SOU 1972:13
Kommersiell service i glesbygder : delbetänkande
Till Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
Kungl. Maj:t bemyndigade den 27 juni 1969 chefen för inrikesdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga för utredning rörande glesbygdsproblemen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementsche— fen den 14 augusti 1969 såsom sakkunniga landshövdingen Hans Gustafsson, ordföran- de, ledamoten av riksdagen Frida Berglund, kanslirådet Åke Fors, ledamöterna av riksda- gen Bertil Jonasson och Carl-Wilhelm Lothi- gius, kanslirådet Olof Petersson, före detta ledamoten av riksdagens första kammare Thore Sörlin, direktören Lars Ågren samt ”numera ledamoten av riksdagen Bertil Öhvall.
De sakkunniga har antagit namnet gles- bygdsutredningen.
Att såsom experter biträda utredningen förordnades den 1 oktober 1969 kanslirådet Claes-Eric Norrbom, den 23 oktober 1969 numera överdirektören Stig Johansson — på egen begäran entledigad den 16 mars 1970 — samt departementssekreteraren Sven Sahl- ström, den 20 januari 1970 numera länsar- betsdirektören Henry Sääf, den 17 mars 1970 jägmästaren Ernst Persson — på egen begäran entledigad den 31 mars 1971 — den 1 oktober 1970 socionomen Håkan Walan- der, den 2 mars 1971 förste inspektören Georg Tjämberg — på egen begäran entledi- gad den 30 november 1971 — den 3 november 1971 rådmannen Anders Anders- son samt den 27 november 1971 byrådirek- tören Sven-Olof Myresten. Johansson, Myre- sten och Tjämberg har inte deltagit i arbetet med detta delbetänkande. Sahlström har fungerat som kontaktman med handelsde— partementet och distributionsutredningen.
Som sekreterare åt utredningen förord- nades den 14 augusti 1969 numera byråche- fen Hans Åkerlund och som biträdande sekreterare den 5 oktober 1969 socionomen Håkan Walander — på egen begäran entledi— gad den 30 september 1970 —, den 3 mars 1970 pol. mag. Roland Norman, den 1 september 1970 fil. kand. Hans Mårten, den 1 januari 1971 utredningssekreteraren Hans Olof Olsson, den 1 februari 1971 skolinspek- tören Ingemar Brodén samt den 26 maj 1971 departementssekreteraren Folke Jonsson. Ar- betet med detta delbetänkande har till hu- vudsaklig del utförts av Norman.
Utredningen har i sitt arbete med de servicefrågor som behandlas i detta betän- kande biträtts av en referensgrupp med representanter för vissa av handelns organisa- tioner, nämligen direktör Iwan Ahlström, Sveriges Grossistförbund, direktör Ove Andersson, ICA, pol. mag. Göran Lindberg, Kooperativa förbundet samt förbundssekre- terare Lennart Berg, Sveriges Livsmedels- handlareförbund. Referensgruppens leda- möter har i allt väsentligt godtagit utred- ningens förslag.
I enlighet med direktiven har utredningen följt den försöksverksamhet med förbättrad social service i glesbygder som med statligt stöd bedrivs i vissa kommuner. Detta har i första hand skett genom löpande kontakter med socialstyrelsens särskilda glesbygdskon- sulenter och dess föredragande i glesbygds- frågor samt genom deltagande i arbetet inom en särskild samrådsgrupp med representanter för socialstyrelsen, Svenska kommunför- bundet och glesbygdsutredningen. Utred- ningen har därvid aktivt medverkat i upp-
läggningen av vissa försöksverksamheter med olika former av distribution av dagligvaror.
Den etapp av den regionalpolitiska ut- vecklingsplaneringen som har pågått i länen har varit av väsentligt intresse för utred- ningen. Utredningen har därför i anslutning till arbetet inom inrikesdepartementet och länsstyrelserna med Länsprogram 70 redovi- sat vissa preliminära synpunkter på glesbyg- demas serviceförsörjning och under hand fått del av länsstyrelsernas och planeringsrå- dens åsikter i vissa frågor. Utredningen har sedermera även tagit del av de förslag till förbättringar av glesbygdernas serviceförsörj- ning som har redovisats i länsprogrammen.
Som ett led i utredningsarbetet har utredningen närmare studerat serviceförsörj- ningen i ett antal glesbygdskommuner. Här- vid har bl. a. en närmare undersökning av detaljhandelns struktur m.m. gjorts samt i en kommun en studie av glesbygdsbutikernas prisnivå. Detta arbete har lagts upp i samråd
med statens pris— och kartellnämnd och utförts med personal från nämnden samt priskontoren vid länsstyrelserna i Norrbot- tens, Västerbottens, Jämtlands, Värmlands och Kalmar län. Vidare har Inter—Test AB på uppdrag av utredningen genomfört en inter- vjuundersökning avsedd att belysa glesbygds— befolkningens köpvanor och attityder till olika typer av service inom en glesbygds- kommun. Resultatet av denna undersökning redovisas i sammandrag i bilaga 4 till detta betänkande.
Under utredningsarbetets gång har utred- ningen avgett yttranden över ett flertal betänkanden, bland vilka med närmare an- knytning till försörjningen med kommersiell service kan nämnas ”Rationell bensinhan- del" (SOU 197024).
Utredningen får härmed överlämna delbe- tänkandet "Kommersiell service i glesbyg- der”. Stockholmi februari 1972
Hans Gustafsson
Frida Berglund Åke Fors Bertil Jonasson Carl— Wilhelm Lothigius Olof Petersson Thore Sörlin Lars Ågren Bertil öh vall
/ Hans Åkerlund
1. Inledning
1.1. Utredningens bakgrund och syfte 1.1.1 Arbetsgruppen för glesbygdsfrågor
År 1966 bildades inom Kungl. Maj:ts kansli en särskild arbetsgrupp för glesbygdsfrågor. Gruppens uppgift var att pröva och succes- sivt lägga fram förslag till åtgärder för att förbättra levnadsförhållandena för befolk- ningen i glesbygderna. Arbetet inriktades till väsentlig del på att bevaka konkreta frågor som handläggs hos olika myndigheter och departement. Initiativ togs till en rad åtgär- der, såsom viss försöksverksamhet'och stöd- åtgärder för att skapa sysselsättning i form av hemarbete. I nära anknytning till arbetet utfördes inom kommunikationsdeparte— mentet en modellplanering för lokal trafik— service (SOU l968:33), den s. k. Vilhelmina- planen. Inom handelsdepartementet tog en särskild arbetsgrupp samtidigt upp frågan om åtgärder för att underlätta en tillfredsställan- de varuförsörjning (H stencil juni 1968).
1.1.2. Glesbygdsutredningens tillkomst och uppdrag
I motioner till 1969 års riksdag framställdes yrkanden om en parlamentarisk utredning rörande glesbygdernas problem. Bankout- skottet, som ställde sig bakom motionärer- nas hemställan, fäste i sitt utlåtande över
motionerna uppmärksamheten på deti 1969 års statsverksproposition gjorda uttalandet, att regionalpolitiken måste innefatta bl. &. strävanden att undvika eller mildra sådana glesbygdsproblem som otillfredsställande kommersiell och institutionell service. Ut- skottet framhöll bland annat angelägenheten av att de smidiga former, som dittills tillämpats för arbetet med glesbygdspro- blemen, kunde bestå (BaU 196930).
Den 27 juni 1969 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda glesbygdsproblemen. I direktiven för utredningens arbete (bilaga ]) framhålls, att utredningen bör ses som ett led i strävan— dena att skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende mellan människor som bor i olika regioner. Bland de frågor som utredningen bör uppmärksamma nämns bl. a. den pågående försöksverksamheten med statligt stöd till kommunala serviceåt- gärder i glesbygder. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med kommuner och landsting samt i samarbete med bl. a. han- delns företrädare samt de handikappades och pensionäremas organisationer. Geografiskt skall arbetet främst inriktas på skogslänens glesbygdsproblem.
Från vissa angivna allmänna utgångspunk- ter bör de sakkunniga enligt direktiven ha stor frihet att själva planera sitt arbete och att ta upp frågor som de finner vara av
intresse. I första hand bör de dock söka finna långsiktiga lösningar på frågor som gäller samhällelig och kommersiell service. I fråga om trafikpolitik, arbetsmarknadspoli- tik m. ni. hör de sakkunniga i huvudsak utgå från nu gällande riktlinjer.
1.1.3. Utredningsarbetets allmänna inrikt- ning
Det framgår av direktiven att utredningsarbe- tet primärt bör gälla glesbygdernas befolk- ning och dess levnadsförhållanden. Det mås- te därmed få en klart socialpolitisk karaktär. I och för sig betydelsefulla frågor rörande olika glesbygdsområdens utvecklingsmöjlig- heter o.d. bör enligt utredningens tolkning av direktiven betraktas som lokaliseringspoli- tiska angelägenheter som utredningen inte har att behandla. I konsekvens härmed bör utredningens förslag avse åtgärder som är relativt oberoende av vilka tidsperspektiv som kan gälla för olika glesbygdsområdens utveckling. Förslagen bör sålunda utmärkas av goda möjligheter till anpassning efter hur förhållandena förändras.
Glesbygdernas svårigheter präglas framför allt av de åtkomlighetsproblem som följer av befolkningens spridda bosättning och där- med sammanhängande tids- och kostnadsav- stånd till sysselsättningstillfällen och viktiga- re serviceinrättningar. Utredningen har be- dömt det angeläget att med utgångspunkt härifrån försöka urskilja sådana problem som är särskilt utmärkande för glesbygderna och därmed särskilja glesbygdsproblemen från de allmänna sociala problemen.
De problem, som utredningen har att behandla, är inte begränsade enbart till glesbygder i statistisk bemärkelse. De är aktuella även i mindre tätorter, där det lokala befolkningsunderlaget är eller förvän- tas bli otillräckligt för ordinär service. En närmare diskussion av glesbygdsbegreppet och glesbygdsproblemen redovisas i ett kom- mande betänkande. Utredningen anser att det är naturligt att bland de glesbygdsprägla- de problem, som man möter inom olika
samhällssektorer, prioritera sådana centrala frågor som år av mera allmänt intresse och rör befolkningens mest fundamentala behov. Utredningen har funnit det lämpligt att i ett delbetänkande behandla frågan om kommer- siell service i glesbygder. Arbetet är i övrigt inriktat på vissa typer av samhällelig service — utbildning, sjuk— och hälsovård samt vissa andra vårdfrågor — kommunikationsfrågor i vidsträckt mening samt vissa sysselsättnings- frågor.
1.2 Vissa utredningar om distributionsfrågor 1.2.1 Handelsdepartementets promemoria
Handelsdepartementets förut nämnda under- sökning år 1968 syftade till att snabbt lägga fram en översikt av varuförsörjningsfrågan i utpräglade glesbygder och överväga olika lösningar på detta alltmera akuta problem. Undersökningsrapporten remissbehandlades och en sammanfattning utarbetades i febru- ari 1969, vari synpunkter som kommit fram i yttrandena i väsentliga delar beaktades. I sammanfattningen, som har återgetts i den av arbetsgruppen för glesbygdsfrågor utgivna skriften Glesbygd (Stockholm 1969), kon- stateras i korthet följande.
Under senare år har utvecklingen inom detaljhandeln gått mot färre men genomgå- ende större butiksenheter. På grund av ökat avstånd till butikerna uppstår problem med varuförsörjningen för stora delar av gles- bygdsbefolkningen, särskilt för de äldre och för dem som inte kan använda bil för inköpsresor. De största svårigheterna uppstår i fråga om försörjningen med dagligvaror, dvs. livsmedel, vissa kemisk-tekniska artiklar m. m. Andra varor köps mera sällan och kan i många fall inhandlas exempelvis per postor- der. Givetvis kan försörjningen med varor utanför dagligvarusortimentet också bli be- svärlig, t. ex. bensin, liksom tjänster av olika slag, såsom service på kapitalvaror.
Arbetsgruppens undersökningar inrikta- des på försörjningen med dagligvaror i två kommunblock, Vilhelmina och Strömsund,
och omfattade en kartläggning av det befint- liga butiksbeståndet, en beräkning av utveck- lingen fram till år 1975 samt en begränsad undersökning i hushållsledet avseende bl. a. köpvanor och vissa fysiska resurser. Av undersökningarna framkom att de båda kommunblocken var tämligen väl försedda med butiker och varubusslinjer. Av hushållen utanför centralorterna hade dock 15 % respektive 25 % mer än en mil till närmaste butik. Det beräknades att antalet butiker skulle minska kraftigt fram till år 1975 , nämligen i Vilhelmina från 36 till 8 51 9 ochi Strömsund från 23 till 5.
I rapporten konstateras, att befolknings— förhållandena i flertalet av glesbygdskom- munerna i bl. a. Norrlands inland och nord— västra Svealand är sådana, att detaljhandels- servicen inte kan nå upp till den standard som för mera tätbefolkade delar av landet kan anses normal. De människor, som är bosatta långt från de livskraftiga serviceorter- na, måste genom särskilda åtgärder ges hjälp att få sina behov tillgodosedda. Arbetsgrup- pen ansåg det emellertid av kostnadsskäl inte möjligt att ge hjälp i sådan omfattning att de kunde få en standard likvärdig med befolk- ningens i centralorterna eller andra större tätorter.
Arbetsgruppen diskuterade olika åtgärder för att mildra följderna för glesbygdsbefolk— ningen av den pågående strukturomvandling- en inom handeln. Bl. a. kunde hotande ned- läggningar av butiker hejdas genom olika former av stöd direkt till företagen. Samhäl- let kunde också Skapa en effektiv transport- apparat, som gjorde butiksbesök och hem— sändningar möjliga till rimliga kostnader. Den ur olika synpunkter effektivaste lösning- en ansågs vara att skapa möjligheter till hemsändning av varor efter förhandsbeställ— ning, främst per telefon. En godtagbar hem- sändningsservice syntes kunna åstadkommas om en transportapparat ordnades efter de riktlinjer som kommunikationsdepartemen- tet utarbetat i den inledningsvis nämnda modellplanen. Därigenom skulle dessutom möjligheterna bli större för glesbygdsbefolk- ningen att göra butiksbesök. Telefonorder-
köp skulle ställa vissa krav såväl på hushållen i fråga om planering, lagring och tillgång till telefon som på butikerna i fråga om varulis- tor, ordermottagning och lämplig emballe- ring. Problem av detta slag bedömdes vara möjliga att lösa.
Avslutningsvis sägs i rapporten, att utvid- gade och fördjupade studier av glesbygdens varuförsörjningsproblem måste göras inom ramen för en mera allmän utredning om varudistributionen och konsumenternas si- tuation. Förslag från en sådan utredning och andra utredningar som berör dessa frågor kunde i sinom tid föranleda andra lösningar med krav på ökad aktivitet från samhällets sida. Det ansågs angeläget att framlagda förslag prövades i praktiken tills sådana lösningar förelåg.
1.2.2. Pågående utredningar som berör kom- mersiell service
Den utredning om varudistributionen m.m. som åsyftas i närmast föregående avsnitt tillsattes i februari 1970. Vid den tidpunkten hade glesbygdsutredningens arbete i fråga om kommersiell service redan påbörjats.
Den nya utredningen, distributionsutred- ningen, har enligt sina direktiv i korthet att bedöma pågående strukturutveckling inom handeln i förhållande till konsumenternas situation. Enligt direktiven bör genom distri- butionsutredningen ”i görlig mån klarläggas, vilka förutsättningar, som kommer att gälla för varudistributionen i framtiden, och vilka krav som bör ställas för att konsumenternas behov skall bli tillgodosedda. En viktig uppgift blir att göra en totalbedömning, där inte bara de företagsekonomiska synpunkter— na utan även hushållens insatser och uppoff- ringari tid och pengar beaktas. Mot bakgrun- den av en sådan totalanalys finns det anledning att överväga behovet av och formerna för samhälleliga åtgärder för att påverka handelns strukturomvandling i sådan riktning att övervältringseffekterna motver- kas och att rimliga konsumentönskemål om bl. a. olika former av närhetsservice kan
tillgodoses. Härvid bör särskilt beaktas såda- na krav som kan ställas med hänsyn till de gamlas och de handikappades svårigheter. I fråga om de problem som varudistributionen erbjuder i glesbygderna bör kontakt hållas med glesbygdsutredningen.”
Den allmänna målsättningen för varudis- tributionen bör således anges av distribu- tionsutredningen. De speciella problem som glesbygdsbefolkningen möter på detta om- råde har dock ansetts kunna behandlas sepa- rat utan att man därför föregriper distribu- tionsutredningens förslag.
En annan pågående utredning som jämväl berör distributionsfrågor är service- kommittén. Denna kommittés arbete är dock närmast inriktat på frågan om servicei bostadsområden. Butiksetableringsutred- ningen behandlar frågor rörande lokalisering och fördelning av nya butikslägen, dvs. frågor som för glesbygdsutredningen inte framstår som primära. Detsamma gäller de frågor rörande butiksplanering som behand- las av bygglagutredningen.
1.3 Utredningens uppläggning och genom- förande
1.3.1. Avgränsning av kommersiell service
Med kommersiell service avses här sådan service, som inte tillhandahålls av primär- kommuner, landsting eller stat och inte är inriktad huvudsakligen på att betjäna före- tag. Sådan service, som näringslivet behöver för sitt arbete, förtjänar visserligen att beaktas också i glesbygder. Utredningen har emellertid valt att i detta sammanhang enbart behandla sådan kommersiell service, som i första hand efterfrågas av enskilda personer eller hushåll. Servicefunktioner av detta slag är detaljhandel, reparations- och hantverksservice, bankservice och vissa övri- ga tjänster.
I bilaga 2 redovisas en förteckning över de servicefunktioner, som i första hand kan anses vara inriktade på hushåll. Endast vissa av dessa servicefunktioner är viktiga i den
bemärkelsen, att de efterfrågas ofta eller av andra orsaker har stor betydelse. Av praktis- ka skäl måste utredningsarbetet begränsas till de servicebehov, som kan anses mest funda- mentala och som därmed är väsentliga för befolkningens servicestandard. Frågor om dessa servicebehov och tillgodoseendet av dem behandlas närmare i kapitel 5.
1.3.2. Utredningsarbetets genomförande
I samband med uppläggningen av utrednings- arbetet med kommersiell service uppgjordes i februari 1970 följande plan:
1. Att klarlägga varudistributionens nuvaran- de uppbyggnad och befolkningens köpva- nor i olika delar av glesbygden, i första hand inom stödområdet.
2. Att göra en prognos över distributions- strukturens utveckling i dessa områden fram till år 1980 och bedöma hur denna utveckling inverkar på glesbygdsbefolk- ningens förhållanden.
3. Att bedöma om särskilda åtgärder behö- ver vidtas från det allmännas sida för att uppehålla en ur olika synpunkter godtag- bar servicenivå och om så erfordras utarbeta förslag till lämpliga åtgärder.
4. Att i görlig mån beräkna kostnaderna för de föreslagna åtgärderna och ange hur dessa bör fördelas mellan stat, kommun, företag och enskilda personer.
5. Att initiera och stödja uppläggningen av en differentierad försöksverksamhet. I sitt arbete har sekretariatet kontinuer- ligt samrått med en referensgrupp bestående av företrädare för olika organisationer och företag inom handeln. Sekretariatet och referensgruppen har rest till Umeå och Sorsele för att studera butiksbeståndet och diskutera aktuella problem med företrädare för parti- och detaljhandeln. Varudistribu- tionsproblemen har berörts även i samband med andra studieresor som utredningen företagit inom Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län. Särskilda undersökningar av butiksbestån- det i vissa kommuner samt en prisundersök-
ning har utförts av statens pris- och kartell- nämnd i samråd med sekretariatet. Vidare har en undersökning av köpvanor m.m. på utredningens uppdrag utförts av Inter-Test AB. Genom länsplanerarenheterna i Jämt- lands och Västerbottens län har uppgifter om partihandeln med dagligvaror inhämtats.
Utredningen har i ett antal kommuner initierat försöksverksamhet med statligt stöd till hemsändning av dagligvaror med allmän- na kommunikationer resp. med lantbrevbära- re. Denna verksamhet pågår fortfarande.
1.3 .3 Betänkandets disposition
Betänkandet inleds med en beskrivning av distributionsstruktur och köpvanor i kapitel 2. Där behandlas allmänt strukturförändring- arna under 1960-talet, befolkningens köpva- nor och konsumtionsvanor samt utvecklings- tendenserna inom handeln under perioden 1970—75.
I kapitel 3 redovisas de undersökningar, som utredningen låtit utföra. Kapitlet omfat- tar även en beräkning av det framtida ser- viceutbudet i studerade kommuner. De in- samlade uppgifterna om servicestruktur och köpvanor har tjänat som underlag för beräk- ningarna.
I kapitel 4 lämnas en sammanfattning av glesbygdernas serviceförhållanden. Därvid behandlas både den nuvarande och den framtida situationen utifrån den beskrivning av nuläge och utvecklingstendenser, som redovisats i kapitel 2 och 3.
Utredningens principiella synpunkter på behovet av samhällsinsatser för försörjningen med kommersiell service i glesbygder redovi- sas i kapitel 5. Där preciseras utredningens uppfattning om vilken servicestandard, fram- för allt i fråga om tillgänglighet till serviceut- budet, som är acceptabel. Vidare diskuteras olika möjligheter att upprätthålla en accepta- bel tillgänglighet.
Utredningens överväganden och slutliga förslag redovisas i kapitel 6. Där diskuteras även olika tänkbara åtgärder för att åstad- komma eller vidmakthålla en godtagbar för-
sörjning med kommersiell service. Slutligen beräknas överslagsmässigt kostnaderna för de föreslagna åtgärderna.
En sammanfattning av betänkandet redo- visas i kapitel 7.
2. Allmän beskrivning av distributionsstruktur
och köpvanor
2.1 Inledning
I föreliggande kapitel redovisas en allmän beskrivning av distributionsstruktur och köp- vanor. Utredningen har ansett det motiverat att ge en samlad redovisning av utvecklings- tendenser för hela landet som en bakgrund till de undersökningar, som berör glesbygds- förhållandena i kapitel 3.
I kapitlet behandlas utvecklingen inom partihandeln med konsumentvaror, detalj- handeln och övrig kommersiell service. Som källor har i stor utsträckning använts 1951 års allmänna företagsräkning och 1963 års företagsräkning för handeln (SOS Stockholm 1955 resp. Statistiska medd. från SCB, H 19672107). Säkra uppgifter om utvecklingen efter 1963 saknas i vissa fall. Vidare redovi- sas översiktligt befolkningens köpvanor och konsumtionsvanor. Eftersom någon aktuell riksomfattande köpvaneundersökning inte har funnits tillgänglig, har uppgifter från 1965 måst användas. I kapitlet behandlas även orsakerna till strukturförändringarna, varvid olika faktorer närmare diskuteras. Avslutningsvis redovisas den väntade utveck- lingen inom handeln under perioden 1970—75 enligt 1970 års långtidsutredning.
2.2 Partihandeln med dagligvaror 2.2.1 Allmänt om partihandeln
Drygt hälften av partihandelns försäljning avser producentvaror, dvs. varor som distri— bueras till företag för vidare bearbetning. Resterande del, konsumentvarorna, distribu- eras till detaljhandeln för att därefter nå slutlig konsument. I många fall passerar konsumentvarorna ett flertal grossister innan de når detaljhandeln.
Partihandeln definieras vanligen som all försäljning till andra köpare än slutliga för- brukare. Glesbygdsutredningens arbetsområ- de vad gäller kommersiell service har avgrän- sats till enbart sådan service, som är direkt inriktad på hushåll och enskilda personer. Det finns emellertid skäl att närmare beröra utvecklingen inom partihandeln med hänsyn till den ökade integrationen mellan parti- och detaljhandel. Denna s.k. blockbildning berör huvudsakligen dagligvaruhandeln, där ca 85% av detaljhandelsförsäljningen sker genom företag, som är vertikalt integrerade med ett partihandelsföretag eller centralla- ger.
Enligt 1963 års företagsräkning för han- deln beräknades antalet partihandelsföretag med försäljning av livsmedel, tobak och blommor uppgå till ca 2 800 med totalt ca 25 000 sysselsatta. Flertalet företag var emellertid mycket små. Av samtliga parti-
handelsföretag år 1963 hade ca två tredjede- lar en försäljning understigande 1 milj. kr.
Antalet försäljningsställen inorn partihan- deln med dagligvaror uppgick år 1963 till nära 3 700, varav 15 % var belägna inom skogslänen, dvs Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. År 1963 fanns drygt 23% av landets folkmängd i skogslänen.
2.2.2 De stora blocken inom dagligvaru- handeln
De tre största inköpsgrupperna inom daglig- varusektorn ASK, ICA och KF svarade år 1968 för omkring hälften av partihandelsför- säljningen med dagligvaror. Itabell 2.1 redo- visas förändringen av antalet distributions- centraler och försäljningen per distributions- central i genomsnitt under perioden 1960—69. Uppgifterna har delvis erhållits direkt från respektive företag eller från koncentrationsutredningen, del IV (SOU l968:6). På karta 2.1 visas distributionscen- tralemas lokalisering år 1969 för respektive ASK, ICA och KF.
Enligt tabell 2.1 har antalet distributions- centraler inom de tre stora partihandels- blocken minskat till ungefär hälften under 1960-talet. Försäljningen per distributions- central har däremot ökat mycket starkt. Koncentrationen mot större och färre dis- tributionscentraler uppges bero på ändrad hanteringsteknik, högre kapitalutnyttjande och ökade lönekostnader. Enligt uppgifter från Handelns Utredningsinstitut steg löne-
Tabell 2.1 Partihandelns utveckling under
kostnaderna inom grosshandeln med ca 142 % för kollektivanställda mellan åren 1957 och 1968. Koncentrationen torde även ha medfört stordriftsfördelar vad gäller an— läggningskostnader.
Som framgår av karta 2.1 är de stora dagligvarublockens distributionscentraler i huvudsak koncentrerade till södra och mel- lersta Sverige. Av totalt 94 distributionscen- traler år 1969 var 27 belägna i skogslänen, varav flertalet i kustområdena.
Förutom konventionella lageranläggning— ar har ASK och i viss mån även ICA börjat bygga upp ett nät av fristående s. k. cash and carry-lager (snabbgross), dvs. enheter där partiförsäljningen sker enligt självbetjänings— metoden. Antalet cash and carry-lager inom ASK-gruppen har ökat från 4 till 32 under 1960-talet med en genomsnittlig försäljning av 9 milj. kr. per lager år 1969.
Som har anmärkts ovan går en stor del av detaljhandelsförsäljningen inom dagligvaru- sektorn genom företag, som är vertikalt integrerade med partihandeln. Trots detta svarar de tre stora partihandelsblocken för endast omkring hälften av partihandelsför- säljningen. Orsakerna är dels att mejeripro- dukterna samt en stor del av kött- och charkuterivarorna och bageriprodukterna inte levereras via distributionscentralerna och dels att det förekommer specialiserad livsmedelsgrosshandel. Det kan nämnas att ICA-medlemmarnas inköp från ICAs inköps- centraler år 1964 utgjorde ca 48% av de totala inköpen. Fram till 1969 ökade inköps- koncentrationen så att ICA—medlemmarna i genomsnitt köpte ca 56 % av varorna från de egna distributionscentralerna.
1960-talet inom ASK, ICA och KF. Källa:
Koncentrationsutredningen, del IV samt uppgifter från företagen
Antal distribu—
Försäljning per distri-
tionscentraler butionscentral (milj. kr.) Samt- Samt- Å: ASK ICA KF liga ASK ICA KF liga 1960 102 61 43 206 8 16 14 12 1965 62 46 26 134 21 34 53 32 1969 40 34 20 94 39 76 100 65
OASK AICA 'KF
0100. KM
|__—_]
Karta 2.1 Distributionscentralemas lokalisering år 1969 för respektive ASK, ICA och KF. Källa: Uppgifter från företagen
2.2.3 Jordbrukskooperationenspartihandels- verksamhet
En avsevärd del av den totala partihandeln med livsmedel sköts av jordbrukskooperatio- nen. 1960 års jordbruksutredning beräknade andelen år 1963 till ungefär en tredjedel. I tabell 2.2 redovisas förändringen av antalet mejerier och andelsslakterier under perioden 1960—70. Uppgifterna över antalet mejerier avser förhållandena i oktober 1970.
Tabell 2.2 Antalet mejerier och andelsslak- terier 1960—70. Källa: Uppgifter från Sven— ska Mejeriernas Riksförening och Sveriges Slakteriförbund
Andels- År Mejerier slakterier 1960 426 5 3 1965 2 80 46 1970 167 36
Som framgår av tabell 2.2 är koncentra— tionstendensen påfallande även inom jord- brukskooperationen. Uppgifter om föränd- ringen regionalt har inte kunnat erhållas för mejerierna. År 1970 var 39 av 167 mejerier lokaliserade till skogslänen. Antalet andels- slakterier i skogslänen har minskat från 20 år 1960 till 12 år 1970.
2.2.4 Specialiserade livsmedelsgrossister
De specialiserade livsmedelsgrossisterna har vanligen ett mycket smalare sortiment än de tre stora dagligvarublocken. Flertalet special- grossister distribuerar färskvaror av något slag. Antalet specialgrossister tillhörande Sveriges Grossistförbund minskade från 295 till 186 under perioden 1951—63. Särskilt stor minskning ägde rum bland frukt- och grönsaksgrossister. Även de specialiserade grossisternas andel av den totala partiförsälj— ningen sjönk under perioden. Orsaken torde främst ha varit den omfattande integrationen inom jordbrukssektorn, där den insamlande och distribuerande partihandeln hade börjat
bedrivas av samma företag samt de tre stora partihandelsblockens vidgning av sortimen- tet.
2.3 Partihandeln med urvalsvaror
Enligt 1963 års handelsräkning svarade parti- handeln med urvalsvaror, dvs. bosättningsar- tiklar, beklädnadsvaror, tyger, sportartiklar, ur, böcker m. m., för drygt en tredjedel av den totala partihandeln inom konsumentva- ruområdet. Antalet partihandelsföretag upp— gick år 1963 till ca 4 300 inom urvalsvaru- branscherna med en total försäljning av 6,3 miljarder kr. Av samtliga verksamhetsställen var ca 10% belägna inom skogslänen. De svarade emellertid endast för knappt 5 % av försäljningen.
2.4. Detaljhandeln 2.4.1 Allmänt om detaljhandeln
Vid behandlingen av utvecklingen inom de- taljhandeln särredovisas butikshandel, icke butikshandel resp. bil- och bensindetaljhan- del. Med butikshandel avses livsmedelshan- del, fackhandel, varuhus, apotek samt för- säljning av vin och spritdrycker. Icke butiks- handel omfattar kiosker, postorderföretag och övriga verksamhetsformer.
Data över strukturutvecklingen inom de taljhandeln kan i första hand erhållas från 1951 års företagsräkning och 1963 års han— delsräkning. Det totala antalet butiker inom butikshandeln minskade från nära 70 000 år 1951 till ca 57 000 år 1963. Enligt 1970 års långtidsutredning uppgick antalet verksam- hetsställen inom egentlig detaljhandel år 1968 till nära 52 000.
2.4.2. Livsmedelshandeln Det totala antalet livsmedelsbutiker minska- de under perioden 1951—63 från ca 34 000
till ca 25000. År 1963 var ungefär en
fjärdedel av livsmedelsbutikerna belägna in- om skogslänen.
Av de totalt ca 25 00011vsmedelsbutiker- na år 1963 tillhörde drygt 21 000 den fullsorterade livsmedelshandeln — s.k. all- livsbutiker. Övriga butiker var specialiserade på vissa varugrupper, t. ex. mjölk, bröd, fisk, kött eller frukt. De specialiserade butikerna svarade dock för en obetydlig del av den totala livsmedelsförsäljningen.
Tabell 2.3 Antal butiker samt försäljningens storlek inom egentlig all-livsmedel 1963—69. Källa: Handelns Utredningsinstitut, Omsätt- ning och butiksantal 1969
Genomsnittlig
Antal Försäljning försäljning per
År butiker 1 milj. kr. butik i milj.kr. 1963 21 268 9 925 0,47 1965 18119 11483 0,63 1967 16 310 13 359 0,82 1969 13 950 14 960 1,07
Som framgår av tabell 2.3 minskade antalet all-livsbutiker från drygt 21000 är 1963 till ca 14000 år 1969. Den genom- snittliga försäljningen per enhet i löpande priser mer än fördubblades under den ak'tu- ella perioden.
Tabell 2.4 Antalet all-livsbutiker och försälj- ningens fördelning på omsättningsklasser 1969. Källa: Handelns Utredningsinstitut, Omsättning och butiksantal 1969
Försäljning i Antal Försälj- 1 OOO-tal kr butiker (%) ning (%) — 499 47,7 11,1 500— 999 23,6 14,9 1000—1999 15,5 19,2 2 000—2 999 5,2 11,0 3 000— 8,0 43,8 Totalt 100,0 100,0
Enligt tabell 2.4 hade år 1969 nära hälften av all-livsbutikerna en försäljning understigande 0,5 milj. kr., vilket beror på det starka inslaget av små butiker med
manuell betjäning i den minsta omsättnings- klassen. De minsta butikerna svarade emel- lertid endast för ca 11 % av den totala försäljningen inom all-livshändeln. Bland självbetjäningsbutikema hade mindre än en fjärdedel av enheterna en försäljning under- stigande 0,5 milj. kr. och nära hälften mer än 1 milj. kr.
2.4.3. Nedläggningar och nyetableringar inom all-livshandeln
Strukturomvandlingen inom livsmedelshan- deln inleddes redan under 1950-talets senare del. Butiksnedläggningarna nådde sitt maxi- mum år 1963, då butiksbeståndets netto- minskning uppgick till nära 1700 enheter inom all-livshandeln. Under 1960-talet har butiksbeståndet minskat med drygt 11 000 enheter, varav med ca 3400 inom konsu- mentkooperationen.
I fig. 2.1 redovisas butiksbeståndets årliga nettominskning under perioden 1960—70. Nyetableringarnas antal har under perioden varit relativt konstanta, nämligen omkring 200 enheter per år. Det totala antalet nedlagda livsmedelsbutiker har alltså varit omkring 200 fler per år än vad som framgår av fig. 2.1.
Uppgifter från Handelns Utredningsinsti- tut och Kooperativa förbundet tyder på att nedläggningstakten inte har varit högre i glesbygdsområden än i större tätorter. Där- emot har nyetableringarna till stor del koncentrerats till de större tätorterna. Som exempel kan nämnas att år 1965 fanns i orter under 1 000 invånare och i ren glesbygd 30,8% av konsumentkooperatio- nens livsmedelsbutiker. Andelen var 29,5 % år 1970. En undersökning av livsmedelshan- delns utveckling i Jämtlands län 1950—63 (Glesbygdsforskningen, rapport nr 1 l) visade dock att nedläggningstakten varit högre i mer utpräglade glesbygder än i andra om- råden.
Enligt tabell 2.5 var de nedlagda livsme- delsbutikerna år 1970 till stor del enheter med liten omsättning. Medan omkring 40 %
Nettominskning
1 500
1 000
500
1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70
Figur 2.1 Nettominskning av antalet livsmedelsbutiker inom livsmedelshandeln 1960—70. Källa: Uppgifter från Handelns Utredningsinstitut
av samtliga butiker hade en försäljning understigande 0,5 milj. kr. år 1969 uppgick motsvarande andel till ca 75 % bland de året därpå nedlagda butikerna.
Tabell 2.5 Under 1970 nedlagda livsmedels- butiker inom enskild handel fördelade efter försäljningens storlek är 1969. Källa: Upp- gifter från Handelns Utredningsinstitut
Samtliga Härav nedlagda Försäljning i butiker år under år 1970 1 OOO-tal kr. 1970 (%) (%) —499 41,5 74,5 500—999 25,7 17,1 1 000— 32,8 8,4 Totalt 100,0 100,0
2.4.4. Ambulerande handel
Med ambulerande handel avses kringförande av varor med bilar och bussar i regelbundna turer. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har vid flera tillfällen studerat den ambuler— ande handelns omfattning. I dessa undersök- ningar ingår inte gårdfarihandeln och kring- förandet av varor med bryggeribilar. Nästan samtliga butiksfordon som kör i regelbundna rutter saluför livsmedel. 1 övrigt förekommer främst försäljning av färghandelsvaror, blom- mor eller beklädnadsvaror. Huvudparten av fordonen är helårsverksamma.
Tabell 2.6 Antalet helårsverksamma fordon 1960—67 inom den ambulerande handeln. Källa: SPK, Den ambulerande handeln år 1967
Skogslänen
exkl. Värmlands Övriga År län Sverige Totalt 1960 239 2 040 2 279 1963 311 2 016 2 327 1967 345 1611 1956
Som framgår av tabell 2.6 minskade antalet helårsverksamma fordon från 2 279 år 1960 till 1 956 år 1967. Inom skogslänen
exkl. Värmlands län ökade emellertid den ambulerande handeln i omfattning särskilt under de första åren av 1960-talet. SPKs undersökning antyder att en omstrukture- ring ägt rum inom den ambulerande handeln så att fordon med ett specialiserat sortiment, främst vad gäller kött- och charkuterivaror har ersatts av s.k. butiksbussar med ett blandat livsmedelssortiment.
Uppgifter från Kooperativa förbundet tyder på att efter år 1967 nedläggningar har börjat ske inom den ambulerande handeln även i skogslänen. Under perioden 1965—69 minskade antalet butiksbussar från 240 till 176 inom konsumentkooperationen, varav från 144 till 116 iskogslänen. De butiksbus— sar som etablerades under de första åren av 1960-talet börjar nu bli nedslitna men ersätts inte alltid med nya fordon vid nedlägg— ningen.
Den genomsnittliga ruttlängden per for- don och dag uppgick år 1967 till ca åtta mil enligt SPKs undersökning. För drygt två tredjedelar av samtliga fordon var dock längsta avståndet från stationeringsorten un— der en tur högst tre mil. Personer bosatta i utpräglade glesbygdsområden torde därföri allmänhet inte betjänas av den ambulerande handeln. Som exempel kan nämnas att antalet invånare per ambulerande fordon är ungefär dubbelt så stort i skogslänens gles- bygd som inom glesbygden i övriga län.
Försäljningen per fordon uppgick år 1967 till ca 215 000 kr. i genomsnitt för samtliga fordonstyper. För butiksbussarna var försälj- ningen något högre och utgjorde i genom- snitt 373 000 kr.
2.4.5. Fackhandeln
Med fackhandel avses all butikshandel utöver livsmedelshandeln och varuhusens försälj— ning. Varuhusens utveckling och försälj- ningen av läkemedel samt vin och spritdryc- ker behandlas separat.
Trots en ökad konkurrens framför allt från varuhusen, men även från postorderför- etagen, har antalet fackhandelsbutiker min-
skat relativt måttligt i jämförelse med antalet livsmedelsbutiker. En viktig orsak till denna utveckling torde vara att efterfrågan på de varor, som säljs inom fackhandeln, har ökat snabbare än på livsmedel. Antalet försälj- ningsställen minskade enligt 1963 års han- delsräkning från ca 35 000 år 1951 till ca 32 000 år 1963. Försäljningen ökade under samma period från ca 4,5 miljarder kr. till ca 8,7 miljarder kr. i löpande priser, vilket innebär att genomsnittsförsäljningen per bu- tik mer än fördubblats.
Totalundersökningar av fackhandeln sak- nas efter 1963. Ett av SPK upprättat butiksregister ger en uppfattning om föränd- ringarna inom de olika branscherna. Butiks- registret omfattar ett urval av kommuner, vilka för närvarande svarar för drygt hälften av landets folkmängd och det beräknas täcka ca 57 % av det totala antalet butiker inom detaljhandel, hantverksservice och övriga tjänster.
1 tabell 2.7 redovisas förändringarna av butiksbeståndet inom några fackhandels- branscher. Eftersom uppgifterna grundas på ett urval med därav åtföljande felmarginaler anges endast den procentuella förändringen mellan årsskiftena 1963/64 och 1969/70.
Tabell 2. 7 Butiksnätets förändring 1963— 1969 inom några fackhandelsbranscher. Käl- la: SPK:s butiksregister
Förändring Bransch 1963—69 (%) Färghandelsvaror — 7 Järnvaror — 14 Möbler och bosätt- ningsartiklar _ 5 Beklädnadsvaror — 10 Skor — 4 Manufakturvaror inkl. handskar och väskor + 3 Cykel- och sportartiklar A 21 Böcker och pappersvaror — 31 Tobak + 2 Ur och optik - 1 Blommor — 8 Övriga branscher + 5 Samtliga branscher — 6 SOU 1972:13
Uppgifterna i tabell 2.7 tyder på att antalet butiker har minskat relativt långsamt inom fackhandeln under 1960-talet. Den högsta nedläggningstakten förekom inom bok— och pappershandeln. Även inom fack- handeln med cykel- och sportartiklar, järnva- ror samt beklädnadsvaror har nedläggnings- takten varit relativt hög.
2.4.6. Varuhus
Antalet varuhus har ökat kraftigt under 1960-talet. De flesta varuhusen tillhör de tre stora kedjorna konsumentkooperationen, AB Turitz & Co samt Åhlén & Holm AB. Kedjevaruhusen ökade enligt uppgifter från Handelns Utredningsinstitut från 176 år 1961 till 341 år 1969, dvs. i det närmaste en fördubbling. Försäljningen ökade under sam— ma period från knappt 2 miljarder kr. till ca 6,5 miljarder kr. ilöpande priser. Varuhusen svarade år 1969 för drygt 18 % av den totala försäljningen inom egentlig detaljhandel. An- talet varuhus utanför de tre stora kedjorna uppgick år 1969 till 39. Uppgift om antalet vid början av 1960-talet saknas.
Under 1960-talet har två särskilda former av varuhus etablerats. Den ena typen är s. k. köpmannavaruhus, där varje avdelning drivs som en särskild rörelse men utformningen i övrigt är av varuhuskaraktär. För närvarande finns i Sverige 12 egentliga köpmannavaru- hus. Den andra typen utgörs av externa varuhus (stormarknader), dvs. varuhus lokali- serade till den egentliga stadsbebyggelsens periferi. Stormarknadema arbetar med enkla lokaler, låg personalinsats och ett relativt grunt sortiment. Enligt uppgifter från Han- delns Utredningsinstitut finns för närvarande 16 stormarknader i Sverige.
Varuhusens försäljning utgörs till en rela- tivt stor del av livsmedel. År 1969 uppgick livmedelsförsäljningen till drygt 40 % av den totala försäljningen inom de tre stora varu- huskedjorna.
Tabell 2.9 Systembolagets butiksnät samt antalet fasta utlämningsställen 1960—69. Källa: Uppgifter från systembolaget
Skogslänen Övriga län Hela riket Antal ut- Antal ut- Antal ut— Antal lämnings- Antal lämnings- Antal lämnings— År butiker ställen butiker ställen butiker ställen 1960 44 Uppg sakn 231 Uppg sakn 275 Uppg sakn 1965 44 330 229 209 273 539 1969 51 257 247 195 298 452 2.4.7 Apotek 2.4.8 Försäljning av vin och spritdrycker
Basen i distributionssystemet för apoteksva- ror utgörs av det egentliga apoteket. Därut- över förekommer olika typer av läkemedels- förråd och medicinlådor. De största läke- medelsförråden, s. k. apoteksförråd, inrättas när underlaget inte är tillräckligt stort för ett fullständigt apotek. För många av de allra minsta orterna ombesörjs läkemedelsförsörj- ningen via medicinlådor genom en kommis- sionär på orten. Kommissionären tar emot beställningar och vidarebefordrar dem till apoteket. Varorna kan avhämtas hos kom— missionären i regel någon eller några dagar efter beställningen. Totalt finns för närvaran- de ca 1 400 medicinlådor.
Tabell 2.8 Antalet apotek och apoteksför— råd 1960—69. Källa: Uppgifter från Apoteks- bolaget AB
Typ 1960 1969 Apotek 543 591 Apoteksförråd 33 41 Övriga läkemedels- förråd 677 693
Som framgår av tabell 2.8 har antalet apotek och övriga enheter för läkemedelsför- sörjningen ökat under 1960-talet. I skogslä- nen fanns år 1969 ungefär en fjärdedel av det totala antalet apotek, nära en tredjedel av apoteksförråden och ca hälften av övriga läkemedelsförråd.
Vin- och spritförsäljningen sker dels genom systembolagets butiksnät och dels genom fasta utlämningsställen. Därutöver förekom- mer främst i glesbygdsområden att buss— och lastbilslinjer tar emot rekvisitioner och läm- nar ut vin- och spritpaket utefter linjens sträckning. I en glesbygdskommun planeras etablering av en filialbutik knuten till huvud- butik i annan större ort. Filialbutiken har stora begränsningar i sortimentet. Etablering- en skall enligt systembolaget ses som en försöksverksamhet.
Enligt tabell 2.9 har antalet systembuti- ker ökat något under 1960-talets senare hälft. Ökningen har berört såväl skogslänen som övriga län. Fasta utlämningsställen före- kommer främst inom skogslänen. Antalet har minskat relativt starkt efter år 1965. År 1969 fanns 288 buss- eller lastbilslinjer från vilka vin och sprit kunde rekvireras. Drygt två tredjedelar av dessa linjer trafikerade skogslänen. Inga fraktkostnader uttas av beställaren vid leverans med buss— eller lastbilslinjer.
2.4.9. Icke butikshandel
Med icke butikshandel avses kiosker, postor- derföretag och övriga verksamhetsformer som hemköpsföretag, samköpsföreningar och kontraktsbunden hemförsäljning. Enligt 1951 års företagsräkning och 1963 års han- delsräkning ökade antalet kiosker exkl. glass- och korvkiosker från drygt 4000 till ca
7 000 under perioden 1951—63. Andelen av den totala detaljhandelsförsäljningen ökade under samma period från 3 % till 4,5 %. Sannolikt har denna andel även efter 1963 fortsatt att stiga.
Enligt koncentrationsutredningen, del IV, fördubblade postorderföretagen sin andel av den totala detaljhandelsförsäljningen mellan åren 1951 och 1963. Försäljningen uppgick sistnämnda år till nära 500 milj. kr., vilket motsvarade ca 2 % av den totala försäljning- en inom den egentliga detaljhandeln. Flerta- let postorderföretag är mycket små. Som exempel kan nämnas att år 1963 svarade 7 % av företagen för 88 % av försäljningen. Särskilt de större postorderföretagens sorti- ment domineras av textilvaror. I en under- sökning, som SIFO år 1966 utförde på uppdrag av några postorderföretag, framkom att 69 % av hushållen i Sverige någon gång har köpt varor från postorderföretag. Ande- len var högre i köpingar och på landsbygden än i städerna. För norrlandslänen var andelen särskilt hög, nämligen 89 %.
Hemköpsföretagen levererar varor till hus- hållen efter telefonbeställning. Renodlade hemköpsföretag förekommer numera i myc- ket begränsad omfattning i Sverige. Många livsmedelsbutiker bedriver emellertid hem- sändningsverksamhet i 'viss utsträckning. Samköpsföreningar mellan konsumenter är vanligen knutna till större arbetsplatser och tillgängliga endast för de anställda i dessa företag. Enligt Kooperativ verksamhet 1967, (SOS Stockholm 1969) uppgick försäljning- en via samköpsföreningar detta år till ca 115 milj. kr. Antalet föreningar och medlemmar synes successivt minska. Kontraktsbunden hemförsäljning förekommer främst för varugruppema hushållsmaskiner, böcker och persienner. Enligt en undersökning av SPK bedrev 224 företag med ca 4 300 försäljare direktförsäljning år 1968. Den totala försälj- ningen uppgick detta år till ca 300 milj. kr.
2.4.10. Bil- och bensindetaljhandel Enligt 1951 års företagsräkning och 1963 års
handelsräkning har antalet försäljningsställen för bilar och biltillbehör ökat från ca 1 200 år 1951 till ca 1 700 år 1963. Materialet i SPK's butiksregister antyder att ökningen har fortsatt även under perioden 1963—69. I skogslänen fanns år 1963 ca 24 % av försäljningsställena. Bland de företag, som enligt. 1963 års handelsräkning bedrev bilde- taljhandel, förekom kombinationer med and- ra branscher i ungefär hälften av fallen. Vanligen bedrevs detaljhandelsverksamheten tillsammans med någon form av tillverkning eller reparationsservice.
Bensindetaljhandeln har undersökts när- mare av bensinhandelsutredningen (SOU l970:24), där bl. a. utvecklingen av antalet försäljningsställen redovisas. Det totala anta- let försäljningsställen har minskat från 10 250 år 1964 till 9 020 år 1968. En fortsatt nedläggning beräknades äga rum så att antalet, enligt oljeföretagens planer, reduceras till ca 7 500 år 1975. I skogslänen fanns år 1968 ca 29 % av försäljningsställena. Andelen beräknades minska till ca 27 % år 1975.
Den hittillsvarande och beräknade netto- minskningen av stationsnätet beror främst på avvecklingen av s.k. singelanläggningar och bensinstationer utan servicemöjligheter. An- talet anläggningar, som kan utföra vissa servicearbeten, har däremot ökat något i antal. Sådana servicestationer svarade år 1964 för ca 42 % av antalet försäljningsstäl- len. Andelen ökade till ca 50 % år 1968 och beräknades stiga till inemot 70 % år 1975.
Bensinhandelsutredningen har utfört en detaljerad undersökning av det planerade stationsnätet. Oljeföretagen planerar i stor utsträckning att bredda sitt sortiment av tjänster utanför den rena bensinstationsverk- samheten. Den vanligaste kompletteringen till verksamheten är kiosk— och automathan- del men även cafeteria/matservering torde bli en ofta förekommande kombination. En inte obetydlig del av bensinhandeln kan komma att kombineras med försäljning av livsme- delsvaror. Undersökningen visar emellertid att endast få sådana försäljningsställen plane- ras i glesbygdsområden. Det uppges att
bensindetaljhandeln därför endast i undan- tagsfall kan komma att lösa problemen med glesbygdernas dagligvaruförsörjning.
2.5 Övrig kommersiell service 2.5.1 Allmänt
Med övrig kommersiell service avses olika former av reparationsservice och hantverks- service, bankservice samt övriga tjänster. Ett stort antal servicefunktioner kan inordnas under begreppet reparationsservice och hant- verksservice. Bilden kompliceras av att repa- rationsservice ofta kombineras med annan verksamhet. Som exempel kan nämnas att enligt 1963 års handelsräkning endast en tredjedel av detaljhandelsföretagen inom branscherna ur, guldsmedsvaror, sportartik- lar m. m. bedrev ren detaljhandel. Huvudde- len av övriga företag kombinerade detaljhan- delsverksamheten med någon form av till- verkning eller reparationsservice.
2.5.2. Reparationsservice och hantverks- service
Inom reparations- och hantverksservice före— kommer en rad servicefunktioner, som inte är helt inriktade på hushåll och enskilda personer. Dit hör exempelvis måleriverksam- het, snickerier, plåtslagerier, m.m. Begrep- pet reparationsservice har här givits en relativt snäv innebörd och endast de service- funktioner, som huvudsakligen vänder sig till hushåll och enskilda personer, kommer att behandlas.
Bilreparationer kan i viss utsträckning utföras av bensindetaljhandeln. Som nämnts i avsnitt 2.4.10 har för närvarande ungefär hälften av bensinstationerna möjlighet att utföra vissa servicearbeten. Aktuella uppgif- ter om antalet bilverkstäder saknas för närvarande. Statens institut för företagsut- veckling har genom sitt adressregister beräk- nat antalet verkstäder till 4 255 år 1964. Av dessa var ca 29 % belägna i skogslänen.
Enligt SPKs material har det totala antalet bilreparationsverkstäder ökat något under andra hälften av 1960-talet.
Inte heller för olika hantverksbranscher finns aktuella uppgifter om förändringarna under 1960-talet men för att ge en allmän bild av utvecklingen under 1960-talet har SPKS butiksregister utnyttjats. I tabell 2.10 redovisas den procentuella förändringen av antalet verksamhetsställen inom olika bran- scher.
Tabell 2.10 Förändringen av antalet verk- samhetsställen 1963—69 inom några olika hantverksbranscher. Källa: SPKs butiksregis- ter
Förändring
Bransch 1963—69 (%) Tvätt- och strykinrättning — 20 Kemiska tvättinrättningar + 13 Elinstallations- och reparationsservice + 3 Radio- och TV-service + 39 Cykel- och mopedverkstäder — 7 Rörledningsservice — 2 Oljeeldningsservice + 29 Skomakerier — 34 Glasmästerier + 9 Damfrisörer + 7 Herrfrisörer + 8
Som tidigare nämnts har SPK uppskattat totalantalet verksamhetsställen genom upp- räkning av ett urval. Trots en viss osäkerhet som en följd härav kan emellertid några tydliga tendenser konstateras i tabell 2.10. Tvätt- och strykinrättningarna tenderar att ersättas av kemiska tvättinrättningar. Radio- och TV-service samt Oljeeldningsservice har varit de mest expansiva branscherna. Skoma- keriema har minskat betydligt i antal. Ingen regional fördelning av förändringen har kun- nat erhållas.
2.5.3. Bankservice
Till begreppet bankservice har förts alla former av bankverksamhet, dvs. affärsban- ker, sparbanker och jordbrukskassor. Efter- som postbanken bedriver bankverksamhet
via postanstalterna har även dessa inklude- rats i begreppet bankservice. I övrigt behand- las postservice tillsammans med övriga kom- munikationer i annat sammanhang i gles- bygdsutredningen.
Jordbrukskassorna ger i princip samma bankservice som affärsbankerna och sparban- kerna. Utlåning ges endast till medlemmar i jordbrukskassorna men några större begräns- ningar av medlemskap till särskilda katego— rier förekommer inte. Postbankens service till allmänheten är likvärdig med andra ban- kers service vad gäller inlåning. Utlåning till privatpersoner förekommer däremot i mycket begränsad utsträckning från postban- ken. Notariatstjänster och möjlighet att hyra bankfack är exempel på tjänster, som post- banken f. n. inte tillhandahåller. I områden med lantbrevbäring kan postbanksärenden uträttas direkt hos lantbrevbäraren.
Tabell 2.1] Antalet bankkontor 1959—69. Källa: Uppgifter från Svenska Handelsban- ken
Affars- Spar- Jordbruks- År banker banker kassor Totalt 1959 1176 1530 575 3 281 1965 1 489 1 794 741 4 024 1969 1 667 1 850 765 4 282
Antalet bankkontor har som framgår av tabell 2.11 ökat betydligt under perioden 1959—69. I siffran för jordbrukskassor år 1959 ingår inte 5. k. expeditionskontor. Inga uppgifter beträffande utvecklingen regionalt har kunnat erhållas. Antalet postanstalter har minskat från ca 4000 år 1959 till ca 2 600 år 1970. Förändringen har procen- tuellt sett inte varit större i skogslänen än inom övriga landet.
2.5.4. Annan kommersiell service
Utöver ovan behandlade grupper av kommer- siella servicefunktioner återstår ett antal verksamheter, vilka inte har kunnat inordnas under någon av de förut behandlade huvud-
grupperna. I denna restgrupp ingår kafé, konditori, restaurang, biograf, hotell, reseby- rå och begravningsbyrå.
Säkra uppgifter om förändringarna inom kafé- och restaurangbranscherna har inte varit tillgängliga. Förändringarna i SPK:s butiksregister tyder dock på en betydande minskning av antalet kaféer och konditori- serveringar under perioden 1963—69, medan antalet restauranger torde ha ökat något. Bland övriga servicefunktioner kan nämnas att antalet biografer har minskat i storleks- ordningen 20 % under denna period.
2.6 Köpvanor och konsumtionsvanor
2.6.1. Köpvane- och konsumtionsvaneunder- sökningar
Hushållens inköpsmönster och konsumtions- vanor finns i endast begränsad utsträckning belysta genom riksomfattande undersökning- ar. SPK utförde i början av 1960—talet ett antal lokala livsmedelsundersökningar, där prisläge och konkurrenssituation behandla- des. I samband med några av dessa undersök- ningar insamlades även uppgifter om hushål- lens köpvanor. Under våren 1965 utfördes en större köpvaneundersökning, som redovi- sades i tidskriften Pris- och kartellfrågor nr 6, 1967. Undersökningen omfattade totalt ca 2 400 hushåll fördelade över hela landet. Datainsamlingen ägde rum genom personliga intervjuer. Som intervjuinstrument användes ett intervjuformulär och en dagbok, där hushållen under en vecka antecknade bl. a. vilka inköp som gjordes. I avsnitt 2.6.2 redovisas en sammanfattning av köpvaneun- dersökningens viktigaste resultat. Det bör anmärkas att eftersom undersökningen ut- fördes år 1965 kan köpvanorna ha hunnit ändras i inte obetydlig grad.
Data över hushållens konsumtionsvanor har insamlats vid de riksomfattande s.k. hushållsbudgetundersökningarna. De båda senaste undersökningarna belyste förhållan- dena år 1958 respektive 1969 (Hushållens konsumtion år 1958, SOS Stockholm 1961
och Hushållsbudgetundersökningen 1969, Statistiska medd. från SCB P 1971 :9). Undersökningarnas syfte var i första hand att beskriva fördelningen av hushållens konsum- tion på olika varor och tjänster. Uppgifterna insamlades genom personliga intervjuer med intervjuformulär och dagbok. Varje hushålls— medlem förde kassabok över alla inköp och andra utlägg under en 30-dagarsperiod. Anta- let hushåll i 1958 års undersökning uppgick till ca 3 700 ochi 1969 års undersökning till ca 4 000. I avsnitt 2.6.3 redovisas data från de båda hushållsbudgetundersökningarna.
2.6.2. SPK:s köpvaneundersökning 1965
Som nämnts i avsnitt 2.6.1 omfattade SPK:s köpvaneundersökning endast livsmedelsin- köp. Undersökningen avsåg att klarlägga vilken person i hushållet, som utförde inköpen, var inköpen gjordes, inköpsfrekven- sen, inköpens storlek, hur varorna forslades hem och hur inköpen planerades.
I omkring 95 % av hushållen hade husmo- dern det huvudsakliga ansvaret för livsme- delsinköpen. I det faktiska inköpsarbetet deltog även andra hushållsmedlemmar, vilka svarade för ca en fjärdedel av inköpen. Endast 6 % av inköpen utfördes av husmor och husfar gemensamt.
Av de totala inköpen gjordes 12 % i s. k. storbutiker, dvs. med mer än 15 heltidsan- ställda. Hemköp och köp via butiksbussar utgjorde endast 3 % av antalet inköp. Om- kring 50 % av inköpen ägde rum i närmaste butik. Endast 15% av inköpen gjordes i samband med resor till och från arbetet.
Drygt en tredjedel av samtliga hushåll hade mer än 500 m till närmaste livsmedels- butik. I storstäderna översteg avståndet till närmaste butik 500 m för endast en tiondel av hushållen mot nära hälften i kommuner med mindre än 30 000 invånare. Omkring en åttondel av hushållen i de mindre kommu- nerna hade längre avstånd än 3 km till närmaste livsmedelsbutik.
I medeltal besöktes tre olika livsmedels- butiker under den studerade veckan. För
flertalet hushåll fungerade dock en butik som huvudinköpskälla eller stambutik. Stam- butiken svarade för omkring två tredjedelar av hushållens sammanlagda inköpssumma och var närmaste butik för ungefär två tredjedelar av hushållen. Inköpsfrekvensen var högre i storstäderna än i de mindre kommunerna. Medan omkring två tredjede- lar av hushållen i storstäderna gjorde fler än sex livsmedelsköp per vecka, var motsvaran- de andel drygt en tredjedel i de mindre kom- munerna.
Storköp, dvs. större inköp av lagringsbara varor, förekom minst en gång per månad bland drygt 25 % av hushållen. Inköpsbelop— pet per inköpstillfälle var annars i allmänhet mycket lågt. Medelbeloppet per inköp upp- gick till 17 kr. och vid hela 40 % av samtliga inköpsställen understeg beloppet 10 kr.
Egen bil användes för hemforsling av varorna vid 15 % av köpen. En orsak till att egen bil inte användes oftare torde ha varit att bland endast en mindre del av hushållen hade husmodern körkort och disponerade över bil. Hemsändning förekom vid 3 % av samtliga köp. 1 övrigt skedde hemforslingen genom att varorna bars hem. Beloppsmässigt sett svarade emellertid hemsändning och ”bilköp” för en betydligt högre andel än ovan redovisade siffror. Exempelvis uppgick det genomsnittliga värdet av hemsändnings- köpen till 40 kr., dvs. mer än dubbelt så mycket som medelbeloppet för alla inköp.
För att belysa planeringsgraden tillfråga- des hushållen bl.a. hur ofta middagsplanering ägde rum och om hushållsbudget förekom. Ungefär hälften av hushållen planerade regel- bundet middagen för några dagar åt gången medan knappt en tredjedel avsatte visst belopp för kommande hushållsutgifter.
I tabell 2.12 redovisas tillgången till olika förvaringsanordningar, vilka kan påverka hushållens möjligheter att organisera inköps- verksamheten.
Tabell 2.12 Andel hushåll med tillgång till olika förvaringsanordningar 1965. Procent
Medel- Mindre
Förvarings— Stor- stora kom- Hela anordning städer städer muner riket Ventilerat skafferi 89 84 88 88 Matkällare 56 85 87 81 Frysanordning 15 30 54 43 Kylskåp 93 94 85 88
Som framgår av tabell 2.12 hade flertalet hushåll tillgång till ventilerat skafferi, mat- källare och kylskåp. Storstadshushållen sak- nade 1 stor utsträckning frysbox eller frys- skåp, medan i mindre kommuner mer än hälften av hushållen förfogade över sådana förvaringsanordningar.
2.6.3. Hushållsbudgetundersökningarna
Genom hushållsbudgetundersökningarna kan detaljerad information erhållas om hushål- lens fördelning av konsumtionen på olika varor och tjänster. Under perioden 1958—69 ägde markanta förskjutningar rum i konsum- tionens fördelning. I första hand minskade livsmedelskonsumtionens andel medan hus- hållens kostnader för bostadsutnyttjande och resor ökade. Betydande förskjutningar ägde rum även inom olika varugrupper. Så t. ex. flerdubblades konsumtionsandelen för djupfrysta livsmedel. Stora variationer före- låg dessutom mellan olika hushåll vid ett och samma år. I tabell 2.13 kan jämförelser göras mellan hushåll i olika kommunstorlekar. Som framgår av tabellen svarade livsme- delskonsumtionen för en betydligt högre andel bland hushåll i glesbygd än i storstä- der. Bostadskostnadernas andel var däremot lägre för glesbygdshushållen än övriga hus- håll. Skillnaderna torde delvis kunna förkla- ras av olikheter i disponibel inkomst mellan befolkningen i de olika kommuntyperna. Som exempel kan nämnas att, enligt 1969 års hushållsbudgetundersökning, omkring 40 % av hushållen i kommuner med upp till 10 % tätortsbefolkning, hade en disponibel inkomst understigande 20 000 kr. per år. I
Tabell 2.13 Hushållens fördelning av kon- sumtionen 1969 i vissa typer av kommuner. Procent
Kommu- Kommu— ner med ner med Gles- Samt- 200 000 20 000— bygds- liga
Varu- eller inv och 50 000 om- hus- tjänstegrupp mer inv råden håll Livsmedel 22,2 22,3 30,4 24,0 Alkohol, tobak 5,6 4,5 3,9 4,6 Bostad, bränsle,
lyse 17,7 18,5 13,4 17,4 Kläder, skor 8,5 9,1 9,2 9,1 Inventarier och husgeråd 6 ,5 8,1 8 ,2 7,7 Resor och kommunikationer 16,1 16,6 17,7 16,9 Ovriga varor och tjänster 23,4 20,9 17,2 20,3 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0
kommuner med mellan 90 % och 100 % tätortsbefolkning hade ca 25 % av hushållen högst 20 000 kr. i disponibel inkomst.
2.7 Orsaker till strukturförändringarna 2.7.1 Olika faktorer
Som har framgått ovan har strukturföränd- ringarna inom handel och övrig kommersiell service varit betydande under 1960-talet. Särskilt inom livsmedelshandeln har om- struktureringen gått mycket snabbt. Totalt uppgick nettominskningen av s. k. all-livsbu— tiker till drygt 11000 under 1960-talet. Inom fackhandel och övrig kommersiell service har takten i Strukturomvandlingen varierat i betydande grad mellan olika branscher. Huvudvikten i föreliggande av- snitt läggs på förändringarna inom livsme- delshandeln. De bakomliggande faktorerna kan dock i stort sett anses giltiga för samtliga servicefunktioner.
Strukturförändringarna har hit tills huvud- sakligen förklarats av förändringar i följande faktorer:
1. Befolkningsutvecklingen
2. Befolkningens konsumtionsökning 3. Köpvaneförändringarna
4. Företagens kostnadsutveckling
5. Sortimentsutvecklingen i butikerna Alla serviceverksamheter är för sin exi- stens i första hand beroende av det ekono- miska underlaget. Servicestrukturen påverkas av befolkningsunderlagets storlek och av hur hushållen fördelar disponibel inkomst på olika konsumtionsområden. Vidare har köp- vanorna betydelse, dvs. när, var och hur inköpen sker. Av stor betydelse är dessutom kostnadsutvecklingen för serviceföretagen samt möjligheterna till effektivisering av verksamheten. [ glesbygdsområden torde otillräckligt kundunderlag vara det viktigaste skälet för nedläggning. Orsakerna till nedläggningar av livsmedelsbutiker inom enskild handel på landsbygden i Västerbottens län har under- sökts i en seminarieuppsats från företagseko- nomiska institutionen vid Umeå universitet. Under perioden 1961—66 nedlades 102 livsmedelsbutiker, varav i hälften av fallen bristande lönsamhet på grund av krympande underlag uppgavs som skäl. Ungefär en tredjedel av butikerna lades ned i samband med att innehavaren uppnådde pensionsål- dern. Sannolikt var även i dessa fall lönsam- hetsfaktorn av betydelse, eftersom verksam- heten inte övertogs av någon annan.
2.7.2 Befolkningsutvecklingen
Under 1960-talet ökade folkmängden i Sveri- ge med ca 542 000 personer, dvs. med 7,3 %. Befolkningsförändringen har emellertid vari- erat regionalt i betydande utsträckning. Skogslänens andel av totalbefolkningen minskade under perioden 1960—70 från 24,0% till 21,8 %. Särskilt i skogslänens inland var befolkningsminskningen markant. Mellan folkräkningama 1960 och '1970 ökade totalbefolkningen 7,8 %. Tätortsbe- folkningen, dvs. boende i orter med minst 200 invånare, ökade under samma period med hela 20,6 %. I skogslänens inland ökade tätortsbefolkningen endast obetydligt. Antalet boende i glesbygd enligt folkräk— ningamas definition minskade under perio- den 1960—70 med ca 26,5 %. Även de
mindre tätorterna hade en i förhållande till riksgenomsnittet ogynnsam befolkningsut- veckling. I de minsta tätorterna, dvs. i storleksklassen 200—499 invånare, förelåg t. o. m. en befolkningsminskning under den aktuella perioden.
Begreppen tätort och glesbygd istatistisk mening är inte ändamålsenliga för att full- ständigt beskriva befolkningsutvecklingen i de glesbygdspräglade regioner, som utred- ningen i första hand kommer att behandla. Den allmänna samhällsutvecklingen inklusive befolkningsutvecklingen i glesbygderna redo- visas utförligare i ett kommande betänkande.
2.7.3 Befolkningens konsumtionsökning
Data över konsumtionsutvecklingen kan er- hållas via nationalräkenskaperna. Under 1960-talet ökade konsumtionsvolymen per capita med ca 20 % för livsmedelssortimen- tet och med ca 38 % för fackhandelssorti- mentet, vilket motsvarar en årlig tillväxt per person av ca 1,8 % för livsmedelssortimentet och ca 3,3 % för fackhandelssortimentet. Till livsmedelssortimentet räknas här förutom rena livsmedel även tobaksvaror samt delar av tidnings- och det kemisk-tekniska sorti- mentet. Fackhandelns sortiment motsvarar i stort sett övriga varor inom egentlig detalj- handel.
Det bör anmärkas att nyss redovisade tillväxttal är riksgenomsnitt. Det finns inga andra regionala beräkningar av konsumtio- nens storlek än de båda hushållsbudget- undersökningarna 1958 och 1969. I 1958 års undersökning konstaterades betydande re- gionala konsumtionsolikheter. Istorstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö låg livs- medelskonsumtionen per invånare i kronor räknat år 1958 drygt 16 % över riksgenom- snittet och i landsbygdskommunerna ca 9 % under. Det är inte otänkbart att en viss utjämning av de regionala konsumtionsskill— naderna har ägt rum under 1960-talet, vilket i så fall skulle innebära en större konsum- tionsökning i landsbygds- och glesbygdsom- råden än ovan redovisade riksgenomsnitt.
Tabell 2.14 Befolkningens och detaljhandelsförsäljningens fördelning på olika ortstyper 1962—66. Procent
Livsmedelsför- Specialvaru- Befolkning säljning (kr.) försäljning (kr.)
