SOU 1972:20

Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen : Litteraturutredningens läsvanestudier

1. Undersökningens bakgrund och syfte 1.1 Inledning

Denna skrift om läs- och bokvanor i några olika svenska samhällen bygger på omfattande empiriska undersökningar. Planeringsarbetet började hös- ten 1968 och datainsamlingen hösten 1969. De data som här redovisas baserar sig således på förhållandena under år 1969 i de olika undersök- ningsområdena.

Det påstås ibland och inte utan viss rätt — att sociologiska undersökningar på ett komplicerat och ofta svårtillgängligt språk presen- terar resultat, som man redan känner till. Språket i denna rapport är det läsarens sak att ta ställning till. Däremot kan andra delen av påståendet föranleda några kommentarer. Det är självklart att om man håller sig till den förhållandevis begränsade grupp, som på det ena eller andra sättet har boken som yrke — bibliotekarier, författare, branschfolk, kritiker, folkbildare etc så är det många som på ett flertal punkter kan konstatera att våra resultat överensstämmer med vad man haft på känn. Men avståndet mellan mer eller mindre subjektiva insikter och empiriska resultat är trots allt betydande och bristen på litteratursociologiska data har beklagats på många håll —— inte minst av dem som sysslar med just böcker.

Litteraturutredningen fick i sina direktiv bl a i uppdrag att genomföra en läsvaneundersökning, som skulle belysa sambandet mellan bokutbudet och olika gruppers bokläsning och bidra till att få fram ett bättre underlag för en bedömning av var lämpliga kulturpolitiska åtgärder borde sättas in. Föreliggande studie är utredningens försök att lösa detta uppdrag. Vi har i den samtidigt sökt pröva såväl tidigare forskningsresul- tat som olika hypoteser vad gäller bok- och läsvanorna. l mångt och mycket har den bild man tidigare haft och som översiktligt redovisas i utredningsdirektiven bekräftats. Sålunda betyder tex utbildning och socialgruppstillhörighet mycket för både vad och hur mycket man läser. Men å andra sidan stämmer inte våra resultat överens med följande avsnitt i utredningsdirektiven, som bygger på tidigare sociologiska under- sökningar. ”Den torftiga och undermåliga litteraturen, som ges ut i

SOU 1972:20 9

spekulationssyfte och håller ett lågt pris, tycks vinna spridning särskilt inom kulturfattiga grupper ...” vilka definieras som personer i lägre inkomstgrupper och med lägre utbildning. Våra data pekar på att denna sorts litteratur läses i lika stor utsträckning av välutbildade grupper med goda inkomster. Man kan fråga sig om dessa oväntade resultat beror på att läsvanorna förändrats eller om de hänger samman med de metodolo- giska svårigheter som är förknippade med sociologiska undersökningar av denna art.

Utan att här närmare gå in på metodfrågor vill vi framhålla att utredningen i medvetande om sådana problem valt att använda olika metoder i de olika delundersökningar som genomförts; detta har skett i förhoppning om att resultaten skulle stödja varandra men självfallet också i avsikt att få varningstecken om de skulle gå alltför mycket isär. Till ovanstående exempel, som hämtats från intervjuundersökningen, kan sålunda fogas att vissa data från boklåneundersökningen pekar åt samma håll. Kopplingen av våra resultat med olika tänkbara litteraturpolitiska åtgärder och med resultaten från utredningens övriga undersökningar måste anstå till huvudbetänkandet; först när informationen från övriga studier, bl a från branschundersökningarna, är tillgängliga blir analyser av sådana sammanhang helt meningsfulla.

Innan vi övergår till att ge en mera systematisk sammanfattning av innehållet i föreliggande studier vill vi fästa läsarens uppmärksamhet på en central frågeställning. Man avsätter i våra undersökningsområden förhållandevis mycket tid —— i genomsnitt ett tiotal timmar per vecka _ åt läsning tämligen oberoende av var man bor och vilken utbildning man har. Läsningen spelar således, trots vissa påståenden om motsatsen, en väsentlig roll i vardagslivet; men är existerande läsvanor fyllda med ett väsentligt innehåll och skulle en förbättrad tillgänglighet av goda böcker leda till en annan inriktning på läsningen?

1.2. Läsandets funktioner

I kapitel 1 har vi anfört två huvudargument som skäl för att vi genomfört föreliggande studie av läs- och bokvanor i det svenska samhället Vi har kallat dem för det kvantitativa och det kvalitativa argumentet.

Det kvantitativa argumentet består i att människor i dag använder en mycket stor del av sin fria tid till att läsa. Med den fria tiden menar vi då den tid, som en person kan disponera, sedan den tid tagits bort som går åt för sömn, måltider, hushållsarbete och förvärvsarbete. Den fria tiden uppgår i genomsnitt till femtio timmar per vecka. Hälften eller något mer av den (25-30 timmar) använder befolkningen i våra fem undersöknings- områden till ”*massmediaaktiviteter”, till att se på TV, lyssna på radio och att läsa dagstidningar, veckotidningar, tidskrifter och böcker. Läsan- det tar i genomsnitt ett tiotal av dessa timmar. Bokläsandets andel av dessa tio lästimmar varierar mellan två och tre i utredningens fem undersökningsområden.

Läsandet är alltså rent kvantitativt — mätt i den tid som människor ägnar sig åt att läsa — en väsentlig aktivitet. Men därtill kommer att

10 SOU 1972220

läsandet också utan tvivel fyller en rad viktiga kvalitativa funktioner i människors liv. En studie av hur mycket människor läser och vad de läser är en del av den vidare uppgiften att studera hur människor kommuni- cerar med varandra. Uppgiften kan upplevas som snävt begränsad, därför att den innebär en koncentration på en enda av de olika aktiviteter, genom vilka människor meddelar sig med varandra, men också som oerhört omfattande, därför att det skrivna ordet når in i varje vrå av den värld där människor av i dag rör sig. Läsandet ger oss kunskaper om den värld vi lever i, det ger oss tillgång till skönhetsupplevelser, det ger oss glädje och förströelse, det skapar möjligheter att utöva makt och inflytande, det ger möjligheter till självförverkligande och jagprofilering och det ger oss ett underlag för upplevelser av gemenskap och solidaritet.

Att vi är medvetna om att läsandet kan fylla sådana funktioner i människors liv betyder inte att vår utgångspunkt har varit att läsandet är något gott i och för sig, oavsett innehållet i det man läser. Vi har i en rad analyser ansett det nödvändigt att hålla isär den litteratur som brukar kallas för seriös, och den litteratur, som hanmar utanför denna kategori. Denna uppdelning underlättas av att dessa båda kategorier litteratur i praktiken distribueras till sina läsare på olika sätt. Ett av de väsentligaste resultaten av våra analyser är att distributionsapparatens utformning spelar en viktig roll för vilka böcker som invånarna i de fem undersök- ningsområdena läser.

Till de frågor som vi inte tar upp i denna studie (men som naturligtvis hör hemma i en totalanalys av läs- och bokvanor) är hur böcker produceras i landet. Vem skriver dem? Vem bestämmer vilka böcker som skall tryckas? Hur recenseras och marknadsförs dessa böcker och vad handlar de om? En del av dessa frågeställningar kommer vi emellertid att belysa i kommande volymer i utredningens skriftserie. Hur mycket människor läser i böcker beror ju inte enbart på hur bokhandeln, biblioteken och andra distributionsvägar är beskaffade utan i hög grad på vad som står att läsa i de böcker som bokhandeln, biblioteken och de andra delarna av distributionsnätet är hänvisade till att arbeta med.

Vår studie av läs- och bokvanorna är också begränsad i den meningen att vi inte har studerat hur böcker fungerar, när de hamnar hos läsarna, när och var de läser dem, hur mycket de förstår, hur mycket de ”hoppar över”, hur de bedömer dem, vad de minns av dem och hur de påverkar dem i deras dagliga liv och deras syn på tillvaron. Allt detta är naturligtvis också viktigt att känna till för den som studerar läs- och bokvanor, men det är frågor som vi inte haft möjlighet att ta upp i denna studie.

2. De fem undersökningsområdena och datainsamlingsarbetet 2.1 Undersökningsområdena

Vi har studerat bok- och läsvanorna i fem områden av mycket olikartad karaktär. Kirseberg är en ”gammal förort” med hundraåriga traditioner, som i jämförelse med andra stadsdelar i Malmö har en låg inkomstnivå per hushåll och som sedan årtionden av befolkningen i Malmö har betraktats som ett ”slumområde” med lågt anseende. Stadsdelen har

SOU 1972220 11

omkring 14 000 invånare. Oxhagen är en ”ny förort” med 4 000 invånare som uppförts under det senaste årtiondet och som av örebroare upplevs som ”fin” och där befolkningens socioekonomiska nivå är jämförelsevis hög. Skärholmen är en modern förort i Stockholm, som så småningom beräknas komma att fungera som ett kommersiellt centrum för ett ”omland” med upp till 100 000 invånare. När vi började våra studier där är 1969 hade undersökningsområdet (stadsdelarna Skärholmen, Vårberg och Sätra) en befolkning på 24 500 personer. De båda andra undersökningsområdena ligger i Västerbotten. Under- sökningsområdet i Skellefteå (tätorten) har ca 26 500 invånare, dvs. ungefär lika många som Skärholmen, men representerar till skillnad från denna snabbt utbyggda stockholmsförort en bebyggelsemiljö som vuxit fram under hundratals år. Jörn, som är ett stationssamhälle beläget ca 6 mil in i landet från Skellefteå, har av allt att döma passerat zenit i sin utveckling. Tätorten har 1 500 invånare och i hela församlingen (vårt undersökningsområde) bor ytterligare 700 personer spridda över en stor yta.

I Skärholmen finns ett mycket stort antal kommersiella serviceanlägg- ningar i områdets centrala köpcentrum och ett mindre antal sådana i köpcentra i ”satellitförorterna” Sätra och Vårberg. I Kirseberg finns ett litet antal butiker och serviceanläggningar i centrum av området och därtill en del närhetsbutiker i andra delar av området, och i Oxhagen finns det några få butiker och kiosker. Tätorten Jörn är i jämförelse med Oxhagen förhållandevis väl utrustad med serviceanläggningar. Samtidigt är det viktigt att notera att oxhagenborna har två kilometer till Örebro centrum med dess stora utbud av varor och tjänster, medan jörnborna har mer än 60 kilometer till Skellefteå.

Jämför man invånarnas utbildningsnivå i de fem undersökningsområ- dena med den i landet i sin helhet kan man konstatera att den är högre i Oxhagen och i Skärholmen, något lägre i Skellefteå och i Kirseberg och mycket lägre i Jörn.

Vi har också med hjälp av data från låginkomstutredningen jämfört utbildningsnivån i de fem orterna med den i jämförbara bebyggelse- miljöer. De mest markanta skillnaderna mellan utbildningsstrukturen i våra fem undersökningsområden och i de valda ”jämförelsemiljöerna” är den låga andelen invånare med enbart folkskoleutbildning och den höga andelen invånare med studentexamen eller högre utbildning i Oxhagen (i jämförelse med den i andra svenska städer utom Stockholm, Göteborg och Malmö) och Skärholmen (i jämförelse med Stor-Stockholm). Särskilt för Oxhagens del är awikelsen mycket markant. Skellefteå har ungefär- ligen samma fördelning på olika utbildningsgrupper som befolkningen i landets städer i övrigt (med undantag av de tre nämnda ”storstäderna”), och Jörn har ungefärligen samma fördelning på utbildningsnivån som befolkningen på landsbygden i sin helhet. De största avvikelserna består i att både Skellefteå och Jörn har färre invånare med enbart folkskole- studier bakom sig än vad som finns i deras ”jämförelsemiljöer”. [ Kirseberg finns en något lägre andel personer med enbart folkskoleutbild- ning än i Stor-Malmö, men samtidigt också en markant lägre andel personer med studentexamen eller högre utbildning. Inget av undersök-

12 SOU 1972:20

ningsområdena kan följaktligen i jämförelse med relevanta ”jämförelse- miljöer” karaktäriseras som ett område där befolkningen har en genom- snittligt låg utbildningsnivå. Två av dem, Oxhagen och Skärholmen, har tvärtom en mycket hög respektive ganska hög utbildningsnivå.

2.2. Bokservice

[ Skellefteå finns två och i Skärholmen en A-bokhandlare. I Jörn fanns det, när vi började vår undersökning, en tynande B-bokhandel som numera är nedlagd. I Kirseberg och Oxhagen finns ingen bokhandel. Kiosker av olika slag är de enda bokförsäljningsställena i dessa två undersökningsområden, men invånarna har naturligtvis möjlighet att utnyttja boklådorna i de centrala delarna av Malmö respektive Örebro.

Biblioteken i Skärholmen, Kirseberg och Oxhagen liknar varandra i det avseendet att alla tre är filialbibliotek inom bibliotekssystemen i tre stora städer. 1 Skellefteå finns huvudbibliotek och en filial. I Jörn finns ett mindre bibliotek i tätorten samt några smärre utlåningsenheter ute i byarna.

I Skellefteå har de två biblioteken tillsammans ca 60000 band. I Skärholmen och Kirseberg finns också relativt stora bibliotek med 36 000 respektive 33 000 band. Biblioteket i Oxhagen har knappt 10 000 band, vilket är ett något mindre antal än vad som finns i biblioteket i Jörn, om man räknar med bokbestånden på filialer och vandringsbib- liotek.

Ser man på antalet band per 10 000 invånare inom de fem undersök- lningsområdenas folkbibliotek, så varierar denna siffra något, men inte påfallande mycket. Det är de befolkningsmässigt små undersöknings- områdena (med småbibliotek), som kan visa upp det största antalet band per invånare i sina bibliotek.

Antalet utlånade band per invånare är störst i Oxhagen och lägst i Jörn. Detta faktum stämmer väl med antagandet att utlåningen är en funktion av befolkningens utbildningsnivå, men utlåningssiffrorna för de övriga tre undersökningsområdena stämmer inte med antagandet att det existerar ett enkelt samband av detta slag. Kirseberg har ett högre antal boklån per invånare än Skellefteå men lägre genomsnittlig utbildnings- nivå.

2.3. Datainsamlingen

Ett förhållande som påverkade vårt val av undersökningsområden och avgränsningen av dem var att det i planerna för utredningens arbete ingick att verksamheten vid folkbiblioteken i de valda områdena skulle intensifieras under år 1970. Våra studier skulle därför också tjäna till att fastställa utgångspunkten för denna försöksverksamhet. Resultaten av dessa biblioteksförsök kommer att redovisas i en senare bok (”Litteratur— utredningens biblioteksstudier,”).

De studier som litteraturutredningen bedrivit i de fem undersöknings- områdena är alltså av två slag: (3) de som avser förhållandena under år 1969 och dessförinnan och (b) de som avser att fastställa vad som hände

SOU 1972120 13

under ”försöksåret” år 1970. Datainsamlingsarbetet för studierna under (a), som sålunda redovisas i denna bok, kan delas in i följande huvud- moment:

1. Sociologerna som ingick i arbetsgruppen ägnade sig under år 1969 och 1970 i viss utsträckning åt olika former av deltagarobservation inom de fem undersökningsområdena och fick på så sätt en god kunskap om sina respektive områden.

2. I november och december 1969 genomförde Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut på litteraturutredningens uppdrag en intervjuunder- sökning med ett slumpmässigt stickprov ur befolkningen i åldern 15—69 år i de fem undersökningsområdena. Den syftade till att kartlägga invånarnas läs- och bokvanor under år 1969. Detta arbete hade på olika sätt förberetts under ett år. Antalet intervjuade i de fem undersökningsområdena uppgick sammanlagt till ca 2 000 personer. Denna undersökning har vi kallat för intervjuundersökningen.

3. Sociologgruppen genomförde en enkätundersökning om läs- och bok- vanor bland samtliga skolbarn i årskurserna 3, 6 och 9 i de fem undersökningsområdena. Detta skedde i form av en klassrumsenkät i samarbete med rektorer och lärare i berörda skolor vid månadsskiftet januari—februari 1970. Antalet barn som besvarade enkäten var ca 2 000. Denna undersökning kallar vi skolbamsundersökningen. 4.1 samarbete mellan bibliotekarier och sociologer genomfördes en noggrann registrering av biblioteksaktiviteterna inom respektive under- sökningsområden. ,

5. Tillgängliga data om lånade böcker och om låntagare har analyserats för ett stickprov av de registrerade boklånen under våren 1970 vid biblioteken inom de fem undersökningsområdena. Det totala antalet analyserade lån uppgick till ca 1 500 från varje undersökningsområde. Denna undersökning kommer i fortsättningen att kallas för boklåne- undersökningen.

6. Våra data om biblioteken i de fem undersökningsområdena komplet- terades med en genomgång och en klassificering av bokbeståndet på biblioteken i de fem undersökningsområdena. Denna undersökning kommer i fortsättningen att kallas för bokbeständsundersökningen.l

3 Faktorer som påverkar läs- och bokvanor

I kapitel 3 redovisas strukturen hos de studerade områdena på ett mera jämförande sätt. Syftet med dessa jämförelser är att ge läsaren en överskådlig och klar föreställning om i vilka avseenden som de fem undersökningsområdena skiljer sig från varandra. En summering av denna jämförande beskrivning ges i en tablå på sidorna 248—252, där vi redovisar skillnaderna mellan undersökningsområdena under följande fem huvudrubriker: A. Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar natur- och klirnatförhållanden och därmed förknippade skillnader i bebyggelse- miljön och möjligheter att färdas till de centrala delarna av den egna orten och till andra orter. . Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar näringslivets

SOU 1972:20

1 Under experimentfasen samlade vi in data som gör det möjligt för oss att (1) jämföra utlåningen och andra aktiviteter inom biblioteken i undersök- ningsområdena under åren 1969 och 1970 med var- andra, att (2)jämföra den vuxna befolkningens bok- och biblioteksvanor under åren 1969 och 1970 och att (3) jämföra skol- barnens bok- och biblio— teksvanor under åren 1969 och 1970.

struktur, tillgången på arbetstillfällen av olika slag och tillgången på kommersiell service (t ex butiker) och ickekommersiell service (t ex skolor, socialbyråer, bibliotek). C. Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar befolknings- strukturen (könsfördelning, åldersfördelning, civilståndsfördelning, utbildningsnivå, yrkesgruppstillhörighet, inkomstnivå, socialgruppstill- hörighet, etc). D. Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar (D 1) det ”naturgivna” utbudet av möjligheter till fritidsaktiviteter (i form av promenader, skogsvandringar, rodd, segling, bad, jakt, fiske, skidåk- ning, skridskoåkning, etc.) och (D 2) det av människor ”uppbyggda” utbudet av möjligheter till fritidsaktiviteter (i form av institutioner av typen idrottsplatser, bingohallar, teatrar, bibliotek, ungdomsgårdar, etc). E. Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar förekomsten av religiösa, politiska och allmänt ideologiska värderingar och normer, som har sin rot i områdenas ekonomiska, politiska, religiösa och sociala utveckling och som i dag fortfarande kan antas påverka fritidsvanorna hos befolkningen.

Vid våra försök att förklara framväxten av de skillnader mellan de fem undersökningsområdena i läs- och bokvanor, som vi funnit i våra empiriska studier, har vi utgått från att dessa skillnader huvudsakligen beror på ett samspel mellan dessa bakgrundsfaktorer.

Nedanstående diagram visar överskådligt hur vi antagit att de olika bakgrundsfaktorerna är förknippade med varandra och med läs- och bokvanorna i de fem undersökningsområdena.

De resultat som vi har kommit fram till i analyserna av våra empiriska data räcker inte till för att på alla punkter kontrollera om denna sambandsmodell är riktig. Vi kan emellertid konstatera att de resultat, som vi kommit fram till passar väl in i denna modell.

Dl "Naturgivna" beliiuelser för fritids- aktiviteter (skogar. vattendrag, etc)

A

Natur- och __ klimatför- Forekom- hållanden, N__ _ u B stegrar! _ armgs v, oc re— :?åggdg tillgång kvenser kommunikatio- till arbets- för olika ner tillfällen DZ typer av

och kommersi- "Uppbyggda" läs- ell och icke betingelser ' kommersiell för fritids- service aktiviteter,

Befolknings- idrottsplat— Traditioner struktur 551, bingo- vad beträffar (könsför- kvällar, värderingar

bibliotek, etc

delning, utbildnings- nivå, etc.

och normer

(religiösa, politiska etc)

Figur ]. Schemat visar orsak-verkan-relationerna mellan faktorerna A och i:" och läs- och bokvanorna i de fem undersökningsområdena.

SOU 1972z20

4. Läsningens roll i fritidslivet i de fem undersökningsområdena

Kapitel 4 handlar om läsningens roll i fritidslivet i de fem undersöknings- områdena. Om man utgår från hur många dagar under de senaste tolv månaderna, som de intervjuade har ägnat minst femton minuter åt trettiotre olika fritidsaktiviteter finner man att läsning av dagstidningar är den mest frekventa; den aktiviteten ägnade de intervjuade minst 15 minuter åt under i genomsnitt ca 300 av årets 360 dagar. I det närmaste lika frekvent var TV-tittandet och radiolyssnandet med i genomsnitt ca 260 och 240 aktivitetsdagar under de senaste tolv månaderna. Sedan följde ett tiotal fritidsaktiviteter, som de intervjuade hade ägnat sig åt under omkring 50—100 dagar under de senaste tolv månaderna. Till detta tiotal hörde i tur och ordning följande läsaktiviteter: läsning av veckotid- ningar (78 respektive 131 aktivitetsdagar för män och kvinnor), läsning av tidskrifter (74 respektive 37 aktivitetsdagar), läsning av facklitteratur (71 respektive 34 aktivitetsdagar) och läsning av skönlitteratur (49 respektive 86 aktivitetsdagar). Män och kvinnor läser alltså dagstidningar lika ofta, medan männen är flitigare läsare av tidskrifter och facklittera- tur och kvinnorna flitigare läsare av veckotidningar och skönlitteratur. Tre av de fem läsaktiviteterna är mer frekventa i Oxhagen och Skärholmen än i de tre övriga undersökningsområdena; det gäller för läsning av tidskrifter, av skönlitteratur och av facklitteratur. Läsning av . | veckotidningar har en markerat hög frekvens i Jörn och en markerat låg frekvens i Skärholmen. Om man jämför grupper av intervjupersoner med samma utbildning från de fem orterna finner man emellertid att dessa skillnader minskar avsevärt; det beror på att förekomsten av dessa aktiviteter ökar med högre utbildning och att andelen högre utbildade är betydligt större inom befolkningen i Oxhagen och Skärholmen än inom befolkningen i de tre andra undersökningsområdena.

Ser man i ställer på hur många timmar, som de intervjuade under en vecka brukar ägna åt olika läsaktiviteter, finner man inte särskilt stora skillnader i timtal mellan medeltalssiffrorna för de fem undersöknings- områdena, och detta särskilt inte när man jämför intervjupersoner med samma utbildning. Man anslår i genomsnitt ca tio timmar i veckan till läsning och därav mellan två och tre timmar till läsning av böcker. En skillnad är dock markant och det är att befolkningen i Jörn ägnar mindre tid åt läsning av dagstidningar än befolkningen i de fyra andra orterna;i gengäld ägnar de mera tid åt en annan massmediaaktivitet, nämligen åt att titta på TV.

Vi har tidigare konstaterat att de intervjuade läser i en dagstidning under minst femton minuter under genomsnittligen fler dagar per år än de lyssnar på radio eller ser på TV under samma antal minuter. Räknati timmar per vecka ägnar de emellertid mer tid åt att se på TV och att lyssna på radio än åt att läsa dagstidningar. |

Jämför man de fyra läsaktiviteterna med varandra finner man att rangordningen dem emellan i stort sett blir densamma, vare sig man använder ett frekvensmått (hur många dagar under de senaste tolv månaderna har Ni läst en dagstidning i minst 15 minuter) eller ett tidsmått (hur många timmar per vecka brukar Ni ägna Er åt att läsa

16 SOU 1972:20

dagstidningar). Ordningsföljden blir (1) läsning av dagstidningar, (2) läsning av böcker, (3) läsning av veckotidningar och (4) läsning av tidskrifter.

5. Läs— och bokvanor hos den vuxnd befolkningen i de fem undersök- ningsområdena _ Intervjuundersökningen

I kapitel 5 analyseras de intervjuades bokläsningsvanor mera ingående. Analysen bygger framförallt på data om de 1 788 böcker, som de 1 896 intervjupersonerna i intervjuundersökningen hade läst i under de fjorton dagar, som föregick intervjun. Vi har tagit reda på hur de intervjuade fick kännedom om dessa böckers existens, hur de fick tillgång till böckerna, om de var häftade, inbundna eller i pocketutförande och vad de kostade (detta senare gäller endast för köpta böcker men inte för böcker som den intervjuade lånat eller fått tagi på annat sätt). Vi har också delat in dessa böcker i tjugoen olika kategorier efter deras innehåll; exempel på de använda kategorierna är detektivromaner, diktsamlingar, barnböcker, etc. Den information, som vi fått in om de böcker som de intervjuade läst i under de senaste fjorton dagarna, ger en bild av läsvanorna under en fjortondagarsperiod i månadsskiftet november—december 1969.

För att komplettera den bild av bokläsningen som detta ger, frågade vi också de intervjuade om de under de senaste tolv månaderna läst någon bok inom var och en av de ovannämnda bokkategorierna. Vi skaffade oss också information om de intervjuades läsning av ett antal namngivna svenska författare och ett antal namngivna populär- eller massmarknads- pocketserier. I den utsträckning, som de intervjuade under de senaste tolv månaderna hade läst någon bok av dessa författare eller någon bok eller häfte som tillhörde dessa serier, fick de också ange hur de hade fått tillgång till dem.

I slutet av kapitlet redovisar vi också i vilken utsträckning, som de intervjuade besöker bibliotek och utnyttjar bibliotekens olika servicemöj- ligheter. Vidare redovisas bokbestånden i hemmen och de intervjuades attityder till böcker och till olika sätt att underlätta bokköp och boklån.

5.1. De intervjuades bokläsning under de fjorton dagar som föregick intervjun. Åtkomstsätt

Av de 1 788 böcker som de sammanlagt 1 896 intervjupersonerna läst i under de senaste fjorton dagarna hade de köpt 649, lånat 563 på bibliotek och fått tag i 576 på annat sätt; sålunda har något mer än en tredjedel köpts ”i samband med” läsningen, något mindre än en tredjedel lånats på bibliotek och något mindre än en tredjedel kommit i läsarens händer på annat sätt.

Kvinnorna lånar en större andel av de lästa böckerna än vad männen gör. Både män och kvinnor i Jörn får i förhållande till de intervjuade på övriga orter i mycket större utsträckning tag i böcker genom lån från anhöriga eller bekanta. Detta hänger rimligen samman med det begrän-

sou 197290 17

sade utbudet och de stora avstånden.

När man närmare undersöker hur de intervjuade köpt de böcker, som de läst i under de senaste fjorton dagarna, finner man att förhållandenai Jörn på ett markerat sätt avviker från förhållandena i de övriga fyra orterna. Förhållandena i Kirseberg liknar mest dem i Jörn. De intervjuade i Jörn hade i lägsta utsträckning köpt de lästa böckerna i en bokhandel och i högsta utsträckning köpt dem i en kiosk. Ordningsföljden mellan de fem undersökningsområdena blir för dessa två förvärvssätt följande för männen och kvinnorna i de fem orterna.

Inköp i bokhandel Inköp i kiosk

Män Kvinnor Män Kvinnor Oxhagen 1 1 5 4 Skärholmen 2 3 4 5 Skellefteå 3 2 3 3 Kirseberg 4 4 2 2 Jörn 5 5 l 1

Detta resultat står i god samklang med vad vi känner till om möjligheterna för befolkningen i de fem undersökningsområdena att göra bokinköp i bokhandel och kiosker. I Jörn fanns det när undersökningen genomfördes en tynande B-bokhandel; det var ortens färghandel som sålde böcker men utbudet var mycket begränsat. I praktiken var jörn- borna hänvisade till att göra sina inköp i bokhandel i samband med resor till Skellefteå (som ligger sex mil från Jörn). I Kirseberg finns ingen bokhandel, och invånarna i området måste göra sina bokhandelsinköp i boklådorna i det centrala Malmö (som ligger ca 2 kilometer från Kirseberg). 1 Skellefteå och Skärholmen finns två centralt belägna boklådor inom undersökningsområdet. ] Oxhagen finns ingen bokhandel, men befolkningen där tycks inte uppleva den ca 2 km långa färdvägen in till stadens centrala del (där boklådorna finns) som något hinder för att utnyttja dem. I det avseendet skiljer sig de intervjuade i Oxhagen markerat från de intervjuade i Kirseberg. Ingetdera området har någon bokhandel och avståndet från undersökningsområdet till boklådorna i de 'centrala delarna är i båda fallen omkring två kilometer, men oxhagen- borna köper i mycket större utsträckning än kirsebergsborna sina böcker i en bokhandel. Två omständigheter bidrar troligen till uppkomsten av denna skillnad: (a) invånarna i Oxhagen, som har betydligt högre utbildning än invånarna i Kirseberg, är mindre intresserade av de böcker som finns att köpa i kioskerna inom undersökningsområdet och (b) invånarna i Oxhagen reser troligen i större utsträckning än invånarna i Kirseberg in till de centrala delarna av Örebro (respektive Malmö), sannolikt mest därför att det begränsade totala serviceutbudet i Oxhagen tvingar dem till det (det är mycket mera begränsat än motsvarande utbud i Kirseberg), men kanske också därför att invånarna i Kirseberg av åldersskäl och ekonomiska skäl har svårare att besöka hemortens centrala delar.

18 SOU 1972:20

5.2. Vilken sorts böcker hade de intervjuade läst i under fjortondagars- perioden?

Jämför man procentandelarna för de olika bokkategorierna bland de lästa böckerna finner man att männen hade läst betydligt fler äventyrsro- maner, agentromaner och sciencefiction-romaner än kvinnorna, men att kvinnorna i gengäld hade läst betydligt fler andra romaner (i denna grupp ingår bland annat så kallade kärleksromaner). Skillnaderna mellan män och kvinnor är mycket markerade när det gäller läsning av ”andra romaner”. Av de böcker, som männen läst i under de senaste fjorton dagarna tillhör 30 % denna grupp mot 40 % för kvinnorna. Männen läser däremot mera facklitteratur än kvinnorna; skillnaden är särskilt markant för gruppen tekniska och naturvetenskapliga böcker (9 respektive 2 %). Alla de här omnämnda skillnaderna mellan män och kvinnor återfinner man i vart och ett av de fem undersökningsområdena.

De mest markanta skillnaderna mellan de olika orterna vad beträffar arten av den litteratur man läser, är att de böcker, som de intervjuade i Skellefteå och Jörn läst i till 12 % respektive 14 % är "religiösa böcker och böcker om religion och filosofi” medan motsvarande siffra för de tre övriga undersökningsområdena varierar mellan 1 % och 2 %. Dessa skill- nader är av ungefär samma storleksordning bland både män och kvinnor.

Att befolkningen i Jörn och Skellefteå läser religiösa böcker i högre grad än befolkningen i de tre övriga undersökningsområdena passar väl in i den bild som växte fram under arbetet på ortsbeskrivningarna. Vi fann där att Skellefteå och Jörn är de två undersökningsområden, där de intervjuade i den största utsträckningen är medlemmar inågon religiös organisation och där de oftast går i kyrkan.

Det totala antalet lästa böcker under de senaste fjorton dagarna är inte särskilt hårt kopplat till åldern hos de intervjuade, men det finns en svag tendens till att det antal personer, som har läst mer än en bok, avtar med högre ålder. Detta samband blir något mer markant, om man bara ser på antalet lästa böcker som har lånats. Vi fann vidare att det som väntat existerar ett ganska markant samband mellan utbildningsnivå och det totala antalet lästa böcker — ju högre utbildning de intervjuade har, desto oftare har de läst någon bok under de senaste fjorton dagarna.

5.3 Hur hade de intervjuade fått kännedom om de böcker som de lästi under fjortondagarsperioden?

De intervjuade fick för var och en av de böcker, som de läst i under de senaste fjorton dagarna, ange på vilket sätt de hade fått kännedom om att boken existerade. Det visade sig att samtal med anhöriga och bekanta var det sätt, på vilket de intervjuade oftast hade fått kännedom om de lästa böckernas existens. Den ”informationsvägen” angavs för ca 40 % av de 1 788 böckerna. Näst vanligast var att de hade fått kännedom om boken i samband med något biblioteksbesök. Denna informationsväg nämndes i samband med ca en fjärdedel av de 1 788 böckerna. När man tar del av dessa siffror bör man hålla i minnet att de intervjuade hade möjlighet att ange mer än en ”informationsväg” för varje bok. I genomsnitt nämnde de

SOU 1972:20 19

Procentuell andel av de lästa böckerna för vilken viss in- formationsväg angivits

Informationsväg

Män Kvinnor Totalt

Genom anhöriga eller bekanta (inklusive som medlem ibokklubb eller läsecirkel) 35,6 42,5 39,3 Genom bibliotek — hittade själv boken eller fick tips av bibliotekarie 19,6 28,6 24,3 Genom recension eller annan artikel i tidning eller tidskrift 8,7 11,4 10,2 Genom bokhandelns skyltfönster eller inne ibokhandel 12,2 7,0 9,5 Genom annons i tidning eller annan reklam 7,8 7,2 7,5 I pressbyrå, kiosk, varuhus eller lik- nande försäljningsställe 9,7 3,0 6,2 Genom TV och radio 2,4 5,4 4,0 På annat sätt 24,1 17,7 20,6

1,21 ”informationsvägar” per läst bok. I jämförelse med dessa två informationsvägar spelade de övriga en underordnad roll. Rangordningen mellan de olika informationsvägarna blev, om man utgår från de svar som samtliga de intervjuade gav, den som framgår av ovanstående tablå.

Samtal med anhöriga/bekanta samt skyltningen och personkontak- terna i bokhandeln, varuhuset och kioskerna spelade större roll som informationsvägar för männen, medan informationen genom biblioteken och genom massmedia spelade större roll för kvinnorna.

Informationen genom recensioner och artiklar itidningar och tidskrif- ter spelar störst roll för den jämförelsevis högt utbildade befolkningen i Oxhagen och Skärholmen. ] gengäld spelar informationen i kiosker och liknande försäljningsställen en större roll för befolkningen i Jörn och Kirseberg. I övrigt finns det inga markerade skillnader mellan de sätt, på vilka informationen om de lästa böckerna har nått de intervjuade i de fem undersökningsområdena. Böcker som köpts i en kiosk eller på liknande försäljningsställe har de intervjuade i nära 90 % fått kännedom om genom att de fått syn på dem i samband med köpet. De böcker, som köpts i en bokhandel, har de intervjuade däremot i över hälften av fallen köpt efter det att de fått kännedom om bokens existens genom bekanta och anhöriga, genom tidningsannonser och -recensioner.

För de böcker som lånats på bibliotek gäller i hög grad att de intervjuade fått kännedom om dem i samband med det besök på biblioteket, då de lånade dern. Våra data tyder på att ”förhandsinformation” genom annonser,

| l I recensioner i tidningar och tidskrifter och omnämnanden i radio och TV ! i ! 1 | i spelar en jämförelsevis liten roll som ”styrande” faktorer, när en person köper böcker eller lånar dem på bibliotek. En betydligt större roll för valet av bok spelar det utbud som finns till hands framför allt i kiosken men till viss del även i bokhandeln och bibliotekslokalen, vidare den

20 SOU 1972 :20

yrkesutbildn. motsvarande och därutöver

Medel- Antal Medel— Antal Medel- Antal Medel- Antal värde personer värde personer värde personer värde personer värde

&

Folkskola Folkskola med Realexamen el. Studentexamen Summa

Medel— Antal

personer Män Kirseberg 0,3 105 0,6 62 0,8 47 (1 ,6) 8 0,5 222 Oxhagen 0,5 53 0,7 45 0,9 75 1,6 50 0,9 223 Skärholmen 1,0 54 0,7 43 1,1 60 1,7 38 1,1 195 Skellefteå 0,4 67 0,3 27 0,8 33 1,0 11 0,5 138 Jörn 0,4 114 0,7 19 0,6 19 (0,3) 3 0,4 155 Kvinnor Kirseberg 0,3 111 0,7 25 1,2 42 (1,0) 5 0,6 183 Oxhagen 0,6 84 0,8 40 1,2 113 2,2 24 1,0 261 Skärholmen 0,5 80 0,6 38 1,0 81 2,1 27 0,9 226 Skellefteå 0,5 97 0,4 25 0,7 42 (1 ,7) 3 0,5 167 Jörn 0,4 86 0,3 18 0,9 21 (0,0) 1 0,5 126

information, som de intervjuade kan få genom personalen på dessa ställen, samt rekommendationer av vänner och anhöriga. De böcker, som de intervjuade fått tag i genom att vara med i läsecirklar och bokklubbar, hade man fått information om på flest vägar. Våra data pekar vidare mot att när en person köper böcker i en bokhandel, så har han dock jämförelsevis ofta fått eller skaffat sig information om den inköpta boken genom massmedia och på andra sätt; skillnaden mellan bokhandelsinköp och kioskinköp är i detta avseende mycket markant.

Ser man på hur många vägar som de intervjuade från olika utbildnings- grupper inom vart och ett av de fem undersökningsområdena fått information om en bok innan de fick tag på den, får man ovanstående bild, om man summerar antalet angivna informationsvägar per intervjuad och bok för personer med olika utbildning.

Samma förhållande återkommer när man jämför personer tillhörande olika socialgrupper. Ju högre socialgruppstillhörighet, desto högre andel av de intervjuade har fått kännedom om minst en av de böcker han eller hon läst i genom sex av de sju ovan angivna informationskanalerna. Det enda undantaget är, liksom när det gäller grupper med olika utbildning, den information som man kan få genom skyltningen i pressbyrån och andra kiosker. Den informationsvägen spelar störst roll bland personer som tillhör socialgrupp III och minst roll bland personer som tillhör socialgrupp 1, se tablån överst på följande sida.

De intervjuade från Oxhagen och Skärholmen skaffar sig tydligen sina böcker med utgångspunkt från en mångsidigare information än de intervjuade från de tre övriga undersökningsområdena, och då särskilt Jörn och Kirseberg. Denna skillnad kvarstår, när man jämför personer som tillhör samma socialgrupp men som bor i olika undersöknings- områden.

Ju mer bokintresserade de intervjuade är, desto fler böcker läser de och desto större andel av dessa böcker får de tag i genom att låna dem på bibliotek.

SOU 1972:20

Socialgrupp Socialgrupps- Summa tillhörigheten I 11 111 ej fastställd ____________________ Medel— Antal Medel- Antal Medel- Antal Medel- Antal Medel- Antal värde personer värde personer värde personer värde personer värde personer

Män Kirseberg (1,1) 8 0,5 81 0,4 105 0,7 28 0,5 222 Oxhagen 1,9 40 0,7 128 0,6 35 0,7 20 0,9 223 Skärholmen 1,5 26 1,1 102 0,7 50 1,0 17 1,1 195 Skellefteå 1,1 14 0,4 51 0,4 52 0,8 21 0,5 138 Jörn (0,7) 3 0,5 45 0,3 66 0,6 41 0,4 155

Kvinnor Kirseberg (2,0) 2 0,7 90 0,2 63 0,8 28 0,6 183 Oxhagen 1,9 43 0,8 140 0,7 50 1,5 28 1,0 261 Skärholmen 1,8 31 0,8 125 0,4 47 1,0 23 0,9 226 Skellefteå (0,8) 9 0,5 69 0,3 53 0,9 36 0,5 167 Jörn (2,0) 1 0,4 52 0,3 52 0,8 21 0,4 126

Ser vi i stället på antalet lästa böcker, som köpts i bokhandel, finner vi inte någon liknande skillnad mellan dem som har högt och lågt bokin- tresse. Nedanstående tablåer tyder på att personer med högt bokintresse skaffar sig en större andel av de böcker de läser genom att låna på biblioteket; bokhandelns relativa roll för de intervjuades bokförsörjning ökar däremot inte med växande bokintresse. Det är troligt att detta hänger samman med att personer med stort bokintresse (och därmed förknippad hög bokförbrukning) finner att bokköp är en alltför dyrbar väg att tillgodose deras bokbehov och därför i större utsträckning väljer att låna böcker på bibliotek.

5.4 De intervjuades bokläsning under de senaste tolv månaderna 1 intervjun ingick vidare en frågeserie, där de intervjuade skulle ange om de hade läst i någon bok tillhörande tjugo angivna bokkategorier under minst en timme under de senaste tolv månaderna. Resultaten blir i stort

Andel lästa böcker

Index för ”bokintresse” som lånats på bibliotek l

1,00—2,99 0 av 18 = 0 % 3,00—3,99 75 av 256 = 30 % '; 4,00—4,99 437 av 1 353 = 32 % C 5,00 53 av 139=38% #

Andel lästa böcker

Index för ”bokintresse” som köpts i bokhandel

LOG—2,99 3 av 18 = 17 % 3,00—3,99 41 av 256 = 16 % 4,00—4,99 201 av 1 353 = 15 % : 5,00 20 av 139 = 14 % i;

22 SOU 1972:20

sett desamma som de som redovisats ovan i avsnitt 5.2 för de böcker som lästs under de senaste fjorton dagarna.

Romaner av olika slag hör till de typer av böcker som både män och kvinnor i förhållandevis stor utsträckning har läst i. Männen har i större utsträckning läst i detektivromaner och äventyrsromaner av olika slag, medan kvinnorna i större utsträckning har läst ”andra romaner” (i denna grupp ingår till ej ringa del så kallade kärleksromaner).

Av de bokkategorier, som hör till facklitteraturen, är det endast böcker om medicin och hälsovård, som kvinnor har läst i större utsträckning än män. Männen har i större utsträckning läst minst en bok tillhörande kategorierna samhällsvetenskap och politik, debatt, teknik och naturvetenskap, hobby, sport och idrott.

Gemensamt för dessa skillnader är att de alla går i samma riktningi samtliga fem undersökningsområden; skillnaderna mellan de manliga och kvinnliga totalgrupperna varierar mellan lägst 9 % (för detektivromaner) och högst 28 % (för tekniska och naturvetenskapliga böcker).

Något markerat samband mellan de intervjuades ålder och det antal bokkategorier, som de läst minst en bok ur under de senaste tolv månaderna, finns inte. Däremot finns det ett mycket markerat samband mellan antalet lästa bokkategorier och de intervjuades utbildningsnivå. Detta samband är mycket starkt även för läsningen av vissa speciella bokkategorier, som det finns skäl att anta att endast personer med jämförelsevis hög utbildning kan läsa med gott utbyte (diktsamlingar och böcker om konst, litteratur, teater eller musik). Procentandelarna läsare av den sistnämnda typen av böcker varierar för tio homogena orts- och könsgrupper med enbart folkskoleutbildning mellan 3 och 8 %, medan den för fem homogena köns- och ortsgrupper med minst studentexamen (och minst tio individer per grupp) varierar mellan 27 och 44 %.

5.5. De intervjuades läsning av tjugoåtta namngivna författare och bok- serier under de senaste tolv månaderna

Som ett komplement till frågorna om vilka böcker som de intervjuade hade läst i under de senaste fjorton dagarna (under minst en timme) och vilka typer av böcker som de läst i under de senaste tolv månaderna (under minst en timme), ställde vi under intervjuerna en serie frågor där den intervjuade ombads att ange om han hade läst någon bok av ett visst antal namngivna svenska författare eller någon bok (eller häfte) i ett antal namngivna ”bokserier/massmarknadspocketserier” (av typ Kalle Anka Pocket, Manhattan etc.) under de senaste tolv månaderna. Denna fråga var så formulerad att ett ”ja”-svar innebar att man hade läst boken (häftet) i dess helhet. För att de intervjuade inte skulle uppleva det som ”lätt” att säga att han hade läst någon bok av en viss författare ombads han eller hon att också ange titeln på den bok av denne författare/denna bokserie, som han hade läst senast. Vidare fick den intervjuade ange på vilket sätt han hade fått tag i denna bok eller detta häfte.

De serier och författare, som vi valde ut, representerade olika typer av böcker. Sju av de tjugoåtta frågorna gällde serieböcker, som huvudsak- ligen eller i betydande utsträckning säljes genom kiosker och liknande

SOU 1972:20 23

försäljningsställen. Till dem hörde en serie med inriktning på barn och ungdom men som dock även läses av äldre personer (”Kalle Anka Pocket”), tre detektiv- och äventyrsmagasin (”Manhattan”, ”Bill och Ben” och ”Chase”), en serie med kärleksromaner (”Succéromanen ur Allers”) och en porrboksserie (”Fickis från H—son”). Vi tog också med en bokserie med porrnoveller på mycket varierande litterär nivå (”Kärlek l—ll”).

Med ett undantag hör de tjugoen författare, som vi tagit med i frågese- rien till de ”etablerade” svenska författare som vid tidpunkten för datain- samlingen med kortare eller längre intervall hade publicerat böcker på välrenommerade svenska förlag och som i stort sett hade ”accepterats” av kritikerkåren. Fyra av dem har uteslutande framträtt som ”detektiv- romanförfattare”: Bo Balderson, Maria Lang, Vic Suneson och Stieg Trenter. Fyra av de utvalda författarna är mest kända som politiska och/eller samhällskritiska skribenter: Jan Myrdal, Åke Ortmark, Göran Palm och Herbert Tingsten.

De övriga av de tjugoen författarna är framförallt kända för sina skönlitterära böcker. Fyra av dem är sannolikt mest kända som poeter: Gunnar Ekelöf, Lars Forssell, Majken Johansson och Artur Lundkvist. Gunnar Ekelöf har också publicerat essaysamlingar, Lars Forssell har, utöver lyrik bl. a. skrivit dramatik och filmböcker och Artur Lundkvist har publicerat samhällspolitiska analyser, litteraturkritik och romaner, men de torde nog alla framförallt upplevas som poeter (med viss tvekan för Artur Lundkvist).

De återstående skönlitterära författarna har alla uteslutande eller framförallt publicerat romaner. Till den gruppen hör Lars Ahlin, Sven Fagerberg, Per Anders Fogelström, Lars Gyllensten, Olle Hedberg, Ivar Lo-Johansson, Alice Lyttkens, Vilhelm Moberg och Sigge Stark. Starks böcker intar en särställning. De har ej accepterats av kritiken och säljs huvudsakligen utanför bokhandeln; vi har i analyserna därför fört hennes böcker till massmarknadsserierna. För Sven Fagerberg gäller att han genom sitt samhällskritiska skrivande står på gränsen till den grupp, till vilken vi tidigare förde Myrdal, Ortmark, Palm och Tingsten. Vi har emellertid fört honom till romanförfattarnas grupp, eftersom vi tror att det är främst i denna egenskap som han är känd som bokskribent.

En del av dessa nio skribenter skriver jämförelsevis ”svårtillgängliga” böcker. Till den gruppen hör Lars Ahlin och Lars Gyllensten. Deras romaner kan sägas syfta till att förmedla en ”hållning till livet”. Utan att på samma sätt vara ”svårtillgängliga” ger också de romaner, som Per Anders Fogelström, Sven Fagerberg, Olle Hedberg, Ivar Lo-Johansson och Vilhelm Moberg publicerar, i regel uttryck åt en livssyn eller ett ställningstagande till samhälleliga problem. Dessa böcker är emellanåt skrivna ”i två plan”: de är lättillgängliga i den meningen att de ofta skildrar ett konkret och lättöverskådligt händelseförlopp, men de är mer eller mindre ”svårtillgängliga” i den meningen att författaren i sin beskrivning av detta händelseförlopp, direkt eller indirekt tar ställning till politiska, filosofiska och religiösa problem och ofta också försöker påverka läsaren att ta ställning till dem. Två av de författare, som vi tagit med, brukar av kritikerna frånkännas ambitioner i riktning mot sådana

24 SOU 1972:20

ställningstaganden, nämligen Alice Lyttkens och Sigge Stark (som är pseudonym för författarinnan Signe Björnberg). Alice Lyttkens har skrivit ett stort antal romaner i historisk miljö, där hon skildrar adel och svenskt borgerskap under 1700-talet och 1800-talet. Hennes böcker brukar av kritiken betecknas som underhållningslitteratur. Sigge Starks böcker kan karakteriseras som kärleksromaner i svensk bondemiljö. De brukar av kritikerna avfärdas som torftiga ur språklig synpunkt och som schablonartade ur innehållssynpunkt. De krav på ”litterär nivå”, som folkbiblioteken i Sverige följer i sin inköpspolitik, har bland annat inneburit att man i regel inte köper in (och följaktligen inte heller kan låna ut) Sigge Starks böcker, även om det under senare år blivit vanligare att man tillhandahåller hennes böcker i viss omfattning. Alice Lyttkens böcker har däremot i allmänhet befunnits höra hemma på ”rätt” sida om den av biblioteken tillämpade kvalitetsgränsen.

Böcker och hälten som ingår i de serier som vi tog med i denna fråga, kan endast i mycket begränsad utsträckning lånas på folkbiblioteken i Sverige. Detta gällde också för folkbiblioteken i våra fem undersöknings- områden under den period frågorna avsåg (november 1968—december 1969).

De tre författare eller bokserier som den största andelen av de intervjuade läst minst en bok av under de senaste tolv månaderna redovisas i sammanställningen nedan, där procentsiffran inom parentes anger hur stor andel av de intervjuade från undersökningsområdet, som läst minst en bok av författaren/serien ifråga, se tablån nedan.

Värt att notera är att de tre mest lästa författarna bland både männen och kvinnorna från Oxhagen är romanförfattare, som i sina böcker ofta skildrar stadsmiljöer. Med ett undantag är det samma böcker som

Kirseberg Oxhagen Skärholmen Skellefteå Jörn Män Vilh. Moberg Maria Lang Per Anders Vilh. Moberg Kalle Anka Fogelström Pocket (26,7 %) (22,9 %) (39,4 %) (25,4 %) (19,4 %) [var Lo- Stieg Trenter Maria Lang Bill och Ben- Vilh. Moberg Johansson serien (18,2 %) (19,2 %) (22,2 %) (19,6 %) (14.9 %) Manhattan- Per Anders Manhattan- Per Anders Bill och Ben- serien Fogelström serien F ogelström serien (15,9 %) (18,0 %) (21,8 %) (18,8 %) (13,0 %) Kvinnor Maria Lang Maria Lang Per Anders Maria Lang Sigge Stark Fogelström (27,3 %) (38,4 %) (54,2 %) (30,9 %) (24,6 %) Vilh. Moberg Per Anders Maria Lang Vilh. Moberg Kalle Anka Fogelström Pocket (25,8 %) (34,4 %) (38,4 %) (22,0 %) (21,4 %) Sigge Stark Stieg Trenter Stieg Trenter Succéroman Vilh. Moberg ur Allers (15,8 %) (24,8 %) (24,8 %) (17,5 %) (20,0 %)

SOU 1972:20

återkommer i de tre ”tätpositionerna” bland männen och kvinnorna från Skärholmen; undantaget är männen i Skärholmen, där Manhattan-serien är nummer tre i rangordningen. De markerat höga procentsiffrorna för Per Anders Fogelström bland både männen och kvinnorna från Skärhol- men hänger rimligen samman med att han i en rad romaner skrivit om Stockholmsmiljöer.

Bland de intervjuade männen och kvinnorna från Kirseberg, Skellefteå och Jörn förekommer bland de tre mest lästa av de tjugoåtta författarna/ serierna minst en av följande tre författare, som i sina böcker uteslutande eller ofta skildrat landsbygdsmiljöer: Vilhelm Moberg, Ivar Lo-Johansson och Sigge Stark. Vidare är massmarknadsseriernas starka ställning i Jörn anmärkningsvärd.

Dessa observationer pekar mot att det finns skillnader mellan befolk- ningen i de olika undersökningsområdena med avseende på hur mycket man läser några av de studerade författarna och bokserierna och att dessa hänger samman med skillnader mellan de miljöer som befolkningen lever i och som de har haft kontakt med tidigare i sitt liv.

Vi har också redovisat hur stor del av de intervjuade männen och kvinnorna från de fem undersökningsområdena, som har läst minst en bok av någon författare/serie i fem grupper av författare och serier. Grupp 1, som består av författarna Gunnar Ekelöf, Lars Forssell, Majken Johansson och Lars Gyllensten, kan karakteriseras som en grupp skönlit- terära författare, som skriver lyrik eller en jämförelsevis svårtillgänglig prosa. Grupp II består av författarna Per Anders Fogelström, Olle Hedberg, Ivar Lo-Johansson, Artur Lundkvist, Alice Lyttkens och Vil- helm Moberg; dessa kan karakteriseras som en grupp författare, som samtliga har skrivit jämförelsevis lättillgängliga romaner. Man kan disku- tera om Artur Lundkvist hör hemma i denna grupp; ur vissa synpunkter borde han nog hellre förts till grupp I eller grupp III. Den senare utgörs av författare, som har skrivit sarnhällsanalyserande och samhällskritiska böcker och består av Sven Fagerberg, Åke Ortmark, Herbert Tingsten, Göran Palm och Jan Myrdal (Sven Fagerberg skulle också ha kunnat föras till någon av grupperna I eller Il). Grupp IV består av fyra detektivroman- författare, Bo Balderson, Maria Lang, Stieg Trenter och Vic Suneson. Grupp V består av de sex ”massmarknadspocketserier/kioskbokserier'* som ingick i frågeserien (Bill och Ben, Chase, Manhattan, Fickis från H-son, Succé-romanen ur Allers och Kalle Anka Pocket) samt av porrnovellböckerna ”Kärlek 1—1 1” och Sigge Starks romaner.1

Andelen läsare av de böcker, som i stor utsträckning säljes i kiosker och liknande försäljningsställen (Grupp V), är i tio homogena ort- och könsgrupper högst för den lägsta åldersgruppen och sjunker sedan istort åldersgrupp för åldersgrupp inom samtliga tio delgrupper (även om det lägsta procenttalet inte alltid hör hemma i den högsta åldersgruppen).

En liknande tabell, som är baserad på uppgifter om vilka som läst minst en bok av någon av de ”svårtillgängliga” författarna Lars Ahlin, Gunnar Ekelöf, Lars Forssell, Lars Gyllensten och Majken Johansson, visar en mera jämn fördelning av läsarna över olika åldersgrupper.

Av den på biblioteken i stort sett portförbjudna ”kiosklitteraturen” var det endast Sigge Starks romaner som genomgående hade lästs oftare i

26 sou 1972:20

1 Denna gruppindelning skulle ha kunnat baseras på resultatet av en faktor- analys av sambanden mel- lan läsningen av de 28 för- fattarna/bokserierna. Av tidsmässiga och ekono- miska skäl har en sådan bearbetning måst ställas på framtiden.

gruppen med lägre utbildning än i den med högre utbildning (i nio delgrupper av tio). För de sju bokserierna gick skillnaderna mellan gruppen med högre och med lägre utbildning växelvis i olika riktning. Något belägg för att ”kiosklitteraturen” i större utsträckning läses av personer med folkskoleutbildning än av personer med högre utbildning ger inte våra data.

Däremot visar våra siffror att de etablerade författarna (Grupp I—IV) i många fall har en högre procentandel läsare bland personer på den högre utbildningsnivån. Några av författarna lästes i samtliga de tio grupperna (männen och kvinnorna från de fem undersökningsområdena) mest bland personer på den högre utbildningsnivån. Det gäller för Åke Ortmark, Göran Palm, Maria Lang, Per Anders Fogelström och Gunnar Ekelöf. Slår man samman männen och kvinnorna från de fem undersökningsområ- dena (i fullt medvetande om att denna ”totalgrupp” inte är representativ för den vuxna befolkningen inom landet utan att den är ett slags ”ad hoc”-grupp), finner man för dessa fem författare tämligen stora skill— nader mellan antalet ”läsare” på den lägre och på den högre utbildnings- nivån.

Böcker av de ”etablerade” författarna läses mest i Oxhagen och Skärholmen, mindre i Kirseberg och Skellefteå och minst i Jörn. När det gäller ”kiosklitteraturen” ligger Jörn däremot inte i botten. Bland kvinnorna har jörnborna det högsta medeltalet för denna typ av läsning och bland männen har jörnborna ett högre medeltal än kirsebergsborna och oxhagenborna. Tar man sig friheten att beräkna ett något artificiellt förhållandetal mellan antalet lästa ”kioskserier” och antalet lästa ”etable- rade” och ”accepterade” författare finner man att detta mått på relationen mellan läsningen av ”kiosklitteratur” och läsning av ”etable- rade” och ”accepterade” författare pekar mot att en betydligt större andel av jörnbornas läsning (både bland männen och kvinnorna) består av ”kiosklitteratur”.

Vi har också redovisat hur stor andel av sina lästa böcker (skrivna av de tjugo författarna eller ingående i bokserierna) som de intervjuade fått tag i på olika sätt. De böcker som de intervjuade lånat på bibliotek är till 95 % böcker av våra tjugo författare, de böcker man köpt i bokhandeln är det till 84 %, de böcker man lånat av andra personer till 65 % och de böcker man köpt i övrig handel (inklusive kiosker) endast till 13 %.

Dessa siffror ger ett starkt om än indirekt stöd för antagandet att bokutbudet i kiosker (och liknande försäljningsställen) på en ort som Jörn med begränsad biblioteksservice och tynande (B-)bokhandel i hög grad påverkar invånarnas läsning. Härtill kommer vidare att en större andel av de böcker, som jörnborna köper ibokhandeln är av ”kiosklitte- raturkaraktär”, något som troligen sammanhänger med inriktningen av det begränsade boksortiment, som fanns att tillgå i den lilla (numera nedlagda) bokhandeln i Jörn. De böcker som man lånat privat av andra personer är följaktligen också i Jörn till en större del av denna typ än i de fyra andra undersökningsområdena. Det förtjänar att närrmas i detta sammanhang att kiosklitteraturen når sina läsare i nästan lika stor utsträckning genom privata lån som genom direkta köp (jfr tabell 5.41). Man måste emellertid vid studiet av denna tabell, som översiktligt visar på

SOU 1972:20 27

Grupp 1 Seriehäften och serieböcker 2 % Grupp 2 Kärlek 1— 11 5 %

Böcker av Sigge Stark 17 % Grupp 3 Böcker av samhällsanalyserande författare 29 % Grupp 4 Kriminalromaner 33 % Grupp 5 Böcker av författare som kan karakteriseras som romanförfattare 34 % Grupp 6 Böcker av författare som brukar betecknas som lyriker 39 %

vilka kanaler de studerade böckerna nått fram till sina läsare, hålla i minnet att den är baserad på information om hur de intervjuade fått tagi böcker av ett begränsat antal författare respektive massmarknadsserier. Tabellen visar dock klart bibliotekens betydelse för spridningen av våra tjugo författares böcker. (Privatlån och köp i bokhandel kommer därnäst på frekvensskalan.)

Bibliotekslånade böcker utgör en växande andel av de lästa böckerna, om man ordnar de studerade författarna/bokserierna i ovanstående grupper.

Andelen böcker som de intervjuade får tag i genom att låna privat avtar i gengäld från 33 % för seriehäften och serieböcker till 21 % för böcker av lyriker. Andelen böcker som de intervjuade fått tag i genom kiosker och liknande försäljningsställen avtar på samma sätt från 44 % till O%. Biblioteken spelar av allt att döma stor roll som distributör av sådana ”exklusivt litterära böcker” som seriösa romaner och diktsam- lingar.

Ett förhållande som är värt att notera är att de två bokserier, som de intervjuade oftast får tag i genom att låna privat, är de två ”sexseriema”: Kärlek 1—11 och Fickis från H-son. Hur detta förhållande skall interpre- teras är inte självklart; det kan tänkas hänga samman med att en ganska stor del av dem som önskar få tag i dessa böcker drar sig för att köpa dem på sådana ”offentliga platser” som i en affär eller en kiosk.

5.6. De intervjuades biblioteksutnyttjande

De intervjuade männen fick tillgång till 25 % av de böcker som de lästi under de senaste fjorton dagarna genom att låna dem på bibliOteket; motsvarande siffra för de intervjuade kvinnorna var 38 %. För männen varierar denna procentandel mellan de fem undersökningsområdena från högst 31 % (i Oxhagen) till lägst 16 % (i Skellefteå och Jörn), och för kvinnorna varierar den på motsvarande sätt från högst 44 % (i Oxhagen) till lägst 30 % (i Skellefteå och Jörn).

Ser man efter hur ofta de intervjuade har varit på något bibliotek under de senaste tolv månaderna, finner man att besöksfrekvensen på biblioteken också är lägst i Skellefteå och Jörn. Detta gäller både när man mäter besöksfrekvensen på bibliotek med det genomsnittliga antalet dagar, som de intervjuade varit på biblioteket under de senaste tolv månaderna och när man mäter den genom att ange hur många av de intervjuade som brukar besöka biblioteket minst en gång i månaden.

Använder man det senare måttet (procentandelsmåttet); finner man att biblioteksbesöksf-rekvensen är högst i Oxhagen. Använder man där- emot det första måttet (medeltalsmåttet), får man den högsta besöksfre-

28 SOU 1972:20

kvensen i Kirseberg. Anledningen till denna skillnad mellan resultaten är att det i Kirseberg finns ett ganska stort antal intervjuade personer, som går till biblioteket två dagar i veckan eller oftare.

Biblioteksbesöksfrekvensen är högst i den lägsta åldersgruppen. Ande- len intervjupersoner som besökt något bibliotek minst tolv gånger under de senaste tolv månaderna i de tio homogena köns- och ortsgrupperna i åldern 15—19 år varierar från lägst 31 % till högst 74 %; för tio homogena köns- och ortsgrupper i åldrarna 20—60 år varierar den mellan lägst 0 % och högst 37 %. Åldersskillnaderna varierar emellertid avsevärt från ort till ort, och det är rimligt att anta att de påverkas av de lokala biblioteksförhållandena.

De högutbildade går oftare på bibliotek än de lågutbildade. Skillna- derna mellan de olika utbildningsgrupperna är här mycket markanta. I Oxhagen har 78 % av männen och 92 % av kvinnorna med studentexa- men eller högre utbildning varit på något bibliotek under de senaste tolv månaderna, medan motsvarande siffror för män och kvinnor med enbart folkskola är 33 % respektive 44 %. I Jörn är dessa skillnader ännu mera markanta. Av männen med realexamen eller högre utbildning har 72 % och av kvinnorna med denna utbildning har 64 % varit på bibliotek minst en gång under de senaste tolv månaderna, medan motsvarande procent- siffror för män och kvinnor med enbart folkskola är 19 % respektive 29 %. Skillnaden i biblioteksbesöksfrekvensen mellan olika utbildnings- nivåer är markant på alla fem undersökningsorterna bland både män och kvinnor.

De intervjuade fick ange hur de under de senaste tolv månaderna hade utnyttjat den service, som ges av biblioteken. Det man oftast gör, är att låna böcker åt sig själv och åt andra och att läsa böcker, tidningar och tidskrifter medan man befinner sig i bibliotekslokalerna. I övrigt utnytt- jar man oftast bibliotekens service genom att be bibliotekspersonalen om upplysningar och genom att se på de utställningar som anordnas i bibliotekslokalerna.

De unga besökarna är de som i största utsträckningen begagnar sig av bibliotekens serviceutbud; det intensiva utnyttjandet av bibliotekens servicemöjligheter är starkt koncentrerat till ungdom i åldern 15—19 år. Skillnaderna mellan olika utbildningsgrupper vad beträffar utnyttjandet av bibliotekens tjänster är också markant. I Oxhagen har t. ex. endast 6 % av männen och 13 % av kvinnorna med enbart folkskoleutbildning utnyttjat tre eller flera av de sjutton servicemöjligheter som man frågade efter, medan motsvarande procenttal för män och kvinnor med student- examen eller högre utbildning är 62 % och 67 %. Om man beräknar det genomsnittliga antalet sätt på vilka samtliga intervjuade utnyttjat biblio- tekens service under de senaste tolv månaderna, finner man den högsta utnyttjandegraden i Oxhagen och den lägsta i Skellefteå och Jörn. Mäter man i stället utnyttjandefrekvensen genom att räkna ut på hur många olika sätt, som de intervjuade, som har besökt ett bibliotek minst en gång under de senaste tolv månaderna, har använt sig av bibliotekens service, finner man det högsta medeltalet för antalet utnyttjade servicemöjlig— heter i Kirseberg och det lägsta i Jörn och Skellefteå. När man gör dessa jämförelser är det viktigt att beakta det förhållandet att biblioteken inom

SOU 1972:20 29

de fem undersökningsområdena inte erbjuder befolkningen i sitt ornland samma serviceutbud.1

5.7. Bokbeståndet i de intervjuades hem

Vi har tidigare konstaterat att de intervjuade i ganska stor utsträckning läser böcker, som de lånar av vänner och bekanta. Den andel av de lästa böckerna under de senaste fjorton dagarna, som de intervjuade hade fått tag i på detta sätt, varierade från lägst 10 % i Kirseberg till högst 27 %i Jörn.

De intervjuades möjligheter att få tag i böcker på detta sätt är avhängigt av hur mycket böcker, som det finns i hemmen i deras undersökningsområde.

Genom intervjuundersökningen vet vi hur många hyllmeter böcker, som det genomsnittligen finns i de intervjuades hem. Vi har funnit att det finns mest böcker i hemmen i Oxhagen och Skärholmen och att det finns minst böcker i hemmen i Jörn. Det gäller för både skönlitteratur och facklitteratur och för båda dessa grupper sammanslagna. Ordningsföljden mellan områdena är för båda litteraturtyperna följande: (1) Oxhagen, (2) Skärholmen (3) Skellefteå, (4) Kirseberg och (5) Jörn. Proportionen mellan skönlitteratur och facklitteratur är ungefär densamma i samtliga fem undersökningsområden; på bokhyllorna i hemmen är 60—66 % av böckerna skönlitteratur; ju högre utbildning, desto oftare har de inter- vjuade i sitt hem tillgång till minst fem hyllmeter böcker.

Det finns inga återkommande och markerade skillnader i boktillgången i hemmet mellan dem som enbart har folkskoleutbildning och dem som utöver folkskola har viss yrkesutbildning. Skillnaderna mellan dessa två grupper å ena sidan och dem som har realexamen å andra sidan är däremot mycket markanta.

Om man i stället delar in de intervjuade efter deras socialgruppstill- hörighet, får man ungefär samma bild av förhållandena men skillnaderna mellan bokbestånden i olika samhällsskikt framträder något mera marke- rat.

Bokbestånd på fem hyllmeter och däröver är en jämförelsevis sällsynt företeelse i socialgrupp III-hem i samtliga fem undersökningsområden men särskilt i Jörn. I Jörn intervjuade vi sammanlagt 115 personer, som vi senare hänförde till socialgrupp III. Endast 9 av dessa 115 bodde iett hem, där det fanns minst fem hyllmeter böcker.

1 tabell 1.7 har vi redovisat bokbeståndens storlek i de fem undersök- ningsområdena jämsides med bokbestånden i vissa ”jämförelseområden”, för vilka uppgifter hämtats ur låginkomstutredningens material. Dessa jämförelser visar att bokbeståndens genomsnittliga storlek i Oxhagen och Skärholmen är större än för landet i dess helhet; i Jörn är de däremot mindre. Oxhagen är det enda av våra områden som awiker markant från sitt ”jämförelseområde”: invånarna där har i betydligt större utsträckning ett bokbestånd på minst fem hyllmeter (47 % mot 27 %). Siffrorna pekar i sin helhet mot att skillnader i bokbeståndens genomsnittliga storlek mellan grupper av personer med samma utbildningsnivå men från olika typer av bebyggelsemiljöer är små.

30 SOU 1972:20

1 Vi kommer att analy- sera sambandet mellan serviceutbudet på biblio- teken inom de fem un- dersökningsområdena och utnyttjandet av det- ta serviceutbud i rappor- ten om experimentsverk— samheten vid dessa bib— liotek iden andra voly- men av litteraturutred- ningens skriftserie.

5.8 Sambandet mellan läsaktiviteter och andra fritidsaktiviteter

Vi har utarbetet ett index för fritidsaktiviteter som bygger på frekvensen för trettiotre sådana aktiviteter. Detta index har visat sig ha ett starkt samband med sexton olika bok-, läs- och biblioteksvanor. Sambanden är mycket markerade och ger ett tydligt belägg för att hög frekvens för läsvanor av olika slag är något som förekommer framför allt bland personer, som även i övrigt har en hög aktivitetsnivå på sin fritid. Bakom detta förhållande ligger självfallet att hög frekvens för sådana vanor oftast förekommer bland personer som på grund av sina fysiska, utbildnings- mässiga och ekonomiska resurser har goda förutsättningar för ett intres- sant och varierat fritidsliv.

5.9. Sambandet mellan läsvanorna och bokvanorna i olika utbildningsgrup- per och socialgrupper i de fem undersökningsområdena

För samtliga de läs- och bokvanor, för vilka vi funnit markerade skillnader mellan olika personer på olika utbildningsnivåer, har vi funnit skillnader av samma art mellan personer från olika socialgrupper. Vår analys av läs- och bokvanorna inom utbildningsgrupper och socialgrupper gör det rimligt att anta att dessa skillnader beror på utbildningsnivån, men resultaten tyder också på att man för vissa läs- och bokvanor finner ännu starkare skillnader om man genom en ytterligare indelning av de intervjuade efter variabeln socialgruppstillhörighet också tar hänsyn till deras inkomst och socioekonomiska position.

När man delar in de intervjuade personerna i de fem undersöknings- områdena i grupper efter deras utbildningsnivå eller socialgruppstillhörig— het visar det sig att personer tillhörande samma åldersgrupp, utbildnings- grupp etc. i stort sett skiljer sig ganska litet från varandra när det gäller förekomsten av de studerade läs- och bokvanorna. De skillnader mellan de olika undersökningsområdena, som återkommer i tabell efter tabell, beror huvudsakligen på att andelen personer med högre utbildning varierar mellan de olika områdena. Det finns betydligt fler personer i de högre utbildningsgrupperna i Oxhagen och Skärholmen än i Skellefteå, och befolkningen i Skellefteå innehåller i sin tur en betydligt större andel högre utbildade personer än befolkningen i Kirseberg och Jörn. Det är detta förhållande som ligger bakom den regelmässigt återkommande ordningsföljden för våra undersökningsområden med Oxhagen först och Skärholmen, Skellefteå, Kirseberg därefter och Jörn sist.

Även efter en uppdelning i homogena grupper kan man emellertid finna en tendens till samma ordningsföljd mellan orterna när man jämför grupper av personer som är homogena med avseende på sådana egenska- per som kön, ålder, utbildnings- och socialgruppstillhörighet.

Ordningsföljden mellan orterna för dessa homogena grupper är nämli- gen ofta densamma som den för totalgruppen före ”nedbrytningen” dvs Oxhagen och Skärholmen får relativt höga värden för de studerade aktiviteterna, vanorna etc medan Jörn och Kirseberg regelmässigt har jämförelsevis låga värden.

Ett exempel på detta är sammanställningen över infonnationstätheten

SOU 1972:20 31

för lästa böcker bland personer på olika utbildningsnivåer i de fem orterna som återges på s 21 i denna sammanfattning. Det är emellertid möjligt att dessa skillnader också kan vara förknippade med att det existerar vissa skillnader i bland annat utbildningsnivå mellan personer från samma socialgrupp i de fem undersökningsområdena.

Vi har i några attitydfrågor sökt fånga in de intervjuades mera allmänna bokintresse och deras inställning till olika möjligheter att öka bokläsningen. Våra data pekar mot att kvinnorna i samtliga fem under- sökningsområden är mera bokintresserade än männen; skillnaderna är dock små, med undantag för Jörn, där männen har ett markant lägre bokintresse. Några markerade samband mellan å ena sidan vårt mått på bokintresse och å andra sidan åldersgrupptillhörighet och utbildningsnivå har vi inte funnit. Det finns anledning att fråga sig om vi fått fram ett acceptabelt instrument för att mäta bokintresse. Om vi antar att den använda metoden ger tillförlitliga mätvärden, så innebär de små skillna- derna i bokintresse mellan olika åldersgrupper och utbildningsgrupper att dessa är betydligt mindre än skillnaderna i faktiskt bokutnyttjande. De intervjuades i hög grad positiva inställning till böcker och bokläsande vare sig den beror på insikt eller konvention/god ton — borde kunna tas till vara för läsfrämjande aktiviteter av olika slag.

Vi ställde också några frågor, som avsåg att belysa de intervjuades inställning till några olika åtgärder som skulle kunna förbättra boksprid- ningen och leda till ökade boklån och bokinköp. I samtliga fem undersökningsområden trodde de intervjuade att billigare böcker skulle få den största effekten. Den åtgärd som man hade minst tilltro till var bokförsäljning i biblioteken. Vad avser biblioteken trodde man att Söndagsöppet och ett utsträckt öppethållande på kvällarna skulle leda till ökad utlåning. Några markerade skillnader mellan män och kvinnor, mellan olika åldersgrupper, mellan olika utbildningsgrupper och mellan personer från de olika undersökningsområdena har vi inte funnit för denna frågeserie.

Uttryckt på ett något annorlunda sätt kan man säga, att de intervjuade anser höga bokpriser och begränsat öppethållande på biblioteken utgöra de viktigaste hindren för en ökad bokläsning. .

6. Läsvanoma och bokvanorna bland skolbarnen ide fem undersöknings- områdena — Skolbamsundersökningen

6.1 Elevernas fritidsaktiviteter

Intervjuundersökningen i de fem undersökningsområdena gav oss infor- l mation om bok- och läsvanorna bland personeri åldersintervallet 15—69 år. För att få information om bok- och läsvanor hos personer under denna ålder genomförde vi också den tidigare nämnda enkätundersök- ningen bland eleverna i årskurserna 3, 6 och 9 i samtliga grundskolor inom de fem undersökningsområdena. Huvudparten av de elever, som gick i dessa årskurser var vid undersökningstillfället 9, 12 och 15 år gamla.

Ca 90% av eleverna besvarade frågorna i formuläret. Bortfallet

= _- —=-:_r.:.=.—e.;.:.=.-.;'.m ' * "

32 SOU 1972:20

berodde till övervägande del på frånvaro från klassen på grund av sjukdom.

Vi har sålunda i kapitel 6 analyserat förekomsten av några fritidsaktivi- teter hos eleverna (läsa tidningar, läsa böcker, titta på TV, lyssna på radio och gå på bio), vidare elevernas bokägande, deras sätt att skaffa sig böcker, deras utnyttjande av bibliotekens serviceutbud och deras intresse för bokläsning i jämförelse med deras intresse för fyra andra fritidsaktivi- teter (titta på TV, spela eller lyssna på musik, gå på bio och syssla med sport eller idrott). Vi har i huvudsak ägnat oss åt att försöka fastställa om det i dessa avseenden existerar några skillnader mellan pojkar och flickor, mellan elever från olika årskurser och mellan elever från de fem orterna.

l frågeformuläret ingick en serie frågor om hur många dagar i veckan som de intervjuade eleverna brukade ägna sig åt att se på TV, lyssna på radio, läsa tidningar och läsa böcker. Den mest markanta skillnaden mellan pojkar och flickor när det gäller dessa fyra fritidsaktiviteter är att flickorna läser böcker oftare än pojkarna. Så är fallet för flickorna i samtliga tre årskurser i alla fem undersökningsområdena. Både bland pojkar och flickor minskar det genomsnittliga antalet dagar, som man läser böcker, från årskurs 3 till årskurs 9, men det brantaste fallet ligger mellan årskurs 6 och årskurs 9. Tyvärr ger vårt material inte någon möjlighet att fastställa i vilken årskurs (och därmed vid vilken ålder), som barn ägnar mest tid åt läsning; vi begränsade (av kostnadsskäl) studien till elever i årskurserna 3, 6 och 9 och har inte några data för mellanliggande årskurser. Resultaten tyder emellertid på att eleverna ägnar mycket tid åt läsning av böcker, när de går i årskurserna 3 till 6 (dvs. när de är i åldern nio till tolv år) och att den tid som ägnas åt läsning av böcker börjar avta, när de går i årskurserna 7 till 9 (dvs. när de befinner sig iåldern tretton till femton år).

Även radiolyssnandet förekommer mest bland flickorna, medan några markerade skillnader mellan pojkar och flickor inte förekommer för tidningsläsning och TV-tittande.

TV-tittandet avtar liksom bokläsningen i frekvens från årskurs 3 till årskurs 9, medan tidningsläsningen och radiolyssnandet däremot ökar. Dessa ”trender” återkommer nästan utan undantag bland både pojkar och flickor i samtliga fem undersökningsområden.

6.2. Elevernas bokägande, bokförvärv och biblioteksutnyttjande

Någon skillnad vad beträffar antalet ägda böcker mellan pojkar och flickor som går i samma årskurs och är från samma undersökningsområde tyder inte våra data på. Som rimligt är ökar antalet ägda böcker i samtliga fem undersökningsområden bland både pojkar och flickor något från årskurs 3 till årskurs 9.

Intressantare är att det finns ganska markanta skillnader vad beträffar antalet ägda böcker mellan barn från de olika undersökningsorterna. Barnen från Skärholmen och Oxhagen äger betydligt fler böcker än barnen från de övriga tre undersökningsorterna; särskilt bland barnen från Jörn är det många som äger mindre än tio böcker.

Barnen i den studerade gruppen kan få tillgång till böcker på många

SOU 1972:20

33

olika sätt. Under intervjun fick de svara på frågor om hur ofta de fick tillgång till böcker på något eller några av följande sätt:

genom att köpa böcker till sig själva i bokhandeln genom att köpa böcker till sig själva i kiosk genom att köpa böcker till sig själva i varuhus eller i annan affär genom att få böcker i present genom att läsa böcker som fanns i hemmet genom att låna böcker av kamrater genom att låna böcker i skolbiblioteket genom att låna böcker i andra bibliotek (än skolbibliotek)

Svaren på dessa frågor visar att det mest frekventa sätt, på vilket både pojkar och flickor totalt sett får tillgång till böcker, är att de utnyttjar de böcker som finns i deras hem. Näst högst frekvens har lån på skolbiblio- tek. I de båda yngre årskurserna i några undersökningsområden är detta dock ett vanligare sätt att skaffa sig tillgång till böcker på än utnyttjandet av de böcker som finns i hemmet. Lån på skolbibliotek avtar starkt i frekvens med högre årskurs; detta anskaffningssätt spelar följaktligen en jämförelsevis liten roll för de barn, som hunnit upp till årskurs 9.

Flickorna har en högre frekvens än pojkarna för sju av de åtta bokanskaffningssätten. (Undantaget är bokinköp i kiosk, som förekom- mer ungefär lika ofta bland både pojkar och flickor.) Skillnaderna, som oftast är små, återkommer med några undantag för alla bokanskaffnings- sätt vid jämförelser mellan pojkar och flickor i samtliga tre årskurser i samtliga fem undersökningsområden. Vi har tidigare konstaterat att bokläsningsfrekvensen minskar med högre årskurs. På samma sätt avtar också bokanskaffningsfrekvensen.

I det frågeformulär, som eleverna skulle besvara, ingick en frågeserie, som syftade till att fastställa i vilken utsträckning, som de hade utnyttjat de olika möjligheter till service och fritidssysselsättningar, som biblio- teken erbjuder. Frågeserien omfattade-tjugo sådana möjligheter.

Medeltalet för det antal typer av bibliotekstjänster, som de intervjuade eleverna hade utnyttjat, varierade från lägst 4,39 (pojkar i årskurs 3 i Jörn) till högst 9,62 (pojkar i årskurs 9 i Kirseberg). Kirseberg har det högsta medeltalet för både flickor och pojkar i samtliga de tre årskurser, som vi studerat, och Jörn har det lägsta eller näst lägsta medeltalet för både flickor och pojkar i samtliga tre årskurser.

Ser man på hur eleverna i de tre årskurserna utnyttjat var och en av de tjugo servicemöjligheterna, finner man att det föreligger ett klart sam- band mellan variationerna i det existerande utbudet av service på biblioteken inom de fem undersökningsområdena och utnyttjandet.

6.3. Elevernas läsintresse i jämförelse med andra fritidsaktiviteter

Vi hade i enkätformuläret också tagit med en serie frågor som syftade till att mäta intresset för bokläsning i jämförelse med några andra fritidsakti- viteter, nämligen titta på TV, syssla med sport eller idrott, gå på bio och spela eller lyssna på musik.

Några genomgående skillnader i läsintresset mellan homogena köns-

34 SOU 1972:20

och åldersgrupper från de fem orterna tycks inte förekomma. Intresset för bokläsning är med det mätinstrument vi använt bland pojkarna lågt överlag, men det är särskilt lågt bland pojkarna från årskurs 9. Bland flickorna förhåller det sig inte på det sättet. Flickorna är överlag mer intresserade av att gå på bio än av att läsa böcker, men om man jämför med intresset för de tre övriga fritidsaktiviteterna som ingår i frågeserien (att titta på TV, att spela eller lyssna på musik och att syssla med sport eller idrott), visar det sig att flickorna är ungefär lika intresserade av bokläsning som av dessa aktiviteter.

Resultaten av de hittills utförda analyserna av materialet från skol- barnsundersökningen har på en rad punkter visat sig stödja och komplet- tera den bild av bok- och läsvanorna i de fem undersökningsområdena, som vi kommit fram till vid analysen av våra data från intervjuundersök- ningen.

7 Bibliotekslånen inom de fem undersökningsområdena Boklåneunder— sökningen

7.1. Syfte

I kapitel 7 redovisas resultaten från boklåneundersökningen under år 1970. Undersökningens syfte är att studera länens fördelning med avseende på vissa karaktäristika hos låntagarna såsom kön, ålder, social— gruppstillhörighet osv. Våra resultat hänför sig till ett slumpmässigt stickprov bland de filmregistrerade boklånen under perioden 15.1 .1970— 3.5.1970. Det totala antalet analyserade boklån var 7 500. Den informa- tion för varje boklån som vi haft tillgång till är låntagarens kön, ålder, civilstånd, yrke, inkomst, utbildning och bostadsadress, bokens genre och lånetidpunkten.

7.2 Bokutlåningen sedd mot olika grupper av låntagare

I samtliga undersökningsområden visar det sig att en stor del av de böcker, som biblioteken lånar ut går till de allra yngsta låntagarna; barn under 13 år svarar för 20—25 % av den totala utlåningen. Denna siffra är dessutom säkerligen en underskattning, om man tar med den indirekta utlåningen i bilden. Åtskilliga av de lån som idenna undersökning har klassificerats som ”vuxenlån” därför att låntagaren har varit en vuxen person, har säkerligen gjorts för barns räkning. Fler böcker har lånats av kvinnor än av män i alla fem undersökningsområdena med den starkaste övervikten i åldersgruppen 19—29 år. Den kvinnliga dominansen i utlåningen tycks vara mest markant i Oxhagen och i Jörn. Det är anmärkningsvärt att dessa två orter uppvisar likheter i detta avseende, eftersom orterna i övrigt är så olika när det t. ex. gäller befolkningens ålder, yrkesverksamhet, utbildning osv. Man kanske kan förklara det på så vis att kvinnorna i Oxhagen tillhör den övre medelklassen och lever i en tämligen livaktig intellektuell miljö. Man har vidare tämligen goda livsbetingelser och därmed tid och kraft över att läsa mycket böcker. I Jörn där kvinnorna lånar betydligt färre böcker kan den kraftiga kvinnodomi-

sou 1972:20 35

nansen förklaras av att männen iså extremt liten utsträckning lånar böcker påbibliotek.

Över hälften av de lånade böckerna har lånats av låntagare i social— grupp 11. Övervikten för denna grupp är störst i Oxhagen och Skärhol- men, men där är också socialgrupp 11 mest dominant bland befolkningen. I Kirseberg och Jörn tillhör hälften av de förvärvsarbetande socialgrupp 111 medan mindre än hälften av lånen går till låntagare ur denna socialgrupp. Personer tillhörande socialgrupperna II och I är flitigare boklånare än personer tillhörande socialgrupp III, men skillnaderna är inte särskilt markanta.

