SOU 1972:9

Samhället och filmen

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Kungl. Maj: t bemyndigade den 28 juni 1968 chefen för utbildningsdepartementet att till- kalla högst sju sakkunniga för att utreda frågan om filmbranschens ekonomiska struk- tur och villkor m. m.

Med stöd av detta bemyndigande tillkalla- de departementschefen den 9 juli 1968 såsom sakkunniga presidenten i Göta hovrätt N. Erik Åqvist, ledamoten av riksdagen och numera talmannen Torsten Bengtson, advo- katen Ola Ellwyn, ledamoten av riksdagen redaktören Sture Palm, numera statssekrete- raren Thage G. Peterson, direktören Harry Schein och regissören Jan Troell. Åqvist utsågs att vara ordförande.

De sakkunniga antog namnet Filmutred- ningen 1968.

Troell entledigades den 20 mars 1969 på egen begäran från sitt uppdrag. Samtidigt uppdrogs åt regissören Kjell Grede att inträ- da i hans ställe.

Ellwyn och Peterson entledigades på egen begäran från sina uppdrag, Ellwyn den 28 januari och Peterson den 1 februari 1971. I deras ställe tillkallades den 28 juni 1971 direktörerna Bengt Göransson och Göran Lindgren.

Departementschefen tillkallade den 19 september 1968 hovrättsrådet Gunnar Ek- man att vara huvudsekreterare åt utred— ningen och den 10 oktober 1969 numera departementssekreteraren Leif Larson att vara biträdande sekreterare.

Inom utredningen har fungerat ett arbets- utskott bestående av ledamöterna Schein, ordförande, Grede och Lindgren.

Som experter åt utredningen har tillkallats den 16 december 1968 numera kammarrätts- rådet Birger Stening, den 28 mars 1969 numera universitetslektom Bo L. Eklund, den 24 november 1971, räknat fr. o. m. den 1 november 1971 t.o.m. den 30juni 1972, filmljudteknikern Hans Andersson, skol- konsulenten Sven—Gustaf Edqvist, direktören Allan Elison, regissören Erling Ericsson, film- fotografen Ragnar Frisk, regissören Stig Hammar, fotografen Lennart Johansson, sek- reteraren Gösta Larsson, teckningslärar- kandidaten Veija Luukkonen, numera uni- versitetslektom Dag Nordmark, lektorn Sven Norlin, direktören Harry Persson, läraren i filmvetenskap Örjan Roth Lindberg, teck- ningsläraren Lars Sjögren, produktionsleda- ren Erik Sundh, skolkonsulenten Bo Söder- berg, fil. kand. Siv Thorsell, undervisningsrå- det John Ulne, regissören Karsten Wedel och producenten Ingrid Stenbeck samt den 14 januari 1972, räknat fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 juni 1972 redaktören Bo Heurling.

Luukkonen entledigades på egen begäran från sitt uppdrag den 27 mars 1972. I hennes ställe tillkallades studierektorn Roland Larsson.

Utredningen överlämnade den 17 decem- ber l970 sitt första betänkande, ”Samhället

och filmen”, del 1 (SOU 1970: 73). I detta betänkande ”Samhället och filmen", del 2. 1 redovisas frågor om samhällsstödda biogra- betänkandet redovisas frågor om film— och fer, filmstudios, barnfilm samt filmbran- tv-undervisning samt kortfilm. schen och tv.

Utredningen överlämnar härmed sitt andra Stockholm den 12 december 197 2. N. Erik Åqvist Torsten Bengtson Kjell Grede Bengt Göransson Göran Lindgren Sture Palm Harry Schein

/Gunnar Ekman Leif Larson

1. Utredningsuppdraget och dess fullgörande

1.1 Direktiven

I direktiven för utredningens arbete vilka innefattas i statsrådsprotokollet den 28 juni 1968 redogjorde dåvarande chefen för ut- bildningsdepartementet, statsrådet Palme, in- ledningsvis för 1963 års filmreform och syftet med denna. Han erinrade vidare bl. a. om de krav på en vidareutbyggnad av refor- men som rests i den allmänna debatten.

Av direktiven framgår att utredningen skall se över bl. a. filmundervisningen i sko- lorna samt kortfilmens situation. Härom anförs följande:

Frågan om filmdistributionen berör också den i läroplanerna för olika skolformer upptagna film- undervisningen. Denna kommer att ställa anspråk såväl på tillgång till värdefull och för ändamålet passande film som på lämpliga visningslokaler.

Ett annat väsentligt distributionsproblem föran- leds av kortfilmens situation. Kortfilmen får f.n. inte någon andel av biografernas biljettintäkter. Det finns ingen tillräcklig kommersiell motivering för vare sig distributörer eller biografägare att visa kortfilmer. Produktion av svenska kortfilmer har visserligen stimulerats genom filminstitutet, men resurserna härför är begränsade. Kortfilmerna kan f. n. nå en större publik i huvudsak endast genom televisionen och även denna väg är av formella och innehållsmässiga skäl öppen för endast ett begrän- sat urval filmer.

1.2. Utredningsarbetet 1.2.1 Allmänt

Utredningsarbetet har drivits i nära kontakt med personer och organisationer som är

verksamma inom de båda områden som behandlas i betänkandet. Samarbete och samråd har skett framför allt med två expert- grupper med sakkunskap, den ena på film- och tv-undervisning, den andra på kortfilm. I undervisningsgruppen har ingått företrädare för bl. a. skolöverstyrelsen, teckningslärarin- stitutet, universiteten, Svenska filmlårarför— eningen, Svenska kommunförbundet och Sveriges Radio. Kortfilmsgruppen har bestått av representanter för bl.a. de filmfackliga organisationerna samt Smalfilmsdistributö- rernas förening och andra branschorganisa- tioner.l

Experterna har inom sina olika områden gjort en kartläggning av nuvarande förhållan- den och lagt fram förslag till åtgärder. Kortfilmsexperterna har inte kunnat enas om ett gemensamt förslag. Från deras sida har redovisats tre olika promemorior, en från en grupp bestående främst av de filmfackliga representanterna, en från representanterna för Föreningfilmo och SoL-FILM samt en från företrädaren för kortfilmssektionen av Föreningen Sveriges filmproducenter.

Kap.6 har utarbetats av experten Bo

* Inbjudan att ingå i båda expertgrupperna utgick även till föreningen FilmCentrum som emel- lertid avböjt att delta. Föreningen uttalade att den ”med beklagande måste konstatera att de sedan länge ställda kraven på representativitet, medinfly- tande och kuIturpolitisk omprövning ännu ej till— mötesgätts av filmutredningen. Under dessa förhål- landen blir ovannämnda inbjudan minst sagt irrite- rande. En diskussion om delsektorer inom filmen blir självklart meningslös, för att inte säga onödig."

Söderberg. Den analys av mälprecisering m.m. som redovisas i kapitlet är närmast avsedd att utgöra ett diskussionsunderlag för film/tv-undervisningens framtida inriktning.

För att inhämta upplysningar om kortfil- men i Danmark har experterna Bo Heurling och Karsten Wedel gjort en studieresa till Köpenhamn.

För att få reda på omfattningen och inriktningen av filmanvändningen i film- och tv-undervisningen har utredningen gjort en enkät härom hos läns-AV-centralerna och de större kommunala AV—centralerna (bil. 2). I samråd med skolöverstyrelsen och kommun- förbundet har utredningen också gjort en enkät angående läromedel i film- och tv-kun— skap som finns i marknaden f. n. En förteck- ning häröver har upprättats (bil. 3). Vidare har utredningen gjort en enkät hos samtliga lärarhögskolor beträffande förekomsten av film/tv-undervisning i skolorna.

I fråga om filmförsörjningen för högre filmstudier och forskning och därmed sam- manhängande frågor om bl. a. deponering av filmer i filminstitutets filmarkiv har utred— ningen haft överläggningar med filmprodu- centföreningen och Sveriges filmuthyrare- förening.

Utredningen har tagit del av en Cl—uppsats av Erwin Bennedich m.fl., ”Filmundervis- ning på grundskolans högstadium”, som lagts fram i mars 1972 på institutionen för teater- och filmvetenskap vid Stockholms universi- tet. I uppsatsen redovisas resultaten av en lärarenkät med frågor bl. a. om hur filmun- dervisningen bedrivs i skolorna, dess form och innehåll samt lärarens möjligheter och personliga inställning till filmundervisning. En sammanfattning av resultaten bifogas betänkandet (bil. 4).

Utredningens expert Birger Stening har på utredningens uppdrag undersökt frågor om tull och mervärdeskatt vid införsel av film och teknisk filmutrustning (bil. 9).

Utredningen har tagit del av två Cl-upp- satser om kortfilm som getts ut våren 1972 vid institutionen för teater- och filmveten— skap i Stockholm.1

Vid ett ”stormöte” har ledamöter i utred-

ningen och utredningens kortfilmsexperter diskuterat kortfilmsfrågan med bl.a. med- lemmar i de filmfackliga organisationerna. Utöver vad som framgått av det föregående har utredningen eller dess sekretariat haft överläggningar eller andra kontakter med representanter för barnfilmkommittén, Dra- matiska institutet, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, FilmCentrum, Föreningen för filmregissörer inom svenska teaterförbun- det, Föreningen produktions- och inspel- ningsledare, Föreningen Sveriges filmljudtek- niker, skolöverstyrelsen, Stiftelsen Film- form, Svenska filminstitutet, Svenska film- lärarföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska studentfilmstudios centralsekreta- riat, Svenska teaterförbundets avdelning för filmfotografer, Sveriges biografägareförbund, Sveriges Radio, Sveriges smalfilmförbund, teckningslärarinstitutet samt universiteten i Stockholm och Uppsala.

Utredningen har hittills hållit 24 interna sammanträden. Härtill kommer arbetsut- skottets och sekretariatets sammanträden. Genom utrikesdepartementet har inhämtats uppgifter om film- och tv-undervisningen m. m. i andra länder (bil. 5).

Till utredningen har inkommit skrivelser från ämbetsverk, organisationer och enskilda personer i frågor som berörs av utrednings- uppdraget.

Utredningen har efter anmodan avgett följande remissyttranden:

(1) den 17 mars 1972 över en ansökan av Föreningsfilmo om statsbidrag till dess verksamhet under 1972, (2) den 27 april 1972 över en ansökan av Folkets Husföreningarnas Riksorganisa- tion om statsbidrag till centrala kostna- der för fortsatt verksamhet med sprid- ning av kvalitetsfilm, (3) den 27 april 1972 över en ansökan av

' Catharina Falkengård rn. fl., Svensk kortfilm, Nuvarande produktions- och distributionsförhållan- den. — Stockholm 1972 (stencil). AnnKatrin Age- bäck, "Interchange" och ”Sven-Erik”, En studie av två svenska kortfilmers produktions-, distributions- och visningsförhållanden. — Stockholm 1972 (sten- cil).

FilmCentrum om statsbidrag till för- eningens verksamhet under budgetåret 197 2/73,

(4) den 18 augusti 1972 över en ansökan av SoL-FILM om statsbidrag till dess verk- samhet under budgetåret 1972/73, (5) den 18 augusti 1972 över en ansökan av gruppen Film Samtal om statsbidrag till dess verksamhet.

I detta betänkande lägger utredningen fram förslag på två olika områden: film- och tv-undervisning samt kortfilm. Som skäl för att redan nu redovisa förslagen i ett delbe- tänkande vill utredningen i första hand framhålla behovet och angelägenheten av reformer på de berörda områdena. Utred- ningen avser att härefter avge dels ett be- tänkande som innefattar bl.a. en system- teoretisk analys av den svenska filmbran- schen, dels ett slutbetänkande.

1.2.2. Smalfilmsutredningen

Inom ramen för sitt uppdrag som sakkunnig inom utbildningsdepartementet avgav Harry Schein (smalfilmsutredningen) ijuni 1972 ett betänkande rörande distributionen av smallem (Ds U 197219). 1 betänkandet skisseras en organisation för smalfilmsdistri- bution m. m. I första hand avser organisatio- nen att förbättra försörjningen av undervis- ningsr'ilm o. d. Härutöver skall den fylla vissa funktioner som berör barnfilm och s.k. fri kortf11m.

Smalfilmsutredningen föreslår att det in- rättas en ”filmcentral”. Dess viktigaste upp- gift skulle vara att komma tillrätta med bristerna inom smalfilmsdistributionen, främst genom dokumentation och katalogi- sering, aktiv information och marknadsfö- ring, kompletterande insatser inom den fysis- ka distributionen samt import och export. Det förutsätts att uppgifterna kan komma att vilgas när statsmakterna tar ställning till filmu:redningens betänkande.

Filmcentralen föreslås bli en stiftelse med stater som huvudman. Det anges emellertid alterrativa administrativa lösningar. Vissa

delar av centralens verksamhet skall enligt förslaget vara självfinansierande, andra be- kostas med statsmedel.

Smalfilmsutredningens betänkande har re- missbehandlats och ärendet bereds f. 11. inom utbildningsdepartementet. Filmutredningen har inte haft betänkandet på remiss. Vid remissen uttalade departementet att de delar av förslagen som berör filmutredningens arbetsområde kommer att behandlas i ett sammanhang i samband med beredningen av filmutredningens betänkanden. Remissin- stanserna bör därför, framhålls det, kon- centrera sig på de delar av smalfilmsbe- tänkandet som rör läromedelssidan.

Filmutredningen har i förevarande delbe- tänkande anledning att gå in på smalfilmsbe- tänkandet bara i den mån det '" kan ha relevans för det som tas upp i delbetänkan- det, dvs. film/tv-undervisning och kortfilm. I det följande berörs smalfilmsutredningens förslag i vissa sammanhang. Utredningen tar på olika sätt ställning till en del av förslagen. Sålunda godkänns i princip tanken på en filmcentral för att lösa vissa uppgifter beträf- fande film/tv-undervisningen och kortfilm. Utredningen vill emellertid betona att dess ställningstagande till smalfilmsbetänkandet är begränsade till dessa båda områden.

Film- och tv—undervisning

2. Inledning

Som framgått ovan berörs i direktiven ifråga- varande del av utredningens uppdrag som ”den i läroplanerna för olika skolformer upptagna filmundervisningen”. Frågan tas upp närmast i anslutning till filmdistn'bu- tionen och direktiven tar som synes sikte på dels filmen, dels skolan. Tv nämns inte, inte heller undervisning utanför skolan.

I de gällande läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan behandlas numera ge- nomgående både film och tv. Jämfört med tidigare läroplaner har tv-momentet fått stör- re omfattning. Det har också skett en för- skjutning från de traditionella estetiska och historiska perspektiven till massmedieaspek- ter. Denna utveckling avspeglas i viss mån i läromedlen på området liksom i den lärarut- bildning som förekommer.

Utredningen har utgått från att även tv-undervisning skall tas upp. I filmundervis— ningen bör filmen behandlas ur olika syn- punkter: estetiska, historiska, upplevelsemäs— siga och som massmedium.

I begreppet film/tv-kunskap innefattar ut- redningen undervisning med olika metoder —— praktiskt och teoretiskt — om film och tv sett ur olika perspektiv. I vissa fall — t. ex. i förskola och fritidshem — läggs större vikt vid sådant som film som uttrycksmedel, upplevelse och fritidssysselsättning.

Utredningens förslag i detta betänkande bygger liksom det första betänkandet (1970) på nuvarande förhållanden på det tekniska

området. En betydande teknisk utveckling pågår visserligen på videoområdet, i fråga om kassett-tv, kabel-tv och super 8-film m.m. Den kommer troligen att medföra stora förändringar inom film/tv-undervisningen. Redan idag erbjuder videotekniken stora fördelari det praktiska filmarbetet.

Av allt att döma återstår dock ännu ett antal år innan de tekniska nyheterna är färdiga att tasi bruk i stort. Utredningen har därför ansett det saknas anledning att frångå den utgångspunkt i dessa frågor man hade i det förra betänkandet, så mycket mindre som den tekniska utvecklingen inte torde göra de investeringar eller andra åtgärder som nu föreslås föråldrade.

Utredningen anser vidare att film/tv—un- dervisningen inte bör ses som enbart en ungdomsskolans angelägenhet. Förskolan — daghem och lekskolor — samt fritidshem har också en viktig uppgift att fylla liksom ungdomsorganisationer, föreningsliv, fritids- verksamhet och vuxenutbildningen. Tyngd- punkten i utredningens överväganden ligger på grundskolan och gymnasieskolan. Meri utredningen går också utanför skolans ram.

I ett särskilt aVSnitt behandlar utredningen den viktiga frågan om lärarutbildningen på området. I anslutning härtill har utredningen ansett sig böra kortfattat gå in också på högre filmutbildning och forskning främst i den mån den har betydelse för eller i övrigt anknytning till lärarutbildning.

Film och tv som läromedel (AV-hjälpme- del) har utredningen i princip ansett falla utanför utredningsuppdraget. Dessa frågor är en del av det allmänna läromedelsområdet som har behandlats av läromedelsutred- ningen (SOU 1971: 91) och smalfilmsutred- ningen. Några skarpa gränser går emellertid inte att dra. Det är inte heller fråga om någon gränsdragning: använder man film som hjälpmedel finns det anledning att också integrera synpunkter om t. ex. filmen som språk. Utredningen har sålunda tagit med även frågor om undervisning med film i sammanhang där det fallit sig naturligt.

3. Frågans tidigare behandling

Skolfilmsverksamhet, dvs. att använda film som läromedel i skolorna, har rätt gamla anor i Sverige. Redan i början av 20-talet började sådan verksamhet i Stockholm i skoldirektionens regi. Sverige uppnådde snart en ledande ställning på området där f. ö. SF: s skolfllmsavdelning var en av pion- järerna.

Efter andra världskriget växte i flera län- der fram tanken på att skolan skall ge undervisning om filmmediet och inte bara använda det som hjälpmedel i andra ämnen. Man närmade sig i allmänhet problemet från två rätt olika infallsvinklar. En opinionsrikt- ning — den estetiska — hävdade betydelsen av filmen som konstart. En annan — den protektionistiska — hade nära samband med den s. k. barnfilmsrörelsen och ville komplet- tera censur och andra skyddsåtgärder inför film och tv med en undervisning som man gärna vill ge en etisk och smakfostrande riktning.

Ingen av dessa opinionsriktningar kom att dominera diskussionen i Sverige. Visserligen började man under 50-talet utgå från att filmen som konstart hade blivit så betydelse- full att skolan måste ägna uppmärksamhet åt den parallellt med undervisningen om t. ex. litteratur, bildkonst och musik. Samma atti- tyd till filmstudiet, sammanhängande med konstnärliga kriterier, smakfostran etc., av- speglades i t.ex. direktiven till gymnasieut- redningen i början av 60-ta1et. Där sade man

bl. a. — med direkt hänsyftning på filmen — att man borde undersöka ”huruvida det under 1900—talet har tillkommit några nya former för konstnärligt uttryck som skolan bör ägna intresse”.

En viss fackdiskussion förekom också om möjligheterna att förebygga inte önskvärda filmeffekter på barn och ungdom genom filmundervisning som ett komplement eller alternativ till filmcensurens negativa funk- tion. (Jfr bl.a. filmcensurutredningens slut— betänkande, SOU 19691 14.)

Redan under 50—talet trängde en annan uppfattning fram som inte tog sikte på att vare sig motarbeta filmverkningar eller ge en filmestetisk skolning. Man framhävde i stäl- let filmens betydelse för information och opinionsbildning. I undervisningen borde man se på filmen som språk snarare än som konstart, tyngdpunkten borde läggas på kommunikationsaspekten. Den uppfatt- ningen låg till grund för att man sedermerai läroplanerna förlade filmundervisningen främst till det man såg som det centrala kommunikationsämnet, svenska.

Tv: s genombrott i slutet av 50—talet ak- tualiserade ytterligare behovet av undervis- ning om de audivisuella massmedierna. Sam- tidigt stod skolväsendet inför en reform. Det blev naturligt att man vid arbetet med läroplaner både för nya grundskolan och för de gymnasiala skolformerna förutsatte att det skulle finnas undervisning om film och tv.

Den första filmundervisningen utgick från studentfilmstudios i Uppsala och Lund. Många av de lärare som hade varit medlem- mar under sin studietid införde i sin under- visning filmkunskap, huvudsakligen med es- tetisk inriktning.

Någon samordning fanns inte och lärarna hade stora problem att få tag på lämpliga filmer och lämpligt material. I början av 60-talet började man mera allmänt inse behovet av filmundervisning.

En rekommendation från Nordiska kultur- kommissionen 1961 om att filmkunskap borde ingå i undervisningen ledde till att skolöverstyrelsen (SÖ) erbjöd skolorna äm- net som försöksobjekt. Försök med filmun- dervisning — som i en del fall innefattade filminspelning — förekom vid några skolor omkring 1960.!

1961 tillsatte Sö i samråd med gymnasie- utredningen en arbetsgrupp för planläggning och ledning av försök med filmkunskap. Försöken utfördes i högsta ringarna i tre skolor. Under 60-talets första år förekom också på sina håll länsstudiedagar i filmun- dervisning.

Fortbildning av lärare i film/tv-kunskap startade i form av studiedagar och kortare sommarkurser i början av 60-talet. Från 1965 har kurserna skett i SÖ: s regi.

Under de första åren höjdes många röster för att filmundervisningen skulle bli ett eget ämne på schemat. Det ansågs dock inte möjligt att genomföra. Dessutom hade film- undervisningen så många beröringspunkter med andra ämnen att den ansågs utgöra ett lämpligt integreringsobjekt.

1962 blev filmundervisning obligatoriski grundskolan. Läroplanen för grundskolan 1962 (Lgr 62) behandlade dock film- och tv-kunskap i mycket begränsad omfattning. Inte heller läroplanen för gymnasiet 1965 berörde film/tv i någon större utsträckning. Något hårdare accentuerad var filmkunska- pen i 1965 års läroplan för fackskolan.

Fr.o.m. läsåret 1970/71 infördes 1969 års läroplan för grundskolan (Lgr 69) i vissa årskurser. Den skall vara helt genomförd fr.o.m. läsåret 1972/73. För gymnasiesko—

lan som innefattar förutvarande gymnasiet och fackskolan gäller också numera en ny läroplan (Lgy 70). I de nya läroplanerna har undervisning om film/tv fått en starkare ställning än förut.

Vid sidan om den teoretiska film/tv-un- dervisningen förekom tidigt praktiskt filmar- bete. Som nämnts gjordes försök med filmin- spelning i skolan omkring 1960. De nya läroplanerna ger större möjlighet än förut till sådant arbete. Under senare år har också redovisats flera resultat av barns och ung— domars filmskapande. Försöksverksamhet har förekommit även med handikappade barn.

De åtgärder som vidtogs för utbildning av lärare i filmkunskap begränsades tidigare i stort sett till insatser inom fortbildningen. Som framgått har det sålunda bedrivits kursverksamhet angående film och tv. Nume- ra ges också reguljär undervisning i ämnet, framför allt vid teckningslärarinstitutet. Möj- ligheter till undervisning finns också vid bl. a. universiteten.

Vid lärarhögskolorna förekom tidigare un- dervisning om film/tv/massmedier i rätt liten utsträckning eller inte alls. Någon plan för undervisningen fanns inte och dess omfatt- ning och innehåll varierade starkt.

På teckningslärarinstitutet infördes utbild- ning om film och tvi större skala 1968.

1962 ordnade Kursverksamheten vid Upp- sala universitet en sommarkurs i filmunder- visning för intresserade studenter och lärare. Den upprepades i internatform 1963 och 1964. Under senare år har SÖ genom fort- bildningsinstituten själv svarat för kurserna som varit på en vecka. Intresset från lärarhåll har varit stort: till ett 30-tal platser varje år har funnits hundratals sökande.

1968 ordnade SÖ den första 5. k. pilotkur- sen. Denna kurstyp innebar att lärare som tidigare gått igenom en fortbildningskurs träffades och utbytte erfarenheter från un-

' Försöksverksamhet i Österåker 1959—60 resul- terade f.ö. i en lic. avhandling: Sven Norlin, Förortsungdom och film. — Lärarhögskolan i Steglåholm, Pedagogisk-psykologiska institutionen. —1 6.

dervisningen på skolorna. Deltagarna gavs dessutom möjlighet att själva göra film.

Även Stockholms skoldirektion har ord- nat kurser i filmundervisning för lärare.

Universitetsundervisning om film och tv startade 1966. Det var universitetet i Lund som började. 1969 inrättades en professur i filmforskning vid Stockholms universitet. Numera ges akademisk utbildning i film- och massmediekunskap på ett flertal universitets- orter.

Vissa möjligheter för blivande lärare att studera film på universitetsnivå har funnits också utanför den reguljära universitetsun- dervisningen. Kursverksamhetens filmkurser har redan nämnts. I Uppsala och Umeå fanns vidare ett-betygsundervisning i filmkunskap i Kursverksamhetens regi. Sedan några år har sådan undervisning ordnats av Kursverksam- heten i samarbete med studentfilmstudion där och med ekonomiskt stöd av filminstitu- tet. Även annan serviceverksamhet för film- studerande har förekommit vid Kursverk- samheten i Uppsala liksom tidigare vid de tre övriga kursverksamheterna inom folkuniver- sitetet. Nämnas bör också bl. a. studentfilm- studios och andra filmstudios, folkhögskolor och studiecirklar.

Vid sidan om bristen på utbildade lärare innebar från början den dåliga tillgången på filmer och andra hjälpmedel stora svårigheter för film/tv-undervisningen. Dessa blev inte mindre av att undervisningen var integrerad i olika ämnen och fördelad på olika stadier. Läroplanerna gav inte mycket vägledning om undervisningens omfattning och konkreta uppläggning. Någon läromedelstradition att bygga på fanns inte heller. Läromedelspro— duktionen kom därför igång långsamt. Till det bidrog också att många läromedelspro- ducenter saknade erfarenhet av filmmediet.

Filmanskaffningen var det största proble- met. l utredningar som Sö presenterade 1964 och 1968 påpekades bristen på alla slags filmer och behovet av katalog över de olika filmuthyrarnas filmer.

En viktig insats för filmförsörjningen gjor- des av folkuniversitets filmbyrå i Uppsala. Den tillkom 1966 som en fortsättning på

den filmverksamhet som länge bedrivits av kursverksamheterna vid olika universitet. Filmbyrån försåg ursprungligen skolan med språkfilmer. Under 60-talet utökades reper- toaren med filmer för filmkunskap.

Även filminstitutets landsortsvisningar har varit av betydelse för skolornas filmförsörj- ning. Som redovisats i utredningens första betänkande ordnar institutet särskilda vis- ningar i landsorten av kvalitetsfilm sedan flera år tillbaka. F.n. visas 12 filmer i 24 orter. Samarbete har etablerats med skolor, kommunala myndigheter och bildningsorga- nisationer. Särskilda skolföreställningar på skoltid ordnas i ca hälften av orterna.

De samhällsstödda biograferna bör också framhållas. (Jfr utredningens första betän- kande s. 13 ff.) Försöksverksamhet med samhällsstödda biografer för visning av kvali- tetsfilm började i slutet av 60-talet. Skol- filmsverksamhet har bedrivits i alla biografer- na, och många skolor använder sig av dem för undervisningen i filmkunskap. I början av 1970 startade folketshusrörelsen visnings- verksamhet för kvalitetsfilm på ett antal platser, "Bio Kontrast”. Även denna verk- samhet har haft god kontakt med skolorna och utnyttjats för Skolfilmsverksamhet, Ut- redningens majoritet föreslog i nämnda be- tänkande stimulansbidrag till inredning och utrustning av biografer eller andra lokaler för kvalitetsfilm. I betänkandet framhölls att skolorna kunde ha stor användning för dem i bl. a. sin filmundervisning.

Andra insatser för skolornas försörjning med hjälpmedel för film/tv-undervisning har i olika hänseenden gjorts från bl. a. film- branschens sida, från filmstudios, Film- Centrum och barnfilmkommittén.

På grund av bristen på filmer och annat material lämpat för film- och tv—undervis- ningen fick radio och tv stor betydelse för ämnets introduktion i undervisningen.

1962 producerade Sveriges Radio de förs- ta tv-programmen i filmkunskap. På fram- ställning av SÖ producerades nya sådana

' F.n. bedrivs Bio-Kontrast-verksamhet på ett 70-tal orter.

program 1968 med tanke på den påtagliga bristen på material och utbildade lärare. Programmen var försedda med handlednings- material.

Tillgången på tryckt material var i ett tidigare skede mycket begränsad. Det fanns visserligen ett rätt stort antal boktitlar men dessa var inte tillgängliga för undervisning i någon större omfattning. Detsamma gällde handledningar o. d. som gavs ut framför allt av filminstitutet och folkuniversitetet.

Förhållandena förbättrades med åren. Till skolföreställningarna i landsorten har filmin- stitutet sedan flera år tillbaka framställt studiematerial som följer med filmerna. 1 materialet ingår även handledning för lärar- na. Folkuniversitetets filmbyrå började 1959 ge ut en s.k. filmkunskapsserie. Tanken var att varje år ge ut elevmaterial och lärarhand- ledningar till minst två tre filmer, både kända verk och filmer aktuella på den ordinarie biorepertoaren.

Även den tekniska utrustningen för film/tv-undervisningen lämnade mycket öv- rigt att önska när ämnet introducerades. Det gällde särskilt de laborativa inslagen.

4.1 Undervisningens innehåll och omfatt- ning

4.1.1 Grundskolan och gymnasieskolan 4.1.l.1 Analys av läroplan för grundskolan

Film- och tv-undervisning skall enligt Lgr 69 förekomma i svenska och teckning. Det kan också ingå i tillvalsämnet konst samt i fritt valt arbete. Film och tv nämns vidare i de allmänna anvisningarna för orienteringsäm- nena.

Svenska. I beskrivningen av målet för undervisningen i svenska sägs bl. a. följande:

Undervisningen i svenska skall avse de grundläg- gande färdigheterna att lyssna, se och tala, läsa och skriva. Varje elev skall utveckla sin förmåga att förstå och ta ställning till vad han hör, ser och läser samt att uttrycka sig enkelt och klart i tal och skrift. Undervisningen bör tillgodose det dagliga livets krav, medverka till en vidgad allmän oriente- ring och skapa ökade förutsättningar för personlig utveckling och för gemenskap och samarbete.

Målbeskrivningen är inte koncis utan mera allmänt resonerande. De citerade meningarna får dock sägas innehålla formuleringar som kan omfatta också ämnets film- och tv-mo- ment.

Huvudmomenten är i stort sett samlade under rubrikerna Tala, Läsa, Skriva, Språk- iakttagelser och övningar samt Språken i de nordiska länderna. Dessa återkommer för varje stadium. Under rubriken Läsa finns fr. o. m. lågstadiet nämnt ”Stillbild, film och

Erfarenheter och utvärdering av nuvarande ordning

television som förmedlare av upplevelse och information”. Enligt utredningens mening vore det önskvärt med en mera funktionellt utformad momentbeskrivning där stillbild, film och tv fick en naturligare plats.

I anvisningar och kommentarer påpekas att film och television förmedlar en stor del av den infomation och de upplevelser, som formar vår bild av omvärlden. Syftet med undervisningen är därför att vidga elevernas förmåga att uppleva och förstå och att kritiskt bedöma vad de tar del av. De

bör också få tillfälle att utnyttja sina kunskaper om dessa media genom egna uttrycksövningar.

Detta är i stort sett allt som sägs i kursplanen om film och tv.

I ett antal häften, supplement, konkretise- ras och utvidgas kursplanernas anvisningar för de olika ämnena. Vidare ges i en del fall förslag till planering av moment.

Supplementet för svenska innehåller inte några förslag som preciserar omfattningen av film/tv-undervisning i förhållande till andra moment inom ämnet. Enligt målbeskriv- ningen bör undervisningen

- ge medvetenhet och aktuell kunskap om dessa mediers ställning och om individens situation som mottagare av det budskap som förmedlas utveckla elevernas förmåga att uppleva, tolka, uppfatta och självständigt bedöma mediernas budskap göra eleverna medvetna om hur film och tele- vision iakttar och gestaltar verkligheten, flyr från verkligheten och skapar en ny verklighet ge intresserade elever möjlighet att själva formu- lera ett budskap i något av medierna.

Därefter följer praktiska råd rörande sam- tal och diskussioner, skapande verksamhet, samordning och samverkan.

Utgångspunkt för samtal och diskussioner bör vara elevernas iakttagelser, upplevelser och reaktioner när de ser en film eller ett tv-program, påpekas det. Man bör även göra en jämförande analys mellan de båda medier- na. Avsnittet om skapande verksamhet be- handlar ”intresserade elevers egna försök att uttrycka sig i en film”. Det framhålls att möjligheten att göra filmreportage bör upp— märksammas, bl. a. som en form av redovis- ning i anslutning till arbetet i övrigt.

Teckning. I målbeskrivningen sägs bl. a.:

Undervisningen i teckning skall tillvarata elever- nas lust att uttrycka sig i bild och inriktas på att allsidigt utveckla deras skapande förmåga. Den skall därvid ge dem möjlighet att fritt gestalta sina iakttagelser och erfarenheter och att utveckla en personlig känsla för form och färg. Undervisningen skall vidare ge kunskap och färdighet i bildfram- ställning och bildtolkning samt söka klarlägga bildens funktioner i skilda sammanhang.

Målbeskrivningen kan inte anses vara till- räckligt exakt. Kunskapsmål, färdighetsmål och attitydmål varvas med varandra i en allmänt resonerande löpande text. Film- och tv-kunskap utpekas inte i målet utan ingår i begreppet bild vid sidan av andra material och tekniker.

Det huvudmoment på lågstadiet där lärar- na torde anse det naturligt att utnyttja film är Iakttagelseövningar: Miljöiakttagelser i samband med undervisningen i hembygds- kunskap. — Övningar att i bild och ord uttrycka det upplevda.

Ett av huvudmomenten på mellanstadiet är Skapande verksamhet utgående från ele- vernas spontana uttrycksbehov och skapande verksamhet samordnad med undervisningen i övrigt. Film och tv finns inte med i uppräk- ningen av bildframställningsmetoder under detta huvudmoment. Under huvudmomentet lakttagelseövningar och estetisk orientering står bl.a.: ”Samtal utifrån elevernas eget skapande och från aktuellt bildmaterial för- medlat av press, television, film och utställ- ningar.”

På högstadiet finns huvudmomenten Bild-

framställning och bildkommunikation, Miljö- kunskap, Formlära med färgkunskap och materialkännedom samt Estetisk orientering. Film och tv torde kunna ingå som teknik och material för bildframställning och bild- tolkning i alla huvudmomenten. Men det är bara i två av dem som medierna utpekas direkt. Det är i Bildframställning och bild- kommunikation — där det talas om studium av bilder som förmedlare av information och upplevelse och om bedömning av bildfram- ställningar i böcker, tidningar, reklamtryck, film och tv — samt i Estetisk orientering, som tar upp filmen, radion och tv som konstnärliga uttrycksmedel.

Konst. [ målbeskrivningen sägs följande:

Undervisningen i konst har till uppgift att utveck- la elevernas förutsättningar att uppleva och förstå olika konstnärliga uttrycksformer. Den skall bereda eleverna tillfälle att ge utlopp för fantasi och skaparlust i för dem meningsfulla enskilda och gemensamma aktiviteter för att efter hand tillägna sig ökad insikt om egna möjligheter att uttrycka sig på konstnärliga områden. Arbetet skall vidare inriktas på att förmedla någon insikt i olika konstarters begreppsmässiga gninder och tidigare utveckling samt ökad medvetenhet om de estetiska värdenas betydelse i individens och samhällets liv. Det skall stimulera till en fortlöpande och aktiv kontakt med kulturell verksamhet i det nutida samhället.

Film- och tv-kunskapen utpekas inte hel- ler här i målet utan ingår i begreppet konstnärliga uttrycksformer vid sidan av andra bildmedier.

Ämnet har ett övergripande huvudmo- ment, Skapande verksamhet och gestaltande utifrån givna förutsättningar med olika ut- trycksmedel, såsom bild, ord, ton och rörel- se. Därefter följer en uppräkning av delmo- ment/aktiviteter, grupperade efter uttrycks- medel. Det första delmomentet är relevant för film- och tv-kunskap: Bild och miljö: Bild-, form- och miljöstudium, bild- och föremålsframställning, miljögestaltning.

Arbetsområdesmetodiken har också kon- kretiserats i huvudmomenten Planering, För- verkligande samt Förmedling till åhörare och åskådare. Dessa rubriker beskriver samtidigt en enkel kommunikationsmodell. Filmpro- duktion borde alltså kunna vara en naturlig

aktivitet i ämnet. Det sista huvudmomentet beskriver kommunikationsmodellens feed- backmekanism: I samband med planering, förverkligande och förmedling: Analys, expe- riment, diskussion, tolkning, ställningstagan- de. Redogörelser för intryck och erfarenhe- ter, samtal om utvecklingsmöjligheter.

I anvisningar och supplement ges vissa synpunkter på fotografering och filmning.

Fritt valt arbete. Detta syftar till att ge eleverna möjlighet att inom skolans ram — vid sidan av arbetet i obligatoriska ämnen och tillvalsämnen — ”ytterligare odla sina intressen i samband med utvecklingsfräm- jande aktiviteter”. Arbetet kan gå ut på studieuppgifter eller hobbybetonade fritids- sysselsättningar. Film och tv nämns i båda kategorierna. Eleverna bör, sägs det, få ta del av och övas i alla de aktiviteter som leder fram till en färdig film.

Orienteringsämnen. Kursplanerna för orienteringsämnena föranleder vissa kom- mentarer i fråga om behovet och använd- ningen av film och tv i undervisningen.

I de allmänna anvisningarna understryks det väsentliga i att studierna väcker elevernas intresse för att på egen hand inhämta kun- skaper genom direktstudium i den omgivan- de verkligheten och med hjälp av de kun- skapskällor som står den vuxne till buds, t. ex. tidningar, böcker, radio och tv.

Enligt utredningens mening borde man här ta med också filmen. Anvisningarna kan nämligen sägas övergripande gälla också orienteringsämnena, och det är kanske för att film och tv inte finns med i inledningen som de ofta saknas i de olika ämnesavsnit- ten. Ev. inbegrips dock filmen när det talas om att möjligheterna varierar från stoffenhet till stoffenhet att ”låta eleverna i bild och form, ton och rörelse uttrycka iakttagelser, erfarenheter och upplevelser”.

Man påpekar vikten av kontinuitet och konsekvens i färdighetsträningen, t. ex. i att ”nyttja stillbild, film, radio och television som förmedlare av upplevelse och informa- tion”. (Jfr ovan under svenska.) Inte heller detta övergripande krav följs upp inom de olika ämnena.

En undersökning i vad mån det tas hänsyn i orienteringsämnena till medier som film och tv ger följande resultat.

I religionskunskap påpekas att tv, radio, dagstidningar och tidskrifter är nödvändiga hjälpmedel i arbetet. Att också filmen skulle kunna vara användbar, t. ex. genom att förmedla intryck från bl. a. främmande reli- gioner och främmande religiösa miljöer, är inte beaktat.

Genom inriktningen mot elevernas närmil- jö är hembygdskunskap väl lämpat för an- vändning av film och filmkamera. De nämns dock inte isammanhanget. Helt allmänt talas om teckning, målning, modellering och ”an- nat skapande manuellt arbete”. Detta är f. ö. ett huvudmoment. Däremot nämns filmer som ett lämpligt illustrationsmaterial vid undervisning om internationella förhållan- den. Här är en komplettering lämplig.

Utgångspunkten för undervisningen i sam- hällskunskap bör enligt anvisningarna vara ”det som har samband med elevernas egen värld”. Därvid kan man börja med ett studium av ”konkreta situationer i närsam- hället”. Hur dessa skall dokumenteras upp- ges inte. Ett naturligt sätt är att använda kamera, inte minst filmkamera. Detta påpe- kas inte heller under Arbetssätt och lärome- del.

På tal om läromedel i historieunder- visningen sägs att konkretion och tidsfärg kan åstadkommas genom användning av bild- och ljudmaterial och att konstverk och samtida bilder därvid är av stort värde. Det hade varit på sin plats att nämna att det numera finns en hel del historiska filmer för undervisningsändamål.

I geografi nämns bara ”bilden”, sannolikt stillbilden, som ett lämpligt läromedel. Här är det ändå naturligare att referera till filmen som läromedel eftersom eleverna sällan har möjlighet att besöka de områden som stude- ras. Filmen bör också ha sin plats vid redovisning av exkursioner och studiebesök.

Studiet av ljus och ljud kan enligt anvis- ningarna i naturkunskap göras i anslutning till elevernas egna erfarenheter vid experi- ment med speglar och linser som i sin tur

kan leda fram till ett elementärt studium av optiska instrument. Dessa exemplifieras med kamera och kikare. Man kunde också tagit med filmkameran. I varje fall är filmkamera ett lämpligt läromedel för dokumentation av ”elevernas egna iakttagelser av verkligheten” som framhålls som grundvalen för undervis— ningen i ämnet.

Samma synsätt kan anläggas för biologi. Det rekommenderas att varje biologilärosal utrustas med en småbildsprojektor och har tillgång till bandspelare. En hänvisning till den naturliga användningen även av filmpro- jektorer är önskvärd.

Kemi och fysik är de enda naturoriente— rande ämnen som uttryckligen tagit med filmen bland läromedlen. Det talas om att modern apparatutrustning behövs för visning av film, filmslingor och diabilder.

Elevernas erfarenheter och intryck från den praktiska yrkesorienteringen bör redo- visas i någon form. Det framhålls att erfaren- heterna kan läggas till grund för skriftliga eller tecknade redogörelser, föredrag, inter- vjuer m. m. i både svenska och andra ämnen. Att kameran och särskilt filmkameran här kan få ett mycket passande användningsom— råde finner utredningen självklart.

Supplementhäftet för orienteringsämnena upptas till större delen av förteckning över arbetsområden och exempel på sådana. Här kan man skönja stora möjligheter till olika slags användning av film och tv i undervis- ningen.

När det gäller praktiska erfarenheter av film/tv-undervisningen i skolorna finns vissa synpunkter på Lgr 69 samt undervisningens innehåll och omfattning i den tidigare om- nämnda lärarenkäten (se 5. 8 och bil. 4). Undersökningen gäller som synes grundsko- lans högstadium. Resultaten torde dock ha sin betydelse även för skolan i övrigt.

Beträffande Lgr 69 framgår av enkätsva- ren att de flesta lärare (82 %) anser att de inte kan följa rekommendationerna i läro- planen tillfredsställande. De flesta är också missnöjda med innehållet. De tycker att det saknas konkreta och utförliga anvisningar om hur undervisningen skall bedrivas och att

det är svårt att omsätta de teoretiska anvis- ningarna ipraktiken. Huvuddelen av lärarna kan tydligen inte realisera läroplanens mål- sättning.

Som orsaker härtill anges främst bristen på utbildning, otillräcklig tid för undervis- ningen samt brist på studiematerial och ekonomiska resurser i skolan. Många hänvi- sar också till att läroplanen har en alltför ambitiös målsättning. Över hälften tycker att målsättningen är svårtolkad.

95 % av de tillfrågade säger sig inte ha fått någon information från SÖ om filmkunskap utöver riktlinjerna i läroplanen. De har också i mycket liten utsträckning själva tagit kon- takt med SÖ.

I fråga om undervisningens innehåll anser de flesta att filmen som påverkningsfaktor är det viktigaste. Det är också det moment som de undervisar mest i. Svensklärarna tar upp aktuella filmer i rätt liten utsträckning, praktiskt filmarbete ändå mindre. Tecknings- lärarna fäster större vikt vid filmens kom- munikationsaspekter. Praktiskt filmarbete ingår som en väsentlig del i deras undervis- ning liksom tecknad film.

Det framgår att det i huvudsak är svensk- lärare som undervisar i filmkunskap. Den mest omfattande undervisningen tycks bedri- vas av svensklärare i årskurserna 8 och 9. Teckningslärarna undervisar mest i årskurs 7. Den enskilde lärarens eget intresse tycks ofta avgöra om eleverna får någon undervisning alls och vad den i så fall innehåller.

Utredningen vill sammanfattningsvis fram- hålla följande. Film/tv—kunskapen i svenska har inte blivit tillräckligt beaktad när det gäller målbeskrivning och allmänna riktlinjer. Huvudproblemen ligger emellertid här på annat håll — bl. a. lärarutbildning och utrust- ning. Mot den målsättning som angetts för undervisningen i momentet har utredningen i stort sett inte något att invända.

Inte heller i teckning och konst har film/tv-kunskapen fått en tillfredsställande behandling. Det har redan påpekats att målbeskrivningarna i dessa ämnen inte är exakta och att film/tv-momentet inte utpe-

kas särskilt i målet. ! fråga om konst och fritt valt arbete som är tillvalsämnen kan f. ö. nämnas att ämnenas konstruktion lett till att bara ett fåtal elever kan välja dem.

Som framgått av läroplansanalysen saknas i stor utsträckning förslag till planering av själva undervisningen. Detta upplevs som en stor brist av många lärare. Utredningen anser det angeläget att läroplanen ger mer av praktiska råd och konkreta anvisningar om hur undervisningen skall genomföras.

I stort sett beaktar läroplanen inte elever- nas möjligheter att vid t. ex. redovisningen av sina kunskaper i orienteringsämnen använ- da kamera och filmkamera. Inte heller an- vändningen av filmen som läromedel har fått sin tillbörliga plats. Överhuvudtaget saknas i behandlingen av orienteringsämnena medve- tenhet i fråga om tv:s och särskilt filmens användbarhet.

4.l.l.2 Analys av läroplan för gymnasie- skolan

Film- och tv-undervisning skall enligt Lgy 70 ingå i svenska, samhällskunskap, teckning, estetisk specialisering, samt konst- och mu- sikhistoria. Det är också förutsatt att film/tv skall kunna tas upp i dramatik.

”Eeven i centrum” är en marginalrubriki läropLanens inledande, övergripande avsnitt ”Mål och riktlinjer”. Här sägs bl. a. att skolan skall ge eleven sådana färdigheter, kunskaper, vanor, attityder och värderingar som främjar hans personliga utveckling. I fortsättningen beskrivs utförligt vad detta innetär. De konkreta nyttobetonade syn— punkterna överväger. Den estetiska skol- ningen nämns bara i förbigående.

Virten av att eleverna får möjligheter att utvedcla sitt känsloliv betonas. De skall kunm fördjupa sina kontakter med konst, litteritur, musik och natur samt stimuleras till sådana former av fritidsverksamhet som friluftsliv, idrott och gymnastik, sång och musil, teckning och målning, slöjd samt fri hobb/verksamhet av annat slag. Särskilt vik- tigt å att de får tillfälle till engagemang för estetiska frågor och egen skapande verksam- het.

Detta är i stort sett allt som sägs om det estetisk-upplevelsemässiga och kreativa insla- get i undervisningen. Flera konstarter och uttrycksmedel nämns — inte film och tv. Detta är enligt utredningens mening ett förbiseende som inte bör upprepas i en kommande kursplanerevision.

Först i en redogörelse för olika verksam- hetsformer nämns uttryckligen film och tv och här snarast som läromedel, inte som föremål eller ämnesområden för undervis- ning. Film, radio och tv bör planmässigt utnyttjas i undervisningen, framhåller man. Det är en så vittsyftande rekommendation att den borde avspeglas i flera sammanhang i Mål och riktlinjer. Film och tv — massme- dierna överhuvudtaget — bör t. ex. nämnas när man talar om önskvärdheten av att eleverna utvecklar ett kritiskt betraktelsesätt inför kunskaper och information som er- bjuds dem.

På flera ställen betonas vikten av att eleven får ta ställning till problem i samhället och världen i stort. Filmen har här betydelse inte bara som ”färdig” information om olika förhållanden utan också som ett medel att ”samla den erforderliga informationen, att tolka och värdera den, att planera det egna arbetet och slutligen att redovisa arbetsresul- tatet". I detta och andra fall bör enligt utredningens mening film och tv uttryckli- gen tas med i beskrivningen.

En analys av nästa nivå i läroplanen, Allmänna anvisningar, ger ett liknande resul- tat för film/tv: s del. Klara förslag omväxlar med vaga antydningar och underlåtenhet att beakta dessa mediers roll.

Ett avsnitt om läromedel däremot vittnar om medvetenhet om filmens och tv: 5 bety- delse. Det motiverar att ta större hänsyn till film och tv både i Allmänna anvisningar f. ö. och 1 Mål och riktlinjer.

Svenska — Z-åriga linjer. Ett av målen för ämnet är att ”förstå stillbilden, filmen och televisionen som informations- och upplevel- semedier”. Under huvudmomentet Kunskap om informationsmedel finns bl.a. delmo— menten Orientering om massmediernas funk- tioner samt deras uttrycksmedel och möjlig-

heter att påverka samt Övning i att förstå, ta ställning till och värdera olika slag av infor- mation och argumentation i press, radio, television och film.

I supplementet framhålls att film och tv bör studeras i syfte att vidga elevernas förmåga att kritiskt bedöma vad de tar del av. I fortsättningen behandlas film och tv huvudsakligen under rubriken Kunskap om informationsmedel. Just informationsaspek- ten är ledande. Det framhålls dock att eleverna också skall bli vana att söka upple- velse i massmedierna och att bearbeta upple- velsen.

I ett s.k. planeringssupplement ges kon- kreta förslag till planering och genomförande av undervisningen, ett för svenska på direkt yrkesinriktade linjer och ett för social, eko- nomisk och teknisk linje.

I årskurs 1 på de förstnämnda linjerna finns två perioder med studium av massme- dierna på vardera åtta lektioner. Eftersom man på de flesta av linjerna läser svenska bara första året blir dessa sexton lektioner det totala inslaget av massmediekunskap, film och tv inbegripna. I förhållande till momentets ställning i kursplanen anser ut- redningen dock att detta är en rimlig propor- tion.

I den första perioden ligger tyngdpunkten på pressen. Som inledning rekommenderas emellertid en allmän orientering om massme- dierna. I den andra perioden står bildmedier— na i centrum. Avslutningsvis rekommenderas att de elever som läser svenska i årskurs ] bör få ägna hela perioden åt studiet av film och tv.

1 årskurs 2 finns två perioder med mer eller mindre klara film/tv-inslag, dels en på sex lektioner kallad Film och/eller dramatik, dels en på nio lektioner kallad Studium av massmedierna.

Social, ekonomisk och teknisk linje, som motsvarar den tidigare fackskolan, har en något mera teoretisk prägel än de övriga Z-åriga linjerna. För social och ekonomisk linje föreslås för höstterminen i årskurs 1 en period på åtta lektioner kallad Massmedier och informationsförmedling. Accenten ligger

dock här på pressen. För samtliga linjer finns också som sista period under vårterminen en period, Massmedier, likaså på åtta lektioner.

I årskurs 2 finns en period om film och tv på fyra lektioner. Den går i stort sett ut på att eleverna skall få en bättre uppfattning om begreppet dokumentär samt kunna dis- kutera skillnaderna — och likheterna — mellan information, upplevelse och påver- kan. Filmen som konstnärligt uttrycksmedel skall också behandlas. En koncentrations- halvdag rekommenderas härför.

För båda årskurserna skisseras en alterna- tiv uppläggning av massmediestudiet (särskilt film och tv) som skulle ge det större utrym- me och mera genomtänkt struktur. Det skulle koncentreras till fyra längre perioder, två per årskurs.

Svenska — 3- och 4-åriga linjer. Filmen nämns inte uttryckligen bland målen men kan inbegripas i det sista målet där det sägs att eleven skall ”öka sin kunskap om olika miljöer, människor och problem, utveckla sitt sinne för ordets konst och främja den personliga utvecklingen”. Det är i huvudsak litteraturundervisningen som avses. Men det citerade delmålet bör kunna tjäna som ut- gångspunkt och riktlinje för den filmunder- visning som nämns på andra ställen i kurspla- nen.

Film och tv kan inte sägas vara naturligt inbegripna i något av huvudmomenten. Del- momenten kan dock utgöra ett planeringsun- derlag för film/tv-undervisningens upplägg- ning. Under årskurs 2, Litteraturstudium, föreslås bl. a. diskussion av filmen som konstform och av dess uttrycksmedel, ”gär— na med anknytning till dramatikstudiet”. Lärarna rekommenderas att utnyttja tv-pro- gram och film i undervisningen.

I planeringssupplementet finns inlednings- vis skisserat ett alternativt förslag till årskurs— fördelning som i årskurs 2 dragit in både film och tv samt i någon mån frigjort dem från det beroende av dramatikstudiet som före— slås i kursplanen. Film och tv har därefter placerats in i olika perioder i årskurserna 1 och 2.

I en lektionssvit på sex lektioner om

drama och massmedier i årskurs 1 skall eleven under ett par av lektionerna, ev. utökade med timmar till förfogande eller en koncentrationsdag, ha lärt känna hur radio, tv, film och press förmedlar information och upplevelser. Där sägs avslutningsvis att film- kunskapen ansetts vara en ”specialitet som bör få stå tillbaka för en allsidigare informa- tion om massmedier av alla slag”.

I årskurs 2 föreslås en period om film och modernt drama som alternativ till en period på sex lektioner om enbart modernt drama. Filminslaget skulle omfatta ungefär lika stor del av periodinnehållet som i inslaget i årskurs 1 och få upplevelseprägel.

Samhällskunskap — Z-årz'ga linjer. Ämnet upptar genomgående huvudmomentet Opi- nionsbildning, men delmomenten varierar på olika linjer. De ekonomiska, sociala och tekniska linjerna har alla tre Massmedia samt Opinionsbildning i organisationer och grup- per, de ekonomiska och sociala linjerna dessutom Den enskilde och informations- flödet samt den tekniska linjen Propaganda och Beslutsprocesser.

Kommentarer och anvisningar är mycket kortfattade och generella. I den mån de närmare behandlar något huvudmoment är det inte Opinionsbildning.

Samhällskunskap — 3- och 4-åriga linjer. Även detta ämne upptar Opinionsbildning. Det behandlas först i årskurs 3. Delmomen- ten är Massmedia, Propaganda, Opinionsbild- ning i organisationer och grupper samt Be- slutsprocesser.

l kommentarerna framhålls att detta hu- vudmoment helt bör integreras med momen- tet Statsskick, politiskt liv, politiska åskåd- njngar. Opinionsbildningen ses helt och hål- let ur ”de stora organisationernas” synvin- kel. Undervisningen föreslås utgå från mass- medier, deras spridning och ägandeförhål- landen samt förhållandet mellan partier och massmedier (i Sverige partier och tidnings- press).

Utredningen finner det förvånande att bildmedierna inte ens nämns i detta samman- hang (däremot i planeringssupplementet: ”Massmedia: pressens, radions och tv: 5 funk-

tioner i samhället”). Detta gäller också kurs- planen i övrigt, t. o. m. avsnittet om lärome- del där åtminstone tv borde varit självklar. Visserligen framhålls användningen av bilder i undervisningen som oundgänglig i många avsnitt. Men bildsynen är begränsad. Det påpekas att till bilder räknas ”inte bara foton av mänsklig aktivitet i natur- och kulturmiljö utan också specialkartor och diagram”.

Teckning — 2-åriga linjer. Målet för under- visningen angcs här vara att eleven skall

—stimuleras att allsidigt utveckla sin skapande förmåga _uppöva sin förmåga att tolka bilder och analysera bildens funktioner i olika sammanhang samt —utveckla sin konstnärliga uppfattning och sitt estetiska omdöme.

Alla tre delmålen har enligt utredningens mening relevans för momentet film- och tv-kunskap. Men bara ett av huvudmomen- ten ger utrymme härför, nämligen Konststu- dium och bildanalys. Delmomenten upptar för årskurs 1 bara Filmkonst och för årskurs 2 Filmkunskap.

I anvisningarna sägs att ”någon belysning bör ges av hur man arbetar med den fotogra- fiska bilden, fotomontage och film". F. ö. nämns filmen bara under rubriken samver- kan.

Teckning — 3-åriga linjer. Eleven skall enligt målbeskrivningen —vidga och fördjupa förmågan att uppleva och förstå bildframställning i alla former —utveckla praktiska och konstnärliga anlag i ska- pande verksamhet samt -utveckla intresset för konst och konstnärliga värden.

Ämnet innehåller fem huvudmoment, där- ibland Bild och form i olika material och tekniker samt Kompositionsövningar. De ci- terade huvudmomenten kan enligt utred- ningens mening ge utrymme för film- och tv-kunskap. Årskursfördelningen nämner dock inte något sådant delmoment. Det enda som sägs om film i anvisningarna är att eleverna — utöver vad som angetts iårskurs— fördelningen — har i mån av tid möjlighet att ägna sig åt bl. a. fotogram, foto och film.

Teckning, estetisk specialisering — 2— och 3-a'riga linjer. Målet för detta ämne är att eleven skall

—öka sin kunskap och färdighet inom ämnet med eller utan sikte på framtida yrkesval samt —genom komparativa studier vidga den konst- och kulturhistoriska aspekten.

Ett av tre huvudmoment har relevans för film och tv, nämligen Valfri konstnärlig eller konsthantverng verksamhetsgren. Som del- moment ingår däri bl. a. Film och tv.

I kommentarer och anvisningar ges en utförlig beskrivning av film och tv-undervis- ningen i ämnet. Först redovisas de moment som bör ingå. Det är bl. a. apparatkunskap, bildens berättarstilar och elevproduktion av film. Undervisningen avser att ”ge kunskap om och förståelse för filmen som uttrycks- form”. Den skall vidare ”ge förmåga till en konstnärlig värdering av film”.

Vissa förslag ges till planering av själva undervisningen. Ett antal filmer bör tas upp till mera ingående diskussion. Filmen bör därvid diskuteras också som ett kommunika- tionsmedel för information och underhåll- ning. Möjligheterna till samarbete med svens- ka påpekas. Slutligen ges vissa anvisningar om bl. a. den teoretiska delen av studierna och det aktiva filmskapandet.

Teckning, estetisk specialisering, torde ge möjlighet till den mest fördjupade undervis- ningen om film och tv i gymnasieskolan. Denna möjlighet kan dock tyvärr utnyttjas bara på ett fåtal linjer.

Konst- och musikhistoria. Enligt målbe- skrivningen i detta ämne skall eleven

—förvärva en djupare förståelse för estetiska värden i enskild och samhällelig miljö —utveckla förmågan att uppleva skilda epokers kulturliv samt —skaffa sig kunskap om de sköna konsternas betydelse för människan.

Ett av huvudmomenten är av betydelse för film- och tv-undervisningen: ”Illustrationer av musikalisk, bildmässig, dramatisk och annan skönlitterär art, hämtade ur represen- tativa ver .” Under rubriken delmoment påpekas att kursplanen kan läggas upp på olika sätt. Det framhålls att en studieväg är

att ”utgå från upplevelsen av vår tids konst och via denna komma in på andra epokers uttrycksmedel”.

1 kommentarer och anvisningar framhålls inledningsvis att skolan i första hand skall väcka och underhålla elevernas intresse för ett ”fortsatt umgänge med konst, musik och teater”. Undervisningen bör därför ge dem mångsidiga impulser till kontakt med ”god konst, musik, teater och film”. Bland mo- ment som föreslås ingå i undervisningen om den moderna konsten nämns Rörelse- konstens historia med utgångspunkt i futu- rismen och filmen.

Ur metodisk synpunkt påpekas att under- visningen bör ta till utgångspunkt något som appellerar till elevernas mottaglighet för este- tiska värden. ”För dem välbekanta företeel- ser i vår tid — inom musiken exempelvis jazzen, inom bildkonsten exempelvis filmen — kan visa sig användbara för att skapa den kontakt mellan elev och lärare som är en oundgänglig förutsättning för en framgångs- rik undervisning.”

Dramatik. Ett huvudmoment är Litterärt studium. Härunder kan i årskurs 3 tas upp ”jämförelser mellan teaterns, filmens och hörspelets verkningsmedel”. Som valfri verk- samhetsgren i samma årskurs nämns Filmstu- dium: dramatiskt uttryck i närbildsteknik och plastik. Bildrytm.

Utredningen anser sammanfattningsvis att film och tv fått en framträdande ställning och modern beskrivning i kursplanen och andra anvisningar för svenska på de 2-åriga linjerna. Den estetiska aspekten borde dock beaktas mera.

I fråga om svenska på 3- och 4-åriga linjer finner utredningen att film/tv-momentet är tämligen godtyckligt inplacerat i kursplanen. Dessutom tas det upp på en alltför låg nivå: inte bland mål eller huvudmoment utan först i förslaget till årskursfördelning. Film/tv- aktiviteterna bör enligt utredningens mening framgå av både mål och huvudmoment samt få en adekvat beskrivning, ungefär som i kursplanen för 2-åriga linjer. Även metodiskt bör inslaget av film och tv tillgodoses bättre.

I planeringssupplementet förekommer film/tv—momentet i begränsad utsträckning beroende på dess synnerligen underordnade ställning i kursplanen. Först en omarbetning av denna kan ge anledning att här stärka inslaget av film och särskilt tv.

Som nämnts ovan behandlas huvudmo— mentet Opinionsbildning överhuvudtaget in- te i kommentarer och anvisningar till sam- hällskunskap — 2—åriga linjer. Det är enligt utredningens mening en underlåtenhet som bör rättas till snarast.