Ortstyp 1962 1966 1962 1966 1962 1966 Storstadsområden 24,6 25,0 27,1 27,3 33,0 33,6 Ovriga större orter 16,9 17,7 19,6 20,6 26,3 26,6 Mindre och medel- stora orter 28,0 29,8 32,8 35,5 32,0 32,6 Ovriga omraden 30,5 27,5 20,5 16,6 8,7 7,2 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Enligt 1969 års hushållsbudgetundersökning även ett rikt utbud av livsmedelsvaror. låg konsumtionen per invånare av mat och dryck ca 15 % över riksgenomsnittet i storstäderna och ca 7% under riksgenom- snittet i ren glesbygd, vilket tyder på att en viss utjämning har ägt rum sedan 1958.
2.7.4 Köpvaneförändringarna
Hushållens inköp har under 1960-talet allt- mer koncentrerats till de större centralorter- na. En starkt bidragande orsak torde ha varit den ökade rörligheten hos flertalet konsu- menter. Den ökade rörligheten beror till stor del på bilismens framväxt och har tagit sig uttryck bl. a. i en ökad arbetskraftspendling. År 1960 förvärvsarbetade 14,7 % utanför hemkommunen enligt folkräkningen. Denna andel ökade till 18 % år 1965. Huvuddelen av arbetskraftspendlingen riktas mot städer- na. Förutom den registrerade pendlingen över kommungräns förekommer sannolikt en mycket betydande arbetskraftspendling från glesbygd till centralorter inom kommunerna.
Det är naturligt att vissa inköp företas i samband med arbetsresor. Genom det ökade bilinnehavet har dessutom de rena inköpsre- sorna till centralorterna fått en allt större omfattning. En bidragande orsak har sanno- likt varit den relativt snabba tillväxten av konsumtionen inom fackhandelssortimentet under 1960-talet. Sådana varor säljs huvud- sakligen av butiker i de större tätorternas centrumområden på grund av de relativt höga underlagskraven. Där finns emellertid
Exempelvis har numera flertalet kedjevaru- hus stora livsmedelsavdelningar. 1 de stora tätorternas centrala delar finns dessutom vanligen ett rikhaltigt utbud av andra tjän- ster och det är därför naturligt att inköp av olika slag kombineras. De goda urvalsmöjlig- heterna och de i vissa fall förmånligare priserna har med säkerhet accentuerat köp- vaneförändringarna. Inköpens förskjutning från mindre till större orter illustreras i tabell 2.14. Uppgifterna har erhållits från Koopera- tiva förbundet men avser den totala detalj- handelns fördelning.
Som framgår av tabellen bodde i ”övriga områden”, dvs. de minsta tätorterna och ren glesbygd år 1962 ca 30 % av befolkningen men där såldes endast ca 20 % av livsmedlen. Under perioden 1962—66 minskade befolk- ningsandelen i denna ortstyp ca 3 procenten- heter medan livsmedelsförsäljningens andel minskade ca 4 procentenheter.
De ökade livsmedelsinköpen i de stora tätorternas centrumområden har tillsammans med utbyggandet av s.k. stormarknader medfört att den lokala livsmedelshandeln inte alltid är huvudbutik för hushållen. Köptroheten mot livsmedelsbutikeri förorts- områden med väl utbyggd närhetshandel kan därigenom i vissa fall vara så låg som 50 % och i områden med mindre utvecklad när- hetsserivce ännu lägre. I mer utpräglade glesbygdsområden torde dock inte köpvane- förändringarna ha påverkat köptroheten mot den lokala handeln i fullt så stor utsträck- ning, om avståndet till närmaste större
centralort är relativt stort. Den i vissa områden förekommande ambulerande han- deln kan emellertid avsevärt reducera under- laget för de fasta glesbygdsbutikerna.
2.7.5 Företagens kostnadsutveckling
Jämte köpkraftsunderlagets förändring torde serviceföretagens kostnadsutveckling vara den viktigaste förklaringen till strukturför- ändringarna bland kommersiella serviceverk- samheter. Det är förenat med betydande svårigheter att beräkna kostnaderna inom tjänstesektorn på ett adekvat sätt, t. ex. per producerad enhet. HUI har räknat ut att personalkostnaderna, dvs. löner och sociala kostnader, ökade 54% per arbetad timme inom enskild livsmedelshandel under perio- den 1963—68. Även räntekostnaderna steg i storleksordningen 50 % medan ökningen för övriga kostnadsslag var endast hälften så stor. Eftersom personalkostnaderna, inklu- sive ersättning till innehavaren, utgör närma- re 70 % av livsmedelshandelns kostnader har totalökningen starkt påverkats av denna post. För samtliga kostnadsslag uppgick ökningen under perioden till 47 %.
De ökade kostnaderna inom detaljhan- deln torde behöva mötas med rationalise- ringar för att inte slå igenom ikonsument- priserna. Möjligheterna till rationaliseringar är emellertid relativt begränsade inom ser- vicenäringarna genom att arbetskraft endast i viss utsträckning kan ersättas av kapital. I mindre butiker svarar personalkostnaderna för en särskilt stor del av de totala kostna- derna. 1 tabell 2.15 redovisas personalkost— naderna i procent av omsättningen för självbetjäningsbutiker inom konsumentko- operationen med fördelning på olika stor- leksklasser.
Som framgår av tabellen varierar personal- kostnaderna i betydande grad mellan livs- medelsbutiker av olika storlekar. Under perioden 1966—69 ökade kostnaderna en procentenhet i genomsnitt för samtliga bu- tiker. Ökningen var emellertid relativt sett större för de allra minsta butikerna.
Tabell 2.15 Personalkostnader i procent av omsättningen för konsumentkooperativa självbetjäningsbutiker 1966—69
Personalkostnader i % av omsättningen
Omsättning i 1 OOO-tal kr. 1966 1969 - 499 10,1 11,9 500— 999 8,6 9,3 1 OOO—1 499 7,5 8,6 150041999 7,6 8,0 2 OOO—2 999 6,9 7,6 3 000— 6,8 7,5 Samtliga butiker 7,3 8,3
De totala omkostnadernas fördelning på olika kostnadsslag enligt en undersökning av HUI redovisas i tabell 2.16. Uppgifterna grundar sig på bokslutssammandrag från ett stort antal livsmedelsbutiker inom enskild handel och avser förhållandena år 1967. I tabellen redovisas omkostnaderna för större och mindre självbetjäningsbutiker.
Tabell 2.16 Omkostnaderna i procent av omsättningen i självbetjäningsbutiker inom enskild handel 1967 vid olika butiksstorle- kar
Omkostnader i % av omsättningen
250 000— Mer än 2 500 000 kr. milj. kr.i Kostnadsslag i omsättning omsättning Personal (inkl. chefslön) 11,0 8,6 Lokal 1,9 2,3 Administration 0,6 0,4 Försäljning 0,3 0,8 Reklam 0,1 0,3 Transporter (utgående) 0,3 0,2 Underhåll 0,3 0,4 Avskrivningar 1,0 1 ,1 Räntor (utbet.) 0,3 0,3 Totalt 15 8 14,4
Omkostnadernas andel av omsättningen är högre i mindre butiker än i butiker med mer än 2 milj. kr. i årsomsättning. Skillnaden beror främst på de höga personalkostnaderna
inklusive ersättning för butiksinnehavarens eget arbete i de små butikerna. Däremot är lokalkostnaderna och försäljningskostnader- na relativt sett lägre i butiker av mindre storlek.
Skillnaderna i kostnader mellan butiker av olika storlekar leder givetvis till skillnader i lönsamhet. För att illustrera skillnadernas storlek redovisas i fig. 2.2 nettoresultatets variationer i förhållande till genomsnittet bland konsumentkooperativa självbetjänings- butiker. Som framgår av figuren var netto— resultatet för den minsta butiksstorleken år 1965 nära 4 procentenheter lägre än genom- snittet för samtliga butiksstorlekar. För att ge samma nettoresultat som genomsnittet skulle alltså varupriset ha behövt vara ca 4 % högre i dessa butiker. År 1969 hade skillna- den i nettoresultat minskat till ca 2,5 pro- centenheter. Detta torde kunna till stor del förklaras av att många av de mest olönsam- ma butikerna hade lagts ned.
Som har framgått förut är lönsamheten betydligt sämre i de mindre livsmedelsbuti- kerna. Någon gräns för lägsta lönsamhet i redan etablerade butiker torde dock inte kunna beräknas generellt. I butiker utan anställda beror lönsamhetsgränsen på vilken ersättning innehavaren och dennes familj kräver för sitt arbete i butiken. Storleken på lägsta accepterade ersättning beror i sin tur på de alternativa sysselsättningsmöjlighe- terna för butiksinnehavaren. Som exempel redovisas i tabell 2.17 en schablonkalkyl över bruttovinst, kostnader och nettovinst för självbetjäningsbutiker med 250 000 — 500 000 kronor i omsättning. Omsättningen antas uppgå till i genomsnitt ca 400 000 kr. Beräkningarna grundar sig på de i tabell 2.16 angivna kostnaderna år 1967, vilka har om— räknats till absoluta tal. Bruttovinsten upp- gick enligt HUI:s undersökning till 16,1 % av omsättningen för den aktuella butiksstorle- ken.
Om nettovinsten i första hand används för att täcka räntan på det egna kapitalet och detta uppgår till 30 000 kr., utgör avkastningen i exemplet ovan endast 4%. Genom låga avskrivningar och små krav på
Tabell 2.17 Beräknad bruttovinst, kostna- der och nettovinst för självbetjäningsbutiker med ca 400 000 kr. i omsättning (kr.)
Bruttovinst 64 400 Omkostnader 63 200 Personal 20 800 Eget arbete 23 200 Lokal 7 600 Adm., försälj., reklam 4 000 Transporter 1 200 Underhåll 1 200 Avskrivningar 4 000 Räntor (utbet.) 1 200 Nettovinst 1 200
avkastning och ersättning för eget arbete kan en liten butik leva kvar trots minskad omsättning. Så småningom måste emellertid inventarier och utrustning i butiken nyan— skaffas och butiksfastigheten renoveras. På längre sikt torde därför inte livsmedelsbuti- ker med en omsättning understigande 0,5 milj. kr. kunna existera annat än i rena undantagsfall.
Det bör observeras att det nyss förda resonemanget är tillämpbart endast på sedan lång tid etablerade butiker. Den undre gränsen för lönsam drift vid nyetablering torde ligga kring en omsättning i storleksord— ningen 2—3 milj. kr. Enligt en undersökning redovisad i länsutredningen för Norrbottens län, BD 80, uppgick det erforderliga befolk— ningsunderlaget för en rationell livsmedels- butik till 2 500 helkonsumerande personer med 1965 års planeringskrav. För år 1980 uppskattades det erforderliga befolkningsun- derlaget till 3100 helkonsumerande perso- ner.
Varubussarna är ur lönsamhetssynpunkt närmast jämförbara med de minsta stationä— ra livsmedelsbutikerna. År 1965 var nettore- sultatet i procent av omsättningen för konsumentkooperativa varubussar 3,0 pro- centenheter lägre än genomsnittet för själv- betjäningsbutikerna. År 1969 var skillnaden 1,7 procentenheter, vilket sannolikt kan förklaras av att de mest olönsamma varubuss- linjerna har lagts ned. Nackdelen med den ambulerande handeln är främst att försälj- ningstiden blir relativt kort medan kostna-
Procentenheter (skillnader i förhållande till genomsnittet)
500—
— 499 999
+1
1 000— 1 499
Butiksstorlek. Omsättning 1 1000-tal kr
1500— 1999
2000— 2999
3000—
_LL
Genomsnitt O
—1
——2
—3
1965 1969
Figur 2.2 Skillnader i nettoresultat 1965 och 1969 mellan livsmedelsbutiker av olika storlekar. Procent av omsättningen jämfört med genomsnittet för resp. år. (Konsumentkooperativa självbetjäningsbutiker)
derna kvarstår även under körtiden. Drifts- kostnaderna tenderar därför att bli höga trots korta körturer. Förutsättningarna för varubussverksamhet synes minska med tillta- gande befolkningsgleshet. Sålunda torde för- utsättningarna vara gynnsammare i södra Sveriges glesbygder och i Norrlands kustom- råden, där befolkningstätheten är högre och körsträckorna kortare än i skogslänens in- land.
2.7.6 Sortimentsutvecklingen i butikerna
Under 1960-talet har livsmedelsbutikernas sortiment i stort sett fördubblats. Enligt
uppgifter i tidskriften Supermarket nr 1 för år 1970 ökade antalet artiklar från ca 1 400 år 1958 till ca 2 800 år 1969, vilket motsvarar ett årligt genomsnittligt nettotill— skott av ca 125 artiklar. Det kan dessutom nämnas att antalet intagna nya livsmedelsar- tiklar i Kooperativa förbundets rikssortiment uppgick till 638 under 1969. Under året uttogs 476 artiklar ur sortimentet, dvs. nettoökningen uppgick till 162 artiklar. Sortimentsökningen kan ha påverkat takten i omstruktureringen av livsmedelshandeln. En ökning av sortimentet kan t.ex. leda till kostnadsökningar i form av ökad lagerränta och ökade lokalkostnader och medföra krav på högre minimiomsättning för lönsam drift.
Sortimentsexpansionen kan även leda till ökade krav på butikernas standard, t.ex. i form av teknisk utrustning.
De små livsmedelsbutikernas sortiments- problem gäller i första hand färskvaror. Eftersom lagringstiden är starkt begränsad för sådana varor har en liten butik behov av små kvantiteter per leverans. Risker- na för betydande fluktuationer i efterfrågan på färskvaror är betydligt mindre i en stor butik med ett stort kundunderlag än i en liten butik. Svårigheterna att exakt beräk— na efterfrågan på färskvaror i den mindre butiken leder till att ett fullständigt sorti- ment inte alltid kan erbjudas. De hushåll, som har möjlighet att göra inköp i större och mer välsorterade butiker kan då tänkas överge den lilla butiken med påföljd att underlaget minskar och sortimentsproble- men accentueras. Om å andra sidan butikens färskvaruinköp är relativt stora uppkommer ofta ett betydande svinn med sämre lönsam- het som följd.
Sortimentets fördelning på varugrupper inom enskild livsmedelshandel har under- sökts av HUI. I tabell 2.18 redovisas bu— tikernas inköp från partihandeln år 1967 med fördelning på olika varugrupper inom lanthandel respektive livsmedelshandel.
Tabell 2.18 Den enskilda livsmedelshandelns inköp i kr. år 1967, fördelade på varugrupper. Procent
Livs—
Lant- medels- handel handel Varugrupp (%) (%) Bageriprod uk ter 5 ,3 7 ,9 Mejeriprodukter 16,8 20,4 Kött, chark, fisk 15,3 20,2 Specen'varor 1 1,2 12 ,1 Konserver och djupfryst 5,5 8,8 Drycker 4,0 6 ,8 Frukt )ch grönsaker 3,9 7,0 Övriga livsmedel 1 ,O 1 ,6 No n-ftodartiklar 37,0 15,2 Totalt 100,0 100,0
Son framgår av tabell 2.18 utgjordes lamthzndelns sortiment till betydligt större
del än övrig livsmedelshandel av non-foodar- tiklar. Lanthandelns non-foodsortiment be- står förutom av disk- och rengöringsmedel, toalettartiklar, tidningar och tobaksvaror av textilvaror, foder, byggnadsmaterial, drivme- del, järnvaror, rn. m.
2.7.7 Övriga faktorer
Utöver förut uppräknade faktorer av betydel- se för strukturförändringarna kan i första hand nämnas ingripanden av olika slag från myndigheter, t. ex. genom konkurrenslag- stiftning och hälsovårdsföreskrifter. Dess- utom påverkas handelns strukturomvandling av den kommunala planeringen i samband med saneringar eller utbyggnader av nya bostadsområden. I detta sammanhang kan även finansieringsfrågan vara en betydelsefull faktor. Slutligen skall nämnas att svårigheter med personalrekrytering till mindre butiker i första hand för filialföretag, kan medföra nedläggning trots att den ekonomiska situa- tionen inte har motiverat detta.
2.8 Utvecklingen inom handeln under perio- den 1970-75 enligt 1970 års långtidsutred- ning
I 1970 års långtidsutredning behandlas varu- handeln i huvudrapporten (SOU 1970: 71) och i utredningens bilaga 3 (SOU 1971:14).
Strukturomvandlingen inom partihandeln under 1960-talet innebar en långtgående koncentration av lagerhållningen till ett mindre antal distributionscentraler. Inom vissa branscher bedöms denna koncentra- tionsprocess nu vara idet närmaste avslutad. Partihandelns försäljningsökning beräknas bli relativt måttlig under 1970-talets första hälft i jämförelse med den expansion, som ägde rum under närmast föregående femårsperiod. Orsaken till denna utveckling är främst att större detaljhandelsföretag alltmer väntas övergå till direktköp från producenterna och att frivilliga fackkedjor i vissa fall övertar partihandelns funktioner.
Inom detaljhandeln förväntas 1960-talets utveckling fortsätta även under perioden 1970—75. Försäljningsvolymen inom egent- lig detaljhandel, dvs. livsmedelshandel, fack- handel, varuhus och expeditionshandel, be- räknas stiga 3—4 procent per år. Antalet butiker bedöms minska med omkring 20 % under perioden 1968—75. Nedläggningarna beräknas i stor utsträckning komma att drabba företag utan anställda, dvs. i huvud- sak små verksamhetsställen.
Antalet dagligvarubutiker, som under 1960-talet reducerades från ca 25 000 till knappt 14 000, bedöms minska i något lägre takt fram till 1975. Det totala antalet all-livsbutiker torde med denna utveckling komma att uppgå till 9 000 år 10000 vid 1970-talets mitt. En betydande del av ned- läggningarna väntas beröra omsättningsmäs- sigt små butiker. År 1969 svarade butiker med en omsättning understigande 0,5 milj. kr. för ca 11 % av dagligvaruhandeln. Denna andel beräknas minska till ca 5 % år 1975.
Inom fackhandeln förutses att minskning- en av antalet butiker blir något mindre än inom dagligvaruhandeln beroende på en väntad expansion inom vissa branscher. De utvecklingsdrag, som kan iakttas inom olika delar av fackhandeln, är utsuddade bransch- gränser, sortimentsinriktning utifrån behovs- aspekter, långt driven specialisering samt profilskapande satsningar. Varuhus och stor- marknader är de enda butikskategorier, som antalsmässigt bedöms öka under 1970-talet. Dessa båda distributionsformer beräknas sva- ra för närmare 30 % av detaljhandelns omsättning vid mitten av 1970—talet.
3. Serviceutbud och köpvanor i vissa gles—
bygdsområden
3.1 Partihandeln med dagligvaror i Jämt- lands och Västerbottens län
3.1.1 Undersökningens syfte och upplägg- uppläggning
Undersökningens syfte har varit att beskriva hur ofta partihandelsföretagen inom daglig- varusektorn levererar varor till livsmedelsbu- tiker samt vilka taxesystem, som tillämpas för transportkostnaderna mellan partihandel och detaljhandel. Av tidsskäl har undersök- ningen begränsats till de största partihandels- företagen i Jämtlands och Västerbottens län. Följande typer av dagligvarugrossister har ingått i undersökningen:
1. Fullsortimentgrossister 2. Färskvarugrossister 3. Andra specialiserade dagligvarugrossister
I samband med den kartläggning av service- utbudet i ett antal utvalda glesbygdskommu- ner, som redovisas i avsnitt 3.2, insamlades även uppgifter från berörda livsmedelsbuti- ker om antalet leveranser per tidsenhet från partihandeln och om de tillämpade taxesy- stemen. En kommun i vardera Jämtlands och Västerbottens län ingår i denna kartläggning (Bergs kommun enligt indelningen
1.1.1971 och Sorsele kommun). De uppgif— ter som på detta sätt har insamlats direkt från livsmedelsbutikerna utgör ett komple- ment till partihandelsundersökningen.
Uppgifterna från partihandelsföretagen insamlades under mars 1971 genom en enkät via länsplanerarenheterna i de båda berörda länen. Totalt omfattade undersökningen fem företag i Jämtlands län och sju i Västerbot- tens 1än. Svar har erhållits från samtliga tillfrågade företag, nämligen
i Ja'm tlands län AB Hakon Swenson (Hakonbolaget), Öster- sund Kooperativa förbundet, Östersund Nedre Norrlands producentförening ek. för. (NNP), Östersund
Östersundsbryggerier AB, östersund Margarinbolaget AB, Sundsvall
i Västerbottens län AB Hakon Swenson (Hakonbolaget), Umeå Kooperativa förbundet, Umeå AB Hugo Lindfors (Nybergbolagen), Skellef- teå Norrmejerier ek. för., Skellefteå Norrlands Slakteriförening ek. för., Umeå Gevaliarosteriet Victor Th. Engwall & Co, Umeå Margarinbolaget AB, Umeå
Hakonbolaget distribuerar varor från lageri Östersund till Jämtlands län, de södra delar- na av Västerbottens län och Västernorrlands västra delar. Kooperativa förbundets lager- central i östersund har förutom Jämtlands län en mindre del av södra Västerbotten som verksamhetsområde. NNP's verksamhet täc- ker förutom Jämtlands län även Medelpad och norra Hälsingland. Inom Jämtlands län finns mejerier i Sveg, Oviken, Östersund, Undersåker och Sikås samt slakterier i Östersund, Sveg och Strömsund. NNP levere- rar även bageriprodukter. Margarinbolaget distribuerar varor till butiker i Jämtlands län från lager i Sundsvall. Östersundsbryggerier levererar drycker till de centrala delarna av länet från Östersund och har dessutom nederlag i Sveg, Rätan, Bispgården, Unders- åker och Strömsund. I tabell 3.1 redovisas antalet leveranser till detaljhandeln per tids- enhet från de undersökta partihandelsföreta- gen.
Tabell 3.1 Antal leveranser per tidsenhet
Företag Antal leveranser
Hakonbolaget KF, kolonial-
2 ggr/vecka
varor 1 gång/vecka färskvaror 2 ggr/vecka NNP I princip 6 ggr/vecka Margarinbolaget 2 eller 4 ggr/månad Östersunds- Enligt önskemål bryggerier från resp. butik
KF distribuerar färskvaror två gånger i veckan till butiker utanför Östersund—Frösö
och Lugnvik. I några fall sker en leverans per vecka med reguljära busslinjer. NNP har byggt upp ett särskilt distributionssystem med dagliga leveranser till butikerna utefter en linje. De mer perifera delarna av länet täcks inte in av denna linje. Butikerna utanför distributionssystemet får sina varor levererade antingen av de bilar, som sköter transporterna från och till producenterna eller med ordinarie busslinjer. Som exempel kan nämnas att större delen av transporterna i Härjedalen ombesörjes av SJ-bussar. Marga- rinbolaget distribuerar varor en gång i veckan till Östersunds- och Strömsundsområdena och en gång varannan vecka till övriga delar av länet.
På karta 3.1 redovisas de olika lageran— läggningarnas lokalisering och utsträckningen av NNst distributionslinje. Som framgår av kartan är åtskilliga orter med livsmedelsbuti- ker belägna utanför NNP's distributionslinje.
I tabell 3.2 redovisas antalet leveranser per vecka till livsmedelsbutikerna i Bergs kommun enligt uppgifter från detaljhandels- företagen. I många fall görs inköp från ett flertal grossister särskilt vad gäller vissa varugrupper, t. ex. brödprodukter samt frukt och grönsaker. Som exempel kan nämnas att en butik anlitade nio olika brödleverantörer. Totalt fanns vid inventeringstillfället 36 livsmedelsbutiker i Bergs kommun.
Normalt erhåller butikerna i Bergs kom- mun varor en gång i veckan med undantag för kött och charkuterivaror samt mejeriva- ror. Brödprodukter ingår inte i redovisningen på grund av de komplicerade förhållandena med ett stort antal leverantörer till varje butik.
Tabell 3.2 Antal leveranser per vecka till livsmedelsbutiker i Bergs kommun
Antal butiker med fördelning efter antal leveranser per vecka
Varugrupp —1 2 3 4—5 6— Okänt Totalt Kolonialvaror 33 2 — — l — 36 Frukt och grönsaker 27 8 l — — — 36 Kött och charkuterivaror 1 13 7 9 4 2 36 Mejerivaror 1 3 15 12 5 — 36 Bryggerivaror 3 2 1 — — — 3 3 6 36 SOU 197 2:13
/ / / " 0 l ) ' 0 / /.' . OA l Undersåker l 0 1 0 > ,,,/A (__, _______ Myrviken . 1 %/—x _. r . Svenstavik. / x—/ Xx (in./W . . X .. l . X) X. x. .. X . & l. . 0 . l. .! l . Olilätansbyn xx_ xX/x *x x X. . 0 o I &» . // x, Sveg.A .( & : ,. k I __ I **K /
Karta 3.1 Partihandeln med dagligvaror i Jämtlands län
! _/ (kv, Bräcke
. Ort med livsmedelsbutik A Mejeri A Slakteri El Hakonbolaget I KF
0. Bryggeri eller nederlag —- NNP:s distributionslinje
0 40 km |__—[
Enligt uppgifter från partihandelsföreta- gen tillämpas i princip fraktutjämning, dvs. några frakttillägg tas inte ut vid leveranser till mer perifert belägna butiker. NNP uttar emellertid en leveransavgift om två kr. tio öre per leveransdag och butik oberoende av leveransens storlek. Butiker utanför NNst eget distributionssystem, dvs. vanligen mer perifert belägna butiker, får som ovan nämnts de beställda varorna levererade via reguljära linjebilar eller busslinjer. I sådana fall debiteras butiken förutom leveransavgift även fraktkostnaden enligt trafikföretagets gängse taxa. Av de 36 livsmedelsbutikerna i Bergs kommun fick genom detta system åtta butiker merkostnader för mejerivaror. Enligt uppgift från butikerna uppgick merkostna- den till mellan 0,7 öre och 8,75 öre per liter mjölk. I vissa fall förekom även fraktmer- kostnader vid leveranser från andra grossis- ter. Samtliga butiker i Bergs kommun utom två erhöll alla beställda varor direkt till butiken.
inte något av de undersökta partihandels- företagen i Jämtlands län planerar ändringar av verksamheten under de närmaste åren. NNP framhåller dock att den pågående strukturomvandlingen inom jordbruket gör det nödvändigt att fortlöpande ompröva distributionssystemet.
3.1.3 Västerbottens län
Hakonbolaget levererar varor från lager i Umeå till butiker i Västerbottens län med undantag för Vilhelmina—Doroteaområdet. Dessutom ingår norra delarna av Västernorr- lands län i Umeå-lagrets verksamhetsområde. KF:s lagercentral i Umeå har ungefär samma verksamhetsområde som Hakonbolaget men levererar varor även till Vilhelmina. Nyberg- bolagen har lager i Skellefteå och dessutom ett s. k. snabbgrosslager i Umeå. distribueras inte till butiker i delarna och de inre delarna av Västerbottens län. Verksamhetsområdet avgränsas i stort sett av en linje från Umeå till Lycksele, Malå och Skellefteå. Norrmejeriers verksamhets-
Varor de södra
område omfattar hela Västerbottens län. Mejerier finns i Umeå, Bjurholm, Åsele, Vindeln, Nysätra, Lövånger, Burträsk, Lyck- sele, Vilhelmina, Storuman, Sorsele, Norsjö och Skellefteå. Norrlands Slakteriförening har inom Västerbottens län fabrik med lager i Umeå, Skellefteå och Vilhelmina. Gevalia- rosteriet levererar varor inom hela Västerbot- tens län från lager i Umeå. Även Margarinbo- laget har lageri Umeå, men leveranserna till Dorotea, Vilhelmina, Storuman och Sorsele sker via Östersund.
Tabell 3.3 Antal leveranser per tidsenhet
Företag Antal leveranser Hakonbolaget 2 ggr/vecka KF 2 ggr/vecka Nybergbolagen 2 ggr/vecka Norrmejerier Normalt 6ggr/vecka Norrlands Slak- teriförening 1—5 ggr/vecka Gevaliarosteriet 2 ggr/månad Margarinbolaget 2 eller 4 ggr/månad
Som framgår av tabell 3.3 levererar de tre fullsortimentsgrossisterna normalt varor till detaljhandeln två gånger i veckan. Antalet leveranser per vecka från Norrlands Slakteri- förening varierar mellan olika områden i länet. Sorsele och Bjurholm erhåller leveran- ser en gång i veckan, Sävar, Bygdeå, Nysätra, Vännäs, Vindeln och Storuman tre gångeri veckan, Holmsund fyra gånger i veckan och övriga områden fem gånger i veckan. Kom- pletterande beställningar kan göras från Gevaliarosteriet mellan körturerna var 14:e dag. Dessa leveranser sker fraktfritt med buss. Margarinbolaget distribuerar varor en gång i veckan inom större delen av länet och varannan vecka i övrigt. På karta 3.2 inges de undersökta lageranläggningarnas lokalise- ring.
] tabell 3.4 redovisas antalet leveranser per vecka till livsmedelsbutikerna i Sorsele kommun enligt uppgifter från detaljhandels- företagen. Det fanns 15 livsmedelsbutikeri Sorsele kommun vid undersökningstillfället.
Liksom i Bergs kommun enligt tabell 3.2 erhåller livsmedelsbutikerna i Sorsele kom-
I X .. x' x l _X & | x X X "x 1 X * X I X & ! xxx xx [| xx x l XX Sorsele A JM ”**—x x , xxx Xx I xx XXX KX SX x toruman A Mg , By & N*x xx l XX Xx Xx ,) X I xx x Vilhelmina & / (& xX AA x Xp X X k Xx ,f” X N &] x_lf' x_ 'x xx Åsele A X X &
Xx *) A ('Nysätra XX/1ÅXX N_l x ;( Bjurholm ( A x_N YAÅ—VFlnx/)/ & &
Mejeri
Slakteri Hakonbolaget KF Nybergbolagen
OIDDD
»,» o 40 km I,)
X Norsjö A ', . 5 , A ,vx—xSkellefteå A 0
Lycksele I/ Xx t ;
x
x .. K Burtrask __ , x_x A Lovånger
* /7x A ', Vindeln (”T—f **
Karta 3.2 Partihandeln med dagligvarori Västerbottens län
mun vanligen varuleveranser en gång i vec- kan. Ett relativt stort antal butiker får
emellertid frukt och grönsaker två gånger i & veckan och till i stort sett samtliga butiker , sker leveranser av mejerivaror varje dag. På grund av osäkra uppgifter redovisas inte antalet leveranser per vecka av brödproduk- ter.
Hakonbolaget tar ut en extra fraktavgift för fodervaror varierande från 1—4 kr. per 100 kg och Nybergbolagen ett särskilt frakt— tillägg på kvarnprodukter i lös vikt. Norr- mejerier tillämpar ett särskilt debiterings— system, vilket beskrivs närmare nedar'i'. Övri—
ga partihandelsföretag uppger att några extra fraktavgifter inte debiteras butikerna. Norrmejeriers leveransavgift för mjölk uppgår till två kr. tio öre per leveransdag och butik. För butiker som säljer mindre än 100 ] mjölk per dag och är ensamma på orten utgår halv avgift och för de minsta butikerna inte någon avgift alls. Den del av frakten som överstiger medelfraktkostnaden får erläggas av butiken, om varorna levereras med bussar eller andra reguljära transportmedel. Extra fraktkostnader förekommer i huvudsak en— dast för butiker belägna utanför tätorter i inlandet. Butiken svarar då för den del av
Antal butiker med fördelning efter antal leveranser per vecka
Varugrupp _ l 2 3 4—5 6— Okänt Totalt Kolonialvaror 13 2 _ — _ — 15 Frukt och grönsaker 8 7 — — — — 15 Kött och charkuterivaror 4 5 4 — 2 — 15 Mejerivaror l l 1 12 — 15 Bryggerivaror 11 4 — — — — 15
fraktkostnaden, som överstiger tre öre per liter. För smör uttas inte någon extra frakt- avgift vid leverans av minst 25 kg. I inlandet svarar butiken för 65 % av kostnaden vid smörleveranser om transporten sker med ordinarie linjebussar. Enligt uppgifter från livsmedelshandeln i Sorsele kommun före- kom extra fraktavgift för mjölkleveranser utöver leveransavgift i endast en butik av de 15 befintliga. Denna butik erlade dessutom extra fraktavgift för smör om 20 öre per kg. En expeditionsavgift om två kronor per leverans av slakterivaror togs ut från fem butiker i kommunen. I övrigt förekom inte några extra fraktkostnader med undantag för fodervaror. Samtliga butiker utom tre erhöll alla beställda varor direkt till butiken.
De undersökta partihandelsföretagen pla- nerar inte några ändringar av verksamheten under de närmaste åren. Norrmejerier påpe- kar emellertid att förhandlingar pågår beträf- fande debiteringssystemets utformning. Dessutom medför den ökade användningen av tankbilar vid avhämtning av leverantörs- mjölken att svårigheterna blir större att ordna distributionen från mejerierna till handeln i glesbygderna.
3.2 Detaljhandel och övrig kommersiell ser- vice i vissa glesbygdsområden
3.2.1 Kartläggningens syfte
Undersökningens syfte har varit att klarlägga varudistributionens nuvarande uppbyggnad i några typiska glesbygdsområden. Förutom en registrering av vilka servicefunktioner,
som finns företrädda, belyser undersökning- en även butiksnätets geografiska spridning samt enheternas storlek, standard och sorti- ment m.m. En särskild undersökning av livsmedelshandelns prisnivå har utförts i en av de studerade kommunerna. De insamlade uppgifterna om serviceutrustningen har till- sammans med resultaten från en undersök- ning av hushållens köpvanor utgjort underlag för utredningens bedömning av det framtida serviceutbudet i de studerade glesbygdsområ- dena. Köpvaneundersökningens resultat re- dovisas i avsnitt 3.3.
Kartläggningen har utformats som en totalinventering av all kommersiell service, som är mer direkt inriktad på hushåll och enskilda personer. Fältarbetet utfördes un- der hösten 1970 och vintern 1971 av SPK genom priskontoren i de berörda länen. Varje butik besöktes av personal från SPK, varvid uppgifter inhämtades om verksamhe- ten enligt ett fastställt formulär. Materialin- samling och bearbetning har vad gäller såväl serviceinventering som prisundersökning ut- förts av SPK. Uppgifter om antalet butiker och omsättningens storlek i undersöknings- områdena år 1962 har erhållits från Koope- rativa förbundet. I det följande redovisas en sammanfattning av den utförda kartläggning- en. En detaljerad beskrivning av servicestruk- turen i de undersökta kommunerna lämnasi bilaga 3.
3.2.2 Undersökningsområden
För att kunna göra kartläggningen tillräckligt djupgående har utredningen begränsat anta-
let undersökningsområden till fyra kommu- ner i skogslänens inland. För att möjliggöra jämförelser med andra glesbygdspräglade områden har serviceförhållandena dessutom undersökts i en kommun inom Kalmar län och i en skärgårdsförsamling i Stockholms län. Valet av undersökningsområden har skett med hänsyn till bl. a. geografisk sprid- ning, befolkningsutveckling och befolknings- fördelning samt näringsstruktur. Som lämpli- ga undersökningsområden i skogslänen har valts Finnskoga—Dalby, Bergs, Sorsele samt Övertorneå kommuner och som jämförelse- områdcn Högsby kommun och Ljusterö församling i Österåkers kommun. Med Bergs och Högsby kommuner avses indelningen den 1.1.1971. Undersökningen i Högsby kommun omfattar endast livsmedelsförsäl- jande enheter.
Invånarantalet varierade i de olika kom- munerna från ca 4 500 i Finnskoga-Dalby och Sorsele till 7 700 i Överterneå och ca 9 800 i Berg vid årsskiftet 1969/70. Folk— mängden i Högsby kommun uppgick vid samma tillfälle till ca 8 400 personer och i Ljusterö församling till ca 900 personer. Enligt länsplanering 67, prog. 2 beräknas antalet invånare minska med ca 55 % i Finnskoga-Dalby och Övertorneå under pe- rioden 1965—80 under förutsättning att några särskilda åtgärder inte vidtas. Befolk- ningsminskningen väntas uppgå till ca 40 %i Sorsele och ca 35 % i Berg under den angivna perioden. Centralorternas folkmängd variera- de i betydande grad. Minst var centralorten i Bergs kommun med endast ca 400 invånare.
I de fyra undersökningsområdena inom skogslänen var andelen förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk mycket hög i förhållande till riksgenomsnittet. Enligt 1965 års folkräkning var drygt 45 % av de förvärvsarbetande i Bergs kommun sysselsat- ta inom jord- och skogsbruk. Motsvarande andelar uppgick till ca 40 % i Sorsele och ca 35 % i de båda övriga kommunerna i skogslänen samt ca 20 % i Högsby kommun och ca 30 % i Ljusterö församling.
3.2.3 Underlag för beräkning av det fram- tida serviceutbudet
Det framtida serviceutbudet har inte be- dömts för de båda jämförelseområdena. Avsikten med beräkningarna av serviceutbu- dets utveckling inom de undersökta kommu- nerna i skogslänen har varit att illustrera vilka förändringar som kan uppstå under vissa förutsättningar. Bedömningen grundas på konsumtionsunderlagets utveckling och de vid kartläggningen insamlade uppgifterna om dagens butiksbestånd. I första hand utnyttjas innehavarens egen bedömning av framtiden samt uppgifter om innehavarens ålder och, vad gäller detaljhandeln, butikens omsättning. Nyetableringar antas inte äga rum och det antas att någon efterträdare normalt inte kommer att fortsätta driften när innehavaren pensioneras. Samtliga varu- busslinjer i de aktuella kommunerna antas vara nedlagda till år 1975. Konsumtionsunderlaget bestäms av be- folkningsutvecklingen och konsumtionen per invånare. Som prognosvärde för befolknings- utvecklingen används genomgående länspla- nering 67, prog. 2. Folkmängdsförändringen antas ske linjärt under perioden 1969—80. Uppgifter om den privata konsumtion, som passerar genom detaljhandeln, kan erhållas via Statistiska centralbyråns beräkningar av nationalräkenskaperna. Kooperativa för- bundets och Sveriges Köpmannaförbunds utredningsorgan har gemensamt utarbetat en prognos för den framtida konsumtionen per invånare utifrån nationalräkenskaperna.
Tabell 3.5 Beräknad konsumtion per invåna- re 1969—80 (1969 års penningvärde). Källa: Uppgifter från Kooperativa förbundet och Sveriges Köpmannaförbund
Kommun 1969 1975 1980
Finnskoga-Dalby
Livsmedelssortirnent 2 473 2 722 2 968 Fackhandelssortiment 1 647 2 076 2 516
Berg, Sorsele och Overtomeå
Livsmedelssortirnent 2 312 2 578 2 843 Fackhandelssortiment ] 447 1 87 8 2 329 4 l
1969 1975 1980
Livsm- Fackh.- Livsm- Fackh.- Livsm- Fackh.- Kommun sortim. sortim. sortim. sortim. sortim. sortim. Finnskoga-Dalby 11,3 7,6 9,1 6,9 6,8 5,8 Berg 22,6 14,2 21,2 15,5 19,8 16,2 Sorsele 10,2 6,4 9,5 6,9 8,6 7,0 Övertorneå 17,8 11,2 14,5 10,5 11 1 9,1
Tabell 3.7 Den faktiska detaljhandelsförsäljningen år 1969 samt beräkningar för åren 1975 och 1980 i milj. kr. (1969 års penningvärde)
1969 1975 1980
Livsm.- Fack— Livsm - Fack- Livsm.- Fack- Kommun handel handel handel handel handel handel Finnskoga-Dalby 10,9 1,8 8 0 1,4 6,0 1,2 Berg 23,0 4,3 21 0 4,0 20,0 4,0 Sorsele 10,0 5,4 9 0 5,0 8,0 5,0 Overtorneå 14,2 4 6 13 O 4 0 10,0 3,5
Konsumtionsprognosen beaktar regionala in- komstskillnader. Av de fyra aktuella kom- munerna tillhör samtliga utom Finnskoga- Dalby den typ av kommuner som har åsatts det lägsta konsumtionsvärdet. I tabell 3.5 redovisas den beräknade konsumtionen per invånare 1969—80 i dessa fyra kommuner. Genom att kombinera den antagna be- folkningsutvecklingen med konsumtionsta— len i tabell 3.5 erhålls det potentiella kon— sumtionsunderlagets utvecklingi tabell 3.6.
Genom att ställa den vid inventeringen konstaterade detaljhandelsförsäljningen mot det potentiella konsumtionsunderlaget sam- ma år kan nettoinflödet eller -utflödet av köpkraft beräknas för respektive kommun. Efter antaganden om de framtida köpkrafts- flödena, varvid även hänsyn har tagits till eventuellt förekommande turism m.m. har försäljningen i de undersökta kommunerna åren 1975 och 1980 kunnat bedömas. l tabell 3.7 redovisas den faktiska försälj- ningen år 1969 och utredningens beräkning- ar för åren 1975 och 1980.
3.2.4 Livsmedelshandeln
Under perioden 1962—69 minskade antalet livsmedelsbutiker i betydande utsträckning inom de undersökta kommunerna. Föränd- ringen i antalet livsmedelsförsäljande enhe- ter under perioden framgår av tabell 3.8. Till livsmedelsförsäljande enheter räknas även kiosker och varubussar.
Tabell 3.8 Antalet livsmedelsförsäljande en heter 1962—69
Antal enheter Netto- Kommun/ _ minskning församling 1962 1969 1962—69 (%) Finnskoga- Dalby 45 30 3 3 Berg 65 43 34 Sorsele 35 20 4 3 Övertorneå 7 3 3 9 47 Högsby 77 39 49 Ljusterö 16 1 1 3 l
Den största nettominskningen av livsme- delsförsäljande enheter förekom i Högsby
och Övertorneå kommuner. Som jämförelse kan nämnas att antalet all-livsbutiker i hela riket minskade med nära 40 % under den ak- tuella perioden. Förändringen i butiksantal var således förhållandevis liten i Finnskoga— Dalby, Berg och Ljusterö.
Tabell 3.9 Genomsnittlig omsättning per en- het år 1969
Genomsnittlig omsättning
Kommun/församling ([ OOO-tal kr)
Finnskoga-Dalby 360 Berg 540 Sorsele 500 Övertorneå 360 Högsby 420 Ljusterö 670 Som framgår av tabell 3.9 var den genomsnittliga omsättningen per enhet låg särskilt i Finnskoga-Dalby och Övertorneå kommuner. Den relativt höga genomsnitts- försäljningen i Ljusterö församling beror till en del på att endast egentliga livsmedelsbu- tiker ingår i beräkningen. Av de 11 livsme- delsförsäljande enheterna i detta område utgjordes fyra av kiosker, verksamma endast under sommarmånaderna. Några uppgifter om dessa enheter kunde inte erhållas vid inventeringen—
Omkring två tredjedelar av butikerna i Övertorneå och ungefär en tredjedel i övriga områden var av typen dvs.
”familjebutiker”, innehavaren och dennes familj drev verksamheten utan anställda. Omsättningen var 0,5 milj. kr. för omkring två tredjedelar av de undersökta butikerna i skogslänen. Storleksfördelningen var ungefär densamma i Högsby kommun medan i Ljusterö försam- ling endast två av sju butiker hade mindre än 0,5 milj. kr. i omsättning. Som jämförelse kan nämnas att knappt hälften av all-livsbu- tikerna i hela riket hade en omsättning understigande 0,5 milj. kr. år 1969. Butikernas geografiska spridning år 1969 var betydande i samtliga undersökningsområ- den. Antalet utbudspunkter, dvs. orter med egentliga livsmedelsbutiker, uppgick till 17 i
Bergs kommun, 14 i Högsby kommun, 13 i Finnskoga-Dalby och Övertorneå kommuner samt 10 i Sorsele kommun. I Ljusterö församling fanns livsmedelsbutiker på sex orter vid inventeringstillfället. Utbudspunk- ternas geografiska läge och varubusslinjernas sträckning redovisas utförligt på kartor i bilaga 3.
För att illustrera servicens tillgänglighet för glesbygdsbefolkningen har mätningar av restidsavstånden företagits i de studerade kommunerna. Som underlag har använts befolkningsfördelningskartor upprättade ut- ifrån 1965 års folkräkning, eftersom resulta- ten från 1970 års folkräkning ännu inte föreligger. Restidsavstånd har beräknats på följande sätt. Vägavståndet har uppmätts och omvandlats till tidsavstånd med antagan- den om vissa medelhastigheter på olika vägtyper. Det har antagits att medelhastighe- ten är 80 km/tim på viktigare länsvägar och 60 km/tim på övriga vägar vid resor med bil. Andelen boende inom olika restidsavstånd har därefter beräknats med hjälp av tillgäng- liga befolkningsfördelningskartor.
Tabell 3.10 Andelen boende på olika res- tidsavstånd till närmaste fasta livsmedels- butik. Procent
Restidsavståncl Över- Högs- (min) Berg Sorsele torneå by — 15 9 9 8 3 8 8 94 15 — 30 1 1 2 1 l 5 30— — 5 l 1 Totalt 100 100 100 100
Som framgår av tabell 3.10 hade den helt övervägande delen av befolkningen i de undersökta kommunerna mindre än 15 mi- nuters bilreseavstånd till närmaste livsme- delsbutik och endast en mycket liten del hade mer än 30 minuters restid. En bedöm- ning av förhållandena i Finnskoga-Dalby och Ljusterö tyder på att restidsavstånden även i dessa områden understeg 30 min. för prak- tiskt taget alla. Om man tar hänsyn till förekomsten av varubussar, hade i Sorsele 90 %, i Övertorneå 92 % och i Högsby 95 %
mindre än 15 minuters restidsavstånd till närmaste livsmedelsenhet.
Butikernas standard har ansetts komma till uttryck genom butiksytans storlek, öp- pethållandet, butiksfastighetens ålder och antal år sedan senaste renovering samt frys- diskvolymen i liter. I omkring hälften av livsmedelsbutikerna i de undersökta kommu- nerna inom skogslänen uppgick den totala butiksytan till mindre än 100 m2. Andelen små butiker var något lägre inom jämförelse- områdena. Normala öppe thållandetider, dvs. i allmänhet kl. 9—18, tillämpades i samtliga butiker utom en. På Ljusterö drevs dock en butik endast som sommarbutik och en annan hade begränsat öppethållande på vintern. Butiksfastighetens ålder var normalt 25—35 år utom i Högsby kommun och Ljusterö församling, där fastigheterna var äldre. Se- naste renovering hade i regel ägt rum för 10—15 år sedan. Frysdiskarnas storlek varie- rade kraftigt mellan olika butiker, från några hundra liter upp till ca 4 000 liter.
En grov klassificering av sortimentsbred- den i butikerna erhölls genom att förekom- sten av olika varor noterades vid undersök- ningstillfället. Sortimentet inom olika varu- grupper bedömdes. av personal från SPK efter en tregradig skala.
Tabell 3.1] Bedömning av livsmedelsbuti- kernas sortimentsbredd (1 = starkt begränsat sortiment, 3 = fullt sortiment). Genomsnitt för centralort och omland
Central- Kommun/ församling ort Omland Finnskoga-Dalby 2 ,7 2 ,5 Berg 2 ,8 2 ,4 Sorsele 2 ,9 2 ,3 Övertorneå 2,5 2 ,0 Högsby 2 ,4 2 ,4 Ljusterö — 2,4
Som framgår av tabell 3.11 var sorti- mentsbredden normalt större i centralortsbu- tikerna än i omlandet. Stora variationer förekom dock mellan olika butiker och mellan olika varugrupper. Utmärkande för butikerna i alla kommuner var de betydande
begränsningarna i sortimentet för varugrup- perna kött och fläsk samt frukt och grönsa- ker. Omkring en sjättedel av samtliga butiker hade genomgående en klart otillfreds— ställande sortimentsbredd. l Ljusterö försam- ling förelåg dock inte några betydande begränsningari sortimentet totalt sett.
Butikernas möjligheter att erbjuda ett tillfredsställande sortiment beror bl.a. på hur ofta varorna levereras från grossisterna. Kolonialvaror samt frukt och grönsaker levererades vanligen en eller två gånger per vecka, kött och charkuterivaror något oftare och mejerivaror i det närmaste varje dag. Butiker i omlandet fick vanligen leveranser mera sällan än centralortsbutikerna.
En stor del av livsmedelsbutikerna i de studerade områdena gav hemköpsservice, dvs. levererade varor efter beställning per telefon. Vanligen begränsades utsändningen av varor till vissa områden eller till orten. I några fall gavs hemköpsservice endast vid relativt höga inköpsbelopp.
Tabell 3.12 Antal livsmedelsbutiker med och utan hemköpsservice
Antal butiker
Med U tan
hemköps— hemköps- Kommun/ församling service service Finnskoga-Dalby 10 14 Berg 26 10 Sorsele 10 5 Övertorneå 13 15 Högsby 1 8 7 Ljusterö 3 4
Som framgår av tabell 3.12 förekom hemköpsservice främst i livsmedelsbutiker inom Bergs, Sorsele och Högsby kommuner. Utnyttjandet av de hemsändningsmöjligheter som fanns var lågt. Endast ungefär en tredjedel av butiksinnehavama bedömde att hemköpens andel av omsättningen översteg 10 %. Övriga butiksinnehavare bedömde att hemköpens andel var lägre än 10 %. 1 Ljusterö församling översteg hemköpens an- del av omsättningen i allmänhet inte 5 %.
Vid hemsändning utsändes varorna nor-
malt med butikens egen bil och personal. I vissa fall utnyttjades ordinarie busslinjer som ett komplement till det egna fordonet. En- dast 10 butiker av 80 hade ordnat hemsänd- ningen via kollektiva kommunikationer, var- av två via lantbrevbärare. Flertalet butiker uttog inte någon hemsändningsavgift. Endast ett fåtal hade gett ut särskild information till hushållen om hemsändningsmöjligheterna eller utarbetat varulistor för att underlätta beställning och ordermottagning.
I flertalet livsmedelsbutiker bedrev inne- havaren biverksamhet av olika slag. Ivanliga fall omfattade biverksamheten annan varu- försäljning eller -förmedling. Även kombina- tion med andra näringsgrenar förekom ivissa fall. Som exempel kan nämnas att fem livsmedelsbutiker i Berg och lika många i Övertorneå kombinerades med jord- och skogsbruk. I tabell 3.13 redovisas antalet butiker med biverksamhet av olika slag.
Biverksamheten omfattade vanligen för- medling av kapitalvaror eller apoteksvaror. l jämförelseområdena var sådan biverksamhet
Tabell 3.13 Antal livsmedelsbutiker med viss typ av biverksamhet.
Förmedling Förmedling
Kommun] av kapital- av apoteks- Bensin- församling varor varor försäljn. Finnskoga- Dalby 11 4 1 Berg 13 11 4 Sorsele 9 3 3 Overtorneå 2 4 2 Högsby l 6 O Ljusterö 0 0 3
inte så vanlig som i skogslänen. Utöver de i tabell 3.13 redovisade typerna förekom i vissa fall att innehavaren kombinerade livs- medelsförsäljningen med olika slag av spe- cialiserade tjänster, t. ex. utlämning av vin och spritdrycker, stuguthyrning eller kem- tvättinlämning.
Vid kartläggningen ombads butiksinneha- varen eller föreståndaren att bedöma fram- tidsutsikterna för verksamheten. Dessutom lämnades uppgift om denna persons ålder. I tabell 3.14 redovisas antalet egentliga livsme-
delsbutiker, där innehavaren bedömt det som helt troligt att driften uppehålls år 1975. Vidare anges antalet butiksinnehavare som är yngre än 55 år.
Tabell 3.14 Antalet egentliga livsmedelsbu- tiker som av resp. innehavare bedömts finnas kvar är 1975 och antalet butiksinnehavare yngre än 55 år 1970
Antal Antal inne- Antal kvar- Kommun/ butiker havare yngre varande bu- församling 1969 än 55 år tiker 1975 Finnskoga- Dalby 24 13 12 Berg 36 26 28 _S_0rsele 15 10 5 Overtorneå 28 15 11 Högsby 25 14 16 Ljusterö 7 4 7
Som framgår av tabellen var pessimismen störst bland butiksinnehavama i Sorsele och Övertorneå och endast 16 av 43 bedömde att den egna verksamheten säkert fortsatte till år 1975. Uppfattningen om framtidsutsikterna i Övertorneå kan delvis förklaras av de speciella förhållandena i Tornedalen. Åren närmast före 1967 var gränshandeln med Finland gynnsammast för svenska företag. Genom den finska devalveringen 1967 och olikheter i tullbestämmelserna mellan de båda länderna har förhållandena ändrats radikalt. Omsättningsutvecklingen under de senaste åren har därför varit mycket ogynn- sam för livsmedelsbutiker på den svenska sidan av gränsen.
För att beräkna butiksbeståndets föränd- ring i de studerade kommunerna inom skogslänen har i första hand butiksinnehavar- nas/föreståndarnas egna uppgifter använts. Hänsyn har även tagits till försäljningsberäk- ningarna enligt tabell 3.7 ovan. Som tidigare nämnts hu inte någon bedömning av det framtida serviceutbudet gjorts för Högsby kommun och Ljusterö församling.
Antalet livsmedelsförsäljande enheter be- räknas enligt tabell 3.15 minska till mindre än en tredjedel under perioden 1969-80. Särskilt stor minskning beräknas äga rum i Finnskoga-Dalby och Övertorneå kommu-
Tabell 3.15 Beräkning av antalet livsmedels- försäljande enheter i de studerade kommu- nerna inom skogslänen 1969—80
Kommun 1969 1975 1980 Finnskoga-Dalby 30 1 1 7 Berg 43 22 14 Sorsele 20 8 7 Övertorneå 39 13 9 Samtliga kommuner 132 54 37
ner. Bedömningen för Övertorneå är mycket osäker beroende på svårigheterna att förutse gränshandelns framtida riktning.
Den beräknade nedläggningen av livsme- delsförsäljande enheter torde medföra en betydande minskning av antalet utbudspunk- ter inom livsmedelshandeln. I tabell 3.16 redovisas utredningens bedömning av på hur många orter i de undersökta kommunerna, som det kommer att finnas livsmedelsbutiker i framtiden.
Tabell 3.16 Bedömning av antalet utbuds- punkter inom egentlig livsmedelshandel 1969 —80
Antal utbuds-
punkter Kommun 1969 1975 1980 Finnskoga-Dalby 13 6 4 Berg 17 11 5 Sorsele 10 4 3 Övertorneå 13 6 4 Samtliga kommuner 53 27 16
Enligt bedömningeni tabellen kan antalet utbudspunkter år 1980 komma att minska till omkring en tredjedel av det faktiska antalet är 1969 och livsmedelshandeln i de studerade kommunerna koncentreras till mellan 3 och 5 orter. I vilken utsträckning en sådan koncentration påverkar befolkning- ens restidsavstånd till serviceutbudet beror bl.a. på den framtida befolkningsfördel- ningen i de berörda områdena. Om befolk- ningens fördelning i relativa tal förblir oförändrad kan år 1980 omkring en fjärde-
del av de boende i Sorsele kommun bedömas ha minst 30 minuters restidsavstånd med bil till närmaste livsmedelsbutik. Med samma antagande vad gäller befolkningens fördel- ning i övriga tre undersökta kommuner får minst en tiondel av de boende mer än 30 minuters restidsavstånd. De här redovisade bedömningarna av de framtida restidsavstån- den torde inte vara helt realistiska, eftersom utflyttningen kan förväntas vara störst från de perifera delarna av kommunerna, där livsmedelsbutiker i första hand torde komma att läggas ned. Under alla förhållanden kan dock i framtiden ett betydligt större antal hushåll än för närvarande komma att få minst 30 minuters restidsavstånd till när- maste livsmedelsbutik.
3.2.5 Livsmedelspriserna i Sorsele kommun
Under vintern 1970 utförde SPK prisnivåun- dersökningar i sex orter, nämligen Uppsala, Tierp, Umeå, Nordmaling, Borås och Marie- stad. Till grund för prismätningarna låg ett urval om drygt 50 varuslag motsvarande ett tänkt veckoinköp i ett typhushåll om fyra personer. Förutom mätningen av den genom- snittliga prisnivån undersöktes även prisskill- naderna mellan dyraste och billigaste varian- ter inom veckoinköpets ram.
I samband med kartläggningen av service- försörjningen i Sorsele kommun hösten 1970 utförde SPK en prisundersökning enligt de metoder, som beskrivits ovan. Därigenom gavs möjligheter att jämföra livsmedelspriser- na i Sorsele med andra orter. [ tabell 3.17 redovisas en jämförelse mellan den genom- snittliga prisnivån i Sorsele kommun och de sex orterna tillsammantagna.
Som framgår av tabellen förelåg totalt sett inte några skillnader i prisnivå mellan butiker i Sorsele och genomsnittet för de sex orterna. Inte heller kunde några nämnvärda skillnader konstateras mellan butiker av olika storlekar. De båda största storleksklas- serna fanns dock inte representerade i Sorsele kommun. Eftersom priserna, som ovan nämnts, undersöktes för olika variant—
Tabell 3.1 7 Genomsnittlig prisnivå för livs- medelsbutiker av olika storlekar (genomsnitt för de sex orterna = 100). Källa: SPK
Omsättningsstorlek Sex (l OOO-tal kr.) Sorsele orter — 499 100,3 99,8 500 4 999 99,3 100,4 1000 — 2 999 100,5 99,4 3 000 - 5 999 — 99,4 6 000 — — 99,1 Samtliga butiker 100,1 100.0
kombinationer inom de 50 varuslagen gavs möjlighet att studera prisskillnaden mellan dyraste och billigaste kombination.
Tabell 3.18 Prisskillnad i antal indexenheter mellan dyraste och billigaste variantkombi- nation. Källa: SPK
Omsättningsstorlek Sex (l OOO—tal kr.) Sorsele orter — 499 12,9 13,1
500 — 999 14,6 17,4 1 000 — 2 999 19,5 20,2 3 000 — 5 999 — 20,7 6 000 _ — 21,5
Av tabell 3.18 framgår att prisskillnaden mellan dyraste och billigaste variantkombi- nation tenderade att öka i butiker med högre omsättning. Tendensen var densamma både i Sorsele och i de sex jämförelseorterna. Det genomsnittliga antalet varianter per varuslag visade sig öka med stigande omsättning både i Sorsele och ijämförelseorterna. Den stora prisskillnaden i större butiker mellan billigas- te och dyraste variantkombination torde bero på att dessa butiker har ett större sortiment av både dyrare och billigare artik- lar. Hushållens möjligheter att göra prismäs— sigt fördelaktigare köp är alltså störst i de stora butikerna men där tillhandahålls även de dyraste variantkombinationerna.
Mer isolerat belägna butiker skulle kunna väntas föra en annan prispolitik än butiker med konkurrensutsatta lägen. Vid en fördel- ning av butikerna i Sorsele kommun på enbutiksorter och flerbutiksorter kunde inte
några egentliga prisskillnader konstateras vad gäller genomsnittlig prisnivå. Priserna vid köp av dyraste och billigaste variantkombi- nation varierade emellertid något beroende på konkurrensläge. De mycket begränsade prisskillnader, som härvid kunde konstateras, torde bero på att butikerna vanligen är större i flerbutiksorter och därmed har ett djupare sortiment med både dyrare och billigare artiklar.
3 .2.6 Fackhandeln
Den utförda kartläggningen av serviceutbu- det i Högsby kommun omfattade endast dagligvaruhandeln och Ljusterö församling saknade helt fackhandelsbutiker. Redovis- ningen av fackhandeln begränsas därför till de fyra studerade kommunerna inom skogs- länen.
Tabell 3.19 Antalet fackhandelsbutiker och genomsnittlig omsättning per butik år 1969
Antal butiker Genomsnittlig _ omsättning 1969
Kommun 1962 1969 (1 OOO-tal kr.) F innskoga-Dalby 6 5 360 Berg 16 21 200 Sorsele 19 18 300 Overtorneå 26 17 270
Butiksantalets förändring under perioden 1962—69 visade sig enligt tabell 3.19 vara betydligt mindre inom fackhandeln än livs— medelshandeln. Den största minskningen ägde rum i Övertorneå kommun medan en viss ökning av butiksantalet inträffade i Bergs kommun. Som jämförelse kan nämnas att antalet enheter inom fackhandeln torde ha minskat med knappt 10% i hela riket under den aktuella perioden.
Den genomsnittliga omsättningen per bu- tik var som framgår av tabell 3.19 relativt liten. Butiksfastigheternas ålder och antalet år sedan senaste renovering stämmer väl överens med motsvarande förhållanden för livsmedelsbutikerna i avsnitt 3.2.4. [ frå- ga om öppethållandet förekom begräns- ningar endast i ett fåtal fall.
En utförlig redovisning av fackhandelns fördelning på olika branscher och orter lämnas i bilaga 3. Det mest väldifferentierade fackhandelsutbudet förekom i Sorsele och Övertorneå, där flertalet branscher fanns företrädda. I vissa fall representerades sam- ma bransch av flera butiker. Totalt fanns vid inventeringstillfället fem fackhandelsbran- scher i Finnskoga-Dalby kommun, 10i Bergs kommun, 12 i Sorsele kommun och 1-1 i Övertorneå kommun.
Med undantag för Bergs kommun hade fackhandelsutbudet i stort sett koncentrerats till respektive kommuns huvudort. För att illustrera tillgängligheten till fackhandeln re- dovisas i tabell 3.20 andelen boende på olika restidsavstånd till kommuncentrum irespek- tive kommun. Liksom i tabell 3.10 avser mätningarna resor med bil men som jämfö- relse har beräkningar gjorts även av restidsav— stånden med kollektiva kommunikationer i en kommun.
Tabell 3.20 Andelen boende på olika res- tidsavstånd till kommuncentrum. Procent
Sorsele Med kol—
Restids— _. lektiva avstånd Over- Med transport— (min.) Berg torneå bil medel
—30 80 77 65 42 30—45 13 17 22 11 45— 7 6 13 47 Summa 100 100 100 100
En betydande del av befolkningen i de undersökta kommunerna hade kortare bilre- seavstånd än 30 minuter till resp. kommun- centrum. Om resorna måste företas med kollektiva transportmedel, blev restiderna vanligen betydligt längre. Andelen boende på mer än 45 minuters bilreseavstånd till cen- tralorten i Sorsele kommun uppgick till 13 %, medan motsvarande andel vid bussre- sor blev hela 47 %. I denna siffra ingick även de ca 3 % av befolkningen, som helt saknade tillgång till buss.
Avstånden i Finnskoga-Dalby kommun
var sådana att omkring 90 % av befolkningen torde bo inom 30 minuters bilreseavstånd till centralorten och i det närmaste samtliga kommuninvånare inom 45 minuters restids- avstånd. Som jämförelse kan nämnas atti Högsby kommun hade 27% av invånarna mer än 30 minuters avstånd till kommun- centrum och 6 % mer än 45 minuters avstånd till centralorten.
Kombinationer med annan verksamhet visade sig vara betydligt mindre vanliga inom fackhandeln än inom livsmedelshandeln. Som exempel på olika former av biverksam- het kan nämnas kemtvättinlämning i textil— affär, begravningsbyrå i färghandel resp. textilbutik, försäljning av böcker i radio- och TV-affär samt försäljning av presentartiklari blomsteraffär.
Tabell 3.2] Antalet butiker som av resp. innehavare bedömts finnas kvar år 1975 och antalet butiksinnehavare yngre än 55 år 1970
Antal Antal kvar- Antal inne— butiker varande bu- havare yngre Kommun 1969 tiker 1975 än 55 år Finnskoga- Dalby 5 3 2 Berg 21 18 15 Sorsele 18 14 16 Overtorneå 17 8 13
Som framgår av tabell 3.21 beräknade flertalet butiksinnehavare i Berg och Sorsele kommuner att fortsätta rörelsen fram till 1975. En stor del av innehavarna var år 1970 yngre än 55 år, dvs. de kan inte antas bli pensionerade under 1970-talet.
Det framtida butiksantalet har beräknats för fackhandeln på samma sätt som för livsmedelshandeln ovan. Utöver butiksinne- havarnas/föreståndarnas egna uppgifter har hänsyn tagits även till den i tabell 3.7 redovisade försäljningsberäkningen.
Som framgår av tabell 3.22 beräknas antalet fackhandelsbutiker minska i något mindre utsträckning än antalet livsmedelsbu- tiker. Den största minskningen väntas äga rum i Övertorneå kommun. De speciella gränshandelsförhållandena i kommunen gör dock bedömningen särskilt osäker.
Tabell 3.22 Beräkning av antalet fackhan- delsbutiker i de studerade kommunerna inom skogslänen 1969—80
Tabell 3.23 Antalet butiker eller motsvaran- de inom övrig kommersiell service
Ben- Bil— Andra Kommun/ sinsta- verk- service—
Kommun 1969 1975 1980 församling tioner städer funkt. Totalt Finnskoga-Dalby 5 4 3 girigskoga- 4 4 23 31 Berg 21 15 14 & Y Sorsele 18 13 12 Berg 11 10 72 93 Övertorneå 17 7 6 S_orsele _ 9 7 21 37
___—_ Overtornea 9 10 28 47 Samtliga kommuner 61 39 35 Ljusterö 2 2 4 8
Minskningen av antalet fackhandelsbuti- ker torde sannolikt medföra en reducering av antalet företrädda fackhandelsbranscher. Man kan räkna med att det år 1980 finns nio fackhandelsbranscher kvari Sorsele och Berg och sex i Övertorneå. De tre kvarvarande fackhandelsbutikerna i Finnskoga—Dalby kommun kan väntas representera en bransch vardera.
3.2.7 Övrig kommersiell service
Med övrig kommersiell service avses samtliga serviceverksamheter utöver livsmedelsförsäl- jande enheter och fackhandel, exempelvis radio- och TV-service, bensinstationer, bil— reparitionsservice, elinstallationer, bankser- vice, serveringar och apotek. Vid kartlägg- ningen har i huvudsak endast en registrering av förekomsten av eventuell biverksamhet och innehavarens framtidsbedömning företa- gits. En detaljerad redovisning av serviceut- budeis fördelning på olika branscher och orter lämnas i bilaga 3.
[ tabell 3.23 redovisas antalet butiker eller motsvarande inom övrig kommersiell service. Postanstalter ingår inte i denna redovsning. Undersökningen av serviceutbu- det i Högsby kommun omfattade enbart dagligvaruhandeln, varför uppgifter saknas från detta område.
Enligt tabellen fanns ett stort antal serviceverksamheter företrädda inom övrig kommersiell service. Bland viktigare service- funktoner fanns tillgång till minst ett apotek i varje undersökt kommun inom
skogslänen. I Ljusterö församling saknades däremot apotek. Bensinstationer fanns på åtskilliga orter. De bensinförsäljande enhe- ternas lokalisering framgår av kartor i bilaga 3.
Biverksamhet bedrevs i betydande ut- sträckning i kombination med övrig kom- mersiell service. Exempelvis utfördes bilrepa- rationer i vissa falli samband med bensinför- säljning. I övrigt förekom en rad olika typer av kombinationer, vilka närmare framgår av bilaga 3.
De olika servicefunktionerna inom övrig kommersiell service hade inte koncentrerats till centralorterna i samma utsträckning som fackhandelsbutikerna. I Berg var endast omkring en femtedel av serviceenheterna lokaliserade till kommuncentrum, i Finnsko— ga-Dalby ungefär hälften och i de båda övriga kommunerna inom skogslänen om- kring två tredjedelar. I tabell 3.24 exempli- fieras tillgängligheten till övrig kommersiell service genom resultaten från mätningar av andelen boende på olika restidsavstånd till närmaste bensinstation. Beräkningarna har utförts på samma sätt som redovisats för livsmedelsbutiker i tabell 3.10.
Tabell 3.24 Andelen boende på olika restids- avstånd till närmaste bensinstation. Procent
Restids- _
avstånd Over- (min.) Berg Sorsele torneå — 1 5 92 74 77 15 — 30 3 1 0 2 1 30 — 5 16 2
Totalt 100 100 100
Enligt tabellen bodde mer än 90% av befolkningen i Berg inom 15 minuters bilresa till närmaste bensinstation. ] Sorsele och Övertorneå uppgick andelen till ca 75 %. Om hänsyn tas till den bensinförsäljning som förekom från singelpumpar bodde i Berg ca 98 %, i Sorsele ca 79 % och i Övertorneå ca 83 % inom 15 minuters restid till närmaste bensinförsäljande enhet.
Med utgångspunkt ifrån innehavarnas fram tidsbedömning minskar antalet verksam- hetsställen inom övrig kommersiell service med närmare en fjärdedel i de undersökta kommunerna under perioden 1969—75. Den största minskningen väntas ske i Övertorneå kommun medan i Ljusterö församling inte någon nedläggning planeras fram till år 1975. Den i tabell 3.25 redovisade beräkningen av antalet enheter inom övrig kommersiell service 'grundar sig helt på innehavarens uppgifter om framtidsplaner samt åldersför— hållandena. Postanstalter ingår inte i denna redovisning.
Tabell 3.25 Beräkning av antalet enheter in- om övrig kommersiell service i de studerade kommunerna inom skogslänen 1969—80
Kommun 1969 1975 1980 Finnskoga-Dalby 31 25 23 Berg 93 79 72 Sorsele 37 24 21 Övertorneå 47 26 22 Samtliga kommuner 208 154 138
Enligt tabellen minskar antalet service- enheter inom övrig kommersiell service i mindre mån än inom livsmedelshandeln. Den största nedläggningen väntas äga rum i Övertorneå kommun. Med den befolknings- utveckling som har antagits för de olika kommunerna kan den i tabell 3.25 redovisa- de beräkningen snarare komma att överskat- ta än underskatta det framtida antalet serviceenheter. Normalt torde flertalet bran- scher vara representerade med minst en enhet i framtiden inom resp. kommun men i vissa fall kan t.ex. frisörer och sådana
tjänster som rörledningsservice och elinstalla- tioner helt komma att saknas.
