg halvt bidrag dvs ca 36000 ersättningsdagar. Om var och en av dessa dagar räknas som halv ersättnings- dag, kan totalantalet ersättningsdagar 361 889 minskas med 36 00012 eller med ca 18 000. Resterande antal, ca 344 000 er- sättningsdagar, kan med denna omräkning antas avse helt omställningsbidrag under budgetåret. Genomsnittsbeloppet för sådant helt omställningsbidrag blir enligt denna be- räkningsmetod drygt 27 kronor (27: 32) per dag.

Uppgifterna om utbetalade belopp avsåg omställningsbidrag före skatteavdrag. För att belysa storleken av förekommande skat- teavdrag har två stickprovsundersökningar utförts. Länsarbetsnämnden i Jönköpings län inbetalade till skattemyndigheterna ca 16 procent av det totala bruttobeloppet i preliminär skatt. Länsarbetsnämnden i Väs- terbottens län inbetalade till skattemyndig- heterna under samma tid ca 14 procent. Till detta kom att ett tiotal fd företagare i de två länen hade B-skatt och således själva inbetalat preliminärskatt.

Det beräknade genomsnittliga bidragsbe- loppet per dag om ca 27 kronor bör sålunda reduceras med ca 15 procent för att man skall kunna klarlägga vad som genomsnitt- ligt utbetalats till de enskilda bidragstagarna. Detta beloppp kan i fråga om helt omställ- ningsbidrag på detta sätt beräknas ha upp— gått till ca 23 kronor per dag.

1.6 Personer till vilka omställningsbidrag upphört att utgå

KSA-utredningen har i samråd med arbets— marknadsstyrelsen under hösten 1969 ge- nomfört en specialundersökning i tre län rörande personer som under budgetåret 1968/ 69 upphört att uppbära omställnings- bidrag. För att undersökningen skulle vara representativ med avseende på befolknings— täthet, arbetsmarknadssituation mm utval- des Malmöhus, Örebro och Norrbottens län.

Följande antal personer hade upphört att uppbära bidrag: i Malmöhus län 41, i Öre- bro län 31 och i Norrbottens län 50. Föl— jande tablå belyser orsakerna härtill.

I de tre länen hade under budgetåret 846 personer beviljats omställningsbidrag. Detta innebär att 14 procent i de tre länen skulle ha upphört få bidrag. I denna undersökning är det således en hög andel som fortsatte att uppbära bidrag, vilket till en del samman— hänger med att antalet personer i Norrbot— tens län som lämnat stödformen är relativt begränsat.

Av intresse är att ca 55 procent av dem som upphört att uppbära omställningsbidrag

Personer i Malmöhus, Örebro och Norrbottens län som under budgetåret 1968/ 69 upphört att uppbära omställningsbidrag, fördelade efter ålder och orsak till att bidraget upphört

Ålder, år Orsak till att bidraget upphört 55—59 60 61 62 63 64 65 66 67 Summa Börjat arbeta 7 4 11 15 7 8 12 3 _ 67 därav på öppna marknaden 5 2 5 11 3 5 7 2 40 i beredskapsarbete 2 2 6 4 4 3 5 1 27 Fyllt 67 år 27 27 Sjukdom 1 — 3 4 — 1 1 5 15 Avlidna -— — —- 1 2 2 2 1 8 Annan orsak 1 1 — 2 1 5 Summa 8 4 14 21 10 11 17 10 27 122

• Sida 46
•  Original

har börjat förvärvsarbeta, de flesta på öppna marknaden. Det övervägande antalet perso- ner som börjat i beredskapsarbete är bosatt i Norrbottens län.

2 Uppgifter från tiden juli 1968—juni 1970 och därefter

Den under punkt 1 ovan redovisade under- sökningen avser budgetåret 1968/ 69. För budgetåret 1969/ 70 finns uppgifter från ar— betsmarknadsstyrelsen i verkets fortlöpande statistik. I september 1970 gjorde arbets- marknadsstyrelsen i samråd med utredning— en en särskild undersökning avseende denna månad. Uppgifter från den undersökningen finns redovisade i tabellbilaga 6: 3.

Arbetsmarknadsverkets fortlöpande stati- stik lämnas för tvåmånadersperioder. Varje tvåmånadersperiod räknas som en ny peri- od. Detta innebär att de personer som nå- gon tid under en period uppburit äldre- stöd också medräknas i den följande perio- den om de fortsätter att uppbära stöd.

Antalet personer med förlängd (extra) kassaersättning under de två budgetåren har varierat från i runda tal lägst 2 300 i juli —augusti 1968 till högst 5 300 i juli—augusti 1969. Antalet var 4 000 i maj—juni 1970.

Antalet personer som uppburit omställ- ningsbidrag under de två budgetåren har successivt ökat från 230 i augusti 1968 till 3 700 i juni 1970. Ökningen är relativt jämnt fördelad över de två budgetåren med undantag för maj—juni 1970 då ökningen var obetydlig. I vilken utsträckning perso- ner som först uppburit förlängd (extra) kas- saersättning under längsta möjliga tid och sedan övergått till omställningsbidrag fram- går inte av tillgänglig statistik. Sannolikt har ökningen av antalet personer med om- ställningsbidrag delvis berott på tillskott från kategorin utförsäkrade kassamedlem- mar.

Efter budgetårsskiftet 1969/ 70 har anta— let arbetslösa med omställningsbidrag fort- satt att öka och var 4232 i september. 3 725 bidragstagare uppbar då helt och 507 halvt omställningsbidrag. Av de 4232 bi- dragstagarna var 11,9 procent bosatta i stor-

stadslän, 57,4 procent i skogslän och 30,7' i övriga län. Per person utbetalades i sep-— tember 1970 i riksmedeltal (före skatteav- drag) 614: 69 kr i helt och 318: 74 i halvt omställningsbidrag.

3 Erfarenheter från tillämpningen av reg- lerna för omställningsbidrag

Omställningsbidraget trädde i kraft 17. 1968. Under det första tillämpningsåret upp-' märksammades särskilt konsekvenserna av reduktionsregeln i 108 5 första stycket ar- betsmarknadskungörelsen. Enligt denna får omställningsbidrag inte överstiga 11/12 av den månadsinkomst bidragstagaren vanligen ha- de före arbetslöshetens inträde under för ho— nom normal arbetstid. Genom ett tillägg till- denna reduktionsregel, som gäller fr o m 1.7.1969, har föreskrivits att regeln inte får föranleda att helt omställningsbidrag sätts lägre än 400 kronor eller halvt omställnings— bidrag lägre än 200 kronor i månaden. (SFS 1969: 100).

Arbetsmarknadsstyrelsen har 'i skrivelse till chefen för inrikesdepartementet 28.1. 1970 föreslagit att den kvalifikationstid un— der vilken omställningsbidragets arbetsvill— kor skall vara uppfyllt för den som inte ti— digare erhållit kassaersättning förlängs från tre till fyra år, att styrkt sjukdom inte skall- inräknas i denna tid samt att arbetslös som fortlöpande varit anmäld som arbetssökan— de på arbetsförmedlingen under kvalifika— tionstiden skall vara berättigad till omställ- ningsbidrag. Kungl Maj:t har 20.3.1970 för- ordnat att arbetsmarknadsstyrelsens skrivel— se skall överlämnas till KSA-utredningen för att övervägas vid utredningens fortsatta ar-- bete.

Arbetsmarknadsstyrelsens följande lydelse.

skrivelse har

Bestämmelserna ang amställningsbidragets ar— betsvillkar

Det statliga omställningsbidraget tillkom den 1.7.1968 som en ny form av arbetslöshets— hjälp. Personer i åldern 60—66 år (i vissa fall 55 år) kan under vissa förutsättningar tiller- kännas detta bidrag. Syftet med bidraget är att det skall vara en ekonomisk hjälp under

• Sida 47
•  Original

en omställningstid, varunder arbetsförmedling— en söker att placera arbetstagaren i nytt arbete.

Den hittills bedrivna verksamheten har emel- lertid visat att vissa bestämmelser även vid en generös tolkning utesluter många från möjlig- heterna att få omställningsbidrag. Med anled- ning härav och mot bakgrunden av vunna er- farenheter får styrelsen anföra följande.

F n uppbär ca 2700 personer omställnings- bidrag. Antalet ansökningar om bidrag är dock betydligt högre. Från 1.7.1968 och fram till 31.12.1969 har sammanlagt 6739 ansökningar inkommit till länsarbetsnämnderna, av dessa har 1 117 ärenden avslagits, vilket utgör 16,9 %. Omkring hälften av avslagen beror på att sö— kanden inte kunnat uppfylla arbetsvillkoret, dvs att ha haft minst 24 månaders avlönat arbete för annans räkning inom den senaste treårsperioden räknat från dagen för arbets- löshetens anmälan.

Den regionala obalansen på arbetsmarkna- den som rått sedan länge har medfört att vill- koren för omställningsbidragen i praktiken fått en skärpt innebörd i skogslänen och främst i de fyra nordligaste länen. Den sedan länge begränsade tillgången på eller avsaknaden av arbetstillfällen har nämligen gjort att man där i högre grad än i andra områden inte kunnat uppfylla arbetsvillkoret inom den gällande tids- ramen.

Med anledning härav föreslår styrelsen att en liberalisering av arbetsvillkoret i form av utsträckt kvalifikationstid snarast genomförs. Villkoret om 24 månaders arbete föreslås så- ledes kunna intjänas under en kvalifikationstid av 4 år mot fn 3 år. I de fall där det visar sig att sökanden ändock icke kan uppfylla ar- betsvillkoret men det kan styrkas att han un— der kvalifikationstiden fortlöpande varit an- mäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen skall undantag från villkoret om 24 månaders arbete kunna göras.

Styrelsen anser vidare att bestämmelsen om överhoppningsbar tid, som tillämpas inom ar- betslöshetsförsäkringen i samband med arbets- villkoren och som innebär att styrkt sjukdom inte medräknas i kvalifikationstiden skall gälla även för omställningsbidraget.

Ett genomförande av dessa ändringar i be- stämmelserna skulle enligt styrelsens mening medföra en avsevärd minskning av antalet av- slagna ärenden och ge ett rättvisare utfall för de grupper arbetslösa som inte kan redovisa arbete i tillräcklig omfattning på grund av att arbetsmöjligheter saknats.

Från handläggningen av ansökningar rö- rande omställningsbidrag vid arbetsmark- nadsstyrelsen har utredningen under hand dessutom delgetts följande synpunkter.

Utöver de allmänna kraven att vara arbetslös — stå till arbetsmarknadens förfogande samt söka arbete genom arbetsförmedlingen — ford— ras för att erhålla arbetslöshetshjälp i form av omställningsbidrag att sökande i minst 24 må- nader under tre år (kvalifikationstiden) arbetat för annans räkning eller i en sedermera av— vecklad verksamhet som självständig företa- gare.

Som arbetad månad räknas enbart sådan under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete i minst femton dagar och därmed enligt 7 5 i semesterlagen kvalificerat sig för två dagars semester.

Deltidsarbetande har en mycket ojämn för- delning på sin arbetstid. Vissa arbetar tex åtta timmar per dag i tre dagar/vecka medan andra arbetar halv dag under fem dagar i vec- kan. För den sistnämnda kategorin deltidsar- betande föreligger inte några problem vid fast- ställande av den arbetade tiden eftersom de arbetar mer än femton dagar per månad. De personer däremot vilkas halvtid omfattar tre dagar per vecka har ingen som helst möjlighet att erhålla omställningsbidrag då antalet arbe- tade dagar under en månad aldrig uppgår till femton varför arbetsvillkoret ej kommer att kunna uppfyllas.

Nu gällande bestämmelser om arbetad tid, som är så starkt knutna till semesterlagen, med- för att en stor del deltidsarbetande sålunda inte kan erhålla omställningsbidrag.

Det bör i detta sammanhang observeras att egna företagares arbetade tid inte undersöks i lika stor omfattning som arbetstagares. För företagare räcker det med att ha innehaft rö— relsen under de tre senaste åren. Hur många timmar eller dagar under åren som de sysslat med verksamheten blir av underordnad bety- delse, då möjlighet saknas att kontrollera deras arbetade tid.

I stället för att använda semesterlagens be- stämmelser som kriterium på om en månad då arbete utförts kan inräknas i kvalifikations- tiden kan man förslagsvis utgå ifrån antalet arbetade timmar. På arbetsgivarintyget, som skall verifiera den arbetade tiden, anges i regel antal arbetade timmar per dag, vecka eller månad.

Månad då omfattningen av den arbetade ti— den inte uppgår till 20 timmar per vecka in- räknas ej. Minst 20 men ej 30 timmar räknas som deltidsarbete och mer än 30 timmar per vecka betraktas som heltidsarbete.

Diversearbete

Genom en ändring av bestämmelserna enligt ovanstående förslag skulle flera äldre personer (diversearbetare), som i brist på stadigvarande

• Sida 48
•  Original

sysselsättning blivit tvungna att ta de arbeten som över huvud taget finns, ges en möjlighet att erhålla omställningsbidrag. Många av dem har arbetat åt flera olika arbetsgivare under en och samma månad. De uppfyller då inte gällande bestämmelser i semesterlagen, varför flera av deras arbetade månader inte kan in- räknas i arbetsvillkoret. Dessa personer skulle i de flesta fall uppfylla arbetsvillkoret om man i stället utgick ifrån antalet arbetade timmar.

S iukdom

Personer som varit sjuka en längre tid under de senaste åren och som blivit friställda eller på annat sätt arbetslösa uppfyller ofta inte arbets- villkoret på grund av att en stor del av treårs- perioden utgörs av sjukdom. Av en sjukdoms- period som ligger i anställningen kan enligt se- mesterlagen tre månader inräknas. Många äld- re personer har varit sjuka under längre tids- perioder. Dessa arbetslösa personer går miste om denna form av arbetslöshetshjälp, fastän de i de flesta fall har arbetat under hela sitt liv men blivit långvarigt sjuka före arbetslös- hetens inträde.

Vid bedömningen av rätten till omställnings— bidrag bör bl a villkoret att stå till arbetsmark- nadens förfogande vara av avgörande betydel- se. Kan arbetsförmedlingen konstatera att så är fallet, och sökanden arbetat under så gott som hela sin livstid, är det orimligt att inte bevilja dessa personer omställningsbidrag där- för att arbetsvillkoret inte är uppfyllt under en begränsad tidsperiod då vederbörande un— der lång tid varit sjuk. Styrkt sjukdomstid bör betraktas som överhoppningsbar tid vid be— dömningen av arbetsvillkoret. Inom arbetslös- hetsförsäkringen tillämpas överhoppningsbar tid vid bedömningen av om den försäkrade uppfyller kravet att ha betalt avgift under tjugo veckor eller fem månader under en period av tolv månader. I denna period inräknas näm- ligen inte tid under vilken medlemmen på grund av styrkt sjukdom varit förhindrad att åtaga sig arbete.

Tilläggssjukpenning

Enligt gällande bestämmelser utbetalas inte om- ställningsbidrag när den arbetslöse är sjuk. Un- der sjukdomstiden skall i stället försäkrings- kassan betala tilläggssjukpenning.

För personer som under lång tid uppburit omställningsbidrag har försäkringskassan i vis- sa län upptagit till prövning frågan om ändring av sjukpenningklassen. För många har sjuk- penningklassen ändrats till klass 0. Försäk- ringskassan anser således att vederbörande ej står till arbetsmarknadens förfogande i den ut- sträckning som skall vara fallet för att vara

placerad i tilläggssjukpenningklass. Resultatet blir att dessa personer vid eventuell sjukdom varken erhåller omställningsbidrag eller sjuk- penning.

Man får en uppfattning om att kommunika- tionen mellan arbetsförmedling och försäk- ringskassa brister på många håll. Likartad tolk- ning av ersättningsvillkoren att stå till arbets- marknadens förfogande och att vara arbetsför måste vara ytterst nödvändig.

Huslz'gt arbete

Omställningsbidrag utgår även till den som fyllt minst 55 år om han blivit arbetslös som en omedelbar följd av nedläggning av eller be- stående ändring i driften vid företag där han var anställd.

Många äldre kvinnor som varit anställda som hembiträde eller husföreståndarinna hos någon privatperson går miste om bidraget om de blir arbetslösa innan de fyllt 60 år på grund av arbetsgivarens bortgång. Ett sådant anställ- ningsförhållande kan nämligen ej jämställas med vad man i 102 & arbetsmarknadskungö- relsen menar med anställning vid företag.

Personer som vårdat någon sjuk anhörig un- der många år kan ej erhålla omställningsbi- drag om inte vederbörande uppburit vårdnads- bidrag ifrån kommunen. Vissa kommuner är mycket restriktiva och betalar bara i yttersta nödfall dylikt bidrag. Förmögenhet av viss stor- lek medför också att vårdnadsbidrag ej kan utgå. I dessa fall beviljas således ej omställ- ningsbidrag. Man kan alltså konstatera att många husligt anställda enligt nuvarande be- stämmelser går miste om möjligheten att er- hålla omställningsbidrag.

Äldre skogsarbetare

Omställningsbidragets syfte är att ekonomiskt hjälpa äldre arbetskraft som blivit arbetslös och inte direkt kan omplaceras i någon ny an- ställning. En stor del av den äldre arbetskraf- ten som bor i glesbygden, främst i Norrlands— länen, och vars sysselsättning i huvudsak varit skogsarbete har under tidigare år haft en var- aktig sysselsättning i skogen. Andra har under halva året arbetat i skogen och övrig tid av året haft något annat arbete. Men arbetsmark- nadssituationen har förändrats genom att ra- tionaliseringar och automation blivit allt van— ligare.

Skogsarbetare som haft denna form av sys- selsättning har friställts i mycket stor omfatt— ning. Det har blivit nästan omöjligt för äldre skogsarbetare att få sysselsättning året runt. De som inte har blivit helt friställda ifrån sko— gen har bara sex är sju månader haft en var- aktig sysselsättning och resten av tiden varit

• Sida 49
•  Original

arbetslösa eller i beredskapsarbete. De flesta av dem har under sin arbetslöshet haft konti- nuerlig kontakt med arbetsförmedlingen. De har dock inte kunnat erhålla nytt arbete be- roende på dels det begränsade utbudet av ledi- ga platser, dels att de är äldre och i många fall relativt utslitna genom hårt skogsarbete i många år.

När äldrestödet i form av omställningsbi- drag infördes hoppades naturligtvis många att de skulle erhålla denna ekonomiska hjälp un- der arbetslöshetstiden.

Formellt uppfyller dessa äldre skogsarbetare villkoren att stå till arbetsmarknadens förfo- gande samt söka arbete genom arbetsförmed- lingen. Men på grund av de speciella arbets- förhållanden som råder kan varaktig syssel- sättning beredas dem bara i sex år sju måna- der per år. Dessa personer går därför miste om omställningsbidraget eftersom de inte uppnår en sammanlagd arbetstid om 24 månader un- der de tre senare åren. Man tar inte någon hänsyn till om vederbörande under arbetslös- heten klart dokumenterat att han står till ar— betsmarknadens förfogande genom att kontinu- erligt söka arbete genom arbetsförmedlingen.

Dessa äldre skogsarbetare får alltså avslag på sin ansökan om omställningsbidrag på grund av att de inte uppfyller ett arbetsvillkor som de under rådande arbetsförhållanden i dessa trakter inte haft möjlighet att uppfylla.

F örelagare

Under budgetåret 1968/69 beviljades ca 3 700 personer omställningsbidrag, varav ca 1000 var egna företagare som hade avvecklat sin rörelse. Ytterligare ca 150 företagare har un- der budgetåret gjort framställning om omställ- ningsbidrag men ej kunnat beviljas bidraget med hänsyn till att de ej avvecklat sin rörelse. Av företagare som beviljats bidrag var ca 375 personer tidigare verksamma som jordbrukare.

Som regel har företagare som sökt omställ- ningsbidrag avvecklat sin rörelse på grund av att företaget ej givit skälig försörjning. Vid be- hov har yttrande från branschorganisation el- ler företagarförening inhämtats. Beträffande jordbrukare har yttrande inhämtats från lant- bruksnämnden dels för besked om rörelsens lönsamhet, dels om jordbruksfastighetens värde från rationaliseringssynpunkt.

Vid tillämpningen av bestämmelsen att verk- samheten som företagare skall vara avvecklad på grund av ringa lönsamhet har varit avgö- rande huruvida vederbörandes huvudsakliga försörjning av den anledningen upphört. När det gäller jordbrukare har i flertalet fall krea- tursdriften utgjort den huvudsakliga försörj- ningen. I några fall, tex i utpräglad glesbygd med avsevärda avstånd till närmaste affär,

har förekommit att den sökande inte avyttrat hela kreatursbesättningen utan behållit någon ko, bla för att klara familjens dagliga behov av mjölk.

Då den huvudsakliga sysslan upphört får kvarvarande syssla därefter betraktas som bl- syssla. Som allmän förutsättning gäller dock för att omställningsbidrag skall kunna utgå att bidragstagaren skall stå till arbetsmarknadens förfogande. Av detta följer att bisysslan måste vara av begränsad omfattning och kunna ut- föras på sådan tid under dygnet att den inte hindrar den sökande att åtaga sig arbete.

Något ovillkorligt krav om att den fasta jordegendomen skall ha avyttrats för att om- ställningsbidrag skall kunna utgå föreligger ej. Avgörande har varit om den sökande står till arbetsmarknadens förfogande.

• Sida 50
•  Original

Tabell bilaga 6:I Antal personer som beviljats omställningsbidrag och antal som uppburit förlängd kassaersättning under budgetåret 1968/69. Fördelning efter ålder och län

Ålder 31.12.1968 och 30.6.1969 Summa

55—59 60 61 62 63 64 65 66 67 bidr.+ Län bidr. ers. bidr. ers. bidr. ers. bidr. ers. bidr. ers. bidr. ers. bidr. ers. bidr. ers. bidr. ers. bidr. ers. ers.

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings

19

5 12 28 21

U.!

37 142 505 647

⁵ 42 59 101 25 96 210 306 34 140 334 474 15 99 194 293

** I

40 16 46 20 55 25 58 15 85 18 68 28 97

2 5 6 7 6 5 6 6 7 5 9 5 13 21 11 25 13 21 12 18 16 16 14 23 12 49 11 20 35 15 27 21 34 21 42 14 40 21 83 12 12 10 18 16 15 19 9 28 20 32 11 41

v—i

N OVOO 6150on

N I" | N'noomxo 'hOxQNXO

9 13 3 9 5 4 7 7 7 10 7 10 8 8 10 11 7 23 11 13 5 13 29 9 13

Kronobergs 8 6

1 3 —— 5 5 2 3 2 2 1 4

7 8

Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads

12 35

7 37 29

10 50 80 130 20 60 170 230 ¹ 31 26 57 12 78 177 255 ⁹ 72 131 203

v—I

2 8 13 7 30 9 29 19 13 26 10 10 13 13 19 7 15 16 11 15

m—clNl _

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus Älvsborgs

Skaraborgs

23 20 27 36 47 26 54 25 65 2 74 23 79 1 134 21 6 17 13 18 12 22 12 17 20 11 30 43 9 10 29 21 48 18 56 18 56 18 51 25 62 17 113 8 15 14 12 31 13 t' 37 12 35 12 49 16 56 18 79 15 14 8 19 20 22 32 14 27 14 20 15 24 22 40 23 15 32 26 36 29 44 26 49 18 50 25 62 27 119 53 18 26 17 45 23 52 13 46 12 62 14 65 25 126 6 3 14 13 26 11 31 12 17 16 33 12 32 11 69 ⁸ 28 18 27 40 37 36 32 27 36 55 22 69 29 113 23 21 22 19 40 19 44 18 40 16 42 15 52 18 67

40 192 543 735 19 72 207 279 36 145 460 605 27 124 336 460 10 1 35 196 331 49 185 464 649 46 140 521 661 21 84 249 333 28 241 394 635 28 148 358 506

MWNOOOX mm

vmmml lamm Sgt—|N—

Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

mn lv-c—u SDI/13005— —— NN

Västernorrlands

00 Q'

⁸ 35 29 41 46 55 47 29 46 40 59 43 73 37 114 Jämtlands 5 35 3 32 6 30 9 27 9 32 12 35 9 25 8 Västerbottens 7 41 18 54 21 55 26 61 24 54 38 52 45 44 68 19 384 266 650 Norrbottens 61 4 74 46 64 91 64 80 61 80 67 127 61 122 50 145 1 43 514 738 1 252

Hela riket 371 337 429 417 493 693 530 772 468 743 466 944 4821020 449164] 57 572 3745 7139 10884 Summa bidrag+ersättning 708 846 1 186 1 302 1 211 1 410 1 502 2 090 629

37 329 459 788 ¹ 242 62 304

_:th GXN v—IN

• Sida 51
•  Original

Tabell bilaga 6:2 Antal personer som någon gång under budgetåret 1968/69 uppburit för— längd kassaersättning eller beviljats omställningsbidrag med fördelning efter kön, yrkes- ställning och yrkesområde

Förlängd kassaersättning Omställningsbidrag F d egna Summa båda Yrkesområde1 Arbetstagare Arbetstagare företagare stödformerna

M Kv S:a M Kv S:a M Kv S:a M Kv S:a

Tekniskt, admi-

nistrativt och kommersiellt arbete m rn (0—3) 251 251 502 188 226 414 165 86 251 604 563 1 167 Lantbruks-,

skogs— och iiskeriarbete(4) 408 5 413 998 9 1 007 527 15 542 1 933 29 1 962 Gruv- och sten-

brytnings-

arbete (5) 284 5 289 16 -— 16 1 — 1 301 5 306 Transportarbete

m rn (6) 186 15 201 73 34 107 42 — 42 301 49 350 Tillverknings-

arbete 111 m (7—8) 3 896 1 123 5 019 690 163 853 172 13 185 4 758 1 299 6057

Servicearbete (9) 34 97 131 65 210 275 15 37 52 114 344 458 Övriga (10) ej

klassificerings-

bara pga heterogen yr-

kestillhörighet 463 121 584 —— — — —— — —— 463 121 584

Summa 5522 1617 7139 2030 642 2672 922 151 1073 8474 2410 10884

¹ Indelning efter yrkesområde bygger på Nordisk yrkesklassiäcering (NYK). För personer med för- längd kassaersättning har arbetslöshetskassoma—; verksamhetsområden fått utgöra yrkesområden, vilka med vissa smärre avvikelser motsvarar NYK. Till yrkesområdet »Övriga» har hänförts Ar— betsledarnas, Kommunalarbetarnas och Sveriges arbetares arbetslöshetskassor på grund av medlem- marnas heterogena yrkestillhörighet.

• Sida 52
•  Original

Tabell bilaga 6:3 Omställningsbidrag i september 1970

Kol 1: Antalet personer som uppbar helt omställningsbidrag » 2: Det sammanlagda beviljade beloppet för dem som uppbar helt omställnings- bidrag kr » 3: Det sammanlagda utbetalda beloppet för dem som uppbar helt omställnings- bidrag kr » 4: Antalet personer som uppbar halvt omställningsbidrag » 5: Det sammanlagda beviljade beloppet för dem som uppbar halvt omställnings- bidrag kr » 6: Det sammanlagda utbetalade beloppet för dem som uppbar halvt omställnings- bidrag kr Lån 1 2 3 4 5 6 AB 85 64 273 61 163 18 6 769 5 480 C 24 18 220 13 499 1 400 336 D 65 47 490 43 329 15 5 719 4 552 E 82 66 260 51 650 34 12 670 10 820 F 86 59 850 55 198 23 8 505 8 376 G 43 29 523 25 306 21 8 230 7 598 H 44 31 466 26 976 18 6 510 5 970 I 20 14 236 9 254 5 1 602 1 593 K 77 51 999 44 085 11 4 358 3 177 L 89 66 469 60 290 2 800 800 M 166 125 805 92136 57 19 890 17 317 N 112 82 018 60 037 18 7150 5 860 0 168 125 826 113 449 16 6 400 5 964 P 91 66 715 46 131 24 8 984 7 453 R 106 77 540 68 405 16 5 950 5 296 S 244 177 615 163 478 27 9 956 8 893 T 172 126 482 119 657 22 7 352 6 751 U 56 39 985 37 432 14 5 419 5 019 W 194 129 722 108 643 24 9 040 8 386 X 175 124 896 112002 30 10519 9 292 Y 381 268 868 246 965 22 8 432 8 168 Z 211 148 365 121 851 12 4 302 4 282 AC 410 268 741 235 532 25 7 808 7 444 BD 624 416 348 372 472 52 18 231 12 776 Sammanlagt 3 725 2 628 710 2 288 938 507 184 996 161 602 Riksmedeltal per person 705:69 614:69 368z88 318274 Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen 52 SOU 1971: 44

• Sida 53
•  Original

Inledning

Arbetslöshetshjälp i form av kommunala kontantunderstöd med statsbidrag infördes år 1914. Därefter har understödens kon- struktion och villkoren för detta stöd änd— rats åtskilliga gånger. Gällande bestämmel- ser för kommunala kontantunderstöd redo- visas i kap 2 (2.3.2).

Det ursprungliga syftet med de kommu- nala kontantunderstöden var att avlasta den dåvarande fattigvården från kostnaderna för de arbetslösas uppehälle. Understöden hade också en annan karaktär än fattigvården. Man önskade skapa ett samband mellan hjälpen åt de arbetslösa och möjligheterna till försörjning genom arbete. Hjälpen fick således ses som en del av den då bedrivna arbetslöshetspolitiken.

Under år 1933 nådde understödsverksam- heten sin största omfattning. Mer än 60 000 personer erhöll då dagunderstöd. Därefter

Kommunala kontantunderstöd vid arbetslöshet

har antalet personer som uppburit under— stöd avsevärt minskat. Utvecklingen har även medfört att stödformens tillämpnings— område och allmänna betydelse reducerats i hög grad. De arbetsmarknadspolitiska åtgär- derna av olika slag har effektiviserats och skapat nya valmöjligheter för arbetslösa. Ut- byggnaden av de erkända arbetslöshetskas- soma har inneburit att arbetslöshetsförsäk— ringen i allt större omfattning övertagit upp- giften att trygga de förvärvsarbetandes för- sörjning vid inträffad arbetslöshet.

Kontantunderstödens omfattning under I 960-talet

Av följande sammanställning, som bygger på arbetsmarknadsutredningens betänkande SOU 1965 : 9 och uppgifter från arbetsmark- nadsstyrelsen, framgår utvecklingen under 1960-talet. För jämförelse har åren 1940 och 1950 tagits med.

Genomsnittligt antal Totalkostnader Statsbidrag

År understödda personer kronor kronor 1940 3 764 4 095 000 1 268 000 1950 144 358 000 86 000 1960 490 1 800 000 445 000 1961 245 880 000 228 000 1962 224 805 000 209 000 1963 243 885 000 260 000 1964 169 647 200 175 100 1965 101 410500 112000 1966 162 672 100 194 300 1967 753 3 536 400 1 054 700 1968 1071 5 590400 1581 100 1969 834 3 823 200 1 056 600 SOU 1971: 44 53

Av sammanställningen framgår att verk- samheten med kontantunderstöd under 1960-talet haft en begränsad omfattning. Under åren 1960—66 utbetalades kontant- understöd i något tiotal kommuner per år. Under konjunkturdämpningen åren 1967— 1968 ökade dock verksamheten och hade sin största omfattning under år 1968.

Av de personer som under åren 1967— 1969 uppbar kontantunderstöd var tre fjär- dedelar ensamstående personer. Det finns därför anledning att jämföra med den in- tervjuundersökning som socialvårdens plane- ringskommitté i Stockholm genomförde år 1960. I denna undersökning konstaterades bla att flertalet av understödstagama var ensamma och påfallande många var från- skilda.

Kostnader och utbetalda understöds- belopp

Under åren 1960—1965 varierade den to- tala kostnaden för kontantunderstöden mel- lan 0,4F-1,8 milj kr för att åren 1967—1969 stiga till 3,5—5,5 milj kr. Denna kostnads- ökning orsakades framförallt av att antalet understödda personer ökade kraftigt. Till viss del sammanhänger kostnadsökningen också med att maximibeloppen för dag- understöd ökade. År 1967 (maj) höjdes dag- understödet för ensamstående från 15 kr till 24 kr och för makar från 19 till 28 kr, samtidigt som reglerna för understödet änd— rades så att det kunde utgå endast för fem mot tidigare för sex dagar per vecka. Per

vecka räknat stannade höjningen av under— stödets maxirnibelopp därför vid 30 kr för ensamstående och 26 kr för makar.

Enligt arbetsmarknadskungörelsen åvilar det kommunen att avgöra dagunderstödens storlek. De får dock inte överstiga förut an- givna maxirnibelopp. Med denna utgångs- punkt kan man därför granska vad kom- munerna faktiskt har betalt ut till de en- skilda personerna.

Hur det genomsnittliga dagunderstödet utvecklats från år 1965 visar nedanstående sammanställning. För jämförelse har även är 1960 tagits med.

Det genomsnittligt utbetalade dagunder- stödet har således varit lägre än de i arbets- marknadskungörelsen angivna maximibelop- pen. Detta förklaras av förut nämnda be- hovsprövning. Under år 1969 utbetalades i genomsnitt 22: 95 kr i dagunderstöd. Som jämförelse kan nämnas att den genomsnitt- ligt utbetalade dagpenningen till arbetslösa kassamedlemmar under försäkringsåret 1968/69 var 40: 84 kr. Medräknas barntill- lägg blir genomsnittsbeloppet för kommu- nalt kontantunderstöd 23: 68 kr och för ar- betslöshetsförsäkringen 41: 63 kr.

Omfattningen av den kommunala kon- tantunderstödsverksamheten enligt för ut- redningen senast tillgängliga uppgifter fram— går av sammandraget å nästa sida från ar- betsmarknadsstyrelsen av kostnader för verk- samheten budgetåret 1969/70.

Av sammandraget framgår bla att ut- betalt dagunderstöd i betydande utsträck- ning förekom i de större städerna. Stä-

Utbetalt dagunderstöd i genomsnitt per dag, kronor

Genomsnitt per

Makar och hjälpsökande År Makar Ensamstående ensamstående Barntillägg och dag 1960 13: 94 11:09 12:07 1: 76 12:58 1965 16: 71 13:90 14:50 2: —— 15: 03 1966 16:73 14:36 15:03 2: —— 15:78 19671.1——30.4 17:27 15:08 15:68 2: — 16:58 19671.5—31.12 24:09 21: 49 22: 15 2: — 22:88 1968 24: 68 21: 86 22: 61 2: — 23: 32 1969 25: 57 22: 15 22:95 2: »— 23: 68

Anm. Det genomsnittliga dagunderstödet för år 1967 är fördelat på två perioder. vilket sammanhänger med att den första perioden redovisar tiden före höjning av dagpenningmaximum och den andra tiden därefter.

• Sida 55
•  Original

derna Stockholm, Göteborg och Malmö sva- 66 procent av totala antalet understödsda— rade tillsammans för närmare 40 procent gar. Befolkningen i dessa städer utgjorde av totala antalet understödsdagar. Inklude- tillsammans 21 procent av rikets befolkning. ras till här nämnda städer också Norrköping Av det totala antalet understödsdagar svara- och Västerås svarade dessa fem städer för de norrlandskommunema för sju procent.