Antalet utlånade böcker sjunker markerat i områden, som är belägna på mer än 500 meters avstånd från bibliotekslokalen. Detta gäller i högre grad för låntagare under 19 år än för vuxna låntagare.

7.3. Utlåningens fördelning på genrer för skilda åldersgrupper

I detta avsnitt redovisas de lånade böckernas fördelning på sex olika genrer. I samtliga undersökningsområden är omkring 80 % av utlåningen skönlitteratur och 20 % facklitteratur. Omkring hälften av skönlitteratu- ren är barn- och ungdomslitteratur.

Markant i samtliga undersökningsområden är barn- och ungdomslitte— raturens starka dominans mycket långt upp i åldrarna. I den yngsta åldersgruppen ligger utlåningen inom denna genre på omkring 80 %. Med stigande ålder sjunker andelen och når en svacka i åldersgruppen 19—29 år men stiger igen för nästa åldersgrupp, 30—39 åringarna. Detta beror naturligtvis på att föräldrar lånar för sina barns räkning och att de flesta barn, som har åldern inne för barnlitteratur, har föräldrar som är mellan 30 och 40 år. Men ändå är andelen utlån av typ barn- och ungdomslittera- tur anmärkningsvärt stor i denna åldersklass: genomgående 35—45 %.

För svensk skönlitteratur finns en stabil trend för alla bibliotek: med stigande ålder stiger den procentuella andel av utlåningen som tillhör denna genre.

Översatt utländsk skönlitteratur uppträder ungefär som den svenska skönlitteraturen över åldersvariabeln. En intressant iakttagelse gör man vid en jämförelse mellan dessa två typer av litteratur; om man jämför åldersgrupp för åldersgrupp vid de olika biblioteken. ] Kirseberg, Oxha- gen och Skärholmen tycks intresset för utländsk skönlitteratur överväga över intresset för den svenska fram to m den näst sista åldersklassen. För pensionärerna väger preferenserna över till den svenska litteraturens förmån. 1 Skellefteå och Jörn däremot inträffar denna förskjutning av utlåningens fördelning på svenskt och utländskt tidigare i åldrarna; i Skellefteå i åldersgruppen 40—66 år och i Jörn redan i gruppen 19—24 år. Det verkar alltså som om, vilket i och för sig inte är särskilt förvånande, den utländska skönlitteraturen inte når fram till eller kanske inte vinner gehör i samma utsträckning idessa undersökningsområden som i tätorter i södra och mellersta Sverige.

Poesi och utländsk skönlitteratur i original spelar en helt underordnad roll i utlåningen. Dessa båda grupper svarar var för sig för mindre än en procent av utlåningen.

36 SOU 1972:20

Facklitteraturen tycks i allmänhet nå sin maximala andel av utlåningen i åldrar kring 30 år, där åtminstone i Kirseberg, Skärholmen och Skellefteå omkring 40 % av boklånen tillhör denna genre (i Oxhagen och Jörn 15—20 %). 1 de yngsta och äldsta låntagargrupperna är procenttalen hälften så stora.

Den tekniskt orienterade facklitteraturen överväger inte oväntat över den humanistiska i de yngre åldersgrupperna. I grupperna 19—29 år väger det däremot över till den humanistiska fackgruppens fördel, med undan- tag för Oxhagens bibliotek. I gruppen 30—39 år stärker den tekniska facklitteraturen åter sin ställning och det väger nästan jämnt mellan dessa båda typer av litteratur i denna åldersgrupp. Förmodligen är det så att den samhällsorienterade facklitteraturen, som förts till den humanistiska gruppen, har en stor betydelse för åldersgruppen 19—29 år, vilket alltså skulle förklara den tillfälliga uppgången för denna genre i denna ålders- grupp. Läsningen av humaniora tilltar sedan med stigande ålder och för pensionärerna är den tekniska facklitteraturen nästan helt borta ur bilden.

7.4. Utlåningens genrefördelning efter låntagarnas kön, civilstånd och socialgruppstillhörighet

Utlåningen till kvinnliga låntagare innehåller en större andel barn- och ungdomslitteratur än utlåningen till män. Detta kan bero på att flickor lånar mer av denna typ av litteratur än pojkar men också på att mödrar lånar mer för sina barns räkning än fäder. Utlåningen bland männen är mycket mer fackbetonad än utlåningen bland kvinnorna. Detta tycks gälla för samtliga åldrar, även om skillnaderna är mest markanta bland låntagare under 30 år. Kvinnorna lånar dock mera humanistiskt än tekniskt inriktad facklitteratur. För männen är det tvärtom (Kirseberg, Oxhagen och Jörn) eller också väger dessa båda typer av facklitteratur ungefär lika (Skärholmen och Skellefteå). Detta gäller dock inte för den yngsta åldersgruppen, där både pojkar och flickor tycks ha större intresse för teknisk facklitteratur än för humanistisk. Men redan i tonåren tycks det för flickornas del väga över till förmån för den humanistiska facklitteraturen. En förskjutning för männens del sker först i åldersgrup- pen 19—29 år.

Om sambandet mellan de utlånade böckernas genretillhörighet och låntagarnas civilstånd kan sammanfattningsvis sägas att utlåningen till gifta låntagare är mindre fackbetonad än den till icke gifta.

Antagandet att det existerar ett samband mellan socialgruppstillhörig- het och lånandet av ”svårläst” litteratur prövades genom att studera hur stor andel av de lånade böckerna som tillhörde den typ, som vi bedömde som mest svårläst, nämligen humanistisk facklitteratur. Vid prövningen av detta antagande jämförde vi böcker som lånats ut till personer ur socialgrupp I och II och till personer ur socialgrupp 111.

Våra data stöder inte antagandet att det skulle existera ett samband mellan socialgruppstillhörighet och lånandet av ”svårläst” litteratur. Socialgruppstillhörigheten hos låntagaren har inget samband med andelen lånade böcker ur gruppen humanistisk facklitteratur. Detta resultat står

SOU 1972:20 37

inte i strid med att vi tidigare funnit att personer läser fler svårtillgängliga böcker ju högre socialgrupp de tillhör. Vad vi funnit är att andelen lånade böcker tillhörande gruppen humanistisk facklitteratur är av samma storlek bland de båda låntagargruppernas lånade böcker. Det är troligt att detta något överraskande resultat framför allt beror på att personer ur socialgrupp I och 11 får tillgång till de mer svårlästa böckerna på annat sätt än genom att låna dem på bibliotek.

8. Sambandet mellan bokutbud och bokvanor i de fem undersöknings- områdena

Kapitel 8 analyserar med hjälp av den samlade information vi fått fram genom våra olika empiriska undersökningar sambandet mellan bokut- budet och invånarnas bokvanor i de fem undersökningsområdena.

Vi kommer där bland annat fram till att den ordningsföljd, som vi får när vi ordnar de fem undersökningsområdena efter hur mycket pengar invånarna i genomsnitt köper böcker för, efter hur många volymer som invånarna genomsnittligen lånar på folkbiblioteken, efter hur många böcker varje invånare under en viss tidsperiod genomsnittligen läser och efter den genomsnittliga storleken på bokbestånden i deras hem, blir densamma nämligen (l) Oxhagen och Skärholmen, (2) Skellefteå, (3) Kirseberg och (4) Jörn.

Samma rangordning får vi också när vi ordnar områdena efter befolk- ningens utbildningsnivå och inkomstnivå.

Vad beträffar bokutbudet via de fem studerade biblioteken har vi funnit att fördelningen av bokbestånden på kategorierna barn— och ungdomsböcker och vuxenböcker inte på något klart och påtagligt sätt är relaterad till andelen barn i områdets befolkning eller till andelen barn- och ungdomsböcker bland de utlånade böckerna.

Fördelningen av bibliotekens bokbestånd på facklitteratur och skön- litteratur varierar starkt mellan orterna. Våra data tyder på att före- komsten av en hög andel facklitteratur på ett bibliotek leder till att låntagarna lånar en förhållandevis stor andel fackböcker men att det faktum att de lånar hem en hög andel fackböcker inte leder till att befolkningen i området läser mer fackböcker totalt.

En viktig fråga beträffande sambandet mellan bokutbudet och bokva- norna i våra fem områden är om kvalitetsskillnaderna i bokutbudet genom boklådor och bibliotek leder till skillnader i befolkningens läsning. Vi skall nu på ett överblickande sätt se på hur bokförsörjningen inom de fem undersökningsområdena är ordnad.

God tillgång God tillgång på böcker på böcker genom bok- genom biblio- lådor tek

Skärholmen Ja Ja Skellefteå Ja. Ja Oxhagen (Ja) (Ja) Kirseberg (Nej) Ja Jörn Nej Nej

38 SOU 1972:20

De ”ja-n” som står i tablån på föregående sida är som framgått av tidigare avsnitt mer eller mindre kvalificerade ”ja-n”.

Vill man kort summera resultaten av våra analyser kan man säga att våra data tyder (a) på att om det i ett område (som Jörn och Kirseberg) inte finns någon bokhandel som fungerar på ett tillfredsställande sätt för befolkningen, så köper man i ökad utsträckning sina böcker i kiosker och liknande försäljningsställen och (b) på att om det i ett område (som Jörn) inte finns något bibliotek som fungerar på ett tillfredsställande sätt, så lånar man i ökad utsträckning böcker (som ofta köpts i kiosker) av varandra.

Men många av de intervjuade ägnar sig mycket litet eller inte alls åt bokläsning. 377 av de 933 intervjuade männen och 368 av de 963 intervjuade kvinnorna brukar ägna mindre än en timme åt bokläsning under en vecka. Ungefär samma andel, alltså ca 40 % av de intervjuade, säger sig inte någon gång under de senaste tolv månaderna ha läst i en skönlitterär bok under minst femton minuter i sträck. På ungefärligen samma sätt förhåller det sig med läsningen av facklitteratur. Andelen ickeläsare av facklitteratur är betydligt större i Jörn och i Kirseberg äni de tre andra undersökningsområdena; den uppgår till mellan 60% och 45 %.

Läsning av böcker är en betydligt mindre utbredd massmediaaktivitet än sådana aktiviteter som TV-tittande, radiolyssnande och läsning av dagstidningar, som nästan samtliga intervjuade ägnar åtminstone någon tid åt.

Avslutningsvis tar vi upp det förhållandet att invånarna i samtliga fem undersökningsområden och personer med olika utbildning i genomsnitt läser ungefär lika mycket kiosklitteratur. Böcker av etablerade och seriösa författare läses däremot mer av personer med högre utbildning. Att invånarna i Jörn läser sådana böcker i mycket begränsad omfattning (i jämförelse med invånarna i andra undersökningsområden) synes emeller- tid inte enbart hänga samman med att en stor andel av invånarna endast har folkskoleutbildning utan också med den bristande tillgängligheten av denna sorts litteraturi detta undersökningsområde.

Dagstidningar, veckotidningar och kioskböcker har det gemensamt att de finns ”överallt” i de miljöer där vi rör oss i vårt dagliga liv. Man kan — med risk för att bli missförstådd — hävda att innehållet i detta ”läs-stoff” är ett ”ordskval”, som vi alla nås av på ungefär samma sätt som vi nås av den massproducerade ”skvalmusiken” i radio, TV, gramrnofoner och kas- settbandspelare. Vi konfronteras med denna ”skvallitteratur” på i stort sett samma ställen som med ”skvalmusiken”: i vänthallar, på arbetsplat- ser, på kaféer och restauranger,i hemmen. I ett samhälle som det svenska, där nära nog alla i och över skolåldern kan läsa, utnyttjar man av våra data att döma detta slag av ”lässtoff” i ungefär lika stor utsträckning, oberoende av hur mycket utbildning man har. Personer med studentexa- men och högre utbildning ägnar i de olika undersökningsområdena under en vecka i genomsnitt omkring 2—3 timmar mer av sin tid åt att läsa än befolkningen i övrigt, men den tiden ägnar de nästan uteslutande åt att läsa tidskrifter och böcker av””etablerade” författare. Vi fann också att de högutbildade i gengäld ägnar mindre tid åt TV-tittande. De som läser

SOU 1972:20 39

mycket seriös litteratur tycks inte låta detta intresse gå ut över läsningen av den litteratur, som vi har kallat för ”skvallitteratur”, utan över TV-tittandet.

En stor del av det lässtoff, som vi här kallat för ”skval-litteratur”, (dagstidningarna och veckotidningarna) har det gemensamt med TV och radioprogrammen att det består av ”bitar”, som det inte tar särskilt lång tid att läsa, lyssna på eller se på och som dessutom är av mycket varierande art vad beträffar lätt-tillgängligheten. Det innebär att de flesta personer inom ramen för det som ryms i en dagstidning, en veckotidning, dagens radio- eller TV-program kan välja det som passar honom. När vi finner att personer med olika utbildning genomsnittligen ägnar ungefär lika mycket tid per vecka åt dessa typer av massmedia, får vi inte dra slutsatsen att de läser, lyssnar på och ser på samma saker i dessa massmedia. Hur det förhåller sig på den punkten ger våra studier inte något svar på.

Kapitel 8 avslutas med en diskussion av vilka faktorer som ligger bakom det faktum att det existerar betydande skillnader mellan våra fem undersökningsområden vad beträffar bokläsningens omfattning och » framför allt vilka typer av böcker som invånarna läser. Nedanstående diagram belyser hur dessa faktorer är relaterade till varandra.

Det samspel mellan olika orsaksfaktorer, som detta diagram försöker åskådliggöra, kan beskrivas på följande sätt. Näringslivets struktur,

Skillnader mellan undersökningsområ- dena vad beträffar den tid som ägnas åt bokläsning och vad beträffar valet av de lästa böckerna

Skillnader mellan undersökningsområ- dena vad beträffar tillgång till böcker i hemmen (köpta och lånade)

Skillnader mellan undersökningsområ— dena vad beträffar tillgång till böcker i bokförsäljningsställcn och bibliotek

Skillnader mellan undersökningsområ- dena vad beträffar befolkningens utbild- ningsnivå, arbetsför— hållanden och in- komstnivå

Skillnader mellan undersökningsområ- dena vad beträffar förekomsten av naturresurser, nä- ringslivets struktur, ekonomiska förhållan- den och folkmängd

Figur 2. Detta schema visar vår modell för orsak-verkan-relationerna mellan egen- skaper hos de fem undersökningsområdena och deras befolkning och bok- och las- vanoma inom dessa områden.

40 SOU 1972:20

arbetsfördelningen, de ekonomiska förhållandena och befolkningens stor- lek i ett samhälle påverkar uppbyggnaden av utbildningssystemet och är samtidigt avgörande för utbildningsnivån både hos de människor som föds och växer upp inom området och hos dem som utifrån flyttar in i området. Det är också avgörande för inkomstnivån för de människor som lever i detta samhälle. Skillnaderna i utbildningsnivå och inkomstnivå för befolkningen i de fem områdena leder till skillnader i boktillgången genom bokhandeln och biblioteken och påverkar på ett mycket påtagligt sätt människors intresse för och möjligheter att utnyttja detta utbud. Skillnader i arbetsförhållanden och utbildningsnivå påverkar också de möjligheter invånarna har att utnyttja de böcker som de har tillgång till i sin dagliga miljö.

Det är detta samspel mellan en rad orsaksfaktorer, som ligger bakom skillnaderna i bok- och läsvanorna i våra fem orter. Som vi redan tidigare framhållit är det inte möjligt att på grundval av våra analyser av förhållandena i de fem undersökningsområdena slå fast att denna sam- bandsmodell i sin helhet är korrekt. Vi får nöja oss med att konstatera att de resultat, som vi kommit fram till, passar in i den.

SOU 1972:20

A Summary

1 The background and object of the study

ln Chapter 1, we have set forth two main arguments as reason for carrying out the present study of reading and book habits in Swedish society. These arguments we call the quantitative and the qualitative argument.

The quantitative argument is concerned with the fact that people today spend a considerable part of their leisure time in reading. By leisure time, we mean the time a person has at his disposal apart from the time spent in sleep, meals, household duties, and gainful employment. The leisure time averages fifty hours a week. Half or more of it (25 —30 hours) is used by those in our five investigation areas for ”mass media activities”: TV, listening to radio, and reading daily papers, weekly papers, magazines, and books. Reading occupies about ten of these hours. The book-reading proportion of these ten reading hours varies from two to three in the flve areas.

Reading is thus purely quantitatively — measured in the time people devote to reading — an essential activity. But reading will also, without question, fulfil a number of important qualitative functions in the lives of people. A study of the amount that people read, and what they read, is a part of the more extensive task of studying how people communicate with one another. The task can be experienced as being a closely restricted one, because it indicates a concentration on only one of the various activities through which people communicate with one another, but also as extremely comprehensive, because the written word reaches every corner of the world where people of today move. Reading provides us with knowledge of the world we live in; it gives us access to aesthetic values; it gives us pleasure and entertainment; it creates possibilities for exercising power and influence; it provides possibilities for self-realiza- tion and ego forming; it gives us a basis for experiencing affinity and solidarity.

The fact that reading can fulfil these functions in people”s lives does not mean that we consider reading to be something good in itself, irrespective of the content of our reading. In a number of analyses, we

42 SOU 1972:20

have judged it necessary to keep apart the literature usually referred to as serious and the literature outside this category. This division is facilitated by these two categories of literature being, in practice, distributed to their readers in various ways. One of the fundamental results of our analyses is that the form of the distribution apparatus plays an important role for the books that the inhabitants in the five investigation areas read.

There are questions we do not discuss in this study, but which naturally belong in a total anlysis of reading and book habits. Among these are: How are books produced in Sweden? Who writes them? Who determines which books are to be printed? How are these books reviewed and marketed? And: What subjects do these books deal with? Some of these questions, however, will be treated in future volumes of the series of publications to be published by the Literary Commission. How much time people Spend on reading depends not solely on the type of bookshops, libraries, and other methods of distribution which do function in a society, but to a very large extent also on the content of the books that the bookshops, the libraries, and other parts of the distribution network make available.

Our study of reading and book habits is also restricted in the sense that we have not studied how books function when they are in the hands of the readers, when and where they are read, how much the readers understand, how much they skip, how they appraise them, what they remember of them, and how the books affect their daily life and their views on existence. All this is naturally important for anyone who studies reading and book habits, but these are problems we are not able to discuss in this study.

2 The five investigation areas and the data collection 2.1 The investigation areas

We have studied book and reading habits in five areas very different in character. Kirseberg is an "old subur with century-long traditions which, compared with other districts of Malmö, has a low income level per household and which has for decades been regarded by the Malmö population as a "slum area” with a poor reputation. The district houses circa 14,000 inhabitants. Oxhagen is a ”new suburb” with 4,000 inhabitants. It was built during the last two decades and is experienced by people in Örebro as a "fine suburb” where the socioeconomic level of the population is comparatively high. Skärholmen is a modern Stock- holm suburb with a shopping centre that was opened two to three years ago. It is expected gradually to become a commercial centre for a surrounding ”hinterland” with up to 100,000 inhabitants. When we began our studies there in 1969, the investigation area (districts Skärholmen, Vårberg, and Sätra) had a population of 24,500 persons. The other two investigation areas lie in Västerbotten. Skellefteå, a densely populated town area, has circa 26,500 inhabitants, i.e. about the same number as in Skärholmen. Differing from this rapidly built up Stockholm suburb, it represents a settlement that has developed for

sou 1972:20 43

centuries. Jörn is a community that has developed during the past century around a railway station, situated circa 37 miles (English) from Skellefteå. It has apparently passed the zenith in its development. The agglomeration has 1,500 inhabitants, and the entire parish (=our investigation area) includes a further 700 persons spread over a large rural area.

Skärholmen has a very large number of commercial service facilities in the central shopping centre of the area, and a smaller number in shop centres in its "satellite suburbs”: Sätra and Vårberg. Kirseberg has a small number of shops and service facilities in the centre of its area, and in addition, some neighbourhood shops in other parts of the area. Oxhagen has a few shops and kiosks. Compared with Oxhagen (which has about the same number of inhabitants as the Jörn parish) the agglomeration Jörn is comparatively well equipped with service facilities. At the same time, it is important to note that the Oxhagen inhabitants must go about a mile and a quarter (English) to the centre of Örebro with its large supply of commodities and services, whereas the inhabitants of Jörn have to travel more than 37 (English) miles to Skellefteå.

When the educational level of the inhabitants of the five areas is compared with that of the country as a whole, it can be established that it is higher in Oxhagen and Skärholmen, somewhat lower in Skellefteå and Kirseberg, and much lower in Jörn.

With the aid of data from a recent governmental low-income study, we have compared the educational level in the five areas with that in comparable settlement milieus in Sweden. The most obvious differences between the educational structure in our five areas and that in the selected "comparison milieus” are the low proportion of inhabitants with only an elementary education and the high proportion of those that have matriculated or have higher education living in Oxhagen (compared with that in other Swedish towns, apart from Stockholm, Gothenburg, and Malmö) and in Skärholmen (compared with greater Stockholm). Espe- cially for Oxhagen, the difference is very marked. Skellefteå has approximately the same distribution on different educational groups as the population in the other Swedish towns (apart from the three mentioned ”large cities”). Jörn has approximately the same distribution on educational level as the population in Swedish rural districts as a whole. The biggest differences are: both Skellefteå and Jörn have fewer inhabitants with only elementary school studies than those in their "comparison milieus”. Kirseberg has a somewhat lower proportion with only elementary school education than greater Malmö; at the same time, however, there is a markedly lower proportion that have matriculated or have higher education than there is in greater Malmö. Consequently, none of the investigation areas compared with relevent "comparison milieus” can be characterized as areas where the population has, on average, a low educational level. Two of them, Oxhagen and Skärholmen, on the contrary, have a very high and a rather high educational level, respectively.

44 SOU 1972:20

2.2 Book service

Skellefteå has two A-booksellers and Skärholmen one. When we began our study, Jörn had a small, declining B-bookshop, now closed.1 Kirseberg and Oxhagen had no bookshops. Kiosks of various types were the only places that sold books in these two areas; naturally, it was possible for the inhabitants to buy books in the centre of Malmö and Örebro, respectively.

The libraries in Skärholmen, Kirseberg, and Oxhagen resemble one another to the extent that all have branch libraries in the library system in the three large towns. Skellefteå has a main library and a branch. Jörn has a small library in the agglomeration and a few small lending units in the villages.

ln Skellefteå, the two libraries have a total of circa 60,000 volumes. Skärholmen and Kirseberg also have quite large libraries with 36,000 and 33,000 volumes, respectively. The Oxhagen library has barely 10,000 volumes, a somewhat less number than found in the library in Jörn if we reckon with the book stock found in its branch libraries and travelling libraries.

When we consider the number of volumes/ 10,000 inhabitants in the public libraries of the five areas, this figure varies somewhat, but not conspicuously. From the aspect of population, the small investigation areas (with small libraries) can show the greatest number of volumes per inhabitant in their libraries.

The number of borrowed books per inhabitant is largest in Oxhagen and smallest in Jörn. This agrees well with the supposition that lending is a function of the population”s educational level, but the lending figures for the other three investigation areas do not agree with the supposition that there is a simple relation of this kind. Kirseberg has a higher number of book loans per inhabitant than Skellefteå has, but lower average educational level.

Our choice of areas was influenced by the fact that the plans for the investigation work included intensified public library activities in these areas during 1970. Our studies would therefore also serve to determine the basis for this experimental work. The results of these library experiments will be reported in a later volume in the series: "Studies of Reading and Book Habits by the Literary Commission”.

The studies carried out by the Literary Commission in the five investigation areas are thus of two kinds: (a) those that refer to the conditions during 1969 and earlier; (b) those that are intended to establish what happened during the "experimental year” 1970. The data collection for the studies under (a), which are thus reported in this book, can be divided into the following main groups: 1 The sociologists in the working party during 1969 and 1970 devoted themselves to some extent to various forms of participant observation in the f1ve areas and thus obtained good knowledge of their particular districts.

SOU 1972:20

' A—book—shops are book shops with full assortmen B—book—shops are book- shops with limited assort ment.

2 In November and December 1969, the Central Bureau of Statistics carried cut & study on a random sample from the population in the ages 15—69 years in the five areas. Its object was to survey the reading and book habits of the inhabitants during 1969. This work had been prepared in various ways for one year. The number ofinterviewees in the five areas was circa 2,000. This investigation, we have called the interview study. 3 The sociologist group carried out an enquiry into reading and book habits among all school children in classes 3, 6, and 9 in the five areas. This took the form of a classroom enquiry with the co-operation of headmasters and teachers in the involved schools at the turn of January/February 1970. Circa 2,000 children answered the enquiry. We call this, the school-children study. 4 Librarians and sociologists co-operated in carrying out a detailed registration of the library work in each area. 5 Available data about borrowed books and borrowers were analysed for a random sample of the registered book loans during spring 1970 at the libraries in the five areas. The total number of analysed loans was circa 1,000 from each area. Here, this investigation will be called the library loan study. 6 Our data about the libraries in the five areas were supplemented with a review and classification of the book stock in the libraries in the five areas. Here, this investigation will be called the book-stock study.1

3. Factors that influence reading and book habits

Chapter 3 describes the structure in the studied areas in a comparative way. The object of these comparisons is to give the reader a surveyable and clear idea how the five areas differ from one another. A summary of this comparative description is given in a table on pages 248—252, where we report the differences between the areas under the following five major headings. A Differences between the areas concerning the landscape and climate, related differences in housing conditions, and possibilities of travellin g to the central parts of onels own district or to other districts. B Differences between the investigation areas concerning economic structure, supply of various kinds of jobs, and supply of commercial service (e.g., shops) and non-commercial service (e.g., schools, social bureaux, libraries): C Differences between the investigation areas concerning the population structure (sex distribution, age distribution, civil status distribution, educational level, occupational group, income level, social group, etc.). D Differences between the investigation areas concerning (Di) the "nature provided” supply of possibilities for leisure time activities (in the form of walks, rambles through the woods, rowing, sailing, bathing, hunting, fishing, skiing, skating, etc.) and (DZ) the "man- made” possibilities for leisure time activities (in the form of institutions of the type sports grounds, bingo halls, theatres, libraries, youth centres, etc.).

46 sou 1972:20

1 During the ex- perimental phase ofthe project, we collected data that allowed us to (1) compare the loans and other activities in the libraries in the areas during 1969 and 1970 with one another; (2) compare the book and library habits of the adult population during 1969 and 1970; (3) compare the book and library habits of school children during 1969 and 1970.

MM. ::

E Differences between the investigation areas concerning the occurrence of religious, political, and generally ideological values and norms, which are related to the economic, political, religious, and social development in the areas which can still today be supposed to influence the leisure time habits of the population. In our attempts to explain the development of the differences between the five areas in reading and book habits, we assumed that it is mainly due to an interaction between these background factors. The diagram below shows surveyably how we presumed the various background factors are related to one another and to the reading and book habits in the five areas.

The results of the analyses of the empirical data are not sufficient to determine on all points whether this cause and effect model is correct. However, we have established that our results fit well into this model.

4 The role of reading in leisure time in the five investigation areas

Chapter 4 deals with the role of reading in leisure time. If we base our findings on how many days during the past 12 months the interviewees devoted at least 15 minutes to each of 33 different leisure time activities, we see that the reading of daily newspapers is the most frequent; this happened on about _300 days of the year. Looking at TV and listening to the radio was almost as frequent and averaged 260 and 240 days, respectively, during the past 12 months. Then came about 10 leisure time activities to which the interviewees allotted circa 50—100 days during the past 12 months. To these groups of activities belonged, in turn, the following reading activities: weekly papers (78 days for men, 131 for women), magazines (74 and 37) non-fiction literature (71 and 34), fiction (49 and 86). Men and women thus read daily newspapers just as

Dl "Nature-pro— vided" supply of facilities for leisure activities (forests. riv- ers etc.)

Nature, climate, housing,

lomera— trons, etc.

B Production, industries. access to em— ployment, commercial and non-com- mercial serv- ices

D2 "Man-made" supply of fa- cilities for leisure activi- ties (sports ounds, ingo halls, libraries etc.)

Traditions with regards to values and norms (reli-

gious, politi- cal etc.)

Population struc ture (distribution with regard to sex, age etc.)

Figure 1. This scheme shows the most important cause-effect-relations among those groups of variables which can be assumed to influence the existence of and the frequencies for various kinds of leisure activities in the five investigation areas.

sou 1972:20 47

The existence of and frequn- cies for vari- ous kinds or leisure activi- ties (as read- ing habits and book habits)

often; whereas men are more diligent readers of magazines and non-fiction literature, women are more diligent readers of weekly papers and fiction. .

Three of the five reading activities are more frequent in Oxhagen and Skärholmen than in the other three areas; this concerns the reading of magazines, fiction, and non-fiction literature. The frequency of reading weekly papers is markedly high in Jörn and markedly low in Skärholmen. A comparison of groups of interviewees with the same education from the five areas, however, shows that these differences reduce considerably; this is due to the occurrence of these activities increasing with higher education, and the proportion of higher educated being considerably larger in the population of Oxhagen and Skärholmen than in that of the other three areas.

lf, instead, we consider how many hours during one week the interviewees usually devote to various reading activities, we do not find particularly big differences in the number of hours between the average figures of the five areas, especially when those with the same education are compared. An average of about 10 hours 3 week are set aside for reading; of this, two to three hours are devoted to books. One difference, however, is obvious, and that is that the people in Jörn devote less time to reading daily newspapers than do those in the other four areas; but those in Jörn give more time to other mass media, namely looking at TV.

We have earlier established that the interviewees read a daily newspaper for at least 15 minutes on several days more per year than they spend on radio and TV. Reckoned in hours per week, however, they devote more time to TV and radio than to daily newspapers.

A comparison of the four reading activities shows that their rank order is largely the same whether we use a frequency measure (based on answers to questions of the type: For how many days during the past 12 months have you read a daily newspaper for at least 15 minutes?) or a time measure (based on answers to questions of the type: How many hours a week do you normally devote to reading daily newspapers?) The order is (1) reading of daily newspapers, (2) reading of books, (3) reading of weekly papers, and (4) reading of magazines.

5 Reading and book habits of the adult population in the five investigation areas — The interview study

Chapter 5 gives a more detailed analysis of the book reading habits of the interviewees. It is based mainly on data concerning 1,788 books that the 1,896 interviewees of the interview study had read during the 14 days that preceded the interview. We discovered how the interviewees found out that these books existed, how they obtained access to them, whether the books were stitched, bound, or pocket editions, and their cost (this latter refers only to bought books, not to books borrowed or obtained in some other way). We have also distributed these books into 21 categories according to content, e.g., detective stories, poetry, childrenis books, The information we obtained about the books the interviewees read during the past 14 days produced a picture of the reading habits in a l4-day

48 SOU 1972:20

period at the turn of the months November and December 1969.

To supplement the picture of the book reading thus produced, we also asked the interviewees whether, during the past 12 months, they had read any book from each of the above-mentioned 21 book categories. We also obtained information about the interviewees” reading of even one of the named Swedish authors and of seven named mass-produced book series, mostly of pocket type. If, during the past 12 months, the interviewees had read any book by these authors, or any writings belonging to the mentioned series, they were asked to say how they got acces to them.

At the end of the chapter we also report the extent that the interviewees visit libraries and utilize the available services. The book stocks in the home are also recorded, as well as the attitudes of the interviewees to books and to various ways of facilitating book purchases and book loans.

Of the 1,788 books that the 1,896 interviewees read during the 14-day period, 649 were purchased, 563 were borrowed from libraries, and 576 were obtained in other ways; thus rather more than 1/3 were bought "in connexion with” the reading and somewhat less than 1/3 were borrowed from libraries. The rest were obtained in some other way.

Women borrow a larger share of the books they read than do the men. Both men and women in Jörn, compared with the interviewees in other places, get books to a much larger extent by borrowing from relatives or friends. This is most probably connected with the limited supply of books in libraries and bookshops and the big distances to such institutions in the parish of Jörn. A closer investigation of how the interviewees bought the books they read during the 14-day period shows that the conditions in Jörn markedly differ from those in the other four areas. The conditions in Kirseberg most resemble those in Jörn. Most of those in Jörn had bought their books in a kiosk; few were bought in a bookshop. The order of the five areas for men and women concerning these two acquisition methods is:

Bought in bookshops Bought in kiosks

Men Women Men Women Oxhagen 1 1 5 4 Skärholmen 2 3 4 5 Skellefteå 3 2 3 3 Kirseberg 4 4 2 2 Jörn 5 5 1 1

This result agrees well with what we know about the possibilities that the population in the five areas have to purchase books in bookshops and kiosks. At the time of the study, Jörn had a B-bookshop that was in decline: the general hardware shop sold books, but the supply was very

SOU 1972:20 49

limited. In effect, the people in Jörn were compelled to buy their books from a bookshop in Skellefteå (which lies about 37 English miles from Jörn). Kirseberg had no bookshop, and people from there had to go to bookshops in the centre of Malmö (which lies about one or two English miles from Kirseberg). Skellefteå and Skärholmen have two centrally situated bookshops in the area. Oxhagen has no bookshop, but the inhabitants probably do not experience the circa mile and a quarter to the town centre (where the bookshops lie) as an obstacle. In that respect, the interviewees in Oxhagen are supposed to differ from those in Kirseberg. None of the areas have any bookshop, and the distance from the investigation area to the bookshops in the town centres is in both cases about a mile and a quarter. However, the people in Oxhagen, to a greater extent than those in Kirseberg, buy their books from a bookshop. Two facts probably contribute to this difference: (a) the inhabitants of Oxhagen who have a considerably higher education than those in Kirseberg are less interested in the books to be found in the kiosks in the area; (b) those in Oxhagen, probably to a greater extent than those in Kirseberg, travel to the centre of their community; this is most likely because the limited total service supply in Oxhagen forces them to do so (it is much more limited than the corresponding supply in Kirseberg), but perhaps also because the pe0ple in Kirseberg — for reasons of age and economy — find it more difficult to visit the Malmö centre.

A comparison of the percentages of the various categories of books involved shows that men had read considerably more ”novels of adventure”, ”agent books”, and ”science fiction books” than women had, but the latter had read considerably more of "other types of novels” (this group includes, among others, so-called "love stories”). The differences between men and women are very obvious regarding the reading of ”other novels”. Of the books read by men during the l4-day period, 30 % belonged to this group; of the books read by women, 40 % belonged here. On the other hand, men read more non-fiction literature than do women; the difference is particularly obvious for the group "technical and scientific books” (9 % and 2 %, respectively). All here-mentioned differences between men and women are found in each of the five areas.

The most marked differences between the various areas, as regards the type of literature read, refer to "religious works and books on religion and philosophy”; such books are read by 12 % and 14 % of the interviewees in Skellefteå and Jörn, respectively; the correSponding figures for the other three areas vary between 1% and 2%. These differences are of about the same size for both men and women.

The people in Jörn and Skellefteå read religious books more so than do those in the other three areas; this agrees well with the picture of the areas that developed during the work of describing the localities; there we found that Skellefteå and Jörn are the two areas where the

50 SOU 1972:20

interviewees are, for the most part, members of some religious organization and where they most often go to church.

The number of books read during the 14-day period is not particularly closely related to the age of the interviewees, but there is a slight tendency for the number of persons who have read more than one book to decrease with higher age. This relation is somewhat more obvious if we take into account only the number of books that have been borrowed. We also found that, as expected, there is a strong relation between education level and the number of books read.

As a supplement to the questions about which books the interviewees had read during the l4-day period (for at least one hour) and which types of books they had read during the past 12 months (for at least one hour), we included in the interviews & series of questions asking whether they had read any book by a certain number of named Swedish authors or any book (or publication) from a number of named mass-produced pocket series (of the type Kalle Anka [Donald Duck ]Pocket,Manhattan, etc.) during the past 12 months. This question was so formulated that a "yes”-answer meant that the book (the publication) had been read in its entirety. So that the interviewees would not find it "easy” to say that they had read a book by a certain author or in a certain book series, they were asked to state the title of the book they had read most recently. The interviewee must also say how he had got this book or publication.

The book series and the authors selected represented various types of books. Seven of the 28 questions concerned book series that are mainly, or to a considerable extent, sold in kiosks and in similar places. They included a series concentrated on children and youths, which is also read rather much by older people (”Kalle Anka Pocket”), three detective and adventure magazines (”Manhattan”, ”Bill and Ben”, and ”Chase”), a series of love stories ("The best seller novel from Allers”), and a pornographic book series (”Fickis från H-son”). We also included a book series with pornographic stories on a highly varying literary level ("Kärlek I—ll”).

The 21 authors that were included in the series of questions belong, with one exception, to the "established” Swedish authors who, at the time of the data collection, had at shorter or longer intervals published books through well-reputed Swedish publishing companies and who had largely been "accepted” by the critics. Four of them have exclusively appeared as "detective novel authors”: Bo Balderson (a pseudonym for an unknown writer), Maria Lang, Vic Suneson, and Stieg Trenter. Four of the chosen authors are mostly known as political and/or sociocritical writers, Jan Myrdal, Åke Ortmark, Göran Palm, and Herbert Tingsten. The rest of the 21 authors are mainly known for their fiction writing. Four are probably best known as poets: Gunnar Ekelöf, Lars Forssell, Majken Johansson, and Artur Lundkvist. Gunnar Ekelöf has also published collections of essays; Lars Forssell, apart from lyrics, has written, among other things, dramas and film scenarios; Arthur Lund- kvist has published sociopolitical analyses, literary criticisms, and novels; all these four writers, however, are mainly referred to as poets (with some reservations for Artur Lundkvist).

The remaining fiction writers have all exclusively or mainly published novels. This group includes Lars Ahlin, Sven Fagerberg, Per Anders Fogelström, Lars Gyllensten, Olle Hedberg, Ivar Lo-Johansson, Alice Lyttkens, Vilhelm Moberg, and Sigge Stark, a pseudonym for a female writer, Signe Björnberg. Stark”s books occupy a unique position. They have not been accepted by the critics but are sold very much, mainly

SOU 1972:20 55

outside the bookshops; in the analyses, we have therefore included her books among the mass-produced series, mostly sold in kiosks. Sven Fagerberg, because of his sociocritical writings, stands on the borderline of the group, where we put Myrdal, Ortmark, Palm, and Tingsten. However, we have included him in the group of novelists because we believe that it is chiefly in this capacity he has become recognised as a writer.

Some of these nine authors write rather "difficult” books. This group definitely includes Lars Ahlin and Lars Gyllensten. Their novels can be said to contain or describe an "attitude towards life”. Without, in the same way, being "hard to understand”, the books published by Per Anders Fogelström, Sven Fagerberg, Olle Hedberg, Ivar Lo-Johansson, and Vilhelm Moberg usually express an outlook on life or an attitude to social problems. These books are sometimes written "on two planes”: they are "easy to understand” in the sense that they often describe a concrete and easily surveyable course of events, but they are more or less ”difficult to understand” in the sense that the author, in his description of this course of events, directly or indirectly defines his attitude to political, philosophical, and religious problems, and often also tries to influence the reader”s opinions on such issues. Two of the authors we have included are usually deprived — by the critics of all ambitions concerning such attitudes: namely, Alice Lyttkens and Sigge Stark (the pseudonym of Signe Björnberg). Alice Lyttkens has written a large number of novels, where she depicts the nobility and the Swedish bourgeoisie during the eighteenth and nineteenth centuries. Her books are usually described by the critics as pure entertainment reading. Sigge Stark's books can be characterized as love stories in rural milieu in Sweden. They are usually dismissed by the critics as linguistically poor and stereotyped in content. The demands on "literary level” that Swedish public libraries follow in their buying policy have meant that they do not usually buy Sigge Stark's books, although in recent years, this policy has been somewhat modified. On the other hand, Alice Lyttkens*s books have in general been found to lie on the "right” side of the quality border applied by the libraries.

Books and publications in the mass-produced series which we have included in this question can only to a very limited extent be borrowed from the Swedish public libraries. This also refers to the public libraries in our five areas during the period covered by the questions (November 1968 — December 1969).

The three authors or book series, of which most of the interviewees had read at least one book during the past 12 months, are reported in the following compilation, where the figure in parentheses indicates the percentage of the interviewees from the investigation area who had read at least one of the books involved. (See the table on next page! )

It is noteworthy that the three authors most read by Oxhagen men and women are novelists who often describe urban milieus in their books. With one exception, we find that the same books occupy the three ”top positions” among men and women from Skärholmen; the exception refers _to the men in Skärholmen, where the Manhattan series takes the

56 SOU 1972:20

Oxhagen Skärholmen Skellefteå

Kirseberg

Men Vilh. Moberg Maria Lang Per Anders Vilh. Moberg Fogelström (26.7 %) (22.9 %) (39.4 %) (25.4 %)

lvar Lo- Stieg Trenter Maria Lang Bill och Ben- Johansson serien (18.2 %) (19.2 %) (22.2 %) (19.6 %)

Manhattan- Per Anders Manhattan— Per Anders serien Fogelström serien F ogelström (15.9 %) (18.0 %) (21.8 %) (18.8 %)

Women Maria Lang Maria Lang Per Anders Maria Lang

F ogelström (27.3 %) (38.4 %) (54.2 %) (30.9 %) Vilh Moberg Per Anders Maria Lang Vilh. Moberg Fogelström (25.8 %) (34.4 %) (38.4 %) (22.0 %)

Sigge Stark Stieg Trenter Stieg Trenter Bestseller from Allers (15.8 %) (24.8 %) (24.8 %) (17.5 %)

J örn

Kalle Anka Pocket (19.4 %)

Vilh. Moberg

(14.9 %)

Bill och Ben— serien (13.0 %)

Sigge Stark

(24.6 %)

Kalle Anka Pocket (21.4 %)

Vilh. Moberg

(20.0 %)

third place in the rank order. The markedly high percentage figures for Per Anders Fogelström among both men and women from Skärholmen is probably connected with the fac that, in a number of novels, he has written about Stockholm milieus.

Among the interviewed men and women from Kirseberg, Skellefteå, and Jörn, there is, from the three most read of the 28 authors/series, at least one of the following three writers who in their books have exclusively or often — described countryside milieus: Vilhelm Moberg, lvar Lo-Johansson, and Sigge Stark. The strong position of mass-pro- duced series in Jörn is remarkable.

These observations point to the fact that there are differences between the population in the different areas regarding how much some of the studied authors and book series are read and to what extent these differences are related to difference between the milieus the population lives in.

We have also recorded what part of the interviewed men and women from the five areas has read at least one book of an author series, out of five groups of authors and book series, which we have distinguished between. Group [ consists of the writers Gunnar Ekelöf, Lars Forssell, Majken Johansson, and Lars Gyllensten. it can be characterized as a group of fiction writers who write lyrics or comparatively serious prose. Group Il consists of Per Anders Fogelström, Olle Hedberg, Ivar Lo—Johansson, Artur Lundkvist, Alice Lyttkens, and Vilhelm Moberg; these can be characterized as a group of writers all of whom have written comparatively easily understandable novels. It is open to discussion whether Artur Lundkvist should be placed in this category; from certain aspects, he could well be referred to Group I or [II. The latter consists of authors who have written socioanalytical and sociocritical books; it

57

SOU 1972:20

includes Sven Fagerberg, Åke Ortmark, Herbert Tingsten, Göran Palm, and Jan Myrdal. (Sven Fagerberg could also have been referred to either Group [ or 11.) Group IV consists of the four detective story writers: Bo Balderson, Maria Lang, Stieg Trenter, and Vic Suneson, Group V consists of the six "mass-produced book series” included in the series of questions (Bill and Ben, Chase, Manhattan, Fickis från H—son, the best seller from Allers, and Kalle Anka Pocket), the pornographic story books ”Kärlek 1—11,and Sigge Stark”s novels.l Group [, II, 111, and IV was read mostly in Oxhagen and Skärholmen and least in Jörn, whereas no such difference was found for Group V.

The proportion of readers of Group V books, which to a large extent, are sold in kiosks and in similar places, is highest for the lowest age group in 10 homogeneous regional and sex groups and the falls largely age group by age group in all 10 subgroups (although the lowest percentage figure does not always belong in the highest age group).

A similar table based on information about those who have read at least one book of any of the "difficult” authors (Lars Ahlin, Gunnar Ekelöf, Lars Forssell, Lars Gyllensten, and Majken Johansson) shows a more even distribution of the readers on different age groups.

Of the "kiosk literature” largely barred in the libraries, only Sigge Stark*s novels had throughout been read by the group with lower education more often than by the group with higher education (in 9 subgroups out of 10). For the seven book series, which are mass—pro- duced, the difference between the groups with higher and with lower education went alternately in different directions. Our data do not verify that the ”kiosk literature” is, to a greater extent, read by those with only elementary school education than by those with higher education.

On the other hand, our figures show that established authors (Group I—IV) in many instances have a higher percentage of readers among those on the higher education level. Some of the authors are read in all the 10 sub-groups (men and women from the five areas) mostly by those on the higher educational level. This concerns Åke Ortmark, Göran Palm, Maria Lang, Per Anders F ogelström, and Gunnar Ekelöf. If the men and women from the five areas are combined (we are fully aware that his "total group” is not representative of the adult population in Sweden but a kind of "ad hoc" group), we find concerning these five authors fairly big differences between the number of "readers” on the lower and on the higher educational level.

Books by "established” authors are mostly read in Oxhagen and Skärholmen, less in Kirseberg and Skellefteå, and least in Jörn. With regard to mass—produced book series, however, Jörn is not at the bottom. The women in Jörn show the highest average for this type of reading, and the men in Jörn a higher average than those living in Kirseberg and Oxhagen. lf we calculate a somewhat artificial relation figure between the number of read mass-produced books and the number of read ”established” authors (among the 28 categories studied), we find that this measure of the relation between the two types indicates that a considerably larger proportion of the reading by both men and women in Jörn is in the form of "kiosk literature”.

58 SOU 1972:20

1 This group distribu- tion could have been bascd on the results of a factor analysis of the re- lations between the read— ing of the 28 authors/ book series. For reasons of time and economy, such an analysis has been reserved for the future.

m_s-5.5." _

We have also recorded how large a proportion of the read books (written by the twenty authors or included in the book series) were obtained in various ways. We did find that 95 % of those borrowed from the libraries, 84% of those bought from book-shops, 65 % of those borrowed from other persons, but only 13 % of those obtained in other ways, including books bought in kiosks, were books written by these established authors.

The figures give strong—although indirect—support for the assumption that the scarce supply of books by established writers in kiosks (and in similar places) in a community such as Jörn, with a limited library service and declining (B-)bookshop, considerably influences the reading by its inhabitants. A large proportion of the books that the people in Jörn buy in bookshops is in the nature of mass-market book series, a matter that is probably connected with the limited book assortment available in the small (nowadays closed) bookshop in Jörn. Then books privately borrowed from other persons are consequently of this type to a greater extent in Jörn than in the other four areas. It is worthy of note in this context that it seems as if mass-produced literature reaches its readers almost as much through private loans as through direct purchase. However, it must be borne in mind that this statement is based on information abOut how the interviewees obtained books by a limited number of authors and a limited number of mass-market book series.

Library loaned books constitute a growing share of the read books, if the studied 21 writers and the book series are arranged in the following groups:

Group 1 Series publications and series books 2 % Group 2 Kärlek 1—11 5 %

Books by Sigge Stark 17 % Group 3 Books by socioanalytical authors 29 % Group 4 Books by detective story writers 33 % Group 5 Books by authors who can be characterized as novelists 34 % Group 6 Books by authors who can be characterized as poets 39 %

The share of the books that the interviewees obtain by private borrowing decreases from 33 % for series publications and series books to 21 % for books by poets. The share of books the interviewees obtain from kiosks and similar decreases from 44 % to 0 %. Taken all round, the libraries play a big role as distributors of such "litterary books” as serious novels and collections of poems.

A circumstance worthy of note is that the two "sex series” "Kärlek 1—1 1” and ”Fickis från H—son”) were the books the interviewees most often obtained by private borrowing. How this should be interpreted is not clear; perhaps many of those who want to read these books are too shy to buy them from a shop or kiosk.

5.6 The interviewees” library visits

The interviewed men borrowed from the library 25 % of the books they read during the l4day period. The corresponding figure for women was

SOU 1972:20 59

38 %. For men, this percentage varies between the five areas from maximum 31 % (Oxhagen) to minimum 16 % (Skellefteå and Jörn); for women, from maximum 44 % (Oxhagen) to minimum 30 % (Skellefteå and Jörn).

If we take into account how often the interviewees visited a library during the past 12 months, this visit frequency too is lowest in Skellefteå and Jörn. This applies both when the visit frequency is measured with the average number of days that the interviewees had visited the library during the past 12 months and when it'is measured by indicating how many of the interviewees usually visit the library at least once a month.

If we use the latter measure (the percentage measure), we find that the visit frequency is highest in Oxhagen. If, on the other hand, we use the former measure (the average measure), we find the highest visit frequency in Kirseberg. The reason for this difference between the results is that in Kirseberg there is quite a large number of interviewed persons who visit' the library twice or more often a week.

The library-visit frequency is highest in the lowest age group. The percentage of interviewees who visited a library at least 12 times during the past 12 months in the ten homogeneous sex and regional subgroups, aged 15 to 19 years, varies from minimum 31 to maximum 74; for ten homogeneous sex and regional groups, aged 50 to 59 years, it varies from minimum 0 to maximum 37. However, the age differences vary considerably from area to area, and it is reasonable to suppose that they are influenced by the local library conditions.

The highly-educated visit libraries more often than the elementary- educated. The differences between the various educational groups are very marked. In Oxhagen, 78 % of the men and 92 % of the women who had matriculated (or had even higher education) had visited the library during the past 12 months, whereas corresponding figures for men and women with solely elementary education are 33 % and 44 %, respectively. In Jörn, these differences are even more marked. Of the men who had passed the grammar school certificate or higher, 72 % had visited the library at least once during the past 12 months; the comparable figure for women was 64 %. The corresponding percentage figures for men and women with solely elementary education are 19 and 29, respectively. The differences in the library visit frequency between various educational levels are big in all tive areas among both men and women.

The interviewees had to specify whether during the past 12 months they had used the various services provided by the libraries. The most usual thing was to borrow books for oneself and for others, and to read books, papers, and magazines while there. Otherwise, the library service is most often utilized for information from the personnel or for inspecting exhibitions arranged in the rooms. Young people mostly make use of the library services. The intensive use of these is strongly concentrated to youths between the age of 15 and 19 years (and, still more, the children below this age). The differences between various educational groups concerning the use of the library services are also marked. In Oxhagen, for instance, only 6 % of the men and 13 % of the

60 SOU 1972:20

(.. ___-.a .(JMEMIIF—u. ” . __

— Aw!—rm -. .

women with solely elementary education had used three or more of the seventeen service possibilities we enquired about, whereas the corre- sponding percentage for men and women who had matriculated or higher was 62 and 67, respectively. When we calculate the average number of ways in which all the interviewees used the library service during the past 12 months, we find the highest degree of utilization in Oxhagen and the lowest in Skellefteå and Jörn. If, instead, we measure the utilization frequency by calculating in how many different ways the interviewees, who have visited a library at least once during the past 12 months, have used the library services, we find the highest average in Kirseberg and the lowest in Jörn and Skellefteå. At these comparisons, it is important to remember that the libraries in the five areas do not offer the people in their surrounding "*hinterland'” the same services.1

We have earlier established that the interviewees to a rather large extent read books borrowed from friends and acquaintances. The books read that the interviewees had obtained in this way during the 14-day period varied from a minimum 10 % in Kirseberg to a maximum 27 % in Jörn.

The possibilities of the interviewees obtaining books in this way depend on how many books there are in the homes in the area.

Through the interview study, we got to know how many shelf-metre books there were in the homes of the interviewees. We have found that most books are available in the homes in Oxhagen and Skärholmen and fewest in the homes in Jörn, both with regard to fiction and non-fiction literature and with regard to these two groups of books combined. For both types of literature the order between the areas was as follows: (l) Oxhagen, (2) Skärholmen, (3) Skellefteå, (4) Kirseberg, (5) Jörn. The proportion between fiction and non—fiction literature was about the same in all five areas: 60—66 % are fiction. The higher the education, the more often the interviewees had at least five shelf—metre books.

There are recurn'ng and marked differences in the book supply in the homes between those with solely elementary education and those with elementary and some vocational training. The differences between these two groups, on one hand, and those with grammar school certificate, on the other, however, are even more marked.

If, instead, we distribute the interviewees according to their belong- ingness to social classes, we get about the same picture, but the differences between the book stocks in the different social classes appear to be somewhat greater.

Book stocks of five Shelf-metres and more are rare in "social group III” homes in all five areas, particularly in Jörn, where we interviewed 115 persons whom we have referred to "social group lll”2. Only nine of these 115 interviewees lived in homes with at least five shelf—metre books

We have compared the size of the book stocks in the five areas with the.book stocks in certain "comparison areas”, for which information was taken from the material of a nation—wide governmental low-income

61

SOU 1972:20

1 The report about exper- imental activities at these libraries analyses the relation between the services offered by the libraries in the five areas and the utilization of these services.

2 This statistical group corresponds to what is usually called the work- ing class.

study, for which data were collected in 1968. These comparisons show that the average book—stock size in Oxhagen and Skärholmen is larger than for the country as a whole: in Jörn, on the other hand, they are smaller. Oxhagen is the only one of our areas that deviates markedly from its ”comparison area”.1 The inhabitants there have more frequently a book-stock of at least five Shelf-metres (47 % v. 27 %). The figure as a whole indicates that differences in the average book stock size between groups of persons with the same education level but from different kinds of habitations are small.

All those readng and book habits, for which we found marked differences between persons on various educational levels, reveal differen- ces of the same type between those from different social classes. Our analysis of the reading and book habits of educational groups and social classes allows us to suppose that these differences are due to the educational level; however, the results also suggest that even stronger differences for certain reading and book habits would be found if — by means of further data consideration could be paid to their income and position in society.

When the interviewees from the five areas are divided into groups according to their educational level and their belongingness to social classes, one finds that those belonging to the same educational group or the same social class in general differ little from one another with regard '1 to their reading and book habits. The differences between the inter- viewees from the various areas that recur in table after table are mainly due to the variation of the percentage of those with higher education in the various areas. There are considerably more such individuals in Oxhagen and Skärholmen than in Skellefteå, whose population, in turn, includes a considerably larger proportion of higher educated than the population of Kirseberg and Jörn. This fact underlies the regularly recurring order of our areas with regard to the frequency of many leisure activities, with Oxhagen first, followed by Skärholmen, Skellefteå, 1 See p_ 44 in this Kirseberg and Jörn, in that order. summary.

__- ,.MA .. . 4

en. .a..=_._._5-;.H_q=

62 SOU 1972:20

Also after a division of the group studied into more homogeneous groups, a tendency can be found for the same order between the areas, when a comparison is made of groups of those that are homogeneous concerning such qualities as sex, age, education, and social class belongingness. The order of the areas for these homogeneous groups is often the same as that for the total group before ”the break down”, i. e. Oxhagen and Skärholmen show relatively high values for the studied activities, habits etc., whereas Jörn and Kirseberg regularly have comparatively low values.

An example of this is the figures about the "information density” for read books among those on different educational levels in the five areas, which we have reproduced on page 52 on this summary. However, one has to keep in mind that these differences might be connected—at least partially—with the fact that there are certain differences in educational level and other variables between those from the same social class in the five areas.

From the answers to a few attitude questions, we have tried to obtain a measure of the general book interests of the interviewees, and also measures of their attitude to various possibilities of increasing the book reading. Our data indicate that in all five areas women are more interested in books than are men; the differences, however, are slight, except for Jörn, where the men have a markedly lower book interest. No obvious relation between, on one hand, our measure of book interest, and, on the other, age group and educational level has been found. We can with reason ask whether the method we use produces an acceptable instrument for measuring book interest. If we presume that the method used gives reliable measures, the slight differences in book interest between various age groups and educational groups indicate that these differences are considerably less than the differences in actual book reading. The existence of a highly positive attitude on the part of the interviewees to books and book reading whether occasioned by insight or convention—might be a fertile ground for promoting reading activities of various kinds.

We also asked a few questions intended to measure the attitude of the interviewees to six methods that could improve the spreading of books and lead to increased book loans and book purchases. In all five areas, the interviewees believed that cheaper books is the one among these methods that would have the greatest effect. The least confidence- inspiring methods among the interviewees was the sale of books in the libraries. Regarding the libraries, it was thought that Sunday opening and extended service in the evenings of week days would resuit in an increase in borrowing. No obvious differences between men and women, between various age groups, between various education groups, and between interviewees from the different areas were found concerning this series of questions on the distribution ofbooks.

Expressed somewhat differently, the interviewees consider that high book prices and limited service by the libraries are the most important obstacles to increased book reading.

SOU 1972:20

6 The reading and book habits of school children in the live areas The school children study

Our data indicate no difference concerning the number of owned books between boys and girls attending the same class and coming from the same area. As is reasonable, the number of owned books in all five areas, among both boys and girls, increases somewhat from class 3 to class 9.

It is more interesting that, in the matter of owned books, there are quite marked differences between children from the various areas. Those from Skärholmen and Oxhagen own considerably more books than those from the other three areas; among the children from Jöm, in particular, many own less than ten books.

Children in the studied group can have access to books in many different ways. During the interview, they answered questions about how often they obtained books in one or other of the following ways:

buying books for themselves from the bookshop buying books for themselves from a kiosk buying books for themselves from a store or other shop getting books as gifts reading books already in the home borrowing books from friends borrowing books from the school library borrowing books from a library other than the school library.

The answers to these questions show that the most frequent way that both boys and girls become acquainted with books is by reading those in their homes. The next is borrowing from school libraries which, in the two lower school classes in some investigation areas, is a more frequent way of obtaining books than from the homes. Borrowing from school library, however, is a method that is used less often in the higher class (and consequently, at higher age); it plays a comparatively minor role for those who have moved upp to class 9.

The girls have a higher frequency than the boys for seven of the eight ways of obtaining books. The exception is book purchase from kiosks, which is about equal for boys and girls. The boys getting more books is a difference regularly found for all ways of obtaining books (except kiosk purchase) at comparisons in all three classes in all five areas (with a few random exceptions). The differences, however, are usually small. The greatest differences are found concerning borrowing from friends. We have earlier established that the book reading frequency reduces with belonging to higher class (and higher age). In good agreement with this, the frequency of obtaining books also decreases with belongingness to higher classes ( and higher age). The only marked feature of the areas concerning the frequency of obtaining books by the school children is that purchase in bookshop, store, or other shops is low in Jörn; this is not surprising hearing in mind how limited the commercial book supply is in Jörn.

The questionnaire that the pupils had to answer included a series of questions aimed at establishing the extent they had used the various possibilities of service and leisure time activities offered by the libraries. The series of questions included 20 such services and activities.

SOU 1972:20

The average of the number of— types of library services used by the interviewed pupils varied from a minimum 4.39 (boys in class 3 in Jörn) to a maximum 9.62 (boys in class 9 in Kirseberg). Kirseberg had the highest average for both girls and boys in all those three classes we studied, while Jörn had the lowest or next lowest average for both girls and boys in all three classes.

If we consider how the pupils in the three classes used these services or devoted time to those activities in the library, we find that there is a clear relation between the variations in the existing offer of service and activities by the libraries in the five areas and the utilization of them.

In the questionnaire, we also included a series of questions aimed at measuring the interest in book reading compared with some other leisure time activities: watching TV, taking part in sports and athletics, visiting the cinema, and playing or listening to music.

No characteristic differences in the reading interest between homo- geneous sex and age groups from the five areas seem to exist. The measuring instrument we used showed that the interest in book reading among the boys is generally low, but it is particularly low among the boys from class 9. This does not apply to the girls. The girls, on the whole, are more interested in visits to the cinema than in reading books, but if we compare the interest in the other three leisure time activities included in the series of questions (watching TV, playing or listening to music, taking part in sports or athletics), we find that the girls are just as interested in book reading as in these other activities.

The results of the analyses of the material made so far from the school children study support and complement on a number of points the picture of the book and reading habits in the five areas which we arrived at in the analysis of our data from the interview study with adults.

7 Library book loans in the five investigation areas — The library loan study

Chapter 7 reports the results from the library loan study of 1970. The object of the study was the distribution of the loans conceming certain features of the borrowers, such as sex, age, social group, and so on. Our results refer to a random sample of the film—registered book loans during the period 15 January 1970 to 3 May 1970. The total number of analysed book loans was 7,500. The information for each book loan that we had access to was the sex, age, civil status, occupation, income, education, and home address of the borrower, and also the genre of the book and the time of the loan.

66 SOU 1972:20

Denna beskrivning är ett försök att ge en bild av den miljö och de människor, som tillsammans utgör Kirseberg. Kirseberg är präglat av många inte olikheter, men det framträder samtidigt som en särpräglad miljö gentemot det övriga Malmö. Dessa båda aspekter ligger till grund för den första delen av beskrivningen. Den andra delen tar upp de möjligheter som finns till fritidsaktiviteter i Kirseberg. Där beskrivs stadsdelens bibliotek och dess verksamhet. För att förstå Kirseberg måste man känna till hur området historiskt är förknippat med det övriga Malmö. Det är berättelsen om det lilla, något isolerade, och troligen ganska väl integrerade samhället, som överväldigades av den stora staden. Avslutningen är ett försök att skissera denna process.

Kirseberg historia och miliö

Egentligen är det oriktigt att benämna den del av Malmö som vi studerat för Kirseberg. Det som i dagligt tal förstås med Kirseberg utgör emellertid huvuddelen av det studerade området, och jag kommer därför för enkelhetens skull att använda ”Kirseberg” som en sammanfattande beteckning på detta område. (Kartan i figur 2.1 visar undersökningsom- rådets utsträckning.)

Kirseberg ligger i den nordöstra delen av Malmö. Området kallas ofta för ”Backarna”, därför att det är en av de få platser inom Malmö där det finns nivåskillnader i terrängen. Från början lär det ha funnits två backar, ”det stora Kirseberget” och ”det lilla Kirseberget”, men det senare är sedan länge försvunnet i samband med breddningen av gator. Om ordets etymologi råder delade meningar. Vissa auktoriteter sammanställer det med ordet körsbär, andra vill föra det tillbaka ända till 1200-talet och Sankt Knutsgillets årliga fester, då man på valborgsmässoafton tände sto- ra bål på Kirseberget. I vilket fall som helst har området en lång historia. Namnet finns belagt från medeltiden då man lär ha bränt häxor på dessa kullar utanför det dåvarande Malmö. Kirseberg ligger inom det Malmö som visas på den första fullt vederhäftiga kartan från 1697. Vid denna tid har det troligen varit platsen för ängar och betesmarker, ett par gårdar, en kvarn och några krogar längs landsvägen.

Under mitten av 1800-talet började Kirseberg emellertid alltmera anta karaktären av förstad till Malmö och växte så småningom samman med den gamla staden innanför kanalerna. Kontakten med landsbygden fanns emellertid kvar. En bild av detta ges i en lägesrapport från det sk Östergårdsprojektet:

”Många nyinflyttade lantbor slog sig tidigt ned i Kirseberg där man kunde leva ett mellanting mellan lant- och stadsliv. Kirsebergsboma höll ofta grisar och höns, och många hade småodlingar på jordstycken nära bostaden. I Kirseberg bodde mot slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet slaktardrängar, hudflikare och andra personer med yrken, som hade lågt socialt anseende. Här bodde också tattarna i Malmö, som tillsammans med annat ”löst folk” i Kirseberg ofta kallades (och ibland fortfarande kallas) för 'tavringar7 eller 'taringar. ”Backarna” och människorna därute har varit föremål för en mytbildning i Malmö. I en

SOU 1972:20 lll

1 En bild av denna ut- veckling ges i en rapport från det s k ”Östergårds- projektet”. Se Bodil Nils- son, Harald Swedner och Martha Ullerstam "Läges— rapport från Östergårds- projektet, sommaren 1970", Malmö 1970 (stencil).

näe

beskrivning av förhållandena under början av seklet kan man läsa: *Men där slutade stadsbebyggelsen, staden, spårvägen och heder och ära och redlighet åtminstone efter våra pojkbegrepp, men nog också efter många vuxnas. Där började backarna”.l En gång i tiden gavs det kanske belägg för dessa myter, men mycket tyder på att många malmöbor fortfarande när dem och att stadsdelen betraktas med en något negativ attityd.”

Inom Kirseberg kan man urskilja flera mer eller mindre distinkta delområden. Kirsebergsstaden (se figur 2.2) är den del av undersöknings- området, som ligger längs Vattenverksvägen, där terrängen på båda sidor sakta sluttar ner mot den Norra och den Södra Bulltoftavägen. Här finner man Kirsebergstorg, kring vilket en förhållandevis stor del av områdets serviceutbud är lokaliserat. Här finns tex post, bank, apotek, barnavårdscentral och affärer. I omedelbar närhet, längs Vattenverksvä- gen, ligger ytterligare några affärer och kiosker. Ett par föreningar har sina lokaler i detta grannskap, och här ligger också kyrkan. Vissa institutioner för social service är emellertid belägna utanför området. Socialbyrån och pastorsexpeditionen ligger tex i angränsande delar av Malmö. Bebyggelsen i Kirsebergsstaden är huvudsakligen av två slag. Större delen består av hyreshus i fyra våningar byggda under 1940- och 1950-talen. De flesta lägenheterna är små med ett eller två rum och kök. År 1965 klassificerades över 50 % av hushållen som trångbodda i den del av Kirsebergsstaden, som ligger söder om Vattenverksvägen.2 Den andra typen av bebyggelse inom Kirsebergsstaden härstammar från tiden före sekelskiftet. Den är i huvudsak koncentrerad till gatorna inärheten av Kirsebergstorg. Här ligger små låga hus längs smala sluttande gator. Det är kanske framförallt denna miljö, som förknippas med ”Backarna” och livet där. Idyllen finns emellertid ofta endast på ytan. Så här skriver Anna-Margareth Thagaard i en utredning om den gamla bebyggelsen.

II AN | | 0 l R I R i I I i i I II ____ r _____ ( Roshrp _ ,! ______ : Osti-a Sjukhuset ,, : .- ", | ' w" x _,» o'" '&'-po » ———— Vald-murare ' b . (» . _, (M M » Kirse- wolf. // Sooris- Vatte Beijers pol-k 3 Kockums baracker ,,,

Gornisons- ,, "IUCN planteringen staden

park södra agn.;

Järnvägs—

verksföderno '

I | l r

r' " ,z' Bulltofta flygplats |__

Figur 2.2 Trafikleder och trafikplatser i undersökningsområdet Malmö.

SOU 1972:20

! q »- | , ""en ,' I,, ', _____________ 1 ,

lSe Dahlin, Rune "Hil- mersro 1907—1915", Malmö Fornminnesför- enings årsskrift, 1947. 2Se Bengt Nilsson, ”Bo- endetäthet och trångbodd- het i olika delar av Malmö”. Drätselkontorets statistikav- delning. Malmö 1969 (stencil).

”1939 upprättades den för det gamla låghusbeståndet iKirseberg så ödesdigra stadsplanen. För cirka 15 år sedan i samband med en saneringsutredning utgick en skrivelse till alla småhusägare, att Malmö stad tänkte köpa in fastigheterna till totalsanering. Man uppmanade därför folk att inte göra några stora ombyggnader, utan endast nödtorftigt underhålla sina hus. Möjligheten att få statliga län har inte funnits. Resultatet har blivit, att de äldre som bodde i husen stannade kvar under dåliga sanitära förhållanden. Efterhand har det uppstått fler och fler sterbhus, barn och barnbarn vågar inte själva satsa på husen, utan i stället säljer man, ofta till tomtspekulanter eller småföretagare. En del av husen har utdömts av hälsovårdsnämnden, småföretagare har sett sin chans att skaffa billiga, centralt belägna lokaler”.l

Motsatsen till Kirsebergsstadens gamla låghusbebyggelse finner man i det moderna höghusområdet Segevång. Större delen av denna bebyggelse uppfördes under början av 1960—talet. Husen ägs huvudsakligen av bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag. Segevång fun- gerar troligen ganska självständigt i många avseenden. Området har t ex sina ”egna” affärer, en ”egen” skola för låg- och mellanstadium, en ”egen” fritidsgård och en ”direkt” bussförbindelse med det centrala Malmö.

inom Kirseberg finns det också en mycket karaktäristisk villabebyggel- se. 1 Rostorpsområdet ligger ca 180 till formen mycket likartade villor. Denna egnahemsbebyggelse kom till under 1920-talet under den dåvaran- de bostadsbristen. Initiativtagare var en grupp arbetare vid SJ. Områdets tillkomst präglades av ett aktivt samarbete mellan de blivande husägarna. Man bildade ”Föreningen Rostorps egna hem” och denna organiserade bland annat byggandet och anskaffade byggnadsmaterial.

Östergård och Österhus ligger mellan Södra Bulltoftavägen och järnvägen. De består av två stora kringbyggda kvarter, uppförda 191641918 av Malmö stad, som fortfarande äger och förvaltar fast ighetema. Området har varit föremål för flera sociologiska undersök- ningar. Det har karaktäriserats som slumområde som till stor del bebos av ensamstående personer och familjer, vilka av socialvårdens myndigheter fått bostäder här, sedan det visat sig att de inte kunnat skaffa sig eller behålla en bostad i den öppna marknaden.

Vid Lundavägen, omkring Saarisplan, ligger ett bostadsområde som huvudsakligen består av äldre hyreshus med mellan fyra och fem våningar. En del av husen inom detta område vetter direkt mot motorvägen Malmö—Lund och en del direkt mot Lundavägen, vilka båda är hårt trafikerade. Ytterligare ett område med hyreshus ligger som en smal remsa mitt emot Sjölundaviadukten mellan Rostorp och Lundavä— gen.

Valdemarsro är den mest isolerade bebyggelseenheten inom undersök- ningsområdet. Det ligger någon kilometer utanför Kirsebergsstaden vid Staffanstorpsvägen och tätt invid landningsbanorna på Bulltofta flyg- plats. Bebyggelsen består till största delen av enfamiljshus, som byggdes under 1920-talet.

Det ovan skisserade Kirseberg avgränsas på alla sidor av flera naturliga ”barriärer”. I söder, mellan stadsdelen och det övriga Malmö, ligger, förutom en del av järnvägens spårområden, Malmös hårt trafikerade norra

114 SOU 1972:20

lAnna-Margareth Thagaard, ”Utredning: Kirsebergsstaden” Stadsingeniörskontoret, Malmö 1970 (stencil).

infart. I väster ligger bangården, motorvägen Malmö—Lund och ett av Malmös största industriområden. I öster ligger ett industriområde och Bulltofta flygfält, och i norr flyter Segeå, som utgör Malmös gräns mot den rena landsbygden. På grund av detta finns det i princip endast två vägar från Kirseberg in till Malmös mera centrala delar. Tre busslinjer går till eller igenom området, och beroende på var man bor är det mellan två och fyra kilometer in till centrum.

Den del av Malmö, som ligger på andra sidan av dessa ”barriärer”, utgör en del av vad som ibland kallats för ”stenstaden”. Kontrasten mellan denna del av Malmö och det geografiskt något isolerade Kirseberg upplevs starkt, speciellt under den varma årstiden. Kirseberg är grönt. På flera ställen runt omkring området, innästlade mellan vägar och järnvägar, ligger koloniträdgårdar. Längs Vattenverksvägen löper en alle, som så småningom mynnar ut i Beijers park. Beijers park anlades år 1855 av två privatpersoner, vilka arrenderat området på 50 år av Malmö stad, med villkor att området endast fick användas till plantering och att det efter arrendetidens slut skulle tillfalla staden. Målsättningen med deras arbete var att skapa en park i den östra stadsdelen, som skulle motsvara Kungsparken i det västra Malmö. Förutom Beijers park finns två andra mindre parker, Gerlachs park och Garnisonsplanteringen. Den senare hette en gång ”Gamla garnisons- och fångkyrkogården”. Mellan 1809 och 1870 var det en kyrkogård för soldater och arbetsfångar, mellan 1870 och 1891 endast en fångkyrkogård.

Vistas man i Kirseberg lägger man snart märke till det stora antalet idrottSplatser. Här finns fotbollsplaner, tennisbanor, en konstisbana, ett friluftsbad m m. Funnes det något mått på antalet kvadratmeter

Segevö ngsskolon

D Segevångs fritidsgård

ock b k & /D UFönqelser KD ums nruc eg./__ ___;7 _,/ . l' . Kirsebergsskolun BIM—d:! _. /

_ D Kar-kun Kv. Kirseberqsm""* Bulltofta

Figur 2.3 Några viktiga byggnader och institutioner i Kirseberg.

SOU 1972:20

idrottsplats per invånare skulle Kirseberg troligen ligga högt i jämförelse med många andra stadsdelar i Malmö.

Trafik från Malmös norra infart på väg till stadens östra delar tar ofta vägen genom ett virrvarr av smågator i bostadskvarteren i Malmös nordöstra utkant. En del av denna rutt ligger inom Kirseberg. Alla typer av fordon kör här och i rusningstid är köerna ofta långa. En annan hårt trafikerad väg, som skär igenom området är Lundavägen, en av huvudlederna för lokaltrafiken norrut. Den kraftiga trafiken beror på Kirsebergs läge tätt invid Malmös stora industriområden. Det finns även inom det egentliga undersökningsområdet ett stort antal arbetsplatser. Enligt 1965 års folk- och bostadsräkning fanns det den 1 november 1965 471 st företag inom undersökningsområdet.1

Den definition av företag, som användes vid denna räkning, var ”varje lokal eller varje avgränsat område där verksamhet bedrives (verkstad, bu- tik o d)”. Detta innebär att de flesta företag är små. Över hälften syssel- satte endast en eller två personer, medan ca 5 % av företagen svarade för över 60 % av arbetstillfällena. Bland de största företagen är Sydsvenska Dagbladet, Statens Järnvägars reparationsverkstäder och Allhems förlag. Siffrorna visar också att inpendlingen till Kirseberg är stor. Dagbefolk- ningen beräknades 1965 till 7 542 personer, dvs ungefär 90 % av nattbe- folkningen.l Nästan 60 % av den förvärvsarbetande dagbefolkningen ar- betade inom tillverkningsindustrin. Något över 800 av de förvärvsarbe- tande Kirsebergsboma hade sina arbetsplatser inom undersökningsområ- det. Nattbefolkningen beräknades till 8 176 personer. Detta innebär att nästan 10 % av Kirsebergsboma hade nära till sina arbetsplatser. Ser man på Malmö i dess helhet, är det ungefär 8 % av de förvärvsarbetande, som bor inom samma statistikområde som de arbetar inom. De flesta förvärvs- arbetande i Kirseberg hade sina arbetsplatser inom något av de stora in- dustriområdena i Malmö, tex det östra eller västra hamnområdet eller inom något av industriområdena i Mellersta förstaden.

Vissa kvarter i Kirseberg har, som tidigare nämnts, karaktäriserats som slumområden. Av dessa har kvarteren Östergård och Österhus blivit ingående studerade i samband med en serie sociologiska studier. Lena Altvall diskuterar i sin undersökning från 1967 i vad mån området kan karaktäriseras som ett slumområde. Hon utgick därvid från en serie slumkriterier, som David E Hunter använt vid sina analyser av slumområden i USA. Hon tar upp tolv sådana indikatorer och anser sig finna att kvarteren Östergård och Österhus då uppfyllde åtta av dessa kriterier på ett slumområde. ]) nedgångna och förfallna bostäder och fastigheter; 2) hög boendetäthet per rum; 3) stark överrepresentation av människor ur lägre sociala grupper; 4) många understödstagare; 5) hög rörlighet inom området och från ett slumområde till ett annat; 6) svåra hälsoproblem; 7) splittrade hem, skilsmässor, utom äktenskapet födda barn, många ensamstående; 8) ett smutsigt bostadsområde.2

Det finns ytterligare några bostadsområden inom Kirseberg, vilka i varierande grad uppfyller dessa kriterier. Dels är det kvarteret Kirsebergs- tornet, i dagligt tal kallat ”Vattentornet”, dels vissa hus i kvarteret Krusmyntan, i dagligt tal ofta benämnt ”Gula faran”. ”Vattentornet” var från början, precis som namnet anger, ett vattentorn. Det byggdes år

116 SOU 1972:20

1 Lars Frisäll”Företags— ?, strukturen iMalmö 1965”! Drätselkontorets statistik- , avdelning, Malmö, 1968 _ (stencil). ,l' 2Lena Altvall, ”Öster- gård-Österhus. En slumstu- die iMalmö”. Malmö stad socialförvaltning, Malmö, 1967 (stencil).

1879. År 1916 byggdes det emellertid om och har sedan dess fungerat som ett bostadshus. ”Vattentornet” ligger på toppen av ”Kirseberget” alldeles i närheten av Kirsebergs torg. ”Gula faran” utgöres av två gulgrå hyreskaserner. De ligger vid Norra Bulltoftavägen, som nära granne med biblioteket och fritidsgården. Dessa kvarter har det gemensamt att de samtliga kan karaktäriseras som slumområden, men också att samtliga fastigheter i dem ägs och förvaltas av Malmö stad. De har kommit att fungera som bostadsmarknadens sista resurs, där stadens myndigheter placerar människor, som inte kan klara sig på den vanliga hyresmarkna- den av ekonomiska eller andra skäl. Sammanlagt bor i dessa områden mellan 600 och 700 personer. Myndigheter av olika slag har också lokaliserat flera institutioner av vårdkaraktär till Kirseberg. Mitt inne i stadsdelen ligger Centralfängelset med häkte och rättspsykiatrisk klinik. Östra Sjukhuset, som är Malmö stads mentalsjukhus, ligger tätt invid Segevång. Dessa båda institutioner är gamla i Kirseberg. Nyare är Hammargården, ett övergångshem för alkoholiserade ungkarlar, och Hammaren, en av Malmö stads skyddade verkstäder för fysiskt och psykiskt handikappade. Båda dessa institutio- ner ligger som grannar till kvarteren Östergård och Österhus. Sist idenna rad av institutioner kommer Segevångsgården, ett ålderdomshem för klienter som behöver speciell vård. Många av dem som bor här, har tidigare varit alkoholister, och de saknade ofta fast bostad.

Människorna i Kirseberg

I det föregående avsnittet har jag försökt ange några av de faktorer som präglar miljön Kirseberg. Nu något om de människor som bor där. Befolkningsutvecklingen inom området kännetecknades under början av 1960-talet av en ökning fram till 1965, med en markant topp i ökningen år 1962, och sedan av en långsam minskning.

Den kraftiga befolkningsökningen omkring år 1962 berodde på inflyttningen till det nybyggda Segevångsområdet. Under perioden 1961—1965 färdigställdes här ca 1 400 lägenheter. Samtidigt med denna inflyttning har det emellertid under hela 1960-talet skett en långsam minskning av befolkningen i de övriga delarna av Kirseberg. Om man för dessa områden jämför befolkningstalen 1960 och 1969, visar det sig att det skett en befolkningsminskning på i runt tal 30 %. Under senare delen

Tabell 2.1 Kirsebergs befolkning under 1960-talet.

Tidpunkt Antal personer 1.11.1960 12463 1.11.1962 16 223 1.11.1964 15 707 1.11.1965 16 080 1.11.1966 15 767 31.12.1967 15 256 31.12.1968 14 754 31.12.1969 13 986

SOU 1972:20

Tabell 2.2 Könsfördelningen i Kirseberg och Malmö i dess helhet den 31. 12.1969.

Kirseberg Hela Malmö Antal % Antal % Mån 7 228 51,7 124 465 48,5 Kvinnor 6 758 48,3 132 625 51,5 Totalt 13 986 100,0 257 390 100,0

av 1960-talet har även Segevångs befolkning minskat något, och totalt har dessa förändringar resulterat i en befolkningsminskning för hela un- dersökningsområdet.

Om man jämför Kirsebergs befolkning årsskiftet 1969—1970 med Malmös totala befolkning framträder vissa skillnader med avseende på olika befolkningskaraktäristika. Det finns i Kirsebergs befolkning en något större andel män än i Malmös totala befolkning och en större andel ogifta personer.

Kirseberg har en något större andel invånare ide yngre åldrarna än vad som är fallet för Malmö i dess helhet, medan andelen äldre är något rnind- re.

Givetvis varierar dessa befolkningskaraktäristika inom olika delar av området. Segevång, som är det delområde som har den största befolkningsandelen (ca 6 000 personer), är ett ur ålderssynpunkt ungt område, där andelen barn och ungdomar utgör ungefär 35 % av det totala invånarantalet. En motsats till detta är området omkring Saarisplan. Detta är ett ”gammalt” område med avseende på befolkningens ålder. Här är ca 25 % av invånarna över 67 år. När det gäller civilståndsfördel- ningen är området Östergård och Österhus särpräglat med sin stora andel ogifta vuxna personer, huvudsakligen män. Villaområdet Rostorp är den del av Kirseberg, där det finns den största andelen gifta personer.

Malmös socialekologiska mönster kan mycket grovt karaktäriseras på följande sätt. De centrala delarna (”den gamla staden”) består huvudsakligen av kontor och affärer och har ganska få bofasta invånare. Mot öster och nordöst ligger äldre hyresområden och industriområden. De flesta invånarna i dessa stadsdelar är ”arbetare”. Samma förhållande gäller med vissa undantag för södra Malmö, där de nya bostadsområdena växer upp. I väster finns stora grönområden och en vidsträckt

Tabell 2.3 Civilståndsfördelningen i Kirseberg och i Malmö i dess helhet den 31.12.1969.

Kirseberg Hela Malmö Antal % Antal % Ogift 5 918 42,3 105 070 40,9 Gift 6 722 48,1 125 599 48,8 Änka eller änkling 644 4.6 14 886 5,8 Frånskild 702 5,0 11 535 4,5 Totalt 13 986 100,0 257 090 100,0

118 SOU 1972:20

O— 4 5— 9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—74 75—79 80—84 85—89 90—

800 700 500

Mån Antal

Kirseberg

471 425 502 492 702 664 515 502 529 579 445 442 364 257 164 92 53 29

1

Totalt 7 228

Mån

500 400 3011

OOO—NWUIGNONFQOXNIXDSDONQMON OAlewONOl—NOWNDHNQWXDNDUI

100,0

200

Kvinnor

Antal %

419 6,2 435 6,4 436 6,5 456 6,7 623 9,2 473 7,0 462 6,8 430 6,4 494 7,3 542 8,0 449 6,6 418 6,2 376 5,6 278 4,1 207 3,1 124 1,8 91 1,3 32 0,5 11 0,2 6 756 100,0 Alder-,är

100 0 0 100 Antal individer

Totalt Antal

890 860 938 948 1 325 1 137 977 932 1 023 1 121 894 860 740 535 371 216 144 61 12

13 984

200

%

Tabell 2.4 Åldersfördelningen i femårsklasser för Kirseberg och Malmöi dess helhet den 31/12 1969.

OOb—lr—INWUIOOPNIQNImXOONChOXO! H&OMQWWHÖOWQO—me—Ä

... O O O

Kvinnor

300 4011

Figur 2.4 Fördelning på kön och ålder i femårsklasser i Kirseberg.