3.3 Glesbygdsbefolkningens köpvanor 3.3.1 Olika undersökningar
I den inom handelsdepartementet utarbetade promemorian om varuförsörjning i glesbygd (se avsnittet 1.2.1) redovisades en begränsad undersökning av glesbygdsbefolkningens köpvanor. Undersökningen, som utfördesi några glesbygdsområden i Strömsunds och Vilhelmina kommunblock, visade i samman- drag följande.
Drygt en tredjedel av hushållen gjorde livsmedelsinköp en gång per vecka eller mera sällan. Något mer än två tredjedelar hade möjlighet att få livsmedelsvaror hemsända efter beställning per telefon. Knappt en tredjedel av dessa hushåll hade emellertid utnyttjat hemsändningsmöjligheterna under den senaste månaden. Vanligen beställde de varor 3—5 gånger per månad. Nära hälften av hemsändningarna utfördes med butikens eget fordon och en tredjedel med allmänna kommunikationsmedel eller skolbussar.
I stort sett samtliga hushåll gjorde åt- minstone en del av sina inköp i närmaste livsmedelsbutik. De befintliga varubussarna utnyttjades i första hand för kompletterings- köp. Vid besök i närmaste butiksort anlita- des normalt inte allmänna kommunikatio- ner. Då livsmedelsinköpen företogs i central- orten anlitade dock drygt en tredjedel av hushållen vanligen kollektiva kommunikatio- ner. Nära hälften av hushållen hade inte tillgång till bil. Nära två tredjedelar uppgav att om den butik, där hushållen normalt gjorde sina inköp lades ned, så skulle de köpa livsmedel i centralorten. Därigenom skulle ungefär hälften av hushållen få mer än 55 km avstånd till den använda butiken. Som jämförelse kan nämnas att endast en tiondel av hushållen vid undersökningstillfäl- let hade mer än 18 km avstånd till närmaste livsmedelsbutik. Slutligen kan nämnas att omkring hälften av hushållen till största
delen var självförsörjande med mjölk, kött och fisk samt omkring fyra femtedelar med potatis.
Inom ramen för glesbygdsforskningen vid Umeå universitet utfördes år 1967 en större intervjuundersökning i fem glesbygdsområ- den och en tätort (Glesbygdsforskningen, rapport nr 10). Undersökningen avsåg bl. a. att belysa befolkningens serviceförhållanden och attityder till den rådande situationen.
Omkring hälften av hushållen besökte lanthandel minst varannan dag. Mellan tre fjärdedelar och fyra femtedelar bodde högst 5 km från lanthandel. För de flesta var avståndet till järnhandel, färghandel. el-, radio- och TV-service samt bilverkstad mer än 15 km. Vid besök i lanthandel gick flertalet hushåll till fots, cyklade eller använ- de egen bil. Endast en obetydlig del utnytt- jade allmänna kommunikationer, vilket del- vis kan förklaras av den dåliga tillgången till sådana resemöjligheter i vissa av de under- sökta områdena. I tabell 3.26 redovisas hushållens värdering av tillgången till butiker och andra serviceinrättningar. De fem gles— bygdsområdena jämförs där med uppfatt- ningen hos boende i tätorten Skellefteå.
Tabell 3.26 Hushållens värdering av service- situationen. Procent. Källa: Glesbygdsforsk- ningen
Tillgång på service Glesbygd Skellefteå Mycket god 5,8 47,5 God 25 ,3 36,1 Varken god eller dålig 28,3 8,2 Dålig 25,1 5,8 Mycket dålig 15,5 2,4 Summa 100,0 100,0
Mindre än en tredjedel av hushållen i de fem glesbygdsområdena ansåg tillgången på service vara god eller mycket god. Bland yngre hushåll var denna andel särskilt låg. 1 Skellefteå tätort ansåg mer än fyra femtede- lar att tillgången på service var tillfredsstäl- lande. Motsvarande skillnad i inställning mel- lan yngre och äldre hushåll kunde även
konstateras i tätorten. Hushållen fick också ange vilka butiker och serviceinrättningar de i första hand skulle vilja ha bättre tillgång till. Nära hälften av glesbygdshushållen ön- skade bättre tillgång till livsmedelsbutik. Därefter följde ekipering, specialbutik, repa- rationsverkstad och manufakturaffär. Äveni Skellefteå rangordnades livsmedelsbutiken först, varpå följde specialbutik, manufaktur- affär samt bank- och postkontor.
3.3.2 Köpvaneundersökningi Sorsele kommun
Glesbygdsutredningen har låtit utföra en särskild intervjuundersökning i Sorsele kom- mun. Undersökningens syfte har främst varit att beskriva glesbygdshushållens köpvanor och deras uppfattning om de rådande ser- viceförhållandena. Genom att anknyta till undersökningen av servicestrukturen har de- taljerade uppgifter kunnat erhållas om servi— ceutbudets sammansättning i undersöknings- området.
För att begränsa omfattningen har följan- de tre områden i Sorsele studerats:
l. Gargnäsområdet
2. Ammarnäsområdet
3. Vindelälvens dalgång från Sorsele till Am- marnäs (= Vindelälvsdalen)
En detaljerad redovisning av undersök- ningens uppläggning och resultat lämnas i bilaga 4.
Undersökningen avsåg i första hand att beskriva hushållens serviceförhållanden. Hus- hållet var därför undersökningsenhet men i några fall har även individuppgifter insam- lats. Med hushåll avses kosthushåll, dvs. personer med gemensam bostad och mathåll- ning. Undersökningen omfattade samtliga hushåll i de tre utvalda områdena. Den person, som huvudsakligen planerade och ansvarade för livsmedelsinköpen, har varit intervjuperson. Fältarbetet genomfördes un- der hösten 1970. Totalt ingick ca 300 hushåll i undersökningen.
De tre undersökningsområdenas läge i kommunen framgår av karta i bilaga 4. Gargnäsområdet består huvudsakligen av tät— orten Gargnäs med knappt 300 invånare. Avståndet till kommunens centralort är om- kring fem mil och området är ur kommuni- kationssynpunkt mindre isolerat än de övriga undersökningsområdena. Förutom två livs- medelsbutiker fanns i Gargnäs vid undersök- ningstillfället kiosk, bensinstation, elinstalla- tionsservice, bilverkstad, damfrisering, jord- brukskassekontor, postanstalt samt viss repa- rationsservice för fastigheter.
Nära hälften av hushållen i Ammarnäsom- rådet består av samer. Avståndet till Sorsele är ca nio mil. Läget är mycket isolerat med dåliga kollektiva kommunikationer. Service- utbudet begränsades till en livsmedelsbutik med bensinförsäljning, två hotell med restau— rang samt postanstalt.
I byarna utmed Vindelälvens dalgång från Sorsele till Ammarnäs saknas i stort sett helt kommersiell service. Delar av området betjä- nades av en varubuss en dag per vecka. Stationär service fanns endast i form av en liten livsmedelsbutik med mycket begränsa- de öppethållandetider och ofullständigt sor- timent.
3.3.3 Köpvanor vid livsmedelsinköp
Hushållen i Gargnäs och Ammarnäs gjorde huvuddelen av sina livsmedelsinköp i ortens butiker. 1 Vindelälvsdalen, där fasta butiker med fullständigt öppethållande saknades, an— vände en stor del av hushållen den befintliga varubussen som huvudinköpskälla. Omkring en fjärdedel gjorde dock regelbundna inköpi Sorsele.
Glesbygdshushållens inköp i butik kan för vissa varugrupper förväntas vara lägre än andra hushålls beroende på en viss egenpro- duktion, jakt och fiske eller genom köp hos grannar. Hushållen har därför tillfrågats i vilken utsträckning de i denna mening är självförsörjande för vissa varugrupper.
Enligt tabell 3.27 täckte en stor del av hushållen mer än hälften av sina potatis-,
Tabell 3.27 Andel hushåll som till mer än hälften täcker sitt behov av vissa varor på annat sätt än genom butik. Procent
Vindel-
Ammar- älvs— Varugrupp Gargnäs näs dalen Potatis 90 62 100 Mjölk 21 40 66 Kött 41 94 77 Fisk 60 94 71 Färskt bröd (bakning) 33 51 33
kött- och fiskbehov på annat sätt än genom köp i butik. Självförsörjningsgraden var något lägre i Gargnäs än i övriga delområden.
Hushållen i Gargnäs och Ammarnäs, med relativt små avstånd till närmaste fasta bu- tik, köpte vanligen livsmedel minst några gånger per vecka. ] Vindelälvsdalen gjordes de flesta inköp ungefär en gång per vecka, vilket kunde förväntas med hänsyn till att hushållen endast hade tillgång till varubuss vid ett tillfälle per vecka. Hushåll med pendlare hade högre inköpsfrekvens än övri- ga hushåll. Flertalet hushåll hade goda förvaringsmöjligheter i bostaden. [ det när- maste samtliga redovisade innehav av frys- box och något färre hade tillgång till kylskåp.
De flesta hushållen utnyttjade egen bil vid livsmedelsköpen. Buss användes minst en gång per månad av endast 6 % och resor med grannars eller bekantas bil av 7 %. Orsaken till den låga utnyttjandegraden av busskom- munikationerna uppgavs vara små avstånd till butik eller att inköpen gjordes i varubuss. Några hushåll (14 %) uppgav dåliga kommu- nikationer eller stora avstånd till busshåll- platsen som skäl.
Hemköpsservice, dvs. möjlighet att per telefon beställa varor för hemsändning. gavs i princip av alla livsmedelsbutiker i de tre undersökningsområdena. Knappt fyra femte- delar av hushållen kände till att hemsänd— ningsmöjligheter förelåg. I tabell 3.28 redovi- sas hemköpsfrekvensen för dessa hushåll.
Som framgår av tabellen utnyttjade flerta- let hushåll aldrig eller mycket sällan möjlig- heterna till hemköp. l Vindelälvsdalen gjorde
Tabell 3.28 Hushållens hemköpsfrekvens. Tabell 3.29 Inköpsort för skjorta/blus vid Procent senaste inköpstillfället. Procent Ammar- Vindelälvs- _ - .. _ Hemköpsfrekvens Gargnäs näs dalen Inköpsorter Gargnäs S:; mar Xädlelalvs Flera ggr per månad 4' 2 14 - . 7 1—2 ggr per månad 16 9 12 5355?” *? ; _0 få”! 53113" %% ;8 å5 Postorder 25 49 27 "g 1 9 Sorsele 37 31 69 Summa 100 100 100 Am”" 13 6 4 Summa 100 100 100 ungefär en fjärdedel av samtliga hushåll hemköp minst varannan månad. Bland de hushåll i Vindelälvsdalen, vilka hade butiker i Sorsele som stambutik, gjorde drygt hälften relativt regelbundna hemköp. Genomgående för de tre delområdena kunde konstateras, att äldre hushåll hade lägre hemköpsfrekvens än yngre. Någon större skillnad förelåg däremot inte mellan hushåll utan bil och hushåll med bil.
3.3.4 Köpvanor vid köp av övriga varor eller tjänster
1 de tre undersökningsområdena var möjlig- heterna att köpa andra varor eller tjänster än livsmedel relativt små. En viss förmedling ägde dock rum genom livsmedelsbutikernas försorg. Sorsele tätort har ett för ortens storlek väl differentierat serviceutbud med flertalet fackhandelsbranscher och andra ser- viceinrättningar representerade. Undersök- ningen har i första hand avsett att belysa Sorseles betydelse som inköpsort i förhållan- de till andra större inköpsorter samt till postorderköpens omfattning. Med regionala inköpsorter avses här Storuman, Lycksele och Umeå och med lokala inköpsorter butiker inom respektive undersökningsområ- de. Som typvaror har valts skjorta/blus, kappa/kostym, gardiner, möbler, TV och bil.
Sorsele tätort och postorder dominerade som inköpskällor vid hushållens senaste köp av skjorta/blus. Endast hushållen i Gargnäs utnyttjade regionala inköpsorter i någon större utsträckning. För hushållen i Vindel- älvsdalen var Sorsele den helt dominerande inköpsorten.
Vid inköp av kappa/kostym kunde sam- ma tendens konstateras som i tabell 3.29 men de regionala inköpsorternas betydelse var större och postorderköpens mindre.
Postorder var den dominerande inköps- källan för gardiner. Omkring hälften av hushållen hade vid senaste inköpstillfället gjort inköpen på detta sätt.
I tabell 3.30 redovisas hushållens fördel- ning efter inköpsort vid senaste möbelköp.
Tabell 3.30 Inköpsort för möbler vid senas- te inköpstillfället. Procent
Ammar- Vindelälvs- Inköpsorter Gargnäs näs dalen Regionalt 9 8 1 Lokalt 8 0 -— Postorder 12 8 10 Sorsele 55 69 84 Annat 16 15 5 Summa 100 100 100
Sorsele var den klart viktigaste inköpsor- ten för möbler, medan postorderköp före- kom relativt sällan. Liksom för övriga ovan redovisade varugrupper var hushållen i Garg- näs mest benägna att göra inköp i andra orter än Sorsele och hushållen I Vindelälvs- dalen mest köptrogna mot Sorsele.
Vid inköp av TV dominerade Sorsele helt som inköpsort och endast hushållen i Garg- näs utnyttjade i inköpsmöjligheter.
Hushållen i Gargnäs och Ammarnäs hade enligt tabell 3.31 till största delen gjort sina senaste bilköp i regionala inköpsorter, vilket inte gällde för Vindelälvsdalen.
viss utsträckning andra
Som framgått av redovisningen ovan var
Tabell 3.3] Inköpsort vid senaste bilköp. Procent
Tabell 3.33 Väntetid vid olika typer av reparationsservice. Procent
Ammar- Vindelälvs- lnköpsorter Gargnäs näs dalen Regionalt 70 64 33 Sorsele 12 29 59 Annat 18 7 8 Summa 100 100 100 postorderinköpens betydelse i vissa fall mycket stor. Omkring tre fjärdedelar av hushållen i de tre undersökningsområdena köpte regelbundet per postorder. l tabell 3.32 redovisas postorderköpens storlek un- der det senaste året.
Tabell 3.32 Postorderköpens storlek under det senaste året. Procent
Ammar- Vindelälvs-
Postorderköp Gargnäs näs dalen 0 kr 25 27 20 1— 100 kr 9 15 14 100—500 kr 54 36 51 Mer än 500 kr 11 22 14 Uppgift saknas 1 — 1 Summa 100 100 100
Flertalet hushåll gjorde som framgår av tabellen postorderköp överstigande 100 kr. under det senaste året. Särskilt bland yngre hushåll var postorderköpen relativt stora.
Hushållens behov av reparationsservice torde normalt inte vara särdeles frekventa. När behoven uppstår kan de emellertid ofta vara av mycket akut karaktär. För att få en uppfattning om den rådande servicebered- skapen tillfrågades hushållen om de under senare tid behövt anlita fackmän av olika slag för reparationsservice, och väntetiden tills felet avhjälpts. Följande reparationsbe- hov har undersökts:
a) Ett elektriskt fel på kylskåp eller frysbox b) En vattenledning upptinad 0) Ett oljeaggregat lagat
d) En trasig telefon lagad
Ungefär tre fjärdedelar av hushållen hade som framgår av tabell 3.33 fått oljeaggregat och telefon reparerade inom tre dagar från
Kylskåp
Väntetid el. frys- Vatten- Olje- (dagar) box ledning aggregat Telefon
1— 3 41 56 72 76 4— 9 18 31 16 15 10— l 9 18 6 4 7 20— 16 O 4 2 Uppgift saknas 7 7 4 0 Totalt 100 100 100 100
felanmälan. Hjälp att tina upp vattenledning innebar vanligen längre väntetid. Reparatio- ner av frysbox eller kylskåp medförde väntetider om minst 10 dagar för ungefär en tredjedel av hushållen. I övrigt förekom så långa väntetider endast i undantagsfall. Vän- tetiderna var vanligen något längre för hushållen i det mer perifert belägna Ammar- näs än för övriga hushåll. Som jämförelse kan nämnas väntetidens längd i Skellefteå tätort enligt Glesbygdsforskningen, rapport nr 10. Av hushålleni Skellefteå fick 90 % en vattenledning upptinad, ca 93 % ett oljeagg- regat lagat och ca 89% en trasig telefon reparerad inom tre dagar.
3.3.5 Hushållens uppfattning om serviceför- hållandena
En relativt liten del av hushållen uppfattade de olika momenten vid livsmedelsköp som ganska eller mycket besvärliga. Trots att 74% av hushållen i Vindelälvsdalen hade mer än 10 km till närmaste fasta livsmedels- butik ansåg endast 30% att avståndet till butiken var besvärande.
lnköpsplaneringen uppfattades inte heller som särskilt besvärlig trots att inköpsfre- kvensen var relativt låg. ”Att få tag på just de varor man vill ha” betraktades som ”ganska eller mycket besvärligt" av 30 % i Ammarnäs och Gargnäs men endast av 16 % i Vindelälvsdalen. Resultaten tyder närmast på att hushåll med relativt goda serviceför— hållanden tenderar att ställa högre krav på servicestandarden än andra hushåll.
Uträtta postärenden
Köpa livsmedel Få bilen reparerad
Åka till Sorsele Uträtta apoteksärenden
Uträtta bankärenden Köpa kläder
Åka till Lycksele Klara snöröjningen Få hjälp vid sjukdom Få läkarvård
Åka till Umeå
Få tandläkarvård
I j
10 20
1 | | 30 40 50 60
I I T
70 80 90 100 0/0
Figur 3.1 Andelen hushåll som anser det ganska eller mycket besvärligt att få olika servicebehov tillfredsställda
För att ge en mer allmän bild av hur hushållen upplever sin servicesituation har även andra typer av service än livsmedelsköp inkluderats i undersökningen. 1 fig 3.1 har resultaten från de tre undersökningsområde- na vägts samman. För att underlätta en jämförelse mellan olika servicebehov har de uppställts i stigande ordning från ”uträtta postärenden”, där ca 10% angivit graden ”ganska eller mycket besvärligt” till "få tandläkarvård” med ca 90 %.
Som framgår av fig 3.1 ansåg omkring hälften av hushållen att det var besvärligt att ”få läkarvård” och att ”klara snöröjningen”. På grund av de stora avstånden är det naturligt att en hög andel ansåg det besvär- ligt att resa till Umeå respektive Lycksele. Omkring en tredjedel av hushållen fann det besvärligt att uträtta bankärenden och apo- teksärenden, medan livsmedelsinköp av fler— talet hushåll inte uppfattades som besvärliga.
Dessa resultat bör tolkas försiktigt, eftersom jämförbara data saknas för tätorter.
4 Sammanfattande redovisning av glesbygdernas
serviceförsörjning
4.1 Inledning
I kapitel 2 och 3 har distributionsstruktur och köpvanor närmare beskrivits. Genom relativt detaljerade undersökningar har för- sörjningen med kommersiell service i olika glesbygdsområden kunnat belysas. l förelig- gande kapitel redovisas en sammanfattande bedömning från mer allmänna utgångspunk- ter av glesbygdernas serviceförhållanden som underlag för en närmare diskussion av beho- vet av åtgärder. Vid denna bedömning särbe- handlas partihandeln, livsmedelshandeln, fackhandeln och övrig kommersiell service. De faktorer, som i första hand närmare diskuteras, är serviceutbudets tillgänglighet och kvalitet.
4.2 Partihandeln
Under 1960-talet har strukturomvandlingen inom partihandeln med dagligvaror resulterat i en betydande koncentration av lagerhåll- ningen. Flertalet partihandelsanläggningar utanför jordbrukskooperationen och de sto- ra blocken inom dagligvaruhandeln, dvs. ASK, ICA och KF, är emellertid fortfarande mycket små. Den undersökning, som utred- ningen företagit av partihandeln med daglig- varor i Jämtlands och Västerbottens län har begränsats till de större leverantörerna, efter- som dessa i första hand har betydelse för livsmedelsbutikernas funktionsmöjligheter.
Koncentrationen inom partihandeln synes inte hittills ha medfört några påtagliga nack- delar för livsmedelshandeln i allmänhet. Nor- malt erhöll glesbygdsbutikerna i de båda undersökta länen varuleveranser en eller två gånger per vecka. Vad gäller sådana varor som mejeriprodukter samt kött- och charku- terivaror förekom leveranser betydligt oftare och i många fall dagligen. Andra färskvaror, som frukt och grönsaker levererades i all- mänhet en gång per vecka och i vissa fall oftare.
En ytterligare koncentration av partihan- deln kan väntas äga rum. Med stora lageran- läggningar kan kostnaderna förvaruhantering- Genom en koncentration av emellertid
en sänkas. partihandelsverksamheten ökar transportsträckans längd med stigande trans- portkostnader som följd. För att motverka detta är det tänkbart att grossisterna strävar efter att minska antalet leveranser per tidsenhet. Färre leveranser ställer större krav på butikernas lagerkapacitet men torde inte i övrigt leda till allvarligare konsekvenser för livsmedelsbutikernas funktionsmöjligheter. En låg leveranstäthet av färskvaror kan dock allvarligt försvåra livsmedelsbutikernas möj- ligheter att erbjuda ett fullgott sortiment av dylika varor.
Betydande faktiska skillnader ifraktkost- nader torde föreligga vid varuleveranser till butiker på olika avstånd från lageranlägg- ningarna. Partihandelsföretagen tillämpar
emellertid vanligen ett system med fraktut- jämning, vilket innebär att extra fraktkost- nader inte debiteras mer perifert belägna butiker.
Normalt sker varutransporten från de stora dagligvarugrossisterna till detaljist med grossistens fordon men i vissa fall förekom- mer omlastning till andra transportmedel. Enligt utredningens undersökning av parti- handeln i Jämtlands och Västerbottens län förekom även att större partihandelsföretag inte hade inlemmat samtliga butiker till vilka varor levererades i sina distributionssystem. [ sådana fall distribuerades varorna efter om- lastning via ordinarie bil- eller busslinjer. De extra fraktkostnader, som härvid uppstod, belastade vanligen de berörda butikerna. I vissa fall kunde fraktmerkostnaderna för perifert belägna butiker exempelvis uppgå till inemot nio öre per liter vid mjölkleveran— ser. Sådana merkostnader för detaljisten måste ofta tas ut av konsumenterna eftersom återförsäljarmarginalen för konsumtionsmjölk är särskilt liten.
Utredningen har inte närmare studerat partihandeln med urvalsvaror, dvs. varor inom fackhandelssortimentet. Inom flertalet fackhandelsbranscher levereras varorna i all— mänhet fraktfritt till detaljist vid order över en viss minimistorlek. Den minsta orderstor- leken för fraktfria leveranser varierar enligt vad utredningen har erfarit mellan olika branscher. Vid små order debiteras detalj- handeln normalt en särskild expeditionsav- gift utöver fraktkostnaden. Även sådana avgifter torde dock variera i betydande grad mellan olika fackhandelsbranscher. Slutligen skall nämnas att grossistfunktionen i många fall har övertagits av fabrikanten, som levererar direkt till fackhandeln.
4.3 Livsmedelshandeln
Antalet livsmedelsbutiker minskade avsevärt under 1960-talet både i glesbygdsområden och i större tätorter. Utredningen har i sina undersökningar av serviceutbudet i några glesbygdspräglade områden inte funnit att
nedläggningstakten varit markant högre i de studerade glesbygdskommunerna än för hela riket i genomsnitt. Bland de undersökta kommunerna hade Högsby i södra Sveriges glesbygder den största nedläggningen av livs- medelsförsäljande enheter.
Fortfarande hade vid undersökningstill- fället livsmedelsbutikerna i de studerade glesbygdsområdena en betydande geografisk spridning. Antalet utbudspunkter, dvs. orter med egentliga livsmedelsbutiker, uppgick år 1969 till 17 i Bergs kommun och var något lägre i övriga områden. ] Sorsele kommun fanns exempelvis 10 butiksorter medan i Ljusterö församling antalet utbudspunkter självfallet var ännu lägre beroende på under- sökningsområdets ringa ytstorlek. l allmän— het kompletterades det stationära serviceut- budet i viss utsträckning av ambulerande handel.
Hushållens möjligheter att nå serviceutbu- det beror givetvis bl. a. på tillgången till egna fortskaffningsmedel eller kollektiva kommu- nikationer. Enligt en av utredningen företa- gen intervjuundersökning i en glesbygdskom- mun och enligt tillgängliga undersökningar i andra kommuner med liknande befolknings- struktur hade föga mer än hälften av hushål— len tillgång till bil. Orsaken till den förhållan- devis låga biltätheten i utpräglade glesbygder torde främst vara den höga andelen pensio- närshushåll i sådana områden.
Det kollektiva trafiknätet i glesbygder torde i och för sig vanligen ha en relativt god geografisk täckning men uppehållstiderna i serviceorterna och tidtabelläggningen har of— ta inte anpassats för inköpsresor. Det kan därför vara svårt att i praktiken använda de allmänna kommunikationerna för lokala ser- viceresor t. ex. till livsmedelsbutiker. Därtill kommer att restiderna med kollektiva kom- munikationer ofta blir mycket långa. Visser- ligen kan transportbehovet i glesbygder till en del tillgodoses genom samtransporter med t. ex. grannar. Sammanfattningsvis kan dock konstateras att vissa befolkningsgrupper har betydande svårigheter att nå lokala servicein— rättningar som t. ex. livsmedelsbutiker.
Servicens tillgänglighet kan illustreras ge-
nom mätningar av restidsavstånden till olika typer av serviceinrättningar. I de undersökta glesbygdsområdena bodde den övervägande delen av hushållen inom 15 minuters bilresa till närmaste livsmedelsbutik. Inom exempel- vis Sorsele kommun hade dock närmare en femtedel av befolkningen längre restidsav- stånd till stationär livsmedelsservice.
Kartläggningen av serviceutbudet i de utvalda glesbygdsområdena visade att be- gränsningar i livsmedelsbutikernas öppet- hållande förekom endast i några undantags— fall. Svårigheter kan emellertid uppstå för hushållen att nå serviceutbudet även under normala öppethållandetider, beroende på att den egna bilen inte alltid finns tillgänglig för inköpsresor under dagen. De allmänna kom- munikationerna har som förut nämnts vad gäller exempelvis tidtabelläggningen inte hel- ler alltid anpassats för serviceresor. Från och med årsskiftet 1971/72 upphörde den tidiga- re gällande affårstidslagstiftningen, vilket möjliggör ett helt fritt öppethållande. Det stora flertalet livsmedelsbutiker torde behål— la normala affärstider, eftersom ett förlängt öppethållande medför betydligt ökade perso- nalkostnader. Många glesbygdsbutiker är emellertid av typen ”familjebutiker”, dvs. drivs helt utan anställd personal, vilket medger större flexibilitet vad gäller öppethål- landetiderna.
[ många glesbygdsområden finns varubus- sar, som förbättrar hushållens möjligheter att köpa livsmedel. Under 1960-talets första hälft ökade den ambulerande handeln i omfattning särskilt inom skogslänen. Små fasta livsmedelsbutiker ersattes då ofta av varubussar. Dessa fungerar i princip som rullande butiker men tvingas av utrymmes- skäl att hålla ett mindre sortiment än statio- nära enheter. Trots begränsat sortiment och låg turtäthet torde den ambulerande handeln av befolkningsn i många glesbygdsområden upplevas som en värdefull distributionsform. [ den intervjuundersökning, som utredningen företagit i en utpräglad glesbygdskommun, konstaterades bl. a. att hushåll med tillgång till varubuss i stor utsträckning utnyttjade denna som huvudsaklig inköpskälla för livs-
medel. Under 1960-talets senare del har antalet varubussar minskat och utvecklingen synes gå mot en ökad nedläggning av varubusslinjer på grund av förhållandevis höga driftskostnader. I mer utpräglade gles- bygder torde man kunna räkna med att denna typ av ambulerande handel i stort sett kommer att upphöra under 1970-talets för- sta hälft.
En stor del av livsmedelsbutikerna i de undersökta glesbygdsområdena gav hem- köpsservice, dvs. hemsändning av varor efter telefonorder. Härigenom förbättrades till- gängligheten något för hushåll boende långt från livsmedelsbutiker och hushåll utan egna transportmedel. I några fall hade emellertid butikerna geografiskt begränsat hemsänd- ningen till områden närmast verksamhetsor- ten. Hemköpens andel av livsmedelsbutiker— nas försäljning var vanligen relativt låg och endast en tredjedel av butiksinnehavarna/ föreståndarnai de berörda områdena bedöm- de att andelen översteg 10 %. Den undersök- ning av hushållens inköpsvanor, som utred- ningen har företagit i en kommun, visade även att hemköpsfrekvensen var relativt låg.
Som underlag för en beräkning av det framtida serviceutbudet i de studerade kom- munerna ombads berörda butiksinnehava- re/föreståndare att bedöma förutsättningar- na för fortsatt drift. I många fall bedömdes nedläggning äga rum före år 1975 och särskilt i några av kommunerna inom skogs- länen ansågs framtidsutsikterna som mycket ogynnsamma. En av orsakerna till den pessi- mistiska bedömningen torde vara att butiks- innehavarna/föreståndarna hade uppnått en relativt hög ålder och bedömde det som uteslutet att finna någon som fortsatte drif- ten när de uppnådde pensionsåldern. Det framtida serviceutbudet kan därför komma att avsevärt reduceras. I vissa fall torde inom mycket ytstora kommuner endast några enstaka orter utöver kommuncentrum kom- ma att ha livsmedelsbutiker vid slutet av 1970-talet. Genom att de flesta varubusslin- jer kan bedömas bli nedlagda kommer glesbygdshushållen att få sämre tillgång till varuutbudet.
De redan nu — i förhållande till större tätorter — relativt sett dåliga möjligheterna att nå livsmedelsbutiker har påverkat hushål- lens inköpsfrekvens. [ den av utredningen företagna köpvaneundersökningen konstate- rades att hushåll boende i mer extrema glesbygder vanligen köpte livsmedel en gång per vecka och ibland ännu mera sällan. Vidare förekom en betydande egenproduk- tion eller inköp på annat sätt än genom butik i fråga om många livsmedel. Hushållens möjligheter att förvara livsmedel syntes goda. Sålunda saknade endast en mindre del av hushållen tillgång till kylskåp och några få procent saknade frysutrymmen. Genom en fortsatt koncentration av butiksnätet torde allt fler hushåll komma att göra inköpen någon gång per vecka eller några gånger per månad. Härigenom ökar hushållens behov av inköpsplanering, information om varusorti- ment och möjligheter att förvara i första hand färskvaror.
Flertalet livsmedelsbutiker i de undersök- ta glesbygdsområdena visade sig vara små enheter. Sålunda drevs som förut har påpe- kats en betydande del av butikerna som ”familjebutiker”, dvs. utan anställda. Om- kring två tredjedelar av butikerna hade år 1969 en omsättning understigande 0,5 milj. kr. I hela riket var knappt hälften av all-livsbutikerna av en sådan storlek vid denna tidpunkt. Den tekniska utrustningen, t. ex. i form av frysdiskar, varierade i betydande utsträckning mellan olika enhe- ter. Möjligheterna för sådana mindre butiker att hålla ett mer fullständigt sortiment av djupfrysta produkter och olika färskvaror begränsas inte endast av små lagerutrymmen och otillräckliga tekniska resurser utan även av förhållandevis höga lagerkostnader. Därtill kommer riskerna för ett högt svinn på i första hand färskvaror.
Sortimentsbredden visade sig i allmänhet vara relativt god i de undersökta glesbygdsbu- tikerna. Brister i sortimentet förekom främst i fråga om kött och charkuterivaror samt frukt och grönsaker. Svårigheterna att hålla ett fullgott sortiment av sådana varor torde genomgående vara störst för de allra minsta
butikerna. Riskerna för fluktuationeri efter- frågan på färskvaror kan bedömas vara betydligt större för små butiker med ett litet kundunderlag än för större butiker. Som har konstaterats i den av utredningen företagna köpvaneundersökningen var efterfrågan på färskvaror i vissa fall mycket låg som en följd av att många glesbygdshushåll täckte sina behov genom egenproduktion, jakt, fiske eller köp av grannar. Som exempel kan nämnas att en mycket stor del av hushållen kunde tillgodose sitt behov av potatis, kött och fisk på annat sätt än genom köpi butik. De mindre butikerna måste därför ofta begränsa sitt färskvarusortiment för att min— ska riskerna för svinn.
Vanligen förekom någon form av beställ- ningsberedskap i de undersökta livsmedels- butikerna. Även om dessa butiker har ett relativt grunt bassortiment kan härigenom ofta mer speciella önskemål tillgodoses, eftersom samtliga varor i grossisternas totala sortiment normalt kan rekvireras.
Konkurrensen framför allt med central- ortsbutikerna och hushållens prismedveten- het synes göra det omöjligt för perifert belägna butiker att hålla högre priser än andra butiker. Genom bilinnehav har ett stort antal hushåll möjlighet att välja det prismässigt mest förmånliga inköpsstället. Hushållen torde inte i dagens läge acceptera en högre prisnivå om alternativa inköpsmöj- ligheter föreligger trots att betydande kost- nader kan uppstå för hushållen genom långa inköpsresor till närmaste alternativa service- utbud. Den prisundersökning, som utred- ningen låtit utföra i en glesbygdskommun, har visat att några egentliga prisskillnader inte förekom mellan enbutiksorter och fler- butiksorter. Som tidigare har nämnts kan dock i vissa fall fraktmerkostnader inorn partihandeln medföra högre konsumentpri- ser.
De befintliga livsmedelsbutikernas exi- stensmöjligheter påverkas i viss mån av möj- ligheterna att bedriva biverksamhet vid sidan av livsmedelsförsäljningen. Sådan biverksam- het i form av förmedling av olika varor och tjänster förekom i betydande utsträckning
främst i de undersökta kommunerna inom skogslänen. Däremot var biverksamheten mindre omfattande i jämförelseområdena i södra Sveriges glesbygder. Förmedling av kapitalvaror och apoteksvaror samt funktio- ner som tipsombud och godsombud förekom i många fall som biverksamhet till livsmedels- försäljningen. Även drivmedel, fodervaror och mer specialiserade tjänster kunde i vissa fall erhållas genom de befintliga livsmedels- butikerna.
4.4 Fackhandeln
Strukturomvandlingen inom fackhandeln har under 1960-talet gått betydligtlångsammare än inom livsmedelshandeln. Antalet butiker minskade totalt i hela riket med knappt 10 % under perioden 1962—69. Av de under- sökta kommunerna inom skogslänen hade endast Övertorneå en betydande minskning av antalet fackhandelsbutiker under den aktuella perioden.. 1 Finnskoga-Dalby fanns endast fem butiker vid inventeringstillfället och i Ljusterö församling saknades helt fackhandelsservice. Sorsele hade däremot ett mycket väl differentierat fackhandelsutbud med flertalet branscher representerade. För- delningen på olika branscher varierade i övrigt i viss utsträckning mellan de olika undersökningsområdena. I Berg, Sorsele och Overtorneå fanns minst tio branscher repre- senterade. Vanligen förekom flertalet av de branscher, som tillgodoser mer frekventa behov, i de studerade kommunerna. I vissa fall saknades emellertid t. ex. järnhandel och färghandel.
Fackhandeln i de undersökta kommuner- na var normalt koncentrerad till kommun- centra. Den största spridningen förekom i Berg, där fackhandelsbutiker fanns etablera— de i flera orter utöver kommuncentrum. I Berg och Övertorneå bodde drygt tre fjärde- delar av befolkningen inom 30 minuters bilresa till kommuncentrum. Tillgängligheten till fackhandelsutbudet var mindre god i Sorsele, där omkring två tredjedelar av befolkningen kunde nå kommuncentrum
inom motsvarande bilreseavstånd. Om resor- na måste företas med kollektiva kommunika- tioner var tillgängligheten i allmänhet betyd- ligt sämre. Trots att den lokala trafikappara- ten normalt har centrerats till kommuncent- rum, bodde exempelvis i Sorsele kommun nära hälften av befolkningen på mer än 45 minuters restidsavstånd (enkel resa) från kommuncentrum vid färd med kollektiva kommunikationer.
De mest frekventa varorna inom fackhan- delssortimentet, dvs. textil-, järn- och färgva— ror, ingår i viss utsträckning i livsmedelsbuti- kernas sortiment och utvecklingen inom dagligvaruhandeln synes gå mot en ytterliga- re sortimentsbreddning. Många livsmedelsbu- tiker i de studerade kommunerna förmedla— de dessutom kapitalvaror eller andra varor, som normalt inte ingick i det ordinarie sortimentet. Utöver det lokala utbudet kan hushållen få tillgång till fackhandelsvaror genom inköp i överordnade centra eller genom att utnyttja möjligheterna till postor- derköp. Av den köpvaneundersökning, som utredningen har företagit i Sorsele kommun, framgick bl. a. att större centralorter utanför kommunen spelade en förhållandevis liten roll vid köp av varor inom fackhandelssorti- mentet. Härvid bör dock beaktas att kom- munens centralort hade en för glesbygdsför- hållanden mycket väl utbyggd fackhandels- service och att orten sedan lång tid sannolikt har fungerat som en naturlig serviceort för bygden. Vidare är avstånden i detta fall stora till närmaste överordnade centralort.
Däremot kunde i intervjuundersökningen konstateras att postorderköpen hade stor betydelse särskilt vad gällde vissa varugrup- per. Sålunda uppgav omkring tre fjärdedelar av de undersökta hushållen att de regelbun— det köpte per postorder och nära två tredje- delar hade under det senaste året gjort postorderköp totalt överstigande 100 kro- nor. Någon ambulerande fackhandel före- kom inte i de studerade kommunerna.
Endast ett fåtal fackhandelsbutiker i de undersökta kommunerna hade begränsat öp- pethållande. Eftersom behoven av fack - handelsvaror normalt inte kan anses lika
frekventa som exempelvis behoven av livsme- del torde tillgängligheten inte allvarligt på- verkas av öppethållandetiderna i de lokala serviceorterna. I detta sammanhang bör dock möjligheterna till inköp i överordnade centra uppmärksammas. Genom långa restider, sär- skilt vid färd med kollektiva kommunikatio- ner,” kan uppehållstiderna i regioncentra under butikernas normala öppethållandeti- der vid veckosluten bli alltför korta för att möjliggöra erforderliga butiksbesök.
Liksom beträffande undersökningen av livsmedelshandeln i de studerade kommuner— na inhämtades uppgifter om butiksinnehava— rens/föreståndarens framtidsbedömning även inom fackhandeln. En relativt stor del av de berörda butiksinnehavama bedömde det som sannolikt med fortsatt drift fram till 1975 med undantag för Övertorneå, där pessimis- men var mycket stor. Endast ett relativt litet antal innehavare var vid inventeringstillfället äldre än 55 år. Beräkningarna av det fram- tida serviceutbudet tyder bl.a. mot denna bakgrund på att nedläggningen av fackhan- delsbutiker under 1970-talet blir mindre omfattande än förändringarna inorn livsme- delshandeln. Flera fackhandelsbranscher, som tidigare har funnits representerade i de studerade kommunerna, kan dock helt kom- ma att saknas mot slutet av 1970-talet. I Sorsele och Berg beräknas nio fackhandels- branscher finnas kvar är 1980, i Övertorneå sex och i Finnskoga—Dalby endast tre. Dess- utom kan en ytterligare koncentration av serviceutbudet till kommuncentra förväntas äga rum. Hushållens tillgång till fackhandels- service kommer således med stor säkerhet att försämras i framtiden.
Kartläggningen av fackhandelsutbudet har visat att — liksom vad gällde livsmedelshan— deln —— de olika enheterna normalt hade en ringa storlek såväl i fråga om försäljning som ytor. Ingen sortimentsundersökning har kun- nat utföras inom fackhandeln men med hänsyn till butikernas storlek torde sorti- mentet i allmänhet vara relativt grunt i förhållande till fackhandeln i regionala servi- cecentra. Det har heller inte funnits möjlig- heter att undersöka prisnivån inom de olika
fackhandelsbranscherna. Genom konkurrens från överordnade serviceorter är det inte troligt att prisskillnader förekommer mellan den lokala fackhandeln i glesbygdskommu- nerna och utbudet i regionala centra.
Mer speciella varubehov inom fackhan- delssortimentet torde i viss utsträckning kun- na tillgodoses genom förmedling och beställ- ningsberedskap i de befintliga butikerna. I vissa fall förekom dessutom i de studerade kommunerna att olika fackhandelsbutiker delvis drevs i branschblandad form. De frakt- merkostnader, som kan uppstå för fackhan— deln t.ex. genom att en beställningsbered- skap upprätthålls torde som en följd av konkurrensläget med regionala centra inte alltid kunna tas ut av beställaren. Liksom beträffande livsmedelshandeln kan förekom— mande biverksamhet inom fackhandeln bidra till att förbättra existensmöjligheterna för de befintliga enheterna. Förekomsten av biverk- samhet var emellertid relativt måttlig inom de undersökta fackhandelsbutikerna.
4.5 Övrig kommersiell service
Den företagna kartläggningen av serviceutbu- det i olika glesbygdsområden visade att en rad servicefunktioner utöver livsmedelshan- del och fackhandel, exempelvis bensinstatio- ner, bilverkstäder, frisörer och bankservice vanligen fanns företrädda i centralorterna. Serviceenheternas spridning var dock i all- mänhet större inom övrig kommersiell servi- ce än inom fackhandeln. I Bergs kommun var exempelvis endast en femtedel av service- enheterna koncentrerade till kommuncent- rum. Åtkomlighetsproblemen varierar sanno- likt mellan olika branscher men torde exem- pelvis beträffande vissa typer av hantverks- .,ervice vara av ungefär samma art som inom fackhandeln. Vad gäller bensinstationer och bilverkstäder förelåg dock en förhållandevis god spridning. Mer än tre fjärdedelar av befolkningen i de undersökta glesbygdskom- munerna inom skogslänen hade t ex kortare bilreseavstånd än 15 minuter till närmaste bensinstation. Dessutom förekom bensinför-
säljning i viss utsträckning kombinerat med livsmedelshandel eller andra serviceenheter via s. k. singelpumpar.
I samtliga studerade glesbygdsområden utom Ljusterö församling fanns vid under- sökningstillfället minst en enhet inom bran- scherna bensinförsäljning, bilverkstad, apo- tek, herr- och damfrisör samt bankservice. Apoteksvaror förmedlades dessutom i rela- tivt stor utsträckning av exempelvis livsme- delsbutiker. Även olika typer av reparations- service fanns i regel företrädda inom de undersökta kommunerna. Beräkningarna av det framtida utbudet inom övrig kommer- siell service bygger helt på insamlade uppgif- ter om respektive innehavares/föreståndares bedömning av framtidsutsikterna och dessa personers ålder. Nedläggningen av antalet enheter torde bli förhållandevis måttlig un- der l970-talet. Inom vissa hantverksbran- scher och olika typer av reparationsservice kan dock serviceenheter helt komma att saknas i de berörda kommunerna vid slutet av 1970-talet. Även inom bensinhandeln kan en betydande koncentration väntas äga rum i framtiden och s. k. singelpumpar komma att läggas ned.
Ambulerande service förekommer i viss utsträckning inom övrig kommersiell service, t. ex. i form av olika typer av reparationsser- vice. Ett problem som kan vara särskilt besvärligt för glesbygdshushållen är vänteti— derna för att få reparationer utförda. I den av utredningen företagna intervjuundersök- ningen konstaterades att väntetiden vid reparation av exempelvis frysbox eller kyl— skåp uppgick till minst 10 dagar för ungefär en tredjedel av hushållen. Svårigheterna att snabbt och till rimliga kostnader få olika reparationer av hushållskapitalvaror utförda kan dessutom öka genom den beräknade nedläggningen av fackhandelsbutiker i fram- tiden.
Hemsändning av apoteksvaror torde före- komma i betydande omfattning i glesbygder. Utsändningarna sker ofta per post eller med ordinarie busslinjer. Fraktkostnaderna belas- tas i sådana fall kunden och kan om varorna t. ex. sänds mot postförskott medföra bety-
dande merkostnader för glesbygdshushållen. Som tidigare har nämnts förmedlas dock apoteksvaror i viss utsträckning genom livs- medelsbutiker. Från och med den 1 januari 1972 har Apoteksbolaget vidtagit särskilda åtgärder i glesbygder för att reducera hushål- lens fraktkostnader. Då receptförskrivna apoteksvaror förmedlas till hushållen via medicinlåda, kommissionär eller läkemedels- förråd sänds varorna utan extra kostnad för kunden. För paket, som inte innehåller receptförskrivna varor, utgår en avgift om en krona per försändelse. I de fall receptför— skrivna apoteksvaror sänds direkt till kunden tas i vissa fall inte några fraktkostnader ut.
Även inom övrig kommersiell service be- drevs olika former av biverksamhet i anslut- ning till den ordinarie verksamheten. I många fall hade biverksamheten en betydan— de omfattning och torde kunna bidra till att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för åtminstone vissa enheter.
4.6 Slutsatser
Utredningen har vid en översiktlig redovis- ning av glesbygdsbefolkningens serviceförhål— landen bedömt servicestandarden som accep- tabel för stora delar av befolkningen. Genom olika former av biverksamhet och bransch- blandning har många servicefunktioner kun- nat bevaras med en viss täthet även i mer glesbefolkade områden. Biverksamhet av oli- ka slag och branschblandning har även medfört ett ökat underlag för huvudverk- samheten, vilket åtminstone delvis torde ha förbättrat de ekonomiska förutsättningarna för driften.
Framför allt de avlägset belägna hushåll, som inte har tillgång till egen bil för serviceresor kan ha svårigheter att få vissa servicebehov tillgodosedda. 1 absoluta tal torde antalet hushåll med stora servicepro- blem vara förhållandevis begränsat. 1 vissa glesbygdsområden kan de emellertid utgöra en betydande andel och svårigheterna ofta vara stora. Genom den fortgående koncen- trationen av serviceutbudet kan problemen 1
framtiden komma att förvärras för de kvar- boende i glesbygderna. Det framstår därför som nödvändigt att samhälleliga åtgärder vidtas för att vidmakthålla och förbättra serviceförsörjningen i glesbygderna.
5. Principiella synpunkter på behovet av
samhällsinsatser
5.1 Servicebegreppet
I en principdiskussion om målsättning och olika åtgärder för att förbättra serviceförsörj- ningen i glesbygderna måste servicebegreppet närmare definieras och de viktigaste aspek- terna på servicestandard urskiljas. Utredningen anser servicestandard i första hand vara en fråga om tillgång till servicein- rättningar. Med denna utgångspunkt kan man säga att den enskildes servicestandard bestäms av kvaliteten på serviceutbudet och av hans möjligheter att få tillgång till detta. Serviceapparatens kvalitet måste givetvis vara av väsentlig betydelse i sammanhanget. Emellertid är det naturligt att tillgänglighe- ten betraktas som en central faktor i
glesbygdsproblematiken. Servicens tillgänglighet bestäms i första
hand av närheten till försäljningsställena, transportmöjligheter, hemsändningsmöjlighe- ter och öppethållande. Serviceutbudets kvali- tet bestäms av sortiment, varupris, lagerhåll- ning, beställningsberedskap för varor utanför det ordinarie sortimentet m. m. Utgångspunkten i utredningens målsätt- ningsdiskussion är som ovan framhållits att tillgängligheten till serviceutbudet utgör den för glesbygdsbefolkningen mest centrala frå- gan. Utredningen anser därför att en målsätt- ningsdiskussion måste innefatta ett resone- mang om vilka krav, som bör ställas på serviceutbudets geografiska spridning, och
glesbygdsbefolkningens möjligheter att nå serviceinrättningarna. Detta förutsätter att man närmare anger vilka typer av service, som är mest fundamentala för glesbygdsbe- folkningen, dvs. till vilket serviceutbud en acceptabel tillgänglighet skall upprätthållas. Härvid måste dock även serviceutbudets kvalitet beaktas.
5.2 Målsättning för försörjningen med kom- mersiell service iglesbygder
I kapitel 4 gjordes en sammanfattande redo- visning av glesbygdernas serviceförhållanden utan någon närmare värdering av dessa. För diskussionen om behovet av åtgärder för att förbättra glesbygdsbefolkningens servicesi— tuation skall nu anges vilka minimikrav som bör ställas.
För att kunna värdera glesbygdsbefolk- ningens servicesituation krävs en precisering av vad som kan anses vara en godtagbar servicestandard. En sådan bedömning bör givetvis utgå från konsumentens behov. Det är emellertid svårt att klarlägga dessa behov, eftersom de varierari betydande grad mellan olika individer och hushåll. Det är dessutom mycket svårt att mäta konsumenternas be- hov. Så t. ex. kan det inte förutsättas att det föreligger en fullständig överensstämmelse mellan köpvanor och faktiska inköpsbehov. Det är knappast meningsfullt att som norm
utgå ifrån riksgenomsnittliga förhållanden i olika avseenden. Man torde sålunda för närvarande vara hänvisad till rena skälighets- bedömningar från allmänna utgångspunkter av vad som skall anses som en godtagbar servicestandard.
Distributionsutredningen, som tillsattes våren 1970, har i uppdrag att studera på- gående utveckling inom handeln i förhållan- de till konsumentens situation. Denna utred- ning, som bl.a. skall bedöma behovet av samhälleliga åtgärder för att minska nack- delarna av en försämrad närhetsservice, har emellertid ännu inte kommit till några slut- satser. Några bedömningar från distributions- utredningens sida i frågor rörande service- standard har inte heller redovisats. Uppfatt— ningen om vad som kan anses vara en godtagbar servicestandard i glesbygder måste därför enbart grundas på vad glesbygdsutred- ningen bedömer vara rimligt.
Den spridda bosättningen i glesbygderna medför att folkmängdsberoende serviceverk- samheter som detaljhandel och annan kom- mersiell service alltid måste ha ytmässigt relativt stora underlags- eller försörjningsom- råden. Man måste godta att den stationära serviceapparaten koncentreras till ett rätt begränsat antal orter om man vill ha tillgång till en kvalitativt tillfredsställande service till måttliga kostnader. Serviceverksamheternas krav på underlag ökar. I glesbygder måste man ofta räkna med minskade befolknings- underlag. Dessa omständigheter leder till särskilt accentuerade koncentrationstenden- ser i glesbygder. Det får alltså anses ofrån- komligt att befolkningen i glesbygderna måste räkna med relativt långa serviceresor med åtföljande resekostnader och tidsförlus- ter för den enskilde.
Den åtgärd som ligger närmast till hands när det gäller att förbättra glesbygdsbefolk- ningens servicestandard är att försöka mildra svårigheterna med de stora avstånden genom att underlätta persontransporter respektive utsändning av varor och servicepersonal från serviceorterna till befolkningen. Om tillräck- ligt täta och billiga transporter mellan serviceorter och omkringliggande glesbygder
kan ordnas bör de problem som avstånden medför reduceras väsentligt. Därmed bör även en koncentration av serviceapparaten kunna fortgå utan att glesbygdsbefolkning- ens servicestandard behöver bli otillfredsstäl- lande.
Med de kommunikationssätt som det för närvarande är ekonomiskt rimligt att utnytt- ja, kan koncentrationen av den stationära serviceapparaten emellertid inte tillåtas gå alltför långt utan att befolkningens service- standard allvarligt påverkas. Även om man i viss mån kan minska olägenheterna för glesbygdsbefolkningen genom ambulerande serviceformer av olika slag kan det konstate- ras att det för hushållen måste vara mycket angeläget att ha fasta serviceinrättningar inom räckhåll. Därmed ges nämligen möjlig- heter att se en vara före köpet, valet av varor inom sortimentet underlättas och informa- tion kan lättare erhållas. Mycket stora avstånd till de fasta serviceinrättningarna medför dessutom att befolkningens service- behov inte kan tillgodoses inom en rimlig tidsrymd. Även för utsändning av varor och för sådan ambulerande service som kan utgå från serviceorterna torde man i praktiken behöva ha begränsade geografiska arbetsfält.
Frågan om vilka transportavstånd som kan godtas när det gäller för befolkningen att komma i kontakt med olika typer av service måste vara grundläggande i planering- en för glesbygdernas serviceförsörjning. En förutsättning för en acceptabel servicestan- dard måste vara att all viktigare service i stationär form förekommer med en viss täthet även i glesbygder. Vilken rörlighet som bör förutsättas från glesbygdsbefolk— ningens sida i fråga om resor till olika serviceinrättningar har givetvis samband med vilka servicebehov det gäller. Ju oftare ett behov återkommer, desto bättre bör i prin- cip åtkomligheten vara.
I sina diskussioner rörande dessa frågor har utredningen utgått från att de servicebe— hov som är av primärt intresse för glesbyg— derna schematiskt kan grupperas efter hur ofta eller lätt de normalt bör kunna tillgodo- ses för att servicestandarden skall vara
tillfredsställande. Utredningens allmänna dis- kussioner har därför rört sig omkring tre olika ”behovsnivåer”, nämligen dels närhets— service, dels annan lokal service och dels regional Med närhetsservice har utredningen avsett sådan som i allmänhet bör finnas inom rimligt gångav- stånd mellan bostäder och serviceinrättning- ar. Utredningen har bedömt det som orealis- tiskt att diskutera sådan service i stationär form som generellt planeringsmål i glesbyg- der. Närhetsservice i glesbygder kan ofta endast få formen av ambulerande service. Utredningens resonemang rörande behovet av serviceinrättningar i glesbygder har därför begränsats till två behovsnivåer, nämligen dels en lokal avseende de mest elementära och frekventa behoven, som bör kunna tillgodoses inom ett avstånd som kan anses rimligt även för dagliga resor, ”pendlingsav- stånd”, dels en regional nivå, avseende i allmänhet mindre frekventa behov och mot- svarande ett mera kvalificerat serviceutbud, som det bör vara acceptabelt att ha mindre lätt tillgängligt.
Utredningen har diskuterat vilka service- funktioner, som bör anses särskilt viktiga och vilka som anses hänförliga till respektive servicenivå. En konkret uppräkning av vilka servicefunktioner, som kan anses mest fun- damentala för glesbygdsbefolkningen, kan självfallet inte göras helt invändningsfri, eftersom servicebehoven varierar och upplevs på olika sätt av olika individer. Utredningen har dock närmare velat precisera vilka servicefunktioner, som utifrån allmänna ut- gångspunkter kan uppfattas som viktigast. Bland aktuella servicefunktioner anser utred- ningen, bl.a. med hänsyn till tillgängliga data om utnyttjandefrekvens m.m., nedan uppräknade vara de mest grundläggande och av sådan betydelse att de i stationär form bör finnas företrädda på den lokala nivån för att servicesituationen skall vara tillfredsstäl- lande. De företagna serviceinventeringarnai olika glesbygdskommuner har visat att dessa servicefunktioner vanligen finns represente- rade i kommunernas huvudorter. Av de uppräknade servicefunktionerna är försörj-
service. service,
ningen med livsmedel av särskilt stor bety- delse.
Livsmedelsbutik Järnhandelssortiment
Färghandelssortiment
Textilvarusortlment
Apotek Möjligheter att beställa vin och spritdrycker Bensinförsäljning Bilreparationer Annan reparationsservice, huvudsakligen i form av serviceberedskap för i första hand rörlednings- service, elinstallationer och reparationer av hus- hållskapitalvaror, t. ex. radio- och TV-service Herr- och damfrisör Servering Banktjänster
Övriga servicefunktioner, som kan an- ses vara av särskilt intresse för serviceförsörj- ningen i glesbygderna, har utredningen hän- fört till den regionala ”behovsnivån”. Exem- pel på sådana kommersiella servicefunktio- ner är varuhus och specialbutiker av olika slag, specialiserad reparationsservice etc.
Servicens åtkomlighet varierar naturligtvis med bostadens belägenhet men i betydande grad även med hushållens tillgång till trans— portmedel och för de förvärvsarbetande t. ex. på arbetsplatsens belägenhet i förhål- lande till serviceutbudet. Vidare upplever olika människor avstånden på olika sätt. Vilken tillgänglighet, som skall anses godtag- bar är alltså i hög grad en subjektiv fråga.
Utredningen har räknat med att gles- bygdsbefolkningens tillgång till service i viss män kan förbättras genom ambulerande service i olika former. Som tidigare har framhållits anser utredningen emellertid att man inte kan få en tillräckligt god service- standard enbart med sådana åtgärder. Man måste även ha tillgång till viktigare fasta serviceinrättningar inom rimliga avstånd. Ser- viceinrättningarna måste vara koncentrerade till ett begränsat antal orter och serviceutbu- det fortgående anpassas till befolkningsun- derlagets förändring om det skall vara möj- ligt att upprätthålla en kvalitativt sett god- tagbar serviceapparat. Som tidigare har an- getts kan inte koncentrationen av den stationära serviceapparaten tillåtas gå alltför långt utan att glesbygdsbefolkningens servi-
cestandard allvarligt påverkas. För att under- lätta en konkret diskussion om vilka krav som bör ställas vad gäller åtkomligheten, har utredningen trots de svårigheter, som är förenade därmed, valt att redovisa sin upp- fattning om vad som utifrån mera allmänna synpunkter, kan anses vara en acceptabel tillgänglighet uttryckt i restid.
Som förut nämnts har utredningen ansett det nödvändigt att man måste förutsätta en betydande rörlighet från glesbygdsbefolk- ningens sida när det gäller besök i olika serviceinrättningar. I fråga om de grundläg- gande servicefunktionerna kan man dock inte anse servicesituationen som godtagbar om restidsavståndet överstiger 30—45 minu- ter för enkel resa, dvs. vad som brukar uppfattas som ett rimligt maximiavstånd för dagliga arbetsresor. För de mindre ofta återkommande servicebehoven, motsvarande den regionala ”behovsnivån”, bör service- standarden i avseende på tillgänglighet enligt utredningens mening kunna anses godtagbar om respektive serviceinrättningar kan nås inom ett par timmar.
De schematiska planeringsmål för glesbyg- dernas serviceförsörjning i form av krav på tillgänglighet till vissa servicefunktioner som utredningen här försökt ge ett operationellt uttryck för, innebär alltså att samhällets insatser bör inriktas på att grupper av serviceverksamheter — servicebatterier — av i princip två olika kvalifikationsnivåer bör vidmakthållas i lokala och regionala service- centra med en viss spridning i alla rimligt befolkade glesbygder. De angivna planerings- målen kan givetvis endast uppfattas som principiella riktmärken.
En förutsättning för att en sådan koncen- tration av den stationära serviceapparaten, som förut har antytts, skall kunna godtas är att befolkningen någorlunda lätt och till rimliga kostnader kan nå de lokala och regionala serviceorterna. Hushållen i glesbyg- derna har inte sällan egna transportmedel och är följaktligen mindre beroende av kollektiva kommunikationer för sina service- resor. Även för sådana hushåll kan transport- kostnader och restider dock vara besvärande,
och de egna transportmedlen är i praktiken inte alltid tillgängliga för serviceresor. Efter- som många hushåll inte har och inte helleri framtiden kan förväntas ha tillgång till egen bil bör planeringen i avseende på restider utgå från resor med kollektiva transportme- del. Utredningen anser att det i princip inte är tillfredsställande om hushåll utan egna transportmedel enbart är hänvisade till sam- transporter med grannar eller dylikt. Fn lokal och regional kollektiv transportapparat måste alltså anses vara en nödvändig förut- sättning för en tillfredsställande kommersiell servicestandard.
Det är inte rimligt att kräva att ett transportsystem för de kommersiella service- behoven skall medge transportmöjligheter varje dag. Med hänsyn till behovet av t.ex. färskvaror och för att medge en viss valfrihet vad gäller inköpsdag bör enligt utredningens mening målet dock vara att möjligheter skall finnas till minst två resor per vecka till kommuncentrum eller motsvarande lokala serviceorter. Resmöjligheter bör finnas både i början och slutet av veckan. Uppehållstiden i serviceorten bör vara åtminstone 2—3 timmar och infalla under butikernas normala öppethållandetider. Med hänsyn till erfaren— heterna av försöksverksamheten (bilaga 5) torde en alltför lång uppehållstid närmast vara till nackdel för de resande. I den praktiska tillämpningen måste transportin- satserna givetvis anpassas efter de lokala förhållandena.
Möjlighet att nå regionala servicecentra med kollektiva transportmedel bör finnas minst en gång per vecka. Tidtabelläggningen bör i alla de fall då så rimligen kan ske avpassas så att fram- och återresa kan företas samma dag och med en lämpligt avvägd uppehållstid i serviceorten under butikernas öppethållandetider.
Vid sidan av åtgärder för att underlätta persontransporter kan befolkningens service- situation förbättras genom hemsändning i olika former av varor eller ambulerande service av annat slag. Olägenheterna med långa serviceresor gör det under alla omstän- digheter nödvändigt med hemsändning som
ett komplement. Med hemsändningsservice kan man minska svårigheterna för de hushåll, som av olika skäl har det besvärligt att ta sig till butikerna. Utredningen anser att hem- sändning bör ordnas så att hushållen får tillgång till sådan service minst två gånger per vecka. Hemsändningsservice är enligt utred- ningens mening särskilt angelägen i fråga om livsmedelsvaror och apoteksvaror. Varutrans- porterna bör koordineras med persontrans- porterna. Utredningen anser inte att person- transporter och hemsändning kan ersätta varandra utan att båda möjligheterna bör finnas. Med hänsyn till att serviceutbudet bör kunna nås med rimliga ekonomiska uppoffringar för den enskilde kan såväl person- som varutransporter i glesbygder behöva främjas genom ekonomiskt stöd från samhällets sida.
Utredningen har ansett sig kunna utgå ifrån att de primära stödjepunktema för försörjningen med lokal service utgörs av de nya kommunernas (kommunblockens) hu- vudorter. Genom transportinsatser av det slag som förordats ovan bör man alltså enligt utredningens mening kunna vidga varje kom— muncentrums verkningsområde när det gäller serviceförsörjningen intill ett avstånd av 3 — 4 mil. Karta 5.1 illustrerar på ett schematiskt sätt inom vilka områden glesbygdernas ser- viceproblem i princip kan betraktas som rena kommunikationsproblem samt vilka prob- lemområden, som med hänsyn till avstånds- förhållandena skulle återstå om en godtagbar lokal serviceapparat enbart kan upprätthållas i de nya kommunernas centralorter. Utred- ningen anser att det jämte transportinsat- ser av ovan nämnt slag är en primär angelägenhet för samhället att ge stöd i lämplig form för att vidmakthålla erforderli- ga servicefunktioner i de kommuncentra, där sådana serviceanordningar inte förekommer av egen kraft.
För de glesbygdsområden som på grund av avstånden inte kan få sin lokala serviceför- sörjning ordnad på ett godtagbart sätt från de kommunala huvudorterna måste särskilda åtgärder för att förbättra serviceförsörjning— en vidtas. Vilka åtgärder som i varje fall kan
Områden med mer än 30 km fågelvägsavstånd till kommunblockscentra
Karta 5.1
0 100 km |__—|
vara lämpligast måste bestämmas med led- ning av hur många människor som finns inom respektive ”problemområde”, av— ståndsförhållanden, befolkningens fördelning rn. m. I vissa fall kan man räkna med att den bästa lösningen är att bland existerande mindre serviceorter utvälja ytterligare någon
särskild stödjepunkt för serviceförsörjningen med i princip samma lokala servicefunktio- ner som kommunens huvudort. För att kunna bevara en stationär serviceapparat med en godtagbar spridning kan det då vara nödvändigt med ett samhällsstöd till service- företag på strategiska punkter. I andra fall torde förstärkta transportinsatser vara en lämpligare lösning.
5.3 Principiella synpunkter på behovet av åtgärder
För att trygga en acceptabel serviceförsörj- ning i glesbygder kan åtgärder behöva vidtas för att förstärka hushållens resurser, tillgodo- se transportbehoven och vidmakthålla ett erforderligt serviceutbud.
Utredningen har funnit att frågan om en förstärkning av hushållens ekonomiska och andra resurser i endast begränsad utsträck- ning är ett glesbygdsproblem. I allmänhet torde glesbygdshushållen ha goda förvarings- möjligheter för livsmedel. Detta framgär bl.a. av den intervjuundersökning som utredning— en företagit i en glesbygdskommun. I vissa hushåll kan avsaknad av telefon vara en väsentlig brist och ett hinder för att service- försörjningen skall kunna ordnas. I övrigt kan åtgärder behöva vidtas för att underlätta hushållens inköpsplanering t. ex. genom be- ställningslistor för telefonorder eller infor- mation om butikernas sortiment. De speciel- la problem som kan uppstå för vissa katego— rier hushåll när det gäller att ordna beställ- ning av varor, bör lösas inom ramen för kommunernas sociala service. Det fortsatta resonemanget vad gäller behovet av åtgärder förs med utgångspunkt ifrån att några extraordinära resurser i hushållen inte skall krävas för en tillfredsställande serviceförsörj- ning.
Vad gäller transportbehoven mera allmänt sett förutsätts här att samhället medverkar till att kollektiva kommunikationer med acceptabel transportstandard upprätthålls för inköpsresor och varutransporter i gles- bygder. De allmänna kommunikationsfrågor-
na behandlas som ett särskilt projekt i utredningen. Endast sådana transportfrågor, som har ett mera direkt samband med varudistributionen, samt åtgärder för att vidmakthålla ett erforderligt serviceutbud kommer därför att beröras i detta samman- hang.
Befolkningens efterfrågan på ökad ser- vicestandard har medfört en kvalitetshöjning av serviceutbudet i större serviceorter men samtidigt inneburit att små butiker med ett otillfredsställande sortiment inte längre upp- fattas som attraktiva inköpsställen. Ett finförgrenat butiksnät i glesbygder kan på grund av otillräckligt kundunderlag leda till en låg standard i serviceutbudet i form av otillfredsställande sortiment, kvalitativt sett sämre färskvaror, högre priser etc. Om t. ex. livsmedelsförsäljningen i ett område delas upp på ett stort antal butiker blir dessutom den genomsnittliga butiksstorleken liten och förutsättningarna att bygga upp en på sikt fungerande kommersiell service i glesbygds- kommunernas huvudorter kan försämras. Inom ett rimligt reseavstånd behöver service- standarden som förut nämnts inte allvarligt försämras till följd av strukturomvandlingen inom handeln, om åtgärder vidtas för att underlätta person- och varutransporter. Om befolkningen får särskilt stora restidsavstånd till serviceinrättningar kan det emellertid vara motiverat att vissa viktigare serviceenhe- ter vidmakthålls med samhälleligt stöd.
Stationär service behöver inte alltid finnas företrädd i konventionell form, exempelvis såsom en särskild branschbutik e.d. Det väsentliga är att respektive vara eller tjänst ingår i det utbjudna sortimentet. Så kan exempelvis livsmedelsvaror, järnhandelsva- ror, färgvaror och enklare textilvaror ingåi en livsmedelsbutiks sortiment. Sådana kom- binationer förekommer för närvarande i de större livsmedelsbutikerna, s.k. hallbutiker. I fråga om den regionala servicenivån har utredningen bedömt att serviceverksamheter- na i allt väsentligt bör kunna drivas på helt kommersiella grunder på ett tillräckligt stort antal orter för att de krav på tillgänglighet som kan uppställas skall bli tillgodosedda.
Några särskilda stödåtgärder till kommersiell serviceverksamhet i regionala centra torde sålunda inte erfordras. Utredningen behand- lar därför den regionala nivån endast i fråga om person- och varutransporter.
Utgångspunkten för samhällets åtgärder bör vara att vidmakthålla serviceinrättningar så att alla grundläggande servicefunktioner bevaras så långt möjligt på för glesbygdsbe- folkningens serviceförsörjning särskilt bety- delsefulla orter. Ett samhällsstöd, som är inriktat på att bevara servicefunktioner i stationär form, kan dock inte göras oberoen- de av befolkningsunderlagets storlek. Vid minskande underlag kan stödåtgärder med annan inriktning vidtas. Bedömningen av stödbehovet och åtgärdernas inriktning bör grundas på de lokala förhållandena vad gäller möjligheterna att nå olika serviceinrättning- ar, men hänsyn bör givetvis även tas till samhällets kostnader per capita. Samhällets åtgärder bör sålunda anpassas till befolk- ningsunderlagets förändring. Syftet med här allmänt antydda samhällsåtgärder är ytterst att de kommuninvånare, som får fördel av dem, så långt möjligt skall undgå höga eller orimliga kostnader för att få tillgång till grundläggande service.
Serviceenheter kan ibland läggas ned som följd av att lönsamheten inte är tillräcklig för att medge normala krediter vid investeringar av olika slag. ] och för sig behöver i ett sådant fall enheten inte vara olönsam på kort sikt. Samhällets engagemang kan ske i form av kreditgaranti eller lån för finansiering av investeringar och bör kunna innefatta ett inte oväsentligt risktagande. Helt allmänt sett bör samhällsengagemanget kunna gå så långt, att det innebär, att samhället tar på sig risker för förluster som dock inte bör bedömas vara större än de alternativa sam- hällskostnader som en nedläggning kan med- föra. Samhällskostnaderna inbegriper då även de ökade kostnaderna för hushållen.
Vid otillräckligt konsumentunderlag bör samhällets åtgärder i första hand inriktas på att åstadkomma kombinationer av olika servicefunktioner i en och samma serviceen- het, t. ex. genom att stimulera till en ökad
branschblandning. Sådana kombinationer ökar möjligheterna att bevara flera olika servicefunktioner i stationär form genom att underlaget för verksamheten breddas. Utred- ningen anser att en sådan metod i vissa fall är en smidig väg för att upprätthålla en acceptabel servicestandard.