Antal under- Dagunderstöd Summa stats-

Kommun stödsdagar inkl barntillägg bidrag Stockholm 34 243 789 133: _ 205 060: 20 Uppsala 7 107,5 138 918: — 32 156: 40 Enköping 3 849,5 95 867: —— 28 152: 60 Norrköping 12 938 307 256: — 76 118: —— Malmö 15 354 387153:——— 103 829: — Trelleborg 4 759 114 120: — 33 832: 80 Halmstad 2 578 64 204: — 15 671: 20 Göteborg 8 229 207 194: —— 54 562: — Uddevalla 1 789 42 997: — 10 231: 40 Lysekil 142 3 756: — 751: 20 Strömstad 170 2 852: — 570: 40 Stenungsund 111 2 858: -— 571: 60 Skredsvik 42 552: — 110: 40 Bullaren 194 5 024: —— 1 004: 80 Tanum 147 4 312: — 862: 40 Borås 5 647 140 788: —— 43 284: — Sunne 333 8 035: — 1 607: — Kristinehamn 4 615,5 88 394: — 21 072: 40 Västerås 25 826 607 808: _ 176 323: 20 Hallstahammar 2 630 56 912: — 18 950: 40 Köping 4 564 103 967: —— 29 312: 60 Sala 1 004 18 272: — 5 228: 80 Gävle 5 023,5 127 999: — 26 843: —— Iggesund 425 6 350: _ 1 270: — Fjällsjö 453 12 058: — 2 411: — Indals-Liden 1 886 53 508: —— 10 699: -— Timrå 328 8 600: — 1 720: — Frostviken 1 110 19 667: -— 3 933: 50 Rödön 353 9 426: — 1 885: 20 Föllinge 67 1 244: — 488: 80 Skellefteå 729 19 558: — 3 911: 60 Vindeln 261 6 409: — 1 281: 80 Summa 146 908 3 455 191: — 913 706: 70

• Sida 56
•  Original

Socialhjälp och arbetslöshet

1. Inledning

Bestämmelserna om socialhjälp finns i so- cialhjälpslagen från år 1956. Lagens uppgift är att reglera kommunernas allmänna be- hovsprövande hjälpverksamhet för personer som vistas i kommunen. Verksamheten handhas och bekostas nästan helt av kom- munerna.

Socialhjälpen skall arbeta förebyggande, vilket den har stora möjligheter att göra in- te minst inom den frivilliga socialhjälpens ram. Socialnämnden har att tillgodose hjälp- behov som kommer till nämndens känne— dom, oavsett detta sker genom en formell ansökan eller på annat sätt. Under senare år har den uppsökande verksamheten, som ett led i det förebyggande arbetet, fått ökad betydelse. Genom en ändring i socialhjälps- lagen år 1968 har kommunernas ansvar för att socialhjälpsverksamheten får en före- byggande och uppsökande inriktning starkt understrukits.

2. Obligatorisk och frivillig socialhjälp

Socialhjälpen omfattar dels obligatorisk (12 5) och dels frivillig socialhjälp (13 å). Obligatorisk socialhjälp, som kommuner- na är skyldiga att lämna, skall ges till den som på grund av sjukdom, handikapp, min- derårighet, ålderdom mm inte kan arbeta eller som av hälsoskäl helt eller delvis bör avhålla sig från arbete och därför inte kan

försörja sig. Ett villkor är givetvis att beho- vet inte kan avhjälpas på annat sätt än ge- nom socialhjälp. Om den arbetsoförmögne exempelvis har pension eller sjukpenning som täcker försörjningsbehovet, är han inte berättigad till socialhjälp. Den hjälpberät- tigade skall i den utsträckning han behöver få socialhjälp till sitt livsuppehålle och till erforderlig vård. Medel till livsuppehållet omfattar mat, kläder, bostad, inventarieut- rustning, reshjälp rn rn.

Utöver denna skyldighet att lämna obli- gatorisk socialhjälp har kommunerna vida befogenheter att lämna frivillig socialhjälp. Kommunernas fullmäktige äger fastställa grunder för denna hjälp, men om så inte sker ankommer det på socialnämnden att fritt pröva i vilken utsträckning frivillig hjälp skall utges i enskilda fall. Det är emel— lertid mycket sällsynt att fullmäktige fast-"- ställer sådana grunder.

Den som är frisk och arbetsför men inte kunnat få arbete, dvs är arbetslös, har ing— en ovillkorlig rätt till socialhjälp. Soeial- hjälpslagens 12 & inrymmer, som framgår av det ovanstående, inte de arbetslösa bland de hjälpberättigade. Däremot har social- nämndema möjlighet att bistå den arbetslö- se med frivillig socialhjälp, såvida hans hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt tex genom arbetslöshetsförsäkring, utbild- ningsbidrag eller kommunalt kontantunder- stöd vid arbetslöshet — en verksamhet som ganska få kommuner bedriver.

• Sida 57
•  Original

Den arbetslöses familj kan däremot un- der vissa förhållanden vara berättigad till obligatorisk socialhjälp. Socialhjälp skall ut- ges till barnens försörjning, om deras be— hov inte tillgodoses på annat sätt, och även den arbetslöses make kan vara berättigad till hjälp om han eller hon på grund av sjukdom eller vård av minderåriga barn etc är för- hindrad att ta förvärvsarbete. Men den fria prövning som är utmärkande för social- hjälpslagen ger självfallet visst utrymme för varierande bedömningar av frågan, exempel- vis när en arbetslös mans hustru skall anses vara förhindrad att ta förvärvsarbete och berättigad till socialhjälp. Socialhjälpslagen liksom anvisningarna till denna ger utrym- me för betydande variationer också i fråga om vad som skall anses utgöra skälig so- cialhjälpsstandard. En av socialdepartemen- tet genomförd undersökning av socialhjäl— pen år 1967 — i fortsättningen benämnd SU 67 — visade att kommunerna tillämpar gans— ka olika riktlinjer och normbelopp.1 Des- sa mellan kommunerna varierande normer tillämpas också för de arbetslösa och deras familjer, då socialhjälp utgår. Riktlinjerna och praxis i fråga om den obligatoriska so- cialhjälpen torde dock, trots variationerna, vara mera enhetliga mellan kommunerna än i fråga om den frivilliga socialhjälpen.

3 Socialhjälp vid arbetslöshet

3.1 Socialhjälpsberoendet ökar vid stigan- de arbetslöshet

Socialhjälpen är numera i mindre utsträck- ning än förr den huvudsakliga försörjnings- källan för hjälpberoende personer och fa- miljer. Drygt hälften (52 %) av hjälpfallen 1967 fick under året mindre än 500 kr i socialhjälp. De långvarigt hjälpberoende har blivit färre. Medeltalet hjälpmånader per fall och år minskade under perioden 1957—1967 från 5,0 till 4,2 — minskning— en omfattade samtliga familjetyper. Social- hjälpen har i allt högre grad blivit ett kom- plement till socialförsäkringar och andra ge— nerella trygghetsanordningar. Den utgjorde

1967 endast en procent av landets totala socialutgifter. Men andelen hjälpberoende personer i befolkningen har varit ganska konstant under hela 1900-talet. Vanligen är mellan fyra och fem procent av befolk- ningen beroende av socialhjälp längre eller kortare tid under ett år.

Olika undersökningar tyder på att so- cialhjälpsbehov relativt ofta orsakats av ar— betslöshet. I 1959 års socialhjälpsundersök- ning bedömdes arbetslöshet vara en åtmins- tone bidragande orsak till hjälpbehovet för drygt tolv procent av hjälpfallen. I en so- cialhjälpsutredning för Stockholms stad av- seende 1957 års förhållanden angavs mot- svarande siffra till 20 procent.2 Den äldre löpande fattigvårdsstatistiken innehöll vis- sa uppgifter om orsakerna till hjälpbehoven. Dessa uppgifter måste av flera skäl betrak- tas som i hög grad osäkra. Det kan dock nämnas, att i den sista publicerade orsaks- redovisningen av detta slag, avseende år 1937, uppgavs arbetslöshet som den efter sjukdom vanligaste orsaken till hjälpbeho- ven; arbetslöshet utpekades som »orsak» till hjälpbehovet hos närmare en fjärdedel av hj älpfallen under detta år.

Socialdepartementet har i den tidigare nämnda undersökningen (SU 67) bl a sökt belysa vissa samband mellan omfattningen av arbetslösheten och socialhjälpsberoendet inom befolkningen. Frågan var om det fö- relåg ett samband mellan arbetslöshet och socialhjälpsberoende i den meningen att an- delen hjälptagare ökat under perioder då arbetslösheten varit omfattande. Diagram I visar dels andelen arbetslösa inom fackför- bunden under perioden 1912—1955 och dels andelen hjälptagare av befolkningen. Det framgår av diagrammet att det finns en sam- variation mellan arbetslösheten, mätt på det- ta sätt, och andelen socialhjälpstagare. Det svåraste arbetslöshetsåret under 1930-talets konjunkturnedgång var år 1933, då anta-

1 Socialhjälpen i län och kommuner 1967 (SU 67). Socialdepartementet 1969: 9, sid 154 ff. Undersökningen om särskilda normer för be- hovsprövning omfattade 135 kommuner. 2 Utredning angående socialhjälpen i Stock- holm (Stadskollegiets utlåtande och memorial 1960: 86).

• Sida 58
•  Original

Diagram ] Fattigvårdens/socialhjälpens omfattning under 1900-talet och arbetslösheten inom fackförbunden 1912—1955.

Procent* 25

20 —

___-__— '_'—s-— , ___-_ w,!

0 | | | | l i man 05 IO 15 20 25 30

l l 1 | | | | 35 40 45 50 55 60 65 70

Arbetslösheten inom fuel-(förbunden (procent av medlemsantalet)

------ Foftiqvårdens/socialhjälpens omfo'l'lninq av befolkningen (procent av befolkningen)

Anm. Arbetslöshehsiffrorno torn l950 bggger på medelvärden för femårsperioder— (efter furu- Örsperioden I9|2—|9|5)

let hjälptagare var 9,5 procent av befolk— ningen. Denna siffra har varken tidigare el- ler senare överträffats under den studerade perioden. Efter en minskning av både rela- tiva antalet arbetslösa och andelen social- hjälpstagare från 1934 inträffar en ny steg- ring av såväl arbetslöshet som socialhjälps- beroende omkring 1940. Samtidigt med den därpå följande kraftiga nedgången av

arbetslösheten minskar även socialhjälpsbe- hovet.

Som framgår av diagram 2, hämtat från samma undersökning (SU 67), finns också för perioden efter 1955 en tydlig samvaria- tion mellan socialhjälpens omfattning och andelen arbetslösa. Jämförelsen gäller vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslöshets— försäkrade i relation till kassornas medlems-

• Sida 59
•  Original

.antal åren 1956—1968 samt socialhjälpsta- gamas relativa andel av befolkningen un- der samma period. Siffrorna avser hela lan- det. Även om det inte är arbetslösheten bland de arbetslöshetsförsäkrade utan bland övriga arbetslösa som i första hand kan väntas påverka socialhjälpsberoendet, ger här redovisade relativa tal en viss uppfatt- ning om arbetsmarknadssituationen också för de icke arbetslöshetsförsäkrade.

Den stigande arbetslösheten t o m är 1958 följdes också av stigande socialhjälpssiffror (årsmedeltal). År 1959 bröts denna uppåt- gående trend för både arbetslöshet och so— cialhjälp. From år 1965 steg andelen so- cialhjälpstagare på nytt och var 1968 den högsta dittills under årtiondet. Denna ut- veckling motsvarades också av ökad arbets- löshet. År 1968 var även relativa antalet arbetslösa högre än något tidigare år under 1960-talet.

3.2 Socialvårdens erfarenheter av arbetslös- het som hjälporsak

Vid sidan av förut redovisade resultat om- fattar tidigare åberopad departementsutred— ning även en intervjuundersökniug beträf- fande 48 kommuner, två från varje län, av vilka den ena representerar i förhållan- de till länets medeltal höga och den andra låga socialhjälpsvärden i fråga om vissa ur- valsvariabler (SU 67 sid 173 ff). Syftet var att belysa olika förhållanden bakom de ex- trema socialhjälpsvärdena. Av dessa inter- vjuer framgick att sysselsättningsläget inte sällan bedömdes vara av stor betydelse för behovet av socialhjälp.

Att arbetslöshet angavs som en väsentlig socialhjälpsorsak var betydligt vanligare i kommuner med höga socialhjälpsvärden än i kommuner med låga. För exempelvis Norrköping uppgavs att närmare en fjärde- del av samtliga hjälpfall i slutet av år 1967 beviljats socialhjälp på grund av »arbets— brist». Tyresö kommun redovisade en än- nu högre siffra för de första sju månader- na 1968 (32 %). Representanter för social- vården i sådana kommuner underströk att konjunkturförsämringar skapade särskilt sto-

Diagram 2 Socialhjälpens omfattning och an- delen arbetslösa av de arbetslöshetsförsäkra- de åren 1956—1968.

Procent 5

'_____-.._ 4

4—.

—*—— -'__

_-"—-—-..__---' 2_/x/X/ |_

iii??? l l l ll I956 57 5859 60 5! 62 63 64 55 65 67 68

Arbetslöshetsförsäkrade arbetslösa (pro- cent av medlemsantalet)

------ Socialhjälpens omfattning av befolkningen (procent av befolkningen)

ra svårigheter för personer med något handi— kapp. Bristen på arbetstillfällen för kvin- nor och äldre arbetskraft medförde även behov av socialhjälp. Ett speciellt problem utgjorde de som stod utanför arbetslöshets- kassoma och inte heller kunde få bered- skapsarbete. Ofta uppgavs socialhjälpen få svara för deras försörjning, särskilt om kom- munen saknade eller hade en otillräcklig kontantunderstödsverksamhet för arbetslö- sa. Den statsunderstödda kontantunderstöds- verksamheten vid arbetslöshet förekom en- dast i 18 kommuner av totalt 900 år 1968, och huvudsakligen i de större kommunerna.

I utredningens enkätundersökning om so- cialhjälpsnormema i 135 kommuner gavs kommunerna också tillfälle att beskriva so- cialhjälpssituationen i kommunen under år 1967 och om det förelåg särskilda problem. 31 kommuner — hälften av dem som angav sådana problem — pekade på arbetslösheten enbart eller denna i kombination med and- ra problem (SU 67 sid 269). Svårigheter för äldre, handikappade och för kvinnor att få arbete påtalas av åtskilliga av dessa kom- muner. Några citat ur utredningen belyser dessa förhållanden:

Den kvinnliga arbetsmarknaden är mycket trängd, varför många ensamstående mödrar ej kan erhålla anställning. (Älvkarleby)

Många pensionärer, glesbygd, ont om arbe- te för partiellt arbetsföra och för kvinnor. (Nor- sjö)

Den största gruppen socialhjälpsmottagare

• Sida 60
•  Original

utgörs av ogifta kvinnor i 60—67-årsåldern. (Jämjö)

Bland hjälptagama kan dock klart urskiljas de ensamstående mödrarna samt de äldre en- samstående ogifta kvinnorna, vilka på grund av ålder, 50—60 år, ej kan erbjudas egentliga arbetsanställningar. (Ljusnarsberg)

Äldre personer, i synnerhet kvinnor, har svå- righeter att få arbete. (Nässjö)

Arbetslöshet inom vissa grupper av äldre arbetskraft har varit påtaglig men har av- hjälpts genom uppförandet av en skyddad verk- stad och beredskapsarbeten. Problemet ligger i någon mån hos ensamma äldre kvinnor som är för friska för att få pension men för ned- gångna för att få arbete. (Fårösund)

Ensamstående mödrar och tillfälligt arbets- lösa dominerar (bland hjälptagarna). (Håbo)

Arbetstillfällena, särskilt för dem som inte kan placeras i tyngre arbeten, har varit få. (Avesta)

Flera kommuner understryker också strukturrationaliseringens verkningar på den kommunala socialvården 1967:

Kommunen hade då (1967) som nu en omfattande arbetslöshet. En stor del av social- hjälpen har utgått till familjer i skarvar mel- lan tillfälliga arbeten, omskolningar, vänteti- der på arbetsplaceringar söderut och tom un- der tider av familjens motvilja att bryta upp och flytta från en många gånger egen god bo— stad här och invanda förhållanden till sämre, dyrare och ovissa sådana söderut. (Lycksele landskommun)

Den pågående rationaliseringen inom nä— ringslivet torde även under goda konjunktu- rer medföra ökande svårigheter för den »inte fullgoda arbetskraften» att få syssel- sättning, och denna utveckling kan antas bli förstärkt under en försämrad konjunktur. Den kommunala socialvården får då svara för dessa personers och familjers försörj- ning, såvida de inte genom utbildningsbidrag vid omskolning, arbetslöshetsersättning eller genom pensionering kunnat klara uppehäl— let. En annan »lösning» av försörjningspro- blemet för dem som slagits ut erbjuder arbetsvården. Flera kommuner i enkäten uppger att den skyddade verksamheten in- om arbetsvården byggts ut, och att social— hjälpsberoendet och hjälpkostnaderna där- igenom minskat.

3.3 Minskat socialhjälpsberoende vid om— fattande lokaliseringsstöd

I undersökningen SU 67 jämfördes även socialhjälps- och arbetslöshetssiffrorna för åren 1965—1967 i landets 70 kommun- blocksanpassade A-regioner. Man fann där- vid att — vid en och samma tidpunkt — socialhjälpsberoendet i befolkningen tende- rade att vara mindre omfattande i regioner med låg arbetslöshet än i regioner med hög arbetslöshet. (SU 67 sid 125 ff.)

I ett annat avsnitt i undersökningen (SU 67 sid 135 ff) jämfördes det beräknade sys- selsättningstillskottet av de lokaliseringspoli- tiska åtgärderna för perioden 1963—1967 med förändringar av andelen socialhjälps- beroende i befolkningen för samma period. Härvid konstaterades att de fyra län som uppvisade minskade andelar hjälptagare i befolkningen under den studerade perioden hade fått ett kraftigt lokaliseringspolitiskt stöd. Detta gällde särskilt Västernorrlands län och de två nordligaste länen. Norrbot- tens län hade både största beräknade sys- selsättningstillskottet och största minskning- en av soci-alhjälpsberoendet, Genom de 10- kaliseringspolitiska stödåtgärderna i länet beräknades 3 500 personer, motsvarande 35 promille av den förvärvsarbetande befolk- ningen, få sysselsättning. Andelen hjälpta- gare minskade från 60 promille år 1963 till 56 promille år 1967 mot en ökning för hela landet under perioden från 36 till 41 promille. Orsakerna till den konstaterade nedgången i Norrbotten och i de tre andra länen kan vara flera. Så långt man här kan bedöma har de lokaliseringspolitiska insat- serna vid sidan av andra åtgärder och för- ändringar av socialpolitisk, arbetsmarknads— mässig och demografisk art minskat beho— vet av socialhjälp.

4 Låginkomstutredningens undersökning i fråga om socialhjälp och arbetslöshet år 1966

I låginkomstutredningens material från år 1966 var arbetslöshet betydligt vanligare bland socialhjälpstagare än bland personer utan socialhjälp.1 Av de manliga hjälptaga-

• Sida 61
•  Original

re som haft något förvärvsarbete (minst en vecka) under år 1966 var ca 18 procent ar- betslösa (»saknat men sökt arbete») tre vec- kor eller mer av året, mot ca sex procent av förvärvsarbetande manliga icke-hjälptagare. Särskilt de medelålders männen (45—66 år) av hjälptagarna avvek från icke-hjälptagar- na i fråga om arbetslöshet (21 % mot 6 %). I den undersökta gruppen män med något förvärvsarbete under år 1966 var arbetslös- het betydligt vanligare bland gifta hjälpta- gare med minderåriga barn än bland icke- hjälptagare inom denna familjetyp (25 % mot ca 4 %). Även för barnlösa gifta män finns en tendens i samma riktning (15 % mot 9 %).

Många hjälptagare hade som väntat inte haft något som helst förvärvsarbete under året. »Det är sannolikt att dessa till stor del utgörs av personer som på grund av låg eller hög ålder, långvarig sjukdom eller andra omständigheter inte är ”aktuella på arbetsmarknaden'.» Av de manliga hjälpta- garna som saknat förvärvsarbete hela år 1966 sade sig knappt sju procent ha varit arbetslösa minst tre veckor under året mot något över två procent av motsvarande grupp icke-hjälptagare. I utredningen fram- hålls att dessa arbetslöshetstal kan vara läg- re än den faktiska arbetslösheten. Man har kanske bedömt möjligheterna att få ett ar- bete som små eller obefintliga och därför inte heller sökt arbete (arbetslöshet: sak- nat men sökt arbete).

Låginkomstutredningen konstaterar vida— re att av drygt 150 000 män med förvärvs- arbete under någon del av året och arbets.— löshet under minst tre veckor hade något mer än 7 500 eller ca 5 procent socialhjälp. Bland de nära 2,4 milj förvärvsarbetande männen med ingen eller ringa arbetslöshet (högst två veckor) erhöll 1,5 procent so- cialhjälp.

Låginkomstutredningens redovisning av arbetslöshet och socialhjälp stöder andra un- dersökningsresultat och socialvårdens all- männa erfarenheter, nämligen att arbets- löshet fortfarande spelar en roll som social- hjälpsorsak men att det stora flertalet ar- betslösa inte har socialhjälp.

År 1968 fick statistiska centralbyrån i upp- drag att göra en statistisk undersökning rö- rande personer med socialhjälp. Undersök- ningen skulle genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med en plan som social- departementet utarbetat i samråd med bla statistiska centralbyrån. Den syftar till att kartlägga de socialhjälpsbehövande perso- nernas och familjernas förhållanden, redo— visa de faktorer som hade betydelse för socialhjälpsbehovet och belysa samspelet mellan socialhjälpsverksamheten och sam- hällets andra stödåtgärder. 1968 års social- hjälpsundersökning är upplagd som en kli- entundersökning och baserar sig på ett ur- val av familjer och ensamstående personer — hjälpfall — som fick socialhjälp i maj 1968. Urvalet omfattar ca en tiondel av samtliga hjälpfall under maj månad och uppgår till totalt 4722. Vissa undersök- ningsresultat refereras i det följande.

5.1 Flertalet saknade förvärvsarbete

Av de uppgifter som lämnades till under- sökningen framgår att närmare tre fjärde- delar (73 %) av socialhjälpsfallens huvud- personer? i maj 1968 saknade förvärvsar- bete (tabell 1 ). Härtill kommer att åtta pro- cent hade bara tillfälligt arbete. Ca 18 pro- cent uppges ha stadigvarande arbete. Det är inte känt i vilken utsträckning förvärvsar- betet gäller hel- eller deltid. Vi vet alltså inte säkert hur många av huvudpersonerna som hade stadigvarande och »normal» ar- betsinkomst. Allmänt sett framstår emeller- tid andelen huvudpersoner med stadigva- rande arbete som hög. Detta med tanke på

1 Svenska folkets inkomster. SOU 1970 sid 202 ff. * Med huvudperson avses den person för vilken socialregisterakt uppläggs (»aktledare»). För sammanboende makar med eller utan minder- åriga barn är vanligen mannen aktledare. I övriga fall är den ensamstående vuxna personen med eller utan minderåriga barn aktledare. Huvud- personen är således antingen en ensamstående person eller en aktledare för en familj.

• Sida 62
•  Original

Tabell ]. Hjälpfallen i maj 1968 efter familjetyp och förekomst av förvärvsarbete för huvud- person vid sista kOntakten med socialnämnden i maj 1968. Procent.

Familjetyp Gift eller samman- Totalt

Ensam— Ensamstående kvinna boende par

stående

man utan barn med barn utan barn med barn Stadigvarande förvärvsarbete 11,5 11, 23,7 7,1 38,4 18,4 Tillfälligt förvärvsarbete 12,8 4, 7,7 5,0 9,0 8,3 Inget förvärvsarbete 75,4 84, 68,6 87,7 52,2 73,0 Uppgift saknas 0,3 0, -— 0,2 0,4 0,2 Summa 100 100 100 100 100 100 Totala antalet fall 1 380 1 166 843 421 912 4 722

att arbetsföra personer inte är berättigade till obligatorisk socialhjälp. Men i många fall bistår socialnämndema familjerna, då arbetsinkomsten är otillräcklig i förhållan- de till försörjningsbördan. Utan denna hjälp skulle dessa familjer få leva på en oförsvar- ligt låg standard.

De regionala skillnaderna i fråga om ar-' bete var betydande. I övre Norrland sakna- de drygt 82 procent av hjälpfallens huvud- personer förvärvsarbete, medan motsvaran- de procenttal för riksområdena södra och östra Götaland understeg 70.

Att inte vara förvärvsarbetande var något vanligare bland huvudpersonernas hustrur. 85 procent av hustrur i familjer utan min- deråriga barn och 81 procent av hustrur i familjer med minderåriga barn uppgavs sakna förvärvsarbete.

Liksom i fråga om hustruma var avsak- nad av förvärvsarbete vanligare bland barn- lösa huvudpersoner än bland sådana som hade minderåriga barn. Många av de barn7 lösa var äldre personer, som därför inte kunde väntas ha förvärvsarbete. Av ensam— stående kvinnor utan minderåriga barn var över 33 procent och av barnlösa gifta män närmare 46 procent 67 år eller äldre.

Som framgår av tabellen hade närmare en fjärdedel (24 %) av de hjälpberoende ensamma mödrarna och drygt en tredjedel (38 %) av de hjälpberoende gifta männen med minderåriga barn stadigvarande för- värvsarbete. För familjetyper utan minder- åriga bam var stadigvarande förvärvsarbe—

te mindre vanligt (7—12 %). Siffrorna an-— tyder försörjningsbördans betydelse för so- cialhjälpsbehovet. Många barnfamiljer kla— rar sig inte utan socialhjälp trots att den ensamma modern eller den gifte mannen har stadigvarande arbete. En av de faktorer som — enligt kommunala erfarenheter redo- visade i SU 67 — orsakar socialhjälpsbehov är de höga hyrorna i nybyggda bostäder. Ef— fekten av den bostadsbidragsreform för barnfamiljerna som genomfördes 1969 fram- går självfallet inte av vare sig 1967 eller 1968 års undersökningar. Statistiska cen— tralbyrån genomför emellertid för närvaran— de en av socialdepartementet initierad upp-v följning av de i 1968 års undersökning in- gående barnfamiljerna i syfte att mäta bla reformens effekt på hjälpberoendet.

Som framgår av tabell 2 var avsaknad av förvärvsarbete vanligast i åldrarna över 50 år. Av huvudpersonerna i åldern 50—59 år saknade 75 procent förvärvsarbete, och för åldersklassen 60—66 år var motsvaran— de procenttal 85. Att inte ha förvärvsarbe— te var vanligare bland kvinnliga än bland manliga huvudpersoner (78 resp 69 %).

I tabellen ingår bl a personer med olika. pensionsförmåner (ålderspension, förtidspen- sion mm) som har låg frekvens förvärvs- arbetande. Dessa pensionärer utgör 30 pro— cent av samtliga 4 722 huvudpersoner. Ex- kluderas dessa hjälpfall kan konstateras att ca 62 procent, dvs närmare 2/ 3 av hjälp- tagare utan pensionsförmåner, saknade för— värvsarbete i maj 1968.

• Sida 63
•  Original

Tabell 2. Hjälpfallen i maj 1968 efter huvudpersonens ålder och kön samt förekomst av förvärvsarbete vid sista kontakten med socialnämnden i maj 1968. Procent.

Huvudpersonens ålder Huvudpersonens kön 16—29 30—39 40—49 50—59 60—66 67— Män Kvinnor Totalt

Stadigvarande

förvärvsarbete 21,9 29,1 26,5 16,2 9,4 0,5 20,2 16,2 18,4 Tillfälligt

förvärvsarbete 10,1 12,1 9,9 9,0 5,3 1,1 10,5 5,7 8,3 Inget förvärvs-

arbete 67,9 58,4 63,1 74,6 85,2 98,4 69,0 78,1 73,0 Uppgift saknas 0,1 0,4 0,5 0,3 — — 0,3 —— 0,2 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Totala antalet

hjälpfall (n) 1 194 825 780 692 487 744 2 634 2 088 4 722

5 .2 Orsaker till att tidigare arbete upphörde

I detta avsnitt behandlas 951 eller 20,1 pro— cent av de i undersökningen ingående hjälp- fallen (huvudpersonerna) som haft förvärvs- arbete någon gång under perioden 1967 tom maj 1968 men inte förvärvsarbetade vid sista kontakten med socialnämnden i maj 1968. Det är här alltså fråga om per- soner som vid undersökningstillfället har haft förvärvsarbete längre eller kortare tid inom en period av drygt ett år räknat fram till tidpunkten för undersökningen.

Sammanlagt 35 procent av de 951 per- sonerna hade slutat arbeta på grund av sjuk-, dom, olycksfall eller hög ålder. Sammantag- na var dessa orsaker de vanligaste anled— ningarna till att arbetet upphört, och detta gäller för samtliga familjetyper.

För ungefär elva procent av gruppen ha- de arbetet upphört därför att företaget ned- lagts, flyttat eller vidtagit vissa ändringar eller inskränkningar i driften. För en tion- del av fallen hade arbetet upphört genom egen uppsägning och för ca fem procent på grund av uppsägning som inte hade samband med förändringar i företaget.

5.3 Arbetslöshetsersättning utgjorde en li— ten del av socialhjälpstagarnas inkomster

Undersökningen redovisar även de totala inkomsterna under maj 1968 för de 4722 hjälpfallen. Med totala inkomsten avses fö-

rekommande slag av inkomster och bidrag efter avdrag för preliminär skatt där sådan förekommer (t ex för arbetsinkomst). Den erhållna socialhjälpen ingår inte i redovisade inkomstbelopp.

Den genomsnittliga totalinkomsten per fall i maj 1968 var 639 kr. Härtill kommer socialhjälp med 350 kr eller sammanlagt 989 kr.

Av tabell 3 framgår vilka inkomster som svarade för den största andelen av hushål— lens samtliga inkomster.

Dagpenning från arbetslöshetskassa ut— gjorde största inkomstandelen för endast 0,5 procent av samtliga hjälpfall. Procent- andelen för detta inkomstslag överstiger in- te för någon av familjetyperna 1,5 procent. Detta förhållande ter sig rätt naturligt om man beaktar att endast 262 — eller sex pro- cent — av totalt 4 722 hjälpfall uppgavs va- ra medlemmar i arbetslöshetskassa. Av des- sa var det 31 som erhöll arbetslöshetsersätt- ning vid tidpunkten för undersökningen.

Kommunalt kontantunderstöd vid arbets- löshet var av något större betydelse men spelade på det hela taget en ringa roll. Så- dant understöd utgjorde största inkomst— andel för bara en procent av hjälpfallen.

I låginkomstutredningens undersökning fram- går att av alla män med förvärvsarbete (1— 52 arbetsveckor) under år 1966 var icke-hjälp- tagare något oftare medlemmar i arbetslöshets- kassa än hjälptagare (48 % mot 41 %). Men

bland de arbetslösa (minst tre veckor av året) inom gruppen män med förvärvsarbete 1966

• Sida 64
•  Original

Tabell 3. Förekomst av inkomst samt inkomstslag som svarar för största andelen av in- komsten i maj 1968. Procent.

Familjetyp Ensam man Ensam kvinna Gifta el samboende Totalt utan med utan med utan med Inkomstslag barn barn barn barn barn barn Dagpenning från arbetslöshets— kassa 0,4 0 0,1 0 1,0 1,5 0,5 Kommunalt kontantunderstöd vid arbetslöshet 1,9 5,0 0,4 0,5 1,0 1,1 1,1 Anställning 16,6 45,0 10,9 19,3 12,8 39,6 19,9 Sjukpenning 19,6 15,0 10,1 9,5 10,5 23,3 15,3 Yrkesskadeers, folkpensions- förmåner 24,5 15,0 57,2 5,3 67,0 6,4 29,4 Allmänt barnbidrag, bidragsför- skott, familjebostadsbidrag, underhållsbidrag 0,1 10,0 0,1 60,8 0 17,1 14,3 Ingen inkomst 27,5 0 13,5 0,1 4,8 0,3 11,8 Övrigt, inkomstuppgift saknas 9,4 10,0 7,7 4,5 2,9 10,7 7,7 Totalt 100 100 100 100 100 100 100

skulle en större andel av hjälptagarna än av icke-hjälptagarna vara medlemmar i arbets- löshetskassa (65 % mot 53 %). Utredningen framhåller att detta resultat »kan te sig för- vånande. Det bör dock observeras, att inga uppgifter föreligger om huruvida ersättning ut- gått från kassorna. I många fall kan det röra sig om medlemmar vilka 'utförsäkrats' och därigenom förlorat det ekonomiska stödet från kassan.»

Som framgår av det följande finns emel- lertid sådana uppgifter i 1968 års social- hjälpsundersökning.

Av de 262 huvudpersonerna — varav 44 kvinnor — i socialhjälpsundersökningen 1968 som var medlemmar i arbetslöshets- kassa skulle 85 (32 %) inte ha fått er- sättning, om de varit arbetslösa sista vec- kan i maj 1968, enligt vad deras kassor upp- gav. För 139 medlemmar (43 %) angavs så-. dan ersättningsrätt föreligga, medan uppgift saknas i 38 fall (15 %). Minst en tredjedel av de i maj 1968 socialhjälpsberoende kas- samedlemmarna skulle alltså inte ha fått ersättning från kassan, om de varit arbets— lösa. De vanligaste uppgivna orsakerna här— till var »för kort medlemskap» (36 fall), »utförsäkrad» (20 fall) och »sjukdom» (9 fall). Under försäkringsåret 1967/1968 ha- de 7 av de 262 medlemmarna varit av— stängda från ersättningsrätt, vanligast be-

roende på »arbetsvägran».

Många hade varit medlemmar i åtskilliga år. 92 av de 262 huvudpersonerna (35 %) tillhörde arbetslöshetskassa sedan före år 1963.

Som framgår av följande tablå hade unge- fär en tredjedel av de 262 kassamedlemmar- na uppburit arbetslöshetsersättning försäk— ringsåren 1963/64—1967/68 (t om mars, dVS närmare en femårsperiod).

Procentandelen medlemmar som fått ut ersättning under perioden ökade med de- ras ålder. Medan knappt var fjärde medlem under 30 år uppburit arbetslöshetsersättning, hade två på tre medlemmar över 60 år fått sådan ersättning, och antalet ersättningsda- gar var vanligen högre för de senare. De lägre talen för de yngre medlemmarna tor— de i varje fall delvis bero på att bara 11 procent hade varit medlemmar under hela perioden mot 81 procent av de äldre. För samtliga som uppburit ersättning är medel- värdet 122 dagar och medianvärdet 110 da- gar. Medelvärdet av den utgivna ersätt- ningen för de 87 personerna är 4 550 kro- nor. Som tidigare nämnts hade 31 av dessa personer arbetslöshetsersättning i maj 1968.

Inte mindre än 204 eller 78 procent ha— de varit befriade från avgift (fristämplat) längre eller kortare tider under åren 1963—

• Sida 65
•  Original

Ersättning vid arbetslöshet försäkringsåren 1963/64—1967/mars 1968

Ålder Antal dagar med ersättning —29 30—39 40—49 50—59 60— Totalt 1— 50 7 6 7 6 1 27 51—100 5 3 2 1 3 14 101—150 2 4 5 3 2 16 1 51—200 4 4 4 1 13 201— 1 2 2 5 7 17 Antal personer med ersättning 15 19 20 19 14 87 Ingen ersättning 44 46 44 19 7 160 Uppgift saknas 6 8 l —— — 15 Totalt 65 73 65 38 21 262 % personer med ersättning 23 26 31 50 67 33

1968, vartill kommer att uppgift saknas för sex procent av de arbetslöshetsförsäkrade. De vanligaste orsakerna var sjukdom och arbetslöshet.

Kort sammanfattat kan följande sägas om arbetslöshetsförsäkringen bland socialhjälps— tagarna i socialhjälpsundersökningen 1968. Undersökningen tyder på att åtskilliga so— cialhjälpsberoende personer som har för- värvsarbete inte är medlemmar av någon arbetslöshetskassa. De som är medlemmar har under den studerade perioden i bety- dande omfattning drabbats av arbetslöshet. Sjukdom och arbetslöshet har medfört att flertalet fristämplat under längre eller kor— tare tider. Under maj 1968 uppbar 12 pro- cent av undersökningens kassamedlemmar. arbetslöshetsersättning. De fick socialhjälp samma månad. Minst 32 procent var av oli- ka skäl inte berättigade till ersättning vid eventuell arbetslöshet sista veckan i maj 1968.

5.4 Arbetslöshet som hjälporsak i maj 1968

Socialnämnderna skulle i sina uppgifter bl a ange de särskilda omständigheter som hos huvudpersonerna föranlett behovet av so- cialhjälp. I anvisningarna gavs vissa svars— alternativ. Nämnderna kunde därutöver an- ge andra i alternativen inte upptagna or- saker.

De i svaren förekommande uppgifterna om orsaker till socialhjälpsberoende är mycket mångskiftande och ett flertal angivna or- saker berör därför bara ett fåtal hjälpfall.