I fråga om samhällskunskap — 3- och 4-åriga linjer, också med Opinionsbildning som ett huvudmoment, har utredningen tidi- gare påpekat att bildmedierna inte nämnsi kommentarerna. Att inte bara tv utan också film måste tas med i kursplanen vid en kommande revision ter sig enligt utred- ningens mening självklart.

I teckning har film och tv i stort sett fått en svag ställning utom i teckning-estetisk specialisering. Som nämnts kan dock detta ämne utnyttjas bara på några få linjer. Utredningen anser det angeläget med en generell förbättring av film/tv-undervis- ningens ställning i dessa ämnen. Vidare bör möjligheterna att välja estetisk specialisering vidgas Elever som vill läsa tre moderna främmande språk bör kunna göra det och ändå ha kvar möjligheten av ett estetiskt tillval.

I två propositioner 1968 och 1970 disku- terade; att införa en estetisk linje i yrkesut- bildningen och estetiska varianter i ”mellan- skolan'”. Departementschefen ville i den första frågan avvakta pågående utredning men ansåg det angeläget att estetiska varian- ter inrättades mera allmänt i gymnasiet och fackskolan.

Försök pågår f. n. med estetiska varianter i gymnasieskolan. Utredningen förordar att även flm/tv-kunskap tas med i dessa.

4.1.2 Specialundervisning

Specialundervisning förekommer i grund- skolar, gymnasieskolan, specialskolan och särskdan. Specialundervisningen i grundsko-

lan — samordnad med den vanliga klassens arbete eller i specialklassen — tar sikte på handikappade elever med skolsvårigheter av olika slag: intellektuellt utvecklingshåm- made, socialt och emotionellt störda elever, elever med läs— och skriVSvårigheter, hörsel- skadade, synskadade, elever med talsvårighe- ter, rörelsehindrade. Specialskolan är grund- skola för elever med så svåra syn-, hörsel- och talskador att de inte kan delta i den allmänna grundskolans undervisning. I sär— skolan undervisas psykiskt utvecklingsstörda elever.

Enligt utredningens mening bör för film/tv-arbetet i Specialundervisningen i tillämpliga delar gälla det som sagts om grundskolan.

En viss försöksverksamhet kring handikap- pade barn och film har bedrivits under senare år. 1971 organiserade barnfilm- kommittén sådan verksamhet vid några spe- cialskolor, bl. a. Manillaskolan i Stockholm. Man riktade sig till hörselskadade, afatiska (ordstumma) och utvecklingsstörda barn och ungdomar. Verksamheten tydde på att många elever kunde lära sig använda filmka- meran som språk- och uttrycksmedel eller på annat sätt ha glädje av film.

För olika kategorier av handikappade gäl- ler enligt utredningens mening först och främst de skäl för film/tv-kunskap samt möjligheter till filmkommunikation och filmupplevelser som tidigare angetts för andra. Därutöver skulle ett större filmutbud kunna bidra till att undanröja vissa sociala orättvisor för personer vars handikapp minskar deras kontakt med olika företeelser isamhället.

Framför allt bör insatserna ökas i fråga om filmvisningar och eget filmskapande m. m. för de språkligt handikappade. Det är viktigt främst för döva och övriga hörselska- dade, afatiker och mentalt fördröjda men även för dem vars enda handikapp ligger på det språkliga området, t. ex. personer med läs— och skrivsvårigheter. För många av dessa

' Prop. 1968: 140 angående riktlinjer för det frivilliga skolväsendet (s. 137) och prop. 1970: 25 angående musik- och dansutbildning m.m. (s. 99).

kan det egna filmandet bli ett kommunika- tionsmedel som fungerar, ett uttryckssätt som inte hämmas av deras handikapp.

Filmundervisning inom detta fält borde kunna utvecklas avsevärt och med små medel åstadkomma förbättringar för många handi- kappade. Målbeskrivningar för olika delar av filmkunskapen och för olika stadier skulle inte behöva utformas annorlunda för dessa grupper än för andra i vidare mån än som antytts ovan.

4.1.3 Annan utbildning

Film- och tv-undervisnirlg bör enligt utred- ningens mening inte ses enbart som en uppgift för skolväsendet. Hemmen och barn- stugorna har också stora möjligheter. Utan- för skolans ram och efter slutad skolgång bör film/tv-utbildning — i vid bemärkelse, t. ex. att se och diskutera film i grupp — få en fortsättning och uppföljning i ungdomsorga— nisationer, föreningsliv och fritidsverksamhet samt i vuxenutbildningen.

I den mån undervisningen eller informa- tion om film- och tv-frågor riktas till hem- men är självfallet tv den främsta kanalen. Tv har ett stort ansvar när det gäller att sprida kunskap om massmediefrågor. Där förekom- mer redan nu vissa program om film/mass- medier för barn och vuxna, även utanför skol-tv: s ram. Denna verksamhet bör kunna byggas ut och nya former prövas. Man kunde t. ex. överväga att göra program för föräldrar och barn som behandlade frågorna kring barn, ungdom och massmedier. Sådana pro- gram kunde kanske bl. a. medverka till att göra föräldrar bättre lämpade än nu att själva ge filmundervisning i vidare bemärkelse: väg- leda barnens filmval, bearbeta filmupplevel- serna med dem osv. Även bildningsorganisa- tionema och filmstudios har ett ansvar när det gäller att sprida information till hemmen om film och tv. Föräldraföreningarna skulle kunna medverka till att informationen når fram.

I förskolan (daghem och lekskolor) an- vänds fortfarande film i ganska liten omfatt- ning. Det gäller både att se film och att låta

barn göra film själva. Orsakerna är flera. Dels har förskolan mycket begränsade anslag att röra sig med när det gäller pedagogiskt material och utrustning i övrigt. Dels har dess arbetssätt inte strukturerats nämnvärt. Det har t. ex. i mycket liten utsträckning satts i relation till de möjligheter som olika pedagogiska hjälpmedel kan skapa.

Försöksverksamhet med praktiskt filmar- bete har förekommit under senare år ocksåi förskolan. Stockholmsterrassen och barn- filmkommittén tog 1970 initiativet till så- dant arbete med fem—sju-åringar från ett daghem i Stockholm. Verksamheten tycks ha gett positiva erfarenheter: den visade bl.a. att filmen kan ha betydelse som uttrycksmedel för barn i dessa åldrar. (Jfr Rapport från FilmCentrum nr 12—13, 5. 6 ff.) Filmvisningar för bl. a. förskolebarn in- går även i den verksamhet som bedrivs vid bibliotek, museer och liknande institutioner.

Bamstugeutredningen har i sitt betänkan- de lagt fram förslag till pedagogiskt program för förskolan. (Förskolan, del 1, SOU 1972: 26.) Utredningen anger tre pedagogis- ka delmål för förskolan.] Ett gäller att ge barnet förutsättningar att utveckla och stabi- lisera en uppfattning om sig själv som individ och i relation till andra. Det är en grund för förmågan att på sikt kunna samverka med andra. De båda andra delmålen lägger vikt vid kommunikationsförmåga och grundläg- gande begreppsbildning.

Film som uttrycksmedel och upplevelse har anknytning till alla tre delmålen — framför allt kanske till det som gäller kom- munikationsförmågan. Genom att se och göra film kan barnets förmåga att uppleva och att uttrycka sig i bild, ljud och rörelse utvecklas. Genom praktiskt filmarbete får det möjligheter att uttrycka vad det känner och hur det upplever sin omgivning samt att bearbeta sina upplevelser av sig själv och närmiljön. De vuxna kan få bättre kunskap om barnet och ökade möjligheter att kommunicera med det. Att se film kan också ge upplevelse och kunskap som

' Daghem: åldrarna ca 6 månader-7,5 år, lek- skolor: åldrarna ca 4—ca 7,5 år.

kan vara svårt att förmedla på annat sätt: hur människor lever i andra miljöer och länder, om djurs beteende, hur växter utvecklas osv. Att se och göra film kan vidare öka barnets möjligheter att aktivt och kritiskt tillgodogöra sig allt det bildmaterial det möter i böcker, tidningar, film och tv, framhålls inom barnstugeutredningen.

Också vid en del fritidshem förekommer filmverksamhet i viss utsträckning. Tyngd- punkten tycks ligga på det spontana skapan- det.

Inom ungdomsorganisationer, föreningsliv och fritidsverksamhet förekommer film- och tv-undervisning i mycket liten omfattning f. n.1 Målsättningen för filmarbete på dessa områden bör i princip vara densamma som för grundskolan och gymnasieskolan. Den praktiska tillämpningen torde dock få en mera hobby- och förströelsebetonad utform- ning.

Även i den kommunala vuxenutbildningen ingår film/tv-undervisning ännu bara margi— nellt. Större möjligheter har studieförbun- den. De svarar för en del föreläsningar och arrangemang kring film- och andra massme- dieinslag. Den dominerande verksamheten är dock studiecirklarna som totalt når omkring 1,6 milj. deltagare i landet varje år. Studie- förbunden har stor frihet att ordna cirklar i olika ämnen.

Inom studiecirkelverksamheten intar emellertid film och filmning en undanskymd plats. ] teoretiska filmcirklar, studiet av spelfilm etc., registrerades 1970/71 ca 1 800 deltagare. Antalet cirklar var 182. I utövande cirklar i filmning och fotografering redovisa- des samma år ca 9 800 deltagare. De flesta torde ha sysslat med stillbildsfotografering.

Vid en jämförelse med andra ämnen inom den estetiska sektorn — litteratur, konst, teater, musik m. m.2 — framstår film och tv som ett litet område i studieförbundens verksamhet. Detta är märkligt mot bakgrund av att cirklarna vänder sig till vuxna deltaga— re och att så många människor innehar filmkamera.

Folkhögskoloma har också stor frihet att forma sin verksamhet. En del av dem har

speciallinjer med stort utrymme för film- och tv-undervisning. F. ö. förekommer sådan undervisning alltefter tillgång på kompetenta lärare, material och intresse hos eleverna. På de flesta skolor ingår filmkunskap i svensk- undervisningen. På en del används filmning som ett sätt att variera och redovisa studier- na. Flera skolor är anslutna till filmstudio- rörelsen, andra har egen studioverksamhet.

I biblioteken förekommer huvudsakligen barnfilmsvisningar av pedagogisk art inom ramen för bibliotekens ordinarie arbete. Dessutom finns emellertid på en del håll en viss filmpedagogisk verksamhet. Denna bör enligt utredningens mening ha möjlighet att utvecklas.

Utredningen har i annat sammanhang för- ordat bl. a. vissa ändringar i statsbidrags- bestämmelserna om studiecirklar för att göra dem tillämpliga på filmstudios (betänkande 1, s. 36 ff). När det gäller studiecirkelverk- samhet kring film och tv utanför filmstudios torde inte behövas några ändringar: sådan verksamhet går in under bestämmelserna.

Däremot rekommenderar utredningen att studieförbunden vidtar åtgärder för att få till stånd ett ökat cirkelarbete i ämnet. Det finns nämligen skäl att anta att det finns ett större latent behov härav än statistiken tycks ge vid handen.

Utredningen förordar vidare att man ock- så på film/tv-området — såsom sker i fråga om annan verksamhet — etablerar samarbete mellan bl. a. studieförbunden, folkhögsko- lor, bibliotek och filmstudios. De borde kunna utnyttja varandras resurser bättre, inte bara för studiecirklar — teoretiska eller utövande — utan även för t. ex. föreläsnings-

' Filmstudios och barnfilmklubbar behandlas fråäi vissa synpunkter i utredningens första betänk- an e.

2 Några jämförelsesiffror verksamhetsåret 1970/71: litteratur: 2 788 cirklar med 18 299 deltagare, konst (teori): 3 281 cirklar med 32 283 deltagare, konsthantverk (utövande): 21 688 cirk- lar med 181363 deltagare, teater: 3598 cirklar med 42 709 deltagare, musikförståelse — musik- historia: 1 048 cirklar med 9 060 deltagare, vokal- musik (körsång): 8 984 cirklar med 154 049 delta- gare, instrumentalrnusik (utövande): 14 674 cirklar med 143 636 deltagare.

serier, kortare ämneskurser vid folkhögsko- lor m. m.

4.2. Undervisningsformer och arbetssätt

4.2.1. Skolväsendet 4.2.1.1 Metodfrågor

Skolans undervisning om film och tv gick länge ut på enbart visning av filmer och tv-program med åtföljande samtal och dis- kussioner. Tyngdpunkten i undervisningen ligger alltjämt på mottagarsituationen på bekostnad av ”skapande verksamhet”, prak- tiskt filmarbete. Under de senaste åren har emellertid elevernas egen filmproduktion fått allt större betydelse.

Som framgått tidigare ges — framför allti supplementen till läroplanerna — vissa för- slag till planering av film/tv-undervisningen. De ger enligt utredningens mening tillräcklig vägledning i en del fall. Utredningen delar också här de metodiska synpunkterna på undervisningen i allt väsentligt. I andra fall är inslaget av film och tv sämre beaktat meto- diskt sett. Det gäller framför allt det prak- tiska filmarbetet.

Utredningen anser att den praktiska kon- takten med film/tv-medierna är av stor bety— delse för att syftet med medieundervisningen skall kunna uppnås: bidra till elevernas allsi- diga personliga och sociala utveckling. Det är angeläget att detta uppmärksammas mera i läroplanerna och i tillämpningen på skolor- na. Det är också viktigt att elevernas möjlig- heter med t. ex. filmkamera att dokumente- ra iakttagelser och upplevelser i skolarbetet tas tillvara bättre.

F.n. tycks film/tv-undervisningens teore- tiska delar förläggas främst till svenska, dess praktiska och estetiska till teckning. Även i läroplanerna kan utläsas en tendens i den riktningen. Detta kan leda till en konstlad klyvning av undervisningen. Med tanke på att svensklärama tycks undervisa i ämnet mycket mer än teckningslärarna innebär det också, f. n., att en stor del av målsättningen med film/tv-undervisningen faller bort. Ut-

redningen vill betona vikten av att praktisk och teoretisk undervisning om film och tv samordnas.

] fråga om den närmare utformningen av film/tv-undervisningens metodik har utred- ningens expert Bo Söderberg utarbetat en skiss till vilken hänvisas. (Se bil. 1.)

4.2.l.2 Samverkans— och ansvarsfrågor

Undervisningen i film/tv-kunskap har mött en rad praktiska problem i organisatoriskt hänseende. Det har berott bl. a. på att ämnet består av flera artskilda element, integrerade i olika ämnen, som behandlas av flera lärare på olika stadier. Härmed har följt oklarhet i ansvarsfrågoma och variationer i undervis- ningens omfattning, innehåll och kvalitet. För att läroplanernas intentioner skall kunna uppnås inom rimlig tid krävs enligt utred- ningens mening särskilda åtgärder för organi- sationen av film/tv-undervisningen.

Alla möjligheter bör tillvaratas till samord- ning av film/tv-momentet med undervis- ningen i övrigt i de ämnen där momentet hör hemma i första hand. Härigenom skulle också kostnaderna för filmvisningar m.m. reduceras. Även samverkan och arbetsfördel- ning mellan olika ämnen är naturlig inom film/tv-undervisningen.

Vikten av en sådan samordning och sam- verkan betonas ofta i läroplanerna. I Lgr 69 anges en rad sakfrågor och moment som anses särskilt lämpade för behandling inom två eller flera ämnen, däribland ekonomiska frågor, familjefrågor och internationella frå- gor.

Detaljerade anvisningar om formerna för samverkan saknas i stort sett. Man hänvisar allmänt till ”kollektiv undervisning av större elevgrupper” och värdet av variation mellan olika undervisningsformer. För orienterings- ämnena rekommenderas också en upplägg- ning efter intresseområden eller arbetsområ- den som kan innefatta lärostoff från två eller flera ämnen.

Även i andra ämnen eller moment inom ett ämne rekommenderas olika former av samordning och samverkan. Beträffande

film/tv-undervisningen i svenska sägs t. ex. att studiet av bildkomposition anknyter till teckning, studiet av ljudkomposition till musiken, massmediefrågorna och de tekniska problemen till orienteringsämnena.

Liknande synpunkter läggs på den skapan- de verksamheten. Det påpekas att elevernas egen produktion inte nödvändigt behöver handledas av läraren i ämnet. Andra lärare med erfarenhet och intresse av sådan pro- duktion bör också anlitas. I konst rekom- menderas att arbetet leds av en eller flera lärare som tillsammans med eleverna utgör ett arbetslag.

I Lgy 70 är tanken på ämnessamverkan uttryckt med ändå större tyngd. I de allmän- na anvisningarna framhålls bl. a. att samver- kan över ämnesgränserna gör det möjligt att planera undervisningen i större helheter. Det påpekas att skolans pedagogiska ledning bör ägna samverkansfrågorna speciell uppmärk- samhet.

Av intresse är också de möjligheter till ämnessamverkan som finns inom skolans mera ”öppna”, inte schemalagda verksam- het: fritt valt arbete och resurstimmar i grundskolan, specialarbetet, timmar till för- fogande och koncentrations(halv)dagar i gymnasieskolan.

Handledare för fritt valt arbete behöver inte vara lärare som är knutna till skolan. Samarbete med aktiva filmare eller andra filmkunniga är av betydelse, inte minst innan lärarutbildning och fortbildningsverksamhet på området hunnit ge effekt.

I gymnasieskolan bör specialarbetet i års- kurs 3 ligga bäst till för aktiviteter med filminriktning analogt med fritt valt arbete.

Krav på en huvudansvarig på varje skola för film/tv-undervisningen har ofta förts fram i debatten. Att lösa denna fråga genom att tilldela den ansvarige status av huvudlä- rare är knappast möjligt med hänsyn till skolstadgans bestämmelser. Dessa talar näm- ligen uteslutande om ämnen, aldrig om separata moment inom ett ämne. Det går alltså inte f.n. att utse en huvudlärare för enbart ett moment. Det gäller även moment som griper över flera ämnen som t. ex. film-

När det gäller vem som skall ha ansvar för att det önskade samarbetet i fråga om film/tv—undervisningen kommer till stånd kan till att börja med erinras om rekommen- dationen för skolans pedagogiska ledning att ägna samverkansfrågorna särskild uppmärk- samhet och skolstadgans bestämmelse om huvudlärarens ansvar — under ämneskonfe- rensen — för den pedagogiska planeringen.

Utredningen har övervägt att ansvaret för undervisningen skulle åvila någon huvudlä- rare på skolan.

Denna lösning har utredningen dock avvi- sat, bl. a. med tanke på att ämnet kräver en omfattande medieförsörjning i form av fil- mer och videogram m. m. som sällan förvaras i de enskilda skolorna utan måste lånas från AV-centralema. Medietillgången på området kommer länge att vara knapp och det är viktigt att utnyttja material och ekonomiska resurser effektivt. Det gäller också hyrning av spelfilmer och biografer samt i fråga om tekniska resurser för praktiskt filmarbete.

Bland andra tänkbara åtgärder för att befrämja ämnessamverkan i fråga om film och tv har nämnts att huvudläraren för varje ämne skulle åläggas att genomföra minst ett samverkansprojekt per läsår. Det har också föreslagits att anslå studiedagar för studie- och planeringsuppgifter kring ämnessamver- kan på området och att ta fram läromedel lämpat för samverkan, ev. genom de olika ämnenas fortbildningsenheter.

Man har sagt att samverkansfrågorna bor- de uppmärksammas mera i den normala lärarutbildningen och att praktiska övningar borde genomföras med olika kategorier äm- neslärare. Ökat utrymme för planering av samverkansprojekt genom någon form av kompensation för inblandade lärare, ev. med hjälp av resurstimmar, har också diskuterats liksom en uppmjukning på denna punkt av skolstadgan. Den skulle gå ut på möjlighet att inrätta en arvodestjänst som huvudlärare i ett ämne plus ett ämnesövergripande mo- ment. Timkvoten för att få arvode skulle därvid sättas lägre än 40 veckotimmar.

Enighet tycks råda om att det bör finnas

en lärare på varje skola som har huvudansva- ret för film/tv-undervisningen. Utredningen delar denna uppfattning. De teoretiska och laborativa inslagen bör i princip inte skiljas åt. Ansvaret bör alltså gälla film/tv-mo- mentet i dess helhet.

”Film/tv-läraren” skall svara för bl. a. organiseringen av den övergripande film/tv- undervisningen — t.ex. planering av lång- filmsvisningen — samt skolans försörjning med film, material för filmarbete och andra hjälpmedel. Möjligheterna till samverkan in- om fritt valt arbete och annan öppen verk- samhet bör också uppmärksammas. Han skall se till att SR/UTst program 0. a. tv-program av intresse utnyttjas så effektivt som möjligt, bl. a. att film/tv-undervisningen planeras i så god tid att den kan anpassas till de aktuella sändningstiderna i tv.

4.2.2. Annan utbildning

Barnstugeutredningen betonar i sitt pedago- giska program samspelet mellan människorna i förskolan, främst barn — personal — föräl- drar — samhälle. Samvaron barnen emellan och ”dialogen” mellan barnen och de vuxna kan ses som ett huvudmål i förskolans pedagogik. Kommunikationen — att ge och ta emot i form av bild, ord, ljud, rörelse — blir en viktig faktor.

I den modell av förskola som barnstugeut- redningen förordar skall barn över ca 2,5 år som vistas heltid (daghemsbarn) och deltid (lekskolebarn) delta i samma grupper, s.k. syskongrupper. 10—20 barn kan vistas i en sådan grupp. Två syskongrupper bör samord- nas, bl. a. i syfte att personalen skall kunna fungera i arbetslag. Arbetslaget är viktigt på flera sätt: för praktiska samarbetsmöjlig— heter, för att barnen skall få uppleva och få möjlighet att identifiera sig med olika vuxna och deras samarbete och för att olika vuxnas intressen och förmåga skall kunna utvecklas och komma barnen till del.

När det gäller film innebär detta möjlighet dels att någon eller några bland personalen får särskilt ansvar för denna aktivitet, dels

att man kan fungera kring film individuellt eller i små grupper. Detta har betydelse både för filminspelning och för visning och samtal kring det man gör.

Det är viktigt att barn och personal gemensamt kan se och göra film. I synnerhet när man filmar är det bra att någon eller några vuxna och en mindre grupp barn kan fungera tillsammans. När man ser film/tv är det väsentligt att de vuxna kan hjälpa barnen att bearbeta upplevelserna, betonas inom barnstugeutredningen.

En viktig metodisk faktor är att kamera, film och projektor finns nära till hands i de enskilda förskolorna. Annars förvisas filmen till att bli mera av enbart kuriosum, omväx- ling och förströelse vid speciella tillfällen.

Förskolorna är ofta relativt små enheter med i allmänhet inte fler än ca 50 barn. Många gånger kan det enligt barnstugeut- redningen vara lämpligt att i förskolan an- vända film i samverkan med barnens för- äldrar, bl. a. för att skildra barnens vardagli- ga miljö och deras upplevelser vid t. ex. studiebesök ute i samhället. Ibland kan föräldrar vilja visa film själva eller ta del av film om barnuppfostran m. rn. vid bl. a. föräldraträffar. Detta vidgar filmens använd- ningsområde.

Utredningen delar i huvudsak de metodis- ka aspekter på film i förskolan som barnstu- geutredningen sålunda redovisat.

4.3. Hjälpmedel

4.3.1. Nuvarande ordning 4.3.l.l Skolväsendet

Läroplanerna för grundskolan och gymnasie- skolan säger inte mycket om filmer för undervisningen i film/tv-kunskap. I Lgy 70 framhålls att man vid studiet av massmedier- na (i svenska 2-årig linje) inte bör använda enbart högklassiga produkter utan i någon mån också trivialproduktionen som i de flesta fall dominerar utbudet. Det betonas även (i svenska 3- och 4-åriga linjer) att filmen som konstnärligt uttrycksmedel mås-

te uppmärksammas, både den ordinära spel- filmen på biograferna och smalfilmen som kan utnyttjas i klassrummet.

Bristen på filmer och andra läromedel av olika slag är en av de stora svårigheterna i skolornas film/tv-undervisning. För filmför- sörjningen svarar framför allt AV-centralerna samt kommersiella distributörer. Av betydel- se är också den distribution som sker genom folkuniversitetets filmbyrå. Smärre insatser har gjorts av filminstitutet, filmstudios och FilmCentrum.

För att få grepp om omfattningen och inriktningen av filmanvändningen i film/tv- undervisningen har utredningen gjort en en- kät hos läns-AV-centralerna och de större kommunala AV-centralerna (bil. 2). Resulta- tet av enkäten visar i huvudsak följande.

Kortfilmen anser många vara film/tv—kun- skapens bästa material. Den lånas i de flesta fall från AV-centralerna. Filmerna är ofta inköpta för film/tv-undervisningens behov och har ibland försetts med stödmaterial, i regel framställt av någon distributör.

Långfilmer i smalfilmsformat hyr skolorna nästan enbart av filmdistributörerna, framför allt Föreningsfilmo, SF och Europa Film. Bara fyra AV-centraler redovisar att de har långfilmer i egen distribution, mest svenska filmer.

Även till långfilmerna finns i mindre utsträckning stödmaterial producerat av distributören eller läromedelsproducenten. Tryckta läromedel i ämnet framställs i en del fall av bokförlag som hänvisar till vissa filmer och distributörer. Sådant samarbete finns t. ex. mellan SF och Skolförlaget Gävle.

Hyrning av långfilmer för undervisningen i filmkunskap har ökat under de senaste tre åren. Även intresset för nedkopien'ng av svenska filmer har ökat.

Av enkäten att döma har särskilda skolvis- ningar på biograf av långfilm i bredfilmsfor- mat ännu liten omfattning av kostnadsmäs— siga och administrativa skäl — trots biograf- visningens tekniskt överlägsna kvalitet. Hy- ran för film, biograf och maskinist — ca 500—600 kr per visning - är bara en del av kostnaderna. Ofta måste t. ex. särskilda buss-

transporter ordnas. Arrangemang utanför skolan medför i regel schematekniska svårig- heter, förskjutning av Skolmåltider, skol- skjutsar m. rn. Ibland måste också flera skolor samordna visningarna vilket kan inne- bära ytterligare komplikationer.

Man försöker därför i viss utsträckning använda den aktuella repertoaren på ordina- rie biograftid. De kraftigt ökade biljettpriser- na sägs dock vara ett stort hinder för att vidga denna visningsform. Det har hävdats att även biografvisningar utanför skoltid borde jämställas med läromedel — och alltså inte kosta eleverna något — när visningarna ingår i undervisningen. Gymnasieskolan är mera intresserad av ett närmare samarbete med filmstudiorörelsen och FHR: 5 Bio- Kontrastverksamhet.l

Enkäten visar att det reguljära programut- budet i tv spelar en viktig roll i film/tv-un- dervisningen. (Tv: s film/tv-kunskapsprogram redovisas särskilt av utredningen och har inte tagits med i enkäten.)

I utländska läroplaner finns film/tv-kun- skap inte med i nämnvärd omfattning. Möj- ligheterna till import av filmversioner som är lämpliga för undervisning är därför begränsa- de. Försäljningen till AV-centralerna av ko- pior är också svår att bedöma och produkter- na tidsödande att marknadsföra. Resultatet har blivit att bara enstaka filmer kunnat tillföras filmbeståndet i ämnet varje år. Både antalet tillgängliga titlar och antalet kopior är klart otillräckligt. (Jfr bil. 2.) AV-centra- lerna saknar t. ex. helt excerpter ur utländs- ka spelfilmer liksom ur de senaste årens svenska filmer. Även nyare svensk kortfilm saknas, den senaste är från 1967. Tiden 1945—1955 är däremot väl representerad.

Med hänsyn till det ringa och slumpmässi- ga utbudet av film har det inte varit möjligt att bygga upp AV-centralernas filmbeståndi ämnet systematiskt. Det finns en klar ten- dens att i urvalet ge företräde åt väl etablera-

' Att döma av fllmundervisningsenkäten skulle mindre än en fjärdedel av lärare på högstadiet använda den lokala biorepertoaren i filmundervis- ningen.

de fllmkonstnärer och undvika filmer av mera experimentell karaktär. Det gäller f. ö. inte bara AV-centralerna utan också andra distributörer.

Från distributionsteknisk synpunkt är film/tv-kunskapsfilmer ofta enklare att han- tera än annan undervisningsfilm genom att användningen är spridd över hela läsåret. Varje filmkopia kan lånas ut 20—30 gånger per läsår medan det i regel är ovanligt med mer än ett tiotal utlåningar per år och kopia för andra mera ämnesbundna filmer.

Med hänsyn till bristen på filmer lämpade för film/tv-undervisning har skolradio och skol-tv haft stor betydelse för undervis- ningen. Enkätundersökningen om filmunder- visning visar att både tv-program och stöd- material används i stor utsträckning.1

Sveriges Radio (SR) började 1962 sända program i filmkunskap. Numera finns ett flertal program eller programserier som har att göra med film och tv. Det finns serier som direkt rubricerats som film/tv-kunskap samt serier om massmedier, opinionsbildning och nyhetsvärdering som rymmer större eller mindre bitar av ”ren” film/tv-kunskap. Vida- re finns serier i andra ämnen, främst littera- tur, som integrerat ett filmstudium kring samma tema som litteraturstudiet. Program- men har producerats av utbildningsprogram- enheten vid SR (SR/UTB). Vissa program har TRU:s (kommittén för tv och radio i utbildningen) sektor för gymnasiala skol- former och arbetsmarknadsundersökning (TRUAS) tagit initiativet till inom ramen för sin försöksverksamhet.

För grundskolans högstadium finns tre olika programserier renodlad film/tv-kun- skap, en för årskurs 7 om hur film och tv kan tala till och påverka sin publik, en annan för årskurserna 7—9 om hur film och tv kan styra våra upplevelser, en tredje för årskurs 8 om diskussioner om filmer och tv-program. För låg- och mellanstadiet finns ingen film- kunskapsserie men för vartdera stadiet en serie, ”Bildtolkning”, som kan ha betydelse som en förberedelse till filmundervisningen. Slutligen finns för gymnasieskolan, framför allt årskurs 2, en serie i filmkunskap från

1968 som vill belysa samma problemställ- ning som serien för årskurserna 7—9. Serier- na för högstadiet och gymnasieskolan har producerats med tanke på användning i svenskundervisningen.

Av serier utanför film/tv-kunskapen finns två för undervisningen i samhällskunskap i gymnasieskolan samt serier som ger möjlig- het att studera film och tv i anslutning till t. ex. litteraturstudiet.

Produktionen av nya program i film/tv- kunskap fortsätter. F.n. är tre serier under planering, en för årskurs 9 i grundskolan om bl. a. dokumentärfilm samt två massmedie- serier som produceras, den ena av SR/UTB och den andra av TRU.

Användningen av tv-programmen är be- gränsad av schematekniska och upphovsrätts- liga skäl. Eftersom AV-centralerna inte har rätt att överföra programmen på videoband har lärarna tvingats att i stor utsträckning använda enbart direkttittande. Tv-inslagen har inte heller varit tillgängliga på film.

Filmundervisningsenkäten visar samtidigt att de flesta lärare föredrar tv som stöd i film/tv-undervisningen i valet mellan tv, ra- dio och tryckt material.

Som nämnts rådde länge brist även på tryckt material. Läroböcker i egentlig me- ning i film/tv-kunskap saknas alltjämt. Nu- mera finns emellertid stödmaterial till radio och tv-produktioner i ämnet samt lärarhand- ledningar och annat studiematerial till ett mindre antal svenska och utländska spelfil- mer i både 35 och 16 mm format. Vidare finns vissa faktasamlingar och handböcker med framför allt teknisk inriktning, några läroböcker, främst i svenska och samhälls- kunskap för högstadiet och gymnasieskolan, som berör film och tv, samt en del litteratur om film. Den senare har dock inte skolan som målgrupp i första hand.

I stor utsträckning används dagspress och tidskrifter vid behandling av den aktuella bio- och tv-repertoaren. Av betydelse är också filmkataloger och filmlistor som ges ut

' Undersökningen visar samtidigt att omkring en fjärdedel av lärarna inte känner till SR:s film— och tv-kunskapsprogram.

i stort antal av AV-centraler, filmbolag, smalfilmsdistributörer m.fl. Situationen är här splittrad och svåröverskådlig.

Bortsett från material för laborativt film- arbete har skolan numera i stort sett hög standard och god tillgång på teknisk utrust- ning. Möjligheter till filmvisning finns nästan i varje skola eller i anslutning till skolan. Det dominerande formatet är 16 mm men även 8 mm kan visas i de flesta skolor. Det finns inga svårigheter att sätta in stillfilmer, ljus- bilder och ljudband i undervisningen.

Möjligheterna att visa 35 mm film i skolorna är däremot mycket begränsade. I fråga om tv-program är både tillgång och teknisk kvalitet på apparaturutrustningen mindre tillfredsställande. Det kommer troli- gen inte att ändras förrän de tekniska stan- dardiseringsfrågorna för kassetter är lösta.

Flera skolor har positiva erfarenheter av mindre videobandmaskiner och tv-kameror i elevernas praktiska filmarbete. Högstadie- och gymnasieskolor har i stor utsträckning tillgång till sådan apparatur. Införande av fritt valt arbete på grundskolans högstadium har medfört en avsevärd teknisk upprustning som nog kommer att fortsätta under de närmaste åren.

Som framhållits tidigare utgår utredningen från nuvarande förhållanden på det tekniska området. Tekniska nyheter kan komma att medföra bl.a. ökade möjligheter både att sända och att återge tv-program och att göra egna program med film- eller tv-kamera.

4.3.1.2 Annan utbildning

När det gäller förskolan sänds sedan hösten 1971 regelbundet tv-program för barn i fem—sex-årsåldern, gjorda av TRU och base- rade på bamstugeutredningens förslag till pedagogiskt program för förskolan. De vän- der sig till barn både i hem och i förskolor. Framför allt vill man nå barn från ekono- miskt, socialt och kulturellt eftersatta miljö— er, bam i glesbygder och andra som inte kan få del av de nuvarande förskoleresurserna. Genom dessa program har ett väsentligt steg tagits när det gäller att utveckla tv-pro—

gram/film för barn i förskoleåldern i syfte att bidra till deras allsidiga utveckling. Till- komsten av TRU-programmen har också medfört att antalet tv-apparater i förskolor- na ökat. Fortfarande saknas dock sådana i stor utsträckning och programmen kan där- för inte utnyttjas på många håll.

Ändå större brist råder på filmkameror och annat material för praktiskt filmarbete samt filmprojektorer. (Jfr filmutredningens första betänkande s. 53 f.) De filmkameror som förekommer är iregel super-8. Ofta kan det vara fråga om personalens egna kameror och projektorer.

Super-8 får anses vara lämplig för försko- lan. Den är lätthanterlig och utrustningen ställer sig relativt billig. Den nya typ av videobandspelare som utvecklas och förbätt- ras har den stora fördelen att man kan se resultatet direkt och att barnen får en direkt och intensiv upplevelse av vad de gjort. För de åldrar som kan tänkas göra film — från ca 4—5 år — är detta särskilt viktigt.

Ungdomsorganisationerna och förenings- livet har betydande problem med den tek- niska utrustningen när man saknar egna lokaler och filmen inte utgör ett inslag som återkommer regelbundet i verksamheten. Si- tuationen har förbättrats under senare år genom att bl.a. bibliotek och ungdomsgår- dar förstärkt sin apparatutrustning. Inom ramen för den kommunala läromedelsorgani- sationen har vidare läromedelscentraler och AV-centraler börjat låna ut apparater till föreningslivet i det närmaste kostnadsfritt. På längre sikt bör organisationer och före- ningar inte ha några svårigheter att få tillgång till teknisk utrustning.

När det gäller vuxenutbildning finns f. n. i stort sett inga läromedel ifilm/tv-kunskap specieut härför. Inom SR:s vuxenundervis— ning (SR/VUX) och TRU planeras emellertid programserier för vuxen publik. SR/VUX håller på att utarbeta en serie tv-program om hur man praktiskt kan arbeta själv med främst 8 mm film. Serien vänder sig till den tv-tittande allmänheten. Den kommer att drivas i samverkan med studieförbunden och har ingen anknytning till den kommunala

TRU sänder hösten 1972 en tv-kurs i massmediekunskap för vuxen publik. Den kommer att behandla de ekonomiska och ideologiska förhållandena bakom press, radio och tv, mediernas förmåga till påverkan, opartiskhetsproblemet o. d. Några planer på produktion av en mera ”filmkunskaps- mässig” kurs föreligger inte f. n.

Inom SÖ pågår ett projekt för läromedels- anpassning och läromedelsutveckling inom vuxenutbildningen, det s.k. LIV-projektet. Syftet är att utarbeta studieplaner för vuxen- studerande och utveckla olika typer av läro- medel i anslutning härtill. I en kurs i informationskunskap ges relativt stort ut- rymme åt film/tv, främst informations- och argumentationsaspekterna. Upplevelsesidan beaktas inte nämnvärt.

Studiecirklarna lider brist på film och annat studiematerial för teoretiska filmstu— dier. Detsamma gäller folkbiblioteken.

Det som sagts i detta avsnitt har tagit sikte på i första hand den vanliga undervisningen inom grundskolan och gymnasieskolan. Även i specialundervisningen saknas i stor ut- sträckning filmer o. a. hjälpmedel för film/tv—undervisning. En viss produktion di- rekt riktad till dessa grupper kunde få stor betydelse.

4.3.2. Utredningens överväganden

Den centrala filmdistributionen är splittrad på många små enheter. Viktig ”lågfrekvent” film — dvs. filmer som efterfrågas mindre ofta och därför har särskilda svårigheter att nå ut — kan inte hållas i distribution. Det saknas tillräckliga resurser för utlandskon- takter, och informationen, inkl. registrering, katalogisering och marknadsföring, är oöver- skådlig och ineffektiv.

Av redogörelsen i 4.3.1 framgår att svårig- heterna får tillskrivas också bristande tillgång överhuvudtaget på filmer och andra lärome- del samt problem vid biografvisningar i undervisningen.

Svårigheterna blir inte mindre av att film och tv inte ingår i skolornas läromedelsupp-

sättning och inte heller kan köpas. De måste i regel lånas från AV-centralerna eller anskaf- fas från filmdistributörer.

Det är alltså uppenbart att film/tv-under- visningens hjälpmedelsförsörjning är bristfäl- lig i de flesta hänseenden. Mycket beror på otillräckliga ekonomiska resurser.

De flesta AV-centraler måste av ekonomis- ka skäl begränsa sitt innehav av film för undervisningen i film/tv-kunskap till kort- film och tv-program samt excerpter ur svenska och utländska spelfilmer. Anskaff- ningen härav går långsamt på grund av bristande ekonomiska resurser samt brist på lämpliga filmer försedda med elev- och hand- ledningsmaterial. Stödåtgärder kan här få väsentlig bety delse.

Användningen av spelfilm i smalfilmsfor- mat har ökat starkt under senare år i undervisningen. Det har medfört större till— gång till ett stort och ganska varierat utbud av sådana filmer. De sätts emellertid inte ini undervisningen i någon nämnvärd grad. Det beror antagligen på dålig kännedom om marknaden och otillräckliga ekonomiska möjligheter att hyra film. En bättre lärome- delsinformation skulle vara till stor hjälp för skolan att få överblick över marknaden. Ekonomiska stödinsatser skulle också för- bättra situationen.

Vad beträffar hyrning av 35 mm spelfil- mer och biografer har de ekonomiska och administrativa problemen i samband härmed redan framhållits. Dessa bör enligt utred- ningens mening i viss mån kunna lösas på lokal nivå. Genom samarbete med t. ex. filmstudiorörelsen och samhällsstödda eller andra biografer bör skolorna få bättre möj- ligheter att visa film för eleverna utom skoltid. Härutöver fordras dock stöd för import av biograffilm.

Tidigare har framhållits att SR/UTB:s programverksamhet haft stor betydelse för film/tv-undervisningens introduktion på större bredd i grundskolan och gymnasiesko- lan. Särskilt tv-programmen och stödmateria— let för dessa tycks ha spelat en viktig roll på olika stadier. Det är väsentligt att denna produktion får möjligheter att fortsätta. Av

vikt är också att tv-inslagen kan göras till- gängliga på 16 mm film till tämligen låga priser liksom överhuvudtaget att en samord- ning kommer till stånd mellan film- och tv-verksamhet med sikte på film/tv-undervis- ningens medieförsörjning.

För att komma tillrätta med de svårighe- ter som påpekats ovan fordras stödåtgärder av olika slag. Enligt utredningens mening krävs bl. a. ekonomiska insatser av staten,i viss mån också av kommunerna. För att ett sådant stöd skall bli effektivt bör resurserna i fråga om framför allt distribution, informa- tion, produktion och import samordnas.

När det gäller smalfilmsområdet föreligger smalfilmsutredningens förslag som syftar till att förbättra situationen i bl.a. dessa hän- seenden. (Se ovan s. 9.)

Bland uppgifter som föreslås för den filmcentral som skulle inrättas är vissa av intresse för film/tv-undervisningen. Centra- len skall registrera all smalfilm i Sverige samt ge ut kataloger och annan information om smalfilm. Den skall distribuera lågfrekvent undervisningsfilm, barnkortfilm, s. k. fri film och — i form av filmer eller videogram — undervisningsprogram som producerats av TRU och SR/UTB. Det sistnämnda förut- sätter bl. a. avtal med upphovsmännen. Cen- tralen skall importera undervisningsfilm, barnfilm och annan smalfilm av god kvalitet. Den skall också sälja filmkopior och ge råd till statliga och kommunala beställare av kortfilm. Av betydelse ärinte minst att den skall producera läromedel för undervisning i film/tv-kunskap.

Om åtgärder genomförs av den typ smal- filmsutredningen skisserat kommer vissa av film/tv-undervisningens svårigheter på hjälpmedelssidan att minska. Till dessa frå- gor liksom utredningens förslag på området återkommer utredningen i kap. 5.

4.4. Läraru tbildning

4.4.1. Lärarhögskolorna

Undervisning om film och tv förekommer f. n. i någon form vid de flesta lärarhögsko-

I klasslärarutbildningen kan moment ägna- de åt film/tv ingå i svenska, bild- och formarbete, samhällskunskap och pedagogik. Någon klar arbetsfördelning mellan ämnena tycks inte finnas: samtal om film/tv som massmedier, deras produktions-, distribu- tions- och konsumtionsförhållanden före- kommer på flera skolor i de tre förstnämnda ämnena, den praktiskt inriktade undervis- ningen dominerar i bild och form men förekommer också i svenska. Undervis- ningens omfång och inriktning varierar starkt från skola till skola. På de flesta håll ägnas dock fem—tio timmar av varje delämne åt momentet.

Det begränsade utrymme som i ämneslä- rarutbildningen ägnas film och tv inom ramen för svenska och samhällskunskap upp- tas vanligen av diskussioner kring undervis- ningens mål och metoder samt granskning av läromedel. I några fall ingår dessutom mera ämnesinriktad undervisning i metodikstu- dierna.

I speciallärarutbildningen förekommer filmkunskap framför allt vid lärarhögskolan i Stockholm. Där tas i pedagogikunder— visningen upp principer och metoder i äm- net, filmpåverkan och barnreaktioner samt elevernas egen produktion — allt med hänsyn tagen till de kommunikationsproblem som hänger ihop med utvecklingsstörning, afasier, hörseldefekter o. d.

Film/tv-undervisningen är ett ganska nytt inslag vid lärarhögskolorna. Det tycks ännu inte ha funnit sin form. Den stora varia- tionen i omfattning och inriktning torde mest bero på osäkerhet om skolornas uppgif- ter och ämnenas inbördes ansvar på området. Bristen på läromedel, lokaler och annan utrustning är också en hämmande faktor. Undervisningen verkar emellertid vara på väg att både definieras klarare och förstärkas vid de flesta skolor.

Utredningen vill påpeka vikten av att de huvudmoment som ingår i utbildningen an- ges klarare vid framtida läroplansrevisioner samt att en effektivare samordning kommer till stånd mellan ämnen, lärare och linjer.

Det är också önskvärt att lärarhögskolorna i sin undervisning uppmärksammar samver- kansproblemen i skolorna mera.

Den läroplan för klasslärarutbildningen som trädde i kraft 1971 ger utrymme för laborativt arbete med bl. a. film och tv. Det är angeläget att denna möjlighet tillvaratas och att lärarhögskolorna utrustas med den tekniska apparatur som krävs för sådan verksamhet.

Lärarutbildningen bör vidare ge lärarkan- didaterna tillfälle att granska film och tv-pro— gram avsedda för barn samt analysera dessa med avseende på lämplighet för olika stadier och undervisningssammanhang.

4.4.2. Teckningslärarinstitutet

Av de lärarkategorier som berörs av skolans film/tv-undervisning primärt är teckningslä— rarna bäst rustade för uppgiften f.n. Under utbildningen på teckningslärarinstitutet, som för de flesta är 4-årig, ägnas numera ett rätt stort utrymme åt såväl praktiskt arbete med film och tv som teoretiskt inriktade medie- studier. Film/tv-momenten är förlagda till flera olika ämnen: estetisk nutidsorientering, konst/filmhistoria, färg och form m.fl. Tyngdpunkten ligger i ämnet foto/film un- der första och tredje årskurserna. Lärarkan- didaterna ges också tillfälle till metodiska övningar i filmpedagogik.

Teckningslärarnas film/tv-utbildning är en- ligt utredningens mening tillfredsställande och svarar väl mot skolans behov beträffande både omfång och inriktning. De problem som är förknippade med läromedelssitua- tionen föreligger emellertid också för teck- ningslärarinstitutet. Institutet har stort be- hov av tekniska hjälpmedel och det är inte helt tillgodosett f. n.

4.4.3. Universiteten

Fr. o. m. höstterminen 1971 ingår film- och massmediekunskap i den undervisning som bedrivs vid institutionerna för svenska, litte- raturvetenskap och samhällskunskap vid samtliga universitet. Vidare förekommer un-

dervisning i filmvetenskap vid Stockholms universitet. Av betydelse för lärarutbild- ningen är framför allt svenska och samhälls- kunskap samt Litteraturvetenskapen som också har sitt intresse behandlas under avsnitt 4.5.1.

Det nya ”blockämnet" svenska är obliga- toriskt för alla blivande svensklärare. Det innehåller både litterära och språkliga mo- ment samt omfattar en grundläggande tre-terminsutbildning (ACI, 60 poäng) och frivilliga påbyggnadskurser om vardera en termin (Dl, 20 poäng).

Med hänsyn till skolans behov har i grundkursen införts en delkurs, Drama och film, som omfattar 4—5 poäng och skall behandla huvudmomenten Dramats teori och historia, Teater- och filmkunskap samt Massmedier som informations- och upplevel- semedel. Film/tv-momentens omfång och inriktning varierar något mellan de olika universitetsorterna men upptar i regel hälf- ten av det totala kursomfånget, dvs. ca två veckors studietid. Momenten har övervägan- de teoretisk inriktning.

i viss mån filmvetenskap.

Institutionerna för svenska och litteratur- vetenskap har inte bedrivit undervisning om film, tv eller andra massmedier tidigare. Det råder brist på läromedel, teknisk utrustning, visningslokaler m. m. Lärarfrågan är ofta svårbemästrad. De ordinarie lärarna saknari allmänhet särskilda kunskaper på film/tv-om- rådet. De har haft små möjligheter till fortbildning. På grund av filmhyror, arvoden till teknisk personal m.m. är film/tv-mo- mentet ekonomiskt betungande i förhållande till andra delar av utbildningen och tar i anspråk en stor del av institutionernas drifts- kostnadsanslag. Om film/tv—undervisning skall kunna bedrivas i nuvarande former fordras därför höjda anslag för filmanskaff- ning m. rn.

I ett s.k. universitetspedagogiskt utveck- lingsprojekt arbetar man sedan höstterminen 1970 med att förbättra film/tv-undervis- ningen vid institutionerna. Projektet är mest inriktat på att lösa filmanskaffningsproble- met. Institutionerna fick 1971 ett första anslag härför av universitetskanslersämbetet.

Film/tv-undervisningen i svenska kommer i den närmaste framtiden att vara den enda eller huvudsakliga ämnesteoretiska bakgrun- den för de flesta blivande svensklärare på grundskolans högstadium och gymnasiesko- lan. Men hänsyn till svensklärarens centrala roll i skolans film/tv-undervisning anser ut- redningen att varken omfånget eller inrikt- ningen på universitetsundervisningen i ämnet motsvarar skolans behov.

Även samhällskunskap är numera ett blockämne med minst två terminers studie- tid för blivande grundskollärare, tre för gymnasielärare. Ett av utbildningsmålen är att ge grundläggande kunskaper om mass- mediernas roll vid opinionsbildning. Filmen blir bara i undantagsfall föremål för särbe- handling. De synpunkter som ofta anläggs på tv: 5 opinions- eller attitydbildande effekter torde dock kunna diskuteras även för filmen.

Även om alltså undervisningens inriktning torde svara mot skolans behov tycks den förekomma alltför oregelbundet och kortfat- tat för att ge den bakgrund för lärarverksam- heten som är önskvärd. Som en hämmande faktor framstår också bristen på läromedel. Undervisningen syftar till att uppmärksam- ma och granska bildmediernas sociala funk- tioner och det vore därför naturligt och önskvärt att använda tv: 5 normala program- utbud som åskådningsmaterial. På grund av schematekniska och upphovsrättsliga pro- blem är detta emellertid inte möjligt f. n.

Filmvetenskap hör inte till de ämnen som formellt räknas till de lärarutbildande. En stor del av dem som studerar ämnet är dock verksamma lärare eller tänker sig en framtid på lärarbanan. Ämnet har därmed i prakti- ken kommit att fungera som ett komple- ment till den övriga lärarutbildningen.

Speciellt stor andel verksamma eller bli- vande lärare har ämnets filmpedagogiska alternativlinje på B- och C-nivåerna. Men även i grundkursen på A-nivån dominerar dessa kategorier studerande. Förhållandet är särskilt påtagligt i den extramurala undervis- ning som bedrivs som kvälls- eller veckosluts- kurser på några platser i landet. Den torde f. ö. kunna betraktas som en värdemätare på

I grundkursen ges en allmän orientering om filmens historia, estetik och sociologi. Det filmpedagogiska behovet tillgodoses i delmomentet Film- och tv-kunskap i skolan (2 poäng). Momentet följs upp på den filmpedagogiska alternativlinjen på B- och C-nivåerna.

Den filmpedagogiska undervisningen inom filmvetenskapen är av betydelse inte minst i nuvarande situation med påtaglig brist på utbildningsvägar för film/tv-lärare. Enligt ut- redningens mening är undervisningen emel- lertid för kort och kurserna i övrigt alltför teoretiskt inriktade för att motsvara skolans behov.

4.4.4. Fortbildning

Sommarkurser i film/tv-undervisning ordnas numera av fortbildningsavdelningarna vid lä- rarhögskolorna i Linköping (svenska) och Stockholm (teckning). Ämnet tas också upp på studiedagar.

Ett visst handledningsmaterial föreligger. På Sö: 5 uppdrag gav Utbildningsförlaget 1971 ut ett studiedagsmaterial i svenska för lärare på grundskolans högstadium och gym- nasieskolan, ”Film och tv i skolan”. Utgivar- nas syfte — vad beträffar gymnasieskolan —— torde i stort sett vara i linje med kursplanen för svenska på 2-åriga linjer, däremot inte med de 3- och 4-åriga linjerna där den estetiska synen dominerar. Som ett slags komplettering till detta fortbildningsmaterial har SÖ 1972 låtit utarbeta ett studiematerial för lärare i bl. a. svenska, teckning och konst. Det innehåller bl.a. information om filmtekniska baskunskaper samt synpunkter på planeringen av enklare filmproduktioner inom ramen för det laborativa inslaget i filmundervisningen.

Vissa utbildningsresurser för fortbildning av lärare i film/tv-kunskap har Dramatiska institutet, inom den allmänna produktions- tekniska linjen. Institutet ger ut information där man vänder sig till bl.a. lärare. Av betydelse för lärarfortbildningen på området kan också vara de möjligheter att se kvali-

tetsfilm som finns inom ramen för filmstu- diorörelsen och folketshusrörelsens Bio—Kon- trastverksamhet.

Enligt utredningens mening bör SÖ även i fortsättningen ha ansvaret för fortbildningen i film/tv-undervisning i anslutning till fort- bildningsverksamheten i övrigt på det peda- gogiska området. S. k. direktkurser för en- skilda lärare torde dock inte ge resultat inom överskådlig tid. Utredningen förordar en utökad fortbildning. Den bör gå ut på vidgad kursverksamhet. Om den närmare innebör- den härav hänvisas till kap. 5.

4.4.5. Allmänna synpunkter

Av lärarenkäten om filmundervisning fram- går att bara ca 12 % av de tillfrågade svensk— och teckningslärarna genomgått någon form av teoretisk eller praktisk film/tv-utbildning. I fråga om utbildningstyp hänvisade de flesta till fortbildningskurser av olika slag. De hade alltså inga eller få erfarenheter av film/tv-un- dervisning från den grundläggande lärarut- bildningen. Undersökningen behandlar vis- serligen enbart lärare vid grundskolans hög- stadium men förhållandena torde istort sett vara desamma för andra lärarkategorier. De flesta av de nu verksamma lärarna saknar alltså tillräcklig utbildning för den film/tv-undervisning som läroplanerna före- skriver.

De reformer av lärarutbildningen som genomförts under de senaste åren har med- fört att film och tv börjat uppmärksammas och behandlas i undervisningen i högre grad än tidigare. Reformerna har dock inte hållit jämna steg med förändringar inom grund- skolan och gymnasieskolan. Framför allt svensklärarnas och samhällskunskapslärarnas utbildning på området får alltjämt anses bristfällig.

Möjligheterna att komplettera utbild- ningen med studier i filmvetenskap —- eller litteraturvetenskap: Drama-teater-film — står visserligen öppna och har utnyttjats av många. Meritvärderingsbestämmelserna för intagning till praktisk-pedagogisk utbildning (lärarhögskola) är dock så utformade att en

frivillig kompletterande utbildning ger mycket litet utbyte i form av meritpoäng. Det är därför angeläget, anser utredningen, att det nuvarande meritvärderingssystemet ses över. Det bör utformas så att studier i s.k. angränsande ämnen och stödämncn värderas högre.

Utredningen har tidigare påpekat att det är önskvärt och lämpligt att skolans film/tv-undervisning bedrivs i samarbete mel- lan flera ämnen och lärare, i form av s.k. samverkansprojekt eller med samarbetsfor- mer som är ämnesövergripande på andra sätt. Också lärarutbildningsanstalterna bör enligt utredningens mening uppmärksamma sam- verkansproblemen i högre grad och ge lärar- kandidaterna tillfälle att under utbildnings- tiden arbeta praktiskt med ämnesövergripan- de undervisningsavsnitt i möjligaste mån.

För att underlätta detta men i första hand för att överhuvudtaget främja ämnessamver- kan på film/tv-området är det även önskvärt att fortbildningsenheterna för de olika ämne- na producerar läromedel för arbete med samverkansfrågor. Med fortbildningskonsu- lenternas hjälp bör sådant material behandlas vid lärardagar, veckoslutskurser o. d.

4.4.6. Annan utbildning

Förskolans personal utgörs av förskollärare och barnskötare. Förskollärare utbildas vid förskoleserninarier i två år, barnskötarna i ett eller två år på gymnasieskolans vårdlinje.

I förskollärarutbildningen har ämnes- blocket ”skapande verksamhet” en framträ- dande plats. I det ingår målning, slöjd, dramatiskt skapande, rytmik och musik. Någon egentlig filmverksamhet förekommer inte f.n. Läroplanens övergripande mål är emellertid så formulerade att filmarbete kan inrymmas. Metodik, psykologi, svenska samt tekniska hjälpmedel är också ämnen där filmarbete både bör kunna utvecklas och bli utvecklande för undervisningen.

Tillgången till apparatur och film är myc- ket knapp vid seminarierna: bara i ämnet tekniska hjälpmedel ges en begränsad intro- duktion i hur man sköter framför allt film-

visningsapparatur, bandspelare o. d. Det be- ror främst på begränsade ekonomiska resur- ser men antagligen också på oklarhet om filmens roll i förskolan och lärarutbild- ningen.

Vad gäller barnskötarutbildningen har kommunikationsämnena en mycket undan- skymd plats i gymnasieskolans vårdlinje. Inget sådant ämne är obligatoriskt. Vårdbe- greppet har vidgats under senare år. Barnskö- tare arbetar med barn i högre åldrar, även skolbarn. Deras utbildning har emellertid inte förändrats mycket. I framtiden skall barnskötarna — liksom nu — ingå iarbetslag med förskollärare och ha i stort likartade arbetsuppgifter.

Som framgår av kap.5 föreslår utred— ningen att film/tv—kunskap uttryckligen förs in i förskollärarutbildningen. Utredningen anser det vidare önskvärt att varje medelstor kommun — helst varje förskolenhet — får minst en huvudansvarig förskollärare för film/tv-kunskapen. Därför bör det finnas möjligheter i förskollärarutbildningen till en specialisering och fördjupning i film/tv-kun- skap med betoning lagd på filmen som uttrycksmedel, bildtolkning, tekniskt hand- havande, marknads- och materialkunskap.

Vid förskoleseminarierna bör någon av lärarna inom blocket skapande verksamhet fungera som huvudansvarig för filmundervis- ningen. Denne bör verka i nära samarbete med lärare som svarar för ämnet tekniska hjälpmedel. Filmens integrering i förskolans arbetssätt talar för att även lärare i metodik bör kunna utses till huvudansvarig. En förut- sättning i båda fallen är att eleverna får tid och resurser att arbeta praktiskt med film. Det bör kunna ske både inom blocket skapande verksamhet och i metodiken. Mest utrymme finns antagligen i det skapande blocket.

Det som sagts om förskollärarutbildningen kan i princip tillämpas också på barnskötar- utbildningen. Även här bör eleverna ha möjlighet till specialisering och fördjupning.

Enligt gällande läroplan för utbildning av fritidspedagoger skall bl.a. ges orientering om massmedier med tonvikt på film. Under

rubriken skapande verksamhet behandlas bl. a. bild- och formarbete. Däri ingår ”fritt bildskapande”. Anvisningarna till läroplanen ger inte mycket utrymme för filmundervis- ning.

Lärarutbildning för verksamhet vid kom- munal vuxenutbildning och vid statens gym- nasier för vuxenstuderande sker den normala vägen och skiljer sig inte från lärarutbild- ningen för grundskolan och gymnasieskolan.

Folkhögskollärare och ledare för folkbild-— ningsarbete och ungdomsverksamhet utbil- das på folkhögskollärarlinjen vid lärarhög- skolan i Linköping. Filmundervisningen har mycket begränsat utrymme och är av allmän- orienterande karaktär. Massmediekunskap behandlas något utförligare. Studieplane- tekniskt finns det inget som hindrar en utvidgning av film/tv/massmedieområdet.

4.5. Högre utbildning och forskning 4.5.1 Universiteten

Högre utbildning och forskning kring film- och tv-kunskap förekommer vid institu- tionen för teater— och filmvetenskap i Stock- holm samt vid de litteraturvetenskapliga institutionerna i Göteborg, Lund, Umeå och Uppsala.

I likhet med institutionerna i svenska har institutionerna i litteraturvetenskap och filmvetenskap behov av medel för framför allt filmförsörjningen. En höjning av ansla- gen synes nödvändig om utbildningen skall kunna fullföljas enligt kursplanerna.

Film/tv-kurser ingår i litteraturvetenska- pens alternativlinjer Drama-teater-film i Lund och Umeå samt dramatisk linje i Uppsala och Göteborg. Av intresse är främst kurserna i Lund och Umeå med en allmän- orienterande undervisning på grundexamens- nivå. Filmen får där en rätt utförlig behand- ling och kurserna ger utrymme för indivi- duell specialisering och fördjupning inom olika ämnesområden. Eleverna har möjlighet att under grundutbildningen ägna närmare två tredjedelar av studietiden åt film.

Grundkursens filminriktade moment bely-

ser huvuddragen av filmens historia och ger en grundläggande orientering om filmens idé- och formvärld och dess funktion i samhället. De sociologiska aspekterna på filmen be- handlas liksom förhållandet samhälle-film, filmpåverkan och filmcensur, filmens pro- duktions— och distributionsförhållanden m. m. Filmens teori och några filmteoretiska doktriner tas också upp.

De litteraturvetenskapliga institutionerna kan genom sin geografiska placering fungera som alternativ och komplement till de mer specialiserade stockholmsinstitutionerna för teater- och filmvetenskap. De ger därmed förutsättningar för en spridning av undervis- ningen inom ämnesområdet som är angelä— gen ur utbildningspolitisk synpunkt. Vid en framtida utbyggnad av den filmvetenskapliga forskningen och undervisningen bör denna regionala synpunkt beaktas liksom vikten av att någon form av samordning kommer till stånd i fråga om filmförsörjning, lokaler m.m. mellan de olika ämnen och institu- tioner där det förekommer film/tv-undervis- ning.