Om ovan beskrivna metod inte är tillräck- lig för att bevara en godtagbar servicestan- dard kan samhällets åtgärder inriktas på att främja uppbyggandet av besta'llningssystem för varor utanför en serviceenhets ordinarie sortiment. En annan möjlighet att ”förmed- la” service från befintliga enheter i t.ex. kommunernas huvudorter till sådana områ- den, där det bedömts angeläget att bevara stationär service, är att stimulera till filial- bildning.
Slutligen kan det i vissa fall vara angeläget att en särskild serviceenhet bevaras. [sådana fall bör strävan vara att bredda underlaget för verksamheten genom kombinationer och branschblandning av det slag, som beskrivits ovan.
I de fall då underlaget är så otillräckligt att samhället inte till rimliga kostnader kan medverka till att upprätthålla någon form av stationärt utbud kan transportinsatserna i form av hemsändningsservice och resemöjlig— heter behöva förstärkas så att res- och transporttidema nedbringas.
Det skall framhållas att ett samhällsenga- gemang för att upprätthålla serviceenheter utanför glesbygdskommunemas huvudorter bör begränsas till sådana områden, där nor- mala transportinsatser är 'otillräckliga enligt de åtkomlighetskrav för acceptabel service— standard, som diskuterats ovan. Detta inne- bär att åtgärder för att vidmakthålla service- enheter i huvudsak torde bli aktuella inom vissa delar av skogslänens glesbygder (jämför karta 5.1 ovan). Det får ses som ett naturligt led i den kommunala och regionala pla- neringen att klargöra i vilka fall samhällsstöd i sådana sammanhang bör förekomma och att utifrån de lokala förhållandena bedöma lämpligheten av olika typer av åtgärder.
För att illustrera utredningens principiella syn på behovet av åtgärder redovisas i fig.
5.1 en tänkt servicesituation i en modell- kommun. Resonemanget avser områdets för- sörjning med dagligvaruservice. Här antas att i kommuncentrum all viktigare lokal service finns tillgänglig, dvs. de servicefunktioner som förtecknats i avsnitt 5.2 ovan. Livsme- delsbutiker finns i utgångsläget dessutom i orterna A — H. Orterna A — D är belägna inom rimligt restidsavstånd till kommun- centrum. Om framtida nedläggningar skulle inträffa inom området bör några samhälleliga åtgärder inte vidtas utöver att transportmöj- ligheter upprätthålls för person- och varu- transporter, i första hand centrerade till kommuncentrum. Orterna E och F är visser- ligen belägna på relativt stora restidsavstånd från kommuncentrum men befolkningen i dessa områden bör ändå kunna betjänas på ett godtagbart sätt från centralorten. Om butikerna i orterna H och G skulle läggas ned blir servicesituationen emellertid så besväran- de för befolkningen i de avlägset belägna
% D ; Kommuncentrum
A—H llllllllllll
delarna av kommunen att enbart transportin- satser inte kan ge en acceptabel servicestan- dard. Under förutsättning att ett rimligt antal hushåll bor i området, är det beskrivna fallet ett exempel på en servicesituation, då utredningen anser att stationär service med samhällets stöd bör vidmakthållas i någon av de båda orterna. Orten G bör vid i övrigt lika förutsättningar komma i fråga genom sitt ur servicesynpunkt mer strategiska läge. Som framhållits ovan kan åtgärderna i orten G inriktas på att om möjligt kombinera olika fundamentala servicefunktioner med den befintliga livsmedelsbutiken.
Ovan förda resonemang har utgått ifrån att kommuncentrum som den primära ser— viceorten har ett fullständigt serviceutbud vad gäller alla former av viktigare lokal kommersiell service. Om så inte är fallet bör i första hand stödåtgärder vidtas i kommun- centrum av samma slag, som ovan diskute- rats för servicefunktioner i perifera delar.
Orter med livsmedelsbutik
30—45 minuters restidsavstånd till kommuncentrum
Figur 5.1 Modell för prioritering av samhällsstöd till butiker i en glesbygdskommun
6. Utredningens överväganden och förslag
6.1. Inledning
Näringslivet i vårt land arbetar i ett mark- nadsekonomiskt system, som kännetecknas av vidsträckt näringsfrihet, konkurrensfrihet och avtalsfrihet. Vad gäller den kommersiella servicen har samhällets engagemang hittills varit mindre omfattande än inom andra näringsgrenar. Sålunda gäller att staten en- dast har ingripit i distributionen av vissa speciella förnödenheter, såsom vin och sprit- drycker samt apoteksvaror. Vad gäller kom- mersiell service i övrigt står staten utan ägarintresse i distributionen.
Så långt det är möjligt söker statsmakter- na också undvika regleringar av olika slag som kan snedvrida konkurrensförhållandena. Privata och kooperativa distributionsföretag får sålunda utan större inskränkningar driva sin verksamhet i inbördes konkurrens. Ge- nom särskild lagstiftning övervakas att kon- kurrensen verkligen fungerar (konkurrensbe- gränsningslagen) och att den inte sker på sätt som kan vara otillbörligt mot konsumenter- na (lagen om otillbörlig marknadsföring, la- gen om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, lagen om hemförsäljning).
I direktiven för glesbygdsutredningen (bilaga I) framhålls att förslagen till åtgärder för att förbättra glesbygdsbefolkningens lev- nadsförhållanden i huvudsak bör utgå ifrån gällande riktlinjer för samhällets politik inom olika samhällssektorer. Utredningen
har tolkat direktiven så att åtgärder i fråga om glesbygdernas försörjning med varor och tjänster så långt det är möjligt skall ansluta sig till ovan nämnda riktlinjer. De problem utredningen har att behandla är emellertid av sådan art att ingrepp i den fria marknads- mekanismen i viss män kan bli nödvändiga. I sammanhanget förtjänar dock framhållas att speciella konkurrensförhållanden råder i gles- bygder beroende på de stora avstånden mellan olika serviceenheter. Vissa av utred- ningens förslag kan innebära att kommuner- na engagerar sig ekonomiskt med bidrag av staten för att trygga glesbygdsbefolkningens serviceförsörjning. Utredningen anser att så— dana stadsbidragsunderstödda åtgärder bör ligga inom ramen för kommunernas kompe- tens.
I en sammanfattande redovisning av gles- bygdernas nuvarande och framtida service- försörjning har utredningen konstaterat att servicestandarden för stora delar av befolk- ningen i många avseenden är relativt god. Allvarliga serviceproblem råder enligt utred- ningens meningi första hand för de avsides belägna hushåll, som inte har tillgång till egen bil för serviceresor. För det totalt sett begränsade antalet hushåll med servicepro- blem kan dock svårigheterna ofta vara mycket betydande, och i framtiden kan strukturomvandlingen inom handel och övrig kommersiell service medföra att servicepro- blemen avsevärt förvärras för de kvarboende
i glesbygderna. Utredningen har därför fun- nit det nödvändigt att olika åtgärder vidtas från samhällets sida för att trygga glesbygds- befolkningens service.
Utredningen har i sina överväganden och förslag utgått från den i kapitel 5 förda principdiskussionen rörande målsättningen för kommersiell service i glesbygder. Efter- som serviceproblemen i vissa avseenden vari- erar mellan olika glesbygdsområden, t.ex. beroende på befolkningstätheten, vill utred- ningen betona nödvändigheten av att lös- ningarna anpassas efter de lokala förhållan- dena i olika glesbygder, Utredningens förslag till åtgärder skall därför närmast ses som anvisningar till olika typlösningar.
Utredningen har i frågan om möjligheter- na att förbättra glesbygdsbefolkningens ser- viceförhållanden diskuterat två principiellt skilda huvudtyper av åtgärder. Genom trans- portinsatser av olika slag kan befolkningens möjligheter att nå serviceutbudet förbättras och utsändning av varor underlättas. Åtgär- der av detta slag erfordras enligt utred- ningens mening generellt i glesbygder. Vid sidan av transportinsatser har utredningen diskuterat olika åtgärder för att vidmakthålla fundamentala servicefunktioner eller service- enheter. Sådana åtgärder bör vidtas först efter överväganden enligt de resonemang, som förts i kapitel 5. Möjligheterna att få tillgång till serviceutbu- det påverkas även av de tillämpade affärsti- derna. Utredningen anser dock att frågan om avståndet till serviceenheter är av större betydelse för glesbygdsbefolkningens service— tillgänglighet än butikernas öppethållande. De förhållandevis stora avstånden till service i glesbygder gör det under alla förhållanden nödvändigt för hushållen att planera inköpen och koncentrera dem till vissa dagar. Inte heller inskränkningar i öppethållandet till vissa veckodagar behöver mot denna bak- grund leda till alltför stora olägenheter. I fråga om mer kvalificerad service, som endast kan tillhandahållas i regionala service- orter, kan på grund av långa restider erfor- derliga butiksbesök under normala öppethål- landetider försvåras för glesbygdshushållen. I
sådana fall rör det sig dock vanligen om mindre ofta förekommande behov. Utred- ningen har därför inte funnit anledning att närmare behandla frågan om affärstiderna.
Sammanfattningsvis vill utredningen fast- slå att åtgärderna för att trygga glesbygdsbe- folkningens servicestandard i första hand bör inriktas på att upprätthålla en acceptabel tillgänglighet till serviceutbudet. Utredning- en anser att godtagbara lösningar på åtkom- lighetsproblemen kan nås med transportin- satser eller genom att åtgärder vidtas för att vidmakthålla servicefunktioner eller service- enheter enligt de principer, som redovisats i kapitel 5.
6.2 Transportinsa tser 6.2.1 Persontransporter
Otillfredsställande tillgänglighet till service- utbudet råder i första hand för hushåll belägna långt från serviceorter och utan tillgång till egna transportmedel. En funge- rande kollektiv transportapparat, som i prin- cip kan nå samtliga hushåll, torde vara en nödvändig förutsättning för en tillfredsstäl- lande åtkomlighet till samhällelig och annan service iglesbygder. Med kollektiva transpor- ter avser utredningen inte endast tåg- och busstrafik utan även kompletteringstrafik med taxi, Skolskjutsar m.m. Givetvis bör trafikapparaten anpassas till efterfrågans storlek och i en del fall organiseras som beställningstrafik.
Med hänsyn till glesbygdsbefolkningens behov av viktigare kommersiell service kan olika krav ställas på transportstandarden. Utredningen har i kapitel 5 fört ett princi- piellt resonemang om vilka minimikrav som bör ställas på en kollektiv trafikapparat för att tillgodose behoven av serviceresor.
De allmänna kommunikationsfrågoma be— handlas som en särskild del i glesbygdsutred- ningens arbete. Här skall därför endast beto- nas behovet av åtgärder inom transportområ- det och att en fungerande kollektiv trans- portapparat i glesbygder är en nödvändig
förutsättning för en tillfredsställande kom- mersiell service.
6.2.2 Hemsändning av dagligvaror och apoteksvaror
Utredningen har funnit anledning att närma- re överväga olika möjligheter att i glesbygder organisera hemsändning av dagligvaror och apoteksvaror efter telefonorder som ett alternativ eller komplement till persontrans— porter. Som framgått av kapitel 5 anser utredningen att persontransporter och hem- sändning inte kan ersätta varandra. Båda möjligheterna bör finnas. Hemsändning stäl- ler vissa krav både på de hushåll som utnyttjar hemsändningsmöjligheterna och på handeln. För att kunna göra beställningar måste hushållen ha tillgång till telefon, kunna planera inköpen samt ha tillgång till förvaringsanordningar för att lagra relativt stora livsmedelskvantiteter. Vidare måste mottagningen av varuleveranserna kunna ordnas tillfredsställande. [ butikerna uppstår särskilt arbete och kostnader för hopplock- ning och emballering av varorna, och spe- ciellt emballagematerial kan t. ex. krävas för hemsändning av djupfrysta produkter. Slutli- gen kan hemsändning medföra betydande fraktkostnader för hushållet.
Utredningen har funnit att flertalet gles- bygdshushåll har tillgång till telefon eller möjligheter att relativt bekvämt låna telefon av t. ex. grannar. Frågan om en ytterligare spridning av hushållens telefoninnehav kan anses vara en åtgärd med mer generella motiv och behandlas därför i annat sammanhang av glesbygdsutredningen. För hushåll utan till- gång till telefon står möjligheterna till buds att skriftligen beställa varor per post eller genom bud.
Genom koncentrerade inköp vid hem- sändning och därav åtföljande låg inköps- frekvens i butikerna ökar hushållens behov av hjälpmedel för att planera inköpen. Utredningen har diskuterat dessa frågor men inte funnit anledning att föreslå några åtgärder från samhällets sida för att underlät-
ta hushållens inköpsplanering. Utredningen vill emellertid betona att det bör vara en angelägen uppgift för handeln att utarbeta informationsmaterial rörande butikernas sor- timent samt eventuella beställningslistor för att förenkla såväl skriftliga beställningar som telefonbeställningar och samtidigt underlätta inköpsplaneringen i hushållen. Utredningen är medveten om att det kan vara förenat med svårigheter att finna lämpliga former för information om butikernas sortiment. Utför-
liga sortimentslistor kan vara alltför svårhan- terliga för att användas vid beställning medan enklare listor inte kan täcka hela sortimentet. Sådana problem bör dock kun- na lösas genom medverkan från handelns organisationer.
Utredningen har genom en intervjuunder- sökning i en glesbygdskommun (bilaga 4) kunnat konstatera att glesbygdshushållen i allmänhet har relativt goda förvaringsmöjlig- heter för livsmedel i hemmen. Utredningen har vidare i kapitel 5 angivit målsättningen att hemsändningsmöjligheter bör föreligga två gånger per vecka. Mot denna bakgrund har utredningen inte funnit anledning att närmare behandla frågan om särskilda åtgär- der för att förstärka hushållens resurser vad gäller förvaringsmöjligheter i hemmen. Frå- gan om bostädernas standard och utrustning berörs generellt i annat sammanhang i gles- bygdsutredningen.
Oberoende av transportsätt vid hemsänd- ning uppstår kostnader för ordermottagning och hopplockning av varor i butikerna. Vissa studier av varuhanteringen ilivsmedelsbutik- er har visat att enbart expeditionskostnader- na i samband med hemsändning kan över- stiga 3 kronor per order. Glesbygdsbutikerna torde normalt ha ledig kapacitet för order- mottagning och hopplockning av varor vid telefonorder. Hemsändning kan dessutom medföra fördelar för sändande butik genom större försäljning. Butikernas merkostnader för arbetet med hemsändning kan därför bedömas bli relativt obetydliga om order- mottagningen t. ex. kan begränsas till vissa veckodagar och tider. Mot denna bakgrund är det enligt utredningens mening rimligt att
handeln undviker att ta ut särskilda expedi- tionsavgifter av glesbygdshushållen utöver fraktkostnaden.
Emballeringen av varor utgör ett särskilt problem vid hemsändning av i första hand mer ömtåliga produkter. Konsumtionen av t. ex. djupfrysta varor torde successivt öka även i glesbygder. Vid den försöks- verksamhet med hemsändning i glesbygder, som utredningen har initierat (bilaga 5) prö- vas bl. a. olika typer av emballage för djup- frysta produkter. Försöksverksamheten ty- der på att goda möjligheter för närvarande finns att lösa problemen med utsändning av djupfrysta varor. Utredningen räknar med att handeln tillsammans med förpackningsin- dustrin kommer att fortsätta arbetet med att utveckla lämpligt emballagematerial för hem- sändning av färskvaror och djupfrysta pro- dukter. I övrigt krävs att butikerna sörjer för ett lämpligt ytteremballage vid transporter- na. Genom utvecklad förpackningsteknik och förbättrad hållbarhet på färskvaror kan problemen med varornas emballering reduce- ras i framtiden.
Om samma hushåll beställer varor för hemsändning från flera olika butiker sam- tidigt kan hushållets totala hemsändnings- kostnad bli mycket hög. Genom samordning av olika beställningar och sampackning av var- or i särskilda beställningscentraler eller sam- packningscentraler på en ort gemensamt för alla butiker, skulle en för kunden fördelaktig varuhantering kunna åstadkommas bl. a. med lägre transportkostnader som följd. Ut- redningen har diskuterat sådana åtgärder. Den totala hemsändningsvolymen i gles- bygder kan emellertid enligt utredningens mening inte förväntas bli tillräckligt stor för att motivera en särskild hemsändnings- organisation. Utredningen har därför inte funnit skäl att förorda några samhällsåt- gärder i denna riktning. I de fall då behov av sampackning uppstår bör de praktiska pro- blemen kunna lösas genom överens- kommelser från fall till fall mellan kunder och butikerna.
Då hemtransporterna organiseras på annat sätt än att köpare och säljare får direktkon-
takt kan särskilda problem uppståi fråga om betalningen av beställda varor. I den mån några speciella överenskommelser inte träffas mellan kund och berörd butik kan ett postgiroinbetalningskort bifogas de leverera- de varorna. Denna metod används bl.a. vid ovan nämnda försöksverksamhet med hem- sändning. I praktiken torde betalningen ofta ske vid de tillfällen då kunden personligen besöker butiken.
6.2.3 Olika hemsändningssätt
Utredningen har i sina diskussioner övervägt olika hemsändningssätt. En kartläggning av serviceutbudet i några utvalda glesbygdskom- muner har bl. a. visat att relativt många livsmedelsbutiker för närvarande erbjuder hemsändningsservice efter telefonorder. Den- na begränsas emellertid ofta till områden närmast serviceorten och hemsändningsmöj- ligheterna utnyttjas vanligen i rätt liten utsträckning. När olika butiker var för sig ger hemsändningsservice inom samma geografis- ka område blir den utsända volymen per butik relativt liten och kostnaderna höga. Om hemsändning utförs med kollektiva kommu— nikationer kan varutransporterna samordnas med andra transporter varigenom kostnader- na bör kunna sänkas.
Försöksverksamhet med organiserad hem- sändning av dagligvaror via kollektiva kom- munikationer (inklusive kompletterings— trafik) pågår för närvarande i enstaka gles- bygdskommuner. Hemsändning med kollek- tiva kommunikationer ökar hushållens möj- ligheter att välja inköpsställen och är mer neutralt ur konkurrenssynpunkt. Nackdelen med ett sådant hemsändningssätt är främst att varorna inte levereras direkt till hushållet utan kan behöva tas om hand, t.ex. vid busshållplats. Slutligen ställs stora krav på nedpackning och emballering av varorna då hemsändning sker med allmänna kommuni- kationer.
I princip bör så långt möjligt tillgodo- seendet av olika transportbehov samordnas. I tillämpliga fall kan hemsändningen anknytas
till lantbrevbäringen. Sådan försöksverksam- het pågår för närvarande i flera glesbygds- kommuner (bilaga 5). Hemsändning med lantbrevbärare synes särskilt fördelaktig för hushållen, eftersom leverans kan ske direkt till bostaden, varvid t.ex. betalningsfrågan kan lösas på ett smidigt sätt och förutsätt- ningarna att ordna återtransport av retur- emballage förbättras.
Hemsändning av varor direkt från butik till beställarens bostad är den hemsändnings- form, som ur hushållens synpunkt kan anses mest tillfredsställande. Fördelen med en så— dan organisation är främst att god kontakt skapas mellan kund och butik, betalnings- frågan kan lösas på ett enkelt sätt, mindre krav ställs på varornas emballering och åter- transporten av returemballage kan förenklas. Nackdelen är, som ovan nämnts, att hem- sändningskostnaderna blir förhållandevis höga när varje butik arbetar var för sig med egna fordon. För att ombesörja hemsändning av varorna, kan ett särskilt transportsystem med gemensam budbil diskuteras. Därvid skulle uttransporterna från olika butiker kunna samordnas och hemsändning ske en- ligt ett fastställt tursystem. Utredningen har dock bedömt en sådan lösning som föga realistisk.
Slutligen skall nämnas att hemsändning kan organiseras med andra befintliga trans- portmedel än allmänna kommunikationer eller lantbrevbäring. Sålunda kan exempelvis hemsändning bedrivas med Skolskjutsar, mjölkbilar och andra linjebilar eller anknytas till de kommunala s. k. servicebussar, vilka i vissa kommuner används inom den sociala hemhjälpen.
Vid samtliga hemsändningssätt som ut— redningen har diskuterat råder vissa nack- delar för hushållen i fråga om mottagning av de beställda varorna t. ex. i form av passning av bussar eller budbilar. Om hemsändningen utförs med kollektiva kommunikationer av- lämnas varorna normalt vid busshållplats och kan där skadas av regn, köld eller värme om de inte omedelbart avhämtas. En möjlighet vore att anordna särskilda regnskydd där varorna kan lämnas, men dessa torde inte
kunna göras köld- eller värmereglerade. Vid hemsändning av apoteksvaror råder dess- utom speciella säkerhetsproblem. En annan möjlighet kan vara att bygga upp ett system med särskilda ombud, som mottar beställda varor, enligt samma metoder som postverket tillämpar i glesbygdsområden utan lantbrev- bäring. Ett sådant system lämpar sig framför allt för områden med mer samlad bebyggel- se. Systemet reducerar problemen med om- händertagandet av varorna och underlättar arbetet för transportören. Dessutom kan transporttiden förkortas något, vilket har stor betydelse inte minst om varusändningar— na kombineras med personbefordran.
Kostnaderna för ordermottagning och hopplockning av varorna i butik har be- handlats i det föregående. Härvid räknar utredningen med att handeln normalt inte tar ut särskilda expeditionsavgifter av gles— bygdshushållen, eftersom butikerna bedöm- des ha ledig kapacitet för sådant arbete. Enbart transportkostnaden vid hemsändning kan emellertid i många fall bli betydande på grund av stora avstånd till närmaste butik. I kapitel 5 har utredningen ansett det godtag- bart med en koncentration av serviceutbu- det, eftersom bl. a. förutsättningarna att bygga upp en på sikt fungerande kommer- siell service i glesbygdskommunemas huvud- orter härigenom kan öka. I vissa fall kan hemsändning komma att ske på avstånd av 3 ä 4 mil och i undantagsfall ännu längre. Kostnaderna för varutransporter kan i såda— na fall bli avsevärda. I tabell 6.1 redovisas ett utdrag ur nu gällande frakttaxa för godsbe- fordran i linjetrafik med buss (postverkets diligenstrafik).
Som framgår av tabellen uppgår frakt- kostnaden för en försändelse om högst 20 kg till minst 6:50. Hushållens fraktkostnader vid hemsändning kan därmed motsvara i storleksordningen 10 % av de inköpta varor- nas värde.
Om en sändning består av flera kollin förhöjs fraktavgiften i förekommande fall till vad som motsvarar 1 kr per kolli. För bud- skickning och efterkravssändning uttas dess- utom i tillämpliga fall särskilda avgifter.
Viktberäkning Volymberäkning
Avgift för transport- Mot vikten sträcka omfattande svarande högsta 1— 21— 51— 101— 151— 201— volgmi Sändningens 20 50 100 150 200 250 Sändningens dm' vikt i kg km km km km km km vikt i kg (liter) högst 1 2:50 3:— 3:50 4:— 4:50 5:— högst 1 5 1,1— 5 3:— 4:— 4:50 5:— 5:50 6:50 1,1— 5 25 5,1— 10 450 5:50 6:— 7:— 8:— 9:— 5,1— 10 50 10,1— 20 6:50 7:— 8:— 9:— 10:— 11:50 10,1— 20 100 20,1— 40 7:50 850 950 llz— 12:50 14:— 20,1— 40 200 40,1— 60 8:50 950 1150 13:— 14:50 16:— 40,1— 60 300 60.1— 80 102— ll:— 13:— 15:— 17:— 18:50 60,1— 80 400 80,1—100 112— 1250 15:— 17:— 19:— 21:— 801—100 500
Fraktkostnaden vid hemsändning av dag- ligvaror kan alltså även med ordinära frakt- taxor komma att motsvara en betydande del av de inköpta varornas värde. Utredningen anser det troligt att alltför höga frakt- kostnader kan leda till en så låg utnyttjande- grad att ett fungerande hemsändningssystem inte kan organiseras och anser därför att ett samhällsstöd i form av fraktsubventioner måste övervägas trots att konkurrensför- hållandena härigenom i viss mån kan på- verkas. Antingen kan frakttaxan genom bidrag systematiskt sänkas eller också kan enhetstaxa införas. Konstruktionen bör dock vara sådan att den främjar en viss inköpskon- centration i hushållen.
6.2.4 Utredningens förslag i fråga om trans- portinsatser
Utredningen föreslår att hemsändning av dagligvaror och apoteksvaror organiseras i glesbygder med utnyttjande av befintliga komrnunikationssystem. Hemsändningen förutsätter en kommunal planläggning som bör ske inom ramen för den lokala planering- en av trafikförsörjningen. Vilka transportme- del som skall användas bör avgöras från fall till fall med hänsyn till de lokala förhållan- dena. Uppläggningen av tidigare nämnd försöksverksamhet med hemsändning igles-
bygdskommuner bör kunna vara vägledande för hemsändningens organisatoriska utform- ning (bilaga 5). Vid den kommunala plane- ringen härav bör klarläggas i vilken omfatt- ning mottagningen av beställda varor i hushållen behöver underlättas genom särskil- da varuombud. Det är naturligt att planering- en sker i samråd mellan kommunen, trafik— företagen och företrädare för handeln.
Det är enligt utredningens mening angelä- get att hemsändningsverksamheten får en tillräckligt stor omfattning. Ett hinder härför är i dagens läge de inte sällan höga fraktkost- nader, som debiteras avlägset belägna hushåll vid hemsändning. Utredningen anser att fraktkostnaderna för leveranser av dagligva- ror i vissa fall bör reduceras. Utredningen föreslår därför att hushåll i kommunernas glesbygdsdelar skall få fraktreduktion vid hemsändning av dagligvaror. Kommunerna bör vid ovan nämnda planläggning avgöra i vilken utsträckning fraktreduktion skall utgå och reduktionens storlek. Reduktionen bör givetvis inte vara så stor att fraktkostnaderna blir lägre för de särskilt avlägset boende än för hushållen i närheten av kommuncentrum eller regionala centra. Utredningen har inte föreslagit någon fraktreduktion för hemsänd- ning av apoteksvaror i glesbygder, eftersom särskilda åtgärder i denna fråga har vidtagits av Apoteksbolaget (se avsnitt 4.5).
Utredningen föreslår att statligt bidrag
utgår till de kommuner som i sina glesbygds- delar reducerar hushållens fraktkostnader vid hemsändning av dagligvaror och till de kommuner som inrättar funktioner som varuombud där. Statsbidrag bör i princip utgå endast till kommuner inom det allmän- na stödområde som anges i kungörelsen (1970:180) om statligt regionalpolitiskt stöd (ändrad senast 19712451). Emellertid finns det även utanför stödområdet kommuner med vidsträckta, glest befolkade områden, t.ex. skärgårdsområden, där serviceproble- men är av liknande art och omfattning somi glesbygdskommuner i norra delen av landet. Det framstår därför enligt utredningens mening som motiverat att i särskilda fall statsbidrag kan utgå även till kommuner utanför stödområdet. Stödområdesgränsen bör därför, i likhet med vad som gäller beträffande det regionalpolitiska stödet, inte utgöra en fix gräns utanför vilken inget statsbidrag kommer ifråga.
Utredningen anser att hemsändningsverk- samheten kan effektiviseras i inte obetydlig utsträckning om kommuner i sina glesbygds- delar inrättar funktioner som varuombud. Utredningen föreslår att aktuella kommuner fattar beslut härom. Varuombudets arbets- uppgifter och ersättningen till honom torde få bestämmas efter förhandlingar mellan kommun och ombud. Varuombudets huvud- sakliga uppgift bör vara att ta emot beställda varuförsändelser och svara för förvaringen under viss tid. Beställarna torde i varje särskilt fall få ge anvisning till säljaren om att varorna skall avlämnas hos varuombudet. Någon särskild utrustning för förvaringen torde i allmänhet inte krävas. I särskilda fall, såsom då beställaren har svårigheter att själv hämta varorna, t.ex. därför att han är handikappad, sjuklig, ålderstigen eller förhål- landevis avlägset boende, bör det ankomma på varuombudet att ombesörja transporten av varorna till beställarens bostad. Om det anses lämpligt bör i arbetsuppgifterna även kunna ingå mottagning och vidarebefordran av beställningar m.m. I förekommande fall kan postombud eller motsvarande tänkas tjänstgöra som varuombud. Då distributio-
nen kombineras med lantbrevbäring torde varuombud inte behövas, eftersom varorna kan lämnas direkt av lantbrevbäraren till beställaren.
Av vad som här har nämnts om syftet med åtgärder för att effektivisera hemsänd— ningsverksamheten framgår att vissa berö— ringspunkter föreligger i sak med den sociala hemhjälpsverksamheten. Det är bl. a. på grund härav naturligt att staten träder in och lämnar bidrag till vederbörande kommun med ett belopp som svarar mot bidraget till glesbygdskommun för kostnader för social hemhjälp, dvs. för närvarande 35 procent av kommunens nettokostnader för fraktreduk- tionen och för varuombuden. Beslut om bidrag bör fattas av länsstyrelsen.
Statens kostnader för varuombud och fraktreduktion vid hemsändning av daglig- varor kommer att bero på i vilken grad hemsändningsmöjligheterna utnyttjas och hur stor del av kostnaderna som subven- tioneras. Behoven av särskilda varuombud varierar sannolikt i betydande grad mellan olika glesbygdskommuner och torde inte kunna uppskattas med någon säkerhet. Om verksamheten ges samma karaktär som kom- munernas sociala hemhjälp och så långt möj- ligt kombineras med annan social service eller t. ex. funktionen som postombud, torde kommunernas merkostnader bli rela- tivt obetydliga. Utredningen bedömer att dess förslag till statsbidrag för verksamhet med varuombud kan motsvara en kostnad av omkring 2 milj. kr. per år.
Antalet hushåll, som i folkräkningssam- manhang förs till begreppet glesbygd, uppgår för närvarande till något mindre än 150 000 inom stödområdet. Med hänsyn till bilinne- hav och köpvanor torde huvuddelen av de boende i glesbygder trots hemsändningsmöj- ligheter välja att själva besöka butiker för inköp. Försöksverksamheten med varudistri- bution med kollektiva kommunikationer och lantbrevbäring tyder även på att hemsänd- ningsmöjligheterna utnyttjas relativt sällan. Under förutsättning att i medeltal en fjärde- del av hushållen regelbundet beställer varor för hemsändning, att den genomsnittliga
fraktkostnaden för hushållen uppgår till 7 kr. per sändning och att den kommunala fraktreduktionen utgör 50% kan kommu- nernas totala kostnader beräknas till om- kring 7 milj. kr. per år. Om staten bidrar till kommunernas kostnader enligt de grunder som för närvarande gäller för den sociala hemhjälpen kan de statliga kostnaderna be- räknas till högst 3 milj. kr. per är.
6.3 Åtgärder i syfte att vidmakthålla olika servicefunktioner
6.3.1 Utgångspunkter
Bedömningarna av det framtida serviceut— budet i de glesbygdsområden, som utred- ningen närmare studerat, har visat att antalet serviceenheter torde komma att reduceras avsevärt. Strukturförändringarna inom han- del och övrig kommersiell service får emeller- tid anses vara en förutsättning för att ett kvalitativt sett acceptabelt serviceutbud skall kunna byggas upp i glesbygder. Med hänsyn till det väsentliga i att glesbygdsbefolkningen har tillgång till fasta serviceinrättningar har utredningen funnit anledning närmare över- väga olika möjligheter att med samhälleligt stöd vidmakthålla servicefunktioner i statio- när form. Eftersom åtgärder av detta slag har en direkt konkurrenspåverkande innebörd kan en viss återhållsamhet vara befogad. Utredningen har därför funnit det rimligt att sådana åtgärder begränsas till de särskilt viktiga servicefunktionerna och sätts in en- bart på orter som' är särskilt betydelsefulla för servicen i glesbygder. ] första hand bör grundläggande servicefunktioner i kommun- centra vidmakthållas. Därtill kommer att i mycket ytstora glesbygdskommuner måste även vissa andra serviceorter kunna komma ifråga för samhällsstöd av sådant slag. Det sammanhänger med det lokala befolknings- underlagets storlek och spridning m.m. Utredningens syn på behovet av åtgärder för att vidmakthålla servicefunktioner i stationär form utanför kommunernas huvudorter har diskuterats närmare i kapitel 5. Åtgärder bör
vidtas endast i sådana glesbygdsområden, där det inte är möjligt att med normala trans- portinsatser åstadkomma en acceptabel ser- vicestandard.
Som förut nämnts (se avsnitt 6.2.4) behövs en lokal planering av trafik- och varuförsörjningen då hemsändning av daglig- varor organiseras i glesbygder. Även i sådana fall då samhällsåtgärder för att vidmakthålla serviceenheter övervägs är det nödvändigt med en kommunal planering. En lokal serviceplanering av det senare slaget förutsät- ter enligt utredningens mening att samråd och informationsutbyte äger rum mellan olika myndigheter och företrädare för han- delns organisationer m.fl. berörda. Vid sådana samråd bör frågor rörande sanering, nedläggning och bibehållande av vissa servi- ceenheter på strategiskt belägna punkter kunna diskuteras. Fördelen med ett förfaran- de av detta slag är främst att samhället får möjlighet att bevaka sociala synpunkter vid strukturomvandlingen inom handel och övrig kommersiell service.
Åtgärder för att bevara servicefunktioner kan i vissa fall vara av interkommunal karak- tär. Vidare kan statligt stöd aktualiseras. Utredningen återkommer till detta spörsmål. Frågor rörande stödåtgärder sammanhänger intimt med strukturomvandlingen inom den kommersiella servicesektorn. För bedöm- ningar av stödfrågor behövs en faktainsam- ling och översiktlig planering, vilket förutsät- ter ett nära samråd mellan länsstyrelse, kommuner samt företrädare för handel och
övrig kommersiell service. En allmän utgångspunkt för att samhälls- åtgärder skall kunna aktualiseras är att de inriktas på sådana enheter som bedöms kunna fungera på ett ur hushållens synpunkt tillfredsställande sätt. Åtgärder bör därför endast vidtas för att vidmakthålla serviceen- heter som i fråga om sortiment, priser m. m. även på någon sikt kan anses ge en tillfreds- ställande service.
I detta sammanhang bör nämnas att glesbygdsbutikernas möjligheter att hålla ett djupt sortiment i allmänhet begränsas av den låga efterfrågan på vissa varugrupper. För
livsmedelsbutikerna torde sortimentsproble- men vara störst i fråga om färskvaror, t. ex. grönsaker, kött- och charkuterivaror samt djupfrysta produkter.
För de allra minsta butikerna kan grossist- förpackningamas storlek medföra att lämp- liga kvantiteter inte kan erhållas. Genom inköpsplanering från hushållens sida och beställningsberedskap för mindre frekventa artiklar inom handeln kan dylika sortiments- problem i viss mån avhjälpas. Särskilda beställningar av varor utanför livsmedelsbuti- kernas ordinarie sortiment torde normalt inte åsamka hushållen extrakostnader i form av frakter om de beställda varorna ingår i sortimentet hos butikens huvudleverantör. Undantag förekommer dock ofta i fråga om mer speciella artiklar, exempelvis inom fack- handelssortimentet och olika typer av repa- rationsservice. Eftersom dessa varor och tjänster inte efterfrågas så ofta anser utred- ningen att det bör vara rimligt att konsumen- ten i sådana fall svarar för eventuella extra fraktkostnader från grossist till detaljist respektive resekostnader för ambulerande reparatör.
6.3.2 Varutillförseln till butikerna
Utredningen har låtit utföra en särskild pris- undersökning inom livsmedelshandeln i en glesbygdskommun. Några egentliga pris- skillnader kunde inte konstateras mellan glesbygdsbutiker och butiker i större orter inom kommunen. Utredningen har emeller- tid funnit att betydande fraktmerkostnader i vissa fall belastar perifert belägna livsmedels- butiker vid leveranser från partihandeln. Ofta måste sådana merkostnader tas ut av konsumenterna. Sålunda kan i vissa fall fraktmerkostnaden uppgå till inemot nio öre per liter levererad mjölk. Flertalet dagligva- rugrossister tillämpar emellertid kostnadsut- jämning, dvs. en enhetlig frakttaxa oberoen- de av transportsträckans längd och transport- sättet. Frakttillägg vid grossisttransporter måste anses försvåra möjligheterna för gles— bygdsbutikerna att fortleva och bör enligt
utredningens mening inte tillämpas. Utredningen har övervägt ett samhällsstöd till grosisttransporter för att vidmakthålla en ur butikernas synpunkt acceptabel leverans— täthet och stimulera till transportsamord- ning. Samordningen skulle kunna innebära att transporter sker med gemensamt fordon för samtliga partihandelsleverantörer, som levererar till vissa butiker eller orter. Exem— pelvis skulle leveranser av kolonialvaror, drycker, charkuterivaror, kunna samordnas i lagerorten och transpor- ten till perifera områden ombesörjas av
mejerivaror etc.
endast en grossist. En sådan organisation har emellertid vissa nackdelar. l. Partihandeln har normalt byggt upp ett system med olika rutter, där även perifert belägna butiker ingår. En transport- samordning av ovan skisserat slag kan medföra att distributionen till andra geografiska områden påverkas så att hela transportkapaciteten inte kan utnyttjas.
2. Olika typer av varor kräver olika leverans- täthet, vilket försvårar en fullständig transportsamordning. Mejerivaror och andra färskvaror måste normalt levereras oftare än t. ex. specerivaror och djupfrys— ta produkter. Utvecklingen synes emeller- tid gå mot allt hållbarare mjölkprodukter, varför en lägre leveranstäthet så småning- om borde kunna tolereras. Härigenom kan en samordning av sådana varutrans— porter med andra partileveranser bli möj- lig.
3. För mer specialiserade grossister är direktkontakten med butiken vid leveran- ser med eget fordon ofta ett viktigt led i marknadsföringen av den eller de märkes- varor som levereras.
4. En fullständig transportsamordning av olika produkter ställer stora krav på det använda fordonets utrustning. För djup- frysta produkter krävs särskilda frys- anordningar för att fryskedjan inte skall brytas. För charkuterivaror och andra färskvaror krävs kylanordningar som garanterar en för dessa produkter lagom temperatur, medan det för torra varor krävs ytterligare en annan temperatur etc.
Den nya livsmedelslagen som trädde i kraft vid årsskiftet 1971/72 ställer ökade krav på förvaringen av olika produkter även under transporter. Olägenheter av ovan nämnt slag skulle i viss mån begränsas om transportsamordningen endast omfattade de mest perifera område- na. Varje grossist kan leverera varor till en ”godsterminal" t. ex. i glesbygdskommuner- nas huvudorter, varifrån transporterna sam— ordnas, eventuellt genom samhällets försorg till de perifert belägna butikerna. En sådan organisation kan vara till fördel för partihan- deln eftersom de mest avlägsna butikerna inte behöver inordnas i ruttsystemet. Även en sådan form av transportsamordning torde dock medföra nackdelar av det slag som nämnts ovan, t. ex. vad gäller de varierande kraven på leveranstäthet och kraven på utrustning i de fordon som används för den samordnade transporten. Andra nackdelar är: 1. Extra hanteringskostnader uppstår vid omlastning av varor i ”godsterminalen”. 2. Partihandelsföretagen kan medvetet re- ducera sina distributionsområden och låta samhället överta kostnaderna för leveran- ser till de mest perifera områdena. 3. Ett system med ”godsterminaler” kan medföra avsevärda investeringskostnader. 4. Transporterna från olika grossister till terminalen kan sannolikt inte avpassas så att en viss lagringstid kan undvikas i terminalen, vilket ställer krav på ut- rustning för att förvara bl.a. färskvaror och djupfrysta produkter. En tredje möjlighet att lösa problemen med grossisttransporterna kan vara att leveranser— na till de mest avlägset belägna butikerna utförs med kollektiva kommunikationer, exempelvis från glesbygdskommunemas hu- vudorter. I begränsad utsträckning förekom- mer givetvis redan idag att kollektiva kom- munikationer ombesörjer transporter av det- ta slag. Eftersom en sådan transportmetod ställer krav på särskild utrustningi de fordon som upprätthåller de allmänna kommunika- tionerna kan en sådan verksamhet knappast ha någon större omfattning.
Frågan om varutillförseln till butikerna berör inte enbart dagligvaruhandeln. Genom låg efterfrågan tvingas fackhandeln i gles- bygd ofta att begränsa sitt sortiment i be- tydande utsträckning. Behoven av mer speci- ella produkter måste då tillgodoses genom särskilda rekvisitioner av enstaka artiklar från grossisterna. Betydande fraktkostnader kan härvid uppstå för fackhandeln. Dessa kostnader måste antingen bäras av detalj- handelsföretaget eller debiteras kunden.
Utredningen har övervägt frågan om ett samhällsstöd till grossisttransporter för att reducera fraktkostnaderna och därmed i någon mån förbättra glesbygdsbutikernas existensmöjligheter. Med hänsyn till ovan redovisade svårigheter har utredningen dock inte föreslagit några konkreta åtgärder i fråga om varutillförseln till butikerna. Med hänsyn till de betydande faktiska merkostnader som torde uppstå vid leveranser till mer perifert belägna butiker vill utredningen framhålla vikten av att transporter från olika partihan- delsföretag så långt möjligt kombineras, även om en fullständig samordning svårligen kan uppnås. Vid samråd och informationsutbyte av det slag som tidigare har berörts bör även frågor rörande varutillförseln till butikerna kunna diskuteras. Initiativ till sådana över- läggningar bör kunna tas av kommuner eller länsstyrelser. Utredningens principiella upp- fattning är att en kostnadsutjämning av det slag, som normalt tillämpas inom partihan- deln bör eftersträvas.
6.3.3 Olika typer av stöd för att bevara servicefunktioner
Utredningen har i sina överväganden av möj- ligheterna att bevara servicefunktioner disku- terat tre huvudtyper av samhällsstöd, nämli- gen driftsstöd, investeringsstöd och stöd till rörelsemedel. En möjlighet att bibehålla en viss tillgång till grundläggande service i glesbygder är att samhället försöker upprätt- hålla dagens butiksstruktur genom driftsstöd till olönsamma enheter. Ur hushållens syn- punkt kan en sådan handlingslinje ha vissa
fördelar, främst genom att avståndet till närmaste butik inte kommer att öka. De flesta enheter är idag mycket små. Man måste bl.a. av den anledningen räkna med att allt flera kommer att få lönsamhetspro- blem. Ett upprätthållande av dagens service- struktur skulle därmed leda till mycket höga kostnader för samhället. Om driftsstöd skall begränsas till vissa serviceenheter uppstår stora svårigheter att avgöra vilka, som bör ges driftsstöd. Det krävs bl.a. en utförlig redovisning av de ekonomiska förhållandena för olika serviceföretag som underlag för en bedömning av stödbehovet. Driftssubventio- ner inverkar dessutom i betydande grad på konkurrensförhållandena. Om folkmängden i ett område minskar kommer vid oförändrat antal butiker underlaget per enhet givetvis att reduceras. Möjligheterna att bygga upp en på sikt livskraftig service iglesbygdskom- munernas huvudorter eller på andra strate- giskt belägna orter kan därmed försämras.
En väg att finansiera ett samhällsstöd till butiker och andra serviceinrättningar kunde vara avgiftsbeläggning av näringsgrenen i stort, varvid alla verksamma enheter skulle få bidra till att upprätthålla de olönsamma enheter, som av sociala skäl bör finnas kvar. Ett sådant system medför emellertid samma nackdelar ur konkurrenssynpunkt som direk- ta, samhälleliga subventioner och har redan av den anledningen av utredningen inte bedömts som realistiska.
Sammanfattningsvis har utredningen funnit att ett samhällsstöd för att täcka driftskostnaderna för serviceenheter av flera skäl kan anses olämpligt. Utredningen har inte heller funnit någon lämplig metod för en fördelning av ett driftsstöd mellan olika enheter. Mot bakgrund av de synpunkter som anförts har utredningen därför inte närmare behandlat frågan om ett samhälle- ligt driftsstöd till serviceenheter.
Man kan diskutera möjligheten att försö- ka förmå filialföretagen att låta de olönsam- ma enheterna bäras av de lönsamma. Det är uppenbart att en sådan lösning måste påver- ka konkurrensförhållandena mellan olika företag och företagsformer. Utredningen vill
erinra om att redan nu sker en viss subven- tionering av glesbygdsbutiker genom före- kommande fraktutjämning vid transporter från partihandeln. Utredningen har emeller- tid inte ansett det rimligt att förorda en lösning av detta slag.
De olägenheter, som enligt det föregående är förenade med ett samhälleligt driftsstöd till bevarandet av servicefunktioner i gles- bygder är inte lika framträdande i fråga om investeringsstöd. lnvesteringsstödet erbjuder vissa fördelar inte minst genom att på längre sikt öka de allmänna förutsättningarna för en förbättrad driftsekonomi. Utredningen skall i ett följande avsnitt utveckla sina synpunkter på när investeringsstöd skall utgå och vilka former det bör kunna ha. I detta sammanhang skall helt allmänt slås fast att ett grundläggande syfte med investerings— stödet bör vara att därigenom på längre sikt vidmakthålla befintliga servicefunktioner i glesbygder. Genom investeringsstöd kan de framtida funktionsmöjligheterna förbättras för existerande serviceenheter. Det kan även utnyttjas för att stimulera butiksinnehavare till att vidga sitt sortiment eller för att åstadkomma branschblandning. Ett sätt att förbättra driftsekonomin för en del enheter genom investeringsstöd kan vara om stödet görs beroende av att en nära ekonomisk anknytning till annan butik skapas, exempel- vis en butik i kommunens centralort. Den butik som erhåller stöd kan på så sätt komma att fungera i viss mån som en filialbutik och hålla begränsat sortiment, ha lager tillsammans med huvudbutiken och erbjuda mera speciell service genom dess förmedling. För att stimulera till bransch- blandning eller till att bilda filialer av här nämnt slag kan det vara befogat att samhäl- let medverkar vid finansieringen av nödvän- diga investeringar.
Även andra faktorer än ett utglesat och vikande kundunderlag kan skapa problem med glesbygdernas serviceförsörjning. I detta sammanhang bör särskilt nämnas att den nya livsmedelslagen, som trädde i kraft vid årsskiftet 1971/72, bl.a. har medfört en skärpning av kraven på butikernas kyl- och
frysutrustning. Det är emellertid ännu oklart hur de nya föreskrifterna kommer att tilläm- pas. Man torde dock kunna räkna med att många glesbygdsbutiker inte kommer att kunna uppfylla livsmedelsstadgans krav vad gäller lägsta temperatur vid förvaring av olika färskvaror utan nyinvesteringar i kyl- och frysanordningar. Kostnaderna för sådana anläggningar varierar givetvis med butikernas storlek men torde i fråga om mindre butiker uppgå till mellan 15 000 och 20 000 kr. för frysutrustning och något lägre belopp för kylutrustning. Även sådana relativt begränsa- de investeringar kan i vissa fall framtvinga en nedläggning av verksamheten på grund av bristande finansieringsmöjligheter. Den tek- niska utvecklingen rent allmänt kan skapa liknande problem för butikerna. Svårigheter- na att ordna finansieringsfrågan kan för serviceenheter belägna i områden med vikan- de befolkningsunderlag ofta sammanhänga med bristen på acceptabel säkerhet för län eller osäkerhet om hur länge utrustningen kan utnyttjas.
Som har framgått ovan kan ett investe- ringsstöd av många skäl öka möjligheterna att vidmakthålla viktiga servicefunktioner. Som framhållits i utredningens principiella diskussion av åtgärdsbehoven i kapitel 5 bör syftet med ett investeringsstöd vara att så långt möjligt bevara stationär service. Utred- ningen vill betona att stödet bör begränsas till de för hushållens serviceförsörjning vikti- gaste servicefunktionerna och endast utgå till strategiskt belägna serviceenheter i sådana fall då normala transportinsatser inte be- dömts tillräckliga för en acceptabel service- standard.
Beträffande den i det föregående nämnda branschblandningen vill utredningen fram- hålla att den medför inte endast förbättrade ekonomiska möjligheter att driva en service- enhet, utan den kan även göra det möjligt att vidmakthålla flera servicefunktioner i statio- när form och därmed förbättra glesbygdsbe- folkningens servicestandard. Det direkta eko- nomiska utbytet av en biverksamhet torde i många fall vara marginellt. Genom att flera servicefunktioner kombineras kan emellertid
serviceenhetens totala attraktivitet öka och kundunderlaget även breddas för huvudverk- samheten.
Trots ovan redovisade möjligheter till in- vesteringsstöd är det tänkbart att viktiga servicefunktioner på strategiskt belägna orter inte kan bevaras. Utredningen har för sådana fall övervägt åtgärder i form av samhälleligt ägda butikslokaler eller motsvarande. Kom- munen kan t.ex. överta butiksfastigheten inklusive den tekniska utrustning, som krävs för driften, och hyra ut lokal och utrustning till lämplig näringsidkare. Sådana åtgärder kan i vissa fall vara lämpliga lösningar. I andra fall kan samhället behöva garantera krediter för finansiering av rörelsekapital för att en serviceenhet, trots investeringsstöd, skall kunna vidmakthållas.
5.3.4 Ambulerande handel
Utredningens undersökningar har visat att ambulerande handel fortfarande förekom- mer i viss utsträckning även inom mer utpräglade glesbygder, dels i form av varu- bussar med ett relativt brett men normalt mycket grunt dagligvarusortiment och dels i form av specialiserade verksamheter av typen bröd-, kött— och fiskbilar. Fördelen med ambulerande handel är främst att serviceut- budet blir geografiskt lätt åtkomligt åtmin- stone någon gång per vecka och att möjlighe— ter finns för hushållen att själva välja varor ur sortimentet. Möjligheterna att hålla ett fullständigt sortiment är emellertid av uppenbara skäl begränsade i varubussar. Varubussarna torde för lönsam drift kräva lägst samma omsättning som de minsta stationära livsmedelsbutikerna. Till följd av konkurrensen från stationära butiker och eftersom varubussarna har betydande be- gränsningar i sortimentet är hushållens ge- nomsnittliga köptrohet mot varubussarna normalt relativt låg. För att uppnå lika stor försäljning krävs alltså ett större konsument- underlag räknat i antal invånare för varubuss- drift än för små stationära livsmedelsbutiker. Vid mycket gles bosättning medger inte
körtiderna att ett tillräckligt antal hushåll kan uppsökas, samtidigt som transportkost— naderna blir höga.
För att illustrera problematiken kan följ- ande exempel anföras. Om man utgår ifrån att det erfordras en försäljning av 0,5 milj. kr. per år för lönsam varubussdrift i en redan befintlig enhet så krävs ett underlag om ca 200 personer under förutsättning av 100 % köptrohet. Vid nyanskaffning av varubuss torde betydligt högre minimiförsälj- ning krävas för lönsam drift. Med en så pass hög genomsnittlig köptrohet som 25 %, måste underlaget i varubussens marknadsom- råde uppgå till ca 800 personer. Om man utgår ifrån att varubussen kör fem turer per vecka och varje hushåll besöks en gång krävs att'befolkningstätheten är sådan att antalet boende i genomsnitt uppgår till 150—200 utefter varje rutt. Då den maximala rutt- längden inte torde kunna överstiga 100 km krävs en befolkningstäthet av minst l,5—2,0 invånare per kmz. Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga ruttlängden år 1967 uppgick till ca 80 km enligt en undersökning av statens pris- och kartell- nämnd.
Vid varubussverksamhet krävs även till- gång till lagerlokaler. Förutsättningarna att rationellt ordna varutillförseln till butiksbus- sar torde vara störst om verksamheten kan kombineras med stationär livsmedelsbutik så att gemensamma lager o.d. kan användas. Vidare bör i sådana fall varuinköp och administration kunna förenklas.
Som framgått ovan torde möjligheterna successivt försämras att på kommersiella grunder driva ambulerande handel i ut- präglade glesbygdsområden med vikande be- folkningsunderlag. Utredningen har övervägt frågan om en systematisk uppbyggnad av varubusslinjer i glesbygder genom sam- hälleliga driftssubventioner. En åtgärd av detta slag kan emellertid genom att urholka underlaget för stationär kommersiell service allvarligt försämra de ekonomiska förut- sättningarna för sådana serviceenheter som utredningen funnit det angeläget att vid- makthålla. Utredningen vill mot denna bak-
grund inte förorda ett samhälleligt driftsstöd till ambulerande handel under förutsättning att transportinsatser i form av rese- möjligheter och hemsändning organiseras en- ligt utredningens förslag. 1 de fall de lokala förutsättningarna är sådana att man med varubuss har lika goda eller bättre möjlig- heter som med en stationär enhet att på strategiskt belägna punkter vidmakthålla vik- tigare servicefunktioner bör investeringsstöd av det slag som ovan diskuterats även kunna utgå för teknisk utrustning i varubussar. I första hand bör därvid sådan varubusslinje stödjas som är anknuten till en stationär butik.
6.3.5 Utredningens förslag till investerings- stöd m. m.
Utredningen har övervägt olika möjligheter att i glesbygder vidmakthålla servicefunktio- ner och serviceenheter som inte kan drivas på helt kommersiella grunder. Utredningen har härvid funnit sådana olägenheter förena- de med direkta driftsstöd att den inte vill förorda ett samhälleligt stöd i sådan form. Emellertid kan, såsom i det föregående har framhållits, de framtida funktionsmöjlighe- terna förbättras genom investeringsstöd till existerande serviceenheter. Utredningen fö- reslår därför, att ett statligt investeringsstöd till serviceenheter skall utgå, om det behövs för att bevara viktigare servicefunktioner i stationär form i glesbygder med rimligt befolkningsunderlag. lnvesteringsstöd bör" ef- ter särskild prövning kunna utgå till närings- idkare, som bedriver verksamhet inom_kom- mersiell service av grundläggande betydelse i glesbygdskommuner inom det allmänna stödområdet. I likhet med vad som tidigare har sagts om den geografiska avgränsningen för statligt bidrag till kommuner (se avsnitt 6.2.4) bör statligt investeringsstöd i särskilda fall kunna utgå till verksamheter i kommu- ner utanför stödområdet.
Statligt investeringsstöd bör utgå för finansiering av ny-, till- eller ombyggnad av affärslokal eller annan byggnad som behövs
för verksamheten eller för anskaffning av inventarier och utrustning. Med utrustning avses i detta sammanhang sådan teknisk utrustning som krävs för enhetens funktion, t. ex. kyl- och frysutrustning i livsmedelsbu— tiker. Stödets allmänna syfte bör vara att vidmakthålla servicefunktioner i stationär form. Detta syfte kan i vissa fall tillgodoses genom att möjligheter skapas för en bredd- ning av sortimentet vilket kan förbättra enhetens förutsättningar för fortsatt drift. Genom stödet kan kombinationer av olika servicefunktioner underlättas, uppbyggandet av beställningssystem främjas för varor eller tjänster utanför en serviceenhets ordinarie sortiment eller befintliga enheter stimuleras till att bilda filialbutiker. I detta samman- hang vill utredningen betona vikten av att i förekommande fall normerna i den nya livsmedelslagstiftningens tillämpningsföre- skrifter anpassas så att livsmedelsbutiker får kombineras med andra servicefunktioner.
lnvesteringsstöd bör lämnas endast till serviceenheter, som med hänsyn till service- försörjningen i ett större glesbygdsområde är av särskilt stor vikt. Det är mot bakgrund av vad utredningen förut har angett lämpligt att större restriktivitet iakttas vad gäller stöd till stora investeringar i fasta anläggningar än i fråga om stöd för anskaffning av teknisk utrustning.
Utredningen har förut angett (se avsnitt 6.3.4) att investeringsstöd bör kunna utgå till näringsidkare, som bedriver ambulerande service. Sådant stöd bör lämnas endast för anskaffning av teknisk utrustning av typ kyl- och frysdiskar i fordonet i sådana fall då ambulerande service har bedömts överlägsen stationär service.
Det statliga investeringsstödet bör enligt utredningens mening ges formen av lån, alternativt avskrivningslån. Härigenom kan alltför stora ingrepp i rådande konkurrens- förhållanden undvikas. Vidare markeras sam- bandet mellan stödet och den fortsatta driften av verksamheten. En kombination av lån och avskrivningslån bör också vara möjlig. En allmän utgångspunkt för bestäm- mandet av stödets storlek bör vara att det
inte skall vara större än som, med hänsyn till de övriga finansieringsmöjligheter som står näringsidkaren till buds, behövs för att den aktuella serviceenheten skall kunna fortsätta verksamheten på något längre sikt. Stöd bör lämnas med ett belopp motsvarande högst två tredjedelar av de totala kostnaderna för de aktuella investeringarna. ] likhet med vad som gäller i fråga om lokaliseringsstöd i allmänhet bör avskrivningslån kunna lämnas med ett belopp som motsvarar högst 35 procent av den sammanlagda stödberättigade investeringskostnaden. ] särskilda fall bör dock avskrivningslånedelen kunna motsvara högst hälften av dessa kostnader.
För lånen bör låntagaren i likhet med vad som gäller beträffande lokaliseringslån lämna de säkerheter som kan fordras med hänsyn till hans ekonomiska ställning, behov av ekonomisk handlingsfrihet och övriga om- ständigheter. [ fråga om ränta och amorte- ring samt uppsägning av lånen bör bestäm- melserna därom i kungörelsen om statligt regionalpolitiskt stöd få motsvarande tillämpning. Avskrivningslånen bör vara rän- te- och amorteringsfria samt avskrivas med en femtedel efter varje år som har förflutit sedan den med lånet finansierade verksamhe- ten började bedrivas.
Enligt l9—21 åå kungörelsen om statligt regionalpolitiskt stöd kan avskrivningslån i vissa fall återkrävas. Utredningen anser att i huvudsak motsvarande återkravsmöjligheter bör föreligga ifråga om investeringsstöd, som lämnas i här aktuella sammanhang. Stödta- garna bör också vara skyldiga att lämna den myndighet som administrerar stödet viss insyn i den verksamhet som bedrivs med hjälp av stödet.
Det kan i enstaka fall visa sig nödvändigt för att bevara stationär service av grundläg- gande art att den butiksfastighet där service- enheten är inrymd övertas av det allmänna. Kommun inom det allmänna stödområdet eller, i särskilda fall glesbygdskommuner utanför detta område, bör därför kunna besluta om förvärv av sådan fastighet i glesbygd inom kommunen om det är nöd- vändigt för att befolkningen i området
alltjämt skall kunna ha tillgång till nödvändig kommersiell service.
För sådana förvärv bör statsbidrag lämnas kommun med 50 procent av dess kostnader för förvärvet. En förutsättning för bidrag bör vara att butikslokalerna hyrs ut till näringsid- kare, som avser att där driva för serviceför- sörjningen i området angelägen serviceverk- samhet. Enligt utredningens mening måste man räkna med att sålunda förvärvade fastigheter i en del fall kan behöva rustas upp om de skall kunna utgöra lämpliga butikslokaler. Även för erforderliga upprust- ningskostnader bör kommun vara berättigad till statsbidrag, som enligt utredningens mening bör kunna bestämmas till ett belopp motsvarande högst 50 procent av de för upprustningen erforderliga kostnaderna.
Beräkningar av det framtida serviceut— budet i de glesbygdskommuner, som utred- ningen närmare studerat, tyder på en fortsatt nedläggning av antalet serviceenheter. De för befolkningen mest fundamentala service- funktionerna torde dock i allmänhet finnas kvar under hela 1970-talet, åtminstone i kommunernas huvudorter. Det totala antalet framtida kommuner (nuvarande kommun- block) är omkring 60 inom stödområdet. Många av dessa kommuner har inte en sådan glesbygdskaraktär att statligt investerings- stöd till serviceenheter eller bidrag till kommuner bör utgå med de principer utred- ningen ansett bör gälla för stödgivningen. I vissa andra kommuner torde inte några behov av investeringsstöd föreligga. Eftersom stödet är avsett för mindre omfattande investeringar av inte alltför långsiktig karak- tär bör investeringskostnaden i varje särskilt fall bli relativt liten. Utredningen uppskattar kostnaderna för statligt investeringsstöd i form av län eller avskrivningslån till högst 3 milj. kr. per år och för statliga bidrag till kommuner till högst 2 milj. kr. per år.
Enligt det föregående bör en förutsätt- ning för investeringsstöd vara, att det kan antas att den näringsidkare som får stödet kan med hjälp av detta driva den aktuella verksamheten på i viss mån längre sikt. Däri ligger att verksamheten förutsättes bli lön—
sam. Det bör därför i allmänhet vara möjligt för näringsidkaren att genom vanliga kom- mersiella krediter anskaffa erforderligt rörel- sekapital för varulager. Man kan emellertid inte bortse ifrån att i en del fall det kan stöta på svårigheter för näringsidkaren att utverka sådana krediter. För att det statliga investe- rings'stödet skall ge full effekt bör det därför kunna kombineras med garantier för att behovet av rörelsekapital blir säkerställt.
Utredningen föreslår att, om särskilda skäl föreligger, näringsidkare som får investerings- stöd skall kunna erhålla statlig garanti för lån, som näringsidkaren behöver ta upp i kreditinrättning, för att skaffa erforderligt varulager till den aktuella serviceenheten. Den statliga garantin bör normalt avse ett belopp som motsvarar högst 50 procent av det för anskaffning av erforderligt varulager behövliga kapitalet. ] speciella fall bör garanti kunna beviljas för ett något högre belopp, högst dock två tredjedelar av kapital- behovet. I fråga om garanti och lån mot sådan garanti bör i övrigt gälla bestämmelser i huvudsak motsvarande dem i kungörelsen om statligt regionalpolitiskt stöd om lånega- ranti och garantilån för anskaffning av omsättningstillgångar. Utredningen anser att man inte behöver räkna med ett större anslagsbehov än 100 000—200 000 kr. per år för täckande av förluster på garantigivning- en.
Utredningen föreslår att beslut i frågor om investeringsstöd, bidrag till kommuner och kreditgaranti av här avsett slag skall fattas av länsstyrelsen. Beslut om statligt stöd eller bidrag till verksamheter i gles- bygdsområden utanför det allmänna stödom- rådet bör fattas av Kungl. Maj:t. De med administrerandet av stöd och bidrag förena- de uppgifterna bör ankomma på resp. läns- styrelse.
Det är enligt utredningens mening angelä- get att det till grund för beslut rörande statliga stödåtgärder finns bedömningar av den framtida strukturomvandlingen inom kommersiell service gjorda av kommunernai samråd med länsstyrelser, handelns organisa- tioner eller av andra i frågorna berörda.
Sådana bedömningar bör komma till uttryck i översiktliga planer för serviceförsörjningen i kommunerna och dessa planer bör på lämp- ligt sätt samordnas med övrig kommunal planering. Den översiktliga planeringen bör ange inom vilka områden serviceförsörjning- en kan organiseras genom transportinsatser och var en bestående stationär service är särskilt angelägen. Bedömningen av behovet av samhällsstöd för att vidmakthålla service- inrättningar bör bygga bl.a. på prognoser beträffande befolkningsutvecklingen i det aktuella glesbygdsområdet, så att beräkning- ar kan ske av den tid under vilken verksam- heten kan upprätthållas med ifrågavarande stöd. Vidare bör samhällsåtgärdernas effek- ter på konkurrensförhållandena uppmärk- sammas och en inriktning ske på sådana insatser att dylika verkningar i möjlig mån begränsas.
Ett led i den översiktliga planeringen av serviceförsörjningen i glesbygder bör enligt utredningens mening utgöras av ett konti- nuerligt samråd i strukturfrågor och informa- tionsutbyte mellan kommuner, länsstyrelser och handelns organisationer. Härmed får samhällsorganen möjlighet att i god tid överväga och vidta lämpliga åtgärder för att trygga glesbygdsbefolkningens serviceförsörj- ning och att bevaka sociala synpunkter vid strukturomvandlingen inom handel och övrig kommersiell service. Initiativ till samråd bör tas av samhällsorganen. Utredningen under- stryker vikten av att ett sådant informations- utbyte sker i båda riktningarna. För att underlätta samhällsorganens planering för- ordar utredningen att överenskommelser om varsel vid planerad nedläggning av serviceen- heter träffas med serviceföretagen i gles- bygder. I så god tid som möjligt — minst ett halvår före planerad nedläggning —— bör samhällsorganen få kännedom om planerna. I detta sammanhang kan nämnas att utred- ningen har diskuterat möjligheten att sam- hället genom ett medel av typ avgångveder- lag till äldre butiksägare skulle kunna med- verka till att en lämplig struktur uppnås på butiksnätet men har inte funnit det motive- rat att komma med förslag i den riktningen.
6 .4 A vslu tande synpunkter
Åtgärder för att förbättra serviceförsörjning- en i glesbygder har delvis prövats i liten skala genom pågående försöksverksamhet, Erfa- renheterna av denna verksamhet synes hit- tills vara positiva. Genom utredningens för- slag rörande fraktreduktion vid hemsänd- ning, inrättandet av funktioner som varuom- bud, statligt investeringsstöd och kreditga- ranti till serviceenheter samt statsbidrag till kommuner för förvärv av butiksfastigheter kan ett bredare genomförande av dessa åtgärder ske. Utredningen anser att länssty- relserna bör följa upp effekterna av åtgärder- na och studera om syftet med dem har kunnat nås. Erfarenheterna av verksamheten bör kunna föranleda modifieringar i fråga om uppläggning och stödformer. Ny teknik inom varudistribution och kommunikationer kan medföra att de förutsättningar som legat till grund för utredningens förslag påverkas. Vidare kan distributionsutredningen komma att föreslå åtgärder som förändrar dessa förutsättningar. Mot bakgrund av vad som här har sagts är det naturligt att utredningens förslag får karaktären av försöksverksamhet och bör därför kunna omprövas efter en femårsperiod.
7. Sammanfattning
Den 27 juni 1969 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppdrag att utreda gles- bygdsproblemen. I direktiven för utred- ningens arbete framhölls att utredningen bör ses som ett led i strävandena att skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende mellan boende i olika regioner. Geografiskt skulle arbetet främst inriktas på skogslänens glesbygdsproblem.
Utredningen har ansett det naturligt att prioritera sådana centrala frågor som är av mer allmänt intresse och rör befolkningens mest fundamentala behov. Frågan om kom- mersiell service i glesbygder behandlasi före- liggande delbetänkandé. Utredningsarbeteti övrigt är inriktat på olika typer av samhälle- lig service, kommunikationsfrågor i vid- sträckt mening och vissa sysselsätt- nlngsfrågor.
Takten i strukturomvandlingen inom de- taljhandel och övrig kommersiell service har varit snabb under 1960—talet. Särskilt inom livsmedelshandeln har en betydande netto— minskning av antalet enheter ägt mm. Så— lunda har antalet dagligvarubutiker redu- cerats från ca 25 000 till knappt 14 000 under 1960-talet. Nedläggningstakten har emellertid inte varit högre inom skogslänen än i övriga delar av landet. Även den ambule- rande handeln, som ökade i omfattning under de första åren av 1960-talet, har iallt större utsträckning börjat beröras av ned- läggningar.
Strukturförändringama kan förklaras av ett flertal faktorer. Serviceverksamheter av typ detaljhandel och övrig kommersiell service är för sin existens beroende i första hand av det lokala befolkningsunderlaget. Servicestrukturen påverkas av befolknings- förändringarnas storlek, hushållens fördel- ning av disponibel inkomst på olika konsum- tionsområden samt köpvanor. Av stor bety- delse är även kostnadsutvecklingen för servi— ceföretagen och deras möjligheter till effekti— visering av verksamheten.
Utredningen har översiktligt undersökt partihandeln med dagligvaror i två län och mer i detalj studerat servicestrukturen iett antal utvalda glesbygdsområden. Vidare har livsmedelsbutikernas prisnivå hus— hållens inköpsvanor undersökts i en kom- mun. Normalt erhöll glesbygdsbutikema i de studerade länen varuleveranser en eller två dagar per vecka. Mejeriprodukter och andra färskvaror levererades betydligt oftare. Parti- handelsföretagen tillämpade normalt system med fraktutjämning så att inga extra frakt- kostnader debiterades mer perifert belägna butiker. I vissa fall förekom dock fraktmer- kostnader för livsmedelsbutiker vid mjölkle— veranser.
Flertalet livsmedelsbutiker i sökta glesbygdsområdena visade sig vara mycket små enheter och många drevs som ”familjebutiker", dvs. utan anställd personal. Brister i livsmedelssortimentet förekom främst i fråga om kött och charkuterivaror
samt
de under-
samt frukt och grönsaker. En stor del av butikerna gav hemköpsservice, dvs. hem— sändning av varor efter telefonorder. Hem- sändningsmöjligheterna utnyttjades dock i relativt liten utsträckning av hushållen. Den prisundersökning, som utredningen låtit ut- föra, visade att några egentliga prisskillnader inte förelåg mellan livsmedelsbutiker i gles- bygdsområden och andra livsmedelsbutiker.
Fackhandeln i de undersökta glesbygds- områdena var normalt koncentrerad till kommunernas huvudorter. I en kommun fanns endast ett fåtal fackhandelsbutiker vid undersökningstillfället medan i andra områ- den flertalet branscher var representerade. Många livsmedelsbutiker förmedlade dess- utom varor inom fackhandelssortimentet. Enligt den intervjuundersökning som utred- ningen företagit utnyttjade glesbygdshushål- len i relativt stor utsträckning möjligheterna till postorderköp.