Ett av svarsaltemativen gäller »arbetslös— het». Enligt anvisningarna avsågs med ar- betslös »den som (a) är utan arbete, (b) har tillräcklig arbetsförmåga för att i lämp- ligt arbete kunna utföra normal arbetspre- station samt (c) är villig att påbörja tex av arbetsförmedlingen anvisat lämpligt arbete». Definitionen torde emellertid ge utrymme för skiftande bedömningar av vilka som skall anses vara arbetslösa eller inte.

För 377 eller i åtta procent av de 4722 fallen uppgavs arbetslöshet vara enda or- saken till socialhjälpsbehovet i maj 1968. Härutöver angavs arbetslöshet i kombina- tion med otillräcng arbetsinkomst i knappt en procent av fallen. Dessa siffror får be- traktas som minimital, eftersom arbetslös- het kan förekomma i ytterligare vissa kom- binationer. Dessutom hade i 13,3 procent av fallen ej angetts orsaker till socialhjälps— behovet.

Som framgått tidigare av redogörelsen saknade ca 62 procent av hjälpfallens icke pensionerade huvudpersoner i maj 1968 för- värvsarbete. Detta medför att av hela an- talet icke pensionerade, eller 3 300 huvud- personer, saknade något mer än 2 000 för- värvsarbete. Som jämförelse kan nämnas att 72—73 procent av hela befolkningen i åldern 18—66 år enligt de kvartalsvis före- tagna arbetskraftsundersökningarna år1968 hänförts till arbetskraften.1 Till arbetskraf— ten räknas sysselsatta och arbetssökande.2

1 Statistisk årsbok 1969, tabell 239. ' För närmare definition, se Statistisk årsbok 1969, sid 517.

• Sida 66
•  Original

Omkring 27—28 procent av hela befolk- ningen i arbetsför ålder ingick således inte i arbetskraften enligt arbetskraftsundersök- ningarna. Av flera skäl får en jämförelse mellan dessa och socialhjälpsundersökning- ens siffror inte pressas. Det synes emeller- tid åtminstone dubbelt så vanligt att social- hjälpsberoende personer inte har förvärvs- arbete än vad som är fallet inom hela be- folkningen i arbetsför ålder.

5.5 Sjukdom och arbetsoförmåga vanligaste orsaken

Som tidigare nämnts var, enligt den sedvan- liga restriktiva definitionen, 377 personer arbetslösa. Härtill kommer uppgifter om ar- betslösheti kombination med otillräcklig ar- betsinkomst för 32 procent. Den sistnämn— da gruppen torde omfatta personer som måste söka socialhjälp, därför att den ak- tuella arbetsinkomsten är otillräcklig på grund av näraliggande arbetslöshet. Hela antalet arbetslösa, drygt 400, motsvarar ca tolv procent av de inte pensionerade hu— vudpersonerna.

Eftersom arbetsoförmåga på grund av sjukdom etc är ett viktigt villkor för rätten till socialhjälp kan man vänta att många sjuka personer skall återfinnas i denna un- dersökning. Tidigare undersökningar har också visat hög frekvens sjuka och arbets— oförmögna bland socialhjälpstagarna.

För 398 huvudpersoner uppgavs att de »måste på grund av sin egen hälsa avhålla sig från arbete (förebyggande socialhjälp)». I fråga om 384 personer angavs att de ha- de »nedsatt arbetsförmåga». Vidare redovi— sades 84 personer för Vilka hälsoskäl och arbetsoförmåga, delvis i kombination med otillräcklig arbetsinkomst, angavs ingå i or- sakskomplexet. För sammanlagt 866, eller 26 procent, av de inte pensionerade huvud- personerna redovisades således nedsatt ar- betsförmåga och hälsoskäl som orsak till socialhjälpsbehovet.

Sociala anpassningssvårigheter av olika slag angavs för 265 huvudpersoner, motsva- rande 8 procent. Av dessa uppgavs 185 ha

haft svårighet att erhålla arbete på grund av »social belastning» såsom kriminalitet, alkoholmissbruk m m.

Vårduppgifter i hemmet utgjorde arbets- hinder för 298 eller 9 procent av samtliga icke pensionerade huvudpersoner. I det sto- ra flertalet fall, 281, var det fråga om vård av minderåriga barn och för övriga avsåg vården sjuk familjemedlem.

En fortfarande inte helt ovanlig orsak till socialhjälpsbehovet är att familjen överges av den förvärsarbetande maken varför andra maken, kanske i avsaknad av förvärvsarbe- te på grund av vårduppgifter i hemmet, måste söka socialhjälp. I undersökningen fanns 53 fall där ena maken övergivit fa— miljen. Antalet motsvarar närmare två pro-* cent av inte pensionerade huvudpersoner.

Det har redan framgått att redovisningen bygger på socialnämndernas uppgifter. Des- sa uppgifter kan i viss mån vara baserade på subjektiva bedömningar. Då orsakssamman- hangen ofta är sammansatta har det inte alltid varit möjligt att klart avgränsa de oli- ka orsaksalternativen från varandra. Redo— visningens begränsning till enbart icke pen- sionärer liksom här antagna orsaker till av- saknad av förvärvsarbete inrymmer också vissa osäkerhetsfaktorer. Redovisningen kan av dessa skäl inte ge mera än en ungefärlig uppskattning av vilka förhållanden som lig— ger bakom avsaknad av förvärvsarbete, och vilken betydelse dessa olika faktorer har.

6 Sammanfattning

Av de redovisade undersökningarna framgår att det sedan lång tid finns ett samband mellan arbetslöshet och socialhjälpsberoen- de. De statistiska jämförelserna möjliggör i stort sett bara allmänt hållna slutsatser av typen att då den registrerade arbetslöshe- ten ökar tenderar också socialhjälpsberoen- det inom befolkningen att tillta, att social- hjälpsberoendet är större inom områden med hög än inom områden med låg arbetslöshet, att omfattande arbetsmarknadspolitiska in- satser inom vissa områden följts av sjunkan- de socialhjälpssiffror osv. Men som framgår

• Sida 67
•  Original

av låginkomstutredningens jämförelser var det bara en mindre del av de arbetslöshets- registrerade år 1966 som fick socialhjälp.

Den kommunala socialvårdens redovisa- de erfarenheter ger en mera konkret bild av förhållandena bakom den statistiska samva— riationen. Många kommuner understryker att särskilt kvinnor, handikappade och äldre personer har svårt att få arbete och att des- sa grupper utgör ett betydande inslag bland personer som i brist på arbete måste ut- nyttja socialhjälpen för att få sin försörj- ning. Även dessa gruppers svårigheter att få arbete kan antas ha samband med kon- junktursvängningama, dvs minskar under ti- der av god sysselsättning och ökar under pe- rioder av minskad efterfrågan på arbets— kraft. Den mera långsiktiga utvecklingen in- nebär emellertid risker för att äldre och handikappade personer kan få ökade svå- righeter att erhålla arbete. Dessa risker föl— jer av tilltagande effektivering genom ratio- naliseringar och teknisk utveckling inom in- dustrin och näringslivet i övrigt.

Många av dessa personer kan inte snabbt få ett nytt arbete utan är hänvisade till ar— betsvården e d som ett alternativ till försörj- ning i form av socialhjälp.

I 1968 års socialhjälpsundersökning sak- nade nära två tredjedelar av de inte pensio— nerade huvudpersonerna förvärvsarbete. Ungefär en tredjedel hade alltså förvärvs- arbete, vilket kan förefalla mycket med tan- ke på att viss arbetsoförmåga är ett viktigt villkor för rätt till obligatorisk socialhjälp. Men många hade bara tillfälligt arbete och det är inte uteslutet att deltidsarbete före- kom i betydande utsträckning. Man får så- ledes av undersökningens resultat inte dra den slutsatsen att en tredjedel av icke-pen- sionärerna var fullt friska och arbetsföra.

Å andra sidan var inte alla som saknade arbete arbetsoförmögna. Avsaknaden av ar- bete har många olika, direkta och indirekta orsaker. De i traditionell mening arbetslösa utgjorde bara en mindre andel (tolv % av icke-pensionärerna). Men också åtskilli- ga av de personer som saknade förvärvsar- bete men som inte betecknades såsom ar- betslösa torde under andra betingelser vara

i stånd att ta förvärvsarbete. Ett stort an- tal personer uppgavs sakna arbete på grund av nedsatt arbetsförmåga, anpassningssvå- righeter eller »social belastning» av ena el- ler andra slaget. Orsakerna hänförs till den enskilda individen. Men svårigheterna att kunna få och bli kvar i arbete beror na- turligtvis också på olika faktorer i samhäl— let och är då inte bara en fråga om sociala och medicinska rehabiliteringsresurser.

En annan betydande grupp av arbetshind- rade personer utgör de hjälpberoende möd- rarna med minderåriga barn. En fråga som här inte kan besvaras är hur många av dessa mödrar som skulle kunna, eventuellt efter arbetsmarknadsutbildning, ta förvärvs— arbete om barntillsynen kunde ordnas.

Det ännu vanliga förhållandet att endast mannen i ett äktenskap har förvärvsarbete kommer på olika sätt till synes även i redo- visningen av orsaker till socialhjälpsbeho- ven. En inte helt ovanlig situation är att familjen blir hjälpberoende då den förvärvs— arbetande maken överger familjen och inte längre svarar för dess försörjning.

Tillämpar man ett vidgat arbetslöshets- begrepp kan konstateras att en mycket stor grupp av socialhjälpstagarna är arbetslösa. Orsakerna hänförs vanligen till individuel- la faktorer, såsom sjukdom eller handikapp. Men denna arbetslöshet speglar också bris- terna på olika områden i dagens samhälle.

• Sida 68
•  Original

Redogörelse för en undersökning rörande meddelanden från arbetsförmedling om ifrågasatt ersättningsrätt i arbetslöshetskassa under försäkringsåret 1967/68

Inledning

Det åligger den offentliga arbetsförmedling- en att till arbetslöshetskassa meddela för- hållanden som bör föranleda särskild pröv— ning av medlems ersättningsrätt. Huvudde— larna i blanketten för sådana meddelanden är följande.

A. Uppgifter om att medlem avvisat erbju- det lämpligt arbete (eller utan att direkt ha av- visat arbetet genom sitt uppträdande uppenbar- ligen vållat att anställning inte kommit till stånd).

B. Uppgifter om att medlem frivilligt utan giltig anledning lämnat sin anställning eller att medlem blivit avskedad från sin anställning på grund av otillbörligt uppförande eller om andra förhållanden som kan påverka medlems ersättningsrätt.

Antalet till arbetsmarknadsstyrelsen (för- säkringsbyrån) under försäkringsåret 1967/ 68 inkomna meddelanden av dessa båda slag var 3634, varav ca 230 var sådana som huvudsakligen avsåg omständigheter under avdelning B i blanketten.

Ifrågavarande undersökning genomfördes under tiden november 1968—januari 1969. Ett 50-tal ärenden var då ej så tillgängliga eller färdigbehandlade att de kunde medtas i undersökningen. Denna kom därför att be- gränsas till 3 585 fall, varav meddelanden om avvisat arbete (A) 3 358 och meddelan- den av annan orsak (B) 227. Undersökning- en begränsades i huvudsak till de 3 358 fal— len av arbetsavvisande. Den utfördes på ut-

redningens uppdrag av tjänstemän vid för- säkrings— och arbetsförmedlingsbyråerna i arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmed— lingen i Stockholm. Syftet med undersök- ningen är att ge en bild av vilka huvudsak- liga skäl kassamedlemmarna enligt den spon— tana första uppgiften till arbetsförmedling- en oftast anger för avvisande av erbjudna arbeten. Denna bild kan belysa de skär- ningspunkter som i praktiken oftast före- kommer mellan arbetsförmedlingamas be- dömning och arbetslösa kassamedlemmars uppfattning i fråga om lämpligt arbete.

Vid undersökningen framkom även föl- jande data.

Om kassamedlemmen: ålder, kön, civilstånd och hemmavarande minderåriga barn.

Om det anvisade arbetet: på hemorten eller på annan ort, inom medlemmens eller annat yrkesområde, varaktighet.

Arbetslöshetskassa Län Ytterligare angivna skäl än det huvudsakliga Kassans utredning och beslut Arbetsmarknadsstyrelsens beslut

Genom maskinell databehandling har 26 tabeller framställts, varav 24 avser avvisat arbetserbjudande. I dessa 24 tabeller har fördelning och sammanställning skett av flertalet ovan angivna data. Tabellerna har lämnats till arbetsmarknadsstyrelsens försäk- ringsbyrå för utnyttjande utöver följande be- gränsade redovisning av undersökningsresul- tatet.

• Sida 69
•  Original

20— 30— 40— 50— 60—

29 % 39 % 49 % 59 % 66 % 67—% Totalt%

858 35,1 42017,1 444 18,2 41216,9 185 7,6 10 0,4 2444100,0 241 26,4 12613,8 247 27,0 185 20,2 64 7,0 1 0,1 914 100,0

Ålder —19 % Män 115 4,7 Kvinnor 50 5,5 Samtliga 165 4,9 1099 32,7 546 16,3 691 20,6 597 17,8 249 7,4 11 0,3 3358 100,0

Särskilt anmärkningsvärt är det relativt stora antalet yngre. I det närmaste 40 procent av männen och över 30 procent av kvinnorna var i åldern under 30 år.

Fördelningen på kassatillhörighet och ålder visade sig vara följande

Antal meddelanden om arbetsavvisande avsåg med- lemmar i följande åldrar

Arbetslöshetskassa Antal medl (i ordning efter reg nr) 1.9.1968 —19 20—29 30—39 40—49 50—59 60—66 67— samtliga Beklädnadsarbetarnas 31 500 1 1 24 17 42 36 8 1 1 39 Stenindustriarbetarnas 3 500 1 3 2 6 2 14 Handelsanställdas 102 100 18 64 22 42 23 3 1 173 Sko— och läderarbetarnas 10 500 3 13 3 15 13 10 57 Träindustriarbetarnas 64 200 16 51 10 1 1 15 7 1 10 lantarbetarnas 14 200 1 5 3 3 12 Frisörernas 7 200 2 3 5 Livsmedelsarbetarnas 45 700 7 31 14 21 11 12 1 97 Textilarbetarnas 26 200 12 11 29 24 25 101 Gruvindustriarbetarnas 10 700 6 4 6 5 5 26 Handelstjänstemännens 42 800 8 13 8 8 3 1 41 Bleck- och Plåtslagarnas 4 400 1 1 1 1 4 Försvarsverkens civila

personals 19 000 1 7 4 1 7 4 24 Transportarbetarnas 38 500 1 21 10 9 3 2 46 Metallindustriarbetarnas 318 900 33 300 118 89 60 21 4 625 Bokbinderiarbetarnas 1 1 800 4 1 2 2 2 11 Hotell-, kafé och rest anst 30 300 3 23 9 11 11 3 60 Fabriksarbetarnas 77 300 16 52 28 28 33 7 164 Industritj änstemännens 1 82 200 4 40 13 13 1 1 3 84 Elektrikernas 25 300 2 12 6 3 3 1 27 Arbetsledarnas 61 100 4 6 10 Målarnas 23 100 13 7 6 4 3 33 Sjöfolkets 16 300 5 22 5 3 10 3 48 Vägarbetarnas 17 700 12 10 21 12 5 60 Järnvägsmännens 46 700 6 1 3 2 12 Maskinbefälets 3 700 2 1 2 5 Typografernas 15 700 2 2 3 1 1 9 Byggnadsarbetarnas 157 400 19 208 1 19 168 1 67 75 3 759 Skogsarbetarnas 28 000 4 62 58 59 48 8 239 Stewardarnas 900 1 1 Sveriges Arbetares 20 500 4 49 45 55 48 17 218 Fartygsbefälets 3 700 2 3 1 6 Pappersindustriarbetarnas 41 800 1 21 9 10 9 9 59 Fastighetsanställdas 8 400 1 1 2 4 Litografernas 6 100 5 1 2 8 Lantbrukstjänstemännens 1 600 1 1 Kommunalarbetarnas 151 800 4 14 7 20 16 5 66

Summa 1 670 800 165 1 099 546 691 597 249 11 3 358

Inga fall av arbetsavvisande noterades i följande kassor: Handelsresandenas, Journalisternas, Koop tjänstemännens, Musikemas, Sveriges fiskares, Sveriges teateranställdas.

• Sida 70
•  Original

2. Huvudsakligt skäl för arbetsavvisande

Män Kvinnor Samtliga antal antal antal fall % fall % fall % ”Arbetet motsvarade inte medlemmens krafter 261 10,7 137 15,0 398 11,9 Arbetet motsvarade inte medlemmens färdigheter 52 2,1 13 1,4 65 1,9 Erbj uden lön 381 15,6 69 7,5 450 13,4 Arbetet inte förenat med arbetarskyddskraven 4 0,2 2 0,2 6 0,2 Konflikt vid arbetsplatsen 0 0,0 0 0,0 0 0,0 Särskilda omständigheter med hänsyn till personliga förhållanden eller arbetets natur ekonomi 80 3,3 23 2,5 103 3,1 daglig bortovaro från hemmet eller arbetstidens längd och förläggning 103 4,2 154 16,8 257 7,7 lokal bundenhet av familjeskäl 132 5,4 41 4,5 173 5,2 lokal bundenhet på grund av bissysla eller annan sysselsättning (jordbruk, fastighet, uppdrag) 147 6,0 3 0,3 150 4,5 lokal bundenhet vid hemorten av annan orsak 235 9,6 21 2,3 256 7,6 kommunikationssvårigheter 113 4,6 5 5 6,0 168 5,0 bostadsfrågan på arbetsorten otillfredsställande löst 25 1,0 2 0,2 27 0,8 väntan på arbete (permitterad, löfte om arbete, avvaktar) 253 10,4 67 7,3 320 9,5 önskan att ej arbeta i visst yrke 217 8,9 107 11,7 324 9,6 önskan att ej arbeta hos viss arbetsgivare eller på viss arbetsplats 142 5,8 102 11,2 244 7,3 övriga skäl 157 6,4 55 6,0 212 6,3 Inga skäl angivna 142 5,8 63 6,9 205 6,1 Summa 2 444 100 914 100 3 358 100

Det skall understrykas att uppgifterna om antalet fall då arbetslöshetsförsäkrade har avvisat erbjudet lämpligt arbete eller frivil- ligt lämnat en anställning utan giltig anled— ning och likställda här ifrågavarande fall lämnar en begränsad information. Till total— bilden av arbetslösa kassamedlemmars be— teende såsom arbetssökande vid arbetsför— medling hör även de många fall då arbets- erbjudande godtas och fall då arbetserbju- dande avvisas av skäl som inte föranleder meddelande från arbetsförmedling till ar- betslöshetskassa. Till bilden hör även de fall då kassamedlem fortsätter att arbeta i en anställning trots att det kan finnas giltig anledning att lämna den. Som förut fram- hållits är syftet med denna redogörelse en- dast att belysa de typer av situationer, då bedömningen av erbjudet arbetes lämplig- het har varit så skiljaktig mellan arbetsför- medling och arbetssökande att förmedlingen lämnat skriftligt meddelande till kassan, samt frekvensen av olika typfall i sådana situationer.

U ndersökni ngsresultat För samtliga män och kvinnor var enligt den gjorda fördelningen löneskälen (13,4 %) framträdande. Om man till denna grupp även hänför ekonomiska skäl i samband med personliga förhållanden (3,1 %), ut- gjorde denna typ av skäl för arbetsavvi- sande 16,5 procent av alla fall. För männen var löneskälen (15,6 %) mer dominerande än för kvinnorna (7,5 %). Tillförs gruppen ekonomiska skäl i samband med personliga förhållanden blir procenttalen för män och kvinor 18,9 resp 10,0.

Lokal bandenhet av olika orsaker var hu- vudsakligt skäl för arbetsavvisande

för männen i 21 procent av fallen för kvinnorna i 7,1 procent av fallen för samtliga i 17,3 procent av fallen Särskilt för ifrågavarande män framträ— der således lokal bundenhet som den mest framträdande typ av fall, då arbetsförmed- lingamas och arbetssökandenas synsätt har varit skiljaktiga.

Lokal bundenhet kan ej sällan samman—

• Sida 71
•  Original

3. Avvisade arbetserbjudanden avseende arbete på hemorten och på annan ort

Totalt antal Därav på avvisade arb erbj hemorten På annan ort antal % antal % Gifta män 1 013 730 72,1 283 27,9 Ej gifta män 1 431 781 54,6 650 45,4 Samtliga män 2 444 1 511 61,8 933 38,2 Gifta kvinnor 649 632 97,4 17 2,6 Ej gifta kvinnor 265 237 89,4 28 10,6 Samtliga kvinnor 914 869 95,1 45 4,9 Alla gifta 1 662 1 362 81,9 300 18,1 Alla ej gifta ] 696 1 018 60,0 678 40,0 Alla kategorier 3 358 2 380 70,9 978 29,1

hänga med kommunikationssvårigheter på sådant sätt att dessa typer av anledningar inte helt går att särskilja. Lokal bundenhet och kommunikationssvårigheter samman- slagna angavs som huvudanledning i 22,3 procent av samtliga fall.

Skälet att erbjudet arbete inte motsvarade medlemmens krafter förekom också i ett relativt stort antal fall (11,9 %) och mest bland kvinnor (15,0 %). Betydande frekvens har även väntan på annat arbete (9,5 %) och önskan att ej arbeta i visst yrke (9,6 %) eller hos viss arbetsgivare eller på viss ar- betsplats (7,3 %).

Orsakerna till de skiljaktiga bedömningaru na i de här angivna typfallen och behovet av mer klarläggande bestämmelser behand- las i utredningens överväganden och förslag om lämpligt arbete och skälig lön.

Av tabellen i punkt 2 framträder skill— naden mellan män och kvinnor när det gäl- ler olika typer av motiv för arbetsavvisande. För kvinnor visar exempelvis daglig borto- varo från hemmet samt arbetstidens längd och förläggning det högsta antalet av samt- liga grupper huvudskäl (16,8 %). För män- nen utgjorde denna typ av skäl endast 4,2 procent, medan lokal bundenhet för dem var huvudskäl i 21 procent av fallen.

Av sammanställningen i punkt 3 framgår att arbetserbjudanden på annan ort än hem- orten, som avvisats, har förekommit i ett mindre antal fall när det gäller kvinnor (4,9 %) och särskilt sällan i fråga om gifta kvinnor (2,6 %) medan sådana arbetserbju- danden har förekommit i mer än vart tredje fall (38,2 %) för männen och i närmare vartannat fall (45,4 %) för ej gifta män.

4. Avvisande av arbetserbjudande på grund av lång daglig bortovaro från hemmet eller ar- betstidens längd och förläggning

Totalantal Antal Detta antal i förh till arbetsväg- ifrågavarande alla arbetsvägransfall

Kategori ransfall fall isamma kategori % Gifta män 1 013 34 3,4 Ej gifta män 1 431 69 4,9 Samtliga män 2 444 103 4,2 Gifta kvinnor 649 131 20,2 med barn 225 57 25,3 utan barn 424 74 17,5 Ej gifta kvinnor 265 23 8,7 med barn 32 5 15,6 utan barn 233 18 7,7 Samtliga kvinnor 914 154 16,8 Alla kategorier 3 358 257 7 7

• Sida 72
•  Original

Män Kvinnor Samtliga antal % antal % antal % Stadigvarande arbete 1 080 44 589 65 1 669 50 Ej varaktigt arbete 946 39 159 17 1 105 33 Tillfälligt arbete 418 17 166 18 584 17 Summa 2 444 100 914 100 3 358 100

Skillnaden torde närmast ha sin grund i att det mer sällan förekommer att arbetsför- medlingarna erbjuder sådant arbete till kvin— nor eller i varje fall i att förmedlingarna mer sällan rapporterar kvinnors och särskilt gifta kvinnors avvisande av sådant arbetserbju— dande.

I punkt 3 belyses skillnaden mellan män och kvinnor när det gäller arbetserbjudande på annan ort än hemorten.

Svårigheter som sammanhänger med läng- re daglig bortovaro från hemmet i fall, då den erbjudna arbetsplatsen var belägen på hemorten eller i varje fall så att sökanden dagligen kunnat resa till och från arbets- stället, framgår av tabellen i punkt 4. Up- penbarligen har skiljaktigheter i bedömning- en av erbjudet arbetes lämplighet varit rela— tivt vanligast när det gäller gifta kvinnor och i synnerhet i fråga om gifta kvinnor med barn.

I punkt 5 har till stadigvarande arbete förts fall där arbetsförmedlingen använt be- teckningar såsom »långvarigt», »fast», »sta- digvarande» och liknande eller där direkt framgår att arbetet var avsett att pågå un- der mer än sex månader.

Till kategori ej varaktigt arbete har förts fall där det av arbetsförmedlingens note— ringar framgår, att arbetet var avsett att pågå under viss begränsad tid eller det klart framgår att arbetet var avsett att pågå en till sex månader. Beredskapsarbeten har förts till denna kategori.

Till kategori tillfälligt arbete har förts fall där arbetsförmedlingen använt uttryck som »kortvarigt», »tillfälligt» och liknande eller det i övrigt framgår, att arbetet var avsett pågå kortare tid än en månad.

Hälften av samtliga avvisade arbetser- bjudanden avsåg ej varaktigt eller tillfälligt

arbete. För männen var andelen sådana ar- betserbjudanden så stor som 56 procent.

6. Avvisade arbetserbjudanden inom annat yrkesområde än kassamedlemmens tidigare, fördelade på de arbetslöshetskassor där såda- na fall förekommit och därvid ordnade ef- ter relativ frekvens

Antal ifråga- Samtliga varande fall i

Arbetslöshetskassa fall kassan Litografernas 8 8 Bokbinderiarbetarnas 9 11 Stenindustriarbetamas 11 14 Gruvindustriarbetarnas 20 26 Träindustriarbetarnas 61 1 10 Pappersindustriarbetarnas 32 59 Skogsarbetarnas 125 239 Elektrikernas 14 27 Typografernas 4 9 Transportarbetarnas 20 46 Lantarbetarnas 5 12 Försvarsv civila personals 10 24 Frisörernas 2 5 Arbetsledarnas 4 10 Livsmedelsarbetarnas 37 97 Textilarbetarnas 38 101 Beklädnadsarbetarnas 50 139 Hotell-, kafé- och rest anst 21 60 Handelsanställdas 59 173 Fabriksarbetarnas 56 164 Metallindustriarbetarnas 210 625 Industritjänstemännens 28 84 Sveriges arbetares 72 218 Sko- och låderarbetarnas 17 57 Vågarbetarnas 17 60 Bleck- och plåtslagarnas 1 4 Fastighetsanställdas 1 4 Kommunalarbetarnas 16 66 Sjöfolkets 10 48 Handelstjänstemännens 7 41 J ärnvägsmännens 2 12 Målarnas 5 33 Byggnadsarbetarnas 1 13 759

Summa ifrågavarande fall 1 085 utgör närmare en tredjedel (32,3%) av alla avvisade arbetser— bjudanden (3 358).

• Sida 73
•  Original

I fråga om kön och civilstånd visar an- delen avvisade arbetserbjudanden, som av- ser annat yrkesområde än medlemmens ti- digare, inga större skillnader. Däremot va- rierar, som framgår av denna sammanställ- ning, frekvensen avvisade erbjudanden av arbete inom annat yrkesområde avsevärt i fråga om de olika kassorna. Av de kassor där antalet fall är tillräckligt för en frekvens- bedömning märks väsentligt över det totala genomsnittet särskilt Träindustri-, Pappers- industri- och Skogsarbetarnas kassor samt väsentligt under detta genomsnitt särskilt Byggnadsarbetamas kassa.

7. Avvisade arbetserbjudanden på annan ort än hemorten fördelade på de arbetslöshets- kassor där sådana fall förekommit och där- vid ordnade efter relativ frekvens

Antal ifråga- Samtliga varande fall i

Arbetslöshetskassa fall kassan Maskinbefålets 5 5 Fartygsbefälets 6 6 Stewardarnas 1 1 Sj öfolkets 41 48 J ärnvägsmännens 9 12 Skogsarbetarnas ] 55 239 Sveriges arbetares 127 218 Elektrikernas 15 27 Målarnas 15 33 Arbetsledarnas 4 10 T ransportarbetamas 17 46 Vägarbeta rnas 22 60 Träindustriarbetarnas 40 1 10 Stenindustriarbetarnas 5 14 Gruvindustriarbetarnas 9 26 Byggnadsarbetamas 260 759 Lantarbetarnas 3 12 Handelstj änstemännens 10 41 Typografernas 2 9 Metallindustriarbetarnas 137 625 Pappersindustriarbetarnas 12 59 Frisörernas 1 5 Bokbinderiarbetarnas 2 1 1 Handelsanställdas 27 173 Hotell-, kafé och rest anst 7 60 Fabriksarbetamas 19 164 Kommunalarbetarnas 6 66 Industritjänstemännens 7 84 Sko- och läderarbetarnas 3 57 Försvarsv civila personals 1 24 Livsmedelsarbetarnas 4 97 Textilarbetarnas 3 101 Beklädnadsarbetarnas 3 139

Summa ifrågavarande fall 978 vilket utgör ca 29 procent av alla avvisade arbetserbjudanden (3 358).

Av naturliga skäl kommer givetvis i det närmaste alla fall hos arbetslöshetskassoma på sjöfartens område att vara arbetserbju— danden på annan ort än hemorten.

Av de kassor där det totala antalet fall är tillräckligt för en frekvensbedömning märks väsentligt över det totala genom- snittet särskilt Skogsarbetamas och Sveri— ges arbetares kassor samt väsentligt under detta genomsnitt Beklädnadsarbetamas, Tex- tilarbetamas, Livsmedelsarbetarnas, Indu-

stritjänstemännens, Kommunalarbetarnas, Fabriksarbetamas och Handelsanställdas kassor.

Vid bedömning av uppgifterna i denna och föregående punkter bör man även be- akta ifrågavarande kassamedlemmars ålder. Enligt sammanställningen i punkt 1 var 40 procent av männen och drygt 30 procent av kvinnorna i åldrar under 30 år.

8. Antalet avvisade arbetserbjudanden har även fördelats på län. Anmärkningsvärt är det stora antalet meddelanden om avvisade arbetserbjudanden från Norrbottens län och övriga skogslän (S, W, X, Y, Z, AC och BD). Antalet meddelanden från dessa län utgjorde ca 46 procent av samtliga. Stor— stadslänens (AB, M och O) andel av samt- liga fall var ca 13 procent.

9. Av undersökningen framgick även vilka beslut som sedermera fattades av veder— börande arbetslöshetskassa och, i de fall då besvär däröver anfördes, hos arbetsmark- nadsstyrelsen.

I 380 eller i ca elva procent av samtliga dessa 3 358 fall av arbetsavvisande tiller— kände vederbörande kassa medlemmen er- sättningsrätt. Efter besvär hos arbetsmark- nadsstyrelsen över kassas beslut om avstäng- ning tillerkändes medlemmen ersättningsrätt i ytterligare 67 fall eller två procent av de rapporterade.

Det vanligaste skälet för att rapporterad medlems ersättningsyrkande bifölls i dessa fall var hans »bristande krafter» (hälsa, ål- der). Skäl av denna typ synes ha varit hu- vudsakligen avgörande i 45 procent av kas- sornas beslut att inte avstänga den rappor-

• Sida 74
•  Original

terade medlemmen och i ca 42 procent av arbetsmarknadsstyrelsens bifall av besvär över kassas beslut om avstängning. Även väntan på arbete (permitterad, löfte om an— nat arbete, avvaktan) visade en betydande andel (12—13 %) av de olika skälen för att inte besluta om avstängning. Den erbjudna lönen och andra ekonomiska förhållanden förekom däremot mer sällan som skäl för dessa beslut, när det gäller kassornas pröv- ning (ca 9 %). Som skäl för bifall vid be- svärsprövning hos arbetsmarknadsstyrelsen var löneförhållanden vanligare (ca 15 %).

• Sida 75
•  Original

i arbetslöshetsförsäkringen

Intervjuundersökning av ett antal avstängningsfall

Undersökningen avsåg ett urval av 100 ar- betslöshetsförsäkrade som avstängts från er- sättningsrätt enligt 36 & förordningen om er- kända arbetslöshetskassor under fjärde kvar- talet 1968.

Urvalet av dessa 100 fall har skett slump- vis men i fråga om ålder, kön, yrkesgrupp och bosättning med ledning av de frekvens- data som framkommit genom den i bilaga 9 redovisade undersökningen av avstängnings— beslut under försäkringsåret 1967/68.

Uppgifterna har inhämtats genom person- ligt besök eller per telefon. Intervjuer kunde genomföras i 95 av de 100 fallen. Bortfallet av de fem personerna berodde på dödsfall (2), intagning på fångvårdsanstalt (1) och okänd vistelseort (2).

Av de intervjuade 95 personerna var för— delningen på kön och ålder enligt tablå

Vid intervjuerna inhämtades uppgifter om den försäkrades förhållanden under av- stängningsperioden samt därutöver vissa uppgifter från de tre månaderna före av- stängningen och månaden närmast efter den ifrågavarande avstängningsperiodens slut.

I första hand har undersökningen syftat till att ge en bild av det sätt på vilket de av- stängda kassamedlemmama kunnat ordna sin försörjning under avstängningsperioden. Till större del har försörjningen enligt med- lemmarnas uppgifter ordnats på följande sätt i angivna antal fall.

Arbetslön eller annan inkomst av förvärvs-

arbete 25 Sparmedel (i några fall lika delar arbetslön

och Sparmedel) 27 Makes eller motsvarande samboendes för-

värvsarbete 15 Hustrus eller motsvarande samboendes för-

värvsarbete 5 nedan. Samboende syskons förvärvsarbete 1 Ålder år 1968 —29 30—49 50—66 Summa Mån 28 23 20 71 Kvinnor 8 8 8 24 Samtliga 36 31 28 95 Bostadsorter vid avstängningstillfället: Storstadslän (Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län) 12 Skogslän (Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län) 44 Övriga län 39 SOU 1971: 44 75

• Sida 76
•  Original

från samboende föräldrar eller familj 7 Penninglån inom familjen 4 » utom » 3 Socialhjälp 3 Gåvor och försäljning av ägodelar 1 Sjukpenning (i ett fall lika del Sparmedel) 4

Summa antal fall 95

Avstängningstiden omfattade i samtliga dessa fall 28 kalenderdagar.

Under avstängningstiden hade nedan an- givna antal varit arbetslösa

Av sistnämnda grupp — de 21 personer som varit arbetslösa mindre än tio dagar — uppgav fyra att de varit sjuka under hela el- ler större delen av avstängningstiden. Fem av personerna i samma grupp ansåg sig ej ha varit arbetslösa någon del av avstäng— ningstiden enär de arbetat i eget jord- eller skogsbruk.

62 av de 95 intervjuade kassamedlemmar- na uppgav sig ha varit arbetslösa under ti- den omedelbart efter avstängningsperiodens slut. 55 av dem hade enligt egen uppgift hållit personlig kontakt med arbetsförmed-

Hela tiden 20—27 10—19 Mindre än 10 lingen under avstängningstiden. dagar dagar dagar Under perioden tre månader närmast före 49 11 14 21 avstängningen hade ersättning från arbets- löshetskassa utgått i följande antal dagar till nedan angivna antal av de 95 kassamed- lemmarna.

Antal dagar 0 1—10 11—20 21—30 31—40 41—50 51—60 61—69 Antal medlemmar 14 23 13 16 9 6 8 6

• Sida 77
•  Original

Traditionella vårduppgifter och förvärvsarbete

1 Könsdifferenser på arbetsmarknaden 1.1 Utveckling och gällande principer

1960-talets allmänna debatt om jämlikhet mellan män och kvinnor har till en del rört sig kring kvinnornas situation på arbets— marknaden och deras möjligheter till arbets- förtjänst. Debatten har därvid behandlat oli- ka svagheter i kvinnornas ställning, t ex könsbarriären på arbetsmarknaden och sam- hällets otillräckligt utbyggda service i fråga om barntillsyn.

