6. Biblioteksförsök 6.1 Bakgrund, syfte, förutsättningar och ortval

Som tidigare nämnts ingick det som ett viktigt led i litteraturutred- ningens uppdrag att genomföra ”några experimentella biblioteksunder- sökningar”. Syftet med dessa — och andra undersökningar — skulle bla vara att ge utredningen underlag för en bedömning av var konsumtions- främjande åtgärder är påkallade och vilken metodik som bör tillämpas för sådana åtgärder”. Det framhålls i utredningsdirektiven att de ”nya initiativ som kan erfordras särskilt bör inriktas på kulturfattiga orter och befolkningsgrupper”. Biblioteksförsöken skulle vidare på olika sätt kopp- las med utredningens sociologiska undersökningar av olika befolknings- gruppers läs- och bokvanor.

Det finns tre slags miljöer i det svenska samhället, om vilka det med visst fog har hävdats att de är ”kulturfattiga” i den meningen att det inom dessa miljöer finns ett relativt begränsat utbud av möjligheter till ett omfattande och varierat fritidsliv. En är de stora städernas utkants- miljöer och förorter, som brukar betecknas som kulturfattiga i jämförelse med dessa städers citymiljöer. En annan är tätorterna i norra Sverige, som ofta karakteriseras som kulturfattiga i jämförelse med jämförbara tätorter i landets södra del. En tredje av dessa miljöer är glesbygden som uppenbarligen i regel har ett mycket mera begränsat kulturutbud än de större tätorterna i sin närhet.

Efter många överväganden stannade utredningen för att undersök- ningarna skulle genomföras i följande fem områden: stadsdelen Kirseberg i nordöstra delen av Malmö, stadsdelen Oxhagen i Örebro, stadsdelen Skärholmen i Stockholm, tätorten Skellefteå samt Jörns församling inom Skellefteå kommun (ca 6 mil nordväst om Skellefteå).

Kirseberg är en typisk utkantsmiljö, genom trafikanläggningar ganska avskild från Malmö i övrigt. Området bebos i stor utsträckning av personer med låga inkomster. Bebyggelsen är delvis mycket nedsliten. Oxhagen och Skärholmen är nybyggda förorter till stora städer men sinsemellan olika i storlek och struktur. Oxhagen är ett förhållandevis litet område. Det består av både villor och flerfamiljshus. ] området bor jämförelsevis många personer med hög utbildning. Undersökningsområ- det Skärholmen består av stadsdelarna Sätra, Skärholmen och Vårberg, typiska förstadsområden med omfattande centrumanläggningar. Den diskussion som under senare år förts beträffande serviceförhållanden etc i Skärholmen var ytterligare ett motiv för en undersökning just där. Tätorten Skellefteå är den dominerande centralorten i nuvarande Skellef- teå kommun. Med sina specifika norrlandsproblem valdes den bl a som geografisk motpol till Malmö. Jörn representerar en starkt isolerad

• Sida 36
•  Original

landsortsmiljö i ett markerat avflyttningsområde.

För att få möjligheter till jämförelser mellan verksamheten vid försöks- biblioteken i dessa områden och annan biblioteksverksamhet försågs varje försöksbibliotek med ett kontrollbibliotek.

Försöksverksamheten planerades med utgångspunkt i praktiska erfa- renheter från fa'ltet inom de områden som berördes i direktiven samt, vartefter de blev tillgängliga, med hjälp av data från utredningens sociologiska undersökningar. Som grund för försöken gjordes följande antaganden.

Graden av biblioteksutnyttjande hänger samman med ] utbudets omfattning, differentiering och svårighetsgrad, 2 utbudets tillgänglighet: bibliotekets läge och öppethållande, böcker-

nas presentation, personalens möjlighet att ge service, 3 bibliotekets informationsåtgärder 4 aktiviteter utanför bokdistributionen 5 biblioteksverksamhetens integration med annan kulturell och social

verksamhet inom kommunen, 6 biblioteksverksamhetens förankring hos allmänheten. Riktlinjerna för försöksverksamheten fastställdes i samarbete mellan utredningen och försöksbiblioteken. En försöksledare utsågs på varje ort. Verksamheten skulle bedrivas under tiden 2 februari—30 november 1970 med januari månad är 1970 och 1971 som kontrollmånader.

6.2—6.6 Redovisning av försöksverksamheten ort för ort

I avsnitten 6.2—6.6 lämnas en detaljerad redovisning av försöksverksam- heten ort för ort. Varje avsnitt inleds med en beskrivning av försöksorten och kontrollområdet. Den följs av en redogörelse för det kommunala bibliotekssystem i vilket försöksbiblioteket ingår, för försöksbiblio- teket självt och för kontrollbiblioteket. Därefter följer redovisningen av verksamheten sedd ur respektive försöksledares perspektiv. I det följande kommer endast försökens huvudinriktning på de olika orterna att redovisas.

Enligt den centrala planeringen skulle samtliga bibliotek öka sitt öppet- hållande, inköpa efterfrågad litteratur i större antal exemplar än som tidi- gare varit vanligt, göra försök med serietidningarna ”Illustrerade klassiker” och ”Stjämklassiker” samt — dock inte i Skellefteå - sända ut låntagar- kort till slumpvis utvalda personer inom området. Experimentverksam- heten i Kirseberg skulle därutöver i huvudsak ta sikte på fem områden: biblioteksverksamhet på arbetsplatser, satsning på lättläst litteratur, biblioteket som samlingsplats, verksamhet bland invandrare och bok- klubbsverksamhet. Dessutom skulle biblioteket organisera konsumentråd och göra försök med utlån av konstreproduktioner.

Biblioteket i Oxhagen skulle inrikta försöksverksamheten på i huvud- sak tre områden.

Biblioteket skulle inköpa skönlitteratur av lägre kvalitet än som är brukligt i biblioteken, s k kiosklitteratur, för att därigenom kunna pröva, om detta skulle leda till en breddning av låntagarunderlaget. Biblioteket skulle vidare i samma syfte dela upp skönlitteraturen efter genrer och

• Sida 37
•  Original

därigenom göra det lättare för allmänheten att få sina önskemål tillgodo- sedda. Biblioteket skulle slutligen få en kraftig personalförstärkning för att kunna bedriva en intensiv uppsökande verksamhet, däri inräknad programverksamhet, ta kontakter med föreningar och institutioner och bygga ut informationsverksamheten, bl a den kommunala informationen. Därutöver skulle biblioteket organisera konsumentråd, göra försök med pocketböcker och musikve rksamhet och införa ko rttidslån.

] Skärholmen skulle försöken i första hand syfta till att genom ökad information om biblioteksverksamheten stimulera invånarna i ett stor- stadsområde till biblioteksbesök. Uppgiften syntes särskilt angelägen i ett område som ännu 1969 var något av ett nybyggarsamhälle, som inte helt stabiliserat sig. Befolkningsstrukturen gjorde det naturligt att särskilt uppmärksamma barn och ungdom. ] stimulanssyfte skulle biblioteket vidare satsa på en intensiv programverksamhet, bedriva verksamhet vid de sociala institutionerna i området och ta kontakt med invandrargrupperna. ! försöksprogrammet ingick därutöver ett försök med pocketböcker.

Försöksverksamheten inom Skellefteområdet skilde sig i vissa avseen- den från verksamheten i Malmö, Stockholm och Örebro. Det samman- hänger med att Skellefteblockets biblioteksförbund tilldelats statligt utvecklingsbidrag för perioden 1969—1973.

Enligt den allmänna planeringen skulle försöken i Skellefteå i första hand belysa betydelsen av ett ökat bokutbud i en norrländsk kommun med vidsträckt glesbygdsområde men också betydande tätbebyggelse. För ändamålet skulle man starta bokbussverksamhet, bedriva uppsökande verksamhet på arbetsplatserna, förbättra informationen om biblioteket och i samarbete med andra institutioner och organisationer söka till- godose glesbygdens kulturella intressen även på annat sätt än genom bokdistribution. En särskild typ av uppsökande verksamhet organiserades iform av s k trottoarbibliotek.

Flera av försöken i Skellefteå företogs parallellt i Jörn. län högre grad än i Skellefteå skulle försöken belysa betydelsen av ökat bokutbud inom ett glesbygdsområde. ] planen ingick bokbussverksamhet, verksamhet på arbetsplatserna, förbättrad information, olika slag av kulturella aktivi- teter. Till detta kom försök med nya uppställningsformer, med konsu— mentråd och med en kulturträff i en av byarna under medverkan av Västerbottensensemblen och Riksutställningar.

6.7 Jämförande redovisning av försöken

I detta avsnitt ges en jämförande systematisk sammanställning av resul- taten. Utgångspunkten för denna är de antaganden som .ordes när försöksverksamheten planerades. ] enlighet härmed diskuteras försöken under sex huvudrubriker: bokutbud, tillgänglighet, informationsåtgärder aktiviteter utanför bokdistributionen, integration med annan kulturell och social verksamhet, förankring hos allmänheten.

Den siffermässiga redovisningen av försöksverksamheten och de för- ändringar i biblioteksutnyttjandet mm som den föranlett återfinns i avsnitten 6.8 och 6.9. För att ge en bakgrund till följande framställning bör dock redan här påpekas att försöksverksamheten måste sägas ha

• Sida 38
•  Original

utfallit väl både vad avser den direkt mätbara utlåningen som vad avser den mer svåråtkomliga allmänkulturella och uppsökande verksamheten. Som exempel kan nämnas att utlåningen i försöksområdena under år 1970 steg med 18 %i Kirseberg, 51 %i Oxhagen (som dock hade en betydande inflyttning under året), 27 % i Skärholmen, 19 % i Skellefteå och 12 %i Jörn jämfört med år 1969. Antalet lån per invånare ökade i Kirseberg från 7,59 till 9,71, i Oxhagen från 8,69 till 9,98, i Skärholmen från 4,98 till 9,29 (observera att biblioteket var i funktion endast en de] av 1969), i Skellefteå från 5,19 till 5,99 och i Jörn från 4,41 till 6,24. Genomsnitts- siffran för landet i dess helhet var 6,36.

6.7.1 Bokutbud

Ett av syftena med försöksverksamheten var att utröna, vilken effekt en förändring av bokbeståndets sammansättning kunde ha på biblioteks- utnyttjandet. De förändringar som gjordes var i huvudsak av fyra slag. Ett första försök innebar, att biblioteken inköpte aktuell litteratur i ett betydligt större antal exemplar än som tidigare varit vanligt. Ett andra försök avsåg att utröna lämpligheten av att inköpa pocketböcker, som genom sitt lägre pris skulle kunna möjliggöra ett mera effektivt utnytt- jande av bibliotekens bokinköpsresurser. Det tredje försöket gällde inköp av lättläst litteratur. Ett av försöksbiblioteken anskaffade s k kiosklittera- tur, ett annat sammanförde på en särskild hylla litteratur som kunde betecknas som lättläst, och samtliga deltog i försök med de för barn avsedda serierna Illustrerade klassiker och Stjärnklassiker. Ett fjärde försök innebar anskaffande av litteratur för invandrargrupperna och olika aktiviteter i samband med servicen till dem.

Försök gjordes även med att komplettera bokutbudet med utbud av löpande tidskriftshäften för hemlån. Likaledes gjordes försök med an- skaffning och utlåning av grammofonskivor och konst.

Anskaffande av samma titel i flera exemplar

De begränsade resurser som står till bibliotekens förfogande ställer biblioteksledningarna inför valet att köpa antingen ett stort antal titlari få exemplar eller ett färre antal titlar i flera exemplar. Det stora flertalet bibliotek är starkt restriktiva vad gäller köp av flera exemplar per titel. Ett stickprov bland Bibliotekstjänsts sambindningsbeställningar belyser detta.

En beställningslista från 1969 upptog sammanlagt 34 titlar. Listan föranledde 7 980 beställningar och antalet beställda volymer uppgick till 11 607. Av beställningarna avsåg 82,2 % endast 1 exemplar av varje titel, 9,7% 2 exemplar, 6,1 % 3—5 exemplar, l,1% 6—8 exemplar, 0,3 % 9—10 exemplar, 0,4% 11—20 exemplar och 0,2% 21 exemplar och därutöver. Det var alltså mindre än en femtedel av samtliga beställningar som avsåg mer än ett exemplar av en titel. Då de kommunala bibliotekens beställningar görs centralt för hela kommunen, kan man utgå från att en beställning av två eller flera exemplar av en titel i flertalet fall görs med tanke på att placera ett exemplar vid huvudbiblioteket och övriga

• Sida 39
•  Original

exemplar i filialbiblioteken.

] själva verket torde endast de största biblioteken anse sig ha möjlig- heter att köpa litteratur med väntad hög lånefrekvens i så många exemplar att tillgången svarar mot efterfrågan. Mot denna bakgrund .ordes vid samtliga fem bibliotek försök som innebar att vissa böcker anskaffades i 3—25 exemplar per titel.

Resultatet blev att väntetiden avsevärt förkortades för de mest efter- frågade böckerna. Från Skärholmen framhålles emellertid, att det är en utOpi att räkna med att väntetiderna helt skall försvinna. Kostnaderna skulle bli alltför stora.

Att allmänheten uppfattade de minskade väntetiderna som en avgjord serviceförbättring är tydligt. Vill man öka läsningen av aktuell litteratur i landet är det helt klart att anskaffandet av sådan litteratur i flera exemplar på biblioteken leder till direkta resultat.

Pocketböcker

l direktiven för L 68 underströks pocketbokens positiva egenskaper, bl a det lägre priset och de enklare formerna för försäljning inom och utom bokhandeln. Det framhölls också att pocketboken föreföll ha kunnat tillgodose en del litteraturbehov som den konventionella boken ej har kunnat fylla. Av utredningens läsvanestudier framgick vidare, att var fjärde bok av de köpta böcker, som de intervjuade läst i under en fjortondagarsperiod, var en pocketbok.

Mot denna bakgrund var det naturligt att försök med pocketböcker ingick i planerna för försöksverksamheten. Avsikten var att man på ett par av biblioteken skulle undersöka pocketböckernas attraktivitet i jämförelse med böcker av ordinärt utförande. Det föreföll inte osanno- likt, att pocketböckerna med sitt vardagligare utseende skulle verka lockande på en ovan läsare. Eftersom pocketböckerna är billigare i inköp än andra böcker. skulle ökade inköp av pocketböcker ge biblioteken möjlighet att inom en fastställd utgiftsram anskaffa fler böcker än som eljest skulle ha varit fallet.

De försök som gjordes i Skärholmen med ett antal skönlitterära arbeten som fanns både i pocketutförande och i vanliga biblioteksband gav vid handen att de biblioteksbundna böckerna i genomsnitt lånades ut mer än pocketböckerna. I kommentaren antyddes att äldre människor hade svårare att läsa en text som var satt med liten stil. En liknande erfarenhet gjorde man på Kirsebergsbiblioteket, där man placerade ut pocketböcker på ett par av arbetsplatserna. Utlåningssiffrorna var märk- bart lägre än på industrier med vanliga böcker. Den lilla typstilen var ett hinder för den läsovane.

Lättläst litteratur

Utredningens läsvanestudier visade bl a att kiosklitteraturen utgjorde en väsentlig del av läsningen i de fem undersökningsområdena. Det framgick vidare att denna sorts läsning inte på något markerat sätt var knuten till utbildningsnivan.

• Sida 40
•  Original

När det gällt litteratur av denna typ, har biblioteken sedan gammalt iakttagit stor försiktighet. Man har menat att det inte har varit biblio- tekens sak att tillhandahålla i konstnärligt avseende undermålig litteratur. Med de begränsade inköpsmedel som står till bibliotekens förfogande är biblioteken vid sina bokinköp ständigt i en valsituation och det är naturligt, menar man, att man då prioriterar den litteratur som man anser mera väsentlig.

Det var mot denna bakgrund som biblioteksförsöken kom att innefatta ett par försök med anskaffning och tillhandahållande av i olika avseenden lättläst litteratur. Det var tre typer av lättläst litteratur som prövades. ] Kirseberg gjordes ett försök att sammanföra litteratur med enkelt språk och inte alltför komplicerad handling till en särskild hylla och i Oxhagen gjordes försök med utpräglad kiosklitteratur. Samtliga försöksbibliotek gjorde slutligen ett försök med lättläst litteratur för barn, lättläst i den meningen att innehållet utgjordes av tecknade serier.

Kirsebergsförsöket var en klar framgång. Urvalet erbjöd svårigheter. Till en början hade man tagit med populär facklitteratur men fann det efter hand mera praktiskt att inte splittra facklitteraturen. Vid urvalet fäste man bl a vikt vid den typografiska utformningen; böckerna skulle ha en lättläst stil. (Jämför ovan om pocketböckerna.)

Försöket med kiosklitteratur vid biblioteket i Oxhagen var förhållan- devis begränsat. Sammanlagt inköptes 205 olika arbeten i 342 exemplar. Innehållsmässigt var spännvidden stor, från Leonard Strömberg och Sigge Stark till Henry Miller och Kärlek 1—12. Den rena porrlitteraturen var sparsamt företrädd; i urvalet dominerade äventyrsromaner och kärleks- romaner av mer eller mindre schablonartat snitt.

Någon detaljerad statistik över utlåningen föreligger inte. Av rapporten därifrån framgår emellertid att utlåningen var relativt livlig, särskilt inom avdelningen Kärlek. Att allmänheten hade delade meningar om försöket var naturligt. Mer intressanta är svaren i den enkätundersökning som gjordes mot slutet av försöksverksamheten. Invånarna i Oxhagen visade sig påfallande positiva till att biblioteket tillhandahöll enklare deckare, Västem-böcker, serietidningar och liknande litteratur. Mellan Oxhagen och övriga försöksområden fanns på denna punkt en markant skillnad.

Försöket med illustrerade klassiker gällde de båda serierna ”Illustre- rade klassiker” och ”Stjärnklassiker”, som innehåller klassiska verk i stark förkortning, utformade som serietidningar. Häftena anskaffades i betydande antal av samtliga försöksbibliotek. Åtgärden blev på samtliga orter en klar succe'. De anskaffade häftena utlånades praktiskt taget omedelbart.

Samtidigt som försöksbiblioteken genomgående redovisar goda erfa- renheter av de illustrerade klassikerna uttrycker man önskemål om en mera kvalificerad utformning av såväl text som bild. Även när det gäller vuxna, föreligger tydligen ett behov av rikt illustrerade böcker av denna typ. Frågan kan ses i ett större sammanhang: önskvärdheten av en ökad produktion av lättläst kvalitetslitteratur för såväl vuxna som barn.

• Sida 41
•  Original

Litteratur för invandrare

] direktiven till litteraturutredningen berörs bok- och tidskriftsförsörj- ningen till de språkliga minoriteternai Sverige. Det var därför naturligt att försöksverksamheten kom att omfatta invandrargruppernas litteratur- behov. Deltagare i försöken var Kirseberg och Skärholmen.

En summering av erfarenheterna från de båda försöken i Kirseberg och Skärholmen ger vid handen att biblioteket kan göra en väsentlig insats för de olika invandrargrupperna genom att ställa litteratur till förfogande på respektive språk. Resurserna är emellertid klart otillräckliga och den litteratur (böcker, tidningar, tidskrifter) som kunnat anskaffas har inte kunnat anpassas efter invandrargruppernas storlek och behov. Urvalet av litteratur har erbjudit svårigheter för bibliotekspersonaleri, som endast i undantagsfall behärskat respektive språk. I fråga om vissa språkområden har det praktiska förfarandet vid anskaffningen varit svårlöst. Försöken har samtidigt visat att biblioteken har stora förutsättningar att kunna bli ett kontaktcentrum för invandrargrupperna och en informationscentral, som kan ge information i båda riktningarna: till invandrarna om svenska förhållanden och till hemmabefolkningen om invandrarnas problem.

Avslutningsvis redovisas 1 6.7.1 de försök som genomförts med utlån av tidskrifter, grammofonskivor och konst.

6.7.2 Tillgänglighet

Till de frågor som försöksverksamheten avsåg att belysa hörde betydelsen av utbudets tillgänglighet. Den fråga som skulle besvaras var denna: I vilken utsträckning är biblioteksutnyttjandet beroende av bibliotekets läge och öppethållande, böckernas presentation och den allmänna service som biblioteket kan ge?

Försöken kom i huvudsak att gälla olika former av uppsökande verksamhet. På samtliga försöksbibliotek genomfördes vidare ett ökat öppethållande, och på ett par av biblioteken skedde omgrupperingar av bokbeståndet i syfte att underlätta biblioteksbesökarnas orientering i bibliotekslokalerna.

När det gällde den uppsökande verksamheten, gjordes i Kirseberg, Skellefteå och Jörn försök med att gå ut med böcker på arbetsplatserna. ] Skärholmen sökte man på liknande sätt nå en ny publik genom att placera ut böcker på socialbyrån och barnavårdscentralen. Till de otradi- tionella inslagen hörde ett försök i Skellefteå och Jörn att dela ut böcker på gatan. Av mera traditionell karaktär var bokbussverksamheten i Kirseberg, Skellefteå och Jörn.

Bibliotek pa" arbetsplatser

Bibliotek på arbetsplatser har i vårt land som regel endast förekommit i den formen att man på arbetsplatserna placerat ett s k vandrings- bibliotek, dvs en låda innehållande 30—40 volymer. Efter några månader har böckerna i lådan bytts ut mot andra. Någon personlig service från bibliotekets sida har inte brukat förekomma.

• Sida 42
•  Original

De bibliotek som ställdes upp på arbetsplatserna i Kirseberg, Skellefteå och Jörn hade såtillvida likheter med vandringsbiblioteken som lånta- garna fick betjäna sig själva. Samtidigt fanns det betydande olikheter:

] Antalet böcker var avsevärt större. 2 Böckerna presenterades på ett attraktivt sätt, vanligen på bok- toppar.

3 En bibliotekarie gjorde regelbundna besök, och de som arbetade på företaget hade då möjlighet att erhålla hjälp och råd. 4 Den som önskade en bestämd bok utanför det urval som var tillgängligt kunde beställa denna, antingen muntligt när bibliotekarien lorde besök eller skriftligt med hjälp av en blankett som lades i en speciell låda placerad invid boktoppen.

] Kirseberg var det 13 företag som deltog i försöken, i Skellefteå var det 4 och i Jörn ]. Vid urvalet strävade man efter att få med olika typer av industrier och företag.

Då försöken bl a syftade till att göra låneproceduren så enkel som möjligt, är statistiken över utlåningen ofullständig. Av samma skäl fördes inte register över låntagarna. Den i och för sig intressanta frågan, om en låntagare tidigare brukat låna på bibliotek, har följaktligen inte kunnat besvaras. Spontana uttalanden tyder emellertid på att det i många fall rörde sig om personer som aldrig satt sin fot på ett bibliotek.

Av rapporterna framgår att försöket mottogs med uppskattning av företagsledningar, verkstadsklubbar och anställda. ] rapporten från Kirse- berg framhålles bl a att man med den använda distributionsformen kommit förbi både sociala och psykologiska trösklar och praktiska svårigheter som har med avstånd och tid att göra. Att även ett kort avstånd kan vara ett avsevärt hinder visar de höga Utlåningssiffrorna från verksamheten på Domus i Skellefteå, beläget något hundratal meter från huvudbiblioteket.

Vidare torde det stå klart — som rapporten från Kirseberg framhåller _ att det lilla urvalet böcker, som presenteras i osorterat skick och med attraktiv utformning, kan stimulera läsintresset hos personer med brist på läsvana. Erfarenheterna från försöket i Jörn avviker från motsvarande erfarenheter i Kirseberg och Skellefteå. Utlåningen var förhållandevis obetydlig. Till en del hängde detta samman med att man inte kunnat hitta en riktigt lämplig plats för böckernas uppställning. ] och för sig är erfarenheterna från Jörn inte förvånande. Det förefaller sannolikt, att behovet av bibliotek på arbetsplatsen inte är lika stort i det lilla samhället som i det större.

Allmänhetens attityd till frågan om bibliotek på arbetsplatser är enligt den enkätundersökning, som gjordes i slutet av 1970 klart positiv.

Försöken med bibliotek på arbetsplatser i Malmö kom i gång först på hösten 1970. De har ansetts så värdefulla att man beslutat fortsätta försöket i vidgad skala för att få möjlighet att på ett säkrare sätt bedöma de långsiktiga effekterna. Till denna fortsatta verksamhet har Kungl Maj:t och skolöverstyrelsen lämnat bidrag. I anslutning härtill har skolöver- styrelsen i samråd med litteraturutredningen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att genomföra en slutlig undersökning och utvärdering av biblio-

• Sida 43
•  Original

teksverksamheten på arbetsplatserna i Malmö. Till grund för undersök- ningen kommer att läggas en intervjuundersökning på fyra av de berörda industrierna. Den slutliga bedömningen av försöken får således anstå till dess arbetsgruppens resultat är redovisat.

Böcker pa" institutioner av olika slag

De bibliotek som ställdes ut på arbetsplatserna i Kirseberg, Skellefteå och Jörn hade sin motsvarighet i de samlingar av böcker som i Skärholmen placerades på socialbyrån och barnavårdscentralen. Man ville nå de många som har ärende till de båda institutionerna och som ofta får tillbringa långa väntetider där. Den som var intresserad kunde låna hem böckerna och sedan lämna igen dern antingen till institutionen eller till biblioteket i Skärholmen.

Andra typer av '”institutionsbibliotek” omtalas i rapporterna från Kirseberg och Jörn. ] Kirseberg organiserade man vad som närmast skulle kunna kallas för kvartersbibliotek dels i en fritidslokal, tillhörig Riks- byggen, dels inom två äldre bostadskvarter. Böcker fanns vidare upp- ställda i en barackbyggnad, som i huvudask beboddes av invandrare, samt i invandrarklubben Balkans lokaler.

] Jörn förekom en annan form av institutionsbibliotek. Där placerades en boktopp på badhuset, och liksom i Skärholmen kunde lånade böcker antingen ställas tillbaka där de lånats eller återlämnas till biblioteket.

Trottoarbiblio tek

Det minst konventionella av alla försöken var försöket med trottoarbib- liotek i Skellefteå och Jörn. Man ställde helt enkelt ut lådor med böcker, i första hand utanför bibliotekets lokaler men i Skellefteå också utanför Systembolaget. Den som ville fick ta en bok i lådan. Han behövde alltså inte skriva in sig och han kunde lämna tillbaka boken antingen där han tagit den eller i biblioteket. Alla vanliga formaliteter slopades med andra ord, och avsikten var närmast att belysa den roll som formaliteterna spelade. Samtidigt ville man på ett effektivt sätt göra propaganda för bibioteket.

Trottoarbiblioteket blev såtillvida en framgång som böckerna snabbt lånades ut. Svinnet var förhållandevis stort i Skellefteå, men i Jörn kom praktiskt taget alla böcker tillbaka. Rapporterna redovisar många positiva reaktioner men också bekymmer över det vårdslösa sätt, på vilket biblioteket handhade skattebetalarnas pengar.

Enkätundersökningen i november/ december 1970 hade en fråga som direkt berörde trottoarbiblioteken. De som intervjuades i Skellefteå skulle svara på frågan: Anser Ni att biblioteken bör placera ut böcker till utlåning på olika ställen i staden? Svaren avspeglar tveksamheten inför det okonventionella bruket av allmänna medel. Endast 13,7% av de tillfrågade ansåg att uppgiften var angelägen. 29,6 % menade att den inte var särskilt viktig, och hela 37 % ansåg att biblioteket endast borde låna ut böcker i bibliotekslokalerna.

• Sida 44
•  Original

Bokbussar

Försök med bokbussar gjordes i Kirseberg samt i Skellefteå och Jörn. ] Kirseberg innebar försöket att stadsbibliotekets ordinarie bokbuss, som tidigare hade en hållplats inom området, gjorde uppehåll vid ytterligare två hållplatser. De nya hållplatserna togs i bruk i början av mars. Bussen kom en gång i veckan och stannade på den ena platsen en timme och på den andra fem kvart. Båda hållplatserna låg på mindre än en kilometers avstånd från Kirsebergsbiblioteket, den ena hållplatsen vid samma gata som biblioteket. Utlåningen vid den tidigare hållplatsen hade uppgått till ca 60 län per månad. Under de nio månader, som de båda nya hållplatserna var i verksamhet, steg utlåningen för de tre hållplatserna tillsammans till i medeltal 616 län per månad, en tiodubbling alltså. Att utlåningssiffroma blev så höga trots det begränsade bokbeståndet och närheten till biblioteket visar betydelsen av den decentralisering som bokbussverksamheten innebär.

Det försök med bokbussverksamhet som gjordes i Skellefteå och Jörn gällde glesbygdens bokförsörjning. ] rapporten framhålles, att en buss inte täckte de stora området. Sammanlagt gjorde bussen uppehåll på 137 platser, varav 30 inom Jörn. Bokbussens tillkomst medförde ingen indragning av filialer, men 15 vandringsbibliotekslådor drogs in, därav 5 i Jörn. Den redovisade lånesiffran för månaderna september—november, 12 51] lån, varav 2 700 lån i Jörn, är väsentligt högre än den tidigare utlåningen inom området. Även i Skellefteå betonar man bokbussens sociala roll som ett led i de eljest ganska bristfälliga kontakterna mellan glesbygdens invånare och tätortens.

] enkätundersökningen vid försöksårets slut ställdes i Skellefteå och Jörn frågan: På vilket sätt anser Ni att behovet av böcker i glesbygden bäst tillgodoses? Den procentuella fördelningen på olika alternativ blev följande

Ort Genom bok- Genom bib- Genom bok- Vet ej Ej svar lådor som lioteksfilia- buss som kör placeras hos ler i olika till gårdar och privatperson byar byar Skellefteå 4,8 16,8 62,7 12,0 3,8 Jörn 6,5 13,9 62,9 10,0 6,8

Nära två tredjedelar av de tillfrågade var alltså positivt inställda till bokbussalternativet. Det kan noteras att man iJörn, där man hade erfaren- het av biblioteksfilialer i byarna, tydligen inte hade större förståelse för bybibliote ken än iSkellefteå.

Öppethållancle

Vid planläggningen av försöksverksamheten stod det från början klart, att försöken torde innefatta ett ökat öppethållande.

Antalet timmar biblioteken varit öppna under år 1969 och år 1970 framgår av sammanställningen på nästa sida.

• Sida 45
•  Original

Bibliotek 1969 1970 Diff ('n) Diff (%)

Kirseberg 2 491 2 612 + 121 + 4,9 Oxhagen 834 1 224 + 390 + 46,8 Skärholmenzjulifdec 1 380 1 390 + 10 + 0,7 Skellefteå 2 118 2 498 + 380 + 17,9 Jörn 298 792 + 494 +165 8

Resultaten av försöken med ökat öppethållande kan sammanfattas på följande sätt. Trots det ökade öppethållandet har utlåningen per öppet- timme bibehållits eller ökat i Kirseberg, Oxhagen, Skärholmen och Skellefteå. Undantag är Jörn, där utlåningstiden mer än tredubblats och antalet län per öppettimme inte oväntat minskat med närmare en fjärdedel. Det totala antalet lån har likväl ökat.

Resultaten tyder på att det finns ett klart samband mellan öppet- hållande och ökad utlåning.

Öppethållandet under söndagar har mottagits positivt av befolkningen. Antalet utlån per timme har i Skärholmen — som haft den kortaste söndagstiden _ med närmare 20 % överstigit motsvarande antal under utlåning på vardagar. Det kan tyda på att söndagstiden är för snävt tilltagen. Svaren i enkätundersökningen visar också att de tillfrågade har en starkt positiv inställning till söndagsöppethållandet.

En förlängning av öppethållandet efter kl 20 respektive 21 gav inte väntat resultat. Förlängningen gällde endast en dag i veckan, i ett fall torsdag, i två fall fredag, och särskilt fredagen visade sig mindre lämplig för ändamålet. Härtill kommer, att en ändring av detta slag sannolikt behöver tid för att slå igenom och sannolikt bör gälla veckans alla arbetsdagar om den skall få erforderlig genomslagskraft.

Omgmppering av bokbeståndet

Det har omvittnats från många håll att en ovan biblioteksbesökare har svårt att orientera sig i bokbeståndet. Det framstår därför som önskvärt att man prövar vägar att presentera böckerna på ett begripligare och överskådligare sätt. Vid ett par bibliotek .ordes försök med omgruppering av vissa delar av bokbeståndet.

Det ena försöket gjordes i Oxhagen och innebar att skönlitteraturen indelades i 19 genregrupper (Samhälls- och tidsskildringar, Historiska romaner, Religiösa romaner etc). Försöket mottogs positivt. I enkät- undersökningen från november—december 1970 tillfrågades invånamai Oxhagen, om de ansåg att man borde gruppera bibliotekets böcker på detta sätt. 43,8% fann det angeläget och endast 12,3% ställde sig negativa. Det förefaller inte osannolikt att omgrupperingen bidragit till att utlåningen av skönlitteratur uppvisar en kraftig procentuell ökning mellan 1970 och 1971. Som framgår av boklåneundersökningen (se avsnitt 6.8) har skönlitteraturens redan tidigare kraftiga andel av utlå- ningen i Oxhagen stigit från 34 till 43 %.

Ett liknande försök i Jörn ger anledning till motsvarande förmodan.

• Sida 46
•  Original

Personalfrågor

Bibliotekspersonalens roll berördes i flera av försöksrapporterna. Utan den personalförstärkning som skedde hade biblioteken inte haft möjlighet att genomföra försöksprogrammet i den omfattning det fick. Det personal- behov som försöken aktualiserade kan sammanfattas såzpersonal för att ta hand om ovana besökare, för att aktivera barnen, för att handha program- verksamheten, för att möjliggöra en ökad uppsökande verksamhet, för att hålla kontakt med andra institutioner, personal med annan bakgrund än den traditionella bibliotekarieutbildningen, med insikter i sociologi och kännedom om invandrarspråk. Olyckliga omständigheter gjorde att den planerade intensiva personalinsatsen i Oxhagen inte kunde genomföras i den tänkta omfattningen. I stället gjordes ett försök att låta filialen i stor utsträckning betjänas av enbart kontorister samtidigt som besökarna fick möjlighet till direkt telefonkommunikation med huvudbibliotekets upp- lysningsdisk. Möjligheten utnyttjades föga, men försöket bör kunna ge utgångspunkter för vidare försök i syfte att kunna öka öppethållandet utan att åsidosätta kravet på kvalificerad service till besökarna.

6.7.3 Informationsåtgärder

En av utgångspunkterna vid planeringen av försöksverksamheten var antagandet, att bibliotekets informationsåtgärder spelade en väsentlig roll, när det gällde att nå nya grupper av läsare. Vid samtliga försöks- bibliotek intensifierades informationsåtgärderna under försöksperioden.

Här nedan följer en sammanställning av de åtgärder som kom till användningi de olika områdena:

Typ av åtgärd Kirseberg Oxhagen Skärholmen Skellefteå Jörn

Affisch ”Klotterplank” Folder Flygblad Boklista Brev Annons Utställning om biblioteket x x Information på kund- radio på varuhus x Dörrknackning x Anförande vid morgonsamling x Pressmeddelanden x Utsändning av

låntagarkort x x x x

X X X X

XXXXXXX )( >! >!

Informationsverksamheten har genomgående haft en betydande om- fattning. Som exempel kan nämnas, att 67 500 försändelser sändes ut från Kirseberg och 29 500 från Oxhagen.

På ett par punkter finns det anledning att kommentera rapporterna. När det gäller affischeringen knyter sig ett särskilt intresse till den tunnelbaneaffisch som sattes upp i Skärholmen. Det var en förhållandevis

• Sida 47
•  Original

kostsam informationsåtgärd men principiellt viktig som uttryck för den uppfattning som menar att biblioteken inte av kostnadsskäl bör avstå från reklammetoder, som är vanliga inom kommersiell reklam.

Den ”logotype—affisch”, som Bibliotekstjänst lät framställa (”b”- affischen, se bild 3 350, motsvarande enligt flera av rapporterna inte förväntningarna. Den förutsatte att text tillfördes affischen antingen genom tryck eller textning, vilket medförde vissa komplikationer och lorde affischen relativt dyr.

Förhållandevis billiga och enkla informationsmedel som flygblad och kanske särskilt boklistor, som distribuerats till hushållen, har enligt samstämmiga rapporter haft god effekt, vilket också svaren i enkätunder- sökningen ger belägg för.

Vid biblioteken i Kirseberg, Oxhagen, Skärholmen och Jörn gjordes ett försök att sända ut låntagarkort till ett antal slumpvis utvalda personeri området. Bakom försöket låg en förmodan, att åtskilliga drog sig för att söka upp biblioteket på grund av skygghet inför inskrivningsrutinen. Genom att förenkla proceduren därhän att vederbörande fick i sin hand ett färdigt låntagarkort, skulle en av stötestenarna på vägen till biblio- teket vara borta. Korten sändes ut i början av mars. Antalet utsända kort var i Oxhagen 272 och på övriga platser 500. Effekten var med ett undantag obetydlig. Undantaget var Skärholmen, där 182 av adressaterna lät höra av sig. Det förefaller inte osannolikt, att den positiva effekteni Skärholmen kan hänga samman med att invånarna var nyinflyttade och tacksamt accepterade varje möjlighet till kontakt. Till effekten torde också ha bidragit utformningen av det brev, som åtföljde låntagarkortet (se sid 270).

De olika reklamåtgärdernas relativa betydelse belyses av svaren på de frågeformulär, som under försöksperioden nyinskrivna låntagare ombads att ifylla. Frågorna gällde orsaken till deras biblioteksbesök. Samman- lagt fanns 19 svarsalternativ, och det klart dominerande svaret var att man ville låna en viss bok. Den vanligaste källan för information om biblioteket var familjemedlem eller annan bekant.

I en tabell på sid 351 anges rangordningen mellan vilka direkta eller indirekta åtgärder från bibliotekets sida som angavs som skäl för första- gångsbesök på biblioteket.

6.7.4 Aktiviteter utanför bokdistributionen

Rapporterna från försöksbiblioteken kan uppvisa en provkarta på aktivi- teter inom det kulturella och sociala området: barnverksamhet med sagostunder och barnteater, författaraftnar, filmvisningar, teaterföreställ- ningar, utställningar och musikarrangemang. I Oxhagen och Skärholmen har man ordnat ambitiösa familjesöndagar med program för olika åldrar. Av särskilt intresse är det programpaket som presenterades i en av byarna i Jörn i samarbete mellan biblioteket, Riksteatern och Riksutställningar. I Kirseberg, Oxhagen och Skärholmen stod biblioteket som värd för informationsträffar i aktuella planeringsfrågor.

Bibliotekets sociala funktioner prövades framför allt i Kirseberg och Skärholmen, men också familjesöndagarna i Oxhagen hade sociala inslag:

• Sida 48
•  Original

man gav sysselsättning åt barn och ungdom när det var ont om andra sysselsättningsmöjligheter. Biblioteket i Jörn slutligen fungerade enligt bibliotekarien som ”rena ungdomsgården”.

En sammanställning för några av de viktigare aktiviteterna återfinns i tabell 11.

Programverksamheten har varit särskilt livlig i Kirseberg och Skärhol— men. På båda platserna ordnades program för invandrare. Av speciellt intresse är stadsdelsdebatterna i Kirseberg, som samlade stor publik och som ledde fram till bildandet av ett byalag för stadsdelen. Den påtagliga resonansen torde ha hängt samman med att bibliotekets personal starkt engagerade sig i den inledande utställningen, som sedan följdes upp med ett antal kvällsprogram. Lika viktigt torde ha varit att man för utform- ningen av både utställning och program tillsatte särskilda arbetsgrupper, i vilka ingick såväl bibliotekspersonal som intresserade utomstående. Ett antal likartade debatter i Oxhagen och Skärholmen fick betydligt svagare anslutning. För Oxhagens del kan förklaringen ha varit, att debatterna gällde problem som uppfattades som mindre angelägna. I fråga om Skärholmen stämmer inte detta. Avgörande har förmodligen varit den bredare förankringen i Kirseberg. Principiellt sett är det viktigt att konstatera, att biblioteken genom att anordna utställningar och debatter kan ge information kring aktuella kommunala frågor.

Enkätundersökningen i november/december 1970 berörde även stads- delsdebatten i Kirseberg. Invånarna där hade att svara på frågan om de kände till debatterna, och inte mindre än 54,2 % besvarade denna jakande. Som jämförelse kan nämnas att 24,4 % kände till verksamheten på arbetsplatser och 30,7% verksamheten bland invandrare. Av de tillfrågade var det å andra sidan endast 27,3 %, som ansåg uppgiften angelägen. Jämförelsesiffrorna är där 40,8, när det gällde bibliotek på arbetsplatser, Och 36,1 , när det gällde invandrarna. De helt negativa svaren utgjorde 24,4 %. Jämförelsesiffrorna var här 12,2 och 26,5. En av orsakerna till bibliotekets engagemang i stadsdelsdebatterna var en förmodan att den publicitet som man räknade med skulle främja bibliotekets allmänna syften. Enkätundersökningen visar, att man inte misstagit sig i fråga om publiciteten.

Av övrig programverksamhet har särskilt familjesöndagarna slagit mycket väl ut. Rapporterna visar genomgående positiva resultat, något som också styrks av enkätundersökningen. I Oxhagen svarade t ex 86,2 % ja (för kvinnornas del 91,7) på frågan om de hade kännedom om denna verksamhet.

Vid samtliga försöksbibliotek har man anordnat författaraftnar, Som regel har de haft den traditionella utformningen, men även mindre konventionella former har prövats.

Som framgår av rapporterna har utställningsverksamheten varit påtag- ligt livlig vid flertalet försöksbibliotek. Biblioteken har under senare åri ökad omfattning kommit att stå som mottagare av Riksutställningars utställningar. Orsaken är klar. Biblioteken förfogar vanligen över lokaler, där en utställning kan ställas upp utan att den behöver hindra verksam- heten i övrigt. De har vidare ett relativt långt öppethållande och tillgång till personal som kan övervaka utställningen. Det förhållandevis stora

• Sida 49
•  Original

antalet personer, som besöker ett bibliotek, betyder, att en utställning där blir uppmärksammad av många.

Flertalet av de utställningar, som visades under försöksåret, var sammanställda av Riksutställningar. Särskilt i Skärholmen har man emellertid haft utställningar också med andra arrangörer: det har varit lätt att i Stockholm få medverkan från olika centrala och lokala organ.

Innehållsmässigt har utställningarna representerat ett vidsträckt fält. Några har haft litterär anknytning.

Den programverksamhet, som försiggår på biblioteken, är många gånger anordnad av utomstående organisationer och institutioner, ibland helt på egen hand, ibland i mer eller mindre nära samarbete med biblioteket. Biblioteket tjänstgör som tillhandahållare av lokaler, och rapporterna ger flera exempel på lokalupplåtelse från bibliotekets sida.

Rapporten från Kirseberg talar om biblioteket som träffpunkt för in- vandrare och ”värmestuga” för tonåringar. Funktionen kan ytligt sett före- falla passiv. I själva verket torde den kräva betydande insatser av personal, om effekten skall bli tillfredsställande.

Biblioteket har klara förutsättningar att med utnyttjande av sitt mediabestånd på ett meningsfyllt sätt aktivera personer, som söker sig till biblioteket. Vad som krävs är ett nära samarbete mellan de berörda kommunala organen. Ett intressant exempel på detta är det träffcentrum, som enligt ett Stockholmsförslag skall ingå i varje stadsdel (se s 256).

Bibliotekets möjlighet att ställa lokal till förfogande är av väsentlig betydelse för studerande av alla kategorier. Tillgången till arbetsro i hemmen är ofta begränsad, och det ärinte ovanligt, att man söker sig till biblioteken för att få en arbetsplats, där man kan bedriva sina studier i lugn och ro, ofta med hjälp av egen medhavd litteratur. Några särskilda försök gjordes inte på detta område, men det kan noteras att den ombyggnad som gjordes i Skärholmen bl a avsåg att tillgodose de vuxnas behov av lugn och ro för studier.

6.7.5 Integration med annan kulturell och social verksamhet

Bibliotekens funktioner utanför den rena bokdistributionen förutsätter på det organisatoriska planet samarbete med andra kommunala myndig- heter, med regionala och landsomfattande organ, men även när det gäller biblioteksverksamhet i traditionell form är samplanering av vikt.

Försöksrapporterna redovisar de många kontakter som har tagits i samband med försöken.

I anslutning till försöksverksamheten gjordes i Kirseberg och Skärhol— men ett par intressanta försök till samordning av det kommunala utbudet, för Kirsebergs del inom den sociala sektorn och för Skärhol- mens del inom den kulturella. I Kirseberg bildades ett kontaktorgan, kallat Pöl, för alla de sociala institutioner som arbetade inom Östergårds— området. I Skärholmen deltog biblioteket i en kulturkommitté med ett femtiotal ombud för olika organisationer och enskilda personer. I båda fallen har man haft positiva erfarenheter, och i båda fallen har man som exempel åberopat de familjesöndagar, som biblioteken anordnade i samarbete med andra organisationer.

• Sida 50
•  Original

Av rapporterna framgår att samarbetet inte alltid försiggått utan friktioner. I Kirseberg, där biblioteket är inrymt i samma komplex som fritidsgården, blev det komplikationer som följd av att fritidsgården till en början hade andra öppettider än biblioteket och hade avgiftsbelagd verksamhet. Från Skärholmen påpekas, hur barn- och ungdomsvårdens bristande resurser försvårade ett effektivt samarbete mellan biblioteket och barnavårdsmyndigheterna. Rapporten understryker, att allt arbete med barn i Skärholmen skulle ha underlättats, om de olika institutionerna hade blivit så lokaliserade, att de kunde arbeta som en enhet.

Som en sammanfattning kan konstateras att det samarbete med olika organisationer, som biblioteken under försöksåret etablerat, å ena sidan visat hur betydelsefullt det är att samordna den kulturella och sociala servicen i en kommun och å andra sidan klargjort hur mycket som återstår att göra, innan en verklig samordning kan sägas föreligga.

6.7.6 Förankring hos allmänheten

I detta avsnitt redovisas de försök som gjorde att på ett mera aktivt sätt dra in låntagarna i bibliotekets verksamhet bla genom bildandet av konsumentråd i Kirseberg, Oxhagen och Jörn. Rapporterna visar att initiativet möttes med intresse men att detta dock minskade under försökets gång.

6.7.7 Kostnader

I planerna för experimentverksamheten ingick tanken att man parallellt med effektmätningen skulle mäta de kostnader som följde varje enskilt experiment. Syftet var att sedan jämföra de olika experimenten med hjälp av ett kostnads/effektmått. Av praktiska skäl har en sådan redovis- ning inte kunnat lämnas. Redovisningen skulle bli så fylld av antaganden, approximationer och reservationer att resultatet skulle bli ointressant.

Vi har även avstått från att redovisa kostnaderna för vissa experiment. En sådan redovisning skulle ändå inte fånga experimentverksarnhetens problematik utan endast påvisa vissa delaspekter som redan är kända och väl belysta i andra sammanhang.

Försöksbibliotekens resursanvändning år 1969 och 1970 redovisas i avsnitt 6.9.3.

6.8 Förändringar i biblioteksutlåningen inom de fem undersökningsområdena

6.8.1 Uppläggning och genomförande

För att belysa i vad mån experimentverksamheten lett till förändringari bokutläningen genomfördes vid de fem undersökningsbiblioteken en jämförande studie av utlåningen under perioden direkt före försöksverk- samhetens början (15.1. — 31.1.70) och under motsvarande period efter dess slut (15.1. — 31.1.71). Systematiska urval av boklån drogs från lånefrlmerna — ca 500 lån för respektive period och bibliotek. För varje

• Sida 51
•  Original

boklån i urvalet har uppgifter samlats in om bokens genre (signatur), dag och klockslag för lånet samt låntagarens kön, ålder, civilstånd, yrke, inkomst och bostadsadress. ] det följande redovisas de relativa föränd- ringarna i bokutlåningen medan absoluta förändringar diskuteras i avsnitt 6.9. För en utförligare analys av utgångsvärdena — 1970 års siffror — hänvisas till litteraturutredningens läsvanestudier SOU 1972:20, s 520 ff.

6.8.2 Utlåningens förändringar i olika låntagargrupper

Fördelar man utlåningen under respektive mätperiod för 1970 och 1971 efter låntagarnas ålder finner man att några betydande förskjutningar mellan åldersgruppema inte har ägt rum. Experimentåret har i Oxhagen och Skärholmen ej heller medfört några förändringar i utlåningens fördelning på låntagarnas kön. Vid övriga bibliotek har kvinnorna i varierande grad stärkt sin position ytterligare. Dominansen av gifta låntagare i utlåningen kvarstod 1971 vid samtliga bibliotek.

Mot bakgrunden av försöksverksamhetens allmänna målsättning bör särskilt framhållas att socialgrupp lII vid samtliga bibliotek ökat sin relativa andel av utlåningen bland förvärvsarbetande låntagare. (Se tabell 6.16.) Ökningen är visserligen tämligen blygsam utom i Kirseberg där den är 8 % av hela utlåningen. Detta har medfört att socialgrupp III där har blivit den ledande låntagargruppen. (Om man dessutom tar hänsyn till den externa utlåningen, framför allt arbetsplatsutlåningen, bör andelen lån som gått till socialgrupp lll via biblioteket i Kirseberg räknas upp icke oväsentligt.)

6.8.3 Förändringar i genrestrukturen

I två tabeller (6.17 och 6.18) samt i en översiktlig diagramserie (figur 6.17—6.20) redovisas de förändringar som skett i utlåningen av olika slags litteratur. Skönlitteraturen har tappat mark till förmån för fack- litteraturen i samtliga bibliotek utom i Oxhagen. Vidare har gruppen humanistisk facklitteratur en signifikant ökning i Kirseberg, Skärholmen och Jörn.

6.8.4 Strukturella förändringar inom låntagargrupper

] detta avsnitt analyseras förändringar i lånefördelningen med avseende på bokgenre och låntagarnas ålder, kön, civilstånd och socialgruppstill- hörighet.

6.8.5 Sammanfattande synpunkter

Resultaten från bibliotekslåneundersökningen kan för vart och ett av de studerade biblioteken sammanfattas på följande sätt.

Kirseberg

II] Ungefär lika många boklån registrerades ijanuari 1971 som ijanuari 1970.

• Sida 52
•  Original

D Låntagare tillhörande socialgrupp III ökade sin andel i utlåningen från 1970 till 1971. [] Den humanistiska facklitteraturen har nästan fördubblat sin andel i utlåningen till omkring 1/5 är 1971. Denna ökning svarar nästan enbart manliga låntagare för. [] En stark uppgång för bam- och ungdomslitteratur kan noteras i åldersgruppen 13—18 år. [3 Teknisk facklitteratur har gått tillbaka — speciellt uttalat är detta bland barn och ungdomar. El Utlåningen bland icke gifta vuxna låntagare har gått starkt tillbaka för utländsk skönlitteratur i original. Motsvarande har inte inträffat bland gifta låntagare. Cl Uppgången för humanistisk facklitteratur är mer markerad för ut- låningen till socialgrupp lll än för utlåningen till socialgrupp I + II.

Oxhagen

D Bokutlåningen var 140 % större ijanuari 1971 än ijanuari 1970. [| De icke gifta låntagarna ökade något sin andel av utlåningen och nådde 1971 omkring 1/3. El Barn- och ungdomslitteraturens andel sjönk från omkring hälften till ca 40 %. El Skönlitteraturen har något stärkt sin ställning i Oxhagen. El Ovanstående ned- resp uppgång är kraftigast markerad i åldersgruppen 19—29 år. CI Samtidigt har männen kraftigare förskjutningar än kvinnorna för dessa båda litteraturgrupper. El För låntagare i socialgrupp II] har en omfördelning från svensk skönlitteratur och facklitteratur till utländsk skönlitteratur i över- sättning ägt rum.

Skärholmen

El Utlåningen var ca 35 % större ijanuari 1971 än i januari 1970. El Barn- och ungdomslitteratur tappade 10 % av utlåningen till förmån för framförallt humanistisk facklitteratur. El Lån bland ]3—18—åringar har den största ökningen av humanistisk facklitteratur. [I I åldersskiktet 13—29 år har utländsk skönlitteratur i översättning ökat sin andel. D Genreförskjutningarna är genomgående kraftigare för män än för kvinnor. D För icke gifta låntagare har till skillnad från gifta andelen svensk

skönlitteratur i utlåningen minskat. I gengäld har dessa ökat sin andel teknisk facklitteratur. |] För socialgrupp II] har utländsk skönlitteratur i original gått upp frånO till 9 procent. Samtidigt har humanistisk facklitteratur fått vidkännas en kraftig andelsminskning i denna socialgrupp. I socialgrupp I+ ]] har däremot den humanistiska facklitteraturen stärkt sin ställning.

• Sida 53
•  Original

Skellefteå

Utlåningen var ca 1/3 större ijanuari 1971 än ijanuari 1970. Kvinnorna har ytterligare stärkt sin redan tidigare dominerande ställning i utlåningen och har gått från 55 till 65 procent. Socialgrupperna I och II] har gått något framåt. F acklitteraturen har något ökat sin andel i utlåningen på bekostnad av skönlitteraturen. Denna tendens är tydligast bland kvinnliga låntagare. Barn- och ungdomslitteraturen har gått tillbaka i den yngsta ålders- gruppen (upp till 12 år) och samtidigt fått ökad andel av utlåningen bland låntagare 19—29 år. Cl Humanistisk facklitteratur har ökat i andel för samtliga åldersgrupper utom för låntagare 40 år eller äldre. För dessa är det istället utländsk skönlitteratur i översättning och barn— och ungdomslitteratur som har gått framåt.

El DE DE]

Jörn

El Utlåningen var drygt 40 procent större ijanuari 1971 än ijanuari 1970. D Utlåningen bland 18-åringar gick starkt fram, från 15 till ca 30 pro-

cent av hela utlåningen. Kvinnornas andel ökade och kom 1971 att omfatta över 70 procent av utlåningen. Bland vuxna låntagare har de gifta ytterligare stärkt sin position och ökat sin andel av de lånade böckerna. Facklitteraturen uppvisar ökade andelar på bekostnad av framförallt barn- och ungdomslitteratur. Dessa förändringar är kraftigast i lån- tagarskiktet 19—39 år. Andelen svensk skönlitteratur bland vuxna gifta låntagare har stigit. Bland vuxna låntagare tillhörande socialgrupp I+ II har låneandelen av humanistisk facklitteratur minskat medan den har ökat för lån- tagare i socialgrupp III. III E] E]

DD

6.9 En analys av effekten av den intensifierade biblioteksverksam- heten på biblioteksvanor och läs- och bokvanor hos befolkningen i de fem undersökningsområdena

6.9.1 Undersökningens uppläggning

I detta avsnitt redovisas de sociologiska studier som genomförts i syfte att undersöka om den intensifierade verksamheten vid biblioteken i de fem undersökningsområdena under år 1970 ledde till några förändringar av biblioteksvanorna och läs- och bokvanorna hos invånarna i de fem undersökningsområdena.

Det stod från början klart att mera djupgående effekter av en intensifierad biblioteksverksamhet på bokläsningsfrekvenser och andra fritidsaktiviteter knappast kunde tänkas uppträda efter en experiment- period på knappt ett år, men att försöken däremot borde ge en god vägledning vid en bedömning av bibliotekens roll i samband med de

• Sida 54
•  Original

”konsumtions- och distributionsfrämjande åtgärder” som utrednings- direktiven efterlyser. Med hänsyn till utredningens övriga arbetsuppgifter var det ej heller möjligt att utsträcka försöksperioden över flera år.

Studien inleds med en diskussion av de mätmetodologiska problemen, fortsätter med en beskrivning av biblioteksutbudet i de fem undersök- ningsområdena under år 1969 och 1970 och redovisar därefter med hjälp av ett omfångsrikt datamaterial olika försök att mäta förändringar i utnyttjandet av biblioteken mellan dessa två år.

6.9.2 Datainsamlingen Utnyttjandet av bibliotekens utbud har mätts på fyra olika sätt

1 med hjälp av statistik över utlåningen under åren 1969, 1970 och 1971,

2 genom att jämföra svaren på vissa frågor i intervjuer med stickprov ur den vuxna befolkningen som utfördes i november/december år 1969 och år 1970 beträffande de intervjuades biblioteksvanor och bokvanor under år 1969 och 1970,

3 genom att jämföra svaren på vissa frågor i intervjuer med elever ur årskurserna 3, 6 och 9 (utförda vid månadsskriftet januari/februari år 1970 och år 1971) beträffande deras biblioteks- och bokvanor under år 1969 och år 1970 och

4 genom att jämföra ett systematiskt urval av boklån från försöks- bibliotekens lånefilmer från andra hälften av januari 1970 med mot- svarande period 1971. (Resultatet av denna studie redovisas separat i avsnitt 6.8.)

Vidare förde bibliotekspersonalen under hela experimentåret 1970 dagligen in en rad uppgifter om bibliotekets verksamhet i en s k dagbok (se 5 190). Resultaten av dessa undersökningar redovisas utförligt i tabellform. Förändringarna i utlåningen från år 1969 till år 1970 jämförs med motsvarande förändringar vid fem ”kontrollbibliotek” med ”nor- mal” verksamhet under år 1970. För en ingående analys av utgångs— värdena — 1969 års biblioteksutbud och biblioteksvanor i undersöknings— områdena — hänvisas till litteraturutredningens läsvanestudier ”Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen” (SOU 1972:20).

6.9.3 Utbudet av möjligheter att utnyttja biblioteken inom de fem undersökningsområdena under år 1969 och år 1970

I detta avsnitt redogörs för de ekonomiska, personella och materiella resurserna vid experimentbiblioteken. I intet fall har bibliotekskostna- derna per invånare under försöksåret varit påfallande höga utan relativt normala i jämförelse med övriga bibliotek i landet med en något så när progressiv ledning.

Vidare redovisas öppethållande, speciella arrangemang och extern verksamhet vid experimentbiblioteken år 1969 och 1970. I tabell 6.42 sammanfattas vilka förändringar dvs utökningar som inträffade i de

• Sida 55
•  Original

undersökta bibliotekens utbud av utnyttjandemöjligheter mellan dessa båda är.

6.9.4 Utlåning från biblioteken i de fem undersökningsbiblioteken under åren 1969 och 1970 enligt bibliotekens utlåningsstatistik

Av sammanställningen nedan över utlåningen vid försöksbiblioteken åren 1969, 1970 och 1971 framgår klart att antalet utlånade böcker per invånare steg avsevärt under experimentåret. Under 1971 sjönk öknings- takten vid tre av biblioteken medan en minskning ijämförelse med 1970 kan noteras vid de övriga två.

En jämförelse med kontrollbiblioteken ger vid handen att experiment- biblioteken ökade sin utlåning avsevärt mer än motsvarande kontroll- bibliotek. Under året efter experimentåret var detta inte fallet. Då ökade tre av kontrollbiblioteken mer än motsvarande experimentbibliotek (se tabell 6.45). Alla tillgängliga siffror — liksom analyserna av intervjuunder- sökningarna — visar sålunda att försöksverksamheten lett till en ökning av utlåningen vid experimentbiblioteken.

Utlåningen vid försöksbiblioteken år 1969, 1970 och 1971.

År Folkmängd Total ut— Antal utlå- Ökning den 31 dec. låning un- nade böcker eller

der året etc per minsk- invånare ning Kirseberg 1969 14 000 106 312 7,59 1970 13 200 128 187 9,71 +2,12 1971 13 000 104 928 8,07 _ 1,62 Oxhagen 1969 4 800 41 720 8,69 (inklusive Väst- 1970 6 300 62 884 9,98 + 1,29 haga och Solhaga) 1971 7 100 67 118 9,45 — 0,53 Skärholmen 1969 24 500 122 0263 4,98 1970 25 000 236 951 9,29 + 4,3] 1971 25 000 251 084 10,04 + 0,75 Skellefteå 1969 27 000 140 174 5,19 1970 28 000 167 833 5,99 + 0,80 1971 29 000 193 818 6,68 + 0,69 Jöm 1969 3 800 16 762 4,4] 1970 3 700 23 089 6,24 + 1,83 197] 3 600 24 331 6,76 + 0,51

a Biblioteket i Skärholmen öppnades först den 16.6.1969.

6.9.5 Utnyttjandet av bibliotekens utbud av aktivitetsmöjligheter under år 1969 och är 1970 enligt undersökningarna i november/december 1969 och november/december 1970 med stickprov ur den vuxna befolkningen från de fem undersökningsområdena

En jämförelse mellan de båda intervjuundersökningarna pekar i samma riktning som biblioteksstatistiken: resultaten tyder på att försöksverk- samheten gett resultat i fyra av de fem områdena både vad avser

• Sida 56
•  Original

biblioteksbesök och utnyttjande av bibliotekens olika servicemöjligheter. Undantaget är Skellefteå, som även hade den lägsta utlåningsökningen i relation till antalet invånare (men likväl ökade utlåningen med närmare 20 %). Sammanställningen nedan, som är hämtad ur tabellerna 6.46 och 6.47 visar förändringen i de intervjuades biblioteksbesök mellan de båda åren. Utnyttjandet av bibliotekens olika aktivitetsmöjligheter redovisas översiktligt i tabell 6.53.

De intervjuades biblioteksbesök år 1969 och 1970.

Män och Medeltal för frekvensindex Procentuell andel personer kvinnor i för antal biblioteksbesök iåldern 16—69 år som besökt under de senaste tolv måna- bibliotek minst en gång under dema bland personer i ål- de senaste tolv månaderna bland dem 16—69 år (ur tabell personer i åldern 16—69 är 6.47) (ur tabell 6.46)

År1969 År 1970 Differens År1969 År1970 Differens

Kirseberg 1,33 1,60 + 0,27 41,9 56,8 + 14,9 Oxhagen 1,65 2,03 + 0,38 55,7 68,0 + 12,3 Skärholmen 1,29 1,90 + 0,61 48,0 70,1 + 22,1 Skellefteå 1,12 1,18 + 0,06 45,2 47,0 + 1,8 Jörn 0,98 1,11 +0,13 33,2 45,0 + 11,8

6.9.6 Bokläsningsfrekvensen inom den vuxna befolkningen i de fem undersökningsområdena enligt intervjuundersökningarna i november/ december år 1969 och i november/december år 1970

I tabell 6.54 redovisas hur många av de intervjuade, som vid de båda undersökningstillfällena svarade att de inte läst i någon bok, respektivei en bok eller i två eller flera böcker under de senaste fjorton dagarna. Skillnaderna mellan svarsfrekvenserna är anmärkningsvärt stora: de som intervjuades år 1970 angav att de läst väsentligt mer än de som intervjuades år 1969. Resultaten bör dock av mättekniska skäl tolkas med stor försiktighet. Det är emellertid rimligt att anta att den ökade utlåningen från biblioteken under experimentåret lett till att den vuxna befolkningen läst fler bibliotekslånade böcker under år 1970 än under år 1969. Om detta fått till följd att man totalt läste fler böCker under år 1970 än under år 1969 är emellertid trots de funna skillnaderna ej fastlagt.

6.9.7 De intervjuades bedömning av angelägenhetsgraden för olika typer av aktivitetsmöjligheter och servicemöjligheter på bibliotek

I detta avsnitt redovisas svaren på en serie attitydfrågor om olika aktivitetsmöjligheter och servicemöjligheter på bibliotek. Tabell 6.55 ger en översiktlig bild över vilken typ av verksamhet som de intervjuade fann angelägen respektive ej höra till bibliotekens arbetsområde.

Invånarna i Oxhagen var generellt mest positiva till de olika verksam- hetsformer, som tagits med i frågeserien, med Skärholmen på andra plats. Det är troligt att detta hänger samman med den högre utbildningsnivån

• Sida 57
•  Original

]

hos befolkningen i dessa två undersökningsområden. Något förvånande är det dock att konstatera att man med stigande utbildning synes finna det allt angelägnare att biblioteken tillhandahåller deckare, västernböcker, serietidningar och liknande litteratur (jfr tabell 6.56).

Inställningen till en viss verksamhetsform visade sig ofta vara positivare bland de intervjuade i undersökningsområden, där den faktiskt har förekommit under experimentåret. Så är tex fallet vad beträffar synen på stödet till byalag, kvartersföreningar och liknande organisationer i Kirseberg. Ett annat exempel: Oxhagen var det enda av de fem experi- mentbiblioteken, som lånade ut kiosklitteratur av typen enklare deckare, västemböeker osv. Det visade sig också vara det område, där de intervjuade var mest positivt inställda till att biblioteket tillhandhöll sådana böcker.

6.9.8 Kunskaper om och utnyttjandet av de nya aktivitetsmöjligheterna och de nya servicemöjligheterna vid biblioteken i de fem undersöknings- områdena

I detta avsnitt redovisas de intervjuades kännedom om och attityd till vissa av de nya verksamhetsformer som prövades i de olika försöksom- rådena. Tabell 6.39 ger en översiktlig bild av svaren, I Kirseberg hade man lyckats sprida kännedom om sina debattaftnar till mer än hälften av befolkningen, i Oxhagen kände hela 86 % till familjesöndagarna, i Skellefteå kände mer än hälften till den nya bokbussen och utlåningen från trottoarfilialer och i Jörn kände likaså mer än hälften till den nya bokbussen liksom arbetsplatsutlåningen. I Skärholmen, slutligen, var söndagsprogrammen kända för 42 % av de intervjuade. I Kirseberg ansåg man arbetsplatsutlåningen mest angelägen, följd av verksamhet för invandrare, i Oxhagen utlåningen av ”kiosklitteratur” och familjesön- dagarna, i Skärholmen söndagsprogrammen, i Skellefteå arbetsplats- utlåningen samt i Jörn bokbussen.

6.9.9 Skolbarnens biblioteksvanor enligt skolbarnsundersökningarna i januari 1970 ochjanuari 1971

I detta avsnitt redovisas förändringarna i skolbarnens utnyttjande av bibliotekens aktiviteter efter experimentåret. En översiktlig information lämnas i tabell 6.61. Det är framför allt i Oxhagen och Skärholmen som skolbarnens utnyttjande ökar, men det ökar också för enstaka aktiviteter i de tre andra undersökningsområdena. De aktiviteter som ökar är huvud- sakligen sådana som en besökare på ett bibliotek kan ägna sig åt när som helst under sitt besök och inte sådana av biblioteket arrangerade samman- komster, som börjar på ett visst klockslag. Den rimligaste förklaringen till flertalet av de funna skillnaderna är den generösa öppethållningstiden på biblioteken under experimentåret som lett till att ungdomarna vistats på biblioteken mera under år 1970 och att de under vistelsen inne på bibliote- ket läst tidningar, läst tidskrifter, tittat på utställningar etc.

• Sida 58
•  Original

6.9.10 Skolbarnens bok- och läsvanor enligt skolbarnsundersökningarna i januari 1970 ochjanuari 1971

Försöksverksamheten tycks inte ha lett till några större förändringar i bok- och läsvanorna bland de studerade elevgrupperna. (Jfr tabell 6.62). Den ökade utlåningen av böcker från biblioteken till barnen i de studerade årsklasserna har rimligen lett till att de läst mera biblioteks- lånade böcker, men i den mån så varit fallet tycks denna ökning ha motverkats av att de läst mindre i böcker som de fått tillgång till på annat sätt.

6.9.1] Sammanfattande synpunkter

Resultaten av de olika intervjuundersökningarna före och efter experi— mentåret visar alltså att den intensifierade biblioteksverksamheten ledde till att befolkningen i undersökningsområdena utnyttjade bibliotekens service oftare under experimentåret 1970 än under år 1969. Dessa resultat står i god överensstämmelse med bibliotekens egen utlånings- statistik.

Ett försök att för vart och ett av de fem undersökningsområdena summera vad mätningarna av utnyttjandet av biblioteken totalt pekar mot formuleras på följande sätt i kapitel 7:

I Kirseberg utnyttjades biblioteket under år 1969 i måttlig omfattning av den vuxna befolkningen och mycket intensivt av ungdomar i åldern upp till 15 år. Ökningen i utnyttjandet under år 1970 var störst inom den vuxna befolkningen.

I Oxhagen utnyttjade både barnen och de vuxna biblioteken imycket stor omfattning redan under år 1969, men inte desto mindre ökade utnyttjandet i båda grupperna avsevärt under år 1970.

Biblioteksutnyttjandet i Skärholmen ökade mycket markant under år 1970 för både vuxna och barn, vilket självfallet hänger samman med att 1970 var det första är, som det nya Skärholmens bibliotek var verksamt under hela året.

I tätorten Skellefteå var utnyttjandefrekvensen bland de vuxna låg under år 1969 i jämförelse med de tre andra stadsområdena. Ökningeni utnyttjandet under år 1970 var lägre än i övriga undersökningsområden.

Jörn hade den lägsta utnyttjandefrekvensen under år 1969, ökade en del under år 1970 och nådde under detta år upp till samma utnyttjande- frekvens som den i Skellefteå.

Under experimentåret 1970 och det därpå följande året stabiliserade sig utnyttjandefrekvensen på i stort sett samma höga nivå i Kirseberg, Oxhagen och Skärholmen (med ca 9 boklån per invånare), medan utnyttjandefrekvensen för Skellefteå och Jörn under dessa båda är låg på en betydligt lägre nivå (ca 6 län per invånare), om än något högre än under året före experimentåret. Ser man på det redovisade antalet län per invånare och sätter det i relation till genomsnittssiffran för landet idess helhet, 6,36, måste man konstatera, att 1970 års utlåning i Kirseberg (9,71), Oxhagen (9,98) och Skärholmen (9,29) låg på en mycket hög nivå. Det bör också noteras, att utlåningen under 1971 minskat i både Kirseberg och Oxhagen.

• Sida 59
•  Original

7 Summering av erfarenheterna från försöksverksamheten

Summeringen av erfarenheterna från försöksverksamheten sker i form av ett samtal mellan utredningens experter Bengt Hjelmqvist och Harald Swedner. Hjelmqvist inleder samtalet på följande sätt:

Meningen är att Harald Swedner och jag i detta avsnitt skall försöka summera resultaten av försöken och vi tänker göra det i en dialog, där Harald Swedner presenterar sociologens syn och jag biblioteksmannens. Det kan inte undvikas, att vi då och då trampar in på varandras marker och det kan i och för sig vara en fördel. Som jag ser det är det särskilt angeläget, att lekmannen Harald Swedner får ge sin syn på biblioteks- verksamheten. Våra synpunkter sammanfaller i mycket. Det finns en och annan skiljaktig nyans, och nyanserna, förmodar vi, kan vara av intresse för en läsare att ta del av.

Vi har tänkt oss disponera samtalet så att vi först talar om bibliotekets ändrade roll, hur den avspeglas i försöken och vad den innebär i relation till andra samhällsfunktioner. Vi övergår så till att granska effekten av försöksverksamheten i den mån den på olika sätt har kunnat mätas. Vi berör bokutbudet och de erfarenheter vi tyckt oss ha .ort i fråga om dettas sammansättning och struktur. Vi tar också upp frågan om utbudets tillgänglighet, inte minst frågan om decentralisering kontra centralisering. I de båda sista avsnitten av vårt samtal kommer vi in på informationsproblemet och sist men inte minst sysslar vi med frågan om bibliotekspersonalens roll i de olika sammanhangen.

Harald Swedner betonar i samtalet vikten av att flytta ut bibliotekens böcker till de miljöer i bibliotekets verksamhetsområde, där låntagarna dagligen rör sig. Tanken är inte ny men den blev en viktig Och uppmärk- sammad styrningsfaktor iexperimentverksamheten. Både utlåningen från boktopparna på industrierna, från ”minifilialerna” på institutioner av typen socialvårdsbyråer, bamavårdsmottagningar och ålderdomshem och utlåningen från de 5 k trottoarfilialerna i Jörn och Skellefteå innebar ett steg i riktning mot att ge biblioteket ansvaret för att alla ”rum” i bibliotekets verksamhetsområde blir ”möblerade” med boksamlingar, som valts ut med tanke på vilka människor, som brukar hålla till i dessa rum och med tanke på vilka böcker som de rimligen har mest behov och glädje av. Men, framhåller han, det som till syvende och sist Spelar den största rollen för människors möjligheter att kommunicera med varandra, förstå varandra och lära av varandra är självfallet hur samhället i stort är beskaffat.

Bengt Hjelmqvist avslutar samtalet så här: Till grund för biblioteksförsöken låg, som tidigare nämnts, sex anta- ganden. Vi utgick från att graden av biblioteksutnyttjande hängde samman med utbudets omfattning, med utbudets tillgänglighet, med bibliotekets informationsåtgärder, med aktiviteter utanför bokdistribu- tionen, med biblioteksverksamhetens integration med annan kulturell och social verksamhet inom kommunen och med biblioteksverksam- hetens förankring hos allmänheten. Vid en slutsummering frågar vi oss, om antagandena har varit riktiga. Vi tror att frågan kan besvarasjakande. Vårt material har inte varit stort nog och inte detaljerat nog för att vi

• Sida 60
•  Original

skall kunna säga att den eller den enskilda åtgärden har haft den eller den effekten. Men vi tror att försöken har kunnat belysa viktiga sidor av bibliotekens verksamhet och kunnat peka på vägar att föra ut litteraturen till nya grupper i samhället.

Två ord förefaller särskilt viktiga i sammanhanget: integration och närservice. Integration: biblioteken får inte planeras och inte fungera som isolerade företeelser. Deras plats är i ett större sammanhang, de skall ses som ett av många led i samhällets service på olika områden. Det är inte fråga om konkurrens utan om samarbete, om gemensam planläggning, om fördelningen av arbetsuppgifter mellan främst kulturella och sociala organ. Närservice: ”när” betyder närhet inte bara i fysisk mening, korta avstånd, uppsökande verksamhet, decentralisering. Det betyder också närhet i intellektuellt avseende, det betyder att utbudet har en sådan form och ett sådant innehåll att det kan tas emot också av de nya grupperna. Och service _ det är eliminering av fysiska, psykologiska och ekonomiska hinder för bibliotekets utnyttjande, det är information, det är personal med tid, med samarbetsvilja och serviceinställning. Det är lokaler, där man kan koppla av, där man kan vara aktiv, där man kan kommunicera med andra.

• Sida 61
•  Original

1. Biblioteksväsendets målsättning, organisation och utveckling

1.1 Inledning

Man brukar mycket grovt indela biblioteken i fyra grupper: folkbibliotek, forskningsbibliotek, företagsbibliotek och skolbibliotek. Vad de tre sistnämnda bibliotekstypema sysslar med framgår av benämningarna: forskningsbiblioteken betjänar forskningen, företagsbiblioteken företagen och skolbiblioteken skolorna, även om gränsdragningen, som framgår av det följande, inte är helt klar. Folkbiblioteken var, när de startade i övergången mellan 1700- och 1800-talen, inriktade på bestämda grupper i samhället, grupper som inte hade tillgång till böcker och läsning i samma utsträckning som de som fått utbildning i lärdomsskolorna. De hade ett klart pedagogiskt syfte. och detta blev ännu mera markant i samband med 1840-talets skolreform, som gav anvisningar för inrättande av sockenbibliotek för, som det hette, underhållande av i skolan förvärvade kunskaper. Folkbiblioteken representerade med andra ord sin tids vuxen- utbildningsprogram.

Folkskolan har blivit grundskola. Folkbiblioteket har sin benämning kvar, men den verklighet som benämningen täcker har undergått succes- siv förändring. Det är inte längre fråga om att biblioteket skall betjäna vissa grupper i samhället. Motsvarande bibliotek i den anglosaxiska världen kallas public libraries, allmänna bibliotek, och de svenska folk- biblioteken är till gagnet, om också inte till namnet, bibliotek för alla. De ser som sin uppgift att så långt det är möjligt och rimligt ställa litteratur till förfogande för samhällets alla invånare.

I realiteten innebär detta, att folkbiblioteken i vissa situationer kan tjäna både forskning, företag och skolor. På platser utan tillgång till forskningsbibliotek får folkbiblioteket träda in som förmedlare av den litteratur som forskaren där behöver. Det är endast de största folkbiblio- teken som gör inköp av forskningslitteratur, men förmedling av sådan litteratur från andra bibliotek är rutin i varje folkbibliotek i landet. På liknande sätt kan folkbiblioteken betjäna företag som saknar egna bibliotek. Likaså kan de åta sig uppgifter gentemot skolorna. De kan förstärka skolbibliotekens bokbestånd, alternativt handha skolbiblioteks- verksamheten helt eller delvis.

• Sida 62
•  Original

Själva benämningen folkbibliotek har mer och mer kommit att bli en teknisk term, som endast används i mer eller mindre formella samman— hang. I dagligt tal säger man stadsbiblioteket eller kommunbiblioteket eller rätt och slätt biblioteket.

1.2. Målsättningen förskjuts

Bibliotek betyder förvaringsplats för böcker, och långt in på detta århundrade utlordes bibliotekens samlingar enbart av böcker och med dem jämnställda tidningar och liknande tryckalster. Efter hand har en rad nya media kommit till, som har det gemensamt med böckerna att de förmedlar tankar och idéer eller ger andra former av kulturellt utbyte. Kartor, bilder, film, grammofonskivor inräknades redan för tjugo år sedan i det material, som biblioteken borde tillhandahålla. De nya media som sedan dess sett dagen har också de i princip jämställts med böckerna. Det är alltså inte den yttre formen som är avgörande för bibliotekets utbud. Det kan utgöras av en bok, ett ljudband, ett videoband, en mikrofilm, en hålremsa, ett magnetband, ett kassettband.

Avgörande är inte heller innehållet. Det har funnits perioder i folk- bibliotekens historia, då man mycket starkt har betonat bibliotekets uppgift som kunskapsgivare. Det har funnits andra perioder, då särskilt de mindre biblioteken i första hand anskaffat litteratur för underhållning och förströelse. I dag kan man iaktta en klar strävan att tillgodose alla intressen. Biblioteken, har det sagts, vill ge tillgång till böcker och annat material för information, kunskap, bildning, förströelse och konstnärlig upplevelse.

Biblioteket är en förvaringsplats, men inget folkbibliotek av i dag begränsar sin uppgift till att enbart vara ett förrådsutrymme. Tre drag är särskilt framträdande hos det moderna biblioteket: en omfattande infor- mationsverksamhet, en aktiv marknadsföring och ett kraftigt engagemang på det allmänkulturella området.

Inforrnationsverksamheten har vuxit fram ur den verksamhet som var knuten till handbokssamlingarna. Biblioteken lämnar sedan gammalt vägledning vid utnyttjandet av handböckerna. Härifrån var steget inte långt till att lämna direkta upplysningar ur böckerna. I dag finner man i många bibliotek en högt utvecklad informationstjänst, till en del kund- styrd, till en del initierad av biblioteksledningen och då ofta i form av utställningar kring aktuella frågor.

Marknadsföringen tar sig många uttryck: reklam, propaganda, upp- sökande verksamhet. Den senare har inte minst gällt handikappade och sjuka. Den allmänkulturella verksamheten var från början ett led i marknadsföringen, en metod att göra biblioteket känt. Barnavdelningarna var tidigt ute med sagostunder och liknande form av underhållning. Författarframträdanden för vuxen publik förekom sporadiskt redan på 1930-talet. Under senare år har verksamheten vidgats. Biblioteken anord- nar debatter, inbjuder till teaterföreställningar både för barn och för vux- na, anordnar lunchkonserter, tar emot centralt anordnade utställningar etc. Inte sällan är verksamheten arrangerad i samarbete mellan biblioteket och

• Sida 63
•  Original

någon utomstående oragnisation. Bibliotekets möjligheter att tillhanda- hålla centralt belägna lokaler har i detta sammanhang varit av betydelse.

Den process som här antytts har gett det moderna biblioteket ett delvis nytt ansikte. Från att ha varit en förvaringsplats för böcker har det blivit en central kulturinstitution med uppgifter inom vida delar av kulturområdet. Det bör emellertid understrykas, att utvecklingen inte har försiggått likformigt över landet. Genom att bibliotekens verksamhet i princip bestäms av vederbörande kommuner varierar resurserna och viljan starkt från plats till plats. Det är ingen svårighet att i dag finna bibliotek på snart sagt alla de utvecklingsnivåer som ett progressivt bibliotek passerat under det senaste halvseklet.

1.3 Den kommunala biblioteksorganisationen

Målsättningen ”bibliotek för alla” har en annan aspekt. Det är väsentligt att biblioteken är öppna för alla, det är lika väsentligt, att alla har ett bibliotek inom räckhåll. Den senare principen är för Sveriges del genomförd på papperet. Praktiskt taget varje invånare i landet har redan nu tillgång till bibliotek inom sin kommun. Efter kommunreformens ge- nomförande 1974 kommer detta att gälla utan undantag. Värdet av att ha tillgång till ett bibliotek i kommunen varierar emellertid starkt från kommun till kommun som följd av det kommunala huvudmannaskapet för biblioteken.

Sedan trettio år tillbaka har folkbiblioteken praktiskt taget utan undantag haft kommunerna som huvudmän. Under sextio år, mellan 1905 och 1965, lämnade staten stöd till verksamheten. Stödet var av avgörande betydelse för biblioteksverksamhetens uppbyggnad, särskilt märkbart under startskedet efter 1905 och under l930-talet, då den statliga satsningen förstärktes. Det statliga stödet var förenat med vissa villkor, och den struktur som biblioteken på så sätt erhöll har blivit bestående även efter det att det reguljära statsstödet försvunnit. Till sådana bestående drag hör principen att folkbiblioteksverksamheten inom en kommun skall vara administrativt sammanhållen, principen om avgiftsfria boklån samt principen om interkommunal samverkan för bättre utnyttjande av bokbeståndet i landet. Ett led i denna samverkan utgörs av länsbiblioteksorganisationen och dess påbyggnad lånecentra- lerna. Till den regionala verksamheten och vissa lokala biblioteksinitiativ ger staten alltjämt stöd. Tillsynsmyndighet för länsbibliotek och låne- centraler är skolöverstyrelsen, vars bibliotekssektion därjämte har råd- givande funktioner gentemot primärkommunernas bibliotek.

Folkbiblioteken arbetar alltså kommunvis. Antalet bibliotekssystem har följaktligen sjunkit med kommunreformerna 1952 och 1962. Medan vi på 1940—talet hade ca 2 000 kommunala bibliotek blir antalet biblio- tekssystem efter 1974 endast omkring 270. Det är tänkbart att de blir färre: sammanläggningar av biblioteken kan komma att ske utöver de nya kommungränserna. Så har skett redan nu inom kommunblock, där kommunsammanläggningen inte blir klar förrän 1974. Inom Skellefteå blivande storkommun har tex bildats ett kommunalförbund för biblio- teksverksamheten. Huvudman är i detta fall förbundsfullmäktige.

• Sida 64
•  Original

I förvaltningshänseende sorterar det kommunala biblioteket vanligen under en biblioteksstyrelse (biblioteksnämnd). Under senare år har i en rad kommuner biblioteksstyrelsens åligganden övertagits av en kultur- nämnd med uppgifter över hela kulturfältet. En sådan samordning av de kommunala kulturfrågoma har stöd av Svenska kommunförbundet och kan väntas bli genomförd i betydande skala.

Frågan om statens och kommunernas insatser på det kulturella området är under utredning av kulturrådet, som beräknas lägga fram sina förslag under andra halvåret 1972.

1.4 Centralisering — decentralisering

Parallellt med strävandena att skapa större och bättre utrustade biblio- tekssystem kan man iakttaga en klar tendens att decentralisera verksam- heten. Den kommunala biblioteksorganisationen byggs systematiskt ut med filialer av växlande storlek. Som minimiunderlag för en filial brukar man räkna med en befolkning om 5 000—10 000 personer. Vid sidan av filialerna talar man om utlåningsstationer; de har ett lägre befolknings— underlag och förekommer främst på landsbygden. I större kommuner kompletteras filialerna med bokbussverksamhet i förortsområdena, så länge befolkningen där inte är så stor att en filial kan anses motiverad. En liknande mobil verksamhet förekommer i åtskilliga mindre kommuner av glesbygdskaraktär. Bibliotekets uppsökande verksamhet, bla den sk boken-kommer-verksamheten som betjänar handikappade och sjuka, är ett annat exempel på decentraliseringen.

Ett antal bibliotek av folkbibliotekstyp står helt eller delvis utanför den kommunala biblioteksorganisationen. Vid alla större sjukhus och flertalet mindre finns Sjukhusbibliotek. Många utgör filialer till de kommunala biblioteken, men ett sextiotal är fristående. De militära förbanden har alla bibliotek, som på olika sätt samarbetar med de kommunala biblioteken men som administrativt är underställda veder- börande förband. Även vid kriminalvårdsanstalterna bedrivs biblioteks- verksamhet, som emellertid _ efter avtal i varje särskilt fall — omhänder- has av det kommunala biblioteket på platsen. Slutligen bör här även nämnas de 5 k studiecirkelbiblioteken, bibliotek knutna till folkrörelser. nas studieverksamhet och en gång mycket betydande i antal. De har successivt kommunaliserats och i flertalet fall inlemmats som filialer i de kommunala bibliotekssystemen. Med utgången av budgetåret 1970/71 beräknas de helt ha upphört med sin verksamhet.

I .5 Folkbibliotekens arbetsmetoder

Med målsättningen att nå alla invånare, oberoende av vederbörandes ålder, sysselsättning eller utbildning, måste biblioteken självfallet begagna sig av varierande arbetsmetoder. Man har gärna en uppspaltning på åldrar: i första hand skilda lokaler för barn och vuxna. Inom barnavdelningen sker ibland en ytterligare uppdelning i och med att man ordnar en särskild småbarnsavdelning, avsedd för barn under skolåldern. Samtidigt är man angelägen om att inte göra gränserna alltför markerade. Ett

• Sida 65
•  Original

uttryck för en sådan önskan är familjebiblioteket, där barn- och vuxenav— delning är inrymda i ett och samma biblioteksrum, åtskilda endast genom fristående hyllor. För att underlätta tonåringarnas bokval har en del bibliotek särskilda tonårsavdelningar, som regel i anslutning till vuxenav- delningarna. För personer som på grund av sjukdom eller handikapp inte kan besöka biblioteket har många bibliotek ordnat en hemsändningsser- vice, den tidigare nämnda boken-kommer-verksamheten. I sin mest utvecklade form innebär den att en bibliotekarie tar personlig kontakt med den person det gäller, efterhör önskemål och intressen, varefter biblioteket ser till att vederbörande får regelbundna boksändningar med anlitande av bibliotekets bokbil eller andra transportmetoder.

Av bibliotekets arbetsmetoder är utlåningsverksamheten den mest framträdande. Den var tidigare helt dominerande. Det är den enda verksamhetsgren som utan större svårighet låter mäta sig statistiskt, och den har därför ofta kommit att dominera bilden av biblioteket. Bilden är inte korrekt i dag. Informationsverksamheten och den allmänkulturella verksamheten har berörts i det föregående: båda verksamhetsgrenarna tar i stigande omfattning personalens tid i anspråk. Det är vidare skäl att understryka att biblioteken i stor utsträckning fungerar som studieloka- ler. Det är många böcker som aldrig kommer utanför bibliotekets väggar. Tidningar och tidskrifter studeras i huvudsak inom bibliotekslokalerna. Detsamma gäller om stora delar av det audivisuella materialet, även om man kan låna ljudband och i ökande grad grammofonskivor och även om det finns bibliotek som lånar ut både mikrofilm och läsapparater. * För bibliotekspersonalens vidkommande brukar man skilja mellan yttre och inre tjänst. Yttre tjänst är de arbetsuppgifter, som innebär direkta kontakter med bibliotekens besökare. Den fullgörs i huvudsak vid expeditions- och informationsdiskar. Den inre tjänsten är det arbete som försiggår bakom kulisserna. Dit hör val och anskaffning av böcker och andra media, katalogisering, klassificering och annan uppordning av det anskaffade materialet etc. Dit hör vidare planeringsarbetet och de administrativa funktionerna.

1.6 Biblio teksarbetet rationaliseras

För ett land som Sverige med betydande glesbygd och förhållandevis små samhällsbildningar kan en tillfredsställande och samtidigt rationell bok- försörjning endast ordnas genom samarbete biblioteken emellan och genom olika åtgärder för arbetsförenkling och arbetsfördelning inom biblioteksarbetet. Redan tidigt organiserade biblioteken ett samarbete vid bokanskaff- ning och utlåning. Forskningsbiblioteken har gjort en väsentlig insats på detta område genom att medgiva lån till andra bibliotek för vidareut- låning till dessas låntagare (interurbana lån). Andra led i samarbetet är länsbiblioteken (tidigare centralbiblioteken) och lånecentralerna samt den s k ABC-planen (se nedan). 1 I fyra län har de statliga Som länsbibliotek fungerar som regel det största stadsbiblioteket i landsbiblioteken(stifts- .. 1 . . .. . . . . .. och landsbibhoteken) lanet. Det har till uppgift att stödja de lokala biblioteken, 1 första hand uppgiften att vara hm genom att tillhandahålla sådana böcker som dessa med hänsyn till bibliotek för länet.

• Sida 66
•  Original

beräknad efterfrågan inte har anledning att anskaffa själva. Länsbibliote- ket lämnar vidare råd i biblioteksfrågor till de lokala biblioteken och håller regelbunden kontakt med bibliotekarierna. Tre större bibliotek — länsbiblioteken i Malmö och Umeå samt Stockholms stadsbibliotek — har uppgiften att fungera som lånecentral inom var sin del av landet. De anskaffat sådan litteratur som länsbiblioteken med hänsyn till beräknad efterfrågan inte normalt har anledning att skaffa. Den interurbana låneverksamheten med sina tre led — länsbibliotek, lånecentral, forsk- ningsbibliotek _ syftar till att göra det möjligt också för personer som är bosatta på orter med svaga biblioteksresurser att få tillgång till den litteratur de behöver. För att nedbringa leveranstiden för de interurbana lånen används telex i stigande omfattning. Försök pågår vidare med ett nytt informationssystem, LIBRIS (Library Information System), vars syfte är att förbättra överföringen av information från producent till avnämare med utnyttjande av moderna tekniska hjälpmedel. Försöken gäller närmast forskningsbiblioteken, men förutsättningar finns för att systemet skall kunna användas även av folkbiblioteken.

Tillkomsten av länsbiblioteken och lånecentralerna har, som framgår av det föregående, främjat en rationell inköpspolitik: de lokala biblio- teken köper den mest efterfrågade litteraturen, länsbiblioteken den mindre efterfrågade och lånecentralerna den minst efterfrågade. ABC- planen har ett liknande syfte. Den innebär att de trettio största folkbiblioteken specialiserat sig på var sitt område av litteraturen. I första hand gäller det litteratur på främmande språk. Verksamheten har tills vidare karaktären av försök. Tanken bakom försöket är att man på detta sätt bättre skall kunna utnyttja de medel som står till förfogande för mediainköp.

1.7. Bibliotekstjänst

Det viktigaste inslaget i bibliotekens samordnings- och rationaliseringsar- bete svarar Bibliotekstjänst AB för. Bolaget, som grundades 1960 och leder sitt ursprung från en 1951 bildad ekonomisk förening, har sina lokaler i Lund och Stockholm. Aktiemajoriteten innehas av Sveriges all- männa biblioteksförening, en sammanslutning med både bibliotek och enskilda personer som medlemmar. En minoritetspost — 16 2/3 % av aktierna — ägs av Svenska kommunförbundet. Skolöverstyrelsen är rep- resenterad i styrelsen. Tillsammans med sina motsvarigheter i Danmark, Finland och Norge har Bibliotekstjänst bildat ett skandinaviskt företag, Scandinavian Library Center, med säte i Köpenhamn och inriktat på export.

Bibliotekstjänst — som arbetar utan vinstintressen — tillhandahåller biblioteken tjänster och material inom alla de områden där fördelar kan nås genom samverkan. Arbetsuppgifterna fördelar sig på tio sektioner: förlagssektionen, katalogsektionen, sambindningssektionen och AV- sektionen (den bibliografiska sektorn), inrednings- och materialsektionen samt distributionssektionen, datasektionen, ekonomisektionen, tryckeri- sektionen och marknadssektionen (administrations- och servicesektorn).

Av särskilt intresse är sambindningssektionen, som verkställer central

• Sida 67
•  Original

bindning av all viktigare litteratur som utges i landet. Bindningen grundar sig på förhandsbeställningar från biblioteken, som till sin ledning får beställningslistor med kommenterade förteckningar över den väntade bokutgivningen. Till grund för förteckningarna ligger av förlagen insända förhandsexemplar, som genom Bibliotekstjänsts försorg underkastas granskning av särskilda lektörer. En detaljerad redogörelse för sambind— ningsförfarandet återfinns i kapitlen 3, 4 och 5. Merparten av bindningen sker hos Librex bokbinderi AB i Stockholm, där Bibliotekstjänst äger 33 1/3 % av aktierna.

Vissa förändringar i fråga om distributionen av biblioteksböcker diskuteras f n.

Genom sambindningen förmedlades under 1970 efter beställningar på de ordinarie listorna sammanlagt 1 568 358 band, därav 962 926 böcker för vuxna och 605 432 böcker för barn och ungdom motsvarande 2 773 titlar vuxenböcker och 655 titlar barn- och ungdomsböcker. Efter be- ställningar på särskilda listor levererades 194 200 band, motsvarande 1052 titlar. Titlarnas fördelning på olika förlag framgår av bilaga 1 nedan.

Genom katalogsektionens försorg katalogiserades under 1970 4 839 böcker, därav 3 056 nya. Katalogisering skedde även av grammofonskivor och talböcker. Sammanlagt såldes under året ca Smiljoner tryckta katalogkort.

AV-sektionen svarar för en informations- och distributionsservice till biblioteken av grammofonskivor. Årligen utsänds tio beställningslistor över nyheter på skivmarknaden. Inom sektionen administreras också en inläsning och försäljning av talböcker i samarbete med De blindas

olo 250

— _Bokbestönd

— ———u+|åninq

— --—--5ummo kostnader— 4 2011— ISO— 100— 50—

— ----_---- "_ " l I | 1930 [935 19100 19105 l950

Figur I.] Kommunala bibliotek, inkl. central- bibliotek. Procentuell utveckling 1930—1950. Kostnader i 1930 års penningvärde.

• Sida 68
•  Original

å _ Summa kostnader : — — — Personalkosfnoder

:::: ::Läs...

500—å (100—5 300;

2005

1005

1)5 |

| I 1950 1955 1980 1955 1970

förening i Stockholm. Inläsningen omfattar ca 100 titlar om året, i huvudsak populär skönlitteratur.

Bibliotekstjänsts omsättning uppgick 1970 till 23,6 miljoner kronor. Antalet anställda under året var 140.

1.8 Utvecklingen ] 930— I 9 70

Biblioteksverksamhetens utveckling under de senaste decennierna fram- går av figurerna 1.1 och 1.2. Av bibliotekens olika verksamhetsgrenar är det endast utlåningsverksamheten som fortlöpande redovisas i tillgänglig biblioteksstatistik. En jämförelse med kostnadsutvecklingen kan emeller- tid ge vissa utgångspunkter för bedömning även av den verksamhet som inte är statistiskt redovisad.

Figur 1.1 visar den procentuella utvecklingen 1930—1950 och om- fattar bokbestånd, utlåning och kostnader, varvid kostnaderna omräknats i 1930 års penningvärde (tabell 1.1). Att 1930 valts till utgångspunkt sammanhänger med att det statliga stödet till biblioteksverksamheten

Figur 1.2 Kommunala bibliotek, inkl. läns- och landsbibliotek. Procen- tuell utveckling 1950— 1970. Kostnader i 1950 års penningvärde.

• Sida 69
•  Original

Tabell 1.1 Kommunala bibliotek, inkl centralbibliotek 1930—1950.

År Antal volymer. Summa kostnader Bokbestånd Utlåning I 1930 års penningvärde

. 1930 2 166 248 4 830133 2 427 708 2 427 708

1935 2912 593 8 203 461 2446 150 2572 402 Ökning % 34,4 69,8 6,0 1940 3 768 372 9 394 791 4168 087 3 575 770 Ökning % 29,4 14,5 39,0 Ökning se- dan 1930 % 73,9 94,5 47,3 1945 5 086 217 10 579 233 5 895 275 4 124162 ökning % 35,0 12,6 15,3 Ökning se- dan 1930 % 134,8 119,0 69,8 1950 6051920 13 657 486 11 866 861 7468 330 Ökning % 19,0 29,1 81,1 Ökning se- dan 1930 % 179,4 182,7 207,6

detta år förbättrades starkt — det är inte omotiverat att räkna året som » det moderna biblioteksväsendets födelseår. Diagrammet visar att bokbe- å stånd, utlåning och kostnader följde varandra relativt parallellt. Depres- sionen under I930-talets första år avspeglas i en förhållandevis kraftig utökning av låneverksamheten utan motsvarande ökning av de ekono- miska resurserna. Efter andra världskrigets slut kan man notera en begynnande upprustning. Vid slutet av perioden är siffrorna för bokbe- stånd, utlåning och kostnadsram tredubblade eller nära tredubblade.

Som framgår av figur 1.2,som utom de kommunala biblioteken även

Tabell 1.2 Kommunala bibliotek, inkl läns- och landsbibliotek 1950—1970.

Är Antal volymer Pcrsonalkostnader Summa kostnader Bokbestånd Utlåning

I 1950 års I 1950 års penningvärde penningvärde 1950 6 360 781 13 845 175 6 193 617 6 193 617 12 099 269 12 099 269 1955 9 210 001 21656 431 13 042 993 9 956 483 29 467 378 22 494182 Ökning % 44,8 56,4 60,8 85,9 1960 12 802 256 27168 517 22 814 896 14 531781 52191515 33 243 003 l Ökning % 39,0 25,5 46,0 47,8 , Okning se- dan 1950 % 101,2 96,2 134,6 174,8 1965 16 508 402 32 088 889 40 831315 21718 785 94 697 085 50 370 792 , Ökning% 28,9 18,1 49,3 51,5 1 Okning se- dan 1950 % 159,5 131,8 250,7 316,3 1970 23 108 978 51 128 250 98 759 406 42 204 874 210 532 780 89 971273 Ökning % 40,0 59,3 94,3 78,6 Ökning se- dan 1950 % 263,3 269,3 581,4 643,6

• Sida 70
•  Original

omfattar landsbiblioteken, har bokbestånd och utlåning nära fyrdubblats mellan 1950 och 1970. Kostnaderna har däremot mer än sjudubblats och personalkostnaderna betydligt mer än sexdubblats. Kostnaderna är om- räknade i 1950 års penningvärde. Att stegringen på kostnadssidan är så mycket större sammanhänger till en del med den påtagliga upprustningen av lokalbeståndet under 1950- och 60-talen. Ökningen vittnar emellertid också om att biblioteken åtagit sig nya uppgifter, som inneburit kostna- der inte minst på personalsidan men som däremot inte resulterat i någon ökning av utlåningen. Hit hör uppgiften som informationscentraler, ut— ställningsverksamheten, musikverksamheten, annan allmänkulturell verk- samhet.

Vad de anställda angår, existerar inte någon helt tillförlitlig personal- statistik. Av tillgängliga siffror framgår emellertid, att den yrkesutbildade bibliotekariekåren inte ökats i samma procentuella utsträckning som utlåningen. Mellan 1950 och 1970 har uppskattningsvis antalet biblio- tekariebefattningar nära tredubblats, medan utlåningen under samma tid nära fyrdubblats. Förklaringen är att söka i de rationaliseringssträvanden som utmärkt 1960-talet och som stimulerats genom en 1960 framlagd utredning rörande organisation och arbetsmetoder vid de kommunala biblioteken. Detta har lett till en stark ökning av antalet kontorsbefattningar och bidragit till den tidigare omnämnda ökningen av de totala lönekostnaderna. Till denna har vidare bidragit den löneförbätt- ring, som bibliotekariekåren under perioden erhållit.

1 .9 Biblioteken inför 1970-talet

Avslutningsvis kan det vara skäl att sammanfatta några av huvudpunkter- na i den föregående framställningen i syfte att precisera folkbibliotekens läge vid ingången till 1970-talet. Det ligger i sakens natur att det inte kan bli någon uttömmande bild av den starkt differentierade verkligheten.

Först några siffror. År 1969 fanns i landet sammanlagt 1 566 bibliotek med folkbibliotekskaraktär. Deras bokliga, personella och ekonomiska resurser och den utlåningsverksamhet de bedrev framgår av tabell 1.3.

Biblioteken tillhandahåller i växande omfattning även andra media än böcker. Bland nya media är grammofonskivor och ljudband särskilt framträdande, men det är en fråga på relativt kort sikt när ramen måste vidgas. En breddning av bokurvalet är tydlig och låter bl a avläsa sig i Bibliotekstjänsts ökade sambindningsutbud och de växande inköpen av litteratur på främmande språk. Å andra sidan är det påtagligt, att även till synes väl utrustade bibliotek inte har tillräckliga resurser för att tillgodo- se den efterfrågan som finns. Detta gäller inte minst i fråga om aktuell litteratur men också tex litteratur på invandrarspråk och litteratur i vuxenutbildningens tjänst.

Bibliotekens betydelse som inforrnationscentraler har dokumenterats på olika sätt. Verksamheten är stadd i påtaglig tillväxt. Detta gäller även om den del som avser information om den egna kommunen. Samtidigt är det lätt att konstatera, att informationen har brister också när det gäller ett så närliggande område som biblioteksverksamheten i kommunen. Här ligger utan tvivel en av orsakerna till att biblioteken i många fall inte när

• Sida 71
•  Original

Tabell 1.3 Folkbiblioteken 1969.

Typ av Antal Bokbestånd, Utlåning, 1 000 vol Kostnader, 1 000 kr bibliotek 1 OOO—tal

Fack- Skön— Litt Summa Personal Böcker Annat Summa litt litt fbarn

Läns- och lands- bibliotek 24 6 400 3 983 5 814 5 388 15 185 32 437 12 382 18 049 62 868

Övriga

kommunala bibliotek 790 15 152 6 721 13 250 11838 31809 53 275 33 711 29 202 116 188 Studie- cirkel- bibliotek 603 578 32 170 79 281 53 245 59 357 Fristående

sjukhus-

bibliotek 60 165 139 228 45 412 759 280 60 1 099 Förbands- bibliotek 81 392 109 169 — 278 231 370 43 644

Övriga

bibliotek 8 220 58 71 37 166 285 280 100 665 Summa 1566 22 907 11042 19 702 17 387 48131 87 040 47 268 47 513 181821

Procentuell fördelning 23.0 40.9 36.1 100 47.9 26.0 26.1 100

Källa: Statistisk årsbok

de personer, som skulle ha anledning att utnyttja dem.

Den uppsökande verksamheten är att se som ett led i bibliotekens målmedvetna strävanden att nå en ny publik med hjälp av reklam och propaganda. Verksamheten riktar sig inte minst mot eftersatta grupperi samhället. De resurser, som biblioteken förfogar över för detta ändamål, är emellertid otillräckliga.

Biblioteksverksamhetens kraftiga utveckling under de senaste decen- nierna har som förutsättning haft den klara förbättring som lokalbe- ståndet utvisat. De ökade utrymmena har gett biblioteken möjlighet att ta upp verksamhet på det allmänkulturella området. Genom att ställa lokaler till förfogande för institutioner, organisationer och föreningar har biblioteken kunnat markera sin centrala ställning i kommunernas kultur- liv.

Kommunerna har i princip påtagit sig ansvaret för biblioteksverksam- heten. Kommunsarnmanläggningarna har betytt en centralisering av biblioteksresurserna inom de nya kommunala enheterna men som regel också gjort det ekonomiskt möjligt att bättre än tidigare decentralisera utbudet genom filialer och bokbussverksamhet. Inom kommunerna föreligger en klar strävan i riktning mot samordning av biblioteksverksam- heten med annan kommunal kulturverksamhet. Bindningen till kommu— nerna har å andra sidan medfört en högst varierande biblioteksstandard kommunerna emellan trots beaktansvärda insatser av rådgivande natur från centrala och regionala myndigheters sida. Länsbibliotekens betydelse både som rådgivare och som led i bokförsörjningen är påtaglig.

l tekniskt hänseende försiggår ett fortlöpande rationaliseringsarbete med utnyttjande av olika möjligheter till förenkling och i förekommande

• Sida 72
•  Original

fall centralisering av arbetsprocesserna. AB Bibliotekstjänsts insatser har i detta sammanhang varit av avgörande betydelse.

Vad bibliotekspersonalen angår är en utveckling i riktning mot ratio- nell arbetsfördelning märkbar. Kontorsorganisationen har byggts ut, och antalet yrkesutbildade bibliotekarier har nära tredubblats. Trots detta är biblioteken otvivelaktigt underbemannade. De insatser de kan göra inom området för uppsökande verksamhet, inom området för information och vägledning, inom vuxenutbildningen, för aktivering av låntagare, för samverkan med andra organisationer på den allmänkulturella sidan står och faller med tillgången på personal.

• Sida 73
•  Original

Geografiska variationer i tillgången till de kommunala folkbibliotekens tjänsterl

2.1 Inledning och sammanfattning Syftet med undersökningen är att översiktligt belysa de geografiska variationerna i tillgången till biblioteksservice i Sverige. I undersökningen redovisas ett antal mått på utbudet av biblioteksser- . vice i skilda delar av landet. Vidare jämförs dessa mått med efterfrågan på I den typ av offentlig service som folkbiblioteken tillhandahåller. Slutligen visas även hur stor den faktiska konsumtionen, mätt med bibliotekens i utlåningssiffror, är i olika regioner. Undersökningen är avsedd att ge underlag för en diskussion om avvägningen av ekonomiska resurser till biblioteksverksamheten mellan olika delar av landet. Den kan däremot inte användas som beslutsunderlag vid lokaliseringen och dimensioneringen av enskilda bibliotek. Undantags- vis kommer dock förhållanden på lokal eller regional nivå att behandlasi texten. Avsikten är då att öka förståelsen för en mer generell biblioteks- planering. Källmaterialet omfattar uppgifter om bibliotek och befolkning. Bibliotek definieras som ett utlåningsställe med över 300 böcker. Ett bibliotek skall också hålla öppet minst en timme per vecka. Data grupperas, så att en jämförande analys mellan en utbuds— och en efterfrågesida på bibliotekens tjänster kan genomföras. Utbudssidan representeras av bibliotekens antal, deras bokbestånd och deras öppethål- lande, efterfrågesidan av befolkningsdata. Samspelet mellan utbudet och efterfrågan mäts med bibliotekens utlåningsdata. 1 Kapitlet har författats Källmaterialet avser de förhållanden som gällde år 1966 eller vid av Sven Ockbom och årsskiftet 1966/67. Biblioteksservicen har förbättrats väsentligt under de Stu'e__Ob?'g- sve" 0019 ., .. . . .. . . born ar fil kand och var ar som förflutit. Genom stickprovsundersokningar har dock påvrsats att tidigare amanuens vid de regionala skillnaderna i utbudet av bibliotekstjänster i huvudsak Kulturgeografiskainsti— kvarstår oförändrade. Källmaterialets ålder påverkar inte heller de tumme" i Länd- Han ,ä'_ . . . .. . . numera anstalld Vid Biblio- j prrncrpiella synpunkterna pa utbudet av och efterfrågan på biblioteksser- tekstjänst. Sture Öberg * vice. är fil lic och arbetar för Analysmetoderna är delvis traditionellt samhällsvetenskapliga. De de"”"l'ikesclelfa'te' mentet tillsatta Expert- begränsade möjligheterna att få representativa utbuds- och efterfrågedata gruppen för regional Umm medför att valet av analysmetoder i undersökningen får en avgörande ningsverksamhet(ERU).

• Sida 74
•  Original

betydelse för resultatens kvalitet. Då syftet med undersökningen är att översiktligt belysa tillgången till bibliotekstjänster i olika regioner, kan redan utarbetade kulturgeografiska analysmetoder med fördel tillämpas. Resultatredovisningen bygger i stor utsträckning på kartor, framräknade och ritade med hjälp av en dator.

Resultaten redovisas förutom i tabeller och kartor i ett fåtal översikt- liga figurer. Bland de resultat som finns i materialredovisningen, kan nämnas att:

I] Antalet bibliotek i Sverige är över 2 600. I] Det finns således i genomsnitt ett bibliotek på 3 000 invånare. El Flertalet bibliotek är små och håller öppet endast några få timmar per vecka. [| Hälften av biblioteken har mer än 2 000 volymer i sitt bokbestånd. El 75 % av befolkningen har fler än 20 bibliotek inom 30 kilometers avstånd från bostaden. 12125 % av befolkningen har mer än 70 bibliotek inom 30 kilometers avstånd från hemmet. El Befolkningen i storstäderna, inre Mälardalen och centrala Östergötland har tillgång till över en halv miljon böcker _ duplettexemplaren inräknade — på bibliotek inom 30 kilometers avstånd från bostaden.

Författarna drar även ett par slutsatser efter att ha arbetat med materialet. De redovisas i slutet av rapporten.

2.2 Källmaterial och begrepp

2.2.1. Källmaterialet

Utbudet representeras av biblioteken. För dessa har följande data insamlats:

I. bokbeståndet, dvs antalet volymer den 31.12.1966

2. öppethållandet, dvs antalet timmar öppethållande år 1966

3. utlåningen, dvs antalet utlånade volymer år 1966

4. lokaliseringen, dvs bibliotekens geografiska läge den 31 .12.l966. Med bibliotek avses i följande text kommunala bibliotek med ett fast bokbestånd av minst 300 volymer. Vidare skall biblioteket ha hållit öppet minst en timme per vecka. Alla undersökta bibliotek står till allmänhetens förfogande.

Bokbussarna och bokbåtarna kommer inte med i ovanstående definition, inte heller skolbibliotek omfattas av undersökningen, om de enbart utnyttjas av elever och lärare. Ytterligare en begränsning i materialet kan sägas vara att folkrörelsernas studiecirkelbibliotek uteslutits.

Antalet bibliotek i olika delar av landet är av intresse för att beskriva utbudets täthet. Med bibliotek menas det enskilda utlåningsstället. För en låntagare räcker det, om det finns ett enda bibliotek i omedelbar närhet till bostaden, arbetsplatsen eller på någon annan plats, som hon ofta passerar. För hela befolkningen är dock utbudets täthet av

• Sida 75
•  Original

betydelse, eftersom bostäder, arbetsplatser osv är spridda över stora ytor.

Med bokbestånd avses antalet volymer på de olika biblioteken. Ett alternativt mått är det internationellt gängse måttet hyllmeter. Man kan räkna om antalet volymer till antalet hyllmeter, varvid 35 volymer anses motsvara en hyllmeter.

Alla kategorier av litteratur och alla duplettexemplar har medräknats. Svårigheten vid uppskattning av bokbeståndet på ett bibliotek är förfaringssättet med böcker, som inte exponeras på hyllor. Vid besökstillfället utlånade böcker representerar inte något utbud för en nyanländ besökare på biblioteket, även om de — liksom böcker på andra bibliotek _ kan beställas. Böcker, som förvaras i magasin, tex äldre litteratur, representerar inte heller ett utbud för den normale biblioteks- besökaren. [ de allra flesta fall torde uppgifter över bibliotekens bokbestånd avse böcker i bibliotekslokaler (öppna hyllor och magasin) samt de böcker, som finns hemma hos låntagarna.1

För den! enskilde gäller, att ett enda exemplar av varje intressant boktitel bör finnas exponerad på hyllorna, när han besöker biblioteket. Alla duplettexemplar och alla böcker, som man inte betraktar som intressanta, ökar inte den enskildes valmöjligheter. Sett totalt, och samtidigt som ett mått på bibliotekens servicenivå, är dock det totala antalet volymer av större betydelse. Dessutom bör framhållas, att antalet volymer på biblioteken starkt samvarierar med annan service på biblioteken än bokutlåning. Bokbeståndets storlek kan med andra ord vara en god indikator på servicenivån i det enskilda biblioteket.

Med öppethållande avses antalet timmar ett bibliotek håller öppet under ett helt år. Ett bibliotek, som sällan är öppet, representerar självfal- let ett mycket litet utbud. Öppethållandet hör till de faktorer, som anses ha den största betydelsen för besöksfrekvensen, när man planerar verk- samheten i en kommun.

Antalet öppethållandetimmar och deras lokalisering under dygnet eller veckan påverkar individernas möjligheter att tillgodogöra sig bibliotekens service.

Med utlåning avses det totala antalet utlånade böcker från varje bibliotek under ett helt år. Det finns fn ingen möjlighet att använda något mera sofistikerat mått på nöjet av eller tillfredsställelsen med biblioteksservice. I senare avsnitt följer en noggrannare analys av innebörden av olika utlåningssiffror.

Efterfrågan representeras av befolkningen. Befolkningsdata omfattar uppgifter beträffande:

1. antalet invånare per församling eller valdistrikt enligt folkräkningen år 1965

2. församlingens eller valdistriktets läge. Befolkningsdata har, i ett för databehandling lämpligt skick, välvilligt ställts till förfogande av Stig Nordbeck och Bengt Rystedt vid universitetet i Lund. I befolkningssiffrorna ingår samtliga invånare, oavsett exempelvis ålder. [ södra Sverige har församlingsdata använts. I norra Sverige är församlingarna så stora, att en nedbrytning av materialet på valdistrikt är nödvändig. I Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län är således befolkningsdata

1 När bokbeståndssiffror anges idet följande sker det med reservation för att bokbeståndet — och främst i de mindre biblio- teken — kan innehålla ett oproportionerligt antal föråldrade böcker.

• Sida 76
•  Original

fördelade på valdistrikt.

Källmaterialet insamlades i olika omgångar. Först insamlades uppgifter på antal bibliotek, deras bokbestånd, öppethållande och geografiska läge. Detta material framtogs av länsbibliotekarierna, som fyllde i formulär utsända från Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet. På dessa fanns delvis redan ifyllda uppgifter, som erhållits från Svenska Kommunförbundet. De ifyllda uppgifterna kontrollerades av länsbibliotekarierna. Materialet var huvudsakligen återinsamlat under år 1968. Ett par län dröjde till år 1970. Arbetet var ett led i den forskning kring urbaniseringsprocessen, som berördes i förordet.

Under åren 1969 och 1970 kompletterades källmaterialet med uppgifter över bibliotekens utlåning. Frågeformulär utskickades till huvudbibliotekarierna i samtliga bibliotekssystem (kommuner) med mer än ett bibliotek. Uppgifter för de kommuner, som endast har ett bibliotek, kunde hämtas från de formulär skolöverstyrelsens biblioteks- sektion årligen insamlar.

Tillförlitligheten i källmaterialetl torde vara hög på grund av det stora antalet kontroller, som skett. Såväl länsbibliotekarier som kommunbib- liotekarier har varit inkopplade på arbetet. De har haft möjlighet att kontrollera uppgifterna.

Kållmaterialets ålder är för närvarande närmare fem år. Vad har hänt under denna tid? Trots en snabb nedläggning av små bibliotek i ett flertal kommuner under slutet av 1960-talet och trots införandet av ett flertal bokbussar under de senaste åren är biblioteksstrukturen i huvuddrag oförändrad. Dvs det finns fortfarande endast ett fåtal större bibliotek. Det finns vidare relativt många medelstora och en överväldigande mångfald smä bibliotek. 1 och med kommunsammanläggningarna ingår emellertid de flesta mindre biblioteken i större bibliotekssystem, vilket allmänt torde höja servicenivån.

Förhållandet kan jämföras med den svenska tätortsstrukturen. Även om enskilda orter ibland kan växa eller avtyna snabbare än andra likstora orter, kvarstår en ortsstruktur, som är sig lik över tiden. Skillnaden mellan olika är är endast en allmän befolkningsökning inom ramen för den rådande ortsstrukturen. Även biblioteken har växt sedan undersök- ningstillfället och är nu i genomsnitt något större. De större biblioteken kan erbjuda bättre service. Några bibliotek har genomgått en fullständig ansiktslyftning, några är nybyggda, medan ytterligare andra förlorat sin relativa betydelse eller kanske lagts ner.

2.2.2. Begreppsförklaringar

Innebörden av några begrepp och metoder, som används i undersökning- en: Befolkningsunderlagszon. Området mellan två isaritmer på figur 2.9. Bibliotekssystem. Ett bibliotekssystem omfattar samtliga kommunala bibliotek och utlåningsställen i en kommun.

Dagbefolkningen är befolkningen, som vistas i ett visst område under dagtid.

1 Samtliga biblioteki undersökningen finns för- tecknade i ”De kommu- nala folkbiblioteken”, stencil, litteraturutred- ningen 1971. Ockborn- Öberg. Stencilen kan rek- vireras från utredning- ens sekretariat.

• Sida 77
•  Original

Geometrisk skala. En geometrisk skala kan exempelvis innebära att varje ldassgräns är lika med den föregående klassgränsen multiplicerat med en faktor två.

Isaritmkarta. En isaritmkarta är en karta på vilken det finns linjer, s k isaritmer, vilka anger lika värde för en variabel. Kartorna i denna rapport kan jämföras med väderkartor, där man kan rita linjer för exempelvis en viss uppmätt temperatur.

Logaritmisk skala. En logaritmisk skala i ett diagram innebär att avståndet mellan värdena 1, 10, 100 och 1 000 på en axel är lika stort. Den logaritmiska skalan används, om man har många låga mätvärden exempelvis mellan 1 och 100, och få höga mätvärden, mellan 100 och 1000. Med en vanlig skala skulle nio tiondelar av skalan upptas av mycket få värden, medan den första tiondelen av skalan skulle innehålla så många värden, att figuren blev svårläst.

Lokalt befolkningsunderlag är antalet invånare inom avståndet 30 km från en godtycklig mätpunkt. Det lokala befolkningsunderlaget i Stockholm är över en miljon. Var man än placerar en mätpunkt på en karta över Stockholm fångar man således in över en miljon invånare inom en cirkel, med radien 30 km centrerad til-l mätpunkten. Det lokala befolkningsunderlaget i Östersund är över 50 000 invånare. Hälften av invånarna bor i tätorten och hälften bor i andra tätorter, eller på glesbygden, inom 30 kilometers avstånd från Östersund.

Lokalt bokbestånd är antalet böcker på biblioteken, som ligger inom avståndet 30 km från en godtycklig mätpunkt. Måtten är konstruerade analogt med måttet på det lokala befolkningsunderlaget.

Nattbefolkningen. Nattbefolkningen är den mantalsskrivna befolk- ningen. Det är denna befolkning, som finns redovisad för olika administrativa områden i befolkningsstatistiken.

2.3 Biblioteksdata, utbudet av bibliotekstjänster

Biblioteken har en lång tradition som kulturcentra. För de flesta biblioteken har emellertid servicefunktionen varit begränsad. Först under senare tid har en allt större del av verksamheten kommit att syssla med annat än traditionell bokutlåning. Biblioteken kan numera betraktas som informationscentraler. De ha övergivit den gamla rollen som inrättning där man enbart lånar romaner. Formellt har alla människori Sverige sam— ma tillgång till böcker på de allmänna biblioteken. Det finns möjligheter att på ett utlåningsställe beställa en bok från något annat bibliotek. Dessa s k interurbana län är en rationell och nödvändig del av biblioteksverk- samheten. I stället för att människan färdas till boken åker boken till människan.

Inom det svenska biblioteksväsendet förekommer inte utlånings- eller besöksbegränsning, som bygger på medborgarskap eller mantalsskriv- ningsort. Sådana begränsningar har funnits, men är numera borttagna. Depositionsavgift1 förekommer fortfarande i en del kommuner. Bibliote- kens serviceområden är med andra ord geografiskt avgränsade vanligen enbart av fysiska avstånd. Formellt har alla lika tillgång till bibliotekens

1 Dvs det garantibelopp en låntagare från annan kommun får deponera för att få rätt att låna.

• Sida 78
•  Original

Reellt finns ingen jämlikhet inför biblioteksutbudet. Detta styrks bl a av litteraturutredningens bibliotekssociologiska studier. Vidare finns det stora skillnaderna i tillgången på biblioteksservice i olika regioner vilket kan konstateras i denna rapport. Dessa skillnader torde för närvarande inte kompenseras av de interurbana lånemöjligheterna. Bidragande orsaker till detta torde vara dels att möjligheterna inte är kända av allmänheten, dels att de interurbana lånen innebär väntetid samt slutligen att bokurvalet ej är exponerat.

I följande text kommer biblioteken i första hand att beaktas i ett snävare perspektiv. De antas huvudsakligen spela rollen som förmedlare av litteratur via personligt besök av låntagaren på utlåningsstället. Bokbeståndet och öppethållandet _ dvs de mått på biblioteksutbudet, som används i detta avsnitt — samvarierar emellertid inte bara sinsemellan utan även med den övriga service, ett bibliotek kan ge.

Varje kommun har normalt ett eget bibliotekssystem. Det finns för närvarande, årsskiftet 1971/72, cirka 460 bibliotekssystem i Sverige. Antalet reduceras kraftigt i och med kommunsammanläggningarna. Vi kan räkna med att det om några år finns knappt 300 bibliotekssystem kvar när den senaste sammanläggningen är genomförd. Ca 200 av dessa har för närvarande heltidsanställda bibliotekarier. Biblioteksverksamhe- ten kostade kommunerna år 1970 över 200 miljoner kronor. Det har uppskattats att cirka två miljoner svenskar har lånekort.

2.3.1. Utbudsbegreppet, några synpunkter

De allmänna biblioteken erbjuder en rad tjänster. Detta utbud av tjänster finns tillgängligt i bibliotekslokalerna, som självfallet inte är jämnt fördelade över landets yta. Som följd härav måste en del biblioteksbesö- kare färdas långa sträckor med betydande tidsåtgång medan andra enklare kan tillgodogöra sig utbudet.

De stora biblioteken har ett omfattande och mångfasetterat utbud av service, medan de mindre bibliotekens är begränsat. Ju flera bibliotek det finns i ett område, desto större är möjligheterna för områdets invånare att nå ett bibliotek från någon av de platser de vistas på under dygnet. Många bibliotek i närheten av bostaden betyder att sannolikheten ökar för att man under resor till och från arbete eller service skall passera en öppen bibliotekslokal. I denna undersökning har bibliotekens samlade utbud inom områden med en radie av 30 kilometer varit utgångspunkten för utbudet till den enskilde individen. Det enklaste måttet på utbudet är helt enkelt antalet bibliotek i närheten av olika samhällen i skilda delar av landet.

Bland de tjänster som biblioteken lämnar allmänheten ingår tillgång till böcker, tidskrifter och tidningar som självklara beståndsdelar, åtminstone för de större biblioteken. Hit hör också tex den information som bibliotekarierna ger, samt det utbud av konst, grammofonskivor och annat AV-material som en del bibliotek erbjuder. Dessa olika tjänster varierar på ett systematiskt sätt med varandra. Eftersom bokbeståndets

• Sida 79
•  Original

storlek samvarierar med antalet tidskrifter, mängden grammofonskivor och informationskapaciteten etc, kan bokbeståndets storlek användas som ett generellt mått på utbudet. Biblioteken försöker rikta sitt utbud till så många som möjligt. Hemmafrun kanske kan besöka sitt centrumbibliotek under dagtid medan de förvärvsarbetande möter utbudet från sitt stadsdelsbibliotek under kvällstid. Att biblioteket har öppet när den enskilde har möjlighet att gå dit är alltså primärförutsätt— ningen för utbudet.

2.3.2 lnterurbana lånemöjligheter

Den interurbana låneverksamheten avser att göra det möjligt för en lånesökande att oberoende av bostadsort få tillgång till all den litteratur som finns i landet. Även bibliotek utanför Sverige deltar i låneutbytet. Organisationen (figur 2.1) är hierarkiskt uppbyggd. I botten ligger de kommunala bibliotekssystemen med huvudbibliotek, filialbibliotek, utlåningsstationer och bokbilsverksamhet. Mellan de olika enheterna i det kommunala systemet sker ett fortlöpande låneutbyte. Nästa led representeras av läns/landsbiblioteken, dvs större kommunala bibliotek eller statliga bibliotek med starka kommunala inslag, ett i varje län. med uppgift att biträda de lokala biblioteken i länet med bl a interurbana lån. Tillsammans med vissa större stadsbibliotek bevakar de vid inköp av litte- ratur på främmande språk var sitt specialområde. Tre av de största kommunala biblioteken, stadsbiblioteken i Malmö, Stockholm och Umeå, utgör det tredje ledet i organisationen iegenskap av länecenlraler för var sin tredjedel av landet. De skaffar sådan litteratur som länsbiblio- teken inte kan förväntas anskaffa och uppbär liksom dessa särskilda statsbidrag för sin verksamhet. Det sista ledet utgörs av de vetenskapliga allmänbiblioteken dvs Kungl biblioteket, universitetsbiblioteken och därigenom biblioteken vid en rad vetenskapliga institutioner. De deltar alla —jämte ett stort antal specialbibliotek — i låneutbytet.

Vetenskapligt allmänbibliotek

Länecentral

Länsbibliotek

Kommunalt huvudbibliotek

Kommunalt filialbibliotek

Kategoribibliotek

OOOÖOO

Figur 2.1 De kom- munala folkbiblioteken, lånecentralerna och veten- skapliga allmänbibliote- ken. Pilarna visar hur sökprocesscn normalt ser ut när en efterfrågad bok inte finns på bib- liotek av en viss typ.

• Sida 80
•  Original

Indirekt betyder den kommunala självstyrelsen, trots möjligheten att beställa böcker via det interurbana lånesystemet, att olika kommuner i praktiken erbjuder varierande biblioteksservice. Flera faktorer samverkar till detta förhållande. Målet för biblioteksverksamheten i olika kommu- ner uppvisar olika ambitionsnivå. Enskilda bibliotekarier och intresserade politiker har i vissa kommuner åstadkommit en service långt över vad som är normalt i andra kommuner med i övrigt samma förutsättningar.

Befolkningsunderlaget och skattebetalningsförmågan i kommunerna varierar avsevärt. Då en stor del av bibliotekskostnaderna är mer eller mindre fasta kostnader får större kommuner större resurser över till de rörliga kostnaderna. De större kommunerna kan bl a därför tillhandahålla en bättre service. Normalt är skatteförmågan per invånare dessutom högre i större kommuner.

De direkta statliga insatserna för främjande av folkbiblioteksväsendet avser dels den regionala biblioteksverksamheten (länsbibliotek, landsbib- liotek, lånecentraler), dels olika åtgärder av selektiv natur. Bidrag utgår sålunda till utvecklingsverksamhet i ett begränsat antal kommunala enheter i anslutning till den pågående indelningen i kommunblock. Bidragen utgör högst 50 % av kostnaderna för en planmässig höjning av biblioteksstandarden inom ett kommunblock och utgår under högst fem år i följd. Vidare utgår bidrag för punktinsatser (musikanläggningar, anskaffande av bokbussar etc). F n (1972) sker en successiv avveckling av bidragen till utvecklingsverksamhet, medan resurserna för bidrag till punktinsatser kan beräknas bli större. Totalt svarar staten för ca fem procent av de samlade kostnaderna.

Biblioteksverksamhetens andel av den kommunala driftsbudgeten var i genomsnitt en procent av driftsbudgeten år 1969.1 Urbaniserade kommuner satsar procentuellt mer än övriga kommuner. Kostnadernas andel av driftsbudgeten ökade mellan åren 1968 och 1969.

2.3.4. Antalet bibliotek

Antalet bibliotek i undersökningen är 2 656. Gränsen för antalet böcker i bokbeståndet för biblioteken är enligt definition 300 volymer. Mycket små utlåningsställen har således definierats som bibliotek och medtagits i undersökningen. Även beträffande öppethållandet är kravet lågt. Av ovan angivna totalsumma ligger 59 bibliotek på Gotland.

Det finns anledning påminna om de studier, som avser de större kommunala folkbiblioteken och de vetenskapliga allmänbiblioteken, Torsten Hägerstrand redovisar dem 1 SOU 1970:14. De studerade biblioteken är i det fallet enheterna med mer än 10 000 volymer, fast bokbestånd och minst 500 timmar öppethållande per år. Detta motsvarar ungefär vart tionde bibliotek.

[ tabell 2.1 har de kommunala folkbiblioteken och befolkningen fördelats på riksområden. I förhållande till befolkningen är antalet bibliotek störst i Småland med öarna (F, G, H och ] län) och i särklass 1 SOU 1971:25 s 19.

• Sida 81
•  Original

Tabell 2.1 De kommunala folkbiblioteken och befolkningen fördelade efter riksområden 1966/67.

Riksområden Ingående län De kommunala Befolkningen folkbiblioteken

Antal Procent Procent 1000—tal

Stockholm AB 180 7 18 1 405 Östra Mellansverige C, D, T, U, E 472 18 17 1 325 Småland med öarna F, G, H, I 402 15 10 754 Sydsverige K, L, M 421 16 14 1 092 Västsverige N, O, R, P 549 21 19 1 503 Norra Mellansverige S, W, X 305 11 11 862 Mellersta Norrland Y, Z 149 6 5 407 Övre Norrland A , BD 178 7 6 494 Hela riket 2 656 101 100 7 843

minst i Stockholm. För beaktande av biblioteksservicen i de olika riksområdena krävs självfallet ytterligare information om storleken på biblioteken liksom deras öppethållande samt den geografiska fördel- ningen av befolkningen i förhållande till bibliotekens lokalisering.

Bibliotekens täthet i olika regioner. Man kan säga, att det i Sverige finns ett bibliotek per 3 000 invånare. Låt oss för ett ögonblick leka med tanken, att biblioteken vore jämnt fördelade över landets hela yta. Avståndet mellan biblioteken skulle då vara 14 km. De skulle vara utlokaliserade i ett triangulärt nät, som täckte hela landet. Det längsta avståndet till ett bibliotek för en person — bosatt var som helst i Sverige — skulle vara 8 km. Var någon än bodde, skulle hon då kunna nå närmare 20 bibliotek inom ett aVStånd av 30 km från bostaden.

Nu är det självfallet så, att ett mycket olika antal bibliotek ligger i närheten av en persons bostad eller arbetsplats. Antalet beror i stor utsträckning på var i landet man bor. Om ”i närheten” definieras som 30 km, blir det möjligt att studera hur många bibliotek, som finns i närheten av bostaden beroende på var man bor i Sverige. Den enskilde biblioteksbesökaren torde inte vara intresserad av mer än något enstaka bibliotek. För befolkningen i ett område är — som påpekats i avsnitt 2.3.1 — bibliotekstätheten av större intresse. Många bibliotek i regionen innebär, att fler människor har lättare att besöka dessa i samband med andra arbets— och serviceresor.

Den första isaritmkartan (figur 2.2) visar att befolkningen kan nå fler än 20 bibliotek inom radien 30 km från bostaden, om de är bosatta söder om en linje från västra Värmland till en punkt söder om Sundsvall. Norr om den linjen är samma antal undantag. I Norrland är det främst kustområdet och Storsjöbygden, som har fler än 10 bibliotek inom denna radie.

Tätast ligger biblioteken i Stockholmsområdet och Sydvästskåne. I båda dessa områden finns fler än 100 bibliotek inom 30 km. I ett begränsat område på Västgötaslätten är värdet drygt 60 bibliotek. Runt Mälaren, i Östergötland och delar av Skåne är motsvarande tal mellan 50 och 60 bibliotek. I norra Skåne, Blekinge, Halland och Småland och större delen av Svealand finns vanligen mellan 20 och 50 bibliotek inom

• Sida 82
•  Original

7600 .. _ =, .

7100

7000

6900

6800

6700

6600

6500

6400

6300

6200

l

1200 1300 1400 1500 1600 1700

Figur 2.2 Lokalt antal bibliotek, dvs antal bib- liotek inom 30 km 1966/67; isaritmkarta.

Anm. Figurensisolinjer (iso=lika) eller isaritmer skall läsas på samma sätt som linjerna på en väder- karta. En person bosatt i Stockholm har således minst 100 bibliotek be- lägna närmare än 30 km från bostaden eftersom Stockholm ifiguren lig- ger i det område som avgränsas av 100-isarit- men. I norra Sveriges fjälltrakter har man mätt på samma sätt mindre än två bibliotek inom ett av- stånd av 30 km från bo- staden. I hela Blekinge är motsvarande värde mellan 20 och 40 bibliotek.

• Sida 83
•  Original

ANTAL BIBLIOTEK A

Figur 2.3 Biblioteken fördelade efter bokbe- ståndets storlek är 1966/ 67.

Anm. Klassindelningen

soo — av storleksvariabeln, bok- beståndet, är gjord en- zoo — ligt en geometrisk prin-

cip, dvs varje klass- gräns är lika med den

ioo — . föregående multiplicerad —l'— BIBLIOTEKENS l—Af , 4, BOKBESTÅND med en faktor 2 (för- os 1 2 4 e 16 32 64 '"W'TM- VOL dubbling).

Mätes biblioteksstandardens nivå på detta enkla sätt, framträder en gynnad situation för befolkningen i storstadsområden mycket klart. Olika försök att uppskatta de kvalitativa skillnaderna i tillgången till litte- ett avstånd av 30 km från en godtyckligt vald persons bostad. l . ratur ger — som framgår av avsnitt 2.3.7 — samma resultat.

2.3.5 Bokbeståndet

) I figur 2.3 visas hur bokbeståndets storlek fördelar sig på de ca 2 600 biblioteken årsskiftet 1966/67. Medianvärdet är 2000 volymer, dvs l hälften av biblioteken har mer än 2 000 volymer i sitt bokbestånd. Det finns många bibliotek med förhållandevis få böcker, vilket motiverar valet av geometrisk skala på den horisontella axeln i figuren. Bibliotekstätheten framgår av avsnitt 2.3.4. På motsvarande sätt kan visas hur många volymer, som totalt finns på samtliga bibliotek, vilka ligger närmare bostaden än 30 km. Figur 2.4 visar, att befolkningen i Stockholmsområdet kan nå det största antalet böcker på bibliotek inom , detta generaliserade pendlingsavstånd. Avsevärt mer än en miljon böcker finns tillgängliga på biblioteken i Stockholm med omgivningar. Mellan ' 800000 volymer och 1000 000 förekommer i Sydvästskåne och i , Göteborgsområdet. Förutom i dessa områden förekommer högre värden, mellan 600 000 och 800 000, i inre Mälardalen och centrala Östergöt- land. Med undantag av Umeå och Luleå finns över 200000 volymeri närheten av samtliga länsbibliotek. I Norrlands inland, med undantag av Östersund och Kiruna, är antalet volymer mindre än 50000 (inåt fjälltrakterna t o m under 5 000). I Sydsverige finns praktiskt taget inget område med under 50 000 volymer.

2.3.6. Öppethållandet

För att göra rättvisa åt bilden över servicenivån på olika bibliotek bör uppgifterna över bibliotekens bokbestånd kompletteras med deras öppethållande. Figur 2.5 visar antal bibliotek med olika öppethållande-

• Sida 84
•  Original

#

0 100 km I_A_A_A_L_J

l l

1200 1300 1400 1500 1600 1700

Figur 2.4 Lokalt bokbe- stånd, dvs antalet voly— mer i tusental på samt- liga bibliotek inom 30 km 1966/67, isaritmkarta. Figurens isolinjer (iso=li- ka) eller isaritmer skall läsas på samma sätt som linjerna på en vä- derlekskarta. En person bosatt i Stockholm kan således teoretiskt sett nå minst en miljon volymer på biblioteken inom 30 kmzs avstånd från bosta- den eftersom Stockholm på figuren ligger i det område, som avgränsas av 1 000 OOO-isaritmen. I norra Sveriges fjälltrakter har man, mätt på sam- ma sätt, mindre än 5 000 volymer inom

ett avstånd av 30 km från bostaden. [ hela Ble- kinge är motsvarande värden mellan 100 000 och 500 000 volymer.

• Sida 85
•  Original

ANTAL BIBLIOTEK

500 _l

400 —

300 —

100 —'

% , ÖPPETHÅLLANDE 75 150 300 600 1200 2400 TlMMAR/ÅR

tider är 1966. De flesta biblioteken har endast öppet några få timmar i veckan. Medianvärdet för öppethållandet på samtliga bibliotek under hela året är 100 timmar. Detta motsvarar ett par timmar i veckan. Endast ett bibliotek av tio håller öppet ett par timmar om dagen eller mer.

2.3.7. Exempel på förekomst av speciallitteratur

Här skall redogöras för en inventering av på vilka bibliotek ett antal böcker kunde återfinnas. Avsikten är att på ett specialinriktat område spegla de kvalitativa skillnaderna i utbudet.

Låt oss, liksom Torsten Hägerstrand gör 1 SOU 1970:14, tänka oss en person, som ställs inför en arbetsuppgift med smal tidsmarginal inom ett företag eller en organisation. Uppgiften kräver data, synpunkter och metoder i huvudsak hörande till ekonomins och samhällskunskapens område. Han finner därvid att han skulle vara betjänt av sex, år 1969 utkomna böcker,1 av vilka dock ingen har någon avancerad vetenskaplig karaktär. I vilka orter kan dessa böcker återfinnas på biblioteket?

Det visar sig att paketet om sex böcker som helhet finns tillgängligt inom bara 39 av landets bibliotekssystem, se figurerna 2.6 och 2.7. Dessa är så lokaliserade, att ungefär 40 procent av befolkningen kan sägas ha omedelbar 4 vi är här nödsakade att bortse från att böckerna kan vara utlånade — tillgång till bibliotek med den kapacitet som krävs för att denna relativt blygsamma önskelista skall kunna påträffas. Därmed är naturligtvis inte sagt, att man inom övriga områden med 60 procent av befolkningen skulle vara hänvisad enbart till de minst fem dagars väntetid som interurbanlån uppges ta i bästa fall. Om saken är tillräckligt viktig

Figur 2.5 Biblioteken fördelade efter öppet- hållandets längd år 1966.

Anm. Klassindelningen av storleksvariabeln, öp- pethållandet, är gjord en- ligt en geometrisk prin- cip, dvs varje klassgräns är lika med den föregå- ende multiplicerad med en faktor 2 (fördubb- ling).

l Böckerna finns redovi- sade i figurtexten till fi- gur 2.6.

• Sida 86
•  Original

• Sida 87
•  Original

Figur 2.6 Förekomsten av vissa boktitlar på bib- lioteken (1969). De valda böckerna är a Arpi. Mo- dern marknadsanalys för

Figur 2.7 Lokaliseringen av bibliotek med alla sex böckerna i boklistan (hös- ten 1969). För vidare förklaring se text i av- snitt 2.3.7.

planering och kontroll (1969); b Eriksson-Lind- ström, Kortfattad läro- bok i elementär statistik (1969); c Henriksson, Da- torn till er tjänst (1969); d Hydén, Tanzania — vision och verklighet (1969); e Layton, Tek- nisk samordning i Europa (1969); och fProduk- tionsstyrning och total- planering i det moderna företaget (1969). Samt- liga titlar har varit upp— tagna på Bibliotekstjänsts sambindningslistor.

och brådskande kan låntagaren alltid resa fram till den utbudspunkt, som omedelbart kan tillfredsställa honom.

Som ovan antytts är litteratururvalet specialinriktat. Det är därför naturligt att enbart ett mindre antal bibliotek — huvudsakligen länsbibliotek — har skaffat titlarna. Övriga bibliotek är av ekonomiska skäl tvingade att hänvisa sina låntagare till interurbanlånesystemet.

2.4. Befolkningsdata, efterfrågan på bibliotekstjänster

Avsnitt 2.3 behandlar utbudet av bibliotekstjänster. Med samma termino- logi, från ekonomernas språk, kan detta avsnitt sägas behandla efterfrågan på bibliotekstjänster.

2.4.1. Efterfrågebegreppet, några synpunkter

Vid all biblioteksplanering måste man utgå från att det finns ett behov av bibliotekstjänster. Begreppet behov är normativt. Står det exempelvis i en text att ”de flesta människor har behov av ett bibliotek", betyder detta, att den eller de som skrivit texten anser, att så är fallet. Att kommunerna driver bibliotek, betyder att de förtroendevalda i kommu- nen anser, att det finns ett behov av biblioteksservice.

Mänskliga behov följer självfallet inte institutionella former. Behovet av biblioteksservice måste ibland omdefinieras i andra, mer funktionella

• Sida 88
•  Original

termer, tex behov av information, läsning, förströelse eller mänsklig kontakt (med bibliotekspersonal eller andra besökare). En funktionell strukturering är nödvändig för att samhället skall kunna tillfredsställa behoven med mindre insats av resurser. Lösningen av planeringsproblem inom en sektor kan finnas inom en helt annan sektors kompetensområde.

Begreppet anspråksnivä är ett subjektivt begrepp. Läsarens anspråk på biblioteksservice är läsarens subjektiva uppfattning om vilken servicenivå ett bibliotek skall kunna ge. Anspråken är mycket beroende av den konsumtion man vant sig vid. Befolkningen i en liten ort, exempelvis någonstans i norra Jämtland, gör således inga anspråk på att få daglig tillgång till den service ett universitetsbibliotek kan ge. Storstadens biblioteksbesökare ser det däremot som en självklarhet, att det finns ett stort bibliotek inom bekvämt räckhåll.

Konsumtion av varor, tjänster eller s k miljöfaktorer medför kostnader för den enskilde. Vanligen är konsumtionen förknippad med direkta penningtransaktioner, som när man handlar livsmedel eller köper böcker. Ibland betalas konsumtionen indirekt via skatten — vilket gäller för bibliotekstjänster. Nästan all konsumtion kostar tid.

För den enskilde medborgaren kan bibliotekets service uppfattas som en i penninghänseende kostnadsfri tillgång. Kommunalskatten sjunker inte, om en person undviker att besöka biblioteket. Däremot kostar biblioteksbesöket tid. Tid är en knapp resurs. Tiden måste planeras och prioriteras för olika användningar. Många som har behov av att gå på bibliotek, kan ha andra behov, som är starkare — exempelvis idrottande eller TV-tittande. Det blir inte alltid tid över för att tillfredsställa behovet av bibliotekstjänster. Inom den givna fritiden och med givna tidskostna- der för olika konsumtion har befolkningen i dag de preferenser, som återspeglas i antalet biblioteksbesök.

Hur befolkningen prioriterar bibliotekssektorn framgår av en stor intervjuundersökning, som genomförts av den s k Kommunalforsknings- gruppen. Biblioteken är det man är mest nöjd med av den kommunala servicen i de flesta delarna av Sverige. Undantag från denna regel finnsi inre Norrlands glesbygdsområden. Där är man visserligen nöjd med bibliotekens servicenivå men ännu mer nöjd med åldringsvården och kommunens skötsel av vatten- och avloppsfrågorna. Exempel på områden inom den kommunala kompetensen, där missnöjet är stort, är tillgången på barndaghem och lekskolor. I Stockholm visar attityderna stort missnöje med tillgången till bostäder. I tablå 2.1 nedan re- dovisas summariskt vilka delar av den kommunala servicen, i vid mening, som man tycker är bra eller mindre bra. Uppgifterna avser år 1970 men motsvarande data från en undersökning år 1966 — dvs samma år som källmaterialet i denna undersökning avser — visar samma tendens.

Hur politiker prioriterar bibliotekssektorn, kan självfallet utläsas av budgeten i varje kommun. För närvarande är biblioteksverksamheten, med undantag för exempelvis de vetenskapliga biblioteken, länsbiblio- teken och lånecentralerna en rent kommunal angelägenhet; regering och riksdag påverkar således normalt inte beslutsprocessen inom biblioteks- verksamheten.

Vad menas med efterfrågan på biblioteksservice? Finns det något

• Sida 89
•  Original

Tablå 2.1

”Bra områden"

”Mindre bra områden”

Stockholm Bibliotek och kultur

Tillgången på arbete

Tillgången på bostäder Barndaghem och lekskolor Vatten och avlopp Skolan Vägar, gator och trafik Vägar, gator och trafik Göteborg och Malmö (Vägar, gator och trafik (Bibliotek och kultur

Tillgången på arbete Vatten och avlopp

Barndagliem och lekskolor Socialhjälp

(parentesen antyder att stickprovet är begränsat) Idrott och fritid) Skolan) Större städer Barndaghem och lekskolor Bibliotek och kultur Vägar, gator och trafik Skolan

Tillgången på bostäder Tillgången på arbete Bibliotek och kultur Skolan Tillgången på bostäder Vatten och avlopp Åldringsvård Vatten och avlopp Bibliotek och kultur Skolan

Vatten och avlopp Socialhjälp Barndaghem och lekskolor Vägar, gator och trafik Tillgången på arbete Vatten och avlopp Barndaghem och lekskolor Tillgången på arbete Vägar, gator och trafik Tillgången på bostäder

Södra mellanbygden

Norra glesbygden

objektivt sätt att mäta efterfrågan på biblioteksservice? Man kan till att börja med utgå från att det finns en potentiell biblioteksbesökare i varje människa. Möjligheterna att gå på bibliotek hindras emellertid av en rad restriktioner. Det kan vara långt till närmaste bibliotek och detta kanske inte är öppet, när man har tid att gå dit. Avståndet, vare sig man mäter i tid eller kilometer, är en av de faktorer, som förhindrar konsumtionen av bibliotekstjänster.

Vår förmåga att läsa böcker beror bl a på utbildningen och uppväxtmiljön. Dessa faktorer ingår tillsammans med kunskapen om bibliotekets lokalisering och öppethållande i den negativt formulerade beteckningen informationsbrister i figur 2.8.

Ytterligare några faktorer, som måste klarläggas, innan efterfrågan på bibliotekstjänster kan uppskattas, är individernas eller hushållens resurser och preferenser. Resurserna talar om hushållets möjligheter att övervinna exempelvis avståndsfaktorerna. Rörligheten för en ung bilist är mindre inskränkt än för en körkortslös äldre person. Småbarnsföräldrar kanske kan sätta av kortare tid till ett besök på biblioteket än vuxna utan barn.

Alla är, som ovan nämnts, potentiella biblioteksbesökare. Olika prefe- renser och restriktioner gör emellertid, att den uttalade efterfrågan på bib- lioteksservice — mätt i exempelvis intervjuundersökningar — skiljer sig mellan olika individer i skilda miljöer eller regioner. Anspråksnivån är an- passad till rådande omständigheter.

Den uttalade efterfrågan på biblioteksservice skiljer sig från den tillfredsställda efterfrågan. Ytterligare restriktioner, kanske främst en begränsad rörelseförmåga över större avstånd,1 hindrar många, som säger sig efterfråga biblioteksservice, att besöka biblioteket.

Befolkningen — ett mått på efterfrågan. I det följande är totalbefolk- ningen ett mått på efterfrågan. Det innebär, att ettusen människor i

Anm. Data för Norra tät- bygden saknas.

Källa Claes Örtendahl, Regionstorlek och kom- munal service, stencil, ERU, Inrikesdeparte- mentet, 1972.

1 Se avsnitt 2.6.1 eller 5 537 i litteraturutred- ningens läsvanestudier, Läs— och bokvanor i fem svenska samhällen (SOU 1972:20).

• Sida 90
•  Original

befolkningen

eventuellt intresserade

biblioteksbesökare

andra intressen

informationsbrister

intresserade biblioteksbesökare

dålig bibliotekstillgänglighet — — — —

biblioteksbesökare

Norrlands inland har samma behov av biblioteksservice som ettusen människor i Stockholm. Att jämställa befolkningen i olika regioner på detta sätt är ingen ny metod. Man kan ofta se jämförelser av typen antal bilar eller tandläkare per 1 000 invånare i olika regioner eller länder. Bakom ett sådant jämförelsetal finns värderingen, att befolkningen i jämförda regioner eller länder skulle ha samma behov av dessa varor eller tjänster. Att jämställa efterfrågan i olika regioner är en princip som ibland måste modifieras. En anledning till detta är att det finns skilda preferenser i olika regioner. För närvarande finns dock inga belägg för sådana regionala skillnader i befolkningens preferenser avseende biblio- teksservice.

2.4.2. Det lokala befolkningsunderlaget

Figur 2.9 visar det lokala befolkningsunderlagets geografiska variationer år 1965. Kartan är konstruerad genom att antalet invånare inom en cirkelformad yta, med radien 30 km, beräknats för ett mycket stort antal punkter spridda över hela landet. I princip kan man centrera mätytan var som helst exempelvis i en godtyckligt vald bostad. Man mäter då antalet "grannar” inom 30 km :s avstånd från denna bostad.

Då efterfrågan på bibliotekstjänster står i ett direkt förhållande till befolkningen, kan kartan sägas visa de geografiska variationerna i efterfrågan på bibliotekstjänster. Av denna anledning finns det skäl att kortfattat kommentera befolkningsunderlaget i olika regioner. Den största lokala anhopningen av befolkningen i landet är Storstockholm. År 1965 fanns det där något mer än 1,2 miljoner invånare inom

Figur 2.8 Även om hela befolkningen kan tän- kas vara potentiella biblioteksbesökare faller många bort på grund av att de har and- ra intressen eller inte känner till vad biblio- teksservice innebär. Av de intresserade faller yt- terligare en del bort på grund av svårigheter att ta sig till biblioteket när det är öppet.

• Sida 91
•  Original

! l

1200 1300 1400 1500 1600

1700

Figur 2.9 Lokalt befolk- ningsunderlag, dvs anta- let invånare inom 30 km 1965/65, isaritm- karta. Figurens isolinjer (iso=lika) eller isarit- mer skall läsas på sam- ma sätt som linjerna på en väderlekskarta. En per- son bosatt i Stockholm har således minst 1 000 000 grannar när- mare än 30 km från bo— staden eftersom Stock— holm i figuren ligger idet område, som begränsas av 1 000 OOO-isaritmen.l norra Sveriges fjäll— trakter har man, mätt på samma sätt, mindre än 5 000 grannar inom ett avstånd av 30 km från bostaden. [ centrala Blekinge är motsvarande värden minst 100 000 grannar. Mot angränsande län och mot Östersjön sjunker värdena och lig- ger mellan 100 000 och 50 000 grannar.

• Sida 92
•  Original

30-kilometersräjongen. Därnäst följde i rang en punkt strax öster om Göteborg med 0,6 miljoner invånare samt Malmö—Lund-området med 0,4 miljoner.

Det är ett långt steg från dessa högt uppskjutande befolkningstoppar till vad som följer därnäst. Friliggande lokala koncentrationer på 200 000 invånare förekommer endast på två ställen, nämligen vid inre Mälaren (Västerås—Köping—Eskilstuna) samt i centrala Östergötland (Linkö- ping—Norrköping).

Lokala förtätningar om 100 000 invånare och något däröver förekom- mer på betydligt tler håll i landet. Detta tröskelvärde passeras inom ganska vida zoner omkring de tre storstäderna. Södra Uppland, östra Västmanland och norra Södermanland hör dit. Detsamma gäller västra Västergötland och södra Bohuslän samt praktiskt taget hela Skåne samt Blekinge fram till Karlshanm. De därefter återstående isolerade öarna med 100 000 invånare är, räknat från söder: södra Vätterbygden, Östergötland med undantag av södra skogsbygden, centrala Närke (som för övrigt i mitten uppnår mer än 180 000 invånare), Karlstad, Falun—Borlänge, Gävle—Sandviken och slutligen Sundsvall.

Tröskelvärdet 50000 invånare överskrids inom två stora regionala block, ett centralsvenskt och ett sydvästsvenskt. I Norrland förekommer bara smärre spridda öar med denna folktäthet. I inlandet når endast Storsjöbygden upp till mer än 50 000 invånare. De övriga förekomsterna ligger vid eller nära kusten i nedre Hälsingland och östra Medelpad samt vid Umeå, Skellefteå och Boden.

Norrlands inland och nordöstra Svealand avviker markant från övriga delar av landet. Hela området med undantag av centrala Jämtland samt gruvdistrikten i norr har mindre än 10 000 invånare inom alla orter, i allmänhet till och med betydligt under. Tätheten avtar givetvis inåt mot fjällen. Områden med ett lokalt befolkningsunderlag under 5 000 brukar benämnas tjärrbygden. En så låg folktäthet förekommer ingenstans i södra Sverige.

2.4.3. Den svenska tätortshierarkin

Urbaniseringen är en internationell företeelse med markanta likheter mellan uppbyggnaden och utvecklingen av de olika ländernas stadsstruk- turer. Denna koncentrationsprocess, som i vårt land har pågått i ett knappt sekel, är bl a ett uttryck för att stora delar av näringslivets och samhällets aktiviteter koncentreras till ett begränsat antal orter, samtidigt som de areella näringarnas företrädare blir allt fåtaligare. Någon har sagt att agrarsamhället har försvunnit, industrisamhället har kulminerat, och det urbaniserade servicesamhället håller på att bli en realitet. Graden av urbanisering beskrivs ibland genom att man anger hur stor andel av befolkningen som bor i tätorter. En tätort i Sverige är en ort med minst 200 invånare och ett avstånd mellan husen, vilket normalt inte överstiger 200 meter. Antalet tätorter i Sverige var under 1960-talets första hälft ungefär 1 800. Eftersom definitionen på en tätort är grundad på bebyggelsetekniska regler återfinns exempelvis förorter till större städer som självständiga i denna siffra. I början av 1930-talet bodde ungefär

• Sida 93
•  Original

hälften av landets invånare i tätorter. Andelen tätortsbefolkning har ökat och ökar stadigt. Den nuvarande nivån är cirka 80 %. Om den undre gränsen för en tätort sätts till 2 500 invånare i stället för 200 invånare, visar det sig att två tredjedelar av befolkningen är bosatta i urban miljö. 2 500 invånare motsvarar vad man i andra länder brukar benämna stadsliknande ort.

Tätortsstrukturen har stor betydelse, när kostnaden för att tillhanda— hålla en acceptabel biblioteksservice — av den typ som kräver personligt besök av låntagaren i biblioteket — åt hela svenska folket skall studeras. Förenklat kan sägas, att den näst största orten i Sverige är hälften så stor som den största. Den tredje orten i rang har i sin tur en tredjedel av den största ortens folkmängd. Den fjärde orten i rang har en fjärdedel osv. Det visar sig att en empirisk lagbundenhet av liknande typ gäller i en mängd stater. Om man studerar de cirka 200 största tätorterna i det svenska tätortssystemet, finner man, att de mest markanta undantagen från ”regeln” om en jämnt avtagande storlek uppvisas av tätorterna med rangordningsnummer mellan fyra och tio. Alla dessa har färre invånare än man skulle förmoda med utgångspunkt i den ”normala” tätortsstruk- turen.

Inga väsentliga förändringar har förekommit i det svenska tätortssy- stemets uppbyggnad under de senaste 20 åren. De största tätorterna har , emellertid under senare tid haft en ganska låg procentuell tillväxt. Tätorter med under 100000 invånare har en betydligt större relativ tillväxt. Mycket små tätorter, med mindre än 500 invånare, befinner sig

300 1 ortsstrukturen under 1960-talet.

200 -

I | | ANTAL ORTER Figur 2.10 Den svenska

7.8 milj inv

0 50 100 i PROCENT AV SVERIGES BEFOLKNING

• Sida 94
•  Original

för närvarande vanligen på tillbakagång. Den svenska ortsstrukturen kan sammanfattas i figur 2.10. Det framgår i figuren hur stor andel av befolkningen som återfinns i ett visst antal orter.

2.4.4. Tätortsstrukturen och kostnader för att tillgodose hela befolkningen med biblioteksservice — ett icke verklighetsanknutet exempel

Många samhällsproblem kan ytterst hänföras till att behov av skilda slag uppstår på annan plats i tid och rum än där utbudet, som skulle kunna tillfredsställa behovet, finns. Den spridda befolkningen i Sverige kan inte tillgodoses med stora bibliotek inom nära räckhåll från bostadsorterna. I ett större utredningssammanhang är avsikten med denna undersökning att belysa de geografiska skillnaderna i tillgången till biblioteksservice. Det ligger därför nära till hands att kvantifiera vad befolkningens — och därmed efterfrågans — geografiska fördelning betyder för kostnaderna att tillhandahålla denna service till alla invånare, oavsett bosättningsort. Kostnadsberäkningar av detta slag måste självfallet bygga på förenklade antaganden. För att detta tydligt skall markeras kommer karaktären av räkneexempel att understrykas på flera sätt.

Lokaliseringskostnader för suprabiblioteket — ett räkneexempel1 Antag följande:

1. En ny typ av offentlig service — ett suprabibliotek — skall byggas ut i riket

2. Lokaliseringen av biblioteket skall vara bunden till så stora tätorter som möjligt

3. Utbudet kräver personligt besök

4. Utbudet är endast tillgängligt för befolkningen som bor inom 30 km:s avstånd från biblioteket

5. Utbyggnadstakten är begränsad

6. Ett suprabibliotek kostar förslagsvis 20 miljoner kronor att uppföra

Lös sedan följande problem:

Hur skall suprabiblioteken lokaliseras så att så många invånare som möjligt på kortaste tänkbara tid kan få ta del av utbudet? (En begränsning är att biblioteken skall lokaliseras till så stora tätorter som möjligt.) Vad kostar det samhället att nå ut till olika andelar av befolkningen? (För att understryka karaktären av räkneexempel antas att ett suprabibliotek inte har några driftskostnader.)

Den första utbudspunkten lokaliseras till Stockholm. Hela 15 procent av befolkningen har då tillgång till utbudet om 1960 års befolkningsdata används. Ingen annan lokalisering ger så stor täckning. Den andra utbudspunkten lokaliseras till Göteborg. Ytterligare 7 procent av befolkningen täcks. Sammanlagt kan 26 procent av landets invånare få ta del av utbudet efter en tredje utbyggnad i Malmö.

1 Modellen hämtad från S. Öberg: "Ser- vicestandard och be- folkningsunderlag”, Kulturgeografiska insti- tutionen Lunds univer- sitet 1970.

• Sida 95
•  Original

Tabell 2.2 Antal suprabibliotek som behövs i räkneexemplet för att täcka in olika tiondelar av befolkningen.

Minimalt antal suprabibliotek

Procent av total- befolkningen

1 20 2 30 5 40 12 50 24 60 40 70 64 80 90 12% Anm. För vidare förkla-

262 ring hänvisas till texten i avsnitt 2.4.4.

Det antal suprabibliotek som behövs för att täcka in olika tiondelar av befolkningen framgår av tabell 2.2.

Kommentar till räkneexemplet

* Låt oss anta att utbyggnaden av suprabiblioteken sker enligt principerna ovan och att utbyggnadstakten är ett bibliotek per vecka. Då skulle en sjundedel av befolkningen redan efter en vecka ha tillgång till denna service. Efter knappt ett halvår har hälften av landets invånare

ANTAL Figur 2.11 Andel av be- BIBLIOTEK folkningen som får till- 300 - gång till ”suprabiblio-

tek” inom 30 kmzs av- stånd från bostaden, räk- neexempel.

200 '

100-

— — — — 7,8 milj inv

0 50 100 i PROCENT AV ; SVERIGES BEFOLKNING

• Sida 96
•  Original

) l & !

x 200 km

lb. J ('N ; axs M 100

• Sida 97
•  Original

möjligheter att utnyttja utbudet. Ytterligare ett år dröjer det innan tre fjärdedelar får dessa möjligheter. Tre år efter det att utbyggnaden startade har ännu inte 90 % av befolkningen inom ett tremi'lsavstånd från bostaden tillgång till den samhälleliga servicen. Förhållandet illustreras i figur 2.11, som anknyter till figur 2.8.

Kostnaderna för att de första femton procenten av Sveriges befolkning skall få tillgång till suprabibliotekets tjänster är 20 miljoner kronor. Motsvarande kostnader för att höja täckningsgraden från 80 till 95 procent av befolkningen är 3 340 miljoner kronor. Det kan konstateras att det avtagande marginella tillskottet i antalet täckta invånare är en bister verklighet för dem som bor i områden med mycket litet befolkningsunderlag. Ett utbud där en viss andel av kostnaderna är fasta och inte står i proportion till befolkningsunderlaget — vilka utbud gäller inte detta för? — blir mycket dyrt att bygga ut i befolkningssvaga landsdelar.

En kartsvit presenteras för att illustrera vilka områden som i räkneexemplet successivt täcks av suprabibliotekets service, se figur 2.12.

Räkneexemplet och verkligheten

Den i räkneexemplet antagna ambitionen att ge hela befolkningen ett likvärdigt utbud av biblioteksservice inom pendlingsavstånd från bosta-

i a

0 |” M lim ___.

Figur 2.12 Figursviten (9 kartor) visar lokalise- ringen av bibliotek enligt ett räkneexempel i av- snitt 2.4.4.

• Sida 98
•  Original

..

7600 _, _ :.-.HLi—JLL, ,_

—'"lf"

7500

7100

7000

6900

F&ur213 LokMtbok bestånd per 10 invånare 1966/67, dvs det totala bokbeuåndetpåsannlga bibliotek inom 30 km wnimhmmtmbe folkningen inom samma område, isaritmkarta. Fi- gurens isolinjer (iso=lika) eller isaritmer skall läsas på samma sätt som iso— barerna på en väder- lekskarta. En person bosau iStockhohn har således mindre än 1,5 böcker om alla i området skall dela böckerna li- ka eftersom Stock- hohn inguren hgger idet område, som be- gränsas av 15-isarit- men. I norra Sveriges fjälltrakter har man mätt på samma sätt, likaså mindre än 1,5 böcker perinvånare.l ett brett bälte från Uppsala till norska grän— 251, 0 100 km sen är värdet mer än 2,5 > L—*—L—L4—J böcker perinvånare.l | större delen av Blekinge _ .. är värdet mellan 1,5 och 1200 1300 1400 1500 1600 1700 2,5 böckerperinvånara

6800

6700

6600

6500

6400

6300

6200

• Sida 99
•  Original

den är självfallet inte verklighetsanknuten. Någon fullständig jämlikhet med avseende på tillgången till biblioteksservice kan aldrig uppnås. Med- veten om detta söker man i största möjliga utsträckning med olika medel t ex interurbanlånesystemet — skapa alternativa möjligheter till de sto- ra bibliotekens tjänster.

2.5 Det lokala bokbeståndet per invånare — ett reducerat mått på utbudet av bibliotekstjänster

Servicestandarden på biblioteken kommer i detta avsnitt att mätas som det totala bokbeståndet per invånare. Detta är ett sätt att ta hänsyn till bl a de köproblem som uppstår när nyinkommen litteratur är eftersökt. Ett utbud av en viss storlek betyder med andra ord en bättre biblioteksservice om konkurrensen bland låntagarna är mindre. Två lika stora bibliotek, belägna i orter med skilda befolkningsunderlag, ger således olika service för den enskilde biblioteksbesökaren.

Det enklaste sättet att ta hänsyn till efterfrågans reducerande effekt på utbudet är att reducera (dividera) utbudsmåttet (antal volymer) med efterfrågemåttet (antal invånare). Mätytans radie är liksom tidigare 30 km.

Det lokala bokbeståndet per invånare är ett mått på bibliotekens service, som skiljer sig från tidigare använda. Antalet volymer per invånare ger också en annorlunda uppfattning om servicenivån jämfört med den tidigare redovisade kartan i figur 2.4. Figur 2.13 visar således de geografiska variationerna i servicestandarden på de svenska folkbibliote- ken — mått som det lokala bokbeståndet per invånare år 1966. Det är inte inom storstadsområdena som antalet volymer per invånare är högst, utan runt de medelstora städerna, främst några av städerna med läns/landsbibliotek (med stora äldre boksamlingar). Dit hör Växjö, Jönköping, Skara, Linköping, Västerås, Härnösand och Östersund. Delvis kommer dessa områden över 4 vol/inv. Andra områden med höga värden finns runt de större orterna i Norrlands inland, i stort längs Inlandsbanan.

Vid befolkningsunderlag av storleksordningen 200 000 invånare, dvs i det inre av Mälardalen och mellersta Östergötland är värdena drygt 3 vol/inv. Värden över 2 vol/inv förekommer i Skåne, Blekinge, Halland, Kalmar län, norra delen av Jönköpings län, vidare i Östergötland, Sörmland, Närke, Värmland, Västmanland, Uppland samt delar av Dalama och Gävleborgs län. Drygt 2 vol/inv är vanligt i Götaland och Svealand. I Norrland har de tidigare nämnda områdena med god service — enligt detta mått — utvidgats och dessutom har ett stråk längs kusten tillkommit.

Under 2 vol/inv förekommer mellan de båda stråken i Norrland samt upp mot fjällkedjan. Dessa områden bryter i några fall genom stråken med högre värden. Värden under 2 vol/inv har i övrigt Västsverige — Göteborg och Bohuslän, Älvsborgs län och stora delar av Skaraborgs län. Härtill kommer Kronobergs län, södra delen av Jönköpings län samt Stockholmsområdet. * Sammanfattningsvis kan kanske hävdas att bokbeståndet dividerat ' med befolkningsunderlaget närmast ger ett mått på storleken av

• Sida 100
•  Original

bokinvesteringama per capita. I den meningen ligger biblioteken i inre Norrland ganska högt på skalan, jämfört med vidsträckta regioner i södra och mellersta Sverige. Som mått på bibliotekens service måste bokbestånd per invånare kompletteras med andra för att ge en rättvisande bild över de verkliga standardvariationerna. Man kan också hävda att köer, som står i proportion till omgivande befolkningsunderlag, endast blir aktuella för förhållandevis sensationella böcker, dvs en mycket liten andel av bokbeståndet. Köer av annan typ kan naturligtvis uppkomma, då exempelvis deltagarna i en kurs alla på en gång efterfrågar kurslitteratur. Det finns dock ingen anledning förmoda att sannolikheten för denna situation skulle kunna bedömas särskilt korrekt med hjälp av en jämförelse mellan bokbestånd och befolkningsunderlag.

2.6 Biblioteksbesök och utlåning » mått på interaktionen mellan utbudet av och efterfrågan på bibliotekstjänster

2.6.1. Interaktionen mellan utbud och efterfrågan, några synpunkter

Interaktionen mellan utbud och efterfrågan kan studeras i besökssiffror. Det har inte varit möjligt att kartlägga besöksfrekvenserna vid olika bibliotek för hela landet. Följande resonemang bygger på data från ett urval av bibliotek, olika vad gäller bokbestånd och öppethållande.

Hur använder exempelvis olika grupper av människor i en storstad ett bibliotek som håller öppet hela dagen? Figur 2.14 visar hur omkring 1 000 besökare vid huvudbiblioteket i Malmö fördelar sig över dagens lopp. I figuren kan avläsas hur många personer i skilda grupper, som vistades i läs- och utlåningslokalerna under varje tiominutersperiod. Flertalet grupper fördelade sig ganska jämnt över dagen. De mer markanta topparna åstadkoms av de skolelever, som besökte biblioteket under lunchtimmarna, samt de förvärvsarbetande, som gjorde sitt besök antingen på väg från arbetsplatsen eller under kvällstimmarna. Belägg- ningen visar med all erforderlig tydlighet att det i denna storstadsmiljö finns ett kundunderlag under hela dagen. Ett stort antal människor i storstaden vistas på kort avstånd från biblioteket, räknat från arbetsplats, bostad eller andra uppehållsplatser.

Bibliotekets upptagningsområde den aktuella dagen var inte särskilt vidsträckt. Figur 2.15 redovisar besöksfaltet, dels i absoluta tal, dels räknat per 100 000 invånare. Malmö stadsbibliotek, som är ett av de större i landet i sitt slag, synes utöva en viss attraktion på befolkningen upp till omkring 40 km avstånd. Distansfriktionen är dock mycket hög. Inom den närmaste omgivningen genererades något över 300 besökare per 100 000 invånare. Redan på 20 km avstånd var den relativa besöksfrekvensen mindre än en femtedel härav. Om man vill inlåta sig på en mer djupgående analys av dessa tal, måste man naturligtvis ta hänsyn till befolkningens yrkes- och utbildningsmässiga sammansättning. Men de .orda observationerna kan redan i sin översiktliga form ge ett visst stöd åt den ofta använda metoden att jämföra bokutbudet med befolknings- underlaget inom små ytor, i denna rapport inom en cirkel med 30 km

• Sida 101
•  Original

Studerande _ Isie..

torvarvsarb. Förvärvsarb. Klockan

7 3 7 7 7.1 7.3 7.2

IE

15

14

___-_—

10

.Q_0_

20' 20 10 IB 20 20 io- io

Individer 20'20 lo ' 10 10» in 20 20 IO 10 20 20 10 10 20 »20 9 * (L

21

20

19

16

15

14

13

11

10

7.2

förvärvsarb. Förvärvsarb. ! 1.2 Klockan

» 'D : ru » || 1: : U)

M Ä N Icke

Figur 2.14 Tiddiagram över olika kategorier, som vistades i läs— och utlåningslokalerna i Malmö huvudbibliotek under en dag i mars må- nad 1968. Den horison- tella axeln anger tiden på dagen i tiominutersin-

tervall. Vertikalt kan av- läsas antalet besökare fördelade på kategorier och kön. 7.1 i samband med andra besök eller ärenden; 7.2 på väg till eller från arbetet eller skolan; 7.3 utan att uträtta andra besök eller ärenden.

• Sida 102
•  Original

2 1 2 B 7

1 13 72 47 0 6170 . I 920 5 3 315 32 22 6150 &

8130 6190

33 0

1110 1330 1370 1310 11130 1350 1370

radie. Det bör betonas att de vidsträckta besöksfälten i första hand är en funktion av arbets- och serviceresor i anslutning till vilka _man gör biblioteksbesök.

Det kan i många sammanhang vara meningsfullt att differentiera biblioteksbesökarna i två kategorier. Till den första hör de som kommer från bostaden. Den andra kategorien omfattar dem som kommer från en arbetsplats eller en skola. I Malmö, som i andra större tätorter, är biblioteksbesök i samband med arbets—, skol— eller shoppingresor vanliga. Förutom utbudets storlek, antal volymer och antal öppethållandetimmar, är således bibliotekets lokalisering inom tätorten av betydelse, när interaktionen mellan utbudet och efterfrågan studeras. Då biblioteket ligger i stadskärnan och dess utbud är en del av det allmänna serviceutbudet som erbjuds, ökar besöksfrekvensen på grund av möjligheterna till kombinationsbesök.

Det finns få undersökningar, som visar hur stark den s k distansfrik-

A Biblioteksbesökare/1000 inv. 20-' x. x. *. Arlöv 1 154 1_x ———————— Åkarp s_xj ————— Staffanstorp & 1) . X 10- ' 1 1 ', 1 1 1 - 1 1 1 5- 1 1 X/LQ , ' | 4 Avstånd 0 1 2 3km

Figur 2.15 Besöksfältet vid Malmö stadsbibliotek en dag i mars månad 1968. Figuren visar till vänster antal besökare per ruta och till höger antal besökare per 100 000 invånare per ruta. Rutornas storlek är 20 x 20 km.

Figur 2.16 Besöksfre- kvensen beroende av av- stånd till biblioteken i Arlöv, Åkarp ooh Staffanstorp en dag i mars månad 1968. Redan efter ett par kilometer från biblioteken har andelen av befolk- ningen som besöker biblioteket en vanlig var- dagskväll sjunkit till några promille.

• Sida 103
•  Original

Tabell 2.3 Befolkningens fördelning på avstånd i förhållande till biblio- tek med alla sex böckerna från den valda listan.

Tur och returresa, km, Befolkning till närmaste bibliotek

i tusental i procent

* 50 4300 56 50400 1 275 17 100—200 1 505 20 200-400 560 7 400e800 76 l

Summa 7 716 101

tionen i verkligheten är. Hur långt eller hur länge orkar vi färdas för att konsumera avgiftsfri biblioteksservice? I figur 2.16 visas besöksfre- kvensen för olika avståndsintervall vid ytterligare några bibliotek i Sydvästskåne. Här tycks inte besöksfältet sträcka sig utanför 3 km radie. Bibliotekstätheten är mycket hög i det aktuella området. Besöksfältet anpassar sig dels efter bibliotekstätheten i området, dels efter bibliote- kens storlek. Både ett långt öppethållande och ett stort utbud av volymer ökar bibliotekets attraktionsförmåga.l

Tidskostnader för resan till och från biblioteket begränsar således den enskildes möjligheter att konsumera bibliotekens tjänster. Är besöket förenat med större tidskostnader kan man förmoda att låntagaren försöker kompensera sig genom att låna fler böcker per besök. Det betyder i sin tur att en större andel av bokbeståndet finns hemma hos låntagare och därmed ej är omedelbart tillgängligt för ny utlåning.

Det kan ibland vara av intresse att se vilka möjligheter befolkningeni olika regioner har att besöka bibliotek av en viss storlek, inte vilka bibliotek de i verkligheten besöker. Tabell 2.3 visar hur befolkningen bor i förhållande till de bibliotek som kunde redovisa innehav av alla sex böckerna i boklistan, se avsnitt 2.3.7. Endast drygt hälften av befolk- ningen bor så att den inom ett pendlingsavstånd har ett bibliotek med god sortering av facklitteratur, definierat som innehav av de sex böcker- na. Över två miljoner människor skulle behöva resa mer än 100 km för att komma fram och tillbaka till ett sådant bibliotek.

Man kan lätt se i figur 2.7 var i landet man skulle behöva resa olika långt till biblioteken med de sex böckerna. Stockholmsregionen och västra Skåne är välförsedda med dessa bibliotek, liksom regionerna omkring de större residensstäderna. ] ett band tvärs över Mellansverige och fläckvis längs norrlandskusten är tur- och returavståndet högst 100 km. Inre Småland och inre Norrland, Östersundsområdet undantaget, ligger utanför denna gräns.

Utlåningen av böcker är ett mått på den tillgodosedda efterfrågan på biblioteksservice, även om inte siffror över utlåningen fångar upp de kvalitativa skillnaderna i de tjänster biblioteken kan tillhandahålla. Det har tidigare framhållits, att bibliotekens främsta uppgift länge har varit att låna ut böcker. För mindre bibliotek — i framtidens bibliotekssystem huvudsakligen filialer — kvarstår den uppgiften som den mest betydelse—

1 Se exempelvis avsnitt 6.7.1 och 6.7.2.

• Sida 104
•  Original

ANTAL BIBLIOTEK

600—'

500—

aoo—

300 —

200—.

, %UTLÅNING 0,5 1 2 4 a 16 32 64 m

fulla. De större biblioteken däremot får alltmer spela rollen av informationsförmedlare i vidare mening. Böcker är inte längre den enda källan. Tidningar, tidskrifter och andra referenser — inte nödvändigtvis tryckta _ får allt större betydelse.

2.6.2. Utlåningens storlek

Medianvärdet för bibliotekens utlåning under undersökningsåret är 1 503 volymer, figur 2.17. Ett betydande antal bibliotek har lägre utlåning per år än bokbestånd. Kvoten mellan utlåning och bokbestånd är normalt mindre än 1 för bibliotek med mindre än 4000 a 5 000 volymer i bokbeståndet. Även här gäller reservationen att de små s k vandringsbib- lioteken — med 30—40, alltså mindre än 300 volymer — ej är med i undersökningen. De små biblioteken har således en låg, medan de stora har en hög omsättning av bokbeståndet. De geografiska variationerna i Utlåningens storlek framgår av figur 2.18.

Alla mätningar av och jämförelser mellan utbud av och efterfrågan på biblioteksservice sker liksom tidigare inom cirkelformade mätytor med radien 30 km. På detta sätt har utjämnade värden hela tiden erhållits. Man kan förenklat säga att mätmetoden tar hänsyn till att vi kan besöka biblioteket på väg till eller från arbetet eller i samband med någon inköpsresa, förutsatt att vi inte rör oss längre än 30 km från hemmet. Om avsikten i stället vore att uppskatta sannolikheten att någon med en viss bostadsadress besöker ett bibliotek måste en mycket större avståndskäns- lighet tas med i beräkningarna.