Utöver livsmedelshandel och fackhandel fanns andra servicefunktioner företräddai de studerade glesbygdsområdena. Vanligen hade serviceutbudet koncentrerats till kommuner- nas centralorter, men vad gäller t. ex. bensin- stationer och bilverkstäder hade serviceenhe- terna en förhållandevis god spridning. ] samtliga undersökta kommuner i skogslänen fanns minst ett apotek. Dessutom förmedla- des apoteksvaror i relativt stor utsträckning exempelvis av livsmedelsbutiker. Vad gäller reparationsservice tydde intervjuundersök— ningen på att betydande väntetider i vissa fall förekom för hushållen.
Utredningen har funnit att servicestandar- den för stora delar av glesbygdsbefolkningen i flera avseenden är relativt god. De avlägset belägna hushåll, utan egna transportmedel har emellertid av allt att döma betydande svårigheter när det gäller försörjningen med vissa typer av service. Genom den fortgående koncentrationen av serviceutbudet kan pro- blemen komma att avsevärt förvärras för de kvarboende i glesbygderna, Utredningen har därför funnit det nödvändigt att åtgärder vidtas för att vidmakthålla och förbättra serviceförsörjningen i glesbygdsområdena.
Utredningen har närmare försökt precise-
ra vilka servicefunktioner som utifrån all- männa synpunkter kan uppfattas som sär— skilt viktiga för glesbygdernas serviceförsörj- ning. Med hänsyn till befintliga data om utnyttjandefrekvenser m. ni. kan nedan upp- räknade anses vara mest grundläggande och av sådan betydelse för glesbygdsbefolkning- en att de i stationär form bör finnas företrädda i glesbygdskommuner.
Livsmedelsbutik Järnhandelssortiment
Färghandelssortiment
Textilvarusortiment
Apotek
Möjligheter att beställa vin och spritdrycker Bensinförsäljning
Bilreparationer
Annan reparationsservice, huvudsakligen i form av god serviceberedskap för i första hand rörlednings— service, elinstallationer och reparationer av hus- hållskapitalvaror, t. ex. radio- och TV—service Herr- och damfrisör
Servering Banktjänster
Den spridda bosättningen i glesbygder medför att olika serviceverksamheter som detaljhandel och övrig kommersiell service alltid måste ha ytmässigt stora underlags- eller försörjningsområden. Utredningen anser dock att grundläggande service i stationär form måste förekomma med en viss täthet även i glesbygder. Enligt utredningens me- ning bör man kunna utgå ifrån att de pri- mära stödjepunkterna för försörjningen med lokal service i första hand utgörs av de nya kommunernas huvudorter. Genom transport- insatser bör varje kommuncentrums verk- ningsområde kunna vidgas. Alltför stora av— stånd till viktigare kommersiell service medför emellertid att befolkningens servicebehov inte kan tillgodoses med rimliga uppoffringar i tid och kostnader. Utredningen har som_ principiellt riktmärke angett att restiderna till grundläggande servicefunktioner inte bör överstiga 30—45 minuter vid enkel resa. En förutsättning för att befolkningens service- standard inte allvarligt skall försämras som en följd av en sådan koncentration av serviceutbudet är att en fungerande kollektiv transportapparat upprätthålls även i gles- bygder. I områden, där på grund av stora
avstånd serviceförsörjningen inte kan ordnas på ett godtagbart sätt från de lokala huvud- orterna, måste enligt utredningens mening samhället vidta särskilda åtgärder. Utredningen har i sina överväganden om olika möjligheter att förbättra glesbygdsbe- folkningens tillgång till kommersiell service i linje med vad som anges i direktiven sökt att finna lösningar, som i liten utsträckning rubbar de förutsättningar under vilka han- deln för närvarande arbetar. Två principiellt skilda huvudtyper av åtgärder har därvid diskuterats. Genom transportinsatser kan servicens tillgänglighet förbättras för de avsides belägna hushåll som saknar tillgång till egna kommunikationsmedel. Fördelen med transportinsatser är främst att en stor flexibilitet medges och att inverkan på konkurrensförhållandena är relativt liten. Utredningen har vidare övervägt olika typer av åtgärder för att vidmakthålla servicefunk- tioner på strategiskt belägna orter.
Utredningen har i fråga om glesbygdsbe- folkningens försörjning med dagligvaror och apoteksvaror diskuterat olika möjligheter att organisera hemsändning som ett komple- ment till persontransporter. I princip bör så långt möjligt tillses att olika transportbehov samordnas. Utredningen föreslår att följande åtgärder vidtas: l. Hemsändning av dagligvaror och apoteks- varor efter telefonorder bör organiserasi glesbygder med utnyttjande av befintliga kommunikationsmedel, t. ex. ordinarie busslinjer, lantbrevbäring, Skolskjutsar el- ler särskild kompletteringstrafik. Vilka transportmedel som skall användas bör avgöras från fall till fall med hänsyn till de lokala förhållandena. Vid hemsändning av dagligvaror bör glesbygdshushållens fraktkostnader reduceras. Fraktreduktio- nens storlek och omfattning bör avgöras av resp. kommun i samband med en kommunal planläggning av verksamheten.
2. För att underlätta för hushållen i gles- bygder att ta emot beställda varor vid hemsändning bör i vissa fall funktioner som varuombud inrättas. Behoven av varuombud bör avgöras i samband med
den förut nämnda kommunala planlägg- ningen av hemsändningsverksamheten.
3. Kommuner som i sina glesbygdsdelar reducerar hushållens fraktkostnader vid hemsändning av dagligvaror eller inrättar funktioner som varuombud för att under- lätta för glesbygdshushållen att ta emot beställda varor bör få statligt bidrag till kostnaderna för denna verksamhet. Stats- bidrag bör utgå till glesbygdskommuner inom det allmänna stödområdet. Om särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna utgå även till glesbygdskommuner utanför stödområdet, t. ex. skärgårdsområden med serviceproblem. Statsbidrag bör läm- nas med ett belopp som svarar mot bidraget till glesbygdskommun för kost- nader för social hemhjälp, dvs. för närva- rande 35 procent av kommunens netto- kostnader för fraktreduktionen och för varuombuden. Beslut om statsbidrag bör fattas av länsstyrelsen.
Utredningen har bedömt att statens kost- nader med nuvarande bidragsbestämmelser för social hemhjälp kommer att uppgå till omkring 3 milj. kr. per år för fraktreduk- tionen vid hemsändning och till omkring 2 milj. kr. per år för verksamheten med varuombud.
Utredningen har även övervägt olika möj- ligheter att genom samhällsstöd vidmakthålla sådana servicefunktioner, som inte kan dri- vas på helt kommersiella grunder. Eftersom åtgärder av detta slag har en direkt konkur— renspåverkande innebörd, har utredningen ansett det lämpligt att ett samhällsstöd begränsas till sådana enheter, som med hänsyn till serviceförsörjningen i ett gles- bygdsområde är av särskilt stor vikt. Vid stödgivning skall hänsyn bl. a. tas till befolk- ningsunderlagets storlek i aktuella områden.
Beträffande samhällsstödets inriktning har utredningen avvisat direkta driftsstöd. I stället har utredningen diskuterat möjlighe- terna att genom investeringsstöd, i vissa fall tillsammans med statlig kreditgaranti för rörelsemedel, förbättra funktionsmöjlighe- terna för serviceenheter i glesbygder. Utred-
ningens förslag "rörande investeringsstöd
m. m. innebär i huvudsak följande: ]. Statligt investeringsstöd bör efter särskild prövning utgå till näringsidkare som be- driver verksamhet inom kommersiell ser- vice av mer grundläggande betydelse i glesbygdskommuner inom det allmänna stödområdet. I särskilda fall bör investe- ringsstöd kunna utgå även till verksamhe— ter i glesbygdsområden utanför det all- männa stödområdet. Det statliga investe- ringsstödet bör utgå för finansiering av ny-, till— eller ombyggnad av affärslokal eller annan byggnad som behövs för verksamheten eller för anskaffning av inventarier och utrustning. Större restrik- tivitet bör iakttas. vad gäller stöd till stora fasta anläggningar än för anskaffning av teknisk utrustning. Statligt investerings- stöd bör i vissa fall även kunna utgå till näringsidkare som bedriver ambulerande
Stödet bör då begränsas till anskaffning av teknisk utrustning, t.ex. kyl- eller frysutrustningi fordonet.
2. Det statliga investeringsstödet bör ges formen av lån, alternativt avskrivningslån. En kombination av lån och avskrivnings- lån bör även vara möjlig. Stödet bör kunna motsvara högst två tredjedelar av de totala kostnaderna för investeringarna. Avskrivningslån bör kunna lämnas med ett belopp som motsvarar högst 35 procent, i särskilda fall högst hälften, av den sammanlagda stödberättigade investe- ringskostnaden. I fråga om säkerheter, ränta, amortering och uppsägning av lånen samt möjligheter att återkräva av- skrivningslån bör bestämmelserna i kun— görelsen om statligt regionalpolitiskt stöd fåi huvudsak motsvarande tillämpning.
3. Statligt bidrag för förvärv och upprust- ning av butiksfastigheter bör i vissa fall kunna utgå till glesbygdskommuner inom det allmänna stödområdet och i särskilda fall till andra glesbygdskommuner. Stats- bidrag bör lämnas med 50 procent av kostnaderna för förvärvet eller av de för upprustningen erforderliga kostnaderna. service.
Utredningen har beräknat kostnaderna för statligt investeringsstöd i form av län eller avskrivningslån till högst 3 milj. kr. per år och för statsbidrag till kommuner för förvärv och upprustning av butikslokaler till högst 2 milj. kr. per år.
4. I särskilda fall bör statlig kreditgaranti kunna lämnas till näringsidkare som erhål- ler investeringsstöd för att finansiera anskaffning av varulager. Kreditgaranti bör normalt avse högst 50 procent av kapitalbehovet för varulagret, i särskilda fall dock högst två tredjedelar.
5. Beslut i här avsedda stödärenden bör fattas av länsstyrelsen. 1 frågor rörande statligt stöd eller kreditgaranti utanför det allmänna stödområdet bör beslut fattas av Kungl. Maj:t.
6. Som underlag för beslut i stödärenden behövs bedömningar av den framtida strukturomvandlingen m.m. inom kom— mersiell service. Utredningen rekommen- derar kommunerna att utarbeta översiktli- ga planer för serviceförsörjningen. Av planeringen bör framgå bl.a. på vilka serviceorter en bestående stationär service är särskilt angelägen.
7. Samhällsorganens möjligheter att i god tid överväga och vidta lämpliga åtgärder för att trygga glesbygdsbefolkningens service- försörjning bör underlättas om ett konti- nuerligt samråd i strukturfrågor och infor- mationsutbyte äger rum mellan länsstyrel- se, kommuner och handelns organisatio- ner. Utredningen förordar att samhälls- organen tar initiativ till sådana samråd och informationsutbyten. I detta sam— manhang vill utredningen förorda att sam- hällsorganen träffar överenskommelser med serviceföretagen i glesbygder om varsel vid planerad nedläggning. Erfarenheterna av de föreslagna åtgärder- na bör systematiskt samlas in och bearbetas av länsstyrelserna. Det är naturligt att utred- ningens förslag får karaktären av försöks- verksamhet och de bör därför kunna omprö- vas efter en femårsperiod.
' '=' .,-."-.. ..'.'|'_'
— .... " . ' |. . . . .' . 'n, ," ' -" I"" .'|.'.'f"""'_e || ”4... .1_.|."-'w'1|,-J'ä _. .-'. ,' .| |_ || 91 |,,|,,_| , __ hf. ._-' .'..i , | Mållgåwzh två”? |- ' , _ ”ung”—|")
., ., '. |||||,|'.'|_||| .,'_'.'_'. ., .. |."|||':, "'. .-.,"-'|- _ ,.', ._, ,— | |.| ,|,._|.| | ,..ng . ._'3' ' .l', ;il|'..'»|-|j'_- ..' .',: t""r"." få:-',',” '|'.'t', . . ”"""— || |_ |— " ||||l| I ||| __, _,£,__:-_ ___- | | , . , ,|. . ...' .'|.” .. __ ..., .. ' '|,,',_ ."'I. IHH? 'J|'|'|T" l|1'.'|..' ||'.."|",',|,-f|. Eli,—"&:” || vill",'._ ,_| ' ".-' . ",,” ”",,'|"""|" .. "'. '." * . » _". ' in.., . ...,., .:,. '.,||.'.' .,-.. ,_, , ?. |' - . '" . ,,. ,..'|." .': _"'_.'_"|.| _|',',,'—. .|'-,,"|,.-"|'",' "Hh' " ”' häl; " ”':'." » '."' '.... ' "—'_ Lig," ' ' "".'.' '. "..,. . .. '_.'_.'.r :|' »,'.'.'—.. "—,',.,',,="'. ",". fi. L:," ""'|"'I""H ':,||| ' _|,"r:.,-i' -.| | , .'| ..'- ".'.—' "|| ""
1 || || 'N- .'_'_-L- , ,1. L_' ",,.'..'. _ |,|' ', . 4.— |.J,|'__.|' | " m_fih,|1_|_'| _:1..|| ,||||| .. %fhå] Ml||| i?"
.: | ,. ." . f» .. ' | . _l " ?] Hållö " n' _" . |||||_ ' | ||||__ '-'|.||.|.||'_'|_| |,_|||',|,__|.| .,,|','_|.'| ||||||" i;..n'i'k'i I 5013"! || ""| ' "' " . ") r:":i” ”"i'ÅjJ'HI " |||||_:___ '?" ""-ii" HFI "
|"r'.|.' ||,.'":" . .L' -., ...i.” .— ,, ,|.|___||_|__| , , ""_.-'.' ', |'.-... '. .|_....,|- | _ i |. ' l. ill.. ' ' "|E
'|',” _|?" - "ll—q lll-lill
.|' ' . .|' | . ,, ,, ,, '.." |.",._ ' 1 " '— .' _ . ".'|" ' ' '! . ' _ . |',, ||.'| ' .|| il| ' ', . .
. .. .' ".'." "men" ' 1 '|',", " | år ' " får?! ”in”"
_| ...-...". ,,..r'... -._ ' ll
. _ . .. _' U'. __. " '— ,|,,. ._ . ||. ,, '|, | _. || || |1'_'.._,,|,,|-_ .,. |||_|_,|'|' '|, |. _: ä' . %_5g |'l _|| _ |||._,|_ ÄhmH-JQHLU . ' . ' . ' .' '. . ' | | - .'|'| f .. | , __ | |_' Zl'i' | |, ' m: " ', '.' "'.. .'| 1'| , .; |f- " , _ MMNHIW'” _ | '|| ' ,l ' ' ' ; '| |_' I: i "
21.5 'L'tåfl ';';" lll-'i" |"'.'i '
F."? pärmen-'Me ;khhllmlb—Jw'bl'
kult-WWW
. . ' ,' _' | ,| . |_ " "U|" ,IUI':_| _ _| ||- ' 1...r ,.'-|L.-.|..|.|.|, |'|—|?|...— ||,s—,'_|||.,,, '||,,
u ,:. _
1 'A- . ' " :'I' _ "| ' I'llll l ._ .II I , :l JK |-L || » ||||_'.,lll_ ,- ' ' .' "- "'i ' ä' , ' ' " ”Hän-äg ... .,|_||||.'___,_.5 '."'-', '. |'J'1- M:," väl;" ism |||. "W till |_'_ |||—|.I,._||.'.'|.|| * "|l"'l|.",_ ,.| "|'5.'l' '. lk" | |! 'I) ,] 'n'—ll . .| . .. || .'|. _.'f || | . fvw. ' |__|, ' ._ |; . " |, ' '
.. "" "' " ."". ' 'F"'_. '.' ' di.—| _'.. "|"|"'.'.",, "Jil." ,,..".,'__.-v i.",g"
'. ' '. 'i' ".'.5" "'," ' ' '|Hl1""' '- |" . _" ""-." '. | " |.' .|_???” ." "_F-|l|, kul”-Väg" :'l'4_-"':
Glesbygdsutredningens direktiv
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 27juni 1969.
Chefen för inrikesdepartementet, stats- rådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om utredning rörande glesbygdsproble- men och anför.
Sedan år 1966 finns inom Kungl. Maj:ts kansli en särskild arbetsgrupp för glesbygdsfrågor. Grup- pens uppgift är att pröva och successivt lägga fram förslag till åtgärder för att förbättra levnadsför— hållandena för befolkningen i glesbygderna, främst vad gäller den samhälleliga servicen. Arbetet är inriktat på att direkt få fram förslag till åtgärder inom olika departement, myndigheter och kommu- ner. Representerade i gruppen är social-, kommuni- kations-, finans-, utbildnings-, jordbruks—, handels- och inrikesdepartementen samt kommun- och landstingsförbunden. Experter har tillkallats från arbetsmarknads-, bostads— och socialstyrelserna.
Glesbygdsgruppens arbete har till väsentlig del varit inriktat på att bevaka konkreta frågor som handläggs hos myndigheter och departement. Den har själv tagit initiativ till en rad olika åtgärder såsom en omfattande försöksverksamhet i fråga om service åt åldringar och handikappade, stödåtgärder för att skapa sysselsättning i form av hemarbete m.m. l nära anknytning till glesbygdsgruppens arbete har vidare utförts en modellplanering för lokal trafikservice (SOU 1968133) och åtgärder för att underlätta en tillfredsställande varudistribution har planerats. En betydelsefull arbetsuppgift för gruppen är vidare att söka samordna olika åtgärder som rör förhållandena i glesbygderna. En värdefull tillgång i detta arbete är de glesbygdskonsulenter — med placering i Mora och Umeå — som på gruppens förslag tillförts socialstyrelsen.
I tre motionspar vid årets riksdag har framställts yrkanden om en parlamentarisk utredning rörande glesbygdernas problem. [ motionerna 1387 och
II:443 baseras detta yrkande på den principiella uppfattningen att lokaliseringspolitiken bör klart avgränsas från de åtgärder som under alla förhållan— den erfordras för att lösa glesbygdernas och avfolk— ningsor|t|ernas trivsel-, service- och försörjningspro- blem. Onskvärdheten av att de investeringar som gjorts i glesbygderna så långt möjligt blir utnyttjade betonas liksom också behovet av livskraftiga ser- viceorter i glesbygdernas närhet. Vidare berörs bl, a. fritidsbebyggelsens betydelse och glesbygds- jordbrukens problem.
Motionerna 12522 och 11:626 inleds med en översikt av glesbygdsproblemen. Motionärerna vill bl.a. förbättra transportmöjligheterna, kartlägga förutsättningarna för att utveckla turistnäringen och andra sysselsättningsstödjande åtgärder. Ytter- ligare förordar de förbättrad postservice, enhetliga— re telefontaxor, utbyggt vägväsende, möjligheter till samtransporter, upprätthållande av den kollek- tiva transportapparaten, anpassning av utbildnings- politiken till glesbygdernas förhållanden, geografisk utjämning av oljepriserna samt en solidarisk ut- jämning mellan kommunerna av kostnaderna för försörjning och vård av gamla.
Hemställan om en parlamentarisk utredning angående glesbygdsproblemen grundas i motioner- na 11739 och "2829 väsentligen på en diskussion om jordbrukets ställning i glesbygderna. Motionä- rerna rekommenderar att möjligheterna till frilufts— liv i glesbygderna tas bättre tillvara och berör miljövårdsaspekterna i detta hänseende. En ändring av 1967 års jordbruksbeslut, så att även deltidsjord- bruken får det allmännas stöd, framhålls som angelägen bl.a. från landskapsvårdssynpunkt. En mindre areal än 50 hektar odlad jord bör enligt motionärernas mening kunna godtas som förutsätt- ning för en framtida jordbruksenhet. En kombina- tion av jordbruk och skogsbruk betecknas som en lämplig företagsform som är värd att få stöd.
Bankoutskottet fäster i sitt av riksdagen godtag- na utlåtande (BaU nr 30) uppmärksamheten på det i årets statsverksproposition (bil. 13. s. 146) gjorda uttalandet, att regionalpolitiken måste innefatta
bl.a. strävanden att undvika eller mildra sådana glesbygdsproblem som otillfredsställande kommer- siell och institutionell service, förluster på det insatta samhällskapitalet och ogynnsam åldersför- delning. Att tänka sig en lösning av problemen enbart eller huvudsakligen genom lokaliseringspoli- tiska åtgärder är inte realistiskt — serviceproblemen i de mest glesbefolkade delarna av landet måste lösas genom vidareutveckling av glesbygdsstödet. Riksdagen har anslutit sig till detta uttalande och enligt vad bankoutskottet framhållit avspeglar det samma syn på distinktionen mellan lokaliseringspo- litik och åtgärder för att lösa glesbygdsproblemen som kännetecknar motionerna 11387 och ll:443. Åtgärder av sistnämnda slag framstår för utskottet som en särskild och betydelsefull verksamhet inom regionalpolitikens ram. En viss aktivitet på detta område har också satts i gång. Framför allt bör enligt utskottet nämnas de insatser som kommit till stånd på förslag av arbetsgruppen för glesbygdsfrå— gor. Utskottet finner det angeläget att de smidiga former som f.n. tillämpas för arbetet med gles- bygdsproblemen kan bestå och att det alltså även framgent kommer att finnas möjligheter att snabbt initiera och genomföra olika slags serviceåtgärder m.m. Den fortsatta regionalpolitiska planeringen länsvis kan väntas leda till att glesbygdsproblemen på skilda häll i landet blir grundligare analyserade och att nya metoder för att komma till rätta med dem övervägs. Även om sålunda betydande krafter kommer att ägnas detta problemkomplex inom ramen för den organisation som redan fungerar, har utskottet emellertid förståelse för motionärernas önskemål om en särskild parlamentarisk utredning rörande glesbygdsfrågorna. Dessa har, som motio- närerna betonar, stor politisk betydelse. För de berörda regionerna och deras invånare kan de framstå som livsfrågor. En mycket långtgående utglesning av befolkningen kan också tänkas leda till problem i fråga om försvarspolitiska förutsätt- ningar, möjligheter till fritidsbebyggelse osv. En viktig synpunkt i sammanhanget är att glesbygds- problem gör sig alltmer kännbara i sydligare delar av landet, där den allmänna urbaniseringen och i synnerhet de stora och medelstora städernas expan- sion åtföljs av påtagliga negativa utvecklingstenden- ser i områden utanför de urbaniserade regionerna.
Utskottet ställer sig sålunda bakom motionärer— nas hemställan om en parlamentarisk utredning rörande glesbygdsproblemen. De närmare riktlinjer- na för en sådan utrednings arbete bör dock enligt utskottets mening få anges av Kungl. Maj:t. Uppen- bart är att de föreliggande motionerna innehåller uppslag _och synpunkter som förtjänar att beaktasi detta sammanhang. Med detta konstaterande an- sluter sig utskottet dock inte i alla delar till vad som anförts i motionerna. Framför allt betonar utskottet att de jordbrukspolitiska problem som aktualiserats, särskilt i motionerna 11739 och ll:829, måste behandlas under beaktande av jord- brukspolitiken i stort. På detta område anser utskottet därför att utredningen knappast kan få möjlighet att självständigt utforma rriera långtgåen- de reformförslag.
Den av riksdagen begärda utredningen bör nu komma till stånd genom särskilda sakkunniga. Utredningen bör ses som ett led i strävandena att skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende mellan de människor som bor i olika regioner.
Som framgår av det anförda har glesbygdspro- blemen på senare tid tilldragit sig ökad uppmärk- samhet och åtgärder har initierats i skilda samman- hang för att finna lösningar på dem. Forskning om glesbygderna pågår på initiativ av expertgruppen för regional utredningsverksamhet. Dessa undersök- ningar har kommit så långt att ett grundmaterial nu successivt läggs fram. Även på andra vägar fram— kommer sådant material. En väsentlig uppgift för de sakkunniga blir att på grundval av det utförda forskningsarbetet kartlägga glesbygdsproblemen och lägga fram förslag till mera långsiktiga lösning— ar av dessa.
Av stor betydelse för utredningsarbetet blir också den nya etappen av den i länen utförda regionalpolitiska utvecklingsplaneringen, i vilken de praktiska konsekvenserna av Länsplanering 1967 skall belysas. I den regionalpolitiska planeringen ingår som en viktig uppgift att klarlägga var och i vilken omfattning särskilda åtgärder behövs för att befolkningen i orter och områden med vikande utveckling skall kunna beredas tillfredsställande levnadsförhållanden och samhällsservice. De sak- kunniga bör fortlöpande följa detta arbete och tillgodogöra sig dess resultat i sin verksamhet.
Den försöksverksamhet i fråga om samhällelig service m.m. som arbetsgruppen för glesbygdsfrå— gor fått till stånd bör ge värdefulla erfarenheter för hur den framtida glesbygdspolitiken skall utformas. Det bör vara en angelägen uppgift för de sakkunni- ga att systematiskt studera erfarenheterna av försö- ken och att med ledning av dessa erfarenheter föreslå vilka åtgärder som framdeles bör vidtas.
Bristen på arbetstillfällen är det dominerande problemet i glesbygderna. Det är — som min företrädare framhöll i årets statsverksproposition — inte realistiskt att tänka sig en lösning av dessa problem enbart eller i huvudsak genom lokalise- ringspolitiska åtgärder. Lokaliseringspolitiken har dock stor betydelse även för glesbygden genom att medverka till att livskraftiga tätortsbildningar i olika delar av landet kan upprätthållas, vilka är nödvändiga som stödjepunkter för de utpräglade glesbygdsområdena. De lokaliseringspolitiska frå— gorna är emellertid f. n. föremål för särskild utred- ning genom 1968 års lokaliseringsutredning och de bör därför inte omfattas av den nu avsedda utredningen.
Även om de sakkunniga sålunda inte skall behandla lokaliseringspolitiska frågor bör de vara oförhindrade att överväga och lägga fram förslag till sådana sysselsättningsskapande åtgärder som inte har direkt lokaliseringspolitisk innebörd. Exempel på sådana åtgärder är det på initiativ av glesbygdsgruppen införda stödet till hemarbete i glesbygderna. Det är angeläget att de sakkunniga i dylika frågor håller nära kontakt med lokaliserings— utredningen.
I den mån de sakkunniga tar upp frågor som
berör jordbrukarnas förhållanden måste dessa be- handlas under beaktande av jordbrukspolitiken i stort. De sakkunniga bör därför inte på detta område självständigt utforma mera långtgående reformförslag. [ den mån frågor som har jordbruks- politiska aspekter berörs, bör samråd ske med utredningen rörande stödet till jordbruket i norra Sverige.
Vad gäller insatser för turism och friluftsliv m. m. i glesbygder villjag erinra om att sakkunniga nyligen tillkallats för planering av turistanlägg- ningar och friluftsanläggningar m. m. Dessa sakkun- niga skall bl. a. undersöka möjligheterna att stimu- lera fritidsbebyggelse och friluftsanläggningar inom sådana glesbygder där mark och byggnader blivit disponibla för andra ändamål genom jordbrukets rationalisering. Kontakt bör hållas med denna utredning.
Som bankoutskottet har framhållit är det ange- läget att de smidiga former som f. n. tillämpas för arbetet med glesbygdsproblemen kan bestå och att det alltså även framgent kommer att finnas möjlig— heter att snabbt initiera och genomföra olika slags serviceåtgärder m.m. Ett lämpligt sätt att föra glesbygdsgruppens arbete vidare synes vara att ledamöter ur den hittillsvarande glesbygdsgruppen ingår bland de sakkunniga. Härigenom kommer hittills vunna erfarenheter att finnas omedelbart tillgängliga vid utredningsarbetet och det blir möj— ligt att inom utredningens ram fortsätta glesbygds- gruppens arbete.
För många av de åtgärder som vidtas för att förbättra glesbygdsbefolkningens levnadsförhållan- den krävs aktiv medverkan från kommuner och landsting. Utredningsarbetet bör därför bedrivas i nära kontakt med dessa. Likaså är det angeläget att samarbete sker med olika enskilda organ t.ex. handelns företrädare samt de handikappades och pensionärernas organisationer.
Glesbygdsgruppens verksamhet har varit avgrän— sad till att gälla skogslänens inland. Som bankout- skottet framhållit gör sig glesbygdsproblemen allt- mer kännbara även i sydligare delar av landet. De sakkunniga bör vara oförhindrade att i sin verksam— het inbegripa även sådana områden av södra och mellersta Sverige där glesbygdsproblemen är jäm- förliga med de i skogslänen förekommande, men bör dock främst inrikta arbetet på skogslänens glesbygdsproblem.
De sakkunniga bör från här angivna allmänna utgångspunkter ha stor frihet att själva planera sitt arbete och att ta upp olika frågor som de finner vara av intresse i sammanhanget. I första hand bör de dock söka finna långsiktiga lösningar på frågor som gäller samhällelig och kommersiell service. Beskattningsfrågor bör inte behandlas av de sak- kunniga. l fråga om trafikpolitik, arbetsmarknads— politik m.m. bör de sakkunniga i huvudsak utgå från nu gällande riktlinjer.
Åtskilliga av de frågor som de sakkunniga kommer att ta upp torde böra föranleda omedelba- ra åtgärder. 1 dessa fall bör förslag läggas fram successivt.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maji bemyndigar chefen för inrikesdepartementet
att tillkalla högst nio sakkunniga med uppdrag att utreda glesbygdsproblemen,
att utse en av de sakkunniga att vara ordförande,
att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga.
Vidare hemställer jag att Kungl. Maj:t föreskriver
att de sakkunniga får samråda med myn- digheter samt begära uppgifter och yttran- den från dem,
att ersättning till sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen den 28 juni 1946 (nr 394), om annat ej föreskrivs,
att kostnaderna för utredningen skall betalas från elfte huvudtitelns kommittéan- slag.
Slutligen hemställer jag att Kungl. Maj :t medger att statsrådsprotokollet i detta ären- de offentliggörs omedelbart.
Vad föredragande sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Re- genten.
Ur protokollet:
Margit Edström
verksamheter
Detaljhandel exklusive bil- och drivmedelshandel Livsmedelsaffär
Färghandel Parfym— och sjukvårdsaffär Möbelaffär Bosättningsaffär
J ärnhandel
El- och belysningsaffär Radio- och TV-affär Leksaksbutik och hobbyaffär Herrkonfektion Damkonfektion Barn-, goss- och flickkonfektion Butik för strumpor och underkläder Hatt— och mössaffär
Päls- och skinnvarubutik Manufakturaffär Heminredningstextilier Handsk- och Väskaffär Skoaffär
Textilbutik Cykel- och sportaffär Bokhandel
Pappershandel TobakSaffär Musikaffär Ur- och optikaffär Fotoaffär
Juvelerare Blomsterhandel Varuhus
Apotek
Förteckning över kommersiella service-
Systembutik Kioskhandel Torg- och ståndhandel Ambulerande service Postorderhandel
Bil- och drivmedelshandel samt bilservice Försäljning av motorcyklar Bilförsäljning Butik för biltillbehör Bensinstation
Bilskola Motorcykelverkstad Bilverkstad Billackeringsverkstad Gummiverkstad Laddningsstation
Hantverks- och reparationsservice Herrfrisering
Damfrisering
Tvätt— och strykinrättning Kemtvätt Elinstallationer Radio- och TV-service Glasmästeri Cykel— och mopedreparationer Rörledningsservice Låssmed
Oljeeldningsservice Herrskrädderi Damskrädderi
Syateljé Tapisseriateljé
Körsnär
Skomakeri
Fotoateljé Urreparationer
Reparationer av hushållsmaskiner
Bankservice Affärsbankskontor Sparbankskontor Jordbrukskassekontor Postanstalt
Annan kommersiell service Kafé och konditori Barservering eller restaurang Gatukök
Biograf Resebyrå Begravningsbyrå
Bilaga 3 glesbygdsområden
3.1 Inledning 3.1.1 Bakgrund och syfte
Inom detaljhandel och övrig kommersiell service arbetar de olika enheterna för närva- rande vanligen inom relativt begränsade geografiska områden. Särskilt dagligvaruhan- deln och andra för hushållen mer fundamen- tala servicefunktioner har en starkt lokal inriktning. Detaljerade uppgifter om service- utrustningen i olika glesbygdsområden kan därför endast erhållas genom intensivstudier inom mindre regioner. Som lämplig regional nivå för en kartläggning av detaljhandel och övrig kommersiell service har valts kommu- ner.
Kartläggningens syfte har varit att klarläg- ga varudistributionens nuvarande uppbygg- nad i några typiska glesbygdsområden. Un- dersökningen har inte enbart begränsats till en registrering av vilka servicefunktioner, som finns företrädda och butiksnätets sprid- ning, utan innefattar även data om butiker- nas storlek, standard, innehavarens ålder och för livsmedelsbutiker uppgifter om sorti- ment, varuleveranser till butikerna, prisnivå etc. En särskild undersökning av livsmedels- handelns priser har utförts i ett av de studerade glesbygdsområdena, för att jämfö- ra priserna med andra delar av landet. Jämförelsematerial har kunnat erhållas ge- nom tidigare utförda undersökningar av
Undersökning av serviceutbudet i några utvalda
statens pris- och kartellnämnd (SPK).
Förutom en ren beskrivning av serviceut- rustningen har avsikten varit att inventering- en tillsammans med en köpvaneundersök- ning skulle kunna ge underlag för en bedöm- ning av den kommersiella servicens framtida utveckling i de undersökta glesbygdsområde- na. Köpvaneundersökningen redovisas i bila- ga 4.
3.1.2 Val av undersökningsområden
För att kartläggningen skulle kunna göras tillräckligt djupgående måste antalet under- sökningsområden begränsas. Glesbygdspro- blem förekommer i varierande grad i stora delar av landet men torde vara mest markan- ta i skogslänens inre delar, där befolknings- glesheten är störst. Som undersökningsområ- den valdes fyra kommuner i skogslänens inland. Dessutom har som jämförelseområ- den ett skärgårdsområde och en kommun i södra Sveriges glesbygder undersökts.
Valet av undersökningsområden i skogslä- nens inland har gjorts med hänsyn till följande faktorer: ]. Geografisk spridning av undersöknings- områdena
2. Antal invånare och förväntad befolknings-
utveckling 3. Centralorternas1 folkmängd
1 Med centralort avses här och i det följande respektive kommuns huvudort
4. Områdenas näringsstruktur 5. Möjligheter att företa en köpvaneunder— sökning i ett av områdena. Med utgångspunkt härifrån har följande kommuner valts som lämpliga undersök- ningsområden i skogslänens inre delar. Före l. I. 1971 avses med Berg och Högsby respektive kommunblock. ]. Finnskoga—Dalby i Värmlands län 2. BergiJämtlands län
3. Sorsele i Västerbottens län
4. Övertorneåi Norrbottens län
Som jämförelseområden i andra delar av landet har valts Ljusterö församling (Öster- åkers kommun) i Stockholms län och Högs- by kommun i Kalmar län.
De utvalda undersökningsområdena kan självfallet inte ge en helt representativ bild av serviceförhållandena i landets glesbygder utan bör kunna ses som typiska exempel på glesbygdsområden av skiftande karaktär.
3.1.3 Allmän beskrivning av undersöknings- områdena
Genom har en erhålles.
Invånarantalet varierade i de olika under- sökta kommunerna inom skogslänen från ca 4.500 i Finnskoga—Dalby och Sorsele till 7.700 i Övertorneå och ca 9.800 i Berg vid årsskiftet 1969/70. Enligt länsplanering 1967, prog. 2 beräknas antalet invånare minski med ca 55 % i Finnskoga-Dalby och Övertomeå under perioden 1965—80 medan befolkningsminskningen under samma tid väntas uppgå till ca 40% i Sorsele och ca 35 % i Berg. Antalet invånare i Högsby kommun och Ljusterö församling uppgick vid årsskiftet 1969/70 till ca 8 400 respekti- ve.90C.
Centralorternas folkmängd i de undersök- ta konmunerna varierade i betydande ut- sträckning. Enligt folkräkningen år 1965 uppgidr antalet invånare i huvudorten i Bergs rommun endast till något mer än 400 och i Finnskoga—Dalby kommun till ungefär
urvalet av undersökningsområden god geografisk spridning kunnat
det dubbla. Kommuncentra i Sorsele och Övertorneå kommuner hade drygt 1.500 invånare år 1965 och i Högsby nära 1.700.
I samtliga fyra undersökningsområden in— om skogslänen var andelen förvärvsarbetande inom jord- och skogsbruk mycket hög i förhållande till riksgenomsnittet. Enligt 1965 års folkräkning var drygt 45 % av de förvärvsarbetande sysselsatta inom jord- och skogsbruk i Berg, ca 40 % i Sorsele och ca 35 % i de båda övriga kommunerna. Motsva- rande andelar uppgick i Högsby kommun och Ljusterö församling till ca 20 % respekti- ve 30 %.
3.1.4 Undersökningens uppläggning
Undersökningen av serviceutrustningen i de utvalda kommunerna har utformats som en totalinventering av all kommersiell service, som är direkt inriktad på hushåll och enskilda personer. Av tidsskäl har undersök- ningen i Högsby kommun måst begränsas till dagligvaruhandeln, dvs. förutom stationära livsmedelsbutiker ingår även varubussar och kiosker. Fältarbetet har utförts under hösten 1970 och vintern 1971 av SPK genom priskontoren i de berörda länen. Varje butik eller övrig serviceinrättning har besökts av personal från SPK, varvid butiksinnehavaren eller föreståndaren lämnat uppgifter om verksamheten enligt ett fastställt formulär. Livsmedelshandeln har undersökts särskilt noggrant, medan däremot för vissa tjänsteri stort sett endast en registrering av service- funktionens förekomst har ägt rum. Uppgif- ter har erhållits från samtliga berörda företag med undantag för fyra kiosker i Ljusterö församling med ett begränsat öppethållande (endast sommarmånaderna).
Som tidigare har nämnts har även en prisundersökning utförts. Undersökningen har omfattat samtliga fasta livsmedelsbutiker i Sorsele kommun. Materialinsamling och bearbetning har utförts av SPK. En närmare
1) Med centralort avses här och i det följande respektive kommuns huvudort
beskrivning av prisundersökningen lämnas tillsammans med undersökningsresultaten nedan.
Kartläggningens resultat har samman- ställts kommunvis och omfattar följande avsnitt:
1. Beskrivning av undersökningsområdet 2. Livsmedelshandeln
3. Fackhandeln
4. Övrig kommersiell service
Prisundersökningen i Sorsele kommun re- dovisas i anslutning till avsnittet om livsme- delshandeln i kommunen. Eftersom kiosker- nas sortiment närmast är av dagligvarukarak— tär redovisas de tillsammans med livsmedels- butikerna. ] avsnittet om övrig kommersiell service behandlas samtliga servicefunktioner utöver egentlig detaljhandel.
Uppgifter om livsmedelshandeln och fack- handeln i undersökningsområdena år 1962 har erhållits från Kooperativa förbundet. Dessa uppgifter avser endast det totala anta- let butiker och omsättningens storlek.
3.1.5 Beräkning av restidsavstånden till vissa typer av service i de undersökta kommunerna
Som ett komplement till kartläggningen av serviceutbudet i de studerade kommunerna har en översiktlig beräkning gjorts av restids- avstånden till vissa typer av service. Beräk- ningarna har utgått från befolkningsfördel— ningskartor för respektive kommun, varvid andelen boende på olika avstånd från ut- budspunkterna har uppmätts. Mätningar har inte kunnat göras för Finnskoga—Dalby kommun och Ljusterö församling, eftersom en tillräckligt detaljerad befolkningsfördel— ningskarta inte funnits tillgänglig. Som un- derlag i övriga undersökningsområden har genomgående använts befolkningsfördelnings- kartor upprättade utifrån 1965 års folkräk- ning, eftersom 1970 års folkräkning ännu inte har hunnit bearbetas.
För att erhålla restidsavstånd har vägav- stånd uppmätts på länskartor och omvand-
lats till tidsavstånd med antaganden om olika medelhastigheter på olika vägtyper. På ”vik- tigare länsvägar” har som medelhastighet antagits 80 km/tim. och på ”annan allmän väg” 60 km/tim. för resor med bil. Ingen terrninaltid har lagts till bilresetidema. An- delen boende inom olika restidsavstånd har därefter kunnat beräknas med hjälp av be- folkningsfördelningskartorna.
Mätningarna har utförts för bilresor till centralorten, till närmaste fasta livsmedels- butik och till närmaste bensinstation i res- pektive kommun. Dessutom har komplette— rande mätningar gjorts med hänsyn till före- komsten av varubussar och singelpumpar. Eftersom en relativt stor del av hushållen saknar tillgång till bil har även restiderna med kollektiva transportmedel till centralor- ten undersökts i en kommun. Restiden med buss har härvid erhållits via de olika linjernas tidtabeller.
3.2 Finnskoga—Dalby kommun 3.2.1 Beskrivning av undersökningsområdet
Antalet invånare i Finnskoga—Dalby kom- mun har minskat från 6.598 år 1960 till 4.580 år 1969. Centralorten Sysslebäck öka- de sin folkmängd från 730 till 776 mellan folkräkningama 1960 och 1965. Övriga tät- orter inom kommunen är Höljes med 275 invånare, Likenäs med 287 invånare och Långav (Dalby) med 215 invånare år 1965. Omkring 74 % av kommunens folkmängd var år 1960 bosatt i glesbygd enligt folkräkning- arnas begrepp mot ca 70 % år 1965.
Antalet sysselsatta minskade under perio- den 1960—65 med hela 30 % från 2.703 år 1960 till 1.904 år 1965. Huvuddelen av denna minskning berodde på förändringarna inom jord- och skogsbruk, där minskningen uppgick till ca 35 %. Även inom industri och byggnadsverksamhet var sysselsättnings- minskningen mycket markant.
Antalet invånare i kommunen beräknas minska till 2.300 år 1980 enligt länsplane- ring 67, prog. 2. Enligt prog. 0 väntas
Tabell ] Antal butiker i Finnskoga—Dalby kommun med fördelning på huvudbranscher och orter
Sysslebäck Dalby
Bransch
Livsmedel Varubuss Kiosk
Färg
Järn El o. belysning Radio 0. TV Möbler Herrkonfektion Damkonfektion Textil 1 Skor Ur o. optik Foto J uvelerare Blommor
Papper
Cykel o. sport 1 Apotek Bilar Bilverkstad Bilskola Gummiverkstad Bensinstation Herrfrisör Damfrisör Kemtvätt Elinstallation Radio 0. TV—service Rörlednservice 1 Oljeeldn. service Smidesverkstad Skomakeri
Urreparation
Affärsbank 1 Sparbank 1 J ordbrukskassa Postanstalt 1 Konditori/kafé 1 Bar/ Restaurang Hotell 3 Biograf Begravningsbyrå
NI—w _._-p...
)—|
_.'—Ny—
)—
Ransby
N
Likenäs
N
Brattmon
...
Kärrbäckstrand
N
Bograngen
N
...,—......
Skråckarberget
>..
Bj urberget
N
Järpliden
p..-
Höljes
LA)
Båtstad
Långtlon
Bastuknappen
Backa
... >.—
U- »— s- Summa
.—
b)
o—lv—l-lxh—
,—
NMwal
Totalt 26
73
priser) Centralort Omland Hela kommunen Antal Omsätt- Antal Omsätt- Antal Omsätt- År butiker ning butiker ning butiker ning 1962 — — - — 45 11,0 1969 5 2,5 25 8,4 30 10,9
befolkningsminskningen bli något måttligare så att invånarantalet i kommunen uppgår till ca 2.500 år 1980.
En sammanfattning av serviceutbudet i kommunen redovisas i tabell 1 där antalet butiker har fördelats på olika branscher och orter.
3 .2.2 Livsme delshandeln
Antal butiker och omsättning
Totalt fanns vid inventeringstillfället 30 livs- medelsförsäljande enheter i Finnskoga— Dalby kommun, varav en varubuss och fem kiosker. Dessutom förekom ambulerande handel med konditorivaror i kombination med konditori samt fiskbil. Av de 30 en- heterna var 13 av typen ”familjebutiker”, dvs. drevs utan anställd personal. Antalet sysselsatta uppgick till 63, varav 12 på deltid. I tabell 2 redovisas butiksantalets och omsättningens förändring 1962—69 inom livsmedelshandeln i kommunen.
Antalet livsmedelsbutiker och kiosker har minskat från 45 till 30 under perioden 1962—69. Omsättningen har under perioden varit i stort sett konstant i löpande priser. Med hänsyn till att priserna inom livsmedels- sortimentet ökade ca 28 % under denna tid kan man räkna med att en volymminskning ägt rum ungefär motsvarande prishöjningen dvs. ca 28 %. Denna minskning var något större än befolkningsminskningen, som upp- gick till ca 23 % under den aktuella perio- den.
På karta 1 redovisas bl. a. livsmedelsbuti- kernas lokalisering år 1969 och varubusslin-
jemas sträckning. Endast rena livsmedelsbu- tiker ingår, dvs. kioskerna har exkluderats.
Bu tikernas standard
Flertalet livsmedelsbutiker i undersöknings- området var omsättningsmässigt sett mycket små enheter. Av de 24 egentliga livsmedels- butikerna hade 15 en omsättning år 1969 understigande 0,5 milj. kr. och i endast ett fall översteg omsättningen ] milj. kr. Den totala ytan, dvs. försäljningsytan och övriga ytor visade sig vara relativt stori förhållande till omsättningens storlek. För 11 av de 24 livsmedelsbutikerna understeg dock total- ytan 100 m2.
Självbetjäning tillämpades i 10 butiker med undantag för kött- och charkuterivaror. Övriga 14 butiker hade helt manuell be- tjäning. Samtliga butiker drevs med normalt öppethållande, dvs. 38—48 timmar per vec- ka. [ tabell 3 redovisas några olika mått på butikernas standard i form av genomsnitts- tal.
Skillnaderna med avseende på standard visade sig i genomsnitt vara relativt små mellan centralortsbutikerna och omlandsbu- tikerna. Variationerna mellan olika butiker inom centralort resp. omland var emellertid betydande. Omsättningen varierade från någ- ra lOOOO—tal kr. upp till drygt 1 milj. kr., ytorna mellan 50 och 445 rn2 och frysdisk- volymen mellan 300 och 2400 liter. Vid undersökningen inhämtades även uppgifter om-kyldiskvolymen. Det visade sig emeller- tid svårt att jämföra kyldiskvolymen i olika butiker beroende på stora skillnaderi typ av utrustning och förekomst av särskilda kyl— rum i några fall. Sammanfattningsvis kan
FlNNSKOGA—DALBY KOMMUN
_, Långf|0n1—_ a——3 _ Viktigare länsväg _._-* __ ,' | __ .. .. & Bastuknappen :. | Annan allman vag l '-_ ll . Ort med livsmedelsbutik 1969 ': & A Ort med bensinstation 1969 _. X A Ort med singelpump 1969 xt " _ xx Varubusslinier1970 1 N X 0 10 km l NX |__] l | x 1 x l XX | & ll Kärrbäckstrand xx N l lärpliden l x 1 XX 1& X x X X i l I | ! 1-W i l i X x & X x ) / / __ / //I I, I,
Karta 1
Standardmått Centralort Omland Omsättning 0,65 milj. kr. 0,34 milj. kr Totalyta 152 m2 140 m2 Butiksfastighetens ålder 28 år 35 år Antal år sedan senaste renovering 13 år 15 år Frysdiskvolym totalt 1 400 liter 1 000 liter
dock konstateras att betydande variationeri storlek på kylutrymmen förekom mellan olika butiker.
Butikernas sortiment och priser
En grov klassificering av sortimentsbredden i livsmedelsbutikerna har kunnat erhållas ge- nom att förekomsten av olika varor notera- des vid undersökningstillfället. Sortimentet inom olika huvudgrupper av varor har be- dömts av SPK utefter en tregradig skala, där värdet 1 markerar en stark begränsning, värdet 2 en viss begränsning och värdet 3 ett mer fullständigt sortiment.
Tabell 4 Bedömning av livsmedelsbutiker- nas sortimentsbredd (1 = starkt begränsat sortiment, 3 = fullt sortiment). Genomsnitt för samtliga butiker
Varugrupp Centralort Omland Kött 0. fläsk 2,0 2,0 Charkvaror 2,7 2,4 Mejerivaror 2, 2,6 Bröd 3,0 2,7 Frukt o. grönsaker 2,7 2,1 Djupfryst 3,0 2,6 Konserver 2,7 2,5 Övrigt 2,7 2,8 Samtliga varu- grupper 2,7 2,5
Som framgår av tabell 4 visade sig sortimentsbredden vara större i centralortens tre butiker än i övriga butiker. Begränsningar i sortimentet förekom främst för varugrup- perna kött och fläsk samt frukt och grönsa- ker. Stora variationer kunde emellertid kon- stateras mellan olika butiker främst i omlan- det. Det genomsnittliga poängvärdet för
samtliga varugrupper understeg 2,0 för tre av butikerna. Dessa tre butiker kan anses ha en klart otillfredsställande sortimentsbredd.
Butikernas möjlighet att erbjuda ett till- fredsställande sortiment beror bl.a. på hur ofta varor kan erhållas från grossisterna. I tabell 5 redovisas det genomsnittliga antalet leveranser per vecka för de viktigaste varu- grupperna.
Tabell 5 Genomsnittligt antal leveranser per vecka till livsmedelsbutiker i Finnskoga— Dalby kommun.
Varugrupp Centralort Omland Kolonialvaror 2,0 1,7 Frukt o. grönsaker 2,0 1,7 Kött 0. charkvaror 2,3 2,0 Mejerivaror 5,7 5,1 Bryggerivaror 1 ,0 1,1
Centralortens butiker fick genomsnittligt sett leveranser något oftare än omlandsbuti- kerna. Skillnaderna visade sig emellertid vara relativt små. De största variationerna före- kom beträffande mejerivaror, där några butiker i omlandet endast erhöll leveranser två ggr per vecka mot normalt varje vardag.
Ingen närmare undersökning av livsme- delsbutikernas priser har företagits i Finn- skoga—Dalby kommun. Vid serviceinvente- ringen ombads dock innehavarna/förestån- darna att bedöma butikens prisnivå i för- hållande till ortens cirkapriser. Samtliga buti- ker ansåg sig hålla en prisnivå i närheten av cirkapriserna utom en som bedömde prisni- vån vara något lägre.
Hem kö psservi ce
Med hemköpsservice avses beställning av
varor per telefon för hemsändning. Totalt förekom hemköpsservice i 10 av de 24 livsmedelsbutikerna, varav en i centralorten. Hemköpens andel av den totala omsättning- en översteg 10% i fyra butiker. Flertalet butiker hade infört begränsningar i utsänd- ningen av varor till vissa områden eller endast "inom orten”.
Vid utsändningen använde flertalet buti- ker egen bil och personal. Två av butikerna utnyttjade befintliga busslinjer för varusänd- ningarna och två butiker sände varorna med lantbrevbärare. Leveranserna ägde normalt rum under affärstid. Inga butiker hade utar- betat varulistor för att underlätta beställning och ordermottagning. Inte heller förekom särskild information till hushållen om hem- sändningsmöjligheterna.
Hemsändningsavgifter uttogs inte i något fall. Endast en butik hade infört en minimi- gräns för hemköpens storlek. Denna gräns hade emellertid satts så lågt som till 20 kronor.
Biverksamhet
Vid kartläggningen undersöktes i vad mån annan verksamhet drevs vid sidan av butiken eller i anslutning till försäljningen av daglig- varor t. ex. i form av annan varuförsäljning eller —förmedling. Två av livsmedelsbutikerna i Finnskoga—Dalby kommun drevs i kombi- nation med skogsbruk. I övrigt bedrevs biverksamhet endast som kommersiell ser- vice av olika slag. [ tabell 6 redovisas förekomsten av biverksamhet i de 24 rena livsmedelsbutikerna.
Tabell 6 Förekomst av biverksamhet ilivs— medelbutiker
Antal Biverksamhet butiker Bensinförsäljning 1 Förmedling av kapital- varor 1 1 Förmedling av apoteks— varor 4 Utlämning av vin och sprit 3 Varubuss 1 Godsombud 3 SOU 197 2 :l 3
Av de 24 livsmedelsbutikerna förmedlade ll kapitalvaror. Bensinförsäljning förekom endast i ett fall kombinerad med livsmedels- butik. En av centralortsbutikema drev varu- bussverksamheti kombination med den fasta butiken.
Även de fem kioskerna i kommunen bedrev biverksamhet av olika slag. De båda kioskerna i Likenäs kombinerades med ben- sinförsäljning, kiosken i Dalby fungerade som godsombud medan den ena kiosken i Sysslebäck förmedlade apoteksvaror, vin och sprit samt tjänstgjorde som godsombud. Den andra kiosken i Sysslebäck drevs i kombination med campingplats.
Framtidsbedömning
Vid kartläggningen insamlades uppgifter om resp. butiksinnehavares/föreståndares ålder samt dennes bedömning av framtidsutsikter na till år 1975 .
Tabell 7 Butiksinnehavarnas/föreståndamas bedömning av läget är 1975
Antal-bu tiker Bedömning Centralort Omland Troligen kvar 2 10 Nedläggning lika trolig som otrolig 1 6 Troligen nedlagd — 5 Totalt 3 21
Hälften av butiksinnehavama/föreståndar- na bedömde det som helt troligt att deras egen butik fanns kvar år 1975. Osäkerheten om framtidsutsikterna synes dock vara rela- tivt stor eftersom i sju fall nedläggning bedömdes lika trolig som otrolig.
Innehavarnas/föreståndarnas ålder variera- de mellan 24 och 78 år. Av de berörda personerna var 11 mer än 55 år, dvs. kan beräknas gå i pension under 1970-talet. Fem av dessa var äldre än 65 år.
Samtliga fem kiosker bedömdes vara i drift även är 1975. Innehavarnas ålder över- stegi två fall 55 år.
Antal butiker och omsättning
Vid inventeringstillfället fanns fem fackhan— delsbutiker i Finnskoga—Dalby kommun. Samtliga var belägna i centralorten Syssle- bäck. En av de fem butikerna drevs som ”familjebutik”, dvs. saknade anställd perso- nal. Antalet sysselsatta inom fackhandeln uppgick till 15, varav en på deltid.
Tabell 8 Antal fackhandelsbutiker och om- sättning 1962—69 (löpande priser)
Antal Omsättning År butiker (milj. kr.) 1962 6 1,5 1969 5 1,8
Fackhandeln har inte haft någon större omfattning i Finnskoga-Dalby kommun un- der hela 1960-talet. Omsättningen ökade ca 20% under perioden 1962—69 i löpande priser. Eftersom prishöjningen på fackhan- delssortimentet i genomsnitt uppgick till ca 15 % under denna period har i stort sett ingen volymökning ägt rum. Med hänsyn till befolkningsminskningen har alltså fackhan- deln i kommunen stärkt sin ställningi någon mån.
Livsmedelsbutikernas förmedling av varor inom fackhandelssortimentet har redovisats i tabell 6 ovan. Bland de 24 livsmedelsbutiker- na förmedlades kapitalvaror av 11 butiker.
Butikernas standard
De befintliga fackhandelsbutikerna visade sig vara relativt små. Den genomsnittliga omsätt- ningen uppgick till ca 360.000 kronor år 1969 och den genomsnittliga totalytan till ca 115 m2. Stora variationer förekom emeller- tid mellan de olika butikerna. Butiksfastighetens ålder uppgick för samt- liga fackhandelsbutiker i genomsnitt till 30 år. Senaste renovering hade i genomsnitt ägt rum för åtta år sedan. Inga begränsningari öppethållandet förekom utan samtliga buti-
ker hade öppet minst 38—48 timmar per vecka.
Biverksamhet
Inga fackhandelsbutiker i Finnskoga—Dalby kommun drevs i kombination med annan näringsgren. I två av de fem berörda butiker- na förekom försäljning av kapitalvaror ut- över huvudverksamheten. Därutöver ägde ingen biverksamhet rum.
I tabell 12 redovisas en förteckning över alla former av biverksamhet inom kommer- siell service med fördelning efter verksamhe- tens art och olika orter.
Fram tidsbedömning
Av de fem fackhandelsbutikerna saknas upp- gifter om framtidsbedömning och innehava- rens ålder i ett fall. 1 övrigt bedömde tre av de fyra butiksinnehavarna/föreståndarna det som troligt att butiken fanns kvar år 1975. Två av de berörda personerna var år 1970 mer än 60 år medan de båda övriga var yngre än 55 år och inte kan väntas bli pensionerade under 1970-talet.
3.2.4 Övrig kommersiell service
Inledning
Med övrig kommersiell service avses samtliga servicefunktioner utöver livsmedelshandel inkl. kiosker och fackhandel. Inga data om butikernas standard har insamlats. Däremot redovisas uppgifter om biverksamhet samt innehavarens/föreståndarens framtidsbedöm- ning. En sammanfattning av förekommande kombinationer av servicefunktioner inom övrig kommersiell service redovisas i tabell 12.
Förändringarna under 1960-talet inom övrig kommersiell service har inte kunnat belysas. De redovisade uppgifterna avser därför endast inventeringstillfället.
Som tidigare har framgått av tabell 1 fanns ett stort antal butiker inom övrig kommersiell service representerade i kommu-
nen. Bland totalt 38 enheter utgjordes åtta av bensinstationer och bilverkstäder av olika slag.
Bil- och bensinhandel samt bilreparations- service
Totalt fanns vid inventeringstillfället fyra bensinstationer med bensinförsäljning som huvudverksamhet. Dessutom ägde bensinför- säljning rum som biverksamhet i kombina- tion med livsmedelsbutik i ett fall, i kombi- nation med kiosk i två fall samt i kombina- tion med hotellrörelse i ett fall. På karta 1 har bl.a. orter med bensinförsäljande en- heter markerats.
Antalet bilverkstäder uppgick totalt till fyra, varav en gummiverkstad. Viss bilrepara- tionsservice kunde dessutom erhållas vid två bensinstationer. Inga butiker med bilförsälj- ning vare sig som huvudverksamhet eller biverksamhet fanns representerade i kommu- nen.
Tabell 9 lnnehavarnas/föreståndarnas be- dömning av läget är 1975
Antal butiker
Bensin- Bilverk- Bedömning stationer städer Troligen kvar 3 3 Nedläggning lika trolig som otrolig 1 1 Troligen nedlagd — — Totalt 4 4
Enligt innehavarnas/föreståndarnas egen bedömning kommer troligen minst tre ben- sinstationer och lika många bilverkstäder att finnas kvar år 1975. Av de åtta personerna var år 1970 endast en över 60 år och en i åldern 55—60 år.
Övriga servicefunktioner
I tabell 10 nedan redovisas övriga service- funktioner branschvis, dels antalet befintliga enheter och dels antalet enheter, som troli- gen finns kvar är 1975 enligt innehavarnas]
föreståndarnas egen bedömning. Postanstal- ter ingår inte i denna redovisning.
Tabell 10 Antalet befintliga enheter bland övriga servicefunktioner 1969 samt inneha- varnas/föreståndarnas bedömning av läget är 1975
Antalet enheter
Antalet som troligen befintliga finns kvar är Bransch enheter 197 5 Apotek 1 1 Herrfrisör 1 l Darnfrisör 1 1 Elinstallationer 2 2 Rörledningsservice 1 1 Banker 5 5 Konditori/kafé 3 2 Bar/restaurang 2 2 Hotell 5 5 Biograf 2 1 Totalt 23 21
Enligt bedömningen i tabell 10 skulle i stort sett samtliga övriga servicefunktioner finnas kvar är 1975.
Biverksamhet
Inom övrig kommersiell service förekom biverksamhet av olika slag i relativt stor utsträckning. I tabell ll redovisas biverksam- het med fördelning på huvudbransch. Anta- let enheter med biverksamhet anges inom parentes.
Tabell ]] Biverksamhet vid övrig kommer- siell service
Huvudbransch Biverksamhet
Bensinstation (4) Bilreparationer (2) Åkerirörelse ( 1) Chaufför ( 1) Skogsbruk ( 1) Bar/restaurang (5) Bensinförsäljning ( 1) Rumsuthyrning (1) Taxirörelse (1) Ambulerande handel med konditorivaror ( 1) Försäljning av hemslöjdsvaror (1) Förmedling av apoteksvaror (3) Bilverkstad (4) Elinstallationer (2) Hotell (5) Restaurang (2) Konditori (3) Postanstalt (7)
Tabell 12 Antal enheter med biverksamhet inom kommersiell service fördelade efter verk-
samhetens art
U 15 å en å
& 17, := *” .. o. .0 = .: (1: 'D ” :: cu & m 0 o en H E," = ::
ågåzååBääååaäåågå
"nä. E:5M*3.5F:5F'50 Bransch äomåmmååaåååååå ; Ambulerande handel 1 1 Kapitalvaror 3 1 2 2 1 1 1 1 1 13 Hemslöjd 1 l Förmedling av apoteksvaror 1 2 1 1 1 1 1 8 Utlämning av vin 0. sprit 1 1 1 1 4 Bensinförsäljn. 2 2 4 Bilreparationer 1 1 2 Bar/restaurang 3 1 1 5 Rumsuthyrning l 1 Totalt 10 — 1 7 —— 1 8 1 2 — 4 — 2 1 2 39
I tabell 12 redovisas en sammanfattning av all biverksamhet inom kommersiell ser— vice. Tabellerna 1 och 12 ger tillsammans en totalbild av serviceutbudets omfattning i Finnskoga-Dalby kommun.
3.2.5 Andelen boende på olika restidsav- stånd till vissa typer av service
Eftersom ingen detaljerad befolkningsfördel- ningskarta funnits tillgänglig för Finn- skoga—Dalby kommun har inga exakta mät- ningar av restidsavstånden till olika utbuds- punkter kunnat göras. En grov bedömning av förhållandena inom kommunen tyder på att praktiskt taget hela befolkningen vid bilresor har mindre än 45 min. tidsavstånd till kommuncentrum och mindre än 30 min. tidsavstånd till närmaste livsmedelsbutik.
3.3 Bergs kommun 3.3.1 Beskrivning av undersökningsområdet
Antalet invånare i Bergs kommun har min- skat från 11.613 år 1960 till 9.785 år1969.
I centralorten Svenstavik minskade folk- mängden från 433 år 1960. till 403 år 1965 enligt folkräkningama. Övriga tätorter inom kommunen är Myrviken med 219, Åsarna med 369, Hackås med 323, Norra Rätansbyn med 251 och Södra Rätansbyn med 298 invånare år 1965. Omkring 84 % av_kommu- nens folkmängd var år 1960 bosatt i gles- bygd enligt folkräkningarnas begrepp mot ca 82,5 % år 1965.
Antalet sysselsatta minskade under perio— den 1960—65 med ca 5 % från 4.491 till 4.260. Den mest markanta förändringen ägde rum inom jord- och skogsbruk, där sysselsättningsminskningen uppgick till ca 11 %.
Antalet invånare i kommunen väntas min- ska till 6.960 år 1980 enligt länsplanering 67, prog. 2. Enligt prog. 0 beräknas invånar- antalet minska till ca 4.600 år 1980.
I tabell 13 redovisas en sammanfattning av antalet butiker inom kommunen med fördelning på branscher och orter.
3.3.2 Livsmedelshandeln Antal butiker och omsättning
Vid inventeringstillfället fanns inom kommu-
Tabell 13 Antal butiker i Bergs kommun med fördelning på huvudbranscher och orter
Bransch
Svenstavik Myrviken—Oviken Äsarna—Nästeln Rätansbyn Börtnan
Ljungdalen Storsjö kapell Handsjöbyn
Skålan Vigge Hackås Klövsjö
Nederhögen
Röjan
Gillhov
Kövra
Skucku Summa
Livsmedel Varubuss Kiosk Färg Järn El. o. belysning Radio 0. TV Möbler Hushållskapitalvaror Herrkonfektion Damkonfektion Textil Sybehör Skor Ur o. optik Foto Juvelerare Blommor Papper Cykel o. sport Apotek Bilar Biltillbehör Bilverkstad Bilskola Gummiverkstad Bensinstation Herrfrisör Damfrisör Tvätt o. strykning Kemtvätt Elinstallation Radio 0. "IV-service Rörledningsservice Oljeeldningsservice Smidesverkstad Skomakeri Urreparation Affarsbank Sparbank lordbrukskassa Postanstalt Konditori/kafé Bar/ restaurang Hotell Biograf Begravningsbyrå
Totalt
w U.) U| U) N
v—twv—N
.... ... .. ...
)—-|—-|-—i-v—- HNNI—lb—lD—l »— »— »—
... |... _
N N »— & u.) N o—
,— |_- |_-
... ... ... b—uu—n—o
1
.— >_— N (»
Nai—ION
NOS—N
bo)—l
11 12
>_>—- NÅNIUJOUJMÅUJ
32 2519 213 7 3 21219103 1
.— x) 0
Tabell 14 Antal livsmedelsförsäljande (löpande priser)
Centralort Omland Hela kommunen
Antal Omsätt— Antal Omsätt- Antal Omsätt- År butiker ning butiker ning butiker ning 1962 - — — — 65 14,7 1969 3 3,9 40 19,1 43 23,0
nen totalt 43 livsmedelsförsäljande enheter, varav sex kiosker och en varubuss. Dessutom trafikerades en liten del av kommunen av ytterligare två varubussar. Av de 43 livsme- delsförsäljande enheterna drevs 13 som ”fa- miljebutiker”, dvs. utan anställd personal. Antalet sysselsatta uppgick till 150, varav 55 på deltid. I tabell 14 redovisas butiksantalets utveckling och omsättning 1962—69 inom livsmedelshandeln.
Antalet livsmedelsbutiker och kiosker minskade från 65 till 43 under perioden 1962469. Omsättningen ökade under mot- svarande tid från 14,7 milj. kr. till 23,0 milj. kr. i löpande priser, dvs. med ca 56 %. Priserna inom livsmedelssortimentet ökade under perioden med ca 28 %, varför en betydande volymmässig omsättningsökning har ägt rum. Befolkningsminskningen under den aktuella perioden uppgick till drygt 7 % inom kommunen, vilket tyder på en ökad köptrohet från den kvarvarande befolkning- en.
På karta 2 redovisas bl. a. livsmedelsbuti- kernas läge år 1969 och varubusslinjernas sträckning. Endast egentliga livsmedelsbuti- ker ingår, dvs. kioskerna har exkluderats.
Butikernas standard
Livsmedelsbutikernas omsättning varierade från knappt 100 000 kr. till drygt 3,5 milj. kr. Flertalet butiker visade sig dock vara relativt små. Av de 36 egentliga livsme- delsbutikerna hade 25 en omsättning år 1969 understigande 0,5 milj. kr. och fem butiker en omsättning överstigande en milj. kr. Den totala ytan, dvs. försäljningsyta och övriga ytor, varierade mellan 40 m2 och
1 460 m2 och understeg 100 m2 för 10 av de berörda butikerna. Självbetjäning, vanli- gen med undantag för kött och charkuteri- varor, tillämpadesi 26 butiker.
Inga livsmedelsbutiker hade infört be- gränsningar i öppethållandet utan tillämpade normala tider (38—48 tim./vecka). Samtliga kiosker hade längre öppethållande än livsme- delsbutikerna.
Tabell 15 Livsmedelsbutikernas standard. Genomsnitt för centralort och omland
Standardmått Centralort Omland Omsättning 1,3 11119. kr 0,54 milj. kr. Totalyta 265 m 210 rn? Butiksfastighetens ålder 31 år 33 år Antal år sedan senaste renovering 7 år 14 år Frysdiskvolym totalt 1. 00 liter 1.200 liter
Genomsnittsförsäljningen var mer än dub- belt så stor i centralortsbutikerna som i omlandet. Som tidigare nämnts var emeller- tid variationerna mellan olika butiker bety- dande både vad gäller omsättning och ytor. Även i fråga om frysdiskvolym förekom mycket stora skillnader mellan olika butiker från ca 200 liter till ca 3 600 liter.
Butikernas sortiment och priser
Vid undersökningstillfället noterades före— komsten av olika varugrupper i butikerna. Därigenom har en grov klassificering av sortimentsbredden kunnat företas. SPK har bedömt sortimentet inom olika varugrupper utefter en tregradig skala, där värdet 1 markerar ett starkt begränsat sortiment, vär- det 2 en viss begränsning och värdet 3 ett mera fullständigt sortiment.
A . " '"" " 'x— Storsjö kapell X ,— r & _ r , & [ _— ” l 2 > *.!
BERGS KOMMUN
_ Viktigare länsväg
Annan allmän väg . Ort med livsmedelsbutik 1969 A Ort med bensinstation 1969 A Ort med singelpump1969
" ' ' ' ' - Varubusslinier1970
0 20 km [___—1
Karta 2
Tabell 16 Bedömning av livsmedelsbutiker- nas sortimentsbredd (1 = starkt begränsat sortiment, 3 = fullt sortiment). Genomsnitt för samtliga butiker
Varugrupp Centralort Omland Kött och fläsk 2,0 2,0 Charkvaror 2,7 2,5 Mejerivaror 3,0 2,6 Bröd 3,0 2,2 Frukt o. grönsaker 2,7 1,9 Djupfryst 2,7 2,4 Konserver 3,0 2,9 Övrigt 3,0 2,7 Samtliga varu— grupper 2,8 2,4
Sortimentsbredden visade sig genomgåen- de vara något större i centralortens tre butiker än i omlandet. De största skillnader- na kunde konstateras för varugrupperna bröd samt frukt och grönsaker. Begränsning- ar i sortimentet förekom huvudsakligen inom varugrupperna kött och fläsk samt
. 4 A " Åsarna '. 3
. Handsiobyn
- | x .. Nederh_ögen Ratarrsnyn & x_vx—I/
frukt och grönsaker. Av samtliga butiker hade fem ett genomsnittligt poängvärde för alla varugrupper understigande 2,0. Dessa butiker kan ur sortimentssynpunkt anses ge en otillfredsställande service.