SOU 1972:20

Hela Malmö %

500

oo—uwc—oaxaxyraxu-axoooomaxoxox NOK-hw-bONOOKON-h-Äml—t—mxlI—NON

... o 9 o

600 700 800

villabebyggelse. I dessa stadsdelar är invånarna mera sällan ”arbetare”. Som tidigare nämnts ligger Kirseberg i den nordöstra delen av Malmö. Denna bostadssegregation har varit föremål för flera sociologiska studier. Birgit Werners undersökning, som grundade sig på förhållandena 1955, visade att Kirseberg var en stadsdel som huvudsakligen beboddes av personer ur socialgrupp III.1 Segevångsområdets tillkomst medförde inga större förändringar. Göran Lindberg karaktäriserade detta år (1963) såsom dominerat av arbetare.2 De undersökningar av skolsegregationen i Malmö, som år 1968/69 genomfördes av Harald Swedner gav samma bild. Kirseberg visade sig vara ett av de områden i Malmö, som hade lägst socialgruppskvot.3 Socialgrupp är ett begrepp med många dimensioner och är bla beroende av sådana faktorer som utbildning, yrke och inkomst. Litteraturutredningens intervjuundersökningar hösten 1969 visade att över 50 % av invånarna i Kirseberg hade en utbildning, som motsvarade enbart folkskola och att ca 45 % arbetade inom tillverknings- industrin. Beträffande inkomster finns det möjligheter att göra jämförelser mellan Kirseberg och det övriga Malmö. 1967 var medelin- komsten för Malmö stad i dess helhet 25 700 kronor per inkomstenhet och år (inkomst är här ”den vid den statliga taxeringen åsatta sammanräknade nettoinkomsten”). Motsvarande siffra var för Kirseberg 22 500 kronor per inkomstenhet och år.”' Studerar man differentieringen inom Kirseberg framkommer en mera nyanserad bild. En beräkning av s k socialgruppskvoter för de tidigare beskrivna delområdena visar att Rostorp har den högsta socialgruppskvoten, 2,01.

Efter Rostorp följer området kring Saarisplan med 1,58 och Segevång med 1,54. 1 norra delen av Kirsebergsstaden är socialgruppskvoten 1,41 och i den södra delen 1,36. Valdemarsro har en socialgruppskvot på 1,40

Områdlt längs

1 Se Birgit Werner, ”Mal- mö stad och dess tillgrepps- brottslighet. En socialeko- logisk undersökning", So- ciologiska institutionen, Lund, 1963.

2 Se Göran Lindberg, ”Social omgivning. En so- cialekologisk undersök- ning av tjugo bostadsom- råden i Malmö”. Sociolo- giska institutionen, Lund, 1967.

3 Se Harald Swedner, ”School Segregation in Malmö”, Chicago 1971.

4 Se Kay Nilsson, ”In- komstfördelningen år 1967 iMalmö etapp 11 och 111”, Drätselkontorets statistikavdelning, Malmö, 1969 (stencil).

:: "

ol _

*. /-€*3I: "

' Norm delen ' _ /../, ,»

' ov' Kirseberqsmcfen m-Qj _.) ;;

: "u . Lh!» Valdemarsro ,» li

: Lao _,r' r,

" ,)

_

Södra delen av Hifseburqsstoden "07 : .fi, _c

_ 1.35 | 1,35- : .,”,r gr

. "...nu ' » !

Östergård- Österhus E .."" '. ,J', lill

|,” ..' : J.,. le. .,), ,v

.-' - . v i.

”u...-"". .: ,,,, lå :..,”

*,

Figur 2.5 Socialgruppskvoter för bostadsområdena i Kirseberg. ,! 120 SOU 1972:20

Tabell 2.5 Andelen röstande på olika politiska partier i Kirseberg och i Malmö i övrigt vid kommunalvalet år 1970 (poströster ej medräknade). Procentuell fördelning.

Malmö stad i sin helhet

Kirseberg

Moderata samlingspartiet 7,8 15,1 Centerpartiet 11,2 11,5 Folkpartiet 11,7 15,9 Socialdemokraterna 63,5 53,9 Vänsterpartiet kommunisterna 5,1 2,9 Kristen Demokratisk Samling 0,7 0,7

Totalt 100,0 100,0

och Östergård-Österhus 1,17. Den lägsta socialgruppskvoten (1,07) finns i det område, där Kockums baracker för utländska arbetare är belägna. Socialgruppskvoterna är angivna på kartan i figur 2.5.l

Medelinkomsten för de olika delområdena följer i stort sett samma mönster. l Rostorp var medelinkomsten år 1967 26 800 kronor per inkomstenhet och år, medan motsvarande siffra för Östergård-Österhus var 15 000; dessa är den högsta respektive den lägsta medelinkomsten för de olika delarna av undersökningsområdet.

Arbetarklassen dominerar alltså den socioekonomiska bilden iKirse- berg. Det är svårt att uttala sig med bestämdhet, men vissa iakttagelser pekar mot att fackligt organiserade arbetare i viss mån satt sin prägel på miljön. Det tydligaste exemplet på detta är tillkomsten av egnahemsom- rådet Rostorp, som initierades och till stor del planerades och organise- rades av fackligt aktiva arbetare vid SJ. Televerket byggde vid ungefär samma tidpunkt i närheten av kvarteret Östergård de s k Hagtorpshusen som tjänstebostäder, och något tidigare byggde SJ i närheten av kvarteret Österhus det 5 k Järnvägshuset, som också användes till tjänstebostäder. Andelen kirsebergsbor, som i dag är anslutna till fackföreningar, är hög. Över 70% av männen i åldrarna mellan 16 och 69 år och ca 35 % av kvinnorna i samma åldrar angav vid litteraturutredningens intervjuunder- sökning att de var medlemmar i någon fackförening.

Resultaten av valen till kommunfullmäktige 1970 visar att kirsebergs- borna i större utsträckning än vad som är fallet för Malmö i dess helhet röstar med Arbetarpartiet-Socialdemokraterna och med Vänsterpartiet Kommunisterna. De röster i mindre utsträckning med Moderata samlingspartiet och Folkpartiet. För Centerpartiet och Kristen demokra- tisk samling är siffrorna ungefär desamma för Kirseberg som för hela staden.2

Ett karaktäristiskt inslag i Kirsebergs befolkning är de många invandrarna. Under senare år har invandringen svarat för mer än hälften av Malmös folkökning. Kirseberg har blivit en av de stadsdelar som nu uppvisar den största koncentrationen av utländska medborgare. Medan totalbefolkningen minskat har antalet utländska medborgare, som bor inom området, ökat. Numera utgörs nästan 10 % av Kirsebergs befolkning av invandrare.3

SOU 1972:20

1 Socialgruppskvoten kan variera mellan 4,00 (vilket betyder att det i området ifråga enbart bor personer från socialgrupp 1) och 1,00 (vilket bety- der att det i området en- bart bor personer tillhö- rande socialgrupp Ill).

2 Se Nilsson, Bengt, ”Riksdagsval i fyrstads— kretsen samt val av kom- munfullmäktige iMalmö den 20 september 1970. Definitiva valresultat”. Drätselkontorets statistik- avdelning, Malmö, 1970.

3 Christer Jarbo, ”Ut— ländska medborgare i Mal- mö”, Drätselkontorets

statistikavdelning, Malmö, 1970, (stencil).

Tabell 2.6 Antalet utländska medborgare i Kirseberg den 31.12.1969 fördelade på olika nationaliteter.

Antal %

Jugoslaver 434 32,6 Finländare 268 20,1 Danskar 149 11,2 Portugiser 95 7,1 Ungrare 79 5,9 Tyskar 69 5,2 Italienare 5 3 4,0 Övriga 183 13,8

Summa 1 330 100,0

En av huvudorsakerna till den stora andelen invandrare är att ett av Malmös största företag, Kockums, äger flera bostadsfastigheter inom området. Dessa bostäder är avsedda för utländska arbetare som är anställda vid företaget. Inom området finns en gammal redan nämnd barackförläggning, ”Kockums baracker”. Den är belägen vid Bulltofta mellan Kirsebergsstaden och Valdemarsro. De flesta arbetare som bor här har nyligen kommit till Sverige (och är ofta här endast för en kortare tid). Antalet varierar och omflyttningen är stor, men normalt brukar här bo mellan 50 och 100 personer. Men invandrare bör också i en bättre boendemiljö inne i Kirsebergsstaden, i kvarteren omkring Kirsebergs torg. Här äger Kockums nybyggda fastigheter med bostäder avsedda för invandrade arbetare, både för ensamstående och för invandrarfamiljer.

Den största delen av Kirsebergs invandrare bor här, i den södra delen av Kirsebergsstaden. Totalt utgör de över 20% av befolkningen inom detta område, och gruppen utgör ett märkbart inslag på grund av koncentrationen till vissa fastigheter. Förutom i Kockums bostäder är andelen invandrare speciellt hög i kvarteren Östergård och Österhus och i kvarteret Kirsebergstornet.

[ Kirseberg finns en klubb för invandrare, FBK Balkan. Denna startade sin verksamhet 1963 med fotboll som huvudaktivitet. Laget har många supporters vilket bl a framgick av ett reportage i Sydsvenska Dagbladet den 25.10.70 med rubriken: ”Livaktigt division V-lag kniper ca 600 åskådare från MFF”. Sedan klubben startades har emellertid flera aktiviteter tillkommit. Klubben fungerar som en mötesplats, men den försöker också hjälpa medlemmar, särskilt sådana som nyligen kommit till Sverige, tex vid kontakter med olika myndigheter. Den bedriver också en begränsad utlåning av böcker, huvudsakligen på serbokroatiska. Balkan är inte inriktad på att uteslutande fungera som en klubb för in- vandrare. Även en del svenskar är medlemmar. Den största medlemsgrup- pen är annars jugoslaver, men det finns också italienare, fransmän, ungra- re, finländare och danskar bland medlemmarna. Klubben har sina lokaler i ett hus vid Kirsebergstorg, som ägs av Kockums.

En viktig orsak till invandringen till Sverige är behovet av arbetskraft vid olika industrier. Detta medför att invandrargruppen idemografiskt avseende skiljer sig från totalbefolkningen på vissa punkter. En större andel är i yrkesverksamma åldrar, en större andel är män, unga

122 SOU 1972:20

barnfamiljer utgör en stor andel osv. Troligen är detta en bidragande orsak till att Kirsebergs befolkning i vissa avseenden, som tidigare nämnts, skiljer sig något från Malmös totalbefolkning. Hur stor roll invandrargruppen spelar i detta sammanhang är emellertid omöjligt att uttala sig om, eftersom den typ av statistik som skulle ge svaret på sådana frågor, inte föreligger för de olika stadsdelarna inom Malmö.

Några sammanfattande synpunkter

Det finns ofta vissa element i en stadsdels struktur, som gör att den som bor där eller som känner väl till den upplever att den har en viss profil gentemot den övriga staden. Denna beskrivning har syftat till att isolera några faktorer som ger profil åt Kirseberg som en stadsdel i Malmö. Vad jag speciellt har fäst mig vid kan sammanfattas i följande punkter:

Kirseberg är en gammal stadsdel med en lång och delvis ganska säregen historia. Myter om det gamla Kirseberg gör att många malmöbor fortfarande har negativa föreställningar om Kirseberg. Kirseberg är geografiskt något avskilt från det övriga Malmö. Inom Kirseberg finns ett stort antal arbetsplatser och en stor dagbefolkning. Vissa kvarter i Kirseberg kan karaktäriseras som slum. Det finns många institutioner av vårdkaraktär iKirseberg. Kirsebergs befolkning domineras av socialgrupp III. Invandrare utgör ett markant inslag i Kirsebergs befolkning.

Sett ”inifrån” är det emellertid svårt att teckna en enhetlig bild av området. Karaktäristiskt för Kirsebergs inre struktur är också förekomsten av flera ”öar” inom befolkningen, vilka sinsemellan synbarligen är tämligen ”oberoende” av varandra. Människorna tycks ha förhållandevis få kontakter utanför ”sin egen ö”. Förekomsten av dessa ”öar” kan ses som ett resultat av flera olika faktorer. Den yttre miljön, de till sin karaktär så olika bostadsområdena, är en sådan faktor. Invånarna i kvarteren Östergård och Österhus har få kontakter med de övriga invånarna i Kirseberg. Samma förhållande karaktäriserar troligen flera av de delområden, som jag tidigare beskrivit, som Segevång, Valdemarsro och kanske några till. I en annan dimension visar sig ”öarna” i invandrarnas isolering. Många av dessa bör i hus, där nästan alla grannar också är invandrare. Kontakten mellan dem och den övriga befolkningen försvåras därtill av alla de faktorer, som karaktäriserar invandrarens situation, Språksvårigheter, kulturella olikheter och vanföreställningar. Vissa arbetsplatser och de olika vårdinstitutionerna utgör också ”öar”, där människor i varierande grad känner sig oberoende av eller isolerade från det yttre samhälle, som Kirseberg utgör.

Fritid i Kirseberg

Kirseberg är i många avseenden dock ej vad gäller idrottsplatser dåligt utrustat med möjligheter till fritidssysselsättning. Detta gäller

123

SOU 1972:20

speciellt för den vuxna delen av befolkningen. Fritidsaktiviteterna är koncentrerade till två fritidsgårdar, kyrkans samlingslokaler, stadsbibliotekets lokaler och några föreningar med egna lokaler. Här följer en kort översikt, med speciellt sikte på förhållandena under år 1969.

Den äldsta — och mindre fritidsgården, Segevångs fritidsgård, liggeri källarlokaler inom Segevångsornrådet. Gården startades för att i någon mån täcka behovet av fritidslokaler för ungdom idet nybyggda området. Under 1969 har vissa föreningar, bl a en musikskola och en fotbollsklubb, hyrt lokaler på gården. Segevångsskolan har haft gymnastik där under skoltid. En viss gruppverksamhet har också drivitsi gårdens regi.

För att få tillträde till en fritidsgård krävs antingen att man är medlem i en förening, som har sin verksamhet förlagd till gården, eller att man löst ett speciellt medlemskort. Under år 1969 såldes sammanlagt 150 gårdskort och 553 skolkort.

Den största fritidsgården, Kirsebergs fritidsgård, i vilken också biblioteket är beläget, byggdes 1967. I Kirseberg saknades då lokaler för fritidsaktiviteter, och man hade länge varit i behov av sådana. Fritidsgården anses vara en av Sveriges modernaste och mest välutrustade. Här finns bla tre samlingssalar och ett stort antal lokaler för idrotts—, förenings-, hobby— och teaterverksamhet. Ca trettio föreningar och organisationer är regelbundet verksamma på fritidsgården, tex Malmö korporationsidrottsförbund, Kirsebergs scoutkår och SSU-Segevång. Flera av föreningarna rekryterar medlemmar från hela Malmö. Ungefär trettio föreningar har en mera sporadisk verksamhet inom gården. Förutom föreningarna har ABF, Vuxenskolan och TBV en viss verksamhet på fritidsgården. I fritidsgårdens regi arrangeras diskotekaftnar, filmförevisningar, handikappverksamhet och annan gruppverksamhet. Under år 1969 såldes sammanlagt 491 gårdskort och 578 skolkort.

l Kirsebergs fritidsgård finns välutrustade teaterlokaler. Dessa stod delvis oanvända fram till hösten 1969, då Gorillateatern etablerade sig i stadsdelen. Gruppen bestod från början av tio skådespelare. Olika uppfattningar om teaterns verksamhet resulterade i en delning av gruppen. Fyra medlemmar stannade kvar och fortsatte att arbeta som Gorillateatern. Gruppens målsättning är ”dels att spela där publiken finns (på skolor, föreningar, fängelser osv), dels att skapa en stadsdelsteater, en kvartersteater för folk på Öster”. Skådespelarna bor i Kirseberg (i kvarteren Östergård och Österhus). De skriver själva sina pjäser. Man ger föreställningar på fritidsgården, men de flesta framförandena sker på olika institutioner, skolor, fängelser, sjukhus och liknande. Förutom detta driver Gorillateaterns medlemmar ungdomsverksamhet i samband med fritidsgården och spelar kasperteater på biblioteket. Under våren 1971 visade det sig emellertid att Gorillateatern ej kunde fortsätta sin verksamhet. Malmö stad ansåg sig ej kunna bevilja tillräckliga anslag.

I fritidsgården finns också en lekskola, Dalhems lekskola med ca 80 platser. Sammanlagt finns det inom Kirseberg 5 barndaghem och lekskolor med något över 200 platser.

124 SOU 1972:20

I kyrkan finns samlingslokaler, som är centrum för vissa fritidsaktiviteter. Flera ungdomsgrupper är verksamma och det finns en särskild ungdomssekreterare inom församlingen. Det finns vidare sånggrupper, syföreningar, föräldraklubbar etc. Eftersom ledarna inte för någon statistik över sin verksamhet, är det inte möjligt att exakt bedöma hur pass omfattande denna är. Den största ungdomsgruppen, ”S:a Elisabets Sällskap”, är en grupp som speciellt arbetar med gudstjänster av ”aktiveringstyp”. Den har ett 100—tal medlemmar.

Det är inte möjligt att här utförligt redogöra för aktiviteterna i varje förening, som bedriver verksamhet i Kirseberg. Vid slutet av 1969 fanns 22 fritidsföreningar registrerade hos Malmö stads ungdomsstyrelse. Förutom dessa fanns det bland annat ”föreningar”, som fungerade som ett inslag i bostadsrättsföreningarnas verksamhet.

Bokutbudet i Kirseberg

Biblioteket i Kirseberg (filial 5 i Malmö Stadsbibliotek) låg tidigare i trånga butikslokaler vid Lundavägen. I oktober 1967 startade verksamheten i de nuvarande lokalerna i Kirsebergs fritidsgård. Här disponerar biblioteket sammanlagt ca 600 m2 . Vid slutet av 1969, dvs vid tidpunkten för intervjuundersökningen, bestod personalen av tre heltidsanställda bibliotekarier, två kontorister på heltid och en på halvtid. Biblioteket var vid denna tidpunkt öppet vardagar kl ILCO—20.00, lördagar kl 11.00—17.00. Söndagar var det stängt. Filialen hade ett bokbestånd på 27 758 volymer (därav 20 145 på vuxenavdelningen och 7 615 på barnavdelningen). Man hade 21 tidningar, 101 tidskrifter och 790 grammofonskivor, de senare till utlåning. På biblioteket förekom sagoläsning för barn, kasperteater, utställningar och programverksamhet. Under 1969 gjordes 103 638 lån från biblioteket (67 863 från vuxenavdelningen, av dessa utgjorde facklitteraturen 32 ,8 % och 35 775 lån från barnavdelningen). Detta innebär en ungefärlig utlåning av 7,5 band per invånare. Siffran för Malmö i sin helhet var 8,9 band per invånare. Bibliotekets utlåning fro m oktober 1969 to m januari 1970 framgår av figur 2.6.

Biblioteket hade ett vandringsbibliotek på den skyddade verkstaden Hammaren. Här yar mellan 200 och 300 böcker placerade i matsalen. Verkstaden fick varje vecka besök från biblioteket, då låntagarna kunde beställa böcker, byta ut gamla, få information etc. Vid samtliga barndaghem och lekskolor fanns också vandringsbibliotek. Förutom vandringsbiblioteken skötte personalen från Kirsebergsbiblioteket också om bibliotek på Hammargården och Segevångsgården. På Hammargården fanns det, i ett speciellt biblioteksrum, ca 600 böcker. Andelen aktiva låntagare uppskattades till mellan 60 och 70 %, och många gäster läste periodvis mycket. En undersökning, som gjordes i slutet av juli 1969, visade att av 267 lån utgjorde skönlitteraturen 72 % och facklitteraturen 28 %. I Segevångsgården ligger bibliotek och läsrum mitt i byggnaden. Här fanns ca 1 500 böcker. Ungefär 70% av pensionärerna läste regelbundet och det gjordes ungefär 75 lån per vecka.

Förutom dessa ”bokdepåer” finns det inom området två

SOU 1972:20 125

Aniol boklån

:. =___.- 43050 SHE" = % mi4 (m |: i

Figur 2.6 Biblioteksfilialen i Kirseberg. Antal utlånade böcker per månad efter över- flyttningen till de nya lokalerna i Kirsebergs fritidsgård.

”specialbibliotek” med egna bibliotekarier, nämligen Östra sjukhuset och fängelset. Det har länge funnits ett bibliotek på Östra sjukhuset, men det är först på senare tid som bokbeståndet har kunnat gallras och förnyas i någon större utsträckning. Bokbeståndet uppgick till ca 3 300 böcker. Under 1969 gjordes 4 510 län. I Kirsebergsbibliotekets lokaler drevs det en gång iveckan en litteraturcirkel för patienter vid sjukhuset. I fängelset har stadsbiblioteket placerat ca 1 000 böcker och fängelset självt ca 500. Under 1969 gjordes 16 428 lån. Stadsbibliotekets bokbuss körde en gång i veckan till en hållplats i Valdemarsro.

Det finns sammanlagt tre skolor i Kirseberg, uppdelade på två rektorsområden. Äldst och störst är Kirsebergsskolan, som 1969 hade ca 750 elever på låg-, mellan- och högstadium. Segevångsskolan hade ca 580 elever och Bulltoftaskolan ca 325. Dessa två skolor hade endast undervisning på låg- och mellanstadium. På samtliga skolor finns

Tabell 2.7 Utlåningens fördelning på delområden i Kirseberg under pe- rioden 15.1.1970—15.3.1970.

Antal

Södra delen av Kirsebergsstaden 1 644 Norra delen av Kirsebergsstaden 2 222 Segevång 5 096 Rostorp 650 Östergård—Österhus 184 Området kring Saarisplan 545 Området längs Lundavägen 706 Valdemarsro 32 Utanför Kirseberg 1 854 Uppgift saknas 296

Summa 13 229

SOU 1972:20

skolbibliotek. På Kirsebergsskolan fanns i mars 1969 ca 14 000 band, på Segevångsskolan ca 6 000 och på Bulltoftaskolan likaså ca 6 000 band. Det finns inte någon bokhandel i Kirseberg; den närmaste finns i centrum av Malmö. Vill man köpa böcker inom undersökningsområdet är man hänvisad till någon tobaksaffär eller någon kiosk. Dessa har endast ett begränsat sortiment, huvudsakligen deckare och liknande pocketböcker.

Utlåningen från K irsebergsbiblioteket

Under våren 1970 gjordes en studie av de filmer på vilka varje lån från litteraturutredningens experimentbibliotek registreras. En fullständig redogörelse för denna undersökning finns på en annan plats idenna rapport. Vissa av resultaten är emellertid av sådan art att de nära knyter an till den tidigare gjorda ortsbeskrivningen, och data från dessa båda källor kan i viss mån belysa varandra.

Den uppdelning av Kirseberg i delområden, som ligger till grund för studiet av bibliotekets utlåning, framgår av kartan i figur 2.7.

Den klart största delen av lånen görs av personer från Segevång. För den minsta andelen svarar Valdemarsro. 14 % av lånen göres av låntagare bosatta utanför undersökningsområdet. Stadsdelsbiblioteket utnyttjas alltså inte bara av den egna stadsdelens invånare. Detta är inte speciellt överraskande med tanke på de många arbetsplatser som finns i Kirseberg och den stora dagbefolkningen.

I tabell 2.8 har lånen inom varje delområde fördelats på låntagare under och över 18 år.

0,00 Totalt antal bond/invånare (1,00 Antal band/invånare uåldem U-laår .Antol bond/invånare & åldern 19- år

.fi /$eqev€mg III ." 0.57 [LTS]

Området längs Lundavägen

II Omr. kring _. Saaris— _4' .

ldemorsro / ” f,: ; ::; i"; J,,

0.05 0.00 ',."

l l

Södra delen av Kirsebergsstaden 0.59 [E .

»

".

ID hrqård— —————————— ' a:hrhus ... »", "'g', fr! "5937 © .,." // ",. . /

. | . . 'un'-"

Figur 2. 7 Utlåningen per invånare i olika delar av undersökningsområdet i Kirseberg våren 1970 (enligt boklåneundersökningen).

127

SOU 1972:20

Tabell 2.8 Utlåningen till yngre och äldre låntagare under perioden 15.1. 1970—15.3.1970 inom olika delområden i Kirseberg (enligt boklåneun- dersökningen). Procentuell fördelning.

0— 18 år 19— år Totalt

Södra delen av Kirsebergsstaden 38,6 61,4 100,0 Norra delen av Kirsebergsstaden 36,9 63,1 100,0 Segevång 47,5 52,5 100,0 Rostorp 39,4 60,6 100,0 Östergård—Österhus 26,1 73,9 100,0 Området kring Saarisplan 8,8 91,2 100,0 Området längs Lundavägen 33,0 67,0 100,0 Valdemarsro 0,0 100,0 100,0 Utanför Kirseberg 18,2 81,8 100,0 Uppgift saknas 35,1 64,9 100,0

Summa 37,0 63,0 100,0

Den äldre gruppen, 19 år eller äldre, svarar för den större andelen av lånen. Starkast markerad är denna tendens för området kring Saarisplan och för den grupp av låntagare som är bosatt utanför undersökningsom- rådet.

Det finns sannolika förklaringar till detta. Som tidigare nämnts är befolkningen i området kring Saarisplan i åldershänseende ”gammal”, ca 1/4 av invånarna är över 67 år. För lånen som göres av personer bosatta utanför Kirseberg svarar troligen de som har sitt förvärvsarbete inom området. Även dessa personer utgör givetvis en i åldershänseende ganska speciell grupp.

Lånen till Valdemarsro göres uteslutande av personer i den äldre gruppen. Antalet gjorda lån är emellertid så få att siffran inte kan beaktas.

Det delområdet som har den största andelen låntagare i den yngre åldersgruppen är Segevång. Området har en stor andel invånare just i dessa åldersgrupper. Ca 35 % av det totala invånarantalet utgöres av barn och ungdomar.

En mera rättvisande bild av utlåningen grundar sig på antalet gjorda lån per invånare. Tabell 2.9 och figur 2.8 visar fördelningen av denna inom

Tabell 2.9 Lån per invånare under perioden 15.1.1970—15.3.1970 inom olika delområden inom undersökningsområdet i Kirseberg (enligt bok- låneundersökningen).

0—18år 19— år Totalt

Södra delen av Kirsebergsstaden 1,26 0,45 0,60 Norra delen av Kirsebergsstaden 1,84 0,79 1,00 Segevång 1,26 0,68 0,87 Rostorp 2,84 1,03 1,38 Östergård—Österhus 0,60 0,44 0,47 Området kring Saarisplan 0,59 0,62 0,61 Området längs Lundavägen 1,97 0,63 0,81 Valdemarsro 0,00 0,07 0,06

Summa 1,34 0,62 0,79

SOU 1972:20

undersökningsområdet. Siffrorna utgår från antalet lån i det stickprov som undersökningen grundar sig på och är alltså inte jämförbara med de uppgifter som förekommer i den normala biblioteksstatistiken. Dessa grundar sig på den totala lånevolymen under ett år.

Det visar sig alltså att den yngre gruppen i förhållande till sin storlek svarar för ett större antal lån.

Områdena närmast biblioteket svarar för ett större antal lån per invånare än de något längre bort belägna bostadsområdena. Något överraskande är att den totala utlåningen per invånare i den södra delen av Kirsebergsstaden endast uppgår till ca hälften av utlåningen iden norra delen av Kirsebergsstaden. Den är också lägre än utlåningen till Segevångsområdet, vilket ligger betydligt längre bort. Vattenverksvägen symboliserar här något av en ”barriär” mellan områdets norra och södra delar. En liknande ”barriär” tycks Lundavägen utgöra; den avskiljer området kring Saarisplan från det övriga Kirseberg.

Sammanfattande synpunkter

Det historiska minnet är ofta kort, och det är svårt att få någon klar bild av förhållandena i Kirseberg förr i tiden. Mycket tyder dock på att det utgjorde ett ganska väl integrerat samhälle, som låg något isolerat från det övriga Malmö. Det är troligt att denna isolering förstärktes på grund av vissa nyanser i områdets sociala och kulturella mönster. Idyllen finns emellertid belagd. Vid Sjölunda var vattnet i Öresund rent och man badade vid sandstranden. Ett antal sommarvillor byggdes under slutet av 1800-talet längs Lundavägen. Jag har tidigare nämnt parkerna, som kom till ungefär vid denna tid. De senare finns fortfarande kvar, men vid Sjölunda ligger numera ett av Malmös största industriområden och strax intill ligger stadens soptipp. De gamla sommarvillorna har numera ersatts av bensinstationer och bilverkstäder.

Samtidigt som den stora staden gjorde sig alltmera påmind kan man Spåra tendenser till en upplösning av det gamla ”Kirsebergssamhället”. Vid slutet av 1930-talet började förslumningen av kvarteren Östergård och Österhus. Saneringshotet kom att prägla utvecklingen av de gamla kvarteren i Kirsebergsstaden. Ett antal nya företeelser kom att sätta sin prägel på området. Vårdinstitutioner med lågt anseende lokaliserades till Kirseberg. Nya befolkningsgrupper med en annan social och kulturell bakgrund flyttade in. De processer, som jag anser vara kännetecknande för Kirsebergs utveckling, är alltså dels den gradvisa upplösningen av ett gammalt ”samhälle” med egna värden och traditioner, dels det successiva ”intrånget” av den stora staden. Ett intrång som i vissa avsnitt närmast kan karaktäriseras som en ”negativ exploatering”. Dessa tendenser har satt sin prägel på miljön och människorna.

Under de senaste åren har det emellertid inträffat flera ting, vilka eventuellt kan vända utvecklingen. En av Sveriges finaste fritidsgårdar har byggts i Kirseberg. Östergårdskvarteret och Hagstorpshusen har börjat rustas upp och Österhus kommer också att renoveras, samtidigt som man där prövar nya former för social rehabilitering. Litteraturutredningen har satsat pengar för att biblioteket skall pröva nya vägar för att bredda kultur-

SOU 1972:20 129

utbudet. Ett byalag har bildats, och dess verksamhet intensifieras succes- sivt. Saneringshotet för den gamla bebyggelsen i Kirsebergsstaden har hävts. Ytterligare några tendenser av samma art kan iakttas. Det är alltså troligt att utvecklingen i Kirseberg i fortsättningen kommer att gå i en annan riktning än den gjort under de senaste årtiondena.

Vad är Oxhagen?

Det som kallas Oxhagen, vad är det? Det är inte alltid så lätt att se vad som gör ett samhälle till vad det är, och det är ofta om möjligt ännu svårare att visa det för andra. En möjlighet är naturligtvis att helt bygga på de officiella uppgifter som samhället förser oss med, på statistik, medlemsregister, årsberättelser och andra dokument. Parallellt med en sådan redovisning av statistiska data behövs det en mer subjektiv bild av samhället ifråga. Dessa båda typer av beskrivningar kompletterar och stöder varandra.

Efter en kvarts bussresa från Örebro centrum kommer man ut till Oxhagen. Försöker få en överblick över området. De första intrycken: ett nybyggt, vitmenat, lite sterilt förortsområde. Längst västerut många nya, stora och påkostade enplansvillor, som ligger i ett oregelbundet mönster av korta gatstumpar. I mitten ett ganska stort område med radhus i gult tegel. Husen är byggda i längor om två våningar, och de ser snarast ut som vanliga hyreshus med lägenheter. Längst österut, närmast staden, ett område med hyreslägenheter. De är sammankopplade i ett sinnrikt system av vita, lite kyliga två- och trevåningshus, som ligger längs en anslutningsgata.

Söder om radhusen och hyreshusen ligger Älvtomta, ett bostadsområ- de med en helt annan karaktär. Det kan närmast beskrivas som ett äldre villakvarter med stora trädgårdar. Det skiljer sig också från de övriga genom att husen är helt olika varandra och genom att gatumönstret inte är så regelbundet.

De olika områdenas inbördes läge framgår av kartan i figur 2.8. I denna beskrivning kommer de olika delområdena att i tur och ordning kallas Oxhagen I, II, III och Älvtomta.

Oxhagen I

Längst västerut ligger Oxhagen I. Dess västra ytterkant gränsar till en äldre bebyggelse av lantbrukskaraktär. Karlslund, som området i sin helhet heter, har på senare tid emellertid urbaniserats alltmer, Och det kommer att bli ett ännu mer renodlat förortsområde i och med att den nya utbyggnadsplanen för området förverkligas under 1970-talets första hälft. I den del av Karlslund, som ligger inom Oxhagen I, finns en låg- och mellanstadieskola och en kyrka. Bostadshusen i Oxhagen I byggdes under åren 1963—1967.

Bebyggelsen i Oxhagen I består av 134 villor, 184 kedjehus och 13 radhuslängor. Totalt finns ca 380 lägenheter. Enplansvillorna är

130 SOU 1972:20

Figur 2.8 Områdesindelningen i undersökningsområdet Oxhagen.

privatbyggda och i allmänhet något större än kedjehusen. Kedje— och radhusen har byggts av staden, som sedan sålt dem till allmänheten.

Området gränsar i söder till Oxhagens genomfartsled, Karlslundsgatan. Den trafikeras av Oxhagens enda busslinje (förbindelse med centrum ca en gång varje kvart), och utgör en utfart till landsbygden nordväst om Örebro. I norr begränsas området av ett stort skogsområde, med rikliga möjligheter till promenader, skidåkning och andra friluftsaktiviteter.

Genom området rinner en liten bäck, Älvtomtabäcken, som längre söderut förenar sig med Svartån.

Inom området Oxhagen I finns mycket få serviceanläggningar. Där finns, som tidigare nämnts, en låg- och mellanstadieskola, Karlslunds- skolan, samt en kyrka, Längbro kyrka. Karlslundsskolan har 12 klasseri sex årskurser med totalt ca 270 elever. Där går huvudsakligen barn från Oxhagen, men också ett mindre antal från andra delar av Karlslund.

En kiosk står för en stor del av områdets serviceutbud (speciellt för ungdomarna). ] Oxhagen I finns också ett daghem som ligger i områdets nordöstra del och som tar emot 22 barn i åldern 2—6 år.

Oxhagen II

Oxhagen II, som ligger mellan Oxhagen I och III, är mycket ensartati bebyggelseformen; det består uteslutande av radhus. De byggdes under åren 1964—1966 av en kommunal bostadsstiftelse, som hyr ut dem.

De ca 10 radhuslängorna rymmer sammanlagt 137 lägenheter, som består av 3 eller 4 rum och kök. Alla utrymmen mellan husen är gemensamma. Några serviceanläggningar finns överhuvudtaget inte i Oxhagen Il. Det är enbart ett bostadsområde.

Oxhagen 111

Det till antalet lägenheter och invånare största området är Oxhagen III. Det är också det senast byggda; det tillkom under åren 1965—1967.

SOU 1972:20

Det består av totalt 76 trevåningshus som sammanlagt innehåller 910 lägenheter. Dessa har en varierande storlek på mellan 1 och 5 rum och kök.

Området är uppbyggt kring en sinnrik trafikapparat, som är baserad på att bostäder och bilvägar har lagts i två skilda plan. Det beskrivs på följan- de sätti stadsplanen:

”. . . Det skiljer sig avsevärt från tidigare områden genom den centrala parkeringen. Maximiavstånd mellan bilplats och entré är endast 40 m. Trafikdifferentiering erhålles genom att biltrafiken ledes i ett undre plan och gångtrafiken i ett övre. Gångbroar över parkeringen ger kontakt mellan områdets delar och centrum. .

Oxhagen III fungerar som ”centrum” i Oxhagen, trots att det ligger i dess ena ände. Där finns de flesta serviceinrättningarna i området. Även om de inte är många. En stor konsumbutik och en damfrisering (i direkt anslutning till konsum). Vidare finns på andra sidan bilgatan (Tornfalk- gatan) en ungdoms- och föreningsgård av den slutna typen, där fyra föreningar har permanenta lokaler, och där det serveras kaffe eller saft på eftermiddagarna. I samma hus finns det också en samlingssal, som hyrs ut till föreningar och klubbar. I detta hus ligger också Oxhagens bibliotek.

I den västra utkanten av Oxhagen III ligger Oxhagsskolan. Den är alldeles nybyggd (1969—1970). Det är en låg- och mellanstadieskola (utan årsklass 6) med åtta ”normalklasser” samt en specialklass; totalt finns där 220 elever. I närheten av skolan ligger daghemmet: Blåmesen, som har hand om 45 barn i åldern 1/2—6 år. Daghemmet är öppet även på lördagar.

Älv tom ta

Bebyggelsen i Älvtomta består av närmare ett 70-tal tvåplansvillor. Det finns ingen enhetlighet i villornas utformning. Samtliga är privatbyggda. De har byggts under loppet av ett halvt sekel. Samtliga villor har en väl tilltagen trädgård.

I Älvtomta finns inga serviceanläggningar.

Sammanfattande beskrivning av bebyggelsemiljön

Bebyggelseformer och serviceutbud i undersökningsområdet kan sam- manfattas på följande sätt: Oxhagen (Oxhagen I + II + III) är ett relativt nybyggt förortssamhälle. Husen har byggts under perioden 1964—1970. Det består av ett hyreshusområde, ett radhusområde, ett kedjehusområde och ett villaområde. Bostäderna har genomgående en hög standard. Ingen byggnad har mer än tre våningar. Hela området är byggt efter en totalplan. Det har alltså inte vuxit fram successivt, vilket har påverkat boendemiljön i så måtto att området är byggt efter en mycket konsekvent planlösning, från vilken det inte existerar några större avvikelser. Detta gör att området verkar något sterilt och ointressant. Detta gäller dock inte Älvtomta, där det finns en tilltalande variation i byggnadsform och byggnadsstil som gör området livfullt. Älvtomtaområ- det upplevs emellertid som något isolerat från undersökningsområdet i

132 SOU 1972:20

övrigt, delvis beroende på att en genomfartsled (Karlslundsgatan) skiljer det från det övriga Oxhagen, men också därför att det är olikt vad beträffar miljö och sammansättning av invånare.

Serviceutbudet är i huvudsak lokaliserat till Oxhagen III och dess omedelbara närhet. Men utbudet är mycket knappt och många vitala servicebehov tillgodoses inte, varken på den offentliga eller på den privata sidan. Det finns tex inte någon social service i Oxhagen, bortsett från de två barndaghemmen. Det finns ingen tobaksaffär, ingen bensinstation och inte heller några andra affärer förutom en livsmedelsaffär.

Skolsituationen förtjänar en kommentar. Då man inom Oxhagen bara har skolor för låg- och mellanstadiet, innebär det att eleverna i högstadiet inte har möjlighet att gå i en skola i den egna boendemiljön eller i dess närhet. Dessa barn får alltså åka in till stan, där högstadieskolorna ligger. Detta påverkar naturligtvis deras vanor och deras kontaktmönster på många sätt.

Oxhagens omgivningar

Jag har hittills enbart berättat om boendemiljön inom undersöknings— området. Men en stadsdel som Oxhagen fungerar inte som en isolerad företeelse utan i relation till sin omgivning. Se kartan, figur 2.9.

Oxhagen ligger ca två kilometer från Örebro centrum, rakt västerut. En halvtimmes gångväg och en kvarts färd med buss.

Varberga

Norr om Oxhagen ligger Varberga bostadsområde, ca 15—20 minuters gångväg från Oxhagen. Där finns ett köpcentrum med bl a bank, post och bibliotek. I hela detta område bor ca 5 000 personer.

Blhl. VARBERGA

MARK BACKEN

. OXHAGEN

Oxhagens bihlmtekO

ÖREBRO CENTRUM

© Huvuaninmekef

MME);>

_Undersukmnqsområdqt 0 500 IDlmm

Figur 2.9 Oxhagens omgivningar.

SOU 1972:20

BihliutekOÅx. ,

gg (ååå OMRÅDET

Markbacken

Något längre bort från Oxhagen, mot nordöst, ligger Markbackens bostadsområde med ca 3 100 invånare. Även där finns ett köpcentrum och ett bibliotek.

Rosta

Ett något äldre område, Rosta, ligger sydöst om Oxhagen. Där bor ca 3 300 människor och där finns också ett bibliotek och affärer.

Så såg det alltså ut i slutet av 1969. Oxhagen var då mot staden till omgivet av en grupp bostadsområden, som i de flesta fall vart för sig hade flera invånare än Oxhagen och ett större serviceutbud. Samtliga hade bib- liotek. Jämför man Oxhagen med dem kan man konstatera att Oxhagen som bostadsområde kommit att få en jämförelsevis hög status. Det ansågs vara ett ”fint” område att bo i. Det var dyrt men eftertraktat att få en lägenhet eller villa i Oxhagen.

Denna situation kommer troligen att förändras avsevärt genom den byggnation som nu pågår och som kommer att fortgå under den närmaste framtiden.

Solhaga

Inom en snar framtid kommer ett bostadsområde, Solhaga, beläget söder om Oxhagen I, att vara färdigställt. Där kommer det uppskattningsvis att finnas 700 lägenheter i tvåvåningshus. När området blir helt klart kommer det att bo ca 2 000 invånare där. Härigenom får man början till en förskjutning av tyngdpunkten i bebyggelsen i hela denna del av Öre- bro.

Västhaga

Det som vi hittills berättat om är alltså bara början till förändringarna. Man har även planerat och just börjat bygga ett område, som när det blir färdigt, kan betraktas som ett nytt stadsdelscentrum, Haga centrum. Västhaga, som området kommer att kallas, kommer totalt att rymma ca 2 000 invånare och är beläget söder om Oxhagen III. Men antalet invåna- re är inte det avgörande. Det viktiga är det servicecentrum som byggs där. Det kommer att innehålla livsmedelsbutik, affärs- och sparbank, postkon- tor, apotek, barn- och mödravårdscentral, en föreningsgård, en frikyrka, en idrottsanläggning samt något söder om Västhaga en gymnasieskola. Dessutom kommer man att bygga ett stort bibliotek på mellan 1 000 och 1 500 m2, som medför att biblioteken i Oxhagen III och i Rosta läggs ned. Ett ESSO-motell kommer också att byggas öster om Västhaga i an- slutning till Örebros nya genomfartsled, den s k Västerleden, som är un- der byggnad strax söder om Oxhagen III.

Biblioteket i detta nya stadsdelscentrum kommer att få ett ornland, som bebos av närmare 20 000 personer.

134 SOU 1972:20

Karlslund

Lite längre fram i tiden ligger en stor utbyggnad av Karlslund, till vilken diSpositionsplanen nyligen visats. När det i slutet av 1970-talet blir helt utbyggt kommer där att bo ca 14 000 människor.

Man kan se att tyngdpunkten i serviceutbudet så småningom kommer att ligga i och vid dessa nya centra (Västhaga och Karlslund) och hur Oxhagen kommer att reduceras till ett slags förort till Västhaga och/eller Karlslund. Hur kommer detta område och dess invånare att uppleva sin situation? Hur påverkar vetskapen om vad som komma skall redan idag deras vardag?

Man märker redan nu att Oxhagens status som bostadsområde börjar sjunka. Det kommer troligen också att påverka oxhagenbornas möjlighe- ter till fritidsaktiviteter. Några nya initiativ, som ger möjligheter för in- vånarna i just Oxhagen att inom sin närmiljö fylla sin fritid med ett me- ningsfyllt innehåll, kommer troligen inte att tas.

Jag har nu pekat på några negativa drag i den utveckling, som kan väntas. Men det finns även en del positiva drag. Eftersom Oxhagen idag har ett mycket begränsat utbud av service, löser invånarna vanligen sina serviceproblem genom att åka in till stadens centrum för att uträtta sina ärenden på post, bank, apotek och liknande inrättningar. Samtidigt passar man på att besöka detaljhandelsbutiker. Det är ingen bra lösning, eftersom det genast uppstår problem med bla barnpassning. Oxhagen har, som de flesta förorter, ingen plats där man tillfälligtvis kan lämna sina barn medan man uträttar ärenden. Detta betyder mycket besvär med barnvagnar i bussar och butiker. Även den som har hand om lite äldre barn, måste räkna med att det tar mycket tid att utföra några små ärenden. Barnpassningsproblemen kommer så gott som att försvinna, när de flesta servicebehoven kan tillgodoses inom gångvägsavstånd i ett nytt, välutrustat stadsdelscentrum; detta kommer invånama säkert att uppleva som en klar förbättring.1

Befolkningen i Oxhagen

Vilka människor är det som bor i Oxhagen? Hur gamla är de, vad har de för typ av arbete, vilken inkomst får de, hur många av dem är barn? Det är lätt att på grund av bebyggelsetypen (villor och relativt dyra hyreslägenheter) dra den slutsatsen, att det bara är välbärgade människor som bor i Oxhagen. Är det verkligen så?

När jag i denna rapport skriver Oxhagen syftar jag på hela undersoknm-gsornradet, inklusrve Alvtomta. .Tyvarr vet vr, på grund av IBeträffan de hampaw v1ssa undersokningstekniska problem, betydligt mindre om befolkningen ning m m bör det dock i Alvtomta än om befolkningen i de övriga delarna av undersöknings- påpekas att Oxhagen är området. Detta gör att när jag talar om Oxhagen, finns det alltid en risk val form" med fam

_, , _ .. _ , _ platser hos dagmammor att forhallandena 1 Alvtomta avvrker en hel del från denna beskrivning.

och på daghem. Från Oxhagen har totalt 4 100 invånare som fördelar sig på delområdena staden uppges det att

enligt tablån överst på nästa sida. Vilujte barnccslomöntsltca; _ _ __ .. as 353. anmsruion Tabell 2.10 Visar att medelåldern 1 Oxhagen ar mycket låg. Över 36 % lian få) det inom om_

av befolkningen befinner sig i åldern mellan 0—19 år. Över 25 % av anta- rådet.

135

SOU 1972:20

Oxhagen I 1 250 Oxhagen [I 290 Oxhagen Ill 2 350 Älvtomta 210

Summa 4 100

let invånare i Oxhagen är under 10 år. En annan mycket stor åldersgrupp är personer i åldern 20—39 år, som utgör inte mindre än 44 % av den totala befolkningen. Endast 4,4 % av befolkningen är 60 år och äldre och endast 1,7 % är över 70 år.

Ålder och civilstånd

Det framgår tydligt av dessa siffror att Oxhagen har en ung befolkning. Den består huvudsakligen av människor, som befinner sig i sin mest produktiva ålder. Ca 55 % av befolkningen är mellan 20 och 50 år. Det finns över 1 000 barn i förskoleåldern och ide första skolåren.

Gruppen tonåringar är jämförelsevis liten. Att denna grupp är liten torde bero på att familjerna i området i allmänhet inte har existerat mer än tio år. Denna åldersfördelning avspeglar sig i såväl service- som barn- passningsanordningarnas omfattning. Barnstugeservicen är betydligt bätt- re utbyggd än serviceutbudet för tonåringarna i Oxhagen (jag tänker då närmast på behovet av fritidslokaler). Det kommer att bli intressant att se i vilken utsträckning och på vilket sätt stadens myndigheter kommer att anpassa sina ansträngningar till den situation som uppstår, när de yngre barnen blir färre och tonåringarna fler. Kanske problemet delvis kommer att lösas via det nya stadsdelscentrat i Västhaga, med dess arrangemang för tonåringar.

Tabell 2.11 visar att det överväldigande flertalet av de vuxna i Oxhagen är gifta eller sammanboende.

Mycket få av barnen lever tillsammans med endast en förälder. Det är också intressant att notera att i det närmaste dubbelt så många kvinnor som män bor ensamma i Oxhagen.

Tabell 2.10 Befolkningen i Oxhagen fördelad efter ålder och kön den 1.11.1969 (enligt 1970 års mantalslängd).

Ålder Kön Totalt Åldersgruppens —— andel (%) av he- Man Kvmnor la befolkningen

331 319 15,8 203 203 9,9 129 112 5,9 98 96 4,7 460 617 26,2 378 353 17,8 237 203 10,7 96 98 4,7 43 66 2,7 26 42 1,7

Summa 2 001 2 109 100,0

SOU 1972:20

Tabell 2.1] Civilståndsfördelningen bland män och kvinnor i åldern 15— 69 år i Oxhagen (enligt intervjuundersökningen år 1969). Procentuell för- delning.

Gift/Sam- Ogift Skild Änka/ Summa manboende Änkling

Man 88 11 O 100 Kvinna 77 16 3 3 100 Totalt 82 14 2 2 100

En viktig faktor bakom det förhållandet att det bor rätt många ensamstående personer i Oxhagen är att det i området finns i runt tal 400 små lägenheter på 1 eller 2 rum och kök (alla i Oxhagen III). Denna siffra svarar ungefär mot antalet vuxna ensamstående i området.

Utbildning i yrke och socialgruppstillhörighet

För att ytterligare söka klargöra vilka människor som bor i Oxhagen, re- dovisar vi i några tabeller uppgifter om deras utbildning, inkomst och yr- kes- och socialgruppstillhörighet.

Redan ett snabbt ögonkast på tabell 2.12 över utbildningsfördelningen i Oxhagen ger vid handen att Oxhagens befolkning i jämförelse med be- folkningen i hela landet har en mycket hög utbildningsnivå. Över hälften av befolkningen har minst 9 års utbildning. Andelen personer med stu- dentexamen eller mer ligger vid ca 16 %. Speciellt männen har en mycket hög utbildningsnivå; inte mindre än 22 % av dem har studentexamen eller mer.

Den höga utbildningen hos invånarna leder naturligtvis till att en stor andel av befolkningen har tämligen kvalificerade yrken.

Inte mindre än 60 % av den yrkesverksamma befolkningen i Oxhagen har ett s k manschett-yrke, se tabell 2.13.

Nära 90 % av männen och drygt hälften av kvinnorna förvärvsarbetar. En bidragande orsak till att så få kvinnor förvärvsarbetar är sannolikt att Oxhagen är ett relativt ”ungt” bostadsområde med många nyinflyttade

Tabell 2.12 Utbildningsnivån bland män och kvinnor i åldern 15—69 år i Oxhagen (enligt intervjuundersökningen år 1969). Procentuell fördelning.

Enbart Folkskola Realskola, Student— Totalt folkskola, med minst ett helt genom- examen ej helt års komplet- gången grund— och högre genomgången terande yrkes— skola eller utbildning grundskola utbildning motsvarande därutöver Män 23,8 20,2 33,6 22,4 100,0 Kvinnor 32,2 15,3 43,3 9,2 100,0 Totalt 28,1 17,7 38,6 15,6 100,0 Mån 0 kvinnor i Sverige i dess helhet 63,4 11,8 19,1 5,7 100,0

SOU 1972:20

Tabell 2.13 Fördelning på yrkesgrupper för den vuxna befolkningen i ål- dern 15—69 år i Oxhagen (enligt intervjuundersökningen år 1969). Pro- centuell fördelning.

Män Kvinnor Totalt

Naturvetenskapligt, tekniskt, socialvetenskaplig, humanistiskt och konstnärligt arbete Administrativt arbete Kameralt och kontorstekniskt arbete Kommersiellt arbete Lantbruks—, skogs— och fiskeriarbete Gruv= och stenbrytningsarbete Transport- och kommunikations- arbete Tillverkningsarbete Servicearbete Antal ej förvärvsarbetande personer 11,2

Totalt 100

”unga” familjer. Det innebär att barnen i dessa familjer huvudsakligen befinner sig i de lägre åldrarna. Mödrarna i Oxhagen tycks i stor utsträck— ning undvika att ta förvärvsarbete, så länge deras barn är små.

Det som vi känner till om utbildningsnivå, inkomst och yrke tyder på att en stor del av befolkningen tillhör de högre socioekonomiska skikten. Att så är fallet visar tabell 2.13.

Om man fördelar de personer, vilkas socialgruppstillhörighet inte har kunnat fastställas, på de övriga tre socialgrupperna, finner vi att 20 % av invånarna mellan 15 och 69 år tillhör socialgrupp [ och att en lika stor del tillhör socialgrupp III. Resten återfinns i socialgrupp II. Detta innebär att socialgruppsfördelningen i Oxhagen avviker mycket markant från den som gäller för landet som helhet. Det är alltså en mycket låg andel av . befolkningen i Oxhagen som tillhör socialgrupp III. Man brukar räkna med att ca 10 % av en större orts befolkning hör till socialgrupp I, och att socialgrupp II och III vardera omfattar ca 45 % av dess befolkning. I Ox- hagen tillhör i det närmaste 20 % av befolkningen socialgrupp I och ca 60 % socialgrupp 11, medan endast 20 % tillhör socialgrupp lIl.

Tabell 2.14 Socialgruppsfördelning i Oxhagen för invånare i åldern 15— 69 år (enligt intervjuundersökningen år 1969). Procentuell fördelning.

Socialgrupp Totalt

! Ej fast— ställd

Män 17,9 9,0 100 Kvinnor 16,5 10,7 100

Totalt 17,2 9,9 100

SOU 1972:20

Tabell 2.15 ”Finkulturaktiviteter” bland oxhagenborna (enligt intervju- undersökningen år 1969). Procentuell fördelning.

Andel av invånarna som utövat aktiviteten minst 4 ggr/år

Aktivitet

Kvinnor

Mån

Besökt teater 19,7 27,2 23,5 Besökt konsert 11,6 14,6 13,1 Besökt museum, konstutställning, etc. 19,8 25,6

Oxhagenbornas fritidsanvändning

Vid intervjuundersökningen i november—december 1969 fick ungefär var sjunde invånare inom undersökningsområdet i åldern 15—69 år svara på bl a en rad frågor om sina fritidsaktiviteter. Svaren på dessa frågor ger intressant information om oxhagenbornas fritidsvanor. Vi har redan tidi- gare kunnat konstatera att oxhagenborna är jämförelsevis aktiva på sin fritid. Det framgår av tabell 6 a och 6 b i kapitel 1, som visar att Oxha- gens befolkning har en hög aktivitetsnivå för flera av de aktiviteter, för vilka jämförelsetal för landet i dess helhet fanns att tillgå. De deltog sär- skilt flitigt i olika slag av ”finkulturaktiviteter” (de gick på teater, konser- ter och bibliotek), Se även tabell 2.15.

Aktivitetsnivån är markant hög för dessa ”finkulturella” aktiviteter. Man bör hålla i minnet att ingen av de ”institutioner” där man kan ägna sig åt dem finns i Oxhagen; ett besök fordrar att man beger sig in till Örebro centrum.

Det kommersiella bokutbudet

Möjligheterna att köpa böcker inom Oxhagenområdet är mycket begränsade. Den som vill köpa böcker har två ställen att välja på: konsumbutiken i Oxhagen III och en kiosk i Oxhagen 1. Dessa har emellertid endast ”lätt” litteratur såsom deckare, western-böcker, ”kärleksböcker” etc. Vill man köpa böcker i en bokhandel måste man bege sig in till Örebro centrum.

Skolbiblioteken

Vill man däremot låna böcker finns det betydligt mera att välja på. Örebro stadsbibliotek har en filial i Oxhagen och det finns två skolbibliotek, ett i Oxhagenskolan och ett iKarlslundsskolan.

Biblioteket i Oxhagenskolan har ca 1 900 band, med tyngdpunkten lagd på skönlitteratur. De ca 220 eleverna i låg» och mellanstadiet lånar ca 650 band i månaden (varav ca 30 % är lån, som har direkt samband med skolarbetet).

Biblioteket i Karlslundsskolan har ca 3 100 band, varav huvuddelen är skönlitteratur. Eleverna i denna skola (ca 270) lånar ca 750 band i månaden (även här uppskattar skolbibliotekarien att ungefär 30 % av dessa lån är ”läx- och arbetslån”).

139

SOU 1972 :20

Oxhagens bibliotek

Oxhagens bibliotek är en filial till Örebro stadsbibliotek. Den är belägen i den del av Oxhagen, som vi betecknat som Oxhagen lll; alldeles intill ligger en ungdoms- och föreningsgård. Denna föreningsgård inrymmer även en samlingssal som biblioteket ibland använder vid speciella arrangemang.

Under 1969 hade Oxhagens bibliotek öppet 20 timmar i veckan. Dessa timmar fördelade sig på följande sätt på de olika veckodagarna: måndag, tisdag, onsdag, fredag kl 16—20 och torsdag 10—14. Under sommarmå- naderna juni till och med augusti inskränktes öppethållandetiderna till tre timmar varje måndags- och onsdagskväll.

Totalt fanns det vid en räkning av bokbeståndet sommaren 1970 9 565 katalogiserade böcker i biblioteket. Dessutom fanns det 500 icke katalogiserade pocketböcker. Därtill kom fem dagstidningar och ett fyrtiotal tidskrifter.

Grammofonanläggningen i Oxhagens bibliotek blev färdig att tas i bruk först i slutet av april 1970. Då fanns det totalt 250 skivor i biblioteket.

Till de övriga verksamheter som förekommer regelbundet på Oxhagens. bibliotek hör sagostunderna. De äger rum en gång i veckan och har pågått sedan biblioteket öppnades hösten 1967. Sagostunderna brukar bevistas av ett tiotal barn i förskoleåldern. Någon annan regelbunden programverksamhet har inte förekommit på Oxhagens bibliotek.

Sedan Oxhagens bibliotek öppnades har utlåningen varit ständigt stigande. 1967 lånades under årets tre sista månader 9 000 band, under år 1968 29 000 band och under år 1969 42 000 band.

5.3. How did the interviewees find out about the books they read during the l4-day period

The interviewees had to explain how they came to know about each book they read during the 14day period. Conversations with relatives and friends was the most common way. That "way” was given for circa 40 % of the 1,788 books. The second way was by a visit to a library. This was mentioned in connexion with circa 1/4 of the 1,788 books. When we consider these figures, we must bear in mind that the interviewees were permitted to refer to more than one ”way” for each book. On average, 1.21 "ways” were mentioned per read book.

Compared with these two ”ways”, the others played a subordinate role. The rank order of the various information methods — if we use as basis the answers given by all interviewees — was as the table below shows.

Conversations with relatives or friends and displays and personal contacts in bookshops, stores, and kiosks played a bigger role as information methods for men, whereas information through libraries and mass media played a bigger role for women.

Information through reviews and articles in newspapers and magazines plays a major role for the comparatively highly educated people in Oxhagen and Skärholmen. Information in the kiosks, and in similar

information method Percentage of the read books for which informa- tion methods are given

Men Women Total Through relatives or friends (including membership of book club or reading circle) 35.6 42.5 39.3 Through library — found the book themselves or had advice from librarians 19.6 28.6 24.3 Through reviews or other articles in papers or magazines 8.7 11.4 10.2 Through display windows of bookshops or inside bookshops 12.2 7.0 9.5 Through advertisement in papers or elsewhere 7.8 7.2 7.5 ln Press bureau, kiosks, stores, or similar places 9.7 3.0 6.2 Through TV and radio 2.4 5.4 4.0 Other method 24.1 17.7 20.6

SOU 1972:20

places plays a bigger role for those in Jörn and Kirseberg. Otherwise, there are no marked differences in the way information about the read books reached the interviewees in the five areas.

Books bought in kiosks or in similar places came to the knowledge of the interviewees in almost 90% of the instances through seeing them when they bought them. The books bought in a bookshop, however, in more than half of the cases were purchased after the interviewees had found out about them through friends and relatives and through advertisments, and through reviews.

Books borrowed from the libraries largely became known to the borrower as the result of a visit there. Our data indicate that "prior information” through advertisments, reviews in papers and magazines, and mention on radio and TV plays a comparatively small role as **goveming” factor when anyone buys books and borrows them in a library. A considerably bigger role for the choice of a book is played by the information that can be obtained by the book supply available in the kiosk but also to some extent from the book supply in the bookshops and the libraries, and the information the interviewees can get through the personnel in these places, as well as recommendations by friends and relatives.

The books that the interviewees obtained through membership of reading circles and book clubs were those that the interviewees had been inforrned about by most of the methods.

Our data also point to the fact that when anyone buys books in a bookshop, he has relatively often had information about it through mass media or in other ways; the difference between bookshop purchase and kiosk purchase is, in this respect, considerable.

If we consider how many ways the interviewees from various educational groups in each of the five areas have got information about a book before buying it, we obtain the following picture when we add together the number of information methods per interviewee and book concerning persons with different educational levels:

Elementary Elementary with Lower grammar Matriculation Total School vocational School or and higher training corresponding

Mean Number Mean Number Mean Number Mean Number Mean Number Value Value Value Value Value Men Kirseberg 0 3 105 0.6 62 0.8 47 (1.6) 8 0.5 222 Oxhagen 0.5 53 0.7 45 0.9 75 1.6 50 0.9 223 Skärholmen 1.0 54 0.7 43 1.1 60 1.7 38 1.1 195 Skellefteå 0 4 67 0.3 27 0.8 33 1.0 11 0.5 138 Jörn 0 4 114 0.7 19 0.6 19 (0.3) 3 0.4 155 Women Kirseberg 0.3 111 0.7 25 1.2 42 (1.0) 5 0.6 183 Oxhagen 0.6 84 0.8 40 1.2 113 2.2 24 1.0 261 Skärholmen 0.5 80 0.6 38 1.0 81 2.1 27 0.9 226 Skellefteå 0.5 97 0.4 25 0.7 42 (1.7) 3 0.5 167 Jörn 0.4 86 0.3 18 0.9 21 (0.0) 1 0.5 126

52 SOU 1972:20

. __ _ ___—4 ......sr—(w—mm

.x..___ _.

The same pattern is present when persons belonging to different social groups are compared:

Social group Social group not Total determined I [[ lll Mean Number Mean Number Mean Number Mean Number Mean Number value persons value persons value persons value persons value persons

Men Kirseberg (1.1) 8 0.5 81 0.4 105 0.7 28 0.5 222 Oxhagen 1.9 40 0.7 128 0.6 35 0.7 20 0.9 223 Skärholmen 1.5 26 1.1 102 0.7 50 1.0 17 1.1 195 Skellefteå 1.1 14 0.4 51 0.4 52 0.8 21 0.5 138 Jörn (0.7) 3 0.5 45 0.3 66 0.6 41 0.4 155 Women Kirseberg (2.0) 2 0.7 90 0.2 63 0.8 28 0.6 183 Oxhagen 1.9 43 0.8 140 0.7 50 1.5 28 1.0 261 Skärholmen 1.8 31 0.8 125 0.4 47 1.0 23 0.9 226 Skellefteå (0.8) 9 0.5 69 0.3 53 0.9 36 0.5 167 Jörn (2.0) 1 0.4 52 0.3 52 0.8 21 0.4 126

The higher the social-group belongingness, the greater the proportion of interviewees that have found at least one of the books read through six of the seven channels of information mentioned above. The only exception also found when groups on education levels are compared is the information that can be obtained through display in press bureau and other kiosks. This information method plays the greatest role among persons who belong to social group 111 (and low education), and the least role among those who belong to social group I (and higher education).

The interviewees from Oxhagen and Skärholmen obviously obtain their books on the basis of a more varied information than the interviewees from the other three areas, especially Jörn and Kirseberg. The difference remains when a comparison is made of persons who belong to the same social class but live in different investigation areas.

The more the interviewee is interested in books, the more books he reads, and the more books he borrows from libraries.

lf instead, we consider the number of read books bought in the

index of "book interest” Number of individuals Percentage of books bor- rowed from library

100—2.99 Oout of 18= 0% 3.00 — 3.99 75 out of 256 = 30 % 4.00 — 4.99 437 out of 1353 = 32 % 5.00 53 out of 139=38% Index of "book interest” Number of individuals Percentage of books bought

in a bookshop

100—2.99 3out of 18= 17% 3.00 — 3.99 41 out of 256 = 16 % 4.00 4.99 201 out of 1353 = 15 % 5.00 20 out of 139= 14%

SOU 1972:20 53

bookshop, we do not find a similar difference between those who have a big interest in books and those whose interest is slight. The above tables indicates that those with a great interest in books get the major share of the books they read by borrowing from libraries. The relative role of the bookshop for the supply of books to the interviewees, on the other hand, does not increase with growing interest in books. This is probably connected with the fact that those who have a great interest in books (and thus a large book consumption) find that book purchase is too expensive to meet their need for books; therefore, to a greater extent, they choose to borrow from libraries.

5.4. Book reading of the interviewees during the past 12 months

The interview also included a series of questions where the interviewees had to state whether they had read any book belonging to 21 specified book categories for at least one hour during the past 12 months. The results are largely similar to those recorded above in section 5.2 in this summary.

Novels of various kinds belong to the types of books that both men and women have, to a comparatively large extent, read. Men have, to a greater extent, read detective and adventure novels of various types, whereas women have read far more uother novels” (this group includes, to no small extent, so-called "love-stories”).

Of the books in the non-fiction literature, only those about ”medicine and health” are read by women to a greater extent than by men. Men, to a greater extent, had read at least one book in the categories "social science and politics”, "debate”, "technology and natural science”, "hobbies”, and "sports and athletics”.

Common to these differences is that they all go in the same direction in all five investigation areas; the differences between the male and the female total groups vary from a minimum 9 % (for detective novels) to a maximum 28 % (for books on technology and natural sciences).

There is no clear relation between the age of the interviewees and the number of book categories from which they have read at least one book during the past 12 months. On the other hand, there is a very strong relation between the number of read book categories and the educational level of the interviewes. This relation is very strong also for the reading of same non-fiction categories that there is reason to suppose only those with comparatively high education can read with good profit (such as "collections of poems” and "books about art, literature, theatre, or music”). The percentage of readers of the latter type of books varies for ten homogeneous regional and sex groups with solely elementary education between 3 and 8 %, whereas for five homogenous sex and ! regional groups with at least matriculation (and at least ten individuals per group) it varies between 27 and 44 %.

.. _l ; _-._ arma-Mukka— MM__Jmuu'—u——n*— :.: nu".

SOU 1972:20

5.8. The relation between reading activities and other leisure time activities

We have constructed an index for leisure time activities based on the frequencies of 33 different ones. The index has proved to have a strong relation with 16 different book, reading, and library habits. The relations are very marked and strongly prove the existence of high frequencies for various reading habits among those who are active in the other ways in their leisure time. Behind this lies the fact that a high frequency of those habits will most often be found among those who, because of their physical, educational and economic resources, have good prerequisites for an interesting and varied life in their spare time.

6.1. The pupils leisure time activities

The interview investigation in the five areas informed us of the book and reading habits of those aged from 15 to 69 years. To get information about book and reading habits of those less than 15, we also distributed a questionnaire among the pupils in classes 3, 6 and 9 in all elementary schools in the five areas. The questionnaires were to be answered in the class-room. Most of the pupils who attended these classes were, at the time of the study, 9, 12 and 15 years of age. About 90 % of the pupils answered the questionnaire; our analysis is based on 2,300 question- naires. Non-response was predominantly due to absence from the class because of illness.

In Chapter 6, we have thus analysed a few leisure time activities of the pupils (reading papers and books, watching TV, listening to the radio, and going to the cinema), book ownership, how they obtain the books, their use of the library services, and their interest in book reading compared with their interest in four other leisure time activities (watching TV, playing or listening to music, going to the cinema, and occupying themselves with sports and athletics). We have chiefly tried to establish whether there are any differences between boys and girls, between pupils from different classes, and between pupils from the five areas.

The questionnaire included a number of questions about the number of days 3 week the pupils usually spend some time watching TV, listening to the radio, reading papers, and reading books. The most marked difference between boys and girls concerning these four leisure time activities is that the girls read books more often than the boys do. This applies to the girls in all three classes in all five areas. The average number of days that boys and girls read books decreases from class 3 to class 9; the steepest fall lies between class 6 and class 9.

Unfortunately, we are unable to establish from our material the class (and thus the age), in which children devote most time to reading; we limited (because of costs) the study to pupils in classes 3, 6 and 9, and we do not have any data för the intermediate classes. The results, however, suggest that the pupils devote much time to reading books when they attend the classes 3 to 6 (i.e. at the age of 9 to 12 years,) and that the time devoted to reading books begins to decrease when they attend classes 7 to 9 (i.e. at the age of 13 to 15 years).

Girls listen more to the radio, whereas there is no marked difference between boys and girls concerning reading papers and watching the TV.

Watching TV, similar to reading books, decreases in frequency from class 3 to class 9; on the other hand, reading papers and listening to the radio increase. These "trends” recur almost without exception among both boys and girls in all five areas.

SOU 1972:20

7.2. Book lending considered from the aspect of different groups of borrowers

In all areas, it shows that a large part of the books are lent by the libraries to the youngest borrowers: children below the age of 13 borrow 20 to 25 % of the total. This figure, moreover, is probably an underestimate if we include the indirect borrowing for children in the picture. Several of the loans, which in this study were classified as "adult loans”, because the borrower was an adult, were, in all probability, made on behalf of children. More books were borrowed by women than by men in all five areas, the strongest predominance being in the age group 19—29 years. The female dominance in the borrowing seems to be most marked in Oxhagen and Jörn. It is remarkable that these two areas are similar in this respect; otherwise, they are very different concerning, for instance, age, occupation, education, and so on of the population. It can perhaps be explained by the women in Oxhagen belonging to the upper middle class and living in a fairly lively intellectual milieu. They also live in fairly good external conditions, and thus have time and energy left over to read many books. In Jörn, on the other hand, women borrow considerably fewer books; thus the strong dominance is explained by the fact that men to such an extremely small extent borrow books from libraries.

More than half of the borrowed books were taken by those in social group II. The preponderance for this group is greatest in Oxhagen and Skärholmen, but social group II is also most dominant among the population there. In Kirseberg and Jörn, half of the gainfully employed belong to social group III, whereas less than half of the loans go to borrowers from this group. Those who belong to social groups I and 11 are more frequent book borrowers than those who belong to social group III, but the differences are not particularly marked.

7.3 The lending distribution on genres for various age groups

This section reports the distribution of the borrowed books on six different genres. In all areas, about 80 % of the lending is fiction and 20 % non—fiction literature. About half of the fiction is for children and youths.

The strong dominance of books for children and youths among young people is marked in all areas. About 80 % of the books borrowed by the youngest age group lie in this genre. With increasing age, the percentage falls and reaches a through in the age group 19 to 29 years; it rises again for the next age group 30 to 39 years. This is naturally due to parents borrowing for their children; most children for whom these books are suitable have parents aged between 30 and 40. None the less, the percentage of the lending of this type of literature is remarkably large in this age group: throughout 35—45 %. All libraries show a stable trend for Swedish fiction, the percentage of the borrowing here rises with rising age.

Translated foreign fiction appears similar to Swedish fiction over the

SOU 1972:20 67

age variable. An interesting factor emerges at a comparison of these two types of literature, age group for age group at the different libraries. In Kirseberg, Oxhagen, and Skärholmen, the interest in foreign fiction seems to be greater than the interest in Swedish fiction up to and including the next to the last age group. Pensioners prefer Swedish literature. In Skellefteå and Jörn, on the other hand, this change in the proportion of Swedish and of foreign literature among books lent occurs in the earlier ages: in Skellefteå in the age group 40—66 years, and in Jörn in the age group 19—24 years. lt thus seems as though foreign fiction does not attract attention to the same extent in these areas as it does in densely populated areas in Southern and Central Sweden _ this in itself is not particularly surprising.

Poetry and foreign fiction in the original play a very subordinate role in the lending. Each of these two groups comprises less than one per cent of the lending in the five areas.

Non-fiction literature seems in general to reach its maximum percent- age of the lending in ages around 30 years; at this age, in Kirseberg, Skärholmen, and Skellefteå about 40 % belongs to this genre (in Oxhagen and Jörn 15—20 %). In the youngest and oldest borrower groups, the percentage figures for non-fiction books are half as big.

Technically oriented non-fiction books not unexpectedly dominates the humanistic in the younger age groups. In the group 19—29 years, on the other hand, it goes over to the advantage of humanistic non—fiction books, except for the library in Oxhagen. In the group 30—39 years, the technical non-fiction literature again strengthens its position and more or less balances in this age group. Probably, social seience oriented books included in the humanistic groups is of great importance for the age group 19—29 years, which would thus explain the temporary rise for this genre in this age group. The reading of books on humanities increases with rising age, whereas concerning pensioners, technical books practi- cally disappear from the scene.

7.4 The genre distribution of lending according to sex, civil status, and social grouping of the borrowers

The lending to female borrowers includes a bigger share of books for children and youths than the lending to the male. This can be due to girls borrowing more of this type of literature than boys do, but also because mothers borrow more on behalf of their children than fathers do. The lending to men is more non-fiction oriented than lending to women. This seems to apply to all ages, although the differences are most obvious among borrowers under the age of 30. Women, however, borrow more humanistically than technically oriented non-fiction books. The situation is reversed for men (Kirseberg, Oxhagen, and Jöm), or these two types of literature weigh about the same for both sexes (Skärholmen and Skellefteå). However, this does not refer to the youngest age group where both boys and girls seem to have greater interest in technical books than in humanistic literature. A change on the part of the men does not take place until the age group 19—29 years.

68 SOU 1972:20

The supposition that there is a relation between social class belong- ingness and the borrowing of "difficult” literature was tested by studying how large a proportion of the borrowed books belonged to the type that we judged most difficult to read; namely, humanistic non-fiction literature. When testing this idea, we compared books lent to those from social groups I and II with those lent to social group III (working class). About the relation between book genre in the lending and the civil status of the borrower, it can be said in conclusion that the lending to married borrowers is less non-fiction oriented than it is to unmarried. Our data does not support the supposition that there could be a relation between social class belongingness and the borrowing of "deep” literature. Social class belongingness of the borrower bears no relation to the proportion of borrowed books within the category of humanistic books. This result is not contrary to what we found earlier: that people read more difficult books, the higher their social class belongingness. What we found is that the proportion of borrowed books belonging to the category of humanistic books is of the same size among the books borrowed by people in the two ”social classes” distinguished between. It is probable that this somewhat surprising result is mainly due to the fact that those from social groups I and 11 obtain a great deal of their "difficult” books in other ways than by borrowing from libraries.

8 The relation between books available and book habits in the five areas

Chapter 8, with the aid of the information we collected through our various empirical studies, analyses the relation between the books available and the book habits of the inhabitants in the five areas.

The order that we find when we arrange the five areas according to how much money people on average spend on books, how many volumes they borrow on average from the public libraries, how many books each person reads on average during a certain period, and the average size of the book stocks in the homes, is the same; namely, (1) Oxhagen and Skärholmen, (2) Skellefteå, (3) Kirseberg, (4) Jöm.

The same rank order is also obtained when we arrange the areas according to educational level and income level.

Concerning books available via the five studied libraries, we found that the distribution of book stocks on the categories: books for children and youths and books for adults, is in no clear way related to the proportion of children in the area population or to the proportion of books for children and youths among the borrowed books.

The distribution of the libraries” stocks of non-fiction books and fiction books varies considerably among the areas. Our data indicate that the presence of a high proportion of non—fiction literature in a library results in the borrowers taking a comparatively large proportion of non—fiction books, although the fact that they take home a large proportion of non-fiction books does not mean that they actually read more non-fiction books.

A-n important matter concerning the relation between the books available and the book habits in our five areas is whether the differences

SOU 1972:20 69

in quality of the book supply in the bookshops and in the libraries cause differences in people's reading. We will now consider surveyably how the book supply in the five areas is arranged:

Good supply of books in

Bookshops Libraries Skärholmen Yes Yes Skellefteå Yes Yes Oxhagen (Yes) (Yes) Kirseberg (No) Yes Jörn No No

The "Yeses” in the above table are, as appears from earlier sections, more or less qualified.

Briefly summarizing the results of our analyses, we can say that our data indicate (a) that, if in an area such as Jörn and Kirseberg there is no bookshop that functions satisfactorily for the inhabitants, they buy their books to an increasing extent in kiosks and similar places; (b) that, if in an area such as Jörn there is no library that functions satisfactorily, the inhabitants borrow to an increasing extent books (probably often bought in kiosks) from one another.

Many of those interviewed devote little or no time to book reading. Of the 933 interviewed men, 377 normally devoted less than one hour a week to book reading; of the 963 interviewed women, the same applied to 368. About the same percentage (circa 40) said that they had not once during the past 12 months read a book of fiction for at least 15 minutes at a stretch. Almost the same applies to the reading of non-fiction literature. The percentage of non-readers of the latter is considerably larger in Jörn" and Kirseberg than in the other three areas: among the men, it amounts to 60 %; among the women, it amounts to 45 % in these two areas.

The reading of books is a considerably less extensive mass-media activity than watching TV, listening to the radio, and reading daily newspapers; to these activities almost all interviewees devote some time.

In conclusion, we discuss the fact that the inhabitants of all five areas, irrespective of educational level, on average read about the same amount of mass-market literature. Books by established and serious authors, on the other hand, are more read by those with higher education. That those in Jörn read this latter type of books to a limited extent (compared with those in other areas), however, is not solely because most of the people have an elementary education — that type of literature is not readily available in Jörn.

Daily and weekly papers, and mass-market books have in common that they are available everywhere in the milieus where we live. We can assert—at the risk of being misunderstood—that the content in this "reading material” is a gush of words that reaches us in about the same way as the mass-produced musical mush from the radio, TV, gramo- phones, and cassette recorders. We are confronted with this "mush literature” in largely the same places as the "musical mush”: in waiting

70 SOU 1972:20

. J-.1*'_..*.._*_ -;._-h——.,.i .-... (...a-m.m"... _

rooms, working places, cafés and restaurants, and homes. In a society such as the Swedish, where practically everyone of and over school age can read, this kind of "reading material” to judge from our data, is used to about the same extent, irrespective of educational level.

Those in the five areas who have matriculated, or have still higher education, devote an average of 2—3 hours a week more of their time to reading than do others, but that time is almost exclusively used for reading papers and books by "established” authors. We have already discussed the fact that the highly educated devote less time to watching TV. Those who spend much time on reading very serious literature do not read less of what we have here called "mush-literature” but they watch TV less.

A large part of the reading material, which we have here called umush literature” (including daily and weekly papers), consists—in common with TV and radio programs—of small items that take little time to read, listen to, or watch, and which, moreover, are highly varied with regard to easy understanding. This means that most people can choose what suits them in the daily and weekly papers, and the current radio and TV programs. Because we find that those with different education levels devote on average the same amount of time per week to these types of mass media, we must not conclude that they read, listen to, and watch the same items in these mass media. Whether or not this is so, our studies provide no answer.

Differences between Differences between the investigation areas the investigation areas in respect to supply in respect to the time of books in the ho- devoted to book rea- mes (bought or ding and the choice of borrowed) the read books

Differences between the investigation areas -in respect to supply of books in book-sel- lers and libraries

Differences between the investigation areas in respect to the popu- lation's educational level, working condi- tions, and income level

Differences between the investigation areas in respect to natural resources, the struc- ture of industrial life, economic conditions, and population

Figure 2. This scheme ShOWS our model for the cause-effect-relationships among the characteristics of the five investigated areas, their populations and the reading habits in these areas.

71

SOU 1972:20

Chapter 8 ends with a discussion of what underlies the fact that there are considerable differences between our five areas conceming the extent of book reading and—particularly—the type of books read. The diagram on page 71 illustrates how these factors are related to one another.

The interaction between different causal factors illustrated by this diagram can be described as follows: The structure of industrial life, the division of labour, the economic conditions, and the size of the population in a community influence the organization of the educational system and are, at the same time, decisive for the educational level of those who move into the area. They are also decisive for education available to and the income level of those who live in this community. The differences in educational level and income level of the inhabitants of the five areas lead to differences in the book supply through the bookshops and the libraries, and in a very obvious manner influence people”s interest in and actual use of this supply.

Differences in working conditions and educational level also affect the possibilities of the inhabitants to use the books they have access to in their daily milieu. It is this interaction between a number of causal factors that lies behind the differences in book and reading habits among our five areas.

Our analysis of the conditions in the five areas does not establish that the cause-effect model presented here is correct in its entirety. We have to be satisfied with stating that the results we have achieved fit into it.

72 SOU 1972:20

Undersökningens bakgrund och syfte

1.1. Några skäl för att studera läsvanor

Den här boken handlar om läsvanor i fem svenska samhällen. Det är en bok om hur mycket tid man ägnar åt att läsa i Kirseberg, i Oxhagen, i Skärholmen, i Skellefteå och Jörn, och om vad man läser i dessa samhällen. Den som börjar läsa i den har anledning att ställa sig frågan

, om det är rimligt att ägna tid och krafter åt att studera den frågan i detalj.

Ett skäl som man skulle kunna åberopa för att syssla med den frågan är att människor i det svenska samhället använder mycket av sin tid åt att

, läsa. Ett annat motiv är att läsandet oavsett hur mycket eller hur litet i tid som människor ägnar åt denna aktivitet är en betydelsefull , aktivitet, som påverkar vår föreställningsvärld, våra värderingar, våra * normer, våra beslut, våra vanor något som människor av dessa skäl upplever som en väsentlig aktivitet, som det är mödan värt att studera och reflektera över. Vi kan tala om dessa båda skäl som det kvantitativa argumentet och det kvalitativa argumentet.

Låt oss då först skärskåda det kvantitativa argumentet. Vi skall omedelbart försöka stilla läsarens nyfikenhet vad beträffar frågan om hur mycket tid som människor ägnar åt läsning i våra fem undersökningsom- råden.

En vecka består av 7 x 24 timmar = 168 timmar. Om vi räknar med att en vuxen person i genomsnitt sover 8 timmar per dygn (i Unescos stora tidsanvändningsstudie, som genomfördes i nio länder åren 1965—1966. fann man 'att medeltalet för antalet sovtimmar inom olika befolknings- grupper i stort sett varierade mellan 9 och 7 timmar per dygn), så har en vuxen person genomsnittligen 168—56 = 112 vakentimmar till sitt förfogande per vecka. Av dessa använder nära hälften (45 %) av dem, som bor i våra fem undersökningsområden, minst 10 timmar per vecka åt att läsa. 7 % av de intervjuade ägnar minst 20 timmar per vecka åt att läsa. Medeltalet för den tid som ägnas åt läsande varierar för befolkningen ide fem undersökningsområdena mellan 8,8 och 11,1 timmar.

En stor del av invånarna i våra fem undersökningsområden ägnar uppenbarligen förhållandevis mycket tid åt att läsa. Det var väl också

SOU 1972:20 73

något som både vi och våra läsare hade på känn, innan vi tog del av den här tabellen. Det finns anledning att anta att vi skulle fått liknande resultat, om vi hade intervjuat invånarna i några andra svenska samhällen.

Tabell 1.1 Procentuell fördelning på antal timmar som de intervjuade i de fem undersökningsområdena brukar läsa i dagstidningar, veckotid- ningar, tidskrifter och böcker (exkl kurs— och läroböcker) under en vecka. Siffrorna inom parentes i första kolumnen anger det totala antalet intervjuade personer inom respektive grupp.

Grupp Antal lästirnmar per vecka, Summa Medel- i procent procent tal läs» timmar

0—4 5—9 10—19 20—

Män Kirseberg 12,6 32,0 45,5 9,9 100,0 11,4 (N=222) Oxhagen 9,4 43,0 42,6 4,9 100,0 10,2 (N=223) Skärholmen 9,8 33,5 46,9 10,3 100,0 11,5 (N=195) Skellefteå 11,6 45,6 39,9 2,9 100,0 9,8 (N=138) Jörn 19,4 51,0 21,2 8,4 100,0 8,7 (N=155) Totalt för männen 12,2 40,1 40,2 7,5 100,0 10,5 (N=933) Kvinnor Kirseberg 13,7 39,3 38,8 8,2 100,0 10,5 (N=183) Oxhagen 12,3 43,3 39,8 4,6 100,0 9,6 (N=261) Skärholmen 10,6 42,9 37,6 8,8 100,0 10,6 (N=226) Skellefteå 8,4 50,3 36,5 4,8 100,0 9,7 (N=167) Jörn 19,8 50,0 23,8 6,3 100,0 8,8 (N=126) Totalt för kvinnorna 12,5 44,5 36,4 6,5 100,0 9,9 (N=963) Totalt för männen och kvinnorna 12,3 42,4 38,3 7,0 100,0 10,2 (N=1 896)

Anm Man måste vid tolkningen av denna tabell vara medveten om att de slump- mässigt utvalda invånarna ide fem samhällena under en intervju själva har skattat hur många timmar de ägnat åt läsning av olika typer av ”texter”. Denna metod är uppenbarligen osäker Och leder när det gäller sådana aktiviteter som läsning troligen till en viss överskattning av den tid man ägnar åt denna aktivitet. Det hade varit bättre om vi hade haft möjlighet att observera var och en av de intervjuade under en vecka för att ta reda på hur mycket tid han/hon ägnar åt att läsa, men det är uppenbart att det är en metod som det i denna studie ej var möjligt att använda av praktiska och ekonomiska skäl. En tidsanvändningsstudie, som iprincip omfattat alla aktiviteter under en hel vecka, hade troligtvis också gett tillförlitligare resultat, men även en sådan är synnerligen kostnadskrävande att genomföra och låg utanför våra ekonomiska resurser.