Utvecklingen under de senaste årtiondena har i vissa avseenden undanröjt institutio- nella hinder för likställdhet mellan könen. År 1947 fastslogs för statlig tjänst lika- lönsprincipen, dvs lika lön för män och kvinnor i samma slags tjänst. Året innan ha- de kvinnor blivit behöriga att efter förtjänst och skicklighet befordras till statlig tjänst eller annat allmänt uppdrag, som tidigare stått öppna endast för män. Undantag gjor- des för prästerlig eller annan kyrklig tjänst (SFS 1945:423). Först år 1961 fick kvinna lika behörighet som man att efter förtjänst och skicklighet befordras till prästerlig tjänst (SFS 1958:519). Sedan år 1946 gäller att statsmyndighet inte utan Kungl Maj:ts med- givande äger förbehålla viss statstjänst eller annat allmänt uppdrag för endast män eller endast kvinnor (SFS 1945:424).

På den privata sektorn av arbetsmark— naden genomfördes principen lika lön för män och kvinnor med likvärdigt arbete inom

industrin genom en överenskommelse år 1960 mellan Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen. Under de följande fem åren slopades de särskilda kvinnolönerna i kollektivavtalen. Kvinnor— nas löner släpar dock fortfarande efter både på Landsorganisationens och andra områden av arbetsmarknaden. År 1962 ratificerade Sverige ILO-konventionen »angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde» (nr 100).

År 1962 upphävdes det i början av 1900- talet införda förbudet mot nattarbete för kvinnor i industri och hantverk. Numera fordras arbetarskyddsstyrelsens medgivande för att anställda, både män och kvinnor, skall få arbeta mellan kl 24 och kl 05. Fort- farande gäller emellertid förbud mot att kvinnor används till arbete under jord i gru- va eller stenbrott utan medgivande av ar- betarskyddsstyrelsen (SFS 1 967z461).

Den fullsysselsättningspolitik som förts i Sverige sedan den ekonomiska krisen på 1930-talet torde i hög grad ha bidragit till kvinnornas nuvarande ställning på arbets— marknaden i vårt land.

I de nya riktlinjer för arbetsmarknadspo- litiken som statsmakterna antog år 1966 (prop 1966: 52) har målsättningen om full sysselsättning vidgats till att avse full, pro- duktiv och fritt vald sysselsättning. Anpass- ning till de snabba strukturförändringama i näringslivet är en av de viktigaste arbets- marknadspolitiska uppgifterna.

• Sida 78
•  Original

Principen om jämlikhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden är fastslagen i riktlinjerna för denna arbetsmarknadspoli- tik. Följande principer skall gälla (prop 1966: 52 s 223—225 samt Rapport till För— enta Nationerna över kvinnornas status i Sverige, Kungl Utrikesdepartementet 1968, s 58—59).

Den arbetsmarknadspolitiska målsättningen skall vara densamma för kvinnlig arbetskraft som för manlig. Någon särbehandling efter kön får inte ifrågakomma när det gäller använd- ningen av arbetsmarknadspolitikens medel.

Kvinnornas efterfrågan på förvärvsarbete skall bedömas efter samma normer som män- nens. — Någon prövning av behovet av för- värvsarbete får inte förekomma beträffande de arbetssökande gifta kvinnorna.

Den latenta arbetslösheten bland framför allt gifta kvinnor måste effektivt bekämpas.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i syfte att trygga kvinnornas sysselsättning får inte minska i omfattning om konjunkturerna försvagas.

Vidgad yrkesutbildning i kombination med aktiv rekryteringsverksamhet och arbetsförmed— ling är de verksammaste arbetsmarknadspoli- tiska medlen att stärka kvinnornas ställning i arbetslivet.

Ackvisition av deltidsanställningar bör be- drivas av arbetsförmedlingen för att tillgodose den stora efterfrågan på deltidsarbete.

Arbetsförmedlingen bör aktivt medverka till att kvinnornas förvärvsmöjligheter breddas. Ar- betsförmedlingen bör därför pröva de villkor om könstillhörighet som arbetsgivare uppstäl- ler, när ledig plats anmäls till förmedlingen, samt inventera sysselsättningar med ensidig könsrekryten'ng. Detta skall ske i samarbete med företagen. Även manliga arbetssökande bör av förmedlingen erbjudas utbildning och anställning inom yrkesområden, som traditio- nellt betraktas som »kvinnliga», t.ex. i vård— yrken och i servicenäringar.

1.2 Yrkesstrukturen

Folkräkningarna visar tydligt att arbets- marknaden är klart könsuppdelad, dvs med typiska kvinnoyrken och typiska mansyr- ken. I en undersökning om gifta kvinnors förvärvsarbete i Göteborg1 konstaterades att den starkt könsbundna efterfrågan på kvinn- lig arbetskraft möts av ett minst lika köns- bundet utbud. En stor grupp yrken domine- ras helt av män medan en betydligt mindre grupp yrken till stor del utövas av kvinnor. Kvinnornas arbetsmarknad skiljer sig från

männens främst däri att den är så föga diffe- rentierad.2

En analys av 1965 års folkräkning visar att kontorsyrken och affärspersonal helt do- minerar yrkesfördelningen bland kvinnor. Inom dessa två kategorier — 71,4 procent respektive 79,5 procent av yrkesutövarna var kvinnor — återfanns 28 procent (29 % år 1960) av samtliga kvinnliga förvärvsarbe- tande. Som jämförelse kan nämnas att en- dast 3,7 procent av samtliga förvärvsarbe- tande män återfanns inom dessa två yrkes- grupper. Tabell bilaga 11: 1, som grundar sig på 1965 års folkräkning, visar att ca 75 procent av alla förvärvsarbetande kvinnor är koncentrerade till 25 yrken, medan endast 14 procent av männen arbetade i dessa yr- ken.

Såsom framgår av tabellen uppgick kvin- nornas andel till mellan 90 och 100 procent i åtskilliga yrken. Bland de större yrkesgrup— perna med nästan uteslutande kvinnlig ar— betskraft kan nämnas yrkena sjukvårdsbi— träde, hembiträde, barnsköterska, konfek- tionssömmerska, sjuksköterska/sjukvårdare, köksbiträde och telefonist. Därutöver finns det yrkeskårer med mindre än 10 000 yrkes- utövare med enbart kvinnlig arbetskraft, så- som yrkena tandsköterska, förskollärare, småskollärare och receptarie.

Arbetskraftsbristen under 1960-talets förs- ta hälft medförde en efterfrågan på kvin- nor även till traditionellt manliga yrken. Under denna period ökade exempelvis an- talet kvinnliga arbetare kraftigt inom verk- stadsarbete och elektroarbete. Totalt sett är det emellertid få kvinnor som kommit in på traditionellt manliga yrkesområden. Den se- naste konjunkturnedgången tycks emeller- tid ha bromsat denna tendens till en utjäm- ning mellan manligt och kvinnligt på arbets- marknaden.

1.3 Kvinnornas näringsgrensfördelning

Näringsgrenen tjänster är kvinnornas Vik- tigaste sysselsättningsområde med 41,5 pro-

1 Meddelanden från Göteborgs stads statistiska kontor, Nr 2: 2 1967, Familj och Förvärvsarbete. 2 Kvinnors liv och arbete. 2 uppl. Sthlm 1968.

• Sida 79
•  Original

cent av samtliga förvärvsarbetande kvinnor jämfört med 12,3 procent av männen i yr- kesarbete år 1965. I gruvor, tillverknings- industri, byggnadsindustri och anläggnings- verksamhet arbetar däremot drygt hälften av de förvärvsarbetande männen mot drygt en femtedel av kvinnorna. Av tabell bilaga 11: 2 framgår andelarna förvärvsarbetande kvinnor av samtliga förvärvsarbetande inom olika näringsgrenar enligt folkräkningarna åren 1960 och 1965.

1.4. Samband mellan snäva gränser för kvinnors arbetsval och deras förvärvsintensi- tet

Av den ojämna yrkes- och näringsgrensför- delningen mellan män och kvinnor framgår tydligt i vilken stor utsträckning arbets- marknaden är könsdifferentierad. Från ar- betsgivarens synpunkt skulle alltså inte ar- betskraften kunna betraktas som homogen utan efterfrågan vara tydligt inriktad på män för vissa arbetsuppgifter och på kvin- nor för andra. Samtidigt är emellertid även utbudet i hög grad könsdifferentierat,1 vilket innebär att kvinnor drar sig för att ta ar- beten inom områden som domineras av män och omvänt.

De regionala olikheterna i kvinnornas för- värvsverksamhet torde bero på den yrkes- fördelning kvinnorna uppvisar i förening med den relativa förekomsten av vissa yr- ken inom ett geografiskt område, betingad av näringslivets inriktning.1 Generellt kan sägas att kvinnornas förvärvsintensitet är högst inom storstadsregionerna, som erbjuder rikliga arbetstillfällen inom förvaltning och servicenäringar, exempelvis inom handeln, undervisningen och vårdområdet. Lägst är förvärvsintensiteten i gles- och skogsbygder.

Av specialanalysen av 1960 års folkräk- ning1 framgår det att andelen kvinnor i de olika yrkesgrupperna respektive näringsgre- narna i stort sett är densamma i alla län. Andelen kvinnor av den totala arbetskraften är alltså i det närmaste helt bestämd av nä- ringslivets inriktning i länet, som den kom- mer till synes via yrkesfördelningen (jäm- för tabell bilaga 11: 3). Förvärvsintensiteten

för gifta kvinnor stiger om det finns ett yrkesområde eller en industri eller annan nä- ringsgren som traditionellt rekryteras med kvinnlig arbetskraft.

Förutom bostadsorten, med dess varie- rande förekomst av arbetstillfällen, kan 10- kala skillnader i utbildningsmöjligheter och samhällsservice, antalet barn, barnens ål- der och kvinnans ålder påverkar utbudet av arbetskraft.

Av tabell bilaga 11: 4, som innehåller upp- gifter hämtade från de utvidgade arbets- kraftsundersökningarna höstarna 1966- 1968, framgår de relativa arbetskraftstalen för olika kön och civilstånd uppdelade på regioner (Norrlandslänen, Dalarna och Värmland — storstadsområdena A, B, M och O — övriga Syd- och Mellansverige).

En jämförelse mellan olika regioner, ci- vilståndskategorier och åldersklasser visar en svag nedgång i yrkesverksamhetsgraden för män och ej gifta kvinnor, medan de gifta kvinnorna visar en ökning inom så gott som samtliga åldersklasser. Yrkesverksamhetsgra- den för män ligger på något lägre nivå i Norrlandslänen, Dalarna och Värmland än i övriga delar av landet. För kvinnorna — såväl gifta som inte gifta — ger de sämre sysselsättningsmöjligheterna i landets norra delar än större utslag. För de inte gifta kvin- norna är det framför allt i åldrarna 45—60 år stor differens i förvärvsintensitet mellan storstadsområdena och övriga områden. Ar- betsmarknadens struktur i storstäderna med rikliga arbetstillfällen inom förvaltning och övriga tjänster ger arbetsmöjligheter för den kvinnliga arbetskraften.

Det har tidigare framgått att kvinnorna huvudsakligen finns inom näringsgrenarna handel (48,2% kvinnor) och tjänster (62,5% kvinnor).2 Båda dessa näringsgrenar är be- roende av boendeortens urbaniseringsgrad. Enbart urbaniseringsgraden är dock inte ut- slagsgivande för de gifta kvinnornas yrkes- verksamhetsgrad även om denna rent all- mänt sett är högre i städerna än på lands- bygden. Städer eller tätorter med samma in-

1 SCB meddelanden 1966: 3, Information i prognosfrågor, Kvinnornas förvärvsverksamhet III 2' Enligt folkräkningen år 1965.

• Sida 80
•  Original

Förvärvsintensiteten för gifta kvinnor var

1960 högst i: Borås 45,1 1965 högst i: Sundbyberg 51,0 Sundbyberg 45,0 Borås 49,4 Ulricehamn 40,9 Ulricehamn 49,2 Eslöv 40,9

1960 lägst i: Gränna 11,3 1965 lägst i: Marstrand 17,7 Marstrand 11,6 Öregrund 19,7 Östhammar 13,0 Östhammar 19,9

1960 1965

Hela landet: Städer 33,2 39,1

Stockholm 39,3 45,8 Göteborg 28,9 34,7 Malmö 37,4 43,1 Tätortl 30,9 37,2 Landsbygd" 18,5 26,5 Glesbygda 12,1 17,2 Hela riket 26,3 33,6

1 Tätort=ort med minst 200 invånare samt högst 200 in mellan husen. ” Landsbygd=landskommuner och köpingar. ” Glesbygd=motsats till tätort. Källa: Folkräkningarna åren 1960 och 1965. För år 1965 har värdena framräknats exklusive de

medhjälpande jordbrukarhustruma.

Vånarantal kan nämligen uppvisa stora olik- heter i gifta kvinnors yrkesverksamhetsgrad. I en storstad som Göteborg har t ex vid de senaste två folkräkningarna de gifta kvinnor- nas förvärvsintensitet endast legat ungefär på riksgenomsnittet. De högsta värdena upp- når i stället städer med för kvinnor spe- ciellt >>lämplig» inriktning av näringslivet, såsom Borås och Ulricehamn, som domine- ras av textilindustri. Se tablå ovan.

1.5 Latent arbetssökande

Genom arbetskraftsundersökningarna in— hämtas uppgifter om latent arbetssökande. Härmed menas personer utanför arbetskraf- ten som skulle sökt arbete under mätveckan om de ansett sig kunna erhålla lämpligt ar- bete på bostadsorten. Det är emellertid svårt att avgöra om frågorna i arbetskraftsunder- sökningarna är så formulerade att man verk- ligen får fram ett reellt arbetskraftsutbud. Benägenheten att arbeta hos de sk latent arbetssökande är inte prövad. Den genom— snittliga arbetstid de uppger sig vilja ha är jämförelsevis kort (i genomsnitt ca 22 tim/ vecka). Enligt den utvidgade arbetskraftsun- dersökningen hösten 1968 uppgick antalet

latent arbetssökande till ca 153 000. Av dessa utgjorde kvinnorna 86 procent (gifta kvinnor 71 procent och icke gifta kvinnor 15 procent). Omkring en tredjedel av de la- tent arbetssökande bodde i Norrlandslänen, Värmland och Dalarna.

2. Aktiveringsåtgärder

Genom arbetsmarknadspolitiska medel söker man

att trygga sysselsättningen åt envar som kan arbeta

att uppnå och vidmakthålla balans mel- lan tillgång och efterfrågan på arbetskraft

att lösa arbetskraftsproblem som uppstår vid näringslivets strukturomvandling

att uppnå produktivaste möjliga använd- ning av arbetskraften.1 Denna arbetsmarknadspolitiska målsättning har reell innebörd även för kvinnor. Prin- ciperna gäller oavsett kön och ålder. Kvin- nor, gifta kvinnor eller någon annan katego- ri, får inte betraktas som en marginell grupp på arbetsmarknaden som temporärt skall

1 AMS” svar 23.4.1969 Dnr A 1589/69 på skrivelse från FN angående Fifth International Survey of Training for Social Welfare.

• Sida 81
•  Original

kunna inkallas vid högkonjunktur respektive sändas hem när efterfrågan på arbetskraft viker.1

2.1 Information

Genom information till kvinnorna och de- ras familjer söker man underlätta kvinnor- nas utträde på arbetsmarknaden. Upplys- ningar lämnas härvid om aktuella förhållan- den på arbetsmarknaden samt om de me- del som står den aktiva arbetsmarknadspoli- tiken till buds då det gäller att förverkliga önskemål om yrke och utbildning samt om den anpassning som utvecklingen kräver. De kvinnor man närmast vänder sig till är gifta, änkor, frånskilda och hemmadöttrar, som varit borta från arbetsmarknaden och öns- kar återinträda i förvärvslivet eller för förs- ta gången ämnar förvärvsarbeta. Dessa kate- gorier har ej sällan låg utbildning och kan följaktligen ha svårt att hävda sig på arbets- marknaden. Även för dem som har en yr- kesutbildning krävs ofta en komplettering av kunskaperna samt inblick i det nya som skett inom yrkesområdet.

Genom information riktad till kvinnorna söker man medvetet motarbeta deras ofta vanemässiga och slentrianbetonade yrkes- val som ofta nog leder till låglöneyrken med ringa avanceringsmöjligheter. En av arbets- marknadspolitikens främsta målsättningar är att genom aktiv information till såväl ar- betstagare som arbetsgivare samt berörda myndigheter och organisationer söka bred- da kvinnornas yrkesval. Existerande fördo- mar om att vissa yrken är »manliga» och andra »kvinnliga» motarbetas.

Arbetsmarknadsinformationen finner många vägar. En omfattande allmän infor- mation — genom press, radio, TV, annonse- ring, olika broschyrer, bildmaterial mm — om kvinnorna och arbetsmarknaden har getts under senare är.

2.2 Arbetsmarknadsutbildning

I nuvarande läge har arbetsmarknadsutbild- ningen, dvs utbildning av vuxna för att till- godose arbetsmarknadens behov av utbildad

arbetskraft (sysselsättningspolitiska grunder), jämte arbetsförmedling och yrkesvägledning en nyckelposition bland de arbetsmarknads- politiska åtgärderna. Den snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen har kommit näringslivet att ställa allt större krav på indi- videns kunnande och anpassningsförmåga till nya uppgifter. En person kan behöva omskolas eller vidareutbildas en eller flera gånger under sin yrkesverksamma period.

Vuxenutbildningen är även ämnad att upp-

bygga självförtroende hos kursdeltagarna samt att öka deras konkurrensförmåga på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutbildning sker på ett av följande sätt. . Kurser särskilt anordnade i samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen och skol- överstyrelsen. . Kurser inom det ordinarie utbildningsvä- sendet. . Utbildning inom företagen. . Övriga kurser organiseras av myndighe- ter, såsom skogsstyrelsen och lantbruks- styrelsen, eller av utbildningsorganisatio— ner såsom RATI, TBV och ABF. Huvudvillkoren för deltagande i den av sysselsättningspolitiska skäl anordnade ar- betsmarknadsutbildningen är följande:2 a) att arbetslöshet, risk för arbetslöshet eller placeringssvårigheter på arbetsmarknaden föreligger för den utbildningssökande. Un- dantag från dessa villkor medges vid 5 k bristyrkesutbildning. — Hemmafruar räk— nas i detta sammanhang som arbetslösa, eftersom de inte har något förvärvsarbete. För ensamstående kvinnor med minderåri- ga barn finns vissa lättnader i villkoren. De kan erhålla omskolning även om de inte är arbetslösa, nämligen om deras yrke eller an- ställning lägger hinder i vägen för vården av barnen

b) att den utbildningssökande har fyllt 21 är3 (vissa undantag finns, t ex ensamstående mödrar) och sökt arbete genom den offentli- ga arbetsförmedlingen 1 UD. Rapport till Förenta Nationerna över kvinnornas status i Sverige, Ny seriell: 20, 1968. * Arbetsmarknadskungörelsen (AMK) den 3 juni 1966 (nr 368, ändl' 1968: 246). " Åldersgränsen förväntas bli sänkt till 20 år.

• Sida 82
•  Original

e) att utbildningen kan anses vara ägnad att medföra stadigvarande arbete, som inte kan komma till stånd utan utbildningen.

För att underlätta för ensamstående möd- rar att deltaga i utbildning har i ett län på försök anordnats s k paketutbildning, vilken inkluderar såväl egen bostad som barntillsyn under utbildningstiden. För att stimulera den geografiska och yrkesmässiga rörligheten för föräldrar i glesbygden finns det vid vissa utbildningscentra möjlighet att inom arbets- marknadsutbildningens ram erhålla såväl familjebostäder som barntillsyn under den tid föräldrarna genomgår yrkesutbildning.

Till elever som deltar i arbetsmarknadsut- bildning utgår utbildningsbidrag utom för utbildning där studiemedel utgår. Bidragen är behovsprövade men konstruerade så att de i huvudsak skall täcka elevernas och de- ras familjers kostnader under utbildningsti- den.

Kursernas längd varierar från några vec- kor upp till ca två år. Kurser arrangeras i samtliga län, ofta på ett par platser inom samma län. Ett omskolningscentrum kan ha möjlighet att erbjuda upp till ett 50-tal olika kurser. '

Arbetsmarknadsutbildningen omfattar såväl introduktionskurser som yrkesutbild- 'ningskurser.

Introduktion på arbetsmarknaden

För att få betänketid och en grundlig orien- tering om vad yrkesvärlden kan erbjuda finns en rad kurser.

Startkurser för industriarbete omfattar två veckors teori samt två tre veckors praktik på olika industrier.

Orienteringskurser för vårdyrken är av- sedda att ge en allmän, teoretisk—praktisk orientering inom detta yrkesområde och är alltså ämnade att ge vägledning för senare utbildning.

Omställningskurser för omskolning samt informations- och utredningskurser söker in— formera om samhällsutveckling och arbets- marknadsförhållanden mm för att hos kursdeltagaren skapa förutsättningar för sakligt bedömande av den egna situationen

och en positiv inställning till utbildning och] eller anställning. Med hjälp av yrkes- och anlagsorientering, yrkesvägledning med möj- lighet till anlagsprövning samt praktisk yr- kesprövning söker man hjälpa kursdeltagar- na till ett riktigt yrkesval.

Olika slag av utbildningskurser

Omskolningskurserna i skolöverstyrelsens regi utgör stommen i arbetsmarknadsut- bildningen och ger grundutbildning för ett yrkesområde. Preparandkurser och förberedande teorikur- ser för yrkesutbildning ger nödvändiga bak- grundskunskaper till personer, som annars inte skulle kunna deltaga i mer kvalificerad yrkesutbildning.

Fartbildningskurser anordnas för olika yr- keskategorier, där vidgad kompetens är önskvärd. Reaktiverings- och repetitionskurser ger per- soner med tidigare yrkesutbildning, som va- rit borta från yrkesarbetet någon tid, en god teoretisk och yrkesmässig förberedelse och samtidigt också en orientering om det nya som hänt inom yrket. Anpassningskurser anordnas för fysiskt el- ler psykiskt handikappade. Rehabiliteringskurser avser att återanpassa kursdeltagaren efter sjukdom eller på grund av handikapp till tidigare yrke eller förbe- reda honom för utbildning till nytt yrke. Bristyrkesutbildning anordnas bl a inom vårdområdet för utbildning av sjukvårdsbi- träden, undersköterskor och fritidspedago- ger.

Arbelsmarknadsutbildningens utveckling

Arbetsmarknadsutbildningens betydelse har vuxit. År 1960 var antalet elever ca 18 000 personer, år 1969 ca 104 000. I det närma- ste har alltså en sexdubbling av deltagaran- talet skett på nio år. Andelen kvinnliga kursdeltagare har under samma tid ökat från 18,2 procent till 43,3 procent.

Fr o m juli 1969 baseras AMS' arbets- marknadsutbildningsstatistik på individual— uppgifter om varje person som erhåller ar-

• Sida 83
•  Original

betsmarknadsutbildning. Uppgifterna avser bla vissa personliga data, tidigare utbild- ning och yrke samt kursens längd och yr- kesinriktning.

Av de personer som påbörjat arbetsmark- nadsutbildning första halvåret 1969 var över hälften av männen arbetslösa före kursens början mot ca 1/ 3 av kvinnorna. Av de se- nare hade ca 40 procent tidigare varit syssel- satta med arbete i eget hushåll. En större andel män än kvinnor var före kursens bör- jan sjuka eller genomgick annan arbetsmark— nadsutbildning. I genomsnitt var 41 procent av männen och 47 procent av kvinnorna över 35 år.

T raditionsbundet yrkesval

I den nya statistiken över arbetsmarknads— utbildning presenteras en detaljerad bild av mäns och kvinnors yrkesinriktning vid ar- betsmarknadsutbildning. Fördelningen efter kursens yrkesinriktning, som framgår av ta- bell bilaga 11:5, bekräftar i hög grad hur könsbundet valet av utbildning är. Av kurs- deltagarna är 90 procent eller däröver kvin- nor, bla i kurser med inriktning på vård- arbete inom hälso- och sjukvård, stenografi- och maskinskrivningsarbete samt servicear- bete, medan andelen kvinnor är ca 3,5 pro- cent eller lägre när det gäller kurser för ex— empelvis 1antbruks-, skogs- och fiskeriarbe- te, finmekaniskt arbete, träarbete, målnings- och lackeringsarbete samt maskin— och mo- torskötsel.

Kvinnornas yrkesval följer således allt- jämt traditionsbundna mönster. I samhällets information strävar man emellertid medve- tet efter att genom utbildning söka vidga kvinnornas alltför snäva yrkesval till att om- fatta även tidigare traditionellt manliga om- råden. De särskilda startkurserna för an- ställning i industri är ett exempel på detta. Det fanns 560 kvinnliga elever i sådana kur- ser år 1965/66 mot endast 280 året innan.

Statistiken visar att den genomsnittliga kurstiden vid arbetsmarknadsutbildning är avsevärt kortare för kvinnor än för män, vil- ket kan leda till arbetsuppgifter med låga löner.

Goda anställningsmöjligheter för kursdelta- gare

Möjligheterna för kursdeltagarna att erhålla anställning efter arbetsmarknadsutbildning- ens slut har hittills varit goda, framför allt för dem som kunnat börja arbeta på heltid. Man beräknar att omkring 80 procent av kursdeltagarna under senare år kunnat ar- betsplaceras efter kursernas slut. Större de- len av kursdeltagarna har varit i medel- åldern. Någon övre åldersgräns för att få deltaga i undervisningen finns inte. Däremöt krävs att vederbörande har förutsättningar att placeras på arbetsmarknaden efter ge- nomgången utbildning.

3 Samhällsservice för vård och tillsyn av barn, åldringar och handikappade

3.1 Ökad förvärvsverksamhet hos gifta kvinnor

Såsom förut (tabell bilaga 1123) framhållits söker sig allt fler gifta kvinnor ut på arbets- marknaden. Enligt 1965 års folkräkning för- värvsarbetade 31,7 procent av de gifta kvin- norna i åldrarna 16—66 år (minst halv nor- mal arbetstid). Enligt arbetskraftsundersök- ningama, som har ett vidare begrepp för förvärvsarbete (all arbetstid om minst 1 tim/ vecka), uppgick de gifta kvinnornas för- värvsverksamhet år 1968 till 46,8 procent. Uppställningen på nästa sida visar den abso- luta och relativa förändringen i förvärvs- intensitet för kvinnor med små barn mellan åren 1964 och 1969. Denna kategori upp- visar större relativ ökning än någon annan demografisk grupp.

Förvärvsbenägenheten hos mödrarna va- rierar med antalet barn samt yngsta barnets ålder. Av arbetskraftsundersökningen hösten 1969 framgår att förvärvsintensiteten för kvinnor i åldern 25—34 år utan barn under sju år uppgick till 78,5 procent, för kvinnor i motsvarande ålder med förskolebarn till 48,1 procent och för dem vilkas yngsta barn uppnått minst sju års ålder till 68,9 procent. Dessa olikheter skulle bla kunna tyda på otillräckliga resurser för barntillsyn och att

• Sida 84
•  Original

Årsmedeltal

[arbetskraften 1964 och 1969 1964 1969 Förändring

Kvinnor med barn under sju år 180 000 274 000 +94 000 rel AK-tal 35,6 45,7 + 10,1 andel av arb kraft 4,8 7,0 + 2,2 varav gifta 154 000 231 000 +77 000 rel AK-tal 33,2 43,1 + 9,9

Källa: SCB arbetskraftsundersökningar 1964 och 1969.

detta verkar hämmande på yrkesverksam- hetsgraden.

Av nedanstående figur framgår andelarna kvinnor i och utanför arbetskraften med för- delning efter baminnehav under första kvar— talet 1970.

3.2 Önskemål om förvärvsarbete hos hem- arbetande mödrar

Familjedaghemsutredningens kartläggning 1966 visade att ca 210 000 hemarbetande

mödrar önskade gå ut i förvärvsarbete om tillsynen av deras barn kunde ordnas på ett tillfredsställande sätt. Av dessa mödrar var 20 procent beredda att arbeta på heltid och resten på olika former av deltid. Utredning- en beräknade — under förutsättning att des— sa mödrar i genomsnitt hade 1,7 bam under tio år — att det skulle behövas ytterligare ca 70 000 barntillsynsplatser på heltid och ca 290 000 på deltid.

I samband med arbetskraftsundersökning- en i februari 1968 tillfrågades personer i ål—

Kvinnor i ålder 16—64 år, med och utan barn under 17 år i 100-tal

l ARBETSKRAFTEN

EJ / ARBETSKRAFTEN

Källa: Arbetskraftsundersökningen första kvartalet 1970

• Sida 85
•  Original

dern 20—65 år och som ej tillhörde arbets- kraften dels om orsaken till att de ej för- värvsarbetade, dels om de under vissa vill- kor skulle söka förvärvsarbete nu eller i framtiden.1 Av kvinnor med barn under tio år uppgav ca 85 procent barntillsyn som en av anledningarna till att de ej förvärvsarbe- tade för närvarande. Ca 35 procent uppgav denna barntillsyn som huvudanledning. För kvinnor utan yngre barn var hälsoskäl och hushållsarbete de vanligaste angivna orsa- kerna, därefter följde åldersskäl samt svå- righeter att erhålla arbete på bostadsorten.

Bland dem som angivit barntillsyn som skäl för att de inte förvärvsarbetade önskade drygt 1/5 börja arbeta omedelbart, under förutsättning att barntillsyn kunde ordnas, medan 4/5 ville arbeta i framtiden när bar- nen blivit större. (I familjedaghemsutred- ningen frågades inte om tidpunkten för even- tuellt förvärvsarbete, vilket kan tänkas inne- bära en överskattm'ng av antalet förvärvsar— betsvilliga mödrar.) Totalantalet kvinnor med barn i ålder 0—10 år, som svarat »ja» eller »tror det» på frågan om de skulle söka förvärvsarbete omedelbart, uppgår till 73 300 personer inklusive dem som upp- givit annat skäl än behov av barntillsyn. Önskan att arbeta i framtiden är större hos de yngre och avtar med stigande ålder. Det finns även regionala olikheter i önskan att förvärvsarbeta.

Om man slår samman dem som angivit barntillsyn, vård av annan anhörig, hushålls- arbete och alltför betungade hushållsarbete som skäl för att ej förvärvsarbeta finner man att viljan att arbeta i framtiden är störst i storstadslänen och där främst hos de yng- re. Viljan att börja arbeta omedelbart är störst i skogslänen. Sammanfattningsvis kan anges hur många av kvinnorna som under vissa villkor skulle söka förvärvsarbete ge- nast. De uppgår totalt till ca 97 800 och fördelar sig efter de olika anförda skälen på följande sätt

barntillsyn 70 100 vård av annan anhörig 4 000 hushållsarbete 13 300 alltför betungande hushållsarbete 2 600 brist på lämpliga arbetstillfällen S 200

Av dem som uppgett sig söka arbete under vissa villkor önskade endast 17 procent ar- beta på heltid.

3.3 Andra grupper föräldrar i behov av barntillsyn '

Det är dock inte endast barn till förvärvsar- betande föräldrar som behöver tillsyn i dag- hem. Studerande ungdomar med barn ut- gör en stor behovsgrupp, särskilt i universi- tetsstädema. Enbart i Stockholm uppskattas antalet barn till studerande föräldrar i behov av daghemsplats till över 7 000.2 Hur stort behovet kan vara för landet i dess helhet vet man ej. Antalet barn till studerande har i debattinlägg uppskattats till 15 000—20 000. Den växande vuxenutbildningen medför också ökat behov av samhällelig barntillsyn.

3.4 Samhällets service för vård och tillsyn av barn samt andra former av barntillsyn

Tillsyn av barnen under den tid föräldrarna förvärvsarbetar sker i hälften av fallen i det egna hemmet av andra maken, hemhjälp, äldre syskon eller andra släktingar. Barnstu- gorna och de kommunala familjedaghem- men täcker endast ca nio procent av det" genom familjedaghemsutredningens inter— vjuundersökning3 dokumenterade tillsyns- behovet. Inte mindre än 60 000 barn är helt utan tillsyn av någon vuxen. Av dessa är 3 000 i förskoleåldem. Undersökningen vi- sade att det hösten 1966 fanns ca 317 000 barn under tio år vilkas vårdnadshavare för- värvsarbetade mer än 15 timmar per vecka. Givetvis kan också barn till de föräldrar som arbetar mindre än 15 timmar per vecka be— höva tillsyn liksom 10—12-åringar kan be- höva det efter skoltidens slut och på lov- dagar. De olika tillsynsformerna hösten 1966 framgår av följande tablå.

1 Utförlig redogörelse om denna specialunder- sökning lämnas i bilaga 3 Arbetskraftens struk- tur och dimensioner. ” I barndaghemsfrågan, Stockholms studenters centralorganisation. Dec 1968. ” Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem. Familjedaghemsutredningens för- slag (SOU 1967: 39).

• Sida 86
•  Original

Därav under 7 år Tillsynsform Antal % Antal % Daghem/fritidshem 16 615 5 13 274 9 Lekskola/halvdaghem 2 395 — 2 395 2 Privata familjedaghem 57 950 18 47 519 31 Kommunala familjedaghem 8 802 3 6 983 5 Tillsyn i hemmet 159 159 50 79 580 52 Klarar sig själva 62 003 20 3 100 2 Kombination av ovanstående 10 700 3 535 — Totalt 317 624 99 153 386 101

Källa: SOU 1967: 39.

Samhällets service i fråga om barntillsyn svarar inte mot efterfrågan. Detta faktum har fått en framträdande plats i den all- männa debatten om kvinnorna på arbets- marknaden. Efterfrågan på daghemsplatser är svår att uppskatta då den i hög grad är beroende av tillgängliga bamtillsynsresur- ser. Med inga eller få daghemsplatser på en ort kan rimligtvis inte daghemskön utgöra en tillförlitlig mätare på behovet.1

Förskoleverksamheten har utöver tillsyns- funktionen en pedagogisk funktion. Målet för verksamheten bör vara att ge barnen en miljö som främjar en gynnsam personlig- hetsutveckling under ledning av pedagogiskt utbildad personal. Den pedagogiska utform- ningen av förskoleverksamheten gör denna till ett betydelsefullt komplement till det eg- na hemmet.

Barnstugeverksamhetens uppbyggnad

Barnstugeverksamheten är uppdelad på dag- hem och lekskola för barn i förskoleåldern samt fritidshem för barn i de lägre skol— åldrama. Statsbidrag utgår till såväl uppfö- rande som drift av daghem samt av gemen- sam barnrtuga där minst två tredjedelar av platserna används för barntillsyn under minst fem timmar per dag och barn.

Daghem

År 1965 varierade tillgången på daghems- platser kraftigt mellan olika orter och de- lar av landet, vilket framgår av bl a bygg- forskningens rapport 1967. Av städerna ha-

de Stockholm den högsta daghemskapaci— teten — mätt i relationen förvärvsarbetande föräldrars barn och antalet tillgängliga dag- hemsplatser — med 33 procent. Därnäst kom Visby med 29 procent, Borås med 26 procent och Malmö med 14 procent. Väs- terås hade 9 procents täckning och Karlstad 3 procents.2 Flera städer hade över huvud taget inget daghem.

Bland länen hade år 1965 Göteborgs och Bohus län den högsta inskrivningsprocenten med 21 procent. Därnäst följde Gotlands län med 14 procent. De lägsta värdena no- terades för Kristanstads, Älvsborgs, Värm- lands, Kopparbergs och Västerbottens län som samtliga hade en inskrivningsprocent på 1 till 2 procent.

Av material från 1968 års barnstugeut- redning framgår att Stockholms stad 30.6.1967 hade drygt en tredjedel av plat— serna. Tillsammans hade de tre största stä— derna mer än hälften av daghemsplatserna i landet. Resurserna är alltså synnerligen ojämnt fördelade, vilket kan tänkas bidraga till lokala olikheter i småbamsmödrarnas förvärvsintensitet. Det är nämligen rimligt att antaga att viljan att förvärvsarbete ökar i takt med de lokala resurserna i form av daghemsplatser och övriga möjligheter till fullgod tillsyn av barnen.

Av tabell bilaga 11:6 framgår tillgången på daghemsplatser i en del av landets större kommuner.

1 1968 års barnstugeutredning. PM nr 5 ' Byggforskningen. Rapport 22: 1967. Barn- tillsyn I. Behov av daghemsplatser fram till 1975.

• Sida 87
•  Original

Familjedaghem

Familjedaghemmen, kommunala eller priva- ta, är ett komplement till barnstugeverksam- heten för barn till föräldrar med arbetstider som ej passar med dag- och fritidshemmens tider eller för infektionskänsliga eller på an- nat sätt känsliga barn där en kollektiv sam- varo ej kan anses lämplig. Den rådande bris- ten på daghemsplatser gör att familjedag- hemmet även annars ofta blir ett alternativ till daghemmet. Den bristande kontinuiteten hos familjedaghemmen har framhållits som en nackdel liksom bristen på pedagogisk ut- bildning hos dagmammorna. En del kom— muner anordnar numera kortare utbildnings- kurser (90 timmar) för dagbarnvårdare. Så- dan utbildning anordnas också såsom arbets- marknadsutbildning. Budgetåret 1968/ 69 ut- bildades ca 1 600 dagbarnvårdare. Kommu— nernas redovisade behov av utbildning för budgetåret 1969/ 70 uppgår till ca 14000 elever.

Att åtskilliga föräldrar anser placeringen av sina barn i familjedaghem endast vara en provisorisk lösning på barntillsynsfrågan i avvaktan på plats i daghem respektive fri— tidshem kommer klart till uttryck i väntelis- torna till daghemmen, som visar att t ex i Stockholm närmare 1 000 förvärvsarbetan- de föräldrar har sina barn placerade i av bamavårdsnämnden förmedlade familjedag— hem. Detta antal motsvarar ca 14 procent av totala antalet väntande i staden. Familje- daghemmens andel av den totala barntillsy- nen, 25 procent, är alltså miSSvisande i fråga om föräldrarnas önskemål, då den till stor del är ett uttryck för rådande knapphet på daghemsplatser.1

Lekskolor

Även lekskoleplatserna är geografiskt myc- ket ojämnt fördelade. Såsom exempel kan nämnas att i Lund beräknade man att år 1967 kunna ta emot alla platssökande fem- och sexåringar samt en del fyraåringar. I Västerås var år 1966 82 procent av sexåring- arna och drygt 40 procent av femåringarna inskrivna i lekskola. Förhållandena i dessa

båda städer kan ställas mot förhållandena i hela riket, där täckningen för fem- och sex- årsåldrarna är betydligt lägre och anger klart den ojämna tillgången på lekskoleplatser i förhållande till behovet.2

Tillgången till lekskola för fem- och sexåringar läsåret 1968/69. Hela riket

Tot ant Ant barni Tåckning barn1 lekskolor2 % 6 år 106 617 65 062 61,0 5—6 år 218 836 65 062 29,7 Källor: * Framräkning från folkräkningen 1965. ” Socialstyrelsen, augusti 1968.

Det bör poängteras att lekskolorna i sin nuvarande utformning inte är avsedda att lösa några tillsynsproblem för förvärvsar- betande föräldrar, då vistelsetiden är be- gränsad till tre timmar dagligen. I direkti- ven till 1968 års barnstugeutredning fram— går att en mera allmän lekskoleverksamhet för i första hand fem- och sexåringar bör diskuteras.

En annan väsentlig fråga är samordningen av lekskoleverksamheten med den tillsyn under resten av dagen, som behöver ordnas för barn med förvärvsarbetande föräldrar. En principlösning av denna fråga finns re- dan i tillämpning, nämligen den gemensam- ma barnstugan, vilket innebär daghem och lekskola i kombinerad verksamhet under vis- sa tider på dagen. Även andra lösningar skulle kunna tänkas, såsom inrättande av lekskolegrupper med fem timmars vistelse- tid eller en anknytning till fritidshemmen.

Fritidshem

Den nuvarande fritidshemsverksamheten har en relativt liten omfattning och tillgodoser inte det behov av organiserad fritidsaktivi- tet och tillsyn som finns för barnen i de läg— re skolåldrarna.3

1 Samhällets barntillsyn i Stockholm. Behovs— beräkningar 1962—l 975—1980 — April 1969 Stockholms stads statistiska kontor. 2 1968 års barnstugeutredning. PM nr 5. ” Direktiven till 1968 års barnstugeutredning. Riksdagsberättelsen år 1969.

• Sida 88
•  Original

För skolbarnen har fritidshemmen samma funktion som daghemmen för barn i för- skoleåldern. Som allmän målsättning borde gälla att varje område som förses med dag— hem också skall ha tillgång till fritidshem. Efterfrågan på plats till fritidshem betingas nämligen i stor utsträckning av tillgången på daghemsplatser. Det har visat sig att för praktiskt taget samtliga daghemsbarn efter- frågas fritidshem när barnet börjar skolan. En utbyggnad av daghemsverksamheten bör alltså följas upp med ökade resurser för skolbarnstillsyn.1 Av fritidshemsplatserna i landet (jämför tabell 1) svarar Stockholms stad för närmare hälften.

Enligt 1960 års folkräkning stiger för- värvsintensiteten för tex kvinnor, som har ett barn, med 9 procentenheter från det barnet är ett år till fem års ålder. När bar- net blir sex sju år gammalt sjunker moderns yrkesverksamhetsgrad med 5,5 procenten- heter, varefter åter en stegring sker. Orsa- ken till denna sänkning skulle kunna vara svårigheten för mödrarna att ordna barntill— syn under barnets första skolår med dess re- lativt oregelbundna skolgång.2 Detta skulle alltså innebära att det snarast är svårare att ordna barntillsynen för barn under de första skolåren än för förskolebarnen.

Takten i utbyggnaden av fritidshemmen är helt otillfredsställande. Först för några år sedan startade man utbildning av fritidspeda- goger dvs av personal särskilt anpassad för dessa institutioner.3

Social hemhjälpsverksamhet

Den sociala hemhjälpsverksamheten är en annan form av samhällsservice som i vissa avseenden utgör ett nödvändigt komplement till barnstuge- och familjedaghemsverksam— heten.

Barnvårdare ger under kortare eller läng— re perioder vård och tillsyn av barn, som på grund av sjukdom ej kan vistas på daghem eller gå i skola under den tid föräldrarna förvärvsarbetar.

Arbetsmarknadsstyrelsen avser enligt upp- gift att rekommendera kommunerna att öka utbildningsverksamheten för barnvårdare.

År 1969 fanns barnvårdare endast i ca 50 kommuner.

Koloniverksamhet

Ett annat problem är det ökade tillsynsbe- hovet på sommaren, då barnen har feriele- digt från skoloma. Här har olika former av koloniverksamhet kunnat utnyttjas av en del familjer.

3.5 Planering utbyggnad

av barnstugeverksamhetens

På 1950-talet ökades antalet daghemsplat- ser från ca 9 700 år 1950 till ca 10 300 år 1960.4 Frågan har emellertid fått en ny ak- tualitet under 1960-talet, och många institu- tioner har byggts. Se tabell bilaga ll:7. En- ligt uppgift från 1968 års barnstugeutred— ning har antalet inskrivna barn i daghem (överinskrivningen får enligt socialstyrel- sens anvisningar uppgå till till högst 20 procent av platsantalet) ökat från 23 242 (1.1.1968) till 36 282 (1.1.1970). Antalet barn i lekskolor har under samma period ökat från 63 900 till 76 168 (en lekskoleplats ger två barn möjlighet att bevista lekskola). Antalet inskrivna barn i fritidshem uppgick till 5 034 (1.1.1968) och hade 1.1.1970 ökat till 7 099.

Enligt socialstyrelsens tidigare beräkning- ar med årsskiftet 1967/ 68 som utgångspunkt skall antalet daghemsplatser fram to m mitten av 1970-talet årligen öka med 4 500 och antalet lekskoleplatser med ca 2 000. Av mera aktuella beräkningar, baserade på so- cialstyrelsens kommunenkät som visar kom- munernas utbyggnadsplaner fram to m 1970/71, framgår att byggen omfattande 7 000 daghems- och 1500 fritidshemsplat- ser kommer att påbörjas under vart och ett av budgetåren 1968/69 och 1969/70 samt att 85 000 barn är 1970 skall kunna få plats

¹ Samhällets barntillsyn i Stockholm. April 1969. Stockholms stads statistiska kontor. 2 Kvinnors förvärvsverksamhet I, IPF 1965 : 5. 3 Kvinnorna och arbetsmarknaden. AMS sep- tember 1969. * Ur direktiven till 1968 års barnstugeutred- ning.

• Sida 89
•  Original

i lekskola. Expansionstakten blir alltså av- sevärt högre jämfört med tidigare år sam-— tidigt som antalet platser kraftigt översti- ger den tidigare förväntade platsökningen. Vid årsskiftet 1969/70, då en ny kommun- enkät beräknas vara klar, kan man få fram säkrare uppgifter för beräkning av utbygg— naden efter år 1970.

De i dagens läge tillgängliga daghemsplat- serna täcker inte på långt när ännu det up- penbara behovet. Av familjedaghemsutred- ningens enkät hösten 1966 framgick det, så- som tidigare redovisats, att endast nio pro- cent av de barn under tio år vars föräldrar eller förälder förvärvsarbetade minst 15 tim- mar per vecka hade tillsynen ordnad inom ramen för den samhälleliga barntillsynen. Även om utvecklingen skulle följa det hög- re av socialstyrelsens alternativ (se nedan) skulle man år 1975 endast uppnå en inskriv- ningsprocent i daghemmen (83 400 inskriv- na barn inkl 20 procents överinskrivning) på 30—40 procent, om man utgår från prognoser om antalet barn 0—6 år med för- värvsarbetande mor. Den täckningsgraden uppgår inte ens till hälften av den som skulle erfordras för full behovstäckning, dvs att alla som önskade kunde få sina barn place- rade på daghem.

Antalet barn med förvärvsarbetande möd- rar kommer enligt byggforskningen att upp— gå till mellan 203 000 och 266 000 år 1975 . Här avses barn som kommer att behöva nå- gon form av hel- eller halvdagstillsyn. Dag- hemsplatsbehovet vid alternativ I och II re- spektive tre olika ambitionsgrader — 20, 30, och 50 procents inskrivning — framgår av nedanstående tablå.

Platsbehov år I 975

Centrala samarbetsgruppen för planering och utbyggnad av dag- och fritidshem

På initiativ av familjeberedningen tillsattes 1963 centrala samarbetsgruppen för plane- ring och utbyggnad av dag- och fritidshem med uppgift att biträda kommunerna med fortlöpande informationer om befolknings- förändringar, sysselsättning, kvinan yrkes- verksamhet samt tekniska, ekonomiska och organisatoriska villkor för planeringen och utbyggnaden av dag- och fritidshem.

Samarbetsgruppen utgörs av representan- ter för socialstyrelsen, Spri, arbetsmarknads- styrelsen, skolöverstyrelsen, bostadsstyrelsen, planverket, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet och arbetsmark- nadens parter.

Centrala samarbetsgruppen har tagit ini- tiativ till en omfattande informations- och upplysningsverksamhet genom att låta ut- arbeta principritningar för en flexibel barn- stuga, dvs lokaler som utan alltför stora kostnader skall kunna omändras, så att de kan användas för olika aktuella behov. Vi- dare har gruppen låtit utsända 'en broschyr om barnstugor till familjer med barn to rn tio år.

Efter statistiska förundersökningar har samarbetsgruppen rekommenderat Svenska kommunförbundet att föreslå kommunerna en fortsatt utbyggnad efter målsättning fram till år 1975 med barnstugeplatser för 50 procent av de förvärvsarbetande föräldrar- nas barn. Samarbetsgruppen understryker dock att det visat sig vara förenat med svå- righeter att mäta behovet av platser i dag- och fritidshem.

Ant in- Ant Ant barn 0—6 år med Inskrivnings- skrivna daghems- Antal barn förvärvsarbetande mor procent barn platser 939 500 Alt I 203 300 Alt a 20 40 650 33 900 b 30 61 000 50 800 e 50 101 650 84 700 Alt II 266 400 Alt a 20 53 300 44 400 b 30 79 900 66 600 e 50 133 200 111 000

Källa: Byggforskningen informerar 18/67.

• Sida 90
•  Original

För effektivering av verksamheten beslu- tades år 1964 att tillsätta länsgrupper för dag- och fritidshem med uppgift att med respektive län som verksamhetsområde ver- ka för ökat bamstugebyggande. Länsgruppernas arbetsuppgifter har av samarbetsgruppen skisserats enligt följande . vara kontaktorgan mellan de myndighe- ter i länet, som arbetar på förevarande område . vara kontaktorgan mellan länets kom- muner och den centrala samarbetsgrup- pen 0 kartlägga länet för bedömning av beho- vet av samhällelig barntillsyn samt fort- löpande följa utvecklingen . följa planeringen av nya bostadsområden och bevaka att utrymme reserveras för barninstitutioner . bistå kommunerna vid planering och ge- nomförande av behovsundersökningar . i övrigt bistå kommunerna med råd och anvisningar i enlighet med de riktlinjer som gäller för centrala samarbetsgrup- pens arbete . upptaga frågor som i övrigt kan beröra här ifrågavarande område. Enligt samarbetsgruppens mening bör i en sådan länsgrupp ingå representanter för länsstyrelsen (barnavårdskonsulent, länsarki- tekt), länsarbetsnämnden, länsbostadsnämn— den, länsskolnämnden, LO, TCO, Arbetsgi- vareföreningen.

Centrala samarbetsgruppen beslutade i sammanträde 28.10.1969 att, då efterfrågan på arbetskraft beräknas bli ganska betydande i vissa län, tillsätta en arbetsgrupp för ut- arbetande av förslag till speciell information till berörda länsgrupper, eventuellt i form av förslag till program för länskonferenser.

Vidare beslöts att nämnda arbetsgrupp även skulle ge förslag till information om barnstugeverksamhet för glesbygdsbam.

3.6 Samhällets service för vård och tillsyn av åldringar och handikappade

Otillräckliga resurser för barntillsyn verkar hämmande på kvinnornas yrkesverksamhets- grad. En hämmande faktor för kvinnor som

vill gå ut på arbetsmarknaden är också sam- hällets otillräckliga service för åldringar och handikappade i behov av vård och omsor- ger. Dessa vårduppgifter vilar traditionellt ofta på kvinnorna, även om utredningen vid gjorda undersökningar ej sällan funnit att män ansett sig lokalt bundna på grund av sitt ansvar för föräldrar och andra an- höriga.

Ensamstående hemmadöttrar och andra kategorier i deras situation

Socialpolitiska kommittén har i en i decem- ber 1962 upprättad promemoria, kallad Hemmadöttrar, redovisat resultatet av en riksomfattande undersökning rörande hem- madöttrarnas situation. Med hemmadöttrar avses i undersökningen ogifta kvinnor som har eller haft till huvudsaklig uppgift att vårda åldriga eller invalidiserade föräldrar eller annan anhörig. Särskild uppmärksam- het har ägnats hemmadöttrarnas försörj- ningsmöjligheter, sedan de ställts ensamma genom att den eller de vårdade intagits på vårdinrättning eller avlidit.

Undersökningen utvisar att många ensam- ställda hemmadöttrar har nedsatt arbets- och försörjningsförmåga. De åtgärder som närmast kommer i fråga är arbetsanskaff- ning, medicinsk vård och behandling, ar- betsvård eller annan form av rehabilitering, ekonomisk hjälp och personlig rådgivning. Det bör exempelvis undersökas om deras kunnighet och erfarenhet på vårdområdet kan utnyttjas inom kommunen. Förtidspen- sionering bör endast ifrågakomma i särskilt svårlösta fall. — I samma situation som hemmadöttrarna befinner sig t ex andra en- samstående äldre kvinnor och hemmasöner.

Aktivitetsprogram för kvinnlig samt medel- ålders och äldre arbetskraft

Arbetsmarknadssstyrelsen hade redan år 1961 antagit ett aktivitetsprogram för kvinn- lig samt medelålders och äldre arbetskraft. Åtgärderna enligt detta program, som revi- derades år 1964, avsåg bla att underlätta ensamställda kvinnors anpassning till arbets-

• Sida 91
•  Original

marknaden. Bland punkterna i programmet kan nämnas inventering av lämpliga arbets- uppgifter samt utnyttjande av möjligheter till provanställning, deltidsarbete och ökad yrkesutbildning. I januari 1967 beslöt arbets- marknadsstyrelsen att vidtaga vissa arbets- marknadspolitiska åtgärder som hade aktua- liserats bl a av åtstramningen på arbets- marknaden. Åtgärderna avsåg, förutom cen- tralisering av arbetsförmedlingen till större mer välutrustade enheter, ökad rörlighet hos arbetsförmedlingen med utökad uppsökande verksamhet samt koncentrerade kraftfulla förmedlingsinsatser i avgränsade områden med sysselsättningssvårigheter. Därjämte vidtogs åtgärder för att låta svårplacerad ar- betskraft såsom frivilligt försök till fortsatt utbildning praktiskt pröva olika yrkesområ- den vid omskolningscentrum. I mars 1969 anmodades länsarbetsnämndema att vidtaga en rad åtgärder för att utnyttja ledig kapa— citet vid centra för arbetsmarknadsutbild- ning och därigenom underlätta a—rbetsanpass- ning för grupper, vilkas utbildningsbehov tidigare inte hade kunnat beaktas i tillräck- lig utsträckning.

Utvecklingen av den allmänna tillgången på vårdmöjligheter för åldringar och handi- kappade

Hemmadöttramas problem sammanhänger även med den allmänna tillgången på vård- möjligheter för åldringar och handikappade. I slutet av 1940-talet hade i kommunal och enskild regi (Röda korset) startats en sär- skild form av hjälpverksamhet för dessa och andra grupper ensamboende. Den var av- sedd att sättas in vid ett stadigvarande be- hov av hemhjälp och fick namnet hemsama- ritverksamhet. Socialstyrelsen sökte stimule- ra kommunerna till initiativ genom en om- fattande information om denna verksam- het. Arbetsmarknadsverket medverkade ge- nom rekrytering och utbildning.

Under slutet av 1950-talet och första hälf- ten av 1960-talet ökade den sociala hemhjäl- pen kraftigt. Ökningen hänförde sig helt till hemsamaritverksamheten, som under den ti- den nära nog femdubblades. Detta innebar

dock inte att hjälpbehovet var tillfredsställt. Endast sex procent av åldringarna fick näm- ligen hjälp. Hemåldringsvården var dess- utom av mycket varierande omfattning i oli- ka kommuner (SOU 1963:47, SOU 1964:5). Chefen för socialdepartementet uttalade i prop 1964: 85 bl a: »Det är uppenbart att på detta område föreligger hjälpbehov som inte är tillgodosedda. En betydande utbyggnad av hemhjälpsverksamheten bör därför kom- ma till stånd.»

För att utjämna skillnaderna kommuner- na emellan och underlätta utbyggnaden av den sociala hemhjälpsverksamheten beslöt riksdagen år 1964 att införa en ny form av statsbidrag för all social hemhjälpsverksam- het. Denna regleras i kungörelsen 29.5.1964 om statsbidrag till social hemhjälp (SFS 1964:427).

För att få till stånd en snabbare utbygg- nad av den sociala hemhjälpsverksamheten och en ökad utbildning av personalen inom denna, beslutade Svenska landstingsförbun— det, Svenska stadsförbundet, Svenska kom- munförbundet, socialstyrelsen, medicinalsty- relsen, skolöverstyrelsen och arbetsmark- nadsstyrelsen år 1966 gemensamt att rekom- mendera vissa samarbetsåtgärder. Av en därvid upprättad promemoria framgår att det inom den sociala hemhjälpen i stort sett finns följande personalkategorier.

Hemvårdare tar under kortare perioder hand om hushållet och vårdar barn i familj där husmor på grund av sjukdom, bams- börd eller liknande ej kan sköta hemmet. Även äldre personer, sjuka och handikap- pade kan få hjälp av hemvårdare. Dessa är vanligen utbildade för sina arbetsuppgifter och heltidsanställda.

Hemsamaritema (åldringsvårdsbiträden, hemhjälpsbiträden) hjälper under kortare pe- rioder eller kontinuerligt åldringar, sjuka och handikappade med löpande hushållsgö- romål och biträder i viss utsträckning i den öppna sjukvården med enklare hemsjukvård. De är i allmänhet timavlönade och många har genomgått instruktionskurs.

Sysselsättningshandledama har till upp- gift att genom någon form av sysselsättning i handslöjd stimulera åldringar, handikappa-

• Sida 92
•  Original

de m fl till aktivitet. De erhåller särskild instruktion för arbetsuppgifterna och är van- ligen timavlönade.

Antalet heltidsanställda hemvårdare öka- de från 2900 år 1955 till 3400 år 1964. Antalet hemsamariter har stigit från 8 700 år 1958 till drygt 23 000 år 1965. Antalet personer som under en viss vecka fått hjälp av hemsamarit uppgick år 1965 till 63 400, vilket innebär mer än en fördubbling sedan år 1960.

Enligt undersökningar får omkring 20 procent av de anmälda hjälpbehövande barnfamiljerna inte någon hemvårdare alls, och hos ca 4 procent av de hjälpta famil- jerna avbryts hjälpen i förtid. Med all sä- kerhet finns dessutom ett latent men otill- fredsställt hjälpbehov.

Hemhjälpsverksamhetens utveckling är emellertid också beroende av tillgången på arbetskraft på orten och konkurrensen från andra yrken om denna arbetskraft.

Situationen under de senaste åren

Såsom tidigare nämnts utgår statsbidrag med 35 procent av kommuns personalkostnader för hjälp i enskilda hem sedan därifrån av- räknats inflytande avgifter och andra in- komster. Av socialstyrelsens detaljmotive- ring angående statsanslaget till dessa bidrag för budgetåret 1970/ 71 framgår att det ka- lenderårcn 1965, 1966 och 1967 uppgick till respektive 58, 77 och 96,9 milj kronor. För 1968 års verksamhet har per 1.7.1969 utbetalats 123 386564 kronor. I dessa be- lopp har inte inräknats utgifter för särskild service i vissa glesbygdskommuner med un- dantag av obetydliga belopp utbetalade un- der sista halvåret 1968.

Den sociala hemhjälpen fortsätter totalt sett att öka. Ökningen faller så gott som helt inom den del av verksamheten som avser åldringar och handikappade (hemsamariter och till någon del hemvårdare). I fråga om hjälpen till barnfamiljerna är utvecklingen inte enhetlig. Hjälp till barnfamiljer i form av husmorsvikarier (hemvårdare) har stag- nerat och antalet hjälpta barnfamiljer mins- kar år från år. Barntillsynen (barnvakt i hemmet åt sjuka barn) ökar däremot sakta.

Utvecklingen av den sociala hemhjälpen till åldringar och handikappade

Införandet av statsbidraget 1.7.1964 hade en betydande stirnulanseffekt på utbyggnaden av hemsamarithjälp till åldringar och handi- kappade. Genom intervjuundersökningar och på annat sätt har åtskilliga kommuner sökt kartlägga de individuella hjälpbehoven. Vetskapen om att hemhjälp finns att tillgå har också ökat allmänhetens efterfrågan på hjälpformen. En avgörande orsak till den kraftiga tillväxten av hemsamarithjälpen är emellertid den starka ökningen av antalet åldringar och det faktum att ökningen icke skett jämnt över alla åldersgrupper inom pensionärsgruppen utan varit starkast i de högsta åldersklasserna.

Dessa och liknande faktorer gör sig fort- farande gällande, delvis med ökande kraft. Till följd av 1968 års ändringar i social- hjälpslagen skall kommunerna bedriva en uppsökande verksamhet och tillse att behov av omvårdnad blir tillgodosedda. Antalet personer i åldrarna 67 år och däröver ökar under 1970-talet med ca 25 000 personer år- ligen.

en vecka i januari 1965 1967 1968 1969

antal hjälpta åldringar och handikappade 63 375 83 329 101 165 121 314 antal hjälptimmar totalt under veckan 353 496 493 950 580 809 658 632 antal sysselsatta hemsamariter 23 439 34 503 42 451 50 012 antal sysselsatta hemvårdare ca 1 200 1 158 1 222 1 175 antal hjälptimmar per hjälptagare 5,6 5,8 5,7 5,42

• Sida 93
•  Original

Tabell bilaga II:] Yrken där mer än 10000 Tabell bilaga I]:2 Andel (%) förvärvsarbe- tande kvinnor av samtliga förvärvsarbetande inom olika näringsgrenar enligt folkräkning- kvinnor arbetade år 1965

Antal % kvinnor kvinnor i yrket

Afiärsbiträde 127 898 79,5 Sekreterare, maskinskrivare 74 592 95,6 Lantarbetare 62 351 54,5 Städare 57 346 90,8 Sjukvårdsbiträde 56 381 98,5 Hembiträde, barnsköterska 52 221 99,7 Specialkontorist 50 713 67,6 Kontorsbiträde 36 422 81,7 Konfektionssömmerska 35 909 98,3 Bokförare, kontorskassör 35 638 70,0 Servitör, barbiträde 28 884 89,0 Klasslärare 27 980 74,8 Sjuksköterska, sjukvårdare 25 658 99,8 Köksbiträde 24 904 95,0 Telefonist 21 497 99,0 Detaljhandlare, affärsföre-

ståndare 18 905 29,1 Frisör, skönhetsvårdare 17 728 73,5 Hemvårdarinna, hem-

vårdare m 11 17 578 100,0 Textilarbetare 14 352 55,3 Kock, kallskänka 13 960 82,5 Husdjursskötare 13 206 73,0 Paketerare 12 603 65,6 Tekniskt och laboratorie—

biträde 11 517 56,7 Butiks- och restaurang-

kassör 11 337 97,7 Ekonomiföreståndare 10 583 77,3

Summa 860 163 73,4% i genomsnitt

Inom ovan uppräknade yrken (25 st) återfinns 73,4 procent av det totala antalet förvärvsarbe- tande kvinnor men endast 13,6 procent av de förvärvsarbetande männen. I övriga yrken arbetade 298 218 kvinnor. Totalt förvärvsarbetade 1 158 382 kvinnor. Tabellen utarbetad på AMS. Källa: Folk- och bostadsräkningen 1965.

arna åren 1960 och 1965

% kvinnor Näringsgren 1960 1965 Jordbruk1 6,5 8,9 Gruvdrift, tillverkningsindustri m rn 21,6 22,9 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri 38,3 41 ,7 Textil- och beklädnadsindustri 60,7 62,2 Trä- och möbelindustri 6,4 9,0 Pappersindustri 14,4 17,1 Grafisk industri 29,7 31,6 Läder- och gummiindustri 28,9 27,8 Kemisk industri 25,2 28,2 Jord- och stenindustri 12,0 5,0 Metall-, maskin- och transport- medelsindustri 11,9 13,9 Övrigt 13,1 19,5 Byggnads- och anlåggningsverk- samhet 3,3 4,0 Handel 47,7 48,2 Partihandel 23,7 26,6 Detaljhandel 56,9 58,3 Bankverksamhet, fastighetsför- valtning m m 48,4 53,4 Samfärdsel 17,9 19,0 Tjänster m m 63,1 62,5 Förvaltning 31,8 35,1 Undervisning 63,3 63,1 Sjukvård 80,5 82,5 Husligt arbete 99,4 99,3 Hotell- och restaurangrörelse 76,3 72,6 Övrigt 59,9 54,6 Andel kvinnor av totalantalet för— värvsarbetande 29,8 33,6

1 Exklusive medhjälpande jordbrukarhustrur.

• Sida 94
•  Original

Tabell bilaga 11:3 Andel kvinnor av totalantalet förvärvsarbetande samt förvärvsintensitetstal för gifta kvinnor länsvis enligt uppgifter från folkräkningarna

Andel kvinnor av total- Gifta kvinnors förvärvs- antalet förvärvsarb (%)1 intensitet1

Län 1960 1965 1960 1965 Stockholms stad 41,2 43,3 39,8 46,1 Stockholms län 32,1 34,9 31,0 37,5 Uppsala 29,8 34,4 21,4 30,0 Södermanlands 27,0 31,3 20,9 30,0 Östergötlands 27,7 31,4 21,4 28,9 Jönköpings 26,7 31,6 19,5 28,1 Kronobergs 24,8 31,1 18,7 27,9 Kalmar 23,9 29,1 17,1 24,8 Gotlands 26,0 33,0 18,8 26,3 Blekinge 27,4 31,4 20,4 29,0 Kristianstads 28,6 33,0 22,4 30,2 Malmöhus 34,2 36,8 32,4 38,3 Hallands 26,1 30,8 19,9 27,0 Göteborgs och Bohus 31,6 33,9 26,7 32,4 Älvsborgs 31,1 35,3 28,8 36,5 Skaraborgs 24,5 30,8 16,4 24,9 Värmlands 24,9 29,9 18,4 25,7 Örebro 27,5 31,7 21,6 29,6 Västmanlands 26,5 30,5 22,9 30,6 Kopparbergs 25,1 29,5 17,8 25,0 Gävleborgs 25,3 30,0 18,1 25,6 Västernorrlands 25,9 31,1 18,8 27,0 Jämtlands 25,0 31,1 17,6 24,7 Västerbottens 23,5 29,9 16,3 23,6 Norrbottens 25,6 28,9 19,4 25,5

Hela riket 29,5 32,4 24,5 31,7

* Exklusive medhjälpande gifta samboende kvinnor i jordbruk, skogsbruk m m.

• Sida 95
•  Original

Tabell bilaga ll:4 Relativa arbetskraftsta'. efter kön, civilstånd, ålder och region höstarna 1966—1968

Män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor Kvinnor

1966 1967 1968 1966 1967 1968 1966 1967 1968 1966 1967 1968 Norrlandslänen, Dalarna och Värm- land 14—24 år 57,3 53,7 51,5 36,6 43,9 43,8 45,3 25——44 » 95,5 94,7 93,9 49,0 50,7 53,5 55,6 45—64 » 90,9 89,8 89,1 48,0 46,5 48,9 47,3 65— » 24,5 22,5 21,5 6,5 6,8 5,6 5,4 14— » 74,7 72,5 71,3 43,2 43,7 41,6 41,8 Storstadsområdena (A, 13, M och 0) 14—24 år 56,8 56,1 55,8 56,7 54,7 51,3 51,2 25—44 » 95,6 94,9 93,6 53,6 57,6 60,4 63,2 45—64 » 93,0 93,3 91,7 51,6 53,6 56,7 58,7 65— » 24,6 23,6 24,4 6,0 7,7 7,1 8,7 14— » 76,9 76,8 76,2 48,3 50,7 48,3 49,9 Övriga Syd— och Mellansverige 14—24 år 61,7 60,0 59,3 50,6 49,7 50,2 49,6 25—44 » 96,9 96,0 95,9 52,0 54,2 55,8 58,0 45—64 » 92,6 91,7 91,6 47,5 48,8 50,3 51,3 65— » 27,0 25,5 24,9 5,9 5,9 6,1 5,9 14— » 76,5 75.5 75,0 44,9 46,2 43,6 44,3

Källa: AKU höstarna 1966—1968.

• Sida 96
•  Original

Tabell bilaga II:5 Antal personer som börjat utbildning under l:a halvåret 1969. Fördelning efter kursens yrkesinriktning

NYK- Antal Därav kvinnor kod Kursens yrkesinriktning personer1 Antal % 0 Tekniskt, naturvetenskapligt, samhällsvetenskapligt, huma- nistiskt och konstnärligt arbete 5 453 3 369 61,8 därav tekniskt arbete 1 786 126 7,1 vårdarbete inom hälso- och sjukvård 2 820 2 711 96,1 1 Administrativt arbete 31 5 16,1 2 Kameralt och kontorstekniskt arbete 2 385 1 966 82,4 därav redovisnings- och kassaarbete 353 237 67,1 stenografi- och maskinskrivningsarbete 892 814 91,3 3 Kommersiellt arbete 452 172 38,1 därav afiärsföreståndare, aHärsbiträden 245 163 66,5 4 Lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete 1 470 58 3,9 därav lantbruks-, skogs— och trädgårdsledning samt lantbruks- och trädgårdsarbete, djurskötsel 685 49 7,2 skogsarbete 782 8 1,0 5 Gruv- och stenbrytningsarbete m m 50 — —— 6 Transport- och kommunikationsarbete 587 92 15,7 därav vägtratikarbete 309 28 9,1 expeditionsvakter m fl 148 22 14,9 7—8 Tillverkningsarbete, maskinskötsel m m 10 943 1 125 10,3 därav tillskärnings- och sömnadsarbetc m m 242 202 83,5 järnbruks-, metallverks-, smides- och gjuteriarbete 586 7 1,2 finmekaniskt arbete 419 15 3,6 verkstadsmekaniker 2 124 214 10,1 svetsare, gasskärare rn 11 1 144 10 0,9 elektroarbete 773 200 25,9 träarbete 1 054 37 3,5 målnings- och lackeringsarbete 612 7 1,1 betongarbetare mfl 1 264 1 0,1 plastvaruarbetare 149 15 10,1 maskin- och motorskötsel 363 4 1,1 9 Servicearbete 3 350 3 105 92,7 därav kockar, kallskänkor och köksbiträden m fl 372 306 82,3 hemvårdarinnor m 11 2 518 2 502 99,4 hygien och skönhetsvård 122 107 87,7 X Arbete, ej hänförbart till annat yrkesområde 6 935 2 768 39,9 därav icke yrkesinriktade kurser 6 560 2 689 41,0 vuxenpryo 251 43 17,1 Summa 31 656 12 660 40,0 1 Källa: Statistiksektionen, AMS. Meddelande 5: 9 1969. 96 SOU 1971: 44

• Sida 97
•  Original

Barn till förv Behovs- arb mödrar Daghem tillfreds- Folkm1 0—6 år* 30.6.1968a ställelse i % Stockholm 767 606 16 791 6 157 36,7l Göteborg 445 408 8 178 1 764 21,6 Malmö 254 338 7 146 1 220 17,1 Västerås 108 694 2 338 409 17,5 Uppsala 97 172 2 347 426 18,2 Norrköping 94 345 2 205 386 17,5 Orebro 87 430 1 780 596 33,5 Hälsingborg 80 648 1 950 118 6,1 Linköping 78 032 1 462 183 12,5 Borås 70 144 2 210 509 23,0 Eskilstuna 65 605 1 385 217 15,7 Sundsvall 62 278 1 641 122 7,4 Skellefteå 61 949 530 70 13,2 Gävle 60 990 1 350 119 8,8 Solna 57 645 1 626 466 28,7 Jönköping 53 815 1 120 133 11,9 Karlstad 53 208 1 033 82 7,9 Södertälje 52 503 1 238 204 16,5 Umeå 51 952 1 728 68 3,9 Lund 50 669 1 524 361 23,7 Huddinge 50 075 1 461 224 15,3 Halmstad 46 548 954 62 6,5 Kristianstad 42 456 777 72 9,3 Järfälla 42 202 1 413 210 14,9 Trollhättan 40 803 810 62 7,7 Luleå 36 296 1 038 130 12,5

Tabellen utarbetad av socialstyrelsen.

Källor:

¹ SCB, Folkmängd 31.12.1967 enligt indelningen 1.1.1968. ² Folk- och bostadsräkning, del IV, 1.11. 1965, tabell 3. Antalet barn 0—6 år har beräk- nats genom att i tabellen upptagna förvärvsarbetande kvinnor med minst 1 barn 0—6 år multiplicerats med för gifta 1,22 och för ogifta 1,13. Dessa relationstal har hämtats från byggforskningens rapport 22: 1967 Barntillsyn I. Behov av daghemsplatser fram till 1975. På grund av indelnings- och befolk- ningsförändringar är inte barnantalet jämförbart med totalbefolkningen. ³ Ansökan om driftsbidrag för 1967/68. En överbeläggning på 20 procent kan förekomma. Uppgift om antalet daghem i Stockholm har hämtats ur årsberättelserna för barnstugeverksamheten.

• Sida 98
•  Original

Tabell bilaga Il:7 Barnstugor 31.12. 1959—1962, 30.6. 1963—1969, samt 30.3. 1970 (From år 1961 inkl icke statsbidragsunderstödda institutio-

ner. 200 st år 1966)

Institutioner Daghem Lekskolor Fritidshem

Platser Daghem Lekskolor Fritidshem

* Fr o m är 1963 avses 30.6 tidigare 31.12.

1959

¹ 104 304 861 121

47 571 10 035 35 086 ² 450

1960

¹ 170 309 922 130

51 093 10 270 38 373 ² 450

³ Enligt uppgift från socialstyrelsen. Källa: Statistisk årsbok 1967, 1968.

1961

¹ 157 289 946 117

51 741 ⁹ 900 39 779 ² 062

1962

¹ 281 304 ¹ 054 129

56 181 10 296 43 659 ² 226

19631

¹ 333 310 ¹ 107 126

57 694 10 340 45 203

2 151

1964

¹ 514 343 ¹ 175 145

62 769 11 088 49 016

² 665

1965

¹ 703 374 ¹ 311 168

67 039 11 924 52114

³ 001

1966

¹ 891 439 ¹ 435 191

73 020 13 402 56 362

³ 256

¹ 967

505 207

79 701 16104 ”60000

³ 597

19682 ² 276

89 813 20 717 64 586 ⁴ 510

1969” ² 622

103 465 26 862 71 384

⁵ 219

31.3.702 ² 899

116 327 31 563 78 548

⁶ 216

• Sida 99
•  Original

1

l Arbe!slöslzetsförsäkringcn och övriga t.ocialförsäkringar

1.1 Gällande bestämmelser

Enligt 19 & kommunalskattelagen 28.9.1928 (nr 370) räknas ersättning som vid arbets- löshet tillfallit någon på grund av för- säkring inte som skattepliktig inkomst. Pre- mier som erlagts för sådan försäkring är å andra sidan inte avdragsgilla vid taxering- en annat än inom ramen för det socialt motiverade s k försäkringsavdraget enligt 46 5 2 mom KL, vilket medger avdrag för premier och avgifter för vissa försäkringar, däribland arbetslöshetsförsäkring, med högst 250 kr för ensamstående och högst 500 kr för makar eller skattskyldiga med minder- åriga barn.

I 19 & KL stadgas även skattefrihet för ersättning som på grund av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring eller för- säkring enligt lagen om yrkesskadeförsäk- ring tillfallit den försäkrade. Vidare förelig- ger skattefrihet för sådan ersättning enligt annan författning som utgått -— annorledes än på grund av sjukförsäkring som nyss sagts — till någon vid sjukdom eller olycks- tall i arbete eller under militärtjänstgöring. Slutligen stadgas skattefrihet för ersättning som vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring som inte tagits i samband med tjänst. Dock räk- nas till skattepliktig inkomst ersättning i form av pension eller annan livränta samt

Gällande rätt om beskattning av arbetslöshetsersätt—

ersättning som utgår på grund av trafikför- säkring eller annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur.

1.2 Frägornas tidigare behandling

Frågan om den skatterättsliga ställningen för ersättning från arbetslöshetsförsäkring- en har varit föremål för ingående prövning av 1950 års riksdag (prop 1950: 93).

Ersättningen har i likhet med vad gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring alltid varit skattefri. 1944 års allmänna skattekom- mitté föreslog däremot i sitt betänkande med förslag till ändrade bestämmelser an- gående beskattning av livförsäkringsanstal- ter och livförsäkringstagare mm (SOU 1948: 22) att avdrag för premier skulle ut- vidgas att gälla hela beloppet av erlagda pre- mier utan någon begränsning. I anslutning härtill föreslog kommittén att ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring skulle utgöra skat- tepliktig intäkt, dock inte i den mån er- sättningen vid sjuk- och olycksfallsförsäk- ring avsåg sjukvårds- eller läkarkostnad. Som skäl för skatteplikt åberopade kom- mittén att dessa försäkringsformer stod pen- sionsförsäkringen synnerligen nära och att sjuklön var skattepliktig. Vidare föreslog kommittén att den som betalat ut ersättning skulle bli uppgiftsskyldig för belopp som sammanlagt uppgick till 300 kr per år.

En ledamot av kommittén, herr Axel

Strand, var av avvikande mening och föror- dade att den dittillsvarande begränsade rät- ten till avdrag för premier skulle bibehållas och att som följd härav utfallande ersättning inte skulle beskattas. Till stöd härför anför- de Strand:

Nu gällande bestämmelser, innebärande be- gränsad avdragsrätt för premier men skatte- frihet för utfallande belopp, kunna enligt min mening icke anses utgöra en sådan inadver- tens i skattelagstiftningen, att den föreslagna ändringen är påkallad. De angivna försäkrings- grenarna äro samtliga att hänföra till social- försäkringens område och åtnjuta statsbidrag för sin verksamhet. Sjukförsäkringen skall om några år bli obligatorisk och omfatta hela be- folkningen. Förslag om obligatorisk arbetslös- hetsförsäkring överväges inom socialvårdskom- mittén, och olycksfallsförsäkringen är, i vad den avser olycksfall i arbete, av obligatorisk karaktär. I fråga om försäkringsgrenar, som omfatta en så väsentlig del av befolkningen, och där ersättningsbeloppen äro i lag fastställ- da, kan det ifrågasättas om skattetekniken måste träda till för att med avdragsrätt för av- gifter och skatteplikt för understöd söka av- väga vad som är rätt och riktigt i skattehän- seende. I den obligatoriska sjukförsäkringen be- räknas att medlemsavgifterna komma att täcka omkring 25 % av kostnaderna, i arbetslöshets— försäkringen beräknas medlemmarnas avgifter utgöra omkring hälften av kostnaderna för un- derstöd. Premier-na för den obligatoriska olycksfallsförsäkringen betalas av arbetsgivar- na.

Mot den föreslagna ändringen talar därjäm- te praktiska olägenheter i fråga om tillämp- ningen. Varje deklaration kommer att inne- hålla yrkande om avdrag för premier av nå- got slag. Detta förekommer emellertid redan nu, varför utvidgningen icke blir så betungan- de i detta avseende. Däremot måste skatte- plikten för understöd förmodligen föranleda uppgiftsskyldighet från försäkringsorganet be- träffande utanordnat understöd. Då det rör sig om hundratusentals understödsfall per år med för de flesta obetydliga understödsbelopp, erfordras en stor apparat för att få till stånd en tillfredsställande kontroll. Denna fråga kompliceras ytterligare genom källskatten. En- ligt kommittéförslaget skall nämligen försäk- ringsorganet icke verkställa källskatteavdrag under de tre första månaderna försäkrad åt- njuter understöd. Härav följer att det över- vägande antalet av dem, som uppburit un- derstöd får, i den mån skatteplikt inträder, be- tala skatten i efterskott.

Det bör anmärkas att socialvårdskommittén vid sitt nyligen avgivna förslag till nya grun- der för ersättningar på grund av den obliga- toriska olycksfallsförsäkringen tydligen utgått från att den hittillsvarande skattefriheten för sjukpenning skall bibehållas. Därest detta för— slag. som torde komma att föreläggas 1948 års riksdag, genomföres men därefter skattefrihe- ten i fråga kommer att slopas, blir det san- nolikt nödvändigt att samtidigt härmed företa— ga en ny omreglering av sjukpenningbeloppen inom olycksfallsförsäkringen. Uppenbarligen måste detta från försäkringsadministrativ syn- punkt möta starka betänkligheter.

Vid remissbehandlingen blev kommitté- förslaget avstyrkt eller starkt kritiserat i ett stort antal yttranden. Därvid framhölls i re- gel att förslaget visserligen innebar en i prin- cip riktig lösning men att en anordning med avdrag för erlagda premier och beskattning av utfallande belopp av sociala skäl var otillfredsställande och skulle minska de ut- gående förmånerna. Vidare ansågs försla- get medföra ett betungande merarbete för försäkringsanstalterna och taxeringsmyndig- heterna.

Pensionsstyrelsen framhöll att eftersom flertalet av försäkringstagarna inte skulle kunna utnyttja avdraget för försäkringspre- mier, skulle dessa i beskattningshänseende få en sämre ställning än tidigare. Arbets- marknadsstyrelsen uttalade att, om det än- då skulle anses lämpligt att införa beskatt- ning av ersättningarna, detta under inga omständigheter kunde ske förrän ingående utredningar verkställts beträffande den in- verkan beskattningen skulle få på arbetslös- hetsförsäkringen. Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalade att beskattning av ersättningen inte syntes böra komma i fråga, om inte un- derstöd från fackförening vid arbetskonflikt beskattades och rätt till avdrag för fackför- eningsavgifter medgavs.

Chefen för finansdepartementet konsta- terade i förenämnda prop 1950: 93 att kommittéförslaget om skatteplikt visserligen skulle medföra fördelar i det avseendet, att enhetliga beskattningsregler komme att gäl- la beträffande ersättning vid sjukdom, olycksfall eller arbetslöshet, vare sig ersätt- ningen utgick direkt från arbetsgivare eller

• Sida 101
•  Original

på grund av försäkring i samband med tjänst eller annan försäkring. Emellertid skulle ett genomförande av kommittéförsla— get enligt departementschefens mening för- nnleda betydande olägenheter. Om de utfal- lande beloppen skulle beskattas, komme de då utgående förmånerna att minskas, vilket givetvis vore otillfredsställande. Härav tor- de bli följden att i varje fall vissa av er- sättningsbeloppen måste omräknas till hög- re belopp. För försäkringsantalter och be- skattningsmyndigheter skulle uppstå ett be— tungande merarbete. Med hänsyn till des- sa olägenheter var departementschefen inte beredd att förorda ett genomförande av kommittéförslaget. Frågan om beskattning av alla de ifrågavarande försäkringarna an- såg departementschefen emellertid höra i annat sammanhang tas upp till ytterligare överväganden. I stället föreslog departe- mentschefen en utvidgning av skattefriheten att gälla även vissa tidigare beskattade olycksfallsersättningar.

Bevillningsutskottet (BeU 1950: 49) till- styrkte i huvudsak propositionen, och riks- dagen beslöt i enlighet med utskottets för- slag (rskr 249).

År 1954 upptogs i samband med den nya sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkring- en frågan om beskattning av ersättning från den obligatoriska sjukpenningförsäkringen och sjukpenning enligt yrkesskadeförsäk- ringslagen. I prop 1954: 64 stannade depar- tementschefen för att föreslå att dessa sjukpenningar skulle vara skattefria. Pro- positionen bifölls av riksdagen (BeU 1954: 31).

År 1959 yrkades i motioner att riksdagen skulle begära utredning av frågan om de sociala förmånernas beskattning i hela dess vidd. Bevillningsutskottet (BeU 1959: 57) ville inte bestrida att en samlad översyn av gällande beskattningsregler på detta områ- de från vissa synpunkter kunde vara moti— verad. Emellertid utgick utskottet från att Kungl Maj:t hade uppmärksamheten rik- tad på frågan och att åtgärder för att åstad- komma största möjliga likformighet i fråga om de sociala understödens och bidragens beskattning efter hand vidtas. Utskottet an-

såg därför anledning inte föreligga att be- gära särskild utredning.

1958 års socialförsäkringskommitté före- slog bibehållen skattefrihet för sjukpenning i sitt betänkande Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring mm (SOU 1961: 29). Kommittén framhöll att om skatteplikt infördes uppkom frågan, huruvida skatt- skyldighet borde föreligga för samtliga ut- betalade sjukpenningbelopp oavsett deras storlek eller huruvida förmåner understigan- de visst belopp per år eller belöpande på viss kortare tid borde undantas från be- skattning. En begränsning på ena eller and- ra sättet skulle enligt kommittén säkerligen bli nödvändig. Skulle sjukpenningen bli skattepliktig, måste sjukkassorna bli skyldi- ga att åtminstone i viss omfattning göra avdrag för källskatt och att lämna taxe- ringsmyndigheterna uppgift om utbetalade belopp. Sådan skyldighet skulle medföra av- sevärt merarbete för sjukkassorna. Praktiska skäl talade således enligt kommittén mot be- skattning. Vidare skulle det bli erforderligt att väsentligt höja beloppen i sjukpenning- skalan. En sådan höjning skulle såväl öka de försäkrades avgifter till försäkringen som kräva en höjning av arbetsgivarnas bidrag till denna, framhöll kommittén.

Chefen för socialdepartementet anförde i prop 1962: 90 (s 275) med förslag till lag om allmän försäkring mm att han ansåg, vilken uppfattning i saken som än kunde vara den principiellt riktiga eller den mest konsekventa, det av uppbördstekniska och andra praktiska skäl >>i dagens läge» inte vara möjligt att göra sjukpenningen beskatt- ningsbar.

Vid 1966 års riksdag diskuterades ånyo frågan om beskattning av sjukpenning i samband med utökning av antalet sjukpen- ningklasser och höjning av sjukpenningens kompensationsgrad. Dessa åtgärder byggde på förutsättningen att sjukpenningen liksom dittills skulle vara skattefri.

Detta medförde att kompensationsgraden kunde variera beroende på bla inkomst- läge och beskattningförhållanden, tex om sambeskattning tillämpades eller inte. Che- fen för socialdepartementet fann i prop

• Sida 102
•  Original

1966: 113 (s 31) att en annan ordning tor- de förutsätta beskattad sjukpenning, varige— nom sjukpenningen skulle bli mer jämför- bar med sjuklön i fråga om anpassning till individuella förhållanden. Departementsche- fen uttalade avslutningsvis att han hade för avsikt att pröva hithörande frågor i ett an- nat sammanhang. Andra lagutskottet (2LU 1966: 47 s 42) förordade att verkningarna av reformen skulle följas och att, om erfa- renheterna gav anledning därtill, den över- syn av reglerna som visade sig påkallad skulle verkställas. Utskottet anslöt sig alltså till propositionen i denna del.

Frågan om beskattning av samtliga so- cialförsäkringar har diskuterats även vid 1968 års riksdag. I en motion (I: 682) ha- de yrkats att riksdagen måtte anhålla om prövning och förslag rörande höjning av dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och sjukpenning samt införande av beskatt- ning av dessa i syfte att göra dem ATP- grundande. Andra lagutskottet (2LU 1968: 65) ansåg att det för flertalet försäkrade inte skulle vara några väsentliga fördelar att vinna genom en beskattning. Därtill kom att det fn förelåg administrativa skäl som talade mot en så väsentlig omläggning av systemet. Det sagda hindrade dock inte att det kunde finnas anledning att, när de ad- ministrativa förutsättningarna bedömdes föreligga, frågan upptogs till prövning. Ut- skottet konstaterade att Kungl Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på frågan. Något riksdagens initiativ med anledning av motio— nen ansåg utskottet därför inte erforderligt.

Vidare har socialförsäkringsersättningar- nas beskattning diskuterats vid 1969 års riksdag. Liksom vid föregående riksdag ha- de i en motion (II: 872) yrkats att dagpen- ningen från arbetslöshetsförsäkringen samt sjukpenningen från den allmänna sjukför- säkringen och från yrkesskadeförsäkringen skulle höjas och göras skattepliktig. Andra lagutskottet (2LU 1969: 76) hade inhäm— tat att chefen för socialdepartementet hade uppgett att en utredning skulle tillsättas om inordnande av sjukpenningen i skattesyste— met. Det kunde enligt utskottet förutsättas att även andra skattefria socialförsäkrings-

förmåner såsom ersättning från arbetslös»- hetsförsäkringen kommer att aktualiseras under utredningsarbetet. Motionen skulle härigenom komma att bli tillgodosedd. Nå- gon åtgärd från riksdagens sida ansåg ut- skottet därför inte erforderlig.

Svenska Industritjänstemannaförbundet hade i skrivelse år 1968 till riksskattenämn— den hemställt om uttalande angående be- skattningen av extra bidrag under arbets- löshet från förbundet till vissa medlem— mar. Förbundet framhöll därvid bla föl— jande. Ersättning enligt de två lägsta klas- serna, 25 resp 40 kr kunde höjas inom ra— men för gällande förordning. Däremot kun- de en dagpenning om 50 kr inte höjas, trots att den gav en dålig kompensation. Förbundet avsåg därför att till medlemmar med lön överstigande 2 500 kr utbetala 10 kr extra utöver dagpenningen på 50 kr. Finansieringen av denna extra ersättning skulle ske genom medlemsavgifterna och ett visst belopp skulle avsättas härför i årsbud- geten. Utbetalningen skulle följa samma be- stämmelser som dagpenning.

Riksskattenämnden anförde 23.1.1969 att eftersom medlemsavgifterna inte är avdrags- gilla vid taxeringen bör skatteplikt inte fö- religga, när medlemsavgifterna återbetalas till vissa medlemmar i förbundet i form av extra bidrag vid arbetslöshet.

2 Andra ersättningsformer

Socialhjälp kan utgå till arbetslösa om för— utsättningarna i övrigt är uppfyllda för er— hållande av sådan hjälp. Enligt särskilt stad- gande i anvisningarna till 19 & KL är so— cialhjälp helt undantagen från skatteplikt. Såsom motivering för skattefriheten har, förutom sociala skäl, anförts att viss åter— betalningsskyldighet föreligger för erhållen socialhjälp.

Kontantumierstöd som utges av arbets— löshetsnämnd med bidrag av statsmedel är sedan år 1959 (prop 1959:153) undantag— na från skatteplikt. Dessförinnan saknades uttryckligt stadgande om skattefrihet och i praxis ansågs dessa understöd hänförliga till skattepliktig inkomst.

• Sida 103
•  Original

Denna äldre praxis måste ses mot bak- grunden av att den kraftiga utvecklingen av socialvården inte var förutsedd vid KL:s tillkomst. Även om begränsade frågor reg- lerats genom lagstiftning, var den skatte- mässiga behandlingen av sociala understöd för skilda ändamål i viss utsträckning en tolkningsfråga. Gränsen mellan vad som var skattepliktigt och vad som inte var skatte- pliktigt blev därigenom delvis flytande. Den- na oklarhet medförde givetvis ojämnheter vid taxeringen. Som allmän princip gäller att socialt understöd är skattepliktigt såvitt det inte genom uttrycklig bestämmelse fri- kallats från skatteplikt. Härvidlag anläggs samma betraktelsesätt vare sig det är fråga om kommunala eller statliga bidrag.

Beträffande kontantunderstöden gällde dessutom tidigare att preliminär A-skatt in- te skulle tas ut. Frågan om beskattningen av understöden blev således aktuell först vid taxeringen.

Vid införandet av skattefrihet för kon- tantunderstöden år 1959 framfördes en mängd argument i fråga om dessas skatte— rättsliga ställning. I en departementsprome- moria hade föreslagits skattefrihet mot bak- grund av att det vid ett eventuellt försämrat läge på arbetsmarknaden kunde förväntas, att kontantunderstöden från arbetslöshets- nämndema skulle få relativt stor omfattning. Man hade då att räkna med en övergång från skattefria bidragsformer till en skatte- pliktig sådan, och detta utan att bidragen höjdes. Tvärtom beräknades kontantunder- stöden kunna bli något lägre än försäkrings- ersättningarna och socialhjälpen.

Förslaget i departementspromemorian syftade också till att undanröja den inadver- tens som låg i att frågan om huruvida ett bidrag från kommunen skulle bli skatteplik- tigt eller ej berodde på vilken bidragsform kommunen skulle välja — socialhjälp eller kontantunderstöd.

Departementschefen (prop 1959: 153) av- visade till en början med hänsyn till till- lämpningssvårigheterna ett vid remissbe- handlingen yrkat alternativ att i stället byg— ga ut reglerna om extra avdrag för ned-

satt skatteförmåga. När det därefter gällde de principiella betänkligheterna mot skatte— frihet, och först då invändningen att under— stöden utgjorde ersättning för förlorad ar- betsförtjänst och därför i enlighet med all- männa grundsatser för beskattningen borde utgöra skattepliktig inkomst, erinrade depar— tementschefen om att denna grundsats i lag— stiftningen undergått betydande modifika- tioner, bl a betingade av sociala hänsyn.

Beträffande invändningen, att skattefri- het skulle strida mot principen om rättvisa och likformighet vid beskattningen därför att en mycket stor grupp personer beskattas för inkomster som inte överstiger bidragen, erinrade departementschefen till en början om att årsinkomstens storlek i de aktuella inkomstlägena inte i och för sig utgör nå- gon tillförlitlig mätare på en skattskyldigs skattekraft. I fråga om den som varit ar- betslös under ett helt år ansågs det emeller- tid i regel inte finnas tvivel om att någon skattekraft inte föreligger. Vad beträffar de båda kommunala bidragsformerna, arbetslös— hetsunderstöd och socialhjälp, framhöll de- partementschefen att dessa var så bestämda att de förslog endast till nödvändiga lev- nadskostnader men inte till skatter. I prak— tiken kunde man alltså räkna med att en årsinkomst, bestående uteslutande av arbets— löshetsbidrag, inte tillför mottagaren någon skattekraft utan nära sammanfaller med existensminimum. Under sådana förhållan- den kunde skattefrihet svårligen anses stri— da mot rättvisa och likformighet vid be- skattningen.

Departementschefen ansåg att övriga in— vändningar av principiell natur mot skatte— frihet var av sådan art, att de med samma rätt kunde framföras mot nära nog varje form av skattefrihet. Av praktiska taxe— ringstekniska skäl kunde det knappast und— vikas att en person med viss skattefri in- komst kunde få fullt ortsavdrag. Eftersom skyldighet att erlägga folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift är beroende av den taxerade inkomstens storlek, skulle följden bli att dessa avgifter blir lägre än om un- derstödet tagits till beskattning. Vidare

• Sida 104
•  Original

framhölls att storleken av den taxerade in- komsten också i vissa fall är bestämmande för utfående av sociala förmåner. Dessa olägenheter — vilkas betydelse enligt depar- tementschefen inte borde överdrivas — mås- te alltid tas med i beräkningen vid undan— tagande av beskattning av inkomster, som enligt eljest gällande regler skulle vara un- derkastade skatteplikt. Olägenheterna fick vägas mot angelägenheten från social och praktisk synpunkt av skattefrihet. På grund av det då gällande speciella uppbördsför- farandet, som framtvingats av bidragstaga- rens oförmåga att vid tiden för bidragens mottagande betala skatt, kunde en beskatt— ning av bidragen medföra en eftersläpning av skatten, som vid tiden för erläggandet kunde överstiga den skattskyldiges skatte- förmåga. En sådan eftersläpning ansåg de- partementschefen stå i uppenbar strid mot uppbördssystemets grundidé att åstadkom- ma samordning mellan källskatteuttag och taxering.

En annan invändning mot skattefrihet hade varit att den skulle medföra, att skill- naden mellan den efter skatt behållna in- komsten av beredskapsarbete och de skatte- fria bidragen skulle bli så ringa att den ar- betslöse avhåller sig från att mottaga bered- skapsarbete. Dessa farhågor ansåg depar— tementschefen med hänsyn till lönesättning- en på beredskapsarbeten helt sakna fog. Departementschefen påpekade att någon valfrihet inte förelåg. Den som avböjde att mottaga erbjudet beredskapsarbete ris- kerade nämligen att avstängas från all ar- betslöshetshjälp.

Andra lagutskottet har i utlåtande nr 70 år 1966 till Kungl. Maj:t hemställt att motio— nerna I: 14]! och II: 190 om ett nytt arbets- löshetsförsäkringssystem samt I: 227 och 11:296 om en allmän sysselsättningsförsäk- ring överlämnas till KSA-utredningen. Kungl Maj:t överlämnade motionerna till utredningen 9.12.l966.

Motionerna jämte utlåtandet återges i sin helhet.

Motion av herr Hedlund m.fl., om et! nytt arbctsi'öshctsförsäkringssystem.

(Lika lydande med motion nr 141 i Förs— ta kammaren)

Rätten till arbete bör ingå som en grund- sten i det trygghetssystem som håller på att byggas upp. Var och en som kan och vill göra en insats i förvärvslivet skall ha denna rätt. Det måste noteras med tillfredsställelse att författningsutredningen uppmärksamma— de denna fråga och i sitt förslag till grund- lag principiellt angav rätten till arbete som en allmän medborgerlig rättighet. Oavsett om en sådan princip finns inskriven i vår författning eller ej måste den vara vägle- dande för de politiska instansemas beslut och åtgärder på områden som är av bety- delse för den nämnda rättighetens förverk- ligande. Så får också anses vara fallet i vä- sentliga avseenden. I jämförelse med t.ex. Vissa tillfällen under mellankrigstiden är den nu för tiden förekommande arbetslösheten

av liten omfattning.

Den sålunda i stort sett framgångsrika kampen mot arbetslösheten har burits upp av olika faktorer. Främst kan nämnas en ökad kunskap om olika ekonomiska sam- manhang, en starkare vilja än tidigare att ta itu med arbetslöshets- och konjunkturpro- blemen samt ekonomiska förbättringar som gjort det möjligt att använda större resurser till olika sysselsättningsfrämjande ändamål. Sammantagna har alla dessa strävanden, till vilka den så kallade prisuppgörelsen i bör— jan av 1930-talet kan betecknas som en in— körsport, medfört en höjning av den all- männa sysselsättningsnivån och motsvaran- de nedgång i arbetslösheten, men vad som särskilt bör uppmärksammas är att man un- der efterkrigstiden lyckats bemästra kon- junktursvängningarnas verkningar på syssel- sättningen på ett helt annat och bättre sätt än tidigare. Härigenom har den oro och otrygghet som tidigare var en oundviklig följd av ofta förekommande depressioner i stor utsträckning kunnat avlägsnas.

Jämsides med alla dessa i en eller annan mening sysselsättningsskapande åtgärder har betydande insatser gjorts för att avlägsna och mildra de ekonomiska och sociala vådor som tidigare oftast var oundvikliga för dem som drabbades av arbetslöshet. Det främsta instrumentet härvidlag har varit arbetslös- hetsförsäkringen, som för ett mycket stort antal drabbade arbetstagare trätt i de knappt tillmätta arbetslöshets- och fattigvårdsunder-

stödens ställe. Arbetslöshetsförsäkringen har därjämte medverkat till en effektivering av de förebyggande åtgärderna, medan den tjä- nat som en indikator på arbetslöshetens om- fattning.

Även om sålunda stora framsteg kan no- teras, vore det dock felaktigt att härav dra slutsatsen att några ytterligare förbättringar inte kan uppnås eller att några nämnvärda arbetslöshetsproblem inte längre förekom- mer eller kan uppkomma. Även om vi i framtiden lyckas upprätthålla en hög sys- selsättningsnivå och bemästra konjunktur- svängningarna och deras verkningar kom- mer de enskilda med all sannolikhet att ut- sättas för betydande risker för arbetslöshet. Ett alltmer märkbar drag i utvecklingen är strukturella och andra omvandlingar inom näringslivet, som medför att anställda fri— ställes och företagare förlorar grunden för sin näringsutövning. Dessa omvandlingar kan sägas ha trätt i de tidigare konjunktur- växlingarnas ställe som arbetslöshetsorsak. Omvandlingsprocessen inom näringslivet som allmänt väntas fortgå i accelererande tempo har därjämte medfört att anställning- ar och yrken, som tidigare ansetts erbjuda stor trygghet ur arbetslöshetssynpunkt, allt- mer kommit att utsättas för arbetslöshets- risker. Frånsett vissa branscher, där de s. k. säsongmässiga variationerna inte helt kun- nat bemästras, är det även betecknande för denna utveckling att den i jämförelse med tidigare förhållanden utsätter inte bara eller i huvudsak arbetargrupperna utan i stigande utsträckning också tjänstemanna- och före- tagargrupperna för arbetslöshetsrisker.

Härjämte har den mera avancerade tek- niken och de ökade kvalifikationskraven medfört relativt sett ökade svårigheter för dem som till följd av handikapp tillhör de ur arbetsmarknadssynpunkt svårplacerade. Denna nya situation och dessa nya problem på arbetsmarknaden måste givetvis föranle— da en anpassning av de sysselsättningspoli- tiska medlen. Även om inriktningen av vis— sa åtgärder och avvägningen mellan vissa olika medel kan diskuteras och resurserna på främst arbetsvårdsområdet är otillräck- liga, får det konstateras att en sådan anpass-

ning skett. Den nutida sysselsättningspoli— tiken har en helt annan medelsarsenal än sysselsättningspolitiken för några årtionden sedan. På ett område — arbetslöshetsförsäk- ringen — har dock inte någon nämnvärd an- passning skett. Enligt vår mening utgör det- ta en stor brist.

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen bygger på i princip frivillig anslutning och är i huvudsak organiserad i branschvis upp- byggda arbetslöshetskassor, organiserade i anslutning till respektive fackförbund. För- säkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade och genom statsbidrag, de senare differentierade i förhållande till ar- betslöshetsfrekvensen inom vederbörande kassa. Denna ordning kan av flera orsaker inte anses uppfylla nutida krav. Bl.a. kan nämnas att den långa kvalifikationstid som tillämpas och anses nödvändig i ett försäk- ringssystem av denna konstruktion medför att många som utsätts för betydande ar- betslöshetsrisker och därför är i uppenbart behov av arbetslöshetsförsäkring inte kan omfattas av försäkringen. Först sedan man haft stadigvarande anställning i minst ett år inom en bransch där arbetslöshetskassa finns har försäkringen ett reellt värde. Som exem- pel på grupper som ej kan omfattas av för- säkringen kan nämnas arbetstagare som fri- ställts inom en bransch där arbetslöshets- kassa ej finns, företagare och jordbrukare som upphör med sin näringsutövning, ung- domar som ännu inte fått stadigvarande anställning inom bransch med arbetslöshets- kassa och gifta kvinnor som önskar återin- träda i förvärvsarbete.

En annan påfallande svaghet i det nuva- rande systemet utgöres av det ojämna av— giftsuttaget. Arbetslöshetsrisk och arbetslös- hetsfrekvens varierar avsevärt mellan olika branscher och därmed mellan olika arbets- löshetskassor. Som följd härav varierar av- gifternas storlek kraftigt mellan olika kas- sor. Statsbidraget utgår visserligen under hänsynstagande till arbetslöshetsfrekvensen, men likväl belastas de försäkrade i vissa kassor med oproportionerligt stora avgifter.

1960 års arbetslöshetsförsäkringsutred- ning hade i uppdrag att i allt väsentligt inom

• Sida 110
•  Original

ramen för nu gällande försäkringssystem söka finna en lösning på ovannämnda pro- blem. Det får emellertid konstateras att det inte var möjligt för utredningen att inom denna ram finna en lösning eller ens en tillräcklig förbättring beträffande de utan- för försäkringen stående grupperna och inte heller beträffande den årliga avgiftsbelast— ningen. Utredningen uttalade som sin mef ning att enda utvägen att öppna försäk— ringen för alla är att göra den obligatorisk.

Till 1964 års riksdag motionerades om införandet av ett nytt arbetslöshetsförsäk- ringssystem, omfattande allmän grundför- säkring, gällande alla medborgare i lika mån, och därutöver frivillig arbetslöshets— försäkring av nuvarande slag. Andra lagut- skottet uttalade vid behandlingen av mo- tionerna att alla som blir arbetslösa bör få sin försörjning tryggad på ett tillfredsstäl- lande sätt. För att nå detta mål ansåg ut- skottet att olika åtgärder kunde ifrågakom- ma. Enligt utskottets uppfattning borde emellertid frågan om en allmän arbetslös- hetsförsäkring bli föremål för en särskild utredning. Med hänsyn till att 1960 års arbetsmarknadsutredning då ännu inte fram- lagt sitt betänkande ansåg inte utskottet det lämpligt att redan då tillsätta en utredning angående en allmän arbetslöshetsförsäkring. Man ansåg emellertid att frågan borde över- vägas då arbetsmarknadsutredningens arbe- te framlagts. 1960 års arbetsmarknadsut- redning har framlagt sitt förslag, och propo— sition i fråga om arbetsmarknadspolitiken väntas under vårriksdagen. Man har emel- lertid inte tagit upp till någon djupare be- handling frågan om införandet av en all- män arbetslöshetsförsäkring. Utredningens förslag innehåller riktlinjer för arbetsmark- nadspolitiken. Det är vid tillfällen, då de åtgärder som vidtages enligt dessa riktlin- jer inte är tillräckliga, som en allmän ar- betslöshetsförsäkring skall träda i funktion. Då vi nu fått frågan om riktlinjerna för den framtida arbetsmarknadspolitiken klarlagda är tiden kommen för en utredning om ar- betslöshetsförsäkringen. En ny utredning bör därför tillkallas med uppgift att skyndsamt utreda frågan om införandet av en allmän

En utgångspunkt för utredningen bör vara att försäkringssystemet skall omfatta dels en allmän grundförsäkring för alla medborga— re, dels möjlighet till frivillig försäkring därutöver, vilken torde kunna ske i frivil- liga arbetslöshetsförsäkringskassor av nuva- rande typ. Skälen för en sådan inriktning är flera. Försäkringen skulle träda i funk— tion när rätten till arbete — en allmän med- borgerlig rättighet — inte infrias. Även i detta avseende bör principen om alla med- borgares lika rätt tillämpas. Härtill kommer betydelsefulla omständigheter av försäk- ringsteknisk natur. Inom de nuvarande ar- betslöshetskassoma står ersättningen i visst förhållande till vederbörande inkomst. Det- ta är möjligt inom ett system som bygger på att de försäkrade haft stadigvarande ar- betsinkomst omedelbart innan försäkringen utfaller. En allmän försäkring kommer där- emot att omfatta även personer, t. ex. ung- dom och gifta kvinnor, som då de anmäler sig som arbetssökande inte haft någon ar- betsinkomst, i vart fall inte under näralig- gande tid. Möjligheten att inom grundför- säkringen bestämma försäkringsfönnånens storlek i förhållande till tidigare arbetsin- komst finns således inte, och det lär heller inte vara möjligt att som grund lägga den inkomst som vederbörande förväntar sig när han söker arbete. Införandet av grundför- säkringen skulle medföra en betydande ut- jämning av skillnaderna i avgiftsnivå mellan olika arbetslöshetskassor av nuvarande slag. En betydande del av den totala försäkring- en för personer anslutna till sådana kassor skulle nämligen täckas av grundförsäkring- en, för vilken total avgiftsutjämning skulle gälla. Den del som påverkar avgiftsuttaget i respektive kassor skulle minskas i mot- svarande mån. Härjämte får det förutsät- tas att det även efter grundförsäkringens införande liksom nu skall finnas en Viss så- dan utjämning av avgifterna inom den fri— villiga påbyggnadsförsäkringen.

Den allmänna grundförsäkringen skulle i stort sett bli verkningslös i mycket bety- delsefulla avseenden, om inom densamma skulle gälla den nuvarande arbetslöshetsför-

• Sida 111
•  Original

säkringens kvalifikationskrav i fråga om fö- regående anställningstid. Utformningen av ett annat kvalifikationssystem bör därför vara en väsentlig uppgift i utredningsarbe- tet. Det synes uppenbart att systemet inte kan ges en sådan utformning att t.ex. en person, som på lång tid inte haft arbets— anställning, skall ha rätt till försäkrings- förmån redan från och med den dag han anmäler sig som arbetssökande, om han inte kan beredas arbete omedelbart. En regel om att en person i denna situation viss tid i förväg skall anmäla att han önskar träda i anställning torde böra tillskapas, så att tid finns för möjliga sysselsättningspolitiska åtgärder. Av enahanda skäl torde en mot- svarande regel böra tillskapas beträffande företagen så att dessa i förekommande fall får skyldighet att viss tid i förväg anmäla att arbetskraft kommer att friställas. Lik— nande problem föreligger beträffande systed mets utformning i fråga om personer som — mer eller mindre regelmässigt — önskar arbetsanställning under vissa perioder, t. ex. studerande som önskar arbete under ferier- na, och beträffande försäkringens giltighet i förhållande till skyldighet att ta av ar- betsmarknadsmyndigheterna anvisat arbete. Dessa spörsmål bör ägnas ingående upp- märksamhet. Måhända får man också vara beredd att sedermera vidtaga vissa jämk- ningar i reglerna sedan erfarenhet vunnits av deras tillämpning.

Även gränsdragningen gentemot social- försäkringarna i övrigt bör uppmärksam- mas. Utgångspunkten bör härvid, liksom nu, vara att endast en försäkring i taget skall gälla. En person skall sålunda inte kunna uppbära ersättning samtidigt från t.ex. bå- de arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäk- ringen. Likaså bör erforderliga regler utar- betas i fråga om grundförsäkringens giltig- het då en person är föremål för åtgärder som ingår som led i hans inplacering i ar- betslivet, t. ex. utbildning, omskolning eller arbetsvårdsåtgärder i arbetsmarknadsmyn- digheternas regi.

De nuvarande arbetslöshetskassoma ställ- ning synes i och för sig icke behöva påver- kas av grundförsäkringens införande, annat

än som följer av att de givetvis inte skall lämna försäkring till den del som täckes av grundförsäkringen. Det får således anses klart att de kan bibehålla nuvarande orga- nisatoriska och administrativa uppbyggnad, särskilt om starka önskemål härom före- ligger. Utredningen bör under hänsynstagan- de härtill pröva om det nuvarande syste- met bör bibehållas för deras vidkommande och/eller om det finns godtagbara möjlig- heter till samordning med grundförsäkringd ens administration.

En försäkringsmässig avgiftsfinansiering av den allmänna grundförsäkringen torde inte kunna komma i fråga. Beträffande andra grundläggande socialförsäkringsför- måner tillämpas finansieringsmetoder som i viss utsträckning medför utjämning olika medborgare emellan eller fördelning i för- hållande till bärkraft. Sådana principer bör i hög grad vara bestämmande för finansie- ringen av den allmänna grundförsäkringen vid arbetslöshet.

Det administrativa handhavandet av grundförsäkringen bör självfallet prövas in- gående. Det synes ligga närmast till hands att ansluta detta till den nuvarande organi- sationen för de allmänna socialförsäkring- ama. Vissa skäl kan måhända anföras för att arbetsmarknadsorganisationen ombesör- jer administrationen, men frågornas försäk- ringstekniska natur talar starkt för den all- männa socialförsäkringsorganisationen. Av största vikt är dock att man eftersträvar en anknytning på det administrativa planet till åtgärder och aktiviteter med vilka ar- betslöshetsförsäkringen har ett uppenbart samband.

Det åligger nu de allmänna försäkrings- kassorna att, i alla de fall då därtill finns anledning, hålla bästa möjliga kontakt med organen inom arbetsmarknadsorganisatio- nen, t. ex. då det gäller handikappades och långtidssjukas återanpassning till arbetslivet genom utbildning, omskolning, arbetsvård etc. Genom införandet av den allmänna grundförsäkringen skulle ett liknande förfa- rande kunna tillämpas över hela arbets- marknadsfältet.

Erfarenheten har visat att många som i

• Sida 112
•  Original

och för sig önskar arbete inte anmäler sig som arbetssökande, om utsikterna att er- hålla sysselsättning på orten eller i dess när- het är små. Detta gäller t.ex. sådana gifta kvinnor på orter med ensidigt näringsliv, som önskar förvärvsarbete sedan barnen vuxit upp, och innehavare av mindre jord- bruk, som endast tidvis eller delvis erbjuder tillräckliga sysselsättningsmöjligheter. Den allmänna grundförsäkringen skulle här med- föra en tillförlitligare registrering av alla arbetssökande. Härigenom skulle erhållas en alltigenom detaljerad bild av arbetsmark- nadssituationen och dess växlingar och där- med ett långt bättre underlag för utform- ningen och insättandet av olika sysselsätt- ningspolitiska åtgärder än som nu finns. Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen spelar en betydande roll för en tillförlitli- gare registrering men främst givetvis beträf- fande dem som varit anslutna. Till följd härav har försäkringen hittills mera tjänat som allmän indikator än som utlösare för exponerandet av en detaljerad bild. Det de- taljerade underlag för sysselsättningspoliti- ken, som den allmänna grundförsäkringen således skulle ge, bör tillmätas den allra största betydelse. Det skulle medföra för- utsättningar för ett ur samhällsekonomisk synpunkt bättre tillvaratagande av de be— fintliga arbetskraftsresursema. Samhällets utgifter för försäkringen skulle tjäna som en sporre att genom effektiva sysselsättnings- politiska åtgärder bereda erforderliga ar- betstillfällen i syfte att begränsa försäkrings- utgifterna. För de enskilda skulle grundför— säkringen således inte blott innebära en viss garanterad inkomst vid arbetslöshet utan också — och kanske framför allt — bättre möjligheter att få rätten till arbete infriad. Den allmänna grundförsäkringen vid ar- betslöshet får anses som ett nödvändigt och betydelsefullt steg mot ett bättre förverkli- gande av medborgarnas rätt till arbete. Med hänvisning till det ovan anförda hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning av frågan om införande av ett nytt arbetslöshetsförsäk-

ringssystem — omfattande allmän grundförsäkring, gällande alla medborgare i lika mån, och där— utöver frivillig arbetslöshetsförsäk— ring av nuvarande slag — i enlig- het med de allmänna riktlinjer som anförts i motionen. Stockholm den 24 januari 1966

Gunnar Hedlund Lars Eliasson i Sundborn S. G. W. Wahlund Nils G. Hansson Harald Larsson i Hedenäset Sven Vigelsbo John Eriksson i Bäckmora Gustaf Svensson i Vä

Motion av herr Westberg m.fl., om en allmän sysselsättningsförsäkring.

(Lika lydande med motion nr 227 i Första kammaren)

Det samhällsekonomiska läget i år med— för att största försiktighet måste visas vid krav på nya utgifter. Det är emellertid vä- sentligt, att den nuvarande situationen inte medför att det långsiktiga reformarbetet i samhället avstannar. Det finns fortfarande brister i det sociala trygghetssystemet. En av de allvarligaste är det f. n. helt otillräck- liga skyddet vid arbetslöshet i någon form.

Det nuvarande frivilliga, statsunderstöd- da arbetslöshetsförsäkringssystemet har i vissa avseenden förbättrats i enlighet med de förslag, som framfördes i 1960 års ar— betslöshetsförsäkringsutrednings betänkande SOU 1963: 40. Det torde dock numera stå helt klart, att tillräckliga förbättringar inte kan vinnas genom reformer inom det nu- varande systemets ram. Alltför många med— borgare står f. n. utan skydd.

International Labour Organisation — ILO — gjorde 1955 en undersökning rörande s_vs- selsättningsförsäkringssystemen i världen. Därvid konstaterades att den mest markanta

• Sida 113
•  Original

förändringen på detta område som skett un- der de senaste decennierna var övergången från subventionerade frivilliga försäkringar till obligatoriska försäkringsformer. Av de 22 länder, som hade någon form av riks- omfattande system, var 15 obligatoriska, 3 frivilliga och 4 hade ett understödssystem av icke-försäkringstyp. Sverige tillsammans med Finland och Danmark bildade den grupp som hade frivilligsystem. Med för- säkringsförordningar ända från 1930-talets början står de tillsammans med Tyskland i en åldersklass för sig.

Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är i princip öppen för arbetstagare, under för- utsättning att det finns någon kassa inom det yrkesområde, där arbetstagaren är verk- sam. Fastän arbetslöshetskassoma är knutna till fackföreningarna är medlemskap i fack- förening inget formellt krav för medlem- skap i kassa. År 1960 fanns totalt 1 395 722 försäkrade, Antalet löntagare var vid samma tid 2 808 700.

De grupper, som står utanför försäkring- en, kan indelas på följande sätt:

1. Arbetstagare i fackorganisation med arbetslöshetskassa. Trots att medlemskap i fackorganisation i princip medför obliga- toriskt medlemskap i kassa, är enligt SOU 1963: 40 ej mindre än 132000 av dessa fackligt organiserade ej kassamedlemmar.

2. Arbetstagare i fackorganisation utan arbetslöshetskassa. Av SOU 1963: 40 beräk- nade till ca 500 000, ca % arbetare och % tjänstemän.

3. Icke fackligt organiserade arbetstaga— re. Ca 815 000 enligt samma källa.

Till dessa av SOU 1963: 40 angivna ka— tegorier bör tilläggas:

4. Företagare,

5 . Icke förvärvsarbetande kvinnor.

För att lösa arbetslöshetstrygghetsproble— men för alla grupper i samhället, även ung— domar och hemmafruar, som önskar för— värvsarbeta, borde en helt ny typ av social- försäkring, en Allmän sysselsättningsförsäk— ring införas. Man skulle kunna tänka sig ett system, uppbyggt enligt följande huvuddrag.

Försäkringen skulle omfatta alla svenska medborgare fr.o.m. 16 t.o.m. 65 år utan

undantag samt i Sverige bosatta utländska medborgare. Ersättning skulle således utgå till varje person, som anmält sig till arbets- förmedlingen och av denna inte kunnat an- visas arbete på sin allmänna kvalifikations- nivå på lämplig ort. Grupper såsom stude- rande, folkpensionärer och andra som er- håller bidrag från andra socialförsäkringar skulle dock inte samtidigt erhålla arbetslös— hetsersättning,

Följande nya kategorier skulle omfattas av försäkringen:

1. Ca 1,4 miljon arbetstagare som f.n. inte är försäkrade.

2. Ca 450 000 företagare, varav ungefär hälften i jordbruket.

3. Ca 1,6 miljon gifta kvinnor under folk- pensionsåldern. En mindre del av denna grupp förvärvsarbetar för närvarande. Vissa krav måste ställas på den försäk- rade, för att han eller hon skall kunna göra anspråk på förmånerna, utöver kravet att ha anmält sig på arbetsförmedlingen. De vik- tigaste problemen här kan sägas vara: Skall den arbetssökande kunna kräva ett arbete i sitt speciella yrke? Skall den arbetssökan- de kunna kräva ett arbete på sin egen bo- stadsort? Vad gäller omskolning till annat yrke kan man betrakta det såväl som en rättighet som en skyldighet. Såväl den arbetssökande som arbetsförmedlingen skall kunna kräva att den arbetssökande genomgår omskolnings- kurser. I fråga om bostadsorten måste man göra en avvägning mellan det ekonomiskt starkt motiverade kravet på stor rörlighet hos arbetskraften och mänskliga synpunk- ter. Försäkringen är avsedd att täcka viss del av inkomstbortfall. 60 % av tidigare inkomst ersätts. Den ersättningsgrundande inkomsten är den enligt ATP-systemet pensionsgrun- dande inkomsten enligt senaste avgivna själv- deklaration. Av administrativa skäl görs lämpligen en klassindelning av de ersätt- ningsgrundande inkomsterna. Ersättning utgår per dag och kallas dag- penning. Den gamla dagpenningen och bam— tillägg försvinner. Dagpenning utgår under högst 5 dagar per vecka under högst 40

• Sida 114
•  Original

veckor per kalenderår. Antalet ersättnings- dagar blir således högst 200 per år, Någon maximering till ett visst antal år förutsätts inte ske.

I inget fall skall en lägre dagpenning än 60 % av en 200-del av basbeloppet i ATP utgå. Minimidagpenningen skulle därmed bli 15 kr. En arbetslös som tidigare inte haft några inkomster av förvärvsarbete skulle således få 15 kr. per dag.

Den nya gruppen icke förvärvsarbetande gifta kvinnor blir det stora problemet i den allmänna sysselsättningsförsäkringen. Svå- righeten att bestämma gifta kvinnors yrkes- intensitet är mycket stor. Beroende på de- finitionen av förvärvsarbete erhålls olika resultat. Vi nöjer oss här med 1960 års folkräknings definition: Med förvärvsarbe- tande avses personer som veckan 2—8 ok- tober 1960 utförde inkomstgivande arbete under minst halv normalarbetstid. Sådana som tillfälligt var frånvarande medräknades också. Med denna definition förvärvsarbe- tade ca 25 % av de ca 1,6 miljon gifta kvinnorna, dvs. 0,4 miljon. Vad som kan hända när den allmänna sysselsättningsför- säkringen införs är svårt att säga. Hur många nu icke förvärvsarbetande kommer att söka halv- eller heltidsarbete? Hur många kommer att kunna beredas arbete? Dessa frågor kan f. n. inte besvaras.

En stickprovsundersökning som redovisas i »Kvinnors liv och arbete» gör gällande att 200 000 hemmafruar är villiga att ta för- värvsarbete om de kunde få det. Denna siff- ra visar vilka dimensioner problemet har. Enligt 1960 års folkräkning hade 609 000 kvinnor inga barn under 11 år. Endast 32 procent av dem förvärvsarbetade.

En stor del av kostnaderna orsakas av den nya gruppen gifta kvinnor, och det är rimligt att staten till en början täcker vissa kostnader med skattemedel. På lång sikt bör en fullständig finansiering med arbetsgivar- avgifter uttagna på lönesumman som i ATP eftersträvas, Kostnaderna kan också väntas minska kraftigt då arbetskraftsreserven gif- ta kvinnor i större utsträckning tas i bruk. Någon fonduppbyggnad är inte nödvändig — staten får med skattemedel även på sikt

ta kraftigare stötar orsakade av större kon- junkturnedgångar, Avgifterna betalas emel- lertid in till ATP-fonderna.

Det är givetvis av största värde för indi- viden med den trygghet som en allmän sys- selsättningsförsäkring kommer att ge. Men också på det samhällsekonomiska planet får försäkringen positiva verkningar.

För det första kan man räkna med att försäkringen stimulerar hemarbetande kvin— nor att söka sig ut på arbetsmarknaden. Vi har f. n. brist på arbetskraft, och någon för- bättring kan inte väntas med den befolk- ningsutveckling vi kan förutse. Den dolda arbetslöshet som innebär att många inte bryr sig om att anmäla sig hos arbetsför- medlingarna skulle komma fram i dagen. Tillskottet från denna grupp, men framför allt från den stora arbetskraftsreserven hem- arbetande kvinnor som önskar förvärvsar- bete, kommer att medverka till en snabbare ekonomisk tillväxttakt än som annars vore möjlig.

För det andra skulle försäkringen bidra till en snabbare strukturomvandling. Stats- makterna skulle finna det lönsamt att satsa kraftigare på omskolningskurser för att ned— bringa de kontanta bidragen enligt försäk- ringen.

För det tredje utgör en allmän sysselsätt- ningsförsäkring i större utsträckning än en frivillig ett konjunkturutjämnande medel. Genom att större summor kan komma att utbetalas till arbetslösa under en lågkon- junkturperiod skapas en köpkraft som bi- drager till att vi snabbare kommer ur låg— konjunkturen.

Med hänvisning till det ovan anförda hem- ställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en utred- ning angående införande av en all- män sysselsättningsförsäkring en- ligt de i motionen angivna rikt- linjerna.

Stockholm den 25 januari 1966

Olle Westberg Ingemar M undebo F olke N ihl fors

• Sida 115
•  Original

Utlåtande i anledning av väckta motioner om allmän arbetslöshetsförsäkring.

Andra lagutskottet har till behandling fö- rehaft fyra inom riksdagen väckta, till lag- utskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 141 av herr Bengtson m. fl. och II: 190 av herr Hedlund m. fl., samt

2) de likalydande motionerna I: 227 av herr Tistad och II: 296 av herr Westberg m. fl.

M otionsyrkandena

I motionerna I: 141 och II: 190 yrkas »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning av frågan om införande av ett nytt arbetslöshetsför— säkringssystem —- omfattande allmän grund- försäkring, gällande alla medborgare i lika mån, och därutöver frivillig arbetslöshets- försäkring av nuvarande slag — i enlighet med de allmänna riktlinjer som anförts i motionen.»

I motionerna I: 227 och II: 196 yrkas »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en utredning angående in- förande av en allmän sysselsättningsförsäk- ring enligt de i motionen angivna riktlin- jerna.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet i den mån redogörelse härför ej lämnas nedan hänvisa till motionerna 11: 190 och 11:296.

Gällande ordning

Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är frivillig. Den handhas av arbetslöshetskassor, som i allmänhet är organiserade av de för- säkrades fackliga organisationer på olika yrkesområden. En kassa för ett visst yrkes- område är öppen för alla arbetstagare inom detta område, oavsett om de är fackligt or— ganiserade eller ej. Kassoma är i förenings- rättsligt hänseende understödsföreningar. De är erkända av arbetsmarknadsstyrelsen, som är statlig tillsynsmyndighet. Försäkringen regleras av förordningen om erkända ar-

betslöshetskassor och förordningen om stats- bidrag till erkända arbetslöshetskassor. Des- sa författningar tillkom år 1956. Arbets- löshetsförsäkringen finansieras med med- lemsavgifter till omkring 50 %, med stats— bidrag till omkring 40 % och med fond- avkastning till omkring 10 %. Statsbidraget är konstruerat så att det täcker en större del av kostnaderna när arbetslösheten ökar. Till medlem i erkänd arbetslöshetskassa ut— går dagpenning, vars belopp kassorna själva bestämmer upp till ett maximibelopp av 40 kr. Ersättning utgår endast till arbets- lös kassamedlem som är arbetsför och oför- hindrad att äta sig arbete och som Också söker arbete genom den offentliga arbets- förmedlingen. Medlem måste vidare bl.a. ha kvalificerat sig för ersättning genom av- giftsbetalning till kassan baserad på arbete under viss tid före arbetslöshetens inträde.

Vid utgången av försäkringsåret 1963 / 64 omfattade arbetslöshetsförsäkringen 1 563 000 medlemmar.

Vid sidan av försäkringen finns en an- nan form av kontanthjälp vid arbetslös- het närnligen kommunala kontantunderstöd. Dessa understöd som är behovsprövade ut- görs av dagunderstöd och barntillägg. Dag- understöd utgår för ensam person med högst 15 kr. och för makar med högst 19 kr. per dag. Barntillägg utgår med högst 2 kr. per dag och barn under 16 år. Un- derstöd får som regel inte utgå till den som på grund av arbetslöshet åtnjuter social- hjälp och i princip inte heller samtidigt som den arbetslöse uppbär ersättning från arbetslöshetskassa.

Statsbidrag utgår enligt arbetslöshetskun—

görelsens bestämmelser som årskostnadsbi- drag med 20 %.

På grund av bl.a. utbyggnaden av ar- betslöshetsförsäkringen har kontantunder— stödsverksamheten under senare tid avse— värt minskat i omfattning. År 1963 utgick sålunda understöd till i genomsnitt endast 243 personer.

Enligt lagen den 30 juni 1944 om ar- betslöshetsnämnd äger Kungl. Maj:t för- ordna att inom kommun skall finnas ar-

• Sida 116
•  Original

betslöshetsnämnd för att handha lokala åt- gärder vid oförvållad arbetslöshet. Om sär- skild nämnd inte finns tillsatt skall drätsel- kammare eller kommunalnämnd vara ar- betslöshetsnämnd.

Motionerna

I motionerna I: 141 och 11:190 anförs bl.a.

En utgångspunkt för utredningen bör vara att försäkringssystemet skall omfatta dels en allmän grundförsäkring för alla medborgare, dels möjlighet till frivillig försäkring därut— över, vilken torde kunna ske i frivilliga ar— betslöshetsförsäkringskassor av nuvarande typ. Skälen för en sådan inriktning är flera. För- säkringen skulle träda i funktion när rätten till arbete —— en allmän medborgerlig rättig- het — inte infrias. Även i detta avseende bör principen om alla medborgares lika rätt till- lämpas. Härtill kommer betydelsefulla om- ständigheter av försäkringsteknisk natur. Inom de nuvarande arbetslöshetskassoma står ersätt- ningen i visst förhållande till vederbörande inkomst. Detta är möjligt inom ett system som bygger på att de försäkrade haft stadigvaran- de arbetsinkomst omedelbart innan försäkring- en utfaller. En allmän försäkring kommer däremot att omfatta även personer, t.ex. ungdom och gifta kvinnor, som då de anmä- ler sig som arbetssökande inte haft någon ar— betsinkomst, i vart fall inte under näraliggan— de tid. Möjligheten att inom grundförsäk— ringen bestämma försäkringsförmånens storlek i förhållande till tidigare arbetsinkomst finns således inte, och det lär heller inte vara möj- ligt att som grund lägga den inkomst som ve- derbörande förväntar sig när han söker arbete. Införandet av grundförsäkringen skulle med- föra en betydande utjämning av skillnaderna i avgiftsnivå mellan olika arbetslöshetskassor av nuvarande slag. En betydande del av den totala försäkringen för personer anslutna till sådana kassor skulle nämligen täckas av grund- försäkringen, för vilken total avgiftsutjämning skulle gälla. Den del som påverkar avgifts- uttaget i respektive kassor skulle minskas i motsvarande mån. Härjämte får det förutsät— tas att det även efter grundförsäkringens in- förande liksom nu skall finnas en viss sådan utjämning av avgifterna inom den frivilliga påbyggnadsförsäkringen.

Den allmänna grundförsäkringen skulle i stort sett bli verkningslös i mycket betydelse- fulla avseenden, om inom densamma skulle gälla den nuvarande arbetslöshetsförsäkringens kvalifikationskrav i fråga om föregående au-

ställningstid. Utformningen av ett annat kvali- fikationssystem bör därför vara en väsentlig uppgift i utredningsarbetet. Det synes uppenbart att systemet inte kan ges en sådan utformning att t. ex. en person, som på lång tid inte haft ar- betsanställning, skall ha rätt till försäkringsför- mån redan från och med den dag han anmäler sig som arbetssökande, om han inte kan beredas arbete omedelbart. En regel om att en per- son i denna situation viss tid i förväg skall anmäla att han önskar träda i anställning tor- de böra tillskapas, så att tid finns för möjliga sysselsättningspolitiska åtgärder. Av enahanda skäl torde en motsvarande regel böra tillska- pas beträffande företagen så att dessa i före- kommande fall får skyldighet att viss tid i förväg anmäla att arbetskraft kommer att fri- ställas. Liknande problem föreligger beträf- fande systemets utformning i fråga om per- soner som — mer eller mindre regelmässigt — önskar arbetsanställning under vissa perio- der, t.ex. studerande som önskar arbete un- der ferierna, och beträffande försäkringens giltighet i förhållande till skyldighet att ta av arbetsmarknadsmyndigheterna anvisat arbete. Dessa spörsmål bör ägnas ingående uppmärk- samhet. Måhända får man också vara beredd att sedermera vidtaga vissa jämkningar i regler- na sedan erfarenhet vunnits av deras tillämp- ning.

Även gränsdragningen gentemot socialför- säkringarna i övrigt bör uppmärksammas. Ut- gångspunkten bör härvid, liksom nu, vara att endast en försäkring i taget skall gälla. En person skall sålunda inte kunna uppbära er- sättning samtidigt från t.ex. både arbetslös- hetsförsäkringen och sjukförsäkringen. Likaså bör erforderliga regler utarbetas i fråga om grundförsäkringens giltighet då en person är föremål för åtgärder som ingår som led i hans inplacering i arbetslivet, t.ex. utbildning, om- skolning eller arbetsvårdsåtgärder i arbetsmark- nadsmyndigheternas regi.

De nuvarande arbetslöshetskassornas ställ- ning synes i och för sig icke behöva påver- kas av grundförsäkringens införande, annat än som följer av att de givetvis inte skall läm- na försäkring till den del som täckes av grund- försäkringen. Det får således anses klart att de kan bibehålla nuvarande organisatoriska och administrativa uppbyggnad, särskilt om starka önskemål härom föreligger. Utredning- en bör under hänsynstagande härtill pröva om det nuvarande systemet bör bibehållas för de- ras vidkommande och/eller om det finns god— tagbara möjligheter till samordning med grund- försäkringens administration.

En försäkringsmässig avgiftsfinansiering av den allmänna grundförsäkringen torde inte kun- na komma i fråga. Beträffande andra grund—

• Sida 117
•  Original

läggande socialförsäkringsförmåner tillämpas finansieringsmetoder som i viss utsträckning medför utjämning olika medborgare emellan eller fördelning i förhållande till bärkraft. Så- dana principer bör i hög grad vara bestäm- mande för finansieringen av den allmänna grundförsäkringen vid arbetslöshet.

Det administrativa handhavandet av grund- försäkringen bör självfallet prövas ingående. Det synes ligga närmast till hands att ansluta detta till den nuvarande organisationen för de allmänna socialförsäkringarna. Vissa skäl kan måhända anföras för att arbetsmarknadsorga- nisationen ombesörjer administrationen, men frågornas försäkringstekniska natur talar starkt för den allmänna socialförsäkringsorganisatio- nen. Av största vikt är dock att man efter- strävar en anknytning på det administrativa planet till åtgärder och aktiviteter med vilka arbetslöshetsförsäkringen har ett uppenbart samband.

I motionerna 1:227 och II:296 anförs bl.a.

För att lösa arbetslöshetstrygghetsproblemen för alla grupper i samhället, även ungdomar och hemmafruar, som önskar förvärvsarbeta, borde en helt ny typ av socialförsäkring, en Allmän sysseLsättningsförsäkring införas. Man skulle kunna tänka sig ett system, uppbyggt enligt följande huvuddrag.

Försäkringen skulle omfatta alla svenska medborgare fr.o.m. 16 år t.o.m. 65 år utan undantag samt i Sverige bosatta utländska med- borgare. Ersättning skulle således utgå till varje person, som anmält sig till arbetsförmedlingen och av denna inte kunnat anvisas arbete på sin allmänna kvalifikationsnivå på lämplig ort. Grupper såsom studerande, folkpensionärer och andra som erhåller bidrag från andra social- försäkringar skulle dock inte samtidigt erhålla arbetslöshetsersättning.

Följande nya kategorier skulle omfattas av försäkringen:

l. Ca 1,4 miljon arbetstagare som f.n. inte är försäkrade.

2. Ca 450000 företagare, varav ungefär hälften i jordbruket.

3. Ca 1,6 miljon gifta kvinnor under folk- pensionsåldem. En mindre del av denna grupp förvärvsarbetar för närvarande. Vissa krav måste ställas på den försäkrade, för att han eller hon skall kunna göra anspråk på förmånerna, utöver kravet att ha anmält sig på arbetsförmedlingen. De viktigaste pro- blemen här kan sägas vara: Skall den arbets- sökande kunna kräva ett arbete i sitt speciella yrke? Skall den arbetssökande kunna kräva ett arbete på sin egen bostadsort? Vad gäller omskolning till annat yrke kan

man betrakta det såväl som en rättighet som en skyldighet. Såväl den arbetssökande som arbetsförmedlingen skall kunna kräva [att den arbetssökande genomgår omskolningskurser. I fråga om bostadsorten måste man göra en avvägning mellan det ekonomiskt starkt moti— verade kravet på stor rörlighet hos arbetskraf- ten och mänskliga synpunkter.

Försäkringen är avsedd att täcka viss del av inkomstbortfall. 60% av tidigare inkomst ersätts. Den ersättningsgrundande inkomsten är den enligt ATP-systemet pensionsgrundan- de inkomsten enligt senast avgivna självdekla- ration. Av administrativa skäl görs lämpligen en klassindelning av de ersättningsgrundande inkomsterna.

Ersättning utgår per dag och kallas dagpen- ning. Den gamla dagpenningen och barntill- lägg försvinner. Dagpenning utgår under högst 5 dagar per vecka under högst 40 veckor per kalenderår. Antalet ersättningsdagar blir såle- des högst 200 per år. Någon maximering till ett visst antal år förutsätts inte ske.

I inget fall skall en lägre dagpenning än 60 % av en 200-del av basbeloppet i ATP utgå. Minimidagpenningen skulle därmed bli 15 kr. En arbetslös som tidigare inte haft några in- komster av förvärvsarbete skulle således få 15 kr. per dag.

En stor del av kostnaderna orsakas av den nya gruppen gifta kvinnor, och det är rimligt att staten till en början täcker vissa kostnader med skattemedel. På lång sikt bör en full— ständig finansiering med arbetsgivaravgifter ut- tagna på lönesumman som i ATP eftersträ- vas. Kostnaderna kan också väntas minska kraftigt då arbetskraftsreserven gifta kvinnor i större utsträckning tas i bruk. Någon fond- uppbyggnad är inte nödvändig — staten får med skattemedel även på sikt ta kraftigare stötar orsakade av större konjunkturnedgångar. Avgifterna betalas emellertid in till ATP-fon- derna.

Historik

Frågan om arbetslöshetsförsäkring pröva- des första gången aV riksdagen år 1908. Sa— ken togs då upp i en motion som blev av- slagen av riksdagen. Även vid 1909 och 1910 års riksdagar väcktes förslag om ut- redning av arbetslöshetsförsäkring. Inte hel- ler dessa motioner vann riksdagens bifall.

År 1915 fick en utredning, socialförsäk- ringskommittén, i uppdrag att utreda frå- gan. Denna kommitté avgav år 1922 ett förslag om offentlig arbetsförmedling och

• Sida 118
•  Original

statsbidrag till frivilliga arbetslöshetskassor. Kommitténs förslag överarbetades i olika omgångar men, sedan man funnit att för- slaget innebar, att vissa arbetargrupper skul- le ställas utanför försäkringen, hänsköts frå- gan år 1926 till ny utredning. Nio sakkun— niga tillkallades, 1926 års arbetslöshetssak- kunniga, vilka jämväl fick i uppdrag att pröva frågan om obligatorisk arbetslöshets- försäkring. De sakkunniga utarbetade två alternativa förslag, avseende ett obligatoriskt och ett frivilligt försäkringssystem, samt för- slag rörande reglering av den offentliga ar- betsförmedlingen och om anordnande av allmänna arbeten.

Enligt förslaget till obligatorisk försäk- ring skulle denna med vissa undantag om- fatta varje arbetare mellan 16 och 67 år, som mot avlöning utförde arbete för ar— betsgivares räkning i industriell eller annan rörelse. De viktigare undantagen utgjordes av kontors- och butikspersonal samt lant- och skogsarbetare ävensom personer med ordinarie anställning i statens tjänst. Kost- naderna för försäkringen skulle enligt för- slaget bestridas genom försäkringsavgifter av arbetare och arbetsgivare med bidrag av statsmedel.

Förslaget rörande frivillig försäkring, som sammanförts i en förordning om erkända arbetslöshetskassor, gick ut på att det all- männa skulle lämna bidrag till av arbetar.- na själva bildade arbetslöshetskassor, som fyllde vissa i lagen angivna villkor rörande medlemsantal m.m. och bedrev sin verk- samhet i enlighet med givna föreskrifter. De sakkunnigas flertal förordade, att det allmännas bidrag till kassorna skulle bäras av staten ensam.

År 1927 tillsattes den s. k. arbetslöshets- utredningen, som avgav ett betänkande år 1931 om arbetslöshetens omfattning, karake tår och orsaker samt ett år 1934 om åt- gärder mot arbetslöshet.

I riksdagen väcktes under åren 1928— 1932 ett flertal motioner med förslag om införande av arbetslöshetsförsäkring. Under hänvisning till bl. a. arbetslöshetsutredning- ens pågående arbete blev samtliga motioner avslagna av riksdagen.

År 1932 tillkallades fem sakkunniga att inom socialdepartementet biträda med den fortsatta behandlingen av frågan om infö- rande av arbetslöshetsförsäkring. Utredning- en skulle bl. a. ta sikte på att försäkringen borde inbegripa största möjliga antal arbets- grupper. De sakkunniga avgav år 1933 en promemoria rörande frivillig arbetslöshets- försäkring m. m. Enligt denna promemoria skulle arbetslöshetsförsäkringen bygga på ett system av statsunderstödda arbetslöshets- kassor. I föreningsrättsligt hänseende skulle dessa vara registrerade som understödsför— eningar. Vidare skulle kassorna för att kom- ma i åtnjutande av statsbidrag antas till er- kända arbetslöshetskassor. I fråga om kas- sornas verksamhetsområde föreslogs inte nå- gon annan begränsning än att medlemmar- na i kassoma skulle vara löntagare. Närma- re bestämmelser om understödsverksamhe— ten och om statsbidrag skulle regleras ge— nom särskilda förordningar härom.

På grundval av de sakkunnigas förslag framlade Kungl. Maj:t en proposition för 1933 års riksdag. Propositionen godtogs emellertid inte av första kammaren. Sedan inom socialdepartementet förnyade utred- ningar verkställts, framlades för 1934 års riksdag på nytt förslag om frivillig arbets- löshetsförsäkring. Förslaget anslöt sig i hu- vudsak till det föregående året framlagda. Riksdagen biföll förslaget, sedan däri före— tagits vissa jämkningar. Förordningarna om erkända arbetslöshetskassor och om stats- bidrag till erkända arbetslöshetskassor träd- de i kraft den 1 januari 1935. Det system som då genomfördes är i huvudsak ännu gällande. Betydelsefulla ändringar har dock beslutats vid riksdagarna åren 1941, 1944, 1946, 1953, 1956 och 1964.

År 1937 utsågs en kommitté med upp- drag att verkställa en översyn av den svens- ka socialvården. Kommittén, som antog namnet socialvårdskommittén, skulle bl. a. söka få till stånd en samordning av social— vårdens olika grenar. Med utgångspunkt härifrån beslöt kommittén år 1941 att till behandling uppta frågan om införande av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förslag härom framlades år 1948 (SOU 1948: 39).

• Sida 119
•  Original

Kommittén redovisade två alternativ. Alter- nativ I innebar ett enhetligt obligatoriskt system administrerat genom kommunala so- cialförsäkringsnämnder, länsarbetsnämnder och arbetsmarknadsstyrelsen. De försäkra- de slee utgöras av förvärvsarbetande i så— väl företagar- som arbetstagarställning. Al- ternativ II, till vilket kommitténs majori- tet anslöt sig, innebar att de erkända ar- betslöshetskassoma skulle bestå i oföränd- rade former. Personer, som icke var med- lemmar av erkända arbetslöshetskassor, skul- le ha rätt till ersättning i form av ett en- hetsbelopp, som ej graderades efter inkomst. Försäkringen skulle administreras dels ge- nom kassorna, dels genom ett nyinrättat kommunalt organ, socialförsäkringsnämn- den.

Vid remissbehandlingen av förslaget var meningarna starkt delade om det lämpliga i att införa en obligatorisk försäkring. Från åtskilliga håll hävdades, att man i stället borde inrikta sig på att förbättra den fri- villiga försäkringen. Förslaget föranledde ingen åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Frågan om utvidgning av arbetslöshets- försäkringen till grupper som stod utanför densamma aktualiserades på nytt 1960. I direktiven till den detta år tillsatta arbets— lös/zetsförsäkringsutredningen anförde före- dragande departementschefen bl. a.

Trots den betydande omfattning arbetslös- hetsförsäkringen nått finns det fortfarande grupper med inte ringa arbetslöshetsrisk, som står utanför försäkringen. Denna bör så vitt möjligt täcka alla grupper med arbetslöshets- risk och bereda dem det försäkringsmässiga skydd, som socialförsäkringarna avser att ge medborgarna. Vid utredningen bör undersö- kas, vilka grupper som fortfarande står utan- för försäkringen och anledningen härtil], samt övervägas i vad mån särskilda åtgärder kan vara erforderliga för att även dessa grupper skall omfattas av försäkringen.

Utredningen (SOU 1963: 40) undersökte vilka grupper som fortfarande stod utanför försäkringen och kom fram till att de oför- säkrade utgjorde omkring 1,4 milj., att hälf- ten av dem hade möjlighet att bli medlem- mar i befintliga kassor men inte begagnat sig härav samt att visst begränsat behov av arbetslöshetsförsäkring fanns bland de

övriga. Utredningen övervägde, huruvida det var möjligt att inrätta en allmän arbets— löshetskassa för de kategorier arbetstagare, som ej hade möjlighet att ansluta sig till de befintliga kassorna. Utredningen fann dock, att en sådan åtgärd skulle innebära så stora administrativa och ekonomiska pro- blem, att den icke var ändamålsenlig. Ut- redningen ansåg att enda utvägen att öppna försäkringen för alla var att göra den obli- gatorisk. Utredningen lämnade emellertid inte något förslag på denna punkt. I en reservation till betänkandet utvecklades tan— ken på en obligatorisk försäkring ytterligare. Reservanten, herr Fälldin, önskade en ut- redning om en allmän grundförsäkring jäm- te en frivillig påbyggnadsförsäkring.

I propositionen nr 115 år 1964 angående ändrade grunder för den frivilliga arbets— löshetsförsäkringen yttrade föredragande de- partementschefen:

Jag vill starkt understryka att jag anser att alla, som blir arbetslösa, bör få sin försörj— ning tryggad på ett tillfredsställande sätt. Ef- tersom svårigheter att få och behålla ett ar- bete beror på många olika faktorer är det emellertid nödvändigt att undersöka orsaker- na till arbetslösheten, innan man kan ta ställ- ning till hur tryggheten skall tillgodoses. För- säkringen är bara en av många åtgärder i sam- band med arbetslöshet. Det mest framträdande behovet av ökat skydd torde f.n. finnas :i glesbygdernas avfolkningsområden. Den där rådande åldersfördelningen medför särskilda svårigheter när det gäller att skaffa nytt arbete vid arbetslöshet. Bristen på arbetstillfällen i hemorten innebär omställningssvårigheter sär- skilt för vissa grupper inom jord- och skogs- bruket. 1960 års arbetsmarknadsutredning, som väntas slutföra sitt uppdrag under 1964, skall bl.a. särskilt uppmärksamma avväg- ningen mellan rörlighetsfrämjande åtgärder, sysselsättningsskapande insatser och kontanta ersättningar i olika former åt arbetslösa. De brister i försäkringsskyddet, som ligger till grund för de nyss nämnda önskemålen om yt- terligare utredning rörande arbetslöshetsförsäk- ringen, bör enligt min mening ses i ett större sammanhang och därför bör resultaten av de allmänna arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som kan komma att bli aktuella inom den närmaste framtiden, avvaktas. När dessa re- sultat föreligger torde bättre förutsättningar finnas att bedöma huruvida arbetslöshetsför- säkringen bör bli föremål för ytterligare ut- redning. 4

• Sida 120
•  Original

I samband med propositionen väcktes åt- skilliga motioner i vilka begärdes utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring. Andra lagutskottet yttrade härom i sitt av riksda- gen godkända utlåtande nr 48 år 1964.

Utskottet vill för sin del instämma i depar- tementschefens yttrande, att alla som blir ar- betslösa bör få sin försörjning tryggad på ett tillfredsställande sätt. För att nå detta mål kan olika åtgärder ifrågakomma. Enligt ut- skottets uppfattning bör emellertid frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring bli föremål för en särskild utredning. Med hänsyn till att 1960 års arbetsmarknadsutredning inneva- rande år väntas framlägga sitt betänkande och till de nya aspekter som utredningens förslag kan komma att medföra på arbetslöshetspro- blemen, synes det dock icke lämpligt att re- dan nu tillsätta en utredning av det slag mo- tionärerna begär. Utskottet vill emellertid framhålla, att sedan resultatet av arbetsmark- nadsutredningens arbete framlagts bör frågan ånyo övervägas.

1960 års arbetsmarknadsutredning avgav sitt betänkande »Arbetsmarknadspolitik» (SOU 1965: 9) år 1965. Utredningen, som utgick ifrån att den frivilliga arbetslöshets- försäkringen skulle bibehållas, uttalade sig för vissa förbättringar i den kommunala kontantunderstödsverksamheten. Utredning- en föreslog dessutom att frågorna om bätt- re försäkringsskydd, om förtidspensionering av äldre ortsbundna arbetslösa i glesbyg- derna och om samordning av dessa båda stödformer skulle utredas särskilt.

I proposition nr 52 till årets riksdag an- gående riktlinjer för arbetsmarknadspoliti- ken uttalade föredragande departementsche- fen.

Enligt min mening behöver frågan om kon- tanthjälpens ställning inom arbetsmarknadspo- litiken och frågan om ett vidgat skydd mot in- komstbortfall vid arbetslöshet belysas mera allsidigt. I samband därmed bör lämpligen, i överensstämmelse med önskemål som utta- lats av riksdagen, även arbetslöshetsförsäk- ringen övervägas på nytt. Jag ämnar begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sak- kunniga med uppdrag att undersöka om och hur ett mera omfattande skydd mot inkomst- bortfall i samband med arbetslöshet bör byg- gas upp-

Tills vidare bör därför den nuvarande regle- ringen av de kommunala kontantunderstöden behållas.

Ny utredning

Efter bemyndigande den 4 mars 1966 har inrikesministern tillsatt en utredning angåen- de kontant stöd vid arbetslöshet. I direkti- ven till utredningen uttalas bl. a.

Som tidigare nämnts saknar vissa grupper av yrkesutövare, som kan bedömas löpa risk att bli arbetslösa, ekonomisk trygghet vid ar- betslöshet. Främst gäller detta vissa småföre- tagare, jordbrukare och hemarbetare. Det ge- mensamma för dessa grupper är att de i regel inte haft någon anställning. Bland dem som saknar skydd mot arbetslöshet finns också en betydande grupp sådana som temporärt har anställningar hos olika arbetsgivare och som därför löper särskild risk att bli arbetslösa. Särskilda problem föreligger beträffande ut- formningen av ett arbetslöshetsskydd för så- dana grupper av arbetssökande som inte tidi- gare har haft förvärvsarbete.

Ett av syftena med de förslag som fram- lagts i propositionen om arbetsmarknadspoli- tiken är att minska riskerna för arbetslöshet och mildra arbetslöshetens verkningar. Fort- farande finns emellertid enligt min mening i vissa situationer behov av kontant stöd åt dem som blivit arbetslösa. För att det skall vara möjligt att i det enskilda fallet sätta in den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som är lämpligast på lång sikt behöver arbetsmark- nadsmyndigheterna liksom den arbetslöse råd- rum för undersökningar och överväganden. Den arbetslöse behöver därför beredas kon- tant stöd under en övergångstid. Tidigare ut- redningar visar att den frivilliga arbetslöshets- försäkringen f.n. inte fullt ut tillgodoser detta behov.

Som lösningar på det föreliggande proble- met har föreslagits dels obligatorisk arbets- löshetsförsäkring eventuellt kompletterad med frivillig tilläggsförsäkring, dels bibehållande av den frivilliga försäkringen men med ökad kom- munal kontantunderstödsverksamhet. Obligato- risk försäkring torde utesluta kontantunderstöds- verksamhet i dess nuvarande form. Däremot kan ökad kommunal kontantunderstödsverksam- het i och för sig kombineras med den frivilliga försäkringen. En sådan ordning torde komma att påverka de frivilliga arbetslöshetskassornas betingelser.

I betydande utsträckning sammanhänger svå- righeterna att bereda vissa grupper skydd vid arbetslöshet med de ofullständiga sysselsätt- ningsmöjligheterna i glesbygderna. Detta spörs- mål övervägs i samband med den undersök- ning om glesbygdsproblemen som f.n. pågår i anslutning till det lokaliseringspolitiska ar- betet. I viss mån likartade frågor kommer

• Sida 121
•  Original

också att behandlas av den nyligen tillkallade utredningen om låginkomstgruppemas problem. Dess uppgift är att kartlägga nämnda grup- pers geografiska och yrkesmässiga fördelning och bl.a. därigenom ge ökad klarhet om varför många medborgare i den fulla syssel- sättningens samhälle inte har kunnat komma bort från mindre givande eller ostadig syssel- sättning till mera fördelaktig sådan. Det ma- terial som sålunda kan komma att stå till buds bör beaktas vid den utredning om kon- tant stöd vid arbetslöshet som jag förordar.

Utredningen bör vara förutsättningslös. Den bör undersöka och föreslå de former för kon- tant stöd vid arbetslöshet som kan befinnas lämpligast med hänsyn till övriga arbetsmark- nadspolitiska åtgärder och de nämnda grup- pernas särskilda förhållanden.

Stor vikt måste läggas vid de erfarenheter, som de nuvarande arbetslöshetskassomas verk- samhet har givit. Dessa frivilligt organiserade kassor har gjort synnerligen värdefulla insat- ser. Genom att de försäkrade själva har haft inflytande i kassorna har det varit möjligt att i stort sett utan friktioner lösa många käns- liga problem. Det måste därför enligt min mening kunna företes starka skäl om ett för- säkringssystem som har visat sig vara så vär- defullt helt skall överges.

Skulle utredningen finna att någon form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring behövs, bör möjligheterna att samordna den med den nu- varande frivilliga försäkringen undersökas. Är detta inte möjligt bör också andra lösningar prövas. Självfallet måste också undersökas vil- ka finansieringsforrner som är lämpligast vid olika försäkringssystem. En obligatorisk för- säkring kommer att medföra en rad problem av försäkringsteknisk natur, vilka måste klar- läggas. Som exempel må nämnas frågorna hur ersättningens storlek skall bestämmas för arbetssökande som inte tidigare har haft någon inkomst av anställning samt hur kvalifikations- systemet skall ordnas för dem som under lång tid har saknat arbete och inte genast efter an— sökan kan beredas arbete. Samordningen med andra socialförsäkringar bör också undersökas liksom de administrativa frågorna.

Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring finns i Norge sedan år 1939. Utredningen bör till- godogöra sig erfarenheterna av denna försäk- ring.

Utredningen bör överväga vilka ändringar i den nuvarande frivilliga försäkringen som kan bli erforderliga om den kommunala kon- tantunderstödsverksamheten vid arbetslöshet fö- reslås reformerad. Det bör uppmärksammas att en översyn pågår av lagen om understöds- föreningar och att i detta sammanhang prövas om arbetslöshetskassoma fortfarande bör be- traktas som sådana föreningar.

För de förslag utredningen lägger fram bör den ange hur kostnaderna fördelar sig på olika berörda parter.

Utskottet

Vår nuvarande arbetslöshetsförsäkring är uppbyggd på frivillig bas. Försäkringen ad- ministreras av självständiga arbetslöshets— kassor, som är verksamma var och en inom sitt särskilda yrkesområde. Försäk- ringen omfattar över 1,5 milj. personer. Det beräknas att de oförsäkr-ade utgör 1,4 milj., varav hälften har möjlighet att försäkra sig i befintliga kassor.

I förevarande motioner begäres utredning av frågan om införande av en allmän ar— betslöshetsförsäkring. Motionärerna, som framlägger vissa riktlinjer för en sådan för- säkring, menar att den nuvarande ordning- en inte ger skydd vid arbetslöshet åt alla som är i behov därav.

Efter bemyndigande i mars månad i år har chefen för inrikesdepartementet tillsatt en utredning om kontant stöd vid arbets- löshet. Utredningen, som är förutsättnings- lös, skall bl.a. undersöka om någon form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är erforderlig. Det i motionerna uttalade öns— kemålet om utredning är alltså redan till- godosett. Utskottet anser det för sin del lämpligt att motionerna överlämnas till den tillsatta utredningen. Utskottet får således hemställa,

A. att riksdagen i anledning av före- varande motioner, nämligen 1) motionerna 1:141 och 11:190 samt 2) motionerna 1:227 och II: 296, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att motionerna överläm- nas till utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet; samt B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke måt- te föranleda någon riksdagens åt- gärd. Stockholm den 15 november 1966 På andra lagutskottets vägnar: AXEL STRAND

• Sida 122
•  Original

från första kammaren: herrar Strand, Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carls— son, Edström, Dahlberg, Erik Filip Peters- son* och Hiibinette; "från andra kammaren: herr Anderson i sundsvall, fru 'Ekendahl, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson, Johansson i Skär— stad, Jonsson, Göransson* och Åkerlind.

. " Ej närvarande vid utlåtandets justering.

• Sida 123
•  Original

statsbidrag i arbetslöshetsförsäkringen

l Beräkningsalternati v

I kap 10 punkt 1032 finns utredningens förslag till ett nytt statsbidragssystem. Det- ta har kostnadsberäknats beträffande fem olika alternativ för såväl arbetslöshetsför- säkringen i sin helhet som för vissa kassor, vilka är representativa för olika lägen i frå- ga om antalet ersättningsdagar. Jämförel- ser har därvid gjorts med statsbidraget en- ligt gällande statsbidragssystem. Några av dessa beräkningar redovisas i denna bilaga.

Grundbidragets basdel har antagits vara 25 kronor. Procentdelen utgör 10 procent och progressivbidraget startar vid 2 ersätt- ningsdagar och når maximum 85 procent vid 22 ersättningsdagar. Innebörden av de olika alternativen framgår av följande be- skrivning.

Alt 1 De faktiska förhållandena som fö— relåg försäkringsåret 1968/69.

Alt 2 Den utbetalade dagersättningen har förutsatts höjd med 10 kronor i förhållande till alt 1.

Alt 3 Det genomsnittliga antalet ersätt- ningsdagar per år och medlem har ökats med 1,5 i förhållande till alt 1 för kollek- tivet i dess helhet.

Alt 4 Det totala medlemsantalet har an- tagits vara 2,3 miljoner.

Alt 5 De ovan angivna antagandena i alt 2, 3 och 4 har samtliga förutsatts gälla i detta alternativ.

Utgångspunkt för jämförelsema har va-

rit förhållandena under försäkringsåret 1968/69, som framgår av alt 1. En höjning av dagpenningen med i genomsnitt 10 kro- nor har antagits vara aktuell vid tidpunk- ten för genomförande av KSA-utredningens förslag. En genomsnittlig dagpenning på 60 kronor, som ligger till grund för beräk— ningarna i betänkandet, torde ligga några år längre fram i tiden. Med hänsyn till att utgångsläget, försäkringsåret 1968/69, av— såg ett år med relativt stor utbetalning, lig— ger — efter påslag med 1,5 ersättningsdagar per medlem för hela kollektivet respektive med 35 procent av antalet ersättningsdagar för de enskilda kassorna som en effekt av föreslagna förbättringar i försäkringsersätt- ning _ antalet ersättningsdagar på en rela- tivt hög nivå och bör rymma tillfredsstäl- lande säkerhetsmarginaler. De olika altema- tiven är framräknade för att ge möjlighet att bedöma kostnadseffekten av de olika faktorerna var för sig. Av största praktiska intresse torde emellertid vara alt 5, där ef- fekten av de olika faktorerna sammanförts. Jämförelser har gjorts med statsbidrag som skulle erhållits med oförändrat statsbidrags— system. Motiveringen för de olika antagan- dena framgår i korthet av det följande.

2 Beräkningsfaktorer

Antalet försäkrade. Av de olika faktorer som påverkar kostnadernas storlek kan an- talet försäkrade lättast bestämmas. Det ut—

• Sida 124
•  Original

Tabell bilaga 14.1. Sammanställning över ersättning inkl. förvaltningskostnader, statsbidrag och egentinansiering (exkl fonduppbyggnad) enligt olika alternativ (totalbelopp).

Statsbidrag inkl. för- Egenfinansiering (avgifter

Sågat/rå? valtningsbidrag och räntor) ningskost- m1lj kr mllj kr nader Gällande be- För- Gällande be- F ör- Alternativ milj kr stämmelser slaget stämmelser slaget 1 Faktiska förhållanden 1968/69 (grundberäkning) 353,3 224,0 288,6 129,3 64,7 2 Dagersättningen höjd med 10 kr 426,3 270,3 334,9 156,0 91,4 3 Antalet ersättningsdagar per medlem höjt från 4,5 till 6 463,0 311,6 379,4 151,4 83,6 4 Medlemsantalet höjt till 2,3 milj 453,1 290,4 375,9 162,7 77,2 5 Alt 2—4 sammanförda 677,7 506,2 574,0 171,5 103,7

gjorde i början av försäkringsåret 1970/71 2166 000 och torde vid ingången av verk- samhetsåret 1972/73 komma att uppgå till mellan 2,2 och 2,3 miljoner.

Dagpenningen. Effekten av fem nya dag- penningklasser, varigenom »dagpenningta- ket» höjs från 50 till 75 kronor, blir säker- ligen mycket olika i olika kassor. I några kassor torde en dagpenning om 75 kronor komma att tillämpas redan från början. Möjligheten och behovet att höja dagpen- ningen i andra kassor blir beroende av lö- neutvecklingen och arbetslösheten under ti- den fram till de nya bestämmelsemas ikraft- trädande. Beaktas må även att många ar- betslöshetskassor relativt sent nått upp till nu gällande högsta dagpenningbelopp, 50 kronor. Ett tiotal kassor har ännu ej gjort det. Utredningen har dock i sin totalkalkyl för belysning av det föreslagna statsbidrags- systemets effekt räknat med en genomsnitt- lig utbetald ersättning per dag av 60 kronor.

Antal ersättningsdagar. Den tyngsta fak- torn i beräkningarna, och samtidigt den svå- raste att fastställa, är antalet ersättningsda- gar per medlem. Detta antal är starkt be- roende av konjunkturutvecklingen och är därför utsatt för stora variationer. Vidare saknas erfarenheter av ersättningsutbetal- ningens omfattning i de kassor som i stort antal har bildats under senare år. Mycket stor osäkerhet vidlåder bedömningen av den effekt, mätt i antal ersättningsdagar per medlem, som de av utredningen föreslagna

förbättringarna i ersättningsrätten får (ka- rensens och 12-månadersvillkorets bortta- gande, ersättningstidens förlängning mm).

Antalet ersättningsdagar per medlem un- der försäkringsåret 1969/70 var 3,3 (inkl extra ersättning), vilket måste betraktas som ett absolut bottenläge, beroende bl a på att flera av de nybildade kassorna ej bör- jat ersättningsutbetalningen i full omfatt- ning. Undantas de nya kassorna, blir anta— let ersättningsdagar per medlem 3,8, vilket antal närmast är jämförbart med de 4,5 er- sättningsdagar, som utbetalades per med— lem under försäkringsåret 1968/69. Genom- snittliga antalet ersättru'ngsdagar under den senaste femårsperioden utgör 3,7.

Om man utgår från antalet ersättningsda- gar 3,3 under försäkringsåret 1969/70 och räknar upp det med någon tiondel på grund av att de nya kassorna ej varit i verksam- het, skulle man få ett minimivärde av 3,4. Lägges därtill en dag på grund av de av ut— redningen föreslagna förbättringarna erhål- les ett minimivärde av 4,4. Under den se- naste femårsperioden 1965/66—1969/70 har det högsta värdet överstigit det lägsta med 60 procent. För en tioårsperiod bakåt är variationen ca 100 procent. Antas varia- tionsmarginalen vara 60 procent även för en kommande femårsperiod skulle, med 4,4 som bottenvärde, erhållas ett högsta värde av 7,0. De mest sannolika värdena på anta- let ersättningsdagar torde komma att ligga mellan 4,5 och 6.

• Sida 125
•  Original

Tabell bilaga 14.2. Statsbidrag och egentinansieringen uttryckt iprocent av totala ersätt-

ningen.

.. . Statsbidrag inkl förvalt- Egentinansiering (avgifter gäåaåågiäb ningsbidrag och räntor) ningskost- Gällande be- För- Gällande be- För-

Alternativ nader stämmelser slaget stämmelser slaget 1 Faktiska förhållanden

1968/69 (grundberäkning) 100 63,4 81,7 36,6 18,3 2 Dagersättningen höjd med

10 kr 100 63,4 78,6 36,6 21,4 3 Antalet ersättningsdagar

per medlem höjt från 4,5 till 6 100 67,3 81,9 32,7 18,1 4 Medlemsantalet höjt till

2,3 milj 100 64,1 83,0 35,9 17,0 5 Alt 2—4 sammanförda 100 74,7 84,7 25,3 15,3

3 K ostnadsjäm före/ser

I tabell 14: ] anges för de olika alternativen — med de i punkt 2 antagna beräkningsfak— torerna — dels ersättningens storlek i miljo- ner kronor för hela försäkringen, dels hur ersättningskostnaderna fördelar sig på stats- bidrag och egenfinansiering. Här har med- tagits förvaltningskostnader på 30 miljoner kronor men ej några kostnader för fond- uppbyggnad. Dessa kan totalt per år beräk- nas till ca 30 miljoner kronor men fördelar sig mycket ojämnt på olika kassor, eftersom många kassor har det mot förbättrade för- måner svarande ökade fondkravet tillgodo- sett. I tabell 14:2 anges kostnademas för- delning i procent under samma förutsätt- ningar som i tabell 14: 1.

Förändringar i de olika faktorerna — medlemsantal, dagpenningbelopp och antal ersättningsdagar — har sammanförts i alt 5. Den utbetalade ersättningens totalbelopp inkl förvaltningskostnader framgår av första sifferkolumnen i tabell 14: 1. För försäk- ringsåret 1968/69 uppgick den till 353 mil- joner kronor (alt 1) och skulle enligt alt 5 stiga till 678 miljoner kronor eller med drygt 90 procent, som en följd av att samt- liga här antagna faktorer uppräknats i detta alternativ. Statsbidraget till denna ersättning skulle enligt nuvarande statsbidragsgrunder uppgå till 506 miljoner kronor. Enligt de föreslagna statsbidragsreglema skulle stats- bidraget uppgå till 574 miljoner kronor, en

stegring med 68 miljoner kronor.

Kostnaderna för de av utredningen före— slagna förbättringarna av försäkringsskyd- det — frånsett ökning av dagpenning och därav följande höjning av genomsnittlig er- sättning per dag — har här uttryckts i en ök- ning av antalet ersättningsdagar med 1,5. Ifrågavarande kostnader framgår renodlat i alt 3. Enligt detta alternativ skulle ersätt- ningen. fortfarande med försäkringsåret 1968/69 som utgångspunkt, stiga från 353 till 463 miljoner kronor, eller med 110 mil- joner kronor. Statsbidraget till sistnämnda summa skulle samtidigt stiga från 224 till 379 miljoner kronor, eller med 155 miljo— ner kronor, vilket torde ge en betryggande marginal för kostnadstäckningen av det öka- de försäkringsskyddet i och för sig.

Vid beräkningarna av kostnader för oli- ka arbetslöshetskassor har, i stället för det genomsnittliga påslaget av 1,5 ersättnings- dagar för hela försäkringskollektivet, valts en ökning av det faktiska antalet ersätt- ningsdagar under den senaste femårsperio- den med 35 procent. Ökningen innefattar den ökning som de föreslagna förbättring- arna av ersättningsrätten kan antas medfö- ra. Av jämförelsen mellan olika kassor fram- går att kassor med ett enligt gällande stats- bidragsregler högt statsbidrag — procentuellt sett — får en relativt mindre höjning av stats- bidraget, tex byggnadsarbetamas kassa. Kassor vilka för närvarande har relativt lågt statsbidrag, såsom tex meta'llindustriarbe-

• Sida 126
•  Original

tarnas och industritjänstemännens kassor, erhåller — likaså procentuellt sett - förhål- landevis stora höjningar. Detta är delvis en effekt av att grundbidraget i de lägre och mellersta dagpenningklasserna, enligt de här antagna förutsättningama, procentuellt sett blir betydligt större än enligt gällande be- stämmelser som en följd av detta bidrags anknytning till det kontanta arbetsmark- nadsstödets belopp. Emellertid försvagas grundbidraget i de högre dagpenningklasser— na. I den mån kassorna kommer att gå upp i högre dagpenningklasser i snabbare takt än som motsvarar stegring av grundbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd, kommer dessa skillnader att utjämnas.

När man jämför de beräknade statsbi- dragsbeloppen enligt nuvarande och före- slagna statsbidragsregler bör hållas i min- net att några av de nuvarande statsbidrags- postema försvinner. Detta gäller bamtill- läggsbidraget ”liksom även tillägget till grund- statsbidraget åt kassor med hög ersättnings- utbetalning. Vidare försvinner förlängnings- bidraget i samband med att den förlängda ersättningstiden inlemmas i det ordinarie systemet genom att ersättningstiden för dem som fyllt 55 år generellt blir 450 dagar. Det är icke möjligt att peka på någon direkt kompensation för de bortfallande olika statsbidragsformerna. Denna får anses ingå i den genomgående betydande förbättringen av grundbidraget och det generösare pro- gressiva bidraget.

Förvaltningsbidraget till kassorna förbätt- ras enligt förslaget väsentligt. Förbättringen ter sig kanske relativt obetydlig, om man jämför det föreslagna grundbeloppet 6 kro- nor per medlem med nu utgående 4, 5 och 6 kronor som ger i genomsnitt 4,50 kronor per medlem och år. Den väsentliga förbätt- ringen finns emellertid inbyggd i det före- slagna progressiva system, enligt vilket för- valtningsbidraget stiger med antalet ersätt- ningsdagar per medlem. Det är administra- tionen av utbetalningen av ersättning som orsakar de största för kassorna specifika förvaltningskostnaderna och de största olik— heterna mellan kassoma i fråga om dessa kostnader. Genom att utredningens för-

slag leder till en allmän höjning av antalet ersättningsdagar i kassorna kommer förvalt- ningsbidraget även härigenom att automa- tiskt stiga praktiskt taget över hela linjen. Medan förvaltningsbidraget enligt gällande bestämmelser utgjorde 7,7 miljoner kronor skulle det stiga till 13,8 miljoner kronor. Förbättringen av statsbidraget till förvalt— ningskostnadema har följaktligen huvud- sakligen lagts på de kassor som har stor er- sättningsutbetalning.

Av mindre betydelse i detta sammanhang är att arvodesbidraget till de av arbets- marknadsstyrelsen utsedda styrelseledamö- tema i kassorna föreslås skola ingå i det allmänna förvaltningsbidraget. Det gäller tillsammans endast ca 30000 kronor un- der ett år.

4 Avgifter

En målsättning för utredningens förslag är att statsbidragssystemet i framtiden skall ges en utformning som genom starkare pro- gression av statsbidraget skapar ytterligare möjligheter till avgiftsutjämning mellan de olika kassorna. I tabell 14: 3 kan göras jäm- förelser mellan nuvarande avgifter och av- gifter beräknade med det föreslagna stats- bidraget. Avgifterna har med ett undantag beräknats för 50-kronorsklassen. Denna klass dominerar nu (mars 1971) helt för- säkringen. 75 procent av de försäkrade till- hör den. I stort sett visar denna jämförelse att de nya avgifterna blir lägre (kol 8) än de som krävs med gällande statsbidragsregler, beräknade efter dagens förhållanden (kol 4), trots att dagpenningen enligt de här antag— na förutsättningama höjts med 10 kronor och hänsyn tagits till föreslagna förbättring- ar av ersättningsrätten. Som ett jämförelse- alternativ har avgift beräknats med ett pro- gressivbidrag som stiger till maximum en- dast 80 procent (kol 7).

Avgifterna i de olika kassorna påverkas ej endast av antal ersättningsdagar och stats- bidragets storlek utan även av förvaltnings- kostnad och av fondavkastning. Den sist- nämnda kan minska månadsavgiften med ett par kronor eller mer om fonden per med-

• Sida 127
•  Original

Tabell bilaga 14.3. Beräknade avgifter i några kassor. Jämförelse mellan avgifter med nuvarande statsbidrag och föreslaget statsbidragssystem

(Beräkningarna inkluderar ev erforderliga fondpåslag)

Beräknad gällande

Ersättningen antas höjd med 10 kronor och u-värdet antas vara 11, x 1,35

Beräknad aktuell av- Beräknade gift enligt gifter

helkontinuerliga av-

aktuell av- bestäm- Jämförel— Antal av- gift enligt melser för sealterna- Nuvaran- gifter per gällande helkonti- Gällande tiv Förslag de avgifti år bestäm- nuerlig bestäm- dpbmax = dpbmax = Kassa klass O' (1969/70) melser avgift melser = 80% = 85% 1 2 3 4 5 6 7 8 Metallindustri— arbetarnas 5: — 11,9 5: 30 5: 20 7: 60 4: 20 3: 70 Byggnadsarbe- tamas 10: — 11,1 10:40 9: 70 15:20 9:40 7: 60 Industritjänste- männens 2: 40 11,5 3:30 3: 20 4: 90 4: 20 4: 20 Fabriksarbetarnas 7: —— 9,8 10: 70 8: 80 11: 40 6: 80 6 — Gruvindustri- arbetarnas 6: 50 8,6 9:20 6: 60 9: 10 5: — 4: 10 Sveriges arbetares 18: — 10,1 33: — 27: 70 40: 50 31: 80 27: 80 (exempel på de (fondpå- (fondpå- (fondpå- (fondpå- (fondpå— generella fond- slag slag slag slag slag bildningsreglernas 11: 30) 9: 50) 15: 10) 15 : 10) 15: 10) konsekvenser i vissa fall)

* Avgiften avser i fabriksarbetamas kassa klass N (45 kr) och i de övriga kassorna klass 0 (50 kr).

lem är stor. När en kassa skall börja bygga upp sin fond är detta vid avgiftsberäkningen en negativ faktor. Fonduppbyggnadsbeho- vet enligt de generella fondbildningsregler- na kan i vissa lägen vara exceptionellt stort. Utredningens förslag till fondbildningsbe- stämmelser ger arbetsmarknadsstyrelsen möjlighet att i sådana fall lämna andra före- skrifter om fondbildning än de generella reglerna.

Av jämförelser i tabell 14: 3 framgår bl a följande.

Metallindustriarbetarnas månadsavgift sjunker under de här antagna förutsättning- arna från 5 kronor till 3: 70 kronor med föreslagna statsbidrag. Att den ligger lägre än industritjänstemännens avgift, som stiger från 2:40 till 4: 20 kronor, sammanhänger främst med att fondränteinkomsterna i förstnämnda kassa utgör 19 kronor och i sistnämnda kassa endast 2 kronor per med- lem. Härtill kommer att antalet ersättnings-

dagar i industritjänstemännens kassa ej är så högt att progressivbidraget kan utgå. Där är även ersättningsnivån högre.

I Sveriges arbetares kassa skulle fondpå— slaget enligt de generella reglerna bli excep- tionellt stort. Detta beror mest på att kassan genom ständigt stegrad arbetslöshet ej kun- nat skapa erforderlig fond. Fondpåslag i öv— riga angivna kassor erfordras ej alls eller med obetydliga belopp.

I byggnadsarbetamas kassa sjunker må- nadsavgiften från 10 kronor till 7: 60 kro- nor. I fabriksarbetamas kassa är den nu- varande avgiften, 7 kronor, helt otillräck- lig. Den borde i nuläget ha varit 10:70 kronor (kol 4). Med det föreslagna statsbi- draget och tillämpning av de generella fond— bildningsreglerna skulle emellertid 6 kronor helkontinuerlig avgift vara tillräcklig.

Avgiften i gruvindustriarbetarnas kassa är relativt låg. Detta beror dels på fond— ränteinkomster om 39 kronor per medlem,

• Sida 128
•  Original

dels på att i första hand pensionsavdragen för närvarande reducerar den utgående dag- penningen från 50 till i genomsnitt 35 kro- nor. Den erforderliga kontinuerliga månads- avgiften i denna kassa skulle med föreslagna statsbidrag komma att ligga endast något över 4 kronor mot nu 6: 50 i ej kontinuerlig avgift. Övergång till helkontinuerlig avgift skulle således för denna kassa ge en mycket kraftig effekt (jämför kol 4 och 5).

En mer ingående redovisning av avgifts- beräkningama lämnas i det följande beträf- fande endast en kassa, nämligen en sam- manslagen arbetslöshetskassa bestående av beklädnads—, sko- och läder— samt textilar- betamas nuvarande kassor med sammanlagt 63 000 medlemmar. Av redovisningen fram- går närmare vilka olika kostnadsfaktorer som påverkar avgiftsberäkningarna.

Den sammanslagna kassan förutsätts ha medlemmarna uppdelade på tre dagpen— ningklasser. Dessa är fn en med 25 kronor i dagpenning och 3 300 medlemmar, en med 35 kronor i dagpenning och 9 500 medlem- mar samt en med 45 kronor i dagpenning och 50 200 medlemmar. Textilarbetarnas kassa saknar 25-kronorsklassen. Månadsav- giften är enhetlig i de nuvarande tre kas- sorna, nämligen i de nämnda klasserna respektive 3, 5 och 6 kronor. Kassornas an- tal ersättningsdagar per medlem under den senaste femårsperioden var i genomsnitt 5 ,0, medan genomsnittet för samtliga kassor un- der motsvarande tid uppgick till 3,7 dagar. Den aktuella sammanslagna kassan ligger i fråga om utbetalningen av ersättning unge- fär 35 procent över genomsnittet för samt- liga kassor och blir ganska representativ för industrikassoma, vilka ligger ungefär i mit- ten av skalan av antalet ersättningsdagar per medlem.

Förvaltningskostnaderna utgjorde under försäkringsåret 1969/70 i de tre kassorna 21: 85 kronor per medlem. Genomsnittet för samtliga kassor ligger vid ungefär 12 kronor per medlem. En viss rationaliserings- vinst beträffande förvaltningskostnaderna bör uppkomma genom sammanslagningen av de tre kassorna. Denna har uppskattats till 6 kronor per medlem och år. Försäk-

ringsfonden i den nya kassan kommer att väsentligt överstiga genomsnittet för samt- liga kassor. Vid utgången av försäkrings- året 1969/70 utgjorde detta genomsnitt 247 kronor per medlem, medan fonden per med- lem i den nya kassan skulle uppgå till 540 kronor. Den beräknas ge en ränteinkomst av ca 28 kronor per medlem och år.

Ersättning under förlängd tid, »extra er- sättning», har inom den nybildade kassans område utgetts i relativt stor omfattning, eller för 1,2 dagar per medlem mot i ge- nomsnitt 0,4 dagar i samtliga kassor.

De nya avgifterna för de höjda dagpen- ningbeloppen har beräknats med gängse riskmarginaler, varjämte antalet ersättnings- dagar ökats med 25 procent på grund av karensens borttagande, ersättningstidens för- längning rn m.

I den nya kassan ämnar man tillämpa hel- kontinuerlig avgift, dvs slopa all avgiftsbe- frielse och uttaga 12 månadsavgifter per medlem och år. Med hänsyn till att antalet månadsavgifter inom de nu verksamma tre kassorna i genomsnitt varit 9,6, innebär en övergång till kontinuerlig avgift vid oför- ändrad nominell månadsavgift en avgifts- höjning med 25 procent.

På grund av den ogynnsamma sysselsätt- ningsutvecklingen inom ursprungskassornas verksamhetsområden blir de avgifter som i dag får beräknas på grundval av den se- naste femårsperiodens ersättningsutbetal— ning väsentligt högre än de avgifter som för närvarande uttas i de nu aktuella kas- sorna. I sammanställningen på nästa sida återfinns förstnämnda avgifter under rubri- ken >>aktuell månadsavgift».

Enligt utredningens förslag skulle må- nadsavgifterna i de dagpenningklasser som närmast motsvarar de ovan angivna bli föl- jande.

Dagpenning Kontinuerlig månadsavgift enl förslaget kr kr

30 1: 50 40 3: 50 50 5: 75

• Sida 129
•  Original

Icke kontinuerlig avgift Kontinuerlig avgift

Månadsavgift Gällande må— Aktuell må- enl. gällande Månadsavgift Dagpenning nadsavgift nadsavgift bestämmelser enl. förslaget kr kr kr kr kr 25 3: 00 3: 75 2: 75 — 35 5:00 6:75 5:00 2:25 45 6:00 9: 25 7: 25 4: 75

I dagpenningklass 30 kronor skulle en- ligt utredningens förslag krävas en månads- avgift på 1: 50 kronor (kontinuerlig avgift). I dagpenningklass 40 kronor skulle konti- nuerlig månadsavgift enligt förslaget bli 3: 50 kronor. En kontinuerlig månadsavgift enligt gällande bestämmelser för nuvarande huvudklass 45 kronor uppgå till 7: 25 kro- nor. Med de av utredningen föreslagna stats- bidragen blir den 4: 75 kronor. I dagpen- ningklass 50 kronor skulle avgiften bli 5: 75 kronor. Här närmar sig de båda avgiftsse- rierna varandra. Det bör vid jämförelser på låga dagpenningnivåer uppmärksammas att ca 75 procent av alla försäkrade redan vid början av försäkringsåret 1970/71 tillhörde dagpenningklass 50 kronor.

Angivna exempel på beräknade avgifters storlek åskådliggör de praktiska konsekven- serna av de föreslagna statsbidragen och kostnadsfördelningen mellan de försäkrade och staten. De avgifter som redovisas i kol 8 i tabell 14: 3 är i stort sett lägre än de ak- tuella avgifterna i de angivna kassorna en— ligt gällande statsbidragsgrunder (kol 5). Detta innebär att genom förbättringar av statsbidraget täcks i flertalet fall nämnda förbättringar i fråga om ersättningsvillkor och därutöver en viss höjning av den under senast förflutna försäkringsår i dessa kas- sor gällande dagpenningen. Detta är emel- lertid nödvändigt för att statsbidraget skall få en tillräckligt avgiftsutjämnande effekt.

• Sida 130
•  Original

• Sida 131
•  Original

• Sida 132
•  Original

• Sida 133
•  Original

' .H- .

-: :"lJ " ”..-.; _lllJ" ' . "3,4" *;th .,

• Sida 134
•  Original

Allmänna Förlaget