Butikernas möjligheter att erbjuda ett tillfredsställande sortiment beror bl.a. på hur ofta varor kan erhållas från grossisterna. I tabell 17 redovisas det genomsnittliga antalet leveranser per vecka för några varu- grupper.
Tabell 1 7 Genomsnittligt antal leveranser per vecka till livsmedelsbutiker i Bergs kom- mun
Varugrupp Centralort Omland Kolonialvaror 3 ,3 1,0 Frukt o. grönsaker 1,7 1,3 Kött 0. charkvaror 5,3 3,0 Mejerivaror 4,3 3,8 Bryggerivaror 1,3 1,0
Centralortens butiker visade sigi genom-
snitt få leveranser något oftare än omlands- butikerna. Särskilt stora skillnader förelåg vad gäller kolonialvaror samt kött och charkuterivaror. Uppgifter om antalet leve- ranser per vecka av bagerivaror har insamlats men inte redovisats, eftersom vanligen ett flertal olika leverantörer anlitas och en genomsnittssiffra blir mycket svårtolkad. Som exempel kan nämnas att flera butikeri Bergs kommun anlitade ända upp till ett tiotal olika brödleverantörer.
Uppgifter om innehavarnas/föreståndar- nas bedömning av butikens prisnivå inhämta- des vid inventeringen. Butikens prisnivå skul- le därvid relateras till ortens cirkaprisnivå. Av samtliga innehavare ansåg sig 30 hålla en prisnivå i närheten av ortens cirkapriser. Övriga sex bedömde prisnivån som något lägre än cirkapriserna.
Hem köpsservice
Av samtliga livsmedelsbutiker i kommunen gav 26 hemköpsservice, varav alla butiker i centralorten Svenstavik. En hemsändningsav- gift om 2 kr. tillämpades av sex butiker. I de fall då inköpen översteg ett visst belopp uttogs ingen avgift i tre av de sex butikerna.
Begränsningar i hemköpsservicen förekom i relativt stor utsträckning. Två butiker gav överhuvudtaget inte hemköpsservice om in- köpsbeloppet understeg 25 kr. respektive 100 kr. 1 övrigt förekom geografiska begräns- ningar i hälften av fallen. Av de 26 berörda butikerna hade 10 begränsat hemsändningen till kunder ”inom orten” dvs. butikens när- maste omgivningar och tre butiker till en radie av ca 10 km från butiken.
Varorna utsändes vanligen med butikens egen bil och personal. Endast tre butiker anlitade enbart ordinarie busslinjer för ut- sändningarna. Dessutom förekom i två fall att busslinjer anlitades som komplement till det egna transportmedlet. Normalt ägde hemsändningen rum under affärstid, med undantag för fem butiker, vilka enbart leve- rerade varor efter affärstid. Endast två buti- ker hade utgivit särskild information till hushållen om hemsändningsmöjligheterna
och tre butiker hade utarbetat varulista för att underlätta beställningar.
Enligt uppgifter från butikerna svarade hemköpen i många fall för en relativt stor del av omsättningen. I 12 butiker bedömde innehavarna/föreståndama att hemköpens andel av omsättningen uppgick till 10 % eller mer, varav i ett fall till omkring 50 %. I det senare fallet ägde utsändning av varor rum huvudsakligen till lantbrukare i samband med mjölktransporter.
Biverksamhe t
Vid kartläggningen undersöktes i vad mån annan verksamhet bedrevs vid sidan av buti- ken eller i anslutning till försäljningen av dagligvaror t. ex. i form av annan varuför- medling. Kombination med jord- eller skogs- bruk förekom i fem fall. Dessutom förmed- lade flertalet livsmedelsbutiker andra varor eller tjänster än som normalt ingår i sorti- mentet. I tabell 18 redovisas förekomsten av biverksamhet i de 36 egentliga livsmedelsbu- tikerna.
Tabell 18 Förekomst av biverksamhet ilivs- medelsbutiker
Antal Biverksamhet butiker Jord- el. skogsbruk 5 Partihandel 2 Charkfabrik 1 Bensinförsäljning 4 Förmedling av apoteksvaror 11 Förmedling av kapitalvaror 13 Utlämning av vin och sprit 2 Tipsombud 12 Godsombud l Stug- och rumsuthyming 1 Byggmästare 1 Snöscooterförsäljning 1
Förmedling av kapitalvaror och apoteks- varor visade sig jämte tipsombud vara den vanligast förekommande biverksamheten. Även bland kioskerna förekom viss biverk- samhet i form av förmedling av apoteksvaror samt godsombud och gatukök i vardera ett fall.
Butiksinnehavarnas/föreståndarnas bedöm- ning av hur deras egen butik kunde förväntas utvecklas till år 1975 inhämtades vid kart- läggningen. Samtidigt noterades innehava- rens/föreståndarens ålder.
Tabell 19 Butiksinnehavarnas/föreståndar- nas bedömning av läget är 1975
Antal butiker Bedömning Centralort Omland Troligen kvar 3 25 Nedläggning lika tro- lig som otrolig — 3 Troligen nedlagd — 5 Totalt 3 33
Det stora flertalet butiksinnehavare/förestån- dare bedömde det sannolikt att butiken fanns kvar är 1975. Samma optimism kunde konstateras bland kioskinnehavarna, av vilka inte någon räknade med nedläggning före år 1975.
lnnehavarnas/föreståndarnas ålder variera- de mellan 25 och 73 år. Av de 36 personerna var 10 mer än 55 år, dvs. kan komma att pensioneras under 1970—talet. Bland dessa 10 hade tre fyllt 65 år. Endast en av kioskinne- havarna var äldre än 55 år vid inventerings- tillfället.
3.3 .3 Fackhandeln
Antal butiker och omsättning
Vid inventeringstillfället fanns totalt 21
fackhandelsbutiker i Bergs kommun, varav åtta i centralorten Svenstavik. Dessutom hade en livsmedelsbutik i Myrviken en rela- tivt omfattande försäljning av fackhandelsva— ror. I omsättningssiffrorna nedan ingår den beräknade fackhandelsomsättningen från denna butik. Av de totalt 21 fackhandelsbu- tikerna drevs hela 14 som ”familjebutiker”, dvs. utan anställd personal. Antalet sysselsat- ta uppgick till 50, varav 20 på deltid.
Antalet fackhandelsbutiker ökade något under 1960-talet. Omsättningen, som 1962 var mycket låg, har mer än tredubblats under perioden fram till 1969. Eftersom prishöj- ningen på fackhandelssortimentet i genom- snitt inte har uppgått till mer än ca 15 % under den aktuella perioden, antyder om- sättningsökningen en betydande volymök- ning. Befolkningens köptrohet mot fackhan- delsbutikerna i kommunen synes således ha ökat avsevärt under 1960—talet även med hänsyn till att en viss volymökning ägt rum som följd av högre konsumtion per invånare.
Fördelningen på olika fackhandelsbran- scher har tidigare redovisats i tabell 13. Dessutom förekom förmedling av kapitalva- ror i viss mån genom livsmedelsbutiker, vilket närmare har framgått av tabell 18, och som kombination med annan kommersiell service, vilket redovisasi tabell 24.
Butikernas standard
De befintliga fackhandelsbutikerna visade sig vara mycket små. Den genomsnittliga om- sättningen uppgick till ca 170 000 kr. i såväl centralort som omland. Totalytans storlek var ca 125 m2 i genomsnitt men med stora variationer mellan olika butiker. Butiksfastighetens ålder uppgick i genom-
Tabell 20 Antal fackhandelsbutiker och omsättningi milj. kr. 1962—69 (löpande priser)
Centralort Omland Hela kommunen
Antal Omsätt- Antal Omsätt- Antal Omsätt— År butiker ning butiker ning butiker ning 196 2 —- — — 16 1,3 1969 8 1,4 13 2,9 21 4,3
snitt till 20 år för fackhandelsbutikerna i centralorten Svenstavik och senaste renove- ring hade i genomsnitt ägt rum för åtta år sedan. Omlandsbutikema var genomsnittligt sett inrymda i något äldre lokaler (27 år) med senaste renovering för 13 år sedan. Flertalet butiker hade normalt öppethållan- de, dvs. 38—48 timmar per vecka. Ifyra fall förekom dock kortare öppethållandetider.
Biverksamhet
Inom fackhandeln i Bergs kommun förekom biverksamhet i mindre utsträckning än inom livsmedelshandeln. I åtta av de 21 butikerna bedrevs någon form av biverksamhet. Före- komsten av biverksamhet redovisas i tabell 21 nedan. Antalet enheter med biverksamhet anges inom parentes.
Tabell 2] Förekomsten av biverksamhet inom fackhandeln i Bergs kommun
Fackhandelsbransch, Biverksamhet Färghandel Golvläggning ( 1) Godsombud ( 1) Pappershandel Gatukök ( 1) Sportaffa'r Poststationsförestånd- are (1) Försäljning av järnvaror (1) Snöscooterförsälj ning ( 1) Textilaffär Tipsombud (1)
Kemtvättinlämning (1)
I tabell 25 redovisas en förteckning över alla former av biverksamhet inom kommer- siell service med fördelning efter verksamhe- tens art och berörda orter.
Fram tidsbedömning
[ det närmaste samtliga butiksinnehavare] föreståndare inom fackhandeln bedömde framtidsutsikterna till 1975 som goda och endast tre av de 21 personerna räknade med nedläggning. Innehavarnas/föreståndarnas ål— der översteg i sex fall 55 år, varav två fall över 65 år.
Inledning
Med övrig kommersiell service avses samtliga servicefunktioner utöver livsmedelshandel inkl. kiosker och fackhandel. Vid invente- ringen har inga uppgifter om butikernas standard inhämtats. Däremot redovisas före- komsten av biverksamhet samt för bensin- stationer och bilreparationsservice innehavar- nas/föreståndarnas framtidsbedömning.
Förändringarna under 1960-talet har inte kunnat belysas för övrig kommersiell service. Som framgått av tabell 13 fanns vid invente- ringstillfället ett stort antal servicefunktioner företrädda. Av totalt 106 enheter inom övrig kommersiell service utgjordes 21 av bensin- stationer, bilverkstäder o. d.
Bil- och bensinhandel samt bilreparations- service
Antalet bensinstationer med bensinförsälj- ning som huvudverksamhet uppgick vid in- venteringstillfället till 11. Dessutom ägde bensinförsäljning rum som biverksamhet i kombination med livsmedelsbutik i fyra fall och i kombination med bilverkstad i ett fall. Ytterligare två mindre enheter av typ singel— pumpar fanns etablerade i kommunen. På karta 2 har bl. a. orter med bensinförsäljande enheter redovisats.
Antalet bilverkstäder av olika slag upp- gick totalt till nio. Dessutom kunde viss bilreparationsservice erhållas som biverksam- het vid en bensinstation. Inga bilförsäljande enheter fanns representerade i kommunen. Däremot förekom en butik med biltillbehör och en bensinstation med försäljning av biltillbehör som biverksamhet.
Samtliga innehavare av bilverkstäder och bensinstationer utom en bedömde det som helt troligt att verksamheten fortsatte fram till 1975. Av de 21 personerna var fem mer än 55 år, varav två mer än 65 år.
Övriga servicefunktioner
I tabell 23 redovisas antalet övriga service-
Tabell 22 lnnehavarnas/föreståndarnas bedömning av läget är 1975
Antal butiker
Bensin- Bilverk- Bedömnlng station städer o. d. Troligen kvar 10 10 Nedläggning lika tro— lig som otrolig 1 — Troligen nedlagd — — Totalt 1 1 10
funktioner branschvis, dels befintliga enheter vid inventeringstillfället och dels antalet en- heter, som troligen finns kvar är 1975 enligt innehavarnas/föreståndarnas bedömning. Postanstalter ingår inte i denna redovisning.
Tabell 23 Antalet befintliga enheter bland övriga servicefunktioner 1969 samt inneha- varnas/föreståndarnas bedömning av läget år 1975
Antalet Antalet enheter befintliga som troligen
Bransch enheter finns kvar 197 5 Apotek 2 2 Herrfrisör 2 2 Damfrisör 12 1 l Tvätt- o. strykin- rättning l l Elinstallationer 7 7 Rörledningsservice 7 5 Smidesverkstad 3 3 Affärsbank 3 3 Sparbank 4 4 J ordbrukskassa 5 5 Konditori/kafé 10 7 Bar/ restaurang 3 3 Hotell 7 6 Biograf 4 3 Begravningsbyrå 2 1
Totalt 7 2 63
Enligt bedömningen i tabell 23 skulle flertalet servicefunktioner finnas kvar är 1975. Endast nio enheter beräknades bli nedlagda fram till detta år.
Biverksamhet
Biverksamhet av olika slag förekom i relativt
stor utsträckning även inom övrig kommer- siell service. De olika typerna av biverksam- het redovisas i tabell 24 nedan. lnom paren— tes anges antalet enheter med biverksamhet.
Tabell 24 Biverksamhet inom övrig kom- mersiell service
Huvudbransch B iverksamhet
Bilverkstad (9) Bensinförsäljning (l) Oljeeldningsservice (1) Förmedling av snö- scooter ( l) Åkerirörelse (1) Omskolningskurs (1) Bilverkstad (1) Skogsbruk (2) Försäljning av snö- scooter ('2) Försäljning av biltill- behör ( 1) Taxirörelse (1) Rörledningsservice (l) Skolvaktmästare (1) Hemsamarit (l) Bensinstation (11) Herrfrisör (2) Damfrisör (12) Tvätt- och strykinrätt- ning (1) Elinstallation (7)
Kem tvätt ( 1) Försäljning av kapital— varor ( l ) Radio- och TV-försälj- ning (1) Rörledningsservice (7) Försäljning av kapital- varor (2) J ordbruk ( 1) Tillverkning ( 1) Kioskvaror (3) Rumsu thyrning (2) Matservering ( 1) Försäkringsombud ( l) Stuguthyrning (l) Matservering (3) Dans (1) Smidesverkstad (3) Kond itori/ kafé (10) Bar/restaurang (3) Hotell (7) Biograf (4)
En sammanfattning av alla former av biverk- samhet inom kommersiell service redovisas i tabell 25. En totalbild av serviceutbudets omfattning i Bergs kommun kan erhållas genom tabellerna 13 och 25 tillsammans.
3.3.5 Andelen boende på olika restidsav- stånd till vissa typer av service
Ungefär 80 % av befolkningen i Bergs kom- mun bodde inom 30 min. bilresa från kom- munens huvudort. Denna andel inkluderar även folkmängden i kommuncentrum. I öv- rigt bodde 13 % i intervallet 30—45 min. restidsavstånd och återstående 7 % hade mer
Tabell 25 Antal enheter med biverksamhet inom kommersiell service fördelade efter verk-
samhetens art
% * s ., '&'» o
:s C.L. % '; 5 5 få är
= 0 | % å 5 :o m 50 52 12 > :! us
cu .” ."t ' = "' , Bransch rä % att & å E' Fi: ä 5 E 53 5 2 God (D & å Öl Kioskvaror 1 l 3 Kapitalvaror l l 1 2 2 l 1 1 2 2 1 1 16 Järnvaror l 1 Radio 0. TV 1 1 Förmedling av apoteksvaror 2 2 1 1 l 1 l 1 l 1 1 2 Utlämning av vinosprit 1 l 2 Bensinförsäljning l 1 2 1 2 7 Biltillbehör 1 1 Bilreparationer 1 1 Matservering 2 1 1 4 Rumsuthyrning 1 2 1 4 Gatukök 1 1 2 Kemtvätt 1 1 2 Oljeeldnings- service 1 1 Rörlednings- service 1 1 Totalt 6 6 6 6 3 3 3 1 5 4 8 2 — — 3 2 — 58
än 45 min. bilresa till kommuncentrum.
Något mer än 50 % av befolkningen i Bergs kommun bodde inom 3 km fågelvägs- avstånd till närmaste livsmedelsbutik, dvs. ett avstånd inom vilket det kan vara möjligt att förflytta sig exempelvis till fots eller med cykel. [ tabell 26 redovisas mätningar av restidsavstånden till närmaste livsmedelsbu- tik respektive närmaste bensinstation.
Tabell 26 Andelen boende på olika restids- avstånd (bil) till närmaste livsmedelsbutik resp. bensinstation. Procent
Närmaste Närmaste Restidsav- livsmedels— bensin- stånd (min.) butik station — 15 99 92 15 — 30 1 3 30—45 — 5 Totalt 100 100
Den helt övervägande delen av befolk- ningen i Bergs kommun hade mindre än 15 min. bilreseavstånd till närmaste livsmedels— butik resp. bensinstation. Om hänsyn tas till förekomsten av singelpumpar stiger andelen boende inom 15 min. restid till närmaste bensinförsäljande enhet från 92 % till 98 %.
3.4 Sorsele kommun 3.4.1 Beskrivning av undersökningsområdet
Antalet invånare i Sorsele kommun minska- de från 5 711 år 1960 till 4447 år 1969. Centralortens folkmängd förändrades inte nämnvärt mellan folkräkningama 1960 och 1965. Den uppgick år 1965 till 1 456 perso- ner. Övriga tätorter inom kommunen är Gargnäs 'med 298 invånare och Blattnicksele med 220 invånare år 1965. Omkring 68 % av
& V) m :a 12 % E = V, % 5 'n o få
2 23 "E 5 52, ==! .3 E 5 TV,-' .g = %
tågeååsåegss & Bransch vo: 41 55 å ä L? Q .3 i; &? år” 1: v:) Livsmedel 4 1 1 2 1 1 2 1 1 1 15 Varubuss 1 1 Kiosk 3 1 4 Färg 2 2 Järn 1 1 El o. belysning 1 1 Radio o.TV Möbler 2 2 Herrkonfektion ] 1 Damkonfektion 2 2 Textil 2 1 3 Skor 1 I Ur O,optik 2 2 Foto 1 1 Juvelerare Blommor 1 ] Papper Cykel o. sport 1 1 Apotek 1 1 Bilar Bilverkstad 4 1 1 6 Bilskola 1 1 Gummiverkstad l l Bensinstation 4 2 l 1 1 9 Herrfrisör 1 1 Damfrisör 1 1 2 Kemtvätt Elinstallation l 2 Radio o.TV- service Rörledn. service 1 1 Oljeeldn. service Smidesverkstad 1 1 2 Skomakeri 1 Urreparationer Affärsbank 1 1 Sparbank 1 1 Jordbrukskassa 1 1 2 Postanstalt 1 1 1 1 1 5 Konditori/kafé 1 1 Bar/restaurang Hotell 1 2 1 4 Begravningsbyrå Totalt 48 4 6 1 1 11 1 1 2 2 1 2 80
1962—69 (löpande priser)
Centralort Omland Hela kommunen
Antal Omsätt- Antal Omsätt- Antal Omsätt— År butiker ning butiker ning butiker ning 1962 — 4,2 — 4,4 35 8,6 1969 7 5,5 13 4,5 20 10,0
kommunens folkmängd var år 1960 bosatt utanför tätorterna mot ca 61 % år 1965.
Antalet sysselsatta minskade under perio- den 1960—65 med ca 27 % från 2242 till 1641. Den största förändringen ägde rum inom jord- och skogsbruk, där sysselsätt- ningsminskningen uppgick till ca 37 %.
Antalet invånare väntas minska till 3 020 år 1980 enligt länsplanering 67, prog. 2. Enligt prog. O beräknas invånarantalet min- ska till 1 780 år 1980.
En sammanfattande tabell över antalet butiker i kommunen med fördelning på branscher och orter redovisasi tabell 27.
3.4. 2 Livsme delshandeln
Antalet butiker och omsättning
Totalt fanns inom kommunen vid invente- ringstillfället 20 livsmedelsförsäljande enhe- ter, varav en varubuss och fyra kiosker. Av dessa enheter drevs sju som ”familjebuti— ker”, dvs. utan anställd personal. Antalet sysselsatta uppgick till 54, varav 16 på deltid. I tabell 28 redovisas butiksantalets utveckling och omsättning 1962—69 inom livsmedelshandeln.
Antalet livsmedelsbutiker och kiosker har minskat från 35 till 20 under perioden 1962—69. Omsättningen ökade under mot- svarande tid från 8,6 milj. kr. till 10,0 milj. kr. i löpande priser, dvs. med ca 16%. Priserna inom livsmedelssortimentet ökade under perioden med ca 28 %, varför en volymminskning i realiteten har ägt rum. Denna torde till stor del kunna förklaras av
befolkningsminskningen som under den ak- tuella perioden uppgick till ca 18 %.
På karta 3 har bl. a. livsmedelsbutikernas läge år 1969 och varubusslinjernas sträckning markerats. Endast rena livsmedelsbutiker in- går, dvs. kioskema har exkluderats.
Bu ti kernas standard
Flertalet livsmedelsbutiker i undersöknings- området var omsättningsmässigt och ytmäs- sigt mycket små. Av de 15 egentliga livsme- delsbutikerna hade åtta en omsättning år 1969 understigande 0,5 milj. kr. och för endast tre översteg omsättningen 1 milj. kr. Den totala ytan, dvs. försäljningsyta och övriga ytor, understeg 100 m2 för 11 av de 15 butikerna. Lika många butiker, dvs. 1 1 av 15, tillämpade självbetjäning med undantag för kött- och charkuterivaror.
Samtliga livsmedelsbutiker tillämpade för orten normala öppethållandetider (38—48 tim./vecka) utom butiken i Kraddsele, som hade avsevärda inskränkningari öppethållan- det. Kioskernas öppethållande översteg där- emot i väsentlig grad livsmedelsbutikernas. I tabell 29 redovisas några olika mått på butikernas standard i form av genomsnitts- tal.
Tabell 29 Livsmedelsbutikernas standard. Genomsnitt för centralort resp. omland
Standardmått Centralort Omland
Omsättning 1,2 mili. kr. 0,34 milj. kr. Totalyta 204 m2 78 m2 Butiksfastighetsns ålder 27 år 27 år
Antal år sedan senaste
renovering 10 år 11 år Frysdiskvolym totalt 2 100 liter 1 000 liter SOU 197211 3
I SORSELE KOMMUN
_ Viktigare länsväg
Annan allmän väg
. Ort med livsmedelsbutik 1969
x A Ort med bensinstation 1969 A Ort med singelpump1969
, x Varubusslinier1970
x ***—x 0 40 km
X x l__|_._l .. * x Ammarnas & .
x Kraddsele *
Lomselenäs
x . * Tväråträsk * / x
Karta 3
Variationerna visade sig vara mycket stora mellan olika butiker vad gäller frysutrym- men (700—3 200 liter). Även i fråga om ytor och omsättning förekom mycket stora varia- tioner. Butiksytorna varierade mellan 20 och 325 rn2 och omsättningen från några 10 OOO-tal kr. per år till drygt 1,5 milj. kr.
Butikernas sortiment och priser
En grov klassificering av sortimentsbreddeni butikerna har kunnat erhållas genom att förekomsten av olika varor noterats vid undersökningstillfället. Sortimentet inom olika varugrupper har bedömts av SPK utef- ter en tre-gradig skala, där poäng 1 markerar ett starkt begränsat sortiment, 2 begränsat sortiment och 3 ett mera fullständigt sorti- ment. De tre butikerna med en omsättning överstigande en milj. kr. vardera hade allai stort sett ett fullständigt sortiment. I övriga butiker fanns begränsningar i sortimentet på olika punkter. Det genomsnittliga poängvär- det för samtliga varugrupper understeg 2,0 för en av butikerna.
Tabell 30 Bedömning av livsmedelsbutiker- nas sortimentsbredd (1 = starkt begränsat sortiment, 3 = fullt sortiment). Genomsnitt för samtliga butiker
Varugrupp Centralort Omland Kött och fläsk 2,8 2,1 Charkvaror 3,0 2,5 Mejerivaror 3,0 2,4 Bröd 3,0 2,2 Frukt o. grönsaker 3,0 1,9 Djupfryst 2,8 2,5 Konserver 3,0 2,8 Övrigt 2,8 2,0 Samtliga varugrupper 2,9 2,3
Sortimentsbredden var genomgående stör- re i centralortens butiker än i övriga butiker. Begränsningar i omlandsbutikernas sortiment förekom främst inom varugrupperna kött och fläsk, bröd, frukt och grönsaker samt restgruppen övriga varor.
Sortimentsdjupet kan mätas som antalet
varianter per varuslag. I samband med den prisundersökning som har utförts i Sorsele kommun (se nedan), undersöktes delvis även antalet artikelvarianter. Mätningarna begrän- sades emellertid till den största förpacknings- storleken av resp. varumärke. De nedan redovisade värdena på antalet varianter per varuslag utgör alltså inte något fullständigt mått på sortimentsdjupet och bör endast användas för jämförelser mellan olika buti- ker.
Det genomsnittliga antalet varianter per varuslag i de 15 livsmedelsbutikerna visade sig variera mellan 1,5 och 3,3. SPK har tidigare utfört en liknande undersökning i sex andra orter (Uppsala, Tierp, Umeå, Nordmaling, Borås och Mariestad).
Tabell 3] Antalet varianter per varuslag inom livsmedelshandeln i Sorsele kommun jämfört med sex andra orter
Antal varianter per varu slag
Omsättning i 1 OOO-tal kr. Sorsele ”sex orter" — 499 2,2 2,5 500— 999 2,3 3,1 l OOO—2.999 3,1 3,7 Som framgår av tabell 31 varierade antalet varianter per varuslag med butikernas storlek. Livsmedelsbutikernas sortiments- djup synes genomgående vara lägre i Sorsele än i de jämförda sex orterna.
Butikernas möjligheter att erbjuda ett tillfredsställande sortiment beror bl. a. på hur ofta varor kan erhållas från grossisterna. I tabell 32 redovisas det genomsnittliga antalet leveranser per vecka för några olika varugrupper.
De fyra butikerna i centralorten erhöll leve- ranser något oftare än omlandsbutikerna. Kolonialvaror levererades vanligen en gång per vecka och mejerivaror alla vardagar med några undantag. De största variationerna förekom beträffande kött och charkuteriva- ror, där några butiker i omlandet fick leveranser sex dagar per vecka och andra butiker endast en dag.
Tabell 32 Genomsnittligt antal leveranser per vecka till livsmedelsbutiker i Sorsele kommun
Varugrupp Centralort Omland Kolonialvaror 1,5 1,0 Frukt o. grönsaker 2,0 1,3 Kött 0. charkvaror 2,5 2,5 Mejerivaror 6,0 5,0 Bryggerivaror 2,0 0,9
Vid serviceinventeringen ombads inneha- varen/föreståndaren att bedöma butikens prisnivå i förhållande till ortens cirkapriser. Samtliga butiksinnehavare ansåg sig hålla en prisnivå i närheten av cirkapriserna utom en, som bedömde prisnivån som något lägre. Resultaten av SPKs detaljerade prisunder- sökning i Sorsele kommun redovisas i avsnitt 3.4.3 nedan.
Hemköpsservice
Med hemköp avses beställning av varor per telefon för hemsändning. Av samtliga livs- medelsbutiker i kommunen gav 10 hemköps- service, därav alla centralortsbutiker. Fler- talet butiker hade emellertid begränsat hem- sändningen till vissa områden och endast två butiker utförde hemsändning på avstånd uppemot 20 km från butiken.
Samtliga butiker utom en använde egen bil och personal vid hemsändningen. Dess- utom utnyttjade tre av butikerna befintliga busslinjer för varusändningar. Utsändningar- na ägde normalt rum under affärstid. Ingen av butikerna hade utarbetat varulistor för att underlätta beställning och ordermottagning. Endast två av butikerna hade givit särskild information till hushållen om hemsändnings- möjligheterna.
I centralorten tillämpade två av butikerna en hemsändningsavgift om två kr. vid köp understigande 40 kr. De båda övriga central— ortsbutikerna tog ut samma avgift, men gav endast hemköpsservice om inköpsbeloppet översteg 75 kr. Alla omlandsbutikema utom en gav avgiftsfri hemsändning.
Vid kartläggningen undersöktes om annan verksamhet drevs vid sidan av butiken elleri anslutning till försäljningen av dagligvaror, t. ex. i form av försäljning eller förmedling av andra varor. Inte några livsmedelsbutiker visade sig drivas i kombination med annan näringsgren. Däremot förmedlade flertalet livsmedelsbutiker andra varor eller tjänster. 1 tabell 33 redovisas förekomsten av viktigare biverksamhet i de 15 fasta livsmedelsbutiker- na.
Tabell 33 Förekomst av biverksamhet ilivs- medelsbutiker
Antal
Biverksamhet butiker
Bensinförsäljning Tipsombud Förmedling av apoteksvaror Utlärnning av vin och sprit Godsombud Kemtvättinlämning Förrnedlar järnvaror Förmedlar kapitalvaror Försäljning av textilvaror
_.toawawwxlw
Av de 15 befintliga butikerna förmedlade nio kapitalvaror och sex järnvaror. Bensin- försäljning ägde rum i anslutning till tre av butikerna och förmedling av apoteksvaror likaledes i tre butiker. Genom den relativt omfattande förmedlingen av varor och tjäns- ter utöver livsmedelssortimentet förbättras befolkningens servicesituation något. Bland de fyra befintliga kioskerna förekom biverk- samhet i tre fall. Två av kioskerna fungerade som tipsombud. ] övrigt förekom försäljning av böcker och papper, godsombud och gatukök som biverksamhet.
Framtidsbeäömning
Butiksinnehavamas/föreståndarnas framtids- bedömning av förhållandena år 1975 inhäm- tades vid kartläggningen. Som en komplette- ring insamlades dessutom uppgifter om denna persons ålder.
Tabell 34 Butiksinnehavamas/föreståndar- nas bedömning av läget 1975
Antal butiker Bedömning Centralort Omland Troligen kvar 1 4 Nedläggning lika tro- lig som otrolig 2 2 Troligen nedlagd 1 5 Totalt 4 l 1
Endast fem av butiksinnehavama/före- ståndarna bedömde det som helt troligt att den egna butiken fanns kvar är 1975, medan fyra var osäkra. Troligen nedläggs enligt denna bedömning minst en butiki centralor- ten och fem i omlandet före 1975.
Innehavarens/föreståndarens ålder visade sig variera mellan 39 och 59 år. Uppgift saknas för en person. Endast fyra av de 14 undersökta personerna var år 1970 äldre än 55 år, dvs. kan beräknas gå i pension under 1970-talet.
3.4.3 Detaljerad undersökning av livsmedels- priserna
Prisundersökningens uppläggning
Som nämnts utförde SPK under vintern 1970 en prisnivåundersökning i sex orter (Uppsala, Tierp, Umeå, Nordmaling, Borås och Mariestad). Undersökningen inriktades på ett urval om drygt 50 varuslag motsvaran- de ett tänkt veckoinköp i ett typhushåll om fyra personer. Förutom en mätning av den genomsnittliga prisnivån, undersöktes även prisskillnaden mellan dyraste och billigaste varianter inom veckoinköpets ram. Samman- vägningen till dyraste resp. billigaste kombi- nation av varianter för hela veckoinköpet tillgick så att priset på respektive variant dividerades med medianpriset i samtliga undersökta butiker för varuslagets andel i veckoinköpet. Detta förfarande kunde inte tillämpas för konsumbutiker på grund av den stora andelen ”egna märken” med därav
åtföljande svårigheter att avgränsa huvudva- rianten inom respektive varuslag. För kon— sumbutiker redovisades därför inga genom- snittspriser utan endast prisspridningen mel- lan billigaste och dyraste variantkombina- tion.
Totalt omfattade SPK:s undersökningi de sex orterna 74 butiker. En utförlig beskriv- ning av undersökningens uppläggning och resultat redovisas i en PM, ”En studie av prisspridning och prisinformation inom livs- medelsdetaljhandeln med särskilt beaktande av variantvalets betydelse”, (augusti 1970).
I samband med kartläggningen av service- utrustningen i Sorsele kommun hösten 1970 utförde SPK en prisnivåundersökning enligt samma metoder, som beskrivits ovan. Förut- om en jämförelse av priserna mellan olika butiker i Sorsele möjliggör denna undersök- ning en jämförelse med priserna i de sex tidigare studerade orterna.
Genomsnittlig prisnivå
I stort sett samtliga butiksinnehavare/före- ståndare i Sorsele bedömde sin butiks pris- nivå till i närheten av cirkapriserna. Den företagna prisundersökningen stöder i hu- vudsak denna bedömning. Avvikelserna från cirkapriserna var högst + 2,1 % respektive lägst —— 2,4 %. Samma följsamhet i förhållan- de till cirkapriserna konstaterades av SPK i de sex orternas butiker.
I tabell 35 jämförs den genomsnittliga prisnivån för huvudvarianterna i veckoin- köpet mellan butikerna i Sorsele och var och en av de sex orterna. Som tidigare nämnts ingår inte konsumbutikeri denna jämförelse.
Tabell 35 Genomsnittlig prisnivå för livs- medelsbutiker i Sorsele och sex andra orter (Genomsnitt för de sex orterna = 100)
Orter Prisnivå Sorsele 100,1 Uppsala 99,8 Tierp 99,3 Umeå 98,3 Nordmaling 98,6 Borås 101,6 Mariestad 100,8 SOU 1 9 72 :1 3
Den genomsnittliga prisnivån varierade obetydligt mellan de undersökta orterna. De mer glesbygdspräglade områdena Nordma- ling och Sorsele visade sig inte ha högre prisnivå än övriga orter. Variationerna i prisnivå mellan butiker av olika storlek framgår av tabell 36.
Tabell 36 Genomsnittlig prisnivå med för- delning på omsättningsklasser (Genomsnitt för de sex orterna = 100)
Omsättningsklass ”sex (1 OOO-tal kr.) Sorsele orter" -— 499 100,3 99,8 500— 999 99,3 100,4 1 OOO—2 999 100,5 99,4 3000—5 999 - 99,4 6.000— —— 99,1
Butiker med omsättning motsvarande de båda högsta omsättningsklasserna fanns inte representerade i Sorsele. I övriga tre omsätt- ningsklasser var skillnaderna små såväl mel- lan butiker i Sorsele som mellan jämförbara butiker i de sex orterna.
Lägsta pris för veckoinköp
I tabell 37 redovisas lägsta möjliga pris för veckoinköpet, dvs. med billigaste variant- kombination. Det bör anmärkas att variatio- nerna mellan individuella butiker var bety- dande jämfört med skillnaderna mellan gruppgenomsnitten.
Tabell 37 Lägsta pris för veckoinköp med fördelning på omsättningsklasser (Genom- snitt för de sex orterna = 100)
Omsättningsklasser Sorsele ”sex (1.000-tal kr.) kommun orter”
— 499 91,5 91,2
500— 999 90,5 89,5 1 0007—2 999 88,3 88,3
3 OOO—5 999 — 88,2 6 000— — 86,9
Lägsta pris för veckoinköpet tenderade att vara lägre för butiker med stor omsätt-
ning. Skillnaderna i lägsta pris var obetydliga mellan Sorsele och de övriga undersökta orterna.
Skillnaden mellan dyraste och billigaste variantkombination framgår av tabell 38 nedan.
Tabell 38 Prisskillnad i antal indexenheter mellan dyraste och billigaste variantkombi- nation
Omsättningsklass Sorsele ”sex (1000-tal kr.) kommun orter” — 499 12,9 13,1 500— 999 14,6 17,4 1.000—2 999 19,5 20,2 3000—5399 — 20,7 6000— — 21,5
Som framgår av tabellen var prisskillna- den mellan dyraste och billigaste variant- kombination större i butiker med högre omsättning. Tendensen var densamma både i Sorsele och de sex övriga orterna. Som förut har redovisats i tabell 31 var det genomsnitt- liga antalet varianter per varuslag större i butiker med hög omsättning än i småbutiker. Förklaringen till den med omsättningen ökande prisskillnaden torde därför vara sortimentsolikhetema mellan mindre och större butiker. Stora butiker tenderar att öka sitt sortiment med såväl dyrare som billigare varianter.
Att de ökade urvalsmöjligheterna i större butiker påverkar möjligheterna att göra billi- ga veckoinköp framgår i någon mån av diagrammet i fig. 1 som visar lägsta och högsta pris på veckoinköpet samt antal varianter per varuslag för samtliga 15 under- sökta livsmedelsbutiker i Sorsele kommun. Butikerna har ordnats efter fallande omsätt- ning.
Prisnivå vid olika konkurrenslägen
Butiker med konkurrensutsatta lägen skulle kunna väntas föra en annan prispolitik än butiker med mer isolerade lägen. SPK:s undersökning av priserna i de sex orterna gav emellertid inte stöd för detta antagande. Vid
Lägsta och högsta pris Antal varianter/varuslag
80 90 100 110 120 0 1 2 3 4 I I [ l 1 I E'
_ | | 1 | 80 90 100 110 120 0 1 2 3 4
Figur ] Lägsta resp. högsta pris för veckoinköp samt antalet varianter per varuslag för livsmedelsbutiker i Sorsele kommun. Butikerna är ordnade efter fallande omsättning.
en uppdelning av butikerna i landsbygdsbuti- ker respektive stads— och tätortsbutiker kon- staterades att landsbygdsbutikema i genom- snitt tog ut något lägre priser än övriga butiker. Jämförelsen avsåg omsättningsmäs- sigt sett lika stora butiker.
I Sorsele är antalet butiker så litet att en fördelning på både konkurrensläge och om- sättningsklass inte är meningsfun för en jämförelse av genomsnittlig prisnivå. Jäm- förelsen har därför begränsats till butiker med och utan konkurrens på orten oberoen- de av omsättningens storlek.
Som framgår av tabell 39 kan ingen skillnad i genomsnittlig prisnivå konstateras mellan enbutiksorter och flerbutiksorter i
Tabell 39 Genomsnittlig prisnivå samt högs- ta pris och lägsta pris för butiker i Sorsele kommun (Cirkaprisnivån för Västerbottens län = 100)
Enbutiks- Flerbutiks- Prisnivå orter orter Genomsnittlig prisnivå 100, 2 100,0 Högsta pris 104, 8 1 05,6 Lägsta pris 91 ,6 89, 8 Sorsele kommun. Variantkombinationen med lägsta pris kan dock erhållas till något lägre pris i flerbutiksorter än enbutiksorter. Denna skillnad torde bero på att butikerna
vanligen är större i flerbutiksorter och följaktligen har ett djupare sortiment (jäm- för tabell 38).
3.4.4 Fackhandeln
Antal butiker och omsättning
Vid inventeringstillfället fanns ikommunen 18 fackhandelsbutiker, av vilka alla utom en var belägna i centralorten. Av samtliga fack- handelsbutiker drevs 12 som "familjebuti— ker”, dvs. utan anställd personal. Antalet sysselsatta uppgick till 52 varav nio på deltid. Eftersom endast en butik var belägen utanför centralorten redovisas ingen uppdel- ning av fackhandeln på centralort och om- land i tabellerna nedan.
Tabell 40 Antal fackhandelsbutiker och om- sättningi milj. kr. 1962—69 (löpande priser)
Antal År butiker Omsättning 1962 19 3,6 1969 18 5,4
Antalet fackhandelsbutiker har i stort sett varit konstant under 1960-talet. Omsätt- ningen ökade med 50 % under perioden 1962—69 i löpande priser. Eftersom prishöj- ningen på fackhandelssortimentet i genom- snitt inte uppgick till mer än ca 15 % under perioden, har en betydande volymmässig omsättningsökning ägt rum, trots en befolk- ningsminskning om ca 18%. Befolkningens köptrohet mot fackhandelsbutikerna i kom- munen torde därför ha ökat i betydande grad under 1960-talet.
De fackhandelsbranscher, som fanns re— presenterade i Sorsele vid inventeringstillfäl- let, har framgått av tabell 27. Konfektions- och textilbranscherna visade sig vara anmärk- ningsvärt väl företrädda. Inga viktigare bran- scher synes saknas i övrigt.
Fackhandel drevs även delvis av livsme- delsbutikerna i form av förmedling. Som har framgått av tabell 33 förmedlade sex av de
15 livsmedelsbutikerna järnvaror och nio förmedlade kapitalvaror.
Butikernas standard
Omsättning och ytor varierade i betydande utsträckning mellan olika butiker och fack- handelsbranscher. De sju butiker i Sorsele kommun, som saluförde sko-, beklädnads- och textilvaror hade år 1969 en genomsnitt— lig omsättning av ca 250.000 kr. och en genomsnittlig totalyta av ca 130 ml. För övriga fackhandelsbutiker uppgick omsätt- ningen i genomsnitt till ca 330.000 kr. och totalytan till ca 230 m2. Skillnaderna i jämförelse med sko-, beklädnads- och textil- butikema torde främst bero på att en stor järnaffär ingick bland övrig fackhandel.
Butiksfastighetens ålder uppgick i genom- snitt till 35 år för fackhandelsbutikerna och senaste renovering hade i medeltal ägt rum för 10 år sedan. Samtliga butiker tillämpade normalt öppethållande, dvs. 38—48 timmar per vecka.
Biverksamhet
Kombinationer med annan verksamhet före- kom i viss utsträckning inom fackhandeln i Sorsele men visade sig vara av mindre om- fattning än livsmedelsbutikernas biverk- samhet (se avsnitt 3.4.2). Av de 18 fackhan- delsbutikerna bedrev sex biverksamhet i någon form antingen genom förmedling av varor eller tjänster eller som branschblanda- de butiker. Dessutom förekom tillverkning respektive partiförsäljning i kombination med fackhandel i vardera två fall.
Tabell 4] Förekomsten av biverksamhet inom fackhandeln i Sorsele kommun
Fackhandels— bransch Biverksamhet
Textilbutik Förmedling av kemtvätt Begravningsbyrå Blomsteraffär Försäljning av presentartiklar Fotoaffär Försäljning av konst, ramar m. m. Möbelaffär Försäljning av radio och TV Uraffar Försäljning av guldsrnedsvaror
Järnaffär Partiförsäljning Färghandel Tillverkning av snöscooterkälkar
Den förteckning över olika butiker i Sorsele, som redovisats i tabell 27 upptar endast huvudbranscher. På grund av den relativt omfattande biverksamheten var emellertid antalet företrädda servicefunk- tioner betydligt fler. I tabell 46 redovisas en förteckning över samtliga servicefunktioner, som förekom i form av biverksamhet inom kommunen.
Fram tidsbedöm ning
Butiksinnehavarnas/föreståndarnas bedöm- ning av hur den egna verksamheten kunde förväntas utvecklas till år 1975 framgår av tabell 42 nedan.
Tabell 42 Butiksinnehavamas/föreståndar- nas bedömning av läget är 1975
Antal butiker Sko-, be- klädnads o. Annan fack— Bedömning textilvaror handel Troligen kvar 6 8 Nedläggning lika trolig som otrolig 1 — Troligen nedlagd — 3 Totalt 7 1 1
Flertalet butiksinnehavare/föreståndare ansåg det sannolikt att deras butik fanns kvar år 1975. Troligen nedläggs dock enligt denna bedömning minst tre butiker inom fackhandeln fram till 1975. Innehavarnas/föreståndamas ålder varie- rade från 24 till 66 år. Endast två av de 18 berörda personerna var år 1970 äldre än 55 år, dvs. kan beräknas bli pensionerade under 1970-talet. Dessa båda personer hade vid undersökningstillfället fyllt 65 år. En tredje- del av butiksinnehavarna/föreståndarna hade inte fyllt 40 år vid undersökningstillfället.
3.4.5 Övrig kommersiell service
Inledning
Inom avsnittet övrig kommersiell service
behandlas samtliga servicefunktioner utöver livsmedelshandel och fackhandel. Data över butikernas standard har inte insamlats främst på grund av svårigheter att värdera sådana uppgifter. Däremot redovisas uppgifter om biverksamhet samt innehavamas/föreståndar— nas framtidsbedömning och ålder. En sam- manfattning av förekommande kombinatio- ner av servicefunktioner inom övrig kommer- siell service redovisas i tabell 45. De service- funktioner, som fanns företrädda i form av biverksamhet, framgår dessutom av tabell 46.
Förändringarna under 1960-talet inom övrig kommersiell service har inte kunnat belysas. Uppgifterna avser därför endast in- venteringstillfället.
Bil- och bensinhandel samt bilreparations- service
Totalt fanns vid inventeringstillfället nio bensinstationer, där bensinförsäljningen ut- gjorde huvudverksamhet. Dessutom förekom bensinförsäljning som biverksamhet i kombi- nation med livsmedelsbutik i tre fall (se tabell 33),i kombination med bilreparations- service i ett fall och i kombination med sågverk och småjordbruk likaledes i ett fall. Det totala antalet enheter med bensinförsälj- ning uppgick alltså till 14 i kommunen är 1969. På karta 3 har samtliga orter med bensinförsäljande enheter markerats.
Bilförsäljning som huvudverksamhet fanns inte representerad i kommunen. Vid två bilverkstäder och en bensinstation i Sorsele tätort förekom emellertid bilförsälj- ning som biverksamhet.
Antalet bilverkstäder uppgick totalt till sex, varav fyra i centralorten. Dessutom kunde viss bilreparationsservice erhållas vid två bensinstationer. En särskild gummiverk- stad och en bilskola fanns i centralorten.
I tabell 43 redovisas innehavarnas/före- ståndamas bedömning av utvecklingen till år 1975.
Enligt innehavarnas/föreståndarnas be- dömning skulle åtta av de nio bensinstatio- nerna och fyra av de sju bilverkstäderna
Tabell 43 Innehavamas/föreståndarnas be- dömning av läget är 1975
Antal butiker
Bensinsta— Bilverk- Bedömning tioner städer Troligen kvar 8 4 Nedläggning lika trolig som otrolig — 1 Troligen nedlagd 1 2 Totalt 9 7
troligen finnas kvar är 1975. Inga nedlägg- ningsplaner fanns för bilskolan före 1975. Av de 17 personerna var endast en mer än 60 år och tre mellan 55 och 60 år.
Övriga servicefunktioner
Som framgått av tabell 27 fanns en rad servicefunktioner representerade i Sorsele kommun utöver de ovan behandlade. l tabell 44 anges branschvis antalet serviceenheter vid inventeringstillfället samt det antal, som enligt innehavarnas/föreståndamas bedöm- ning troligen finns kvar är 1975 . Postanstal- ter ingår inte i denna redovisning.
Tabell 44 Antalet befintliga enheter bland övriga servicefunktioner 1969 samt inneha- varnas/föreståndarnas bedömning av läget år 1975
Antal Antal enheter befintliga som troligen Bransch enheter finns kvar 1975 Apotek 1 1 Herrfrisör 1 1 Damfrisör 2 0 Elinstallationer 3 1 Rörledningsservice l 1 Smidesverkstad 2 2 Skomakeri 1 0 Banker 4 2 — 3 Konditori 1 0 Hotell 4 4 Totalt 20 12 — 13 Enligt innehavamas/föreståndamas be-
dömning skulle servicefunktionerna damfri-
sör, skomakeri och konditori sannolikt helt komma att saknas i Sorsele kommun vid mitten av 1970-talet. En viss reduktion av antalet enheter inom andra branscher vän- tades dessutom äga rum.
Av de 20 berörda innehavarna/förestån- darna var vid inventeringstillfället sju perso- ner äldre än 55 år, varav fem mer än 60 år.
Biverksamhet
Biverksamhet av olika slag visade sig vara mycket vanligt förekommande inom övrig kommersiell service. I tabell 45 redovisas biverksamhet vid olika huvudbranscher. Inom parentes anges antalet berörda enheter.
Tabell 45 Biverksamhet inom övrig kom- mersiell service
Huvudbransch Biverksamhet Bensinstation (9) Bilreparationer (2) Bilförsäljning (1) Försäljning av båtar, motorer, m.m. (l) Försälng av snö- scooter m.m. (l) Försäljning av sport- artiklar (I) Taxirörelse (2) Taxiförare (1) Bilförsäljning (2) Bensinförsäljning (1) Försäljning av pappers- varor (1) Förmedling av kapital- varor (1) Hotell (4) Bar/restaurang (3) Annan näringsgren (I) Bensinförsäljning (1) Bilverkstad (7) Elinstallationer (3)
Som framgår av tabellen hade samtliga ben- sinstationer någon form av biverksamhet. I tabell 46 ges en sammanfattning av all biverksamhet inom kommersiell service. Tabellerna 27 och 46 kan därför tillsammans sägas ge en totalbild av serviceutbudets omfattningi Sorsele kommun.
3.4.6 Andelen boende på olika restidsav- stånd till vissa typer av service
Omkring två tredjedelar av befolkningen i Sorsele kommun bodde inom 30 min. res-
samhetens art
Ammarnäs
Sorsele
Bransch
Blattnicksele Bockträsk Buresjön Gargnäs Kraddsele Lomselenäs Råstrand Sandsele Saxnäs Tväråträsk Summa
Järnvaror Kapitalvaror Radio 0. TV Textilvaror Papper 0. böcker Presentartiklar Juvelerare Konst, ramar, m.m. Sportartiklar Förmedl. av apoteks- varor 1 Utlämning av vin 0. sprit
Bilförsäljning 3 Bensinförsäljning 1 Bilreparationer l Försäljning av båtar,
motorer, snöscooter 2 Kemtvätt 1 Gatukök 1 Bar/restaurang Begravningsbyrå
______N_
_ _ NN _ ...
_ p—ny—n—v—nNr—nr—loox
_ _ U»)
_ _ _ _ NUIUJU)
Hull—INN
Totalt 18 6
J; W
tidsavstånd med bil till kommunens huvud- ort. För att illustrera skillnaderna i restids- avstånd mellan bilresor och kollektiva transportmedel har även restiderna med buss undersökts i kommunen.
Tabell 47 Andelen boende på olika restids- avstånd till centralorten i Sorsele kommun vid bilresor resp. bussresor. Procent
Restidsavstånd (min.) Med bil Med buss — 30 65 42 30—45 22 11 45— 13 44 Saknar tillgång
till buss — 3
Totalt 100 100
Ungefär 3% av befolkningen i Sorsele kommun kan inte anses ha tillgång till kollektiva kommunikationer. Medan andelen
boende på mer än 45 min. bilreseavstånd till centralorten endast uppgick till ca 13 %, var motsvarande del vid bussresor hela 44 % förutom de 3 % som saknade tillgång till buss. Ingen hänsyn har tagits till trafikstan- darden vid bussresor.
En översiktlig mätning har visat att närmare 60 % av befolkningen i Sorsele kommun bodde inom 3 km fågelvägsavstånd till närmaste livsmedelsbutik. Andelen boen- de på olika restidsavstånd med bil till närmaste livsmedelsbutik resp. närmaste ben- sinstation framgår av tabell 48.
Mindre än en femtedel av befolkningen i Sorsele kommun hade mer än 15 min. bilresa till närmaste livsmedelsbutik. Om hänsyn tas till förekomsten av varubussar minskar den- na andel till en tiondel.
En betydande del av kommunens befolk- ning hade mer än 30 min. bilresa till närmaste bensinstation. Som tidigare har
Tabell 48 Andelen boende på olika restids- avstånd (bil) till närmaste livsmedelsbutik resp. bensinstation. Procent
Närmaste Närmaste Restidsavstånd livsmedels- bensin- (min.) butik station - 1 5 83 74 15— 30 12 10 30 — 5 16 Totalt 1 00 100
framgått förekom emellertid bensinförsälj- ning i viss utsträckning från s.k. singelpum- par, t. ex. i anslutning till livsmedelsbutiker eller andra serviceenheter. Om hänsyn tas till sådana anläggningar minskar andelen boende på mer än 30 min. restidsavstånd till närmaste bensinförsäljande enhet från 16 % till 6 %i Sorsele kommun.
3.5 Övertorneå kommun 3.5.1 Beskrivning av undersökningsområdet
Antalet invånare i nuvarande Övertorneå kommun har minskat från 9.477 år 1960 till 7.693 år 1969. Centralortens folkmängd ökade från 1.536 år 1960 till 1.602 år1965 enligt folkräkningama. Övriga tätorter i kommunen är Hedenäset med 624, Risudden med 205, Kuivakangas med 260, Juoksengi med 750, Rantajärvi med 251 och Svanstein med 315 invånare år 1965. Omkring 55 % av kommunens folkmängd var år 1960 bosatt utanför tätorterna mot ca 54 % år 1965.
Antalet sysselsatta minskade under perio- den 1960—65 med ca 10 % från 2.966 till 2.681. Inom jord- och skogsbruk uppgick sysselsättningsminskningen till ca 17 %.
Antalet invånare i kommunen väntas minska till 3.900 år 1980 enligt länsplane- ring 67, prog. 2. Enligt prog. O beräknas folkmängden sjunka ännu snabbare till ca 3.140 år 1980.
En sammanfattande förteckning över an- talet butiker i kommunen med fördelning på olika branscher och orter redovisas i tabell 49. 9—SOU 1972: 13
Antal butiker och omsättning
Vid inventeringstillfället fanns totalt 39 livs- medelsförsäljande enheter i Övertorneå kom- mun, varav tre varubussar och åtta kiosker. En varubuss hade nedlagts några månader före inventeringen. Av de 39 livsmedelsför- säljande enheterna drevs inte mindre än 26 som ”familjebutiker”, dvs. utan anställd personal. Antalet sysselsatta uppgick till 83, varav 21 på deltid. I tabell 50 redovisas butiksantalets och omsättningens förändring 1962—69 inom livsmedelshandeln i kommu- nen.
Antalet livsmedelsbutiker och kiosker minskade under perioden 1962—69 till unge- fär hälften. Omsättningen sjönk något i löpande priser under denna period. Med hänsyn till att priserna inom livsmedels- sortimentet steg ca 28 % mellan de båda åren måste man räkna med att en betydande volymminskning ägt rum. Orsaken till den negativa ömsättningsutvecklingen torde främst vara befolkningsminskningen under perioden (17 %) och gränshandelns förändra- de inriktning under 1960-talets senare hälft.
Av karta 4 framgår bl.a. livsmedelsbuti— kernas lokalisering år 1969 och varubusslin- jernas sträckning. Endast egentliga livsme- delsbutiker har markerats, dvs. kioskerna är exkluderade.
Bu ti kernas standard
Livsmedelsbutikernas årsomsättning variera- de från ca 50.000 kr. till omkring 3,0 milj. kr. Av de 28 rena livsmedelsbutikerna hade 20 en omsättning understigande 0,5 milj. kr. och fyra butiker mer än 1,0 milj. kr. Den totala ytan, dvs. försäljningsyta och övriga butiksytor, varierade mellan ca 25 rn2 och ca 550 m2. Butiksytor understigande 100 m2 förekom i 16 fall. Självbetjäning vanligen med undantag för kött och charkuterivaror tillämpadesi 15 butiker.
Inga butiker hade begränsat öppethållande utan tillämpade normala butikstider (38—48 tim./vecka). Samtliga kiosker och tre av
Bransch
Övertorneå Armasjarvr Hedenäset
Risudden Matojärvi
Bäckesta
Jenkisjärvi
Neistenkangas Aapua Luppio Summa
Niskanpää Pello Rantajärvi Olkamengi
Juoksengi Svanstein
Livsmedel Varubuss Kiosk Färg Järn El o belysning Radio 0 TV Möbler Hushållskapitalvaror Herrkonfektion Damkonfektion Textil Skor Ur o optik Foto Juvelerare Blommor Cykel o sport Apotek Bilar Biltillbehör Bilverkstad Billackering Gummiverkstad Bensinstation Herrfrisör Damfrisör Tvätt o strykning Kemtvätt Elinstallation Radio 0 TV-service Glasmästeri Rörledn. service Oljeeldn. service Skomakeri Affärsbank Sparbank Jordbrukskassa Postanstalt Konditori/Kafé Bar/ Restaurant Hotell
Biograf Begravningsbyrå
Totalt
_Nh—q _ >— >—
IQ.—N
NHMNP—lb—lt—II—lI—ll—ll—l o—nv—Au—t— _
Nu—n—Nb—t
MNNNl—lt—ib—lb—lb—n N
__
_
b—cu—tUr N »— w _ 9) >_-
_ _ _ N WNWWW
MHN
_ NHHNH wNWNNA—b—nb—Nb—n O—li—lt—lp—t
_ _ _ _ _ NNNÄNDNo-n__
61110 1
livsmedelsbutikerna hade längre öppethållan- de än normalt.
I tabell 51 redovisas några genomsnitts- mått på livsmedelsbutikernas standard.
_ _ N
11147151113
Den genomsnittliga omsättningen visade sig vara betydligt större bland centralortens butiker än i omlandet. Även butiksytan var genomsnittligt sett större i centralorten. Stora variationer förekom emellertid mellan
| | 1 ! länkisiarv
I I | |
ÖVERTORNEÅ KOMMUN
.'_) _ Viktigare länsväg (Armasiärvi Annan allmän väg
i . Ort med livsmedelsbutik 1969
A Ort med bensinstation 1969 A Ort med singelpump1969 Varubusslinjer1970
0 20 km L____.__l
Karta 4
Tabell 50 Antal livsmedelsförsäljande enheter och omsättning i milj. kr. 1962—69 (löpande priser)
Centralort Omland Hela kommunen
Antal Omsätt- Antal Omsätt- Antal Omsätt- Å1' butiker ning butiker ning butiker ning 1962 — 5,3 — 9,8 73 15,1 1969 11 4,9 28 9,3 39 14,2
olika butiker både vad gäller ytor och Butikernassortiment OCh priser omsättning. Frysdiskvolymen varierade t. ex. Förekomsten av olika varugrupper i butiker- mellan olika butiker från ca 200 liter till ca na noterades vid undersökningstillfället. 4 000 liter. Därigenom har en grov klassificering av
Tabell 51 Livsmedelsbutikernas standard. Genomsnitt för centralort resp. omland
Standardmått Centralort Omland Omsättning 0,73 milj. kr. 0,39 milj. kr. Totalyta 200 m2 135 m2 Butiksfastighetens ålder 28 år 30 år Antal år sedan senaste renovering 11 år 11 år Fry sdiskvolym, totalt 1.400 liter 750 liter
sortimentet kunnat erhållas. Sortimentsbe— dömningen inom olika varugrupper utfördes av SPK efter en tregradig skala, där värdet 1 anger ett starkt begränsat sortiment, värdet 2 en viss begränsning och värdet 3 ett mer fullständigt sortiment.
Tabell 52 Bedömning av livsmedelsbutiker- nas sortimentsbredd (1 = starkt begränsat sortiment, 3 = fullt sortiment). Genomsnitt för samtliga butiker
Varugrupp Centralort Omland Kött och fläsk 2,1 1,6 Charkvaror 2,9 2,0 Mejerivaror 2,4 2,0 Bröd 2,3 2,0 Frukt o. grönsaker 2,1 1,6 Djupfryst 2,7 2,2 Konserver 3,0 2,7 Övrigt 2,3 2,2 Samtliga varu- grupper 2,5 2,0
Sortimentsbredden visade sig genomgåen- de vara större i centralortens butiker än i omlandet. De största sortimentsbegräns- ningarna förekom inom varugrupperna kött och fläsk samt frukt och grönsaker. Om- landsbutikernas sortimentsbredd var ganska liten inom flertalet varugrupper. Av samtliga butiker hade åtta ett genomsnittligt poäng- värde understigande 2,0. Dessa butiker kan ur sortimentssynpunkt inte anses ge en tillfredsställande service.
Butikernas möjligheter att erbjuda ett tillfredsställande sortiment beror bl. a. på hur ofta varor kan erhållas från grossisterna.
I tabell 53 redovisas det genomsnittliga antalet leveranser per vecka för några viktiga varugrupper.
Tabell 53 Genomsnittligt antal leveranser per vecka till livsmedelsbutiker i Övertorneå kommun
Varugrupp Centralort Omland
Kolonialvaror l 6 Frukt och grönsaker 2 0 Kött och charkvaror 3,0 Mejerivaror 6 0 Bryggerivaror 2 6
Centralortens butiker erhöll i genomsnitt leveranser något oftare än omlandsbutikerna med undantag för kött och charkuterivaror. Leverans av mejerivaror ägde rum varje dag för i stort sett samtliga butiker.
Vid inventeringen inhämtades innehavar- nas/föreståndarnas bedömning av butikens prisnivå i relation till ortens cirkapriser. Av samtliga innehavare ansåg sig endast två hålla en prisnivå i närheten av cirkapriserna och två något högre priser. I övriga fall bedömdes prisnivån som något lägre än cirkapriserna. Orsaken till dessa resultat kan sannolikt sökas i de speciella konkurrensförhållandena i Tornedalen med relativt låga livsmedelspri- ser i Finland.
Hemköpsservice
Med hemköp avses beställning av varor per telefon för hemsändning. Av samtliga 28 livsmedelsbutiker i kommunen gav 13 hem- köpsservice, varav fyra i centralorten Över- torneå. Endast en butik tog ut särskild hemsändningsavgift.
Begränsningar i hemsändningen förekom i viss utsträckning. Av de 13 butikerna hade tre begränsat hemsändningen enbart till kunder ”inom orten” och en butik enbart till kunder inom en radie av ca fem km. Några begränsningar med hänsyn till inköps— beloppets storlek tillämpades dock inte.
Varorna utsändes normalt med butikens egen bil och personal och endast i två fall anlitades ordinarie busslinjer. Utsändningen
ägde vanligen rum under affärstid med un- dantag för tre butiker. Inga butiker hade utarbetat varulistor för att underlätta beställ- ning och ordermottagning. Inte heller hade särskild information om hemsändningsmöj- ligheterna givits till hushållen. Enligt uppgif- ter från butikerna svarade hemsändningen för en relativt obetydlig del av omsättningen. I tre butiker bedömdes hemköpens andel av omsättningen uppgå till ca 10 % och i övriga fall till betydligt lägre andel.
Biverksam het
Vid undersökningen kartlades i vilken ut- sträckning annan verksamhet bedrevs vid sidan av butiken eller i anslutning till livs- medelsförsäljningen, t.ex. i form av annan varuförmedling utöver ordinarie sortiment. I tabell 54 redovisas förekomsten av biverk— samhet i de 28 egentliga livsmedelsbutikerna.
Tabell 54 Förekomst av biverksamhet ilivs- medelsbutiker
Anta-l
Biverksamhet butiker
Jord- eller skogsbruk Partihandel
Skogsarbete Bensinförsäljning Förmedling av apoteksvaror Förmedling av kapitalvaror Utlämning av vin och sprit Tipsombud
Godsombud Postombud Kiosk Hårklippning
_ t—i—l—åNNNöNb—lb—M
Biverksamheten visade sig ha en förhållan- devis liten omfattning inom livsmedelsdetalj— handeln i Övertorneå kommun. Endast två butiker bedrev t.ex. bensinförsäljning vid sidan av livsmedelsbutiken och två butiker förmedlade kapitalvaror. Bland de åtta be- rörda kioskerna förekom biverksamhet i form av jordbruk, taxirörelse, godsombud samt utlämning av vin och sprit i vardera ett fall. Dessutom tjänstgorde fyra av kioskerna som tipsombud.
Butiksinnehavarnas/föreståndamas bedöm- ning av resp. butiks utveckling till 1975 redovisas i tabell 55 nedan. Vid kartlägg- ningen inhämtades dessutom uppgifter om innehavamas/föreståndamas ålder.
Tabell 55 Butiksinnehavarnas/föreståndar- nas bedömning av läget är 1975
Antal butiker Bedömning Centralort Omland Troligen kvar 2 9 Nedläggning lika trolig som otrolig 3 7 Troligen nedlagd 2 5 Totalt 7 21
Endast 11 av de berörda 28 butiksinneha- varna/föreståndarna bedömde det som san- nolikt att den egna butiken fanns kvar är 1975. Osäkerheten om framtiden synes vara mycket stor, vilket illustreras av att 10 butiker bedömde nedläggning lika trolig som fortsatt drift. Optimismen var något större bland kioskinnehavarna, av vilka alla utom två räknade med fortsatt drift fram till 1975.
Innehavarnas/föreståndarnas ålder varie- rade mellan 28 och 77 år. Av de 28 personerna var 13 äldre än 55 år, varav tre mer än 65 år. Bland kioskinnehavarna var endast två personer äldre än 55 år.
Gränshandeln :" Tornedalen
Vid en bedömning av utvecklingen inom kommersiell service i Övertorneå kommun måste hänsyn tas till gränshandeln iTorne- dalen. Gränshandelns inriktning har varierat under årens lopp beroende på skillnaderna i prisnivå och tullbestämmelser mellan Sverige och Finland. Livsmedelshandeln torde vara den sektor inom kommersiell service, som har påverkats mest av gränshandelns fluktua- tioner.
Åren närmast före 1967 var gränshandeln något gynnsammare för svenska företag än för finska. Genom den finska devalveringen år 1967 förändrades prisrelationerna på olika
varor och tjänster i en för svenska företag ogynnsam riktning. I tabell 56 redovisas den ungefärliga prisskillnaden 1970 iindexform för olika varor och tjänster. Uppgifterna har erhållits från priskontoret i Norrbottens län.
Tabell 56 Priserna på olika varor och tjäns— ter i Finland. Den svenska prisnivån = 100
Finsk prisnivå. Index; svensk
Vara eller tjänst prisnivå = 100
Mejerivaror 92 Kött, fläsk o. charkvaror 64 Kolonialvaror 98 Fisk 82 Frukt o. grönsaker 82 Tobaksvaror 5 1 Motorbränsle 81 Bil— o. maskinreparationer 58 Byggnadsunderhåll 64 Hårvård 5 l
Som framgår av tabellen råder avsevärda prisskillnader mellan Sverige och Finland för olika varor och tjänster. De största prisskill- naderna kan konstateras för kött, fläsk, charkuterivaror, tobaksvaror och olika tjäns- ter.
Olikheter i tullbestämmelser mellan Sveri- ge och Finland har bidragit till att försämra de svenska företagens konkurrensläge. En svensk medborgare kan i stort sett fylla hela sitt konsumtionsbehov på den finska sidan inom ramen för tullbestämmelserna. Möjlig- heterna för finska medborgare att tullfritt införa varor från Sverige är betydligt mer begränsade. En gränsbo får exempelvis införa högst 30 kg livsmedel per månad till Finland, medan de svenska tullbestämmelserna med- ger införsel av 15 kg livsmedel per dygn och person till Sverige.
Gränshandelns förändrade inriktning har sannolikt medfört en ökad nedläggningstakt inom livsmedelshandeln i Övertorneå kom- mun än vad som eljest skulle ha varit fallet. Som har framgått av tabell 50 minskade an- talet livsmedelsförsäljande enheter från 73 till 39 under perioden 1962—69. Vid kartlägg- ningen insamlades omsättningsuppgifter för perioden 1966—69 från de 1969 befintliga
28 rena livsmedelsbutikerna. Omsättnings- utvecklingen i löpande priser för dessa buti- ker redovisas i fig. 2. Av diagrammet framgår att butikerna vid gränsövergångama i Över- torneå och Pello har haft en mycket bety- dande omsättningsminskning efter 1967. Omsättningen i andra butiker nära gränsen har däremot ökat något medan övriga buti- ker på längre avstånd från gränsen haft en betydande omsättningsökning procentuellt sett.
Omsättningsutveckling Index: 1966=100
'i 1 50 - "lull""l 00 0.0 o'. .! att". ' . '.. . $. ...' . 1 00 ' 50 — | | | 1966 1967 1968 1969
_ Butiker i Övertorneå och Pello I I I I I II Andra butiker nära gränsen lllllllllllllllll Övriga butiker
Figur 2 Omsättningsutvecklingen 1966—69 (lö- pande priser) för livsmedelsbutiker i Overtorneå kommun.
.; År
Tabell 57 Antal fackhandelsbutiker och omsättning i milj. kr. 1962—69 (löpande priser)
Centralort Omland Hela kommunen
Antal Om sätt- Antal Om sätt- Antal Om sätt- År butiker ning butiker ning butiker ning 1962 — 2,4 — 0,6 26 3,0 1969 14 3,9 3 0,7 17 4,6
3.5.3 Fackhandeln Antal butiker och omsättning
Vid inventeringstillfället fanns totalt 17 fackhandelsbutiker i Övertorneå kommun, varav 14 i centralorten. Fördelningen på olika branscher har framgått av tabell 49 ovan. Av samtliga 17 fackhandelsbutiker drevs sex i form av ”familjebutiker”, dvs. utan anställd personal. Antalet sysselsatta inom fackhandeln uppgick totalt till 41, varav nio på deltid. I nedan redovisade omsättningssiffror ingår även den beräknade fackhandelsförsäljningen i en större livs- medelsbutik.
Antalet fackhandelsbutiker i kommunen minskade med ca en tredjedel under perio- den 1962—69. Omsättningen ökade däremot drygt 50 % i löpande priser. Eftersom pris- höjningen på fackhandelssortimentet i ge- nomsnitt inte har uppgått till mer än ca 15 % under den aktuella perioden, har en avsevärd volymmässig omsättningsökning ägt rum. Med hänsyn därtill och att en betydande befolkningsminskning ägt rum under perio- den torde befolkningens köptrohet mot fack- handelsbutikerna i kommunen ha ökat avse- värt.
Butikernas standard
Flertalet fackhandelsbutiker visade sig trots ett minskat butiksantal under 1960-talet fortfarande vara relativt små. Den genom- snittliga omsättningen uppgick till ca 240.000 kr. år 1969 i centralorten och något lägre i omlandet. Totalytan uppgick i genom- snitt till ca 120 m2 och var något lägre i centralorten än i onrlandet.