På den dramatiska linjen vid institutioner- na i Uppsala och Göteborg har filmundervis- ningen mindre omfattning. Av grundkursen på två terminer (40 poäng) ägnas 5 poäng åt en grundläggande orientering om filmens historia, estetik och sociologi. Tv-dramat och hörspelet behandlas utifrån liknande aspek- teri ett lika stort kursavsnitt.

Den mer specialiserade och djupgående undervisningen liksom filmforskningen på högre nivå förekommer ifilmvetenskap. Un- dervisningen bedrivs här på både grundexa- mens- och forskarnivå och är upplagd efter flera alternativa inriktningar. Verksamheten är huvudsakligen förlagd till Stockholm men omfattar också extramural undervisning i Uppsala, Umeå, Eskilstuna och Norrköping samt sommarkurser i Stockholm och Uppsa- la.

Grundkursen i ämnet ger en översiktlig presentation av filmforskningens mål och metoder samt behandlar huvudepokerna i filmens konstnärliga, tekniska, ekonomiska och sociala utveckling. I anslutning till den

historiska översikten uppmärksammas fil- mens formproblem och produktionsteknik. Kursen innefattar även en orientering om de kommunikationsvetenskapliga aspekterna på filmen och om filmens samhällsfunktioner. Filmpedagogikens innehåll och metodik i olika skolformer behandlas också.

Studiekursen under andra terminen ut- vecklar de föregående studiernas resonemang om filmens formproblem och funktion som massmedium. Den syftar till att ge ökade kunskaper om filmen som konstform, infor- mationsmedium och propagandainstrument. Filmvetenskaplig metodik, praktiska filmöv- ningar och filmanalys samt ett specialstu- dium inom filmhistoria, filmsociologi eller filmpedagogik ingår. Specialiseringen förs vidare i tredje terminens påbyggnadskurs som ägnas åt specialstudium av ett filmveten- skapligt ämnesområde och en begränsad forskningsuppgift.

Studiegången i ämnet möjliggör som synes allt högre specialisering inom ett visst forsk- ningsfält. Syftet med det filmpedagogiska alternativet är att behandla filmkunskapens utveckling och metodik i olika skolformer och att i anslutning till samhällsbeskrivning och samhällsanalys utveckla nya metoder och ett kritiskt språk för filmbeskrivning.

Framför allt de filmsociologiska och film- pedagogiska linjerna har i allt högre grad kommit att utvidga sina forskningsområden till att omfatta även tv som konstform och massmedium. Denna tendens kan väntas öka. [ framtiden kommer sannolikt undervis— ningen på alla stadier att ägnas även andra audivisuella medier än filmen.

Filmvetenskapens möjligheter att utveck- las som självständig disciplin hämmas av en rad praktiska problem. I förgrunden står bristen på filmmaterial. Detta hänger i sin tur ihop med filmarkivens situation.

Filmen är ett bräckligt material som snabbt förslits vid användning och lätt ska- das. Äldre s. k. nitratfilm är dessutom ytterst brandfarlig, kemiskt obeständig och ibland självförstörande. S. k. säkerhetsfilm eller ace— tatfilm är lätthanterligare och okänsligare för yttre påverkan men förändras ändå vid lång-

varig lagring. Framför allt färgfilm har be- gränsad hållbarhet.

Förstörelsen av främst äldre filmer är också omfattande. Av världsproduktionen har åtminstone 30 000 filmer gått förlorade fram till 60-talets början. Omkring 65 % av det svenska materialet från samma tidsperiod är förlorat. Tekniska förutsättningar finns för att bevara äldre och nyare film. Härför fordras emellertid ekonomiska och tekniska resurser samt speciellt utbildad personal.1

Tillgång till ett välutrustat filmarkiv är en förutsättning för filmvetenskaplig forskning på högre nivå. Arkiven har hittills fått ge förtur åt konservering och restaurering av filmmaterialet. Man anser att filmer och andra dokument inte bör göras tillgängliga för forskningen om det innebär att materia- let förslits eller förstörs utan att kunna ersättas.

I och med att filmvetenskapen alltmer orienterar sig också mot andra bildmedier uppkommer speciella arkivproblem. Det mesta av den stora mängd film- och bildma- terial som producerats av tv är redan förlorat för alltid. Men även det begränsade material som är bevarat är bara i liten omfattning tillgängligt för forskningen.

Större delen av arkivens material har deponerats av framför allt svenska filmpro- ducenter enligt särskilda avtal. Sådana avtal har dock inte kunnat träffas med ett antal utländska filmbolag vilket minskat arkivens möjligheter att bygga upp samlingar av i första hand modern spelfilm. Många betydel- sefulla filmer saknas. I flera länder regleras depositionerna genom särskild lagstiftning. Någon sådan finns inte i Sverige f. n.

På grund av avtal som ingåtts mellan internationella filmproducentföreningen och de flesta europeiska arkiv är möjligheterna mycket små att visa arkivens filmer utanför deras egna lokaler. Samma avtal utgör också hinder för omkopiering av filmerna till vi- deoband, något som kunde förenkla närstu- dium av enstaka filmer avsevärt.

Utredningen har haft överläggningar med filmproducentföreningen och filmuthyrare- föreningen i fråga om filmförsörjningen för

högre filmstudier. Överläggningarna har inte gett något resultat när det gäller utländska filmer. De svenska filmerna däremot har som nämnts i regel inte utgjort något problem i sammanhanget.

I kap. 5 föreslår utredningen att arkivfrå- gan utreds i särskild ordning. I avvaktan på åtgärder som kan föranledas härav vill utred- ningen betona vikten av största möjliga samarbete mellan universiteten och filminsti- tutets filmarkiv. Forskare som är orienterade mot tv— och massmedieforskning bör få tillgång också till SR: s arkiv.

De praktiska problemen för filmvetenska- pen gäller emellertid inte enbart arkivfrågan. Undervisning och forskning är också beroen- de av tillgången till teknisk apparatur, för- brukningsmaterial och tekniskt utbildad per- sonal. Brister i dessa hänseenden hämmar i hög grad ämnets utveckling. Det gäller sär- skilt de praktiskt inriktade undervisnings- momenten, som i första hand anses angeläg- na för grundutbildningen, men även naturli- ga inslag i undervisnings- och forskningsar- betet såsom ”närläsningar” och analyser av enstaka filmer. För möjligheterna att bedriva filmvetenskaplig undervisning och forskning vid andra universitetsorter än Stockholm är vidare de teknisk-praktiska problemen av avgörande betydelse, främst de distributions- mässiga.

4.5.2. Studentfilmstudios

Den svenska filmstudiorörelsen som började på 20-talet fick tidigt sitt starkaste fotfästei universitetsstäderna. Studentfilmstudios bil- dades omkring 1930 i Lund, Stockholm och Uppsala. Nya studios tillkom senare i Mal- mö, Göteborg, Karlstad och Umeå. Studentfilmstudios i Lund, Stockholm och Uppsala kom snart att utgöra en aktiv grupp i kampen för filmen som konstart och kulturfaktor. Alltsedan starten hörde de till dem som ivrigast pläderade för att införa

' De fyra nordiska fllmarkiven har beräknat att en aktion för att rädda den mest hotade och angelägnaste äldre nordiska spelfrlmsproduktionen skulle kosta 22 milj. svenska kr.

filmen i skolan. Studios har vidare i sin funktion som ”fria universitet” ordnat kur— ser och seminarier. Många blivande lärare har där skaffat sig kunskaper och filrnintresse som de fört med sig i det pedagogiska arbetet. Studentfilmstudiorörelsen kan sägas ha lagt en av grundstenarna till skolans filmundervisning.

Filminstitutet har sedan 1965 varje år lämnat ekonomiskt stöd till studentfilm- studios” centralsekretariat och till olika stu- dios. Kommunala anslag utgår också till vissa studios. De ekonomiska förutsättningarna för institutet att lämna anslag blir emellertid allt mindre. Enligt uppgift har man övervägt att helt upphöra med dem.

Från slutet av 60-talet har de flesta studentfilmstudios haftvikande medlemsan- tal och därmed försämrat ekonomiskt under- lag. Åtstramningen har i första hand drabbat den teoretiska verksamheten men även det praktiska filmarbetet — aktiviteter som dock i stor utsträckning övertagits av andra insti- tutioner och organisationer, den akademis- ka filmundervisningen, FilmCentrum m.fl. Verksamheten i de studios som är aktiva f. n. — Göteborg, Karlstad, Lund, Umeå och Uppsala — har under de senaste åren mer och mer kommit att inskränkas till enbart film- visningar. Dessa hämmas avsevärt på grund av svårigheter med filmanskaffningen.

Den minskade ekonomiska rörelsefriheten har fått också andra konsekvenser. Flera studentfilmstudios har byggt upp bibliotek som i omfång och kvalitet hör till de främsta i landet. De måste betraktas som värdefulla specialbibliotek, förfogande över många gånger unika samlingar av böcker och tid- skrifter.

Biblioteken torde fylla en viktig funktion i det lokala kulturutbudet. Men de har först och främst fått allt större betydelse för den akademiska filmundervisningen och forsk- ningen, inte minst för att universitetsbiblio- teken och de lokala institutionerna ofta har mycket litet filmlitteratur. Med försämrade ekonomiska villkor har dock möjligheterna minskat att förnya och komplettera bibliote- ken och göra dem tillgängliga för filmstude- rande. 42

Studentfilmstudios har hyrt 10—15 spel- filmer per verksamhetsår från utlandet för distribution i studentfilmstudios och andra filmstudios. Det har alltså gällt film som inte funnits på den svenska marknaden. Ofta har den varit av stort intresse för studerande och forskare. Om filmen anskaf- fats i undervisningssyfte och är omedelbart visningsklar får den införas till landet tull- fritt och fri från mervärdeskatt. I praktiken möter dock stora svårigheter att övertyga tullmyndigheterna om att förutsättningarna för tull- och skattefrihet verkligen föreligger. Resultatet blir ofta att filmen tull- och skattebeläggs.

De berörda tull- och skattefrågorna be— handlas närmare i bil. 9. Där läggs fram vissa förslag som syftar till att få till stånd en bättre och smidigare ordning. (Se också avsnitt 5.3.)

Under senare tid har studentfilmstudios” roll ändrats på flera sätt. Som distributions- kanaler för en film som sällan når biografer- na och som ersättning för filmvetenskapliga samlingar som saknas på de flesta universi- tetsbibliotek har de emellertid betydelse främst för den akademiska filmundervis- ningen.

Denna bedrivs på många håll parallellt i flera ämnen utan nämnvärd kontakt vare sig ämnena emellan eller mellan institutionerna och studentfilmstudios/andra filmstudios. Ett fastare samarbete skulle här komma alla parter tillgodo.

Den ojämna distributionen av kvalitets- film utanför storstadsområdena är ett pro- blem också för den högre filmundervisning- en. Studentfilmstudios kan här i någon mån fungera som en distributionskanal. Några av studentfilmstudios — främsti Lund, Uppsala och Umeå — kan delvis fylla en funktion för filmundervisningen i dessa städer motsvaran- de filminstitutets cinematek i Stockholm. Universiteten å sin sida bör i många fall ha möjlighet att tillgodose studentfilmstudios, behov av visningslokaler.

5. Utredningens förslag

Utredningen har i det föregående framfört synpunkter och rekommendationer i olika hänseenden i fråga om film/tv-undervis- ningen. [ detta kapitel redovisas mera kon- kreta förslag till åtgärder på området.

Förslagen kan lätt ge intryck av ett lapptäcke: olika frågor tas upp, ibland som det kan verka utan inbördes sammanhang. Ämnet är emellertid splittrat. Även om det är litet rymmer det många aspekter. Det finns inte någon patentlösning för att kom- ma till rätta med problemen: man får gå fram på olika vägar. Ofta är det relativt små åtgärder som föreslås. Men de sammanhålls av en helhetssyn på den rörliga bildens allt större betydelse i samhället och därmed även i undervisningen.

5.1 Undervisningens innehåll och omfattning

[:| De organisatoriska frågorna i samband med film/tv-undervisningen har visat sig vara svårlösta. Det råder osäkerhet om fördelning- en av tid för undervisningens olika moment. Ett stort behov föreligger av praktiska råd och konkreta anvisningar om hur undervis- ningen skall läggas upp och bedrivas.

Utredningen föreslår att SÖ utarbetar två särskilda häften med läroplanssupplement för film/tv-undervisningen, ett för grundsko- lan och ett för gymnasieskolan. I supplemen- ten bör huvudsakligen de organisatoriska

aspekterna på undervisningen behandlas. Hit ' hör t. ex. frågor om samordning av film/tv-momentet med undervisningen i öv- rigt i de aktuella ämnena, samverkan och arbetsfördelning mellan olika ämnen och över ämnesgränserna, fördelning av undervis- ningsstoffet på obligatoriska och icke-obliga- toriska ämnen samt projektplanering.

[| Den filmverksamhet som bedrivits hit- tills inom specialundervisningen ochi försko- lan har varit sporadisk. Den har inte följts upp eller utvärderats i nämnvärd grad. Verk- samheten tyder dock på att det finns stora möjligheter att använda filmmediet som bl. a. uttrycksform inom dessa områden. Det gäller även fritidshemmen.

Enligt utredningens mening bör åtgärder vidtas för att stimulera denna utveckling. Utredningen föreslår att ca 400 000 kr anslås under en treårsperiod — kostnadsberäkning- en redovisas nedan — för försöksverksamhet med film/tv—undervisning inom Specialunder- visningen, förskola och fritidshem.

Syftet med försöksverksamheten skall va- ra att klarlägga vilka möjligheter som kan finnas att bedriva undervisning om film och tv inom de nämnda områdena, framför allt genom praktiskt filmarbete: filmkameran som medel för dokumentation och informa- tion. Undersökningen bör också ta sikte på möjligheterna att använda filmmediet som uttrycksform och fritidssysselsättning, lik- som lämplig teknisk utrustning m. m. härför

och i undervisningen. Frågan om en produk- tion av filmer speciellt inriktade på t.ex. vissa handikappgrupper kan också tas upp. Även de åtgärder som utredningen föreslogi sitt första betänkande i syfte att förbättra förskolans och fritidshemmens möjligheter till kontakt med bra film bör ingå.

Andelen handikappade eleveri specialklas- ser av samtliga elever i grundskolan utgjorde läsåret 1971/72 omkring 3,5 % eller ca 33 000 elever. I den samordnade Specialun- dervisningen gick 1971 ca 150000 elever. Totala antalet elever i Specialundervisning i grundskolan är alltså ca 180 000. Särskolan har omkring 14000 elever. Det finns fyra specialskolor för synskadade, därav två för vuxna, sex specialskolor för hörselskadade och en specialskola för hörsel- och talskada— de. Samtliga specialskolor har låg- och mel- lanstadium, tre har dessutom högstadium. Särskolor finns i varje landstingskommun samt Malmö som är landstingsfri stad. Verk- samhetsformerna inom särskolan är förskola, skola för grundundervisning (grundsärskola), särskild undervisning, träningsskola för åld- rarna ca 7— 17 år samt yrkesskola för åldrar över 17 år.

Utredningen föreslår nedan att en konsu— lenttjänst inrättas för film/tv-undervisningen (se avsnitt 5.2). Den försöksverksamhet ut- redningen föreslår bör administreras av film- konsulenten. Verksamheten bör omfatta tio enheter inom var och en av kategorierna Specialundervisning, förskola och fritidshem.

Inom Specialundervisningen bör väljas fem grundskolor, tre specialskolor — en för syn- skadade, en för hörselskadade samt skolan för hörsel- och talskadade — samt två särsko- lor. Vid valet av grundskolor bör tillses att alla handikapp blir representerade och att en viss geografisk spridning uppnås. Bland grundskolor bör väljas skolor med största andelen utbildade speciallärare.

När det gäller förskolan och fritidshem- men bör det utses enheter utanför Stock- holm med tanke på att filmrepertoaren där inte kan anses representativ.

Filmkonsulenten skulle ha till uppgift att sätta i gång verksamheten och hålla i själva

organisationen. Han skall engagera handleda- re, svara för inköp och inventarieföring av teknisk utrustning m.m., se till att en utvärdering av verksamheten kommer till stånd osv. Som handledare för det praktiska genomförandet av försöken kan förslagsvis anlitas lärare, elever vid speciallärarlinjer vid lärarhögskola, medlemmar av filmlärarför- eningen, barnfilmkommittén, aktiva filmare m. fl.

Samråd bör ske med SÖ samt socialstyrel- sens pedagogiska försöksverksamhet. NågOn form av integrering med TRU:s filmarbetei förskolan liksom dess undersökningar av förskoleprogrammen bör eftersträvas. Vid behov bör man också höra beteendeveten— skaplig expertis.

Det egentliga försöksarbetet bör utföras av lärare och annan ordinarie personal vid de olika enheterna.

Kostnaderna för verksamheten beräknar utredningen till 135 000 kr om året eller sammanlagt för hela försökstiden 405 000 kr. Häri ingår arvode m.m. åt handledare med 60 000 kr om året samt kostnader för teknisk utrustning, filmmaterial, resor, enkä- ter och utvärdering med 75 000 kr om året. Kostnaderna bör finansieras med statsanslag till den filmcentral som smalfilmsutred- ningen föreslagit, om en sådan inrättas, i annat fall till Sö.

Det är tydligt att det finns också andra möjligheter att genomföra en försöksverk- samhet av detta slag. En möjlighet är att göra ett punktförsök i en enda kommun, en annan att stimulera åtgärder på området genom pilotkurser för utbildning av lärare eller genom lärarfortbildningen. Man kan också lägga upp verksamheten som en ren forskningsuppgift i regi av någon pedagogisk institution eller liknande. Utredningen har övervägt dessa möjligheter men stannat för den lösning som redovisas ovan.

Forskningsalternativet har utredningen av- visat med tanke bl. a. på de betydande kostnader som är förenade härmed. Den av utredningen föreslagna försöksverksamheten kan f. ö. sedermera leda till mera omfattande forskningsuppgifter. Utredningen förutsätter

att sådana kan lösas som annan pedagogisk forskning vid lärarutbildningsanstalterna och universiteten.

El Utredningen förordar att studieförbun- den vidtar åtgärder för att få till stånd ett ökat studiecirkelarbete kring film och tv. Det förordas också samarbete på området mellan studieförbunden, folkhögskolor, bib- liotek och filmstudios.

5.2 Undervisningsformer och arbetssätt

El Av bl. a. lärarenkäten angående film/tv— undervisningen på grundskolans högstadium framgår att kommunikationen mellan SÖ och lärarna är bristfällig. Skriftlig informa- tion från SÖ tycks inte förekomma i någon större utsträckning. Inte heller skolkonsulen- terna tycks bidra nämnvärt till informatio- nen. I läroplanerna ges inte mycket vägled- ning till planering av film/tv-undervisning. Lärarna saknar i regel utbildning för sådan undervisning.

Med hänsyn till dessa förhållanden har utredningen föreslagit särskilda läroplans- supplement för film/tv-undervisningen. För att ytterligare tillgodose behovet av upplys- ning i ämnet förordar utredningen att en konsulenttjänst inrättas för denna undervis- ning. Tjänsten bör kunna knytas till film- centralen. Filmkonsulenten skall svara för bl. a. framställning och distribution av infor- mationsmaterial. Ett nära samarbete med SÖ i pedagogiska frågor förutsätts. Om smal- filmsutredningens förslag inte genomförs bör tjänsten i stället förläggas till SÖ.

Den årliga kostnaden för konsulenttjäns- ten beräknas till ca 80000 kr. Den bör täckas med statsbidrag till filmcentralen, alternativt SÖ.

El Enligt utredningens mening bör på varje skola finnas en lärare somi första hand har ansvaret för en samordning av film/tv—- undervisningen i skolan. För att tillgodose detta föreslår utredningen att det öppnas möjlighet ;t' — genom ändring av skolstadgan eller på a' 'ial sätt — att inrätta arvodestjäns- ter som nuvudlänre i ett ämne plus ett ämnesöve..;ripande moment. Timkvoten för

att få arvode skulle därvid sättas lägre än 40 veckotimmar.

Ett tänkbart alternativ till denna lösning av ansvarsfrågan är att skolans ledning till huvudansvarig utser en lärare som har ett manifesterat intresse för film/tv och förmåga att samordna undervisningen i skolan. I den mån det anses att ersättning bör utgå för uppdraget får det prövas i särskild ordning.

Den som har huvudansvaret för film/tv-- undervisningen bör åläggas att genomföra minst ett samverkansprojekt varje läsår, i varje fall under ett inledningsskede.

5.3. Hjälpmedel

En betydande svårighet i film/tv-undervis- ningen är den bristfälliga försörjningen med vissa hjälpmedel. Den dåliga informationen har redan nämnts. Bristerna gäller också dokumentation och distribution.

Många av dessa problem kommer i ett bättre läge om den föreslagna filmcentralen inrättas och får nödvändiga resurser för att genomföra sin verksamhet inom smalfilms- området. Det gäller framför allt dokumenta- tion —— registrering, katalogisering m.m. — men även den fysiska distributionen av filmer och vissa tv-program, import av filmer och produktion av excerpter, stödmaterial o.d. Situationen förbättras ytterligare om utredningens förslag om kortfilmsstöd reali- seras.

De angivna åtgärderna löser dock inte bl. a. frågor som rör biografvisning och visning av 16 mm spelfilmer.

|:! F.n. råder stora brister i fråga om spelfilmsförsörjningen för film/tv-undervis- ning. Det gäller både ungdor'nsskolan och den högre utbildningen. De frågor det rör sig om är möjligheterna dels att få se bra 35 mm spelfilm, dels att nedkopiera sådan film till 16 mm.

I den första frågan har utredningen lagt fram förslag tidigare som syftar till att främja distribution till landsorten av bra spelfilm för biografvisning. I slutbetänkandet avser utredningen att återkomma till frågan, framför allt vad gäller import av sådan film.

En förbättring av situationen på dessa områ- den kommer också film/tv-undervisningen till godo.

Utredningen är medveten om de ekono- miska och organisatoriska problem som mö- ter vid biografvisning som inslag i film/tv—un- dervisningen. Dessa problem och de fördelar av olika slag som är förenade med smalfil— men innebär sannolikt att behovet av spel- filmsvisningar i 16 mm format kommer att öka.

Utredningen föreslår att tio lämpliga 35 mm spelfilmer kopieras ner till 16 mm varje år. För detta bör utgå ett årligt statsanslag till huvudmannen på 50 000 kr. Verksamhe- ten bör handhas av filmcentralen, alternativt filminstitutet.

El Som framgått av det föregående råder stor brist på excerpter och stödmaterial. Det gäller både svenska och utländska filmer. Excerpter är ett viktigt hjälpmedel i film/tv— undervisningen, t. ex. vid belysning av statis- tiska eller tekniska grepp i filmerna, utveck- lingsdrag i filmhistorien o. d. Med tanke på den bristfälliga lärarutbildningen på området är också lärarhandledningar, elevmaterial etc. av betydelse.

Utredningen föreslår statligt stöd för an- skaffning av excerpter (filmantologier) och stödmaterial. Stödet bör utgå till filmcentra- len, alternativt filminstitutet, med dels ett engångsanslag på 500 000 kr, dels årliga anslag på 160 000 kr. Engångsanslaget bör användas för import och versionering av ett 20-tal utländska excerpter samt inköp av stödmaterial till dessa. Av det årliga anslaget skall 100 000 kr täcka kostnaden för fram- ställning av två svenska excerpter och 60 000 kr gå till import av tre utländska excerpter.

Cl Utredningen föreslår att filmhyra och andra kostnader i samband med utnyttjande av film för film/tv-undervisningen skall anses som läromedelskostnad. Detsamma bör i princip gälla även kostnaden för biografvis- ningar som ingåri undervisningen.

D När det gäller teknisk utrustning har skolan numera relativt god standard. Behov av ytterligare utrustning finns främst i fråga om det praktiska filmarbetet. Det gäller både

Utredningen hari det föregående betonat vikten av det egna filmskapandet i undervis— ningen och att insatserna härför bör ökas. Den nödvändiga tekniska utrustningen bör anskaffas snarast möjligt. Utredningen förut- sätter att SÖ upprättar Iiiromedelsförzeck- ningar för skolornas utrustning i denna del. Motsvarande bör komma till stånd även för förskolan och fritidshemmen.

I fråga om teknisk utrustning finns olika alternativ att välja mellan. En videoutrust- ning kan bestå av en enkel tv-kamera, en videobandspelare, en monitor och belys- ningsutrustning. Kostnaden härför är ca 10 000 kr. Väljer man i stället super-8 kostar en utrustning för stuminspelning — kamera, projektor och enklare redigeringsapparat — 1 200—1 500 kr. Ett dyrare alternativ med ljudinspelning kostar 2 500—3 500 kr.

[I I avsnitt 4.5.2 samt bil. 9 har framhål- lits att bestämmelserna om tull och därmed också mervärdeskatt vid införsel i vissa fall av bl. a. undervisningsfilm och inspelningsappa- ratur för film och tv är otillfredsställande. Utredningen föreslår vissa ändringar i be- stämmelserna i enlighet med förslag som framgår av bil. 9. De författningar som berörs är tulltaxan, tulltaxeringsförordning- en, tulltaxeringskungörelsen och tullrestitu- tionsförordningen. Ändringarna bör enligt utredningens mening genomföras snarast.

5 .4 Lärarutbildning

El Utbildningen vid lärarhögskolorna bedrivs enligt bl. a. studieplaner. Dessutom finns 5. k. studiegångar, stencilerade häften i vilka studieplanernas anvisningar konkretiseras: 0- lika ämnens innehåll och omfattning precise- ras liksom metodfrågor m. m.

Utredningen föreslår att sådana studie- gångar utarbetas också för film/tv-kunska- pen. I studiegångarna bör även behandlas frågor såsom huvudmoment som skall ingå i utbildningen, samordning mellan ämnen, lä- rare och linjer samt möjligheter för lärarkan- didaterna både att själva göra film och att lära känna olika typer av professionell film-

produktion. Lärarens möjligheter att för- bättra filmklimatet och filmutbudet i sitt skoldistrikt kan också tas upp.

D Ämnet filmvetenskap har betydelse som komplement till lärarutbildningen i öv- rigt. Undervisningen i ämnet beaktar emeller- tid inte filmpedagogikens problem tillräck- ligt och är alltför teoretiskt inriktad. Utred- ningen föreslår att en alternativ filmpedago— gisk studiegång inrättas inom Al-kursen med en konstruktion som bättre svarar mot sko- lans behov.

I kursen bör det samlade massmediefältet uppmärksammas och den moderna kommu- nikationsteknologins roll inom detta. De laborativa inslagen bör ha en framträdande plats och den teoretiska delen av utbild- ningen i övrigt allsidigt ta upp film/tv-peda- gogikens problem och uppgifter. Det är önskvärt att en utbildningslinje av denna typ ordnas på ett flertal platser i landet som extramural undervisning enligt vad som nu förekommer i filmvetenskap Al eller ev. i form av s. k. YRK-kurs (yrkesinriktad kurs).

El Det nuvarande meritvärderingssyste- met för intagning till praktisk-pedagogisk utbildning på lärarhögskola har vissa brister ur film/tv-undervisningens synvinkel. Utred- ningen föreslår att filmvetenskap räknas som s.k. stödjande ämne till flera ämnen i tjänsten än svenska (samhällskunskap samt teckning om detta ämne i framtiden kommer att ingå i ämneskombination). Litteraturve- tenskap, alternativlinjen Drama-teater-film, kompletterar på många sätt utbildningen i svenska. Den frivilliga fjärde studieterminen (Dl) i svenska bör därför fritt kunna bytas ut mot grundkursen A4 i litteraturvetenskap, Drama—teater—film, och meritvärderas på sam- ma sätt.

El Fortbildningen av lärare i film/tv-kun- skap är otillräcklig. Utredningen föreslår att s.k. pilotkurser1 och studieledarkurser för lärare ordnas i ämnet i ökad omfattning. Syftet bör vara att få fram åtminstone ett par film/tv—experter i varje län. Den filmkon- sulenttjänst som utredningen föreslagit bör utnyttjas för kursverksamheten.

Det är här fråga om ett utvecklingsarbete

som kan byggas upp i tre etapper: lärome- delsproduktion och planering på central ni- vå, pilotkurser samt studieledarkurser och studiecirkelverksamhet på lokal nivå.

Minst tre pilotkurser om året bör ordnas, fördelade på lärare från olika stadier. Antalet deltagare i kurserna bör vara ca 30. Kostna- derna beräknar utredningen till 30 000 kr per kurs eller 90000 kr om året. De bör täckas med statsanslag till SÖ.

Studieledarkurser syftar till att lärare skall kunna på lokal nivå leda och organisera studiecirklar och studiedagar i ämnet. Enligt utredningens mening bör intagningen till dessa kurser ske så att man får en geografisk spridning av deltagarna. Sammanhållningen av den regionala verksamheten bör ske via länsskolnämndernas fortbildningskonsulen- ter. Fortbildningen i studieledarkurser bör forceras. Minst tre kurser per sommar bör hållas. Kostnaden, 90 000 kr, finansieras genom statsanslag till SÖ.

El För att ytterligare tillgodose fortbild- ningsbehovet på området föreslår utredning— en att tjänstledighet med B-avdrag beviljas för studier i filmvetenskap (grundkurs Al) samt litteraturvetenskap: Drama-teater-film (grundkurs A4).

[1 Utredningen förordar vidare en årlig fortbildningskurs i film/tv-kunskap för uni- versitetslärare. Kurserna bör t.v. ordnas av institutionen för teater- och filmvetenskap som torde ha lokala och tekniska resurser att snabbt få igång verksamheten. Arbetet bör ha karaktären av försöksverksamhet i syfte att få fram lämpliga former för kurserna (kursplaner, metodik, studiematerial m. m.). Om institutionen för teater- och filmveten- skap inte har möjlighet att åta sig kurserna bör de i stället förläggas till filminstitutet. Under alla förhållanden bör nära samverkan etableras mellan institutionen och institutet för att på bästa sätt utnyttja både institu- tionens filmpedagogiska sakkunskap och in- stitutets resurser.

' En pilotkurs är en'kurs där deltagarna åläggs att ta fram ett måldokument eller pröva ett visst fortbildningsmaterial eller ge förslag till sådant material.

Kursernas omfattning bör bestämmas av universitetskanslersämbetet som också bör utfärda allmänna föreskrifter för deras inne- håll. Filmvetenskapliga institutionen (alt. filminstitutet) bör varje år avge förslag och plan över nästa års kurser. Institutionen (institutet) bör också utfärda närmare före— skrifter för verksamheten.

Kostnaden för en kurs beräknas till 30 000 kr. Den bör finansieras genom stats- bidrag via universitetskanslersämbetet.

El [ sitt första betänkande föreslog utred- ningen ökade kommunala insatser för barn- filmsverksamhet i förskolor och fritidshem. Det föreslogs också att undervisning om barn och film införs i grundutbildningen för bl. a. förskollärare samt statsanslag till filminstitu- tet för fortbildningskurser i ämnet för för- skollärare, fritidspedagoger m.fl. Med stöd av erfarenhet av dessa åtgärder på vissa akuta punkter borde man enligt utredningen bygga upp aktiviteterna inom området stegvis un- der en femårsperiod.

Utredningen föreslår nu att film/tv-kun- skap förs in uttryckligen iförskollärarutbild- ningen. Hur detta skall ske närmare bör övervägas med beaktande av resultat som kan komma fram av den försöksverksamhet med film/tv-undervisning i bl.a. förskolan som utredningen föreslär. (Se avsnitt 5.1.) Utredningen förordar för sin del att momen- tet film/tv-kunskap skrivs in i studieplanen för förskollärarutbildningen på ett mera pre- ciserat sätt, förslagsvis inom blockämnet skapande verksamhet.

Utredningen förordar vidare att film/tv- kunskap införs uttryckligen också i utbild- ningen av fritidspedagoger och ispeciallärar- utbildningen. Även här bör resultaten av nämnda försöksverksamhet beaktas.

[1 Som nämnts råder brist på hjälpmedeli film/tv—kunskap också inom lärarutbildning- en. Det föreslagna stödet för nedkopiering, anskaffning av excerpter m.m. bör komma även denna utbildning till godo, såväl på lärarhögskolor etc. som på universiteten. Utredningen hänvisar till vad som anförts i frågan ovan. Om den föreslagna filmcentra- len inrättas gäller detsamma en stor del av

5.5. Högre utbildning och forskning

Även för högre utbildning och forskning inom film och tv liksom för studentfilmstu- dios kan utredningens förslag i fråga om hjälpmedel för film/tv-undervisningen ha sin betydelse. Här föreligger emellertid speciella problem.

El Filminstitutets filmarkiv arbetar under trängda ekonomiska förhållanden. Dess möj- ligheter att tillmötesgå den högre utbild- ningens och forskningens behov är alltför begränsade, inte bara ekonomiskt utan också med hänsyn till upphovsrättsliga förhållan- den m.m. Detta är otillfredsställande både allmänt kulturhistoriskt sett och från filmve- tenskaplig synpunkt. För att förbättra situa- tionen krävs betydande ekonomiska insatser. En översyn av den lagstiftning som reglerar arkivens arbete kan också bli nödvändig.

Med hänsyn till problemens räckvidd före- slår utredningen att arkivfrågan utreds i särskild ordning. Överenskommelse har inte träffats med branschorganisationerna om filmförsörjningen för högre filmstudier. Den föreslagna utredningen bör därför innefatta frågan om möjligheten av lagstiftning beträf— fande tvångsdeponering av filmer. Utred- ningen bör ske under medverkan av filminsti- tutet, filmbranschen, de närmast berörda avnämarintressena och upphovsrättslig ex- pertis. Emellertid krävs omedelbara insatser för att rädda filmmaterial som hotas av förstörelse. Filmutredningen föreslår att åt- gärder vidtas för att rädda de filmer som är särskilt värdefulla för undervisning och forskning och som används mest.

El Som framgått av det föregående är bristen på filmmaterial ett väsentligt pro- blem för den högre utbildningen och forsk— ningen på området. Utredningen föreslår anslag av statliga medel på 50 000 kr om året under tio år för framställning av 16 mm visningskopior av sammanlagt 100 svenska filmer av nyssnämnda slag. Anslaget bör tilldelas filminstitutet.

!] Vid institutionen för filmvetenskap i Stockholm med dess omfattande och diffe-

rentierade undervisnings- och forskningsverk- samhet föreligger ett stort behov av filmer och tv-program, maskinell utrustning, tek- nisk personal, förbrukningsmateriel o. d.

Filmvetenskap räknas inte som ett s.k. laborativt ämne. Det gör däremot t. ex. musikvetenskap. [ fråga om driftskostnads- anslag är filmvetenskap i princip jämställt med mindre kostnadskrävande humanistiska ämnen som t. ex. historia, filosofi och litte- raturvetenskap. Undervisning och forskning i filmvetenskap har därför hittills inte kunnat genomföras tillfredsställande enligt studie- planerna. Detta har varit särskilt påtagligti samband med de för undervisningen väsentli- ga kurserna i film- och tv-analys. Av kost- nadsskäl har filmkopior och videoband där kommit till användning bara i ringa grad.

Som komplettering till de teoretiska stu- dierna — bl. a. för att åskådliggöra montagets utveckling — ges i filmvetenskap en elemen- tär kurs i praktiska övningar med 8 mm film. Den innefattar kamera- och klippteknik samt användning av video. Kursen har särskild tillämpning på studierna inom filmens peda- gogik där blivande filmlärare diskuterar me- toder för undervisning om film men också hur film kan användas som hjälpmedel inom andra ämnen. På grund av bristande resurser har kursen hittills haft en övervägande fri- villig karaktär. Bara ett fåtal lektionstimmar har varit obligatoriska.

För forskningen i film och tv får det anses vara av stor vikt att de studerande har tillgång till nödvändig teknisk materiel samt att de får medel att använda sig av materialet i filminstitutets filmarkiv och SR:s arkiv.

Enligt vad institutionen uppgett behövs för filmvetenskapen två klippbord, ett för 35 mm och ett för 16 mm, samt två videoband— spelare för färgvideo. För kursen Praktiska övningar i grundkurs B ] (kurs 4), väsentlig inte minst för blivande lärare, behövs sju 8 mm kameror, sex utan ljud och en med ljud samt en bandspelare. Den totala investerings- kostnaden uppskattas till drygt 140 000 kr.

När det gäller driftskostnader uppgår insti- tutionens medelsbehov enbart för filmhyror, råfilm och videoband till ca 45 000 kr per

läsår. Med hänsyn till filmvetenskapens spe- ciella struktur och inriktning — med bl. a. betydande laborativa inslag — samt att här är fråga om ett nytt ämnesområde som befin- ner sig i ett uppbyggnadsskede föreslår ut- redningen att statsanslag utgår för nämnda investeringskostnad samt att ämnet får en årlig anslagstilldelning som motsvarar musik- vetenskapens.

Enligt universitetskanslersämbetet är i dag den totala årskostnaden — beräknat på 200 studerande i varje ämne på grundkursnivå (40 poäng) — för filmvetenskap ca 400 000 kr eller 2 000 kr per elev och för musikve- tenskap ca 750000 kr eller 3 750 kr per elev. Antalet studerande i filmvetenskap (20 poäng) är f.n. ca 200 per termin. Om nyssnämnda förslag antas innebär det en ökning av statens årliga kostnader för ämnet med ca 350 000 kr.

El Det har framhållits tidigare att student- filmstudios, filmvisningar hämmas avsevärt på grund av svårigheter med filmanskaff- ningen. Utredningen föreslår därför statsan- slag på 25 000 kr om året under t. v. fem år för inlåning till Sverige av utländska kvali- tetsfilmer som inte förekommer på den kommersiella repertoaren och inte heller är deponerade i filminstitutets filmarkiv på sådana villkor att de får visas i studentfilm- studios. Filmerna skall användas till distribu- tion bland i första hand sådana studios. Anslaget bör ställas till filminstitutets förfo- gande.

El Studentfilmstudios” bibliotek har fun- gerat som ersättning för filmvetenskapliga samlingar. Sådana saknas på de flesta univer- sitetsinstitutioner. Detta måste tillskrivas framför allt historiska skäl: studios kom till när det inte fanns någon filmutbildning vid universiteten. Nu håller sådan utbildning på att etableras. I det läget kan det inte anses motiverat att filmbibliotek administreras av organ utanför universiteten.

Utredningen föreslår att studentfilm- studios” bibliotek och ev. samlingar i övrigt inordnas i lokala institutions- eller universi— tetsbibliotek och att det ekonomiska ansva- ret för biblioteken överflyttas på universite-

ten. I avvaktan på att ett sådant förslag realiseras förordar utredningen — för att trygga bibliotekens bestånd — statligt stöd till studios som bedriver aktiv filmbiblioteks- verksamhet. Stödet bör utgå med årliga belopp på 8 000 kr till studios i vardera Lund och Uppsala samt 10000 kr till studios i vardera Göteborg, Karlstad och Umeå. Det bör förmedlas via institutionernas driftskostnadsanslag. Utredningen förordar vidare samråd mellan institutionerna och studentfilmstudios i fråga om inköp och andra åtgärder rörande biblioteken liksom ökat samarbete överhuvudtaget mellan stu— dios och universitetsundervisningen.

IZI Kostnaderna för administrationen av den verksamhet av olika slag med anknyt- ning till film/tv-undervisning som utred- ningen föreslagit skall ingå i filmcentralen beräknar utredningen till 125 000 kr, därav ca 80 000 kr för den föreslagna konsulent- tjänsten." Kostnaderna bör finansieras med statsanslag till filmcentralen.

6. Film- och tv-undervisning i ett framtidsperspektiv

6.1 Samhälle och skola

60—talets kulturpolitik har präglats av stora statliga satsningar på kulturspridningens bas- organisationer, en ny utbildningsorganisation för teatern och filmen och utredningsarbetet rörande musik-, konstnärs- och designutbild- ningen. Som ett viktigt komplement till de statliga, institutionsbundna produktions- och distributionsformerna har växt fram ett ökat intresse för icke—institutionell verksamhet. Författarcentrum, Konstcentrum, Teater- centrum, FilmCentrum och olika former av byalagsaktivitet är tecken härpå.

Skolsektorn har svarat på denna utveck- ling genom att i läroplanerna starkt betona vikten av att utbilda den enskilda individen att ta aktiv del i kulturaktiviteter och med- verka i beslutsprocesser som rör samhällets omdaning.

Av erfarenhet vet man att förändringar i läroplaner inte automatiskt leder till omedel- bara effekter i fråga om undervisningsre- sultat. Ett omfattande målpreciseringsarbete är nödvändigt för att få underlag för under- visningsplaneringen samt det fortsatta ut- vecklingsarbetet med lärarutbildning och lä- romedelsframställning.

Detta gäller inte minst undervisningen i film- och tv-kunskap. Momentet omnämns ofta i de olika ämnenas kursplaner i form av allmänt hållna och till intet förpliktande anvisningar. Den främsta orsaken härtill tor-

de vara att man hittills betraktat momentet framför allt som en orientering om film och tv som konstnärliga uttrycksformer i sam- hället utanför skolan. I en utveckling med inriktning mot att alltmer se skolan, hemmet och samhället i övrigt som en totalrniljö för elevens aktiviteter och upplevelser är det nödvändigt att film- och tv-kunskap också får andra funktioner. Det blir allt vanligare att använda filmkameran som ett medel att dokumentera semesterupplevelser, högtids- dagar och vardagsliv i familjen. Mot bak— grund därav borde man t. ex. kunna se fram mot en utveckling på skolans område där filmkamera och redigeringsutrustning kan bli självklara och naturliga uttrycksmedel lik- som penna, anteckningsbok, ritblock och stillbildskamera när det gäller att dokumen- tera iakttagelser, erfarenheter och upplevel- ser i samband med exkursioner, laborationer och övningar. Detta bör betonas i komman- de läroplansrevisioner.

Det bör emellertid vara möjligt att redan inom ramen för nu gällande läroplaner, genom preciseringar av de uppställda målen eller genom beskrivande förteckningar över aktiviteter och stoffenheter, ge lärare och elever ett grundmaterial för en undervis- ningsplanering som svarar mot de övergripan- de målen för skolans verksamhet. Exempel på målpreciseringar lämnas i avsnittet 6.2. Vidare ger utredningen exempel på sådana åtgärder av organisatorisk och pedagogisk

natur som tillhör tillsynsmyndigheternas or- dinarie ansvarsområde och som inte förutsät- ter riksdagsbeslut.

I avsnitt 6.3 redovisas behovet av en läroplansutveckling mot bakgrund av de pro- blem som kan iakttas idag. Utredningen diskuterar också en tänkbar modell för en sådan utveckling avseende den ämnessektor som bör ha huvudansvaret för film- och tv-undervisningen.

6.2 Utvecklingsarbete inom

gällande läroplaner

ra men för

Utredningen vill i detta avsnitt med några exempel på målformuleringar visa att under— visningen i film/tv-kunskap kan spela en roll i elevernas allsidiga personlighetsutveckling — givetvis vid sidan av andra lika viktiga aktiviteter.

Analysen har gjorts utifrån några välbe- kanta och vedertagna principer av ideologisk och utbildningspolitisk karaktär som utgjort underlag för den statliga kulturpolitiken. För överskådlighetens skull har målformule- ringarna disponerats utifrån vissa övergripan- de målfunktioner som enligt Lgr 69 skall vägleda utvärderingen av skolans verksamhet.

Listorna på målbeskrivningar är inte full- ständiga. De ger exempel på sådana lätt observerbara (men för den skull inte mätba- ra) elevbeteenden som läraren själv kan ställa upp som underlag för en rationell planering av undervisningen. De ärinte nivågrupperade med avseende på generalitet och komplexitet och kan alltså inte ligga till grund för konstruktion av prov.

Det bör ankomma på myndigheter som berörs att göra de ytterligare målprecise- ringar som är nödvändiga för avvägningar i fråga om undervisningens omfattning på olika skolstadier och i skilda ämnen.

6.2.1 Kognitiva mål

Beskrivningar av kognitiva mål kan lätt göras utifrån de erfarenheter som redan finns från försök med filmproduktion i skolan. När alla skolor småningom blivit utrustade med appa—

ratur för film- eller tv-produktion bör man kunna utgå från att alla elever oberoende av individuell intresseinriktning skall kunna bli medvetna om

att film eller tv kan användas vid redovisning av arbetsområden, ensamt eller ikombination med andra uttrycksmedel att filmkameran (eller tv-kameran) kan användas för att registrera och dokumentera iakttagelser och erfarenheter i samband med exkursioner, laborationer och övningar att filmkameran kan användas för att ge uttryck åt personliga erfarenheter, upplevelser. idéer och åsikter.

På en högre kunskapsnivå kommer de målbeskrivningar som avser kunskaper och färdigheter som eleverna måste ha för att själva kunna producera film i nämnda sam- manhang.

Eleven skall alltså

bli förtrogen med en enkel modell för planering och produktion av film ha kunskap om den kamera-, belysnings- och redigeringsutrustning som skolan förfogar över ha kunskap om förbrukningsmaterial som står till förfogande ha fått pröva på att enskilt eller tillsammans med kamraterna lägga upp en ekonomisk kalkyl för ett filmarbete ha fått pröva på att enskilt eller tillsammans med kamraterna lägga upp en realistisk tidsplan för ett filmarbete kunna utforma ett enkelt manuskript utifrån en bestämd synopsis kunna komprimera ett händelseförlopp till en eller ett par scener utan att sammanhanget går förlorat för åskådaren kunna placera ett antal scener i en följd på ett sådant sätt att handlingen blir begriplig för mottagaren.

En grupp högre kognitiva funktioner som utredningen fäster stort avseende vid är de färdigheter som förbinds med begreppet kreativitet. Ordet kreativitet är inte nämnt i läroplanerna. Men flera formuleringar i t. ex. avsnitten om undervisningsformer och ar- betssätt tyder på en utveckling där den skapande förmågan kommer att värdesättas mera än tidigare. Genom några få exempel på delmål kan man beskriva kreativa elevbe- teenden som kan observeras i samband med förberedelsefasen i en produktion.

»

kunna föreslå ett tema för en film utifrån en aktuell händelse, en tidningsrubrik, en berättelse, ett arbetsområde i skolan eller en egen åsikt i en aktuell debatt

kunna urskilja och beskriva ett mänskligt pro- blem i ett givet eller självvalt tema kunna föreslå situationer eller sekvenser som illustrerar ett bestämt mänskligt problem kunna föreslå olika lösningar på ett bestämt mänskligt problem

kunna ta ställning till om ett bestämt tema kan användas för en egen filmisk gestaltning kunna föreslå alternativ eller variationer på ett givet eller självvalt tema kunna skriva en synopsis utifrån en egen filmidé kunna sätta sig in i och förstå kamraternas filmidéer kunna argumentera för egna filmidéer kunna acceptera att en kamrats filmidé kan vara bättre eller att gruppen föredrar en annans idé kunna anpassa sin egen idé till vad som är möjligt med hänsyn till skolans tekniska resurser.

Ytterligare delmål avseende observerbara kreativa elevbeteenden kan lätt ställas upp i samband med t. ex. val av miljöer, kamera-

vinklar, belysningar, redigering, ljudläggning osv.

Som exempel på kognitiva mål isamband med filmtittande kan nämnas:

Eleven skall

bli medveten om att film är ett kommunikations- medel, dvs. ett medel för överföring av informa- tion och upplevelse från en sändare till en mottagare känna till ett antal beskrivningsord för samtal om film bli medveten om att filmskaparen kan göra ett urval iverkligheten och därefter ytterligare arran- gera den verklighet han registrerat bli medveten om att filmproduktion styrs av ideologiska, politiska, sociala, ekonomiska och andra värderingar bli medveten om att mottagarens olika förutsätt- ningar (ålder, utbildning, inkomst, socialgrupp osv.) påverkar hans förmåga att ta emot budskap kunna observera och beskriva händelseförloppet i en film kunna observera och beskriva enskilda situationer i en film kunna observera och beskriva människoframställ- ningar i en film kunna ange olika tänkbara avsikter bakom film- skaparens val av berättarstil kunna upptäcka och beskriva en konflikt mellan individer eller grupper i en film kunna urskilja och beskriva olika tänkbara or- sakssammanhang bakom en konflikt.

En förutsättning för de kreativa elevbeteen- den som kan iakttas i samband med det praktiska filmarbetet är att eleven behärskar den utrustning skolan förfogar över. Denna färdighetsträning har tidigare betraktats som alltför tidskrävande vilket bidragit till att

praktiskt

filmarbete inte hittills kunnat

tillämpas på ett bredare elevunderlag. Denna nackdel torde i viss mån kunna undanröjasi takt med att skolorna utrustas med enklare och modernare apparatur. Exempel på del- mål är:

Eleven skall

kunna hantera den kamerautrustning skolan för— fogar över kunna hantera en exponeringsmätare kunna hantera den belysningsutrustning skolan förfogar över kunna hantera redigeringsapparat och klippappa- rat.

6.2.3 Emotionella mål

En av de viktigaste uppgifterna för film/ tv-undervisningen i morgondagens skola är att ge utrymme för en utveckling av ele- vernas känslo- och viljeliv. När det gäller produktion av film i vilken elever skall agera

i någon form av story är det lämpligt att arbetet förbereds inom ramen för det drama— tiska arbetet isvenska. Storyn bör växa fram ur ett arbete med uttrycksövningar, improvi- sationer och dramatiskt formande i svenska varefter det egentliga filmarbetet förläggs till teckning. Av delmålen har några samband med filmens möjligheter att ge uttryck för upplevelser, tankar, känslor och stämningar.

Eleven skall

öva sin förmåga att framställa korta filmsekven- ser som uttrycker känslor och stämningar öva sin förmåga att välja ut eller arrangera miljöer som uttrycker bestämda känslor och stämningar öva sin förmåga att tillsammans med andra gruppmedlemmar arrangera och filma dialoger eller pantomimiska scener som uttrycker bestäm- da känslor och stämningar öva sin förmåga att arrangera och filma scener som innehåller en förändring av stämningen öva sin förmåga att arrangera och filma scener som innehåller en spänningsstegring, en klimax och en upplösning.

Film och tv spelar idag en stor roll i människans upplevelse av omvärlden. Miljöer som inte är åtkomliga för direkt erfarenhet kan upplevas via film. Kombinationer av olika uttrycksmedel såsom rörlig bild, dialog, berättartext, effektljud och musik gör film- upplevelsen mer komplex och laddad än t.ex. litteraturläsning. Det innebär inte nå- gon kvalitetsskillnad mellan filmupplevelse och litteraturupplevelse men väl en skillnad i möjligheterna att känslomässigt påverka mottagare med olika grader av språklig be— gåvning, intellektuell kapacitet och emo- tionell mognad. Här har filmen ett försteg, inte minst på de lägre skolstadierna.

Utredningen vill betona det ansvar som framför allt förskolan och grundskolan har för att erbjuda eleverna filmupplevelser som kan bidra till att utjämna sociala skillnader mellan barn från olika uppväxtmiljöer och ge stimulans till emotionell utveckling. Ett ut- byte av information mellan skolväsendet, barnavårdsmyndigheterna och fritidsverk- samheten på ena sidan och filmbranschen på den andra borde inriktas på att stimulera till en filmrepertoar som beaktar elevernas allsidiga personlighetsutveckling.

Utredningen vill i detta sammanhang peka på elevernas behov av sinnesupplevelser, av jagupplevelse och identifikation, av inlevelse i andra människors situation, av att uppleva andra boendemiljöer än sin egen, behovet av äventyr och spänning, av att rekapitulera och bearbeta egna skräckupplevelser, behovet att uppleva en delaktighet i ansvaret för sam- hällsutvecklingen.

Delmål som är generella för flera skolsta- dier är t. ex. nedanstående.

Eleven skall

-i filmer innehållande människoframställningar iaktta och identifiera sociala stimuli såsom grup- peringar, blickar, minspel, kroppshållning och åtbörder i filmer med dialog avlyssna och identifiera sociala stimuli såsom ordval, röststyrka, beto- ning, rytm, tempo och intensitet få en uppövad känslighet för de uttryck för känslor och stämningar som rollerna i en film förmedlar få ett ökat intresse för andra individer och för de bakomliggande orsakerna till deras känslomässiga beteende

- i ett händelseförlopp varsebli uppkomsten av en konflikt - i ett händelseförlopp varsebli en förändring av stämningen, en dramatisk spänningsstegring, en dramatisk höjdpunkt och en upplösning — våga i diskussioner med andra gruppmedlemmar ge egna uttryck för de känslor och stämningar som man själv upplevt under filmvisningen.

Som exempel på delmål, anpassade till förskolan och grundskolans lågstadium, kan nämnas sådana som — i stegringsföljd — beskriver vilken form av upplevelse filmen bör ge och sådana som ger metodiska anvis- ningar om olika sätt att följa upp filmtittan- det.

Eleven skall

ha fått se filmer med mjuka djur som leker med varandra ha fått se filmer med barn som leker med, matar och vårdar djur ha fått se filmer i färg som betonar skeenden i naturen såsom knoppning, blomning, färgföränd- ringar, lövfällning osv. ha fått se filmer som visar förändringar i väderlek och belysning ha fått se filmer som visar hur ett barn upplever skeenden i naturen: rädd för åska, bli våt och frusen, värma sig framför brasa ha fått se filmer som visar rivalitet mellan syskon i en situation som får en befriande upplösning ha fått se filmer som skildrar familjer med olika

sammansättning:

a) mamma, pappa, barn

b) ensam förälder och barn

c) 'mor- eller farförälder i stället för mamma och pappa (1) att vara fosterbarn ha fått se filmer från olika boendemiljöer ha fått se filmer som innehåller aggressiva hand- lingar som får en befriande upplösning få samtala om filmen omedelbart efter filmvis-

ningen få genomföra en dramatisk improvisation på fllmens handling med möjlighet att förändra händelseförloppet eller upplösningen

få teckna, måla eller modellera i omedelbar anslutning till filmvisningen.

6.2.4 Estetiska mål

Estetiska mål har alltid varit svåra att beskri- va på ett sådant sätt att de kunnat accepteras som generella för samtliga elever oberoende av uppväxtmiljöer, begåvningsmässiga fakto- rer osv. När det gäller filmproduktion och filmstudium torde det vara mest menings— fullt att till det estetiska målområdet föra

sådana aktiviteter som har med sinnesträning att göra. Eleven skall i det praktiska filmarbetet

- bli medveten om att filmkameran kan användas för att till andra förmedla sinnesupplevelser som han själv funnit vara i en eller annan mening tilltalande, stimulerande, spännande, skakande eller frånstötande bli medveten om att hans möjligheter att nå fram till och påverka en mottagare är beroende av hur han utnyttjat färg, form, rörelse, rytm och ljud för att framhäva det väsentliga i budskapet bli medveten om att olika människor upplever kombinationerna av sinnesretningar i en film på olika sätt öva sin förmåga att komponera bilder i filmkame- rans sökare öva sin förmåga att välja den bildkomposition och de kamerarörelser som svarar mot filmens avsikter öva sin förmåga att iaktta fördelningen av ljus och skugga i ett ansikte öva sin förmåga att placera ljuskällor så att han får den fördelning av ljus och skuggor som svarar mot avsikten öva sin förmåga att bedöma skillnader i ljusstyrka mellan förgrund och bakgrund öva sin förmåga att bedöma skillnader i dags- ljusets färgtemperatur vid olika inspelningstillfa'l- len.

Eleven skall under studiet av filmer som andra elever eller professionella filmskapare har gjort

observera egna reaktioner på de sinnesretningar och kombinationer av sinnesretningar som en film innehåller öva sin förmåga att jämföra och rangordna egna filmupplevelser - öva sin förmåga att iaktta hur kamerarörelser utnyttjas med olika avsikt i olika scener öva sin förmåga att iaktta hur bilddjupet utnytt- jas med olika avsikt i olika scener iaktta hur olika filmare utnyttjar människans rörelser i skilda miljöer på olika sätt och med olika avsikter, t. ex. med olika grad av distans till eller identifikation med de skildrade människor- na - observera sina egna reaktioner för hur rytm och tempo påverkar totalupplevelsen av filmen jämföra egna upplevelser av hur stoffet och ytstrukturer av olika slag (mossa, gräs, sten, vatten, trä, hud, här, tyg, metall, glas osv.) framträder i svart-vit resp. färgfilm.

6.2.5 Sociala mål

Elevens sociala utveckling stimuleras av alla former av gruppverksamhet i skolan. Prak- tiskt filmarbete blir i de flesta fall också

gruppaktiviteter. En målbeskrivning rörande social utveckling i samband med filmproduk- tion bör därför avse samarbetsförmåga, le- darskap, gemensamt ansvar för slutproduk- ten osv. Härtill kommer att i filmer där det förekommer någon form av agerande måste bli fråga om att skildra förhållanden mellan individer och grupper, konflikter och kon- fliktlösning. Utredningen har nöjt sig med att ta fram delmål som har att göra med den skapande processen i filmarbetet. Eleven skall

- öva sin förmåga att samarbeta med andra eleveri ett filmteam - få en ökad benägenhet att ta initiativ som gagnar

det gemensamma arbetsresultatet pröva på att leda arbetet i ett filmteam visa samarbetsvilja när en kamrat leder arbetet i filmteamet visa uthållighet när det gäller att hävda en egen åsikt om man har en stark övertygelse om den egna åsiktens riktighet uppleva att man under diskussion med kamrater kan komma på idéer som man inte skulle kommit på om man varit ensam öva sin förmåga att motstå grupptryck observera en kamrats engagemang i en viss filmidé och ta hänsyn till detta i den fortsatta diskussionen öva sin förmåga att delta i ett gruppbeslut.

6.2.6 Angelägna åtgärder inom ramen för tillsynsmyndigheternas ordinarie ansvarsom- råden

Utöver de förslag utredningen lämnat i kap. 5 redovisas här några exempel på åtgär— der ägnade att leda till en förbättrad under- visning. Åtgärderna kan genomföras inom ramen för sådant utvecklingsarbete som kon- tinuerligt initieras och genomförs av berörda myndigheter.

Film/tv-undervisningen kan enligt utred- ningens mening förbättras under förutsätt- ning

att en precisering kommer till stånd av en minsta referensram för alla elever av kunskaper och färdigheter i film/tv-kunskap

att skolledare, schemaläggare och lärare informe- ras om möjligheterna att under vissa perioder lägga samman lektionstid i svenska och teckning för en rationellt bedriven träning av basfardigheterna

att pedagogiskt utvecklingsarbete rörande arbets- områdesprincipen i orienteringsämnena beaktar att

basfärdigheterna i svenska och teckning behöver tränas i tillämpade sammanhang, t. ex. idokumen- tation av exkursioner, laborationer och övningar samt som inslag i redovisningar

att en precisering av mål för individuellt valda specialiseringsuppgifter i frlm/tv-kunskap inom klassens ram kommer till stånd

att en precisering av ämnesspecifika mål görs på film/tv-kunskap inom svenska, teckning och konst samt fritt valt arbete i grundskolan

att målbeskrivningar görs på individueut valda arbetsuppgifter eller gruppaktiviteter ifilm/tv-kun- skap inom gymnasieskolans ämnen

att en precisering görs beträffande olika lärarka- tegoriers funktioner vid lagundervisning i film/tv- kunskap

att det pedagogiska utvecklingsarbetet inom skol- väsendet beaktar behovet av en metod— och lärome— delsutveckling som underlättar smågruppsundervis— ning inom klassens ram (t. ex. innehållande helt eller delvis självinstruerande komponenter)

att grundutbildning och lärarfortbildning för i första hand förskollärare, klasslärare, lärare i sven- ska och teckning samt fritidspedagoger också inne- fattar träning i att observera elevbeteenden som sammanhänger med emotionell, estetisk och social utveckling samt med utveckling av högre kognitiva funktioner, som t. ex. förmåga till analys, syntes och värdering, problemmedvetenhet, idéflöde, flexibilitet och originalitet

att ökade kontakter kommer till stånd mellan pedagoger och filmare i syfte att utbyta erfarenhe- ter om olika åldersgruppers skiftande behov av filmupplevelse, skolans behov av filmer som kan bidra till elevens allsidiga personlighetsutveckling samt filmarens behov av artikulerade mottagarreak- tioner.

6.3. Läroplansutveckling

6.3.1. Film— och tv-undervisningens plats i en ev. ämnesblockbildning för samordnad kom- munikationsträning

Under de senaste åren har man kunnat märka ett ökande intresse för att ge all studieorganisation en enhetligare och mera genomtänkt struktur där olika skolformer och utbildningar inte betraktas som friståen- de från varandra utan som delar i en helhet. Två skilda modeller har diskuterats. Den ena modellen förutsätter att varje individ kon- centrerar sina studier till en sammanhängan- de period i åldrarna 7—25 år. Modellen hari 1968 års utbildningsutrednings debattskrif- ter fått beteckningen sammanhängande ut- bildning. Gentemot denna diskuteras en mo- dell som kännetecknas av att individen för-

delar sitt kunskapsinhämtande över en längre tid. Utbildningen kan därvid tänkas uppde- lad på ett antal kortare studieperioder med självständiga utbildningsmål, avlösta av pe- rioder med yrkesverksamhet. Denna studie- organisation betecknas återkommande ut- bildning. Båda modellerna finns företräddai dagens utbildningssamhälle.

Oberoende av vilken modell som kommer att dominera i framtiden kvarstår behovet att för varje ämne eller ämnessektor finna en vertikal struktur som gör att valet av ämnes- stoff för en viss utbildningsnivå på ett naturligt sätt ansluter till genomgångna mo- ment på närmast lägre nivå. Här kan barai mycket grova drag antydas en gruppering av ämnesstoff i film- och tv—kunskap på skolfor- mer och stadier.

Förskolan. Filmen och tv bör på förskole- stadiet fylla den viktiga funktionen att ge barnen en vidare erfarenhet av omvärlden och en stimulans för deras känslo- och fantasiliv. Detta mål har ett socialt utjäm- nande syfte genom att filmen kan ge sinnes- upplevelser åt understimulerade barn, na- turupplevelser åt barn, som isolerats i tät- ortsmiljö, och omvänt upplevelser av stadens stämningar åt barn från utpräglade lands- bygdsmiljöer.

Försök har gjorts att låta förskolebarn göra egna filmer. Det är angeläget att dessa försök får fortsätta. Däremot är man kanske inte beredd f.n. att göra en sådan aktivitet till ett obligatorium.

Grundskolan. På grundskolans låg- och mellanstadium är det naturligt att linjen från förskolan följs upp. När det gäller egen filmproduktion bör varje elev få en viss färdighet i att hantera en enkel super-8 utrustning och att disponera sina tagningar så att den framkallade filmen utan redigering kan visas upp för kamraterna och upplevas som en färdig film. De rent tekniska färdig- heterna kan tränas på teckningstimmarna. Tillämpningarna däremot kan göras i andra ämnen.

I och med att eleverna vid 16 år avslutar den obligatoriska delen av sin skolgång skall de ha fått en gemensam referensram av

kunskaper och färdigheter i film/tv-kunskap enligt krav som redan nu skulle kunna ställas upp utifrån läroplaner som gäller idag. De nytillkommande momenten på grundskolans högstadium borde i så fall bli redigering och enkel ljudläggning.

Dessa moment skulle visserligen teoretiskt sett kunna behandlas inom ramen för nu- varande läroplan. Men de organisatoriska och metodiska problemen upplevs av lärarna som så svåra att man i en framtida läroplansrevi- sion kanske måste tänka sig en förändrad timplan.

Den ökade inriktningen på allsidig kom- munikationsträning har medfört att det från lärarnas sida rests krav på ökade veckotimtal för ämnena svenska och teckning. Även om nytillkommande moment i och för sig moti- verar en uppräkning av timtalen kan det uppstå svårigheter vid en bedömning av var timmarna skall tas. Faktorer som kan kom- ma att komplicera problemet ytterligare är möjligheten av att 4-dagarsvecka införs samt en tänkbar utveckling mot ett ökande inslag av självständigt arbete inom ramen för ele- vernas totala veckotimtal. Utredningen har därför valt att diskutera en timplaneföränd- ring som i stort innebär en omfördelning av nu tillgängliga resurser.

Det ämne som enligt Lgr 69 ger största möjligheterna att tillgodose behovet av en allsidig kommunikationsträning är tillvalsäm— net konst. Detta ämne kan dock med nuva- rande tillvalssystem väljas bara av en minori- tet av elever. Ämnesinnehållet i konst skulle kunna bli tillgängligt för samtliga elever om de nuvarande ämnena musik, svenska och teckning organiserades som ett obligatoriskt blockämne med möjlighet att utnyttja lärar- resurserna mer flexibelt än vad nuvarande timplan tillåter. ”Konst” är antagligen en mindre lämplig benämning på ett sådant ämne. Det kan ifrågasättas om inte begrep- pet kommunikation bör införas i stället.

Utöver de specifika mål som gäller för ämnena musik, svenska och teckning skulle man för blockämnet kunna ställa upp följan- de generella mål:

att ge varje elev ett så brett register av uttrycks- möjligheter att han i varje redovisningssituation självständigt kan välja det uttrycksmedel eller den kombination av uttrycksmedel som ger den infor- mation eller den påverkan som han avser

att ge varje elev en sådan insikt om egna attityder och om den egna förmågan att avläsa, tolka och värdera budskap att han upplever en frihet att ur det pluralistiska samhällets kulturutbud ta till sig de budskap som svarar mot hans behov och awisa sådant som han upplever som överflödigt, oengage- rande eller frånstötande

att förmedla insikter om den betydelse som kommunikationsfärdigheterna har när det gäller utvecklandet av relationer mellan individer i en grupp och mellan större eller mindre grupper

att förmedla insikter om massmediernas funk- tioner i olika samhällsbildningar.

Det synes rationellt att vid beräkning av antalet elevveckotimmar för blockämnet ut- gå ifrån det timtal som utgör summan av antalet veckotimmar i ämnena musik, svens- ka och teckning på grundskolans högsta- dium enligt Lgr 69. Den tid som behövs för nytillkommande moment och för sådana, som fått en starkare accentuering i Lgr 69 och som kan komma att betonas ytterligare i den rullande översynen av läroplanerna, kan möjligen kompenseras av att vissa överlapp- ningar mellan svenska och teckning försvin- ner. En ökande del av antalet eleweckotim- mar bör i framtiden anslås till självständigt arbete med fritt valda arbetsuppgifter, utför- da individuellt eller i grupp. Det överskott av lärartimmar som uppkommer på detta sätt bör användas dels för delning av klass i vissa laborativa moment, dels så att två eller flera lärare i vissa situationer samtidigt är verk- samma i en klass eller grupp.

Det föreslagna blockämnet bör alltså inte föranleda några förskjutningar i behovet av lärartimmar för de olika lärarkategorierna.

Gymnasieskolan. De krav på allsidig trä- ning av kommunikationsfärdigheterna som betonats av bl. a. avnämare både inom den högre utbildningen och inom näringslivet kan idag inte tillgodoses på flera av gymna- sieskolans linjer. Särskilt har ämnena drama- tik, musik och teckning fått en ställning som inte motsvarar deras betydelse i ovannämnda avseende.

Detta är i och för sig helt naturligt mot bakgrunden av att dessa ämnens funktioni

samverkan med andra ämnen inte var klart definierad vid tiden för tillkomsten av Lgy 65. Ämnena sorterades ofta in under rubriken ”estetisk fostran” och betraktades ibland huvudsakligen som bärare av en hu- manistisk-musisk tradition utan förankring i ett postindustriellt samhälle.

Under inverkan av den pågående pedago- giska debatten och av utvecklingen på grund- skolans område håller dock undervisningen på att förändras inifrån på ett sätt som mycket snart kommer att leda till att be- skrivningarna av mål och ämnesinnehåll i Lgy 70 framstår som helt föråldrade.

Den kritik som från elever och lärare riktats mot gymnasieskolan när det gäller de uppräknade ämnena kan sammanfattas så- lunda:

l Timplanemässiga ofullkomligheter, bl.a.:

a) svårigheter att genomföra en laborativ undervisning i ett entimmasämne så att målet kan utvärderas (musik/teckning),

b) den i vissa avseenden oriktiga koppling- en mellan musik och bildkonst (konst- och musikhistoria),

e) den olyckliga valsituationen språk — estetisk specialisering. 2 Föräldrade kursplaner, bl. a. beträffan— de bristen på samordning med svenska, samhällsorienterande ämnen och natur- orienterande ämnen samt beträffande bristen på anknytning till samhället utanför skolan.

Ett moment som drabbas av dessa ofull- komligheter är utan tvekan film/tv-kunskap. I en läroplansutveckling för gymnasieskolan bör för de aktuella ämnena och ämnesmo- menten anknytningarna mellan grundskolan och gymnasieskolan liksom mellan gymnasie- skolan och den högre utbildningen studeras noga. Härvid bör man främst fästa uppmärk- samhet på omfattningen av de yrkesinriktade momenten i relation till de allmänt person- lighetsutvecklande. Det är sannolikt att man då kommer fram till att visst ämnesstoff inom den estetiska sektorn, som tidigare betraktats som specialintressen för enstaka

elever eller som snävt yrkesinriktat stoff, utifrån förändringarna i samhället bedöms vara av så allmänt intresse att det bör vara obligatoriskt. Inrättande av ett blockämne med liknande struktur som det som föresla- gits för grundskolans högstadium kan i så fall visa sig vara en framkomlig väg för att realisera en undervisning i kommunikaton med väsentliga inslag av film- och tv-kun- skap.

6.3.2. Film- och tv—undervisningens plats i den öppna skolan

I den pedagogiska debatt som förts under de senaste decennierna, framför allt i några av de högst utvecklade industriländema, disku- teras ofta alternativ till den skolorganisation som bygger på principen att en lärare under- visar en klass i ett klassrum under en timme. Lloyd Trump har t.ex. föreslagit modeller som mer flexibelt utnyttjar skolans per- sonella resurser. Dessa modeller prövas i Sverige i det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet i ett antal projekt be- nämnda VGL (varierande gruppstorlek och lagundervisning). Skolbyggnadernas anpass- ning till en flexiblare undervisningsplanering prövas i Sverige under rubriken Samskap. Motsvarande försök på andra håll går ofta under beteckningen "the open school", ett begrepp som också har en pedagogisk inne- börd.

Jämsides med debatten om skolorganisa- tionen ifrågasätts ofta skolans traditionella roll som informationsförmedlare. En stor mängd av det informationsstoff som våra ungdomar tillägnar sig idag förmedlas av massmedierna, kamratgrupperna eller den ökade reseverksamheten. Men det är ett tillägnande som i alltför hög grad präglas av passivitet. Samtidigt som samhället utanför skolan har blivit informationsrikt har det också blivit aktionsfattigt. (McLuhan, Husén m. fl.)

Man kan fråga sig om inte skolan snart måste lämna sin informationsförmedlande roll för att i stället ge plats för ett menings- fullt arbete i miljöer som mera liknar vuxen-

samhällets än det slutna skolsamhällets. Det är tveksamt om detta låter sig göra inom ramen för nuvarande skolorganisation. Kanske kan ett verkligt meningsfullt arbete genomföras bara genom en successiv upplös- ning av det nuvarande fasta klassanordnings- systemet till förmån för en flexibel organisa- tion av produktionsgrupper knutna till ett skolsystem i intim samverkan med näringsli- vet, den kommunala och statliga förvalt- ningen och ett alltmer dynamiskt konst- och kulturliv. Elevernas rolltagande i ett sådant produktivt arbete kan förberedas redan inom ramen för nuvarande skolorganisation om ärbetet mera inriktas på rollspelsuppgifter liknande dem som antyds i målpreciserings— avsnittet ovan.

I den öppna skolan blir också lärarens roller och arbetsförhållanden ändrade. Den tid som lärarna i kommunikationsämnen använder för att undervisa och arrangera träningssituationer för basfärdigheter kom- mer antagligen att minska. I stället kommer lärarna att i ökande utsträckning tjänstgöra som konsulter i samband med elevernas redovisning av arbetsområden samt för att administrera och samordna verksamheten vid olika materialstationer.

Film och tv-läraren kommer alltså att tillbringa en större del av sin tjänstgöringstid i en ateljé med film- och tv-utrustning för att handleda elevgrupper som kommer för att producera olika inslag i sina redovisningar i natur- och samhällsorienterande ämnen samt i yrkesutbildande ämnen såsom vårdämnen, tekniska ämnen, jord- och skogsbruk osv. Film— och tv-undervisningen utgör i dessa sammanhang en del av en utbildning i informationsteknik där ett brett register av uttrycksmedel och material står till buds. Det enskilda uttrycksmedlet avdramatiseras och får alltid underordna sig huvudsyftet att utgöra ett fungerande medium för ett be- stämt budskap.

Detta hindrar inte att det också i den öppna skolan — och kanske framför allt där — måste ges resurser och utrymme för en fri, subjektiv och mer konstnärligt inriktad elev- produktion av filmer och tv-program. Enskil-

da elevers behov att uttrycka egna upplevel- ser, reaktioner och åsikter förutsätter till- gång till ett brett register av uttrycksmöjlig- heter. Inte minst torde det alltid komma att behövas olika alternativ till det talade och skrivna ordet som hittills varit alltför domi- nerande och diskriminerande. Särskilt accen- tuerat är detta behov inom Specialundervis- ningen där för vissa handikappgrupper de olika bildmedierna måste ha en avgörande betydelse för personlighetsutvecklingen.

Även i den öppna skolan torde det i varje samhälle med ett utbyggt system av mass- kommunikation med hårt slående åsikts- spridning och försåtligt arbetande attitydpå- verkan finnas ett stort behov av orienterande undervisning om filmens och tv: 5 funk- tioner, arbetssätt och effekter. Lärarresurser- na skulle härvid dels utnyttjas i en mer traditionell klass eller storgruppsunder— visning för att ge en minsta gemensam referensram av kunskaper och avläsningsfär- digheter, dels fungera integrerat i samband med undervisningen i samhällsorienterande ämnen, huvudsakligen som en rörlig resurs, disponibel t. ex. då en filmvisning utgör ett väsentligt inslag i introduktionen av ett arbetsområde.

6.4 Film- och tv-undervisningen iett globalt perspektiv

En förlängning av resonemangen kring kom- munikationsfärdigheter leder till frågor om social utveckling i vidaste mening. [ en allsidig individuell personlighetsutveckling baserad på träning av förmågan att ta kon- takt med och meddela sig med andra männi— skor integreras den sociala utvecklingen på ett naturligt sätt. De uttrycksmedel som lämpar sig för en intimare kommunikation i små grupper är framför andra det talade ordet, tonfallet, minspelet, åtbörden, rörelse- schemat. En effektiv kommunikation i större grupper utnyttjar det talade eller skrivna ordet, ofta i dynamiskt samspel med infor- mativa eller suggestiva bilder: flygbladet, tidskriften, nidvisan, kampsången, utställ-

ningen, filmen och andra former av ord-bild- ljud-påverkan.

Av centralt intresse för dagens skola är att ge utrymme för olika elevgruppers behov av att nå fram till och påverka andra elevgrup- per eller mottagargrupper utanför skolan med åsikter och värderingar i religiösa, ideo- logiska eller politiska sammanhang. Ett fritt åsiktsutbyte med utnyttjande av uttrycksme— del som är naturliga för ungdomar borde kunna underlätta samarbetet och förståelsen mellan eleverna och olika personalkategorier i skolan; men också mellan olika generatio- ner och andra sociala skiktningar i samhället.

De största gruppbildningarna i en global gemenskap utgörs av folkslag, nationer, världsspråk, religioner osv. Ett intensivt in- formationsutbyte mellan dessa gruppbild- ningar är en nödvändig förutsättning för att utveckla kontakt, solidaritet och samarbete när det gäller världsfred, försörjningspro- blem, ekonomisk utjämning och miljövård. Träning av kommunikationsfärdigheter mås- te därför bli av central betydelse i läroplans- utvecklingen världen över. Filmens plats i en sådan kommunikationsträning blir ännu me- ra självklar i ett internationellt perspektiv än i den individuella personlighetsutveckling som ett rikt industriland vill ge sina medbor- gare.

H Kortfilm

7. Inledning

Begreppet kortfilm är inte entydigt. Ibland avses därmed varje slags kortare film utan hänsyn till karaktär, användning eller for- mat. lbland förbehålls termen s. k. fyllnads- film, dvs. filmer som inte är längre än att de kan kombineras med en långfilm i ett bio- grafprogram. [ allmänhet menar man dock en film som har en speltid på högst 55 minuter. Till klassen kortfilm brukar räknas, förutom amatörfilm, t. ex. dokumentärfilm, journalfilm, reklamfilm, undervisningsfilm. De sistnämnda kategorierna utgöri regel s. k. beställningsfilm. Mot detta begrepp står be- greppet ”fri kortfilm”.

Med fri kortfilm avser utredningen alla kortfilmer som inte är styrda av beställarens intressen eller krav på den som skapat filmen. Utmärkande är alltså produktions- betingelserna. Karakteristiskt för en beställ- ningsfilm är att produktionen finansieras av beställaren. Fri kortfilm däremot är för sin finansiering beroende av en osäker marknad och mera än beställningsfilm hänvisad till stöd av allmänna medel.

I det följande används begreppet kortfilm i betydelsen fri kortfilm om det inte framgår annat av sammanhanget.

8. Frågans tidigare behandling

8.1 Allmänt Det aktuella filmreportaget har en lång och obruten tradition i Sverige. ”Svenska Bio”, en föregångare till SF, producerade redan 1909 reportage om olika aktuella händelseri Sverige. 1914 startade Svenska Bios vecko- revy som sedermera skulle bli SF-journalen. När den på våren 1960 måste upphöra på grund av konkurrensen från tv var den världens äldsta kontinuerligt verksamma journalfilmsserie. Produktionen av kortfilm var inte lika jämn. Detta berodde på att kortfilmen små- ningom kom att ses och därmed finansieras som fyllnadsprogram till långfilmer som inte hade den fastställda tiden för biografpro- gram. På stumfilmens tid förekom det ofta svenska lustspel och farser i kortfilmslängd. Med tiden blev dock korta spelfilmer alltmer sällsynta. Kortfilmen övergick nästan helt till att bli dokumentär även om poetiska och lyriska inslag inte saknades. Som skett utom- lands utnyttjade man kortfilmen också för en mera experimentell filmproduktion, yt- terst syftande till en utveckling av filmsprå- ket.

Hösten 1932 startade SF en kortfilmsav- delning där man redigerade och talade in text till det aktuella filmmaterial som inte fick plats i SF-journalen. Det uppstod spe- ciella kortfilmsbiografer runtom i landet. SF: s biograf ”Spegeln” i Stockholm funge-

rade sålunda som kortfilmsbiograf från 1935 till slutet av 50-talet. Biografer som ”Lon- don” och ”Hollywood” i Stockholm verkade också som kortfilmsbiografer även om de i slutet av 60-talet övergick till att visa fram- för allt sexfilm.

Från slutet av 40-talet började kortfilms- produktionen domineras av beställningsfilm för industrier, företag, organisationer, myn- digheter m.fl. För många kortfilmare var under 40- och 50-talen och början av 60- talet sådan film den enda möjlighet som erbjöds för den som ville göra film.

Dokumentärfilmen hade ingen tradition motsvarande filmreportagets och journal- filmens. Detsamma gäller den tecknade fil- men. En förnyelse av dokumentärfilmen —— i viss mån av den svenska kortfilmen överhu- vudtaget * kom emellertid till stånd från början av 40-talet, inte minst tack vare Arne Sucksdorff.

På grund av distributionsförhållandena, nöjesskattesystemets utformning och andra finansieringssvårigheter fanns i Sverige ända fram till början av 60-talet knappast någon motsvarighet till andra länders fria kortfilms- produktion. Den som gjorde en kortfilm på eget initiativ och egen bekostnad hade — alldeles oberoende av filmens kvalitet — inte stora möjligheter att få kostnaderna täckta om han inte lyckades sälja filmen utomlands. Ofta kunde han inte ens få den visad offentligt i Sverige.

Tv: s genombrott och kraftiga expansion i slutet av 50- och början av 60-talet försämra- de filmbranschens ekonomiska situation lik- som villkoren för den av branschen finan- sierade fria kortfilmsproduktionen — även om tv som sådan blev en stor kortfilmspro- ducent. Statliga stödåtgärder sattes in. 1960 infördes statliga filmpremier för konstnärligt värdefull långfilm. 1962 avsattes ett belopp på 300 000 kr för premiering av konstnärligt värdefulla kortfilmer. Med filmreformen och filminstitutets tillkomst 1963 ökade möjligheterna ytterligare till kontanta bidrag åt ambitiös kortfilm. Härigenom ändrades förutsättningarna för den fria kortfilmspro- duktionen i viss mån. Filminstitutet fick möjligheter att främja svensk kortfilm ge- nom kvalitetsbidrag och produktionsstöd samt genom sin egen och filmskolans pro- duktion. (Riksdagsbehandlingen av film— stödsfrågorna m. m. redovisas i avsnitt 8.2.)

Kvalitetsbidrag har lämnats varje år sedan starten 1963. Vissa är har emellertid en betydande del av det tillgängliga beloppet inte delats ut. De innehållna beloppen har förts över till fonden för produktionsstöd. Den genomsnittliga utdelningen har varit ca 250 000 kr om året.

I produktionsstöd ställde filminstitutet till förfogande 60 000—1 10 000 kr årligen under tiden 1964—1971. Summan var i verkligheten större eftersom pengar som blev över i fonden för kvalitetspremiering fördes över till fonden för produktionsstöd. Ibland delades emellertid inte hela beloppet ut.

Fördelningen av produktionsstödet hand- lades tidigare av filminstitutets ledning. Fr. o. m. juli 1969 t. 0. m. juni 1972 svarade i stället en oberoende nämnd härför, institu- tets kortfilmsråd. Det bestod av representan— ter för filmkritikerförbundet, filmfotograf- föreningen, dramatikerförbundet, teaterför- bundet och filmregissörsföreningen. Samti- digt med kortfilmsrådets tillkomst höjdes produktionsstödet till 100 000 kr om året.

Den som t.o.m. juni 1972 ville göra en fri kortfilm var i regel hänvisad till kortfilms- rådets stöd. Produktionsbidragen brukade ligga mellan 1 000 och 8 000 kr även om de

på senare tid gått upp till 20 000 kr. En 16 mm kortfilm kostar emellertid mellan 20 000 och 100 000 kr. Kortfilmsrådets produktionsstöd gjorde det alltså inte möj- ligt för fria filmare av olika kategorier att utöva sitt yrke kontinuerligt.

Efter filmreformens genomförande börja- de filminstitutets filmskola sin verksamhet. Där öppnades möjligheter för eleverna att producera film, till sin karaktär jämställd med fria kortfilmer.l Samtidigt växte ett intresse fram att utnyttja filmen som ak- tuellt reportage, inlägg i dagsdebatten, pro- paganda och spegel av samhället. Flera filma- re anmälde sig. De utnyttjade nya, lätta handkameror och bandspelare samt filmade framför allt i 16 och 8 mm format.

Stödet från filminstitutet bidrog under mitten och senare delen av 60-talet till ett uppsving i produktionen av fri kortfilm. 1968/69 hade t. ex. institutets jury 120 kortfilmer att granska i kvalitetsbedömning— en. Därefter har siffrorna gått något nedåt. I regel har det dock rört sig kring ett knappt hundratal granskade filmer.

Tv blev snart den största producenten av fri kortfilm. Mycket producerades av tv själv, en del filmer — från början av 60-talet — gjordes av filmare som fått hjälp med råfilm, framkallning o.d. från tv, andra filmer helt utan tv:s medverkan. Produktioner gjorda utanför tv betalades förhållandevis mycket lågt av SR.

Produktionsutläggningar från tv till film- bolagen och enskilda filmare spelade en - marginell roll under hela 60-talet, både från

ekonomisk synpunkt och i förhållande till tv: 5 totala sändningstid. Utredningen påtala- de detta i sitt första betänkande och föreslog särskilda anslag till tv för svensk programpro— duktion utanför SR.

Som de filmfackliga representanterna i den grupp experter på kortfilmsfrågor som utredningen anlitat (fackliga gruppen) påpe- kat är tv:s användning av film svår att analysera. I fråga om bl.a. egna produk-

' Dramatiska institutet har numera tagit över yrkesutbildningen på filmens område.

tioner och importer använder man ofta andra begrepp än film. Det kan vara ”under- hållningsserie", ”reportage" eller bara ”pro- gram”.

Filmreformen och filminstitutets verksam- het aktualiserade många områden där fil- mens och tv: 5 intressen möts. 1967 träffades ett avtal mellan institutet och SR enligt vilket tv skulle visa alla kvalitetspremierade kortfilmer. Avtalet upphävdes av SR vid kanaldelningen. Tv har ändå visat åtskilliga av de kvalitetspremierade filmerna. Ibland har formatet eller innehållet uppgetts vara ett hinder för visning.

Om situationen idag1 för produktionen av svensk kortfilm är att säga att kommersiella filmproducenter producerar färre fria kortfil- mer än före filmreformen. Filmbolagen har praktiskt taget slutat med kortfilmsproduk- tion som inte är av beställningskaraktär. Det mesta som görs är beställningsfilmer åt in- dustrier och myndigheter. I begränsad om- fattning görs det också kortfilmer av bl. a. Riksutställningar, SR:s utlandsprogram, Svenska institutet och TRU.

På Riksutställningar ingår film som delar av utställningspaket och som ett medium av flera i ”multimediet” utställningen. Riksut- ställningar producerar egna filmer — under de senaste två åren elva. För produktionen svarar egna projektledare. Övriga medarbeta- re engageras som frilansar. Har man behov av en film utifrån köper man kopior från distributörer eller direkt från filmare. Riks- utställningar beställer alltså inte filmer utan finansierar egna projekt.

Inom SR:s utlandsprogram — som finan- sieras med skattemedel — finns sedan 1962 en särskild filmavdelning. F.n. avsätts ca 250 000 kr per år för filmproduktion. Härtill kommer ett bidrag från kollegiet för Sveri- ge-information i utlandet.

Antalet program som spelas in varje år har varierat. 1969—1970 färdigställdes bara ett fåtal på grund av den låga anslagstilldel- ningen. Alla produktioner görs i färg, kostna- derna varierar mellan 1 800 och 5 500 kr per minut. Producenter och tekniker är frilansar. När budgeten tillät lät man lovande icke

etablerade filmare göra program av experi- mentkaraktär.

Svenska institutet (SI) använder film för att upplysa utlandet om det svenska samhäl- let och "ge en bild av den svenska film- konsten”. Anskaffningen av filmer sker ge- nom att man följer kortfilmsproduktionen, tar kontakt med olika filmbolag, SR, indu- strier och kommuner.

På TRU arbetar man med både elektronik och film. Det mesta distribueras dock via videoband. Man har ett eget team som filmar och därutöver frilanskrafter i varierande ut- sträckning. Ca 19 milj. kr utgåri årliga anslag till verksamheten.

Det finns ett stort behov av undervisnings- film. Mycket av denna film importeras. SF, Europafilm, SoL-FILM och Esselte-Studium har dock en viss produktionsverksamhet.

Vad beträffar barnfilm finns det utanför SR: s produktion knappast några produk- tionsmöjligheter trots det stora behovet av sådan film. Utredningen föreslog isitt första betänkande statliga stödåtgärder för bl.a. produktion av barnfilm (sou 1970: 73).2

Den tecknade filmen befinner sig i ungefär samma läge som barnfilmen. Den omfattan- de importen av tecknad film tyder på ett stort behov. Ändå finns knappast någon kontinuerlig produktion av sådan film utöver beställningsfilm.

Produktionen av svenska kortfilmer för biografbruk har nästan upphört. En anled- ning härtill torde vara att biograffilmen blivit längre och behovet av fyllnadsfilm reduce- rats starkt. Journalfilmerna har blivit me— ningslösa och inaktuella inför tv:s ständiga nyhetsflöde. Biografägarna anser det inte heller lönande att visa kortfilm.

Ändå görs det sammanlagt mera kortfilmi Sverige nu än tidigare. Det hänger ihop med tv: 5 tillkomst liksom ett ökat ideellt intres-

1 Siffermaterialet m. m. i återstoden av detta avsnitt är till stor del hämtat från Cl-uppsatsen ”Svensk kortfilm" samt smalfilmsutredningens be- tänkande. 2 Barn mellan 5 och 14 år svarade för ca 33 % av alla biobesök i Sverige 1966. 1961—1970 utgjorde de svenska barnfilmerna 8,5 % av den totala lång— filmsproduktionen. 1961—1970 producerades to- talt 202 långfilmer. 17 av dessa var barnfilmer.

se, ökad levnadsstandard -— allt fler männi- skor har råd att köpa kameror m. m. — och förenklad produktionsteknik. En stor del av den ökade produktionen av fri kortfilm kan emellertid hänföras till amatörfilm eller halv— professionell film. Gemensamt för nästan all produktion av fri kortfilm är vidare att man arbetar med ekonomiska ramar som i sig utgör ett stort hinder både för att nå ut till en större publik och för att uppnå någorlun- da kvalitet.

När det gäller distributionssidan har redan nämnts att biograferna i stort sett inte längre visar fri svensk kortfilm. Den professionella smalfilmsdistributionen tar upp sådan film bara om man anser det finns marknad för den. Det viktigaste mediet för distribution av fri kortfilm är tv.

TV: 5 möjligheter att visa kortfilm begrän- sas emellertid av flera skäl, bl. a. tematiska, sammanhängande med objektivitetskravet el- ler tv: 5 karaktär av massmedium, och estetis- ka som har att göra med både den lilla tv-rutan och åskådarsituationen. TV:s till- komst innebar en viktig utökning av mark- naden för kortfilm. Ändå klarar tv inte kortfilmens distributionsproblem. Biografer- nas bortfall med deras speciella visningsmöj- ligheter lämnade en stor lucka.

Smalfilmsdistributionen uppvisar en splitt- rad bild. Det finns ett stort antal distributö- rer. Någon samlad förteckning över alla tillgängliga kortfilmer finns inte. I stort sett har var och en sin katalog. Katalogerna är ofta ofullständiga och oenhetligt uppbyggda. Även den som har en klar uppfattning om ämne och målgrupp kan ha svårt att få tagi en lämplig film. Inom Smalfilmsdistribu- törernas förening (SDF) är man medveten om problemen och har på olika sätt sökt få till stånd ett mera enhetligt system.

Det finns 13 medlemmar i SDF.1 Vid sidan av föreningen finns ytterligare några som helt eller delvis ägnar sig åt distribution av film, såsom Kursverksamheten vid Stock- holms universitet och FilmCentrum. Vissa större företag och organisationer bedriver också egen distributionsverksamhet.

Alla medlemmar inom SDF utom Utbild-

ningsförlaget har kommit till före 1954. Utbildningsförlaget bildades 1969 och över- tog då Sözs filmavdelning. Föreningsfilmo ägs av folketshusrörelsen och LO, Kyrkö-film av en stiftelse som består av 24 kyrkliga organisationer. Huvudman för PA— rådet år SAF. Bakom Svensk Kulturfilm står -— förutom privata ägarintressen —— ett stort antal av nykterhetsrörelsens organisationer. Utbildningsförlaget ägs gemensamt av staten, kommunförbundet och KF, SoL-FILM av Lantbrukarnas Riksförbund. De övriga med- lemmarna av SDF är aktiebolag.

Smalfilmsdistributörernas filmer distribu- eras i stort sett efter tre olika system: dels uthyrning mot erläggande av visningshyra, dels gratis utlåning, dels erläggande av en depositionsavgift vilket innebär långlån un- der filmkopians tekniska livslängd (s.k. ko- pieförsäljning). Kopieförsäljningen — fram- för allt till AV-centralerna —- har ökat kraftigt under senare år. 1971 uppgick den till 4 600 kopior.

Kommunala AV-centraler lånar ut film till skolor, föreningar och studieorganisationer. Utlåningen är kostnadsfri och verksamheten skattefinansierad. Centralernas betjänings- område kan vara hela län, en region med ett antal kommuner eller enstaka kommuner. F.n. finns 30 centraler som lånar ut filmi större omfattning. Också ambassader, turist- byråer, branschorganisationer och enskilda företag lånar ut film av informationskaraktär till skolor, föreningar m. fl. Filmerna lånas i regel ut gratis. Verksamheten har numera till stor del tagits över av professionella distribu— törer.

Filmuthyrningen visar en stigande tendens under senare år. Den uppgår till ca 200 000 filmer per år. De företag som specialiserat sig på uthyrning, nämligen Föreningsfilmo, PA- rådet, Starfilm och Swedish Film, har till- sammans mer än hälften av all uthyrning. Den 5. k. skolgruppen — SoL-FILM, SF,

] AB Europa Film, Institutet för Färgfilm AB — AKA-film, Föreningsfilmo AB, Kyrkö-film, Esselte -Studium, Personaladministrativa rådet (PA-rådet), SoL-FILM, Starfilm, Swedish Film AB, SF, Svensk Kulturfilm, Television & Smalfilm, Svenska Utbild- ningsförlaget Liber AB.

Esselte-Studium, Europa Film och Utbild— ningsförlaget — har ca 25000 utlåningar. Den totala omsättningen för SDF: s medlem- mar var 1971 10,8 milj. kr. Enskilda företag med egen uthyrning distribuerar ca 20 000 filmer per år. Genom att de olika företagen ofta specialiserat sig på viss typ av film eller film för vissa målgrupper har distributionen fått särdrag som kan ställa konsumenteni en besvärlig situation.

Flera företag hade under 50- och början av 60-talet en mycket liten uthyrning. Ökade personalkostnader, hyror m.m. har därför haft stor genomslagskraft ifråga om lönsam- heten. Man har då expanderat på områden utanför företagens egna. Närmast till hands har legat undervisnings-, förenings-, under- hållnings- och barnfilm. Allt flera har börjat ägna sig åt import och kopieförsäljning. Det har i sin tur ökat riskerna för dubbleringar av filmutbudet. Det är inte ovanligt att olika företag erbjuder filmer med nästan samma innehåll. SDF har enligt smalfilmsutred- ningen gjort försök att förebygga detta men utan större effekt.

Medlemmarna i SDF har sammanlagt drygt 8 000 titlar att erbjuda. Största antalet har PA-rådet (ca 1 600) följt av Föreningsfil- mo och Svensk Kulturfilm som har ungefär lika många (ca 1 100— 1200). Sammanlagt omkring 500 långfilmer ingår.

Totalt uthyrs och utlånas ca 550 000 filmer årligen. Mot varje filmexpedition tor- de svara två visningar för ca 30 personer vid varje tillfälle. Det innebär att ca 33 milj. människor varje år ser smalfilm. Uthyrnings- priset varierar mellan 25 och 150 kr. Filmko- pior bekostar distributörerna i regel själva.

För att belysa det heterogena i distribu- tionsstrukturen redovisar utredningen vissa typexempel, nämligen FilmCentrum, Film- institutet och Föreningsfilmo.

FilmCentrum startades 1968 i syfte att bilda en organisation för filmare och publik samt upprätta en icke-kommersiell distribu- tion. Man försöker nå ut till andra grupper än de traditionella — studentfilmstudios, smalfilmsklubbar etc. — och vänder sig främst till sociala, fackliga och politiska

En distributionsapparat — som AMS-avlö- nad personal svarar för — organiserades för att förmedla medlemmarnas filmer och fun- gera som ett alternativ till de kommersiella smalfilmsdistributörerna. Som ett led i distri- butionen framställs en katalog över medlem- marnas filmer med beskrivning av filmerna och uppgift om filmaren. I motsats till andra liknande kataloger låter man upphovsman- nen själv beskriva sin film. Oavsett kvalitet kan en film deponeras hos FilmCentrum för distribution och placerasi föreningens kata- log.

FilmCentrum har sedan starten fått in 450 filmer för distribution, varav ca 50 inte längre finns med i katalogen. Alla utom ett tiotal år kortfilmer. Antalet svenska filmer är ca 300. Filmer köps även från tredje världen. De flesta filmerna kommer dock från film- producerande medlemmar som också själva får bekosta sina kopior.

1971 fakturerade FilmCentrum 140 000 kr i filmhyror och fördelade samma år 100 000 kr till filmägarna. De reella hyresin- komsterna var 125 000 kr, resterande 15 000 kr expeditions- och fraktkostnader. Antalet filmuthyrningar uppgår till 1 500—1 700 om året, alltså ett relativt obetydligt inslag i den svenska smalfilms- distributionen.

Filmägaren bestämmer själv uthyrnings- priset men FilmCentrum rekommenderar en viss prissättning. Filmuthymingsverksamhe- ten inbringade brutto 1968/69 ca 45 000 kr, 1969/70 ca 110 000 kr och 1970/71 ca 125 000 kr. Beställare av filmerna är grund- skolor, folkhögskolor, bibliotek, museer, fackliga och politiska organisationer, m.fl.

FilmCentrum redovisar ca 600 medlem- mar varav ca 125 mer eller mindre aktiva filmarbetare. Verksamheten är uppdelad på fem distrikt med huvudorter i Stockholm, Malmö, Göteborg, Umeå och Falun. Stats- bidrag utgår sedan några år samt bidrag från Stockholms kommun och SIDA.

Filminstitutet har också en viss kortfilms- distribution. De filmer som gjordes på film- skolan 1964—1970 har samlats hos institutet

och tagits upp i dess distribution. Dessutom importerar man ganska mycket barnfilm.

Filminstitutet hade 1971 ca 450 uthyr- ningar av film. Uthyrningspriset följer i stort sett SDF: s normer. Institutet tar inte emot filmer för distribution. 14 utländska kortfil- mer, 64 barnfilmer, 50 elevfilmer från film— skolan samt 4 långfilmer finns att hyra ut.

Föreningsfilmo — den största av de folkrö- relseägda filmdistributörerna — har en om- sättning på drygt 1,4 milj. kr per år. Ett tiotal personer är anställda. Företaget köper utländska filmer för ca 100 000 kr om året. 1970 köptes sammanlagt 77 filmer varav 15 svenska. De största kunderna är grundskolan, olika slags yrkesskolor, folkhögskolor, fack- föreningar och politiska föreningar.

Föreningsfilmo har ca 1 100 titlar i sin katalog, varav ca 120 långfilmer. Katalogen har ett brett ämnesurval. 1970 hade man omkring 27 000 uthymingar, de flesta kort- filmer som också ökar mest.

Om man bortser från tv när de flesta fria kortfilmer som produceras i Sverige sällan eller aldrig någon större publik. Samtidigt har som synes behovet av kortfilm ökat, parallellt med biograffilmens tillbakagång och tv-utbudets relativa stabilisering. En stor marknad är som nämnts skolor och före- ningsliv. Härtill kommer nya publikgrupper som bibliotek, museer, filmstudios, barnfilm- klubbar, förskolor och fritidshem, ungdoms- gårdar, ålderdomshem, fångvårdsanstalter och sjukhus. Alla dessa grupper lider brist på film i större eller mindre utsträckning eller på anslag för hyra av film.

Användningen av 16 mm film har ökat starkt 1965—1971. Härtill har medverkat bl. a. ökad tillgång på projektorer och loka- ler. Det har blivit enklare att ordna filmvis- ningarna. Allt fler personer kan handha apparaterna och dessa har blivit enklare att sköta. Det nuvarande projektorbeståndet medger en betydande ökning av antalet visningar utan behov av nyinvesteringar. F.n. används projektorerna i genomsnitt bara två gånger i veckan. De flesta är i kommunal ägo. Den tekniska utvecklingen är koncentrerad till 8 och 16 mm projektorer.

1965—1971 såldes ca 10 300 16 mm projektorer i Sverige. En projektors livslängd beräknas till 10—12 år. Det finns m.a.o. omkring 15000 funktionsdugliga 16 mm projektorer i landet. Många lokaler som används för filmvisning har emellertid teknis- ka brister i fråga om ljudåtergivning och projektionsförhållanden. Det gäller främst visningar för större auditorier.

Som nämndes nyss tycks behovet av kortfilm öka. Om de dolda behoven av sådan film vet man ingenting. Genom att det hittills inte funnits vare sig ekonomiska resurser att tala om för produktion av fri kortfilm eller en effektiv distributionsappa- rat är också dessa potentiella behov svåra att bedöma.

Den tidigare omnämnda studien av Ann- Katrin Agebäck angående två svenska kortfil- mers (”Interchange” och ”Sven-Erik”) pro- duktions-, distributions- och visningsförhål— landen visar emellertid, bl. a., att man med filmer som i och för sig inte har något större intresse i det existerande distributionssyste- met kan nå publikgrupper, som har stort utbyte av filmerna, om filmarna själva har intresse och gör personliga insatser för att få filmerna visade.

Syftet med undersökningen var att följa två svenska kortfilmer från den första idén genom produktion och distribution fram till mötet med publiken. Filmerna är gjorda av Erik Sundh och Per Lundkvist och skildrar utvecklingsstörda människor. ”Interchange” subventionerades av Svenska institutet som ett relativt fritt beställningsarbete, "Sven- Erik” var en elevproduktion inom Dramatis- ka institutet.

Man ville få ut filmerna i en vid distribu- tion. Mycket arbete lades ner på att sprida information och ordna visningar. Publiken bestod av dels personer som var direkt berör- da av filmernas ämne, t. ex. föräldrar, vårdper— sonal, lärare, dels personer utan anknytning till handikappsituationen. Sundh åkte själv ut med filmerna till ett 40—tal visningar. Vidare finns kopior hos vissa distributörer (Svenska institutet, FilmCentrum, Utbild- ningsförlaget) samt hos några organisationer

för mera intern distribution (Riksutställ- ningar, Rikskonserter, samprojekt 1 Dan- mark). Slutligen har filmerna sänts i tv, ”Interchange” i tv 2 och ”Sven-Erik” i tv 1.

Filmerna visades under mycket varierande förhållanden. För det mesta fanns det varken maskinist eller projektionsrum och lokalen var överhuvudtaget inte avsedd för filmvis- ning. Oftast fungerade dock visningarna bra: filmerna rönte intresse och uppskattning. [ regel uppstod debatter och diskussioner ef- teråt.

Förutom betydelsen av en aktiv personlig insats i vissa fall för att få en film distri- buerad tycks Agebäcks undersökning bekräf- ta behovet av kortfilm och att sådan film — när den stöds av aktiva distributionsinsatser — kan fylla en funktion som medel till kommunikation mellan människor.

När det gäller behovet och användningen av kortfilm bör nämnas ytterligare några ord om kortfilmen som instrument för debatt och kritik. Det var mot slutet av 60-talet som en helt ny typ av film med politiskt syfte uppkom, närmast att karakterisera som filmpamfletter. De går framför allt ut på information, agitation och propaganda. Of- tast är de dagsaktuella. En avsikt med dem är att komplettera tv och andra informations- medier.

Filmpamfletterna är ett försök att ändra och vidga själva filmmediets användningsom- råde. Det rör sig om kortfilmer som ofta är billiga i produktion — inspelade med lätta handkameror och 8 eller 16 mm film — och som inte är avsedda att visas på de konven- tionella biograferna utan på gator och torg, i fabriker och fackföreningar, på politiska möten etc. Filmer av den här typen började i Italien (”Cinegiornali liberi”), Frankrike (”Cinétracts”) och USA (”News-reels”) men finns nu i flera andra länder, däribland Sverige. Upphovsmännen är ofta anonyma men också några kända regissörer är engage- rade, ibland i ett kollektivt samarbete med journalister m. fl.

m. m.

Från början av 50-talet har statsmakterna vidtagit olika åtgärder för att förbättra bl. a. filmproduktionens ekonomiska villkor. Ett statligt stöd etablerades i form av utbetal- ningar till producenter av svenska spelfilmer. Stödet utgjorde en viss del av statens andeli biografnöjesskatten. Med början 1957 ge- nomfördes också en successiv sänkning av nöjesskatten. Olika statliga utredningar har genomförts i vilka filmens ekonomiska pro- blem belysts.

Den första utredningen tillsattes 1941. Den föreslog att ekonomiskt stöd — inte närmare preciserat — skulle kunna utgå också till kortfilmer som ”ur allmänt kultu- rella synpunkter kunde betecknas som värde- fulla och även konstnärligt sett motsvarade höga krav”. Sådana filmer skulle kunna produceras även på initiativ från statens sida. Utredningens förslag ledde då inte till några åtgärder.

1951 beslöt riksdagen att statligt stöd motsvarande 20 % av de statliga nöjesskatte- intäkterna skulle utgå till producent av svensk film. Riksdagen biföll samtidigt två motioner i vilka föreslogs att man skulle undersöka möjligheterna att utsträcka stödet till kortfilmer samt formerna för det.

1 en motion vid 1955 års riksdag föreslogs ett anslag på 200 000 kr till producenter av svensk konstnärlig film. En filmnämnd skulle välja ut de fem bästa filmerna och fördela anslaget. Riksdagen avslog motionen.

1956 lade nöjesskatteutredningen fram förslag om stöd åt bl. a. svensk filmproduk- tion (SOU 1956z23). För kortfilmens del föreslogs 100000 kr om året, motsvarande ca 5 % av det totala stödet, för premiering av ”konstnärligt högtstående eller eljest värde- fulla svenska kortfilmer”. En särskild jury skulle bedöma vilka filmer som skulle kom— ma i fråga. Förslaget föranledde inte något beslut från statsmakternas sida. Riksdagen beslöt emellertid en ny utredning om fort- satt stöd åt svensk filmproduktion.

I ett betänkande av filmstödutredningen

1959 (SOU 1959: 2) föreslogs produktions- stöd i nya former, däribland också stöd åt kortfilmsproduktion. 1959 års riksdag ge- nomförde emellertid bara vissa provisoriska åtgärder som inte berörde kortfilm.

Filmstödutredningens förslag prövades slutgiltigt vid 1960 års riksdag. Då beslöts återbäring i sin helhet av statens andel i nöjesskatten vid visning av svensk spelfilm. Tre fjärdedelar härav skulle delas ut som generellt stöd åt svensk långfilmsproduktion. Återstoden, ca 1 milj. kr om året, avsattes till kvalitetsstöd åt svensk filmproduktion att delas ut av en särskild filmpremienämnd. Även kortfilmen skulle kunna få del i kvali- tetsstödet. Däremot skulle det generella stö- det inte kunna utgå för kortfilm. Det förut- satte nämligen att filmens längd var minst 2000 m. Kvalitetspremierna uppgick bud- getåren 1960/61 och 1961/62 till 1 milj. kr. Budgetåret 1962/63 ökades de till 1,5 milj. kr varav som nämnts 300 000 kr reserverades för kortfilm.

I två motioner vid sistnämnda riksdag yrkades att bidrag skulle utgå för kortfilm, med en längd över 200 ni som bredfilm eller 80 in som smalfilm, med belopp motsvaran- de 10 % av statens andel i nöjesskatten för biografföreställning där kortfilmen visades och bidrag inte utgick för långfilm. Statsut- skottet ville inte bestrida den svenska kortfil- mens värde som ”konstnärlig uttrycksformi och för sig" men kunde inte biträda yrkan- det.

Utskottet erinrade om att enligt proposi- tionen kunde även kortfilm komma i fråga till kvalitetspremiering. Riksdagen avslog motionerna.

Som nämnts ovan träffades 1963 avtal mellan staten och representanter för film- branschen, det s.k. filmavtalet, varigenom filminstitutet bildades med uppgift att verka för ändamål inom filmens område. En förut- sättning för avtalet var att nöjesskatten för biografföreställningar upphörde. Statsmak- terna fattade beslut härom våren 1963. Avtalet ändrades 1968 och 1972.

Enligt filmavtalet skall filminstitutets verksamhet finansieras med avgifter motsva-

rande 10 % av bruttobiljettintäkterna vid de större biograferna. Fram till 1972 års änd- ringar i avtalet skulle 20 % av de inflytande medlen (B-fonden) användas för kvalitets- bidrag till svensk film att delas ut årligen av en särskild jury. Härav skulle 2% gå till premiering av kortfilm. 30 % av avgifterna skulle avsättas till yrkesutbildning, undervis- ning och forskning m.m. inom filmens område samt — efter avtalsändringarna 1968 — stöd för produktion av bl.a. kortfilm (E-fonden). I den mån det disponibla belop- pet för kvalitetsbidrag inte helt togs i an- språk kunde institutet använda mellanskill- naden till egen produktion.

1972 genomfördes betydande ändringari filmavtalet. De gällde filminstitutets led- ningsorganisation och dispositionen av av- gifterna till institutet.

Antalet ledamöter i filminstitutets styrelse reducerades till mellan tre och fem samt två suppleanter. Hela styrelsen utses av Kungl. Maj:t. Vid sidan av styrelsen finns ett förvaltningsråd bestående av 30—40 personer utsedda av filmbranschenl, de fackliga orga- nisationerna på filmområdet samt andra or- ganisationer som berörs av institutets verk- samhet. Styrelsen utser hälften och filmbran- schen den andra hälften av de organisationer som skall inbjudas att utse representanteri rådet.

Förvaltningsrådet består nu av 30 per- soner. På inbjudan av filmbranschen ingår med vardera en representant Filmbranschens samarbetskommitté, FHR, Våra Gårdar, filmproducentföreningens kortfilmssektion, Europa Film, Sandrews, SF, Filmägarnas kontrollbyrå och institutionen för teater- och filmvetenskap vid Stockholms universi- tet samt med vardera två representanter biografägareförbundet, filmuthyrareför- eningen och filmproducentföreningen (bio- grafägareförbundets direktör, en s.k. fri biografägare, en s. k. fri distributör, en repre- sentant för The American Film Board, pro-

lMed filmbranschen avses enligt filmavtalet biografägareförbundet, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation (FHR), Föreningen Våra Gårdar, filmuthyrareföreningen och filmproducentför- eningen.

ducentföreningens verkställande ledamot och en s. k. fri producent; med ”fri” menas här icke-vertikalt integrerade bolag-).

På inbjudan av filminstitutets styrelse ingår institutets personal, teaterförbundets avdelning för filmfotografer, ljudtekniker- föreningen, teaterförbundet (skådespelare), barnfilmkommittén, Svenska institutet, Sveriges förenade filmstudios, folkbildnings- förbundet, SÖ och kommunförbundet med vardera en person samt filmregissörsförening- en och SR med två personer.

Förvaltningsrådet skall fungera som ett rådgivande organ till styrelsen och yttra sig till Kungl. Maj:t över filminstitutets verk- samhetsberättelse. Inom rådet finns ett be- redningsutskott.

Förutom ledningsorganisationen avsåg av— talsrevisionen som nämnts en omdisposition av fonderna. Av betydelse för kortfilmen är att B-fonden (kvalitetspremierna) i fortsätt- ningen skall gå bara till långfilm. Fonden reduceras f. ö. till 10 % av biljettintäkterna. En ny fond — G-fonden — som också skall motsvara lO % av intäkterna är avsedd att finansiera institutets egen produktion. 70 % skall avsättas för långfilm, 30 % för kortfilm. Genom avtalsändringarna blir bidragen till kortfilm något högre än hittills eller ca 500000 kr. Den avgörande skillnaden är emellertid att stödet till svensk kortfilm skall utgå enbart som produktionsstöd och inte längre som kvalitetsbidrag. Av beloppet på 500 000 kr kommer t.v. ca två tredjedelar att disponeras för filminstitutets egen pro- fessionella produktion och ca en tredjedel för en filmverkstadsbetonad produktion.

Avtalsändringen 1972 innebar också att det bildades ytterligare en fond, H-fonden, för förhandsstöd till svenska långfilmer. Stö- det har formen av selektiva produktionslån och/eller produktionsgarantier. Medlen skall fördelas lika mellan två produktionsfonder (HI och H2) ledda av var sin fondstyrelse.

Filminstitutets styrelse utser ordförande — utan rösträtt — gemensam för båda fond- styrelserna. Fondstyrelsen i övrigt för Hl utgörs av fem ordinarie ledamöter och tre suppleanter. Av dem utser filmbranschen

fyra ordinarie ledamöter och två supplean- ter. Filmregissörsföreningen utser en ordina- rie ledamot och en suppleant.

Fondstyrelsen för H2 utgörs förutom ord- förande av fem ordinarie ledamöter och fyra suppleanter. Av dem utser filmbranschen en ordinarie ledamot och en suppleant, filmre- gissörsföreningen två ordinarie ledamöter och en suppleant, produktions— och inspel- ningsledareföreningen en ordinarie ledamot och en suppleant samt teaterförbundets av- delning för filmfotografer och filmljudtekni- kerföreningen tillsammans en ordinarie leda- mot och en suppleant.

Ledamöterna och suppleanterna i fond- styrelserna får inte samtidigt vara ledamöter av filminstitutets styrelse eller förvaltnings- rådet. Varje fondstyrelse skall årligen avge berättelse för föregående verksamhetsår till institutets styrelse och rådet.

9. Expertutlåtanden

Som nämnts tidigare har från den grupp experter på kortfilmsfrågor som utredningen anlitat redovisats tre olika utlåtanden med förslag till åtgärder, ett från de filmfackliga representanterna (fackliga gruppen), ett från representanterna för Föreningsfilmo och SoL-FILM, Allan Elison och Stig Hammar, samt ett från företrädaren för filmprodu- centföreningens kortfilmssektion Harry Pers- son.

Utlåtandena bifogas betänkandet (bil. 648). Sammanfattningsvis innehåller de föl- jande.

Den fackliga gruppen påpekar inlednings- vis att dess förslag omfattar all film ”med den produktions- och distributionsproble- matik som normalt tillskrivs kategorin kort- film”. Med fri film — det egentliga bristom- rådet — menas enligt gruppen film för både barn och vuxna, filmer av olika längder och genrer som inte är direkt styrda av beställ- ningsintressen. Utmärkande är alltså produk- tionsbetingelserna. Med film avses ”alla i detta sammanhang likvärdiga medier”.

Under rubriken ”Den fria filmens fram- tid” konstaterar den fackliga gruppen att smalfilmens publiksiffror antyder en stor möjlig marknad för fri film. Men den fria filmen svarar idag för bara en begränsad del av smalfilmsdistributionen, påpekar man. För bl.a. skolorna skulle mera fri film innebära ett värdefullt tillskott.

Kvantitativt kommer säkert ingen annan

ningar etc.). filmvisningsform att kunna konkurrera med tv, anser gruppen. Men kvalitativt har upple- velsen av film i ett kollektiv sin betydelse. Och åskådarsituationen i en möteslokal eller ett klassrum ger helt andra förutsättningar att aktivera en publik, väcka debatter i skilda ämnen etc., framhåller man.

För den fria filmen krävs dock även en rad nya vägar till publiken, betonar gruppen. Ett första steg kan vara samarbete för bättre filmspridning genom bibliotek, kulturhus, museer, utställningsarrangörer (Riksutställ- På sikt hör en mer aktiv uppsökande verksamhet till bilden liksom framväxten av samlingslokaler för skilda kulturaktiviteter där film är en del av utbu- det.

För att tillfredsställa en stor del av beho- vet av kortfilm krävs att samhälleliga medel ställs till förfogande, framhåller gruppen. I dess förslag beskrivs hur medlen bör fördelas mellan produktions- och distributionsin- satser.

Den fackliga gruppen föreslår ett statligt stöd på omkring 4 milj. kr för en verksamhet med produktion och spridning av fri film. För verksamheten — som skall kunna omprö- vas kontinuerligt — skall svara en organisa- tion bestående av tre enheter: filmrådet, en grupp producenter samt kansliet.

Filmrådet skall vara huvudansvarigt för de anslagna medlens förvaltning samt redovis- ningsskyldigt för verksamheten. Det skall

bestå av fem ledamöter med suppleanter. En ledamot med suppleant utses av vardera filmregissörsföreningen, filmfotografför- eningen, produktions- och inspelningsledare- föreningen, filmljudteknikerföreningen samt producentföreningen vid SR.

Filmrådet anställer producenter och kan- slipersonal. Det skall ha medel till sitt förfogande för produktionsanslag m. m. Huvuddelen av produktionsresurserna förde- las dock av producenterna.

Filmrådet skall kunna bevilja anslag för lokal eller regional filmproduktion av s.k. workshop-modell som bedrivs kontinuerligt. Sådan verksamhet får dock enligt gruppens mening främst ses som en kommunal angelä- genhet. Rådets bidrag skall kunna ges bara som tilläggsanslag. Rådet skall också kunna dela ut stipendier från en särskild fond som är knuten till verksamheten.

Producenterna skall vara minst tre. De skall självständigt förvalta lika stora summor och producera film för dessa. Filmrådet skall även kunna bevilja producenterna individuel- la tilläggsanslag.

Producenterna skall utses för ett år i taget och får i regel inneha sina uppdrag två åri följd. Produktionen skall normalt ske på 16 mm film. Men också 35 mm skall kunna förekomma.

Kansliet skall bestå av en produktionskun- nig administratör, en sekreterare och två informatörer. Administratören skall samar- beta med producenterna och filmrådet i fråga om kalkyler och fungera som ett slags kontaktman mellan filmare, producenter och råd. lnformatörerna skall främst sköta fil- mernas lansering och distribution. Till dessa uppgifter hör — förutom placering av filmer- na i traditionella distributionskanaler —- ett brett upplagt informationsarbete, uppsökan- de verksamhet samt export. Kansliet skall ha medel för icke anställdas medverkan i den uppsökande verksamheten och för expert— konsultationer.

Avslutningsvis föreslår den fackliga grup- pen statligt finansierade åtgärder under t. ex. filminstitutets huvudmannaskap för förbätt- ringar av den tekniska standarden vid smal-

filmsvisningar. Man förordar också central katalogisering samt registrering på data av all smalfilm, videoband etc. som finns i landet.

Elison och Hammar föreslår att det orga- niseras en särskild filmkopiebank. Där s_(all filmdistributörerna kunna få låna pengar till framställning av ett tillräckligt antal kopior utan att produktionskostnaden belastas. AV-centralerna skall ha möjlighet att få ekonomiskt bidrag för 50 % av depositions- priset för vissa typer av lågfrekventa filmer.

Kopiebanken skall finansieras med statiga medel och medel från biograffilms- )ch smalfilmsdistributionen. Distributörerna srall vara återbetalningsskyldiga för lånen. Bi- dragen till AV-centralerna skall däremot inte medföra återbetalningsskyldighet.

Man föreslår vidare att det skall bildas en filmproduktionsbank. Också den skall firan— sieras med statliga medel. Bankens styrelse skall bestå av representanter för staten )ch filmarna. Styrelsen bestämmer vilka filmpro— jekt som får anslag.

Banken skall ha till sitt förfogande ett antal manuskriptläsare av typ lektörer som bedömer manuskriptets eller synopsens möj- ligheter till en bra slutprodukt. Varje inläm- nat filmförslag granskas först av filmbankens kansli, sedan avger tre lektörer var för sig yttrande om förslagets lämplighet för inspel- ning.

En effektiv kommunikation förordas mel- lan tv och smalfilmsdistributionsbranschen så att filmer som tv beställt hos fria produ- center snabbt kan komma till smalfilrns- distribution efter tv-sändningen. Det förut- sätts också att tv: 3 egen produktion av program kan bli tillgänglig för filmdistribu- tion som smalfilm.

Vad slutligen gäller den fria svenska kort- filmens exploatering på utlandsmarknaden föreslår man att den skall ske genom de stora smalfilmsdistributörerna med väl inarbetade utlandskontakter.

Persson delar i vissa frågor den fackliga gruppens uppfattning. Det gäller t. ex. beho- vet av ekonomiskt stöd, ett distributionsor- gan eller centralregister för film m. m.

I andra delar kritiserar han den fackliga

gruppens förslag. Han anser att filmrådet är ensidigt sammansatt: produktionen skulle bli politiskt inriktad och konsumenternas behov och inflytande knappast tillgodosett. Fördel- ningen av produktionsbidrag bör i stället skötas av två fonder. Den ena skall bestå av fyra fackliga och en ”kommersiellt" inriktad representant, den andra av fyra kommersiellt inriktade och en facklig.

Persson föreslår att det inrättas en statens filminformation eller ev. filmcentral efter danskt mönster. Detta organ skall ha två huvuduppgifter. Det skall samla in och data- behandla alla filmtitlar från producenter och distributörer samt kartlägga, katalogisera och analysera behovet av film. Organet skall vidare samla in uppgifter om lokaler som är lämpliga för att visa 16 mm film. Organet kan efterhand bli en takorganisation för AV-centraler och studios.

Persson betonar vikten av visningsmöjlig- heter vilket han anser vara det väsentligaste för filmens framtid. 5 % av projektorbestån- det antas stå i skolor eller bibliotek som har lämpliga lokaler, lätt tillgängliga för allmän- heten under kvällstid samt lördag och söndag under dagtid. Dessa lokaler, ca 500, bör rustas upp tekniskt, framhåller han.

Kostnaderna under uppbyggnadsperioden för de föreslagna åtgärderna beräknar Pers- son till 4,2 milj. kr, därav 3,5 milj. för upprustning av lokaler.

10. Utredningens överväganden

10.1. Inledning

Kortfilmen har spelat en viktig roll i filmens historia. Förutom som medium för bl.a. dokumentation, information och undervis- ning har den haft betydelse som konstnärligt självständig genre som på sikt kan vidga filmens språkregister. Som instrument för samhällskritik och samhällsdebatt fullgör den också en väsentlig funktion. Den har även varit en plantskola för blivande lång- filmsregissörer.

Utredningen föreslår att statliga medel ställs till förfogande för en verksamhet med centralt initierad kortfilmsproduktion. Tyngd- punkten ligger på den fria kortfilmen. Produktionsstödet bör under en femårspe- riod betraktas som försöksverksamhet. Möj- ligheter bör finnas till en kontinuerlig om- prövning av verksamheten.

Inte bara kortfilmsproduktion i tradi- tionell och professionell bemärkelse föreslås få statligt stöd utan också produktion av typen ”workshop”, filmverkstad.

Utredningen berör också distributionen av kortfilm och frågor som hänger samman därmed.

Angående begreppet kortfilm hänvisas till framställningen i kap. 7.

10.2. Synpunkter på experternas förslag

1 smalfilmsutredningens betänkande finns vissa rekommendationer som rör kortfilms- frågan (se avsnitt 10.6). Vid bedömningen av experternas förslag är dessa rekommenda- tioner en bakgrundsfaktor av intresse.

Vad först gäller den fackliga gruppens förslag framgår av motiveringen att de går ut på en försöksverksamhet. Karakteristiskt för en sådan verksamhet bör vara att den skall vara så stor att erfarenheterna är representa- tiva men, just med tanke på försökskarak- tären, inte alltför stor, i varje fall inte i uppbyggnadsskedet. Verksamheten bör inte heller ges en sådan form att arbetet institu- tionaliseras. Man vet inte hur meningsfull en kortfilmsproduktion kan bli om större resur- ser ställs till förfogande. Det gäller därför att ta ett stegi taget och se hur det går.

Av bl. a. dessa skäl anser utredningen att den administration som den fackliga gruppen räknar med liksom den årliga kostnaden härför, 860 000 kr, är relativt hög i förhål- lande till den försöksverksamhet som före- slås. Någon särskild administration bör enligt utredningens mening överhuvudtaget inte byggas upp för en sådan verksamhet f. n.

Det delegerade produktionsansvar som förordas innebär ett beslutsförfarande som har väsentliga fördelar: dels är produktions- ansvaret demokratiskt förankrat i filmarbe- tarnas fackliga organisationer, dels är syste-

met pluralistiskt därigenom att man har tre producenter samt "filmrådet”. ”Filmrådet" som skall vara huvudansvarigt för de anslag- na medlens fördelning är emellertid för ensidigt sammansatt. Enligt utredningens mening kan statligt stöd för konstnärlig produktion inte enbart vara en facklig ange- lägenhet för berörda konstnärskategorier.

Den fackliga gruppen föreslår att ”filmrå- det” skall tilldelas medel också för stipen- diering av filmarbetare. Utredningen delar inte denna uppfattning. Statliga stipendier till konstnärliga yrkesutövare — däribland filmarbetare — utgår f.n. från ett anslag under åttonde huvudtiteln. Under perioden 1963—1971 har konstnärsstipendienämnden — som är stipendiemyndighet för bl. a. film- arbetare — delat ut till filmarbetare ett 20-tal stora arbetsstipendier om 12 000—15 000 kr, ett 20-tal små arbetsstipendier om 4 000—7 000 kr samt ett antal resestipendier av varierande storlek.

Stipendiebehovet för filmarbetare är långt ifrån tillgodosett. Men filmarbetarna torde inte vara sämre tillgodosedda än andra jäm- förbara grupper av konstnärliga yrkesutöva- re. Det finns inte heller tillräckliga skäl för att stipendieringen avjust filmarbetare skulle anförtros ett särskilt organ som har uppgifter enbart inom filmområdet. Med hänsyn här- till och till att kulturrådet f.n. ser över hela frågan om stöd och ersättningar till konst- närliga yrkesutövare saknas alltså anledning att ta upp den fackliga gruppens stipendie- förslag.

Filmproduktionen av s.k. workshop-mo- dell anser den fackliga gruppen vara i första hand en kommunal angelägenhet. Utred- ningen vill — i varje fall t. v. — förlägga den på regional nivå. En medveten satsning på regional verksamhet av detta slag är enligt utredningens mening av väsentlig betydelsei olika hänseenden.

När det gäller Elisons och Hammars syn- punkter är utredningen i och för sig positiv till tanken på en särskild filmkopiebank. Frågan om en sådan bank kommer emeller- tid i ett annat läge om den föreslagna filmcentralen inrättas.

Förslaget om en filmproduktionsbank, vil- ket f.ö. har beröringspunkter med den fackliga gruppens motsvarande förslag, fåri princip anses tillgodosett genom det system utredningen föreslår nedan. Förslaget — som går ut på en enda sådan bank — tillgodoser emellertid inte kravet på mångfald i verksam- heten. Det föreslagna lektörsystemet får också anses otillräckligt.

Vad gäller frågan om distribution av tv-program i smalfilmsformat föreslår smal- filmsutredningen att skattefinansierade ut- bildningsprogram i tv skall distribueras även i filmform. Distribution av andra tv-program som film stöter på betydande upphovsrättsli- ga svårigheter.

Perssons förslag om information om fil- mer, databehandling och katalogisering av filmtitlar etc. torde också bli beaktat om filmcentralen realiseras. Mot förslaget om upprustning av lokaler har utredningen inget att invända i princip. Utredningen anser sig dock inte ha anledning att föreslå särskilda anslag för projektorer o. d. i detta samman- hang.

Vad beträffar Perssons synpunkter på distribution och information torde sådan verksamhet kunna lösas inom ramen för filmcentralen om en sådan inrättas. Detsam— ma gäller det som sägs om katalogisering.

När det gäller distributionsfrågorna åter- kommer utredningen i det följande till hur dessa bör lösas dels om smalfilmsutred- ningens förslag genomförs dels om så inte skulle bli fallet.

Utredningen vill framhålla att kortfilms- expertema tagit del av utredningens slutliga förslag och att utredningen gjort vissa juste- ringar i förslagen i anledning av påpekanden av experterna.

10.3. Allmänna synpunkter på produktions- stödet

När det gäller den centralt initierade produk- tionen föreslår utredningen att statligt stöd utgår härför under en försöksperiod av fem år. Stödet bör ha formen av direkta statsan— slag på sammanlagt 1,75 milj. kr om året.

Utredningen har diskuterat frågan om det bör finnas ett eller flera beslutande organ i ledningen för den centrala verksamheten. Till förmån för ett enda organ har framhål- lits att ett sådant skulle ha lättare att hålla samman verksamheten och att förvaltnings- kostnaderna skulle bli lägre. Det skulle inte behövas någon större apparat för att fördela ett anslag på några miljoner för filmproduk- tion. Som möjliga enda beslutsorgan har nämnts filminstitutet eller ett nytt organ som bildas särskilt för ändamålet.

Om man så ville skulle det beslutande organet kunna vara sammansatt på olika sätt i olika sammanhang. En annan möjlighet vore att organet skulle kunna knyta till sig något slags samarbets- eller kontaktgrupp av specialister, såsom filmregissörer, filmfoto- grafer osv., eller vara integrerat på ett eller annat sätt med filminstitutet.

Framför allt intresse av mångfald i besluts- fattandet talar för att det bör finnas åtmins- tone två olika system som skall förfoga över de medel som anslås till produktionsstöd och fördela dessa. Samma skäl talar för att systemen bör vara förankrade i olika intres- segrupper.

Utredningen har övervägt olika alternativ för att tillgodose dessa synpunkter. Man har diskuterat att verksamheten skulle skötas av filminstitutet och två beslutsgrupper utanför institutet, den ena med producentmajoritet och den andra med konsumentintressen i majoritet. Ett annat alternativ har varit filminstitutet och en fristående grupp inrym- mande både producent- och konsumentin- tressen, ett tredje filminstitutet, en grupp för det allmänna produktionsstödet samt regio- nala grupper av filmverkstadskaraktär.

Man har även varit inne på att verksamhe- ten skulle förläggas helt utanför filminstitu- tet. Å andra sidan har också övervägts att produktionsstödet skulle handläggas inom institutets ram men av olika beslutsorgan. Därvid har nämnts institutets styrelse, för- valtningsrådet samt styrelserna för Hl- och H2-fonderna.

Utredningen har till att börja med funnit att filminstitutets resurser bör utnyttjas så

effektivt som möjligt, inte minst för verk- samhet som bekostas med allmänna medel. Institutet har en färdig organisation samt en viss egen filmproduktion och utrustning här- för. Institutet som sådant bör alltså genom sin styrelse ta del i verksamheten. Det kan bl. a. tillgodose intresset av en viss kontinui- tet.

Vid sidan om filminstitutets styrelse bör det finnas ytterligare minst en beslutsinstans. Styrelsen är i sin helhet utsedd av Kungl. Maj: t. Beslutsfunktionen utanför styrelsen bör därför ha en demokratisk förankring i de viktigaste grupperna av intressenter. Bl. 3. de filmfackliga organisationerna och branschor- ganisationerna har betydande intressen att bevaka. Men även konsumentsidan måste få möjlighet till inflytande.

Utredningen har övervägt två olika alter- nativ till demokratiska beslutsystem. Det ena har varit att bilda ett särskilt organ för ändamålet, det andra att utnyttja redan existerande beslutsfunktioner.

Det särskilda organ som utredningen dis- kuterat, ”kortfilmsnämnden”, skulle bestå av ordförande, utsedd av Kungl. Maj: t, samt fyra fem ledamöter utsedda av teaterförbun- det, SDF, folkbildningsförbundet och kom- munförbundet. Med en sådan sammansätt- ning borde nämnden i och för sig vara väl lämpad för sitt ändamål.

Emellertid skulle nämndens huvudsakliga uppgift vara att tillsätta och entlediga produ- cent, ev. också själv disponera vissa mindre belopp för produktionsstöd. Med hänsyn till den begränsade uppgift nämnden sålunda skulle få samt produktionsstödets karaktär av försöksverksamhet anser utredningen det inte motiverat att tillskapa ett sådant särskilt organ.

Demokratiskt förankrade organ på film- ornrådet är bl. a. filminstitutets förvaltnings- råd samt styrelserna för produktionsfon- dema H] och H2. Mot att välja dessa som beslutsorgan för kortfilmsstödet skulle kun— na invändas att de rent organisatoriskt ingår i filminstitutet och att härigenom behovet av pluralism i beslutsfattandet inte skulle tillgo- doses tillräckligt.

I detta hänseende vill utredningen till att börja med erinra om att filminstitutet just är till för att främja svensk filmproduktion och överhuvudtaget ”verka för ändamål inom filmens område”, på motsvarande sätt som t. ex. teater- och musikrådet har tillsyn över mycket inom det statsunderstödda teater- och musiklivet. Med hänsyn härtill är det i och för sig naturligt att utnyttja inte bara institutets styrelse utan även dess resurseri övrigt om det kan anses motiverat ur sakliga synpunkter. Till detta kommer att förvalt- ningsrådet och H-fondstyrelserna — även om de ligger inom institutets ram — dock är tre olika självständiga beslutsorgan. Ledamöteri institutets styrelse och dess verkställande direktör får t.ex. inte sitta med i förvalt- ningsrådet, inte heller ledamöter i H-fondsty- relserna.

Förvaltningsrådet och H-fondstyrelserna är på olika sätt demokratiskt förankrade. 1 förvaltningsrådet — f. n. 30 personer — ingår sålunda representanter för fack— och bransch- organisationer men också avnämare som SÖ, kommunförbundet, folkbildningsförbundet och en rad liknande organisationer. I den ena H-fondstyrelsen har filmbranschen fyra re- presentanter och de filmfackliga organisa- tionerna en, i den andra är det tvärtom.

Till förmån för förvaltningsrådet som be- slutande organ jämfört med H-fondstyrel- serna talar att rådet omfattar en stor grupp representanter för organisationer utanför den egentliga filmbranschen och dem som eljest är uteslutande filmintressenter. Hit hör t. ex. folkbildningsförbundet. Filmerna skall inte bara produceras utan också ses av människorna. Genom den representation för avnämarna som finns i förvaltningsrådet bör alltså finnas bättre möjligheter att tillgodose och aktivera även konsumentledet.

Med tanke på den funktion som beslutsor- ganet skall fylla — i stort sett bara utse rätt person till producent — bör emellertid det krav man i första hand måste ställa på dem som skall ingå i ett sådant organ vara att de har god personkännedom och praktisk film- erfarenhet. 1 det fallet är H-fondstyrelserna mer kompetenta än förvaltningsrådet. Visser-

ligen är H-fonderna avsedda för stöd till långfilmsproduktion och styrelseledamöter- na utsedda med tanke härpå. Där finns t. ex. vissa biografägarintressenter. Å andra sidan ingår också en del kortfilmare f.n., och kortfilmsbranschen är inte större än att de flesta filmintressenter bör känna till också den även om de är inriktade på någon annan del av filmområdet. För H-fondstyrelserna talar också att deras storlek är bättre avpassad för uppgiften än det mera tung- rodda förvaltningsrådet.

Utredningen anser alltså att beslutande enheter för det centralt initierade produk- tionsstödet för kortfilm bör vara, förutom filminstitutets styrelse, styrelserna för pro- duktionsfonderna Hl och H2.

Den bättre förankring förvaltningsrådet har i mottagarledet bör kunna komma till nytta även i ett sådant beslutssystem. H-fon- dernas förvaltning är sålunda underkastade rådets granskning. Fondstyrelserna skall årli- gen avge verksamhetsberättelse till rådet. Och rådet skall varje år granska filminstitu- tets verksamhetsberättelse och yttra sig om den till Kungl. Maj: t. H-fondernas verksam- het är självfallet en del iinstitutets verksam- het och innefattas alltså i dess berättelse, därmed också av rådets granskning. Rådet har härigenom en möjlighet att följa fondsty- relsernas verksamhet kortfilmsstödet.

Utredningen föreslår att av det årliga statsanslag till kortfilmsstöd på 1,75 milj. kr som utredningen förordar 750 000 kr tillde- las var och en av H-fondstyrelserna och 250 000 kr filminstitutet.

Det är av vikt att förvaltnings- och drifts- kostnaderna för verksamheten hålls nere så mycket som möjligt. Överadministration måste undvikas. Filminstitutet har tillgång till administrativa resurser. Dessa bör utnytt-

— även i fråga om

jas. Det kamerala och expeditionella arbetet i samband med den allmänna produktions- verksamheten bör alltså i sin helhet skötas av institutet. De årliga kostnaderna för detta beräknar utredningen till 570 000 kr varav 300 000 kr för lön m. ni. till de tre produ- centerna, 80 000 kr för lön till kontorsperso-

rial och 190 000 kr för allmänna kontorsom- kostnader. Kostnaderna bör täckas genom statsanslag till filminstitutet.

När det gäller filmverkstäder förordar utredningen en organisation som går ut på samverkan med SR:s resurscentraler i vissa distriktshuvudorter. I fråga om kostnaderna för denna verksamhet hänvisas till avsnitt 10.5.

10.4. Centralt initierad produktion

Som framgått ovan föreslår utredningen att verksamheten med central produktion av kortfilm skall omhänderhas av tre beslutande enheter: styrelserna för produktionsfonderna H] och H2 samt filminstitutets styrelse.

Ansvaret för produktionen skall vila främst på tre självständigt arbetande produ- center. Var och en av de beslutande enheter- na utser en producent.

Fondstyrelserna skall omhänderha det kortfilmsstöd som tilldelas dem. Som fram- går av filmavtalet är de redovisningsskyldiga härför gentemot filminstitutets styrelse och förvaltningsrådet.

Fondstyrelserna skall tillsätta var sin pro- ducent i den ordning som framgår nedan. Fondstyrelsernas olika sammansättning tor- de innebära att producenterna får i viss mån olika profil vilket kan vara en fördel. Det är önskvärt att de tre producenter som utses av fondstyrelserna och institutets styrelse täcker ett så vitt fält som möjligt. Produk- tionen inom bristområden, t. ex. barnfilm, bör också uppmärksammas.

Produktionsresurserna skall i sin helhet ställas till producentens förfogande att för- delas av honom. Utredningen har övervägt att fondstyrelserna själva skulle disponera mindre belopp av produktionsanslaget för att genom direkt anslagsgivning finansiera t.ex. projekt som inte fått stöd hos produ- centerna. En sådan möjlighet har utred- ningen emellertid inte velat föreslå, främst med tanke på att den skulle kunna inkräkta på producenternas självständighet.

Fondstyrelserna skall följa producentens verksamhet, framför allt i administrativt

hänseende. De bör utnyttja möjligheten att till sina sammanträden angående kortfilms- stöd kalla sakkunniga och representanter för olika publikgrupper.

Filminstitutets styrelse bör använda den del av kortfilmsstödet som faller på dess förvaltning till i första hand produktion av ett antal kortfilmer årligen. Det är naturligt att härvid utnyttja de erfarenheter och resur- ser på kortfilmsområdet som byggts upp inom institutet.

Filminstitutet skall utse en producent som självständigt svarar för produktionsverksam- heten.

Samma intresse — mångfaldi beslutsfat— tandet — som motiverar flera beslutsorgan talar också för ett system med delegerat, enskilt ansvar för producenterna. Nya initia- tiv kommer bättre till sin rätt och en diskussion kan föras fortlöpande om princi- perna för anslagsgivningen. Producenterna kan försvara sin egen uppfattning och sina ställningstaganden. De är lättare att nå med kritik — och har själva lättare att svara på kritiken.

De tre producenterna skall alltså självstän- digt förvalta de anslagna kortfilmsmedlen och se till att det produceras kortfilm för dessa. Produktioner skall kunna göras både i anledning av ansökningar om produktionsan- slag och på producenternas eget initiativ.

Beteckningen producent har i detta sam- manhang i viss mån en annan betydelse än den vanliga. Som fackliga gruppen betonat behöver producenterna inte i första hand vara produktionstekniskt erfarna: de skall inte själva producera film utan dela ut pengar till andra som producerar. Viktigare är kunskap om och intresse för filmen som kulturfaktor och för mediets roll i samhället.

I fråga om vad verksamheten kan komma att bestå i närmare vill utredningen hänvisa till vad fackliga gruppen anfört härom.

Producenterna skall sålunda bedöma olika projekt, välja ut dem som skall genomföras och ha ansvaret för dessa. I regel skall de följa ett projekt i alla dess faser och kunna vara filmarna behjälpliga på alla stadier, från idéplanet till distributionen och den slutliga

kontakten med publiken. De avgör dock från fall till fall sina insatser i detta avseende. Ibland behövs inga sådana insatser överhu- vudtaget: filmaren får ett anslag rätt och slätt, producerar sin film och svarar själv eller genom någon annan för dess distribu- tion.

Producenterna bör — liksom fondstyrel- serna — undersöka kompletterande finan- sieringsvägar och presentera vissa projekt för utomstående finansiärer. Normalt bör de se till att samtliga kostnader för att göra en film täcks, alltså även löner.

De skall ha möjlighet att bevilja anslag till olika slags delprojekt, även sådana som inte med säkerhet leder till en färdig film. Det kan röra sig om utarbetande av manuskript eller tekniska och andra experiment.

Ett huvudmedium för distributionen bör bestämmas så tidigt som möjligt. Beslut härom fattas av producenten efter samråd med filmens upphovsmän. Kontakt med de närmast berörda konsumentgrupperna, folk- bildningsorganisationerna eller distribu- tionsföretaget kan ofta vara av värde.

Ett projekt kan visa sig lämpat för tv. Detta bör redan på begynnelsestadiet leda till kontakt med tv-kanalerna och under- handlingar om en ev. samproduktion. Kon-

takter i andra riktningen — en tv-kanal vänder sig till en producent eller fondstyrel- serna/filminstitutets styrelse — bör också kunna utvecklas. Även andra former av samproduktioner bör förekomma.

Producenternas verksamhet skall vara geo- grafiskt obunden. Utredningen har i sina kalkyler räknat med att de stationeras i filmhuset och utnyttjar dess tekniska utrust- ning m. m.

Producenterna bör årligen redovisa sina produktionsplaner för det kommande året för huvudmannen — vederbörande fondsty- relse/filminstitutets styrelse. De skall vara ansvariga gentemot huvudmännen för sin medelsförvaltning och varje år avge berättel- se härför. '

Producenterna skall fatta sina produk- tionsbeslut självständigt. Den konstnärliga friheten får inte beskäras. Om någon är

missnöjd med ett beslut av en producent finns möjligheten att vända sig till en annan producent. Det förhållandet att producen- tens beslut i produktionsfrågor sålunda är definitiva innebär dock självfallet inte att producenten inte skulle vara i vanlig ordning ansvarig gentemot den som tillsatt honom.

Enligt fackliga gruppens förslag skall pro- ducenterna utses för ett åri taget och inneha sina uppdrag normalt två år i följd. En producent skall dock kunna få avsluta en redan påbörjad produktion även efter perio- dens utgång.

Även utredningen anser att det bör finnas möjlighet att byta ut en producent efter viss tid om han inte är lämplig, i varje fall när det som här är fråga om en ny verksamhet. En tid av ett år är emellertid för kort för att producentens förmåga skall kunna bedömas. Tre år är förslagsvis en lämplig period. Någon anledning till tvångscirkulation såsom fackli- ga gruppen föreslagit finns inte: förnyat förordnande bör alltså kunna förekomma.

Administrationen av den allmänna pro- duktionsverksamheten bör åvila filminstitu- tet. Skälen härför framgår av avsnitt 10.3.

Ansökningar om produktionsanslag bör ställas till någon av producenterna och ges in till filminstitutet. Institutet skall vidarebe- fordra ansökningarna till vederbörande pro- ducent.

För att handlägga ärendena åt de tre producenterna behövs en sekreterare och en kanslist.

10.5. Regional produktion

Som utredningen framhållit tidigare är det av betydelse att även regional verksamhet på området stimuleras. Utredningen har i tanke en kortfilmsverksamhet av halvprofessionell typ — någonting mittemellan professionalism och amatörverksamhet — men även ren amatörism. Sammanfattningsvis använder ut- redningen begreppet ”filmverkstäder”.

En regional verksamhet helt eller delvis av amatörkaraktär ligger väl i linje med dagens kulturdebatt med dess betoning avjämlikhet i samhället — lika möjligheter att bl. a.

uttrycka sig » som ett huvudmål för kultur- politiken. Man strävar efter en social och geografisk omlokalisering av de kulturpolitis— ka insatserna och vill satsa på verksamhets- former som ger tillfälle till aktivt deltagande och medskapande.

Amatörverksamhet på olika konstområ- den har många utövare. Den verksamhet som kan bedrivas i form av studiecirklar får del av statliga och kommunala bidrag under vissa förutsättningar. I övrigt är samhällsbidragen små och ”hel”- eller ”halv”-amatörerna i stort sett hänvisade till att klara sig själva.

Utredningen har i avdelningen om film/ tv-undervisning påpekat formuleringar i läro- planerna som tyder på en utveckling där den skapande förmågan värdesätts mera än tidi- gare. Också för egen del betonar utredningen i olika sammanhang värdet av elevernas skapande aktivitet, praktiskt filmarbete osv.

Det är önskvärt att sådan verksamhet förekommer även utanför skolan. Amatör- verksamhet har överhuvudtaget många vär- den, människor kan komma varandra när- mare och få ut mera av tillvaron. Filmområ- det torde inte vara något undantag. Men det saknas även här pengar, lokaler och utrust- ning.

Det faller sig naturligt att samhället svarar för att verksamhet av den här typen kommer till stånd. Närmast till hands ligger att den förankras i de kulturella institutioner av olika slag som redan finns och med stöd hos framför allt filmarbetarna och folkbildnings- organisationerna. Även skolan kan ha nytta av filmverkstäder.

Utredningens förslag nedan tar sikte även på kortfilmsverksamhet av halvprofessionell typ. De centrala stödåtgärder för kortfilm som utredningen föreslagit torde i huvudsak komma den mera yrkesmässiga produk- tionen tillgodo. Kostnaden för en film kan där ofta uppgå till betydande belopp. Det är därför av vikt att medel ställs till förfogande även för en decentraliserad produktion av halvprofessionella filmer för kostnader under 10 000 kr.

Av intresse är den verksamhet av filmverk- stadsmodell som finns i Danmark. För att ge

möjligheter till filmexperiment startade Dan- marks Radio och danska filmfonden en filmverkstad sommaren 1970. Verksamheten leds av två representanter från vardera Dan- marks Radio och filmfonden. Man köpte fyra super-8 kameror och en 16 mm kamera med tillhörande utrustning. Från början satsade filmfonden och Danmarks Radio 200000 dkr var. Bidragen är nu höjda till 450 000 dkr var.

Till januari 1972 hade man gjort 95 filmer. Kostnaden för dem ligger mellan 250 och 30 000 dkr. Några av dem skall visasi dansk tv. När en produktion köps av tv betalar tv lön för det arbete som lagts ner på filmen. Annars betalas arbetsinsatsen inte alls. Däremot får man anslag till apparatur och råfilm m. ni. genom filmverkstaden. Man har numera skaffat flera kameror — både 16 och 8 mm. Filmverkstaden fungerar bra: båda parter är inställda på en utvidgning av verksamheten.

Det ligger nära till hands att även i Sverige ordna filmverkstäder i samarbete med tv. Ett skäl härför har redan angetts. För en sådan anordning talar _ förutom det goda exempel som Danmark gett — även tillgången hos SR på teknisk utrustning m. m. samt intresset av att få till stånd en publikinriktad produktion med avsättningsmöjligheter i tv.

SR:s regionala verksamhet är f. n. uppde- lad på ett tiotal distrikt. Bara ett par av dem har resurser för live-inspelningar i eller utan- för studio. För övriga distrikt är film prak- tiskt taget den enda produktionsformen. De flesta har fullständig filmutrustning (fram- kallningsmaskin, scanner, bandspelare, klipp- bord och elektronkameror). Ett 30-tal 16 mm filmkameror beräknas vara i bruk i distrikten. Dessutom anlitas frilansfotografer för tillfälliga uppdrag.

Enligt en organisationsplan som antogs av SR:s styrelse 1970 kommer produktionsre- surserna i distrikten att koncentreras till s. k. resurscentraler i vissa distriktshuvudorter, nämligen Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro, Sundsvall och Luleå, samt huvud- centralen i Stockholm. De filmresurser som finns skall ligga kvar i de gamla distrikten.

Enligt planerna kommer resurscentralerna så småningom att få bl.a. färgfilmsutrustning vilket saknas i de flesta av de nuvarande distrikten.

Utredningen föreslår att man förankrar produktionscentraler av typen filmverkstad till de nämnda sju orterna. Härigenom får man också en rätt bra geografisk spridning av verksamheten. Varje produktionscentrum bör förses med teknisk utrustning för pro- duktion i 8 och 16 mm, svart-vitt och färg, samt med enklare videoutrustning. Där det visar sig lämpligt bör sambruk av resurserna komma till stånd.

Filmerna bör kunna distribueras via tv i huvudsak enligt det system som tillämpas i Danmark. Vissa av filmerna med mera lokal anknytning bör kunna lämpa sig för SR:s regionala programverksamhet. Om en film- central kommer till stånd, såsom föreslagits av smalfilmsutredningen, torde det som inte sänds i tv med fördel kunna distribueras av bl. a. filmcentralen. Denna bör också i och för sig kunna vara huvudman för distributionsverksamheten. Om filmcentra- len inte realiseras bör huvudmannaskap för distribution etc. förslagsvis åvila filminstitu- tet.

Filmverkstäderna bör under en period av högst fem år betraktas som försöksverksam- het. Beslutsprocessen liksom verksamheten i övrigt bör få utvecklas i fria och obyråkrati- ska former, som ett samspel mellan institu— tioner och enskilda, mellan amatörer och filmyrkesmän. Filmarna själva bör ha det avgörande inflytandet vid prioriteringen av olika arbetsprojekt. SR:s uppgift i samman- hanget skall inte vara styrande utan rådgivan- de, i synnerhet i sådana fall då en filmare reflekterar på ev. tv-visning. Som framgått tidigare står det filmarna fritt att arbeta med projekt för andra distributionsformer.

Administrationen av verksamheten kan utformas på olika sätt, genom en förening, en särskild styrelse e. d. Den bör fastställas vid de särskilda förhandlingar med SR som utredningens förslag förutsätter. Verksamhe- ten bör ske i samråd med, förutom filmarbe- tarna inom regionen, bl. a. folkbildningsor-

På varje resurscentral bör dock en av SR: s tjänstemän där ha det ansvaret för verksam- heten att han förvaltar produktionsutrust- ningen och ger filmtekniska råd och anvis- ningar.

Det bör understrykas att varje filmare själv skall vara ansvarig för sitt projekt.

De årliga driftskostnaderna för filmverk- städerna beräknar utredningen till 150000 kr per verkstad eller sammanlagt 1 050 000 kr. Utredningen föreslår att kostnaderna delas lika mellan filminstitutet och SR. De bör täckas med statsanslag till institutet resp. anslag från SR. Under försöksperioden bör man kontinuerligt följa hur verksamheten utfaller på de olika orterna och anpassa den till vunna erfarenheter. En viss intern omför- delning av anslagen mellan verkstäderna bör kunna förekomma om det är motiverat, t.ex. av bristande aktivitet i någon eller några verkstäder och stark aktivitet i andra.

Utöver driftskostnadsanslag förutsätts ett statligt engångsanslag till filminstitutet för teknisk utrustning i verkstäderna. Med un- dantag för viss spilltid i fråga om scanner och laboratoriefunktioner har SR ingen över- skottskapacitet på sina tekniska faciliteter, i regel inte heller lediga lokalutrymmen. De erforderliga investeringarna avser därför två super—8 och två 16 mm kameror, en 8 mm och en 16 mm projektor, ett 8 mm och ett 16 mm klippbord, två bandspelare samt en enklare tv-kamera med monitor. Totalkost- naderna för denna utrustning och diverse ytterligare detaljer kan beräknas till 100 000 kr per verkstad, totalt 700 000 kr.

10.6 Distribution m. m.

För att det produktionsstöd som utred- ningen föreslår skall få någon mening fordras att det finns möjligheter att visa de filmer som produceras. Även om de intäkter som kan erhållas genom distribution av kortfilm inte löser kortfilmens räntabilitetsproblem är distributionen viktig: ur allmän synpunkt — inte minst ur filmarens — är det fel att det görs filmer som inte når en publik.

F. n. föreligger i princip tre olika visnings- möjligheter: biografen, tv och smalfilmsdis- tributionen. Biografer är intresserade av kortfilm bara i undantagsfall. Kortfilmens biografmöjligheter bör dock kunna förbätt- ras i den mån utredningens tidigare förslag om samhällsstöd för visning av kvalitetsfilm realiseras. I fråga om tv kan utredningens förslag om-stimulansbidrag för produktions- utläggningar få sin betydelse.

När det gäller smalfilmsdistribution, doku- mentation och information om film m.m. är, bl. a., av intresse de förslag i dessa hänseenden som smalfilmsutredningen pre- senterat.

Uppgifterna för den ”filmcentral” som smalfilmsutredningen föreslår hänför sig vis- serligen främst till utbildningssektorn. Av förslagen att döma torde emellertid filmcen- tralens verksamhet — om en sådan kommer till stånd — kunna få betydelse också för kortfilmen. Som framgått ovan skall ”film— centralen” t. ex. svara för registrering och katalogisering av smalfilm samt information. Den skall distribuera ”udda” film och ”fri” film, sälja filmkopior, ge råd i produktions- och distributionsfrågor samt överhuvudtaget främja produktion och distribution av svensk kortfilm.

Om en filmcentral inrättas kan dess resurser utnyttjas för information om fri kortfilm och distribution av sådan film. Detta förutsätter enligt smalfilmsutredning- en att särskild personal reserveras för mark- nadsföringen av fri kortfilm. Kostnaderna härför har smalfilmsutredningen beräknat till 96 000 kr.

Om smalfilmsutredningens förslag inte realiseras får de uppgifter i fråga om mark- nadsföring m. rn. som skulle ha åvilat film- centralen lösas i annan ordning, för H-fon- dernas del förslagsvis av vederbörande fond- styrelse och producent; även detta alternativ förutsätter särskilda personella resurser för marknadsföring och medel att täcka kostna- derna härför. Detsamma gäller i den mån filmcentralen kommer till stånd men visar sig inte kunna — helt eller delvis — tillgodose kortfilmsproduktionens behov i de aktuella

hänseendena. 1 nu nämnda fall kan bl. a. den av Elison och Hammar väckta frågan om en filmkopiebank bli aktuell.

10.7. Kostnadsberäkningar

Utredningen föreslår att under försökspe- rioden av fem år (regional produktion: högst fem år) utgår årliga statsbidrag enligt följan- de:

Centralt initierad produktion: H 1 -fonden

Hi!-fonden Filminstitutet

750 000 750 000 250 000 1750 000 Tre producenter, lön

och resor 3 x 100 000 300 000 Kontorspersonal: en sekreterare och en kanslist 2 x 40 000 Allmänna kontorsom- kostnader

80 000

190 000 570 000 Regional produktion (filmverkstad):

Sju orter: driftskostnad 150 000 kr per ort, to- talt 1 050 000 kr, varav hälften täcks med stats- bidrag] 525 000

Summa årliga kostnader kr 2 845 000

Statligt engångsbidrag för teknisk utrustningi filmverkstäder i sju or- ter: 100 000 kr per ort 700 000

Det årliga statsanslag som föreslås uppgår alltså till sammanlagt nära 3 milj. kr om kostnaden för marknadsföring inräknas. Om man räknar bort kostnaden för lön åt produ- centerna o. d. samt kostnaden för marknads- föring återstår inemot 2,3 milj. kr för rent produktionsstöd. Till detta belopp bör läggas dels fondmedel på ca 500 000 kr som ' För återstoden förutsätts SR svara.

filminstitutet redan disponerar för kortfilms- produktion, dels det som SR kan tänkas skjuta till för filmverkstäder, av utredningen föreslaget till 525 000 kr. Det rena produk- tionsstödet blir då 3,3 milj. kr om året. (Härtill kommer engångsbidrag till filmverk- städer på ca 0,7 milj. kr.)

Jämfört med den fackliga gruppens förslag innebär utredningens att i årligt rent produk- tionsstöd för kortfilm utgår — från staten och SR — ca 300 000 kr mindre än gruppen föreslagit (3,l milj.) samtidigt som de totala årliga statsutgifterna för kortfilmsstödet är ca 1,1 milj. kr lägre. Besparingen i utred- ningens förslag ligger i lägre administrations- kostnad och en synkronisering mellan stats- anslaget samt filminstitutets och filmcentra- lens satsningar.

För att det stöd för produktion av kort- film som utredningen föreslår skall bli me- ningsfullt fordras insatser också för informa- tion om filmerna och för deras marknads- föring. Utredningen har inte tagit någon ställning till frågan om ett formligt distribu- tionsstöd, i förmedlingsledet eller konsu- mentledet. Det kan finnas anledning åter- komma till den frågan sedan man fått erfarenhet av hur det nuvarande distribu- tionssystemet kommer att fungera beträffan- de de kortfilmer som produceras i det nya stödsystemet.

Filmernas upphovsmän skall ha ersättning för sitt arbete. Nettointäkterna av filmerna återgår till de fonder ur vilka produktionerna finansierats.

III

Sammanfattning

Inledning

I direktiven för utredningens arbete erinras inledningsvis om de krav på en vidare ut- byggnad av 1963 års filmreform som restsi den allmänna debatten. Enligt direktiven skall utredningen se över bl. a. filmundervis- ningen i skolorna samt kortfilmens situation.

Utredningsarbetet har drivits i nära kon- takt med personer och organisationer som är verksamma inom de båda områdena. Fram- för allt har utredningen samarbetat med två expertgrupper med sakkunskap, den ena på film- och tv-undervisning, kortfilm.

Inom ramen för sitt uppdrag som sakkun- nig inom utbildningsdepartementet avgav Harry Schein (smalfilmsutredningen) ijuni 1972 ett betänkande rörande distributionen av smalfilm. I betänkandet skisseras en orga- nisation — filmcentral — för smalfilmsdistri- bution m.m. 1 första hand avser organisa- tionen att förbättra försörjningen av under- visningsfilm o.d. Härutöver skall den fylla vissa funktioner som berör barnfilm och s. k. fri kortfilm.

Utredningen går i delbetänkandet in på smalfilmsbetänkandet, i den mån det har betydelse för det som tas uppi delbetänkan- det, och tar ställning till en del av förslagen.

den andra på

Film- och tv-undervisning Inledning

] läroplanerna behandlas numera genomgåen- de både film och tv. Utredningen tar därför upp även tv-undervisning. I begreppet film/tv-kunskap innefattar utredningen un- dervisning med olika metoder — praktiskt och teoretiskt — om film och tv sett ur olika perspektiv. I vissa fall läggs större vikt vid film som uttrycksmedel, upplevelse och fri- tidssysselsättning.

Utredningens förslag bygger liksom det första betänkandet (1970) på nuvarande förhållanden på det tekniska området.

Utredningen anser att film/tv-undervisning inte bör ses som enbart en ungdomsskolans angelägenhet. Bl.a. daghem, lekskolor och fritidshem har en viktig uppgift att fylla. Tyngdpunkten i utredningens överväganden ligger dock på grundskolan och gymnasiesko- lan.

Undervisningens innehåll och omfattning

Utredningen har gjort en analys av läropla- nerna m. m.

Enligt läroplanen för grundskolan (Lgr 69) skall film- och tv-undervisning förekomma i svenska och teckning. Det kan också ingå i tillvalsämnet konst samt i fritt valt arbete. Film och tv nämns vidare i de allmänna anvisningarna för orienteringsäm- nena.

Film/tv-undervisningen i svenska är inte tillräckligt beaktad i fråga om målbeskriv- ning och allmänna riktlinjer, anser utred- ningen. Mot undervisningens målsättning har utredningen i stort sett inte något att invän- da.

Inte heller i teckning och konst har film/tv-kunskap fått en tillfredsställande be- handling. Målbeskrivningarna är inte exakta, film/tv-momentet utpekas inte särskilt i må- let. Konst kan f. ö. på grund av tillvalskon- struktionen väljas bara av ett fåtal elever.

Det saknas i stor utsträckning förslag till planering av undervisningen. Utredningen anser det angeläget att läroplanen ger mer av praktiska råd och konkreta anvisningar om hur undervisningen skall genomföras.

I stort sett beaktar läroplanen inte elever- nas möjligheter att använda kamera och filmkamera vid t. ex. redovisningen av sina kunskaper i orienteringsämnen, Inte heller användningen av filmen som läromedel har fått sin tillbörliga plats.

Enligt läroplanen för gymnasieskolan (Lgy 70) skall film- och tv-undervisning ingå i svenska, samhällskunskap, teckning, este- tisk specialisering, samt konst- och musikhi- storia, Det är också förutsatt att film/tv skall kunna tas uppi dramatik.

I läroplanens inledande, övergripande av- snitt betonas vikten av att eleverna får möjligheter att utveckla sitt känsloliv. De skall kunna fördjupa sina kontakter med konst, litteratur, musik och natur samt stimuleras till olika former av fritidsverksam- het. Film och tv nämns inte bland konstarter och uttrycksmedel — ett förbiseende som inte bör upprepas i en kommande kursplane- revision, anser utredningen.

En analys av nästa nivå i läroplanen, Allmänna anvisningar, visar i fråga om film/tv klara förslag omväxlande med vaga antydningar och underlåtenhet att beakta dessa mediers roll.

I kursplanen och andra anvisningar för svenska på de Z-åriga linjerna har film och tv fått en framträdande ställning och modern beskrivning, anser utredningen. Den estetiska aspekten borde dock beaktas mera.

I kursplanen för svenska på 3- och 4-ariga linjer är film/tv-momentet tämligen godtyck- ligt inplacerat, dessutom på en alltför låg nivå: inte bland mål eller huvudmoment utan först i förslaget till årskursfördelning. Film- och tv-aktiviteterna bör framgå både av mål och huvudmoment samt få en adekvat beskrivning, ungefär som i kursplanen för 2-äriga linjer. Även i Kommentarer och anvisningar samt i planeringssupplementet bör på 3- och 4-åriga linjer inslaget av film och tv tillgodoses bättre, framhåller utred- ningen.

Huvudmomentet Opinionsbildning be- handlas överhuvudtaget inte i kommentarer och anvisningar till samhällskunskap — 2-åri— ga linjer. Det anser utredningen år en underlåtenhet som bör rättas till snarast.

[ kommentarerna till samhällskunskap — 3- och 4-åriga linjer, också med Opinions- bildning som ett huvudmoment, nämns inte bildmedierna. Utredningen anser det själv- klart att inte bara tv utan också film måste tas med i kursplanen vid en kommande revision.

I teckning har film och tv i stort sett en svag ställning utom i teckning-estetisk spe- cialisering. Detta ämne kan dock utnyttjas bara på några få linjer. Utredningen anser det angeläget med en generell förbättring av film/tv-undervisningens ställning i dessa äm- nen. Vidare bör möjligheterna att välja este- tisk specialisering vidgas. Elever som vill läsa tre moderna främmande språk bör kunna göra det och ändå ha kvar möjligheten av ett estetiskt tillval.

Utredningen föreslår att skolöverstyrelsen (SÖ) utarbetar häften med läroplanssupp- lement för film/tv—undervisningen, ett för grundskolan och ett för gymnasieskolan. I supplementen skall framför allt de organisa- toriskå aspekterna på undervisningen be- handlas.

Den filmverksamhet som förekommit hit- tills i specialundervisningen, förskola och fritidshem har varit sporadisk. Den har inte följts upp eller utvärderats nämnvärt. Verk- samheten tyder dock på att det finns stora möjligheter att använda filmmediet i denna

utbildning, framhåller utredningen. Utred- ningen föreslår en statligt finansierad treårig försöksverksamhet. Syftet skall vara att klar- lägga möjligheterna att bedriva undervisning om film och tv inom dessa områden, framför allt genom praktiskt filmarbete, och att använda film som uttrycksform och fritids— sysselsättning, liksom lämplig teknisk utrust- ning m.m. Försöksverksamheten föreslås omfatta tio enheter inom var och en av kategorierna Specialundervisning, förskola och fritidshem. Kostnaden beräknas till sammanlagt ca 400 000 kr.

Utredningen förordar att studieförbunden vidtar åtgärder för att få till stånd ett ökat studiecirkelarbete kring film och tv. Dess— utom rekommenderas samarbete på området mellan bl. a. studieförbunden, folkhögsko- lor, bibliotek och filmstudios.

Undervisningsformer och arbetssätt

Utredningen förordar att en konsulenttjänst för film/tv-undervisningen inrättas vid den föreslagna filmcentralen, om en sådan kom- mer till stånd, i annat fall vid SÖ. Den årliga kostnaden för tjänsten beräknas till ca 80 000 kr. Filmkonsulenten skall svara för bl. a. framställning och distribution av infor- mationsmaterial.

Den praktiska kontakten med film/tv- medierna är av stor betydelse, anser utred- ningen, och framhåller det angelägna i att detta uppmärksammas mera i läroplanerna och i tillämpningen på skolorna.

Alla möjligheter bör tillvaratas till samord- ning av film/tv-momentet med undervis- ningen i övrigt, betonas det. Även samverkan och arbetsfördelning mellan olika ämnen är naturlig inom film/tv-undervisningen liksom mellan de praktiska och teoretiska delarna därav.

På varje skola bör enligt utredningens mening finnas en lärare som i första hand har ansvaret för en samordning av skolans film/tv-undervisningi dess helhet — såväl den praktiska som den teoretiska. För att tillgo- dose detta föreslår utredningen att det öpp- nas möjligheter att inrätta arvodestjänster

som huvudlärare i ett ämne plus ett ämnes- övergripande moment.

Hjälpmedel

Film/tv-undervisningens hjälpmedelsförsörj- ning är bristfällig i de flesta hänseenden. Mycket beror på otillräckliga ekonomiska resurser. För att komma till rätta med svårigheterna fordras enligt utredningens me- ning stödåtgärder av olika slag, bl. a. ekono- miska insatser av staten, i viss mån också av kommunerna. För att ett sådant stöd skall bli effektivt anser utredningen att resurserna i fråga om distribution, information, produk- tion och import bör samordnas.

När det gäller smalfilmsområdet föreligger smalfilmsutredningens förslag om en film- central. Om förslaget genomförs kommer vissa av film/tv-undervisningens svårigheter på hjälpmedelssidan att minska, framhåller filmutredningen. Det gäller framför allt do- kumentation — registrering, katalogisering m. m. — men även den fysiska distributionen av udda filmer och vissa tv-program, import av filmer och produktion av excerpter, stöd- material o.d. Situationen förbättras ytterli- gare om filmutredningens förslag om kort- filmsstöd realiseras.

Stora brister råderi fråga om spelfilmsför- sörjningen för film/tv-undervisning. Det gäl— ler både ungdomsskolan och den högre utbildningen. De frågor det rör sig om är möjligheterna dels att få se bra 35 mm spelfilm, dels att nedkopiera sådan film till 16 mm.

1 den första frågan hänvisar utredningen till förslag i utredningens första delbetänkan- de och ett kommande slutbetänkande. I den andra föreslås ett årligt statsanslag på 50 000 kr för att kopiera ner tio lämpliga spelfilmer till 16 mm varje år.

Utredningen föreslår vidare statligt stöd för anskaffning av excerpter (filmantologier) och stödmaterial. Stödet skall utgå med dels ett engångsanslag på 500 000 kr, dels årliga anslag på 160 000 kr. Engångsanslaget skall användas för import och versionering av ett 20-tal utländska excerpter samt inköp av stödmaterial till dessa. Av det årliga anslaget

skall 100 000 kr täcka kostnaden för fram- ställning av två svenska excerpter och 60 000 kr gå till import av tre utländska excerpter.

Utredningen föreslår också att filmhyra och andra kostnader i samband med utnytt- jande av film för film/tv-undervisningen skall anses som läromedelskostnad. Detsamma skall i princip gälla kostnaden för biografvis- ningar som ingår i undervisningen.

Utredningen betonar vikten av att teknisk utrustning för det egna filmskapandet i undervisningen anskaffas snarast möjligt. Det förutsätts att SÖ upprättar läromedelsför- teckningar för skolornas utrustning i denna del. Sådana föreslås komma till stånd också för förskolan och fritidshemmen.

Bestämmelserna om tull vid införsel av film och av inspelningsapparatur för film och tv är otillfredsställande. För att få till stånd en smidigare ordning föreslår utredningen vissa ändringar i bestämmelserna.

Lärarutbildning

Undervisning om film och tv förekommer f. n. i någon form vid de flesta lärarhögsko- lor. Bristen på läromedel, lokaler och annan utrustning är en hämmande faktor. Utbild- ningen bedrivs enligt studieplaner. Dessutom finns 5. k. studiegångar, stencilerade häfteni vilka studieplanernas anvisningar konkretise- ras. Utredningen föreslår att sådana studie- gångar utarbetas också för film/tv-kunska- pen.

Teckningslärarnas film/tv-utbildning är en- ligt utredningens mening tillfredsställande och svarar väl mot skolans behov beträffande både omfång och inriktning. De problem som är förknippade med läromedelssitua- tionen föreligger emellertid också för teck- ningslärarinstitutet.

Vid universiteten ingår film/massmedie- kunskap i den undervisning som bedrivs vid institutionerna för svenska, litteraturveten- skap och samhällskunskap. Vidare förekom- mer undervisning i filmvetenskap vid Stock- holms universitet. Med tanke på skolans behov har i grundkursen i svenska införts en delkurs, Drama och film.

Vid institutionerna för svenska och littera- turvetenskap råder brist på läromedel, tek- nisk utrustning, visningslokaler m.m. De ordinarie lärarna saknar i allmänhet särskilda kunskaper på film/tv-området. På grund av filmhyror, arvoden till teknisk personal m.m. är film/tv-momentet ekonomiskt be- tungande i förhållande till andra delar av utbildningen.

Med hänsyn till svensklärarens centrala roll i skolans film/tv-undervisning anser ut- redningen att universitetsundervisningen i svenska inte motsvarar skolans behov på film/tv-området. Även i samhällskunskap fö- rekommer film/tv alltför oregelbundet och kortfattat för att ge den bakgrund för lärarverksamheten som är önskvärd.

Filmvetenskap har i praktiken kommit att fungera som ett komplement till den övriga lärarutbildningen. Enligt utredningens me- ning är undervisningen emellertid också här för kort och kurserna alltför teoretiskt inrik- tade. Utredningen föreslår att en alternativ filmpedagogisk studiegång inrättas inom äm- nets A l-kurs.

Det nuvarande meritvärderingssystemet för intagning till praktisk-pedagogisk utbild- ning på lärarhögskola har vissa brister ur film/tv-undervisningens synvinkel och bör ses över. Utredningen föreslår att ämnet filmvetenskap räknas som s.k. stödjande ämne till flera ämnen i tjänsten än svenska.

Fortbildningen av lärare ifilm/tv-kunskap är otillräcklig. Den sker främst i form av kortare sommarkurser. Utredningen föreslår att s.k. pilotkurser och studieledarkurser för lärare ordnas i ämnet i ökad omfattning bl.a. i syfte att få fram åtminstone ett par film/tv-experter i varje län. Den årliga kost- naden härför, 180 000 kr, föreslås utgå av statsmedel.

För att ytterligare tillgodose fortbildnings- behovet föreslår utredningen att tjänstledig- het med B-avdrag beviljas för studier i filmvetenskap (grundkurs Al) samt littera- turvetenskap: Drama-teater-film (grundkurs A4). Utredningen förordar vidare att institu- tionen för teater- och filmvetenskap, alterna- tivt filminstitutet, årligen ordnar en fortbild-

ningskurs i film/tv-kunskap för universitets- lärare. Kostnaden, 30 000 kr, föreslås finan- sierad genom statsanslag.

I utbildningen av förskolans personal före- kommer f.n. inte någon egentlig filmverk- samhet. Inte heller i fritidspedagogutbild- ningen finns mycket utrymme härför. Utred- ningen föreslår att film/tv-kunskap förs in uttryckligen i förskollärarutbildningen samt i utbildningen av fritidspedagoger och special- lärare. Hur detta skall ske närmare skall övervägas med beaktande av resultat som kan komma fram av den försöksverksamhet kring film och tv i bl.a. förskolan som utredningen föreslår.

Högre utbildning och forskning

Högre utbildning och forskning kring film/tv-kunskap förekommer vid institu- tionen för teater- och filmvetenskap i Stock- holm samt vid de litteraturvetenskapliga institutionerna i Göteborg, Lund, Umeå och Uppsala.

I likhet med institutionerna i svenska hämmas institutionerna i litteraturvetenskap och filmvetenskap av en rad praktiska pro- blem. l förgrunden står bristen på filmmate- rial. Det hänger i sin tur ihop med filmarki- vens situation.

Filminstitutets filmarkiv arbetar under trängda ekonomiska förhållanden. Dess möj- ligheter att tillmötesgå den högre utbildning- ens och forskningens behov är alltför begrän- sade vilket är otillfredsställande både allmänt kulturhistoriskt sett och från filmvetenskap- lig synpunkt.

Med hänsyn till problemens räckvidd före— slår utredningen att arkivfrågan utreds i särskild ordning. Överenskommelse har inte träffats med branschorganisationerna om filmförsörjningen för högre filmstudier. Den föreslagna utredningen skall därför innefatta frågan om möjligheten av lagstiftning beträf- fande tvångsdeponering av filmer. Utred- ningen skall ske under medverkan av filmin- stitutet, filmbranschen, de närmast berörda avnämarintressena och upphovsrättslig ex- pertis. Emellertid krävs omedelbara insatser

för att rädda filmmaterial som hotas av förstörelse. Filmutredningen föreslår därför att åtgärder vidtas för att rädda de filmer som är särskilt värdefulla för undervisning och forskning och som används mest.

Utredningen föreslår vidare statsanslag på 50 000 kr om året under tio år för framställ- ning av 16 mm visningskopior av sammanlagt 100 svenska filmer av det slaget.

Med hänsyn till filmvetenskapens speciella struktur och inriktning —- med bl. a. bety- dande laborativa inslag — föreslår utred- ningen att ämnet får en anslagstilldelning som motsvarar musikvetenskapens. Om för- slaget antas innebär det en ökning av statens årliga kostnader för ämnet med ca 350 000 kr. Filmvetenskapliga institutionen föreslås vidare få ett anslag på drygt 140 000 kr för teknisk utrustning.

Utredningen föreslår statsanslag på 25 000 kr om året under fem år för inlåning till Sverige av utländska kvalitetsfilmer som inte förekommer på den kommersiella reper- toaren och inte heller är deponerade i filminstitutets arkiv på sådana villkor att de får visas i studentfilmstudios. Filmerna skall användas till distribution bland i första hand sådana filmstudios.

Studentfilmstudios” bibliotek har fungerat som ersättning för filmvetenskapliga sam- lingar. Sådana saknas på de flesta universi- tetsinstitutioner. Utredningen anser det inte motiverat att filmbibliotek administreras av organ utanför universiteten och föreslår att studios” bibliotek och ev. samlingar i övrigt inordnas i lokala institutions- eller universi- tetsbibliotek.

I avvaktan på att ett sådant förslag realise- ras förordar utredningen — för att trygga bibliotekens bestånd — statligt stöd till studios som bedriver aktiv filmbiblioteks- verksamhet. Stödet skall utgå med årliga belopp på 8000 kr till studios i vardera Lund och Uppsala samt 10 000 kr till studios i vardera Göteborg, Karlstad och Umeå.

Utredningen är medveten om det vanskligai att skissera ett långsiktigt handlingsprogram för film/tv-undervisning men betonar vikten av att frågan beaktas i tillsynsmyndigheter- nas långtidsplaneringar. De främsta motiven härför är den ökande betydelse som bild- medierna får i samhället och det starka medietryck som ungdomar är utsatta för. För den fria filmproduktionen är vidare fostrandet av framtidens filmpublik något av ett livsvillkor.

Utredningen framhåller att hemmet, sko- lan och samhället i övrigt bör betraktas som en helhetsmiljö för elevens intressen och aktiviteter. Filmen bör därför ses som ett uttrycksmedel som individen kan finna na- turligt att använda såväl i skolan som i hemmet, på arbetsplatsen och iden offentli- ga miljön.

Film/tv-undervisningen kan liksom andra aktiviteter i skolan spela en roll i elevens allsidiga personlighetsutveckling. I sina för- sök att närmare beskriva filmskapandet och filmtittandet i samband med elevens kogniti- va, manuella, emotionella, estetiska och so— ciala utveckling har utredningen funnit att gränserna mellan de skolämnen som har ett huvudansvar för elevens kommunikations- träning ter sig alltmer konstlade. Utredning- en föreslår därför att möjligheterna att blocklägga i första hand ämnena svenska, teckning och musik prövas i en kommande läroplansutveckling.

Utredningens förslag om en huvudansvarig lärare för momentet har fått en naturlig förlängning i ett resonemang om den öppna skolan. En sådan lärare skulle kunna fungera mera rationellt i en skolorganisation som medger större flexibilitet i fråga om schema- läggning, gruppstorlek och utnyttjande av lokaler.

Utredningen pekar slutligen på film/tv—un- dervisningens betydelse i ett globalt perspek- tiv.

Kortfilm Inledning

Inledningsvis diskuterar utredningen vissa begreppsbestämningar. Med fri kortfilm av- ser utredningen alla kortfilmer som inte är styrda av beställarens intressen eller krav på den som skapat filmen. I betänkandet an- vänds begreppet kortfilm i betydelsen fri kortfilm om det inte framgår annat av sammanhanget.

Utredningen konstaterar att kommersiella svenska filmproducenter producerar färre fria kortfilmer än före filmreformen. Film- bolagen har praktiskt taget slutat med kort- filmsproduktion som inte är av beställnings- karaktär. Produktionen av kortfilmer för biografbruk har nästan upphört. Ändå görs det sammanlagt mera kortfilm i Sverige nu än tidigare, framför allt för tv samt amatör- film och halvprofessionell film.

Vad gäller distributionssidan visar biogra- ferna i stort sett inte längre fri svensk kortfilm. Den professionella smalfilmsdistri- butionen tar inte heller upp sådan film annat än i undantagsfall. Det viktigaste mediet för distribution av fri kortfilm är tv. Dess möjligheter att visa kortfilm begränsas emel- lertid av bl. a. tematiska och estetiska skäl.

Om man bortser från tv när de flesta fria kortfilmer som produceras i Sverige sällan eller aldrig någon större publik. Samtidigt har behovet av kortfilm ökat, parallellt med biograffilmens tillbakagång och tv-utbudets relativa stabilisering. En stor marknad är skolor och föreningsliv. Härtill kommer nya publikgrupper som bibliotek, museer, film- studios, barnfilmklubbar, barnstugor och fri- tidshem, ungdomsgårdar, ålderdomshem, fångvårdsanstalter och sjukhus. Alla dessa grupper lider brist på film i större eller mindre utsträckning eller på anslag för hyra av film, påpekar utredningen.

Användningen av 16 mm film har ökat starkt liksom antalet projektorer. Den tek- niska utvecklingen är koncentrerad till 8 och 16 mm projektorer.

En bakgrund till utredningens förslag på kortfilmsområdet är ändringarna 1972 i

filmavtalet. De gällde filminstitutets ledning och dispOSitionen av avgifterna till institutet.

Vid sidan av styrelsen inrättades ett rådgi- vande organ, förvaltningsrådet, bestående av 30—40 personer utsedda av filmbranschen, de fackliga organisationerna på filmområdet samt andra organisationer som berörs av institutets verksamhet. Styrelsen utser hälf- ten och filmbranschen den andra hälften av dem som skall inbjudas att utse representan- ter. F.n. ingår företrädare för fack- och branschintressen men också avnämare som SÖ. kommunförbundet, folkbildningsför- bundet och en rad liknande organisationer.

Genom avtalsrevisionen blev bidragen till kortfilm något högre än hittills eller ca 500 000 kr. En ny fond, H-fonden, är avsedd för förhandsstöd till svenska långfilmer. Medlen skall fördelas lika mellan två produk— tionsfonder, H] och HZ, ledda av var sin fondstyrelse.

Filminstitutets styrelse utser ordförande — utan rösträtt —— gemensam för båda fond- styrelserna. Fondstyrelsen i övrigt för Hl utgörs av fem ordinarie ledamöter och tre suppleanter. Av dem utser filmbranschen fyra ordinarie ledamöter och två supplean— ter. Filmregissörsföreningen utser en ordina- rie ledamot och en suppleant.

Fondstyrelsen för H2 utgörs förutom ord- förande av fem ordinarie ledamöter och fyra suppleanter. Av dem utser filmbranschen en ordinarie ledamot och en suppleant, film- regissörsföreningen två ordinarie ledamöter och en suppleant, produktions— och inspel- ningsledareföreningen en ordinarie ledamot och en suppleant samt teaterförbundets av- delning för filmfotografer och filmljudtekni- kerföreningen tillsammans en ordinarie leda- mot och en suppleant.

Expertutlåtanden

Från den grupp experter på kortfilmsfrågor som utredningen anlitat har redovisats tre olika utlåtanden med förslag till åtgärder, ett från de filmfackliga representanterna (fackli- ga gruppen), ett från representanterna för Föreningsfilmo och SoL-FILM, Allan Elison

och Stig Hammar, samt ett från företrädaren för filmproducentföreningens kortfilmssek- tion Harry Persson.

Den fackliga gruppen föreslår ett statligt stöd på omkring 4 milj. kr för en verksamhet med produktion och spridning av fri film. För verksamheten —— som skall kunna omprö- vas kontinuerligt — skall svara en organisa- tion bestående av tre enheter: filmrådet, en grupp producenter samt kansliet.

Filmrådet skall bestå av fem ledamöter med suppleanter som alla utses av de film- fackliga organisationerna. Rådet anställer producenter och kanslipersonal. Det skall ha medel till sitt förfogande för produktionsan— slag m.m. Rådet skall också kunna dela ut stipendier från en särskild fond. Filmverk- samhet av s. k. workshop-modell anses däre- mot vara en kommunal angelägenhet.

Det'skall finnas minst tre producenter. De skall självständigt förvalta lika stora summor och producera film för dessa. I kansliet skall ingå bl. a. informatörer för filmernas lanse- ring och distribution.

Elison och Hammar föreslår en särskild filmkopiebank. Där skall filmdistributörer m. fl. kunna låna pengar till framställning av kopior utan att produktionskostnaden belas- tas. Kopiebanken skall finansieras med statli- ga medel och medel från biograffilms- och smalfilmsdistributionen.

Man föreslår vidare en filmproduktions- bank, också den finansierad med statliga medel. Dess styrelse skall bestå av represen- tanter för staten och filmarna. Styrelsen bestämmer vilka filmprojekt som får anslag. Banken skall ha till sitt förfogande ett antal manuskriptläsare av typ lektörer.

Persson anser att fördelningen av produk- tionsbidrag bör ske via två fonder, den ena bestående av fyra fackliga och en kommer- siellt inriktad representant, den andra av fyra kommersiellt inriktade och en facklig. Han föreslår vidare en statens filminformation, ev. filmcentral efter danskt mönster. samt framhåller visningsmöjligheterna som det väsentligaste för filmens framtid.

Utredningen föreslår att medel ställs till förfogande årligen för en försöksverksamhet under fem år med produktion av framför allt fri kortfilm.

När det gäller ledningsorganisationen för den centralt initierade produktionen anser utredningen att intresset av mångfald i be- slutsfattandet talar för att det bör finnas åtminstone två olika system som skall förfo- ga över de medel, som anslås till produk- tionsstöd, och fördela dessa. Samma skäl talar för att systemen bör vara förankrade i olika intressegrupper, inte ensidigt i en viss grupp intressenter såsom fackliga gruppen föreslår.

Filminstitutets resurser bör utnyttjas så effektivt som möjligt, inte minst för verk- samhet som bekostas med allmänna medel. Institutet har en färdig organisation samt en viss egen filmproduktion och utrustning här- för. Institutet som sådant föreslås därför - genom sin styrelse — ta del i verksamheten.

Vid sidan om filminstitutets styrelse bör det enligt utredningens mening finnas två beslutsinstanser med demokratisk förankring i de viktigaste grupperna av intressenter. Bl.a. de filmfackliga organisationerna och branschorganisationerna har betydande in- tressen att bevaka. Men även konsumentsi- dan måste få möjlighet till inflytande. Demo— kratiskt förankrade organ på filmområdet är bl. a. institutets förvaltningsråd samt styrel- serna för produktionsfonderna Hl och H2.

I valet mellan förvaltningsrådet och H- fondstyrelserna har utredningen stannat för de senare bl.a. på grund av deras större kompetens för uppgiften att utse producen- ter. Utredningen föreslår alltså H-fondstyrel- serna som beslutande enheter vid sidan om filminstitutets styrelse. Den bättre för- ankring förvaltningsrådet har i konsumentle- det anser utredningen skall kunna komma till nytta genom att H-fondernas förvaltning är underkastade rådets granskning och rådet därigenom har möjlighet att följa fondstyrel- sernas verksamhet.

Ansvaret för produktionen föreslås vila

främst på tre självständigt arbetande produ- center. Var och en av de beslutande enheter- na skall utse en producent. Producenterna skall självständigt förvalta de anslagna kort- filmsmedlen och se till att det produceras kortfilm för dessa.

Utredningen föreslår att det statliga cen- trala produktionsstödet utgår i form av direkta statsanslag på sammanlagt 1,75 milj. kr om året. Av anslaget skall 750 000 kr gå till var och en av H-fondstyrelserna och 250 000 kr till filminstitutet. Det kamerala och expeditionella arbetet skall filrninstitu- tet sköta.

Till skillnad från fackliga gruppen anser utredningen det vara av betydelse att även regional verksamhet stimuleras. Man har i tanke en kortfilmsverksamhet av halvpro- fessionell typ men även ren amatörism _ ”filmverkstäder".

Utredningen påpekar att en regional verk- samhet helt eller delvis av amatörkaraktär ligger väl i linje med dagens kulturdebatt med dess betoning av jämlikhet i samhället - lika möjligheter att bl. a. uttrycka sig — som ett huvudmål för kulturpolitiken samt strä- vandena efter en social och geografisk omlo- kalisering av de kulturpolitiska insatserna. Utredningen hänvisar också till en verksam- het av filmverkstadsmodell som finns i Dan— mark och slagit väl ut.

Det ligger enligt utredningens mening nära till hands att även i Sverige ordna filmverk- städer i samarbete med tv. För en sådan anordning talar bl. a. — förutom det danska exemplet — tillgången hos Sveriges Radio (SR) på teknisk utrustning m.m. samt in- tresset av att få till stånd en publikinriktad produktion med avsättningsmöjligheter i tv.

SR:s produktionsresurser i distrikten kommer i fortsättningen att koncentreras till s.k. resurscentraler i vissa distriktshuvudor— ter, nämligen Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro, Sundsvall och Luleå, samt huvud- centralen i Stockholm. Utredningen föreslår att man förankrar filmverkstäder till dessa orter och att de förses med teknisk utrust- ning.

Filmverkstäderna skall under en period av

högst fem år drivas på försök. De årliga driftskostnaderna — 150 000 kr per verkstad — föreslår utredningen skall täckas med statsanslag och anslag från SR. Härtill kom- mer ett statligt engångsanslag för teknisk utrustning med 100 000 kr per verkstad eller sammanlagt 700 000 kr.

För att det produktionsstöd som utred- ningen föreslår skall få någon mening fordras att det finns möjligheter till distribution av de filmer som produceras. När det gäller smalfilmsdistribution, dokumentation och information om film m.m. erinrar utred- ningen om de förslag i dessa hänseenden som smalfilmsutredningen presenterat. Om den föreslagna filmcentralen inrättas utgår film- utredningen från att centralens resurser för information om och distribution av fri kortfilm kan utnyttjas. Detta förutsätter enligt smalfilmsutredningen personal för marknadsföring och medel härför.

Om smalfilmsutredningens förslag inte realiseras får de uppgifter i fråga om mark- nadsföring m.m. som skulle ha åvilat film- centralen lösas i annan ordning, framhåller utredningen, för H-fondernas del förslagsvis av vederbörande fondstyrelse och producent; även detta alternativ förutsätter särskilda personella resurser. Detsamma gäller i den mån filmcentralen kommer till stånd men visar sig inte kunna — helt eller delvis — tillgodose kortfilmsproduktionens behov i de aktuella hänseendena.

Utredningen framhåller att man inte tagit ställning ännu till frågan om ett formligt distributionsstöd, i förmedlingsledet eller konsumentledet. Till den frågan kan finnas anledning återkomma, säger utredningen, se- dan man fått erfarenhet av hur det nuvaran- de distributionssystemet kommer att fungera beträffande de kortfilmer som producerasi det nya stödsystemet.

Sammanställning av utredningens förslag

Förslag och rekommendationer

Film- och tv—undervisning Undervisningens innehåll och omfattning:

SÖ utarbetar läroplanssupplement för film/ tv-undervisningen, ett för grundskolan och ett för gymnasieskolan.

Försöksverksamhet under tre år med film/tv-undervisning inom Specialundervis- ningen, förskolan och fritidshemmen.

Ökat studiecirkelarbete kring film och tv. Samarbete på området mellan studieförbun- den, folkhögskolor, bibliotek och filmstu- dios.

Undervisningsformer och arbetssätt:

En konsulenttjänst för film/tv-undervis- ningen inrättas vid filmcentralen, alternativt SÖ. Konsulenten svarar för bl. a. framställ- ning och distribution av informationsmate- rial.

På varje skola en lärare som har ansvaret för samordning av film/tv-undervisningen. Möjligheter öppnas att inrätta arvodestjäns- ter som huvudlärare i ett ämne plus ett ämnesövergripande moment.

Hjälpmedel:

Statliga bidrag för nedkopiering årligen av tio 35 mm spelfilmer till 16 mm film.

Statliga bidrag för anskaffning av excerp- ter (filmantologier) och stödmaterial till filmer: dels ett engångsbidrag för import och versionering av ett 20-tal utländska excerpter samt inköp av stödmaterial till dessa, dels ett årligt bidrag för framställning av två svenska excerpter och för import av tre utländska excerpter.

Filmhyra och andra kostnader i samband med utnyttjande av film för film/tv-undervis- ning samt biografvisningar som ingår i under- visningen anses som läromedelskostnad.

Teknisk utrustning för praktiskt filmarbe- te i skolor m.m. anskaffas. Läromedelsför- teckningar upprättas för bl. a. skolornas ut- rustningi denna del.

Ändringar i bestämmelserna om tull vid införsel av film och av inspelningsapparatur för film och tv.

Lärarutbildning:

Studiegångar utarbetas för film/tv-undervis— ningen vid lärarhögskolorna.

En alternativ filmpedagogisk studiegång inrättas i ämnet filmvetenskap inom Al-kur- sen.

Meritvärderingsbestämmelserna för intag- ning till lärarhögskola ses över: filmveten- skap räknas som s.k. stödjande ämne till flera ämnen i tjänsten än svenska; m. m.

Pilotkurser i film/tv-kunskap för lärare. Studieledarkurser i film/tv-kunskap för lärare. SOU 1972:9

Tjänstledighet med B-avdrag för studieri filmvetenskap (grundkurs Al) samt littera- turvetenskap: Drama-teater-film (grundkurs A4).

Årlig fortbildningskurs i film/tv-kunskap för universitetslärare.

Film/tv-kunskap skrivs in i studieplanerna för utbildning av förskollärare, fritidspeda- goger och speciallärare.

Högre utbildning och forskning:

Filmarkivens problem utreds.

Åtgärder vidtas för att rädda från förstö- relse de filmer som är särskilt värdefulla för undervisning och forskning och används mest.

Statliga årliga bidrag under tio år för framställning av 16 mm visningskopior av sammanlagt 100 svenska filmer av nämnda slag.

Statligt engångsbidrag för teknisk utrust- ning för filmvetenskap.

Filmvetenskap får en årlig anslagstilldel- ning som motsvarar musikvetenskapens.

Statliga bidrag under fem år för inlåning till Sverige av sådana utländska kvalitetsfil- mer som inte förekommer på den kommer- siella repertoaren och inte heller är depone- rade i filminstitutets filmarkiv på sådana villkor att de får visas i studentfilmstudios.

Studentfilmstudios” bibliotek och ev. sam- lingar i övrigt inordnas i lokala institutions- eller universitetsbibliotek. Det ekonomiska ansvaret för biblioteken överflyttas på uni- versiteten.

Statliga årliga bidrag till studentfilmstu— dios, som bedriver aktiv filmbiblioteksverk- samhet, för att trygga bibliotekens bestånd.

Kortfilm Centralt initierad produktion: Statliga bidrag under fem år för produktion av kortfilm. Administrativa uppgifter för filminstitu-

tet.

Statliga bidrag och bidrag från SR under högst fem år till centraler av typ filmverk- stad för produktion av kortfilm. Produk- tionscentralerna förläggs till SR:s s.k. re- surscentraler i sju distriktshuvudorter.

Statligt engångsbidrag för teknisk utrust- ning i filmverkstäderna.

Distribution:

Om smalfilmsutredningens förslag genomförs utnyttjas de möjligheter till distribution, information etc. som kan bli en följd härav. Särskild personal för verksamheten förut- sätts. Om smalfilmsutredningens förslag inte genomförs löses distributionsfrågorna etc. i annan ordning. En särskild filmkopiebank kan därvid, bl. a., bli aktuell.

Film- och tv-undervisning

En- Årliga utgifter gångsut— gifter Första Andra Tredje Fjärde Femte Sjätte— året året året året året tionde åren Tidsbegränsade förslag Försöksverksamhet under tre år med film/tv-under- visning inom Specialun- dervisningen, förskolor och fritidshem — 135 135 135 — — — Bidrag för framställning under tio år av 16 mm visnings- kopior av svenska filmer _ 50 50 50 50 50 50 Bidrag för inlåning un- der fem år till Sverige av utländska kvalitets- filmer — 25 25 25 25 25 - Bidrag för import och versionering av ut- ländska excerpter samt inköp av stödmaterial till dessa 500 — — — — - # Bidrag för teknisk utrust- ning för filmvetenskap 145 — — — — — — Summa 645 210 210 210 75 75 50 Å 1' Förslag till åtgärder för vilka kostnaden inte utgå, går att beräkna utan särskild utredning .. . .. . Möjlighet att inrätta arvodestjänster i ett ämne plus Forslag utan tidsbegransnmg ett ämnesövergripande moment .. Filmhyra och andra kostnader i samband med Kggsitgllevrggiannsånfor film/ tv- 80 utnyttjande av film för film/tv-undervisning samt Bidrag för neåk opi eri n g årligen av biogrlafvisniåigzlnk sotm (ingår i undervtsningen anses . . som arome e s os na iiiJm35 mm spelfilmer till 16 mm 50 Tjänstledighet med B-avdrag för studier i filmve- . .. .. . tens a m.m. Blåggg,frgäsåäggggåvåäggäia F ilmx/Jtv-kunskap skrivs in i studieplanerna för excerpter 160 utbildning av förskollärare, fritidSpedagoger och . — .. s ecta arare Pilgrtålårser l film/tv-kunskap for 90 pUtredning ÖV filmarkivfrågan . Studieledarkurser i film/tv-kunskap __Åtgarder for att radda filmmaterial som hotas av för lärare 90 forsto'else. _ . . . . Fortbildningskurser i film/tv-kun- _. Studentfilmstudios bibliotek och ev. samlingar) skap för universitetslärare 30 ovrigt inordnas ] lokala institutions— eller__unr_versr- Årlig anslagstilldelning till tilm- tetsbibliotek. Det ekonomiska ansvaret for biblio- vetenskap motsvarande musikveten- teken overflyttas på universiteten. skapens, kostnadsökning 350 Bidrag för att trygga beståndet av studentfilmstudios” bibliotek 45 Administrativa uppgifter för film- centralen 45 Summa 940

Engångs— Årliga utgifter utgifter Första Andra Tredje Fjärde Femte året året året året året Bidrag för centralt initierad produktion » 1750 1 750 1750 1750 1750 Tre producenter, lön och resor 300 Kontorspersonal 80 Allmänna kontorsomkostnaderl 190 570 570 570 570 570 Bidrag för regional produktion i sju orter, årlig driftskostnad 150 000 kr per ort, hälften härav täcks med stats- bidrag2 - 525 525 525 525 525 Bidrag för teknisk utrustning i filmverkstäder 700 — — —- — — Summa 700 2 845 2 845 2 845 2 845 2 845

' Härtill kommer merkostnad för marknadsföring ca 95 000 kr.

För återstoden förutsätts SR svara.

Bilaga 1

Av Bo Söderberg

För all inlärning gäller — oberoende av lärostoffet — likartade principer. Momentet film- och tv-kunskap synes inte utgöra något undantag härvidlag. Inlärning innebär att en individ med en viss beteenderepertoar (förut- sättning) genom att utsättas för olika former av påverkan (undervisning) får en utökad eller förändrad beteenderepertoar som utgör målet för undervisningen.

[FörutsättningH Undervisning I => | MålJ

Konkret innebär detta att vi i årskurs 1 får hand om elever som redan lagt sig till med vissa vanor när det gäller tv-tittande och biobesök. De har redan lärt sig förstå åtskil- ligt av filmens språk. Genom undervisningen i filmkunskap skall de under skolåren till- ägna sig en fördjupad insikt om filmens berättarteknik men också en förmåga till kritisk analys och värdering av film och tv. Denna insikt och förmåga utgör slutmålet för undervisningen.

Undervisningsprocessen utgörs av ett sam- spel mellan de tre grundkomponenterna elev — lärare — läromedel. Genom att studera och beskriva variationer i detta samspel kan vi komma fram till att det för varje ämne förekommer olika undervisningsprinciper som vi i dagligt tal kallar metoder.

Lärarens uppgift är att planera, genomföra och utvärdera undervisningen. Det viktigaste ledet i utbildningsplaneringen utgörs — enligt

Metodiska aspekter på undervisningen om lilm och tv

ett synsätt som blir allt vanligare i den aktuella pedagogiska debatten — av målbe- skrivningarna. Läraren kan uppställa ett mål för en lektion eller en del av en lektion, t. ex: eleven skall kunna hantera och avläsa en exponeringsmätare. Detta mål är relativt lätt att utvärdera. Men läraren kan också ställa upp ett mål för hela läsårets undervis- ning i film och tv, t.ex: eleven skall kunna bedöma en films användningsomra'de samt vilka beställaravsikter och produktionsför- hållanden som varit avgörande för filmens utformning. Detta mål är betydligt svårare att utvärdera.

En viss typ av målbeskrivningar kan också utgöra en metodisk anvisning för ett visst avsnitt, t.ex: eleverna skall ha tittat på Pansarkryssaren Potemkin och därefter i smågrupper diskuterat Eisensteins montage- teknik. En sådan målbeskrivning samman- hänger alltså med genomförandet av under- visningen.

Om målbeskrivningarna uttrycks i form av elevbeteenden som lätt kan observeras och mätas får läraren ett hjälpmedel för utvärde- ringen, dvs. en bedömning av undervis- ningens resultat i relation till de uppställda målen. Ett exempel på detta kan vara: eleven skall kunna redogöra för en enkel kommuni- kationsmodell. I och med att läraren konsta- terar att alla elever eller en del av eleverna uppnått detta mål har också förutsättningar- na för undervisningen ändrats. Planeringen

måste inriktas på nya mål som i sin tur kräver en ny kombination av lärarinsats, läromedel och elevaktivitet.

Eörutsättnin—gl—lgidervisnirglä ”

Härigenom blir utvärderingen en återkopp- lingsmekanism och ett naturligt led i en kontinuerlig planering av undervisningen.

Av det ovanstående torde framgå att momentet film- och tv-kunskap i metodiskt avseende inte skiljer sig nämnvärt från annat lärostoff i skolan. Det faktum att momentet film innehåller två skilda former av aktivite- ter — att framställa film och att titta på film — utgör dock en anledning att närmare studera exempelvis vilka effekter en samord- ning av de båda aktiviteterna skulle kunna ge.

Elever gör film. Flera av pionjärerna på filmundervisningens område har hävdat att det bästa sättet att få eleverna att förstå filmen som språk är att sätta filmkameror i deras händer så att de genom praktiskt arbete själva skall upptäcka skillnader mellan den verklighet de ser omkring sig och filmens egen ofullständiga, arrangerade och ibland medvetet förvanskade verklighet. Dessa pion- järer har oftast haft ett personligt intresse för filmen som medium och i en del fall själva varit aktiva filmare. Deras insatser måste givetvis ses mot bakgrunden av detta specialintresse. Det är inte rimligt att begära att alla lärare skall avsätta lika mycket tid till att förbereda undervisningen i ett moment som i och för sig inte är viktigare än många andra av läroplanens moment. Det mest betydelsefulla i detta pionjärarbete är att man så tidigt haft klart för sig värdet av elevernas egen skapande aktivitet.

Valet av undervisningsformer och arbets- sätt har i högsta grad varit beroende av tillgången på kameror. Många lärare har gjort sina första erfarenheter av filmproduktion i skolan utifrån förutsättningen att en enda kamera funnits att tillgå. Man har då haft två vägar att välja mellan: antingen engagera

klassen i ett stort gemensamt grupparbete eller låta smågrupper turas om att filma medan resten av klassen arbetat med helt andra saker. Den första modellen har fram- för allt förekommit på klasslärarstadierna där man lättare kunnat utnyttja längre, sammanhängande arbetspass och där klasslä- raren haft möjlighet att kontinuerligt följa arbetet.

Båda modellerna förutsätter att läraren fungerar mer som arbetsledare än som för— medlare av information. Den senare model- len förutsätter dessutom hos eleverna en förmåga till att arbeta självständigt under den tidsrymd då läraren är upptagen med att hjälpa andra grupper av elever. Enligt min mening bör läromedlens konstruktiön i hög- re grad än hittills beakta behovet av att ge kontinuitet och stadga åt verksamheten un- der perioder då enskilda elever och grupper måste arbeta utan lärarens direkta stöd.

Problemen i organisatoriskt och metodiskt avseende tillspetsas på ämneslärarstadierna där man ofta måste lägga samman veckotim- mar i två eller flera ämnen för att en filmproduktion överhuvudtaget skall vara möjlig (här avses givetvis produktion av ”spelfilm” eller experimentfilm — dokumen- tation av exkursioner och laborationer ställer inte samma krav på tid). Här återstår enligt min mening åtskilligt utvecklingsarbete med inriktning på att skapa organisatoriska mo- deller och läromedel, lämpade för ett rikt differentierat arbete inom klassens ram.

En tänkbar stadieplanering skulle kunna vara att ge samtliga elever elementära kun- skaper och viss övning i filmkamerans an- vändning redan på låg- och mellanstadierna.

På grundskolans högstadium skulle de i så fall inom teckningsämnets ram få uttrycks- övningar med filmkamera samt en grundläg- gande färdighetsträning i redigering. Under en viss period av ett läsår på högstadiet kan timmarna i svenska och teckning läggas samman för att ge utrymme för ett större tematiskt arbete. Förutsättningarna för ett sådant arbete skulle kunna vara att klassen är uppdelad i fyra—sex arbetsgrupper, att varje grupp väljer att behandla en viss aspekt

på det givna temat samt att varje grupp självständigt väljer vilket medium den vill använda för att redovisa sitt arbete men att redovisningen skall innehålla både verbal information och bilder.

I ett sådant arbete kanske det bara är en grupp, som väljer filmen som uttrycksmedel. Andra grupper kanske föredrar skriftliga redogörelser, illustrerade med fotografier, åter andra väljer muntliga framställningar med stordia, dramatiseringar, utställningar osv. Målet för ett sådant större tematiskt arbete bör bl. a. vara att göra eleverna medvetna om att uttrycksmedlet i sig inte får bli självändamål, utan att det angelägna budskapet och möjligheten att förmedla detta budskap till en mottagare är det primära. Det är också viktigt att eleven upplever sig ha ett brett register av uttrycks- möjligheter att välja mellan och att han så småningom förvärvar en förmåga att använda det uttrycksmedel eller den kombination av uttrycksmedel som effektivast förmedlar den information och påverkan som åsyftats.

När det gäller val av utrustning för den laborativa delen av undervisningen i film och tv kan den tekniska utvecklingen komma att spela skolan i händerna. Ett pedagogiskt problem, framför allt på de lägre skolstadier- na, har alltid varit den långa framkallnings- tiden. När eleverna ser de framkallade men oredigerade filmrullarna projiceras på vita duken har de redan hunnit glömma sina intentioner från själva tagningen. En utveck- ling mot att i större utsträckning använda elektronkamera och videobandspelare skulle här ge såväl pedagogiska som tidsmässiga och ekonomiska vinster. Framför allt skulle de elementära principerna för rörelser i bilden och den rörliga kamerans princip kunna gås igenom med hjälp av elektronkamera och monitor, då eleverna skulle ha möjlighet att uppleva resultaten av sina experiment och misslyckanden direkt i bildrutan.

Filmstudium. Den teoretiska film- och tv-undervisningen har än så länge en större bredd än den praktiska. Åtskilliga skolor som hittills saknat såväl utrustning för film- produktion som utbildade lärare har ändå på

olika vägar försökt att ge eleverna den insikt i filmens och televisionens språk som läropla— nerna föreskriver. Detta har i de flesta fall skett genom visning av film i storklass eller helklass, kombinerad med inledning efterföljande kommentar av någon lärare som hunnit läsa in sig på det tryckta material som i bästa fall funnits att tillgå i anslutning till filmen. Ibland har filmvisningen kunnat följas upp med klassdiskussioner, smågrupps- diskussioner, skisskrivning eller enkla atti- tydundersökningar med hjälp av enkätme— tod. Ibland har man kunnat utnyttja Sveriges Radios utbud av tv-program och häften.

eller

Lärarfunktionen har bestått i dels ren kunskapsförmedling, dels ledning av grupp- eller klassdiskussioner. Ett problem i meto- diskt avseende är svårigheten att leda ett samtal som gör eleverna tillräckligt aktiva. [ sämsta fall består samtalet i att läraren frågar och eleverna svarar. 1 bästa fall kan läraren skapa ett gruppklimat där eleven vågar öpp- na sig och ge uttryck för sin egen känslomäs- siga upplevelse av filmens budskap, där ett fritt åsiktsutbyte är möjligt och där eleverna stimuleras att göra egna upptäckter, dra slutsatser och ta ställning även i känsliga kontroversiella frågor. Detta förutsätter hos läraren en förmåga att ”ligga lågt” i diskus- sionen och att mera vara inställd på att ställa upp problem än att servera färdiga lösningar. Men han skall också vara beredd på att ibland bli ställd mot väggen av eleverna och att våga stå för sina egna personliga åsikter vilket är en första förutsättning för en förtroendefull kontakt påjämställd mänsklig basis med eleverna.

Samordning av kzborativ och teoretisk undervisning ifilm och tv. Det är enligt min mening angeläget att ett utvecklingsarbete kommer till stånd med inriktning på att närmare precisera film- och tv-undervisning- ens plats i en allsidig träning av elevens kommunikationsfärdigheter. En beskrivning av en hypotetisk metod för en sådan träning skulle med fördel kunna göras utifrån den kommunikationsmodell, som finns intagen i läroplanssupplementet i konst (Lgr 69: 11 Ko s. 6).

Förverkligandöim Upplevelse

Avsikt Tolkning

Reaktion

Värdering

Genom att själva få tillfälle att uttrycka sig med filmkamera och redigeringsutrust- ning når eleverna insikt om sambanden mellan avsikt och förverkligande, mellan budskap och medium. Genom att visa filmer- na för kamrater i andra grupper och klasser får eleverna en egen upplevelse av en publik- reaktion, något som i sin tur kan påverka deras fortsatta gestaltningsförsök'. Genom att titta på andras filmer och samtala kring dessa blir de mer observanta på sitt eget sätt att uppleva film samtidigt som de får en färdig- het i att tolka, analysera och kritiskt värdera filmer och tv-program. En sådan samordning av laborativ och analyserande verksamhet kan endast åstadkommas om man under vissa perioder lägger samman timmarna i svenska och teckning på grundskolans samt- liga stadier. I vissa sammanhang bör också samordning ske med musik, samhällskun- skap, historia och religionskunskap.

Bilaga 2 AV-centralernas utlåning av film i filmkunskap

Tid: Två veckor i mars 1972 Antal Antal ut-

kopior låningar

Tid. Två veckor i mars 1972 Antal Antal ut-

kopior låningar

Kategori A

Särskilt producerade och/eller redigerade filmer iämnet

. Filmens berättarstilar . Klassiska svenska filmer Filmens födelse . Variationer på ett tema . 24 bilderisekunden

Kategori B Avsnitt ur svenska spelfilmer

6. Såsom ien spegel 7. Uppehåll i Myrlandet

8. Utti och pojkarna Ur ”Det 9. Hemmaiskogen istora 10. Natur

Kategori C Svenska kortfilmer

11. Att döda ett barn 12. Trut 13. Skuggor över snön 14. Uppbrott 15. Människor i stad 16. Pojken och draken 17. Johan Ekberg

18. Den gamla kvarnen 19. Döderhultare 20. Playmate

17 41 18 20

äventyret” 11

107

19 82 34 18

192

Kategori D Utländska kortfilmer 21. Den lilla giraffen 9 17 22. Zoo 18 32 23. Grannar (Neighbours) 13 19 24. Leksaker (Toys) 18 25 25. Glas och rytm 21 32 26. Jack bygger ett hus 7 11 27. Karusellen 11 23 28. Bildlek 15 33 29. Lonely Boy 10 15 30. Den svarta tjuren och den röda toreadoren samt Chaplin-filmerna 11 20 31. Hälsobrunnen 15 32 32. Lugna gatan 17 36 33. Pantbanken 14 25 34. Aventyraren 12 24 191 344 Totalt: Kategori A 92 154 Kategori B 107 192 Kategori C 108 180 Kategori D 191 344 498 870

Utöver dessa filmer finns enstaka kopior av filmerna Rythmic, Rummet, Begone Dull Care, Två män och ett skåp samt några Chaplinfilmer.

Mot varje utlåning svarar två visningar eller cirka 50 åskådare/elever.

Bilaga 3 Läromedelsförteckning i film och tv-kunskap

Läromedelsförteckningen har sammanställts 1972 av experten G. Bernång, SÖ, ur mate- rial som insänts till SÖ från ett antal distributörer och producenter som erfaren- hetsmässigt beräknats ha sådant material. Förteckningen har begränsats till filmbild— och tv-material som tillika har pedagogiskt stödmaterial och/eller lärarhandledningar. Den gör inte anspråk på att vara fullständig.

Många filmer, både 16 mm och 35 mm, som saknar pedagogiskt stödmaterial kan ofta bedömas som lämpliga studieobjekt i film/tv-kunskap. SÖ hänvisar där till film- distributörernas kataloger.

Det har inte varit möjligt att kontrollera om alla filmer i förteckningen fyller kravet på pedagogiskt stödmaterial. De lämnade uppgifterna bygger helt på material som producenter sänt in.

1 en del fall finns stadium och skolform angivna, i andra fall inte, beroende på om uppgiftslämnaren har önskat lämna dessa uppgifter eller ej. Flera filmdistributörer anser att man inte kan ange stadietillhörighet utan överlåter detta åt läraren. [ vissa fall har producenter angett om film är barnförbju- den vid offentlig visning eller inte.

AKA AKA-film (Institutet för fa'rgfoto) Riddargatan 23,

104 40 Stockholm 14 tel 08/67 01 75 A&W Almqvist & Wiksell, Box 159, Stockholm 1 tel 08/22 91 80 Bibf Biblioteksförlaget, Box 724, 103 84 Stockholm 7 tel 08/23 66 35 EF AB Europa Film, Box 1316, 111 83 Stockholm tel 08/22 29 00 FC FilmCentrum, Taptogatan 4, 1 15 28 Stockholm tel 08/67 51 75e76 FUF Folkuniversitetets Filmbyrå, Box 386, 751 06 Uppsala tel 018/11 50 21 Filmo Föreningsfilmo, Olofsgatan 6, 103 63 Stockholm tel 08/23 36 10 Gle AB CWK Gleerup Bokförlag, Öresundsvägen 1, 221 05 Lund tel 046/11 75 00 AKA Institutet för fårgfoto — AKA-film, se ovan KVF Kursverksamheten vid Stockholms Universitet, Box 5507,

114 85 Stockholm tel 08/23 64 50 L Läromedelsförlagen, Fack 104 20, Stockholm 8 tel 08/52 06 60 NoK Bokförlaget Natur och Kultur, Box 6408,

113 82 Stockholm 6 tel 08/34 06 60 Pogo Pogo Produktion AB, Box 1243, 171 24 Solna 1 tel 08/83 42 85 R&S Rabén & Sjögren, Box 450 22, 104 30 Stockholm 45 tel 08/34 99 60 Sandr Sandrews Film & Teater AB, Floragatan 4, Stockholm tel 08/23 47 00 Skol Skolförlaget Gävle AB, Box 16, 801 02 Gävle tel 026/11 53 35 Skr AB Skrivrit, Fack, 191 88 Sollentuna tel 08/35 27 00 SOL SoL-FILM, Fack 105 33, Stockholm tel 08/14 16 20 Sparf Sparfråmjandets Förlag, Fack, Stockholm 16 tel 08/14 10 20 SF Svensk Filmindustri, Fack, 101 10 Stockholm 1 tel 08/22 14 00 SR Sveriges Radio, UTB, 105 10 Stockholm tel 08/63 10 40 TVS Televisions & Smalfilm, Döbelnsgatan 12,

113 58 Stockholm tel 08/34 60 51—52 TRU TRU-kommittén, Stockholmsvägen 30, 182 74 Stocksund tel 08/85 04 20 U Utbildningsförlaget, Fack, 104 22 Stockholm 22 tel 08/54 10 20

A. AV-media, som av distributör, producent angivits ha pedagogiskt stödmaterial och/eller lärarhandled- ning för undervisning i filmkunskap. Sådant material finns dels i distribution från tilmproducenten, dels från fristående förlag.

Mediatyper: Bildband — BB Ovr förkortningar: Diabilder — DB Barntillåten fr. 11 år — 11 år Radioprogram — Ra Barnförbjuden — bej Stillfilmer — Stillf Stordia — Stord Super 8 film — S 8 Tryckt materiel — Tryckt TV-program — Tv 16 mm film — 16 35 mm film — 35

Titel Media- Skolf./ Utg. i Visn.tid Pris dep/ Distr Anm. typ stad. Sverige i min. hyra i kr Afrikas drottning 16 105 —/ 80 TVS Ansiktet 16 58 100 —/100 SF Ansiktet 35 —/150 SF Arbetare i EEC 16 71 30 —/60 FC Att angöra en brygga 16 65 105 —/125 SF Att angora en brygga 35 —/ 150 SF Att döda ett barn 16 10 400/25 Filmo Att lära folk läsa 16 70 26 1 200/50 Filmo Att samla några bevis 16 70 45 —/60 Filmo Badarna 35 68 98 —/500 Sandr. Biograf— och filmhyra (bej) för max 125 pers. Baltutlämningen 35 G 70 110 —/3:— pr. FUF Min. 300 pers. (bej) elev —/ 150 SF Bara en mor 16 HG 49 110 —/100 FUF Bara en mor 16 —/100 SF Bara en mor 35 —/4:50 per elev FUF Min. 200 pers. Barnvagnen 35 62 95 —/150 EF Bild och verklighet 16 Vux 72 —/40 Filmo (Visar hur man med hjälp av bild och ljud kan förvand- la verkligheten med utgångspunkt i olika dokumen- tärfilmer — TRU-progr.) Tv TRU/SR Sänds hösten -72, Bilder och deras repris våren -73 bruk Stillf HG 70 15 95 Pogo 119z— mont dias Bokhandlaren som slutade bada 35 68 100 —/500 Sandr. Biograf— & filmhyra för max 125 pers. Bussförare — en arbetsmiljö S 8 70 14 —/25 F C Chaplins pojke 16 70 —/55 TVS Cykeltjuven 16 105 —/65 TVS De flesta lever av jordbruk (TRU) (Se und. ”Vi kallar dom U-länder") 16 Filmo Den blodiga tiden 16 HG 60 115 —/100 FUF Den blodiga tiden 35 —/3:— pr. FUF Min. 300 pers. elev Den gamla kvarnen 16 62 12 740/35 SF Den röda ballongen 16 H 60 32 —/50 Sparf. Kan ivissa fall lånas direkt från sparbankerna Der junge Törless 35 HG 66 87 —/4:50 pr. FUF Min. 200 pers. elev Deserter USA 35 69 104 —/500 Sandr. Biograf- och film- hyra för min. 125 pers. Det handlar om socker 16 Filmo (Se under ”Vi kallar dom U-länder) Det sjunde inseglet 16 HG 57 90 —/80 FUF (bfbj) 16 —/ 100 SF Det sjunde inseglet (excerpt) 16 HG 57 20 —/30 FUF Det sjunde inseglet (bfbj) 35 HG 57 105 —/4:50 pr. FUF Min. 200 pers. elev 35 —/ 150 SF

Titel Media- Skolf./ Utg.i Visn. tid Pris dep/ Distr. Anm. typ stad. Sverige i min. hyra i kr Die Pistole 16 63 10 —/10 KVF Diligensen 16 105 —/65 TVS Dimmornas kaj 16 90 —/65 TVS Elvira Madigan 35 66 90 —/150 EF En kärlekshistoria 35 69 118 —/150 EF En sommar för Doreen 16 67 28 1 400/45 Filmo En vacker dag — en smäll 16 67 39 —/70 FC Enligt lag 16 57 20 520/30 SF Ester och Gustav på Höjda S 8 70 15 —/25 FC Ett brott 16 90 —/55 TVS Ett dussin ansikten 16 66 12 650/30 Filmo Excellensen 16 90 -/55 TVS Fakta att beakta 16 69 14 700/30 Filmo Ferrum 16 64 12 — 30 Filmo Filma i skolan Stillf. 72 20 120/ 53 färgdias+ljud- band+texthäfte Filmens berättar- stilar 16 58 14 495/30 SF Filmens berättar- teknik Stillf. HG 70 20 98/— Pogo l34:— mont. dias Filmens förfalsk- ningar Stillf. HG 70 20 94/— Pogo 118:— mont. dias Filmens Historia 1 Stillf. HG 70 15 92/— Pogo 120:— mont. dias Filmens Historia 11 Stillf. HG 70 15 92/-— Pogo 120z— mont. dias Filmens uttrycks- medel (Laurit- zen) 4 bildband BB HG 58 80/— Skr. 1. Elementärt och impressionistiskt ljudbildsmontage 2. Expressionistiskt ljudfilmsmontage 3. Parallellhandling 4. Sammansatt be- rättarstil Gemensam textbok, se under tryckt matrl. ”Filmens språk" Filmvisaren 16 64 12 925/50 Filmo 16 64 12 925/50 AKA Film- & TV-kun- skap: Sveriges Radios TV-radioprogram stillbildsserie och tryckt mtrl. Filmkunskap G 68 SR repris vt 72, 73 osv. TV 1 Film och verklighet TV 25 TV 2 Att skapa en verklighet på film 25 TV 3 Dokumen- tärt — sant? TV 25 TV 4 Okay. Sailor, Okay —- kortfilm + AVIN HG 1 1969 TV 25 Filmkunskap (8306) Tryckt GFY 68 — 5:—/ SR Gemensam med Dramats historia Filmkunskap H 70 SR Utgår efter 72/73 TV 1 Att välja ur verkligheten TV 20 " TV 2 Att omtolka en verklighet TV 20 "

typ

Skolf./ stad.

Utg. i Sverige

Visn. tid Pris dep/ imin. hyra i kr

TV 3 Att arran- gera en verklig- het TV TV 4 I agentens

verklighet TV Ra 1 Att infor— mera (0200/1) Ra Ra 2 Musik och ljud (0200/2) Ra Ra 3 Rollkärak— tärer (02002/3) Ra Ra 4 Musik och ljud ll (0200/4) Ra Radioprogrammen finns i regel att tillgå från AV— centralerna

Filmkunskap (0200) + AVlN HG2/1970 Tryckt

Film och TV (åk 7) TV 1 På hal is TV TV 2 Tvekamp TV TV 3 Jagad TV Ra l Mönster för hur man kan leka med bilder och ljud och skapa olika effek- ter (1222/1) Ra Ra 2 Ljudeffekter och atmosfär- ljud (1222/2) Ra Ra 3 Ljud och dialoger (1 222/ 3) Ra Fihn 0. TV (1222) + lärarhandledn. (1791)

Film & TV — Mer om åk 8 TV 1 Om hjältar TV TV 2 Om roman- tik TV TV 3 Skaterdater (kortfilm) TV Ra 1 Hjältar (2238/ 1) Ra Ra 2 Filmknep Ra (2238/2)—till dia- serie nr 2239 illu- strerande grund- läggande filmtek- niska företeelser DB Ra 3 Ljudeffekter (2238/3) Ra Mer om film 0. TV + sep. lärar- handl. (2238)

Film-TV-verklighet 8 TV-program pla- neras åk 9 TV

Tryckt

Tryckt

Elevhäfte + sep. lärarhand- ledn. (3248) Tryckt

70 71

71

71

72

72

72 72

72

73

73

20 20 10 10 10 10

20 20

10 10

10

20 20 20

15 15

15

3:50 SR

SR

SR

2:50/— SR

SR

SR

45/— SR SR

3/— SR

SR

SR

Utgår efter 72/73

Repris varje vt

"

Finns på AV—centr.

Repris varje vt

"

Finns på AV-centr.

79

Finns på AV-centr.

Sänds vt'73 ffg med repriser varje vt

Titel Media- Skoll',/ Utg. i Visn. tid Pris dep/ Distr. Anm. typ stad. Sverige i min. hyra i kr Flickan och djä- vulen 16 105 —/55 TVS Främmande hamn 35 48 85 /500 Sandr. Biogr- & filmhyra för min. 125 pers. Fröken April 35 58 98 —/150 EF Fröken Julie 35 51 90 —/500 Sandr. " Gaspolletten 16 58 90 —/75 Filmo General von Döbeln 16 90 —/55 TVS Gladiatorerna 35 68 92 —/500 Sandr. Biogr- & film hyra för min. 125 pers. Grisjakten 35 69 95 —/500 Sandr. ,. Gunnasekre och hans familj (TRU) se und. "Vi kallar dom U-länder" 16 Filmo Gycklarnas afton 35 53 93 —/500 Sandr. Biogr- & filmhyra för min. 125 pers. Han, hon och tiden 16 67 12 375/30 Filmo Happening, The 35 G 66 101 —l/4:50 pr. FUF Min. 200 pers. e ev Harry Munter 35 69 101 —/500 Sandr. Biogr— & filmhyra för min. 125 pers. Himlaspelet 16 105 _/55 TVS Hon kom som en vind 35 52 84 —/500 Sandr. " Hugo och Josefin 67 82 —/500 Sandr. ” Hur en film kom- mer till Stillf. HG 70 15 94/— Pogo 122:— mont. dias Hur ett TV-program kommer till (Från idé till färdigt pro- gram. Vi följer en producent på TV:s ungdoms- red) Stillf. MH 69 14 86/— NoK 102:— mont. dias Elevhäften t d: 0 Tryckt MH 69 1:50/— NoK Hur ska vi ha't? 16 71 18 —/fri Filmo [ som här inträden 16 105 —/55 TVS lf G 68 109 —/4:50 pr FUF Min. 200 pers. elev lndustri f. utveck- ling (TRU) se under "Vi kallar dom U—länder" 16 Filmo Ingen tog farväl 16 64 80 —/100 SF (bej) 35 —/150 SF _ lpcress File, The 35 HG 65 109 —I/4:50 pr FUF Mm. 200 pers. e ev Ivan Daniel Ericson 16 71 17 —/35 FC Jagad 16 65 28 550/30 Filmo Jamie 16 64 28 725/35 Filmo Joe Hill (bej) 35 71 116 —/150 F Jordens salt 16 MHG 53 90 —/75 Filmo —/ 75 FUF Jordens salt (excerpt) 16 MHG 53 20 -/30 FUF Jordens salt 35 MHG 53 90 —/75 Filmo 35 —/4 150 pr Min. 200 pers. elev Jänken 16 70 95 —/150 Filmo 35 —/150 Filmo Kampen för kun- skap (TRU) se und. "Vi kallar dom U-länder” 16 Filmo Karusell 16 LMHG 70 7 815/40 SOL Lärarhandl. t. d:o Tryckt 1:—/— SOL

Titel Media- Skolf./ Utg. i Visn. tid Pris dep/ Distr. Anm. typ stad. Sverige imin. hyra ikr Kommunikation — hur människor meddelar sig _ med varandra Stillf. HG 70 15 95:— Pogo 118:— mont. dias Kolonialism i Af- rika 16 71 26 1 200/ 40 Filmo Kondorens blod 16 69 80 —/150 Filmo 35 —/150 Filmo Korridoren (bej) 16 68 104 —/125 SF Krigsspel 16 66 55 —/125 Filmo 16 —/125 FUF 35 —/125 Filmo 35 —/4:50 pr. FUF Min. 200 pers. elev Ku ba Stillf. 69 25 —/25 FC Kvarteret Korpen (bej) 35 63 100 —/150 EF _ 35 —/4:50 pr. FUF Mm. 200 pers. elev Lars Hård 35 48 95 —/500 Sandr. Biogr— & filmhyra för min. 125 pers. Latinamerika Stillf. 69 25 —/25 FC Lonely Boy 16 64 27 880/40 SF Lyckliga skitar , . .. (fr. 11 år) 35 70 95 —/500 Sandr. Biogr- & filmhyra for min. 125 pers. Långt ifrån nära 16 70 18 -—/30 Filmo Man har stulit en bomb 16 62 80 —/75 Filmo Massmedia, 3 stor— dior om Stord HG 70 45/— Pogo Medan döden väntar 16 56 95 —/75 Filmo 35 —/ 75 Filmo Metoder 16 70 22 800/50 Filmo Miljörapport, Falun 16 69 16 —/40 FC Mitt ibland oss 16 70 92 —/40 Filmo Målaren på Moulin Rouge 16 120 —/100 TVS Människan i bild- rutan (Neer- gaard) BB HG 58 20/— Skf- Människor i stad 16 47 17 660/35 SF Mästerdetektiven Blomqvist 35 47 80 —/500 Sandr. Biogr- & filmhyra för min. 125 pers. Natthärbärget 16 90 —-/65 TVS Ni ljuger 35 69 107 —/500 Sandr. Biogr- & filmhyra för min. 125 pers. Nockebyhov—Skans— tull-Nockebyhov S 8 70 12 —/25 FC Ole, dole, doff 16 MHG 67 120 —/100 FUF (11 år) 16 —/100 SF 35 —/3:— pr. FUF Min. 300 pers. elev 35 —/150 SF Om gemenskap och sånt 16 69/70 37 —/60 FC Oss emellan 35 HG 68 105 —/3 :— pr. FUF Min. 300 pers. elev Oss skojare emellan 16 105 —/65 TVS Pansarkryssaren Potemkin 16 25 75 3 000/75 Filmo Parasiten 16 64 10 —/30 Filmo Pengar som växer 16 70 45 —/75 Filmo Phoebe 16 64 28 600/30 Filmo Porträtt av Per 16 68 24 —/60 FC Prinsessan (bej) 35 66 102 —/150 EF

Titel Media- Skolf./ Utg. i Visn.tid Pris dep/ Distr. Anm. typ stad. Sverige i min hyra i kr Privilege 35 HG 68 103 14:50 pr. FUF Min. 200 pers. e ev Rapport om Rap- port i TV (TRU) — Beskriver hur ett rapportpro- gram iTV kom- mer till 16 vux 72 —/40 Fihno Sänds höst 72 TV TRU/SR repris vår 73 Rika och fattiga (TRU) se und. "Vi kallar dom U-länder" 16 Filmo Rummet 16 66 13 750/40 Filmo Sheriffen 35 MHG 63 85 —l/4:50 pr. FUF Min. 200 pers. e ev Slutet på sommaren 16 65 28 640/30 Filmo " Svält 35 66 112 —/500 Sandr. Biogr- & filmhyra for min. 125 pers. Synnöve Solbak- ken 35 57 97 —/500 Sandr. ” Syskonbädd 1782 (bfbj) 35 66 96 —/500 Sandr. " Så här gör man TV-program Stillf. HG 70 20 93/— Pogo 120:— mont. dias Telefonen 16 62 16 650/35 Filmo Teman med varia- tioner Stillf. HG 70 10 83/— Pogo 1051— mont. dias The Happening (se under Happe- ning) 35 FUF The lpcress File 35 FUF (se und. lpcress File) Tjugofyra bilder i sekunden 16 67 17 750/30 Filmo Toys 16 MHG 66 8 600/43 EF 16 600/40 Filmo Treåringens värld 16 71 28 850/50 Filmo Två män och ett 5 p 16 58 14 —/ 39 Filmo Två städer (TRU) se und. "Vi kal- lar dom U-län- der” 16 U-hjäl — vad är det. (TRU) se und. ”Vi kallar dom U-länder” 16 Filmo Un homme et une femme 35 HG 66 102 —/4:50 pr. FUF Min. 200 pers. elev Ungdomens stil 16 67 10 375/30 Filmo Up the Down Stair— case 35 HG 67 123 -l/4:50 pr. FUF Min. 200 pers. e ev Uppehåll i Myr- landet 16 67 30 990/50 SF Utvandrarna 35 MHG 71 191 —/7:50 pr. FUF Min. 100 pers., rabat- elev tering vid större . antal pers. Vad skall vr göra nu då? 16 58 20 —/30 Filmo Variationer på ett _tema 16 58 10 440/30 SF Vi filmar s'älva Stillf. HG 70 15 92/— Po 0 119:— mont. dias Vi gor en 11m 16 MHG 71 16 1 300/54 EFg 111. handl. t. d: 0 Tryckt MHG 71 3:75/— EF

Titel Media- Skolf./ Utg.i Visn.tid Pris dep/ Distr. Anm.

typ stad. Sverige i min hyra 1 kr Vi kallar dom _ U-länder Filmo TRU-program 1. Rika och fattiga 16 30 —/65 Filmo 2. Gunnasekre och hans familj 16 30 —/65 Filmo 3. De flesta lever av jordbruk 16 30 —/65 Filmo 4. Det handlar om socker 16 30 —/65 Filmo 5. Industri för ut- veckling 16 30 —/65 Filmo 6. Två städer 16 30 —/65 Filmo 7. Vägen till frihet 16 30 —/65 Filmo 8. Kampen för kunskap 16 30 ——/65 Filmo 9. U-hjälp — vad är det? 16 30 —/65 Filmo Vietnam — i grisens år 16 68 100 —/125 Filmo Vägen till frihet (TRU) se und. ”Vi'kallar dom U-länder" 16 Filmo Warrendale 16 67 80 —/125 Filmo 35 —-/125 Filmo Z-han lever 35 G 69 127 —/3:— pr. FUF Min. 300 pers. (bej) 35 elev —/150 SF Zoo 16 60 13 475/25 Filmo Alskande par (bej) 35 64 118 —/500 Sandr. Biogr- & f ilmhyra för min. 125 pers. Överrocken 16 90 —/65 TVS

B. Tryckt materiel, dels fristående, dels sådan materiel som är anpassad som pedagogiskt stödmaterial till diverse här redovisade AV—kom onenter. För en fylligare redovisning av fördjupningslitteratur om film— och TV-kunskap hänvisas till " ilm & TV i skolan" — fortbildningsmaterial i Svenska för högstadiet. Den

finns utgiven på Utbildningsförlaget.

Författare, alfabetisk förteckning Titel Prod. Bengtsson/ Bergman: Foto och film L Björklund: TV-bandning A&W Bondestad —Jansson—Odin—Tillman: Den gamla kvarnen/Den röda ballongen Skol Lärarhandledning till d: 0 Zoo/människor i stad Skol Lärarhandledning till d: 0 Brasilien Skol Lärarhandledning till (1: o Lonely Boly Skol lärarhand edning till (1: o Neighbours Skol Lärarhandledning till d:o Contraste/Detektivfilm i TV Skol Lärarhandledning till d:o Die Pistole Skol Lärarhandledning till d:o Enligt lag Skol Lärarhandledning till d: 0 TV-nyheter Skol lärarhandledning till d: 0 __ Film- och TV-ordlista Skol Brodow—Edqvist—Kavaleff—Oh: Svenska för gymnasiet, åk 2 Bibf Treårig svenska—lärobok åk 2 Bibf " -studiebok åk 2 Bibf Brodow—Johansson—Ågren—Oh: Tvåårig svenska—studiebok åk 1 Bibf Brodow—Danielson—Johansson— Ågren—Oh: Ettårig svenska — Studiebok Bibf Digerfeldt: Svenska 3 L—lärarhandledning A&W —grundbok A&W Ekstrand: AV-handboken U Filmguiden U Fröroth: Svenskserien, del l—lärarhandl. A&W Grundbok A&W Ovningsbok A&W Svenskserien del 2—grundbok A&W Ovningsbok A&W Gustavsson: TV-ITV i undervisningen U Hylander—Stansjö: Att undervisa i svenska på högstadiet U Lagerroth/Lagerro th: Perspektiv på teater R&S Lindberg: Massmediabok U Lundborg: Filmprojektorn—faktahäfte, studiehåf te och lärarhandledning Glee Lauritzen, Bertil: Filmens språk Skr Film i ord och bild - särtryck ur Combi Visuell Skr Olsson—Olsson—Persson—Åkesson: Film- & TV-kunskap Gle Peters: Filmkunskap NoK Wortzelius: Film- & TV-kunskap (särtryck ur Nordberg—Wittock: Dikt och data) Gle 1 12 SOU 197 2: 9

Titel Skolf./ Utg. år Pris Prod. Anm. stad.

Att undervisa i svenska på

högstadiet (Hylander/Starrsjö) 66 K—220: 20 U

c—3 :-

AV—handboken (Ekstrand) 67 c—l 1:— U Baltutlämningen G 70 1:— FUF Bara en mor HG 65 2: 50 FUF Brasilien (Bondestad m. 11.) H 3: 70 Skol Lärarhandledning till d: 0 5: 45 Skol Contraste/Detektivfilm i TV HG 4: 40 Skol Lärarhandledning till d: 0 6: 75 Skol Den blodiga tiden HG 72 1:— FUF Den gamla kvarnen/Den röda bal-

longen (Bondestad m. fl.) H 2: 90 Skol Lärarhandledning till d: 0 5: 15 Skol Die Pistole (Bondestad m. fl.) HG 2: 90 Skol Lärarhandledning till (1: o 5: 15 Skol Der ju nge Törless HG 70 2: 75 FUF Det sjunde inseglet HG 70 40:—/k1— FUF

uppsättn. Detektivfilm i TV/(Contraste)

(Bondestad m. fl.) HG 4: 40 Skol Lärarhandledning till d: 0 6: 75 Skol Enligt lag (Bondestad m. 11.) HG 3: 70 Skol Lärarhandledning till d: 0 5:45 Skol Film i ord och bild (Lauritzen) HG 67 3: 60 Skr

— särtryck ur Combi-visuell Fihn och TV (Wortzelius) G 71 K—3:7600 Gle

c-5: Film och TV (nr 1222) H 71 2:50 SR Lärarhandledn. (nr 1791) åk 7 71 SR Film och TV, mer om (nr 2238) 1-1 åk 8 72 3:— SR lärarhandledning 72 SR Film och TV i skolan—fortbildnings- material i svenska H 71 K—10:— U c—16:— Film och TV — ordlista (Bondestad m. fl.) 4: 80 Skol Film- och TV—kunskap (Olsson m. tl.)HG 72 Gle Under utgivn. våren 1972 Film-__och TV-kunskap i grundskolan (SO: s skriftserie 86) LMH 66 K—4:—- U c—6: 50 Filmens språk HG 58 5:— Skr Filmguiden (Ekstrand) G 71 K—8:— U c—l 1: 50 Filmkunskap (nr 8306)+AV1N

HG 1/69 — 68 5:—- SR Filmkunskap (nr 0200)+AVIN

HG 2/70 H 70 3: 50 SR Filmkunskap (Peters) HG 65 K—82— NOK

c— 10:75 Filrnkunskapspärm (innehållande

material till samtliga 8 filmer ifilmkunskapsserien) MHG 70/72 10:-— FUF Filmprojektorn (Lundborg) H 72 Gle Under utgivn.

våren 1972 Filmspråket (filmtermerna och deras

betydelse) MHG 70 —:50 FUF

Film — TV — massmedia HG 4: 75 Pogo 153:— klassupps. Film — TV — verklighet + lärar-

handledning (nr 3248) åk 9 H 73 SR Foto och film (Bengtsson/Bergman)

(Arbetsområde i konst, fritt valt arbete och svenska) H 72 L april 72 Happening, The G 70 2: 75 FUF lf G 71 2: 75 FUF

Titel Skolf./ Utg. år Pris Prod. Anm.

stad. lpcress File, The HG 71 2: 75 FUF Jordens salt MHG 70 30:—/ FUF

klassupps. Kameran i skolan (Om hur foto och smalfilm kan användas i skolan) H 70 17: 10 L 1 samverkan med Fotofrämjandet

Kvarteret Korpen HG 68 2: 50 FUF Krigsspel HG 70 1: 50 FUF Lonely Boy (Bondestad m. fl.) H 2: 90 Skolf Lärarhandlednin till d:o 5: 15 Skolf Massmediabok( indberg) HG 72 K—15:— U

vux c—24:— Människor i stad (Zoo) (Bondestad

m.fl.) 3:70 Skolf Lärarhandling till d:o 5:45 Skolf Neighbours/ (Bondestad m. fl.) HG 2: 90 Skolf Lärarhandledning till d:o 5: 15 Skolf Ole, dole, doff MHG 71 l:— FUF Oss emellan HG 71 1:— FUF Perspektiv på teater (Lagerroth/

Lagerroth) HG 32:— R&S Privile e HG 70 1:50 FUF Sherif en MHG 63 2:— FUF Svenska 3 L Kapitlet TV och film

Lärarhandl. s. 21—23 L 71 12: 75 A&W Grundbok s. 22—23 L 5: 90 A&W

(Digerfeldt)

Svenska för gymnasiet, åk 2 G Lärobok 67 31:— Bibf Studiebok 67 l 1: 50 Bibf (Brodow m.fl.) Svenska för gymnasieskolan, G 72 Bibf Treårig svenska, lärobok åk 2 72 Bibf Rev. upplaga

Studiebok 72 Bibf av ovanst. (Brodow m. fl.)

Svenska, tvåårig—Studiebok åk 1 G 70 28:— Bibf

(Brodow m.fl.) Svenska, ettårig—stu diebok G 71 28 :— Bibf

(Brodow m. fl.) Svenskserien, del 1, Kapitlet TV TV

och film, lärarhandled. s. 138—156 H 70 22:75 A&W Grundbok s. 200-224 H 70 12: 50 A&W Ovningsbok s. 109— 1 10 H 70 7: 50 A&W Svenskserien del 2, kapitlet Att se

film och TV, Grundbok s. __ 158—175 H 71 3:50 A&W Ovningsbok s. 90—k3 H 71 2:—— A&W

Svenskundervisning, mellanstadiet

— SUM M 70/ 72 Skr I läromedelssystemet SUM som huvud-

sakligen bygger på elevhäften

och ljudband i form av program- kassetter ingår film- och TV-kun- skap i momenten Lyssna, Skriva och Tala enligt föl-

jande målbeskrivningar:

Film

1. Att skriva ett filmmanus (Att i skrift klargöra händelsegång, bildsättning och ljud i anslutning till en blivande film)

2. Att spela in en film efter ett givet manus

3. Att redigera en inspelad film

Titel Skolf./ Utg. år Pris Prod. Anm. stad. TV 1. Att följa arbetsgången när ett TV-program kommer till (Från programidé till kritik av sänt program) 2. Att diskutera syftet med ett TV-program The Happening, se Happening FUF The lpcress File, se lpcress File FUF TV — ITV i undervisningen (Sö: 5 utredningar i skolfrågor nr 17— Gustafsson) 69 c 40:— U TV—bandning (Björklund) Vux 70 18: 80 A&W Högsk G TV-nyheter (Bondestad m. fl.) HG 4: 40 Skol Lärarhandledning till (1: o 6: 75 Skol Un homme et une femme HG 2: 75 FUF Up the Down Staircase HG 69 2: 75 FUF Utvandrarna MHG 72 FUF under utarbetande våren 72 Vi gör en film MHG 71 3: 75 EF 24 sid. ill. handledning Z — han lever G 71 1:— FUF Zoo ( Människor i stad)—Bonde- stad m. fl.) H 3: 70 Skol Lärarhandledning till d:o 5: 45 Skol

Bilaga 4 Sammanfattning av ”Filmundervisning på grund- skolans högstadium”

82 % av lärarna anser att de inte kunnat följa rekommendationerna i Lgr 69 på ett till- fredsställande sätt. Detta beror enligt dem själva på att läroplanen har en alltför ambi- tiös målsättning, är för tidskrävande att genomföra, ställer för höga krav på lärarens eget kunnande samt kräver studiematerial som saknas eller är svårtillgängliga.

Vi anser att det vore lämpligt att sänka ambitionen i läroplanen till en nivå som överensstämmer med lärarens förmåga och kunskaper. Dessutom upplever vi det som ytterst väsentligt att läroplanen ger mer praktiska råd och konkreta anvisningar om hur undervisningen skall genomföras. Detta skulle med största sannolikhet underlätta lärarens planering av filmundervisningen.

Ett annat problem som måste lösas är bristen på studiematerial. Som framgår av ovanstående utgör detta ett hinder vid genomförandet av läroplanens målsättning.

95 % av de tillfrågade lärarna har inte fått någon information från SÖ angående film- kunskap utöver de riktlinjer som ges i läroplanerna. De har också i mycket liten utsträckning själva tagit kontakt med SÖ. Således är kommunikationen mellan SÖ och den enskilde läraren så gott som obefintlig. Den enda möjligheten som Sö har att informera de enskilda lärarna vore att sända ut skriftliga upplysningar. Så har emellertid inte skett i samband med införandet av momentet filmkunskap. SÖ har för att täcka

detta behov s.k. skolkonsulenter. Enligt myndigheten är denna typ av informations- verksamhet tillräckligt effektiv. Denna upp- fattning tycks dock inte överensstämma med lärarnas syn på förhållandet.

Med tanke på att läroplanerna inrymmer relativt litet information om varför ämnet införts och om hur undervisningen skall bedrivas, anser vi det särskilt befogat med kompletterande upplysningar. Dessa borde ges på ett sådant sätt att samtliga lärare nås av dem.

Av undersökningen framgår att flertalet av de tillfrågade saknar varje form av utbildning som berör foto, film och tv. Detta är förklarligt då det tidigare inte funnits behov av sådan. Den utbildning som numera ges åt blivande svensk- och teckningslärare inrym- mer emellertid detta moment.

Endast ett fåtal av lärarna har genomgått någon fortbildningskurs i filmkunskap, men en mycket klar majoritet (78 %) skulle vilja delta i sådan om möjligheter gavs.

Eftersom de flesta saknar tidigare utbild- ning i ämnet är det nödvändigt att dessa genomgår någon form av utbildning för att de skall kunna bedriva en tillfredsställande filmundervisning. Sözs fortbildningskurser täcker av vårt material att döma emellertid inte det behov som föreligger.

Möjligheter till visning av film i formaten 8 och 16 mm finns på de flesta av de undersökta skolorna. Däremot kan endast

ett fåtal av dessa visa 35 mm film. Detta är förklarligt eftersom sådan visning fordrar dyrbar utrustning samt maskinist med certi- fikat. Emellertid är detta förhållande beklag- ligt, då det arbetsmaterial som finns utarbe- tat huvudsakligen gäller filmer i det större formatet.

Vi anser därför att det vore lämpligt att främst utarbeta studiematerial till de 16 mm filmer som redan finns tillgängliga. Naturligt- vis vore det också önskvärt att fler aktuella filmer nedkopierades till ett för skolorna visningsbart format.

Material för praktiskt filmarbete saknas helt eller finns bara i okomplett skick på över hälften av skolorna. Detta beror för- modligen på att det tidigare inte funnits något behov av sådan utrustning. Trots att det numera krävs för att "ge eleverna möjlig- het att själva formulera ett budskap i me- diet" (Lgr 69) fäster man tydligen ingen större vikt vid ämnet vid resursfördelningen på skolorna. Dessutom har det praktiska filmarbetet inte betonats nämnvärt förrän i läroplanen 1969. Med tanke på läroplanens Ovanstående formulering, och den ringa kost- nad som en smalfilmsutrustning innebär, vore det anmärkningsvärt om inte landets samtliga skolor gavs anslag för att anskaffa en sådan.

Tilläggas kan att många elever sannolikt upplever det praktiska filmarbetet som mer stimulerande än andra former av undervis- ningi ämnet.

68 % av lärarna tycks anse att Skol-tv är ett lämpligt hjälpmedel vid filmundervisning. Trots detta är det endast ett fåtal lärare som begagnat sig av de tv-program som produce- ras i ämnet. Till detta finns det av vårt material att döma huvudsakligen två för- klaringar. För det första är det förvånansvärt många lärare som inte känner till förekoms- ten av programmen. För det andra anser ett flertal lärare att sändningstiderna ofta omöj- liggör am'fändandet av dem. Det sistnämnda kan förefalla en aning förvånande eftersom Sveriges Radio sänder varje program sam- manlagt fyra gånger. Den lösning som skulle vara den mest effektiva och som samtidigt

möter de största hindren vore att tillstånd gavs för bandning av skol-tv-program.

Tre fjärdedelar av de tillfrågade anser att filmkunskap bör integreras i något annat ämne. Dessutom anser närmare hälften att momentet bör schemaläggas. Det är främst ämnena svenska och teckning som lärarna anser lämpliga att handha filmundervis- ningen. Detta överensstämmer med Sözs uppsatta målsättning, vilken innebär att de två nämnda ämnena är huvudansvariga för filmkunskapen.

För att en undervisningi ett moment som ingår i flera ämnen skall bli meningsfull, krävs ett intimt samarbete mellan kolleger. Genomförandet av en samordnad undervis- ning torde emellertid underlättas om ämnet gavs fastare former. Många lärare i vårt material önskar också, som vi tidigare nämnt, en schemaläggning av filmkunskapen.

80 % av svensklärarna och 30 % av teck- ningslärarna har vid något tillfälle undervisat i filmkunskap. Någon förklaring till att teckningslärarna undervisat i betydligt mindre utsträckning än svensklärarna fram- kommer inte genom vårt material.

Detta faktum har emellertid vissa konse- kvenser, eftersom läroplanerna i de båda ämnena i viss mån kompletterar varandra. Som vi tidigare nämnt i uppsatsen (kap. ”Läroplaner”) är den praktiska delen av filmundervisningen främst lagd på tecknings- ämnet, medan svenskämnet huvudsakligen handhar den teoretiska delen. När det visar sig att det är svensklärarna som dominerar undervisningen innebär det följaktligen att en betydande del av målsättningen med filmundervisningen bortfaller.

De lärare som är filmintresserade och har mest utbildning och praktisk erfarenhet om foto, film och tv, bedriver den mest omfat- tande och varierande undervisningen. Detta förhållande är naturligt men knappast till- fredsställande. Filmundervisningen kommer därigenom att på ett avgörande sätt variera beroende på den enskilde läraren. För att detta skall undvikas, bör samtliga lärare ges tillfälle att inhämta nödvändiga kunskaper för att bedriva en tillfredsställande undervis-

ning. Vi vill återigen påpeka behovet och vikten av utökad fortbildningsverksamhet.

Filmen har sedan årtionden spelat en stor roll i samhället. Dess betydelse ökar genom tv:s nyhetsförmedling och genom den allt större plats som filmen får som underhåll- ning.

År 1969 införs detta medium för första gången i betydande omfattning i skolorna. Läroplanerna som behandlar ämnet är emel- lertid så ambitiösa och svårgenomförbara att endast en del lärare kan följa och förstå dem.

Det tycks främst vara två orsaken-om gör att somliga lärare har svårt att följa läropla- nerna på ett tillfredsställande sätt. För det första saknar flertalet lärare den nödvändiga utbildning som krävs. För det andra saknas studiematerial och då framför allt elevlittera- tur i ämnet. Dessa två faktorer måste anses vara de primära i en undervisningssituation. Vi anser därför att det är mycket anmärk- ningsvärt att dessa problem inte löses innan eller snart efter att direktiv om undervisning införs i läroplanerna. Inte förrän det är gjort kommer filmundervisningen att få någon avgörande betydelse i skolorna.

Bilaga 5

Genom utrikesdepartementet har utred- ningen inhämtat uppgifter om film/tv-under- visning i vissa andra länder. I det följande redovisas summariskt resultaten av enkäten.

Intresset för film/tv-undervisning har ökat kraftigt under 60-talet, också i ett internatio- nellt perspektiv. Ändå saknas sådan undervis- ning ännu i de flesta länder. Där den finns har den ofta en svag ställning. Bara i några få fall har ämnet skrivits in i kursplaner eller läroplaner.

Medan alltså skolan uppmärksammat fil- men i mycket begränsad omfattning har filmklubbarna, som är livaktiga i många länder, länge bedrivit pedagogisk verksamhet i anslutning till sina filmvisningar. [ några länder finns också ett intimt samarbete mellan filmklubbar och skolor. Eleverna har alltså den vägen genomgått ett slags filmun- dervisning.

Det finns antagligen flera orsaker till att skolan ännu har så litet planmässig undervis- ning om film. Filmen har sent erkänts som konstart. Många pedagoger har inte ansett den vara värd att jämställas med de konstar- ter som skolan traditionellt behandlat. De praktiska problemen med filmundervis- ningen har också verkat hämmande: under- visningsmaterialet är ofta svårt att komma över eller dyrt, filmdistribution och filmvis- ning är förenade med betydande ekonomiska insatser. Vidare har benägenheten att införa nya ämnen i skolundervisningen lagt hinderi vägen.

Film- och tv -undervisning i vissa andra länder

Det ökade intresset för film/tv-undervis- ning under 60—talet beror knappast i första hand på större förståelse för film/tv som konstart eller kommunikationsform, snarare på tv:s snabba utbredning. Undervisningen har kommit att inrikta sig på film och tv; kommunikations— och påverkansaspekterna har dominerat över de estetiska.

Ämnets utbredning är mycket ojämn. Vid sidan om Sverige och Danmark, som ligger långt framme internationellt sett, har de länder som varit eller är stora filmproducen- ter i allmänhet sörjt för att film/tv-undervis- ning kommit till stånd. I Europa gäller detta i första hand Storbritannien och Frankrike. I några länder har kyrkliga myndigheter, främst katolska kyrkan, verkat som pådri- vande kraft för att införa film/tv-undervis- ning i skolorna.

Bland de nordiska länderna är Danmark jämte Sverige det land som kommit längst. Försök med undervisning i ”filmforståelse” gjordes 1953. De har sedan följts av mera organiserad verksamhet och en livlig debatt kring undervisningens praktiska och teoretis- ka problem. Ämnet är inte obligatoriskt i skolan och har inget fast timtal i läroplaner- na. Skolorna och den enskilde läraren har emellertid rätt stor frihet ivalet av undervis- ningsområden. En betydande verksamhet har därför ändå kommit till stånd.

Film/tv-undervisning bedrivs inom ramen för ungdomsskolan (14—18 år), folkhögsko- lan, de tekniska och socialpedagogiska insti-

tutionerna samt lärarutbildningsanstalterna. Filmstudios och barnfilmklubbar — med sammanlagt omkring 110 000 medlemmar — finns dessutom i de flesta större städerna.

Undervisningen utmärktes tidigare av ett övervägande estetiskt synsätt. Under senare år har de sociologiska och kommunikativa aspekterna fått ökat utrymme. Av den nya läroplanen för gymnasiet kan utläsas en strävan att ge undervisningen fastare teore- tisk grundval.

Film/tv-undervisning förekommer spora- diskt i olika former och på olika skolstadier också i Finland. Situationen kan bli bättre när en påbörjad övergång till ny grundskola genomförts helt. I den preliminära version av ny läroplan som föreligger f.n. behandlas film och tv, tillsammans med press och radio, under rubriken massmediefostran. Ett sådant moment planeras för alla nivåer i grundskolan. Det skall integreras med en rad ämnen: modersmålet, teckning, samhällslära m.fl. Tyngdpunkten ligger vid massmedier- nas betydelse för Opinionsbildningen. Fil- mens och tv:s estetiska aspekter behandlas i mycket liten omfattning.

I Norge har undervisningen om film och tv inte fått någon fastare ställning i skolorna trots en ganska omfattande försöksverksam- het under de senaste tio åren. Sådan under- visning förekommer visserligen i några ut- bildningsenheter men i mindre utsträckning.

I Frankrike har undervisning om film och tv en ganska undanskymd plats. En debatt om skolans uppgifter och målsättning som började efter majrevolten 1968 har emeller- tid gjort skolmyndigheterna öppnare för tanken på nya ämnesområden och kan möjligen ge film och tv en starkare ställningi kommande läroplaner.

Film/tv-undervisning har emellertid bedri- vits inom ramen för landets mycket omfat— tande filmklubbsverksamhet, ofta i nära sam- arbete med skolorna. Omkring hälften av lycéerna har egna filmklubbar. Mer än 1 000 klubbar är anslutna till riksorganisationen, la Ligue de l”Enseignement. Filmklubbarna tor- de ha omkring 200000 medlemmar sam- manlagt.

Även skolorna i Österrike, Belgien och Nederländerna samarbetar med filmklubbar. Särskilt i Österrike har de privata insaterna för skolans film/tv-undervisning stor omfatt- ning. Organisationen Aktion der Gute Film ordnar sedan länge skolfllmsvisningar (ca 2 700 under 1970), distribuerar läromedel, organiserar konferenser och annan kursverk- samhet för lärare, m.m. Det finns nära förbindelser mellan en rad kyrkliga organisa- tioner och Aktion der Gute Film. Detta har gett verksamheten en moraliserande och ”smakfostrande” karaktär, något som också gäller filmklubbarna i Belgien och Holland.

Även i Västtyskland har filmklubbarna påtagit sig ett betydande ansvar för filmpeda- gogiken. Under de senaste åren har deras betydelse dock minskat efterhand som allt fler skolor börjat föra in film och tv i den reguljära undervisningen. Samtidigt har un- dervisningens inriktning förskjutits från ett dominerande estetiskt betraktelsesätt till en mer allsidig orientering om massmediernas funktion och betydelse. I den pedagogiska debatten har begreppen filmuppfostran och filmkunskap fått träda tillbaka för ”visuell bildning”. Landets federala karaktär ger emellertid varje delstat stor frihet i undervis- ningsfrågor och film/tv-utbildningen är ännu mycket ojämn.

Bland europeiska länder finns den mest omfattande och utvecklade filmundervis- ningen i Storbritannien, i första hand tack vare insatser från the British Film Institute. Institutet har lagt ner stort arbete på att framställa läromedel, effektivisera filmdistri— butionen till skolorna, utveckla filmpedago- giska metoder m.m. Det har spelat en central roll för film/tv-undervisningens ut- veckling.—

Redan vid 30-talets slut startade institutet filmundervisning i organiserad form. Sådan undervisning förekommer nu i de flesta skolor: från förskola till universitet och vuxenutbildning. Mellan 1500 och 2000 lärare på olika nivåer bedriver regelbundet film/tv-undervisning och 30—40 har ämnet som huvudsysselsättning. Bäst etablerad är undervisningen i ”the secondary school”,

dvs. den obligatoriska skolans högstadium och de följande två årskurserna (närmast motsvarande den svenska grundskolans hög- stadium och gymnasieskolan). Lärarhögsko- lor och seminarier samt de tekniskt och merkantilt inriktade gymnasieskolorna har också en omfattande film/tv-undervisning som är teoretiskt inriktad. ”Art-schools” av olika typer lägger tyngdpunkten främst på den praktiska sidan av ämnet. Universitetens "extra-murala” undervisning har tagits i bruk för lärarutbildning, lärarfortbildning och den fria folkbildningen.

För Storbritanniens del — liksom för en rad andra länder # kan noteras att filmun- dervisningen i början gällt filmens konstnär- liga värden: att fostra elevernas smak och öka deras förmåga att tillgodogöra sig fil- mens estetiska kvaliteter framhölls som sär- skilt väsentligt. Uppfattningen att filmen kan påverka sin publik har emellertid också varit ett framträdande inslag i debatten: att ge eleverna förmåga att förhålla sig kritiska till filmens öppna eller dolda värderingar har setts som en viktig uppgift.

Under de senaste decennierna har intresset för filmens sociala betydelse tilltagit paral- lellt med att tv bröt igenom och fördes in i de pedagogiska resonemangen. Populära filmgenrer som västernfilm och gangsterfilm kom att uppmärksammas i undervisningen i högre grad. I form av s.k. temastudier gjordes jämförelser mellan olika filmskapares sätt att behandla aktuella problem: ung- domsbrottslighet, rasdiskriminering o.d. På senare år har också betonats — framför allt från teckningslärarhåll — vikten av att elever- na får möjlighet att arbeta praktiskt med medierna.

Filmundervisningen i de östeuropeiska skolsystemen tycks ha mindre omfattning än vad många kanske föreställer sig. I Sovjet- unionen började visserligen undervisning i filmestetik/filmkunskap redan under 30- talet. Undervisningen har emellertid tunnats ut alltmera och flyttats över till organiserad fritidsverksamhet i de s.k. Pionjärpalatsen och Pionjärgårdarna. Dessa institutioner, när- mast att jämföra med våra ungdomsgårdar,

är ofta välutrustade med inspelningsstudios och visningslokaler och har möjlighet att hämta erfarna lärare från den sovjetiska filmindustrin. Pionjärpalatsens filmundervis- ning har både praktisk och teoretisk inrikt- ning.

l Tjeckoslovakien anslås ca 24 timmar åt filmvisning och ca 20 timmar åt teoretiska filmstudier inom den obligatoriska skolans mellanstadium. Undervisningen är i första hand estetiskt och historiskt inriktad och genomförs — på grund av bristande lärarut- bildning — med hjälp av centralt produ- cerade ”undervisningspaket". Filmundervis— ningen i Jugoslavien består enbart av en kortfattad orientering i anslutning till mo- dersmålsundervisningen. I Polen finns ingen film/tv—undervisning.

Diskussion om skolans ansvar för under- visning om film har förts i USA ända sedan slutet av lO-talet. Skolans roll ansågs till en början vara att skydda eleverna från det inflytande Hollywoodfilmerna antogs utöva. Hollywood som den dominerande ”drömfa- briken” i västvärlden påverkade debatten om förhållandet film—skola också under de föl— jande åren. I början av 30-talet framkom en mer nyanserad syn på filmens kvaliteter. Syftet med undervisningen skulle vara att utveckla elevernas smak genom att låta dem stifta bekantskap med konstnärligt betydel- sefulla filmer. Därigenom skulle de få ökad förmåga att ställa sig kritiska till de spekula- tiva underhållningsfilmerna av typ Holly— wood.

Trots den negativa hållning till den in- hemska filmproduktionen som skolan visade under hela mellankrigstiden medförde 30— talet ett stort uppsving för filmundervis- ningen i den obligatoriska undervisningen. I allt fler skolor blev filmen ett regelbundet inslag på schemat, en livlig debatt förekom om filmundervisningens problem och mål- sättning och insatserna ökades för att utbilda lärare för den nya uppgiften.

Efter det avbrott som andra världskriget innebar har filmkunskapen som ämne svårt att hävda sin ställning i den obligatoriska skolan. Filmundervisningen på college-, hög-

skole- och universitetsnivå har utvecklats hastigt under 50- och 60-talen. Verksamhe- ten i lågre skolformer däremot har legat nere i stort sett. Under de senaste åren har man emellertid börjat intressera sig för att införa ett allmänt kommunikationsämne i skolan, ”Visual Literacy”. I detta skulle film och tv inta en central ställning tillsammans med en rad andra ”visuella teckensystem".

Av det begränsade antal länder utanför Europa och USA som undersökts är i första hand Australien av intresse. Sedan mitten av 60—talet har man här bedrivit filmundervis- ning av betydande omfattning, koncentrerad till de högre årskurserna i "the secondary school” (12—17 år). Undervisningen omfat— tar omkring 20 timmar per årskurs, på vissa alternativlinjer det dubbla. Den är därmed större än vad de flesta europeiska och amerikanska skolor kan visa upp. Kurserna har en allmänorienterande karaktär och be- handlar både film och tv, olika filmgenrer, elementär kommunikationsteori samt prak- tiska övningar i film- och tv-produktion. Under de fyra läsår undervisningen pågår beräknas eleverna ha stiftat bekantskap med 50— 100 kortfilmer och några långfilmer.

Bilaga 6

Den svenska kortfilmen

Förslag av filmfackliga gruppen

Bakgrund Inledning

Denna framställning behandlar inte bara kortfilm.

Rubriken har bestämts av och syftar främst på det uppdrag filmutredningen givit en expertgrupp — att föreslå åtgärder för att förbättra den svenska kortfilmens situation.

Bakom skrivningen står de filmfackliga representanterna i expertgruppen.

Skrivningen och de häri ingående försla- gen har vidgats till att omfatta all film med den produktions- och distributionsproblema- tik som normalt tillskrivs kategorin kortfilm.

För att betona det egentliga bristområdet används i det följande termen fri film — trots att det är en beteckning, som i viss mån infekterats.

Med fri film menas här film för både barn och vuxna — filmer av olika längder och genrer, som inte är direkt styrda av beställar- intressen. Utmärkande är således produk- tionsbetingelserna.

Dessutom används ordet film genomgåen— de i vidsträckt betydelse.

Det finns inte några entydiga, kvalitativa skillnader mellan film, videoband och andra tekniska alternativ för inspelning, lagring och uppspelning av filmiskt uttryckta budskap.

Med film avses alla i detta sammanhang likvärdiga medier.

Filmbehovet Inte bara biografer

Biografernas minskande publiksiffror ger in- te någon rättvisande bild av dagens filmbe- hov. Biograferna är bara en av flera — kvalitativt svårjämförbara — distributionska- naler.

Behovet hos TV är välkänt — om än inte i hela dess vidd. TV:s användning av film är delvis dold, då man i synnerhet i fråga om egenproduktion och importer från andra TV-bolag använder andra begrepp än film. Det kan vara ”underhållningsserie”, ”repor- tage” eller bara ”program”.

Vidare hör skol-TV:s och TRU:s verksam- het till bilden, vari användningen av film vid sidan av eterdistribution har sitt speciella intresse.

Mindre känd är, slutligen, omfattningen av den visningsverksamhet, som bedrivs i sko- lor, föreningar och andra mindre grupper, främst med 16 mm film. Enligt statistiska uppgifter är den publik, som nås på detta sätt, väsentligt större än biografernas.

Filmbehovet har ökat .

Parallellt med biograffilmens tillbakagång och TV-utbudets relativa stabilisering har marknaden alltså växt för annan film, för andra sätt att se film. Det är en marknad med skilda behov.

Men den stora användningen av smalfilm bör mer ses som ett tecken på behovens existens än på dessas tillfredsställande.

Expansionen förhindras av såväl distribu- tions- och visnings— som produktionspro- blem.

. men en rad problem är olösta

Stora publikgrupper är eftersatta av olika praktiska skäl.

Det är ofta svårt att genomföra visningar med god teknisk standard.

Filmtillgången är i en rad avseenden brist- fällig. Urvalet är begränsat, beståndet till stora delar föråldrat. Därtill kommer att filmerna fördelar sig på så många distributö- rer att orienteringen försvåras.

Nya publikgrupper

Skolor och föreningar har nämnts som lånta- gare av film. Uppräkningen skulle kunna göras längre. Med tillägg av exempelvis bib— liotek, museer, filmstudios, barnfilmklubbar, barnstugor, ungdomsgårdar, ålderdomshem, fängelser och sjukhus är fältet vidgat något.

Här finns stora behov av film — men många gånger små möjligheter att tillgodose dessa.

I flera fall saknas anslag för hyra av film. På fängelser är man vanligen hänvisad till rena PR-filmer, som tillhandahålles gratis. Barnstugorna lider motsvarande brist på pengar och har dessutom svårt att hitta lämpliga filmer.

Teknisk utrustning

Tillgången på 16 mm projektorer har visat sig vara god i Sverige.

Dessa förefaller dock ojämnt fördelade — främst koncentrerade till läroanstalter me- dan flera av de nämnda avnämarkategorierna i stor utsträckning saknar visningsapparatur. Att hyra projektorer är dessutom vanligen kostsamt.

Därtill kommer även det nämnda proble- met med visningarnas tekniska kvalitet, vars nivå många gånger är oacceptabelt låg.

Bristerna i filmtillgången är av skilda slag. Behoven varierar, som nämnts, mellan olika publikgrupper.

Vissa grupper är sämre tillgodosedda än andra. Vissa typer av film är mer svårtillgäng- liga än andra.

Film lämpad för barn är exempelvis ett välkänt bristområde. Men även för vissa saknas i betydande film. Det gäller bland annat samhällsorienterande filmer om svenska förhållanden.

Här kan också tilläggas, att film ännu inte

undervisningsändamål utsträckning användbar

blivit planmässigt utnyttjad i försöken att utvidga och utveckla samhällsinformationen.

I ett avseende är dock behoven av samma slag inom alla genrer och för hela filmpubli- ken.

Nytillskottet av film är klart otillräckligt och utan kontinuitet. Importen och framför allt produktionen svarar inte på långa vägar mot publikens krav.

Behovet av fri film

De skilda behoven av film kan till stor del mötas inom ett produktionssystem för fri film.

Inledningsvis har understrukits, att fri film utmärker sig enbart genom produktionsbe- tingelserna, frihet från beställarintressens styrning. Spelfilm, animerad film, experimentell film m. m. är allt genrer som ryms inom ett produktionssystem för fri film. Exemplet barnfilm är dessutom nämnt ovan.

Film för undervisning och information från myndigheter, som också nämnts, kräver dock huvudsakligen speciella åtgärder.

Men naturligtvis kan även fri film många gånger vara pedagogiskt användbar och/eller samhällsinformativ.

Det senare är särskilt betydelsefullt. Den filmiska samhällsinformationen — och för övrigt även annan sådan information — får inte enbart bestå av partsinlagor, där bestäl- lare vänder sig till vissa målgrupper med

specialdesignade budskap. En omfattande fri filmproduktion med möjligheter till debatt, kritik och ifrågasättanden är nödvändig vid sidan av den officiella informationen.

Den obundna, samhällsspeglande och/eller — kritiska dokumentärfilmen liksom det filmiska debattinlägget är av yttersta bety- delse inte bara från kulturell synpunkt utan också i yttrandefrihetens namn.

Den fria filmens produktionssituation Avtalet staten-filmbranschen

1963 års filmreform var en biograffilmsre- form. Genom avtalet mellan staten och filmbranschen kom endast obetydliga belopp att disponeras för kortfilm — eller fri film. Medlen kom huvudsakligen att användas för kvalitetspremiering, till betydligt mindre del direkt för produktion.

I det nyligen reviderade avtalet har kort- filmspremierna avskaffats. De tillgängliga medlen ska i stället användas för produktion.

Denna summa överstiger obetydligt den, som tidigare anslagits till kortfilm (då uppde- lad på förhandsstöd och kvalitetspremier). Ökningen kan främst ses som en rimlig uppräkning motiverad av det sjunkande pen- ningvärdet.

Dessa produktionsmedel är helt otillräckli- ga för att motsvara de ovan beskrivna filmbe- hoven. Dessutom är det i skrivande stund oklart vilken effekt medlen kommer att få. Svenska Filminstitutet, som själv disponerar över medlen, har ännu inte offentliggjort några principer för dessas användning.

Kvalitetspremierna

De tidigare kvalitetspremierna för kortfilm har inte fungerat produktionsstimulerande i önskvärd grad. Avskaffandet är därför moti- verat.

Däremot har premierna delvis haft en positiv effekt i stället för den uttalat avsed- da. I praktiken har premierna ibland funge- rat som stipendier och därmed svarat mot ett på andra vågar inte tillfredsställt behov hos filmarbetarna.

Premierna har i flera fall kunnat möjlig- göra exempelvis tekniska och andra studier, kontakt- och festivalresor.

Detta stipendiebehov har idag inte blivit mindre. Bristen på en filmarbetarnas stipen- diefond har dock blivit tydligare.

Den fria filmens framtid Vägarna till publiken

Som nämnts, svarar den existerande smal- filmsdistributionen — trots sin omfattning — inte mot behoven.

Många står av olika skäl utanför de grup- per, som nås av film den vägen.

Därmed blir också utvecklingen av andra distributionsformer — traditionella och nya — av största vikt för den fria filmens framtid.

Biograferna

De kommersiella biograferna har i takt med sitt vikande publikunderlag kommit att allt mer konsekvent visa enbart långa spelfilmer. Dessa Speltider har stadigt ökat. Utrymmet för annan film har minskat.

Idag är dessa biografer oväsentliga som distributionskanal för fri film. Denna situa- tion kan dock — och bör — förändras.

Med en ny målsättning för biograferna, med bland annat mer flexibla föreställnings- tider, kan denna form av distribution växa i betydelse och bli viktig för den fria filmen.

TV:s roll

Inte heller TV erbjuder idag någon säker distributionsväg för den fria, svenska filmen, då TV:s filmbehov i huvudsak tillgodoses genom egenproduktion och importer.

Det förhållandet är negativt även för TV-publiken.

För mångfalden i TV:s programutbud är det av grundläggande betydelse, att utrym- met för produktioner utanför Sveriges Radio ökar väsentligt.

Det är därför nödvändigt att Sveriges Radio relativt minskar sin tekniska och

personella apparat, vilket bäst sker genom att denna byggs ut i långsammare takt och därmed gör utlagda produktioner även eko- nomiskt motiverade.

Sett i ett längre perspektiv kan den nuvarande situationen förändras genom en uppbyggnad av lokala kabel—TV-system. På kortare sikt kan detta perspektiv möjligen fungera påtryckande gentemot statsmakter- na och Sveriges Radio och medverka till en förändrad politik från företagets sida.

All film passar ej för TV

Även om Sveriges Radios politik skulle radikalt förändras, så att ett naturligt och regelbundet samarbete med fria filmare upp- stod, vore därmed ändå inte distributions- problemet löst för all fri film.

Det kommer alltid att göras filmer, som — med rätt eller orätt och med hänvisning till Sveriges Radios programregler — bedöms som olämpliga och genom monopolsituatio- nen stoppas för TV-visning. Skälen kan vara politiska, etiska, tekniska eller andra.

Det är ändå angeläget att sådana filmer görs. De är väsentliga som kulturyttringar.

Visningsformens kvaliteter

Smalfilmens imponerande publiksiffror anty- der en stor, möjlig marknad för fri film. Men den fria filmen svarar idag för bara en begränsad del av smalfilmsdistributionen. Denna kanal till publiken är här ändå i flera avseenden den intressantaste. För både sko- lor och andra skulle ett ökat utrymme för fri film innebära ett värdefullt tillskott.

Nu är inte enbart publiksiffror av betydel- se. Kvantitativt kommer säkert ingen annan filmvisningsform att kunna konkurrera med TV.

Visningsformerna kan dock i stället bedö- mas kvalitativt och då blir TV:s position en annan.

En publikgrupp, som själv skaffat sig möjlighet att se en film, står i ett helt annat kontaktförhållande till filmen än normala TV-tittare.

Upplevelsen av filmen i ett kollektiv har också sin betydelse.

Åskådarsituationen i en möteslokal eller ett klassrum ger dessutom helt andra förut- sättningar att aktivera en publik, väcka debatter i skilda ämnen etc.

Uppsökande verksamhet

För den fria filmen krävs dock även en rad nya vägar till publiken.

Ett första steg på en av dessa vägar kan vara ett snabbt inlett samarbete för förbätt- rad filmspridning genom bibliotek, kultur- hus, museer, utställningsarrangörer (Riksut- ställningar etc.).

På lite längre sikt hör en mer utvecklad, aktiv, uppsökande verksamhet till bilden liksom framväxten av samlingslokaler för skilda kulturaktiviteter, där film är en delav utbudet — samhälleligt stödda biografer skul- le mycket väl kunna drivas på det sättet och biograflokalen skulle därmed bli ett betydel- sefullt inslag i kulturmiljön.

En försöksverksamhet av det senare slaget i exempelvis storstädernas förorter skulle snabbt kunna ge värdefulla erfarenheter.

För den fria filmens ställning i samhället och i det totala kulturutbudet ligger det intressantaste utvecklingsperspektivet i de olika, nya distributionsformerna. Häri finns det intressanta alternativet till TV _ en möjlighet till aktivitet i motsats till den passiva och passiviserande konsumtion TV erbjuder.

Samhälleliga medel till den fria filmen

För att tillfredsställa en stor del av de filmbehov, som tagits upp i denna bak- grundsteckning, krävs att samhälleliga medel ställs till förfogande — vilket innebär att filmen i den statliga kulturpolitiken frigörs från kravet på sjålvfinansiering och får sam- ma erkännande som övriga konstarter.

I följande förslag beskrivs hur dessa medel bör fördela sig mellan produktions— och distributionsinsatser.

Förslag Inledning

Nedanstående förslag bygger på att statliga medel ställs till förfogande för en verksam- het med produktion och spridning av fri film (se kalkyl, bil. 1 !). Möjligheter bör finnas till en kontinuerlig omprövning av hela verksamheten liksom kostnadsfördelningen mellan olika verksamhetsgrenar.

Förslaget presenteras under två huvud— rubriker — Produktion och Distribution.

De organ, som föreslås ansvara för verk- samheten, har dock uppgifter inom bägge dessa områden, varför även distributionsfrå- gor berörs i det inledande avsnittet, Produk- tion.

Produktion Organisation

Huvudansvarigt för de anslagna medlens för- delning är filmrådet, som också är redovis- ningsskyldigt för verksamheten.

Produktionsansvaret vilar främst på själv- ständigt arbetande producenter, till antalet minst 3, samt på filmrådet. Producenterna disponerar över större delen av produktions- medlen.

Beteckningen producent används hår i en något annorlunda betydelse än de gängse, vilket bör noteras.

Producenterna, som utses av filmrådet, behöver inte i första hand vara produktions- tekniskt erfarna. Viktigare är kunskap om och intresse för filmen som kulturfaktor och mediets roll i samhället. Kort sagt bör varje producent ha en medveten uppfattning om vad film ska användas till.

En producent kan mycket väl ha yrket produktionsledare — men lika gärna regissör eller författare.

Producenterna är inte knutna till någon bestämd plats. Deras verksamhet är geogra- fiskt obunden. Vid sidan av filmrådet och producenterna finns även en administrativ enhet, ett kansli, i vilket bör ingå personal med allsidiga kunskaper om filmproduktio-

nens ekonomiska sidor. På kansliet vilar ock- så distributions- och informationsuppgifter.

De inom detta system tillgängliga medlen kan användas för totalfinansiering av pro- duktioner, det vill säga för täckande av samtliga kostnader från manus till visnings- klara kopior. Samproduktioner på motsva- rande ekonomiska villkor kan också före- komma. Likaså kan anslag beviljas för fram- ställning av visningskopior av filmer produce- rade utom detta system.

Delegerat produktionsansvar

Producentsystemet med delegerat, enskilt ansvar för beviljandet av anslag till filmpro- jekt är ett försök att komma till rätta med den grundläggande svaghet, som ligger i maktkoncentration till en grupp (till exem- pel filmrådet): Hur representativt och väl sammansatt den än är, tenderar dess åsikter att reduceras till ett ljumt och ofta spän- ningslöst medelvärde. Värdefulla personliga uppfattningar jämnar många gånger ut var— andra. Djärva initiativ blir lätt stoppade.

Med självständiga producenter vinner man den fördelen, att en diskussion om principer- na för anslagsgivning kan föras fortlöpande.

Producenterna har att försvara sina egna uppfattningar och ställningstaganden. De är lättare att nå med kritik — och har själva lättare att svara på kritiken.

Mot fördelarna med denna form av decen- traliserat beslutsfattande står dock nackdelar som exempelvis samarbetssvårigheter mellan producent och filmare. Även om minimian- talet producenter sätts till 3, svaghet inte helt eliminerad.

Bland annat därför har rådet möjlighet att bevilja direkta produktionsanslag.

är denna

Filmrådet

Filmrådet består av 5 ledamöter med supp- leanter.

En ledamot med suppleant utses av varde- ra Föreningen för Filmregissörer, Svenska Teaterförbundets avdelning för Filmfotogra- fer, Föreningen Produktions- och Inspel-

ningsledare, Föreningen Sveriges Filmljud- tekniker och Producentföreningen vid Sveri- ges Radio.

Här tas inte ställning till huruvida anslags- beviljande myndighet ska utöva sin ekono- miska kontroll av verksamheten genom re- presentation i rådet eller genom sedvanlig revision.

Rådets ledamöter och suppleanter utses för ett åri taget och kan omväljas.

Det förutsätts att rådet i betydande om- fattning till sina sammanträden kallar sak- kunniga samt representanter för olika pu- blikgrupper.

Rådet arbetar självständigt och är ekono- miskt redovisningsskyldigt för de medel, som ställs till dess förfogande.

Rådet anställer producenter och kansliper- sonal.

Rådet kan bevilja anslag för produktioner medan dock huvuddelen av produktionsre- surserna fördelas av de enskilda producenter- na självständigt.

Rådet kan, som nämnts, också bevilja anslag för framställning av visningskopior av filmer producerade utom detta system.

Rådet kan även bevilja anslag för lokalt och regionalt bedriven, kontinuerlig filmpro- duktion av så kallad workshopmodell. Sådan verksamhet får dock främst ses som en kommunal angelägenhet, varför rådets bidrag endast kan få formen av tilläggsanslag.

Rådet kan vidare bevilja tilläggsanslag till producenter.

Rådet är slutligen stipendieutdelande in- stans (Se nedan stipendier.)

Producenterna

Producenterna utses av filmrådet. De är till antalet minst 3. De får självständigt förvalta lika stora summor och producera film för dessa. Rådet kan även bevilja individuella tilläggsanslag.

Det är således filmrådets sak att genom val av lämpliga producenter se till, att dessa täcker ett så vitt fält som möjligt och att produktionen inom bristområden — exem- pelvis barnfilm — ökar.

Producenterna utses för ett år i taget och får inneha sina uppdrag normalt två åri följd. Dock kan en producent ges rätt att avsluta en redan påbörjad produktion även efter tidsgränsens överskridande.

Nytillsättningen sker lämpligen enligt ett ”rullande” system, så att personbytena kom- mer att inträffa vid olika tidpunkter.

Produktionen förutsätts normalt ske på 16 mm film. 35 mm film och andra inspel- ningstekniker kan dock förekomma.

Producenterna ska normalt se till att samtliga kostnader för en films tillkomst täcks, alltså även löner.

Producenterna ska normalt följa ett pro- jekts alla faser och kunna vara filmaren behjälplig på alla stadier, från idéplanet till den slutliga kontakten med publiken.

Producenterna avgör dock från fall till fall sina insatser i detta avseende.

Producenten har naturligtvis möjlighet att bevilja anslag till olika slags delprojekt, som inte med säkerhet leder till en färdig film. Det kan röra sig om utarbe- tande av manuskript eller tekniska och andra

dessutom

experiment.

Med det nämnda perspektivet fram emot distributionen och publikmottagandet bör följa en strävan att så tidigt som möjligt bestämma ett huvudmedium för distributio- nen. Dessa beslut bör fattas tillsammans med den på dessa frågor inriktade kanslipersona- len.

Ett projekt kan visa sig lämpat för TV. Detta bör redan på begynnelsestadiet leda till en kontakt med TV-kanalerna och under- handlingar om en eventuell samproduktion.

Kontakter i andra riktningen genom att en TV-kanal vänder sig till en producent eller filmrådet förutsätts även utvecklas.

Även andra former av samproduktioner bör förekomma.

Producenterna liksom filmrådet bör som regel undersöka kompletterande finansie- ringsvägar och presentera vissa projekt för utomstående finansiärer.

Kansliet består av en produktionskunnig administratör, en sekreterare samt två infor- matörer.

Administratören samarbetar med produ- centerna och filmrådet i fråga om kalkyler och fungerar dessutom som ett slags kon- taktman mellan filmare, producenter och råd.

lnformatörerna arbetar med att göra de inom systemet producerade filmerna kända för publik. Här är ett intimt samarbete med framför allt producenterna självskrivet. ska även mer konkret arbeta med filmernas distribution, till vilken hör en omfattande uppsökande verksamhet,

lnformatörerna

samt export — det senare ett icke tillräckligt utvecklat fält.

Dessutom handhar informatörerna ansök- ningar om anslag för enbart kopieframställ- ning och vidarebefordrar dem med utlåtande till filmrådet.

Kansliet har även medel för arvodering av icke fast anställd arbetskraft, exempelvis juridisk och teknisk expertis samt medarbe- tare i den uppsökande verksamheten.

Ansökningar

Ansökningar om produktionsanslag insändes till kansliet, som vidarebefordrar dem till producenterna.

Producenterna har dock även rätt att själva ta initiativ till olika produktioner.

Rådet har rätt att genom direkt anslagsgiv- ning finansiera produktioner, som inte vun- nit stöd hos producenterna.

1 fall då ansökan gäller anslag till enbart kopieframställning tar rådet ställning till ansökan. Föredragande är här en av kansliets informatörer.

Filmrättigheterna

Rättigheterna till filmer, som helt finansie- rats av en producent eller filmrådet, tillfaller filmrådet.

Alla intäkter tillfaller här rådet upp till

inspelade produktionskostnader. Därefter sker en delning, så att av ytterligare intäkter 50 % går till upphovsmännen — dock högst ett belopp motsvarande till upphovsmännen utbetalda löner.

Stipendier

En stipendiefond inrättas under filmrådet för att tillgodose de filmarbetarnas stipendie- behov, som ej täcks av andra fonder.

Stipendierna är främst till för att möjlig- göra studier av olika slag, kontakt med filmare i andra länder, resor till festivaler etc.

Ansökningar om stipendier insänds till kansliet, som vidarebefordrar dem till rådet.

Rådet har själv att avgöra formerna för stipendieutdelningen och uppdelningen av medel på olika typer av stipendier.

Distribution Olika vägar till publiken

Som nämnts, vilar huvudansvaret för distri- butionen inom det här föreslagna systemet på kansliets informatörer.

lnformatörerna ska göra de inom systemet producerade filmerna kända för publiken.

De ska sköta en omfattande, uppsökande verksamhet.

De ska även medverka till filmernas sprid- ning genom traditionell smalfilmsdistribu- tion, TV och biografer.

De ska dessutom bereda och förelägga filmrådet ansökningar om anslag till enbart kopieframställning, vilket behandlats redani föregående avsnitt.

I detta avsnitt föreslås vidare åtgärder för förbättringar av den tekniska standarden vid smalfilmsvisningar samt central katalogise- ring och registrering av all i landet tillgänglig smalfilm, videoband etc.

Information

Grunden, för att distributionssträvandena ska ha effekt och ge den fria filmen en så stor

publik som möjligt, är att filmerna lanseras hårt i den bemärkelsen, att man försöker göra dem kända för de tilltänkta publikgrup- perna.

Detta är uppgifter, som i viss mån berör både filmrådet och producenterna, men ut- formningen av arbetet tillkommer främst informatörerna och blir beroende av deras initiativ och idéer.

Insatser av det här slaget har naturligtvis inte samma betydelse för filmer, som ges TV-distribution.

Visning av nya filmer för representanter för olika publikgrupper bör vara ett stående arrangemang i lanseringsverksamheten. Detta gäller främst filmer tillkomna inom produ- centsystemet men även sådana filmer, som beviljats anslag för kopieframställning.

Detta, liksom vissa inslag i den uppsökan- de verksamheten, bör dessutom ses som ett sätt att få offentlig kritik och värdering av produktionsresultatet.

Till visningarna bör också inbjudas organi- sations-, skol- och andra facktidningar lik- som filmskribenter av skilda slag samt film- distributörer och representanter för TV- kanalerna.

Därutöver bör informatörerna ha möjlig- heter att framställa tryckt presentationsma- terial i olika former.

Uppsökande verksamhet

Olika former av uppsökande verksamhet har berörts redan i denna skrivnings inledande del.

Framför allt gäller verksamheten filmer tillkomna inom det här presenterade syste- met. De samarbetsformer, som måste till för att nya publikgrupper ska nås, gör dock att både andra filmer och andra medier får komplettera det egna utbudet.

Grundläggande är naturligtvis informatö- rernas samarbete med olika filmarbetare — bland annat för visningar där filmarbetarna, enligt FilmCentrummodell, tillsammans med sina verk möter publiken.

Dessutom finns som vägar till nya publik- grupper, vilket tidigare nämnts, en rad av-

nämarkategorier värda speciell bearbetning — bibliotek, museer, barnstugor, ungdomsgår- dar, ålderdomshem, fängelser, sjukhus etc. Nämnt är också en inriktning på samlings- lokaler för skilda kulturaktiviteter, där fil- mens — och i synnerhet den fria filmens — naturliga plats med kraft måste hävdas.

TV

TV:s betydelse som distributionskanal för fri film har behandlats tidigare. Framtidsper- spektivet med lokala kabel-TV-system har också dragits upp.

Den nuvarande TV-distributionens bety- delse har i föregående avsnitt föreslagits medföra, att TV-kanalernas intresse för ak- tuella produktioner kontinuerligt ska under- sökas och att filmrådet eller en producent, när så är möjligt, avtalar om samproduktion.

lnformatörerna står för de löpande TV-kontakterna, som har betydelse även för deras övriga lanseringsarbete.

Biografer

Även om de kommersiella biograferna idag visar fri film i mycket begränsad utsträck- ning, så har denna distributionsform obe- stridliga kvaliteter och kan inte förbigås här.

Detta gör det motiverat för filmrådet att ställa sina filmer till förfogande för biograf- visning på förmånliga villkor.

Utlåning både till filmuthyrare och direkt till biografägare bör kunna förekomma.

För 35 mm filmer kan knappast föreligga svårigheter att klara utlåning direkt till bio- grafer.

För 16 mm filmer bör utlåning kunna ske åtminstone till framtida, samhällsstödda bio- grafer, då dessa förutsätts ha utrustning för 16 mm projektion.

Besvärligare kan det vara med utlåning av en film till en filmuthyrare, som vill lägga denna som förspel till en långfilm — i synnerhet om långfilmen distribueras i ett stort antal kopior.

Är filmuthyraren här beredd att bekosta kopior även för den kortare filmen, elimine-

ras problemet. I annat fall har filmrådet att fritt ta ställning till huruvida rådet ska påta sig denna kostnad.

Teknisk upprustning

Den tekniska standarden vid smalfilmsvis- ningar varierar och kan många gånger vara låg. Kvalitetsbrister kan därvid förekomma i fråga om både bild och ljud. Problemens omfattning är dock svår att här fastställa.

Den befintliga utrustningen för visning av smalfilm bör därför kartläggas, så att det ger en totalbild av förutsättningarna för fullgoda visningar och det aktuella behovet av teknisk upprustning.

För att möta problemen bör under alla omständigheter en verksamhet startas för apparattestning och opartisk inköpsrådgiv- ning till alla intresserade, fortlöpande tek- nisk service och kontroll samt utbildning av filmvisare. Verksamheten bör vidare utveck- las till att omfatta även annan visningsappa- ratur än smalfilmsprojektorer.

Lämpligt som huvudman för verksamhe- ten, som föreslås finansieras med särskilda, statliga anslag, kan vara Svenska Filminstitu- tet.

Katalogisering och registrering

Utlåningen av 16 mm film är idag förknip- pad med stora svårigheter för konsumenter- na. Filmerna fördelar sig på en mängd distributörer, som erbjuder minst lika många kataloger.

Kategoriseringen skiljer sig vanligen från katalog till katalog. Uppgifter och presenta- tionstexter är ofta ofullständiga och svårtyd- bara.

En gemensam katalog över detta sorti- ment samt videoband etc. skulle göra en snabb överblick över den aktuella tillgången möjlig.

Katalogen får dock inte bli selektiv i den meningen, att vissa filmer av kvalitetsskäl eller dylikt ställs utanför.

Katalogiseringen bör kompletteras av en allomfattande registrering, som lämpligen genomförs på data.

Detta gör det möjligt att med ett väl valt kategoriseringssystem (väsentligt mer omfat- tande än katalogens) ta fram specialförteck- ningar inom de mest skilda genrer och ämnesområden.

Detta borde i sin tur kunna utnyttjas för abonnemang på olika ämnesregister, vilket även skulle innebära en möjlighet till delfi- nansiering av verksamheten.

Katalogiseringen kan sägas svara på ett stort konsumentintresse och registreringen på ett allmänt, samhälleligt kulturintresse. Detta motiverar att verksamheten finansieras med statliga medel.

Lämpligt som huvudman för verksamhe- ten kan vara Svenska Filminstitutet.

Sammanfattning

De föreslagna åtgärderna är sammanfatt- ningsvis följande.

Statliga medel ställs till förfogande för produktion och spridning av fri film.

För verksamheten svarar en organisation bestående av tre enheterzfilmrådet, en grupp producenter samt kansliet.

Filmrådet är huvudansvarigt för de anslag- na medlens förvaltning samt redovisnings- skyldigt för verksamheten.

. Rådet består av 5 ledamöter med supple- anter utsedda av Föreningen för Filmregis- sörer, Svenska Teaterförbundets avdelning för Filmfotografer, Föreningen Produk- tions- och Inspelningsledare, Föreningen Sveriges Filmljudtekniker samt Producent- föreningen vid Sveriges Radio. . Rådet anställer producenter och kansliper- sonal.

. Rådet har medel till sitt förfogande för produktionsanslag m. m. — huvuddelen av produktionsresurserna fördelas dock av producenterna. . Rådet utdelar även stipendier från en särskild, till verksamheten knuten, fond. Producenterna, till antalet minst 3, förvaltar självständigt lika stora summor och produce- rar film för dessa. Filmrådet kan även bevilja producenterna individuella tilläggsanslag.

. Producenterna utses för ett år i taget och får inneha sina uppdrag normalt två år i följd. Producenterna ska normalt se till att

samtliga kostnader för en films tillkomst täcks, alltså även löner. Också samproduk- tioner på motsvarande villkor kan före- komma. Producenterna, liksom filmrådet, bör som regel undersöka kompletterande finansie-

ringsvågar.

Kansliet består av en produktionskunnig, administratör, en sekreterare samt två infor- matörer. . Administratören samarbetar med produ- centerna och filmrådet i fråga om kalkyler och fungerar dessutom som ett slags kon- taktman mellan filmare, producenter och råd.

systemet producerade filmernas lansering och distribution. Till dessa uppgifter hör

— förutom placering av filmerna i traditio-

nella distributionskanaler — ett brett upp-

lagt informationsarbete, uppsökande verk- samhet samt export. Kansliet har även medel för icke anställdas

medverkan i den uppsökande verksamhe- ten samt för expertkonsultationer. Avslutningsvis föreslås statligt finansierade åtgärder för . förbättringar av den tekniska standarden vid smalfilmsvisningar och . central katalogisering samt registrering på data av all i landet tillgänglig smalfilm, videoband etc.

De senare verksamheterna föreslås drivas under exempelvis Svenska Filminstitutets

huvudmannaskap.

Kalkyl Bil. I Produktion Producenter, 3 x 700 000 2 100 000 Filmrådet 1 000 000' 3 100 000 Löner, arvoden Kansli (1 administratör, 1 sekreterare, 2 informatörer,

konsultarvoden m. m.) 300 0001 Producenter, 3 x 60 000 180 000 Filmrådet 40 000 520 000 Driftkostnader Kansli (lokal, telefon etc.) 80 000 Kansli (information, uppsökande verksamhet) 200 000 Producenters icke projektbundna expenser, 3 x 20 000 60 0003 340 000 Stipendier 100 000

Summa kronor 4 060 000

' Posten är avsedd att täcka även anslag för kopieframställning av film producerad utanför det föreslagna systemet.

* Posten täcker även arvoden för exempelvis medarbetare i den uppsökande verksamheten, teknisk rådgivning och juridisk expertis.

3 Posten är en form av garantianslag avsett att möjliggöra en omfattande reseverksamhet för

producenterna.

Bilaga 7

Effektivisering av distribution av fri kortfilm

Förslag av Allan Elison och Stig Hammar

När det gäller kortfilm och dess distribution kan man konstatera att läget för undervis- ningsfilm är förhållandevis bra, medan däre- mot annan kortfilm har mycket små markna- der.

Kortfilm på biograf förju en helt tynande tillvaro och kan väl knappast komma att ekonomiskt betyda någonting för en produ- cent av fri kortfilm. Den kortfilm, vilken producerats för beställare, som av och till dyker upp på Sveriges biografer, medverkar ju närmast till att ta bort visningsmöjlighet för den fria kortfilmen.

Att lagstifta om obligatorisk visning av kortfilm på biograf torde vara i det närmaste orealistiskt. Teoretiskt skulle det finnas en framkomlig väg om biografbranschen erhöll statliga premiepengar för att man visade kortfilm, men att två tredjedelar av beloppet överfördes till filmdistributören, som behöll en tredjedel och utbetalade den andra tredjedelen till kortfilmsproducenten. Dessa pengar skulle utbetalas i efterskott en gång per år.

Om det sker en ökning av antalet 16 mm projektorer på Sveriges mindre och medel- stora biografer, så kommer detta också säkert att medföra ett ökat intresse för visning av fri kortfilm i anslutning till de ordinarie föreställningarna och även vid spe- ciella visningar på annan tid av enbart kortfilmer, t. ex. barnfilmer.

Den mest intressanta distributionen av fri

kortfilm är den som sker via 16 mm och då visning inte sker på biograf. Här intar den rena undervisningsfilmen en särställning så- som varande ekonomiskt mest lönsam.

Föreningslivet utnyttjar film i förhållande- vis stor utsträckning. Intresset för visning är dock mycket större än de ekonomiska resur- serna bland föreningarna. Hyra av en film- projektor överstiger ju nästan alltid hyresbe— loppet för filmen. I pengar gäller det att filmförhyraren för film och projektor måste ut med mellan 125 och 150 kr, vilket ofta är omöjligt för den mindre föreningen att klara av. Ett ökat statligt och kommunalt stöd till förvärv av projektorer vore önskvärt.

För att barnfilm som smalfilm skall bli en ekonomisk realitet för fria producenter, fordras att barnfilmsverksamheten ute i kommunerna handhas av myndighet eller organisation som kan skapa en ekonomiskt stabil ryggrad för en dylik distribution. Detta förhållande finns knappast nu när det gäller 16 mm distribution, då exempelvis föräldraaktiviteter med ett mycket gott arbe- te upphör efter det att deras barn inte längre tillhör barnfilmpubliken.

För att ekonomiskt kunna stötta fri kort- filmsproduktion måste smalfilmsdistribu- tionen hålla en högprislinje när det gäller uthyrning och deposition mot depositionsav- gift för långlån. Den s.k. dep.-prisdistribu- tionen ger väsentligt mera intäkter än uthyr- ningsverksamheten. I det sammanhanget bör

dock framhållas att ett stort antal uthyr— ningskopior per film, som samtidigt är i omlopp, givetvis tillför distributionen större intäkter än om endast ett fåtal kopior är i omlopp.

När det gäller dep.-prisdistributionen bör dock framhållas att denna nästan enbart är aktuell för distribution via de kommunala AV-centralerna, som ju förvärvar ett förhål- landevis stort antal kopior. Medelupplagan för en god undervisningsfilm är ca 50 kopior.

Uthyrningspriset är f.n. omkring 50 kr. För att en "ren” uthyrningsfilm skall ge rimliga intäkter till distributör och till pro— ducent, fordras att filmen i fråga har en mycket lång livslängd, dvs. att den inte förlorar i aktualitet.

Dessutom finns två typer av ”gratisfil- mer”. I båda fallen gäller att distributören erhållit filmkopiorna utan kostnad. I det ena fallet fakturerar man filmägaren en förhyr- ningsavgift och i det andra fallet kunden expeditionsavgiften, som i allmänhet är 30 kr. Den sponsorerade filmdistributionen ef- ter de här ovan nämnda två exemplen inkräktar sannolikt på den övriga distributio- nen.

Att den "rena" undervisningsfilmen är den intressantaste målgruppen ur ekonomisk synpunkt, gör ju inte situationen mycket enklare för producenter av fri kortfilm, då ju undervisningsfilmen i mycket hög grad är målinriktad och måste, för att bli accepte- rad, passa in i läroplanens krav och behov.

Om man kan få till stånd en ökad förståel— se för en ”högprislinje” när det gäller dep.- prisdistributionen, skulle naturligtvis detta kunna medföra att förhållandevis större be- lopp kunde utbetalas till den frie producen- ten.

Smalfilm Distributörernas Förening har i sitt remissutlåtande till filmutredningens be- tänkande ”Samhället och filmen" föreslagit att en särskild filmkopiebank organiseras, så att distributören kan få låna pengar till framställning av tillräckligt antal kopior utan att själva produktionskostnaden belastas. Detta är mycket väsentligt, då en långsam och tidskrävande ”rotation” av ett fåtal

smalfilmskopior lätt kan föra med sig att bra filmer ständigt är upptagna och därefter, inför tillflödet av nya filmer, snabbt glöms bort av de presumtiva kunderna.

Även AV-centralerna borde ha möjlighet att för vissa typer av lågfrekventa filmer kunna erhålla ekonomiskt bidrag för 50 % av depositionspriset. Detta skulle ej medföra återbetalningsskyldighet men väl redovisning av den årliga utlåningsfrekvensen.

Kopiebanken skulle finansieras dels av statliga medel och dels av medel från biograf- films- och smalfilmsdistributionen. Distribu- tören skulle vara återbetalningsskyldig enligt vissa regler, förslagsvis med en fjärdedel per fakturerad uthyrning. Ekonomiskt ”bra” fil- mer skulle troligtvis inte behöva ”kosta” kopiebanken något, medan däremot "osäk- ra” satsningar i kopior på t. ex. barnfilmer ej skulle komma att ”belasta” distributörens ekonomi på ett oförmånligt sätt.

Om en varaktig förbättring skall skapas för den fria kortfilmsproduktionen i Sverige, måste dock någon form av filmproduktions— bank bildas. Denna bank skulle, om man kunde skapa en effektiv och billig organisa- tion, inte behöva bli alltför kostnadskrävan- de för staten, som ensam skulle vara bidrags- givare till produktionsbanken.

Viktigt är att banken till sitt förfogande har ett antal kunniga manuskriptläsare av typ lektörer, så utvalda att de förhållandevis snabbt kunde bedöma manuskriptets eller synopsens möjligheter till en bra slutpro- dukt. Det bör finnas lämpliga lektörer för alla tänkbara ämnesområden, t.ex. under- hållning, undervisning, barnfilm, filmer av social karaktär, etc. Varje inlämnat filmför- slag skulle först granskas av filmbankens kansli, sedan skulle tre lektörer var för sig avge yttrande om förslagets lämplighet för inspelning. Enligt bokförlagsmodell betalas dylikt lektörsarbete med ca 100 kr per manuskript. Storleken på detta belopp måste säkert höjas med 100% för att få önskad kvalitet på granskningen. Bankens styrelse, som bör sammansättas så att staten och filmarna delar på platserna, skall vid 4—6 sammanträden per år besluta om vilka pro-

jekt som skulle få anslag.

I framtiden borde det med en dylik organisation bli de yrkesverksamma kortfil- marna som lättare skulle kunna få ekono- miskt stöd för sina filmer, vilket skulle skapa en önskvärd stabilitet för produktionen av all slags kortfilm, alltså även för beställnings- filmen.

Om televisionen skulle öka utläggningen av filmer hos de fria producenterna, skulle detta givetvis bli betydelsefullt, men från smalfilmsdistributionens synpunkt är det då ytterligt värdefullt att det finns en effektiv kommunikation mellan TV och smalfilms- distributionsbranschen, så att filmer som på ett eller annat sätt beställts av TV hos fria producenter efter sändning mycket snabbt kunde komma till smalfilmsdistribution och på så sätt bidraga till ett ökat ekonomiskt tillflöde till såväl distributionen som även den fria produktionen av dylik film för TV. Det bör även förutsättas att TV:s egen produktion av program kunde bli tillgänglig för filmdistribution som smalfilm.

Den svenska marknaden med våra 8 miljo- ner är en mycket begränsande faktor. Ut- landsmarknaderna är ytterligt svåråtkomliga och den enskilde frie producenten kan inte utan oöverstigliga kostnader nå något ekono- miskt resultat. Viktigt är att de stora smal- filmsdistributörerna med väl inarbetade ut- landskontakter tar över en sådan utlandsex- ploatering. Det är givet att kostnaden för en dylik exploatering blir väsentligt mindre per film om det finns ett större utbud att erbjuda. Tyvärr måste man väl dock konsta- tera att svensk kortfilm av i dag inte har de kvalifikationer som gör den särskilt gångbar på olika utlandsmarknader, även om den tekniska kvaliteten många gånger är väl så bra.

Vi tror att de här föreslagna åtgärderna skulle mycket väsentligt förbättre filmklima- tet för inte bara den fria kortfilmen utan även skapa många andra arbetstillfällen för filmarbetarna. Vi ser det även som mycket angeläget att ”filmbanken” som administra- tivt organ för produktionen och filmkopie- försörjningen får minsta möjliga administra-

tion, så att huvuddelen av stödpengarna går till de två arbetsuppgifterna filmproduktion och distribution.

Bilaga 8

Förslag av Harry Persson

Beträffande produktionen av fri kortfilm och nuvarande möjligheter till distribution över biografer eller TV intar vi en mer pessimistisk ståndpunkt än den fackliga ex- pertgruppen. Vi utgår från att möjligheten till distribution av film lämpad för biograf- visning för all framtid har upphört1 och att någon ändring aldrig kan komma till stånd. Samma inställning har vi när det gäller SR och TV.

Produktionen av fri kortfilm har så vitt vi vet inte lönat sig de sista 25 åren och de filmer som kommit fram i huvudsak är produktioner från Filminstitutet, Dramatis- ka Institutet och den nu nedlagda Dokumen- tärfilmskolan.

Om det i framtiden skall bli produktion av fri film måste samhälliga medel ställas till förfogande och någon form av statlig film- central eller filmråd konstrueras. Det nuva- rande stödet, i den mån det över huvud taget existerar, är klart otillräckligt.

Vi kan tyvärr inte tillfredsställa filmutred- ningens förväntan "att förslagen såväl beträf- fande produktion som distribution grundas på en väl redovisad verklighetsbeskrivning och målsättning och att deras ekonomiska innebörd redovisas” (Filmutredningens kal- lelse av den 2 nov. 1971) utan vill i stället kommentera den fackliga gruppens förslag samt i någon mån komma med egna.

Beträffande den fackliga gruppens kon- struktion av filmrådet tycker vi att den är

Den svenska kortfilmen

något ensidigt sammansatt, och att inrikt- ningen av en produktion skulle bli bestämt politiskt inriktad och där konsumentbehovet och/eller inflytandet knappast kommer att tillgodoses. Fördelningen av ev. produktions- bidrag skulle i stället förslagsvis skötas av två fonder, kallade Kl och KZ, där K] är sammansatt av fyra fackliga och en ”kom- mersiellt” inriktad representant och K2 av fyra kommersiellt inriktade och en facklig representant, allt i förhoppning att få litet balans i fördelningen, på liknande sätt som Filminstitutets nya fil och l—l2 fonder.

I övriga frågor, som t.ex. behovet av ekonomiskt stöd, ett distributionsorgan eller Centralregister för film, filmens fördelar jämfört med TV, produktion av barnfilm osv., har vi stort sett samma uppfattning som den fackliga gruppen.

Förslag

Inrättande av en Statens Filminformation (resp. Filmcentral efter danskt mönster men anpassad efter svenska förhållanden) som att börja med skulle ha två huvuduppgifter.

1. Samla in och databehandla alla filmtit- lar från producenter och distributörer. Kart-

1För den händelse subventionering eller annat stöd enl. filmutredningens första delbetänkande kommer att lämnas för visning av värdefull (udda) film, bör anslagsgivande myndighet kräva att vis— ning av kortfilm inkluderas i programmen.

lägga och katalogisera samt analysera beho- vet av film.

2. Samla in uppgifter om lokaler lämpliga för filmvisning av 16 mm film (att ca 10 000 projektorer är sålda under tiden 1965—71 är glädjande, men ger oss ingen bild av hur själva visningen äger rum. Vi anser det viktigaste för filmens framtid är visningsmöj- ligheterna). Om vi antar att 5 % av projektorbeståndet Står i skolor eller bibliotek som har lämpliga lokaler, lätt tillgängliga för allmänheten un— der kvällstid samt lördag och söndag under dagtid. Dessa lokaler ca 500 st. skulle rustas upp tekniskt efter de normer som utarbetats av ingenjör Lennart Ljungberg på uppdrag av major S. Lingö. (Arméstabens utredning av 1966.)

Med sådana 500 kommunala lokaler med en hög visningsstandard tror vi att intresset för film skulle öka väsentligt, när det blir lika enkelt att boka in tid på AV-studion som det är i dag att boka in tid i simhallar, ishallar och fotbollsplaner, med andra ord en självklar kommunal service. AV-studion skul- le kunna hyras av alla, såväl politiska, religiösa som branschorganisationer.

När visningsmöjligheterna är säkrade, kan frågan om produktionsstöd skisseras upp. Vi anser det meningslöst att göra fri film innan man vet var, när och hur den skall visas.

Kostnader under uppbyggnadsperioden:

Filminformationens kansli (Filmcentra- len): 1 byråingenjör, ] byråsekreterare samt 3 skrivbiträden årskostnad ca 300 000:- konsulter lämpligen 4 st. ljudtekniker årskostnad inkl. resor och traktamenten ca 400 000:-

Bygg- och konstruktionskostnader för upprustning av redan befintliga lokaler 500x7000:- ca 3,5 milj. (Bör kunna placeras in som statligt beredskapsarbete om SÖ ställer sig positivt till det här skisserade förslaget om AV-studios för allmänheten.) Dessa totalt 4,2 milj. skulle i ett senare skede tillföras förutnämnda Kl + KZ.

Filmcentralen skulle efter hand bli en takor- ganisation även för landets AV-centraler och studios.

Vi anser det vidare lämpligt att Filmutred- ningen undersöker och utreder möjligheterna till samhällsinformerande film genom det planerade Statens Informationsverk. Sådan film skulle ej blott kunna leda till utökade produktions(arbets)möjligheter utan även förbättra informationsflödet till skattebeta- larna, samtidigt som staten s a s får en direkt nytta av sin satsning.

Dessa förslag som inte i första hand behandlar produktionsstödet utan i stället tar sikte på att för framtiden bereda den kommande fria filmen en anständig plats, där den kan möta sin publik, hoppas vi kan bidraga till lösningen av ett problem som diskuterats i snart 25 år.

Bilaga 9

PM om tull och mervärdeskatt vid viss införsel av

film och av apparatur för filminspelning och

TV-sändning

Av Birger Stening

PM." s huvudsakliga innehåll

[ PM föreslås sådan ändring i tulltaxan att all slags film skall kunna införas tullfritt. Vidare föreslås att den frihet från mervärdeskatt som följer med tullfrihet vid införsel av bl. a. undervisningsfilm skall utvidgas till att gälla även annan undervisningsfilm än sådan som är direkt visningsbar. Exempelvis negativ undervisningsfilm skall sålunda kunna in- föras tull- och skattefritt. Enligt vad som föreslås bör vidare Svenska filminstitutet införas i förteckning över bl.a. undervis- ningsinstitutioner vilken underlättar införsel av undervisningsfilm inte bara tullfritt utan även skattefritt. Slutligen föreslås i PM att bestämmelserna om reducerad tullrestitution utbyggs så, att sådan restitution möjliggörs efter tillfällig inlåning från utlandet av mate- riel för inspelning av biograffilm eller TV- sändning.

Inledning

Under senare tid har från olika håll fram- hållits att bestämmelserna om tull och där- med även mervärdeskatt vid import i vissa fall av film och inspelningsapparatur för film och TV är otillfredsställande. I samman- hanget har främst avsetts de bestämmelser som gäller undervisningsfilm och sådan appa- ratur som hyrs från utlandet för tillfällig användning i vårt land och som efter använd—

ningen återsänds till utlandet.

Våren 1971 har sålunda bl.a. inom riks- dagen framförts önskemål om ändring av tull- och skattebestämmelserna för införsel av undervisningsfilm. Bestämmelserna bör enligt vad som gjorts gällande förenklas. De bör vidare inte endast i fråga om undervis- ningsfilm utan beträffande film överhuvud- taget liberaliseras och utformas så, att såväl positiv som negativ film för undervisning kan omfattas av tull— och skattefrihet.

Stiftelsen Svenska filminstitutet har under 1972 pekat på att stiftelsen för pedagogisk verksamhet årligen inför omkring 200 filmer som måste tullbehandlas med hjälp av s.k. användningsuppgift. Förhållandet medför onödigt dröjsmål och bör tas upp till be- handling. Liknande synpunkter har fram- förts av andra importörer av bl. a. undervis- ningsfilm.

Vidare har film- och TV—producenter vid skilda tillfällen gjort gällande att bestämmel- serna om tull och mervärdeskatt vid lån från utlandet av viss komplicerad materiel för tillfällig användning här i landet också bör ändras. Tull och skatt bör, menar man, inte tas ut i dessa fall i den utsträckning som nu sker. Det gäller här införsel av tillfällig och starkt tidsbegränsad natur. I vart fall borde endast hyresvärdet på den från utlandet tillfälligt inlånade materielen utgöra tull- och beskattningsvärde.

Filmutredningen har ansett de angivna

önskemålen och därmed sammanhängande problem gälla förhållanden som efter hand fått allt större aktualitet. ] PM skall därför dessa frågor diskuteras. Först ges en redogö- relse för gällande bestämmelser på området. Redogörelsen kommer att begränsas till en- dast de bestämmelser som reglerar tull och skatt på film och apparater av nyss nämnt slag och i angivet sammanhang. Den görs kortfattad och utesluter synpunkter på vad som gäller vid annan jämförbar införsel inom andra områden av näringslivet. Hänsyn kan ej heller tas till de nordiska ländernas tullag- stiftning och till rådande likformighet dessa länder emellan på tullagstiftningens område.

PM syftar endast till att söka ange i och för sig möjliga vägar till en utvidgad tull- och skattefrihet i de här aktuella sammanhangen. Med den nyss angivna begränsningen behand- las självfallet inte de sannolika följdverk- ningarna i form av önskemål och krav rörande tullbehandlingen också inom andra områden av näringslivet som skulle upp- komma, om en liberalisering genomförs be- träffande film och TV. De problem som aktualiseras genom sådana följdverkningar och eventuellt behövliga åtgärder för att möta dessa hör hemma i ett annat och större sammanhang än som behandlas i denna PM.

Den följande redogörelsen innehåller tre skilda huvudavsnitt. Först redovisas gällande ordning i aktuella tull- och skattehänseen- den. Därefter behandlas frågor som berör införsel av film och därmed sammanhängan- de problem. Slutligen ges synpunkter på reglerna om införsel för tillfällig användning här i landet av film- och TV-apparatur.

Gällande ordning Tullfrihet enligt tulltaxan

Enligt tulltaxan (197lr920) är vanlig vis- ningsfilm (tulltaxenr 37.07 B), dvs. positiv film, belagd med tull. Tullen utgör 400 kr per 100 kg. Exponerad eller framkallad negativ film eller sådan positiv film som uteslutande är avsedd att användas för ko- piering (tulltaxenr 37.07 A) är däremot tull-

fri. Tullskyddet omfattar sålunda endast' kopieringsarbetet inom landet. Vid införsel av film som avses här skall, om tullfrihet ifrågasätts, avlämnas s.k. användningsupp— gift enligt föreskrifter i tulltaxeringskun- görelsen, ttk (19602392). Bestämmelserna återfinns i kungörelsens 19 %.

Som framgår av det följande är beskatt- ningen enligt förordningen (19682430) om mervärdeskatt, MF, i princip generell vid införsel. Det bör därför inskjutas att mervär- deskatt utgår vid införsel av film som här nämnts även om den är tullfri enligt tull- taxan.

Vid beräkning av tullvärde och därmed även av beskattningsvärde på kinematogra— fisk film läggs enligt gällande anvisningar fakturavärdet till grund. Det normalpris som då anses framkomma kan emellertid inne- fatta särskilt höga inspelningskostnader, er- sättning för visningsrätt eller liknande kost- nadsbelastning. I sådana fall skall det fram- räknade normalpriset reduceras på visst sätt och upptas till särskilt angivna belopp.

Tullfrihet i vissa andra fall

I 8 & tulltaxeringsförordningen, ttf, (1960: 391) samt 32, 34, 35, 35 b och 36 åå ttk ges föreskrifter om tullfrihet i vissa fall vid inför- sel av bl.a. film.

Sålunda gäller enligt 8 5 punkt 14 ttf och 32 å 1 mom. ttk tullfrihet för kinemato— grafisk film om filmen

har en bredd av högst 16 mm, huvudsakligen består av bilder, med eller utan ljudspår, utvisande beskaffenheter av eller arbets- sättet hos varor som utbjuds till försäljning eller uthyrning av i utlandet etablerad företagare, och

införs i endast ett exemplar.

Tullfrihet gäller vidare enligt 8 5 punkt 17 ttf och 34 5 4 mom. ttk för film och skioptikonbilder under förutsättning att ma- terielen

framställts av Förenta Nationerna eller dess fackorgan och är av undervisnings—, vetenskaplig eller kulturell karaktär, eller

inkommer till undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell institution eller sammanslutning och en- ligt försäkran av institutionen eller sammanslut- ningen skall användas uteslutande idess undervis—

på annat sätt tillförlitligen kan styrkas vara avsedd för undervisnings—, vetenskapligt eller kul- turellt ändamål och är av undervisnings-, vetenskap— lig eller kulturell karaktär.

l praxis avses med film här sådan film för undervisnings-, vetenskapligt eller kulturellt ändamål som är omedelbart användbar. Fil- men skall med andra ord vara positiv och framkallad.

Bestämmelserna om tullfriheten grundar sig här på internationell konvention.

Enligt 8 5 punkt 17 ttf och 36 ä 6 mom. ttk åtnjuts tullfrihet också för journalfilm av aktuellt värde som införs för kopieringsända- mål. Högst två exemplar av varje film får emellertid införas tullfritt.

Tullfrihet enligt 8 5 punkt 17 ttf och 34 5 7 mom. ttk slutligen åtnjuts för inspelad ljud- eller bildåtergivningsmateriel som in- kommer till auktoriserat radio- eller TV-före- tag. Förutsättning är emellertid att mate- rielen tillhandahålls som lån av utländskt radio- eller TV-företag för programutbyte.

För film, som utgör turistpropaganda, kan tullfrihet erhållas enligt 8 5 punkt 18 ttf. Av 35% lmom. ttk framgår att tullfrihet åt- njuts för dokumentärfilm med en bredd av högst 16 mm och en längd av högst 500 ni som är avsedd att användas vid gratisföre- ställningar. Vidare måste filmen syfta till att göra reklam för besök i främmande land.

För viss annan dokumentärfilm gäller motsvarande tullfrihet enligt 35å 3 mom. ttk. Här avses all dokumentärfilm som införs för tillfälligt bruk för att användas vid gratisföreställningar. Filmen får dock inte ha ett innehåll som gör den lämplig för affärs- reklam. Det får inte heller vara fråga om film som finns i allmänna handeln. Dessutom gäller som förutsättning för tullfrihet att filmen skall åtföljas av en försäkran om att den uppfyller de här angivna förutsättningar- na.

Enligt 8 & punkt 22 ttf och 35 b & ttk kan tullfrihet under vissa förutsättningar erhållas för bl. a. film som införs för sjöfolks utövan- de av kulturell, bildande, rekreerande eller religiös verksam het.

Tullfrihet kan i vissa fall medges för en begränsad tid. Temporär tullfrihet kan sålun- da enligt gällande bestämmelser erhållas för varor som under viss tid och under vissa förutsättningar införs till landet. Under den- na tid får varan i viss utsträckning användas. Tullbehandlingen av varor med samma an- vändningsområden behandlas olika beroende på de skilda förutsättningarna. Här aktuella bestämmelser är intagna i 10 & ttf samt 45 a. 47 och 48 åå ttk.

Enligt 10% punkt 1 ttf gäller temporär tullfrihet för bl. a. biograffilm som införs för textkomplettering, framkallning eller klipp— ning. Det är att märka att denna temporära tullfrihet ej innefattar film som införs för kopiering.

Också enligt 10% punkt 7 ttf och 47% 2 mom. ttk kan biograffilm införas tempo rärt tullfritt. Det skall då vara fråga om film som inkommer för att förevisas som prov för eventuella köpare och för granskningsmyn- digheten. Filmen får inte användas vid offentlig visning här i landet. Endast om synnerliga skäl är för handen får tullfriheten i detta fall överstiga en period av sex veckor, räknat från dagen för införseln.

I fråga om viss utrustning gäller också bestämmelser om temporär tullfrihet under vissa förutsättningar. Med stöd av 105 punkt 3 ttf och 45 a % ttk kan sådan tullfrihet medges för utrustning som införs tillfälligt för inresandes yrkesutövning. Detta kan gälla maskiner och apparater samt in- strument, redskap, verktyg och föremål av annat slag, om föremålen är avsedda att användas av den inresande eller under hans personliga överinseende.

Temporär tullfrihet enligt sistnämnda för- fattningsrum kan avse föremål som införs på grund av avtal mellan Sverige och främman- de stat om samproduktion av film. I sådana fall gäller tullfriheten även om det införda inte skall användas vare sig av den inresande själv eller av någon som står under hans personliga överinseende.

Avtal om samproduktion av här åsyftat slag

har träffats mellan Sverige och Frankrike, nämligen genom överenskommelse den 13 oktober 1965 (Sö nr 8) om samarbete vid filmproduktion. Filminspelningar enligt av- talet skall godkännas i Sverige av Svenska filminstitutet och i Frankrike av Centre national de la cinématographie. Liknande avtal har träffats mellan Sverige och Italien samt mellan Sverige och Israel.

Om temporär tullfrihet medges vid inför- sel av film skall filmen märkas på sätt som anges i särskilda föreskrifter.

Mervärdeskatt

Bestämmelserna om mervärdeskatt i sam- band med införsel är intagna i 58—60 åå MF och i anvisningarna till 58 och 59 åå. Utöver hänvisningar till vissa tullbestämmelser rö- rande film innehåller MF inga specialbestäm- melser om införsel av film.

Skattskyldighet till mervärdeskatt upp- kommer vid införsel till landet av skatteplik- tig vara. Skattskyldigheten åvilar den som är att anse som varuhavare i tullhänseende, dvs. den som enligt tullstadgan på grund av äganderätt eller på annan grund är berättigad att förfoga över varan. Det är sålunda vid införsel i princip fråga om generell skattskyl- dighet. I förarbetena (prop. 1968: 100) framhålls som viktigt att den som har hand om importvaran när den passerar tullgränsen och som står ansvar för varan i tullhänseende också skall svara för mervärdeskatten. I fråga om tull gäller att avgiften erläggs till tullver- ket. Samma regler i både tull- och skattehän- seenden bör då underlätta den praktiska tillämpningen av bestämmelserna.

Den generella skattskyldigheten enligt MF vid införsel har emellertid två undantag. Det ena gäller den skattefrihet som anges i förordningen om frihet från införselavgift i vissa fall. Till dessa specialbestämmelser åter- kommer PM efter detta avsnitt.

Det andra undantaget från skattskyldig— heten enligt MF gäller i vissa fall i den omfattning som anges i förordningen om rätt för resande m.fl. att införa varor tull- och skattefritt.

Beträffande skattesats och beskattnings- värde vid införsel finns vissa bestämmelser intagna i MF. Skattesatsen överensstämmer enligt dessa i princip med vad som gäller vid annan omsättning inom landet. För beräk- ning av beskattningsvärdet åter hänvisas till bestämmelser i ttf.

Mervärdeskatten vid införsel fastställs och uppbärs i den ordning som gäller för tull. Bestämmelser om påförande och erläggande av tull och om besvär över tullmyndighets beslut i fråga om tull gäller vidare i tillämpli- ga delar beträffande mervärdeskatt i den mån Konungen inte förordnar annat.

Med hänsyn till vad som sålunda gälleri fråga om mervärdeskatt står det klart att denna i införselsammanhang kan sägas i viss mån vara underordnad tullen. Kännedom om tullbestämmelserna och bakgrunden till des— sa ger i regel mer eller mindre vid handen även hur frågor rörande mervärdeskatten skall behandlas i samband med införsel.

Frihet ivissa fall från mervärdeskatt

I förordningen (1960:396) om frihet från införselavgift i vissa fall ges föreskrifter som berör bl. a. mervärdeskatt. Enligt ] å förord- ningen gäller sålunda vid införsel under förhållanden som medför tullfrihet enligt vissa stadganden i ttf också frihet från bl. a. mervärdeskatt, i den mån Konungen förord- nar därom.

Sådant förordnande har meddelats genom kungörelsen (1970: 234) om frihet från in- förselavgift i vissa fall. Av dessa bestämmel- ser framgår att frihet från mervärdeskatt medges i samtliga de fall som omnämnts ovan då tullfrihet eller temporär tullfrihet åtnjuts.

Reducerad restitution

Möjlighet finns slutligen att erhålla reduce- rad restitution av tull och mervärdeskatt i viss utsträckning efter utförsel av utrustning som tillfälligt använts inom landet. Bestäm- melserna härom är intagna i 6 a å tullrestitu- tionsförordningen (1929: 309), trf, och 16 å

tillämpningsföreskriftema till trf. Tillämp- ningen av dessa författningsrum är emellertid enligt nuvarande ordning begränsad. Sålunda kan reducerad restitution i vad det gäller här aktuella varor komma i fråga endast för maskiner, apparater och instrument samt delar därtill som införs för tillfälligt brukan- de för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt ändamål eller för att ersätta skadad eller felaktig sådan utrustning.

Införsel av film Framförda önskemål

I besvär år 1969 hos generaltullstyrelsen har ett filmbolag, SoL-FILM, ifrågasatt bl. a. tull- frihet och därmed skattefrihet för bildnegati- ven till två filmer om franska revolutionen som bolaget betraktade som undervisnings- filmer. Man åberopade från SoL-FILMs sida 8 & punkt 17 ttf och 34 5 4 mom. ttk. Dessa författningsrum medger som tidigare nämnts att tullfrihet åtnjuts under förutsättning att filmen tillförlitligen kan styrkas vara avsedd för undervisnings-, vetenskapligt eller kul- turellt ändamål och är av undervisnings-, vetenskaplig eller kulturell karaktär.

Generaltullstyrelsen fann ej de nämnda förutsättningarna för tullfrihet vara för han- den. Filmerna var ej avsedda för undervis- ningsändamål utan för framställning av posi- tiv film. På grund därav biföll styrelsen inte SoL-FILMs framställning.

Fallet ledde till en motion om tullfrihet för undervisningsfilm vid 1971 års vårriks- dag. Filmens betydelse som ett värdefullt audivisuellt läromedel för olika slag av un- dervisning framhålls i motionen och det understryks att film bör kunna ställas till förfogande för olika undervisningsändamål på enklaste, billigaste och minst tidskrävande sätt. Detta gäller i fråga om både svenskpro- ducerad och importerad film. Generaltull- styrelsens ställningstagande beträffande SoL-FILM innebär emellertid enligt motio- nären att man med film vid tullbehandlingen enligt 8 5 punkt 17 ttf och 34 ä 4 mom. ttk endast avser filmkopior men inte negativen

som kopiorna framställts av. Motionären understryker i anslutning härtill den stora betydelsen av att till film hänförs såväl negativ som positiv film. Det nu tillämpade systemet är ägnat att åstadkomma krångel och fördyring. Bl.a. undandras från svensk arbetskraft versioneringen av film, dvs. ned- klippning, speakertextens intalning och mix- ning samt ljudläggning och kopiering.

Också i ett annat hänseende är, framhålls i motionen, tillämpningen av bestämmelserna om bl. a. undervisningsfilm otillfredsställan- de. För tullfrihet krävs nämligen, när im- portören själv inte meddelar undervisning eller är vetenskapligt eller kulturellt institut eller liknande, att det tillförlitligen kan styr- kas att filmen är avsedd för undervisnings-, vetenskapligt eller kulturellt ändamål. Tullen har emellertid inte tillgång till projektorer och har ej heller till uppgift att granska film. Motionären menar att all film borde kunna införas tullfritt och att frågan härom bör diskuteras inom filmutredningen. Preliminärt bör emellertid sådan författningsändring kunna genomföras att negativ och positiv film vid tillämpning av 8 & punkt 17 ttf och 34 ä 4 mom. ttk jämställs. Vidare bör enkla- re och klarare bestämmelser tillskapas om vad som avses med undervisningsfilm.

För sammanhangets skull bör här erinras om att vissa av bestämmelserna om tullfrihet grundar sig på en Unesco-konvention, som i fråga om undervisningsfilm medfört frihet även från mervärdeskatt i samband med importen. Detta gäller bl.a. när den som inför filmen är institution för undervisning eller därmed jämförlig importör. I motsats härtill gäller att sådan skatt utgår när tullfri- heten grundas på punkt 37.07 tulltaxan (1971: 920), dvs. när tullfriheten avser nega- tiv film och sådan positiv film som är avsedd att användas uteslutande för kopiering. För exempelvis skolfilmsnegativ, som vid införsel behandlas som film i allmänhet, gäller tullfri- het men inte skattefrihet. Generaltullstyrel- sen utgår i det nyss återgivna fallet också från att filmnegativen som sådana är tullfria men att skyldighet att erlägga mervärdeskatt föreligger. För tullfrihet för undervisnings—

film krävs enligt praxis att filmen direkt skall komma till användning för avsett undervis- ningsändamål och inte först måste exempel- vis framkallas.

8 ä punkt 17 ttf föreskriver att tullfrihet åtnjuts för materiel för undervisnings-, veten- skapligt eller kulturellt ändamål i den mån Konungen därom förordnar. Bemyndigandet för Kungl. Maj:t har resulterat i bl.a. bestämmelsen i 34å 2 mom. ttk om tullfri- het under vissa förutsättningar för varor som inkommer till undervisningsanstalt eller ve- tenskaplig institution eller för sådan anstalts eller institutions räkning. Tulltaxeringsanvis- ningarna till ttf och ttk innehåller en särskild förteckning över anstalter och institutioner som avses i 345 2 mom. ttk. Uppräknade anstalter och institutioner torde sålunda under hänvisning till förteckningen vid till- lämpning av 34 ä 4 mom. ttk på ett smidiga- re sätt tullfritt kunna införa bl. a. undervis- ningsfilm. Svenska filminstitutet finns ej intaget i förteckningen.

l skrivelse från Svenska filminstitutet till filmutredningen sommaren 1972 framhålls att institutet för sin pedagogiska och kultu- rella verksamhet årligen importerar omkring 200 filmer. Förtullningen av dessa filmer sker enligt 8 % punkt 17 ttf med användning av användningsuppgift för varje film. Intyget utfärdas av institutet och innehåller en för- säkran på tro och heder att den från namn- given utländsk exportör erhållna filmen, som också namnges, endast kommer att användas i institutets kulturella och pedagogiska verk- samhet. Vid tullbehandlingen förorsakas ibland onödigt dröjsmål i samband med denna filminförsel. Problemet samman- hänger enligt institutets mening med att detta inte finns upptaget bland ”godkända” undervisningsanstalter och vetenskapliga in- stitut i den nämnda förteckningen.

För att underlätta tullbehandlingen för Svenska filminstitutets här aktuella filmim- port krävs alltså att institutet införs bland de ”godkända” anstalterna och instituten. Ett näraliggande problem aktualiseras i detta sammanhang, nämligen om en undervisnings- film inte borde kunna införas tullfritt på ett

smidigare sätt än för närvarande också av annan importör än någon av de ”godkända” anstalterna eller institutionerna. Från bl.a. studentfilmstudios har framhållits att det borde vara möjligt att utan omgången över ”godkänd" importör direkt kunna införa sådan film tullfritt som är ägnad för studium i undervisningssyfte. Liknande synpunkter har framkommit i fråga om införsel av skolfllm som samtidigt är biograffilm. Också i vissa av dessa fall borde, menar man, en tullfri direktimport vara möjlig utan onödig omgång och krångel med intyg och film- granskning. Härtill kommer att det i prakti- ken knappast är möjligt för tullen att genom filmgranskning avgöra om en film är lämpad för undervisningsändamål. Detta gäller själv- fallet särskilt i fråga om film som har karaktär av biograffilm.

Utkast till ändring i nuvarande ordning Allmänna synpunkter

Av det föregående framgår att det i huvud- sak är två skäl som fått motivera önskemålen om en ny ordning. Båda sammanhänger i viss mån sinsemellan.

Det första gäller den kostnad som impor- tören får vidkännas genom tullavgifter och,i den mån han inte är skattskyldig till mer- värdeskatt, genom skattebeläggningen. Här bör för tydlighetens skull måhända erinras om att den som enligt MF är med i mer- värdeskattsystemet har rätt att inom ramen för detta system lyfta av även den skatt han erlagt vid införsel till landet. För den som står utanför, exempelvis ett renodlat biograf- filmföretag, utgör mervärdeskatten däremot en i förhållande till tullavgiften tung kost- nadspost. Även om tull- och beskattningsvär- det i och för sig torde kunna betraktas som tämligen blygsamt kan ett objektivt sett blygsamt belopp självfallet vara betungande för en importör med starkt begränsade eko- nomiska resurser.

Härtill kommer att det administrativa handhavandet av filmen i samband med införseln också kräver tillgång på personal.

Detta hänför sig till det andra skälet bakom de framförda önskemålen. Tullbehandlingen är, menar man, ofta så besvärlig och från fall till fall föga enhetlig att en i förhållande till filmens värde oproportionerligt stor arbetsin- sats och tidsåtgång krävs. För många impor- törer medför detta förutom onödigt besvär också onödiga kostnader.

I sammanhanget framhåller man vidare som olämpligt mot bakgrunden av de verkli- ga förhållandena inom biograffilmbranschen att endast negativ film och sådan positiv film som är avsedd för kopiering är tullfri. Vanli— ga filmkopior är sålunda tullbelagda. Man konstaterar med ledsnad att svensk filmla- boratorieindustri, som är avsedd att skyddas av nyss antydda bestämmelser, inte kunnat förmå exempelvis amerikanska filmprodu— center att sända tullfria duplikatnegativ till Sverige för kopiering här.

Vid import av undervisningsfilm, framhål- ler man vidare, gäller andra regler i den praktiska tillämpningen. Positiva visnings- kopior blir här tull- och mervärdeskattefria medan negativen visserligen är tullfria enligt de allmänna reglerna men belastas av mervär- deskatt. (Här skall inskjutas att frihet från mervärdeskatt vid införsel av undervisnings- film är beroende av speciella förutsättningar och sålunda inte generell.)

Beträffande skolfllmsföretagen framhålls att dessa nästan alla i fråga om utländsk undervisningsfilm importerar ett duplikat- negativ och ett ljudband. Man gör därefter en svensk version av filmen och svenskt laboratorium framställer visningskopiorna.

De olika synpunkterna utmynnar i att man skulle hälsa tullfrihet för all film med största tillfredsställelse.

Förhållandet tull — mervärdeskatt

Önskemålen om tullfrihet för film innefattar självfallet även mervärdeskatt som tas uti samma ordning som tull. Tullen beräknas efter schablon utgörande 400 kr för 100 kg medan skatten i princip grundas på filmens cif—värde. Även om tullmyndigheterna av praktiska skäl inte anser sig kunna beräkna

cif-värdet med hänsyn till de immateriella värdena hos en film utan endast till filmens materialvärde, kommer mervärdeskatten lik- väl att utgöra en förhållandevis tung kost- nadspost.

Mervärdeskatten är vidare generell. Den tas sålunda i princip ut oberoende av om tullfrihet föreligger eller ej. Endast i de speciella fall som angetts i det föregående följer med tullfrihet även skattefrihet.

Det sagda innebär att det administrativa besvär och den därav föranledda kostnad man vill slippa ifrån i allt väsentligt kvarstår även efter en genomförd tullfrihet som inte innefattar också skattefrihet.

Tullreglerna på här förevarande område motiveras av en önskan att skydda de svens- ka kopieringsföretagen från utländsk kon- kurrens. Inga fiskala skäl föreligger som exempelvis i fråga om kaffetullen. Beträffan- de mervärdeskatten så är denna ilikhet med andra skatter motiverad av hänsynstaganden som förverkligas genom att fiskala intressen beaktas. Skyddssynpunkter i den bemärkelse som nyss angetts i fråga om tull saknas sålunda helt. En bedömning som resulterari att tullskyddet inte behövs kan sålunda inte inverka på bedömningen av skattefrågan. Denna senare får i stället prövas med ut— gångspunkt i helt andra intressen och syn- punkter.

Den skattefrihet som för närvarande är förenad med tullfrihet enligt Så punkt 17 ttf och 34 ä 4 mom. ttk sammanhänger som nämnts i avsnittet om gällande ordning med internationell konvention. I princip borde mervärdeskatt utgå också i dessa fall efter- som mervärdeskatten är generell. En sådan utvidgning av beskattningen kan emellertid inte ske genom någon ensidig svensk åtgärd utan måste bygga på internationell överens- kommelse. Enligt vad som inhämtats under arbetet med denna PM torde det inte vara uteslutet att en svensk framställning inom överskådlig framtid kommer att göras om ändring av konventionen i syfte att åstad- komma en utvidgad och därmed generell mervärdesbeskattning vid införsel. Såvitt nu och här kan bedömas torde planerna på en

eventuell ändring av beskattningsområdet vid införsel sålunda inte gå i riktning mot en begränsning utan mot en utvidgning.

Tullskyddet för kopieringsföretagen

Diskussioner har under beredningen av PM förts med företrädare för finansdepartemen- tets tull- och mervärdeskatteenheter, general- tullstyrelsen och kommunförbundet samt för olika områden inom filmbranschen. Det har därvid visat sig att de skyddssynpunkter som motiverar nuvarande ordning i fråga om tull på film inte längre torde kunna anses tillräckligt motiverade. De svenska filmlabo— ratorierna påverkas sålunda enligt vad som uppgetts eller i övrigt framkommit inte i konkurrenshänseende i sådan grad av om tullskyddet föreligger eller ej, att man vill motsätta sig önskemålen om tullfrihet för film.

En sådan tullfrihet bör mot denna bak- grund omfatta all slags film. Den bör vidare genomföras även om skyldighet att erlägga mervärdeskatt kvarstår. Att mervärdeskatt fortfarande tas ut medför visserligen inte den förenklade hantering man eftersträvat från branschhåll men kan ändå inte åberopas som skäl mot att åtminstone genomföra tullfri- het.

Ett ytterligare skäl för allmän tullfrihet för film kan sägas ligga i den tekniska utvecklingen. Videoband införs för närvaran- de tullfritt och kan genom särskilda anord- ningar köras som visningsfilm. Det synes under sådana förhållanden oriktigt att vanlig visningsfilm skall vara tullbelagd.

Den tekniska lösningen

Om film i vidaste bemärkelse skall göras tullfri måste någon regel finnas som med tillförlitlig noggrannhet anger vad som avses med begreppet film. På tullagstiftningens område har man sökt lösa definitionsfrågor av sådant slag med hjälp av en varuförteck- ning jämte anvisningar där varje vara eller grupp av varor åsatts ett särskilt s.k. tull- taxenummer. Dessa beteckningar finns inför-

da i tulltaxan och utgör en internationellt godkänd nomenklatur. Vad tulltaxan anger om varor för foto- eller kinobruk framgår av tablå på s. 146.

Vid de nyss berörda diskussionerna med företrädare för tullmyndigheten har med hänvisning till tulltaxan understrukits att begreppet film i tullhänseende inte möter några svårigheter att precisera i praktisk tullbehandling. Tulltaxan år i sådant sam- manhang tillräcklig. Härtill kommer att tull- taxan är det hjälpmedel som närmast står till buds för tullpersonalen vid bestämmande av tullbelopp.

Av det föregående framgår att viss film under särskilda förutsättningar redan enligt gällande rätt kan införas tullfritt med tillämpning av 8å punkt 17 ttf och 345 4mom. ttk. Under särskilda förhållanden kan även föreligga frihet från mervärdeskatt. När denna skattefrihet är för handen grundas den sålunda på de nyss nämnda bestämmel- serna. Dessa har därför betydelse även om tullfriheten i och för sig görs generell för all slags film. Den ”dubbla” tullfrihet som då kommer att gälla beträffande viss undervis- ningsfilm m.m. får direkt betydelse för möjligheten att även få frihet från mervärde- skatt.

Det sagda synes ge vid handen att en ändring i 37 kap. om varor för foto— eller kinobruk i tulltaxan torde vara det mest ändamålsenliga sättet att författningstek- niskt åstadkomma generell tullfrihet för film. Ändringen sker genom att i tulltaxe- nummer 37.07/009 (37.07 B) orden ”annan positiv film . . . 100 kg 400 kr” utbyts mot ”annan positiv film . . .fri”.

En sådan ändring inverkar som framgått av det föregående emellertid inte på mervär- deskatten. Att nu förefintligt undantag från mervärdeskatt inte kommer att utvidgas tor- de såvitt f.n. kan bedömas vara klart. För den skattebefrielse som kan komma i fråga enligt gällande ordning ligger det därför närmast till hands att även efter en genom- förd generell tullfrihet för film tillämpa nuvarande bestämmelser i 85 punkt 17 ttf och 34å 4mom. ttk. Dessa borde med

1. Detta kapitel omfattar ej avfall och skrot. b) oblandade produkter lämpliga för fotobruk, 2. Nr 37.03 skall anses tillämpligt endast för: föreliggande i avdelade doser eller i detaljhan— a) kemiska produkter utgörande blandningar delsförpackningar i bruksfardigt skick. för fotobruk (t. ex. ljuskänsliga emulsioner, Numret är ej tillämpligt för fotoklister, lacker framkallare och fixeringsmedel); och liknande produkter. Statistiskt nr Varuslag Tullsats Tull- taxenr 37.01 Fotografiska plåtar och fotografisk bladfilm, ljuskänsliga, oexponerade, av annat mate- rial än papper, papp eller vävnad: 100 röntgenfilm och röntgenplåtar ........... fri E 200 bladfilm och filmpack ................ fri E 900 andra ........................... fri E 3702 Film i rullar, ljuskänslig, oexponerad, även perforerad: 100 röntgenfilm ..................... fri E kinofilm: — normalfilm (filmbredd: 35 mm eller däröver): 210 — _ färgfilm ..................... fri E 290 ——annan.....................friE — smalfilm (filmbredd: mindre än 35 mm): 310 — — färgfilm ..................... fri E 390 — — annan ...................... fri E annan: 910 — färgfilm ....................... fri E 990 — annan ........................ fri E 37.03 Papper, papp och väv, ljuskänsliga, även exponerade men ej framkallade papper och papp: 101 — innehållande silverförening som ljuskänsligt ämne ......................... fri E 109 — andra slag ................... 4 % EU väv: 201 — innehållande silverförening som ljuskänsligt ämne ........................ fri E 209 -andraslag....................S%aEU 37.04 000 Plåtar och film, ljuskänsliga exponerade men ej framkallade, negativa eller positiva . . . . fri E 37.05 000 Plåtar, operforerad film och perforerad film (annan än kinofilm), exponerade och fram- kallade, negativa eller positiva ......... fri E 37.06 000 Kinofilm med enbart ljudspår, exponerad och framkallad, negativ eller positiv ........ fri E 37.07 Annan kinofilm, med eller utan ljudspår, exponerad och framkallad, negativ eller positiv: 001 negativ film, ävensom positiv film, avsedd att användas uteslutande för kopiering ..... fri E 009 annan positiv film ............ 100 kg 400:— EU 37.08 Kemiska produkter och blixtljuspreparat av sådana slag och i sådana former som är lämp— liga för fo tobruk: 001 ljuskänslig kollodiumemulsion ........ 8 % EU 009 andra .......................... fri E

Ett sådant betraktelsesätt leder emellertid till konsekvenser som får anses orimliga. Som framgått av det föregående nämligen enligt nuvarande praxis vid tillämp- ningen av 8 5 punkt 17 ttf och 34 ä 4 mom. ttk med film endast direkt visningsbar sådan. Vid införsel av exempelvis negativ film tillämpas sålunda inte bestämmelserna om införsel av undervisningsfilm. Även om tull- frihet i ett sådant fall föreligger enligt de allmänna bestämmelserna i tulltaxan (tull- taxenr 37.07), kan skattefrihet då ifrågakomma.

Filmutredningen anser i enlighet med för- slaget i denna PM att all slags film skall kunna införas tullfritt med tillämpning av tulltaxans allmänna bestämmelser. Med hän- syn härtill anser utredningen det naturligt och följdriktigt att de särskilda bestämmel- serna i 8 å punkt 17 ttf och 34 5 4 mom. ttk såvitt gäller undervisningsfilm med ändring av vad som hittills gällt skall avse all slags film. Det skall sålunda i fortsättningen för tull- och skattefrihet i fråga om undervis- ningsfilm sakna betydelse om filmen är positiv eller negativ, exponerad eller fram- kallad osv.

Det kan diskuteras i vad mån ett genom- förande av detta förslag kräver komplet- tering av gällande bestämmelser i ttk eller om specialbestämmelser i anvisningsform bör utfärdas för undervisningsfilm. Här tas inte ställning till detta spörsmål men ett auktori- tativt uttalande i sakfrågan är i hög grad önskvärt.

Skattebortfallet vid ett genomförande av förslaget bedöms som betydelselöst.

avses

inte

Förteckningen över "godkända” anstalter och institut

Beträffande Svenska filminstitutets fram- ställning om att införas i förteckning över undervisningsanstalter och vetenskapliga in- stitutioner som avses i 345 2mom. ttk synes följande böra framhållas. Förteck- ningen avser anstalter och institutioner som inför viss materiel enligt 88 punkt 17 ttf.

Det är enligt författningsrummet fråga om införsel av materiel som är hänförlig till kap. 84, 85 eller 90 itulltaxan. Materielens värde får inte understiga 2 000 kr. I kap. 84 behandlas maskiner, apparater och mekanis- ka redskap, elektrisk materiel och delar därtill. Kap. 85 gäller elektriska maskiner och apparater och annan elektrisk materiel än i 84 kap. och delar därtill. [ 90 kap. slutligen avses optiska instrument och appa- rater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning eller kontroll, medicinska eller kirurgiska instrument och apparater och delar därtill.

Förteckningen gäller sålunda inte i fråga om de ”godkända” anstalternas och institu- tionernas eventuella införsel av film för undervisningsändamål eller för vetenskapligt ändamål. Det skulle emellertid med fog kunna hävdas att Svenska filminstitutet bor- de jämställas med de förtecknade anstalterna och instituten beträffande införsel av mate- riel som avses i berörda 84, 85 och 90 kap. tulltaxan i vad införseln avser materiel för undervisningsändamål. En sådan ordning tor- de kunna genomföras på enklaste sätt om gällande förteckning kompletteras enligt följande.

Stiftelsen Svensk polymerforskning Stiftelsen Svenska filminstitutet

Svenska forskningsinstitutet för cement och betong

En sådan ändring i förteckningen skulle innebära att institutet med tillämpning av 8 5 punkt 17 ttf och 34 5 2 mom. ttk skulle kunna tullfritt införa vilken som helst av den materiel som avses i 84, 85 och 90 kap. tulltaxan. Genomförs ändringen torde detta emellertid, som framgått av det föregående, kunna förväntas bidra till att underlätta tillämpningen av 34 5 4 mom. ttk vid inför- sel av undervisningsfilm.

Ytterligare andra importörer av undervis- ningsfilm, exempelvis studentfilmstudios och liknande eller enskilda företag, bör däremot inte ifrågakomma för införing i förteck-

ningen. Denna måste av naturliga skäl be- gränsas, något som givetvis inte innebär att dessa importörer inte skulle kunna föra in undervisningsfilm såväl tull- som skattefritt.

Införsel av film- och TV—apparatur för till— fällig användning här i landet

Närmare beträffande gällande ordning m. m.

Som framgått av redogörelsen för gällande ordning kan temporär tullfrihet erhållas för materiel som under viss tid och under vissa förutsättningar införs till landet. Under den- na tid får införd materiel användas i viss utsträckning. Bestämmelserna på området och deras praktiska tillämpning har på senare tid alltmera kommit i blickpunkten.

Så är fallet när det gäller införsel av bl. a. TV-utrustning som används av Sveriges Radio (SR). För att kunna bevaka större evenemang måste SR i vissa fall låna utrust- ning från andra länders TV—bolag. Vid vissa idrottstävlingar lånas från utlandet en s.k. slowmotionapparat som används för att åter- uppspela de särskilda tävlingsmomenten. Också annan materiel, exempelvis specialut- rustade bussar, lånas ibland från utlandet vid sådana evenemang. Inspelningarna sänds på grund av sitt nyhetsvärde ofta direkt inte bara i Sverige utan överförs också till utlan- det. En sådan till utlandet överförd sändning utgör i tullhänseende inte en handelsvara jämförbar med exempelvis en exporterad film. Den från utlandet lånade materielen tullbehandlas därför med hänsyn härtill.

Materielen kan införas med temporär tull- frihet enligt bestämmelsernai 10 & punkt 3 ttf om den inkommer tillsammans med yrkesman som själv skall använda den eller personligen övervaka användningen. I fråga om de specialutrustade bussarna finns även vissa möjligheter till temporär tullfrihet en- ligt 11 & ttf och 505 1 mom. c) ttk. Konungen kan sålunda förordna om tullfri- het under viss tid för transportmedel som endast tillfälligt skall användas här i landet. Motsvarande gäller för särskilt inkommande delar och tillbehör som avses för reparation

Också enligt 10 & punkt 5 ttf kan tempo— rär tullfrihet medges för materiel som införs för tillfälligt bruk vid bl. a. idrottstävlingar och andra liknande arrangemang av interna— tionell karaktär. Med en något vidare tillämpning av detta författningsrum torde även materiel som används i anslutning till sådana arrangemang kunna införas med tem- porär tullfrihet. Författningsrummet gäller även i motsvarande mån vid införsel för tillfälligt bruk av materiel för teaterföreställ- ningar, kongresser eller officiella festligheter av internationell karaktär.

Avser införseln i stället materiel för till- fälligt bruk häri landet för inspelning av film eller band som skall utföras till det land som lånat ut materielen gäller andra regler. Mate- rielen får i sådant fall anknytning till en exporterad handelsvara, dvs. filmen eller bandet. 10% punkt 2 ttf kan då tillämpas. Bestämmelsen innebär nämligen att tempo- rär tullfrihet medges för verktyg och instru- ment av speciellt utförande som inkommer för att användas vid tillverkning av viss exportvara. Motsvarande gäller för varor som inkommer för att användas vid avprovning av viss exportvara. I bägge fallen skall vad som införs ställas till förfogande av den utländska köparen av exportvaran.

Vidare gäller de förut berörda bestämmel- serna om saminspelning av film. Om avtal rörande sådan inspelning föreligger mellan Sverige och annan stat medges tullfrihet för införd inspelningsapparatur. Denna gäller oavsett om vad som införs skall användas av den inresande eller stå under hans personliga överinseende.

I andra fall än de här nämnda uttas däremot tull också vid införsel för tillfällig användning här i landet av film- och TV-in- spelningsmateriel. Flera problem uppkom- mer i dessa sammanhang.

Den i avsnittet om gällande ordning berör- da möjligheten att med tillämpning av 6 a & trf erhålla reducerad tullrestitution torde i här redovisade fall inte erbjuda någon lätt- nad. Restitutionen skulle komma att aktua— liseras vid utförseln eller användning häri

landet av instrument, apparatur och annan utrustning för film- eller TV-inspelning. Full tull har erlagts vid införseln och denna har inte skett under något av de förhållanden som åsyftas i författningsrummet.

Att full tull erlagts innebär att importören får betala tull på ett värde motsvarande den införda varans anskaffningsvärde. En sådan ordning leder, menar importörerna av den ifrågavarande materielen, ofta till orimliga resultat som i hög grad kan försvåra den inhemska film- och TV-produktionen. Tull- och beskattningsvärde borde i stället utgöras av belopp motsvarande den hyra importören har att erlägga för materielen.

Den praktiska innebörden av nuvarande ordning belyses i ett par likartade fall som 1971 kommit under Kungl. Maj: ts prövning. Här skall ett av dem redovisas. AB Europa Film yrkade hos generaltullstyrelsen restitu- tion enligt 6 5 trf av tull, 728 kr, och allmän varuskatt, 1 655 kr, för ett kameraobjektiv som införts den 25 juli 1968 och utförts den 7 augusti samma år. Vidare gällde det restitu- tion enligt samma författningsrum av tull, 668 kr, och allmän varuskatt, 954 kr, för ett kameraobjektiv med tillbehör som införts den 27 juli 1968 och utförts den 2 augusti samma år. (Här bör anmärkas att skatte- procenten för den allmänna varuskatten en- dast var 6 % vilket bör jämföras med nuva- rande skatteprocent för mervärdeskatt om 15 %.) Bolaget motiverade restitutionsyrkan- dena med att förutsättningar för restitution under viss tid varit för handen i samband med införseln. Materielen hade förhyrts för att användas vid filminspelning. Det ena objektivet hade använts tre dagar och det andra en dag.

Generaltullstyrelsen lämnade ansökningen utan bifall. Styrelsen ansåg inte något stadgande i ttf kunna medföra temporär tullfrihet i fall som här förelåg. Sådana synnerliga skäl för medgivande av särskild restitution som avses i 65 trf förelåg inte heller. Möjligheten att medge reducerad re— stitution enligt 6 a & trf hade också prövats. Denna restitutionsform kan under vissa be- stämda betingelser komma i fråga för varor

som införts för tillfälligt brukande och där- efter återutförs. Styrelsen hade emellertid inte funnit förutsättningar föreligga för tillämpning av detta författningsrum.

Bolaget fullföljde sin talan och yrkade hos Kungl. Maj:t i andra hand att materielen skulle åsättas ett väsentligt reducerat tullvär- de. Hyresvärdet för objektiven utgjorde 125 kr per dag eller 500 kr per vecka. Tull och allmän varuskatt uppgick till sammanlagt 4 005 kr. Objektiv av det slag det här var fråga om tillverkades inte i Sverige och bolaget ansåg de speciella branschförhållan- dena utgöra synnerliga skäl. Tekniska och konstnärliga krav måste uppfyllas och bola- get framhöll att filmbranschen i ett litet land inte hade ekonomisk möjlighet att tillhanda- hålla apparatur för varje inspelnings speciella behov. Slutligen ville bolaget understryka att den utländske leverantören angett ett försäk- ringsmässigt nyvärde på den uthyrda mate- rielen. Denna var emellertid oftast av äldre tillverkning och det aktuella saluvärdet var endast omkring hälften av det angivna för- säkringsmässiga värdet.

Det upplystes att viss restitution av allmän varuskatt skett till rättelse av felräkning.

Kung1.Maj: t lämnade emellertid besvären utan bifall.

Utgången av detta fall föranledde år 1970 Föreningen Sveriges filmproducenter att hos Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring av eller komplettering till gällande bestämmel- ser som behövs för att möjliggöra tullfri införsel av utrustning som förhyrts för in- spelning av kinematografisk film. Till stöd för sina yrkanden framhöll föreningen att viss specialutrustning allt oftare förhyrs av producenten i stället för att köpas. Vanligt- vis skedde förhyrningen från upplåtare inom landet, men det förekom allt oftare att utrustningen var av sådant slag och hade så hög anskaffningskostnad att inget företag inom landet ansåg det ekonomiskt försvarligt att inköpa utrustningen. Hänsyn måste tas till den ringa användning i förhållande till anskaffningskostnaden som utrustningen kunde få inom den svenska filmproduk- tionen. Tullbeläggningen medförde emeller-

tid så höga kostnader att också en förhyr- ning blev oproportionellt dyr. Den svenska filmen hade, underströk föreningen, hittills kunnat hålla en tekniskt hög standard. Det var givetvis av vikt att detta kunde ske även i fortsättningen. Om man inte hade möjlighet att till rimlig kostnad förhyra produktionsut- rustning i utlandet försvårades emellertid möjligheterna att hålla den höga standarden.

Generaltullstyrelsen och kommerskolle- gium fick föreningens framställning på re- miss.

Generaltullstyrelsen erinrar om att full tull i princip skall tas ut för varor som införs till landet även om varorna skall användas här endast tillfälligt. Enligt särskilda stadgan- den i ttf kan temporär tullfrihet emellertid i vissa fall ifrågakomma. Detta gäller exempel- vis beträffande utrustning som tillfälligt in- förs för resandes yrkesutövning. Enligt vad som närmare anges i ttk får temporär tullfri- het för sådan utrustning medges om utrust- ningen är avsedd att användas av den inresan- de eller under hans personliga överinseende. Vidare erinrar styrelsen om vad som gäller vid införsel av föremål för inspelning av film enligt avtal om saminspelning mellan Sverige och annan stat. Tullfrihet kan i detta fall medges även om det införda föremålet inte skall användas av den inresande eller under hans personliga överinseende. Under de här antydda förutsättningarna kan sålunda ut- rustning som förhyrts från utlandet för tillfällig användning här i landet för filmin- spelning införas tullfritt. På grund av stad- gande i förordningen om frihet från införsel- avgift i vissa fall följer med tullfriheten även frihet från skatt. Tullfrihet kan också ifråga- komma inom ramen för Etta-konventionen.

Styrelsen erinrar slutligen om att möjlig- het tillskapats att mot reducerad tull till- fälligt disponera materiel som införts från utlandet. Det rör sig här om vissa speciella varukategorier, exempelvis entreprenörmate- riel.

Statsmakterna i de nordiska länderna har sedan lång tid tillbaka, fortsätter styrelsen, eftersträvat att såvitt möjligt åstadkomma likformighet i fråga om tullagstiftning. Detta

har bl.a. resulterat i regler om temporär tullfrihet och reducerad restitution med i stort sett samma sakliga innehåll i de olika länderna. Om inte synnerligen starka skäl talar för en ensidig ändring eller komplette- ring av de svenska bestämmelserna, anser styrelsen att en sådan inte bör övervägas. De skäl som föreningen anfört för tullbefrielse kan vidare åberopas också av andra produ- center som för sin produktion är beroende av att tillfälligt använda sig av förhyrd materiel från utlandet.

Styrelsen hemställer att föreningens fram- ställning inte skall föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Skulle stödåtgärder för den svenska filmproduktionen anses påkallade bör önskemålet tillgodoses på annat sätt än genom tullättnader.

Ej heller kommerskollegium anser sig böra tillstyrka den gjorda framställningen. Uppen- bart är emellertid, framhåller man, att fall kan förekomma där ett uttagande av tull i vanlig ordning på den införda materielens hela värde kan medföra en orimligt hög tullbelastning. Skäl synes tala för tillämp- ning av den ordning som gäller för reducerad restitution också i andra fall än som enligt gällande rätt kan ifrågakomma. För att fastställa möjligheterna för en sådan ut- vidgning av 6 a & trf torde, fortsätter kolle- giet, emellertid krävas en mera allmän utred- ning, där hänsyn får tas bl.a. till därmed förbundna administrativa problem. Att i ett isolerat fall som det nu föreliggande föregri- pa en eventuell utredning anser kollegiet inte lämpligt.

Utkast till ändring i nuvarande ordning Inledning

De framförda önskemålen från branschhåll avser i första hand tullfrihet för sådan film- och TV-materiel som införs från utlandet enligt hyresavtal. Fråga är om kortvarig tillfällig användning här i landet av materie- len. I andra hand yrkas reduktion av tullvär- det och därmed även av det beskattnings- värde som ligger till grund för beräkning av mervärdeskatt.

En bedömning av de möjligheter som finns att tillmötesgå de framförda önske- målen bör självfallet rätteligen även här göras mot bakgrunden av en samlad överblick av tullbehandlingen i dess helhet. Som förut framhållits kan en sådan emellertid inte göras i en PM av här föreliggande typ. Det kan i sammanhanget vidare erinras om att vissa expertgrupper när detta skrivs sedan en tid arbetar inom finansdepartementet på tullområdet. Den ena gruppen behandlar allmänna spörsmål inom ramen för tullagen. Den andra gör en teknisk översyn av bl.a. ttf, ttk, trf och tulltaxan i syfte att åstad- komma bl. a. en bättre systematisering av de olika bestämmelserna och en förenkling av dessa. En genomgång av reglerna i 6 och 6 a 55 trf om särskild restitution och reduce- rad restitution ingår sålunda i denna översyn.

Nämnda förhållanden gör att möjligheter- na till författningsändring på grundval av här berörda branschönskemål inte torde vara stora. Enligt filmutredningens mening bör emellertid en isolerad prövning av frågan likväl företas med hänsyn till dennas stora betydelse för branschen.

Frågan om fullständig tullfrihet

Beträffande först önskemålet om tullfrihet måste beaktas att detta spörsmål samman- hänger med frågan om möjligheten att också kunna erhålla frihet från mervärdeskatt. Som framgått av det föregående år skatten nämli- gen en beloppsmässigt tyngre belastning än tull i fall där importören inte är skattskyldig enligt MF och således inte kan lyfta av skatten inom ramen för mervärdeskattesyste- met. Skatten tas vidare ut i samma ordning som tull. De administrativa kostnaderna och tidsåtgången för tullbehandlingen träffar där- för importen på ungefär samma sätt som f.n. även om fortsättningsvis endast skatt- skyldighet skulle föreligga. För att i prakti- ken medföra någon mera betydande lättnad vid import av film eller TV-utrustning för tillfällig användning här i landet måste en tullfrihet därför kombineras med frihet från mervärdeskatt.

Den tullbeläggning som sker enligt nuva- rande ordning är motiverad av en önskan att skydda den inhemska produktionen av ak- tuell materiel. Eftersom materielen emeller- tid, såvitt framgått, inte tillverkas inom landet och ej heller kan hyras från inhemskt uthyrningsföretag för den tillfälliga använd- ning det här gäller, borde på denna grund tullfrihet i och för sig kunna motiveras.

Beskattningen grundar sig som förut nämnts på helt andra skäl, nämligen fiskala. En bedömning av den fiskala betydelse skatten på detta område kan tänkas ha sammanhänger med en rad frågor som helt faller utanför ramen för denna PM. Att föra in bestämmelser i MF om skattefrihet för här aktuell materiel i samband med införsel ter sig vidare från skatteteknisk synpunkt främ- mande och föga välbetänkt. Det skulle kräva att man med frångående av nuvarande syste- matiska uppbyggnad av mervärdeskattesyste- met blev tvungen att vidta ändringar och införa undantagsregler och specialbestäm- melser i MF. En sådan ändring skulle dess- utom stå i motsatsförhållande till den strä- van efter att göra mervärdeskatten generelli största möjliga utsträckning som hittills gjort sig gällande inom lagstiftningen på området. Generell skattefrihet i samband med införsel för tillfällig användning här i landet av film- och TV-utrustning ter sig därför inte som något lämpligt led i en ändring av nuvarande ordning i syfte att söka gå framställda önskemål tillmötes.

Detta innebär att man, även om tullfrihet i sammanhanget ioch för sig inte kan anses omotiverad, likväl med hänsyn till mervärde- skatten måste söka en annan teknisk lösning. Av betydelse måste därvid vara att kunna bygga på redan tillämpade metoder att åstad- komma såväl tull- som Skattelättnad.

Frågan om reduktion av tullvärdet

I diskussionen kring frågan om tullbehand- lingen av den här aktuella film- och TV- utrustningen har framförts att en lösning måhända skulle kunna nås genom reduktion av tullvärdet. Man har menat att ett reduce-

rat sådant värde skulle kunna grundas på den införda materielens hyresvärde enligt kon- trakt mellan importör och leverantör.

Även om en sådan lösning från åtskilliga synpunkter framstår som en god och till verkligheten anpassad metod att nå överens- stämmelse mellan priset för vad som förvär- vas och tull och mervärdeskatt, torde en lösning enligt denna linje likväl inte vara välbetänkt.

Hyresvärdet kan sålunda inte sägas utgöra en på tillräckligt objektiva grunder fastställd bas för beräkning av tull och mervärdeskatt. I verkligheten kan förbindelserna och det ömsesidiga hänsynstagandet mellan svensk importör och utländsk leverantör självfallet vara mycket olika. Ett system som bygger på angivna hyresvärden torde i många fall kun- na förväntas mer eller mindre direkt inbjuda till skentransaktioner. Gällande tullagstift— ning ställer sig också främmande till en sådan ordning.

Tullen på detta område har som framhålls i annat sammanhang inte något fiskalt intres- se utan är tänkt som en skyddstull. Beträf- fande mervärdeskatten är förhållandet emel- lertid annorlunda. Skatten är sålunda fiskalt motiverad och skattebortfall som inte moti- verats av skattepolitiska eller skattetekniska skäl är i princip inte godtagbara. Tanken att genom åtgärder inom mervärdeskattens ram söka tillmötesgå i och för sig berättigade och väl underbyggda önskemål från olika instan- ser inom filmområdet har hittills ej heller gett resultat.

En annan vägande invändning mot tanken på ett reducerat tullvärde är att en sådan ordning skulle medföra betydande admi- nistrativa svårigheter. Reduktionens storlek kan ju avgöras först i efterhand om man inte vid införseltillfället med absolut säkerhet vet hur länge den förhyrda materielen kommer att användas här i landet. Ny hyra kan ju aktualiseras och en kontroll av vad hyran gäller kan bli nödvändig. Att i förevarande sammanhang införa ett system med reduce- rat tullvärde synes sålunda inte böra över- vägas.

Av fiskala och skattetekniska skäl bör som framgått varken reduktion av tullvärde eller fullständig tull— och skattefrihet komma ifrå- ga. En utvidgning av tillämplighetsområdet för reducerad restitution synes i stället erbju- da en nära till hands liggande lösning. Inne- hållet i öaå trf visar att det närmast är reglerna i denna paragraf som därvid är av intresse. Paragrafen som täcker både tull och mervärdeskatt innebär i sammandrag att reducerad restitution i den mån Konungen så förordnar åtnjuts vid återutförsel av

1. rullande järnvägsmateriel och delar därtill som införts för tillfälligt brukande,

2. materiel som införts för tillfälligt brukande vid utförande av anläggnings—, byggnads— eller lik- nande arbeten eller komplettering, reparation, av- provning eller liknande arbeten på anläggning eller byggnad eller på fastighet som är inrättad för industriell verksamhet eller på maskiner tillhörande byggnad eller sådan fastighet,

3. materiel som införts för tillfälligt brukande för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt än— damål,

4. maskiner, apparatur, instrument och delar därtill som införts för tillfälligt brukande antingen som ersättning för motsvarande föremål, som skadats eller förstörts genom olycka, eller i awak- tan på avlämnande av motsvarande beställda före- mål eller som på grund av fel eller av annan anledning inte befunnits överensstämma med in- gånget köpeavtal och i avvaktan på avtalsenligt avlämnande endast tillfälligt används här i landet eller efter införsel för tillfälligt brukande avvaktar att bli försatta i avtalsenligt skick.

Tull- och skatterestitution av erlagt be- lopp åtnjuts med avdrag för varje påbörjad månad efter materielens införsel eller, där Konungen så förordnar, för varje påbörjad månad efter materielens ianspråktagande av

för järnvägsmateriel 2 % för materiel för vissa anläggnings- och byggnads- arbeten 5 % för materiel för vetenskapligt, undervisnings— eller tekniskt ändamål med 5 % för maskiner, apparatur, därtill 10 %.

instrument och delar

Den tänkta lösningen

Reducerad restitution utgår sålunda med det erlagda tull- och skattebeloppet reducerat

för varje påbörjad månad räknat från inför- seln med nyss angivna %-tal. I vissa fall räknas i stället från påbörjad månad efter materielens ianspråktagande. En utvidgning av bestämmelserna till film- och TV-materiel torde böra anknytas till 6 a & första stycket punkten b trf rörande materiel som införs för tillfälligt brukande för vetenskapligt, un- dervisnings- eller tekniskt ändamål. Författ- ningsrummet skulle sålunda kunna ges en vidgad tillämpning genom utbyggnad av sista meningen på följande sätt:

för vetenskapligt, undervisnings- eller tekniskt än— damål eller för inspelning av biograffilm eller för TV-sändning; samt . . .

Vidare bör undersökas i vad mån andra stycket av samma paragraf med bestämmel- serna om %—talen behöver ändras för att kunna anpassas även efter den speciella materiel det här kan bli fråga om. En dylik anpassning synes böra grundas på två fakto- rer. Den första utgörs av den tid under vilken materielen kan anses så modern att den är användbar för avsett ändamål. Den andra faktorn gäller den tid under vilken materie- len i det enskilda fallet tillfälligt används för avsett ändamål. Det har framgått att materie- len i sistberörda fall i regel används under mycket kort tid, ofta under kortare tid än en månad. Fråga är vidare om i tekniskt hänse- ende förhållandevis snabbt utvecklingsbar apparatur som därför fort blir omodern.

Från de synpunkter filmutredningen före- träder bör hänsyn också tas till att man i största möjliga utsträckning upprätthåller en hög teknisk standard hos svensk film- och TV-produktion. Med beaktande härav och av övriga förhållanden synes %-talet kunna sät- tas till 5.

Förslaget innebär att rätten till restitution konsumerats först efter 20 månaders använd- ning och att i flertalet fall en 90- eller 95-procentig tull- och skattefrihet kommer att föreligga. Andra stycket 6 a 5 trf behöver inte ändras om denna lösning genomförs.

Skulle utredningen inom finansdeparte- mentet på bl. a. förevarande område resulte- ra i en ny författning om tullrestitution,

torde det nu framlagda förslaget kunna utan svårighet inarbetas i den nya författningen.

Statens offentliga utredningar 1972

Kronologisk förteckning

. Ambeisansvaret II. Ju. . Mobelrndustnn i Sverige. I. . Personal for tyg- och intendenturförvaltning. Fö. Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. CKR. (Centrala körkortsregistret) K. Reklam 1. Beskattning av reklamen. U. . Reklam ||. Beskrivning och analys. U. . Forskningen inom försvaret. Fo. . Samhället och filmen. Del 2. U.

Statens offentliga utredningar 1972

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Ambetsansvaret II. [1 ]

Försvarsdepartementat

Personal for tyg och intendenturförvaltning. [3] Sakerhets- och forsvarspolmken, [4] Forskningen inom forsvaret. [8]

Kommunikationsdepartementet CKR. (Centrala körkortsregistret) [5]

Utbildningsdepartementet Reklamutredningen. 1. Reklam I, Beskattning avreklamen. [6] 2. Reklam ||. Beskrivning och analys. [7]

Samhallet och filmen. Del 2. (9)

Industridepartementet Mobelindustrin i Sverige. [2]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

, & Allmänna Förlaget ISBN 91—38-00270-1