74 SOU 1972:20

& |

Lag:.-. .ru—=

17.54» —_

Antal timmar ”fri tid” per vecka

Staden Kazanlik i Bulgarien med 46 000 in— vånare och elva närliggande samhällen 45,5 Staden Olomuoc iTjeckoslovakien med 75 000 in- vånare och nittio samhällen inom tjugo kilometers avstånd från staden 58,1 Staden Osnabruck i Västtyskland med 132 000 in- vånare 44,8 Staden Györ i Ungern med 72 000 invånare och sjuttiofyra sam- hällen inom en radie på trettio kilometer från staden 42,0 Staden Torun i Polen och dess förstäder med 113 000 invånare 43,8 Staden Jackson i Michigan i USA med 72 000 in- vånare och tio närliggande samhällen 58,1 Staden Pskov iSovjetunionen med dess förstäder med sammanlagt 115 000 invånare 42,7 Staden Kragujevac i Serbien i Jugoslavien med 53 000 invånare och två närliggande samhällen 55,3 Staden Maribor iSlovenien i Jugoslavien med 96 000 invånare och tolv närliggande samhällen 43,4

Vid en tidsanvändningsstudie, som genomfördes parallellt i tio länder under åren 1965—1966 med Alexandre Szalai som forskningsledare, fann man att den tid per dygn, som invånarna i de studerade orterna i åldern 18—64 år genomsnittligen hade till sitt förfogande, sedan de gjort sig av med den tid, som gick åt för sömn, måltider, hushållsarbete och förvärvsarbete (häri ingick ej tiden för resor till och från arbetet), varierade mellan 58,1 timmar per vecka (i staden Jackson i Michigani USA) och 42,0 timmar i veckan (i staden Györ i Ungern)l. Ovanstående sammanställning visar resultaten för de nio undersökningsområden, som bestod av en stad och dess närmaste omland (inom ramen för denna undersökning genomfördes också några tidsanvändningsstudier med slumpmässigt dragna stickprov ur befolkningen i Belgien och Västtysk— land och i vissa grupper av städer i Frankrike och USA):

Vid en liknande studie av tidsanvändning inom ett slumpmässigt stickprov ur befolkningen i förorterna Blackeberg, Vällingby och Hässel- bystrand i nordvästra delen av Stockholm, fann man att den tid, som genomsnittligen stod till invånarnas förfogande som fritid (sedan de avsatt tid för sönm, måltider, hushållsarbete och förvärvsarbete) uppgick till 52,4 timmar för män och 50,6 timmar för kvinnor.2

I Wien-undersökningen tog man också reda på hur mycket tid som de intervjuade personerna använde till att läsa. Den erhållna genomsnitts- tiden per vecka anges i tablån på nästa sida.

Dessa timsiffror är genomgående lägre än dem som vi erhöll i vår undersökning i fem svenska samhällen. Skillnaden torde delvis bero på att vissa typer av läsning (läsning av vissa typer av facklitteratur, läsning under arbetstid och högläsning för barn) inte ingår i ”lästiden” i Wien-studien, men man kan tyvärr inte helt bortse från att de höga ”lästidssiffrorna” i den svenska undersökningen delvis kan bero på att den frågeteknik, som vi använt, i högre grad än den som kom till

SOU 1972:20 75

lStudien organiserades av ett forskningsinstitut i Wien, ”The European Coordination Centre for Research and Coordina- tion in Social Sciences”. De data som redovisas här är hämtade från en stencilerad rapport som presenterades vid sociolo- gikongressen i Evian i september 1966 "The Multinational Compara- tive Time—Budget Re- search Project" med Alexandre Szalai som huvudförfattare.

2Dessa siffror är hämtade från ett preliminärt manuskript till en rapport, som utarbetats vid Generalplanebered- ningen i Stockholm av Ingemar Becker, Robert Fried, Harald Swedner och Daniel Thulin (med arbetsnamnet ”Fritid i Blackeberg, Vällingby och Hässelbystrand”). Intervjuerna utfördes på våren 1967.

Genomsnittligt antal timmar som de använde till läsning

Pskov (Sovjetunionen) Kragujevec (Jugoslavien) Maribor (Jugoslavien) Kazanlik (Bulgarien) 5,6 Olomuoc (Tjeckoslovakien) 6,3 Osnabriick (Västtyskland) 7,0 Györ (Ungern) 4,2 Torun (Polen) 6,3 Jackson (USA) 5,6 6 3 4 2 4 2

användning vid denna internationella tidsanvändningsstudie kan leda till att de intervjuade i sina svar överskattar den tid de säger sig ägna åt läsning.

Om vi t ex jämför tidsanvändningen i staden Osnabriick i Västtyskland när det gäller radiolyssnande, TV-tittande och läsning med den som vi funnit i ett bostadsområde i en jämförlig svensk stad (Örebro), finner vi emellertid en rätt likartad fördelning av massmediatiden på olika media, se nedan.

Skillnaderna mellan de båda undersökningsområdenas befolkning, när det gäller dessa tre typer av massmediakontakter, är visserligen avsevärda men verkar rimliga mot bakgrunden av att Oxhagen är en ”exklusiv” stadsdel i Örebro (med en befolkning som genomsnittligen har en högre utbildning än stadens befolkning i sin helhet). Det verkar mot bakgrun- den av denna jämförelse inte alls osannolikt att det höga antalet lästimmar som vi funnit i vår undersökning (i jämförelse med dem som man fann i Osnabruck) beror dels på att vi i den svenska undersökningen har tagit med ett bredare spektrum av läsaktiviteter, dels på att läsning är

Staden Staden Staden Stadsdelen Torun i Jackson Osnabruck i Kirseberg Tjeckoslovakien i USA Västtyskland (i Malmö) Radiolyssnande 2,6 4,9 4,2 7,8 TV-tittande 9,1 16,1 9,8 10,9 Läsning 6,3 5,6 7,0 10,9 Total tid för kon- takt med massme- dia per vecka 28,0 26,6 21,0 29,0 Stadsdelen Stadsdelen Staden Jörns för- Oxhagen Skärholmen Skellefteå samling (i Orebro) (i Stockholm) Radiolyssnande 5,3 5,5 8,1 11,9 TV-tittande 8,8 9,5 9,9 9,0 Läsning 9,9 11,0 9,7 8,7 Total tid för kon- takt med rnassme— dia per vecka 24,0 26,0 27,7 28,6

76 SOU 1972:20

...så-4.4.1» ..-. -

en aktivitet som invånarna i de fem svenska undersökningsområdena — och sannolikt också i andra svenska samhällen _ ägnar jämförelsevis mycket tid åt.1

Att argumentera för studier av läsvanor med utgångspunkt från det kvalitativa argumentet, att läsandet är en aktivitet som spelar en viktig roll i människors liv är inte lika lätt som att argumentera med utgångs— punkt i enkla kvantitativa resonemang. Att läsa är — medvetet uttryckt på ett starkt förenklat sätt — att via det skrivna ordet ta del av vad någon människa har velat säga om vad hon vet, om vad hon känner och om vad hon vill. Läsandet fungerar i många sammanhang, som en ersättning för vårt lyssnande till det talade ordet bland annat därför att det skrivna ordet gör det möjligt för skrivaren och läsaren att meddela sig med varandra över stora avstånd och utan att tala med varandra, men också därför att vi med hjälp av det skrivna ordet kan delge varandra mycket mera komplicerade och mera omfattande meddelanden än genom att tala med varandra.

Det skrivna ordet kan också nå mycket flera mottagare än det talade ordet. När ett meddelande har tecknats ner, kan det dessutom bevaras och skyddas mot förvanskning på ett mycket säkrare sätt än det talade ordet. Det skrivna meddelandet kan därtill bli föremål för en mycket mera ingående och detaljerad analys än det som enbart sägs, och det kan bli bärare av skönhetsvården som det talade ordet inte kan förmedla.

Samtidigt gäller att det talade ordet har kvaliteter och kan fylla en del viktiga funktioner bättre än det skrivna ordet. Det talade ordet utgör därför ett viktigt och ofrånkomligt inslag i vårt dagliga liv. När vi är tillsammans med människor, talar vi till varandra och lyssnar på varandra växelvis. Det talade ordet ackompanjerar nästan allt vad vi gör. Men i dagens samhälle kompletterar vi i stor utsträckning detta vårt talande och detta vårt lyssnande med att skriva och att läsa. Egentligen är det därför inte särskilt tillfredsställande att ensidigt studera och analysera männi- skors läsvanor. Läsandet är en av fyra aktiviteter, som kompletterar varandra och som fungerar tillsammans som en sammanhängande totali- tet, där de olika aktiviteterna samtidigt förutsätter varandra, kompletterar varandra och ersätter varandra. Det är framför allt genom dessa fyra akti- viteter som vi kan kommunicera med varandra:

tala lyssna skriva läsa

Vi borde naturligtvis helst studera alla dessa fyra aktiviteter tillsam- mans, ta reda på vilka slags meddelanden som människor försöker förmedla till andra genom att tala och skriva, undersöka när vi helst lyssnar och när vi helst läser, se efter vilka som talar, vilka som skriver, vilka som lyssnar, vilka som läser — och samtidigt ständigt hålla i minnet att människor kan kommunicera till varandra med andra medel än ord — genom att ge en innebörd åt ansiktets och kroppens rörelser, åt formen och innehållet i de ting och bilder som de skapar.

Kommunikationen människor emellan är i dagens samhälle mera komplicerad än någonsin. Talade ord när oss från alla håll, direkt från dem vi möter personligen och indirekt när vi lyssnar på radio, ser på TV

SOU 1972:20 77

'] fortsättningen av denna rapport kommer vi inte att göra några försök att jämföra resul— taten från denna undersökning med resultaten av tidi- gare utförda svenska och utländska bok- och läsvanestudier; denna rapport syftar enbart till att så överskådligt söm möjligt redovisa och analysera resultaten av de utförda studierna ide fem undersöknings- områdena. En sådanjäm— förande analys är en tidskrävande arbets- uppgift, som enligt vår bedömning bör ges hög prioritet i bok- och läsvaneforsk— ningen; tyvärr kompliceras den av att de större stu- dierna av bok- och läsvanor, som utförts ibl a USA, Stor- britannien och Väst- tyskland har sam- lat in sina data och redovisat dem på ett mycket oenhetligt sätt. Vid sådana jäm— förande analyser bör bl a resultaten av följande studier beaktas: Bernard Berelson ”The Library”s Public”, New York, 1949, Peter H. Mann och Jacqueline L. Burgoyne ”Books and Reading”, London 1969 och Maria-Rita Girardi, Lothar Karl Neffe och Herbert Steiner ”Buch und Leser in Deutschland”, Giitersloh, 1965. En aktuell översikt över den nordiska forskning- en på området ger Lilian Nowak i bibliografien ”Bokläsaren”, Stockholm, 1971. Viktig informa- tion finns också

forts. nästa sida

och går på bio. Skrivna ord när oss också var vi än befinner oss, i forts. fråns 77 tidningar och böcker, men de finns även på trafikskyltarna, på anslagstav— lorna, på institutioner och arbetsplatser,i affärernas skyltfönster och så vi- dare. Det finns knappast någon möjlighet att fastställa hur mycket tid människor i dagens samhälle ägnar åt att sätta sig in och försöka förstå skrivna meddelanden. Det är en aktivitet som i lika hög grad som lyssnandet ackompanjerar nästan allt vad vi företar oss, ofta utan att vi ens är medvetna om det.

Uppgiften att studera hur mycket tid människor ägnar åt att läsa och att fastställa vad de läser kan upplevas både som alltför begränsad och alltför omfattande. Den är alltför begränsad därför att den innebär en koncentration på en enda av de många aktiviteter genom vilka människor meddelar sig med varandra. Man kan aldrig — så vitt vi kan se förstå hur läsandet fungerar i människors liv om vi inte på en gång intresserar oss för vad människor säger till varandra, vad de lyssnar till, vad de skriver till varandra och vad de läser.

Samtidigt är uppgiften att studera läsandet alltför omfattande. Det skrivna ordet när i dag in i varje hörn av tillvaron, det finns överallt och vi kan inte undgå att möta det och uppleva det dagligen och stundligen. Vilka upplevelser av det skrivna ordet skall vi intressera oss för? Allt kan vi ju ändå inte komma åt i våra studier.

Vi har i denna studie begränsat oss till att studera en liten del av människors läsande. I stort sett handlar den här rapporten om läsandet av böcker (och därtill i någon liten mån om läsandet av tidningar och tidskrifter). Skälet till denna beskärning av vårt perspektiv på läsandet är att det är en studie som syftar till att ge underlag för beslutsfattare som sysslar med litteraturens roll i det svenska samhället. Det som sägs i denna skrift syftar ytterst till att förse ledamöterna i en statlig utredning med ett användbart underlag för de förslag, som de i sitt huvudbetänkan- de skall överlämna till Chefen för utbildningsdepartementet.

I de direktiv som styr utredningens arbete är det direkt utsagt att utredningen skall lägga fram förslag till åtgärder som leder till ett ökat läsande av böcker. Den uppmärksamme läsaren av direktiven kan konsta- tera att de riktlinjer för utredningens arbete, som dras upp i direktiven, är baserade på föreställningen att läsning av böcker är en aktivitet som är synnerligen vällovlig och som på allt sätt bör uppmuntras, inte minst inom de grupper av befolkningen som enligt tillgänglig information inte läser särskilt mycket i böcker. I direktiven skiljer man mycket klart mellan goda och dåliga böcker, eller, för att använda några uttryck som förekommer på många ställen i direktiven, mellan ”kvalificerad littera- tur” och ”torftig eller undermålig litteratur”. Så här står det i ett avsnitt av direktiven där dessa båda synpunkter är sammanvävda till en helhet (dvs tanken att läsning av böcker och tidskrifter är en aktivitet som bör främjas, nota bene om det som blir läst är ”kvalificerade böcker” och ”kvalificerade tidskrifter”).

”Resultaten av de sociologiska undersökningar på området, som man hittills har utfört i Sverige, tyder på att betydande skillnader i läsvanor och bokköp finns mellan olika grupper i samhället. Personer i högre inkomstgrupper och med bättre utbildning läser betydligt fler och

78 SOU 1972:20

i Eva Perssons kommenterade biblio- grafi över ”Biblio- teksforskning”, Lund, 1969, som tar upp både nordiska och utomnordis- ka biblioteks- och bokvaneundersökningar.

bättre böcker och tidskrifter än personeri lägre inkomstgrupper och med lägre utbildning. Läsfrekvensen bland kvinnor i sistnämnda grupper är anmärkningsvärt låg. Både ekonomiska faktorer och tradi- tionella attityder fungerar i vissa befolkningsgrupper som spärrar mot anskaffning och läsning av kvalificerad litteratur. Den torftiga eller undermåliga litteraturen, som ges ut i spekulationssyfte och håller ett lågt pris, tycks vinna spridning särskilt inom kulturfattiga grupper, medan de goda böckerna som ofta ligger högt på prisskalan hamnar hos dem som också på andra sätt kommer i kontakt med ett kvalificerat kulturutbud. Stora grupper nås inte alls av utbudet av böcker och tidskrifter.”

Det råder inte något tvivel om att de flesta svenskar anser att läsning av böcker är en ”god” aktivitet. Vi ställde under våra intervjuer med ett slumpmässigt stickprov ur befolkningen i de fem undersökningsområdena en serie frågor, som syftade till att ge besked om de intervjuades inställning till läsning av böcker. Svaren visar att flertalet av de intervjua- de personerna hade en mycket positiv inställning till bokläsning. Den låga frekvensen ”vet-ej-svar” tyder på att denna inställning existerar tämligen oberoende av vad böckerna kan antas handla om; mycket få av de tillfrågade tycks ha reagerat mot frågans generaliserande form.

Att de flesta av de intervjuade tror på nyttan och värdet av bokläsning torde klart framgå av tabell 1.2. Det är inte troligt att de intervjuade skulle visat sig vara lika positiva till läsning av dagstidningar, veckotid- ningar och tidskrifter om vi hade ställt liknande frågor om dessa läsaktiviteter, men man kan nog räkna med att flertalet av de intervjuade skulle gett uttryck för en positiv inställning även till läsning av sådana texter (möjligen med undantag av veckotidningar).

Tabell 1.2 Procentuell svarsfördelning för en serie på sex frågor beträf- fande inställningen till bokläsning bland de intervjuade från samtliga fem undersökningsområden (antal intervjuade = 1 896).

Instämmer Instämmer Tar inte Tari Tar Vet ej helt och istort sett avstånd men stort avstånd hållet instämmer sett helt och

inte heller avstånd hållet

Det är synd att inte fler människor läser böcker 56,9 30,4 9,9 1,5 1,4 0,1 Att läsa böcker ger kunskap om hur and- ra upplever tillva— ron 45,2 40,5 11,2 1,4 1,9 0,1 Att läsa böcker är bara att kasta bort sin tid 1,4 2,1 7,4 18,4 70,4 0,1 Att läsa böcker ger alltid en viss be- hållning 50,2 38,9 7,5 2.3 0,7 0,4 Det är tråkigt att läsa böcker 3,5 4,1 .11,7 21,5 59,3 0,0 Ingen kan klara sig utan att ha till- gång till böcker 22,7 24,1 25,8 13,7 13,4 0,4

SOU 1972 :20

Vi som arbetat på den här rapporten är emellertid inte litterära värdenihilister i den meningen att vi anser att läsning i och för sig är något nyttigt och rekommendabelt, oavsett vad som står i det man läser. Det kommer till uttryck bland annat i att vi inte anser att det är självklart att allt som står tryckt i böcker är nyttig och givande läsning. Att en text av något ansett och respekterat förlag befunnits värdig att bli tryckt utgör inte — enligt vår uppfattning — ett slags garanti på att den är värd att läsa. Samtidigt som definitionen på goda böcker ofta slentrianmässigt på detta sätt görs alltför vid, görs denna lika slentrianmässigt ofta alltför trång. Många manuskript som aldrig blev tryckta av något ansett och respekterat förlag vore säket värda att läsas av många.

Det är emellertid inte vår avsikt att här polemisera mot utredningens direktiv. Den uppfattning som kommer till uttryck i dem har länge allmänt accepterats som en i stort sett okontroversiell utgångspunkt för samhälleliga åtgärder när det gäller bokproduktion och bokdistribution. Det är emellertid viktigt att vid analysen av våra data hålla i minnet att många människor, som i dag sysslar mycket med böcker och bokpolitik, är på väg mot att ge en ny och annorlunda innebörd åt uttrycket ”bra böcker” än den som antyds genom uttryck av typen ”kvalificerad litteratur”. Anledningen till att vi här tar upp denna värderingsaspekt på vårt problem är att läsaren av den rapporten måste ha klart för sig, att skälet till att vi har studerat läsvanorna i våra fem undersökningsom- råden, är att vi har deltagit i ett ambitiöst upplagt försök att få dem som bor i dessa fem samhällen att läsa böcker och tidskrifter i större utsträckning än vad de gjorde innan vi började vår studie, och att vi därvid har utgått från att det existerande utbudet av böcker och tidskrifter är förtjänt av en sådan satsning.

Så långt om det kvalitativa argumentet. Det kan summeras med konstaterandet att vi anser det viktigt att studera läsandet ( och inte minst bokläsandet), därför att läsning är en av de aktiviteter genom vilka människor kommunicerar med varandra. Läsandet är en av de aktiviteter genom vilken vi kan få reda på vad andra människor kan och vet, vad de känner och vad de vill. Läsandet ger oss en möjlighet att vidga och fördjupa vår medvetenhet om människors villkor. Genom en djärv förlängning av detta resonemang kan vi tala om läsandet som en möjlig väg att förverkliga drömmen om att spränga det mänskliga medvetandets instängdhet i det individuella jaget.

Frågan varför läskunniga människor faktiskt ägnar mycket tid åt att läsa har emellertid inte besvarats med dessa ord om en funktion hos läsandet, som många läsare kanske inte är medvetna om. Det som driver människor att läsa är sannolikt i stor utsträckning mera omedelbart upplevda behov.

Vilka är då de primära mänskliga behov som bokläsandet kan tillgodo- se och som gör att så många är benägna att utan någon egentlig reservation se på bokläsning som en meningsfull och givande aktivitet, som på allt sätt bör uppmuntras och stödjas. Det är uppenbart att de böcker som finns att tillgå i vårt samhälle är mycket olika till sin karaktär. De fungerar som resurser för tillgodoseendet av mycket olik- artade behov. Samtidigt är det uppenbart att en och samma bok kan ha

80 SOU 1972:20

. _. ... .

._'&Z*&k'd.7 -—.-.-

ett innehåll och en form som gör att läspingen av den kan tillgodose mycket olika behov.

Figur 1.1 på s 82 är ett slags ”karta” över de viktigaste av de resurser som behövs i ett väl fungerande samhälle, i ”det goda samhället”. Vissa av dessa resurser kan endast fungera i människors liv om vissa ”basre- surser” finns till hands. Tillgång på böcker kan på olika sätt bidra till tillgodoseendet av de flesta av våra behov. I själva verket torde det vara svårt att på ”resurskartan” finna ett enda ”resursfalt” där man inte har glädje av ”rätt sorts böcker”.

Figur 1.1 måste förknippas med en ”målkatalog” av samma slag som den man finner i många skrifter om sociala välfärdsproblem. En sådan finner man i den ofta citerade FN-rapporten ”International Definition and Measurement of Standards and Levels of Living” från år 1954, men också i de promemorior kring sociala välfärdsproblem och kring pro- blemet att mäta i vilken utsträckning som man inom olika länder lyckats nå målet att skapa social välfärd (t ex inom den svenska låginkomstutred- ningen). Problemet brukar ofta föras samman med det svåra problemet att finna ”indikatorer”, som kan användas för att fastställa i vilken utsträckning det uppställda målet har förverkligats (t ex olika mått på genomsnittlig livslängd som indikator på att man lyckats förverkliga uppställda mål på hälsoområdet, eller olika mått på kunskapsnivå för att kontrollera att man lyckats förverkliga uppställda mål på utbildningsom- rådet). Till de forskare som sysslar med dessa problem hör bl a Raymond A. Bauer och hans kollegor (som tillsammans gett ut boken ”Social Indicators”, Cambridge Mass., 1966) och forskare och administratörer i Frankrike och Japan. Enligt det synsätt som man utgår från inom dessa forskargrupper består arbetet på att skapa social välfärd sumrnariskt uttryckt — i att se till att resurser för tillgodoseendet av ett antal angivna behov finns till hands i ett samhälle. Eller försiktigare formulerat: att alla människor i ett samhälle har möjlighet att få dessa behov tillgodosedda i en viss, klart angiven utsträckning.

Böcker och bokläsande har uppenbarligen ett brett funktionsspekt- rum. Det kan ge människan ökade kunskaper och därmed större möjlig- heter att skaffa eller behålla ett arbete, att behålla sin hälsa, att förändra sin miljö, att skaffa sig inflytande och makt. Men läsandet kan även bli en väg till skönhetsupplevelser och jag-profilering. ”Visa mig dina böcker och jag vet vem du är.” Läsandet kan också fungera som ett tecken på och medel till att bygga upp solidaritet med dem man litar på och dem man vill samverka med, som en väg in i en social, kulturell och andlig gemenskap. Samtidigt måste man hålla i minnet att många människor väljer andra vägar än bokläsning för att tillgodose sådana behov, men för många blir läsandet utan tvivel ett av de mest använda sätten (för många det sätt som de helst väljer) att nå mål av detta slag.

Samtidigt som man konstaterar att bokläsandet kan bidra till fyllandet av ett brett spektrum av specifika behov, är det viktigt att hålla i minnet att läsandet också kan tillgodose mera övergripande men inte alltid så tydligt upplevda och insedda behov. Dit hör det behov av att få reda på vad andra människor tänker, känner och Vill, som vi redan talat om. Genom läsandet gör vi det troligen i regel på ett mindre påtagligt och

SOU 1972:20 81

SOU 1972 .20

Tillgång till en god miljö

Tillgång till kläder Tillgång till bostad

Tillgång till utbildning

Hälsa (tillgång till hälso— och sjukvård)

Tillgång till möjligheter att forma sin mil'ö Tillgång till möjligheter att uppleva skönhet

Tillgång till

Tillgång till

möjligheter att Upplevelser av få information glädje och för- om den miljö ströelse

man lever i Tillgång till möjligheter Solidaritetsupp-

att utöva m- levelser Trygghet, (till— . flytande gång till skydd mot hotande faror) . I gang tr möjligheter

till gemenskaps- u. nievelser

mindre effektivt sätt än genom det direkt lyssnandet till vad en människa säger när hon talar till oss med sin egen röst, som individ till individ. Men trots att läsandet inte alls i samma utsträckning som lyssnandet ingår i ett direkt samspel mellan människor, där de agerande växelvis är givare och mottagare, kan läsandet säkerligen till en del fylla människors behov av att lära känna varandra, att spränga det egna jagets upplevelseram och därmed göra dem delaktiga i varandras upplevelser och livsvillkor. Allt detta kan sammanfattas genom att säga att vi har genomfört denna kartläggning av läsvanor och bokvanor i fem svenska samhällen iöver- tygelsen om att böcker och läsning spelar en viktig roll i människors liv i dagens svenska samhälle.

1.2 Valet av undersökningsområden

Föreställningen att läsandet kan fylla en rad viktiga funktioner i män- niskans liv var alltså en väsentlig utgångspunkt för Litteraturutredningens studier av läsvanorna i Kirseberg, Oxhagen, Skärholmen, Skellefteå och Jörn under år 1969. Vi utgick från att läsandet är en aktivitet, som de flesta människor i det svenska samhället ägnar en hel del tid åt, och att det är en aktivitet som — parallth med andra aktiviteter — tillgodoser många viktiga behov hos människor, deras kunskapsbehov deras skön- hetsbehov, deras profrleringsbehov och deras behov av gemenskap och glädje. Vi utgick också från att det är en väsentlig samhällelig uppgift att vidta åtgärder, som gör det lättare för alla att få tag i de böcker som de upplever ett behov av att läsa. Våra studier skulle fastställa utgångs- punkten för en intensifierad verksamhet vid biblioteken i våra fem utvalda samhällen i syfte att ge invånarna en ökad tillgång till böcker (och andra tryckta texter). Vi utgick i våra planer från den enkla tanken att befolkningen i dessa (och i alla andra) svenska samhällen skulle läsa mera böcker, om de genom biblioteken fick ökad tillgång till böcker och särskilt om de genom biblioteken fick tillgång till just de böcker, som tillgodosåg dessa behov. Vi räknade med att de böcker, som fanns på biblioteken, skulle användas mera om biblioteken genom att bredda sin verksamhet blev en fungerande mötesplats och träffpunkt för människor i samhället, om bibliotekspersonalen i större utsträckning än vad den hittills brukat göra spred information om sina böcker och sina aktiviteter, och om bibliotekspersonalen såg till att människor inom området i ökad utsträckning fick tillgång till böcker i eller i närheten av sina bostäder och arbetsplatser.

Figur I.] I det ”goda samhället” skall alla människor (så långt det är möjligt) ha tillgång till de ”faciliteter”, som i denna ”hierarkiska resursmodell” har placerats på nivåerna 1—4 och därmed få tillgång till de möjligheter till ”aktiviteter och upplevelser”, som har placerats på nivåerna 5—6. En typ av resurser, vars förekomst är en förutsättning för att en annan typ av resurser skall kunna fungera, har förknippats med denna andra resurstyp genom en pil. A+B betyder att t ex ”tillgång till bostad” är en förutsättning för att mera specifika ”hälsoresurser” skall fungera. ] figuren har endast de ”viktigaste” av dessa ”förutsättningssamband” markerats. De ”resursfält”, där böcker i dagens samhälle utgör en väsentlig del av resurserna, har i figuren markerats med en rektangel med grovdragna linjer.

SOU 1972:20 83

Svaret på frågan om den intensifierade verksamheten vid bibliotekeni de fem undersökningsområdena verkligen ledde till ett ökat läsande kommer vi inte att ge i den här boken, utan i en ”fortsättningsbok”. Den nu föreliggande boken har karaktären av en helt fristående studie av läs- och bokvanorna i några svenska samhällen, som dock självfallet kommer att bidra till att vi får större möjligheter än eljest att analysera effekten av ex perimentverksamheten vid biblioteken.

Här kommer vi att berätta om utgångsläget. Vi kommer också att ge oss in på den svåra uppgiften att försöka förklara hur detta utgångsläge har växt fram inom dessa fem samhällen.

Valet av undersökningsområden skedde inte slumpmässigt. Vår ut- gångspunkt som angavs i utredningens direktiv — var att vi skulle studera effekten av en intensifierad biblioteksverksamhet i några miljöer, som kunde betecknas som ”kulturfattiga” med avseende på omfattningen på sitt kulturutbud.

Så här stod det i direktiven:

”Vidare bör i anslutning till det förutnämnda statliga stödet till utveckling av de kommunala bibliotekens verksamhet ett par experi- mentella biblioteksundersökningar kunna göras med syfte att utnyttja resultaten av de sociologiska undersökningarna. Det sociologiska mate- rialet bör därvid bilda underlag för bibliotekens planläggning av sina inforrnationsåtgärder, serviceformer och allmänkulturella verksamhet. Effekten av vidtagna åtgärder bör mätas och bibliotekens lokala

organisationsformer uppmärksammas.

Som ett led i arbetet med att utveckla konsumtionsfrämjande åtgärder bör de sakkunniga försöksvis pröva om den verksamhet för att etablera kontakter mellan författare och publik, som redan har påbörjats genom Författarcentrum och biblioteken, kan ytterligare stödjas och utvecklas. Möjligheten till samarbete med verksamheterna för riksteater, riksut- ställningar och rikskonserter, liksom med folkbildningsorganisationer- nas föreläsningsbyrå och studieförbunden bör därvid uppmärksammas. De nya initiativ som kan erfordras bör särskilt inriktas på kulturfattiga orter och befolkningsgrupper”.

Vi hade inte tillgång till och har fortfarande inte tillgång till den sorts ”kulturstatistik”, som gör det möjligt att med säkerhet ”peka ut” ett antal samhällen som är ”kulturfattiga” iden vaga mening som direktiven här använder detta uttryck.

Vi utgick i vårt sökande från att det finns tre slags miljöer i det svenska samhället, beträffande vilka det enligt vår uppfattning med visst fog har hävdats att de är ”kulturfattiga” i den meningen att det inom dessa miljöer endast finns ett begränsat utbud av möjligheter till ett intensivt och varierat fritidsliv inom miljöns ram. (1) En är de stora städernas utkantsmiljöer och förorter, som brukar betecknas som kulturfattiga i jämförelse med dessa städers city-miljöer. (2) En annan är tätorterna i norra Sverige, som ofta karaktäriseras som kulturfattiga i jämförelse med jämförbara tätorter i landets södra del. (3) En tredje av dessa miljöer är glesbygden, som uppenbarligen i regel har ett mycket mera begränsat kulturutbud än de större tätorternas i sin närhet.

Från dessa utgångspunkter — och med hänsynstagande till en mängd praktiska omständigheter — valde vi så småningom ut de fem undersök- ningsområdena: stadsdelen Kirseberg ivästra Malmö, stadsdelen Oxhagen

84 SOU 1972:20

A |

i Örebro, stadsdelen Skärholmen i Stockholm (inklusive ”satellitorterna” Sätra och Vårberg), tätorten Skellefteå samt Jörns församling (ca 6 mil nordost om Skellefteå). I kapitel 2 kommer vi att ge läsaren en mera detaljerad bild av dessa fem miljöer. Här kommer vi att nöja oss med att inledningsvis presentera dem mycket kortfattat.

Kirseberg ligger i Malmös nordöstra del och är genom trafikanlägg— ningar ganska avskilt från Malmö i övrigt. I söder finns järnvägen Malmö—Simrishamn och stora spårområden, i väster löper motorvägen och järnvägen Malmö—Lund parallth med varandra och i öster ligger Bulltofta flygplats.

Namnet Kirseberg finns belagt från medeltiden, då man lär ha bränt häxor på Kirsebergs backar, som då låg utanför det dåvarande Malmö. Kirseberg låg emellertid inom det Malmö som visas på den första fullt vederhäftiga kartan över Malmö från år 1697. Vid denna tid var Kirseberg troligen platsen för ängar och betesmarker, ett par lantgårdar, några krogar längs landsvägen österut, en kvarn och en mycket begränsad bebyggelse. Mot slutet av 1800-talet började Kirseberg alltmer anta karaktären av förstad till Malmö och växte så småningom nästan samman med den gamla staden innanför kanalerna; de stora trafiklederna och flygplatsens läge gör dock att Kirseberg fortfarande upplevs som en avskild och från det övriga Malmö något isolerad stadsdel. Området bebos i dag i stor utsträckning av personer med låga inkomster. Bebyggelsen är delvis mycket nedsliten och slumbetonad.

Oxhagen ligger västerut i förhållande till Örebro centrum på ett avstånd av ca 2 km. Norr om Oxhagen ligger ett skogsparti med promenadvägar och motionsområden. Oxhagen begränsas i söder av Karlsundsvägen, som är en genomfartsled västerut. Mellan bostadsom- rådet och leden finns en ”skärm” i form av en jordvall, vilket gör att de som bor i området inte märker den genomgående trafiken särskilt mycket. Till vårt undersökningsområde vid Oxhagen hör Älvtomta, ett område med ihuvudsak äldre villor, som ligger strax söder om Karlsunds vägen. Oxhagen byggdes som ett led i det utbyggnadsprogram, som Örebro har satsat på under 1950— och 60-talen. Stadsdelen tillkom i tre etapper under åren 1963—1967. Området innehåller både villor och flerfamiljshus. Det kan karaktäriseras som en förort där det bor jämförel- sevis många personer med hög utbildning och där örebroare i regel anser att detär fint att bo.

Undersökningsområdet Skärholmen består av stadsdelarna Sätra, Skärholmen och Vårberg. Tillsammans med Bredäng bildar de Skärhol- mens församling. Sätra ligger närmast Stockholms city; Vårberg och Skärholmen ligger båda längs Stockholms gräns mot Huddinge kommun. Genom området löper en av tunnelbanans sydvästra linjer. I öster begränsas det av nya Södertäljevägen och i väster av Mälaren. I söder gränsar det till Vårby i Huddinge kommun och i norr till stadsdelen Bredäng, som ligger närmare Stockholms centrala del. Stockholms city ligger i nordost på ett avstånd av 12 km. En tydlig skiljelinje bestående av två bergssluttningar och en mellanliggande dal skiljer Sätra från Skärhol- men och Vårberg. Mellan Skärholmen och Vårberg finns det inte någon lika tydlig gräns. Karaktäristiskt för hela området är dess starkt kuperade

SOU 1972:20 85

terräng med bergshöjder och dalgångar.

Redan när man höll på med att utarbeta riktlinjerna för utvecklingen av Vällingby centrum hade man i Stockholm tankar på att skapa en stadsdelsgrupp med ett storcentrum i området Sätra—Vårberg. Detta var på den tiden ett attraktivt område för sommarstugebebyggelse och friluftsliv. Före år 1961 låg stadsdelarna Skärholmen och Vårberg i Huddinge kommun, men marken ägdes till stor del av Stockholms stad. Efter förhandlingar mellan staden och Huddinge kommun kom gränsen mot Huddinge att flyttas söderut, så att en del av Vårby och hela Skärholmen införlivades med Stockholms stad. Sätra låg redan tidigare innanför Stockholms stadsgräns. Ur många synpunkter utgör Skärholmen i dag en pendang i söder till Vällingby i stadens norra del.

Skellefteå stad av i dag är resultatet av en vid årsskiftet 1966/67 genomförd sammanläggning av Skellefteå stad. Skellefteå landskommun samt kommunerna Bureå, Byske och Jörn. Invånarantalet i denna ”utvidgade stad” är ca 40000 personer. Tätorten Skellefteå är den dominerande centralorten i den utvidgade staden. Den är vårt fjärde undersökningsområde, och har ca 26 600 invånare. Skellefteå har vuxit upp som en handelsplats och blev stad är 1845. Den kan i dag betecknas som en typisk norrländsk kuststad; den fungerar som centralort för ett stort omland och är en mångsidig serviceort. Jörns församling är belägen inom Skellefteå kommun i nordöstra delen av Västerbotten och består av tätorten Jörn och den omgivande lands- bygden. Avståndet från Jörn till Skellefteå tätort är 62 km. Närmaste större orter är Boliden (ca 30 km på vägen mot Skellefteå) och Glommersträsk (ca 30 km på vägen mot Arvidsjaur).

Jörns församling är en skogsbygd med tämligen stora nivåskillnader och med många myrar, träsk och vattendrag. I själva tätorten Jörn finns det inga större nivåskillnader. Den är omgiven av sankmark och skogs- mark. Genom samhället flyter Grundträskån. Sedan orten grundlades vid slutet av 1700-talet, har den försett omlandet med varor och tjänster och haft en del hantverk och industri. Jörns betydelse som serviceort och kommuncentrum har minskat efter sammanslagningen med Skellefteå. På 1950-talet rationaliserades jämvägsdriften och överflyttades i stor ut- sträckning till Bastuträsk söder om Jörn. Bolidens gruvaktiebolag frakta- de tidigare i stor utsträckning sin malm på järnvägen över Jörn. När gruvbolaget i allt högre grad började med frakter per lastbil ledde detta till att landsvägen ökade i betydelse på järnvägens bekostnad. En förskjutning av ortens centrum från området kring jämvägsstationen till området kring busstationen har ägt rum på senare år. Bebyggelsen och serviceanläggningama ligger nu koncentrerade längs genomfartsleden.

Kirseberg kan karaktäriseras som en delvis förslummad arbetarstadsdel med ett mycket begränsat utbud av möjligheter till fritidsaktiviteter.

Oxhagen i Örebro och Skärholmen i Stockholm är två typiska ”sovstäder”. I Oxhagen finns det endast ett fåtal service-anläggningar.

I Skärholmen finns det betydligt fler serviceanläggningar. I den intensiva debatten som förts under de senaste åren beträffande utform- ningen av detta bostadsområde har det emellertid ofta ifrågasatts om stadsdelen inte är underförsörjd på möjligheter till fritidsaktiviteter av

86 SOU 1972:20

ammar-_q; : .-

te. x.. .'_.- =é;==d,

olika slag. Skellefteå valdes till undersökningsområde därför att orten genom sitt läge i norra delen av Sverige kan antas ha begränsade möjligheter att bygga upp ett varierat utbud av aktivitetsalternativ på kulturområdet. Jörn och den omkringliggande glesbygden är ett exempel på en starkt isolerad landsbygdsmiljö i ett markerat avfolkningsområde med ett starkt begränsat kulturutbud.

1.3. Befolkningen i de fem undersökningsområdena

Befolkningens storlek i de fem undersökningsområdena framgår av nedanstående tablå.

Genom den intervjuundersökning, som vi utfört i de fem undersök- ningsområdena, har vi fått en ganska god bild av vilka slags arbeten som den yrkesverksamma befolkningen här, se tabell 1.3. I Kirseberg arbetar den yrkesverksamma befolkningen i stor utsträckning inom tillverknings- industrin (ca 45 %). I Oxhagen och Skärholmen arbetar endast 15—20 % av de yrkesverksamma personerna i tillverkningsindustrier. Där finns deti stället ett stort antal personer som arbetar inom administration och med kameralt och kommersiellt arbete. Skellefteå har en jämnare fördelning mellan å ena sidan yrkesverksammai tillverkningsindustrin och å andra , sidan yrkesverksamma inorn administration och med kameralt och l kommersiellt arbete. I Jörn arbetar ca 40 % av de förvärvsarbetande inom * olika tillverkningsindustrier och inom gruvdriften i det närbelägna Boli- den. Ca 15 % arbetar inom jordbruk och skogsbruk.

Man kan fråga sig om vi genom vår urvalsmetod fått med orter, som på ett markant sätt avviker från andra svenska samhällen vad beträffar befolkningsstrukturen. Hur är det tex med utbildningsnivån inom be- folkningen inom dessa fem undersökningsområden? Tabell 1.4. ger underlag för en jämförande diskussion. J ämförelsesiffrorna är hämtade från data från låginkomstutredningens representativa stickprov ur landets hela befolkning i åldern 15—75 är (vårt eget stickprov omfattar endast personer i åldern 16—69 år; skillna- den mellan åldersfördelningarnas spännvidd är emellertid inte större än att en jämförelse är försvarlig).

Undersökningsområdets Befolkningen i befolkning den 31.12. kommunen i sin 1969 helhet den 31.12.1969 Kirseberg ( i Malmö kommun) 14 000 258 000 Oxhagen (i Örebro kommun) 4 100 91 000 Skärholmen (i Stockholms kommun) 24 700 748 000 Skellefteå tätort (i Skellefteå kommun) 26 600 60 000 Jörn (i Skellefteå kommun) 3 700 60 000

SOU 1972:20

00 8 SOU 1972:20

Naturve- tenskap- ligt, tek- niskt, socialve- tenskap- ligt, huma- nistiskt och konst- närligt arbete Antal %

Admini-

strativt arbete

Antal %

Kameralt och kon— torstek- niskt

arbete

Antal %

Kommersi-

ellt ar- bete

Antal %

Lant-

Tabell 1.3 Typ av arbete bland de förvärvsarbetande i de fem undersökningsområdena.

bruks-, skogs- och fis- keriar-

bete

Antal %

Gruv- och stenbryt-

nings- arbete

A ntal %

Transport-

och kom- munika-

tions- arbete Antal

%

Till-

verknings-

arbete

Antal %

Service-

arbete

Antal %

Summa ej förvärvs- arbetande personer

Antal %

Totalt

Antal %

Män

Kirseberg 24 Oxhagen 88 Skärholmen 56 Skellefteå 2 3 ] örn

ids 325 2a7 16J 11 71

Totalt 202

Kvinnor

Kirseberg 18 Oxhagen 60 2 Skärholmen 28 1 Skellefteå 16 Jörn

7

Totalt 129

10 12 34

0,1

O_KDNM ND

tom-ÅN—c m _ H

21 11,5 41 15,7 50 22,1 16 9,6

4 3,2

132 13,7

11 27 17 15

5

75

11 7 19 8 5

50

sp 121 83 1a9 8,0

omer-_ooo N somooq-er ln

0,5 0,7 3,2 0,8

17 10 13 12

Owl/l'—

18

mmN_©

MNNO

1,9

109 43 55 47 54 308

20 14 50

421 113 2&2 341 348

10 10 11

2 38

26 16 26 14 19

101

32 144 25 1L2 20 ids 23 1a7 42 221

15,2

79 43,2 44,8 92 40,7 61,7 88 69,8

479 49,7

222 223 195 138 155 933 183 261 226 167 126 963

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell 1.4 Befolkningens procentuella fördelning på olika utbildningsnivåer i landet i sin helhet, i de fem undersökningsområdena och i de fem

' ,,...

jämförelseområdena”.

Utbildningsnivå Sverige Stor- Kirse- Städer Oxhagen Stor- Skär- Städer Skel- Lands- i sin Malmö berg med un- år 1969 Stock- holmen med un- lefteå bygden helhet är år dantag holm år dantag tätort i Sve- år 1968 1969 av Sthlm år 1969 av Sthlm år rige 1968 Gbg och 1968 Gbg och 1969 år

Malmö Malmö 1968 år 1968 år 1968

SOU 1972:20

Enbart folkskola,

ej helt genomgången

grundskola 63,4 56,8 53,3 61,6 28,3 47,5 31,8 53,8 71,2 Folkskola med minst

ett års komplette—

rande yrkesutbild-

ning 11,8 12,8 21,5 12,4 17,6 13,8 19,2 17,1 9,7 13,2 Realskola, helt

genomgången grund-

skola eller motsva-

rande 19,1 22,8 22,0 20,2 38,8 27,0 33,5 20,2 24,6 13,0 14,2 Studentexamen eller

högre utbildning 5,7 7,7 3,2 5 ,8 15 ,3 11,6 15,5 5,8 4,6 2,2 1,4

Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Jämför man utbildningsnivån i de fem undersökningsområdena med den för landet i sin helhet kan man konstatera att den är högre i Oxhagen och i Skärholmen, något lägre i Skellefteå och i Kirseberg och mycket lägre i Jörn.

Vi har också jämfört utbildningsnivån i de fem undersökningsområ- dena med den i de närmast jämförbara bebyggelsemiljöer, som vi har data om genom låginkomstutredningen. De mest markanta skillnaderna mellan utbildningsstrukturen i våra fem undersökningsområden och i de valda ”jämförelsemiljöerna” är den låga andelen invånare med enbart folkskole- utbildning (eller ej genomgången grundskola) och den höga andelen invånare med studentexamen eller högre utbildning i Oxhagen (i järn» förelse med den i andra svenska städer utom Stockholm, Göteborg och Malmö) och Skärholmen (i jämförelse med Stor-Stockholm). Särskilt för Oxhagens del är awikelsen mycket markant. Skellefteå har ungefärligen samma fördelning på olika utbildningsgrupper som befolkningen i landets städer i övrigt (med undantag av de tre nämnda ”storstäderna”) och Jörn har ungefärligen samma fördelning på utbildningsnivå som befolkningen på landsbygden i sin helhet. De största avvikelserna består i att både Skellefteå och Jörn har färre invånare med enbart folkskolestudier än vad som finns i de båda ”jämförelsemiljöerna”. [ Kirseberg finns det en något lägre andel personer med enbart folkskoleutbildning än i Stor-Malmö, men samtidigt också en markant lägre andel personer med studentexa- men eller högre utbildning än i Stor-Malmö. Inget av undersökningsområ- dena kan följaktligen i jämförelse med relevanta ”jämförelsemiljöer” karaktäriseras som ett område där befolkningen har en genomsnittlig låg utbildningsnivå. Ett par av dem, Oxhagen och Skärholmen, har tvärtom en mycket hög respektive ganska hög utbildningsnivå i jämförelse med relevanta ”jämförelsemiljöer”.

För att få ett svar på den viktiga frågan, om befolkningen i de områden där den intensifierade biblioteksverksamheten skulle bedrivas, i utgångs- läget hade en jämförelsevis låg eller hög frekvens för olika typer av fritidsaktiviteter, hade det varit av stort värde om vi hade kunnat jämföra de i vår intervjuundersökning erhållna siffrorna för olika fritidsaktiviteter med svaren på samma frågeserie från ett representativt stickprov ur landets befolkning och från representativa stickprov ur befolkningen i de orter, där undersökningsområden är belägna (eller liknande orter). En förutsättning för att resultaten av sådana jämförelser skall ge lätt-tolkade resultat är emellertid att de data, som jämförs med varandra härrör från undersökningar som utförts vid ungefärligen samma tidpunkt. Några data av denna typ står tyvärr inte till vårt förfogande. Vid planeringen av våra sociologiska studier övervägde vi att genomföra en sådan studie på ett riksomfattande stickprov, men det visade sig rätt snart att det av ekonomiska skäl inte var möjligt att göra detta.

För att ändå få ett visst underlag för att besvara den ställda frågan har vi emellertid i efterhand jämfört de erhållna aktivitetsfrekvenserna för de fem undersökningsområden med motsvarande resultat från några studier av fritidsanvändning, som Harald Swedner utfört under åren 1962—1965. I dessa studier har frekvenserna för en rad olika fritidsaktiviteter beräknats på grundval av svaren på samma typ av frågeserie, som använts

90 SOU 1972:20

i Litteraturutredningens studie. De studier, som vi kunnat utnyttja som jämfö relsematerial är:

a en av Harald Swedner i samarbete med Sifo utförd intervjuundersök- ning om fritidsaktiviteter i november 1964 inom ett slumpmässigt stickprov av landets befolkning i åldern 15 år och äldre (ca 1200 intervjupersoner) b en av Harald Swedner vid Sociologiska Institutionen i Lund utförd intervjuundersökning om fritidsaktiviteter i maj 1962 med ett slump- mässigt stickprov ur Malmös befolkning i åldern 17—66 är (totalt intervjuades ca 500 personer) c en av Harald Swedner vid Sociologiska Institutionen i Lund utförd intervjuundersökning i maj 1964 med ett slumpmässigt stickprov ur Malmös befolkning i åldern 15—69 är (totalt intervjuades ca 500 personer) d en i samarbete med Sifo utförd intervjuundersökning med ett slump- mässigt stickprov av Stockholms befolkning i åldern 15—70 år i november 1965 (totalt intervjuades ca 950 personer): denna undersök- ning utfördes under ledning av Harald Swedner på uppdrag av Stadskollegiet i Stockholm.

I tabell 1.5a (män) och tabell 1.5b (kvinnor) redovisas för nio olika fritidsaktiviteter hur stor procentuell andel av de intervjuade männen och kvinnorna, som ägnat sig åt en viss fritidsaktivitet högst 3 ggr per år, 4—24 ggr per år (för vissa aktiviteter 3—11 ggr per år) och minst 24 ggr per år (för vissa aktiviteter minst 12 ggr per år) i Sverige i sin helhet år 1964 och i de fem undersökningsområdena år 1969. De aktiviteter, som tagits med i denna sammanställning, är de, för vilka frågan formulerats på samma eller i det närmaste samma sätt i samtliga dessa undersökningar.

Våra data om frekvenserna för de olika fritidsaktiviteterna redovisas här för de båda Malmöundersökningarna och för Stor-Stockholmsunder- sökningen för hela den studerade gruppen, medan de för Sifos landsom- fattande stickprov redovisas (a) för de intervjupersoner som är bosatta i Stockholm, (b) för de intervjupersoner som är bosatta i övriga städer, och (e) för intervjupersoner som bor på landsbygden.

I tabell 1.5a och tabell 1.5b har vi med hela och streckade rektanglar markerat de av Litteraturutredningens undersökningsområden, där den procentuella andelen av de intervjuade, som ägnat sig åt aktiviteten minst 4 ggr per år, är minst 5 % högre eller lägre än för stickprovet ur landets befolkning år 1964. I tabell 1.6a och tabell 1.6b har vi med rektanglar av samma slag markerat de av de fem undersökningsområdena, där den procentuella andelen av de intervjuade, som ägnat sig åt aktiviteten minst 4 ggr per år, är minst 5 % högre eller minst 5 % lägre än för de intervjuade i den närmast jämförliga bebyggelsemiljö, för vilken vi har tillgång till motsvarande data. De bebyggelsemiljöer, som vi idessa tabeller jämför med våra undersökningsområden, är följande:

a den intervjuade gruppen i Kirseberg jämförs med den intervjuade gruppen i Malmö från år 1964

b den intervjuade gruppen i Oxhagen jämförs med den intervjuade

SOU 1972:20 91

Tabell 1.5a Antal besök på olika fritidsinstitutioner inom landets befolk- ning i sin helhet är 1964 och inom befolkningen i de fem undersöknings- områdena är 1969 (män).

Aktivitet Antal Procent

ggr/år . . .. Sverige Kirseberg Oxhagen Skärholmen Skellefteå Jorn

(1964) (1969) (1969) (1969) (1969) (1969)

Föreningar& 0 — 3 56 12 ZL 65_ 75 7_4_ styrelsesam- 4 —23 31 [137| f21': f247. [217I .F237| manträde 24— 12 L__3_l ' 3.3.1 L_1_1_l LEJ LEJ Studiecirkel 0 _ 3 81 76 65 69 71 83 föredragetc 4 —23 11 14 22 19 20 13 24— 8 10 13 12 9 4 Aktiv sport 0 — 3 55 _67 34 44 45 63 eller idrott 4 —23 7 , 61 13 10 : f 67| 24— 38 (33 53 46 47 19.1 Åskådare vid 0 _ 3 51 51 48 50 39 47 idrottsevenemang4 —23 23 29 32 39 34 30 24— 26 20 20 11 27 23 Biblioteksbesök 0 3 72 64 63 64 69 71

4 —23 14 22 20 26 18 17 24— 14 14 17 10 13 12

Biobesök 0 — 3 61 67 70 53 67 74 34 12

4 —23 22 (217. (267, 26 12 24— 17 Li2i '.-21 7 14 Teaterbesök O 3 82 82 80 78 90_ 9_4_ 4 —11 13 14 14 17 ' . 9: F 67I 12— 5 5 5 6 1-1.1 j__:_; Konsertbesök 0 — 3 94 94 88 92 88 98 4 —11 3 3 5 6 f zl 12— 2 3 6 3 4 (_:J' Gudstjänstbesök O — 3 73 86_ 82 82 55 64 4—1111 f7i [91 [71 | | 12— 15 L__7_j L_g_j __2_J 17 17 Antal intervjuade 611 222 223 195 138 155

Anm Jämförelser mellan rikssiffror från år 1964 och siffror från frekvenssiffrorna från de fem områden som Litteraturutredningen studerade 1969. Om prooentsiff— roma för utövandet av en aktivitet minst 4 ggr/år är minst 5 % högre inom ett av dessa undersökningsområden än motsvarande procentsiffra för landet i sin helhet, markeras detta med El, om den i motsvarande grad är lägre, markeras detta med [f].

gruppen från andra städer än storstäderna från år 1964

c den intervjuade gruppen i Skärholmen jämförs med den intervjuade gruppen från Stor-Stockholm från år 1965

(1 den intervjuade gruppen från Skellefteå jämförs med den intervjuade gruppen från andra städer än storstäderna från år 1964.

e den intervjuade gruppen från Jörn jämförs med den intervjuade gruppen från landsbygden från år 1964

Andelen inom befolkningen som gjort minst fyra biblioteksbesök var under tolv månader är 1969 högre för befolkningen i samtliga fem

92 SOU 1972:20

Tabell 1.5b Antal besök på olika fritidsinstitutioner inom landets befolk- ning i sin helhet är 1964 och inom befolkningen i de fem undersöknings— områdena år 1969 (kvinnor).

Aktivitet Antal Procent

ggr/år

Sverige Kirseberg Oxhagen Skärholmen Skellefteå Jörn (1964) (1969) (1969) (1969) (1969) (1969)

Föreningar& 0 -— 3 81 _99 83 __1 88 _2 styrelsesam- 4 —23 9 ,T- 81. !- 81. 1101 f 7—l manträde 24— 10 1__;_: (_lj' Lu [__lj Studiecirkel O 3 84 82 79 79 65 föredrag etc 4 —23 7 7 8 16 21 24— 9 11 12 5 14 Aktiv sport 0 _ 3 71 75 64 2 75 eller idrott 4 423 5 5 8 f 7. 11 24— 24 20 28 L _] 14

cello o.) orca 1043-on x] x!

Åskådare av 0 3 84 89 idrottsevenemang4 —23 11 l— 8 24— 5 L

Biblioteksbesök 0 — 3 81 66

4 —23 11 24— 8 16

0 (J! x]

OO le NX] Mb)-lå HOO ååh—143 b—b—ncx #— ON ONNUJ AGND HONG v—WON v—ONO xl-bxo VIN

HN U'O

...

OOO __.»— le

l Biobesök 0 — 3 67 71 56 14 13 l 4 —23 19 24 .ru—j fifi 24— 13 6 4 Lil LlQJ Teaterbesök 0 — 3 77 73 77 29 91 4 —11 18 23 19 fro—l l'9_l 12— 5 4 4 L_l_l L.:J Konsertbesök 0 _ 3 93 93 96 92 198 4 —11 4 4 2 5 F?. 12— 3 2 2 3 L_—__l Gudstjänstbesök 0 _ 3 58 79 70 85 51 52 4 —11 16 ”67, Fia—7. ("ä—'. 12— 26 1-23 LlåJ L_Z_l 31 20 Antal intervjuade 579 183 261 226 167 126

Anm Jämförelser mellan rikssiffror från år 1964 och siffror från frekvenssiffrorna från de fem områden som Litteraturutredningen studerade 1969. Om procentsiff- rorna för utövandet av en aktivitet minst 4 ggr/är är minst 5 % högre inom ett av dessa undersökningsområden än motsvarande procentsiffra för landet i sin helhet, markeras detta med El, om den på motsvarande sätt är lägre, markeras detta med lil.

undersökningsområden än för befolkningen i landet i sin helhet år 1965. Denna skillnad kan i princip tänkas bero på tre olika typer av omständig- heter, nämligen (a) att befolkningsstrukturen i de fem undersökningsom- rådena avviker från den i landet i sin helhet på ett sådant sätt att det är rimligt att räkna med en högre genomsnittlig biblioteksbesöksfrekvens (t ex att utbildningsnivån är högre), (b) på att det under åren 1964 till 1 , , , _

. . . . . .. . . , Bibliotekens utlånings— 1969 generellt bllVlt vanllgare att folk l Svenge besoker blbllotek , eller statistik tyder på att så (c) på att var och en av de fem undersökningsorterna av ortspecifika skäl har varit fallet; antalet har en hög biblioteksbesöksfrekvens (t ex därför att bokintresset tradi— ””å”? bagåkafllåw tionellt är mycket stort inom undersökningsområdet eller att biblioteket un er men _

. , från 29 miljoner per år 1 undersökningsområdet är mycket välskött och attraktivt). till 47 miljoner per år.

SOU 1972:20

De höga frekvenssiffrorna för biblioteksbesök i de fem undersöknings- områdena år 1969 i jämförelse med rikssiffrorna för år 1965, kan bero på att alla dessa tre omständigheter i varierande utsträckning bidrager till de funna skillnaderna. Samma uppsättning av förklarande faktorer ligger sannolikt bakom det förhållandet att frekvensen för deltagande istudie— cirkelverksamhet och andra former för "vuxenstudier” överlag är högre i de fem undersökningsområdena (år 1969) än för det representativa stickprovet ur landets befolkning (år 1964).

Biobesöksfrekvensen är däremot lägre i jämförliga områden än är 1964 både bland männen och kvinnorna i fyra av de fem undersökningsområ- dena. Undantaget är Skärholmen, där en ny modern biograf utgör ett av de få fritidssysselsättningsalternativen. I Kirseberg och i Oxhagen finns det inte någon biograflokal, vilket rimligen bidrar till de låga biobesöks- frekvenserna inom dessa undersökningsområden. 1 Skellefteå och Jörn är det tänkbart att de religiösa organisationernas starka ställning bidrar (se härom längre fram på s 170—171 i denna bok) till den låga biobesöks- frekvensen. Det är också tänkbart att ett sjunkande intresse för biobesök landet över (på grund av konkurrensen från TV) har bidragit till de låga biobesöksfrekvenserna inom dessa undersökningsområden.

Teaterbesöksfrekvensen var år 1969 något högre eller i det närmaste lika hög inom befolkningen i de tre förortsområdena Skärholmen, Oxhagen och Kirseberg (som alla har möjligheter att inom den stad de bor i gå på teatern) som inom ett representativt stickprov ur landets befolkning från år 1964. Siffrorna för teaterbesök var däremot lägre än rikssiffrorna i Skellefteå och särskilt markant — i Jörn, vilket självfallet hänger samman med det begränsade utbudet av teaterföreställningar för befolkningen inom dessa två undersökningsområden. Det är också tänk- bart att de låga teaterbesöksfrekvenserna i dessa två undersökningsom- råden har något att göra med de religiösa samfundens starka ställning inom dessa två undersökningsområden. Wi återkommer till problemet om de religiösa förhållandena i dessa två undersökningsområden längre fram i rapporten.)

Att de religiösa grupperna har en stark ställning där framgår av den i jämförelse med de övriga undersökningsområdena och i jämförelse med rikssiffrorna höga besöksfrekvensen för gudstjänster bland både män och kvinnor i Skellefteå och Jörn. Besöksfrekvensen är särskilt högi Skellef- teå, vilket stämmer väl med det faktum att Skellefteåtrakten sedan lång tid har varit ett starkt fäste för en lågkyrklig väckelsefromhet. Vi vet också att procentandelen personer, som är medlemmar i något religiöst samfund eller någon religiös organisation, är högre i Skellefteå än i de övriga undersökningsområdena.

När det gäller konsertbesöken består den mest markanta avvikelsen från rikssiffrorna i den låga besöksfrekvensen i Jörn, vilken rimligen hänger samman med ett lågt utbud av konsertbesöksmöjligheter i detta undersökningsområde.

Utan att närmare gå in på några tänkbara orsaksförklaringar kan vi också konstatera att invånarna i de fem undersökningsområdena har en jämförelsevis låg besöksfrekvens för deltagande i förenings- och styrelse- sammanträden (både bland män och kvinnor) och en förhållandevis hög

94 SOU 1972:20

'.våaazsm> . .-.——

frekvens för deltagande i idrottsaktiviteler (både som aktiva utövare och som åskådare).

När vi istället i tabell 1.6a och 1.6b jämför frekvenserna för dessa fritidsaktiviteter med frekvenserna i de utvalda ”jämförelsemiljöerna” finner vi för Kirsebergs del att de flesta besöksfrekvenserna där är lägre än inom befolkningen i Malmö i sin helhet. Det motsatta gäller för Oxhagen, där frekvensen för flertalet av de studerade aktiviteterna är högre än frekvenserna inom befolkningen inom ickestorstäder (dvs alla städer utom Stockholm, Göteborg och Malmö). Detta gäller även för männen i Skellefteå (men av någon okänd anledning inte för kvinnorna). Speciellt markant är för Skellefteås del den i jämförelse med denna ”jämförelsemiljön” höga besöksfrekvensen för gudstjänster både bland män och kvinnor.

När man jämför Jörn (år 1969) med landsbygden i sin helhet (är 1964) framstår inte Jörn som något påtagligt lågaktivitetsområde vad beträffar de studerade fritidsaktiviteterna (vilket orten däremot gjorde när vi jämförde med befolkningen i landet i sin helhet).

Bilden av Skärholmen som ett högaktivitetsområde dämpas markant, när man jämför befolkningen där (är 1969) med befolkningen i Stor- Stockholm i sin helhet (är 1965).

Ett intressant förhållande är att biblioteksbesöksfrekvensen är hög i samtliga fem undersökningsområden när man på detta sätt jämför med relevanta ”jämförelsemiljöer”. Detta kan vara en följd av det faktum att vi vid valet av undersökningsområden sökte oss till områden med ur lokalsynpunkt ”utvecklingsdugliga” bibliotek. En av de faktorer som styrde vårt val av undersökningsområden var att det inom området måste fmnas en bibliotekslokal, som skulle kunna härbärgera en expanderande verksamhet under ett ”experirnentår”.

I den intervjuundersökning, som låginkomstutredningen genomförde under år 1968, och från vilken vi redan redovisat utbildningsdata ingick en fråga om hur många hyllmeter böcker som fanns i den intervjuades bostad. Samma fråga ställdes i den intervjuundersökning, som vi utförde i de fem undersökningsområdena i november—december 1969. I båda undersökningarna använde vi dessutom vid bearbetningen av materialet samma kategorier när vi delade in de intervjuade efter utbildningsnivå.

I tabell 1.7, som är baserad på en specialkörning av låginkomstutred- ningens data, har vi följaktligen möjlighet att för varje undersökningsom- råde få ett svar på frågan (a) om befolkningen i de fem undersöknings- områdena totalt sett har färre eller fler hyllmeter böcker i sin bostad än befolkningen i landet i sin helhet respektive befolkningen i en viss ”jämförelsemiljö”. Tabellen ger också svar på frågan (b) om invånare i de fem undersökningsområdena med en viss utbildning har färre eller fler hyllmeter i sin bostad än personer med samma utbildning i landet i sin helhet respektive i de utvalda ”jämförelseområdena”.

Ser vi först på totalsiffrorna (nederst i tabellen) finner vi att invånarna i Oxhagen och Skärholmen oftare har minst fem hyllmeter böcker i sina bostäder än befolkningen i landet i sin helhet, och att befolkningen i Jörn oftare har mindre än en hyllmeter böcker i sina bostäder än befolkningen i landet i sin helhet. Jämför vi däremot situationen i undersökningsom-

SOU 1972:20 95

Tabell 1.6a Antal besök på olika fritidsinstitutioner inorn befolkningen i de fem undersökningsområdena år 1969 och inom befolkningen i olika ”jämförelsemiljöer” åren 1962—1965 (män).

Aktivitet Antal Malmö Malmö Kirse- Städer Ox- Sthlm Stor- Skär- Städer Skel- Lands- Jörn ggr/år (1962)a (1964)b berg u Sthlm hagen (1964) Sthlm holmen u Sthlm lefteå bygden (1969) (1969) Gbg Mlö (1969) (1965) (1969) Gbg Mlö (1969) (1964) (1964) (1964)

Föreningar & 52 56 5 2 65 58 styrelsesam- 36 28 36 f24_: 28 manträden 12 16 _ 12 |__1_1_j 14

Studiecirkel» 81 73 81 71 79

föredrag etc 13 18 13 H 11 5 9 5 9 9

Aktiv sport 51 51 51 45 61 eller idrott 9 11 9 8 5 40 28 40 47 36

Idrottsevene- 44 41 44 39 50 mang 18 34 18 34 26

38 25 38 27 2 3 Biblioteks- 68 69 68 69 82

besök 15 18 15 18 9 17 13 17 13 8

Biobesök 58 48 58 69 21 32 21 17 31 20 31 13

Teaterbesök 86 68 86 88 1 1 23 11 9 3 10 3 2 Konsertbesök 96 87 96 97

1 9 1 3 3 4 3

Gudstjänstbesök 73 87 7 3 61 64 10 6 10 14 19 16 6 16 24 17

ml

F'_1'"F__7 mkn_q L__J

V Nl DollN kD| P1— L__J

N xo to as 05 cc SOU 1972:20

N

Antal intervjuade 240 252 222 183 495 195 183 231 155

3 I denna studie från år 1962 ingick ej någon fråga om de intervjuades biblioteksbesök. b I denna studie från är 1964 har vi endast tillgång till uppgifter huruvida de intervjuade har besökt biblioteket eller ej. Förjämförbarhetens skull redovisar vi dem.

_. nm Jämföåelserurnellan procentsiffrorna för de fem undersökningsområdena är 1969 och en "jämförelsegrupp" från åren 1962—1965. Om procentsiffrorna för

m.: -

Tabell 1.6b Antal besök på olika fritidsinstitutioner inom befolkningen i de fem undersökningsområdena år 1969 och inom befolkningen i olika ”jämförelsemiljöer” åren 1962—1965 (kvinnor).

Aktivitet Antal Malmö Malmö Kirse— Städer Ox— Sthlm Stor- Skär Städer Skel— Lands— Jörn ggr/år (1962)a (1964)b berg u Sthlm hagen (1964) Sthlm hol- u Sthlm lefteå bygden (1969) (1969)b Gbg Mlö (1969) (1965) men Gbg Mlö (1969) (1964) (1964) (1969) (1964)

SOU 1972:20

Förenings— och 76 80 83 81 80 styrelsesam- 14 11 12 13 11 manträden 10 10 5 6 10 Studiecirkel- 82 79 69 81 79 föredrag etc 17 9 11 9 1 13 8 13

Aktiv sport 7 7 71 67 71 eller idrott 5 8 8 8 18 21 25 21

Idrottsevene- 84 82 87 82 mang 13 13 12 13 3 9 1 9

Biblioteks- 77 75 77 besök — 18 15 18 — 6 10 6

Biobesök 52 55 69 50 69 36 28 18 36 18 12 14 13 14 13

Teaterbesök 65 65 78 61 78 2 3 23 19 27 19 13 12 3 12 3

Konsertbesök 93 92 93 88 93 3 5 2 7 2 4 3 6 6 6 Gudstjänstbesök 77 79 62 77 62 12 9 16 11 16 11 12 23 14 23

'_'—_l oolo ooh—4

l____i

Nl askan/> I”—

xolwr OI [*I

['_'—1 |__.__l

_r'"j XDION nm

N| ool __1.___

|__—_| ['_"'I v—tlsr vi mlm srt NN ] (*IN | i...-..i L--.—J

OKI ON

|” _l _l NDINNI 115100er lool i

L__.J l____i N

O N

'— MVN Ono-n [N'—1

Antal

intervjuade 241 272 183 199 557 199 167 209 126

Anm. Jämförelser mellan procentsiffrorna för de fem undersökningsområdena är 1969 och en ”jämförelsegrupp” från åren 1962—1965. Om procentsiffrorna för utövandet av en viss aktivitet minst 4 ggr/år är minst 5 % högre i ett undersökningsområde än i jämförelsegruppen, markeras detta med |:], om den på motsvarande sätt är lägre, markeras detta med L].

rådena med förhållandena i de utvalda ”jämförelsemiljöerna”, finner vi att skillnaderna för fyra av de fem undersökningsområdena är ganska små. Det enda undantaget är att befolkningen i Oxhagen på samtliga utbild- ningsnivåer har fler hyllmeter böcker i sina bostäder än vad som är fallet bland befolkningen i ”svenska städer utom Stockholm, Göteborg och Malmö”.

Ortsbeskrivningarna i nästa kapitel kommer att visa läsaren att det finns mycket stora skillnader mellan de fem undersökningsområdena vad beträffar utbudet av olika möjligheter till fritidsaktiviteter. Det är uppenbart att detta utbud är mycket begränsat iKirseberg, Oxhagen och Jörn, om man jämför det med motsvarande utbud i tex de centrala delarna av en storstad (den jämförelsen är ju ur vissa synpunkter mycket naturlig att göra när man tänker på förhållandena i Kirseberg och Oxhagen) eller i en större och expansiv tätort i södra Sverige (den jämförelsen kan det vara lockande att göra när man tänker på förhållan- dena i Jörn). Man måste emellertid samtidigt hålla i minnet att det begränsade lokala utbudet av möjligheter till fritidsaktiviteter i Kirseberg och Oxhagen i hög grad kompenseras av ett stort utbud i de centrala — och tämligen närbelägna — delarna av Malmö och Örebro. Det är svårare att säga något mera definitivt om utbudet av möjligheter till fritidsaktivi- teter i Skärholmen i jämförelse med andra förortsområden i Stor-Stock- holmsområdet och runt andra större svenska städer och om Skellefteås motsvarande utbud i jämförelse med andra medelstora svenska städer. Den summering som vi är benägna att göra är att dessa undersökningsom- råden är en ganska ”normal” stockholmsförort respektive en ganska ”nonnal” medelstor svensk stad, inte särskilt avvikande från de ovan nämnda nära tillhands liggande ”jämförelsemiljöerna”, men detär natur- ligtvis riskabelt att göra en sådan. bedömning utan tillgång till jämförbart siffermaterial. På en punkt har vi emellertid under den tid, som arbetet med den här undersökningen pågått, fått tillgång till en tämligen detaljerad information om det utbud som erbjuds invånarna i de fem undersökningsområdena, och det är om möjligheterna att låna och köpa böcker inom undersökningsområdet. Vi kommer i kapitel 2 att redogöra för hur detta utbud är beskaffat på ett mera detaljerat sätt. Här nöjer vi oss med att summariskt presentera några viktiga data.

Tabell 1.8 visar att det endast är befolkningen i Skärholmen och Skellefteå som gör bokinköp för större penningbelopp i bokförsälj- ningsställen inom undersökningsområdet, vilket torde hänga samman med att det inte f1nns någon bokhandlare inom de tre andra undersök- ningsområdena. Det finns anledning att anta att befolkningen i Oxhagen i stor utsträckning kompletterar med bokköp i bokförsäljningsställena inne iÖrebro, och det är troligt att även befolkningen i Kirseberg och Jörn gör detta i viss utsträckning inne i Malmö och Skellefteå (men troligen inte alls i samma utsträckning som befolkningen i Oxhagen).

I ett av undersökningsområdena finns det två folkbibliotek med tillsammans ca 60 000 band; det är i Skellefteå där det förutom huvudbiblioteket med 36 275 band finnes ett filialbibliotek med ca 23 000 band. I Skärholmen och Kirseberg finns det också rätt stora bibliotek med 37 000 respektive 33 000 band, i Skärholmen finns det

98 SOU 1972:20

- ”pr—IJC—NmM—Zu.sllf-imu-LLA * _ . '—- .— '

Tabell ] . 7 Antal hyllmeter böcker i bostaden i de fem undersökningsområdena och i jämförelseområdena.

Utbildning Antal Sverige Stor- Kirse— Städer Oxha- Stor- Skär- hyllmeter i sin Malmö berg u Sthlm gen Sthlm holmen böcker i helhet Gbg och bostaden Malmö

SOU 1972 20

Enbart —1 42,0 folkskola —4 40,5 15,5

Folkskola 26,1 plus minst 43,4 ett års yrkes— 29,7 utbildning

Realexamen 16,6 el motsv 36,2 46,1

Studentex el 5,4 högre utbildn 22,7 71,9

Samtliga 32,8

39,0 26,7

100 SOU 1972:20

Tabell 1.8 Bokutbud och bokkonsumtion via bokförsäljningsställen och bibliotek inom de fem undersökningsområdena.

Undersöknings-

område (invånar-

antalet den 31.12.1969)

Kirseberg

(13 986 inv) Oxhagen

(4 200 inv) Skärholmen

(24 576 inv) Skellefteå (26 585 inv) Jörn

(3 751 inv)

Landet i sin helhet (8 013 690 inv)

Det totala antalet försäljningsställen för böcker inom under- sökningsområdet år

1969 (A- och B-bokhand- lare och försäljnings- ställen med Pressbyråns sortiment)

Antal för- Antal per säljnings— 1 000 ställena invånare

10 (_) 0,7 3 (—) 0,7 25 (1) 1,0 48 (2) 1,8 4 (1) 1,1

14 486 (526) "1,8

Antal kronor per invå- nare som det sålts böcker för genom A- och B-bokhandlare och genom försäljningsställen med Pressbyråns sorti- ment inom undersök- ningsområdet år 1969 (bruttoförsäljnings— priset exkl. moms) enl. datamaterial från Seelig AB, Svenska Bokför- läggarföreningen och AB Svenska Pressbyrån

2,50 4,70 38,67 36,24 595

9

23,54

Totalt antal band och antal band per 10 000 invånare inom folkbib- liotek (11) inom un- dersökningsområdet

år 1969

Antal band Antal band

per in- vånare

Antal utlånade band per invånare från folkbiblioteken inom undersöknings-

området under år 1969

33 234

9 444

36 810 ca 60 000 10 909

21552 010

2,4 2,2 1,5 2 3

9

2,9 2,7 5,9

a Siffran inom parentes anger antal boklådor. Den boklåda som förekom iJörn var en B-bokhandel. Jfr vidare tabell 3.21 där de olika försäljningskanalerna särredo- visas. Se också tabell 8.4 beträffande speciella omständigheter som har påverkat utlåningsmedeltalet för Skärholmen. b Filialen i Skärholmen öppnade'först den 16.6.69 medan filialerna i Sätraskolan och Storholrnsskolan var i funktion hela året.

dessutom två mindre filialbibliotek i Sätra och Vårberg. Biblioteket i Ox- hagen har knappt 10 000 band, vilket är något mindre än biblioteket i Jörn, om man räknar med det bokbestånd som finns på srnåfilialer ute i en del avlägsna byar.

Ser man på antalet band per 10 000 invånare inom de fem undersök- ningsområdenas folkbibliotek, så varierar denna siffra något, men inte påfallande mycket. Det är de befolkningsmässigt små undersökningsom- rådena (med små bibliotek) som kan visa upp det största antalet band per invånare i sina bibliotek. Antalet utlånade band per invånare är störst i Oxhagen och lägst i Jörn. Detta faktum stämmer väl med antagandet att utlåningen är en funktion av befolkningens utbildningsnivå, men ut- låningssiffrorna för de övriga tre undersökningsområdena stämmer inte med antagandet att det existerar ett enkelt samband av detta slag. Kirseberg har en högre siffra för antalet boklån per invånare än både

Skärholmen och Skellefteå, men lägre genomsnittlig utbildningsnivå. Vi skall nu göra ett försök att sammanfatta vad vi funnit när vi jämfört

de fem undersökningsområdena med varandra. Tre av de fem undersök- ningsområdena avviker när det gäller utbildningsnivån markant från ett riksgenomsnitt. Det gäller framför allt Oxhagen och Skärholmen, där andelen personer med hög utbildningsnivå (studentexamen eller högre) är mycket större än i landet i sin helhet, och Jörn, där andelen personer med låg utbildning (enbart folkskola) är mycket större än i landet i sin helhet. Detta hänger självfallet samman med strukturen hos näringsliv och utbudet av arbetstillfällen inom dessa tre undersökningsområden. Jämför man befolkningen i de två storstadsförorterna (Skärholmen och Kirseberg) med befolkningen i dessa ”jämförelsemiljöer”, finner man att den ena av dem, Skärholmen, har en högre utbildningsnivå än den storstadsregion som den ligger inom, medan den andra, Kirseberg, har en något lägre utbildningsnivå än den storstadsregion som den tillhör. Oxhagen utanför Örebro har en mycket större andel invånare med hög utbildning än vad som är fallet i större städer i sin helhet. Skellefteå och Jörn avviker däremot inte nämnvärt från sina ”jämförelseml'ljöer” vad beträffar utbildningsnivån.

Dessa skillnader i befolkningsstrukturen motsvaras av skillnader i frekvensen för vissa typer av fritidsaktiviteter av olika slag inom de olika undersökningsområdena. Oxhagen och Skärholmen har höga siffror för deltagande i sådana fritidsaktiviteter som är vanliga bland personer med hög utbildning, medan Skellefteå och Jörn har låga siffror för dessa aktiviteter.

När det gäller bokbestånden i hemmen har vi jämfört personer med samma utbildning från undersökningsområdena och i ”jämförelsemiljöer- na”. Dessa jämförelser ger vid handen att personer på en viss utbildnings- nivå inom vart och ett av undersökningsområdena i stort sett håller sig med lika många böcker som personer med samma utbildning gör i andra miljöer av samma typ: det enda undantaget är befolkningen i Oxhagen, där invånarna på varje utbildningsnivå håller sig med större bokbestånd i bostaden än personer på samma utbildningsnivå i andra svenska städer (exklusive storstäderna).

SOU 1972:20

Tabell 1.9 Fördelning på åtkomstsätt för de böcker som de intervjuade iintervjuundersök- ningen i november-december 1971 hade läst i de senaste fjorton dagarna före intervjutill- fället.

Läsaren hade köpt boken i en bokhan- del Läsaren hade köpt boken i en pappers- handel, på ett varu- hus eller liknande försäljningsställe

Totalt antal köp i en bokhandel, pap- pershandel, på varu- hus eller liknande försäljningsställe

Läsaren hade köpt boken i en pressby- råkiosk eller annan kiosk Läsaren hade köpt boken i ett antik- variat Läsaren hade hyrt den hos bokuthyrare Läsaren hade köpt boken på postorder Läsaren hade köpt eller fått tillgång till boken genom bokklubb eller läsecirkel Läsaren hade köpt boken på annat sätt

Totalt antal köp etc

Läsaren hade fått den i present (el- ler ärvt den) Läsaren hade lånat boken av bekanta eller anhöriga Läsaren hade till- gång till boken i sitt hem och visste inte hur han för- värvat den Läsaren hade fått tillgång till boken på annat sätt

Totalt antal gåvor, lån från vänner etc

Läsaren hade lånat den på bibliotek

Totalt antal böcker som intervjuperso- nerna läst i

Kirseberg Oxhagen Skär- Skellefteå Jörn Totalt holmen Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % 36 11,3 82 15,6 58 12,0 43 17,8 11 5,2 230 12,9 2 0,6 12 2,3 11 2,3 1 0,4 1 0,5 27 1,5 38 11,9 94 17,9 69 14,3 44 18,3 12 5,7 257 14,5 29 9,1 4 0,8 8 1,7 11 4,6 27 12,9 79 4,4 5 1,6 2 0,4 5 1,0 — — 12 0,7 — — — — — 1 0,5 1 0,1 4 1,3 6 1,1 4 0,8 10 4,1 7 3,3 31 1,7 45 14,2 66 12,5 51 10,6 24 10,0 5 2,4 191 10,7 15 4,7 13 2,5 22 4,6 12 5,0 13 6,2 75 4,1 136 42,8 185 35,2 159 32,9 101 41,9 65 31,0 646 36,3 16 5,0 51 9,7 52 10,8 37 15,4 22 10,5 178 10,0 34 10,7 57 10,8 81 16,8 36 14,9 57 27,1 265 14,9 i, 15 4,7 19 3,6 20 4,1 4 1,7 12 5,7 70 3,9 _ *i 15 4,7 13 2,5 11 2,3 5 2,1 6 2,9 50 2,8 g .1 80 25,2 140 26,6 164 34,0 82 34,0 97 46,2 563 31,7 j- 1. 102 32,1 201 38,2 160 33,1 58 24,1 48 22,9 569 32,0 318 100,0 526 100,0 483 100,0 241 100,0 210100,0 1778 100,0

1.4. Bokhandelns och bibliotekens funktioner inom undersöknings- områdena

Vi har också tagit reda på hur invånarna i våra fem undersöknings- områden kan få tag i böcker. Det finns två distributionsvägar som spelar en viktig roll i detta sammanhang, nämligen boklådorna (och andra bokförsäljningsställen) och biblioteken.

Genom vår intervjuundersökning i de fem undersökningsområdena under november och december 1969 tog vi reda på hur de sammanlagt 1 896 intervjuade personerna hade fått tag i de böcker som de hade läst i under de senaste fjorton dagarna före intervjutillfället. Vi fick på det sättet uppgifter om åtkomstsättet för sammanlagt 1 788 böcker. Denna siffra innebär att de intervjuade i genomsnitt hade läst i något mindre än en bok per person under denna fjortondagarsperiod. Ett annat och kanske något mera relevant sätt att beskriva bokläsningens utbredning bland de intervjuade är att konstatera att 45 % av dem hade läst i minst en bok under de senaste fjorton dagarna.

Tabell 1.9 ger detaljerad information om hur de intervjuade i de fem undersökningsområdena hade fått tag i dessa böcker.

Cirka en sjundedel av de lästa böckerna har läsaren köpt i en bokhandel, en pappershandel, ett varuhus eller något liknande försälj- ningsställe, där bokförsäljningen utgör en väsentlig del av det sortiment som säljs. Procentandelen böcker som de intervjuade fått tag i på detta sätt, är lägst i Kirseberg och i Jörn, vilket är naturligt eftersom det, med undantag för en B-bokhandel i Jörn, inte finns bokförsäljningsställen av detta slag i dessa två undersökningsområden. Det finns det inte heller i Oxhagen, men de som bor där köper av tabellsiffrorna att döma ganska många av sina böcker i affärer inne i Örebro.

I gengäld köper de som bor i Kirseberg och Jörn en ganska stor del av sina böcker i pressbyråkiosker och andra kiosker, vilket är mycket ovanligt i Oxhagen och Skärholmen. Skillnaden mellan å ena sidan Kirseberg och Jörn och å andra sidan Skärholmen och Oxhagen är mycket markant. Skellefteå intar i detta avseende en mellanställning.

Kirsebergsboma skaffar sig en stor del av de böcker som de läser i genom att köpa dem på andra sätt än genom bokhandel (framför allt i kiosker). Genom sina höga siffror för köp av denna typ blir Kirseberg jämte Skellefteå det undersökningsområde, där befolkningen i störst utsträckning skaffar sig sina böcker genom köp. Kirsebergsboma köper på ett eller annat sätt 43 % av de böcker, som de läser i, medan jörnborna är den grupp som köper den minsta andelen av de böcker, som de läseri (31 %).

Jörnborna läser i gengäld i större utsträckning böcker som de får i present, som de lånar av bekanta och anhöriga och som de har tillgång till i sitt hem. När de köper böcker köper de i stor utsträckning i en kiosk.

Det är anmärkningsvärt att oxhagenboma och skärholrnenborna, som har de högsta inkomsterna, är de som i störst utsträckning lånar de böcker, som de läser, på bibliotek. En summarisk karakteristik av de fem undersökningsområdena vad beträffar det sätt på vilket deras befolkning skaffar sig tillgång till böcker,

103

SOU 1972:20

kan formuleras på följande sätt:

a kirsebergsborna köper i jämförelsevis stor utsträckning de böcker som de läser, men de köper dem inte så ofta i boklådor och andra ”finare” bokförsäljningsställen utan framför allt i kiosker och på mera ”okon- ventionella” vägar (postorderköp, antikvariatsköp etc),

b oxhagenborna lånar en större andel av de böcker, som de läser, än befolkningen i de övriga undersökningsområdena. De köper mycket få böcker i pressbyråkiosker och andra kiosker och jämförelsevis många böcker på ”finare” bokförsäljningsställen,

c skärholmenbornas bokanskaffningsvanor liknar ganska mycket ox- hagenbornas men deras bokanskaffningsvanor awiker något mindre än oxhagenbomas från bokanskaffningsvanorna i de övriga undersök- ningsområdena,

d skellefteåborna lånar i påfallande liten grad de böcker, som de läser, på bibliotek,

6 jörnborna lånar också en förhållandevis liten andel av de böcker som de läser på något bibliotek, och de köper mycket få av dessa böcker på ”finare” bokförsäljningsställen; de läser i stället i stor utsträckning böcker som de har i sitt hem, som de får i present och som de lånar av anhöriga och vänner; de köper också jämförelsevis många böcker i pressbyråkiosker och andra kiosker.

Ställer man sig mera översiktligt frågan var bokläsarna i de fem undersökningsområdena får tag i de böcker som de läser, så kan konstateras att de får tillgång till ca en tredjedel av dessa böcker i sin ”närrniljö” (de har dem sedan länge i sin bostad, de får dem i present och de lånar dem av bekanta och anhöriga), de köper ca en tredjedel av demi boklådor, kiosker och på andra sätt, och de lånar ungefär en tredjedel av dessa böcker på något bibliotek. Ställer man sig frågan om hur de lästa böckerna har hamnat i den miljö där läsaren befinner sig, blir svaret att ungefär två tredjedelar ursprungligen hamnat där genom att de på ett eller annat sätt inköpts av en privatperson, medan en tredjedel av de lästa böckerna hamnat där genom att de inköpts av det (de) bibliotek, som finns inom undersökningsområdet eller i dess närhet.

Båda dessa distributionsvägar spelar uppenbarligen en viktig roll, både den som består i att böckerna säljes till privatpersoner, som sedan själva läser den och/eller låter andra läsa dem, och den som består i att biblioteken köper in böcker och sedan lånar ut dem.

Vi har också uppgifter om hur många kronor som det säljs böcker för i affärer inom våra undersökningsområden. Huvuddelen av bokförsäljnings- ställena i undersökningsområdena sysslar med bokförsäljning vid sidan av försäljning av helt andra ting: endast tre av de 90 bokförsäljningsställena inom undersökningsområdena är boklådor, de övriga är detaljhandels- affärer, tobaksaffärer, kiosker etc med sin huvudinriktning på ett helt annat varusortirnent än böcker.

I fortsättningen kommer vi i denna studie att ägna en större uppmärk- samhet åt hur biblioteken fungerar som bokdistributör än åt hur

104 SOU 1972:20

bokhandeln1 fungerar. Delvis beror detta på att vi haft lättare att få tagi information om hur biblioteken arbetar. Att vi ägnat oss mer åt att studera hur biblioteken fungerar beror emellertid inte bara på skillnader- na i tillgång på information. Det hänger också samman med den plan på att studera effekten av en intensifierad biblioteksverksamhet i de fem undersökningsområdena under år 1970 som från början har ingått i det planerade arbetet.

Vi var från början medvetna om att ett bibliotek kan spela en mycket mångfasetterad roll i sin miljö, en roll som inte är begränsad till uppgiften att distribuera böcker och andra tryckta texter. Ser man på hur biblioteket fungerar mot bakgrunden av vår generella resursmodell för ”det goda livet” (se figur 1.1 på s 82) kan man konstatera att biblio- teken i våra undersökningsområden (liksom andra svenska biblio- tek) spelar en kunskapsförmedlande och informationsförmedlande roll genom sin utlåning av böcker och genom sin läsesalsverksamhet. Det är också påtagligt att de i viss utsträckning bidrar till att tillgodose invånarnas behov av skönhetsupplevelser, framför allt genom sin utlåning av romaner, diktsamlingar och andra skönlitterära böcker, men också genom sin programverksamhet (t ex författaraftnar). Genom en del av sin bokutlåning tillgodoser också biblioteken på ett påtagligt och direkt sätt låntagarnas behov av förströelse och glädje. Biblioteken fungerar också i många fall som ett slags träffpunkt, en plats där besökarna kan tillgodose åtminstone en del av sitt behov av kontakt och gemenskap med andra människor.

Biblioteken fungerade alltså i sin miljö som en väsentlig resurs för sprid- ning av kunskaper och information, som en resurs för skönhetsupplevel- ser och förströelse och som en resurs för gemenskapsupplevelser; alla dessa funktioner hos biblioteken betraktades som naturliga och etablerade led i bibliotekens verksamhet i de fem undersökningsområdena när vi lärde känna förhållandena där närmare under år 1969. Men vi fann också tecken på att dessa bibliotek till en del fyllde eller strävade att fylla — en rad ”nya” funktioner, som tex en värde- och normförmedlande funktion (om man så vill en fostrande funktion), både genom sitt bokurval och genom sin programverksamhet, delvis kanske utan att de som hade hand om biblioteken insåg eller avsåg att göra detta. Denna värde- och normförmedlande funktion smälte i praktiken ofta samman med den kunskapsförmedlande funktionen till en mera generell ”sociali- sationsfunktion”.

Vi fann också tendenser till att biblioteken tog på sig uppgifter av en för dem helt ny typ, uppgifter som bland annat bestod i att biblioteks- personalen engagerade sig i uppgiften att försöka ge människor i sitt verksamhetsområde en ökad social trygghet (genom att ta hand om barn och ungdom på deras fritid, genom att fungera som en social ”rådgiv- ningsbyrå” i miniatyr). Det fanns också hos en del biblioteksstyrelser och biblioteksarbetare en strävan att låta biblioteket spela en aktiv roll i samhällsarbetet, tex genom att ställa dess lokaler och tjänster till förfogande för en verksamhet, som ytterst syftade till att tillgodose invånarnas behov av och krav på samhälleligt inflytande. Det är uppen- bart att det förhållandet att biblioteken faktiskt och potentiellt har ett så

SOU 1972:20 105

lProblem rörande pro- duktion och försäljning av böcker i Sverige kom- mer att behandlas i en se- nare skrift i Litteratur— utredningens skriftserie varvid såväl den regul- jära bokhandeln som övriga försäljnings- kanaler kommer att bli föremål för en ingående analys.

brett funktionsspektrum i hög grad påverkar deras arbete som bokför- medlare.

Genom att biblioteken har åtagit sig att spela en så mångfasetterad och samtidigt svårpreciserad roll iden miljö som de verkar i blev det naturligt för oss att i datainsamlingsarbetet och i våra analyser lägga särskilt stor vikt vid att undersöka deras sätt att fungera. Dessa data och dessa analyser kommer vi emellertid huvudsakligen att redovisa i den tidigare nämnda ”fortsättningsboken” om experirnentverksarnheten vid biblio- teken.

SOU 1972:20

De fem undersökningsområdena

2 . l Da tainsamlingsarbe tet

När vi inom litteraturutredningen planerade våra studier av läs- och bokvanorna i våra fem undersökningsområden (Kirseberg, Oxhagen, Skärholmen, Jörn och Skellefteå) inriktade vi oss från början på att skaffa oss information om relevanta förhållanden i dessa områden på så många olika sätt som möjligt. En viktig utgångspunkt för detta arbete var att var och en av de fyra biträdande sociologer, som engagerades för att i samarbete med undersökningsledaren genomföra studierna, skulle ha hand om huvudparten av datainsamlingsarbetet inom var sitt undersök- ningsområde. Anders Järnegren, som började sitt arbete våren 1969, bodde i Malmö och fick hand om Kirseberg. Karin Garmer, som började arbetet för utredningen ungefär samtidigt, bodde i Lund men fick ändå åta sig uppgiften att sköta datainsamlingen i de båda undersökningsom- rådena i Västerbotten, Skellefteå tätort och Jörn. Hennes arbete kom att försvåras av att hon av kostnadsskäl inte kunde ges möjlighet att vistas inom sina båda undersökningsområden under så lång tid, som skulle varit önskvärt. När det så småningom blev klart att undersökningen genom tillskott av kommunala anslag kunde utvidgas till att även omfatta ett undersökningsområde i Stockholm (Skärholmen) och ett i Örebro (Oxhagen) anställdes en biträdande sociolog för vart och ett av dessa två undersökningsområden. Ann-Marie Johard, som fick hand om datainsam- lingsarbetet i Skärholmen från och med den 1 oktober 1969, var själv bosatt i Stockholm och hade därmed möjlighet att ofta besöka sitt undersökningsområde. Nils Harvard, som bodde i Uppsala och som fick hand om datainsamlingsarbetet i Oxhagen fr o m den 1 november 1969, kunde, liksom Karin Garmer, av kostnadsskäl endast vistas inom sitt undersökningsområde under kortare perioder.

De biträdande sociologerna har varit engagerade i litteraturutred- ningens studier i dessa fem undersökningsområden fram till sommaren 1971. De har under huvudparten av denna tid varit anställda på halvtid och har deltagit i samtliga faser i datainsamlingsarbetet och i en stor del av analysarbetet. Deras datainsamlingsarbete har varit inriktat på (a) att fastställa utgångsläget för experimentverksamheten under år 1970 genom att kartlägga läs- och bokvanorna inom befolkningen i de fem

107

SOU 1972:20

undersökningsområdena under år 1969 (kartläggningsfasen) och (b) på att fastställa vilka förändringar i dessa läs- och bokvanor som inträdde under det år som experimentverksamheten pågick (experirnentfasen). Resultatet från den senare av dessa två faser ideras datainsamlingsarbete kommer att redovisas i den redan nämnda ”fortsättningsboken” (se 5 84). Datainsamlingsarbetet under ”kartläggningsfasen” kan delas in i följande sex delar: 1. De biträdande sociologerna ägnade sig under år 1969 och 1970 i så stor utsträckning, som deras tid tillät det, åt olika former av ”deltagarobservation” inom de fem undersökningsområdena. Största möjligheten att göra detta hade Anders Järnegren och Ann-Marie Johard, som ju båda var bosatta på sina undersökningsorter. Anders Järnegren deltog både under kartläggningsfasen (år 1969) och under experiment- fasen (år 1970) mycket ofta i sammankomster och föreningsmöten i Kirseberg och vistades också ofta i samband med sitt arbete för utredningen på biblioteket i Kirseberg. Han kom under den tid som arbetet pågick i praktiken att fungera som en arbetande medlem i den arbetsgrupp, som hade hand om experimentverksamheten i Kirsebergs- biblioteket. Ann-Marie Johard fick ibörjan av år 1970 ett arbetsrum ute i Skärholmen, i Hägersten-Skärholmens ungdomsråds lokaler, och fick på det sättet en direktkontakt med en rad personer som arbetade i hennes undersökningsområde. Hon hade också under en tid anställning på biblio- teket i Skärholmen och fick därigenom en god kännedom om hur biblio- teket fungerade som arbetsmiljö och som kontaktplats för dem som bod- de i undersökningsområdet. Karin Garmer vistades sammanlagt ca nio vec- kor i Skellefteå och Jörn och kunde genom ett nära samarbete med fram- förallt biträdande stadsbibliotekarien där, Anita Genberg (som ledde ex- perimentverksamheten i Skellefteå och Jörn) och föreståndaren för filial- biblioteket i Jörn, Hulda Wertin, skaffa sig en god inblick i förhållandena inom sina båda undersökningsområden. Nils Harvard, som ju inte heller bodde på sin undersökningsort, kom in senare i arbetet än de tre andra sociologerna. Han befann sig även i övrigt i en något svårare situation än de övriga, när det gällde deltagarobservationsarbetet, eftersom det inte var lätt att finna några personer och miljöer att knyta an till i detta ar- bete i Oxhagen, där t ex något självständigt föreningsliv knappast existe- rande. Å andra sidan var Oxhagen ett lättöverskådligt, geografiskt begrän- sat och tämligen enhetligt område, något som underlättade hans arbete. När vi planerade datainsamlingsarbetet hade vi siktat mot en verkligt djupgående analys av våra fem undersökningsområden på grundval av ingående ”deltagarobservationer”. Det målet kunde vi inte förverkliga. Men genom att de biträdande sociologerna under sitt arbete vistades i sina undersökningsområden i betydande utsträckning, förvärvade de ändå under den tid, som arbetet pågick, en ingående kunskap om sina undersökningsområden. De fick också genom att våra ”samarbetsmöten” i tur och ordning förlades till de fem undersökningsområdena en viss möjlighet att jämföra de olika undersökningsområdena med varandra. Erfarenheter utbyttes också vid samarbetsträffar i Stockholm, genom sammanträffanden med undersökningsledaren och genom telefonkonfe- renser.

108 SOU 1972:20

2. I november och december 1969 genomförde Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut på litteraturutredningens uppdrag en intervjuundersök- ning med ett slumpmässigt stickprov ur befolkningen i åldern 15—69 år i de fem undersökningsområdena. Den syftade till att kartlägga invånarnas läs- och bokvanor under år 1969. Detta arbete hade förberetts under ett år. Det använda frågeformuläret byggde på ett förslag som hade utarbetats av Harald Swedner. Ansvaret för den slutliga utformningen av frågeformuläret och för genomförandet av fältarbetet hade SCBs utredningsinstitut och där närmast byrådirektör Dag Hallberg. De biträdande sociologerna medverkade inom sina undersökningsom- råden vid genomförandet av fältarbetet som handledare och informatörer för intervjuarstaben. Analysen av den insamlade informationen har planerats av Harald Swedner i nära samarbete med Dag Hallberg, som ensam svarat för den datatekniska sidan av arbetet. Antalet intervjuade i de fem undersökningsområdena uppgick sammanlagt till ca 2 000 personer. Denna undersökning kommer i fortsättningen att kallas för intervjuundersökningen.

3. Harald Swedner genomförde tillsammans med de biträdande sociolo— gerna en enkätundersökning om läs- och bokvanor bland samtliga skolbarn inom årskurserna 3, 6 och 9 i de fem undersökningsområdena. Den genomfördes som en klassrumsenkät i samarbete med rektorerna och lärarna i de berörda skolorna vid månadsskiftet januari—februari 1970. Antalet barn som besvarade enkäten var ca 2 000. Svarsprocenten var ca 90 %, huvudparten av de icke svarande var barn som på grund av sjukdom ej deltog i den lektion då de skulle besvarat enkätformuläret. Denna undersökning kommer i fortsättningen att kallas för skolbarnsundersök- ningen. Den har delvis bekostats med anslag från Statens Råd för Sam- hällsforskning.

4. Bibliotekarierna på biblioteken i undersökningsområdena registrerade under år 1969 mycket detaljerat allt vad som ägde rum i bibliotekets regi: denna registrering av biblioteksarbetet planerades av avdelningsdirektören Bengt Hjelmqvist i samarbete med de bibliotekarier, som skulle ha hand om experimentverksamheten under år 1970. Sociologerna medverkade i betydande utsträckning i genomförandet av detta datainsamlingsarbete.

5. Byrådirektör Dag Hallberg på Statistiska Centralbyråns utredningsin- stitut har för litteraturutredningens räkning analyserat tillgängliga data om de lånade böckerna och om låntagarna för ett stickprov av de registrerade boklånen under år 1970 vid biblioteken inom de fem undersökningsområdena. Det totala antalet analyserade lån uppgick. till ca 1 500 från varje undersökningsområde. Denna undersökning kommer i fortsättningen att kallas för boklåneundersökningen.

6. Våra data om biblioteken i de fem undersökningsområdena kompletterades så småningom med en genomgång och en klassificering av bokbeståndet på biblioteken i de fem undersökningsområdena. Denna klassificering ägde inte rum förrän under år 1970, men då bokbestånden på biblioteken är så stort att det inte kan antas att det förändras avsevärt genom nyförvärven under ett år, torde resultaten av denna inventering ändå ge en ungefärlig bild av hur bokbestånden på biblioteken inom

SOU 1972:20 109

undersökningsområdena såg ut under år 1969. Vid klassificeringen av böckerna har vi använt oss av folkbibliotekens klassifikationssystem.1 Denna undersökning kommer i fortsättningen att kallas för bokbestånds- undersökningen.

De olika former av datainsamling, som vi använde oss av, syftade alla till att ge en bild av utgångsläget för experimentverksamheten under år 1970, men givetvis också till att ge oss en möjlighet att på ett bättre och mera inträngande sätt försöka förklara de skillnader mellan bok- och läsvanor inom olika grupper i samhället som är kända sedan tidigare studier och som också poängterades i några redan tidigare citerade rader i utredningsdirektiven:

"Resultaten av de sociologiska undersökningar på området, som man hittills har utfört i Sverige, tyder på att betydande skillnader i läsvanor och bokköp finns mellan olika grupper i samhället. Personer i högre inkomstgrupper och med bättre utbildning läser betydligt fler och bättre böcker och tidskrifter än personer i lägre inkomstgrupper och med lägre utbildning. Läsfrekvensen bland kvinnor i sistnämnda grupper är anmärkningsvärt låg. Både ekonomiska faktorer och traditionella attityder fungerar i vissa befolkningsgrupper som spärrar mot anskaffning och läsning av kvalificerad litteratur”.

Vi var mycket medvetna om att en stor del av skillnaderna i läs- och bokvanorna mellan olika grupper av människor, som mellan män och kvinnor, mellan personer i olika åldrar och mellan personer med olika utbildning och inkomst hänger samman med att de just på grund av könsskillnader, åldersskillnader och skillnader i utbildning och i inkomster har levat och lever under olika förhållanden och därmed blir mer eller mindre stimulerade och förhindrade att läsa böcker. Men vi frågade oss samtidigt om ändå inte skillnaderna mellan olika bebyggelse- miljöer, med olika förutsättningar för bokläsande på grund av klimatskill- nader, skillnader vad beträffar närheten till större orter med bl a ett större bokutbud, skillnader i sociala kontaktmönster och skillnader i traditioner och värderingar kunde ge upphov till skillnader i läs- och bokvanor mellan befolkningen i sådana miljöer, oberoende av vilket kön, vilken åldersgrupp och vilken utbildningsgrupp de tillhörde.

Det var mot bakgrunden av det antagandet som vi valde våra fem undersökningsområden, och det var också mot bakgrunden av det antagandet, som vi bestämde oss för att försöka skapa oss en helhetsbild av de fem miljöer som vi hade valt att studera. I de följande fem avsnitten i detta kapitel (2.2—2.6) kommer de sociologer, som har haft hand om datainsamlingen i de fem undersökningsområdena, att förmedla den del av sin kunskap om dessa miljöer som de har bedömt som relevant för förståelsen av läs- och bokvanorna inom området. Anders Järnegren har skrivit om Kirseberg, Nils Harvard om Oxhagen, Ann-Marie Johard om Skärholmen och Karin Garmer om Skellefteå och Jörn. De har fått skriva på grundval av sina personliga upplevelser och erfarenheter. Samtidigt har de i samarbete med Harald Swedner försökt finna ett sätt att beskriva sina undersökningsområden, som skall göra det möjligt för den som inte besökt dessa platser, att sätta sig in i vad det innebär att bo där och hur miljön kan tänkas påverka invånarnas sätt att leva — och därmed också deras läs— och bokvanor.

llO SOU 1972:20

1Under experimentfasen samlade vi senare in data som gör det möjligt för oss (1) att jämföra utlå- ningen och andra aktivite- ter inom biblioteken i undersökningsområdena under åren 1969 och 1970 med varandra (genom att fortsätta att registrera bibliotekens aktiviteter på samma sätt som under år 1969 och genom att SCB analyserade ett nytt stick- prov av bibliotekens re- gistrerade boklån under en kortare period under år 1971), (2) att jämföra den vuxna befolkningens bok— och biblioteksvanor under åren 1969 och 1970 (genom att Harald Swed— ner med de övriga sociolo— gerna genomförde en postenkätundersökning med ett slumpmässigt stickprov ur befolkningen ide fem undersöknings- områdena i november-— december 1970) och

(3) att jämföra skolbarnens _ bok- och biblioteksvanor under åren 1969 och 1970 (genom att Harald Swedner i samarbete med de övriga sociologerna i oförändrad form uppre- pade skolbarnsundersök— ningen ijanuari—febru- ari 1971).

2En översikt över den forskning som bed rivits på detta område ges i Li— lian Nowaks ”Bokläsare", Malmö 1971. Den styrker i allt väsentligt den bild av bokläsningsvanorna, som ges i utredningens di- rektiv.

- -=- a_n *

Sammanfattning

Oxhagen 'är utan tvivel en bostadsmiljö som av de flesta bedöms positivt. Bostäderna är moderna och har en hög standard. Invånarna har i stor utsträckning hög utbildning, hög inkomst och kvalificerade yrken. Alla dessa faktorer bidrar till att både barn och vuxna känner trygghet. Det leder också till att befolkningen har möjligheter att vara aktiva på sin fritid. Aktivitetsnivån under fritiden är också hög.

Men området har också sina brister: servicenivån är låg, speciellt när det gäller butiker och offentlig service. Ett påtagligt undantag finns dock: det finns gott om daghems- och dagbarnplatser där alla som söker i regel kan få en plats för sitt eller sina barn. Det finns också ett litet men flitigt utnyttjat bibliotek.

Min beskrivning av Oxhagen bör emellertid inte föranleda läsaren att tro att Oxhagen är ett samhälle, där det enbart bor högt utbildade personer med höga inkomster i egna villor och radhus eller i stora moderna lägenheter. Oxhagen är inte så ensartat. Det finns skillnader mellan hyreshusområdena och villakvarteren med avseende på yrkes- gruppstillhörigheten. Det bor till exempel fler arbetare i hyreshusen i Oxhagen III än i villorna och radhusen i de övriga delarna av Oxhagen.

140 SOU 1972:20

Antal boklån 5 000

_- Totul utlåning Vuxenavdelningen. totalt — —— " , skönlitteratur ————— " ,focklitterutur Ungdomsavdelninqen, totalt

" , skönlitteratur ————— , facklitteratur

to m 31/121969.

De oxhagenbor som bor i Oxhagen III, är troligen de som upplever bristen på service starkast. Det intrycket får man när man pratar med dem som bor där. De är ofta missnöjda med både det ena och det andra, inte minst med de höga hyrorna, men också över att det är så svårt att hinna med att uträtta ärenden och att utnyttja serviceanläggningarna i staden. Detta gäller speciellt de hemmavarande kvinnorna, som ju oftast är de som får utföra dessa sysslor.

Detta intryck får man inte alls i lika stor utsträckning vid samtal med dem som bor i Oxhagen I eller 11 och detta trots att de inte har bättre service (snarare tvärtom).

Vad kan nu detta bero på? Möjligen kan förklaringen ligga i att avståndet till och bristen på service inte upplevs lika starkt av invånarna i Oxhagen I och 11. De har förmodligen resurser av annat slag, som dämpar effekten av denna brist. En kompletterande förklaring är kanske att de som har haft råd att skaffa sig villa eller radhus förmodligen har varit gifta längre än de som bor i hyreshus och således har äldre barn. De är med andra ord friare att disponera sin tid.

Ett annat problem förtjänar också en kommentar. Oxhagen byggdes under åren 1964—1970. Det sista hus, som byggdes inom området, är den skola som ligger mellan Oxhagen II och 111.

Detta innebär att Oxhagen som helhet är ett ungt bostadsområde (med undantag för villaområdet Älvtomta). Det innebär att man inte kan räkna med att formerna för umgänge och samarbete i det dagliga livet helt har

SOU 1972:20 141

hunnit finna sin form och institutionaliserats. Man måste utgå från att processen nyss har börjat, att den har hunnit olika långt i olika delar av Oxhagen och att den inte är avslutad någonstans. Oxhagen håller fortfa- rande på att ”sätta” sig, att finna sin form.

Samtidigt som detta sker förändras Oxhagens omgivning. Oxhagen håller på att reduceras till en del i en större stadsdel på samma gång som området berövas en del av sin egen begränsade lokala service. Detta be- tyder i sin tur att den form, som Oxhagen är på väg att finna, redan bör- jar bli inaktuell. Helt naturligt upplever många oxhagenbor i denna situa- tion en känsla av osäkerhet; de har börjat att finna sig till rätta, men för- ändringarna framtvingar nya omställningar. De måste möta en ny situa- tion, vilket oroar många av dem.

2.4 Skärholmen

Stadsdelarna Vårberg, Skärholmen och Sätra bildar tillsammans med stadsdelen Bredäng Skärholmens församling. Bredäng och Sätra är orienterade mot city, medan Skärholmen och Vårberg bildar den yttersta gränsen mot Huddinge kommun. Nya Södertäljevägen, numera motorväg E4, ligger i öster och Mälaren i väster. Genom området löper tunnelbanans sydvästra linje, som går in mot Stockholms innerstad, vilken ligger på 12 kilometers avstånd, i riktning nordost.

K ort historik

Redan i 1952 års generalplan, som utarbetades medan man höll på med att förverkliga riktlinjerna för utvecklingen av Vällingby centrum, kan man skönja tankar på en stadsdelsgrupp med storcentrum i området Sätra—Vårberg. Detta var på den tiden ett attraktivt område för sommarvillebebyggelse och friluftsliv.

Då Vällingby och Farsta centrumanläggningar stod klara, intensifiera- des planeringen av nästa storcentrum. Det skulle bli Skandinaviens största förortscentrum. I planerna ingick att det skulle förläggas så långt från konkurrerande centra, att det fick ett tillräckligt stort kundunderlag. En förutsättning för detta var korta gångavstånd, ett väl utbyggt vågtrafiknät med goda parkeringsmöjligheter samt goda kollektiva kommunikationer. Generalplanen för Bredäng och Sätra fastställdes den 19 januari 1962. Påföljande år, den 16 december, godkändes generalplanen över Skärhol- men och Vårberg.

Stockholmshem AB fick sedan i uppdrag att projektera och bygga Sätra centrum. Stockholms stad gav Svenska Bostäder uppdraget att svara för Skärholmens centrums utbyggnad och projektering. Ansvaret för utbyggnaden av Vårbergs centrum fick Byggmästares i Stockholm ge- mensamma byggnads AB (BGB).

I stadsdelsgruppen Sätra—Skärholmen—Värberg skulle Skärholmen bli sätet för det nya storcentret med Sätra och Vårberg som närmaste omland. Det totala omlandet beräknades år 1975 omfatta de sydvästra förorterna: Skärholmens församling, Hägerstens församling, Brännkyrka, Huddinge, Salem och Botkyrkastaden med ett sammanlagt invånarantal på drygt 300 000 personer.

142 SOU 1972:20

Centrumanläggn ingarna

Centrumanläggningarna i Sätra och Vårberg är små i jämförelse med Skärholmens centrum. Varuhuset Tempos yta i Skärholmen är tre gånger så stor som hela centrumanläggningen i Sätra. En idé, som tydligen gjort sig gällande vid områdets planering, var att man inte skulle bygga särskilt stora centrumanläggningar i angränsande stadsdelar, eftersom det fanns risk för att konkurrensen med Skärholmens centrum skulle resulterai af- färsnedläggelser i Vårberg och Sätra. Samtidigt oroade man sig för att de stora affärsenheterna i Skärholmen inte skulle bli lönsamma.

Serviceanordningarna har i stor utsträckning lokaliserats till de olika stadsdelarnas centrala delar. Skärholmens centrum svarar för en betydande del av servicen för de boende i samtliga stadsdelar.

Sa'tra centrum invigdes år 1966. Det ligger mellan tre 8-våningars skivhus och bildar ett inomhustorg. Förutom T-banehall finns där livsmedelsbutiker, kiosker, tvättinrättning, damfrisering, post, grillbar och konditori med trottoarservering.

Vårbergs centrum invigdes år 1968, en vecka innan den store grannen i Skärholmen inledde sina invigningsceremonier. Även det är byggt iform av ett inomhustorg. Detta är till ytan större än Sätra centrum. Vårbergs inbyggda centrum har T-banehall, livsmedelshallar, kiosk, tobakshandel, bank, optiker-uruguld-affär, frisör, tvättinrättning, kött—ost-fisk-affär, i blomsterhandel, Väskaffär, konditori samt restaurang med trottoarser- * vering.

Skärholmens centrum började byggas år 1964 och invigdes den 8 september 1968. Det är betydligt större än något av de centra, som tidigare byggts i Stockholms ytterstadsdelar. Dess yta (60 000 m2) är lika stor som centrumanläggningarna i Farsta och Vällingby tillsammans. Totalytan för butiker är närmare 74 000 m2 , fördelad på två varuhus, ett 75—tal specialbutiker och drygt 30 servicelokaler av typen banker, post, hantverkare och restauranger.

Skärholmens centrum ligger i en dalgång mellan bergshöjder i norr och söder och är synligt från E4. Centrumanläggningen är ett renodlat fotgängarområde, helt fritt från bilar. En kundparkering är koncentrerad till centrets östra del och rymmer 4 000 bilar. Parkeringsanläggningen är byggd i tre plan och ligger i omedelbar anslutning till trafiklederna.

De största butikshusen har förlagts mellan två nordsydliga stråk. I trevåningshusen öster och väster om dessa stråk finns förutom butiker bland annat kontor, arbetsförmedling, läkarcentral, folktandvårdslokal, ungdomsgård, föreningslokaler, biograf och bibliotek. 1 det pensionärs- hotell, som uppförts i centrum, finns ca 180 lägenheter.

I södra änden av det ena butiksstråket ligger posthuset och i norr myn- nar de båda gågatorna i ett torg. Torget har bland annat två dammar, som vintertid fungerar som skridskobanor. I norr begränsas torget av en terass- byggnad över tunnelbanan. Denna byggnad innehåller förutom butiker och hantverkslokaler bland annat polisstation, tvätt, tunnelbanestation, teleexpedition och ett par frikyrkor med ungdomslokaler. Vid invig- ningen år 1968 var endast den kommersiella delen klar. Ungdoms- och studielokalerna, biografen, biblioteket och ytterligare butiker blev klara

143

SOU 1972:20

under år 1969. En skolanläggning med gymnasium, fack- och yrkesskola skall stå färdig år 1972. Sim- och sporthall skall enligt planerna byggas senare, likaså en stadsdelskyrka; när är ännu ej bestämt.

Kring Skärholmens centrum uppstod en våldsam debatt imassmedia under år 1968. Denna nådde sin kulmen strax efter invigningen den 8 september samma år. Vad som främst kritiserades var att den kommersiella delen av centrum färdigställdes först, medan anläggningarna för kulturaktiviteter fick vänta. Kritikerna undrade vidare varför endast en tredjedel av centrumytan hade anslagits till sociala och kulturella an- läggningar. Man vände sig mot ”handelns skrytbyggen”, som skulle kom- ma att drabba konsumenterna både genom varuöverflödets lockelser och distributionskostnadernas inverkan på priserna. Man gav också uttryck för farhågor för att tillkomsten av Skärholmens centrum ytterligare skul- le öka trafikintensiteten i innerstaden. Man ifrågasatte det rimliga i att planera en ”jätteanläggning” tio—femton år i förväg, med de risker det innebär att den är omodern när den är klar.

Kritiken mot Skärholmen övergick så småningom till en debatt om mera generella och djupgående problem inom samhällsplaneringen. Man frågade exempelvis varför allmänheten inte i förväg får vara med och fatta beslut i stadsplanefrågor, varför den ställs inför ett fullbordat faktum. Lars Gyllensten skrev under denna debatt iDN: ”Samhällena är produkter av visioner eller fördomar hos en mycket begränsad krets av stads— och andra planerare.” Han menade vidare att ”normala kontroll- mekanismer är mer eller mindre satta ur spel vid bostads— och stadsbyggandet, nämligen dels den fria marknadens och konkurrensens sovringsmekanismer och dels de demokratiska beslutsprocessernas möjlig- heter för människorna, icke-specialisterna och icke-politikerna, att påverka vad som sker i samhället”.

Kommunikationer

I alla de tre stadsdelar, som ingår i undersökningsområdet, finns det en tunnelbanestation i centrum. Den sydvästra tunnelbanelinjen förlängdes till Sätra i maj 1965, till Skärholmen i oktober 1966 och till Vårberg i oktober 1967. Det tar mellan 20 och 25 minuter att med tunnelbanan förflytta sig från Skärholmen till centrala Stockholm. Mellan Skärhol- men—Sätra och Skärholmen—Vårberg tar det endast några minuter med tunnelbanan. Att gå dessa sträckor tar ca 25 respektive 15 minuter. Tidsintervallet mellan tunnelbanetågen är 10 minuter i rusningstid och eljest 15 minuter.

Två taxistationer finns i Skärholmens centrum och en i vardera Sätra och Vårbergs centrum. Tack vare den nya motorvägen (E4), som sträcker sig fram till de centrala delarna av Stockholm, blir färdtiden inte särskilt förlängd i rusningstid, utan håller sig hela dagen på 20-minutersnivån.

Vissa busslinjer utgår från Skärholmens centrum, men dessa tjänar bara som förbindelselänk mellan Skärholmen och olika delar av omlandet. När T-banan blir ytterligare utbyggd, kommer troligen flera av dessa busslin- jer att läggas ned. Skärholmens enorma parkeringsanläggning med plats för 4 000 bilar

144 SOU 1972:20

Ö_ * ,.

Bostadshus byggt i halvcirkel med skyddad lekplats i Segevå

_ .a

ng, Kirseberg

Äldre bebyggelse i Kirseberg

Kvartersfest i Kirseberg

Radhus och tvåvåningshus i Oxhagen

Två- och trevåningshus med lekplats i Oxhagen

två: ni »

&» vi? o'?* ,).

Skärholmens centrum

Bostadshus med lekplatser och gågator i Skärholmens centrum

Skärholmens centrum med T—banestationen

Stationsgatan i Skellefte

,” c

Moröhöjden i Skellefteå

Sjungande dalen i Skellefteå

Busstationen i Jörn

9 l 0 w m 9 1 m.. ! vu" S va. .L 0” 1 u

skall "främst fungera för bilburna konsumenter, men även för dem som kommer dit med bil och har för avsikt att fortsätta med tunnelbanan. Hittills har anläggningen haft förhållandevis låg beläggning.

Bostadsområdena

Terrängen i området är starkt kuperad med skogbevuxna berg och två dalgångar. Dalsänkan i norr utgörs av ett grönbälte, som avgränsar Skär- holmen och Vårberg från stadsdelen Sätra. Dalgången avskiljes från be- byggelsen i Skärholmen och Vårberg av branta nordsluttningar som är fria från bebyggelse. Mellan Skärholmen och Vårberg finns inte någon lika tydlig gräns. Vårbybäckens dalgång i söder har direkt kontakt med bebyggelsen. Bostadsområdet består i sin helhet av ny bebyggelse, så när som på några byggnader av kulturhistoriskt värde samt ett sportstugeom- råde i väster vid Mälaren. Hyreshusbebyggelsen har grupperats längs tunnelbanan. Utanför hyreshusstråken finns områden med småhusbebyg- gelse.

Bebyggelsestrukturen

Sedan vi först kortfattat beskrivit bebyggelsens struktur i Sätra, Skärhol- men och Bredäng, skall vi diskutera denna på ett överblickande sätt.

Sa'tra. Sätra, som började utbyggas 1964, står nu klart. Det liknari mycket Stockholms traditionella femtitalsförstäder. Bebyggelsen är låg, frånsett några skivhus, som reser sig intill centrumanläggningen. 85 % av husen har tre våningar eller färre, medan 15 % är byggda i fler än tre våningar. Den tunga bostadsbebyggelsen runt Sätra centrum har byggts och administrerats av det kommunala bostadsföretaget AB Stockholms- hem, medan ett antal privata byggherrar har projekterat och byggt lägenheterna i de lägre byggnaderna väster om Sätra centrum. 2 000 lägenheter har förlagts i flerfamiljshusen.

Längst bort i väster, mot Mälaren, sträcker sig ett område med radhus och egnahem. Husen innehåller sammanlagt 550 lägenheter.

Skärholmen. Bebyggelsen av Skärholmen påbörjades år 1965. På de branta sydsluttningarna i norr reser sig en terrasserad höghusbebyggelse. Nedanför terrasserna ligger Skärholmens centrum och tunnelbanan mot Vårberg. På södra sidan om tunnelbanan ligger ett bostadsområde med trevåningshus. 2 200 lägenheter är förlagda i flerfamiljshusen, vilka samt- liga har kommunala byggherrar.

På en höjd bakom bebyggelsen i norr ligger ett radhusområde. Det finns också ett radhusområde i södra Skärholmen som fortfarande är under utbyggnad. Detta utgör den yttersta bebyggelsen inom kommun- gränsen; sedan tar Huddinge kommun vid. 600 lägenheter är placerade i småhus. 35 % av husen har tre våningar eller färre och 65 % har fler än tre våningar.

Vårberg. Vårberg började bebyggas år 1967. Den tunga höghusbebyg— gelsen kring själva centrum står färdig. Småhusbebyggelsen intill Mälaren i stadsdelens västra och norra delar är under utbyggnad.

Det finns 2 600 lägenheter i flerfamiljshus. 250 lägenheter ligger eller kommer att ligga i småhus. 45 % av husen kommer att ha tre våningar

SOU 1972:20 145

eller färre och 55 % kommer att ha fler än tre våningar. Höghusen söder om Vårbergs centrum har byggts av kommunala byggnadsföretag. För ytterligare ett litet område i nordväst har ett kommunalt byggnadsföretag fått ansvaret. För den övriga bebyggelsen svarar privata byggherrar.

I våra analyser av undersökningsområdet har vi delat in det i delområ- den med hänsyn till bostadstyp och med hänsyn till om byggherren är ett kommunalt företag eller ej.1 Dessa faktorer synes vara avgörande för om bostadsområden drar till sig låginkomsttagare och personer med sociala problem respektive personer på en hög socioekonomisk nivå. Man kan framförallt vänta sig att finna stora skillnader mellan befolkningen i de

= radhusområde — —— — — = kommunala flerfamiljshus —— = flerfamiljshus (div privata byggherrar)

Figur 2.11 Karta över stadsdelen Skärholmen med områdesindelning.

146 SOU 1972:20

1 Den områdesindelning, som vi använt, framgår av följande tre kartor, fig 2.11, 2.12 och 2.13

kommunala höghusen och befolkningen i småhusen. Det krävs höga kontantinsatser vid anskaffning av småhus. Samtidigt är det ekonomiskt mer gynnsamt för en höginkomsttagare att bo i småhus än det är för en låginkomsttagare, eftersom det är tillåtet att dra av räntekostnader för lånen på huset från den beskattningsbara inkomsten.

De privata byggnadsföretagen är liksom de kommunala skyldiga att anlita bostadsförmedlingen vid uthyrning av lägenheterna. Ägarna till de privata fastigheterna brukar dock betydligt oftare än de kommunala och allmännyttiga bostadsföretagen avvisa hyresgäster på grund av bristande betalningsförrnåga eller av liknande skäl. Höga hyror, stora insatser och stora lägenheter är förhållanden som ofta är förknippade med att lägen-

....... = radhusområde — — = kommunala flerfamiljshus —— = flerfamiljshus (div privata byggherrar)

Figur 2.12 Karta över stadsdelen Vårberg med områdesindelning.

SOU 1972:20

heter har byggts av privata byggherrar. I generalplanen fastslås hur många lägenheter områdena skall innehålla. Följande citat är hämtat från generalplanen över Skärholmen—Vårberg. ”Sluttningarna närmast norr om tunnelbanestationerna förutsätts inten- sivt utnyttjade med flerfamiljshus, dels med hänsyn till det centrala läget, dels för att i möjligaste mån bära de höga kostnaderna för gator, grundläggning och dylikt iden branta terrängen.”

Detta krav har lett till en begränsning av lägenhetsstorleken för de privata byggherrar, som byggt lägenheter ovanför Vårbergs centrum. Detta medför i sin tur lägre hyror. Tjänstemän inom stadens sociala institutioner och tidningsskribenter

= radhusområde — -— — = kommunala flerfamiljshus —— = flerfamiljshus (div privata byggherrar)

Figur 2.13 Karta över stadsdelen Sätta med områdesindelning.

SOU 1972:20

har hävdat att det i de bostadsområden, som Stockholmshem AB byggt runt Sätra centrum och ovanför (norr om) Skärholmens centrum, bor en stor andel personer med sociala problem och dålig ekonomi. Pedagogiska institutionen i Stockholm har gjort undersökningar i bostadsområdet ovanför Skärholmens centrum. Författarna till rapporten från denna undersökning hävdar att en anmärkningsvärt stor andel av befolkningen där har många och svårartade sociala problem. De menar också att personer som tidigare bott i rivningslägenheter inne i Stockholm klumpvis flyttats ut till detta bostadsområde. Andelen personer med sociala problem anges vara större ju närmare centrumanläggningen de bor.

Antalet bostäder och antalet invånare i respektive delområde anges i tabellerna 2.16 och 2.17. Hyreslägenheterna har delats in efter om lägen- heterna är byggda av privata respektive kommunala eller allmännyttiga

Tabell 2.16 Lägenheternas fördelning på olika byggherrar i undersök- ningsområdet Skärholmen den 31.12.1969.

Stadsdel Lägenheter i hög- Lägenheter i hög- Småhus, som /0mråde hus, som byggts av hus, som byggts av byggts av pri- privata bygg- allmännyttiga och vata byggher- herrar, antal kommunala bostads— rar, antal

företag, antal

Läg. Inv. Läg. Inv. Husa Inv. Skärholmen 31 770 2 968 32 875 2 171 33 575 1 738 34 198 (+ 41) 794 35 356 (+ 53) 840 Summa 2 220 6 877 554 (+ 94)1 634 Vårberg 36 713 1 947 37 ' 210 572 38 175 444 39 78 (+ 49) 277 40 (200) 41 724 2 066 42 807 2 372 Summa 1741 5 010 888 2 391 78 (+ 249) 277 Sätra 43 1 194 3 701 44 117 175 45 150 481 46 487 1 401 47 314 1 149 48 245 _992 Summa 637 1 882 1 311 3 876 559 2141

a Siffrorna inom parentes i denna kolumn avser hus, som ännu ej färdigställts den 31.12. 1969.

SOU 1972:20 149

byggnadsföretag. Det bör emellertid observeras att endast två radhusom- råden var färdigbyggda i december månad år 1969 (område 47 och områ- de 48). De andra områdena med småhus var under utbyggnad eller hade ännu ej börjat bebyggas. Det totala antal småhus, som anges för dessa områden, är det planerade antalet. _

Kartan i figur 2.14 visar hus dessa bostadsområden är belägna i förhållande till varandra.

För att ge en bild av hur gamla de olika delområdena är, visas befolkningsförändringen de tre senaste åren idessa tre områden.

I tabell 2.17 kan man se att det skett en betydande inflyttning till stadsdelarna Vårberg och Skärholmen under åren 1967—1969. Nyinflytt-

"u..u-- '.'-. . . - | . v .

= radhusområde — —— — — = kommunala flerfamiljshus _- = flerfamiljshus (div privata byggherrar)

Figur 2.14 Områdesindelning för undersökningsområdet Skärholmen.

150 SOU 1972:20

Tabell 2.1 7 Befolkningsutvecldingen i Skärholmen, Vårberg och Sätra från den 31.12.1967 till den 31.12.1969.

Område Befolkning Förändring Förändring Befolkning

31/12—67 1967—68 1968—69 31/12—69

Skärholmen

31 2 025 +987 —44 2 968 32 1 204 +937 +30 2 171 33 215 +636 +887 1 738 34 +494 +300 794 35 _ — +840 840 Summa 3 444 +3 054 +2 013 8 511 Vårberg 36 1031 +643 +72 1 746 37 — +551 +21 572 38 17 +389 +38 44 39 +90 +187 277 40 — —- 41 +942 +1 124 2 066 42 — +2 376 +208 + 2 854 Summa 1 048 +4 991 +1 650 7 689 Sätra 43 3 868 —62 —103 3 703 44 174 —1 +2 175 45 480 +1 iO 481 46 1 386 +15 to 1 401 47 993 +129 +27 1 149 48 948 +29 +15 992 Summa 7 849 +111 —57 7 901

ningen i Skärholmen har främst gått till radhusbebyggelsen i norr och söder (radhusområdet i söder är fortfarande under utbyggnad), men ett flertal nyinflyttade finns även i det kommunala hyreshusområdet ivästra Skärholmen (område 33 som sköts av AB Svenska Bostäder).

Samma mönster för inflyttningen har återkommit i alla tre stadsdelar- na. Först blir den tunga kommunala höghusbebyggelsen närmast stadsdelscentrum inflyttningsklar. Därefter följer inflyttningen i den oftast lägre privata hyreshusbebyggelsen. Sist kommer inflyttningen i småhusen, som är belägna längst ut i periferin. Samtidigt som en inflyttning till småhusen i Sätra har ägt rum, har befolkningstalet i de kommunala bostäderna vid Sätra centrum minskat. Samma tendens kan skönjas i det kommunala bostadsområdet ovanför Skärholmens centrum.

Under åren 1967—1969 har Skärholmen haft en befolkningsökning på 5 637 personer. Vårberg har ökat med 6 641 personer under samma tid.

Befolkningstalet i framförallt Vårberg kommer att stiga ytterligare under de närmst följande åren, eftersom stora delar av det planerade området ännu ej är färdigbyggt. Se kartan i figur 2.12! Även Skär- holmen kommer att få en hel del nya invånare i de båda radhusområden, som håller på att byggas.

I generalplanen för området Skärholmen och Vårberg anges 26 000 invånare som riktmärke för befolkningstalet i fullt utbyggda området.

I Sätra finns det nu inga planer på att bygga nya bostäder. De

SOU 1972:20 151

befolkningsförändringar, som man där kommer att kunna inregistrera i framtiden, kommer således att bero på förändringar i utnyttjandet av det existerande bostadsbeståndet.

Befolkningsstrukturen

Invånarantalet i hela undersökningsområdet var den 31 december 1968 20 533, varav 6 521, 7 973 och 6 039 bodde i respektive Skärholmen, Sätra och Vårberg.l Sedan dess har en del nybyggen blivit klara, främst i Vårberg och Skärholmen. Eftersom man först har byggt de centrala delarna med höghus, har nybyggandet framförallt bestått av småhus i de perifera delarna under år 1969 och år 1970. Invånarantalet i undersökningsområdet den 31 december 1969 var 24 676 personer, varav 7901, 9086 och 7 689 bodde i respektive Sätra, Skärholmen och Vårberg.

K önsfördeln ingen

Inga större skillnader föreligger mellan dessa tre stadsdelar vad beträffar könsfördelningen, som totalt sett är 49,8 % män och 50,2 % kvinnor. Sätra och Skärholmen har något fler kvinnor än män, medan Vårberg har något fler män än kvinnor. Könsfördelningen inom de tre stadsdelarna framgår av tabell 2.18.

Å ldersfördeln ingen

Åldersfördelningen inom var och en av de tre stadsdelarna framgår av tabell 2.19.

Stadsdelarnas ålder påverkar befolkningens åldersfördelningar. I den yngsta stadsdelen, Vårberg, finns 1046 barn under 3 år, dvs 14% av Vårbergs invånarantal. Motsvarande andel barn under 3 år i Sätra och Skärholmen är 8 % respektive 9 %. Andelen personer mellan 21—24 år är också påfallande stor i Vårberg; 13 % mot 4 % och 5 % i Sätra respektive Skärholmen.

Sätra och Skärholmen har däremot en större andel personer i skolåldern (7—15 år) jämfört med Vårberg; 17 % respektive 19 % mot 9 % i Vårberg.

Tabell 2.18 Könsfördelningen inom Skärholmens undersökningsområde den 31.12.1969.

Område Män Kvinnor Summa

Antal Antal Antal %

Sätra 3 922 3 979 7 901 100,0 Skärholmen 4 505 4 581 9 088 100,0 Vårberg 3 865 3 824 7 689 100,0 Hela området 12 292 12 384 24 676 100,0

152 SOU 1972:20

1 Uppgifternaidetta avsnitt är hämtade från 1969 års befolknings- statistik.

Tabell 2.19 Åldersfördelningen inom Skärholmens undersökningsområde den 31.12.1969.

Stadsdel Ålder Summa 6 7 15 16 20 21 44 45 66 67

Sätra Antal 1 329 1369 500 3 251 1 188 264 7 901 Procent 16,8 17,3 6,3 41,1 15,0 3,3 100,0 Skärholmen Antal 1 464 1 696 596 3 637 1 128 565 9 086 Procent 16,1 18,7 6,7 40,0 12,4 6,2 100,0 Vårberg Antal 1 567 682 349 4 215 657 219 7 689 Procent 20,4 8,9 4,5 54,8 8,5 2,8 100,0 Hela området Antal 4 360 3 747 1 445 11 103 2 973 1 048 24 676 Procent 17,7 15,2 5,9 45,0 12,0 4,2 100,0

I tabell 2.20 kan man se att befolkningen i alla tre områdena är mycket ung — 84% är under 45 år. Andelen förskolebarn är 18 % och andelen barn i skolåldern 15 %.

Även antalet personer i pensionsåldern är, med tanke på att området är helt nybildat, jämförelsevis högt. Förklaringen härtill är att flera pensionärshotell och insprängda pensionärsbostäder finns i området. Man har även låtit bygga flera handikappvänliga bostäder i området kring Skärholmens centrum.

Den intervjuundersökning, som litteraturutredningen genomförde i området i november—december 1969, vände sig till vuxna personer mellan 15 och 69 år. Detta innebär att det stickprov, som vi studerar i intervjuundersökningen är draget från en population vuxna individer, som utgjorde ca 65 % av undersökningsområdets befolkning.

Tabell 2.20 Civilståndsfördelningen inom Skärholmens undersökningsområde den 31.12.1969.

Område Ogifta Gifta Änkor .l-"rån— Summa och skilda änk- lingar Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Mån Sätra ] 973 50,3 1 825 46,5 30 0,8 94 2,3 3 922 100,0 Skärholmen 2 260 50,2 2 102 46,7 36 0,8 107 2,4 4 505 100,0 Vårberg 1 873 48,5 1 861 48,2 21 0,5 110 2,8 3 805 100,0 Män totalt 6 106 49,7 5 788 47,1 87 0,7 311 2,5 12 292 100,0 Kvinnor Sätra 1 866 46,9 1 835 46,1 131 3,3 147 3,7 3 979 100,0 Skärholmen 2 148 46,9 2 124 46,4 127 2,8 182 4,0 4 581 100,0 Vårberg ] 740 45,5 1 847 48,3 86 2,2 151 3,9 3 824 100,0 Kvinnor totalt 5 754 46,5 5 806 46,9 344 2 8 480 3 9 12 384 100,0

SOU 1972:20

Civilståndsfördelningen

48% av befolkningen är ogift och 47% är gift. Omkring 2% tillhör gruppen änkor/änklingar och ca 3 % är frånskilda. Civilståndsfördelning- en inom de olika stadsdelarna framgår av tabell 2.20.

Antalet änkor är 344 och antalet änklingar 87. Det finns 480 frånskil- da kvinnor och 311 frånskilda män. I gengäld finns det något fler ogifta män än ogifta kvinnor i området.

Inkomstfördelningen

I hela undersökningsområdet fanns det den 31 december 1969 totalt 9 418 inkomsttagare (38,2 % av områdets totala befolkning).

Andelen inkomsttagare av befolkningen i de olika stadsdelarna var högst i Vårberg med 43 %, medan den i både Sätra och Skärholmen var omkring 36 %.

Även när man beräknar andelen inkomsttagare på antalet invånare över 15 år, finner man att Vårberg har den högsta andelen (61 %). I de två andra stadsdelarna har 55 % av befolkningen över 15 år inkomster.

7 % av samtliga inkomsttagare hade en inkomst understigande 10 000 kr per år och ca 22 % hade en inkomst som översteg 50 000 kr per år. Drygt 1/3 av inkomsttagarna befanns ha en inkomst på 10—30 000 kr per år, medan 38 % låg på inkomstnivån 30—50 000 kr per år. Inkomsttagare fördelade efter inkomst (exkl skatt och inklusive barnbidrag) den 31 december 1969 redovisas i tabell 2.21.

Det största antalet inkomsttagare med ärsinkomster på minst 50 000 kr finns som väntat i Sätra med sin omfattande villa- och radhusbebyggel— se.

Medelinkomsten per inkomsttagare var i hela undersökningsområdet 35 000 kr. Högsta medelvärdet hade Sätra (39 000 kr) och lägsta Skär- holmen (31 000 kr). Medelinkomsten per inkomsttagare i Vårberg var 34 000 kr.

I tabell 2.22 är inkomsttagarna fördelade efter, kön, civilstånd och stadsdel.

Drygt 40 % av inkomsttagarna tillhör hushåll där båda makarna förvärvsarbetar. Andelen inkomsttagare tillhörande denna kategori är störst i Skärholmen och minst iVärberg. Andelen hushåll där ena maken

Tabell 2.21 Fördelningen av inkomsttagarna i Skärholmens undersökningsområde på olika inkomstnivåer den 31.12.1969.

Stadsdel Antal inkomsttagare med angiven inkomst i tusental kronor

—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50— Totalt

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Sätra 276 ,7 382 13,4 435 15,3 468 16,4 478 16,8 809 28,4 2848 100,0 Skärholmen 213 5 715 22,0 586 18,0 589 18,1 533 16,4 620 19,0 3256 100,0 Vårberg 175_ 3 652 19,7 758 22,9 581 17,5 541 16,3 607 18,3 3 314 100,0 I hela området 664 1749 18,6 1779 18,9 1638 17,4 1552 16,5 2036 21,6 9418 100,0

154 SOU 1972:20

civilstånd den 31.12.1969.

Stadsdel Gifta inkomsttagare

Båda ma- En av makarna Totalt Män Kvinnor karna är in- är inkomsttagare komsttagare __

Män Kv1nnor

Totalt

Tabell 2.22 Fördelningen av inkomsttagare i Skärholmens undersökningsområde på kön och

Ensamstående inkomsttagare Summa

Sätra Antal 1 234 497 20 517 504 593 Procent 43,3 17,5 0,7 18,2 17,7 20,8 Skärholmen Antal 1 496 488 22 510 564 686 Procent 45,9 15,0 0,7 15,7 17,3 21,1 Vårberg Antal 1 303 435 19 454 781 776 Procent 39,3 12,8 0,6 13,7 23,6 23,4 Hela området Antal 4 033 1 420 61 1 481 1 849 2 055 Procent 42,8 15,1 0,6 15,7 19,6 21,8

1 097 38,5

1 250 38,4

1557 410

3904 4L5

förvärvsarbetar är störst i Sätra och minst i Vårberg. Se tabell 2.22! 1 Vårberg är 47 % av inkomsttagarna ensamstående, medan drygt 38 % tillhör denna grupp i Sätra och Skärholmen. Antalet ensamstående inkomsttagare med barn framgår av tabell 2.23. Att andelen ensamstående inkomsttagare med barn är lägre bland kvinnorna i Sätra än bland kvinnorna i Skärholmen och Vårberg stämmer väl med vad vi redan vet om bostädernas karaktär och befolkningsstruk- turen i de tre stadsdelarna.

Utländska medborgare i undersökningsområdet

Antalet utländska medborgare bland invånarna i undersökningsområdet var den 31 december 1969 1 870. Av dessa bodde 402 i Sätra, 869 i Vårberg och 599 i Skärholmen. Den största gruppen utlänningar är de finländska medborgarna. De utländska medborgarna fördelade sig på det sätt som framgår av tablån överst på nästa sida.

Tabell 2.23 Antal ensamstående inkomsttagare med barn i undersök- ningsområdet Skärholmen.

Område Kön Antal ensamståen- % av antal de inkomsttagare ensamstående med barn inkomsttagare Sätra Mån 13 av 504 2,6 Kvinnor 123 av 593 20,7 Skärholmen Mån 19 av 564 3,4 Kvinnor 211 av 686 30,8 Vårberg Mån 13 av 781 1,7 Kvinnor 217 av 776 28,0 Hela området Män 45 av 1 849 2,4 Kvinnor 551 av ,2 055 26,8

SOU 1972:20

2 848 100,0

3 256 100,0

3 314 100,0

9418 100,0

Nationalitet Nationalitet Antal

Finland Danmark 73 Tyskland Spanien 66 Grekland Österrike 56 Norge Jugoslavien 44 Italien Övriga 355

Summa 1 870

Huvudparten av dessa utlänningar bor i hyreshusbebyggelsen i närheten av centrumanläggningarna i Skärholmen, Vårberg och Sätra. Det finns emellertid också en hel del utlänningar som har skaffat sig bostäder i de hyreshuslägenheter, som byggts av privata byggherrar i framförallt Vårberg och som ligger något längre bort från centrum. Anledningen till detta är att de företag som förvaltade dessa fastigheter fann det svårt att finna hyresgäster till dessa lägenheter och att de i stor utsträckning kom att hyra ut dem till utlänningar. Lägenheterna har en hög standard, men hyrorna är höga. Utlänningarna kan ofta klara den hö— ga hyran genom att hyra ut rum i andra hand till landsmän.

Näringsliv och sysselsättning

Större arbetsplatser saknas i undersökningsområdet. De arbetstillfällen som finns inom området är få i förhållande till befolkningsstorleken. De finns huvudsakligen inom social och administrativ service samt detaljhan- deln.

Huvuddelen av den förvärvsarbetande befolkningen har sin arbetsplats belägen utanför undersökningsområdet. Enligt intervjuundersökningen hade 19,1 % av de förvärvsarbetande sin arbetsplats på kortare avstånd än 5 km från bostaden, vilket innebär att de arbetade inom undersöknings- området eller dess omedelbara närhet. Majoriteten måste färdas 10 km eller längre för att komma till sin arbetsplats, se tabell 2.24. Stock- holms stads inre delar är belägna på ett avstånd av ca 12 km. 47 % har sin arbetsplats belägen inom avståndsräjongen 10—19 km, medan drygt 19 % hade en arbetsplats som låg ännu längre bort.

Tabell 2.24 Avståndet från bostad till arbetsplats bland de förvärvsarbe- tande inom Skärholmens undersökningsområde (enligt intervjuundersök- ningen år 1969). Procentuell fördelning.

Avstånd bostad—arbetsplats Totalt

-»-5 km 5—9 km 10— 19 km 20 km

Män (antal = 175) 10,9 19,4 46,9 22,9 100,0 Kvinnor (antal = 234) 29,9 8,2 47,0 14,9 100,0 Totalt (antal = 409) 19,1 14,6 46,9 19,9 100,0

156 SOU 1972:20

De resultat från intervjuundersökningen, som vi tidigare redovisat i tabell 1.3 i kapitel 1 (se 3 88) visar att en jämförelsevis hög andel av kvinnorna i Skärholmen har ett förvärvsarbete av kamera] och kommersiell art _ det är mycket sannolikt att den höga andelen förvärvsarbetande kvinnor med sådant arbete i Skärholmen hänger samman med att det är den form av arbete som de har lättast att få tag ii närheten av sitt hem.

En viktig aspekt av det faktum, att Vårberg, Skärholmen och Sätra i så utpräglad grad är bostadsområden och att det inte finns några större arbetsplatser där, är att områdets ”image” är mycket vag. Dessa stadsdelar upplevs både av dem som bor i området och av andra stockholmare framförallt som bostadsområden, nybyggda, nästan histo— rielösa och utan några andra fästpunkter för uppmärksamheten än den som består i de nya bostadshusen och de nya serviceanläggningarna. De är alla tre helt vanliga ”sovstäder” bland många andra liknande ”sovstäder” i Stockholms omgivningar, men kanske med ännu vagare konturer i invånarnas och andras föreställningsvärld än flertalet av dessa. Att Skärholmen under en tid fungerat som en symbol för de nya förortsmiljöerna i den nu pågående planeringsdebatten beror inte på att Skärholmen och dess båda drabanter (Sätra och Vårberg) avviker särskilt mycket från andra förorter runt Stockholm utan på att Skärholmens köpcentrum i kraft av sin storlek men något oförtjänt — kommit att fungera som en symbol för den kommersialiserade stockholmsförorten.

Utbudet av social och kulturell service i undersökningsområdet

Bortsett från skolor och vissa andra mer utrymmeskrävande serviceanord- ningar här, som tidigare nämnts, en betydande del av serviceanläggningar- na samlats i de tre stadsdelarnas centrala delar. Skärholmens centrum, som skall tillhandahålla service på stadsdelsnivå, stadsdelsgruppnivå och på regional nivå, har både en större och mer allsidig serviceutrustning än de övriga stadsdelarna. Här följer en presentation av områdets viktigaste serviceutbud.

Social verksamhet

Den sociala servicen i området sköts av en försäkringskassa, en arbetsförmedling, en nykterhetsnämndsbyrå och en socialvårdsbyrå. All denna service är förlagd till Skärholmens centrum.

Hälso- och sjukvård

En läkar-central med mödravårdscentral, barnavårdscentral och folktand- vård ligger i Skärholmens centrum. Även Vårbergs centrum är utrustat med barnavårdscentral. De privata tandläkarna och läkarna har sina mottagningar i Skärholmens centrum. I Sätra och Skärholmens centra finns apotek. Ett sjukhus, Vårbergs sjukhus, är beläget i södra Vårberg.

SOU 1972:20 157

Barnavård

] området finns 10 daghem med sammanlagt omkring 450 platser, 2 specialdaghem med 20 platser, 16 lekskolor med 640 platser, 7 fritidshem med ca 150 platser och en barnstuga (daghem/lekskola/ fritidshem) med 40 platser. En stark utbyggnad av daghem, lekskolor och fritidshem är planerad. Svenska Bostäder driver en avgiftsbelagd barnparkering i Skärholmens centrum.

Samlingslokaler och rekreationsanla'ggningar

Medborgarhus skulle enligt de första planerna byggas i Skärholmens centrum men det ersattes av ett bibliotek (som öppnades under år 1969). Planer finns också på att det gymnasium som skall byggas skall innehålla vissa lokaler för allmänheten.

Ännu finns inget friluftsbad iområdet. Skärholmsborna får tills vidare utnyttja Mälarhöjdsbadet. Enligt planerna skall emellertid ett friluftsbad byggas nedanför småhusområdet i Sätra. Det finns ett ridhus i Sätra, som utnyttjas flitigt av ungdomar som bor både i och utanför området. Någon skidbacke finns ej inom området, och skidintresserade är idag hänvisade till Mälarhöjdens belysta skidspår, om de vill idka skidsport i närheten av sin bostad. En stor skidbacke med lift är under byggnad i Vårberg. Den kommer att få en höjd av 90 m.

Tippningen av schaktmassor för denna skidbacke, Vårbergstoppen, började år 1965. Fram till den 1 januari 1969 hade 1 044 kbm tippats. Totalt skall toppen innehålla ca 100 000 kbm, vilket betyder att den ej blir klar under de närmaste åren. Under tiden har man byggt upp provisoriska skidteknikbackar samt kälk- och tefatsbackar. En båthamn med båtuppläggningsplatser finns i Sätra och ytterligare en kommer att byggas i området.

Ett tiotal föreningar och offentliga institutioner äger eller disponerar fritidslokaler som kan hyras av andra föreningar och av enskilda personer. Föreningar och enskilda kan även hyra ungdomsrådets lokaler i Sätra, Skärholmen och Vårberg.

Religiös verksamhet förekommer i Skärholmens vandringskyrka, i Svenska Missionsförbundets lokaler i Skärholmen (SMU-gården), i Frälsningsarméns ungdomsgård i Skärholmen, i Vårbergs kyrkosal samt i Sätra kyrka.

Stockholms stads barn- och ungdomsteater (”Vår teater”) arbetar bland barn och ungdom mellan 7 och 25 år i Skärholmen. Verksamheten administreras av barnavårdsnämnden. För ungdomar mellan 10 och 14 år finns Lillholmens ungdomsgård i Lillholmsskolan. För ungdomar mellan 14 och 20 år finns Sätra ungdomsgård, Skärholmens ungdomsgård och Vårbergs ungdomsgård.

SF-biografen i Skärholmens centrum invigdes hösten 1969 samtidigt med biblioteket, ABF-lokalen, TBV-lokalen, Ungdomsgården och Vår Teaters lokaler.

Ett stort antal föreningar och organisationer är verksamma i området. Dit hör (enligt min egen ofullständiga kartläggning) ett femtontal poli-

158 SOU 1972:20

tiska föreningar, minst tio religiösa ungdomsgrupper, ett tiotal idrottsför- eningar och sju åtta scoutkårer eller scoutliknande grupper (t ex Unga Örnar). Studieorganisationer och hem—skola-föreningar finns det gott om. Det finns också en rad ideella organisationer av typen husmodersför- eningär, folkdanslag. Rädda Barnen, Amnesty International och Rotary.

Vid årsskiftet 1969—1970 tog barnavårdsnämndens fritidsavdelning i Stockholm ett första initiativ till ett tvärinstitutionellt projekt för Skärholmen—Vårberg. Alla institutioner och föreningar som sysselsatte barn och ungdom uppmanades att planlägga ett samarbete för att åstadkomma ett bättre utbud av fritidsaktiviteter.

Undervisning

Undersökningsområdet är indelat i tre rektorsområden, nämligen Sätra rektorsområde, Österholms rektorsområde och Lillholmens rektorsområ- de. Sätraskolan (mellan- och högstadieskola), Kungssätraskolan (lågsta- dieskola) och Björksätraskolan (låg- och mellanstadieskola) tillhör Sätra rektorsområde. Till Österholmens rektorsområde hör Västerholmsskolan (låg- och mellanstadieskola), Österholmsskolan (högstadieskola) samt Ekholmsskolan (låg- och mellanstadieskola). Inom Lillholmens rektors- område ligger slutligen Lillholmsskolan (låg- och mellanstadieskola) och Storholrnsskolan (låg- och mellanstadieskola). Ytterligare ett par grund- skolor skall byggas i området. Under år 1970 skall man börja bygga skolanläggningen i Skärholmens centrum med gymnasium, fack- och yrkesskola. Anläggningen beräknas vara färdig år 1972. Följande karta visar var skolorna är belägna:

Det sammanlagda antalet skolelever i området uppgick år 1969 till 3 750. Elevernas fördelning på respektive skolor framgår av sammanställ- ningen nedan. Björksätraskolan och Kungssätraskolan öppnades år 1965. Sätraskolan år 1966, Ekholmsskolan och Västerholmsskolan år 1967 och Storholms- skolan, Lillholmsskolan och Österholmsskolan år 1968.

Stockholms stadsbiblioteks filial i Skärholmen

Stadsdelsbiblioteket är beläget ca två minuters gångväg från Skärholmens tunnelbanestation. Det öppnades inofficiellt den 16 juni 1969. Den officiella invigningen ägde rum den 19 oktober samma år. När biblioteket öppnades räknade man med att besökarna i första hand skulle komma från stadsdelarna Skärholmen, Sätra och Vårberg. Bibliotekets lokalise—

Skola Elevantal totalt Skola Elevantal totalt Storholmsskolan 345 Ekholmsskolan 351 Lillholmsskolan 402 Sätraskolan 830 Österholmsskolan 382 Björksätraskolan 633 Västerholm sskolan 526 Kungssätraskolan 281

Totalt 3 750

SOU 1972:20

ring i ett kommersiellt storcentrum innebär emellertid att man även kan räkna med besökare från andra stadsdelar och närliggande kommuner.

Biblioteket är ett familjebibliotek och har avdelningar för både barn, ungdom och vuxna. De olika avdelningarna avskärmas med hjälp av bokhyllor. Det gäller också för de 13 studieplatser, som finns inom vuxenavdelningen.

Hela biblioteket har en yta på 910 kvm. Det inrymmer utlåningslokal, musikrum med stereoanläggning, utställningslokal samt en personalavdel- ning med två arbetsrum, pentry och närmagasin för böcker. Musikrum- met skall utöver musikavlyssning användas för filmvisningar, sagostunder, författaraftnar m m. I utlåningslokalen finns det böcker, tidskrifter och tidningar, musikavlyssningsplatser och schackbord.

Under hösten 1969 hölls biblioteket öppet måndag—fredag kl 11—20.30, lördag kl 11—17 och söndag kl l3—15.30. Det totala bokbeståndet omfattade vid årsskiftet 1969/1970 29 375 volymer, varav ca 1/3 var böcker för barn och ungdom och ca 2/3 var böcker för vuxna.

Biblioteket tillhandahöll även 168 svenska och utländska tidskrifter, 16 tidningar, 607 grammofonskivor (varav 21 talskivor och 42 barnskivor), 36 språkkurser på skiva och band samt 318 ljudband för vuxenundervisning (bandkopior av de program som TRU sänder i radio).

Under år 1969 (16 juni—3] december) var den totala utlåningen 93 915 volymer (av dessa utlånades 55 429 på den vuxna avdelningen och 38 486 på ungdomsavdelningen).

Stockholms stadsbiblioteks övriga verksamhet i undersökningsområdet

Stadsbiblioteket har ytterligare två filialer i området. Deras verksamhet är samordnad med verksamheten i skolbiblioteken i Sätraskolan (låg-, mellan— och högstadieskola i Sätra) och Storholmsskolan (låg- och mellan- stadieskola i Vårberg). Båda är barn- och ungdomsfilialer.

Hela bokbeståndet får lånas ut och man skiljer inte i utlåningslokalerna på de böcker, som tillhör skolbiblioteket och de böcker som tillhör filialbiblioteket. Dessa filialer i Sätra och Vårberg hölls under år 1969 öppna 12,5 respektive 7,5 timmar i veckan.

Filialen i Sätra öppnades 1966 och filialen i Vårberg 1968. Bokbeståndet i Sätraskolan uppgick till 9 619 volymer, varav 4 967 till- hörde stadsbibliotekets barn- och ungdomsavdelning och 4 652 volymer tillhörde skolbiblioteket. Bokbeståndet i Storholrnsskolan uppgick till 4 367 volymer, varav 1 941 tillhörde stadsbibliotekets barn- och ung— domsavdelning och 2 426 skolbiblioteket.

Totala antalet utlån under år 1969 var i Sätra 41 888 volymer (varav 26 834 av stadsbibliotekets böcker och 15 054 av skolbibliotekets); mot- svarande siffror i Storholmsskolan var 11 681 (varav 6 037 på stadsbiblio- teket och 5 644 på skolbiblioteket). Räknat per öppettimme motsvarar detta i Sätra 50 utlån per timme och i Vårberg (Storholrnsskolan) 20 ut- lån per timme.

SOU 1972:20

Tabell 2.25 Månadsstatistik vid biblioteket i Skärholmen för år 1969. Månad Utlånade Besök Nyinskriv- Uppspelade böcker ningar skivor

Vuxna Barn Vuxna Barn Vuxna Barn Vuxna Barn

Juni (endast 16/6—-30/6) 8 382 2071 1829 1 177 186 110 Juli 5 708 2 979 2 282 1538 168 128 155 Augusti 5 757 3 840 3 829 2 152 204 162 98 September 8 857 6 881 6 267 4 132 344 262 431 358 Oktober 9 898 9 475 9 195 8 758 371 253 347 265 November 9 393 7 286 7 021 6 135 239 110 561 405 December 7 434 5 954 5 674 5 739 123 47 369 234 Skolbiblioteken

I samtliga skolor i området utom i Kungssätraskolan finns det skolbiblio- tek. Äldst är skolbiblioteket i Björksätraskolan, som tillkom år 1965. I mars 1966 öppnades skolbiblioteket i Sätraskolan, under år 1967 öppnades skolbiblioteken i Ekholmsskolan och Västerholmsskolan, och under år 1968 startade Storholmsskolan, Lillholmsskolan och Öster- holmsskolan sin skolbiblioteksverksamhet. Skolbiblioteken i Storholms- skolan, Lillholmsskolan, Västerholmsskolan, Ekholmsskolan, Sätraskolan och Björksätraskolan vänder sig till elever i årskurserna 1 till 6, skolbiblioteket i Österholmsskolan till elever på högstadiet.

Vem lånade böcker på biblioteket i Skärholmen?

Data om biblioteksutlåningen har som tidigare nämnts insamlats och bearbetats genom den s k boklåneundersökningen. En samlad redovisning av denna undersökning finns på annan plats i denna rapport. Här skall endast vissa resultat redovisas, som hänför sig till de olika delområdenai den tidigare beskrivna områdesindelningen och som för Skärholmens del bygger på data beträffande utlåningen under perioden 15.l.—31.1.1970.

Genom denna undersökning känner vi till hur många volymer, som lånats ut från biblioteket i Skärholmen till personer, som var bosatta i de olika delområdena under undersökningsperioden. Totalt lånade.bibliote-

Tabell 2.26 Låntagarens ålder och bosättningsområde för boklån från Skärholmens bibliotek under perioden 15/1 1970—3 1/1 1970 (enligt boklåneundersökningen).

Låntagarens Låntagaren bosatt i

Summa

ålder

Skärholmen Vårberg Sätra Bredäng Segeltorp Öv. områden Antal %

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Personer upp till 18 år 2000 67,1 360 12,1 380 12,8 20 0,7 60 2,0 160 Personer övcr18år 2420 43,4 1100 19,7 920 16,5 380 6,8 0 0,0 760

5,4 2980 100,0

13,6 5580 100,0

Samtliga 4420 51,6 1460317,1 l300b15,2 400 4,7 60 0,7 920 10,7 8560 100,0

& Se fotnot till tabell 2.27 b Se fotnot till tabell 2.27

SOU 1972:20 161

Tabell 2.27 Det genomsnittliga antalet boklån till personer som är bosatta i olika delar av Skärholmens undersökningsområde (under perio- den 15/1 1970—31/1 1970).

Områden i stadsdelen Skärholmen Skär—

.. ., ., ,. . holmen Omrade Omrade Omrade Omrade Omrade totalt

31 (K) 32 (K) 33 (K) 34 (R) 35 (R)

Antal utlånade böcker per per- son i åldern 0—18 år 0,98 0,42 0,74 Antal utlånade böcker per per— son i åldern 19 år och uppåt 0,23 0,50 0,39 1,06 Antal utlånade böcker per per- son totalt 0,25 0,69 0,40 0,91

Områden i stadsdelen Vårberg

Område Område Område Område Område Område 36 (K) 37 (P) 38 (K) 39 (R) 41 (P) 42 (P)

Antal utlånade böcker per per-

son i åldern

0—18år 0,07 0,37 0,15 0,18 0,15 Antal utlånade böcker per per-

son i åldern 19

år och uppåt 0,24 0,30 0,26 0,12 0,2] Antal utlånade böcker per per- son totalt 0,19 0,31 0,23 0,22 0,19a

Områden i stadsdelen Sätra Sätra "___—"# totalt Område Område Område Område 43 (K) 44 (P) 45 (P) 46 (P)

Antal utlånade böcker per per- son i åldern 0—18 år 0,06 0,00 0,23 0,09 0,29 0,18 0,13 Antal utlånade böcker per per- son i åldern 19 år och uppåt 0,13 0,00 0,33 0,06 0,55 0,18 0,1 9 Antal utlånade böcker per per- son totalt 0,10 0,00 0,29 0,07 0,44 0,18 0,17b

aOm man tar med de ca 500 boklån från filialen i Storholrnsskolan, som vi tidigare antagit att befolkningen i Vårberg under den studerade fjortondagarspe- rioden lånade från filialen i Storholrnsskolan, skulle antalet boklån i Vårberg under denna period uppgå till ca 0,25 per invånare.

b Om man tar med ce ca 2 000 boklån från filialen iSätraskolan som vi tidigare

antagit att befolkningen i Sätra under den studerade tjortondagarsperioden lånade från filialen i Sätraskolan, skulle andelen boklån i Sätra uppgå till 0,42 per invånare, dvs i det närmaste samma boklånefrekvens som i stadsdelen Skärholmen.

Anm. K markerar att ett område är bebyggt med flerfamiljshus som byggts av kommunägda företag, P markerar ett område som är bebyggt med flerfamiljshus av privata byggnadsföretag eller HSB och R markerar att det är ett område som är be- byggt med radhus eller småhus.

ket under perioden ut 8 560 volymer, varav 2 980 lånades av låntagare under 19 år och 5 580 av låntagare, som var 19 år eller äldre. Låntagare från Skärholmen lånade 51,6 % av det totala antalet lånade böcker, medan låntagare från Vårberg och Sätra lånade 17,2 % respektive 15,2 % av dessa böcker.l

Hur lånen fördelade sig på de olika stadsdelarna och på de båda åldersgrupperna framgår av tabell 2.26.

Som framgår av tabellen lånade ”skärholmsborna” betydligt fler böcker från biblioteket i Skärholmen än låntagare från någon annan stadsdel. Av de 2 980 böcker, som låntagare i den yngre åldersgruppen lånade, svarade barn och ungdomar i Skärholmen för ca 67 %, medan de yngre låntagarna i Vårberg och Sätra svarade för drygt 12 % vardera. Vuxna låntagare från Skärholmen lånade också mer än vuxna låntagare från de båda andra stadsdelarna, även om skillnaderna mellan de olika stadsdelarnas andel lånade böcker ej är lika stora i den äldre åldersgrup- pen som i den yngre. Man bör, som vi tidigare påpekat, vid analysen av dessa utlåningssiffror för Skärholmens bibliotek hålla i minnet existensen av de båda filialernai Sätra och Vårberg.

Värt att lägga märke till är att en hel del böcker lånas av barn och vuxna bosatta utanför det område, som vi antog vara skärholmenbiblio- tekets rekryteringsområde, när undersökningsområdets omfattning fast- ställdes. Förmodligen har bibliotekets placering i ett kommersiellt stor- centrum spelat en stor roll för denna låntagargrupps biblioteksbesök.

Biblioteksutnyttjandet i olika delar av undersökningsområdet

För att få en bild av vilken roll bibliotekets utlåning spelar för befolkningen inom de olika delområdena kan man sätta antalet lånade volymer i relation till antalet personer i respektive område. På det sättet får man veta hur många böcker som invånarna i varje delområde genomsnittligen har lånat på biblioteket i Skärholmen.

Antalet boklån per person bland personer upp till 18 års ålder är högst för området ovanför Skärholmens centrum. Håller man avståndsfaktorn konstant, hittar man stora variationer mellan de olika delområdenas värden (se kartorna). Så t ex har de båda radhusområdena i Skärholmens perifera delar (område 34 och 35) betydligt högre antal boklån per person än de två höghusområdena i östra Vårberg (område 36 och 42). Ett ytterligare belägg för att avståndsfaktorn inte ensam kan förklara hur mycket biblioteket utnyttjas är det låga medeltalet för område 31, som är ett av de intill biblioteket liggande bostadsområdena.

Ser man på utnyttjandegraden bland vuxna låntagare och försöker hålla avståndsfaktorn konstant, finner man större skillnader mellan de olika bostadsområdenas medeltal än för de yngre låntagarna. Personer, som är bosatta i områden med enfamiljshus, tycks utnyttja skärholms-_ bibliotekets lånemöjligheter betydligt mer än personer från likartat beläg- na områden med flerfamiljshus. Inom den sistnämnda gruppen har om- råden med ”HSB-hus” högre medeltal än övriga områden med flerfamiljs- hus.

Samma mönster uppvisar utnyttjandegraden inom den yngre ålders-

SOU 1972:20 163

1 När man tar del av dessa siffror, bör man hålla i minnet att stads- biblioteksfilialerna i Vår- berg och Sätra för år 1969 redovisade ca 10 000 respektive 40 000 boklån, vilket torde motsvara ca 500 respektive 2 000 boklån under en 14—da- garsperiod under vinter- halvåret.

gruppen. För de yngre tycks dock avståndet till biblioteket spela en något större roll än för de äldre. Se kartorna i figur 2.15 och 2.16.

Det kommersiella bokutbudet

Fyra pressbyråkiosker, två tobakshandlare, fyra livsmedelshallar, två varuhus och en bokhandel i området säljer böcker. Svenska och utländska tidskrifter kan man köpa vid ett ”depeschkontor” i Skärholmens

centrum. Kioskerna, tobakshandlarna och livsmedelshallarna säljer endast den litteratur, som distribueras via Pressbyrån. Detta beror främst på den

= radhusområde - —— = kommunala flerfamiljshus —— = flerfamiljshus (div privata byggherrar)

Figur 2.15 Antal boklån per invånare i åldern 19 år och däröver i olika delar av Skärholmens undersökningsområde under perioden 15.1.1970—31.1.l970.

164 SOU 1972:20

möjlighet att returnera osåld litteratur, som Pressbyrån erbjuder dem. Någon statistik över bokbestånd och försäljning på de olika försäljnings- ställena föreligger ej. Den totala försäljningen mätt i kronor uppgår till 225 247 (se utförlig redovisning i tabell 3.22).

Varuhuset Domus bokutbud omfattar 500—800 titlar. Siffran är osäker, men i butiken finns 10 sektioner bokhyllor (90 cm breda med 5—6 hyllor i varje sektion) samt 5—6 pocketsnurror. Av det totala bokutbudet är ca 70—80 % skönlitteratur och ca 20—30 % facklitteratur. Hälften av beståndet är barn- och ungdomslitteratur och hälften litteratur för vuxna. Samtliga böcker som säljs kostar under 19 kronor.

Varuhuset Tempo säljer böcker dels på varuhusets tidnings- och

....... = radhusområde — —— = kommunala flerfamiljshus —— = flerfamiljshus (div privata byggherrar)

Figur 2.16 Antal boklån per invånare i åldern 0—19 år och däröver i olika delar av Skärholmens undersökningsområde under perioden 15.1.1970—15.3.1970.

SOU 1972:20 165

tobaksavdelning, dels på varuhusets bokavdelning. Tidnings- och tobaks- avdelningen försäljer endast litteratur som levereras från Pressbyrån. Bokavdelningen anlitar alla bokförlag som är ”prisattraktiva”. Bokbestån- det i Tempos bokavdelning omfattar 800—900 titlar. Genomsnittligt finns det 7—8 exemplar av varje titel. Fördelning på facklitteratur och skönlitteratur är ca 40% respektive 60 %. Ca 55 % är barnlitteratur. Inköpen av facklitteratur har ökat på senare tid och väntas öka ytterligare. Ca 95 % av de utbjudna böckerna kostar mindre än 20 kronor och 5 % kostar över 20 kronor. Tempos bokavdelning har dock nyligen börjat saluföra en del böcker i 30-kronorsklassen.

Svanströms bokhandel i Skärholmens centrum saluför enligt uppgift 40 000—50 000 volymer fördelade på ca 15 000 titlar. Av det totala bok- beståndet är omkring 30—40 % skönlitteratur och 60—70 % facklittera- tur. Andelen fackböcker ökas långsamt. Andelen barn- och ungdoms- böcker är omkring 10—15 %. Bokbeståndets fördelning i övrigt har unge- fär följande utseende.

Procent

Facklitteratur 50—60 Lyrik 5 Romaner 20—25 Deckare 10

Andelen pocketböcker blir liten om man räknar i kronor, men de utgör 25—30 % av det totala bokbeståndet i affären. Omkring 40 % av böckerna kostar under 20 kronor. Endast 1—2 % av böckerna ligger i prisklasser under 5 kronor. Varje år inköps ca 8 000 nya volymer.

Försäljningen av romaner i pocketform ökar enligt de uppgifter som vi fått av ledningen för denna bokhandel, medan försäljningen av original- utgåvoma minskar. Svensk skönlitteratur säljs mest, medan försäljningen av skönlitterära översättningar minskar. Försäljningen av lyrik har ganska länge hållit sig konstant, och försäljningen av facklitteratur har ökat kon- tinuerligt. De två första åren var bokutbudet stort i förhållande till för- säljningen. Detta medförde att Svanströms bokhandel minskade på sina bokinköp under år 1969. Därefter har balansen mellan bokutbud och bokförsäljning blivit bättre.

Svanströms bokhandel är ombud för en bokklubb, Bonniers bokklubb, med 350 medlemmar. Abonnemangen binder medlemmarna till bokinköp för 119 kr per år. Bokhandeln anordnar även en läsecirkel. Medlemmarna betalar en avgift på 35 kronor och får då låna 10 av de 25 böcker, som finns att välja på. För närvarande (april 1970) är 25—30 medlemmar knut- na till denna läsecirkel.

Sammanfattning

I de flesta svenska städer och tätorter har under de senaste decennierna en utbyggnad av nya stadsdelar i koncentriska cirklar runt själva ”citykärnan” ägt rum. Dessa nybyggda bostadsområden är ganska lika varandra, oberoende av var de är belägna.

166 SOU 1972:20

Vid planeringen av servicen för dem som bor i dessa områden har man haft tillgång till relativt säkra befolkningsprognoser. Man känner sedan länge också väl till att det mycket ofta uppstår rader av sociala problem i de nya förortsområdena.

Det unika med Skärhohnen är inte att det är ett helt nybyggt förortsområde. Det märkliga 'är att man trots denna kunskap vågat sig på att under några få år bygga ett sådant jättelikt förortsområde, med ett planerat befolkningstal som är lika stort som t ex Lidingös.

På barnavårdsbyrån i Skärholmen bekräftar man idag att antalet ärenden om barn med skolsvårigheter av skilda slag är exceptionellt högt i Skärholmen. Dessa ärenden gäller särskilt barn i åldern 7—12 år. Dessa ärenden är dessutom anmärkningsvärt svåra. Gångproblematiken med ”sniffargäng” bland barn i de yngre tonåren och ”mellanölsgäng” bland ungdomar i de mellersta tonåren — förekommer i Skärholmen i större utsträckning än vad som tidigare har varit vanligt i nybyggda bo- stadsområden av detta slag.

De som kritiserat boendemiljön i Skärholmen har framförallt riktat sina angrepp mot två företeelser, mot stadsdelens betonggrå och sterila utseende och mot bristen på tillsyn och aktivitetsmöjligheter för barnen.

Att många människor upplever Skärholmen som en trist och plågsam miljö ur form- och färgsynpunkt är uppenbart, men att fastställa hur många det är som upplever Skärholmen på det sättet är inte lätt. Däremot är det inte svårt att finna belägg för att det andra ledet i kritiken är berättigat.

Studenter vid Pedagogiska institutionen i Stockholm har i uppsatsform beskrivit den tillsyn och de sysselsättningsmöjligheter, som barn under sju år kan få i området alldeles ovanför (norr om) Skärholmens centrum. I uppsatsen citeras bl a en kurator på psykiska barn- och ungdomsvården (PBU) i Skärholmen, som säger:

”I Skärholmen ser man alla tider på dagen barn som driver omkringi köpcentrum. Centrum har blivit ett surrogat för bristande möjligheter till aktivitet i närmiljön. Många barn vistas i centrum antingen för att de är för gamla för att få vara på eftermiddagshem eller för att de helt enkelt inte fått plats på ett sådant. En tom lägenhet väntar efter skolans slut, om båda föräldrarna förvärvsarbetar. Barn i skolåldern tycks ha glömts bort i planeringen av fritidsaktiviteter. Vad gör man i Skärholmen, om man är för gammal för sandlådan och för ung för ungdomsgården? Inte sällan vänds dessa barns stora behov av att få utlopp för energi i destruktiva aktiviteter. De saboterar småbarnens lekar, snattar i köpcent- rum, bryter sig in i källarlokaler.”

I uppsatsen påpekas att psykologisk expertis inom PBU bekräftat att många multiproblemfamiljer bor just idet område som pedagogikstuden- terna undersökt.

Uppsatsen redogör också för en enkät, som har genomförts bland 193 familjer i det nyssnämnda området. Av uppsatsens redogörelse framgår att problemen med barntillsyn är mycket stora. Författarna betonar den yttre lekmiljöns brister. De vill byta ut betong, sten och sand mot träd, gräs, blommor och buskar och de frågar efter utrymmen för fritid saktiviteter och kollektiv barntillsyn.

SOU 1972:20

På grund av fattigdomen på sysselsättningsmöjligheter i miljön har biblioteket i Skärholmen kommit att spela en stor roll som träffpunkt för barn och ungdom. Ett mycket stort antal barn besöker varje dag biblioteket och tillbringar ofta hela dagen där. Detta har fört med sig problem, eftersom det inte finns lokaler och personal i tillräcklig utsträckning.

En omständighet som man inte bör glömma bort när man beskriver Skärholmen är den sociala segregation, som förekommer i området. Segregationen byggdes redan från början in i stadsdelen. Bostadsbyggan- dets struktur bestämmer invånarstrukturen. Bygger man småhus och bostadsrättslägenheter för sig och vanliga hyreslägenheter för sig får man vissa områden med en stor andel höginkomsttagare och andra områden med en hög andel låginkomsttagare.

Bostadsområdena grupperar sig samtliga kring centrum. Men det är höghusen som ligger närmast och småhusen som ligger längst bort. Socialhjälpstagarna bor till övervägande del i de centrala höghusområde- na, medan man i områden med småhus och bostadsrättslägenheter finner få socialfall.

Ca 40 % av befolkningen i höghusen kring Skärholmens centrum lyfter hyresbidrag. Många som söker socialbidrag uppger att de ekonomiska problemen har börjat efter inflyttningen till Skärholmen. Vi vet också att det i Skärholmen finns en hel del ensamstående föräldrar med yrkesutbildning, som har tvingats leva på socialbidrag för att de inte kunnat få barntillsynen ordnad.

På grund av bostadsmarknadens utseende har många unga familjer och ensamstående med barn blivit tvungna att bosätta sig i vissa hyreshusom- råden, oavsett om de vill flytta dit eller har råd till det. De har helt enkelt inte haft något val. Hög hyra, övertidsarbete för att klara hyran, lågt betalda arbeten, långa resor till arbetet och dåligt utbyggd boendeservice har lett till att de fått en mycket ansträngd ekonomi med låg rörelsefrihet och med liten tid och ork för fritidsaktiviteter.

Jag tillhör dem som har upplevt Skärholmens lyxiga centrumanlägg- ning som ett hån mot många av dessa ”nyfattiga” invånare. De har mycket små möjligheter att någonsin få del idet överflödssamhälle, som denna centrumanläggning kan sägas symbolisera.

2.5 Beskrivning av Skellefteå

Läge och klimat

Två av undersökningsområdena ligger i den nordöstra delen av Västerbottens län. Det är Skellefteå centralort och Jörns församling. Kommunalt sett hör dessa två områden ihop sedan årsskiftet 1966/67, då Skellefteå vidgade stad bildades genom en sammanslagning av dåvarande Skellefteå stad, Skellefteå landskommun och landskommunerna Bureå, Byske och Jörn. De två undersökningsområdena är dels centralorten och det administrativa centret idenna stad, Skellefteå tätort, dels en av dess ”stadsdelar”, Jörns församling.

De båda områdena är mycket olika varandra. Det ena är en expansiv

168 SOU 1972:20

industriort nära kusten och centrum för ett stort ornland med mer än 60 000 människor. Det andra är ett till ytan många gånger större skogs- och jordbruksområde, beläget i inlandet och präglat av glesbygdsproble— men. I Skellefteå1 bodde den 31.12.1969 26 347 människor, i Jörn 3 75 l.

Kännetecknande för klimatet i dessa båda nordliga undersöknings- områden är den långa mörka vintern och den korta ljusa sommaren. Vin- tertid mäter man ibland upp landets lägsta temperatur inom Jörns för- samling. Dygnsmedelvärdet för januaritemperaturen är i jörntrakten ungefär —10 grader.

Under sommarmånaderna har man ungefär samma klimat som landets södra delar.

Vegetationsperiodens längd (dvs antalet dygn, då dagstemperaturen i medeltal ligger över +3 grader) är i Skellefteå och Jörn närmare hundra dygn kortare än i malmötrakten.

Skellefteås utveckling

Skellefteå har fungerat som handelplats ända sedan 1300-talet, då orten var den svenska odlingens sista utpost mot norr. Orten förblev emellertid liten, och först år 1845 fick den stadsrättigheter. Så sent som år 1860

. Tröskhalm

' Med Skellefteå menas numera i allmänhet hela den utvidgade starten; här används emellertid ordet Skellefteå för att beteck- na det ena av litteratur— utredningens båda under- sökningsområden inom Skellefteå kommun.

_ . + .. k ». Issen TGS & i . Stenströsk * & N 30 & Granberg & %% otrösk EA % O$+EIVG=| &. trasig,. *— %% o' &. gske .n- XX »! Bure ...en... Under—sökningsområden %'"xv lä”! O IB 20 30 40km , I l— _l___ |__ L ]

Figur 2.1 7 Skellefteås och Jörns undersökningsområden.

SOU 1972:20

———_£—t f_f

Antal invånare År Antal invånare

347 1940 10 257 877 1950 14 065 1 279 1960 22 760 2 983 1970 26 585 5 203

hade den knappt 350 invånare, och först sedan gruvbrytningen i Boliden kommit i gång och skapat behov av en utskeppningshamn började staden växa. Befolkningen i staden växte sedan ganska snabbt, se tablån ovan.

De äldsta minnesmärkena från stadens historia är den väl bevarade kyrkstaden utanför landsförsamlingens kyrka med anor från medeltiden, och den äldsta bevarade byggnaden är ett militärboställe från 1700-talet (som nu fungerar som museibyggnad). Huvudparten av byggnaderna i stadens centrala delar har uppförts under 1900-talet; många av dem är uppförda i trä, vilket fortfarande sätter sin prägel på stadsbilden. Till de karaktäristiska dragen i stadsbilden hör också de många planterade björkarna längs de äldre gatorna och längs älven.

Staden ligger mitt i det område där läseriet spelade en stor roll under 1800-talets tidigare del. Denna väckelserörelse fann så småningom sin organisatoriska form i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen med dess av herrnhutismen inspirerade pietistiska inriktning under ledning av predi- kanten Carl Olof Rosenius som föddes i Nysätra söder om Skellefteå. Så här skriver Berndt Gustafsson om Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och

Skelleftebygden i ”Svensk Kyrkogeografi”:

Norra- hammars-

r Dskolan Cl Lasarettet

Landskurkorlt

Filiolbib1 Jöfwögss+ogo_ Kanalskolan D iotek;

— — _Undersökninqsområdet

() ! ka _

Li_|_i_|_l_u_i_r_1_i_t_|_l_L_i_LLi_l __ _— . * NTM umeå 54

Figur 2.18 Karta över undersökningsområdet i Skellefteå (Skellefteå tätort).

170 SOU 1972:20

”Skelleftebygden, även den rik på minnen från nyläseriets dagar, visar också höga medlemssiffror för Stiftelsens organisationer, och den är i sin helhet starkt präglad av den rosenianska väckelsen. [ Skellefte landsför- samlings väldiga kyrka försonade justitierådet Josua Sylvander i slutet av november 1819 skellefteläsarna med kyrkan, en händelse som fick avgörande betydelse för väckelsens inomkyrkliga utveckling, inte minst i dessa bygder.”1

Karaktäristiskt för Skelleftebygden ur religiös synpunkt är även i dag, enligt Berndt Gustafsson, de höga frekvenserna för gudstjänstbesök, särskilt i landsbygdsförsamlingen (befolkningen i den bor i dag till stor del inom tätorten och därmed också inom undersökningsområdet), och att Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen har många medlemmar.2 Skellefte- bygden ligger inom det område i Norrland, där i genomsnitt 5,0—7,4 procent av befolkningen går i kyrkan varje sön— och helgdag. Samtidigt ligger Skellefteområdet inom det TS-område, där den största procent— andelen av befolkningen är medlemmar i Evangeliska Fosterlands- Stiftelsen.3

Bebyggelsen

Skellefteå ligger i Skellefteälvens dalgång ungefär 15 km från kusten och är omgivet av skogar och delvis av höglänt terräng. Området sträcker sig längs älvens båda sidor och är ungefär 9 km långt och på det bredaste stället ungefär 4 km brett. Den största delen av bebyggelsen ligger norr om älven. Här finns centrumbebyggelsen, de flesta företagen och de flesta bostadsområdena. De norra och östra delarna av Skellefteå, som ligger på sluttningen ner mot älven, är högt belägna i förhållande till övriga delar av staden. Genom broar har man på tre ställen förbindelse med den södra sidan av älven, där det huvudsakligen finns bostadsbebyggelse.

'...'..-a...-...ocoocaaoooacaroaooo-........ ....." :O.. .. ......... . ... .... $ unqonde dalen % ".. ..':'00o._. . .: : ... Övre Norrböle '/ "0... . : .. ' ". . a ' | '. | '. . .a. : B b &. .... "nu. : "a e er n .. . .. ; Måbaclllen : Nedre Nor.- . -le "?..."... Morohqden ',. a , Pröstbordet , :. "... ', = ' F-- : | ". : 'M ll'ql_ ' ' . '.. : . " o _ Alvsbacka M . "" o. : Str—ömsar— __ oron "o., : o" '.:u oxx ! ”s. . (Anderstorp) . '.. . o . . o ..a' "- . ..... 0 cd ad .1 .. .a. : ... rnra et se er om . ven __. ., .... (Sörböle) .. 'I. .. o : . | ' | ' a .. .. ... .. .... ..

. '.'Olooooaoao'

Figur 2.19 Karta som visar bostadsområdenas läge i Skellefteå.

SOU 1972:20

1 Berndt Gustafsson, ”Svensk kyrkogeografi”, 2:a upplagan, Lund, 1971, s. 27—28.

? Ibid, s 23. 3 Ibid, s 19 och 21.

Orten har ett ganska väl samlat centrum där det finns en hel del villabebyggelse med tillhörande trädgårdar. De större bostadsfastigheter, som finns, är samlade till vissa områden, framförallt till den nordöstra delen av orten. Man finner inte många gröna områden utom längs med älven, där stränderna på många ställen är kantade av björkar och där det bitvis finns promenadvägar. Vid stadshuset finns dock en park. I ytterområdena tar skogen vid med skid— och promenadterräng.

Till Skellefteå kan man komma söder- och norrifrån på Europaväg 4, som går genom ortens centrala delar. De största vägarna från väster Och nordväst är de som går till Boliden och Jörn (riksvägarna 94 och 95). På landsväg kommer man med bil på mindre än 20 minuter till kusten. Det tar ca en halvtimme att köra bil till Byske, som är närmast större ort norrut, och till Jörn tar det närmare en timme.

Vägnätet kring Skellefteå är mera utbyggt än järnvägsnätet, och busstrafiken svarar i högre grad än järnvägstrafiken för den lokala resandeströmmen. Järnvägslinjen genom Skellefteå går från Skellefte- hamn till Bastuträsk, där det finns anslutning till stambanan genom övre Norrland. Dagligen gör ett tiotal tåg uppehåll vid stationen.

Skellefteå har flygförbindelse med Stockholm, Sundsvall, Örnskölds- vik, Umeå och Luleå. Flygplatsen ligger ca 18 km söder om stadens cent- rum. För att underlätta en beskrivning av undersökningsområdet har detta delats in i följande tio delområden (som framgår av karta 2.18): Centrum, Älvsbacka med Strömsör, Nedre delen av Norrböle, Övre delen av Norr- böle, Moröhöjden, Morön. Området söder om älven (Sunnanå, Sörböle och Anderstorp) Prästbordet, Degerbyn med Mobacken och Sjungande dalen.

Serviceinrättningar av olika slag är samlade i de centrala delarna av Skellefteå. Med vinkelräta gator sträcker sig Centrum från älven i söder till järnvägen i norr. Här finns bla stadshuset, posten och telegrafen, busstationen och järnvägsstationen, affärscentrum med bl a Domus-, Tempo- och Epa—varuhusen och den största affärsgatan, de flesta hotellen och restaurangerna och samtliga ortens tre biografer. Vid områdets östra gräns vid E 4 ligger stadsbibliotekets huvudavdelning.

En stor del av byggnaderna i centrum är från början av 1900-talet. Många hus, särskilt affärsbyggnaderna, är emellertid uppförda under senare år.

En del bostäder finns i centrum. De är oftast inrymda i flerfamiljshus. Här bor ungefär 10 % av ortens befolkning; förhållandevis många av dem är äldre personer.[ Hushållen består oftast av två eller tre medlemmar och lägenheterna har i allmänhet tre eller fyra rum. Detta är det minst trångbodda området i undersökningsområdet. De övriga bostadsområ- dena är mer trångbodda, men även bostäderna där har vanligtvis tre eller fyra rum och kök.

Älvsbacka och Strömsör bildar tillsammans ett område som ligger öster om den centrala delen av staden mellan älven och järnvägen. Det är huvudsakligen ett bostadsområde. byggt på 1930—, 40- och 50-talen. Lägenheterna har vanligtvis tre eller fyra rum och är till största delen inrymda i flerfamiljshus. Här bor nästan 20 % av invånarna i undersök-

172 SOU 1972:20

1 Enligt Folk- och bo- stadsräkningen 1965.

ningsområdet.

Förutom bostäder finns i Älvsbacka och Strömsör en del affärer, företag och ett par skolor. Här ligger dessutom Sankt Olovs församlings- kyrka samt Expolaris utställningshallar. _,

Norrböle är det område som ligger norr om järnvägen, rakt ovanför centrum och en del av Älvsbacka. Iden nedre delen avNorrböle finns en del industrier, idrottsplats, flera skolor och lasarettet. En ganska stor del av befolkningen bor här, ca 12 %, mestadels i trerumslägenheter i hyreshus. Det finns förhållandevis många barn och ungdomar.

I den övre delen av Norrböle består bostäderna delvis av villabebyggel— se från 1940— och 50-talen och delvis av hyreshus byggda på 1960-talet. Hushållen i villabebyggelsen har i genomsnitt fler än fyra rum och kök, medan lägenheterna i hyreshusen oftast är på tre rum och kök. Här bor ungefär hälften så många människor som i nedre Norrböle. Även här är den yngre delen av befolkningen förhållandevis stor.

] nordöstra delen av Skellefteå ligger ett område,/Moröhöjden, som vid Folk- och bostadsräkningen 1965 endast hade ett sextiotal invånare. Under 1960-talets senare del har HSB och Riksbyggen uppfört ett antal hyresfastigheter inom en del av detta område. Här bor nu ungefär 2 300 människor, vilket är något mer än 9 % av hela undersökningsområdets invånarantal. Avståndet från Moröhöjden in till centrum är mellan tre och fyra km. Det finns bussförbindelser några gånger i timmen. Området har enligt uppgifter från bostadsförmedlingen en ”social slagsida” med bla många barnfamiljer och ett stort antal ensamstående med och utan barn.1 Den kommunala bostadsförmedlingen har möjlighet att här ge lägenheter åt invånare som år i behov av bostad men som har det mind- re väl ekonomiskt ställt. I viss mån försöker man flytta om folk då lägenheter blir lediga på andra håll inom orten för att på så sätt utjämna denna ”sociala slagsida”. Till följd av kommunsammanläggningen har ut- byggnaden av det centrala Skellefteå förskjutits, främst till Sjungande da- len och området söder om älven. På grund härav kommer östra Moröhöj- den att byggas ut tidigast i slutet av 1970-talet. Till dess kommer Morö- höjden att sakna väsentliga delar av det serviceutbud som invånarna be- höver.

Söder om Moröhöjden ligger Morön, där något över hälften av lägenheterna finns i flerfamiljshus och resten i villor. I Morön bor 13 % av invånarna, vanligtvis i tre- eller fyrarummare. Detta område är attraktivt som bostadsområde, vilket möjligen kan bero på att det öster om Morön finns ett stort industriområde med många arbetsplatser. Vid Moröns gräns mot industriområdet ligger FOCO-byn, ett bostadsområde med villor.

All bebyggelse på den södra sidan av älven har betraktats som ett område. Det omfattarAnderstorp, Sörböle och Sunnanå. Området har på tre ställen förbindelse med andra sidan älven. Det är huvudsakligen ett bostadsområde, där de flesta lägenheterna finns i villor med trädgårdar. Flertalet hus är byggda under 1950- och 60-talen, men det finns också ett antal tidigare byggda villor. Här bor ungefär 15 % av tätortens befolkning. Avståndet från områdets ytterst belägna bostäder till centrum är mellan tre och fyra kilometer. Befolkningen iområdet söder

SOU 1972:20 173

' lin genomgång av man- talslängderna för området visade en klar dominans av lägre socialgrupper.

om älven är heterogent sammansatt.

Anderstorp består av gammal villa- och gårdsbebyggelse och bebos ännu så länge av ett fåtal människor. För Anderstorp är under 1970-talet en omfattande bebyggelse planerad med bostadsfastigheter och bl a en stor skolenhet. I Sunnanå planerar man att bygga fem hyreshus med sam- manlagt ea tusen invånare och ett hundratal småhus. Västra delen av det- ta område är i bostadshänseende något dyrare och samtidigt mera attrak- tivt än t ex Morön och FOCO-byn.

Området omedelbart väster om centrum, Prästbordet, ligger mellan äl- ven och järnvägen och har i väster Klintforsån som gräns. Avståndet till centrum är härifrån ungefär två kilometer. Här finns något fler flerfamiljshus än enfamiljshus. De flesta bostäderna är uppförda under 1950- och 1960-talen och lägenheterna har i allmänhet fyra rum och kök. Här bor ungefär 8 % av befolkningen.

I Prästbordet ligger landsförsamlingens kyrka och församlingshem. I församlingshemmet har stadsbiblioteket ett av sina filialbibliotek.

Degerbyn med Mobacken är undersökningsområdets yttersta del mot väster. Det är främst ett bostadsområde och har nästan uteslutande en- och tvåfamiljshus med lägenheter på i genomsnitt fyra rum. Här bor en- dast något över 5 % av befolkningen. Andelen äldre personer (65 år och äldre) är tämligen stor liksom andelen barn och ungdom.

Det sista området, som består av Sjungande dalen och ett område väster om denna, är ett till ytan ganska stort område, som dock ännu så länge har få invånare. Endast något över 500 människor (dvs 2% av ortens invånare) bor här. Sjungande dalen är ett bostadsområde, där det nu byggs och till vilket det kommer att lokaliseras en mängd nya bostä- der. I västra delen av Sjungande dalen finns en del företag och industrier.

Befolkningen

Inom det område, som avgränsades till undersökningsområde, bor 26585 människor.1 Ungefär två tredjedelar av dessa bor inom Sankt Olovs församling, vilken omfattar de centrala, nordöstra och östra delarna av undersökningsområdet. De övriga är bosatta inom Skellefteå landsförsamling. Båda församlingarna sträcker sig utanför undersöknings- området.

Till församlingarna flyttar årligen ungefär 400 personer. Flertalet av dessa bosätter sig inom centralorten. Den åldersgrupp, som är mest benägen att flytta in till Skellefteå, är i åldern 15 till 29 år. Uttlyttningarna från orten överväger i de yngre åldrarna.

Bland skellefteborna finns det ett kvinnligt överskott i alla åldrar utom i åldern 5 till 14 år. Detta överskott är särskilt stort bland dem som är mellan 20 och 29 år och bland dem som är 55 år eller äldre.

Befolkningens utbildning, inkomster och socialgruppstillhörighet

Resultaten av intervjuundersökningen visade att ca 5 % av befolkningen hade tagit studentexamen och att ytterligare ca 25 % hade tagit realexamen, genomgått fullständig grundskola eller fått annan motsvaran-

174 SOU 1972:20

1 Enligt folkmängds— siffror förjanuari 1970.

Tabell 2.28 Befolkningen i Skellefteå undersökningsområde i januari 1970.

Ålder Antal Total befolkning % Män Kvinnor Antal

0— 4år 1 154 1 173 2 327 8,8

5— 9år 1017 992 2009 7,6) 23,3 10—14 år 939 907 1 846 6,9 15—19år 861 921 1782 6,7; 15 3 20—24 år 1 050 1 242 2 292 8,6 , 25—29 år 1077 1160 2237 8,4j 161 30—34 år 1 012 1 042 2 054 7,7 , 35—39 år 907 954 1861 7,0j 13 5 40—44 år 857 884 1741 6,5 » 45—49 år 818 877 1695 6,43, 50—54 år 714 740 1454 5,9 ”15 55459 är 651 749 1400 5,3; 9 9 60—64 år 525 689 1 214 4,6 ' 65—69 år 510 623 1 133 4,3 70—74 år 321 423 744 2,8 75—79 år 196 262 458 1,7 10,1 80—84 år 86 147 233 0,9 85— år 37 68 105 0,

Totalt 12 732 13 853 26 585 100,2 100,0

de utbildning. En jämförelse med motsvarande data från Låginkomst- utredningens data för landets befolkning i sin helhet för år 1968 (se tabell 1.4 i kapitel 1, s 89), visar att de olika utbildningsgrupperna omfat- tar ungefär lika stora andel som inom befolkningen i landet i dess helhet. De ligger också på ungefär samma nivå som motsvarande siffror för be- folkningen i landets städer med undantag för de tre städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta gäller inkomst tillsammans med maka/make under år 1968 före skatt och inklusive barnbidrag, studielån och extrainkomster. Inkomst- nivån är betydligt lägre än i Oxhagen och Skärholmen, ungefär lika hög som i Kirseberg och något högre än i Jörn. Se tabell 3.15 a och 3.15 b.

Enligt intervjuundersökningen ser inkomstfördelningen i Skellefteå ut på följande sätt:

Inkomst Procentuell fördelning i kr Män Kvinnor 0— 9 999 13,8 21,6 10000—19999 15,2 15,6 20 000—29 999 29,0 25,7 30 000—39 999 23,2 21,6 40 000—49 999 9,4 9,0 50 000— 8,0 4,2 Okänd inkomst 1,4 2,4 Summa 100,0 100,0

SOU 1972:20

1 Skellefteå hör knappt 10% av invånarna till socialgrupp I, och de övriga fördelar sig ungefär lika på socialgrupperna 11 och 111. Det hade varit önskvärt att undersöka befolkningens fördelning på olika social- grupper inom de olika delområdena. Vi har i samband med våra undersökningar studerat socialgruppstillhörigheten hos befolkningen i områdena Moröhöjden och Mobacken. I Moröhöjden dominerar socialgrupperna II och 111, medan Mobacken har en övervikt för socialgrupperna I och 11. Någon studie som ger en totalbild av den sociala segregationen i Skellefteå i sin helhet har vi inte haft möjlighet att ge- nomföra.

Något om näringsliv och sysselsättning iSkellefteä

Skellefteregionen var tidigare en utpräglad jordbruksbygd men har under de senaste decennierna blivit alltmer industrialiserad. Denna expansion berodde till en början på Bolidenbolagets gruvfyndigheter och utbyggande av kraftverken i älven. Differentieringen på olika industrier har ökat kraftigt från början av 1950-talet. Regionen har nu, jämfört med hela rikets näringsgrensfördelning, en större andel sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk och industri, medan andelen inom handel och förvaltning är mindre.

Inom undersökningsområdet finns ett sjuttiotal företag med fler än tio anställda. Ortens största företag är HIAB-FOCO AB, Alimakverken, BPA, Kraftverket och Bröderna Forslund. Den största branschen är metall- och verkstadsindustrin. Enligt uppgifter från arbetsförmedlingen har ett tiotal företag inom denna bransch fler än fyrtio anställda.l Andra industri- grenar av betydelse är jord- och stenindustrin och träindustrin. Till de större arbetsplatserna hör också skolorna och lasarettet. Majoriteten av de vuxna männen och kvinnorna inom undersöknings- området har som redan nämnts enbart folkskoleutbildning.2 Ungefär 20% har gått igenom realskola eller motsvarande. Då det gäller högre utbildning har männen i större utsträckning än kvinnorna studentexamen eller högre examen.

Av de yrkesverksamma arbetar ca en tredjedel (31,9 %) inom gruv- och verkstadsindustrin. Till de största arbetsplatserna inom denna bransch hör Bolidenbolaget, HlAB-FOCO och Alimakverken. Med naturveten- skapligt, humanistiskt och administrativt arbete sysslar ungefär en fjärdedel (25,7 %) och inom den kamerala sektorn finns 10,6% av arbetskraften. Lika stor andel av de förvärvsarbetande finner man inom olika servicegrenar. Kommersiella yrken sysselsätter 12,8 %, medan transport och kommunikationer har 5,6% av arbetskraften. Andelen, som i centralorten har lantbruksarbete och som är fiskare är naturligtvis låg, endast 2,8 %.

En omfattande pendling av arbetskraft sker från omlandet till centralorten. Tillgängliga uppgifter från Folk- och bostadsräkningen 1965 visar att ca 3400 människor dagligen reser från olika orter in till Skellefteå. Antalet pendlare från Skellefteå till andra orter är ca 800. Det största utbytet i båda riktningarna sker med Skellefteå landsförsamling.

På grund av att näringslivet i så hög grad domineras av tung industri, är

176 SOU 1972:20

1 Endast ett av dessa, AB Telefabrikation, har i någon större utsträck- ning kvinnlig arbetskraft.

2Enligt intervju-

undersökningen år 1969. '

en stor del av den undersysselsättning som finns i Skellefteå koncentrerad till kvinnorna. På 1 000 förvärvsarbetande män går det i Skellefteå 405 förvärvsarbetande kvinnor. Siffrorna för riket i sin helhet är 1 000—506.

Enligt 1965 års folkräkning är ungefär 70 % av kvinnorna inom undersökningsområdet inte förvärvsarbetande. Centrum och där näralig- gande områden har den största andelen kvinnor ute iförvärvslivet medan den minsta andelen finns inom området Degerbyn inklusive Mobacken. En del av dem, som inte är ute i yrkeslivet, är studerande. En stor andel av de icke förvärvsarbetande kvinnorna är hemmafruar. Ungefär 40 % av männen är inte förvärvsarbetande.

Arbetslöshet drabbar i störst utsträckning äldre manlig arbetskraft utan utbildning, men den är ett kännbart problem även för kvinnor i vissa yrken och i vissa åldrar. Utöver den kända arbetslösheten finns det tro- ligen en betydande dold arbetslöshet bland kvinnor, som inte bryr sig om att söka arbete, eftersom de känner till den dåliga tillgången på arbets- möjligheter.

Antalet arbetslösa är i regel minst under sommaren, ökar successivt un- der hösten och når sin kulmen under vårmånaderna.

Service

Undersökningsområdet utgör kärnan i den vidgade staden.1 I detta är en stor del av den service, som invånarna i centralorten och i kommunen i sin helhet har behov av, koncentrerad. Det gäller kommunal service, so- cial service och skolor och det gäller även kommersiell service av olika slag inklusive mycket av det utbud, som finns av fritids- och kulturakti- viteter.

Efter kommunsammanläggning har de kommunala arbetsuppgifterna i viss utsträckning eentraliserats till centralorten. Kommunalkontoren i förutvarande kommuncentra har dragits in. Viss service i Bureå, Byske och Jörn lämnas genom kommunexpeditioner. Tjänstemän som är place- rade i centralorten åker också ut till dessa orter och har mottagning där.

Hälso- och sjukvård. Åldringsvård.

Vad gäller hälso— och sjukvårdsservice finns i centralorten bla ett lasarett, som är regionsjukhus, ett trettiotal tandläkare, folktandvård, barna- och mödravårdscentraler, sjukhem för långtidsvård och psykvård, ett tjugotal hemvårdare. Beträffande den öppna åldringsvården finns närmare 400 hemsamariter och cirka 650 vårdtagare.

I undersökningsområdet finns det närmare 2 000 åldringshushåll. Det finns ca 300 pensionärslägenheter, och på ortens tre ålderdomshem finns sammanlagt 230 platser.

Barntillsyn

För barnen inom undersökningsområdet finns sex lekskolor, som tillsammans tar emot ca 200 barn. Dessutom finns lekskolor för utvecklingsstörda, cp- och hörselskadade barn. Det finns tre daghem, som tillsammans tar emot 115 barn. Antalet familjedaghemsplatser är 130.

SOU 1972:20 177

1 Från 1.1.1971 Skellefteå kommun

(se kommentar på s 168).

Utbildningsmöjligheter

Skellefteå fungerar även i skolhänseende som centralort för ett stort ornland. Många av eleverna i skolorna har sina hem utanför orten och reser dagligen mellan hemort och skolort. Många elever är inackorderade i Skellefteå under terminerna.

Inom området finns på grundskolenivå tolv skolor, som är fördelade på fyra rektorsområden med sammanlagt ca 3 800 elever. Det finns en fackskola med två skolenheter med sammanlagt något över 500 elever och ett gymnasium uppdelat på två skolenheter med ca 1 300 elever. Orten har tre yrkesskolor, där det sammanlagt finns ca 1 100 elever. Av dem som går ut grundskolan fortsätter 40 % till yrkesskola, medan 30 % går till fackskola och 30 % går till gymnasium.

Vuxenutbildning finns to m gymnasienivå i en del ämnen. Dessutom har studieförbunden en omfattande kurs— och studiecirkelverksamhet. Ibland ges, beroende på tillgången på lärare, universitetskurser på upp till tvåbetygsnivån i ett mindre antal ämnen.

En folkhögskola, Medlefors, med sammanlagt ett hundratal elever i tre årskurser, ligger inom undersökningsområdet. Orten har också en lantbruksskola och ett omskolningscentrum för hela Skellefteregionen.

Något om fritiden iSkellefteä

De fritidssysselsättningar, som står till buds för befolkningen i undersökningsområdet, är många och av varierande slag.

När det gäller fritidssysselsättningar utomhus finns det möjligheter till friluftsliv och idrott både inom undersökningsområdet och i dess omgivningar. Skellefteå är omgivet av skogar, och inom bekvämt räckhåll för stadsborna finns fiskevatten och jaktmarker. Var femte invånare i Skellefteå fiskar eller jagar minst en gång i månaden, enligt vad man svarade i intervjuundersökningen. Det finns flera fiske- och jaktsamman- slutningar på orten. I terrängen lägger man ut skidspår, några elbelysta, varje vinter, och det finns en skidstuga och en lift strax utanför undersökningsområdet. Idrottsmöjligheter finns både inomhus och utomhus. Det finns ett femtontal idrottsföreningar för bl a gymnastik, orientering, bandy, curling och tennis och dessutom skolidrottsför- eningar. En ny simhall håller på att byggas. Möjligheter till utomhusbad har man på kort avstånd från orten.

När det gäller möjligheter till inomhussysselsättningar på fritid (utan- för hemmet) erbjuder Skellefteå troligen ungefär samma urval, som andra svenska städer av samma storleksordning. Man har några restauranger att välja på, och på ett par av dem ordnas dans. Dans ordnas också på Folkets hus och sommartid i Folkparken. Stadshotellet har en pub, dit främst ungdomar tycks gå. Det finns tre biografer. Jag har talat med skelleftebor, som tycker att man visar ”mest gamla filmer” och oftast ”pang-pang och Västernfilmer”. Ungefär 70% av invånarna i undersök- ningsområdet går enligt intervjuundersökningen på bio högst en gång om året.

Sedan två år tillbaka har Riksutställningar bedrivit försöksverksamhet i

178 SOU 1972:20

Skellefteå stad. Man samarbetar bla med den grupp som leder det pedagogiska utvecklingsarbete som i regi av SÖ pågår vid en av skolorna i staden (Brännans skola). Man ordnar också utställningar i utställnings- hallen Expolaris, på muséet och på andra håll i staden, i viss utsträckning i samråd med bildningsorganisationer som ABF och Vuxenskolan. Under år 1969 inleddes ett visst samarbete på lokal basis mellan Riksutställ- ningar, Rikskonserter och Riksteatern. Riksteatern startade då sin regio- nala verksamhet i Västerbotten och gav under hösten 22 föreställningari stadens skolor som sågs av ca 2 600 skolungdomar.

Det finns två bibliotek inom undersökningsområdet. Dessa behandlas mera utförligt i ett avsnitt längre fram om bokutbudet.

Bingo är en populär fritidsaktivitet. I ortspressen tar bingoannonserna oftast hälften eller mer av utrymmet på nöjessidorna. Man lockar med sådant som ”Storbingo”, ”Jättebingo”, ”Påskbingo” och ”Julbingo”. Det finns inom området flera lokaler som regelbundet används för bingospel, bl a Folkets hus och Spelhallen vid travbanan. Av de tillfrågade i intervju- undersökningen hade nästan 40 % spelat bingo en eller flera gånger under de senaste tolv månaderna.

Inom undersökningsområdet finns en mångfald ideella, politiska, religiösa, fack-, hobby- och andra föreningar. En komplett inventering har vi inte kunnat göra, och de föreningsregister som finns är inte fullständiga. Ungefär 30% av de tillfrågade vid intervjuundersökningen hade under de senaste tolv månaderna deltagit i något förenings- eller styrelsesammanträde (inklusive sammanträden förknippade med kommu- nala uppdrag). Det är i jämförelse med de övriga undersökningsorterna något fler som gör detta i Skellefteå. Skellefteborna skiljer sig inte nämnvärt från befolkningen i de andra orterna, då det gäller intresse för studiecirklar och kurser. Årligen anordnas ett stort antal kurser av bildningsförbunden ABF, TBV, Vuxenskolan, Medborgarskolan och Sveriges Kyrkliga Studieförbund m fl.

Befolkningen i Skellefteå visar ett förhållandevis stort religiöst intresse. En fjärdedel av dem som bor inom undersökningsområdet går i kyrkan eller någon annan religiös samlingslokal minst en gång i månaden. Förutom kyrkorna i Sankt Olovs församling och i Landsförsamlingen har Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Filadelfia, Missionskyrkan, Frälsnings- armén, Betania, Mormonkyrkan och Jehovas vittnen en eller flera mötes- lokaler.

Inom området finns tre fritidsgårdar. Den största av dessa är Centrumgården som ligger i den centrala delen av staden. Här är lika många pojkar som flickor medlemmar, sammanlagt ungefär 600 ungdomar i åldern 13 till 20 år. De flickor som kommer är något yngre än pojkarna. Enligt föreståndaren går både skolungdomar och ungdomar som lämnat skolan i lika stor utsträckning till fritidsgården. 1 fritidsgården har besökarna tillgång till dagstidningar och några tidskrifter (Röster i Radio—TV, Korpen, Fönstret, någon modetidning och poptid- ning).

Fritidsgården vid Stationsgatan är ett komplement till Centrumgården, som förlägger en del av sina aktiviteter dit. Lokalerna vid Stationsgatan utnyttjas även av föreningar i staden.

SOU 1972:20

Getbergsgården fungerar som kvartersgård under en försöksperiod. Avsikten är att barn från 10 till 13 år ska vara där. Ett hundratal barn och ungdomar är medlemmar. Gårdens lokaler används också för Medborgarskolans barnverksamhet och av ett flertal föreningar, bl a av pensionärsföreningar.

För alla fritidsgårdarna i Skellefteå kommun utarbetas varje år ett ge- mensamt program.1 Dessutom har varje gård ett eget internt program. Verksamheten bygger på att man organiserar s k fritidsgrupper med mel— lan fem och tjugofem deltagare, som sysslar med olika ämnesområden. Till dessa grupper får man bidrag genom ABF. Andra punkter på pro- grammet är teater, film, musik, diskotek, ”ordet är fritt” och tävlingar.

Fritidsgårdarna försöker få kontakt med olika ungdomsorganisationer. Man bjuder in föreningar att besöka gårdarna. Vid en enkät bland gårds- medlemmar visade det sig att en stor del av dessa var med i någon för- ening.2

Bokutbudet iSkellefteä undersökningsområde

I Skellefteå kan man köpa böcker genom bokhandel, varuhus, kiosker, förlagsombud. Man kan låna böcker på stadsbiblioteket, på skolbiblio- teken och på biblioteken på Stiftsgården och museet.

Bokdistribution genom försäljning

Två A-bokhandlare finns inom området, Lagergrens bokhandel och Lindströms bokhandel. Det finns också en bokhandel med ett mindre omfattande och ganska specialiserat sortiment, nämligen Missionsbokhan- deln.

Genom bokhandeln organiseras läsecirklar av två olika slag. I de sk ”privata läsecirklarna”, där en privatperson på bokhandelns eller på eget initiativ samlar deltagare och rekvirerar böcker genom bokhandeln, finns årligen ca 150 medlemmar, uppdelade på ett femtontal cirklar. Ofta pågår dessa cirklar under flera vinterhalvår med samma deltagare. Det finns också ett par ”bokhandelscirklar”. Deltagarna i dessa har ingen kontakt med varandra. De byter böckerna i den bokhandel, som har valt ut litteraturen. Deltagarantalet i dessa cirklar uppgår årligen till ca 125 personer. För denna typ av läsecirkel har bokhandlarna märkt ett ökat intresse under de senaste åren. Intresset för de ”privata läsecirklarna” har däremot minskat något.

Cirkelböckerna består, oavsett typ av läsecirkel, enbart av skönlittera- tur. Varje deltagare får tillfälle att läsa ungefär tio böcker. Lånetiden är två till tre veckor. Enligt bokhandlarna är deltagarna i läsecirklarna till övervägande delen kvinnor, oftast i åldern 30—40 år. Mestadels är de hemmafruar till tjänstemän. De få män som är med i en läsecirkel är i regel tjänstemän eller lärare. Mycket få cirkeldeltagare bor utanför Skellefteå centralort.

Ett begränsat intresse finns för bokklubbar av typen Svalans och Tidens bokklubbar. I dessa bokklubbar, där deltagarna själva köper böckerna, finns det uppskattningsvis ett trettiotal medlemmar inom

180 SOU 1972:20

1 Förutom de tre gär- darna i centrala Skel- lefteå hör fritidsgårdar- na i Skelleftehamn, Byske, Jörn och Boliden till samma organisation.

2Denna enkät utför- des av föreståndaren på Centrumgården.

tätorten. Enligt bokhandlarna är dessa deltagare ”ofta arbetare på industrier och företag i staden och mera sällan tjänstemän”.

Alla varuhus i Skellefteå har bokförsäljning. Tempo har bokförsäljning på två ställen i samma lokal. Vid entrén finns vid tidningsdisken en ”karusell”, som huvudsakligen innehåller böcker som distribueras genom Pressbyrån. Man säljer här enligt uppgift ca 15 böcker per månad. Längre in i lokalen står tre ”karuseller” med ”riktiga” böcker från framför allt Wahlströms förlag, men också med ett urval pocketböcker. Här säljer man mest Wahlströms barn- och ungdomsböcker, av vilka man tio gånger per år köper in ett hundratal. De båda avdelningarna för bokförsäljning är helt skilda från varandra, och det är olika personer som har hand om in- köpen av böcker.

Även Domus har två från varandra skilda bokförsäljningsställen. Vid entrén, där utbudet (förutom av tidningar och tidskrifter) består av böcker som distribueras av Pressbyrån, säljs varje månad ett hundratal böcker. På varuhusets undre försäljningsplan säljes böcker i större omfattning. 1968 års försäljning omfattade ca 8 500 böcker. Under 1969 ökade antalet saluförda titlar från 200 till 300; försäljningen steg också något. Böckerna är till största delen barn- och ungdomsböcker och levereras huvudsakligen från Rabén & Sjögrens förlag. Ett antal pocketböcker finns också här.

Ett ICA—varuhus, främst för livsmedel, saluför böcker från Pressbyråns sortiment vid den disk, där man säljer tidningar, tidskrifter, tobak och choklad.

Någon uppgift om bokförsäljningens omfattning har vi inte fått tillgång till. Även EPA har bokförsäljning med ungefär samma sortiment som övriga varuhus.

Orten har fem tobakshandlare, som även säljer böcker. Det finns ett tjugotal kiosker. Tre av dessa är Pressbyråkiosker med bokförsäljning. Även de övriga kioskerna har bokförsäljning.

Ett flertal förlag har ”representanter” eller ombud i Skelleftetrakten. Dessa säljer böcker per telefon eller vid personliga besök. Att kartlägga denna verksamhet är en mycket besvärlig arbetsuppgift. För en uttöm- mande beskrivning av detta område är det nödvändigt att genom kontakt med förlag i hela landet undersöka vilka av dem som har representanter eller ombud i Skellefteå, något som inte har varit möjligt inom ramen för denna studie.

Större andelen av kunderna i Missionsbokhandeln är bosatta utanför tätorten. De köper ofta böcker genom predikanter, som fungerar som ombud för denna bokhandel.

Bokdistribution genom utlåning

Skolbibliotek för eleverna finns vid samtliga grundskolor i undersöknings- området. Handböcker och uppslagsböcker är huvudsakligen placerade i lärarrum och klassrum, medan facklitteratur och skönlitteratur oftast finns i en särskild bibliotekslokal. Som bibliotekarie fungerar någon lärare vid skolan. Bokinköpen görs av bibliotekarien i samråd med lärarna. Kontakterna mellan de olika skolbiblioteken är mycket

SOU 1972:20 181

Tabell 2.29 Verksamheten vid grundskolans bibliotek i Skellefteå för läsåret 1968/69.

Rektorsområde Bokbestånd Hemlån Antal öppet- Antal elever (juni 1969) hållande iskolan tim./dag Norrhammarskolans rektorsområde Norrhammarskolan 6 183 11 776 5 593 Alhemsskolan 1 334 7 807 2 209 Friggskolan 2 976 3 750 1 198 Kanalskolans rektorsområde Kanalskolan 7 240 3 2803 2 351 Getbergsskolan 2 366 6 755 1,3 236 Moröskolan 4 089 9 400 1,3 336 Strömsörskolan 4 840 2 245 4 218 Brännans rektorsområde Brännanskolan 6 766 7 258 3 680 Sörböle rektorsområde Sörböleskolan 5 270 5 800 453 Sunnanåskolan 3 581 6 420 354 Stackgrönnans skola Mindre vand- 2 51 ringsbibliotek

a Siffran omfattar även fackskoleelevernas hemlån.

begränsade och eleverna på en skola kan endast låna på ”sitt” bibliotek. ;

Stads- och skolbiblioteken är i Skellefteå skilda från varandra. En i kommitté har tillsatts för att utreda frågan om samarbete mellan de båda l bibliotekstyperna. Diskussion förs om det bör vara biblioteksutbil- , dad personal eller en lärare som skall sköta skolbiblioteken. En viss i kontakt finns nu mellan skola och stadsbibliotek genom att elevernai grundskolan klassvis besöker stadsbiblioteket, visas runt och får information av en bibliotekarie. Elever utnyttjar också stadsbiblioteket ' för att lösa grupparbetsuppgifter i skolan.

Skolbiblioteket fungerar något olika på olika skolor. Oftast finns en bibliotekslokal med särskilda öppettider. Flera skolor låter biblioteks-

Tabell 2.30 Verksamheten vid biblioteken vid gymnasierna, fackskolor- na, yrkesskolorna och folkhögskolan i Skellefteå under läsåret 1968/69.

Skola Bokbestånd Hemlån Antal öppet- Antal elever juni 1969 hållande i skolan tim./dag

Baldersskolan 14 683 ca 850 2—3 693 Nordanåskolan 8 107 ca 940 5, 825 Mullbergsskolan 1 750 ca 400 _2_ 343 Medlefors folkhögskola 6 072 Ingen stati- Oppet hela 95

stik föres dagen SOU 1972:20 182 ”j.,

lokalen vara öppen hela dagen, så att den är tillgänglig på håltirnmar och raster. I en del klasser ordnas ”läsecirklar”, vilket innebär att eleverna får läsa böcker, som bibliotekarien valt ut och som deponeras i klassrum- met. Dessa böcker får inte lånas hem utan skall läsas på lediga stun- der i skolan. Det gäller bland annat Strömsörskolan. På Brännan- skolan lånar mellan- och högstadieleverna på skolbiblioteket, medan lågstadieeleverna får böcker direkt från skolbibliotekarien till sina klassrumsbibliotek. Dessa böcker byts lågstadieklasserna emellan. På mellanstadiet placeras facklitteratur i klassrummen, på högstadiet även skönlitteratur i så kallade ”friläsningsbackar”. Böcker i dessa backar används för läsecirklar inom klasserna. Enligt bibliotekarien på Brännan- skolan lånar eleverna mest i tio—tolvårsåldern. Flickor lånar i allmänhet fler böcker än pojkar. Flickorna föredrar skönlitteratur, medan pojkarna hellre lånar olika slag av facklitteratur. Elever på praktiska linjer lånar inte så mycket som elever på övriga linjer.

Alla gymnasieelever och fackskoleelever har tillgång till skolbibliotek. Baldersskolans elever har hela dagen möjlighet att gå till biblioteket för att låna tidskrifter och använda uppslagsböcker. En särskild avdelning för boklån har öppet 2—3 timmar varje skoldag. Det finns dessutom ”klassuppsättningar” med böcker i ämnesrummen. Eleverna får låna hem av dessa. I Nordanåskolan flnns elevbibliotek, elevreferensbibliotek och lärarreferensbibliotek. Dessutom finns smärre bokbestånd för olika ämnen och större institutionsbibliotek inom vissa ämnen, tex svenska och naturkunskap. Kanalskolans fackskoleelever får låna på samma skolbibliotek som högstadieeleverna.

Biblioteksverksamheten vid yrkesskolorna är av mindre omfattning än vid övriga skolor i Skellefteå. Centrala yrkesskolan har inget bokbestånd, Klockarskolan har utom ett mindre bokbestånd ett vandringsbibliotek från stadsbibliotekets filial i Prästbordet, och Mullbergsskolan ha; ett eget mindre bokbestånd (90 % av utlåningen utgörs av skönlitteratur). Medlefors folkhögskola har'ett eget bibliotek. Enligt bibliotekarien är bokbeståndet dåligt, och skolans elever lånar i stor utsträckning på stadsbibliotekets filial i Prästbordet.

Stiftsgårdens bibliotek

Biblioteket består av ca 8 000 band, nästan enbart teologisk litteratur. Endast referenslitteraturen finns lätt tillgänglig på hyllor och används av konferensdeltagare och kursdeltagare som besöker stiftsgården. Ett femtiotal böcker lånas årligen ut från biblioteket i form av hemlån.

Skellefteå museums bibliotek

Museet har ett bibliotek med drygt 8 000 katalogiserade böcker. Dessutom har museet en omfattande boksamling (till stor del äldre böcker), vilken man håller på att katalogisera och binda in. Det är främst skolor och kurser som utnyttjar museibiblioteket, men man samarbetar också med stadsbiblioteket. Ett hundratal böcker lånas ut årligen.

SOU 1972:20

Boksamlingen i församlingshemmet

Kyrkobröderna i Skellefteå landsförsamling äger ett bibliotek, som de fick hand om genom en donation vid mitten av 1950-talet. Boksam- lingen, som innehåller en stor religionshistorisk samling, förvaras i församlingshemmets källare och är inte tillgänglig för allmänheten.

Skellefteå stadsbibliotek

Inom undersökningsområdet ligger ”huvudbiblioteket” i Skellefteå biblioteksförbund och en av dess filialer. Huvudbiblioteket är beläget i samma fastighet som Folkets hus vid genomfartsleden E4, något vid sidan av affärscentrum. Filialen ligger i stadsdelen Prästbordet och är inrymd i landskyrkans församlingshem (se figur 2.17 och 2.18).

Huvudbiblioteket har lokaler i två våningar. [ gatuplanet (på en golvyta på ca 370 m2) finns en låneavdelning för vuxna, en tidskriftsavdelning, ett tonårsrum, en läsesal med utrymme för läsapparat och en musikavdelning med fyra lyssnarplatser. Här finns även ett magasin för böcker, tidningar och tidskrifter. Avskilt från lokalerna iövrigt och med separat ingång från gatan finns ett tidningsrum. Dörren mellan tidningsrummet och övriga bibliotekslokaler hålls läst, och endast bibliotekspersonal med nyckel till dörren kan använda denna passage.

På andra våningen finns barnavdelningen, som är ett stort U-format rum med alkov för sagostunder och kasperteater. Ytan är ca 270 m2. Denna våning rymmer också kontorslokaler, som omfattar fyra rum för bibliotekarier, en katalogavdelning, ett talboksrum, ett rum med arbetsplatser för kontorspersonalen, ett rum för kulturnämndens och biblioteksstyrelsens ordförande, ett rum för biblioteksförbundets och kulturnämndens kansli och ett utrymme för kopieringsapparat och paketering samt ett lunchrum.

Vid slutet av 1969 hade biblioteket en personal bestående av tre heltidsanställda bibliotekarier och en halvtidsanställd. Två kontorister var anställda på heltid och två hade timtjänst. Dessutom fanns en timanställd taltidningsredaktör och en taltidningstekniker, fyra timanställda inläsare av taltidningar och talböcker och ett biblioteksbiträde. Biblioteket hade under 1969 öppet vardagar 11—20 och lördagar 11—14 under vinter- halvåret. Under sommaren hade man öppet vardagar 11—14 och 17—19 samt lördagar 11—14.

Bokbeståndet vid årets slut uppgick till 36 275 band, inklusive handbokssamlingen, som bestod av 3 629 band. Antal dagstidningar var 16, varav 2 var kvällstidningar. Biblioteket hade ca 200 tidskrifter och 760 grammofonskivor.

Programverksamheten under 1969 bestod av några författaraftnar, debatter, filmvisningar, utställningar och besök av några ”kända personer”. Regelbundet hade man sagostunder varje vecka.

Biblioteket hade vandringsbibliotek på två ålderdomshem och ett vilohem, på polisstationen, på brandstationen, på ett barndaghem och i folktandvårdens väntrum. En ”Boken kommer”-verksamhet bedrevs med hjälp av bilkårister, vilka lämnade böcker till sjuka och handikappade.

184 SOU 1972:20

ii

Antal boklån l I 000

Febr Ilon Mars Juni Nov Dec April Maj Juli Sept Okt

Figur 2.20 Bokutlåning januari 1968 december 1969 vid huvudbiblioteket i Skellefteå.

Aug

Dessutom hade en halvtidsanställd bibliotekare hand om lasarettsbiblio- teket.

På lasarettets bibliotek fanns vid årets slut 2 953 böcker. Utlåningen var 7 398 band under året. Av dessa var 28 % facklitteratur för vuxna, 69 % skönlitteratur för vuxna och 3 % barnlitteratur.

Utlåningen under 1969 från huvudbiblioteket var, exklusive interur- banlån, 99 293 band. 26 % av dessa var facklitteratur för vuxna, 40 % var skönlitteratur för vuxna och 34 % var barn- och ungdomslitteratur. Utlåningen var ungefär 5 band per invånare i centralorten.

Filialen i Prästbordets församlingshem

Prästbordsfilialen är inrymd i en liten lokal i Prästbordets församlings- hem. På en yta av ca 100 m2 finns en gemensam utlåningsavdelning för barn, ungdom och vuxna, ett läsrum och ett kontorsrum. Biblioteket är trångt och bokhyllorna står tätt men lokalen ger ett hemtrevligt intryck och är omtyckt av låntagarna.

Under 1969 fanns där en personal bestående av en bibliotekarie och två kontorister. Biblioteket har öppet vardagar 11—13 och 17—20, lördagar 12—15. Bokbeståndet var vid 1969 års slut 43 290 band, av vilka handbokssamlingen utgjorde 1085 band. Biblioteket har ingen musik- anläggning men har till skillnad från huvudbiblioteket utlåning av grammofonskivor (skivbeståndet är ungefär 250 stycken). Antalet dags- tidningar var sex och antalet tidskrifter ett hundratal. Man anordnade re- gelbundet sagostunder för barn. Någon annan programverksamhet före— kom inte. Av filialens vandringsbibliotek var två placerade inom under- sökningsområdet (på ett ålderdomshem och på en yrkesskola).

SOU 1972:20

Antal boklån 26000

2000

| 0110

Jan Feb!" Mars April Maj Juni Juli Aug Sep? Okt Nov Dec

Figur 2.21 Bokutlåning januari 1968 december 1969 vid filialen i Prästbordet, Skellefteå.

Samtliga vandringsbibliotek från denna filial lånade ut ungefär 2 200 böcker, och något mer än 600 band lånades ur de två vandringsbiblio- teken som var placerade inom undersökningsområdet. Sammanlagt lånade filialen under 1969 ut 34 705 band, varav 17% utgjordes av facklitteratur för vuxna, 28 % skönlitteratur för vuxna och 55 % barn- och ungdomslitteratur. Per invånare i centralorten blir detta ungefär 3 band.

Av Prästbordsfilialens utlåning går ungefär 14 % till personer utanför Skellefteå. Denna förhållandevis höga siffra kan hänga ihop med att personer bosatta i landsförsamlingen har närmare till filialen och oftare lånar där än på huvudbiblioteket; en fördel för dem är att det här finns goda parkeringsmöjligheter. Av utlåningen inom Skellefteå går de flesta böckerna till bibliotekets närmaste omgivning och till befolkningen på södra sidan om älven.

Tabell 2.3] Fördelningen av lånen på olika områden inom undersök- ningsområdet i Skellefteå under perioden 15.1.1970—15.3.1970 (enligt boklåneundersökningen).

Område Böcker lånade från Böcker lånade från

huvudbiblioteket filialen

Antal % Antal % Centrum 2 053 11,62 152 3,12 Älvsbacka—Strömsör 1 673 9,47 14 0,29 Nedre Norrböle 2 906 16,45 15 0,31 Övre Norrböle ] 659 9,39 61 1,25 Moröhöjden 662 3,75 16 0,33 Morön 2 256 12,77 196 4,03 Söder'om Älven 1 727 9,77 612 12,58 Prästbordet 516 2,92 1 611 33,11 Degerbyn—Mobacken 439 2,48 1 081 22,22 Sjungande dalen 210 1,19 256 5,26 Lån till platser utanför orten 2 975 16,83 688 14,14 Okända 593 3,36 164 3,37

Totalt 17 669 100,00 4 866 100,00

186 SOU 1972:20

Tabell 2.32 Antal län per invånare inom olika områden inom Skellefteå undersökningsområde under perioden 15.1.1970—15.3.l970 från hu- vudbiblioteket i Skellefteå och från filialbiblioteket i Prästbordet (enligt boklåneundersökningen).

Område Antal lån per invånare

Ifrån huvud- Från filial- Totalt från biblioteket biblioteket i båda bib- i Skellefteå Prästbordet lioteken

Degerbyn med Mobacken 0,32 0,79 1,11 Prästbordet 0,24 0,74 0,98 Sjungande dalen 0,40 0,49 0,89 Centrum 0,74 0,05 0,79 Övre Norrböle 0,72 0,03 0,75 Morön 0,66 0,06 0,72 Älvsbacka och Strömsör 0,67 0,01 0,68 Nedre Norrböle 0,61 0,00 0,61 Sunnan, Sörböle och Anderstorp (området söder om älven) 0,43 0,15 0,58 Moröhöjden 0,28 0,01 0,29

Utlåningen under våren 1970 i Skellefteå

Data om biblioteksutlåningen har som tidigare nämnts insamlats och bearbetats genom den s k boklåneundersökningen. En samlad redovisning av denna undersökning finns på annan plats idenna rapport. Här skall vi endast redovisa vissa resultat, som hänför sig till de olika delområden vi har delat in Skellefteå 1 och som för Skellefteås del bygger på data beträffande utlåningen under perioden 15.1.1970—15.3.1970.

Av huvudbibliotekets utlåning går nästan 17 % till personer som är bosatta utanför Skellefteå. Det är inte särskilt anmärkningsvärt, eftersom biblioteket är det största inom Skellefteå biblioteksförbund.

Huvudbibliotekets böcker när hela undersökningsområdet. Merparten av lånen går dock till de centrala delarna av tätorten, dvs områden i bibliotekets närhet och till de norra och östra delarna av orten. Även filialen lånar ut böcker till hela undersökningsområdet. Antalet boklån från filialen till områden som ligger nära detta bibliotek är dock avsevärt fler än boklånen till delar av tätorten som ligger längre bort från filialen.

Om man räknar ut antalet lån per invånare för vart och ett av de tio delområden, som vi delat in undersökningsområdet i, får man följande resultat (tabell 2.32).

Områdenas läge i förhållande till de båda biblioteken framgår av kartan i figur 2.22.

Befolkningen i stadens centrala delar utnyttjar naturligt nog huvud- biblioteket mer än de som bor mera perifert. Pråstbordsbiblioteket utnyttjas mest av dem som bor i tätortens västra delar och därmed i detta biblioteks närhet. Huvudbiblioteket utnyttjas i ganska stor utsträckning av befolkningen i alla stadsdelar, medan Pråstbordsbiblioteket nästan ute- slutande utnyttjas av dem som bor i de västra stadsdelarna. Att det totala antalet lånade böcker per person är högre i de västra ytterstadsdelarna än i de östra och södra ytterstadsdelarna kan bero på att de som bor västerut

SOU 1972:20 187

,......ocent...-olonoooocouwzouuno—o......... ..

.. '...' ; ... 'loooooc..... . Sjungande dalen : '._ . ":. _... .: 0,40+0,49=0.89 E ", Övre Norrböle : .... " : '. 0,72+0,05=0,75 »..." .. : ". : '... så "nu. ... .: ” '... :. Degerbyn ! Nedre Norrböle "u...!" : MorohOJde-nn .. : 553322 ” Prästbordet; ' 0.6|+u,oo=0,ei :. --.....___ 0,za+o,oi- ,29 .: : ' ' ' ' ; 0.24+0,74= se : _. ..... .. . Filiol— .' Centrum ;. . o . . . :!:"!- ib'iotek' ::::i 74+0,=os O,;79 Alvs— _'-.._=_ : Ä ' Huvudbiblioteketl]: bod"? Strömsö Moron "u,. ..

. 0,67+00| -0,&B

( .c. ,, m 'n'; ' . l :, ,..x :. ll € .. . . ' 0 *: ".. Område+ söder om Iven __." _: | ". 0143+0,|5=0,5 _. .. . | ... , .. . "o. .. ...... .... c. .. . | . . o. .. . . ...... ...

Figur 2.22 Bokutlåningen från huvudbiblioteket och Prästbordsfilialen per in- vånare inom olika områden i Skellefteå den 15.1.1970—15.3.l970 (enligt boklåv neundersökningen). Den första siffran i varje område anger antalet lån per invånare från huvudbiblioteket, den andra antalet lån per invånare från Pråstbordsfilialen.

därigenom får ”dubbel biblioteksservice”, dels genom huvudbiblioteket, dels genom sin egen filial (Prästbordsfilialen).

Skillnaden i total utlåningsfrekvens hänger emellertid sannolikt ocksa samman med skillnaderna i utbildningsnivå och därmed sammanhängande ekonomiska förhållanden för befolkningen i de olika områdena. De lägsta utlåningssiffrorna förekommer i de två områden inom staden, som enligt

....u...-ocuconce...-oc......”-too.-o...... . '-

. " .' ... S'un onde d le ; "...-......"- a n '.' ] g ; Övre Norrböle '="'-o... .: "" = ' o : | "o. 0 b : '. : ....' | eger gn " Oo ' 5 Mobocken ! Nedre Norr—byenuu'u. :. Moröhöjden %% . . . :. Prästbordet» l.. :! """-... m. ". o ' . ' in _. " "-. .: __ . Morön "'"-.., : ..x' _ .. x. : O.. . . . o o .. .. .c. '. . '.... Omr—ödet seder o alven '.' '... ,. '.'-., 0.71 ,o" . . .. . . . . . .. '.' . .Antal bond/inv. i åldern 0—I88r ". .:

. .Anlol band/lny i åldern l9— år "" '

Figur 2.23 Bokutlåningen från huvudbiblioteket inom olika områden i Skellef- teå i antal band per invånare i två åldersgrupper under perioden 15.1.1970—15.3. 1970 (enligt boklåneundersökningen).

188 SOU 1972:20

... ...,—....o.o..O..|o..-oooccoo?::none-......... ........ . . . o.. o...... :. Sjungande dalen ? .. Övre Norrböle '-': ..__ .- men : : " . . = "t. : ..". .. [;Aeqerbän ;. "'I _. : Moröhöjden E Oboe en P tb d + : Nedre ”("m”/"e ""::-.. "f.. ; [£]. or e , .. '- lxm . .- ::n '. . . .. "o... Området söder :) älven _." .H.. .. o. . ”_... ._.' o.. ... .. '.' . . _Antol bund/inv. i åldern O—IBår ".. .:

. '.. ..

.Antol bond/inv. i åldern I9— år "'no—o...”” Figur 2.24 Bokutlåningen från Prästbordsfilialen inom olika områden i Skellef- teå i antal band per invånare i två åldersgrupper under perioden 15.1.1970— 15.3.1970 (enligt boklåneundersökningen).

vad vi känner till torde ha den största andelen invånare inom arbetarklassen (Moröhöjden och området söder om älven). Det genom- snittliga antalet lån per invånare i dessa två områden är mycket lägre än det genomsnittliga antalet lån per invånare i andra områden på liknande avstånd från närmaste bibliotek men med en annan befolkningsstruktur

(som Övre Norrböle, Sjungande dalen och Degerbyn med Mobacken). Kartorna i figur 2.23 och figur 2.24 visar antalet lån per invånare i två åldersgrupper (0—18 år respektive 19 år och uppåt) dels från huvud- biblioteket, dels från Prästbordsfilialen.

För huvudbibliotekets utlåning till barn och ungdom finns de högsta medeltalen i områden som ligger närmast huvudbiblioteket och norr om detta. Närheten till biblioteket spelar av allt att döma en ännu större roll som styrande faktor för filialens utlåning till barn och ungdom — för dem är det en mycket stor skillnad på värdena för näraliggande och mer perifera områden.

Avståndsfaktorn tycks även ha betydelse för de vuxna låntagarna på huvudbiblioteket och på filialen. I genomsnitt lånar man fler böcker per person inom områden i bibliotekets närhet än inom områden som ligger längre bort.

Av tabell 2.33 framgår det klart att det genomsnittliga antalet lån till barn och ungdomar i åldern upp till och med arton år är markant högti de områden som ligger runt om och i närheten av de båda biblioteken (i områdena Prästbordet, Centrum, Sjungande dalen och Övre och Nedre Norrböle) och markant lågt för områden som ligger långt från bibliotekslokalerna (tex Morön, Moröhöjden och området söder om älven). För den vuxna befolkningen är antalet lån per invånare inte lika

SOU 1972:20 189

Tabell 2.33 Antal lån per invånare för åldersgrupperna 0—18 år och 19— år inom olika områden inom Skellefteå undersökningsområde under perioden 15.1.1970—15.3.1970 från huvudbiblioteket i Skellefteå och från filialbiblioteket i Prästbordet (enligt boklåneunder-

sökningen). Område Antal lån per invånare Totalt från båda bib-

l åldern 0—18 år 1 åldern 19— år lioteken

Huvud- Från Totalt Huvud- Från Totalt biblio— Präst- biblio- Präst— teket bordsfi- teket bordsfi-

lialen lialen

Degerbyn med Mobacken 0,13 1,15 1,28 0,45 0,54 0,99 1,11 Prästbordet 0,27 1,72 1,99 0,22 0,37 0,59 0,98 Sjungande dalen 0,54 0,92 1,46 0,34 0,29 0,63 0,89 Centrum 1,54 0,06 1,60 0,54 0,05 0,59 0,79 Övre Norrböle 1,61 0,00 1,61 0,32 0,02 0,34 0,75 Morön 1,06 0,07 1,13 0,46 0,05 0,51 0,72 Älvsbacka med Strömsör 1,23 0,00 1,23 0,53 0,06 0,59 0,68 Nedre Norrböle 1,39 0,00 1,39 0,50 0,00 0,50 0,61 Sunnanå, Sörböle och Anderstorp (området söder om älven) 0,71 0,16 0,87 0,26 0,14 0,40 0,58 Moröhöjden 0,27 0,07 0,34 0,28 0,01 0,29 0,29

starkt kopplat till närheten till bibliotekslokalerna utan tycks vara mera beroende av utbildningsnivå, inkomster och den därmed samman- hängande socialgruppstillhörigheten hos områdets invånare. För denna grupp finner vi det högsta antalet utlånade böcker per person i ”överklassområdet” Degerbyn med Mobacken och det lägsta antalet ide stadsdelar där det såvitt vi vet till övervägande del bor arbetare (i Övre Norrböle, i området söder om älven och i Moröhöjden). Speciellt intressant är området Övre Norrböle, med ett jämförelsevis högt antal lån per invånare i åldern 0—18 år och ett jämförelsevis lågt antal län per invånare i åldern 19 år och däröver.

Några sammanfattande synpunkter

Det ligger nära till hands att i ett försök till summering säga att Skellefteå är en vanlig ”medelstor” svensk stad. Det är centralort för ett stort ornland, vars invånare upplever det som naturligt att söka sig dit i en mängd sammanhang. Staden erbjuder sina invånare en varierad uppsätt- ning arbetsmöjligheter och den ställer sina invånare och besökarna från omlandet inför ett varierat utbud av varor och tjänster. Skellefteå fungerar i mycket högre grad än något av de fyra andra undersöknings- områdena som ett ”helt” och ”fullfjädrat” samhälle. De som bor i Skellefteå behöver inte som invånarna i Kirseberg, Oxhagen, Skärholmen och Jörn lämna sin ”hemmavärld” för att uträtta ärenden och för att variera sitt fritidsliv. De kan också i mycket större utsträckning än invånarna i de fyra andra undersökningsområdena räkna med att hitta ett arbete inom sin ”hemmavärld”. Det är av vissa synpunkter naturligtvis

190 SOU 1972:20

bara en gradskillnad mellan att bo i något av Skellefteås ytterområden och att bo i storstadsförorter som Kirseberg, Oxhagen och Skärholmen. Men en skillnad är viktig: Stockholm och Malmö är så stora befolkningscentra och så svåröverskådliga att de inte längre fungerar som en "hemmavärld" för dem som bor i förorter av typen Skärholmen och Kirseberg. Och samma sak håller på att hända med det växande Örebro för dem som bor i Oxhagen och de andra förorterna väster om denna stad.

Kanske skiljer sig människornas situation i Skellefteå från den ide fyra andra undersökningsområdena mest i det avseendet att den som bor i Skellefteå kan leva hela sitt liv inom ett välkänt och överblickbart område med en radie på några få kilometer. ] det avseendet upplever man nära nog Skellefteå som en prototyp för den svenska ”medelstora” staden.

Men Skellefteå har också sina specifika drag. Det ligger i övre Norrland, och det betyder med den regionalekonomiska struktur som vi har i Sverige — låga inkomster och snålt med arbetstillfällen.

Skellefteå är också i högre grad än de flesta andra svenska städer en rent svensk stad. Det län, som den ligger i, har näst efter Gotlands län, den lägsta andelen utlänningar inom sin vuxna befolkning (0,9 % mot 2,2 % för Norrbottens län i norr och 1,5 % för Västernorrlands län i söder), vilket är anmärkningsvärt från den synpunkten att det innebär att ut- vandrarna från Finland (som ligger så nära tvärs över Bottenviken) söker sig dit i mindre utsträckning än till övriga delar av Norrland.1

Skellefteå är också en specifik stad ur religiös synpunkt. Här spelar svenska kyrkan och den svenska väckelsefromheten inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och Svenska Missionsförbundet — i ett Sverige som i övrigt snabbt håller på att sekulariseras — fortfarande en viktig roll i många människors liv. Det är betecknande att Skellefteå är den av de femton största svenska städerna, som har den minsta procentandelen vuxna invånare, som ej tillhör svenska kyrkan (vilket dels borde bero på att de starkaste religiösa grupperna i staden är sådana, vilkas medlemmar brukar stå kvar som medlemmar i svenska kyrkan, dels på att det finns få utlänningar i staden).

Klimatet i Skellefteå och läget i en skogrik bygd, där alla har nära till älven, sjön eller havet, bidrar till att man upplever miljön som genuint svensk. Invånarna har utomordentliga möjligheter att ägna sig åt fritidsak- tiviteter av typen fiske och jakt året om, åt bad och bär- och svampplock- ning om somrarna och åt skidsport och skridskoåkning om vintrarna.

Mitt i detta, som många ser som eftersträvansvärt och som någon kan- ske kan lockas att beteckna som en idyll, finns det säkert ändå många skelleftebor som upplever avflyttningsproblemet som ett allvarligt hot mot sin livsform. En fråga som många skelleftebor medvetet eller omed- vetet brottas med är om Skellefteå skall kunna hävda sig i konkorrensen med den långa raden av norrländska kuststäder och därmed klara sitt av- folkningsproblem. Finns det i grund och botten hos Skellefteborna den tillförsikt inför framtiden, som är en nödvändig förutsättning för en sats- ning på utbyggnad och en intensifierad samhällelig verksamhet? Även på det kulturpolitiska fältet? Även när det gäller läsning och böcker?

SOU 1972:20

1 Dessa sifferuppgifter är hämtade ur tabell 19 i Statistisk Årsbok för år 1970.

2.6 Beskrivning av Jörn

Jörns församling ligger inne i landet och har sin östligaste gräns ungefär 40 kilometer från kusten. Undersökningsområdet har samma utsträck- ning som Jörns församling.

Trakten är en skogsbygd med många sjöar, åar, kärr, sankmarker och myrar. Genom den norra delen rinner Byskeälven. Nivåskillnaderna är tämligen stora och det finns ett flertal höjder på mellan 300 och 500 meter över havet. Församlingen har en areal av ungefär 1 700 km2 .

Kortfattad historisk tillbakablick

Den tidigaste bosättningen och bebyggelsen av denna del av Norrlands inland lokaliserades i stort sett till områden norr och söder om J örnsbyg- den. Anledningen till att endast ett fåtal människor slog sig ner i denna trakt kan vara att sjöarna är ganska små och att traktens enda älv rinner genom områdets utkant. Före 1600-talet fanns bara en by, Stavaträsk, vilken bestod av ett enda hushåll. Under 1600-talets senare del och under början av 1700-talet grundlades några byar vid de leder, längs vilka malm fraktades från gruvan i Nasafjäll ner till kusten. I slutet av 1700-talet och i än högre grad fram mot mitten av 1800-talet tog nybyggandet fart och ett stort antal byar växte fram. Jörn blev kapellförsamling under Norsjö och fick en kyrkolokal i Jörns kyrkby 1838. Dessförinnan hade präster från Skellefteå hållit gudstjänster i stugorna ute i byarna.

Förbindelselederna var dåliga och många byar och gårdar var helt utan väg. Vintervägarna från lappmarken och ner mot kustlandet har delvis gått genom Jörn. Landsvägen via Varuträsk var under femtio år den stora genomfartsleden ner till kustområdet. Så småningom byggdes vägen genom Kågedalen och efter hand har fler förbindelseleder tillkommit.

Vid slutet av 1800-talet drogs stambanan genom övre Norrland genom Jörns socken. Stationssamhället Jörn anlades några kilometer väster om kyrkbyn, som därefter kallades Österjörn. Strax före sekelskiftet av- skildes Jörn från Norsjö församling och blev egen församling. Jörn blev centrum för socknens kommunala verksamhet. Alla kommunala förvalt- ningar hade sina kontor där. Jörn blev municipalsamhälle år 1924, vilket bidrog till att ortens ställning som ett administrativt centrum stärktes.

Antalet invånare i Jörns församling ökade successivt under åren efter sekelskiftet fram till år 1930, då församlingen hade ca 5 800 invånare, det höll sig sedan ganska konstant fram till 1950-talet och har sedan dess minskat år från år. Befolkningen uppgick år 1970 till ca 3 750 personer.

Till och med år 1966 var Jörn en självständig kommun. Vid års- skiftet 1966/67 skedde en sammanläggning av kommunerna Byske, Bureå, Skellefteå landskommun, Jörn och dåvarande Skellefteå stad. Administrativt centrum för den vidgade staden blev Skellefteå tätort. Jörn upphörde att vara municipalsamhälle.

I Jörn har den kommunala sektorn successivt skurits ner efter sammanläggningen. Ett flertal kommunala tjänster har flyttats till Skel- lefteå tätort, och den kommunala service, som förekommer på orten, har blivit allt mindre.

192 SOU 1972:20

.m—aÄa-eem

m...—93.4..— :. a_m 4:54

Bebyggelse och kommunikationer

Bebyggelsen är spridd på ett hundratal byar, som till en viss grad är koncentrerade till den sydöstra delen av församlingen, där bland annat Jörn är beläget. Gårdar och byar ligger glesare ju längre åt nordväst och norr man förflyttar sig.

Bebyggelsen i glesbygden består huvudsakligen av enstaka gårdar eller mindre byar. Från sekelskiftet fram till 1960-talet byggdes under varje decennium något över hundra hus. Därefter har det skett en markant nedgång i byggenskapen. Trakten präglas i dag av följderna av utflytt- ningen. Man märker vid färder genom området att det är påfallande många hus och gårdar som står öde. Detta gäller emellertid inte för tätorten Jörn. Här råder det snarare en viss bostadsbrist och här byggs många nya hus. Bebyggelsen i samhället stammar till stor del från tiden före år 1920. Under 1920- och 30-talen byggde man i ganska begränsad omfattning, medan det under 40-talet och ännu mer under 50-talet uppfördes ett stort antal hus. Under 60—talet har byggandets omfattning minskat något.

Tätorten täcker inte någon stor areal. En rundvandring längs ortens yttersta gränser tar mindre än en timme i anspråk. Från centrum kommer man snabbt ut i omgivningarnas skogar och myrmarker. Varken inom orten eller i dess närmaste omgivning finns några större nivåskillnader. Grundträskån rinner i väst—östlig riktning. I nord-sydlig riktning går järnvägen genom samhället. Dessa båda markanta ”leder” delar in samhället i fyra tydligt åtskilda ”sektorer”.

Samhällsbilden domineras av villabebyggelse och trädgårdar. Väster om järnvägen finns mest äldre hus utmed grusvägar utan trottoarer. Här ligger lågstadieskolan (Björkskolan), en möbelaffär, ett konditori, AB Jörnträ och Folkparken.

I den sydöstra delen av samhället, avgränsad av ån och järnvägen, finns några flerfamiljshus, men för övrigt mest enfamiljshus. Här ligger järn- vägsstationen, järnvägshotellet, läkarmottagningen och i utkanten sjuk- stugan. Bredvid läkarmottagningen låg tidigare posthuset. Denna del av Jörn hade förr en mer centrumliknande karaktär och fler affärer. När posthuset brann år 1963 fick posten nya lokaler i det 5 k Centrumhuset mittemot busstationen i den nordöstra delen av samhället. Detta bidrog till att denna del av samhället blev den centrala delen av Jörn. Här ligger kyrkan och pastorsexpeditionen, frikyrkornas samlingslokaler, ungdoms- gården, Folkets hus med ortens biograf, biblioteket, ortens tre banker, de flesta affärerna och apoteket. I denna del av samhället finns även två av samhällets tre skolor (högstadieskolan och mellanstadieskolan men ej låg- stadieskolan, ålderdomshemmet och pensionärsbostäderna, hembygds- gården, idrottsplatsen och badhuset. Här finns en lekpark och en parkanläggning. Gatorna är mestadels asfalterade, de har trottoarer och det finns gatubelysning. Den mesta nybyggenskapen äger rum inom detta område.

Genom undersökningsområdets västra del går stambanan genom övre Norrland. Förutom i Jörn finns det inom undersökningsområdet statio— ner på denna linje också i Myrheden, Träskholm och Storträsk. Jörn har

SOU 1972:20 193

13

vidare järnvägsförbindelse med Arvidsjaur vid Inlandsbanan. Denna linje trafikeras av rälsbussar, som inom undersökningsområdet gör uppehåll vid hållplatser i Stensträsk och Missenträsk. Till Skellefteå och kusten finns järnvägsförbindelse endast via Bastuträsk på stambanan.

Den mest använda förbindelseleden med Skellefteå och kustområdet är riksväg 95. Den är områdets största landsväg och Skellefteås viktigaste förbindelse mot nordväst. Denna väg är också en mycket utnyttjad turistled för färder in mot fjällvärlden. Övriga landsvägar inom området är mindre och inte så mycket trafikerade.

Mellan Jörns samhälle och Skellefteå går dagligen flera bussturer. Antalet enkelturer per vecka i vardera riktningen är drygt trettio. Dessa förbindelser tillgodoser i stort sett behovet av arbetsresor, skolresor och inköpsresor in till Skellefteå för dem som bor i Jörn. Med buss tar det ca en timme till Skellefteå från Jörn. När det gäller nöjesresor är bussför- bindelserna sämre. Det är omöjligt för en jörnbo att komma tillbaka till Jörn efter att ha besökt en bioföreställning i Skellefteå. På lördagar går sista bussen tillbaka till Jörn klockan 15.

Betydligt mindre tät är busstrafiken mellan Jörns samhälle och de orter i områdets glesbygd, som inte ligger vid riksväg 95. Den icke bilburna befolkningen på landsbygden har dålig tillgång till kommunikationsmöj- ligheter till andra orter.

De största orterna i undersökningsområdets närhet är Glommersträsk, som ligger i Norrbotten ungefär 30 kilometer i riktning nordväst utmed riksväg 95. Vid samma väg ligger Arvidsjaur, dit det är ungefär 75 kilometer; på halva vägen till Skellefteå passerar man gruvsarnhället Boliden med ca 2 500 invånare.

Befolkningen

Befolkningen inom undersökningsområdet var i början av år 1970 totalt 3 751 personer. Av dem bodde 1432 i tätorten Jörn. De flesta av områdets invånare är bosatta i glesbygdens byar. Befolkningen i dessa byar varierar från ett par personer upp till tvåhundra personer. Bland de största byarna är Renström (ca 200 invånare), Stavaträsk (ca 125 invåna- re) och Missenträsk (ca 1 10 invånare). Avfolkningen är märkbar i glesbygden runt Jörns samhälle. Härifrån söker sig de unga, när de inte får något arbete, men också många äldre, när de inte längre orkar sköta sitt lantbruk eller skogsbruk och inga yngre krafter finns, som kan eller vill ta vid.

1 tätorten håller sig befolkningstalet ungefär konstant år från år. Här bosätter sig en del av dem, som lämnar glesbygden. Detta gäller framför allt för de äldre. Eftersom det främst är personer i lägre åldrar, som söker sig bort från samhället, medför detta en ”förgubbning”, som på sikt kan bli ödesdiger för orten. Det minskande skatteunderlaget och de ökande socialutgifterna är påtagliga.

I genomsnitt minskar befolkningen i församlingen varje år med ett hundratal personer. Sedan 1963 har folkmängden minskat med närmare 800 personer.

Det finns anmärkningsvärt få personer i åldern 25—34 år bland befolk-

194 SOU 1972:20

. ..Nu-.m—

..w. a_n-: -

Tabell 2.34 Åldersfördelningen i Jörns församlingi januari 1970. Procen- tuell fördelning.

Ålder Hela befolkningen Tätort Glesbygd

(antal = 3 751) (antal = 1 433) (antal = 2 318)

0—14 21,2 23,8 19,5 15—24 14,5 12,7 15,6 2544 8,4 11,2 7,0 35—44 12,2 12,4 12,0 45—54 14,8 13,2 15,8 55—64 13,6 11,1 15,1 65— 15,5 15,8 14,9

Totalt 100,0 100,0 100,0

Källa: Demopak (SCB 1970).

ningen. Detta gäller särskilt för glesbygden, se tabell 2.34.

I samhället finns det ungefär lika många kvinnor som mån (721 reSpektive 712), och det finns inga nämnvärda skillnader mellan antalet män och kvinnor i någon åldersgrupp. I glesbygdens befolkning finns det totalt närmare 200 fler män än kvinnor.

Bland glesbygdens befolkning finns det mycket fler ogifta män än ogif- ta kvinnor. Antalet ogifta män i åldern 20 år och uppåt är 294 och anta- let ogifta kvinnor i denna ålder är 76.

Den vuxna befolkningen i Jörns undersökningsområde tillhör i stor utsträckning socialgrupp II och III. En mycket liten andel tillhör socialgrupp I, se tabell 2.35. Detta speglar i viss mån strukturen inom näringsliv och de arbetstillfällen, som finns inom området. En stor del av de yrkesverksamma männen arbetar inom gruv- och verkstadsindustrin. De flesta invånarna har enbart folkskola bakom sig. Endast ett fåtal av invånarna har studentexamen eller högre examen. Att detta påverkar in- komstnivån är påtagligt. Förhållandevis många av invånarna har mycket låga inkomster, se tabellerna 2.36 och 2.37.

Något om näringsliv och sysselsättning

Jörn är en utpräglad skogsbygd. De jordbruk som finns är små, och jordmånen är i allmänhet karg. Lönsamheten för småbrukare är dåligi förhållande till övriga näringsgrenar. Det finns små möjligheter att mekanisera och rationalisera driften, eftersom brukningsenheterna är små och ligger spridda. En stor andel av den uppodlade jorden brukas inte

Tabell 2.35 Socialgruppsfördelningen inom Jörns församling (enligt in- tervjuundersökningen år 1969). Procentuell fördelning.

Män Kvinnor (antal = 155) (antal = 126) Socialgrupp I 1,9 0,8 Socialgrupp II 29,0 41,3 Socialgrupp III 42,6 41,3 Okänd socialgrupp 26,5 16,7 Totalt 100,0 100,0

SOU 1972:20

Tabell 2.36 Utbildningsfördelningen inom befolkningen i Jörns försam- ling (enligt intervjuundersökningen år 1969). Procentuell fördelning.

Män Kvinnor (antal = 155) (antal = 126)

Folkskola, ej helt genomgången grundskola 73,5 68,3 Folkskola med minst ett års kompletterande yrkesutbildning 12,3 14,3 Realskola, helt genomgången grundskola eller motsvarande 12,3 16,7 Studentexamen och högre utbildning därutöver 1,9 0,8 Totalt 100,0 100,0

längre, och många jordbruk är helt nedlagda. Allt fler driver kreaturslösa jordbruk. Lantbrukare, som upphört med jordbruket, behåller ibland gården för skogens skull. Många av jordbrukarna är också skogsarbetare, särskilt under vintersäsongen.

Jörns församling har låg industrialiseringsgrad och förefaller att vara den minst industrialiserade delen av Skellefteå utvidgade stad. Tätorten Jörn är den av Skellefteås många tätorter, där industrin sysselsätter den minsta andelen av befolkningen (34 % enligt FoB 1965).

Av de yrkesverksamma inom hela undersökningsområdet arbetade enligt intervjuundersökningen 40 % inom gruv- och verkstadsindustrin. Med transporter och kommunikationer arbetade 8 %. Servicearbete sys- selsatte 14 %. Med kameralt arbete sysslade 4 %, och inom naturveten- skapligt, humanistiskt och administrativt arbete fanns 13 % av arbets- kraften.

De flesta arbetstillfällena finns inom träbranschen, där det finns tio företag inom undersökningsområdet. Av dessa ligger fyra i samhället Jörn. Jörnträ AB och Bomans såg är de största med 69 respektive 40 anställda. Jörns Mekaniska AB med 36 anställda är det största företaget av de sju företag, som hör hemma i metallbranschen. Av dessa sju ligger fem i tätorten. Bolidenbolagets gruva i Renström sysselsätter ungefär hundra man, varav hälften bor inom undersökningsområdet. Ytterligare arbetsplatser av något större format är Statens Järnvägar, skolorna,

Tabell 2.37 Inkomstfördelningen inom befolkningen i Jörns församling (enligt intervjuundersökningen år 1969). Procentuell fördelning.

Inkomst Män Kvinnor (antal = 155) (antal = 126)

0— 9 999 22,6 23,8 10 000—19 999 21,9 20,6 20 000—29 999 36,1 31,7 30 000—39 999 12,3 11,1 40 000—49 999 3,2 7,9 50 000— 3,9 2,5 Okänd inkomst 0, 2,4 Totalt 100,0 100,0

Anm. Med inkomst menas i denna tabell för gifta personers del summan av makarnas inkomster före skatt inklusive barnbidrag, studielån, etc under år 1968.

196 SOU 1972:20

sjukstugan och ålderdomshemmet. De övriga arbetsplatserna är mindre och har ofta endast en eller två anställda.

Arbetsplatserna inom undersökningsområdet är i hög grad koncentre- rade till Jörns samhälle. En stor del av den förvärvsarbetande befolk- ningen är bosatt i byarna i glesbygden och reser varje dag till och från sina arbeten. Dessa pendlingsresor, som sker inom Jörns församling, finns inte noterade i den officiella statistiken, som endast redovisar den pendling som överskrider kommungräns. Enligt den officiella pendlings- statistikenl har ungefär 90 personer från Jörns församling sina arbetsplat- ser utanför undersökningsområdet. De arbetar huvudsaklingen i Skellef- teå landsförsamling, i Skellefteå tätort och i Byske. Ca 50 personer bor utanför undersökningsområdet men arbetar där. De kommer framför allt från Skellefteå landsförsamling och i någon utsträckning från Skellefteå tätort och Byske.

Den andel av befolkningen över femton år, som inte förvärvsarbetar, uppgår enligt intervjuundersökningen till 46 %. Nästan hälften av dem är hemarbetande husmödrar (eller husfäder).

En del av de icke yrkesverksamma är arbetslösa. Till gruppen hör en hel del äldre män med dålig eller ingen yrkesutbildning och kvinnor i alla åldrar. När det gäller kvinnorna finns det dessutom en betydande ”dold” arbetslöshet. Många kvinnor i Jörn anser att det inte är lönt att söka arbete. Jämfört med riksgenomsnittet har Jörn en undersysselsättning av kvinnor.

Arbetslösheten i Jörn beror bland annat på skogs- och träindustrins konjunkturkänslighet, på rationaliseringen av skogsdriften, på småjord- brukens låga lönsamhet och på bristen på arbeten som är lämpliga för kvinnor.

Regelbundet finns ett femtiotal personer från Jörn på omskolningskur- ser. Antalet är något lägre under sommarmånaderna än under vintermå- naderna. Dessa kurser är sedan sommaren 1969 huvudsakligen koncentre— rade till Skellefteå tätort, som har ett omskolningscentrum för Skellefte- regionen. De personer, som på grund av ålder eller mindre handikapp har svårt att få arbete, kan få sysselsättning med beredskapsarbete i form av vägarbete, skogsröjningsarbete, upprustning av campingplatser och bad- platser, byggnadsarbete och i ökad omfattning industriarbete. 1 genom- snitt var 41 personer per månad i Jörns undersökningsområde sysselsatta med beredskapsarbete under år 1969.

Helt arbetslösa var i medeltal 76 personer i månaden i området. Under år 1969 var arbetslösheten störst under våren, då man i mars hade 104 utan arbete. Minsta arbetslösheten hade man detta år i september, då 50 personer var anmälda som arbetslösa på arbetsförmedlingen.

Social service

Den sociala service, som finns inom undersökningsområdet, är koncentre- rad till Jörns samhälle. Här finns ett sjukhem för långtidsvård. Regions- sjukhus år Skellefteå lasarett, dit man remitterar patienter. Jörn har provinsialläkare, tandläkare och en barn- och mödravårdscentral.

Det finns också ett ålderdomshem, Furugården, med plats för fyrtio

SOU 1972:20 197

1 Se FoB 1965.

åldringar. I tre pensionärshem och i pensionärslägenheter i hyreshus bor sammanlagt ett femtiotal personer. Inom församlingen arbetar fyrtio hemsamariter, som har hand om närmare åttio äldre personer — de flesta av dessa äldre är bosatta i samhället.

Barndaghem eller lekskola i kommunal regi finns inte. Däremot har Alliansförsarnlingen en lekskola för två barngrupper i åldern från fem till sju år.

Skolor inom området

Jörns rektorsområde omfattar skolorna i Jörn, Myrheden, Renström, Stavaträsk och Stensträsk. Elevunderlaget är vikande. Skolorna i Myr- heden, Stavaträsk och Stensträsk beräknas upphöra vid mitten av 1970-talet. Skolan i Renström har däremot ett tämligen stabilt elevunder- lag.

Förutom grundskola finns inom Jörns undersökningsområde en liten yrkesskola med enbart hemteknisk linje.

Antalet elever i grundskolan var läsåret 1969/1970 följande ide olika skolorterna:

Skolort Antal elever Jörns tätort (låg-, mellan- och högstadieskola) 418 Myrheden (låg- och mellanstadieskola) 27 Stavaträsk (låg— och mellanstadieskola) 29 Renström (låg- och mellanstadieskola) 55 Stensträsk (låg- och mellanstadieskola) 42 Kommersiell service

I den norra och västra delen av Skellefteå kommun, dvs i den del som i stort sett består av Jörns församling, är tillgången till affärer av olika slag och annan kommersiell service ganska dålig. Nästan all service av denna typ finns i den enda tätorten, dvs i Jörn. I glesbygden finns endast livsmedelsaffärer i sju byar (Österjörn, Stavaträsk, Renström, Stensträsk, Åselet, Ullbergsträsk och Myrheden); därutöver trafikerar varubussar området.

Befolkningen inom undersökningsområdet är alltså för sin dagliga varuservice beroende av utbudet i tätorten. Här har man även möjlighet att köpa vissa kapitalvaror och service för dessa. Vill man ha större sortiment att välja på, måste man resa till någon av de större orterna i närheten, exempelvis till Arvidsjaur i Norrbotten eller till Skellefteå. Troligen gör många jörnbor en hel del inköp per postorder. Postkontor finns på fyra platser, nämligen Jörn, Österjörn, Renströmsgruvan och Stavaträsk.

I tätorten Jörn finns tre banker, ett apotek, ett hotell, en barservering, en bilaffär och fyra bensinstationer. Dessutom finns det några kiosker, däribland en korvkiosk.

198 SOU 1972:20

Två viktiga butiker saknas inom området, herrekipering och system- bolag. Sprit- och vinköp klarar emellertid busschaufförerna av mot en avgift av två kronor.

Något om fritiden

Bygdens geografiska länge på relativt långt avstånd från större orter och den skog- och sjörika naturen och klimatet är givetvis av betydelse för jörnbornas val av fritidsaktiviteter.

Närheten till de stora skogarna och de många vattendragen ger goda möjligheter till jakt och fiske, som en stor del av befolkningen ägnar sig åt på fritiden. Inom området finns minst femton jaktvårdsorganisationer och ett flertal jaktlag. Fiske bedrivs förutom i sjöarna även i Byskeälven, som är välbesökt av sportfiskare dessa kommer inte enbart från Jörnsbygden. Sportfiskeklubb finns i Jörns samhälle, och ett tiotal platser har fiskevårdsföreningar. Sommartid kan man bada i de flesta sjöarna i området.

För skidåkare finns det elljusspår och en skidstuga några kilometer utanför samhället. Ishockeybanor finns förutom i Jörn i några av byarna. Inom området finns många sport- och idrottsföreningar. Sedan slutet av år 1969 har man i samhället en ny simhall.

Jörn är alltså ganska välförsett med möjligheter till utomhusaktiviteter på fritid. Den geografiska isoleringen och tätortens litenhet betyder emellertid att kulturutbudet är mycket begränsat.

Detta är huvudsakligen lokaliserat till Centrumhuset. Här finns biblio- teket (det behandlas utförligt i avsnittet om bokutbudet) och Folkets hus, där det bland annat finns en bio- och teatersalong. Några gånger i veckan visar man film (onsdagar, fredagar och söndagar) med en föreställ- ning varje gång. Publiken består mest av ungdomar. Ibland har man matine'föreställningar för barn. Ungefär fyra gånger om året gästas Jörn av Riksteatern. Ortens teaterförening förbereder besöket och har även ett visst inflytande på vilka föreställningar som visas.

Tämligen regelbundet spelar man bingo i Folkets hus. Bingoarrange- mangen är mycket välbesökta. Det kommer besökare från befolkningen både i och utanför samhället. Jörnbor reser ofta till andra orter för att spela bingo, företrädesvis till Boliden.

Varannan vecka är det dans i Folkets hus, vanligtvis på fredagskvällar- na. De, som vill gå ut och dansa oftare, brukar fara till Boliden, som är en något större ort med fler dansarrangemang. Sommartid ordnas det dans i Folkparken.

Folkets hus-lokalerna användes ibland till utställningar av olika slag. Riksutställningar ordnar några gånger årligen utställningar i Jörn. De brukar ordnas i samarbete med biblioteket.

I samhället finns en hembygdsgård, där man har samlat bruksföremål från trakten. Ett hundratal personer är med i ortens hembygdsförening. Gården hyrs ut till andra föreningar och sällskap för sammankomster.

En lantbrukare i Kåtaselet, en by i den nordvästra delen av undersök- ningsområdet, har byggt upp en stor samling gamla bruksföremål och en omfattande vapensamling, som han visar för besökare och som i prakti-

199

SOU 1972:20

ken fungerar som ett slags hembygdsmuseum.

I Jörn finns av tradition ett stort religiöst intresse. Nästan tjugo procent av den vuxna befolkningen besöker minst en gång i månaden eller oftare kyrkan eller någon annan religiös _samlingslokal'. Som tidigare nämnts finns det en kyrka i Österjörn och en i Jörn (Sankt Mikael). Till den senare hör en samlingslokal. För ungdomar i åldern tio . till femton år finns inom ramen för svenska kyrkans verksamhet ”Sankt Mikaels juniorförening” med ett medlemstal på 20—25 ungdomar. De mest aktiva är i åldern tio till tretton år. Föreningen ordnar utflykter, andaktsstunder, bibelstudier och hobbyaftnar.

De frikyrkliga samfund, som verkar i Jörn och dess omgivning är Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (med ungdomsföreningen De ungas Förbund), Frälsningsarmén, Alliansmissionen, Pingstvännerna och Jehovas vittnen. Flest medlemmar har F iladelfiaförsamlingen.

Jörnborna har möjlighet att delta i verksamheten inom ett flertal andra föreningar och organisationer. Det finns ideella, politiska och religiösa föreningar, fackföreningar, en rad intresse- och hobbyföreningar, och föreningar som vänder sig till en viss grupp människor, exempelvis pensionärer. Sammanlagt finns det inom området över femtio sådana sammanslutningar.

Studiecirklar och kurser ordnas främst av Vuxenskolan och ABF i Skellefteå. Sådana arrangeras både i tätorten och i glesbygden. Särskilt omtyckta är olika former av hobbyverksamhet.

Det tycks hos jörnborna finnas ett ganska stort intresse för bygden och dess historia. Vuxenskolan har en studiegrupp, som studerar Jörn ur olika aspekter. Ett antal jörnbor har till exempel själva författat och givit ut en ”Jörnskrönika”.

Det finns två ungdomsgårdar inom undersökningsområdet. Den ena är ”Hörnan”, ett färgglatt hus mitt i Jörns samhälle. Denna ungdomsgård är en av Skellefteå stads fritidsgårdar och driver en programverksamhet i samarbete med stadens övriga gårdar. Man har öppet tre kvällar i veckan. Enligt föreståndaren har ungefär 130 flickor och 80 pojkar gårdskort. De flesta medlemmarna befinner sig i de nedre tonåren. Den organiserade verksamheten består av hobbygrupper, fritidsgrupper, tävlingar, filmvis- ningar, diskussionsaftnar (med filmer som lockmedel) och informations- kvällar kring ämnen som ”Narkotika och alkohol” och ”Arbetarrörelsen i Sverige”. Ibland ordnas diskotekdans.

Den andra ungdomsgården ligger också inne i samhället och drivs av Alliansmissionen. Ungefär 150 barn och ungdomar från samhället och byarna i närheten är medlemmar. Här förekommer hobbyverksamhet och studiecirklar. Sommartid ordnar Alliansmissionen läger för sina unga medlemmar med bibelstudier och scoutliknande aktiviteter.

När man frågar ungdomar i Jörn vad de gör på sin fritid, säger många av dem att det finns så litet att göra där. Pojkarna har det bättre än flickorna, eftersom de har fotbollsplan och ishockeybana. Av flickorna får man höra uttryck av typen: ”Det är så trist i Jörn, allting är för pojkar, det finns mest för dem överallt, på ungdomsgården också, där de spelar kort och fia och ishockeyspel”; ”När det är diskotek vill de inte dansa, ingen här kan egentligen dansa” eller ”På dans för mogen ungdom

200 SOU 1972:20

1 Enligt intervjuunder- sökningen.

-- 4 ammo—_. Han -.

-—r_.,vu=.nt_s.-nac-_.-_ ' .

i Folkets Hus får vi inte komma in”.l

Det kafé, som ligger i samma hus som busstationen, är en träffpunkt för en del ungdomar på kvällarna. Ofta sitter de här från sextiden fram till stängningsdags vid nio. Här finns en jukebox och ett par spelautoma- ter. Många skolungdomar från byarna fördriver tiden på kaféet, medan de väntar på bussen. Vid niotiden stänger också den lilla restaurangen vid järnvägsstationen. Korvkiosken, som är något av en samlingspunkt utom- hus, stänger en stund senare.

Bokutbudet iJörns undersökningsområde

De som bor i Jörn, kan köpa böcker i en färghandel, i de tre kioskerna, hos förlagsombud och av Alliansmissionen. Möjligheter att låna böcker finns på folkbiblioteket, skolbiblioteken och sjukstugan. Enligt uppgift finns det också ett par Blå Band-bibliotek ute ibyarna.

Bokdistribution genom försäljning

Gerrys färg- och kemikalieaffär saluför böcker. Utvalet är tämligen begränsat. Enligt innehavaren kan man emellertid beställa böcker. Detta utnyttjas dock mycket sällan av kunderna. Varje år organiserar han en läsecirkel för 10—15 personer i samhället.

Samhällets tre kiosker saluför böcker, huvudsakligen ur Pressbyråns sortiment. Vidare förekommer viss bokförsäljning genom förlagsombud. Några predikanter i bygden säljer också böcker. Hur stor omfattning denna ombudsförsäljning har vet vi inte.

Sedan 1967 tillhandahåller Alliansmissionen material för kristet ung- domsarbete i hela landet. Organisationen säljer bla böcker till religiösa föreningar. Varje år säljer Alliansförsamlingen 200—300 böcker i tätorten Jörn och ute i byarna i Jörns församling. Alliansföreningen i Jörn har själv en boksamling på 500 böcker. Ur denna samling lånas det emellertid mycket sällan ut några böcker.

Bokdistribution genom utlåning

Jörns rektorsområde har ett skolbibliotek, som under läsåret 1968/1969 omfattade 10403 band. Antal hemlån under läsåret uppgick enligt tillgänglig statistik till 13 302. Antalet låntagare var 482. Huvudbibliote- ket är beläget i Furuskolan, som fungerar som centralskola. Dessutom finns det boksamlingar i övriga skolor. Speciella bokrum i Furuskolan, Parkskolan och Björkskolan. I övriga skolor (B-skolor i glesbygden) är boksamlingarna fördelade på de olika klassrummen i form av klassbiblio- tek. Sjukstugan i Jörn har en boksamling som består av ett hundratal böcker, huvudsakligen äldre svensk skönlitteratur och reseskildringar. Böckerna används till högläsning för patienter. Patienter lånar mycket sällan själva böcker. Det finns inget samarbete mellan sjukstugans ' De ”iCkofsolnfaV . . . . . .. dessa svar gickiars- bibliotek och folkbiblioteket i Jom. kurs 8 iskolani

Bibliotekverksamhet bedrevs tidigare i Jörn i IOGTs och ABFs regi. Det tätorten Jörn.

201

SOU 1972:20

fanns ytterligare ett par mindre bibliotek som var öppna för allmänheten. Den största boksamlingen hade ABF. När ett allt större behov av litteratur av olika slag började märkas, ansåg man det så småningom lämpligt att samla all biblioteksverksamhet i Jörn till ett bibliotek och att söka kommunalt stöd för verksamheten. Ett kommunalt bibliotek öppna- de år 1952. Efter att länge ha varit inrymt i trånga lokaler och efter ha flyttat ett flertal gånger, placerades biblioteket år 1967 ihelt nya och moderna lokaler i samma hus som Folkets hus mitt emot busstationen.

Centrumhuset med biblictekfolkets hus, systembolag, post och bank

Hembqusgården Busstatian, koffe-

0 St. Mikaels

| kgrka Id roftsp atsen

"Jörnsbal—g"

Parkskolan (mellanstadiet)

O Älderdomshemmet "Furugården"

Furuskolan

Till Boliden och Skellefteå

stationen

Järnvägs- hotellet

Till Bastuträsk

Figur 2.25 Karta över Jörns stationssamhälle med de viktigaste byggnaderna oeh trafiklederna.

202 SOU 1972:20

Flyttningen till de nya lokalerna med förhållandevis stora utrymmen har säkerligen bidragit till att lånefrekvensen successivt har ökat betydligt sedan år 1967. Jörns kommunbibliotek blev vid kommunsammanläggningen år 1967 ett filialbibliotek till Skellefteå stadsbibliotek. De filialer, som Jörns bibliotek hade för kommunsammanläggningen sorterar fortfarande direkt under biblioteket i Jörn, men de tillhör numera Skellefteblockets biblioteksförbund, som tillkom i maj 1969. Bokbeställningar från filialer- na i Jörns församling sändes till Jörns bibliotek, varifrån de vidarebeford- ras till huvudbiblioteket i Skellefteå eller till något annat bibliotek. Även bokinköpen till filialerna skötes via Jörns bibliotek, som delvis har kvar sin karaktär av huvudbibliotek.

Jörns bibliotek

Biblioteket i Jörns samhälle ligger på andra våningen i Centrumhuset, där det finns en vuxenavdelning och en barn- och ungdomsavdelning i samma lokal, utan väggar emellan. Sammanlagda ytan i hela biblioteket är 129 m2 (varav kontorsrummet upptar 12 m2 ). Den som inte vet var biblioteket ligger har tämligen svårt att finna det. Det är beläget på andra våningen och har ingen tydlig utomhusskylt som anger att det finns ett bibliotek inne i byggnaden.

Antal boklån 13000

12000 ll 000 10 000 9000 8 000 7000

6000

l | | '1 l "_J— | _l l __!— 1_ T |956 57 58 59 50 61 62 63 64 55 56 67 GB 59

Figur 2.26 Utlåningen vid Jörns bibliotek tätorten 1956—1969.

Anm: Nedgången i utlåningssiffrorna under åren 1959—61 beror bl a på att området då fick TV samt att biblioteket på grund av översvämning m m under en längre tid fick arbeta i provisoriska lokaler. Nedgången åren 1963—65 beror bl a på att biblioteket efter en brand återigen under en längre tid fick arbeta i provisoriska lokaler till dess de nya invigdes år 1967.

SOU 1972:20 203

Föreståndare för biblioteket är sedan många år en deltidsanställd filialbibliotekarie, som biträds av en timanställd person. Under 1969 hade biblioteket öppet varje måndag och onsdag 18—20 och varje lördag 11—13. Bokbeståndet vid slutet av år 1969 omfattade 10267 band. Biblioteket hade ett fyrtiotal tidskrifter men inga dagstidningar. De besökande kunde lyssna på radio och se på TV under ca en timme varje dag. Antalet registrerade låntagare var under år 1969 ungefär 360.

Bibliotekarien har under en lång följd av år informerat om biblioteket på årsmöten och föreningsmöten och bjudit in olika föreningar och grupper. Besökarna har blivit trakterade med kaffe och fått reda på hur biblioteket fungerar. Utöver de bokutställningar, som biblioteket arrange- rar, har Vuxenskolan haft sina kursavslutningar där, och ibland också ordnat utställningar av förfärdigade alster på biblioteket. Västerbottens läns museum och Riksutställningar är andra utställare. I samband med utställningar har biblioteket då och då Söndagsöppet. Biblioteket besöks regelbundet av skolklasser både från samhället och ute från byarna.

Filialer och vandringsbibliotek

Filialer till Jörns bibliotek finns i Renström, Stensträsk och Stavaträsk. Dessa filialer har eget bokbestånd, vilket kan kompletteras, främst av biblioteken i Jörn och Skellefteå. Filialföreståndarna kan själva välja böcker på biblioteket i Jörn. Det kan även filialernas låntagare göra. De kan antingen lämna tillbaka dem till ”sin” filial eller sända dem med buss till biblioteket i Jörn.

Ingen av filialerna har några tidningar eller tidskrifter. Någon program- verksamhet förekommer inte. Filialerna sköts av timanställd personal utan biblioteksutbildning.

Den största filialen finns i gruvsamhället Renström. Här finns en

Antal boklån 5 000 4 000 3 000 2 000 | 000 0 _T— 1 1 __|"— | I _"! Fä T__7 1955 57 58 59 60 61 62 63 64 65 55 67 68 69 l 2 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 Antal Flickr

Figur 2.27 Utlåningen vid Jörns biblioteksfilialer 1956—1969.

Anm: Nedgången i utlåningssiffrorna under åren 1959—1961 beror bl a på att området då fick TV.

204 SOU 1972:20

särskild bibliotekslokal, som sköts av en föreståndare och som hålles öppen en timme varje fredagkväll. Ofta är den öppen vid skiftbyten i gruvan, då många arbetare passerar biblioteket. Detta filialbibliotek har ett tusental böcker. Där finns ett antal finska böcker för de finska gruvarbetare som arbetar i gruvan i Renström. Dessa finländare är de enda utlänningar som år 1969 var bosatta inom Jörns undersöknings- område. Denna filial har ett hundratal låntagare och en stor del av dem är skolungdomar.

Filialen i Stensträsk är inrymd i skolan, där det också finns ett skolbibliotek. Böckerna i de båda biblioteken står på skilda hyllor. Under skoltid får eleverna låna ur folkbiblioteket, som består av något över 700 band. För allmänheten har filialen öppet en timme i veckan. Trakten kring Stensträsk är glest befolkad. Det finns endast mellan tio och femton gårdar med sammanlagt ett sextiotal biblioteksutnyttjare.

Även filialen i Stavaträsk är inrymd i en skola. Där finns något fler än 700 band. Antalet låntagare är ett fyrtiotal. Till 1957 fanns i Stavaträsk endast en så kallad ”boklåda” (vandringsbibliotek) hos en privatperson. Då antalet lånade böcker ökade, öppnades en fast filial iStavaträsk som hölls öppen en timme per vecka. Sedan filialen tillkommit stagnerade emellertid utlåningen, delvis kanske beroende på att en del låntagare flyt- tade bort från trakten men delvis kanske också på att låntagarna fann det mindre trivsamt att låna 1 en opersonlig skolsal vid bestämd tidpunkt än hemmahos en privat person.

Vandringsbibliotek från biblioteket i Jörn finns hos privatpersoner i fem byar (Myrheden, Granbergsträsk, Kankberg, Klintträsk och Hög- heden) och på ålderdomshemmet Furugården i Jörn. Böckerna byts ungefär var tredje månad. Varje vandringsbibliotek brukar innehålla ett femtiotal böcker. Sammanlagt lånar mellan femtio och sextio personer ur dessa bibliotek.

Det antal vandringsbibliotek, som är utplacerat i byarna, minskar i takt med utflyttningen från glesbygden, men också på grund av att låntagare med tillgång till bil helst utnyttjar biblioteket i samhället. Det finns låntagare inskrivna vid biblioteket i Jörn, som bor upp till sex mil därifrån.

Antal boklån 3 000 3

2 000

I 000

" r r 1 —7 T T I | 1 1— l I 1955 57 se 59 en en 52 53 sa 65 se 57 68 se 14 n n a s & IO & 7 s 7 5 s 5

Antal orter med boklåda Figur 2.28 Utlåningen vid Jörns vandringsbibliotek 1956—1969.

SOU 1972:20

Utlåningen från biblioteket iJöm

Bibilioteket i Jörn noterade under litteraturutredningens experiment- period alla län fotografiskt. Som redan nämnts redovisas resultatet av denna undersökning på annan plats. Vad beträffar bokutlåningen från biblioteket i tätorten Jörn skall här endast nämnas att 70 % av lånen gick till låntagare i tätorten och 20 % till låntagare i glesbygden. Endast 3 % av böckerna lånades ut till låntagare utanför Jörns undersökningsområde. Utlåningen per invånare är fem gånger större i samhället än i glesbygden. Den mycket stora skillnaden beror troligen till någon del på att gles- bygdsbefolkningen även lånar på andra bibliotek men sannolikt mest på att de som bor ute i byarna överlag har längre väg till något bibliotek över huvud taget. Vidare har de filialer och boklådor som finns ute i glesbyg- den inte särskilt mycket att bjuda på och dessutom hålls filialerna i gles- bygden öppna mycket få timmar per vecka.

Utlången vid biblioteket i Jörn har ökat starkt under senare år, utlåningen vid filialerna i glesbygden har stagnerat på samma nivå under de fem sex senaste åren, och utlåningen från vandringsbiblioteken har minskat stadigt ända sedan mitten av 1950-talet, se fig 2.26, 2.27 och 2.28.

Några sammanfattande synpunkter

Jörns undersökningsområde ligger i Norrlands inland, geografiskt tämli- gen avlägset från större orter. Bebyggelsen, i form av ett större samhälle (Jörn) och ett hundratal byar och gårdar, är spridd över ett stort område. Många jörnbor bor isolerat och har långt till service av olika slag och ofta långt till sina arbetsplatser.

Den känsla av isolering som kan växa fram ur denna geografiska av- skildhet från ”yttervärlden” kompenseras kanske till en del av den käns- la av samhörighet, som naturligt växer fram mellan de människor som bor i samma by eller samma del av Jörns församling. Invånarna där känner alltid igen varandra och noterar genast främlingar på orten. De som bor där men inte umgås, känner ändå varandra till namnet och utseendet. I stor utsträckning träffar man samma människor i affärer, på posten, på bio, på bingokvällar, på föreningsmöten, på sammanträden och på bussen till stan. Det skapar en samhörighet, som har svårare att växa fram hos invånare i större tätorter. Den manliga befolkningen i Jörn arbetar huvudsakligen inom gruv- och verkstadsindustrin och med jordbruk och skogsbruk. Det finns en hel del småjordbruk, vilkas ägare sköter dem vid sidan om ett annat arbete. De förvärvsarbetande kvinnorna är i huvudsak sysselsatta inom olika service- arbeten.

Rationaliseringen inom jord- och skogsbruk och svårigheterna att ge- nom lokaliseringspolitiska åtgärder skapa arbetstillfällen i bygden har lett till en markant undersysselsättning av kvinnor och en brist på arbets- tillfällen över huvud taget. Utöver grundskolan och en hemteknisk yr- kesskolelinje finns det ingen möjlighet att utbilda sig inom Jörns försam- ling. Detta leder till en ständig utflyttning, särskilt inom bygdens yngre befolkning. En del ungdomar flyttar för att till att börja med gå i skola

206 SOU 1972:20

på andra orter och kommer hem vid helger och längre lov. Många söker sig arbete på andra orter och lämnar definitivt Jörn. Varje år minskar be- folkningsantalet i området med ett hundratal personer.

Befolkningsmässigt kännetecknas Jörns undersökningsområde av att det bor förhållandevis många äldre personer där, att en mycket stor andel av invånarna har enbart folkskoleutbildning, att det finns många invånare som har låga inkomster, att många är arbetare och att det finns få tjänste- män och få egna företagare utanför jordbruket.

Traktens avfolkning minskar underlaget för olika typer av service. Tidigare fungerade flera av byarna som serviceorter för befolkningen i sin omgivning, men numera har Jörns samhälle nästan helt övertagit dessa servicefunktioner. Sedan kommunsammanslagningen vid årsskiftet 1966/67 tillhör Jörns församling Skellefteå. Bygden är orienterad mot och beroende av Skellefteå vad beträffar det mesta av kommunal, social, kommersiell och annan service. I glesbygden prövar man andra former än de traditionella för vissa typer av service. Fasta serviceorgan ersättes av mobila. En del av de fasta livsmedelsaffärerna i glesbygden har för- svunnit och har ersatts av livsmedelsbussar. En tidigare existerande fast socialvårdstjänst i Jörn har ersatts av en tjänst, som upprätthålles av en socialvårdsassistent som arbetar i Skellefteå men som tjänstgör i Jörn vissa timmar per vecka.

Vid sidan av de fem glesbygdsskolorna är de tre biblioteksfilialerna nästan de enda glesbygdslokaliserade serviceinstitutionerna i Jörns vid- sträckta glesbygd.

Under år 1970 har de tre fasta biblioteksfilialerna i glesbygden kom- pletterats av en bokbuss, och det är långtifrån otänkbart att filialerna så småningom dras in.

Bristen på arbetstillfällen och de mycket begränsade möjligheterna till fritidsaktiviteter — särskilt inomhus — upplever jörnborna nog som de största av sina sociala problem. Man kan ibland märka en viss irritation över att ingenting görs för att förbättra situationen ”så att vi kan få behålla våra unga”. Men denna irritation är ofta kopplad med resignation och modlöshet när det gäller frågan om bygdens framtid. Det finns så lite att knyta förhoppningar till, inga speciella naturtillgångar, inga egentliga förutsättningar för kvinnor att få arbete utanför hemmet, inga egna hant- verkstraditioner att förvalta och utveckla. Och möjligheterna att påverka händelsernas utveckling när det gäller satsningar för bygdens utveckling är nu —- inom ramen för den kommunala beslutsprocessen i ”storkom-

munen” Skellefteå — mindre än förr.

SOU 1972:20

3 Jämförande beskrivning av de fem undersökningsområdena

3.1. Datainsamlingsarbetet

Huvudparten av de data, som vi har samlat in om läs- och bokvanorna under år 1969 hos befolkningen i de fem undersökningsområdena, har vi fått tillgång till genom två tämligen omfattande intervjuundersökningar.

Den ena av dessa var en intervjuundersökning, som genomfördes inom slumpmässigt dragna stickprov ur befolkningen i åldern 15—69 år i de fem undersökningsområdena. Den andra av dem var en klassrumsenkät med samtliga skolelever i årskurserna 3, 6 och 9 i de fem undersöknings- områdena. I detta kapitel och de två följande kommer vi att redovisa resultat ur intervjuundersökningen med de vuxna invånarna. I kapitel 6 kommer vi att redovisa resultat från bearbetningen av klassrumsenkäterna med skoleleverna.

Den första versionen av det frågeformulär som användes vid intervju- undersökningen utarbetades av Harald Swedner. Det blev sedan föremål för en noggrann bearbetning och en ganska radikal nedbantning på grundval av erfarenheter från en provundersökning i juni 1969. Detta arbete utfördes i nära samarbete med byrådirektör Dag Hallberg på SCB. Till de avsnitt som måste uteslutas för att minska tiden för intervjuernas genomförande hörde bland annat ett antal frågor, som avsåg att ge en detaljerad bild av intervjupersonernas tidsanvändning under dygnen (eller dygnet) närmast före intervjudygnet.

De personer som vi avsåg att intervjua var personer, som vid intervju- tillfället bodde i de fem undersökningsområdena. Stickprovet drogs ur den förteckning över befolkningen i dessa områden, som finns i ”Regist- ret över totalbefolkningen sorterad i kameral ordning” (som innehåller de personer som bodde i områdena den 1.7.1969) och i mantalslängderna för de berörda områden (som innehåller de personer som bodde inom undersökningsområdena den 1.11.1968).l

Undersökningsområdena omfattade följande delar av de berörda kom- munerna:

1 Vissa delar av Kirsebergs församling i Malmö kommun (Kirsebergssta- den, Rostorp, Segevång ochValdemarsro), med ca14 000 invånare i slutet av år 1969.

208 SOU 1972:20

1 lin nämnare beskrivning av stickprovsdragningen finns i en av Britt-Marie Ringmo utarbetad ”Tek- nisk rapport avseendc en undersökning om läs- och bokvanor i fem orter i Sverige” (SCB 20.4. 1971).

i l l

Antal personer Procentandel av i stickprovet befolkningen i åldern 15—69 år

Kirseberg 525 5,35 Oxhagen 558 20,41 Skärholmen 536 2,44 Skellefteå 365 2,52 Jörn 306 12,46

Stadsdelen Oxhagen plus det angränsande Älvtomtaområdet i Örebro kommun, med ca 4 100 invånare i slutet av år 1969. 3 Skärholmens församling (med undantag av stadsdelen Bredäng) i Stockholms kommun, med ca 24 500 invånare i slutet av år 1969. 4 S:t Olofs församling (som bland annat omfattar de centrala delarna av Skellefteå tätort) och delar av Skellefteå landsförsamling (i huvudsak den västra delen) i Skellefteå kommun med ca 26 600 invånarei slutet av år 1969. 5 Jörns församling i Skellefteå kommun, med ca 3 750 invånare i slutet

av år 1969.

Ovanstående sammanställning visar antalet personer i de urval, som drogs ur de angivna registren för vart och ett av dessa fem undersökningsom- råden. Urvalets storlek baserades på en diskussion av kostnaderna och den önskade precisionen i undersökningsresultaten för olika typer av relevan- ta redovisningsgrupper. Överläggningarna ledde till att vi fann att en stickprovsstorlek på ca 500 individer per område var önskvärd men att det på grund av de högre kostnaderna för intervjuarbetet i Skellefteå och Jörn var nödvändigt att reducera urvalsstorleken idessa områden till ca 300 personer för vartdera.

Tabell 3.1 Antal personer i de ursprungliga stickproven från de fem undersökningsområdena.

Område Antal personer I det ursprung— som ej bodde i som bodde i liga stickprovet undersöknings- undersöknings- (”bruttostick- området under områdena un- provet”) intervjuperio- der intervju- den perioden (”nettostick- provet") Antal % Antal % Kirseberg 525 38 7,2 487 92,8 Oxhagen 558 47 8,4 511 91,6 Skärholmen 536 55 10,3 481 89,7 Skellefteå 365 39 10,7 326 89,3 Jörn 306 18 5,9 288 94,1 Totalt 2 290 197 8,6 2 093 91,4

SOU 1972:20 209

14

Det visade sig (som väntat) att en del av de personer, som ingick i det dragna stickprovet ej bodde i undersökningsområdena, när intervjuerna genomfördes under perioden 17 november — 7 december 1969. Antalet personer i stickprovet, som ej bodde i området vid intervjutillfället, framgår av tabell 3.1.

Av de 2 093 personer ur stickprovet, som bodde i undersökningsområ- dena under intervjuperioden, kunde 1 896 intervjuas. En del av dem, som inte blev intervjuade, var sjuka under intervjuperioden, och en del kunde intervjuarna inte få tag i, när de sökte dem i deras hem. Antal intervjupersoner, som vägrade att låta sig intervjuas, uppgick till 132, vilket är 6,3 % av de personer som ingick i nettostickprovet (dvs av de personer som stod upptagna i de register, som vi använde oss av när stickproven drogs och som bodde i undersökningsområdena under inter- vjuperioden). Vägrarprocenten kan betecknas som låg; den är av ungefär samma storleksordning som brukar förekomma vid de intervjuundersök- ningar av denna typ, som SCBs utredningsinstitut ofta har utfört.

Tabell 3.2 visar antalet personer ur nettostickprovet, som var sjuka under den tid som fältarbetet pågick, som ej anträffades under den tid som fältarbetet pågick och som vägrade att låta sig intervjuas.

Procentandelen vägrare är störst i storstadsförorten Skärholmen, (11 %) och avtar sedan med minskande storlek för undersökningsorten. Den är följaktligen lägst för Jörn, där endast 5 utvalda intervjupersoner vägrade att låta sig intervjuas (vilket motsvarar 2 % av antalet personeri nettostickprovet). Det är tänkbart att detta samband mellan ortsstorlek och vägrarprocent (som ofta förekommer vid intervjuundersökningar av denna typ) har att göra med att intervjuarstaben har lättare för att skapa ett intresse för en undersökning av detta slag och ett förtroende för att de insamlade uppgifterna kommer att behandlas konfidentiellt i en miljö, där de utvalda intervjupersonerna genom kontakter med personer som de känner kan kontrollera vad intervjuarna säger om undersökningens karaktär och syfte. En faktor som också kan tänkas spela en roll i detta sammanhang är att man sannolikt är mindre rädd för att släppa in en

Tabell 3.2 Antal intervjuade personer i de fem undersökningsområdena.

Område Antal personer i netto- som var som ej an- som vägra- som ej intervjuade stick- sjuka träffades de att låta kunde in- personer provet sig inter- tervjuas vjuas av andra skäl Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Kirseberg 487 16 3,3 23 4,7 41 8,4 2 0,4 405 83,2 Oxhagen 511 4 0,8 1 0,2 22 4,3 — — 484 94,7 Skärholmen 481 3 0,6 5 1,0 51 10,6 1 0,2 421 87,5 Skellefteå 326 5 1,5 2 0,6 13 4,0 1 0,3 305 93,6 Jörn 288 1 0,3 5 1,7 1 0,3 281 97,6 Samtliga 2 093 28 1,3 32 1,5 132 6,3 5 0,2 1 896 90,6 210 SOU 1972:20

&:

främmande person (intervjuaren) i sin bostad i en mindre ort och i glesbygden än i storstäder som Stockholm och Malmö.1

Vägrarprocenten i denna undersökning kan, som redan nämnts, beteck- nas som låg och tyder på att intervjuarbetet genomförts på ett kompetent och effektivt sätt.

Tabell 3.3 visar procentandelen vägrare bland män och kvinnor inom fyra olika åldersgrupper för nettostickprovet inom vart och ett av de fem undersökningsområdena. Tabellen visar också det totala bortfallet ur nettostickprovet inom dessa grupper. Av denna tabell framgår det att det totala bortfallet (på grund av vägringar och på grund av sjukdom och oanträffbarhet under intervjuperioden) är lägst för yngsta åldersgruppen (15—24 år) och högst för den äldsta åldersgruppen (60—69 år) i sju av de tio redovisade köns- och ortsgrupperna. Vad man noterar med särskilt intresse är att endast en av de 156 männen i nettostickprovet från Jörn ej kunde intervjuas, och att ingen av männen från Jörn vägrade att låta sig intervjuas. Några markerade skillnader mellan män och kvinnor beträffan- de andelen intervjuade ur nettostickprovet finns inte. Största totalbort- fallet bland de redovisade grupperna (som är homogena med avseende på kön, ålder och ort) finner vi för de äldre männen (ålder 60—69 år) från Kirseberg och Skärholmen, och det lägsta finner vi för unga män och kvinnor (ålder 15—24 år) från Skellefteå och Jörn.

Intervjuformuläret innehöll frågor av två slag. Det ena slaget kan betecknas som frågor om egenskaper hos de intervjuade personerna, som direkt eller indirekt kan antas påverka deras läs- och bokvanor (av typen

Tabell 3.3 Antal personer i nettostickprovet som ej kunde intervjuas i olika köns- och åldersgrupper inom de fem undersökningsområdena. Det totala antalet intervjuade personer inom respektive grupp framgår av tabell 3.2.

15—24 år, antal

1 netto- Ej intervjuade Vägrare stick- provet _ _ Antal % Antal % Mån Kirseberg 48 3 6,3 — -— Oxhagen 31 2 6,5 1 3,2 Skärholmen 38 3 7,9 1 2,6 Skellefteå 21 Jörn 38 — — — Summa 176 8 4,5 2 1,1 Kvinnor Kirseberg 46 8 17,4 2 4,3 Oxhagen 60 2 3,3 1 1,7 Skärholmen 51 5 9,8 3 5,9 Skellefteå 31 1 3,2 — Jörn 29 —— —- — Summa 217 16 6,5 6 2,8

SOU 1972:20

1 Som ledare för fältar- betet fungerade Britt- Marie Ringmo. De socio- loger, som hade ansvaret för datainsamlingsarbetet på de olika orterna i samband med de övriga sociologiska undersök- ningarna (Karin Garmer, Nils Harvard, Ann-Marie J ohard och Anders J ärne- gren) fungerade som rådgivare åt SCBs inter- vjuarstab inom sina un- dersökningsområden.

25 —39 år, antal

I netto- Ej intervjuade Vägrare stick- provet Antal % Antal % Män Kirseberg 74 15 20,3 6 8,1 Oxhagen 117 3 2,6 3 2,6 Skärholmen 110 16 14,5 14 12,7 Skellefteå 52 1 1,9 1 1,9 Jörn 29 — — — Summa 382 35 9,2 24 6,3 Kvinnor Kirseberg 65 7 10,8 3 4,6 Oxhagen 141 4 2,8 4 2,8 Skärholmen 131 13 9,9 13 9,9 Skellefteå 61 3 4,9 1 1,6 Jörn 31 3 9,7 2 6,5 Summa 429 30 7 0 23 5 4

kön, ålder, civilstånd, etc). Vi kommer i fortsättningen att kalla dessa data för bakgrundsvariabler. Den andra gruppen av frågor kan betecknas som frågor om deras fritidsvanor och om deras läs- och bokvanor. Att vi ställde ett tämligen stort antal frågor till de intervjuade om deras sätt att använda sin fritid, beror på att vi ansåg att det är viktigt att relatera deras läs- och bokvanor till deras fritidsliv (deras läsaktiviteter utgör ju i stor

40—59 år, antal

I netto- Ej intervjuade Vägrare stick- provet Antal % Antal % Män Kirseberg 110 14 12,7 8 7,3 Oxhagen 78 4 5 ,1 3 3,8 Skärholmen 69 9 13,0 8 11,6 Skellefteå 57 3 5,3 2 3,5 J örn 58 1 1,7 — Summa 372 31 8,3 21 5,6 Kvinnor Kirseberg 79 18 22,8 14 17,7 Oxhagen 60 9 15,0 8 13,3 Skärholmen 59 10 16,9 8 13,6 Skellefteå 53 5 9,4 4 7,5 Jörn 57 1 1,8 1 1,8 Summa 308 43 14,0 35 11,4

212 SOU 1972:20

60—69 år, antal

I netto- Ej intervjuade stick- provet

Antal %

Män

Kirseberg 8 26,7 6 Oxhagen 7 1 14,3 1 14,3 Skärholmen 8 2 25,0 2 25,0 i Skellefteå 15 3 20,0 3 20,0 * Jörn 31 — — Summa 91 14 15,4 12 13,2 Kvinnor Kirseberg 35 11 31,4 2 5,7 Oxhagen 17 2 11,8 1 5,9 Skärholmen 15 2 13,3 2 13,3 Skellefteå 36 5 13,9 2 5,6 Jörn 15 2 13,3 2 13,3 Summa 118 22 18,6 9 7 6

utsträckning en del av deras fritidsliv). Dessa data om fritidsanvändning och om läs- och bokvanor kommer vi i fortsättningen att tala om som information om undersökningsvariabler.

Följande förteckning över bakgrundsvariablerna och undersöknings- variablerna ger en god överblick över de frågor, som ingicki frågeformu- läret (frågeformuläret återges 1 Bilaga B i denna bok).

Summa, antal

[ netto- Ej intervjuade Vägrare stick- provet _ Antal % Antal % Män Kirseberg 262 40 15,3 20 7,6 Oxhagen 233 10 4,3 8 3,4 Skärholmen 225 30 13,3 25 11,1 Skellefteå 145 7 4,8" 6 4,1 Jörn 156 1 0,6 — Summa 1 021 88 8,6 59 5,8 Kvinnor Kirseberg 225 42 18,7 21 9,3 Oxhagen 278 17 6,1 14 5,0 Skärholmen 256 30 11,7 26 10,2 Skellefteå 181 14 7,7 7 3,9 Jörn 132 6 4,5 5 3,8 Summa 1 072 109 10,2 73 6,8

SOU 1972:20

Bakgrundsvariabler

1 2 3

OOxlOXUiA

KO

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Kön Ålder Civilstånd

Hushållets sammansättning medlemmarnas ålder Bostadsort Typ av bostad

Utbildning

Yrke

Näringsgren Socialgruppstillhörighet Avstånd till arbetsplatsen

Tillgång till bil

Make/makas utbildning

Make / makas yrke

Make/makas socialgruppstillhörighet

Faderns yrke Faderns socialgruppstillhörighet Makarnas totala inkomst före skatt Föreningstillhörighet Modersmål Förmåga att läsa böcker på olika språk Förmåga att tala svenska om utländskt modersmål Handikapp (synfel, hörselfel, rörelsehinder eller annat)

Undersökningsvariabler

24 25

26

27 28 29 30 31

32

33 34 35 36 37 38 39

214

Frekvensen av olika fritidsaktiviteter under de senaste 12 månaderna Antal timmar per medium (TV, radio, bokläsning osv) under en normalvecka Antal lästa böcker under de senaste 14 dagarna — titel, författare, antal timmar/bok Förvärvssätt för dessa böcker Pris på köpta böcker som lästs under de senaste 14 dagarna Utförande för dessa köpta böcker Typ av band för dessa köpta böcker Vilka av bibliotekets utlåningsmöjligheter som använts om den lästa boken varit lånad på bibliotek Typ av böcker (romaner, diktsamlingar osv) som lästs under de senaste 12 månaderna Läsning av böcker av vissa författare under de senaste 12 månaderna Kännedom om närmaste bibliotek Vanligaste färdsätt till detta bibliotek Restid till detta bibliotek Antal gånger biblioteket besökts under de senaste 12 månaderna Utnyttjandet av biblioteket vid andra tillfällen än vid besök Sammanhanget då biblioteket oftast besöks

SOU 1972:20

-- liv;.

40 Utnyttjandet av service som biblioteket kan ge under de senaste 12 månaderna 41 Attityder till böcker 42 Tillgång till böcker i bostaden

Ledaren för fältarbetet (Britt-Marie Ringmo från SCB) har i sin tekniska rapport beträffande genomförandet av undersökningen tagit upp frågan i vilken utsträckning, som intervjupersonerna kan antas ha besvarat de ställda frågorna på ett riktigt sätt. Han konstaterar att det finns risk för att de intervjuade överskattat det antal gånger han/hon ägnat sig åt aktiviteter som de själva och/eller andra personer (t ex intervjuarna) bedömer som något positivt (det torde till exempel gälla sådana aktivite- ter som bokläsning), medan glömska kan leda till aktiviteter, som upplevs som ”neutrala”, får för låga frekvensvärden. Mätfel, som beror på en sådan medveten eller omedveten ”snedvridning” av svaren i intervjusitua- tionen är utomordentligt svåra att gardera sig mot, och vi har inte heller haft någon möjlighet att göra det i denna undersökning.1 Britt-Marie Ringmo anser emellertid inte att det finns anledning att anta att denna felkälla har lett till att mätvärdena för variabler av det angivna slaget snedvridits i någon större omfattning.2

En fråga i formuläret blev tyvärr formulerad på ett sådant sätt att svaren på frågan inte kan väntas ge en korrekt information om det som vi ville veta genom att ställa frågan. Det gäller fråga 16; ”Har Ni besökt eller varit inne i stadsbiblioteket under de senaste tolv månaderna?” Ordet stadsbibliotek visade sig vara missvisande i detta sammanhang; tanken var att de intervjuade skulle ange sina besök i stadsbibliotekets lokal inom undersökningsområdet, men det visade sig (vilket vi borde förutsett vid formuleringen av frågan) att många av de intervjuade vid besvarandet av frågan närmast tänkte på huvudbiblioteket i centrum av respektive ort. Vid våra bedömningar av i hur stor utsträckning de intervjuade besöker bibliotek har vi därför utnyttjat den information, som vi får genom svaren på frågan 4:14. "Hur många dagar har Ni gått på bibliotek under de senaste tolv månaderna?”

3.2. Syftet med de jämförande beskrivningarna

Vi skall i fortsättningen utnyttja det material som samlades in genom intervjuundersökningen på i huvudsak två sätt. Först skall vi (i detta kapitel) använda det för att studera befolkningsstrukturen inom de fem undersökningsområdena. I kapitel 4 och 5 kommer vi att utnyttja det för att ta reda på i hur stor utsträckning invånarna använder sin tid till olika typer av aktiviteter. Vi kommer självfallet att lägga den största vikten vid beskrivningen av deras läs- och bokvanor.

Detta kapitel syftar alltså till att beskriva och jämföra förhållandena inom de fem undersökningsområdena. Detta avsnitt av rapporten kom- mer att avslutas med ett försök till en överskådlig och jämförande karaktäristik av de fem undersökningsområdena.

Vi skall nu göra ett försök att förklara de funna skillnaderna när det gäller fritidsvanor, och särskilt vad beträffar läs- och bokvanorna, med

SOU 1972:20 215

1 Denna typ av mätfel diskuteras ingående i Harald Swedners ”Sociologisk metod”, 3:e reviderade uppla- gan,Lund, 1970, 208—214.

2 På sidan 18 iden tidiga- re omnämnda tekniska rapporten säger hon att ”mätinstrumentet torde inte ha orsakat något systematiskt fel av större betydelse”.

hjälp av vad vi vet om de fem undersökningsområdena, om naturförhål- landen, om bebyggelsemiljön och kommunikationerna, om befolknings- strukturen, om utbudet av möjligheter till olika fritidsaktiviteter och om förekomsten av speciella traditioner och värderingar. Vi kommer i våra analyser av detta problem att försöka fastställa i vilken utsträckning, som de funna skillnaderna i läs- och bokvanor mellan de fem undersöknings- områdena beror på följande huvudgrupper av faktorer.

A Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar natur- och klimatförhållanden och därmed förknippade skillnader i bebyggelse- miljön och möjligheter att färdas till de centrala delarna av den egna orten och till andra orter. B Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar näringslivets struktur, tillgången på arbetstillfällen av olika slag och tillgången på kommersiell service (t ex butiker) och icke-kommersiell service (t ex skolor, socialbyråer, bibliotek). C Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar befolknings- strukturen (könsfördelning, åldersfördelning, civilståndsfördelning, ut— bildningsnivå, yrkesgruppstillhörighet, inkomstnivå, socialgruppstill- hörighet etc). D Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar (Dl) det ”naturgivna” utbudet av möjligheter till fritidsaktiviteter (i form av promenader, skogsvandringar, rodd, segling, bad, jakt, fiske, skid- åkning, skridskoåkning, etc) och (D2) det av människor ”uppbyggda” utbudet av möjligheter till fritidsaktiviteter (i form av aktiviteter inom institutioner av typen idrottsplatser, bingohallar, teatrar, bibliotek,

idrottsplatser, ungdomsgårdar etc).

E Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar förekomsten

av religiösa, politiska och allmänt ideologiska värderingar och normer, som har sin rot i områdenas ekonomiska, politiska, religiösa och sociala utveckling och som i dag fortfarande kan antas påverka

fritidsvanorna hos befolkningen (ett exempel på förekomsten av |

1 !

sådana speciella traditioner är den starka ställning som några religiösa samfund har i Skellefteå).l

Det finns uppenbarligen en rad orsakssamband mellan dessa fem grupper av betingelser för fritidslivet i de fem undersökningsområdena. Mycket schematiskt kan dessa åskådliggöras på det sätt som visas i figur 3.1.

Den översiktliga skissen över orsakssambanden i figur 3.1 ger självfallet inte någon fullständig bild över det komplicerade orsakssambandet mellan miljö, befolkningsstruktur och förekomsten av och frekvensen för olika typer av fritidsaktiviteter. Den syftar endast till en grov strukture- ring av den tankegång, som kommer att styra vår analys av fritidsaktivi- teterna (och då särskilt läs- och bokvanorna) inom de fem undersöknings- områdena. Vi vill redan nu förutskicka att vi har kommit fram till att en väsentlig orsaksmekanism bakom de skillnader i läs- och bokvanor, som vi har funnit mellan de fem undersökningsområdena, är att skillnaderna i urbaniseringsgrad och näringslivets struktur på de fem orterna är mycket I , ,

. .. . ., . . Se s 94 ikapitel

stora, att detta leder till att de fem undersokningsomradena erbjuder sm 1 och S 170_171 i befolkning mycket olika utbildnings- och arbetsmöjligheter, att detta i kapitelZ.

216 SOU 1972:20

SOU 1972:20 Fu” 3 = : D. (D n m 0: =. 2. då V: O 5 o-q me 0. O 3 .” 3. 0.3 _ x H* __ U (n *. » :: v: & » 5 5 o. en :s 5 & ", ” W .— 9, 2 = &) BF [71 0 0 :f' :? 5: :=. m 5 9. = A) :i. 0

A Natur- och klimatför- hållanden, bebyggelse- miljö, kommunikatio- ner

B Näringsliv, tillgång till arbets- tillfällen och kommersi- ell och icke kommersiell service C Befolknings- struktur (könsför- delning, utbild nings- nivå etc.

D 1 ”Naturgivna" betingelser för fritid s- aktiviteter (Skogar, vattendrag, etc)

D2 ”Uppbyggda” betingelser för fritids- aktiviteter, idrottsplat- ser, bingo- hallar, bibliotek, etc

E Traditioner vad beträffar värderingar och normer (religiösa, politiska etc)

F örekom- sten av och fre- kvenser för olika typer av läs-

och bokvanor

sin tur leder till att befolkningen i de fem undersökningsområdena skiljer sig från varandra vad beträffar utbildnings- och inkomstnivå och att dessa skillnader påverkar befolkningens fritidsvanor i mycket hög grad.

I kapitel 2 har de sociologer, som haft hand om datainsamlingen inom de fem undersökningsområdena, försökt att ”presentera” de fem under- sökningsområdena på ett överskådligt och gripbart sätt. De har i denna presentation använt sig av alla de typer av information, som har stått dem till buds: officiell statistik, resultaten av speciella studier av förhål- landena inom sina områden, material från de studier av områdena, som de själva arbetat med inom ramen för Litteraturutredningens arbete och den kunskap om förhållandena inom området, som de kunnat förvärva genom att själva observera förhållandena och genom att i någon män och i varierande utsträckning själva delta i olika typer av aktiviteter inom sina undersökningsområden. I stort sett har de i dessa ortsbeskrivningar presenterat varje ort för sig, även om det då och då har fallit sig naturligt för dem att jämföra förhållandena i det undersökningsområde, som de beskriver, med vad de vet om förhållandena i ett eller flera av de andra undersökningsområdena.1

3.3. Jämförelser mellan de fem undersökningsområdena beträffande na- tur, klimat, näringsliv och serviceutbud

I det här avsnittet är det vår avsikt att mera direkt jämföra de fem undersökningsområdena med varandra. Dessa jämförelser är baserade på den information, som förekommer i de fem ortsbeskrivningarna, men de bygger också på en del data om befolkningsstrukturen från intervju- undersökningen och på data om bokutbudet inom områdena, som inte utnyttjats i ortsbeskrivningarna. Vi har eftersträvat att — i den mån det är möjligt — presentera denna information i siffermässig form och på ett sådant sätt att läsaren kan skapa sig en föreställning om i vilka avseenden som de fem undersökningsområdena skiljer sig från varandra.

Vad gäller bokutbudet via biblioteken är det viktigt att hålla i minnet att vad vi studerat är fem bibliotek (om man så vill fem ”biblioteks- system”) och fem ”biblioteksomland” av mycket olikartad karaktär. Biblioteken i Skärholmen, Kirseberg och Oxhagen liknar varandra i det avseendet att alla tre är filialbibliotek inom ramen för biblioteksväsendet i tre stora städer, men de är belägna i tre mycket olikartade bebyggelse- miljöer. Biblioteket i Kirseberg fungerar i en ”gammal förort” med hundraåriga traditioner, som i jämförelse med andra stadsdelar i Malmö har en låg inkomstnivå per hushåll och som sedan årtionden av befolk- ningen i Malmö har betraktats som ett ”slumområde” med lågt anseende, medan biblioteket i Oxhagen hör hemma i en ”ny förort”, som uppförts under de senaste årtiondena och som av örebroare upplevs som en ”fin” förort, där en stor andel av befolkningen är högavlönade tjänstemän och egna företagare. Biblioteket i Skärholmen ligger inne i ett modernt köpcentrum, som öppnades för ett par år sedan och som beräknas komma att fungera som ett kommersiellt centrum för ett ”omland” med upp till 100 000 invånare. När vi började vår undersökning år 1969 hade det ”omland” (stadsdelarna Skärholmen, Vårberg och Sätra), för vilket

218 SOU 1972:20

' Se härom på s 107— 110 i kapitel 2.

biblioteket i Skärholmen fungerade som huvudbibliotek, en befolkning på 24 500 personer.

Skärholmens bibliotek fungerar i en folkrik och svåröverskådlig be- byggelsemiljö, som har vuxit fram i snabb takt under de senaste åren och som ännu inte hunnit ”finna sin form”, Kirsebergs bibliotek fungerar i en komplicerad, mångfasetterad och traditionsrik förortsmiljö, där man brottas med en mängd besvärliga sociala problem, och Oxhagens biblio— tek fungerar i en liten lättöverskådlig förort med namn om sig att vara ett område för skötsamma och väletablerade unga familjer, vilkas största bo- endeproblem sannolikt är bristen på lokal service.

De båda andra undersökningsområdena ligger långt i norr, i en del av Sverige som på ett markant sätt skiljer sig från landets södra del (där de tre övriga undersökningsområdena är belägna) både vad beträffar klimat och naturförhållanden. Huvudbiblioteket i Skellefteå fungerar (tillsammans med en filial i stadens västra del) som bibliotek för en stad med ca 26 600 invånare, dvs för en ungefär lika stor befolkning som biblioteket i Skärholmen, men i en bebyggelsemiljö som har vuxit fram så sakteliga under hundratals år (och inte som Skärholmen under ett hektiskt ritande och byggande under mindre än ett årtionde). Biblioteket i Jörn ligger i ett stationssamhälle, som har hundra år på nacken och som av allt att döma passerat zenit i sin utveckling. Biblioteket i stationssam- hället med dess 1 500 invånare fungerar också med hjälp av tre filialbibliotek och fem vandringsbibliotek som knutpunkten för biblio- teksverksamheten i ett ornland med ca 2 300 invånare (utöver dem som bor i tätorten) utspridda i ett stort antal småsamhällen och byar, av vilka de största har omkring 200 invånare.

Det finns också stora skillnader mellan näringslivet i de fem undersök- ningsområdena. Huvudparten av de förvärvsarbetande i Oxhagen och Skärholmen arbetar på arbetsplatser utanför undersökningsområdet, och detta gäller också, om än i något mindre grad, för de förvärvsarbetande i Kirseberg. I Skellefteå och Jörn är det betydligt fler av de förvärvsarbe- tande, som har sin arbetsplats inom undersökningsområdet, men även där finns det pendlare till arbetsplatser utanför undersökningsområdena. Arbetslöshet förekommer framför allt i Jörn men även i Skellefteå; särskilt för kvinnor är det svårt att finna arbete i Jörn och Skellefteå. Invånarnas bostadsförhållanden är också mycket olikartade i de fem undersökningsområdena. I Kirseberg och Skärholmen bor huvudparten av invånarna i lägenheter i nyproducerade flerfamiljshus, men det finns i båda områdena en del enfamiljshus; i Kirseberg är det till större delen fråga om äldre så kallade ”gatehus” i en eller två våningar, till större delen byggda under l800-talet, i Skärholmen är det nybyggda radhus. I Skellefteå bor en stor andel av invånarna i enfamiljshus; huvudparten av dessa är villor och egnahem från 1900-talets första decennier, men de flesta av de nyproducerade bostäderna i staden är lägenheter i flerfamiljs- hus i stadens ytterområden. Oxhagen skiljer sig ur boendesynpunkt från Kirseberg, Skärholmen och Skellefteå 1 det avseendet att en mycket stor del (ca hälften) av de nyproducerade bostäderna ligger i villor och radhus. I Jörns församling bor invånarna i glesbygden med få undantag i enfamiljshus av det slag som dominerar bebyggelsen på svensk landsbygd

SOU 1972:20

219

(bondgårdar, villor) medan en stor del av invånarna i tätorten bor i flerfamiljshus.

I Skärholmen finns det ett mycket stort antal kommersiella servicean- läggningar i områdets största köpcentrum i Skärholmen och ett mindre antal sådana i köpcentra i ”satellitförorterna” Sätra och Vårberg. I Kirseberg finns det ett litet antal butiker och serviceanläggningar i centrum av området och därtill en del närhetsbutiker i andra delar av området, och i Oxhagen finns det några få butiker och kiosker. Tätorten Jörn är i jämförelse med Oxhagen (som har ungefär lika många invånare som Jörns församling) väl utrustad med serviceanläggningar. Samtidigt är det viktigt att notera att oxhagenborna endast har två kilometer till cent- rum av Örebro med dess stora utbud av varor och tjänster, medan jörn- borna har mer än 60 km till Skellefteå.

1 Skellefteå finns i stort sett samma typer av serviceanläggningar som i de centrala delarna av Malmö, Örebro och Stockholm, även om antalet av varje slag och storleken på utbudet är betydligt mindre i Skellefteå än i de tre större orterna.

3.4. Jämförelser mellan de fem undersökningsområdena beträffande be- folkningsstrukturen

De data, som vi samlade in genom intervjuundersökningen i november— december 1969, ger oss en möjlighet att beskriva befolkningsstrukturen inom området ur en rad viktiga aspekter, för vilka vi inte har tillgång till offentlig statistik.1 Dessa data belyser också viktiga drag i näringslivets struktur och bebyggelsemiljön.

Dessa uppgifter är baserade på stickprov ur befolkningen i åldern 15—69 år, vars storlek är ca 400—500 personer för undersökningsområde- na i Kirseberg, Oxhagen och Skärholmen och ca 300 för undersöknings- områdena i Skellefteå och Jörn. De är alltså inte, som den offentliga statistikens uppgifter om befolkningsförhållandena inom områdena, base- rade på uppgifter om samtliga invånare i områdena, utan på ett slump— mässigt draget stickprov ur befolkningen. Det betyder att procenttalen i de följande tabellerna är ett slags skattningar av de verkliga värdena. Felmarginalens storlek kan uttryckas genom angivandet av ett s k konfidensintervall, som anger inom vilka gränser, som ”det sanna pro- centtalet” för gruppen ifråga är beläget. Ett konfidensintervall anger inom vilket intervall som det sanna värdet med viss sannolikhet är beläget. Ett 95-procents konfidensintervall anger inom vilka gränser som det sanna värdet med 95 procents sannolikhet är beläget. Om man finner att 25 % av personerna inom en grupp som består av 220 personer (det är ungefärligen det antal personer som ingår i gruppen kvinnor från Oxhagen) har en viss egenskap, tex att se på TV ett visst antal timmari veckan, kan man beräkna konfidensintervallet med hjälp av en välkänd formel.2 Om man finner att konfidensintervallet för 95-procentsnivån i detta fall är 5,2, kan man konstatera att det sanna värdet med 95 pro- cents sannolikhet ligger inom intervallet 25 % i 5,2 %, dvs inom räjongen 19,8 = 30,2 %. Konfidensintervallen för de grupper och de procenttal som vi kommer att diskutera i detta avsnitt är genomgående mindre än

220 SOU 1972:20

1 Genom att gränserna för de fem undersök— ningsområdena inte sammanfaller med områ— den, för vilka data redovi- sas i den offentliga stati- stiken från de årliga befolkningsräkningarna och i tabellerna från folkräkningarna, har vi inte haft möjlighet att i någon nämnvärd ut- sträckning använda of- fentlig statistik för att beskriva och jämföra våra undersökningsområden. I den mån vi gjort det har vi i regel varit tvungna att själva bearbeta de data som finns i mantalsläng- derna för undersöknings- områdena. Huvudparten av de typer av data om invånarna, som vi erhållit genom SCBs intervjuun- dersökning, registreras för övrigt inte i mantals- längder och andra befolk- . ningsregister. E

2 Detta exempel är häm- ” tat från den tekniska rapport över genomföran- det av intervjuundersök- ningen, som Britt-Marie Ringmo på SCB utarbe- tat. I denna redovisas också den formel som använts och de resone- mang, som beräkningen av konfidensintervall bygger på. Se också ta— bellen i Bilaga D idenna rapport.

i 8,0 % och ofta betydligt lägre.'

I vissa sammanhang är det av intresse att fastställa om skillnaden mellan den andel personer inom två av de studerade grupperna, som har en viss egenskap (t ex att titta på TV ett visst antal timmar per vecka), är så stor att den inte kan antas bero på slumpmässiga förhållanden (eftersom det är slumpmässigt dragna stickprov, som vi använder oss av vid jämförelserna mellan de studerade grupperna, är detju möjligt att de funna skillnaderna har uppkommit genom att slumpmässiga faktorer påverkat sammansättningen av de studerade grupperna). Genom att använda någon form av statistisk signifikansprövning (t ex ett s k XZ-test) kan man fastställa hur sannolikt det är att den funna skillnaden mellan två grupper beror på slumpmässiga faktorer. Om denna sannolikhet visar sig vara lägre än 5 % (ofta använder man i stället gränsen ] %), brukar man säga att skillnaden är statistiskt säkerställd (eller statistiskt signifi— kant).

För grupper på 200 personer är skillnader på 10 % eller däröver mellan två grupper alltid statistiskt signifikanta. Om en eller båda av grupperna är större än 200 personer, minskar den procentskillnad som behövs för att skillnaden skall kunna betraktas som statistiskt signifikant. Om man jämför låga procenttal med varandra, behöver skillnaden inte uppgå till så höga värden som 10% för att den skall vara statistiskt säkerställd. Frågan om en skillnad mellan stickproven från två av undersökningsområdena är så stor att den sannolikt inte beror på slumpmässiga faktorer, är emellertid inte den enda fråga som är av betydelse, när man i studier av detta slag jämför befolkningsstrukturen i dessa två eller flera områden med varandra. Om man hade tillgång till två stora stickprov ur de studerade befolkningsgrupperna och jämförde dem med varandra, skulle man finna att även mycket små skillnader mellan procentandelar är statistiskt signifikanta. Vad som dock i många samman- hang är viktigare (för den som analyserar data av detta slag från olika sociala miljöer) än om skillnaden är så stor att den är statistiskt signifikant, är om den är så stor att den av personer som har möjlighet att ”uppleva” de båda miljöerna, verkligen upplevs som en ”skillnad”. Är det t ex så stor skillnad mellan procentandelen kvinnor (eller mellan procent— andelen personer över 60 år, eller mellan procentandelen utlänningar, eller mellan procentandelen personer som har utbildning utöver grund- skolenivån), att den som flyttar från det ena området till det andra kommer att ”märka” eller ”uppleva” skillnaden i sitt dagliga liv? Eller är skillnaden så stor att den blir ”socialt relevant” i den meningen att den påverkar de personer, som planerar för dessa båda områdens framtida utveckling? Låt oss ta ytterligare några exempel på olika typer av ”socialt relevanta skillnader”: Är en skillnad ”socialt relevant” i den meningen att den kan tänkas påverka invånarnas beslut att flytta bort från området, att investera pengar i nya bostäder eller att ta initiativ till en ny industri eller till bildandet av en ny förening? Utan att kunna belägga det genom några studier av problemet anser vi det rimligt att utgå från att skillnader mellan olika bebyggelsemiljöer vad beträffar den procentandel personer, som tillhör en viss befolkningsgrupp (är kvinnor, är över 60 år, är utlänningar, bor i hyreshus etc), i regel blir ”socialt relevanta” i de olika

SOU 1972:20 221

1 Den läsare, som är intresserad av storleken på konfidensintervallet för ett visst procentvärde för någon av de studerade grupperna, kan använda sig av den tabell över konfidensvärden, som återges i Bilaga D. Denna tabell är baserad på antagandet att de använda stickproven är dragna ur mycket stora populationer. Tabell— värdena ger goda approxim ationer för grupper ur stickproven ur K irsebergs, Skärhol- mens och Skellefteås befolkning, eftersom stickproven utgör en liten andel av befolk- ningen i dessa områden (2 % till 5 %). Värdena för konfidensintervallen blir något för höga för stickproven ur Oxhagens och Jörns befolkning, eftersom stickproven från befolkningen i dessa områden utgör en tämligen stor andel av deras befolkning (12 % resp 20 %).

Tabell 3.4 Antal personer i det dragna stickprovet från de fem undersök- ningsområdena.

Män Kvinnor Totalt Antal % Antal % Antal % Kirseberg 262 53,8 225 46,2 487 100,0 Oxhagen 233 45,6 278 54,4 511 100,0 Skärholmen 225 46,8 256 53,2 481 100,0 Skellefteå 145 44,5 181 55,5 326 100,0 Jörn 156 54,2 132 45,8 288 100,0 Totalt 1 021 48,8 1 072 51,2 2 093 100,0

betydelser som vi antytt i resonemanget ovan, först om skillnaderna mätta i procentdifferenser, är betydande. Vi bedömer det som sannolikt att en sådan procentskillnad i de flesta sammanhang upplevs som ”socialt relevant” först när den uppgår till minst 10%. Om vi genomgående endast beaktar skillnader för vilka så är fallet, kan vi konstatera att den för stickprov av den storleksordning, som vi jämför med varandra i denna undersökning, alltid är så stor att skillnaden också är statistiskt säker-

ställd.1 Könsfördelningen inom det dragna stickprovet ur befolkningen på de

fem orterna framgår av tabell 3.4. Tabell 3.5 visar fördelningen på män och kvinnor för de intervjuade personerna på de fem orterna.

Både inom det dragna stickprovet och inom de intervjuade grupperna finns det jämförelsevis många män i Kirseberg och Jörn och jämförelsevis många kvinnor i Oxhagen, Skärholmen och Skellefteå. Mansövervikten är mest markant i Jörn och i Kirseberg, där andelen män är 55 %, medan kvinnoöverskottet är mest markant i Skellefteå, där andelen kvinnor i stickprovet uppgår till 55 %. Skillnaderna mellan procentfördelningen mellan män och kvinnor i det dragna stickprovet och bland de intervjua- de personerna för var och en av de fem orterna är små; de visar att procentandelen icke intervjuade är ungefärligen lika stor bland männen och kvinnorna" 1 alla fem undersökningsområdena, se också tabell 3. 3!

Även för åldersvariablen har vi tillgång till uppgifter om fördelningen inom det ursprungligen dragna stickprovet. Vi redovisar följaktligen här

Tabell 3.5 Antal intervjuade personer från de fem undersökningsområde- na.

Män Kvinnor Totalt Antal % Antal % Antal % Kirseberg 222 54,8 183 45,2 405 100,0 Oxhagen 223 46,1 261 53,9 484 100,0 Skärholmen 195 46,3 226 53,7 421 100,0 Skellefteå 138 45,2 167 54,8 305 100,0 Jörn 155 55,2 126 44,8 281 100,0 Totalt 933 49,2 963 50,8 1 896 100,0 222 SOU 1972:20

1 En intressant aspekt av frågan om när skillnaden i förekomsten av en viss typ av individer mellan två befolkningsgrupper blir ”socialt relevant” är det faktum att mycket små procentskillnader ibland är synnerligen rele- vanta ur vissa synpunkter. Om det i en viss social miljö finns en läkare eller ingen läkare, en präst eller ingen präst, etc uppleves nog som en väsentlig skillnad mellan de båda grupperna, trots att skillnaden definitivt inte är så stor att den är statistiskt säkerställd. Det är emellertid inte den typen av skillnader mellan befolkningen i våra fem undersöknings- områden, som vi kom- mer att belysa med data från SCBs intervjuunder- sökning.

l 1

Tabell 3.6 Åldersfördelningen i det dragna stickprovet för de fem under- sökningsområdena.

Antal personer i det dragna stickprovet 25 —3 9 år Antal % 15—24 år 40—59 år 60—69 år

Antal %

Totalt

Antal Antal % Antal % %

Män Kirseberg 48 18,3 74 28,2 110 42,0 30 11,5 262 100,0 Oxhagen 31 13,3 117 50,2 78 33,5 7 3,0 233 100,0 Skärholmen 38 16,9 110 48,9 69 30,7 8 3,6 225 100,0 Skellefteå 21 14,5 52 35,9 57 39,3 15 10,3 145 100,0 Jörn 38 24,4 29 18,6 58 37,2 31 19,9 156 100,0

Totalt. 176 17,2 382 37,4 372 36,4 91 8,9 1021 100,0

Kvinnor

Kirseberg 46 20,4 65 28,9 79 35,1 35 15,6 225 100,0 Oxhagen 60 21,6 141 50,7 60 21,6 17 6,1 278 100,0 Skärholmen 51 19,9 131 51,2 59 23,0 15 5,9 256 100,0 Skellefteå 31 17,1 61 33,7 53 29,3 36 19,9 181 100,0 Jörn 29 22,0 31 23,5 57 43,2 15 11,4 132 100,0

Totalt 217 20,2 429 40,0 308 28,7 118 11,0 1072 100,0

nedan både åldersfördelningen inom stickprovet och inom den intervjua- de gruppen för var och en av de fem orterna. Fördelningama redovisas separat för män och kvinnor. I detta avsnitt om befolkningsstrukturen inom de fem orterna kommer vi i fortsättningen genomgående att redovisa de intervjuade gruppernas sammansättning separat för män och kvinnor.

Tabell 3. 7 Åldersfördelningen bland de intervjuade personerna inom de fem undersökningsområdena.

Antal intervjuade personer

15—24 år 25—39 år 40—59 år 60—69 år Totalt Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Män Kirseberg 45 20,3 59 26,6 96 43,2 22 9,9 222 100,0 Oxhagen 29 13,0 114 51,1 74 33,2 6 2,7 223 100,0 Skärholmen 35 17,9 94 48,2 60 30,8 6 3,1 195 100,0 Skellefteå 21 15,2 51 37,0 54 39,1 12 8,7 138 100,0 Jörn 38 24,5 29 18,7 _ 57 36,8 31 20,0 155 100,0 Totalt 168 18,0 347 37,2 341 36,5 77 8,3 933 100,0 Kvinnor Kirseberg 40 21,9 58 31,7 61 33,3 24 13,1 183 100,0 Oxhagen 58 22,2 137 52,5 51 19,5 13 5,0 259 100,0 Skärholmen 46 20,4 118 52,2 49 21,7 13 5,8 226 100,0 Skellefteå 30 18,0 58 34,7 48 28, 7 31 18,6 167 100,0 Jörn 29 23,0 28 22,2 56 44,4 13 10,3 126 100,0

Totalt 203 21,1 399 33,3 265 27,5 94 10,0 961 100,0

SOU 1972:20 223

N 24

SOU 1972 20

Tabell 3.8 Åldersfördelningen inorn befolkningen inom de fem undersökningsområdena den 31.12.1969.

Kirseberg

Män Kvinnor

Summa

Oxhagen

Män Kvinnor

Summa

Skärholmen Män Kvinnor

Summa

Skellefteå

Män Kvinnor

Summa

Jörn

Män Kvinnor

Summa

Antal personer

0—14 år Antal %

1398 19,3 1290 19,1

15—19 år

Antal % 492 456

20—39 år

Antal

%

40—59 år 60—69 år 70—

Antal

%

Antal % Antal %

Totalt

Antal %

2 688 19,2

663 33,1 634 30,1

948

98 96

4,9 4,6

2 383 1 988

4371

838 970

1297 31,5

4 038 32,9 3765 30,4

194 719 727

4,7

1 808 4 699 5 031

33,0 29,4 31,3 41,9 46,0 44,0 38,2 40,6

7 803 31,6

3110 24,4 3 072 22,2 6182 23,3

412 20,8 381 21,5

1 446

861 921

1782

177 129

9 730 4 046 4 398 8 444

390 365

39,4 31,8 31,7 31,8 19,7 20,6

1 995 1 903 3 898

333 301 634

2 263 1 987 4 250 3 040 3 250 6 290

556 514

27,6 28,2 27,9

16,6 14,3 15,4 18,4 16,0

621 654

1 275 43 66

109 243 370

339 465 804

26 42 68

330 504

17,2 23,9 23,5 23,7 28,1 29,0

613

1035 1312

2 347

262 213

13,2 12,0

834 640 900

1 540

181 171 9,2 9,6

7 228 6 756

13 984

2 001 2109

4110

12 292 12 384 24 676 12 732 13 853 26 585

1978 1773

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

793 21,1 306 755 20,1

1 070

28,5

12,7

3751 100,0

Både män och kvinnor hör i betydligt större utsträckning hemma i åldersgruppen 25—39 år i Oxhagen och Skärholmen än i de tre övriga områdena (ca 50 % mot 20—35 %). De båda äldsta åldersgrupperna är betydligt starkare representerade i de tre andra områdena. Den största andelen män i åldern 60—69 år finner man i Jörn (20% av männen i stickprovet) och därnäst i Kirseberg (11 %), medan denna åldersgrupp för kvinnornas del är starkast representerad i Skellefteå (20 %) och därnästi Kirseberg (16 %).

I de fem ortsbeskrivningarna ingår tabeller som visar ålders- och könsfördelningarna för hela befolkningen i området (här ingår alltså även personer i åldern 0—14 år och 70 år och äldre). Dessa tabeller är baserade på offentlig statistik (och delvis på sammanställningar av data direkt ur mantalslängderna) och visar köns- och åldersfördelningen vid slutet av år 1969.

Tabell 3.8 visar att Oxhagen har en mycket hög andel invånare i åldern 20—39 år och i åldern 0—14 år, vilket är en avspegling av det förhållandet att området i huvudsak bebos av relativt nybildade familjer. En liknande åldersfördelning finns i den andra nya förorten, Skärholmen. Andelen äldre är låg i dessa båda undersökningsområden. Jörn har däremot en stor andel ändre invånare (över 60 år) och få invånare i åldern 20—39 år. Skellefteås och Kirsebergs åldersfördelning, som liknar varandra inbördes, har en mera normal karaktär och liknar mest den för landet i sin helhet.

I de följande tabellerna kan vi endast redovisa fördelningen längs de studerade variablerna för de intervjuade personerna (och ej för totalbe- folkningen eller stickprovet). Familjeförhållandena för de intervjuade på de fem orterna framgår av följande tabeller, som i tur och ordning

Tabell 3.9 Civilståndsfördelningen bland de intervjuade personerna från de olika undersökningsområdena.

Civilstånd för den intervjuade gruppen

Gift (sam- Ogift Frånskild Änkling/ Totalt manboende) änka

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Män Kirseberg 145 65,3 65 29,3 11 5,0 1 0,5 222 100,0 Oxhagen 196 87,9 25 11,2 1 0,4 1 0,4 223 100,0 Skärholmen 157 80,5 34 17,4 2 1,0 2 1,0 195 100,0 Skellefteå 104 75,4 27 19,6 5 3,6 2 1,4 138 100,0 Jörn 91 58,7 57 36,8 2 1,3 5 3,2 155 100,0

Totalt 693 74,3 208 22,3 21 2,3 11 1,2 933 100,0

Kvinnor Kirseberg 120 65,6 42 23,0 14 7, 7 3,8 183 100,0 Oxhagen 200 76,6 43 16,5 9 3,4 3 4 261 100,0

Skellefteå 113 67,7 37 22,2 3 1,8 1 8,4 167 100,0 Jörn 96 76,2 23 18,3 — — 5,6 126 100,0

Totalt 700 72,7 179 18,6 45 4,7 39 4,0 963 100,0

7 9 , Skärholmen 171 75,7 34 15,0 19 8.4 2 0,9 226 100,0 4 7

SOU 1972:20 225

redovisar de intervjuades civilståndstillhörighet, hur många hushållsmed- lemmar som det finns i det hushåll som de tillhör och hur många barn det finns i dessa hushåll.

Andelen gifta bland männen är markant hög i de båda ”nya” förorterna (Skärholmen och Oxhagen) och markant låg i den ”gamla” förorten Kirseberg. Andelen gifta är också hög för kvinnor från Oxhagen och Skärholmen. För Jörns del är an felen gifta extremt låg för männens del, medan den för kvinnornas del är ungefär lika hög som för de båda ”nya” förorterna. Andelen frånskilda kvinnor är påtagligt högre i de båda storstadsförorterna Skärholmen och Kirseberg, medan andelen frånskilda män är markerat hög endast i Kirseberg (och inte i Skärholmen). Andelen ogifta män är påfallande hög i Jörn och andelen änkor är påfallande hög i Skellefteå.

Dessa civilståndsfördelningar stämmer väl överens med vad man har anledning att vänta sig beträffande Civilståndsfördelningen i en förslum- mad ”gamma1” förort,i två ”nya” förorter, i en ”vanlig” mindre stad och i en norrländsk utflyttningsförsamling.

Antalet hushållsmedlemmar i de hushåll, som de intervjuade personer- na i de fem områdena tillhör, framgår av tabell 3.10.

Männen i Jörn tillhör i större utsträckning än män i tre av de övriga undersökningsområdena (Kirseberg, Oxhagen och Skellefteå) hushåll med fem eller fler medlemmar, medan antalet enpersonshushåll för männens del är markant högt i Kirseberg och för kvinnornas del i Skellefteå. Sannolikt är den höga siffran för manliga enpersonshushåll i Kirseberg förknippad med det förhållandet att det i denna stadsdel bor många ensamstående äldre män. På samma sätt torde den höga siffran för

Tabell 3.10 Antal hushållsmedlemmar i de hushåll, till vilka de intervjuade personerna i de fem undersökningsområdena hör.

Antal hushållsmedlemmar för den intervjuade gruppen

1 2 3 4 5— Totalt Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Män Kirseberg 36 16,2 57 25,7 65 29,3 41 18,5 23 10,4 222 100,0 Oxhagen 10 4,5 33 14,8 75 33,6 81 36,3 24 10,8 223 100,0 Skärholmen 10 5,1 34 17,4 54 27,7 62 31,8 35 17,9 195 100,0 Skellefteå 11 8,0 36 26,1 35 25,4 41 29,7 15 10,9 138 100,0 Jörn 15 9,7 31 20,0 31 20,0 45 29,0 33 21,3 155 100,0 Totalt 82 8,8 191 20,5 260 27,9 270 28,9 130 13,9 933 100,0 Kvinnor Kirseberg 19 10,4 46 25,1 59 32,2 39 21,3 20 10,9 183 100,0 Oxhagen 20 7,7 47 18,0 67 25,7 90 34,5 37 14,2 261 100,0 Skärholmen 11 4,9 42 18,6 63 27,9 78 34,5 32 14,2 226 100,0 Skellefteå 29 17,4 48 28,7 34 20,4 44 26,3 12 7,2 167 100,0 Jörn 6 4,8 28 22,2 37 29,4 34 27,0 21 16,7 126 100,0 Totalt 85 8,8 211 21,9 260 27,0 285 29,6 122 12,7 963 100,0

226 SOU 1972:20

Tabell 3.11 Antal hemmavarande barn i de intervjuade personernas hushåll i de fem undersökningsområdena.

Antalet hemmavarande barn under 16 år i de intervjuade personernas hushåll

0 1 2 3 4— Totalt Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Män

Kirseberg 133 59,9 49 22,1 30 13,5 9 4,1 1 0,5 222 100,0 Oxhagen 70 31,4 78 35,0 59 26,5 9 4,0 7 3,1 223 100,0 Skärholmen 68 34,9 58 29,7 51 26,2 13 6,7 5 2,6 195 100,0 Skellefteå 66 47,8 37 26,8 28 20,3 6 4,3 1 0,7 138 100,0 Jörn 87 56,1 20 12,9 37 23,9 8 5,2 3 1,9 155 100,0 Totalt 424 45,4 242 25,9 205 22,0 45 4,8 17 1,8 933 100,0 Kvinnor Kirseberg 88 48,1 52 28,4 30 16,4 11 6,0 2 1,1 183 100,0 Oxhagen 87 33,3 76 29,1 72 27,6 23 8,8 3 1,1 261 100,0 Skärholmen 73 32,3 70 31,0 64 28,3 15 6,6 4 1,8 226 100,0 Skellefteå 92 55,1 36 21,6 32 19,2 5 3,0 2 1,2 167 100,0 Jörn 71 56,3 23 18,3 25 19,8 4 3,2 3 2,4 126 100,0 Totalt 411 42,7 257 26,7 223 23,2 58 6,0 14 1 5 963 100,0

kvinnliga enpersonshushåll i Skellefteå hänga samman med att det där finns relativt många ensamstående äldre kvinnor.

Antalet hemmavarande barn under 16 år i de intervjuade personernas hushåll framgår av tabell 3.11.

Barnantalet i de intervjuade personernas hushåll är förhållandevis högt i de ”nya” förorterna Oxhagen och Skärholmen, där vi vet att en mycket stor andel av invånarna är gifta par med ett eller flera barn.

Utbildningsnivån hos de intervjuade inom de fyra undersökningsområ- dena framgår av tabell 3.12.

Utbildningsnivån är högst i Oxhagen, men den är i det närmaste lika hög i den andra av de båda ”nya” förorterna, Skärholmen. Detta gäller för både män och kvinnor.

Utbildningsnivån är markant lägst i Jörn både bland män och kvinnor. Utbildningsnivån påverkar både vilken typ av socioekonomisk miljö (dvs i praktiken bosättningsortens näringslivsstruktur, sysselsättningsmöj- ligheter etc) och vilken typ av arbete en person har möjlighet att välja (även en person, som stannar kvar i den miljö som han växt upp i, göri en viss mening ett slags ”val” när han bestämmer sig för att stanna kvar där och inte flytta till någon annan miljö). Skillnaderna inäringslivets struktur och i sysselsättningsmöjligheterna för personer med olika utbild- ning i de fem undersökningsområdena avspeglas följaktligen i invånarnas fördelning på olika grenar inom näringslivet och påi hur stor utsträck- ning de förvärvsarbetar, se tabell 3.13!

Tabell 3.12 visar de intervjuades fördelning på olika yrkesgrupper (enligt den kodlista som SCB brukar använda vid sina arbetskraftsunder— sökningar), i den mån de är yrkesverksamma; tabell 3.13 visar fördel-

SOU 1972:20 227

Tabell 3.12 De intervjuades utbildningi de fem undersökningsområdena.

De intervjuades utbildning

Enbart Folkskola Realskola, S tudent- Totalt folkskola, med minst helt ge— examen ej helt ge- ett års nomgången och högre nomgången komplet— grund skola utbildning grundskola terande eller mot- därutöver

yrkesu t- svarande bild ning

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Män Kirseberg 105 47,3 62 27,9 47 21,2 8 3,6 222 100,0 Oxhagen 53 23,8 45 20,2 75 33,6 50 22,4 223 100,0 Skärholmen 54 27,7 43 22,1 60 30,8 38 19,5 195 100,0 Skellefteå 67 48,6 27 19,6 33 23,9 11 8,0 138 100,0 Jörn 114 73,5 19 12,3 19 12,3 3 1,9 155 100,0

Totalt 393 42,1 196 21,0 234 25,1 110 11,8 933 100,0

Kvinnor Kirseberg 111 60,7 25 13,7 42 23,0 5 2,7 183 100,0 Oxhagen 84 32,2 40 15,3 113 43,3 24 9,2 261 100,0 Skärholmen 80 35,4 38 16,8 81 35,8 27 11,9 226 100,0 Skellefteå 97 58,1 25 15,0 42 25,1 3 1,8 167 100,0 Jörn 86 68,3 18 14,3 21 16,7 1 0,8 126 100,0

Totalt 458 47,6 146 15,2 299 31,0 60 6,2 963 100,0

ningen av de icke yrkesverksamma på delgrupper av typen hemarbetande husmödrar, studerande, pensionärer etc.

Andelen män, som sysslar med arbetsuppgifter som kräver speciell naturvetenskaplig, teknisk, samhällsvetenskaplig, humanistisk eller konst- ' närlig utbildning, är för männens del betydligt högre i Oxhagen och , Skärholmen än i de tre andra undersökningsområdena, medan den andel 1, män, som sysslar med tillverkningsarbeten av olika slag, är betydligt : högre i Kirseberg, Skellefteå och Jörn än i Oxhagen och Skärholmen. I lj Jörn finns det en ganska stor grupp män, som ägnar sig åt lantbruksarbe- te, skogsarbete och gruvarbete; med dessa typer av arbetsuppgifter sysslar endast några få inom de övriga fyra undersökningsområdena. j

I Oxhagen är en jämförelsevis stor andel kvinnor sysselsatta med % arbetsuppgifter, som kräver speciell naturvetenskaplig, teknisk, samhälls- vetenskaplig, humanistisk eller konstnärlig utbildning, medan motsvaran- . de siffra för Skärholmen är betydligt lägre; båda dessa undersökningsom- ' råden har en jämförelsevis hög andel kvinnor som ägnar sig åt kameralt eller kontorstekniskt arbete, men här är andelen betydligt högre för de kvinnor, som bor i Skärholmen, än för dem som bor i Oxhagen.

Både i Skellefteå och Jörn finns det i jämförelse med de tre andra undersökningsområdena ganska många hemarbetande husmödrar bland kvinnorna (”hemmafruar”) och i Jörn dessutom ganska många kvinnliga familjemedlemmar som är ”medhjälpande” i hushållsarbetet. Se tabell 3.14! Av den framgår det även att det iJörn finns förhållandevis många pensionärer.

228 SOU 1972:20

SOU 1972:20

Tabell 3.13 De intervjuades fördelning på olika typer av sysselsättning inom de fem undersökningsområdena.

Admini- strativt arbete

N aturve- veten- skapligt, tekniskt, socialve- tenskap- ligt, huma- nistiskt och konst- närligt arbete

Kameralt och kon- torstek— niskt arbete

Kommersi- ellt ar- bete

Lant— bruks-, skogs- och fis- keriar— bete

Gruv- och stenbryt- nings- arbete

Transport— och kom— munika— tions— arbete

Till verknings- arbete

Antal % Antal%

Män K irseberg Oxhagen Skärholmen Skellefteå Jörn

Totalt

Kvinnor

Kirseberg Oxhagen Skärholmen Skellefteå Jörn

Totalt

24 10,8 88 39,5 56 28,7 23 16,7 11 7,1

Antal %

Service- arbete

Summa ej förvärvs— arbetande personer

202 21,7

18 9,8 60 23,0 28 12,4 16 9,6

7 5,6

129 13,4

N U) 0

SOU 1972 20

Tabell 3.14 De intervjuades fördelning på olika grupper av icke förvärvsarbetande personer inom de fem undersökningsområdena. De intervjuades fördelning på förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande personer

F örvärvs- arbetande personer

Antal %

Icke förvärvsarbetande personer

Hemarbetande

husmor/ husfar

Medhjälpande familjemed- lem

Studerande

Pensionär

Antal %

Män

Kirseberg Oxhagen Skärholmen

Skellefteå J örn

Kvinnor

Kirseberg Oxhagen Skärholmen Skellefteå Jörn

190 85,6 198 88,8 175 89,7 115 83,3 113 72,9

Antal % Antal %

19 21 11 14 18

Antal %

Långvarigt sjuk eller handikappad

Antal %

Annan orsak till att personer icke förvärvs- arbetar

Antal %

8,6 9,4 5,6 10,1 11,6

N

Totalt 791 84,8

104 56,8 144 55,2 134 59,3 64 38,3 38 30,2

Totalt 484 50,3

51 88 71 79 61

350

27,9 33,7 31,4 47,3 48,4 36,3

0,5 0,8 0,4

4,8

83 21 19 11 12 12

8,9

11,5 7,3 4,9 7,2 9,5

hmmmo oo

m

NNDkDOxND

1 2 1 1 0,6 6 1

1,1 75 7,8 29

GOA v—l Q'

ICQ Hm mln

12 1,3

1,6 0,8 0,9 0,6 2,4

0,9 0,4 0 5

>

07 2,6 1,0

Nv—ll—t—(V 0)

v—(

0,5 0,4 0,6

ju—tv—r

Totalt

Antal % 222 223 195 138 155 933 183 261 226 167 126

100,0 100,0 100,0 100,0 Hep 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

MNNv—lm '_'

1,1

3 0,3

963

100,0

Tabell 3.15a Inkomsterna i de gifta intervjupersonernas hushåll under år 1968 i de fem undersökningsområdena.

0—9999 kr 10000— 20000— 30000— 40000— 50000 kr 19999 kr 29999 kr 39999 kr 49999 kr och där- utöver

SOU 1972 20

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Gifta män

Kirseberg 9,7 44 30,3 29,7 20,0 7 4,8 Oxhagen 3,1 22 11,2 26,5 29,1 56 28,6 Skärholmen 4 5 22 14,0 22,3 28,0 45 28, 7 Skellefteå 31 29,8 29,8 11,5 11 10,6 Jörn 43 47,3 20,9 5 ,5 6 6,6 8,2 23,4 26,0 21,2

Gifta kvinnor Kirseberg 9 7 5 32,5 34,2 17 14,2

Oxhagen 8 40 17,0 28,5 53 26,5 Skärholmen 10 16,4 24,0 31 18,1 Skellefteå 9 80 33,6 31,0 15 13,3 Jörn 24 39,6 14,6 10 10,4 8,6 25,3 26,9 126 18,0

U) 2

SOU 1972 20

Tabell 3.15b Inkomsterna i de icke gifta intervjupersonernas hushåll under år

Icke gifta män

Kirseberg Oxhagen Skärholmen Skellefteå Jörn

Totalt

Icke gifta kvinnor

Kirseberg Oxhagen Skärholmen Skellefteå Jörn

0—9999 kr

Antal %

18 23,4 16 59,3 14 36,8 16 47,1 32 50,0

10000— 19999 kr

Antal % 19 24,7 7,4 23,7 17,6 29,7

NUNOC!

20000— 29999 kr

Antal %

30000— 39999 kr

Antal %

30 39,0 14,8 21,1 26,5 20,3

Q'woxm

1968 i de fem

40000— 49999 kr

Antal %

4 5,2 1 3,7 1 2,9

undersökningsområdena.

50000 kr och där- utöver

Antal %

1 1,3 1 2,6

Frågan ej besvarad

Antal %

3 4,0 1 2,9

Totalt

Antal % 77 100,0 27 100,0 38 100,0 34 100,0 64 100,0

96 40,0 29 46,0 25 41,0 22 40,0 30 55,6 26 86,7 55 22,9

19 30,2 16 26,2 12 21,8 17 31,5 2 6,7

64 26,7 11 17,5 15 24,6 16 29,1 5 9,3 2 6,7

soquox Hmm.—i HNNv—i

Totalt 132 50,2

66 25,1 49 18,6

6 2,3

6 2,5 00180 u—rmm v—(NN 5 1,9 2 0,8 hag v—cv—t |v—lr—l 4 1,7 2 3,2 1 1,9

240 100,0

63 100,0 61 100,0 55 100,0 54 100,0 30 100,0

3 1,1

263 100,0

I tabellredovisningen av de intervjuades hushållsinkomster per år har vi hållit i sär gifta och de icke-gifta (de ogifta, de frånskilda och än- korna/änklingarna). Tabellen för de gifta intervjupersonernas hushålls- inkomster visar att dessa är mycket högre i Oxhagen och Skärholmen än i de. tre övriga undersökningsområdena. I dessa två undersökningsområden uppgår hushållsinkomsten för cirka hälften av de gifta männen och kvinnorna till minst 40 000 kronor. Motsvarande procentandel för gifta män och kvinnor i Jörn är 12 respektive 15 %. Kirseberg och Skellefteå intar i detta avseende ett mellanläge; i dessa båda undersökningsområden tillhör 20425 % av de gifta männen och kvinnorna hushåll med en årsinkomst på 40 000 kr och däröver.

Hushållsinkomsterna för de icke-gifta intervjupersonerna är betydligt lägre än hushållsinkomsterna för dem som är gifta. Bland de icke-gifta intervjupersonerna är vidare årsinkomsten betydligt lägre bland kvinnor- na än bland männen. Skillnaderna i inkomstnivå mellan icke-gifta intervjupersoner från de fem undersökningsområdena följer samma möns- ter som för de gifta: den är genomsnittligt högst bland dem som bori Oxhagen och Skärholmen och lägst för dem som bor i Jörn. Man finneri denna tabell att de flesta av de ogifta kvinnorna i Jörn har mycket låga inkomster, vilket naturligtvis hänger samman med att det finns en mycket begränsad tillgång på arbetsplatser för kvinnorna i detta under- sökningsområde.

Socialgruppstillhörigheten för de intervjuade har fastställts på grundval av den klassificeringslista för yrkesbeteckningar, som användes vid SCBs bearbetning av valstatistiken år 1952 och som sedan ofta har använts vid sociologiska studier i Sverige. Med hjälp av denna kodlista har de intervjuade hänförts till socialgrupp [, socialgrupp II och socialgrupp III (dessa tre grupper svarar något så när mot de yrkesgrupper som man i dagligt tal ibland brukar kalla för ”arbetarklassen”, ”medelklassen” och ”överklassen”). Klassificeringen i yrkesgrupper bygger i allmänhet på kodlistor, där yrkena är klassificerade med hänsynstagande till den ut- bildning, den inkomst och den makt som genomsnittligt förknippas med

att ha olika yrken (så är också fallet med den här använda kodlistan). Varje intervjuad yrkesverksam person har på det ovan beskrivna sättet hänförts till en av dessa tre socialgrupper.

Vi har också genom intervjusvaren haft tillgång till uppgifter om makens/makans yrke för de gifta intervjupersonerna. Med hjälp av denna information har vi hänfört de gifta intervjupersonerna till samma social- grupp som maken/makan (a) om intervjupersonen inte själv har något förvärvsarbete och (b) om vederbörande därigenom hamnar i en högre socialgrupp än om man vid klassificeringen skulle utgå från hans/hennes eget yrke.

De intervjuades fördelning på de tre socialgrupperna i de fem under- sökningsområdena framgår av tabell 3.16.

En del av de personer för vilka socialgruppstillhörigheten ej kunnat fastställas är sannolikt arbetslösa samt ungdomar iåldern 15—24 år, som fortfarande studerar.

Både för männens och kvinnornas del tillhör de intervjuade i Oxhagen och Skärholmen i större utsträckning socialgrupp I och II och i mindre

SOU 1972:20 233

Tabell 3.16 De intervjuades socialgruppstillhörighet inom de olika under- sökningsområdena.

De intervjuades socialgruppstillhörighet Totalt

I [[ 111 Ej fastställd

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Män

Kirseberg 8 3,6 81 36,5 105 47,3 28 12,6 222 100,0 Oxhagen 40 17,9 128 57,4 35 15,7 20 9,0 223 100,0 Skärholmen 26 13,3 102 52,3 50 25,6 17 8,7 195 100,0 Skellefteå 14 10,1 51 37,0 52 37,7 21 15,2 138 100,0 Jörn 3 1,9 45 29,0 66 42,6 41 26,5 155 100,0

Totalt 91 97,5 407 43,6 308 33,0 127 13,6 933 100,0

Kvinnor

Kirseberg 2 1,1 90 49,2 63 34,4 28 15,3 183 100,0 Oxhagen 43 16,5 140 53,6 50 19,2 28 10,7 261 100,0 Skärholmen 31 13,7 125 55,3 47 20,8 23 10,2 226 100,0 Skellefteå 9 5,4 69 41,3 53 31,7 36 21,6 167 100,0 Jörn 1 0,8 52 41,3 52 41,3 21 16,7 126 100,0

Totalt 86 8,9 476 49,4 265 27,5 136 14,1 963 100,0

utsträckning socialgrupp [11 än vad som är fallet i något av de tre övriga undersökningsområdena.

I Jörn tillhör endast några få intervjupersoner socialgrupp I. Detta är också fallet i Kirseberg. Särskilt männen i Jörn och Kirseberg tillhöri stor utsträckning socialgrupp III.

Sambandet mellan utbildning och socialgruppstillhörighet är mycket markant, se tabell 3.17a!

Endast åtta av de sammanlagt 393 män, som endast har folkskoleut- bildning, tillhör socialgrupp I, och endast två av de sammanlagt 1 10 män, som har tagit studentexamen, tillhör socialgrupp III. Motsvarande siffror för kvinnorna är tre av 458 respektive ingen av 60.

Sambandet mellan utbildning och socialgruppstillhörighet är alltså mycket starkt. Detta gäller även för kvinnorna, bland vilka man skulle kunna tänka sig att det fanns ett visst antal, som genom giftermål hamnar i socialgrupp I trots att de enbart har folkskolestudier bakom sig; så kan emellertid inte vara fallet för särskilt många av de intervjuade kvinnorna.

Utbildningsnivån bland dem som enligt det använda klassificeringssche- mat förts till socialgrupp III varierar avsevärt mellan de fem undersök- ningsområdena, se tabell 3.17b.

Procentandelen intervjuade inom socialgrupp III, som befinner sig på utbildningsnivå 3 och 4, är högst i Oxhagen och Skärholmen och markerat lägre i de tre andra undersökningsområdena; lägst är den i Jörn. När man jämför utbildningsnivån bland dem som tillhör socialgrupp 111 inom de fem undersökningsområdena får man i stort sett samma rangordning, som man kommer fram till när man ordnar områdena efter utbildningsnivå för samtliga personer i åldern 15—69 inom undersök- ningsområdena. Tabellen visar att de intervjuade i Oxhagen och Skärhol-

234 SOU 1972:20

Tabell 3.1 7a Sambandet mellan utbildning och socialgruppstillhörighet för män och kvinnor ide fem undersökningsområdena.a

Kirseberg

Social- Utbildningsnivå, män Utbildningsnivå, kvinnor gmpp 1 2 3 4 Totalt i 2 3 4 Totalt

I 2 1 3 2 8 1 2 [I 34 16 26 5 81 43 15 29 3 90 111 58 40 7 0 105 51 8 4 0 63

Grupp ej

fastställd 11 5 11 1 28 17 2 8 1 28 Totalt 105 62 47 8 222 111 25 42 5 183

Oxhagen

Social— Utbildningsnivå, män Utbildningsnivå, kvinnor grupp 1 2 3 4 Totalt 1 2 3 4 Totalt

I 2 3 7 28 40 2 4 22 15 43 II 26 32 50 20 128 41 25 66 8 140 111 19 7 9 0 35 29 9 12 0 50

Grupp ej

fastställd 6 3 9 2 20 12 2 13 1 28 Totalt 53 45 75 50 223 84 40 113 24 261

Skärholmen

Social— Utbildningsnivå, män Utbildningsnivå, kvinnor gmpp 1 2 3 4 Totalt 1 2 3 4 Totalt

1 2 0 6 18 26 1 2 9 19 31 [I 28 21 38 15 102 42 22 54 7 125 111 19 20 10 1 5 0 24 12 1 1 0 47

Grupp ej

fastställd 5 2 6 4 17 13 2 7 1 23 Totalt 54 43 60 38 195 80 38 81 27 226

Skellefteå

Social— Utbildningsnivå, män Utbildningsnivå, kvinnor grupp 1 2 3 4 Totalt 1 2 3 4 Totalt

I 2 3 3 6 14 2 2 4 1 9 11 20 12 15 4 51 33 10 24 2 69 111 35 12 5 0 52 36 11 6 0 5 3

Grupp ej

fastställd 10 0 10 1 21 26 2 8 0 36 Totalt 67 27 33 11 138 97 25 42 3 167

SOU 1972:20

Jörn

Social- Utbildningsnivå, män Utbildningsnivå, kvinnor gm” 1 2 3 4 Totalt 1 2 3 4 Totalt

I 0 0 3 0 3 0 0 1 O I II 33 8 2 2 45 34 10 7 1 52 111 55 8 3 0 66 40 7 5 0 5 2

Grupp ej

fastställd 26 3 11 1 41 12 1 8 0 21 Totalt 114 19 19 3 155 86 18 21 1 126

3 De fyra utbildningsnivåer, som särskiljes i denna tabell är desamma som särskiljes i tabell 3.12, dvs Utbildningsnivå 1 = Enbart folkskola eller ej helt genomgången grundskola Utbildningsnivå 2 = Folkskola med minst ett års kompletterande yrkesutbildning ] Utbildningsnivå 3 = Realskola, helt genomgången grundskola eller motsvarande Utbildningsnivå 4 = Studentexamen eller högre utbildning.

men inte endast har den lägsta andelen personer i socialgrupp III (och därmed en högre andel personer i socialgrupp I och 11) utan att de personer från socialgrupp III som bor i dessa undersökningsområden i betydligt större utsträckning har skaffat sig en högre utbildning än de per- soner från socialgrupp III som bor i de tre andra undersökningsområdena.

Förekomsten och omfattningen av verksamheten i olika typer av föreningar och organisationer har redan belysts i ortsbeskrivningarna i kapitel 2. Tabell 3.18 med procentsiffror för andelen medlemmar i olika typer av föreningar och organisationer kompletterar denna bild och ger möjlighet till jämförelser mellan undersökningsområdena beträffande

Tabell 3.1 7b Utbildningsnivå bland personer från socialgrupp III i de fem undersökningsom- rådena.

Antal intervjuade Antal intervjuade Antal intervjuade Totalt antal i socialgrupp III i socialgrupp III isocialgrupp III intervjuade i med enbart folk- med yrkesutbild— med realexamen, socialgrupp skolestudier (ut- ning utöver folk- helt genomgång- III bildningsnivå 1) skola (utbild- en grundskola eller

ningsnivå 2) högre utbildning (ut- bildningsnivå 3 och 4)

Antal % Antal % Antal % Antal % Män Kirseberg 58 55,2 40 38,1 7 6,7 105 100,0 Oxhagen 19 54,3 7 20,0 9 25,7 35 100,0 Skärholmen 19 38,0 20 40,0 11 22,0 50 100,0 Skellefteå 35 67,3 12 23,1 5 9,6 52 100,0 Jörn 55 83,3 8 12,1 3 4,5 66 100,0 Kvinnor Kirseberg 51 81,0 8 12,7 4 6,3 63 100,0 Oxhagen 29 58,0 9 18,0 12 24,0 50 100,0 Skärholmen 24 51,1 12 25,5 11 23,4 47 100,0 Skellefteå 36 66,7 11 20,4 7 13,0 54 100,0 Jörn 40 76,9 7 13,5 5 9,6 52 100,0

236 SOU 1972:20

SOU 1972 20

Tabell 3.18 Andel av de intervjuade i de olika undersökningsområdena som är medlemmar i olika typer av föreningar och organisationer.

Procentuell andel av de intervjuade som är medlemmar i olika typer av föreningar och organisationer

Fackförening

Politisk förening Idrotts- förening

Nykterhets- organisation

Religiöst Hobbyför- Sällskaps- samfund ening klubb och (ej stats- ordens- kyrkan) sällskap

Annan typ av förening/ organisation

Män

Kirseberg (antal=222) Oxhagen (antal=223) Skärholmen (antal=195) Skellefteå (antal=138) Jörn (anta1= 155)

Kvinnor

Kirseberg (antal=183) Oxhagen (antal=261) Skärholmen (antal=226) Skellefteå (antal=167) Jörn (antal=126)

2,7 4,5 1,5 8,7 52

,

förekomsten av formellt medlemskap i föreningar och organisationer i de fem undersökningsområdena.

Männen är (med undantag för religiösa samfund och politiska förening- ar) oftare medlemmar i olika slag av föreningar och organisationer inom alla de fem undersökningsområdena. Undantagen består i att kvinnornai Jörn oftare än männen tillhör någon politisk förening, och att kvinnorna i Oxhagen, Skärholmen, Skellefteå och Jörn oftare än männen är medlemmar i religiösa samfund. Skillnaderna är emellertid genomgående små med undantag för fackföreningar och idrottsföreningar.

Skillnaderna mellan den procentuella andelen medlemmar inom be— folkningen i de fem undersökningsområdena i olika typer av föreningar och organisationer är genomgående ganska små. Värd att notera är den jämförelsevis höga andelen kvinnor i Jörn, som är medlemmari någon politisk organisation, den jämförelsevis höga andelen medlemmar i idrottsföreningar bland både män och kvinnor i Oxhagen, den jämförel- sevis höga andelen medlemmar i nykterhetsorganisationer bland både män och kvinnor i Jörn och Skellefteå och den jämförelsevis höga andelen medlemmar i religiösa organisationer i Skellefteå.

Siffrorna för medlemskap i religiösa samfund och nykterhetsorganisa- tioner stämmer väl med vad vi genom offentlig statistik känner till om medlemssiffrorna inom de olika orterna. Se 5 170—171 ikapite12 om de religiösa förhållandena i Skellefteå, av vilka det framgår att Skellefteå ligger i centrum av ett ”utpräglat religiöst område” och att Jörn också liggeri detta område men nära dess periferi.

Den procentuella andelen medlemmar i IOGT/NTO inom de orter inom vilka undersökningsområdena är belägna var följande den 1.1.1970 (enligt uppgifter som ställts till vårt förfogande genom nykterhetsorgani- sationen IOGT/NTOs centrala medlemsregister i Stockholm):

Procentsiffrorna för det faktiska medlemsantalet inom nykterhetsorga- nisationer ger samma rangordning mellan undersökningsområdena som procentsiffrorna för intervjuundersökningen (Jörn högst, Malmö lägst). Att de faktiska procentsiffrorna ligger på en något lägre nivå än intervju- undersökningens siffror kan hänga samman med att intervjuundersök- ningen endast gäller personer upp till 69 års ålder, medan procentandelen

Ort Antal med lem— Antal invånare Procentuell mar (som fyllt inom kommunen andel av in- 13 år) iIOGT/ den 31.12.1969 vånare i ål- NTO den 31.12. över 15 år dern 15 år och 1969 (i förening- uppåt som är är som arbetar i medlemmar i iangivet område) IOGT/NTO Malmö kommun 936 208 706 0,4 % Orebro kommun 718 73 215 1,0 % Stockholms kommun 4 498 709 169 0,6 % (inklusive Solna och Sundbybergs kommuner) Skellefteå kommun 446 20 405 2,2 % Jörns församling 150 2 958 5,1 %

238 SOU 1972:20

Tabell 3.19 Föreningsaktivitet bland de intervjuade från de olika under- sökningsområdena.

Index för föreningsaktivitct (1 poäng för medlemskap i minst en för— ening av viss typ. 3 poäng för styrelseuppdrag i förening av viss typ)

0 poäng 1 poäng 2—3 poäng 4— poäng Totalt

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Män Kirseberg 25 11,2 103 46,4 70 31,5 24 10,8 222 100,0 Oxhagen 20 9,0 60 26,9 102 45,7 41 18,4 223 100,0 Skärholmen 35 17,9 62 31,8 73 37,4 25 12,8 195 100,0 Skellefteå 13 9,4 55 39,9 41 29,7 29 21,0 138 100,0 Jörn 25 16,1 54 34,8 54 34,8 22 14,2 155 100,0 Totalt 118 12,6 334 35,8 340 36,4 141 15,1 933 100,0 Kvinnor Kirseberg 82 44,8 69 37,7 28 15,3 4 2,2 183 100,0 Oxhagen 94 36,0 87 33,3 66 25,3 14 5,4 261 100,0 Skärholmen 108 47,8 78 34,5 35 15,5 5 2,2 226 100,0 Skellefteå 73 43,7 61 36,5 29 17,4 4 2,4 167 100,0 Jörn 54 43,9 42 33,2 24 19,0 6 4,8 126 100,0

Totalt 411 42,7 337 35,0 182 18,9 33 3,4 963 100,0

för IOGT/NTOs medlemssiffror avser alla medlemmar och personer från 16 år och uppåt men också med att det finns en rad nykterhetsorganisa- tioner utöver IOGT/NTO. Denna organisation hade år 1969 totalt ca 110 000 medlemmar, medan övriga nykterhetsorganisationer (Verdandi, Sveriges Blåbandsförbund, SSUH, Vita bandet och en rad andra mindre organisationer) hade ca 65 000 medlemmar; därtill kom ca 114000 medlemmar i Motorförarnas Helnykterhetsförbund, som i stor utsträck- ning också är anslutna till de redan nämnda nykterhetsorganisationerna. , Enligt uppgifter från Procentandelen anslutna till lOGT/NTO för landets befolkning 1 sin hel- ledarna för nykterhets_

het är omkring 1,5 % (av personer i åldern 15 år och däröver).1 göfenifllgémfäl 101"? had?

-— .. . .. .. . . . . . 11 en nuarl

Tabell 3.19 ar baserad på ett enkelt lndex for foremngsaktiv1tet i Vllket lgfgförljaide amg? medlemskap i en förening ger 1 poäng och styrelseuppdrag ger 3 poäng. "aktiva” medlemmar: ca Detta grova mått på förekomsten av ”formella relationer” till förening— 101199an 10'313' , t (1 ,, tt f" . kt" 't t .. h" t . 0 h h 1" t . bandsforeningen, ca 25 i

ar y er på a orenlngsa m e en ar ogs ] x agen oc ags 1 Järnvägsmännens hem,]?

Kirseberg bland både män och kvinnor, men att skillnaderna mellan terhetsförening och ca

undersökningsområdena, bortsett från de höga siffrorna för Oxhagen, 190'M010'f01'f1m35

. .. k'lt t M.. ,. f" . akt' .. k . helnykterhetsforbund;

inte sars l s ora. annen ar mera orenlngs lva an Vinnorna. därtillfinnsdetuppen- I tre av undersökningsområdena (Kirseberg, Oxhagen och Skärholmen) barligen ca 140 ”passiva” finns det en ganska stor minoritet icke-svenskar, som har invandrat till m_fdlflnma' ' IOGT . S . . . (jamfor centralorganlsa-

venge och som inte har svenska till modersmål. Deras procentandel av tionens uppgift om att befolkningen framgår av tabell 3.20. IOGT/NTO har ca 150 Den högsta andelen intervjuade personer, som inte hade svenska till medlemmanjoml' 12,61

d ål f .K. h d" .. it”” (1 totala antalet ”aktiva

mo ersm , annSl lrse erg( ar mer an a ten av essa sammanlagt 34 och ”passiva” medlem— personer hade serbokroatiska, portugisiska eller andra syd- och mellan— mar 1 nykterhetsorganisa-

europeiska språk till sitt modersmål). Även i Oxhagen och Skärholmen (101194?!)ng alltsa U" 03

f' d 1 . ] . . . 375,v11ket motsvarar ca

anns et en re atlvt stor ande interVJupersoner, som inte hade svenska 13 % av befolkningen till modersmål. 1 Skellefteå fanns det endast tre personer bland de över 15 år.

SOU 1972:20 239

Tabell 3.20 Antal personer, som inte har svenska som modersmål bland de intervjuade från de olika undersökningsområdena.

Antal personer med annat modersmål än svenska

Danska Norska Finska Engels- Tyska Annat Det totala

ka språk antalet in- tervjuper- soner som talar något annat mo- dersmål än svenska Antal % Män Kirseberg 4 — 1 4 12 21 9,5 (antal=222) Oxhagen — 1 3 — 6 5 15 6,7 (antal=223) Skärholmen 2 — 3 1 2 6 14 7,2 (antal=195) Skellefteå — 1 - 1 — 2 1,4 (antal=l38) J örn — — — -— -— — (antal=155) Totalt 6 2 7 2 12 23 52 5,6 (antal=933) Kvinnor Kirseberg 3 — 2 2 6 13 7,1 (antal=183) Oxhagen 2 2 4 — 3 2 13 5,0 (antal=261) Skärholmen — 3 2 1 2 5 13 5,8 (antal=226) Skellefteå — — 1 _ _ 1 0,6 (antal=167) Jörn — (antal=126) Totalt 5 5 9 1 7 13 40 4,0

(antal=966)

intervjuade som inte hade svenska till modersmål och i Jörn fanns det inte en enda sådan person.

De fem undersökningsorterna skiljer sig mycket starkt från varandra vad beträffar bostadsbebyggelsens framväxt och utformning. Oxhagen och Skärholmen är två typiska exempel på ”planerade förorter”, som byggts på tidigare obebyggd mark i utkanten av Örebros och Stockholms tidigare bebyggda områden. Bostadshusen (och övrig bebyggelse) i Skär- holmen (inklusive Sätra och Vårberg) har samtliga tillkommit efter år 1964 med början i Sätra och med successiv igångsättning av byggnadsar- betet i Skärholmen år 1965 och i Vårberg år 1967. Utbyggnaden av detta förortsområde är ännu inte helt avslutad. Bebyggelsen i Oxhagen har i sin helhet tillkommit under åren 1963—1967 med undantag av ett mindre villaområde söder om den stora bilvägen genom området; detta villaområ- de (Älvsätra) byggdes huvudsakligen för några decennier sedan.

240 SOU 1972:20

Stadsdelen Kirseberg, tätorten Skellefteå och tätorten Jörn med omkringliggande byar inom Jörns församling är områden, som varit bebyggda under hundratals år. De första kartorna över Kirseberg visar att det funnits bostadsbebyggelse där sedan slutet av 1600-talet. Skellefteå började växa upp som handelsort under 1300-talet och Jörns församling började befolkas under 1600-talet. Bostäderna i dessa tre undersöknings- områden har byggts successivt under lång tid och är av en mycket mer varierande art än bostäderna i Oxhagen och Skärholmen.

Tabell 3.21 visar i vilka typer av bostäder som de intervjuade personer- na från de fem undersökningsområdena var bosatta i vid intervjutillfället

] Skärholmen bor i det närmaste 90 % av de intervjuade i en ”vanlig lägenhet” bestående av ett kök (i en del fall av en kokvrå) och ett varierande antal mm. I Oxhagen bor ca hälften av de intervjuade i en sådan lägenhet, medan den andra hälften av invånarna bor i friliggande villor, parhus eller kedjehus. Endast omkring en tiondel av de intervjuade i Skärholmen bor i någon form av ”enfamiljshus”.

Fördelningen av de intervjuade på bostadstyper i Kirseberg och Skellefteå påminner något om varandra. De båda områdena liknar varandra i det avseendet att det i dem båda finns områden med en blandning av ”gammal” och ”ny” stadsbebyggelse. Lägenheter med kök

Tabell 3.2] De intervjuades bostadsförhållanden inom de fem undersökningsområdena.

De intervjuades typ av bostad vid intervjutillfallet Totalt

Enfamiljs— Radhus Lägen- Lägen- Annan hus (inkl. (även het med het med form mangård s— kedje— kök kokvrå av bo- byggnad hus och stad tillhöran- parhus) (inkl. de jord- inneboen-

bruksfas- de i an- tighet i nans bo- Jörn och stad) 3 k gate-

hus i Kir— seberg)

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Män Kirseberg 18 8,1 — — 184 82,9 19 8,6 1 0,5 222 100,0 Oxhagen 39 17,5 74 33,2 103 46,2 6 2,7 1 0,4 223 100,0 Skärholmen 6 3,1 17 8,7 168 86,2 4 2,1 —— 195 100,0 Skellefteå 38 27,5 9 6,5 87 63,0 3 2,2 1 0,7 138 100,0 Jörn 126 81,3 — 24 15,5 2 1,3 3 1,9 155 100,0

Totalt 227 24,3 100 10,7 566 60,7 34 3,6 6 0,6 933 100,0 Kvinnor Kirseberg 18 9,8 — — 161 88,0 4 2,2 — —— 183 100,0 Oxhagen 34 13,0 87 33,3 123 47,1 17 6,5 — 261 100,0 Skärholmen 3 1,3 31 13,7 182 80,5 10 4,4 — 226 100,0 Skellefteå 43 25,7 4 2,4 106 63,5 12 7,2 2 1,2 167 100,0 Jörn 104 82,5 1 0,8 18 14,3 1 0,8 2 1,6 126 100,0 Totalt 202 21,0 123 12,8 590 61,3 44 4,6 4 0,4 963 100,0

SOU 1972:20

eller kokvrå i flerfamiljshus dominerar på bägge hållen, men mest i Kirseberg, där procentandelen bostäder av denna typ är ca 90 % mot ca 70 % för Skellefteå. De övriga intervjupersonerna på dessa båda platser bor i någon form av ”enfamiljshus”.

I Jörn bor mer än fyra femtedelar av de intervjuade i friliggande enfamiljsfastigheter; en del av dessa är mangårdsbyggnader på jordbruks- fastigheter. De övriga bor i lägenheter med kök eller kokvrå inne i tätorten Jörn.

Det är inte bara bostadsbebyggelsen som sätter sin prägel på den yttre miljön i de fem undersökningsområdena. I Kirseberg, Skellefteå och Jörn finns mitt inne i bostadsbebyggelsen ett antal industrier och mindre arbetsplatser, som skänker omväxling och liv åt miljön. Skärholmen och Oxhagen är mycket mera renodlade bostadsområden, med den enfor— mighet i miljöupplevelser som detta nödvändigtvis för med sig. Det ensartade i upplevelsen av miljön förstärks av att alla bostäder har byggts under en mycket begränsad tidsperiod. Den variation i miljön som ändå existerar är huvudsakligen den som de olika serviceanläggningarna skänker. I det avseendet är också de ”gamla” miljöerna (Kirseberg, Skellefteå och Jörn) mera omväxlande än de två nya förorterna; minst omväxling av det slaget bjuder Oxhagen sina invånare, men också i Skärholmen är bebyggelsemiljön mycket monoton, så snart man kommer bort från den omedelbara närheten till områdets tre köpcentra i Sätra, Skärholmen och Vårberg. Ortsbeskrivningarna i kapitel 2 ger en detalje- rad bild av det serviceutbud som förekommer i de fem undersökningsom- rådena, både på den kommersiella sektorn och när det gäller offentliga tjänster.

Här skall vi endast i tabellform ge en jämförande bild av det bokutbud som förekommer inom de fem undersökningsområdena, dels genom bokförsäljning inom bokhandeln och andra försäljningsställen, dels genom biblioteken.

I Skellefteå fanns det under år 1969 två A-bokhandlare, iSkärholmen en A-bokhandlare och i Jörn en B-bokhandel, B-bokhandeln i Jörn utgjorde en ”avdelning” av ortens färghandel och upphörde under år 1971 att sälja böcker. I Kirseberg och Oxhagen fanns det inte (och finns inte heller nu) någon bokhandel.l

Däremot har invånarna i Kirseberg och Oxhagen möjlighet att köpa böcker hos A-bokhandlare i de centrala delarna av Malmö och Örebro;i det avseendet är jörnborna betydligt sämre lottade eftersom närmaste A-bokhandel är belägen i Skellefteå.

I samtliga fem undersökningsområden kan man vidare köpa böcker i ett antal affärer och kiosker som säljer böcker ur det sortiment som AB Pressbyrån distribuerar.2 [ de stora varuhus som finns i Skärholmen och Skellefteå kan man också köpa en del billighetsböcker som distribueras direkt från förlagen. Antalet försäljningsställen för böcker i de fem undersökningsområdena framgår av tabell 3.22, som också redovisar hur mycket pengar som det säljs böcker för på dessa försäljningsställen (i den mån som andra försäljningsställen än A-bokhandlare och B-bokhandlare säljer böcker som de får direkt från förlagen kommer dessa pengar emellertid inte med i dessa försäljningssiffror).

242 SOU 1972:20

1 A— och B—bokhandlarc var fram till 1 april 1970 kommissionärcr för Svenska Bokförläggare- föreningens medlemmar, med ensamrätt till en betydande del av landets bokförsäljning. A-bok- handlarna — cirka 300 till antalet — hade skyldighet att motta alla utgivna titlar medan B-bokhand-

larna — något fler än 200 ; _ i lager hade ett mer begränsat sortiment. 2 AB Pressbyrån fungerar * som grossist för närmare 14 000 försäljningsstäl- len, därav ca 1 200 egna. Boksortimentet är väsent- ligt mindrc och till störs- ta delen av helt annat slag än det bokhandeln håller. Kravet på de erskilda boktitlamas Omsättnings- takt är större.

SOU 1972 20

Tabell 3.22 Bokförsäljningsställen och bokförsäljning inom de fem undersökningsområdena under år 1969.

Undersökning sområd e

Antal A- och B-bokhandlare inom undersök- ningsområdet under år 1969

Antal försälj- ningsställen med Pressby- råns sortiment inom undersök- ningsområdet under år 1969

Antal kr som det sålts böcker för exkl skola och bibliotek genom

A- och B—bokhandlare inom undersökningsom— rådet under år 1969 (bruttoförsäljnings— priset exkl moms)

enl datamaterial från Seelig AB och Svenska Bokförläggareföreningen

Totalt Per in— vånare

Antal kr som det

sålts böcker för ge- nom försäljnings- ställen med Pressby— råns sortiment in-

om undersökningsom— rådet under år 1969 (bruttoförsäljnings— priset exkl moms) enligt datamaterial från

AB Svenska Pressbyrån

Totalt Per in- vånare

Antal kr som det sålts böcker för ge- nom A- och B-bok- handlare och genom försäljningsställen med Pressbyråns sortiment inom undersökningsom- rådet (bruttoförsälj- ningspriset exkl moms)

Totalt

Kirseberg (i Malmö) 13 986 (258 311) invånare den 31.12.1969 Oxhagen (i Örebro) 4 110 (90 930) invånare den 31.12.1969 Skärholmen (i Stockholm) 24 676 (747 790) invånare den 31.12.1969 Skellefteå tätort: 26 585 invånare den 31.12.1969 Jörns församling: 3 751 invånare den 31.12.1969 Landet i sin helhet: 8 013 690 invånare den 31.12.1969

725 000 777 000

14 300

145 530 000

35 015 2,50 19 757 4,70

225 247 9,13 186 041 7,00

8 014 2,14

43 387 000 5,41

35 015 19 757

950 247 963 041

22 314

188 917 000

244

SOU 1972 20

Tabell 3.23 Folkbibliotekens verksamhet i de fem undersökningsområdena under år 1969.

Bibliotek

Antal band i biblioteket

Antal m2 golvyta i biblioteks— lokalen

Kirseberg

Stadsbibliote- kets filial 33 234

Oxhagen

Stadsbibliote-

kets filial 9 444

Skärholmen

Stadsbibliote- kets filial i Skärholmen Stadsbibliote- kets filial i Sätraskolana Stadsbibliote- kets filial i

Storholmssko- lan (i Vårberg)a 4 367

29 375

9619

Skellefteå

Huvudbibliote— ket i Skel- lefteå

Stadsbibliote- kets filial i PrästbordetC

38 528 43 290c

560 200 800

144 121

Antal rn2 golvyta i kontorsloka- ler i anslut- ning till biblioteket

40 35

100 143

Antal öppet- hållningstim- mar per vecka

51

20

57 12 73

48 28

Antal anställda vid biblioteket

Hel— och halv- tidsanställ—

da bibliote- karier

3,5

Hel och halv- tidsanståll- da kontoris- ter och kön- torsbiträden

2,5

2,5

Deltidsan- ställd per- sonal

motsv. 1 1/2 tjänst

Antal utlåna-

de böcker under år 1969

103 638

41750

88 sssb

41 888

11681

99 293 40 881

Antal boklån per in- vånare år 196 9

7,4 9,9

5,8

5,0

forts tabell 3.23 Bibliotek Antal band 1 Antal in2 Antal m2 Antal öppct— Antal anställda vid biblioteket

bibliotek golvyta i golvyta i hållningslim- _ , biblioteks- kontorsloka— mar per Hcl- och halv- Hel och halv- Deltldsan— Antal utlana- Antal

lokalen ler i anslut- vecka tidsanställda tidsanställda ställd per- de böcker boklån ning till bibliotekarier kontorister sonal under år _ per in-

biblioteket och kontors— 1969 vånare biträden år 1969

SOU 1972:20

Jörn

Stadsbibliote- kets filial i Jörn 8 065d

Filialer till filia- len i Jörn:

iRenström 1 31701 1 473 iStensträsk 764d 1 185 i Stavaträsk 763d 751

Landet i sin helhet: ca 21,5 milje ca 46,9 milje 8 013 690 in- vånare'den 31.12.1969

a Biblioteken i Sätraskolan och Storholrnsskolan innehåller böcker både från Stockholms stadsbibliotek och vederbörande skolas skolbibliotek. Siffran för antalet band anger hur många band som det finns totalt (ca hälften kommer från vartdera hållet). Låntagarna kan låna ur hela bokbeståndet. Öppethållningstiden är den som gäller för allmänheten och utlåningssiffrorna avser utlåningen under denna öppethållningstid. b Biblioteket i Skärholmen öppnade den 16.6.1969 och siffrorna här anger alltså endast antalet utlånade böcker under perioden 16.6.196—31.12.l969.

C Av filialens bokbestånd var ca 20 000 band utplacerade på enheter utanför undersökningsområdet. d Dessa siffror avser bokbeståndet den 30.9.1970.

e Observera att data gäller endast för folkbiblioteken.

[ Kirseberg finns det ett modernt filialbibliotek till stadsbiblioteket i Malmö, som ligger ganska centralt inom undersökningsområdet. Det finns också en del specialbibliotek och boklådor på olika institutioner inom området, som delvis skötes av Kirsebergsbibliotekets personal och delvis av särskild personal på de olika institutionerna. I Oxhagen finns det också en filial till ortens huvudbibliotek, som även det ligger tämligen centralt inom undersökningsområdet. Skärholmen har ett stort filialbibliotek i Skärholmen och två mindre filialbibliotek i Sätra och Vårberg, som drives i samarbete med skolbiblioteket i någon av stadsdelens skolor. l Skellef- teå finns det ett huvudbibliotek i stadens centrala del (inrymt i en byggnad från 1950-talet där de fackliga organisationerna i staden dispo- nerar en del rum) och ett filialbibliotek i församlingshemmet i stadens västra del, vilket tidigare varit huvudbibliotek i Skellefteå kommun. Detta bibliotek disponerar betydligt mindre och inte särskilt ändamålsen- liga lokaler, men bibliotekspersonalen där har hand om i det närmaste lika många böcker som huvudbiblioteket. I Jörn finns det ett ganska nybyggt bibliotek på andra våningen i en byggnad i närheten av samhällets busstation, och därtill ute i bygden tre mindre filialer och några vandringsbibliotek som skickas ut från filialen. Storleken på lokalerna i m2 och antalet öppethållningstimmar per vecka framgår av tabell 3.23.

Skolbiblioteken bedriver inom samtliga undersökningsområden en ganska omfattande verksamhet, vars utformning varierar rätt mycket från område till område. Se härom i ortsbeskrivningarna i kapitel 2.

3.5. En sammanfattande jämförelse av de fem undersökningsområdenas sociala struktur

Vi skall nu avslutningsvis göra ett försök att överskådligt sammanfatta vad vi vet om skillnaderna mellan de fem undersökningsområdena och därvid använda oss av den indelning på fem huvudgrupper av struktur- faktorer som vi introducerat tidigare i detta kapitel:

A Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar natur- och klimatförhållanden, kommunikationer och bebyggelsemiljö. B Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar näringslivets struktur, tillgången till arbete och kommersiell service. C Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar befolknings- strukturen (könsfördelning, åldersfördelning, utbildningsnivå, etc). D Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar förekomsten av ”naturgivna” och av människor ”uppbyggda” betingelser för fritidsaktivitet. E Skillnader mellan undersökningsområdena vad beträffar förekomsten av speciella värderingar och normer (religiösa, politiska, etc).

Denna sammanfattning presenteras i tabellform i tabell 3.24.

Vi skall sedan i kapitel 4 först ställa och försöka besvara den generella frågan om befolkningens fritidsliv i de fem undersökningsområdena gestaltar sig på olika sätt, för att sedan, i den mån så visar sig vara fallet,

246 SOU 1972:20

försöka ta reda på om de funna skillnaderna kan förknippas med de skillnader mellan de fem undersökningsområdena och dess befolkning som vi redogjort för i detta kapitel. I kapitel 5 skall vi sedan på motsvarande sätt se på befolkningens läs- och bokvanor och försöka fastställa om eventuella skillnader är förknippade med dessa skillnader mellan undersökningsområdena och deras befolkning.

SOU 1972:20

248

m 0 (: ... xo x! N io o

Tabell 3.24 Skillnader mellan de fem undersökningsområdenas klimat, natur, näringsliv, befolkningsstruktur, serviceutbud, värderingar och

normer.

A. Skillnader mellan undersök-

ningsområdena vad beträffar

natur- och klimatförhållanden

och därmed förknippade skillnader i bebyggelsemiljön och kommunikationerna

Klimat Bebyggelsemiljöns karaktär

Bebyggelsens tillkomst

Kommunikationer till platser med stort utbud av varor och tjänster

Bostäderna

Kirseberg

Oxhagen

Skärholmen

Skellefteå

”Gammal förort” till Malmö

Huvudsakligen under 1800— och 1900—talen

Nära till Malmö centrum goda kommunikationer

:

Ca nio tiondelar av be- folkningen bor i lägen- het med kök eller

kokvrå i flerfamiljshus

”Ny förort” till Örebro Under 1960—talet

Nära till Örebro cent- rum, inte särskilt goda kommunikationer Ca hälften av befolk- folkningen bor i lägen- het med kök eller kokvrå i flerfamiljshus, medan den andra hälften bor i enfamiljshus (villa, radhus, etc)

”Ny förort” till Stockholm

Under 1960—talet

Tämligen nära till Stock- holms centrum, snabb förbindelse med tunnel- bana

Ca nio tiondelar av be- folkningen bor i lägen- het med kök eller

kokvrå i flerfamiljshus

Lång och kall vinter

Gammal handelsplats som vuxit till stad Huvudsakligen under 1800- och 1900-talen

Långt till större stad än Skellefteå Ca sju tiondelar av be- folkningen bor i lägen- het med kök eller kok- vrå i flerfamiljshus, me- dan ca tre tiondelar bor i enfamiljshus (villa, radhus, etc)

Jörn Lång och kall vinter

Stationssamhälle vid järnvägsknut Huvudsakligen under 1800- och 1900-talen

Långt till Skellefteå och andra större orter, dåliga kommunika- tioner

Ca fyra femtedelar av befolkningen bor i enfamiljshus (villa, mangårdsbyggnad på lantbruksfastighet, etc); de övriga bor nästan samtliga i lägenhet med kök eller kokvrå i tät- orten Jörn

SOU 1972 20

B. Skillnader mellan undersök- ningsområdena i näringslivs- struktur och tillgång till arbetsmöjligheter

Huvudtypen av arbetsplatser inom området

Arbetsmöfligheter i och i närheten av området

Tillgång på kommersiell service inom området

Tillgång till icke kommersiell service inom området

Kirseberg

Skärholmen

Skellefteå

Vid industrier av skif— tande slag och ett stort antal Vårdinstitutioner God tillgång på olika typer av arbeten i Malmö, viss tillgång inom området

Begränsad tillgång Begränsad tillgång

Vid några få service— anläggningar God tillgång på olika typer av arbeten i Örebro, mycket få arbeten inom områ- det

Mycket begränsad tillgång Mycket begränsad tillgång

Vid ganska många ser- viceanläggningar; någon industri finns ej God tillgång på arbeten

i Stockholm, begränsad och föga varierad tillgång inom området

Mycket god tillgång Ganska god tillgång

Vid industrier och ser- viceanläggningar av myc- ket varierande slag

God tillgång på olika typer av arbeten i Skel- lefteå men viss under- sysselsättning

Mycket god tillgång Mycket god tillgång

Vid skogs- ochjordbruk och industrier av varie- rande slag, transport- arbete

Mycket begränsad till- gång på olika typer av arbeten, betydande arbetslöshet

Begränsad tillgång Begränsad tillgång

250 SOU 1972:20

C. Skillnader mellan undersök— ningsområdena vad beträffar

befolkningsstrukturen

Kirseberg

Oxhagen

Könsdominans

Åldersfördelning

Civilstånd

Hushållsstorlek

Barnantalet :" hushållen

Utbildning

Förvärvsarbete

Inkomstnivå

Någon övervikt för män

Ganska många över 40 år

J åmförelsevis många icke gifta män

Jämförelsevis många ensamboende män

Många med enbart folkskola

Jämförelsevis många invånare med tillverk- ningsarbete

Någon övervikt för kvinnor

Många i åldern 0— 14 år och 20—39 är (unga familjer med barn)

Jämförelsevis många gifta män och kvinnor Jåmförelsevis många tillhör hushåll med ett eller flera barn

Många med studentexa- men och högre utbild- ning

Jämförelsevis många invånare med arbete som kräver högre utbildning (vetenskapligt, tekniskt och administrativt arbete)

J ämförelsevis låg inkomst- J ämförelsevis hög in-

nivå per hushåll

komstnivå per hushåll

Skärholmen

Skellefteå

Jörn

Någon övervikt för kvinnor

Många i åldern 0— 14 år och 20—39 år (unga familjer med barn)

Jämförelsevis många gifta män och kvinnor Jämförelsevis många tillhör hushåll med ett eller flera barn

Många med studentexa- men och högre utbild- ning

Jämförelsevis många invånare med arbete som kräver högre utbildning (vetenskapligt, tekniskt och administrativt arbete)

Jämförelsevis hög in— komstnivå per hushåll

Någon övervikt för kvinnor

Ganska många i åldern över 40 år

Jämförelsevis många ensamboende kvinnor

Många med enbart folkskola

Jämförelsevis många invånare med tillverk- ningsarbete

Jämförelsevis låg inkomst- nivå per hushåll

Någon övervikt för män

Många över 40 år

Jämförelsevis många icke gifta män

J ämförelsevis många män som tillhör ”stor- hushåll” med minst fem medlemmar

Stark dominans för

personer med enbart folkskola; mycket få med studentexamen och högre utbildning

Jämförelsevis många invånare med tillverk- ningsarbete och lant— bruksarbete; jämförel- sevis många manliga pensionärer och hemar— betande kvinnor; totalt räknat många icke för- värvsarbetande invånare

Jämförelsevis mycket låg inkomstnivå per hushåll

SOU 1972:20

Socialgruppstillhörighet

Icke svensktalande invånare

Jämförelsevis många invånare tillhörande socialgrupp lll Jämförelsevis många invånare som inte har svenska till modersmål

Stark dominans bland invånarna för personer tillhörande socialgrupp l+ll (med koncentration till socialgrupp ll)

Jämförelsevis många invånare som inte har svenska till modersmål

Stark dominans bland invånarna för personer tillhörande socialgrupp l+ll (med koncentration till socialgrupp Il)

Jämförelsevis många invånare som inte har svenska till modersmål Jämförelsevis många invånare tillhörande socialgrupp lll

Jämförelsevis få invånare som inte har svenska till modersmål

Jämförelsevis många invånare tillhörande socialgrupp Ill; mycket få invånare tillhörande socialgrupp [

Jämförelsevis få invånare som inte har svenska till modersmål

D. Skillnader mellan områdena vad beträffar utbudet av möj- ligheter till fritidsaktiviteter Förekomst av ett ”naturgivet” utbud av möjligheter till fritidsak tiviteter Förekomst av ett ”uppbyggt” utbud av möjligheter till fri- tidsaktiviteter

Kirseberg

Mycket dålig tillgång till möjligheter för frilufts- aktiviteter i området och dess omedelbara närhet

Begränsad tillgång till ett ”uppbyggt” utbud av möjligheter till fritidsak- tiviteter inom undersök- ningsområdet, mycket god tillgång i Malmö

Skärholmen

Begränsad tillgång till möjligheter för frilufts- aktiviteter i området och dess omedelbara närhet Mycket begränsad till- gångtill ett "uppbyggt" utbud av möjligheter till fritidsaktiviteter inom undersökningsområdet, mycket god tillgång i Örebro Begränsad tillgång till möjligheter för frilufts- aktiviteter i området och dess omedelbara närhet

Ganska god tillgång till ett "uppbyggt”utbud av möjligheter till fritidsak- tiviteter inom undersök— ningsområdet, mycket god tillgång i Stockholm

Skellefteå

God tillgång till möjlig- heter till friluftsaktivi- teter i området och dess omedelbara närhet Mycket god tillgång till ett ”uppbyggt” utbud

av möjligheter till fritids- aktiviteter inom under- sökningsområdet

Mycket god tillgång till möjligheter för frilufts- aktiviteter i området och dess omedelbara närhet

Ganska begränsad till- gång till ett ”uppbyggt” utbud av möjligheter till fritidsaktivitet inom undersökningsområdet och dess omedelbara närhet

252

SOU 1972 20

E. Skillnader mellan undersök- ningsområdena vad beträffar förekomsten av religiösa, politiska och allmänt ideolo- giska värderingar och normer

Kirseberg

Oxhagen Skärholmen

Skellefteå

Religiösa värderingar och normer Politiska värderingar och normer

N ykterhetspolitiska värde- ringar och normer

Det finns en del som ——— tyder på att fackligt organiserade arbetare

har spelat en betydande roll vid framväxten av delar av bebyggelse- miljön i Kirseberg (området uppleves som

en ”arbetarstadsdel”)

och att deras värderingar och normer sätter sin prägel på hur människorna upplever och värderar

sin miljö

Lågkyrkliga sam fund (fram för allt Evangeliska Fosterlands—stiftelsen) har sedan 1800-talets mitt en stark ställning inom området; hög kyrkobesöksfrekvens

Nykterhetsorganisatio- nen lOGT/NTO har en ganska stark anslutning bland invånarna

Jörn Även i Jörn har lågkyrk- ligheten en stark ställ— ning, men inte så stark som iSkellefteå

Nykterhetsorganisationer har en mycket stark anslut— ning bland befolkningen

(5 % av invånarna är med— lemmar mot 1,5 % för lan- dets befolkning i sin helhet)

Läsningens roll i fritidslivet i de fem

undersökningsområdena

Vi har redan tidigare berört det förhållandet att människor i vårt samhälle läser i många olika sammanhang. Man kan dela in den tid som står till en individs förfogande under en viss period i (a) den tid som han använder för att hålla sin kropp i trim (till sömn, måltider och personlig hygien), (b) den tid som han behöver för att träna och öva upp sig för att fungera i mera komplicerade sammanhang (t ex studier), (e) den tid som han använder till att förtjäna pengar som sedan kan användas för att skaffa sig de förnödenheter, som han behöver för andra aktiviteter, (d) den tid som han har kvar när han avsatt tillräckligt med tid för dessa ”nödvändiga” aktiviteter. Vi kan kalla den tid, som går åt för dessa fyra olika slag av aktiviteter för

(a) den tid som går åt för ”underhållsaktiviteter” (b) den tid som går åt för ”utvecklingsaktiviteter” (e) den tid som går åt för ”inkomstbringande aktiviteter” ((1) den tid som återstår för andra aktiviteter

Den tid som hör hemma under punkt (0) kallar vi i dagligt tal för arbetstid och den som hör hemma under punkt (d) kallar vi för fritid. Upplevelsemässigt skiljer sig fritiden från den tid vi ägnar åt att arbeta och den tid vi ägnar åt ”underhållsaktiviteter” och ”utvecklingsaktivite- ter” genom att vi inte upplever oss som tvingade att ägna denna tid åt vissa Specifika aktiviteter, utan att vi har möjlighet att under denna tid göra ”det som vi vill göra” (inom ramen för ett i vissa avseenden begränsat men ändå ganska stort spektrum av möjligheter).

Läser gör vi i viss utsträckning i samband med de tre sistnämnda (b, c och (1) av dessa fyra typer av aktiviteter. Den tid som vi ägnar åt utvecklingsaktiviteter (t ex i form av studier) går t ex ofta till stor del åt för läsning av läroböcker, facklitteratur och kompendier av olika slag och många personer använder en stor del av sin arbetstid åt att läsa brev, protokoll, promemorior, utredningar, arbetsanvisningar och facklittera- tur. Men för de flesta människor i dagens svenska samhälle är läsning en aktivitet som de huvudsakligen sysslar med på sin fritid. Det gäller särskilt läsning av skönlitterära böcker och veckotidningar men också läsning av dagstidningar. Även läsning av tidskrifter och facklitteratur torde för de flesta vara en aktivitet, som de huvudsakligen sysslar med på

SOU 1972:20 253

sin fritid, även om det finns en del personer som har till uppgift att läsa tidskrifter och facklitteratur på sin arbetstid (och en ännu mindre grupp som har till uppgift att på sin arbetstid läsa skönlitterära böcker och veckotidningar).

Men för det stora flertalet personer är alltså läsandet av böcker (både skönlitterära böcker och fackböcker), tidskrifter, veckotidningar och dagstidningar något som de huvudsakligen sysslar med på sin fritid. Det är därför naturligt att jämföra förekomsten av läsaktiviteter med sådana aktiviteter, som de flesta huvudsakligen ägnar sig åt på fritid. Det var i detta syfte som vi ställde ett antal frågor om fritidsaktiviteter till de personer, som intervjuades vid vår intervjuundersökning i november och december 1969.

De frågor som vi ställde gällde hur många dagar under de senaste tolv månaderna som den intervjuade hade ägnat sig åt vissa fritidsaktiviteter. Den intervjuade skulle endast ta med sådana aktiviteter i sitt svar, som han eller hon hade ägnat sig åt under minst femton minuter under en dag. I de flesta fall är de aktiviteter, som vi frågade om, av den arten att man kan ta för givet att en sådan aktivitet varje gång som någon ägnar sig åt den, tar i anspråk minst femton minuter av personens tid (det gäller t ex biobesök, teaterbesök, biblioteksbesök och många andra av de aktiviteter vi frågade om). För de aktiviteter, för vilka vi ansåg det nödvändigt, markera- de vi emellertid i frågans formulering att den intervjuade endast skulle medräkna de ”aktivitetstillfällen” då han ägnat sig åt aktiviteten under minst femton minuter; det gällde bland annat för sådana aktiviteter som att se på TV, att lyssna på radio och att läsa dagstidningar.

Att vi valde att låta frågan gälla en så lång tidsperiod som tolv månader (och inte den senaste månaden eller den senaste veckan) berodde på att vi inte ville att svaren skulle påverkas av att intervjuerna utfördes under en mycket begränsad period av året. Hade frågan avsett hur många gånger den intervjuade ägnat sig åt en viss aktivitet under tex de senaste fyra veckorna, hade vi fått svar som enbart baserades på förhållandena under förvintern. När det gäller aktiviteter, vilkas frekvens varierar med årstiderna, hade detta lett till att vi hade fått svar, som inte gav någon särskilt god bild av olika aktiviteters relativa frekvens under ett helt år.

De trettiotre frågorna om olika fritidsaktiviteter var alla formulerade på följande sätt: ”Hur många dagar har Ni varit på bio under de senaste tolv månaderna?” Det är uppenbart att många personer har svårt att erinra sig exakt hur många gånger de har ägnat sig åt en viss fritidsaktivitet under de senaste tolv månaderna. För att göra det lättare för den intervjuade att svara på frågorna, fick han i sin hand ett kort med nio svarsalternativ och ombads att vid besvarandet av frågorna använda sig av dem.

Vi kommer längre fram i detta kapitel att ange hur ofta vissa grupper av intervjupersoner i genomsnitt har ägnat sig åt olika fritidsaktiviteter. De medeltal som vi använder oss av i detta sammanhang är av två slag. Det ena av dem (Ma) är baserat på att vi fastställt mittpunkterna för ”frekvensintervallen” för vart och ett av de nio svarsalternativen, medan det andra (Mb) är baserat på att vart och ett av de nio svarsalternativen har översatts till ett rangordningstal från 0 till 8.

254 sou197zzzo

Svarsaltemativen Frekvensin- Mittpunkt Rangord nings-

tervallct, för frekvens— talet för fre- dagar intervalleta kven sinterval- (dessa värden let (dessa vår- har använts den har använts vid beräkningen vid beräkningen av Ma) av Mb)

Varje dag 340—365 352,5 (352) 8

Nästan varje dag 300—339 319,5 (320) 7 (men inte så ofta som varje dag)

Minst ett par dagar i veckan 100—299 199,5 (200) 6 (men inte så ofta som nästan

varje dag)

Minst en dag i veckan 52— 99 75,5 (75) 5 (men inte så ofta som ett par dagar i veckan)

Minst två dagarimånaden 24— 51 37,5 (38) 4 (men inte så ofta som en dag i veckan)

Minst en dag imånaden 12— 23 17,5 (17) 3 (men inte så ofta som två dagar i månaden)

Minst fyra dagar om året 4— 11 7,5 (8) 2 (men inte så ofta som en dag i månaden)

Minst en dag om året 1— 3 2,0 (2) 1 (men inte så ofta som fyra dagar om året)

Aldrig 0 (0) 0

a Vid beräkning av medeltal Ma har de mittpunktstal, som ej är hela tal, växelvis avkortats ”uppåt” och ”nedåt” (de avkortade mittpunktstalen anges inom paren— tes).

Medeltalen av typ Ma ger direkt information om hur många dagar som en viss grupp av intervjupersoner har ägnat sig åt en viss fritidsaktivitet under minst 15 minuter. Detta medeltal kan emellertid i vissa fall i mycket hög grad påverkas av att en eller några få personer i gruppen av speciella skäl ägnat sig åt en viss aktivitet mycket ofta (tex att en pensionär på grund av speciella omständigheter ror, seglar eller sysslar med båtar varje eller nästan varje dag). Särskilt om det är så att en stor majoritet av de intervjuade ägnar sig åt denna fritidsaktivitet ganska sällan (t ex högst en gång i veckan), kan det erhållna medeltalet för denna fritidsaktivitet för en mindre grupp intervjuade komma att bli ”artificiellt” högt, om en eller flera sådana extremt aktiva personer tillhör gruppen. Om man använder sig av medeltal av typ Mb påverkar sådana exceptionellt höga aktivitetsfrekvenser inte i lika hög grad de beräknade medelvärdena, vilket är en fördel då man jämför medeltal för aktiviteter som normalt har en relativt låg frekvens men där enstaka höga frekvenser kan förekomma (riskerna för att medeltal av typ Ma i sådana fall kan bli missvisande är speciellt stor om de högsta förekommande frekvenserna är stora i förhållande till antalet individer i de studerade

grupperna).

SOU 1972:20

Medeltal av typ Mb har emellertid också svagheter. Det erhållna medeltalet ger inte någon information om hur många dagar under de senaste tolv månaderna, som personer i de studerade grupperna igenom- snitt har ägnat sig åt de studerade fritidsaktiviteterna. Vi får i stället ett medeltal, där ett ”aktivitetstillfälle” för en person, som ägnar sig åt akti- viteten relativt sällan, i de flesta fall ”väger tyngre” än ett ”aktivitetstill- fälle” för en person, som ägnar sig åt aktiviteten relativt ofta. Detta framgår tydligt om man jämför storleksordningen för rangordningssiffran och för motsvarande ”mittpunkter för frekvensintervallet”. En fördel med att använda ett sådant ”pseudologaritmiskt indexvärde” vid beräkningen av ett medeltal för frekvensen av fritidsaktiviteter är, som redan nämnts, att man därigenom undviker att förekomsten inom en grupp av några få personer med mycket höga aktivitetsfrekvenser leder till ett ”orealis- tiskt” högt medeltal. En annan mera subtil och diskutabel fördel är att de frekvensintervall, som vi använt i vår serie av svarsalternativ, enligt vår bedömning upplevs som en serie något så när ”likvärdigt höga trappsteg” vid successiv ökning av frekvensen för en fritidsaktivitet.

Vi kommer i de tabeller, där vi redovisar frekvenserna för de trettiotre studerade fritidsaktiviteterna, att ange båda dessa medeltal. När det gäller att jämföra storleksordningen av genomsnittsfrekvenser för olika fritids- aktiviteter, bör man alltid använda sig av medeltal av typ Ma, eftersom medeltal av typ Mb påverkas mindre av ett aktivitetstillfälle för en person som är mycket aktiv än av ett aktivitetstillfälle för en person som är föga aktiv (man får alltså lägre medeltal av typ Mb för aktiviteter där få personer är mycket aktiva än för aktiviteter där många personer är mindre aktiva). Vid jämförelser mellan aktiviteter, vilkas fördelningar för aktivitetsfrekvenserna är olikartade, ger alltså jämförelser mellan medeltal av typ Mb missvisande resultat. Vid jämförelser mellan olika grupper av personer beträffande frekvensen för en viss fritidsaktivitet, år det däremot ofta en fördel att i stället jämföra medeltal av typ Mb. Det beror på att dessa medeltal i regel är baserade på fördelningar av likartat slag; dessa medeltal blir emellertid ibland missvisande på grund av extremt höga frekvenser för en eller några få personer inom en eller flera grupper.

De trettiotre fritidsaktiviteter, som vi tagit med i frågeserien, täcker naturligtvis inte alla de typer av fritidsaktiviteter som förekommer i dagens svenska samhälle. Femton av dem är sådana fritidsaktiviteter, som de flesta av de intervjuade sannolikt huvudsakligen ägnar sig åt när de befinner sig i sin bostad eller i dess omedelbara närhet. Till dem hör de fem läsaktiviteterna (aktiviteterna 11—15 i tabell 4.8) samt TV—tittande och radiolyssnande. En del av dessa aktiviteter (trädgårdsarbete, musicerande, etc) kräver i regel tillgång till vissa föremål, redskap och utensilier. Vad beträffar dem är det viktigt att hålla i minnet att det endast är vissa grupper av intervjupersoner, som i sin bostad eller dess närhet har tillgång till dessa föremål, redskap och utensilier.

Den andra grupp av aktiviteter, som ingår i frågeserien, omfattar sådana som i regel kräver att man lämnar sin bostad för att söka upp någon utomhusmiljö eller lokal, där det är möjligt att ägna sig åt just denna aktivitet. Till dessa fritidsaktiviteter hör både sådana som kräver tillgång till vissa ”naturgivna miljöer” som jakt, fiske, rodd, segling och

256 SOU 1972:20

promenader i skog och mark (aktiviteterna 16—19 itabell 4.8) och sådan som kräver att man söker sig till speciellt utrustade lokaler, där någon privatperson, någon organisation eller samhällelig institution (i regel vid särskilt utannonserade tidpunkter) erbjuder möjligheter till vissa typer av fritidsaktiviteter (bingolokaler, teatrar, restauranger, idrottsplatser, bib- liotek etc). Till denna senare grupp hör aktiviteterna 20—33 i tabell 4.8!

För att de intervjuade lättare skulle kunna svara på frågorna om hur ofta de läser i tidskrifter och veckotidningar och om hur lång tid de ägnade åt att läsa i tidskrifter och veckotidningar under en vecka fick de när dessa frågor ställdes under intervjun i sin hand en aktuell förteckning över svenska tidskrifter och över svenska veckotidningar (med tillägg av några av de mest sålda utländska veckotidningarna). Dessa förteckningar ger en god bild av hur vi avgränsat kategorierna tidskrifter och veckotid- ningar från varandra och återges därför här i sin helhet, se 5 258—260.

Jämför man frekvenserna för olika fritidsaktiviteter inom befolkningen i de fem undersökningsområdena finner man att de för ett stort antal är högst i Oxhagen och Skärholmen. Se tabell 4.1!

Denna tabell visar hur många dagar under de senaste tolv månaderna som de intervjuade i genomsnitt ägnat åt de trettiotre studerade fritids- aktiviteterna (de använda medeltalen är alltså av typ Ma). Aktiviteterna är ordnade efter den genomsnittliga frekvensen för samtliga intervjuade från de fem undersökningsområdena.

De fem läsaktiviteter, som ingår i frågeserien, hör samtliga till de mest frekventa fritidsaktiviteterna. Mest frekvent är (1) läsning av dagstid- ningar, och därefter följer för männen i tur och ordning (2) läsning av veckotidningar, (3) läsning av tidskrifter, (4) läsning av facklitteratur och (5) läsning av skönlitteratur.

Männen i Oxhagen och Skärholmen läser emellertid facklitteratur i betydligt större utsträckning än männen i de tre övriga undersökningsom- rådena och för deras del blir rangordningen (1) läsning av dagstidningar, (2) läsning av facklitteratur, (3) läsning av tidskrifter, (4) läsning av veckotidningar och (5) läsning av skönlitteratur (för Skärholmen är de två sista läsaktiviteterna omkastade i rangordningen).

Kvinnornas rangordning ser annorlunda ut, eftersom de läser skönlitte- ratur oftare än männen och tidskrifter och facklitteratur mindre ofta. Rangordningen för dem ser ut som följer: (1) läsning av dagstidningar, (2) läsning av veckotidningar, (3) läsning av skönlitteratur, (4) läsning av tidskrifter och (5) läsning av facklitteratur (kvinnornai Oxhagen avviker från kvinnorna i de fyra andra undersökningsområdena genom att läsa facklitteratur något oftare än tidskrifter).

Alla fem läsaktiviteterna tillhör de oftast förekommande bland de trettiotre, som vi tog med i vår frågeserie. De minst frekventa av dem (läsning av skönlitteratur bland männen, läsning av facklitteratur bland kvinnorna) år nr 1 1 och nr 13 av männens respektive kvinnornas fritidsaktiviteter, om man rangordnar dem efter genomsnittsfrekvens för samtliga intervjuade i de fem undersökningsområdena.

Några fritidsaktiviteter är mest frekventa i Jörn och Skellefteå. Till denna grupp av aktiviteter hör sådana, som förutsätter att utövaren har tillgång till vissa ”naturgivna förutsättningar” (vatten, skog och mark)

SOU 1972:20 257

17

Facktidningar/ Tidskrifter Antal nr/år

Accent Affärsekonomi Affärsvärlden/Finanstidningen Aktuellt ipolitik och samhälle Allt i Hemmet Annonsblad till Tidskrift för Landtmän Ansvar Arbetsledaren Arkitekten Arkitekttävlingar Arkitektur att bo

Barn i hem — skola — samhälle Beklädnadsfolket Bensinbladet

Brandförsvar Bröd Budkavle till Sveriges kvinnor Byggforum Byggmästaren Byggnad sarbetaren Byggnadsindustrin Byggnadskonst Byggnad svärlden

Chaplin Complé Cykel- och Sporthandlaren

Databehandling DB-Aktuella Journalen Den Svenska Marknaden

Ekonomen Ekonomisk Revy Elektronik Elinstallatören Elteknik Entreprenadmeddelanden Era Evangelii Härold

Fabriksarbetaren Fackläraren Fastighetsfolket Flyghorisont Flygrevyn Folkparti-Nytt Form Fri Köpenskap från Sådd till Skörd, se Sådd och Skörd Fårskötsel Färg och Fernissa

Fönstret — ABF:s tidning

Gjuteriet Göteborgs-Köpmannen Götheborgske Spionen

Habit Handelsnytt

258

32 20 50 20 12

52 4 21 24 8 12 6

9 16 11 11 12 12 12 12 35 20 23 45

9 9 12

10 20 10

20 10 11 14 10 50 11 52

19 24 10 8 9 8 10 52

10 10

4 10

11 10 16

18 10

Facktidningar/ Tidskrifter Antal nr/år

Hantverk och Industri

HTF-Tidningen Handelstjänstemannen Husbyggaren Husdjur (fd Svensk Husdjursskötsel) Husmodersförbundets Tidskrift Hygien Forum Hygienisk Revy

Hästen

1 Alla Väder

ICA-tidningen

Illustrerad Motor Sport Industriell Teknik/Industri- tidningen Norden Industriförbundets Tidskrift

Industritjänstemannen

Info

Inköp

Jaktmarker och Fiskevatten Jordbrukarnas Föreningsblad Jord och Skog Journalisten

Juristnytt Järnhandlaren

Kioskidkaren Kommunalarbetaren Kommunal Skoltidning Kommunal tidskrift Kommunaltjänstemannen Konditoribranschen Konditorn Kontorsvärlden Korp Korrosion och Ytskydd Köpmannen Köttbranschen

Laboratoriet Landstingens Tidskrift Lantarbetaren Lantmännen Lastbilen Ledarskap och Lönsamhet Livs Livsmedelsteknik Ljuskultur Läder och Skor Läkartidningen Lärartidningen/Svensk Skoltidning

MC-Nytt Medborgaren Metallarbetaren Militärteknisk Tidskrift Moderna Sjukhus Moderna Transporter Modern Datateknik Modern Kemi Morgonbris

SOU 1972:20

15 10

11 9 6 10 10

6 11 12

24 10 12 10 10

11 52 10 11 13 22

12 22

9 12 12 11 11 10 11 10 52 11

10 11 12 22 12

8 11

8 4 15 52 52

12 18—20 39 4 10 20 10 10 10

__...

Facktidningar/ Tidskrifter

Motor Motoraktuellt Motorbranschen med Lackeraren Motorföraren Motortrafik Munskänken Målaren Möbelvärlden

Nordisk Medicin Norrländsk Tidskrift Ny Teknik Nya perspektiv (f d SL-kontakt)

Pack

Pappershandlaren Plan Plastvärlden

PM popular Mechanics — svensk edition

Populär Fotografi Pressens Tidning Psykolognytt På Kryss

På väg mot en ny pedagogik

Radio & Television Reklamnyheterna Restauratören Resumé Reuma RLF-tidningen Rörinstallatören Rörmokaren

SACO-tidningen SALF-tidningen SCA-tidningen Scout Seglarbladet SER-Tidningen SIA Skogsindustriarbetaren Signalen Sjukhuset Självbetjäning Skogen Skogsmannen Skogsägaren Skohandlaren Skolledaren skolvärlden SLAM

Socialt Forum Socionomen Socionomförbundets tidskrift Sportscar Stadsbyggnad Start & Speed Statsanställd Steg för Steg Sten Sunt Förnuft Svensk Bokhandel

SOU 1972:20

Antal nr/år

50 12 18 28

6 6 12 11

52 5 45 4

11 24

6 11

1 11 23 10 10

4

11 22 12 11

4 28 11

6

10 10 19 10 12 10 26 40 12 11 24 12 12 24 12 36

6 10 21 24

6 8 10 33

6 4 10 52

Facktidningar/ Tidskrifter

Svensk Bryggeritidskrift Svensk Emballagetidskrift Svensk Export Svensk Fastighetstidning Svensk Fotografisk Tidskrift Svensk Färghandel Svensk Golf Svensk Handelstidning Justitia Svensk Handikapptidskrift Svensk Husdjursskötsel (namnändrad till Husdjur) Svensk Idrott Svensk Industritidning Svensk Jakt Svensk Kemisk Tidskrift Svensk Lantmäteritidskrift Svensk Leksaksrevy Svensk Motor Tidning Svensk Papperstidning Svensk Politik Svensk Sjöfarts Tidning Svensk Snickeritidskrift/ Träförädlingen Svensk Sparbankstidskrift Svensk Trävaru- och Pappersmassetidning Svensk Ur-Optik Tidning Svensk Veckotidning Svenska Ekonomiförest åndares Tidskrift Svenska Kioskhandlareförbundets Tidning Svenska turistföreningens tidning — Turist Svenska Vägföreningens tidskrift Sveriges Natur Sveriges Tandläkarförbunds tidning Svetsen Svinskötsel Sådd och Skörd

Sågverken Säljaren

TBV-kontakt

Tegel

Teknisk Information Teknisk Tidskrift med Ny Teknik Textilbranschen Textil och Konfektion The Lion Tiden Tidskrift för Hälsa Tidskrift för Sveriges Sjuksköterskor TLE Nytt Tobakshandlaren Traktor-Journalen Traktören

Transportarbetaren Transport-Nytt

Trä

Antal nr/år

10 11 15 11 11 11

9 49 11

24 11 12 12

6 10 18 23 12 52

22 8

22 12 50

11 12

6 10 6

24 6 11 4 10 11

Facktidningar/ Tidskrifter

Träförädlingen, se Svensk Snickeritidskrift/ Träförädlingen Trävaru handlaren

Trävaruindustrien/ Sågverk sägaren TFV Teknisk—Vetenskaplig Forskning

Tvättbranschen

Undervisningsteknologi Ung Center Utflykt

Vatten Verkstadsinformation Verkstäderna Vi Bilägare Vi föräldrar Vi och vår landsbygd Villa & Hem i Sverige Villaägaren

Viola — Trädgårdsvärld en VVS

Vår Bostad Vår Kyrka Våra Pälsdjur Vårt Försvar Vårt röda kors Vägmästaren Väg- och vattenbyggaren Väg-Nytt Världsmarknad

Svenska veckotidningar och liknande tidningar

Antal nr/år

11 22

10

12 10

12 11 18 10

10 52 12 10 52 12 6—7

10 10

Antal nr/år

Allas Veckotidning Allers Allt i Hemmet Bildjournalen Blondie Båtnytt Damernas Värld Det Bästa Fantomen Femina Fib/Aktuellt Foto och Filmteknik Hemmets Journal Hemmets Veckotidning Hemmets Vän Hem och Fritid Hennes Husmodern

Hänt ] Veckan ICA-Kuriren Kamratposten Kalle Anka & Co Kvällsstunden Lektyr Lilla Fridolf

9lan

260

52 52 12 52 10 12 52 12 26 52 52 12 52 52 52 12 52 52 52 52 18 52 52 52 15 20

Min Värld Mitt Livs Novell Novelljournalen Nya Rekord Pelle Svanslös PM Popular Mechanics Röster i Radio-TV Saxons Veckotidning Se Svensk Damtidning Svenska Journalen Teknikens Värld Veckans Affärer Veckojournalen Vecko-Revyn Vi Året Runt

Några utländska veckotidningar

52 26 52 52 13 12 52 52 52 52 52 26 52 52 52 52 52

Antal nr/år

Time Life Post Look Newsweek Playboy Esquire Quick Stern Der Spiegel

SOU 1972:20

52