Butiksfastigheternas ålder uppgick i me- deltal till ca 32 år i centralorten och ca 48 år i omlandet. Senaste renovering hade ägt rum för i genomsnitt åtta år sedan i centralorten och för ca 10 år sedan i omlandet. Några begränsningari öppethållandet förekom inte i någon butik.
Biverksamhet
Inom fackhandeln förekom biverksamhet i relativt begränsad omfattning. I de 17 butikerna bedrevs någon form av biverksam- het i sju fall. I några butiker förekom flera typer av biverksamhet. Förekomsten av biverksamhet redovisas i tabell 58 nedan. Inom parentes anges antalet enheter med biverksamhet.
Tabell 58 Förekomsten av biverksamhet inom fackhandeln i Övertorneå kommun
Fackhandelsbransch Biverksamhet Färghandel Begravningsbyrå (1) Mattläggning (I) Måleriverksamhet (1) Kioskrörelse (1) Radio och TV Silversmide (I) Bokhandel (1) Järnhandel Glasmästeri (l) Snickeriverksamhet (1) Partiförsäljning (l) Cykel och sport Tipsombud (1)
I ett senare avsnitt redovisas en samman- fattning av all biverksamhet inom kommer- siell service med fördelning efter verksam— hetens art och olika orter.
Fram tidsb edömning
Butiksinnehavarnas/föreståndamas bedöm- ning av utvecklingen till år 1975 redovisas nedan.
Tabell 59 Butiksinnehavarnas/föreståndar- nas bedömning av läget är 1975
Antal Bedömning butiker Troligen kvar 8 Nedläggning lika tro- lig som otrolig 6 Troligen nedlagd 3 Totalt 17
Endast åtta av de 17 innehavarna ansåg det helt troligt med fortsatt drift fram till 1975. Antalet osäkra butiksinnehavare var emellertid stort. Av de 17 personerna var fyra äldre än 55 år. Inga butiksinnehavare/ föreståndare hade uppnått 65-årså1dern.
3.5.4 Övrig kommersiell service
Inledning
Med" övrig kommersiell service avses samtliga servicefunktioner utöver livsmedelshandel, kiosker och fackhandel. Inga uppgifter om butikernas standard har insamlats vid inven- teringen. Däremot redovisas förekomsten av biverksamhet samt innehavarnas/föreståndar- nas framtidsbedömning.
Förändringarna under 1960-talet har inte kunnat belysas för övrig kommersiell service. Fördelningen på olika branscher har fram- gått av tabell 49. Av totalt 56 serviceenheter inom övrig kommersiell service utgjordes 19 av bil- och bensinhandel samt bilreparations- service.
Bil- och bensinhandel samt bilreparations- service
Antalet bensinstationer med bensinförsälj- ning som huvudverksamhet uppgick totalt till nio i kommunen. Dessutom förekom bensinförsäljning i kombination med livs- medelsbutik i två fall och i kombination med billackeringsrörelse i ett fall. Totalt ägde alltså bensinförsäljning rum från tolv en- heter. På karta 4 redovisas bl. a. orter med bensinförsäljande enheter.
Antalet bilverkstäder av olika slag upp- gick totalt till åtta. Dessutom kunde viss bilreparationsservice erhållas vid en bensin- station. Bilförsäljning respektive försäljning av biltillbehör ägde rum i vardera ett fall. Butiken med biltillbehör som huvudverk- samhet bedrev även bilförsäljning som bi- verksamhet.
Tabell 60 Innehavarnas/föreståndamas bedömning av läget år 1975
Antal butiker Bilförsäljn. Bensinsta— bilverk— Bedömning tion städer o. d. Troligen kvar 5 6 Nedläggning lika trolig som otrolig — 3 Troligen nedlagd 4 1 Totalt 9 10
Som framgår av tabell 60 bedömde fem av nio innehavare till bensinstationer och sex av 10 innehavare till bilverkstäder m. ni. det som sannolikt med fortsatt drift fram till 1975. Av de 19 personerna var endast två äldre än 55 år, varav en person äldre än 65 år.
Övriga servicefunktioner
Antalet övriga servicefunktioner framgår av tabell 61. Där redovisas dels befintliga enheter och dels enheter, som troligen finns kvar är 1975 enligt innehavarna/föreståndar- nas bedömning. Postanstalter ingår inte i denna redovisning.
Enligt de bedömningar, som redovisats i tabell 61, skulle en stor del av övriga servicefunktioner komma att läggas ned fram till år 1975. Vissa servicefunktioner som herrfrisering och rörledningsservice kan helt komma att saknas i Övertorneå kommun vid mitten av 1970-talet. Några servicebehov torde även i fortsättningen komma att tillgodoses på den finska sidan av gränsen.
Tabell 6] Antalet befintliga enheter bland övriga servicefunktioner år 1969 samt inne- havamas/föreståndarnas bedömning av läget är 1975
Antal Antal en- betlntliga heter som enheter troligen finns Bransch år 1969 kvar år 1975 Apotek 1 1 Herrfrisör 2 0 Damfrisör 3 2 Kemtvätt 1 0 Elinstallation 2 2 Radio- och TV-service 1 0 Glasmästeri 1 l Rörledningsservice 2 0 Skomakeri l 1 Affärsbmk 1 1 Sparbank l 1 J ordbrukskassa 2 2 Konditori] kafé 4 l Bar/restaurang 2 1 Hotell 2 1 Biograf 2 1 Totalt 28 15
Olika typer av biverksamhet inom övrig kommersiell service redovisas i nedanstående tabell. Antalet berörda enheter anges inom parentes.
Tabell 62 Biverksamhet inom övrig kom- mersiell service
Huvudbransch Biverksamhet Bilförsäljning (1) Försäljning av leksaker (1) Försäljning av eldnings- Biltillbehör (l) Bilverkstad (4)
olja (1) Jordbruk (2) Billackering (2) Bensinförsäljning (1) Skogsarbete (1) Bensinstation (9) Bilreparationsservice (1) Chaufför (1) Elinstallation (2) Försäljning av kapital- varor (1) Glasmästeri (1) Försäljning av konst (1) Hotell (2) Kaffeservering (l)
I tabell 63 redovisas en sammanfattning av all biverksamhet inom kommersiell ser- vice. En totalbild av serviceutbudets omfatt- ning i Övertorneå kommun kan erhållas genom tabellerna 49 och 63 tillsammans.
Tabell 63 Antal enheter med biverksamhet inom kommersiell service fördelade efter verk-
samhetens art,
.. - g» _-
u ** .... 540 - "" ""
5 E & 5 :E & 'g' 50 & :$ '? %) få 0 =
> ... o: . .2 "" ... Bransch =O st & Då E g 2 3. tI>J Då % d': 0 2 .2, 51 m= Kioskvaror l 1 2 Kapitalvaror 2 1 3 Leksaker 1 1 Konst 1 1 Böcker 1 l Förmedling av apoteksvaror 1 1 1 1 4 Utlämning av vin och sprit 2 1 3 Bensinförsäljning 1 2 3 Bilförsäljning 1 1 Bilreparationer 1 1 Glasmästeri ] 1 Frisör 1 1 Kafé 1 Begravningsbyrå 1 1 Totalt 11 2 1 2 2 1 4 1 24 SOU 1972:13 137
3.5.5 Andelen boende på olika restidsav- stånd till vissa typer av service
Drygt 75 % av befolkningen i Övertorneå kommun bodde inom 30 min. restidsavstånd med bil till kommunens huvudort. Endast 6 % hade mer än 45 min. bilreseavstånd till kommuncentrum.
Något mer än 60 % av kommunens be- folkning hade mindre än 3 km. fågelvägsav- stånd till närmaste livsmedelsbutik. I tabell 64 redovisas mätningar av andelen boende på olika restidsavstånd med bil till närmaste livsmedelsbutik resp. närmaste bensinstation.
Tabell 64 Andelen boende på olika restids- avstånd (bil) till närmaste livsmedelsbutik resp. bensinstation. Procent,
Närmaste Närmaste Restidsavstånd livsmed els- bensin- (min.) bu tik station — l 5 88 7 7 15 — 30 I 1 21 30 — 1 2 Totalt 100 100
Nära 90 % av befolkningen i kommunen bodde inom 15 min. bilreseavstånd till när- maste livsmedelsbutik och endast en obetyd- lig del hade mer än 30 min. restidsavstånd. Om hänsyn tas till förekomsten av varubus- sar ökar andelen boende inom 15 min. restid till 92 %.
En avsevärd del (77 %) av kommunens befolkning hade mindre än 15 min. restidsav- stånd med bil till närmaste bensinstation. Om bensinförsäljning via s. k. singelpumpar beaktas stiger andelen boende inom detta restidsavstånd till 83 %.
3.6 Högsby kommun 3.6.1 Beskrivning av undersökningsområdet Antalet invånare i Högsby kommun min- skade från 9.752 år 1960 till 8.444 år 1969. Centralortens folkmängd har däremot visat
en viss tillväxt från 1.545 invånare år 1960 till 1.670 år 1965. Övriga tätorter ikom- munen är Fagerhult med 384, Grönskåra med 270, Berga med 896, Fågelfors med 605 och Ruda med 838 invånare år 1965. An- delen boende utanför tätorterna minskade från ca 53 % år 1960 till drygt 48 % år1965.
Under perioden 1960—65 minskade an- talet sysselsatta med ca 7 % från 3.851 till 3.569. Sysselsättningsminskningen var störst inom jord- och skogsbruk, där den uppgick till ca 23 %.
Enligt länsplanering 67, prog. 2, väntas invånarantalet i kommunen minska till 8.155 år 1980. Minskningen beräknas bli något större enligt prog. 0.
I tabell 65 har livsmedelsbutikerna i kommunen fördelats på olika orter. Som nämnts inledningsvis har kartläggningen av serviceutbudet i Högsby kommun begränsats till de livsmedelsförsäljande enheterna.
Tabell 65 Antalet livsmedelsförsäljande en— heter i Högsby kommun fördelade efter orter
Varu- buss
2 3 12 4
Livsmedels- Ort butik Kiosk Summa Högsby 7 Fagerhult 2 Grönskåra l Berga 2 Ruda 2 Långemåla l Allgunnen l 1 1 3 1 l l l
_ v—NHN
Björkshult Karlsbo Fågelfors Dalsborg Hornsö Skälsbäck Värlebo
D—lb—ÅHF—lhi—li—U—lr—CAUIN
Samtliga 25 4 10 D) xo
3.6. 2 Livsmedelshandeln
Antal butiker och omsättning
Antalet livsmedelsförsäljande enheter upp- gick vid inventeringstillfället till 39, varav fyra varubussar och 10 kiosker. Av dessa enheter drevs 15 i form av ”familjebutiker”,
Tabell 66 Antal livsmedelsförsäljande enheter och omsättning 1 milj. kr. 1962—69 (löpande
priser) C en tralOrt Omland Hela kommu nen Antal Omsätt- Antal Omsätt— Antal Omsätt- ÅI butiker ning butiker . ning butiker ning 196 2 — — — - 7 7 l 3 , 1 1969 10 5,7 29 10,7 39 16,4
dvs. utan anställd personal. Antalet syssel- satta uppgick totalt till 126, varav 42 på deltid.
Antalet livsmedelsbutiker och kiosker minskade till ungefär hälften under perioden 1962—69. Omsättningen ökade ca 25%i löpande priser, vilket med hänsyn till pris- stegringen innebar att en obetydlig volym- minskning ägde rum mellan de båda åren. Denna volymminskning kan förklaras av befolkningsutvecklingen, som under perio- den resulterade i en minskning med ca 10 %.
HÖGSBY KOMMUN
_ Viktigare länsväg Annan allmän väg
0 Ort med livsmedelsbutik 1969 - ' - ' - - Varubusslinjer1970
0 10 km _._—| Karta 5 SOU 1972:13
På karta 5 redovisas livsmedelsbutikernas lokalisering år 1969 och varubusslinjernas sträckning. Endast renodlade livsmedelsbu— tiker har markerats, dvs. kioskerna är exklu- derade.
Bu tikernas standard
Livsmedelsbutikernas storlek varierade från omkring 50.000 kr. i årsomsättning till mer än 2 milj. kr. Av de egentliga livsmedelsbuti- kerna hade 15 en omsättning understigande
0,5 milj. kr. Den totala ytan, dvs. försälj- ningsyta och övriga butiksytor, varierade mellan ca 30 m2 och drygt 500 m2. Butiks- ytor understigande 100 m2 förekom i nio fall. Självbetjäning, normalt med undantag för kött och charkuterivaror tillämpades i 12 butiker. I övriga fall hade butikerna manuell betjäning.
Inga livsmedelsbutiker hade begränsat öppethållande. I tre fall förekom öppethål- lande överstigande 50 tim. /vecka.
I tabell 67 redovisas några olika mått på butikernas standard i form av genomsnitts- tal.
Tabell 67 Livsmedelsbutikernas standard. Genomsnitt för centralort resp. omland
Standardmått Centralort Omland Omsättning 0,69 'j. kr. 0,46 'lj. kr. Totalyta 160 11191 125 rghl Butiksfastighe- tens ålder 46 år 45 år Antal år sedan
senaste reno-
vering 13 år 12 år Frysdiskvolym totalt 1.5 00 liter 700 liter
Som framgår av tabellen var den genom- snittliga omsättningen och totalytan större i centralortens butiker än i omlandet. Butiks- fastigheternas ålder visade sig i medeltal vara lika hög i centralorten som i omlandet. Variationerna var emellertid mycket stora mellan olika butiker. Frysdiskar saknades helt i en butik medan frysdiskvolymen i några butiker uppgick till 3 000 liter.
Butikernas sortiment och priser
För att grovt kunna klassificera sortiments- bredden i livsmedelsbutikerna noterades fö- rekomsten av olika varugrupper vid under- sökningstillfället. Sortimentsbedömningen utfördes av SPK utefter en tre-gradig skala, där värdet 1 anger ett starkt begränsat sortiment, värdet 2 en viss begränsning och värdet 3 ett mer fullständigt sortiment. Genomsnittligt sett visade sig sortiments— bredden vara ungefär densamma i centralor-
Tabell 68 Bedömning av livsmedelsbutiker- nas sortimentsbredd (1 = starkt begränsat sortiment, 3 = fullt sortiment). Genomsnitt för samtliga butiker
Varugrupp Centralort Omland Kött och fläsk 1,7 2,1 Charkvaror 2,6 2,5 Mejerivaror 2,6 2,4 Bröd 2,6 2,3 Frukt o. grönsaker 2,4 2,2 Djupfryst 2,4 2,3 Konserver 2,6 2,6 Övrigt 2,3 2,7 Samtliga varugrupper 2,4 2,4
tens butiker och omlandets. Skillnaderna var emellertid stora mellan olika butiker. Orsa— ken till det låga värdet i centralorten för varugruppen kött och fläsk var sålunda främst att några butiker helt saknade dessa varugrupper. Av samtliga butiker hade fem ett genomsnittligt poängvärde understigande 2,0. Ur sortimentssynpunkt kan dessa buti- ker inte anses anses ge en tillfredsställande service.
Den frekvens, med vilken livsmedelsbutik- erna erhåller varor från grossisterna, påverkar deras möjligheter att erbjuda ett tillfreds- ställande sortiment. ] tabell 69 redovisas det genomsnittliga antalet leveranser per vecka för några viktiga varugrupper.
Tabell 69 Genomsnittligt antal leveranser per vecka till livsmedelsbutiker i Högsby kommun.
Vaxugupp Centralort Omland Kolonialvaror 2,2 1,4 Frukt o. grönsaker 2,3 2,0 Kött 0. charkvaror 3,2 3,1 Mejerivaror 5,0 4,2 Bryggerivaror 2,3 1,7
Omlandsbutikema erhöll i genomsnitt något färre leveranser per Vecka än centralor- tens butiker. Kolonialvaror, frukt och grön- saker samt bryggerivaror erhölls normalt två ggr per vecka medan kött och charkuteriva— ror samt framför allt mejerivaror levererades oftare.
Vid inventeringen ombads innehavaren/ föreståndaren att bedöma butikens prisnivå i relation till ortens cirkapriser. Av samtliga 25 innehavare med fasta livsmedelsbutiker ansåg sig alla hålla en prisnivå i närheten av cirkapriserna utom två, som bedömde sin prisnivå som något lägre.
Hem köpsservice
Möjlighet att beställa varor per telefon för hemsändning erbjöds i flertalet livsmedels- butiker. Av totalt 25 butiker gav 18 normalt hemköpsservice, fyra butiker endast i undan- tagsfall och tre butiker inte alls. Endast en butik tog ut en särskild hemsändningsavgift. I stort sett samtliga butiker hade begränsat hemsändningen antingen enbart till kunder ”inom orten” eller inom en viss radie. Några begränsningar med hänsyn till inköpsbe- loppets storlek tillämpades däremot inte. Varorna utsändes med butikens egen bil och personal och inte i något fall utnyttjades befintliga kollektiva kommunikationer. Inga butiker hade utarbetat varulistor för att underlätta beställning och ordermottagning och inte heller hade särskild information om hemsändningsmöjligheterna givits till hus- hållen. Hemsändningen svarade i några butik-
Tabell 7] med fördelning efter verksamhetens att
er för en betydande del av omsättningen. I åtta butiker bedömdes hemsändningens an- del uppgå till 10 % av omsättningen eller mer.
Biverksam het
Vid undersökningen kartlades i vad mån annan verksamhet bedrevs *dd sidan av dag- ligvaruförsäljningen eller i kombination med den, t. ex. i form av förmedling av varor och tjänster utöver ordinarie sortiment. I tabell 70 redovisas förekomsten av biverksamhet i de 25 fasta livsmedelsbutikema.
Förmedling av apoteksvaror och tipsom- bud var de vanligast förekommande typerna av biverksamhet. Förmedling av kapitalvaror förekom endast i ett fall och inte någon livsmedelsbutik bedrev bensinförsäljning i kombination med detaljhandelsrörelsen. Bland kioskerna förekom bensinförsäljning respektive annat förvärvsarbete som biverk- samhet i vardera två fall, hotellrörelse och godsombud i vardera ett fall och tipsombud i fyra. I tabell 71 redovisas en sammanfattning av förekommande biverksamhet inom kom- mersiell service med fördelning på olika orter.
Antal livsmedelsförsäljande enheter med biverksamhet inom kommersiell service
Utl. av vin 0. sprit
Kapital- Apoteks- OIt varor
varor
Högsby Fagerhult Grönskåra Berga Ruda Långemåla Allgunnen Björkshult Karlsbo Fågelfors 1 1 1 Dalsborg Hornsö
Skälsbäck Värlebo
__|.- ... HN
Filial till Bensin- jordbr.- för- kassa säljn. Hotell Summa
|_- mh)
Samtliga 1 6 2
Tabell 70. Förekomst av livsmedelsbutiker
Biverksamhet Antal butiker
Annat förvärvsarbete Charkuterifabrik Förmedling av olja Förmedling av apoteksvaror Förmedling av kapitalvaror Utlämning av vin och sprit Filial till jordbrukskassa Tipsombud Försäkringsombud
»xlb—M—Ch—u—u—n
Framtidsbedömning
Vid kartläggningen inhämtades uppgifter om butiksinnehavarens/föreståndarens ålder samt dennes bedömning av framtidsutsikter- na. I tabell 72 redovisas bedömningarna år 1975 för de fasta livsmedelsbutikerna.
Tabell 72 Butiksinnehavarnas/föreståndar- nas bedömning av läget är 1975
Antal butiker Bedömning Centralort Omland Troligen kvar 6 10 Nedläggning lika tro- lig som otrolig 1 4 Troligen nedlagd — 4 Totalt 7 18
Av de totalt 25 innehavarna/föreståndarna bedömde man i 16 fall det som helt troligt att butiken fanns kvar är 1975. Bland kioskinnehavarna bedömde fyra personer nedläggning lika trolig som otrolig medan övriga sex ansåg att verksamheten skulle fortsätta fram till 1975.
De olika personernas ålder varierade mel- lan 21 och 68 år. Av de 25 personerna var 11 äldre än 55 år, varav två mer än 65 år. Bland kioskinnehavarna var endast två personer äldre än 55 år.
3.6.3 Andelen boende på olika restidsav- stånd till vissa typer av service
Omkring tre fjärdedelar av befolkningen i
Tabell 73 Andelen boende på olika restids- avstånd (bil) till närmaste livsmedelsbutik. Procent
Restidsavstånd Närmaste livsmedels- (min.) butik — 15 94 15 — 30 5 30 — 1 Totalt 100
Högsby kommun bodde inom 30 min. restid med bil till kommunens huvudort.
Förutom andelen boende på olika restids- avstånd med bil till närmaste livsmedelsbu- tik, som redovisas i ovanstående tabell, har även andelen boende inom 3 km fågelvägsav- stånd beräknats. Mätningarna har visat att ungefär tre fjärdedelar av befolkningen i kommunen hade närmaste livsmedelsbutik inom 3 km fågelvägavstånd, dvs. ett avstånd inom vilket det kan vara möjligt att förflytta sig exempelvis till fots eller med cykel.
Den helt övervägande delen av befolk- ningen i kommunen hade, som framgår av tabell 73, mindre än 15 min. bilresa' till närmaste livsmedelsbutik. Denna andel är oförändrad även om hänsyn tas till före- komsten av varubussar.
Eftersom kartläggningen av serviceutbud- et i Högsby kommun endast omfattar livs— medelsförsäljande enheter har inga mätning- ar av restidsavstånden till närmaste bensin- station utförts.
3.7 Ljusterö församling 3.7.1 Beskrivning av undersökningsområdet
Ljusterö församling ingår i Österåkers kom- mun och omfattar ett stort antal mindre öar utöver själva Ljusterö. Antalet invånare minskade från 1.032 år 1960 till 885 vid årsskiftet 1969/70. Inga tätorter finns inom församlingen. Under perioden 1960—65 minskade antalet sysselsatta från 345 till 318, dvs. med ca 8 %. Inom jord- och skogs- bruk uppgick minskningen under denna period till ca 28 %.
. :o ';_, &:
0, nu % få i"! :3 >— ? 5 .W & cu a.aääeae-gåe & så.-*Zaaäagzae & Bransch & år. 6; ...: E 3 3 :i 2 ; 25 (2 Livsmedel 1 I 1 2 1 1 7 Kiosk l 1 2 4 Bilverkstad l 1 2 Bensinstation 1 1 2 Elinstallation 1 1 2 Postanstalt l 1 2 Hotell 1 l 2 Totalt 2 l 1 2 1 2 l 8 1 1 1 21
Förbindelserna med fastlandet upprätt- hålls med färjetrafik. Avståndet från färjelä- get till kommunens centralort Åkersberga är ca 20 km. En sammanfattande redovisning av antalet butiker med fördelning på branscher och orter görs i tabell 74.
3.7.2 Livsmedelshandeln
Antal butiker och omsättning
Vid inventeringstillfället fanns totalt 11 livs- medelsförsäljande enheter i Ljusterö försam- ling. Av dessa var fyra kiosker och resten fasta livsmedelsbutiker. Samtliga kiosker be- drev endast handel under sommarmånader- na. År 1962 fanns totalt 16 livsmedelsför- säljande enheter med en omsättning av ca 2,7 milj. kr. Försäljningen i de sju fasta livsmedelsbutikerna uppgick år 1969 till ca 4,7 milj. kr., vilket motsvarar ungefär dub- belt så mycket som befolkningsunderlaget i området kan motivera. Förekomsten av fri- tidsbebyggelse och turism torde alltså i be- tydande utsträckning påverka förutsättning- arna för den kommersiella servicen i Ljusterö församling.
Av de sju livsmedelsbutikerna drevs två som ”familjebutiker”, dvs. utan anställd per- sonal. Antalet heltidssysselsatta uppgick till 13 och antalet deltidsarbetande till hela 40 personer. Flertalet deltidssysselsatta var
emellertid endast anställda under perioden juni—augusti.
Livsmedelsbutikernas lokalisering år 1969 framgår av karta 6. Inga varubusslinjer fanns i kommunen vid inventeringstillfället.
Bu ti kernas standard
Livsmedelsbutikernas årsomsättning variera- de från ca 250.000 kr. till drygt 1,3 milj. kr. Endast två butiker hade en omsättning un- derstigande 0,5 milj. kr. år 1969. Den totala ytan, dvs. försäljningsyta och övriga butiks- ytor, varierade mellan ca 60 m2 och ca 330 m2. I två butiker understeg ytan 100 m2. Självbetjäning, vanligen med undantag för kött och charkuterivaror tillämpades i fem butiker och manuell betjäning i de båda öv- riga.
Begränsningar i öppethållandet förekom i två butiker av vilka den ena drevs endast un- der perioden april-oktober.
I tabell 75 redovisas vissa genomsnitts- mått på butikernas standard.
Tabell 75 Livsmedelsbutikernas standard. Genomsnitt för samtliga butiker
Standardmått Genomsnitt Omsättning 0,67 milj. kr. Totalyta 180 m2 Butiksfastighetens ålder 57 år
Antal år sedan se- naste renovering 10 år
Frysdiskvolym, totalt (1.5 00 liter)
"Firieläget"
Karta 6
Den genomsnittliga frysdiskvolymen upp- gick till ca 1 500 liter. Betydande variationer förelåg dock mellan olika butiker. Uppgifter om frysdiskarnas storlek saknas för två butiker, varför det redovisade genomsnitts- talet inte bör jämföras med motsvarande uppgifter för övriga undersökta kommuner.
Butikernas sortiment och priser
Vid undersökningstillfället noterades före-
LJUSTERU FÖRSAMLING
'— Allmin väg
. A A Ort med Iivsmedelbutik 1969 Ort med bensinstation 1969 Ort med singelpump
10 km
komsten av olika varugrupper i butikerna. En grov klassificering av sortimentet har därigenom kunnat erhållas. Sortimentet in- om olika varugrupper bedömdes av SPK utefter en tre-gradig skala, där värdet 1 markerar ett starkt begränsat sortiment, vär- det 2 en viss begränsning och värdet 3 ett mer fullständigt sortiment. Sortimentsbredden visade sig vara mar- kant mindre för kött- och fläskvaror än
Tabell 76 Bedömning av livsmedelsbu- tikernas sortimentsbredd (1 = starkt begrän- sat sortiment, 3 = fullt sortiment)
Genom snitt för samtliga Varugrupp butiker Kött och fläsk 1,4 Charkvaror 2,4 Mejerivaror 2,7 Bröd 2,3 Frukt o. grönsaker 2,0 Djupfryst 2,7 Konserver 2,9 Övrigt 2,9 Samtliga varugrupper 2,4
övriga varugrupper. Sortimentsbegränsningar förekom dessutom inom varugrupperna frukt och grönsaker. Inte någon av de sju butikerna hade dock ett genomsnittligt poängvärde för hela sortimentet understigan- de 2,0.
Butikernas möjligheter att erbjuda ett tillfredsställande sortiment beror bl.a. på med vilken frekvens varor levereras från grossisterna. I tabell 77 redovisas det genom- snittliga antalet leveranser per vecka för några viktiga varugrupper.
Tabell 77 Genomsnittligt antal leveranser per vecka till livsmedelsbutiker i Ljusterö församling.
Antal Varugrupp leveranser Kolonialvaror 1 ,3 Frukt och grönsaker 1,9 Kött och charkvaror 2,5 Mejerivaror 4,7 Bryggerivaror 1,6
Som framgår av tabellen erhöll butikerna leveranser av mejerivaror i stort sett varje dag. Kolonialvaror levererades en eller två ggr per vecka. Under sommarmånaderna förekom i vissa fall något tätare leveranser.
I samband med inventeringen ombads in- nehavaren/föreståndaren att bedöma buti- kens prisnivå i relation till ortens cirkapriser.
Samtliga butiksinnehavare utom en ansåg sig hålla en prisnivå i närheten av ortens cirka- priser. I ett fall bedömdes den egna prisnivån som något högre än konkurrenternas.
Hemköpsservice
Beställning av varor per telefon kunde i princip göras från samtliga livsmedelsbutiker. Av de sju butikerna gav emellertid fyra hemköpsservice endast iundantagsfall. Hem- sändningsavgift uttogs i regel inte av ortens befolkning.
Varorna distribuerades med butikens egen bil och personal. En butik använde även båt för varutransporterna. Utsändningama ägde normalt rum under affärstid. Inga butiker hade utarbetat särskild information om hem— sändningsmöjlighetema till hushållen och in- te heller användes varulistor för att under- lätta beställning och ordermottagning. Hem— köpens andel av den totala försäljningen uppgavs vara mycket liten. [ en butik upp- gick andelen till 5 % men var i övriga fall lägre.
Biverksamhet
Utöver livsmedelsförsäljningen förekom bi- verksamhet av olika slag i fem av de sju butikerna. Bensinförsäljning ägde sålunda rum i tre fall. Dessutom förekom postför- medling respektive kioskförsäljning på sön- dagar som biverksamhet i vardera en butik.
Framtidsbedömning
Samtliga butiksinnehavare bedömde det san- nolikt att den egna butiken finns kvar år 1975. Av de sju personerna var tre 55 år och äldre.
3.7.3 Fackhandeln
Några fackhandelsbutiker fanns inte etable- rade inom Ljusterö församling. Inte heller förekom försäljning av varor inom fackhan- delssortimentet som biverksamhet till andra servicefunktioner.
samhetens art
Dragboda
Bransch
"Färj eläget Gärdsvik
Ingmarsö
Innerby
Laggarsvik
Lillström
Linanäs Nolvik
Västra Lagnö
Örsö Summa
Kiosk Bensin Restaurang
...
,— han—-
Totalt
3.7.4 Övrig kommersiell service
Antalet enheter inom övrig kommersiell ser— vice uppgick enligt inventeringen till 10, varav två postanstalter. De servicefunktioner som fanns representerade var bensinstation, bilverkstad, bilplåtslageri, elinstallationer och hotell. Samtliga butiksinnehavare be- dömde en fortsatt drift fram till 1975 som trolig. Biverksamhet förekom endast i ett mindre antal fall, dels bensinstation ikom- bination med fiske och dels bilverkstad med försäljning av bensin. Dessutom drev ett hotell även restaurangverksamhet.
På karta 6 redovisas bl. a. samtliga bensin- försäljande enheters lokalisering och i tabell 78 alla former av biverksamhet vad gäller kommersiell service. Tabellerna 74 och 78 ger tillsammans en totalbild av det befintliga serviceutbudet i Ljusterö församling.
3.7.5 Andelen boende på olika restidsav- stånd till vissa typer av service
Några exakta mätningar av restidsavstånden till olika typer av servicei Ljusterö försam- ling har inte kunnat göras, eftersom någon detaljerad befolkningskarta inte funnits till- gänglig. En bedömning av förhållandena ty- der på att praktiskt taget hela befolkningen på Ljusterö har mindre än 45 min. bilresa till kommuncentrum. Dessa förhållanden påver- kas givetvis av eventuella väntetider vid överfarten till fastlandet.
Köpvaneundersökning i Sorsele kommun
4.1 Undersökningens uppläggning 4.1.1 Bakgrund
En detaljerad undersökning av serviceut- budet i några utvalda glesbygdsområden har redovisats i bilaga 3. Dessa intensivstudier har syftat till att beskriva serviceutbudets sammansättning i dagsläget och tjäna som underlag för en bedömning fram till år 1980. Sådana uppgifter om glesbygdens serviceför- hållanden behöver dessutom kompletteras med data om befolkningens köpvanor och deras uppfattning om dagens servicesitua- tion. Undersökningar av detta slag finns i viss mån redan tillgängliga men flertalet ger i stort sett endast en allmän bild av glesbygds- befolkningens köpvanor. Glesbygdsutred- ningen har därför låtit utföra en särskild intervjuundersökning i en av de intensivstu- derade kommunerna.
4.1.2 Syfte
Intervjuundersökningens syfte har främst va— rit att beskriva glesbygdshushållens köpvanor och uppfattningen om de rådande serviceför- hållandena. Därigenom erhålls underlag för en bedömning av de framtida servicebehoven och information för en diskussion av service- nivån i glesbygder. Undersökningen har i första hand begränsats till dagligvaruförsörj-
ningen men även mer kvalificerad kommersi- ell service har berörts. Därutöver har utnytt— jandet av olika kommunikationsmedel i viss utsträckning behandlats.
4.1.3 Undersökningsområden
Undersökningen har utförts i Sorsele kom- mun. Eftersom denna kommun tillhör de intensivstuderade områdena har detaljerade uppgifter om serviceutbudet varit tillgäng- liga. För att begränsa omfattningen har un- dersökningen utförts i tre delområden av glesbygdskaraktär inom kommunen. Följan- de områden har utvalts: ]. Gargnäsområdet
2. Ammarnäsområdet
3. Vindelälvens dalgång från Sorsele till Ammarnäs (= Vindelälvsdalen). Gargnäsområdet har ett mindre isolerat läge och ett rikhaltigare serviceutbud än övriga delområden. Ammarnäs utgör ett typ- exempel på en isolerad ort med ett mycket begränsat serviceutbud. Bebyggelsen utmed Vindelälvens dalgång mellan Sorsele och Am- marnäs saknar i stort sett stationär kommer- siell service. Delar av området försörjs med en butiksbuss en gång per vecka. Det är självfallet omöjligt att finna ser- vicesituationer, som kan anses representativa för glesbygden som helhet. Valet av delom- råden har därför gorts i syfte att beskriva tre
SORSELE KOMMUN
_ Viktigare länsväg
Annan allmän väg ååå Undersökningsområde
. Ort med livsmedelsbutik 1969 Varubusslinjer
0 40 km [__i___l
Karta I
typfall av servicesituationen Hushållens be- teende och uppfattningen om de rådande serviceförhållandena i de olika delområdena kan därmed jämföras. Undersökningsom— rådenas läge framgår av karta 1. Där redo- visas även livsmedelsbutikemas läge och va- rubusslinjernas sträckning.
Tväråträsk I x I V
4.1 .4 Undersökningsenhet
Undersökningen avser i första hand att be- skriva hushållens serviceförhållanden. Hus- hållet är därför undersökningsenhet men i några fall har även uppgifter om individer insamlats. Med hushåll avses iundersökning— en kosthushåll, dvs. personer med gemen- sam bostad och mathållning. För att inräk-
nas i hushållet måste en person övemattai bostaden minst en gång per vecka och inta sina måltider där minst en dag per vecka.
Undersökningen har utformats som en totalundersökning och omfattar samtliga hushåll i de tre utvalda områdena. För att avgränsa undersökningsområdena användes kommunens fastighetsregister. De boende på respektive fastighet identifierades via länssty- relsens personförteckning. Vid intervjuns in- ledning klarlades vilken person i hushållet, som huvudsakligen planerar och är ansvarig för livsmedelsinköpen. Denna person fick därefter besvara samtliga frågor i intervjufor- muläret.
4.1.5 Undersökningens genomförande
Undersökningen utfördes genom intervjuer vid personligt besök. Inter—Test AB erhöll uppdraget att svara för fåltarbetet samt ut- forma intervjuformuläret tillsammans med glesbygdsutredningens sekretariat. Innan det slutliga intervjuformuläret fastställdes utför- des en mindre provundersökning. För att inte störa huvudundersökningen utfördes provundersökningen utanför de tre utvalda delområdena i Sorsele kommun. Intervjufor- muläret redovisas avslutningsvis.
Före fältarbetets start samlades intervju- ama för instruktioner och genomgång av formuläret. Fältarbetet genomfördes under tiden 15—25 september 1970. Komplette- rande intervjuer utfördes med samerna i Ammarnäs 1—4 november 1970. Granskning av de ifyllda intervjuformulären, kodning samt datamaskinen bearbetning har utförts av Inter-Test AB. Analysen av undersök- ningsresultaten har ägt rum inom glesbygds- utredningens sekretariat.
4.1.6 Undersökningens tillförlitlighet
Samtliga hushåll i de tre delområdena ingick i undersökningen. Tillförlitligheten kan där- för direkt bedömas utifrån bortfallets stor- lek. Dessutom kan tillförlitligheten påverkas
av mätfel, dvs. avvikelser mellan det rätta värdet för någon undersökt egenskap och det redovisade. Mätfel kan förekomma dels vid intervjun om intervjupersonen skall erinra sig händelser i förfluten tid eller har missupp- fattat frågan och dels vid bearbetningen då uppgifterna skall överföras från intervjufor- mulären till hålkort.
För att begränsa effekterna av nrinnesfel har så långt möjligt frågorna knutits till en näraliggande tidsperiod, t. ex. föregående vecka eller månad, senaste inköpstillfälle, etc. I andra fall har avsikten endast varit att beskriva ett ungefärligt beteende eller att erhålla hushållens ungefärliga bedömning av sin situation. För att minska riskerna för fel vid uppstansningen av hålkorten har samtliga kort kontrollstansats.
Bortfallet kan antingen vara partith eller totalt. Med partith bortfall avses att inter- vju har ägt rum, men att svar saknas på vissa frågor. Det partiella bortfallet beror antingen på förbiseende från intervjuaren eller att intervjupersonen inte har kunnat eller velat besvara frågan. Felaktigheter vid kodning och bearbetning kan även leda till partiellt bortfall. I föreliggande undersökning uppgår det partiella bortfallet i vanliga fall endast till högst 1—2 %. Vid följdfrågor har dock i enstaka fall värden närmare 10 % konsta- terats. Särskilt högt bortfall erhölls i Ammar- näsområdet på frågan om hushållets inkom- ster, där nära hälften av intervjupersonerna vägrade att besvara frågan.
Med totalt bortfall avses att ingen intervju har ägt rum. Det totala bortfallet kan anting— en bero på att intervjupersonen är oanträff— har eller helt vägrar att låta sig intervjuas. I sammanställningen på sid. 150 redovisas det totala bortfallet i undersökningen.
Med reduktion för avlidna och personer som vistas på sjukhus, vilka inte tillhör undersökningspopulationen, återstår 315 hushåll. Det verkliga bortfallet uppgår till 19 hushåll, varav sju på grund av vägran. Totalt ingår alltså 296 hushåll i undersökningen med ett bortfall om 6,0 %. Bortfallet är betydligt högre i Ammarnäsområdet, främst beroende på att åtta samehushåll visade sig
Vindel— älvsdalen Totalt
Ammar- Gargnäs näs
Antal identifierade hushåll 129 67 128 324 Avliden l 2 1 4 På sjukhus 1 l 3 5 Återstår 127 64 124 315 Oanträffbar — 8 4 12 Vägrare l 1 5 7 Antal
genomförda
intervjuer 126 55 115 296
vara oanträffbara. Tillförlitligheten är alltså lägst för Ammarnäs och högst för Gargnäs, där bortfallet endast uppgår till ett hushåll.
4.1.7 Beskrivning av serviceförhållandena i undersökningsområdena
Gargnäs
Gargnäsområdet består huvudsakligen av den långsträckta tätorten Gargnäs. En stor del av detta område är alltså inte glesbygd i folk- räkningarnas mening. Enligt folkräkningen hade tätorten Gargnäs år 1965 totalt 298 invånare.
Gargnäsområdet är ur kommunikations- synpunki inte så isolerat som övriga delom- råden i undersökningen. Avståndet till Sor- sele tätort är knappt 5 mil, till Storuman ca 6 mil, till Lycksele ca 10 mil, och till Umeå ca 22 mil. Sorsele kan nås med minst tre dagliga bussförbindelser under vardagar. Även med Lycksele och Umeå finns tre dagliga förbindelser under vardagar men en- dast Sorsele och Lycksele kan nås med tur- och returresor under dagen. Med hänsyn till tidsåtgång för att uträtta ärenden krävs två dagar för besök i Storuman och Umeå. Res- tiden (enkel resa) från Gargnäs inkl. vänte- tider är ca 1 tim. till Sorsele, nära 2 tim. till Storuman, nära 3 tim. till Lycksele och ca 6 tim. till Umeå. Om resan till Lycksele eller Umeå företas med tåg via Storuman blir restiderna längre.
Gargnäsområdet har ett betydligt rikhalti- gare serviceutbud än övriga delområden i
undersökningen. Förutom två livsmedelsbu- tiker finns i Gargnäs kiosk, bensinstation, elinstallationsservice, bilverkstad, damfri- sering, jordbrukskassekontor, postanstalt samt viss reparationsservice för fastigheter. Järnvaror och sportartiklar finns ibegränsad utsträckning tillgängliga i livsmedelsbutiker- na eller kan erhållas efter beställning.
A m marnäs
Nära hälften av hushållen i Ammamäsom— rådet utgörs av samehushåll. Ammarnäs har ett mycket isolerat läge med dåliga kollekti- va kommunikationer. Avståndet till Sorsele är ca 9 mil, till Storuman ca 16 mil, till Lycksele ca 23 mil och till Umeå ca 35 mil. Sorsele kan nås per buss med tur- och returresor en gång per dag. Kommunika- tionsmöjligheter finns med övriga uppräkna- de orter efter omstigning i Sorsele. Med hänsyn till tidsåtgång för att uträtta ärenden åtgår två dagar vid besök i Storuman, 2—3 dagar vid besök i Lycksele och 3 dagar vid besök i Umeå. Restiden (enkel resa) med kollektiva kommunikationer från Ammarnäs är drygt 2,5 tim. till Sorsele, ca 6 tim. till Storuman, nära 9 tim. till Lycksele och ca 12,5 tim. till Umeå.
Serviceutbudet i Ammarnäs består av en livsmedelsbutik med bensinförsäljning, två hotell med restauranger samt postanstalt.
Vindelälvsdalen
I byarna utmed Vindelälvens dalgång från Sorsele till Ammarnäs finns i stort sett sam- ma möjligheter att resa med kollektiva kom- munikationer som för boende i Ammarnäs- området. Restiderna blir emellertid upp till 2 tim. kortare än resor från Ammarnäs. Från Grannäs och vidare söderut mot Sorsele finns två dagliga bussförbindelser månd—fred med undantag för somrarna. På södra sidan av Vindelälven går en daglig tur från Skans- näs till Sorsele alla vardagar.
Utbudet av kommersiell service är synner- ligen begränsat i Vindelälvsdalen. Delar av området besöks av en varubuss en dag per vecka. Stationär service finns endast i form
av en mindre livsmedelsbutik i Kraddsele. Denna butik har emellertid mycket begränsa- de öppethållandetider och ett ofullständigt sortiment.
4.1.8 Resultatredovisning
Undersökningens viktigaste resultat redovisas i följande avsnitt. Resultatredovisningen om- fattar fyra delar.
1. Olika bakgrundsvariabler
2. Köpvanor vid livsmedelsinköp
3. Köpvanor vid köp av övriga varor eller tjänster
4. Hushållens uppfattning om serviceförhål- landena.
4.2 Olika bakgrundsvariabler 4.2.1 Inledning
Undersökningens huvudsyfte är att beskriva glesbygdshushållens köpvanor och uppfatt- ningen om de rådande serviceförhållandenai de olika delområdena. Av betydelse är då inte endast serviceutbudets sammansättning och fördelning utan även en rad andra ba- komliggande faktorer. Följande bakgrunds- variabler har närmare studerats i undersök- ningen:
. Demografiska förhållanden . Förvärvsarbete och pendling
. Flyttningsplaner . Utrustning i bostaden
. Inkomstförhållanden
. Tillgång till olika kommunikationsmedel
QUI-Puls.)—
4.2.2 Demografiska förhållanden
Undersökningen omfattar totalt 296 hushåll med 785 hushållsmedlemmar. Som intervju- person utvaldes den person i hushållet, vil- ken vanligen planlägger och är ansvarig för livsmedelsinköpen. I hushåll med fler än en hushållsmedlem utförs planeringfunktionen till helt övervägande del av husmor, och 1
endast ungefär 4 % av hushållen svarar husfar eller annan hushållsmedlem för detta arbete.
Tabell ] lntervjupersonernas fördelning på olika åldersgrupper. Procent
Ammar- Vindel- Ålder Gargnäs näs älvsdalen —-39 16 20 13 40—59 49 50 5 2 60— 35 30 35 Totalt 100 100 100
Eftersom ett hushålls ålder inte kan mä- tas, måste hushållet ur ålderssynpunkt repre- senteras av intervjupersonen. Som framgår av tabell 1 förefaller andelen unga hushåll att vara relativt låg i samtliga tre delområden.
Tabell 2 Hushållsmedlemmernas fördelning på olika åldersgrupper. Procent
Ammar- Vindel- Ålder Gargnäs näs älvsdalen —19 22 30 28 20—39 15 15 12 40—59 37 37 35 60— 26 18 25 Totalt 100 100 100
Andelen personer i åldrarna 20—39 år är betydligt lägre i undersökningsområdena än för riket totalt. Däremot är andelen äldre personer högre än riksgenomsnittet i Gargnäs och Vindelälvsdalen.
Könsfördelningen är relativt jämn med 48 % kvinnor och 52 % män i de tre delom- rådena totalt. Kvinnounderskottet är något större i Vindelälvsdalen än i övriga delområ- den.
Småhushållen dominerar i Gargnäs men svarar för en lägre andel i de båda övriga delområdena, vilka är mer glesbygdspräglade.
4.2.3 Förvärvsarbete och pendling
Av det totala antalet hushållsmedlemmar i de undersökta hushållen förvärvsarbetar 313,
Tabell 3 Hushållen fördelade på olika storle- kar. Procent
Ammar- Vindel-
Hushållssto rlek Gargnäs näs älvsdalen 1 person 2 1 20 15 2 personer 42 31 34 3 personer 15 18 23 4 perso ner eller fler 2 2 3 1 28 Totalt 100 100 100
dvs. ca 40 % av samtliga. En relativt "stor del förvärvsarbetar emellertid endast deltid eller har säsongsarbete. De icke heltidsarbetande utgör ca 25 % av samtliga förvärvsarbetande.
Tabell 4 Hushåll utan någon förvärvsar- betande person. Procent
ren bott mer än 10 år på orten och i 79 % mer än 30 år. Flertalet hushåll torde därför vara fast rotade i bygden. Som har framgått av tabellerna 1 och 2 är de yngre hushållen underrepresenterade i undersökningsområde- na, sannolikt beroende på hög utflyttning.
Endast 10 % av hushållen ansåg att de troligen kommer att flytta från orten under de närmaste åren. Bristande arbetsmöjlig— heter angavs som skäl till planerad flyttning bland ungefär hälften av dessa hushåll och dålig kommersiell och samhällelig service av ungefär en femtedel. Flertalet ansåg det tro- ligt att flyttningen skulle ske till orter utan- för kommunen.
Tabell 5 Hushållen fördelade efter uppgivet skäl för kvarboende. Procent
Delområde Andel (%) Gargnäs 31 Ammarnäs 14 Vindelälvsdalen 35
En relativt stor del av hushållen saknar överhuvudtaget förvärvsarbetande personer. Andelen är särskilt stor bland småhushåll och bland äldre hushåll.
Flertalet förvärvsarbetande är sysselsatta inom jord— och skogsbruk. I Gargnäs är andelen 41 %, i Ammarnäs 67 % och i Vindelälvsdalen 52 %. De sysselsatta inom rennäringen i Ammarnäs har förts till jord- och skogsbruk. Endast 15 % av de sysselsatta i de tre delområdena tillsammans förvärvsar- betar inom industri— och byggnadsverksam- het,.
Pendling till arbetsplats eller skola före- kommer i relativt stor utsträckning. Minst en person pendlar dagligen i 43 % av hushållen och minst en person en eller två ggr per vecka i 15% av hushållen. Dagspendling förekommer oftare bland hushåll med bil (59 %) än bland hushåll utan bil (24 %).
4.2.4 Flyttningsplaner ] 90 % av hushållen har hushållsförestånda-
Ammar- Vindel-
Skäl Gargnäs näs älvsdalen Trivselskäl 7 5 45 7 5 Åldersskäl 16 11 16 Ekonomiska skäl 4 6 6 Får inte arbete på annan ort 3 3 8 2 Ovriga skäl 2 — 1 Totalt 100 100 100
De 90 % av hushållen, som inte avser att flytta under de närmaste åren, uppgav triv— selskälen och i Ammarnäs dessutom svårighe- ter att få arbete på annan ort som viktigaste skäl. Skillnaden mellan Ammarnäs och övri- ga delområden torde bero på det relativt stora inslaget av samer i Ammarnäs.
4.2.5 Utrustning i bostaden
Majoriteten av hushållen har god utrustning i bostaden vad gäller olika bekvämligheter.
Tabell 6 Andel hushåll med olika bekvämlig- heteri bostaden. Procent
Ammar- Vindel- Utrustning Gargnäs näs älvsdalen Elektricitet 100 100 100 Rinnande vatten 98 91 93 Centralvärme 97 89 91 Telefon 94 82 97
Flertalet hushåll, som saknar telefon, har mindre än en km till närmaste tillgängliga telefon. I stort sett samtliga hushåll har tillgång till radio och 82 % har tillgång till TV.
Tabell 7 Andel hushåll med förvaringsanord- ningar för livsmedel. Procent
Förvarings- Ammar- Vindel- anordning Gargnäs näs älvsdalen Kylskåp 92 71 85 Frysbox 93 100 96
Hushållens möjligheter att förvara livsme- delsvaror är mycket goda. Särskilt stor om- fattning har innehavet av frysbox. I Ammar- näs och Vindelälvsdalen har ungefär 80 % av hushållen frysboxar, som rymmer minst 300 1 och omkring 35 % frysboxar, som rymmer minst 500 1. I Gargnäs är motsvarande andelar ca 50 % resp. 13 %.
4.2.6 Inkomstförhållanden
Hushållets inkomster är sannolikt ett osäkert mått på levnadsstandarden. Vid jämförelser mellan glesbygdshushåll och tätortshushåll måste hänsyn tas till att variationer i utgiftsstruktur kan förekomma. Glesbygds- hushållen har vanligen relativt låga bostads- kostnader och en viss egenproduktion av livsmedel. De redovisade inkomstuppgifterna måste därför tolkas mycket försiktigt vid en bedömning av levnadsstandarden.
Som nämndes inledningsvis i avsnittet om undersökningens tillförlitlighet är det partiel- la bortfallet mycket stort för Ammarnäs vad gäller hushållsinkomsten. Ammarnäs har där- för uteslutits ur nedanstående tabell.
Medianinkomsten är ca 20 000 kr. per år för hushåll i Gargnäs och ca 16 000 kr. för Vindelälvsdalen. För nära en tredjedel av hushållen är emellertid inkomsterna under- stigande 10 000 kr. Låga inkomster är som väntat vanligast bland hushåll utan någon förvärvsarbetande, bland äldre hushåll och bland småhushåll. Det förefaller alltså främst
Tabell 8 Hushållens uppgivna inkomster fördelade på inkomstklasser. Procent
Vindel- Hu shållsinkom st Gargnäs älvsdalen — l 0 000 3 1 3 2 10 000—25 000 36 48 25 000 25 15 Uppgift saknas 8 5 Totalt 100 1 00
att vara pensionärshushåll, som har inkoms- ter understigande 10 000 kr. Högre inkoms- ter förekommer huvudsakligen bland stora hushåll och bland hushåll med pendlare.
4.2.7 Tillgång till olika kommunikations- medel
Avstånd till allmän väg och busshållplats
Flertalet hushåll har kortare avstånd än 500 m till allmän väg. Variationer förekommer dock mellan de olika delområdena.
Tabell 9 Hushållen fördelade efter avståndet till allmän väg. Procent
Ammar- Vindel-
Avstånd (m) Gargnäs näs älvsdalen — 100 81 49 52 100— 500 14 22 43 500—2 000 3 9 3 2 000— 2 20 2 Totalt 100 100 100
Hushållen i Ammarnäs har det största avståndet till allmän väg. Ungefär hälften av hushållen i Ammarnäs har mindre än 100 in men ungefär en femtedel har mer än 2 km avstånd till allmän väg.
Tabell 10 Hushållen fördelade efter avstån- det till närmaste busshållplats. Procent
Ammar— Vindel-
Avstånd (m) Gargnäs näs älvsdalen — 100 38 6 35 100— 500 30 11 55 500—2 000 16 44 8 2 000— 16 39 2 Totalt 100 100 100
Avstånden till närmaste busshållplats är genomgående större än avstånden till allmän väg, beroende på att busslinjerna inte helt täcker in undersökningsområdena. Omkring 35 % av hushållen i Gargnäs och Vindelälvs- dalen har mindre än 100 m till närmaste busshållplats. Avstånden är betydligt större i Ammarnäs, där 39% har mer än 2 km till busshållplats.
Hushållens tillgång till olika kommunika— tionsmedel
Mer än hälften av hushållen har tillgång till bil och i Ammarnäs har mer än två tredjede- lar tillgång till snöscooter.
Tabell ]] Tillgång till olika kommunika- tionsmedel. Procent
Kommunikations- Ammar- Vindel- medel Gargnäs näs älvsdalen Bil 61 51 61 Mc, moped 27 36 16 Snöscooter 11 69 29
Hushåll utan tillgång till bil är främst småhushåll, äldre hushåll och hushåll med låga inkomster. Bland hushåll med mer än 500 m avstånd till busshållplats saknar drygt 40 % bil.
Hushållets möjligheter att utnyttja bilen beror bl.a. på hushållsmedlemmarnas kör- kortsinnehav. Bland hushåll med tillgång till bil har i 53 % av fallen endast en person körkort och i resterande 47 % är minst två personer körkortsinnehavare.
Utnyttjandet av kollektiva kommunikationer
För att undersöka i vilken utsträckning hushållen utnyttjar kollektiva kommunika- tioner eller reser med grannar och bekanta, har de tillfrågats om antalet tur— och returresor under föregående månad. Skolre- sor ingår ej i undersökningen. Eftersom intervjuerna utfördes under senare hälften av september månad avses med föregående månad delar av augusti och september. Busslinjerna utnyttjas mest av hushålleni Vindelälvsdalen, medan hushållen i Gargnäs i
Tabell 12 Hushåll som under den senaste månaden rest till Sorsele med buss. Procent
Ammar- Vindel-
Antal gånger Gargnäs näs älvsdalen Aldrig 92 82 72 1—2 ggr 8 16 25 3 el flera ggr 0 2 3 Totalt 100 100 100
liten utsträckning reser med buss till Sorsele. Endast en mycket liten del av hushållen reste med buss tre gånger eller mer under den senaste månaden. Hushåll utan tillgång till bil utnyttjade bussförbindelserna i srörre utsträckning än övriga hushåll. Andelen var 12 % iGargnäs, 21 %i Ammarnäs och 37 %i Vindelälvsdalen.
Tabell 13 Hushåll som utnyttjat olika kom- munikationsmedel minst en gång under den senaste månaden. Procent
Kommunikations Ammar- Vindel- medel Gargnäs näs älvsdilen Buss till Sorsele 8 18 28 Taxi till Sorsele 1 5 9 Bekantas bil till Sorsele 15 16 24 Tåg/buss till annan kommun 14 13 6
Som framgår av tabell 13 är resor med grannars eller bekantas bil av ungefär samma betydelse ur kommunikationssynpunkt som resor med ordinarie busslinjer.
Hushållens önskemål om förbättrade för bindelser
I undersökningen tillfrågades hushållen på vilket sätt förbindelserna till andra orter i första hand borde förbättras. Varje hrshåll fick endast ange den åtgärd som ansågs allra viktigast.
Den övervägande delen av hushållen ön- skar i första hand en förbättring av de allmänna vägarna. Detta gäller även hushåll utan tillgång till bil, för vilka andelen med önskemål om förbättrade vägar uppgicr till 67 %. Förbättrade bussförbindelser örskas endast av en mycket liten del av hushållen,
Tabell 14 Hushållens önskemål om förbätt- rade förbindelser. Procent
Ammar- Vindel— Åtgärd Gargnäs näs älvsdalen Förbättra tillfar- terna till allmänna vägar I 2 2 Förbättra de allm. vägarna 74 70 80 Förbättra bussför- bindelserna 8 8 3 Sänka biljettpriserna 16 20 13 Annat 1 -— 2 Totalt 100 100 100
vilket måste ses mot bakgrund av dagens kommunikationsförhållanden. För närvaran- de har samtliga hushåll i de tre delområdena minst en daglig bussförbindelse med Sorsele under vardagar, även om vissa hushåll har relativt lång sträcka till busshållplatsen. Hus- håll utan tillgång till bil föredrar lägre biljettpriser (24 %) framför förbättrade för- bindelser (6 %).
4.3 Köpvanor vid livsmedelsinköp 4.3.1 Inledning
Undersökningens tyngdpunkt har lagts på en beskrivning av hushållens dagligvaruinköp, dvs. huvudsakligen livsmedelsvaror. I Garg- näs och Ammarnäs har hushållen relativt små avstånd till närmaste fasta livsmedelsbu- tik; högst omkring 1 mil. I Vindelälvsdalen varierar avstånden från mindre än 1 mil till 4—5 mil så att 26 % av hushållen har mindre än 1 mil, 55 % 1—3 mil och resterande 19 % mer än 3 mil.
Beskrivningen av hushållens beteende vid livsmedelsinköp omfattar följande delar:
. Huvudinköpare av livsmedel . Stambutik vid livsmedelsinköp . Inköpsfrekvens
. Förekomst av hemköp . Inställningen till olika moment vid livs- medelsinköp.
(.'|-wa—
I flerpersonershushåll utförs livsmedelsin- köpen vanligen av husmor.
Tabell [5 Huvudinköpare av livsmedel i flerpersonershushåll. Procent
Ammar- Vindel- Huvudinköpare Gargnäs näs älvsdalen Husmor 87 68 81 Husfar 9 25 15 Annan hushålls- medlem 4 7 4 Totalt 100 100 100
Jämfört med övriga delområden utförs inköpsfunktionen i Ammarnäs till mindre delen av husmor. Inköpsplaneringen och inköpsfunktionen handhas för de tre delom- rådena totalt sett av samma person i 89 % av hushållen. 1 lika många fall är huvudinköpare och intervjuperson identiska.
En relativt liten del av hushållens livsme- delsköp äger rum i samband med pendling- resor till arbete eller skola. I Ammarnäs köps livsmedel minst en gång per månad i sam- band med pendling bland 29 % av hushållen. Motsvarande andelar är 16 % och 19 % för Gargnäs respektive Vindelälvsdalen. I några fall sker livsmedelsinköp sannolikt regelbun- det i samband med pendling. Ungefär 10 % av samtliga hushåll med pendlare gör minst sex inköp per månad i anslutning till arbets- eller skolresor.
4.3.3 Stambutik vid livsmedelsinköp
Ett hushåll fördelar vanligen livsmedelskö- pen på flera olika butiker. För flertalet hushåll torde dock en butik fungera som stambutik, där större delen av inköpen äger rum.
Hushållen i Ammarnäs och Gargnäs an- vänder ortens butiker till helt övervägande del som stambutiker. I Vindelälvsdalen, där fasta butiker med fullständigt öppethållande saknas, varierar stambutikens läge. Flertalet
Tabell 16 Hushållens fördelning efter stam- butikens läge. Procent
Ammar- Vindel- Stambu tikens läge Gargnäs näs älvsdalen Gargnäs 99 — — Ammarnäs — 95 11 Varubuss — — 55 Sorsele 1 5 24 Andra orter — — 10 Totalt 100 100 100
hushåll i Vindelälvsdalen har tillgång till varubuss en gång per vecka. För 88 % av dessa hushåll är varubussen den egentliga stambutiken. För Vindelälvsdalen fungerar dessutom butiker i Sorsele som stambutiker bland relativt många hushåll. Detta gäller i särskilt hög grad hushåll med pendlare och hushåll med högre inkomster.
Tabell 17. Hushåll med regelbundna komp- letteringsköp. Procent
Andel hushåll med komplette-
Delområden ringsinköp (%) Gargnäs 34 Ammarnäs 45 Vindelälvsdalen 62
En stor del av hushållen gör komplette- ringsinköp utöver inköpen i stambutiken. Andelen är särskilt högi Vindelälvsdalen, där många hushåll använder varubuss som stam— butik. Flertalet kompletteringsinköp äger rum i Sorsele tätort men även butiker i andra kommuner förekommer i viss utsträckning som kompletteringsbutiker.
Glesbygdshushållens inköp i butik kan för vissa varugrupper förväntas vara lägre än andra hushålls beroende på en viss egenpro- duktion, jakt och fiske eller genom köp hos grannar. Hushållen har därför tillfrågats i vilken utsträckning de i denna mening är självförsörjande för vissa varugrupper. En stor del av hushållen täcker mer än hälften av sina potatis-, kött— och fiskbehov på annat sätt än genom köp i butik. Självförsörjningsgraden är något lägre i Garg- näs än i övriga delområden.
Tabell 18 Andel hushåll som till mer än hälften täcker sitt behov av olika varor på annat sätt än genom butik. Procent
Ammar- Vindel-
Varugrupp Gargnäs näs älvsdalen Potatis 90 62 100 Mjölk 21 40 66 Agg 25 9 7 Kött 41 94 77 Fisk 60 94 71 Grönsaker 13 16 17 Färskt bröd (bakning) 33 51 33
4.3.4 Inköpsfrekvens
Hushållens inköpsfrekvens har dels under- sökts i grova drag för livsmedelsvaror totalt och dels mer ingående för ett antal utvalda färskvaror.
Tabell 1 9 Hushållens inköpsfrekvens för livsmedel. Procent
Ammar- Vindel- lnköpsfrekvens Gargnäs näs älvsdalen Ungefär varje dag 52 31 8 Några ggr per vecka 35 45 23 Ungefär 1 gång per vecka 12 22 61 Mera sällan 1 2 8 Totalt 100 100 100
Hushållen i Gargnäs och Ammarnäs, med relativt små avstånd till närmaste fasta butik, gör vanligen livsmedelsköp minst några gång- er per vecka. I Vindelälvsdalen görs de flesta inköp ungefär en gång per vecka, vilket är naturligt med hänsyn till att hushållen har tillgång till varubuss endast vid ett tillfälle per vecka. Bland hushåll med pendlare görs inköpen något oftare än bland övriga hus- håll.
De flesta hushåll utnyttjar egen bil vid livsmedelsinköpen. Buss används minst en gång per månad av endast 6 % och resor med grannars eller bekantas bil av 7 %. Hushållen tillfrågades även om orsakerna till att de använder busskommunikationema så sällan vid livsmedelsköp. Den viktigaste orsaken (50 %) är att hushållen bor nära butik eller
gör inköp i varubuss. Ungefär 33 % saknar behov av buss eftersom den egna bilen utnyttjas. Några hushåll (14 %) har uppgivit dåliga kommunikationer eller stora avstånd till busshållplatsen som skäl.
Tabell 20 Hushållens mjölk. Procent
inköpsfrekvens för
Ammar- Vindel- Inköp per vecka Gargnäs näs älvsdalen Högst 1 gång 22 39 63 2-3 ggr 50 45 30 4 ggr eller fler 28 16 7 Totalt 100 100 100
Hushållen i Gargnäs och Ammarnäs gör mjölkinköp betydligt oftare än hushållen i Vindelälvsdalen, Ungefär en femtedel av hushållen med låg inköpsfrekvens i Vindel- älvsdalen uppgav att orsaken var det stora avståndet till butik. Resterande del av hus- hållen hade egna kor eller fick sin mjölk från grannar. Hushållen tillfrågades även om in- köpsfrekvensen för färska grönsaker och färsk frukt, Som skäl för låg inköpsfrekvens uppgavs endast i undantagsfall avstånds- faktorn eller dåligt sortimenti butiken/varu- bussen. Den viktigaste anledningen till låg inköpsfrekvens var antingen egenproduktion eller att hushållet överhuvudtaget inte kon- sumerade sådana varor.
Tabell 2] Hushållens inköp av djupfrysta produkter under den senaste månaden. Procent Ammar- Vindel- lnköp Gargnäs näs älvsdalen Inga inköp 30 50 52
1 — 10 kr 29 30 27 11 — 25 kr 24 18 18 26 — kr 17 2 3 Totalt 100 100 100
Ungefär hälften av hushållen i Ammarnäs och Vindelälvsdalen hade inte köpt djupfrys— ta varor under den senaste månaden trots att i stort sett samtliga innehar frysbox. Orsaken
är främst att hushållen har stor egenproduk- tion och själva fryser ned varor. Ungefär 15 % av hushåll med små inköp av djupfryst anger som skäl för de ringa inköpen att de djupfrysta produkterna är för dyra.
4.3.5 Förekomst av hemköp
Med hemköp avses beställning per telefon av varor från butik för hemsändning. Samtliga livsmedelsbutiker i undersökningsområdet samt i Sorsele tätort (fyra butiker) ger i princip hemköpsservice med undantag för butiken i Kraddsele. Enligt uppgifter från butikerna är emellertid hemköpens andel av omsättningen mycket låg och iendast två av butikerna utgör den närmare 10 %.
I Sorsele tätort tillämpar två av butikerna en hemsändningsavgift om 2 kr vid inköp understigande 40 kr. De båda övriga butiker- na i tätorten ger endast hemköpsservice om inköpsbeloppet överstiger 75 kr, varvid avgif- ten 2 kr tas ut. Butikerna i Ammarnäs och Gargnäs ger hemköpsservice utan avgift och oavsett inköpens storlek. Varorna sänds vanligen med kollektiva kommunikationer.
Trots att hemköpsservice i princip ges av samtliga butiker, är inte alla hushåll i de tre delområdena medvetna om att hemköpsmöj- ligheter finns. Några hushåll har dessutom svårt att utnyttja denna service, eftersom de saknar telefon. Totalt i de tre delområdena uppgav 78 % att de har tillgång till hemköps- service från åtminstone någon butik. I tabell 22 redovisas hemköpsfrekvensen för dessa hushåll.
Tabell 22 Hushållens hemköpsfrekvens. Pro- cent
Ammar- Vindel-
Hemköpsfrekvens Gargnäs näs älvsdalen Flera ggr per månad 4 2 14
1—2 ggr varannan månad 16 9 12 Mera sällan 22 18 25 Aldrig 5 8 7 1 49 Totalt 100 100 100
Flertalet hushåll utnyttjar aldrig eller mycket sällan möjligheterna till hemköp. I Vindelälvsdalen gör ungefär en fjärdedel av samtliga hushåll hemköp minst varannan månad. Bland de hushåll i Vindelälvsdalen, vilka har butiker i Sorsele som stambutik, gör drygt hälften relativt regelbundna hem- köp. Genomgående för de tre delområdena kan konstateras, att äldre hushåll har lägre hemköpsfrekvens än yngre hushåll. Någon större skillnad råder däremot inte mellan hushåll utan bil och hushåll med bil.
Tabell 23 Orsak till låg hemköpsfrekvens.
Resultaten redovisas i tabell 24. Tabellen skall läsas på följande sätt. Av hushållen i t. ex. Gargnäs uppfattar 14 % avståndet till butiken som ganska eller mycket besvärligt. Resterande del, dvs. 86% av hushållen i Gargnäs, uppfattar inte avståndet som besvä- rande i högre grad. Att planera inköpen anses besvärligt av 10% bland hushållen i Gargnäs, medan 90 % inte anser inköpsplane- ringen särskilt besvärlig etc.
Tabell 24 Andel hushåll som angivit graden ganska eller mycket besvärligt. Procent
Procent Ammar- Yindel- Moment Gargnäs näs älvsdalen Ammar- Vindel- A tå d t nu Orsak Gargnäs näs älvsdalen båtsmän e 14 20 30 .. . Planera inköpen 10 5 10 Bor nara bank eller Ta sig till butiken 11 24 18 varubusslinje 42 48 44 Få tag päjust de Dyrt med hem- varor man vill ha 29 31 16 sand.."mg . 10 17 38 Vänta i butiken 8 18 9 Anvander egen bil 9 17 6 Själv ta hem Vill se varorna 17 8 8 varorna 7 13 8 Besvarligt att be- Få hjälp att ta hem stalla eller passa varorna 16 16 12 leverans 7 5 3 Passa varubussens Andra orsaker 15 5 1 tider — — 10 Be t"1l o er Totalt 100 100 100 telåfzna "" I p 5 7 7
För flertalet hushåll med låg hemköps- frekvens är anledningen i första hand närhet till butik eller varubusslinje och särskilt i Vindelälvsdalen att hemsändningen är dyr- bar. En relativt liten del av hushållen anser att de speciella förhållandena vid hemköp (besvärligt att beställa och passa leverans samt nackdelen att ej kunna se varorna) är orsak till låg hemköpsfrekvens.
4.3.6 Inställningen till olika moment vid livsmedelsinköp
Inställningen till olika moment vid livsme- delsköp har kunnat mätas genom att inter- vjupersonen angivit sin uppfattning om gra- den av besvärlighet utefter en sjugradig skala. Avsikten har dels varit att jämföra de olika momenten inbördes och dels att jämföra de tre delområdena med hänsyn till den varie- rande servicegraden.
Hushållen i Vindelälvsdalen anser i större utsträckning än övriga hushåll att avståndet till butiken är besvärande. Med hänsyn till rådande avståndsskillnader inom de olika delområdena är dock differensen förvånans- värt liten. Hushåll utan bil anser endast i något högre grad än hushåll med bil att det är besvärligt att ta sig till butiken.
En mycket liten del av hushållen uppfat- tar inköpsplaneringen som besvärlig. Detta gäller även i Vindelälvsdalen, trots att inkö- pen där görs relativt sällan.
En markant skillnad förekommer mellan Vindelälvsdalen och övriga områden vad gäller besvärligheten att få tag på just de varor man vill ha. Skillnaden går dock i motsatt riktning till vad som kunde förvän- tas med hänsyn till rådande serviceförhållan- den. I Gargnäs och Ammarnäs anser ca 30 % att det är besvärligt att få tag på de varor man vill ha mot endast ungefär 15% i
Vindelälvsdalen. Bland yngre hushåll i samt- liga tre undersökningsområden uppfattas sor— timentsfrågan som besvärlig av hela 50 %.