2.6.3. Utlåningen per invånare i olika regioner

Den lokala utlåningen per invånare år 1966 redovisas i figur 2.19. De områden som har den högsta utlåningen per capita — över 5 vol/inv — är Sydvästskåne, Växjöområdet, ett område från det inre av Mälaren till Uppsala och ut till Östersjökusten norr om Stockholm, omedelbart söder

1000—TAL VOL.

Figur 21 7 Biblioteken fördelade efter utlåning- ens storlek 1966. Anm. Klassindelningen av storleksvariabeln, ut- låningen, är gjord enligt en geometrisk princip, dvs varje klassgräns är lika med den föregående multipli— cerad med en faktor 2 (fördubbling).

• Sida 105
•  Original

7100 | 7000 6900

6800

l i l l l l 5700 6600 5500 6400

6300

6200

7200

' ._ _/ "”"—""'.

| x

,;

O_o U'!

."1

&

,.-'—.-—_._.-1_

: .) R A

.-._q_,

,u—e. | |

,.

'.501

.nu ." | . , ”& ,. ,,

ax: __. X, ,

511"

l_

!

100 km

1200

1300 11.00 1500 1600 1700

Figur 2.18 Lokal utlå- ning, dvs den totala utlå- ningen i tusental voly- mer på samtliga biblio- tek inom 30 km 1966, isaritmkarta. Figurens iso— linjer (iso=lika) eller isa- ritmer skall läsas på sam— ma sätt som linjerna på en väderlekskarta. Invå- narna i Stoekholm låna- de alltså minst 5 000 000 volymer eftersom Stock- holm på figuren ligger i det område, som avgrän- sas av 5 000 OOO-isarit- men. I norra Sveriges fjälltrakter lånade man, mätt på samma sätt, mindre än 5 000 voly- mer. I hela Blekinge är motsvarande värden mel- lan 100 000 och 500 000 volymer.

• Sida 106
•  Original

7100

7000

6900

6800

6700

6600

6500

61.00

6300

6200

|

1200 1300 1L00 1500 1600 1700

Figur 2.19 Lokal utlå- ning per 10 invånare 1966, dvs den totala ut- låningen på samtliga bibliotek inom 30 km satt i relation till befolkning- en inom samma område, isaritmkarta. Figurens iso- linjer (iso=lika), eller isa- ritmer, skall läsas på sam- ma sätt som linjerna på en väderlekskarta. Ge- nomsnittligt lånade invå- narna i Stockholm mel— lan 3,5 och 4,5 böcker under året eftersom Stockholm ifiguren lig— ger i det område, som av- gränsas av 35- Och 45-isa— ritmerna. I ett område norr om Stockholm lå— nade man, mätt på sam— ma sätt, mer än 5,5 böc— ker per invånare.

• Sida 107
•  Original

om Göteborg, sydväst om Siljan i Dalarna, Hämösandsområdet samt några strödda mycket glest bebodda områden i Norrlands inland.

Mer än 4 vol/inv lånar man ut i betydande delar av Götaland och Svealand. Förutom de områden, som tidigare nämnts har även de södra delarna av Blekinge, områdena runt Kalmar, Göteborg, Trestad (Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla), Skövde, Linköping, Jönköping samt Mälarlandskapen och de centrala delarna av Bergslagen tillkommit. I Norrland är det främst områdena runt Gävle—Sandviken, Ådalen, Östersundetorlien, samt orterna längs Inlandsbanan norr om Storsjö- bygden och längs kusten vid Östersjön som kan redovisa en utlåning större än 4 volymer per invånare och år.

En utlåning lägre än 3 vol/inv förekommer i gränstrakterna mellan Älvsborgs, Kronobergs och Hallands län i Götaland. Detta är områden, som också har bokbestånd under 2 vol/inv. Samstämmigheten mellan områdena är påtaglig. I övrigt är en utlåning av 3 vol/inv det normala i området söder om en linje från västra Värmland till strax norr om Gävle.

I Norrland förekommer två områden med låg utlåning. Det ena är ett område väster om Inlandsbanan, det andra är ett område mellan Inlandsbanan och kusten. Med låg utlåning menas då mindre än 2 vol/inv.

För Norrlands del är de större orternas betydelse uppenbar, oavsett om man tar hänsyn till städerna vid kusten eller de större tätorterna i inlandet.

2.7 De större bibliotekens lokalisering

[ detta avsnitt skall de större biblioteken studeras med avseende på lokalisering. De har tidigare varit föremål för en särskild utredning av Torsten Hägerstrand, vars framställningl i stor utsträckning kommer att följas i avsnittet.

Det totala antalet bibliotek i Sverige är som framgår av avsnitt 2.3.4 över 2 600. Ställer man krav på att bibliotek skall representera ett större utbud än 300 volymer och någon timme öppet per vecka minskar självfallet antalet utbudsenheter.

De mindre av enheterna måste exempelvis anses ha lågt informations- värde. Urvalet av böcker är litet och de är tillgängliga under kort tid. T 0 ni en bokbuss, som visserligen för omkring mer än 1 500 volymer och stannar minst en kvart på varje uppställningsplats, kan inte heller ge ett mätbart tillskott till informationstillgången, jämfört med det utbud som ett stort bibliotek kan tillhandahålla under hela dagen. De små bibliotekens ideella värde får inte undervärderas, men det kan ändå vara av intresse att urskilja de bibliotek som kan erbjuda en bättre service.

De största kommunala folkbiblioteken häller öppet något mera än sextio timmar per vecka och räknar sitt bokbestånd i över hundratusen volymer. I dessa fall kan man påstå att den närmast boende befolkningen har en slumpmässig åtkomst av en representativ mängd av information. Standardskillnaden mellan orter med hänsyn till tillgång till böcker och tidskrifter är således enorm.

Vid en översiktlig och landsomfattande kartering av bibliotekens roll i omgivningsstrukturen kan i vissa sammanhang hävdas att de små

1 Se Tidsanvändning och omgivningsstruktur, bila- ga 4 i SOU 1970:14.

• Sida 108
•  Original

Det finns dock inte något alldeles självklart kriterium på var gränsen bör dras mellan större och mindre bibliotek. Hägerstrand använder ett par skilda metoder. Här skall endast den första, där personaltillgången avgör saken, redovisas.

Om kraven sättes så lågt att samtliga enheter med minst en hel-. tidsanställd bibliotekarie innefattas, bör man ta med utbudspunkter, som redovisar minst 10 000 volymer och som håller öppet under minst tio timmar i veckan. Bland dessa bibliotek ingår då även filialer med yrkesutbildade bibliotekarier. Det är — liksom tidigare — utbudspunkter- nas kapacitet och inte de organisatoriska enheternas, som är av intresse här.

Analysen begränsas sålunda till utlåningsställen, som år 1966 redovisade ett samlat bokbestånd på mer än 10 000 volymer och höll öppet mer än 500 timmar per år. Dessutom ingår till skillnad från i övriga avsnitt i rapporten de stora statliga enheter, som representeras av universitetsbiblioteken och Kungl. biblioteket. Även om dessa institutio— ner främst är avsedda för den mycket specialiserade forskningen och undervisningen, utgör de samtidigt en allmänt tillgänglig betydande informationsresurs i sina lokaliseringsorter och bör därför inte i alla sammanhang uteslutas ur en standardjämförelse. Däremot frånräknas alla bibliotek med ett specialinriktat bokbestånd. Hägerstrand behandlar dessa separat i sin utredning.

0 100 200 km

Figur 2.20 Större bib- liotek i Sverige (1966). Endast allmänna biblio- tek med över 10 000 vo— lymer och mer än 500 timmar öppethållande per år har medräknats.

• Sida 109
•  Original

De större bibliotekens utbredning ilandet framgår av figur 2.20. Det är omedelbart tydligt, att enheternas geografiska täthet befinner sig i någorlunda direkt prOprirtion till den allmänna befolkningsfördelningen. Vid närmare påseende finner man dock en viss systematisk variation (tabell 2.5). Där det lokala befolkningsunderlaget befinner sig under 100 000 invånare är antalet bibliotek per 100 000 invånare utan undantag lägre än genomsnittet för landet. I samtliga zoner med lokalt befolkningsunderlag på mer än 100000 invånare är relativa antalet bibliotek högre än genomsnittet för landet. Detta kan i stort sätt sägas betyda, att det i Norrland går 36 000 invånare på ett bibliotek, medan det i Storstockholm går 27 000, eventuella kvalitativa skillnader oräknade. Sveriges befolkning delas tämligen jämnt i två lika stora grupper i dessa båda standardklasser.

När standardskillnaderna uttrycks i dessa tal, kan de tyckas vara ganska små. Intrycket blir ett annat, om man tar in i bilden befolkningens utbredning över arealen genom att som Hägerstrand gör jämföra medelavstånden inom befolkningsunderlagszoner.

Där det lokala befolkningsunderlaget ligger under 10 000 invånare, det vill säga i inre Norrland, blir det i genomsnitt 200 km mellan biblioteken. I resten av Norrland, nordvästra Svealand och östra Småland, tagna som en likartad zon, blir det 65 km mellan dem. Därefter kommer medelavstånden ner under 30 km, för att i Storstockholm nå 9 km. Dessa tal överdriver naturligtvis glesbygdens förhållanden något, eftersom befolkningen även där är samlad i agglomerationer, och de bibliotek som finns är belägna inom dessa. Men de ger ändå ett ganska talande mått på vilka skillnader i förflyttnings- och därmed tidsinsats, som uppkommer för den enskilde individen, beroende på var han råkar vara bosatt. Som tidigare påvisats i avsnitt 2.6.1 har inte ens ett stort bibliotek något större inflytande utanför ett avstånd på 30 km. Majoriteten av besökarna kommer i själva verket från den närmaste omgivningen inom 10 km. Det är således först när befolkningsunderlaget överstiger 100 000 invånare, som hela befolkningen genomsnittligt blir någorlunda väl täckt av biblio- tekens influensområden.

Tabell 2.4 Antal större bibliotek (med mer än 10 000 volymer och minst 500 timmars årligt öppethållande) per 100 000 invånare i befolknings- underlagszoner.

Befolkningsunderlags— Antal bibliotek Antal bibliotek zon (radie 30 km) per 100 000 inv. — 10 000 6 2,6 10 000; 50 000 36 2,8 50 OOOf 100 000 48 2,5 100 0004200 000 60 3,2 200 000—400 000 18 3,9 400 000f800 000 23 3,2 800 OOO—» 45 3,7 Gotland 1 1,9 Hela landet 237 3,1

Källa: Hägerstrand 19 7 0.

• Sida 110
•  Original

Tabell 2.5 Befolkningens bosättning i förhållande till närmaste större bibliotek (mer än 10 000 volymer och mer än 500 timmar årligt öppet- hållande).

Tur och returresa, km, Befolkning till närmaste bibliotek _ , 1 tusental 1 procent

— 50 6 319 82 50—100 957 12 100—200 363 5 200—400 7 7 1 400—800 0 0 Summa 7 716 100

Källa: Hägerstrand 1970.

Befolkningens bosättning i förhållande- till närmaste större bibliotek redovisas i tabell 2.5. Avståndsindelningen i tabellen är identisk med den i tabell 2.3. Situationen är emellertid mer gynnsam när tur- och, returresornas längd till närmaste större bibliotek studeras. Fyra femte- delar av landets befolkning har ett större bibliotek inom ett vad vi tidigare betecknat som pendlingsavstånd från bostaden. Mätt 'i procent är det endast sex procent av befolkningen som skulle behöva göra reseinsatser på över 100 km för att besöka ett större bibliotek. Mätt i antal människor motsvarar dock denna siffra mellan fyra-'och femhund- ratusen invånare.

2.8 Biblioteksservice och befolkningsunderlag

Bibliotekens täthet i olika regioner har i avsnitt 2.3.4 använts som ett av måtten på biblioteksservice. Många bibliotek i en region betyder ökade möjligheter för regionens invånare att besöka biblioteken i samband med arbets- och serviceresor. Inom biblioteksplaneringen går man en balans- gång mellan två mål för verksamheten. För det första ger en centralisering av bibliotekens resurser till ett färre antal större enheter en bättre service på de då existerande biblioteken. Samtidigt ökar dock befolkningens reseinsatser för att nå biblioteken när deras antal minskar. För det andra ger en decentralisering av resurserna till många enheter möjligheter att nå nya grupper av biblioteksbesökare, bl a på grund av de förkortade färdvägarna. Samtidigt minskar dock möjligheterna att ge en tillfreds- ställande service på varje enskilt utlåningsställe.

Antalet enheter kan således inte öka allt för mycket utan menlig inverkan på servicen på de enskilda biblioteken. I de delar av Sverige där befolkningskoncentrationerna är störst kan man dock återfinna en hög bibliotekstäthet. Stockholm, Göteborg och Malmö kan alla redovisa fler än 60 bibliotek inom en 30 kmzs räjong. Praktiskt taget hela Skåne kan sägas ha en god biblioteksservice om endast bibliotekstätheten skulle fälla utslaget, trots att vissa delar av landskapet har förhållandevis måttligt befolkningsunderlag. I Norrland är bibliotekstätheten hela tiden gles även där befolkningsunderlaget är relativt stort. Några orter utanför Norrland

• Sida 111
•  Original

— Västervik, Oskarshamn och vissa områden i norra Svealand A har samma villkor i dessa avseenden. Annars har regionerna utanför Norrland normalt — även om befolkningsunderlaget tom är mindre än i de norrländska kuststädema — en högre bibliotekstäthet.

Det sammanlagda antalet volymer på biblioteken, bokbeståndet inom en 30 kmzs räjong, har redovisats i ett tidigare avsnitt. Bokbeståndets storlek inom ett område uppvisar ett starkt samband med områdets befolkningsunderlag. Bokbeståndet torde även vara närmevärde på det enskilda bibliotekets service, då det i stor utsträckning samvarierar med bibliotekens nya funktioner. Det bör dock kompletteras med andra mått.

Öppethållandet på biblioteken samvarierar även det med befolknings- underlaget. En orsak till detta torde vara att det i de befolkningstäta delarna av landet finns efterfrågan på bibliotekens tjänster under stora delar av dygnet, samtidigt som man har de ekonomiska möjligheterna att hålla öppet. I de största städerna har man börjat med öppethållande på söndagar. Även universitetsstädema har kunnat tillgodose en efterfrågan på bibliotekens tjänster utanför kvällstimmarna.

Utbudsmått av typen förekomst av lyssnarrum och tillgång till grammofonskivor har inte analyserats i kapitel 2. Det är dock i första hand kommuner med större resurser, dvs befolkningsrika kommuner, som kan förmodas införliva dessa nya typer av service med biblioteks- verksamheten. Avvikelser härifrån torde hänga samman med exempelvis inf1yttning till modernare bibliotekslokaler.1

Bokbeståndet per invånare samvarierar på ett speciellt sätt med befolkningsunderlaget. I orter med litet befolkningsunderlag är bokbe- ståndet i förhållande till befolkningen inte särskilt stort. Ärbefolknings- underlaget mindre än drygt 50 000 invånare inom en 30 kmzs räjong har man normalt mellan 1,5 och 2,5 böcker per invånare till förfogande på biblioteken inom samma räjong. Exempel på undantag från denna regel är Kiruna med 3,0 och Piteå med 1,3 böcker per invånare inom pendlingsomlanden. Från ett befolkningsunderlag på 50 000 upp till en kvarts miljon är bokbeståndet per invånare mycket varierande, dock _ med undantag av ett område vid södra Vänern — över 2,0. T0pplaceringar redovisar orter som Östersund, Växjö, Ljungby, Härnösand och Fal- köping, alla med över 3,5 volymer per invånare. Det har tidigare i texten hävdats att bokbeståndet, dividerat med befolkningsunderlaget, närmast ger ett mått på storleken av bokinvesteringama per capita. Ovanstående analys jävar inte det påståendet. I de stora befolkningskoncentrationerna tycks vissa stordriftsfördelar i biblioteksverksamheten kunna tillvara- tagas, vilket kan betyda god service trots ett måttligt antal volymer per invånare på biblioteken.

Utlåningens storlek kommer inte att analyseras närmare med avseende på samvariationer med befolkningsunderlaget. Det i avsnitt 2. använda måttet på tillgodosedd efterfrågan på biblioteksservice, antal utlånade band per invånare och år, kommer däremot att studeras i samband med befolkningsunderlagets variationer. Antalet utlånade volymer per invåna- re kan sägas vara ett mått på hur verksamheten lyckats i olika regioner. Det finns en tendens att utlåningen per invånare ökar med befolknings- underlaget. Variationerna kring tendensen är dock stora. Bland orterna

1 Med stöd av statliga bi- drag har under senare år även mindre bibliotek kunnat starta musikverk- samhet.

• Sida 112
•  Original

_ .. _ _ : ' _ __... _ :'_ .. .. .._ _ _ _.._ .. _ .. _ .._ _ _ _ ___m _ - _ __ "" ZN' ' i _ _ _ __ .." ...—_Z "_ _ _. ____.......__.. .. _ __..- __ _ _ .. .. __ _ ....._ _ _. .. .. _.._ ..___.._ .. _ ___. .. __ .._ .. -..-- _....__ .. ___ __ __ _........._ _...._ ._ _ _ _ .. .... __... ..____ _ _ _ _ _ .. __...._........__.._ __ _ _ _ _. __ _ .. _...m..__..... _ _ _ __ _ .. .. ....._.__..._n _ _ _ _ __ __ __ _ __ ___...m... ___ _ _ . ____ __...wnn .. .. _ _ __ _.-._ __ ...-__ .. _ _ _ _....._.. .. __... _ _ _ __.. __.._..........._ .. _ _ _ _ .. .. ...,..._.._ _ _ _ _ __ ___....._..___ _ g _ _ N......_.._.. _ _ _ . _ __ __ . ... Frgur2.21 Samband _ _ __,” ,. _f..._.., __ mellanbokbestand per .. __ = -— m— ..__ —— . . .. _ _ __.. _____ .. u...... invanare och utlaning per .. _ _ _ _ .. _ _ _ .. _ .. _ .. .. _ invanare(1966).F1guren ' "j_jm'jjw, ;:j' _ redovrsar ett areellt stick- _ - * _ N '" w ' ' .. . _ ___..._.._..__ ___ prov fran drygt 1 000 _ _.. .._.. _ _..__

_ ..____....__...._.___ punkterregelbundet ut- _ " _ _ _. .._ .. placerade overSverigcs — _. ___-..__. ' yta. För varje punkt har _ Z'_':_ SNI,—_ de två variabelvärdena ' ': ': j_: :..__ avlästs och prickats ini — _ ————— .. -

4 _ __ __ ...._ .. diagrammet med en etta. ., ___ .. _ .. Flerapunktermed sam- _"j' '”" __ mavärden markerasmcd -—-— — ——— _.._ enhögre siffra ' ""'" """ - _ _ . ___ _ ...._.-.. _ >. _ __ _... ...... XE: ' II.: 3. - .5 en in M N '— in

med endast drygt 10000 invånare kan nämnas Haparanda som kunde redovisa 2,5 län per invånare under år 1966. Andra områden med liknande befolkningsunderlag har ofta lägre utlåning. Ca 25 000 invånare inom pendlingsomland har Kiruna där utlåningen var drygt fyra böcker per invånare och år — ett högt värde för en ort av den storleksklassen. Exempel på områden med något större befolkningsunderlag och betydligt mindre utlåning, 2,4 å 2,8 volymer per invånare och år, är södra Jönköpings län, västra Kronobergs län, områdena väster och öster om

• Sida 113
•  Original

Vänern samt trakten kring Piteå och Skellefteå. De delar av Sverige som kunde redovisa den högsta utlåningen i relation till befolkningen har förhållandevis olika befolkningsunderlag. Liten befolkning och stor utlåning har Hudiksvall, Härnösand, Växjö och Ljungby, alla med fler än fem utlånade volymer per invånare och år. Stor utlåning har även Köping, Uppsala, Helsingborg och storstaden Malmö. De övriga storstäderna redovisade omkring 4,5 utlånade böcker per invånare under undersök- ningsåret.l

Det är klart att det med stora investeringar, mätt exempelvis med bokbestånd per invånare, torde vara lättare att få en hög utlåningsverk- samhet i olika orter. Det kan därför vara av intresse att se hur utlåningen per invånare samvarierar i skilda landsdelar med bokbeståndet per invånare.

Den genomgående tendensen är att ett större bokbestånd per invånare även medför en större utlåning per invånare. Den höga utlåningen i områdena kring exempelvis Växjö, Ljungby och Härnösand liksom den låga utlåningen i områden kring Piteå, Skellefteå och i vissa områden i Småland kan ”förklaras” på detta sätt. Bland orter med ett förhållandevis högt bokbestånd och en medelmåttig utlåning kan nämnas Östersund med drygt fyra volymer per invånare i bokbeståndet och lika många volymer per invånare utlånade under undersökningsåret. Områden med hög utlåning i förhållande till bokbeståndet är förutom storstäderna belägna kring Hudiksvall, Helsingborg, Uppsala, Nyköping, Mjölby, Borås och Enköping. Inom varje landsdel kan konstateras att förhållandena varierar avsevärt. Detsamma gäller, med undantag av främst storstäderna, för regioner med samma befolkningsunderlag. En självklar reservation bör göras i dessa sammanhang. Det har inte visat sig möjligt att sätta utlåningen i relation till antalet låntagare eller dessa i relation till befolkningen.2

Trots ovanstående reservation kan antal utlånade volymer per invånare vara ett bra närmevärde på hur bokutlåningen utfallit i olika regioner. Måttet är ett konsumtionsmått som kan användas vid formule- ringar av mål för utlåningsverksamheten i kommunerna. Utlåningen kan även användas som ett resultatmått. Tillsammans med andra mått, av typen antal biblioteksbesökare eller totala antalet biblioteksbesök, kan utlåningen användas för att beskriva hur verksamheten vid biblioteket utfallit under en viss tidsperiod.

Svårigheten att finna enkla mått på biblioteksservice hänger intimt samman med svårigheten att finna acceptabla mått på konsumtionen av bibliotekens tjänster. För avvägningen av resurser till bibliotekens verksamhet inom kommunerna krävs dock intuitiva, eller på statistiska kvantifieringar grundade, uppfattningar om servicenivån och dess påver- kan på bibliotekskonsumtionen.

2.9 Några slutsatser av undersökningen

I denna undersökning redovisas biblioteksservicen i skilda delar av landet med hjälp av olika mått. Hur man än mäter servicenivån framgår att det finns betydande skillnader mellan olika områden. Oftast kan större orter

1 Det bör observeras, att siffrorna avser utlåningen inom pendlingsomlandet. 2 En annan självklar re- servation gäller måttet på bokbeståndet, som i vissa fall kan ha stort inslag av föråldrad, magasinerad litteratur.

• Sida 114
•  Original

redovisa en betydligt bättre service än de mindre. Detta resultat är självfallet ingen nyhet även om de mera exakt uträknade standardskill— naderna kanske inte tidigare varit kända. Preciseringen av de geografiska variationerna i befolkningens tillgång till biblioteksservice har kanske sitt främsta värde genom att de kan tjäna som underlag för diskussioner om kostnader för åtgärder, avsedda att reducera standardskillnaderna.

Mätmetoderna i undersökningen har i stor utsträckning styrts av källmaterialets beskaffenhet. Det innebär bl a att utjämnade värden för biblioteksservicen redovisas för cirkelformade mätytor med radien 30 km. Stora grupper i samhället har inte praktiska möjligheter att förflytta sig så långt från bostaden utan mycket stora besvär. Ännu större grupper med förflyttningsmöjligheter rör sig inte över så stora avstånd under veckans vardagar. Under helgerna när dessa personer har större rörelsefrihet, är de flesta biblioteken stängda.

Även med ett i och för sig orealistiskt antagande att alla befolknings- grupper helt friktionsfritt kan förflytta sig 30 km för att besöka ett bibliotek, kan det påvisas att de geografiska orättvisorna — avseende befolkningens tillgång till ett bibliotek av hög standard i närheten av bostaden — kommer att kvarstå. Det är förhållandevis billigt att bygga ut ett antal bibliotek i de större tätorterna. Att lokalisera bibliotek med god standard till alla glest befolkade delar av landet blir däremot orimligt resurskrävande. I ett räkneexempel i avsnitt 2.4.4 har författarna räknat ut hur marginalkostnaderna ökar när man försöker ge allt större andelar av befolkningen tillgång till ett lika stort bibliotek inom ett rimligt pend- lingsavstånd från bostaden.

Eftersträvas en jämlikhet avseende olika befolkningsgruppers tillgång till biblioteksservice måste den geografiska dimensionen beaktas. Det behöver självfallet inte påpekas att den i förhållande till biblioteksut- budet perifert bosatta befolkningen inte heller kan kompensera detta förhållande med närhet till andra former av offentlig service. De bättre biblioteken ligger där den bättre sjukvården och skolorna finns. Lösningen på problemet ligger antingen i en utvidgning av den pågående försöksverksamheten med subventionerade transporter till centralorterna, eller i nya former för distributionen av den service biblioteken tillhandahåller. Bokbussen och det interurbana lånesystemet är ett par metoder som dock inte kan. annat än delvis, komma till rätta med den institutionaliserade geografiska orättvisan.

• Sida 115
•  Original

Bibliotekens resurser och resurs- fördelning år 19701

3.1. Undersökningens syfte

samarbete med 1968 års litteraturutredning och Bibliotekstjänst AB. Undersökningens syfte framgår av det följebrev som var bifogat frågefor- l l & Våren 1971 genomfördes en undersökning på de svenska biblioteken i ! muläret. Det hade följande lydelse:

Till biblioteket/bibliotekschefen. * Enligt sina direktiv har litteraturutredningen bland mycket annat att klar- * lägga vad som från samhällets sida kan göras för att underlätta sprid- ] ningen av den kvalitetslitteratur som har svårigheter att nå ut. Med hän- l syn till att en väsentlig del av litteraturspridningen sker genom bibliote- , ken och den centrala roll dessa redan har —— och än mer kan väntas få — * för bokförsörjningen i landet är det angeläget att kartlägga de övervägan- l den och beslutsprocesser som styr bibliotekens bokinköp. AB Biblioteks- l tjänst, som genom sin sambindningsservice handhar viktiga delar av in- . köpen, har åtagit sig att för utredningens räkning verkställa denna kart- . läggning. Bilagda enkätformulär, som utarbetats i samråd mellan utred- , ningen och Bibliotekstjänst, är avsett att ge det erforderliga underlaget. » Flertalet frågor är formulerade så, att de genom kryssmarkering utan l vidare kan besvaras av den som inom biblioteket är närmast ansvarig för l bokinköpssidan. l Resultatet av undersökningen kan väntas påverka inte bara utred- * ningens ställningstagande utan också Bibliotekstjänsts sambindningsser- vice. För att kartläggningen ska bli så fyllig och korrekt som möjligt hoppas utredningen på Ert benägna bistånd och anhåller tacksamt att Ni snarast möjligt och senast den 10 maj 1971 ville besvara frågeformuläret och därigenom medverka till belysningen av en viktig sida av boksprid- ningen inom landet.

Stockholm den 16 april 1971

Göran Löfdahl Bengt Hjelmqvist sekreterare i litteraturutredningens litteraturutredningen biblioteksexpert

.. . ., . 1 Kapitlen 3 och 4 är 3.2 Undersoknmgens upplaggmng författade av Svante Hall- . . . .. . en, som är marknadschef Många av de frågeställningar som diskuterades innan denna undersoknmg än Bibliotekstjänst AB

genomfördes kunde inte penetreras med hjälp av de fakta som kunde iLund.

• Sida 116
•  Original

förväntas bli tillgängliga genom utredningen. Därför är det fel att betrak- ta den föreliggande undersökningen som en i alla avseenden uttömmande beskrivning av den verklighet i vilken biblioteken verkar. I vissa avseen— den är det riktigare att säga att man gjort dygd av nödvändigheten och med utgångspunkt i vilka fakta som varit möjliga att kartlägga försökt skapa en så nyanserad och korrekt bild som möjligt av dagens Biblioteks- Sverige. För att läsaren skall kunna bilda sig en uppfattning om det mate- rial som ligger till grund för diskussionen i kapitel 3 och följande skalli detta kapitel en beskrivning göras av de olika källorna.

3.2.1. Folkbiblioteken i Sverige 1970

I de preliminära diskussionerna talades det allmänt om att enkäten borde nå ut till alla bibliotek. Praktiska överväganden gjorde emellertid att man på ett tidigt stadium tvangs ge upp tanken att bearbeta skolbiblioteken eftersom tillgången till kompletterande statistik i fråga om denna grupp är mycket dålig. Även begreppet alla folkbibliotek visade sig behöva pre— ciseras. Man har självfallet ingen anledning att tro att antalet bibliotek på något avgörande sätt förändras år från år men ser man endast till siffer— materialet kan man konstatera att antalet bibliotekssystem under 1970 var ca 840 medan antalet 1971 hade sjunkit till 464. Bakom denna drastiska reduktion ligger självfallet kommunsammanläggningarna som genomfördes vid årsskiftet. Den färskaste statistik som skulle kunna kom- plettera en enkätundersökning gällde emellertid år 1970. Det kunde dess- utom antas att en undersökning som baserade sig på 1970 års kommun- struktur skulle ge noggrannare informationer om biblioteksverksamheten i de mindre enheterna än en undersökning som huvudsakligen skulle komma att omfatta de 1971 bildade kommunblocken. Det fanns sålunda både praktiska och teoretiska skäl för att som undersökningsår välja 1970.

Begreppet folkbibliotek har emellertid mycket olika innebörd i den stora och den lilla kommunen. Att göra direkta jämförelser mellan biblio- tekssystemen i exempelvis Göteborgs och Kävlinge kommuner är i många fall tämligen meningslöst. För att så långt som möjligt få fram representa- tiva svar har därför biblioteken indelats i åtta grupper enligt nedanståen- de tabell. Indelningsgrunden är inte slumpmässigt vald utan överensstäm- mer med den som tillämpas av Sveriges allmänna biblioteksförening vid debitering av medlemsavgifter och som också är grundläggande för stora delar av Bibliotekstjänsts marknadsstatistik. Genom att välja denna indel- ningsgrund var det möjligt att utnyttja färdiga dataprogram för selektion av svaren.

mindre än 8 000 invånare 8 000 — 14 999 15 000 _ 19 999 20 000 — 29 999 30 000 — 39 999

40 000 — 49 999 50 000 — 99 999

mer än 99 999

• Sida 117
•  Original

3.2.2. Underlagsmaterial för den följande diskussionen

Två källor fanns tillgängliga i princip redan vid undersökningens början. Den ena är en statistikblankett som biblioteken skall sända till skolöver- styrelsen senast den I april året efter varje avslutat verksamhetsår. Den andra källan är Bibliotekstjänsts försäljningsstatistik som i vissa avseen- den kunde göras tillgänglig för utredningsarbetet. Dessa båda källor måste emellertid kompletteras med en tredje som utlordes av den enkät med direkta frågor till biblioteken som tidigare nämnts.

3.2.2.1 Redogörelser insända till skolöverstyrelsens bibliotekssektion

Som framgår av bilaga B är den till skolöverstyrelsen insända statistiken bestående dels av vissa sifferuppgifter, dels av vissa standardiserade upp- gifter angående organisation, utrustning och särskilda verksamhetsformer under året. 797 blanketter har inkommit till skolöverstyrelsen med redo- görelse för 1970 års verksamhet, dvs 94% av 1970 års kommuner har lämnat uppgifter. I den föreliggande undersökningen har från denna källa hämtats uppgift om det totala bokbeståndets storlek vid årets slut, upp- gift om antal utlån under året, kostnaderna för personal och övrigt samt, i de fall biblioteken inte lämnat andra uppgifter ienkätsvaren också kostnaden för böcker och dylikt. Genomgående har en jämförelse gjorts mellan bibliotekens i enkäten lämnade uppgifter och de i SÖ-blanketten givna svaren.

3.222 Enkätsvaren

Den enkät som efter diskussion med Bibliotekstjänst sammanställdes av litteraturutredningen (bilaga C) sändes under våren 1971 ut till alla bib- liotek som då var huvudbibliotek och som fanns registrerade i Biblioteks- tjänsts kundregister. Det totala antalet tillfrågade kommuner var 452 varav 167 hade heltidsanställd bibliotekarie vid huvudbiblioteket och 285 hade huvudbibliotek med deltidsanställd personal. Till varje biblioteks- system sändes tlera exemplar av enkäten med begäran att dessa skulle fördelas bland de filialer som under 1970 varit huvudbibliotek i självstän- diga kommuner. Så långt som möjligt utformades enkäten så att svaren skulle kunna lämnas genom relativt enkla kryss- eller siffermarkeringar vilket innebar att materialet skulle kunna stansas och databearbetas. I vissa sammanhang var det dock oundvikligt att göra frågeställningar som krävde fritt formulerade svar. Någon möjlighet att siffermässigt bearbeta denna del av materialet finns självfallet inte men kopior på samtliga svar har lämnats till litteraturutredningen och vissa generella iakttagelser rap- porteras också i denna sammanställning.

3.223. Övrig Bibliotekstjänst-statistik

Det säger sig självt att Bibliotekstjänst i många olika avseenden har haft anledning att kartlägga bibliotekens ekonomiska beteende. I denna rap- port förekommer relativt få hänvisningar till sådan statistik men det tor- de vara riktigt att understryka att många av de bedömningar som görs har

• Sida 118
•  Original

skett inte bara utifrån de tidigare nämnda materialsamlingama utan också utifrån den mångfasetterade men svårredovisade erfarenhet som det rika försäljningsstatistiska materialet erbjuder.

3.2.3 Bibliotekens svar

386 bibliotek besvarade enkäten. 134 av dessa utgjordes av bibliotek med heltidsanställd personal vilket innebär att ca 80 % av denna kategori be- svarade enkäten medan 129 svar erhölls från bibliotek som 1971 fort- farande var huvudbibliotek med deltidsanställd personal. De övriga 123 * svaren kom från bibliotek som 1971 är filialer i större bibliotekssystem men som var självständiga huvudbibliotek år 1970. Dessa svar represente- l rade ca 30 % av denna typ av bibliotek.

Det är uppenbart att biblioteken med heltidsanställd personal visat betydligt större beredvillighet att medverka i arbetet än de minsta biblio- teksenheterna. Man kan självfallet spekulera över huruvida detta speglar någon reell attitydskillnad mellan de båda grupperna. Ännu viktigare är naturligtvis frågan huruvida de bibliotek med deltidsanställd personal som besvarat enkäten är representativa för sin kategori. Vid bedömningen av dessa frågor måste man först utan omsvep erkänna att alla värderingar är gissningar. Som stöd för antagandena har man dock tillgången till dels SÖ-blankettens siffermaterial där ingen påtaglig skillnad har kunnat skön- jas mellan deltidsbibliotek som besvarat respektive inte besvarat enkäten. Inte heller ur Bibliotekstjänsts försäljningsstatistik kan man dra några säkra slutsatser om dessa bägge grupper. Det förefaller dock som om den grupp som icke svarat på enkäten i något mindre utsträckning än den svarande gruppen utnyttjar Bibliotekstjänsts service generellt sett och detta torde bero antingen på att dessa biblioteks resurser generellt är mindre eller på att tilltron till nyttan av centralservice genomgående är lägre i dessa kommuner. Inget motsäger för övrigt att båda dessa faktorer kan vara för handen. En allmän iakttagelse som kunnat göras på Bibliotekstjänsti många olika sammanhang är att de allra minsta biblioteksenheterna har svårt att arbeta med de rutiner och hjälpmedel som utarbetats centralt för de något större bibliotekens behov. SÖ-materialet är emellertid tämligen komplett varför de kvantitativa uppgifterna om anslag och kostnader genomgående måste betecknas som relativt tillförlitliga för alla storlekar av bibliotek. Vid utvärderingen av 1 enkätsvaren bör man emellertid troligen utgå ifrån att svaren från de l minsta biblioteken representerar svar från en något mera aktiv och resurs- ; stark grupp än icke-svararna.

3.2.3.l Databehandlingen av materialet

Alla sifferuppgifter från SÖ-blanketten och alla uppgifter från enkäten som kunnat besvaras med hjälp av kryss eller sifferbeteckningar har över- förts till magnetband och sammanställts för varje respondent och för varje grupp av respondenter inom den ovan angivna indelningen. En kopia av det fullständiga datamaterialet har ställts till litteraturutred- ningens förfogande. Vid utvärderingen av resultaten har vid alla tillfällen

• Sida 119
•  Original

det totala materialet beaktats. Genom tillgången till datorn har inga stick- provsundersökningar behövt genomföras. Ambitionsnivån i fråga om sta- tistisk bearbetning har genomgående varit relativt låg beroende på att siffermaterialet trots allt i många fall är relativt osäkert och beroende på att svarsalternativen inte kunnat utformas så att avståndet mellan de svar som markerats med 1 och de svar som markerats med 2 med nödvändig- het måste vara lika stort som avståndet mellan det alternativ som marke- rats med 3 och det som markerats med 4. Speciellt vad gäller enkätsvaren har sammanställningen av svar alltså snarare karaktären av diskussions- underlag än ovedersäglig och ofrånkomligt sann statistisk sammanställ- ning av objektiva fakta.

3.3 Bibliotekens kostnader

Att samhällets biblioteksservice kostar pengar är väl bekant. Mindre väl- känt är hur mycket den kostar. 1 Statistisk årsbok lämnas varje är vissa för riket gemensamma siffror angående utlån och kostnader men vilka kostnader som är aktuella i den enskilda kommunen vet man i allmänhet inte så mycket om. Bibliotekens effektivitet mäts i allmänhet genom ett angivande av antalet utlån per invånare (se vidare avsnitt 3.4.2) och några andra effektivitetsmått har sällan eller aldrig prövats. Självfallet innebär också varje försök att pressa in biblioteksverksamheten i genomsnitts- kostnadernas tvångströja ett ofrånkomligt våldförande på sanningen. Det är ett väldokumenterat faktum att biblioteksverksamhet kan bedrivas med mycket olika målsättning i olika bibliotekssystem och det är uppen- bart att mycket av arbetet inte speglas i effektivitetsmått som tar hänsyn enbart till kostnader och utlåningsverksamhet. Icke desto mindre visar det tillgängliga siffermaterialet att utlåningsverksamheten fortfarande spelar en så utomordentligt dominerande roll i biblioteksarbetet att det kan vara meningsfullt att ställa bibliotekets totalkostnader i relation till denna del av verksamheten. Som kommer att framgå av nedanstående resonemang ger även denna form av sifferjonglering anledning att resone- ra kring effekten av andra biblioteksaktiviteter än utlåningen.

3.3.1. Bibliotekens mediaanslag

Begreppet mediaanslag är tämligen entydigt och innebär det anslag ur vilket man köper och binder böcker och tidskrifter samt köper grammofonskivor, talböcker, bildband, filmer och katalogkort. I normal- fallet är mediaanslaget avpassat så att biblioteket skall kunna ersätta förslitna böcker och utvecklas i takt med samhället. Det är självfallet att detta innebär att det måste finnas ett visst samband mellan prisutveck- lingen för de media biblioteket förvärvar och de anslag som krävs. Några internationella standards för jämförelse mellan de svenska värdena och utländska finns tyvärr inte. Inte heller finns tillgång till någon jämförande statistik bakåt varför man endast kan göra antaganden om vilken riktning utvecklingen har och i vilken hastighet den går. Mediakostnaden per in- vånare i de olika grupperna av kommuner framgår av följande tablå. (Jfr figur 3.1 .)

• Sida 120
•  Original

Kronor Figur 3.1 Folkbibliote- /l/ l kens kostnad år 19701 _l." Ul

olika kommunstorlekar.

_ur 0

:D u

llllllllllllllllllll

_th Ul

Lil =

llllllllllllllllllllllllllllllll

[ 1 0,0 |

::

5 000 17 500 55000 45 000 75 000 340 000 | | 500 25 000 Kommunstorlek

_ Kostnad per- län _Hostnud per lån, riksgenomsnitt 4,05

Kommuner med befolkning Mediakostnad per invånare mindre än 8 000 invånare 5:19

8 000 — 14 999 6:85 15 000 -— 19 999 7:03 20 000 — 29 999 7:20 30 000 — 39 999 6:96 40 000 — 49 999 9:35 50 000 — 99 999 7:96 mer än 99 999 4:71 Genomsnitt för riket 6:20

l' 1 ' | ' lao. ' ' lso'oomnv. | !

Dessa siffror bör sättas i relation till det faktum att det genomsnittliga biblioteksnettopriset i sambindningen för litteratur för vuxna 1970 var 24:67 och genomsnittspriset för barnböcker var 14:74.

3.3.2. Personalkostnader

Att personalkostnaderna utgör den tyngsta individuella posten i folkbib- liotekens budget är väldokumenterat och gäller för alla bibliotek med heltidsanställd personal. En tabell som motsvarar den ovan givna för mediakostnaderna får nedanstående utseende (jämför figur 3.1).

• Sida 121
•  Original

Kommuner med befolkning Personalkostnad per invånare mindre än 8 000 invånare 4:39

8 000 — 14 999 9:75 15 000 — 19 999 11:40 20 000 — 29 999 12:98 30 000 — 39 999 14:76 40 000 — 49 999 17:48 50 000 — 99 999 18:46 mer än 99 999 17:05 Genomsnitt för riket 11:86

Vi ser här ett exempel på hur de allra minsta biblioteken harjämförel- sevis mycket låga kostnader för annat än media. Vi får tillfälle att åter- komma till frågan om detta också speglar en högre grad av effektivitet. Påfallande är också att personalkostnaden per invånare stiger oavbrutet upp till kommuner i storleksordningen 50 000—99 999. Endast de allra största kommunerna får en lägre personalkostnad per invånare men ner- gången är tämligen begränsad. Uppenbart är att detta måste spegla den utökade biblioteksservicens konsekvenser. Ökat öppethållande, specialise- rad läsesalsservice och inte minst en aktivare satsning på specialverksam- heter som social biblioteksverksamhet, musikverksamhet, teater- och pro- gramverksamhet av annat slag, PR-verksamhet etc. Det är ett banalt men i diskussionen stundom förbisett faktum att utökning av biblioteksservicen inom dessa olika områden får mycket påtagliga konsekvenser för löne- budgeten. Huruvida detta är acceptabelt eller ej kan bedömas först i den mån man har någon form av prestationsmått för biblioteksverksamheten. Vi återkommer till det resonemanget i avsnitt 3.4.

3.3.3. Övriga kostnader

Eftersom kommunal praxis kan variera i fråga om redovisningen av bl a hyreskostnaden för bibliotek kan man inte oreserverat anta att posten övrigt ger en rättvisande bild av interndebiteringar och kapitaltjänstkost- nader. Eftersom det undersökta materialet emellertid är tämligen stort kan det antas att siffrorna är i huvudsak rättvisande. Det torde vara riktigt att förmoda att de här framräknade siffrorna är något lägre än vad som skulle blivit fallet om en enhetlig och affärsmässig interndebitering tillämpats konsekvent i kommunerna. Det bör påpekas att i den här angivna kostnaden ingår icke avskrivningskostnad för bokbeståndet. Så- dan avskrivningskostnad är över huvud taget inte medtagen i redovis- ningen. Dock är mediaanslaget som redovisats ovan så konstruerat att det skall fungera som ett återanskaffningsanslag i behövlig utsträckning. Med viss reservation för siffrorna kan man alltså ur materialet utläsa att övriga kostnader, och här måste då i första hand hyreskostnader medräknas, utgör

Kommuner med befolkning Övriga kostnader per invånare mindre än 8 000 invånare 2:86

8 000 _ 14 999 6:98 15 0004 19999 7:74 20 000 — 29 999 9:35 30 000 ) 39 999 10:98 40 000 — 49 999 14:01

• Sida 122
•  Original

50 000 _ 99 999 13:29 mer än 99 999 6:25 Genomsnitt för riket 7:23 (Jfr figur 3.1.)

Även här ser vi hur de minsta enheterna också har de lägsta kostnader- na per invånare. Den ökande genomsnittskostnaden visar i stort sett sam- ma bild som i fråga om personalkostnader och mediakostnaderna men kulmen nås här vid kommunerna i storleksordningen 40 000—50 000 in- vånare. De obestridliga fördelarna från rationaliseringssynpunkt som ett stort tätortsunderlag utgör visar sig för de största bibliotekens vidkom- mande, där man kan se hur lokalkostnaderna kunnat hållas betydligt lägre per invånare än i övriga kommuner.

3.3.4. Bruttokostnader

En sammanställning av de tre ovanstående delkostnaderna ger följande kostnadsbild för biblioteken: Bruttoanslag per invånare (jfr figur 3.1).

mindre än 8 000 invånare 12:45 8 000 _ 14 999 23:71 15 000 — 19 999 26:17 20 000 — 29 999 29:48 30 000 _ 39 999 32:49 40 000 — 49 999 42:37 50 000 — 99 999 39:65 mer än 99 999 28:— a a Det kan förtjäna att Genomsnitt för riket 25:33 påpekas att gruppen

bibliotek i kommuner

För landet totalt är genomsnittskostnaden 25:33 per invånare. Ställer med mer än 100 000 inv man denna och övriga genomsnittssiffror för landet totalt i relation till är lämlig?" 295503; befolkningsmängden 8 miljoner kan man göra antagandet att det svenska åmggnaäftmåt 25,1; folkbiblioteksväsendet kostar drygt 200 miljoner per år fördelat med ca tallanalys av dessa _biinO- 50 miljoner kronor till media, 60 miljoner kronor till lokaler etc och 95 ääizståäfgåfelu miljoner till personal. (Den av SCB redovisade totalkostnaden för folk- ' biblioteken 1970 var 210 532 780 kr.)

Intressantare än totalsiffror för riket i dess helhet är självfallet att studera olikheterna mellan olika stora kommuner. Man ser omedelbart

Media- Personal- Övriga Brutto- kostnad kostnad kostna- kostnad per inv per inv der per per inv inv Stockholm 4:20 18:20 3:60 26 :OO Göteborg 4:50 15:10 8:40 28:00 Malmö 4:90 22:50 5:60 33:00 Uppsala 7:90 29:50 8:60 46:00 Västerås 7:20 17:80 13 :OO 38:00 Genomsnitt för gruppen 4:_71 17:05 6:25 28:00

(Genomsnittssiffrorna är här liksom annorstädes i undersökningen framräknade enl gruppens sammanlagda kostnad ' '

gruppens sammanlagda inv antal

• Sida 123
•  Original

att inte nog med att de större kommunerna kan koncentrera större resur- ser inom räckhåll för ett stort antal människor utan dessutom har de större kommunerna per individ större resurser. Att detta leder till våld- samma skillnader i biblioteksservicen i tätort och glesbygd säger sig självt. Till yttermera visso kan det dessutom konstateras, även om ingen speciell undersökning gjorts, att interurbanlåneverksamheten är livligast utveck- lad mellan sådana bibliotek som i sig själva har goda resurser. Det blir sålunda knappast heller via denna kanal möjligt att utjämna skillnadernai biblioteksstandard. Det bör samtidigt påpekas att bibliotekens andel i den kommunala kulturbudgeten står i omvänd proportion till kommun- storleken. Effekten av detta blir självfallet att den kommunala kultursats- ningen totalt sett blir ännu ojämnare än vad en jämförelse enbart av biblioteksanslagen visar.

3.4 Utnyttjandet av biblioteken

Som ovan påpekats kan man ur tillgänglig statistik endast få en synner- ligen ofullständig bild av biblioteksutnyttjandet. Som framgår av analy- sen av bibliotekens kostnaderi avsnitt 3.3 kan man för alla utom de största biblioteken konstatera hur genomsnittskostnadema per invånare stiger i takt med ökande biblioteksstorlekar. Detta kan knappast förklaras på annat sätt än att biblioteken utvidgar sin verksamhet utöver den rena utlåningsverksamheten efter hand som kommunens storlek gör detta möj- ligt. Att detta antagande i varje fall i huvudsak är riktigt kan lätt bestyr- kas genom en undersökning av bibliotekens service i fråga om läsesalar, social verksamhet etc. Några användbara mätmetoder för att värdera ef- fekten av sådan service finns dock för närvarande inte. Vid hela den följande diskussionen av kostnaderna i olika avseenden sedda i relation till utlåningsverksamheten måste man dock hålla dessa icke mätbara ser- vicegrenar i minnet så att man inte förleds att tro att den ökade biblio- teksstorlekens ökade kostnader enbart beror på en tillämpning av Parkin- sons lag. Huruvida siffrorna i någon mån utgör symptom på den Parkin- sonska administrationssjukan kan dock inte med säkerhet vare sig bevisas eller motbevisas utifrån det här tillgängliga siffermaterialet.

3.4.1 Bokbeståndet per invånare I ett av IFLA (International Federation of Library Associations) framlagt förslag till Standards for public libraries heter det: We have postulated that a community of 3 000 population is the minimum that can be considered. Communities smaller than this, will require special services, either by book loan, postal delivery station or mobile library, and separate Standards are not therefore applicable. At the lowest level, to provide any kind of range of material, a minimum of three books per inhabitant is required. The requirement will lessen as population rises, and the following is a reasonable guide:

3 000 — 5 000 3 per person 9 000 — 15 000 books 5 000 , 20 000 3 — 2 15 000 — 40 000 20 000 — 100 000 2 40 000 — 200 000 100 000 upWards 2—1 1/2

• Sida 124
•  Original

It is assumed that this is a minimum working stock, with regular discard of older and worn—out material, and that it covers all departments and purposes — reference and lending, childrens and adultsl, but not handicapped readers or non-indigenous population. Special collections are also excluded. The special problems of Standards for children are under discussion but the Standards given above should allow for a provi- sion of approximately one third of the total stock to be for children.

Det är intressant att studera hur de svenska siffrorna står sig vid en jämförelse med dessa Standards.

Bok per invånare (jfr figur 3.2) Mindre än 8 000 invånare 2,74

8 000 f 14 999 2,87 15 000 — 19 999 2,49 20 000 _ 29 999 2,22 30 000 — 39 999 2,19 40 000 — 49 999 2,29 50 000 — 99 999 2,22 mer än 99 999 1,79 Genomsnitt för riket 2,28 Den mest påfallande skillnaden mellan lFLA:s föreslagna Standards och den svenska verkligheten från 1970 torde vara den synnerligen gynn- Antol Figur 3.2 . t 7— G— 5_ 4— __f ”f” ___... .,, 3 __ _ f:: __________________ a_nx ,- /'""= 1 ———————— är.—___—_:=.-.-—_—Mm—_—_-_—_—_—_————————————— l 2— / ""+—"_" ! . / ' l l |— ! 0 i | | i | i | i | i | | | 1 0 50 000 80 000 inv 5 000 |7 500 115 000 105 000 75 000 340 000 || 500 25 000 Kommunstorlek

_ Genomsnittligt antal lån/invånare

Genomsnittligt antal lån/invånare, riksgenomsnitt 6,36 ———Genomsnittllqt antal lön per bok ——— Genomsnittligt antal län per' bok, riksgenomsnitt 2,94 ------ Genomsnittligt antal böcker/invånare —————— Genomsnittligt onto! böcker/invånare, riksgenomsnitt 2,28

• Sida 125
•  Original

samma situationen för biblioteken i kommuner med mellan 20 000— 100 000 invånare. Här ligger de svenska siffrorna genomgående över de föreslagna Standards. Så tycks dock icke vara fallet med de mindre bib- lioteken men olikheten i grupperingen gör att någon absolut jämförelse är omöjlig. På det stora hela taget är självfallet de svenska siffrorna relativt tillfredsställande men även här torde man våga utgå ifrån att de minsta biblioteken har svårt att erbjuda en tillfredsställande service. Riksgenom- snittet är 2,28 böcker per invånare vilket sannolikt är en förhållandevis bra siffra med internationella mått mätt.

3.4.1.l Lån per bok

Bokbeståndets storlek är inte i sig själv något mått på bibliotekets effek- tivitet. Vill vi få fram någon form av prestationsmätning måste kostnader och resurser ställas i relation till någon form av registrerad verksamhet. Som tidigare påpekats är utlåningssiffroma här nästan den enda tänkbara måttstocken. Att för bibliotekens vidkommande räkna fram antalet lån 1 per bok i genomsnitt är en motsvarighet till den i affärssammanhang f vanliga beräkningen av lagrets omsättningshastighet. Det ger ett enkelt mått på de tillhandahållna varornas attraktivitet. Det skulle vara möjligt , att på detta sätt mäta olika delar av bokbeståndet för att den vägen få

fram en noggrannare kartläggning av hur bibliotekens kunder utnyttjar ' tillgängliga resurser. En sådan mätning kunde, i begränsad utsträckning, vara intressant om den sedan också ställdes i relation till bibliotekens inköpsmönster. Tyvärr har det inte varit möjligt att inom denna under- sökningsram företa sådana mätningar. Det genomsnittliga antalet län per bok framgår av nedanstående tabell.

Lån per bok (jfr figir 3.2)

Mindre än 8 000 invånare 1,57

8 000 — 14 999 2,25 15 000 — 19 999 2,76 20 000 _ 29 999 3,24 30 000 — 39 999 3,32 40 000 _ 49 999 3,28

i 50 000 — 99 999 3,42 ' mer än 99 999 4,17 Genomsnitt för riket 2,94

Det framgår med,all önskvärd tydlighet från ovanstående tabell att ju större biblioteket är, desto effektivare utnyttjas det tillgängliga bokbe- ståndet. De minsta bibliotekens situation belyses utomordentligt klart i denna tabell. Man har som påpekats tidigare inte mer än 2,74 böcker per invånare och utlånet per bok är i genomsnitt 1,57 per år. I relation till 1,79 böcker per invånare i de största kommunerna med ett genomsnitt- ligt utlån av 4,17 gånger per år. Till detta kan dessutom läggas att de större biblioteken med nödvändighet får större samlingar av specialiserad och följaktligen mera svårrörlig litteratur, vilket rimligen måste verka dämpande på genomsnittssiffran för antalet län per bok. Riksgenomsnit- tet för antalet lån per innehavd bok är 2,94, alltså nästan dubbelt så högt som siffran för de minsta kommunerna.

• Sida 126
•  Original

3.4.2 Lån per invånare

Antalet lån per invånare är det klassiska måttet för bedömning av biblio- tekets effektivitet och praktiskt taget alla bibliotek torde väl vid årets slut räkna fram detta relationstal. Det är uppenbart att den utvidgade biblioteksservicen under de senaste decennierna medfört en drastisk ök- ning av antalet län per invånare som nu, som framgår av nedanstående tabell för hela riket uppgår till 6,36 lån per invånare. Även här framgår med all önskvärd tydlighet skillnaden i standard mellan små och stora kommuner.

Lån per invånare (jfr figur 3.2) Mindre än 8 000 invånare 3,98

8 000 — 14 999 6,29 15 000 — 19 999 6,44 20 000 — 29 999 6,62 30 000 — 39 999 7,27 40 000 — 49 999 7,66 50 000 — 99 999 7,82 mer än 99 999 7,72 Genomsnitt för riket 6,36

3.4.3 Lån per lönekrona

Vi såg tidigare (avsnitt 3.3.2) att personalkostnaden per invånare visade en tendens att öka med kommunstorleken med undantag för de allra största kommunerna. Vi har också sett (avsnitt 3.4.2) att antalet län per invånare också visat en med kommunstorleken stigande tendens. Det är av visst intresse att studera också relationen mellan antalet lån och per- sonalkostnaden, ett samband som kan exempelvis framställas som antal län per lönekrona. Riksgenomsnittet är här 0,53 län per lönekrona. För olika kommunstorlekar framgår relationerna av nedanstående tabell. (Jfr figur 3.3.)

Lån per lönekrona Mindre än 8 000 invånare 0,91

8 000 — 14 999 0,63 15 000 — 19 999 0,56 20 000 — 29 999 0,51 30 000 - 39 999 0,48 40 000 -— 49 999 0,45 50 000 — 99 999 0,43 mer än 99 999 0,44 Genomsnitt för riket 0,53

Det är uppenbart att de få lönekronor som de minsta kommunerna spenderar på biblioteksverksamheten resulterar i förhållandevis mycket utlån (vilket dock inte är det samma som att biblioteksväsendet i kom- munen har en acceptabel kvalitet — något som framgått av tidigare av- snitt). Lönekostnaderna stiger emellertid uppenbarligen snabbare än ut- låningsökningen och här måste vi åter igen understryka att biblioteken har andra uppgifter än utlåningsverksamhet, uppgifter som i många fall är synnerligen personalkrävande. För att säkrare bedöma och jämföra effek- tiviteten i olika biblioteksorganisationer skulle det varit av synnerligt värde om metoder hade utarbetats för utvärdering av åtminstone vissa av bibliotekets verksamhetsgrenar, exempelvis referensarbetet, den sociala

• Sida 127
•  Original

io,| —

I | 1 l 1 1 I 1 l 1 l l l l 0 1 1 1 1 1 1 50 000 180 000 inv 5 000 |7 500 35 000 45 000 75 000 3100 000 11 500 25 000 Kommunstorlek

&_—

11,0

_Lån per lönekrona Lån per lönekrona, riksgenomsnitt 0,53 ———Lån per anslagskrona —-—-— Lån per— onäluqskronu, riksgenomsnitt 0,25

' biblioteksservicen och i förekommande fall programverksamhet med ut- ställningar etc.

3.4.4. Lån per anslagskrona

På motsvarande sätt kan man också sätta bibliotekens bruttoanslag i relation till antalet lån. Även här ter sig de minsta biblioteken som effek- tivast vilket framgår av nedanstående tabell. (Jfr figur 3.3.)

Lån per anslagskrona Mindre än 8 000 invånare 0,32

8 000 214 999 0,26 15 000 — 19 999 0,25 20 000 _ 29 999 0,22 30 000 — 39 999 0,22 40 000 — 49 999 0,19 50 000 — 99 999 0,20 mer än 99 999 0,27 Genomsnitt för riket 0,25

• Sida 128
•  Original

Det finns anledning att åter igen bringa de mindre bibliotekens bedröv- ligt låga utlåningssiffror per bok och per invånare i åtanke. Här liksom i så många av de tidigare tabellerna framgår med all önskvärd tydlighet att biblioteken i de medelstora städerna har det i lån uttryckt sämsta utbytet av satsade medel. Att se detta i relation till dessa biblioteks ofta mycket markerade intresse för annan verksamhet än ren utlåningsverksamhet tor- de vara mer än befogat.

3.4.5 Kostnad per län

Att uttrycka samhällets kostnader för biblioteken som en kostnad per boklån är även det ett uttryck för en farlig begränsning av värderingen av bibliotekets insatser. Med denna reservation klart uttalad presenteras föl- jande tabell. (Jfr figur 3.4.)

,;x D

ul ul

N ul

,»-————""'___——"lr-—__

, ./. '_'—._.—-_.—'N. ————————qu—————

0 i | i | i | i | i | | | | 0 50 000 80 000 inv. 5000 17 500 55 (100 451100 75 000 340 000 11 500 25 000 Kommunstorlek

_ Bruttokostnad/invönore

Bruttokostnod/invånare, riksgenomsnitt 25,35 ——— Personalkostnod/invånare -—-—— Personalkostnod/invånore, riksgenomsnitt 11,85 —'—'— Ovriga kostnader/invånare ————— Ovriga kostnader/invånare, riksgenomsnitt 7, 23 --——-- Mediakostnod/invånure —————— Mediakostnod/invånore, riksgenomSnitt 6.20

Figur 3.4

• Sida 129
•  Original

Kostnad per län Mindre än 8 000 invånare 3,11

8 000 — 14 999 3,79 15 000 — 19 999 4,07 20 000 — 29 999 4,45 30 000 -— 39 999 4:56 40 000 — 49 999 5933 50 000 — 99 999 5,04 mer än 99 999 3,74 Genomsnitt för riket 4,05

För mången som betraktar bibliotekets verksamhet som huvudsakligen en utlåningsfunktion torde det komma som en överraskning att genom- snittskostnaden per län ligger över 4 kr och att den inte ens på de minsta biblioteken går under 3 kr. Detta är siffror som är väl värda att begrunda i samband med diskussionen om huruvida biblioteken bör tillhandahålla allt tänkbart material inklusive de allra billigaste trycksakerna. Från biblio- tekshåll hävdas i allmänhet kvalitetskriterier men frågan är om man inte med lika stor rätt skulle kunna utifrån rent ekonomiska utgångspunkter göra gällande att det måste vara samhällsekonomiskt mycket olönsamt att skaffa lättillgängligt material som är så billigt att kostnaden för förvaring och utlåning blir högre än själva inköpskostnaden. Det är ju ändå till sist kommunens invånare som i båda fallen får svara för uppkommande kost- nader.

3.5 Fördelningen av mediaanslaget

I anslutning till den analys som i föregående kapitel gjorts av bibliotekens ekonomi kan det ha sitt intresse att också studera hur mediaanslaget utnyttjas för olika typer av media. En detaljerad redovisning ges i nedan- stående tabeller som avser dels en totalsammanställning av mediaanslagets fördelning i kommuner av olika storlekar, dels fördelningen i % på huvudbibliotek och filialer av de olika slagen av redovisade media.

Den som studerar fördelningen av mediaanslaget mellan huvudbiblio- tek och filialer finner snabbt att differensema kan vara synnerligen be- tydande även mellan bibliotek som finns i sinsemellan relativt likartade kommuner. Det vore oriktigt att med ledning av de här framlagda siffror-

Tabell 3.1 Procentuell fördelning av mediaanslaget i kommuner av olika storleksordning.

50 000 40 000 30 000 >99 999 —99 999 —49 999 —39 999

Facklitteratur 38,89 40,45 42,42 39,74 Skönlitteratur 27,70 27,09 27,41 27,81 Barn- 0 ungd litt 16,78 17,97 22,95 20,32 Talböcker ljudband 2,59 3,38 1,20 2,21 Grammofonskivor 2,56 2,71 1,77 1,19 Bildband film 1,07 1,07 0,71 1,14 Tidskr tidningar 8,46 5,70 6,73 6,11 Katalogkort 0,60 1,45 2,30 1,63 Summa 98,65 99,82 105,49 100,15

• Sida 130
•  Original

Tabell 3.1 (forts.)

20 000 —29 999

15 000 —19 999

8 000 —14 999 (8 000

Facklitteratur 37,95 40,41 39,30 33,52 Skönlitteratur 27,57 26,95 30,08 37,52 Barn- 0 ungd litt 19,45 16,66 19,39 18,03 Talböcker ljudband 2,44 3,32 0,55 0,13 Grammofonskivor 2,38 1,68 2,63 0,92 Bildband film 0,32 0,21 0,86 0,23 Tidskr tidningar 7,49 6,70 5,73 2,87 Katalogkort 1,60 1,72 1,97 2,17

Summa 99,20 97,65 100,5 95,39

na försöka konstruera något bestämt samband mellan kommunstorlek och filialorganisation. Ett par anmärkningar kan dock vara berättigade. Det torde vara logiskt att mycket stora kommuner med tätortsbebyggelse måste, trots befolkningskoncentrationen, byggas ut med ett antal filialer av betydande storlek. Att huvudbibliotekets relativa betydelse härigenom minskas är uppenbart. Materialet visar också att i dessa kommuner ca 60% av resurserna fördelas till filialerna. Att ca 15 % av tillgängliga resurser placeras på filialen i de två minsta grupperna medan endast 6 % i den från slutet tredje gruppen kan förefalla förvånande. Utan att närma- re ha analyserat hållbarheten av tesen vågar jag göra gissningen att detta sammanhänger med en stark koncentration till huvudbiblioteket av me- diaresurserna i det bibliotek som har en heltidsanställd bibliotekarie. Det- ta behöver inte innebära en motsvarande utarmning av filialsystemen utan speglar med all sannolikhet endast de strävanden till effektiva cirku- lationsrutiner som är normala i detta sammanhang. Den relativt sett hög- re procentuella andelen för de minsta kommunerna skulle då på motsva- rande sätt vara ett tecken på att dessa organisationer i högre grad arbetar med bokbestånd fast placerat på mycket små filialer. Detta är, det bör upprepas, en gissning som är grundad på tidigare erfarenheter av de mins- ta bibliotekens organisation.

3.5.1 .] Facklitteratur

Det är ett omvittnat faktum att andelen av facklitteraturutlåning under senare år har stigit markant på biblioteken. Tyvärr finns ingen kontinuer- lig statistik som visar hur bokbeståndets utveckling varit. De här presen- terade siffrorna ger endast en blixtbelysning av situationen 1970. Figur 3.5 visar hur stor procentuell andel av mediakostnaden som använts till facklitteraturköp i olika kommuner. Det mest frapperande såväl när det gäller facklitteraturen som övriga litteraturkategorier är den mycket be- gränsade variationen mellan olika stora bibliotek. Visst kan man se smär- re variationer men det kan inte undgå att förvåna att man i ett land som helt saknar via en bibliotekslagstiftning givna direktiv för mediaanslagets användning kan få en så utomordentligt enhetlig bild av resursutnyttjandet som diagrammet visar. Det kommer dock i ett senare avsnitt att påvisas hur bibliotekens inköpsbeteende i första hand, enligt vad enkätsvaren visar, styrs av låntagarefterfrågan eller faktorer som står i mycket nära

• Sida 131
•  Original

en.) Mediakostnad = ”verklig kostnad” i fråga 11. Tabell 3.2 Mediainköpskostnadernas fördelning 1970. (Fråga 111 1 enkai-

Huvudbibliotek, % av Filial, % av Bokbuss, % av

komm totala media- k05tn

huvud- bibl totala media- kostn

komm totala media- kostn

til totala media- k0stn

komm totala media- kostn

bok- bussens totala media- kostn

>99 999 inv Mediakostnad 1 405 159 kr

Fack Skön Barn- 0 ungdom Talböcker ljudband Skivor Bildband film Tidskr tidn Katalogkort

Summa

50'—99 999 inv Mediakostnad 480 314 kr

Fack Skön

Barn- 0 ungdom Talböcker ljudband Skivor Bildband film Tidskr tidn Katalogkort

Summa 40%49 999 inv Mediakostnad 459 635 kr

Fack Skön Barn- 0 ungdom Talböcker ljudband Skivor Bildband film Tidskr tidn Katalogkort

Summa

30'—39 999 inv Mediakostnad 229 308 kr

Fack Skön Barn— 0 ungdom Talböcker ljudband Skivor Bildband film Tidskr tidn Katalogkort

Summa

15,31 40,05 22,52 38,91 1,06 41,73 10,42 27,26 16,45 28,42 0,83 32,68 3,78 9,89 12,38 21,39 0,62 24,41 1,90 4,97 0,69 1,19 _ _ 0,93 2,43 1,63 2,82 _ _ 0,81 2,12 0,26 0,45 _ _ 4,78 12,50 3,68 6,36 _ _ 0,30 0,78 0,27 0,47 0,03 1,18 38,23 100,00 57,88 100,01 2,54 100,00 29,92 45,66 8,54 30,95 1,99 29,70 15,09 23,03 9,45 34,25 2,55 38,06 9,05 13,81 6,79 24,61 2,13 31,79 3,05 4,65 0,33 1,20 _ _ 2,39 3,65 0,32 1,16 _ — 1,07 1,63 _ _ _ _ 4,13 6,30 1,57 5,69 _ _ 0,83 1,27 0,59 2,14 0,03 0,45 65,53 100,00 27,59 100,00 6,70 100,00 21,72 40,22 17,54 41,91 3,16 32,78 14,85 27,50 10,92 26,09 1,64 17,01 9,98 18,48 9,52 22,75 3,45 35,79 1,17 2,17 0,03 0,07 _ _ 0,94 1,74 0,83 1,98 _ _ 0,44 0,81 0,27 0,65 _ _ 3,96 7,33 1,76 4,21 1,01 10,48 0,94 1,74 0,98 2,34 0,38 3,94 54,00 99,99 41,85 100,00 9,64 100,00 30,02 40,85 7,57 34,19 2,15 47,57 20,41 27,77 6,16 27,83 1,24 27,43 12,08 16,44 7,13 32,20 1,11 24,56 2,19 2,98 — _ 0,02 0,44 1,19 1,62 _ _ _ _ 1,14 1,55 _ _ _ _ 5,20 7,08 0,91 4,11 _ _ 1,26 1,71 0,37 1,67 _ _ 73,49 100,00 22,14 100,00 4,52 100,00

• Sida 132
•  Original

Huvudbibliotek, % av Filial, % av Bokbuss, % av komm huvud- komm fil komm bok- totala bibl totala totala totala bussens media- totala media— media- media- totala kostn media- kostn kostn kostn media- kostn kostn 20'—29 999 inv Mediakostnad 198 984 kr Fack 27,48 39,16 8,36 35,83 2,11 37,08 Skön 19,17 27,32 6,74 28,89 1,66 29,17 Bam-o ungdom 11,81 16,83 6,89 29,53 0,75 13,18 Talböcker ljudband 2,33 3,32 0,11 0,47 — — Skivor 2,38 3,39 — — » — Bildband film 0,32 0,46 — — — — Tidskr tidn 5,51 7,85 0,83 3,58 1,15 20,21 Katalogkort 1,18 1,68 0,40 1,71 0,02 0,35 Summa 70,18 100,01 23,33 100,01 5,69 99,99 15'—19 999 inv Mediakostnad 124 481 kr Fack 38,03 43,08 1,81 28,68 0,57 18,63 Skön 22,74 25,76 2,52 39,94 1,69 55,23 Barn- 0 ungdom 14,22 16,11 1,64 25,99 0,80 26,14 Talböcker ljudband 3,32 3,76 — — — — Skivor 1,68 1,90 — — — — Bildband film 0,21 0,23 — — — — Tidskr tidn 6,49 7,35 0,21 3,33 — — Katalogkort 1,59 1,80 0,13 2,06 — — Summa 88,28 99,99 6,31 100,00 3,06 100,00 8'—14 999 inv Mediakostnad 72 801 kr Fack 33,67 40,08 5,04 33,60 0,59 39,07 Skön 24,11 28,70 5,43 36,20 0,54 35,76 Barn- 0 ungdom 15,41 18,35 3,60 24,00 0,38 25,17 Talböcker ljudband 0,55 0,65 — — — — Skivor 2,57 3,06 0,06 0,40 — — Bildband film 0,86 1,02 — — — — Tidskr tidn 5,18 6,17 0,55 3,67 — — ; Katalogkort 1,65 1,96 0,32 2,13 — — Summa 84,00 99,99 15,00 100,00 1,51 100,00 f (8 0001nv : Mediakostnad 20 239 kr Fack 29,32 36,50 4,02 28,23 0,18 21,95 , Skön 30,52 37,99 6,63 46,56 0,37 45,12 Barn- 0 ungdom 14,73 18,34 3,05 21,42 0,25 30,49 Talböcker ljudband 0,13 0,16 — — — — Skivor 0,85 1,06 0,06 0,42 0,01 1,22 Bildband film 0,23 0,29 — — — — Tidskr tidn 2,64 3,29 0,22 1,54 0,01 1,22 Katalogkort 1,91 2,38 0,26 1,83 — — Summa 80,33 100,01 14,24 100,00 0,82 100,00 132 SOU l972:61

• Sida 133
•  Original

Huvudbibliotek, % av

Filial, % av Bokbuss, % av

komm huvud- komm fil komm bok- totala bibl totala totala totala bussens media- totala media- media- media- totala kostn media- kostn kostn kostn media- kostn kostn

Riket totalt Mediakostnad riksgenomsnitt 97 662

Fack 26,16 40,78 11,46 36,43 1,34 36,81 * Skön 18,27 28,48 9,66 30,71 1,22 33,52 1 Barn- 0 ungdom 10,03 15,64 7,39 23,49 1,02 28,02 i Talböcker ljudband 1,77 2,76 0,26 0,83 — —

Skivor 1,57 2,45 0,57 1,81 — — Bildband film 0,71 1,11 0,09 0,29 — —

Tidskr tidn 4,59 7,16 1,65 5,24 0,02 0,55 Katalogkort 1,05 1,64 0,38 1,21 0,04 1,10

Summa 64,15 100,02 31,46 100,01 3,64 100,00

En sammanställning av data ur tabell 3.2 ger rikets totala mediakostnad för folkbiblioteken 1970:

Facklitt 39

Böcker och inb Skönlitt 29 87 % Barn 0 ungd 19

Tidn och tidskr 6 % Talböcker o andra ljudband 2 Övrigt Grammofonskivor 3 Bildband filmer 1 7 % Katalogkort 1 100 %

samband med denna som exempelvis beskrivning av böckernas sakinne- håll och kännedom om författarens renommé. Skall man våga tolka det föreliggande materialet så att låntagarefterfrågan är tämligen uniformi kommuner av olika storlek i varje fall så långt som den grova indelningen i facklitteratur, skönlitteratur går. Naturligtvis måste man också i detta sammanhang ta stor hänsyn till det faktum att inköpet självklart måste göras inom ramen för bokutbudet men även här torde det vara mer än sannolikt att förlagen i görligaste mån anpassar sitt utbud till den kund- efterfrågan man med större eller mindre rätt tror sig ha märkt. Oavsett vad anledningen är kan man dock konstatera att differensema mellan olika bibliotekstyper i fråga om andelen av facklitteratur är mycket små och i de flesta fall sannolikt relativt slumpartade. Den enda avvikelse av någon betydelse är de allra minsta biblioteken som, inte oväntat, visar en något lägre andel facklitteratur än övriga bibliotek.

• Sida 134
•  Original

Procen+ Figur 3.5 Mediakostna- |00— dernas procentuella fördel- ning på olika media.

90— 80— 70—

60—

50—

30—

20—

(8000

= e: = = = = = = = i: =: 6: 0 ln ") _ | | N :: = = 0 D = m 0, ol ”

An+ul invånare %Facklihemtur % Tidningar, tidskrifter

Em Skönlitteromr Dövrigt (AV—media Katalogkort) åar-n- och ungdomsböcker

29 000 — 20 000 ¹⁹ [100—!5 000 110000— 8 000

= = = = Q' I C D =) U') cr

3.512 Skönlitteratur för vuxna

De iakttagelser som gäller för facklitteraturen gäller också i stort sett skönlitteraturen. Här är dock skillnaden mellan de minsta bibliotekens inköpsbeteende och de största ännu markantare. Dessa mindre bibliotek har en klart större andel skönlitteratur än vad större bibliotek har och det torde vara mycket troligt att detta speglar en något annorlunda inriktning hos de mindre biblioteken. Det framgår inte av det föreliggande siffer- materialet men erfarenheter från andra områden pekar tämligen starkt på att många mindre bibliotek uppfattar sin roll som mera att vara förmedlare av underhållningslitteratur och mindre att vara en informa- tionscentral eller central för vuxenutbildning eller dylikt. Det är en öppen fråga huruvida detta är en anpassning till efterfrågan eller en

• Sida 135
•  Original

anpassning till bibliotekspersonalens utbildningsnivå, men sannolikt kan båda faktorerna spela in. Att det mycket begränsade öppethållandet av dessa minsta biblioteksenheter måste allvarligt hämma varje försök till aktiv studieverksamhet förefaller klart och även detta torde få som effekt att dessa biblioteks huvudfunktion blir underhållande snarare än utbil- dande.

3.513 Litteratur för barn och ungdom

Det är beklagligt att vi inte för närvarande kan kartlägga utvecklingen av bokbestånden för barn och ungdom. Den bild som 1970 års resursan- vändning ger tyder på att alla biblioteksstorlekar tillmäter barn- och ungdomslitteraturen i stort sett samma vikt. Mycket talar för att detta innebär att inte minst de mindre folkbiblioteken på senare år kommit att omvärdera sin inställning till barnböckerna. En bidragande orsak till detta torde vara att skolbiblioteken i allt högre grad inriktas på att vara serviceorgan i skolarbetet och mindre på att vara utlåningsbibliotek till skolungdomen. Det bör också i detta sammanhang understrykas att den procentuella fördelningen av mediaanslaget inte självklart ger en riktig bild av den faktiska fördelningen av inköpen räknade i antal inköpta enheter. Genomsnittskostnaden för en barnbok är knappt 15 :— medan en vuxenbok i genomsnitt kostar 25:—.

3.5.1 .4 Tidningar och tidskrifter

Tidningar och tidskrifter behandlas i motsats till bokinköpen tämligen olika på olika stora bibliotek men även här kan man se en klar tendens från de minsta bibliotekens ca 3 % till de största bibliotekens ca 8,5 %. Att de minsta biblioteken har en så drastiskt mycket mindre andel tidningar och tidskrifter skall självklart inte ses som ett utslag av att de mindre kommunernas invånare har ett mindre intresse för tidskrifter utan är säkert en direkt följd av att endast få personer har möjlighet att utnyttja bibliotekets tidskriftsbestånd under den mycket korta tid biblioteket är öppet varje vecka. Så fort kommunen kommer i den situationen att biblioteket har heltidsanställd personal och följaktligen ett rimligare öppethållande stiger andelen tidningar och tidskrifter till närmare 6 % eller däröver. [ detta sammanhang finns också anledning att erinra om att anslagen uttryckta i absoluta tal är utomordentligt mycket större i kommuner med heltidsanställd personal än i de minsta kommu- nerna varför skillnaderna i tidskriftsbestånd mellan dessa båda typer av bibliotek är mycket stora.

3.5.l_5 Grammofonskivor

AV—medias roll i biblioteksverksamheten har fått en mycket framträdan- de plats i biblioteksdebatten. inte minst därför har det sitt intresse att konstatera vilken utomordentligt blygsam roll dessa media än så länge spelar i bibliotekens resursfördelning. Grammofonskivorna får inte inom någon kategori 3 % av anslaget och för de minsta bibliotekens vidkom- mande år deras andel inte mer än 0,92 %.

• Sida 136
•  Original

3.5.1.6 Talböcker och andra ljudband

Det antas allmänt att ljudbanden efter hand kommer att spela en mera framträdande roll i biblioteksverksamheten, kanske framförallt inom vuxenutbildningen. Ännu så länge torde det dock vara tämligen klart att talböcker för synskadade här utgör den klart dominerande gruppen. Att biblioteken sedan länge haft ett dokumenterat intresse för denna handi- kappverksamhet är väl känt. Likaledes är det ett erkänt faktum att inga bibliotek försöker bygga upp fullständiga samlingar för handikappade av motsvarande karaktär som de normala samlingarna. Detta sker med hänvisning till att de synskadade har ett eget centralbibliotek i Stockholm som svarar för litteraturförsörjningen av mera specialiserad litteratur. Det bestånd som redovisas på de olika biblioteken i det här föreliggande materialet bör alltså ses som kompletterande bestånd av i huvudsak sådan litteratur som är så mycket efterfrågad att väntetiderna vid beställning från De blindas förenings bibliotek blir oacceptabelt långa. Biblioteken i storleksordningen 50 000 — 99 999 invånare har här den högsta andelen med 3,38 %.

Värt att notera är också att de minsta biblioteken praktiskt taget saknar talböcker, en situation som speglar det faktum att länsbiblioteken i detta avseende helt svarar för litteraturförsörjningen. Det bör också påpekas att kostnaden för talböcker är hög varför bibliotek med små anslag under inga omständigheter kan tänka sig att bygga upp egna samlingar.

3.5.1 .7 Filmer och bildband

Denna kategori har medtagits huvudsakligen därför att den spelar en roll i debatten. [ bibliotekens praktiska arbete har den dock knappast satt nämnvärda spår ännu. De minsta bibliotekens 0,23% och de största bibliotekens 1,7 % speglar vältaligt det faktum att AV-media än sålänge spelar en försvinnande liten roll vid sidan av böckerna. Dock bör de observeras eftersom de i anslutning till bibliotekens programverksamhet kan ha en viss betydelse. Hur den framtida utvecklingen i detta avseende kommer att bli är för tidigt att uttala sig om men det bör observeras att planerna på kommunala läns-AV-centraler kan få ett avgörande inflytan- de på denna utveckling.

3.5.1 .8 Katalogkort

För fullständighetens skull bör också bibliotekens inköp av katalogkort noteras eftersom detta är en ofrånkomlig post inom mediaköpen. Att den spelar en förhållandevis liten roll illustreras av det faktum att den inte ens på de minsta biblioteken, där kostnaden blir förhållandevis störst, uppgår till mer än ca 2 %.

3.5.1 .9 Sammanfattning

Fördelningen av mediaanslaget har hittills inte uppmärksammats nämn- värt vilket stundom lett till vissa felbedömningar av bibliotekens köpkraft

• Sida 137
•  Original

i olika avseenden. Den här genomförda undersökningen visar exempelvis att endast ca 87 % av mediaanslaget används för bokinköp och bindning. Detta innebär att när man, som ofta sker, slentrianmässigt sätter likhetstecken mellan mediaanslaget (ca 50 milj kr 1970) och bokinköpen gör man sig skyldig till en klar överskattning av bibliotekens köpkraft. I själva verket torde den riktiga siffran här ligga närmare 42,5 milj kr. Att sedan merparten av de drygt 6 % som utnyttjas för tidnings- och tidskriftsprenumerationer också kanaliseras genom bokhandeln är givet. Räknar man fram ett riksgenomsnitt för mediaanslagets fördelning för de svenska folkbiblioteken erhålls följande approximativa värden: facklitte- ratur 39 %, skönlitteratur 29 %, barn- och ungdomslitteratur 19 %, talböcker och ljudband 2 %, grammofonskivor 3 %, bildband och filmer l %, tidningar och tidskrifter något över 6 % och katalogkort ca 1 %. Gör man det antagandet att antalet mycket små bibliotek kommer att drastiskt minska genom kommunsammanläggningen kan det vara berätti- gat att för framtiden räkna med något högre andel facklitteratur.

• Sida 138
•  Original

4. Bibliotekens bokinköpspolitik år 1970

4.1. Sambindningen 1970

1 de följande avsnitten kommer olika aspekter på bibliotekens bokinköp att beröras med utgångspunkt i de svar som lämnats av biblioteken på den enkätförfrågan som omnämnts i kapitel 3. Ett dominerande inslag i enkäten utgör de frågor som på olika sätt försöker skaffa underlag för en bedömning av bibliotekens värdering av den så kallade sambindningsser— vicen. Detta är inte platsen för en ingående beskrivning av sambindnings- rutinerna men för att i någon mån motivera det stora utrymme somi enkäten ägnats denna Speciella form för litteraturförmedling kan det vara på sin plats att ge några sammanfattande uppgifter om sambindningsverk- samhetens omfattning. Självfallet finns det ingen möjlighet att ge en exakt siffra för hur många böcker som köptes på grundval av sambind- ningsomdömena. Det är ett mycket välkänt faktum att många bibliotek som av olika anledningar köper böcker utanför sambindningen ändå i stor utsträckning utnyttjar sambindningsomdömena som ett urvalsinstrument. Nedanstående sifferuppgifter ger sålunda endast information om köpen genom sambindningen och kan alltså sägas vara en minimiuppskattning av sambindningsverksamhetens effekt.

4.1.1. Sambindningsförsäljningens fördelning 1970

Under året fakturerades totalt 1 762 558 band, varav 1 004 670 utgjor- des av vuxenböcker och 757 888 utgjordes av barn- och ungdomsböcker. Antalet titlar i den ordinarie sambindningen var totalt 3 428. Av dessa utgjordes 2 773 av böcker för vuxna, som i sin tur fördelades på 822 skönlitterära titlar och 1951 titlar facklitteratur. 655 barn- och ung- domsböcker erbjöds, varav 467 utgjordes av skönlitteratur och 188 av facklitteratur. Antalet sålda exemplar per titel var i genomsnitt för vuxenböcker 347 och för barn- och ungdomsböcker 924. De titlar som såldes i flest exemplar var:

• Sida 139
•  Original

Barn— och ungdomsböcker

Vuxenböcker

Lang, Staden sover 2 270 Sandberg, Buffalo Bengt och Campbell, Hästar och ponnyer 2 175 indianerna 3 895 Trenter, Odjuret 2 075 Lindgren, Än lever Emil i Widding, 1812 2 035 Lönneberga 3 500 Truxa, Trolla med Truxa 2 000 Hergé, Faraos cigarrer 3 000 Fogelström, Café Utposten ] 960 Hergé, Krabban med guld- Gustaf-Janson, [ sommarns klorna 3 000 friska vind 1 950 Hergé, Koks i lasten 2 600 MacLean, Festen vid grottorna 1 930 Lindgren, Pippi håller kalas 2 600 Lyttkens, Att vara någon 1 900 Lindgren, Pippi är starkast i Sjöwall, Polis, polis, potatis- världen 2 600 mos ] 870 Sucksdorff, Toni, elefant- Nordh, Bodil Jonsdotter 1 800 förarens son 2 600 Ekelöf, Rapport från en Sandberg, Stora tokboken 2 500 skurhink ] 710 Hergé, Castafiores juveler 2 490 Moberg, Min svenska Mattson, Kråkguldet 2 300 historia. 1 1 585 888 gåtor 2 300 Appelgren, ABC i orientering 1 500 Arthur, A. Hitchcock löser Ekström, Elddansen 1 490 spindelns gåta 2 100

Jansson, Sent i november 2 100 Unnerstad, Klarbärskalaset 2 100

1 den ordinarie sambindningen såldes 1 525 823 band. Genom speciella skolurval och andra specialerbjudanden såldes 236 735 band. De drygt 1,5 miljonerna band i den ordinarie sambindningen kostade biblioteken 31 485 941 :— vilket innebär ett genomsnittspris per ex av kr 20:64.

4.1.2. Folkbibliotekens sambindningsköp

Nedanstående tablå visar inköpen genom den ordinarie sambindningen 1970.

Antal band Fakturerat belopp Antal % Kr % Folkbibliotek 1 166 933 76,5 24 834 410 78,9 Skolbibliotek 282 080 18,5 4 974 134 15,6 Ovrigt 76 750 5 1 677 397 5,3 Summa 1 525 823 100 31485 941 100

Ur den ordinarie sambindningen köper alltså folkbiblioteken ca 76,5 % av antalet sålda band till ett värde som svarar mot närmare 80 % av den totala sambindningens värde. Att den procentuella andelen av fakturabe- loppet är högre än den procentuella andelen av antalet band innebär att folkbiblioteken köper en större del dyrare böcker än skolbiblioteken. Folkbiblioteken betalade i genomsnitt 21:28 för sambindningsböckerna medan skolorna endast betalade 17:64. Det genomsnittliga bokpriset var som tidigare nämnts 20:64. För en bedömning av sambindningsförsälj- ningens totala betydelse måste man också ta hänsyn till försäljningen genom specialerbjudanden och från lager. Någon analys på olika kund— grupper av denna försäljning har av datatekniska skäl inte varit möjlig att

• Sida 140
•  Original

göra. Rent erfarenhetsmässigt kan dock sägas att skolornas andel av denna försäljning proportionellt sett är större än ur den ordinarie sambindningen. Det särskilda urvalet för skolan betyder härvidlag myc- ket. Folkbibliotekens totalt sett mycket dominerande ställning innebär dock att det förefaller rimligt att räkna med att de svarar för tillsammans ca 50 % av försäljningen genom specialerbjudanden och från lager.

'Om man utgår från att de böcker som sålts genom specialerbjudanden haft i genomsnitt samma pris som de böcker skolbiblioteken köpt, dvs 17:64 får man fram ett totalvärde för denna försäljning av 4 176 005:—. Enligt ovan antagna förutsättningar skulle hälften av detta belopp läggas till folkbiblioteksköpen som därigenom skulle öka med 2088 003:—. Folkbibliotekens totala inköp genom sambindningen skulle då vara i storleksordningen 26 922 413:—.

4.1.3. Sambindningens marknadsandel inom folkbibliotekssektorn

Vi har tidigare undersökt fördelningen av mediaanslagen på biblioteken (3.5.1) och därvid kunnat konstatera att ca 85 % av mediaanslaget utnyttjas för köp av böcker. Mediaanslagets bruttosumma för folkbiblio- teken i riket låg som bekant vid ca 49 000 000:—. 85 % av detta belopp utgör 41 650 000:—. Av detta belopp utgör sambindningsförsäljningen drygt 64,6 %, vilket sålunda skulle vara sambindningens marknadsandel på folkbiblioteken. Mer än varannan bok till svenska folkbibliotek köps alltså genom sambindningen.

4.2 Bedömning av bibliotekens underlagsmaterial för bokinköp 4.2.1 Svarstabellen

Denna tabell ger endast upplysning om hur biblioteken bedömer frekven- sen av utnyttjandet av de olika hjälpmedlen. Tabellens uppställning anger biblioteken i samma storleksgruppering som tidigare med de största biblioteken i kolumnen längst till vänster. Ju lägre siffra som anges, desto högre frekvens har hjälpmedlet. Det oftast använda har sålunda siffran 1 och det som används sällan eller aldrig har siffran 5—6.

4.2.2. Recensioner

Biblioteken uppmanades att ta ställning till fyra olika typer av recensio- ner, nämligen sambindningsomdömena, dagspressrecensioner, fackpress- recensioner och recensionerna i den speciella recensionstidskriften Bokre- vy, som avlöst det tidigare omfattande recensionsavdelningen i Biblio- teksbladet.

4.2.2.1 Sambindningen

Denna recensionstyp utnyttjas oftare än någonting annat på bibliotek av alla storleksordningar. Den har genomgående fått en väsentligt högre gradering än något annat alternativ. Närmast jämförlig är inom de allra

• Sida 141
•  Original

Tabell 4.1 Vilket underlagsmaterial utnyttjas vid inköpen av böcker? (Fråga VI i enkäten).

invånare

100 000

50 000 -99 999 30 000 ——39 999 15 000 —19 999

Sambindningsomdömen Dagstidningsrecensioner Fackpressrecensioner

Svensk bokförteckning (ur bokhandelstid-

skriften Svensk bokhandel)

Bokrevy (recensionstidskriften som avlöst Biblioteksbladets rec avd)

Bokförlagskataloger

Almqvist & Wiksells litteraturtjänst

Påseendeexemplar (läsexemplar) Låntagarförslag

Förslag av anlitade experter Övrigt

1,00 (0,00) 2,33 (1,03) 1,83 (0,75) 1,33 (0,52) 3,83 (0,98) 2,67 (0,52) 3,17 (1,60) 2,50 (1,52) 5,17 (2,04) 4,33 (0,82) 3,33 (2,34) 1,00 (0,00) 1,86 (0,77) 2,64 (0,84) 1,93 (1,33) 3,00 (1,11) 3,57 (1,50) 3,79 (1,19) 3,71 (0,99) 5,00 (1,36) 4,07 (0,73) 4,93 (1,77) 1,00 (0,00) 2,44 (0,63) 3,38 (1 ,20)

' 2,94

(1,69)

3,69 (1,40) 4,19 (1,11) 4,69 (1,14) 3,75 (1,18) 4,88 (1,54) 4,63 (0,96) 4,63 (2,13)

1,12 (0,33) 2,41 (1,06) 3,24 (1,09) 2,94 (1,52) 3,41 (1,33) 3,65 (1,32) 4,94 (1,03) 4,59 (0,94) 4,00 (1,62) 4,59 (1,12) 4,88 (2,09)

Anm Siffrorna i tabellen är medelvärden Siffrorna inom parentes är standardavvikelsen l underlagsmaterialet utnyttjas mycket ofta ² = underlagsmaterialet utnyttjas tämligen ofta ³ = underlagsmaterialet utnyttjas ibland

⁴ = underlagsmaterialet utnyttjas ganska sällan ⁵ = underlagsmaterialet utnyttjas mycket sällan ⁶ = underlagsmaterialet utnyttjas aldrig

• Sida 142
•  Original

största biblioteken tidskriften Svensk Bokhandel, men det är en klar skillnad mellan utnyttjandet av dessa bägge hjälpmedel. Den intressan- taste avvikelsen från mönstret visar de minsta biblioteken som har den klart mest tveksamma attityden till sambindningslistorna. Även här utgör de dock den i särklass oftast använda recensionskällan.

4.2.2.2 Dagspressrecensioner

Här pendlar omdömena mellan mycket ofta och tämligen ofta i de större biblioteken och mellan tämligen ofta och ibland för de mindre bibliote- ken. I gruppen 20 000 — 30 000 väger omdömet to in något över från ibland mot ganska sällan. Denna värdering kan kompletteras med några upplysningar ur Bibliotekstjänsts försäljningsstatistik. Sedan ett antal år erbjuder nämligen Bibliotekstjänst särtryck av dagspressrecensionerna ur följande tidningar: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, Hufvudstadsbladet (Helsingfors), Sydsvenska Dagbladet Snällposten, Arbetet och Svenska Dagbladet. Dessa recensionskopior som distribueras var 10:e dag och är registrerade i ett överskådligt recensions- register såldes under 1970 i följande upplagor:

Abonnemang

AB 73 DN 170 GHT 102 Hbl 47 SDS 62 Arb 92 SvD 130

Någon ingående analys av kundstrukturen har inte gjorts, men det förhåller sig otvivelaktigt så att korrelationen är mycket hög mellan gruppen bibliotek med heltidsanställd personal och gruppen abonnenter på recensionsservicen.

4.2.2.3 Fackpressrecensioner

Detta är en litteraturbevakning som uppenbarligen blir allt svårare ju mindre biblioteket är. De största biblioteken uppger här att man tämligen ofta med en dragning åt mycket ofta utnyttjar också fackpressrecensio— ner, men för övriga grupper ligger värdena som bäst vid ibland med dragning mot tämligen ofta och sjunker för de minsta bibliotekens vidkommande till ganska sällan med en dragning åt mycket sällan.

4.224. Bokrevy

Tidskriften Bokrevy förtecknar fler böcker än dem som kommer i sambindningshäftena. Recensentstaben är delvis densamma men utrym— met som står till buds för en recension i Bokrevy är, fastän fortfarande mycket begränsat, dock större än sambindningsomdömet. Av bibliote- kens svar får man intrycket att Bokrevys värde som underlagsmaterial för bokinköp är tämligen begränsat. Som bäst får den betyget att den används ibland, men genomgående är bedömningen, to rn för de större

• Sida 143
•  Original

biblioteken att den används ganska sällan. Man kan spekulera över orsakerna till detta — en starkt bidragande orsak är självfallet den tidigare recenseringen i sambindningen. Det är dock förvånande att de minsta biblioteken, som ofta har en uttalad svårighet att följa den kontinuerliga utgivningen, inte mera utnyttjar detta samlingsregister för komplette- ringsköp. Tyvärr svarar den relativt negativa värderingen av denna recensionsverksamhet tämligen väl mot bibliotekens i prenumerationssiff— ror uttryckta intresse för Bokrevy.

Under 1970 var den prenumererade upplagan knappt 2 000 exemplar.

4.2.3. Information från bokförlag och bokhandel

Vid sidan av de olika recensionstidskrifterna hämtar biblioteken sedan gammalt också viss information från olika förlagskataloger men också med hjälp av speciell litteraturservice inom olika specialområden som tillhandahålls av framför allt specialinriktade bokhandlare, som Sand— bergs, Gumperts och Almqvist och Wiksell.

4.2.3.l Bokförlagskataloger

Förlagskatalogernas frekvens i inköpsarbetet synes genomgående vara relativt låg. Omdömena varierar mellan tämligen sällan till ibland med en dragning åt tämligen ofta på de allra största biblioteken. Intressant är att de minsta biblioteken genomsnittligt anger ett något högre intresse för förlagskatalogerna som underlagsmaterial än för Bokrevy och fackpress- recensioner. I själva verket placeras förlagskatalogerna här på tredje plats efter sambindningsrecensioner och dagspressrecensioner.

4.232 Almqvist & Wiksells litteraturtjänst

Inte heller här är siffrorna höga, endast de allra största biblioteken anger att man ibland utnyttjar denna service, men genomgående tenderar värdena här att närma sig bottenläget, mycket sällan eller aldrig. Ett studium av kommentarerna i andra sammanhang visar att många biblio- tek dock utnyttjar framför allt Sandbergs bokhandels service i fråga om inköp av utländsk litteratur, varför det finns skäl att tro att en fullständigare redovisning av dessa specialområden hade givit ett något mera positivt utfall. Det är dock självklart att de trots allt begränsade specialområden som bevakas i bokhandelns speciella serviceerbjudanden inte svarar för någon stor del av bokinköpen, varför urvalshjälpmedlet måste vara relativt sällan använt.

4.2.4. Svensk Bokförteckning

Denna helt neutrala förteckning av nyutkommen litteratur spelar självfal- let en roll för de större biblioteken som har tid och möjlighet att bevaka även den utgivning som inte redovisas i sambindningen. Att detta hjälpmedel får en lägre frekvens på de minsta biblioteken är föga förvånande, när man betänker hur ofta dessa bibliotek påpekar att redan sambindningserbjudandena innehåller alltför många titlar.

• Sida 144
•  Original

4.2.5. Bokbedömning av bibliotekspersonal och låntagare

I den klassiska bibliotekarieutbildningen spelade bibliotekariens förmåga att självständigt bedöma böcker för inköp en väsentlig roll och konsten att göra annotationer för interna bokmöten var viktig. Det föreföll motiverat att undersöka hur denna rutin passar in i det moderna biblioteksarbetet. Likaledes var det intressant att om möjligt få ett begrepp om i vilken utsträckning speciella låntagarförslag påverkade inköpsbesluten.

4.2.5.1 Värdering av påseendeexemplar

Att interna recensioner förekommer är självklart på de större biblioteken, som måste ta ställning till inköpsförslag rörande utländsk litteratur, speciallitteratur etc. Jämfört med många andra värderingsmetoder är dock det personliga recenserandet även på dessa bibliotek relativt sällsynt. I övrigt kan man konstatera att sådan verksamhet även på relativt stora bibliotek bedöms som tämligen sällsynt och på de minsta biblioteken förekommer den överhuvudtaget inte alls. Påseende av läsexemplar spelar med andra ord en tämligen undanskymd roll i bibliotekens bokurvalsarbete.

4.252. Låntagarförslag

Att låntagarna själva skulle medverka vid bokurvalet framhålls stundom som ett demokratiskt jämlikhetskrav. Att de i varje fall inte påverkar bibliotekens beslut i nämnvärd utsträckning i dag framgår med all önskvärd tydlighet av värderingen av låntagarinsatserna. Ytterligt sällan spelar denna kategori någon roll för urvalet. Det bör i detta sammanhang påpekas att en viss risk för missuppfattning av frågan har förelegat eftersom ett feltryck i förlagan har inneburit att alternativet kallats låntagarförteckning i stället för låntagarförslag. Denna något kryptiska beteckning kan givetvis ha vilselett någon. Man kan därför studera svaren under rubriken övrigt för att se om låntagarförslag nämnts bland övriga underlag. Så sker också i ett 10-tal fall men de allra flesta bibliotek nämner ingenting om sådan verksamhet. Detta bör självfallet inte tolkas så att biblioteken skulle vara likgiltiga för efterfrågan men sannolikt sker påverkan här indirekt genom att större efterfrågan uppstår på icke inköpta titlar vilket i många fall självfallet leder till inköp.

4.2.6. Övriga källor

Vid genomgång av de kommentarer som under denna rubrik lämnats visar det sig att besök av resande representanter spelar en viss men liten roll. Antikvariatskataloger utnyttjas av ett par bibliotek. Att den vägen försöka hålla nere kostnaderna för bokinköp synes dock vara ovanligt. Direkt rådgivning från bokhandeln nämns i ett fall — av ett mycket litet bibliotek. Utländsk litteratur köps uppenbarligen ofta på rekommenda- tion från Sandbergs bokhandel och Nordisk bokimport, två namn som flitigt förekommer i materialet.

• Sida 145
•  Original

4.3 Sambindningsomdömets värde

Sambindningsomdömet är alltså det oftast använda hjälpmedlet för bokurval och mer än varannan bok som köps till folkbiblioteken är en sambindningsbok. Detta skulle kunna tolkas som ett mycket stort förtroende för sambindningen som urvalsinstrument. Det är emellertid av stort intresse att försöka närmare kartlägga hur biblioteken ser på sambindningsverksamheten. Hur tillförlitligt är sambindningsomdömet? Kan verksamheten förbättras? Vilka är skälen för att man inte köper sambindningsböcker? Undersökningen ger inte något helt uttömmande svar på alla dessa frågor men resultaten är ändå intressanta och redovisas i det följande.

4.3.1. Sambindningsomdömenas tillförlitlighet

Biblioteken kunde här ange siffran 1 för mycket tillförlitligt, 2 för tämligen tillförlitligt, 3 varierande tillförlitlighet, 4 ganska otillförlitligt och 5 mycket otillförlitligt. Sammanställningen har gjorts för varje biblioteksgrupp för sig och inom biblioteksgruppen för varje litteratur- område inom barn— och ungdomsböcker, skönlitteratur, facklitteratur och debattböcker. Åsikterna om tillförlitligheten varierar självfallet även inom grupperna mellan olika bibliotek, men totalt kan man väl ändå våga säga att det är genomgående en mycket enhetlig värdering som gjorts. För samtliga litteraturkategorier gäller att de minsta biblioteken hyser större tilltro till omdömenas tillförlitlighet än de största biblioteken men skillnaderna är relativt små. Ett sammanfattande totalomdöme måste bli att biblioteken anser att sambindningsomdömena har en varierande tillförlitlighetsgrad, men med en klar dragning åt relativ tillförlitlighet. Inte någon grupp har för någon kategori angivit att recensionerna genomgående skulle vara ganska otillförlitliga eller mycket otillförlitliga. Det hindrar dock inte att enstaka bibliotek har en negativ värdering av åtminstone någon grupp av sambindningsrecensionerna, i första hand kanske debattböckerna och barnböckerna. Bäst klarar sig facklitteratu- ren, där subjektiva värderingar självklart är mindre framträdande.

4.3.2. Bibliotekens förslag till förbättringar

En fråga av utomordentligt stort intresse är självfallet de förbättringsför- slag som biblioteken kan ha i fråga om sambindningen. Självfallet har

Tabell 4.2 Vi anser att sambindningshäftena är. . . Siffrorna anger medel- värdet. (Fråga VI i enkäten.)

100 000 50 000 40 000 30 000 20 000 15 000 8 000 — —99 999 —49 999 —39 999 —29 999 —19 999 —14 999 —8 000

Barn och ungdom2,33 2,00 2,80 2,44 2,50 2,06 1,96 1,86 1,97 Skön 2,50 2,21 2,60 2,25 2,41 2,18 1,91 1,87 1,97 Fack 2,17 1,79 2,40 2,06 2,09 2,18 1,69 1,65 1,75 Debatt 2,33 2,29 2,40 2,56 2,50 2,35 2,06 1,83 2,00 SOU1972161 145

• Sida 146
•  Original

under de år sambindningsverksamheten bedrivits ett stort antal föränd— ringar genomförts, många gånger på förslag av biblioteken. En allmän iakttagelse är emellertid att bibliotekens förslag, helt naturligt, många gånger inte tar hänsyn till de tekniska och ekonomiska realiteter som sätter gränser för den service som sambindningen kan erbjuda. Samtidigt är det givetvis en intressant fråga vilken avvägning som skall göras mellan kostnaden för informationsservicen å ena sidan och sambindningsböcker- nas pris å den andra. Det finns all anledning att anta att dialogen mellan biblioteken och Bibliotekstjänst även i framtiden kommer att leda till förändringar av sambindningserbjudandenas utformning.

4.3.2.1 Sambindningsutbudet

Någon i tabellform gjord redovisning av bibliotekens förslagsverksamhet kan av naturliga skäl inte göras. För en fullständigare presentation av materialet måste vi hänvisa till bibliotekens kommentarer. Här skall endast noteras några mera genomgående drag samt ett antal enstaka men intressanta iakttagelser. Den i kommentarerna vanligaste önskningen är att utländsk litteratur, inte minst invandrarlitteratur, bör erbjudas genom sambindningen. Detta är också ett område där ett intensivt arbete har bedrivits under relativt lång tid för att få fram ett rimligt förfarande vid beställning och hantering av utländsk litteratur. De praktiska och tek— niska svårigheterna är emellertid betydande framför allt i fråga om litteratur på minoritetsspråk varför alltför snabba framsteg inte kan utlovas. Ett antal bibliotek framför önskemål om snabbare leveranstider, 1 1 ! säkrare leveransbesked och färre annulleringar. Denna grupp av synpunk- ter berör i huvudsak samarbetet mellan förlagen och Bibliotekstjänst. Att alla dessa faktorer spelar en stor roll för biblioteken är självklart. Lika klart är att Bibliotekstjänst självfallet gjort stora ansträngningar för att hålla felprocenten så låg som möjligt. Det är emellertid ofrånkomligt att problem av denna typ uppträder i en verksamhet av sambindningens typ och det är också klart att en så markant ökning av titelantalet som genomförts under senare år måste leda till en ökning av antalet fel.

Att Bibliotekstjänsts urvalsverksamhet nu upphört och ansvaret i ! stället lagts på biblioteken tycker inte alla om. Ett antal representanter ] för de minsta biblioteken påpekar att urvalsarbetet blivit försvårat och 1 från framför allt en del medelstora och också större bibliotek hävdas kvalitetskravet. Från ett bibliotek påpekas att SAB:s medlemmar uttalat sig för kvalitet i bibliotekens bokinköp och mot kommersialismen medan det av Sveriges allmänna biblioteksförening ägda Bibliotekstjänst ger ett rent kommersiellt utbud. Det bör i detta sammanhang påpekas att SAB:s generella påpekanden inte kompletterats med någon beskrivning av vad man menar med kvalitet. I avvaktan på en sådan beskrivning måste det bli bibliotekens sak att avgöra hur man vill tolka kvalitetsbegreppet.

Samtidigt som en grupp bibliotek av olika skäl gärna skulle se en begränsning av urvalet framför andra bibliotek krav på utökningar exempelvis inom skönlitteratur, religiös litteratur, porr och teknisk litteratur. Åsikterna är här inte samstämmiga och troligen är det inte heller så att kravet på utökning måste stå idirekt motsättning till kravet

• Sida 147
•  Original

på kvalitetsurval.

Dessvärre torde det i ett stort antal fall vara så att den litteratur man så gärna skulle vilja se i sambindningslistorna helt enkelt inte ges ut. All denna goda skönlitteratur med svensk anknytning som alla bibliotek skulle behöva finns som bekant inte.

Utökade lektörsomdömen, flera dubbelrecenserade böcker och trippel- recenserade böcker där de två första recensenterna ej kunnat komma överens är andra önskemål. En annorlunda utformning av sambindnings- ' häften begär några bibliotek som hellre skulle se kopior på beställningslis- torna än lösa arbetskort. Andra återigen vill ha en annan utformning på arbetskorten men önskemålen är här mycket spridda och kan knappast sägas representera någon form av opinion.

Rent generellt kan sägas att synpunkter på listornas tekniska utform- ning, arbetskortens storlek och placering etc lämnas, som sig bör, utan hänsynstagande till de faktorer som på Bibliotekstjänst fått fälla utslaget, nämligen ekonomi och produktionssynpunkter. Ett stort antal bibliotek påpekar emellertid i sina kommentarer att listorna och arbetskorten nu har en ändamålsenlig utformning.

De nya upplagorna vållar genomgående problem och en tydligare markering av dem och en genomgående nyrecensering av alla nya upplagor önskas av ett antal bibliotek.

Relativt många bibliotek önskar förbättrad information om sambind- ningens lektörer, ett önskemål som sedermera tillgodosetts.

Endast ett bibliotek föreslår att informationsinnehållet i recensionerna komprimeras med hjälp av sifferkoder. Att sedan ett antal bibliotek vill ha snabbare information, utökad information, snabbare leveranser och säkrare leveranser är självklart och torde bli fallet hur sambindningsut- formningen i framtiden än blir. Det stora flertalet av kommentarerna uttalar emellertid inte någon markant ovilja mot det nu rådande förhål- landet.

4.3.3. Varför man inte köper sambindningsböcker

Att alla bibliotek i större eller mindre utsträckning också måste köpa böcker utanför sambindningen är självklart. Det ansågs dock väsentligt att i görligaste mån kartlägga varför man använder andra inköpskanaler än sambindningen. Undersökningen genomfördes för de fyra litteraturka- tegorierna: facklitteratur för vuxna, skönlitteratur för vuxna, debattlitte- ratur och barn- och ungdomslitteratur. Inom varje kategori ombads biblioteken svara i enlighet med en femställig skala där 1 betyder mycket ofta och 5 betydde mycket sällan. För varje litteraturkategori lämnades åtta olika förslag och biblioteken uppmanades att markera inom varje litteraturgenre hur de bedömde sannolikheten för de föreslagna alternati- ven. Sammanställningen av bibliotekens svar lämnas i nedanstående tabell som grupperats efter litteraturkategori och inom litteraturkategori upp- delats efter biblioteksstorlek på samma sätt som tidigare skett.

Att sambindningsrecensionernas information skulle vara så otillräcklig att den inte kunde ligga till grund för köp är enligt bibliotekens gradering mycket ovanligt. De flesta svaren innehåller här en femma men median-

• Sida 148
•  Original

Tabell 4.3 Böcker köps utanför sambindningen därför att. . . (Fråga VIII i enkäten.)

100 000 50 000 40 000 — —99 999 —49 999

Facklitteratur vuxna

Bedömningens kvalitet är för låg

Böckerna inte erbjuds i sambindningen Beställningstiden gått ut

Sambindningens leveranstider är för långa

Sambindningsband'ens kvalitet är för dålig i förhållande till priset

Sambindningsbandens kvalitet är onödigt hög

Omdömena är otillräckliga för omedelbart beslut

Efterfrågan blivit större än omdömena låtit förmoda

Debattlitteratur

Bedömningens kvalitet är för låg

Böckerna inte erbjuds i sambindningen

Beställningstiden gått ut Sambindningens leveranstider är för långa

Sambindningsbandens kvalitet är för dålig i förhållande till priset

Sambindningsbandens kvalitet är onödigt hög

Omdömena är otillräckliga för omedelbart beslut

Efterfrågan blivit större än omdömena låtit förmoda

Barn- och ungdomslitteratur

Bedömningens kvalitet är för låg

Böckerna inte erbjuds i sambindningen Beställningstiden gått ut

Sambindningens leveranstider är för långa

Sambindningsbandens kvalitet är för dålig i förhållande till priset

Sambindningsbandens kvalitet är onödigt hög

Omdömena är otillräckliga för omedelbart beslut

Efterfrågan blivit större än omdömena låtit förmoda

30 000 —39 999

,5

20 000 —29 999 15 000 —19 999

Totalt

• Sida 149
•  Original

Skönlitteratur vuxna

Bedömningens kvalitet är för låg

Böckerna inte erbjuds i sambindningen Beställningstiden gått ut

Sambindningens leveranstider är för långa

Sambindningsbandens kvalitet är för dålig i förhållande till priset

Sambindningsbandens kvalitet är onödigt hög

Omdömena är otillräckliga för omedelbart beslut

Efterfrågan blivit större än omdömena låtit förmoda Anm Siffrorna i tabellen är medianvärden. ¹ = mycket ofta

² = tämligen ofta

³ = ibland

⁴ = tämligen sällan ⁵ = mycket sällan

• Sida 150
•  Original

värdet för de allra största biblioteken ligger på 4,5 dvs ”tämligen sällan” till ”mycket sällan” och för de allra minsta biblioteken är medianvärdet fyra alltså bedömningen ”tämligen sällan”. För debattlitteraturen inträf- far samma sak ”mycket sällan” utom i gruppen 30 000 — 40 000 där man har intrycket att debattlitteraturen avvisas ”tämligen sällan” på grund av alltför ofullständig recension. Barn- och ungdomslitteratur avvisas icke av detta skäl och ej heller skönlitteratur för vuxna. Att böcker köps utanför sambindningen på grund av att sambindningen över huvud taget inte erbjuder dem inträffar inte oväntat oftare på större bibliotek än på mindre. Alla bibliotek markerar emellertid minst en trea på facklitteratur för vuxna, dvs man menar att ibland inträffar det att facklitteraturutbudet inte räcker till. Debattböckerna förefaller däremot vara bättre intäckta på sambindningsurvalet eftersom det här inträffar ”tämligen sällan” och för de största biblioteken ”mycket sällan” att böcker inom denna kategori behöver köpas utanför sambindningen. Barn- och ungdomslitteratur behöver inte heller ofta köpas på grund av att böckerna inte skulle ha erbjudits i sambindningen. Ett undantag utgör här de minsta biblioteken som anser att så inträffar ibland. Det är ett anmärkningsvärt konstaterande att de små biblioteken här tydligen anser sig ha ett bredare behov än vad de allra största biblioteken har. Att inköp skulle behöva ske när beställningstiden gått ut händer ytterst sällan på de större biblioteken men inte oväntat så markerar de minsta biblioteksty- pema att så sker ”tämligen sällan” men dock. Någon mera markant skillnad beträffande olika litteraturgenrer föreligger inte här.

Att sambindningens leveranstider är så långa att man skulle välja att köpa böckerna utanför sambindningen händer ”ibland” på flertalet bibliotek när det gäller facklitteratur för vuxna och inte oväntat oftare när det gäller debattlitteratur. Här förekommer inom ett par av de större bibliotekskategorierna en tvåa vilket betecknar att man ”tämligen ofta” går utanför sambindningsurvalet vid köp av debattlitteratur på grund av de långa leveranstiderna.

Att man skulle välja andra inköpskällor därför att sambindningsban- dens kvalitet skulle vara för dålig i förhållande till priset avvisas kategoriskt beträffande samtliga litteraturkategorier och samtliga biblio- tekstyper. Att omdömena skulle vara otillräckliga för omedelbara beslut är väl i stort sett detsamma som att bedömningens kvalitet är för låg men egendomligt nog har man inom de flesta litteraturkategorier varit benä- gen att anse att otillräckliga omdömen är vanligare än omdömen med för dålig kvalitet. Det rör sig dock fortfarande i gruppen 4 till 5, dvs ”tämligen sällan” till ”mycket sällan”. Vad slutligen beträffar fallet då efterfrågan av någon anledning blivit större än vad man kunnat förmoda med utgångspunkt i sambindningsrecensionens omdöme varför ytterli- gare exemplar måste köpas till vid en senare tidpunkt inträffar detta för samtliga litteraturkategorier ”ibland”.

Genomgående kan man konstatera att bedömningarna av sambind- ningens pålitlighet är genomgående positiva. Visserligen ger en bedöm- ning vid hand att sambindningen svarar för drygt 60 % av bibliotekens bokinköp men en restpost på ca 35 % måste ändå sägas vara tämligen stor. Det hade varit rimligt att anta att relativt stora inköp regelmässigt

• Sida 151
•  Original

skedde vid sidan av sambindningen. Man kan givetvis här peka på ersättningsköpen och också på kostnaden för ombindning vilken enligt vissa bedömare bör vara i storleksordningen 7—10 % av anslaget och sist men inte minst skall man naturligtvis observera att utländsk litteratur inte köps genom sambindningen för närvarande. Det ligger nära till hands att tro att dessa faktorer bedöms som så självklara av biblioteken att man inte brytt sig om att bedöma sambindningsköpen i förhållande till det totala mediaanslaget utan endast ställt sambindningsutbudet i relation till totalutbudet av nyutkommande svensk litteratur.

4.4 Några faktorer som antagits påverka inköpen

I detta kapitel redovisas bibliotekens svar på frågor som gäller hur man i olika sammanhang graderat olika urvalskriterier. I avsnitt 4.4.1 granskas frågorna som gäller litterär kvalitet, korrekt sakinnehåll och förekomsten av fördomar Och våld i litteraturen. Samtliga dessa begrepp får anses ha ett direkt samband med boken men saknar direkt relation till bibliote- kens ekonomi och låntagarunderlag. Kostnadsaspekten granskas i4.4.2 medan låntagarnas reaktioner behandlas i avsnitt 4.4.3. Mera perifera faktorer som bokförlagets respektive lektörens renommé behandlas i avsnitt 4.4.4 medan avsnitt 4.4.5 ägnas åt effekten av externa opinions- yttringar efter det att boken inköpts. I avsnitt 4.4.6 slutligen granskas vilka böcker man i första hand avstår ifrån om en begränsning måste ske.

4.4.1. Litterär kvalitet, det korrekta sakinnehållet, eventuell förekomst av fördomar och våld

Inte oväntat svarar de allra flesta bibliotek att den litterära kvaliteten spelar en stor roll (211 st) eller mycket stor roll (129 st). 44 bibliotek anser att den litterära kvaliteten varken spelar stor eller liten roll medan endast 2 bibliotek avgjort anser att den spelar liten roll. I stort sett samma bild ger svaren som avser det korrekta sakinnehållet. Här anser 175 bibliotek att det spelar stor roll och 146 att det spelar en mycket stor roll medan endast 49 anser att det spelar varken stor eller liten roll, 2 att det spelar liten roll och 1 att det spelar mycket liten roll. Att de flesta bibliotek reagerar mot fördomar och våld i böckerna är också tärrrligen väldokumenterat (121 anger att förekomsten av fördomar och våld tillmäts stor betydelse i urvalsarbetet och 101 bibliotek svarar att det spelar mycket stor roll i urvalsarbetet). Intressant är dock att notera att inte mindre än 103 bibliotek anser att det spelar varken stor eller liten roll, 20 bibliotek att det spelar liten roll och 21 bibliotek att det spelar mycket liten roll.

4.4.2. Bokpriserna

Här svarar 149 bibliotek att priserna spelar en stor roll och 88 bibliotek att priserna spelar mycket stor roll, medan 101 bibliotek menar att det varken spelar stor eller liten roll. 33 bibliotek är i den lyckliga belägen- heten att anse att priserna spelar liten roll och 13 bibliotek kan

• Sida 152
•  Original

konstatera att priserna i deras fall spelar mycket liten roll. Uppenbarligen upplever inte biblioteken prisfrågorna som direkt avgörande i litteraturva- let. Samma trend kan utläsas ur svaren på fråga 13 där prisfaktorn anges först som det femte kriteriet vid inköpen efter författarens renommé, beskrivningen av sakinnehållet, den förväntade låntagarefterfrågan och genren. Inte mindre än 250 anser sig också kunna svara nej på frågan om man tvingas avstå ifrån särskilt angelägen litteratur på grund av otillräckliga bokanslag. 150 bibliotek besvarar den frågan jakande. Om man befinner sig i den svåra situationen att man måste avstå ifrån litteratur så plockar man i första hand bort den mest specialiserade eller svårförståeliga facklitteraturen och därnäst facklitteratur som har högt pris. Dyr skönlitteratur försöker man dock köpa i större utsträckning. Det är tydligt att ett stort antal bibliotek anser sin mediasituation tämligen tillfredsställande och i den konjunktur som rådde 1970 var det tydligen inte möjligt att enbart med prissänkningar föra en framgångsrik kamp om biblioteksinköparnas gunst.

4.4.3. Kundkretsen och efterfrågetrycket

I detta avsnitt har sammanförts dels de uppgifter som erhållits om hänsynstagande till låntagarunderlagets sammansättning, till efterfråge- trycket och till utlåningssiffroma för olika genrer.

4.4.3.l Låntagarunderlagets sammansättning

Förvånande många (182) säger att låntagarunderlagets sammansättning spelar stor roll vid bokinköpen och 87 säger att det spelar mycket stor roll. Det är förvånande eftersom den statistik som förr var praktiskt taget obligatorisk i samband med inskrivning av låntagare och som upptog uppgift om yrke numera har försvunnit vid de flesta bibliotek. Man kan därför fråga sig vad biblioteken egentligen vet om utbildningsgrad, intressen och yrken hos den kategori som utnyttjar biblioteket. Att det är ovanligt med systematiska studier av låntagarsammansättningen kan i alla fall anses vara säkert. 82 bibliotek anser att låntagarunderlagets sammansättning varken spelar stor eller liten roll, 16 säger att det spelar liten roll och 5 att det spelar mycket liten roll.

4.4.3.2 Låntagarefterfrågan

Att låntagarefterfrågan är den faktor som erhåller den högsta andelen positiva värderingar som urvalskriterium är föga förvånande. 148 biblio- tek svarar att det spelar mycket stor roll, 214 säger att låntagarefterfrå- gan spelar stor roll. 22 anser att låntagarefterfrågan spelar varken stor eller liten roll. Endast 3 går sina egna vägar så till den grad att de anser att låntagarefterfrågan spelar liten roll och 1 är sig själv nog och anser sig behöva ta mycket liten hänsyn till låntagarefterfrågan. I annat samman- hang anger biblioteken att den förlväntade låntagarefterfrågan tillsam- mans med författarens renommé och, i fråga om facklitteratur, beskriv- ningen av sakinnehållet utgör de främsta kriterierna för inköp.

• Sida 153
•  Original

4.433 Utlåningssiffror för olika genrer Märkligt nog tillmäts utlåningssiffroma för olika genrer väsentligt mindre betydelse än låntagarefterfrågan. Detta är märkligt eftersom det är svårt att se annat än att de bör på sitt sätt spegla just efterfrågan. Möjligen kan det vara så att man tillämpar någon form av kvalitetsgradering på såväl utlåning som efterfrågan så att man hellre tillgodoser en kvalificerad efterfrågan än att slaviskt fördela inköpen med hänsyn till de populäraste genrerna. 67 bibliotek säger att utlåningssiffroma för olika genrer spelar mycket stor roll, 178 tillmäter dem stor betydelse medan 84 anser att de varken spelar en stor eller liten roll. 26 bibliotek sneglar inte mycket på utlåningssiffroma medan 9 bibliotek kan konstatera att i deras fall spelar utlåningssiffroma mycket liten roll för inköpspolitiken.

4.4.4. Bokförlagets renommé

Att vissa förlag skulle vara finare än andra förlag är en tanke som ibland har framförts. l enkäten finns också frågan om förlagets och lektörens renommé bland de sju faktorer som respondenten ombeds gradera efter betydelse. Svaren fördelar sig så att frågan om bokförlagets renommé placeras i botten och lektörens renommé endast ett pinnhål högre. Författarens renommé, beskrivningen av sakinnehållet och den förvän- tade låntagarefterfrågan spelar den dominerande rollen. Även genre och prisfrågor har större betydelse än förlagets och lektörens renommé.

4.4.5. Faktorer som påverkar efterbeställningarna

Den faktor som framför allt avgör om en bok kommer att köpas i större antal exemplar än från början avsetts är inte oväntat låntagarefterfrågan. 168 bibliotek anger att låntagarefterfrågan här spelar stor roll och 116 bibliotek säger att den spelar mycket stor roll. Endast 10 bibliotek vill göra gällande att låntagarefterfrågan spelar mycket liten roll för mängden av efterbeställningar. Det skulle vara intressant att veta vilken faktor som då är avgörande för dessa bibliotek när efterbeställningar sker. Att pressrecensioner påverkar efterbeställningarna är också uppenbart men man frapperas av att endast 19 bibliotek menar att dagspressrecensioner- na Spelar en mycket stor roll för efterbeställningarna. 1 18 bibliotek anger att pressrecensionerna spelar en stor roll medan inte mindre än 172 säger att de spelar varken stor eller liten roll. 49 bibliotek menar att pressrecensionerna spelar liten roll och 25 bibliotek att de spelar mycket liten roll för efterbeställningarna. Väsentligare är uppenbarligen TV- program, filmer, pressdebatter etc i ämnen som har relevans för den nyutkommande litteraturen. Här menar 67 bibliotek att vi har en faktor med mycket stor betydelse, 178 bibliotek tycker att man i varje fall måste säga att betydelsen är stor medan 100 bibliotek menar att den är varken stor eller liten. 29 bibliotek påverkas endast obetydligt i sina efterbeställningar av radio- och TV-program etc och 12 bibliotek vill gå så långt som att säga att de har mycket liten betydelse.

• Sida 154
•  Original

4.4.6. Billighetsutgåvornas inverkan på köpen av biblioteksband

I en särskild fråga ville man få svar på huruvida en bok som förväntas utkomma i pocket eller billighetsupplaga senare köps annorlunda av biblioteken än vanlig originallitteratur. 281 stycken svarade att varken fler eller färre exemplar köps i biblioteksband medan 86 bibliotek säger att färre exemplar köps i biblioteksband och 18 bibliotek att mycket färre exemplar inköps i biblioteksband.

4.5 Vem beslutar om bibliotekens bokinköp?

De frågor som i enkäten ställts rörande bibliotekens beslutsstruktur kan inte göra anspråk på att vara uttömmande. Biblioteken har också i vissa sammanhang haft svårt att ge entydiga svar och det finns allt skäl att tro att sinsemellen relativt likartade beslutsstrukturer kommit att markerasi olika svarsalternativ. Frågorna avsåg dels att kartlägga vem eller vilka som har möjlighet att ge förslag till inköp och dessutom vem som verkligen fatta de slutliga inköpsbesluten.

4.5.1. Förslagsverksamheten

Frågan som ställdes till bibliotek som ej var enmansbibliotek löd: Hur använder man Btjzs sambindningshäften vid inköpen? De svarsalter- nativ som erhöll flest antal svar (106) är att samtliga bibliotekarier läser sambindningshäftena och gör förslag till inköp. Därnäst placerades enbart chefsbibliotekarierna läser sambindningshäftena och gör inköpsförslag. Detta alternativ fick 88 svar. Som tredje alternativ fick man veta att även annan personal, kontorister etc gör förslag till inköp med hjälp av sambindningslistorna. Det bör påpekas att detta alternativ kan kombine- ras med alternativet som erhöll flest svar nämligen att alla bibliotekarierna läser sambindningshäftena och gör förslag till inköp. På 49 bibliotek gör chefsbibliotekarien plus en bokurvalskommitté bestående av ett antal övriga bibliotekarier bokinköpsförslagen. Att även låntagare gör förslag till inköp via sambindningshäften i biblioteket förekommer på 29 bibliotek och 19 bibliotek får dessutom förslag från andra förslagsställa- re, i första hand anlitade speciella experter eller från styrelseledamöter. 7 bibliotek redovisar ingen bestämd åsikt i fråga om hur man ska använda Bibliotekstjänsts sambindningshäften.

4.5.1.1 Läsexemplaren

Sedan något år pågår i sambindningen ett försök att skicka ut böcker till biblioteken innan de kommit ut i bokhandeln för att möjliggöra en säkrare bedömning av inköpen i samband med att sambindningslistorna genomgås. Antalet titlar som på detta sätt distribuerats har varit förhål- landevis litet, varför verksamheten måste sägas ha haft ett mycket begränsat värde". Bibliotekens användning av dessa läsexemplar har inte tidigare kartlagts.

De bibliotek som besvarat enkätfrågorna i detta sammanhang uppger

• Sida 155
•  Original

som det vanligaste alternativet att läsexemplaret fått cirkulera bland all personal (26). Det därnäst vanligaste tycks vara att man gör någon form av personalbibliotek som finns tillgängligt. I övrigt redovisas endast strösvar för olika alternativ. Endast ett alternativ får inga svar alls, nämligen att läsexemplaren skulle ligga utlagda i biblioteket för kommen- tarer från låntagarna. Att läsexemplaren skulle på något avgörande sätt påverka beställningssiffrorna i sambindningen förefaller osannolikt. 49 bibliotek svarar också att detta överhuvudtaget inte sker. 21 menar att läsexemplaren i ringa grad kan påverka inköpen, 13 att de ivarken högre eller ringa grad påverkar inköpen och endast 3 säger att förekomsten av läsexemplar i hög grad påverkar beställningssiffrorna.

4.5.2. Inköpsbeslutet

Som ovan nämndes är svaren på frågor om var inköpsrätten ligger inte entydiga. I flera fall har biblioteken dubblerat sina svar och sålunda uppgivit att inköpen kan ske på olika sätt för olika typer av litteratur. Totalt har 508 svar lämnats i de 386 enkäterna.

4.5.2.1 Biblioteksstyrelsens deltagande i beslutsprocessen

53 bibliotek anger att styrelsen antingen vid sammanträde eller via särskild inköpsnämnd aktivt deltar i urvalet. 49 av dessa bibliotek liggeri kommuner med mindre än 8 000 invånare. De fyra övriga återfinns i kommuner med mellan 8 000 och 15 000 invånare. Styrelsens direkta medverkan i bokinköpsurvalet är sålunda en företeelse som är helt begränsad till de allra minsta biblioteken.

4.5.2.2 Chefsbibliotekarien som ensam beslutsfattare

Att styrelsen delegerar inköpsbeslutet till chefsbibliotekarien är normalt. Mycket ofta sker dessutom ytterligare delegering från chefsbiblioteka- rien. Att chefen fattar beslutet utan samråd med övrig personal rapporte- ras från 82 bibliotek, att chefens beslut fattas efter informella samtal med personalen rapporteras av 97 bibliotek och efter formella samtal av bokmötestyp från 29 bibliotek.

4523 Ytterligare delegering Från 62 bibliotek rapporteras att någon eller några bibliotekarier har fått uppdraget som inköpschefer och beslutar om inköpen. I 23 fall sker det i samråd med övrig personal, i 25 fall efter informella samtal med övrig personal och i 14 fall vid formella samtal av bokmötestyp.

4.5.2.4 Inköpen sker efter kollektiva beslut vid bokmöten Detta rapporteras från 59 bibliotek, i 6 fall är därvid all personal närvarande, i 38 fall alla bibliotekarier och i 15 fall ett urval av vissa

• Sida 156
•  Original

bibliotekarier. Det som skiljer dessa möten från de tidigare angivna formella kontakterna mellan en beslutsfattare och en rådgivande grupp är att i detta fall skall inköpen sålunda ha beslutats kollektivt.

4.5.2.5 Fördelningen av bokinköp mellan huvudbibliotek och filialer

Denna fråga har sitt givna intresse i en situation då så många tidigare självständiga bibliotek övergått till att bli filialer i större system. Erfaren- hetsmässigt vet man att problem ofta uppstått vid diskussioner om fördelningsprinciperna mellan filialer och huvudbibliotek. Tre olika alternativ angavs. Alt 1: innebar att en automatisk regel tillämpades, dvs lika stora filialer får lika många exemplar av en nyinköpt bok. Detta alternativ överens- stämde med 21 biblioteks praxis. Alt 2: i 84 fall låter man filialföreståndaren avgöra vilka böcker som skall gå till filialen inom ramen av en för året fastställd kvot i antal eller kronor. Alt 3: 124 bibliotek rapporterade att fördelningen avgörs från fall till fall efter bestämmande i sista hand av chefsbibliotekarien vid huvud- biblioteket eller den som är ordförande vid bokmötena.

• Sida 157
•  Original

Analys av Bibliotekstjänsts sambindningslistor och deras roll för bibliotekens bokinköpl

5.1. Undersökningens bakgrund

] direktiven till litteraturutredningen framhålls behovet av att i olika avseenden studera den del av bokdistributionen som går över de allmänna biblioteken. Denna undersökning behandlar den del av bibliotekens inköp som sker via Bibliotekstjänsts sambindning. Framställningen bygger på en större undersökning ”Bibliotekens bokinköp via Biblioteks- tjänst. Analys av Bibliotekstjänsts beställningsstatistik och sambindnings- häften” av Maj Klasson och Bo Svensson (stencil 217 s). Rapporten kan beställas från litteraturutredningens sekretariat.

5.2 Bibliotekstjänsts sambindning 5.2.1 Syfte Syftet med sambindningen är att nedbringa bibliotekens bindningskost- nader genom att med hjälp av förhandsbeställningar organisera inbind- ning i för biblioteksbruk lämpade band av nyutkommen litteratur. Förutsättningen är att många exemplar av samma bok kan bindas in samtidigt_ Det är endast banden som Bibliotekstjänst (Btj) tillhanda- håller. De enskilda biblioteken skickar sina beställningar till Btj. Böckerna beställs sedan av Btj centralt från förlagen för leverans till bokbinderiet, som sedan tillställer beställarna de färdigbundna böckerna. Genom att ett mycket stort antal bibliotek låter sambinda sina böcker genom Btj får emellertid sambindningsförfarandet avgörande betydelse också för bokvalet. Bibliotek som deltager i sambindningen får från Btj listor över böcker som väntas utkomma under den närmaste tiden (sam- bindningslistor) och gör beställningar med ledning av dem. Listorna har för varje boktitel en annotation, ett omdöme om boken gjord av en lektör, som tagit del av boken i korrektur. Sambindningslistorna före- ligger i en rad olika typer. Av intresse för vår undersökning är de gröna listorna, som upptar vuxenlitteratur ”av förstahands-intresse” och den blå, som upptar övrig vuxenlitteratur.2 Denna form av recensionsverk- samhet, tillsammans med litteraturbevakning och framställning av olika

1 Detta kapitel är för- fattat av Maj Klasson och Bo Svensson. Maj Klasson år fil kand och doktorand vid pedago— giska institutionen i Lund. Bo Svensson är fil mag och doktorand vid litte- raturvetenskapliga insti- tutionen i Lund.

? Numera använder Btj endast en lista där de angelägna böckerna placeras först på listan.

• Sida 158
•  Original

typer av litteraturlistor o d gör Btj:s sambindning till en viktig informa- tionskälla för biblioteken.

5.2.2. Bokens väg från författaren till läsaren via sambindning och bibliotek

skulle schematiskt kunna redovisas på följande sätt. Produktion

1. Författaren levererar manus till förlag. 2. Bokförlaget antar manus till utgivning efter granskning av lektör.

Distribution

3. Korrektur översänds till Btjzs sambindningsred'aktion, om förlaget bedömer en sambindning vara lämplig och möjlig.

4. Btj översänder korrekturet till lämplig lektör, som ger förslag till annotation om boken.

5. Med ledning av annotationerna och vissa kriterier fördelar sambind- ningsredaktionen böckerna mellan gröna och blå listor.

6. Listorna sänds ut till biblioteken för beställningar.

7. Bibliotekens inköpschefer (motsvarande) gör med ledning av listor- na erforderliga beställningar hos Btj, som i sin tur beställer böckerna hos förlagen för leverans till bokbinderiet.

8. Böckerna levereras till biblioteken, som med hjälp av kataloger, skylt- ning, rådgivning osv presenterar dem för sina besökare.

Konsumtion

9. Biblioteksbesökaren tar del av böckerna genom att antingen studera dem i bibliotekslokalen eller låna hem dem.

Boken når biblioteken och läsaren även på andra vägar än sambind- ningen, men eftersom närmare två tredjedelar av bibliotekens bokinköp går över denna, spelar sambindningsförfarandet en betydande roll i fråga om den litteratur som når bibliotekens besökare.

5.2.3. Lektörerna

Till sin hjälp har Btj under perioden för vår undersökning haft 157 lektörer för vuxenlitteratur, 45 kvinnor och 112 män. De har uttalat sig över mellan 1 och 43 titlar (i genomsnitt 14 titlar). De lektörer som recenserat mer än 20 böcker vardera är 13 män och 1 kvinna. Lektörerna har i flesta fall utbildning på akademisk nivå. De uppbär en mycket blygsam ersättning per annotation, 40 kr.

Lektörerna får uppge vilket/vilka huvudområden han/hon önskar recensera, och får nedanstående punkter att beakta i tillämplig män i recensionen:

l.Kort referat av innehållet samt bedömning av person-, tids- och miljöskildring.

• Sida 159
•  Original

. Underhållningsvärde.

3.Språk och stil. Är boken lättläst eller svårläst? Översättningens

kvalitet.

4. Konstnärligt värde. Illustrationerna och deras art.

5. Uppgifter om författaren.

6. Bokens lämplighet för tex referensavdelning, barn- och ungdomsav- delning, specialbibliotek av olika slag.

7. Stilstorlek, om denna är ovanligt stor eller liten. 8.1deologi5ka tendenser, dvs bokens behandling av politiska, sociala, etiska, religiösa eller liknande frågor.

9. Fackmässig tillförlitlighet. 10. Värdet (förekomst resp avsaknad av illustrationer, kartor, register, litteraturförteckning). 11, Bokens svårighetsgrad. T ex gymnasiestadiet, l-betygskurs,vuxen- undervisningen. Vilka förkunskaper krävs av läsaren?

12. Bokens relation till liknande böcker. 13. Beträffande nya upplagor: ersätter den nya upplagan helt tidigare, och bör dessa utrangeras, eller är förändringarna för små för att motivera ett utbyte? 14. Bokens lokalintresse-riksgiltighet.

Recensionen bör omfatta högst 60 ord, då utrymmet är begränsat på listorna. Den som vill kan göra ett längre utlåtande, vilket i så fall stannar hos redaktionen, som gör en sammanfattning för sambindningslistan. Om en bok erhållit ett tveksamt eller negativt omdöme av lektören, kan ytterligare en lektörs omdöme inhämtas. Ca 5 % av annotationerna i vårt material har dubbelbedömts (se avsnitt 5.8.3). För barnböcker anlitas all- tid två lektörer, en skolbibliotekarie och en ungdomsbibliotekarie. Lektörskonferenser hålls i vilka man tar upp förekommande problem i arbetet. Om en lektör inte skulle hålla måttet, återkallar Btj uppdraget.

Två granskningsnämnder, en för vuxenlitteraturen och en för barnlit- teraturen följer lektörernas arbete. Nämnden för vuxenlitteratur är tillsatt av Btj. I granskningsnämnden över böcker för vuxna ingår (januari 1972) lektor Elof Ehnmark, Stockholm; rektor Ingegerd Granlund, Stockholm; prosektor Lars Gyllensten, Stockholm; författare Eyvind Johnson, Saltsjöbaden; stadsbibliotekarie K.G. Wirde, Örebro. Gransk- ningsnämnden för barn- och ungdomsböcker består (januari 1972) av professor Staffan Björck, Lund, ordf.; stadsbibliotekarie Anne-Marie Alfvén-Eriksson, Danderyd; författare Britt G. Hallqvist, Lund; författare Harry Kullman, Stockholm. Nämnderna diskuterar vid sina sammanträ- den både principfrågor och omdömen om böcker i enskilda fall.

5.2.4 Annotationerna

Som tidigare nämnts indelar sambindningsredaktionen vuxenlitteratur i två grupper, uppförda på en grön och en blå lista. Den gröna listan upptar böcker ”som kan anses vara av förstahandsintresse, dvs lämpliga för alla bibliotek”. Uppdelningen görs efter kriterier som redovisas i avsnitt 5.7.4. Avsikten är att ge de mindre biblioteken med begränsade inköps- resurser vägledning vid bokvalet.

• Sida 160
•  Original

5.3. Undersökningens uppläggning

Undersökningen omfattade sambindningslistorna under perioden 21 mars — 5 november 1970. Att den 21 mars valdes som utgångspunkt berodde på att Btj från denna dag införde en ny princip för sambindningslistornas utformning. Tidigare hade listorna endast upptagit böcker som lektörer- na funnit godtagbara. I fortsättningen upptar listorna samtliga av lektörerna behandlade böcker, således även annotationer som går i negativ riktning. Btj avstår med andra ord i princip från att via listornas sammanställning söka påverka bibliotekens bokurval. Undantag härifrån är den ovan nämnda gröna listan. Undersökningen har omfattat listorna nr 9301—12109 och häften 700—01 — 700—l ]. Totala antalet annotatio- ner som undersökts är 1780. Barnlitteraturen är inte medtagen, bl a på grund av svårigheten att överblicka skolbibliotekens inköpsrutin.

Bibliotekens beställningar av de på sambindningslistorna uppförda böckerna finns registrerade i form av klumpsiffror för varje särskild titel. På grund av datamaterialets utseende har det inte varit möjligt att ta fram varje särskilt biblioteks beställningar, vilket skulle ha kunnat ge intressan- ta informationer om variationer de olika biblioteken emellan. Vi kan alltså inte i detalj kartlägga beställningarna. Vi vet emellertid att kommunbiblioteken vid tiden för undersökningen var ca 800 och det stora flertalet torde ha utnyttjat sambindningen. Det totala antalet möjliga beställare är större. Det omfattar bl a förbandsbibliotek, företags- bibliotek, Sjukhusbibliotek, studiecirkelbibliotek, skolbibliotek etc. Det tillgängliga materialet blev i två avseenden föremål för bearbetningar. Å ena sidan analyserades beställningsstatistiken i relation till pris, förlag, ämnesområden, målgrupper mm. Å andra sidan gjordes en analys av annotationerna, varvid lektörernas värdeomdömen skattades efter en femgradig skala. Den värderingspoängen ställdes sedan i relation till beställningsstorleken. Även andra faktorer än rena värdeomdömen kan ha medverkat till beställningsstorleken, tex uttalanden i annotationerna om bokens angelägenhetsgrad, biografiska notiser om författaren, uppgifter om den grupp av läsare som boken enligt lektörens uppfattning passar för (mälgruppsrnarkering) osv. Dessa kommentarer blev därför även föremål för analys.

5.4 Undersökningsmetoder

Analysen av annotationer gick till så att all textmassa, dvs lektörernas utlåtanden såväl som Btjzs uppgifter om pris, signum etc, fördes in under rubriker som i mesta möjliga män skulle tillgodose våra anspråk på att inga väsentliga inslag i annotationen skulle förbises.

Med utgångspunkt i den uppställning en ordinär annotation har anges nedan översiktligt de huvuddelar av annotationen som gjorts till föremål för undersökningen.

• Sida 161
•  Original

Signum Författare Förlag Serie Antal sidor

Listnr

Lektörens kommentar om författaren som person, marknadsbehovet m m Pris

Lektörens värdeomdöme

Lektörens markering av målgrupp

Lektörens namn distributionsmånad

Efter mönster från ovanstående skiss kan man i följande annotationer tämligen lätt särskilja de olika grupperna av kommentarer:

Qa Svensk ekonomi. Ett samlingsverk redigerat av Bo Söder- sten. R&S. 369 s.

i denna samlingsvolym medverkar ett flertal namnkunniga svenska ekonomer med uppsatser som belyser svenskt närings- liv och svensk politik från olika utgångspunkter. Volymen är avsedd att vara kurslitteratur i den lägre akademiska under- visningen, men en vidare läsekrets kan förväntas emedan för- kunskapskravet år måttligt och flera av uppsatserna försöker besvara frågor av stor vikt. — Lars Söderström. — Januari.

Bokhandel HB 1 2 8 4 5 6 7 8 0

Biblioteks- nettoprla bibl.band 85: -— _ Biblioteka-

nettoprls nlastad 34: 40 Kat.sataer _

Extra huvudkort

Antal ex.

700

Hc Näver, Pälle, [pseud.], Visor. Zind. 80 s. 04 .03 _ . . .. 146 Den 75—årlge skalden med det långa vrta håret, aven bekant ge- _- nom radio och TV, har under många år varit välkänd och po- 2:13???" pulär i sin småländska hembygd. Föreliggande sovrade urval ur bibl.):ånd hans rika och ojämna produktion kommer säkert att glädja de 21:50 äldre läsare som tycker om gammaldags hembygdspoesi med _- rim och rytm. —— John Widén. — September. 23:33?" plastad 20: 65 Kat.satser _ Extra huvudkort Bokhandel HB "1 2 3 4 5 6 7 8 9 Antal ex.

• Sida 162
•  Original

5.5 Titlar i sambindningslistorna och den totala bokutgivningen

Under år 1970 publicerades och registrerades i Sverige 7 709 böcker och broschyrer. Med broschyr menar man definitionsmässigt en tryckt skrift på mindre än 49 sidor. Räknar man bort andelen broschyrer återstår då totalt 6 383 böcker. Under samma tid anmäldes av sambindningen 2 773 titlar, till största delen bestående av böcker. Differensen ger vid handen att en betydande del av det totala bokutbudet aldrig passerar sambind- ningen.

Möjligheterna att i det här sammanhanget se vilka böcker det kan röra sig om är ganska små. Figur 5.1 redovisar emellertid ett försök att jämföra proportionerna i de olika signumklasserna för att den vägen utläsa tendenser till eventuella avvikelser. Eftersom andelen broschyrer måste antas vara högre i den av Svensk Bokförteckning redovisade statistiken, finns det en viss risk för systematiska felkällor. Bibliografiska institutet vid Kungl. Biblioteket uppskattar att andelen broschyrer fördelar sig jämt över alla signumklasser utom P, T, U och V där broschyrerna oftare förekommer samt Hc och Hce där de är ovanligare.

Sambindningslistornas fördelning har markerats med streckade staplar.

Kommentar

I figur 5.1 finner vi att proportionerna mellan de olika signumklassernai stort sett är desamma för bokutgivningen i dess helhet som för sambindningslistornas böcker. De viktigare avvikelserna finns inom grupperna P (Teknik, industri och kommunikationer), U (Naturveten-

o/o 15 IB— 5— 0— ABCDEFGHc.HceIJKLMNOPQRSTUVX 02.02 Signum 35.03

Figur 5.1 Procentuell jäm- förelse mellan i Svensk Bokförteckning registre- rade titlar (inkl broschy— rer) och titlar medtagna i sambindningsregistren (år 1970).

• Sida 163
•  Original

skap) Och V (Medicin), som i Svensk Bokförteckning svarar för sammanlagt 25 % av de upptagna titlarna och i sambindningen för endast 13 %. En anledning till differensen är uppenbarligen att andelen broschyrer här är extra stor. En annan anledning kan vara att dessa kategorier i högre grad än andra innehåller avancerad och specialiserad facklitteratur som riktar sig till begränsade läsgrupper och att man bedömer bibliotekens intresse som mindre här än inom andra områden.

En tendens av motsatt slag finns också i figur 5.1. Skönlitteraturen (Hc + Hce) upptar 20 % av totala bokutgivningen mot 29 % isambindnings- materialet. Att andelen broschyrer troligen är mindre bidrar till differens- en. Men sannolikt förstärks skillnaden av att förlagen och sambindnings- redaktionen här bedömer biblioteksintresset som störst. Förlagen torde förse sambindningsredaktionen med ett relativt rikhaltigt skönlitterärt material. Att en jämförelsevis högre andel svenska än utländska skönlit- terära verk ingår i sambindningsanmälningarna beror sannolikt på att en icke obetydlig del av den utländska skönlitterära utgivningen består av snabbproducerad bokserielitteratur av deckare, westemböcker o d som förlagen inte anser det vara lönt att sända för bedömning i sambindnings- listorna och sambindningsredaktionen inte efterlyser. Denna s k ”press- byrålitteratur” redovisas av Lars Furuland och Hans Olof Johansson i en kommande skrift från litteraturutredningen.

Eftersom inga böcker längre avstyrks i sambindningen är det förlagen som själva i första hand avgör vilken litteratur som skall behandlas i sambindningen. Inom Btj görs dessutom kontinuerliga genomgångar av korrekturet till Svensk Bokförteckning, och övriga titlar som förefaller ha något biblioteksintresse rekvireras. Efter årets slut sker ytterligare en översyn av sambindningens utgivning och då kan ytterligare komplette- ringar göras.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att mer än hälften av den totala bokutgivningen aldrig behandlas av sambindningen. Dessa böcker tillhör antagligen i stor utsträckning det 5 k kiosksortimentet eller har en snävt specialiserad karaktär som gör att de anses mindre attraktiva för de flesta bibliotek.

5.6 Analys av bibliotekstjänsts beställningsstatistik 5.6.1 Beställningsvolymen

För att belysa hur antalet beställningar per titel förhåller sig till antalet bibliotek som beställde respektive titel har frekvensen av beställningar prickats in i en matris. Samtidigt har storleken på antalet beställande bibliotek markerats i samma matris. De bibliotek som medverkar i dessa beställningar består av ca 800 kommunbibliotek med ev filialer och ev länsbiblioteksverksamhet (varav mindre än 200 med heltidsanställd personal), skolbibliotek, förbandsbibliotek, fack- och industribibliotek och ett antal andra smärre grupper. Kommunbiblioteken är dock den största gruppen beställare.

Av tabell 5.1 kan vi utläsa att den vanligaste beställningsstorleken för biblioteken totalt rör sig om 100—199 ex per titel. Några enstaka titlar

• Sida 164
•  Original

Tabell 5.1 Antal beställningar per titel i relation till antal beställande bibliotek per titel.

Antal beställande bibliotek 700—799 6 600—699 8

500—599 2 I 32 400—499 4 30 31 10 89 300—399 5 50 136 56 24 3 275 7

200—299 83 123 130 32 375 100— 99 280 229 31 540 0— 99 330 127 457

0— 100— 200— 300— 400— 500— 600— 700— 800— 900— 1000— 1100— 1200— 1300— 1400— 1500— 1600— 1700— 1800— 1900— Antal be- 99 199 299 399 499 599 699 799 899 999 1009 1199 1299 1399 1499 1599 1699 1799 1899 1999 ställningar per titel

330 407 312 159 180 172 93 57 14 20 14 4 4 1780

• Sida 165
•  Original

har dock beställningsstorlekar på upp till 1 900—1 999 ex per titel, tex Widding, Lars, 1812 (1 947 ex). Ingen titel har inköpts av så många som 800 bibliotek, vilket med andra ord också innebär att ingen titel samlat samtliga kommunbibliotek som beställare.

Tabellen visar hur ofta beställningar av en viss storleksgradt ex mellan 0 och 99 ex har gjorts av ett antal bibliotek (hur många bibliotek som med- verkat i denna beställning får vi genom att notera beställningens läge på , den vertikala axelns storleksgrupper). Man kan här se vilka beställnings- storlekar som är oftast förekommande.

Kommentar

Av tabell 5.1 framgår alltså att ingen titel haft så många som 800 beställare, inte ens bestsellers som i och för sig kopts in i mycket stora upplagor. Eftersom det stora flertalet av de 800 kommunbiblioteken utnyttjat sambindningen, som därtill haft kunder hos ett stort antal andra bibliotek, kan man tänka sig två orsaker: antingen tillämpar de kommunala biblioteken varierande inköpsgrunder —— alla är tex inte intresserade av bestsellers — eller också är det vissa bibliotek, som utnyttjar sambindningen endast sporadiskt. Det senare kan bero på att endast en fjärdedel av de aktuella biblioteken hade heltidsanställd personal, vilket kunde innebära svårigheter att göra beställningar inom utsatt tid. Btj försöker kompensera detta med en något större lagerhåll- ning än tidigare och utgivande av listor över litteratur i lager. Listor över särskilda specialområden framställs också. En del beställningar kommer så småningom in den vägen. Verkningarna av dessa senare beställningar kan vi inte redovisa då de inte ingår i materialet till denna undersökning. Ett annat skäl till begränsningen i utnyttjandet av Btj:s service kan vara att somliga bibliotek önskar invänta dagspressens recensioner, eller vill se den aktuella litteraturen personligen innan inköp beslutas, och då använder man sig av bokhandelsbeställningar direkt i en del fall. Om man önskar ett större utnyttjande av Btj:s service borde två av de första åtgärderna vara en större och utvidgad satsning på framställning och spridning av olika listor och sammanställningar och förbättrade möjligheter till en större lagerhållning.

5.7 Analys av de 150 mest respektive 150 minst beställda titlarna

Med hjälp av siffrorna i tabell 5.1 plockades de 150 mest respektive 150 minst beställda titlarna ut ur vårt material. Dessförinnan hade vi från totalmaterialet plockat bort nya upplagor, delar av serier mm där tidigare kännedom om bokens karaktär kunde göra sig gällande vid valet av inköpsobjekt. Annotationerna med nya upplagor fördelade sig på beställningsklasser likartat som totalmaterialet, se figur 5.2, varför de kunde utelämnas utan att det från vår synpunkt gav minskad informa- tion. De 150 minst respektive mest beställda titlarna analyserades med hänsyn till pris, förlag, ”gröna” och ”blå” listmarkeringar, föreslagen målgrupp m m. Nedan följer några av de mer väsentliga undersökningarna med utgångspunkt i extremgrupperna 150 mest respektive 150 minst be- ställda titlar.

• Sida 166
•  Original

5.7.1. Prisets betydelse

Vårt material har inte kunnat ge något klart svar på frågan ivad mån priset påverkar inköpen. Dock kan påpekas att priset i flertalet fall inte förefaller att ha någon avgörande betydelse. Vid indelning av grupperna 150 mest respektive 150 minst beställda titlar i prisklasser skiljer sig dessa inte åt i någon högre grad, inte ens om man dessutom splittrar upp dem på signa (figur 5.4). Medelvärdet i gruppen 150 minst beställda titlar var 24:68 kr medan gruppen 150 mest beställda titlar hade ett medelvärde på 22:75 kr. Det vanligaste priset, typvärdet, låg däremot högre i gruppen 150 mest beställda titlar, förmodligen beroende på den större andelen skönlitteratur i denna grupp.

Här bör påpekas att vår undersökning enbart bygger på bibliotekens totala beställningar, och enbart rör prisets betydelse vid valet mellan böckerna (annotationerna) i vårt urval. Att ekonomin däremot för det enskilda biblioteket alltid spelar en roll för hur mycket man kan inköpa är naturligtvis klart liksom att man tycker sig förstå att många mindre bibliotek kan ha synnerligen små ekonomiska resurser. Men att döma av vårt material har andra faktorer än det enskilda priset större inflytande över vad man inom sina ekonomiska ramar väljer från sambindningslis- torna.

Kommentar

Prisets betydelse har i vårt material inte kunnat ges någon avgörande vikt vid inköpen. Endast böcker som kostar över 40:- visar någon liten tendens till lägre beställningssiffror, då ofta i samverkan med målgrupps- markering av ringa storlek. Det gäller den mer specialiserade facklittera- turen i allmänhet, som ju så ofta även ur andra synpunkter i vårt material bedömts som mindre lämplig för en del av biblioteken. Tyvärr har vi inte kunnat få uppgifter från de enskilda biblioteken hur man ställer sig i denna fråga. Därför är vår undersökning på denna punkt något ofullständig. Enligt Btj har sambindningsförfarandet störst inverkan på den dyrare litteraturen som blir betydligt billigare i sambindningen, medan den billigare litteraturen inte uppvisar lika stora prisskillnader jämfört med bokhandelspriserna i allmänhet. Vissa litteraturkategorier tycks sälja mycket dåligt trots ett ofta mycket lågt pris. Hit hör lyrik, religion, språk, filosofi, etnografi och matematik, dvs litteraturkategorier som inte röner så stor efterfrågan på biblioteken. Däremot har litteraturkategorier med stor låntagareefterfrågan som skönlitteratur, tecknade serier, biografier, sport och musikalier höga beställningssiffror oberoende av pris.

5.7.2. Förlagens betydelse

Vid analys av frågan i vad mån de olika förlagen finns representerade i lika hög grad bland de mest som bland de minst beställda titlarna fram- kom att de mest beställda titlarna kom från ett mindre antal förlag. De hade även fått större beställningar i det totala materialet. De minst be- ställda titlarna kom från förlag som förefaller att ge ut jämförelsevis mer

• Sida 167
•  Original

facklitteratur ofta av mer specialiserat slag, vilket även de ofta förekom- mande målgruppsmarkeringarna anger.

Lektörens värdering av litteraturen i de båda extremgrupperna skilde sig åt med en poäng genomsnittligt så att gruppen 150 minst beställda titlar bedömdes mindre positivt. (Förklaring av poängsystemet se av- snitt 5.8.1.) I de fall en annotation trots en hög poäng hamnat i gruppen 150 minst beställda titlar hade oftast annotationen även åsatts en marke- ring av en målgrupp av ringa omfattning. Eftersom markering av mål- grupp kan ha minst lika stor inverkan på bibliotekens ev beställningar av en titel som lektörernas värdering av författarnas arbete i annotationen går det ej att bestämt uttala sig om olikheterna i bokutbudet från olika förlag. En ytterligare komplikation är att principerna för vad man sänder till bedömning av sambindningen kan divergera. En del förlag kanske gallrar hårdare än andra bland de titlar som eventuellt kan tänkas lämp- liga för biblioteksbruk.

Kommentar

De förlag som är representerade i gruppen mest beställda titlar är företrädesvis kända förlag med stort utbud av skönlitteratur. De mindre förlagen med inte alltför populariserad facklitteratur hamnade däremot på listan över minst beställda titlar. Vid en tidigare undersökning om bl a inköpspolicy vid barnbiblioteken (Klasson)l gavs som svar på frågan vilken litteratur som kunde anses olämplig för barnbiblioteksbruk namnet på ett barnboksförlag med stor utgivning. Finns det liknande outtalade åsikter om vissa förlag i vårt material av vuxenlitteraturen som påverkar beställningarna? Vi har inte kunnat via beställningsstatistiken påvisa något konkret exempel på detta då många andra faktorer samverkar när en förväntat stor beställning (t ex hög värderingspoäng) ändå får små beställningssiffror. När vi konkret granskade enskilda annotationer, t ex småskrifter från Rediviva, kunde man kanske önska att

Tabell 5.2 De tio förlag som i nu nämnd ordning förekommer oftast i respektive extremgrupp, och deras medelpoäng (medelpoäng = den genomsnittliga värderingspoängen för all litteratur i extremgruppen som medtagits från respektive förlag. Poängen kan ligga mellan 1 och 5, se avsnitt 5.8.1).

Extremgruppen 150 Mest beställda titlar Medelpoäng Minst beställda titlar Medelpoäng 1. AB 3,9 1. Studentlitteratur 3,1 2. N&S(Pan) 4,2 2. Verbum 2,7 3. For 4,0 3. N&S (Pan) 2,1 4. Aldus 3,9 4. Gumm 2,6 5. R&S 4,5 5. A&W 3,8 6. ICA 4,4 6. Lärom./N&S 3,0 7. W&W 3,5 7. NOK 3,0 8. BW 3,3 8. LT 3,0 9. Linde 4,4 9. AB 3,2 10. LT 4,4 10. Proprius 3,0

1 Klasson, Maj; ”Barn- bibliotekens roll i barns och ungdoms sociala fostran: Problemdis— kussion och en explorativ undersökning." Pedago- gisk-psykologiska pro- blem Nr 87. Malmö: lärar- högskolan 1969.

• Sida 168
•  Original

bibliotekens inköpare i något högre grad såg till de mindre låntagar— gruppernas önskemål.

5.7.3. Målgruppsmarkeringar

I annotationerna förekommer en typ av markering som här har benämnts ”målgrupp”. Detta syftar på den tilltänkta grupp låntagare som av författare (eller ofta lektör) uppfattas som läsare av den enskilda boken.

Vid genomgång av annotationerna i extremgrupperna befanns att de angivna målgrupperna kunde indelas på följande sätt:

1. Bibliotek av olika slag eller biblioteksavdelningar och deras låntagare. 2. Undervisningsstadier i obligatoriska skolväsendet, andra studie- grupper. Enstaka yrkesgrupper eller klart avgränsade hobbygrupper.

4. En mer diffus samling målgrupper,t ex ideellt eller religiöst intresse— rade, pensionärer, ”romantiska kvinnor med vardagstristess”, ”kalen- derbitare”, ”deckarentusiaster” etc.

5. Individgrupper knutna till bestämda orter och landsändar. !”

Vi räknade fram förekomsten av ovanstående målgrupper i vardera extremgruppen, och granskade även målgruppens omfång, dvs om den grupp läsare, målgruppen, som boken enligt lektören riktade sig till bestod av många eller jämförelsevis få personer. Härvid framkom att målgruppsmarkering var signifikant oftare förekommande i extrem- gruppen 150 minst beställda titlar.

Målgrupperna som förekom i denna extremgrupp var även mindre till omfånget än de målgrupper som förekom i extremgruppen 150 mest beställda titlar.

Kommentar

Lektörerna markerar den förväntade låntagargruppen, målgruppen, ge- nom att tala om vilka läsare han/hon tror att boken lämpar sig för. Stöd för denna markering har lektören i vissa fall i PM för lektörer som vi refererat i inledningen. Det gäller t ex punkterna 6: viss biblioteksavdel- ning, 11: bokens svårighetsgrad knuten till undervisningsstadier och 14: bokens lokalintresse-riksgiltighet. En grupp markeringar finner däremot inget stöd i sambindningsredaktionens PM och torde kunna rensas bort. Det gäller främst gruppen av generaliserande mälgruppsmarkeringar tex pernsionärer, konvalescenter, ”romantiska kvinnor med vardagstristess”, som medverkar till att framställa stora heterogena grupper som en homogen grupp, samtidigt som de ofta förekommer tillsammans med en negativ inställning till boken i fråga.

Gruppen lokalintresse-riksgiltighet används oftast i fråga om lokalkrö- nikor e d, men någon gång även om den litteratur som behandlar lokalise- ringspolitik, glesbygdsproblematik m m. Litteratur av det senare slaget kan få en minskad spridning genom en dylik markering. Detta kan motverka författarens syfte om han/hon önskat få till stånd en debatt över ämnen som rör stora delar av riket, även om den just nu aktuella

• Sida 169
•  Original

boken behandlar problemet i relation till ett mindre geografiskt område. Men även markeringar av typ ”endast för större bibliotek” och ”lyriksamlande bibliotek” kan diskuteras. Frågan om markering av målgrupp eller ej blir ytterst en fråga om bibliotekens målsättningar. Om biblioteken ensidigt skall tillgodose de största låntagargruppernas önske- mål anser man det kanske värdefullt med dylika markeringar. Men om man har som syfte att tillgodose samtliga möjliga låntagargrupper kan markeringar av denna typ motverka detta syfte genom att medverka till * en form av centralisering av den något mer specialiserade litteraturen till ett fåtal större bibliotek. Eftersom t ex vuxenutbildningen kräver att en hel del facklitteratur i högre grad sprids till även mindre bibliotek aktualiseras kanske nu mer än tidigare målgruppsmarkeringarnas existens och funktion.

5.7.4 ”Gröna” och ”blå” listornal

Som tidigare nämnts frångår Btj i viss mån sin deklarerade neutralitet i fråga om vilken litteratur biblioteken beställer genom att tillhandahålla en form av urval, ”gröna listan”, vars litteratur ”kan anses vara av förstahandsintresse, dvs lämpliga för samtliga bibliotek” och den ”blå listan” som innehåller övrig litteratur. De kriterier man lägger till grund för detta urval är följande:

Stor efterfrågan även på mindre bibliotek. Ämnets allmängiltighet. Priset i förhållande till motsvarande böcker. Vissa etablerade författare. Bokens svårighetsgrad. (Ej alltför svår.) Ämnets aktualitet. (Ex: Världspolitikens dagsfrågor.)

.OU'PE-"Nrd

Av våra totalt 1 780 titlar återfanns 214 på gröna listan och 1 566 på blå listan. Också extremgruppernas annotationer uppdelades på ”gröna” och ”blå” annotationer för att visa om listmarkeringen som sådan hade något inflytande på beställningsstatistiken.

Av tabellen framgår att ingen annotation från de ”gröna” listorna hamnat i gruppen 150 minst beställda titlar. Skillnaden i placering av extremgruppernas annotationer på de båda listorna var signifikant, X - värde 14,20. 1 figur 5.2, där ”gröna” listans annotationer ritats in för att jämföras med totalmaterialet, finner vi att dessa annotationer har en något annorlunda beställningskurva. Den vanligaste beställningsstorleken för ”gröna” listans annotationer ligger mellan 500 och 599 ex per titel. 1

Tabell 5.3 Fördelning av gröna och blå annotationer i beställningsstatisti- kens extremgrupper.

Blå listans annotationer ”andrahandsintresse"

82 (54,67%)

Gröna listans annotationer "förstahandsintresse"

Gruppen 150 mest 69 (45,33%) beställda titlar Gruppen 150 minst 0 beställda titlar

150 (100%)

1 Utseendemässigt är inte längre den gröna listans arbetskort gröna utan också blä, men marke- ringen "av förstahands- intresse . . finns fort- farande kvar även på arbetskorten, men nu i form av asteriskbård.

• Sida 170
•  Original

Procent 25 2 2 20— IS— |O— _ s— '. 0/ '—_ __—_#n=n llllllllllllllll in 383388888833838338223 —qummnam=—Nmemmhwm ||Illlllll|ll||lllll QagQDQQGGQQGQOQQDQDD = QDQQQGOQQODQGQDDD _qumwnwma—qummnanm

Beställningorna grupper-Ede i storle—kskTossT-rr

_|780 annotationer-s procentuella fördelning i de olika storleksklasserna ---.---Grönc| listornas onnototioners (minus nuo upplagor etc) procentuella fördelning i de olika storleksklasserna. Vi huri denna fördelning let annotationer ———Nga upplagor etc annotationer-s procentuella fördelning i storleks- klosser. 567 annotationer

totalmaterialet ligger motsvarande beställningsstorlek bara på mellan 100 och 199 ex per titel. Även om man tar hänsyn till att den litteratur som av sambindningsredaktionen placerats på ”gröna” listorna kanske under alla omständigheter skulle erhållit stora beställningssiffror, är skillnaden så stor mellan de olika listornas placering ibeställningsstatistiken att det förefaller synnerligen troligt att listmarkeringen som sådan ger utslagi beställningsstatistiken.

Kommentar

Som framgår av figurerna 5.2 och 5.4 har indelningen ”gröna” och ”blå” listor klart olika beställningssiffror. Eftersom listmarkeringen skall ses som service från sambindningens sida kan kriterierna ses som en form av kännetecken på det slag av bokurval man förmodar att biblioteken önskar erhålla. Detta tyder det första kriteriet ”Stor efterfrågan även på mindre bibliotek” på.

Om lektören angett en målgrupp av ringa storlek och ämnet för boken

Figur 5.2 Jämförelse mellan totalmaterialets, gröna listans Och resp nya upplagors fördelning på beställningsklasser. Extremgrupperna har räknats om i% av sin för- delnings totala mängd tillfällen då en beställning gjorts i någon av storleks- klasserna.

• Sida 171
•  Original

Antal annotationer 50

zm— ll

50—

20—

|O—

,—_llll DillmDDElCl

DODQDDDGDBGOG

eqeqaenéqeaqe O EBSRSRSSSSSEa

llllllllllllll

ååååEEEEc—zåäåaa

-———-—---..—-—....

”Efåäåågåmfåshn

Pris, kronor

DFördelning för de 150 titlar som bes+öll+si minst antal exemplar WFördelninq för de 150 titlar som beställts ifles'l' on+o| exemplar

ligger på närmast specialistnivå, hamnar annotationen på ”blå” listan enligt punkt 2 ”ämnets allmängiltighet” och punkt 5 ”bokens svårighets- grad (ej alltför svår)”. Detta är ur upplagesynpunkt och alltså från författarens sida en sämre placering. På den ”blå” listan skall annotatio- nerna dessutom konkurrera med annotationer inom samma ämnesområde som kanske inte är målgruppsmarkerade. Annotationen kan alltså riskera att vid två valtillfallen (i stället för ett om listmarkering ej fanns) bedömas ur negativt utgångsläge. Som exempel på detta fenomen skulle följande annotation kunna ses:

799—10-100 Lagerkvist, Bengt, Barnets somatiska och psykomoto- riska utveckling. Ett självinstruerande undervisningSprogram. Studentlitt. (Medicin). 270 5. Ett utmärkt kompendium och repetitorium för medicine kandidater, som går pediatrikkursen. Endast av intresse för bibliotek, som önskar fullständig medicinsk kurslitteratur. — Sidney Aronsson. — November.

1 annotationen ovan kanske dessutom lektören själv gett urvalskrite- rierna extra tyngd genom att tillhöra de flitigast medverkande lektörerna under vår period. han tillhör de 9 % som recenserat mer än 20 titlar. Ovanstående annotation skulle av titeln att döma kunna vara av intresse

Figur 5.3 Annotationeri extremgrupperna fördela- de på prisklasser.

• Sida 172
•  Original

Antal exemplar 50

LiU—: DMins+ beställda ; [MMest beställda

Stl—:

ati—:

O

nor Li_|_Liliii|J|||iliii

0 ' ||| ln GlnN u'llnlN ln _ å '" ':'??? stem 3 ???-9933 st? $$$ ”3 221? 3553—2323 I- N N tn — "" " .. ” :: » 'L'NZ mm. 2 822222!” "22 får». ':2 Ni?, SRZSNEZR A B C D E F G Hc HceHc-Hc— Hcil J K L M N 0 P 0. HceHce &. : 412.113 ;; & C .: "| a . E ” '5 2: & gl!) ?, 2 In.” —— L mg 'o— —-> > lll +.D '" U' : c ._ . D: m> o 2 + _E U) L Q,; %: en =”” ""-' o a Dmc 0 g 2 c— .., .E- ,,,.z = _! ... L::t" L U wo :DoL ;. '&'-3 _|? :i-C a. & %::o'o Cl m q, 5—9— '- ll):U 0,94: mg u..._cv>.:,_—'r_+ ua: :'ECC u__... 0- 03: in —:ok : = u — 0 om.? C+£ ': .::.E'” ”E älg-* +- »n 75 av c:.—% ”'D-Dg UoCål-Ixmzoeom'g._ E_U, "aga xx Oka... : m_g 0) L 3 U' _ch _vr_ |:.__ 0-—.C + C ._-o_'— 9 +. ”13: g 0 E 0 D 0— .-..- __._c .. out—U : a v—m>> (: J—UW._ .. _- -— LCD :o —:E Oman.-. GOLA: mec_3C+ o 5 Eur-!L 12.—EEG ':.ni E _? into—03.2 & Eng: :x in :» 0 0.0 17ch : no.! _ _ OCL'U * N'— :o :o U : _: ”";, 0:20 _tE o .-_o— u:u.ca.- >+wxx ut o L.-.—...om (Jaa...: mattas!mm::m4m=._wrnl—=c(zmwu_uwi—xm

för föräldrargrupper, psykologer-pedagoger och andra yrkesutövare som sysslar med barn, men har placerats på ”blå” listan. Värderingspoäng 4, beställd i 27 ex av 24 bibliotek.

Punkten 4 ”Vissa etablerade författare” ger redan kända och etable— rade författare ytterligare ett försteg framför exempelvis debutanter. Detta är så mycket mer markant som vissa kända författare med böcker som fått ljumma eller t 0 m närmast negativa lektörsutlåtanden ändå er- hållit plats på ”gröna” listan.

Placering på ”gröna” listan tycks få så kraftiga effekter på beställnings- statistiken att litteraturen på ”blå” listorna redan i utgångsläget intar en sämre försäljningSposition. Detta gör att man vill ifrågasätta om inte Btj, för att inte frångå sin önskan om neutralitet i relation till inköpen, borde överväga att slopa markeringen ”av förstahandsintresse,” osv.

3" |7zss _4 som

Idrott, lek och spel Naturvetenskap

Kriqsvösen Matemoti k Medicin

Musikalier

Figur 5,4 Medelpriset inom varje signum i grup— pen 150 mest beställda respektive gruppen minst beställda titlar.

• Sida 173
•  Original

5.7.5. Övriga lektörskommentarer

Utöver de uttalanden lektören gör om författarens sätt att behandla ämnet för boken, lektörens värdeomdömen, kan man urskilja en grupp kommentarer som inte kan sägas hänföra sig till denna grupp. För att täcka in alla tänkbara delar av annotationen som skulle kunna påverka beställningssiffrorna analyserades även dessa kommentarer och delades in i följande huvudgrupper: a. Kommentarer som uppehåller sig vid författaren som person, biogra- fiska notiser, yrkesskicklighet även utan relation till den aktuella boken rn m. b. Jämförelser med tidigare verk av författaren. c. Jämförelser med andra personers verk i tal eller skrift. (1. Kommentarer om bokens marknadsvärde, -behov, c d.

För att se i vad mån kommentarer av ovanstående slag påverkar beställningsstorlekar utsattes kommentarerna för analys i relation till beställningsstatistiken. Härvid framgick att kommentarer av ovanstående slag förekom oftare i samband med böcker som bedömts positivt av lektören. De föreföll att ytterligare förstärka det positiva intryck annotationen i övrigt utmärktes av. Annotationer med dessa kommen- tarer hade genomsnittligt bättre beställningssiffror än annotationer som inte innehöll kommentarer av detta slag.

K omm en tarer

Som ovan nämnts verkar lektörens kommentar om författaren som person, hans yrkesskicklighet i sammanhang utanför den aktuella boken, kom- mentarer om bokens marknadsvärde etc ha en positiv effekt på beställningssiffrorna. I de fall kommentarerna ger en objektiv varudekla- ration i syfte att belysa på vilket sätt en bok kan fylla en plats i ett biblioteks bokbestånd kan dessa kommentarer med nuvarande annota- tionssystem försvaras. Men i åtskilliga fall upptas det knappa utrymmet i annotationen av onödiga kommentarer om författaren som person, lektörens egna funderingar över ämnet för boken, eller t ex framhävande av ”kända” namn som ”garantier” för en boks förträfflighet eller tillförlitlighet. Denna typ av kommentarer kan utelämnas för att undvika att oväsentliga upplysningar påverkar beställningssiffrorna.

5.8 Lektöremas värderingar 5.8.1 Bedömningssystemet

Som underlag till en kvantitativ jämförelse av hur lektörerna värderade den litteratur som ingick i sambindningslistorna konstruerades ett schema i vilket anmälningarna inplacerades efter den positiva eller negativa karaktär de hade. En bok som lektören bedömde som mycket dålig placerades i värderingsklass 1 medan en bok som av lektören ansågs ha mycket stora förtjänster placerades i värderingsklass 5. Siffran 3 gavs åt böcker där lektören i stort sett lät fel och förtjänster väga upp varandra eller där lektören gav en värderingsfri beskrivning av bokens

• Sida 174
•  Original

innehåll. I värderingsklassema 2 och 4 placerades anmälningar med övervägande negativ respektive positiv bedömning.

Tre serier av provbedömningar med växlande deltagarantal genom- fördes och på detta sätt fastställdes normerna för hur olika typer av lektörsuttalanden skulle värderas. Den slutgiltiga klassificeringen av sambindningsanmälningarna företogs därefter av två bedömare oberoende av varandra. Interbedömarreliabiliteten befanns vara 0,70, vilket inte är fullt tillfredsställande. En ny gemensam bedömning av de anmälningar som föranlett skiljaktlig värderingsklassplacering företogs emellertid och på så sätt åstadkoms slutlig enhetlighet i placerandet av samtliga lektörsutlåtanden.

Genom indelningen av sambindningsmaterialet i olika värderingsklasser blev det möjligt att urskilja två extremgrupper av lektörsvärderingar, den ena bestående av de mest negativa och den andra av de mest positiva utlåtandena. Värderingsklasserna ] och 2 innehåller tillsammans 153 titlar medan värderingsklass 5 upptar 198 stycken. Med hjälp av slumptalstabell reducerades de till 150 titlar vardera.

5.8.2. Värderingseffekter

Värderingspoängen som sattes på de 1 255 kategoriserade anmälningarna uppvisar en markant sned spridning, vilket figur 5.5 visar. De positiva värderingsutlåtandena dominerar — i 53 % av anmälningarna anser man att förtjänsterna överväger eventuella brister. Kategorierna 1 och 2, där böcker placerats till vilka lektörerna har helt eller övervägande negativ inställning, upptar endast 12% av anmälningarna och är tillsammans mindre än enbart kategori 5, där de böcker som ansågs ha de största för— tjänsterna placerades. De resterande 35 % placerades i klass 3, där fel och förtjänster vägde lika eller där värderingsfria anmälningar företagits.

Kommentar

Den positiva övervikten ter sig naturlig om man betänker att det material som här bedöms ihuvudsak är resultatet av två föregående urval från förlagens sida — dels av inkomna manuskript av vilka endast en del godtagits för publicering, dels ur det tryckta material som ansetts lämp— ligt att förmedla till sambindningen.

Man kan förstå att lektören ide fall han är osäker på bokens värde för den publik till vilken den vänder sig hellre friar än fäller. Genom sin nyckelställning kan han genom en omotiverat hård recension hindra en boks spridning.

Följden av den begränsade spridningen av värdeomdömen (88 % återfinns i klass 3—5) blir emellertid att biblioteken vid sina beställningar får mindre möjligheter att genom jämförelser av lektörernas värderingar kunna skilja på i andra avseenden likvärdiga böcker. Värdeomdömena bildar på detta sätt underlag för en sämre prognos för att försteg verkligen ges åt de böcker som lektörerna anser vara de bästa.

• Sida 175
•  Original

illllillll

400

300

IDO

20/0 loa/o 35 % 37 % IG t>/c»

M = : ||||li||||lrlrliiiiliiiilliiiiiiiiliiir

3 Poöngklass

5.8.3 Vad är det för litteratur som bedöms av två lektörer?

För att förvissa sig om att böckerna blir rättvist bedömda kan man i vissa fall när en lektör varit negativ i sin recension låta ytterligare en lektör anmäla samma bok. Sådana dubbelbedömningar är relativt ovanliga och omfattar i vårt material endast ca 5 % (59 st) av sambindningslistornas böcker.

Kommentar

Jämfört med den litteratur som bedömts av en lektör finner man att de dubbelbedömda böckerna i mycket större utsträckning består av skön- litteratur.

Detta förefaller motiverat. Generellt gör man i stor utsträckning andra typer av ställningstaganden och värderingar än när man bedömer facklitteratur, där man oftast kan nöja sig med att undersöka hur korrekt författaren arbetar och bokens relation till andra böcker som behandlar samma ämne. Sådana faktorer som tillförlitlighet och lämplighet är i regel inte lika svåra att ange. Olika bedömare behöver gissningsvis inte bli oense om annat än mindre frågor. Bedömningen av skönlitteratur innebär sammanvägningar av ett antal mer svåråtkomliga faktorer. [ det tidigare

Figur 5.5 Sambind— ningsmaterialets för- delning på olika värde— ringsklasser.

• Sida 176
•  Original

redovisade ”PM för lektörer i Bibliotekstjänsts sambindning” vill man att lektörerna inom en ram av 60 ord skall försöka uttala sig om bokens underhållningsvärde, språk och stil, konstnärliga värde, lämplighet och behandling av sociala, etiska, religiösa och liknande frågor. Dessutom önskas ett kort referat av innehållet samt en bedömning av person-, tids- och miljöskildring.' Lektörerna får i sin bedömning själva göra en lämplig sammanvägning av ett urval av dessa punkter med utgångspunkt i bokens karaktär, vilket måste medföra att biblioteken får mindre underlag för systematiska jämförelser mellan böcker av liknande art. I det läget kan det tänkas att beställaren faster större vikt vid lektörens rekommenda- tion av läspublik (målgrupp) än han annars skulle göra. 1 Se avsnitt 5.2.3

Tabell 5.4 Procentuell fördelning av enlektörs- och tvålektörsbedöm- ningar per signum uträknat på totala antalet titlar.

Siffrorna anges i procent av hela materialet, vilket för enlektörsbedöm- ningar är 1196 och för tvålektörsbedömningar 59 titlar. Den senare gruppen är så liten att procenttalen måste betraktas med försiktighet.

Signum, procent

ABCDEFGHC Hce .02 .031

llektör 115 2 2 5 210 11 1 4 3 21ektörer 0 2 9 5 O 0 0 22 28 0 0 3

Signum, procent

J K L M N O P Q R S T U V X llektör O 6 2 0 7 11 5 10 2 0 1 3 3 0 21ektörer 0 0 2 0 2 5 7 7 0 O 2 2 5 0

Tabell 5.5 Böcker med dubbla lektörer. Effekter vid dubbelbedömning. n = 59 M1 = medelpoäng för lektörer med lägre värdering M2 = medelpoäng för lektörer med samma eller högre värdering M diff = den genomsnittliga differensen i poäng mellan bedömningarna

Antal beställ- Antal be- I % av And elen M1 M2 M d iff ningar/ titel ställda hela an- Hc +Hce titlar talet i procent 1 — 99 33 57 39 1,37 2,24 0,88 100 — 199 10 17 50 1,60 2,80 1,20 200 — 499 8 14 75 1,63 3,25 1,63 500 — 1799 8 14 75 1,63 3,75 2,13

• Sida 177
•  Original

5.8.4 Samband mellan värderingspoäng och placering på ”grön” och ”blå” lista.

Vid en jämförelse mellan värderingspoängen för de böcker som placerats på ”grön” respektive ”blå” lista fann vi att den gröna listans böcker hade signifikant högre poängvärden än den blå listans.

198 böcker har placerats på den gröna listan, dvs den lista som innehåller böcker som beräknats vara av förstahandsintresse, och som Biblioteks- tjänst rekommenderar som lämpliga för alla bibliotek. Övriga 1057 böcker är uppförda på blå listan. — Lektöremas omdömen har av oss omvärderats i poäng, se figur 5.6.

Kommentar

Sambindningsredaktionen tycks vid sitt val av listplacering i ganska hög grad bygga på lektörens värderingar. Det som närmast intresserar är emellertid vad det är som gör att den ena boken placeras på ”blå” listan fast den har lika hög värderingspoäng som den andra som placeras på den ”gröna”. För facklitteraturen gäller att den bör vara populärt skriven och vända sig till stora målgrupper för att kunna komma i fråga på den gröna listan. En god recension räcker inte för att placera boken ”Cykliska beslutsmönster i produktion och administration” där. Tillräckligt ofta undrar man emellertid över urvalsmetoderna för att fråga sig om det inte

Procent Figur 5.6 Gröna och 50 blå listans procentuella fördelning på olika vär- deringsklasser.

X

t.o—

X

30—

20—

XXXXXX X

|o— /

0 2 2 lZ IS 38 45 36 ,EV I2 , U V/ / % l 2 3 1l» 5 Poöngklass

Gröna listans fördelning markeras av de streckade staplarna. De inskrivna sitter-värdena anger den procentuella andelen av totala antalet böcker som placerats i respektive paönqklass.

• Sida 178
•  Original

kunde behövas mer redovisning av och diskussion med beställarna om prioriteringsproblematiken. Walter Korpis sociologiska studie ”Varför strejkar arbetarna?” finns med all rätt upptagen på den gröna listan, medan däremot Mark Lanes ”Inte bara Song My” inte gör det, trots att lektören i sin anmälan av den senare boken drar paralleller till andra världskrigets ”Vi visste inte”-anda och framhåller bokens angelägenhets- grad. Att boken när den kom ut fyllde en besvärande lucka i informationen kring en av vår tids centrala frågor hade den gången undgått sambindningsredaktionen.

Var gränserna går för skönlitteraturen när det gäller placeringarna på gröna listan är ofta betydligt svårare att urskilja. Till stor del beror det på att termen ”skönlitteratur” i sig innefattar vitt skilda litteraturarter som vänder sig till olika läsare i olika ärenden och som sinsemellan kan ha mycket olika egenskaper. Jämförelsevis exklusiva men väletablerade författare som Tranströmer och Gyllensten har fått sina nya verk placerade på gröna listan liksom författare av detektivromaner och science fiction. Däremot har inte böcker som Kent Anderssons ”Flatten — Sandlådan” och Jörgen Erikssons ”Revolt i huvet” kommit med, liksom många andra böcker av olika karaktär som värderats lika högt av lektören. Jämförelser i efterhand mellan vilka böcker som placerats vari angelägenhetsgrad blir alltid på ett" sätt missvisande och orättvisa genom att man då har tillgång till sådan information om böckerna som inte förelåg när sambindningsredaktionen hade att göra sitt val. Det förefaller som om man genom att i efterhand värdera bokutgivningen inom ett område under en viss tidsperiod kan balansera det aktualitetskrav som ibland hotar att förrycka perspektiven på vilken litteratur som har den största angelägenhetsgraden.1

5.8.5. Beställningssiffrorna och lektörernas värderingar

Skillnaderna mellan beställningssiffrorna i låggruppen och höggruppen testades och därvid konstaterades en högst signifikant skillnad. Det råder således sannolikt ett markant samband mellan lektörens uppskattning av boken och beställningsstorleken. En jämförelse mellan facklitteraturens och skönlitteraturens genomsnittliga beställningssiffror i extremgnipps- materialet (tabell 5.6) visar inte oväntat att det råder en större efter- frågan på skönlitteratur.

K om m en tarer

När man jämför beställningssiffrorna för böcker i olika signumkategorier framträder exklusivitetskriteriet som något av en katalysator för de olika grupperna. Helt klart visar sig inte detta i de olika signumklasserna eftersom de i sig ofta döljer böcker av sinsemellan vitt skild karaktär, men vid studium av de enskilda titlarna, anmälningarna och beställnings- siffrorna kan man hitta talande exempel.

Differensen mellan beställningssiffrorna för hög- och låggrupp är mindre när det gäller skönlitteratur än beträffande facklitteraturen. Medan lektörskritik som gäller facklitteratur uppenbarligen ofta får stöd

1 Btj har redan viss sådan verksamhet, bl a genom Boknyheter.

• Sida 179
•  Original

Tabell 5.6 Genomsnittligt antal beställda exemplar av titlar med lektörs- värderingar i låg- och höggrupp.

Kategori Genomsnittligt antal beställda exemplar

Låggrupp Höggrupp

Totalt ' (nl = 150) (nh = 150) 162 453

Gröna listan (nh = 52) — 642 Blå listan (n] = 146) (nh =98) 152 355 Facklitteratur (samtliga signa utom H) 93 436

Skönlitteratur (Hc +Hce) 271 586

Anm n "h

antal exemplar i låggrupp antal exemplar i höggrupp

av bibliotekens egna värderingsramar, förefaller kritik mot skönlitteratur ibland att missa faktorer som är inbegripna i bibliotekens sätt att värdera inköpen och som erfarenheterna vid tidigare låneverksarnhet bildat bakgrund till. Att både sambindningsredaktionen och lektörerna också i praktiken erkänner dessa skilda normsystem för värdering av litteratur framgår bl a av att redaktionen ibland även kan placera litteratur som av lektören inte värderats särskilt högt på gröna listan och att lektörerna i vissa anmälningar visar att de trots sin egen negativa inställning till boken väntar sig att den skall röna låntagarefterfrågan. Det är uppenbarligen svårigheterna att komma till rätta med skillnaderna mellan 5 k populär- och finkultur som outtalade ligger kvar här.

5.8.6. Olika romankategorier

För att närmare kunna undersöka den del av skönlitteraturen som består av romaner indelades de provisoriskt i fem olika kategorier. Det är bäst att betona att en sådan indelning inte kan göras vattentät och att svårklassificerade gränsfall alltid måste förekomma. Av praktiska skäl kan indelningen dock försvaras. De olika grupperna kan definieras på följande sätt:

1. Val etablerade seriösa författares romaner: Författarna är kända has publik och kritik och har åtminstone 5 verk bakom sig. Den litterära framgången är manifesterad genom snabbt införda och omfångsrika recensioner av dagstidningarnas huvudkritiker, litterära pris, hedersbe- tygelser o d.

2. Icke etablerade seriösa författares romaner: Trots åtminstone 5 verk är författarna relativt okända av en större publik. Väntar länge, ibland

• Sida 180
•  Original

förgäves på recensioner i dagspressen och bereds inte så stort utrymme. Utges vanligen i en upplaga, ofta på mindre förlag.

3. Seriösa nykomligars romaner: Författarna är ofta relativt unga och har publicerat 1—4 böcker. I det närmaste oskrivna blad för publiken och ofta också för kritikerna.

4. Kvalificerade underhållningsförfattares romaner: Fyller åtminstone rimliga krav på stilistisk förmåga och kompositionsteknik. Recenseras ibland. Huvudsyftet övervägande kommersiellt, att roa, hålla läsaren i spänning och underhålla. Ofta påkostat utförande på kända förlag. Författarnamn och titel betyder båda mycket som försäljningsstimu- lans.

5. Populärserieromaner: Ingår som nummer i populärserie, och titeln i kombination med namnetpå serien är i regel mer betydelsefull än författarnamnet, som ofta är pseudonym. Snabbproducerade och enkelt komponerade. Begränsade motivkretsar, många schabloner i intrig och personteckning. Omslagsbilden alluderar ofta på våld och/ eller sex. Enkelt papper, lågt pris. Säljes i regel i kiosker, varuhus och tobaksaffärer. Utpräglat kommersiellt syfte, recenseras sällan.

Kommentar

I höggruppen har de etablerade seriösa författama och de kvalificerade underhållningsförfattama de genomsnittligt högsta beställningssiffrorna, ca 720 exemplar per titel, medan seriösa nykomlingar och icke etablerade seriösa författare beställts i 400—500 exemplar per titel. Populärserie- romaner har i den mån de alls insänts för bedömning inte placerats i högsta värderingsklassen och kan sålunda inte representeras i hög- gruppens statistik. Vid en jämförelse med låggruppens siffror verkar det

Tabell 5. 7 Genomsnittliga beställningssiffror för några typer av skönlitte- ratur. (Beteckningarna höggrupp och låggrupp avser lektörernas värdering av böckerna.)

Romantyp Genomsnittligt antal beställda exemplar Höggrupp Låggruvp Väletablerade seriösa författares romaner (nh=7;n1=2) 725 458 lckeetablerade seriösa författares romaner (nh =13;n1=10) 434 108 Seriösa nykomlingars romaner (nh=6;n|=6) 497 76 Kvalificerade underhållningsförf:s romaner (nh=5;n1=26) 722 372 Populärserieromaner (nh =O;n|= 16) — 243 Anm nh antal titlari höggrupp. Totala antalet titlar i nh = 31

nj = antaltitlarilåggrupp. Totala antalet titlarinj = 60

.. adm—M_A -

• Sida 181
•  Original

som om lektörsutlåtandena hade den allra största betydelsen för nykomlingarnas och de icke etablerade seriösa författarnas möjligheter att via biblioteken nå ut till allmänheten. Redan i värderingsklass 2 sjunker beställningssiffrorna mot tvåsiffriga tal. Genomsnittligt beställs här nykomlingens bok i 76 ex/titel och den icke-etablerade författarensi 108. Genom att biblioteken förefaller så beroende av lektörsomdömet vore kanske dubbelbedömning extra motiverad här. De etablerade seriösa författarna däremot verkar beställas även när lektören är reserverad eller negativ, något som i viss mån även verkar gälla såväl den kvalificerade underhållningslitteraturen som serieproduktionen.

Beställningssiffrorna i låggruppsmaterialet för kvalificerad underhåll- ning och populärserieromaner tenderar emellertid att sönderfalla i ytterligare två kategorier. I den ena beställs trots negativa lektörsutlåtan- den ganska många exemplar (Ia'grupp a) och i den andra följs de negativa lektörsutlåtandena av påfallande låga beställningssiffror ( låggrupp b ).

Med denna ytterligare uppdelning blir de genomsnittliga beställnings- siffrorna för låggrupp a: Underhållning = 598 exemplar, Serieproduktion = 333 exemplar, och för låggrupp b: Underhållning = 56 exemplar. Serieproduktion = 47 exemplar. Hur skall då dessa stora skillnader förklaras?

En förklaring ligger säkert i att inom kategorierna underhållnings- och serieromaner tar lektörerna av skönlitteratur för enda gången till storsläggan: 13 av de 14 lektörsutlåtandena som placerats ivärderings- klass 1 av totalt 285 anmälningar hanmar här. Av dessa hör 10 till låggrupp b. Här har vi uppenbarligen sambindningens och bibliotekens verkliga sorgebarn med titlar som ”Syster Janes äktenskap”, ”Oskuld i Paris”, ”Kirurgens misstag” och ”En kvinna med rätt att döda”. Åtta av de tio böckerna hör till kategorin populärserieromaner; de tillhör Läkarserien och i ett fall Elit-Purpurbiblioteket, vilka är så gott som de enda representanterna för den rikhaltiga floran av s k kiosklitteratur.

Gemensamt för många av lektörsutlåtandena i låggrupp b är att man talar om hur absolut undermålig boken är, ofta i kombination med en direkt rekommendation till biblioteken att avstå från köp. Så här kan det låta:

Manvers, Hjärtpatienten; BW (Läkarserien). En pekoralistisk schablonroman, erbarmligt illa skriven och fruktansvärt dåligt översatt, dessutom med synnerligen svag anknytning till läkarmiljö. En absolut bottennotering, helt utan intresse för bibliotek. = Lars G. Andersson. Efter den salvan verkar beställningssiffran 17 exemplar riktigt imponeran- de.

Skillnaden i intresse från bibliotekens sida när det gäller beställningar skulle kunna illustreras med följande utlåtande över en bokserieprodukt i låggrupp a:

Quentin, Dorothy, Det svåra beslutet. BW (Läkarserien). En roman där sjukhusm iljön utgör bakgrunden till en kärlekshistoria mellan den unga förträff- liga sjuksköterskan och den tystlåtne och skicklige kirurgen. Den här genren är enkelriktad och reaktionär men tycks fylla ett stort behov av verklighetsflykt och dagdrömmeri i många kvinnors vardagstristess. — Inger Andersén.

[ detta fall beställdes 443 exemplar.

• Sida 182
•  Original

Sättet att formulera sig kan ha en mycket stor betydelse för bibliotekens intresse för denna närmast anonyma litteratur. Som redan nämnts gäller detta antagligen i betydligt mindre grad författare med stadgat rykte. Två andra böcker i Läkarserien ”rekommenderas endast för ovana bokläsare som vill uppleva läkarmiljö och en gnutta kärlek” och ”kan i nödfall passera som lättare underhållning för konvalescenter”. Dessa målgruppsrekommendationer bidrog säkerligen till beställnings- siffrorna 261 och 576 exemplar.

Man kan ställa åtminstone två hypoteser till att underhållningslittera- tur som fått negativt lektörsomdöme ändå jämförelsevis lätt rusar upp i höga beställningssiffror:

1. Att genren är reaktionär och förljugen spelar ingen större roll.

2. Biblioteken känner ett stort behov av lättläst litteratur som de är hänvisade att tillgodose med utpräglat eskapistiska verk. Av de bägge hypoteserna förefaller nr 2 mer trolig. Biblioteken önskar uppenbarligen nå en bred publik där också många ovana bokläsare ingår. Ett enkelt språk, okomplicerat innehåll, romantik och äventyr tycks mer än väl kunna kompensera banalitet, reaktionär samhällssyn och dålig berättarteknik. Gränsen sätts i stället snarare vid underhållningsvåld och spekulativ sexualitet.

5.9 Slutkommentar

Med anknytning till de grundläggande frågeställningarna:

1. Vilka uppgifter i Bibliotekstjänsts sambindningslistor kan tänkas ha påverkat beställaren och

2. Har priset någon betydelse vid inköp? skulle vi vilja vilja lämna följande sammanfattande synpunkter:

Bibliotekstjänst sambindningsverksamhet har till syfte att nedbringa bibliotekens bindningskostnader genom att organisera gemensam inbind- ning av främst nyutkommen litteratur.

Till dessa arbetsuppgifter har Btj knutit en recensionsverksamhet som en service till biblioteken.

Btj säger sig ha som syfte att ge saklig information om litteraturen på listorna och önskar inte påverka biblioteken i deras val av inköpsobjekt. Om detta vittnar bla Btj:s nya policy att medtaga såväl negativt som positivt bedömda böcker på listan. Inrättandet av granskningsnämnder för sambindningsverksamheten är ett annat led i denna strävan.

Vi har funnit att Btj i två huvudhänseenden avviker från sin uttalade önskan om neutralitet:

1. Man åsätter en del listor, ”gröna listorna”, markeringen: Denna litteratur är ”av förstahandsintresse, dvs lämpliga för alla bibliotek”. Denna markering synes ge klar effekt på beställningslistoma i riktning mot stora beställningar för ”gröna listorna”.

2. Man tillåter i sin redaktionella verksamhet lektörskommentarer som ej finner stöd i PM för lektörer. Btj har till sin recensionsverksamhet för vuxenlitteraturen knutit ett 160-tal lektörer, varav drygt 2/3 män. Med ytterst få undantag har

• Sida 183
•  Original

samtliga akademisk examen och arbetar oftast inom biblioteks- och undervisningsväsendet, dvs det är en homogen samhällsgrupp.

Btj kräver ingen utbildning i recensionsverksamhet. Trots att viss fortbildning förekommer i form av konferenser förefaller detta otillräck- ligt.

Vi har funnit att lektörskommentarer som ej funnit stöd i Btj:s PM för lektörer kan vara t ex anvisning om en tilltänkt grupp läsare, målgrupp, av typ ”pensionärer”, ”deckarentusiaster”, ”romantiska kvinnor med vardagstristess”, ”kalenderbitare”, ”konvalescenter” etc. Sådana kom- mentarer har enligt vad vårt material utvisar givit litteratur med negativa värdeomdömen en god skjuts mot höga beställningssiffror. Hit hör även lektörernas benägenhet att betona facklitteraturens otillgänglighet genom att ange alltför snäva målgrupper. Detta synes ha medverkat till låga beställningssiffror även för litteratur med positiva värdeomdömen.

Andra typer av lektörskommentarer som förefaller att påverka beställ— ningsstatistiken utöver positiva värdeomdömen är uppgifter om författa- ren som person, lektörens personliga utläggningar över ämnet för boken, framskjutande av ”kända namn” som en form av ”garanti” för en boks förträfflighet m m.

Därutöver tycks vissa litteraturkategorier och grupper inom vissa signa få höga beställningssiffror i viss mån oberoende av värdeomdömen, vilket förefaller att basera sig på litteraturkategorier som på biblioteken toppar utlåningsstatistiken.

Vårt undersökningsmaterial har som tidigare nämnts inte omfattat de enskilda bibliotekens bokanslag och beställningar. Vi kan därför naturligt nog inte uttala oss om de enskilda bibliotekens ekonomiska möjligheter att köpa den litteratur som önskas. Vi kan bara konstatera att när det gäller att välja inköpsobjekt inom ramen för bokanslagen tycks andra faktorer än pris vara av avgörande betydelse för inköpen.

• Sida 184
•  Original

6.1. Bakgrund, syfte, förutsättningar och ortval

Enligt sina direktiv skulle litteraturutredningen bl a låta företa en studie av läs- och bokvanor i landet med särskild hänsyn till distributionsförut- sättningama. Studien skulle göras inom ett begränsat antal geografiska områden, där man samtidigt hade möjlighet att noggrant kartlägga bok- och tidskriftsutbud via bokhandel, bibliotek etc. Studien föreligger i tryck (Litteraturutredningens läsvanestudier. Bok— och läsvanor i fem svenska samhällen, Statens offentliga utredningar 1972220). Enligt direktiven skulle resultatet av de sociologiska undersökningarna läggas till grund för ett par experimentella biblioteksundersökningar. Det förutsat— tes, att experimenten skulle göras i anslutning till det statliga stöd, som enligt beslut av 1965 års riksdag utgår till vissa kommuner för utveckling av de kommunala bibliotekens verksamhet. Direktiven har på denna punkt följande lydelse:

”Vidare bör i anslutning till det förut nämnda statliga stödet till utveckling av de kommunala bibliotekens verksamhet ett par experimentella biblioteksundersökningar kunna göras med syfte att utnyttja resultaten av de sociologiska undersökningarna. Det sociolo- giska materialet bör därvid bilda underlag för bibliotekens planläggning av sina informationsåtgärder, serviceformer och allmänkulturella verksamhet. Effekten av vidtagna åtgärder bör mätas och bibliotekens lokala organisationsformer uppmärksammas.

Som ett led i arbetet med att utveckla konsumtionsfrämjande åtgärder bör de sakkunniga försöksvis pröva om den verksamhet för att etablera kontakter mellan författare och publik, som redan har påbörjats genom Författarcentrum och biblioteken, kan ytterligare stödjas och utvecklas. Möjligheten till samarbete med verksamheterna för Rikstea- ter, Riksutställningar och Rikskonserter liksom med folkbildnings- organisationernas föreläsningsbyrå och studieförbunden bör därvid uppmärksammas. De nya initiativ som kan erfordras bör särskilt inriktas på kulturfattiga orter och befolkningsgrupper.”

I ett annat sammanhang återkommer utredningsdirektiven till försöks- verksamheten:

"Vid den förut nämnda experimentella biblioteksverksamheten bör försök göras även med biblioteksförsäljning av litteratur direkt till

• Sida 185
•  Original

allmänheten eller med en av biblioteken organiserad postorderförsälj- ning av litteratur.”

När det gäller bokdistributionen anger direktiven en rad problem som de sakkunniga har att ta upp till granskning och därmed också i görligaste mån beakta vid utformandet av försöksverksamheten. De sakkunniga skall bla: ”klarlägga vad som från samhällets sida kan göras för att underlätta spridningen av den kvalitetslitteratur som har svårigheter att ' nå ut. Det är angeläget både att utbudet när grupper med ett ådagalagt men ej tillgodosett behov och att det när helt nya grupper av läsare.”

Det heter vidare att

"utredningen bör söka klarlägga behovet av att de kommunala biblioteken tar upp nya eller förstärker pågående aktiviteter som berör distributionsledet. Bland annat kan organiserandet av bokklubbs- och bokförsäljningsverksamhet genom biblioteken behöva utredas närma-

”

re.

Sammanfattningsvis skall försöken alltså åsyfta att mot bakgrunden av de sociologiska undersökningarna nå nya läsare, särskilt inom kulturfat- tiga orter eller befolkningsgrupper. Som tänkbara medel anges informa- tionsåtgärder, nya serviceformer, allmänkulturell verksamhet, samarbete med olika organisationer, bokklubbsverksamhet och bokförsäljning.

Biblioteksförsökens planering

Enligt direktiven skulle försöken göras i anslutning till det statliga stödet för utvecklingsverksamhet. Någon sammankoppling mellan de orter där de sociologiska undersökningarna gjordes och de orter där experimenten skulle företagas gjordes inte i direktiven. Praktiska skäl talade emellertid för att undersökningsorter och försöksorter borde sammanfalla. Detta gjorde det å andra sidan inte möjligt att låta experimenten företagas endast i kommuner där biblioteket hade statligt utvecklingsbidrag. Inte heller i ett annat avseende var det möjligt att följa direktivens anvisningar i detalj. Om inte försöksverksamheten skulle komma att avsevärt försena utredningsarbetet, var det nödvändigt att låta försöken starta innan de definitiva resultaten av de sociologiska undersökningarna förelåg. Framför allt i inledningsskedet korn dessa följaktligen att planeras på grundval av praktiska erfarenheter från fältet inom de områden som berördes i direktiven. Genom att de sociologer, som medverkat vid bok- och läsvaneundersöknigarna, även biträdde vid biblioteksförsöken, hade försökaiblioteken emellertid möjligheter att på olika sätt utnyttja erfarenheter från undersökningarna.

Några experiment med biblioteksförsäljning av litteratur har inte gjorts i anslutning till försöksverksamheten. För att få en realistisk belysning av problemet skulle det krävas en marknadsföring av sådan storleksordning, att den inte kunde genomföras inom ramen för en lokalt genomförd försöksverksamhet. Under sådana omständigheter fann utredningen det riktigare att söka klarlägga frågan från andra utgångspunkter.

• Sida 186
•  Original

Det talades i direktiven om att de nya initiativ som kunde erfordras i anslutning till försöksverksamheten särskilt borde inriktas på kulturfatti- ga orter och befolkningsgrupper. Det fanns med hänsyn härtill skäl att låta de sociologiska undersökningarna av bok- och läsvanor koncentreras kring ett antal orter, som skulle kunna karaktäriseras som ”kulturfat- tiga”. [ undersökningen om bok— och läsvanorna motiveras valet av undersökningsområdena på följande sätt:

”Vi hade inte tillgång till och har fortfarande inte tillgång till den sorts ”kulturstatistik', som gör det möjligt att med säkerhet kunna ”peka ut” ett antal samhällen som är ”kulturfattiga” i den vaga mening som direktiven här använder detta uttryck. Vi utgick i vårt sökande från att det finns tre slags miljöer i det svenska samhället, beträffande vilka det enligt vår uppfattning med visst fog har hävdats att de är ”kulturfattiga” i den meningen att det inom dessa miljöer endast finns ett begränsat utbud av möjligheter till ett intensivt och varierat fritidsliv inom miljöns ram.

1. En är de stora städernas utkantsmiljöer och förorter, som brukar betecknas som kulturfattiga i jämförelse med dessa städers city- miljöer.

2. En annan är tätorterna i norra Sverige, som ofta karaktäriseras som kulturfattiga ijämförelse med jämförbara tätorter i landets södra del. 3. En tredje av dessa miljöer är glesbygden, som uppenbarligen iregel har ett mycket mera begränsat kulturutbud än de större tätorternas i sin närhet.”

Med den koppling som gjordes till biblioteksexperimenten var det naturligt, att också bibliotekssituationen på den ifrågasatta undersök- ningsorten måste beaktas. Om möjligt skulle kommuner väljas, som hade statligt bidrag för sin biblioteksverksamhet. I alla händelser skulle biblioteken vara ”utvecklingsbara”, dvs ha sådana resurser i fråga om personal, lokaler och grundbestånd av böcker, att en försöksverksamhet blev meningsfull. Efter många överväganden stannade utredningen så småningom för följande fem undersökningsområden: stadsdelen Kirse- berg i nordöstra delen av Malmö, stadsdelen Oxhagen i Örebro, stadsdelen Skärholmen i Stockholm (inklusive ”satellitorterna" Sätra och Vårberg), tätorten Skellefteå samt Jörns församling inom Skellefteå kommun (ca 6 mil nordväst om Skellefteå). Samtliga områden represen- terade olika sidor av ”kulturfattigdom” i den betydelse som ovan inlagts i ordet. Kirseberg är en typisk utkantsmiljö, Oxhagen och Skärholmen är förorter till stora städer, Skellefteå är en typisk norrländsk kuststad och Jörn ett lika typiskt norrländskt glesbygdsområde. Av de valda orterna hade Skellefteå med Jörn statligt utvecklingsbidrag fr o m kalenderåret 1970. Kirseberg valdes främst på grund av kombinationen slumområde — goda biblioteksförhållanden och som en lämplig motpol till Skellefteå med dess norrlandsproblem. En bidragande orsak var det starka intresse för en undersökning i Kirseberg som visades från Malmö stadsbiblioteks och Malmö stads sida.

Skärholmen och Oxhagen kom förhållandevis sent in i bilden. I båda fallen fanns det ett primärt lokalt intresse för att en undersökning skulle ske, och i båda fallen hade biblioteken goda resurser. Den diskussion som

• Sida 187
•  Original

under senare år förts beträffande serviceförhållandena i Skärholmen var ett ytterligare motiv för en undersökning. I fråga om Oxhagen framhölls från kommunalt håll, att en undersökning där skulle bli av betydande värde för en så starkt expanderande stad som Örebro.

En utförlig beskrivning av de valda miljöerna ingår i den tidigare omnämnda skriften ”Litteraturutredningens biblioteksstudier. Bok- och läsvanor i fem svenska samhällen”. Ett sammandrag av beskrivningarna återfinns nedan i anslutning till redovisningen av experimentverksamhe- ten. En kort presentation är emellertid på sin plats redan här.

Kirseberg ligger i Malmös nordöstra del och är genom trafikanlägg- ningar ganska avskilt från Malmö i övrigt. Namnet finns belagt från medeltiden, men bebyggelsen var länge lantlig. Först från slutet av 1800—talet började Kirseberg alltmer anta karaktären av förstad till Malmö och växte så småningom nästan samman med den gamla staden innanför kanalerna. Fortfarande upplevs den dock som en avskild och från det övriga Malmö något isolerad stadsdel. Området bebos i dag i stor utsträckning av personer med låga inkomster. Bebyggelsen är delvis mycket nedsliten och slumbetonad.

Oxhagen ligger västerut i förhållande till Örebros centrum på ett avstånd av ca 2 km. Oxhagen byggdes som ett led i det utbyggnadspro— gram, som Örebro har satsat på under 1950- och 1960-talen. Stadsdelen tillkom i tre etapper under åren 1963—1967. Området innehåller både villor och flerfamiljshus. Till undersökningsområdet hör också Älvtomta som i huvudsak har äldre villor. I Oxhagen bor jämförelsevis många personer med hög utbildning.

Undersökningsområdet Skärholmen består av stadsdelarna Sätra, Skärholmen och Vårberg. Sätra ligger närmast Stockholms city; Vårberg och Skärholmen ligger båda längs Stockholms gräns mot Huddinge kommun. Avståndet till Stockholms city är 12 km. Alla tre områdena är typiska förstadsområden med omfattande centrumanläggningar tillkomna under åren 1964—1968. Skärholmen, som började bebyggas 1965, är störst. Hela undersökningsområdet hade vid utgången av 1969 närmare 25 000 invånare. Ur många synpunkter är Skärholmen i dag en pendang i söder till Vällingby i stadens nordvästra del.

Tätorten Skellefteå är den dominerande centralorten i Skellefteå vidgade stad. Den har ca 26 500 invånare, medan kommunens hela invånarantal är ca 60 000. Skellefteå är en gammal handelsplats och i dag centralort för ett stort omland.

Jörn är numera en del av Skellefteå kommun och representerar en starkt isolerad landsortsmiljö i ett markerat avfolkningsområde. Huvud- orten har försett omlandet med varor och tjänster och haft en del hantverk och industri. Dess betydelse har minskat efter sammanlägg- ningen med Skellefteå.

För att vid biblioteksförsöken få möjligheter till jämförelser mellan försöksbiblioteken och annan biblioteksverksamhet försågs varje biblio- tek med ett kontrollbibliotek. Det erbjöd vissa svårigheter att finna jämförbara bibliotek och det val som gjordes kan inte anses invändnings- fritt. Till grund för valet låg i huvudsak lokala överväganden. Syftet med att utse kontrollbibliotek var framför allt att man därigenom skulle

• Sida 188
•  Original

kunna eliminera förändringar i lånekurvorna, som berodde på tex väderförhållanden, publikdragande TV-program, sportevenemang o d.

Till kontrollbibliotek för filialen i Kirseberg utsågs Malmö stadsbiblio- teks filial i Limhamn. Samhällsstrukturen är en helt annan än Kirsebergs, men de båda biblioteksfrlialerna har gemensamma drag.

I Örebro valdes som kontrollbibliotek till filialen i Oxhagen stadsbibliotekets filial i Almby/Tybble. Området är större än Oxhagen och bebyggelsen är delvis äldre.

För Skärholmens del valdes till kontrollbibliotek stadsbibliotekets filial vid Hornsgatan i Stockholm. Biblioteket är i storlek ungefär jämförbart med biblioteket i Skärholmen.

Stadsbiblioteket i Örnsköldsvik blev kontrollbibliotek till Skellefteå stadsbibliotek. Båda städerna är kuststäder med stort omland och delvis likartad struktur.

För Jörn slutligen blev filialbiblioteket i Byske utsett till kontroll- bibliotek. Byske var liksom Jörn tidigare en självständig kommun, som 1967 införlivades med Skellefteå vidgade stad.

Försöksverksamhetens planering

Som ovan nämnts blev utgångspunkten för planeringen av experiment- verksamheten praktiska erfarenheter från fältet inom de områden som berördes i direktiven. Som grund för försöken gjordes följande antaganden: 1.Graden av biblioteksutnyttjande hänger samman med utbudets omfattning, differentiering och svårighetsgrad. 2.Graden av utnyttjande hänger samman med utbudets tillgänglighet: bibliotekets läge och öppethållande, böckernas presentation, persona- lens möjlighet att ge service.

3. Graden av utnyttjande hänger samman med bibliotekets informations- åtgärder.

4. Graden av utnyttjande hänger samman med aktiviteter utanför bokdistributionen.

5. Graden av utnyttjande hänger samman med biblioteksverksamhetens integration med annan kulturell Och social verksamhet inom kommu- nen.

6. Graden av utnyttjande hänger samman med biblioteksverksamhetens förankring hos allmänheten. För att genomföra försöksverksamheten utsågs på varje ort en försöksledare. I Kirseberg blev det bibliotekarie Siv Ahlgren, föreståndare för filialen, i Oxhagen bibliotekarie Ulla Olsson, senare bibliotekarie Karin Lundgren, i Skärholmen bibliotekarie Inga-Britt Lundin, i Skellefteå med Jörn biträdande stadsbibliotekarie Anita Genberg, biträdd i Jörn av filialföreståndaren där Hulda Wertin. Riktlinjerna för experimentverksamheten fastställdes i grova drag vid sammankomster mellan vederbörande bibliotekschefer och försöksledarna å ena sidan samt utredningens sekreterare och biblioteksexpert å den andra. Till grund för planeringen låg förslag från de olika biblioteken, för Kirsebergsbibliotekets del upprättat av dåvarande filialföreståndare Eva

• Sida 189
•  Original

Viirman. Den definitiva planen förelåg i en promemoria av den 10 februari 1970. Den angav för varje försöksort de försök som skulle göras, angav ungefärliga tidpunkter för de planerade åtgärderna och gav anvisningar för erforderlig effektmätning.

I det följande redovisas under varje särskild ort de försök som genomfördes. Här skall endast beröras de åtgärder som vidtogs för att så långt möjligt mäta effekten av de olika experimenten.

I huvudsak skulle biblioteken vidtaga tre åtgärder.

1. De som inte redan använde fotografisk registrering av lånen (fotonotering) skulle införa detta.

2. Vid varje bibliotek skulle föras en försöksliggare.

3. Vid varje utlåningsställe skulle föras en dagbok. Härutöver skulle en särskild blankett användas för nyinskrivna med uppgift om anled- ningen till att vederbörande sökte upp biblioteket. Vidare skulle frågor i expeditions- och upplysningsdiskar registreras samt tidsåtgången och kostnaderna för experimenten red0visas. En redogörelse för fotonote— ringen och de kodbeteckningar som användes i anslutning till denna lämnas nedan i kapitel 6.4. 1 försöksliggaren antecknades tidpunkterna för de olika försöken tillsammans med en kort beskrivning av försökens uppläggning. Där antecknades vidare av biblioteken anordnade utställningar mm. Den användes även för anteckningar av iakttagelser i samband med f örsöksverksamheten . För dagboken fastställdes en särskild blankett, där varje utlåningsställe hade att redovisa dagens verksamhet (se 5 190). Bland de begärda uppgifterna var även antalet besökande under dagen. För Kirsebergs- bibliotekets del visade det sig omöjligt att få fram besökssiffror: det räkne- verk som sattes upp blev utsatt för manipulationer från ungdomliga besö- kandes sida. Även kontrollbiblioteken förde dagbok. Den redovisade emellertid endast antal besökare, utlånade volymer, nyinskrivna låntagare samt gjorda förfrågningar. Den särskilda blanketten för nyinskrivna upptog en rad alternativa anledningar till att vederbörande sökt upp biblioteket. Även för registrering av förfrågningar fastställdes en särskild blankett, som i princip anslöt sig till den som använts vid den s k rationaliserings- undersökningen 1960 (Organisation och arbetsmetoder vid kommunala bibliotek, Stockholm 1960, s 113 ff). Särskilda kolumner hade tillförts för att särskilja frågor som ställdes av invandrare och av vuxenstuderande.

Tidsplan för försöksverksamheten

Den tidsplan som fastställdes för försöksverksamheten utgick från att januari 1970 skulle vara kontrollmånad och att de egentliga försöken skulle ta sm början den 2 februari. Försöksverksamheten skulle sedan pågå t o m den 30 november. Dagbok skulle föras fr o mjanuari månads ingång 1970 to m januari 1971. Att dagbok skulle föras även efter försöksverksamhetens slut sammanhängde med den kontrollundersök— ning, som planerades för januari 1971. Olika omständigheter gjorde, att

• Sida 190
•  Original

DAGBOK Blbllotok Datum

Namn

Avdelning (fllial, bokbuss etc.)

Besök Utlåning Totala Därav Därav Därav Totala anta- Antal Antal Annat antalet lllesal barnavd. gruppbesök let böcker skivor konstverk AV—maierial') Antal Antal Utlå- Upp- gr') besök nade spelade

Om mätning sker utan användning av räkneverk anges tidpunk- Förmedlade interurbana lån ............................... tar och antal:

Låntagare låsesal .......... ...... Antal nyinskrivna under dagen: barnavd.: ...... , . . . . , .................................... Vnndrlnglblbllotok Förirågningar: antal Mottagare . _ Antal i exp—disk i upplysn-disk per telefon volymer Boken-kommer-verksamhnt Antal hembesök Antal utlånade vol. Programverksamhet; antal deltagare Sago- Kassan TV-program Radioprogram Annan programverksamhet!) stunder teater Vuxna Barn Vuxna Barn Vuxna Barn Åldersgränsen mellan barn och vuxna 13 år. Rourvorndo böcker Antal nya Därav böcker utgivna 1969—70 Därav äldre litteratur reservationer Fack Skön Ungd Fack Skön Ungd

Specifikationer 1) Gruppbesök, typ (förskoleklass, grundskoleklass, studiecirkel etc)

2) Annat AV—material: typ, antal

3) Annan programverksamhet, program

am ...wo namnet-"cum Al!

• Sida 191
•  Original

ågra av biblioteken började föra dagbok först i slutet av januari eller örjan av februari 1970.

Under våren inriktades försöksverksamheten på allmän resursförstärk- ing samt olika former av generell bibliotekspropaganda. Verksamheten under hösten skulle enligt planerna ta sikte på särskilda grupper i samhället i anslutning till de preliminära resultaten av de intervjuunder- sökningar som genomfördes i slutet av 1969.

Den egentliga försöksverksamheten började alltså den 2 februari. Resursförstärkningen beräknades då vara genomförd, samtidigt som biblioteken började tillämpa utökade öppethållningstider. Under som- marmånaderna låg försöksverksamheten i stort sett nere för att starta på nytt den 1 september. Hur försöksverksamheten kom att utföras i detalj 'på de olika försöksorterna redovisas i följande avsnitt (6.2).

Beskrivningar av arter och bibliotek samt försöksledarnas redovisning av försöken

I det följande redovisas experimentverksamheten ort för ort. För varje ort lämnas en ortsbeskrivning och en beskrivning av bibliotekssystemet på platsen och det eller de bibliotek som omfattats av experimentverk- samheten. Beskrivningen kompletteras med en kort redogörelse för kontrollområdet och dess biblioteksverksamhet. För ortsbeskrivningarna har anlitats de fyra biträdande sociologer, som tidigare medverkat i undersökningen av läs- och bokvanorna på orterna i fråga. I Kirseberg var det Anders Järnegren, i Oxhagen Nils Harvard, i Skärholmen Ann-Marie Johard och i Skellefteå med Jörn Karin Garmer. Vid beskrivningarna av bibliotekssystemen har medverkat bibliotekscheferna i vederbörande kommuner, Bengt Holmström i Malmö, K.-G. Wirde i Örebro, Lars Tynell i Stockholm och Mauritz Carlborg i Skellefteå. För redovisningarna av experimentverksamheten svarar försöksledarna: Siv Ahlgren och övrig personal i Kirseberg, Karin Lundgren i Oxhagen, Inga-Britt Lundin med biträde av Britt Isaksson i Skärholmen och Anita Genberg med biträde av Hulda Wertin i Skellefteå med Jörn.

6.2. Kirseberg 6.2.1 Ortsbeskrivning

Kirseberg ligger i den nordöstra delen av Malmö. Området kallas ofta för ”Backarna” därför att det är en av få platser inom Malmö med nivåskillnader i terrängen. Kirseberg har en lång historia — namnet finns belagt från medeltiden —- och ligger inom det Malmö som visas på den första fullt vederhäftiga kartan från 1697.

Under mitten av l800-talet började Kirseberg alltmer anta karaktär av förstad till Malmö och växte så småningom samman med den gamla staden innanför kanalerna.

”Backarna” och människorna där har länge varit föremål för mytbildning i det övriga Malmö. Man har ibland talat med skräckblandad förundran om det hårda Backalivet, och fortfarande finns det i övriga

• Sida 192
•  Original

:. Simrishamn !. Stockho/m

&

l Ä !" sr

_, entralstn d'x_

Rådhuset,?S,Caroli k' 3 , Malmö in.» Petri

» (KI RSEBERGS - museum an ,. Ad. m 'Stadsbuiglioteket'g ,;STADEN , .Stadsteatem

(llerupi ! QStadian I

x

5 I x 4 [I » _ !. 66".le , x ; Husie / i x) 9 k 3 // . x [ ? Limhamns k:a // ? XTR (X?/Jägersro x I I / l _] // itf/elleborg vx, xxig tra/stefan ,/ I » Xx LYsud Figur 6.1 Stad sc'elen

Malmö en i huvudsak negativ uppfattning om Kirseberg. Detta har i sin Kirsebergmgemalmö- tur medfört en för staden ganska ovanlig lokalpatriotism, med en stark känsla för den egna stadsdelen och dess värden. Denna (på sistone latenta) lokalpatriotism har varit en av många viktiga komponenteri bibliotekets försöksverksamhet. Kirsebergs traditionellt låga sociala anseende understryks av att Malmö stad till stadsdelen har lokaliserat flera institutioner av vårdkaraktär med traditionellt lågt socialt anseende. Mitt inne i stadsdelen ligger fångvårdsanstalten med häkte och rättspsykiatrisk klinik. Östra sjukhuset, som är Malmö stads mentalsjuk- hus, ligger också i området, liksom Hammargården — ett övergångshem för alkoholiserade ungkarlar.

Vissa kvarter i Kirseberg har karakteriserats som slumområden. Det

r—u'=

X

OSeqzvånqs fritidsgård

| | | | U Seqevånqsgården ',

! | ! I I ) I [__ *: f**k ,” __ l , Dbs'rn sjukhuset ,4'/ i _x" | *,x/; DFönqehet . . ]4///,_ " ' i : ,, : al;; ";/," XEirsebov-qsskolun ///4*7»" // & Xx» ,_ _DKVH sm Mun , , 515/ ,' hv HEsebe Shan-lei Dm! rkan » /' V ' ;”Il '$. . ' Elihu-maren unge.-_ _, ---------- RX // (p / Hammargren!" qErd— Osten-hus | ][, X ,,,/, . D . i : ," ” Figur 6.2 Nagra vikt lga : / . . . . ; _/ byggnad er och msntutlo— ? *" ner i undersökningsområ- det K irseberg.

• Sida 193
•  Original

• Sida 194
•  Original

_ . SGARD S ,, IBLIOTEK

att FtNHS ! SZIÄLVA mm mm &?ftltittt entusiasmen" ' aa saa finns in DE awaaeåiwam ' scn mammans KLÅSSAHQKLLU ' az Farming tm ! W&W amet—ma " , ska nar Rök sm on imamens

.,._ ,wnwu

Kirseberg: biblioteket kommer till den skyddade verkstaden Hammaren

• Sida 195
•  Original

SÄTT få?

&%CKEQW EBU till» _ 953 3985 EKG 53533 133le ER it."-Å?

Hi? ÅRQäA' & %% fått lätt. ååå Yi XÖHMEK Ex G. && "€£$—K&N MALMÖ mossiga

tt,—...mwt tm w » m» . »l'q» e

Kirsebergzboktopp på arbetsplats

• Sida 196
•  Original

Oxhagen: musikavlyssning

Biblioteket i Oxhagen

• Sida 197
•  Original

Oxhagen: fam jesöndag med ”ritstuga” för barnen

• Sida 198
•  Original

Oxhagen: Sven Wernström talar om ”Samhället .i ungdomsböckerna”

• Sida 199
•  Original

Biblioteket 1 Skärholmen

Skärholmen: pappa, mamma och barn på besök i biblioteket

• Sida 200
•  Original

_ . * '7 se . Skärholmen: ungd mar spelar schack på biblioteket

• Sida 201
•  Original

-'- .vc»! gripa-#3? . W&W—rm; V M. ,,...»M

e..—:?:» ;,

SW >M— mma

i _ *” Skellefteå: bibliotekarien gör reklam för biblioteket i

Epas kundradio

• Sida 202
•  Original

&

Skellefteå: trottoarbibliotek

• Sida 203
•  Original

• Sida 204
•  Original

HUS och HEM MIMIDHPHGW'HMWIEBHWG KOKBUCG! ' YituWäsiHMKiE

&%%'”!

&nu»— x'a- & mms;

Jörn: nya uppställningsformer i biblioteket

• Sida 205
•  Original

gäller Östergård och Österhus och i viss mån det som i dagligt tal kallas ”Vattentornet” och ”Gula faran”.

I Kirseberg bodde vid årsskiftet 1969—1970 13 986 personer. Befolkningsutvecklingen kännetecknades under början av 1960-talet av en kraftig ökning fram till 1965 varefter en långsam minskning har ägt rum. Dock kan man konstatera att medan totalbefolkningen minskat har antalet utländska medborgare som bor inom området ökat. Numera utgöres nästan 10 % av befolkningen av invandrare, och Kirseberg är en av de stadsdelar i Malmö som kan uppvisa en stark koncentration av utländska medborgare.

Egentligen är Kirseberg en felaktig benämning för det aktuella undersökningsområdet. Med Kirseberg förstås i dagligt tal huvuddelen av det studerade området, som emellertid dessutom omfattar Segevång (modernt höghusområde från början av 1960-talet), Rostorp (omfattande ca 180 villor från början av 1920-talet) samt Valdemarsro (också litet villaområde, något isolerat i förhållande till den övriga bebyggelsen).

inom undersökningsområdet finns ett stort antal arbetsplatser. Enligt 1965 års folk- och bostadsräkning fanns det den 1.11.l965 417 företag (en siffra som inkluderar även mycket små företag). Dagbefolkningen är alltså stor -— ca 90 % av nattbefolkningen.

Karakteristiskt för Kirsebergs inre struktur är förekomsten av flera ”öar” inom befolkningen, vilka sinsemellan synbarligen kännetecknas av oberoende och mycket begränsad kontakt mellan människorna.

Dessa ”öar" kan ses som resultatet av flera olika faktorer. Den yttre miljön, de till sin karaktär så olika'bostadsområdena med sin varierande sociala skiktning är sådana faktorer. I en annan dimension visar sig ”öarna” i invandrarnas isolering. Köntakten mellan dem och den övriga befolkningen försvåras av alla de faktorer som utmärker invandrarnas situation # Språksvårigheter, kulturella olikheter och allmänna fördomar. Andra ”öar” bildas av de grupper som lever inom de olika institutionerna och den utifrån kommande dagbefolkningen.

Man kan punktvis sammanfatta stadsdelens viktigaste karakteristika såluna: D Kirseberg är en gammal stadsdel med en lång och delvis ganska säregen historia. D Myter om det gamla Kirseberg präglar fortfarande många Malmöbors negativa värdering av området. D Kirseberg är geografiskt något avskilt från det övriga Malmö. [3 Inom Kirseberg finns ett stort antal arbetsplatser och en stor dagbefolkning. El Vissa kvarter i Kirseberg har karakteriserats som slum. El Det finns många institutioner av vårdkaraktär i Kirseberg. D Kirsebergs befolkning domineras av socialgrupp 111. D Invandrare utgör ett markant inslag i Kirsebergs befolkning.

Kontrollområdet

Som kontrollbibliotek valdes Malmö stadsbiblioteks filial 3 i Limhamn. Även Limhamn har en lång historia, troligen äldre och åtminstone bättre

• Sida 206
•  Original

dokumenterad än Kirsebergs. Från början var Limhamn ett fiskeläge, som 1905 blev köping och 1915 inkorporerades i Malmö. Med sin hamn och sin industri utgör Limhamn troligen den mest ”självständiga” delen av Malmö.

Bebyggelsen är skiftande. En del av den gamla bebyggelsen, som förr utgjorde fiskeläget, finns kvar. Det finns både äldre och nybyggda villaområden och områden med hyreshus.

Befolkningen inom kontrollområdet uppgick den 111970 till 23 011 personer. Av dessa var 50,5 % män och 49,5 % kvinnor. Åldersfördel- ningen var tämligen normal: ca 52 % var under 40 år. Drygt 41 % var ogifta. Inom området bodde 1 161 utländska medborgare, dvs ca 5 % av kontrollområdets totalpopulation. 24,2 % var danskar, 14,4 % portugiser, 14,1 % jugoslaver, 9% tyskar, 8,9% finnar, 7,9 % italienare, 21,6% andra nationaliteter. Medelinkomsten för kontrollområdet var 29 400 kr/år. Den varierade för olika delar av området mellan 22 400 och 41 600 kr/år.

Det finns åtskilliga industrier i stadsdelen. Den största anläggningen är AB Cementa. I övrigt finns bl a gjuterier, mekaniska verkstäder och kemisk- tekniska fabriker. Hamnen, som anlades 1883, har färjeförbindelse med Danmark och betydande sjöfart i övrigt.

Serviceinrättningarna är många. I stadsdelen finns tre Skolområden med sammanlagt tio skolor. Vidare finns fyra daghem, två kommunala och ett antal privata lekskolor, två kommunala och ett privat barnhem, ålderdomshem och vårdhem.

För bokutbudet svarar en bokhandel, en vetenskaplig fackbokhandel, en pressbyråkiosk samt Malmö stadsbiblioteks filial 3, som har sina lokaler i Folkets hus. Vandringsbibliotek finns placerade på ålderdoms- hem, barnstugor och skolor.

Malmö stadsbibliotek

Malmö stadsbibliotek öppnades för allmänheten år 1905. Biblioteket var då knutet till Malmö föreläsningsförening och hade ett bokbestånd på 3 000 volymer. Först 1927 blev det en helt kommunal institution. Idag har Malmö ett väl utbyggt bibliotekssystem med huvudbibliotek, 12 filialer, 2 bokbussar, 3 Sjukhusbibliotek och ett bestånd av litteratur och andra media som omfattar ca 800 000 enheter. Vid sidan av sin kommunala uppgift har Malmö stadsbibliotek två särskilda funktioner, dels som länsbibliotek för Malmöhus län, dels som lånecentral för södra och västra Sverige.

Bibliotekets verksamhet har de senaste decennierna präglats av en stark expansion. Förvaltningens bruttostat, som år 1960 uppgick till 2,3 milj kr, upptar 1971 totalt 9,5 milj kr. Härav utgöres 6,1 milj kr av personalkostnader (ca 200 anställda). Anslaget för inköp av böcker och andra media uppgår till sammanlagt 1,5 milj kr. Den totala utlåningen år 1970 uppgick till 2 416 991 band, och som ett mått på verksamhetens utveckling kan nämnas, att antalet län per invånare och år under den senaste tioårsperioden stigit från 6 lån per invånare och år till 9,3 lån per invånare och år.

• Sida 207
•  Original

Det centralt belägna huvudbiblioteket, som invigdes 1946, har ett mediabestånd på ca 378000 enheter vartill kommer 1427 löpande tidskrifter, 127 dagliga tidningar samt 5 036 grammofonskivor. Huvud- biblioteket är medelpunkten för stadens biblioteksverksamhet men är idag utrymmesmässigt otillräckligt. Byggnaden inrymmer ca 3 600 m2 golvyta, varav ca 1 800 m2 utnyttjas för publika ändamål. Enligt en år 1970 av Malmö stads fastighetskontor företagen utredning skulle en tredubbling av disponibelt utrymme vara erforderlig. Platsbristen medför bl a, att en onormalt stor del av det centrala bokbeståndet måste förvaras i magasin utom räckhåll för allmänheten, vilket på senare är skapat alltmer svårlösta problem. Med anledning av den gjorda utredningen har kommunfullmäktige i Malmö tillsatt en parlamentarisk kommitté vars uppgift är att förutsättningslöst studera huvudbibliotekets lokalfråga. Starka skäl talar för att biblioteket skulle behöva en ny byggnad, vilket dock med hänsyn till det kommunalekonomiska läget inte torde kunna realiseras inom de närmaste åren.

Bättre gynnat är Malmö stadsbibliotek när det gäller filialorganisatio— nen. Sedan år 1962 har fem nya filialer tillkommit. Detta har varit ett led i en omlokaliseringsprocess, då samtidigt fyra äldre och otillräckligt utrustade enheter nedlagts. Vid planeringen av filialsystemet satsar man principiellt på ett begränsat antal stora och bärkraftiga bibliotek, kompletterade med mobil service. Två nya bokbussar har under de se- naste fem åren satts i trafik, och biblioteksnämnden har i sin budget för år 1972 medel för en tredje buss. De nya filialerna har i allmänhet en golvyta om ca 600 m2 och ett bokbestånd på ca 30 000 band. De är arrangerade enligt familjebiblioteksprincipen och försedda med grammo- fonanläggningar och annan modern biblioteksutrustning. Biblioteks- nämndens långtidsplanering upptar ytterligare tre nya filialprojekt, varav ett i storleksklassen 1 200 m2 i en tätbefolkad ytterstadsdel. Fyra av stadsbibliotekets filialer är förlagda till skolor, där de samtidigt fungerar som skolbibliotek. Andra är belägna i samhällscentra och/eller i anslutning till fritidsgårdar, såsom fallet är med det i detta sammanhang aktuella biblioteket i Kirsebergsstaden.

Malmö stadsbibliotek har sedan länge en bred och rikt varierad verksamhet. Biblioteket har i många avseenden fungerat som ett slags importhnmn för nya idéer i svenskt folkbiblioteksväsen, och många av folkbibliotekens nya aktiviteter har initierats i Malmö. Dit hör den synnerligen väl utvecklade Boken-kommer-servicen, som startade i Malmö år 1955. Även övriga behov inom den sociala sektorn är väl tillgodosedda, genom såväl stationär som uppsökande service vid olika slag av sociala institutioner. Nämnas bör även bibliotekets synnerligen aktiva talboks- och taltidningsverksamhet. Också den allmänkulturella verksamheten är sedan länge en etablerad del av Malmö stadsbiblioteks service. En allsidig utställnings- och programverksamhet bedrivs såväl vid huvudbiblioteket som vid filialerna. En särskild PR-avdelning handhar bibliotekets kontakt- och propagandaaktiviteter och har med framgång ökat allmänhetens kännedom om biblioteket och dess service. Enligt en är 1970 företagen undersökning var detta är över 30 % av befolkningen regelbundna biblioteksutnyttjare. Det försök med bokutlåning vid stadens industrier

• Sida 208
•  Original

som Malmö stadsbibliotek bedriver i samarbete med Litteraturutred- ningen administreras av kontaktbibliotekarierna vid PR-avdelningen.

Malmö stadsbibliotek har successivt eftersträvat ett ökat öppethållan- de, och började år 1960 som första bibliotek i Skandinavien att hålla huvudbiblioteket öppet även söndagar, en åtgärd som gett utomordent- ligt goda resultat. Huvudbiblioteket är from hösten 1971 öppet 12 timmar dagligen dvs från kl 9.00 till kl 21.00 vardagar utom lördagar, från kl 9.00 till kl 17.00 lördagar samt från kl 12.00 till kl 16.00 söndagar. De större filialemas vardagsöppethållande sträcker sig mellan kl 10.00 och kl 20.00

Som framgått av ovanstående redogörelse har Malmö kommun en relativt stark biblioteksorganisation, om man bortser från de svårigheter som är förknippade med huvudbibliotekets otillräcklighet i lokalhänseen- de. Bibliotekets angelägenheter är integrerade i den långsiktiga kommu- nala planeringen, och de anslagsbeviljande myndigheterna har senaste decenniet genomfört en medveten satsning på verksamheten. Detta har gett utdelning i form av det ständigt ökande gensvar, som bibliotekets aktiviteter väcker.

6.2.2. Bibliotek, böcker och utlåning i Kirseberg

Biblioteket i Kirseberg, Malmö stadsbiblioteks filial 5, låg tidigare i trånga butikslokaler vid Lundavägen. I oktober 1967 startade verksamheten i de nuvarande lokalerna i Kirsebergs fritidsgård. Det omfattar 600 m2 och är ett familjebibliotek med avskild läsesal, särskilt programrum (för kasperteater, språkkurser och diskussioner) samt en något underdimen- sionerad barn- och ungdomsavdelning. Denna ligger mitt i biblioteket — en placering som kan diskuteras bl a av akustiska skäl.

Bokbeståndet uppgick vid slutet av 1969 till 27 758 band, varav 7 615 på barn- och ungdomsavdelningen. Dessutom disponerade man 21 dagstidningar, 101 tidskrifter och 790 grammofonskivor (huvuddelen för utlåning).

Under 1969 gjordes 103 658 lån från biblioteket — dvs ca 7,5 band/invånare (siffran för Malmö i sin helhet var 8,9).

Under experimentåret har bokbeståndet utökats med 400 band invandrarlitteratur och 200 band aktuella debattböcker (förutom de normala bokinköpen). Dessutom har skivbeståndet ökats och uppgår nu till ca 1 000 skivor. Några utländska tidningar och tidskrifter har också tillkommit under försöksåret. Två grammofoner, två högtalare och 10 avlyssningsplatser diSponeras.

Till bibliotekets aktiviteter hörde redan före experimentet utlånings- verksamhet vid Hammaren (en av Malmö stads skyddade verkstäder för fysiskt och psykiskt handikappade), Hammargården och Segevångshem- met (ett nytt ålderdomshem).

Normalt har också ingått sagoläsning för barn, kasperteater, utställ- ningsverksamhet Och programverksamhet i bibliotekets arbete. Dessutom förekom språkkurser för invandrare i samarbete med Kursverksamheten.

Vid slutet av 1969 bestod personalen av tre heltidsanställda bibliotekarier och tre kontorister varav en på halvtid.

• Sida 209
•  Original

Fritidsgård

[HUND

Kapprum

Utlaiiing för vuxna

[3 B

Fritidsgård

Barn- och 0

I:] 00

ungdomsavdelning

åååå

[figur 6.3 Bibliotekcti Kirseberg.

SOU l972:61

• Sida 210
•  Original

• Sida 211
•  Original

Bibliotekets öppethållande var vid denna tidpunkt 51 timmar/vecka (vardagar 11—20, lördagar 11—17, stängt söndagar).

Personalen har under experimenttiden utökats med en bibliotekarie för perioden september—november och en ”biblioteksarbetare” egentligen anställd som något slags terapeut för de många ungdomar som sökte sig till biblioteket i ganska stor utsträckning.

När biblioteket invigdes (okt 1967) var fritidsgården inte färdig och det dröjde till april 1968 innan dess verksamhet kom igång — dock i ganska inskränkt omfattning. När experimentverksamheten inleddes, sammanföll inte fritidsgårdens och bibliotekets öppethållande och framförallt uppstod ett glapp på eftermiddagen fram till klockan 19, under vilken tid biblioteket kom att fungera som ”ställföreträdande fritidsgård” för väntande ungdomar.

Emellertid kunde fritidsgården så småningom ha samma öppethållande som biblioteket, vilket i hög grad förändrade ”biblioteksarbetarens” funktion. I stället kunde han utnyttjas för den livliga programverksam- heten och svara för en stor del av bibliotekets information. Viktigt är att biblioteket förutom den ordinarie personalen kunnat utnyttja många frivilliga krafter i många sammanhang — i synnerhet när det gällde stadsdelsdebatterna och utställningsverksamheten.

Vidare har biblioteket kunnat utnyttja huvudbibliotekets och övriga filialers bokbestånd, vilket har varit en betydande styrka. För verksam- heten har disponerats 95 000 kronor plus 7 000 kronor från Invandrar- verket och 6 000 från Statens råd för byggnadsforskning (som tilldelades den arbetsgrupp som arrangerade stadsdelsdebatten etc) dvs sammanlagt 108000 kronor. De fasta kostnaderna för filialen var 1970 349 500 kronor.

Bibliotek, böcker och utlåning i Limhamn — kontrollområdet

Biblioteket i Limhamn, Malmö stadsbiblioteks filial 3, flyttade år 1955 in i sina nuvarande lokaler i Limhamns Folkets Hus. Biblioteket disponerar 580 m2, varav avdelningen för vuxna 260 rn2 och avdelningen för barn 130 ml. Dessutom finns ett särskilt programrum för barn, 30 ml, arbetsrum, lunchrum Och magasin. Bokbeståndet uppgick vid slutet av år 1969 till 40 825 band varav 13 544 på barnavdelningen. Biblioteket disponerade 12 dagstidningar, 112 tidskrifter och 621 grammofonskivor.

Under år 1969 utlånades 144 416 böcker. Under 1970 var bokutlå- ningen 147 384 band, dessutom utlånades 3212 grammofonskivor. Under experimentåret har 3 228 band inköpts och 2 852 band utrangerats. Skivsamlingen har utökats och uppgår till 765 skivor. Två grammofonverk och sex avlyssningsplatser disponeras.

Till bibliotekets aktiviteter hör utlåningsverksamhet på Öresundsgår- den, programverksamhet på Öresundsgården och Annetorpsgården. Vandringsbibliotek sänds till Annetorpsgården, Högbogården och Belle- vuehemmet samt till skolor, barndaghem och lekskolor. I arbetet ingår sagoläsning, kasperteater, utställningsverksamhet och programverksam- het.

Vid slutet av år 1969 bestod personalen av tre heltidsanställda

• Sida 212
•  Original

bibliotekarier och tre kontorister, varav den ena på halvtid. Biblioteket hålles öppet vardagar utom lördagar kl 11—20 och lördagar kl 11417, söndagar är biblioteket stängt.

6.2.3. Försökets uppläggning

Enligt den centrala planeringen skulle experimentverksamheten i Kirse- berg i huvudsak ta sikte på fem områden: biblioteksverksamhet på arbetsplatser, satsning på lättläst litteratur, biblioteket som samlingsplats, verksamhet bland invandrare och bokklubbsverksamhet. Dessutom skulle biblioteket öka sitt öppethållande, inköpa efterfrågad litteratur i större antal exemplar än tidigare, organisera konsumentråd, göra försök med utlån av konstreproduktioner samt — liksom de övriga försöksbiblioteken — sända ut låntagarkort till slumpvis utvalda personer inom området.

Vid planeringen av experimentverksamheten utgick vi från vetskapen om att de ”finkulturella” aktiviteterna i området var mycket blygsamma och att filialens bokutlåning var något mindre i Kirseberg än vid andra filialer i Malmö. Vi ansåg oss ha skäl att anta att läsovanan i området var större. Vi visste också att befolkningen i stor utsträckning tillhör socialgrupp III och att flertalet människor helt enkelt inte har särskilt mycket tid att disponera för biblioteksbesök. Vi visste också (efter att ha gått igenom fotonoteringarna från utlåningen under första halvåret 1969) vilka områden som utnyttjade biblioteket mest respektive minst. Vi betraktade som vår uppgift att mot denna bakgrund demonstrera bibliotekets möjligheter att spela en betydelsefull roll i ett ”vidare” kulturellt sammanhang.

På lång sikt ville vi naturligtvis stimulera bokintresset men ansåg alltså att det var mer eller mindre meningslöst att enbart gå ut med information om bibliotekets ”bokfunktion”. Först borde vi genom olika aktiviteter demonstrera att vi ansåg att begreppet ”kultur” innefattar bra mycket mer än det man traditionellt definierar det med.

Därför beslöt vi att inleda verksamheten med en ganska omfattande utställnings- Och debattverksamhet om stadsdelens historia, ställning och framtida utvecklingsmöjligheter. Detta, menade vi, skulle med säkerhet locka många som tidigare inte besökt biblioteket. Det angick alla mycket påtagligt — och det blev också en mycket framgångsrik verksamhet.

Vi var inställda också på att försöka bryta ”ungdomsdominansen” på biblioteket — en dominans som i viss utsträckning skrämt bort vuxna låntagare. Det var alltså mycket därför som en person anställdes för att vara något slags terapeut för ungdomarna, och därför började vi också trycka på fritidsgården för att få den att samordna sitt öppethållande med bibliotekets — något som vi lyckades med i början av april.

I övrigt ville vi satsa på invandrargrupperna — dock utan att göra några bindande planer —— och vi skulle också planera den externa utlåningen på industrier och arbetsplatser i området. Vidare skulle vi ordna en speciell hylla med ”lättläst litteratur” — utan att ha någon fast etablerad definition av vad detta innebär.

En cirkelverksamhet skulle arrangeras och planer gjordes för en cirkel i sociala frågor samt en mer traditionell litteraturcirkel. I planerandet var

• Sida 213
•  Original

vi angelägna om att inte binda oss alltför hårt vid detaljplanerade aktiviteter utan istället vara flexibla för att kunna improvisera Och gripa tillfällen i flykten. Det har också visat sig att verksamheten har förändrats Och utvecklats under verksamhetsåret på ett sätt som varit omöjligt om vi varit bundna.

Tidtabell för de viktigaste aktiviteterna

Datum Beskrivning

2.2

1.4 2.4

5.4

6.4

8.4 14.4

Ökat öppethållande (söndagar 14—18, torsdagar 20—22) Hyllan med lättläst litteratur färdig

Konstutlåning startar 250 illustrerade klassiker utlånade Gruppkorsband till 6 011 hushåll med information om biblioteket Och fritidsgården Bokcirkel startar Bokutlåning på Segevångslokalen startar (lördagar 12—14) Utställningen ”Att bo på backarna” färdig. Första delen av stadsdelsdebatten: Kirseberg som det var , Cirkel i aktuella frågor inleds Utställning: ”Folkets musik” Cirkeln i aktuella frågor övergår till cirkel i kriminalvårdsfrågor 6 000 stenciler distribuerade till samtliga hushåll 2 000 stenciler distribuerade till Segevångsområdet Vårens industriutlåning inleds Bokbussens turer till Segevång och Saarisgården inleds Kriminalvårdsdebatt 6 011 foldrar om stadsdelsdebatten distribuerade Utställningen "Så planeras din stadsdel” inleds — andra delen av stadsdelsdebatten Bokutlåning på Östergård inleds 500 låntagarkort utsända Bokcirkel med författaren Jan Mårtenson Stadsdelsdebatt _ ”En god boendemiljö, vad är det?" Kriminalvårdscirkeln omvandlad till ”Kontaktforum” Stadsdelsdebatt ; ”Vi diskuterar själva vår stadsdel” 2 000 stenciler distribuerade med information om kommande program 26 affischer uppsatta i området Stadsdelsdebatt # "Fråga politikerna” 300 böcker hopsamlade på biblioteket. Lästes högt av lärare på skolorna i området Besök av teatergruppen Narren från Stockholm: ”Samling vid pumpen” Fritidsgårdens öppettider samordnade med bibliotekets

Kirsebergs byalag bildat

Bokcirkel med författaren Ingemar Leckius Speciell hylla för utländsk litteratur uppsatt (300 bd)

• Sida 214
•  Original

15.4 22.4

26.4 27.4 3.5 4.5

6.5 31.5 22.6

2.9 9.9

14.9 23.9 28.9

30.9 5.10 7.10 8.10

14.10 15.10 16.10

20.10 24.10 28.10 4.11

10.11 11.11 12.11

13.11

18.11

20.11

22.11 25.11

Konsumentrådet bildat 2 000 flygblad distribuerade om familjesöndag i samarbete med fritidsgården

Familjesöndag

Planeringsgruppen för Östra stadsdelen (PÖL) bildad Slut på torsdags- och söndagsöppethållande Bokutlåning och kontaktverksamhet på Kockums baracker och invandrarklubben Balkan Bokcirkel med författaren Lasse Söderberg

Familjesöndag

Ytterligare kontakter med olika invandrargrupper i området Sex olika boklistor till 6 000 hushåll utsända Första utdelningen av sambindningslistor Flygblad om svenskkurser på finska, serbokratiska och portugisis- ka Höstens industriutlåning inleds Bokcirkel med författaren Axel Liffner Invandrarutställningen ”Bilder och röster” inleds Invandrarverksamheten startar på allvar Konsumentråd — debatt med kommunalrådet S E Eriksson 300 illustrerade klassiker utlånade Konsumentråd med bibliotekarie Ingrid Ramqvist (inköpschef) Första invandrardebatten — ”Skolan och invandrarbarnen” Gruppkorsband om kommande program + boklistor distribuerade till 6 000 hushåll Litteraturcirkel med författaren Bo Sköld Finsk afton för alla

Invandrardebatt — ”Konsten att vara invandrare” med författaren Theodor Kallifatides Invandrardebatt — ”Fackföreningen och invandrama”

Jugoslavisk afton för alla Konsumentråd med stadsbibliotekarie Bengt Holmström Konsumentråd med författaren Stellan Arvidson (Litteratur- utredningen) Gmppkorsband distribuerade till 6 000 hushåll Konsumentråd med debatt om ”Ungdom och fritid” Konsumentråd med länsplanedirektör Jörn Svensson Kriminalvårdsdebatt i samarbete med KRUM Byalagsmöte och diskussion med docent Harald Swedner Invandrardebatt med bla författaren Staffan Beckman i anslut- ning till föreställning av Gorillateaterns invandrarpjäs ”Det finns gränser” Gorillateatem spelar pjäs om socialvård (”Hjälp”) för Byalaget och Östergårdsprojektet Invandrardebatt med docent Harald Swedner — ”Vem tjänar egentligen mest på invandringen?” Litteraturcirkel med författaren Sven Wernström Konsumentråd med Göran Löfdahl från Litteraturutredningen

• Sida 215
•  Original

6.2.4 Redovisning av försöken Försök med litteratur och konst Litteratur i flera exemplar Med utgångspunkt i gjorda reserveringar inköptes på våren 25 titlar — 150 band häftade böcker (nya romaner, debatt- och barnböcker). På hösten inköptes 28 titlar — 45 band aktuella böcker som denna gång inköptes delvis innan beställningar kommit in. Böckerna plastades, förseddes med kort och fickor och släpptes omedelbart ut. Hållbarheten visade sig i många fall vara otillfredsställande.

Lättläst litteratur

För utförlig beskrivning se 5 213.

Illustrerade klassiker Vid samtliga försöksbibliotek gjordes ett experiment med utlåning till barn av serierna Illustrerade klassiker och Stjärnklassiker. Det är fråga om en rad klassiska böcker, både vuxen- och barnböcker, i stark förenkling, utgivna i utförande som serietidningar. Som exempel kan nämnas Alice i Underlandet, Oliver Twist, Moby Dick.

I Kirseberg släpptes 250 Illustrerade klassiker ut den 2.2 och 300 den 5.10. De lånades ut omedelbart och orsakade smärre upplopp innan ungdomarna var pacificerade. Svinnet var stort — en stor del av häftena (i synnerhet från det första utsläppet) har vi inte återsett. Endast några få har frågat efter böckerna som legat till grund för klassikerna.

Denna typ av litteratur fyller ett stort behov för läsovana ungdomar som har lättare att ”läsa” bilder än skrivna ord — och därför vore en bättre bild- och textkvalitet önskvärd. Häftena har också haft en uppgift i industriutlåningen och på den skyddade verkstaden Hammaren.

Häftena förstärktes i ryggen, fick kort och fickor och hade en någorlunda tillfredsställande hållbarhet i förhållande till det låga priset.

Barnlitteratur Skolbibliotekarierna på Segevångs- och Bulltoftaskolorna valde på våren ut 40 titlar på böcker som lärarna på låg- och mellanstadierna låste högt ur. Efterfrågan på dessa böcker blev utomordentligt stor och biblioteket kunde möta behovet genom att från andra filialer låna in 300 band (6—7 band av varje titel). Denna form av samverkan mellan skola och bibliotek kan utvidgas avsevärt.

Pocketböcker Pocketböckerna har redan tidigare exponerats väl. Under försöket märktes de med ”p” för bokfilmskontroll. Under våren placerades 120 pocketböcker på AGA och Malmö

• Sida 216
•  Original

flygindustri. Utlånen var märkbart lägre än på andra industrier med vanliga böcker. Den lilla typstilen är ett hinder för den läsovane.

Konst

För försöket inköptes 150 reproduktioner, affischer och fotografier, 15 litografier samt utställningen Multikonst -69. Konsten placerades i plastfodral och i tre golvställ. Konsten lånas ut på samma tid som böcker och grammofonskivor. Till reproduktionerna skaffades en upphängnings- anordning, som också lånas ut. Gensvaret på initiativet har varit positivt. Dock har svårigheter att i tid få tillbaka den utlånade konsten uppstått. Stort intresse har visats från företag och institutioner.

6.2.5 Information om biblioteket Foldrar och andra trycksaker

Trycksaker och foldrar har distribuerats som korsband, flygblad och brev. Korsbanden har distribuerats via posten (a 13 öre/hushåll). Flygbladen har delats ut av skolbarn (till en kostnad av 4 öre/flygblad) — en något osäker metod. Brev har sänts ut till Olika målgrupper med hjälp av på biblioteket upprättade adressregister. För invandrarna har namn, adress och nationalitet erhållits från länsstyrelsens dataregister.

Affischer

Under experimenttiden har vi huvudsakligen använt oss av två olika affischer. I slutet av mars sattes 26 affischer upp med texten:

DET KOSTAR INGENTING ATT LÅNA DET KOSTAR INGENTING ATT LÄSA DET KOSTAR INGENTING ATT LYSSNA DET ÄR FAKTISKT ROLIGT ATT GÅ DIT

KIRSEBERGSBIBLIOTEKET Affischerna sattes på stolptavlor 2,5 m högt på lyktstolpar. Stolptav- lorna var billiga — men i gengäld tog det mycket lång tid att montera och fasta affischerna. Arbetet utfördes av personal från biblioteket, som först måst ansöka om polistillstånd, vilket beviljas för 14 dagar i sänder. Vi anser att resultatet av denna typ av affischering inte står i rimlig proportion till insatsen och metoden hör inte till dem vi vill rekommendera. Affischen, som trycktes upp i 200 exemplar, har däremot fungerat utmärkt på utlåningsstationer och arbetsplatser. Den andra affischen gjorde reklam för invandrarutställningen och distribue- rades i 200 exemplar till instiitutioner och arbetsplatser i området ochi övriga Malmö.

Dessutom har affischer på finska satts upp med karta över vägen till biblioteket och om speciella aktiviteter (exempelvis familjesöndagarna). Biblioteket har också till sin disposition haft ett mindre 5 k klotterplank utanför biblioteket _ en praktisk informationsmöjlighet även för ett bibliotek.

• Sida 217
•  Original

Under hösten har en stencileringsapparat disponerats, vilken höggradigt har underlättat arbe- tet och mångfaldigat trycksakerna.

Målgrupper

Typ av information

Korsband

Flygblad

Hela Kirseberg

Delar av Kirseberg

Speciella målgrupper

Nytt från bibl och fritidsgården — in- formation om ökat utbud 6 000

Bokurvalslistor 6 000

Oktoberprogrammet Boklistor Gorillateaterns

program 6 000

Novemberprogram- met 6 000

Vill du bo så här? Folder om miljödebatt- programmet. Informa- tion Om Gorillateatem och Fritidsgården 6 000 Aprilprogrammet 6 000

Alla i Kirseberg bor grannar med fängelset. Information om dis— kussion 6 000

Bokbussens tur- lista 2 000

Anslag i trappupp- gångar om Sege- vångslokalen 300

Anslag i trappupp- gångar om bokutlå- ning Oeh sagoläsning i Östergård 300

Information om fa-

miljesöndagar 4 000

Information om fa- miljesöndag (båda distr av fritidsgår-

den) 4 000

5x150 5x150 5x200 5x500 5x100 5x100

Litteraturcirkel Konsumentråd Debatter

Byalag Kontaktforum Miljöintresserade

Information till in- vandrare orn biblio- tek, program, språk- kurser — på finska, serbokratiska och portugisiska 3 500

Annonser

Annonserna har varit införda i samtliga Malmötidningar. Vi har annonserat tre gånger 4 en gång om stadsdelsdebatten, en gång om familjesöndagen och en gång om författaren Sven Wernströms besök på biblioteket.

• Sida 218
•  Original

Under våren tog vi kontakt med Sveriges Radios Malmöredaktion utan att kontakten resulterade i något program. Under hösten, däremot, tog Sveriges Radio vid flera tillfällen kontakt med Kirsebergsbiblioteket, och resultatet av detta har blivit ett program i Familjespegeln om experimentets inledning, ett om byalaget i Tvärs, ett i Familjespegeln om byalagets aktion för att få en fortsättning på försöksverksamheten, ett i Familjespegeln om bokutlåningen på industrierna samt — också i Familjespegeln — ett program som summerade verksamheten med bland annat ett antal intervjuer.

Det danska Fjernsynet har filmat invandrarutställningen och byalaget i en debatt om svensk socialvård (utsänd i februari 1971).

Tidningar

76 gånger under 1970 har bibliotekets aktiviteter i samband med experimentet blivit omskrivna i dagspressen. Det största intresset har visats för stadsdelsdebatterna och byalaget men även för invandrarsats- ningen, konsumentrådet, industriutlåningen och några av debatterna (i synnerhet de med politiker inblandade). Till en början var det biblioteket som tog kontakt med tidningarna men under hösten behövdes det knappast. Det bör påpekas att publiciteten fortsatt även efter experi- menttidens slut.

Utsändning av låntagarkort

Två olika bostadsområden utvaldes inom undersökningsområdet och låntagarkort skickades ut till 500 slumpmässigt utvalda personer, 250 inom varje område. De var födda 1956 eller tidigare. Avståndet till biblioteket är för dessa båda områden ungefär detsamma. De 500 utsända lånekorten resulterade efter två månader i åtta (8) nya låntagare, ett föga lysande resultat.

Dörrknackning

Dörrknackning hos invandrare har genomförts i liten skala av en bibliotekarie. Låntagarekort delades ut till invandrare i kvarteret Östergård. Information om språkkurser spreds samtidigt. Resultatet var positivt, men är tids- och personalkrävande.

Andra informationsförsök

Information om Kirsebergsbiblioteket på morgonsamlingar på Kirsebergs- skolan (2 gånger) för sammanlagt 500 elever.

6.2.6. Slutsatser

För den direkta informationen om bibliotekets aktiviteter av alla slag har gruppkorsbanden fungerat något så när tillfredsställande (ju kortare och

• Sida 219
•  Original

enklare dess bättre). Oväntat effektiva var de bokurvalslistor som skickats ut i ett par omgångar. Listorna var okommenterade och indelade igenrer (deckare, agentromaner, kärleksromaner, läkarromaner etc).

I övrigt är vi fortfarande mycket osäkra om vad som fungerat bra i dessa sammanhang. Däremot vill vi framhäva det positiva med den indirekta informationen via press och radio. Denna har haft stor betydelse för kännedom om och intresset för bibliotekets arbete -— vilket givetvis har underlättat arbetet med den direkta informationen.

Det fordras mycket praktiskt arbete med att utforma affischer och stenciler. Distributionen är tidskrävande och relativt kostsam. Därför är det naturligtvis mycket rimligt att så mycket som möjligt satsa på den indirekta informationen.

6.2.7. Distributionsmetoder Bokbuss

I början av mars startades en bokbussverksamhet vid två nya hållplatser i området (Saarisgården, där många äldre människor bor, och Segevångs- området, med många barnfamiljer). Erfarenheterna från denna utlåning har varit positiva. Saarisgårdens hållplats har permanentats. Dessutom finns en ordinarie hållplats i Valdemarsro.

Kvartersbibliotek

Från och med februari ordnades bokutlåning och sagoläsning på Segevångsområdet i Riksbyggens fritidslokal och resulterade i en stor bilderboksutlåning.

Östergård (två äldre bostadskvarter)

Bokutlåning och sagoläsning en gång i veckan.

Övrigt

Kockums baracker och invandrarklubben Balkan har besökts en gångi veckan för byte av böcker.

Utlåning på arbetsplatser

Utlåning har organiserats på 13 arbetsplatser. För utförlig beskrivning se 5 212.

Hammaren är en skyddad verkstad för fysiskt och psykiskt handikap- pade med ca 100 anställda. Verkstaden har besökts en gångi veckan och mycket god kontakt har etablerats. Där föreligger ett stort behov av böcker med stor stil och enkel text. Lättlästa böcker, skivor och illustrerade klassiker har lånats. En del anställda har börjat besöka filialen.

• Sida 220
•  Original

6.2.8 Verksamhet inriktad mot särskilda grupper Invandrare

För utförlig beskrivning se 5 216 ff.

Barn, ungdom, familj

Biblioteket har under försökstiden kunnat erbjuda barnen en kaspertea- terföreställning i veckan — något som varit mycket uppskattat. Gorillateatem har stått för föreställningarna. Sagoläsningen har intensi- fierats.

Två familjesöndagar ordnades i april och maj, då fritidsgård och lekskola samarbetade med biblioteket och underhållning och service erbjöds hela familjen. Många nya låntagare hittade vägen till biblioteket. Biblioteket erbjöd teater och kasperteaterföreställningar, fritidsgården hobbyverksamhet för alla åldrar och höll kaféet öppet. Barnen togs om hand i lekskolan.

Östra sjukhuset (mentalsjukhus)

Patienterna från Östra sjukhuset har regelbundet besökt en litteratur- cirkel och visningarna av pensionärsfilmer. Lektioner i lästerapi har hållits vid sjukhusets grundkurs för mentalskötare. Biblioteket har en del av Östra sjukhusets patienter som låntagare.

Malmö fångvärdsanstalt

Biblioteket tog initiativet att ordna permission för interner till litteraturcirkel, debatter och andra aktiviteter.

6.2.9. Nya uppställningsformer Lättläst hylla

För utförlig beskrivning se 5 213.

lnvandrarlitteratur

Under skyltar på respektive språk har bibliotekets utländska böcker satts upp på en lättillgänglig plats i biblioteket.

6.2.10. Programverksamhet

Programverksamheten har inriktats huvudsakligen på tre huvudteman: ]. Stadsdelen Kirseberg 2. Invandrare i Kirseberg 3. Kulturpolitiska och sociala debatter. Verksamheten redovisas utförligt s 213 ff

• Sida 221
•  Original

Utställningar

Multikonst

Konstfrämjandets litografier

Att bo på Backarna Folkets musik Så planerades din stadsdel Leninutställning Joe Hill—utställning Ska vi mata dem? Bilismen

Miljövårdsutställning Invandrarutställningen Bilder och röster Amnesty International-utställning

Grupper

Följande grupper har disponerat lokaler i biblioteket: Bokcirkeln Cirkeln i aktuella frågor Kriminalvårdscirkeln Kontaktforum

Språkkurser Östra sjukhusets bokcirkel

Arbetsgruppen för stadsdelsdebatten och invandrarutställningen Byalaget Socialistiska skolarbetare Konsumentrådet Utvecklingsstörda barn, aktiverade av Gorillateatem (Angående gruppernas arbete se 5 215 f).

Författarbesök

I samband med Olika aktiviteter vid biblioteket har följande författare inbjudits: Lasse Söderberg Jan Mårtensson Axel Liffner Ingemar Leckius Theodor Kallifatides Staffan Beckman Stellan Arvidson Författaraftnarna har haft formen av samtal och diskussion, snarare än föredrag.

Debatter och diskussioner

Sex stadsdelsdebatter Två kriminalvårdsdebatter

• Sida 222
•  Original

En fritidsdebatt Fem kulturpolitiska debatter

Filmer

Barnfilmer Pensionärsfi'mer

Studiegrupper

1. 14 studiegrupper har studerat olika delar av experimentverksamheten 2. Skolklasser har studerat utställningar och biblioteket

Samarbete med andra myndigheter, institutioner och organisationer Experimentverksamheten har inte kunnat genomföras utan samarbete och kontakter med lokala, regionala och centrala myndigheter, institu- tioner och organisationer. De kontakter biblioteket tagit redovisas här. Kontakter för invandrarverksamheten:

Klubb Balkan Barnavårdscentralen

Fritidsgården

Skolorna ledningen för Östergårdsprojektet Gorillateatem Dalhems lekskola Kontakter för stadsdelsdebatten:

Pensionärsföreningen

Socialdemokratiska kvinnoföreningen i Kirseberg

Östergårdsprojektet

Lokala bostadsföreningar (HSB, Riksbyggen, Håkanstorps villaför-

ening) Kontakter för övrig debatt- och cirkelverksamhet:

Fångvårdsanstalten Fritidsgården

Gorillateatem Malmö Socialdemokratiska kvinnokrets, Segevång

I Malmö

Kontakter för stadsdelsdebatten: Malmö museum Stadshuset Kommunalpolitiker Kontakter för invandrarverksamheten: Immigrant Service Jugoslaviska konsulatet Jugoslaviska, finska och portugisiska föreningarna Invandrarkvinnornas i Malmö förening

• Sida 223
•  Original

Kockums personalledning och verkstadsklubb Skolkontoret Statistikkontoret Länsstyrelsens dataregister Kontakter för övrig debatt- och cirkelverksamhet: SKYS (Skånes konstnärliga yrkesutövares samarbetsnämnd) Verdandi, Malmö ABF, Malmö Ungdomsstyrelsen KRUM, Malmö Socialistiska skollärare IOGT. Malmö Konstfrämjandet, Malmö

Utanför Malmö

Kontakter för invandrarverksamheten: Minoritetsgruppen SAFTRA (fotofirma) Statens invandrarverk SAF, LO, AMS Filmcentrum Filminstitutet Ambassader Kontakter för stadsdelsdebatten: Folklivsarkivet, Lund SAR Statens planverk Statens råd för byggnadsforskning Arkiv samtal Sociologiska institutionen, Lund HSB, Stockholm Tekniska högskolan i Lund Kontakter för övrig debatt- och cirkelverksamhet: Skånes bildningsförbund Riksutställningar ABF, Stockholm

6.2.1 1 Diskussion och utvärdering av de viktigaste försöken

1 det följande redovisas mera utförligt de viktigaste försöken. Om man sätter upp dem punktvis — dock inte efter angelägenhetsgrad — blir det: D Utlåning på arbetsplatser El Lättläst litteratur [] Stadsdelsplaneringsdebatterna — och deras följdföreteelse byalaget El Gruppverksamheten på biblioteket —- konsumentrådet [1 Invandrarverksamheten El Nyttan och nödvändigheten av differentierad personal D Kontakter och samarbete med andra institutioner

• Sida 224
•  Original

6.2.12. Utlåning på arbetsplatser

Förutsättningar för försöket att låna ut böcker på arbetsplatser i området var direktivens önskemål om att biblioteket skulle nå så stora grupper icke-biblioteksbesökare som möjligt och att Kirseberg har en mycket stor dagbefolkning, med många arbetsplatser av skiftande storlek. Under våren togs kontakt med fem av dessa. Ett 60-tal böcker (tagna ur filialens bokförråd) sattes ut på för ändamålet inköpta boktoppar i företagens lunchrum. Kontakterna gjordes via företagens personalavdelningar. Kontrollen av utlånet gick till så att låntagarna skrev sitt namn och adress på bokkorten.

De erfarenheter som gjordes under vårens verksamhet låg till grund för den starkt ökade satsningen på hösten. Då togs kontakt med ytterligare åtta arbetsplatser. Sammanlagt var 18 boktoppar utplacerade på dessa 13 arbetsplatser. Ca 400 böcker inköptes för ändamålet.

Eftersom hela utlåningen och kontrollen skulle skötas av en enda person och arbetstiden under kontrollperioden beräknades till ca 3 timmar i veckan per industri, begränsades urvalet till 13 företag. Urvalet omfattade 11 medelstora företag och två större. Vi gjorde ett urval som representerade olika branscher och som sysselsatte olika personalkatego- rier. Lunchrummen fungerade som en naturlig samlingspunkt för hela personalen och där placerades samtliga boktOppar.

Utlåningsförfarandet förenklades under hösten och innebar att personalen vid de olika arbetsplatserna från boktopparna kunde ta önskade böcker utan några administrativa förfaranden _ inga bokkort, inga låntagarkort. Ett anslag meddelade, att lånetiden var tre veckor och att man kunde beställa andra böcker via beställningslappar samt att allt var gratis. Önskemål kunde också framställas till bibliotekarien, som genomsnittligt besökte varje industri var tionde dag, då komplettering och kontroll skedde. Utlåningens storlek beräknades på det enkla sättet, att de för tillfället inte utlånade böckerna räknades vid varje besök. För distributionen disponerades en vanlig volkswagenbil — lätt förändrad genom borttagande av ett säte. Arbetet med att välja ut industriböckerna fordrade stor eftertanke. Vi förutsatte en viss brist på läsvana och att flertalet lånare tillhörde just de sociala grupperingar som enligt gjorda sociologiska erfarenheter av många anledningar inte besöker eller utnyttjar biblioteken.

Bokurvalet gjordes med dessa premisser. Huvudparten av böckerna utgjordes av nyare ”lättläst” litteratur (se avsnittet nedan om lättläst litteratur) och kompletterades med typexempel på populär facklitteratur i många ämnen samt också med aktuella debattböcker. Stor vikt lades vid böckernas utseende och utformning. Under våren satsade vi bland annat på pocketböcker, men det visade sig att satsningen var misslyckad troligtvis beroende på att böckerna är mycket svårlästa för i synnerhet den läsovane. Vi strävade efter att utnyttja boktOppens möjligheter att exponera böckernas framsidor _ en avgörande fördel eftersom många människor inte känner till mycket om vare sig böcker eller författare. Vi utgick från att ett osorterat och ganska litet urval böcker med attraktiv utformning stimulerar intresset och att man med ett sådant urval

• Sida 225
•  Original

undviker de sociala och psykologiska spärrar som det konventionella biblioteket representerar för det stora flertalet.

6.2.13. Lättläst litteratur

Till de försök som .ordes med inriktning helt på bokutlåningen hörde en satsning på ”lättläst litteratur” — ett begrepp som är svårdefinierat och som vi inte ens försökt finna en meningsfull definition av. Vi utgick från deckare, agentromaner, äventyrsromaner, kärleksromaner, en del historiska romaner och vad vi i övrigt fann vara lättläst ; även från ungdomsavdelningen. Vi fäste avseende vid böckernas utformning i allmänhet och stilstorleken i synnerhet. Vi hade en särskild avdelning innehållande böcker med stor stil.

Vi kompletterade detta med aktuella debattböcker och ett bestånd av populär facklitteratur — företrädesvis av den väl illustrerade typen. Det bör poängteras, att urvalet (som kom att omfatta ca 500 band) med nödvändighet blev ganska subjektivt — även om många deltagit i utplockandet.

Vi konstaterade all kontroll förutan, att anordningen med en särskild hylla för lättläst litteratur fungerade mycket bra.

Låntagarna började gärna vid den lättlästa hyllan, och utlåningen från den var Och är betydande. Under försökets gång gjorde vi vissa ändringar av sammansättningen. Framförallt fann vi det vara ganska opraktiskt och onödigt att ha för mycket facklitteratur placerad där — dels lånades den relativt mindre och dels blev det svårt att få en överblick över bibliotekets bestånd av facklitteratur.

Enligt vår mening fyller hyllan en viktig funktion. Det är lätt och roligt att hitta i ett litet, osorterat bestånd _ en iakttagelse som har förstärkts av erfarenheterna från utlåningen på arbetsplatser.

6.2.14 Stadsdelsplaneringsdebatterna och deras följdföreteelser — byalaget Orsakerna till att vi satsade på stadsdelsdebatterna och utställningar i anknytning till dem var dels att vi ansåg att verksamheten i stort skulle vinna på den publicitet som väntade oss (ett effektivt sätt att få nya grupper till biblioteket), dels att vi bedömde behovet av en debatt om stadsdelens många problem vara stort. Möjligheterna för invånarna i en försummad stadsdel med mycket låg fritidsaktivitet att komma i kontakt med kommunalpolitiker är små. Det spontana intresset för debatterna visade sig också vara stort, och möjligheterna att direkt få diskutera problem som angick den egna miljön visade sig utomordentligt lockande — i synnerhet som man hade en chans att få direkt inflytande på dessa frågor via ett gemensamt agerande. Debatterna visade med eftertryck, att deltagarna starkt upplevde klyftan till politikerna och de samhälleliga institutionerna. Intresset gjorde det möjligt att ganska omgående bilda arbetsgrupper, där frivilliga krafter lade ner mycket tid och mycket arbete bland annat

• Sida 226
•  Original

på att arrangera utställningarna. Där kunde man drastiskt konkretisera de viktigaste problemen och även existerande målsättningar.

Det hela började med en liten utställning om det gamla Kirseberg. Den utgjordes till stor del av fotomaterial som insamlats i området och som för övrigt belystes i ett föredrag. Nära 300 personer infann sig till denna första debatt — mot väntade 50 — och under debatten kom det fram så många återhållna önskemål och tyckanden att fortsättningen mer eller mindre gav sig själv. Arbetsgruppen utvidgades ytterligare, och i förarbetena till nästa utställning, som belyste det nuvarande och det framtida Kirseberg, omfattade den ett 15-tal personer förutom bibliotekets personal.

Arbetsgruppen utarbetade en utställning om stadsdelens problem och behandlade frågan hur man kunde agera i Olika sammanhang för att få fram sina önskemål. Vid programkvällarna följde arbetsgruppen upp problemställningarna. Man började med en debatt om generalplaner och stadsplaner. Därefter följde ett program om närmiljön. Nästa kväll samlade man in från deltagarna de frågor om stadsdelen som aktualiserats under föregående kvällar. Kvällarna hade formen av gruppdiskussioner kring småbord. Det hela avslutades med en paneldebatt, där kommunalpolitikerna fick besvara frågor. Den publika anslutningen till arrangemangen var konstant stor (ca 120 personer).

Redan en vecka efter den sista debatten (den med kommunalpolitiker- na) bildades Kirsebergs byalag efter spontana aktioner av många deltagare. Byalaget hade sedan under våren tre möten, där man dels avhandlade formen för det fortsatta arbetet och samvaron, dels författade skrivelser och gjorde andra framställningar om olika praktiska problem till berörda myndigheter. Den slutliga utformningen av verksamheten innebar, att man bestämde sig för ett så demokratiskt brett agerande som möjligt. Stormöten avsågs bestämma aktionerna och av stormötena utsedda arbetsgrupper hade att specialstudera olika problem. Man fick också igång en ganska omfattande debatt om ett aktivt byalags möjligheter att påverka den politiska beslutsprocessen. Uppslutningen kring byalaget har i hög grad underlättats av att man fått igenom en hel del av sina framförda krav: man har kunnat uppvisa ett positivt resultat, som därtill uppnåtts under en ganska kort tidsrymd. Genom denna har man medverkat till en attitydförändring gentemot stadsdelen från det övriga Malmös sida.

Under hösten hölls sex stormöten, och fyra arbetsgrupper har fungerat hela tiden.

Det intressanta för biblioteket är inte minst den mycket positiva inställning som kommit biblioteksverksamheten till del från byalagets sida. När experimenttiden var slut, startade byalaget en aktion, där man gick ut med en skrivelse om önskvärdheten av att få ha kvar ett ”aktivt bibliotek”. Skrivelsen var kombinerad med en namninsamling som gav ett betydande antal underskrifter.

Man kan se startandet av byalaget i Kirseberg som en följd av bibliotekets verksamhet. Biblioteket kan fungera som en god lokal för igångsättandet av olika medborgerliga aktiviteter. Ofta saknas andra lokaler. Dessutom har biblioteket i allmänhet de resurser som fordras för

• Sida 227
•  Original

att bistå med behövlig information och även möjligheter att sprida information kring de aktiviteter som igångsätts.

6.2.15. Gruppverksamheten på biblioteket — konsumentrådet

En viktig del av bibliotekets utåtriktade verksamhet har representerats av de intresse- och arbetsgrupper som bildats bland biblioteksbesökarna under försöksårets gång. Det har rört sig om grupper, som till en del har spontanbildats (byalaget och dess arbetsgrupper, de grupper som hjälpte till med utställningarna och arbetet med stadsdelsdebattern), till en del har tillkommit på initiativ av biblioteken (cirklarna, konsumentrådet).

Konsumentrådet började med en cirkel i aktuella frågor. Denna övergick så småningom till en cirkel i kriminalvårdsfrågor — mycket beroende på närheten till fängelset. Under våren framkom idén att låta cirkeln i kriminalvårdsfrågor övergå i en bredare verksamhet, ett slags kontaktorgan för de många personer som visade intresse för sociala problem. Tanken var också att man med detta ”kontaktforum” skulle bereda tillfalle bland annat för interner vid fängelset att komma i kontakt dels med biblioteket, dels med andra grupper och aktiviteter. Vi kontaktade olika institutioner och organisationer — bland andra ABF och Verdandi — och en livligt besökt aktivitet kom igång varje lördagseftermiddag.

För att ersätta den ursprungliga cirkelverksamheten beslöt vi att starta ett ”konsumentråd” — utan några förutfattade meningar om hur ett sådant borde fungera. Avsikten var i alla fall att låta alla intresserade få information om bibliotekets arbete och dessutom bereda dem tillfälle att framföra kritik respektive komma med förslag. Efter några samman- komster, med deltagande bl a av stadsbibliotekarie Bengt Holmström och docent Harald Swedner, fick verksamheten fastare konturer. Framförallt kunde vi slå fast, att behovet av en kontaktyta mellan bibliotek och låntagare verkligen var stort. Konsumentrådet möttes efter etablerandet var fjortonde dag.

Var fjortonde dag sammankom också den traditionella litteraturcirkeln som kom igång ganska snabbt efter experimentets början. Nyutkomna böcker anskaffades för deltagarnas räkning och diskuterades vid sammankomsten. Vid några tillfällen gästades cirkeln av författare (Lasse Söderberg, Jan Mårtenson, Axel Liffner, Ingemar Leckius, Staffan Beckman Och Theodor Kallifatides), besök som blev mycket uppskattade.

När höstverksamheten kom igång fungerade således konsumentrådet, litteraturcirkeln och ”kontaktforum”. Alla tre fungerade mycket väl till en början. Så småningom föll dock ”kontaktforum” bort. Detta främst av två orsaker. För det första ville vi få verksamheten att flyta utan inblandning från biblioteket, som bara skulle upplåta lokaler och sina informationsresurser. Det visade sig att detta inte gick att genomföra — de frivilliga krafter som ställde upp orkade inte med det organisatoriska arbete som var nödvändigt för en sådan verksamhet. För det andra uppstod symptom på övermättnad — det blev helt enkelt för många aktiviteter. Två arrangemang i veckan blev för mycket, och vi fann det

• Sida 228
•  Original

både nödvändigt och naturligt att först inskränka på ”kontaktforums” verksamhet. Däremot fordrade konsumentrådet en minimal insats från bibliotekets sida, liksom även litteraturcirkeln, och båda fungerade under hela experimentet.

När vi vid experimentverksamhetens slut överväger vilka aktiviteter som är viktigast och bör fortsätta, råder det inga tvivel om att vi förespråkar konsumentrådet.

En mycket viktig funktion tillkom under hösten. Liksom vid de övriga försöksbiblioteken prövades en metod att få biblioteksbesökarna att aktivt medverka vid bibliotekets bokinköp. Bibliotekstjänst ställde ett antal sambindningslistor till förfogande, och biblioteksbesökarna inbjöds att pricka för böcker som de tyckte, att biblioteket borde köpa. Det var ganska många som begagnade sig av möjligheten, främst konsumentrådets medlemmar. Vi tror att idén kan utvecklas ytterligare och räknar med att förslagsverksamheten framdeles kommer att bli en av konsumentrådets viktigare uppgifter.

En annan viktig uppgift — kanske den viktigaste — kommer att bli dess roll som stadsdelens kontaktorgan med kommunala myndigheter av alla slag. De försök som under experimentet gjordes med att inbjuda representanter för olika kommunala institutioner till konsumentrådets sammankomster var mycket framgångsrika och väckte intresse inte minst hos berörda kommunalpolitiker. Det skulle framstå som högst Olyckligt om denna form av verksamhet avbröts. Man kan också hävda att konsumentrådet är ett viktigt komplement till stadsdelens byalag, vars verksamhet i stor utsträckning är förlagd till biblioteket. Vidare kan man konstatera, att konsumentrådet på detta sätt har tagit över en del av de funktioner som ursprungligen var avsedda för ”Kontaktforum”.

Litteraturcirkeln läggs emellertid ner. Men även här kan man iaktta, att konsumentrådet kan spela en ersättande roll, dels genom de ovan berörda sambindningslistorna men dels också genom att man via konsumentrådet mycket väl kan fortsätta att distribuera ny litteratur till de mest intresserade, somju också får rikliga tillfällen att diskutera dem, eftersom man till konsumentrådet någon gång inbjuder exempelvis lokala för- fattare.

Att starta ett konsumentråd vid ett bibliotek innebär till en början en hel del kontaktarbete. Har verksamheten väl börjat, är det emellertid mycket litet arbetskrävande att hålla den igång. Man skulle kunna säga att intresset för dess verksamhet (någorlunda enligt här angivna normer) är mycket stort, men latent.

6.2.16. Invandrarverksamheten

Under senare år har invandringen svarat för mer än hälften av Malmös folkökning. Som ovan nämnts har befolkningen i Kirseberg ett starkt inslag av utländska medborgare. Nästan 10 % av invånarna är invandrare, varav jugoslaver, finnar och portugiser för närvarande utgör de största grupperna.

En av huvudorsakerna till den stora andelen invandrare är att ett av

• Sida 229
•  Original

Malmös största företag, Kockums, i området äger flera bostadsfastigheter, speciellt avsedda för utländska arbetare. [ en äldre barackförläggning, ”Kockums baracker”, bor normalt mellan 50 och 100 personer. Det är mest nykomna arbetare som bor där, och omflyttningen är stor. En bättre boendemiljö finns inne i Kirsebergsstaden i kvarteren runt Kirsebergs torg. Här äger Kockums nybyggda fastigheter och den största delen av Kirsebergs invandrare bor här. Totalt utgör de över 20% av befolkningen inom detta område. Förutom i Kockums är andelen invandrare speciellt hög i Östergård och Österhus och i kvarteret Kirsebergstornet.

För att tillgodose invandrargruppernas läsbehov inköptes 400 band invandrarlitteratur, främst på finska, serbokroatiska, portugisiska, ungerska och polska till en kostnad av 7485 kr. Vidare anskaffades tidningar och tidskrifter på finska, serbokroatiska och portugisiska.

Ett väsentligt inslag i satsningen på invandrargrupperna var en omfattande information om biblioteket och dess resurser. Under hösten gick 3 500 stencilblad ut på tre språk (serbokroatiska, finska och portugisiska) till invandrare av dessa nationaliteter. Adresserna fick vi genom länsstyrelsens dataregister. Vi beräknar att varje invandrare nåddes av information på sitt eget språk minst sex gånger. Ett viktigt komplement till denna informationsverksamhet var det kontaktnät vi byggt upp redan tidigare. Detta gjorde det lätt att få tag på tolkar och översättare. Vi fick vidare kontakt med olika invandrarföreningar i Malmö samt med konsulaten. Viktigt var naturligtvis, att vi fick igång samarbete med Immigrant Service och andra institutioner som sysslade med invandrarfrågor.

Under uppbyggandet av kontaktnätet använde vi oss bland annat av operation dörrknackning — dvs vi sökte upp invandrare och presenterade de språkkurser som arrangerades på biblioteket, delade ut låntagarkort och informerade om bibliotekets möjligheter i övrigt.

Språkkurserna inleddes vid biblioteket redan sommaren 1968, och detta faktum underlättade den förnyade satsningen. Initiativet till språkkurserna kom från biblioteket, som också haft hand om all information och organisation, men Kursverksamheten hade hand om själva språkundervisningen. Bland annat organiserades en speciell kurs för hemmafruar, förlagd till dagtid. Biblioteket åtog sig barnpassning (som Dalhems lekskola sedan övertog) och informerade om initiativet. Arrangemanget blev ett komplett misslyckande helt enkelt därför att nästan samtliga ”hemmafruar” förvärvsarbetade och själva kom och bad att få kursen förlagd till kvällstid.

Ramen för höstens invandraraktivitet var en invandrarutställning, som gjordes av personal vid biblioteket i samarbete med två fotografer från Stockholm — Anders Peterzén och Ove Holmqvist. Resultatet blev en sammanställning i ord och bild av invandrarnas situation i Sverige i allmänhet och Kirseberg i synnerhet. Samtliga utställningstexter översattes till serbokroatiska, portugisiska och finska.

Syftet med utställningen var att få en naturlig ram kring en vidare aktivitet, att skapa förståelse för invandrarnas problem och svårigheter och att informera om deras ekonomiska och sociala förhållanden bland

• Sida 230
•  Original

Kirsebergsborna. Dessutom ville vi ge invandrarna information om svenska förhållanden.

Aktiviteterna på biblioteket i anslutning till utställningen omfattade debatt- och informationskvällar samt därtill trivselkvällar och kulturella arrangemang. Till samtliga dessa ordnades simultantolkning på 3 språk.

Den första informationskvällen handlade om ”Skolan och invandrar- barnen” (detta var för övrigt första gången som föräldrarna fick information om det svenska skolsystemet på respektive språk) och gjordes tillsammans med representanter för Malmö skolor. Under den andra informationskvällen var temat ”Fackföreningen och invandrarna” med deltagande av representanter för verkstadsklubben vid Kockums. Detta arrangemang har bland annat haft som positiv följd, att Kockums erbjudit sig att prenumerera på utländska tidningar till samtliga biblioteksfilialer i Malmö. Vid den tredje sammankomsten talade docent Harald Swedner under rubriken ”Vem tjänar egentligen mest på invandringen?”

De övriga arrangemangen innefattade en Hnsk respektive jugoslavisk afton, där invandrarna själva svarade för innehåll och utformning. Även svenskar var inbjudna och en del infann sig också. Vidare inbjöds invandrarna till en särskild föreställning av Gorillateaterns invandrarpjäs ”Det finns gränser” _ åtföljd förresten av en livlig debatt.

En viktig debattkväll var den, när den exilgrekiske författaren Theodor Kallifatides ledde en diskussion om ”Konsten att vara invandrare”.

Under hela experimenttiden har språkkurserna pågått som vanligt och har också visat sig ha stort intresse för många som tidigare inte haft kontakt med biblioteket eller andra institutioner. Kursverksamheten har därför kunnat utvidgas ytterligare. Böcker har vidare satts ut på Kockums baracker och även på klubben ”Balkans” lokaler.

Under verksamhetens gång har biblioteket flera gånger fått tillfälle att förmedla kontakter med andra institutioner (barnavårdscentraler, kyrkan, Immigrant Service m fl). Generellt anser vi, att experimentet effektivt har bevisat att biblioteket kan spela en mycket betydelsefull roll för invandrare.

Biblioteket är en neutral institution med stora möjligheter att fungera som träffpunkt. Detta gör, att biblioteket också kan fylla en funktion som informationscentral i olika frågor och dessutom att biblioteket kan initiera respektive invandrargruppers egna kulturella och andra aktiviteter. Det bör också poängteras, att biblioteken kan vara en mycket betydelsefull plattform för kontakter dels mellan invandrare och svenskar och dels mellan de olika invandrargrupperna. I Kirseberg tror vi, att exempelvis byalaget och även konsumentrådet har stora möjligheter. Erfarenheterna hittills pekar i den riktningen, även om de inte är särskilt omfattande. Den verksamhet med inriktning på invandrarna som kommit igång i Kirseberg har varit så värdefull och så uppskattad att det vore olyckligt att avbryta den efter så kort tid. Vi hoppas därför att kunna fullfölja så många aktiviteter som möjligt.

• Sida 231
•  Original

6.2.17. Nyttan och nödvändigheten av differentierad personal

Traditionellt är bibliotekets personal uppdelad på två från varandra ganska avgränsade kategorier, bibliotekarier och kontorister. Som tidigare nämnts medverkade i Kirsebergsförsöket en person som inte represente- rade någon av dessa grupper. Han hade social utbildning och anställdes för att tjänstgöra som något slags terapeut för de mängder av barn och ungdomar som ofta befann sig på biblioteket (som följd av att fritids- gården hade ett mycket inskränkt öppethållande). Den funktionen fyllde han under de första månaderna, men i och med att fritidsgården ökade sitt öppethållande togs hans krafter i anSpråk också för en rad andra uppgifter.

Främst kom hans verksamhet att omfatta utställningsverksamheten och den kontaktverksamhet som var nödvändig för dess genomförande. Ganska omgående fick han hand om utställningsverksamheten redan på planeringsstadiet. Sålunda fick han svara för största delen av både planeringen och det praktiska genomförandet av höstens invand rarutställ- ning och debatterna i anknytning till den. Han har också haft huvudansvaret för kontaktarbetet inom det särskilda planeringsorganet för samarbete mellan de sociala institutionerna i Östergårdsområdet. Vid sidan av detta har han ansvarat för framställning och distribution av stenciler och övrigt informationsmaterial.

Erfarenheterna har varit odelat positiva och ger vid handen att ett bibliotek som arbetar aktivt utåt vinner mycket på att ha en mångsidigt sammansatt personal. Vid sidan av anställda med bibliotekarie- och kontoristutbildning kan ett bibliotek ha användning för personer med annan bakgrund, bland annat för: I. samarbete och kontakter med andra institutioner och personer,

2. terapeutiskt betonat barn- och ungdomsarbete — och även för arbete med kontaktsökande vuxna,

3. utställningar, program och information.

6.2.18 Kontakter och samarbete med andra institutioner

Bibliotekets utvidgade verksamhet under experimentåret har inte minst lett till ett starkt ökat antal kontakter och samarbete med andra samhälleliga institutioner och organisationer. Detta har varit nödvändigt, eftersom syftet ju har varit att nå så många och stora grupper som möjligt och att i vida kretsar sprida information om bibliotekets verksamhet och möjligheter. i och för sig kan man konstatera, att flertalet av de aktiviteter som genomförts vid biblioteket mycket väl skulle ha kunnat utföras av andra institutioner. Detta gäller exempelvis stadsdelsdebatten och hela verksamheten kring den. Värdet av bibliotekets verksamhet ligger kanske mindre ide konkreta resultat som kan redovisas än i att den avslöjat rader av brister som vidlåter kulturutbudet (i vidaste mening). Flertalet kontakter har naturligtvis tagits från biblioteket. men i och med att verksamheten kommit igång och blivit känd har också en rad kontakter initierats från andra institutioner Och organisationer.

Under våren gjordes ett försök att tillsammans med det 5 k

• Sida 232
•  Original

Östergårdsprojektet bilda ett kontaktorgan, kallat Pöl, för alla de sociala institutioner som arbetar i området. Kontakt togs med skolorna, fängelset, 2:a socialbyrån, Kirsebergs församling (kyrkan), fritidsgården, Kirsebergs pensionärsförening, Östra sjukhuset, barnavårdscentralen, Dalhems lekskola, Gorillateatem, de politiska stadsdelsföreningarna. Tanken var att man med i stora delar likartade problem skulle få möjligheter att utbyta information och göra försök till samordnad verksamhet. Positivt intresse har visats från barnavårdscentralen, skolorna, lekskolan och i viss män från socialbyrån och pensionärs- föreningen.

Det mest positiva samarbetet under året har varit det med Gorillateatem, Östergårdsprojektet, skolorna, lekskolan, pensionärs- föreningen och, för lokaler, fritidsgården.

Erfarenheterna av denna korta försökstid ger vid handen, att ett stadsdelsbibliotek av Kirsebergsbibliotekets storlek i sin kontaktverksam- het bör försöka få samarbete till stånd med andra institutioner i området. Bibliotekets arbete blir betydligt mer effektivt, när en samordnad verksamhet kan åstadkommas. Ett utmärkt exempel på vad som kan åstadkommas är de familjesöndagar som arrangerades i nära samarbete mellan biblioteket, fritidsgården och lekskolan.

6.2.19. Slutbetraktelse

Erfarenheterna från Kirsebergsexperimentet kan sättas in under två huvudrubriker: extern utlåning och aktiveringsverksamhet. Den först- nämnda (som innebär en utvidgning av bibliotekets traditionella bok- och informationsförmedlande uppgift) aktualiserar frågan, om det inte snarare är distributionsformerna än bokutbudets innehåll, som bestämmer efterfrågan. Samtidigt som man kan konstatera att det verkligen finns en betydande efterfrågan på en del av bibliotekets nuvarande bokutbud, så kan man också hävda att det finns en stor marknad för en ännu otillräcklig produktion av böcker som tar hänsyn till läsovana läsare etc. Drar man ut konsekvenserna av de gjorda iakttagelserna. kommer man in på frågor, som har avgörande betydelse för det framtida bibliotekets utformning, arbetsområden och, framför- allt, resurstilldelning.

Det framstår som uppenbart att en verksamhet som inriktas på att effektivt distribuera litteratur och information på arbetsplatser (och andra platser där många människor regelbundet samlas) kräver starkt utökade resurser i förhållande till vad som erfordras för konventionell biblioteksverksamhet.

Samtidigt menar vi, att Kirsebergsförsöket effektivt har visat att ett bibliotek kan spela en betydelsefull, kanske avgörande, roll när det gäller att aktivera en stadsdel kulturellt och socialt.

Den externa'verksamheten

Ovedersägligen är utnyttjandefrekvensen av det bok- och informations- förmedlande biblioteket ganska låg. Uppenbarligen är också möjligheter-

• Sida 233
•  Original

na att öka utnyttjandet ganska begränsade, även med stora ansträngningar. Man har under en följd av år försökt finna nya metoder att få nya låntagargrupper till biblioteken utan att lyckas i nämnvärd utsträckning.

Man har diskuterat olika metoder att förvandla biblioteken till något slags kulturhus med stor och bred aktivitet över vida fält. Däremot har man gjort anmärkningsvärt få (och halvhjärtade) försök att gå utanför biblioteket, att finna nya distributionsformer.

Därför har försöket med extern utlåning på arbetsplatser varit av utomordentligt stort värde. Erfarenheterna är visserligen inte särskilt omfattande — de är däremot entydiga. Sålunda kan man tämligen kategoriskt hävda, att man under försöket nått en i och för sig stor grupp människor, som därtill hör just till kategorin ”icke-biblioteksutnyttjare”.'

Det är uppenbart att man med denna distributionsform (alltså att gå ut med böcker och information till människor i stället för att invänta dem i ! mer eller mindre barriäromgärdade byggnader) också kommer förbi en ? hel rad av de sociala och psykologiska trösklar, som är svåra för många i att komma över. Till detta kommer givetvis — eller i synnerhet — att man 1 övervinner en rad praktiska svårigheter som har med så enkla problem som avstånd och tid att göra.

Den förkortade arbetstiden har ju paradoxalt nog lett till att flertalet arbetstagare fått allt mindre tid över för olika aktiviteter under arbetsdagarna. Fritiden har koncentrerats till veckOsluten, medan arbetsintensiteten under övriga veckodagar starkt har ökat. Detta innebär i att man under den relativt kortare arbetsveckan arbetar längre, vilket

naturligen medför en minskad fritid och förmodligen en ökad fysisk uttröttning under arbetsdagarna. Självklart medför det också att man tillbringar en mer koncentrerad del av tiden på arbetsplatserna. En anpassning av bibliotekens verksamhet till detta framstår som önskvärd, varvid den enklaste lösningen måste bli just att man går ut med biblioteket till arbetsplatserna. Detta är en mycket resurskrävande verksamhet, som måste baseras på en djupgående kunskap om behov, utbildningsfrågor och därmed sammanhängade spärrar. Vi har konstaterat ] det stora behovet av en litteratur som tar hänsyn till den brist på läsvana ; som följer med en relativt låg utbildningsnivå. Parallellt med den , bristande läsvanan finner man ofta vanföreställningar om den egna i oförmågan att tillägna sig litteratur och en viss typ av kunskap. Dessa ; vanföreställningar underbyggs av att mycket av den litteratur som [Eftefexpefimelttåmfs produceras har en form som är avpassad efter den välutbildade äägäl'åxärlf'åfgg; minoriteten. Dessutom har denna litteratur ett distributionssystem (via försök med utlåning på bokhandel och bibliotek) som också det är avpassat efter den förmodade arbetSP!atSCFmCd åtöd läsekretsen — alltså de utbildade, de läsvana. :;årtåigfftxåilsgii :iafw

Kirsebergserfarenheterna visar dock att läsbehovet även bland icke satt arbetsgrupp med teoretiskt välutbildade är avsevärt, att man gärna vill läsa men hindras av TPP'esenmmc' f_Öf bl ” distributionssystem och böckernas utformning. Att gå på bibliotek kräver E,:Zj,';$2'g,cgf,,'3åå"u,_ tid. För många innebär det också att man riskerar att få en bristfällig värdering av försöken teoretisk utbildning avslöjad. Det blir då lätt så, naturligtvis, att man um:(fe?£åLpn?;geyiånå2318" fyller sitt läsbehov via en distributionsform som utesluter de praktiska av de deltagande företa- och psykologiska hindren. Kort och gott — man köper sina böcker i gen.

• Sida 234
•  Original

närmaste kiosk.

Enligt vad vi kan konstatera, har bokutlåning på arbetsplatser alla de fördelar som bokförsäljning via kiosker innebär. Böckerna står exponerade på boktoppar, låneförfarandet är förenklat så att man i princip bara har att ta med sig önskade böcker och man löper ingen risk att avslöja eventuell okunnighet. De gjorda erfarenheterna är av stor betydelse för bibliotekens arbete. Dessutom borde de vara av lika stort intresse för bokförlagen och författarna. Med en medveten satsning på en för läsovana läsare avpassad produktion skulle man kunna nå en ny, mycket stor publik.

Aktiveringsverksamheten

När det gäller bibliotekens traditionella kulturella aktiviteter visar försökserfarenheterna, att relativt få människor utnyttjar denna del av verksamheten. Det framstår som befogat med viss kulturell verksamhet, som dock inte får bli så tids- och/eller resurskrävande att det går ut över andra aktiviteter. Detta blir givetvis en avvägningsfråga, som visserligen kan vara svår men som inte är oöverkomlig. Viktigare är bibliotekets roll som debattcentrum i olika frågor. Av Kirsebergserfarenheterna att döma är miljö- och stadsplaneringsfrågor av mycket stort intresse för ett stort antal människor. Det är mycket rimligt att tänka sig, att biblioteket tar på sig rollen som initiativtagare till debatter av den typen — isynnerhet som det i beklaglig utsträckning saknas andra fora för sådan viktig debatt.

Viktigare än de kulturella aktiviteterna är måhända också de sociala, och då i första hand de som berör grupper, vilka är socialt handikappade eller försummade av olika anledningar. Detta gäller bland andra invandrarna, och det gäller tonårsgrupperna, för vilka bibliotekets roll som ”värmestuga” är viktig men också mycket arbetskrävande. Vi menar, att man måste betrakta bibliotekets insats på dessa områden som ganska nödvändig, men också att detta avslöjar avsevärda brister i samhällets förebyggande socialvård. Så länge detta missförhållande föreligger — så länge det inte finns andra ”värmestugor” — bör biblioteket göra en aktiv insats. Å andra sidan må det anses som motiverat att betrakta detta som en nödlösning och rimligt att man strävar efter att fördela de olika uppgifterna på sina respektive organ.

Till förutsättningarna för ett idealiskt fungerande bibliotek (med inriktning på aktiveringsverksamhet) hör, menar vi, differentierad personal, sociologisk expertis (som ger de nödvändiga informationerna om den sociala verklighet, i vilken biblioteket fungerar) samt ett nära samarbete med andra kulturella och sociala institutioner, samordnat iså stor utsträckning som möjligt.

Nödvändigheten av en differentierad personal anser vi vara speciellt viktig att betona. Vi har pekat på den stora nytta som Kirsebergsbibliote— ket under försöksverksamheten hade av att till sin disposition ha en ”biblioteksarbetare” med odefinierade men många uppgifter. Biblioteket vann vidare på att därutöver disponera en person med god kunskap om Och goda kontakter med pressen. Till detta kom att bibliotekets personal fungerade som ett kollektiv utan några gränsdragningar mellan

• Sida 235
•  Original

arbetsuppgifterna — allas kapacitet kunde därmed utnyttjas maximalt. Detta har varit en mycket positiv faktor och förtjänar att påpekas, eftersom biblioteket därigenom kunde fungera mer informellt, mer flexibelt och därmed effektivare.

6.3 Oxhagen 6.3.1 Ortsbeskrivning

Oxhagen är ett bostadsområde, som närmast kan karakteriseras som sovstad. Det ligger drygt två kilometer från Örebro centrum rakt västerut. Från centrum till Oxhagen tar det cirka en halvtimme att gå och en kvart, om man åker buss. Mellan Oxhagen och staden ligger ett öppet område, där man håller på att bygga en stor genomfartsled.1 inom undersökningsområdet finns fyra distinkta delområden, Oxhagen I, Oxhagen Il och Oxhagen lll samt Älvtomta. Det sistnämnda ligger ! något söder om det egentliga Oxhagen. " Bebyggelsen i Oxhagen ] består av enplansvillor och kedjehus. Oxhagen - ll består uteslutande av radhus. Oxhagen IlI — med områdets centrumanläggning — utgörs av vita hyreshus i två eller tre våningar. . Älvtomta är ett äldre villaområde med ett 70-tal tvåplansvillor. & Oxhagen ], 11 och lll utgör ett relativt modernt förortssamhälle, byggt under perioden 1964—1970. Det har bostäder med en genomgående hög i standard. Hela området är byggt efter en totalplan, och detta har ' påverkat boendemiljön i så måtto, att den har en mycket konsekvent planlösning. Detta gäller inte Älvtomta, som ligger något avskilt från det övriga undersökningsområdet, beroende på att en genomfartsled,

Xpat

VARBERGA

MARK EÅEKE N

0 x me N Oxhagen! hmmm O

Ö RE BRU CENTRUM

© Huvudbrbllnfeket

SOLNAGA

Bibliotek 4 /

47

— Undersokmnqsumrad-o 0 :nu innom

ALMBV- OMRÅDET

Bauchi—QX. n

1 Beskrivningen avser förhållandena 1969— 1970 och tar inte hän— syn till senare inträffa- de förändringar.

Figur 6.4 Undersöknings- området Oxhagens läge i Örebro.

'N

• Sida 236
•  Original

Oxhagen 11 '. '. ' O Ebelin— . ......g olo-o.........€ekef

Nvtonnuomrödef

skolan

0 500m ___;l—j

Karlslundsvägen, skiljer de två bostadsområdena från varandra. Utanför undersökningsområdet, på samma sida om Karlslundsvägen som Älvtomta, håller två nya bostadsområden — Solhaga och Västhaga — på att växa fram. Man kan räkna med att tyngdpunkten i bebyggelsen kommer att successivt förskjutas mot de nya områdena.

Inom undersökningsområdet bor totalt ca 4 200 personer. Över hälften av dessa bor i Oxhagen lll. I åldershänseende är Oxhagen ett ungt område. Drygt 25 % av invånarna är under 10 år, och ca 55 % är mellan 20 och 50 år. Endast 1,7 % av befolkningen är över 70 år. Det finns över 1000 barn i förskoleåldern och i de första skolåren, medan gruppen tonåringar är jämförelsevis liten. Det finns många smålägenheter i Oxhagen III och som följd därav är antalet ensamstående personer förhållandevis stort. Av dem som bor ensamma är kvinnorna i det närmaste dubbelt så många som männen.

Av befolkningen var 82 % gifta. 14 % ogifta, 2 % änkor/änklingar och 2% frånskilda. Medelinkomsten för samtaxerade som par år 33 000 kronor.

Befolkningen i Oxhagen har genomgående en god utbildning. Enligt intervjuundersökningen 1969 hade över hälften av befolkningen i åldrarna 15469 år minst nio års skolgång bakom sig. Totalt hade ca 16 % av invånarna (bland männen inte mindre än 22 %) studentexamen eller högre utbildning. Det visade sig också, att inte mindre än ca 60 % av den yrkesverksamma befolkningen hade 5 k manschettyrken.

Serviceutbudet i området är i huvudsak lokaliserat till Oxhagen Ill. Det har en förhållandevis liten omfattning och består av en konsumbutik och en damfrisering samt en ungdoms- och föreningsgård med samlingssal och en filial till Örebro stadsbibliotek. En kiosk finns också, belägen mellan Oxhagen I och Il.

] området finns två skolor med undervisning på låg- och mellanstadiet, Karlslundsskolan i Oxhagen I och Oxhagsskolan i Oxhagen lll. Båda har skolbibliotek. ] Oxhagen ] finns vidare en kyrka.

Figur 6.5 Områdesindel- ning i undersökningsom- rådet Oxhagen.

• Sida 237
•  Original

Det finns gott om daghems- och dagbarnsplatser: två daghem, tre lekskolor och två fritidshem.

Sammanfattningsvis kan man säga om Oxhagen, El att det är en sovstad, geografiskt något avskild från det övriga Örebro, [I att det i huvudsak är ett nytt bostadsområde, El att det har en ”ung” befolkning, EI att invånarna till stor del är välutbildade med s k manschettyrken, El att serviceutbudet har en förhållandevis liten omfattning men El att barnservicen är väl utbyggd.

Kontrollområdet

Som kontrollbibliotek har valts Örebro stadsbiblioteks filial i Almby/Tybble. Det betjänar två bostadsområden, det gamla Almby-om- rådet och det nya Tybble-området, som tillkom på 1960-talet. Biblioteksfrlialen kallades ursprungligen Almby-filialen men bytte namn till Tybble-filialen vid årsskiftet 1969/70.

De båda områdena, som ligger i sydöstra delen av staden, är väsentligt större än Oxhagen. [ Almby/Tybble finns totalt drygt 3 000 lägenheter eller 11 500 rumsenheter. Av dessa utgörs en mycket stor del av friliggande villor, huvudsakligen moderna eller halvmoderna. I anslutning i till det centrum, som invigdes 1964, finns ett större lägenhetskomplex. ] Här finns bl a drygt 400 studentlägenheter. De kommer att ingå i den universitetsbebyggelse, som blir förlagd till området. [ Söder om Tybble centrum ligger Brickebacken, som nu ingår i området i men som i framtiden kommer att betjänas av en egen biblioteksfilial. | Inom området bor totalt ca 8 500 invånare. Könsfördelningen är jämn, men med någon liten övervikt för kvinnorna. Vad åldersfördelningen beträffar är området tämligen normalt. Drygt 50 % är under 40 år och ca 25 % är mellan 20 och 40 år. Området har tidigare varit ett utpräglat ungt område med många barnfamiljer, men in- och utflyttningen har varit liten och befolkningen har således vuxit in i nästa åldersgrupp. Drygt 40 % är 1 ogifta mot knappt 60% gifta. Drygt en tredjedel av inkomsttagarna t tjänar över 30 000 kronor. Ca 18 % tjänar under 10 000 kronor. Medelinkomsten för samtaxerade som par år i hela området 27 000 kronor inklusive skatt (samma siffra för Oxhagen är 33 000 kronor). Inslaget av utländska medborgare är mycket lågt, ca 2 %.

Almby/Tybble är välförsett med serviceinrättningar. I Tybble centrum finns post, banker, matvarubutiker, tobaks- och pappershandel, herr- och damfrisering. tvättinrättning, fritidsgård samt bibliotek. I området i övrigt finns några kiosker, en bank samt ett par livsmedelsaffärer.

Inom området finns vidare tre skolor, varav två låg- och mellanstadieskolor och en skola även med högstadium. Området har för närvarande inga daghem utöver ett som är reserverat för studentfamiljer.

Vid sidan av biblioteket finns en tobaks- och pappershandel som saluför lättare litteratur samt sparsamt med kvalitetspocket. Domus har ett mycket ”lätt” boksortiment av typ kärleksromaner, Vilda Västern och deckare. Några kiosker har likaledes ett mycket begränsat och ”lätt” sortiment.

• Sida 238
•  Original

Biblioteksverksamhetens genombrott i Örebro kan dateras till året 1932, då biblioteks- och konserthusbyggnaden, inrymmande av Örebro stadsbibliotek ännu disponerade lokaler, stod färdig. De nya bibliotekslo- kalema — efter dåtidens mått bland de förnämsta i vårt land —jämte en målmedveten satsning på bokbestånd och personal medförde ett mycket kraftigt uppsving av verksamheten, som klart kan avläsas i utlåningssiff- rorna. Denna nådde snabbt en sådan omfattning, att lokalerna framstod som otillräckliga och planlösningen i många avseenden otillfredsställande, vilket ytterligare accentuerades genom upptagande av verksamhet med audivisuella media och en förskjutning av målsättningen mot en allt kraftigare tonvikt på bibliotekets funktion som centrum i ett alltmer integrerat kulturutbud. Den kraftiga satsning på service och utbildning, som företagits i Örebro, har även medfört en ny inriktning av bibliotekets policy vad gäller lokaler, bokbestånd och personal. Inte minst har de postgymnasiala utbildningsanstalter som under 60-talet vuxit fram i kommunen — bl a universitetsfrlial, socialhögskola, teknisk magisterut- bildning — ställt det kommunala biblioteket inför nya uppgifter.

De här nänmda faktorerna har spelat en dominerande roll vid den sedan mitten av 1960-talet pågående planeringen av en ny biblioteksbygg- nad i Örebro.

Med 1950-talet inleddes ett intensivt bostadsbyggande i Örebro. En rad nya bostadsområden har tillkommit under de senaste tjugo åren. I de flesta fallen rör det sig inte om större sammanhängande kommundelar utan om många men relativt små bostadsområden (4 000 å 10 000 invånare), klart avgränsade från varandra och från tidigare bebyggelse och med ett avstånd av 2—4 km till centrum. Genom att biblioteket alltid på ett tidigt stadium kopplats in i planeringen av servicecentra och skolori de framväxande områdena har dess filialsystem väl kunnat följa kommunens tillväxt och täcker på ett i stort sett tillfredsställande sätt centralorten Örebro. Den 31 december 1970 ingick i bibliotekssystemet 10 filialer.

Vid planeringen av bibliotekets filialsystem har man följt två linjer. I de fall då skolan i området (låg- och mellan- eller högstadieskola) givits ett centralt och ur bibliotekssynpunkt lämpligt läge, har biblioteksfilialen placerats där och ställts jämväl till skolans elevers och lärares disposition och samverkar med de skolbibliotek, som med en lärare som föreståndare svarar för den till undervisningen direkt knutna biblioteksverksamheten. I övriga fall har biblioteksfilialema placerats i butiks- och servicecentra.

De flesta av bibliotekets filialer har låg kapacitet. Härmed är även sagt, att möjligheterna att sammanföra dessa små biblioteksenheter till större filialer med högre standard i fråga om bokbestånd, öppethållande och lokaler uppmärksammas, i den mån bostadsplaneringen öppnar förutsättningar. Ett sådant tillfälle har yppat sigi de kraftigt expanderande västra delarna av centralorten, där biblioteket år 1972 i Haga centrum gör sin hittills största filialsatsning och samtidigt nedlägger två mindre filialer, den ena av dem filialen i Oxhagen, den filial dit litteraturutredningens försöksverksamhet varit förlagd.

• Sida 239
•  Original

Genom sammanläggning av Örebro stad och en rad till denna gränsande landskommuner den 1 januari 1971 utökades Örebro stadsbiblioteks verksamhetsområde väsentligt. Till det bibliotekssystem som ovan skildrats fördes ett tjugofemtal biblioteksenheter i kranskommunerna, vilkas ca 25 000 invånare är spridda över en stor areal utan någon större tätort. En upprustning och komplettering av hela systemet av fasta enheter skulle bli alltför kostsam för att te sig realistisk. I stället har biblioteket valt att satsa på ett fåtal enheter som lokala centra för verksamheten och komplettera dessa med bokbussverksamhet.

Den bokbuss som biblioteket sedan våren 1971 förfogar över är även en viktig faktor i dess uppsökande verksamhet, i första hand bland människor som på grund av ålder, sjukdom eller invalidisering är förhindrade att uppsöka biblioteket. Bokbussen kompletterar tidigare verksamhet med bokdepåer på ålderdomshem och pensionärshem. Individuell service till rörelsehindrade, s k ”boken-kommer-verksamhet”, förekommer men är ännu av ganska blygsam omfattning, ca 4 000 lån 1970. Sedan gammalt finns en fast etablerad verksamhet vid landstingets vårdanstalter i kommunen (bl a lasarett, två mentalsjukhus, två långvårdskliniker), vilkas bibliotek fungerar som filialer till stadsbibliote- ket med av detta anställd men med landstingsmedel avlönad personal och med bokbestånd, som ägs av landstinget men för vilkas förnyelse och vård stadsbiblioteket svarar.

Vid tiden för biblioteksförsöket hade biblioteket som närmaste huvudman en särskild styrelse, biblioteksstyrelsen. Sedan början av 1971 är alla på kulturområdet verksamma kommunala institutioner samlade under en kulturnämnd, vilken fungerar som huvudman för bl a biblioteksverksamhet, musik- och teaterverksamhet, kulturminnesvård och i viss utsträckning miljövård. Bibliotekets bruttokostnader uppgick år 1969 till 2,68 miljoner kronor. Härav utgjordes 1,44 miljoner kronor av personalutgifter (ca 70 heltidsanställda). Bokinköpskostnaderna uppgick till ca 716 000 kronor och den totala utlåningen utgjorde ca 697 000 band.

6.3.2. Bibliotek, böcker och utlåning i Oxhagen

Biblioteket i Oxhagen är en av de större av Örebro stadsbiblioteks filialer. Biblioteksverksamheten i området startade i oktober 1967. Biblioteket ligger i den del av Oxhagen, som betecknas som Oxhagen 111. Det ligger i ett mindre serviceområde, och i samma byggnad finns en föreningsgård i kommunal regi. Den har en samlingssal, som ibland utnyttjas av biblioteket för Speciella arrangemang.

Bibliotekslokalen har en yta på totalt 235 m2. Större delen, 200 m2, utgörs av ett ”allrum” utan några avskiljande mellanväggar. Det finns vidare två toaletter, en städskrubb, farstu och kapprum för besökare, ett kapprum och ett pentry för personalen samt ett kontor för administration och övrigt internt arbete. Se planritning s 00.

Bokbeståndet uppgick i slutet av 1969 till 8 872 band och 260 okatalogiserade pocketböcker. Dessutom fanns 5 dagstidningar och 39 tidskrifter. Under 1969 gjordes 41 720 lån från biblioteket ) ca 10 lån

• Sida 240
•  Original

BE] HDD !!— ©1© coca

_ DD DD Expedition _l : " (DO

ooo t T DD DU IlOB 0 S% F 00000

Barnavdelning I | I I _L

Figur 6. 6 Biblioteket i Oxhagen.

per invånare. Som jämförelse kan nämnas, att i Örebro som helhet lånades ut närmare 8 län per invånare.

Under experimentåret ökade bokbeståndet med 3 069 böcker och var vid slutet av 1970 11 941.

Bland de övriga verksamheter, som man bedrivit på Oxhagenbibliote- ket, har sagostunderna varit de mest regelbundna. Före experimentåret har någon annan programverksamhet inte förekommit.

I slutet av 1969 utgjordes personalen av 3 timtjänstgörande med en ! sammanlagd tjänstgöringstid av 48 timmar per vecka. Ingen av dem hade i bibliotekarieutbildning. 30 timmar utgjordes av tjänstgöring i utlånings- * disken och återstoden av tiden användes för bokuppsättning, krävning av försenade lån samt arbete med kort och kataloger. i

Vid samma tidpunkt var biblioteket öppet måndag—fredag 4 timmar varje dag. Lördagar och söndagar var biblioteket helt stängt.

Bibliotek, böcker och utlåning i Almby/Tybble — kontrollområdet

I Almby/Tybble fanns före det nuvarande filialbiblioteket ett församlingsbibliotek, som övertogs av stadsbiblioteket 1943, och ett ABF-bibliotek, som införlivades med stadsbiblioteket 1951. Inflyttning— en i nuvarande lokaler, som ligger i Tybble centrum, skedde 1960. Bibliotekslokalen ligger en trappa upp med ingång från torget. Den har en totalyta på 255 m'. Liksom i Oxhagen utgör större delen av ytan ett

• Sida 241
•  Original

”allrum”. Därutöver finns toaletter och arbetsutrymmen men intet separat kapprum.

Bokbeståndet uppgick vid slutet av 1969 till 11 523 band. Det fanns 5 dagstidningar och ett tjugotal tidskrifter. Under 1969 gjordes 39 379 lån, motsvarande 4,6 län per invånare. Under 1970 ökade bokbeståndet med ca 350 band och var vid slutet av året 11 880. Normalt har ingen annan programverksamhet förekommit än två sagostunder i veckan.

Under 1970 tjänstgorde på filialen 1 tirnanställd föreståndare och 3 timanställda kontorister. Biblioteket hade samma öppethållande som Oxhagen-filialen före försöksåret, dvs måndag—fredag 4 timmar varje dag.

6.3.3. Försökets uppläggning

Enligt den centrala planeringen för försöksverksamheten skulle biblioteket i Oxhagen inrikta experimentverksamheten på i huvudsak tre områden. Biblioteket skulle inköpa skönlitteratur av lägre kvalitet än som är brukligt i biblioteken, sk kiosklitteratur, för att därigenom kunna pröva, om detta skulle leda till en breddning av låntagarunderlaget. Biblioteket skulle vidare i samma syfte dela upp skönlitteraturen efter genrer och därigenom göra det lättare för allmänheten att få sina önskemål tillgodosedda. Biblioteket skulle slutligen få en kraftig personalförstärkning för att kunna bedriva en intensiv uppsökande verksamhet, däri inräknad programverksamhet, ta kontakter med föreningar och institutioner och bygga ut informationsverksamheten, bl a den kommunala informationen. Därutöver skulle biblioteket liksom de övriga försöksbiblioteken öka sitt öppethållande, inköpa efterfrågad litteratur i större antal exemplar än som tidigare varit vanligt, organisera konsumentråd, göra försök med pocketböcker och musikverksamhet, införa korttidslån samt sända ut låntagarkort till slumpvis utvalda personer inom området.

De olika försöken redovisas i det följande. I ett avseende kunde den uppgjorda planen inte följas. Den personalförstärkning, som genomfördes vid experimentårets början, innebar att en av bibliotekarierna vid stadsbiblioteket avdelades som chef för filialen under försöksåret. Till följd av vederbörandes sjukdom måste provisoriska anordningar vidtagas. Arbetsuppgifterna fördelades på tre befattningshavare: chefen för den centrala filialexpeditionen fick bokinköpen på sin lott med en beräknad arbetstid av 4 timmar i veckan, en annan bibliotekarie ägnade 6 timmar i veckan åt förberedelser till program och åt arbete med tryckbeställningar Och information Och en tredje bibliotekarie fick vid sidan av andra arbetsuppgifter ta på sig huvudansvaret för verksamhetens genomförande med en beräknad arbetstid av först 20 och sedan 30 timmar per vecka. Som följd av splittringen var det inte möjligt att helt klarlägga vad en intensiv personlig insats på bibliotekariesidan skulle medfört för en filial av Oxhagen-bibliotekets storlek och karaktär.

Den ökning av öppethållandet som genomfördes vid biblioteket i Oxhagen innebar, att biblioteket hölls öppet 5 vardagskvällar i veckan (tidigare 4) samt 3 timmar på lördagar och 3 timmar på söndagar. Vidare höll man öppet 2 förmiddagar i veckan (tidigare 1). Fr o m september

• Sida 242
•  Original

utökades öppethållandet under lördagar och söndagar med ytterligare 1 timme vardera dagen. Öppettiden på söndagarna, 16.00—19.00, valdes med låntagarnas hjälp. 1 januari delades en stencil ut till alla låntagare som kom till biblioteket, där de ombads pricka för vilket av två alternativ (13.00—16.00 eller 16.00—19.00) som var bäst eller eventuellt avge ett annat förslag. Majoriteten av inkomna svar innebar en övervikt för öppet mellan 16.00 och 19.00. Det ökade öppethållandet under hösten innebar, att biblioteket på söndagarna hölls öppet mellan 15.00 och 19.00. Tre bibliotekarier har alternerat med lördags- och söndagstjänstgöring. De har var och en tjänst-ort var tredje lördag—söndag.

Tidtabell för de viktigaste aktiviteterna

Datum Beskrivning

20.1 Premiär för utlåningskameran 2.2 Genreindelningen av skönlitteraturen slutförd ”Kiosklitteratur” ställs ut på hyllorna Korttidslån införs Förlängt öppethållande (tisdagar 10—12, torsdagar 16—20, lör- dagar 11—14) Ytterligare en sagostund i veckan (tre sagostunder mot tidigare två) 5.2 Författarafton med tre författare från Örebro 2 100 flygblad med information om bibliotekets nya öppettider distribuerade till hushållen i Oxhagen, Älvtomta, Solhaga och Västhaga. Därutöver anslag i samtliga trappuppgångar, på för- eningsgården, på Konsums anslagstavla samt vid kiosken vid Vaktelvägen 8.2 Söndagsöppet för första gången (16— 19) 10.2 Filmvisning i föreningsgårdens lokal 11.2 Målvakten i Örebro sportklubbs bandylag, Jan Olof Ek, visar film om bandy och ger träningsråd 16.2 Pocketböcker färdiga till utlåning Utställning: ”Kost, figur, hälsa” 23.2 Flygblad distribuerade till hushållen i området om utställningen ”Kost, figur, hälsa” samt om programmen den 24 och 25 februari 24.2 Fotograf Knut Borg visar färgbilder och berättar om ”Folk och fåglar i Väst-Afrika” 25.2 ”Ungdomsupproret” med Louise och Peter Mosskin 2.3 Mer kiosklitteratur sätts ut Föredrag på dagtid av hemkonsulent Barbro Netz: ”Vad skall vi äta” 4.3 Föreställning av Örebro-ensemblen: ”Barnförbjudet” 9.3 Flygblad distribuerade till hushållen i området om programmet den 11 mars Litografiutställning i samarbete med Konstfrämjandet i Örebro 272 låntagarkort utsända

• Sida 243
•  Original

11.3 16.3

18.3 19.3 6.4 9.4 13.4 14.4 15.6 1.9

6.9 13.9

20.9

24.9

27.9

28.9 30.9 1.10 4.10

7.10 11.10 14.10

18.10

22.10

Information av civilingenjör Stig Rosell om ”Västerleden” Flygblad om programmet den 19 mars distribuerade till hushål- len i området Inger Sandberg läser och berättar ur sina och Lasse Sandbergs böcker

Utställning: ”Miljö för miljoner” Grammofonkonsert med musikdirektör Göran Strandberg Kontakt tas med föreningar, nämnder och styrelser i Örebro Naturvårdsprogram med intendent Per Olof Fi'ihr Grammofonanläggningen klar

Flygblad om Söndagsöppet distribuerade ”Jeremias-afton” med Greta Adrian Öppethållandet inskränkes under sommaren till 9 tim/v Återgång till tidigare öppethållande samt därutöver ökat öppet- hållande lör- och söndagar. Sagostunder 4 timmar i veckan Mer ”kiosklitteratur” sätts ut 2 200 flygblad med information om öppethållande och sago- stunder distribuerade till hushållen i området Utlåning av grammofonskivor börjar Utställning med valinformation Utställningen ”Att studera i cirklar” visas under två veckor framåt Affischer om utställningen sätts upp på Konsum, på biblioteket och vid kiosken Mer ”kiosklitteratur” sätts ut på hyllorna Affisch om frlmprogrammet den 27 september sätts ut på Konsum, biblioteket och föreningsgården 2 200 flygblad distribuerade till alla hushåll om programmet den 30 september 2 000 foldrar om familjesöndagen den 4 oktober distribuerade Direkttelefonen mellan biblioteket och huvudbiblioteket instal- leras Visning av filmen ”Chaplins pojke” Affischer om programmet den 30 september uppsatta Program om Joe Hill med Finn Zetterholm Konsumentrådets första sammanträde Utställning av batikkonstverk av Tryggve Nilsson visas hela veckan Den första familjesöndagen 250 Illustrerade klassiker utlånade Utställning av fotografier från familjesöndagen den 4 Oktober Affischer om programmet den 18 oktober uppsatta Medverkan vid möte med Oxhagens pensionärsförening i För- eningsgårdens samlingssal

Familjesöndag

Utställning av hemslöjdsalster och hemslöjdsmaterial visas under två veckor framåt Flygblad om möjlighet till hemlån av grammofonskivor distri- buerade till alla hushåll i området

• Sida 244
•  Original

Affischer om teaterföreställningen den 29 Oktober uppsatta 25.10 Fler grammofonskivor färdiga för utlåning Kassettbandspelare tas i bruk 29.10 Teaterföreställning med Örebro-ensemblen i Föreningsgårdens samlingssal: ”Omöjligt” Boklista ”Romaner om sjö och hav” distribuerades till hushållen 1.1 l Utställning av barnboksillustratören Ilon Wikland visas under två veckor framåt Inbjudan till konsumentrådet samt program för november/ december distribuerade till föreningar som arbetar inom För- eningsgården 2.11 Sammanträde med konsumentrådet 6.11 Boklista ”Agenter och spioner” distribuerade till hushållen 8.11 Affischer om programmen den 14 och 15 november uppsatta Brevlåda för förslag från allmänheten uppsatt i vestibulen Foldrar om programmet den 15 november distribuerade till hushållen tillsammans med boklista ”Vildmark och djur” 14.11 Dockteater med Staffan Westerberg 15.11 Familjesöndag 16.11 Utställningen ”Vi kallar dom u-länder” visas under två veckor framåt 19.11 Flygblad om programmet den 24 november med information om det blivande Haga centrum samt boklista ”Religiösa roma— ner” distribuerade till hushållen 24.1 1 Information om u-landsfrågor med Paul Rimmerfors 26.11 lnformationskväll om Haga centrum, det nya biblioteket och Oxhagen-bibliotekets framtid Flygblad om programmet den 29 november samt boklista ”Liv på landet” distribuerade till hushållen 29.11 Familjesöndag 3.12 Program av Katarina Taikon

6.3.4 Redovisning av försöken Försök med litteratur Litteratur i flera exemplar

I allmänhet tillförs Oxhagen-biblioteket endast ett exemplar av anskaf— fade böcker. Någon gång kan en titel finnas i två exemplar på grund av att boken kommit ut i en senare pocketupplaga. I fråga om mera omtalade böcker har långa kölistor varit vanliga. Som ett led i experimentverksamheten har biblioteket köpt in flera exemplar av de titlar som kunnat uppvisa många beställningar. Det har skett i något olika omfattning under året. I början inköptes de beställda böckerna i tre exemplar. Under hösten inköptes titlar med flera beställningar efter an- talet beställningar, maxtmum sju ex. Detta ledde till att väntetiderna för bokbeställarna nedskars radikalt. Dessutom fanns ännu vid slutet av året

• Sida 245
•  Original

så gott som alla böckerna fortfarande ”ute”, dvs de har varit inästan ständig utlåning.

Kiosklitteratur

Försöket avsåg att utröna om biblioteket kunde vinna en ny publik genom att tillhandahålla böcker av den typ som dominerar i kioskernas bokförsäljning. För försöket redogörs närmare, nedan 5 240.

Illustrerade klassiker

Liksom vid övriga försöksbibliotek gjordes i oktober ett försök med ”Illustrerade klassiker” och ”Stjärnklassiker” (se ovan 5 203). Båda serierna orsakade omedelbar rusning och efterfrågan. ”Var har ni tidningarna?”, ”Finns några tidningar inne?” etc frågade barnen (upp till de lägre tonåren). Oftast hade biblioteket inte en enda illustrerad klassiker inne. Inte sällan väntade barn i närheten av återlämningsdisken för att störta sig över de klassiker, som lämnades tillbaka. Någon hyllplats behövde inte reserveras för klassikerna, eftersom de sällan fanns inne för någon längre tid i taget. Hände detta, placerades häftena på ett bord mitt i lokalen, där de sedan omedelbart ”gick åt”.

Musik på biblioteket

Redan vid början av experimentåret installerades i biblioteket en stereoanläggning med avlyssningsmöjligheter via högtalare eller hörlurar. Det dröjde emellertid ända till den 20 april, innan grammofonskivorna hade levererats Och iordningställts för avlyssning. Efter en tid tvangs man att ransonera lyssnartiden på så sätt att de som hade ungdomskort fick lyssna under första hälften av öppettiden, de med vuxenkort under andra hälften. Syftet med uppdelningen var att ge de äldre möjlighet att finna grammofonen ledig för avlyssning. Barn stod i kö för att få lyssna redan när biblioteket öppnade för dagen.

De första 260 grammofonskivorna inköptes från Bibliotekstjänsts standardurval. Det var ett varierat urval med såväl seriös musik som pop, visor, jazz, barnskivor och tal. Som väntat var popskivorna och barnskivorna populärast. I mitten av Oktober införlivades ytterligare 77 skivor med samlingen.

Vid höstens början blev skivsamlingen också tillgänglig för utlåning, en åtgärd som uppenbarligen blev omtyckt. Utlåningssiffrorna var höga: september 264, oktober 831, november 1 207 och december 832. Till de höga utlåningssiffroma bidrog den korta lånetiden om tre dagar. Den bestämdes så kort, eftersom skivsamlingen var relativt liten. Skivorna lånades ut mot kvitto högst två i taget till låntagare med vuxenkort.

Många låntagare uttalade sig mycket positivt om skivutlåningen. Tyvärr måste man konstatera ett kraftigt slitage. Egentligen borde det

• Sida 246
•  Original

finnas två separata skivsamlingar, en för uppspelning på biblioteket och en för utlåning. Med en så relativt liten skivsamling som den på Oxhagen låter det sig knappast göra.

Ett bättre alternativ för utlåning är de färdiginspelade kassettband som har kommit ut i handeln under senare år. De har samma speltLd som en LP—skiva och är mycket lätta att hantera. Under hösten inköptes eri kassettbandspelare och till denna 24 kassetter med populärmusik. Kassettema har varit avsedda för både uppspelning på biblioteket och utlåning. Någon större användning fick de emellertid inte, förmodligen beroende på samlingens litenhet och det förhållandet att ännu inte så många har tillgång till kassettbandspelare hemma. Någon förslitning eller försämring av kvaliteten hos kassettbanden har inte märkts.

6.3.5 Information om biblioteket

Flera Olika medel användes för att informera både dem som bor i Oxhagen-bibliotekets befolkningsområde/influensområde och andra om bibliotekets existens, om vad biblioteket kan erbjuda i form av böcker, andra material och service och om de program som ägde rum på biblioteket under experimentåret 1970.

Foldrar och andra trycksaker

Ett av dessa sätt att informera var de tre foldrar, som under hösten delades ut till hushållen i området (dvs Oxhagen, Solhaga och Västhaga). Den första av foldrarna utarbetades av en reklamfirma i Örebro och gällde inbjudan till familjesöndagen den 4 oktober (se nedan). Yttersidan ville ge en bildmässig information om vad biblioteket kunde erbjuda och väcka intresse genom bild och färg. Inuti gavs på den vänstra sidan information om familjesöndagen, på den högra sidan mer allmänna upplysningar om vad biblioteket kunde erbjuda överhuvudtaget. Denna första folder var mera påkostad än de båda andra (bättre papperskvalitet, tryckmetod, anlitande av reklamfirma).

De båda andra foldrarna var tryckta med offsetteknik, vilket medförde att den första folderns framsida kunde kopieras. Innersidorna hade skrivmaskinstext. Den första av offset-foldrama hade på vänster sida en inbjudan till höstens tredje familjesöndag. Högersidan gav några tips om vad man kunde göra på biblioteket och en uppmaning: ”Biblioteket är ditt. Använd det! ” Den andra offset-foldern var även den en inbjudan till familjesöndag. På den vänstra sidan återgavs programmet, på den högra en något mer ingående presentation av den teaterföreställning som avslutade familjesöndagen.

Bland andra trycksaker som Oxhagen-biblioteket använde för att informera om sin existens och sin verksamhet under året skall främst nämnas flygbladen. De har huvudsakligen varit av tre typer, nämligen

]. information om bibliotekets öppettider,

2. information om programverksamheten och

3. boklistor.

• Sida 247
•  Original

Information om öppettider skickades ut vid alla de tillfällen då någon förändring skedde i öppethållandet, dvs vid experimentverksamhetens början, vid införandet av sommartider och vid början av höstens verksamhet. Vid samtliga tillfällen gjordes också reklam för sagostunder- na. För att informera om programverksamheten distribuerades fem flygblad under våren och tre under hösten. När programmen anordnades i samarbete med föreläsningsföreningen svarade denna för framställningen av dem och i vissa fall även för distributionen. De flesta flygbladen har haft någon form av illustration.

Av andra flygblad som biblioteket sänt ut har ett informerat om musikverksamheten. Tillsammans med det korta omnämnande om bibliotekets skivsamling, som ingick i den första foldern, har flygbladet med säkerhet medverkat till den starka ökningen av skivutlåningen i oktober och november.

Andra flygblad utgjordes av boklistor. Under hösten delades fem listor ut. Varje lista förtecknade tjugo romaner inom ett bestämt ämnesområ- de. Det rörde sig om Romaner om sjö och hav, Agenter och spioner, Vildmark och djur, Liv på landet och

. Deckare.

Listorna innehöll en upplysning om att allt som fanns på biblioteket i ämnet inte fick rum på listan. Man kunde ringa och fråga och beställa böcker som inte fanns inne. Listorna delades ut under fem veckor i följd, en lista varje vecka. Genom att skicka ut flygbladen ität följd hoppades biblioteket kunna förstärka det intresse, som listorna kunde väcka.

Vid alla dessa trycksaker har offsettryck använts, en metod som har många fördelar. Man kan själv göra förlagan, man kan skriva huvuddelen av texten på maskin men man kan också texta för hand eller växla mellan metoderna. Kanske just en växling eller åtminstone användandet av stora bokstäver i maskinskriven text ger bäst effekt genom att inte vara enahanda. Offsettryck blir också ganska billigt. Boklistorna trycktes i 3 000 ex, varav 2 200 delades ut till hushållen och resten användes för direkt utdelning på biblioteket. Framställningskostnaden per lista utgjorde kr 105z40.

Vad utbärningen av listorna angår, diskuterades flera olika möjligheter. Man kunde låta posten sköta utbärningen, vilket skulle ha den fördelen, att allt kom ut samma dag. Nackdelen var, att flygbladen eller foldrarna då skulle komma tillsammans med den vanliga posten samtidigt med all annan reklam, vilket kunde medföra risk för att de gick Obesedda i papperskorgen. En annan metod var att distribuera flygbladen tillsam- mans med de inbetalningskort för hyra, som utsändes av den bostadsstiftelse som byggt och ägde större delen av husen i området. Sättet användes en gång och fungerade då bra. Bristerna i systemet lågi att man då kunde skicka ut reklam endast en gång i månaden och att man ändå missade dem som bodde i hus, som inte tillhörde bostadsstiftelsen. Den metod, biblioteket till slut stannade för, var att själv ordna utbärningen. Den utfördes i de allra flesta fallen av en ordinarie skara

maww—

• Sida 248
•  Original

skolungdomar, som engagerats med hjälp av bibliotekspersonalens personliga kontakter. Endast i ett fall, då ”ej ordinarie” och tydligen väl unga utbärare användes, fungerade utbärningen inte bra; närmare hälften av hushållen i området fick inte sina flygblad. Att utbärningen med denna metod skedde efter skoltid, alltså på eftermiddagar och kvällar, innebar en fördel. Reklamen hade då större chans att dra uppmärksam- heten till sig.

En del reaktioner på det plötsliga utbudet av reklam från Oxhagen-bib- lioteket har inte uteblivit. Vanligen var det positiva reaktioner: ”Ni talar ju verkligen om att ni finns”, ”Vi brukar få lappar från er då och då”, ”Biblioteket i Oxhagen brukar höra av sig”, ”Jag har fått en lapp i brevlådan om det” och annat liknande. En av dem som kommenterade svarade, när han tillfrågades vad han tyckte om biblioteksreklamen: ”När det gäller biblioteket, tycker jag om det, men inte den kommersiella reklamen. Men ni berättar ju om något som händer." Det har dock hänt, att utbärarna har fått känna av en negativ reaktion. I ett hus blev utbäraren hejdad med förbudet: ”Här får du inte dela ut några lappar. Vi vill inte ha något ibrevlådorna.” Detta innan man ens sett, vilken reklam det var fråga om. Vid ett annat tillfälle hade ett flygblad just släppts ned i en brevlåda, när dörren i samma stund öppnades och en äldre dam argt sade: ”Ser du inte att det står 'Bettleri och utbjudande av varor förbjudet, på dörren?” Den ungdomlige flygbladsutdelaren (12 år gammal) blev så bestört och förbryllad, att han avbröt utbärningen och gick hem för att fråga sin mamma, vad ”bettleri” var för något.

Affischer

Alla program har affischerats. Affischer har också satts upp om öppettider, sagostunder och diverse tillgängliga men aktuella företeelser. Huvudsakligen rörde det sig om två typer av affischer, dels den ”all-round-affisch”, som Bibliotekstjänst tillhandahåller, dels handgjorda, målade och textade affischer, som tillverkats speciellt för olika tillfällen.

Bibliotekstjänsts affisch, som har ett ”b” som symbol (se bild 5 350) och som framställdes i anslutning till biblioteksförsöken, visade sig inte användbar för programverksamheten. Idén med en ”all-round-affisch” är givetvis bra, eftersom det är en arbets- och personalbesparande åtgärd. Det var emellertid opraktiskt med en affisch, där symbolen upptar ungefär två tredjedelar av den tillgängliga ytan. Dessutom såg den tråkig ut.

För programverksamheten gjorde biblioteket egna affischer. Till varje program tillverkades fyra affischer. De målades och textades och placerades på fyra strategiska ställen i området, dvs i ett fönster på biblioteket. på anslagstavlan i områdets enda affär, på kiosken och på Föreningsgården. Vid två tillfällen, när Örebro teaterensemble har uppträtt på biblioteket, sattes ytterligare affischer upp itrappuppgångar och på en hög pelare strax utanför bibliotekets ingång. Flygbladen om öppettiderna har satts inom glas i varje trappuppgångs anslagstavla. På samma platser som programaffischerna har under hela försöksperioden funnits specialbeställda affischer om öppethållandet.

• Sida 249
•  Original

Annonser i lokalpressen, dvs stadens två tidningar Nerikes Allehanda och Örebro-Kuriren, har också informerat om några av programmen på Oxhagen-biblioteket. Allt som allt annonserades under våren tre program, och under hösten infördes sex annonser. Annonserna innehöll som regel information om program, tid och plats. En av höstens annonser gav en fylligare information. Den upplyste om två kommande program samt därutöver om öppethållandet lördagar och söndagar samt om en bötesfri vecka på biblioteket.

Radio och tidningar

Lokalradion har haft få inslag om Oxhagen-biblioteket under året, trots att Sveriges Radios Örebroredaktion informerats om så gott som alla program på biblioteket. Ett betydligt större intresse har visats från lokalpressens sida. 47 omnämnanden och artiklar har registrerats. Av dem har 12 gällt litteraturutredningen och Oxhagen-biblioteket i egenskap av experimentbibliotek. 20 har gällt de program och utställningar som biblioteket har haft under året. I 14 urklipp har stadens biblioteksverk- samhet rapporterats, och Oxhagen-biblioteket har särskilt nämnts, eftersom det har haft den största ökningen av lån under året. I några fall har biblioteket omtalats på grund av beslutet om filialens flyttning till en annan del av området. Storleken av dessa omnämnanden och artiklar har naturligtvis varierat mycket. 18 har varit illustrerade med en bild. 12 har varit av en så ringa storlek och komprimerat innehåll, att de närmast kan kallas ”notiser”, Alla är de genomgående positiva, och experimentverk- l samheten omnämns som en positiv satsning.

Utsändning av låntagarkort

Liksom vid de andra försöksbiblioteken gjordes också vid biblioteket i Oxhagen ett försök med utsändning av lånekort till slumpvis utvalda personer i området (se 5 206 och 271). Sammanlagt utsändes 272 låne- kort. Utbytet blev tyvärr klent. Endast tre personer utnyttjade de ut- sända korten. Några av mottagarna blev arga och betraktade åtgärden som ett intrång på den personliga friheten.

En redovisning av informationsverksamheten får inte förbise det informationsvärde som intervjuundersökningen i slutet av 1969 hade. I denna intervjuades femhundra slumpvis utvalda personer, dvs i nästan vart fjärde hushåll blev någon intervjuad.

Verksamhet inriktad mot särskilda grupper

Verksamheten i Oxhagen-biblioteket har under året sökt tillgodose inte minst barnen. De har haft tillgång till tre sagostunder i veckan. Två gånger har det visats film, och en gång har det varit dockteater. Dessutom

• Sida 250
•  Original

har det vid varje familjesöndag funnits programinslag och verksamhet för barn.

Det ökade öppethållandet under förmiddagar samt lördagar och söndagar har bla tagit sikte på hemmafruar och pensionärer samt dubbelarbetande eller skiftarbetande. Med familjesöndagarna har biblio— teket vänt sig till familjerna för att ge dem möjlighet att tillsammans besöka biblioteket.

Nya uppställningsformer

Som inledningsvis omnämnts, ingick i försöksverksamheten en uppdel- ning av skönlitteraturen i genregrupper. För försöket redogörs närmare nedan 8 241.

Förkortad lånetid

I syfte att mera effektivt kunna utnyttja bibliotekets bokbestånd genomfördes en förkortning av lånetiden för vissa grupper av litteratur. Vid planeringen räknade man med en tid av tre dagar som lämplig låneperiod. Efter diskussioner om för- och nackdelar kom man emellertid fram till att en lånetid på en vecka skulle vara bättre. Det var en bekvämare och lättare tid för personalen att arbeta med, samtidigt som bibliotekets kapacitet teoretiskt tredubblades i fråga om de böcker det gällde.

Den förkortade lånetiden tillämpades i fråga om den s k kiosklittera- turen. På bokkort och bokficka placerades en stämpel med orden Förkortad lånetid. I allmänhet fungerade systemet väl. När en låntagare upplystes om vad den förkortade lånetiden innebar, blev svaret Oftast: ”Ja, då kan jag ju ta den boken först.” Bestämmelserna om övertidsersåttning tillämpades milt, när det gällde dessa böcker. Några dagars för sen återlämning föranledde inga åtgärder. Omlån medgavs på samma villkor som annars, dvs om boken inte var beställd av annan låntagare.

Programve rksamhet

Programverksamheten vid Oxhagen-biblioteket kom att få en betydande omfattning. En närmare redogörelse lämnas nedan s 243.

Kommunal information

Vid Oxhagen—biblioteket gjordes också ett försök att använda biblioteket som centrum för kommunal information. I detta syfte anskaffades tryckta protokoll och handlingar från stadsfullmäktige och sammanlägg— ningsdelegerade samt från tre av stadens nämnder: skolstyrelsen,

• Sida 251
•  Original

barnavårdsnämnden och idrottsstyrelsen. De insattes i A 4-pärmar med tydlig skyltning. Genom att de kommunala handlingarna fanns tillgäng- liga på en plats, som redan tidigare i sin funktion var träffpunkt och som hade öppet på kvällstider, hade allmänheten på ett annat sätt än tidigare möjligheter att orientera sig rörande de kommunala frågorna.

Ett liknande syfte hade ett par av de program som biblioteket anordnade. Det ena orienterade om den blivande Västerleden, det andra om det nya centrum, som skall byggas i området.

Filialbetjäning med enbart kontorister

Under tio av de trettiofyra timmar, som Oxhagen-biblioteket som" längst höll öppet per vecka, har enbart kontorister tjänstgjort. Under övriga tjugofyra timmar har en kontorist och en bibliotekarie tjänstgjort tillsammans. De timmar, då enbart kontorister har tjänstgjort, var förmiddagsöppethållandet på tisdagar (10.00 —12.00) och på torsdagar (10.00—14.00) samt kvällsöppethållandet på fredagar (16.00—20.00). På förmiddagarna tjänstgjorde en kontorist ensam, på fredagskvällen två , kontorister. ] För att allmänheten skulle ha tillgång till samma biblioteksservice under hela öppethållandet installerades i början av oktober en telefon på Oxhagen-biblioteket, en direkt linje avsedd att användas som en het linje mellan filialen och huvudbiblioteket. Med telefonens hjälp skulle en låntagare snabbt kunna få en upplysning från huvudbiblioteket. ! Telefonen placerades så att låntagarna lätt kunde se och använda den. ! Det fanns också skyltar med instruktion om användningen. ' Telefonen tycks inte ha väckt någon större uppmärksamhet hos

biblioteksbesökarna. Få har utnyttjat den spontant, de flesta har inte använt den förrän efter uppmaning från personalens sida. Även om man medräknar personalens egen användning, blev användningen av den direkta telefonen ytterst sparsam, också mot slutet av försöksperioden.

Konsumentråd

Liksom vid Kirsebergs-biblioteket och biblioteket i Jörn gjordes i Oxhagen ett försök med konsumentråd. Redan under våren hade fem personer, mest representanter för föreningar i området, tillfrågats om de ville deltaga i ett råd, som skulle tjäna som kontaktorgan mellan låntagarna och bibliotekets tjänstemän. Konsumentrådet trädde emeller- tid i funktion först under hösten. Inalles hölls tre sammanträden, det första den 1 oktober. Vid oktobersammanträdet förekom en redogörelse för litteraturutredningens verksamhet samt en diskussion om biblioteks- reklamens utformning. Protokoll från sammanträdena tillställdes delta- garna, som också fick sig tillsända flygblad och annat material, som biblioteket distribuerade till hushållen i området.

Konsumentrådet, som avses fortsätta sin verksamhet även efter experimentårets utgång, är inte tänkt som en sluten församling.

• Sida 252
•  Original

Medlemmarna uppmanas att ta med sig andra intresserade. Det har emellertid inte alltid varit möjligt att få de önskvärda kontakterna. Inbjudan att deltaga har skickats ut till föreningar iområdet utan någon som helst reaktion från föreningarnas sida. Förslag har väckts att man skall söka finna andra vägar för att nå intresserade, t ex genom anslag på Konsums anslagstavla.

Samarbete med andra myndigheter, institutioner och organisationer

I verksamheten under experimentåret har Oxhagen-biblioteket haft hjälp av eller samarbetat med olika institutioner i Örebro. Det har rört sig om olika slags hjälp, från tillstånd att sätta upp affischer och anslag i Konsum Och ha öppettiderna affischerade på anslagstavlorna i Stiftelsen Hyresbo- städers hus till delaktighet i eller åtagande vid arrangemang och program. Den största hjälpen har biblioteket haft av det goda samarbetet med Oxhagens föreningsgård, som lyder under barnavårdsnämnden. Bl 3 har biblioteket fått låna Föreningsgårdens samlings- och scensal vid tillfällen då ett program har förmodats kräva ett större utrymme eller utrymme av annan typ än vad Oxhagen-biblioteket kunnat erbjuda. Dessa lokallån har också inneburit hjälp med omflyttning av stolar både före och efter programmen. Vid flera tillfällen har biblioteket fått låna stolar från Föreningsgården. och på familjesöndagarna har Föreningsgården ordnat kaffeservering för biblioteksbesökarna. I andra fall har Föreningsgården stått till tjänst med servering av kaffe och bullar inne på biblioteket.

Biblioteket har också samarbetat med Föreläsningsföreningen, vilken vid flera tillfällen svarat för affischkostnader i samband med bibliotekets programverksamhet eller delat kostnaderna för programmets genomfö- rande.

Samarbete har också ägt rum med informationschefen i Örebro, som ställt till bibliotekets förfogande de listor som varje vecka trycks med dag-för-dag-uppgifter om vad som händer på olika platser i staden. Listorna sattes upp på bibliotekets anslagstavla. Det kan påpekas, att bibliotekets egna program publicerades i listorna.

6.3.6. Diskussion och utvärdering av de viktigaste försöken Kiosklitteraturen

Som ovan nämnts avsåg försöket att utröna om biblioteket kunde vinna en ny publik genom att tillhandahålla böcker av den typ som dominerar i kioskernas bokförsäljning, dvs lättlästa kärleksromaner, deckare och agentböcker, landsbygdsskildringar i stil med Sigge Starks böcker, Vilda Västern, pornografi, böcker som på grund av bibliotekens kvalitetskrav normalt inte finns till utlåning på de kommunala biblioteken. Av detta slag av litteratur inköptes under hösten för Oxhagen—bibliotekets räkning 116 titlar (131 exemplar) och under våren ytterligare 89 titlar (211 exemplar). Böckerna placerades på hyllorna bland den vanliga skönlitte- raturen. Genom att denna (se närmare härom senare) var uppdelad i

• Sida 253
•  Original

ämnesgnipper (bl a Kärlek, Deckare, Vilda Västern, Agenter och spioner osv) blev böckerna i realiteten lätta att återfinna på hyllorna. Titlarna på de anskaffade böckerna framgår av bilaga D.

Kiosklitteraturen väckte ett visst uppseende i lokalpressen. Två artiklar, som även berättade om andra delar av experimentåret, talade mest om kärleksböckerna, den s k porren på Oxhagen, vilken rapporte- rades ständigt utlånad. En och annan blev förvånad över att finna dessa böcker på biblioteket, någon kritiserade (”Hoppas verkligen, att det inte blir vanligt med sådana böcker på bibliotek” och ”Plocka bort porren”) och böckerna ”gick åt”. Det kom också beröm. Någon uttalade att det var bra med lite lättare underhållningslitteratur bland den vanliga. ”Lagom att läsa, om man är för trött.” Kärleksböckerna frågade man inte ofta efter men det hände. ”De där fräna böckerna som det stått om i tidningen, var är dom? Jag är allätare”, var en äldre dams fråga. Under hösten inflöt färre frågor och kommentarer. Några har dock antecknats. En yngre man sade förvånat, när han såg en av Vilda Västern-böckerna: ”Får man låna sådant på biblioteket?” En medelålders man frågade bibliotekarien. om man fick låna avancerad porr här. När han fick ett jakande svar, uttryckte han sin förvåning över att man fann sådant på | biblioteket. ' Mot slutet av försöksåret har vi märkt, att av den rena kiosklitteratu- ren är det bara kärleksböckerna (både porren och de mer sentimentala kärleksromanerna av veckotidningstyp) som är mycket utlånade. Av det andra (deckare, Vilda Västern, agentböcker) fanns ganska mycket inne på hyllorna. Regelbundna mätningar gjordes på hur mycket som fanns kvar av denna typ av litteratur på hyllorna. Vi började den 19 november och mätte sedan varje tiSdag efter utlåningstidens slut. När åtta sådana mätningar hade gjorts, framgick det, att av 342 inköpta volymer i genomsnitt 200 var ständigt utlånade. Avgjort mest utlånade var kärleksböckerna.

Eftersom det uppställningssystem som biblioteket valde (se nedan) innebar, att den egentliga kiosklitteraturen inte hölls samlad utan sammanfördes med övrig skönlitteratur i Olika genregrupper, är det svårt att dra alltför vittgående slutsatser av det tillgängliga statistiska materialet. Allmänhetens reaktion har, i den mån den kommit till uttryck. varit övervägande positiv.

6.3.7. Nya uppställningsformer

Utgångspunkten för den gruppindelning av skönlitteraturen som genomfördes på Oxhagen-biblioteket var en liknande indelning vid Hulta-filialen i Borås (se Biblioteksbladet 1969 s 854—855).

Vissa avvikelser gjordes. Den slutliga uppdelningen kom att omfatta följande nitton grupper:

H.1 Samhälls- och tidsskildringar H.2 Historiska romaner H.3 Religiösa romaner H.4 Barn- och ungdom

• Sida 254
•  Original

H.5 Självupplevt, romantiserade biografier H.6 Kärlek H.7 Deckare H.8 Vilda Västern H.9 Krigsromaner H.10 Agenter och spioner H.11 Sjö och hav 11.12 Vildmark och djur H.13 Liv på landet H.14 Framtidsskildringar H.15 Humor H.16 Berättare och andra H. 17 Noveller H.18 Lyrik H.19 Dramatik

Bokkort, bokficka och katalogkort märktes med gruppnumret. Grupperna skyltades tydligt på hyllan, ett stencilerat meddelande om förändringen delades ut bland låntagarna, som samtidigt inbjöds att framföra sina kommentarer till personalen.

Omgrupperingen innebar, att all skönlitteratur på svenska fördes samman, oavsett om det var fråga om originallitteratur eller översättningar. Som ovan nämnts, gjordes heller ingen skillnad mellan 5 k kiosklitteratur och annan skönlitteratur. Det ligger emellertid i sakens natur, att kiosklitteraturen framför allt kom att återfinnas i grupperna 6—10.

Låntagarnas kommentarer varierade starkt. Några var negativa, men de flesta tyckte, att den nya gruppindelningen var bra. ”Bra med genreindelning när man blir van, men besvärligt att man kan hitta en författare på flera avdelningar”, ”Hjälp vilken röra! Vad har ni gjort?” (dam i 40-års åldern, högst indignerad), ”En alldeles utmärkt idé, då man läser böcker av en viss sort” (man i 35-års åldern). En annan man (25 år) tyckte att det var bra, då han bara läste sjöromaner och deckare. En ny låntagare: ”Bra med gruppindelning, lättare att hitta.” Andra kommentarer: ”Väldigt bra indelning” (yngre dam), ”Bra med indelningen” (ny låntagare), ”Indelningen, det var det dummaste jag hört! ” (dam), ”Så överskådligt med genreindelningen” (dam, 25 år).

Kommentarerna kom mest i början strax efter det att den nya uppdelningen hade genomförts. Mot slutet av året hade tydligen besökarna hunnit vänja sig. Man har det intrycket, att de som har varit mest negativa är de som redan tidigare har varit vana bokläsare och haft lätt att hitta med det gamla, traditionella uppställningssystemet. De positiva kommentarerna har kommit från de mindre vana läsarna. Man har tyckt att det har varit lätt att hitta med den nya uppdelningen, att det har blivit överskådligare och att det var bättre för dem som bara läste böcker av en eller två typer. För dem som inte specialiserar sig utan plockar över hela registret har det varit besvärligare.

• Sida 255
•  Original

6.3.8. Programverksamhet

Under försöksåret har biblioteket inbjudit till en rad program för såväl vuxna som barn. Följande sammanställning visar verksamhetens omfattning:

Datum Program Antal delt Anmärkningar

6.2 Författarafton med Margit Palmaer- 30 Kaffe, diskussion Waldén, Nils-Peter Eckerbom och Hans Mörk 11,2 Filmafton med målvakten i Örebro Sportlovsveckan

sportklubbs bandylag Jan Olof Ek 24.2 Fotograf Knut Borg: Folk och fåglar i Västafrika 25.2 Louise och Peter Mosskin med 80 Film, diskussion "Ungdomsupproret" 2.3 Hemkonsulent Barbro Netz: 10 Föredraget hölls ”Vad skall vi äta? ” på dagtid 1 an-

slutning till ut— ställningen "Kost, figur och hälsa”

4.3 Teater av Örebro-ensemblen: 82 Föreningsgårdens ”Barnförbjudet” lokal 11.3 Civilingenjör Stig Rosell: 40 Diskussion Information om Västerleden 18.3 Författarafton för barn med 100 Bibliotekslokalen Inger Sandberg inklusive omdisponerad

20 vuxna

19.3 Grammofonkonsert med musik- 10 direktör Göran Strandberg 9.4 Naturvårdsprogram med natur- 10 I anslutning till vårdsintendent Per Olof Fiihr utställningen

"Miljö för miljoner”

14.4 ”Jeremias-afton" med Greta Adrian 27.9 Filmprogram med ”Chaplins pojke” 43 30.9 Program om Joe Hill med trubaduren 120 Föreningsgårdens

Finn Zetterholm samlingssal * 4.10 Familjesöndag 120 Se nedan 18.10 Familjesöndag Se nedan 29.10 Teater med Örebro-ensemblen: 29 Föreningsgårdens ”Omöjligt” scensal

14.11 Dockteater med Staffan Westerberg 130 15.11 Familjesöndag Se nedan 24.11 Informationschef Paul Rimmerfors: 6 Livlig diskussion

””U-hjälp — varför det?"

26.11 lnformationskväll om Haga centrum 17 I samråd med Oxhagens samråds- grupp 29,1] Familjesöndag Se nedan 3.12 Katarina Taikon: ”Zigenare” 50 Frågestund

Familjesöndagarna utgjorde ett markant inslag i höstens programverk- samhet och innebar satsning på både barn och föräldrar. Tanken var att ha program för både barnen och deras föräldrar på samma tid och på en tid, då alla var lediga från arbete men då nästan inga serviceinstitutioner fungerade i området eller i staden. Det var därför vi valde söndagar och den vanliga öppet-tiden15.00—l9.00. Samtidigt med programmen pågick vid varje familjesöndag även den vanliga verksamheten med utlåning, återlämning, frågor och svar och utlåning av grammofonskivor.

• Sida 256
•  Original

Till den första familjesöndagen, den 4 oktober, inbjöds allmänheten genom en tryckt reklamfolder som presenterade bibliotekets verksamhet och dagens program. Den första punkten på programmet var en teaterföreställning av Örebro-ensemblen som spelade ”Skräp”, en pjäs för barn om nedskräpning av miljön. Skådespelarna talade ofta direkt till barnen och dessa svarade och verkade helt leva sig in i handlingen och personerna. ”Nu ska jag" berätta en hemlighet, och en hemlighet berättar man bara för sina bästa vänner. Är ni mina bästa vänner?” De flesta barnen svarade med förtjusning ”ja! ”, men en och annan ärlig individ sa: ”nää”. Mot slutet fick barnen vara med och ”plocka skräp”.

Till teaterföreställningen infann sig 80 barn och 40 vuxna. Efteråt lades rullar med spännpapper ut på golvet och mindre papper på ett bord. Sedan kunde varje barn rita så mycket han eller hon ville. Personalen fick hjälp av några goda vänner, och en av de anställda, som var ledig för dagen och besökte biblioteket med sina barn, höll en improviserad sagostund på kontoret.

En annan programpunkt knöt an till den batikutställning, som öppnats på biblioteket dagen innan. Batikkonstnären Tryggve Nilsson demonstre— rade utställningen och talade om batik i allmänhet och sin egen verksamhet på området. Han fanns kvar på biblioteket i över två timmar och gav intresserade information om utställningen.

Det sista inslaget var en grammofonkonsert. Det var blandad musik som spelades över högtalarna. Den skiva som spelades skyltades genom att skivomslaget sattes upp på väl synlig plats.

Särskilt under första hälften av programmet var det mycket folk i bibliotekslokalen. Antalet boklån var inte anmärkningsvärt stort, men däremot satte vi den dagen det dåtida rekordet i fråga om utlån av skivor, 46 stycken. Skivutlåningen var en av de verksamhetsgrenar som reklamfoldern upplyste om. Kafeteria var ordnad i Föreningsgården, men få utnyttjade den.

Det hela var roligt — både för besökarna, som hade flera positiva kommentarer, och för dem som arbetade med programmet. Den viktigaste erfarenheten från detta första program var behovet av några som särskilt tog hand om barnen den tid som de var där. I fortsättningen fanns det vid varje familjesöndag alltid två förskoleseminarister med och dessutom vår ordinarie sagoläserska.

Nästa familjesöndag, den 18 oktober, började med sagoläsning och visning av bildband för barnen. Bibliotekets kontor, som är det enda rum i anslutning till bibliotekslokalen som kan mörkläggas, användes för bildbandsvisning. Förutom målning, sagoläsning o d sysselsattes barnen även med tillverkning av s k trolldeg, något som var mycket populärt. Klockan 16.00 talade hemslöjdskonsulent Eivor Johansson i anslutning till en utställning av hemslöjdsalster och hemslöjdsmaterial. Lyssnarna stod runt omkring montrarna. Klockan 17.00 sjöng trubadurerna Björn Wessman och Alf Johansson svensk och utländsk folkmusik, Donovan- .melodier m m till eget ackompanjemang. Många lyssnade, även små barn, och sjöng med i refrängerna.

Den tredje familjesöndagen, den 15 november, var programmet för barnen likartat. Denna gång fick de arbeta också med silkepapper med

• Sida 257
•  Original

! | i ! l |

förskolepedagogerna och sagoläserskorna som instruktörer. De alster, som inte togs med hem, sattes upp på gaveln till en bokhylla.

I övrigt ingick i programmet teater för vuxna. Det var Örebro teaterensemble med Rut Carteus och Birgitta Götestam som spelade ”Kungens lilla piga”. Författaren Sven Wernström talade sedan över ämnet ”Samhället i ungdomsböckerna” och samlade många intresserade åhörare. Det blev en dialog mellan Wernström och publiken, som drog ut på tiden. Den pågick så länge intresserade fanns kvar, dvs så länge biblioteket var öppet. De sista bjöds på kaffe inne på kontoret. Grammofonkonserten blev kort.

Den sista familjesöndagen, den 29 november, bjöd på kasperteater för barnen. I övrigt förekom musik av elever vid Örebro musikpedagogiska institut samt en teaterpjäs: Totalteater, spelad av StudExDrama från Stockholm. Åsa Holmsen talade om barn. Deltagarantalet satte rekord: 135 barn och 45 vuxna.

Vid tre av familjesöndagarna har Föreningsgården ställt upp med kaffeservering, en möjlighet, som emellertid utnyttjades dåligt trots att kaffeserveringen var förenad med en visning av Föreningsgården, som kvällstid fungerar som ungdomsgård. Den fjärde familjesöndagen var utnyttjandet bättre. Eftersom Föreningsgårdens personal var upptagen på annat håll, fick bibliotekspersonalen ta hand om arrangemangen. Föreningsgården ställde servis och varor till förfogande, men kaffet serverades i bibliotekslokalen till samma priser som i Föreningsgården.

Familjesöndagarna har blivit en succé och tydligen fyllt ett stort sysselsättningsbehov också för familjer utanför området. Det har nämligen hänt flera gånger att folk från andra delar av staden har ringt och frågat om de Också fick komma. Vi har naturligtvis alltid sagt ja. Eftersom all förhandsreklam skett genom direkta meddelanden till hushållen i området och genom affischer i affärerna där, måste informationen om familjesöndagarna ha spritts genom personliga kontakter. En av dem som ringde gav den något gåtfulla kommentaren: ”Men detta är ju fantastiskt att andra också får komma! Man kan ju inte simma hela dagen.” Uttalandet syftade på att Eira-badet, den största badanläggningen i Örebro, var öppet på söndagarna och att många föräldrar gick dit med sina barn. Det var tydligen ont om sysselsittningsmöjligheter på söndagarna.

Det som lockat folk att komma till biblioteket under familjesöndagar- na har i första hand varit möjligheten att ge hela familjen en stunds trevlig sysselsättning. Det hindrar inte att många har passat på att låna en bok eller en skiva. Dessutom kan man hoppas, att en allmän information om vad biblioteket kan göra har spritts genom söndagsprogrammen. Även andra in barnfamiljer har deltagit. Ett äldre par tyckte att det var trevligt det här med familjesöndagar. Man kunde gå in och sätta sig och prata. Det är utmärkt när biblioteket på det sättet — vid sidan av sina andra funktioner — kan tjänstgöra som träffpunkt och pratstuga,

• Sida 258
•  Original

Till programverksamheten hör också utställningar. Under försöket ordna- des i Oxhagen-biblioteket en rad utställningar, som redovisas i följande sammanställning.

Utställ- Ämne Utställnings- Arrangör ningen period öppnad

16.2 Kost, figur, hälsa 3 veckor Riksutställningar 9.3 Litografrutställning 2 veckor I samarbete med Konstfrämjandet i Örebro 11.5 Västerleden I anslutning till en in-

formationskväll om den planerade Väster- ledens sträckning och

utformning 18.3 Miljö för miljoner 4 veckor Riksutställningar 6.9 Valinformation — bildkarusell 1 vecka, med tal till varje bild igång under hela öppet- hållandet 13.9 Att studera i cirkel 2 veckor Länets bildningsförbund 4.10 Batik-utställning 1 vecka Batikkonstnären Trygg- ve Nilsson 11.10 Fotografier från den Biblioteket första familjesöndagen 18.10 Hemslöjdsalster — i anslutning 2 veckor Hemslöjden i Örebro till familjesöndagen 1.11 Teckningar, affischer och 2 veckor målningar av Ilon Wikland 16.11 Vi kallar dom u-länder 2 veckor Riksutställningar

Det är ofta svårt att veta hur många som verkligen ser och har utbyte av en utställning på ett bibliotek, dit folk i allmänhet går av andra skäl. För att bedöma om en utställning är lyckad och väcker intresse har man oftast endast att tillgå personalens allmänna intryck och biblioteksutnytt- jarnas frågor och kommentarer. I fråga om en av utställningarna — Ilon Wiklands teckningar — kunde vi avläsa ett påtagligt intresse i de många förfrågningar vi fick om möjligheten att köpa reproduktioner av de utställda tavlorna, frågor som vi tyvärr måste besvara nekande.

Av de utställningar som vi fick låna från Riksutställningar visade sig utställningen ”Vi kallar dom u-länder” särskilt väl lämpad för våra förhållanden. Informationen och bilderna var tryckta på kartong. Man kunde med lätthet efter anvisningar i förpackningen och stansningar i kartongen skära ut bilderna och sätta upp utställningen. Fler utställningar med samma tekniska förfarande skulle vara önskvärda.

En stor del av programsatsningen i Oxhagen har gällt barn och ungdom. Utöver de särskilda barnprogram som redovisats ovan, har biblioteket hållit tre sagostunder iveckan. Tillströmningen har varit stor, på grund av vissa förhållanden ibland nästan för stor för sagoläserskan. Mellan 20 och 30 barn per gång har varit vanligt. Under våren hände det inte sällan, att mammorna lämnade in sina barn redan en timme före sagostunden. De fick order att sitta stilla och vänta tills sagostunden började. När sedan det var tid för den, hade barnen fått nog av

• Sida 259
•  Original

stillasittande, sprang omkring i lokalen, lekte och oroade de andra barnen. Vi blev tvungna att sätta upp ett anslag att mammorna inte fick lämna barnen ensamma på biblioteket förrän en kvart före sagostundens början.

Till en av veckans sagostunder, den för de minsta barnen, vilken hölls av förskoleseminarister, delade vi ut biljetter i början av veckan. Tjugo biljetter brukade delas ut. Detta med begränsningen av sagostunderna innebar ett problem. Det var naturligtvis idealiskt om man kunde ta emot hur många barn som helst och dela upp dem i mindre enheter. Detta skulle nödvändiggöra att man hade en eller två extra sagoläsare i bakgrunden för att sätta in dem, när särskilt många barn infann sig. Det är svårt att praktiskt genomföra på bibliotek, där sagoläsandet omhänderhas av timanställda. Man blir lätt tvungen att försöka begränsa antalet barn vid sagostunderna, när man märker att barnen blir oroliga om antalet är för stort.

Om barnprogrammen kan i övrigt nämnas, att filmen ”Chaplins pojke”, som visades den 27 september, inte lockade mer än 43 besökare trots att hundra biljetter hade delats ut. Vi kolliderade med ”Bröderna Marx i varuhuset” på TV och barnen (de flesta biljetthämtarna) föredrog tydligen att roa sig bekvämt på hemmafront i stället för att gå till biblioteket. Ett av de populäraste barnprogrammen var dockteatern med Staffan Westerberg. Barnen var helt med på noterna, skrattade och lorde sina kommentarer.

En annan form av barnverksamhet har bestått i att daghemmen och lekskolorna i området lort gruppbesök på biblioteket. Så har skett under både vår- och höstterminerna. Barnen har tillsammans med ledarna kunnat låna böcker och grammofonskivor och har fått hjälp av personalen.

Som ett inslag i programverksamheten kan i viss mån räknas bibliotekariens medverkan i en sammankomst, som Oxhagens pensionärs— förening den 14 oktober höll i Föreningsgården. Information gavs om biblioteket, om boken-kommer-verksamheten, om rutiner på biblioteket och om det planerade nya biblioteket i Haga centrum. Efter information, frågestund, utdelning av flygblad och kaffedrickning inbjöds de närvarande att komma in till biblioteket för en specialvisning. Ett tjugotal personer kom, såg och lånade.

En mer omfattande information om Oxhagen-bibliotekets framtid och om det blivande Haga centrum ordnades den 26 november i samråd med Oxhagens samrådsgrupp. Avsikten var att bemöta de klagomål som kommit fram med anledning av att Oxhagen-biblioteket skall läggas ned. Eftersom missnöjet med nedläggningen tydligen beror på okunnighet om det nya bibliotek som planeras mitt i Haga servicecentrum, ville biblioteket gärna ta tillfället i akt att ge information om centrumbygget och ge folk möjlighet att ställa frågor och få svar. Stadsbibliotekarien, arkitekterna, några konstnärer och en representant för Stiftelsen Hyresbostäder medverkade. Modeller över området och över centruman- läggningen fanns utställda tillsammans med fotografier, planer och skisser.

Som sammanfattning om programverksamheten kan sägas, att

• Sida 260
•  Original

programmen för barn gått bäst, även sådana för både barn och föräldrar. Med en viss förvåning har man kunnat konstatera, att det ständigt ökande antalet besökare vid de populäraste programsatsningarna, familjesönda- garna, har lyckats pressa sig in i den ganska lilla bibliotekslokalen. 180 personer, varav 135 barn, är rekord. Trots anhopningen av människor på en liten plats har folk trivts och stämningen varit god.

6.3.9. Slutord

Som avslutning på denna rapport om försöksverksamheten vid Oxhagen-biblioteket kan rapportören säga, att det har varit ett arbetsamt år. Det har också varit ett roligt, intressant och levande år. Utlåningen har ökat mycket, jämfört med föregående år; i november to rn så mycket som 80 %. Besöksfrekvensen har också varit god, i synnerhet vid program för barn eller hela familjen.

Det har varit ett år avsatt för experiment och undersökningar. Med ledning av erfarenheterna från Oxhagen skulle man för framtiden kunna önska, att biblioteken ska kunna bredda sin verksamhet, öka omfånget av andra media än just böckerna, genomföra fler program av intresse, ha fler utställningar, öka öppethållandet, särskilt på söndagarna, och i allmänhet förbättra servicen åt dem som kan eller skulle kunna utnyttja biblioteken.

6.4 Skärholmen 6.4.1 Ortsbeskrivning

Försöksområdet Skärholmen ingår i Stockholms sydvästra förorter och omfattar stadsdelarna Vårberg, Skärholmen och Sätra. Tillsammans med stadsdelen Bredäng utgör de Skärholmens församling. Motorvägen mot Södertälje, E 4, ligger i öster och Mälaren iväster. Genom området löper tunnelbanans sydvästra linje. Innerstaden ligger i nordöstlig riktning på 12 kilometers avstånd.

Området planerades i början av 1960-talet. I planerna ingick, att ett storcentrum skulle förläggas till Skärholmen, medan Sätra och Vårberg skulle få mindre centrumanläggningar. Skärholmens storcentrum projekterades med tanke på att det skulle betjäna alla de sydvästra förorterna, inklusive delar av grannkommunerna Huddinge, Botkyrka och Salem, med ett beräknat sammanlagt invånarantal 1975 på drygt 300 000 personer.

Bostadsområdet består i sin helhet av ny bebyggelse, sånär som på några byggnader av kulturhistoriskt värde samt ett sportstugeområde i väster vid Mälaren. Hyreshusbebyggelsen har grupperats längs tunnelba- nan. Utanför hyreshusstråken finns områden med småhusbebyggelse. De tre centrumanläggningarna anknyter till var sin tunnelbanestation.

Sätra är det äldsta bostadsområdet. Bebyggelsen är låg, frånsett några skivhus intill centrumanläggningen. Skärholmen började byggas 1965 och har höghusbebyggelse intill centrumanläggningen, ett område med

• Sida 261
•  Original

/ x Centralstn ** x'. ”Ö

Fruängen

SÄTRAX i SKÄRHOLMEN VARBERG

x . X.__ Farsta (Px

%

Ä

.Så'dorråljo r. S:täI/e

, &' STOCKHOLM %> , _ J.,V'w LN Va % x

QQgee

Tyresö + 0

2?

trevåningshus på södra sidan av tunnelbanan samt två radhusområden, det ena fortfarande under utbyggnad. Vårberg slutligen, som började bebyggas 1967, har likaledes höghusbebyggelse kring centrumanläggning- en och småhusbebyggelse i utkanterna. ; Som väntat finns det stora skillnader mellan befolkningen i de kommunala höghusen och befolkningen i småhusen. Det krävs hög kontantinsats vid anskaffningen av småhus, samtidigt som det av skatteskäl är ekonomiskt mer gynnsamt för en höginkomsttagare att bo i småhus än det är för en låginkomsttagare. Som framgår av gjorda undersökningar har en stor del av befolkningen i områdena kring Sätras och Skärholmens centrumanläggningar många och svårartade sociala problem.

('entrumanläggningen i Skärholmen är betydligt större än något av de centra som tidigare byggts i Stockholms ytterstadsdelar. Totalyta för butiker är närmare 74 000 m2, fördelade på två varhus, ett sjuttiofemtal specialbutiker och drygt sextio servicelokaler av typen banker, post, hantverk och restauranger. En kundparkering rymmer 4000 bilar. I anläggningen ingår vidare ett stort antal sociala och kulturella serviceinrättningar. Vid invigningen 1968 var endast den kommersiella delen klar. Ungdoms- och studielokaler, biograf, bibliotek och ytterligare butiker blev klara under 1969.

Skärholmens centrum svarar för en betydande del av servicen för de boende i samtliga stadsdelar. (centrumanläggningarna i Sätra och Vårberg är avsevärt mindre.

Figur 6. 7 Undersöknings- området Skärholmens läge i Stockholm.

• Sida 262
•  Original

sär/av.

l

, Börk

G....."- -----_-.. . .. ....

Vårber ssk. Ä lijnBERG - agua—EN

[ & Storholmsskå & ML

y.

Figur 6.8 Undersöknings- området Skärholmen.

Det tar mellan 20 och 25 minuter att med tunnelbanan förflytta sig från Skärholmen till det centrala Stockholm. Med bil tar det ca 20 minuter. Tidsintervallen mellan tunnelbanetågen är 10 minuter i rusningstid och eljest 15 minuter.

Invånarantalet i hela undersökningsområdet var den 31 december 1969 24 676 personer, varav 7901, 9086 och 7689 bodde i resp Sätra, Skärholmen och Vårberg. Könsfördelningen visade ingen större skillnad mellan de tre stadsdelarna. För området i dess helhet var den 49,8 % män och 50,2 % kvinnor. Äldersfördelningen präglades däremot av de olika stadsdelarnas tillkomstår. ] den yngsta stadsdelen Vårberg var 14% av invånarna barn under 3 år. Motsvarande siffra för Sätra och Skärholmen var 8 respektive 9. Sätra och Skärholmen hade däremot en större andel personer i skolåldern jämfört med Vårberg: l7 % resp 19 % mot 9 % i Vårberg. ] alla tre områdena var befolkningen mycket ung —— 84 % under 45 år. Andelen förskolebarn var 18 % och andelen barn i skolåldern 15 %. Även antalet personer i pensionsåldern var jämförelsevis högt. Flera

• Sida 263
•  Original

pensionärshotell och insprängda pensionärsbostäder finns i området, liksom handikappvänliga bostäder.

Av befolkningen var 48 % gifta, 47 % ogifta, 2 % änkor/änklingar och 3 % frånskilda. 7 % av samtliga inkomsttagare hade en inkomst understigande 10 000 kronor per år och ca 22 % hade en inkomst som översteg 50000 kronor per år. Drygt en tredjedel av inkomsttagarna befanns ha en inkomst på 10 OOO—30 000 kronor per år och 38 % låg på inkomstnivån 30 000450 000 kronor per år. Det största antalet inkomsttagare med årsinkomster på minst 50000 kronor fanns som väntat i Sätra med dess omfattande villa- och radhusbebyggelse. Medelinkomsten per inkomsttagare var i hela undersökningsområdet 35 000 kronor. Högsta medelvärde hade Sätra och lägsta Skärholmen. 43 % av invånarna tillhörde hushåll där båda makarna förvärvsarbetade och 16% där endast ena maken förvärvsarbetade. Av ensamstående inkomsttagare var drygt 19 % män och närmare 22 % kvinnor.

Antalet utländska medborgare var den 31 december 1969 1 870. Av dessa bodde 402 i Sätra, 869 i Vårberg och 599 i Skärholmen. De flesta var finländska medborgare (826). Närmast följde invandrare från Tyskland, Grekland och Norge. Huvudparten bodde i hyreshusen i närheten av centrumanläggningarna. Några bodde i de mindre centralt belägna hyreshus som byggts av privata byggherrar i framför allt Vårberg. För att klara de höga hyrorna hyrde de ej sällan ut rum i andra hand till landsmän.

Störrearbetsplatser saknas iundersökningsområdet. De arbetstillfällen som finns inom området är få i förhållande till befolkningsstorleken. De finns huvudsakligen inom social och administrativ service samt i detaljhandeln. Huvuddelen av den förvärvsarbetande befolkningen har sin arbetsplats belägen utanför undersökningsområdet. Majoriteten måste färdas 10 km eller längre för att komma till sin arbetsplats. Drygt 19 % hade en arbetsplats som låg 20 km eller längre bort.

En betydande del av serviceanordningarna är samlade i de tre stadsdelarnas centrala delar med tyngdpunkten förlagd till Skärholmen, som har en allsidig och omfattande serviceutrustning. I området finns bl a tio daghem med sammanlagt omkr 450 platser, två specialdaghem med 20 platser, sexton lekskolor med 640 platser, sju fritidshem med ca 150 platser och en barnstuga med 40 platser. I Skärholmens centrum finns en avgiftsbelagd barnparkering.

I samtliga stadsdelar finns ungdomsgårdar. Ett tiotal föreningar och offentliga institutioner äger eller disponerar fritidslokaler som kan hyras av andra föreningar och av enskilda personer. Statskyrkan, Svenska missionsförbundet och Frälsningsarmén har lokaler i området. [ Skärholmens centrum finns vidare bibliotek, biograf, lokaler för ABF och TBV samt lokaler för Stockholms stads barn- och ungdomsteater/Vår teater. Föreningsverksamheten är livlig. Institutioner och föreningar som sysselsätter barn och ungdom har ett organiserat samarbete.

[ skolhänseende är försöksområdet indelat i tre rektorsområden med en lågstadieskola, fem låg- och mellanstadieskolor. en mellan- och högstadieskola samt en högstadieskola. En planerad gymnasieskola är skjuten på framtiden.

• Sida 264
•  Original

Stadsbiblioteket har ett stadsdelsbibliotek i Skärholmen, två barn- och ungdomsavdelningar i anslutning till skolor i Sätra och Vårberg samt ett Sjukhusbibliotek på Vårbergs sjukhus. För bokutbudet svarar i övrigt fyra pressbyråkiosker, två tobakshandlare, fyra livsmedelshallar, två varuhus och en bokhandel. ,

Bilden av Skärholmen med Sätra och Vårberg kan sammanfattas så: El Skärholmen är ett nybyggt förortsområde med ett centralt köp- centrum av för svenska förhållande mycket stora dimensioner. D De tre stadsdelar, som ingår i området, är typiska sovstäder utan andra karaktärsdrag än bostadshusen och serviceanläggningama. El Området har en ung befolkning med inte sällan framträdande sociala problem. E] Den förvärvsarbetande delen av befolkningen har som regel sina arbets- platser utanför området. [] Nio tiondelar av befolkningen bor i flerfamiljshus och inkomstnivån är jämförelsevis låg. El Höga hyror, övertidsarbete för att klara hyran och långa resor till arbetsplatserna ger invånarna föga tid till fritidsaktiviteter. D För barnens del skapar den yttre lekmiljöns brister och den relativa fattigdomen på sysselsättningsmöjligheter stora problem.

Kon trollområdet

Som kontrollbibliotek valdes Stockholms stadsbiblioteks filial 2 på västra Södermalm.

Filialen betjänar Högalids församling och en mindre del av Maria församling, med gräns i öster vid Timmermansgatan, som kan anses utgöra gräns mot filial l :s verksamhetsområde.

Näringslivet domineras av kontor, handel och övriga serviceinrättning- ar, medan det egentliga industriområdet ligger i östliga delen av Södermalm.

Folkmängden var 31/121969 ca 34100 personer, varav 30800 i Högalid, och den fördelade sig procentuellt på följande sätt:

Män Kvinnor Ålder —6 7f12 13—17 18—66 67 och däröver 44 56 4.9 2.4 3 70,2 19,2'

Medianinkomsten före skatt var för 1970 23 400 kri Högalid, 23 100 i Maria — mot i hela Stockholms kommun 26 900.

För enbart Högalid redovisas årsskiftet 1970/71 1 961 mantalsskrivna utländska medborgare. Av dem var 42 % finnar, 7 % tyskar och österrikare, 5 % jugoslaver, medan övriga nationaliteter var betydligt mera fåtaliga.

Inom hela området finns: 4 grundskolor, l sjuksköterskeskola, Teleskolan, Stockholms omskolningskurser, 10 daghem, 8 lekskolor, 6 fritidshem. Ett litet antikvariat finns också men ingen vanlig bokhandel.

• Sida 265
•  Original

Vidare finns ett antal vårdanstalter med egna bokbestånd och dessutom Södersjukhuset och Rosenlunds sjuk- och ålderdomshem med egna stadsbiblioteksfllialer. Långholmens fångvårdsanstalt saknar eget bokbestånd men bokutlåningen sköts av bibliotekariepersonal från stadsbibliotekets avdelning för social verksamhet.

Bokbussen hade expeditionstid 1 tim/vecka vid en hållplats.

Stockholms stadsbibliotek

Organiserandet av Stockholms stadsbibliotek på 1920-talet kan sägas ha varit en operation i två led, som ömsesidigt betingade varandra. Dels tillkom det nya huvudbiblioteket, öppnat 1928. Dels sammanförde man under en hatt praktiskt taget samtliga förut existerande folkbibliotek av ; olika typer — församlingsbiblioteken, folkrörelsernas bibliotek, fristående stiftelser. ! Resultatet av detta kommunala krafttag blev att Stockholm tidigt fick * en biblioteksorganisation, som relativt väl täckte den dåvarande » bebyggelsen. Samtidigt kan det konstateras, att man i många fall bands 1 för lång tid framåt vid rätt primitiva lokallösningar, som knappast hade blivit aktuella, om man haft att börja från ett nolläge. (Ett av de gamla församlingsbiblioteken fortlever alltjämt som stadsdelsbibliotek i lokaler, som varit bibliotek sedan 1800-talet.) Även i nästa utvecklingsskede kan man för Stockholms stadsbiblioteks del spåra de olägenheter, som efter hand blir avigsidan av en tidig start. Vid den stora utbyggnaden av förorterna från 1940-talet var ambitionsnivån i fråga om offentlig service betydligt lägre än den sedan skulle bli. En rad av de nu till något mognare ålder komna förorterna har därför bibliotek med en utrymmesstandard som är uppseendeväckande låg, om man jämför med våra andra storstäder eller med de senaste tillskotten i Stockholm.

Antalet enheter i Stockholms bibliotekssystem är förhållandevis stort. 1969 fanns _ förutom huvudbiblioteket och den provisoriska cityfilialen på den s k Stockholmsterrassen — 32 stadsdelsbibliotek och 16 separata barnavdelningar. Huvudbibliotekets läge har kommunikations- mässigt väsentligt förbättrats genom tunnelbanesystemets tillkomst men samtidigt i annan bemärkelse försämrats genom den påtagliga förskjutningen av stadens kommersiella centrum till trakten söder om Hötorget. Redan på 1930-talet fanns planer på en ”city—filial” och i samband med utbyggnaden kring Sergels Torg blev det 1966 möjligt att etablera ett mycket litet bibliotek, med stark tonvikt på musikservice, på den s k Stockholmsterrassen. De positiva erfarenheterna av detta provisorium blev utgångspunkten för biblioteksnämndens engagemang i kulturhuset vid Sergels Torg. Biblioteket där, efter en idé av Per Anders Fogelström kallat Läsesalongen, öppnades först i januari 1971, men planerades under den period, som denna redogörelse avser. Det kunde sägas innebära en medveten klyvning av huvudbiblioteksfunktionen. Man kunde i princip tänka sig detta bibliotek — med begränsat, aktuellt bokbestånd, betydande resurser i fråga om AV- och nyhetsmedia och en familjebetonad programverksamhet — som ”skyltfönstret” i ett nytt, centralt placerat huvudbibliotek. Nu får det istället en liknande funktion

• Sida 266
•  Original

i kulturhuset men måste samtidigt bygga på och ständigt hänvisa till de ojämförligt mycket större resurserna i det gamla huvudbiblioteket vid Sveavägen. Den vidare utvecklingen av detta måste i konsekvens härmed gå ut på att renodla funktionen som studie- och referensbibliotek samt allmänt resurscentrum för hela organisationen. Detta är också den ena huvudlinjen i ett mycket genomgripande ombyggnadsförslag, som utarbetats av professor Hans Asplund och som 1969 godkändes av biblioteksnämnden. Den andra linjen är en radikal — och därför också kostnadskrävande — förbättring av byggnadens yttre och inre kommunikationer, som nu är helt undermåliga.

Från 1940-talet fram till mitten av 1960-talet planerades flertalet nya förortsbibliotek som relativt isolerade enheter, som dessutom var avsedda enbart för vuxna besökare. För barnens behov tillkom de 5 k samordnade biblioteken: ett antal grundskolebibliotek, som fick en viss extra lokalyta och en dubbel funktion som skolbibliotek och stadsbibliotekets barn- och ungdomsavdelning. Den egentliga fördelen låg — och ligger — i de möjligheter detta system ger att erbjuda barnbiblioteksservice på ganska många ställen, så länge barnunderlaget är stort nog att motivera detta. Nackdelarna har emellertid alltmera framträtt som helt övervägande. Skolorna har ofta ocentrala lägen i förhållande till trafik- och butikscentra. Distansen mellan ”vuxenbibliotek” och barnavdelning blir därför ofta betydande. Ett på detta sätt kluvet bibliotek uppmuntrar knappast till familjebesök. I den nya skolan blir biblioteket mer och mer ett resurscentrum, som måste vara skräddarsytt med tanke på sin pedagogiska funktion och dessutom tillgängligt för eleverna hela dagen. Mot denna bakgrund har samordningstanken förlorat terräng, och den 1969 tillkomna förortsenheten, Skärholmen, har planerats som familjebibliotek. Vad beträffar de många äldre förortsbibliotek, där klyvningen på två skilda enheter alltjämt kvarstår, är det ett angeläget önskemål att anpassa dem till aktuella idéer om biblioteksmiljön — och då naturligtvis inte bara i detta avseende. Med tanke på det stora antalet enheter är det givet att detta måste ske successivt.

Man kan naturligtvis fråga sig om det inte finns anledning att reducera analet enheter i Stockholms bibliotekssystem. Frågan är emellertid mycket komplicerad. Det är naturligtvis i och för sig lätt att peka ut bibliotek, som genom svagt befolkningsunderlag, olämpliga lokaler osv ger goda argument för en resurskoncentration. Men även dessa bibliotek är genomgående mycket uppskattade inslag i respektive stadsdelars allmänna miljö. En nedläggning skulle bli ett led i den utarmning på det lokala planet som en allt bredare opinion kämpar för att hejda. Det finns ingen patentlösning på detta dilemma. En del bibliotek i trånga lokaler skulle kanske fungera bättre om de transformerades från konventionella bibliotek i miniatyr till ”bokkaféer” med tidningar och tidskrifter och ett begränsat bokbestånd av vandringsbibliotekskaraktär, som ofta skulle bytas ut.

En nedläggning av lokala bibliotek — en kulturell strukturrationalise- ring — drabbar hårdast de mindre barnen, de gamla och de handikappade. Även vid oförändrad servicetäthet medför den ökande trafiken, att just dessa grupper får det allt svårare att besöka biblioteken. Från

• Sida 267
•  Original

stadsbibliotekets sida kräver detta motåtgärder i form av olika typer av uppsökande verksamhet. Att bokbussarna hör hit är självklart. 1969 förfogade stadsbiblioteket över två bokbussar, vilkas regelbundna tureri ytterområdena då berörde ett sammanlagt antal av ca 40 hållplatser. Under senare år kan man notera en strävan att utnyttja dem på ett mera flexibelt sätt än tidigare. En första ansats har gjorts i form av särskilda bokbussturer under juni och juli till idrottsförvaltningens s k barnbad vid Mälaren resp Flatensjön.

När det gäller förskolebarnen kan en nödvändig minskning av antalet barnavdelningar motverkas bl a genom ett intimt samarbete med barnstugorna. Ett sådant har redan påbörjats i många stadsdelar, bl a i Skärholmen. Det är ett viktigt framtidsmål att dessa arbetsformer byggs ut att täcka hela stadsområdet.

När det gäller gamla och handikappade, har stadsbiblioteket sedan år 1958 bedrivit boken-kommer-verksamhet, alltså individuell hemtrans- porttjänst. Biblioteket har nyligen (efter 1969) fått betydligt förbättrade resurser för detta ändamål i form av personalförstärkning och en stationsvagn. Antalet boken-kommer-lån uppgick 1969 till i runt tal 15 200. Redan av kostnadsskäl kan denna verksamhet dock inte växa obegränsat. Dessutom kan boken-kommer-besöket — hur välkommet det än är — naturligtvis inte ersätta förstahandskontakten med biblioteket. En alternativ lösning, som gett lovande resultat, har prövats i socialförvaltningens ”fritidshem” Sirius i Vasastaden. Sirius, som öppnades 1969, innehåller handikappvänliga samlingslokaler, grupprum, hobbyrum, kafeteria osv och är avsett både för gruppbesök och individuella besök. [ anläggningen ingår också en mindre biblioteksenhet som drivs av stadsbiblioteket och som i förhållande till den obetydliga lokalytan och den begränsade personalinsatsen kan uppvisa en utomordentligt hög utnyttjandefrekvens. Liknande anläggningar på andra håll i staden ingår i den kommunala planeringen.

När det gäller vårdsidan i övrigt, har biblioteket sedan länge haft hand om biblioteksverksamheten vid Stockholms olika sjukhus. Sedan det ekonomiska ansvaret i och med storlandstingsreformen övergått till det utvidgade Stockholms läns landsting, har landstinget och Stockholms kommun träffat ett avtal, som innebär att biblioteket mot ersättning svarar för driften av sjukhusbiblioteken inom kommunen. Verksamheten drives inom ramen för stadsbibliotekets sociala sektor, som i övrigt omfattar bibliotek vid socialvårdens, nykterhetsvårdens och kriminalvår- dens institutioner samt boken-kommer-verksamheten. De bibliotek inom denna sektor som har insats av bibliotekariepersonal minst en gång per vecka är 46. Av dessa har 28 egna bokbestånd. Återstoden försörjs med depositioner, liksom ytterligare 85 bibliotek vid mindre institutioner, där stadsbibliotekets personalinsats av ekonomiska skäl måste inskränkas till tillsyn vid enstaka tillfällen.

Som styrelse för biblioteket fungerar en biblioteksnämnd med kulturborgarrådet som ordförande och därutöver fyra ledamöter och fyra suppleanter. Förvaltningens bruttostat uppgick år 1969 till 17,8 miljoner kronor. Härav utgjordes 11,9 miljoner kronor av personalkostnader (281 anställda). Bokanslaget uppgick till 3,1 miljoner kronor och den totala

• Sida 268
•  Original

utlåningen till 4 735 000 band.

Då detta skrivs, 1971, står stadsbiblioteket inför en rad mycket akuta problem, som det är svårt att angelägenhetsgradera. ] en klass för sig står dock utan tvekan den sedan länge diskuterade frågan om en omdaning av huvudbiblioteket eller _ om man så vill — hela problemkomplexet om bibliotekets service i stadens centrum. När det gäller filialsystemets utbyggnad gör Stockholms starkt varierade bebyggelsestruktur det svårt att ställa upp generella normer för lokalyta, bokbestånd, personalresurser osv. Relationen invånarantal/biblioteksresurser är särskilt i innerstaden ganska irrelevant, eftersom den inte tar hänsyn till ”dagbefolkning”. En annan faktor som komplicerar planeringsarbetet — fastän företeelsen som sådan bör hälsas med största tillfredsställelse — är den ökande tendensen till lokal samordning av olika kommunala verksamheter. Syftet är naturligtvis dubbelt: att ge människorna bekvämare tillgång till olika nyttigheter och att få en bättre beläggning av t ex samlingslokaler genom samutnyttjande. Stadsbiblioteket deltar i diskussionerna om flera aktuella projekt av denna typ. I planeringen av de nya stora bostadsområdena på norra Järvafältet framträder samma tendens. Barnavårdsnärnnden har lanserat en intressant idé om ett ”träffcentrum,” för varje stadsdel, som skulle innehålla biograf, sammanträdeslokaler, klubbrum, hobbylokaler och cafeteria. Biblioteksnärnnden har klart uttalat sig för en integrering av träffcentrum och bibliotek i dessa områden.

En mycket stor del av biblioteken inom den sociala sektorn har svåra lokalproblern. Det blir en viktig uppgift att successivt få fram nya lokaler som möjliggör en biblioteksverksamhet innanför sjukhusmurarna av samma mångsidiga slag som man nu — i bästa fall — har utanför. Ett steg på vägen är det nya biblioteket på Södersjukhuset, öppnat 1971, som bl a har en musikanläggning. En försöksverksamhet med allmänkulturella prograrnaktiviteter vid sjukhus och ålderdomshem har visat angelägenhe- ten av en ordentlig inplanering av kulturutrymmen i nya eller ombyggda sjukhus och vårdinstitutioner.

I det föregående hari olika sammanhang understrukits angelägenheten av en samordning av biblioteksservice och annan samhällsservice. Behovet av skräddarsydd biblioteksverksamhet, avpassad för en specifik bebyggelseform eller en låntagarkategori med specifika behov, har också starkt betonats. Man kan kanske invända, att resultatet av ett sådant bibliotekstänkande blir en ganska ojämn service med avsevärda variationer i utbudet från stadsdel till stadsdel. Men är det inte en risk som man får ta? Så snart man kommer utanför den rent tekniska sfären _ inköps- och utlåningsrutiner, klassifikation o d — bör sådana begrepp som ”normer” och ”standardisering” inte obetingat uppfattas som honnörsord i bibliotekssammanhang. En kommunal biblioteksstyrelse har mycket vidsträckta befogenheter att — inom ramen för tillgängliga resurser — verka för ett biblioteksideal, som ger betydligt större utrymme för fantasi, improvisation och tillgodoseende av lokala särdrag och tillfälliga behov än vi kanske i allmänhet varit vana att tänka oss.1

1 Frågan om Stockholms stadsbiblioteks utform- ning har utförligt belysts i ”Bibliotek i stor— stad” stencil, Stock- holm 1972.

• Sida 269
•  Original

6.4.2. Bibliotek, böcker och utlåning i Skärholmen

Biblioteket i Skärholmen är ett av de största stadsdelsbiblioteken i Stockholm. Det började sin verksamhet ijuni 1969 och invigdes officiellt i oktober samma år. Det ligger mitt i köpcentrum, bara två minuter från Skärholmens tunnelbanestation, närmare bestämt en trappa upp i en större byggnad, som har butiker och pub ibottenplanet. På fasaden mot tunnelbanan finns en ljusskylt med ordet ”Bibliotek” och vid uppgången till biblioteket ytterligare två pendelskyltar.

Lokalytan är 960 kvm inkl magasinsutrymme i källarplanet. Hur lokalerna disponerades vid försöksverksamhetens början framgår av planritnings 258. Kring den centralt belägna disken grupperade sig på ena sidan utlåning för vuxna samt barnavdelning och på den andra tidskriftsavdelning med studieplatser. Dessutom fanns — utom arbetsrum — ett separat musikrum med plats för 24 personer, där man kunde lyssna till musik via högtalare. Musikrummet användes också som sagorum m m. Härtill kom en lokal om ca 125 kvm, belägen i omedelbar anslutning till bibliotekets studieutrymme. Den var provisoriskt möblerad med stapelbara stolar och var livligt utnyttjad för barnfilm, annan programverksamhet och utställningar.

Det mycket stora antalet besökare på biblioteket - detta gäller i synnerhet barn — ställde snart sådana krav på bibliotekets utrymmen att det visade sig nödvändigt att disponera om bibliotekets lokaler så att det blev möjligt att tillgodose barnens behov av mera bullriga aktiviteter och de vuxnas behov av lugn och ro för studier. Efter framställning från biblioteksnämnden anvisades i juni 1970 medel för en ombyggnad av bibliotekslokalerna. Den genomfördes på hösten och gav barn- och ungdomsavdelningen större och bättre planerade lokaler i den högra delen av biblioteket. För ändamålet togs i anspråk den lokal, som tidigare använts för utställningsändamål mm. Genom ombyggnaden fick barn- och ungdomsavdelningen förutom utlåningsavdelning ett mindre rum för gruppaktiviteter, ett arbetsrum för personalen och en småbarnshörna närmast till höger om expeditionen. Vuxenavdelningen fick överta de utrymmen som tidigare disponerades av barn- och ungdomsavdelningen och som utökades bl a med rum för studier antingen enskilt eller i form av studiecirklar. Lokalernas disposition efter ombyggnaden framgår av plan 3 259. _

Bibliotekets bokbestånd uppgick den 31 december 1969 till 20 239 band på vuxenavdelningen och 9 136 band på barnavdelningen. Biblioteket hade vidare 184 tidskrifter och tidningar för vuxna och barn. Musikavdelningen, som blev helt utbyggd under hösten 1969, omfattade en musikpanel med tre skivspelare med förstärkaranläggning och en stereobandspelare med radiotillsats. För vuxna fanns fem lyssnarplatser, för ungdomarna åtta platser och för barnen fyra platser. Antalet grammofonskivor var den 31 december 1969 632.

Bibliotekets personal utgjordes i juni 1969 av 4,5 bibliotekarier, 3 kontorister och 1,5 vaktmästare.

Det visade sig ganska snart att personalen var underdimensionerad. På framställning av biblioteksnämnden anvisade drätselnämnden 19.5.1970

• Sida 270
•  Original

n HJ

;Oem- tillrilrilu åå Milo 91:14 em En (3 D

rn zu ED rit eur , . - I"! 202 i! ' r i U . I I ” , ' & Barna och ungdomsavdelning HSE Atbetsmm

Cl El Cl

Q

Utlåning för vuxna

& T I | l I I [ | I [ I l ! | | 2 | | I I I [ I I

Musikrum

li: B

_ - 1 [I _ . Expedition

u Tidskrifter,

%# LI 1 E

E

_: ä

3

t 1

Lu ulu LI n rt ] rr rt Programverksamhet, Studieplatser

mallningar &jzblztå

den. bibliotek före ombyggna-

[lll—ZIIX'II—lf—lv V

• Sida 271
•  Original

Lyssnarplatser

DUQHD nClCtnClClDD Nää;

13

Utlåning för vuxna

Arbetsrum Lunchrum

/ O 0 o 0 o o OO 0 o 0 Småbarnshörna

Arbetsrum

den. bibliotek efter ombyggna—

DO

Ungdomsavdelning

Silt'zlååakd' "ååå B 13% må Barnavdelning Iålåg

TV—mm

I TäF—U—u—E—il

[L Inf

• Sida 272
•  Original

36 000 kronor för personalförstärkning. Till grund för beslutet låg ett tjänsteutlåtande av stadsbibliotekarien, ur vilket följande kan anföras:

Radio/TV och press har ägnat stor uppmärksamhet åt Skärholmen som miljö. Biblioteket har i dessa sammanhang vid upprepade tillfällen kommit i blickpunkten som kärnan i samhällets fritidsdel, det enda ställe där alla generationer kan träffas, en plats för kontakt och diskussioner. Inte minst har biblioteket blivit en intensivt utnyttjad uppehällsplats för barnen. Redan de stora utlånings- och besökssiffrorna, antalet uppspelade skivor, det stora deltagandet i de program som anordnas visar, att biblioteket under de ca 7 månader det varit öppet kommit att fylla ett mycket stort behov. Statistiken ger emellertid endast en ofullständig bild av bibliotekets sociala funktion.

Biblioteket har försökt aktivera speciellt de stora årgångarna 7— 13 år i syfte att ge dem en stimulerande fritid. Barn med mycket svåra hemförhållanden har i biblioteket funnit en hemvist där de kan spela spel, lyssna till musik, prata, låna böcker. Biblioteket har vidare tagit initiativet till samarbete med barnavårdsnämndens psykiska barna- och ungdomsvård och fritidsavdelningens fältverksamhet, ungdomsgården, barnavårdsnämndens lekskolor och daghem, dagmammorna inom området, ABF, Vär teater. Regelbundna överläggningar har hållits med kuratorn för barn- och ungdomsvårdens rådgivningsbyrå och fritidsavdel— ningens fältassistent. Härvid har från olika håll framhållits det betydelsefulla i samarbetet med biblioteket.

Arbetet med att aktivera barn och instruera dem i utnyttjandet av de resurser biblioteket kan erbjuda är oerhört krävande för bibliotekets personal av alla kategorier. 300—400 besök per dag av barn gör arbetspassen ytterst påfrestande. En rad åtgärder av olika slag har vidtagits under hösten och vintern i avsikt att så effektivt som möjligt utnyttja de resurser som finns — iSkärholmen och inom bibliotekssyste— met i dess helhet. För att kunna fullfölja den insats som inletts behövs emellertid nu en omedelbar förstärkning av personalen på biblioteket.

Biblioteket hade under 1969 öppet 57 timmar i veckan (vardagar utom lördagar ILCO—20.30, lördagar 10.00—17.00 samt söndagar 13.00—15.30).

Utlåningen under de sju månader biblioteket var öppet 1969 utgjorde 88 885 band, därav 38 486 eller 43,3 % böcker för barn och ungdom. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffror under 1970 var 207 865 band, därav 87 285 eller 42 % böcker för barn och ungdom. Antalet besökare uppgick under 1969 till 65 627, därav 29 630 eller 45,3 % barn och ungdom. Motsvarande siffror för 1970 var 149 804, 66 844 och 44,6 %.

6.4.3. Bibliotek, böcker och utlåning i filialen vid Hornsgatan — kontrollbiblioteket

Biblioteket flyttade 1961 in i nya lokaler Hornsgatan 130, 500 meter från Hornstulls centrum i en husrad med affärs- och kontorslokaler. Bibliotekslokalen har ingång direkt från gatan till expeditionen, lokalytan är totalt 640 m2 .

I bottenvåningen finns barnavdelningen på 120 rn2 jämte närmagasin och ett arbetsrum. Barnavdelningen har alkov för sagostunder samt 4 lyssnarplatser med koppling till grammofonanläggning och bandspelare.

• Sida 273
•  Original

Vuxna avdelningen 1 tr upp har 8 lyssnarplatser med koppling till 3 skivspelare. Vidare 24 läsplatser på ett galleri. lngendera avdelningen lånar ut grammofonskivor.

Mediabeståndet omfattade vid slutet av 1969 43 061 böcker, därav 9 957 på barnavdelningen 2 dagstidningar och 161 tidskrifter, därav 25 på barnavdelningen. Antalet grammofonskivor utgjorde 1 670, därav 113 på barnavdelningen. Under 1970 tillfördes biblioteket 3 778 nya böcker och 428 grammofonskivor, därav barnavdelningen respektive 1 247 och 18. Bokutlåningen och antalet uppspelade skivor 1969, respektive 1970 framgår av följande sammanställning:

Summa

Barnavd

Vuxenavd

Bokutlåning

1969 170026 28 511 198537 1970 174 881 26 503 201 384 Uppspclade skivor 1969 5 987 1 875 7 862 1970 6 977 1989 8 966

Vuxenavdelningen var öppen 49,5 timmar pr vecka (måndagar till fredagar l2—20.30, lördagar 10—17). Barnavdelningen hade 42 timmar öppet: den stängde ld 19 måndagar till fredagar.

Programverksamheten 1970 omfattade på vuxenavdelningen tre författaraftnar, en föreläsningsafton, en kabaretföreställning samt sju utställningar. Barnavdelningen hade sagostund och filmvisning vardera en gång i veckan samt därutöver tre dockteaterföreställningar under året.

På vuxenavdelningen fanns 2,5 bibliotekarietjänster, på barnavdelning- en 1,5. På barnavdelningen fanns dessutom timtjänstgörande motsvaran- de 0,25 tjänster. Därutöver fanns två kontorister och två vaktmästare samt timtjänstgörande motsvarande en heltjänst inom vardera kategorien.

6.4.4. Försökets uppläggning

Enligt den centrala planeringen skulle försöksverksamheten vid biblioteket i Skärholmen i första hand syfta till att genom ökad information om biblioteksverksamheten stimulera invånarna i ett storstadsområde till biblioteksbesök. Uppgiften syntes särskilt angelägen i ett område som ännu 1969 var något av ett nybyggarsamhälle, som inte helt stabiliserat sig. Befolkningsstrukturen gjorde det naturligt att särskilt uppmärksamma barn och ungdom. ] stimulanssyfte skulle biblioteket vidare satsa på en intensiv programverksamhet, bedriva verksamhet vid de sociala institutionerna i området och ta kontakt med invandrargrupperna. Liksom vid övriga försöksbibliotek skulle försök göras med ökat öppethållande, med inköp av efterfrågad litteratur i större antal exemplar än som tidigare varit vanligt, med pocketböcker och illustrerade klassiker samt utsändande av låntagarkort till slumpvis utvalda personer inom försöksområdet.

Vad öppethållandet angår hade biblioteket i Skärholmen redan före försöksverksamhetens start öppet på söndagar. 1 övrigt överensstämde öppethållandet i stort sett med affärernas, som har kvälls- och

• Sida 274
•  Original

söndagsöppet. Under första hälften av försöksperioden (från februari till juni 1970) hade biblioteket en kväll i veckan förlängt öppethållande, till kl 22. Som dag för det förlängda öppethållandet valdes fredagen. Då publikfrekvensen under fredagkvällarna visade sig vara förhållandevis låg, fullföljdes inte försöket under hösten.

Tidtabell för de viktigaste aktiviteterna

Datum Beskrivning

2.2 Musikprogram för 7—13-åringar: ”Pop och rytm med Teddy” (fortsätter 2—3 ggr/vecka to m 8.6) 5.2 Musikcirkel i klassisk musik i samarbete med ABF/Skärhol- men startar och pågår under våren 1 gång/vecka 6.2 Förlängt öppethållande (fredagar 2030—2200) 7.2 Botkyrka dockteater spelar ”Cirkus” 13.2 Försök 1 med pocketböcker startar och pågår t o rn maj 14.2 Botkyrka dockteater spelar ”Troll i stan” 15—22.2 Sportlovsveckan med bl a schackinstruktion, film, teater 16.2 ”Källarklubb” för de äldsta av barnen startar 21.2 Dockteaterpedagogen Ray Nusselein från Danmark spelar med barnen 22.2 Barnteatergruppen Röda Kvarn, Kalix, spelar ”Rasmus Rud” 26.2 Tunnelbaneskylt sätts upp i T-stationen Skärholmen 3.3 ”Jazz på skiva”, jazzkåserier med Lennart Östberg 5.3 Dockteaterverkstad med Giinter Wetzel startar och pågår under hela försöksperioden 3—5.3 12 000 gruppkorsband med allmän information om bibliote- ket distribuerades 7.3 Barnteatergrupperna Vedbodteatern spelar ”Björnen” 9.3 500 låntagarkort utsända 9.3 ”Gamla ungdomsgården” öppnas efter påtryckningar från biblioteket 14.3 Utställning: ”Ung generation”, anordnad av Skärholmens konstförening (14.3—31.3) 14.3 Barnteatergruppen Vedbodteatern spelar ”Familjen Karlsson kommer till storstaden” 14.3 ”International Show”, sång— och musikprogram av Aldo Boccara och Elie Cohen 17.3 Skärholmens kulturkommitté konstituerar sig 21.3 Barnteatergruppen Vedbodteatern spelar ”Pojken och plane- terna” 24.3 ”Jazz på skiva”, jazzkåserier med Lennart Östberg 2.4 Försök 2 med pocketböcker startar och' pågår t o m maj. Fr o m 2.4 besöker en av våra bibliotekarier pensionärslokaler 1 gg/vecka försöksperioden ut 4.4 Utställning: ”Samhället är ditt”, anordnad av hyresgäst- föreningen i Skärholmen (4.4—29.4)

• Sida 275
•  Original

8.4 11.4 11.4

14.4

21.4 25.4

29.4

13.5 21.5 23.5 23.5

23.5

2.6

5.6

1.7

1.9

7.9 21.9 22.9 25.9

1.10 4.10

5.10 5.10 8.10 18.10

25.10

”Hur bör våra lekplatser fungera”, föredrag med stillbilder av Nick Nilsson i anslutning till den pågående utställningen Skivor till ”Källarklubben” köps ”Samhället är ditt”, filmvisning i anslutning till utställningen Vår teater (Barnavårdsnämnden) spelar spökteater på biblioteket ”Varför måste vi stå i daghemskö”. Debatt i anslutning till den pågående utställningen ”Jazz på skiva”, jazzkåserier med Lennart Östberg Barnteatergruppen ”Lingon och mjölk” spelar ”Katten som grävde till . . .” ”Gamla ungdomsgården” stänger i samband med att den s k yngreverksamheten upphör i Stockholm för säsongen Polsk barnboksutställning (13.5—31.5) Fonofongänget framför ”En Stockholmsrapsodi”

Konsert av ABF:s kammarkör

Barnteatergruppen ”Minsta teatern” (Riksteatern) spelar ”Filurstjärnan” Utställning: ”Lyrik tolkad i bilder”, anordnad av Levande verkstad från Birkagårdens folkhögskola (23.5—13.6) Utställning av marionetter tillverkade av barn och ungdom vid Stockholms stads barn- och ungdomsteater ”Vår teater” (2.6—31.8) Utställning ”Selma Lagerlöf på post” (Postmuseum) (5.6—18.6) Utställning: ”Som människa på jorden” (Tekniska museet) (1.7—1.8). Barnavdelningens bokbestånd förstärks genom lån från filialer med sommarstängt Miniutställning: ”Miljövårdsvecka”, den första i en serie utställningar i anslutning till Österholmsskolans arbetsområ- den i orienteringsämnen, (1.9—6.9) Miniutställning: ”Upp till val” (7.9—20.9) Ombyggnaden av biblioteket börjar (färdig 30.10) Miniutställning: ”Världens natur och klimat” (21.9—4.10) Böcker utplacerade på barnavårdcentralen och socialbyrån ”Musik på skiva” dagligen i musikrummet, dels för skolungdom på frukostrast, dels lunchmusik Arenateatern spelar ”Om tobakens skadlighet”

Sven Gillsäter visar filmer och berättar: ”I frackklätt sällskap” (Den första familjesöndagen. I samverkan med Skärholmens kulturkommitté)

Miniutställning: ”Ung i dag” (5.10—11.10) Fotoutställning: ”Människor på bibliotek" (5.10—31.10) 300 illustrerade klassiker släpps ut Barbro Backberger diskuterar ”Den heliga familjen”. Sagor för de minsta. (Familjesöndag i samverkan med Skärholmens kulturkommitté) Musikgruppen ”Träd, gräs och stenar” spelar för hela familjen

27—29. 10 700 personliga brev på finska distribuerade till samtliga finska

• Sida 276
•  Original

8.11

8—14.11

12.11

12.11

13.11

15.11

17.11 21.11

22.11 22.11

23.11

26.11 27.11

28.11 29.11

30.11 30.11

1.12 6.12 18.12

invandrarfamiljer i försöksområdet lnvandrarträff med Hannu Ylitalo och Tomas Birth. Sagor för de minsta på finska och på svenska. (Familjesöndag i samverkan med Skärholmens kulturkommitté) Grupp Q spelar ”Är du rädd för Uffe — han är rädd själv” (en teaterpjäs om mobbing bland barn) 9 000 gruppkorsband med allmän information distribuerade till samtliga hushåll i försöksområdet Utställning av hobbyarbeten av pensionärer i Skärholmen, Vårberg och Sätra (12.11—30.1 1) Helmer Linderholm och Rune Andersson berättar och sjunger om ”Den stora emigrationen” Helmer Linderholm berättar på Vårbergs sjukhus (det första programmet i en serie på tre) Helga Henschen och Stefan Demert: ”Protest i konsten”. Sagor för de minsta i musikrummet. (Familjesöndag i samverkan med Skärholmens kulturkommitté) ”Jazz på skiva”, jazzkåserier med Lennart Östberg

Fria teatern: ”Varför?” Teaterlek för förskolebarn och lågstadiet Utställning av dockor och marionetter (Vår teater) Marionetter, dockor och ljudband i anslutning till utställning- en. Familjesöndag: ”Inför adventskalendern” ”Vi läser på fritid” (Bibliotekstjänsts urvalslista över höstens nya barn- och ungdomsböcker) distribuerad till daghem, lekskolor och fritidshem. Böckerna samtidigt tillgängliga på biblioteket

Utställning: ”Vi kallar dom u-länder” (26.11—23.12) Personal på fritidshem i Stockholm informeras på biblioteket om ”Barn och böcker” (7—13-åringars läsning) Barnteatergruppen ”Syrsan och myran” spelar ”Ångresan” Roland von Malmborg: ”Sjung med mej”. (Familjesöndag i samverkan med Skärholmens kulturkommitté) ”Jazz incorporated” spelarjazz och folkmusik Fonofongänget framför ”Gamla Stockholm” på Vårbergs sjukhus ”Jazz på skiva”, jazzkåserier med Lennart Östberg Boksöndag med nya böcker för hela familjen Bo Ancker: ”Stockholmsnytt genom tiderna” (Vårbergs sjukhus)

6.4.5 Redovisning av försöken

Försök med litteratur

Litteratur i flera exemplar

Liksom de övriga försöksbiblioteken har även biblioteket i Skärholmen köpt in ett större antal exemplar av mycket aktuella och efterfrågade böcker. Avsikten var att minska eller om möjligt helt komma ifrån

• Sida 277
•  Original

väntetiderna.

Eftersom det stora utbudet av nya böcker kommer på hösten och eftersom våren följaktligen är en lågsäsong, fanns det inte så mycket aktuell litteratur som låntagarna frågade efter under första halvåret 1970. Vi koncentrerade därför inköpen av den litteratur som var av intresse för försöksverksamheten till hösten 1970. Vi köpte in 200 exemplar till avdelningen för vuxna och 120 exemplar till avdelningen för barn och ungdom till en sammanlagd kostnad av 8 000 kronor. Allt arbete med inköp, katalogisering, plastning mm utfördes av bibliotekspersonalen i Skärholmen.

Väntetiden blev avsevärt förkortad på de mest efterfrågade böckerna. Det kändes mycket tillfredsställande att för en gångs skull kunna ha dessa böcker färdiga för utlåning i biblioteket samtidigt som de kom på bokhandelsdiskarna. Men under hösten 1970 hade vi trots de stora bokinköpen upp till 500 beställningar i månaden på avdelningen för vuxna. Antalet beställningar av facklitteratur lågi allmänhet något högre än beställningar av skönlitteratur. Flertalet beställningar gällde litteratur, som givits ut före 1969, såväl skön- som facklitteratur.

De medel som normalt är avsatta för inköp av litteratur räcker under inga förhållanden till att möjliggöra inköp av så många böcker att väntetiderna helt skulle försvinna. Det är också nödvändigt att avväga inköpen av olika slag av litteratur, så att låntagarna får ut det mesta möjliga av anslagen. På lång sikt kan ett rikligt och varierande utbud av litteratur från alla olika områden säkerligen vara av större betydelse för flera grupper av låntagare än att enbart väntetiden blir kortare på aktuell litteratur.

Illustrerade klassiker

[ samråd med litteraturutredningen har experimentbiblioteken genomfört försök med utlåning av illustrerade klassiker till barn. I Skärholmen började utlåningen av illustrerade klassiker — 320 ex — onsdagen den 7 oktober kl 13.00. Barnen fick låna högst tre illustrerade klassiker varje gång. Första dagen lånades 41 stjärnklassiker och 33 illustrerade klassi- ker. Andra dagen lånades resten ut och dessutom ytterligare 16 ex som barnen lånat första dagen och lämnat tillbaka redan nästa dag.

Vi exponerade de ”riktiga” klassikerna samtidigt med de illustrerade. En bokvagn stod på ”snubbelplats” och hade skylten ”klassiker som räcker längre”. Det visade sig, att barnen hellre lånade illustrerade klassiker än ”riktiga” klassiker om de exponerades på samma sätt.

Effekten måste bedömas som positiv redan av det skälet att små barn har börjat fråga efter tex Moby Dick, Alice i underlandet, Don Quijote, Oliver Twist etc. Det är stimulerande att notera att barnen uppfattar ordet "klassiker” som positivt. Försöket visar, att det är tänkbart att rikt illustrerade böcker i tidskriftsform kan vara en väg att väcka intresset för läsning. Det är värt att undersöka om inte denna linje skulle kunna följas upp — gärna även originalmanuskript — med ännu mera kvalificerad utformning av såväl text som bild.

Det är inte bara barn som läser de illustrerade klassikerna. Ungdomar

• Sida 278
•  Original

och även en del vuxna läser dem gärna ibiblioteket, barn och ungdomar särskilt när de lyssnar på musik. Ett tecken på det allmänna intresset för illustrerade klassiker är att besökaren ofta tar dem med sig till läs- och lyssnarplatserna i bibliotekets olika avdelningar.

”Vi läser på fritid”

Vi köpte in två exemplar av alla böcker som fanns på den av Biblioteks- tjänst utgivna, kommenterade urvalslistan ”Vi läser på fritid”, en förteck- ning över de bästa böckerna 1970 för barn och ungdom. Sammanlagt köpte vi in 150 böcker. Liksom Illustrerade klassiker katalogiserades och plastades böckerna av bibliotekspersonalen i Skärholmen. De var tillgäng- liga för utlåning den 23 november. Denna vecka hade vi flera besök av grupper av barn och personal från daghem och lekskolor samt personal från fritidshem. Följande vecka sändes urvalslistan ut till närmare 50 adressater: personal på lekskolor, daghem osv. Av de 150 ”kvalitets- böckerna” som ingick i försöket lånades hälften ut redan första veckan.

Pocketböcker

Vi gjorde försök med pocketböcker för att utröna deras attraktivitet jämfört med ”vanliga” biblioteksbundna böcker: dels ett försök där böckerna presenterades på en särskild skyltningshylla, dels ett försök där de placerades ut på vanlig plats i hyllorna.

Försök 1. Vid det första försöket skyltade vi med 50 häftade pocketböcker och 50 inbundna volymer av likartat innehåll inom samma ämnesområden i en särskild hylla vid upplysningsdisken. Försöket påbör- jades den 13 februari och pågick maj månad ut — en dag i veckan.

Till en början — i februari och mars — skyltade vi med både skön- och facklitteratur. Från april, då vi började med vårt andra pocketexperi- ment, ställde vi endast ut facklitteratur.

Varje fredagsmorgon före öppningsdags plockade vi ut de hundra böckerna och skyltade med dem. Varje lördagsmorgon före öppningsdags räknade vi hur många exemplar av pocket respektive inbundna volymer som lånats ut. Det visade sig att intresset varit förvånande lågt. I medeltal har 8 böcker av 100 lånats ut vid varje försökstillfälle. Pocket och bundna böcker har lånats ut i samma utsträckning.

Försök 2. Vid det andra försöket, som startade den 2 april, ville vi utröna pocketböckernas eventuella attraktionskraft framför biblioteks- bundna volymer, när de stod bredvid varandra på sina vanliga avdelningar i bokhyllorna. Vi valde ut 20 skönlitterära arbeten — svenska och översättning — ca 3 exemplar av varje titel i respektive pocket och bundna exemplar. Det var inte särskilt lätt att få fram böckerna; de skulle vara gångbara och de skulle gå att få tag på i handeln som pocket och i biblioteksbundet exemplar inom bibliotekssystemet.

Böckerna placerades bredvid varandra på sina avdelningar. Varje morgon före öppningsdags prickade vi av hur många pocket respektive biblioteksbundna volymer som fanns inne av varje titel. Experimentet pågick till utgången av maj. Det visade sig att i genomsnitt något fler

• Sida 279
•  Original

biblioteksbundna böcker än pocket lånades ut. I synnerhet första veckan var antalet utlånade inbundna volymer högre.

Experimentet var förenat med alltför många osäkra faktorer för att tillåta en säker bedömning. Urvalet var litet. ] många fall hade låntagaren inte något val. Om samtliga biblioteksbundna böcker varit utlånade, var han hänvisad till pocketupplagan. Det kan också vara en generationsfråga, om man väljer bundet exemplar i större format eller pocket. Yngre människor har lättare att läsa en text som är satt med liten stil.

Andra försök med litteratur

Med början den 1 oktober lånade vi under hösten ut löpande nummer av ett begränsat antal tidskrifter, som anskaffats i duplett: Allt i Hemmet, Chaplin, Foto, Kommentar, Råd och Rön, Teknik för Alla, Veckans affärer, Vi föräldrar etc. Lånetiden var en vecka. Det ordinarie exemplaret av tidskrifterna ifråga var försett med en upplysning, att ett duplettexemplar fanns till hemlån i upplysningsdisken.

De två mest efterfrågade tidskrifterna visade sig vara ”Vi föräldrar”, där varje nummer lånats ut igenomsnitt 9 gånger per nummer, och ”Allt i Hemmet”, som gått ut i genomsnitt 8 gånger per nummer. Förvånande nog var ”Teknik för Alla” den tidskrift som blev minst efterfrågad. Endast ett nummer lånades ut — och endast en gång under perioden.

Vi bedömde resultatet så att vi även i fortsättningen borde ha dupletter av tidskrifter till hemlån. Därför fortsätter vi med försöket under 1971 och med samma tidskrifter, trots den belastning det innebär för bokanslaget.

Liksom de andra försöksbiblioteken gjorde vi vidare ett försök med gratisutdelning av Författarcentrums diktfoldrar. De låg framme på expeditionsdisken, och många låntagare begagnade sig av tillfället att ta med dem hem. Av Barbro Backbergers folder köpte vi in särskilt många exemplar för att kunna dela ut dem i brevlådor och för utdelning i biblioteket inför hennes program ”Den heliga familjen”.

6.4.6 Information om biblioteket

Som redan nämnts var försöksverksamheten i Skärholmen främst inriktad på att pröva olika vägar för information om biblioteket och dess verksamhet. Ett samhälle av Skärholmens karaktär — en förort utan några större industrier och med en befolkning som till stor del har sina arbetsplatser på annat håll — ställer mycket stora krav på den informa- tion, som går ut från de kommunala institutionerna i området. Alldeles oavsett våra åtaganden i samband med försöksverksamheten ansåg vi det vara en av våra mest angelägna åtgärder att informera Skärholmens samtliga invånare om biblioteket: att vi finns till och vad invånarna kan fordra och vänta av oss.

De informationsåtgärder vi beslöt oss för var av tre slag: a_ allmän information till samtliga invånare i försöksområdet, b. information till vissa målgrupper, c. förstärkt information i samband med programverksamhet.

• Sida 280
•  Original

I samråd med stadsbibliotekets PR-avdelning beslöt vi oss för att för utformningen av informationen anlita en annonsbyrå i Stockholm Ekström & Lindmark Annonsbyrå AB.

A. Allmän information

Vi ville gärna pröva utomhusreklam. Vi hade först tänkt oss en reklam- monter på Skärholmstorget. Vid den fortsatta planeringen fann vi emellertid att en skylt i tunnelbanan troligen skulle ha en större effekt. Torget passerar man över, men man stannar inte. Nere i en T-station, där resenären väntar på ett tåg, är chansen mycket större att han observerar ett reklammeddelande. Vi stannade alltså för en T-baneskylt i T-stationen i Skärholmen. Den skulle sitta uppe hela året. Den allmänna informatio- nen skulle i övrigt ske genom gruppkorsband att utsändas dels på våren, dels som uppföljning på hösten.

T-baneskylten sattes upp den 26 februari. Varje månad byter skyltarna i "I"-stationen plats. På så sätt räknar man med att fånga in ett maximum av ”tittare” bland de väntande tågresenärerna. Skylten var 10 x 1,4 ml svart text på vit botten ställde annonsbyrån följande avsiktligt provokati— va fråga:

Du har förstås inte tid att gå på biblioteket i dag heller?

Därunder följde en uppräkning av vad Skärholmen-biblioteket kunde bjuda på:

Låna en bra bok. Läsa en vanlig

eller ovanlig tidskrift. Lyssna på skivor. Se film, höra sagor med dina barn. Gratis alltihop.

Stadsbiblioteket i Skärholmen.

Gruppkorsbanden anslöt sig i fråga om text och layout till T-baneskyl- ten. Meningen var att den typografiska utformningen och idéinnehållets utformning skulle väcka association hos mottagaren och på så sätt kraftigare befästa ”budskapet”.

Den första utsändningen gjordes den 3, 4 och 5 mars. Vi hoppades uppnå en kraftigare effekt genom att utsändningen låg så nära i tiden till T-baneskyltens uppsättning.

Detta första gruppkorsband hade samma typografiska utformning som T-baneskylten: svart text mot vit botten. Proportionerna var också desamma. På framsidan stod följande text:

Du har förstås inte tid att gå på biblioteket i dag heller?

Det här är en vänlig fråga från oss som jobbar på biblioteket här i Skärholmen.

Vi är till för dig. Våra böcker är aktuella och absolut inte sönderlästa. 30 000 volymer väntar på dig och dina barn.

700 grammofonskivor kan du lyssna på i vårt sköna diskotek. Tidningar och tidskrifter. Svenska och utländska kan du sitta och bläddra i. Vi har det mesta iden vägen.

Vi svarar på frågor om du ringer. Beställer böcker du längtat efter.

• Sida 281
•  Original

Lånar från andra bibliotek. Skickar ett kort till dig när vi fått in boken. Om du är sjuk eller handikappad och inte själv kan komma till oss kommer vi till dig. Vi ordnar film- och sagostunder för barnen. Och allt är ju faktiskt

gratis.

Välkommen!

På baksidan av gruppkorsbandet fanns en kartskiss av en del av Skärholmens centrum med biblioteket kraftigt inringat och med en kraftig pil från den markerade T-stationen till biblioteket. Här fanns också uppgifter om gatuadress, telefon och öppettider.

Det andra gruppkorsbandet sändes ut under andra veckan i november och hade samma format och typografi som det första. Rubrik och övrig text anknöt till det tidigare gruppkorsbandet:

Men i dag har du väl tid att gå på biblioteket.

Igår kunde du inte. Och i förgår hade du inte tid. Och i förra veckan var du ju så upptagen. Men idag! Idag kan du väl komma. Det är vi som jobbar på biblioteket i Skärholmen som vill hälsa dig välkommen hit. Vi är till för dig ju. Vi har böcker av alla slag. 37 000 volymer väntar på dig bara här hos oss och 1 500 000 har vi tillgång till. 900 grammofon- skivor kan du lyssna på i vårt sköna diskotek.

Tidningar och tidskrifter. Svenska och utländska kan du sitta och bläddra i. Vi har det mesta iden vägen. Vi svarar på frågor om du ringer. Beställer böcker du längtat efter. Lånar från andra bibliotek. Skickar ett kort till dig när vi fått in boken. Om du är sjuk eller handikappad och inte själv kan komma till oss kommer vi till dig. Vi ordnar film- och sagostunder för barnen. Och allt är ju faktiskt

gratis. Skaffa dig lånekort nu till hösten. Det är så mysigt att läsa. Välkommen!

Andra sidan av gruppkorsbandet visade liksom det förra en kartskiss av centrum med biblioteket och T-banestationen markerade och lämnade upplysning om adress, telefonnummer och öppethållande.

Utsändandet av detta andra gruppkorsband kan kanske tyckas ha skett ganska sent på hösten. Tidpunkten sammanhängde med ombyggnaden av biblioteket, som just blivit färdig. Vi fann det lämpligt att med grupp- korsbandet bjuda in till det nya biblioteket.

Det är svårt att bedöma vilken de] T-baneskylt och gruppkorsband haft i en ökande besöksfrekvens och ökande utlåning i ett bibliotek som just genom att det är nyetablerat ändå kan räkna med stigande siffror. Vår uppfattning är emellertid att vi under den vecka i mars, då gruppkors- banden sändes ut, hade flera besökare än vanligt under lördagen. Vi kunde registrera 200 fler utlån än tidigare lördagar. Veckan därpå kunde vi notera en viss ökning av antalet nya låntagare och av antalet frågor i upplysningsdisken. Av de nyinskrivna i mars var det flera som angav, att de fått information hemsänd eller sett affisch eller T-baneskylt. I mars är antalet nyinskrivna påfallande högre än under februari och april. Där- emot var utlåningen högre i april.

I november märktes inte några markanta skillnader i fråga om antalet nyinskrivningar under de olika veckorna. Bland motiveringarna hos de

• Sida 282
•  Original

nyinskrivna återkommer uppgiften, att man fått information hem till sig, dubbelt så ofta under de tre veckorna närmast efter utsändningen som under motsvarande antal veckor före denna. Antalet nyinskrivningar var likväl påfallande högre i oktober än i november. Däremot var antalet utlån högre i november. Vi hade i november en mycket intensiv programverksamhet, som också kan ha bidragit till de högre utlåningssiff- rorna.

Det är utomordentligt svårt att dra några definitiva slutsatser om hur stor andel dessa informationsåtgärder hade i fråga om bibliotekets ökande siffror. Att vi vid upprepade tillfällen haft möjlighet att informe- ra dem som bor i området om biblioteket kan i hög grad ha bidragit till att biblioteket snabbare blivit känt.

I vår allmänna information använde vi oss också av annonser. Stads- bibliotekets PR—avdelning hade under hösten lämnat Ekström & Lind- mark Annonsbyrå AB i uppdrag att i rikspressen sätta in en serie små- annonser en gång i veckan: korta meddelanden om vad en bokläsare kan få ut av bibliotekets böcker. På vårt förslag infördes annonserna också i lokaltidningen Söderposten, vilken sändes ut en gång i veckan till ca 55 000 hushåll och företag i sydvästra Stor-Stockholmsregionen. För vår del blev det under hösten sammanlagt sex sådana småannonser.

Några exempel på utformningen:

Tips till T—baneåkare! Ha trevligt när du åker. Läs. Hos oss får du låna. Stockholms stadsbibliotek — överallt i stan.

Är dina barn bokslukare? Det finns hundratusentals böcker att välja bland!

Stockholms stadsbibliotek — överallt i stan.

Annonsen hade varje gång en ny plats i tidningen. Den kunde återfinnas lika väl på nyhetssida som på idrottssida.

B. Information till vissa målgrupper

Liksom de andra försöksbiblioteken gjorde vi ett försök med att sända ut färdiga lånekort till ett antal slumpvis utvalda mottagare. För att ge försöket en extra ”skjuts” lät vi lånekorten åtföljas av ett personligt brev, som var format som en inbjudan till biblioteket. För utformningen anlitade vi även denna gång Ekström & Lindmark Annonsbyrå AB. Vi använde två brevtyper, det ena avsett för vuxna, det andra för barn.

Breven, som var undertecknade av resp bibliotekarier, hade uppgift om öppettider och telefonnummer. Brevet till vuxna mottagare hade dess- utom följande text:

Välkommen till biblioteket i" Skärholmen Tillsammans med detta brev har vi skickat med ert lånekort.

Kalla det gärna för inbjudningskort. Kom närsomhelst och hursom- helst. Vi väntar på er med 30 000 böcker i hyllorna.

700 grammofonskivor fulla av musik har vi. Dom kan ni lyssna på i

• Sida 283
•  Original

vårt diskotek. Aktuella tidningar och tidskrifter som ni kan sitta och bläddra i.

Så ni behöver inte bara låna böcker för att ha anledning att komma hit. Och allt ärju faktiskt gratis!

Välkommen! PS. Om ni redan har ett lånekort så tag med bägge nästa gång ni kommer.

Till barnen lät breven så här:

Hei här får du ett eget lånekort! Vi vill att du ska komma och hälsa på oss här på biblioteket. Det finns massor av härliga och spännande och roliga böcker som du får låna. Du har hunnit bli vuxen innan du läst alla 10 000 barnböckerna.

Och vi blir faktiskt bara glada om du tar med dina syskon och kamrater. l Men du behöver inte komma hit bara för att läsa. Det kan vara skönt i att sitta ned och höra en saga berättas. Eller spela en skiva. Vi har 700 ; stycken i vårt diskotek. Visste du förresten att vi har bio här också? Och 1 vi spelar rolig och spännande dockteater ibland. ! Tag med mamma och pappa nån gång. i Vi ses! ! Välkommen! PS. Om du redan har ett lånekort så tag med bägge nästa gång du kommer.

Sammanlagt sände vi ut 500 lånekort. Urvalet drogs ur befolkningeni två bostadsområden på lika avstånd från biblioteket: ett radhusområde och ett hyreshusområde. För urvalet och insamlingen av persondata via mantalslängderna svarade den sociolog som biträtt vid undersökningen i Skärholmen. För utskrifter och utsändning svarade bibliotekspersonalen i Skärholmen. Av adressaterna var 76 barn och 424 vuxna. Sex brev returnerades. Vid en första räkning i mitten av april visade det sig, att 108 av de 494 som fått lånekort hade kommit till biblioteket. Vid den I slutliga genomgången i december hade 182 hört av sig. Av dessa hade 93 ! lånekort tidigare. 89 hade inte förut lånekort, således en knapp femtedel

. av det totala antalet. Av de 89 var 15 barn och 74 vuxna. * Slutresultatet blev mer uppmuntrande än den första räkningen på våren låt oss förmoda. De som ”svarade” på inbjudan — vare sig de redan hade lånekort eller blev stimulerade att skaffa ett sådant — uppgick till nästan 40 %. En viss positiv långtidseffekt av experimentet har varit att även under 1971 och 1972 besökare har kommit med färdigskrivna lånekort.

Tyvärr hade vi inte möjlighet att undersöka inställningen hos de 312, som inte lät höra av sig. Det hade eljest varit intressant att få reda på hur många av dem som redan hade lånekort, hur många som hade andra intressen än att ”gå på biblioteket”, hur många som inte uppskattade ”personlig” marknadsföring.

C. Information i samband med programverksamhet

I större utsträckning än tidigare informerade vi under försöksåret om bibliotekets programverksamhet, både den som gick i bibliotekets regi och den som skedde i samarbete med andra organisationer.

• Sida 284
•  Original

För program som var riktade till vuxna sökte vi i alltmer utbyggd information pricka in varje programpunkt. Informationen var särskilt kraftig under försöksperiodens sista månader. Program som vänder sig till vuxna måste föregås av en mycket intensivare information än program riktade till barn, om publiken skall infinna sig.

I informationsverksamheten begagnade vi oss av flygblad, affischer, brev och gruppkorsband, annonser och pressmeddelanden. Verksamheten uppmärksammades dessutom av såväl press som radio och TV.

Flygblad

Till så gott som samtliga program lät vi dela ut flygblad — i genomsnitt ca 1 200—1 500 per program. Några skolungdomar på grundskolans hög- stadium anlitades för utdelningen. Totalt delades under året ut 27 700 flygblad till hushållen i området.

Affischer

Affischer om programmen sattes upp dels på de allmänna anslagstavlorna, dels i bokhandeln, livsmedelshallar, konditorier, pensionärshotell osv. En av bibliotekets timanställda tjänstemän svarade för textningen.

Brev och gruppkorsband

I flera fall skickade vi ut personliga brev till daghem, lekskolor, jazzintres- serade osv. Skärholmens kulturkommitté, som vi samarbetade med, lät trycka sitt höstprogram i en folder, vilken som gruppkorsband spreds till samtliga hushåll i Skärholmens församling.

Annonser och pressmeddelanden

Programmen under hösten inklusive de av kulturkommitte'n famil- jeprogram (se s 283) som var förlagda till biblioteket i Skärholmen annonserade vi dels i lokalpressen, dels i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Annonserna i lokalpressen lät vi införa på andrasidan. De var ofta tvåspaltiga. Annonserna i DN och SvD infördes på nöjessidorna.

Stadsbibliotekets PR-avdelning skickar kontinuerligt till press, radio och TV meddelanden om programmen på stadsbibliotekets olika avdel- ningar. Bl a som följd härav har biblioteket varit flitigt uppmärksammat i massmedia under försöksåret. Såväl TV som radio har gjort reportage på biblioteket och i synnerhet varit intresserade av barn- och ungdomsverk- samheten. Det allmänna intresset för myndigheternas sätt att sköta barntillsynen i förortssamhällen som Skärholmen har föranlett, att reportrar från såväl riks- som lokalpress vid flera tillfällen besökt barnavdelningen. Också bibliotekets funktion som familjebibliotek har tagits upp i längre artiklar. Särskilt lokalpressen har i hög grad intresserat sig för bibliotekets verksamhet och undantagslöst publicerat de notiser som vi översänt om sagor, barnfilm, nya skivor i biblioteket osv.

1 hur hög grad varje enskild informationsåtgärd stimulerat till besök

• Sida 285
•  Original

går inte att fastställa. De olika åtgärderna — flygblad, affischer, personliga brev, annonser i riks- och lokalpress, lokaltidningars artiklar kring och efter programmen # har en samlad effekt. Att biblioteket över huvud ofta nämns och syns bidrar till att ”etablera” biblioteket i folks medvetan- de.

En information av den omfattning, som förekommit vid biblioteket i Skärholmen, är i normala fall inte möjlig att genomföra med de resurser, som f n står stadsbiblioteket till buds. Det krävs — både i Stockholm och annorstädes A ökade resurser för att biblioteken ska kunna ge den information som är en absolut förutsättning för att allmänheten ska få möjlighet att i full utsträckning utnyttja bibliotekens service.

6.4.7. Verksamhet bland barn och ungdom

Som framgår av ortsbeskrivningen (s 248) är en tredjedel av befolkningeni Skärholmen barn och ungdom i åldern 0—14 år. Myndigheterna var inte beredda på en så stor andel barn. Skolor, daghem, lekskolor och fritidshem byggs ut, men barntillsynen kommer ännu under lång tid att vara otillräcklig.

Barnen blir snabbt påverkade av den sterila och hårda miljön, vilket oavbrutet påtalas i de undersökningar man hittills gjort om miljön i Skärholmen, t ex i ”Miljö att utvecklas i” (Birgitta Carlsson, Byggforum 1969 :1 1). ”Deskriptiv undersökning av tillsyn och sysselsättning för barn under 7 år” (Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet vt 1970, stencil), ”Man bara anpassar sig helt enkelt” (Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet ht 1970). Frågan har även berörts i litteraturut- redningens skrift om läs- och bokvanor (SOU 1972 :20).

Alla iakttar symtom på en påtaglig understimulans hos barnen: svårigheter att vara i grupp, oförmåga till samarbete, koncentrations- svårigheter och ojämn Språkutveckling.

Biblioteket är bara en av många institutioner som behövs för att balansera miljön och ge barnen stimulerande och aktiverande vuxenkon- takt.

För att kunna bedöma resultatet av den del av litteraturutredningens försök i Skärholmen, som berörde barnavdelningen, behövs en oriente- ring om bibliotekets barnverksamhet 1969.

Biblioteket i Skärholmen visade sig redan från starten juni 1969 ha stor dragningskraft på barn i alla åldrar. Där fanns en miljö, som var avsedd också för barn och där det alltid fanns en vuxen till hands att prata med eller vädja till. Böcker, tidningar, tidskrifter, spel och grammo- fonskivor kunde ge många impulser till meningsfulla sysselsättningar. När biblioteket i oktober invigdes med en kulturell vecka, intog aktiviteter för barn en framskjutande plats, och till filmvisningar, berättarstunder och teater strömmade barn in. Efter veckans slut fortsatte barnen att komma i samma utsträckning och med samma förväntningar. Trots personalbrist och vissa lokalsvårigheter hade man en filmdag i veckan (onsdag) samt en fast berättardag (fredag) för yngre barn och en (lördag) för de äldre barnen.

Under november 1969 valde Rikskonserter, Riksutställningar och

• Sida 286
•  Original

Riksteatern att i Skärholmens centrum ordna barn- och vuxenaktiviteter i en aldrig använd bilhall. Som framgår av en rapport från Rikskonserter (stencil) blev barntillströmningen enorm och den planerade verksamheten tillsammans med vuxna på kvällstid omöjlig. Musik, målning, utklädsel, spel och andra motoriska aktiviteter fyllde under några veckor bilhallen. När experimentet upphörde, stod barnen i åldrarna 4—15 är helt utan organiserad sysselsättning utöver den som biblioteket erbjöd. Belast- ningen och förväntningarna på biblioteket blev stora och föranledde en intensiv diskussion mellan biblioteket och barnavårdsnämnden för att åtminstone tillfälligt få fram en ungdomsgård för 7—13-åringar och en ökad insats under jullovet, då biblioteket normalt måste inskränka sitt öppethållande. Diskussionen resulterade i en provisorisk verksamhet i gamla ungdomsgården (Konstsalongen), där man under jullovet kunde erbjuda en fortsättning på aktiviteterna. Efter påtryckningar från biblio- teket öppnades ungdomsgården på nytt i mars och hölls öppen till slutet av april.

Redan från början var utlåningssiffroma för barnlitteratur stora, och sedan barnavdelningens bokbestånd förstärkts med ytterligare ett antal ex av varje aktuell titel, blev utlåningen en av de största inom stadsbiblio- tekets barnavdelningar.

Under dagtid utgör barn i alla åldrar det starkaste inslaget bland bibliotekets besökare. För att man skulle kunna ha spontana gruppaktivi- teter och vid behov också gruppuppdelningar förstärktes barnavdel- ningens personal under dagtid.

Vid planeringen bestämdes vissa fasta programtider och programdagar (t ex onsdag film, torsdag målning). I övrigt arbetade biblioteket dels med s k spontana grupper i åldrarna 7—13, resp 4—7 är, dels med fasta grupper.

För att kunna samla upp grupperna av barn i åldrarna 7—13 är, vilka saknade en ungdomsgård, engagerade biblioteket en blivande fritidspeda- gog (Teddy), som spelade pop- och jazzplattor några kvällar i veckan i musikrummet. Tillströmningen till dessa kvällar blev under våren så stor, att man började arbeta med att förvandla bibliotekets bokmagasin till källarklubb för att få ett större och mer robust och ostört utrymme till barnen. Grupperna kring Teddy fick hjälpa till med detta och deltog också i planläggningen av den nya ungdomsavdelning, som tillkom genom ombyggnaden under hösten.

Bokutlåningen ökade inte nämnvärt dessa kvällar trots den stora barntillströmningen, utan erfarenheterna bekräftade att större barn inte gärna lånar böcker när de kommer i grupp. Däremot resulterade kvälls- pratet med Teddy ofta i senare förfrågningar om bestämda böcker eller ämnen som han berört.

Barn i åldern 4—7 år fick en motsvarande aktivitet varje torsdag kl ILCO—14.00 med hjälp av en teaterpedagog (Gunter Wetzel). Han lät barnen göra pinndockor, kasperdockor och masker, måla, prata och berätta, och tränade deras gruppkänsla och fantasi. Samtidigt fick de föräldrar, som uppmärksammade aktiviteten, uppslag och idéer till liknande verksamhet. Sin största betydelse har torsdagarnas dockteater- verksamhet haft för de ”lösa” barnen, som var utanför både daghem,

• Sida 287
•  Original

dagmammor och lekskolor.

En eventuell ökning av boklånen under dessa torsdagar har vi inte haft möjlighet att mäta. En bieffekt var att ev medföljande vuxna genom att barnen var sysselsatta fick mer tid att låna åt sig själva.

De fasta barngrupperna, dvs barn från daghem, lekskolor, skolor och fritidshem, sökte biblioteket också ge service åt. De olika institutionerna fick en stencilerad inbjudan till biblioteket. Vid sitt första inbokade besök fick barn och ledare en utförlig information om biblioteket och en demonstration av lokaler och resurser. Varje sådan grupp hade också möjlighet att få ett ”institutionskort”, dvs ett lånekort i tex lekskolans namn. Detta kort fick ligga kvari lånedisken och kunde användas av vem som helst inom institutionen.

Böcker till institutionerna brukar väljas av barn och ledare tillsam- mans. Lånetiden är som vid enskilda lån tre veckor. Eftersom flertalet institutioner har otillräckliga anslag för egna bokinköp har biblioteks- böckerna inneburit ett värdefullt tillskott. Genom att barnen själva varit med om urvalet kan man tala om ett för dem aktivt bokbestånd.

Varje barn fick vid gruppbesöket en inskrivningsblankett och litet biblioteksinformation. Ibland resulterade detta i att både barn och föräldrar återkom fredag kväll, lördag eller söndag för att få lånekort.

Efter förstagångsbesöket vid biblioteket återkom grupperna gärna för att byta böcker och lyssna på skivor på tider som inte behövde bokas i förväg. Ibland kunde konflikter uppkomma, då en större barngrupp kom för att tex se film en onsdag eftermiddag, då lokalen redan var fylld av andra barn och föräldrar som var oroliga för att just deras barn inte skulle få plats. Genom ombyggnaden på hösten blev det möjligt att visa film för de fasta barngrupperna redan innan biblioteket normalt öppnades. Förhandsbokning var dock nödvändig.

Information om barnavdelningens verksamhet

På olika sätt sökte vi informera vuxengrupper om barnbibliotek och barnböcker. Vi fick kontakt med många föräldragrupper och åtskilliga studiecirklar. Främst ville vi få dem till biblioteket, men om det var omöjligt försökte vi i mån av tid nå dem vid t ex lekskolans föräldrakväl- lar. Föräldrarna i området fick vidare via affischer och flygblad medde- lande om vad som hände på biblioteket. Tyvärr var deras intresse svagt. Reklam via lokalradion och det lokala annonsbladet visade sig ha större direkt effekt.

Andra grupper som vi fick kontakt med var auskultanter från förskole- seminarierna, pryor, blivande ungdomsledare, fritidspedagoger och med- hjälpare samt dagbarnvårdare under utbildning. Den information vi gav var ofta fördelad över fler ”lektionstimmar". Särskilt dagbarnvårdarna — en grupp som i ett förortssamhälle bör ha stor glädje av ett bibliotek och dess aktiviteter — sökte vi nå. Via barnavårdsinspektrisen i området sände vi ut information om barnverksamheten; den gick ut i samma sändning som barnavårdsnämndens interna meddelanden till dagbarnvårdarna.

Vi hade planer på att ge personalen vid övriga barninstitutioner i Skärholmen en kontinuerlig information om böcker och större tidnings-

• Sida 288
•  Original

och tidskriftsartiklar rörande barnpsykologi, pedagogik etc. Materialet var avsett att skickas ut till institutionerna 2 ggr/år (jul och sommar). Planerna kunde inte fullföljas på grund av tidsbrist.

Program verksamhet för barn

Förutom de för Stockholms stadsbibliotek traditionella filmaftnarna och sagostunderna anordnade biblioteket särskilda lördags- och söndagspro- gram för barnen.

Onsdagarnas barnfilmvisningar (30 minuter) besöktes av en aldrig sinande skara barn. Det fanns alltid någon vuxen som berättade om filmen före visningen, någon som kunde svara på frågor i en paus eller vid filmbyte och som hjälpte till att ge filmen en fortsättning genom att hänvisa till böcker. Bokutlåningen under filmdagarna var mycket hög, trots att bokbeståndet delvis blockerades under de 2,5—3,5 timmar som de olika visningarna sammanlagt tog.

Sagor och mer improviserat berättande för blandade barngrupper var normala inslag i barnavdelningens verksamhet. Under hösten medgav en personalförstärkning, att en berättarstund (30 minuter) kunde återkom- ma varje dag. De böcker som hade anknytning till berättelsen lånades omedelbart ut i samtliga tillgängliga ex.

Lördagsprogram

Ett affärscentrum som Skärholmen söker av naturliga skäl dra till sig så många köpare som möjligt under veckosluten. Man annonserar i dagstid- ningar och lokala annonsblad om extra köperbjudanden och andra jippon. För biblioteket låg det nära till hands att i anslutning till lördagarnas publiktillströmning erbjuda en meningsfull aktivitet för de barn som måste följa med de vuxna vid lördagsshoppingen i området. Ambitionen var att utforma programmen så att även vuxna skulle attraheras och stanna kvar tillsammans med barnen. Vi utgick från att en gemensam upplevelse skulle förstärka kontakten mellan vuxna och barn, en kontakt som under veckans övriga vardagar ofta är dålig.

Den programtid vi valde var kl 11.00—12.00. Våren 1970 hade vi följande program:

Månad Program

febr Botkyrka dockteater (ledare Per Lindberg, tillsammans med en grupp som arbetat ihop sedan skoltiden och nu var helt eller delvis yrkesverksam bland barn)

(sportlovet) Ray Nusselein (dansk teaterpedagog på gästspel med handdockor och lågmäld aktivitetspedagogik)

mars Vedbodteatern (2, ibland 3 konstfackstuderande med brasskärm som enkel scen och närkontakt med barnen)

april Vår teater (gästspel av en ledaregrupp)

• Sida 289
•  Original

Månad Program

april Lingon och mjölk (en nybildad grupp av teaterpedagoger, som sysslat med lekteater bland biblioteksbarn tidigare)

maj Minsta teatern (en grupp ur Riksteatern med Filurstjärnan, en pjäs om miljövård)

Höstprogrammet 1970 försenades på grund av ombyggnaden av biblio- teket. Det fick följande utformning:

Månad Program

november RayNusselein (på återbesök från Danmark)

Fria teatern (med lekteatcrn Varför? Anders Linder och Birgitta Sundberg)

S yrsan och Myran (med Ångresan, en lekteater för större grupper barn i blandad ålder)

Vid planering och genomförande av teaterprogrammen var Teater- centrum (de fria teatrarnas arbetsförmedling) till stor hjälp.

Effekten av lördagsprogrammen är svår att mäta. Ambitionerna att under affärstid nå ett maximalt antal barn och vuxna samtidigt uppfyll- des helt. Lokalen var alltid fullsatt. Utlåningen av böcker ökades kanske inte nämnvärt; även i vanliga fall är den högst under lördagar. En nackdel var att föreställningarna efter ombyggnaden av biblioteket under 1,5—2 timmar blockerade en stor del av bokbeståndet.

Söndagsprogram

Syftet med söndagsprogrammen var att under en tid då Skärholmen fungerade som utflyktsmål och ”promenadstråk” samla söndagslediga människor till en informell och kostnadsfri eftermiddag. Vi ville göra kvalitetsprogram för hela familjen utan krav på aktivitet från åhörarnas sida. Sedan Skärholmens kulturkommitté bildats i mars 1970 (se 5 272), organiserade denna under hösten en serie familjesöndagar, avsedda för både vuxna och barn (se 5 280). Därutöver hade barnavdelningen egna söndagsprogram, två under våren och tre under hösten. Som följd av ombyggnaden kom höstprogrammen relativt sent på året.

De båda vårprogrammen hade båda anknytning till Sportlovsveckan. Som inledning till denna ordnades en söndag med informellt bokprat, varvat med grammofonskivor. Deltagandet blev okoncentrerat, men de böcker man talade om lånades genast ut. Som avslutning på sportlovet hade biblioteket ett gästspel av teatergruppen Röda kvarn från Kalix. Åhörarantalet var ungefär detsamma som på lördagsteatern med till större delen småbarnsföräldrar som vuxna åhörare.

Under hösten ordnades ett större musikprogram som en informell invigning av det ombyggda biblioteket. Popgruppen ”Träd, gräs och

• Sida 290
•  Original

stenar” spelade, sjöng och aktiverade publiken. Man projicerade bilder från stadsmiljöer på väggar och hyllor. Tidvis fyllde publiken hela trappan upp till biblioteket. Barnen fick göra skrammelinstrument av pappbägare och risgryn.

I november framfördes diskussionspjäsen ”Är du rädd för Uffe _ han är rädd själv”, där Ingrid Sjöstrand använt Dagens Nyheters artikelserie om mobbing som underlag. Grupp Q agerade och ledde också diskussio- nen efteråt. Biblioteket hade på förhand sänt ut ett särtryck av DN:s material till alla barninstitutioner, föreningar och skolor i området tillsammans med ett flygblad. Dessutom delades flygblad ut i bostads- områdena och till låntagarna som besökte biblioteket veckan före. Anslutningen blev mycket god, debatten något trevande men spår av pjäsens innehåll hördes bland barnen i diskussioner långt efteråt.

Som lättare underhållning förejul tillkom programmet ”Inför advents- kalendern”. Giinter Wetzel, som skötte torsdagarnas dockteaterverkstad (se 5 274), arrangerade en utställning av teaterdockor tillverkade av Vår teaters olika barngrupper runt om i Stockholm. Dockorna och teaterns arbete presenterades samtidigt i tidningen Vi. Barn från Vår teater visade olika typer av dockor och improviserade ett marionettspel. Producenter- na för Sveriges Radio/TV:s adventskalender presenterade sitt program och spelade upp ett ljudband.

Erfarenheterna från söndagsprogrammen visade att det bör vara möj- ligt att med stöd av Skärholmens kulturkommitté göra söndagarna till lokala kontaktdagar kring litteratur, konst, musik och konstruktiv de- batt. Barnen har i ett sådant sammanhang sin självklara plats. Bokut- låningen blev därvid mycket väsentlig. Vid valet mellan program på lördag eller söndag fann vi att söndagen var mest lämplig.

Barnavdelningens samarbete med andra institutioner och organisationer

Samarbetet kom mest att gälla det sociala området. De lokala kontakter- na var mycket positiva, och samarbetet barninstitutionerna emellan en förutsättning för att man skall kunna bedriva en meningsfull barnverk- samhet.

PBU (Psykiska barn- och ungdomsrådgivningsbyrån), som sedan några år bedriver en uppsökande verksamhet i Skärholmen, har stött bibliote- ket i dess arbete med barnen, informerat om de sociala problemen i Skärholmen och givit stimulans och uppmuntran vid svårare konflikter tex när vi stött på thinner- och knarkproblem, mobbing och barn utan tillsyn. I gengäld har biblioteket kunnat informera PBU om komplikatio- ner som börjat märkas bland olika barngrupper för att byrån redan på ett tidigt stadium skulle kunna komma in i förebyggande syfte.

Barnavårdsnämndens faltassistent i Skärholmen gjorde trots en stor arbetsbörda många besök på biblioteket och inspirerade tex ungdoms- ledarinstitutet att använda biblioteket som praktikplats för sina elever. Hon var den som under våren drev fram att en ungdomsgård öppnades för åldersgruppen 8—14 år, trots att man från centralt håll saknade vilja att improvisera i nuet utan helst ville se fem år framåt i tiden.

Vi samarbetade även med Barnavårdsnämndens inspektris i området;

• Sida 291
•  Original

som ovan nämnts (s 275) förmedlade hon information om bibliotekets verksamhet till dagbarnvårdarna.

Som närmare redovisas i annat sammanhang (s 284) etablerade vi vidare ett samarbete med Barnavårdscentralen, där biblioteket placerade ut böcker för såväl vuxna som barn.

En annan samarbetspartner var Vår teater, som sorterar under Barna- vårdsnämnden och har en omfattande verksamhet i Skärholmen. Ledare därifrån spelade teater på biblioteket, man lånade böcker och diskuterade gemensamma problem. Teatern förmedlade torsdagarnas dockteaterpeda- gog samt några teatergrupper.

Skolorna i området fick i vanlig ordning information om biblioteket. På initiativ av en av skolcheferna ordnades regelbundet visningar av biblioteket för skolelever. Skolkuratorerna kontaktades vid ett par tillfällen. Obs-klinikens lärare var mycket intresserade av bibliotekets arbete och diskuterade vid ett par tillfällen bl a problemet med ”skolk- ningar”.

Verksamheten vid daghem, lekskolor, fritidshem och andra barn- grupper (t ex ABF:s Kom och lek) har redan nämnts i det föregående.

Tyvärr har de instanser som har ansvaret för barn- och ungdomsvården i Skärholmen inte beviljats tillräckliga resurser för att kunna göra en ordentlig insats för barntillsynen i förhållande till behovet. Ett tvärinsti- tutionellt projekt kallat ”Skärholmen-Vårberg” har enligt vår mening tyvärr tagit mycket tid och en stor del av intresset från dagens situation. Pengar till detta projekt för 7—13-åringars fritidsverksamhet har efter lång diskussion beviljats av Stockholms kommun 1971.

Allt arbete med barn i Skärholmen skulle ha underlättats, om man vid planeringen lagt institutionerna intill varandra, så att man kunnat utnyttja personal och lokaler bättre. Teater, biograf, ungdomsgård, bibliotek, fritidslokaler, barnavårdscentral och barnavårdsbyrå skulle ha kunnat bli en enhet och kompletterat varandra. De vuxnas aktivitets- behov skulle ha kunnat tillfredsställas på samma plats och i många fall tillsammans med barnens. Denna större ”aktivitetskropp” hade sedan kunnat kompletteras med mindre kvarterslokaler.

6.4.8. Bibliotekets allmänna programverksamhet

Som tidigare nämnts anordnades i Skärholmen under hösten 1969 en ”social och kulturell vecka”, då folkbildningsorganisationerna, skolorna, socialbyrån, barnavårdscentralerna, daghem, lekskolor, biblioteket, kyrk- liga organisationer m fl gemensamt informerade om sina aktiviteter och sin verksamhet. Veckan organiserades på initiativ av Svenska Bostäder och med ekonomiskt stöd från detta företag. Under förberedelserna påbörjades ett samarbete mellan de olika institutionerna och organisatio- nerna i Skärholmen. Redan våren 1969 träffades de lokala representan— terna för ABF och TBV, Skärholmens konstförening och stadsbiblioteket för att diskutera en samverkan.

• Sida 292
•  Original

Ett ytterligare steg mot ett allt intimare samarbete mellan de sociala och kulturella organisationerna och institutionerna i Skärholmen togs när Stockholms stads kulturförvaltning tog kontakt med representanter för ABF, biblioteket i Skärholmen, Hyresgästföreningen, Skärholmens konst- förening och TBV för att fråga om det fanns förutsättningar för att organisera en kulturkommitté i Skärholmen. Kulturkommittéer med anslag från Stockholms stads kulturnämnd fanns tidigare bl a i Farsta och Vällingby. Resultatet blev att man bildade en interimskommitté beståen- de av representanter för de nyss nämnda organisationerna och institutio- nerna. Interimskommittén utarbetade förslag till stadgar och riktlinjer för arbetet. Via annonser och personliga kontakter inbjöds såväl representan- ter för organisationer som enskilda personer att delta i bildandet av den planerade kulturkommittén. Den kom till stånd i mars 1970 vid ett sammanträde med företrädare för ett fyrtiotal organisationer och enskil— da personer. Den bibliotekarie, som är chef för biblioteket i Skärholmen, valdes till sekreterare i kulturkommittén och ledamot i arbetsutskottet. I kommittén, som numera omfattar Vårberg, Sätra, Skärholmen och Bredäng, ingår omkring 50 ombud för olika organisationer och enskilda personer. Den viktigaste arbetsuppgiften är att verka för ett breddat kulturutbud och stödja de lokala organisationerna i deras utåtriktade verksamhet.

En av arbetsutskottets första uppgifter blev att planera verksamheten för hösten 1970. Den programverksamhet för vuxna, som biblioteket i egen regi ordnade under våren, var relativt begränsad, vilket samman- hängde med att personalens tid i stor utsträckning togs i anspråk för planering och genomförande av olika informationsåtgärder, för försök med pocketböcker, planering och utökad verksamhet på pensionärshotel- let i Skärholmen, förberedelsearbete för att organisera kulturkommittén samt planering av omdisponeringen och ombyggnad av bibliotekets lokaler. Under hösten var programverksamheten intensivare, även om vi under ombyggnaden i september/oktober var tvungna att begränsa bl a filmvisningar och teater för barnen.

Den ovan redovisade ”tidtabellen” för biblioteksförsöken i Skärhol- men ger en bild av programverksamhetens omfattning. Som komplette- ring presenterar vi här ett antal program av olika karaktär.

Utställningar

Som tidigare nämnts har biblioteket öppet 57 timmar i veckan. Vi har många besökare varje dag: i genomsnitt under högsäsong 500—600 per dag. Olika organisationer och enskilda har därför varit mycket intressera- de av att ordna utställningar i bibliotekets lokaler.

Utställare under 1970 var bl a Skärholmens konstförening. Hyresgäst- föreningen och ABF. Vi visade också vandringsutställningar från olika museer samt utställningar som ordnats centralt genom stadsbibliotekets PR-avdelning. Själva ordnade vi också en del utställningar.

Hyresgästföreningens utställning ”Samhället är ditt. Boendedemokrati

• Sida 293
•  Original

och konsumentinflytande” i april månad var en omfattande och väl genomarbetad skärmutställning. Under utställningen ordnades fyra infor- mationsdagar med diskussioner och filmvisning. Första utställningsdagen var hyresgästföreningens förbundsordförande närvarande vid en debatt om utställningens tema ”Boendedemokrati och konsumentinflytande”. Vid en annan debatt ”Varför måste vi stå i daghemskö?” kunde de som bor i Skärholmen avkräva en representant från barnavårdsnämnden en förklaring till varför det fanns så stor brist på daghemsplatser. En annan dag talade ombudsman Nick Nilsson om ”Hur bör våra lekplatser fungera”. Filmen ”Samhället är ditt” visades en lördagsförmiddag.

Hyresgästföreningen hade gjort en kraftig informationsdrive om såväl utställningen som de offentliga debatterna. Det är svårt att förstå varför trots detta endast ett litet antal Skärholmsbor tog vara på möjligheten att skaffa sig information om för dem så väsentliga frågor. Inte minst mot bakgrunden av den synnerligen kraftiga kritiken mot utformningen av Skärholmens boendemiljö är det egendomligt att informationsdagarna i genomsnitt samlade endast 25 besökare i ett bostadsområde på ca 30 000 invånare.

Tekniska museets utställning ”Som människa på jorden””ijuni månad behandlade människan, miljöförstöringen och den forskning som pågår för att förbättra miljön. Varje dag under utställningen visades en stillfilm om försöken med natur- och kulturvård vid den s k Husbyringen i Dalarna. Även om det inte föreligger några exakta besökssiffror,verkade det som om besökarna var relativt intresserade av miljövårdsfrågorna och den litteratur, som vi lade fram i anslutning till utställningens tema.

Vi ville gärna också visa utställningar i utlåningshallen. Gruppen ”Levande verkstad” vid Birkagårdens folkhögskola visade i slutet av maj till mitten av juni arbeten där deltagarna gav personliga tolkningar av dikter av Ferlin, Ekelöf, Henschen, Södergran m fl. Det var dels akvarel- ler, dels tredimensionella arbeten, ofta i okonventionella arbetsmaterial såsom silkepapper, aluminiumfolie, celluloid m m. Bilderna hängdes upp dels i fönster, dels från taken över läsplatserna, dels på skärmar mellan hyllorna. Vid varje bild hade vi lagt ut en stencil av den illustrerade dikten. Utställningen passade på ett utsökt sätt in i biblioteksmiljön. Den bara fanns där som ett naturligt komplement till böckerna.

En fjärde typ av utställning hade vi i november, då pensionärer ställde ut sina hobbyarbeten i biblioteket. Inbjudna att deltaga i utställ- ningen var pensionärer i Skärholmen, Sätra och Vårberg. Utställningen visade prov på textilier såsom bonader, kläder och flamskvävnad, porslins- och mosaikarbeten, intarsia, fartygsmodeller m m. Pensionärer- na gjorde urvalet själva, medan bibliotekets personal svarade för utställ- ningsarrangemangen, reklam och affischering.

Vid vernissagen berättade författaren Helmer Linderholm — med bilder — om ”den stora emigrationen” till Amerika, och trubaduren Rune Andersson sjöng egna visor och ballader till gitarr. Även om det bara var 15 personer som kom till vernissagen, var det många som intresserat tog del av utställningen under de dagar den pågick.

• Sida 294
•  Original

Musikverksamhet

Under försöksåret förekom regelbundet musikverksamhet vid biblioteket. En musikcirkel hade sina sammanträden i bibliotekets lokaler, i musik- rummet ordnades förmiddagsprogram för skolungdomar och vuxna och vid några tillfällen var biblioteket ramen kring mera omfattande musik- program.

Under våren 1970 organiserade ABF i Skärholmen en musikcirkel i klassisk musik. Den pågick under våren en gång i veckan. ABF var även intresserat av en jazzcirkel. Därför inbjöds redaktör Lennart Östberg, Orkesterjournalen, att fem kvällar berätta om jazz med musikillustratio- ner i biblioteket. Inför varje program sände vi ut personliga brev till jazzintresserade och delade ut flygblad. Dessutom annonserade vi i lokalpressen, som också ägnade stort utrymme åt förhandsintervjuer med Lennart Östberg. Trots denna ganska omfattande information samlade jazzkvällarna endast ett tiotal besökare varje gång. Underlaget var för litet för en jazzcirkel.

Att det ändå fanns många i Skärholmen som var intresserade av jazz visade den ”Jazz Session” med musiker från radions jazzbandgrupp som biblioteket ordnade på initiativ av Lennart Östberg. Spelglädjen var stor och möttes av ett spontant gensvar från publiken, som denna gång nästan sprängde gränserna för bibliotekets besökskapacitet. Inte mindre än 150 personer hade infunnit sig. Konserten hade föregåtts av en väl utbyggd information i form av personliga brev, flygblad, annonser i lokal- och rikstidningar, affischer.

I musikrummet ordnade vi under hösten musik för skolungdomar på frukostrasten och för yrkesarbetande på lunchen.

Ungdomarna fick själva föreslå de skivor de ville lyssna på. Det komi genomsnitt ett tiotal ungdomar varje frukostrast under de månader försöket varade (september—november). Vi försökte att låta ungdomarna själva svara för ordningen i musikrummet. Detta gick till en början alldeles utmärkt, men senare visade sig tendenser till gruppbildningar med försök att ”frysa ut” andra elever från frukostrastmusiken. Då vi inte har ekonomiska möjligheter att ha personal i musikrummet under frukost- rasterna, har vi efter försöksperiodens utgång tvingats att tills vidare inställa verksamheten.

Vi ordnade också lunchmusik för vuxna. Där valde vi trevliga och lättlyssnade program, eftersom vi räknade med att folk skulle komma och gå. Besöken var fåtaliga.

Skärholmens kulturkommitté ordnade slutligen i maj 1970 två musik- program på biblioteket. Kvällen den 21 maj uppförde Fonofongruppen ”En Stockholmsrapsodi”, ett litterärt och musikaliskt collage. Två dagar senare — en lördagsförrniddag — sjöng ABF:s kammarkör madrigaler och svenska folkvisor. Det var roligt att notera, att det gick utmärkt väl att lyssna på ABF:s kammarkör, fastän biblioteket var öppet och utlånings- verksamheten i full gång.

• Sida 295
•  Original

Familjesöndagar

Skärholmens kulturkommitté gjorde under hösten ett försök med famil- jeprograin på söndagseftermiddagarna: varannan söndag på biblioteket i Skärholmen och varannan söndag på Jakobsbergs gård i Bredäng. För att få en så omväxlande och strukturerad verksamhet som möjligt tog kulturkommittén kontakt med Författarcentrum, som vid sammanträden under våren informerades om Skärholmen: samhällets struktur, det stora inslaget av unga familjer med barn och hur viktigt det var att program- men verkligen skulle vara utformade som familjeprogram. Författar- centrum fick i uppdrag att ta kontakt med de medverkande och svara för inbokningen av programmen. Tyvärr visade det sig, att Författarcentrum inte hade så bra grepp om den administrativa delen av verksamheten. Författarcentrum gör goda insatser för att bredda och stimulera intresset för kultur, men vår erfarenhet visade, att det var svårt för en så liten arbetsgrupp att hinna med så vitt skilda arbetsuppgifter som idégivarens och administratörens. Kulturkommitténs arbetsutskott tvingades därför att överta de flesta kontakterna med artisterna och organisationen av ramen kring programmen.

Information om familjesöndagarna gick ut i form av gruppkorsband till alla hushåll i Skärholmens församling. Det första programmet ordnades den 4 oktober och hade rubriken ”I frackklätt sällskap”. Det var Sven Gillsäter, som berättade och visade egna filmer. Till detta program kom mer än 200 besökare. De andra familjesöndagarna hade som tema: ”Den heliga familjen”, då Barbro Backberger berättade om familjens situation i dagens samhälle, ”Invandrarnas situation i Sverige” med Hannu Ylitalo och Thomas Birth, ”Protest i konsten” med Helga Henschen och Stefan Demert, ”Sjung med mej” med Roland von Malmborg. Vid flera av familjesöndagarna var särskilda barnprogram ordnade. Som tidigare nämnts ordnade dessutom barn- och ungdomsavdelningen ett antal egna Söndagsprogram.

De samlade erfarenheterna av bibliotekets programverksamhet visar, att det är lättare att samla besökare till program, där någon eller några av de medverkande är kända från framträdanden i massmedia. Det kan emellertid diskuteras, om inte biblioteken i storstadsområdena bör hjälpa till att föra fram lokala förmågor, tex i vårt fall musikskolans elever, konstnärer bosatta i Skärholmen m fl. I en stad av Stockholms karaktär kan biblioteket sannolikt göra en verkligt stor insats genom att komplet- tera de professionella institutionernas verksamhet med lokalt målinrikta- de program av ”när-karaktär”, gärna med anlitande av högklassiga lokala förmågor.

Uppsökande verksamhet

Som inledningsvis nämndes ingick i försöksplaneringen, att biblioteket skulle bedriva verksamhet vid de sociala institutionerna i området. Det är överhuvud av stort intresse för vår verksamhet att veta, om vi genom att ”gå ut i samhället” skulle kunna nå kontakt med grupper av människor som inte kommer upp till oss på biblioteket. I Skärholmen finns det ett

• Sida 296
•  Original

stort antal institutioner av detta slag,t ex försäkringskassan, barnavårds- centralen, folktandvården, mödravårdscentralen, socialbyrån och arbets- förmedlingen. Med hänsyn till personal- och materialkostnader ansåg vi det vara realistiskt att begränsa oss till socialbyrån och barnavårdscentra- len och där placera ut böcker för läsning på platsen eller till hemlån. Socialbyråns verksamhetsfält är mycket vidsträckt. Det täcker ett område på 60 000 människor. Besökarna kommer i regel efter tidsbeställning och uppgår till 150 i veckan. Till barnavårdscentralen kommer varje vecka 200 barn med sina föräldrar.

Försöksverksamheten började i september 1970, sedan vi tillsammans med personalen på de båda institutionerna tagit fram ett lämpligt bokurval.

På socialbyrån placerades ca 230 böcker i urval för såväl vuxna som barn. Ytterligare 150 böcker tillkom senare under hösten. Urvalet var tänkt att ge sysselsättning under väntetider och bestod av noveller, böcker om hobby, aktuell debatt, reseskildringar och humoristiska böcker.

På barnavårdscentralen placerades ca 350 band. För barnen, som normalt ännu inte börjat skolan, anskaffade vi framför allt bilderböcker och sagoböcker som de själva kunde bläddra i eller föräldrarna läsa ur. För föräldrarnas räkning hade vi skaffat böcker om barnsjukdomar, barnuppfostran och barnpsykologi, men även hobbyböcker och romaner.

I varje väntrum hade vi en boksnurra samt folio- och bilderböckeri backar. På skyltar angav vi, att böckerna tillhörde biblioteket i Skärhol- men och att besökarna kunde läsa dem på platsen eller låna hem dem och i det senare fallet antingen lämna tillbaka dem till institutionen eller biblioteket. På en särskild affisch bad vi dem som ville låna hem en bok att skriva namn och adress på det bokkort som var placerat längst baki boken och lägga det i förvaringsboxen bredvid. [ boken fanns också ett blad som informerade om biblioteket i Skärholmen: vår adress, våra telefoner, våra öppettider samt möjligheten att lämna boken direkt tillbaka till biblioteket.

Vi besökte institutionerna en gång i veckan för att se till bokbeståndet och registrera utlåningen. Besöken gjordes av en bibliotekarie och en kontorist.

Det enda vi kunde registrera var antalet hemlån. Siffrorna säger naturligtvis ingenting om hur många som läste böckerna på platsen. Vi vet, att försöksverksamheten har stimulerat människor att skriva in sig på biblioteket. Exakta siffror är det inte möjligt att ta fram.

Utlåningen på socialbyrån var betydligt högre än på barnavårdscentra- len. 227 böcker lånades ut under försöksperioden, vilket blev i genom— snitt 19 i veckan. Utlåningen på barnavårdscentralen var i genomsnitt 10 barnböcker och 3 böcker för vuxna i veckan.

Vid försöksperiodens utgång i december 1970 saknades 61 böcker på socialbyrån. Barnavårdscentralen hade praktiskt taget alla böcker kvar. Vi har givetvis räknat med att böcker skulle ”komma bort” och fann resultatet trots svinnet så uppmuntrande att vi beslöt att fortsätta med verksamheten även under 1971, trots att den erbjöd problem ur såväl ekonomiska som personella synpunkter. I fortsättningen räknar vi därvid

• Sida 297
•  Original

med att det som regel är kontorister som skall besöka institutionerna. Från och med 1972 har tyvärr det stora svinnet i fråga om böcker på socialbyrån tvingat oss att sluta med verksamheten där. Verksamheten på barnavårdscentralen fungerar däremot utmärkt.

6.4.9. Verksamhet bland pensionärer och sjuka

Stadsbiblioteket i Stockholm har ansvaret för biblioteksservicen på alla sjukhus, konvalescenthem, vård- och ålderdomshem, mödrahem och pensionärshem i kommunen. I Skärholmen finns ett pensionärshotell med 180 lägenheter, där det bor 280 pensionärer. Det finns dessutom något mer än 200 pensionärslägenheter insprängda i bostadsområden nära pensionärshotellet. Pensionärshotellets matsal, terapi- och hobbyverksam- het, samlingslokaler, bibliotek, TV- och läsrum är öppna för alla pensio- närer i Skärholmen, oavsett om de bor på pensionärshotellet eller inte.

Redan hösten 1968 hade stadsbiblioteket placerat 1000 böcker i pensionärshotellets bibliotek. I anslutning till experimentverksamheten |orde vi i februari 1970 ett försök att bygga ut biblioteksservicen för pensionärerna. En av bibliotekarierna fick i uppdrag att en gångi veckan besöka pensionärshotellet och kunde då ta med sig efterfrågade böcker till dem som inte orkade själva komma till biblioteket i Skärholmen. Pensionärerna uppskattade möjligheten att i lugn och ro kunna samtala med bibliotekarien om böcker av olika slag, och det visade sig, att många av dem började låna i Skärholmen-biblioteket, sedan de fått personlig kontakt med någon av bibliotekarierna.

Utställningen av pensionärernas hobbyarbeten på hösten 1970 (se 5 281) var ett av resultaten av bibliotekets samarbete med pensionärerna. Vi fann kontakten med pensionärerna så värdefull, att verksamheten kom- mer att fortsätta även efter försöksperiodens slut.

Inom försöksområdet finns i stadsdelen Vårberg ett sjukhus för långtidssjuka. Stadsbiblioteket har ett patientbibliotek där. Antalet pati- enter är 360. mest äldre. De långtidssjuka blir lätt eftersatta när det gäller att få del av kulturutbudet, och som ett led i försöksverksamheten beslöt vi att under hösten anordna ett antal program för patienterna på sjukhuset i Vårberg.

Vi gjorde tre program. I det första berättade författaren Helmer Linderholm om ”Den stora emigrationen” (se 5 281). I det andra uppträdde Fonofongruppen med sitt litterära musikaliska collage ”Gamla Stockholm” och i det tredje och sista programmet kåserade författaren Bo Ancker under rubriken ”Stockholmsnytt genom tiderna”. Program- men ägde rum på eftermiddagstid vardagar i sjukhusets samlingssal, som rymmer ca 100 personer.

Programmen uppskattades av patienterna. Vi skulle önska, att verk- samheten kunde fortsätta. men till detta fordras ekonomiska resurser som biblioteket för närvarande inte förfogar över.

6410 Verksamhet bland invandrare Enligt planen för försöksverksamheten skulle vi ägna särskild uppmärk- samhet åt invandrarna. Den första uppgiften blev att ta reda på hur

• Sida 298
•  Original

många invandrare som var bosatta i området och vilken nationalitet de hade. Det visade sig som väntat, att de flesta invandrarna kom från Finland (ca 800). En stor grupp kom från Grekland (ca 100), och därtill kom många från Jugoslavien och Turkiet.

Redan före 1970 hade biblioteket 200 böcker för vuxna och 170 böcker för barn på finska, förutom böcker på engelska, franska och tyska. Vi kompletterade samlingen genom att köpa in böcker dels på finska, dels på grekiska, serbokroatiska och turkiska.

Att köpa finsk och till finska översatt litteratur erbjöd inga större svårigheter. Biblioteket samarbetade vid inköpen med Bokspedition AB i Stockholm, som redan hade ett stort sortiment och snabbt beställde in önskade böcker. Att köpa in böcker från Turkiet, Grekland och Jugosla- vien var däremot i allmänhet en omständlig och tidsödande affär. Det urval som även de mest välförsedda bokhandlarna i Stockholm kunde erbjuda var ytterst begränsat. Det var också långa leveranstider — mellan 6 och 12 månader.

Genom de inköp vi gjorde kom vi sammanlagt att förfoga över närmare 900 finska böcker för vuxna och barn, 17 grekiska, 32 serbokroatiska och 13 turkiska böcker. För inköp, katalogisering och plastning svarade personalen i Skärholmen. Vid inköpen försökte vi att göra ett så allsidigt urval som möjligt. Över de inköpta böckerna gjorde vi stencilerade listor.

Vi köpte också in språkkurser på skivor och band och anskaffade till tidskriftsavdelningen några tidningar på finska.

En av familjesöndagarna riktade sig speciellt till invandrarna. I anslut- ning till den sände biblioteket ut ett personligt brev till samtliga finländska invandrare i Skärholmen. Adresserna hade tagits fram ur mantalslängderna. Brevet innehöll en inbjudan till familjesöndagen och informerade i övrigt om bibliotekets verksamhet. Texten följer här i svensk översättning.

Till Dig som är ny i Skärholmen. Kom och besök oss. Vi har finska böcker. Vi har böcker som är översatta till finska. Vi har böcker för alla åldrar. Vi har grammofonskivor som Du kan lyssna på. Vi har tidningar och tidskrifter på olika språk — ett par år på finska. Om du är sjuk eller handikappad och inte själv kan komma till oss kommer vi till Dig.

Vi ordnar film- och sagostunder för barnen — ibland också på finska. Vi ordnar program för hela familjen. Söndagen den 1 november kl 16.00 är Du välkommen till ett trevligt familjeprogram för Dig och andra invandrare i Skärholmen.

Och allt är gratis! Därefter följde uppgifter om öppethållande, telefoner etc. Ekström & Lindmark Annonsbyrå AB svarade för utformningen av brevet. 50 av de utsända breven kom i retur, ett tecken på att in- och utflyttningen i Skärholmen är ganska betydande. Ytterligare information om invandrarsöndagen gavs i radions finska program.

Programmet för invandrarsöndagen har redan omnämnts i samband med redovisningen av bibliotekets programverksamhet. Författaren Hannu Ylitalo från Borås talade om invandrarnas situation i Sverige, Thomas Birth berättade och sjöng internationella visor. Barnen fick höra

• Sida 299
•  Original

sagor på finska och svenska, biblioteket hade sammanställt en liten utställning av böcker och pressklipp om invandrarfrågor, Svenska Röda Korset informerade om sina kurseri spädbarnsvård, och Statens pris- och kartellnämnd bidrog med en utställning om ”hemförsäljning i blickpunk- ten” med text på olika invandrarspråk.

Trots den förhållandevis intensiva informationen var det få besökare som kom: 19 vuxna och 12 barn. Orsaken till det ringa deltagandet är svår att ange. Möjligen krävs det längre tid för att nå fram till invandrarna.

Enligt vår uppfattning är det nödvändigt, att biblioteken fortsätter med invandrarverksamheten, kanske i andra former än de nu prövade. För biblioteken erbjuder bokurvalet särskilda svårigheter. Det är ont om personal som kan invandrarspråken och känner till vederbörande lands litteratur. För att lösa frågan borde ett internationellt samarbete komma till stånd. Vi behöver här i Sverige regelbundet och ofta utkommande boklistor med kommentarer över tex finsk litteratur, omfattande inte bara landets egen litteratur utan även böcker som är översatta från andra språk. För att kunna tillgodose invandrarnas behov av litteratur på deras egna språk krävs det dessutom större och mera samlade insatser i framtiden än det begränsade urval som varje enskilt bibliotek kan erbjuda.

6.4.1] Försök med studierådgivning i biblioteket

Det ökade intresset för vuxenstudier har ställt stora krav på informatio- nen om studievägar och studiemöjligheter. För Stockholms del sker den huvudsakligen på informationscentralen i centrala Stockholm, som har en stor tillströmning av besökare.

I Skärholmen studerade hösten 1969 ca 200 personer på vuxengym- nasiet i Sätra. Det växande intresset visas av att motsvarande siffra under hösten 1970 utgjorde ca 600. Mot den bakgrunden syntes det motiverat att ordna studierådgivning även i Skärholmen. Under våren tog bibliote- ket kontakt med intendent Gunnar Olsson vid den kommunala vuxenut- bildningen i Stockholm som vid ett tidigare tillfälle förordat studierådgiv- ning till vuxenstuderande i biblioteken. Vi erbjöd oss att för ändamålet ställa lokal till förfogande under en vecka i oktober 1970. Förslaget accepterades, och försöket annonserades av den gymnasiala vuxenutbild- ningen i en stor annons i lokalpressen, som också intervjuade studieråd- givaren i en längre artikel. En mängd informativa broschyrer m m om kurser och studievägar lades ut i biblioteket av informationscentralen.

Antalet besökare var tyvärr få. Trots det mindre lyckade utfallet är vi beredda att göra om försöket och då med grundligare förberedelser.

6.5 Skellefteå 6.5.1 Ortsbeskrivning

Skellefteå nuvarande kommun är resultatet av en sammanläggning av Skellefteå stad, Skellefteå landskommun och kommunerna Bureå, Byske

• Sida 300
•  Original

€£$ Mqrhede 0 ' ”Manual,” ”"—n- ! .Tröskholm N_—_—__— .- issen+rösk XX ; ' Stenströsk N % X 85 :: Grönberg & %- Otrösk [za %% OSlOVOz- . tröst? v"kan, ** vsk?

KågedoTF/å

' ! » Boliden

OVorufrösk Q' %& .. 114 A G . ”lbs 0 X t I, X x.” ( Xx & Bure- oooooooo Unde rsökni ngsområden Mo'— N ., [i]!

(j | F 770 310 14,1ka

' **xmf'x f-'

Figur 6.71 Skellefteås och Jörns undersöknings- områden. ]]___.______—__....||—.—____äxxx , )(!inffo'tåh :(——-Försom|inqsgröns & x & & Till Piteo EÅ- I | Jv fill Bastuträsk I Norro- _ : hemmets- ;' Uskolon | '' DLosorettef | ) Landskijrkorlt . ' LH J; Filialbibz ]ärnvögsstotio '- _' D 'clek ? Torget El / / ' = / Fritids— ( gård X & & xxx X X X — — _Undersökninqsområdet Xx , Figur 6. 12 Undersöknings- 0 ! 2km Nx_ områdetiSkelleftcå |_.L_1_1_1_l_t_.i_Li_1_r_r_r_t_1_J_Lr_|_j — _ _ _— . c .- ., NT'" Umeo E4 (Skellefteå tätort).

• Sida 301
•  Original

och Jörn. Biblioteksförsöken ägde rum inom dels tätorten Skellefteå, i fortsättningen kallad Skellefteå, dels kommundelen Jörn (Jörns församling). Här lämnas en kort beskrivning av Skellefteå. En beskrivning över Jörn återfinnes längre fram i denna skrift.

Tätorten. som omfattar delar av Skellefteå stad samt delar av landskommunen. är en expansiv industriort i nordöstra delen av Västerbottens län, ungefär 15 km från kusten och centrum för ett omland med mer än 60 000 invånare. Orten är en gammal handelsplats, som fick stadsrättigheter 1845 men som på allvar började växa först på 1940-talet.

Den större delen av bebyggelsen ligger norr om Skellefte älv. Här finns centrumbebyggelsen. de flesta företagen och de flesta bostadsområdena. Söder om älven finns i huvudsak bostadsbebyggelse. I centrum bor unge— fär en tiondel av ortens befolkning. De övriga bostadsområdena är mer tätbefolkade, men även där har bostäderna vanligtvis tre eller fyra rum och kök. Väster om centrum ligger bla Prästbordet med landsförsam- lingens kyrka, församlingshem och biblioteksfilial.

Busstrafiken svarar i högre grad än järnvägstrafiken för den lokala resandeströmmen. Järnvägslinjen genom Skellefteå går från Skellefte— hamn till Bastuträsk vid stambanan genom övre Norrland. Europaväg 4 passerar genom staden. Andra vägar går till Burträsk i sydväst och Boliden och Jörn i nordväst. Avståndet mellan Skellefteå och Jörn är 65 km.

Inom försöksområdet bodde vid årsskiftet 1969/70 26 585 personer. Två tredjedelar bodde inom S:t Olovs församling. Resten tillhörde landsförsamlingen. Båda församlingarna sträckte sig utanför försöksområ- det.

Bland Skellefteborna finns det ett kvinnligt överskott i alla åldrar utom i åldern 5—14 år. Detta överskott är särskilt stort bland dem som är mellan 20 och 29 år och bland dem som är 55 år eller äldre. 65 % av invånarna var under 45 år. 14 % av männen och 22 % av kvinnorna hade en inkomst understigande 10 000 kronor per år och 8 % av männen och 4 % av kvinnorna en inkomst som översteg 50 000 kronor per år. Ungefär 40% av männen och 70% av kvinnorna var inte förvärvsarbetande. Antalet invandrare var obetydligt.

Skellefteregionen var tidigare en utpräglad jordbruksbygd men har under de senaste decennierna blivit alltmera industrialiserad, till ca början i samband med gruvfyndigheter och kraftverksbyggen. Numera är industrin starkt differentierad (metall- och verkstadsindustri, jord- och stenindustri, träindutri). Till de större arbetsplatserna hör skolorna och lasarettet. Av yrkesverksamma arbetar ca en tredjedel inom gruv- och verkstadsindustrin.

Den sociala servicen omfattar förutom lasarett, sjukhem och läkare bl a 300 pensionärslägenheter och tre ålderdomshem med 230 platser. I den öppna åldringsvården finns närmare 400 hemsamariter. Det finns vidare 6 lekskolor med plats för ca 200 barn, lekskolor för utvecklingsstörda, CP- och hörselskadade barn och 3 daghem med 115 platser. Antalet familjedaghemsplatser är 130.

Det finns tre fritidsgårdar, som har ett organiserat samarbete och vilkas

• Sida 302
•  Original

lokaler även utnyttjas av utomstående. Andra samlingslokaler finns i Folkets Hus och i olika samfundslokaler. De religiösa intressena, som är påfallande stora i Skellefteå, tillgodoses genom de båda församlingskyr- korna och en rad samfund (Evangeliska Fosterlands-stiftelsen, pingströ- relsen, Missionsförbundet, Frälsningsarmén, baptisterna, mormonerna och Jehovas vittnen).

Inom den kulturella sektorn finns utom bibliotek museum och utställningshall. Riksutställningar bedriver försöksverksamhet i kommu- nen och Riksteatern regional verksamhet i länet. Flera fiske- och jaktsammanslutningar finns, och möjligheterna till friluftsliv och idrott är många inom såväl försöksområdet som dess omgivningar. Föreningsverk— samheten är mycket livlig.

Inom området finns fyra rektorsområden med sammanlagt 12 skolor på grundskolenivå. Dessutom fanns vid tiden för försöken en fackskola med två skolenheter och ett gymnasium likaledes med två skolenheter. Vidare fanns tre yrkesskolor, en folkhögskola, en lantbruksskola och ett omskolningscentrum för regionen. [ övrigt förekom vuxenutbildning, en omfattande kurs- och studiecirkelverksamhet i studieförbundens regi samt universitetskurser.

Folkbiblioteket har sitt huvudbibliotek i centrum och en filial i Prästbordet, tidigare huvudbibliotek i landskommunen. Vid stiftgårdens och museets bibliotek förekom begränsad utlåning. För bokutbudet svarade i övrigt två A-bokhandlare, en missionsbokhandel, ortens fyra varuhus, fem tobakshandlare och ett tjugotal kiosker. Ett flertal förlag hade dessutom representanter i Skellefteå.

Sammanfattningsvis kan tätorten Skellefteå beskrivas på följande sätt: El Skellefteå är en vanlig medelstor svensk stad med både gammal och ny

bebyggelse.

DOrten är centralort för ett stort omland. Den erbjuder varierande arbetsmöjligheter och har ett stort och varierat utbud av varor och tjänster. El Befolkningen saknar praktiskt taget inslag av utländska medborgare. El Cirka sju tiondelar av befolkningen bor i flerfamiljshus och inkomstnivån är jämförelsevis låg. DDe religiösa intressena är starka och kyrkan och väckelsefromheten spelar en viktig roll. DLäget med skog, älv och sjö eller hav inom räckhåll ger invånarna möjlighet att ägna sig åt fritidsaktiviteter som jakt och fiske, bad och vintersport.

Kontrollområdet

Som kontrollområde till Skellefteå centralort valdes Örnsköldsvik, som liksom Skellefteå är en expansiv industristad, belägen vid den norrländska kusten och med tämligen långt till närmaste större stad. Båda är centralorter för ett stort omland och har ett invånarantal som överstiger 60 000. Till skillnad från Skellefteå gränsar dock det centrala Örnsköldsvik till flera framåtgående industriorter med stor befolkning.

• Sida 303
•  Original

Detta har medfört svårigheter vid avgränsandet av kontrollområdet. Det som närmast bör betraktas som kontrollområde är Örnsköldsviks församling, som omfattar de centrala delarna av tätorten Örnsköldsvik.

Staden ligger på sluttningen ned mot Örnsköldsviksfjärden. Den gamla trähusbebyggelsen har efter hand ersatts av modernare bebyggelse. Staden har en utmärkt hamn och livlig sjöfart och står genom en järnväg till Mellansel i förbindelse med norra stambanan.

Församlingen hade vid utgången av 1970 10 787 invånare, varav 5 090 var män och 5 697 var kvinnor. Detaljerade befolkningsuppgifter saknas för församlingen men finns för tätorten Örnsköldsvik, som i december 1965 hade 12 426 invånare, varav 5 988 var män och 6 438 var kvinnor. Av befolkningen var 66 % under 45 år.

Den förvärvsarbetande andelen av befolkningen var 1965 64,1 %. Näringslivet dominerades av tillverkningsindustrin. De största företageni trakten (Mo & Domsjö AB med ca 3 600 anställda och Hägglund & Söner AB med ca 1 900 anställda) låg dock utanför kontrollområdet. En stor andel av de förvärvsarbetande fanns inom offentlig förvaltning och andra tjänster. En av de större arbetsgivarna var landstinget, som genom sjukhuset sysselsatte ett tusental personer. .

Den sociala servicen omfattade 1967 utom lasarett och läkare bl a 149 pensionärslägenheter och två ålderdomshem med 80 platser. I den öppna åldringsvården fanns 90 hemsamariter. Det fanns vidare tre förskolor och en fritidsgård. Samlingslokaler finns bl a i Folkets hus.

Liksom i Skellefteå är de religiösa intressena framträdande. Vid sidan om statskyrkan finns en rad religiösa samfund med egna lokaler: Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, pingströrelsen, Missionsförbundet, Frälsningsarmén och Jehovas vittnen.

Inom området finns två rektorsområden med sammanlagt 8 skolor på grundskolenivå. Dessutom fanns under kontrollperioden gymnasium med fackskola samt teknisk skola.

För bokutbudet svarade under 1970 dels stadsbiblioteket, dels en A-bokhandel samt tre pressbyråkiosker.

Skellefteblockets biblioteksförbund

Den 1 januari 1967 uppstod vad som då kallades Skellefteå vidgade stad. Häri ingick förutom staden med sina ca 25 000 invånare Skellefteå landskommun, Bureå, Byske och Jörns kommuner. Denna nya stad hade omkring 63000 invånare. Ytterligare två kommuner, Burträsk och Lövånger med tillsammans ca 10000 invånare, tillhörde blocket men föredrog att fram till år 1974 fortleva som självständiga enheter.

Den organisationsplan för biblioteksväsendets ordnande inom storkommunen som vid denna tid utarbetades var så upplagd, att Burträsk och Lövånger senare utan svårighet skulle kunna inpassas i helheten. Det visade sig dock — i samband med att frågan om statligt utvecklingsbidrag till biblioteken i Skellefteåblocket aktualiserades — att båda kommunerna redan från början ville taga del i omorganisationen. Enligt gällande bestämmelser utgår utvecklingsbidrag endast till kommun som utgör eget block eller till sammanslutning, i vilken blockets alla

• Sida 304
•  Original

kommuner ingår. Av denna anledning bildades 1969 Skellefteblockets biblioteksförbund med en styrelse, i vilken för stadens del ingick ledamöter av kulturnämnden, som från den 1 januari 1967 fungerat som styrelse för biblioteket i Skellefteå vidgade stad. Då biblioteksförbundet hade karaktär av kommunförbund, tillkom förbundsfullmäktige samt en lönenämnd.

När biblioteksförbundet bildades rådde följande förhållanden: av de tidigare sju kommunerna inom blocket förfogade huvudbiblioteket i Skellefteå över lokaler på omkring 1 000 m2. Lokalerna var belägna i Folkets Hus och hade tagits i bruki mars 1956. Bokbeståndet omfattade ca 33 000 band, huvudsakligen aktuell litteratur. Den fasta personalen bestod av tre bibliotekarier och två kontorister. Yrkesbibliotekarie hade funnits sedan 1952, då den biblioteksförening kommunaliserades, vilken länge i blygsam skala och med små kommunala bidrag bedrivit biblioteksverksamhet i ”gamla staden”. Filialer fanns i Skelleftehamn — ett tidigare ABF-bibliotek _ med ca 12 500 böcker, i Klemensnäs, ca 2 500 band, och i Bergsbyn, ett par hundra band. Utlåningssiffrorna visade en kraftig ökning i och med de nya lokalernas tillkomst. 1953 utgjorde utlåningen 29 000 bd, 1955 35 000, 1957 53 000, 1959 81 500 etc. Siffran för 1967 var 92 000. Huvudbibliotekets öppethållande hade ökat från 11 veckotimmar 1956 till 48 timmar.

Av de fyra andra kommuner, som ingick i den vidgade staden, hade Skellefteå landskommun bibliotekslokaler i Prästbordet i den centrala stadens omedelbara grannskap. Biblioteket arbetade med sju mindre filialer och ett stort antal vandringsbibliotek i skolor, hem etc. Bokbeståndet var större än stadsbibliotekets och uppgick till ca 43 500 band. Efter sammanläggningen ingår biblioteket som filial i den nya organisationen med bibehållande av sina gamla lokaler. Beslut föreligger dock om förflyttning av filialen till en grundskola i området.

Biblioteket i Bureå förfogade vid sammanläggningen över ca 10000 band. Lika stora bokbestånd hade biblioteken i Byske och Jörn. 1968 års utlåning utgjorde i Bureå ca 17 000 volymer, i Byske ca 12 000 volymer och i Jörn närmare 16 000 volymer.

De båda kommuner, som ingick i blocket men som tills vidare stod utanför den nya kommunbildningen, Burträsk och Lövånger, hade bibliotek med 13 000 resp 5 500 ej gallrade böcker. Liksom biblioteken i Bureå, Byske och Jörn hade de timtjänstgörande personal.

Kommunsammanläggningen och _ för Burträsks och Lövångers del — tillkomsten av biblioteksförbundet har inneburit en upprustning av bibliotekens bokbestånd, nya lokaler i Bureå och Byske och kraftigt ökade utlåningssiffror. Också huvudbiblioteket har expanderat under de båda sista åren. Bla har arbetsutrymmena mer än fördubblats, en förutsättning för den personalökning som skett.

Vid försöksverksamhetens start var biblioteket organiserat med huvudbibliotek i Skellefteå och filialer i Prästbordet, Bureå,]örn, Byske, Skelleftehamn, Boliden, Burträsk och Lövånger. I organisationen ingick därutöver tio större utlåningsstationer och ett femtontal mindre. Enligt utvecklingsplanen skulle de mindre utläningsstationerna helt eller delvis ersättas genom bokbussverksamhet.

• Sida 305
•  Original

[ biblioteket var i början av 1970 anställda fem bibliotekarier och sex kontorister. Två av de senare hade dock halvtidstjänstgöring. Härtill kom viss personal för taltidnings- och talboksverksamheten m m. På grund av personalknapphet hade det inte varit möjligt att helt genomföra en rationell arbetsfördelning. Åtskilliga av de större arbetsuppgifterna hade dock kunnat knytas till en viss tjänsteman. Stadsbibliotekarien hade vid sidan av sina uppgifter som förvaltningschef hand om bokinköpen. Av övriga bibliotekarier var en biträdande stadsbibliotekarie. I hennes uppgifter ingick bl a att svara för all PR- och utställningsverksamhet samt uppsikt över filialbiblioteken. En förste assistent svarade för huvudbiblio- tekets verksamhet, skötte interurbanlånen och hade även som ett provisorium hand om musikavdelningen. En assistent svarade för ungdomsavdelningen, medan den sociala verksamheten, omfattande boken-kommer-arbete, sjuk- och ålderdomshem, talböcker, taltidning mm var anförtrodd åt en assistent, som enligt överenskommelse med landstinget hade halva sin tjänst förlagd till lasarettet. Under 1970 tillkom en bibliotekarie som chef för Prästbordsfilialen och — när bokbussverksamheten startade — en bibliotekarie med uppgift att handha denna.

I fråga om bibliotekets inre organisation kan framhållas, att underbemanningen, i all synnerhet på kontorssidan, i förening med den starka expansionen medfört, att vissa önskvärda centraliseringsåtgärder endast delvis kunnat genomföras. Det gäller bla inköpsrutinerna. En betydande utbyggnad och modernisering av bokbestånden var och är alltjämt den viktigaste uppgiften efter biblioteksförbundets bildande. De gamla kommunbibliotekens bokbestånd lämnade mycket övrigt att önska både i fråga om storlek och aktualitet. En mycket stor del av bibliotekets utvecklingsanslag har därför reserverats för detta ändamål, över en halv miljon årligen. lnköpsrutinen var och är alltjämt denna. Bibliotekets böcker köps till alldeles övervägande del genom sambindningen. Sambindningslistorna gås igenom av bibliotekarier vid huvudbiblioteket samt av filialföreståndarna, som noterat sina önskemål i listorna. De granskas därpå av inköpschefen/stadsbibliotekarien, som balanserar önskemålen mot varandra för att undvika orättvisor när det gäller filialerna samt gör de tillägg och strykningar han i övrigt finner lämpliga. Ett bokmöte ger därpå alla möjlighet att diskutera böckerna, i synnerhet tveksamma fall. Önskade böcker utanför sambindningen kan då också tas upp. Rutinen, som omfattar också skivor, talböcker etc. är visserligen ganska tidsödande och, inte minst på grund av de långa avstånden inom kommunen, rätt besvärlig att genomföra, men den har visat sig ganska värdefull, inte minst för filialföreståndarna. Detta är dock endast ett steg på vägen till den fullständiga centraliseringen av inköpen, som innebär, att alla böcker m m levereras till och färdigställs vid huvudbiblioteket, där också en central katalog över hela bokbeståndet skall finnas. För detta finns varken personal eller utrymme f n.

Skellefteå stad har visserligen i över hundra år haft tillgång till offentligt bibliotek men som stadsbibliotek i vedertagen mening är biblioteket inte gammalt. Den fasthet och stadga ibiblioteksorganisatio- nen, som man kan finna på andra platser, saknas i stor utsträckning här,

• Sida 306
•  Original

där biblioteket just nu befinner sig i en omstöpnings- och utvecklingsperiod av betydande mått. Vid bedömningen av biblioteksför- söken 1970 har man anledning att ta hänsyn till detta speciella utgångsläge i Skellefteå.

6.5.2 Bibliotek, böcker och utlåning i försöksområdet

De bibliotek som berördes av försöksverksamheten i Skellefteå var dels huvudbiblioteket, dels filialen i Prästbordet.

Huvudbiblioteket har sina lokaler i samma fastighet som Folkets Hus. Det är beläget vid genomfartsleden E 4, något vid sidan av affärscentrum. Som framgår av kartan ligger biblioteket praktiskt taget mitt i försöksområdet. Avståndet till filialen i Prästbordet är 2,5 km, till filialen i Skelleftehamn 18 km.

Huvudbiblioteket har lokaler i två plan (se planritning s 295 samt bildarket). Till nedre planet, som omfattar ca 370 m2, är förlagda utlåningsexpeditionen, låneavdelningen för vuxna, tidskriftsavdelning, tonårsrum, läsesal med 44 sittplatser och utrymme för läsapparat samt musikavdelning med fyra lyssnarplatser. Här finns vidare ett närmagasin för böcker, tidningar och tidskrifter. På andra sidan läsesalen finns ett tidningsrum med separat ingång från gatan. Dörren mellan läsrummet och tidningsrummet hålles läst, och endast bibliotekspersonal kan använda passagen.

I det övre planet disponerar biblioteket ca 270 m2. Dit är förlagd barnavdelningen med 16 läsplatser samt rum för sagostunder och kasperteater. Våningen rymmer också kontorslokalerna, som omfattar katalogavdelning och talboksrum, fyra rum för bibliotekarierna, ett rum för kontorspersonalen, ett rum för kulturnämndens/biblioteksstyrelsens ordförande, ett rum för dennes sekreterare, ett utrymme för kopieringsapparat och paketering samt personalens lunchrum.

Bokbeståndet uppgick vid slutet av 1969 till 49 925 band, inklusive handboksamlingen, som bestod av 3 629 band. Antalet dagstidningar var 16, varav 2 var kvällstidningar. Biblioteket hade ca 200 tidskrifter och 760 grammofonskivor.

Vid huvudbiblioteket tjänstgjorde vid slutet av 1969 förutom Stadsbibliotekarien tre heltidsanställda bibliotekarier och en halvtidsan- ställd. Två kontorister var anställda på heltid och två hade timtjänst. Dessutom fanns en timanställd taltidningsredaktör, en heltidsanställd taltidningstekniker, en likaledes heltidsanställd talbokstekniker, fyra timanställda inläsare av taltidningar och talböcker och ett biblioteksbiträ- de. Personalen på taltidnings- och talboksavdelningen avlönades delvis av medel från arbetsmarknadsstyrelsen.

Biblioteket hade under 1969 öppet 53 timmar i veckan under vinterhalvåret (vardagar utom lördagar 11.00—20.00 och lördagar 1100—1400). Under sommarhalvåret var biblioteket öppet 28 veckotimmar (vardagar utom lördagar 11.00—14.00 och 17.00—19.00 samt lördagar 1 100—14.00).

Biblioteket hade vandringsbibliotek på två ålderdomshem och ett vilohem, på polisstationen, på brandstationen, på ett barndaghem och i

• Sida 307
•  Original

[_ L—r' ' 1———l l a i i t t 1———1 1—-—f—l——l— E HH? I—l—å—l——l—t——j [HD HD U 0 E no (, T 0 n n [] rn in IEI 113 l:] Oa & n n n [1 [l:] Läsesal |E] [] Tonårsmm © g g ” L 0 m n n of” U U 4 ”9959 l UD Bolina _. r— 0 m m n n n Cl _ Tidskrifter Magasin T r—j & i E __"! 1__ J. & t__, . _! © i, 15 H CF lr e—. 0 l"* Tidningsrum ä % _ O og» h .: —- tzr. rn ro O Q 8 % . Utlåningförvuxna [___—__” !. ll Expedition ET ==li—L D L. Kapprum nu :| © & ä & ( . o t _ D | H |__ I IJ ] LL I L-

j——l_n]———l—L IT. f_T T—F . _ l———T © n n n o :[ 0 © 11] © n © [lb—%D Sagostunder få [] % 5 In [ U U 5 , G D 0 o _. u turnämn ens % 0 - D U _j ] oKrdlförande d & nu |_— L:] [ j Barnavdelning Arbetsrum H Arbetsrumij Arbetsrum [ [lf oja n & .. '. Ö 0 Talboksrum l , & n Jb å j ! © Dj L . j L _l. ]: 31 [1 [][—_ L E * [_| u |_l |” _ F: L? f?tt - t—r & , ra. _F—f'l? J f— I ! :l '— I B"”? | J O BI =E Katalogrum Ö ' n Arbetsrum ' Arbetsrum _jE—läo ' Arbetsrum *— B D D D ] [ [ Lunchrum ] * 4- annan 0 n u n n o [ o en la O UEQQQ B D U U _ © _, , . H L l—l lr f_jL I I L % 1 ,l ' lr ! |_4 *— 'T jr_I r ä

Figur 6.13 Huvudbiblio— teket i Skellefteå, botten- plan.

l"i_s:ur 6.14 Huvudbiblio- teket i Skellefteå, 1 tr.

• Sida 308
•  Original

• Sida 309
•  Original

folktandvårdens väntrum. En ”boken-kommer-verksamhet” bedrevs med hjälp av bilkårister, vilka lämnade böcker till sjuka och handikappade. Personal vid biblioteket svarade även för verksamheten vid lasarettets bibliotek, som vid årets slut hade 2 953 böcker.

Utlåningen under 1969 från huvudbiblioteket, inklusive de filialer som fanns före samgåendet med landskommunen, uppgick till 143 424 band. 66 % var litteratur för vuxna och 34 % barn- och ungdomslitteratur. Av litteraturen för vuxna var ca 40% facklitteratur och ca 60% skönlitteratur. l relation till befolkningen på centralorten utgjorde utlåningen ungefär 5 band per invånare. Från lasarettsbibliotek utlånades 7 398 band. Av dessa var 97 % litteratur för vuxna och 3 % barnlitteratur. Av vuxenlitteraturen var ca 29% facklitteratur och ca 71 % skönlitteratur.

Vid sidan av den konventionella biblioteksverksamheten förekom under 1969 olika former av programverksamhet. För barnen hade man sagostunder varje vecka. I övrigt förekom några författaraftnar, föredrag, debatter. filmvisningar och utställningar.

Det andra av biblioteken i det centrala Skellefteå, som omfattades av försöksverksamheten, var Prästbordsfilialen. Biblioteket, som tidigare var huvudbibliotek för Skellefteå landsförsamling, är inrymt i landsförsam- lingens församlingshem i Prästbordet. På en yta av ca 100 m2 finns en gemensam utlåningsavdelning för barn och vuxna, ett separat läsrum och ett arbetsrum för bibliotekspersonalen. Biblioteket är trångt och bokhylloma står tätt, men lokalen ger ett hemtrevligt intryck och är omtyckt av låntagarna.

Bokbeståndet var vid 1969 års slut 43 290 band, av vilka handboksamlingen utgjorde 1085 band. I bokbeståndssiffran ingick bokbestånden i de tidigare filialerna inom landsförsamlingen. Biblioteket hade ingen musikanläggning men hade till skillnad från huvudbiblioteket grammofonskivor till hemlån (ungefär 250 st). Antalet dagstidningar var 6 och antalet tidskrifter ett hundratal. Från biblioteket utsändes vandringsbibliotek till platser inom landsförsamlingen. Två av vandrings- biblioteken var placerade inom försöksområdet (på ett ålderdomshem och på en yrkesskola). Personalen bestod 1969 av en bibliotekarie och två kontorister. Biblioteket var öppet 28 timmar i veckan (vardagar 11.00—13.00 och 17.00—20.00, lördagar 12.00—-15.00). Man hade regelbundet sagostunder för barn. Någon annan programverksamhet förekom inte.

Från filialen utlånades under 1969 sammanlagt 79 544 band. I siffran ingår utlåningen från de tidigare filialerna inom församlingen liksom utlåningen från de från Prästbordsfilialen utsända vandringsbiblioteken. 45 % var litteratur för vuxna och 55 % barn- och ungdomslitteratur. Av vuxenlitteraturen var 36 % facklitteratur och 64 % skönlitteratur.

Bibliotek, böcker och utlåningi Örnsköldsvik — kontrollområdet

Örnsköldsviks huvudbibliotek, som är kontrollbibliotek till Skellefteå stadsbibliotek, ligger i centrum av Örnsköldsvik. I ett våningsplan har man vuxenavdelningen, barn- och ungdomsavdelningarna, läsesal,

• Sida 310
•  Original

tidnings- och tidskriftsavdelningar, musikavdelning, magasinutrymmen och kontorslokaler. Bibliotekets totala yta är ca 500 m2 , däri inberäknat entré, toaletter med flera mindre utrymmen.

Från biblioteket i Örnsköldsvik skickas vandringsbibliotek och man har även en ”Boken-kommer-verksamhet". Övrig verksamhet är bl a sagostunder, regelbundet två gånger i veckan, och s k lördagsforum eller speakers corner med föredrag varje eller varannan lördag.

Personalen utgjordes 1970 av tre bibliotekarier och sju kontorister, av de senare tre timanställda. Bokbeståndet var vid 1969 års slut 44 748 band. Utlåningen uppgick 1969 till 143 300 band.

6.5.3 Försökets uppläggning

Försöksverksamheten inom Skellefteområdet skiljer sig i vissa avseenden från verksamheten i Malmö, Stockholm och Örebro. Det sammanhänger med att Skellefteblockets biblioteksförbund tilldelats statligt utvecklings- bidrag för perioden 1969—1973. Bidragets syfte är att möjliggöra en allmän upprustning av biblioteksverksamheten inom kommunblocket enligt en av skolöverstyrelsen fastställd utvecklingsplan. Vad planen vill åstadkomma är en upprustning på bred front. Den försöksverksamhet som bedrevs under 1970 har skett inom ramen för denna utvecklingsverksamhet, och resultaten av försöksverksamheten måste ses mot bakgrunden av den allmänna upprustningen av biblioteksverksamhe- ten i Skellefteblocket.

Enligt den allmänna planeringen skulle försöken i Skellefteblocket i första hand belysa betydelsen av ett ökat bokutbud i en norrländsk kommun med vidsträckt glesbygdsområde men också betydande tätbebyggelse. För ändamålet skulle man starta bokbussverksamhet, bedriva uppsökande verksamhet på arbetsplatserna, förbättra informatio- nen om biblioteket och i samarbete med andra institutioner och organisationer söka tillgodose glesbygdens kulturella intressen även på annat sätt än genom bokdistribution. Glesbygdsproblemen skulle studeras framför allt i Jörn. En särskild typ av uppsökande verksamhet organiserades i form av s k trottoarbibliotek. Liksom övriga försöksbib- liotek skulle biblioteken i Skellefteå och Jörn öka sitt öppethållande. Aktuella böcker skulle vidare inköpas i tillräckligt många exemplar för att köbildning i görligaste män skulle undvikas.

I det följande redovisas försöken inom centralorten Skellefteå. Verksamheten i Jörn redovisas separat (se 5 317 ff).

Särskild personal avdelades inte för försöksverksamheten. Som försöksledare fungerade bitr stadsbibliotekarien, som vid sidan av försöksverksamheten hade att fullgöra sina ordinarie arbetsuppgifter, dvs vara ställföreträdande chef, chef för filialerna, ha hand om AV-hjälpmedlen och PR-verksamheten samt delta i upplysningsverksam- heten vid huvudbiblioteket. Under slutet av försöksperioden, från oktober, frikopplades hon från denna senare uppgift, som innebar elva timmars tjänstgöring per vecka. En kontorist har använt ca 450 timmar på arbetsuppgifter för försöksverksamheten. Häri ärinte inräknat den tid som föranleddes av det ökade öppethållandet. Tidsåtgången för

• Sida 311
•  Original

vaktmästaren kan beräknas till ca 100 timmar. Mot bakgrunden av personalsituationen är det uppenbart, att den engagerade personalen och särskilt försöksledaren måste arbeta på övertid och under betydande press. Att försöksledarens ordinarie arbetsuppgifter i många fall blev eftersatta kunde inte undvikas.

Som tidigare nämnts ökade personalen under verksamhetsåret med en bibliotekarie vid Prästbordsfilialen och en bokbussbibliotekan'e. Härtill kom 34 timmars timtjänst för expeditionspersonal.

Vid huvudbiblioteket i Skellefteå ökades öppethållandet under försöksperioden med fyra timmer pr vecka under våren och ytterligare sex veckotimmar från och med den 1 september. Ökningen under våren innebar dels Söndagsöppet under tre timmar (kl 13.00—16.00), dels förlängt öppethållande under fredagarna (från kl 20.00 till kl 21.00). Under hösten öppnade biblioteket kl. 10.00 i stället för kl 11.00.

Tidtabell för de viktigaste aktiviteterna vid huvudbiblioteketi Skellefteå

Datum Beskrivning

1.2 Ökat öppethållande (söndagar 13.00—16.00 och fredagar 20.00—21.00) 2.2 Aktuell litteratur tillhandahålles i flera exemplar , 5.2 Vuxenskolan startar studiecirkel (”Östafrika") ; 20.2 ”Formlek” på ungdomsavdelningen (Riksutställningar) ) 24.2 ”Kul i biblioteket” i anslutning till Sportlovsveckan och i samarbete med Fritidsnämnden. Kasper, film och tävlingar ? 28.2 Träff för synskadade ! 4.3 Utställning av ABF:s elevarbeten i oljemålning | 5,3 Bokutlåning startar på Telefabrikation [ 19.3 Utställning: ”Gruva” ; 23.3 Föredrag av Sara Lidman: ”Arbetskraften och de mänskliga [ rättigheterna" , 15.4 Föredrag av Per Gahrton: ”Barn i Sverige” ; 25.4 Teaterföreställning av Västerbottenensemblen: ”Marta, Marta” 1' 4.5 Utställning på ungdomsavdelningen: ”Plupp” 15.5 Utställning: ”Gående bord” » 15 .6 Utställning: ”Åtta konstnärer” (Riksutställningar) 1 1.9 Ökat öppethållande (från kl 10.00). Bokbussen startar sina * ordinarie turer 2.9 Boklådor utställda på trottoaren utanför huvudbiblioteket och systembolaget l 5.9 Sambindningslistor distribuerade till låntagarna 17.9 Bokutlåning startar på slakteriet 25.9 Böcker till utlåning på Stadshotellet 28.9 Bokutlåning startar på Domus 28.9 Utställning på lasarettet: ”Till Din tjänst” (Riksutställningar) 1.10 Bokutlåning startar på Plastkarosser AB 5.10 Vuxenskolan startar studiecirkel (”I litteraturens nu”) 7.10 Illustrerade klassiker till utlåning

• Sida 312
•  Original

7.10 Författarafton med Folke Fridell på Åbacka 8.10 Författarafton med Folke Fridell på huvudbiblioteket och Brännans ålderdomshem 12.10 Utställning på Kanalskolan: ”Till Din tjänst” (Riksutställningar) 19.10 Konsert: Modern Sound Quintet 19.10 Utställning på Balderskolan: ”Till Din tjänst” (Riksutställningar) 2- 6.11 Information om biblioteket i Epas kundradio 5.1 1 Kristliga gymnasistföreningens utställning 7.1 1 Barnbalett på ungdomsavdelningen 13.11 Teater på ungdomsavdelningen: ”Pippi Långstrump” 24.1 1 Filmvisning i samarbete med fotoklubben och filmcentrum

6.5.4 Redovisning av försöken Försök med litteratur Litteratur i flera exemplar

Aktuella och efterfrågade böcker inköptes till en början i proportion till gjorda beställningar. Därefter försökte vi beräkna efterfrågan och förekomma beställningskön. Böckerna utgjordes av både vuxen- och barnböcker. De extra exemplaren försågs med bokficka, men några andra åtgärder vidtogs inte från bibliotekets sida. De lånades alltså ut antingen häftade eller i förlagsband. I vissa fall köptes upp till 25 exemplar av samma titel. Ett par av låntagarnas kommentarer kan nämnas: ”Bra med förlagsbundna böcker. Det är viktigt att böckerna är så här lätta, när man skall bära hem dem.” — ”Otrevligt att låna så här fräscha böcker för att man måste vara så rädd om dem. Man kan inte ligga och läsa dem för då spricker de ju i ryggen.” Expeditionspersonalen fick ofta höra, att servicen blivit bättre tack vare att man slapp vänta så länge på nya böcker.

Illustrerade klassiker

Den 7 oktober lade vi på morgonen ut 150 Illustrerade klassiker (se. ovan 5 203) och klockan 18.30 var alla utlånade. De har varit mycket uppskattade av ungdomarna. De har dels varit lagom förströelse på frukostrasterna och dels lånats hem för att mera sällan återställas. Tyvärr är utförandet av mycket dålig kvalitet.

Tidskriftsutlåning

Under försöksperioden har vi tillhandahållit utlåningsexemplar av sista numret av fyra tidskrifter: Allt i Hemmet, Foto, Teknikens Värld och Vi föräldrar. Utlåningstiden har varit en vecka. Låntagarna har uppskattat åtgärden, som fungerat bra.

• Sida 313
•  Original

6.5.5 Information om biblioteket

För att sprida information om biblioteket har vi använt olika slag av boklistor, affischer och annonser. Av särskilt värde har varit den information som lämnats genom lokalradion och pressen. För ett försök med reklam för biblioteket i kundradio lämnas särskild redogörelse nedan (5 306).

Genrelistor och listor om nya böcker i biblioteket har punktvis utsänts till hushåll i Skellefteå. Vi har tryckt litteraturförteckningar till utställningar både i och utanför biblioteket. Dessa litteraturförteckningar har vi också försökt sprida vidare i andra sammanhang. Boklistan ”Kvinnan och könsrollerna” har delats ut inom Fredrika-Bremer-Förbun- det och Soroptimistema, förteckningen över böcker om miljövård har gått till skolor.

Bibliotekstjänsts ”b”-affisch (se exempel 5 350) har vi använt för annonsering om speciella program i biblioteket. Tyvärr är affischen ganska otymplig att texta på. Dessutom förhåller den sig relativt dyr, så mycket mera som det inte finns någon text på den. För att tillföra erforderlig text måste man anlita reklamfirma, om affischen skall bli snygg. För vår del har vi under försöksperioden låtit en elev på yrkesskolans reklamkurs ta hand om texten och på så sätt fått det billigare.

Varje gång vi har haft någon aktivitet på vuxenavdelningen har vi annonserat med tvåspaltig annons i våra två lokaltidningar. Ofta har vi haft annonsen inne två dagar i följd.

I lokalradion har våra aktiviteter omnämnts fem gånger. Den bästa informationen har dock våra kontakter med pressen gett. I de båda lokaltidningarna har under försöksperioden varit införda ett femtiotal e notiser och artiklar om bibliotekets verksamhet. Både lokalradio och ?, press har kontinuerligt tagit kontakt med oss för att få del av nyheter om biblioteket.

Vi har bedrivit särskild information om bokbussen. Vi har skickat ut tidtabeller och satt upp affischer på varje hållplats. Vi har också planerat , att tillhandahålla en vimpel som glesbygdslåntagarna skall kunna sticka j ned tex i en snödriva, när de vill att bussen skall stanna. I en så stor l glesbygd finns det inte tidsutrymme för att stanna vid varje gård och fråga om någon vill låna.

Riksutställningars utställning ”Till Din tjänst", som behandlar biblioteket och dess verksamhet, har också gett information om biblioteket. I Skellefteå har vi haft utställningen utplacerad på lasarettet och i skolor. På lasarettet stod den i väntrummet, vars besökare tyckte den var trevlig att titta på.

6.5.6 Distributionsmetoder Bokb ussen Bokbussen (se bildarket) startade sina ordinarie turer den I september 1970. Den är specialbeställd hos AB Plastkarosser i Skellefteå. Karossen, en plastkaross, är byggd på Mercedes L 406 med 60 hästar dieselmotor.

• Sida 314
•  Original

Den rymmer 1 500 band. Verksamhetsområdet omfattade en yta på 6 857 km2. Antalet hållplatser var 137, därav 30 inom Jörn. Det är självklart, att vi hade svårigheter att på ett tillfredsställande sätt täcka hela detta område med endast en buss. Det vore önskvärt med minst en till. Under försöksperioden körde vi efter en tidtabell med fyra veckors intervaller. Det visade sig, att detta inte höll, och efter försöksperiodens slut har vi varit tvungna att övergå till fem veckors intervaller. Samtidigt har antalet hållplatser ökats från 137 till 222 (1972).

Vid årsskiftet 1970/71 var 1 500 låntagare inskrivna på bussen. Under månaderna september—november uppgick boklånen till 12 511, därav inom Jörn ca 2 700. Inom samma område hade tidigare funnits utplacerade 15 vandringsbibliotekslådor, som nu drogs in, 5 i Jörn och 10 i blocket i övrigt. Som jämförelse kan nämnas, att de fem vandringsbiblioteken i Jörn under 1969 svarade för ca 600 lån.

Förutom att bokbussen förmedlade lån av böcker och andra media från biblioteket visade den sig fylla en social funktion. Den blev något av ett glädjeämne i glesbygden. En gumma som bodde i Lossmen, 12 mil från Skellefteå centrum, sa: ”Vad bra vi har det. Varubilen kommer en gång i veckan och nu får vi böcker också.” Man kan självfallet genom bussen beställa böcker från huvudbiblioteket. Vad man ville ha var inte så mycket nya böcker som böcker som man läste när man var ung.

Innan den reguljära bokbussverksamheten började, gjorde vi sommaren 1970 ett försök att med bussen bedriva bokutlåning på bad— och campingplatser inom Skellefteblocket. Under juli månad besöktes sju sådana platser en gång i veckan, de två största campingplatserna dock två gånger per vecka. Affischering hade skett iförväg, och en lånad megafon användes för att anmäla bokbussens ankomst samt för att tala om att utlåningen var gratis och att böckerna kunde återlämnas i receptionen eller kiosken på respektive plats.

Utöver det mera ordinära bokbeståndet medförde bussen några hundratal pocketböcker, därav mycket deckare, vilka skulle visa sig bli gångbar lektyr. Många barn- och bilderböcker medfördes även. Som väntat blev också barnen de största låntagarna. Sagostunderna, som anordnades på olika platser i anslutning till bokbussbesöket, blev också mycket uppskattade. Svårigheten var att finna sagor som passade för barn i olika åldrar. Språkförbistringen var också ibland ett hinder. Av besökarna på campingplatserna är ca 30 % norrmän.

De vuxna var mera tröga låntagare. De enda som uttryckte sin uppskattning av verksamheten var sommarstugeinvånarna i närheten av bad— och campingplatserna. Hos den bofasta befolkningen väckte verksamheten viss kritik, då man menade att bussen borde betjäna glesbygdens folk och inte turisterna.

Sammanlagt utlånades ca 1 300 band, varav minst 60 % var barn- och ungdomsböcker, ett inte alltför lysande resultat. Farhågorna att böckerna inte skulle återlämnas visade sig vara ogrundade. Svinnet blev obetydligt. Vid årsskiftet saknades sammanlagt 30 böcker.

Sammanfattningsvis kan sägas, att den korta försöksperioden visade, att den vuxna befolkningen på bad- och campingplatserna inte hade

• Sida 315
•  Original

något större behov av att låna böcker. Däremot hade verksamheten säkert haft större framgång om man vänt sig direkt till sommarstugeområdena.

Utlåning på arbetsplatser. Trottoarbibliotek

I försöksverksamheten ingick även utlåning på arbetsplatser samt försök med s k trottoarbibliotek. Försöken beskrivs utförligt nedan 5 306 ff.

6.5.7 Verksamhet inriktad mot särskilda grupper

För att nå skilda grupper i samhället har vi bedrivit olika former av extern utlåning. Vi har haft böcker utplacerade på barnstugor, daghem, ungdomsgårdar, ABF-grupper, ålderdomshem, folktandvården och ett kyrkligt läger. Vi har också haft ett sextiotal böcker stående på Stadshotellet i portierlogen, och i böckerna har funnits ett meddelande, att de kunde återlämnas till portiern eller lämnas kvar på rummet. Enligt uppgift har arrangemanget varit uppskattat av hotellgästerna. Urvalet till ungdomsgårdarnas boksamlingar har gjorts av ungdomarna själva vid besök på biblioteket.

Omfattningen av den egentliga programverksamheten framgår av följande sammanställning:

Datum Program Antal delt Anmärkningar 28.2 Träff för synskadade 25 23.3 Sara Lidman: Arbetskraften 140 I anslutning till och de mänskliga rättigheterna utställningen Gru- va. Diskussion 15.4 Per Gahrton: Barn i Sverige 108 Diskussion 25.4 Teater med Västerbotten- 200 ensemblen: Marta, Marta 8.10 Författarafton med Folke 3 Samtidigt med is- Fridell hockeymatch 19.10 Jazz-konsert med Modern 250 I samarbete med Sound Quintet Musikskolan och Rikskonserter 13.11 Teater: Pippi Långstrump 99 Ungdomsavd 24.11 Filmvisning 30 I samarbete med Fotoklubben och Filmcent- rum Norr

I det här sammanhanget kan nämnas, att vi har haft böcker till hemlån stående i anslutning till Riksutställningars verksamhet i staden. Lånta- garna har i vanlig ordning kunnat lämna tillbaka böckerna på biblioteket.

6.5.8 Programverksamhet

Programverksamheten har omfattat förutom utställningar ett par för- fattaraftnar (Sara Lidman, Per Gahrton, Folke Fridell), ett program un- der sportlovsveckan, en teaterföreställning, en filmafton och en konsert. Sju utställningar har visats på huvudbiblioteket, de flesta från Riksut- ställningar. Själva har vi gjort femton små collage- och bokutställningari biblioteket.

• Sida 316
•  Original

Av de tre författaraftnar som vi haft kan man inte dra några direkta slutsatser. Samma kväll som Folke Fridell gästade huvudbiblioteket ägde en för Skellefteå mycket viktig ishockeymatch rum. Bättre respons visade sig författaren ha, när han talade på ålderdomshemmen. Folke Fridell besökte tre olika hem och på alla tre var det nästan mangrann uppslutning. Att arrangemangen med aktuellt ämne och diskussion efteråt drar mest folk är påtagligt. Till vissa program sände vi personliga inbjudningar till sådana personer och nämnder, som kunde tänkas vara intresserade. vilket uppskattades och gav effekt.

Filmaftonen i december var arrangerad som en ”allemans filmafton”. Intresserade smalfilmare inbjöds att visa sina filmer. 30 personer accepterade inbjudningen.

På huvudbiblioteket har vi även haft en relativt omfattande programverksamhet för barn och ungdom. Följande program har anordnats:

34 sagostunder 12 kasperteaterföreställningar 3 filmföreställningar 4 teaterföreställningar 1 barnbalett 4 bildbandsvisningar 3 bokprat med musik

Varje gång har vi haft fullsatt, vilket inneburit ca 50 barn. Vi har ej utrymme för flera och måste lämna ut biljetter till varje aktivitet. Filmföreställningarna har vi haft i annan lokal, som rymt 75 barn. Det var