De ovan konstaterade skillnaderna tyder på att serviceanspråken varierar med åldern men även är beroende av den faktiska servicenivån. Hushåll med relativt goda ser- vicemöjligheter tenderar alltså att ställa högre krav på servicestandarden än andra hushåll.
4.4 Köpvanor vid köp av övriga varor eller tjänster
4.4.1 Inledning
I de tre undersökningsområdena är möjlig- heterna relativt små att köpa andra varor eller tjänster än livsmedel. Livsmedelsbuti- kerna saluför dock i viss män eller förmedlar beställning av andra varor än livsmedel. Sorsele tätort har ett för ortens storlek väl differentierat serviceutbud med flertalet fackhandelsbranscher och andra servicefunk- tioner representerade. Avsnittet kommer i första hand att belysa Sorseles betydelse som inköpsort för hushållen i undersökningsom- rådena i förhållande till andra större inköps- orter samt postorderköpens omfattning. Följande delar ingår i avsnittet:
. Inköpsorter för beklädnadsvaror . Inköpsorter för hemutrustning . Inköpsorter för kapitalvaror . Postorderköpens omfattning
. Andra servicefunktioner
(11wa—
Vid redovisningen nedan har inköpsorterna grupperats i:
a) regionala inköpsorter, dvs. Lycksele och Umeå
b) lokala inköpsorter, dvs. butiker inom respektive undersökningsområde
c) postorder
d) Sorsele tätort
e) övrigt
Storuman,
I gruppen övrigt ingår förutom ovan ej uppräknade inköpsorter även hushåll, som ej kunnat erinra sig var senaste köpet gjordes.
4.4.2 Inköpsorter för beklädnadsvaror
Hushållen har bl.a. tillfrågats var de senast köpte beklädnadsvaror. Som typvaror utval- des skjorta/blus och kappa/kostym, vilka kan anses representera behov med olika frekvens bland beklädnadsvarorna.
Tabell 25 Inköpsorter för skjorta/blus. Procent
Ammar- Vindel— Inköpsorter Gargnäs näs älvsdalen Regionalt 20 7 0 Lokalt 5 7 — Postorder 25 49 27 S_orsele 37 31 69 Ovrigt 13 6 4 Totalt 100 100 100
Sorsele tätort och postorder dominerar som inköpskällor vid hushållens senaste köp av skjorta/blus. Endast hushållen i Gargnäs har utnyttjat regionala inköpsorter i någon större utsträckning.
Tabell 26 Inköpsorter för kappa/kostym. Procent
Amm ar- Vindel- Inköp sorter Gargnäs näs älvsdalen Regionalt 3 1 13 5 Lokalt 2 2 — Postorder 10 27 5 Sorsele 30 45 85 Ovrigt 27 1 3 5 Totalt 100 100 100
De regionala inköpsorterna har något större betydelse och postorder något mindre vid köp av kappa/kostym ijämförelse med köp av skjorta/blus. Sorsele är helt domine- rande inköpsort för hushållen i Vindelälvs- dalen och har för hushållen i Gargnäs unge- fär samma betydelse som regionala inköpsor- ter.
Mer än en fjärdedel av hushållen i Gargnäs har köpt kappa/kostym i andra orter än de uppräknade. Detta tyder på att även Malå och Skellefteå kan vara viktiga inköpsorter för hushållen i Sorsele kommun.
4.4.3 Inköpsorter för hemutrustning
För att representera gruppen hemutrustning har gardiner och möbler valts som typvaror. Liksom beträffande beklädnadsvarorna är avsikten att behov med olika frekvens skall kunna jämföras.
Tabell 27 Inköpsorter för gardiner. Procent
Ammar- Vindel-
lnköpsorter Gargnäs näs älvsdalen Regionalt 1 3 6 2 Lokalt 9 4 — Postorder 44 51 49 Sorsele 1 2 16 4 0 Ovrigt 22 23 9 Totalt 1 00 1 00 100
Postorder är den dominerande inköpskäl- lan för gardiner med nära hälften av senaste köp för de tre delområdena tillsammans. Sorsele är relativt betydelselös som inköps— ort för denna varugrupp med undantag för hushåll bosatta i Vindelälvsdalen.
Tabell 28 Inköpsorter för möbler. Procent
Ammar— Vindel-
4.4.4 Inköpsorter för kapitalvaror
Gruppen kapitalvaror har i undersökningen representerats av TV och bil. Det bör anmär— kas att ”bortfallet” är relativt stort för dessa varugrupper, eftersom åtskilliga hushåll över- huvudtaget aldrig har köpt TV eller bil. Eftersom varken bil eller TV kan köpas lokalt med undantag för TV i Gargnäs och knappast heller per postorder, har dessa inköpskällor uteslutits vid redovisningen i tabellerna 29 och 30. Inköpen av TV i Gargnäs ingår i gruppen övrigt.
Tabell 29 Inköpsorter för TV. Procent
Ammar- Vindel—
Inköpsorter Gargnäs näs älvsd alen Regionalt 8 9 1 Sorsele 60 85 92 Ovrigt 3 2 6 7 Totalt 1 00 1 00 100
Sorsele tätort är klart dominerande som inköpsort vid TV-köp. De regionala inköps- orterna är däremot i det närmaste utan betydelse.
Tabell 30 Inköpsorter vid bilköp. Procent
Ammar- Vindel-
Inköp sorter Gargnäs näs älvsdalen Regionalt 70 64 3 3 S_orsele ] 2 29 59 Övrigt 1 8 7 8 Totalt 100 100 100
Inköpsorter Gargnäs näs älvsd alen Regionalt 9 8 1 Lokalt 8 0 — Postorder 1 2 8 1 0 Sorsele 55 69 84 Ovrigt 1 6 15 5 Totalt 100 100 100
Sorsele är den klart viktigaste inköpsorten för möbler, medan postorderköpen är rela- tivt sällsynta. Liksom för övriga ovan redovi- sade varugrupper är hushållen i Gargnäs mest benägna att göra inköp i andra orter än Sorsele och hushållen i Vindelälvsdalen mest köptrogna mot Sorsele.
Hushållen i Gargnäs och Ammarnäs har till största delen gjort sitt senaste bilköp i regionala inköpsorter, vilket inte gäller för Vindelälvsdalen. Liksom tidigare kan konsta- teras att köptroheten mot Sorsele är betyd— ligt högre bland hushållen i Vindelälvsdalen än bland övriga hushåll.
4.4.5 Postorderköpens omfattning Som framgått av tabellerna 25—28 ovan har
en relativt stor del av hushållen gjort sina senaste inköp av olika varor per postorder. Särskilt hög andel postorderköp kan konsta- för varugrupperna skjorta/blus och gardiner, dvs. relativt frekventa specialvaror. Även kappa/kostym köptes senaste gången per postorder i stor utsträckning bland hus- hållen i Gargnäs.
För att erhålla närmare klarhet om post- orderköpens omfattning, tillfrågades hus- hållen om de köper regelbundet per post- order, dvs. minst en gång varje år. Andelen hushåll med regelbundna köp uppgår i Garg- näs och Ammarnäs till 73 % och i Vindelälvs- dalen till 78 %. Hushållen tillfrågades vidare om postorderköpens storlek i kronor räknat under det senaste året. teras
Tabell 3] Postorderköpens storlek under det senaste året. Procent
avhämtas hos kommissionären en eller två dagar efter beställningen.
Tabell 32 Besöksfrekvens i apotek i Sorsele tätort. Procent
Ammar- Vindel-
Besök sfrekvens Gargnäs näs älvsdalen Minst en gång per månad 8 2 22 Några ggr per år 17 27 45 Mera sällan 10 22 1 8 Aldrig 6 5 49 15 Totalt 100 100 100
Ammar- Vindel-
Postorderköp Gargnäs näs älvsdalen Inga köp 25 27 20
1 — 100 kr 9 15 14 100 —— 500 kr 54 36 51 Mer än 500 kr 11 22 14 Uppgift saknas 1 — 1
Totalt 100 100 100
Flertalet hushåll gjorde postorderköp överstigande 100 kr. under det senaste året. Särskilt bland yngre hushåll var postorder- köpen relativt stora.
4.4.6 Andra servicefunktioner
Utnyttjandet av andra servicefunktioner ut- över livsmedelshandel och vissa utvalda spe- cialbranscher har behandlats relativt kort- fattat i undersökningen. Nedan redovisas besöksfrekvensen i apotek och bankkontori Sorsele tätort. Till bankkontor har även förts jordbrukskassekontor. Inom de tre under- sökningsområdena finns bankkontor endast i Gargnäs och apotek endast i Sorsele tätort. I Gargnäs och Ammarnäs har hushållen möjlig- het att beställa läkemedel via en särskild kommissionär på orten. Varorna kan i regel
Apoteketi Sorsele besöks betydligt oftare av hushållen i Vindelälvsdalen än övriga hushåll. Resultaten i tabell 32 tyder på att systemet med kommissionärer spelar en rela- tivt stor roll för att täcka hushållens behov av apoteksvaror.
Tabell 33 Besöksfrekvens i bankkontor i Sorsele tätort. Procent
Ammar— Vindel-
Besöksfrekvens Gargnäs näs älvsdalen Minst en gång per månad 9 l 5 Några ggr per år 18 45 37 Mera sällan 1 0 15 2 1 Aldrig 63 31 27 Totalt 100 100 100
Skillnaderna vad gäller besöksfrekvensen i bankkontor mellan Gargnäs och de båda övriga delområdena är markant. Hushållen i Gargnäs har tillgång till jordbrukskasseko- ntor på orten och behöver sålunda inte besöka bankkontor i Sorsele för att uträtta bankärenden.
Hushållens behov av reparationsservice är vanligen inte särdeles frekventa. När behoven uppstår ärde emellertid ofta av mycket akut karaktär. För att få en uppfattning om den rådande serviceberedskapen har hushållen tillfrågats, om de under senare tid behövt anlita fackmän av olika slag för reparations- service, och väntetiden tills felet avhjälpts. Följande reparationsbehov har undersökts:
a) Ett elektriskt fel på kylskåp eller frysbox b) En vattenledning upptinad
c) Ett oljeaggregat lagat (1) En trasig telefon lagad.
Nära 50 % av hushållen hade under senare tid behövt reparera telefonen, 32 % kylskåp eller frysbox, 8 % oljeaggregat och 5 % be- hövde hjälp att tina upp en frusen vattenled- ning. l tabell 34 redovisas väntetiden för de olika typerna av reparationer.
Tabell 34 Väntetid vid olika typer av repara- tionsservice. Procent
Kylskåp Väntetid eller Vatten» Oljeaggre— (dagar) frysbox ledning gat Telefon 1 — 3 41 56 72 76 4 — 9 18 31 16 15 10 -— 19 18 6 4 7 20 — 16 0 4 2 Uppgift saknas 7 7 4 0 Totalt 100 100 100 100
Ungefär tre fjärdedelar av hushållen har fått oljeaggregat och telefon reparerade inom tre dagar från felanmälan. Hjälp att tina upp vattenledning har vanligen inneburit längre väntetid. Reparationer av frysbox eller kyl- skåp har för ungefär en tredjedel av hushål- len medfört väntetider om minst 10 dagar. 1 övrigt förekommer så långa väntetider endast i undantagsfall. Väntetidema är vanligen något längre för hushållen i Ammarnäs än för övriga hushåll.
4.5 Hushållens uppfattning om serviceför- hållandena
4.5.1 Inledning
Hushållens uppfattning om graden av besvär- lighet vid livsmedelsköp har tidigare redo- visats i avsnitt 4.3.6 ovan. Där konstaterades 'att en relativt låg andel uppfattade avståndet till butiken, sortimentet eller andra problem vid livsmedelsinköpen som ganska eller
mycket besvärliga. För att ge en mer allmän bild av hur hushållen upplever sin servicesi- tuation har undersökningen inkluderat även andra typer av service. Därigenom blir det möjligt att urskilja inom vilka serviceområ- den problemen upplevs som svårast.
Liksom i avsnitt 4.3.6 ovan har hushållen angivit sin uppfattning om graden av besvär- lighet för respektive serviceområde utefter en sjugradig skala från mycket lätt till mycket besvärligt. Hushåll, för vilka service- situationen inte är tillämplig, har uteslutits ur redovisningen nedan. Exempelvis kan inte hushåll utan bil anses ha någon erfarenhet av svårigheterna att få bilreparationsservice.
4.5.2 Jämförelser mellan olika servicebehov
I tabell 35 och fig. 1 redovisas andelen hushåll, som anser det ganska eller mycket besvärligt att få olika servicebehov tillfreds- ställda. För jämförelsens skull har inte en- bart kommersiell service av olika slag utan även viss samhällelig service undersökts. I fig. 1 har resultaten från de tre delområdena vägts samman. För att underlätta en jäm- förelse mellan de olika servicebehoven har de uppställts i stigande ordning från uträtta postärenden, där ca 10% av hushållen an- givit ganska eller mycket besvärligt, till få tandläkarvård med hela 90 %.
I det närmaste samtliga hushåll anser det besvärligt att få tandläkarvård. Även läkar— vård och möjligheter att få hjälp vid sjukdom betraktas av många hushåll som besvärligt. Bland kommersiella servicebehov är andelen högst för beklädnadsköp och bankärenden, medan livsmedelsköp av flertalet hushåll inte uppfattas som så besvärliga.
På grund av de stora avstånden är det naturligt att hushållen finner det besvärligt att resa till Umeå och Lycksele för att uträtta ärenden. Inga markanta skillnader råder i uppfattning mellan hushåll med och utan bil respektive yngre och äldre hushåll.
Resultaten bör tolkas mycket försiktigt, eftersom jämförbara data saknas för tätorter. Hushållens uppfattning om graden av besvär- lighet bör därför endast användas för jäm-
10 20 30 40 1 l 1
Uträtta postärenden Köpa livsmedel Få bilen reparerad
Åka till Sorsele Uträtta apoteksärenden
Uträtta bankärenden Köpa kläder
Åka till Lycksele Klara snöröjningen Få hjälp vid sjukdom Få läkarvård
Åka till Umeå
Få tandläkarvård
| 10 20
30 40
I I I | I 50 60 70 80 901000/0
Figur 1 Andelen hushåll som anser det ganska eller mycket besvärligt att få olika servicebehov tillfredsställda
Tabell 35 Andelen hushåll som anser det ganska eller mycket besvärligt att få olika servicebehov tillfredsställda. Procent
Ammar- Vindel- Servicebehov Gargnäs näs älvsdalen Köpa livsmedel 22 13 14 Köpa kläder 49 52 23 Uträtta apoteks- ärenden 3 7 42 16 Uträtta bank- ärenden 30 70 26 Uträtta post- ärenden 9 20 7 Få bilen reparerad 9 75 29 Åka för att uträtta ärenden i Sorsele 34 49 15 Åka för att uträtta ärenden i Umeå 59 79 40 Åka för att uträtta ärenden i Lycksele 43 66 32 Få läkarvård 56 47 53 Få tandläkarvård 89 83 92 Få hjälp vid sjukdom 53 64 60 Klara snöröjningen på vintern 50 30 50
förelser mellan olika servicebehov eller mel- lan de tre undersökningsområdena.
4.5 .3 Jämförelser områden
mellan undersöknings—
Hushållens uppfattning om besvärligheten att få olika servicebehov tillfredsställda kan jämföras mellan de tre undersökningsområ- dena utifrån tabell 35. För att ge en klarare illustration till variationerna mellan område- na redovisas resultaten i diagramform i fig. 2. Hushåll, som angivit att servicesituationen . upplevs som ”mycket besvärlig” har erhållit poängvärdet 7, hushåll som angivit ”ganska besvärligt” 6, osv. till ”mycket lätt”, där poängvärdet satts till 1. För varje undersökt servicebehov och delområde har hushållens , genomsnittsvärden beräknats och ritats in i diagrammet. Genomsnittsvärden nära graden ”varken eller” markerar att ungefär lika
Enkelt Svårt Lätt Besvärligt * Varken ' Mycket Ganska Något eller Något Ganska Mycket .. . | Kopa llvsmede N Få läkarvård Få tandläkarvård ';., Klara snöröjningen Uträtta apoteksärenden Uträtta postärenden Uträtta bankärenden , . . .'. X Få hjalp Vid Sjukdom '; ) xå/ Köpa kläder (/ Å X 5 X : Åka till Lycksele Xl &_ l Åka till Umeå ) .'." s / " . / / . Åka till Sorsele g/ . __.N' '. xx X Få bilen reparerad r..-" » ' " ' Gargnäs Ammarnäs
— — —— Vindelälvsdalen
Figur 2 Hushållens uppfattning om graden av besvärlighet i de olika undersökningsområdena
många hushåll har ansett servicesituationen besvärlig som lätt. Ju fler hushåll som anser förhållandena besvärliga, desto högre blir medelvärdet och desto närmare graden ”mycket besvärligt” går kurvan i diagram- met.
Diagrammet i fig. 2 visar att hushållens uppfattning om serviceförhållandena är lik- artad i de tre delområdena vad gäller livs- medelsköp, läkarvård, tandläkarvård och att klara snöröjningen. Mindre skillnader före- kommer beträffande apoteksärenden, ;lost-
ärenden, bankärenden och hjälp vid sjuk- dom. De största skillnaderna kan konstateras för beklädnadsköp, resor till Lycksele, Umeå och Sorsele samt för bilreparationer. Nästan genomgående gäller att hushållen i Ammar- näs anser serviceförhållandena besvärliga i högre grad än andra hushåll. Trots att Gargnäs har en betydligt rikhaltigare service- utrustning än Vindelälvsdalen, är skillna- derna i hushållens uppfattning relativt liten mellan de båda områdena.
GruppI Ammarnäs D Grupp II Vindelälvsdalen D Grupp III Gargnäs D Att vänligen besvaras av: Namn: .............................................
Fullständig postadress: ........................... Tel.nr.: /.. Datum för intervjun: ...../.....
Vem planlägger huvudsakligen hushållets livsmedelsinköp?
Husfar Husmor Son Dotter Annan hushållsmedlem Ensamboende Annan person
ummamm—x DDDDDDD
Denna person skall intervjuas.
2. Hur många personer ingår i. Ert hushåll (inkl. ip), dvs bor och äter hemma st (bor = övernattar minst 1 gång/vecka) "'"" (äter = äter minst 1 dag- per vecka) 3. mshållsmedlemmarnas kön, ålder, körkortsinnehav och huvudsakligt förvärvs-
arbe te :
Huvudsaklig förvärvsarbete :
Civilstånd Körkortsinnehav Avlönat arbete utom egen änka/ rörelse: änkling Har Har ej Egen Säsongs- Inte & mai gel—_ og g frånskild körkort körkort rörelse Heltid Deltid arbete alls 1 (ip) D D . . . D D D D D D D D D D 2 D D . . . D D D D D D D D D D 5 D D . D D D D D D D D D D 4 D D . . . D D D D D D D D D D 5 D D . . . D D D D D D D D D D 6 D D . . . [:| D D D D D D D D D 7 D D . . . D D D D D D D D D D 8 D D . . ' D D D D D D D D D D 166 SOU 1972:13
4. Om förvärvsarbete utom hushållsgöromål (egen rörelse, heltid,..deltid el. säsongsarb.): Inom vilka näringsgrenar arbetar de olika hushållsmedlemmama huvudsakligen?
Jordbruk, skogsbruk, Gruvor, industri och
jakt och fi ske Madsverksamhet Andra Menar
1 (ip) m D D 2 D D D 5 D D D 4 D D D 5 D D D 6 D D D 7 D D D 8 D D D
1 2 5
5. Förvärvsarbetar någon eller några i hushållet eller går någon eller några i skola utanför hemmets omedelbara närhet (dvs utanför de egna. ägorna och mer än ett par km från hemmet)?
1 D Ja ..... personer som gör dagliga resor 2 D Ja ...... personer som gör 1 ä 2 resor/vecka 3 D Nej
Om ja: Hur många gånger under den senaste månaden har någon eller några av dessa hushållsmedlemmar köpt livsmedel i samband med resor till eller från arbetet eller skolan?
...... gånger
6. Hur stor var hushållets samanlsgda inkomst inkl. pensioner (före skatt) år 1969?
Mindre än 5.000 kr/år 5.000 _ 9.999 kr/år
10.000 - 14.999 kr/år 15.000 _ 19.999 kr/år 20.000 - 24.999 kr/år
25.000 - 29.999 kr/år 50.000 - 39.999 lcr/år 40.000 - 49.999 kr/år 50.000 kr/år eller mer Vill ej uppge/vet ej
WÅWN—l DDDDD omm—nox DDDDD
7. Hur länge har hushållsföreståndaren (husfar) bott här på. orten? 1 D Mindre än 2 år 4 D 11-20 år 2 D 2-5 år 5 D 21—30 år 5 D 6-10 år 6 D Ihr än 30 år
8. Är det troligt att hushållet kommer att bo kvar här eller skulle Ni vilja flytta från orten under de närmaste åren?
1 D Bo kvar 2 D Flytta
a) Om bo kvar: varför vill Ni det?
Får inte arbete på annan ort Svårt att sälja huset
Åldersskäl
Trivs här och vill stanna så länge som möjligt Annan orsak, nämligen:
mauve—- DDDDD
.....-...—............-u........o..-o....-.......-.......--.o....-uo-
6 Vet ej D
b) Om flxtta: Varför vill Ni flytta?
P.g.a. dålig kommersiell service Dåliga kommunikationer Dålig service av annat slag Bris tande arbetsmöj ligheter Dåliga utbildningmligheter för barnen Annan orsak, nämligen:
osv-ramm— DDDDDD
.......-.............o...--...-...n-uv.....-...u...-...en...n...-.o-
......n..--..--.-....-oc...-no......-n...-...co-on......ooo...-...-.
c) Om flytta: Vart skulle Ni då troligen flytta?
1 D Till Sorsele samhälle 2 D " annan kommun 3 D Vet ej
9. Vilka av följande bekvämligheter firms i bostaden? Finns Finns ej
&) Elektricitet Rinnande vat Centralvärme
Telefon
Kylskåp Frysbox/skåp
b) Om centralvärme: Vad eldar Ni
1D01ja 2DE1
D D ten D D D D D D D D D D 1 2 med? 3 D Koks 4 D Ved
c) Om ej telefon i hushållet: Hur långt har Ni till närmaste tillgängliga
telefon?
ca ...... km
d) Om frysbox/skåp finns i hushållet: Hur stort är detta? (Om flera frysboxar Summera utrymena)
.... liter eller invändiga mått Längd .... cm Bred .... cm Höjd .... cm 10. Har hushållet tillgång till: a) Tillég Ej tillég Radio D D TV D D MC, moped D D Bil D D Snöscooter D D 1 2 11. Hur ofta brukar hushållet köpa livsmedel? Minst 2—3 4 ssr/ ssr/ 1 g/ 1 g/Val' 1 lei-a vecka vecka vecka 14:e deg månad sällan D D D D D D 1 2 3 4 5 6
12. Hur ofta använder Ni följande färdmedel då Ni köper livsmedel?
Minst 2-5
4 ssr/ ssr/ ls/ 1s/var 18/ Mera vecka vecka vecka 14:e dag månad sällan Aldrig
Egen bil D D D D D D D Buss D D D D D D D Siralmlars el. bekantas D D D D D D D
1 2 5 4 5 6 7
Om buss 1 gång/månad eller mer sällan: Vilken ärxden viktigasteyanledningen till att Ni inte utnyttjarbuss oftare?
Inget behov, handlar av varubuss eller bor nära butiken Inget behov, egen bil Finns ingen busslinje i den riktning jag måste åka Inget behov, telefonbeställer livsmedel för hemkörning olämplig turlista För dyrt Tar längre tid än annat i kommunikationsmedel Bussen är. ofta försenad Långt till busshållplats Kan inte klara bussresa p.g.a. ålder eller handikapp
ommxlaxuuswm-s D DDDDDDDDDD
Annat, nämligen: ..................................................
15. Vem gör huvudsakligen hushållets livsmedelsinköp?
1 D Husfar 2 D Husmor 3 D Son Ifylles av intervjuaren: 4 D Dotter -— . 5 D Annan hushållsmedlem ” det lp? 6 D Ensamboende 1 D Ja 7 D Annan person utom hushållet 2 D Nej
14. Har hushållet möjlighet att handla av varubuss?
1DJa 2DNej
15". Hur långt från närmaste fasta livsmedelbutik (.öppen året om) bor Ni? &) ca . . . .. km
b) Hur långt är det till allmän väg?
ca ..... I!
c) Hur långt är det till närmsta busshållplats? ca . . . . . km
&) Hur långt är det härifrån till Sorsele? oa ..... km
16. Var ligger Etr- stambutik, dvs där Ni gör huvuddelen av Era livsmedelsinköp?
a)
Butik i Hmnarnäs/Gargnäs Varubuss Butiker i Sorsele
pmm—- DDDD
Butik i annan ort, nämligen: ......................................
b) Brukar Ni dessutom köpa livsmedel i butik på andra orter
DJa
1 2 Nej D
0) Om ja: I vilken då?
Butik i Ammmläa/Gargläs. Varubuss Butiker i Sorsele
ämm—x DDDD
Butik i annan ort, nämligen: .....................................
17, Finns det möjlighet för Ert" hushåll att per telefon beställa livsmedel &) och få varorna. hemkörda?
— !] Saknar tillgång till telefon
Från livsmedelsbutik i Ammarnäs/ Gargnäs Från butiker i Sorsele
b) Om Ja: Ungefär hur ofta brukar Ni Flera gånger/ 1 gång/ 1 såns/ vecka vecka 145 d.. D D D 1 2 5
& _e_j Vet ej D D D D D D 1 2 5
telefonbeställa livsmedel för hemkörning?
1 gång/ 1 gång var- Mera
månad annan månad sällan Aldrig D D D D 4 5 6 7
18 Om telefonbeställnigg Varannan månad eller oftare? Hur skickas varorna vanligen hem till Er?
1 D Med butikens bil 2 D Med buss eller annan budbil 5 : Lied grannar eller andra bekanta 4 : På. annat sätt, nämligen:
..,.....--...-......uo-nnun....o--.-..-...-.--
19. Om telefonbeställning mera sällan eller aldrig: Vilken är de främsta anledningarna till att Ni inte utnyttjar hemsändning oftare? 1 :] Saknar egen telefon 2 :) Vill själv se varorna 3 : Kostsamt med hemsändning 4 D Svårt att passa leveransen 5 D Bor nära butik eller varubusslinje & ] Inköpen är för små "7 :! Varorna fraktas hem i egen bil 8 :| Svårt att komma på vad man vill ha (beställningslista saknas) 9 D Annat, nämligen: 20- I vilken utsträckning är hushållet självförsörjande eller köper på annat sätt än genom butik följande livsmedel? M & ca hälften ca EM Mer änjLAL Potatis D D D D D Mjölk D D D D D Ägg D D D D 3 Kött (även jakt) [:| C! :] ':1 :| Fisk El Cl |] B D Grönsaker D D D D D Färskt bröd (bwins) D D D D D Annat, nämligen: ...................... D D D D D
1 2 5 4 5
9.) Hur många gånger under förra veckan köpte Ni mjölk i Ert hushåll? . . . . gånger
b) Om 0 eller 1 gång: Varför köpte Ni inte mjölk fler gånger? 1 D Dricker ej mjölk 2 D Har egna kor 5 D långt till butiken 4 D Annan anledning, nämligen: ......
..... .nu-n....'..-du...-|uno-o......-|ootoute-cunoo-cllollunllo
22.
a) Hur många gånger under de senaste 14 dagarna köpte Ni färska. gzönsaker utom rotfrukter i "Ert hushåll?
.... gånger
b) Om 0 eller 1 gfgg: Varför köpte Ni inte färska grönsaker fler gånger?
1 D Tycker inte om färska grönsaker 2 D Butiken/varubussen har sällan färska grönsaker 5 D Butiken/varubussen har dåliga grönsaker 4 D långt till butiken 5 D För dyrt 6 D Annananledning, nämligen: ................................... 23. a) Hur många. gånger under de senaste 14 dagarna köpte Ni färsk frukt i Ert hushåll?
. . . . gånger
b) (hn 0 eller 1 &:
Tycker inte om färsk frukt
D Har fått färsk frukt på annat sätt D Butiken/varubussen har sällan färsk frukt D Butiken/varubussen har dålig frukt D D D
För dyrt Annan anledning, nämligen:
GNU-Åk)! M—l
o-..o.on.-cnoooc-u-u..--o.......-..n...nu...-uuonouucuuuuu-noo
24. a) Ungefär för hur mycket pengar har Ni under senaste månaden köpt djupfrysta produkter i butikerna.?
Köper ej djupfrysta produkter Upp till 10 kr/månad
11 _ 25 kr/månad 26 - 50 lcr/månad 51 _ 75 kr/månad 76 _ 150 lcr/månad
Över 150 kr/månad Vet ej
b) Om 10 krimånad eller mindre:
Varför köpte Ni inte i större utsträckning djupfrysta produkter?
Butiken/varubussen har dåligt sortiment av djupfrysta produkter Djupfrysta varor tål inte hemtransporten
D DDyrt D D
Nmmewm—xl DDDDDDDD
D
Inget behov, hög självförsörjningsgrad Annan anledning, nämligen:
thlw N 4
n..........-occ-ou......n....-...-u..-o.-no...-......oouuuo-ceo
25. När hushållet senast köpte följande varor, var gjordes då. dessa inköp?
Umeå/ '
Köper Lyck- Stor- Annnamäs/ Annan Post Minns aldrig sele uman Sorsele Garmäs ort order ej
Gardiner D D D D D D D D. Porslin D D D D D D D D TV D D D D D D D D Möbler D D D D D D D D Bil D D D D D D D D Vin och sprit D D D D D D D D Verktyg (t ex såg) D D D D D D D D Glasögon D D D D D D D D Kappa/kostym D D D D D D D D Skor D D D D D D D D Skjorta/blus D D D D D D D D Strumpor D D D D D D D D 1 2 5 4 5 6 7 &
26. Brukar hushållet regelbundet köpa på postorder (en eller flera gånger varje år ?
1DJa 2DNej
27. För hur mycket pengar har hushållet köpt på. postorder under de senaste 12 månaderna.?
1 D 0 kr 4 D 500 - 999 kr 2 D Mindre än 100 lcr 5 D 1.000 kr eller mer 5 D 100 - 500 kr 6 D Vet ej
28. Har Ni under senare tid behövt skaffa hjälp av fackmän av nedanstående slag och hur lång tid tog det då, att få felet avhjälpt från det att än- mälan gjordes?
J_a & Antal dagg Ett elektriskt fel på. frysboxen eller lqlskåpet lagat D D . . . . . En vattenledning upptinad D D . . . . . Oljeaggregat lagat D D . . . . . En trasig telefon lagad D D . . . . .
29. Ungefär hur många gånger under det senaste året har hushållet haft hem- besök av läkare och distriktsskötersks. vid akuta sjukdomsfall och hur lång tid från det Ni kallat på dem fick Ni vänta senaste gången, innan de kom?
Antal r Väntetid _ Läkare ..... st ca..... tim. Distriktssköterska . . . . . st ca . . . . . tim.
50. Hur många gånger under det senaste året har personer ur Ert hushåll be- sökt läkare?
Sammanlagt ca ...... gånger
31. Vid hur många tillfällen (dagar) har Ni under det senaste året fått hjälp i hemst med. hushållsgöremål?
Hemsamarit ..... dagar Hemvårdarinna dagar Annanperson ..... dagar
(som inte tillhör hushållet t ex grannar)
52. Är någon i hushållet kroniskt sjuk?
1 D Nej 2 D Ja, hurmånga ..... st
011 Ja: Vem eller vilka personer är kroniskt sjuka? Sjukpensionersd?
Sjuk Sjwnsionerad
Husfar D D Husmor D D Son D D Dotter D D Annan hushållsmedlem D D Ensamboende D D
55. Vart skulle Ni vända Er för att få upplysningar om vilka handikapphjälpmedel man har rätt att få om man är sjuk?
o.-nm...-.....-n...-o............-...nu-u.............-....e.-oo-o..
D Vet ej
54. Har någon i hushållet något handikapphjälpmedel?
1 D Nej 4 D Rullstol 2 D Käpp 5 D Annat, nämligen: 3 D Kryckor
.......-.......-....o....-......n-
55 . Skulle någon i hushållet behöva sjukgymnastik nu?
1 D Nej 4 D Vet ej, känner ej till 2 D Ja, säkert 5 D Får sjukgymnastik nu 5 D Ja., kanske
56- När hushållsmedlemmarna senast var hos tandläkaren, vilken tandläkare var de hos och hur länge sedan var det? (Hushållsmedlemmarna i samma ordning som i fråga 5)
Ej aktuellt Folk- Mindre fl.—1 1-11: 15—2 Mer än
Minns med tandl. tand- Privat än & är år är år 2 år
9 j besök vård tandl . Annat sedan sedan sedan sedan sedan 1 ip D D D D D D D [:| C] D 2 [:| D D D D 13 D D D D 5 D D D D D D D D D D 4 B D D D D D |:! D D D 5 D |:! D D (:| D D D D D 6 D D D |:] D D D D |:! D 7 D D D D |:] m m D D D 8 D D D D |:] D D D |:! D 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
57. Om mer än 1 år sedan tandläkarbesök för n med e tänder: Vad är orsaken till att dessa hushållsmedlemmar— inte besökt tandläkare oftare? Behövs Svårt att få Långt att resa. inte m tid hos tandl. till tandläkaren Annat, vad? D D D D ..
1DNej 2DJa
On ja: Blev modem medicinskt undersökt regelbundet under graviditeten?
1DNej 2DJa
Blev barnet medicinskt undersökt regelbundet under det första året?
1DNej 2DJa
59. Finns det barn ynge än 7 år i hushållet?
1DNej 2DJa
Om |ja: (än det skulle ordnas med bussar som hämtade barnen här i grannskapet till en lekskola, skulle Ni då anmäla Ert/Era barn till lekskola?
1 D Nej Varför inte? .................................................. 2 D Ja. Varför? .......................................................
one.-oooolsnuasno..-.-loco-o'no-|.och.uto...-oe-luuoloonounnn-o
5 D Vet ej
40. a)
h)
e)
Har Ni barn i grundskolans lågstadium, dvs. årskurserna 1-3?
1 D Nej 2 D Ja.
Qn ja: Är Ni tillfredsställd med skolförhållandena i lågstadiet? 1 D Ja 2 D ej Om nej: Varför är Ni inte det?
...-...........u..-o......--o-o----o.........-.nu—n...nu...-......n-oon
1 4 a,.)
b)
0)
Har Ni barn i grundskolans mellanstadium, dvs. årskursema 4-6?
1DNej 2DJa
Qn ja: Är Ni tillfredsställd med skolförhållandena i mellanstadiet? Ja D Dej N 4
Om nej: Varför är Ni inte det?
us.-oIo-I-usuoatuloI.ooo..-|.|--lule-.ouonccsnlus-eolanno-noonoocluooe
42. Har Ni barn i grundskolans högstadium, dvs. årskurserna 7-9? &) 1 D Nej 2 D Ja b) Om ja: Är Ni tillfredsställd med skolförhållandena i högstadiet? 1 D Ja 2 [1 Nej c) Om nej: Varför är Ni inte det? 45 Har Ni barn i gymnasium, fackskola, yrkesskola eller liknande utbildning & efter grundskola? 1 D Nej 2 D Ja b) Om ja: Är Ni tillfredsställd med skolförhållandena vid utbildningen efter grundskolan? 1 D Ja 2 D Nej c) Om nej: Varför är Ni inte det? 44. För vilket eller vilka ändamål använder hushållsmedlemmarna nedanstående kommunikationsmedel? (Använder = utnyttjar minst 1 gång/månad) Grannars Cykel, MC” Annat Linje- Egen el. hek. Moped Till ex. arb.giv. buss bil bil Snöscooter fots fordon Arbetsresor D D D D D D Skolresor D D D D D D Livsmedelsinköp D D D D D D Besök i Sorsele D D D D D D Hemsändning av livsm. D D D D D D Hemsändning av andra varor D D D D D D Besöka bekanta D D D D D D Använder aldrig D D D D D D 1 2 3 4 5 5 178 SOU 1972:13
i | i 1.5.
Ungefär hur många tur- och returresor har de olika hushållsmedlemmarna gjort med följande kommunikationsmedel under den senaste månaden? Har avses ej skolresor. Bussresor t. Tåg/buss till Taxi till Gratmars el. bekantas Sorsele annan kommun Sorsele bil till Sorsele resor 1,6. Om vi antar att myndigheterna. bestämt sig för att förbättra förbindelserna härifrån till andra orter, bör man då i första hand: 1 D Förbättra tillfartema till allmänna vägar 2 D Förbättra de allmänna. vägarna 3 D Oka turtätheten på de existerande buss— eller järnvägslinjerna 4 D Starta nya busslinjer 5 D Starta anslutningstrafik till befintliga busslinjer 6 D Sänka biljettpriserna 7 D Annat, vad? 47. Hur upplever Ni att: Ingen .. .. . erf. _ Enkelt, latt Varken Svårt, besvarligt; het Woket Ganska Något eller Något Ganska Mycket Köpa livsmedel D D D D D D D D Uträtta postärenden D D D D D D D D Uträtta bankärenden D D D D D D D D Uträtta apoteksär. D D D D D D D D Köpa kläder (kappa, kostym) D D D [:| |:] |:] D 0 Få bilen reparerad D D D D D D D D Få läkarvård D D D D D D D D Få. tandläkarvård D D D D D D D D Få hjälp vid sjukdom (t ex m. hush.arb.) D D D D D D D D Åka. för att uträtta ärenden i: Sorsele D D D D D D D D Umeå D D D D D D D D Lycksele D D D D D D D D Klara av snöröjning på vintern D D D D D D D D 1 2 3 4 5 5 7 8 SOU 1972:13 179
148. Om Ni bara tänker på livsmedelsinköpen, hur upplever Ni då:
Avståndet t. butiken Att ta sig t. butiken Att själv ta hem varorna från butiken el. varu- bussen
Att få hjälp med att få hem varorna fr. butiken Att vänta i butiken Att planera inköpen
Att få tag på just de varor man vill ha Att passa varubussens tider Att beställa varor per telefon
Ehkelt, lätt Varken Mycket Ganska Någo t eller D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D D 1 2 5 4 5
Svårt, besvärligt Något Ganska Mycket
D D D D D D D D D D D D D D D D D D 6 7
49. Hur ofta. besöker någon i hushållet följande butiker och inrättning i Sorsele?
Flere. Ung. 1-2 35/ 1 s/ 1 e/ 1 s/ 1 g/ 33/ Mera _ vecka vecka 15:e d. sårad kvart &_ sällan Aldrig Bank— el jordbmks— kassa D D D D D D D D Apotek D D D D D D D D Försälq-ingskassa D D D D D D D D Arbetsförmedling D D D D D D D D Komunalkontor D D D D D D D D 1 2 3 4 5 6 7 8 50. Ungefär hur ofta har Ni besök av utomstående vuxna här henna? Minst 3-4 1-2 1.3/ 5 88/ se/ 38/ 14:e 1 s/ 1 s/ 1 s/ Mera vecka vecka vecka d_ag_ mån kvart är sällan D D D D D D D D 1 2 5 4 5 6 7 8 180 SOU 1972:13
51. Har någon av lmshållsmedlemmrne deltagit i lokalt anordnad memtbildxäng, studiecirkel eller dylikt under de senaste 12 månaderna? 1 D Nej 2 D Ja, hur trånga? U......
52. Hur troligt är det att någon vuxen i hushållet skulle delta i vuxenundervisning, studiecirklar el. dyl. om det startades något sådant här på orten under de när— maste 12 månaderna?
Otroligt
Varken
Weket Ganska Något eller/ Något Ganska chet
Vet ej
Husfar D D D D D D Husmor D D D D D D Son D D D D D D Dotter D D D D D D Annan hushållsmedlem D D D D D D Ensamboende D D D D D D
1 2 5 4 5 7
Försöksverksamhet med varudistribution
5.1 Inledning
Sedan 1968 finns möjlighet för glesbygds- kommuner att via socialstyrelsen hos social- departementet ansöka om särskilda medel för olika slag av försöksverksamhet i gles- bygder. Försöksverksamhetens syfte är att pröva olika typer av åtgärder för att förbätt- ra glesbygdsbefolkningens serviceförhållan- den. Verksamheten har hittills främst varit inriktad på den kommunala sociala servicen. Huvudman i försöksverksamheten är respek- tive kommun.
I glesbygdsutredningens direktiv framhålls att utredningen bör studera erfarenheterna av försöksverksamheten. Utredningen har fortlöpande följt denna verksamhet, bl.a. genom att den varit representerad i socialsty- relsens arbetsgrupp för glesbygdsfrågor.
Försöksverksamhet med varudistribution pågår för närvarande i fem glesbygdskom- muner. Verksamheten har emellertid pågått under så kort tid att en fullständig utvärde- ring ännu inte är meningsfull. I denna bilaga redovisas därför endast en kort beskrivning av de olika projekten samt omfattningen av verksamheten och erfarenheterna till somma- ren 1971.
Två typer av försöksverksamhet med varudistribution har hittills prövats.
l. Hemsändning av dagligvaror med kollek- tiva kommunikationer.
2. Hemsändning av dagligvaror med lant- brevbärare.
I samtliga försöksområden kan varor bestäl- las från valfri butik per telefon eller genom en särskilt utarbetad beställningslista. Infor- mation till hushållen om hemsändningsmöj- ligheterna har meddelats genom tryckta broschyrer. I några fall har dessutom sär- skilda informationsmöten hållits i berörda byar.
5.2 Hemsändning med kollektiva kommuni- kationer
5.2.1 Verksamhetens uppläggning
Försöksverksamhet med hemsändning av dagligvaror med kollektiva kommunikationer inleddes i Bräcke kommun vid månadsskiftet sept./okt. 1970. Ett anslag om 30000 kr. beviljades för verksamheten. Samtliga hus- håll, som bor utanför kommunens cent- ralort, har möjlighet att delta i försöksverk— samheten. Totalt berörs ca 300 hushåll.
En grundförutsättning för försöket är att ett kollektivt transportsystem finns tillgäng- ligt. Kommunledningen i Bräcke har därför upprättat en plan för den provisoriska komp- letteringstrafik, som krävs utöver ordinarie busslinjer och träffat avtal med olika entrep- renörer. Kompletteringstrafiken utförs med
Skolskjutsar eller särskilda taxiturer och an- sluter till det ordinarie busslinjenätet. Möjlig- het finns för hushållen att två gånger per vecka (tisdagar och fredagar) antingen resa till ort med butik och själv göra inköpen eller att få varorna hemsända. För att plane- ra eventuella dubbelturer eller undvika tom- körning måste vid personbefordran förhands- beställning av kompletteringstrafik ske se- nast dagen innan.
Persontransporterna subventioneras ge- nom att erforderlig kompletteringstrafik för anslutning till befintliga busslinjer utförs till ordinarie linjetaxa (bussbiljettpris). Frakt- kostnaden vid hemsändning utgår enligt gängse godstaxa. Beställaren debiteras emel- lertid endast 50 % av nämnda kostnad och resterande del subventioneras av kommunen. Betalning av beställda varor sker mot efter- skott genom postgiro om inte annat överens- kommes mellan beställaren och berörd bu- tik.
Det program för försöksverksamhetens organisation som vid starten upprättades i Bräcke kommun redovisas nedan.
5.2.2 Program för försöksverksamhet i Bräcke kommun
Syfte
Försöksverksamheten syftar till att
1. med hjälp av kompletteringstrafik till ordinära bussbiljettkostnader förbättra glesbygdsbefolk- ningens möjligheter att med kollektiva trans- portmedel förflytta sig till olika inköpsorter;
2. bereda befolkningen i kommunens glesbygd möjligheter att en gång per vecka få varor från valfria livsmedelsbutiker inom kommunen hem- sända med kollektiva transportmedel till reduce- rade kostnader.
Försöksverksamheten startar måndagen den 28 september 1970. Kommunen är huvudman för verkSamheten. Det kan visa sig lämpligt att en särskild samrådsgrupp med företrädare för kommu- nen, handeln och glesbygdsutredningen formas för att följa verksamheten. Pensionärsföreningars och handikapporganisationers synpunkter på verksam- hetens funktion bör uppmärksammas.
Verksamhetens geografiska omfattning
Samtliga kommuninvånare som bor mer än 3 km från Bräcke centrum skall ha möjlighet att delta i försöksverksamheten. Den del av Revsunds kom-
mun, som är belägen utefter väg 323 mellan Bräcke och Nyhem (Grötingen) ingår även i försöksområ- det.
Transportsystemet
En grundförutsättning för försöket är ett tillfreds- ställande kollektivt transportsystem. Kommunled- ningen i Bräcke har för ändamålet upprättat en plan för den provisoriska kompletteringstrafik som krävs och träffat avtal med de olika entreprenörer- na. Med kompletteringstrafik av ovan nämnt slag skapas de fysiska förutsättningarna för inköpsresor respektive varutransporter till och från alla delar av kommunens glesbygd.
Kompletteringstrafiken utförs med Skolskjutsar eller särskilda taxiturer och ansluter till det ordina- rie busslinjenätet. En turlista har fastställts även för kompletteringstrafiken, som emellertid begränsas till två dagar per vecka, tisdagar och fredagar.
Persontransporter
Som nämnts ovan utförs kompletteringstrafiken enligt fastställd turlista. För att planera eventuella dubbelturer eller undvika tomkörning måste emel- lertid förhandsbeställning ske vid personbefordran senast dagen innan. Beställning görs direkt till respektive trafikföretag, vilket närmare framgår av turlistan.
Persontransporterna subventioneras i den me- ningen att erforderlig kompletteringstrafik för an— slutning till existerande kommunikationsnät utförs till ordinär linjetaxa (bussbiljettpriser). Trafikföre- taget för en särskild körjournal, där för respektive sträcka antalet passagerare och biljettpriset noteras. De resande bekräftar i körjournalen genom sina namnteckningar att resan ägt rum. Trafikföretaget erhåller från kommunen varje månad ersättning för beställningstrafiken, varvid körjournalen tjänar som underlag.
Varutransporter
Varor kan beställas från valfri livsmedelsbutik i kommunen. I samband med beställningen träffas överenskommelse mellan detaljhandelsföretaget och kunden om med vilken tur varorna skall levereras. För att underlätta ordermottagningen i butikerna och hushållens inköpsplanering har en särskild beställningslista utarbetats av detaljhan- delsföretagen (se nedan). Beställning kan göras antingen per brev eller telefon. Adress och telefon- nummer till de olika butikerna framgår av beställ- ningslistan.
Varutransporter verkställs enligt turlistan endast de dagar kompletteringstrafiken är öppen för per- sonbefordran. Varje hushåll får tills vidare beställa varor en gång per vecka med hemtransport till subventionerad fraktkostnad antingen tisdagar eller fredagar. Handelsföretaget avsänder varorna med användande av fraktsedel och erlägger hela frakt— kostnaden enligt taxa. Kunden debiteras 50% av nämnda kostnad och resterande halva fraktkostnad erhålls från kommunen en gång per månad genom att kopiorna av fraktsedlarna företes. Möjlighet
finns för handelsföretagen att som ett led i konkurrensen svara för kundens andel av frakt- kostnaderna. Det förutsätts även att de i försöket engagerade handelsföretagen kommer att utan sär- skild ersättning svara för transport av varor till busshållplats (busstation).
I den mån olika trafikföretag är berörda av en och samma transport skall clearing mellan före- tagen ske på lämpligt sätt.
Då kompletteringstrafik måste anlitas för varu- transporter skall handelsföretaget meddela det be- rörda trafikföretaget att varor kommer att sändas. Kunden förutsätts själv hämta de beställda varorna vid hållplatsen. Om sjukdom e. d. hindrar detta kan hemsamarit ställas till förfogande genom kommu- nens försorg. Rekvisition av hemsamarit sker ge- nom hänvändelse till kommunens socialbyrå.
Betalning av beställda varor sker då inte annat överenskommes mellan kund och butik mot efter- skott genom postgiro. Inbetalningskort utsänds tillsammans med varorna. [ fråga om personer som eventuellt bedöms som kreditrisker bör affärsidka- re samråda med kommunen. Försändelse mot efterkrav kan i sådana fall aktualiseras.
Information
Det är angeläget att grundlig information om innebörden i försöksverksamheten meddelas till samtliga glesbygdshushåll, liksom givetvis trafik- företagen och handelns representanter. Specith under verksamhetens inledningsskede kommer en särskild tjänsteman på kommunalkontoret att av- delas bl. a. för infomation.
Hushållen kommer att informeras genom en särskild broschyr som tillsänds alla berörda samt genom annonser idagspressen. Dessutom kommer regionalradion att ge information i anslutning till försöksverksamhetens start.
Trafikföretagen och detaljhandelsföretagen be- höver förutom den allmänna informationen erhålla mer detaljerade riktlinjer om verksamhetens organi- sation. Nedan redovisas i punktform de praktiska detaljer i verksamheten, vilka berör trafik- respek- tive detaljhandelsföretagen.
Tra fikföretagen
1. Kompletteringstrafiken begränsas så att person— och varutransporter endast äger rum tisdagar och fredagar enligt turlista.
2. För att planera eventuella dubbelturer eller undvika tomkörning skall vid persontransporter kunden förhandsbeställa dagen innan.
3. Persontransporterna utförs till särskilt fastställd linjetaxa.
4. Körjournal förs varvid antal passagerare och biljettpriset för respektive sträcka noteras. De resande bekräftar med sina namnteckningar i körjournalen att resan ägt rum.
5. Varje månad redovisas körjournalen på kommu- nalkontoret, varvid ersättningen för komplette- ringstrafiken beräknas.
6. Vid varutransporter avsänder detaljhandelsföre- taget varorna med ordinarie busslinje och med- delar det berörda trafikföretaget om komplette-
ringstrafik är erforderlig. Handelsföretaget beta- lar fraktkostnaden enligt fastställd taxa.
7. Varorna lastas av vid hållplatsen, där kunden själv får hämta dem.
8. I den mån olika trafikföretag är berörda av en och samma transport skall clearing av frakter- sättningen ske mellan dem.
Detaljhandelsföretagen
1. Beställning av varor från butikerna kan göras antingen per brev eller telefon med hjälp av en särskild beställningslista. I samband med beställ- ningen träffas överenskommelse mellan detalj- handelsföretaget och kunden om med vilken tur varorna skall levereras.
2. Varje hushåll har möjlighet att beställa varor en gång per vecka med hemtransport till subventio- nerad fraktkostnad antingen tisdagar eller fre- dagar.
3. Detaljhandelsföretaget avsänder varorna med användande av fraktsedel och erlägger hela fraktkostnaden enligt fastställd taxa. Handelsfö- retaget svarar för varornas transport till buss- hållplats (busstation) utan särskild ersättning.
4. Då kompletteringstrafik måste anlitas för varu- transporter skall detaljhandelsföretaget meddela det berörda trafikföretaget att varor kommer att sändas med viss tur.
5. Hälften av fraktkostnaden erhålls från kommu- nen en gång per månad genom att kopiorna av fraktsedlarna företes. Resterande halva frak- kostnad debiteras kunden eller betalas av detalj- handelsföretaget som ett led i konkurrensen om kunderna.
6. Betalning av beställda varor erhålls genom att postgiroinbetalningskort utsänds tillsammans med varorna. I fråga om personer som even- tuellt kan bedömas som kreditrisker skall sam- råd ske med kommunen.
BESTÄLLNINGSLISTA
Varor kan beställas från samtliga livsmedelsbutiker i Bräcke kommun.
Konsumhallen, Bräcke ICA-hallen, Bräcke Konsum, Nyhem ICA, Gimdalen
tel. 0693/100 80 tel. 0693/100 85 tel. 0696/120 05 tel. 0693/130 20
Kundens namn:
Adress: _____________________________ Tel. __________________________________ Antal kolli : _________________ Kvan- . Kvan- . riter Varunamn & pris 5 :a riter Varunamn & pns S :a
Mjöl, bakingredienser, T'anspo" kryddor Hårt bröd Vetemjöl", Hushållsbröd Pgtatlsmrol Delikatess Jast Tunnbröd Kryddor Ströbröd
Socker, salt Strösocker Bitsocker Sirap Salt Sötningsmedel
Ärtor, bönor, makaroner, gryner Havregryn
Makaroner
Risgryn Potatismos, pkt.
Kaksatser Sockerkaka Vetebröd, m. jäst
Kex Mariekox Frukostkex Rån
Barnmat m.m.
Babydryck
Barnmat Välling Blöjor Blöjbyxor
Grönsakskonserver
Svamp
Artor, brk Artor o. morötter Gurka, brk Rödbetor, brk
Transport
Transport
'%';? Varunamn & pris S :a livån- Varunamn & pris 5 :a Transport Transport Förrättssoppor Fruktdrycker Champinjonsoppa Juice Sparrissoppa Saft Köttsoppa Hälsokost, näringspreparat K öttk onserver Fruktsalt Varmkorv, brk Vitaminprep. Skinka, brk Honung Kalops, brk Köttbullar, brk """"""""""""""""""""""""""""""""" Mat för en, brk --------------------------------------- """""""""""""""""""""""""""""""""""" Kaffe, te, kakao """""""""""""""""""""""""""""""""""""""" Kakao _ Te He/konserver, fisk Kaffe, kok Sardiner Kaffe, brygg Fiskbullar Bryggfilter Räkor _________________________________________________ Flingor, sylt, marmelad
Såser Cornflakes Senap Kalas puffar Ketchup Lingonsylt Majonäs Apelsinmarmelad Matolja Attika """"""""""""""""""""""""""""""""""" ------------------------------------------------- Efterrätter
_ Torkad frukt Dil/”"at Ananas, brk Fågelfrö Persikor, brk Kattmat Kompott Hundmat Kräm ________________________________________________ Nyponsoppa, påse — brk. Ma/t- o. läskedrycker Mellanöl Viner, snacks Lättöl Alkoholfritt vin Fruktsoda Ostbågar Sockerdricka Potatischips
Transport Transport 186 SOU 1972:13
Kvan-
Kvan-
titet Varunamn a pris S:a titet Varunamn å pris 5 :a Transport Transport Konfektyr K y/k onserver Tuggummi Sillinläggningar burk-glas, Tabletter Islandssill Choklad Kaviar Karameller
Kemisk-tekniska artiklar Plåster Pappersnäsdukar Sanitetsbindor Tvål Tandcremé Hårschampo Hårspray Skokräm Klister Tändstickor
Pappersvaror o. dyl. Hushållspapper Toalettpapper Servetter Ljus Folie Djupfrysn. art.
[El-artiklar m.m. Glödlampor Säkringar Batterier Tobaksvaror Tidningar Damstrumpor
Djupfryst Kyckling Torskfilé Artor Hamburgare Köttbullar Bär
Glass
Frukt, grönsaker
Apelsiner Applen Bananer Citroner Potatis Morötter Gurka Tomater Papnka Sallad
Mejerivaror, matfett Mjölk Filmjölk Grädde Smör Margarin, hush. Margarin, bords Age
Bröd a. konditorivaror Limpa Lå ngfra nska
Vetebröd Skorpor Pepparkakor
Transport
Transport
Käg;— Verunamn åpris S:a Käg: Varunamn åpris S:a Transport Transport Ost o. mesvarar Charkuterivarar Herrgårdsost Fläskkorv Svecia Falukorv Ädelost Yarmkorv Mjukost Artor m. fläsk Mesost Blodpudding Bruna bönor """"""""""""""""""""""""""""""""" Leverpastej ------------------------------------------ Kokt medvurst Rökt medvurst Kött 0. fläsk Kokt skinka Fläskben --------------------------------------------- Fläskkotletter _________________________________________________ Sidfläsk, skivor Högrev """""""""""""""""""""""""""""""""""" Nötstek """"""""""""""""""""""""""""" Köttfärs ......................................... Lever _______________________________________________ Transport Summa kr.: Tomglas i retur: ________________ st å _________________ st å Backar st Summa avdrag kr: SUMMA KRONOR 188 SOU 1972:13
Kompletteringstrafik för personbefordran utöver Skolskjutsar har hittills endast utnytt- jats på en linje. Under perioden från oktober 1970 till och med juli 1971 har 69 enkel- turer beställts med totalt 192 passagerare. Kommunens kostnad för personbefordran har uppgått till 1 251 kr., dvs. ca 6:50 per passagerare. Dessutom har Skolskjutsar utnyttjats för kompletteringstrafik. Någon registrering av antalet medföljande i skol- skjutsar har inte företagits, eftersom kom- munen inte har några merkostnader för dessa resor.
I kommunen finns totalt fyra livsmedels- butiker, varav två är belägna i centralorten. Beställning av varor för hemsändning har hittills endast ägt rum från centralortens butiker och där huvudsakligen från en butik. Under niomånadersperioden oktober 1970 t. o. m. juni 1971 utfördes hemsändning av totalt 234 varuförsändelser. Kommunens fraktsubvention uppgick till 601 kr., dvs. ca 2:55 per försändelse.
Tabell ] Antalet varuförsändelser fördela- de efter avståndet mellan kund och butik
Antal försändelser Avstånd till butik (km) Absoluta tal Procent — 5 40 17,1 6 — 10 130 55,6 11 — 15 43 18.4 16 — 25 19 8,1 26 — 2 0,8 Totalt 234 100,0
Som framgår av tabell 1 har i huvudsak hushåll boende nära Bräcke utnyttjat hem- sändningsmöjligheterna. Orsaken torde vara att avstånden till dagligvarubutikerna inom kommunen är relativt små för flertalet hus- håll. Dessutom trafikerades kommunens gles- bygdsdelar under den aktuella perioden av två varubussar.
Med hänsyn till att försöksverksamheten i Bräcke kommun endast har pågått under en kortare tid, är det ännu för tidigt att företa en fullständig utvärdering. För att få en uppfattning av verksamhetens hittillsvarande utfall har emellertid diskussioner förts med företrädare för kommunen, trafikföretagen och handeln samt vissa hushåll.
Som tidigare nämnts har resor endast företagits på en av fyra kompletteringstrafik- linjer. I allmänhet har resemöjligheterna ut- nyttjats av pensionärer. Orsaken till att resor endast har företagits på en linje kan vara bristande information till hushållen, tidta- belläggningen eller att transportbehoven till- godosetts på annat sätt. En tänkbar förkla- ring torde vara den långa uppehållstiden i centralorten, vilken på ett par linjer uppgått till mellan 7 och 8 timmar. Sådana syn— punkter har bl.a. framförts som skäl vid samtal med olika hushåll. Från vissa hushåll har önskemål framkommit om en utvidgning av verksamheten till andra veckodagar än de nu fastställda (tisdagar och fredagar). Samtal med hushållen har även påvisat att en viss oklarhet råder beträffande försöksverksam- hetens innebörd. Det torde därför vara nöd- vändigt att pröva andra informationskanaler än tryckta broschyrer, t. ex. personliga be- sök eller informationsmöten i de olika byar— na.
Samarbetet mellan trafikföretagen och handeln vad gäller hemsändning av varor har hittills fungerat tillfredsställande. Beställning av varor i butikerna sker normalt per telefon och den särskilt utarbetade beställningslistan utnyttjas mycket sällan. Vanligen betalas varorna av kunden vid ett senare tillfälle genom personligt besök i butiken men i vissa fall förekommer även att postgiroinbetal- ningskort utnyttjas. Beställningarna har i allmänhet avsett relativt stora inköp och endast mera sällan haft karaktären av komp- letteringsköp.
Orsaken till den låga hemsän'dningsfre- kvensen torde vara de förhållandevis små avstånden till olika butiker och förekomsten
av flera varubusslinjer inom kommunen. Vid samtal med olika hushåll och en vid försöks- verksamhetens start företagen intervjuunder- sökning har konstaterats att köptroheten mot de befintliga varubussarna är mycket hög trots det begränsade sortiment som erbjuds. Risken för en framtida nedläggning av varubusslinjen torde starkt ha medverkat till den höga köptroheten. Flera hushåll har även påtalat nackdelarna med hemsändning, t.ex. att själv inte kunna välja varor och risken att inte få de varor som beställts.
Sammanfattningsvis kan konstateras att utnyttjandegraden har varit låg under den hittillsvarande försöksperioden. Förklaringen torde vara otillräckhg information och i vissa fall obekväma restider vad gäller personbe- fordran. Skälet till att hemsändningsmöjlig- hetema inte har utnyttjats i större omfatt- ning är sannolikt förekomsten av varubuss— linjer i försöksområdet och de i övrigt förhållandevis små avstånden till daglig- varubutiker.
5.3 Hemsändning med lantbrevbärare 5.3.1 Verksamhetens uppläggning
Försöksverksamhet med varudistribution via lantbrevbärare pågår för närvarande inom fyra glesbygdskommuner. I Bengtsfors kom- mun inleddes försöksverksamhet utefter en lantbrevbäringslinje vid måndadsskiftet mars /april 1971. Totalt berörs omkring 75 hus- håll. Verksamheten har begränsats så att hemsändningsmöjligheter föreligger endast en dag per vecka. Orsaken till denna begräns— ning är att området trafikeras av varubuss en dag per vecka, varigenom hemsändningen via lantbrevbärare närmast är att betrakta som ett komplement. I Dals Eds kommun starta- de liknande försöksverksamhet utefter en lantbrevbäringslinje samtidigt som i Bengts- fors. Försöksverksamheten i Dals Eds kom- mun berör drygt 200 hushåll. Hemsändnings- möjligheter föreligger två ggr per vecka utefter denna linje. Bengtsfors och Dals Eds kommuner (Bengtsfors kommunblock) har
tillsammans beviljats ett anslag om 30 000 kr. för försöksverksamheten.
I Malungs kommun inleddes försöksverk- samhet utefter en lantbrevbäringslinje om- kring månadsskiftet maj/juni 1971. Kom- munen har beviljats ett anslag om 30 000 kr. för verksamheten. Totalt berörs i detta område ca 100 hushåll. Liksom i Bengtsfors är verksamheten närmast ett komplement till en befintlig varubusslinje. I samtliga ovan nämnda försöksområden har hemsändningen begränsats till dagligvaror, dvs. livsmedels- butikernas sortiment. Dessutom medges i Malungs kommun även hemsändning av apoteksvaror. Avsikten är att apoteksvaror skall inkluderas i försöksverksamheten även inom Bengtsfors och Dals Eds kommuner.
I Eda kommun startade försöksverksam- het med hemsändning via lantbrevbärare i mitten av juni 1971. Kommunen beviljades ett anslag om 40 000 kr. för verksamheten. Hemsändning har organiserats i hela kommu- nens glesbygd och berör samtliga 11 nu existerande lantbrevbäringslinjer. [ vissa fall kan även hemsändning utföras via ordinarie busslinjer. Försöksverksamheten omfattar totalt ca 2 000 hushåll. I Eda kommun innefattas även fackhan- deln i försöksverksamheten. Alltför skrym- mande varor kan emellertid inte distribueras via lantbrevbärare. I princip avses hemsänd— ning kunna utföras utan begränsning till vissa veckodagar. Liksom i ovan nämnda försöks— verksamhet inom Bräcke kommun kan varor beställas från butik antingen per telefon eller via en särskild beställningslista. Lantbrevbä- raren levererar varorna till bostaden varvid betalning kan ske direkt via postgiroinbetal— ningskort. För att pröva möjligheterna att distribuera djupfrysta produkter testas några olika typer frysemballage av cellplast i de' berörda kommunerna. Frysemballaget är av— sett att användas flera gånger och returneras; därför till butiken av lantbrevbäraren. Postverket uttar en fraktavgift av 4 kr. per kolli om högst 10 kg. I denna avgift inkluderas all service, t. ex. returtransport av frysemballage. Hälften av fraktkostnaden subventioneras av respektive kommun.
5.3.2 Verksamhetens omfattning
Eftersom försöksverksamheten med varudis- tribution via lantbrevbärare nyligen har in- letts kan ännu inga slutsatser dras om verk- samhetens omfattning och uppläggning. På de båda berörda lantbrevbäringslinjema i Bengtsfors och Dals Eds kommuner distri- buerades under de första fyra månaderna knappt 100 försändelser. Verksamheten ha- de alltså inte någon betydande omfattning, vilket torde sammanhänga med att försöket endast pågått under en kortare tid. Tenden— sen under den första fyramånadersperioden synes dock vara en viss ökning av antalet distribuerade varuförsändelser.
Postverket har sedan hösten 1969 bedrivit liknande försöksverksamhet utefter en lant- brevbäringslinje i Kils kommun. Denna verk- samhet avser hemsändning av dagligvaror enbart efter beställning per telefon. Djup- frysta varor ingår inte i hemsändningen och varorna levereras endast till hushållens post- lådor. Med denna lägre service i förhållande till ovan nämnda försöksverksamhet, uppgår fraktavgiften endast till 1:50 per kolli om högst 10 kg, varav kunden svarar för l:— och butiken för resterande del.
Totalt berörs 250 hushåll av försöksverk- samheten i Kils kommun. Under den första försökstiden uppgick antalet varuförsändel- ser på den aktuella lantbrevbäringslinjen i genomsnitt till fem per dag. Utnyttjande— graden har successivt ökat så att antalet distribuerade försändelser för närvarande uppgår till drygt sju per dag i genomsnitt. För att närmare studera verksamhetens om- fattning har fraktsedlarna undersökts för månaderna mars och april 1971. Totalt levererades 180 respektive 155 kollin under de båda månaderna, vilket med hänsyn till infallande sön- och helgdagar i genomsnitt motsvarade ca sju per dag. Betydande varia- tioner mellan olika veckodagar (0—19) kunde emellertid konstateras. Antalet levere— rade försändelser var vanligen störst i slutet av veckan.
Av de 335 undersökta försändelser som distribuerats under den aktuella tvåmåna-
dersperioden hade nära 60 % beställts av pensionärer. Sammanlagt utnyttjades hem- sändningsmöjligheterna minst en gång under perioden av 66 hushåll. Drygt en fjärdedel av samtliga hushåll utefter lantbrevbäringslinjen beställde alltså varor för hemsändning någon gång under de båda månaderna. Av dessa 66 hushåll, visade sig 39 vara pensionärshushåll. I tabell 2 redovisas hushållen fördelade efter hur ofta de utnyttjat hemsändningsmöjlig- heterna.
Tabell 2 Antalet hushåll fördelade efter utnyttjandegraden under 2 månader
Antal ggr per Andel av två månader hushållen — 1 36 2 — 3 17 4 — 5 17 6 4 10 15 11 — 15 5 16 — 10 Totalt 100
Som framgår av tabell 2 utnyttjade flertalet hushåll hemsändningsmöjligheterna relativt sällan. Endast 30% beställde varor för hemsändning sex gånger eller oftare under den aktuella tvåmånadersperioden. Samma tendens kunde konstateras även för pensionärshushåll.
Tabell 3 Antalet försändelser fördelade ef- ter avståndet mellan kund och butik
Antal försändelser (%)
Avstånd till Samtliga Därav butik (km) hushåll pensionärshushåll
— 2 8,4 5,1 3 — 5 26,6 23,1 6 — 10 53,0 64,6 11 — 12,0 7,2
Totalt 100,0 100,0
Flertalet varuförsändelser har distribue- rats till hushåll inom 10 km avstånd från butikerna. Denna tendens visade sig vara ännu mer markant för pensionärshushållen.
Sammanfattningsvis kan konstateras att
utnyttjandet av hemsändningsmöjlighetema på den undersökta lantbrevbäringslinjen i Kils kommun har varit relativt högt, särskilt bland pensionärshushåll. Drygt en fjärdedel av samtliga hushåll utefter linjen har beställt varor för hemsändning minst en gång under den studerade tvåmånadersperioden. Det är emellertid endast ett litet antal hushåll, som mer frekvent har använt sig av hemsänd- ningsmöjligheten. De flesta varuförsändelser har distribuerats till hushåll inom 10 km av- stånd från butikerna.
Statens offentliga utredningar 1972
Kronologisk förteckning
. Ambetsansvaret lI. Ju. . Svensk möbelindustri. I.
. Personal för tyg- och intendenturförvaltning. Fö. . Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö._ CKR (Centrala körkortsregistret) K. Beskattnmg av reklam. U. Beskrivning och analys. U. Ställningstaganden och förslag. U. Reklamens bestämningsfaktorer. U. . Godsbefordran till sjöss. Ju. . Förenklad löntagarbeskattning. Fi.
. Skadestånd IV. Ju.
. Kommersiell service iglesbygder. ln.
wneopwsewewwe
_._...l—o
Statens offentliga utredningar 1972
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Ämbetsansvaret II. [1 ]
Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12]
Försvarsdepartementet
Personal för tyg- och intendenturförvaltning. [3] Säkerhets- och försvarspolitiken. [4]
Kommunikationsdepartemontet CKR (Centrala körkortsregistret) [5]
Finansdepartementet Förenklad löntagarbeskattning. [11]
Utbildningsdepartementet Reklamutredningen. 1. Beskattning av reklam. [6] 2. Bo-
skrivning och anelys. [7] 3. Ställningsteganden och förslag. [8] 4. Reklamens bestämningsfaktorer. [9]
Inrikesdepartementet
Kommersiell service | glesbygder. [13]
lndustridepartementet
Svensk möbelindustri. [2]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen.
KUNGI. a:et; t masten
'
.a !; "få: