SOU 1973:30

Järn- och metallmanufakturindustrin under 70-talet

jämförelse

Av fil. lic. Lennart Ohlsson, Industriens Utredningsinstitut

Innehåll. . . . ........... Kapitel 1 Inledning ......... 1.1 Problem och syfte ....... 1.2 Manufakturindustrins omfattning . 1.3 En bakgrund till den empiriska analysen ............ 1.3.1 Den använda referensramen . 1.3.2 De tre huvudproblemen 1.3.3 Marknadsandelarnas bestäm- ningsfaktorer vid en given tidpunkt ......... 1.3.4 Marknadsandelarnas föränd- ring mellan två tidpunkter 1.4 Undersökningens uppläggning 1.5 Exkurs. En diskussion av faktor- proportionsteorins förutsättningar.

Kapitel 2 Den svenska manufakturin- dustrins produktionsförutsättningar och Sveriges komparativa fördelar

2.1 Problem ............ 2.2 Manufakturindustrins produktions- teknik ............. 2.3 Sveriges komparativa fördelar 2.3.1 Faktoranvändningen i svensk

industri ......... 2.3.2 Drivkrafterna bakom den långsiktiga industriutveck- lingen ..........

2.3.3 Sveriges komparativa förde- lar i slutet av 1950-talet 2.4 Manufakturindustrins historiska produktionsförutsättningar 2.5 Expansiva och stagnerande drag i branschutvecklingen

3 11 11 11 13 13 14 14

16 20

22

27 27

27 31

32

33

35

36

2.6 Tänkbara orsaker till en förändring av Sveriges komparativa fördelar under efterkrigstiden ...... 2.6.1 Det andra världskrigets in- verkan på Sveriges kompara- tiva fördelar .......

2.6.2 Utvecklingen av den svenska faktortillgången under efter- krigstiden ........ 2.6.3 Anpassningen under efter- krigstiden till förändrade komparativa fördelar

2.6.4 Sveriges marginella kompara- tiva fördelar under loppet av efterkrigstiden ...... 2.7 Manufakturindustrins förändrade produktionsförutsättningar 2.8 Några avslutande kommentarer

Kapitel 3 Den svenska manufaktun'n- dustrins produktspecialisering 1969 i internationell jämförelse

3.1 Problem .* ........... 3.2 Förekomsten av skyddad avsätt-

ning .............. 3.2.1 Problem .........

3.2.2 Mått på graden av internatio-

nell rörlighet .......

3.3 Den internationella export— och im-

portstrukturen .........

3.3.1 Delbranschstrukturen i ut-

rikeshandeln .......

3.3.2 Varustrukturen i utrikeshan-

deln ...........

3.4 Den svenska kvalitetsinriktningen i internationell jämförelse 3.4.1 Problem

43

44

47

56

58

60 61

64 64

64 64

65

70

70

3.4.2 Kvalitetsinriktningens be- stämningsfaktorer Den empiriska definitionen av kvalitetsmåtten lndustriländernas exportin- riktning på varugrupper med högt respektive lågt kvali- 3.4.3 3.4.4

tetsindex ........ 3.4.51ndustriländernas produkt- differentiering ...... 3.4.6 Varugruppernas heterogeni- tet ........... 3.4.7 Bestämningsfaktorerna till

den internationella mark- nadsställningen för svensk manufakturindustri Bestämningsfaktorerna till den inhemska marknadsställ- ningen för svensk manufak- turindustri En prövning av resultatens känslighet 3.5 En sammanfattning och tolkning

3.4.8

3.4.9

Kapitel 4 Utvecklingen av den svenska manufakturindustrins marknadsandelar och produktinriktning under 196 O-talet 4.1 Problem 4.2 Marknadsandelarnas utveckling för varugrupperna inom manufakturin- dustrin ............ Förändringar i manufakturindu- strins produktionsförutsättningar . 4.3.1 Produktrörligheten 4.3.2 Produktionsteknik och kom- parativa fördelar Specialiseringstendenserna i svensk produktion av och utrikeshandel med manufakturvaror Utvecklingen av den svenska kvali- tetsinriktningen i internationell jämförelse 4.5.1 Inriktningen på varugrupper med hög kvalitet 4.5.2 Produktdifferentieringen Bestämningsfaktorer till marknads- andelarnas utveckling 1964— 1969 4.6.1 Problem 4.6.2 Hypoteserna 4.3 4.4 4.5 4.6

76

79

84

85

88

89

91

93 94

98

98

98

101 101

104

108

110

110 111

113

4.6.3 Regressionsanalysen av marknadsandelarnas absolu- ta förändring ....... 4.6.4 Regressionsanalysen av marknadsandelarnas relativa förändring ........ 4.7 En sammanfattning och tolkning av manufakturindustrins struktur- utveckling ...........

Kapitel 5 Marknadsinriktning och marknadsutveckling i svensk export och import av manufakturvaror

5.1 Problem ............

5.2 Marknadsinriktningen 1969 5.3 Mellan- och inomgruppsspecialise- ring i handeln med olika markna-

der .............. 5.4 Marknadsutvecklingen för svensk export ............. 5.4.1 Marknadsandelarnas utveck-

ling 5.4.2 EFTA: s effekter 5.4.3 EEC:s effekter

117

122

126

129 129 130

132

132

133 136 137

5.5 Marknadsstorlek och -tillväxt på viktiga exportmarknader 137 5.6 Den framtida exporttillväxten — ett räkneexempel ........ 143 5.7 Marknadsutvecklingen för svensk import ............. 147 5.7.1 Tullsänkningarnas handels- omfördelande verkningar 147 5.7.2 Importen från låglöneländer 150 Kapitel 6 Den svenska manufakturin- dustrins produktionsförutsättningar — en sammanfattning och tolkning av resultat .............. 151 6.1 Inledning ........... 151 6.2 Den svenska manufakturindustrins produktionsförutsättningar och in- ternationella specialisering 1969 151 6.2.1 Inriktningen på delbranscher 152 6.2.2 Inriktningen på varugrupper. 152 6.3 Den svenska manufakturindustrins förändrade produktinriktning un- der l960—talet ......... 154 6.3.1 Den förändrade inriktningen på delbranscher ..... 154 SOU 1973:3O

. . ;— '_.';...—|—n. .

6.3.2 Den förändrade inriktningen på varugrupper 6.4 De framtida förändringarna i den svenska manufakturindustrins in- riktning 6.5 Produktionsförutsättningarna för manufakturindustrins delbranscher

6.6 Några avslutande synpunkter . . .

Appendix A. Definitioner och dataun- derlag ........ Appendix B. Det statistiska basmate- rialet ........

Litteratur och källor Förteckning över vissa nyckeltermer med en kortfattad beskrivning av inne- börd

Summary List of diagrams List of tables

Diagram

2. l Exportkvot, hemmamarknads- och världsmarknadsandelar 1960, 1964 och 1969 för den svenska manufakturindustrins delbransch- er .............. Examination, överskottsefterfrå- gan och i SAF-anslutna företag anställda ingenjörer 1954—1969 . Andel företag i total industri, verkstadsindustri och manufak— turindustri, som uppgivit sig ha trist på teknisk tjänstemannaper- sana] och yrkesarbetare 1955—1972 Antalet ingenjörsutbildade samt antalet förvärvsarbetande syssel— satta i tekniskt arbete 1960—1980 ......... Yrkesarbetarnas relativa timför— tjänst samt ackordsvolymens ut- ieckling för bl.a. yrkesarbetare

1908—1972 ......... 4. 1 Den absoluta förändringen av

svensk världsexportandel och SOU 1973:30

154

155

155 159

161

165

169

172

177 184 184

37

50

51

52

55

hemmamarknadsandel inom ma— nufakturindustrins varugrupper 1964—1969 ......... Den svenska importandelen på de fem största utländska delmarkna- derna för manufakturindustrins delbranscher 1965—1969

Den svenska andelen av importen från EFTA-länder till Norden, Storbritannien samt Österrike + Schweiz för manufakturindu- strins delbranscher 1965 —1969 Den svenska andelen av importen från industriländer utanför EEC till Benelux, Västtyskland samt Frankrike + Italien för manufak- turindustrins delbranscher 1965—1969 Japans och vissa övriga länders andelar av svensk förbrukning och import av manufakturvaror 1963 och 1969

Tabeller

]. l Förädlingsvärde och antal anställ- da inom den svenska manufaktur- industrin och dess delbranscher 1969 ............. Anläggningamas storlek inom oli- ka delbranscher 1969 ..... Rangordningstal för vissa faktor- intensiteter i verkstadsindustrins huvudbranscher vid en jämförelse av totalt 16 industribranscher 1965 ............. Kapitalintensitet och teknikerin- tensitet inom den svenska manu- fakturindustrins delbranscher 1969 ............. Rangordningstal för olika arbets- kraftskategorier inom några varu- områden inom manufakturindu- strin vid en jämförelse av totalt 46 amerikanska industribranscher 1960 ............. Årlig procentuell tillväxt i OECD:s export, svensk export och förbrukning samt svensk pro-

100

134

138

140

149

12

13

28

29

30

duktion för hemmamarknaden (i löpande priser) 1953—1970 Genomsnittlig procentuell tillväxt per år i svensk produktion, ex- port, import och förbrukning för manufakturindustrins delbran- scher 1960—1969 och i världsex- port 1 964—1969 (i löpande priser) Rangordningstal för den svenska manufakturindustrins delbransch- er avseende storleken på tillväxt— takt på hemma- och världsmark— nad samt på förändringen i mark- nadsposition på dessa båda mark- nader 1964—1969 ..... . Marknadsandelar, exportintensi- tet samt måttet på internationell rörlighet för den svenska manu- fakturindustrins delbranscher 1969 Vägd genomsnittlig svensk tull- nivå i procent av total import i olika delbranscher 1960, 1967 och 1969 ........... Varugrupper som 1969 hade de tio högsta eller lägsta nominella svenska tullsatserna samt samma varugruppers rangordningstal för 1960 års tullsatser. Antalet varu- grupper ijämförelsen är 101 Den totala exporten och impor- ten av manufakturvaror i OECD och iSverige,milj. kr med procen— tuell fördelning på delbranscher Index på delbranschspecialise— ringen i vissa industriländers ex- port respektive import av manu- fakturvaror 1969 (Index: hela manufakturindustrin = 100) Korrelation mellan svensk export respektive nettoexport av manu- fakturvaror samt andra länders export och nettoexport 1969 Kvalitetsindex för manufakturin- dustrins delbranscher 1964 och 1969 ............. Korrelationer mellan vissa indu- striländers manufakturexport 1969 och kvalitetsindexet samt

40

41

42

66

68

69

71

72

75

83

3.10

3.12

3.13

varugruppernas heterogenitets- grad

Den genomsnittliga produktdiffe- rentieringen i olika industrilän- ders manufakturexport 1964 och 1969

Den genomsnittliga produktdiffe- rentieringen i den svenska manu- fakturindustrin och dess delbran- scher 1964 och 1969 Resultat från regressionsanalyser

av den svenska världsexportande- lens samband med kvalitetsspecia- lisering m.m. inom manufaktur- industrin 1969 Resultat från regressionsanalysen av den svenska hemmamarknads- andelens samband med kvalitets- specialisering m.m. inom manu- fakturindustrin 1969 Korrelationskoefficienter mellan hemmamarknadsandelen och vis- sa av dess bestämningsfaktorer i olika urval av varugrupper inom manufakturindustrin 1969 Korrelationer mellan nivån 1964 samt absoluta och relativa föränd- ringar 1964—1969 av den svenska manufakturindustrins världsex- port- och hemmamarknadsandelar

Vägda genomsnittliga tullsatser för svensk import från icke- EFTA-länder för manufakturin- dustrins delbranscher 1967 och 1969 samt EFTA-ländernas andel av total svensk import 1963, 1967 och 1969 ........ Korrelationer mellan svenska im- porttullar 1960 och 1969 samt inhemsk förbrukning, exportkvot och hemmamarknadsandel pektive år .......... Korrelationer mellan den svenska tullsänkningen 1960—1969 och tullsatsen 1960 samt med föränd- ringen av exportkvot och hemma- marknadsandel 1960—1969 och EFTA-andel 1963—1969 för den

res-

85

86

87

90

93

95

101

103

104

svenska manufakturindustrin och dess delbranscher ....... Mått på specialiseringstendenser i den svenska utrikeshandeln och produktionen av manufakturva- ror 1960—1969 ........ Korrelationer mellan Sveriges och andra industriländers export av manufakturvaror 1964 och 1969 Korrelationer mellan vissa indu- striländers export av manufaktur- varor 1964 och 1969 och kvali- tetsindexet respektive år Den genomsnittliga svenska pro- duktdifferentieringen i manufak- turexporten 1969 och dess abso- luta förändring 1964—1969 m. m. i fyra klasser av varugrup- per indelade efter kvalitetsin- dexet för 1969 ........ Genomsnittlig förändring i mark— nadsandelar m.m. för den sven- ska manufakturindustrins varu- grupper indelade i fyra klasser med hänsyn till initiell marknads- andel 1964 .......... 4.10 Resultat av regressioner med den absoluta förändringen 1964— 1969 av svensk världsmarknads- andel och hemmamarknadsandel som beroende variabler Korrelationer mellan de oberoen- de variablerna i regressionerna 1—6 ............. Resultat av regressioner med den relativa förändringen 1964—1969 av svensk världsmarknadsandel som beroende variabel Resultat av regressioner med den relativa förändringen 1964—1969 av svensk hemmamarknadsandel som beroende variabel ..... Korrelationer mellan de oberoen- de variablerna i regressionerna 7—16 Den svenska manufakturexpor- tens och -importens procentuella fördelning på vissa marknadsom- råden 1969 4.12 4.13 4.14

105

109

110

111

112

114

118

121

122

124

126

5.4

5. 2 Några mått på länderspecialise- ringen i den svenska handeln med manufakturvaror 1963 och 1969. Import från Sverige och total import till vissa marknadsområ- den 1969 och den totala impor- tens tillväxttakt 1965—1969 Faktiska och beräknade tillväxt- takter i total svensk export, OECD:s export, OECD:s totala import och OECD:s import från Sverige vissa år under perioden 1964—1971

133

142

Inledning

1.1 Problem och syfte

Den svenska rnetallmanufakturindustrin — fortsättningsvis benämnd manufakturindu- strin — konkurrerar på den svenska och utländska varumarknaden med utländsk ma— nufakturindustri och på den inhemska mark- naden för produktionsfaktorer med andra svenska industribranscher. Denna tvåsidiga konkurrens utgör restriktioner på hur mycket och vilka slag av manufakturvaror, som kan produceras i Sverige. Utgångspunk- ten för utredningen är således att det finns samhällsekonomiska restriktioner som påver- kar såväl storleken som strukturen och dess utveckling inom den svenska produktionen av manufakturvaror. De tre huvudproblemen för denna utredning är:

1) att försöka klarlägga vilka faktorer som bestämt den svenska manufakturindu- strins allmänna produktionsförutsättningar i slutet av 1960-talet

2) att undersöka hur dessa produktions- förutsättningar då påverkat produktinrikt- ningen inom Sveriges manufakturindustri jämfört med andra industriländers

3) att försöka utröna på vad sätt produk- tionsförutsättningarna för svensk manufak- turindustri medfört förändringar i produk- tionsstrukturen under 1960-talet och bedö- ma hur förändringarna kan te sig i fram tiden.

Dessa tre problem griper in i varandra såväl teoretiskt som empiriskt på ett sätt

som mera ingående diskuteras i avsnitt 1.3 nedan. Då ambitionen varit att ge dessa tre problem en ingående belysning har en viss metodutveckling varit nödvändig. Resultaten tolkas inom ramen för en modell, vars giltighet inte formellt prövats i utredningen. Tolkningen har vidare endast i begränsad utsträckning prövats mot t. ex. mera ingåen— de branschkunskap.

För att underlätta förståelsen av den löpande texten har en förteckning över ett antal nyckeltermer i utredningen samman- ställts. I denna har varje term givits en kortfattad definition. Enbart termer som är både centrala och relativt speciella för denna utredning eller utrikeshandelslitteratur i all- mänhet har inkluderats i denna förteckning. I avsnitt 1.4 nedan ges dessutom en viss information om vilka avsnitt som ur olika synpunkter kan bedömas som särskilt svåra.

1.2 Manufakturindustrins om fattning

Definitionen av branschen är inte omedel- bart given. Den definition, som här valts för alla egna beräkningar, ansluter nära till den av metallmanufakturutredningen använda och beskrivs i appendix A. En skillnad gentemot metallmanufakturutredningen är att instrumentindustrin här genomgående inkluderats i manufakturindustrin. Manufak-

Tabell 1.1 Förädlingsvärde och antal anställda inom den svenska manufakturindustrin och dess delbranscher 1969

SNI- Delbransch Förädlings— Antal kod värde anställda milj. kr

3811 Verktygs— och redskapsindustri 378 7 068 3813 Industri för metallkonstruktioner 856 20 250 38191 Metallförpackningsindustri 148 2 872 38192 Industri för metalltråd, -nät, -1inor,

-kablar 220 4 751 38193 Spik-, ska- och bultindustri 202 4 621 38194 Annan byggnadsmetallvaruindustri 463 11 003 38195 Hushållsmetallvaruindustri 152 3 809 38199 Annan metallvaruindustri 830 20 385 3851 Instrumentindustri (inkl. urindustri) 240 5 413 (inkl. 3853)

Hela manufakturindustrin 3 489 80 172 iprocent av tillverkningsindustrin 8 9

Källa: SOS, Industri 1969, arbetstabeller.

turindustrin omfattar här nio delbranscher. Dessa är till sitt varuinnehåll definierade i Svensk Näringsgrensindelning (SNI). (SOS, Industri 1968.) Redan en översiktlig genom- gång av de produkter, som innefattas i begreppet manufakturvaror, ger vid handen att det mellan dessa föreligger stora skillna- der i produktionsteknik, användningsområde m.m. Nedan ges en kort orientering av delbranscherna.

I tabell 1.1 redovisas delbranscherna inom manufakturindustrin med angivande av för- ädlingsvärden och antal anställda 1969. Med ett förädlingsvärde på 3,5 miljarder kr svarar manufakturindustrin för 8 % av den svenska tillverkningsindustrins produktion och nära 25 % av verkstadsindustrins (exkl. varvens). Andelen av antalet anställda var ungefär densamma. De två största delbranscherna är metallkonstruktionsindustri, som framställer cisterner, gascylindrar, ångpannor, plåtslage- riarbeten m.m. och annan metallvaruindu- stri, som är en uppsamlingsgrupp med starkt heterogent varuinnehåll, såsom metallöver- dragen plåt, kassaskåp, kättingar, knappnå- lar, fjädrar, stålinredningar o. d.

Av de nio delbranscherna är det främst två, verktygs- och redskapsindustri samt in- strumentindustri, som har en starkt interna- tionell inriktning. Exportandelarna av salu- värdet (exportkvoterna) är över 50 %. Dessa höga exportkvoter motsvaras också av järn-

förelsevis låga andelar av den svenska för- brukningen (dvs. höga marknadsandelar för importen). Två branscher med stark hemma- marknadsinriktning är däremot metallkon- struktions- och metallförpackningsindustrier- na, för vilka exportkvoterna är låga, mindre än 10 %, och hemmamarknadsandelarna, dvs. andelarna av svensk förbrukning, höga eller över 90 %.

En betydande del av produkterna inom manufakturindustrin utgör insatsvaror 1 an- nan produktion. Endast omkring 1/4 av produktionen består av produkter som går direkt till slutlig användning enligt beräk- ningar giorda av metallmanufakturutred- ningen. Det är främst byggnads— och verk- stadsindustrin som är manufakturindustrins avnämare av insatsvaror.

Såväl företag som anläggningar inom ma- nufakturindustrin är i relativt stor utsträck- ning små eller medelstora. Mindre än 50 % av arbetarna inom verkstadsindustrin (exkl. varv) arbetade 1969 i anläggningar med färre än 200 arbetare, medan motsvarande andel för manufakturindustrin var över 70 %. Va- riationerna mellan delbranscherna inom ma- nufakturindustrin är emellertid stora.

Enligt tabell 1.2 är det främst i metallkon- struktions-, annan metallvaru- samt instru- mentindustrierna som små och medelstora anläggningar dominerar. Några delbranscher, som till sin produktionsteknik mera kan

Tabell 1.2 Anläggningarnas storlek inom olika delbranscher 1969

SNI- kod

Delbransch Genomsnittligt Andel arbetare i antal arbetare anläggningar med per anläggning högst 200 arbeta- re i% av totala antalet arbetare

3811 3813 38191 38192

38193 38194 38195 38199 3851 (inkl. 3853)

Verktygs— och redskapsindustri Industri för metallkonstruktioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -1inor, och -kablar Spik—, skruv- och bultindustri Annan byggnadsmetallvaruindustri Hushållsmetallvaruindustri Annan metallvaruindustri Instrumentindustri (inkl. urindustri)

Hela manufakturindustrin

37 26

59 87

Kalla: SOS , Industri 1969, arbetstabeller.

betecknas som processindustrier, t. ex. me- tallförpacknings-, metalltråds— och spikindu- strierna, hade 1969 en betydligt större an- läggningsstorlek.

En betydande leverantör till manufaktur- industrin är den svenska järn- och stålindu- strin. Den starka inriktningen på kvalitets- stål, som präglar stålindustrin, avspeglas ock- så i att manufakturindustrin tidigt inriktade sig på produkter, baserade på svenskt kvali- tetsstål.

1.3 En bakgrund till den empiriska analysen

Den teoretiska referensramen för denna ut- redning är hämtad från en rad utrikeshan— delsteorier som här inte skall återges.1 Den- na referensram visar för en given industri- bransch vilka bestämningsfaktorerna är till såväl omfattningen och inriktningen av pro- duktion, export och import som de föränd- ringar i denna inriktning, som skett under en period.

1.3.1 Den använda referensramen

En industribranschs storlek i Sverige kan definieras som storleken på dess produktion. Produktionens storlek kan identiskt hänföras till fyra komponenter, nämligen 1) den inhemska förbrukningens storlek, 2) den svenska manufakturindustrins andel av den-

na förbrukning (hemmamarknadsandclen), 3) världshandelns storlek samt 4) den sven- ska manufakturexportens andel av denna världshandel (världsexportandelen). Vid en jämförelse mellan branscher kan således sär- skiljas två slag av bestämningsfaktorer till produktionsnivån i en bransch, nämligen sådana som påverkar

a) de inhemska och utländska marknadernas

storlek,

b) de svenska andelarna av dessa marknader.

Bestämningsfaktorerna till b), de svenska marknadsandelama, kan vidare delas upp i följande grupper

b.l) Sveriges komparativa fördelar (se ordlista), vilka antas bestämda dels av den relativa tillgången på olika produktionsfakto- rer, dels av landets särdrag i efterfrågan.

b.2) Branschernas produktionsteknik och produktkarakteristika.

b.3) Handelshinder, som påverkar den in- ternationella rörligheten hos branschernas produkter.

b.4) Andra institutionella bestämnings- faktorer, som är exogent givna för företagen, t. ex. skattesystem, lagstiftning o. d.

1 Dessa teorier samt den använda modellen be- skrivs översiktligt i en kommande utredning från Industriens Utredningsinstitut om den svenska verkstadsexportens strukturella utveckling och be- stämningsfaktorer (Ohlsson [otryckt]). I denna utredning ges också en fylligare presentation av källor samt av analysmetoder och variabelkonstruk- tioner.

b.5) Institutionella bestämningsfaktorer, som kan påverkas av företagen.

Branschernas marknadsandelar kan sägas aVSpegla deras produktionsförutsättningar i vid mening. En bransch, som har höga marknadsandelar relativt till andra bransch- er, definieras ha goda produktionsförutsätt- ningar i Sverige. Termen allmänna produk- tionsförutsättningar eller fortsättningsvis produktionsförutsättningar används för de bestämningsfaktorer, som är utifrån givna för de enskilda företagen och i ett litet land ofta också för varje bransch (punkterna b.l—b.4). Termen speciella produktionsför- utsättningar betecknar de betingelser, som bestäms eller kan bestämmas av företagen själva (jfr punkt b.5).

Här inriktas analysen på hur manufaktur- industrins och dess delbranschers marknads- andelar påverkats av Sveriges komparativa fördelar (punkt b.l ovan), branschernas pro- duktionsteknik och produktkarakteristika (punkt b.2) samt handelshinder (punkt b.3). De två övriga grupperna av faktorer bakom marknadsandelama behandlas ej alls i analy- sen. Det måste därför förutsättas att sist- nämnda faktorer inte systematiskt påverkar resultaten av analyserna på bransch-, del- bransch— och varugruppsnivå.

1.3.2 De tre huvudproblemen

De tre inledningsvis nämnda huvudproble- men kan nu närmare preciseras med hjälp av referensramen ovan. Det första huvudproble- met gäller att klarlägga den svenska manu- fakturindustrins allmänna produktionsförut- sättningar islutet av 1960-talet. Manufaktur- industrins omfattning vid denna tidpunkt skall således jämföras med andra svenska industribranschers med avseende på de tre grupper av bestämningsfaktorer, som här utvalts (jfr punkterna b.l—b.3). Därvid mås- te emellertid inverkan av olikheter i bran- schernas marknadsstorlek elimineras.

Det andra huvudproblemet består av mot- svarande problem som huvudproblem 1 men avser inriktningen (på delbranscher eller va- rugrupper) inom manufakturindustrin. Dessa

båda huvudproblem gäller analyser av en struktur vid en given tidpunkt och behand- lingen förutsätter egentligen balans på varu- och faktormarknader. I annat fall kan kan- ske inte variationerna i marknadsandelarna förklaras med de tre grupperna bestämnings- faktorer.

Det tredje huvudproblemet består i att undersöka hur manufakturindustrins pro- duktionsförutsättningar dels påverkat struk- turutvecklingen under 1960-talet, dels kan komma att inverka på denna utveckling i framtiden. För vart och ett av dessa två delproblem skall således inverkan av Sveriges komparativa fördelar, produktionsteknik och produktkarakteristika samt handelshin- der på variationerna i förändringarna av marknadsandelar inom manufakturindustrin undersökas. En sådan inverkan kan uppkom- ma även om inga förändringar av produk- tionsförutsättningarna skett under den tids- period som betraktas, om nämligen anpass- ningen inte varit helt genomförd i periodens början till under perioden gällande produk- tionsbetingelser.

Denna korta genomgång av huvudproble- men visar att den närmare presentationen av modellen kan delas upp i två avsnitt. Det första avsnittet behandlar den enkla modell, som tas till utgångspunkt vid analysen av bestämningsfaktorerna till de vid en given tidpunkt befintliga marknadsandelarnas va- riationer (huvudproblemen 1 och 2). Det andra avsnittet behandlar motsvarande för- klaringsmodell till marknadsandelarnas ut- veckling mellan två tidpunkter (huvudpro- blem 3).

l.3.3 Marknadsandelarnas torer vid en given tidpunkt

bestämningsfak-

Det har inte varit möjligt att här specificera den ovan beskrivna referensramen till en modell, som i sin helhet kunnat användas i den empiriska analysen. Eftersom denna referensram inrymmer vissa utrikeshandels- teorier som specialfall har i stället som en första utgångspunkt för analysen en enkel version av den s. k. faktorproportionsteorin

valts. Utifrån denna teori kan den vidare empiriska analysen utformas som en pröv- ning av om en del förutsättningar till denna teori varit uppfyllda. Härigenom kunde ock- så vissa andra bestämningsfaktorers inflytan- de på marknadsandelarna (se referensramen) undersökas och manufakturindustrins inter- nationella produktinriktning samtidigt bely- sas.

Den centrala tankegången i faktorpropor— tionsteorin och i denna utredning är att landets tillgång på produktionsfaktorer rela- tivt motsvarande tillgång i utlandet bestäm- mer, vilka varor som kommer att exporteras från och importeras till landet. Denna tanke- gång är gemensam för inte bara en rad olika versioner av faktorproportionsteorin utan även för vissa andra utrikeshandelsteorier, som också tar hänsyn till andra förklarings- faktorer än den relativa faktortillgången. Som utgångspunkt väljer vi en enkel version av faktorproportionsteorin, i vilken vi antar att a) antalet produktionsfaktorer är två (kapital och arbetskraft), b) antalet varor är två eller flera, c) antalet länder är två, d) varorna är homogena med avseende på såväl produktionsteknik2 som användning, e) sam- ma produktionsteknik används i de två länderna, f) alla varor är fritt rörliga mellan länder men produktionsfaktorerna bara in- om varje land, g) efterfrågeinriktningen inte skiljer sig starkt mellan länderna samt h) produktionsfaktorerna är homogena och sinsemellan substituerbara. Från denna enkla version av faktorproportionsteorin erhålls bl. a. följande centrala utsagor:

l) Landets komparativa fördelar bestäms av den relativa faktortillgången eller med andra ord av hur kvoten mellan tillgången på kapital och arbetskraft förhåller sig till motsvarande kvot utomlands. Är denna s. k. faktorintensitet hög i landet internatio- nellt sett har landet komparativa fördelar i kapitalintensiv produktion.

2) Produkterna kan rangordnas med avse- ende på kapitalintensiteten i produktionen. Kapitalintensiteten utgör då ett entydigt index på deras produktionsförutsättningari landet. För ett land med komparativa förde-

lar i kapitalintensiv produktion gäller att förutsättningarna för en produkt är bättre ju högre produkten rangordnats med avseende på kapitalintensitet. Det omvända förhållan— det gäller för det andra landet, som antagits ha komparativa fördelar i arbetsintensiv pro- duktion.

3) Om en vara kommer att exporteras eller importeras bestäms inte enbart av kapi- talintensiteten i produktionen utan även av efterfrågan. Detta kan innebära att en pro— dukt som rangordnats relativt högt med avseende på kapitalintensiteten likväl kan komma att importeras på grund av att efterfrågan utomlands är relativt hög på produkter med ännu högre kapitalintensitet. Vid jämförelser mellan två exportprodukter med olika kapitalintensitet kan t. o. m. gälla att exporten ej behöver vara större för den mest kapitalintensiva produkten. Denna in- verkan av marknadsstorleken talar för att det är sambandet mellan marknadsandelar inom och utanför landet som bör betraktas med avseende på produkternas kapitalintensite- ter. Det bör då gälla att världsexportandelen samt andelen av inhemsk och utländsk för- brukning för det kapitalintensiva landet är högre (åtminstone lika hög) för den produkt som har högre kapitalintensitet än en annan. Normalt brukar antas att produktionen i båda länderna är helt diversifierad i den meningen att någon produktion förekommer av samtliga varor.

4) Faktorproportionsteorin används i denna version för att bl.a. studera utrikes- handelns specialisering i jämvikt vid fri han- del i jämförelse med ett läge som präglas av ingen som helst handel. I det sistnämnda läget framställs varje vara i det kapitalintensi- va landet med en högre kapitalintensitet än motsvarande produkt i det andra landet. Denna högre kapitalintensitet innebär dock inte att rangordningen av varorna med avse- ende på kapitalintensiteten är olika i de båda länderna. I och med att denna rangordning är densamma innebär en högre kapitalinten- sitet gentemot utlandet för en viss vara inte

1 För enkelhets skull kan produktionsfunk- tionema antas vara linjärt homogena.

att produktionsförutsättningarna relativt andra varor förbättrats. Om kapitalintensite- ten vid en tidpunkt är högre för varan än vad faktorprisrelationema motsvarar och om det- ta inte gäller för andra varor i samma mån, talar detta för en temporärt relativt hög marknadsandel. Olikheten i faktorintensite- ten mellan länder försvinner successivt i samband med att faktorprisrelationen till följd av utrikeshandeln utjämnas mellan de båda länderna.

Denna version av faktorproportionsteorin är avsedd att visa huvudtankegångarna bak- om analysen av manufakturindustrins pro- duktionsförutsättningar. Inte ens som ut- gångspunkt för analysen har dock denna ansetts tillräckligt realistisk. Av ovan återgiv- na förutsättningar framgår att tillämpbarhe- ten av teorin kan ifrågasättas. Som en första ansats valdes i stället en modell där fler än två produktionsfaktorer inkluderats. Vilka konsekvenser denna förändring av förutsätt- ningar har för det ur ovanstående teori erhållna sambandet mellan produkternas marknadsandelar och faktorintensiteter dis- kuteras kortfattat i en exkurs till detta kapitel. Där redogörs även för hur föränd- ringar av andra förutsättningar påverkar nämnda samband. Eftersom en del av dessa förutsättningar empiriskt prövas, blir diskus- sionen i exkursen viktig inte endast för förståelsen av tolkningen av denna prövning utan även för förståelsen av de slutsatser som dras i utredningen om de tre huvudproble— men.

1.3.4 Marknadsandelamas förändring mellan två tidpunkter

Ett centralt antagande vid en analys av marknadsandelarnas variationer i ett tvär- snitt av varor vid en given tidpunkt är att balans råder mellan t. ex. landets komparati- va fördelar och branschernas marknadsande- lar. Anpassningen på alla varu- och faktor- marknader måste med andra ord vara lika god. Detta innebär att ingen fundamental obalans får föreligga, som yttrar sig it. ex. omfattande eller generella efterfrågeöver-

skott eller -underskott på dessa marknader. Den faktiska utvecklingen under en period av marknadsandelarna för ett antal produk- ter kan med andra ord vara en anpassning antingen till en i periodens början befintlig fundamental obalans, eller till under perio- den inträffade förändringar ilandets kompa- rativa fördelar, branschernas produktionstek- nik och produktkarakteristika samt handels- hinder.

Det har inte varit möjligt att bygga upp en samhällsekonomisk modell, där den samtidi- ga inverkan av alla dessa exogena faktorer på strukturen i utrikeshandel och produktion kan analyseras. Analysen kommer i stället att gälla en rad partiella samband.3

Några centrala förutsättningar och egen- skaper i modellen. Man kan med hjälp av den enkla (komparativt statiskt formulerade) faktorproportionsteorin analysera hur en (exogent bestämd) förändring av den relativa faktortillgången (av kapital och arbetskraft) i ett land ger upphov till förändringar av produktsammansättningen i utrikeshandel och produktion. En ökning av tillgången på produktionsfaktorn kapital leder vid given produktionsteknik och en perfekt fungeran- de prisbildning till en omfördelning av pro- duktion och export i riktning mot mera kapitalintensiva produkter. Ökningen av ka- pitaltillgången leder initiellt också till en ökad kapitalintensitet i produktionen av varje vara, eftersom priset på kapital relativt till priset på arbetskraften i och med den ökade kapitaltillgången sjunkit. Eftersom produktionstekniken inte förändrats blir denna senare effekt temporär och faktorpri- serna utvecklas därefter i riktning mot tidiga- re gällande faktorprisrelationer som en följd av varuhandeln mellan länderna.

Faktorproportionsteorin är i denna form inte särskilt lämplig för studier av strukturut— vecklingen, om varu- och faktormarknaderna inte fungerar så perfekt som antagits i denna modell. Det kan exempelvis tänkas att an- passningen under perioden till en exogent given förändring av faktortillgången inte

3 För en utförligare modelldiskussion se Ohlsson [otryckt].

främst resulterar i strukturförändringar i produktion och utrikeshandel utan i (endo- gent bestämda) förändringar av faktortill- gången under perioden. Så kan t.ex. bli fallet om den initiella relativa sänkningen av kapitalpriset får som följd en sänkning av kapitalbildningen under perioden.

Dessa svårigheter, som uppkommer vid faktorproportionsteorins användning för för- klaring av strukturutvecklingen i utrikeshan- del och produktion, visar att dess användbar- het är avhängig av vår uppfattning om bl. a. trögrörligheten på varu— och faktormarkna- derna. Denna uppfattning måste mot bak- grunden av bristen på empirisk information baseras på mer eller mindre rimliga antagan- den om

a) hur utvecklingen av varuefterfrågan och varupriser bestäms för ett litet land som Sverige,

b) hur stor tillgången på olika produk- tionsfaktorer är i början av perioden och hur lätt denna tillgång kan förändras under perioden,

c) hur utbytbarheten i produktionen är mellan olika produktionsfaktorer (faktorsub- stitutionen i de olika varornas produktions- teknik),

d) hur lättrörlig en produktionsfaktor är mellan olika produktionssektorer.

Antagande a). Eftersom Sverige under norrrala förhållanden är ett litet land både vad gäller utbud och efterfrågan på varor, förefaller det rimligt att anta att nivå och utveckling av prisrelationerna för varor, som funnts på marknaderna under hela perioden, är exogent bestämda. Normalt måste därför svenska producenter vara kvantitetsanpassa- re. Den flexibilitet i prissättningen som enskida producenter eller branscher kan ha måste då sammanhänga med 1) en tidigt uppnådd stark marknadsposition (utbudet från Sverige är relativt stort), 2) en tidig eller stor efterfrågan i Sverige relativt till andra länder eller 3) att varorna i sina egenskaper avviker från de utländska konkurrenternas. För landet i sin helhet antas dock att varurriserna i huvudsak är exogent bestämda och att en stor del av anpassningen till

förändrade prisrelationer normalt ger upp- hov till förändringar i produktionens och utrikeshandelns varusammansättning.

Antaganden b )—d). Formuleringen av des- sa antaganden visar att tidsperiodens längd är av stor betydelse för hur lättföränderliga, lätt utbytbara och lättrörliga produktions- faktorerna är. Ju kortare tidsperiod som betraktas, desto viktigare blir den initiella tillgången av produktionsfaktorerna och den- na tillgångs allokering för produktionsstruk- turens utveckling. På kort sikt gäller nämli- gen att tillgången på en produktionsfaktor inte påtagligt kan ändras (förutsatt att den initiella tillgången inte är liten), att produk- tionstekniken är given och att därför utbyt- barheten i produktionen mellan olika pro- duktionsfaktorer är begränsad samt att pro- duktionsfaktorerna är relativt svårrörliga mellan sektorer.

I utredningen diskuteras utvecklingen ur två olika tidsperspektiv. Den empiriska ana- lysen av manufakturindustrins strukturut- veckling berör främst 1960-talet. För en så kort period blir bl. a. tillgången på olika produktionsfaktorer i skiftet mellan 1950- och 1960-talen en viktig bestämningsfaktor. Vid (fundamental) balans på varu- och fak- tormarknaderna behöver denna tillgång ej diskuteras med avseende på historiska be- stämningsfaktorer. Det finns dock tecken på att en fundamental obalans förelegat (vid givna växelkurser) under 1960-talet. Denna obalans ansågs inte a priori kunna hänföras huvudsakligen till förändringar under detta decennium. En diskussion om de mera lång- siktiga drivkrafterna till dels den svenska utrikeshandelns och produktionens samman— sättning, dels ackumulationen av olika pro- duktionsfaktorer betraktas därför som vik- tig. I detta längre perspektiv erhålls naturligt- vis återverkningar på faktortillgången av t. ex. faktorprisförändringar. Återverkningar- na kan dessutom antas variera mellan olika produktionsfaktorer beroende på deras för- änderlighet (antagande b), utbytbarhet (an- tagande c) och rörlighet (antagande d) i produktionssystemet. Här har en kombina- tion av antaganden gjorts, som innebär att

tillgången på tekniskt kunnande och råvaror blir mera långsiktigt strategiska bestämnings- faktorer till utvecklingen av utrikeshandelns och produktionens sammansättning än till- gången på andra tänkbara produktionsfakto- rer. Dessa antaganden kan formuleras på följande sätt:

1) Tillgången på tekniskt kunnande och råvaror är mera svårföränderlig över tiden än andra produktionsfaktorer.

För många råvaror tycks visserligen utbu- dets priselasticitet vara stor. Detta förutsät- ter dock att en fysisk tillgång av råvaran existerar, vilket inte är lika självklart, när ett litet enskilt land betraktas. För ett sådant land påverkas också den ekonomiskt exploa- terbara råvarutillgången av utbudsförhållan— dena för producenter i andra länder. Vidare kan det konstateras att råvarutillgången för ett land grovt sett inte förändras starkt ens under långa perioder. Sverige har sålunda länge dels varit ett land med god råvarutill- gång, dels karakteriserats av att tillgången varit påtagligt stor av vissa råvaror (järn- malm, skog och vattenfall) men obefintlig eller liten av andra (vissa andra metaller, olja m. m.).

Tillgången på tekniskt kunnande förutsat- tes också vara svårförändeng över tiden. Denna förutsättning baseras för det första på att den formella utbildningen för tekniker är förhållandevis lång. För att den initiella teknikertillgången skall kunna öka starkt krävs ofta en lång period och stora investe- ringar i utbildningspersonal och -apparatur. För det andra består det tekniska kunnandet också av en under relativt lång tid förvärvad praktisk erfarenhet. Detta innebär att till- gången på sådan praktik, som bestäms av industrins storlek och inriktning, tillsam- mans med nettotillskottet av formellt utbil— dade tekniker blir bestämmande för den faktiska förändringen av det tekniska kun- nandet.

Att tekniskt kunnande och råvaror är till sin volym svårföränderliga över tiden tyder på att ett utbudsöverskott vid en tidpunkt tenderar att medföra antingen en ökad inten- sitet av tekniskt kunnande och råvaror i

produktionen av varje vara eller en övergång till mera produktion av (vid given teknik) varor som är intensiva i användningen av tekniskt kunnande och råvaror. Denna ten- dens föreligger åtminstone om produktions- faktorerna är internationellt svårrörliga. Vil- ken av tendenserna som dominerar beror bl. a. på utbytbarheten i produktionen.

2) Produktionsfaktorerna tekniskt kun- nande och råvaror är i förhållande till andra produktionsfaktorer inte lätt utbytbara i produktionen.

Detta antagande gäller naturligtvis för exploateringen av en råvarufyndighet men också för den råvarunära produktionen. Det är troligt att ju längre upp i råvarans föräd- lingsled en vara är, desto mer har råvaran substituerats med andra produktionsfaktorer (t. ex. tekniskt kunnande) och desto lättare är denna råvara utbytbar t. ex. mot andra råvaror. Ett land med en internationellt sett starkt råvarubaserad produktion och tek- niskt kunnande tenderar vid oförändrad rä- varutillgäng men ökad tillgång av andra produktionsfaktorer följaktligen att öka för- ädlingen av de egna råvarorna snarare än att i förädlingen gå över till en annan råvarubas.

Vad gäller tekniskt kunnande antas att också detta behövs i en viss, svårvarierad mängd i produktionen av varje vara. Det är visserligen ofta så att med ökande produktål- der på en vara och ökande kapitalintensitet också följer att en del av det tekniska kunnandet ersatts med i maskinerna inbyggd ny teknik. Detta fenomen är dock sannolikt inte av den omfattningen att det tekniska kunnandet är lättare utbytbart under en given period än andra för produktionsstruk- turen viktiga produktionsfaktorer (t. ex. ka- pital, yrkesarbetare och andra arbetare). För ett land gäller dock att det tekniska kunnan- det i viss utsträckning kan importeras från andra länder och detta gäller troligen ihögre grad ju mer känd (gammal) produktionstek- niken är.

Den begränsade utbytbarheten i produk- tionen i kombination med svårföränderlighe- ten över tiden innebär att ett utbudsöver- skott på tekniskt kunnande och råvaror bör

tendera att medföra en icke oväsentlig över- gång till produkter som intensivt utnyttjar tekniskt kunnande och råvaror. Detta gäller naturligtvis under förutsättning att inte över- skottet utjämnas genom att produktionsfak- torerna lämnar landet.

Svårföränderligheten över tiden och den låga utbytbarheten för råvaror och tekniskt kunnande betyder också att den produk- tionsinriktning, som gällt i början av en period och som starkt bestämts av tillgången på dessa produktionsfaktorer, tenderar att konserveras under förutsättning att inga all- varliga utbudsunderskott eller -överskott fö- religger för produktionsfaktorerna.

Diskussionen om råvarornas och det tek- niska kunnandets betydelse har hittills utgått ifrån att dessa produktionsfaktorer är homo- gent sammansatta. Här skall emellertid antas att

3) produktionsfaktorerna tekniskt kun- nande och råvaror är heterogent sammansat- ta.

Detta antagande innebär att det vore analytiskt motiverat att splittra upp dessa båda produktionsfaktorer i flera, eftersom utbytbarheten i produktionen mellan olika råvaror respektive mellan tekniskt kunnande av olika slag är begränsad. Detta är åtminsto- ne vad gäller råvaror självklart. Det är i en god tillgång på järnmalm, skog och vattenfall snarare än en allmänt god tillgång på' råvaror Sverige avviker från andra länder. Detta har också resulterat i att det tekniska kunnandet i hög grad byggts upp dels i råvaru- och råvarubaserad produktion, dels i den ur dessa sektorer härledda produktionen av insats— och investeringsvaror.

Det tekniska kunnandet delades ovan upp i två komponenter. En del av kunnandet har förvärvats under den formella utbildningen, medan en annan del är yrkesanknuten. Om man t. ex. delar in tekniker efter utbildnings- linjer är det troligt att en högre grad av utbytbarhet finns inom grupperna maskin- tekniker, elektrotekniker eller kemitekniker osv. än mellan dessa. Det yrkesanknutna kunnandet kan visserligen ändra på detta förhållande under tider av starka efterfråge-

överskott eller -underskott av någon sådan kategori, men om balans föreligger borde yrkeskunnandet tendera att ytterligare min— ska utbytbarheten mellan sådana breda grup- per av kategorier. Yrkeserfarenheterna torde nämligen normalt leda till en ytterligare specialisering utöver vad som erhållits i den formella utbildningen. Utbytbarheten mellan tekniker på olika utbildningsniväer men vid given utbildningslinje kan normalt inte anses vara låg. Däremot gäller detta i högre grad för produktion som baseras på ny teknik eller på en teknik med nära anknytning till den avancerade forskningen på universitet och i tekniska högskolor.

Enligt detta resonemang skulle råvarors och det tekniska kunnandets rörlighet mel— lan olika produktionssektorer begränsas från efterfrågesidan av den ringa utbytbarheten i produktionen. Det har inte varit möjligt eller ansetts nödvändigt att bedöma om utbudet begränsar rörligheten för dessa produktions- faktorer mer för än andra.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de antaganden, som ovan gjorts för råvaror 'och tekniskt kunnande, leder om de är riktiga — till starka länkar i produktionssy— stemet. En sådan länk finns mellan råvaru- produktion och råvaruförädling. En annan finns mellan dessa två sektorer och produk- tionen av insats- och investeringsvaror. En tredje typ av länkar uppkommer inom t. ex. den maskintekniska, den elektrotekniska och den kemisk-tekniska produktionen. Vidare kan starka länkar uppstå mellan å ena sidan den konkurrensutsatta sektorns storlek och inriktning och å den andra sidan den teknis- ka utbildningens (och forskningens) storlek och inriktning. Dessa och andra tänkbara länkar tenderar att försvåra och fördröja förändringar av sammansättningen i utrikes- handel och produktion. Det kan med andra ord krävas starka incitament eller en lång tidsperiod för att åstadkomma en genomgri- pande omallokering av produktionsresurser— na.

Den i början av en period uppbyggda tillgången av produktionsfaktorer (främst

råvaror och tekniskt kunnande) utgör således en viktig bestämningsfaktor till den därefter följande strukturutvecklingen. Denna till- gång satt i relation till motsvarande tillgång utomlands definierar vad som kan kallas landets historiska komparativa fördelar. Vid balans mellan utbud och efterfrågan på varu- och faktormarknadema (och om denna ba- lans inte är tillfällig) finns således inga påtagliga incitament till genomgripande strukturförändringar utifrån de historiska komparativa fördelarna. Så blir troligen inte heller fallet om en obalans föreligger i periodens början (eller sådana obalanser suc- cessivt skapas under perioden) och denna är av den beskaffenheten, att utbudsöverskott föreligger på i landet redan tidigare rikligt förekommande produktionsfaktorer. Den under tidigare perioder förekommande strukturutvecklingen fortsätter då.

De för tillskotten av produktionen be- stämmande komparativa fördelarna, vad som kan kallas de marginella komparativa förde- larna, är då likartade de som bestämt pro- duktionsstrukturen i periodens början. Om emellertid obalansen är av så annorlunda karaktär att de marginella komparativa för- delarna starkt avviker från de historiska, skapas incitament till en starkt förändrad sammansättning av utrikeshandel och pro- duktion. (De historiska komparativa förde- larna kan ses som en kumulering över tiden av på marknaden realiserade marginella kom- parativa fördelar.) En sådan obalans kan bildas genom betydande förändringar av utbudet eller av den härledda efterfrågan på produktionsfaktorerna i landet eller av mot- svarande förändringar utomlands.

En sammanfattning av drivkrafterna till strukturutvecklingen. Drivkraftema till för- ändringar av utrikeshandelns och produktio- nens sammansättning under en given period kan enligt referensramen delas upp i sådana som bestämmer utvecklingen av den allmän- na efterfrågan i Sverige och utomlands och i sådana som bestämmer marknadsandelarnas utveckling. Här betraktas enbart de av mark- nadsandelarnas bestämningsfaktorer, som kan hänföras till kategorierna Sveriges kom-

parativa fördelar (avsnitt 1.3.1, punkt b.l), branschernas (produkternas) produktions- teknik och produktkarakteristika (punkt b.2) eller handelshinder (punkt b.3). Om det dessutom gäller att den allmänna utveck- lingen i Sverige och utomlands av varuefter— frågan och varupriser i huvudsak är exogent bestämd både under perioden och tidigare perioder, kan den övergripande modellen förväntas fungera på så sätt att strukturut- vecklingen blir bestämd av initiell eller under perioden uppkomna obalanser på grund av

]) förändringar i Sveriges komparativa fördelar genom a) förändringar i landets relativa faktortillgång eller b) förändringar i den svenska efterfrågan relativt den utländ— ska (nya särdrag i efterfrågan),

2) utifrån givna förändringar av produk- tionsteknik och produktkarakteristika som kan leda till förändrade varuprisrelationer eller till faktoromkastningar mellan produk- terna. Med det senare uttrycket menas att rangordningen av varorna med avseende på faktorintensiteter förändrats från en tid- punkt till en annan,

3) förändringar av handelshinder.

Av ovan nämnda skäl är det främst för- ändringen av tillgången på vissa produktions- faktorer som antagits vara viktiga. De länkar i produktionssystemet som antagits gälla samt den empiriska information, som har kunnat insamlats, är så begränsade att enbart kraftiga (långsiktiga) förändringar av kompa- rativa fördelar och produktionsteknik kan behandlas. Föreligger inga sådana kraftiga förändringar kan följaktligen marknadsande- larnas utveckling i tvärsnittet av branscher

eller varor studeras endast med avseende på betydelsen av vissa handelshinder.

1.4 Undersökningens uppläggning

Förutom detta inledande kapitel innehåller undersökningen ytterligare fem, av vilka de fyra närmast följande är av analytisk karak- tär. Det sista kapitlet ger en sammanfattning och tolkning av resultaten.

I kapitel 2 redovisas uppgifter om den svenska manufakturindustrins och dess del-

branschers produktionsteknik mätt med åt- gången av vissa produktionsfaktorer per an- ställd. Där anges också vilka kriterier på komparativa fördelar, som tidigare synes ha gällt för svensk industri och de förändringar av dessa fördelar som kan ha skett under efterkrigstiden. Tillsammans belyser bran- schens produktionsteknik och Sveriges kom- parativa fördelar några väsentliga drag i den svenska manufakturindustrins produktions- betingelser, vilka också bör avspeglas i dess marknadsandelar och dessa andelars utveck— ling. Kapitlet är av översiktlig karaktär. Syftet är främst att ge en empiriskt baserad introduktion till de tre huvudproblem som denna studie behandlar. De svårigheter, som kan tänkas föreligga för läsaren, torde främst gälla att de underliggande modellerna är komplicerade.

Kapitlen 3—5 behandlar främst olika aspekter av den svenska manufakturindu- strins specialisering och marknadsutveckling. Jämförelsen i kapitlen 3 och 4 med det internationella mönstret gäller då inrikt- ningen på produktgrupper och delbranscher inom manufakturindustrin. I kapitel 5 be- handlas främst den svenska exportens och importens av manufakturprodukter mark- nadsinriktning och -utveckling. Kapitlen 3 och 4 är ur såväl problem- som metodsyn- punkt svårare än kapitel 5. Även för den med modell och metoder mindre bekante läsaren torde dock kapitlen 3 och 4 kunna läsas utom vad gäller de avsnitt mot slutet av kapitlen, där regressionsteknik används. I anslutning till de olika delavsnitten dras också en del slutsatser som för att till fullo förstås kräver en god inblick i de ovan ochi exkursen till detta kapitel skisserade utrikes- handelsmodellerna. Slutsatsernas trovärdig- het bygger naturligtvis på modellernas och de empiriska metodernas tillämpbarhet. Oav- sett om tillräcklig kunskap om modell och metoder finns eller ej torde kapitlen 3—5 ge en omfattande beskrivning av den svenska manufakturindustrins inriktning på del- branscher, produktgrupper och marknader i jämförelse med motsvarande inriktning i andra industriländer.

I kapitel 3 beskrivs och analyseras den svenska manufakturindustrins produktinrikt- ning 1969. Medan den beskrivande delen främst anknyter till huvudproblem 2 (avsnitt 1.1 ovan), gäller de analytiska problemen i kapitlet även huvudproblem !. Analysen av produktrörlighet, inriktningen på kvalitets- produkter m. m. belyser nämligen om vissa av antagandena bakom faktorproportions- teorin kan antas gälla eller ej. Därmed prövas också hållbarheten av vissa av slutsatserna från analysen i kapitel 2.

Kapitel 4 behandlar utvecklingen av den svenska manufakturindustrins produktinrikt- ning. Framför allt analyseras därvid denna produktinriktning med avseende på tänkbara bestämningsfaktorer. Det är således huvud- problem 3 (avsnitt 1.1 ovan) som behandlasi kapitel 4.

I kapitel 5 redovisas den svenska manufak- turexportens och -importens inriktning på marknader samt utvecklingen av den totala importen till dessa marknader och den sven- ska andelen av denna import. Jämförelsen utförs i detta kapitel mellan de olika del- branscherna inom manufakturindustrin. Med hjälp av underlaget om marknadsinriktning och -utveck1ing görs en tentativ bedömning av de olika delbranschemas exportutsikter.

Sammanfattningen av utredningens resul- tat sker i kapitel 6. Där görs också ett försök till en tolkning av resultaten inom ramen för de utrikeshandelsmodeller som ovan kortfat— tat diskuterats. Denna tolkning är sannolikt inte den enda som kan göras utifrån det empiriska underlag som föreligger. Andra modeller kan tänkas ge likartade resultat. Bedömningen av den svenska manufakturin- dustrins omfattning, inriktning och framtida utveckling är med andra ord en personligt hållen tolkning av ett ofullständigt datamate- rial.

l appendix A slutligen ges en kortfattad presentation av bl. a. dataunderlag och de empiriska definitionerna av vissa variabler.

En diskussion av faktorproportionsteorins förut- sättningar.”

I den enkla modell av faktorproportionsteorin, som beskrevs i avsnitt 1.3.3 ovan, blir teorins utsagor uppenbarligen klara vad gäller sambandet mellan produkternas marknadsandelar och faktorintensite- ter i produktionen. De förutsättningar denna ver— sion av teorin bygger på är dock knappast i strikt mening uppfyllda i verkligheten. Följaktligen är det viktigt att se hur utsagorna av teorin påverkas av förändringar i dess förutsättningar.

1.5.1 Fler än två produktionsfaktorer

Om hänsyn tas till fler produktionsfaktorer än två uppkommer problemet att landets komparativa fördelar och produkternas produktionsförutsätt- ningar inte kan illustreras med en enda faktorinten- sitet. Valet av faktorintensiteter blir svårt och därtill kommer svårigheten att ge de olika tänkbara faktorintensitetema vikter vid sammanvägningen till ett enda mått på de komparativa fördelarna respektive på produktionsförutsättningarna. Om ett land har god tillgång på kapital och råvaror men knapp tillgång på arbetskraft, hur skall då produk- tionsförutsättningarna bedömas för en kapitalin- tensiv (dvs. hög kvot kapital per anställd) men föga råvaruintensiv (dvs. låg kvot råvaror per anställd) produkt? Det blir följaktligen vid avsaknaden av vägningsmöjligheter tänkbart att bedöma produk- tionsförutsättningarna enbart för produkter som antingen är både kapital- och råvaruintensiva eller är föga intensiva i såväl kapital som råvaror.

För ett tvärsnitt av produkter gäller vid jämvikt att marknadsandelen är en funktion av kapitalin- tensitet och råvaruintensitet. Bedömningen av pro— duktionsförutsättningarna förutsätter då egentligen att funktionsformen är känd. Om inga andra viktiga bestämningsfaktorer till marknadsandelar- nas variationer finns och jämvikt råder, kan mark- nadsandelen användas som ett index på produk— tionsförutsättningarna för en produkt vid jämförel- ser över tvärsnittet av produkter. Det blir därvid möjligt att i vissa fall dra tentativa slutsatser om ”vikterna” även för produkter, som inte är extrema vad gäller såväl kapital som råvaruintensitet. Denna metod att använda en resultatvariabel som mått på produkternas produktionsförutsättningar har, som framgår av inledningen, använts i denna utredning. Givet Sveriges komparativa fördelar (uttryckta i faktorintensiteter) och givet branschernas mark- nadsandelar och faktorintensiteter i produktionen blir det möjligt att hänföra goda produktionsförut- sättningar i en bransch (mätt med marknadsande- lar) till dessa faktorintensiteter. Detta förutsätter givetvis att de övriga tänkbara bestämningsfaktorer- na till marknadsandelama inte har någon snedvri- dande inverkan.

1.5.2 Fler än två länder

Förekomsten av fler än två länder gör att det enkla sambandet mellan faktorintensiteter (i en modell

med två produktionsfaktorer) och marknadsande- lar blir mera komplicerat för såvitt inte landets komparativa fördelar gäller gentemot alla andra länder. Om landet i stället har komparativa fördelar i kapitalintensiv produktion gentemot en del länder men i arbetsintensiv gentemot andra, är det möjligt att klassningen i export- och importvaror (i den totala exporten och importen) inte följer rangord- ningen av varorna med avseende på kapitalintensi— teten. Detta förhållande försvårar den empiriska analysen och talar för att analysen av de aggregera- de marknadsandelarnas (dvs. de svenska producen- ternas andelar av inhemsk förbrukning och världs— export) bestämningsfaktorer borde kompletteras med en undersökning av marknadsandelarnas struk- tur med avseende på länder.s Att de svenska lönekostnaderna bara överträffas av dem i USA och Kanada synes tala för att problemet inte behöver vara stort. Därtill är handeln med dessa länder liten. Problemet skulle följaktligen delvis kunna lösas genom att utesluta handeln med Nordamerika från alla serier.

Denna slutsats gäller dock inte om fler än två produktionsfaktorer införs i modellen. De höga svenska lönekostnaderna kan då i enlighet med faktorproportionsteorin bero på att arbetskraften i produktionen i genomsnitt kombinerats med en riklig tillgång på flera andra produktionsfaktorer. Det kan då gälla att tillgången på en sådan produktionsfaktor är knapp gentemot Nordameri- ka men riklig gentemot den övriga världen, medan det omvända förhållandet gäller för en annan av dessa produktionsfaktorer. Det finns uppenbarligen ingen samtidigt god och enkel metod att i analysen undvika detta problem. Olikheter i den svenska produktspecialiseringen gentemot olika länder har av dessa skäl ägnats särskilt utrymme i analysen (kapitel 5).

1.5.3 Heterogena varor

Att varorna är homogena med avseende på såväl produktionsteknik som användning är en annan viktig förutsättning för den enkla faktorpropor- tionsteorin. Denna förutsättning innebär ]) att varje vara utbjuds i fri konkurrens på varje mark- nad samt 2) att rangordningen av varorna med avseende på faktorintensiteter är densamma i län- derna. Dessa båda antaganden är centrala i en empirisk analys av utrikeshandelns bestämningsfak- torer.

”* Detta avsnitt bygger på en längre genomgång av litteraturen i Ohlsson [otryckt]. För referenser hänvisas till nämnda studie och till andra publicera- de översikter, t.ex. Chipman [1965, 1966] och Bhagwati [1964] för att enbart nämna de senast publicerade.

5 Dvs. världsexportandelen borde kompletteras med en studie av de svenska andelarna av importen till olika marknader. Importens andelar av svensk förbrukning (= 1 — de svenska producenternas hemmamarknadsandelar) borde på motsvarande vis delas upp i olika länders andelar av svensk förbruk— mng.

De tillgängliga observationsenheterna utgörs av branscher eller produktgrupper på en aggregations— nivå, för vilken inte alltid gäller att variationerna i olika faktorintensiteter inom branschen eller pro- duktgruppen är små relativt variationerna mellan dessa. Det kan således föreligga en specialisering mellan länder och inte enbart mellan branscherna utan även inom dessa. För sambandet mellan branschernas marknadsandelar och deras faktorin- tensiteter innebär dock detta inte något allvarligt problem. Däremot uppkommer analytiska problem om endast några branscher är så heterogent sam— mansatta att en inombranschspecialisering före- kommer. En sådan specialisering kan nämligen medföra dels att rangordningen av branscher med avseende på dessas (genomsnittliga) faktorintensite- ter blir olika i länderna, dels att sambandet mellan branschernas marknadsandelar och faktorintensite- ter inte gäller i lika grad. Detta kan vara ett påtagligt problem för en utredning om manufaktur- industrin som enligt ovanstående beskrivning är en heterogen bransch vad gäller produktsammansätt- ningen. Således underkastas detta problem en omfattande empirisk analys i utredningen.

Denna diskussion utgår från att priskonkurrensen på varumarknaderna inte satts ur spel. Om emeller- tid inombranschspecialiseringen (i en eller flera branscher och för ett eller flera länder) medfört att priskonkurrensen fungerar sämre, minskas givetvis i samma mån inflytandet på produktionsstrukturen av den restriktion, som kombinationen av given relativ faktortillgång i landet och given produk- tionsteknik för produkterna utgör. Har de svenska producenterna av manufakturvaror i allmänhet ett betydande utrymme för en självständig prissättning eller har vissa delar av branschen detta i högre grad än andra kan vissa av slutsatserna i denna utredning vara osäkra. För att så skall vara fallet krävs dessutom att detta utrymme inte är av tillfällig natur utan kan upprätthållas även på lång sikt.

1.5.4 Olikheter i produktionstekniken

Antagandet om att samma produktionsteknik an- vänds i länderna sammanhänger i en empirisk undersökning starkt med antagandet om homogent sammansatta branscher eller varugrupper (se ovan). I denna utredning antas att alla skillnader mellan varor i produktionsteknik utom skalfördelar består av skillnader i varornas faktorintensiteter i produk- tionen. Om vi tillsvidare bortser från förekomsten av skalfördelar och betraktar skillnader mellan länder i faktorintensitetema hos (homogena) pro- dukter kan två slag av skillnader tänkas förekom- ma. Det ena slaget beror på kvarstående skillnader i faktorprisrelationerna mellan länder. Sådana skill- nader i faktorintensiteterna mellan länder gäller normalt för varje produkt och åstadkommer inte olikheter mellan länderna i rangordningen av pro- dukterna med avseende på faktorintensitetema. Dessa skillnader står vidare helt i överensstämmelse med faktorproportionsteorin och förändrar alltså inte de inbördes relationerna i produkternas pro- duktionsförutsättningar.

Ett annat slag av skillnader i produkternas faktorintensiteter mellan länder, som diskuterats i litteraturen är förekomsten av s. k. ”technological gaps". Detta begrepp myntades i diskussionen om den s.k. dollarbristen i Europa under 1940- och 1950—talen. Den amerikanska industrin ansågs då ha ett generellt teknologiskt försprång relativt övriga industriländers industri, vilken senare av detta skäl bedömdes ha generellt dåliga produk- tionsförutsättningar. Tankegångarna i denna dis- kussion tycks ha utgått från att de absoluta snarare än de komparativa fördelarna bestämde produk— tionsförutsättningarna inom industrin och bygger såvitt vi kan bedöma på uppfattningen att den kritiska produktionsfaktorn för all produktion är det tekniska kunnandet. Om denna produktions- faktor är mycket knapp i ett land och inte kan köpas från utlandet, skulle produktionen följaktli- gen starkt inskränkas. Detta förefaller dock inte vara något starkt argument mot faktorproportions- teorins giltighet. Om rangordningen av faktorinten- sitetema är lika iländema, skulle likväl utrikeshan- deln och produktionen till sin sammansättning bestämmas av den relativa faktortillgången i länder- na.

En för faktorproportionsteorins empiriska giltig- het viktigare form av technological gaps uppstår om sådana föreligger i olika hög grad inom olika branscher och har till följd att rangordningen av (de homogena) produkterna med avseende på en eller flera faktorintensiteter blir olika i länderna. Om en produkt produceras med en kapitalintensiv teknik i landet med god tillgång på kapital men med en arbetsintensiv teknik i landet med knapp tillgång på kapital, blir teorins utsagor om produk- tionsförutsättningarna för produkterna inte enty- diga. Samma produkt kan då ha goda produktions- förutsättningar i båda länderna. Sambandet mellan produkternas marknadsandelar och faktorintensite- ter kan då i praktiken störas på två sätt. För det första kan rangordningen av produkternas hemma- marknadsandelar och världsexportandelar bli olika. För det andra kan sambandet mellan de senare och produkternas faktorintensiteter bli mindre gott. Förekomsten av olikheter mellan länderna i rang- ordningen av produkter med avseende på faktorin- tensitetema i produktionen synes vara en teoretiskt viktig invändning mot faktorproportionsteorin. [ praktiken är det dock svårt att finna (konkurrens- utsatta och homogena) produkter som produceras med olika teknik. E mpiriskt konstaterade olikheter i rangordningen av produkter eller branscher med avseende på faktorintensiteter beror troligen på att dessa produkter eller branscher till sin sammansätt- ning är starkt heterogena (se ovan). I denna utredning förutsätts i regel att inga olikheter mellan länder i nämnda rangordning förekommer.

Förekomsten av skalfördelar är ett annat svårhan- terligt produktionstekniskt problem. Generellt kan från faktorproportionsteorin endast två slutsatser dras om skalfördelar finns i produktionen, nämli- gen att a) de tenderar att ge en högre grad av specialisering av produktionen, b) det inte längre blir möjligt att förutsäga hur specialiseringen kom- mer att bli. En bedömning av skalfördelamas

inverkan på utrikeshandel och produktion kan därför inte ske enbart utifrån faktorproportions- teorin. Följande överväganden och antaganden har gjort att förekomsten av skalfördelar bedömts som ett mindre allvarligt problem för denna utredning.

De mest utslagsgivande Skalfördelarna i den egentliga produktionen torde förekomma inom råvarunåra processbetonade industrier, t. ex. mas- sa-, stål- och petrokemisk industri, inom vilka också anläggningsstorleken blir betydande. Inom sådana industrier kan alltså faktorintensitetema vid givna faktorprisrelationer mindre påverka produk- tionsinriktningen i länderna än skalfördelar och transportkostnader. Skalfördelarna i manufakturin- dustrin och övrig verkstadsindustri synes vara betydligt mindre utslagsgivande och dessutom av en annan art. Det blir främst ibedömningen av manufakturindustrin i sin helhet, när det gäller relativ storlek och produktionsförutsättningar, osäkerhet i tolkningen till följd av skalfördelar uppkommer.

När det gäller specialiseringen inom manufaktur- industrin bedömdes förekomsten av skalfördelar inverka på följande sätt. Är Skalfördelarna påtagliga kan svenska producenter antingen undvika stan- dardbetonade produkter genom att välja en annan produktsammansättning eller att utnyttja skalför- delarna i produktionen. Föreligger systematiska tendenser till att anpassningen skett iproduktsarn— mansättningen förväntas detta alltså avspegla sig i att den svenska produktinriktningen awiker från andra länders. Detta slags anpassning kan tvingas fram om a) hemmamarknadens storlek är mindre än storleken på skaloptimum om samtidigt b) producenterna inte genom en tidigt uppbyggd export kunnat kompensera för denna mindre stor- lek. En sådan systematisk anpassning via produkt- sammansättningen borde också avspeglas i att (de genomsnittliga) faktorintensitetema i den svenska produktionen påtagligt awiker från dem i produk- tionen i länder, som i stället valt att producera standardprodukter. Framför allt skulle vi förvänta oss en lägre kapitalintensitet och en högre andel utbildad arbetskraft relativt den outbildade. Det senare gäller åtminstone för sektorer där process- tekniken inte utvecklats i Sverige.

Ovan konstaterades att förekomsten av skalförde- lar tenderade att leda till en högre grad av specialisering mellan länder också av produktionen. Denna slutsats gäller dock under förutsättning att inget skaloptimum finns eller att skaloptimum är klart högre än marknadsstorleken i ett antal länder. Om i stället marknadsstorleken i alla länder förslår till minst en anläggning och det finns kostnadsmäs— siga fördelar i att ligga nära marknaden, talar i stället kombinationen av skalfördelar och närhets- fördelar för en mera diversifierad produktion. Utrikeshandeln, som för varje land kan vara helt specialiserad (dvs. export och import förekommer ej av samma varor) bestäms av ländernas närhets- fördelar till varandra tillsammans med storleken av det potentiella överskottsutbudet från den ”sista” anläggningen, sedan hela den inhemska efterfrågan tillfredsställts.

1.5.5 Produkt- och faktorrörligheten

I den ovan diskuterade enkla versionen av faktorproportionsteorin antogs också att samtliga varor var fritt rörliga mellan länder men att produktionsfaktorerna var fritt rörliga enbart inom varje land. Det är uppenbart att ingen av de tre delarna av detta antagande helt och hållet gäller. Produktrörligheten varierar mellan olika varor. Det finns en rörlighet över nationsgränserna av vissa produktionsfaktorer. Faktorrörligheten inom lan- det är inte fullständig. Inverkan på sambanden mellan produkternas marknadsandelar (på hemma- marknad och ivärldsexport) och deras faktorinten- siteter har delvis berörts i samband med diskussio- nen om Skalfördelarna. Utöver detta kan följande nämnas.

Produktrörligheten inskränks av dels naturliga handelshinder (transportbarhet, varans storlek, öm- tålighet m.m.), dels konstruerade handelshinder (t. ex. tullar, kvoteringar m. m.). I praktiken före- kommer emellertid inte fullkomligt rörliga produk- ter. Variationerna i den internationella rörligheten för varor är betydande och inkluderar också produkter som är fullkomligt orörliga, dvs. ej alls exporteras eller importeras. För sambandet mellan produkternas marknadsandelar och faktorintensite- ter åstadkommer sådana starka variationer i pro— duktrörligheten två principiellt olika problem. Det ena problemet gäller hur landets komparativa fördelar skall definieras och påverkar indirekt sambandet genom att valet av faktorintensiteteri sambandet (de oberoende variablerna) påverkas. Det andra problemet består i att bedöma hur sambandet vid givna komparativa fördelar påverkas och hur hänsyn skall tas till inflytandet av variatio- ner i produktrörligheten.

Frågan om vari landets komparativa fördelar består kan diskuteras i en förenklad modell, där förutom en konkurrensutsatt sektor med fullstän- dig produktrörlighet en helt skyddad sektor finns. Om inget samband föreligger mellan sektorerna vare sig på varu- eller faktormarknader blir proble- met enkelt. Då skall landets komparativa fördelar definieras utifrån (den relativa) faktortillgången tillgänglig för den konkurrensutsatta sektorn. Det finns dock i praktiken starka samband mellan dessa båda sektorer. De konkurrerar i inte obetydlig utsträckning om samma produktionsfaktorer. Av den anledningen bör inte landets komparativa fördelar definieras utifrån vare sig den totala (relativa) faktortillgången i landet eller den del av denna tillgång som vid den givna tidpunkten råkar vara tillgänglig för den konkurrensutsatta sektorn. Problemet kan således inte ges en både empiriskt hanterlig och invändningsfri lösning. I denna utred- ning har de komparativa fördelarna bedömts främst utifrån utredningar om faktortillgången i större delen av eller hela den svenska industrin. Huvudde- len av den skyddade sektorn ingår således inte.

Det andra problemet med produktrörlighetens variationer mellan olika varor gällde hur inflytan- det av dessa variationer bäst skulle kunna elimine- ras för att få ett renodlat samband mellan produk— ternas marknadsandelar och faktorintensiteter.

Detta kan ske genom att en eller flera variabler, som fångar upp dessa variationer, inkluderas till— sammans med faktorintensitetema i sambandet. Det måste därvid antas att inget beroende förekom- mer mellan de förra och de senare oberoende variablerna. Denna behandling av problemet skulle vara tillfredsställande a) om samtliga produkter var färdigvaror, dvs. inte förekom som insatsvaror i annan produktion samt b) om variationer i pro- duktrörligheten inte förekom inom de produkt- grupper som utgör observationsenheter i utred- ningen. Den sistnämnda förutsättningen är likartad med den ovan diskuterade förutsättningen om homogent sammansatta produktgrupper och behö- ver därför inte här diskuteras. Den förstnämnda förutsättningen att inga insatsvaror finns är klart orealistisk, vilket framgår av att en stor del av manufakturvarorna är insatsvaror. Förekomsten av insatsvaror utgör inget problem för implikationerna av faktorproportionsteorin, om den internationella rörligheten på alla produkter vore fullkomlig. I så fall skulle inga länkar bakåt eller framåt i produk- tionskedjorna via insatsvarorna existera. Följaktli- gen borde då faktorintensitetema i varje enskilt förädlingsled avgöra produktionsförutsättningarna i landet för denna förädling. Vid ofullkomlig och starkt varierande produktrörlighet etableras emel- lertid länkar mellan förädlingsleden. Svårigheter såväl med indelningen av produkter i branscher som med om faktorintensitetema skall vara föräd- lingsledets eller de totala faktorintensitetema eller ett mellanting av dessa uppstår då. Dessa problem är empiriskt mycket svåra att explicit behandla och kan därför endast tentativt diskuteras. Detta är otillfredsställande, eftersom sådana länkar inom det svenska produktionssystemet synes ha haft en påtaglig betydelse för den svenska utrikeshandelns struktur (se Carlsson & Ohlsson [1972 ]).

Enligt faktorproportionsteorin skall ett samband fås i tvärsnittet av varor mellan dels hemmamark- nadsandel och faktorintensiteter, dels världsexport- andel och faktorintensiteter. Produktrörligheten påverkar vid givna faktorintensiteter det första sambandet så att ju högre produktrörligheten är, desto lägre blir hemmamarknadsandelen. Eftersom produktrörligheten främst inskränker den del av den inhemska förbrukningen i varje land som importeras, finns det inga lika uppenbara skäl till att produktrörligheten skall påverka världsexport- andelen på något bestämt sätt. Här har ju antagits, att denna rörlighet är varutypisk i den meningen att den beror på naturliga eller konstruerade handelshinder för varje enskild vara.

Rörligheten för produktionsfaktorer antogs vara dels fullständig inom varje land, dels ingen alls mellan länder. Invändningar kan resas mot båda antagandena. Är faktorrörligheten inom landet begränsad behöver inte faktorpriset för en given produktionsfaktor vara utjämnat inom landet. Fak- torintensiteterna hos produkterna blir därmed inte längre lika utslagsgivande som bestämningsfaktorer till marknadsandelarna. Vi bedömer dock skillna- derna inom landet i faktorpriserna som relativt små i jämförelse med de skillnader, som finns mellan länder.

Om produktionsfaktorerna är rörliga mellan län- der påverkas främst ländernas komparativa förde- lar. Derma rörlighet anses normalt gå i riktning mot en utjämning av olikheterna i den relativa faktor- tillgången mellan länder. Detta tenderar att stimu- lera faktorprisutjämningen och samtidigt minska incitamenten till varuhandel. Även om faktorrörlig- heten mellan länder kan synas vara omfattande, finns uppenbarligen fortfarande både stora skillna- der i ländernas faktorpriser och goda incitament till en utvidgad handel mellan länder. Av dessa skäl och då faktorrörligheten över gränserna inte på något avgörande sätt förändrar faktorproportions- teorins utsagor bortses i utredningen från detta problem.

1.5.6 Olikheter i efterfrågans sammansättning Den ovan redovisade versionen av faktorpropor- tionsteorin byggde på antagandet att efterfrågan inte var starkt olika i de båda länderna. Om efterfrågan i det kapitalintensiva landet är särskilt stor på den kapitalintensiva varan, kan det t. o. m. inträffa att detta land kommer att importera denna vara och exportera den arbetsintensiva varan. Efter- frågan kan alltså visserligen motverka inflytandet av landets komparativa fördelar på varuhandelns specialisering men ger i faktorproportionsteorin egentligen inte upphov till några komparativa fördelar. Denna begränsning i faktorproportions— teorin är till en del avhängig av antagandet om fullkomlig produktrörlighet, vilket innebär att inga närhetsfördelar som gynnar inhemsk produktion gentemot import föreligger. En inskränkt men för alla varor lika stor produkt- rörlighet ger dock enbart generellt högre hemma- marknadsandelar för varje produkt i jämförelse med om produktrörligheten vore fullkomlig. Ingen fördel på världsmarknaden skulle då heller etable- ras för varor i särskilt stark inhemsk efterfrågan. En relativt högt efterfrågad vara borde dessutom inte få goda produktionsbetingelser i jämförelse med andra varor på den inhemska marknaden annat än just genom den höga efterfrågan. För att en särpräglad efterfrågan i landet skall kunna ge upphov till komparativa fördelar och goda produk- tionsförutsättningar även för exporten av varan räcker det således inte att produktrörligheten är inskränkt eller varierar. En stark inhemsk efterfrå- gan kan dock skapa goda produktionsbetingelser genom att ha åstadkommit

a) en tidig och till sin storlek betydande kunskap, dvs. etablerat ”technological gaps” (tekniska, marknadsmässiga e. d. försprång), eller

b) bättre möjligheter att utnyttja skalfördelar. Att vi bedömt efterfrågan som en för närvarande viktig bestämningsfaktor för produkternas produk- tionsförutsättningar beror på att Sverige genom bl. a. höga lönekostnader, en hög och jämnt förde- lad levnadsstandard och en stor skyddad sektor har en internationellt sett awikande efterfrågan. Där- med kan komparativa fördelar ha skapats för produkter som efterfrågats i Sverige tidigare än ide flesta andra länder. För det varusortirnent som här främst studeras betyder detta att inkomstkänsliga

varaktiga konsumtionsvaror, investeringsvaror med arbetskraftsbesparande, miljövänlig e. d. teknik gynnas framför andra. Dessa gynnsamma produk- tionsbetingelser för vissa färdigvaror kan också få en stark inverkan på den till stor del insatsvarupro— ducerande manufakturindustrin.

1.5.7 Valet av produktionsfaktorer

Det sista av de ovan specificerade antagandena till faktorproportionsteorin var att produktionsfakto- rerna var homogena och sinsemellan substituerbara. Detta antagande innebär att arbetskraften inte har olika kvaliteter som är utslagsgivande för produk- tionsbetingelserna. För faktorproportionsteorins utsagor om produktspecialiseringen bör de aggrege- rade produktionsfaktorerna väljas så att utbytbar- heten i produktionen av varje vara är klart högre inom aggregaten än utbytbarheten mellan aggrega- ten. Ur den grupp av produktionsfaktorer, som därvid erhålls, bör vidare enbart sådana beaktas, som har ett generellt och betydande inflytande på sammansättningen av produktion och utrikeshan- del. I denna utredning medtogs enbart de produk- tionsfaktorer som i olika empiriska studier visat sig ha stor betydelse för denna sammansättning i Sverige. Detta utesluter inte att vissa betydelsefulla produktionsfaktorer likväl ej kommit att beaktas.

xxx Sammanfattningsvis visar genomgången av förut-

sättningamas betydelse för faktorproportionsteorin att en analys av huvudproblemen ] och 2 som

enbart bygger på den enkla versionen av denna teori resulterar i osäkra eller t. o. m. felaktiga slutsatser om den svenska manufakturindustrins produktionsförutsättningar. En viss prövning av förutsättningarna till teorin har dock gjorts. Risken för helt felaktiga slutsatser bedöms därför som liten.

Den svenska manufakturindustrins produktionsför-

utsättningar och Sveriges komparativa fördelar

2.1 Problem

I detta kapitel diskuteras produktionsförut- sättningarna för manufakturindustrin och dess delbranscher i Sverige. Denna diskussion behandlar översiktligt samtliga tre huvudpro- blem (avsnitt l.1) och utgör en referensram till efterföljande kapitel. Analysen bygger på de enkla versioner av faktorproportionsteo- rin, som presenterades i föregående kapitel. De förutsättningar, som därvid måste göras, är så restriktiva att slutsatserna i detta kapitel om manufakturindustrins produk- tionsförutsättningar får betraktas som preli- minära (1.3 ovan). Det är först sedan dessa förutsättningar underkastats viss prövning i de efterföljande kapitlen som mera bestämda och slutgiltiga slutsatser kan dras (kapitel 6).

I det följande beskrivs först manufakturin- dustrins produktionsteknik så som denna avspeglas i vissa faktorintensiteter (avsnitt 2.2). Därefter lämnas en översikt av vad som kan anses utgöra produktionstekniska förut- sättningar till svensk industriproduktion uti- från den fram till l950—talets slut historiskt bestämda faktortillgången i Sverige (avsnitt 2.3). Jämförs manufakturindustrins faktorin- tensiteter med dessa produktionsförutsätt- ningar erhålls under vissa antaganden indika- tioner på manufakturindustrins förväntade, relativa storlek samt på vilka delbranscher som har speciellt goda respektive dåliga produktionsförutsättningar (avsnitt 2.4).

Därefter jämförs expansionstakten för olika delbranscher med faktorintensitetema i pro- duktionen (avsnitt 2.5). Denna utveckling är bl.a. avhängig av om och hur produktions- förutsättningarna för industrin förändrats från mellankrigstiden till 1950—talets slut, vilket diskuteras i ett avsnitt (2.6). Om en sådan förändring skett påverkas också manu- fakturindustrins produktionsförutsättningar (avsnitt 2.7). Avslutningsvis sammanfattas resultaten och diskuteras olika förklaringar till varför manufakturindustrins storlek och struktur 1969 inte avspeglar dess produk- tionstekniska förutsättningar. Dessa tänkba- ra förklaringar ligger till grund för hypoteser som prövas i de följande kapitlen.

2.2 Manufakturindustrins nik

produktionstek-

Med produktionsteknik avses i det följande åtgången av vissa produktionsfaktorer i rela- tion till antalet anställda, vilka kvoter be- nämns faktorintensiteterna i produktionen.1

1 Där inte annat anges antas att produktions- funktionema är linjärt homogena i de produktions- faktorer som diskuteras. Det måste vidare antas att inga väsentliga produktionsfaktorer uteslutits, dvs. att den oförklarade resttermen i produktionsfunk- tionerna är obetydlig eller att dess storlek ivarje fall inte varierar starkt mellan branscherna. Bran- schernas produktionsteknik förutsätts i regel vara internationellt given på ett sätt som utesluter att rangordningen av branscherna med avseende på deras faktorintensiteter i produktionen är olika i olika länder. Detta senare innebär — som om-

Tabell 2.1 Rangordningstal för vissa faktorintensiteter i verkstadsindustrins huvudbranscher vid en jämförelse av totalt 16 industribranscher 1965

Andel av världs- exporten

Bransch Kapitalin- Andelen anställda som är

tensitet

övrig tek- nisk personal

forsknings- personal

utvecklings- personal

Manufakturindustri 11 11 5 12 Maskinindustri 5 10 8 7 5 Elektroteknisk

industri 14 4 3 3 Transportmedels-

industri (inkl. repa- rationsverkstäder) 11 15 3 4 8 Skeppsvarv 3 6 12 1 1 2

Anm: Antalet branscher som rangordnats är 16. Livsmedelsindustri, grafisk industri samt tegelbruk och cementfabriker har uteslutits på grund av påtagligt låga produktrörligheter. Instrumentindustrin fick uteslutas av statistiska skäl, då produktionen av instrument enligt industristatistiken 1965 visade sig endast delvis klassificeras till instrumentindustri. Talet 1 gavs branschen med högsta värdet på den givna variabeln. Andelen av världsexporten är uträknad med hjälp av en nyckel mellan ISIC- och SITC-nomenklaturerna, vilken nyckel utarbetats av Office Statistique des Communautés Européennes: ”Classification Statistique et Tariffaire pour le Commerce International” 3”éme edition, Bruxelles 1963. Ur världsexporten uteslöts dock för varje bransch de varugrupper, inom vilka ingen svensk produktion existerar. Kapitalintensiteten mäts med antalet effektiva hästkrafter per anställd. Detta mått inkluderar inte kapital, nedlagt i byggnader. Tekniker har uppdelats på de tre kategorierna forskningspersonal, utvecklingspersonal samt övriga tekniker. Sannolikt är distinktionen mellan de två förstnämnda kategorierna på grund av mät- och definitionsproblem inte särskilt säker. Det kan observeras att reparationsverkstädernas inkluderande i transportmedelsindustrin är en felkälla, eftersom faktorintensi- tetema inom den egentliga producerande delen av industrin eftersträvades. Materialet har hämtats ur Ohlsson [otryckt].

Manufakturindustrins produktionsteknik kan då karakteriseras med hur dess faktorin- tensiteter är i jämförelse med andra svenska industribranschers. I tabell 2.1 redovisas rangordningstalen för vissa faktorintensiteter i verkstadsindustrins fem huvudbranscher 1965 vid en jämförelse med totalt 16 kon- kurrensutsatta industribranscher.2 En dis- kussion av de mått som använts finns i Ohlsson [otryckt]. Av tabellen framgår att manufakturindustrin, som här inte inklude- rar instrumentindustri3 , är en relativt arbets- intensiv industri i vårt land.4 Andelen av olika slag av tekniker är låg utom vad gäller tekniker, sysselsatta i utvecklingsarbete. Om instrumentindustrin kunnat inkluderas hade detta inneburit att andelen tekniker inte blivit lika låg för manufakturindustrin i dess helhet. Kapitalintensiteten hade då blivit ännu lägre. Som framgår av den följande framställningen torde manufakturindustrin vara en bransch med osedvanligt hög andel yrkesarbetare i arbetskraften. Branschen ha- de dessutom, att döma av den svenska input-output-undersökningen 1957, en hög

åtgång av inhemska metallråvaror och -halv- fabrikat (Höglund & Werin [1964] s. 168 ff).

I tabell 2.2 redovisas mått på kapital- och teknikerintensitetema inom manufakturin- dustrins delbranscher. Kapitalintensiteten var enligt detta mått störst inom metalltråds-

nämnts i exkurs till kapitel 1 — bl. a. att branscher- nas produktinriktning är likartad i länderna eller i varje fall att olikheter i inriktningen inom dessa branscher inte betingas av olikheter i ländernas kcgmparativa fördelar.

Livsmedelsindustri, viss byggnadsämnesindu- stri, grafisk industri samt instrumentindustri har av olika skäl måst uteslutas. Se närmare därom i Ohlsson [otryckt].

3 På grund av olika statistiska problem erhölls att den svenska exporten av instrument översteg pro- duktionen. Detta nödvändiggjorde ett uteslutande av4branschen från jämförelsen, Ohlsson [otryckt]. Enligt en jämförelse mellan olika mått på kapitalintensiteten (definierad per arbetare) i ma- nufakturindustrin (exkl. instrumentindustrin), som utförts av Metallmanufakturutredningen är denna bransch klart mera arbetsintensiv än tillverkningsin- dustrin i genomsnitt. Detta gäller om kapitalet definieras som sammanlagd motoreffekt (i häst- krafter), förbrukningen av elenergi (i MWh), totalt återanskaffningsvärde för enbart maskiner och ap- parater eller som totalt återanskaffningsvärde. I jämförelse med hela verkstadsindustrin är manufak- turindustrin mer arbetsintensiv utom om måttet förbrukningen av elenergi per arbetare används.

Tabell 2.2 Kapitalintensitet och teknikerintensitet inom den svenska manufakturindustrins delbranscher 1969

SNI- kod

Delbransch Kapitalin-

tensitet

Tekniker- intensitet

Lönekostnad i kronor per arbetaretimme 5,83 12: 15

4,38 12:93 4,24 11:68

11,73 11:94

3811 3813

3819] 38192

38193 38194 38195 38195 3851; (+3853)

Verktygs- och redskapsindustri Industri för metallkonstruk- tioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät-, linor, -kablar Spik-, skruv— och bult- industri Annan byggnadsmetallvaru- industri Hushållsmetallvaruindustri Annan metallvaruindustri Instrumentindustri (inkl. urindustri)

7,04 4,6 14:68 7,21 5,0 11:88 4,14 4,3 11:42 5,28 3,9 11:78

1,96 16,4 11:87

Ann: Då kapitalet här mätts med antalet effektiva hästkrafter för omedelbar drift kan rangordningen mellar branscherna förändras om kapital nedlagt i byggnader varierar på ett annorlunda sätt än maskiikapitalet. Andra alternativa mått redovisas i den löpande texten. I den redovisade lönekostnaden ingår både direkta och indirekta lönekostnader men ej avgifter för ATP samt sjuk- och yrkesskadeförsäk- ringana.

KälluSOS, Industri 1969, arbetstabeller.

indus:rin, men inte ens i denna delbransch översteg kapitalintensiteten genomsnittsvär— det lör svensk tillverkningsindustris För- utom metalltrådsindustrins var även spikin- dustrins kapitalintensitet högre än den ge- nomsrittliga i manufakturindustrin. Den en- ligt tibell 2.2 höga kapitalintensiteten för

annan byggnadsmetallvaruindustri kan dock möjligen vara missvisande att döma av andra kapitalmått. Instrumentindustrin hade enligt det använda måttet den markant lägsta kapitalintensiteten av de nio jämförda del- branscherna. Denna delbransch hade samti- digt den högsta teknikerintensiteten, vilket

5 Be'oende på vilket kapitalmått, som används, rangordnas delbranscherna något olika vad gäller kapitalntensiteten i produktionen. Detta framgår av följande bearbetning av uppgifter från Metallmanu- fakturitredningen (uppgifter för instrumentindustrin ingår inte):

Branscr Index för kapital per anställd om kapitalet definieras som

elförbruk- ning i MWh

totalt åter- anskaffnings— värde

totalt åter- anskaffnings- värde för maskiner

Verktygs- och redskapsindustri 120 123 Industi för metallkonstruktioner 58 72 Metallörpackningsindustri 131 1 17 Industi för metalltråd m. m. 145 148 Spik-, kruv- och bultindustri 194 174 Annanbyggnadsmetallvaruindustri 98 100 Hushålsmetallvaruindustri 99 99 Annan netallvaruindustri 84 80

sammanlagd motoreffekt i hästkrafter

Manufzkturindustri exklusive

instrimentindu strl 100 100 100

Av dema tablå framgår att metalltrådsindustrin och spikindustrin är de båda delbranscher, som har de högsta kapitalintensiteterna att döma av de fyra olika måtten. Det framgår vidare att verktygs- och redskajsindustrin har en kapitalintensitet, som är över genomsnittet för alla fyra måtten, medan annan byggnalsindustri awiker gynnsamt från detta genomsnitt, främst för hästkraftsmåttet. Metallförpack- ningsinlustrins kapitalintensitet är däremot hög enbart om återanskaffningsvärdena används. Metallkon- struktimsindustrins kapitalintensitet är lägst enligt nästan alla mått och likaså är kapitalintensiteten för annan netallvaruindustri i regel under genomsnittet.

Tabell 2.3 Rangordningstal för olika arbetskraftskategorier inom några varuområden inom manufakturindustrin vid en jämförelse av totalt 46 amerikanska industribranscher 1960

Metallkon- struktioner (6 91)

Yrkeskategori

Verktyg, (695; 696)

Instrument (8613; 861.7—861.9)

Övrig egentlig metallmanu- faktur (692 —694; 697; 698; 812)

knivar m. m.

. Vetenskapsmän och ingenjörer . Tekniker, ritare o. d.

. Andra professionella

. Ledande personal

. Maskinister, elektriker, svetsare o. d.

. Andra yrkesutbildade arbetare

. Konton-, försäljnings- och servicepersonal 24

. Lågt utbildade eller outbildade arbetare 35

9 12 10 27

26 17

20 18

26 34 41

Anszranschen med högsta faktorintensiteten för en viss yrkeskategori tilldelades talet 1. Faktorin- tensiteten utgör andelen av yrkeskategorin i totala antalet anställda. Siffrorna som angivits i tabellhuvudet är SITC-nummer. Källa: Keesing [1968], tabell 1, s. 12.

bl. a. beror på en hög andel tekniker, syssel- satta i forsknings- och utvecklingsarbete. Den därnäst högsta teknikerintensiteten uppvisade metalltråds- och metallförpack— ningsindustrierna.

Det har för delbranscherna inte varit möjligt att på samma sätt som för hela manufakturindustrin särredovisa tekniker, som är sysselsatta i forsknings- och utveck- lingsarbete och inte heller uppgifter på åt- gången av inhemska råvaror har kunnat konstrueras för delbranscherna. Enhetliga och fullständiga data på andelen yrkesarbeta- re var visserligen ej möjliga att sammanställa, men för att ändå något belysa denna andels variationer inom manufakturindustrin kan tre olika material utnyttjas. Definitionerna på yrkesarbetare varierar mellan dessa mate- rial och även i övrigt är jämförbarheten av olika skäl inte särskilt god.

En sådan möjlighet att belysa andelen yrkesarbetare i antalet anställda föreligger om det kan antas att rangordningen av denna andel i olika branscher är densamma i amerikansk och svensk industri. I en ameri-

kansk jämförelse av totalt 46 industribran- scher med avseende på åtta yrkeskategorier (tabell 2.3) ingår nämligen manufakturindu- strin med fyra delar. Dessa delar motsvarar grovt sett industri för metallkonstruktioner (definierad som SITC 691), verktygs-, red- skaps- och delar av hushållsmetallvaruindu- strin (SITC 695, 696), instrumentindustri (SITC 861.3, 861.7—861.9) samt övrig ma- nufakturindustri (SITC 692—694, 697, 698, 812). Även om dessa fyra delar inte motsva- rar våra definitioner av delbranscherna er- hålls ändå viss information om manufaktur- industrins yrkesarbetareintensitet. Det kan således konstateras att samtliga fyra delar (och därmed också hela manufakturindu- strin) i denna jämförelse av 46 branscher rangordnades högt med avseende på andelen av åtminstone en av de två kategorierna yrkesarbetare i det totala antalet anställda.

En av Metallmanufakturutredningen ge- nomförd bearbetning av Verkstadsförening- ens medlemsstatistik ger ytterligare en möj- lighet att belysa yrkesarbetarnas betydelse inom manufakturindustrin. Andelen yrkesar-

betare definieras här i huvudsak som andelen arbetare (av totala antalet arbetare) som (efter lärlings- eller annan utbildningstid) utför arbete, för vilket fordras en utbild- ningstid av tre år eller mera. Med denna definition erhölls en yrkesarbetareandel på 34 % för manufakturindustrin (exkl. metall- förpacknings- och instrumentindustri), vil- ken siffra är jämförbar med hela verkstadsin- dustrins. En uppdelning på de sju i denna bearbetning ingående delbranscherna visade dock att det är industri för metallkonstruk- tioner, som med en hög yrkesarbetareandel (59 %) och en relativt stor produktionsandel drog upp genomsnittet för manufakturindu- strin. Ingen av de övriga delbranscherna nådde nämligen detta branschgenomsnitt, även om både verktygs- och redskapsindu- strin samt annan metallvaruindustri med omkring 30 % i andel inte låg särskilt långt under. Särskilt hushållsmetallvaruindustrin men också metalltråds- och spikindustrierna hade låga yrkesarbetareandelar.

En tredje möjlighet att belysa yrkesutbild- ningen hos arbetare föreligger. Om man kan anta att varje arbetare med en viss given yrkesutbildning erhåller samma lön i alla industrier inom landet skulle en relativt hög timlön i en industribransch kunna avspeg- la en hög andel arbetare med (hög)yrkes— utbildning inom denna bransch. I tabell 2.2 redovisas för 1969 lönekostnaden (exkl. avgifter för ATP samt sjuk- och yrkes- skadeförsäkringar) per timme för arbeta- re. Enligt detta mått hade främst spikindu- strin och därutöver också industrin för me- tallkonstruktioner samt verktygs- och red- skapsindustrin en hög andel yrkesutbildade. Spikirdustrin erhöll dock enligt ovan refere- rade material en låg andel yrkesarbetare och det förefaller därför som om den höga timlönen delvis förklaras av andra faktorer, t. ex. en relativt stor ackordsvolym, regiona- la skiLnader e. (1. De övriga två delbranscher- nas höga timlöner stämmer dock väl överens med nämnda material, liksom för övrigt det förhålandet att timlönen var lägst inom hushållsmetallvaruindustrin.

Sammanfattningsvis blir slutsatsen att an-

delen yrkesarbetare var hög i manufakturin- dustrin i jämförelse med annan industri, vilket delvis beror på den synnerligen höga frekvensen yrkesarbetare inom delbranschen industri för metallkonstruktioner. I övrigt kan produktionen inom svensk manufaktur- industri i jämförelse med andra branscher karakteriseras som intensiv i användningen av järn och stål, arbetsintensiv samt föga intensiv i tekniker (utom vad gäller tekniker i utvecklingsarbete). Den relativt låga tekni- kerintensiteten i svensk manufakturindustri synes att döma av tabell 2.3 inte gälla för delar av den amerikanska manufakturindu- strin.

2.3 Sveriges komparativa fördelar

I detta avsnitt diskuteras vilka historiska komparativa fördelar som den relativa fak- tortillgången i Sverige fram till slutet av 1950-talet skapat. Med detta uttryck under- stryks att det är betydelsen av bl. a. den historiskt bestämda faktortillgången i Sverige för den vid nämnda tidpunkt befintliga produktinriktningen i svensk industripro- duktion och utrikeshandel, som avses. Fak- tortillgångens betydelse härvidlag kan under- sökas, antingen genom en internationell jäm- förelse av tillgången på vissa produktions- faktorer, eller genom en jämförelse av fak- toranvändningen i svensk export och import. Under vissa förutsättningar är dessa jämförel- ser likvärdiga. Även om forskningsresultat skulle föreligga från sådana jämförelser er- hålls dock inte någon förklaring till den nuvarande strukturen i svensk produktion och handel med industrivaror. I ett långsik- tigt perspektiv är nämligen tillgången på många produktionsfaktorer starkt kopplade till den industriutveckling som ägt rum. Det blir då svårt att urskilja orsak och verkan utan en återblick på det historiska förloppet. I det följande redovisas först ett antal resultat från undersökningar av sambandet mellan den befintliga strukturen på produk- tion och handel samt faktoranvändningen. Därefter lämnas en kortfattad redogörelse för vår uppfattning om drivkrafterna bakom

den långsiktiga utvecklingen av industristruk- turen i Sverige. Avslutningsvis formuleras några kriterier på Sveriges komparativa för- delar i termer av faktorintensiteter med angivande av vilka produktionsfaktorer som anses ha varit långsiktigt bestämmande (exo- gent bestämda) och sådana som mera blivit en följd av industriproduktionens inriktning och utveckling (endogent bestämda).

2.3.1 Faktoranvändningen i svensk industri

Ett problem, som uppkommer vid studier av faktoranvändningen är hur många och vilka produktionsfaktorer som kan anses viktiga att inkludera i analysen. Tre slag av produk- tionsfaktorer brukar numera vanligen med- tas, nämligen arbetskraft, råvaror och kapi- tal.

Arbetskraften indelas ofta i ett antal undergrupper som definieras med avseende på yrke eller yrkesutbildning.6 I en studie, där faktoranvändningen i amerikansk indu- stri antas vara intemationellt representativ, erhöll Keesing [1968] resultatet att svensk export hade en hög åtgång av yrkesarbetare och en låg åtgång av arbetare utan eller med enbart låg yrkesutbildning. Motsatsen gällde för den svenska importen. Ingen liknande enhetlig tendens förelåg dock för vissa högt utbildade tjänstemän såsom ingenjörer, ve- tenskapsmän, tekniker o. d. Detta sistnämn- da resultat stämmer också väl överens med två regressionsstudier baserade på svenskt material (Carlsson'& Ohlsson [1972] samt Ohlsson [otryckt]). Andelen tekniker av antalet anställda visade sig i den förstnämnda av dessa studier positivt samvariera med såväl exportintensiteten i produktionen som im- portens andel av svensk förbrukning. I den andra studien erhölls inte några entydiga utslag som tyder på att andelen forsknings- eller utvecklingspersonal skulle samvariera med den svenska världsmarknadsandelen, hemmamarknadsandelen eller exportintensi- teten i produktionen i ett tvärsnitt av indu- stribranscher. De här refererade resultaten bygger alla på en klassificering av arbetskraf- ten efter yrkessta'llning. Betraktas enbart den

formella utbildningen hos arbetskraften i sin helhet erhålls emellertid likartade resultat. I en jämförelse med vissa andra OECD-länder visar sig den svenska arbetskraftens skolgång (dvs. antal år i formell utbildning) vara i genomsnitt relativt lång,7 vilket resultat tycks vara en följd av en relativt lång grundutbildning hos den stora mängden ar- betskraft med kort utbildning, snarare än av en hög andel med lång utbildning.

Tillgången på vissa råvaror i vårt land har naturligtvis varit av utslagsgivande betydelse för den svenska produktionsstrukturen. Det finns att döma av Carlsson & Ohlsson [ 1972] starka länkar mellan råvaruproduktion och förädlingsindustri i det svenska produktions- systemet. Det är emellertid inte någon själv- klarhet att tillgången på råvaror i ett land också leder till en stor råvaruförädling inom landet (jfr avsnitt 1.5.5). Råvaror är i varje fall numera starkt rörliga internationellt. Det är inte heller givet var i förädlingskedjan närheten till råvarubasen upphör att vara av märkbar betydelse för en inhemsk produk- tion. I det följande avsnittet (2.3.2) ges en kortfattad bakgrund till den svenska råvaru- baserade industrins framväxt och betydelse.

Flera resultat antyder att den svenska exportindustrin är mer kapitalintensiv än den importkonkurrerande industrin (Carls- son & Ohlsson [1972], Hufbauer [1970], Ohlsson [otryckt]). Resultaten är dessutom inte påtagligt känsliga för vare sig valet av kapitalmått, valet av beroende variabel eller undersökningsmetod.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att den svenska tillverkningsindustrin mellan 1957 och 1965 hade en relativt stark inrikt- ning på produkter med hög intensitet kapi- tal, inhemska råvaror, yrkesarbetare och

6 Med yrkesutbildning menas här dels den for- mella (skol—)utbildningen, dels den utbildning som sker ”on the job” och som alltså är av mera företags- eller branschspecifik karaktär. " OECD [1970], tabell 2. Det kan också nämnas att Hufbauer [1970], finner en hög andel "skilled" personal av antalet anställda i svensk tillverknings- industri, jämfört med tretton andra industriländer. Det finns dock anledning att misstänka att detta åtminstone till en del beror på att den svenska siffran inkluderar förmän till skillnad från de övriga ländernas siffror.

möjligen också tekniker (utom FoU-tekni- ker). I ett mycket långt perspektiv är det endast råvarorna, som är exogent bestämda. Kapitalackumuleringen och framväxten av en stor kår yrkesarbetare och tekniker blir i detta perspektiv till stor del endogent be- stämda. Av skäl som nämnts i kapitel ] anses av dessa senare tre produktionsfaktorer tek- nisk personal dock vara mera utslagsgivande för produktionsinriktningen.

2.3.2 Drivkrafterna bakom den långsiktiga industriutvecklingen

Den svenska industrihistorien är i stort sett omkring 100 år gammal. Under denna tid har tre huvudbranscher varit relativt betydel- sefulla i internationell jämförelse, särskilt för exporten men sannolikt också i produktion och sysselsättning. Två av dessa branscher, nämligen järn- och stålindustri samt trä-, pappers- och massaindustri, baserades på inhemska råvarutillgångar. Den tredjes, verk- stadsindustrin, råvarubas är däremot mindre utpräglad. I det följande beskrivs översiktligt tänkbara faktorer bakom den starka svenska inriktningen på dessa tre huvudbranscher under de senaste 100 åren.

Den svenska järn- och stålframställningen har sedan länge och långt innan den egentliga folkutbildningen tog sin början varit beroen- de av en kår yrkesarbetare. Behovet av produktionsledande personal tillgodosågs un- der vissa perioder genom immigration men blev under 1800-talet allt bättre tillgodosett genom en inhemsk utbildning av bergsingen-

jörer. I början av 1800-talet försvagades den svenska konkurrensförmågan på världsmark- naden till följd av processinnovationer utom- lands. Även i Sverige kom den nya produk- tionstekniken att användas. Att järn- och stålframställningen blev en starkt kapitalin- tensiv produktion måste dock hänföras till utvecklingen i andra länder. I denna nya teknik blev tillgången på stenkol betydelse- full. Knappheten på stenkol och det traditio- nella användandet av träkol öppnade så småningom en ny utvecklingsmöjlighet för svensk stålindustri. Den bättre stålkvalitet som erhölls vid användandet av träkol visade sig nämligen nödvändig för många verkstads- produkter. Den annorlunda produktinrikt- ningen i den svenska stålindustrin torde ha inneburit en tendens till lägre kapitalintensi- tet och en högre intensitet teknisk personal och yrkesarbetare i den svenska stålindu- strin, jämfört med andra länders.8 Denna inriktning fick i Sverige stöd av den högre tekniska utbildningen och forskningen. Man kan därför påstå att tillgången på träkol (och knappheten på stenkol), yrkesarbetare och kanske främst tekniskt högt skolad personal genom den gynnsamma specialise- ringen på kvalitetsstål kom att bidra till en relativt stor svensk stålindustri. Den långsik— tigt snabba marknadstillväxten för en sådan industri nödvändiggjorde också en betydan- de ökning av antalet yrkesarbetare och tekni- ker för forsknings- och utvecklingsarbete samt en stark kapitalackumulation.

Den andra råvarubaserade delen av indu- strin är skogsindustrin. Kring mitten av

Från Keesing [1968] erhålls följande rangordningstal för intensiteten av olika yrkeskategorier 1960 (motsvarande i tabell 2.3 givna). I relation till andra industribranscher är järn- och stålindustrin intensivi användningen av vissa yrkesarbetare (= kategorierna 5 och 6).

Bransch

Yrkeskategori

1 2 3 4 5 6 7 8

Järn- och stålverk 20 Andra metallverk 13

22 29 45 15 3 37 30 17 17 34 11 9 26 28

I den jämförelse över 16 industribranscher, som gjorts med hjälp av svensk statistik, erhåller svensk järn—, stål- och metallindustri rangordningstalen 2 för forskarintensiteten, 12 för intensiteten utvecklingsperso- nal samt 9 för intensiteten övriga tekniker. Det höga rangordningstalet för forskningsintensiteten awiker sannolikt från det internationella mönstret, vilket också framgår av data över fördelningen av vissa industriländers FoU-kostnader inom industrin på olika branscher (OECD [1970]).

1800-talet blev en svensk export av trävaror av olika skäl möjlig. Denna produktion var sannolikt intensiv i användningen av relativt lågt utbildade arbetare och fick därför en starkt sysselsättningsbefrämjande roll. Först på 1870-talet, när det blev industrith möj- ligt att ur träfibrer kemiskt framställa pap- persmassa, kom skogsindustrin att till en del få en i jämförelse med andra industribran- scher kapitalintensiv produktionsteknik. Förändringen av papperets råvarubas från textillump och mekanisk massa till kemisk var för Sverige givetvis gynnsam. Denna nya teknik grundades dock inte på svenska utan på två utländska uppfinningar, men den ena erhöll sin första industriella tillämpning i Sverige och även den andra introducerades tidigt. Trots att uppfinningarna gjordes i andra länder antyder den tidiga svenska tillämpningen antingen en god svensk tek- nisk utbildning eller en god tillgång på tekniker. Varken Sverige eller andra länder hade här någon tidigare industritradition att bygga på. I likhet med andra råvarubaserade (process-)industrier utvecklades massaindu- strin mot en allt kapitalintensivare produk- tionsteknik, i vilken Skalfördelarna också kom att få stor betydelse. Den svenska massaindustrin följde i dessa avseenden länge samma banor. Det var först under efterkrigs- tiden i samband med en stark mekanisering av produktionen som tekniken m. rn. kom att påtagligt gynna produktion av massa och papper i integrerade anläggningar. En annan utvecklingslinje blev då att söka nya använd- ningsområden för papper. De nya pappers-

9

sorterna krävde därtill lämplig specialmassa, vilket innebar att anläggningarna blev allt- mer specialiserade. I denna senare utveckling har den svenska skogsindustrin intagit en ledande roll. Därmed har även skogsindustrin i Sverige, om än långt senare och ännu så länge i mindre omfattning än stålindustrin, fått en mindre råvarubaserad och mer kun- skapsbaserad produktionsinriktning. I jämfö- relse med andra branscher kräver dock inte skogsindustrin en särskilt hög andel yrkesar- betare eller teknisk personal.9 Den är däre- mot kapitalintensiv. Den betydande mark- nadstillväxten för skogsprodukter och den goda svenska andelsutvecklingen kan därför antas ha verkat pådrivande på främst kapital- bildningen i Sverige och först på senare tid möjligen också på antalet tekniker isvensk industri. Den tredje för svensk export och produk- tion betydelsefulla industribranschen är verkstadsindustrin. Denna industri växte fram under de sista decennierna av 1800-ta- let och stimulerades då främst av den bety- dande inhemska expansionen inom industri, transportväsende och kraftförsörjning. Men verkstadsexpansionen var också en följd av en god internationell konkurrensförmåga, vilket avspeglas i den snabba exporttillväxten till näraliggande marknader. Utrustning som till att börja med var avsedd för den svenska råvarubaserade industrin, mejeriindustrin, kraftverken och kraftöverföringen samt för telekommunikationerna och järnvägarna blev så småningom framgångsrika svenska export- produkter. Inom samtliga dessa områden

Rangordningstalen, som beräknats från Keesing [1968], är följande:

Bransch

Snickerier och övrig träindustri Sågverk och hyvlerier Pappers— och pappersvaruindustri Massa—, pappers— och wallboardindustri

Yrkeskategori

8

7 6 19 18

Från svenska data har intensiteten forskare utvecklin ' " ' ' ” ' _ _ _ , gs ersonal respektive ovrr a tekniker erhallrt rangordningstalen (av "16 rndustrrbranscher) 7, 9 och 13 ör massa-, pappers- ochgpappersvaruindustri samt-15, 16 och. 16 for _trarndustrm. Inga markanta awikelser förefaller att finnas mellan svensk och arnerrkansk skogsrndustrr r atgangen på högt utbildade tjänstemän att döma av dessa data.

förelåg påtagligt gynnsamma efterfrågebe- tingelser i Sverige och tillsammans med den goda tekniska utbildningen utgjorde detta sannolikt den viktigaste drivkraften till verk- stadsindustrins snabba tillväxt och inriktning på tekniskt avancerade produkter. Produk- tionen kom därmed inte enbart att utgöra substitution för tidigare import utan bestod i många fall av produkter baserade på svenska innovationer.10 Då, liksom nu, krävde pro- duktionen av verkstadsprodukter en stor åtgång av yrkesarbetare. Till en början kunde förmodligen behovet av yrkesarbetare tillgo- doses från den arbetskraft som sedan länge funnit sysselsättning i den mera hantverks- betonade produktionen av enklare verkstads— produkter. Den höga produktionstillväxten måste dock snabbt ha nödvändiggj ort anställ- ning och upplärning av lågt yrkesutbildade arbetare. Den internationth sett goda folk- bildningen i Sverige torde då ha varit av betydelse för yrkesträningen i företagen. Pådrivande faktorer till den långsiktiga ex- pansionen av den svenska verkstadsindustrin kan därför antas ha varit:

a) En kvantitativt och kvalitativt god tillgång på tekniker av olika slag, som bl. a. ledde till framtagande av unika produkter under perioden fram till det andra världskriget, vilket understödde den teknikerintensiva verkstadsindustrins starka tillväxt.

b) Goda förutsättningar för en omfattande yrkesutbildning av arbetare.

c) En särpräglad inhemsk efterfrågan.

Ett återkommande konstaterande är bety- delsen av den tekniska utbildningen (eller kanske snarare det tekniska kunnandet) för de tre nämnda industrigrenarna. Om man jämför den dåvarande svenska exporten med den i ett antal andra industriländer och applicerar amerikanska faktorintensiteter för vetenskapsmän och ingenjörer enligt data för 1950 skulle Sveriges export tillsammans med USA:s 1913 ha haft den högsta genomsnitt- liga andelen av dessa yrkeskategorier.” Ef- tersom rangordningen av åtgångstalen på den branschnivå jämförelsen gjorts är relativt stabil över en så lång tidsperiod som 30 år kan dessa uppgifter utgöra ännu ett indicium

på att det svenska tekniska kunnandet redan kring sekelskiftet, åtminstone inom vissa centrala områden, var internationellt gott.12

2.3.3 Sveriges komparativa fördelar islutet av 1950-talet

Tillgången på råvaror, tekniker samt skolut- bildade, föga yrkesutbildade och relativt billiga arbetare var enligt ovan länge pådri- vande krafter till industristrukturens långsik- tiga utveckling. Med stöd av de uppgifter som givits i avsnitt 2.3.1 och som gäller något år under perioden 1957—1965 kan Sveriges historiska komparativa fördelar från produktionssidan i slutet av 1950-talet sam- manfattas med följande produktionstekniska kriterier: 1) En hög intensitet inhemska råvaror. 2) En hög teknikerintensitet. 3) En hög intensitet yrkesarbetare. 4) En hög kapitalintensitet.

I den genomgång av modeller, som gjordes i exkursen till kapitel 1, diskuterades en svårighet vid bedömningen av en branschs produktionsförutsättningar, som uppkom- mer om hänsyn tas till fler produktionsfak- torer än två. Är produktionstekniken i bran- schen sådan att den rangordnas högt eller lågt med avseende på samtliga dessa fyra intensiteter kan givetvis produktionsförut- sättningarna bedömas som goda respektive ”Andra tecken på att svensk teknisk utbildning på många områden låg väl framme var t.ex. processinnovationerna i de inhemska stål— och skogsindustriema, introduktionen av telefonen 1877, endast ett år efter Bells patentering, samt att Stockholm 1885 hade fler telefonapparater än någon annan världsstad.

” Om japanska åtgångstal för 1950 används erhåller även Kanada höga åtgångstal. Används de amerikanska åtgångstalen av vetenskapsmän och ingenjörer för 1960 rangordnas Sveriges export som mest intensiv 1913, jämfört med tio andra länder, näst mest intensiv 1929, som trea 1937, fyra 1950 för att 1965 sluta som femma. Varu- strukturen i svensk export synes att döma av dessa amerikanska faktorintensiteter ha präglats av en relativ tillbakagång i intensiteten vetenskapsmän och ingenjörer (Keesing [1969 bl).

” Enligt uppgifter som inte kunnat kontrolleras skulle under 1920—talet en relativt omfattande emigration av ingenjörer ha skett från Sverige till USA. En annan icke kontrollerad uppgift är att en hel årskull från tekniska högskolan i Stockholm skulle ha emigrerat 1907.

dåliga. Om emellertid branschen rangordnas högt med avseende på enbart en, två eller tre av dessa faktorintensiteter, men lågt med avseende på övriga, låter sig emellertid en sådan bedömning egentligen inte göras, efter- som man saknar de vikter, som skulle behö- vas för att väga ihop dessa faktorintensiteter till ett enda index på produktionsförutsätt- ningarna. Av detta skäl kan flera alternativa slutsatser i stället för en enda erhållas.

Det bör vidare understrykas att med kriteriet en hög teknikerintensitet menas inte en hög andel tekniker sysselsatta med forsknings— och utvecklingsarbete (FoU-arbe- te) utan produktionstekniker m. m. Att dö- ma av hittills genomförda analyser för perio- den 1957—1965 finns nämligen inga tecken på att Sverige utifrån tillgången på lämpliga produktionsfaktorer då hade komparativa fördelar på FoU-intensiv produktion. Där- emot kan givetvis en stor satsning på FoU-ar- bete inom en enstaka bransch av olika skäl vara en starkt bidragande orsak till en hög marknadsandel för branschen. Detta torde exempelvis vara fallet för den svenska stålin— dustrin, vars FoU-intensitet är så pass hög jämfört med andra svenska branscher att denna klart avviker från det internationella branschmönstret. Denna avvikande FoU-sats- ning kan, som framgår ovan, hänföras till vissa historiska omständigheter.

Under vissa restriktiva förutsättningar, som kortfattat diskuteras i exkursen till kapitel 1, kan ett klart samband förväntas råda mellan svenska industribranschers mark— nadsandelar (världsmarknads— och hemma- marknadsandelar) och dessa branschers råva- ru-, tekniker-, yrkesarbetare— och kapitalin- tensiteter i produktionen. Dessutom förut- sätts för ett sådant klart samband att bran- schernas anpassning till landets komparativa fördelar är väl genomförd. Följaktligen kan frånvaron av ett sådant samband ett givet år bero på antingen att anpassningen av mark- nadsandelama inte hunnit ske, t. ex. till följd av nyligen förändrade komparativa fördelar, eller att en eller flera av faktorproportions- teorins förutsättningar inte var uppfyllda.

2.4 Manufakturindustrins historiska produk- tionsföru tsiittningar

Att döma av den svenska manufakturindu- strins världsexportandel 1965 i jämförelse med andra branschers var manufakturindu- strins historiska produktionsförutsättningar förhållandevis goda.13 Av verkstadsindu- strins fem huvudbranscher hade endast skeppsvarven och maskinindustrin då högre världsexportandelar. Dessa manufakturindu- strins goda historiska produktionsförutsätt- ningar är bl. a. avhängiga av hur väl bran- schens produktionsteknik sammanfaller med Sveriges historiska komparativa fördelar. Med relativt låga kapital- och teknikerinten- siteter samt höga yrkesarbetare— och järn- och stålintensiteter blir manufakturindu- strins produktionsförutsättningar från pro- duktionssidan enligt ovan svårbedömbara. Låt oss därför tills vidare anta att världs- marknadsandelen är en god indikator på dessa förutsättningar. Därav följer att de höga yrkesarbetare- och råvaruintensiteterna mer än väl kompenserar de låga kapital- och teknikerintensiteterna i manufakturindu- strin.

Manufakturindustrins delbranscher skiljer sig ganska avsevärt från varandra vad gäller faktorintensitetema i produktionen. Även världsexportandelarna 1969 varierar påtag- ligt mellan delbranschema. Att döma av diagram 2.1 var de historiska produktions- förutsättningarna bäst för verktygs- och red- skapsindustrin men sämst för metallför- packningsindustrin. Annan byggnadsmetall— varuindustri, hushållsmetallvaruindustri och metalltrådsindustri hade relativt goda be- tingelser.

Om vi tills vidare antar att det är skillna- derna i produktionsteknik som förklarar skillnaderna i historiska produktionsbetingel- ser kan följande sägas. Betydelsen av råvaru— intensiteten kan tyvärr inte bedömas efter- som inga uppgifter på denna intensitet kun- nat erhållas för de olika delbranscherna.

'3 Av skäl som framgår i avsnitten 1.3 och 1.5 ovan kan världsexportandelen bedömas bättre sam- manhänga med branschernas produktionstekniska förutsättningar än hemmamarknadsandelen.

A

o redskaps- industri

N1960

konstr

Exportkvot

,. ,. ... o ,. .. ,. ,. . ..,... '. ... ». I. 4 4 ,. ,, 6 .. v. '. z. ,. :. ,. ; ,; XJ.on?/,,.Zo'bf/a/hzz9:91.,;,,,,,,.9/../6.%.9/+.%.9.9/!9

forpack ningsin- dustri

definitionen av delbranscherna (tabell 1 i a

nm: Beräkningen av produktion, export

E51964 531969

av den mer approximativa definitionen.

och import har skett rn ppendix A) medan värl

Världsmarknadsandel

uaaaaaaaaanaaaauuauauauauaans aaaaaaaaa aaaaaaaaaaaaaaaazaaaaaaaaaa

Hemmamarknadsandel

etc. Industri för me- talltråd

skruv- och

4 u . l. I.. J » / 4 I c: 11.6 I; 1; I. 0.1! r: r:. 4 overa......» , . , , ?.../...av 19,95,

Spik— bultin— dustri

'

1969 för den svenska manufakturindustrins delbranscher Denna olikhet Diagram 2.1 Exportkvot, hemmamarknads- och världsmarknadsandelar 1960, 1964 och nu ". 0- S 9 X d 0 '- .! B U 0. m. 3 nu S m. A Bo va. 2 U m.. ". En QD O 1 m .|. S m m D. .9 G 9 l. 1 8 m.

Annan bygg- nads- metall- vanr- industri i beräk metallvaruindustri, vilka här erhå

ll ningsmetoderna har lett till att refaller bli fallet för metalltrådsindustrin

st uppskattas med hjälp

. . :. 4.6 6 4 I . . ... ... :. o. :. I. 4. f. 4. ,. 4 I. i. ; f../oi. :. , 4 6. vin?/1.994; :: 9.94:06433945/oubb/bou. ?): 694.059,

dsexporten må

Hushålls- ed utgångspunkt från den mer exakta

; Ia !- I; I; I; I) la I: II. (II-o: lo !: la I: I1 re !: I.; 04). ”ha: ”onani/Mätt. barnen/:J/OQ/oJ/v/l/l/i

===-========-==;

ruindustri varuin- dustn metallva- metall—

Annan

.z.:f./.:./Ä.e.1././ , 'a'/,... f?r/9.979

dustri it betydligt högre världsexport-

Verktygs- och redskapsindustrin hade en relativt hög andel yrkesarbetare men var måttligt kapital- och teknikerintensiv. Om vi bortser från råvaruintensitetens betydelse borde således verktygs— och redskapsindu- strins goda historiska produktionsbetingelser kunna hänföras till en hög yrkesarbetarein- tensitet. Den nära anknytningen till svenska stålföretag med stark inriktning på kvalitets- stål rn. ni. kan dock betyda att den måttliga teknikerintensiteten för delbranschen under- skattar betydelsen av t. ex. framtagandet av nya produkter.

Annan byggnadsmetallvaruindustri erhöll den därnäst högsta världsexportandelen. Del- branschen hade en måttlig yrkesarbetarein- tensitet och en låg teknikerintensitet. Kapi— talintensiteten var visserligen hög, mätt i antal hästkrafter per anställd, men enligt övriga betraktade mått i bästa fall måttlig. Dessutom var kapitalintensiteten även enligt förstnämnda mått endast omkring hälften så stor inom byggnadsmetallvaruindustrin som inom tillverkningsindustrin i sin helhet. En- ligt våra kriterier på historiska komparativa fördelar borde därför denna delbransch ha ogynnsamma produktionsförutsättningar från produktionssidan i jämförelse med and- ra delbranscher. Denna slutsats gäller också och kanske i ännu högre grad hushållsmetall- varuindustrin, som fortfarande 1969 hade den tredje högsta världsexportandelen av delbranscherna. Med synnerligen låga yrkes- arbetare-, tekniker— och kapitalintensiteter framstår produktionsbetingelserna sedda från produktionssidan i denna delbransch, som dåliga. För såväl byggnadsmetallvaru- som hushållsmetallvaruindustrin kan alltså inte världsexportandelarna 1969 förklaras med faktorintensitetema i produktionen.

Beroende på hur världsexportandelen be- räknats följer därnäst metalltrådsindustrin (alternativt erhåller delbranschen den femte högsta världsexportandelen) eller spikindu- strin (alternativt den sjätte högsta världs- exportandelen). Dessa båda delbranscher ha- de således enligt detta kriterium varken särskilt gynnsamma eller särskilt ogynnsam— ma historiska produktionsförutsättningar.

För såväl metalltråds— som spikindustrin gäll- de att kapitalintensiteten var hög, men en— dast i jämförelse med andra delbranscher inom manufaktur- eller övrig verkstadsindu- stri samt att yrkesarbetareintensiteten var låg. Medan metalltrådsindustrins teknikerin- tensitet är den näst högsta av delbranscher— nas framstod spikindustrins teknikerintensi- tet som låg.14 Att döma av dessa faktorin- tensiteter borde metalltrådsindustrins pro- duktionsförutsättningar från produktionssi- dan vara något bättre än spikindustrins. Delbranschernas världsexportandelar tycks kunna förklaras av faktorintensitetema i produktionen.

Annan metallvaruindustri är en delbransch som har karaktären av uppsamlingsgrupp för en rad olika slag av produktion. Den inklude- rar en rad produkter, som inte kunnat klassas till andra delbranscher eller inte nått en sådan omfattning att de ansetts kunna samlas till en egen delbransch. I annan metallvaruindustri inbegrips därför sannolikt en del nya produkter eller produkttyper. Delbranschen hade enligt världsexportande- len 1969 i bästa fall måttliga produktionsför- utsättningar jämfört med övriga delbransch- er. Yrkesarbetareintensiteten var dock en av de högsta inom manufakturindustrin, men detta motverkades av att teknikerintensite- ten var lägre än i någon annan delbransch. Detta senare kan möjligen förklara den låga världsexportandelen.

Instrumentindustrins produktionsförut- sättningar var att döma av världsexportande- len relativt ogynnsamma. Kapitalintensiteten var mycket låg och yrkesarbetareintensiteten möjligen lägre än i vissa andra delbranscher att döma av amerikanska data. I gengäld var teknikerintensiteten betydligt mer än dub- belt så hög i instrumentindustrin som i närmast följande delbransch. Instrumentin- dustrin hade 1969 en av de högsta tekniker-

” Denna olikhet delbranscherna emellan kan möj- ligen bero på dataskäl. Flera av storföretagen har produktion inom båda delbranscherna. Detta kan möjligen innebära att teknikerna blivit felallokera- de på de olika anläggningarna men i brist på uppgifter att så verkligen är fallet måste vi utgå från de publicerade uppgifterna.

intensiteterna i hela verkstadsindustrin, vil- ket bl. a. förklaras av den betydande andelen FoU-arbete i instrumentindustrin.

Industri för metallkonstruktioner hade enligt världsexportandelen ogynnsamma pro- duktionsförutsättningar. Denna till sin sam- mansättning blandade delbransch hade dock en betydligt högre yrkesarbetareintensitet än någon av de övriga delbranscherna och fram- stod även i jämförelse med övrig verkstadsin- dustri som påtagligt yrkesarbetarkrävande i produktionen. Teknikerintensiteten var dess- utom inte särskilt låg. Produktionsförutsätt— ningarna från produktionssidan bedöms där- för som påtagligt bättre än vad världsexport- andelen ger anledning att förmoda.

Metallförpackningsindustrin hade enligt världsexportandelen de klart ogynnsammaste produktionsförutsättningama av manufak- turindustrins delbranscher. För denna del- bransch finns inga yrkesarbetareintensiteter uträknade. Teknikerintensiteten framstår som relativt hög och kapitalintensiteten som låg eller hög, beroende på vilket kapitalmått som accepteras. Det förefaller därför svårt att bedöma delbranschens produktionsförut- sättningar från produktionssidan, men möj- ligen borde slutsatsen bli att en bedömning utifrån dessa.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att för flera av delbranscherna överensstäm- mer inte alls produktionsförutsättningarna bedömda efter världsexportandelens storlek med de som erhålls utifrån en bedömning av hur faktorintensitetema i produktionen rela- terar till Sveriges historiska komparativa fördelar. Denna bristande överensstämmelse kan förklaras på flera olika sätt (jfr avsnitten 1.3 och 1.5). En möjlighet är att andra bestämningsfaktorer än de som samman- hänger med Sveriges historiska komparativa fördelar på produktionssidan förklarar avvi- kelserna. Denna möjlighet undersöks främst i kapitlen 3 och 5. En annan förklaring kan vara att världsmarknadsandelen inte hunnit anpassa sig till de förändringar i bestämnings- faktorerna till de historiska produktionsför- utsättningama som kan ha inträffat. I det

världsexportandelen underskattar

följande avsnittet diskuteras manufaktur- industrin och dess delbranscher med avseen- de på främst förändringarna över tiden i marknadsandelarna i världsexport och svensk förbrukning (jfr också kapitel 4). Vi förut- sätter då till en början att de fyra kriterierna på Sveriges historiska komparativa fördelar gäller, dvs. att det enbart är fråga om en försenad anpassning till dessa fördelar, t. ex. till följd av liberaliseringen av utrikeshan- deln.

2.5 Expansiva och branschutvecklingen

stagnerande drag i

En karakterisering av branscher efter expan- sionstakt kan ske utifrån flera tänkbara kriterier. Här är syftet främst att påvisa vilka branscher som relativt andra utvecklat sina marknadsandelar mest fördelaktigt. En för- delaktig andelsutveckling kan nämligen en- ligt ovan tolkas som ett tecken på att de produktionstekniska förutsättningarna var fördelaktigare än vad marknadsandelarna i början av perioden tydde på. Det kan emel- lertid inte uteslutas att utvecklingen av marknadsandelar vid givna produktionsförut- sättningar och i ett land med full sysselsätt- ning är gynnsammare ju mindre snabbt marknaden ökar. En annan möjlighet, som senare skall utvecklas vidare, är att de komparativa fördelarna på efterfrågesidan sammanhänger med marknadstillväxten. Av detta skäl redovisas förutom utvecklingen av marknadsandelarna även tillväxttakten i svensk förbrukning och i världsexport (jfr kapitel 4). De marknadsandelar, som här betraktas, är hemmamarknadsandelen och världsexportandelen. Enbart den senare stu- derades i det föregående avsnittet eftersom hemmamarknadsandelens nivå normalt är starkt avhängig av produktrörligheten, vars betydelse studeras först i kapitel 3. För utvecklingen av marknadsandelarna i tvär- snitten är dock produktrörligheten och dess förändring en mindre viktig bestämningsfak- tor (kapitel 4).

I tabell 2.4 redovisas för de två perioderna 1953—1970 och 1960—1970 tillväxttaktema

Tabell 2.4 Årlig procentuell tillväxt i OECD:s export, svensk export och förbrukning samt svensk produktion för hemmamarknaden 195 3— 1970 (i löpande priser)

Varuområde Period motsvarande

OECD: 5 ex- Svensk ex- port (exkl. J apan)

Svensk för- bru kning

Svensk produk- tion till hem- mamarknaden

port

Verk stad sindu stri (inkl. varv)

1953—1970 1960—1970

10,1 11,1

därav: manufaktur— industri

1953 —1970 1960—1970

10,1 10,4

7,2 6,7

9,7 7 11,0 8

6,5 7,9

Anszet förhållandet att OECD:s export måst definieras exkl. Japans export innebär dels att tillväxttakterna i världsexporten av samtliga verkstadsprodukter underskattas mer än de för enbart manufakturvaror, dels att tillväxttakterna för perioden 1960—1970 underskattas mer än för perioden 1953—1970. Svensk förbrukning definieras som svensk produktion minus export, fob, plus import, cif. Tillväxttakterna är s. k. trendtillväxttakter, som har uppskattats med hjälp av regressionsteknik på årsdata. Verkstadsindustrin är här definierad att omfatta SITC 69, 7, 812, 861 och 864 medan manufakturindust- rins omfattning är SITC 69, 812, 861 och 864. Källa: Ohlsson [otryckt].

i OECD:s (exkl. Japan) export, svensk export, svensk förbrukning och svensk pro- duktion till hemmamarknaden (i löpande priser) för hela verkstadsindustrin (inkl. varv) och manufakturindustrin. Med hänsyn till vad som sägs i anmärkningen till tabellen kan följande konstateras. Världsexportens tillväxttakt under 1950- och 1960-talen var högre för verkstadsprodukter i övrigt än för manufakturvaror. Detta gällde i särskilt hög grad 1960-talet. I den svenska förbrukningen växte däremot manufakturvaroma snabbare än övriga verkstadsprodukter under 1960- talet medan motsatsen gällde under 1950-ta- let.

Under 1950-talet inträffade således en betydande ökning av den svenska verkstads- industrins andel av OECD-exporten (exkl. Japan) medan motsvarande andel för manu- fakturexporten sjönk något. Under 1960-ta- let var dock andelsutvecklingen något gynn- sammare för den svenska manufakturexpor- ten. Utvecklingen på hemmamarknaden in- nebar vidare att den svenska hemmamark- nadsandelen under de båda decennierna sjönk för såväl manufakturprodukter som verkstadsprodukter i övrigt. Andelsminsk- ningen stannade dock vid 10 procentenheter för manufakturindustrin medan den för ma- skinindustri, elektroteknisk industri och varv blev klart större (Ohlsson [otryckt]).

Det finns således i andelsutvecklingen inga

entydiga tecken på att produktionsförutsätt- ningama för manufakturindustrin i sin hel- het påtagligt skulle avvika från dem för den övriga verkstadsindustrin. Verkstadsindu- strins andelsutveckling förefaller inte heller att vara ofördelaktig i jämförelse med övriga industribranschers under senare delen av efterkrigstiden (jfr Ohlsson [1969 b], s. 84 f samt diagrammen 12 och 13). Manufakturin- dustrins produktionsförutsättningar framstår därför som relativt goda att döma av såväl världsexportandelens relativa nivå som den relativa utvecklingen av marknadsandelarna.

I tabell 2.5 redovisas för delbranscherna genomsnittliga årliga tillväxttakter under pe- rioderna 1960—1969 och 1964—1969 för bl. a. produktion för hemmamarknad, svensk förbrukning, svensk import och export samt under perioden 1964—1969 motsvarande tillväxttakt för världsexporten. Vad gäller den svenska marknadens tillväxt under 1960-talet kan i korthet konstateras att förbrukningen av metallkonstruktioner, me- tallförpackningar och instrument ökade klart snabbare än förbrukningen av samtliga ma- nufakturvaror. Förbrukningen av hushålls- metallvaror steg långsammast och andra lång- samt växande varugrupper var metalltråd m.m. samt spik m.m. För perioden 1964—1969 var tillväxttakten låg även för verktyg och redskap.

Världsexportens tillväxt 1964—1969 var

Tabell 2.5 Genomsnittlig procentuell tillväxt per år i svensk produktion, export, import och förbrukning för manufakturindustrins delbranscher 1960—1969 och ivärldsexport 1964— 1969 (i löpande priser)

SNI- kod

Delbransch Period Produktion Världs—

export

Import In-

__ hemsk

totalt för för för- hemma- export bruk- marknad ning

1960—69 7,1 8,1 1964—69 1,0 , 3,3

Verktygs— och red- skapsindustri

Industri för me- tallkonstruk- tioner

1960—69 1964—69

Metallförpack- ningsindustri

1960—69 1964—69

Industri för me- talltråd, -nät, -linor, -kablar

1960—69 1964—69

1960—69 1964—69

Hb

38193 Spik-, skruv— och

bultindustri

38194 Annan byggnadsme— 1960—69

tallvaruindustri 1964—69

1960—69 1964—69

1960—69 1964—69

1960—69 1964—69

1960—69 1964—69

)—

mm 0801 O_UI oem oooo GNU)

_q oli &+"- i—N .::-"w uno

38195 Hushållsmetall—

varuindustri

HU.) Qx] (AOS xILh

38199 Annan metall-

varuindu stri

>...

3851 Instrument-

industri

Hg... ,......

1271

'_'—i 0000 ON OO _OUJ (hoc u-u- (Jr-lå _D Nu») wo mA && _» && NN

Hela manufakturin- dustrin

—4> Lux] "osm Lao xioo uno 004 039 max Ao. mA Om ou- wu- ob oxo- om Neo

u—xi "wu oooo a_no om >....- ,...—.

ro,—8

Källa: Egna beräkningar, som bygger på data från svensk handels— och industristatistik samt internationell handelsstatistik. Tillväxttakten per år har beräknats ovan enbart med hjälp av första och sista åren i varje period. Samtliga variabler är uttryckta i löpande priser. Tillväxttakterna för perioden 1960—1969 är överskattade för produktion och förbrukning i relation till de för perioden 1964—1969 beroende på att från 1964 ett antal arbetsställen inkluderades i industristatistiken, vilka tidigare ej funnits med. Det kan antas att dessa arbetsställen företrädesvis var relativt små. Metallkonstruktionsindustrin kännetecknades 1969 av ett stort antal små arbetsställen (se kapitel 1) och uttogs därför till en beräkning av felens storlek. 1964 utgjorde de nytillkomna arbetsställenas produktion 6,3 % av den totala produktionen av metallkonstruktioner. För den typ av analys, som genomförs i texten, torde felens variationer över delbranscherna sannolikt vara negligerbara vad gäller skillnader i tillväxttakter. Jfr också kommentarerna till diagram 2.1.

för samtliga delbranscher större än den med avseende på dels marknadstillväxttakt svenska förbrukningens. Världsexporten av hushållsmetallvaror steg t. ex. med nära 8 % per år, vilket utgjorde den klart lägsta tillväxttakten. Spik, instrument och metall- tråd hade då den högsta tillväxttakten i världsexporten.

De svenska marknadsandelarnas utveck- ling för delbranscherna framgår indirekt av tabell 2.5 men klarare i diagram 2.1. I tabell 2.6 har de olika delbranscherna rangordnats

1964—1969, dels förändringen av marknads- andel under samma period. En låg siffra (1—3) för en av storheterna anses innebära en relativt till andra delbranscher gynnsam utveckling, medan en hög (6—9) innebär en ogynnsam utveckling (se också anmärkning till tabellen). Med utgångspunkt från dessa rangordningstal kan följande konstateras vad gäller delbranschemas produktionsförutsätt- ningar.

Tabell 2.6 Rangordningstal för den svenska manufakturindustrins delbranscher avseende storleken på tillväxttakt på hemma- och världsmarknad samt på förändringen i marknads- position på dessa båda marknader 1964—1969

Delbransch Hemm am ark-

nadstillväxt

Värld smark- nadstillväxt

Förändring av marknadsandelar på

världs- marknad

hemma- m arknad

oo

Verktygs— och redskapsindustri Industri för metallkonstruk- tioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd etc. Spik-, skruv- och bultindustri Annan byggnadsmetallvaru- industri Hushållsmetallvaruindustri Annan metallvaruindustri Instrumentindustri

VINNOON xl-hwb-n

ca

4 (5)

3 (2) 7 (9) 8 (7) 5 (6)

AAA ONNIUJ VVV

6 (5) 9 (8) 1 2 (3)

QNWLII 40.5.— A A ND &

Anm: Rang l erhålls för den delbransch, som haft den högsta tillväxttakten på marknaden respektive den fördelaktigaste utvecklingen av marknadsandelar från 1964 till 1969. Andelsförändringen mellan dessa ytterår har därvid utlorts av skillnaden i antal procentenheter; inom parentes anges också motsvarande rangordningstal för delbranschemas relativa andelsförändringar.

Att döma av andelsutvecklingen skulle annan metallvaruindustri och metallkonst- ruktionsindustri ha de gynnsammaste pro- duktionsförutsättningarna. Enligt klass- ningen efter världsexportandelen 1969 var dock dessa förutsättningar medelmåttiga el- ler t. o. m. ogynnsamma. Däremot bedömdes faktorintensitetema i produktionen skapa gynnsamma förutsättningar för åtminstone metallkonstruktionsindustrin. För denna del- bransch kan därför andelsutvecklingen utgö- ra en påbörjad anpassning i riktning mot en betydligt högre världsexportandel än den som uppnåtts 1969.

Instrumentindustrins andelsutveckling var i Världsexporten gynnsam men på hemma- marknaden i bästa fall medelmåttig. Denna diskrepans lämnas tills vidare oförklarad. Delbranschens mycket låga världsexportan- del 1969 i relation till den höga teknikerin- tensiteten i produktionen antyder tillsam- mans med den starka tillväxten i världsex- portandelen möjligen en fortsatt stark an- delsökning efter detta år.

Världsexportandelens utveckling 1964— 1969 var för verktygs— och redskapsin- dustri, spikindustri och annan byggnads- metallvaruindustri varken gynnsam eller ogynnsam jämförd med andra delbranscher. För samtliga innebar detta en sjunkande

andel. Verktygs- och redskapsindustri samt annan byggnadsmetallvaruindustri hade vis- serligen de två högsta världsexportandelarna 1969 av de nio delbranscherna, men för den senare antydde faktorintensitetema i produk- tionen att andelen var för hög. För bygg- nadsmetallvaruindustrin kan därför en fort— satt icke obetydlig andelssänkning ske efter 1969, medan för verktygs- och redskapsin- dustrin och spikindustrin förändringar i världsexportandelarna inte bör bli lika ogynnsamma. Av dessa tre delbranscher har verktygs- och redskapsindustrin en klart ogynnsam andelsutveckling på hemmamark- naden.

Metallförpacknings-, metalltråds- och hus- hållsmetallvaruindustrierna hade de klart mest sjunkande världsexportandelarna. Uti- från dessa branschers faktorintensiteter be- dömdes den mycket låga världsexportande- len för metallförpackningsindustrin 1969 . som möjligen för låg medan den då relativt

höga andelen för hushållsmetallvaruindustrin bedömdes som alltför hög. Fortsatta andels- minskningar antas därför ske för hushålls- metallvaruindustrin och även om andels- minskningama är jämförelsevis måttliga på hemmamarknaden bör dessa tendenser gälla även denna marknad. Metallförpackningsin- dustrins minskning av hemmamarknadsande-

len var mycket måttlig, vilken tendens bättre än Världsexportandelens minskning överens- stämmer med bedömningen av produktions- betingelserna utifrån produktionstekniken. Metalltrådsindustrins stora andelsminskning- ar kan ej förklaras med faktorintensitetema i produktionen. Eftersom tillväxttakterna i såväl världsexport som svensk förbrukning var mycket höga kan kanske kapacitetsut- byggnaden av olika skäl ha blivit alltför lågi Sverige eller skett alltför sent för att få genomslag i våra andelsuppgifter. I så fall torde den fortsatta andelsutvecklingen inte behöva bli lika ogynnsam som under 1964—1969.

Av ovanstående framgår att en del av den bristande överensstämmelsen mellan del- branschemas världsexportandelar och deras produktionsförutsättningar bedömda utifrån faktorintensitetema i produktionen möjligen kan hänföras till att anpassningen av dessa andelar till Sveriges komparativa fördelar ej varit särskilt god inom manufakturindustrin. En betydande förändring kan om så var fallet förväntas ske efter 1969. Denna för- ändring bör då innebära en omkastning i rangordningen av delbranscherna med av-

seende på världsexportandelar. Omkast- ningen är vidare av det slaget att möjligheten av en radikal förändring av delbranschemas produktionsbetingelser under efterkrigstiden inte kan uteslutas. De tre delbranscherna med de 1969 högsta världsexportandelarna uppvisade nämligen samtliga relativt höga andelsminskningar 1964—1969 på åtminsto- ne en av de två studerade marknaderna. Samtidigt blev andelsutvecklingen mycket gynnsam på åtminstone en av marknaderna för tre av de fyra delbranscher som 1969 hade de lägsta världsexportandelarna. I de följande avsnitten diskuteras vissa tänkbara orsaker till en sådan omkastning av del- branschemas produktionsbetingelser och till att anpassningen 1969 till denna omkastning var så dålig. Därvid antas att faktorintensi- tetema i produktionen 1969 är representa- tiva för hela den period som studeras.

2.6 Tänkbara orsaker till en förändring av Sveriges komparativa fördelar under efter- krigstiden

I ett tidigare avsnitt skisserades den långsikti- ga utveckling, som enligt vår uppfattning lett fram till ovan diskuterade historiska kompa- rativa fördelar. Före det andra världskriget ansågs en god tillgång på vissa råvaror och tekniker utgöra de främsta drivkrafterna till den strukturella utvecklingen tillsammans med att förutsättningar förelåg för både en upplärning till yrkesarbetare av relativt andra länder billig arbetskraft och en omfattande kapitalackumulation. Denna strukturella ut- veckling kan på flera sätt ha medverkat till att den svenska ekonomiska tillväxten kom att bli relativt snabb från industrialismens genombrott under 1870-talet fram till det andra världskrigets utbrott. I varje fall be- döms denna utveckling ha haft en avgörande betydelse för den svenska lönenivåns långsik- tigt gynnsamma utveckling relativt andra industriländers.” Sannolikt passerade den svenska arbetarlönenivån inom egentlig in- dustri även de mest utvecklade europeiska industriländemas under det andra världskri- get.16 Det svenska relativa lönelyftet under detta krig blev betydande. Därefter var emellertid den svenska lönenivån åtminstone

'5 Jfr Svennilson [1954], s. 235 samt Phelps Brown & Browne [1968] diagrammen 2 och 33.

'6 Se Ohlsson [1969 a] diagram 2. Enligt Phelps Brown & Browne [1968] skulle dock den svenska arbetarlönenivån ha passerat den tyska och franska mellan 1870 och 1890 samt den brittiska i mitten av 1920-talet. Den senare källans lönenivåer är emellertid ej uträknade för samma sektor av näringslivet i de olika länderna och för samma kategori anställda. Den svenska genomsnittliga in- dustriarbetarlönen inkluderar nämligen också gmv- arbetare, vilket torde ha medfört en överskattning av den svenska arbetarlönen inom egentlig industri relativt andra länder genom att både gruvarbetar- lönen och andelen gruvarbetare i svensk industri torde ha varit relativt höga. Den svenska löneni- vån för arbetare 1905 (och andra år) dras vidare upp av att den enligt Phelps Brown & Browne [1968], s. 351, bygger på uppgifter om de mera yrkesutbildade, ermanent sysselsatta, manliga ar- betarnas löner. n beräkning av vissa industrilän- ders reala produktion per sysselsatt 1871/75—1959 (Paige, Blackeby, Freund [1961]) ger samma bild av tidsdateringen av omkastningen i lönerelationer som Ohlsson (1969 a).

relativt andra europeiska länder förhållande- vis stabil.

Man kan således konstatera att såväl i relativ lönenivå som i löneutveckling avvek efterkrigstiden starkt från tiden före det andra världskriget. Även i andra avseenden innebar, som nedan skall redogöras för, detta krig starkt förändrade förhållanden för den svenska industrins inriktning. Vi har här antagit att dessa förändringar delvis utgjorts av förändringar i Sveriges komparativa förde- lar. I de följande delavsnitten diskuteras tentativt de tänkbara förändringar i Sveriges komparativa fördelar som kan ha inträffat som en följd av det andra världskriget (avsnitt 2.6.1), hur faktortillgången i Sverige utvecklades efter det andra världskriget (av- snitt 2.6.2) samt när anpassningen till dessa förändringar kan ha skett inom den svenska industrin (avsnitt 2.6.3). I avsnitt 2.6.4 specificeras därefter de 5. k. marginella kom- parativa fördelarna i slutet av 1950-talet, dvs. de fördelar som, till skillnad från de historiska komparativa fördelarna, är be- stämmande för förändringarna under 1960-talet av produktinriktningen i produk- tion, export och import (vid given utveckling av den svenska förbrukningens och världsex- portens struktur).

2.6.1 Det andra världskrigets inverkan på Sveriges komparativa fördelar

Det kan antas att de tidigare beskrivna långsiktiga drivkrafterna bakom den svenska industrins strukturutveckling och tillväxt än- nu inte upphört att verka vid mellankrigsti- dens slut. En fortsatt normal utveckling skulle således ha inneburit en fortsatt för- stärkning av den svenska industrins inrikt- ning på produktion, som var intensiv i användningen av inhemska råvaror, teknisk personal, kapital och yrkesarbetare. Denna strukturutveckling skulle vidare kunna för- väntas resultera i en fortsatt relativ lönesteg- ring i Sverige. Det är givetvis inte möjligt att bedöma hur länge denna lönestegring skulle ha fortsatt i relation till andra europeiska länders lönenivå om det andra världskriget

inte brutit ut. Tendensen ilönerelationens utveckling måste dock betraktas som sanno- lik. Vad innebar då kriget för den svenska industrins efterkrigsinriktning och möjlig- heter att ytterligare öka utrymmet för relati- va lönestegringar? Flera viktiga förändringar och några hypotetiska konsekvenser kan anges.

2.6.1.1 Avspärrningen under kriget17 inne- bar en diversifiering av den svenska indust- rins produktion

Annorlunda uttryckt ledde aVSpärrningen till en produktionsstruktur som i huvudsak be- stämdes av den inhemska efterfrågan snarare än av Sveriges komparativa fördelar. Om man antar att Sveriges komparativa fördelar inte förändrats av kriget och att faktorpriser— na (lönerna) var relativt oförändrade skulle detta normalt ha lett till en ijämförelse med krigsåren motsatt strukturomvandling efter kriget. Möjligen borde, enligt ovan, tidigare existerande drivkrafter då ha medfört en ytterligare specialisering utöver den, som rådde vid krigsutbrottet, vilket kunde skapa ett visst utrymme för en fortsatt relativ lönestegring i Sverige.

2.6.1.2 Skadegörelsen under kriget innebar en stark förändring av den relativa tillgången på vissa produktionsfaktorer

Det kan med andra ord hävdas att Sverige temporärt erhöll en (exogent bestämd) för- ändring av sina komparativa fördelar genom krigets verkningar. Kapitalförstörelsen och -förslitningen var inom ledande europeiska industriländer betydande och borde ha inne- burit en förstärkning av de svenska fördelar- na i kapitalintensiv produktion.l & Även för-

” Det kan tilläggas att protektionismen under 1930-talet i Sverige och utomlands verkade i samma riktning.

” För att denna effekt kan ha varit av övergå- ende natur talar bl. a. den omfattande amerikanska hjälpen till de krigsdrabbade länderna liksom det förhållandet att kunnandet hos arbetskraften inte helt kommit att utplånas av kriget.

lusten av människoliv och därmed mänskligt kapital och den omställning till krigsproduk- tion, som då skedde, borde dock ha förstärkt de svenska komparativa fördelarna i produk- tion som är intensiv i användningen av tekniker och annan betydelsefull yrkesutbil- dad arbetskraft. De två här nämnda föränd- ringarna skulle således ha tenderat att för- stärka strukturomvandlingen efter kriget i en riktning, som låg väl i linje med den långsik- tiga strukturutvecklingen i svensk industri. En naturlig konsekvens av detta skulle då ha blivit ett ökat relativt lönestegringsutrymme omedelbart efter kriget och iförhållande till det utrymme som förelåg vid krigsutbrottet.

2.6.1.3 Förstörelsen under kriget innebar emellertid också ett starkt behov av varor för bl. a. uppbyggnaden av industrin efter kriget

Den varuknapphet som allmänt rådde efter kriget gynnade länder med oförstörd indust- ri, oavsett dessa länders tidigare komparativa fördelar. Av dessa gynnade länder diskrimi- nerades genom olika handelspolitiska medel främst USA till förmån för Sverige och andra europeiska länder. På de produkter som starkt efterfrågades i Europa var således priskonkurrensen inskränkt under återupp- byggnadsskedet. Detta förhållande liksom den måttliga priskonkurrensen på den svens- ka marknaden tenderade att fördröja åter- gången i Sverige till en produktionsstruktur som motsvarade landets komparativa förde- lar. Konsekvenserna för bl. a. den svenska relativa lönenivån är svårbedömbara. Bristen på konkurrens torde å ena sidan ha underlät- tat en relativt snabb lönestegring under uppbyggnadsskedet, då Sverige känneteckna- des av en utpräglad brist på arbetskraft medan arbetslöshet och undersysselsättning samtidigt rådde i andra europeiska länder. Å andra sidan borde det långsiktiga lönesteg- ringsutrymmet ha minskat dels direkt genom fördröjningen av strukturomvandlingen, dels indirekt genom att tillvaratagandet av de av kriget skapade marginella komparativa för- delarna kanske delvis omintetgjordes.

2.6.1.4 Under krigsåren steg den svenska lönenivån starkt i relation till ledande euro- peiska industriländer

Detta relativa lönelyft medförde att Sverige inledde efterkrigstiden med klart högre löne- kostnader (och genomsnittlig inkomstnivå) än något annat europeiskt industriland. Un- der normala fredsförhållanden med jämvikt mellan faktorpriser, faktortillgång och in- dustristruktur skulle följande två konsekven- ser av lönelyftet troligen ha erhållits:

1) De höga lönekostnaderna (och, antar vi, därmed höga relationer mellan arbetslön och andra faktorpriser) skulle dels gynna en produktionsstruktur som var knapp i an— vändningen av arbetskraft, dels i varje in- dustri gynna en i relation till europeiska konkurrenter arbetsknapp produktionstek- nik. Det relativa lönelyftet kan därför ha förväntats skapa incitament för en tidigare och mer omfattande introduktion av arbets- kraftsbesparande teknik i Sverige än i andra europeiska länder. Dessa incitament gäller under förutsättning att ingen ojämvikt före— låg som var sådan att lönegapet relativt dessa andra länder var för litet i relation till Sveriges relativa faktortillgång. Närhetsför- delar m.m. tenderade därmed att etablera komparativa fördelar för en svensk maskin- och insatsvaruindustri med inriktning på att utveckla nya produkter och processer.

2) Den höga genomsnittliga nivån på in- komsten per capita skapade tillsammans med närhetsfördelar m. m. nya komparativa för- delar från efterfrågesidan på inkomstkänsliga och prisokänsliga konsumtionsvaror. Därmed erhölls marknadsmässiga incitament för en svensk konsumtionsvaruindustri, som bygger sina konkurrensfördelar på produktutveck- ling eller på varor med relativt hög kvalitet.

Normalt borde tendenserna under punkterna ]) och 2) ha gjort efterfrågan på F oU-personal relativt stor. De partiella verk- ningarna på produktionsstrukturen borde nämligen ha varit en förstärkning av struk- turomvandlingen efter kriget och i en rikt- ning som delvis var ny för svensk industri. Omvandlingen inom de enskilda industrierna

underlättades temporärt av det initiella för- språng, som krigsförstörelsen och eftersläp- ningen i övriga Europas omställning till fredsproduktion innebar.

För att en sådan temporär fördel från såväl efterfråge— som faktortillgångssidan skall kunna kvarstå även efter återuppbygg- nadsperioden i Europa krävs att tillgången på FoU-personal och annan utbildad arbetskraft för den konkurrensutsatta sektorn i Sverige ökat i takt med motsvarande tillgång i de krigsdrabbade länderna. Då skulle åtminsto- ne en förutsättning för oförändrade efterfrå- gefördelar, nämligen en hög relativ lönenivå i Sverige, vara uppfylld. Mot att en sådan systematisk och omfattande svensk satsning på avancerade produkter under hela efter- krigstiden behövts för ett bibehållande av de angivna marginella komparativa fördelarna talar, såvitt kan förstås, enbart två omstän- digheter.

Den ena omständigheten var att Sverige inte på långt när blev löneledande genom det starka lönelyftet under kriget. Åtminstone under återuppbyggnadsperioden kan således det svenska försprånget gentemot Europa ha bibehållits om en kontinuerlig och snabbare introduktion av ny (och då amerikansk) teknik och nya produkter skedde i Sveri- ge.19 Detta underlättades bl. a. av den för Sverige gynnsamma handelspolitiska diskri- mineringen gentemot amerikansk export till Europa och de närhetsfördelar svensk indust- ri även av andra skäl då hade. 1960-talet innebar emellertid att denna möjlighet att bibehålla försprånget försvagades, dels ge- nom etablering och expansion av amerikans- ka dotterbolag i Europa, dels genom att bl. a. den europeiska industrin åtminstone starkt minskat den amerikanska industrins generella teknologiska försprång.

Den andra omständigheten, som talar mot behovet av en sådan omfattande svensk teknologisk satsning relativt andra europeis- ka länder är att den svenska satsningen var speciellt fördelaktig av ett eller annat skäl. För att så skall bli fallet måste således den genomsnittliga avkastningen på den gjorda satsningen under hela perioden vara större i

Sverige än i dessa andra länder. Frågan är om denna hypotetiska situation är särskilt realis- tisk. En belysning av detta ges i det följande, där fyra förutsättningar måste göras, nämli- gen a) att varje produkt i sin produktion kräver visst kunnande om ny teknik och nya produktvarianter (dvs. FoU-intensiteten är skild från noll), b) att ett tröskelvärde finns, under vilket kunnandet inte kan falla för att produktion över huvud taget skall kunna upprätthållas, c) att den svenska FoU-inten- siteten för varje producerad produkt till följd av våra antaganden om faktorprisrela- tionerna måste vara högre än motsvarande intensitet i den europeiska industrin, d) att det för FoU—intensiva produkter förekom- mer skalekonomier i FoU-insatsen i företa- gen (eller positiva externa effekter mellan företag inom en bransch samt mellan branschen och högre utbildning och forsk-

' 9 Om så varit fallet eller ej kan inte tillfredsstäl- lande avgöras dä inga för en makroekonomisk bedömning tillräckligt omfattande studier så vitt bekant finns att tillgå. I en nyligen avslutad jämförelse mellan vissa länder av spridningen av ny processteknik (tio processer) finns dock vissa för resonemanget belysande illustrationer. Denna stu- die publiceras först i slutet av 1973 och därför kan här endast resultat från tre underhandsrapporter användas (Håkansson [1973], Nabseth [1973] samt Ray [1969]). Det mönster som erhålls för Sverige är att den första introduktionen av den nya tekniken inte skett genomsnittligt före den i vissa andra industriländer. Däremot spreds tekniken påtagligt fort i Sverige när den väl var introducerad. Detta förhållande kan sannolikt ges en hel del förklaringar av såväl mikro- som makrokaraktär. Den hypotes, som här föreslås, har inte tillräckligt underlag i det här relaterade materialet. Det kan endast konstateras att de resultat, som nu är tillgängliga, inte tycks strida mot hypotesen. Bear- betningen av detta material har dock av författarna skett från helt andra utgångspunkter. Den period som främst täcks in av materialet är 1960-talet men en del av processerna är äldre så att även stora delar av 1950—talets spridningsbild belyses. (Stålproces— ser, processer för främst verkstadsindustri, en process för vardera textil-', glas- och tegelindustrier— na. Dessutom finns för Sverige data över två processer för massaindustrin.) Materialet antyder att spridningen för Sverige ej var lika snabb på 1950-talet som på 1960-talet. Vissa processer, som då utvecklats i Sverige, fick sin första industriella tillämpning utomlands. Detta indikerar att teknik- s ridningen i Sverige var särskilt snabb efter det att

SA:s teknologiska försprång starkt minskat rela- tivt vissa andra industriländer. En del makroekono- miska skäl finns varför ett sådant mönster kan ha förelegat även för andra processer (och produkter) än de här studerade (avsnitten 2.6.1.3 och 2.6.3).

ning). Om så är fallet kan Sverige och alla andra små avancerade länder uppnå speciali- seringsfördelar gentemot stora europeiska länder genom att in te alls producera ett antal produkter.20 I stället kan F oU-resurserna koncentreras på ett mindre antal produktom- råden. Därmed skulle absolut sett FoU-resur- serna kunna sparas. För att FoU-satsningen, även relativt sett, inte skall behöva vara så hög måste dock förutsättas att Sverige valt ut områden inom vilka ett högt produktions- resultat per FoU-krona kan erhållas. Två argument kan finnas för att Sverige konti- nuerligt skulle kunna lyckas särskilt väl iett sådant val. Det ena argumentet, som förefal- ler mindre troligt, är att de svenska företags- ledarna i allmänhet av olika skäl bättre förutser framtiden. Det andra skälet är att i ett avancerat land (t.ex. Sverige) uppstår behov av nya produkter och processer tidiga- re på marknaden än i mindre avancerade länder. Därigenom erhålls bättre information om utvecklingstendenser i framtiden på världsmarknaden. Detta är såvitt vi förstår ett mera hållbart argument, men ytterligare en förutsättning måste gälla. Antingen måste det vara lätt att byta inriktning under perioden i takt med att marknadsförutsätt- ningarna skiftar eller också måste dessa skift hela tiden vara gynnsamma för den produkt- inriktning landet valt.

Vår slutsats av diskussionen är att dessa två omständigheter inte utan belägg kan anses vara realistiska. De vid krigsslutet rådande marginella komparativa fördelarna (från såväl efterfrågesidan som den relativa faktortillgången) på tekniskt avancerade pro- dukter bedöms därför ha blivit temporära under återuppbyggnadsskedet för såvitt inte den relativa tillgången på tekniskt kunnande i Sverige under hela detta skede fortfor att vara lika god som vid krigsslutet. Man borde således förvänta sig att Sverige i det senare fallet i högre grad än vad som var fallet före det andra världskriget avvek positivt från andra europeiska länder i sina investeringari mänskligt kapital per capita, FoU per capita e. (i.

Det kan sammanfattningsvis konstateras

att strukturutvecklingen efter kriget vid fri handel och jämvikt på alla marknader borde ha präglats av: 3) En återgång till den struktur som gällde före det andra världskriget, dvs. en åter- gång mot en mera tekniker-, råvaru- och yrkesarbetareintensiv produktion. Denna tendens kan dessutom ha förstärkts av att de tidigare drivkrafterna till strukturut- vecklingen inte hade upphört att verka.

b) En övergång till mera tekniker-, yrkesarbe- tare- och kapitalintensiv produktion till följd av de av kriget förändrade kompara- tiva fördelarna. Om Sveriges export redan före det andra världskriget framstod som särpräglad vad gäller inriktningen på tekniskt avancerade produkter borde under de angivna förutsätt- ningarna strukturutvecklingen efter kriget drastiskt ha förstärkt denna tendens åt- minstone under den europeiska återuppbygg— nadsperioden. Vidare borde under denna period den svenska kapitalbildningen i mänskligt och fysiskt kapital ha varit lika snabb som i övriga Europa för att denna inriktning och Sveriges marginella kompara- tiva fördelar skulle kunna upprätthållas. Gi- vet att fri handel och marknadsiämvikt förelåg erhålls således relativt klara implika- tioner på den svenska relativa faktortillgång- ens nivå och utveckling under efterkrigsti- den.

2.6.2 Utvecklingen av den svenska faktortill- gången under efterkrigstiden

I avsnitt 2.3.3 fastställdes Sveriges historiska komparativa fördelar i slutet av 1950-talet med hjälp av fyra kriterier, faktorintensite- ter, som inkluderade fem produktionsfak- torer, nämligen råvaror, kapital, tekniker,

” Ju mindre produktionen kan specialiseras på grund av närhetsfördelar, handelshinder o. d., desto större andel av en given FoU-insats i ett land kan tendera att absorberas av icke-exportinriktad pro- duktion om antagandena a)—d) fortfarande råder. Desto mer specialisering av den exportinriktade produktionen kan då drivas fram av den låga absoluta tillgången iett litet land.

yrkesarbetare och totala antalet anställda. Det är utvecklingen av tillgången på dessa produktionsfaktorer relativt andra euro- peiska länder, som borde studeras för efter- krigstiden. Detta är normalt en svår empirisk uppgift. Vår uppgift underlättas dock av att en i flera avseenden påtagligt onormal situa- tion förelåg vid krigsslutet. Den tillgång på produktionsfaktorer som då rådde i Europa präglades dels av god tillgång på arbetskraft och knapp tillgång på fysiskt och mänskligt kapital, dels av att denna situation var temporär, dvs. att återuppbyggnaden i Euro- pa genom olika ekonomisk-politiska åtgärder skulle ske genom en så snabb ackumulering (och bättre utnyttjande) av kapital i dessa båda former som möjligt. De genom kriget uppnådda svenska komparativa fördelarna kan således ha varit temporära. För att erhålla klara hypoteser antas dock att så inte varit fallet. Det förutsätts vidare att den svenska produktionsstrukturen relativt snabbt anpassade sig till dessa fördelar och därefter varit relativt stabil. Då erhålls hypo- teserna a) att även den svenska tillgången på fysiskt och mänskligt kapital måste ha ökat snabbt till följd av företagens efterfrågan samt b) att den relativa tillgången på dessa kapital fortfarande under 1960-talet var god relativt Europa i övrigt.

För råvarorna erhålls inga liknande hypo- teser, eftersom Sveriges råvarutillgång rela- tivt Europa knappast förändrades påtagligt av just kriget. Det är vidare troligt att de komparativa fördelarna på vissa råvaror och nackdelarna på andra i varje fall inte för- stärkts sedan dess. Förutom uppgifter på förändringen av den svenska faktortillgången över tiden och på den relativa faktortill- gången på 1960-talet redovisas i möjligaste mån data över om någon långvarig bristsitua— tion21 förelegat för de betraktade produk- tionsfaktorerna, dvs. kapital, tekniker och yrkesarbetare.

2.6.2.1 Tillgången på fysiskt kapital

Hur kapitaltillgången utvecklades i Sverige i jämförelse med övriga Europa kan tyvärr

inte belysas särskilt väl, eftersom jämförelser av kapitalstocken mellan länder är ytterst vanskliga t.o.m. för en viss tidpunkt. Det som i det följande sägs bygger således på ytterst osäkra uppgifter.

Vissa uppgifter antyder att ökningen av kapitalintensiteten var starkare under åt- minstone 1950-talet i svensk industri än i vissa andra europeiska länder.22 En mycket grov uppskattning pekar på att den svenska industrins kapitalintensitet 1964 i Europa endast överskreds av den norska.23 Båda dessa internationella jämförelser är dock så osäkra att de bedöms otillräckliga som stöd för hypoteserna a) och b).

Det kan däremot med större säkerhet konstateras att kapitalintensitetens ökning 1946—1955 och 1956—1965 i svensk indu- stri var så stor i historiskt perspektiv att man får gå tillbaka till 1870- och 1880-talen för att finna någon motsvarighet (Lundberg [1969]). Andra beräkningar visar att kapital- intensitetens ökningvar ännu större perioden 1965—1970 (Lundberg [1971]). Även denna historiska jämförelse ger således visst stöd för hypoteserna trots att under perioden fram till slutet av 1950-talet investeringarna i Sverige hämmades såväl av byggnadsreglering som av att industrins möjligheter till lång- fristig upplåning var praktiskt taget obefintli- ga. Investeringarnas inriktning borde av det senare skälet ha blivit starkt beroende av självfinansieringsförmågan i industrins olika delar. Om fri handel och marknadsjämvikt i övrigt förelåg borde detta inte ha hindrat

” Det måste påpekas att stor osäkerhet måste råda om en sådan bristsituations orsaker, eftersom den på efterfrågesidan kan vara en följd inte enbart av den slags strukturomvandling vi här är intressera- de av utan även av den som tvingats fram av marknadsstrukturens förändring och av den teknis- ka utvecklingens karaktär vad gäller faktorsubstitu- tionen. Dessa senare faktorers inverkan har inte kunnat bedömas.

' Jfr Lundberg [1969], diagram 9 och appendix A, tabell 7 och Denison [1967], tabellerna 12—13, s. 139.

” Hufbauer [1970], tabell 4. Kapitalstocken är emellertid här beräknad genom en summering av bruttoinvesteringama i egentlig industri 1953—1964, utan hänsyn till vare sig depreciering eller kapitalprisemas olika förändring över tiden i olika länder.

men möjligen fördröjt omallokeringen av kapital (till den inriktning, som de vid krigsslutet gällande marginella komparativa fördelarna talade för). I så fall kan det tills vidare antas att en icke obetydlig del av den starka uppgången i kapitalintensiteten i svensk industri även under 1950-talet bör ha berott på en utslagning av arbetsintensiv produk- tion. Däremot kan inte bedömas om kapital- bildningen tillfredsställde efterfrågan, dvs. var av den omfattningen att Sveriges margi- nella komparativa fördelar kunde upprätthål- las.

2.6.2.2 Tillgången på tekniker

Den goda tillgången på tekniker kring sekel- skiftet och under mellankrigstiden ansågs enligt ovan då utgöra en betydelsefull faktor till den svenska industriproduktionens inrikt- ning och långsiktiga tillväxt. Under större delen av efterkrigstiden (fram till mitten av 1960-talet) rådde emellertid en påtaglig brist på ingenjörer och tekniker (diagrammen 2.2 och 2.3). Gäller hypotesen a) ovan om att en hög härledd efterfrågan på tekniskt kunnan- de förelåg antyder bristsituationen att denna efterfrågan åtminstone för vissa sektorer ej helt kunde tillgodoses.

Bristen på ingenjörer behöver dock inte ha drabbat den konkurrensutsatta sektorn om den till givna lönerelationer kunnat tillfreds- ställa sitt nyrekryteringsbehov. Såväl Kon- junkturbarometerns uppgifter (diagram 2.3) som en uppdelning av ingenjörer efter utbild- ningslinjer visar dock på att en sådan brist- situation24 faktiskt förelåg också för indust- rin.25

En viktig fråga är om och när den antagna höga efterfrågan på tekniskt kunnande resul- terade i ett ökat utbud på ingenjörer, en stark relativ lönestegring för ingenjörer eller en ökad substitution för ingenjörer med t. ex. annan arbetskraft i produktionen. Uppgifter på examinationen av olika slags ingenjörer finns att tillgå från 1954. Enligt dessa uppgifter började examinationen av instituts- och gymnasieingenjörer att stiga

först 1958 och för civilingenjörer ytterligare något senare. Det tycks vara först under 1960-talet som examinationen påtagligt tog fart, vilket var huvudorsaken till att bristen på ingenjörer blev så långvarig. I diagram 2.4 redovisas vissa historiska uppgifter på och framskrivningar av antalet ingenjörsutbildade samt behovet av förvärvsarbetande i tekniskt arbete 1960—1980. Dessa data antyder en påtagligt stark stegring av andelen ingenjörer och andelen tekniker i arbetskraften under såväl 1960- som 1970-talet. Åtminstone för 1960-talet måste det antas att den snabba uppgången till en del var en följd av en alltför låg ingenjörstäthet i industrin i början av decenniet till följd av den långvariga ingenjörsbristen.

Det långvariga och kraftiga efterfrågeöver- skottet borde enligt gängse ekonomisk teori leda till att ingenjörslönerna steg relativt den allmänna lönenivån. Löneutvecklingen 1952—1970 tyder dock inte på att så blev fallet ens om korrigeringar görs för föränd- ringar i åldersfördelningen. (Jfr Rydh & Österberg [1971], tabell 6.) Däremot erhålls klara utslag på överskottsefterfrågans bety- delse för löneutvecklingen för nyutexarriine- rade civilingenjörer och läroverksingenjörer (egentligen åldersklassen 24—25 år respekti- ve 20—21 år).26

En annan märkbar effekt av ingenjörs- bristen var den påtagliga substitution med andra ingenjörer eller annan arbetskraft, som tycks ha inträffat.2 7 Ingenjörer med kortare utbildning kom därvid under bristperioden

” Rydh & Österberg [1971], tabell 4, s. 198. Tabellen antyder också att balans uppnåddes något tidi are för maskiningenjörer (på olika utbildnings- nivaer) än för kemi-, byggnads- och elektroingen- jorer.

” En icke oväsentlig andel ingenjörer sysselsat- tes dessutom i sådan skyddad verksamhet som flygplans- och atomkraftsindustri. Det kan kanske antas att denna verksamhet ersatte en annars nödvändig import. Annu har dock denna satsning inte resulterat i någon stor regelbunden export.

” Se Klevmarken [otryckt]. Resultaten bygger på en regressionsanalys, där hänsyn samtidigt tas till andra oberoende variabler.

2 7 Resonemanget i detta stycke bygger delvis på uppgifter och tentativa resonemang i Rydh & Osterberg [1971], Information :" prognosfrågor 197024 och 5, statistiska centralbyrån; Prome-

Diagram 2.2 Examination, överskottsefterfrågan och i SAF-anslutna företag anställda ingenjörer 1954—1969

1000-lal ingen— jörer resp. annonser

50—

Ingenjörer i SAF-anslutna 40 företag

30

Överskottseftertragan för ingenjörer (i 1 OOO-tal annonser)

—_ _-*"* x

Examination per år 8 000

6000

Instiutsin en'ör r 4000 t 9 1 e

gymnasieingenjörer

I I

Civilingenjörer

___-www

0 1954

Anm:Samtliga serier utom den för antal examinerade institutsin enjörer har hämtats ur Klevmarken [otryckt]. Examinationen för institutsingcnjörer har erhållits från ydh & Osterberg [1971], tabell 2. Serien på överskottsefterfrågan har konstruerats med hjälp av en serie över antal utannonserade tjänster för manliga ingenjörer och tekniker i Dagens Nyheter samt under antagande att balans rådde på marknaden för dessa kategorier 1966 (och 1969).

Diagram 2.3 Andel företag i total industri, verkstadsindustri och manufakturindustri, som uppgivit sig ha brist på teknisk tjänstemannapersonal och yrkesarbetare 1955—1972 0/0 100 [' A. Brist på teknisk tjänstemannapersonal

90 _ 80 70 60 50 ' Verkstadsindustrin 40 30

20-

10

O

0/0 100

90

80

70

60

50

40

30

20

10

01955 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 — Yrkesarbetare i hela industrin

- - -— Arbetare i hela industrin

— Yrkesarbetare i verkstadsindustrin

Diagram 2.4 Antalet ingenjörsutbildade samt antalet förvärvsarbetande sysselsatta i tekniskt arbete 1960—1980

1 OOO-tal personer

320 -

dmomo mom ' mom QONNw whng gwhn

Civilin- Instituts- Förvärvs- genjörer sieingen- och fack- ' arbetande jörer skolein- i tekniskt genjörer bildade arbete

Anm: Förutom antalet anges över varje stapel resp. kategoris andel av totala antalet förvärvsarbetande (i procent). Uppgifterna över antal ingenjörsutbildade, som hämtats ur Utredningar rörande ingenjöremas arbetsmarknad, Promemorior från statistiska centralbyrån, nr 14, juli 1971, bygger på en framskrivning utifrån de utbyggnadsprogram som då förelåg. För instituts- och fackskoleingenjörer har ingen reducering där gjorts för den vidareutbildning en del av dessa kan förväntas genomgå. Vidare antas 30% av tillströmningen till fackskolan komma att gå teknisk linje. Antalet förvärvsarbetande i tekniskt arbete har hämtats från ”Yrkesstrukturens förändringar 1960—1980, Tabeller med kortfattade kommentarer” (stencil), statistiska centralbyrån, Prognosinstitutet, M. Strandberg, ACP, tablå 2. Dessa uppgifter bygger på 1960 och 1965 års folkräkningsmaterial, varvid förändringen av yrkesfördelningen mellan dessa år framskrivits till 1980 efter viss hänsyn till främst arbetskraftsundersökningarna. Förutom förändringar av yrkesstrukturen har hänsyn tagits till de förväntade förändringarna i sammansättningen av näringsgrenar. Prognoserna av förvärvsarbetande i tekniskt arbete kan betraktas som prognoser över det förväntade behovet av sådant arbete uttryckt i antal personer.

att rekryteras till poster som normalt skulle ha besatts av ingenjörer med längre utbild- ning. Befattningar på lägre nivå fick då upprätthållas av yrkesarbetare, förmän e. (1. som befordrats och som eventuellt fick genomgå viss teknisk utbildning (till insti- tutsingenjörer eller enbart vissa kurser). Det omvända förhållandet gjorde sig gällande under slutet av 1960-talet då under vissa är t. o. m. överskottsutbud rådde för vissa kate- gorier gymnasie- och institutsingenjörer. Un- der 1970—talet förväntas denna sistnämnda tendens till högre utbildning på givna befatt- ningar fortsätta.2 8

Utvecklingen under efterkrigstiden anty- der alltså en betydande utbytbarhet i pro- duktionen för teknisk personal på olika utbildningsnivåer. Däremot finns såvitt be- kant inga uppgifter på utbytbarheten i pro- duktionen för ingenjörer med starkt olika inriktning på den tekniska utbildningen.

Den ingenjörsbrist som antogs ha skapats av en i relation till tidigare perioder osedvan- ligt hög efterfrågan på ingenjörer under efterkrigstiden har således medfört a) en stark men dock sent påbörjad utbildnings- expansion, b) en viss tendens till relativt starka löneökningar för nyexaminerade ingenjörer samt e) en registrerat hög utbyt- barhet i produktionen. Utifrån såväl till- gångs- som i viss mån kostnadssidan kan alltså svårigheter ha förelegat att upprätthål- la de av kriget skapade marginella komparati- va fördelarna omedelbart efter det andra världskrigets slut. Frågan om Sverige fort-

farande under 1960—talet hade en god till- gång på tekniker blir därmed aktuell. Att döma av andelen av arbetskraften med veten- skaplig eller teknisk examen (perioden 1960— 1962) i Sverige och vissa andra indust— riländer skulle detta kunna ifrågasättas (OECD [1970], tabell 1). Dessutom är den genomsnittliga skolgången mätt med antal år klart lägre i Sverige för sådan vetenskaplig och teknisk personal än i andra jämförbara industriländer. Dessa sparsamma data över den relativa tillgången på tekniskt utbildad arbetskraft i början på 1960-talet pekar ej på att Sverige då skulle ha haft påtagliga kom- parativa fördelar på teknikerintensiv produk- tion gentemot andra nu avancerade industri- länder. Utvecklingen under 1960-talet kan möjligen ha ändrat på detta förhållande29 och under 1970-talet torde den relativa tillgången på ingenjörer i Sverige vara klart bättre än tidigare under efterkrigstiden om utbildningsprognoserna uppfylls. De osäkra uppgifter som finns om lönenivån för ingen- jörer i Sverige och andra länder i slutet av 1960-talet, tyder ej på att svenska ingenjörer är relativt dyra att utnyttja ijämförelse med annan arbetskraft.30 I jämförelse med andra länder än de högt utvecklade industriländer- na måste Sverige under hela efterkrigstiden

Forts. på not 27 morior, nr 14, juli 1971, statistiska centralbyrån samt muntliga uppgifter från statistiska central- byråns prognosinstitut om vissa resultat över yrkes- byten mellan 1960 och 1965, erhållna genom bearbetning av folkräkningarna för dessa år.

2 ' Information i prognosfrågor 1970: 4, tabell 7, statistiska centralbyrån.

Enligt The OECD Observer: The OECD Member Countries [1972 Edition 8th year] var intagningen vid universitet och högskolor 1968/69 hög i Sverige och överträffades enbart av den i USA och Kanada. Huruvida detta gäller även den tekniska utbildningen framgår dock ej.

30 Enligt Layton, Harlow & Hoghton [1972] var den totala kostnaden för olika slags ingenjörer och tekniker i ett europeiskt elektronikföretag ungefär lika hög i Sverige, Italien och Frankrike 1968. Motsvarande kostnad i Storbritannien och Västtyskland varierar mellan 58—75 % respektive 75—87 % av den svenska. Totala timlönekostnaden för arbetare i total verkstadsindustri i Italien, Frankrike, Storbritannien och Västtyskland är 55, 66, 54 respektive 70 % av den svenska (se SAF [1972]). Enligt SACO [1971] tabell 4.2.1, 5. 168 råder följande relationer 1967 i vissa länder mellan civilingenjörers och industriarbetares bruttolöner (obs. ej totala lönekostnader). Industriarbetarlönen i varje land = 100:

Dan- Finland mark

396

Sverige Frank-

rike

503

Norge Eng— Holland

land 246

Väst- tyskland

275

USA

402 455 294 429 265

Dessa olika siffror visar att de svenska civilingenjörerna relativt industriarbetare är varken särskilt högt eller lågt betalda i internationell jämförelse.

onekligen ha haft en god teknikertillgång (jfr Carlsson & Sundström [1973], kapitel 5).

En registrerad hög utbytbarhet för ingen- jörer i produktionen innebär givetvis inte att arbetsinsatserna och resultatet av dessa in- satser blev opåverkade. Eftersom låg utbild- ning kom att ersätta hög utbildning under en relativt lång följd av år är det möjligt att sådana uppgifter som forskning och utveck- ling, teknisk långsiktsplanering m. rn. blev mera eftersatta än t. ex. den direkta produk- tionsledningen. De förra kan nämligen i högre grad än de senare antas kräva tidiga kunskaper om ny teknik, nya produkter och material, den senaste utvecklingen inom oli- ka vetenskaper samt tänkbara utvecklings- tendenser m. m. På sådana arbetsuppgifter skulle därför det erforderliga tekniska kun- nandet vara så speciellt att det inte lätt kan ersättas och inte heller lätt kan förvärvas av gymnasie- och institutsingenjörer. Vissa osäkra uppgifter, som dock inte kunnat kontrolleras, antyder att en liknande svår- substituerbar bristsituation tidigare kan ha förelegat för ingenjörer med utbildning inom elektronik samt instrument- och reglertek- nik.

2.6.2.3 Tillgången på yrkesarbetare

Internationellt sett präglades Sveriges utri- keshandel 1960 enligt ovan av en stark specialisering på yrkesarbetareintensiv ex- port och —knapp import. Under hela efter- krigstiden har emellertid en utpräglad brist på yrkesarbetare rått i Sverige (diagram 2.3). Bristen var snarare mer uttalad för verkstads- industrin än för annan tillverkningsindustri, vilket mot bakgrund av verkstadsindustrins höga yrkesarbetareintensitet kan ha varit särskilt allvarligt. Även under lågkonjunk- turerna uppgav sig 30—40 % av antalet till- frågade verkstadsföretag ha brist på yrkes- arbetare.

Det står helt klart att den främsta anled- ningen till bristen på yrkesarbetare måste tillskrivas den osedvanliga tillväxten isvensk verkstadsindustri. Förutom den därav följan- de höga efterfrågan på yrkesarbetare kan en

stor avgång till andra yrken (t. ex. tekniker- yrken enligt ovan) eller arbetsplatser ha bidragit, eftersom arbetsmarknadsläget länge kännetecknades av en utpräglad brist på arbetskraft. Under 1960-talets utbildnings- expansion tillkom sannolikt att rekryte- ringen till yrkesarbetareutbildning blev svåra- re när andra utbildningsmöjligheter blev eko- nomiskt och socialt mera lockande. Detta kan möjligen ha tenderat att dels minska nytillskottet av yrkesarbetare, dels leda till ett begåvningsmässigt sämre urval till yrkes- arbetareutbildning.3 1

En konsekvens av den långvariga och relativt omfattande bristen på yrkesarbetare borde normalt ha varit en i jämförelse med andra arbetskraftskategorier snabb lönetill- växt. I diagram 2.5 redovisas kvoten mellan yrkesarbetarnas och andra (manliga) arbe- tares genomsnittliga timförtjänster 1908—1972 i medlemsföretagen inom Sveri- ges Verkstadsförening. Förutom en nedgång från åren före till åren efter det första världskriget var denna kvot praktiskt taget

'” Betygsfördelningen i hela riket för intagna till verkstadsteknisk linje 1971 (enligt Statistiska Med— delanden U 1972: 14, statistiska centralbyrån) visar att nästan 20 % hade en medelpoäng av högst 2,0 mot drygt 2 % för samtliga linjer. Nära nog 80 % av de intagna till samtliga linjer hade en medelpoäng av 2,81 eller mer. Motsvarande andel för verkstads- teknisk linje var mindre än 20 %. För el- och teletek— nisk linje var fördelningen klart mer gynnsam. Aven om skolbetyg kan hävdas avspegla begåv- ningen i allmänhet hos eleverna, kan starka invänd— ningar resas mot att denna begåvning också är den som behövs hos t. ex. yrkesarbetare. Siffrorna kan därför vara missvisande. Emellertid visar intagnings- statistiken att relativt många av de intagna till den verkstadstekniska linjen var sådana som i första hand sökt till någon annan linje. Detta förhållande kan dels betyda att motivationen för studierna inte blir särskilt hög, dels innebära att en relativt stor del av de som påbörjat utbildningen inte slutgiltigt tar anställning som yrkesarbetare inom just verk- stadsindustrin, som borde vara den__största arbets- givaren för sådana yrkesarbetare. Aven om alltså den här typen av uppgifter är osäkra till sin innebörd kan de tillsammans med andra uppgifter antyda en med hänsyn till Sveriges internationella specialisering allvarlig situation inför framtiden. Om inte behovet kan tillfredsställas eller yrkesar- betarna ersättas med andra produktionsfaktorer bör en kvarstående svår brist på yrkesarbetare leda till en långsammare tillväxt än eljest inom delar av verkstadsindustrin och därmed till en förändrad svensk specialisering i framtiden. Detta förhållande bör samtidigt skapa incitament till en snabb in- troduktion av maskiner som ersätter yrkesarbete (t. ex. numeriskt styrda verktygsmaskiner).

Diagram 2.5 Yrkesarbetarnas relativa tirnförtjänst samt ackordsvolymens utveckling för bl. a. yrkesarbetare 1908—1972

% 140

35

Relativ yrkesarbetarlön Tempoarbetare Yrkesarbetare Samtliga arbetare

- - —- Grovarbetare

Anm: Samtliga serier bygger på uppgifter, som erhållits av Sveriges Verkstadsförening. Representativi— teten för hela verkstadsindustrin kan ha varierat över perioden, men detta bedöms som mindre utslagsgivande för den långsiktiga utvecklingen. Före 1958 avser serierna över relativ yrkesarbetarelön och ackordsvolym för yrkes-, tempo— och grovarbetare enbart manliga arbetare i åldern 21—29 år till skillnad från ackordsvolymen för samtliga arbetare, som bl.a. inkluderar kvinnliga arbetare. Åren 195 8—1963 omfattar samma kategorier i åldern 20 år och uppåt. Från 1964 inkluderas åldersgruppen 19 år och från 1965 även kvinnliga arbetare i siffrorna. Definitionen av yrkesarbetare blir dessutom något ändrad sistnämnda år. Relativ yrkesarbetarelön har definierats som medelinkomsten för manliga yrkesarbetare, gividerad med medelinkomsten för manliga tempo- och grovarbetare för de åldersgrupper som här eskrivits.

densamma under hela perioden. Timför— tjänsten för yrkesarbetare låg således under efterkrigstiden trots bristsituationen endast 13 år 14 % högre än tempo- och grovarbetar— nas.32 Som framgår av diagrammet berodde detta inte heller på att yrkesarbetarnas ackordsvolym genomgående skulle ha varit lägre än den för samtliga arbetare.33 Försti slutet av 1960-talet i samband med en allmän sänkning av ackordsvolymen blev detta fallet. Trots den ringa lönedifferensen tycks det dock ha varit möjligt att relativt starkt öka antalet yrkesarbetare inom i varje fall verkstadsindustrin.34 En möjlig för- klaring härtill är att utbytbarheten liksom för tekniker är relativt stor för en hel del yrkesarbeten, t.ex. genom anställning och upplärning och icke—yrkesutbildade arbetare till vissa enklare yrkesarbeten.

De här refererade uppgifterna är högst osäkra kanske främst på grund av osäker- heten i definitionen av yrkesarbetare. Trots denna osäkerhet torde dock ingen tvekan kunna råda om att en brist på yrkesarbetare förelegat under efterkrigstiden. Att inte all efterfrågan på yrkesarbetare tillfredsställdes medförde dock inte att den relativa löne- nivån för yrkesarbetare steg. Då den genom- snittliga löneskillnaden dessutom är mycket låg torde det fortfarande gälla att yrkesarbe- tarelönen i Sverige är internationellt sett låg relativt motsvarande lön för icke-yrkesutbil— dade arbetare.

2.6.3 Anpassningen under efterkrigstiden till förändrade komparativa fördelar

Inverkan av dels det andra världskriget, dels den faktiska återuppbyggnaden i Europa efter detta krig på Sveriges komparativa fördelar bedömdes ovan efter en tänkt situa- tion av jämvikt på alla varu- och faktormark- nader omedelbart efter krigsslutet. Detta för resonemanget förenklande antagande måste emellertid bedömas som alltför orealistiskt. I stället görs i det följande den mera verklig- hetstrogna förutsättningen att förändringar- na i den institutionella ramen i industri- ländema under efterkrigstiden kom att inne-

bära en successiv anpassning mot en sådan jämviktssituation.

2.6.3.1 Konkurrenssituationen

Från krigsslutet fram till slutet av 1950-talet rådde i jämförelse med 1960-talet en i flera avseenden egenartad konkurrenssituation i Europa. För det första var de internationella handelsströmmarna starkt reglerade av bi- laterala avtal, kvantitativa regleringar, höga ibland prohibitiva tullar, valutarestriktioner m.m. Man kan av detta skäl hävda att exporten från Sverige till andra europeiska länder till stor del bestämdes av en rad handelsregleringar, som helt eller delvis torde ha åsidosatt inverkan av Sveriges då rådande komparativa fördelar. På den svenska mark- naden var möjligen importregleringarna inte lika omfattande. I stället utgjorde troligen devalveringen 1949 länge ett gott skydd mot importkonkurrens.

För det andra påverkades handelsström- marna starkt av prioriteringen i en rad länder av en snabb industriell återuppbyggnad. [

” Enligt Norstedt [1972] skulle i ett ”genom- snittsföretag” det mest kvalificerade yrkesarbetet betalas omkring 30 % högre än de enklaste arbets- uppgiftema i Sverige. Motsvarande procenttal för ett amerikanskt ”genomsnittsföretag" skulle vara 100 %. En annan intressant skillnad är att ackords- volymen i Sverige är ungefär dubbelt så hög som den i USA.

33 Enligt Sveriges Verkstadsförenings medlems- statistik var genomsnittslönen per timme i ackords- arbete drygt 10 % mer än tidlönen för yrkesarbeta- re (kategori A) andra kvartalet 1972. Ackordslönen för andra kvalificerade arbetare (kategori B) över- steg i genomsnitt något tidlönen för yrkesarbetare. ” På grund av omläggningar i statistiken är det svårt att konstruera över tiden jämförbara serier på antalet yrkesarbetare i verkstadsindustrin. Med hjälp av andelen yrkesarbetare inom medlemsföre- tagen i Sveriges Verkstadsförening (VF) och totala antalet arbetare i verkstadsindustrin enligt statistis- ka centralbyråns industristatistik kan dock följande grova uppskattningar redovisas. 1914 uppgick anta- let yrkesarbetare till omkring 29 000 i svensk verkstadsindustri för att öka till 30 000 1923—1925 och 39 000 1936—193 8. Antalet 1947—1949 skulle enligt våra kalkyler ha ökat till hela 65 000 för att 1953—1955 stiga till 67 000. På grund av förändringar i VF: s statistik är serierna därefter ej jämförbara, men nivån 1953—1955 enligt den därefter använda statistiken skulle uppgå till 72 000. 1958—1960 hade denna nivå stigit till 80 000 yrkesarbetare för att till 1967 öka med ytterligare 9 000. Därefter tillåter in- dustristatistiken inte jämförelser.

allmänhet gynnade denna politik import av investeringsvaror på bekostnad av import av bl.a. varaktiga konsumtionsvaror. I detta avseende innebar den goda återhämtningen tillsammans med den fortsatta handelslibe- raliseringen helt annorlunda villkor för 1960-talets handelsströmmar. För svensk in- dustri var det således under den första delen av efterkrigstiden av institutionella skäl lätta- re att exportera investeringsvaror än varakti— ga konsumtionsvaror. Den svenska mark- naden gav i detta avseende annorlunda in- fluenser. Det ackumulerade hushållssparan- det under kriget och den gynnsamma in- komstutvecklingen därefter stimulerade en god konsumtionsstegring efter krigsslutet, bl. a. av varaktiga konsumtionsvaror. För investeringsvaror var den inhemska mark- naden inte lika gynnsam, vilket till en del sammanhängde med den i relation till andra länder då långsamma svenska produktions- tillväxten.

För det tredje påverkades handelsström- marna för Sverige av att en stor del av den svenska industrins europeiska konkurrenter var utslagna av kriget. Detta förhållande gav tillsammans med att den amerikanska expor- ten till Europa handelspolitiskt diskriminera- des och den svenska kronans devalvering 1949 svenska producenter en större möjlig- het än normalt att sätta priser inte enbart på den svenska marknaden utan också på en del exportmarknader. Priskonkurrensen kom först så småningom att fungera så att varu- priserna blev i huvudsak exogent bestämda för svenska producenter. Betydande variatio— ner kan naturligtvis ha förekommit mellan olika varuområden men utvecklingstenden— sen torde dock vara den här beskrivna.

Enligt detta kortfattade resonemang skulle konkurrenssituationen före slutet av 1950-talet avvika från den därefter följande periodens genom att dels prisstrukturen var starkt avhängig av handelsregleringar och ur långsiktig synpunkt egenartade efterfrågeför— hållanden, dels priserna kunde påverkas ibland t. o. m. sättas av svenska producenter. Obalanserna under den förstnämnda pe- rioden i såväl varuprisrelationer som prisbild-

ning måste för Sveriges del ha tenderat att försvåra och fördröja anpassningen (åter- gången) mot en inriktning som bättre över- ensstämde med landets av kriget delvis förändrade komparativa fördelar. Behovet av en sådan anpassning kan kanske också ha dolts av de temporärt mycket gynnsamma eller snedvridande marknadsförhållande- na.35

2.632 Anpassningsförloppet

En jämförelse mellan 1950— och 1960-talens ekonomiska tillväxt visar att den svenska tillväxten under sistnämnda decennium är högre och att detta förhållande gäller även om jämförelsen utsträcks till andra industri- länder (SOU 1970:71, tabell 1.2:1). För Sveriges del förelåg samma skillnad i tillväxt- takt i industrins produktionsvolym och pro- duktionsvolym per sysselsatt (Nabseth m. fl. [1971] tabell 3.2 resp. 1.4). Beräkningar av produktionsfunktioner för industrin tyder på att denna uppgång av arbetsproduktivi— teten främst kan tillskrivas den s. k. teknik- faktorns uppgång.36 Denna teknikfaktor torde under 1960-talet ha varit hög inte endast i historisk utan även i internationell jämförelse, vilket till stor del torde samman- hänga med en relativt stark strukturomvand- ling i Sverige.

Strukturomvandlingen i Sverige under 1960-talet tvingades enligt ovan fram av den förändrade konkurrenssituation som succes- sivt skapats genom liberalisering av handels- hinder och den europeiska industrins åter- uppbyggnad 'efter kriget. Flera typer av

35 I efterhand kan naturligtvis hävdas att den svenska devalveringen 1949 även ur dessa syn- punkter fick en klart olycklig effekt på den svenska utvecklingen under 1960—talet. Utan devalveringen torde en tidigare strukturomvandling ha pressats fram. Förutom att detta borde ha inneburit en bättre anpassning vid inloppet av 1960-talet är det möjligt att bristen på olika kategorier arbetskraft och kapital under 1950-talet blivit mindre svår. Möjligen kan också faktortillgån en ha påverkats i gynnsam riktning. Däremot m ste det ha varit betydligt svårare att eliminera den snedvridande inverkan på svensk utrikeshandel av handelsreg— leringarna m. m. ” Se Nabseth m.fl. [1971], appendix C samt Åberg [1971].

anpassning borde då kunna urskiljas, närnli- gen anpassning till a) de förändrade varupris- relationer som erhölls vid övergången från delvis reglerade till mera jämviktsbestämda varupriser, b) en konkurrenssituation som innebar att varupriserna (för standardvaror) ej längre kunde påverkas särskilt mycket av svenska producenter, c) Sveriges komparati- va fördelar vid 1950-talets slut och deras förändring under 1960-talet, (1) förändringen av tullar m.m. strax före och under 1960- talet.

Det är naturligtvis svårt att konkret se implikationerna på strukturomvandlingen av anpassningstyp a), då förändringen av varu- prisrelationerna är obekant. Indikationer på en anpassning av typ b) är åtminstone för enskilda branscher inte lika svårfunna. Såda- na indikationer finns i bl. a. vissa bransch- studier3 7 i studier över teknikspridningen38 samt i fusionemas utveckling under efter- krigstiden (Rydén [1971]). En del av resulta- ten i branschstudierna antyder i likhet med vad som ovan befanns vara fallet för manu- fakturindustrin att anpassningen delvis är en

anpassning till Sveriges komparativa fördelar (Lidén [1971], Renck [otryckt] samt Ohls- son [otryckt]).39 Slutligen finns resultat som visar på betydelsen av tullutvecklingen genom EFTA och EEC på de svenska mark- nadsandelarnas strukturutveckling (Lund- berg [otryckt]).

Om det således kan hävdas att anpass- ningen till bl. a. Sveriges förändrade kompara- tiva fördelar till betydande del blev fördröjd till 1960—talet erhålls en förklaring till sam- bandet för manufakturindustrins delbransch- er mellan marknadsandelar 1969, dessa ande- lars utveckling under 1960-talets senare del samt faktorintensitetema i produktionen 1969. Diskussionen av de marginella kom- parativa fördelarna vid krigsslutet och ut- vecklingen av faktortillgången under efter— krigstiden visar samtidigt att andelsutveck- lingen inte enbart eller kanske ens främst kan ses som en försenad anpassning till de komparativa fördelar som förelåg före det andra världskriget. De komparativa fördelar- na förändrades av och efter kriget och

därmed påverkades också manufakturindust- rins och dess delbranschers produktions- förutsättningar.

2.6.4 Sveriges marginella komparativa för- delar under loppet av efterkrigstiden

I avsnitt 2.6.1 diskuterades vilka marginella komparativa fördelar, som till följd av kriget skapats i Sverige vid krigsslutet. Sverige ansågs (marginellt) då ha komparativa förde- lar i produktion som intensivt använde in- hemska råvaror samt mänskligt och fysiskt kapital. Utvecklingen under återuppbygg- nadsperioden av den (relativa) svenska fak- tortillgången tenderade enligt avsnitt 2.6.2 att urholka de marginella komparativa för- delarna i ingenjörsintensiv och möjligen ock- så yrkesarbetare- och kapitalintensiv produk- tion. Betydelsen av inhemska råvaror för den svenska tillverkningsindustrins produktions- förutsättningar kan också ha försvagats. De skäl som talar för detta senare förhållande är att råvarutillgången inte ökat markant eller förändrats till sin sammansättning, att nya råvarutillgångar upptäckts i andra länder samt att transportkostnadernas utveckling tenderat att innebära en minskning av de närhetsfördelar som tidigare förelegat i rå- varuförädlingen. Utvecklingen mot mera högförädlade produkteri den svenska råvaru- baserade industrin bedöms ha medfört dels ett starkare beroende av andra produktions- faktorer än råvaror, t. ex. personal för forsk- ning och utveckling av nya produkter och processer, dels att förädlingsdelen blivit mera ”foot-loose” eller mera beroende av närhe- ten till viktiga avsättningsmarknader.

3" Jfr framför allt Wohlin [1970] om skogsin- dustrins strukturomvandling, men också Lidén [1971] om skoindustrins, Renck [otryckt] om den kemiska industrins samt Ohlsson [otryckt] om verkstadsindustrins strukturomvandling.

" För introduktionen av ny processteknik i skogsindustrin, jfr Nabseth [1973] samt i industrii allmänhet Ray [1969]. Jfr också Hambraeus - [1972 a], s. 28. Där hävdas att en markerad attityd-

förändring ägt rum under de senaste 10 åren (= 1960-talet) i svensk industri till förmån för process— utveckling och introduktion av nya produkter.

39 En sådan tolkning tycks också stödjas av utvecklingen av den svenska importen från låglöne- länder (Carlsson & Sundström [1973]).

[ jämförelse med motsvarande fördelar vid krigsslutet borde de marginella komparativa fördelarna i slutet av 1950-talet i tekniker— intensiv och möjligen också yrkesarbetare- och kapitalintensiv produktion vara mindre utpräglade. Det är inte möjligt att göra motsvarande jämförelse mellan dessa för- delar under senare delen av mellankrigstiden och de som rådde i slutet av 1950-talet. Däremot kan det med stöd av olika em- piriska resultat hävdas att utvecklingen under 1960-talet sannolikt inneburit en icke oväsentlig förstärkning av Sveriges kompara- tiva fördelar i teknikerintensiv produktion till följd av den snabbt ökande tillgången på ingenjörer.

Om det således finns delvis motstridiga tendenser mellan olika perioder från faktor- tillgångssidan är Sveriges marginella kom- parativa fördelar på efterfrågesidan klart mera entydiga för hela efterkrigsperioden. Då karakteriserades Sverige i relation till övriga Europa av en hög och jämnt fördelad levnadsstandard, vilket för företagen mot- svarades av absolut sett höga lönekostnader för praktiskt taget all slags arbetskraft. Den höga levnadsstandarden borde ha inneburit en relativt stor inhemsk marknad för in- komstkänsliga och prisokänsliga konsum- tionsvaror. Tillsammans med bl. a. en hög förvärvsintensitet för kvinnlig arbetskraft un- derlättades därmed sannolikt introduktionen av bl. a. avancerade hushållskapitalvaror i jämförelse med förhållandet i andra länder i Europa. De höga lönekostnaderna och knappheten på arbetskraft gynnade under hela efterkrigstiden men av ovan angivna skäl främst under 1960—talet en internationellt sett tidig introduktion av arbetskrafts- besparande maskinell utrustning. Från mark- nadssidan måste därför klara fördelar ha förelegat i produktion och utveckling av nya produkter (och processer). Förutom på såda- na produkter i allmänhet kan den offentliga sektorns prioriteringar och starka expansion, institutionella förhållanden m. m. ha givit starkt gynnsamma marknadsförhållanden också för en rad andra produkter.

Bland de produktområden, som allmänt

sett eller av dessa sistnämnda skäl haft goda inhemska marknadsutsikter under åtminsto- ne vissa delar av perioden, kan nämnas: sjukvård (läkemedel, medicinska instrument, utrustning för administrativ och annan sjuk- husrationalisering, t. ex. blodanalysappara- ter, utrustning för patientövervakning); mil- jövård (särskilt sådan utrustning för metall- och skogsindustri, inom vilka områden såväl processkunnande som en stor inhemsk mark- nad finns, och för kommunala reningsverk m. m.); kommunikationer (person- och varu- transporter samt utrustning för informa- tionsöverföring — historiskt har nämligen transportteknikens utveckling visat sig ha stor betydelse för Sveriges ekonomiska ut— veckling); kraftverk och energibesparande teknisk utrustning; förpackningar; hem- elektronik; utrustning för rationalisering och automatisering av svensk processindustri och råvaruhantering (dvs. främst stål— och skogs- industri, gruvor och skogshantering) och av svensk verkstadsindustri, som också är inter- nationellt sett stor och då särskilt in- vesteringsvaruindustrin. Inom dessa områden finns också tecken på en snabb expansion i svensk industri, men den är ibland både sent påbörjad och fortfarande inte särskilt stor på världsmarknaden.

Att Sveriges marginella komparativa för- delar på faktortillgångssidan och efterfråge- sidan delvis motverkat varandra gör att implikationerna på vilken produktinriktning Sverige internationellt borde ha under 1960- och 1970-talen inte är entydiga. Likaså är det inte särskilt klart om den nuvarande faktorutrustningen medger ett fortsatt upp- rätthållande av de relativt sett höga svenska arbetskraftskostnaderna och därmed den hö- ga levnadsstandarden. I den mån detta inte är fallet och alltså en framtida anpassning sker främst i den relativa lönenivån40 bety- der detta en försvagning av de hittillsvarande marginella komparativa fördelarna på efter- frågesidan. Alternativt kan en fortsatt an- passning av faktorutrustningen ske så att en

'” Detta kan ske genom en depreciering av den svenska kronan eller genom en relativt övriga Europa långsammare lönestegring.

bättre överensstämmelse mellan efterfråge- härledda och faktortillgångshärledda margi- nella fördelar på det viset uppnås. Eftersom den senare delen av 1960-talet medfört en bättre balans på arbetsmarknaden för ingen- jörer har en grundläggande förutsättning för en sådan överensstämmelse åtminstone delvis uppnåtts. Fortfarande råder dock en viss knapphet på civilingenjörer. Sannolikt visar också sammansättningen av tekniker i Sveri- ge på en internationellt sett hög andel ingenjörer eller andra tekniker med kort formell utbildning. Förutom en god tillgång på högt utbildade tekniker ilandet krävs för ett bibehållande av de efterfrågehärledda fördelarna att dessas kunnande snabbt kan omsättas i utveckling och försäljning av nya produkter och processer. Även om alltså fördelarna i teknikerintensiv produktion re- dan torde ha förstärkts genom utbildnings- expansionen under 1960-talet kan anpass- ningen av produktinriktningen mycket väl tänkas komma att ta även 1970-talet i anspråk.

En annan restriktiv faktor är den lång- variga bristen på yrkesarbetare. Denna be- döms visserligen som mindre allvarlig än den tidigare teknikerbristen41 men kan likväl fördröja en snabb expansion av vissa delar av den både tekniker- och yrkesarbetareintensi- va verkstadsindustrin.

2.7 Manufakturindustrins förändrade pro- duktionsförutsättningar

Vissa tentativa bedömningar av hur kriget och utvecklingen därefter av bl. a. faktortill- gången påverkat manufakturindustrins pro- duktionsförutsättningar under 1960-talet kan nu göras.

Sveriges komparativa fördelar i produk- tion, som var intensiv i inhemska råvaror, antogs ha försvagats under efterkrigstiden. Eftersom manufakturindustrin då fortfaran- de hade en hög råvaruintensitet (järn) borde detta ha inneburit en försvagning av de närhetsfördelar, som tidigare kan ha före- legat. En motverkande tendens finns dock i utvecklingen inom svensk järn- och stålin-

dustri mot allt högre förädlade stålpro- dukter. Till en del har denna utveckling drivit både specialstål- och handelsstålprodu— center in i verksamhet, som klassas som manufakturproduktion. Den internationellt sett starka FoU-satsningen inom svensk stål- industri kan därför ha givit eller komma att ge goda betingelser för viss svensk manu- fakturproduktion. Hur denna betydelse va- rierar mellan delbranscherna diskuteras nå- got i kapitel 6.

I jämförelse med förhållandena under mellankrigstiden bedömdes de marginella komparativa fördelarna i kapitalintensiv produktion vara förstärkta. Produktions- förutsättningarna för den arbetsintensiva ma- nufakturindustrin under 1960-talet anses av detta skäl ha försämrats. Inom manufaktur- industrin gynnades främst metalltråds— och spikindustrierna av denna utveckling relativt övriga delbranscher, medan instrument- och hushållsmetallvaruindustriernas förutsätt- ningar av samma skäl försvagades mest.

Med en hög yrkesarbetareintensitet kan manufakturindustrins expansion ha försva- gats av den långvariga bristen på yrkesarbeta- re. Vissa uppgifter tydde dock på en relativt god ökning av antalet yrkesarbetare i verk- stadsindustrin. Detta kan kanske förklara att några yrkesarbetareintensiva delbranscher inom manufakturindustrin trots allt hade en påtagligt god utveckling av marknadsandelar- na och att motsatsen var fallet för de minst yrkesarbetareintensiva delbranscherna. Verk- tygs- och redskapsindustrin med hög andel yrkesarbetare visade dock ingen god andels- utveckling i Sverige.

Manufakturindustrin i Sverige präglades (delvis i motsats till förhållandena i USA) inte av en hög teknikerintensitet trots att andelen tekniker i utvecklingsarbete var rela- tivt hög. Om en förstärkning av Sveriges komparativa fördelar på teknikerintensiv produktion skett från slutet av mellankrigs- tiden fram till 1960—talets slut måste således

** ' På grund av att a) utbildningstiden är kort, b) yrkesarbetare lättare kan substitueras med maski- ner samt c) antalet yrkesarbetare inom verkstads- industrin trots allt tycks ha ökat snabbt under hela efterkrigstiden.

manufakturindustrins produktionsförutsätt- ningar ha försvagats. En omständighet, som kan påpekas, är att andelen företag, som i Konjunkturbarometern rapporterat brist på teknisk tjänstemannapersonal, var genom— gående lägre för manufakturindustrin än för verkstadsindustrin i övrigt och under senare hälften av 1960-talet lägre än motsvarande andel för hela industrin (se diagram 2.3). Huruvida detta beror på en förhållandevis låg efterfrågan eller på att just manufakturindu- strin kunnat tillgodose efterfrågan bättre än andra branscher kan inte bedömas.

Inom manufakturindustrin borde främst instrumentindustrin ha erhållit förbättrade produktionsförutsättningar på grund av en hög teknikerintensitet. Mot en sådan slutsats talar emellertid den sena etableringen av denna industri, som istor utsträckning vuxit fram under efterkrigstiden. Den då länge gällande ingenjörsbristen kan därmed ha blivit särskilt hindrande för en bransch med awikande kunskapsbehov gentemot huvud- strömmen av svensk metall- och verkstads- industri. Den svenska instrumentindustrins andelsutveckling under senare delen av 1960-talet blev dock förmånlig relativt andra delbranschers.

Att i varje fall svensk metallkonstruktions- industri, men troligen också manufaktur- industrin i genomsnitt i början av 1960-talet hade en lägre teknikerintensitet relativt and- ra branscher än i USA kan möjligen tyda på en i relation till Sveriges komparativa förde- lar ogynnsam inriktning av den svenska branschen. Om så är fallet föreligger å andra sidan goda utsikter för manufakturindustrin i Sverige att förändra denna inriktning mot mera tekniskt avancerade produkter.

Ovan berördes manufakturindustrins bero- ende av svensk stålindustri. En stor del av manufakturindustrins produkter är insats- varor, som levereras till byggnads— och verk- stadsindustrin. Förändrade betingelser för svensk byggnads— och verkstadsindustri kan därför få betydande återverkningar på manu- fakturindustrin. Den svenska byggnadsin- dustrins expansion på hemmamarknaden har under de senaste åren varit förhållandevis

svag, vilket börjat ge utslag i en orientering mot exportmarknaden. Om denna nya mark- nadsinriktning blir framgångsrik och om de berörda delarna av manufakturindustrin för- mår att anpassa sig till de förändrade beting- elserna bör detta kunna innebära en fortsatt god produktionstillväxt i dessa delar. I varje fall indirekt men möjligen också direkt kan samtidigt en ökning ske av exporten av manufakturvaror.

Manufakturindustrins leveranser till verk- stadsindustrin torde under efterkrigstiden i ökande utsträckning ha skett till transport- medelsindustrin. De hittillsvarande tenden- serna inom denna huvudbransch och andrai riktning mot andra material (t.ex. plast) eller annan teknik (t.ex. elektronik) har troligen ännu inte varit särskilt betydelseful- la. Övergången under 1960-talet från svenska leverantörer till utländska är till sin storlek inte känd. En allmän slutsats för hela den insatsvaruproducerande delen av manufak- turindustrin kan dock dras. Utvecklingen under efterkrigstidens senare del och under 1970-talet av tullar m. m. innebär att från utländsk konkurrens tidigare relativt skyd- dad industri i ökande utsträckning tvingas att anpassa sig till priser, som alltmera påverkas av utländsk industri.

2.8 Några avslutande kommentarer

Analysen i detta kapitel visar att varken den svenska manufakturindustrins storlek eller struktur 1969 kan förklaras särskilt väl med Sveriges historiska komparativa fördelar så- som dessa här postulerats. Däremot kan strukturutvecklingen relativt väl förklaras om man antar att denna är en fördröjd anpassning till av bl. a. det andra världskriget delvis förändrade komparativa fördelar. Med detta synsätt skulle så småningom en bättre överensstämmelse mellan delbranschemas marknadsandelar och produktionsteknik komma att uppnås. Det finns emellertid andra förklaringsgrunder och därför får den här angivna tolkningen tills vidare betraktas som temporär. En möjlighet till det svaga tvärsnittssambandet 1969 är att en eller flera

av de grundläggande förutsättningarna till den här använda faktorproportionsteorin in- te är uppfyllda. Följande förutsättningar kan därvid av skäl som angivits i exkursen till kapitel 1 anses viktiga att pröva:

a) Helt eller delvis skyddad produktion före- kommer ej inom manufakturindustrin.

b) Sverige har inte inom manufakturindu- strin och dess olika delbranscher valt en produktinriktning, som med avseende på faktoråtgången starkt avviker från and- ra industriländers.

c) Skalfördelar i produktionen är så obetyd- liga att de inte starkt påverkar den inter- nationella specialiseringen inom manufak- turindustrin.

Dessa tre förutsättningar har i detta kapi- tel för enkelhets skull antagits vara uppfyll- da. Förekomsten av skyddad produktion är av flera skäl viktig för slutsatserna av ana- lysen. De faktorintensiteter, som använts i analysen, gällde för det första för branscher- na i sin helhet och inte endast den konkur- rensutsatta delen av varje bransch. Olikheter mellan länder i rangordningen av branscher med avseende på faktorintensiteter kan emellertid förekomma om olikheter i an- delen skyddad produktion inom branscherna varierar mellan länder och dessutom produk- tionstekniken i konkurrensutsatt sektor är väsentligt olika den i den skyddade sektorn, eller om produktionstekniken inom de skyd- dade sektorerna är väsentligt olika mellan länderna.

För det andra vilar analysen på förutsätt- ningen att ett klart samband existerar mellan en branschs produktionsteknik och dess marknadsställning (definierad som andelarna av inhemsk förbrukning och världshandel) vid för landet givna komparativa fördelar. Om manufakturindustrin och/eller vissa av dess delbranscher hade en betydande andel produkter med skyddad avsättning håller uppenbarligen inte detta samband genom att hemmamarknadsandelen såsom den här re- gistrerats tenderar att bli högre än vad som motiveras av dessa branschers produktions- tekniska förutsättningar. Dessutom kan åter- verkningar på produktionstekniken erhållas

genom att prisbildningen på dessa branschers produkter inte bestäms under lika hårda konkurrensrestriktioner som för mera kon- kurrensutsatta branscher.

Möjligheten till inombranschspecialisering antogs implicit i detta kapitel vara obetydlig. Med andra ord förutsattes varje bransch ha homogen produktionsteknik och homogena produkter. Om så också empiriskt är fallet bortfaller en orsak till olikheter mellan länder i rangordningen av faktorintensiteter. Det kan emellertid ifrågasättas om detta är fallet bl. a. på grund av att länderskillnaderi rangordningen av andelen av vissa kategorier arbetskraft påvisats just för verkstadsindust- rins huvudbranscher (Keesing [1969 a]) och för svensk och amerikansk manufakturin- dustri ovan. Sådana olikheter i faktorinten- sitetema kan vara en konsekvens av 1) inombranschspecialisering inom heteroge-

na branscher,

2) förekomsten av skyddad produktion (se ovan) samt 3) faktiska skillnader i produktionstekniken. Förekomsten av skalekonomier i produk- tionen är viktiga för slutsatserna av flera skäl. Skalekonomier är med existerande ma- tematiska metoder omöjliga att explicit in- troducera i faktorproportionsteorin på ett meningsfullt sätt. Det är därför inte möjligt att tillfredsställande bedöma hur skalekono- mier inverkar på resultaten ens om det var möjligt att empiriskt beräkna dessa. Vad vi emellertid skulle kunna göra om sådan em- pirisk information var tillgänglig är att ta viss hänsyn till skalfördelar genom att betrakta dessa i kombination med skaloptimum som en överordnad restriktion. Det kan nämligen hävdas att det vid en given tidpunkt normalt inte är möjligt att producera en vara i Sverige om skalfördelama är kostnadsmässigt be- tydande, hemmamarknadens storlek omöjlig- gör en skaloptimal nivå på produktionen och export inte förekommer i tillräcklig omfatt- ning. Eftersom empirisk information om dessa förhållanden inte är tillgänglig kan dock hänsyn till betydelsen av skalfördelar tas endast med hjälp av en indirekt metod. Det hävdas ofta att skalfördelar i produk-

tionen tenderar att vara större ju mer kapi- talintensiv produktionen år. Är så fallet måste konstaterandet att Sverige har och under efterkrigstiden erhållit förstärkta för- delar i kapitalintensiv produktion troligen revideras till att inte gälla produktion, för vilken ovan anförda restriktion är uppfylld.

] det följande kapitlet behandlas empiriskt problemen rörande skyddad avsättning och inombranschspecialisering från bl. a. de as- pekter, som här avslutningsvis diskuterats. En tolkning av skalfördelamas betydelse lämnas där och i kapitel 4. Genom en utförlig empirisk behandling av dessa pro- blem möjliggörs en tillförlitligare bedömning av betydelsen av landets komparativa förde— lar och branschens produktionsteknik för manufakturindustrins nuvarande struktur och strukturutveckling under 1960-talet.

Den svenska manufakturindustrins produktspeciali- sering 1969 i internationell jämförelse

3.1 Problem

I detta kapitel behandlas den svenska manu- fakturindustrins produktspecialisering 1969 i produktion, export och import ijämförelse med andra industriländers. Analysen har två syften. Det ena är att belysa rimligheten i några av de förutsättningar, som ligger till grund för analysen i kapitel 2 av sambanden 1969 mellan Sveriges komparativa fördelar samt manufakturindustrins och dess del- branschers produktionsförutsättningar och marknadsandelar. Det andra syftet är att ge en ingående beskrivning av den svenska manufakturindustrins specialisering i inter- nationell jämförelse. Kapitlet behandlar tre frågor gällande 1)förekomsten och betydelsen av en skyd- dad avsättning (avsnitt 3.2), 2) produktinriktningen i Sveriges och andra industriländers handel med metallmanu- faktur (avsnitt 3.3),

3) specialiseringen på kvalitetsprodukter i internationell jämförelse och dess betydel- se för de svenska marknadsandelarna (av- snitt 3.4)

3.2 Förekomsten av skyddad avsättning 3.2.1 Problem

I föregående kapitel hävdades att före- komsten av skyddad avsättning har konse- kvenser såväl för faktorintensitetema som för

möjligheterna att använda marknadsandelar som ett mått på konkurrenskraft i olika industriers produktion i ett land. För en strukturanalys av det slag som här genomförs är det följaktligen en fördel om hänsyn explicit kan tas till olika bestämningsfak- torer till den internationella rörligheten hos produkterna. Man brukar ilitteraturen skilja mellan helt rörliga och helt orörliga varor. I praktiken är emellertid dess ytterlighetsfall relativt ovanliga på de aggregationsnivåer för produkterna som förekommer i den offent- liga statistiken. Däremot kan betydande va- riationer förekomma i produktrörligheten även på dessa nivåer. Här har därför ansetts önskvärt att kunna ta hänsyn till sådana variationer mellan varugrupperna.

Att variationer i internationell rörlighet förekommer mellan varor kan tillskrivas oli- ka former av handelshinder, som kan vara både naturliga och konstruerade. Till de naturliga handelshindren räknas transport- kostnader och transporttekniska hinder, t. ex. produktens storlek, ömtålighet osv. i relation till given transportteknik samt infor- mationskostnader och andra informations- hinder. Bland s.k. konstruerade handels- hinder brukar man skilja mellan tullar (och importdiskriminerande subsidier och skatter som till sina verkningar är likartade tullar) och s. k. icke-tariffära handelshinder (t. ex. importdiskriminerande regler för offentlig och privat upphandling, krav på viss pro— duktutformning, fysiska importrestriktioner).

En kartläggning av betydelsen av var och en av dessa bestämningsfaktorer till produkt- rörligheten i manufakturindustrins varusorti- ment har inte bedömts vara möjlig inom ramen för denna utredning. I stället inrikta- des ansträngningarna på att konstruera ett mått som vid sidan av tullarna kunde tänkas fånga upp inverkan av dessa bestämningsfak- torer.

Ovan berördes i allmänna termer varia- tioner i internationell rörlighet mellan varor, varvid underförstods att diskussionen gällde ett givet land. Det är uppenbart att handels- hinder till sin verkan på produktrörligheten också varierar från ett land till ett annat. Transporthinder eller informationshinder av språklig art kan exempelvis vara särskilt svåra när det gäller handel med ett litet avsides liggande land, och de konstruerade handels- hindren kan vara utformade på ett gentemot det internationella mönstret avvikande sätt. Den analysmetod som genomgående används i denna utredning innebär jämförelser över tvärsnitt av varor (eller branscher) för ett enda land och vid givna tidpunkter. De länderbetingade skillnaderna i internationell rörlighet blir då inte lika viktiga, eftersom dessa kan tänkas påverka alla varor på samma sätt. När vi i det följande bortser från sådana länderbetingade skillnader i produkt- rörligheten bygger detta bl. a. på följande antaganden:

a) transporthinder och informations- hinder i ett givet land relativt andra länder påverkar samtliga varors rörlighet i samma utsträckning1

b) tullstrukturen liksom strukturen av andra tariffära och icke-tariffära handels- hinder är relativt likartad i samtliga industri- länder.2

3.2.2 Mått på graden av internationell rörlig- het

Med den begränsade ambition, som här gällt, bör det aggregerade mått på rörlighet, som här måst väljas, ha egenskapen att det fångar upp den faktiskt registrerade benägenheten för en given vara att uppträda i internationell

handel i relation till andra varor. Ett sådant "resultatmått” skulle kunna utgöras av en lämplig relation mellan total världshandel (Xw) och total världsförbrukning (Cw) och då utgöra ett mått på varornas globala rörlighet. Bristen på publicerad statistik gör det emellertid omöjligt att beräkna världens totala förbrukning för de här ak- tuella varugruppema. Då återstår att finna en variabel som starkt samvarierar med världs- förbrukningen (Cw), som kan användas som proxyvariabel. Låt oss tills vidare anta att den svenska förbrukningen (C) uppfyller denna egenskap (och att C och CW sam- varierar positivt). Hur skall måttet då kon- strueras?

En möjlighet vore att välja kvoten Xw/C, vilken kvot emellertid har den nackdelen att variationsområdet är okänt. Av den anled- ningen föredrogs som mått på graden av internationell rörlighet (R) kvoten (Xw—C)/(Xw+C), vars formella variations- område är —1 Q R & +1 (givet att C, XW) 0).3

* Manufakturindustrins största utländska mark- nader finns i Västeuropa och i USA. Antagande a) innebär då att de skillnader som föreligger i dessa importmarknaders fördelning över länder inte är mera viktiga för en varas rörlighet över Sveriges gränser än de rent varutypiska transport— och infprmationshindren.

z Korrelationerna mellan Sveriges och USA:s, Storbritanniens, EEC: s och Japans nominella tullar av 1962 (tullar på 36 varugrupper inom egentlig industri hämtade från Balassa [1965], tabell 1) beräknades till 0,61; 0,80; 0,89 resp. 0,79.

3 Om vi gör det restriktiva antagandet att C och

l . CW samvarierar linjärt (CW = a + bC') över alla

varugrupper (i) kan följande förhållanden konsta- teras. Kvoten (Xw—Cw)/(Xw+Cw) har för en given varugrupp ett formellt variationsområde mel- lan —1 och +1 (liksom R) men ett mera begränsat empiriskt variationsområde. Då världshandeln av varje given vara normalt måste motsvaras av en minst lika stor förbrukning, blir nämligen XW & Cw. Empiriskt varierar då nämnda kvot för varu- grupperna mellan —1 (= ingen världshandel) och 0 (= all förbrukning importeras från andra länder). Betraktas i stället kvoten R = [(Xw—C)/(XW+C)] under ovan angiven förutsättning om sambandet mellan C och Cw, kan inte det empiriska varia— tionsområdet fastställas, eftersom konstanterna a och b i uttrycket ovan är okända med undantag för att b > 0. I extremfallet XW = CW erhålls efter insättning och förenkling av uttrycket för R maxirnivärdet för R = [Xw(b—1)+a]/[Xw(b+1)—a]. Detta

uttrycks tecken eller gränsvärden kan inte anges.

Tabell 3.1 Marknadsandelar, exportintensitet samt måttet på internationell rörlighet för den svenska manufakturindustrins delbranscher 1969

SNI- kod

Delbransch Andel av världs- exporten i procent

Hemma- marknads- andel i procent

Export- intensi- tet i pro- duktionen i procent

Mått på in- ternationell rörlighet

3811 3813

38191 38192 38193 38194 38195

38199 3851

Verktygs- och redskapsindustri Industri för metallkonstruk- tioner

Metallförpacknings-

industri Industri för metalltråd, -nät, -linor, -kablar Spik-, skruv- och bult- industri Annan byggnadsmetallvaru- industri Hushållsmetallvaru- industri Annan metallvaruindustri Instrumentindustri

7,79 1,93 1,32 2,44 2,85 4,31 2,90 2,06 2,00

69,6 57,1 95,1 6,0 91,2 2,6 71,6 20,9 77,5 20,7 73,2 32,2 78,0 32,2 65,1 22,6 34,0 55,0

0,85 0,52 0,30 0,77 0,75 0,78 0,86 0,81 0,91

Anm:Den svenska andelen av Världsexporten har beräknats som den svenska branschens export dividerad med OECD-ländernas totala export av motsvarande varor. Hemmamarknadsandelen är (på motsvarande sätt) beräknad som det svenska bruttoproduktionsvärdet minskat med exporten, satt i relation till den svenska förbrukningen. Denna förbrukning definierades som bruttoproduktionsvärde minus export plus import, varvid inverkan av lagerförändringar antogs vara försumbar. Branschens exportintensiteter beräknades som exportens andel av bruttoproduktionsvärdet. Om förädlingsvärdeande- len i produktionen är densamma såväl för export som för produktion till hemmamarknaden blir måttet också ett mått på exportintensiteten inom branschens egen förädling. Se vidare anm. till diagram 2.1. Måttet på internationell produktrörli het, dvs. (Xw—C)/(Xw+C), är ett mått på produktrörlighet och relativ snedhet i svensk förbrukning (C . XW står i uttrycket för OECD-ländernas totala export.

Källor: SOS, Industri 1969 (arbetstabeller från statistiska centralbyrån) samtSOS, Utrikeshandel 1969, del 2, arbetstabeller från statistiska centralbyrån samt OECD Serie C: Trade by Commodities, Market Summaries: Exports, Jan—Dec 1969.

Om den svenska förbrukningen starkt samvarierar med världsförbrukningen, blir således R ett mått på den faktiska produkt- rörligheten. Om istället världsförbrukningen är påtagligt likartad Världsexporten blir kvo- ten R ett mått på olikhetema mellan Sveri- ges och världens förbrukning. Frågan om vilket av dessa alternativ (eller om något annat alternativ) som är rimligt för manufak— turindustrins varugrupper kan inte annat än tentativt besvaras. Betydande skillnader mel- lan främst svensk och utländsk byggnads- eller verkstadsindustris efterfrågan kan givet- vis inte a priori uteslutas. Byggnadsindustrins efterfrågan på enskilda varor i Sverige skulle till sin storlek kunna avvika från den utländs- ka på grund av klimat, speciella byggnads- bestämmelser eller liknande omständigheter. En hel del av dessa skillnader torde dock försvinna vid aggregeringen upp till de varu- grupper, som här används. För att ändå ge en

viss belysning av rimligheten i det använda måttet kan kvoten R för manufakturindu- strins nio delbranscher jämföras bl. a. med delbranschemas världs— och hemmamark- nadsandelar, exportkvot i produktion samt produktinnehåll.

Av tabell 3.1 framgår att instrumentin- dustrin erhåller högst R-värde, varefter följer hushållsmetallvaru-, verktygs- och annan me- tallvaruindustri. Enligt vår bedömning är detta branscher med en relativt hög produkt- rörlighet, vilket bl. a. antyds av länderstruk- turen i svensk utrikeshandel för de tre förstnämnda delbranscherna (se kapitel 5). Det lägsta R-värdet erhåller metallförpack- ningsindustrin följd av metallkonstruktions- industrin. Den sistnämnda branschens av- nämare är bl. a. byggnadsindustri och annan industri. Produkterna består exempelvis av metallkonstruktioner, cylindrar, cisterner, ångpannor; en rad mindre, lokalt inrikta-

de plåtslagerier klassas till denna bransch. Även om det inte utifrån enbart dessa iakttagelser kan avgöras om det är transport- hinder eller en speciellt unik svensk efter- frågan, som ger det låga R-värdet, är vi dock benägna att stanna för det förstnämnda alternativet. Metallförpackningsindustrins lå- ga R-värde kan sannolikt till en betydande del hänföras till höga transportkostnader främst beroende på att produkterna är rela- tivt skrymmande. Samtidigt kan det emeller- tid hållas för troligt att den svenska efterfrå- gan på livsmedels- och dryckesvaruförpack- ningar i allmänhet är internationellt sett hög till följd av en hög levnadsstandard och en hög förvärvsintensitet i hushållen. Om detta gäller även för metallförpackningar, kan det vara en samverkan mellan låg rörlighet och sned efterfrågan, som ger det synnerligen låga R-värdet. Ett lågt R-värde på grund av låg rörlighet borde därför även utan en sådan snedhet erhållas.

Det är alltså svårt att undgå intrycket att graden av rörlighet är den dominerande faktorn bakom R-kvoten. En annan möjlig- het till indirekt prövning är att jämföra R-värdena med övriga variabler i tabellen, som visar delbranschemas exportkvot samt världs— och hemmamarknadsandelarna, Om nämligen den svenska efterfrågan är relativt hög för vissa varuslag till skillnad från andra, finns enligt diskussionen i exkursen till kapitel 1 inga skäl till att också den svenska produktionen och exporten av de förra skall vara relativt höga om inte denna snedhet i efterfrågan samverkar med en inskränkt produktrörlighet (och eventuellt skalfördelar). I frånvaro av variationer i produktrörlighet mellan delbranscherna skulle variationerna i R enbart fånga upp snedheterna i den svenska efterfrågan. Då skulle följaktligen inte heller något klart samband kunna förväntas föreligga mellan detta mått och exportintensiteten i produk- tionen respektive hemmamarknadsandelen. Av tabellen framgår dock att högt R-värde erhålls för branscher med hög exportintensi- tet i produktionen (X/O) och låg hemma- marknadsandel. Även denna jämförelse tyder

därför på att måttet R främst är ett mått på produktrörligheten. Ett högt R-värde skulle då nämligen betyda en hög rörlighet. Att en låg rörlighet (lågt R-värde) erhålls för branscher med låg exportkvot och hög hem- mamarknadsandel förklaras då av att försälj- ningen till den inhemska marknaden är skyddad gentemot utländsk konkurrens. Detta förklarar då samtidigt att inte världs- exportandelen och hemmamarknadsandelen positivt samvarierar.

Av de olika bakomliggande bestämnings- faktorerna till graden av internationell rörlig- het kan endast tullarna i Sverige empiriskt belysas. I tabell 3.2 redovisas genomsnittliga, procentuella tullsatser 1969 på total import inom de nio delbranscherna. Dessa tullsatser kan jämföras med rörlighetsmåttet i tabell 3.1. Det visar sig då att sambandet är positivt, dvs. att genomsnittligt höga tull- satser erhålls för delbranscher med relativt hög produktrörlighet, t.ex. verktygs- och redskaps- samt instrumentindustri. Metall- konstruktions— och metallförpackningsin- dustriema som båda har låg rörlighet har också lågt (nominellt) tullskydd. Detta tyder på att tullskyddet 1969 inte var någon betydelsequ bestämningsfaktor till den in- ternationella rörligheten förutsatt att rörlig- hetsmåttet är korrekt. Redan en jämförelse med tullnivån 1960 antyder att denna förut- sättning fortfarande inte behöver förkastas.4

* Medan jämförelsen mellan R och tullsatsen 1969 gav ett positivt samband erhålls nämli en ett svagt negativt samband mellan R och tu satsen 1960. Sambandet blir starkare om vi bortser från metallförpackningsindustrin men försvinner om an- tingen annan metallvaru— eller metallkonstruktions- industri utesluts. Det finns i själva verket inget samband mellan tullsatsernas storlek 1960 och 1969. En tolkning som då kan förefalla naturlig är att anpassningen av världshandeln till tullföränd- ringar går mycket trögt. Om samtidigt inga andra rörlighetshinder finns och om tullstrukturen för manufakturvaror i olika länder är likartad, tyder detta på att R-måttet inte är något bra mått på den faktiska rörligheten 1969 utan snarare på den som rådde ett decennium tidigare. Detta inskränker naturligtvis ej måttets användning för tvärsnittsjäm- förelser av 1969 eller tidigare år men väl av utsagor om den framtida utvecklingen av Sveriges världs- exportandel och hemmamarknadsandel utifrån det- ta måtts betydelse för nivån på dessa andelar 1969. Andra möjliga tolkningar till det dåliga sambandet mellan R och tullsatsen 1969 finns dock. En sådan, som vi håller för trolig, är att andra handelshinder

Tabell 3.2 Vägd genomsnittlig svensk tullnivå i procent av total import iolika delbranscher 1960, 1967 och 1969

SNI- kod

Delbransch 1960 1967 1969

3811 3813 38191 38192

38193 38194

38195 38199 3851

Verktygs- och redskapsindustri Industri för metallkonstruktioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -linor, -kablar

Spik-, skruv— och bultindustri Annan byggnadsmetallvaru— industri Hushållsmetallvaruindustri Annan metallvamindu stri Instrumentindustri

Hela manufaktur- industrin

,. r—ij-h

ax—ioo—r lou- ax.—oo Urwhå :!:—w www monom oci:— NWO'X Awk—)(» ÄN wSIINOxl _xlxl xro—r LAN—A && koou.

7,0 4,2 3,4

Anszranschgenomsnitten är beräknade så att den totala tulluppbörden för branschens varugrupper dividerats med total import (vilket beräkningsförfarande är att föredra om vissa varugrupper på grund av låg produktrörlighet nästan inte alls förekommer i internationell handel). Valet av år är beroende av tillgången på data och av när tullsänkningarna inom EFTA skedde. 1960 kan betecknas som det första och 1967 som det sista tullsänkningsåret för importen från EFTA-länder.

KällazSOS, Utrikeshandel 1967, del 2 och 1969, del 2 (arbetstabeller från statistiska centralbyrån) samt SOS, Handel 1960, del 11.

För att illustrera tullsatsernas variations- område mellan enskilda varugrupper redo- visas i tabell 3.3 varugrupper med de tio högsta samt de tio lägsta tullsatserna 1969. Även efter tullsänkningarna inom EFTA och Kennedy-ronden uppgick då de högsta nomi- nella tullsatserna till 6—10 %. Då den s.k.

effektiva tullen (dvs. tullen på förädlingsvär- det) oftast är högre och dessutom varierar betydligt mera bör i den följande analysen hänsyn tas till tullarnas betydelse på de svenska hemmamarknadsandelarna 1969.5

Graden av produktrörlighet för del- branscherna hade enligt diskussionen i kapi- tel 2 betydelse för slutsatserna om del- branschernas produktionsförutsättningar. Av den illustration till problemet som här givits framgår att en kvantifiering av dessa del- branschers produktrörlighet inte kan göras. Inte heller har andelen för den helt skyddade sektorn inom varje delbransch kunnat upp- skattas. Beräknas måttet R för verkstadsin- dustrins huvudbranscher erhålls värdet 0,69 för manufakturindustrin (exkl. instrument- industri), vilket kan jämföras med maskin- industrins 0,86; elektroindustrins 0,80; skeppsvarvens 0,93 och övrig transportme- delsindustris 0,84. Om jämförelsen utvidgas

till andra industribranscher framstår manu- fakturindustrin fortfarande som en industri med låg internationell produktrörlighet. Det- ta kan betyda att den skyddade sektorn är relativt stor. Om så är fallet kan inte uteslutas att den del av manufakturindustrin, som utsätts för internationell konkurrens, kan vara produktionstekniskt bättre rustadi relation till Sveriges historiska komparativa fördelar än vad som framgår av de genom-

faktiskt är mer betydelsefulla än tullarna för produktrörligheten. En stor del av produkterna inom metallkonstruktions- och metallförpacknings- industrierna förekommer praktiskt taget ej i ut- rikeshandeln. Detta framgår indirekt av de mycket låga exportkvoterna i produktionen och höga hemmamarknadsandelarna (tabell 3.1). Därför kan det mycket väl tänkas att höga tullar 1960 på det fåtal varor, som importeras och som genom från- varon av naturliga handelshinder ansetts behöva skyddas, ger ett felaktigt intryck av att tullnivån för hela sortimentet var hög 1960. När tullsänk- ningarna sedan ledde till hög import kommer tullnivån helt riktigt men av fel skäl att framstå som låg 1969. Om vi bortser från dessa två delbranscher finns inget samband i materialet mellan R och tullnivån 1969. Ytterligare en tolk- ning är att tullvariabeln såsom den här konstruerats ger felaktiga nivåer på de faktiska tullsatserna genom att vissa tullar är prohibitiva och därför ingen tulluppbörd finns i sådana varugrupper.

Eftersom nominell och effektiv tullnivå starkt samvarierar för Sverige, kan den förra mycket väl användas (jfr Lundberg [otryckt] och Carlsson & Ohlsson [197 2]).

Tabell 3.3 Varugrupper som 1969 hade de tio högsta eller lägsta nominella svenska tullsatserna samt samma varugruppers rangordningstal för 1960 års tullsatser. Antalet varugrupper ijämförelsen är 101.

Tullsats " i % 1969

Bransch— Varugrupp SITC- tillhörig- nr het (SNI)

Rangordnings- tal för varu-

gruppens tullsats 1960

1960

De tio högsta 38199 38192

3851 3811 3811

Termosflaskor o. d. 899.97 Stängselträd av järn eller stål 693.2 Areometrar, termometrar o. (1. 891.96 Handsågar och sågblad 695.21 Tänger, pincetter, skruv- nycklar, plåtsaxar, filar, raspar m. m. Kedjor och delar därtill av koppar Möbler för medicinskt eller kliniskt bruk

Saxar och skär därtill Andra varor av zink Rit-, mät- och räkne- instrument

12,0

695.22 698.81 821.02 696.04 698.97

38199 3851

3811 38199 3851 861.93

De tio lägsta 38199 38199 38192

689.41 92 698.98 17

Volfram

Andra varor av tenn Linor, kablar o. d. utan elektrisk isolering och av aluminium Byggnadsartiklar av zink Cisterner, kar m. m. av

693.13 _ 34 69l.3 94 koppar

692.12 94 Pulvriserat järn och stål 671,32 94 Plåt av järn eller stål, överdragna med tenn 674.7 94 Andra oädla metaller 6895 94 Ortopediska artiklar m. m. 899.62 94 Instrument, apparater och modeller för demonstrationsändamål

3813 3813

38199 38199 38199 38199 38199

861.94 94

a Tullsatsen är beräknad som tulluppbörd dividerad med total import och utgör därmed primärt den med importfördelningen vägda genomsnittliga tullnivån. Endast EFTA-tullarna avviker från den allmänna tullsatsen i Sverige.

b Då importen 1960 var 0 kunde tullsatsen ej beräknas på ovannämnda sätt. Tullsatsen för 1963 = 8,0 %.

cPå grund av en mycket liten import kan möjligen tullsatsen vara högre för denna grupp. En tulluppbörd på mindre än 500 kr redovisas nämligen inte. Källor: Se tabell 3.2.

snittliga faktorintensitetema för hela branschen (kapitel 2). Detta kan vara en delförklaring till branschens att döma av

En annan möjlig förklaring kan vara att rangordningen av industribranschema med avseende på faktorintensiteter var olika för

faktorintensitetema relativt höga marknads- andelar 1969. Tillbakagången för den tradi- tionella delen av manufakturindustrin (med hög produktrörlighet) och expansionen för bl. a. metallkonstruktionsindustrin (med låg produktrörlighet) visar dock att också andra förklaringar är betydelsefulla (jfr kapitel 2).

olika länder till följd av förekomsten av skyddad produktion. För att den svenska manufakturindustrins produktionsbetingel- ser av detta skäl skall framstå som radikalt bättre än vad som framgick av kapitel 2 måste ettdera av följande alternativ gälla:

1) Faktorintensitetema i bästa teknik,

som inte i tillräcklig grad introducerats i Sverige, är gynnsammare för Sverige vid givna komparativa fördelar än för en rad andra länder. Dessa länder tillämpar ej heller bästa teknik (jfr den skillnad mellan svenska och amerikanska faktorintensiteter, som nämnts i kapitel 2). Den svenska industrin har vidare bättre förutsättningar att snabbt introducera denna teknik.

2) Den skyddade delen av manufakturin- dustrin måste både vara relativt stor i Sverige och ha en produktionsteknik som är speciellt ogynnsam för ett land med Sveriges kompa- rativa fördelar.

En bedömning av realismen i dessa alter- nativ låter sig inte göras. Det måste därför antas att ingetdera är troligt. Bedömningeni kapitel 2 av manufakturindustrins och dess delbranschers produktionsförutsättningar står då fast.

3.3 Den internationella export- och import- strukturen

En annan grundförutsättning för analyseni kapitel 2 var att produktionstekniken inom svensk manufakturindustri inte påverkades påtagligt av en stark svensk inriktning på produktionstekniskt särpräglade varor inom denna relativt heterogent sammansatta bransch. Denna grundförutsättning kan prö- vas genom en jämförelse av hur likartad olika (industri-)länders produktionsinriktning är. Visar sig likheterna vara stora finns ingen anledning att förkasta denna förutsättning och då ej heller av detta skäl de analytiska slutsatserna i kapitel 2. Är emellertid olik- heterna påtagliga måste prövningen ut- sträckas till att se om produktionsinrikt- ningen är produktionstekniskt betingad.

I detta avsnitt blir huvuduppgiften att utreda likheter och olikheter i industri- ländernas delbransch— och varusammansätt- ning inom manufakturindustrin. Därmed be- lyses dels graden av svensk varuspecialisering, dels vilka länder, som har en i jämförelse med Sverige relativt konkurrerande respekti- ve kompletterande bransch- och varustruk- tur.

Vad gäller likheterna mellan industri- ländernas produktionsinriktning kunde den- na inte direkt studeras. Det vore en övermäk- tig uppgift att samla in sådan statistik på produktionen av manufakturvaror på den aggregationsnivå, som här använts. För en hel del industriländer finns till yttermera visso inga sådana data publicerade. Indirekt kan emellertid produktionens inriktning i industriländerna belysas med utrikeshan- delns inriktning. Eftersom exporten är en del av den totala produktionen ger exportens sammansättning samtidigt viss information om produktionen, vilket i särskilt hög grad är fallet för små industriländer med höga exportkvoter. Nettoexporten, dvs. export minus import, ger t.ex. uppfattning om inom vilka sektorer produktionen ilandet är så stor att både en hög export och en låg import förekommer. Importens struktur kan emellertid mer än exportens vara påverkad av olikheter i t.ex. tullstrukturen i de jämförda länderna. I det följande ges en belysning av såväl delbransch— som varu- gruppsstrukturen i ett antal industriländers utrikeshandel.

3.3.1 Delbranschstrukturen i utrikeshandeln

I tabell 3.4 redovisas export och import av manufakturvaror i OECD och Sverige 1969 fördelade på manufakturindustrins del- branscher. Där framgår att OECD-ländernas totala manufakturexport översteg motsva- rande import med 50 % medan den svenska exporten och importen ungefär balanserade. I Världsexporten (= OECD:s totala export) av manufakturvaror svarade exporten av instrument och andra metallvaror för var sin fjärdedel medan dessa varugrupper hade be- tydligt mindre andelar av den svenska ex- porten. I den senare dominerade i stället exporten av verktyg och även av byggnads- metallvaror hade Sverige en relativt hög andel.

För att kunna studera specialiseringen på delbranscher inom t. ex. utrikeshandeln av manufakturvaror i ett visst land är det nödvändigt att standardisera dels för olik-

Tabell 3.4 Den totala exporten och importen av manufakturvaror i OECD och i Sverige i milj. kr med procentuell fördelning på delbranscher

SNI- kod

Delbransch Export från Import till

hela OECD

hela OECD

Sverige Sverige

Verktygs— och redskapsindustri Industri för metallkonstruk- tioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -linor, —kablar Spik—, skruv- och bultin- dustri Annan byggnadsmetallvaru- industri Hushållsmetallvaruindustri Annan metallvaruindu stri Instrumentindustri

12 31 13 11

12 7 6 6 l l l 2

4 3 3 4 5 4 7 5 14 19 14 15 4 4 5 2 24 16 24 30 25 16 26 25

Samtliga manufakturvaror D: 0 i milj. kr

100 100 100 100 48 854 1 545 32 666 1 506

Källa: OECD Serie C: Trade by Commodities. Market Summaries: Exports, Jan—Dec 1969.

heter i delbranschemas storlek i världs— handeln, dels för olikheter mellan ländernas inriktning på manufakturvaror relativt varor från andra branscher. I de indextal som redovisas i tabell 3.5 har båda dessa stan- dardiseringar genomförts. lndextalet 122 för exporten av verktyg och redskap från Väst- tyskland visar med andra ord att den väst— tyska världsmarknadsandelen för dessa varor är 22 % högre än motsvarande västtyska andel för hela varugruppen manufakturvaror.

Av tabellerna 3.4 och 3.5 framgår att de större industriländerna med undantag av Japan och Frankrike har exportöverskott i handeln med manufakturvaror medan de små industriländerna uppvisar underskott eller balans. Av de stora länderna har Väst- tyskland och Japan en hög världsexportandel på manufakturvaror ijämförelse med sina andelar av OECD-ländernas totala import.

De i tabell 3.5 redovisade indextalen för ett land avspeglar alltså landets specialisering på delbranscher inom handeln med manufak- turvaror. Jämförelser mellan länder försvåras av att hänsyn också bör tas till de länder- specifika handelshindren, t. ex. högre trans- portkostnader på grund av långa avstånd till marknaderna. Särskilt för delbranscher med låg produktrörlighet måste rimligen exporten

från en kontinent till en annan bli försvårad. Det blir med andra ord svårt att jämföra USA, Kanada och Japan med europeiska länder. En stor del av den totala världsexpor- ten av manufakturvaror ligger nämligen i Europa, vilket framgår av att OECD-Europa svarar för nästan 70% av OECD—ländemas import av manufakturvaror. Denna siffra motsvarar omkring 40 % av OECD—ländernas totala manufakturexport. Exporten från USA är således i osedvanligt hög utsträck- ning koncentrerad till en delbransch med hög produktrörlighet, nämligen instrument- industrin. Vidare präglas den japanska expor- ten av en specialisering på sådana likaledes lättrörliga, standardbetonade kapitalinten- siva produkter som spik, metalltråd o.d. Följande specialiseringsmönster kan skönjas mellan de europeiska länderna:

En stark exportinriktning på verktyg och redskap fanns 1969 i Västtyskland, Stor- britannien, Schweiz, Sverige och österrike. För de tre förstnämnda länderna var emeller- tid också importen präglad av en betydande inriktning på dessa produkter, medan mot- svarande import till Sverige och Österrike var relativt liten respektive måttligt stor. För åtminstone några av dessa länder kan därför en relativt stor inhemsk marknad för dessa

Tabell 3.5 Index på delbranschspecialiseringen i vissa industriländers export respektive import av manufakturvaror 1969. (Index: Hela manufakturindustrin = 100)

SNI- kod

Delbransch Väst- USA Japan Stor- tysk- bri- land tan-

nien

Frank- rike

Ita— Belgien lien

Export 3811

3813

38191 38192

38193 38194 38195 38199 3851

Verktygs- och red— skapsindustri 122 Industri för me— tallkonstruk- tioner 93 Metallförpack- ningsindu stri 67 Industri för me- talltråd, -nät, —linor, -kablar 93 Spik-, skruv- och bultindustri 86 Annan byggnadsme- tallvaruindustri Hushållsmetall- varuindustri 86 Annan metallvaru- industri 87 Instrumentin- dustri 89

Hela manufaktur- industrin 100 Landets andel av samtliga ovanstå- ende länders manu- fakturexport, % 20,7

Verktygs- och red- skapsindustri

Industri för me- tallkonstruktioner Metallförpack- ningsindustri Industri för me-

talltråd, -nät, -linor, -kablar Spik-, skruv- och bultindustri 70 Annan byggnadsme- tallvaruindustri 72 Hushållsmetall— varuindustri 61 Annan metallvaru- industri 109 Instrumentin- dustri 111

Hela manufaktur- industrin 100 Landets andel av samtliga ovanstå- ende länders manu-

fakturirnport, % 11,2 17,7 3,1 6,9 11,6 5,8

SNI- Delbransch kod

Export 3811 Verktygs- och red- skapsindustri 78 3813 Industri för me- tallkonstruk- tioner 38191 Metallförpack- ningsindustri 38192 Industri för me— talltråd, -nät, -linor, -kablar 55 38192 Spik-, skruv— och bultindu stri 90 38194 Annan byggnadsme- tallvaruindustri 88 38195 Hushållsmetall- varuindustri 103 38199 Annan metallvaru- industri 105 3851 Instrumentindustri 100

Hela manufaktur— industrin 100 Landets andel av samtliga ovanstå— ende länders manu- fakturexport, % 4,2

Verktygs- och red- skapsindustri Industri för me- tallkonstruk- tioner

Metallförpack— ningsindustri 145 Industri för me-

talltråd, -nät, -linor, -kablar 141 Spik-, skruv- och bultindustri 78 Annan byggnadsme— tallvaruindustri 129 Hushållsmetall- varuindustri 91 Annan metallvaru- industri 92 Instrumentindustri 87

Hela manufaktur- industrin 100 Landets andel av

samtliga ovanstå-

ende länders manu-

fakturimport, % 8,5 4,2 4,6 11,1 2,2 3,1 2,1 1,7

Anm: Exportindexet visar hur starkt andelen i total OECD-export för en given branschs export från ett givet land avviker från motsvarande andel för hela manufakturindustrin i landet. Således har standardisering gjorts både för skillnader mellan delbranscher i världshandelns storlek och för skillnader mellan länder i specialiseringen på manufakturexport contra export av andra varor. lmportindexet är beräknat på motsvarande sätt.

Källa: OECD Serie C: Trade by Commodities. Market Summaries: Exports, Jan—Dec 1969.

lättrörliga produkter ha medfört förutsätt- ningar för såväl en stor export som en stor import. Specialiseringen mellan länder skulle med andra ord ligga inom delbranschen.

I tabell 2.5 visades att de svenska mark- nadsandelarna för metallkonstruktioner ut- vecklades gynnsamt. Sverige hade dock 1969 liksom Danmark, Belgien och Schweiz en för Europa osedvanligt svag koncentration på dessa produkter. För Sveriges del gällde detta också importen.

Utvecklingstendenserna för den svenska metallförpackningsindustrins marknadsande- lar var relativt ogynnsamma (tabell 2.6). Den svenska exporten var också liksom den schweiziska och västtyska osedvanligt svagt inriktad på metallförpackningar medan mot- satsen gällde för svensk import.

Ländermönstret för metalltråd m. m. visar att några små industriländer hade betydande marknadsandelar i världshandeln medan av de större europeiska länderna enbart Stor- britannien hade en relativt hög marknadsan- del. För spikindustrin var exportinriktningen påtagligt stark enbart i Schweiz och Italien. Bland de små industriländerna hade Sverige, Österrike och Finland starkt specialiserat sig på andra byggnadsmetallvaror, medan Väst- tyskland, Frankrike och Italien visade sam- ma tendens bland de stora.

Den svenska exporten av hushållsmetall- varor hade 1969 blivit måttlig i europeisk jämförelse, medan exporten av andra metall- varor trots en ökning var osedvanligt liten. Sverige hade dock fortfarande en låg import av hushållsmetallvaror.

Den svenska specialiseringen inom manu- fakturindustrin kännetecknades av en rela- tivt låg inriktning på export av instrument. I kapitel 2 konstaterades dock att den svenska världsmarknaden utvecklats relativt gynn- samt 1964—1969. Ländermönstret i tabell 3.5 visar att USA dominerar världshandeln. Även Storbritannien och Nederländerna har en utpräglad koncentration på instrument i manufakturexporten. Dessa tre länder har länge dominerat världens petroleumbaserade kemiska industri, vars behov av mät- och reglerinstrument för kontroll och styrning av

produktionsprocessen tidigt lade grunden till processinstrumentindustrin. Andra länder med betydande instrumentindustri och ke- misk industri är Västtyskland och Schweiz. För Schweiz bör också den långa finmekanis- ka industritraditionen tillsammans med en av allt att döma mycket god teknikertillgång ha varit stimulerande faktorer bakom speciali- seringen på instrumentindustri.6 Den starka danska inriktningen på instrument kan troli- gen delvis hänföras till behovet av mät- och kontrollinstrument i elektronikindustrin, som är en betydande industri i Danmark (särskilt hemelektroniken). Andra förkla- ringsgrunder antyds av den betydande expor- ten av reglerutrustning m. m. för VVS, kyl- och frysanläggningar o. d., nämligen den höga levnadsstandarden hos inhemska konsu- menter och den betydande danska livsme- dels- och dryckesvaruindustrin.

Det svenska delbranschmönstret i utrikes- handeln awiker med andra ord påtagligt från det internationella främst genom en utpräg- lad specialisering på export (och produktion) av verktyg och redskap samt, om än i mindre utsträckning, på andra byggnadsmetallvaror. Dessa och andra drag i den svenska del- branschinriktningen tyder på att den svenska specialiseringen var mest likartad den väst- tyska av de här jämförda länderna.

3.3.2 Varustrukturen i utrikeshandeln

Jämförelsen av industriländemas inriktning på delbranscher kan kompletteras med en analys av likheter och olikheter i den varu- gruppsstruktur, som utgör underlag till många av de analyser som genomförs i denna utredning. Det större antalet observationer (varugrupper) gör det möjligt att med god precision använda s.k. korrelationsanalys.7 Absolut sett låga korrelationskoefficienter visar att variablerna inte alls eller endast

6 Vad gäller teknikertillgången se OECD [1970]. 7 Korrelationen (eller den s.k. enkla korrela- tionskoefficienten) mellan två variabler kan variera mellan —1 och +l. Starkt negativ (positiv) korrela- tion erhålls om det linjära sambandet mellan variablerna är sådant att vid höga värden på den ena låga (höga) värden erhålls på den andra variabeln.

Tabell 3.6 Korrelation mellan svensk export respektive nettoexport av manufakturvaror samt andra länders export och nettoexport 1969

Exportland Exportkorrelation Nettoexportkorrelation

OECD Kanada USA

Japan OECD—Europa Belgien-Luxenburg Nederländerna Västtyskland Frankrike Italien Storbritannien Norge Danmark Finland Osterrike Schweiz

0,66 0,27 0.50 0,35 0,72 0,20 0,43 0,75 0,52 0,53 0,56 0,24 0,40 0,25 0,76 0,53

—0,01 —0,08 0,00

—0,13 —0,25 0,25 —0,16 0,11 0,01 —0,39 —0,14 40,17 0,46 —0,08

Anm: Antalet varugrupper år här till skillnad från andra beräkningar idetta kapitel 40. Korrelationsbe- räkningar med 36 varugrupper för bl. a. OECD och OECD-Europa gav dock så likartade korrelationer att nya beräkningar på basis av detta mindre antal observationer inte ansågs nödvändiga.

Kalla: OECD Serie C: Trade by Commodities. Market Summaries: Exports. Jan—Dec 1969.

svagt samvarierar (linjärt). Här vill vi dock använda korrelationerna som mått på den svenska specialiseringen relativt andra länder. Om en gemensam förklaringsfaktor påverkar t.ex. exportens sammansättning i samma riktning i alla länder, behöver dock inte en absolut sett hög positiv korrelation betyda svag specialisering. En jämförelsenorm måste då användas i jämförelsen.

I tabell 3.6 redovisas korrelationer mellan svensk export respektive nettoexport av ma- nufakturvaror och motsvarande variabler i vissa andra OECD-länder. Den relativt höga positiva korrelationen (0,66) mellan svensk och total OECD-export av manufakturvaror ger vid handen att den svenska sammansätt- ningen på varugrupper är relativt likartad OECD:s. Eftersom dock marknadsstorleken är starkt olika för varugrupperna kan denna höga korrelation inte tas till intäkt för att den svenska specialiseringen i och för sig är liten. Om korrelationen med OECD används som jämförelsenorm för de svenska export- korrelationerna och den med Schweiz och USA som jämförelsenorm för nettoexport- korrelationerna kan följande mönster i län- derspecialiseringen konstateras.

Av nettoexportkorrelationerna är flertalet negativa. Man kan vidare lägga märke till att

den svenska nettoexporten 1969 till sin vaminriktning var mest olikartad den norska och den nederländska men också nettoex- porten från de andra nordiska länderna, Frankrike och Belgien avviker i samma rikt- ning. Dessa resultat antyder en relativt olik- artad produktinriktning i Sverige jämfört med övriga Norden och eventuellt också med andra små industriländer. Enda undantaget är egentligen Österrike, som dessutom har den med den svenska mest likartade varu- strukturen i sin nettoexport. De små länder- na kan tänkas ha en sinsemellan olikartad varustruktur på grund av ett behov hos små i relation till stora länder av en starkare specialisering. Så förefaller dock inte vara fallet för manufakturvaror. Det finns således inte en genomgående tendens att korrela- tionerna mellan de små ländernas nettoex- port och t. ex. hela OECD:s är lägre än motsvarande korrelationer för de stora lån- dernas nettoexport. Ett annat land med en relativt Sverige likartad nettoexport är Väst- tyskland.

För (brutto-) exportkorrelationerna er- hålls genomgående positiva och relativt höga korrelationskoefficienter, vilket pekar på att varugruppernas olika storlek tenderar att mer inverka på korrelationerna än olikheter-

na i ländernas specialisering.

Intrycket av vilka länders produktinrikt- ning i exporten som är mest respektive minst likartad den svenska blir ungefär detsamma som för nettoexportkorrelationema (se ovan). Den svenska exporten var således 1969 mest likartad den österrikiska och den västtyska. Andra länder med relativt likartad exportinriktning var då Storbritannien, Italien, Schweiz, Frankrike och USA, medan Belgien, Norge, Finland och Kanada visade en avvikande exportinriktning.

Frågan, om enbart olikheter i ländernas specialisering inom manufakturindustrin kan ge upphov till olikheter irangordningstalen av vissa faktorintensiteter för branschen, kan inte med bestämdhet besvaras. Exportens sammansättning var till skillnad från netto- exportens (importens) likartad vid en järn- förelse mellan länder. Att den svenska varu- inriktningen i såväl export som nettoexport var mera likartad de stora ländernas och därmed hela OECD:s än de små ländernas antyder möjligen att sådana olikheter i fak- torintensiteter mellan just Sverige och in- dustriländerna som helhet är mindre sanno- lika än för vissa andra länder. Förekomsten av olikheter mellan länder i dels varuinrikt- ningen inom varugrupperna, dels faktorin- tensiteterna i produktionen har dock inte kunnat undersökas (avsnitt 3.4.5 nedan vad gäller varuinriktningen inom varugrupperna).

3.4 Den svenska kvalitetsinriktningen i in- ternationell jämförelse

3.4.1 Problem

Termen kvalitet förekommer flitigt i olika ekonomiska sammanhang. Ibland används termen i snävare mening för att särskilja två eller flera likartade varor (t. ex. två bilmodel- ler) från varandra (t. ex. bilarnas hästkrafter, storlek). Andra gånger används termen kvali- tet i vidare mening för t. ex. jämförelser mellan ur efterfrågesynpunkt relativt olikar- tade varor. Det är t. ex. inte ovanligt att företags eller branschers relativa framgång i något avseende förklaras med ”satsningen på

kvalitet” eller att hårt pressade företag eller branscher rekommenderas en hårdare "kvali- tetsspecialisering”. Det är från denna senare utgångspunkt naturligt att i en utredning som syftar till att bl. a. bedöma den svenska manufakturindustrins produktionsförutsätt- ningar också studera om och i vilken ut- sträckning denna bransch jämfört med mot- svarande bransch i andra länder systematiskt inriktat sig på s. k. kvalitetsprodukter. Pro- blemet är således här att utröna förekomsten av sådana genomgående tendenser till kvali- tetsspecialisering, som kan hänföras till sär- präglade drag hos den svenska manufakturin- dustrin eller för landet Sverige. Problemets svårighetsgrad medger dock inte att de bak- omliggande faktorerna till en sådan speciali- sering annat än antydningsvis kan påvisas. En del av den diskussionen förs i det följande kapitlet, där utvecklingen under en del av 1960-talet studeras.

Avsnitt 3.3 behandlade den svenska varu- specialiseringens styrka och likheter med andra länders. Analysen av kvalitetsspeciali- seringen syftar till att dels ge en belysning av varuspecialiseringens karaktär, dels ytterliga- re något ge underlag till en bedömning av om den svenska specialiseringens styrka och in- riktning kan göra troligt att rangordnings- talen för manufakturindustrins faktorintensi- teter i Sverige avviker från andra industri- länders.

3.4.2 Kvalitetsinriktningens faktorer

bestämnings-

Manufakturindustrin är som påvisats i kapi- tel 2 en produktionstekniskt heterogen bransch. Två slag av kvalitetsspecialisering inom branschen skall därför undersökas nämligen:

1) specialiseringen på produktionstekniskt unika, främst teknikerintensiva varor, 2) specialiseringen på kvalitetsbetonade sub- stitut till varor som produktionstekniskt inte är starkt annorlunda.

I det följande skall termen kvalitetsspe- cialisering användas för att beteckna det första slaget av kvalitetsspecialisering, medan

det andra slaget fortsättningsvis benämns produktdifferentiering.

För att en genomgående kvalitetsspecia- lisering i manufakturindustrin (och andra branscher) skall kunna med fördel genom- föras krävs antingen en gynnsam faktortill- gång eller en gynnsam efterfrågan för svensk industri i allmänhet eller i varje fall för manufakturindustrin. Här skall tills vidare bortses från den sistnämnda distinktionen mellan land- och branschkarakteristika. En i relation till andra länders manufakturindu- strier stark svensk inriktning på kvalitetspro- dukter bör då motsvaras av a) en relativt tidig eller stark svensk efterfrågan på sådana kvalitetsmässigt avvikande manufakturvaror, b) en god tillgång på teknisk och annan personal som är lämplig för att utveckla sådana produkter.

I kapitel 2 hävdades att efterfrågebetingel— serna i Sverige i allmänhet gynnade produk- tion av olika slag av nyutvecklade varor och att det åtminstone under loppet av 1960- talet skapades en relativt god tillgång på ingenjörer. Eftersom manufakturindustrins leveranser till stor del går till byggnads- och annan verkstadsindustri krävs att efterfrågan på manufakturvaror i dessa sektorer stimu- lerat en satsning på produktutveckling och framtagande av sådana tekniskt sett unika varor.

I det resonemang, som här förts, fram- skymtar att nya produkter i allmänhet är mera tekniskt avancerade än gamla.8 Detta gäller naturligtvis framför allt vid jämförelser med produkter, som fyller samma funda- mentala behov (t. ex. bör en i tiden senare årgång bilar i olika avseenden ha en högre kvalitet än en äldre årgång). För de jämförel- ser mellan varor med olika användningsom— råden, som genomförs för att studera den s. k. kvalitetsspecialiseringen (punkt 1 ovan) är emellertid åldern på produkten inte ett särskilt bra kriterium på hur tekniskt avan- cerad produkten är. För det första förekom- mer påtagliga skillnader i vad som kan kallas innovationshöjden9 mellan olika nya pro- dukter vid introduktionstillfället. Man kan hävda att ju högre innovationshöjden initith

var, desto starkare och längre tenderade i regel den initiellt skapade monopol— eller oligopolställningen att bli.

Produktåldern mätt i antal år är för det andra svår att använda (för jämförelser mel- lan olikartade varor) på grund av att tid- punkten för konkurrenternas inträde på marknaden kan förväntas sammanhänga inte bara med den initiella innovationshöjden utan också med produktens faktiska eller potentiella marknadsstorlek och -tillväxt. Ju större marknaden är eller kommer att bli, desto snabbare tenderar sannolikt konkur- renter att försöka konstruera och introduce- ra nära substitut och desto snabbare driver den därigenom skapade priskonkurrensen fram antingen en standardisering av både produkter och produktionsteknik eller en förnyad satsning på att utveckla nya unika produkter.

Enligt punkt 1) ovan avsågs undersök- ningen av kvalitetsspecialiseringen i svensk manufakturindustri främst gälla hur pass starkt denna bransch i jämförelse med mot- svarande bransch i andra länder valt att inrikta sig på unika, främst teknikerintensiva produkter. Enligt detta kortfattade resone- mang kan teknikerintensiteten hos en vara i jämförelse med andra antas vara en funktion inte bara av produktåldem mätt i antal år utan också av innovationshöjden vid intro- duktionstillfället (bestämd av FoU-insatsen) samt av hur pass långt standardiseringen drivits fram genom konkurrensen på markna- den, vilket senare antagits bestämt av mark- nadsstorlek och innovationshöjd (och där- med vinstmöjligheterna för potentiella kon- kurrenter). Både en systematisk satsning på att utveckla nya produkter och att utveckla tekniskt avancerade (innovationshöga) såda- na kräver en god tillgång på tekniker. För att ett lands hela industri eller en hel industri- bransch ilandet systematiskt över tiden skall

” Jfr med den s. k. produktcykelteorin som bl. a. diskuteras i Ohlsson [otryckt].

9 Med innovationshöjd förstås här främst hur starkt produkten när den introduceras awiker från substitut till följd av den kvantitativa eller kvalitati- va satsningen på forskning och utveckling bakom innovationen.

göra sådana utvecklingsinsatser krävs att denna anpassningsväg skall vara marknads- mässigt lämpligare än andra vid en över tiden ökande priskonkurrens på varje vara. För- utom denna anpassningsväg finns möjligheter att utveckla processtekniken och standar- disera produkterna mot mera kapitalintensi- va (mindre arbetar- och teknikerintensiva) metoder, där utnyttjande av skalfördelar då kan vara ett väsentligt inslag i möjligheterna att priskonkurrera. Om den inhemska mark- nadens storlek är liten (relativt skalopti- mum) eller om företagen är små relativt motsvarande företag i andra länder, är denna senare anpassning ofta svår att välja.

Inom manufakturindustrin finns en stark spännvidd mellan produkter vad gäller inno- vationshöjd, produktålder samt marknads- storlek och -tillväxt. En omfattande svensk kvalitetsspecialisering i ovan angiven mening bör sammanfattningsvis ha drivits fram av a) gynnsamma inhemska efterfrågebetingelser för nya produkter, b) en liten inhemsk marknad, c) många små företag samt d) en under 1960-talet god tillgång på bl. a. tek- niskt utbildad personal. Den svenska del- branschstrukturen 1969 tydde emellertid på att så inte var fallet (jfr kapitel 2 samt avsnitt 3.3.1 ovan). Hypotesen blir därför: Den svenska manufakturindustrins kvalitets- specialisering är inte påtagligt stor i inter- nationell jämförelse.

För en satsning på produktdifferentiering krävs i allmänhet inte lika gynnsamma be— tingelser vad gäller tillgången på teknisk personal o. d. En produktdifferentiering sker exempelvis ofta när en ny produktvariant tagits fram inom ett område. Produktions- tekniskt och kanske också marknadsmässigt sammanhänger denna nya variant då nära med företagets gamla produkter. En sådan produktdifferentiering kan därför ofta ske med i stort sett oförändrad personal. Den kan t. ex. vara ett led i en anpassning till en hårdare priskonkurrens när de tidigare pro- dukterna föråldrats eller blivit alltför dyra relativt konkurrentvaror från andra länder till följd av dessas lägre lönekostnader, ut- nyttjande av skalfördelar e. d.

Produktdifferentiering för små företag är ofta av den karaktären att man inriktar sitt produktsortiment så att enbart produkter med små marknader i varje land eller region ingår. Därmed undviks konkurrens med stora producenter, som har fördelen av en stor lokal marknad och som alltså kan tänkas utveckla och utnyttja skalfördelar i produk- tionen. Ibland är det trots de små lokala marknaderna möjligt med produktion i rela- tivt stora serier, som tillåter utnyttjande av skalfördelar, om nämligen produkterna kan säljas globalt.

Produktdifferentiering för stora företag innebär i regel att mera exklusiva varianter av produkter med stora marknader produce- ras. Eftersom produktionstekniken för såda- na produkter sannolikt utmärks av betydan- de skalfördelar och ett högt skaloptimum (gentemot produkter med små marknader), måste även produktionen av de mera exklusi- va varianterna ske i relativt stor skala, vilket medför att dessa också måste säljas interna- tionellt. Man kan då konstatera att de högre produktionskostnaderna för denna småserie— produktion (relativt produktionen i andra länder av standardprodukterna) måste kom- penseras av främst ett högre produktpris. En sådan produktdifferentiering av en produ- cent relativt övriga producenter av i stort sett samma produkt sammanhänger således nära med en prisdiskriminering och för att denna skall lyckas måste en s.k. marknads- segmentering vara möjlig.

Producenterna av produkter med små lokala marknader kan över tiden utvecklas på två olika sätt, förutsatt att de inte helt lägger ner produktionen. Växer marknaden starkt för en eller flera av produkterna står producenten inför valet att utvecklas till ett relativt stort företag eller att aweckla dessa produkter och introducera nya ”smala” pro- dukter. Om marknaden inte växer starkt är endast det sistnämnda alternativet möjligt med den skillnaden att introduktionen av nya produkter måste ske i takt med att de gamla blir obsoleta på marknaden.

För lokalt sett stora men internationellt sett små producenter kan marknadsställ-

ningen upprätthållas så länge det är möjligt att utveckla och på marknaden introducera nya exklusiva varianter i takt med att tidiga— re exklusiva egenskaper hos produktvarian- ten förlorar sin verkan, t. ex. genom att de introduceras också på standardproduktema. Dessutom finns åtminstone en annan möjlig- het, nämligen att produktionsskalan växer ifatt skaloptimum. Detta kan inte bara ske genom att producenterna av de mera stan— dardbetonade produkterna inte lyckas öka skaloptimum särskilt starkt utan även genom teknikutveckling inom de företag som tillver- kar de exklusivare produktvarianterna.l 0 Enligt denna kortfattade diskussion defi- nieras produktdifferentiering för en bransch i ett givet land såsom en relativt motsvarande bransch i utlandet omfattande sats- ning på antingen marknadsmässigt men inte produktionstekniskt awikande produkter (främst genom småskaleproduktion) eller varken marknadsmässigt eller produktions- tekniskt awikande produkter (främst stor- skaleproduktion av exklusiva produktvarian- ter). Denna gränsdragning mellan två slag av produktdifferentiering är dock inte nödvän- dig för vårt problem, eftersom huvudvikten läggs vid att produkterna skall vara produk- tionstekniskt likartade.

Efter denna principiella diskussion om vad som i denna utredning menas med kvalitets- produkter och vilka bestämningsfaktorer en systematisk inriktning på sådana kvalitets- produkter kan ha definieras i det följande avsnittet kvalitetsmåtten operationellt.

3.4.3 Den empiriska definitionen av kvali- tetsmåtten

Enligt diskussionen i föregående avsnitt bör aggregationsnivån väljas så att manufaktur- varorna indelas i varugrupper a) inom vilka produktionstekniken är likartad och b) mel- lan vilka produktionstekniken är olikartad. I kapitel 2 användes några faktorintensiteter som mått på skillnader i produktionsteknik mellan bl. a. delbranscherna inom manufak- turindustrin. Åtminstone vissa av delbran- scherna är emellertid produktionstekniskt he-

terogent sammansatta, varför en ytterligare disaggregering är önskvärd. Vid en sådan disaggregering förloras emellertid möjlighe- ten att använda faktorintensiteter som mått på skillnader i produktionstekniken. Princi- piellt skulle då två tillvägagångssätt kunna väljas.

Om ett (eller flera) likvärdigt (-a) mått på produktionstekniska skillnader kunde fås el- ler konstrueras för varugrupper skulle del— branschindelningen kunna överges. För ett sådant tillvägagångssätt talar att vissa del- branscher eller delar av dessa är produktions- tekniskt likartade, medan ett vägande skäl mot detta är bristen på nästan allt slags statistik på varugruppsnivå.

Det andra tillvägagångssättet skulle vara att utföra analysen på delbranschnivå, dvs. undersöka kvalitetsspecialisering och pro- duktdifferentiering inom men ej mellan varje delbransch. Det avgörande hindret för sist- nämnda tillvägagångssätt är att inte ens på lägsta varugruppsnivå i internationell han- delsstatistik kan mer än ett fåtal varu- grupper erhållas för några av delbranscherna. Detta begränsar analysen till att främst omfatta kvalitetsspecialisering och produkt- differentiering inom hela manufakturindu- strin. Kvar stod att finna mått som kunde användas vid denna analys.

Eftersom olika slag av produktionsdata ej alls finns att tillgå, har valet av mått begrän-

'" I den svenska hushållskapitalvaruindustrin har detta skett dels genom inköp av vissa delar, som med fördel kan produceras i stora serier av utländska producenter, dels genom att både minska antalet delar i den färdiga varan och standardisera vissa väsentliga delar så långt att de kan användasi flera av de modeller företaget producerar. I mera råvarunära processindustri har utvecklingen länge gått i riktning mot en allt kapitalintensivare teknik. Detta har inneburit mycket omfattande in- vesteringar i maskiner. Det finns emellertid tecken (i t. ex. svensk massa— och pappersindustri) på att minskningen av arbetskraftskostnadema inte längre kan bli särskilt stor vid introducering av maskiner av senaste årgång. Man måste så att säga byta tekniskt system. Detta kan t.ex. ske genom en övergång till kontinuerliga och helt automatiserade processer (inom ett givet förädlingsled), genom att integrera produktionen i flera förädlingsled e. d. Sådana omläggningar av processtekniken har ibland visat sig ge en drastisk minskning av kapitalkost- nader, hanterings- och transportkostnader e. d. Anläggningsstorleken kan därmed komma att minska påtagligt.

sats till olika slag av utrikeshandelsdata på lägsta möjliga varugruppsnivå. Två slag av data finns i denna, nämligen värde— och kvantitetsuppgifter (motsvarande uppgifter för svensk produktion finns endast för vissa varugrupper). Ur dessa kan det 5. k. implicita priset erhållas genom en enkel division. Detta pris är för alla varugrupper inom manufakturindustrin och för flertalet länder ett tonpris, dvs. dollarpriset (i OECD-statisti- ken) per ton av varan. Låt oss tills vidare anta att varugruppernas tonpris avspeglar produktionstekniska skillnader mellan varu- grupperna, som är av just det slag vi söker.1 1 Då bör ett tonpris i hela världshandeln vara att föredra framför det tonpris, som kan erhållas från ett enskilt lands handel. Det senare avspeglar nämligen också landets spe- cialisering gentemot andra länder inom varu- gruppen. Tonpriset för varje varugrupp konstruerades därför med inkluderande av största möjliga antal länder, vilket innebar tonpriset (1 $ 1000) i exporten från OECD- Europa.12 Förutsatt att detta tonpris av- speglar produktionstekniska skillnader i en jämförelse över manufakturindustrins varu- grupper kan som mått på Sveriges kvalitets- specialisering användas korrelationen mellan svensk export av dessa varugrupper och tonpriset (kvalitetsindexet) relaterat till mot- svarande korrelation för exporten från hela världen (dvs. här OECD-länderna).

Som mått på den svenska produktdiffe- rentieringen i exporten skulle principieut motsvarande korrelationsanalys utföras för varje varugrupp, om nämligen uppgifter fanns att tillgå för olika varor inom dessa varugrupper. Sådana uppgifter finns dock inte att tillgå. Produktdifferentieringen i en given varugrupp kan dock under vissa förut- sättningar belysas med kvoten mellan den svenska exportens tonpris och motsvarande tonpris för OECD-Europa. Produktdifferen- tiering i hela manufakturindustrin undersöks genom en analys av hur pass omfattande och systematisk produktdifferentieringen är i tvärsnittet av varugrupper.

Dessa mått är såvitt kunnat bedömas de enda möjliga att konstruera på den aggrega-

tionsnivå, som finns publicerad, och med de teoretiska problem som vi velat, om än grovt, empiriskt belysa. Det kan förefalla osannolikt att dessa enda möjliga mått fak- tiskt är rimliga att använda för de syften vi haft. Rimligheten och begränsningen av de mått, som konstruerats och som nedan används i analysen, belyses därför så utför- ligt som möjligt i det följande. Därvid är det främst tre förutsättningar, som är av intresse: l)Att skillnaderna mellan varugrupperna i produktionstekniskt avseende är väsentligt större än inom dem. 2) Att tonpriset i OECD-Europas export fångar upp fundamentala skillnader mel- lan varugrupperna i manufakturindustrins produktionsteknik. 3) Att den ovan redovisade kvoten mellan svenskt och europeiskt tonpris visar och endast visar den svenska produktdifferen- tieringen. När det gäller den första förutsättningen har redan sagts att lägsta möjliga aggrega— tionsnivå valts samt att det varit önskvärt med en ytterligare disaggregering. Av det skälet kan det hävdas att korrelationsana- lysen, som avser att avslöja den svenska kvalitetsspecialiseringen kanske inte avslöjar all sådan samt att analysen av produktdiffe- rentieringsmåttet kanske inte bara visar på den svenska produktdifferentieringen utan också inom vissa varugrupper avspeglar in-

” Detta mått och måttet för produktdifferen- tiering konstruerades för Ohlsson [otryckt]. Såvitt i efterhand kunnat bedömas finns i den publicerade litteraturen ingetdera av måtten använda på detta sätt. I en artikel som berör andra problem (Grubel [1967]) nämns dock (i en not 17, s. 386) att en prövning av Burenstam Linders teori utförts med användande av det implicita priset som mått på kvalitet. Inga resultat redovisas dock där och har såvitt kan bedömas inte heller senare publicerats. Kravis & Lipseys [1971] jämförelse mellan export- priserna konstruerade utifrån anbudsdata och irnpli- cita exportpriser antyder att de sistnämnda ej kan uppfattas som mått på priser. Se vidare Ohlsson [1973 a].

” För några enstaka varugrupper fanns dock inga kvantitetsuppgifter i ton angivna för Norge och England, varför länderomfattningen i dessa varugrupper blev något snävare. Att tonpriset i exporten valdes framför tonpriset i importen moti- veras av dels jämförbarheten med andra analyser i denna studie, dels dataskäl.

riktningen på produktionstekniskt olika va- ror. Detta problem har av skäl som nedan framgår inte bedömts så allvarligt att analys- metoden enbart av detta skäl skulle behöva förkastas.l 3

Den andra förutsättningen att kvalitetsin- dexet för varugrupperna (dvs. tonpriset i OECD-Europas export) reflekterar de funda- mentala produktionstekniska skillnaderna inom manufakturindustrin kan ifrågasättas från flera utgångspunkter, nämligen a) att tonpriset såsom det mäts inte visar produk- tionstekniska skillnader annat än i den del av produktionen som exporteras och att därvid vissa väsentliga länder ej ingår, b) att detta tonpris såsom det mäts inte enbart avspeglar produktionstekniken inom de förädlingsled som hänförs till manufakturindustri samt c) att tonpriset överhuvudtaget ej kan tänkas visa väsentliga produktionstekniska skillna- der mellan varugrupperna.

Invändningen a) kan inte utan vidare negligeras, eftersom det tidigare har hävdats att en hel del manufakturvaror karakteriseras av låg produktrörlighet. Dessa skillnader mellan varugrupperna motverkas emellertid till en del av att kvalitetsindexet konstrue- rats för hela Europas export. I Kontinental- europa och i Norden är nämligen åtminstone transportkostnaderna mellan länder ofta inte större än dem inom länderna på grund av små avstånd och en inom EEC delvis genom- förd standardisering av bl. a. transporttekni- ken. Tullarna inom EEC och inom EFTA var vidare praktiskt taget helt borttagna 1969. Dessa skäl talar också för att det kan vara en viss fördel att USA, Kanada och Japan av dataskäl måst uteslutas under förutsätt- ning att dessa senare länder tillsammans inte har en annorlunda specialisering än de euro- peiska. Diskussionen i avsnitt 3.3.1 om dessa tre länders exportinriktning på delbranscher visade visserligen på en stark inbördes skill- nad mellan de tre länderna (jfr tabell 3.5), men tillsammantagna blir skillnaden klart mindre. Jämförelser av tonpriset i svensk export och tonpriset i OECD-Europas visar vidare en betydande samvariation (korrela- tionskoefficienten = 0,75). Motsvarande

storleksordning på korrelationskoefficienten erhålls för övrigt vid jämförelser för hela verkstadsindustrin (Ohlsson [otryckt]) och för den kemiska industrin (Renck [otryckt]).'4 Dessa olika skäl talar för att det använda kvalitetsindexet inte behöver förkastas av enbart de skäl som angavs i invändning a) ovan (jfr Ohlsson [1973 a] tabellerna 1 och 2).

Att tonpriset inte avspeglar produktions- tekniken enbart inom de förädlingsled som klassas till manufakturindustrin kan vara allvarligt om stora variationer i användningen av råvaror och halvfabrikat med vitt skilda priser finns mellan varugrupperna. Dessa råvaror och halvfabrikat kommer i manufak- turindustrin emellertid från järn-, stål— och annan metallindustri. Åtminstone den svens- ka manufakturindustrin är i stor utsträck- ning inriktad på vidareförädling av järn och stål samt legeringar till dessa. Den höga korrelationen mellan svenskt och europeiskt tonpris tyder på att så är fallet också i Europa i övrigt eller på att skillnaden i metallbas inte är av avgörande betydelse för tonprisets variationer över varugrupperna. Det kan vidare hävdas att en relativt hög användning av t. ex. en legeringsmetall med högt tonpris normalt tyder på att inte heller i förädlingen är varorna främst standard— varor, som produceras med en i hög grad standardiserad produktionsteknik. Enligt detta argument får visserligen den olika insatsen av råvaror och halvfabrikat viss betydelse men då främst i den riktningen att den enbart förstärker de skillnader som ligger i just manufakturindustrins förädlingsled. Resultat från en jämförelse mellan tonpriser

” Antagande 1) har prövats mot såväl egen erfarenhet som den hos branschkunnig expertis, vilken senare fann antagandet rimligt utom för en handfull varugrupper, som var att betrakta som ”övriga”- eller ”uppsamlings”-grupper.

” Vid den ytterligare disaggregering, som gjorts när enbart svenska data behövt användas (appendix A), visade sig korrelationen mellan tonpriset i svensk export och svensk import vara 0,77. Stabili- teten mellan 1964 och 1965 vad gäller tonpriset i svensk export respektive OECD:s export är också betydande. Varken aggregationsnivå, konjunkturer e. (1. synes därför vara särskilt betydelsefulla för variationerna över varugrupperna i det använda kvalitetsindexet.

och olika produktionstekniska karakteristika i verkstadsindustrins 40 delbranscher tyderi själva verket på att insatsvaroma torde ha relativt liten betydelse för variationerna i tonpriset mellan dessa delbranscher (Ohlsson [1973 a], tabell 1). Då jämförelsen här inte inkluderar råvaror och råvarunära produk- tion eller starkt skiljaktiga råvaror som kemi- kalier av olika slag, bomull, skog osv., tillmäts detta argument en icke obetydlig vikt. Som ytterligare argument för måttets rimlighet kan vidare sägas att måttet till skillnad från faktorintensitetema A) är ett ”resultat”-mått, dvs. avspeglar inte enbart skillnader i insatsen av utan även effektivite— ten hos olika produktionsfaktorer, B) inte genom produktionsfaktorernas allokering till olika anläggningar ger under- eller överskatt- ningar av användningen av dessa produk- tionsfaktorer”, samt C) i viss mån kan tänkas fånga upp betydelsefulla länkar med både tidigare och senare förädlingsled.1 6

Av detta resonemang framgår att inte heller invändning b) befunnits vara tillräck- ligt avgörande för att ensam motivera ett förkastande av metoden. Den viktigaste punkten när det gäller användningen av tonpriset som mått på kvalitetsskillnader av produktionstekniskt slag mellan varugrup- perna är givetvis huruvida måttet alls kan tänkas avspegla sådana skillnader (jfr invänd- ning c) ). Rimligheten i en sådan användning kan belysas genom jämförelse mellan kvali- tetsindex och olika faktorintensiteter på delbranschnivå,

Resultat av sådana analyser med hjälp av regressionsteknik för verkstadsindustrins del- branscher (och för den kemiska industrins delbranscher) tyder på att kvalitetsindexet blir högre ju högre teknikerintensiteten och ju lägre kapitalintensiteten är (se Ohlsson [1973 a], tabellerna 1 och 2). Dessa två faktorintensiteter är de mest inflytelserika och svarar var och en för sig för omkring 50 % av tonprisets variationer mellan de 40 delbranscherna inom verkstadsindustrin. Vi- dare erhålls att tonpriset vid givna kapital- och teknikerintensiteter blir högre ju högre a) timlönen för arbetare är (= ett mått på

yrkesarbetarintensiteten), b) andelen för- säljningspersonal är i totala antalet anställda och c) andelen små och medelstora anlägg- ningar är. Med dessa fem olika produktions- tekniska karakteristika kan 83 % av tonpri- sets variationer mellan de 40 delbranscherna fångas upp.

I tabell 3.7 redovisas värdet på kvalitets- indexet 1964 och 1969 (det europeiska tonpriset i $ 1000) för manufakturindu- strins delbranscher beräknat som ett genom- snitt över varugruppema inom delbranschen. Detta kvalitetsindex kan jämföras med upp- gifterna på delbranschernas kapital- och tek- nikerintensitet i tabell 2.2 och de uppgifter på yrkesarbetare som gavs i den kommen- terande texten. Dessa uppgifter återspeglar enbart den svenska produktionstekniken i förädlingsledet, vilket kan minska jämförbar- heten. Det varierande antalet varugrupper inom delbranscherna samt det förhållandet att varje varugrupp oavsett storlek givits samma vikt vid beräkningen av kvalitets- index för delbranscherna kan ytterligare minska jämförbarheten.l 7

Instrumentindustrin erhåller det utpräglat högsta värdet på kvalitetsindexet. Tekniker- intensiteten i denna delbransch var betydligt högre än alla de andra delbranschemas (del- vis till följd av en hög FoU-intensitet), kapitalintensiteten mycket låg och andelen små och medelstora anläggningar hög. Instru- mentindustrin präglas erfarenhetsmässigt av många nya och ibland tekniskt avancerade produkter i jämförelse med andra del- branscher.18 Det höga värdet på kvalitets-

” Detta gäller särskilt personal som ej är direkt anknuten till den egentliga produktionen av varan.

” Som tidigare framhållits kan dessa förväntas vara betydelsefulla för Sverige (Carlsson & Ohlsson [1972]).

' 7 Eftersom kvalitetsindexet baseras på data över OECD-Europas export och denna i sin varugrupps- fördelning kan avvika från den svenska exportens genom en annorlunda svensk produktionsinriktning och ytterligare från den svenska produktionens genom produktrörlighetens inverkan, har ett sådant vägt index inte beräknats.

'” Denna bedömning stöds av t. ex. STU [1972] och Hambrmus [1972 b], där bl. a. instrument- och reglerteknikens centrala betydelse för en rad branscher och tillämpningsområden framgår.

SNI- kod

Delbransch

Antal varugrupper

Kvalitetsindex

1969 1964

3811 3813 38191 38192

38193 38194 38195 38199 3851

Verktygs- och redskapsindustri Industri för metallkonstruktioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -linor, -kablar Spik-, skruv- och bultindustri Annan byggnadsmetallvaruindu stri Hushållsmetallvaruindu stri Annan metallvaruindustri Instrumentindustri

3,95 3,27 1,00 0,93 0,58 0,49

0,44 0,49 0,68 1,52 0,81 22,45

Anm: Måttet har för varje delbransch konstruerats som ovägda genomsnittet av det implicita priset 1 $ 1000 per ton i OECD-Europas export i delbranschens varugrupper.

196

indexet för instrumentindustrin torde ha att göra med dessa förhållanden, vilket också understöds av ovan refererade resultat för verkstadsindustrin och kemisk industri. Verktygs— och redskapsindustrins tonpris är det näst högsta. En del av de i denna delbransch ingående varugrupperna kräver sannolikt en icke obetydlig insats av tekniker och annan skolad personal, men den genom- snittliga teknikerintensiteten är åtminstonei Sverige måttlig för denna delbransch i järn- förelse med andra delbranscher, vilket för övrigt också gäller kapitalintensiteten. Att döma av varusammansättningen i den svens- ka verktygsexporten härrör en stor del av exporten från stålföretag (Sandviken, Fager- sta osv.). En fråga som då uppkommer är om inte teknikerintensiteten är underskattad för delbranschen vad gäller sådana tekniker som är sysselsatta med forskning och utveckling av nya processer och produkter.1 9 En annan bidragande förklaring kan vara den höga intensiteten yrkesarbetare, vilket tillsam- mans med den måttliga kapitalintensiteten kan tyda på en föga standardiserad tillverk- ning med korta serier, höga krav på preci- sion, materialkvalitet m. m. ijämförelse med vissa andra delbranscher. Den senare delen av förklaringen kan möjligen gälla också hus- hållsmetallvaruindustrin som erhållit relativt höga värden på kvalitetsindexet men som dock har en låg yrkesarbetarintensitet. An- delen små och medelstora anläggningar är för

Källor: Se tabell 3.6 för 1969. Uppgifterna för 1964 är hämtade från motsvarande OECD-publikation för 4.

denna delbransch relativt hög.

Industrin för metallkonstruktioner samt annan metallvaruindustri är delbranscher med höga yrkesarbetarintensiteter och hö- ga andelar små och medelstora anlägg- ningar. De kännetecknas av ett mycket heterogent varusortiment, vilket motsvaras av relativt starka skillnader i kvalitetsindexet för de ingående varugrupperna. Metallför- packningsindustrin är av andra skäl en svår- bedömd delbransch. En relativt hög tekni- ker-, men mycket låg kapitalintensitet kom- binerat med låg kvalitet enligt vårt index stämmer inte in i den bild övriga data ger. Kombinationen av lågrörliga produkter, starkt inskränkt konkurrens inom del- branschen, förekomsten av försäljning av såväl förpackningar som förpackningsmaski- ner och av förpackningar av så vitt skilda material som glas, metall, papper och plast gör denna delbransch besvärlig att analysera.

Metalltråds—, spik- och annan byggnads- metallvaruindustri är tre delbranscher med låga kvalitetsindex och dessa har samtidigt de högsta kapitalintensitetema. Karaktären på produkterna tyder också på att de är

'” Enligt tabell 1 i appendix B, som bl. a. visar kvalitetsindex för detaljerade varugrupper i svensk import, erhålls det högsta kvalitetsindexet 1969 för plattor och andra delar av verktyg av hårdmetall — en specialitet inom svensk stålindustri. Handverk- tyg och handredskap erhåller låga kvalitetsindex utom delgruppen handsågar och sågblad, där bl. a. Sandviken är en betydande producent och expor- tör.

starkt standardiserade produkter, producera- de med kapitalintensiv teknik och med troligen betydande skalekonomier.

Dessa uppgifter och motsvarande för hela verkstadsindustrin (Ohlsson [1973 a], [otryckt] och kemisk industri (Renck [otryckt]) ger följande intryck: Kvalitetsin- dexets variationer pekar på att en viktig bestämningsfaktor är graden av standardise- ring i produktionen. Höga värden erhåller irmovationsfrekventa (eller -höga) varugrup- per medan standardbetonade varor (t.ex. stapel- och bulkvaror) med kapitalintensiv produktionsteknik och långa serier erhåller låga värden. I mellanläget hamnar en rad varugrupper med varken särskilt nya eller långt standardiserade produkter producerade med en relativt yrkesarbetarintensiv teknik. Där finns såväl beställningsprodukter som andra precisionsprodukter producerade i korta serier, varor med små avgränsade mark- nader av olika slag samt sammansatta pro- dukter producerade i relativt långa serier.

Sammanfattningsvis bedöms det vara rim- ligt att använda tonpriset i OECD-Europas export som ett kvalitetsindex, som fångar upp vissa fundamentala skillnader i produk- tionstekniken för manufakturindustrins va- rugrupper. Analysen av manufakturindu- strins delbranscher i kapitel 2 är därför ett lämpligt komplement till varugruppsanalysen av kvalitetsspecialiseringen.

Den tredje förutsättningen var att pro- duktdifferentieringsmåttet såsom det här mäts verkligen visar och endast visar vad som lagts in i ordet produktdifferentiering (jfr avsnitt 3.4.2). Av vad som sagts i diskus- sionen av den andra förutsättningen framgår dock att produktionstekniken inom några varugrupper inte kan förutsättas vara till- räckligt homogen. Därför mäter kvoten mel- lan svenskt och europeiskt tonpris i exporten inte endast produktdifferentieringen utan även i viss mån kvalitetsspecialiseringen inom varugrupperna.

Vidare bygger förutsättning 3 på att varje enskild, homogen vara inom en given varu- grupp erhåller ett enda tonpris på markna- den oavsett från vilket land varan exporteras.

Då kommer nämligen enbart fördelningen i exporten på dessa varor från ett givet land att bestämma hur detta lands genomsnittliga tonpris avviker från varje annat lands. Om kvoten mellan det svenska och europeiska tonpriset överstiger 1,00 visar detta på en starkare inriktning på kvalitetsvaror i svensk export än i europeisk inom varugruppen. Eftersom intresset här främst är att finna systematiska tendenser för hela manufaktur- industrin eller för dess delbranscher är det främst produktdifferentieringen i genomsnitt för ett antal varugrupper som analyserasi det följande.

I det följande redovisas en korrelations- analys av Sveriges och andra industriländers exportinriktning på varugrupper med hög kvalitet inom manufaktursortimentet. Där- efter redovisas produktdifferentieringen inom varugrupperna i ländernas export i genomsnitt för alla varugrupper och ett mått som kan tänkas visa hur heterogent samman- satta dessa varugrupper är. I två avslutande avsnitt presenteras en regressionsanalys av bl. a. kvalitetsspecialiseringens betydelse för den svenska manufakturindustrins marknads- andelar 1969, internationellt och på hemma- marknaden.

3.4.4 Industriländemas exportinriktning på varugrupper med högt respektive lågt kvali- tetsindex

Den metod, som här används för att utröna industriländemas kvalitetsspecialisering, dvs. hur starkt dessa länder koncentrerat sin export på kvalitetsprodukter, består i att korrelera deras export av manufakturvaru- grupper med det konstruerade kvalitetsin- dexet för dessa varugrupper. Skillnader i marknadsstorlek för olika varugrupper och dess samband med kvalitetsindexet medför att nivån på varje enskilt lands korrelations- koefficient inte kan ges någon meningsfull tolkning. Den jämförelsenorm som uppställts är därför korrelationskoefficienten mellan total OECD-export och kvalitetsindexet, vil- ken koefficient kan sägas fånga upp mark-

Tabell 3.8 Korrelationer mellan vissa industriländers manufakturexport 1969 och kvalitets- indexet samt varugruppernas heterogenitetsgrad

Exportland

Korrelation mellan respektive lands export och

kvalitetsindex heterogenitetsgrad

OECD USA Kanada

Japan OECD-Europa Belgien-Luxemburg Nederländerna Västtyskland Frankrike Italien Storbritannien Norge Sverige Danmark Finland Österrike Schweiz

0,10 0,26 0,21 —0,13 0,04

0,26

—0,17 —0,15 —0,18 —0,02 —0,20 —0,02 ——0,01 —0,25 —0,05 —0,32 —0,12 —0,10 —0,15

—0,10

Anm: Antalet varugrupper (observationer) år i dessa beräkningar 40. De fyra varugrupper, vilka av skäl som framförs i appendix A och B uteslutits ur de flesta datorkörningarna men däremot ingår här, påverkar sannolikt inte resultaten. Denna slutsats grundar sig på att a) anledningen till att varugrupperna uteslutits var svagheter i svenska data på produktionen samt b) korrelationskoefficienterna baserade på 36 observationer mellan svensk export resp. OECD:s export och måttet på kvalitet blir 0,02 resp. 0,14. Slutsatserna vad gäller Sverige blir därför oförändrade och sannolikt paverkas inte heller resultaten för andra länder i någon avgörande grad. Varugruppernas heterogenitetsgrad definieras i avsnitt 3.4.6.

Källa: Se tabell 3.6.

nadsstorlekens samband med kvalitetsin- dexet i tvärsnittet av varugrupper.

I tabell 3.8 redovisas korrelationer mellan olika industriländers export och kvalitetsin- dexet. Där framgår att manufakturindustrin i sådana länder som Danmark, USA, Schweiz, Kanada och Nederländerna har den starkaste exportinriktningen på varugrupper med högt kvalitetsindex, medan Belgien, Japan, Italien och Norge har den starkaste inriktningen på sådana med lågt kvalitetsindex. Detta länder- mönster förefaller med undantag av Norge vara relativt rimligt utifrån den allmänna faktortillgång dessa länder av allt att döma har. Sverige tycks ha en något svagare koncentration på kvalitetsprodukter än OECD.

Denna bild av svensk manufakturindustri överensstämmer väl med resultaten av Sveri- ges och andra industriländers exportinrikt- ning på delbranscher om också hänsyn tas till faktorintensitetema i dessa delbranscher. I denna första empiriska konfrontation kan hypotesen, att svensk manufakturindustris export 1969 inte är särskilt starkt inriktad

på varugrupper med högt kvalitetsindex, inte förkastas. Inriktningen på varugrupper med lågt kvalitetsindex är dock inte heller utpräg- lad. Det förhållandet att den svenska manu- fakturindustrin tycks ha en lägre intensitet tekniker rn. m. relativt den amerikanska kan då delvis förklaras av att Sverige har en starkare inriktning på måttligt teknikerinten- siva delbranscher och produktgrupper. Den- na temporära slutsats om kvalitetsspecialise- ringen i svensk manufakturindustri skall yt- terligare prövas i ett senare avsnitt med hjälp av regressionsanalys.

3.4.5 Industriländemas tiering

produktdifferen-

Två problem behandlas i detta avsnitt, nämli- gen den genomsnittliga produktdifferen— tieringen dels i olika industriländers manu- fakturexport, dels i de nio svenska del- branschemas export.

I tabell 3.9 redovisas produktdifferen- tieringen 1964 och 1969 i genomsnitt för 36 varugrupper i 12 europeiska industriländers

Tabell 3.9 Den genomsnittliga produktdif- ferentieringen i olika industriländers manu- fakturexport 1964 och 1969

Exportland 1969 1964 Belgien-Luxemburg 0,87 1,11 Nederländerna 1,19 1,12 Västtyskland 1,07 1,10 Frankrike 1,12 1,00 Italien 0,96 1,10 Storbritannien 1,00 1,02 Norge 1,32 1,36 Sverige 1,46 1,41 Danmark 1,36 1,37 Finland 1,38 ' ' Österrike 1,35 1,37 Schweiz 2,40 3,10

Anm: Måttet på produktdifferentiering för en given varugrupp i ett givet land är kvoten mellan landets tonpris iexporten och motsvarande tonpris för OECD-Europa. De värden som anges i tabellen är det aritmetiska medelvärdet för (i regel) 36 varugrupper för ,vart och ett av länderna. Att de svenska talen här något awiker från de i tabell 2 i appendix B angivna beror på avrundningar i beräk— ningarna.

Källa: Se tabell 3.7.

export. Schweiz är det land som har den genomsnittligt klart starkaste produktdiffe- rentieringen och därefter följer relativt väl samlade en grupp andra små industriländer, nämligen Norge, Sverige, Danmark, Finland och Österrike. Att små utvecklade industri- länder produktdifferentierar starkare än stora i sin export kan möjligen bero på den nackdel små hemmamarknader utgör för produktion av produkter med stor förbruk- ning, för vilka utvecklandet och utnyttjandet av skalfördelar kan förväntas vara ett väsent- ligt konkurrensmedel för producenter i stora industriländer. De små länderna skulle då tendera att producera mindre standardisera- de varor, vars marknad inom varje land är relativt liten. Den starka svenska produktdif- ferentieringen kan då ytterligare bidra till att förklara den lägre andelen tekniker m.m. i svensk relativt amerikansk manufakturin- dustri (i jämförelse med andra industri- branscher). Den svenska branschen kan möj- ligen inte heller ha haft behov av högt utbildad personal för processutveckling, men väl av en yrkesutbildad arbetarkår, som gör täta produktutbyten möjliga. Enligt analysen i föregående avsnitt skulle inriktningen på

varugrupper dessutom inte kräva särskilt mycket personal sysselsatt med produktut- veckling, eftersom exportinriktningen tydde på en koncentration på måttligt tekniker- intensiva delbranscher.

På grund av måttets konstruktion och av att ovägda genomsnitt studeras finns en tendens till att enstaka höga värden för priskvoten leder till en genomsnittligt hög produktdifferentiering enligt det använda måttet. Den svenska produktdifferentie- ringen synes dock vara säkerställd vid en närmare blick på tabell 2 i appendix B, som visar att enbart 11 varugrupper (av 36) har en priskvot lägre än 1,0020 , att 22 varugrup- per erhåller värdet 1,10 eller högre samt att hälften av dessa överstiger 1,50.

Denna relativt omfattande produktdiffe- rentiering i svensk manufakturindustri är alltså inte unik i jämförelse med andra små länders. Man kan fråga sig om en sådan produktdifferentiering är ett karakteristiskt drag för samtliga industribranscher i små länder. En jämförelse med andra huvud- branscher inom svensk verkstadsindustri an- tyder för dessa en stark produktdiffe- rentiering med undantag för transportme- delsindustrin (exkl. varv), där tendensen är betydligt svagare (Ohlsson [1973 a], [otryckt]). Motsvarande uppgifter för ke- misk industri visar inte heller någon lika stark och omfattande produktdifferentie- ring. Produktdifferentiering är således inte ett karakteristiskt drag för samtliga industri- branscher i små länder att döma av dessa svenska uppgifter.

Produktdifferentieringen i exporten från den svenska manufakturindustrins del- branscher 1969 framgår av tabell 3.10. Diffe- rentieringen var starkast inom metalltråds- industrin, vars genomsnittliga tonpris var tre gånger högre än det europeiska. Denna bransch var samtidigt kapitalintensivast och präglades enligt vårt kvalitetsindex av starkt standardbetonade produkter. Intrycket blir

” Om vi antar att denna priskvot är en stokas- tisk variabel med ett medianvärde = 1,00 (och binomialt fördelad) är sannolikheten för att 11 av 36 observationer har ett värde under detta median- värde endast en procent.

Tabell 3.10 Den genomsnittliga produktdifferentieringen i den svenska manufakturin- dustrin och dess delbranscher 1964 och 1969

SNI- kod

Delbransch

Antal varugrupper

3811 3813 38191 38192

38193 38194 38195 38199 3851

Verktygs- och redskapsindustri Industri för metallkonstruktioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, —linor, -kablar Spik-, skruv- och bultindustri Annan byggnadsmetallvaruindustri Hushållsmetallvaruindustri

Annan metallvaruindustri Instrumentindustri

Hela manufakturindustrin

3 7 1

36

Anm: Produktdifferentieringen för delbranscherna är beräknad på samma sätt som för länderna (tabell

3.9). Källa: Se tabell 3.7.

därför att denna svenska delbransch har genomfört en internationellt stark inriktning mot de mindre standardbetonade produkt- variantema i jämförelse med andra delbran- scher. Detta kan eventuellt förklara den relativt höga teknikerintensiteten i del- branschen. En viss produkt- och processut- veckling skulle då förväntas ske i Sverige. Även i övrigt har delbranscherna en hög positiv produktdifferentiering med undantag av metallförpacknings- och instrumentin- dustriema. Dessa båda är arbetsintensiva och teknikerintensiva branscher. De skiljer sig dock sinsemellan därigenom att metallför- packningar är typiska standardprodukter me- dan instrument är kvalitetsprodukter (jfr avsnitt 3.4.4). Det är svårt att finna någon annan tolkning till detta mönster än att metallförpackningsindustrin genom låg pro- duktrörlighet är en typisk hemmamarknads- industri och att därför exporten är relativt marginell (jfr kapitel 2). Delbranschen har ansetts svårbedömd också på grund av att a) substitut i form av andra förpackningar klassas som särskilda branscher medan pro- duktionen ligger inom samma företag, b) förpackningar av vissa material inte får säljas i en del länder samt c) industrin ofta inte säljer enbart förpackningen utan också för- packningsmaskinen. Det kan av dessa skäl vara lockande att betrakta metallförpack- ningsindustrin som ett specialfall. I så fall

tycks sammanfattningsvis följande prelimi- nära bild av den svenska manufakturin- dustrins kvalitetsspecialisering och produkt- differentiering kunna göras:

1) Den svenska manufakturindustrins in- riktning på teknologiskt högt kvalitativa produkter att konkurrera med på världs- marknaden var 1969 inte särskilt framträ- dande i jämförelse med andra industriländer. Denna slutsats överensstämmer helt med den som erhölls från delbranschanalysen (kapitel 2 och avsnitt 3.3.1).

2) Den svenska manufakturindustrin hade i stället inom varje varugrupp en stark koncentration på varor med hög kvalitet i jämförelse med de stora europeiska industri- länderna. Detta mönster var karakteristiskt

för små industriländer och för svensk verk- stadsindustri i allmänhet.

3) Inriktningen på hög kvalitet inom varje varugrupp är särskilt utpräglad för del- branscher med standardbetonade produkter, medan delbranscher med högt kvalitetsindex som instrument- och verktygsindustrierna saknar eller har en klart mindre utpräglad produktdifferentiering.

Detta skulle kunna tolkas så att ju mer teknologiskt kvalitetsbetonad en produkt är, desto bättre är överensstämmelsen med Sveriges marginella komparativa fördelar un- der l960-talet och desto mindre följaktligen behovet av ett sådant konkurrensmedel som

produktdifferentiering. En annan delvis kompletterande tolkning är att ju mer stan- dardiserad produkten är, desto mer utslags- givande tenderar Skalfördelarna att bli i produktionen och desto mer försvåras pro- duktion i Sverige.

3.4.6 Varugruppernas heterogenitet

Tolknir;_,en av vad som åstadkommit pro- duktdifferentieringen i svensk export av oli- ka manufakturvaror bygger på ett implicit antagande att varje varugrupp är lika homo- gent sammansatt vad gäller antingen varor av olika kvalitet eller varor med likartad pro- duktionsteknik. I avsnitt 3.4.3 framfördes vissa argument som pekade på att detta antagande kan vara orealistiskt. Om så är fallet kan det t. ex. inte hävdas att ett högt värde på produktdifferentieringsmåttet i en varugrupp (eller en bransch) relativt en annan tyder på en hårdare satsning på just produktdifferentiering av producenterna av förstnämnda varugrupp. Den högre kvoten kan i stället bara avspegla större skillnader i t. ex. varornas produktionsteknik inom förstnämnda varugrupp. Vad som skulle kun- na benärnnas utrymmet för produktdifferen- tiering är då större i denna varugrupp än i den andra varugruppen och den högre kvo- ten behöver då inte heller vara ett mått på styrkan i den svenska satsningen på inrikt- ningen på kvalitetsvaror inom varugruppen.

Om det vore möjligt att uppdela varje varugrupp i ett antal undergrupper skulle det också vara möjligt att konstruera ett mått på hur heterogent varugruppen är sammansatt genom att dividera spridningen i tonprisema för undergrupperna med dessas genomsnitt. Detta är emellertid en omöjlighet, eftersom de 36 varugrupperna utgör den lägsta nivån i den internationella handelsstatistiken. Att övergå till ett enskilt lands handelsstatistik är givetvis möjligt, om man samtidigt övergår till en annan klassificeringsgrund än SITC (dvs. Bryssel-nomenklaturen). Detta skapari stället problem med representativiteten på grund av detta lands speciella exportsam— mansättning förutom att ett sådant för-

faringssätt är tidskrävande. Här har därför valts en annan metod att beräkna heterogeni- tetsgraden i jämförelser mellan varugrupper. Den bygger på skillnaderna mellan de enskil- da ländernas implicita priser för den givna varugruppen.

Heterogenitetsgraden, som måttet på varu- gruppers heterogenitet kallas, definie- ras här som den relativa standardavvikelseni de europeiska OECD-ländernas implicita pri- ser, dvs. som kvoten mellan standardawikel- sen kring det ovägda medelvärdet och detta medelvärde. Detta mått kan teoretiskt varie- ra från noll (för fullständigt homogena varu- grupper) till oändligheten (för obegränsat heterogena varugrupper). Som framgår av tabell 2 i appendix B är variationsområdet O,190—1,642 för de 36 varugrupperna inom manufakturindustrin med det mått, som här använts.

För att detta mått skall vara rimligt måste det förutsättas att tillräckligt många och till sin exportsammansättning olika länder med- tagits. Då kan måttet fånga upp större delen av variationerna i de olika varornas implicita priser. Det måste vidare gälla för varje varugrupp att hela ”utrymmet” för produkt- differentiering (eller lika stor del av detta) utnyttjats av de inkluderade industriländer- na.

Heterogenitetsgraden kan för de 36 varu- grupperna inom manufakturindustrin jäm- föras med kvalitetsindexet och med den svenska produktdifferentieringen i dessa va- rugrupper. Korrelationerna mellan dessa tre mått framgår av följande matris:

Kvali- tets- index

Mått på produkt- differen- tieringen

Hetero- geni- tets- grad

Heterogenitets- grad

Kvalitetsindex Mått på produkt- dif ferentie— ring

1,00

—0,21 1,00

Det framgår av denna matris att heteroge- nitetsgraden inte samvarierar med kvalitets- indexet. Det finns emellertid en viss positiv

samvariation mellan heterogenitetsgraden och den svenska produktdifferentieringen. Med andra ord tenderar denna produktdiffe- rentiering att vara större positiv ju mer heterogent sammansatt varugruppen är. Om heterogenitetsgraden är ett bra mått på utrymmet för produktdifferentiering inom varugrupperna, blir således tolkningen att ju större utrymmet för produktdifferentiering- en är, desto mer har detta av svensk manu— fakturindustri utnyttjats för en sådan pro- duktdifferentiering. Korrelationsmatrisen be- kräftar vidare den tidigare slutsatsen att produktdifferentieringen är särskilt stark i varugrupper som har ett lågt värde på kvali- tetsmåttet.

3.4.7 Bestämningsfaktorerna till den inter— nationella marknadsställningen för svensk manufakturindustri.

I de närmast föregående avsnitten genomför- des några enkla analyser av den svenska manufakturindustrins exportinriktning på kvalitetsprodukter i internationell jämförel- se. I detta och ett följande avsnitt undersöks i vad mån de svenska marknadsandelarna i Sverige och i Världsexporten för de 36 varugrupperna sammanhänger med 3) mark- nadens storlek, b) graden av internationell rörlighet, 0) hur teknologiskt avancerad varu- gruppen är (mätt med kvalitetsindexet), d) styrkan i den svenska produktdifferentiering- en, e) betydelsen av heterogenitetsgraden och i vissa beräkningar även f) den svenska tullnivån. Fördelen med en sådan multipel analys är att effekten av var och en av nämnda bestämningsfaktorer kan renod- las.21

De i tabellerna 3.11 och 3.12 redovisade ansatserna har de svenska andelarna på världs— respektive hemmamarknaden som be- roende variabler.22 Resultaten ger en ytterli- gare belysning av den svenska manufakturin- dustrins produktionsförutsättningar på dessa två marknader utöver vad analysen i kapitel 2 och ovan gav.

I det följande formuleras hypoteserna för

de olika oberoende variablemas inverkan på den svenska världsexportandelen.

I början av detta kapitel diskuterades den internationella produktrörligheten och dess betydelse vid internationell handel. Det mått, som där konstruerades, syftade till att vara ett mått på hur graden av internationell rörlighet varierade mellan varugrupper.23 Prövningen av måttet utföll så att det inte kunde uteslutas att en internationth sett hög svensk förbrukning samverkade med en låg produktrörlighet till att ge låga värden på rörlighetsmåttet. Om vi enbart ser till rörlig- hetens inverkan bör en låg internationell produktrörlighet påverka svensk export och världsexport i samma riktning. Även om styrkan av denna påverkan kan vara olika, finns såvitt bekant inga a priori skäl för att produktrörligheten skulle påverka svenska världsexportandelar på något bestämt sätt. Det sätt på vilket låg produktrörlighet och hög svensk efterfrågan synes samverka i måttet på produktrörlighet ger dock anled-

De resultat som här presenteras utgör ett urval av ett antal regressionskörningar, som främst skiljer sig från varandra i formuleringen av den beroende variabeln, funktionsformen samt antalet och urvalet av oberoende variabler. Att en hel del ”experiment" sålunda genomförts har flera grun- der. Både de mått och de ansatser, som prövats, har som framgår av ovan inte tidigare använts. Det finns således inte några publicerade (teoretiska eller empiriska) resultat att falla tillbaka på vid formu- leringen av regressionsfunktionerna. Mot denna bakgrund och genom att hypotesprövningen bör göras så att ett förkastande av en hypotes skall vara så litet beroende av t. ex. valet av funktionsform som möjligt har sådana utförliga experiment an- setts motiverade. Känsligheten i faktorproportions- teorin för förändringar av förutsättningar var ju stor enligt vad som hävdades iexkursen till kapitel 1. Detta är skälet till att vi prövar en del av förutsättningarna i detta kapitel. Prövningen är genomförd så att slutsatsen-. . i kapitel 2 skall bli så entydiga som möjligt. Att alla resultat inte publice- ras i denna utredning beror på att resultaten är starkt likartade. Utrymmesskäl fick därför motive- ra en uteslutning av dessa resultat.

” En korrigering för marknadsstorlekens bety- delse för varustrukturen kan ske genom att an- tingen dividera svensk export respektive försäljning till hemmamarknad med Världsexporten och svensk förbrukning och använda de så erhållna marknads- andelarna som beroende variabler eller inkludera marknadsstorleken som en oberoende variabel i varje regression. Båda ansatserna prövades och resultaten skiljer sig inte nämnvärt.

* 3 Måttet, R, definierades som (XW—C)/(X +C), där XW = världsexportens stor- lek och C = åen svenska förbrukningen.

Tabell 3.1] Resultat från regressionsanalyser av den svenska Världsexportandelens samband med kvalitetsspecialisering m. m. inom manufakturindustrin 1969

Regres— Kon- Regressionskoefficienter (med standardawikelser inom R2 sion stant parentes) för variablerna F-värde (antal fri- Världs- Graden Kvali- Stand ar— Produkt- Hetero— hets- expor- av rör- tets- diserat differen- genitets- grader) ten lighet index mått på tieringen grad produkt- differen- tieringen (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) (9) 1 0,070 0,000 0,065 0,000 0,009 _ — 0,149 (0,000) (0,032) (0,001) (0,005 (14333) 2 0,068 0,000 —0,044 0,000 - 0,001 —0,012 0,079 (0000) (0.033) (0.001) (0.003) (0,018) (355350)

Anm: Regressionerna är beräknade för ett tvärsnitt över 36 varugrupper (observationer) inom manufakturindustrin. Funktionsforrnen är linjär. Världsexportandelen är definierad som den svenska exportens andel av OECD: s totala export inom den givna varugruppen. Graden av internationell rörlighet (kol. 4) definieras som kvoten (XW—C)/(XW+C), där X = Världsexporten och C = svensk förbrukning. Kvalitetsindexet (5) mäts som priset per ton i OEÖYD—Europas export. Två mått på den svenska produktdifferentieringen prövas. Det ena (6) utgörs av kvoten (Ps—PE)/SP (dvs. differensen mellan svenskt och europeiskt exportpris per ton dividerad med spridningen i de europeiska industriländemas exportpris inom varugruppen) och kan sägas vara ett produktdifferentieringsmått, som standardiserats för skillnader i varugruppernas heterogenitet. Det andra måttet (7) är kvoten mellan svenskt och europeiskt tonpris i exporten. HeterogenitetsgLaden (8) mäts som den relativa standardavvikelsen i de europeiska industriländemas exportpriser (sm/IL). Den multipla korrelationskoefficienten betecknas i tabellen med R (9) och i samma kolumn anges också regressionsansatsens F-värde (med antalet frihetsgrader i täljare respektive nämnare inom parentes). t-värden på 10, 5 och 2,5 % signifikansnivå med 30 frihetsgrader är

1,310; 1,697 resp. 2,042.

ning att förvänta ett negativt samband mel- lan världsexportandelen och det använda måttet. Denna grundhypotes beror därför alltså på vad måttet empiriskt kan bedömas mäta.

Inriktningen på varugrupper med hög kva- litet i svensk manufakturexport var enligt den inledande analysen måttlig i interna- tionell jämförelse. Grundhypotesen blir där- för att svensk manufakturindustri inte inrik- tat sin export (och produktion) på högkvali- tativa varugrupper.

När det gäller produktdifferentieringens inverkan på världsexportandelen finns inget empiriskt underlag att bygga en hypotes på. Ovan visades enbart att det finns en systema- tisk och stark tendens i svensk manufaktur- export till produktdifferentiering inom de givna varugrupperna. Däremot studerades inte hur styrkan i denna produktdifferen- tiering sammanhängde med exportens sam- mansättning. Grundhypotesen måste därför väljas utifrån a priori resonemang. Produkt-

differentieringen kan kanske ses som ett av de konkurrensmedel, genom vilka nackde- larna av internationellt sett höga svenska lönekostnader minskas. En hög positiv pro- duktdifferentiering kan då tänkas bidra till att upprätthålla höga marknadsandelar. En motverkande tendens erhålls emellertid om produktdifferentieringen innebär ett upp- givande av marknadsandelar på standard- varor med inom varugruppen stora markna- der till förmån för varutyper, som är relativt udda. Dessutom är det sannolikt att även om utrymmet för produktdifferentiering är lika stort inom varje varugrupp varierar fördel- ningen på standardvaror och kvalitetsvaror från varugrupp till varugrupp. Det är därför svårt att a priori se hur produktdifferen- tieringen kan hänga samman med världsex- portandelen 1969.

Resultaten av analysen av produktdiffe- rentieringens inverkan kan vidare bli miss- visande om varugrupperna inte är lika homo- gent sammansatta. Vårt mått på heterogeni-

tetsgraden kan emellertid användas för att delvis eliminera detta problem. I ansats 1 (tabell 3.11) sker detta genom att skillnaden mellan svenskt och europeiskt pris standardi- serad med hjälp av spridningen iindustrilän- dernas tonpris insatts i stället för priskvoten som mått på produktdifferentieringen. Det så erhållna måttet kan sägas utgöra produkt- differentieringen standardiserad för skillna- der i heterogeniteten hos varugrupperna. I ansats 2 inkluderas däremot heterogenitets- graden som en självständig oberoende varia- bel. Det främsta skälet att betrakta heterogenitetsgraden som en oberoende va- riabel är att den hypotetiskt kan ha ett självständigt inflytande på Sveriges världsex- portandel. Det har tidigare hävdats att ju större förbrukningen av en vara är, desto snabbare tenderar konkurrensen mellan pro- ducenter i stora industriländer att driva fram en standardiserad vara producerad med en internationth given och känd teknik. Om detta resonemang appliceras på varugrupper- na i materialet borde ett negativt samband förväntas mellan marknadsstorlek och hete- rogenitetsgrad. Att så också är fallet framgår av tabell 3.8.24 Man kan alltså anta att heterogenitetsgraden kompletterar måtten på varugruppens kvalitet och den svenska produktdifferentieringen och därför kan ha ett självständigt förklaringsvärde till världs- exportandelarna. Grundhypotesen blir ana- log med den för kvalitetsindexet, dvs. att svensk manufakturindustri inte inriktat sig på högkvalitativa (heterogent sammansatta) varugrupper. Ett negativt samband mellan den svenska världsexportandelen och hetero- genitetsgraden förväntas alltså.

Det har i flera sammanhang ovan framhål- lits att ett litet land ofta specialiserar sig på varor (inom varugrupperna) med liten för- brukning för att undvika de större ländernas konkurrens på varor med stor förbrukning och skalfördelar i produktionen. Motsvaran- de resonemang kan tillämpas även vid jäm— förelser mellan varugrupperna. Om alltså Världsexporten insätts som en oberoende variabel kan de svenska världsexportandelar- na förväntas vara större ju mindre världsex-

porten av varugruppen är.

De empiriska resultaten av regressionerna framgår av tabell 3.11. Av ansatsemas låga förklaringsvärde (mätt med den multipla korrelationskoefficienten i kvadrat) inses att inga betydelsefulla bestämningsfaktorer till Världsexportandelens variationer i varugrup- pen inkluderats. Detta resultat påminner starkt om resultaten, som erhölls för del- branscherna när dessas världsexportandelar jämfördes med faktorintensitetema i pro- duktionen. En negativ (på 5-procentsnivån signifikant) regressionskoefficient erhålls för det mått som skulle fånga upp produkternas rörlighet och relativa snedhet i svensk för- brukning. Grundhypotesen för detta mått kan alltså inte förkastas. Det standardiserade produktdifferentieringsmåttet visade sig ock— så få ett positivt utslag (signifikant på lO-procentsnivån) på världsexportandelen. Prövningen av kvalitetsindex och heterogeni- tetsgrad utföll så att grundhypoteserna inte kan förkastas. Den svenska manufakturin- dustrins världsexportandelar var 1969 inte särskilt höga (eller för den delen låga) på högkvalitativa varugrupper. Man kan sam- manfattningsvis konstatera att resultaten i stort bekräftar det intryck, som erhållits med hjälp av andra metoder i kapitel 2 och tidigare i detta. kapitel.

3.4.8 Bestämningsfaktorerna till den in- hemska marknadsställningen för svensk ma- nufakturindustri

Problemet i detta avsnitt är analogt med det föregående avsnittets med den skillnaden att här undersöks den inhemska marknadsande- lens samband med vissa tänkbara bestäm- ningsfaktorer.

Liksom i det föregående avsnittet inklude- ras här ett mått på marknadsstorleken bland

” Enligt denna tabell är den svenska manufak- turexportens sammansättning med avseende på varugruppernas heterogenitet likartad hela OECD:s. Japan, Belgien, Nederländerna och Frankrike har inriktat sig på mer homogent sam- mansatta varugrupper än genomsnittet, medan motsatsen gäller för Italien, Danmark, Finland och Österrike.

de oberoende variablerna, nämligen i detta fall den svenska förbrukningen. Likaså in— kluderas måttet på den internationella rörlig- heten. Eftersom både en låg produktrörlig- het och en relativt hög svensk förbrukning tenderar att ge relativt höga svenska hemma- marknadsandelar torde detta mått som för- väntas avspegla båda dessa faktorer ha ett klart negativt samband med denna hemma- marknadsandel.

När det gäller de olika kvalitetsmåtten uppkommer den svårigheten att de, såsom de tidigare definierats, avser endast exportsidan, medan vi här är intresserade av kvalitetsspe- cialiseringen i försäljningen till hemmamark- naden. Det är emellertid inte möjligt att beräkna t. ex. tonpriset i denna försäljning eller i den svenska förbrukningen, eftersom den svenska industristatistiken såsom nämnts saknar kvantitetsuppgifter på produktionen för åtskilliga varugrupper. Den följande ana- lysen måste följaktligen utgå från ett anta- gande att skillnader i varusammansättningen mellan svensk förbrukning och OECD— Europas export inte medför att det europeis- ka tonpriset blir dåligt representativt som mått på varugruppernas kvalitet i den svens- ka förbrukningen. De tidigare nämnda korre- lationsberäkningarna av tonpriset i svensk export och import pekar på att antagandet är rimligt (jfr avsnitt 3.4.9).

Det är kanske svårare att hävda att det använda måttet på den svenska produktdif- ferentieringen i exporten också reflekterar den svenska produktdifferentieringen i för- säljningen på hemmamarknaden. Det är näm- ligen troligt att de svenska producenterna håller ett bredare varusortiment i sin hemma- marknadsförsäljning än i sin exportförsälj- ning. Det antagande, som formellt skulle kunna göras, är att detta faktum inverkar enbart på nivån i produktdifferentieringen men inte på relationerna mellan varugrupper- na och att den svenska importen är beskaf- fad på motsvarande sätt i relation till den europeiska exporten.

Det är svårt att a priori hävda annat än att dessa förutsättningar empiriskt måste anses begränsa användbarheten av de valda måtten.

Att de här trots dessa skäl medtagits beror på att måtten likväl reflekterar en speciali- seringstendens i relation till andra länders producenter. Den relativt öppna svenska ekonomin och det starka utlandsberoendet borde då också slå igenom i produktionen för hemmamarknaden. Genom att i regres- sionerna också inkludera mått på produkt- rörligheten och tullnivån i varugrupperna kanske en del av de skillnader mellan pro- duktionens och exportens sammansättning, som beror på olika närhetsfördelar m. m., fångas upp. I så fall borde de använda måtten på kvalitetsnivå, produktdifferen- tiering och heterogenitetsgrad bli mer repre— sentativa även för försäljningen till den svenska hemmamarknaden.

Förutom de bestämningsfaktorer, vilka är gemensamma för de svenska världs- och hemmamarknadsandelarna, finns för hemma- marknadsandelarna dessutom de handels- hinder, som rests mot import från andra länder. Det enda handelshinder, som det här är möjligt att ta hänsyn till, är (det nominel- la) tullskyddet. Det förväntas då att ju högre tullen är, desto högre tenderar hemmamark- nadsandelen att vara. Tullnivån definieras som den genomsnittliga (nominella) tull- satsen på hela importen av varugruppen. Detta innebär, eftersom EFTA-importen var tullfri 1969, att en stor andel import från EFTA-länderna, liksom också en låg tullsats för övrig import, ger en låg genomsnittlig tullsats.

I tabell 3.12 redovisas resultaten av två regressionsberäkningar med hemmamark- nadsandelen som beroende variabel. Dessa båda ansatser fångar upp betydligt mer av hemmamarknadsandelens variationer över varugrupperna (omkring 60 %) än motsva- rande ansatser för världsmarknadsandelen, vilket till stor del beror på att måttet på rörligheten helt i enlighet med grundhypote- sen erhåller ett mycket starkare signifikant utslag (betydligt bättre än 1% signifikans- nivå). Att så blir fallet kan hänföras till den omständigheten att båda faktorerna påverkar hemmamarknadsandelen till skillnad från världsexportandelen i samma riktning och till

Tabell 3.12 Resultat från regressionsanalysen av den svenska hemmamarknadsandelens samband med kvalitetsspecialisering m. nr. inom manufakturindustrin 1969

Kon- stant

Regres-

sion för variablerna

Regressionskoefficienter (med standardawikelser inom parentes) R2

Graden av rör-

lighet

Kvali- tets- index

Svensk för- bruk- ning

Stan- dardi— serat mått på

Tu ll- sats

Produkt- Hetero- diffe- geni- rentie- tets- ring grad

produkt- diffe- rentie- ringen

1,495 —0,000

(0,001)

—0,001 (0.001)

—1,229 (0,222)

——1,158 (0,223)

1,532

0,004 (0.033)

3,566 (2,522)

—0,050 3,061 (0,108) (2,546)

0,578 8,506 (5; 31) 0.603 7,567 (6;30)

Anm: Se anm. till tabell 3.11.

att en relativt hög svensk förbrukning ofta sammanhänger med en låg produktrörlighet i manufakturindustrin. Man kan alltså dra slutsatsen att en låg internationell rörlighet och relativt stor svensk förbrukning 1969 var starkt bidragande anledningar till höga hem- mamarknadsandelar inom vissa delar av ma- nufakturindustrins produktsortiment.

I regressionsansats 3 erhålls också ett svagt utslag för tullvariabeln (10 % signifikans- nivå). Hemmamarknadsandelen tenderade enligt denna ansats att vara högre ju högre det genomsnittliga nominella tullskyddet var. Regressionskoefficienten för tullnivåni ansats 4 är dock insignifikant. Slutsatsen blir därför att det är osäkert om tullnivån 1969 hade någon betydelse för hemmamarknads— andelens variationer över manufakturindu- strins varugrupper. Denna slutsats innebär inte att tullskyddet skulle vara betydelselösti den meningen att en tullsänkning inte skulle få mätbara konsekvenser för hemmamark- nadsandelens utveckling i var och en av varugrupperna. I det följande kapitlet stude- ras inverkan av förändringar av tullskyddet på hemmamarknadsandelens förändring i tvärsnittet av varugrupper.

För kvalitetsvariablerna erhålls ett enda signifikant (lO—procentsnivå) utslag. Detta utslag antyder att hemmamarknadsandelen tenderar att vara högre ju lägre kvalitetsin-

dexet är för varugruppen. Resultatet är visserligen känsligt för vilka andra oberoende variabler, som inkluderas i regressionen, men antyder att hemmamarknadsandelen är hög- re ju mer standardbetonade produkterna är. Inget signifikant utslag erhålls för produkt- differentieringens eller heterogenitetsgradens betydelse för den svenska manufakturindu- strins marknadsställning i Sverige.

3.4.9 En prövning av resultatens känslighet Resultaten av regressionsberäkningarna ita- bellerna 3.11 och 3.12 är osäkra till följd av bl. a. inverkan av aggregationsnivån på defi- nitionerna av kvalitetsvariablerna och hetero- genitetsgraden. Av främst denna anledning bedömdes en viss prövning av resultaten på en mera disaggregerad nivå2 5 som önskvärd. Den enda möjlighet, som då förelåg, var att pröva hemmamarknadsandelens samvaria- tioner med kvalitetsvariabler, som var defi- nierade på ett något annorlunda sätt. Vi har därvid använt en så låg aggregationsnivå, som den svenska handels- och produktionsstatisti- ken tillåtit (i SITC-indelningen). Hemma- marknadsandelen är alltså den enda möjliga

” På en mera aggregerad nivå än de 36 varu- grupperna fmns ju resultaten av delbranschanaly- sema att tillgå. Det har redan konstaterats, att resultaten av varugrupps- och delbranschanalyser är mycket likartade.

beroende variabeln och som oberoende varia- bel var det enbart möjligt att konstruera mått på svensk förbrukning, ett kvalitetsin- dex, ett mått på heterogenitetsgraden och tullsatsen. Det är därför inte möjligt att genomföra en fullständig jämförelse med de tidigare regressionsresultaten. Jämförelsen grundas i stället på beräkningar av vissa korrelationskoefficienter.

Jämförelsen av resultaten försvåras vidare av att varuomfång och mått samtidigt varie- rar. Detta framgår av noterna till tabell 3.13. Det kan dock konstateras att variationemai aggregationsnivå inte medför radikalt olika korrelationskoefficienter mellan hemma- marknadsandelen och dels svensk förbruk- ning, dels tullsatsen i jämförbara urval. Detta blir kanske inte heller fallet för den variabel, som mäter varugruppens kvalitet. Tidigare har ju påvisats hur stark samvariationen är i olika slags kvalitetsindex. Däremot blir kor- relationen mellan hemmamarknadsandel och heterogenitetsgraden olika för de två möjliga måtten på heterogenitet. Detta beror troli- gen på att det mått som baseras på den svenska importen från olika länder på grund av länderspecialiseringens olika styrka i varu- grupperna blir behäftad med icke obetydliga mätfel.

I tabell 3.13 redovisas också korrelations- beräkningar av ovan nämnda variabler för olika urval av varugrupper, där urvalen be- stämts av varugruppernas branschtillhörig— het. Det skall genast sägas ifrån att resultaten för vissa branscher kan ha påverkats starkt av att några varugrupper, som i regel uteslutits i andra beräkningar, här har inkluderats. Detta framgår av not 4) i tabell 3.13 samt av tabell 1 i appendix A. Med reservation för vad dessa svagheter kan innebära pekar bransch- resultaten på förekomsten av skiktningsef- fekter i materialet. Detta antyds av att korrelationerna mellan hemmamarknadsan- del och svensk förbrukning för alla branscher utom en klart överstiger motsvarande korre- lation för hela manufakturindustrin. Bety- dande skillnader i korrelationerna med avse- ende på såväl kvalitetsindices som tullar erhölls också. Dessa skiktningseffekter har

sin motsvarighet i den starkt olikartade utvecklingen över tiden av marknadsandelar- na för delbranscherna (kapitel 2).

Med risk för att tolkningen av resultaten kan gå längre än vad materialet egentligen tål, kan några intressanta drag i resultaten påpekas. Det har i kapitel 2 visats att svensk metallkonstruktionsindustri i relation till den amerikanska och vid en jämförelse över industribranscher förefaller vara lågt intensiv i tekniker, ingenjörer och vetenskapsmän. Den svenska hemmamarknadsandelen av oli- ka metallkonstruktioner var enligt tabell 3.13 högre ju mindre kvalitetsindexet för varugruppen var. Enligt tabell 3.12 erhölls samma resultat för hela manufakturindustrin. Metalltrådsindustrin klassades som nummer två av de nio delbranscherna vad gäller teknikerintensiteten. Om detta är en även internationellt sett hög teknikerintensitet kan det förklara varför metalltrådsindustrin inriktat sig starkt på varugrupper med höga kvalitetsindex enligt tabell 3.13. Det senare överensstämmer dessutom väl med att delbranschen enligt tabell 3.12 hade den högsta produktdifferentieringen. Enligt ta- bell 3.13 var den svenska hemmamarknads- andelen inom instrumentindustrin högre ju högre kvalitetsindex varugmppen hade. Det- ta resultat synes avvika i för instrumentin- dustrin gynnsam riktning från produktdiffe- rentieringen i exporten, som var låg i järn- förelse med de andra delbranscherna.

Verktygs- och redskapsindustri uppvisar samma mönster som instrumentindustri. Hushållsmetallvaruindustri och annan metall- varuindustri, som båda hade en stark pro- duktdifferentiering i exporten, hade i stället högre hemmamarknadsandelar för varugrup- perna ju lägre kvalitetsindexet var.

3.5 En sammanfattning och tolkning

I detta kapitel behandlades tre sidor av den svenska manufakturindustrins produktinrikt- ning, nämligen 1) förekomst och betydelse av en skyddad inhemsk avsättning, 2) svensk exports och nettoexports likheter och olik- heter med andra industriländers vad

Tabell 3.13 Korrelationskoefficienter mellan hemmamarknadsandelen och vissa av dess bestämningsfaktorer i olika urval av varugrupper inom manufakturindustrin 1969

Antal obser— Korrelationskoefficienter mellan hemmamarknadsandel och vationer

Varugruppsurval

Tull- satsen

Svensk förbruk- ning

Ett mått på varugruppens kvalitet i form av ett

Mått på hetero- genitets- gradc

im- por pris

ex- por - prisb

Hela manufakturindustrin a 0,2 1 0,28 0, 12

—0,36 —0,28 —0,10

—0,14 —O,25 0,12

—0,12 0,26 0,16

_ojos

Delbranschernad Verktygs— och redskapsindustri 12 Industri för metallkonstruk-

tioner 9 Industri för metalltråd-,

-nät, -linor, -kablar l l Spik-, skruv- och bultin—

dustri 6 Annan byggnadsmetallvaru-

industri 6 Hushållsmetallvaruindustri 9 Annan metallvaruindustri 31 Instrumentindustri 15

0,41 0,23 0,51 0,56 —0,08 0,28 0,29 0,23

0,17 0,29 —0,12

—0,21 0,44 0,83 0,36 —0,40

0,15 0,22

—0,08 —0,29 0,23 0,39 —0,26 —0,66

0,32 0,54

—0,44 0,32 0,76

—0,18 —0,36 —-0,65 0,23

—0,56 0,26 —0,55 0,09 —0,49 —0,61 0,23

a Omfattningen varierar något beroende på att vissa varugrupper erhöll icke acceptabla variabelvärden. Vilka dessa varugrupper är framgår av tabell 1 i appendix A. Dessa varugrupper uteslöts ur regressionerna och antalet varugrupper blev da 36. När de inkluderades erhölls 40 varugrupper idet mer aggregerade materialet och 101 i det disaggregerade. Inte heller mellan de två sistnämnda urvalen blir varuomfånget detsamma,.eftersom vissa i det största materialet ingående varugrupper måst uteslutas ur det mindre och vice versa. Overensstämmelsen mellan materialen framgår av nämnda tabell i appendix A.

Kvalitetsindexet är i urvalen om 36 och 40 varugrupper definierat som OECD-Europas tonpris i exporten. I urvalet om 101 varugrupper har två index för kvalitet konstruerats. Det ena är tonpriset i svensk export och det andra tonpriset i svensk im ort.

C Heterogenitetsgraden är i urvalen om 3 och 40 varugrupper definierad som den relativa standardawikelsen i de europeiska industriländemas tonpriser. I urvalet om 101 varugrupper har heterogenitetsgraden definierats som den relativa standardavvikelsen i tonpriset i importen till Sverige från saänma industriländer. Dessa två mått är uppenbarligen inte likvärdiga.

Fördelningen på delbranscher baseras pa det större urvalet om 101 varugrupper. Av tabell 1 i appendix A framgår att 13 varugrupper av olika skäl borde ha uteslutits. Dessa fördelar sig på branscherna från ovan räknat med 2, 1, 3, 0, l, 0, 5 och 1. Av dessa skäl samt på grund av det måttliga antalet observationeri vissa branscher måste korrelationskoefficienterna betraktas som osäkra för de enskilda delbranscherna.

gäller sammansättningen på delbranscher och varugrupper samt 3) utsträckning och be- tydelse av den svenska kvalitetsspecialisering- en. Syftet med analysen var således både att ge en beskrivning av en del av specialiserings- mönstret och att bedöma specialiseringens betydelse för främst de svenska marknadsan- delarna inom och utom landet. Därmed belystes också en del av de förutsättningar, som analysen i kapitel 2 av manufakturin- dustrins produktionsförutsättningar vilade pa.

Manufakturindustrins produkter var i järn- förelse med andra verkstadsindustriers inter- nationellt sett föga rörliga 1969. Denna begränsade rörlighet synes vidare vara mera knuten till varornas karaktär än till sådana konstruerade handelshinder som t. ex. tullar. Att döma av vårt rörlighetsmått är den låga rörligheten särskilt markant för produkt- grupperna metallkonstruktioner och metall- förpackningar, medan instrument, hushålls- metallvaror samt verktyg och redskap är högrörliga. För de förstnämnda produkt-

grupperna förefaller också en relativt hög svensk förbrukning föreligga. Kombina- tionen låg produktrörlighet och hög svensk förbrukning visade sig i analysen ge en hög hemmamarknadsandel. Sambandet mellan hemmamarknadsandelar och tullskydd visar att tullarna inte var någon särskilt betydande faktor bakom variationerna i dessa andelar 1969.

Betydelsen av denna låga produktrörlighet för analysresultaten i kapitel 2 är svårbedöm- bar och det kan enbart konstateras att det finns en klar risk att de där redovisade faktorintensitetema för delbranscherna inte är representativa för de delar av delbran- scherna, som är konkurrensutsatta. En ytter- ligare uppdelning av manufakturindustrin på varugrupper ger dock inte en annan bild av manufakturindustrins produktionsförutsätt- ningar än delbranschanalysen trots att det i den förra var möjligt att ta viss hänsyn till såväl tullar som andra faktorer, som kan tänkas påverka produktrörligheten.

En jämförelse mellan den svenska handels- strukturen och andra industriländers visade att exportens och nettoexportens varusam- mansättning var relativt likartad de stora ländernas. Om skillnader i specialisering är så stora att olikheter i rangordningen av manu- fakturindustrins faktorintensiteter i olika länder kan förekomma kan inte enbart av denna analys bedömas. Sådana olikheter skulle i så fall vara mest troliga mellan små och stora länder samt mellan de små länder- na inbördes. Den, svenska varustrukturen var ju dock mera likartad de stora ländernas än de små ländernas. De största likheterna med den svenska varuinriktningen uppvisar den tyska och den österrikiska.

En ytterligare förutsättning för att skillna- der i varusammansättningen skall kunna leda till skillnader i rangordningen av branscher- nas faktorintensiteter mellan länder är att specialiseringen i länderna inom en eller flera branscher systematiskt sammanhänger med vissa produktionsfaktorer. Huruvida detta är troligt för manufakturindustrin analyserades med hjälp av exportens och importens för- delning på delbranscher i olika länder, varvid

dock förutsattes att de svenska faktorintensi- teterna i delbranscherna var representativa. Det visade sig därvid föreligga relativt bety- dande skillnader i ländernas utrikeshandel med manufakturvaror. Analysen utsträcktes också till en analys av varumönstret i rela- tion till två slag av kvalitetsspecialisering.

Ett kvalitetsindex konstruerades som av- såg att avspegla, hur produktionstekniskt unik varugruppen var i jämförelse med andra varugrupper. Därefter analyserades på flera olika sätt om Sverige i internationell jäm- förelse 1969 låg väl framme i inriktningen på sådana varor av hög kvalitet. Den svenska manufakturindustrin framstod i detta avse- ende som högst medelmåttig och bilden blev inte fördelaktigare om den svenska försälj- ningen till den inhemska marknaden betrak- tades. Varken av denna varugruppsanalys eller av delbranschanalysen finns det skäl att tro att den svenska manufakturindustrin i sin helhet skulle ha en teknologiskt fördelaktig inriktning internationth sett. Detta skulle snarare gälla sådana länder som USA, Kana- da, Danmark och Schweiz, vilket bl. a. är en följd av att dessa länder har en stark instru- mentindustri. Resultaten visar vidare sådana systematiska skillnader i varusammansätt- ningen mellan länder även med avseende på vårt kvalitetsindex, att det inte kan uteslutas att olikheter i de genomsnittliga faktorinten- sitetema mellan industriländemas manufak- turindustrier faktiskt förekommer.

Det andra kvalitetsmåttet hänför sig till relationen mellan svensk och europeisk kvali- tetsinriktning inom de givna varugrupperna och tolkas som ett mått på den svenska produktdifferentieringen. Det visar sig då att det finns en systematisk tendens över varu- grupperna till en inriktning på högre varu- kvaliteter inom i varje fall Sveriges men också flera andra små industriländers manu- fakturexport. Samma mönster föreligger också för annan svensk verkstadsexport men inte för kemisk export. En möjlig förklaring till detta ländermönster är att små industri- länder tenderar att specialisera sig på pro- dukter eller produktvarianter med liten na- tionell efterfrågan. De stora ländernas inrikt-

ning på massproducerade varor driver snab- bare fram en produktionsteknik som bygger på hög kapitalintensitet, stora skalfördelar och högt skaloptimum. Detta kan medföra att hemmamarknadsstorleken i små industri- länder kommer att bli en otillräcklig bas för inhemsk produktion i större omfattning.

Produktdifferentieringen inom manufak- turindustrin kan vidare möjligen bygga på att Sverige har en internationellt sett god till- gång på skickliga yrkesarbetare, en allmänt god kvalitet hos arbetskraften, och nära förbindelser med dels den inhemska metall- industrin, som långsiktigt inriktat sin pro- duktion på högkvalitativt stål, dels den inhemska verkstadsindustrin, som likaledes sedan lång tid varit inriktad på kvalitetsvaror och som alltså torde ha krävt insatsvaror av hög kvalitet.

Produktdifferentieringens storlek visade sig vara starkast för mera standardbetonade produkter. Att en hög svensk produktdiffe- rentiering inte drivits "fram i mera teknolo- giskt avancerade varugrupper kan ha sin grund i att a) produktionen inom dessa mer låg i linje med Sveriges marginella komparati- va fördelar och att produktdifferentiering av detta skäl inte var nödvändig eller att b) faktortillgången (t. ex. av FoU-personal och annan teknisk personal) länge varit ogynn- sam för dessa varor och inte generellt med- givit en lika stark produktdifferentiering. Valet mellan dessa tolkningsalternativ görs först i det avslutande kapitlet.

Första delen av kapitel 2 och hela kapitel 3 har ägnats åt att finna mönster i manufak- turindustrins produktions— och handelsstruk- tur vid en bestämd tidpunkt, 1969. Syftet har varit att utifrån Sveriges komparativa fördelar finna viktiga bestämningsfaktorer på produktionssidan till marknadsställningen hemma och utomlands. Dessa fördelar be- traktades därvid som historiskt bestämda och stabila och anpassningen till dessa förde- lar som god. Analysresultaten visade visserli- gen på vissa tänkbara bestämningsfaktorer men utvecklingen av delbranschemas mark- nadsandelar (kapitel 2) pekade på att den traditionella delen av svensk manufakturin-

dustri stagnerat eller gått tillbaka till följd av såväl långsam efterfrågetillväxt som betydan- de förluster av marknadsandelar. Samtidigt var expansionen i båda dessa avseenden stark för delbranscher, som i Sverige eller åt- minstone i svensk export, var internationellt mycket små ännu 1969. Uppenbarligen har produktionsförutsättningama inom manu- fakturindustrin starkt förändrats och anpass- ningen till dessa förändringar ännu icke genomförts. I det följande kapitlet analyse- ras bl. a. utvecklingen över tiden av den svenska manufakturindustrins marknadsan- delar i Sverige och på världsmarknaden för de 36 varugrupperna i syfte att ge ytterligare belysning av anpassningen till dessa föränd- ringar. Därvid inkluderas följande tänkbara bestämningsfaktorer i analysen: a) Utvecklingen av tullstrukturen och andra förändringar i produktrörligheten. b) Förändringar över tiden i produktionstek- niken. c) Förändringar över tiden i Sveriges kompa- rativa fördelar.

4 Utvecklingen av den svenska manufaktur-

industrins marknadsandelar och produktinriktning under 1960- talet

4.1 Problem

I detta kapitel görs ett försök att ytterligare belysa betydelsen av olika bestämningsfak- torer till de strukturella förändringarna av manufakturindustrins marknadsandelar. Analysen anknyter således till motsvarande analys i kapitel 2 men utformas här inte som en delbranschanalys; observationsenheter är i stället varugrupperna. Marknadsandelarnas förändring kan enligt kapitel 1 hänföras till följande grupp bestämningsfaktorer: a) Utvecklingen av tullar och andra faktorer som påverkar produktrörligheten. b) Förändringar i produktionstekniken. c) Förändringar i Sveriges komparativa för- delar.

Som visades i kapitel 2 och som skall visas ytterligare nedan är variationerna mellan varugrupper i förändringen av marknadsan- delar stora. Syftet är att söka förklaringar till dessa variationer i de allmänna produktions- förutsättningamas förändring, vilket enligt kapitel 1 innebär en analys med avseende på bestämningsfaktorerna under a)—c) ovan. De metoder, som används i detta kapitel, anslu- ter sig nära till dem i kapitlen 2 och 3. I ett inledande avsnitt beskrivs marknadsandelar- nas utveckling. Därefter diskuteras vilka de tänkbara exogent bestämda förändringarna av produktionsförutsättningarna kan ha varit för manufakturindustrins varugrupper. Dessa förändringar bör ha påverkat inriktningen på

varugrupper i produktion och utrikeshandel. Hur denna inriktning förändrats ges först en viss belysning. Därefter beskrivs utvecklingen av kvalitetsspecialiseringen (i tidigare angivna bemärkelser) i Sverige jämfört med andra OECD—länder. ] de följande avsnitten görs sedan försök att förklara orsakerna till variationerna i marknadsandelarnas utveck- ling i manufakturindustrins varugrupper ut- ifrån de grupper av bestämningsfaktorer som ovan angetts.

4.2 Marknadsandelarnas utveckling för varu- grupperna inam manufakturindustrin

I kapitel 2 redovisades hur produktionen (mätt i löpande priser) inom manufakturin- dustrin och dess delbranscher förändrats i relation till marknadens tillväxt, dvs. hur marknadsandelarna utvecklats. En klar ten- dens till minskade andelar förelåg på hemma- marknaden, särskilt accentuerad under andra hälften av 1960-talet, när utvecklingen av världsmarknadsandelarna var mera oenhetlig. Den bild av delbranschemas andelsutveck- ling, som erhölls i kapitel 2, visar sig vid en jämförelse med de enskilda varugruppernas utveckling till en del vara ett utslag av aggregeringseffekter. Detta framgår av dia- gram 4.1 i vilket förändringarna 1964—1969 i världsexportandelar (i antal promilleenhe- ter) och hemmamarknadsandelar (i antal procentenheter) redovisas.

Variationsområdet för den svenska världs- exportandelens (absoluta) förändring under perioden är —3,8 procentenheter till +2,7 procentenheter med en (ovägd) genomsnitt- lig förlust för de 36 varugrupperna på 0,3 procentenheter. Med tanke på att den genomsnittliga världsexportandelen 1964 uppgick till 3,6 % och att de högsta andelar- na inte var högre än omkring 14% måste dessa variationer anses vara stora.

Varugrupper med särskilt stora andelsför- luster i Världsexporten är elektromedicinska instrument (minskning med 3,8 procenten- heter från en andel 1964 på 14,3 %), apparater för centraluppvärmning (—3,4 från 11,2), byggnadsartiklar av zink (—2,l från 4,8) samt hushållsartiklar av oädel metall (—2,l från 5,2). Andelsutvecklingen för de tre förstnämnda varugrupperna var bättre eller t. o. m. markant bättre på hemmamark- naden.

Tre varugrupper med påtagliga andelsök- ningar i världsexporten är järn- och stålkon- struktioner (+1,5 procentenheter från 0,9 % 1964), diskhoar, tvättställ, badkar o.d. (+2,7 från 13,6) samt vissa varor av oädel metall inom delbranschen annan metallvaru- industri (+1,6 från 2,0). Den sistnämnda varugruppen visade dock en ogynnsammare utveckling av hemmamarknadsandelen än genomsnittet för manufakturindustrins varu- grupper.

Mönstret för varugruppernas förändring av hemmamarknadsandelar blir på flera punkter annorlunda. Detta är kanske särskilt markant för instrumentindustrins varugrupper, där t.o.m. riktningen på andelsutvecklingen är helt motsatt motsvarande utveckling i världs- exporten, men liknande tendenser finns också för metallkonstruktioner samt andra metallvaror. Dessa olikartade drag i utveck- lingen på hemma- och världsmarknad har också tidigare noterats (kapitel 2).

Från ett genomsnitt för de 36 varugrup- perna på 70,1 % 1964 sjönk hemmamark- nadsandelen med 2,6 procentenheter. Störs- ta minskningarna drabbade varugrupperna knappnålar, synålar, spännen etc. (—21,0 procentenheter från 43,3% 1964), linor,

kablar o. d. (—20,l från 82,6) samt rördelar av järn och stål (—17,7 från 60,1). Betydan- de ökningar av hemmamarknadsandelen ha- de järnplåt överdragen av andra metaller än tenn (+15,8 procentenheter från en andel 1964 på 57,5 %), svetsade eller nitade rör av järn eller stål (+l3,3 från 34,3), elektro- medicinska instrument (+7,2 från 6,3), ortopediska artiklar, hörapparater o.d. (+6,8 från 53,4) samt byggnadsartiklar av zink (+6,6 från 93,0).

I flertalet analyser av marknadsandelarnas utveckling betraktas de absoluta förändring- arna, dvs. förändringarna i antal procenten- heter, som beroende variabel. Valet är relativt godtyckligt och andelarnas formella variationsområde (från 0 till 100 %) lägger givetvis restriktioner på hur förändringarna kan variera. Vid initiellt extremt låga (höga) marknadsandelar kan utvecklingen under en följande tidsperiod inte innebära en absolut sett stark ytterligare minskning (ökning). För att undersöka sambanden mellan abso- luta och relativa förändringar samt initiell nivå på marknadsandelarna beräknades de inbördes korrelationerna mellan dessa stor- heter med de resultat som framgår av korrelationsmatrisen i tabell 4.1.

Korrelationen mellan de absoluta och relativa förändringarna av marknadsandelar- na är positiv (omkring 0,5) för såväl hemma- marknads- som världsmarknadsandelen. För både den absoluta och den relativa föränd- ringen av världsmarknadsandelen erhålls vi- dare en starkt negativ korrelation med den initiella andelen 1964. Det finns alltså en tendens till att varugrupper med hög andel av Världsexporten 1964 inte bara absolut utan även relativt sett minskat sina andelar mer än varugrupper med låg andel. Detta Överensstämmer med från branschjämförelsema i kapitel 2. Samma tendens föreligger även för hemmamarknads- andelens utveckling men med en viktig skillnad; den negativa korrelationen med andelen 1964 är betydligt starkare för den relativa än för den absoluta andelsföränd- ringen. Eftersom de högsta hemmamarknads- andelarna 1964 uppgick till över 95 %

resultaten

Diagram 4.1 Den absoluta förändringen av svensk världsexportandel och hemmamarknads- andel inom manufakturindustrins varugrupper 1964—1969

0/ 305 _ Svensk världsexportandel 20 10 _ E OfäFLH "usa—Eqptfiun U "U _10 .—

-20 ..

_nanHH_uå

[XXXXX

SSSXXXXXXX

-30 T

-40

16 _ Hemmamarknadsandel

0 I » _ ”El * - f f , f 4 2 , , : » C » 'Bl— " 1 r' : » : » -12e " r ' : » : ; _lö— » r ; S ' » 40- . i

L

Verk- Metallkon- Me- Me- Spik, Andra Hus- Andra metallvaror Instrument tyg 0 stmktioner tall- tall- skruv,byggn.- halls- red- lör- tråd bult metall- metall- skap packn m m varor varor

— Medelvärde

Anm: SITC—nr för varugrupperna framgår av tabell 2 i appendix B.

Tabell 4.1 Korrelationer mellan nivån 1964 samt absoluta och relativa förändringar 1964—1969 av den svenska manufakturindustrins världsexport- och hemmamarknadsandelar

Världsmarknadsandel

relativ förändring 212964 —— I 96 9

absolut förändring 1964—1969 1

Hemmamarknadsandel

nivå 1964

relativ förändring 1964— 1 96 9 5

absolut förändring

1 964 1 969 4

1,00 0,53 —0,40 —0,15 —0,22 0,04

1,00 —0,34 0,17 0,33 —0,38

1,00 0,16 0,16 0,11

1,00 0,45 —0,13

1,00 —0,45 1,00

Anm: Med absolut förändring avses här förändringar i antal procentenheter. Den relativa förändringen är den procentuella förändringen av andelen.

betyder detta att det finns en tendens till stora relativa ökningar (eller små relativa minskningar) under perioden 1964—1969 för varugrupper med låga hemmamarknads- andelar 1964 och/eller till stora relativa minskningar för sådana med höga andelar 1964.

Korrelationsmatrisen antyder också gynn- samma förändringar av hemmamarknadsan- delen för varugrupper med hög världsexport- andel 1964. Medan dessa varugrupper föll tillbaka på världsmarknaden kunde således ställningen på hemmamarknaden hävdas rela— tivt väl. Varugrupper med initiellt låg (eller hög) hemmamarknadsandel ökade (minska- de) dock relativt mycket såväl sina världs- marknads- som sina hemmamarknadsandelar.

4.3 Förändringar i manufakturindustrins produktionsförutsättningar

I detta avsnitt behandlas vilka exogent bestämda förändringar av manufakturin- dustrins produktionsförutsättningar som in- träffat under 1960-talet och hur dessa kan ha inverkat på marknadsandelarnas utveck- ling i en jämförelse mellan olika delar av denna industri. Dessa förändrade produk- tionsförutsättningar kan hänföras till föränd- ringar i produktrörlighet, produktionsteknik och komparativa fördelar (jfr kapitel 1).

4.3.1 Produktrörligheten

Att döma av resultaten i föregående kapitel är produktrörligheten i kombination med snedheter i det svenska efterfrågemönstret en betydelsefull faktor bakom variationerna i hemmamarknadsandelarna mellan varu- grupperna. Förändringar av dessa andelar kan därför ha åstadkommits av förändringar i produktrörligheten.

Tullförändringarna är lätt mätbara meni övrigt är det inte lätt att bedöma hur utvecklingen av olika faktorer bakom pro- duktrörligheten varit. Det verkar emellertid troligt att utvecklingen av transportkostna- der och -teknik under efterkrigstiden liksom under andra perioder av stark världshandels- tillväxt tenderat att öka produktrörligheten. Utvecklandet av en rad specialtransportme- del, som vidgat det potentiella varusorti- mentet i utrikeshandeln, reduceringar av transportkostnaderna genom utnyttjande av specialiserings- och andra skalfördelar, ett förbättrat kapacitetsutnyttjande genom sam- befraktning m.m., bör ha lett till en ökad internationell produktrörlighet. Förändring- ar som inverkar i motsatt riktning saknas emellertid inte. Den ökande användningen av s. k. icke-tariffära handelshinder är ett exem- pel härpå.

I det föregående kapitlet konstruerades ett mått (R) som avsågs fånga upp skillnader i produktrörligheten mellan varugrupper. Ut- vecklingen av detta mått kan emellertid inte

användas för att visa om produktrörligheten ökat eller minskat absolut sett. Jämförelser mellan delbranscherna av den relativa för- ändringen 1964—1969 av detta mått antyder emellertid att produktrörligheten möjligen relativt sett ökat mest för annan byggnads- metallvaruindustri följd av metallförpack- nings—, spik— och hushållsmetallvaruindu- strierna.

Om det således är svårt att bedöma hur produktrörligheten i allmänhet utvecklats och förändrat produktionsförutsättningarna i manufakturindustrin, kan tullstrukturens utveckling och betydelse belysas desto mer ingående. Tullförändringarna under 1960- talet förändrade förutsättningarna för såväl svensk export som svensk import. Problemet att bedöma inverkan på den svenska expor- ten behandlas dock först i kapitel 5. Här antas därför att tullpolitiken under 1960- talet inte har påverkat Sveriges världsexport- andel på vissa varugrupper mer än på andra.

Genom bildandet av EFTA och EEC samt genom Kennedy-ronden har industriländer- nas tullsatser starkt förändrats under 1960-talet. Tullsänkningarna för den svenska importen av metallmanufaktur är så stora att de knappast kan ha varit helt betydelselösa för utvecklingen av hemmamarknadsandelar- na. Enligt tabell 3.2 var den genomsnittliga tullsatsen för varugrupperna inom manufak- turindustrin 1960 7 % och nio år senare inte ens hälften. Denna minskning av den genom- snittliga tullsatsen var en följd av tullsänk- ningarna 1960-1967 gentemot EFTA-län- derna, EFTA-ländernas ursprungliga andel av importen 1960, de generella tullsänkningar- na 1968—1969 genom Kennedy-ronden, samt länderomfördelningar i den svenska importen på grund av bl. a. EFTA-ländernas tullpreferenser. De största sänkningarna av den genomsnittliga tullsatsen föll på metall- konstruktioner, metallförpackningar samt hushållsmetallvaror, vilka industribranscher enligt vårt mått var arbetsintensiva i sin produktionsteknik.

I tabell 3.3 redovisas de tio varugrupper som 1969 hade de högsta respektive de lägsta tullnivåerna och samma varugruppers

rangordningstal för 1960 års tullsatser. En jämförelse visar på en betydande strukturell förändring av den inbördes ordningen på varugruppernas genomsnittliga, nominella tullsatser. Denna förändring kan vara ett tecken på att känsligheten för en given tullsänkning kan vara olika mellan varugrup- perna eller på att länderomfördelningen i svensk import starkt varierat mellan varu- grupper.

I syfte att belysa effekten på den genom- snittliga tullsatsen av att EFTA-ländernas importandel stigit redovisas i tabell 4.2 denna andel inom olika delbranscher. Ut- gångsåret i tabellen är dock 1963, vilket beror på att det inte finns en tillräckligt detaljerad länderfördelning för tidigare år. Det är därför inte möjligt att säga något om den faktiska utvecklingen under de viktiga inledande åren av EFTA-perioden, varför här antas att tendenserna under denna delperiod ej avviker från de efterföljande årens. lm- portandelen för EFTA-länderna steg 1963—1969 procentuellt mest för andra byggnadsmetallvaror och metalltråd. För de tre delbranscher vars tullsatser i genomsnitt sjönk mest var denna importandel redan 1963 högre än för andra branscher.

I tabell 4.2 redovisas också tullsatsernas genomsnitt i delbranscherna 1967 och 1969 för icke-EFTA-länder. Mellan dessa år ge- nomfördes 40% av de i Kennedy-ronden beslutade tullsänkningarna, och resultaten antyder att hela Kennedy-tullsänkningen 1968—1972 för delbranschgenomsnitten1 varierar mellan nästan noll (metalltrådsin- dustrin) och omkring 4 procentenheter (me- tallförpackningsindustrin).

De svenska tullsänkningarna fram t. o. m. 1967 gentemot EFTA-länderna var klart länderdiskriminerande. Varken deras han- delsskapande eller -omfördelande inverkan behöver givetvis helt ha fallit under själva tullsänkningsperioden. Tullsänkningarna i Kennedy-ronden var riktade mot import från alla länder och kom därför att minska

1Denna slutsats kan dras därför att tullarna skulle sänkas med 20% vartdera av åren 1968—1972 enligt Kennedy-ronden.

Tabell 4.2 Vägda genomsnittliga tullsatser för svensk import från icke-EFTA-länder för manufakturindustrins delbranscher 1967 och 1969 samt EFTA-ländemas andel av total svensk import 1963, 1967 och 1969

SNI- kod

Delbransch Tullsats i % Andel av total import

för EFTA-länderna 1963 196 7

.— ND ON x]

1969

3811 3813 38191 38192

38193 38194 38195 38199 3851

Verktygs- och redskapsindustri Industri för metallkonstruktioner Metallförpackningsindustri Industri för metalltråd, -nät, -linor, -kablar Spik—, skruv- och bultindustri Annan byggnadsmetallvaruindustri Hushållsmetallvaruindustri Annan metallvaruindustri Instrumentindustri

24,2 23,3 48,9 54,8 66,9 72,1

39,7 53,8 35,0 37,2 26,8 38,8 48,4 46,7 38,0 46,3 32,1 33,9

28,8 61,1 75,3

61,9 39,7 47,0 49,7 46,5 35,4

QOXOxlxlxl &)le soon—onan» GNU) QUlexlxlxl eau-ox —omoon h&m

Anm: De Vägda genomsnittliga tullsatserna är beräknade så att de enskilda varugruppernas tullsatser i en delbransch vägts med importandelen för varugruppen. EFTA-andelen i importen är också ett vägt

genomsnitt.

Källor: SOS, Utrikeshandel, del II, 1963, 1967 och 1969 (arbetstabeller från statistiska centralbyrån).

tullpreferensen för EFTA, vilket borde ha lett till en verkan i motsatt riktning på EFTA:s importandelar. Det är dock viktigt att påpeka att uppgörelsen inte inkluderade alla varor.

Tillsammans med genomgången i kapitel 3 visar denna diskussion av tullförändringarna att produktionsförutsättningarna för manu- fakturindustrins olika delar redan av detta skäl påtagligt förändrats under 1960-talet. Den allmänna tullsänkningen borde rimligt- vis ha tenderat att sänka hemmamarknadsan- delarna. Styrkan i denna tendens beror på dels tullsänkningens storlek (med hänsyn tagen till om den är generell eller ej), dels känsligheten för en given tullsänkning hos de inhemska producenterna. Är denna känslig- het ungefär densamma för alla producenter bör förändringen av hemmamarknadsandelar ha ett klart samband med tullsänkningens storlek i tvärsnittet av varugrupper. För att preliminärt undersöka om så var fallet genomfördes ett antal korrelationsberäkning— ar, vilka till en del redovisas i tabellerna 4.3 och 4.4.

Tullsänkningen definieras som ett positivt tal, dvs. ges högre positiva värden ju högre tullsänkningen år. Vid olika tullkänslighet

förväntas då sambandet mellan tullsänkning- ens storlek och hemmamarknadsandelens förändring vara negativt, medan motsvarande samband med förändringen av EFTA: s andel av svensk förbrukning bör förväntas vara positivt. Sambandet med den svenska ex-

portkvoten i produktionen är mera svårbe— dömbart. Ett minskat hemmamarknads- skydd kan genom den specialisering och rationalisering som normalt följer leda till ökade exportkvoter i den kvarstående pro- duktionen. Denna tendens förstärks av de samtidiga tullsänkningarna i andra länder, eftersom den initiella tullstrukturen före marknadsbildningen i Europa var relativt likartad i industriländerna.

Resultaten i tabell 4.4 för hela manufak- turindustrin visar på ett positivt samband mellan tullsänkning och förändring av hem- mamarknadsandel samt ett negativt mellan tullsänkning och EFTA-andel av svensk förbrukning. Dessa resultat är uppenbarligen rakt motsatta dem som förväntades. Det kan inte uteslutas att s.k. skiktningseffekter förekommit av skäl som tidigare redovisats eller att enstaka observationer med av olika skäl osäkra värden påverkat resultaten (jfr appendix A). Därför genomfördes dels mot- svarande korrelationsanalys för de olika

Tabell 4.3 Korrelationer mellan svenska importtullar 1960 och 1969 samt inhemsk förbrukning, exportkvot och hemmamarknadsandel respektive år

SNI- kod

Delbransch Antal observa- tioner

År

Korrelationer mellan tullsats och

hemma— mark- nads- andel

inhem sk förbruk- ning

export- kvot i produk— tionen

Verktygs— och redskaps- industri

Industri för metall— konstruktioner

Industri för metall- tråd, -nät, —linor, -kablar

Spik-, skruv- och bult- industri

Annan byggnadsmetall— varuindustri

Hushållsmetallvaru- indu stri

Annan metallvaruin- dustri

Instrumentindustri

1969 1960

1969 1960

—0,08 0,09

0,18 0,55

—0,47 0,25

0,44 0,41

—0,08 —0,36

—0,29 —0,30 1969 1960

1969 1960

1969 1960

1969 1960

1969 1960

1969 1960

-—0,32 0,32

0,48 0,48

—0,28 0,25

—0,62 —0,75

0,23 —0,35

0,39 0,35

—0,26 0,20

—0,66 —0,92

0,32

—0,70 —0,92

0,36 —0,14

0,07 0,09

0,16 0,17

—0,78 —0,20

0,38 0,46

0,24 —0,40

—0,01 —0,11

Hela manufaktur- industrin 101

1969 1960

—0,03 0,23

——0,18 —0,26

Källor.'SOS, Handel 1960, del II och Utrikeshandel 1969, del II (arbetstabeller från statistiska centralbyrån) samt SOS, Industri 1960 och Industri 1969, del II (arbetstabeller från statistiska

centralbyrån).

delbranscherna, dels regressionsanalyserz, i vilka sådana osäkra observationer uteslöts. I regressionsanalyserna togs vidare viss hänsyn till möjligheten av annorlunda funktions- form och till andra viktiga bestämnings- faktorer. Dessa ytterligare analyser gav emel- lertid inte de förväntade tecknen på sam- banden för manufakturindustrin. Slutsatserna av analysen blir därför att sambandet mellan hemmamarknadsandelar- nas och tullsänkningarnas förändringar inom manufakturindustrin starkt motverkas av inflytandet av andra faktorer, vilket t. ex. kan innebära att känsligheten för tullsänk- ningar är olika inom olika industrier. Tullför- ändringarna måste tills vidare betraktas som en icke särskilt betydelsefull bestämnings- faktor till variationerna mellan varugrupper

av förändringen i hemmamarknadsandelar under 1960-talet.

4.3.2 Produktionsteknik och komparativa fördelar

Manufakturindustrins produktionsförutsätt- ningar kan ha förändrats under 1960-talet genom att antingen Sveriges komparativa fördelar eller branschens produktionsteknik (faktorintensiteter) relativt andra branscher förändrats. I kapitel ] diskuterades dessa samband teoretiskt. I kapitel 2 presenterades vår uppfattning om hur Sveriges komparativa

2 Av utrymmesskäl redovisas inte dessa regres- sionsanalyser i studien. Tullförändringarna ingår ju också i de regressioner som presenteras i tabellerna 4.1 1—4. 13.

Tabell 4.4 Korrelationer mellan den svenska tullsänkningen 1960—1969 och tullsatsen 1960 samt med förändringen av exportkvot och hemmamarknadsandel 1960—1969 och EFTA-andel 1963—1969 för den svenska manufakturindustrin och dess delbranscher

SNI- kod

Delbran sch Korrelationskoefficienter mellan tullsänkning och

tullsats 1960

förändring i

hemma- marknads- andel

export- kvot

EFTA-importens andel av svensk förbrukning

Verktygs- och redskaps- industri lndu stri för metallkon- struktioner Industri för metalltråd, -nät, -linor, —kablar Spik-, skruv- och bult- industri Annan byggnadsmetall- varuindustri Hushållsmetallvaru— industri Annan metallvaru- industri Instrumentindustri

0,19 0,97 0,94 0,90 0,07 0,63

0,68 0,87

—0,22 —0,06 —-O,18 0,85 0,34 0,10

—0,29 —0,14

0,36 —0,08 0,21 0,08 0,74 0,74

0,04 0,59

—0,24 0,12 0,41

—0,33 0,10

—0,35

0,03 —0,56

Hela manufaktur- industrin 0,72

—0,18 0,21 —0,14

Anm: Tullsänkningen (i procentenheter) erhåller här högre positiva värden ju större den är. Ett negativt tecken förväntas på korrelationskoefficienten mellan tullsänkningen och hemmamarknadsandelens förändring. Tullsänkningen för varugruppen utgörs här av sänkningen av den genomsnittliga tullsatsen för total import av varugruppen. Om tullpreferenserna för EFTA leder till ökade EFTA-andelar av total import, sänks även genom denna effekt de genomsnittliga tullsatserna.

Källa: Se tabell 4.3.

fördelar utvecklats under efterkrigstiden och hur detta påverkat manufakturindustrins produktionsförutsättningar under antagan- det att branschens relativa faktorintensiteter varit desamma under perioden. I detta avsnitt har vi därför helt bortsett från att de komparativa fördelarna förändrats över tiden och diskuterar enbart den tekniska utveck- lingens inverkan på produktionsförutsätt- ningarna. Diskussionen behandlar den tek- niska utvecklingens bestämningsfaktorer för ett land som Sverige, hur denna utveckling sammanhänger med produktionsteknikens karaktär i vissa avseenden samt hur detta påverkar möjligheterna inom den svenska manufakturindustrins delbranscher att själv- ständigt påverka den tekniska utvecklingen.

För ett litet land som Sverige med en absolut sett liten mängd personal lämplig för utveckling av ny teknik måste i allmänhet

den tekniska utvecklingen vara exogent bestämd. Genom en stark specialisering har dock den svenska exporten och produktio- nen inom vissa industrier blivit relativt betydande. Det är t. ex. uppenbart att svensk industri inte haft en oväsentlig bety- delse för den tekniska utvecklingen inom stål- och skogsindustrin, skeppsvarven och vissa andra delar av verkstadsindustrin. Det är således inom vissa sektorer, där produk- tionsförutsättningarna är speciellt gynnsam- ma till följd av Sveriges historiska kompara- tiva fördelar eller t. ex. den statliga forsk- nings- och utbildningspolitiken, som även ett litet land kan tänkas påverka den tekniska utvecklingen. I vissa fall leder denna speciali- sering av utvecklingsinsatserna till att faktor- intensitetema för t. ex. FoU-personal iolika branscher i ett litet land som Sverige väsentligt kan skilja sig från det internatio-

Huruvida den tekniska utvecklingen inne- burit starka omkastningari rangordningen av industribranscher med avseende på faktorin- tensiteter kan inte tillfredsställande bedö- mas. Såvitt bekant har sådana omkastningar mellan branscher studerats enbart för ande- len vetenskapsmän, ingenjörer, tekniker o. d. i antalet anställda inom amerikansk industri (Keesing [1969 h]). Över en 30-årsperiod befanns denna faktorintensitet vara relativt stabil och det var egentligen enbart trans- portmedelsindustri och kemisk industri som starkt förändrade sin relativa position. Dessa omkastningar kan sannolikt förklaras av förändringar i produktionens sammansätt- ning inom dessa branscher. För t. ex. trans- portmedelsindustrin är det uppenbart att flygindustrins starkt ökande andel spelat en stor roll för dess framväxt till en relativt teknikerintensiv industribransch.

Det är således inte möjligt att empiriskt analysera förekomsten av faktoromkast- ningar för manufakturindustrin eller dess delbranscher. Däremot är det möjligt att något belysa vad som kan kallas produk- tionsteknikens karaktär med avseende på betydelsen av produkt- och processinnova- tioner i olika delbranscher. Faktoromkast- ningar mellan industribranscher samman- hänger till en del med hur takten i process- och produktutveckling varierar mellan branscherna. I det internationella bransch- mönstret (enligt OECD [1970]) är de mest FoU-intensiva (”science based” enl. OECD:s terminologi) branscherna, dvs. flyg-, elektro- nik-, läkemedels-, övrig elektro-, kemisk och instrumentindustri de, som karakteriseras av många nya och/eller tekniskt-vetenskapligt framstående produkter. De minst FoU-inten- siva (”non-science based”) branscherna, dvs. textil-, pappers- och massa-, livsmedels- och viss övrig industri kännetecknas av relativt gamla eller starkt standardiserade produkter. Produktionstekniken är i dessa branscher relativt standardiserad och utvecklas ofta av maskinindustrin. I detta branschmönster klassas manufakturindustrin (exkl. instru— mentindustrin) som en bransch med blandad

vetenskaplig inriktning, men i det svenska branschmönstret är FoU-intensiteten i pro- duktionen relativt låg. Man kan sannolikt hävda att denna bransch kännetecknas av en relativt stark produktutveckling men att produkterna inte är särskilt tekniskt avance- rade, åtminstone inte vad gäller den svenska manufakturindustrin. Starka skillnader före- ligger dock mellan delbranscherna.

Verktygs- och redskapsindustrin är en delbransch med historiskt goda produktions- förutsättningar. Förutsättningarna för en självständig process- och produktutveckling var således tidigare gynnsamma. Inom hand- verktygs- och redskapsdelen av delbranschen har dock de flesta produkterna sedan länge och med små förändringar funnits på mark- naden. Däremot har en gynnsam produktut- veckling skett i Sverige för verktygsdelar o. (1. av speciellt hårdmetall och då samman- hängt med satsningen inom stålindustrin och även inom maskinindustrin.

Metallkonstruktionsindustrin har i Sverige varit en typisk hemmamarknadsindustri och den svenska exporten är internationellt sett liten. I jämförelse med dess amerikanska motsvarighet är den påtagligt mindre intensiv i tekniskt ledande personal, vilket delvis antagits gälla även iandra europeiska länder. Den svenska metallkonstruktionsindustrin har således varit varken särskilt starkt inter- nationellt etablerad eller inriktad på tekniskt avancerade produkter. Framväxten av ett behov av avancerade metallkonstruktioner för tung industri, för transporter av kemika- lier o.d. kan emellertid bilda basen för en stark svensk expansion. Sådana konstruk- tioner ligger nämligen väl i linje med inriktningen av svensk teknisk forskning (t. ex. metallurgi) och utgör dels en naturlig utvecklingslinje för den svenska stålindu- strin, dels ett naturligt komplement till den svenska verkstadsindustrin, som internatio- nellt sett är starkt inriktad på investerings- varor.

Metallförpackningar är inte särskilt tek- niskt avancerade produkter men säljs ofta tillsammans med förpackningsmaskiner vil- ka kräver mera utvecklingsinsatser. Höga

transportkostnader för sådana förpackningar gör närheten till en stor avancerad marknad till en viktig produktionsbestämmande fak- tor, medan däremot förpackningsmaskinerna utmärks av hög internationell rörlighet. Den svenska förpackningsindustrin har i allmän- het varit internationellt framgångsrik vad gäller att ta fram både nya förpackningar (förpackningssystem) och nya förpacknings- maskiner, vilket delvis beror på en ijämförel- se med övriga Europa hög per capita-för- brukning av förpackningar. Internationellt sett låg den svenska förpackningsindustrin tidigt bättre framme på förpackningar och förpackningsmaskiner för papper och papp samt glas än för t. ex. metall, vilket delvis kan hänföras till råvarubasen i landet, delvis till livsmedels- och dryckesvaruindustrins struktur och utveckling i landet (Laurin [l972]).

Metalltråd, -m'z't, -lin0r och —kablar är inte heller särskilt tekniskt avancerade produkter. Delbranschen kan i jämförelse med andra delbranscher snarare betecknas som en pro- cessindustri. Att den svenska delbranschen trots detta är relativt teknikerintensiv kan möjligen sammanhänga med en egen process- och produktutveckling. Delar av denna in- dustri har dessutom satsat på en starkt kvalitetsinriktad export.

Spik-, rkruv- och bultindustri är också en typisk processindustri jämfört med annan manufakturindustri men en del särpräglade krav på den svenska marknaden (t. ex. räfflingen på spik, behovet av rostskydd) har lett till en viss produktutveckling i Sverige.

Annan byggnadsmetallvaruindustri är en mera heterogen delbransch med produkter avsedda för bl.a. VVS-installationer. Del- branschen är internationellt sett stor att döma av exportinriktningen, vilket delvis är en följd av en hög sanitär standard i svenska bostäder. Detta torde också ha lett till en självständig produktutveckling i den svenska byggnadsmetallvaruindustrin.

Hushållsmetallvaror utmärks knappast av särskilt många tekniskt avancerade produk- ter och tillverkningen är inte heller process- betonad i jämförelse med andra delbran-

scher. Den svenska tillverkningen av dessa varor hade tidigare relativt stor betydelse också på världsmarknaden men har under 1960-talet alltmer tappat sin tidigare starka ställning.

Annan metallvaruindustri består av all den produktion, som inte kunnat hänföras till andra delbranscher. Som sådan är industrin starkt heterogen i sitt produktsortiment och i sin produktionsteknik. Delbranschen präg- las av att många nya produkter, vilkas branschtillhörighet är oklar, klassas dit.

Instrumentindustrin är sannolikt den del- bransch inom manufakturindustrin, som mest präglas av hög innovationsfrekvens och -höjd (jfr Hambraus [1972 b] och STU [l972]). Den tekniska utvecklingen är på många sätt snabb och användningen av elektronik, som ännu inte är särskilt vanlig, ökar starkt. Digitala instrument för pro- cesstyrning och -kontroll börjar nu förekom- ma oftare, vilket sammanhänger med att processdatorer nu alltmer börjat användas. Som tidigare nämnts är den svenska instru- mentindustrin inte särskilt stor. Det är kanske endast inom området elektro- medicinska och vetenskapliga instrument som produktutvecklingen i Sverige varit internationellt sett betydelsefull att döma av de svenska världsexportandelarna. Instru- mentindustrin är emellertid heterogent sam- mansatt och därför svår att överblicka.

Utifrån dessa sparsamma uppgifter kan naturligtvis inte olikheterna i delbranscher- nas teknikutveckling och det svenska bidra- get till denna bedömas. Syftet har här främst varit att peka på teknikutvecklingens bety- delse, karaktär och samband med Sveriges komparativa fördelar. I avsnitt 4.6.2 diskute- ras hur vissa kvalitetsmått kan tänkas avspeg- la den svenska och utländska tekniska utvecklingens snabbhet och karaktäri manu- fakturin dustrins varugrupper.

4.4 Specialiseringstendenserna i svensk pra- duktion av och utrikeshandel med manufak- turvarar

I det föregående huvudavsnittet diskuterades olika incitament till strukturförändringar i den svenska manufakturindustrins varuin- riktning i produktion och utrikeshandel. I detta avsnitt analyseras vilka tendenser till varuspecialisering, som faktiskt förelegat un- der l960—talet, i utrikeshandel, leveranserna till den inhemska marknaden samt ileveran- serna till världsmarknaden. I kapitel 2 (diagram 2.1) har för manufakturindustrins delbranscher sådana specialiseringstendenser analyserats med utgångspunkt i utveck- lingen mellan 1960 och 1969 av exportkvo- ten i produktionen och hemmamarknadsan- delar. Alla delbranscher utom metall- konstruktions- och instrumentindustrierna fick mellan dessa år vidkännas minskade marknadsandelar på den inhemska markna- den. Samtidigt ökade exportkvoterna för sex av de nio delbranscherna. Sådana tendenser kan vara tecken på en ökad specialisering mellan Sverige och andra länder inom del- branscherna. I det följande analyseras spe- cialiseringstendenserna mellan Sverige och andra länder på varugruppsnivå för manufak- turindustrin i sin helhet och för dess delbranscher. Förutsatt att en sådan speciali- sering faktiskt skett under 1960-talet kan den på en given aggregationsnivå bestå av en specialisering 3) mellan varugrupperna på den valda aggregeringsnivån eller b) inom varugrupperna och då utgöras av 1) en specialisering mellan Sverige och andra län— der på en lägre aggregationsnivå, 2) en specialisering mellan länder snarare än mel- lan varor eller varugrupper och 3) en specialisering inom varje land mellan företag.

Om det svenska specialiseringsmönstret i utrikeshandeln skall studeras är en metod att bilda kvoten (X—M)/(X+M), där X liksom tidigare betecknar svensk export och M svensk import, och studera denna kvots utveckling över tiden för tvärsnittet av varugrupper.3 Denna kvot kan för en given varugrupp anta värden mellan +] och —1.

Värdet +l erhålls för varugruppen om den är en ren exportvara, dvs. då ingen import förekommer, och värdet —1 erhålls således för en ren importvara. Normalt kommer dock värdena att ligga i det mellanliggande intervallet. Spridningen (kring medelvärdet) av kvoten över samtliga varugrupper blir stor om värdena ligger väl samlade kring de båda extremvärdena i intervallet. Om spridningen ökat från en tidpunkt till en annan kan detta alltså tolkas som en ökad specialisering mellan varugrupperna i branschen. Minskas däremot spridningen tolkas detta som spe- cialisering inom varugrupperna. Utvecklingen av spridningen i kvoten (X—M)/(X+M) i tvärsnittet av varugrupper visar således spe- cialiseringstendenser i utrikeshandeln.

På motsvarande sätt kan specialiserings- tendenserna i leveranserna till den inhemska marknaden analyseras. Detta kan ske med hjälp av kvoten [(O—X)—M]/[(O—X)+M], där 0 betecknar produktionens saluvärde och O—X alltså den svenska försäljningen till hemmamarknaden. Den olika värderingen av 0, X och M introducerar dock vissa mätfeli kvoten (jfr också diskussionen i appendix A om mätfelen i 0 för enstaka varugrupper).

I utrikeshandeln saknas tendenser till ökad specialisering 1960—1969 mellan varu- grupperna såväl för hela manufakturin— dustrin som för alla delbranscher utom instrumentindustrin att döma av tabell 4.5. Att tendenserna till ökad specialisering mel- lan varugrupper nästan helt saknas i utrikes- handeln kan ha många orsaker. En av dem kan vara att tulldiskrimineringen i Europa genom EFTA och EEC ledde till en specialisering i utrikeshandeln med EFTA men inte med andra länder (se punkt b) 2 ovan). Detta problem analyserasi det följan— de kapitlet.

3 Den första empiriska studien av sådana spe- cialiseringstendenser i utrikeshandeln mellan länder gjordes av Grubel [1967]. Metoden var dock inte densamma. Grubel & Lloyd [1971] använde dock ovanstående kvot men endast för att studera aggregeringens tänkbara betydelse för ett bestämt år. Metoderna som här använts bygger på Ohlsson [otryckt]. En utförligare diskussion om metoder och presentation av resultat för manufakturin- dustrin finns i Ohlsson [l973b],

Tabell 4.5 Mått på specialiseringstendenser i den svenska utrikeshandeln och produktionen av manufakturvaror 1960—1969

SNI— kod

Delbransch Spridningen i kvoten

X—M m

1960

0,61 0,61

0,60

0,79 0,73

0,59

0,60 0,60

0,52

0,51 0,50

0,46 0,45

0,60 0,60

(O—X)—M (Otxrm

1969

0,59 0,60

0,45

0,66 0,63

0,45

1960

0,73 0,57

0,32

0,83 0,58

0,83

3,45 0,34

0,51

0,75 0,57

1,88 0,60

1,36 0,63

1969

1,80 0,57

Verktygs— och redskapsindustri

Industri för metallkonstruk- tioner 0,56

1,00 0,55

0,78

2,73 0,38

0,49

1,08 0,64

7,37 0,62

3,13 0,63

Industri för metalltråd, -nät, -linor, -kablar

Spik-, skruv— och bultindustri

0,59 0,59

0,38

0,50 0,51

0,55 0,49

0,55 0,55

Annan byggnadsmetallvaru- industri

Hushållsmetallvaruindustri 9

31 27

15 14

101 91

Annan metallvaruindustri

Instrumentindustri

Hela manufakturindustrin

Anm: Varugrupperna utgör den lägsta möjliga aggregationsnivån iklassificeringen enligt SITC. På grund av att fel i produktionens saluvärde kan finnas i ett antal varugrupper enligt appendix A har två olika beräkningar utförts för de delbranscher, som enligt definitionen skall inkludera dessa varugrupper. För hela manufakturindustrin inkluderades också de två varugrupper som utgör (hela) metallförpackningsin- dustrin. Utvecklingen mellan två år av spridningen i måttet (X—M)/(X+M) Visar om specialiseringstenden- ser tlnns på den aggregationsnivå, som valts mellan svenska producenters export och utländska producenters export till Sverige. Motsvarande utveckling av [(O-X)—M]/[(O—X)+M| visar om sådana tendenser förelegat mellan svenska och utländska producenter i deras leveranser till den svenska marknaden. Källa: Se tabell 4.3.

Tendenserna till minskad specialisering mellan varugrupper i utrikeshandeln kan vidare möjligen vara ett internationellt drag. l tabell 4.6 redovisas (på en högre aggrega- tionsnivå) korrelationerna mellan svensk ex- port och vissa andra OECD-länders för 1964 och 1969. Det visar sig därvid att den svenska exporten tenderat att bli mera lik andra länders (utom gentemot Norges). Denna utveckling kan visserligen vara en följd av marknadsstorlekens inverkan på korrelationerna, men tillsammans med övriga resultat pekar detta på att varustruktureni OECD-ländernas utrikeshandel tenderat att utvecklas till att bli alltmer lika för såväl export som import.

Specialiseringstendensema i leveranserna till den inhemska marknaden är något oklara beroende på att olika mätfel i produktions- värdet förefaller finnas för flera varugrupper (appendix A). Av denna anledning beräkna- des spridningen av kvoten [(O—X)—M]/ [(O—X)+M] också för tvärsnitt som exklude- rade dessa varugrupper. För sistnämnda kvot gäller att tendenser till ökad svensk speciali- sering mellan varugrupper föreligger inom industri för metallkonstruktioner och annan metallvaruindustri samt möjligen också inom annan byggnadsmetallvaru- och instrument- industri.

Slutsatserna av denna analys av specialise- ringstendenser är likartade dem som i kapitel

varor 1964 och 1969

Exportland Korrelationer med svensk export 1964 1969 Kanada 0,19 0,27 USA 0,39 0,50 Japan 0,26 0,35 OECD-Europa 0,61 0,72 Belgien—Luxemburg 0,12 0,20 Nederländerna 0,42 0,43 Västtyskland 0,68 0,75 Frankrike 0,30 0,52 Italien 0,42 0,53 Storbritannien 0,46 0,56 Norge 0,30 0,24 Danmark 0,35 0,40 Finland " 0,25 Österrike 0,48 0,76 Schweiz 0,40 0,53

Anm: Antalet varugrupper är 40. För Finland finns inga uppgifter publicerade för 1964, då landet ej tillhörde OECD. Källa: Se tabell 3.7.

2 erhölls för delbranscherna. Handelshind- rens liberalisering före och under 1960-talet har till synes inte lett till en ökad specialise- ring i svensk produktion och utrikeshandel på varor och delbranscher som redan 1960 hade en hög export. Under detta decennium utvecklades exportvarorna således inte till att bli mera utpräglade exportvaror och irnportvarorna inte till mer renodlade im- portvaror. Detta resultat har alltså inte på- verkats av den ytterligare disaggregering som här gjorts genom övergången från nio del- branscher till ett hundratal varugrupper. I kapitel 5 undersöks om det i stället är så att den svenska specialiseringen av utrikeshan- deln med manufakturvaror under 1960-talet varit en specialisering i utrikeshandeln med olika utländska marknader, t. ex. till följd av EFTA och EEC.

4.5 Utvecklingen av den svenska kvalitetsin- riktningen i internationell jämförelse

4.5.1 Inriktningen på varugrupper med hög kvalitet

[ kapitel 3 definierades empiriskt två kvali- tetsbegrepp. Det ena användes för jämförel-

ser mellan varugrupper, som produktionstek- niskt var starkt olika, medan det andra belyste produktdifferentieringen, dvs. kvali- tetsinriktningen inom produktionstekniskt relativt homogena varugrupper. I analysen av den svenska inriktningen på högkvalitativa varugrupper korrelerades den svenska manu- fakturexporten med kvalitetsindexet, dvs. det genomsnittliga europeiska tonpriset. Som jämförelse användes OECD-exportens korrelation med kvalitetsindexet. Den svens- ka manufakturexporten befanns vara mått— ligt inriktad på kvalitetsvarugrupper. l tabell 4.7 redovisas liknande korrelationsberäk- ningar för två år, 1964 och 1969. Den svenska kvalitetsspecialiseringen har mellan dessa två är uppenbarligen inte förbättrats relativt Europa i övrigt. Kanada, Frankrike och Storbritannien är de länder som mest ändrat sin exportsammansättning till högre andelar för högkvalitativa varugrupper, me- dan Italien är det främsta exemplet på den motsatta utvecklingen.

I korrelationsanalysen för de två åren används två kvalitetsindex — ett för vartdera året. Med denna inledande analys kan således inte avgöras om förändringen av ett lands relativa position kan hänföras till förändring- en i exportens sammansättning eller i utveck-

1969 och kvalitetsindexet respektive år

Exportland

Korrelationer med kvalitetsindexet

1964

1969

0,13 0,20 —0,14 0,01 —0,19 0,11 0,06 —0,1 1 —0,06 0,02 —0,09 —0,04 0,38

5,03 0,25

Kanada USA

Japan OECD-Europa Belgien-Luxemburg Nederländerna Västtyskland Frankrike Italien Storbritannien Norge Sverige Danmark Finland Österrike Schweiz

Anm: Antalet varugrupper är 40. Se också anm. till tabell 4.7. Källa: Se tabell 3.7.

lingen av kvalitetsindexet.4 I den följande regressionsanalysen löses bl. a. detta problem vad avser den svenska kvalitetsspecialisering- en.

4.5.2 Produktdifferentieringen

I kapitel 3 mättes produktdifferentieringeni ett lands export av en given varugrupp med kvoten mellan landets exportpris per ton och motsvarande europeiska exportpris per ton. I detta avsnitt betraktas utvecklingen av pro- duktdifferentieringen mätt på detta sätt från 1964 till 1969. Avsnittet avslutas med en jämförelse av produktdifferentieringen och kvalitetsindexet i manufakturindustrins varu- sortiment.

l tabell 3.9 redovisades vissa europeiska industriländers produktdifferentiering i ge- nomsnitt för exporten av metallmanufaktur 1964 och 1969. Sveriges produktdifferen- tiering i manufakturexporten var utpräglat positiv och har i genomsnitt ökat endast obetydligt mellan dessa år. Schweiz hade båda åren en betydligt mera utpräglad produktdifferentiering, men denna minskade starkt mellan åren. Andra länder som föll tillbaka var Belgien och Italien, medan utvecklingen för Frankrike gick i motsatt

riktning. Svensk manufakturindustri har såle- des i genomsnitt lyckats upprätthålla sin produktdifferentiering relativt väl.

I tabell 3.10 redovisades den genomsnitt- liga svenska produktdifferentieringen i ex- porten från manufakturindustrins nio del- branscher 1964 och 1969. Utvecklingen var starkt olika för delbranscherna. I såväl metallförpacknings— som hushållsmetallvaru- industrin minskade den genomsnittliga pro- duktdifferentieringen. Dessa två delbran- scher kännetecknades för övrigt av en ogynn- sam utveckling av världsmarknadsandelarna. För metallkonstruktionsindustrin, som hade den gynnsammaste andelsutvecklingen, öka- de emellertid produktdifferentieringen med nära 30 %. I övrigt var utvecklingen oenhet— lig. Verktygs- och metalltrådsindustriema, som hade klart sjunkande marknadsandelar, ökade t. ex. sin produktdifferentiering, me- dan motsatsen, dvs. ökande andelar och något minskad produktdifferentiering, gällde för annan metallvaruindustri.

Orsaken till denna svenska specialisering inom varugrupperna på varor med hög kvalitet diskuterades i kapitel 3. En delför-

kvalitets-

4 Korrelationskoefficienten mellan indexet för 1964 och 1969 är dock så hög som 0,99.

Tabell 4.8 Den genomsnittliga svenska produktdifferentieringen i manufakturexporten 1969 och dess absoluta förändring 1964—1969 m. m. i fyra klasser av varugrupper indelade efter kvalitetsindexet för 1969

Klass Kvali- tets— indexet 5 1000 per ton

Produkt- differen- tiering 1969

Förändring Genomsnittlig tillväxttakt Förändring (i procent- i procent under f emårs- (i procentenheter) enheter) perioden 1964—196 9 i i i produkt- dif feren- tiering

I 964 — I 96 9

—0,09 0,13 —0,13 0,23

hemmam ark- nadsandel

världs— marknads- brukning andel

39,2 —0,7 —5, 61,0 —0,2 —2, —4

1

svensk för-

världs- exporten

13,27 1,28 0,68 0,33

1,13 1,23 1,42 2,05

101,2 60,7 84,0 64,2

67,2 0,0 50,6

)

—-0,l

;

AnmzAntalet varugrupper är 36 med 9 varugrupper i varje klass. I klass I ingår således de nio varugrupper som hade det högsta kvalitetsindexet 1969.

Källa: Tabell 2 i appendix B.

klaring ansågs vara att Sverige vid given inriktning på varugrupper ilikhet med andra små industriländer måste inrikta sin produk- tion på varutyper med små serielängder, speciell utformning o. d. En jämförelse mel- lan den svenska produktdifferentieringen och kvalitetsindexet för varugrupperna visar på en negativ korrelationskoefficient mellan de två variablerna (omkring —0,2 för både 1964 och 1969). Det finns således i materia- let en tendens till att produktdifferentiering- en skulle vara störst för varugrupper, som enligt kvalitetsindexet är mindre teknolo- giskt avancerade, vilket är fallet med stan- dardbetonade varor från kapitalintensiv (pro- cess-) industri, ivilken ofta skalekonomierna är stora. Detta kan antyda att produktdiffe- rentieringen i manufakturindustrin är en åtgärd, som använts av företag och bran- scher, vars produkter och produktionsteknik t.ex. genom kombination av skalfördelar och ett relativt hemmamarknadens storlek högt skaloptimum dåligt överensstämmer med Sveriges komparativa fördelar. I syfte att ge en viss belysning av denna fråga indelades de 36 varugrupperna i fyra lika stora klasser efter värdet på kvalitetsindexet. Därefter beräknades den genomsnittliga pro- duktdifferentieringen 1969 samt dennas för- ändring 1964—1969 i dessa fyra klasser (tabell 4.8). I tabellen redovisas även tillväxt- takten i svensk förbrukning och världsexport

samt förändringen (i procentenheter) av svenska marknadsandelar.

Av tabellen framgår att de nio varugrup- perna med högsta värde på kvalitetsindexet också har en hög tillväxttakt ivärldsexpor- ten. Ett sådant samband mellan tillväxttak- ten i förbrukning och kvalitetsindexet som mått på bl. a. produktålder, innovations- frekvens och -höjd var också vad som förväntades enligt diskussionen i kapitel 3. Något liknande samband mellan kvalitetsin- dexet och svensk förbrukning föreligger dock inte. Detta beror på att klass I inklude- rar inte enbart klart teknologiskt avancerade varugrupper med hög tillväxttakt utan även en mellangrupp, som bl.a. inkluderar vissa verktyg och hushållsmetallvaror med i Sveri- ge men ej i Världsexporten stagnerande eller t. o. m. minskande förbrukning.

Det framgår vidare av tabellen att pro- duktdifferentieringen i Sverige är starkare för klasser med enligt kvalitetsindexet stan— dardbetonade produkter än för sådana med hög kvalitet. Däremot erhålls ingen enhetlig tendens för sambandet mellan kvalitetsin- dexet och utvecklingen av produktdifferen- tieringen som i stället förefaller att minskai varugrupper med hög tillväxti världsexpor- ten men öka i varugrupper med låg tillväxt. Förändringen i världsmarknadsandelen är mer negativ ju högre kvalitetsindexet och ju lägre produktdifferentieringen är i klass-

genomsnitten. Dessa olikartade tendenser tolkas först i sammanfattningen. Det kan dock redan nu konstateras att såväl del- branschmönstret som klassmönstret (i tabell 4.8) i produktdifferentieringen verkar att peka i den riktningen att produktdifferen- tieringen är starkare ju mer kapitalintensiv och standardbetonad produkten är. Detta tillsammans med det ovan beskrivna länder- mönstret tyder på att det är kombinationen av liten hemmamarknad, stora skalfördelar och relativt hemmamarknadens storlek högt skaloptimum, som är de främsta drivkrafter- na bakom de små industriländemas produkt- differentiering. Om dessutom tillgången på tekniker (inkl. vetenskapsmän och ingenjö- rer) för produktutveckling av manufaktur- varor är exceptionellt god i ett sådant litet land kan inriktningen på kvalitetsprodukter bli så stark att den resulterar ibåde en stark positiv produktdifferentiering och en utpräg- lad inriktning på teknologiskt avancerade varugrupper. Detta är fallet främst med Schweiz men även den danska manufaktur- industrin skiljer sig i detta avseende gynn- samt från de andra små europeiska länder- nas. I båda fallen torde varugruppsinrikt- ningen bero på förekomsten av en relativt stor instrumentindustri.

4.6 Bestämningsfaktorer till marknadsande- larnas utveckling 1 964—1969

4.6.1 Problem

Variationerna mellan varugrupper i föränd- ringen av svenska marknadsandelar hänför- des inledningsvis till olikheter i a) föränd- ringen av produktrörligheten, t. ex. genom de svenska importtullarnas sänkning, b) den tekniska utvecklingen samt 0) hur föränd- ringen av de komparativa fördelarna inverkar på de produktionstekniskt olika varugrup- perna.

Vissa förberedande analysresultat antydde att förändringen av hemmamarknadsandelar- na inte enkelt kunde hänföras till den svenska tullsänkningens storlek. Föränd- ringen av de svenska världsmarknadsandelar-

na kunde inte hänföras till en ökad eller minskad inriktning på högkvalitativa varu- grupper (jfr tabell 4.7). Här skall dessa preliminära resultat utsättas för en mera ingående prövning i det att inverkan av flera variabler samtidigt prövas med hjälp av regressionsanalys. Dessa variabler och deras hypotetiska inverkan på de beroende variab- lerna presenteras i det följande avsnittet. Först skall dock sambanden mellan några av variablerna beskrivas med hjälp av tabell 4.9.

Varugrupperna indelades efter storleken på världsexportandelen respektive hemma- marknadsandelen 1964 i fyra klasser med nio varugrupper i varje klass. I tabell 4.7 redovisas klassgenomsnitt för ett antal vari- abler. Man kan där iaktta att de två marknadsandelarna inte helt samvarierar över klasserna, vilket enligt tidigare resone- mang kan bero på inverkan av produktrörlig- heten. Världsexportandelen tenderar vidare att minska mest (i antal procentenheter)i klassen med de högsta andelarna 1964 och att öka för varugrupperna i klassen med de lägsta andelarna 1964. Varugrupperna i den sistnämnda klassen erhåller för övrigt högsta genomsnittsvärdet på kvalitetsindexet. Den svenska världsmarknadsandelen är uppenbar- ligen högst för varugrupper i mellanläget mellan standardbetonade och teknologiskt avancerade varugrupper. Produktdifferentie- ringen är också stor för dessa liksom tillväxttakten i såväl Världsexporten som den svenska förbrukningen.

Klassningen efter hemmamarknadsande- larna 1964 visar att de nio varugrupperna med de högsta andelarna har lägst värde på kvalitetsindexet och en hög tillväxttakt på marknaderna. Sänkningen av hemmamark- nadsandelarna är vidare större vid större initiella marknadsandelar än vid mindre. I övrigt föreligger inga klara tendenser imate- rialet.

4.6.2 Hypoteserna

Bland de utförda regressionerna ingår dels sådana som baseras på relativa förändringar (i procent), dels sådana som utgår från

Tabell 4.9 Genomsnittlig förändring i marknadsandelar m. m. för den svenska manufaktur- industrins varugrupper indelade i fyra klasser med hänsyn till initiell marknadsandel 1964

Världs- export— andel i pro- cent

Mått på varu- SWP" pens kvali- tet

Tillväxttakten i procent under perio- den 1964—1969

Absolut föränd- ring av

Produkt- diffe- rentie- ringen

Absolut föränd- ring av produkt- diffe- rentie-

Hemma- mark- nads- andel i procent

Rangord- ningsvari- abel och klass hemma- mark-

nads-

världs- export- andel

svensk förbruk-

världs- exporten

andel ringen ning

Världsex— portandel

Hemmamark- nadsandel

95,7 84,9 69,9 29,8

—0,21 —0,37 —0,29 —0,38 —1,8

—0,09 0,06 0,22 —0,04

0,71 1,02 1,38 12,45

1,41 1,81 1,43 1,18

—0302 —0,08 0,16

Anm: I den övre hälften av tabellen har de 36 varugrupperna fördelats så att de nio varugrupper, som hade den högsta världsexportandelen 1964, utgör klass 1, de därnäst följande nio varugrupperna klass 2 osv. I den undre hälften av tabellen har varugrupperna på motsvarande sätt mdelats efter hemmamarknadsandelen 1 964. Källa: Tabell 2 i appendix B.

absoluta förändringar (i procentenheter)i de ingående variablerna. Hypoteserna är nästan undantagslöst desamma för båda funktions- formerna. I sin grundform har samtliga variabler operationellt definierats i kapitel 3. De hypotetiska variabelsambanden kan be- skrivas som följer.

Marknadsandelarna i Sverige och på världsmarknaden påverkas olika av föränd- ringar i produktrörligheten. Ju starkare ök- ningen av produktrörligheten är, desto större torde minskningen av hemmamarknadsande- len vara. Mera ovisst är i vilken riktning den svenska världsmarknadsandelen påverkas.

Hur en svensk tullförändring hypotetiskt inverkar på hemmamarknadsandelen diskute- rades i början av detta kapitel. Sambandet antas trots de resultat som där erhölls vara negativt, dvs. ju större tullsänkningen (defi- nierad som ett positivt tal) är, desto större blir sänkningen av hemmamarknadsandelar- na. Även i regressionerna med världsexport- andelens förändring som beroende variabel inkluderades den svenska tullförändringen och grundhypotesen är att sambandet är positivt, dvs. att världsexportandelen ökar

mer vid en större minskning av de svenska importtullarna än vid en mindre. Det finns två skäl till en sådan hypotes. Det ena är att man under 1960-talet har iakttagit tendenser att en tullsänkning för hemmamarknadsin- riktade producenter lett till en hårdare varuspecialisering och en satsning på längre produktionsserier i samband med att de sökt kompensera minskande hemmamarknadsan- delar med ökad export. Det andra skälet är tullstrukturens stora likhet i industriländerna som medfört att också tullsänkningarnas relativa storlek inom EFTA respektive EEC varit likartad.

Förändringar av marknadsandelar, som inte kan hänföras till förändringari produkt- rörligheten (t. ex. tullsänkningar), antas sam- manhänga med exogent givna förändringar i produktionsteknik eller komparativa förde- lar eller med styrkan och snabbheten i anpassningen inom de svenska företagen till sådana förändringar. Denna anpassning är endogent bestämd, dvs. beror på sådana förhållanden inom branschens företag som företags- och anläggningsstruktur, företags- ledning, finansiella förhållanden osv. De

följande variablerna antas fånga upp en del av inflytandet av tekniska förändringar, komparativa fördelar och den svenska an- passningen i företagen. Variablerna är dock behäftade med en icke obetydlig osäkerhet, varför antagandets rimlighet kan betecknas som relativt osäkert.

Marknadens tillväxttakt antas reflektera skillnader i efterfrågan på produkterna som beror av t. ex. skillnader i pris- och inkomst- känslighet. En snabb tillväxttakt förutsätts därvid varugrupper med låg priskänslighet eller hög inkomstkänslighet erhålla. Sådana faktorer på efterfrågesidan skapade enligt kapitel 2 komparativa fördelar för Sverige och särskilt gällde detta de marginella kom- parativa fördelarna. Om företagens anpass- ning är lika god inom alla delar av manufak- turindustrin, borde utvecklingen av mark- nadsandelarna samvariera positivt med mark- nadstillväxttakten. En negativ regressions- koefficient skulle kunna tyda på en dålig anpassning i branschen. Det finns emellertid ett problem, som försvårar en sådan tolk- ning. Det normala mönstret för marknadstill- växten under en produkts livscykel är att tillväxttakten är fortsatt hög, om än i avtagande, då produktionstekniken utvecklas mot mera kapitalintensiva och mellan företa- gen mera enhetliga metoder, vilket också ofta innebär att skalfördelar skapas. Skalför- delar och ett relativt marknadsstorleken högt skaloptimum bildar emellertid normalt dåli- ga produktionsförutsättningar för en bransch i Sverige. Regressionskoefficienten för mark- nadens tillväxttakt behöver därför inte vara densamma i regressioner med hemmamark- nadsandelens förändring och i regressioner med världsmarknadsandelens förändring. För den förra gäller nämligen att en hög tillväxt- takt i svensk förbrukning tenderar att mot- verka skalnackdelarna medan en hög tillväxt- takt i världsexporten däremot kan försämra redan dåliga produktionsförutsättningar i Sverige genom att skynda på utvecklandet av en oförmånligare processteknik. (Jfr diskus- sionen kring denna punkt i kapitel 3.)

Grundhypotesen är att ett positivt sam- band råder mellan andelsförändring och

marknadstillväxttakt. Sambandet förväntas dock vara starkare positivt för den inhemska marknaden än för världsmarknaden. Ett negativt samband5 kan då utgöra ett tecken på antingen en dålig anpassningsförmåga i branschen eller dåliga produktionsförutsätt- ningar till följd av skalfördelar.

I kapitel 3 definierades ett mått på varugruppens kvalitet i teknologisk mening att användas vid jämförelser med andra varugrupper inom branschen. Detta kvalitets- index för 1964 står för produktionstekniken i varugruppen vid periodens början. Den empiriska konfrontationen av måttet i kapi- tel 3 utföll så, att det kan antas att a) extremt höga värden erhålls för varugrupper, som inkluderar många nya och/eller särskilt innovationshöga varor, b) extremt låga vär- den erhålls för standardbetonade varugrup- per med en kapitalintensiv teknik, som också eventuellt präglas av stora skalfördelar. I mellangruppen hamnar en rad relativt yrkes- arbetarintensiva, måttligt teknologihöga va- rugrupper. Det är i denna mellangrupp den svenska manufakturindustrin traditionellt haft sin styrka.

Sambandet mellan kvalitetsindexet 1964 och marknadsandelarnas förändring går via Sveriges komparativa fördelar. Enligt diskus- sionen i kapitel 2 innebar utvecklingen före och under 1960-talet att de komparativa fördelarna försvagades för produktion, som främst grundas på en hög andel yrkesarbeta- re, samt i varje fall från efterfrågesidan förstärktes för produktion av nya, tekniker- intensiva produkter och från kostnadssidan förstärktes för produktion av kapitalintensi- va produkter. Om emellertid en hög kapi- talintensitet sammanhänger med starka skal-

5 Det hävdas ibland att Sverige nu följd av bl. a. bristen på arbetskraft skulle ha haft särskilt svårt att hävda eller öka marknadsandelarna på snabbt växande produkter. Detta måste då antas bero på att a) bristen är särskilt svår i Sverige eller på att b) trögrörligheten på faktormarknadema är särskilt stor i Sverige i jämförelse med andra industriländer. Det förefaller troligare att svensk industri i allmän- het på grund av en sådan allmän arbetskraftsbrist skulle ha svårt att hävda sina marknadsandelar än att det skulle vara speciellt svårt att expandera produktionen av produkter i snabbt ökande efter- frågan.

fördelar torde normalfallet vara att en förstärkning av fördelarna på sådana varor skett enbart om skaloptimum i produktio- nen inte är alltför stort (den inhemska marknadens storlek utgör t.ex. en stark restriktion, men också företagsstorleken vid periodens början). Förutsätts samtliga pro- duktionsfaktorer vara fritt rörliga på mark- naden skulle ett positivt samband mellan utvecklingen av marknadsandelarna 1964—1969 och kvalitetsindexet 1964 för- väntas. Detta är vår grundhypotes. Blir så inte fallet kan detta tolkas inom ramen för modellen som a) att skalekonomier (skal— optimum) inte sammanhänger med en hög kapitalintensitet i branschen och att mark- nadsandelarnai enlighet med de komparativa fördelarna därför utvecklats gynnsamt för varugrupper med extremt höga och med extremt låga värden på kvalitetsindexet eller som b) att branschens anpassning varit dålig.

Det har tidigare hävdats att förändringari Sveriges komparativa fördelar inträffat under och efter det andra världskriget och att dessa förändringar gått i en för branschens produk- tionsförutsättningar ogynnsam riktning. Det förhållandet att andelsförlusterna var särskilt stora för de traditionellt starka delarna av manufakturindustrin bedömdes delvis vara ett utslag av sådana förändringar. Delbran- schernas marknadsandelar 1969 tydde på att anpassningen då var långt ifrån avslutad. Expansionen för produkter inom manufak— turindustrin med relativt sett förbättrade produktionsförutsättningar torde då börja på den inhemska marknaden. Stagnationen eller kontraktionen för exportintensiva produkter med försämrade förutsättningar sker där- emot sannolikt först på exportmarknaden, där konkurrenstrycket vanligtvis är hårdast. Under en sådan omvandlingsprocess kan utslagen för kvalitetsindexet och för andra oberoende variabler bli olika i regressioner med förändringen i hemmamarknadsandelen som beroende variabel jämfört med regres- sioner med förändringen i världsmarknads- andelen. Om så är fallet pekar detta på att punkt b) ovan är en rimlig tolkning.

Det anfördes ovan att den tekniska ut-

vecklingen kunde medföra omkastningar i rangordningen av branscher (produkter) med avseende på olika faktorintensiteter. Föränd- ringen i kvalitetsindexet avses fånga upp två olika slag av drivkrafter till sådana teknikför- ändringar. Den ena drivkraften uppkommer genom att den förändring av processtekni- ken, som sker under en produkts livscykel, är olika stark och går olika snabbt för olika produkter (kapitel 3). Den andra drivkraften till omkastningar mellan varugrupperna är att produktinnovationer systematiskt kan uppkomma i större utsträckning eller ha en högre innovationshöjd i en del varugrupper än i andra. Grundhypotesen är att marknads- andelarnas utveckling är positivt korrelerad med förändringen i kvalitetsindexet. Erhålls inte detta resultat blir tolkningen analog med den för kvalitetsindexet ovan (punkter- na a) och b) ).

De hittills diskuterade måtten hänför sig till variabler, som avses fånga upp egenskaper hos varugrupperna i efterfrågan och produk— tionsteknik. Måttet på produktdifferentie- ringen mellan svensk och europeisk export för 1964 avses avslöja hur långt anpassningen till främst skalfördelar drivits inom varugrup- perna. Enligt de länder-, bransch— och pro- duktjämförelser, tycks nämligen detta mått visa på anpass- ningen till de dåliga produktionsförutsätt- ningar små industriländer har i produktion med påtagliga skalekonomier. Om på grund av skalekonomier incitamenten till och ”ut- rymmet” för en sådan specialisering är lika stort inom alla varugrupper, skulle produkt- differentieringsmåttet 1964 avslöja hur väl anpassad den svenska produktionen initiellt var för olika varugrupper. Grundhypotesen är att ju högre produktdifferentieringen då var, desto bättre kan marknadsandelarna hållas under den följande perioden. De båda förutsättningarna är troligen inte helt upp- fyllda men till en del skillnaderi ”specialise- ringsutrymmet” mellan varugrupper tas hän- syn antingen direkt i konstruktionen av måttet på produktdifferentieringen eller ge- nom att en variabel inkluderas som fångar upp hur heterogent sammansatta varugrup-

som ovan genomförts,

perna är (jfr diskussionen i kapitel 3). Om utslaget inte blir positivt, kan detta tolkas antingen så att marknadsanpassningen initi- ellt och den följande andelsutvecklingen inte sammanhänger eller så att måttet på pro- duktdifferentieringen inte (tillsammans med andra oberoende variabler) tillräckligt väl reflekterar denna anpassning till skalekono- mier i produktionen.

Förändringen i produktdifferentieringen under perioden kan antingen vara ett uttryck för en försenad anpassning till initiellt existerande skalekonomier i produktionen eller reflektera en successiv anpassning till under perioden skapade skalekonomier. I båda fallen innebär produktdifferentieringen att marknaden för vissa, mera standardbeto nade varor inom varugruppen släpps till konkurrenterna, varför grundhypotesen blir att en stark produktdifferentiering under perioden sammanhänger med ett uppgivande av marknadsandelar (kapitel 3). Om så inte skulle vara fallet blir tolkningen densamma som för måttet på produktdifferentieringen 1964.

Om kvalitetsindexet år ett mått på hur avancerad eller standardiserad en varugrupp är teknologiskt i relation till andra, så visar vårt mått på heterogenitetsgraden hur hete- rogena eller standardiserade varorna är inom en varugrupp i jämförelse med varorna inom andra. Dessa två mått kompletterar därföri viss mån varandra, men heterogenitetsgraden kompletterar också produktdifferentierings— måttet genom att den reflekterar hur stort ”utrymmet” är för differentiering av pro- duktionen. Det kan förväntas att ju mer heterogen varugruppen initiellt är, dvs. ju mindre varorna är standardiserade, desto lättare kan marknadsandelarna behållas. Om ett sådant positivt samband inte erhålls, blir tolkningen analog med den för kvalitetsin- dexet (punkterna a) och b) ovan).

Heterogenitetsgradens förändring skulle på motsvarande sätt uttrycka hur starkt och snabbt standardiseringen av varorna inom varugruppen går eller hur många nya eller innovationshöga varor som introduceras in- om varugruppen. Givet Sveriges komparativa

fördelar blir grundhypotesen att sambandet mellan utvecklingen av marknadsandelarna och utvecklingen av heterogenitetsgraden är positivt. Skulle så inte vara fallet blir tolkningen analog med den för kvalitetsin- dexet (punkterna a) och b) ovan).

Slutligen inkluderas nivån på marknadsan- delen 1964 som oberoende variabel. Det finns två skäl att inkludera denna variabel. Det ena skälet är rent matematiskt och har att göra med att stora positiva (negativa) andelsförändringar inte är möjliga om ande- len redan initiellt är hög (låg). Det andra skälet är att de variabler, som kunnat inkluderas i regressionerna, troligtvis inte helt förklarar variationerna i de beroende variablerna. Marknadsandelen 1964 kan då fånga upp inverkan av andra viktiga faktorer bakom produktionsförutsättningarna vid si- dan av dem, som explicit medtagits i regressionerna. Är dessa faktorer stabila under perioden borde en hög initiell mark- nadsandel tendera att vara stabil under perioden. Flera analysresultat ovan antyder att marknadsandelarna inte alls varit stabila under perioden. Som en följd av exogent bestämda förändringar i produktionsförut- sättningarna och/eller genom att vissa svens- ka delbranscher inom manufakturindustrin men inte andra anpassat sig bättre till dessa förändringar förefaller traditionellt starka delar av industrin att ha fallit tillbaka, medan de förr internationellt svaga delarna börjat expandera. Till en del förväntas denna omvandling kunna fångas upp av övriga oberoende variabler men marknadsandelen 1964 kan kanske fånga upp de delar, som är hänförliga till andra viktiga variabler, som inte kunnat inkluderas. Denna strukturom— vandling kan ske i olika perioder på världs- och hemmamarknaderna, vilket ovan disku- terats.

4.6.3 Regressionsanalysen av marknadsan- delarnas absoluta förändring

I tabell 4.10 redovisas några regressionsbe- räkningar med världsexportandelens och hemmamarknadsandelens absoluta föränd-

Tabell 4.10 Resultat av regressioner med den absoluta förändringen 1964—1969 av svensk vä

Re- Beroende Konstant Regressionskoefficienter (med standardawikelser) för variablerna gres- variabel Sions- nr de QQ nu? dPE d(PS—PE des/PE) X Wdt Cdf dt dr— sQ- ) dt dt 1 d(X/Xw) 0,0059 —0,0077 —0,05 16b =0,0005 —0,0038 T (0,0059) (0,0286) (0,0020) (0,0029) la 0,0089 —0,0089c —0,0487b —0,0038a (0,0041) (0,0256) (0,0027) 2 ” 0,0086 —0,0087 —0,O4003 —0,0007 —0,0037 (0,0070) (0,0294) (0,0021) (0,0048) 2a 0,0094 —O,0089c —0,0391a —0,0038 (0,0043) (0,0247) (0,0041) 3 d(H/C)/dt —0,0813 0,0621c —0,2110 —0,0016 0,0088 (0,0290) (0,205 8) (0,0098) (0,0172) 3a ” —0,0729 0,062lc —0,2382a (0,025 2) (0,1814) 4 " —0,0833 0,0705b —0,1593 —0,0028 0,0090 (0,035 8) (0,2208) (0,0106) (0,0284) 5 ” —0,0773 0,0636c —0,2017 -0,0004 0,0098 (0,0308) (0,2134) (0,0113) (0,0170) Sa —0,0729 0,0621c —0,2382fl (0,0252) (0,1814) 6 —0,0815 0,06 85b —0,1658 0,0035 0,0081 (0,036 8) (0,2290) (0,0141) (0,0292) a = signifikant på 10 % nivå b = signifikant på 5 % nivå 0 = signifikant på 2,5 % (eller lägre) nivå Teckenförklaring: d(X/XW)/dt = förändring (i antal procentenheter) av svensk världsexportandel dXW/X Wdt = tillväxttakten (under hela perioden) i Världsexporten dC/Cdr = " i svensk förbrukning dR/dt = förändring (i antal procentenheter) i rörlighetsmåttet dPE/dt = " " ” i kvalitetsindexet

Övriga variabler ut ör alla initialvärden 1964 på någon av de variabler, som ovan förklarats. Den precisa empirisk definitionen framg av kapitel 3. Den multipla korrelationskoefficienten i tabellens sista kolumn betecknas med

R 2 F-värde (med antal frihets- grader)

Q' (ll/C)” (L)... P;; P.S—PE)" (Ps/PE)" h"

dt XW ( SP]

0,0894 —0,0848 —0,0000 —0,0001 (0,1643) (0,0646) (0,0003) (0,0026)

—0,0906a (0,0543)

—0,0053 0,0564 —O,1155a 0,0000 0,0004 —0,0022 (0,0082) (0,1773) (0,0680) (0,0003) (0,0032) (0,0078) (13,32551)

—0,ii44c 0.331 (e.ossn 3,8270 (4; 31)

0,1061 0,1478 0,0017 0,0280b (1,0200) (0,3927) (0,0015) (0,0158)

0.0017 0,0291c (0,0014) (0,0138)

0,0365 —0,2628 0,3718 0,0016 0,0174 —0,0176 (0,0514) (1,1101) (0,4196) (0,0017) (0,0199) (0,0483) (10,42059)

0,1189 —0,0023 0,0017 0,0300b 0,397 (1,3097) (0,0676) (0,0016) (0,0151) å,22274;3 ( ;

0,0017 0,02919 0,389 (0,0014) (0,0138) 4,939c (4; 31)

0,0354 —0,6551 0,0232 0,0015 0,0209 —0,0195 0,343 (0,0544) (1,4184) (0,0794) (0,0017) (0,0198) (0,0489) (”132053)

—P dfipi E) /dt förändring (i antal procentenheter) i det standardiserade produktdifferentierings— måttet

d(PS/PE)/dt förändring (i antal procentenheter) i produktdifferentieringen dh/dt förändring (i antal procentenheter) i heterogeniteten i varugruppen

dT/dt sänkning (i antal procentenheter) i genomsnittlig tullsats

ringar (i procentenheter) som beroende variabler. Alla de oberoende variablerna utom en betecknar den absoluta förändring- en. Undantaget utgörs av marknadens till- växttakt, som till skillnad från den absoluta tillväxten avspeglar typiska efterfrågeskill- nader mellan varugrupperna.

I regressionerna uppfångas 30 till 40 % av variationerna i marknadsandelarnas föränd- ring i tvärsnittet av varugrupper av de oberoende variablerna. Flertalet regressioner har signifikanta förklaringsvärden.

Beträffande de två variabler, som skulle reflektera förändringarna i internationell rör- lighet tycks tullsänkningen inte samvariera alls med marknadsandelarnas förändring. En rad signifikanta utslag erhålls emellertid för måttet på internationell rörlighet och samtli- ga dessa är negativa. Ju mer rörlig en varugrupp blivit enligt detta mått, desto mer tenderar de svenska andelarna, särskilt på världsmarknaden men också på hemmamark- naden, att ha minskat. Vår hypotes kan alltså inte förkastas.

Marknadens tillväxttakt antogs vara posi- tivt korrelerad med marknadsandelarnas ut- veckling. Så blir också i hög grad fallet för hemmamarknaden, medan den motsatta ten- densen gör sig gällande för världsmarknaden. Det finns, enligt ovan, två möjligheter att förklara dessa skiljaktiga resultat. Det ena är att det negativa utslaget för marknadstill- växten i världsexporten är ett uttryck för en sen anpassning inom svensk manufakturex- port till exogent förändrade produktionsför- utsättningar, eftersom denna motsvaras av en god anpassning på den inhemska marknaden. Vid starka exogena förändringar av produk- tionsförutsättningarna kunde enligt föregå- ende avsnitt en sådan anpassningsprocess vara möjlig.

Den andra möjliga förklaringen till de olika tecknen i utslagen är att tillväxttakten är hög för varugrupper med skalekonomier och höga skaloptima i produktionen, vilket medför att ett positivt utslag skulle förväntas för tillväxttakten i svensk förbrukning och ett negativt eller mindre starkt positivt för tillväxttakten i världsexporten. Korrelatio-

nen mellan dessa båda tillväxttakter är 0,5, vilket framgår av den i tabell 4.1 l redovisade matrisen över korrelationerna mellan regres- sionernas oberoende variabler.

Korrelationen mellan världsexportens till- växttakt och relativ eller absolut förändring av kvalitetsindexet är också starkt positiv. Detta skulle tyda på att sambandet mellan tillväxttakten och skalekonomier inte är särskilt påtagligt. Å andra sidan tyder tabel- len på att en varugrupp blir mera eller eventuellt snabbare homOgen ju högre till- växttakten i Världsexporten är, vilket skulle antyda motsatsen. Sammanfattningsvis kan det konstateras att det är svårt att välja mellan de två angivna möjligheterna till tolkning.

Signifikanta regressionskoefficienter er- hålls varken för måttet på varugruppens kvalitet 1964 eller förändringen av kvalitets- indexet. Det senare utslaget kan till en del bero på multikollinearitet, då en stark ten- dens till samvariation finns med tillväxttak- ten på världsmarknaden (jfr resultaten av regressionerna 1 och 1 a samt 2 och 2 a för den senare variabeln). I så fall skulle världs- exportandelens förändring vara negativt kor- relerad med förändringen i varugruppernas kvalitet. Detta resultat strider mot grundhy- potesen och två olika tolkningsalternativ angavs i det föregående avsnittet.

Regressionskoefficienterna för heterogeni- tetsgraden och dess förändring blir inte i någon ansats signifikanta och grundhypote- serna förkastas därför. Produktdifferentie- ringen 1964 visar sig för endast ett av måtten vara positivt korrelerad med hemmamark- nadsandelens förändring, medan förändring- en av produktdifferentieringen i en av ansatserna med världsmarknadsandelens för- ändring såsom beroende variabel erhåller ett signifikant negativt utslag. Även om alltså flera av regressionskoefficienterna för de olika produktdifferentieringsmåtten icke är signifikanta förefaller ändå en viss tendens finnas till att en tidig och stark produktdif— ferentiering (i exporten) följs av en gynnsam marknadsandelsförändring. Denna tendens gäller i särskilt hög grad för hemmamarkna— den.

Tabell 4.1] Korrelationer mellan de oberoende variablerna i regressionerna 1—6

dXW/det 1,00 dC/Cdt 0,49 1,00

dR/dt 0,19 —0,61 1,00 dPE/dt 0,64 0,16 0,03 1,00 (18%?th —0,15 0,20 —0,35 0,12 d(Ps/PE)/dt —0,30 0,06 —0,19 —0,19 dh/dt —0,42 —0,46 0,12 —0,23 dT/dr 0,13 0,30 —0,1 3 —0,06 (rr/cr ' —O,26 —0,13 0,14 —0,52 (X/Xw " 0,27 0,07 0,07 0,41 P,; 0,24 0,14 -0,08 0,21 (%s 4 —0,07 —0,28 0,25 —0,05 (PS/PE? * —0,15 —0,08 9,03 0,11 14. h” 0,16 0,37 —0,24 0,05

HNMV'ÅÖFGD do"—i I-ll—l

Anm: Variabelbeteckningen framgår av tabell 4.10.

Regres- Konstant Regressionskoefficienter (med standardavvikelser) för variablerna sionsnr de (& dPE dgr—PE) das/PE) & det Rdr pga: s - (PS/PE)dt hd! (PS—PE )dt SP!" 7 0,6552 —0,0646 0,0404 1,7414b —0,093 2b (0,2685) (0,5614) (0,9030) (0,0518) 8 0,78” , , —1,39483 —0,0672 (8368?!) (8,98?) (1 ,013 3) (0,0585) 9 0,5201 0,1512 ——0,1849 —1,4842a A0,1102 0,2018a (0,2764) (0,5773) (0,9519) (0,2752) (0,1479) 10 0,6155 0,1848 —0,0269 —l,0130 —0,2464 0,2215a (0,2963) (0,6046) (1,0334) (0,3148) (0,1570) lOa 0,7178 0,1842a (0,1319) a = signifikant på 10 % nivå b = signifikant på 5 % nivå

Anm: Teckenförklaringen framgår av tabell 4.10 med den skillnaden att där i regel absoluta förändringar an- vänts, medan i tabellen ovan motsvarande variablers relativa förändringar använts.

Av korrelationsmatrisen i tabell 4.11 framgår att en del av kvalitetsmåtten starkt sammanhänger med varandra. Exempelvis kan konstateras att en hög heterogenitets- grad hos varugruppen 1964 sammanhänger med dels en hög initiell produktdifferentie- ring i svensk export, dels minskad heteroge- nitet i Världsexporten under perioden 1964—1969. Man kan också lägga märke till att en minskad heterogenitet sammanhänger med en hög tillväxttakt i särskilt världsex- porten. Denna senare tillväxttakt varierar i sin tur dels positivt med förändringen i varugruppens unikhet, dels negativt med förändringen i produktdifferentieringen.

Med tanke på dessa samband mellan de oberoende variablerna (multikollineariteten) blir givetvis signifikansprövningen osäkeri de regressioner där flera av dessa variabler samtidigt ingår.

Marknadsandelen i början av perioden prövades också som oberoende variabel. En

klar tendens till sjunkande världsmarknads- andelar för varugrupper med initiellt höga andelar erhölls, men motsvarande samband förelåg ej för hemmamarknadsandelens för- ändring. För den senare prövades också initialvärdet på världsexportandelen som oberoende variabel i syfte att se om en skillnad i omvandlingsprocessen fanns mellan de båda marknaderna. Detta visade sig vara fallet, men koefficienten för världsexportan- delen blev inte signifikant.

4.6.4 Regressionsanalysen av marknadsan- delarnas relativa förändring

Regressioner motsvarande dem i tabell 4.10 men med relativa förändringar av vissa ingående variabler redovisas i tabellerna 4.12 och 4.13. 1 tabell 4.12 är världsmarknadsan- delens relativa förändring beroende variabel, medan i tabell 4.13 hemmamarknadsande- lens relativa förändring är den beroende

R 2

F-värde (med antal frihets- grader)

h64

(Ps/PE)6 "

SPI

0,5881 (0,6827)

0,7323 (0,7310)

—4,1442 (4,0829)

—0,0076 (0,0150)

0,5793 (0,7157)

—0,0105 (0,0154)

0,6806 (0,7509)

—5,5670a (4,0141)

—6,4070b (3.2355)

0,7599 (0,6797)

—0,0097 (0,1465)

0,3876 (0,4027)

0,273 0338 (10; 25)

0,191 2,520a (3;32)

—0,0893 (0,1749)

variabeln. Det kan konstateras att variatio- nerna i den förstnämnda beroende variabeln fångas upp sämre, medan de i den sistnämn- da fångas upp betydligt bättre äni motsva- rande regressioner med de absoluta föränd— ringarna. Det visar sig således möjligt att i flera ansatser förklara över 70 % av variatio- nerna i hemmamarknadsandelens relativa förändring, vilket måste betecknas som höga förklaringsvärden för en tvärsnittsanalys.

Det kan konstateras att de två variabler, som fångar upp inverkan av förändringen i produktrörligheten här inte visar sig vara särskilt betydelsefulla som förklarings- faktorer. Tullsänkningen erhöll visserligen i regression 13 (och 13 a) ett signifikant utslag, men tecknet blev positivt mot ett förväntat negativt utslag. Regressionskoeffi- cienterna för rörlighetsmåttets förändring blev inte i något fall signifikanta.

Tillväxttakterna i svensk världsexportan- del och världsexport förefaller inte alls samvariera. Däremot finns ett starkt positivt samband mellan hemmamarknadsandelens

och den svenska förbrukningens tillväxttak- ter. Dessa skillnader mellan de två markna- derna i anpassningsprocessen föreligger följ- aktligen oavsett om absoluta eller relativa marknadsandelar används i regressionerna. En liknande skillnad föreligger också vid prövningen av de initiella marknadsandelar- nas betydelse. Det finns således en klar tendens till att höga (låga) initiella andelar av en given marknad följs även av stora (små) relativa minskningar (eller t. o. rn. ökningar) i marknadsandelen. Vidare kan konstateras att ju högre världsexportandelen var 1964, desto gynnsammare blev hemmamarknadsan- delens relativa förändring 1964—1969.

Resultaten för måttet på kvalitet 1964 blev motstridiga i det att såväl positiva (regressionerna 15 och 15 a) som negativa (13 och 13 a) signifikanta koefficienter erhölls i regressionerna med hemmamark- nadsandelens förändring. Det är inte lätt att ur korrelationsmatrisen i tabell 4.14 mellan de oberoende variablerna utläsa någon för- klaring till detta.

Tabell 4.13 Resultat av regressioner med den relativa förändringen 1964—1969 av hemmamark-

Regres- Konstant sionsnr Regressionskoefficienter (med standardawikelser ) för variablerna

& di dPE Ps—PE d(PS/PE) (& Cdt Rdr d( m, har )

PEdt SQ" P —P (%?—>är

—0,0354 0,2059

(0,1711)

—0,0207 (0,4236)

—0,l310 (0,5654)

0,0592a (0,03 74)

—0,0368 0,2141a

(0,1420)

0,0606b (0,0353)

—0,1429 0,1717

(0,1955)

—0,0999 (0,4512)

-—0,3 173 (0,66 84)

0,0451 (0,0454)

0,3346 0,2050a

(0,1432)

0,2063 (0,3579)

—0,167l (0,4673)

0,0741c (0,03 21)

0,3811 0,1542

(0,1238)

0,0769c (0,0302)

0,1827 (0,2710)

—0,1643 0,3300c

(0,1030)

0,4 207 (0,3 705)

—0,2434C (0,1141)

0,4440c (0,06 25)

—0,2046 0,2894c

(0,0865)

Q,4822a (0,3530)

—0,2515c (0,1110)

0,4350c (0,0601)

—0,2141b (0,1148)

—0,4109 0,2956c

(0,1029)

0,1784 (0,2529)

0,1405 (0,366 7)

0,4751c (0,0594)

—0,2045b (0,1040)

—O,3 794 0,26 84c

(0,0767)

0,456 2c (0,05 20)

—0,2403 0,3088c

(0,1098)

0,2708 (02607)

03016 (0,3656)

—0,2510c (0,1199)

0,4331c (0,0778)

—0,1554 0,3149c

(0,0930)

0,3030 (0,2459)

—0,2493c (0,1084)

0,4095c (0,0607)

signifikant på 10 % nivå signifikant på 5 % nivå signifikant på 2,5 % (eller lägre) nivå

: Teckenförklaringen framgår av tabellerna 4.10 och 4.12.

För förändringen av kvalitetsindexet er- hölls däremot mera entydiga utslag som stred mot grundhypotesen. Ju mindre (mera) kvalitetsindexet i en varugrupp blev, desto bättre (sämre) blev andelsutvecklingen på världsmarknaden. Svaga tecken till motsatt

tendens kan dock skönjas för hemmamark- naden.

Heterogenitetsgraden 1964 har till skill- nad från heterogenitetsgradens utveckling 1964—1969 inget klart samband med andels- utvecklingen. Ju mer heterogent sammansatt

H (? )64 X " P" (XT )

(PS/PE 64 h64

(PSS—räls 4 P]

R I

F-värde (med antal frihets- grader)

—0,0461 (0,4699)

—O,1661 (0,5151)

—O,9160c (0,4439)

-—0,889lc (0,4182)

0,1379 (0,3010)

0,0509 (0,2936)

—0,0096 (0,3751)

—1,1104c (0,2753)

—1,0805c (0,2622)

—0,2262 (0,2584)

—0,2757a (0,1842)

1,6440 (2,9444)

0,0017 (0,0097)

—0,0130a (0,0086)

—0,014Bb

(0,0080)

0,0499 (0,1013)

0,0617 (0,0777)

0,101 0.674 (5; 30)

2,6719b (1,5433)

3,1364c (1,2499)

0,0097b (0,0056)

0,0097b (0,0051)

0,0078 (0,006'9)

0,0073 (0,005 8)

0,0674 (0,0682)

0,0735a (0,05 23)

0,1002a (0,0678)

0,1114c (0,0538)

0,0580 (0,1583) 7,496c

(10; 25)

0,741 13,852c (6; 29)

0,728 6,7000 (10; 25)

0,720 10,3O2C

0,0334 (0,1641)

(7;28)

en varugrupp blev under perioden, desto gynnsammare blev såväl världs— som hemma- marknadsandelens utveckling, vilket resultat överensstämmer med grundhypotesen. Sär- skilt starkt blev detta samband för utveck— lingen av hemmamarknadsandelen. Hemma-

marknadsandelens relativa förändring visar sig också variera positivt med produktdiffe- rentieringen 1964 men negativt med föränd- ringen av produktdifferentieringen. Grund- hypoteserna kan således inte förkastas för hemmamarknaden. Världsmarknadsandelens

1 2 3 4 5 6 7 8 l. de/det 1,00 2. dC/Cdt 0,49 1,00 3. dR/Rdt 0,15 —0,47 1,00 4. dPE/PEdt 0,42 0,02 0,16 1,00 5. (f(IgÅ/H—DSS—Äfådt—OJ9 —0,46 0,13 —0,11 1,00 6. des/PE) /(PS/PE)dt —0,18 0,20 —0,17 —0,13 0,06 1,00 7. dh/hdt —0,34 —0,23 —0,06 —0,32 0,12 0,12 1,00 &. dT/Tdt 0,03 —0,19 —0,08 0,22 0,04 —0,16 —0,13 1,00 9. (!!/C)” —0,26 —0,13 0,20 —0,08 0,13 —0,19 —0,35 —0,37 10. ()(/XW " 0,27 0,07 0,15 0,47 0,22 —0,26 —0,25 0,31 11. P;; 0,24 0,14 -0,09 —0,04 0,07 0,22 —0,09 —0,14 12. Ägg)" —0,07 —0,28 0,21 0,06 0,22 —0,25 0,03 0,19 13. (PS/PE)" 0,02 —0,08 0,01 0,14 0,35 —0,29 —0,14 0,08 14. h” 0,16 0,37 —0,22 0,12 0,01 0,16 —0,32 0,09

Anszariabelbeteckningarna fram är av tabellerna 4.10 och 4.12. Den högra delen av matrisen har utelämnats här, då den återfinns i tabe 4.11.

relativa förändring sammanhänger däremot inte alls med dessa mått på den svenska produktdifferentieringen. Den relaterade skillnaden mellan de båda marknaderna framstår än tydligare om koefficienterna för det standardiserade produktdifferentierings- måttet betraktas.

4.7 En sammanfattning och tolkning av manufakturindustrins strukturutveckling

I detta kapitel har manufakturindustrins strukturella utveckling och specialiserings- tendenser i internationell jämförelse belysts och analyserats till sina verkningar på de svenska marknadsandelarnas utveckling. Den specialisering, som skett mellan delbranscher och varugrupper, har haft som mest karakte- ristiskt drag att de i Sverige på världsmarkna- den historiskt starka delbranschema (verk- tygs— och redskapsindustrin samt hushållsme-

tallvaruindustrin) fallit tillbaka främst på världsmarknaden men till följd av en långsam marknadstillväxt i Sverige även på hemma- marknaden. I gengäld har sådana åtminstone i exporten internationellt sett små svenska delbranscher som metallkonstruktions-, an- nan metallvaru- samt instrumentindustri vuxit starkt till följd av både en relativt gynnsam utveckling av marknadsandelarna och expansiva marknader.

Incitamenten till förändringar av den svenska manufakturindustrins marknadsan- delar hänfördes inledningsvis till a) föränd- ringar i produkternas internationella rörlig- het, t. ex. tullförändringar, b) den tekniska utvecklingen samt c) förändringar i Sveriges komparativa fördelar. I huvudsak erhölls endast svaga indikationer på att marknadsan- delarnas utveckling skulle sammanhänga med förändringen av produktrörligheten i allmän- het. Tullamas betydelse var i detta avseende

ringa. Marknadens tillväxttakt befanns där- emot vara viktig, vilket antogs vara ett utslag av denna variabels samband med Sveriges komparativa fördelar. Med fördelar på bl. a. produkter med hög inkomst och/eller låg priskänslighet kunde det förväntas att en snabb marknadstillväxt skulle gynna utveck- lingen av de svenska marknadsandelarna. Detta var också fallet på den inhemska marknaden.

Till följd av Sveriges komparativa fördelar och de förändringar som skett i dessa skulle en ökad koncentration på s. k. kvalitetspro— dukter kunna tänkas utgöra ett tecken på en god anpassning inom svensk manufakturin- dustri. Prövningen av om en sådan satsning faktiskt skett under perioden är uppdelad på två slag av analyser. Den ena avser om den svenska manufakturindustrin har en stark inriktning på teknologiskt avancerade pro- dukter eller har utvecklats mot en starkare sådan inriktning. Så tycks emellertid inte vara fallet i en internationell jämförelse, men det finns svaga tecken på att andelsutveck- lingen på hemmamarknaden varit gynnsam för sådana kvalitetsprodukter.

Den andra form av kvalitetsinriktning som analyserats är den svenska produktdifferen- tieringen, dvs. koncentrationen på högkvali- tetsvaror inom de givna och tekniskt relativt homogent sammansatta varugrupperna. Sve- rige visade sig ha en stark sådan produktdif- ferentiering 1969 i jämförelse med det europeiska genomsnittet. Denna produkt- differentiering har ej heller försvagats relativt andra europeiska länder under perioden 1964—1969. En hög produktdifferentiering var emellertid snarare regel än undantag för små utvecklade europeiska industriländer och den förefaller kunna tydas som att producenter i länder med små hemmamark- nader anpassat sitt produktsortiment till nackdelarna i produktion av varor med stora skalekonomier. Vi prövade också om pro- duktdifferentieringen sammanhängde med marknadsandelarnas utveckling. Tecken er- hölls då på att en initiellt stark svensk produktdifferentiering i exporten åtföljdes av en gynnsam utveckling av hemmamark-

nadsandelarna men endast svaga tecken på att detta kunde bli fallet också vid en stor ökning av produktdifferentieringen under perioden. I båda fallen blev dock resultaten för världsexportandelen en minskning.

Förutom beträffande kvalitetsspecialise— ringen och produktdifferentieringen i de här angivna meningarna skiljer sig varugrupperna också genom att de är olika heterogent sammansatta i produktionsteknisk mening. Förändringen i heterogenitetsgrad, som visar sig vara en betydelsefull variabel, reflekterar dels förändringen i innovationshöjd och -frekvens, dels den över en produkts livstid normala utvecklingen av processtekniken mot en alltmer standardiserad, kapitalinten- siv och skalekonomisk produktionsteknik. Sambandet med Sveriges komparativa förde- lar gör att de exogent bestämda produktions- förutsättningarna är goda för varugrupper med fortsatt hög innovationshöjd och/eller -frekvens men dåliga för produkter med stora skalekonomier och höga skaloptima. Resultaten anger också en klar och stark tendens i överensstämmelse med detta, spe- ciellt för hemmamarknadsandelens utveck- ling.

Det finns flera tecken på att marknadsan- passningen inom svensk manufakturindustri varit och fortfarande 1969 var dålig, särskilt på världsmarknaden. Stora andelsförluster i Världsexporten på traditionellt starka varu- grupper kompenseras där inte med en syste- matiskt gynnsam andelsutveckling för varu- grupper som bättre motsvarar landets margi- nella komparativa fördelar. En sådan kom- penserande utveckling erhölls dock på hem- mamarknaden, där samtidigt de traditionellt starka exportbranscherna ännu relativt väl kunde hävda sina marknadsställningar. Det kan därför inte uteslutas att det är en visserligen sent påbörjad satsning på kvali- tetsvaror inom manufakturindustrin, som gett vissa utslag i utvecklingen av hemma— marknadsandelarna. Marknadsandelarnas struktur 1969 och de endast svaga tendenser- na till liknande utveckling för världsmark- nadsandelarna leder dock till mera dämpade framtidsutsikter för branschen för såvitt inte

anpassningen i övriga Europa är ännu sämre. Så tycktes inte vara fallet för sådana länder som Schweiz och Danmark.

Här har utvecklingen av manufakturin- dustrins marknadsandelar förklarats inom ramen för den modell som kortfattat be- skrevs i kapitel 1. Därvid befanns det vara möjligt att långt bättre förklara hemmamark- nadsandelamas utveckling med den använda modellen än utvecklingen av världsexportan- delarna. Detta kan möjligen bero på att världshandeln egentligen består av handel på en rad olika marknader, på vilka dels andelsutvecklingen inte behöver vara likartad (t. ex. till följd av EFTA:s och EEC:s tillkomst), dels marknadstillväxten kan starkt påverka eller t.o.m. dominera den aggregerade Världsexportandelens utveckling. I kapitel 5 belyses denna fråga i anslutning till en analys av den svenska exportens marknadsinriktning och marknadsutveckling.

Marknadsinriktning och marknadsutveckling i svensk export och import av manufakturvaror

5.1 Problem

I de föregående kapitlen diskuterades be— stämningsfaktorerna till manufakturindu- strins varusammansättning och utveckling i export och import. Avsikten var därvid ytterst att ge underlag för en bedömning av de framtida produktionsförutsättningarna för den svenska manufakturindustrin och dess delbranscher. En bestämningsfaktor till produktionsförutsättningarna var tullutveck- Iingen, som under 1960-talet erhöll en länderdiskriminerande utformning genom EFTA: s och EEC: s tillkomst. En förändring av ett lands världsmarknadsandel behöver då inte alltid reflektera förändrade produktions- förutsättningar utifrån produktionstekniken utan kan helt enkelt vara ett utslag av tulldiskrimineringen. Olika tillväxttakter på i olika hög grad näraliggande marknader elleri varustrukturens utveckling på världsmarkna- den kan vidare ge en utveckling av den aggregerade världsexportandelen, som avvi— ker mot de svenska exportandelarnas utveck- ling på varje enskild marknad och varugrupp.

I detta kapitel analyseras den svenska manufakturindustrins marknadsinriktning och -utveckling. Därigenom belyses hållbar- heten i slutsatserna från de analyser där den svenska världsexportandelen (och dess ut- veckling) använts som mått på manufaktur— industrins produktionsförutsättningar. Sam- tidigt erhålls också en inblick iinverkan av

EEC och EFTA på svensk export och import av manufakturvaror. Det blir då också möjligt att antyda betydelsen för utveckling- en inom manufakturindustrin av den fortsat- ta tullavvecklingen inom Kennedy-rondens ram och av uppgörelsen med EEC.

I kapitlen 3 och 4 studerades sambanden mellan hemmamarknadsandelen och tull— strukturen respektive mellan hemmamark- nadsandelens och tullstrukturens utveckling. Analysen gav inte anledning tro att tullarna varit särskilt betydelsefulla bestämningsfak- torer till olikheter i marknadsandelarnas utveckling för manufakturindustrins varu- grupper eller delbranscher. Därav kunde vi dock inte dra slutsatsen att tullawecklingens handelsskapande verkningar på den inhems- ka marknaden var betydelselösa, eftersom detta förutsätter att känsligheten för en given tullsänkning var ungefär lika stor inom all produktion. Kapitlen 2, 3 och 4 visade att en sådan förutsättning sannolikt är orealis- tisk. Om tullarna skall få några betydande verkningar under 1970-talet måste detta hänföras till att a) en försenad anpassning sker till 1960-talets relativt betydande tull- förändringar, b) de fortsatta tullsänkningar- na inom Kennedy-rondens ram är stora samt c) en uppgörelse med EEC ger stora effekter.

Storleken på de svenska importtullarna för manufakturvaror 1969 (kapitel 3) gör det troligt att de handelsskapande verkning- arna på den inhemska marknaden av fortsat-

ta tullsänkningar blir mindre under 1970- talet än under 1960-talet, även om variatio- nerna mellan olika varor kan vara stora. Storleken av EEC: s tullar pekar på att tullsänkningarnas positiva verkningar på svensk export genom Kennedy-ronden och EEC-uppgörelsen kan bli relativt betydande, även om EEC: s ursprungsregler komplicerar bilden. Samtidigt förlorar dock den svenska manufakturindustrin sina tullpreferenser på EFTA-marknaden gentemot EEC-länderna. Tullpreferensens storlek var särskilt hög på den brittiska marknaden.

I detta kapitel belyses inverkan av 1960-talets tulldiskriminering på utveckling- en av den svenska exportens andelar av olika marknaders import och på utvecklingen av den svenska importen från olika länder. Dispositionen av kapitlet är i korthet följan- de. 1 ett inledande avsnitt ges en beskrivning av 1969 års länderstruktur i den svenska exporten och importen av manufakturvaror. Därefter analyseras utvecklingen av länder- specialiseringen 1963—1969 med den analys- metod, som användes i avsnittet om inom- respektive mellangruppsspecialiseringen i ka- pitel 4. Avsikten är därvid att försöka påvisa att EFTA och EEC haft betydelse för länderspecialiseringen i svensk export och import.

Efter denna inledande analys av mark- nadsbilden behandlas export och import var för sig. Exportutvecklingen studeras med avseende på utvecklingen av de svenska delbranschemas andelar av importen till åtta marknadsområden. Intresset knyts främst till att utmönstra olikheter mellan delbranscher- na och integrationseffekter av EEC och EFTA. En kalkyl över den tänkbara svenska exporttillväxten efter 1969 redovisas också.

Marknadsutvecklingen i svensk import av manufakturvaror ägnas inte lika stort utrym- me. I detta kapitel redovisas resultat som avser att något belysa tullarnas handelsom- fördelande verkningar. Dessutom redovisas hur låglöneländemas andel av svensk import och förbrukning utvecklats, vilket alltså belyser vilken typ av produkter som främst utsätts för en priskonkurrerande import från

länder med avsevärt lägre lönekostnader än de svenska.

5.2 Marknadsinriktningen 1969

I tabell 5.1 redovisas för 1969 den procen- tuella fördelningen av svensk export och import av manufakturvaror på åtta mark- nadsområden. Områdena har valts bl. a. med tanke på de två marknadsblocken i Europa.

För handeln med manufakturvaror i sin helhet gällde att exporten från Sverige översteg importen med några få procent. I såväl import som export svarade EFTA-län- derna för omkring 45 %. Norden mottog ensamt 30 % av exporten. EEC var betydligt mindre viktig som mottagare av svenska manufakturvaror än som leverantör till Sveri- ge. Slutsatsen blir att huvuddelen av handeln med manufakturvaror sker med EEC- och EFTA-länder i Europa. I detta avseende är manufakturexporten och -importen betyd- ligt mera regionalt inriktad än handeln med sådana andra viktiga verkstadsprodukter som elektriska och icke-elektriska maskiner samt bilar. Av verkstadsindustrins fem huvud- branscher är det endast varvsindustrin, som hade en starkare regional handelsinriktning (Ohlsson [otryckt]).

I kapitel 3 framgick att exporten och importen inom de olika delbranscherna inte balanserade lika väl som den totala handeln med manufakturvaror. Delbranscher med exportöverskott var verktygs- och redskaps- industri, metallkonstruktionsindustri, annan byggnadsmetallvaruindustri samt hushållsme- tallvaruindustri. För tre av delbranscherna (metallkonstruktions-, metallförpacknings- och metalltrådsindustrierna) dominerade handeln med Norden helt och då särskilt för exporten. Detta förhållande sammanhänger troligen både med en låg internationell produktrörlighet och med att dessa tre delbranscher är internationellt sett små, åtminstone vad gäller exportens relativa storlek.

De två delbranscher, som har den minsta koncentrationen på Norden i sin handel, är verktygs- och redskapsindustrin samt instru-

Tabell 5.1 Den svenska manufakturexportens och -importens procentuella fördelning på vissa marknadsområden 1969

SNI- Delbransch Norden Stor— Schweiz Väst- Bene- Frankrike USA kod britan- ;t tysk- lux + + nien Osterrike land Italien Kanada

10,2

v—C

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

se.

381 I Verktygs- och redskapsindustri Export Import

du !— m_oo mä N— om NN _li— *Dq

3813 Industri för metallkonstruk- Export tioner Import

u—t

sov.

c—tll) QN OJO. ——o qxo

38191 Metallförpackningsin- Export dustri Import

"00. sbe_ mm

N_N m_q orx

38192 Industri för metalltråd, Export -nät, -linor, kablar Import

ION ÄN [x.—4 N

"HQ '_'": qh QN ”D.”. taco __

38193 Spik-, ska- och bultindustri Export Import

000. mao hv ov; ooo ION har wro mo NO son

V)? cov- QQ' m—i

v—ll rim O_w w_so HM. xD—d I—II—l

vuq QDI

381 94 Annan byggnadsmetall- Export varuindustri Import

N. o m

QND QQ (N_IN (NlN KDF

v-wr ORP aa_so N_rx v—CM om 601 rxso o—

N

ol'i

aa_m *" HM

'—

100 100 100 100 100 100 100 100

38195 Hushåll smetallvaru- Export industri Import

clas Nu— —i "'i'-' F!!) VM (*N MM N? mu—o

N

-—1

3 8199 Annan metallvaruindustri Export Import

?.”, Qm coq Inc—| '—

OF [f_o Q'—

N

3 851 Instrumentindu stri Export Import

sosq oooo B&D _am a_n mer

ana" sfv—1

-—4N v—iN

vn oxar >o!" Om 0006 aux I—l _!

com gas

_q: N

VN OO VM O'!)

'"'Q

Hela manufakturindustrin Export Import

mm mm Nin men om övr hur mao sov vann

3 5 l 5 0 7 4 3 3 9 1) 8 5 5 4 3 4 8 5 6

N? om nu» vm WIN. mv vec osv ooxo u—lll') Quo NH Nm 005 —N

0605

to."). u—qN _—

Anm: Fördelningen för industrin för metalltråd etc. är osäker på grund av inkonsistenser i det använda källmaterialet. Den där uppgivna importen från Storbritan— nien var sannolikt överskattad med omkring 2,5 milj. kr att döma av vissa jämförande analyser. En annan möjlighet är att irnportsiffror för ett flertal EFTA-länder varit felaktiga.

Källa: SOS, Utrikeshandel 1969, del 2; arbetstabeller.

mentindustrin. De kännetecknas av höga andelar för Nordamerika och gruppen övriga länder och kan därför betecknas som de minst regionalt inriktade av de nio delbran- scherna. Samma förhållande gäller också, men då enbart exporten, för hushållsmetall- varuindustrin. Av dessa tre delbranscher tillhör instrumentindustrin de under 1960-talet mera expansiva och framgångsrika inom svensk manufakturindustri enligt vad som framgått av de föregående kapitlen. De båda övriga tillhör de mera traditionella exportbranscherna inom svensk manufaktur- industri och är relativt stagnerande. I särskilt hög grad gäller detta hushållsmetallvaruin- dustrin.

5.3 Mellan- och inomgruppsspecialisering i hl tdeln med olika marknader

I kapitel 4 studerades utvecklingen av bl. a. kvoten (X—M)/(X+M) för att möjliggöra en kategoriindelning av varuspecialiseringens art inom den svenska handeln med manufaktur— varor. Denna metod tillämpades såväl för manufakturindustrin i sin helhet som för de olika delbranscherna. Här har handeln inom varje varugrupp indelats i fyra marknadsom- råden, nämligen Norden, övriga EFTAI, EEC samt övriga världen. För dessa markna- der och alla varugrupper konstruerades ovan- stående kvot för 1963 och 1969. Därefter beräknades för varje delbransch samt för hela manufakturindustrin spridningen i kvo- ten (Xj—Mj)/(Xj+Mj), där j betecknar en marknad. Resultaten framgår av tabell 5.2.

I kapitel 4 konstaterades att spridningeni kvoten (X—M)/(X+M) sjönk så gott som genomgående för delbranscherna. Den svens- ka exporten blev således inte mer specialise- rad gentemot den svenska importen på den givna varugruppsnivån. Denna tendens kan vara en följd av olikartade tendenser i den svenska handeln med olika länder, t. ex. till följd av EFTA och EEC. Vid en uppdelning av handeln på ovanstående fyra marknads- områden förekommer inga tendenser till ökad specialisering för något marknadsområ- de vad gäller handeln med samtliga manufak-

turvaror. För norden och övriga EFTA kan ingen klar specialiseringstendens alls urskiljas och för de övriga två marknadsområdena är tendensen snarast att specialiseringen mins— kar på den givna varugruppsnivån.

Betraktas de enskilda delbranscherna fin- ner man tendenser till minskad specialisering på den givna varugruppsnivån (dvs. vad som kallats inomgruppsspecialisering) för handeln med övriga världen med en ökad specialise- ring (mellangruppsspecialisering) endast i handeln med verktyg och redskap. I handeln med såväl Norden som övriga EFTA har en mellangruppsspecialisering skett för hälften av delbranscherna. Dessutom gäller för del— branscherna att mellangruppsspecialiseringen skett gentemot antingen Norden eller övriga EFTA. I handeln med EEC kännetecknas metallkonstruktions-, hushållsmetallvaru- och instrumentindustrin av en ökad speciali- sering mellan Sverige och EEC.

En jämförelse mellan dessa resultat och de, som redovisades i kapitel 4 ger följande slutsatser om manufakturindustrins speciali- seringstendenser gentemot utländska produ- center: 1) Ingen tendens till ökad specialise- ring mellan svenska och utländska producen- ter av manufakturvaror fanns vare sig i försäljningen till den svenska marknaden eller i utrikeshandeln på den givna varu- gruppsnivån. 2) Handeln med olika länder visade tecken till ökad specialisering i han- deln med antingen Norden eller övriga EFTA för alla delbranscher. Gentemot övriga stude- rade marknader var tendenserna till ökad specialisering klart mindre utpräglade (jfr Ohlsson [l973b]).

5.4 Marknadsutvecklingen för svensk export

I detta avsnitt behandlas tre problem. Inled- ningsvis illustreras utvecklingen för de nio delbranscherna av den svenska importande— len på de fem marknadsområden som har den största importen från Sverige i en jämförelse mellan åtta områden. Dessa sena-

] Egentligen stämmer inte denna term exakt, då Portugal ej ingår. Handeln med Portugal är dock på dessa produkter liten.

Tabell 5.2 Några mått på länderspecialiseringen i den svenska handeln med manufakturva- ror 1963 och 1969

SNI- kod

Delbranscha Sprid- ning och an-

Norden

Övriga EFTA

Övriga världen

tal ob- serva-

XN —MN Xö—MÖ XR—MR

tionerb

XN+MN XÖ+MÖ XR+MR

1963 1969 1963 1969 1963 1969

Verktygs— och redskapsin- dustri (12)

Industri för metallkon- struktioner (9)

Industri för metalltråd, -nät, -Iinor, -kablar (11)

Spik-, skruv— och bult- industri (6)

Annan byggnadsmetall- varu industri (6)

Hushållsmetallvaru- industri (9)

Annan metallvaru- industri (31)

Instrumentindustri (15)

0,39 0,61 7 0,54 6 0,79 0,41 5 0,70 0,65 26 0,41 14

0,50 11

0,51 7

0,55 0,63 12 12

0,49 0,42 8 8

0,62 0,60 11 12

0,70 7

0,68 9

0,42 5

9 0,53 6

0,72 0,83 7 5

0,82 11

0,77 6

0,66 11

0,54 0,54

3 0,44 6

0,34 4 5

0,81 6

0,58 8

0,67 5

0,45 0,67 9 9

9

0,69 26

0,34 14

0,49 25

0,57 15

0,57 26

0,53 15

Hela manufaktur— industrin (101)

0,57 82

0,57 85

0,62 84

0,60 89

3 Siffra inom parentes anger största antal varugrupper i branschen. eller MJ- se 0. b 5 = spridning, n = antal varugrupper för vilka X— Källor: Se tabell 5.1 och sas, Handel 1963, del %

re är Norden, Storbritannien, Österrike + Schweiz, Västtyskland, Benelux, Frankrike + Italien, USA + Kanada samt Japan. En sådan mera disaggregerad andelsutveckling borde säkrare visa delbranschemas allmänna konkurrenskraft än utvecklingen av enbart världsmarknadsandelen. Nu kan emellertid en importandelsökning på en EFTA-mark- nad eller en minskning på en EEC-marknad vara ett resultat av den länderdiskrimineran- de handelspolitiska utvecklingen. Därför följs analysen i två efterföljande avsnitt upp med att vi studerar utvecklingen av den svenska andelen av den del av total import, med vilken Sverige utan tullpreferenser eller tulldiskriminering konkurrerar. För EFTA- marknadema betyder detta att den svenska andelen av total import från EFTA-länder

studeras medan för EEC-marknaderna ande- len av importen från icke-EEC-länder betrak- tas.

5.4.1 Marknadsandelarnas utveckling

I diagram 5.1 redovisas för var och en av de nio delbranscherna utvecklingen av Sveriges importandelar 1965—1969 på de fem mark- nadsområden (av de åtta som här studeras) som för respektive delbransch hade störst import från Sverige. Ett nära nog genom- gående drag är att importandelama då var störst på de nordiska och brittiska markna- derna, dvs. de två marknader, till vilka det ekonomiska avståndet i form av transport- kostnader, tullar o.d. torde ha varit minst.

Diagram 5.1 Den svenska importandelen på de fem största utländska delmarknaderna för manufakturindustrins delbranscher 1965—1969

% 30 Verktyg och redskap

M

25-

20>-

15 "ex,

40 Metallförpackningar

25—

15—

1

Metallkonstruktioner

Metalltrad, -nåt m m

|| ! k. I x

1965 66 67 68

Källa: Se tabell 5.3.

| . 69 1965 66 67 68 69

% 15

10

0 1965

0 i 1965 66

_————_ ___—___

] I I ]

F Hushållsmetallvaror

I |

Andra metallvaror

67 68

_ Instniment

M

___—_..— ur.-__—

]_ l I I

66 67 68 69

I 69 1965 66

Norden

Storbritannien

Västtyskland

Nordamerika

_ _ _ _ Frankrike, Italien

- Benelux

Andra viktiga svenska marknader var Väst- tyskland och Benelux.

Verktygs- och redskapsindustrin förlorade marknadsandelar på flera viktiga marknader under perioden 1965—1969 men en viss återhämtning skedde under de två sista åren. Marknadsandelarna för såväl metallkonstruk- tioner som metallförpackningar utvecklades oenhetligt, vilket av länderbilden att döma inte tycks kunna förklaras med tulldiskrimi- neringen inom EFTA och EEC. Importande- lama för metalltråd rn. m. visade inte heller någon enhetlig tendens, medan motsvarande andelar för spik, skruv och bult ökade på flera viktiga marknader och särskilt då på den nordiska marknaden. En tendens till ökade andelar på Norden och andra EFTA- marknader kan också märkas för andra byggnadsmetallvaror, för vilka emellertid utvecklingen på vissa EEC-marknader gicki motsatt riktning.

Andelsutvecklingen för hushållsmetallva- rorna i utländsk import var 1965—1969 entydigt negativ. Intrycket från tidigare kapitel att hushållsmetallvaruindustrin i Sve- rige är en stagnerande exportindustri (på grund av dåliga produktionsförutsättningar) förstärks således. Det förefaller som om denna bransch inte länge till kommer att vara en betydande exportör till många marknader om utvecklingen fortgår lika snabbt som under 1960—talet.

För andra metallvaror och även instru- ment var andelsutvecklingen gynnsam. Detta kan troligen bero på att åtminstone vissa delar av dessa delbranscher har relativt gynnsamma produktionsbetingelseri Sverige. Världsmarknadens storlek på dessa varor är betydande. Det är därför möjligt att manu- fakturexporten i framtiden kommer att till större del än hittills utgöras av vissa verktyg, metallkonstruktioner, spik m.m., instru- ment samt andra metallvaror. De delbran- scher, som producerar dessa varor synes vara de som är bäst anpassade till svenska kom- parativa fördelar att döma av bl. a. andelsut- vecklingen 1965—1969.

Ett enkelt sätt att angripa frågan om tullpreferensema inom EFTA kommit att påtagligt gynna den svenska exporten av metallmanufaktur eller ej, är att jämföra utvecklingen av Sveriges andel av total import till olika EFTA-marknader med lan- dets andel av importen till dessa marknader från samtliga EFTA-länder. I diagram 5.2 framgår den sistnämnda andelen för perio- den 1965—1969 på de tre EFTA-marknader- na Norden, Storbritannien samt Österrike + Schweiz. Den svenska andelen av importen till Storbritannien från EFTA-länder är själv- klart hög, då alla dessa länder är relativt små. För de övriga två marknadsområdena kon- kurrerar Sverige även med Storbritannien, det största exportlandet inom EFTA.=

Av diagram 5.2 framgår att varugrupper, för vilka Sverige på EFTA-marknaderna förlorat importandelar till andra EFTA-län- der, var metallkonstruktioner (på två mark- nader), metallförpackningar (tre), metalltråd (två), andra byggnadsmetallvaror (två) samt hushållsmetallvaror (tre). En jämförelse mel- lan dessa svenska andelsförluster och utveck- lingen av andelen av total import visar att den senare andelen utvecklats gynnsammare (mindre förluster eller i vissa fall t.o.m. ökningar). Om det är tullsänkningarnas han- delsomfördelande verkan, som lett till att EFTA-länderna erhållit stigande marknads- andelar skulle uppenbarligen den svenska andelsutvecklingen blivit oförmånligare utan de tullpreferenser som hade skapats av EFTA.

De två branscher som bäst hävdade sina importandelar gentemot andra EFTA-länder var spik-, skruv— och bultindustrin (med ökningar på två marknader) samt annan

2 Då siffrorna för t.ex. Norden har erhållits genom summering av uppgifterna för de enskilda Iändema Danmark, Norge och Finland. ingår således i EFTA-importen till den nordiska markna- den även Danmarks export till Norge och Finland, Norges export till Danmark och Finland samt Finlands export till Danmark och Norge. Detta gäller analogt också för Österrike + Schwez samt också nedan för EEC-marknaderna Benelux och Frankrike + Italien.

metallvaruindustri (tre) men också instru- ment- samt verktygs— och redskapsindustrier— na upprätthöll sina andelar relativt väl. En viss positiv verkan av EFTA kan visserligen urskiljas på andelarna av total import även för dessa fyra delbranscher, men denna verkan är inte lika markerad som för de fem ovan nämnda delbranscherna.

5.4.3 EEC: s effekter

Effekterna på svensk export av tulldiskrimi- neringen inom EEC kan på motsvarande sätt som ovan studeras genom en jämförelse av utvecklingen på olika EEC-marknader av den svenska andelen av total import till EEC-län- der och Sveriges andel av importen från icke EEC-länder. Gentemot denna sistnämnda grupp av länder har Sverige inte utsatts för någon tulldiskriminering och därför torde sistnämnda svenska importandel ha ökat relativt förstnämnda svenska andel om bil- dandet av EEC haft några handelsomför- delande verkningar. Nu är emellertid länder- na utanför EEC mycket olika i bl. a. industriell utveckling. Det kan ur flera synpunkter vara olämpligt att jämföra im- porten från Sverige med den från statshan- delsländer och utvecklingsländer, vilka sena- re dessutom i en del fall har associerings- och handelsavtal med EEC. Därför beräknades för var och en av de tre EEC-marknaderna (Benelux, Västtyskland samt Frankrike + Italien) i stället den svenska andelen av importen från industriländer (motsvarande FN: s Economic Class I) exklusive EEC—län- derna. Dessa andelars utveckling redovisas för 1965—1969 i diagram 5.3.

Diagrammet visar en övervägande positiv andelsutveckling för verktyg (på två markna- der), metallkonstruktioner (två), metallför- packningar (två), spik m.m. (tre), andra metallvaror (tre) samt instrument (två). En jämförelse mellan denna andelsutveckling och den totala importandelens förändring visar att den senare inte är lika övervägande positiv, vilket med andra ord antyder att tulldiskrimineringen gentemot Sverige troli- gen medfört en något oförmånligare total

andelsutveckling än vad som skulle ha blivit fallet om diskrimineringen inte genomförts. Liknande tendenser kan också märkas för metalltråd m. in., andra byggnadsmetallvaror och hushållsmetallvaror, vilka under perio- den haft en övervägande negativ utveckling av den svenska andelen av EEC:s import från utanförstående industriländer.

5.5 Marknadsstorlek och -tillväxt på viktiga exportmarknader

I tabell 5.3 redovisas för åtta delmarknader och för varje delbransch total import och import från Sverige 1969 samt den årliga, procentuella tillväxttakten 1965—1969 i to- tal import. Med hjälp av dessa data kan några betydelsefulla faktorer i delbranschemas marknadsbild belysas.

Verktygs— och redskapsindustrins största marknad var 1969 Frankrike + Italien. Av tabellen framgår att en viktig orsak till detta var att totalimporten till dessa båda länder var så betydande att den understeg endast Nordamerikas. Tillväxttakten i importen till de förstnämnda länderna var 15% per år 1965—1969, vilken siffra översteg alla andra här betraktade marknaders utom Japans. Den svenska marknadsandelen i den fransk- italienska importen steg också under 1960-talets senare hälft. En för verktygsin- dustrin lika stor exportmarknad 1969 var den nordiska, trots en betydligt mindre total import. Importtillväxten var på denna mark- nad långsam 1965—1969. På de därnäst följande tre största svenska marknaderna, Västtyskland, Storbritannien samt Nordame- rika, var den relativt starka importtillväxten pådrivande, medan de svenska importande- lamas minskning var återhållande på den svenska verktygsexportens tillväxt. Även den japanska marknaden kan komma att bli mera expansiv för avsättningen av svenska verktyg och redskap trots sin relativa litenhet 1969.

Metallkonstruktionsindustrins tre största utländska marknader (Norden, Västtyskland och Storbritannien) mottog 1969 3/4 av den svenska exporten trots att den totala impor— ten till dessa tre inte var särskilt stor i

Diagram 5.2 Den svenska andelen av importen från EFTA-länder till Norden, Storbritan- nien samt Österrike + Schweiz för manufakturindustrins delbranscher 1965—1969

0/0 70 _ Verktyg och redskap _ Metallkonstruktioner eo — _.-F'e-J' l- % 50 » _ W 40 +- -/. x. ' x 30 N : ”*. Xx 20 - — "* 10 A_— 0 _i_i_i_i __1_1_i__l 90 _ Metallförpackningar _ Metalltråd, -nät mm 80 ""/_q'x x. 70 " " xv./.v 60 — — 50 e l: ' 'N. I 40 e - 30 ( .A 'x_ _/ 'x_ 20 V X. — X.— 10 *- *- O CDL-11:21"! L_L_.i_.|__.i 1965 67 69 1965 67 69

Källa: Se tabell 5.3.

Spik. skruv och bult _ Andra byggnadsmetallvaror

Hushållsmetallvaror Andra metallvaror

Instniment -o-o-o-o- Norden

Storbritannien

Österrike. Schweiz

Diagram 5.3 Den svenska andelen av importen från industriländer utanför EEC till Benelux, Västtyskland samt Frankrike + Italien för manufakturindustrins delbranscher 1965—1969

% 30 ? Verktyg och redskap Metallkonstmktioner

- ”___-___—

25 _ I ' 20 *- " 15 10

55

Metalltråd, -nät m m

,.

30 _ Metallförpackningar

25-

15—

() . . _ | | | | 1965 66 67 68 69 1965 66 67 68 69

Källa: Se tabell 5.3.

_ Splk. skmv och bult Andra byggnadsmetallvaror

Andra metallvaror

Instrument

,-

Benelux

Västtyskland

—- Frankrike, Italien

Tabell 5.3 Import från Sverige och total import till vissa marknadsområden 1969 och den totala importens tillväxttakt 1965—1969 SNI- Varugrupp motsvarande Variabela Norden Stor- Österrike Väst- Benelux Frankrike Nord- Japan kod branschen britan- + Schweiz tyskland + amerika nien Italien

3 811 Verktygs- och redskapsin- Ms 82 45 17 51 26 82 44 10 dustri M 283 316 291 497 496 782 1 240 116 dM/Mdt 4,1 8,6 6,5 10,3 2,3 14,9 13,4 24,3

3813 Industri för metall- Ms 50 5 3 7 4 3 3 0 konstruktioner M 174 96 164 284 470 435 397 3 2 dM/Mdt 4,3 5,7 5,7 5,7 12,2 18,7 22,1 —13,7

38191 Metallförpacknings- M5 9 1 o 2 o 0 o industri M 32 23 30 60 111 77 104 dM/Mdt 17,6 26,1 10,2 0,6 17,1 21,4 6,7 4 ,s

0 3 7

3 8192 lndu stri för metalltråd, Ms 23 8 0 1 1 l 0 0 6

6 0

-nät, -linor, -kablar M 90 42 35 137 153 176 327 dM/Mdt 7,2 2,9 16,2 19,8 10,7 21,0 10,3

* 38193 Spik-, skruv- och MS 30 9 3 6 9 4 13 bultindustri M 114 100 97 173 250 240 1 134 28 dM/Mdt 5,0 7,4 8,3 13,4 8,6 16,7 13,5 23,6

3 8194 Annan byggnadsmetall- MS 83 31 3 3 31 18 21 12 1 varuindustri M 299 159 351 371 803 683 1669 29 dM/Mdt 9,7 9,6 4,2 7,4 13,9 23,6 36,9 28,6

3 8195 Hushållsmetall- Ms 16 6 5 3 6 2 9 2 varuindustri M 79 87 123 114 307 306 578 29 dM/Mdt 7,9 13,1 10,1 8,3 3,9 13,3 17,2 18,8

38196 Annan metall- Ms 102 30 15 35 17 31 17 2 varuindustri M 716 511 541 974 1 230 1 324 2 036 185 dM/Mdt 6,0 10,0 10,1 13,1 10,5 12,3 13,8 20,3 3851 lnstrument— Ms 46 27 10 27 20 25 27 10 industri M 458 911 473 1 050 981 1 704 1936 580 dM/Mdt 9,6 12,5 9,4 13,6 9,6 12,8 14,8 23,7

3 Ms = imlfaorten från Sverige till respektive marknadsområde i m' j. kr M = den totala importen till respektive marknadsområde i milj.kr dM/Mdt = den relativa tillväxttakten i procent 1965—1969 (beräknad med hjälp av regressionsskattning för att undvika alltför stor konjunkturen påverkan pa tillväxt— takterna).

Källa: Maskinlistor framtagna av FN:s statistiska kontor för bl.a. Sveriges Allmänna Exportförenings räkning.

jämförelse med importen till Benelux, Frankrike + Italien samt Nordamerika. De tre sistnämnda marknaderna har också en mer än dubbelt så hög importtillväxttakt som de förstnämnda. De tre största markna- derna förefaller därför inte utgöra de mest expansiva drivkrafterna bakom en stark framtida ökning av exporten av metall- konstruktioner. Förutom importens storlek och snabba tillväxt till Benelux, Frankrike + Italien samt Nordamerika talar även växande svenska importandelar för att dessa markna- der kan komma att starkt s_tigai den svenska exporten förutsatt att inte den låga produkt- rörligheten inverkar alltför negativt.

Metallförpackningar exporteras nästan en- bart till andra nordiska länder för vilka den sammanlagda importen är relativt stor och stadd i snabb tillväxt. Endast på den långsamt växande västtyska, den snabbt växande brittiska samt den österrikisk- schweiziska marknaden översteg importande- len i övrigt 1 %.

Industri för metalltråd m. m. är den tredje delbranschen med stark regional koncentra- tion av exporten. Den relativt stora men måttligt växande nordiska marknaden mot- tog 1969 över 40 % av exporten. De svenska marknadsandelarna steg också på den nordis- ka marknaden, medan andelarna på nästan samtliga andra importmarknader sjönk.

lmportandelama för spik-, skruv- och bultindustrin 1965—1969 ökade utom i Nordamerika, Västtyskland och Frankrike + Italien, där andelarna sjönk något. Minsk- ningama på de tyska och fransk-italienska marknaderna tycks emellertid kunna hänfö- ras till effekter av diskrimineringen inom EEC. Marknadstillväxterna är samtidigt goda utom för Norden. På de största marknaderna var de svenska marknadsandelarna inte sär- skilt stora. Utvecklingen av marknadsande- larna på dessa enskilda marknader kontraste- rar således starkt mot tendensen i den aggregerade världsmarknadsandelen (kapitel 2 och tabell 5.4).

Annan byggnadsmetallvaruindustri har sina största marknader inom EFTA trots att såväl importmarknadens storlek som dess

tillväxttakt 1964—1969 där var mindre än inom EEC och Nordamerika. Detta beror kanske på effekterna av EFTA och EEC ty andelsökningama inom den förra och andels- minskningama inom den senare förefaller till en del att kunna hänföras till tulldiskrimine- ringen.

Hushållsmetallvaruindustrin förlorade 1965—1969 marknadsandelar på samtliga här studerade importmarknader och andels- förlusterna var till en del betydande. lmport- tillväxten steg dock starkt på en del av marknaderna.

Annan metallvaruindustri är en mycket heterogen delbransch, vilken omfattar varu- grupper med en olikartad utveckling. Del- branschen i sin helhet ökade nästan genom— gående sina importandelar på de åtta del- marknaderna och fortfarande 1969 var marknadsandelarna inte särskilt stora. Ande- larna är minst på de importmarknader som är stora och som har en relativt hög tillväxt- takt. Det är vidare bara den nordiska import— tillvåxten, som understiger 10 % per år. Exporten av andra metallvaror har med andra ord varit en av de mest expansiva inom manufakturindustrin under 1960-talet.

Instrumentindustrin, slutligen är en annan delbransch med övervägande stigande im- portandelar och med den högsta exporttill— växttakten under 1960-talet. I världshandeln var handeln med instrument större än med någon annan av de här betraktade produkt- grupperna med en andel för Sverige på endast 2 %. Tillväxten i importen till de åtta delmarknaderna är omkring 10 % per år eller högre. Den största andelen av importen hade Sverige på den minsta importmarknaden, dvs. den nordiska. Där var den svenska andelen 10 %. Inte på någon annan av de här betraktade marknaderna nådde den svenska andelen av total import 3 %.

5.6 Den framtida exporttillväxten — ett räkneexempel

[ syfte att ge en viss uppfattning om storleksordningen på den framtida exporttill- växten i löpande priseri de nio delbranscher-

Tabell 5.4 Faktiska och beräknade tillväxttakteri total svensk export, OECD:s export, OECD:s totala import och OECD's import från Sverige vissa år under perioden 1964—1 971. Procent per år SNI- Delbransch Procentuella tillväxter i kod

OECD:s OECD: s import från total svensk export total OECD-export totala Sverige

import (beräk- vid en antagen 1969— 1969— 1970— 1964— 1964— 1969— nad) svensk andel av 1970 1970 1971 1969 1969 1970

(faktisk) 1965 1969 års års 1 2 3 4 5 6 7 8 9

'—

3 81 l Verktygs— och redskapsindu stri 10,7 3813 Industri för metallkonstruktioner 12,7 3 8191 Metallförpacknin sindu stri 13 ,4 38192 Industri för met ltråd, -nät, -linor, -kab1ar 13 3 8193 Spik-, skruv- och bultindustri 12 38194 Annan byggnadsmetallvaruindustri 22, 1 2

1 1

13

v—l

I—l v—lll') man

'— stop!) ooo—4

".

xo lf)

o us"—cos

W 0. o (") | _ on:—3 N

I Q

_. N. N _. th thNQ-m Onosr sooo—coaxm 0

nu».

u—cv—cu—l

...man-'on” o

OQWB I—ll—1 ......

38195 Hushållsmetallvaruindustri 38199 Annan metallvaruindustri 3 851 Instrumentindu stri

wqq m

Bmw coq-_Noxoo—r rxoooo "oo em

0. xDOxNQ-m—r l—tNu—t !— H

_. axq so NN "! N _! (|»-nh Nmoqmaxax m cocoa-who—

u-t -—4

Hela manufakturindustrin 3,

_. oo_ _? .— ax" N I _4 o' _

Arrm: I den löpande texten finns angivet hur dessa beräkningar utförts. Kallar: För kolumnerna 3 -5 se tabell 5.3. För kolumnerna 6, 10 och 11 har OECD, Trade by Commodities. Markets Summaries. Imports and Exports, Jan— Dec 1970, anvants. Den svenska exporten har erhållits ur SOS, Utrikeshandel, del 2, 1964, 1969 och 1970 samt Utrikeshandel, 1971, del 1.

na har en enkel kalkyl gjorts över hur OECD-ländernas (egentligen ovan behandla- de åtta marknaders) import från Sverige hypotetiskt kan tänkas växa. Metoden byg- ger på att trendtillväxten 1965—1969 i den totala importen till var och en av de åtta OECD-marknaderna är rimlig även för de efterföljande åren. Eftersom perioden unge- fär täcker in en konjunkturcykel, kanske detta trots den korta periodlängden inte är alltför orimligt. Här eftersträvas dock bara att relationerna mellan delbranscherna skall vara normala. Oavsett om den totala manu- fakturexporten i världen växer långsammare eller snabbare än vad de här beräknade värdena tyder på, antas likväl att rangord— ningen av marknadstillväxten i de enskilda delbranscherna är stabil. 1 kolumn 3 i tabell 5.4 redovisas den beräknade procentuella ökningen av de åtta marknadernas (=: OECD:s) totala import. Denna har beräk- nats genom att 1969 års import på varje marknad framskrivits ett år med hjälp av de i tabell 5.3 presenterade trendtillväxttakterna. Importökningarna har därefter summerats över dessa marknader och satts i relation till 1969 års totala import. Den så erhållna siffran ger en uppfattning om OECD:s procentuella importökning 1969—1970 un- der antagandet att konjunkturutvecklingen är genomsnittligt god 1970. [ tabellens kolumner 4 och 5 har den del av OECD:s beräknade importökning som bör komma från Sverige redovisats under förutsättning att 1965 respektive 1969 års svenska import- andelar på var och en av de åtta marknader- na upprätthålls. För fyra av delbranscherna kan dessa siffror jämföras med den faktiska ökningen 1969—1970.3 Siffrorna kan också jämföras med den faktiska tillväxten i svensk export 1969—1970, 1970—71 och 1964— 1969 samt i OECD:s export 1969—1970 och 1964—1969. Dessa jämförelser görs för var och en av delbranscherna.

Verktygs- och redskapsindustrin. Enligt kalkylen skulle OECD:s import av verktyg m.m. från Sverige stiga med omkring 10 % per år. Därmed skulle de svenska andelarna av OECD-importen fortsätta minska något,

vilken tendens väl överensstämmer med den tidigare utvecklingen av Sveriges och OECD:s totala export av verktyg och red- skap. Den faktiska ökningen 1969—1970 såväl av OECD:s import från Sverige som av den svenska verktygsexporten blev dock större, vilket delvis torde vara en följd av den fortsatta högkonjunkturen 1970. Den ge- nomsnittliga ökningen 1969—1971 av total verktygsexport blev också stor eller nästan 15 % per år. Det förefaller därför inte osannolikt att den svenska exporten av verktyg och redskap i värde skall kunna stiga med 10 % per år eller något mer, åtminstone fram till mitten av 1970-talet vid en antagen lika stor ökning av världsmarknaden. Industri för metallkonstruktioner. Kalky- len för tillväxten i OECD:s totala import pekar på en tillväxt av nästan 13 % per år, medan kalkylen över importen från Sverige ger betydligt lägre siffror. Den stigande svenska marknadsandelen pekar dock på en klart starkare ökningstakt än de drygt 6 % (med 1969 års marknadsandelar) som kalky- len stannar på. Den svenska exporttillväxten 1969—1970 och 1964—1969 relaterad till motsvarande siffror för hela OECD:s export visar likaledes att den svenska exporttillväx— ten bör kunna bli påtagligt högre. Att importkalkylen för Sverige blir så pass låg, beror på att importen från Sverige till 2/3 gick till den mycket långsamt växande nordiska marknaden. De svenska andelarna ökar dock även på andra marknader (utom på den västtyska). Det är mot denna bakgrund som en exportvärdetillväxt på 10—15% per år bedöms som trolig för svensk metallkonstruktionsindustri vid en årlig världsmarknadstillväxt på drygt 10%. Metallförpackningsindustri. Den kalkyle- rade tillväxten av OECD-importen från Sveri- ge blev med 1965 års marknadsandelar nästan 22 % per år men med 1969 års endast drygt 14 %. Även sistnämnda siffra översti-

3 OECD-statistiken är inte så uppdelad att alla delbranscher kan täckas. Det FN-material som räkneexemplet i övrigt bygger på (tabell 5.3) beställdes aldrig för 1970 av de svenska organen, bl. a. Sveriges Allmänna Exportförening (numera Sveriges Exportråd).

ger dock den totala OECD-importens beräk- nade ökning. Att kalkylen stannar på så höga siffror för Sverige beror helt på höga svenska marknadsandelar på de snabbt växande nor- diska och brittiska importmarknaderna. Den faktiska exporten från Sverige var 1964 endast 11 milj. kr och 1969 10 milj. kr men steg 1971 till 21 milj. kr. Den obetydliga svenska exporten och ryckigheten iexport- utvecklingen gör delbranschens framtida ex- porttillväxt omöjlig att bedöma enbart ut- ifrån dessa enkla metoder.

Industri för metalltråd, -na't, -linor, -kab- lar. Kalkylen för OECD: s importökning från Sverige, den faktiska svenska exporttillväx— ten 1969—1971 och 1964—1969 pekar sam- stämmigt mot en svensk exporttillväxt av omkring 8 % per år. För att så skall bli fallet förutsätts att världsmarknaden växer med omkring 13 % per år. Denna utveckling innebär en fortsatt minskning av delbran- schens världsmarknadsandelar.

Spik-, skruv- och bultindustri. Kalkylen för OECD:s importökning från Sverige stan- nar på drygt 8 % per år, medan kalkylen för OECD:s totala importökning uppgår till drygt 12 %. Denna utveckling överensstäm- mer med den bild som erhålls av Sveriges och OECD:s exporttillväxt 1964—1969 och 1969—1970. Studeras importandelamas ut— veckling 1965—1969 förefaller dock en starkare exporttillväxt vara möjlig, åtminsto- ne sedan avvecklingen av EEC-tullarna gent— emot import från Sverige påbörjats. En årlig svensk exportökning på 9 å 10 % eller mer vid en världsmarknadstillväxt på 12 % borde då inte vara orimlig.

Arman byggnadsmetallvaruindustri. Samt- liga siffror för denna delbransch pekar på sjunkande svenska andelar av världsmarkna- den. OECD:s totala import beräknades stiga med över 22% per är, vilken höga siffra erhölls till följd av den extremt starka importtillväxten i Nordamerika, vars import av sådana varor var dubbelt så hög som den näst största av de här betraktade import- marknademas. I Europa var marknadstill- växten i regel långt mindre. Med tanke på den faktiska svenska exporttillväxten och de

sjunkande svenska importandelama förefal- ler en siffra på 8 % per år i ökningstakt för svensk export kräva en marknadstillväxt på nästan det dubbla.

Hushållsmetallvaruindustri. Kalkylens hö- ga procenttal för ökningstakten i OECD:s import från Sverige överskattar sannolikt den möjliga svenska exporttillväxten. Ned- gången i marknadsandelarna 1965—1969 var påtaglig, mellan 1964 och 1969 sjönk t.o.m. den svenska exporten. Ökningen under 1970 och 1971 var visserligen inte oväsentlig, men den svenska exporttillväxten borde normalt sett påtagligt understiga Världsmarknadens ökning att döma av 1960—talets utveckling.

Annan metallvaruindustri och instrument- industri. Dessa båda delbranscher bedöms tillsammans med metallkonstruktionsin- dustrin ha de gynnsammaste marknadsförut- sättningarna för export att döma av dessa enkla kalkyler. För annan metallvaruindustri görs denna bedömning trots att världsmark- naden inte förefaller växa särskilt snabbt i jämförelse med världsmarknadstillväxten för andra delbranscher. Visserligen stiger enligt räkneexemplet OECD:s import från Sverige långsammare än OECD:s totala import, särskilt för andra metallvaror, men dessa siffror torde grovt underskatta den svenska exportens möjliga tillväxt. För en sådan slutsats talar inte bara den faktiska tillväxten 1964—1969 på omkring 20% per år utan även exportökningen 1969—1971 i samma storleksordning. En gynnsam andelsutveck- ling på de enskilda importmarknadema pe— kar i samma riktning. En exporttillväxt på 15—20 % per år för andra metallvaror och instrument torde inte vara omöjlig om Världsexporten stiger med 10—1 5 %.

Hela manufakturindustrin. Summeras kal— kylerna för OECD:s möjliga importökning från Sverige för delbranscherna erhålls efter en enkel division en uppgift på den pro- centuella ökningen av OECD:s import av svensk metallmanufaktur. Medan tillväxt- takten i OECD:s totala import uppgår till nästan 14% per år, stannar denna pro- centuella importökning från Sverige på drygt

10 %. Den svenska exporten steg dock snab- bare än hela OECD:s export såväl 1964— 1969 som 1969—1970, vilket talar för att en exportvärdetillväxt på minst 12 % borde vara möjlig om Världsexporten steg med samma procenttal.

Det bör avslutningsvis påpekas att de här givna bedömningarna av möjliga tillväxttak- ter i svensk export av olika slags manufaktur- varor till sin absoluta storlek är ytterst osäkra. Vi håller dock för troligt att vid given marknadstillväxt utomlands bör me- tallkonstruktioner, andra metallvaror och instrument erhålla en relativt gynnsammare exporttillväxt än verktyg och redskap, för vilka de svenska världsmarknadsandelarna likväl bör kunna hävdas relativt väl. Vidare kan konstateras att exporten av hushållsme- tallvaror, andra byggnadsmetallvaror och metalltråd rn. ni. även i fortsättningen torde ha den ogynnsammaste tillväxten relativt tillväxten av hela världsmarknaden.

5.7 Marknadsutvecklingen för svensk import

Förändringar i länderstrukturen i svensk import av manufakturvaror bedömdes som mindre viktiga att behandla ingående än motsvarande förändringar i svensk export. Här skall i korthet två aspekter på struktur- förändringar i importen från olika länder beröras, nämligen a) de svenska tullsänkning- arnas handelsomfördelande verkningar och b) utvecklingen av importen från låglönelän- der och statshandelsländer.

5.7.1 Tullsänkningarnas handelsomfördelan- de verkningar

Av dataskäl, som ovan nämnts, måste under- sökningen av tullsänkningarnas verkningar på länderstrukturen i svensk import inskränkas till perioden 1963—1969, under vilken pe- riod dels en del av de länderdiskriminerande tullsänkningarna inom EFTA ägt rum, dels en del av de i Kennedy-ronden beslutade generella tullsänkningarna genomförts. De senares omfördelningseffekter på länder— strukturen uppkom genom att EFTA-länder-

nas tullpreferenser på den svenska markna- den därmed kom att minska. Delvis till följd av den begränsade perioden visar den här gjorda undersökningen inte de totala han- delsomfördelande verkningarna av EFTA och Kennedy-ronden. Dels täcks ju som nämnts inte hela tullsänkningarna in, dels är det inte möjligt att inkludera även de verkningar som faller utanför själva tullsänk- ningsperiodema. Beräkningarna avses därför bara kunna ge svar på frågan om några handelsomfördelande verkningar över huvud taget erhållits. Till skillnad från analysen av tullarnas effekt på den svenska hemmamark— nadsandelen påverkas inte tolkningen här av olikheter mellan varugrupper i den svenska produktionens känslighet för tullsänkningar.

Den genomsnittliga nominella tullsatsen på total import av manufakturvaror var 1960 7,33 %, vilken siffra samtidigt utgjorde EFTA-ländemas tullpreferens 1967. Dessa senare länders andel av svensk import upp— gick 1963 — det första året denna andel kan beräknas — till 35,5 % och ökade med 3,7 procentenheter till 1967. Mellan 1967 och 1969 var ökningen emellertid ännu större eller 5,7 procentenheter, vilket antyder kvar- dröjande verkningar efter EFTA-tullsänk- ningarnas avslutande. Mellan 1967 och 1969 minskade nämligen EFT A-ländernas genom- snittliga tullpreferens på manufakturvaror med en procentenhet.

Variationerna mellan varugrupper i EFTA- preferensernas storlek kan helt hänföras till den initiella tullsatsens variationer. De han- delsomfördelande verkningarna av en given tullpreferens kan väntas bli större ju lägre de preferenstagande ländernas initiella andel av svensk import var. Av denna anledning vägdes EFTA-tullsänkningama med EFTA- ländemas initiella importandel, varvid emel- lertid 1963 års andelar av dataskäl måste användas i stället för 1960 års.

Storleken av de handelsomfördelande verkningarna av Kennedy-rondens tullsänk— ningar påverkas av tre faktorer, nämligen a) skillnaderna mellan varugrupper i den 1967 etablerade tulldiskrimineringens storlek, b) att de beslutade tullsänkningarna inom Ken-

nedy-ronden var olika stora för olika varu- grupper samt 0) skillnaderna i importandelar- na för icke-Efta-länder 1967. Av skäl som nämnts ovan vägdes också Kennedy—tullsänk- ningarna med dessa sistnämnda importande- lar 1967.

Som beroende variabel i beräkningarna av de handelsomfördelande verkningarna valdes (den absoluta) förändringen 1963—1969 av EFTA-ländemas andel av total import. Där- med nödvändiggiordes införandet av den initiella EFTA-andelen 1963 som oberoende variabel. En extremt hög sådan andel kan ju ökas i endast begränsad utsträckning och omvänt.

Av flera regressioner valdes den följande att illustrera förekomsten av handelsomför- delande tullverkningar (standardavvikelser anges under respektive regressionskoeffici- ent).

Koefficienterna för tullförändringarna har de förväntade tecknen. Det finns med andra ord en tendens till större andelsökningar för EFTA-ländema ju större tullsänkningen in- om EFTA varit (koefficienten är dock inte signifikant) samt ju mindre Kennedy-tull- sänkningen gentemot övriga länder blev (starkt signifikant koefficient). Nivån på EFTA-andelen 1963 erhöll också väntat tecken i regressionen (och hög signifikans-

nivå). Även om alltså EFTA-tullsänkningarna inte själva erhöll signifikant tecken, visar dock en jämförelse med korrelationen mel- lan d(ME/M)/dt och den Vägda EFTA-tull- sänkningen (+0,44) att denna tullvariabel tillsammans med andra oberoende variabler erhåller ett utslag som antyder förekomsten av handelsomfördelande verkningar. Sådana verkningar kunde också och i större utsträck- ning konstateras för Kennedy-rondens tull— sänkningar. Att så blev fallet, trots att endast en mindre del av tullsänkningarna 1969 hunnit genomföras, kan kanske delvis till- skrivas de stora skillnaderna mellan varu— grupperi dessa sänkningars storlek.

1 ett tidigare avsnitt visade en jämförelse av vissa svenska importandelar på olika EFTA- och EEC-marknader att vissa handels- omfördelande verkningar kan ha påverkat svensk export. Med tanke på att de svenska tullsatserna var och ännu är låga i jämförelse med tullsatserna i framför allt de stora europeiska industriländerna samt Norden utom Danmark kan det kanske misstänkas att Kennedy-ronden fram till 1969 inneburit eller därefter kommer att innebära en gynn— sammare svensk importandelsutveckling på BBC och en ogynnsammare på EFTA än vad som framgick av den ovan beskrivna andels- utvecklingen.

d(ME/M)/dr = 0,311 0,671 (ME/MP 3 + 0,019[(ME/M)5 =(dTE/a'm _

(0,223) (0,025) — 0,052[(Mö/M)6 Runö/dm. (0,020) där ! = tiden

R2 = 0,302 F(3;84) = 12,137

d(ME/M)/dt = förändringen 1963—1969 av EFTA-ländernas importandel i procentenheter

(M E/M)6 3 = EFTA—ländernas importandel 1963

(ME/1105 3(dTE/df) = den med EFTA-ländernas importandel 1963 Vägda sänkningen (i antal procenten- heter) 1963—1969 i EFTA-tullen. Sänkningen är alltså definierad som ett positivt till.

(Mö/M)6 7(alTö/dt) = den med importandelen för övriga länder Vägda sänkningen (i antal procentenhe- ter) av tullen för övriga länder 1967 —1969.

R = multipel korrelationskoefficient

F(3;84) = F-värde (med antal frihetsgrader).

Diagram 5.4 Japans och vissa övriga länders andelar av svensk förbrukning och import av manufakturvaror 1963 och 1969. [ promille

%o

40 Andel av svensk förbrukning

8 t XXXXXXI ÄXXXXXXXI

63 63” 69

7171 Om / % Ä å i 1 63 63 63 63 63 69 69 69

69 69 69

O) (O

Andel av svensk import

j

' Japan

' 2 Övriga länder

ÄXXXXXXXXXXXXXS XXXXXXXXXXXXXXI

!

Verktyg Metall- Metall— Metall- Spik, Andra Hushålls- Andra Instm- o konstr förpack— träd.-nät skruv, byggn metall- metall— ment

redskap ningar mm bult me— varor varor tallvaror

Anm: Med övriga länder aVses här samtliga länder utom EFTA, EEC, Nordamerika och Japan. Källor: SOS: Handel 1963, del 2 samt Utrikeshandel 1969, del 2, arbetstabeller.

5.7.2 Importen från låglöneländer

] diagram 5.4 redovisas Japans samt i huvudsak icke OECD-länders4 andelar av svensk import och förbrukning 1963 och 1969. Utvecklingen för dessa andelar stude- ras därför att den kan antyda vilka branscher som främst mött konkurrens från länder med extremt låga löner i relation till de svenska. Det är givet att Sverige normalt inte kan konkurrera med sådana länder på arbets- intensiva och standardbetonade varor.

Ett genomgående drag är att andelarna för icke-industriländer av såväl svensk förbruk- ning som import fortfarande 1969 var låga. En starkt stigande andel av den svenska förbrukningen av främst hushållsmetallvaror och instrument kan dock konstateras för både Japan och övriga länder. Den senare varugruppen är inte någon typisk varugrupp för u-länder. Det torde därför vara från de mera utvecklade länderna (t. ex. öststaterna) inom gruppen övriga länder som andelsök- ningen härstammat. Andra varugrupper med relativt stora marknadsvinster för övriga länder är spik m. m. samt andra byggnadsme- tallvaror. För metallkonstruktioner, metall- tråd och andra metallvaror har dock Japans och/eller övriga länders andelar av svensk förbrukning minskat.

Av den undre delen av diagrammet fram- går att ökningen av marknadsandelarna inom ovannämnda branscher åtminstone inte en- bart skett på bekostnad av svensk produk- tion. Eftersom såväl Japan som övriga länder tullmässigt diskriminerats under 1960-talet till följd av EFTA, antyder resultaten att ett genombrott på den svenska marknaden för manufakturvaror från låglöneländer är på väg att ske. I det avseendet kan delar av manufakturindustrin under 1970-talet allt- mer komma att drabbas av de problem som varit utmärkande för textilindustrin under 1960-talet (jfr Carlsson & Sundström [1973]).

41 gruppen övriga länder ingår samtliga länder utom EFTA, EEC, Nordamerika och Japan.

Den svenska manufakturindustrins produktions-

förutsättningar — en sammanfattning och tolkning

av resultaten

6.1 Inledning

Denna utredning har behandlat hur interna- tionell konkurrens på vammarknaderna och konkurrens med andra svenska industri- branscher på marknaderna för arbetskraft och kapital inverkat på manufakturindu- strins storlek, sammansättning och utveck- ling i utrikeshandel och produktion. Det första huvudproblemet var att söka klarlägga vilka faktorer, som bestämt den svenska manufakturindustrins allmänna produktions- förutsättningar 1969. Det andra bestod iatt bedöma hur dessa förutsättningar påverkat produktinriktningen inom branschen vid denna tidpunkt i jämförelse med inriktning- en i andra industriländer. Det tredje huvud- problemet gällde att klarlägga hur produk- tionsförutsättningarna sammanhängt med förändringar av denna produktinriktning un- der l960—talet för att ge underlag för en bedömning av hur den framtida inriktningen kan komma att te sig. Dessa tre huvudpro- blem undersöktes med utgångspunkt från tre slag av strukturella bestämningsfaktorer, nämligen a) handelshinder, b) Sveriges kom- parativa fördelar, som de bestäms av den relativa tillgången på olika produktionsfakto- rer och särdrag i den svenska efterfrågan samt c) produktionsteknik och produktka- rakteristika i efterfrågan för olika manufak- turvaror.

Den bedömning av dessa tre problem som

i det följande lämnas är gjord inom ramen för den modell, som kortfattat presenterades i kapitel 1. På grund av osäkerheter i modell, empiriska metoder och variabelkonstruktio— ner bör den här gjorda bedömningen tolkas med försiktighet. I allt väsentligt föreligger dock en stor samstämmighet mellan olika empiriska resultat, även från analyser som starkt skiljer sig med avseende på såväl metod som ingående variabler. Det bör vidare påpekas att bedömningen ei tar hän- syn till att produktionstillväxten, trots dåliga produktionsförutsättningar, kan vara god i en bransch, därför att marknaden expande- rar starkt.

6.2 Den svenska manufakturindustrins pro- duktionsförutsättningar och internationella specialisering 1969

Manufakturindustrins produktionsförutsätt- ningar i jämförelse med andra svenska indu- stribranschers kan enligt ovan bedömas med hjälp av kunskaper om bl. a. handelshinder, komparativa fördelar och branschens pro— duktionsteknik. Sveriges komparativa förde- lar ansågs från faktortillgångssidan under 1960-talet bestå i produktion med en hög intensitet tekniker, yrkesarbetare, kapital och inhemska råvaror (kapitel 2). Enligt dessa kriterier skulle de relativt låga kapital- och teknikerintensiteterna i produktionen i manufakturindustrin tyda på relativt dåliga

produktionsförutsättningar, medan den rela- tivt höga yrkesarbetareintensiteten och den starka anknytningen till svensk stålindustri pekar på att motsatsen var fallet. Branschens produkter är vidare internationellt lågrörliga i jämförelse med andra verkstadsprodukter, vilket innebär ett naturligt skydd mot ut— ländsk konkurrens på den svenska markna- den för många manufakturvaror. Tullarna är däremot inte längre lika betydelsefulla.

Resultaten av utredningen visar dock att manufakturindustrins produktionsförutsätt- ningar inte bör eller kan bedömas utifrån sådana genomsnittsdata för hela branschen, som här refererats. Branschen är nämligen starkt heterogent sammansatt vad gäller pro- duktionsteknik, produkternas användnings- område, produktrörlighet m. m. Av denna anledning har en bedömning av hela manu- fakturindustrins produktionsförutsättningar på såväl teoretiska som empiriska grunder ansetts omöjlig att göra utifrån det begränsa- de utredningsunderlag, som här föreligger. Det är däremot möjligt att belysa hur anpass- ningen till Sveriges komparativa fördelar var 1969 inom branschen genom att studera både den dåvarande svenska produktinrikt— ningen och de förändringar denna undergått under 1960-talet med avseende på tänkbara bestämningsfaktorer.

6.2.1 Inriktningen på delbranscher

Den svenska manufakturindustrins produk- tionsinriktning kan inte av dataskäl jämföras med den i andra industriländer. Däremot är det möjligt att jämföra olika industriländers export och import av manufakturvaror med avseende på branscher. 1969 utgjordes Sveriges export av manu- fakturvaror till nästan 1/3 av verktyg och redskap medan motsvarande andel för hela OECD var så låg som 12 %. Dessutom var den svenska importen av verktyg och red- skap andelsmässigt mindre än OECD:s im- port av samma varor. Verktyg- och redskaps- industrin är i Sverige måttligt kapital- och

sammansättningen på del-

teknikerintensiv i produktionen, men har en hög andel yrkesarbetare i arbetskraften.

Exporten av andra byggnadsmetallvaror var också relativt stor i Sverige men detta tycks inte motsvaras av en särskilt låg andel av dessa varor i svensk import. Annan byggnadsmetallvaruindustri är en relativt kapitalintensiv delbransch, men denna slut- sats beror helt på vilket kapitalmått, som är rimligt att använda.

Exporten av instrument, andra metallva- ror och metallkonstruktioner var i Sverige relativt liten 1969. Importandelen för dessa varor avvek inte påtagligt från den i OECD utom för andra metallvaror, som utgjorde en relativt stor varugrupp i svensk import. Instrumentindustrin är en starkt tekniker- intensiv delbransch även om jämförelsen utsträcks till att omfatta hela verkstadsin- dustrin. Den har samtidigt den lägsta kapital- intensiteten av de nio delbranscherna. Sär- skilt metallkonstruktions— men även del- branschen annan metallvaruindustri har en hög yrkesarbetareandel i arbetskraften.

Man kan sammanfattningsvis konstatera att den svenska manufakturindustrins inrikt- ning på delbranscher 1969 inte alls samman- hänger med de kriterier på komparativa fördelar, som ansetts gälla för Sverige. Detta bristande samband kan inom ramen för vår modell förklaras antingen med att anpass— ningen till dessa fördelar inte var särskilt väl genomförd detta år eller med att måtten på faktorintensitetema av olika skäl är missvi- sande. Båda dessa alternativ har i utredning- en analyserats med de resultat, som för det sistnämnda alternativet sammanfattas i det följande avsnittet. I avsnitten 6.3 och 6.4 redovisas de resultat, som belyser rimlighe- ten i det förstnämnda alternativet.

6.2.2 Inriktningen på varugrupper

Det förhållandet att faktorintensitetema i produktionen kan vara missvisande och att även vissa av delbranscherna är heterogent sammansatta talade för att en ytterligare nedbrytning till mera homogena varugrupper skulle kunna vara en fruktbar metod för att

erhålla en bättre förklaring av den svenska manufakturindustrins särpräglade produkt- inriktning 1969. Den svenska manufaktur- industrin undersöktes därför med avseende på 1) den svenska specialiseringens likheter med den i andra industriländer, 2) inrikt- ningen på s. k. kvalitetsprodukter samt 3) betydelsen av kvalitetsspecialisering, pro- duktrörlighet, tullar m. m. för de svenska marknadsandelarna. Följande slutsatser kan dras av den empiriska analysen av dessa punkter.

Den svenska exporten och nettoexporten av manufakturvaror liknade till sin inriktning 1969 mest den västtyska och österrikiska. Den generella tendensen var vidare att Sveri- ges export var mera likartad de stora än de små industriländemas. Detta förhållande hade inte heller sin grund i att små länder bör tendera att ha en starkare specialisering än de stora i sin export och därför sinsemel- lan kan skilja sig åt relativt mycket.

Två slag av kvalitetsspecialisering studera- des. Den ena gällde den svenska inriktningen på produktionstekniskt olikartade varu- grupper. Resultaten av denna analys kan jämföras med dem för analysen av samman— sättningen på delbranscher med olika faktor- intensiteter. Man kan då konstatera att de svenska marknadsandelarna på hemmamark- naden och i världsexporten inte är särskilt stora vare sig på varugrupper, som enligt vårt kvalitetsindex är starkt standardiserade (ka- pitalintensiva) eller på tekniskt avancerade (teknikerintensiva) varugrupper. Det är på produkter som uppvisar varken särskilt höga eller låga värden på det använda kvalitets- indexet som den svenska manufakturindu- strin har sin internationth sett starkaste inriktning. Detta resultat av varugruppsana- lysen stämmer väl överens med slutsatserna från delbranschanalysen.

Det andra slaget av kvalitetsspecialisering, som analyserats, var den s.k. produktdiffe— rentieringen, dvs. inriktningen inom de givna varugrupperna på produktvarianter av olika kvalitet. Den svenska manufakturindustrins genomsnittliga produktdifferentiering i ex- porten visade sig därvid vara sådan att

branschen bedömdes ha en hög koncentra- tion inom ett stort antal varugrupper på produktvarianter med hög eller udda kvali- tet. Även andra små länder hade dock en likartad produktdifferentiering. För Sveriges del förefaller vidare denna differentiering vara särskilt stor i de enligt vårt kvalitets- index mera standardbetonade varugrupper- na. Både detta ländermönster och det svens- ka delbranschmönstret antyder att kombina- tionen av skalfördelar och liten hemmamark— nad kan varit en framträdande drivkraft till Sveriges starka positiva produktdifferentie- ring. De svenska världs— och hemmamark- nadsandelarna i manufakturindustrins varu- grupper 1969 sammanhängde dock inte alls med styrkan i den svenska produktdifferen- tieringen i exporten.

Det kan hävdas att manufakturindustrins produkter i stor utsträckning präglas av en låg internationell rörlighet. Detta är endast delvis en följd av de relativt höga tullar på insatsvaror som rådde fram till bildandet av EFTA och EEC. Naturliga handelshinderi form av höga transportkostnader för en rad skrymmande produkter, olikartade bygg- nadstraditioner m. m. utgjorde sannolikt en viktigare faktor till den genomsnittligt låga produktrörligheten hos manufakturvaroma. Rörligheten varierade dock starkt mellan

olika manufakturvaror, vilket innebar att skyddet mot utländsk konkurrens på den svenska hemmamarknaden också varierade påtagligt. En analys av produktrörlighetens betydelse visade också att denna faktor var en mycket väsentlig bestämningsfaktor till de svenska hemmamarknadsandelarna inom

manufakturindustrins varusortiment. Där- emot sammanhängde dessa andelar inte alls med den nominella tullnivån.

Det mått på produktrörlighet, som kon- struerades, påverkades emellertid av om den svenska efterfrågan var särpräglad i jämförel- se med den i andra industriländer. Det fanns skäl att förmoda att en låg rörlighet inorn manufakturindustrin erhölls för varugrupper, för vilka den svenska förbrukningen var relativt stor. Detta samband mellan låg rör- lighet och hög svensk förbrukning i manu-

fakturindustrins varugrupper förefaller vara det främsta skälet till att också Sveriges världsexportandelar 1969 tenderade att vara högre ju lägre produktrörligheten var enligt det använda måttet.

Man kan sammanfattningsvis konstatera att den svenska manufakturindustrins pro- duktinriktning 1969 inte har kunnat förkla- ras särskilt väl med de här använda variabler- na. Som ovan konstaterades kan detta mycket väl vara en följd av att anpassningen inom branschen till Sveriges komparativa fördelar var långt ifrån god 1969. Om detta gäller bör utvecklingen under 1960-talet av den svenska produktinriktningen i takt med bl.a. handelshindrens avveckling dock ha inneburit en förbättring av anpassningen. Huruvida detta var fallet eller ej diskuterasi det följande avsnittet.

6.3 Den svenska manufakturindustrins för- ändrade produktinriktning under 1960-talet

6.3.1 Den förändrade inriktningen på del- branscher

I syfte att studera anpassningens mönster utgick vi från att Sveriges komparativa förde- lar under 1960-talet på tekniker-, yrkesarbe- tar- och kapitalintensiva produkter i ökande utsträckning borde bestämma produktinrikt- ningen också inom manufakturindustrin. Då kan vissa delbranschers rangordningstal med avseende på svenska världsexportandelar 1969 betraktas som temporärt för höga eller för låga i relation till faktorintensitetema i produktionen. Utvecklingen av världsexport- andelar, historiskt och i framtiden, kan då betraktas som ett uttryck för anpassningen mot en bättre balans mellan dessa faktorer.

Instrumentindustrins mycket låga världs- exportandel 1969 framstår som alldeles för låg mot bakgrund av dess påtagligt höga teknikerintensitet. Å andra sidan verkar den låga kapitalintensiteten i motsatt riktning. Den gynnsamma utvecklingen 1964—1969 av den svenska instrumentindustrins världs- exportandel och kalkyler över den fortsatta utvecklingen därefter pekar dock klart på att

inriktningen på instrumenttillverkning ökat och troligen fortsätter att öka starkt inom svensk manufakturindustri. Samma slutsats kan dras också för metallkonstruktionsin- dustrin och annan metallvaruindustri, men för dessa är det yrkesarbetareintensiteten som särskilt för den förstnämnda delbran- schen är påtagligt hög.

Hushållrmetallvaru- och annan byggnads- metallvaruindustris relativt höga världsex- portandelar 1969 framstår som alltför höga i ljuset av de relativt låga tekniker— och yrkes- arbetarintensiteterna. Kapitalintensiteten är dessutom låg i den förstnämnda delbransch- en. Andelsutvecklingen fram till 1969 och den beräknade andelsutvecklingen därefter visar dock att dessa delbranscher successivt kommer att falla tillbaka i rangordningen av delbranscherna efter världsexportandelar.

De två mest kapitalintensiva delbranscher- na är metalltråds- och spik-, skruv- och bultindustrin, men kapitalintensiteten i dessa är likväl lägre än den genomsnittliga för svensk tillverkningsindustri. Metalltrådsin- dustrins teknikerintensitet är emellertid också relativt till andra delbranscher hög, vilket borde ha givit en gynnsammare andels- utveckling för denna delbransch än för spik-, skruv- och bultindustrin. Det omvända för- hållandet gäller dock och ingen ändring synes ha skett under de senaste åren.

Det kan sammanfattningsvis hävdas att andelsutvecklingen för delbranscherna till stor del kan tolkas som ett tecken på anpassningen inom manufakturindustrin till Sveriges nuvarande komparativa fördelar.

6.3.2 Den förändrade inriktningen på varu- grupper

En analys av förändringen av svenska mark- nadsandelar för manufakturindustrins varu- grupper gav ett med delbranschanalysen lik- artat resultat. För det första erhölls att ju högre (lägre) de svenska världsexportandelar- na var 1964, desto större (mindre) blev minskningen både absolut och relativt av dessa andelar 1964—1969, Däremot tendera- de minskningen av de svenska hemmamark-

nadsandelarna att för dessa varugrupper bli mindre. För det andra utvecklades den svens- ka hemmamarknadsandelen 1964—1969

gynnsammare för en varugrupp: 1) ju högre tillväxttakten var i den svenska förbrukningen (i löpande priser),

2) ju högre kvalitetsindex varugruppen hade 1964 och i viss mån också ju högre ökningen av kvalitetsindexet blev 1964—1969, 3) ju tidigare och starkare produktdifferen- tieringen inom varugruppen var genom- förd samt 4) ju mera heterogent sammansatt av olika varutyper varugruppen blev i Europas export 1964—1969.

Dessa resultat är de som kunde förväntas utifrån dels Sveriges komparativa fördelar, dels en initith dålig anpassning till dessa fördelar i svensk manufakturindustri. För- ändringen av den svenska världsexportande- len sammanhängde dock inte lika starkt med ovanstående fyra grupper av variabler utom vad gäller punkt 4). Dessutom gällde att de svenska världsexportandelarna utvecklades sämre ju snabbare världshandeln växte för varugruppen. Enligt dessa resultat synes an- passningen till Sveriges komparativa fördelar ha hunnit längre i den svenska försäljningen på hemmamarknaden än i den på världs- marknaden.

6.4 De framtida förändringarna i den svens- ka manufakturindurtrins inriktning

En jämförelse av resultaten från analyserna av den rådande produktinriktningen imanu- fakturindustrin 1969 och den förändring, som skett 1964—1969 i denna inriktning, leder till några för branschens framtidsut- veckling viktiga slutsatser. För det första före- faller manufakturindustrin 1969 inte att ha varit särskilt väl anpassad till Sveriges under 1960-talet gällande komparativa fördelar. För det andra visar utvecklingen 1964—1969 att anpassningen var ännu sämre 1964. Det har dock inte varit möjligt att bedöma om den svenska manufakturindustrins anpass- ning i dessa avseenden varit bättre eller

sämre än dels andra svenska industri- branschers, dels andra industriländers manu- fakturindustrier. För det tredje visar dessa analyser att manufakturindustrins utveckling under 1970-talet bör innebära en fortsatt anpassning till Sveriges komparativa fördelar förutsatt att dessa fördelar förblir långsiktigt stabila. Den relativa tillgången på och relati- va lönen för tekniker och yrkesarbetare i Sverige måste då bli minst lika fördelaktig som den var under 1960—talet. Särskilt viktig torde en förbättrad tillgång på yrkesarbetare bli för branschens utveckling. Vidare förut— sätts att Sverige relativt de flesta andra länder förblir ett land med relativt höga löner och hög levnadsstandard under hela 1970-talet, vilket borgar för att de kompara- tiva fördelarna från efterfrågesidan kvarstår på produktion av olika slag av nyutvecklade produkter.

Det kan vidare påpekas att tullaweckling- en i Sverige, och övriga Europa försämrat produktionsförutsättningarna för svensk ma- nufakturindustri på hemmamarknaden, dvs. lett till minskande hemmamarknadsandelar men förbättrat dem på den europeiska mark- naden. En också av andra skäl sannolikt ökad internationell produktrörlighet torde ytterligare tvinga fram en mer genomgripan- de anpassning under 1970-talet i svensk och annan europeisk manufakturindustri till län- dernas komparativa fördelar.

6.5 Produktionsfärutsättningarna för manu- fakturindustrins delbranscher

Den följande bedömningen av de olika del- branschemas produktionsförutsättningar är osäker till följd av att analyserna av del- branscherna på vissa punkter inte kunnat göras lika ingående som de för hela manufak- turindustrin. I gengäld är delbranscherna i flera fall mera homogent sammansatta, vilket underlättar bedömningen. För delbranscher- na tas också viss hänsyn till tillväxttakten i den realiserade efterfrågan, dvs. marknads- tillväxten i svensk förbrukning och i olika, för Sverige viktiga exportmarknaders import. Vidare diskuteras för vissa delbranscher någ-

ra tänkbara anpassningsvägar för att förstär- ka den internationella konkurrenskraften. Verktygs- och redskapsindustrin är den delbransch som är internationellt mest eta- blerad på den internationella marknaden att döma av de svenska världsmarknadsandelar- na. Den svenska förbrukningens både absolut sett och relativt de flesta andra delbranscher— nas långsamma tillväxt under senare delen av 1960—talet måste naturligtvis allvarligt ha hämmat produktionstillväxten. Därtill har hemmamarknadsandelarna utvecklats ogynn- samt. Världsexportens tillväxt var visserli- gen nära 10 % per år men denna tillväxttakt understeg likväl den genomsnittliga för samt- liga manufakturvaror. Marknadsandelarna utomlands kunde hävdas bättre än de i Sverige. Produktionstekniskt är delbranschen yrkesarbetareintensiv men produkterna är heterogena. I branschen ingår produktionen av handredskap o. (1. för lantbruk m.m., övriga handverktyg och delar till maskinverk- tyg. Det kan förmodas att det är i produk- tion av den sistnämnda gruppen, som den svenska verktygsproduktionen bör kunna fortsätta att starkt expandera. Denna grupp förefaller nämligen ha den snabbaste mark- nadstillväxten och trots att marknadsande- larna möjligen kan ha minskat var de ännu 1969 relativt höga. Inom denna del av branschen är flera stålföretag verksamma (t.ex. som tillverkare av hårdmetaller till verktyg). Detta borde möjliggöra ett gott tillvaratagande av nya forskningsrön inom stålindustrin för den produktutformning och -utveckling, som är nödvändig inom del- branschen. Den övriga delen av verktygsin— dustrin torde ha mera ovissa framtidsutsik- ter, åtminstone på lång sikt. Produkter och produktkvaliteter är knappast längre unika, serielängdema ofta korta, produktionen föga kapitalintensiv och möjligheterna till pro- duktutveckling av liknande produkter troli- gen begränsade. Med andra ord förefaller handredskap och -verktyg att vara poten- tiella exportprodukter för lågt utvecklade länder så snart bl. a. tillgången på yrkesarbe- tare där blir tillräckligt stor. Produktionsför- utsättningarna för delbranschen i dess helhet

bedöms därför endast vara något fördelakti- gare än genomsnittligt.

Metallkonstruktionrindustrin i Sverige är att döma av den svenska exportens storlek liten internationellt sett. Såväl tillväxttakten i svensk förbrukning och världshandel som den gynnsamma utvecklingen av svenska marknadsandelar talar dock för att metall— konstruktioner kommer att få en starkt växande betydelse i svensk manufaktur- export. Med andra ord bör delbranschens världsexportandel under 1970-talet förbätt- ras betydligt relativt flertalet andra del- branschers. Delbranschen är den klart mest yrkesarbetareintensiva av de här studerade delbranscherna. Såväl sammansättningen av som utvecklingen inom metallkonstruktions- industrin är emellertid så pass heterogen att dessa goda betingelser inte behöver vara generellt giltiga. Goda produktionsförutsätt- ningar i framtiden borde främst den del ha som utvecklar och tillverkar tekniskt avance- rade metallkonstruktioner, t. ex. ångpannor och andra tunga metallkonstruktioner för kraftverk, processindustri osv. Konstruk- tionsarbetet kräver nämligen en hög andel tekniker och yrkesarbetare inom områden som kan tänkas ligga väl till för Sverige med tanke på både inriktningen av den tekniska utbildningen och forskningen och yrkesut- bildningen hos arbetarna. Anknytningen till såväl stålindustrin som verkstadsindustrin måste likaledes bedömas vara en styrkefak- tor, liksom för övrigt också tillgången till en stor inhemsk marknad för sådana avancerade konstruktioner. En annan del av metallkon- struktionsindustrin med anknytning till svensk järn- och stålindustri är tillverkningen av järn— och stålkonstruktioner för byggna- der, broar o.d. Även om rörligheten för dessa produkter är låg, tyder dock den gynnsamma andelsutvecklingen på världs- marknaden och den snabba marknadstill- växten på att dessa produkter utgör tänkbara betydande svenska exportvaror i framtiden. Utvecklingen av sådana profilerade och ibland med andra metaller, plast e. d., belag- da järn- och stålkonstruktioner ligger av allt att döma väl framme i Sverige.

Metallförpackningsindustrin är av skäl som angivits i tidigare kapitel mycket svårbe— dömd. Här skall därför ingen bedömning av dess framtida utvecklingsmöjligheter lämnas. Det kan bara nämnas att andelsutvecklingen i Sverige och utomlands varit klart ogynnsam under 1960-talet, men att denna tendens möjligen brutits att döma av 1970 och 1971 års svenska exportuppgifter.

Metalltråds- samt spik-, skruv- och bult- industrierna kan sägas vara manufakturin- dustrins processindustrier i den meningen att produktionen är mekaniserad och kapital- intensiteten hög jämfört med andra del- branscher och även annan verkstadsindustri. Såsom tidigare påpekats är dock kapitalin- tensiteten lägre än genomsnittligt för svensk tillverkningsindustri och det är därför inte troligt att den ensam kan tänkas ge goda produktionsförutsättningar för dessa båda delbranscher. Det är likaledes ovisst om den relativt starka produktdifferentiering som genomförts och som tycks sammanhänga med förekomsten av skalfördelar (t. ex. höga skaloptima och små hemmamarknader) är tillräcng för att medge en gynnsam produk- tionsutveckling. Då exporten särskilt av me- talltråd rn. m. är starkt regionalt koncentre- rad till Norden och Storbritannien förefaller en ökad satsning på även andra europeiska marknader och en därmed sammanhängande förlängning av produktionsserier m. m. vara en anpassningsväg. Fusioner och produktby- ten är andra alternativ. En annan möjlighet är att undvika de mest standardbetonade produkterna och inrikta produktionen på ett specialsortiment som ger utrymme för höga lönekostnader och korta serier genom högre och mera självständigt satta produktpriser.

Utvecklingstendensema för de båda del- branscherna är oenhetliga. Att döma av marknadsandelarnas utveckling och gjorda kalkyler över den tänkbara exportutveck- lingen bör produktionsförutsättningarna be- dömas som klart mera gynnsamma för spik-, skruv- och bultindustrin än för metalltråds- industrin. Tillväxttakterna i svensk förbruk-

ning är relativt låga men Världsexporten expanderar i snabb takt, särskilt för linor,

kablar o. d. samt muttrar, skruvar, bultar o. d.

Annan byggnadsmetallvaruindustri har en blandad tillverkning (svetsade rör, lås, beslag osv., radiatorer samt diskhoar och andra sanitetsartiklar av metall). Branschen tillhör därför de mest svårbedömda. Andelsutveck- lingen och den tänkbara svenska exporttill- växten tyder på att delbranschens framtids- utsikter är relativt ogynnsamma. I samma riktning pekar faktorintensitetema i produk- tionen. Delbranschens världsexportandel be— dömdes som allför hög 1969, varför en betydande sänkning av denna andel även fortsättningsvis är trolig. Det är dock möjligt att en hög svensk byggnadsstandard även under 1970-talet kan möjliggöra relativt väl hävdade hemmamarknadsandelar och världs- marknadsandelar för produktionen av värme- och sanitetsutrustning.

Hushållsmetallvaruindustrin bedöms ha de klart ogynnsammaste framtidsutsikterna av de här redovisade delbranscherna, och det är svårt att på den här möjliga aggregations- nivån se några delar av delbranschen, som detta omdöme inte gäller för. Bl. a. produk- tionsteknik, produktslag, utveckling av marknadsandelar och marknadernas tillväxt— takt pekar samstämmigt mot att hushålls- metallvaruindustrins framtida relativa bety- delse i svensk manufakturexport torde fort- sätta att starkt reduceras. En viss produktion av exklusiva produktvarianter med påtaglig inkomstkänslighet och obetydlig priskänslig- het i konsumenternas efterfrågan torde även på lång sikt kunna upprätthållas. Det finns dock inga tecken i denna utveckling på att delbranschens hittillsvarande anpassning är tillräcng för ett bibehållande av nuvarande marknadsandelar.

Annan metallvaruindustri är den mest svårbedömda delbranschen, eftersom den producerar alla de olika manufakturvaror, som inte kunnat klassas in i någon annan delbransch. Det är sannolikt att variationer- na i t. ex. produktionsteknik och produkt— karakteristika är lika stora inom denna del- bransch som mellan manufakturindustrins övriga delbranscher. Därför är en allmän

bedömning egentligen föga meningsfull. Det kan dock påpekas att såväl marknadsandelar- nas utveckling som marknadstillväxttakterna för delbranschen i sin helhet är väsentligt mera fördelaktiga än för flertalet andra delbranscher. Plåt överdragen med andra metaller, kättingar och kedjor, ankare och draggar samt fjädrar och blad är varugrupper med bättre än genomsnittlig andelsutveck- ling på såväl hemmamarknad som världs- marknad. Det är med andra ord återigen varugrupper med stark anknytning till järn- och stålindustrin som visar en gynnsam andelsutveckling. Delbranschens världsex- portandelar bedömdes som alltför låga 1969, varför en fortsatt ökning av dessa bedöms som sannolik under 1970-talet. Instrumentindustrin är en delbransch med påtagligt högre FoU-intensitet än de övriga delbranscherna. Den karakteriseras av många produktinnovationer och en snabb produktutveckling. Marknadstillväxten är re- lativt hög och de svenska världsexportande- larna har för delbranschen i sin helhet utvecklats gynnsamt, medan däremot hem- mamarknadsandelarnas starka uppgång i bör-

jan av 1960-talet förbyttes i en lika stark nedgång mot slutet av decenniet. Bedöm- ningen av den tänkbara exporttillväxten ut- föll mycket fördelaktigt för instrument- industrin.

Om vissa ortopediska artiklar undantas kan produkterna grovt delas in i tre kategori- er: elektromedicinska instrument, instru- ment för mätning och kontroll samt elektris- ka apparater för mätning och kontroll. De två sistnämnda varugrupperna är var och en mer än femton gånger större än den först- nämnda i såväl världsexport som svensk förbrukning, men den svenska världsmark- nadsandelen är hög för just elektromedicins- ka instrument trots en betydande tillbaka- gång under slutet av 1960-talet. De svenska världsmarknadsandelarna på de båda övriga varugrupperna är trots en god ökning 1964—1969 endast omkring hälften så stor som den genomsnittliga andelen för samtliga manufakturvaror. Det finns också andra tecken som tyder på att den svenska process-

instrumentindustrin till skillnad från den medicinska instrumentindustrin fick en rela- tivt sen start. Den förstnämnda delen av instrumentindustrin utvecklades starkt vid framväxten av och mekaniseringen inom den kemiska industrin. Mätgivare, instrument och regulatorer, som utvecklades för denna processindustri, har sedan också kunnat an- vändas vid instrumenteringen av annan pro- cessindustri, även om mätgivarna ibland blir speciella. En möjlig förklaring till att denna del av den svenska instrumentindustrin har vuxit fram så pass sent skulle då kunna vara att mekaniseringen inträffade först eller för- des längst inom den kemiska industrin snara- re än inom stål- och skogsindustrin samt att den svenska kemiska industrin inte varit och fortfarande inte är särskilt starkt utvecklad. Man kan här peka på att bland länder med relativt stor instrumentexport och -industri återfinns USA, Storbritannien, Västtyskland och Nederländerna, vilka alla har en bety- dande kemisk industri. Att även Schweiz och Danmark har en relativt stor instrument- export har åtminstone delvis andra förkla- ringar.

Redan en fortsättning av 1960-talets ut- veckling skulle medföra att den svenska instrumentindustrin under 1970-talet får en klart växande betydelse i den svenska manu- fakturexporten. Om delbranschens tillväxt och framtida storlek kan bli betydande även internationth sett sammanhänger med hur den framtida utvecklingen på bl. a. följande punkter gestaltas:

1) Tillväxttakterna 1964—1969 på världs- marknaden och i svensk förbrukning av elektromedicinska instrument översteg klart dem för övriga instrument. Om de höga svenska världsexportandelarna kan hävdas bättre i framtiden än under denna period förefaller detta medföra en ökning av den svenska instrumentindustrins storlek i järn- förelse med andra industriländers.

Förutsättningama för den del av svensk instrumentindustri som framställer process- instrument är mera ovissa till följd av dess relativt ogynnsamma utgångsposition. Det brukar ofta vara svårt att bryta in på en ny

marknad med redan etablerade stora produ- center om inte betydande förändringar i produktionsteknik e. d. inträffar. Följande punkter belyser några möjliga utvecklings- tendenser för svensk processinstrumentin- dustri.

2) Datorns användning i produktionen (s. k. processdatorer) kan bedömas innebära ett starkt utökat användningsområde för instrument av olika slag och en övergång från analoga till digitala instrument (jfr också STU [1972]). Denna nya tekniska generation kan göra det möjligt för nya producenter med kunnande på processdatorområdet och med annan marknadsinriktning än tidigare producenter att etablera produktion även av instrument. Detta öppnar möjligheter för en snabb produktionstillväxt av instrument för bl. a. ett antal stora svenska verkstadsföre- tag.

3) Processdatorn innebär också att meka- niseringen av sådana typiska processindu- strier som pappers- och massaindustrin och järn- och stålindustrin kan gå från datorstyr- ning av vissa delar av produktionsprocessen till datorstyrning av flera delar eller hela processen. Detta torde medföra en annan teknisk nivå inte bara på maskinutrustningen utan även på de nu ofta relativt enkelt sammansatta enskilda produkterna från in- strumentindustrin. Om denna utveckling blir till fördel för svensk instrumentindustri eller ej beror då på om utvecklingen i dessa svenska processindustrier kommer före såväl den i motsvarande industrier i konkurrent- länderna som den i andra processindustrier med liknande instrumenteringsbehov och om den svenska satsningen på forskning och utveckling är kvantitativt och kvalitativt tillräckligt stor (jfr STU [1972] vad gäller den statliga satsningen på instrument— och reglerteknik).

4) I Sverige är också den tunga mekaniska verkstadsindustrin, som främst producerar investeringsvaror och vissa hushållskapital- varor, internationellt sett påtagligt stor. De möjligheter till en utökad instrumentmark- nad, som bl. a. mekaniseringen med hjälp av numeriskt styrda verktygsmaskiner och in-

dustrirobotar där innebär, kan utgöra ytterli- gare en grund till utveckling av nya instru- ment inom den svenska instrumentindustrin.

5) Prioriteringen av den yttre och inre miljön i Sverige skapar likaledes gynnsamma marknadsförutsättningar för en inhemsk in- strumentindustri.

Sammanfattningsvis kan därför konstate- ras att instrumenttekniken inom process- instrumentområdet möjligen står inför så väsentliga förändringar att nya stora före- tagskonstellationer kan uppstå. Det mera avancerade tekniska kunnande, som då be- hövs för systemutbyggnad, borde gynna sto- ra företag framför små i större utsträckning än vad som hittills varit fallet. De många nya användningsområdena ger å andra sidan utrymme för små företag. Huruvida svensk instrumentindustri eller andra svenska före- tag kan hävda eller t. o. m. öka sina framtida världsmarknadsandelar under en period av stark omdaning kan ej här bedömas. De ökade världsexportandelarna 1964—1969, den stora exporttillväxten 1969—1971 och ett etablerat kunnande i några storföretag inom för den framtida utvecklingen väsentli- ga områden antyder dock att relativt gynn- samma förutsättningar kan föreligga trots den sena svenska expansionen på området. Om dessa gynnsamma förutsättningar ut- nyttjas borde den svenska instrumentin- dustrin kunna utvecklas till en även interna- tionellt sett stor delbransch.

6.6 Några avslutande synpunkter

Denna strukturutredning har behandlat den svenska manufakturindustrins och dess del- branschers allmänna produktionsförutsätt- ningar. Det är därför viktigt att framhålla att resultaten ej gäller enskilda företags möj- ligheter till snabb tillväxt och god lönsam- het. För ett företag är det naturligtvis möjligt att anpassa sig till ogynnsamma produktionsförutsättningar för en viss typ av produkter genom produkt- och processut- veckling, byte av produktsortiment (och kanske därmed byte av bransch), samman- slagningar med andra företag m. rn. om t. ex.

de personella och finansiella förutsättning- arna föreligger.

Denna utredning har visat på hur olika förutsättningarna är för svensk produktion inom olika delar av manufakturindustrin. Med få undantag kan dock sägas att manu- fakturindustrin har en påtagligt regionalt koncentrerad exportinriktning jämfört med annan verkstadsindustri. Om därför utveck— lingen inneburit en ökad internationell pro- duktrörlighet också för manufakturvaror kommer detta oavsett olikheter i produk- tionsförutsättningarna att medföra påfrest- ningar för stora delar av branschen i sam- band med den nödvändiga uppbyggnaden av marknader utanför Sverige och övriga nor- diska länder. Manufakturindustrin har ju i jämförelse med andra branscher inom verk— stadsindustrin en betydande mängd småföre- tag. Det förefaller vidare troligt att denna utveckling inom svensk manufakturindustri har sin motsvarighet i andra europeiska länder även om det kan finnas betydande variationer mellan länderna som samman- hänger med den tidigare internationella spe— cialiseringen inom branschen. Vid sidan av de produktionsförutsättningar, som samman- hänger med Sveriges komparativa fördelar och branschens produktionsteknik blir där- för styrkan och snabbheten i den svenska manufakturindustrins anpassning sannolikt också avgörande för dess framtida konkur- renskraft.

En svårighet som inte helt kunnat beaktas är hur manufakturindustrins länkar med tidigare och senare förädlingsled inverkar på branschens egna produktionsförutsättningar. Genom att svenska stålföretag ofta själva producerar manufakturvaror eller samarbetar med manufakturproducenter kan den inter- nationellt sett avancerade forskningen och utvecklingen inom svensk stålindustri utnytt- jas även för manufakturindustrins produkt- utveckling. Den låga teknikerintensiteten i svensk manufakturindustri skulle då under- skatta den svenska satsningen på t. ex. ut- veckling av nya produkter och processeri denna bransch relativt andra. Manufakturindustrin levererar i stor ut-

sträckning insatsvaror till svensk verkstads- industri och byggnadsindustri. Även från dessa branscher kan kanske processtekniskt och produktmässigt kunnande inhämtas. I rollen som underleverantör ligger dock sam- tidigt en fara, om inte produkt- och process- utvecklingen inom manufakturindustrin i stor utsträckning sker inom manufakturföre— tagen. Den under senare tid långsammare tillväxten för svensk byggnadsindustri på den inhemska marknaden har bl. a. medfört en ökande satsning på utländska byggmarkna- der. Detta kan återverka gynnsamt på de svenska insatsvaruproducentema inom ma- nufakturindustrin endast under förutsättning att de kan konkurrera med sina utländska konkurrenter. I annat fall kan den nya marknadsorienteringen i byggnadsindustrin givetvis leda till att användningen av utländs- ka byggnadsmaterial ökar även på den svens- ka byggmarknaden.

Det har inte heller varit möjligt att här bedöma hur övergången till produkter av andra material än metall, t. ex. plast, återver- kar på produktionsförutsättningarna för svensk manufakturindustri. Ett likartat bety- delsefullt problem är inverkan av övergången från mekaniska till elektroniska komponen- ter i verkstadsindustrin.

Appendix A Definitioner och dataunderlag

A.1 Branschdefinitioner

Manufakturindustrin kan definieras på flera olika sätt. Den definition som i denna undersökning följts ansluter sig relativt väl till den som numera följs i svensk industri- statistik.l Branschen definieras att omfatta näringshuvudgrupp 381, metallvaruindustri, i SNI-klassificeringen (med undantag för grup- pen 3812, metallmöbelindustri) samt grupp 3851, instrumentindustri. Det främsta skälet att utesluta metallmöbelindustrin i denna undersökning var att den uteslutits av metall- manufakturutredningen på grund av att den skulle studeras av en annan offentlig utred- ning. Därtill kommer att en rad av de analyser som genomförts i vår undersökning helt enkelt inte går att genomföra för metall- möbelindustrin, emedan denna industri i sin varuklassificering endast består av en enda varugrupp på 5-ställig SITC-nivå. Det finns således inget dataunderlag till en analys av det slag som används i denna undersökning.

I gengäld inkluderades alltså instrument- industrin i vår definition av manufaktur- industrin. Därvid följde vi också den defini— tion som ursprungligen planerades av metall- manufakturutredningen. Det finns emellertid också starka analytiska skäl till att inkludera instrumentindustrin i vår undersökning. Den- na delbransch är nämligen produktionstek- niskt starkt olikartad de övriga delbranscher- na i manufakturindustrin, vilket medför att

den kan tjäna som en jämförelsegrund vid analyser av vilken typ av produktionsbe- tingelser, som kan vara lämpliga för svensk produktion i framtiden.

Sammanfattningsvis innebär definitionen att manufakturindustrin omfattar nio del- branscher. Dessa framgår med SNI-kod och varuomfattning i tabell A.I. Det har blivit nödvändigt att göra vissa approximationer, eftersom endast delar av vissa varugrupper enligt SCB:s nyckel ingår i vissa branscher. Den huvudregel, som därvid tillämpats, är att en varugrupp hänförts till en viss bransch om huvuddelen av varugruppens produktion, ex- port och import för 1968 ingick i branschen. Vissa undantag från denna regel fick göras för grupper där någon men inte samtliga dessa variabler till större delen kunde klassas som tillhörande branschen.

A.2 Datamaterialets kvalitet

Som framgår av noterna i anslutning till tabell A.l var inte datamaterialets kvalitet helt tillfredsställande. För ett antal varugrup- per rapporterades i källorna från SCB2 för ett eller flera av de använda åren värden på produktion, export eller import, som var uppenbart orimliga. Således erhölls för flera

' SOS, Industri 1968, Stockholm 1970. 1 Olika årgångar av SOS, Industri, Handel och Utrikeshandel del II. För 1969 fick arbetstabeller, som dock var kontrollästa och klara, användas.

av dessa varugrupper negativa värden på O—X, dvs. försäljningen till hemmamarkna- den. Negativt tecken kan visserligen upp- komma genom lagerfluktuationer eller ge- nom att produktionen, O, endast omfattar produktion i anläggningar med mer än 5 anställda, och därför accepterades också negativa värden under förutsättning att dessa var absolut sett små i relation till den svenska förbrukningen. Däremot är det up- penbarligen inte acceptabelt att två av varu- grupperna erhåller negativ förbrukning, att hemmamarknadsandelen uppgår till —50 %, eller att denna andels förändring blir 150 %. Sådana varugrupper uteslöts därför ut flera av analyserna. Sannolikt är det uppgifterna på produktionen som är felaktiga. Ytterliga- re några varugrupper uteslöts ivissa analyser på grund av att kvalitetsindex inte kunde konstrueras om importkvantiteten eller ex- portkvantiteten ej uppgivits i källorna. En jämförelse för 1960, 1964 och 1969 visar att felen uppträder mest frekvent för det sist- nämnda året. De här nämnda svagheterna i det empiriska materialet påverkade i regel inte de analyser som omfattade internatio- nella jämförelser. Den övervägande delen av de empiriska analysresultaten berörs därför inte.

1969 förekom också fel för två varugrup- per i SCB:s arbetstabeller till tabell 7.2 i Utrikeshandel, del II år 1969 (som ej publi- cerats när beräkningarna gjordes). Subtrahe- rades olika EEC- och EFTA-länders export respektive import från total export och import erhölls visserligen små men dock negativa värden på handeln med resten av världen. Dessa fel kunde inte korrigeras innan analyserna i kapitel 5 av länderspecia- liseringens utveckling genomfördes, men tor- de å andra sidan vara så obetydliga att resultaten inte allvarligt kan påverkas. Det finns ju också en tendens till utjämning av felet i täljaren på måttet (Xj—Mj)/(Xj+MJ-) genom att det förekommer i såväl export som import.

Även den internationella handelsstatistik som publicerats av OECD3 lider av brister för 1969 vad gäller de svenska uppgifterna.

För flera varugrupper rapporterades export- värde och/eller exportkvantitet ”Not Avail- able”, varför motsvarande uppgifter då fick kompletteras från den svenska handelsstati- stiken. I ett par varugrupper erhölls helt orimliga implicita exportpriser för Sverige och detta visade sig bero på att OECD- uppgifterna var fel på tre decimaler när. Även för dessa varugrupper användes därför uppgifter från svensk handelsstatistik.

Ett ytterligare problem var att uppgifter på Storbritanniens och Norges exportvärde och kvantitet för vissa varugrupper ej kunde användas för beräkningar av implicita priser. Särskilt gällde detta för Storbritannien till följd av att kvantitetssorten var felaktig eller av att uppgifterna uppgavs vara ”Not Avail- able”. För Storbritannien kan därför de i kapitel 3 angivna värdena på produktdiffe- rentieringen i exporten vara missvisande, eftersom de avser ett mindre antal varugrup- per än för övriga länder.

3 OECD, Commodity Trade Statistics, Series C, Exports, 1964 och 1969.

SNI- Bransch kod

Varuområde för

enbart svenska jämförelser internationella jämförelser

SITC-nr Ingår hela SITC-numret?

SITC-nr Ingår hela SITC-numret?

Verktygs- och redskaps- industri

lndustri för metall- konstruktioner

Metallförpacknings- industri

Industri för metalltråd, -nät, -linor, —kablar

Spik-, skruv- och bultindustri

Annan byggnadsmetall- varuindu stri

Hushållsrnetallvaru- industri

69510 69521 69522” 69523 69524 69525 69526 69601 69602” 69604 69605 69606

69110 69120 69130 69211 69212b 69213 69230 71110 71120

69221 69222

69311 69312 69313 69320 69331 69332 69333

Ja Approximativt

"

n

] a Ja Approximativt ] a Ja Ja Approximativt

Approximativt

Ja Ja

Approximativt Ja ] a 1 a Approximativt ] a Ja J a ] a

l

l 1

6951

6952

Ja

Approximativt

Approximativt

Ja Ja Ja

Ja

Ja Ja Ja

Approximativt

Ja

Ja

Approximativt

Ja

Approximativt

Ja Ja

Ja

Approximativt

Approximativt

SNI- Bransch Varuområde för kod

enbart svenska jämförelser internationella jämförelser

SITC-nr Ingår hela SITC-nr Ingår hela SITC-numret? SlTC-numre t?

38199 Annan metallvaru- 67132

industri 67470 6747 Ja 67481 67481 J a 67850 Approximativt 6785 Approximativt 68226 Ja _ 689410 Ja 689415 Ja 689429 6894 (exkl. Approximativt

6894l)c

68950 6895 Ja 69820 6982 Ja 69830 6983 1 a 698406 Ja 6985 3 Approximativt ggågåb ] ] Approximativt 69881 69882 69884 69885 69886 69891 69892 69893” 69896 Approximativt 69897 69898 Ja 71966 Ja 71992 Approximativt 73163 Ja 81242 Ja 89512 Ja Approximativt 89997 Ja

86192 Ja 86193 Approximativt 72610 Ja 86172 Approximativt —

8619 Approximativt 7261 Ja

3851. Instrumentindustri 86191 Ja 1

89962 861940 86195 86196 Ingår186l9 86197

85198

7 951 72952 7295 86199 ingåri86l9 82102 _

8996 Approximativt

a Uteslutna i vissa delvis icke återgivna analyser till kapitlen 4 och 5 på grund av att de ej uppfyller en eller flera av följande kriteria: in en varugrupp får ha negativ förbrukning : H C får vara negativ men i så fall absolut sett liten. En viss negativ bias erhålls nämligen då produktionen inkluderar endast produktionen i anläggningar med mer än 5 anställda, medan export och import är totalsiffror. Aven lagerfluktuationer kan ge tillfälliga negativa värden på hemmamarknadsan— delen liksom den olika värderingen av saluvärde, export och import. 3 Förändringen i IH/CI ( 100 %. Utesluts i vissa analyser, där implicita export— och importpriser används, på grund av att exportkvantitets— och/eller importkvantitetsuppgifter saknas. Uteslutna på grund av fel enligt punkterna a och b ovan eller på grund av inkonsistent utveckling av X, M och 0, som pekar på antingen extremt stora buffertlager som kan förklara utvecklingen under en serie av år eller felaktigheter i SCB:s datauppgifter för en serie av år. Anm.: Ett antal andra varuposter på S-ställig SITC-nivå har här uteslutits då större delen av dessa poster ej ingår i resp. delbranscher enligt uppgifterna på produktion, export och import 1968.

Appendix B Det statistiska basmaterialet

Tabell B.] Hemmamarknadsandelar 1960 och kvalitetsindices (i importen) 1963 samt dessas utveckling fram till 1969 inom metallmanufakturindustrins varugrupper

SNI- SITC-nr Hemmamark- Förändring av Kvalitetsindex kod nad sande] hemmamarknad s- 1960 andel 1960—1969 1963 Förändring % % 1963 —1969

1 000 kr per ton

69510 804 69521 2331 69523 1257 69524 6030 69525 28J4 60526 16222 69601 40J9 69604 33A4 69605 3128 69606 49,19

69110 357 69120 11J7 69130 69211 69213 69230 71110 71120

69221 69222

69311 69312 69313 69320 69331 69332 69333 69887 69411 69412 69421 69422 69851 69852

| | &) HN Docka-Boqu—

67830 69811 69812 81210 81230

SNI- SITC-nr Hemmarnark- Förändring av Kvalitetsindex

kod nadsandel hemmamarknads— ___—_— 1960 andel 1960—1969 1963 Förändring % % 1963—1969 1 000 kr per ton 38195 69603 14 21 55,44 33,52 69711 86 — 8 6,56 1,50 69712 86 6 28,98 — 2,99 69721 92 —11 10,34 1,78 69722 88 —10 26,23 — 1,43 69723 89 —11 13,51 3,03 69792 77 —36 19,03 7,71 69793 89 — 4 12,20 1,83 71941 56 ——28 14,79 0,80 38199 67132 84 5 3,01 2,96 67470 — 1 — 1 1,11 0,14 67481 61 12 1,19 0,04 67850 67 —24 5,48 2,93 68226 87 —59 16,20 3,82 68950 4 0 27,85 7,45 69820 98 — 6 5,12 1,19 69830 72 8 6,74 0,34 69853 43 — 19 30,27 0,08 69861 84 — 5 9,85 2,14 69881 -— 2 0 14,70 7,93 69882 59 —19 24,24 3,36 38199 69884 61 — 3 9,82 2,68 69885 41 —29 6,64 0,27 69886 86 2 30,98 17,43 69891 84 8 5,88 0,11 69892 88 3 22,50 6,95 69896 34 17 5,59 1,34 69897 98 —21 2,29 1,40 69898 55 —56 34,23 1,67 71966 94 1 7,45 3,22 71992 73 —10 18,48 3,26 73163 84 9 6,12 1,01 81242 94 6 20,80 2,31 89512 75 — 1 7,56 0,48 89997 56 —10 19,80 — 6,11 3851 86191 42 32 136,56 139,17 86192 —2 2 95,83 13,57 86193 40 5 35,05 6,75 72610 —2 17 78,05 54,81 86172 37 41 51,76 9,97 89962 70 0 199,30 -—45,03 86195 —6 10 41,73 2,26 86196 39 0 73,50 —13,89 . 86197 66 —15 43,87 14,89 86198 21 45 82,26 15,44 72951 60 — 4 32,58 17,39 72952 —4 13 104,52 29,87 86199 2 —15 82,66 24,58 82102 87 — 6 17,74 4,15 Genomsnitt för alla varugrupper 66 —— 6 26,54 5,61

Anm: Kvalitetsindex för flertalet varugrupper utgörs av det genomsnittliga implicita importpriset i 1 000 kr per ton. Genomsnittet beräknas för importen från 14 industriländer. I de fåtal fall där ingen import från dessa finns eller där ingen kvantitetssiffra angivits används i stället det implicita importpriset i total import.

Källor: Olika årgångar av SOS, Industri, Handel och Utrikeshandel, del 11 samt arbetstabeller från statistiska centralbyrån för 1969.

Tabell B.2 Basmaterial för tvärsnittsanalyserna av metallmanufakturindustrins struktur och utveckling. 36 varugrupper

SNI- SITC- Värld s- Föränd- Förändring Relativ föränd- Svensk kod nr export- ring av av hemma— ring över förbruk- andel värld s- m arknad s- perioden ning 1969 export- andelen 1964—1969, % 1969 % andelen 1964—1969 _ mkr 1964— procent- världs— svensk 1969 enheter export för- procent- bruk- enheter ning

0,3 10,1 196,0 24,2 4 520,3 437,5 1 486,3 59,6

3 165,2 1 338,3 374,0 99,6 3,1 1,5 511,8 123,9 286,5 37,9 1 063,7 183,9 364,6 34,0

717,6 388,7

1 121,5 108,3 666,7 124,5

509,7 63,0 1 855,3 270,0

6051 6952 696

6911 6912 6913 6921 6923 7111 7112

6922

6931 6933

6941 6942

6783 6981 8121 8123

6971 6972 6979

6747 67481 6785 6982 6983 6984 6985 6986 6989 8951

8619 7261 8996 7295

Medelvärde

... p—ow

&ma _NOUJ

[ | 99 Aso

| N—bu "ob-

| ko ubs—_a | ooopwo—

l—n—nwl—Nt—AN _Np_.hoxaxo

w NONNMMA mom 1

...

I N

uma onda mc oo w b.)

I _

wa N mma |

1 |

b—lo Po N

I |

mb m—

3 741 ,6 221 ,4 1 728,5 248,8 875,0 204,1 314,7 149,9

783,6 30,5 1 038,1 111,8 214,8 17,0

2 370,0 100,1 2 119,7 195,0 l430,4 66,7 1 045,5 57,7 68,8 30,5 592,5 59,1 530,8 23,4 333,1 83,9 2 847,5 623,4 201,6 33,1

5 980,8 378,2 291,7 5 362,3

1 363,6

! ÄN

... Ill

WLÄ

|

11 45 26 29 0 37 04 1,8 —O,7 79 34 63 27 29 32 18

who m

b I

v—n... mmookA0qw_

lll

N _ANv—wu—U-xlun—

|

& wa—bwammo

'_'—OOOOPOOO ON—

—qNNUwowm— mmqwmw sul OOme—bww— awwwaumaw

& _ &

_. HOPN mu—l—aA—woo h

N Naxlc & Q&Nd

I

w mbmo I O OPWO Aco

W &

SNI- SITC- Index Föränd- Priskvo- Hetero- Index på Förändring kod nr på varu- ring ten mellan geni— den inter- i index gruppens 1964—1969 svenskt tets— natio- för inter— kvalitet i kvali- och euro- graden nella nationell $ 1 000 tetsin- peiskt 1969 rörlig- rörlighet dexet tonpris i heten 1964—1969 $ 1 000 exporten 1969 per ton (produkt- differen- tieringen 1969)

1,21 0.003 1,27 0,067 1,28 0.035

0,62 0,076 0,92 0.579 0.110 1,12 0.294 0.338 —0,141 3,17 0.538 0.610 0.116 1,75 0.319 0.766 0.007 0,99 0,351 0,705 —0,067 1,42 0.805 0.829 —0,028

0,64 0.532 0.297 0.026

1,02 0.363 0.824 0.078 5,13 0.824 0.685 —0.027

2,19 1,250 0.780 0,035 1.162 0,746 0.100

0.236 0.888 —0,017 0.239 0,748 0.038 0.190 0.622 0.320 0.555 0.355 —O,108

0.480 0.925 0.029 0.303 0.806 0.095 0.382 0.853 0.101

1.642 0.919 0,001 0.403 0.832 —0,04l 0.338 0.911 0.097 0.357 0.895 —0,022 0.787 0.386 0.010 0.440 0.819 0.018 0.275 0.916 0.073 1.079 0.598 0,075 0.314 0.641 0.044 0.838 0,718 —0,028

0.408 0.893 0.017 0.406 0.938 0.030 0.901 0.761 —0.010 0.273 0.932 0.036

Medelvärde 0.527 0.735 0.032 Källor:SOS, Handel 1964, del II och Utrikeshandel 1969, del II (i arbetstabeller från statistiska centralbyrån). SOS Industri 1964 och 1969 (i arbetstabeller från statistiska centralbyrån). Internationella data hämtade från OECD, Commodity Trade Statistics. Series C. Exports.

H—oooz—o 05-50

m awohöow ooo wo—xour-hxo AOM

OO

(lux)

0 0 0 0 07 0 1 0 0

Ära/rocka cow mr./u

Pooooopooo ooo Ou—n—OOOOH—OO UIUH— wNwaNm—OO Noo

Litteratur och källor

Otryckta källor

Arbetsmaterial från konjunkturbarometern. Konjunkturinstitutet, Stockholm. Arbetsmaterial från Sveriges Verkstadsför- ening. Stockholm.

Maskinlistor som framtagits av FN:s statis- tiska kontor 1970 på beställning av Sveri- ges Allmänna Exportförening. Stockholm.

Metallmanufakturutredningen.

Klevmarken. A.. Utredning om industritjäns- temännens Iönestruktur. Industriens Ut- redningsinstitut. Stockholm. Lundberg, L., Utredning om verkningar av handelshinder. Industriens Utredningsin- stitut. Stockholm. Ohlsson, L., Utredning om den svenska verkstadsexportens struktur och tillväxt under efterkrigstiden. Industriens Utred- ningsinstitut. Stockholm. Renck. O., Utredning om den kemiska indu- strin. Industriens Utredningsinstitut. Stockholm.

Tryckta källor

Anslagsframställning för budgetåret 1973—74. Styrelsen för teknisk utbild- ning. Stockholm. 1972. Balassa, B.. 1965, Tariff Protection in In- dustrial Countries: An Evaluation. Journal of Political Economy. Vol. LXXIII. De- cember 1965. Bhagwati, J., 1964, The Pure Theory of International Trade. Economic Journal. Vol. 74. March 1964. (Omtryckt iAme- rican Economic Association och Royal Economic Society's Surveys of Economic

Theory. Vol. 11: Growth and Develop- ment. London 1967.) Carlsson, B. & Ohlsson, L., 1972, Structural Determinants of Swedish Foreign Trade. Industriens Utredningsinstitut. Stock- holm. Stencil. Carlsson, B. & Sundström, Å., 1973, Den svenska importen av industrivaror från låglöneländer. Industriens Utredningsin- stitut. Stockholm. Chipman, J.S., 1965. A Survey of the Theory of International Trade. Econome- trica. Vol. XXXIII. July 1965; Vol. XXXIII, October 1965 och Vol. XXXIV, January 1966. Det framtida utbildningsbehovet. Redovis- ning av utförda exportintervjuer. Informa- tion i prognosfrågor 197015. Statistiska centralbyrån. Stockholm. Denison, E., 1967, Why Growth Rates Dif- fer? Washington. Direct and Total Wage Costs for Workers. International Survey, 1960—70. Svenska Arbetsgivareföreningen. Stockholm. Maj 1972.

Grubel. H.G.. 1967, Intra-Industry Speciali- zation and the Pattern of Trade. Canadian Journal of Economics and Political Sci- ence. August 1967. Grubel, H.G. & Lloyd, P.J., 1971. The Empirical Measurement of Intra-Industry Trade. Economic Record. Vol. 47. De- cember 1971.

Hambraeus, G., 1972 a, Trends in Sweden 's Technical Development. Svenska Institu- tet. Stockholm. Hambraeus, G., 1972 b. Framsteg inom

forskning och teknik 1972. IVA: Medde- lande nr 173. Stockholm. Hufbauer. G.C.. 1970, The Impact of National Characteristics and Technology on the Commodity Composition of Trade in Manufactured Goods, I Vernon, R., (ed.), The Technology Factor in Inter- national Trade, New York. Håkanson, S., 1973, Spridning av special- pressar. Industriens Utredningsinstitut. Stockholm. Höglund, B. & Werin, L., 1964, The Produc- tion System of the Swedish Economy. An Input-output Study. Industriens Utred- ningsinstitut. Stockholm. Inkomstpolitiska fakta och riktlinjer. SACO. Stockholm 1971.

Intagna till gymnasieskolans linjer hösttermi- nen 1971. Statistiska Meddelanden U 1972: 14. Statistiska centralbyrån. Stock- holm.

Keesing, D.B., 1968, Labor Skills and the Structure of Trade in Manufactures. I Kenen, P.B. & Lawrence, R. (eds), The Open Economy. New York. Keesing, D.B., 1969a, Different Countries”

Labor Skill Coefficients and the Skill Intensity of International Trade Flows. Research Center in Economic Growth. Memorandum No. 69—A. June 1969. Stanford University. Stanford. Keesing, D.B., l969b, Scientists and Engi- neers per 10000 Workers Required to Procedure Eleven Countries' Manufac- tured Exports in Selected Years from 1913 to 1965 Using Two Sets of Coeffi- cients. Uppgifter presenterade på ett Stan- ford-seminarium över Long-Term Changes in the Skill Requirements of Manufac- turing Industries. Research Center in Ec- onomic Growth. Memorandum No. 77. August 1969. Stanford University. Stan- ford.

Kravis. I. & Lipsey, R.E.. 1971, Price Com- petitiveness in World Trade. New York. Laurin, U.. 1972, Svensk konsumentförpack-

ningsindustris internationella betydelse. Affärsvärlden/Finanstidningen 1972: 3. Layton, C., 1972, Ten Innovations. An

International Study on Technological Development and the Use of Qualified Scientists and Engineers in Ten Industries. London. Lidén, M., 1971. Skoindustrins distributions— problem. Industriens Utredningsinstitut. Stockholm. Lundberg. L., 1969, Kapitalbildningen i Sverige 1861—1965. Industriens Utred- ningsinstitut. Stockholm. Lundberg, L., 1971, Kalkyler av industrins bruttoinvesteringar 1971—1975. I Nab— seth, L., m. fl., 1971, Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Industriens Utredningsinstitut. Stockholm. Nabseth. L.. m.fl., 1971, Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Industriens Utredningsinstitut. Stock- holm. Nabseth, L., 1973, Innovationspridning in- om svensk industri. Industriens Utred- ningsinstitut. Stockholm. Norstedt, J.-P., 1972, Annorlunda principer för lönesättning i'USA. Yrkesarbetet pre- mieras bättre än i Sverige. Arbetsgivaren 1972:40. OECD, 1970, Gaps in Technology, Analyti- cal Report. Comparisons Between Mem- ber Countries in Education, Research and Development, Technological Innovation and International Economic Exchanges. Paris. The OECD Observer: The OECD Member Countries. Paris 1972. 1972 ed. OECD, Commodity Trade: Imports and Ex- ports 1964. Paris. OECD, Trade by Commodities. Market Sum- maries: Imports and Exports. 1969, 1970. Ohlsson, L., 1969 a, Omkastningen av Sveri- ges komparativa fördelar och dess konse- kvenser för den industriella utvecklingen under efterkrigstiden. Industriens Utred- ningsinstitut. Stockholm. Stencil.

Ohlsson, L., 1969 b, Utrikeshandeln och den ekonomiska tillväxten i Sverige 1871 — 1 96 6. Industriens Utredningsinsti- tut. Stockholm. Ohlsson, L., 1973a, On Unit Prices and their

Use in the Analysis of the International Pattern of Specialization Within Hetero- generously Composed Industries. Industri- ens Utredningsinstitut. Stockholm.

Ohlsson, L., 1973b, Specialization Tend- encies in Swedish Trade and Production of Fabricated Metal Products in the 1960's. Industriens Utredningsinstitut. Stockholm. Paige, D.C., Blackeby, F.T., Freund, S., 1961, Economic Growth: The Last Hund- red Years. National Institute Economic Review. No. 16. Juli 1961. Phelps Brown, E.H. & Browne, M.H., 1968, A Century of Pay, The Course ofPay and Production in France, Germany, Sweden, The United Kingdom. and The United States of America 1860—1960. London.

Ray, G.F., 1969, The Diffusion of New Technology. A Study of Ten Processes in Nine Industries. National Institute Econo- mic Review. No. 48, May 1968. Rydén, B., 1971, Fusioner i svensk industri. En kartläggning och orsaksanalys av svens- ka industriföretags fusionsverksamhet 1946—69. Industriens Utredningsinstitut. Stockholm. Rydh, O. & Österberg. G.. 1971,En empirisk studie av anpassningsmekanismer på ar- betsmarknaden för personer med längre utbildning. 1 U68:s rapport: Högre ut- bildning och arbetsmarknad. SOU 1971 : 62. Stockholm. SOS, Handel. Statistiska Stockholm. SOS, Industri. Stockholm. SOS, Utrikeshandel. Statistiska centralbyrån. Stockholm. Strandberg, M., Yrkesstrukturens förändring- ar 1960—1980. Tabeller med kortfattade kommentarer. Prognosinstitutet, statistis- ka centralbyrån. Stockholm. Svennilson, I., 1954, Growth and Stagnation in the European Economy. Geneve. Svensk ekonomi 1971—1975 med utblick mot 1990, 1970 års långtidsutredning. Huvudrapport. SOU 1970: 71. Stock- holm.

centralbyrån.

Statistiska centralbyrån.

Utredningar rörande ingenjöremas arbets- marknad. Promemorior från statistiska centralbyrån. Juli 1971:14. Stockholm. Utredningar rörande teknikernas arbetsmark- nad. Sammanfattning. Information i _pro- gnosfrägor 1970:4. Statistiska centralby- rån. Stockholm. Wohlin, L., 1970, Skogsindustrins struktur- omvandling och expansionsmöjligheter. Industriens Utredningsinstitut. Stock- holm. Åberg. Y., 1971, Långtidsutredningen och teknikfaktorn. Industriförbundets Tid- skrift 197125.

Förteckning över vissa nyckeltermer med en kortfattad beskrivning av innebörd

DIVERSIFIERING. Används i studien en- bart i teoretisk mening. Innebörden i denna term specificeras nedan under be- greppet specialisering. EXPORTKVOT (exportintensitet). Expor— ten (fob) i löpande priser i procent av saluvärdet i löpande priser. FAKTORINTENSITET. En faktorintensitet i produktionen av en viss vara definierasi utredningen som relationen mellan mäng- den av en viss produktionsfaktor och det totala antalet anställda. Denna empiriska definition är utifrån teoretiska synpunkter inte självklar, som delvis framgår av av- snitten 1.5.1 och 1.5.7 1 exkursen i kapitel 1. FAKTORPRISRELATION. Relationen mel- lan priserna på två produktionsfaktorer. Denna relation i ett land jämförd med motsvarande i andra länder visar vilket slags produktion som är kostnadsmässigt billig i landet relativt dessa andra länder. FAKTOROMKASTNING. Detta begrepp an- vänds vanligen för att beteckna tre olika fenomen, nämligen 1) om vid en viss tidpunkt rangordningen av branscherna med avseende på en viss faktorintensiteti ett land skiljer sig från motsvarande rang- ordning i andra länder, 2) om för ett givet land rangordningen av branscher med av- seende på en viss faktorintensitet föränd- rats från en tidpunkt till en annan samt 3) om ett lands relativa faktortillgång ut- tryckt i form av en viss faktorintensitet förändrats relativt till andra länder från en tidpunkt till en annan. Då den svenska termen omkastning ger intryck av en jämförelse över tiden benämns i utred-

ningen fenomen 1) olikheter mellan län- der i branschernas faktorintensiteter. Fe- nomen 2) benämns faktoromkastning mel- lan branscher och 3) faktoromkastning mellan länder. En faktoromkastning mel- lan länder är liktydig med en förändring eller omkastning av komparativa fördelar. FAKTORPROPORTIONSTEORI. En teori som förklarar utrikeshandelns (och pro- duktionens) sammansättning i ett land med landets relativa tillgång på olika produktionsfaktorer relativt till motsva- rande relativa tillgång i andra länder. Teorin finns utformad i en mängd olika varianter, vilket framgår av avsnitten 1.3.3 och 1.3.4 samt exkursen till kapitel 1 1. HANDELSHINDER. Med handelshinder för- stås alla slags naturliga och konstruerade hinder för internationell handel, dvs. transportkostnader, informationskostna- der och andra naturliga handelshinder samt tullar, kvoteringar och andra kon- struerade handelshinder. Här avses endast de hinder som särskiljer en vara från en annan, medan sådana skillnader som be- tingas av att Sverige har mer eller mindre handelshinder än andra länder inte alls studeras. Handelshindren mäts med ett mått på varans produktrörlighet och ett på dess importtull på den svenska markna- den.

HEMMAMARKNADSANDEL. Den svenska andelen av den inhemska förbrukningen. Denna andel mäts med kvoten (saluvärde export, fob)_/ (saluvärde — export. fob + import, cif). Nämnaren utgör ett mått på tillförseln till svenska marknaden, dvs. svensk förbrukning. En viktig förutsätt-

ning för användningen av detta mått är att lageruppbyggnad respektive -avveckling inte allvarligt snedvrider rangordningen av produkterna med avseende på detta mått. Ett problem med detta mått är hur insatsvaror som produceras och används inom respektive bransch påverkar måttet. HETEROGENITETSGRAD. Avses visa hur

heterogent sammansatta de olika varu- grupperna är inom manufakturindustrin av produkter med olika produktionstek— nik och produktkarakteristika. Heteroge- nitetsgraden för en viss varugrupp mäts med den relativa standardawikelsen i de olika europeiska OECD-ländernas tonpris i exporten av varugruppen. Se också termen homogena varor (jfr avsnitt 3.4.6). HOMOGENA PRODUKTIONSFAKTORER.

En produktionsfaktor är homogen om de olika enheterna av produktionsfaktorn är fullständigt utbytbara mot varandra i pro- duktionen av varje vara, som överhuvud- taget använder denna produktionsfaktor. Detta teoretiska begrepp diskuteras något i avsnitt 1.3.4 samt i exkursen till kapitel 1, avsnitt 1.5.7. HOMOGENA VAROR. En vara är homogen

om den vid givna faktorpriser produceras med en given teknik och där marknads— situationen för varan är sådan att pris- diskriminering eller produktdifferentiering inte kan förekomma. Varan utbjuds såle- des i fri konkurrens på varje marknad och olikheter i faktorintensitetema i produk- tionen hos olika producenter kan enbart vara avhängiga av att producenterna kon- fronteras med olika faktorpriser (försåvitt varje producent handlar ekonomiskt ratio- nellt). Hur detta teoretiska begrepp relate- rar till faktorproportionsteorin och empi- riska problem framgår av exkursen till kapitel 1 (bl. a. avsnitt 1.5.3). INNOVATIONSHÖJD. Detta begrepp an- vänds för att karakterisera nya produkter vad gäller mängden utvecklingsresurser (el- ler kostnaden för dessa) som åtgått för att skapa den nya produkten. INOM- OCH MELLANBRANSCHSPECIA-

LISERING. Specialiseringen mellan Sveri-

ge och andra industriländer kan ske på branschnivå eller inom respektive bransch. Det förra fallet (mellanbranschspecialise- ring) innebär att produktion och export av produkter från vissa branscher är liten i Sverige relativt andra länder, medan pro- dukter från andra är relativt stora. Om emellertid branscherna är produktionstek- niskt eller marknadsmässigt heterogent sammansatta kan inombranschspecialise- ringen bli betydande. Motsvarande proble- matik finns givetvis på andra aggregations- nivåer i det statistiska materialet, t. ex. för varugrupper. INOM- OCH MELLANGRUPPSSPECIALI-

SERING. Termerna avser Sveriges speciali- sering gentemot utlandet inom respektive mellan varugrupper. Se vidare förklaringen av inom- och mellanbranschspecialisering. KAPITALINTENSITET. Mängden fysiskt

kapital (i maskiner och anläggningar) per anställd. Empiriskt definieras här kapitalet i regel som drivkraften för omedelbar drift mätt med antalet hästkrafter. Enjämförel- se av hur valet av detta mått påverkar kapitalintensitetens storlek i olika del- branscher finns i avsnitt 2.2.

KOMPARATIVA FÖRDELAR, SVERIGES.

Med komparativa fördelar menas de kost- nadsmässiga fördelar svensk konkurrensut- satt produktion erhåller gentemot utländs- ka konkurrenter på grund av att den relativa tillgången på olika produktions- faktorer skiljer sig från motsvarande till- gång i andra länder eller på grund av de särdrag i efterfrågan Sverige har relativt andra länder. Begreppet används således endast för att beteckna landets komparati- va fördelar. Åtskillnad görs också mellan historiska och marginella komparativa för- delar. Med historiska komparativa fördelar menas de fördelar. som historiskt kommit att ge landet den inriktning på utrikeshan- del och produktion det har vid en given tidpunkt. Marginella fördelar avser i stället de fördelar, som vid en given tidpunkt eller under en tidsperiod påverkar nytill- skotten i produktionen. Marginella och historiska komparativa fördelar kan ibland

vara desamma. Vidare antas att en avvikel- se mellan dessa fördelar inte alltid kom- mer att leda till en förändrad produktions- inriktning. De historiska komparativa för- delarna kan antas vara en ackumulering över tiden av på marknaderna för den konkurrensutsatta sektorn realiserade marginella komparativa fördelar (jfr av- snitten 1.3 och 1.5). KVALITETSINDEX. Avses visa produk-

tionstekniska olikheter mellan varugrup- per inom manufakturindustrin. Kvalitets- indexet mäts med tonpriset 1 $ 1000 i OECD-Europas export. KVALITETSSPECIALISERING. I regel me-

nas med denna term hur ett land avviker gentemot andra länder i sin inriktning på varugrupper med olika kvalitetsindex (= olika produktionsteknik) (jfr avsnitten 3.4.1—3.4.4). PRODUKTDIFFERENTIERING. Avses visa

hur ett land skiljer sig gentemot andra industriländer i sin inriktning på produkt- varianter inom en varugrupp. För den givna varugruppen mäts produktdifferen- tieringen för ett land med tonpriset i landets export dividerat med tonpriset i OECD-Europas export. Det antas därvid att två till sin kvalitet m. rn. identiskt lika produkter, som produceras av två olika länder, på världsmarknaden erhåller sam- ma tonpris (jfr avsnitten 3.4.1—3.4.3). PRODUKTIONSFÖRUTSÄTTNINGAR

(produktionsbetingelser). Med denna term menas en produkts relativt andra produk- ters förutsättningar att produceras i Sveri- ge, t. ex. på grund av komparativa förde- lar, handelshinder c. d. Produktionsförut- sättningarna mäts med produktens mark- nadsandelar i jämförelse med andra pro- dukters. Detta mått förutsätter jämvikt på marknaderna för varor och produktions- faktorer. Produktionsförutsättningarnas bestämningsfaktorer kan delas upp i all- männa, dvs. sådana som är exogena för företagen, och speciella, dvs. sådana som kan påverkas av de enskilda företagen. I studien studeras enbart sådana allmänna produktionsförutsättningar som kan hän-

föras till inverkan av handelshinder, Sveri- ges komparativa fördelar (dvs. relativ fak- tortillgång och särdrag i efterfrågan), samt produktionsteknik och efterfrågekarak- teristika hos de olika produkterna. Av denna innebörd i termen produktionsför- utsättningar framgår att produktion för försäljning enbart till svensk marknad kan ha andra förutsättningar än den för för- säljning på världsmarknaden (jfr avsnitt 1.3.1). PRODUKTIONSTEKNIK. I utredningen an- tas att skillnader mellan branscher (pro- dukter) i produktionsteknik främst av- speglas i skillnader i olika faktorintensi- teter i produktionen.

PRODUKTKARAKTERISTIKA. Med pro- duktkarakteristika hos en produkt menas sådana egenskaper som särskiljer den från andra i efterfrågan. De egenskaper som därvid är av intresse för denna utredning är dels de som anknyter till landets komparativa fördelar på efterfrågesidan, dels de som möjliggör produktdifferentie- ring av produktionstekniskt likartade va- ror mellan producenter. PRODUKTRÖRLIGHET. Avses visa hur rör- lig en vara är ijämförelse med andra varor internationellt. Hur måttet på produktrör- lighet är konstruerat och vilka egenskaper det har framgår av kapitel 3, avsnitt 3.2.2. PRODUKTÅLDER. Antalet år en produkt funnits till på marknaden. RÅVARUINTENSITET. Mängden av en viss råvara per anställd. Inga empiriska mått har dock konstruerats för denna variabel. Råvarorna betraktas inte som ett menings- fullt aggregat utan måste delas upp i sinsemellan starkt olikartade grupper. SPECIALISERING. Med specialisering me- nas här hur den svenska inriktningen på produkter eller delbranscher avviker från det internationella mönstret. Denna spe- cialisering kan gälla såväl export, import som produktion. Denna innebörd ges be- greppet i den empiriska analysen. Teore- tiskt enligt faktorproportionsteorin kan begreppet ges en annan innebörd. Varje vara antas där vara homogen och detta

leder till att utrikeshandeln blir fullstän- digt specialiserad i den meningen att ingen vara kan förekomma i både export och import. Om enbart två länder finns, kan ingen exportvara i det ena landet också exporteras från det andra. Utrikeshandeln i de båda länderna blir fullständigt olika till sin sammansättning på varor. Samti- digt kan emellertid produktion förekom- ma i båda länderna av alla varor. Produk- tionen brukar då sägas vara fullständigt diversifierad. Även om så är fallet blir givetvis produktionen även vid given marknadsstruktur olikartad i de båda län- derna genom exporten och importen. Den definition vi i den empiriska analysen valt för termen specialisering kan således an- vändas även i teorin. I en empirisk analys är denna definition att föredra," därför att dels varorna ej är homogena på de aggrega- tionsnivåer som är möjliga, dels antalet länder är fler än två.

TECHNOLOGICAL GAPS. En term som används för att beteckna ett lands för- språng framför andra i det tekniska kun- nandet. Sambandet med teorin för kom- parativa fördelar är oklart. Se vidare dis- kussionen under avsnitt 1.5.4 i exkursen till kapitel 1. TEKNIKERINTENSITET. Används för att visa den relativa användningen av tekniskt kunnande i produktionen. Teknikerinten- siteten mäts med antalet tekniker (enligt SCB : s industristatistik) per anställd.

VÄRLDSMARKNADSANDEL (världsex- portandel). Den svenska andelen av världs- handeln. Denna andel mäts med den svenska exportens andel av total export från OECD-länderna, varvid de senare definierats att omfatta de länder, som ingick i OECD 1969. Då Finland ingick detta år men ej 1964 finns en, men sannolikt obetydlig, felkälla i utvecklingen av världsmarknadsandelen mellan dessa år.

YRKESARBETARINTENSITET. Används för att visa den relativa användningen av produktionstekniskt m.m. kunnande hos arbetarna i produktionen. Yrkesarbetare- intensiteten skulle i princip ha mätts med

andelen yrkesarbetare i det totala antalet anställda. Definitionen av yrkesarbetare är dock ingalunda entydig och även andra dataskäl har gjort att olika mått har använts (se avsnitt 2.2).

Summary

The competitive situation and international specia- lisation of the Swedish fabricated metal product

industry

Chapter 1 Introduction

The three main problems dealt with in the present publication are:

1. What are the main macro-economic determinants of the competitive situation of the Swedish fabricated metal product in- dustry in 1969?

2. How is the international Specialisation of that industry in the same year related to these determinants?

3. Have these determinants caused major changes during the 1960”s in the inter- national specialisation of the Swedish fabri- cated metal product industry? The purpose of analysing these three problems is to gain information about the outlook of the fabricated metal product industry in the 197015 as regards its competi- tive position and international Specialisation. The above three problems are analysed within the broad framework of various theories of international trade. It relies on methods and variables developed in a forth- coming study of the whole Swedish engi- neering industry (Ohlsson [otryckt]). A short introduction to the theoretical frame- work is given in sections 1.3 and 1.5.

Chapter 2 The comparative advantage of Sweden and the competitive situation of the Swedish fabricated metal product industry

According to the Heckscher—Ohlin theorem it should be possible to explain the Swedish Specialisation on fabricated metals by the relative factor endowment of Sweden. This is the point of departure in the empirical

analysis of chapter 2. Recent studies indicate that Sweden has a comparative advantage in products intensive in certain raw materials, non-human capital and technical and worker skills (Ohlsson [otryckt], Carlsson & Ohlsson [1972]. Hufbauer [1970], Keesing [1968] and OECD [1970]). However, when there are more than two factors of produc- tion it is not possible to obtain a single index of comparative advantage. Consequently, it is not usually possible to evaluate the com- parative advantage of a given industry if it does not have extreme values of all the above given factor intensities in its produc- tion. In order to avoid this problem the Swedish share of world exports was. tempo- rarily, accepted as an index of the compara- tive advantage in inter-industry and inter- commodity-group comparisons. Given the standard assumptions of the factor pro- portions theory the world export (world market) shares can be expected to depend on the factor intensities in production. A study of this relationship for the subin- dustries of the fabricated metal product industry showed. however, that this was not the case (section 2.4).

There are several explanations for this finding even within the framework of the factor proportions theory. One possibility. the relevance of which is analysed in chapter 3, is that some of the fundamental assump- tions of the theory are invalid. Another possible explanation is that the Swedish world market shares in 1969 were not fully adjusted to the comparative advantage of Sweden. The latter possibility is discussed by analysing how changes in world and home

market shares of the subindustries relate to both the factor intensities and the respective shares of 1969 (section 2.5). Subindustries with a relatively favourable change of mar- ket shares were found to have the lowest shares still in 1969 and vice versa for subindustries with relatively unfavourable changes in market shares. The changes in market shares were in better agreement with the factor intensities of production than were the 1969 shares. This pattern suggests a major shift of Specialisation within the Swedish fabricated metal product industry during the 1960'5. This systematic shift may have been caused by a shift in the compara- tive advantage of Sweden.

The possibility of a shift in Sweden*s comparative advantage is tentatively dis- cussed in section 2.6. It is argued that the impact of World War 11 on the factor endowment and factor prices of Sweden might well have meant such a shift.

The conclusion of the chapter is that the absence of a relationship between market shares and factor intensities in the crossec- tion of subindustries in 1969 might be at least partly explained by a late (or lack of) adjustment in the fabricated metal product industry to the present comparative ad- vantage of Sweden. This conclusion is empir- ically tested in the following chapters.

Chapter 3 The international Specialisation of the Swedish fabricated metal product industry in 1969

Above it was argued that one possible explanation of the result that Swedish world market shares and factor intensities were not correlated was that some fundamental as- sumptions of the factor proportions theory were not fulfilled. These assumptions are briefly discussed in section 1.5 with respect to their possible effect on this relationship. In order to investigate this possibility em- pirically, chapter 3 is designed to analyse the following three problems:

1. the extent and influence of products

which are not perfectly tradable . the extent of intra-industry Specialisation which would invalidate the conclusions of the subindustry analysis . the extent and impact of a Swedish "quality” Specialisation.

In order to test the conclusions of the foregoing chapter the analysis here is carried out mainly on a commodity group level which also allows for the use of regression and correlation analyses.

The analysis of the tradability of fabri- cated metals (section 3.2) suggests that the international tradability is on average rela- tively low. Furthermore, and analytically more serious. it varies substantially between different fabricated metals. According to our measure a) the tradability of these products seems to depend more on other trade imped- irnents than on tariffs, and b) a low trada- bility tends in our measure to be connected with a relatively large Swedish domestic market. It is presumable this latter character- istic of our measure that explains the highly significant coefficients obtained for the tradability index in regressions on not only the Swedish home market shares but also the Swedish world market shares.

The analysis of intra-industry Specialisa- tion (section 3.3) had to be limited to a comparison of the Swedish and other count- ries” foreign trade since data on production are very scarce. The analysis here suggests that the Swedish Specialisation pattern is most similar to that of West Germany and Austria and in general more similar to those of large than of small countries. Whether the analysis is carried out on a subindustry or a commodity group basis does not seem to be important for the conclusions.

The analysis of the Swedish "quality” Specialisation pattern was made possible by the construction of some new empirical variables possible to use on the commodity group level (Ohlsson [otryckt]) and also reported in Ohlsson [1973a].

As a measure of technology the price per metric ton in exports of OECD-Europe was

used for inter-commodity-group compari- sons. It has been shown elsewhere (Ohlsson [l973a]), in a regression analysis of 40 subindustries of the Swedish engineering industry (R2 = .83), that the ton price is a. negatively and strongly correlated with the capital intensity b. positively and strongly correlated with the ratio of technical personnel to total number of employees

. positively correlated with the wage per hour of workers (interpreted as a skilled worker intensity measure) . positively correlated with the ratio of sales personnel to total number of em- ployees and . positively correlated with the proportion of workers employed in plants of small or medium size.

By utilizing this technology index in correlation as well as regression analyses of the Swedish Specialisation pattern it is shown that Sweden was not specialised on commodity groups with either a high or a low technology index in 1969. This result conforms to that found in the subindustry analysis.

The second new variable used is intended to measure the extent of a possible speciali- sation within the commodity groups, which are obtained from the lowest possible level of aggregation in the OECD statistics. Given this latter restriction the ratio of the ton price of Swedish exports to the comparable ton price of OECD-Europe can be taken as a measure of the Swedish intra-commodity— group Specialisation for a given commodity group. The use of this ton price ratio assumes that a homogeneous product ob- tains the same ton price in the world export market regardless of where it has been produced. In principle the ton price ratio could measure the Specialisation within com- modity groups either on technologically different goods or on products basically the same as regards technology but differing with respect to quality. As used here it is not really possible to distinguish between these alternatives, although it holds true for most

commodity groups that the intra—group tech- nological differences are relatively small compared to the inter-group differences. Despite this ambiguity the ton price ratio is, for simplicity, called the product differentia- tion of a country. ldeally, this term should refer to quality differences only.

The product differentiation index was utilized to investigate whether any system- atic intra-commodity-group Specialisation tendencies existed in 1969 in the Swedish fabricated metal product industry in an international comparison. It showed that Sweden—along with some other small indus- trial countries—had a systematic and positive product differentiation. A comparison of the Swedish product differentiation in different subindustries showed that it is more positive the larger the capital intensity and the lower the technical skill intensity. This result corresponds in the crossection of commodi- ty groups to a negative correlation between the product differentiation and technology indices. Testing the influence of the product differentiation on the Swedish world and

home market shares by use of multiple regression analysis does not yield any signifi- cant coefficients.

The third measure utilized as an independ- ent variable in the regression analysis is a measure of the heterogeneity of the com-

modity groups. Since the only possible variable to use in the construction of such a measure is the ton prices of exports from different industrial countries, it is defined as the coefficient of variation in these ton prices. The correlation between this hetero- geneity index and the product differentia- tion index for Sweden is positive, indicating that the Swedish intra-group Specialisation on high technology, quality (or odd) pro- ducts tends to be greater (perhaps easier to obtain) the more heterogeneous the com- modity group is. The Swedish market shares in 1969 did not seem to be related to the heterogeneity index.

Apart from the impact of differences in tradability there is almost nothing in the results of this chapter that seems to invali-

date the results obtained in the subindustry analysis of the foregoing chapter. Even on the lower level of aggregation used in this chapter and taking account of differences in tradability it is found that the Specialisation of the Swedish fabricated metal product industry in 1969 does not agree well with the comparative advantage of Sweden.

Chapter 4 Changes in the international spe- cialisation of the Swedish fabricated metal product industry in the ]960's

The analysis of this chapter is designed to complement the subindustry analysis of the factors behind changes in Swedish market shares (chapter 2). Therefore the analysis is carried out for the same commodity groups and with the same variables as were used in chapter 3. The results of chapter 2 suggested that the l960's have witnessed a major shift in the Specialisation of the Swedish fabri— cated metal product industry. This hypothe- sis has also been tested on the commodity group level. According to table 4.1 the Swedish market shares of 1964 (on the world as well as on the home market) are negatively correlated with not only the absolute but also the relative change of the respective market shares in 1964—1969 (compare also with Ohlsson [l973b]). The conclusion of chapter 2 can obviously not be rejected.

The regression analysis of (absolute and relative) changes of Swedish market shares included as independent variables: the growth rate of the market, the changes of the tradability index and of the tariff level, and the change and initial level respectively of the technology index, the product differ- entiation index and the heterogeneity index. The hypotheses of the influence of these variables are presented in section 4.6.2. The results of the regression analysis can be summarized as follows:

1. The relative change in Swedish home market shares was more favourable for a commodity group a) the larger the growth rate of the home market was, b) the larger

the technology index was initially and to some extent the more it increased in the period, 0) the larger the initial product differentiation in Swedish exports was but the smaller it rose in the period, and d) the more heterogeneous it became during the period. More than 70 per cent of the variation in the changes in home market shares could be explained by this approach.

2. The changes in Swedish world market shares could not be explained as well as the changes of home market shares. The abso- lute change in world market shares was found to be larger for the commodity group a) the lower the growth rate of world exports, b) the less the change in the tradability index (i. e. the less the tradability of and/or the more characteristic the home market for the commodity group grew and c) the lower the initial world market share was. In summary the results of chapter 4 confirm those obtained in chapter 2. In addition the results here seem to indicate that an adjustment process of the fabricated metal product industry towards a Specialisa- tion more in accordance with the likely comparative advantage of Sweden is taking place on the home market. The corre— sponding adjustment in Swedish exports to the world market is not as strong.

Chapter 5 The regional pattern of Swedish exports and imports of fabricated metal products in the 1960's

Chapter 5 is of a mainly descriptive charac- ter. However, it throws some light on wheth- er the level and change of Swedish world market shares for the subindustries are good measures of the competitive position of the subindustries. The obtained results corre- spond well to those found in earlier chapters and where is no reason therefore to reject the use of world market shares as such a measure. Also included in the chapter is a simple calculation of the possible future export growth rate for the subindustries (section 5.6 and table 5.4) and a test of the

possibility of trade diversion effects of EFTA and the Kennedy round in Swedish imports.

Chapter 6 Summary, conclusions and pros- pects

This chapter summarizes and interprets the analytical results of the study in a manner similar to the one followed in this English summary. In addition the future prospects of the Swedish fabricated metal product industry (section 6.4) and of its subin- dustries (section 6.5) are assessed.

Contents

Preface

Chapter 1 Introduction 1.1 Purpose of the study 1.2 The Swedish fabricated metal product industry—a short intro- duction A background to the empirical analysis 1.3.1 The frame of reference 1.3.2 The three main problems of the study 1.3.3 Determinants of the struc- ture of market shares 1.3.4 Determinants of changes in ' the structure of market shares Arrangement of the study A digression on some basic assump— tions of the factor proportions

Chapter 2 The comparative advantage of Sweden and the competitive situa- tion of the Swedish fabricated metal product industry 2.1 Problems 2.2 The production technology of the fabricated metal product industry 2.3 The comparative advantage of Swe- den 2.3.1 Factor use in Swedish in- dustry 2.3.2 Determinants of the long run structural change of Swedish industry 2.3.3 The comparative advantage of Sweden in the late l950's

2.4 The competitive situation of the Swedish fabricated metal product industry as determined by the his- torical comparative advantage of Sweden The growth of markets for and market shares of the Swedish fab- ricated metal product industry Reasons for possible shifts in the comparative advantage of Sweden 2.6.1 The impact of World War II

on the comparative ad- vantage of Sweden The change in Sweden's fac- tor endowment since World

War II

The adjustment since World War II to shifts in Sweden's

comparative advantage The marginal comparative advantage of Sweden during

the post World War II period Changes in the competitive situa- tion of the Swedish fabricated metal product industry

2.8 Conclusions

Chapter 3 The international specialise- tion of the Swedish fabricated metal product industry in 1969 3.1 Problems 3.2 Low and differing degrees of inter- national tradability 3.2.1 Problems 3.2.2 A measure of the tradability' of products and the Swedish tariffs on imports

3.3 The structure of exports and im- ports of fabricated metals in cer— tain industrial countries 3.3.1 Subindustry structure 3.3.2 Commodity group structure 3.4 The Swedish quality Specialisation in an international comparison 3.4.1 Problems 3.4.2 Determinants of quality spe- cialisation 3.4.3 The empirical definition of the measures of quality 3.4.4 The concentration on com- modity groups with high and low technology indices in the exports of certain in- dustrial countries The product differentiation of certain industrial count- ries A heterogeneity index for inter-commodity-group com- parisons Determinants of the world shares of Swedish fabricated metals—a regression analysis Determinants of the home market shares of Swedish fabricated metals—a regress- ion analysis 3.4.9 An illustration of the sensi- tivity of the results 3.5 Conclusions

Chapter 4 Changes in the international specialisatian of the Swedish fabricated metal product industry in the 196 O's 4.1 Problems 4.2 Changes in Swedish market shares of different commodity groups 4.3 Changes in the competitive situa- tion of the Swedish fabricated metal product industry 4.3.1 International tradability 4.3.2 Production technology and

comparative advantage

Specialisation tendencies in Swed- ish production of and trade in

and 1969 Changes in the Swedish quality Specialisation in an international

comparison

4.5.1 Specialisation on high tech- nology commodity groups 4.5.2 Product differentiation A regression analysis of the deter- minants of changes in Swedish market shares in 1964—1969

4.6.1 Problems 4.6.2 The hypotheses 4.6.3 The regression analysis of absolute changes in market shares 4.6.4 The regression analysis of relative changes in market shares

4.7 Conclusions

Chapter 5 The regional pattern of Swedish exports and imports of fabri- cated metal products in the 1960's 5.1 Problems 5.2 The regional structure of Swedish exports and imports in 1969 5.3 Intra- and inter-commodity-group Specialisation tendencies in Swed- ish trade with certain regions from 1963 to 1969 Changes in the Swedish share of imports to different regions 5.4.1 Changes in Swedish shares of total imports to certain re- gions 5.4.2 Possible effects of EFTA on the Swedish market shares 5.4.3 Possible effects of EEC on the Swedish market shares Size and growth of imports to certain regions Prospects for the growth of Swed- ish exports in the future—a simple calculation Changes in Swedish imports by region 5.7.1 Trade diversion effects of

EFTA and the Kennedy round .......... 5.7.21mports from low-wage countries ........

Chapter 6 Summary, conclusions and prospects 6.1 6.2

Introduction .......... The competitive situation and in- ternational Specialisation of the Swedish fabricated metal product industry in 1969 6.2.1 Subindustry Specialisation 6.2.2 Commodity group specialisa- tion The changing international speciali- sation of the Swedish fabricated metal product industry in the 196075 ............. 6.3.1 Subindustry Specialisation tendencies

6.3

6.3.2 Commodity group specialisa- tion tendencies Future prospects of the Swedish fabricated metal product industry Future prospects of the sub- industries ...........

6.4 6.5

6.6

Appendix A Definitions and data de- scription Appendix B Basic statistical data

Literature ............. List of certain key terms with brief explanations

Summary

List of diagrams

2. ] Export ratio, home market and world market shares by sub— industry in 1960, 1964 and 1969

2. 2 Graduations of and excess de- mand for engineers and total

147

150

151 151

151 152

152

154

154

154

155

155 159

161 165

169

172

177

37

number of engineers employed in firms which are members of the Swedish Employers' Federation in 1954—1969 The proportion of firms in total industry, engineering industry and fabricated metal product in- dustry, that has reported a short- age of technical personnel and skilled workers in 1955—1972 Total number of educated engi- neers and of employees with technical occupations in 1960—1980 ......... The hourly wage of skilled rela- tive to unskilled workers and the share of piece work for skilled and unskilled workers re- spectively in the engineering in- dustry in 1908—1972 The absolute change in the Swed- ish shares of the home and world markets in 36 commodity groups in 1964—1969 The Swedish share of total im- ports to the five most important regions by subindustry in 1965—1969 The Swedish share of imports from EFTA to Scandinavia (in- cluding Finland) to Great Britain and to Austria + Switzerland by subindustry in 1965—1969 The Swedish share of imports from non-EEC industrial count- ries to BENELUX, West-Germany and France + Italy by subin- dustry in 1965—1969 The share of Japan and certain non-industrial countries in Swed- ish imports of fabricated metals in 1963 and 1969

List of tables

1. l Value added and total employ- ment by subindustry in 1969

50

51

52

55

100

134

138

140

149

12

Size of plants by subindustry in 1969 Ranking of factor intensities by the main engineering industry groups in Sweden in a compari- son over 16 industries in 1965 The capital intensity and techni- cal personnel intensity by subin- dustry in 1969 Ranking of labour skill categories by certain fabricated metal prod- uct groups in the US in a compar- ison over 46 industries in 1960

The annual growth rate of OECD:s and Swedish exports, of Swedish production for the home market,and of total Swedish con— sumption of engineering and fab- ricated metals in 1953—1970. Current prices Average annual growth rate of Swedish production, exports, im- ports and consumption in 1960—1969 and of world exports in 1964—1969 by subindustry. Current price .......... Ranking of subindustries on the basis of relative growth of mar- kets and of relative change in market shares in 1964—1969 Market shares, export ratio and the measure of international tradability by subindustry in 1969

The average tariff level in per cent of total Swedish imports by subindustry in 1960, 1967 and 1969

Tariff levels of commodity groups with the ten highest and the ten lowest import tariffs in 1969 and their corresponding ranking on the basis of tariffs in 1960 Total exports and imports of fabricated metal products in OECD and Sweden (mill. of Swedish crowns) and their distri- bution by subindustry

69

An index of the concentration on subindustries in exports and im- ports of fabricated metals of the OECD countries in 1969. (Index for the whole fabricated metal product industry = 100.) The correlation between Swedish exports and exports of other in- dustrial countries and the corre- sponding correlation of net ex- ports

The technology index by subin- dustry in 1964 and 1969 The correlation between exports of fabricated metals in 1969 and the technology index for certain industrial countries

The average product differentia- tion in exports of fabricated metals of certain industrial count- ries in 1964 and 1969

The average product differentia- tion in Swedish exports by subin- dustry in 1964 and 1969 Results of regressions on the Swedish world export shares in 1969

Results from regressions on the Swedish home market shares in 1969

A correlation analysis of certain explanatory variables and Swed- ish home market shares in dif- ferent commodity groups in 1969 Correlations between 1964 levels and absolute and relative changes in 1964—1969 of Swedish world and home market shares The average Swedish tariff level for imports from non-EFTA countries in 1967 and 1969 and the share of EFTA countries in total Swedish imports in 1963, 1967 and 1969 Correlations between Swedish im- port taiiffs in 1960 and 1969 and domestic consumption, export ra- tio and Swedish home market share in these years

72

4.10

4.11

4.12

4.13

4.14

Correlations between the tariff level in 1960, changes in export ratio and Swedish home market share in 1960—1969, changes in the EFTA share of total imports in 1963—1969 respectively and the decrease in Swedish tariffs in 1960—1969 Some measures of Specialisation tendencies in Swedish trade and production of fabricated metals in 1960—1969 The correlation between Swedish exports and exports of other in- dustrial countries in 1964 and 1969 The correlation between exports of fabricated metals and the tech- nology index for certain in- dustrial countries in 1964 and 1969 The average Swedish product dif- ferentiation 1969, its absolute changes in 1964—1969, etc., in four classes of commodity groups classified by the technology in- dex in 1969 Average absolute change in Swed- ish market shares, etc., in four classes of commodity groups clas— sified by their respective market shares in 1964 Results of regressions on the ab- solute changes of Swedish market shares in 1964—1969 Correlations between the inde- pendent variables of regressions 1—6 Results of regressions on the rela- tive change of the Swedish world market shares in 1964—1969 Results of regressions on the rela- tive changes of the Swedish home market shares in 1964—1969 Correlations between the inde- pendent variables of regressions 7—16 Swedish exports and imports by regions in 1969

105

109

110

111

112

114

118

121

122

124

126

cialisation tendencies of Swedish trade with fabricated metals in 1963—1969 Imports from Sweden, total im- ports and the growth rate of total imports to certain regions in 1965—1969 ......... Actual and estimated growth rates in total Swedish exports, OECD:s exports, OECD:s total imports and OECD:s imports from Sweden certain years in the period 1964—1971

133

142

Innehåll

2.1 Undersökningens uppläggning 2.2 Efterfrågan på verktygsprodukter 2.3 Efterfrågan på metallkonstruktioner 2.4 Efterfrågan på metallförpackningar 2.5 Efterfrågan på metalltråd, -nät, -linor, -kablar 2.6 Efterfrågan på spik-, ska- och bultprodukter 2.7 Efterfrågan på andra byggnadsmetallvaror 2.8 Efterfrågan på hushållsmetallvaror 2.9 Efterfrågan på andra metallvaror

Bilaga 2

70-talen

2.1 Undersökningens uppläggning

2.1.1 Inledning

En fråga av stor vikt för en branschutredning är vilken efterfråge- och produktionsutveck- ling som kan förutses för branschen ifråga. Metallmanufakturutredningen har angripit detta problem så att först görs en bedömning av tillväxttakten i de sektorer inom samhälls- ekonomin som är de största avnämarna av manufakturprodukter, därefter prognostise- ras förändringen i dessa sektorers relativa förbrukning av manufakturvaror. Härvid har endast officiellt statistiskt material använts. Utredningen har därför låtit företag och branschexperter granska prognoserna.

Metoder och förutsättningar

Manufakturindustrins produkter avsätts inom en mängd olika användningsområden. Ett utmärkande drag är dock att en betydan- de del av produkterna är insatsvaror, som används såsom delar, komponenter, i den fortsatta tillverkningsprocessen. Fördelning- en mellan insatsvaror och varor färdiga för slutlig användning, såsom konsumtion och investering, framgår av nedanstående tablå, som avser förhållandena år 1968.

% Insatsvaror 82 Konsumtionsvaror 7 Investeringsvaror 1 1

Efterfrågan på manufakturprodukter under 60- och

Manufaktulindustrins främsta avnämare är således den övriga industrin. Inom denna kan vi urskilja två branscher såsom mest betydel- sefulla, verkstadsindustri och byggnadsin- dustri.

Av insatsvaror producerade inom manu- fakturindustrin mottar verkstadsindustrin 35 %, byggnadsindustrin 50 %.

Det hade självfallet varit av intresse om vi för varje produktgrupp kunnat undersöka vilka de viktigaste kunderna varit; vilken typ av företag, vilka grupper inom befolkningen utgör konsumenter etc. Sådana kunskaper skulle ha kombinerats med bedömningar av dessa kundkategoriers framtida inköp av manufakturprodukter.

Emellertid vore så detaljerade studier mycket tids- och arbetskrävande och har därför inte kommit ifråga för vår utredning, särskilt som antalet produktgrupper är stort och avnämarkategorierna mångskiftande.

Vi har i stället inriktat oss på några få stora sektorer av samhällsekonomin. För dessa har vi tagit del av redan befintliga prognoser och bedömningar för 70—talet. Vi har gjort bedömningar av hur dessa sektorers användning av manufakturprodukter kan komma att förändras. Kompletterat med export- och importprognoser har detta givit en prognos för produktionsutvecklingen.

De användningsområden inom varuproduk- tions- och tjänstesektorerna vi studerat har sammanställts i tabell A. Där framgår också prognosen för produktionsutvecklingen inom respektive sektor under 70-talet. Den huvudsakliga källan för dessa prognoser har varit 1970 års långtidsutredning (LU 70). Regeringens syn på den långsiktiga ekono- miska utvecklingen har framlagtsi 1971 års reviderade finansplan. Några siffermässiga bedömningar för enskilda sektorer görs dock ej i detta sammanhang. Eftersom den av regeringen presenterade bedömningen i hög grad sammanfaller med LU 70:s, har vi använt oss av långtidsutredningens siffror. Möjligen kan man utläsa en skillnad i så män att regeringen räknat med något högre bostadsinvesteringar och därmed en snabbare produktionsökning inom byggnadssektorn.

Den i 1971 års reviderade finansplan gjorda bedömningen omfattar inte perioden efter 1975. För 70-talets andra hälft har vi därför enbart haft långtidsutredningens kal- kyl som grundval. Branschindelningen i tabell A är anpassad till den indelning som tillämpas i de av statistiska centralbyrån utförda input—output-undersökningarna av- seende 1964 och 1968. Av dessa undersök- ningar framgår vilka användningsområdena är för ett antal manufakturproduktgrupper. Tillväxtsiffrorna i tabellen avser förädlings- värdet.1

Förädlingsgrad och saluvärde

För prognosändamål måste vi komplettera tabell A:s siffror med kalkyler för saluvär- det.2 Detta har uppnåtts via beräkningar av förädlingsgraden, dvs. förhållandet mellan förädlingsvärde och saluvärde. En ökad för- ädlingsgrad inom en bransch uppkommer om företagen i branschen integrerar ytterligare led i tillverkningsprocessen med den befintli- ga produktionen. En sänkning av förädlings- graden inträder om företagen lägger ut alltmer av produktionen på företag i andra branscher och köper alltmer förädlade insats-

varor. Förädlingsgraden 1969, i 1959 års prisnivå, utvecklingen under 60-talet samt prognoser för 70-talet har sammanställts i tabell B. Prognoserna för 70-talet bygger så långt möjligt på långtidsutredningens anta- ganden, dessutom har vi gjort vissa egna kalkyler.

Genom att kombinera tabellerna A och B får vi fram en prognos för saluvärdets utveckling inom avnämarområdena under 70—talet, se tabell C. Där återfinnes också LU 70: s kalkyler för utvecklingen inom 5. k. slutlig användning, dvs. privat och offentlig konsumtion samt investering.

Åtgångstal

Genomgången ovan ger en bild av hur avnämarområdena för manufakturprodukter- na kommer att utvecklas. Emellertid måste vi även bedöma hur mycket manufakturva— ror varje sådan sektor kommer att förbruka. För åren 1964 och 1968 ger de ovan nämnda input-output-undersökningarna siffror för användningen av ett antal manufakturpro- dukter per krona slutprodukt (saluvärde) inom respektive sektor. För verkstadspro- dukter exempelvis vet vi härigenom hur stor andel av priset som utgöres av kostnaden för en ingående manufakturvarugrupp, t. ex. verktyg. Dessa åtgångstal har omräknats till att gälla vid en given prisnivå, 1959 års.3 Prognoserna för åtgångstalen utgör ett kri- tiskt moment i våra efterfrågekalkyler. Vi har inte enbart dragit ut trenden för perio- den 1964—68 till att gälla även 70-talet, utan har så långt möjligt försökt göra egna bedömningar vilka har diskuterats med före- tag och branschexperter.

1 Förädlingsvärdet utgöres av direkt och indirekt lön, kapitalkostnader och vinst. [ vissa fall ingar icke inköpta tjänster.

2 Saluvärdet utgöres, förutom av de i förädlin s- värdet ingående posterna, även av kostnader ör råvaror, emballage, bränsle, elenergi, lejda trans- porter, sarnt bortlämnade lönearbeten. 3 Att 1959 års prisnivå valts beror på att förädlingsvärde och saluvärde för avnämarområde- na av centralbyrån publiceras angivna i detta års priser. Dessutom avser LU 7015 kalkyler över produktionen under 70-talet volymutvecklingen i 1959 års priser.

Tabell A Produktionsvolymens (förädlings- värdets) utveckling 1970—75 och 1975—80 enligt LU 70

värdets) utveckling 1970—75 och 1975—80 Årlig procentuell förändring

Årlig procentuell förändring

1970—75 1975—80 1970—75 1975—80

J ordbruk Skogsbruk Gruvindustri Livsmedelsindustri Textilindustri Träindustri Massa- och pappers-

industri Grafisk industri Kemisk industri Jord- och stenindustri Järn—, stål— och metall-

industri

Övrig verkstadsindustri

Elektro industri

Reparationsverkstäder Skeppsvarv Övrig tillverknings-

industri El-, gas-, värme- och

vattenverk Byggnadsindustri

Varuhandel Samfärdsel

Fastighetsförvaltning

Privata tjänster Offentliga tjänster

?!”:— Lavrov—.nu!

u. obev-

.— >—- wbxlChUu ÅmU—JM (.nu—w O UIUIOO

ut»-hån» wax omämo mo

"&

I && vrouw—o

|_-

>—-Ut N UJU'NIONÅ bo

o moon Uooow

'o'oufu.

...

o'ob

Jordbruk

Skogsbruk

Gruvindustri Livsmedelsindustri Textilindustri Tråindu stri Massa— och pappers- industri Grafisk industri Kemisk industri Jord- och stenindustri Järn-, stål- och metall- industri Övrig verkstadsindustri Elektroindustri

Reparationsverkstäder Skeppsvarv Övrig tillverknings- industri

El-, gas-, värme och vattenverk

Byggnadsindustri

Sektorer för slutlig användning: Offentlig konsumtion Privat konsumtion Investering

—0,8 — 0,2 2,9 1,8 3,9 2,8 3,0 3,0

—0,6 0 3,5 3,5 4,4 3,5 4,4 5,6 7,6 9,6 4,0 4,3 4,0 2,5 4,5 4,9 7,0 7,5 7,6 8,3 4,5 3,9 9,4 10,3 6,5 5,5 2,5 1,0 4,5 4,5 3,3 4,1 3 5 5 4

Tabell B Förädlingsgraden 1969 samt ut- vecklingen under 60- och 70-talen

Föräd- Årlig proc. lings— förändring grad 196 9, % 60-talet 70-talet Jordbruk 45,5 —l,6 —0,7 Skogsbruk 77,8 —1,1 —0,5 Gruvindustri 73,7 0,2 0,2 Livsmedelsin- du stri 1 8,6 0 0 Textilindustri 49,6 2,0 2,0 Träindustri 3 7,5 0,3 0 Massa- och pap- persindu stri 36 ,6 1,2 1,0 Grafisk industri 53,1 —1,5 —1,5 Kemisk industri 37,9 0,5 0,5 Jord- och sten- industri 51,5 —0,3 0 Järn-, stål- o. metallverk 36 ,0 1,4 l ,5 Övrig verkstads- industri 50,4 l,5 1,5 Elektroindustri 4 9,9 0, 2 O Reparationsverk- städer 39,7 —3,1 —3,0 S_keppsvarv 36,0 —0,9 —0,9 Övrig tillverk- _ ningsindu stri 49,3 1,4 1,5 El-, gas-, värme- o. vattenverk 7 3 ,5 —0,5 —0 ,5 Byggnadsindustri 42,9 —0,1 0 1 90

En beräkning av hur resultaten av uppfölj- ningen av 1970 års LU påverkar våra efter- frågebedömningar har gjorts i kapitel 2 i

huvudbetänkandet.

2.2 Efterfrågan på verktygsprodukter

Den svenska verktygsproduktionens avsalu- värde uppgick 1970 till 1 100 milj. kr'. Både maskin- och handverktyg ingår. Tillverkning- en, främst av maskinverktyg, sker i viss utsträckning inom företag vars huvudsakliga produktionsinriktning är av annat slag. Unge- fär hälften av den totala produktionen för avsalu faller på företag som ej tillhör verktygsindustrin. Den för eget bruk avsedda verktygstillverkningen i många företag, som ej täcks av de nämnda siffrorna, ger således dessutom möjligheter till viss verktygstill- verkning för försäljning.

Större företag med anläggningar i bran- schen är Sandvik och Bahco. Därjämte har ett par storföretag omfattande verktygstill- verkning som dock sker vid anläggningar med andra slag av industriprodukter som huvudsaklig tillverkning.

Antalet sysselsatta i branschens anlägg- ningar kan anges till ca 7 700.

De bedömningar av efterfråge- och pro- duktionsutvecklingen under 70-talet som vi gjort för verktygssektorn omfattar följande produktgrupper, saluvärde i milj. kr 1970:

Handverktyg och -redskap 24 8 Utbytbara verktyg 6 87 Bergborrar 1 18 Bestick (ej försilvrade) 16 Diverse skär- och klippverktyg 35

1 104

2.2.1 Handverktyg och -redskap2

Till denna grupp hör dels verktyg för användning inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel såsom spadar, skyfflar, hackor, räfsor, yxor, liar, trädgårdssaxar, handsågar, sågblad, sågklingor, dels övriga verktyg såsom tänger, plåtsaxar, skruvnyck- lar, filar, hammare, gångverktyg, skruvmejs- lar och stämjärn. Större delen av produktio- nen svarar sågblad, sågklingor, handsågar, skiftnycklar och filar för.

Bland de tillverkande företagen kan näm- nas Sandvik, Bahco, C. 0. Öberg m. fl.

Utvecklingen under 60-talet har åskådlig- gjorts genom sammanställandet av försörj- ningsbalanser. Tabell 2.1 och 2.4 återger försörjningsbalansen för handverktygen i lö- pande priser medan motsvarande försörj- ningsbalans i 1959 års prisnivå finns i tabell 2.2 och 2.5.

De viktigaste avnämarsektorerna för jord- och skogsbruksverktygen är jordbruket, byggnadsindustrin och de privata hushållen, för övriga verktyg de träbearbetande indu- strierna, skogsbruket, verkstadsindustrin samt de privata hushållen.

Den totala inhemska förbrukningen har varit ungefär oförändrad för jord- och skogsbruksverktyg medan den ökat för övri— ga handverktyg. Importen har tagit en allt större andel av marknaden och de svenska producenterna har därför i ökad utsträck- ning gått ut på exportmarknaden. Emellertid förlorade inte alla produkter andelar på hemmamarknaden, handsågar och Sågblad har vunnit andelar.

En stor importleverantör av jord- och skogsbruksverktyg är Danmark som svarar för 1/3 av importen. Japans andel är ej fullt 10 %. Inom gruppen övriga verktyg utgör tänger, skruvnycklar och skruvmejslar rela- tivt betydande inslag med Västtyskland som en viktig importleverantör.

För de inhemska tillverkarna är exporten av vikt. Av den producerade volymen jord- och skogsbruksverktyg utgjorde exporten 1/3, av övriga verktyg ca 60 %. Exporten består bl.a. av yxor som säljs till de trävaruproducerande länderna Finland, Ka- nada och USA. Vidare exporteras bl. a. sågar, Sågblad och filar till de nordiska länderna, Frankrike, Italien och USA.

Företagens bedömning av utvecklingen under 70-talet innehåller två viktiga element.

1 Företagens verktygsproduktion för eget bruk inräknas ej. 2Produktgruppen omfattar följande nummer i den i produktionsstatistiken använda Brysselno- menklaturen: 82.01-04 (se t.ex. SOS: Industri 1970, del 2).

Det ena är att avnämarsektorernas förbruk- ning av handverktyg i relation till den egna produktionen knappast kommer att öka. Det andra är att de privata hushållen i högre grad än tidigare kommer att bära upp den svenska marknaden. Detta motiveras av den ökande fritidskonsumtionen.

Vi har därför antagit att åtgången av jord- och skogsbruksverktyg per producerad krona inom jordbruk, skogsbruk och byggnadsin- dustri kommer att minska i hittillsvarande takt medan marknaden för övriga handverk- tyg som insatsvaror kommer att stagnera. Förbrukningen av verktyg inom de privata hushållen förutsätts följa den totala konsum- tionsutvecklingen.

Handverktygstillverkningen är med få un- dantag arbetskrävande och kommer därför att möta ökad konkurrens från länder med lägre lönenivå än den svenska. Dessutom bidrar det förhållandet att vissa svenska verktygsföretag har dotterföretag i utlandet, och troligen kommer att förlägga arbetsin- tensiv tillverkning dit, till att öka importen. Vi har därför antagit att importens andel av den svenska marknaden i stort sett kommer att öka i samma takt som under 60-talets senare del.

Vidare har vi utgått från att den svenska verktygsindustrin kommer att försöka kom-

pensera hemmamarknadens utveckling ge- nom ökad satsning på export. Vi har därför antagit att 60-talets exportutveckling kom- mer att vidmakthållas vilket för jord- och skogsbruksverktyg innebär 2,5 % per år, för övriga handverktyg knappt 5 % per år.

Våra antaganden ger till resultat följande prognoser vilka återger den volymmässiga utvecklingen under 70-talet (milj. kr, 1959 års priser):

1970 1975 1980

Jord- och skogsbruksverktyg: Produktion 20,4 Import 2,1 Tillförsel 22,5 Inhemsk användning 16,0 Export 6,5 Användning 22,5 Övriga handverktyg: Produktion 173,7 Import 56,0 Tillförsel 229,7 Inhemsk användning127,5 Export 102,2

Användning 229,7

Årlig procentuell förändring 60-talet

1975—80

Jord— och skogsbruksverktyg: Produktion Import

Inhemsk användning Export

Årlig procentuell förändring

1975—80 70-talet

Övriga handverktyg: Produktion Import

Inhemsk användning Export

Hushållens konsumtion för fritidsbruk kommer inte att kunna hålla uppe den svenska marknadens tillväxt. Tillverkningen av jord- och skogsbruksverktyg kommer att stagnera, detta gäller även produktionen av övriga handverktyg avsedda för hemmamark- naden; utlandsmarknaderna svarar för till- växten. Självfallet kommer enskilda produk- ter att utvecklas annorlunda än hela pro- duktgruppen.

2.2.2 Utbytbara verktyg (utom bergborrar)l

Denna grupp är verktygsindustrins största. De prognoser som görs för denna grupp kommer att i stor utsträckning vara bestäm- mande för hela verktygsindustrins prognos. I gruppen ingår maskinverktyg, utbytbara de- lar till handverktyg, knivar och skärstål för maskiner, plattor, stavar, spetsar och liknan- de omonterade delar till verktyg (av hårdme- tall). Den sistnämnda gruppen utgör en stor del av tillverkningen. Andra större produkter är press- och stansverktyg samt spiralborrar. Endast en del av denna produktion faller på verktygsföretag. Av avgörande betydelse för verktygsföretagen är därför inte enbart den totala produktionsutvecklingen utan även förändringen i benägenheten hos andra verk- stadsföretag att tillverka verktyg för avsalu. Som framgår av tabellerna 2.7 och 2.8 har både produktions- och efterfrågetillväxten varit snabb räknat över hela 60-talet.

Det framgår också att maskinverktygstill- verkningen är mycket konjunkturkänslig. Från 1966 till 1968 minskade produktions- volymen 20 % för att från bottennivån 1968 öka sammanlagt 55—60% 1969 och 1970. De försök till bedömningar av de långsiktiga förändringarna som gjorts ska därför inte ses som prognoser för enskilda år utan gäller tendenser över en längre period. Denna reservation är speciellt giltig för maskinverk- tygsprognosen.

Exporten har under loppet av 60-talet stigit till hälften av produktionsvolymen. De största mottagarna av svensk export är Västtyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien. Importens andel av hemmamarkna-

den har ökat och uppgick 1970 till 30 %. Västtyskland, Storbritannien, USA och Ita- lien svarar främst för importen.

På den svenska marknaden är verkstadsin- dustrin den dominerande förbrukaren. Där- efter kommer trävaru- och plastindustrierna. Alla övriga industribranscher förbrukar dock verktyg i någon utsträckning. Efterfrågan på maskinverktyg under 70-ta1et påverkas bl. a. av hur snabbt industrins (främst verkstadsin- dustrins) maskinpark kommer att öka. Några beräkningar av detta har ej varit tillgängliga, emellertid anger LU 70: s huvudaltemativ en snabbare ökning av tillskottet, nyinveste- ringarna i maskiner, under första hälften av 70-talet än under andra hälften av 60-talet.

En annan faktor av betydelse är verkty- gens livslängd. Denna tycks ha ökat under 60-talet. Inom den skärande bearbetningen har en teknisk förändring inträtt som inne- burit att hela verktyget inte längre byts utan att enbart den bearbetande delen, eggen, byts. Större delen av verktyget får därmed praktiskt taget lika lång livstid som maski- nen. Även de utbytbara delarna, eggen, har genom användningen av nya hårdmetallmate- rial fått en ökad livslängd. Vad gäller pressverktygen har inte samma tekniska förändring ägt rum. Dock har även deras livslängd ökat.

Vi har bedömt tendenserna så att dessa talar för en något långsammare ökning av avnämarsektorernas förbrukning av maskin- verktyg i relation till den egna produktionen än vad som var fallet under perioden 1964—70. Den inhemska efterfrågetillväxten skulle för hela 70-talet därmed uppgå till 5 % per år vilket är lägre än för 60-talet men högre än ökningen mellan åren 1965 och 1970.

Importens andel av den svenska markna- den har varierat kraftigt. Vi har antagit att den trendmåssiga ökningen av andelen kom- mer att fortsätta.

Exportexpansionen har varit stark under hela 60—talet och de svenska andelarna av

1 Brysselnummer 82.05.101—103, 109-9; 82.06—07.

Årlig procentuell förändring: 6 O—talet 1965—70 1970—75 1975—80 70-talet

Produktion 11,9 Import 9,2 lnhem sk användning 10,7 Export 1 2,4

6,4 6,8 7,8 7,3 21,9 7,6 ,5 ,

2,8 4,3 5,5 4,9 17,5 10,0 10,0 10,0

världshandeln är höga. Vidare är den svenska exportens största marknader, Västtyskland, Frankrike och Italien, snabbt växande på verktygsområdet. En fortsatt hög exporttill- växt torde kunna upprätthållas, dock av något lägre storlek än under 60-talet.

Vi kan med utgångspunkt från dessa antaganden ställa upp en försörjningsbalansi milj. kr, 1959 års priser:

1970 1975 1980

Däremot är exporten av stor omfattning, ca 70 % av tillverkningen har exporterats under hela 60-talet. Detta innebär att ex- portvolymen legat på en ungefär oförändrad nivå.

Under 60—talet har skett en förskjutning så att byggnadssektorn svarat för allt större del av den inhemska marknaden och gruvindu- strin för allt mindre. Detta väntas fortgå.

Vi har antagit att den absoluta förändring- en i åtgångstalet för byggnadsindustrin kom- mer att gälla under 70-talet. För gruvindu-

Produktion 435,0 604,1 878,4 strin har oförändrad relativ förändring anta- lmport 63,1 91,0 136,8 -

gts. Tillförsel 498,1 695,1 1015,2 Hemmamarknaden kommer enligt denna inhemsk användning282,5 347,9 456,0 kalkyl att S_tagnerf' VOlymmasmgt' Export 215,6 347,2 559,2 En rimhg utgangspunkt synes vara att de Användning 498,1 695,1 1 0152 svenska tillverkarna har en sa stark stallnrng

Den långsiktiga tillväxten i produktion och efterfrågan skulle enligt dessa kalkyler bli lägre under 70-talet än under 60-talet. Dock tyder resultaten på en något snabbare expansionstakt än under 60—talets senare hälft. Det är av vikt att hålla i minnet att den totala verktygstillverkningen i landet och produktionen inom verktygsföretag inte är samma sak utan kan skilja sig åt i fråga om tillväxttakt.

2.2.3 Bergborrarl

År 1970 tillverkades bergborrar till ett värde av 118 milj. kr. De dominerande företagen är Sandvik och Fagersta.

Avnämarsektorerna för bergborrar är en- bart två, gruvindustri och byggnadsindustri. Efterfrågan och produktionen har utvecklats ungefär parallellt. Importen är mycket obe- tydlig.

på hemmamarknaden och även i fortsätt- ningen lyckas upprätthålla en sådan kunskap om marknadens behov att importen kommer att förbli marginell. Exportandelen har va- rierat under 60-talet, vi har förutsatt att den ligger kvar på den nivå som rådde vid 60—talets slut, ca 70 %.

Försörjningsbalansens poster får följande omfattning (1959 års priser, milj. kr):

1970 1975 1980

Produktion 79,9 80,4 87,7 Import 0,2 0,2 0,2 Tillförsel 80,1 80,6 87,9

Inhemsk användning23,0 23,1 25,2 Export 57,1 57,5 6 2,7

Användning 80,1 80,6 87,9

1 Brysselnummer: 82.05.104—107.

Årlig procentuell förändring: 60-talet 1970—75 70-talet Produktion -—0,7 Import 0

Inhemsk användning

0 l Export —0,9

0,1 0,9 0 0 0,1 01

,

Det kan dock ej uteslutas att detta är en något pessimistisk bedömning och att denna produktgrupp kommer att vara mera expan- siv än vad våra siffror tyder på.

2.2.4 Bestick (ej försilvrade)1

I denna grupp ingår köksknivar, skedar, gafflar, slevar rn. m. Ett utmärkande drag har varit att efterfrågan minskat under 60-talet. Inom restauranger, barer och för fritidsbruk används i betydande utsträckning bestick inte av stål utan av plastmaterial. Det är dels fråga om direkt konkurrens från plastbe— stick, dels är det troligt att plastens fram- trängande medfört att det tillkommit an- vändningsområden för bestick där stålet aldrig varit aktuellt, exempelvis inom fritids- området. Det är därför inte utan vidare givet i hur stor utsträckning plast konkurrerat ut stål.

Importen har i allt högre grad tillgodosett den inhemska marknaden på de svenska producenternas bekostnad. Andelen har ökat från 20 till 65 % under loppet av 60-talet. De nordiska länderna, Västtyskland och Japan svarar för huvuddelen av importen. En kompensation för den svenska marknaden har ej kunnat erhållas på utlandsmarknaden, exporten har minskat. Den svenska produk- tionsnivån har halverats på en lO-årsperiod.

Den största marknaden för bestick utgör de privata hushållens inköp. Vi har antagit att dessa inköp kommer att fortfara att uppta en allt mindre del av den totala privata konsumtionen. Vidare har förutsatts att exporten kommer att förbli på 1970 års nivå. Samtidigt har vi utgått från att import- andelen inte kommer att öka utan ligga kvar på 65 % av den svenska marknaden.

Försörjningsbalans, milj. kr, 1959 års pri- ser:

1970 1975

Produktion 9,8 8,8 Import 11,9 10,5

Tillförsel 21,7 19,3

Inhemsk användning] 8,5 16,1 Export 3,2 3,2

Användning 21,7 19,3

Ärlig procentuell förändring:

1970—75 1975—80 70-talet

Pro duktion Import

Inhemsk användning Export

—2,1 —2,5

—2,8 0

—1,2 —2,2

—2,1 0

—1,6 —2,3

—2,4 0

1 Brysselnummer: 82.09.1092; 82.14—19,99.

Den negativa trenden för den svenska förbrukningen fortfar. Utvecklingen på utri- keshandelsområdet leder till att nedgången i produktionen trappas av. Man kan inte bortse från att en snabbare produktions- rninskning kan leda till att den svenska produktionen kommer ner på en så låg nivå att tillverkningen över huvud taget blir olönsam och att större delen av tillverk- ningen slås ut.

2.2.5 Diverse skär- och klippverktyg1

I gruppen ingår fickknivar, yrkesknivar, rakknivar, rakblad, pappersknivar m. m. Den största gruppen i den svenska tillverkningen är rakblad. Importen har kommit att svara för en allt större del av den svenska förbrukningen, från 65% 1960 till 95% 1970. De största importländema är Väst- tyskland och Storbritannien.

Exporten är relativt regionalt spridd. Den största delen går dock till de nordiska länderna men det förekommer även en relativt stor export av rakblad till Spanien och Portugal.

Vår kalkyl för 70-talet bygger på att efterfrågan växer i takt med den totala privata konsumtionen samt att importan- delen kommer att ligga på 95 % och att exporten förblir oförändrad. De svenska världsmarknadsandelarna har minskat.

Försörjningsbalans i milj. kr, 1959 års priser:

1970

10,4 27,4

37,8

Inhemsk användning28,7 Export 9,1

37,8

Produktion Import

Tillförsel

Användning

Årlig procentuell 60- förändring talet

Produktion —0,9 Import 8,8

Inhemsk an- vändning

4 7 Export 6 ,0

Resultatet för den svenska produktionen blir en stagnation på ungefär 35 milj. kr i 1970 års priser.

2.2.6 Sammanfattning

Den totala verktygstillverkningen skulle en- ligt våra bedömningar utvecklas på följande sätt (milj. kr, 1959 års priser):

1970

729,2 160,7

889,9

1975

921,9 202,4

1 124,3

570,6 553,7

1 124,3

1980

I 234,4 267,9

1 502,3

695,6 806,2

1 502,3

Produktion Import

Tillförsel

Inhem sk användning4 96 ,2 Export 3 93,7

Användning 889,9

Årlig procentuell

Produktion Import

Inhemsk an- vändning Export

Det förefaller sannolikt att tillväxten på verktygsmarknaden blir lägre under 70-talet än vad den varit hittills. Detta gäller för de flesta av produktgrupperna i branschen. Verktygsproduktionen domineras av maskin— verktygen, vilka torde komma att öka sin andel av verktygsmarknadens volym, från 57 % 1970 till 66 % 1980.

Även under 70-talet kommer importen att 1 Brysselnummer: 82.09.3—9; 82.10—13; 82.15.

öka snabbare än hemmamarknaden. Impor- Verktygstillverkningen har en för manu- tens andel av den svenska marknaden ökar fakturindustrin kraftig exportinriktning. En- från 1/3 till knappt 40 %. Att importtillväxt- ligt våra prognoser skulle detta markeras än takten dämpas förklaras av den långsammare mer under 70—talet. Mot bakgrund av den marknadstillväxten. I diskussionen ovan har relativt långsamma 'hemmamarknadstillväx- påpekats att importen kan tänkas ta en ännu ten kan det dock inte uteslutas att en så hög större andel av hemmamarknaden. exporttillväxt ej kommer till stånd.

Tabell 2.1 Handverktyg och -redskap för jord- och skogsbruk Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

Produktion (salu-

värde) 2 Import, tull 2 Tillförsel 4

Inhemsk använd- ning

Export Användning

Tabell 2.2 Handverktyg och -redskap förjord- och skogsbruk Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

Produktion (saluvärde) 19,3 22,3 19,5 20,9 21,5 23,0 24,0 Import, tull 0,8 0,9 1,1 1,3 1,3 1,5 1,5 Tillförsel 20,1 23,2 20,6 22,2 22,8 24,5 25,5

Inhemsk användning 15,2 18,6 16,0 17,7 17,8 18,9 19,5 därav för jordbruk 6,4 skogsbruk 1,2 byggnads- industri 4,6 off. kon- sumtion 0,9 privat kon- sumtion 5,7 Export 5,6 Användning 24,5

Exportens andel av produktionen, % Importens andel av inhemsk använd- ning, %

Tabell 2.3 Åtgångstal för handverktyg och -redskap för jord— och skogsbruk

Inhemsk använd- Andel av brutto- Årlig ning produktionsvär- proc. därav för det inom resp. föränd- näringsgren, % ring _— 1964 — 1 964 1 96 8 6 8

Jordbruk 0,137 0,108 —5,8 Skogsbruk 0,044 0,034 —6,2 Byggnadsin-

dustri 0,029 0,021 —7,7 Offentlig kon-

sumtion 0,007 0,005 —8,0 Privat kon-

sumtion 0,0012 0,009 —6 ,9

Tabell 2.4 Handverktyg och -redskap Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 93,7 104,6 119,4 131,9 139,3 157,0 163,0 169,8 164,7 153,1 190,4 218,8 Import, tull 21,6 28,2 33,5 36,0 38,9 42,9 48,7 51,2 51,0 55,7 67,6 81,7 Tillförsel 115,3 132,8 152,9 167,9 178,2 199,9 211,7 221,0 215,7 208,8 258,0 300,5

Inhemsk användning 59,2 67,1 76,6 88,1 90,0 102,9 108,3 100,2 92,4 84,2 115,1 147,2 Export 56,1 65,7 76,3 79,8 88,2 97,0 103,4 120,8 123,3 124,6 142,9 153,3 Användning 115,3 132,8 152,9 167,9 178,2 199,9 211,7 221,0 215,7 208,8 258,0 300,5

Tabell 2.5 Handverktyg och -redskap Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 93,7 97,8 125,6 124,4 131,4 157,0 146,8 152,9 141,9 150,5 170,0 173,7 Import, tull 21,6 25,2 30,5 30,0 32,7 36,4 40,9 39,7 38,1 43,5 51,6 56,0 Tillförsel 115,3 123,0 156,1 154,4 164,1 193,4 187,7 192,6 180,0 194,0 221,6 229,7

Inhemsk användning 59,2 59,2 88,0 86,8 91,2 113,9 104,3 99,0 89,3 103,7 121,7 127,5 därav för

skogsbruk 6,1 7,5 träindustri 10,9 13,5 jord- och stenindustri 1,6 2,1 övr. verkstads- industr. 7,8 9,7 elektroin- dustri 1,3 1,7 skeppsvarv 0,4 0,5 reparations- verkst. 5,7 7,0 byggnadsin- dustri 8,2 10,2

massa- och

pappersind. 0,9 1,1 järn- och stål- verk 1,2 1,5 privat kon- sumtion 43,1 32,7 Export 56,1 63,8 68,1 67,6 72,9 79,5 83,4 93,6 90,7 90,3 99,9 102,2 Användning 115,3 123,0 156,1 154,4 164,1 193,4 187,7 192,6 180,0 194,0 221,6 229,7

Exportens andel av

roduktionen,% 59,9 65,2 54,2 54,3 55,5 50,6 56,8 61,2 63,9 67,2 58,8 58,8 mportens andel av inhemskanvändning,% 36,5 42,6 34,7 34,6 35,9 32,0 39,2 40,1 42,7 41,0 42,4 43,9

Tabell 2.6 Åtgångstal för handverktyg och -redskap

Inhemsk använd- Andel av brutto- Årlig

' produktionsvär- proc. därav för det inom resp. föränd-

näringsgren, % rin _— 19 4— 1964 1968 68

Skogsbruk 0,224 0,259 Träindustri 0,260 0,259 Jord- o. stenind. 0,070 0,077 Övr. verkstads-

ind. 0,048 0,048 Elektroin-

dustri 0,038 0,069 Skeppsvarv 0,018 0,021 Reparations-

verkst. 0,439 0,503 Byggnadsin-

dustri 0,052 0,056 Massa- o.

pappersind. 0,015 0,016 Järn- o. stål—

verk 0,020 0,021 Privat kon-

sumtion 0,094 0,062

Tabell 2. 7 Utbytbara verktyg Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 118,3146,6 200,8 225 ,0 237, 3 319,4 388, 8 4451404,4 371,3 472, 9 687 ,3 lmport,tull 11,2 19,7 29,4 26,8 25,4 31,9 36,5 54,0 68,7 42,5 60,9 86,7 Tillförsel 129, 5 166, 3 230, 2 251, 8 262, 7 351, 3 425, 3 4991473,1413,8 533, 8 774 ,0

Inhemsk användning 83, 8 102, 3 151,6 160,5 159, 7 234, 0 300, 9 335, 0 314, 2 2451 294, 8 451 ,4 Export 45, 7 64,0 78,6 91,3103,0117,3124,41641158,9168,7 239,0 322,6 Användning 129,5 166, 3 230, 2 251, 8 262,7 351, 3 425, 3 4991 473,1413,8 533, 8 774,0

Tabell 2.8 Utbytbara verktyg Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 118,3 141,2 180,4 193,0 200,9 262,9 318,7 346,4 311,8 275,4 345,9 435,0 lm ort, tull 11,2 26,2 34,6 24,8 16,6 24,4 23,4 53,4 102,5 35,7 89,6 63,1 T' försel 129,5 167,4 215,0 217,8 217,5 287,3 342,1 399,8 414,3 311,1 435,5 498,1 Inhemsk användning 83,8 102,1 126,7 129,2 122,1 191,9 246,0 285,9 303,2 169,0 245,9 282,5 därav för

jordbruk 1,0 0,8 Iivsmedelsind. 1,0 0,8 textilind. 1,0 0,8 träindustri 17,5 15,4

massa- o. pappers-

ind. 8,6 7,6 jord- o. stenind. 7,5 6,6 kemisk ind. 1,0 0,8 järn— o. stålind. 7,9 6,9 övr. verkstads- ind. 100,7 88,7 elektroind. 13 ,4 11,8

reparations-

verk. 11,1 9,8 skeppsvarv 5,6 4,9 övr. tillverkn- ind. 15,0 13,2 byggnadsind. 1,2 1,0 Export 45,7 65,3 88,3 88,6 95,4 95,4 96,1 113,9 111,1 142,1 189,6 215,6 Användning 129,5 167,4 215,0 217,8 217,5 287,3 342,1 399,8 414,3 311,1 435,5 498,1 Exportens andel av

produktionen,% 38,6 46,2 48,9 45,9 47,5 36,3 30,2 32,9 35,6 51,6 54,8 49,6 Importens andel av

inhemsk använd- ning,% 13,4 25,7 27,3 19,2 13,6 12,7 9,5 18,7 33,8 25,1 36,4 22,3 Tabell 2.9 Åtgångstal för utbytbara verktyg Inhemsk användning Andel av bruttoproduktionsvär- Årlig proc. Uppskattad årlig därav för det inom resp. näringsgren, % förändring proc. förändring

_— 1964—68 1964—69

1964 1968 Jordbruk 0,021 0,015 8,1 3,5 Livsmedelsind. 0,001 0,001 0 O Textilind. 0,019 0,016 4,2 3,9 Träindustri 0,417 0,295 8,3 —1,3 Massa- o. pappersind. 0,143 0,109 — 6,6 —0,4 Jord- o. stenind. 0,326 0,241 7,3 1,5 Kemisk industri 0,026 0,016 —11,4 —4,2 Järn- o. stålind. 0,130 0,096 - 7,3 —O,3 Övr. verkst.ind. 0,623 0,439 8,4 —3,3 Elektroind. 0,402 0,279 — 8,7 —3,6 Reparationsverkst. 0,855 0,704 4,7 3,8 S_keppsvarv 0,256 0,203 5,6 1,4 Övr. tillverkn.ind. 2,149 1,626 —— 8,4 2,7 Byggnadsindustri 0,008 0,006 — 6,9 0 200 SOU 1973: 30

0 7 9 1 9 6 9 1 8 6 9 1 7 6 9 1 6 6 9 l 5 6 9 1. 4 6 9 1 3 6 9 1 2 6 9 l 1 6 9 1 0 6 9 1 9 5 9 1

värde) Import, tull Tillförsel Tabell 2.10 Bergborrar Milj. kr, löpande priser Produktion (salu-

0 4 4 ] : i 44 76 20

35,9 68,7 104,6 1

25,9 60,8 7

Inhemsk användning Export

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

värde) Import, tull Tillförsel Tabell 2.1 ] Bergborrar Milj. kr, 1959 års priser Användning Produktion (salu—

17,5 23,3 28,8 23,0

25,9 22,8 14,7 24,7 19,2 29,9 24,8 21,5

Inhemsk användning därav för

70,4 73,6 80,6 69,4 74,6 67,8 72,5 74,0 74,4 67,7 68,9 71,5

byggnadsindustri produktionen, % gruvindustri Export

Tabell 2.12 Åtgångstal för bergborrar Användning Exportens andel av

Årlig rst—C-

Andel av brutto produktionsvär-

Inhemsk använd-

ning därav för

det inom resp. näringsgren,_%

0,698 —17,2 +20,4

1,487 0,020

Gruvindustri

0,042

Byggnadsindustri

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

värde) Import, tull Tillförsel Tabell 2.13 Bestick (ej försilvrade) Milj. kr, löpande priser Produktion (salu- SOU 1973: 30

Tabell 2.14 Bestick (ej försilvrade) Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961

Produktion (salu- värde) Im ort, tull T' försel

Inhemsk användning därav för övr. privata tjänster off. konsum- tion privat konsum- tion Export Användning

Exportens andel av produktionen, % Importens andel av inhemsk använd- ning, %

Tabell 2.15 Åtgångstal för bestick (ej för- silvrade)

Inhemsk använd- Andel av brutto- Årlig ning produktionsvär- proc. därav för det inom resp. föränd- näringsgren, % ring _— 1964— 1964 196 8 6 8

Övr. privata

tjänster 0,401 0,154 —21,3 Off. konsumtion 0,020 0,011 -—13 ,9 Privat konsum-

tion 0,038 0,038 0

Tabell 2.1 6 Diverse skär— och klippverktyg Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961

Produktion (salu- värde) Import, tull Tillförsel

Inhemsk användning Export Användning

Tabell 2.17 Diverse skär— och klippverktyg Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963

Produktion (salu- värde) Import, tull Tillförsel

15,1 11,1 26,2

19,1

11,1 13,7 24,8

18,6

14,2 10,2 24,4 Inhemsk användning 17,7 därav för

jordbruk

livsmedels- ind. textilind.

massa— o. pappers-

" d

... (Il

in . grafisk industri övr. verkstads- ind. privat konsum- tion Export Användning

.— XDON-lå ON Ul-h LAUI

4 9,0 6 35,1 9 34

Exportens andel av produktionen, % Importens andel av inhemsk använd- ning, %

79,7 95,7

90,5 98,5

Tabell 2.18 Åtgångstal för diverse skär— och klippverktyg

Inhemsk använd- ning därav för

Andel av brutto- produktionsvär- det inom resp. näringsgren, %

1964 1968

Årlig proc.

f öränd— rin

19 4 — 6 8

Jordbruk Livsmedelsind. Textilindustri Massa- o. pap- persind. Grafisk industri Övr. verkstads- ind. Privat konsum— tion

0,030 0,007 0,010

0,007 0,022

0.004 0,025

0,038 0,007 0,014

0,007 0,024

0,004 0,029

Denna bransch är en av järn- och metall- manufakturindustrins största. Produktionens avsaluvärde uppgick 1970 till 1,9 miljarder kr och ca 22000 personer sysselsattes i denna tillverkning. Branschen är utomor- dentligt heterogen. Där finns t. ex. företag som STAL-Laval Apparat AB, Svenska Ma- skinverken (numera inom ASJ), Kockum Interconsult (numera Hilding Hansson AB), Uddcomb m.fl. relativt stora företag som tillverkar komplicerade produkter. En stor del utgöres dock av små företag vars tillverk- ning begränsar sig till plåtslageri- och smides- arbeten, således en relativt enkel tillverkning. Dessa företags konkurrensfördel torde fram- för allt ligga i närheten till köparen som antingen är ett verkstads— eller byggföretag. Denna kategori svarar för ca 60% eller 13000—14000 av sysselsättningen. Dessa företag är små med 30—40 anställda i medeltal. Ett kännetecknande drag för dem är vidare att gränsdragningen mellan manu- faktur- å ena och övrig verkstadsindustri och byggnadsindustri å andra sidan är svår. Detta medför bl.a. att en liten förskjutning i ett sådant företags produktionsinriktning ändrar dess branschtillhörighet (i statistiken).

I våra efterfrågeprognoser för 70-talet har vi utgått från statistiska centralbyråns under- sökningar rörande avnämarmönstret för oli- ka produkter. Den använda produktgrupps- indelningen är sådan att vi måste arbeta med relativt stora grupper. I de två första grupperna, byggnads- och andra metall- konstruktioner, ingår sålunda tillverkning inom båda de kategorier av företag som omnämnts tidigare.

År 1970 var saluvärdet för de olika produktgrupperna följande i milj. kr:

Byggnadskonstruktioner

Andra metallkonstruktioner Cisterner, kar och liknande behållare Cisterner för tankbilar och järnvägsvagnar 27 Cylindrar för förtätade gaser 51

Ångpannor och hjälpapparater

944 491

154

2.3.1 Byggnads— och andra metallkonstruk- tioner

Byggnads- och andra metallkonstruktioner utgör den dominerande delen av metall- konstruktionsindustrin. Dessa produktgrup- per består enligt den officiella statistiken av ”järn- och stålkonstruktioner, även i delar eller icke kompletta, samt delar därtill av järn eller stål (såsom skjul, broar och brosektioner, slussportar, torn, master, pela- re, stolpar, fackverk, tak, dörr- och fönster- ramar, rulljalusier, räcken och staket); plåt, band, stång, profilstång, rör o. (1. av järn eller stål, bearbetade för användning i konstruk- tioner”. Genom omläggningar av statistiken mellan åren 1967 och 1968 har det skett förskjutningar mellan dessa båda grupper, vilket medför att det blir avbrott i de historiska serierna över försörjningsbalansens utveckling, se tabellerna 2.19 och 2.20 samt 2.22 och 2.23.

2.3. 1 . 1 Byggnadskonstruktioner

Tillverkningen av byggnadskonstruktioner på knappt 950 milj. kr kan delas upp i följande un dergrupper :l

Broar och brosektioner samt

delar därtill 82 Byggnader, monterade elleri

delar för montering 69 Fönsterbågar och fönsterkarmar,

dörrar och dörrkarmar Byggnadsdetaljer av plåt 125 Byggnadssmide 195 Stomkonstruktioner för byggnader 102 Övrigt 254

116

Som framgår av tabellerna 2.19 och 2.20 spelar utrikeshandeln ingen större roll. Emel— lertid synes en snabb tillväxt av både export och import ha ägt rum de senaste åren. Den inhemska marknaden är dock fortfarande

I Häri ingår följande Brysselnummer enli t den ogf'iciella nomenklaturen: 73.21.1—2, 76.0 .1—2 7 .05.

kraftigt dominerande. Huvuddelen av pro- duktionen utgörs av insatsvaruleveranser till byggsektorn. Av avgörande betydelse för den framtida produktionstakten är således dels byggsektoms tillväxttakt, dels dess använd- ning av byggnadskonstruktioner. Det mest framträdande draget är den snabba ned- gången i avnämamas relativa förbrukning av byggnadskonstruktioner, se tabell 2.21. På grund av avbrottet i statistiken har några slutsatser om tendenserna på längre sikt inte kunnat dras. Möjligen är prisökningen 1969 och 1970 överskattad. Om så är fallet skulle den volymmässiga utvecklingen ha varit mer positiv. En osäker faktor, när man skall bedöma den framtida utvecklingen för denna produktgrupp, utgör den potentiella mate- n'alkonkurrensen. Det idag vanligaste stål- substitutet i byggnadskonstruktioner är ar- merad betong. Fördelen med detta material är dess korrosionsresistens medan stålkon- struktionernas fördel ligger i att de kan prefabriceras vilket medför att monterings- arbetet blir mindre arbetsintensivt samtidigt som byggtiden kan nedbringas. Försök att eliminera dessa stålets fördelar genom att också förtillverka komponenter i armerad betong har inte varit ekonomiskt konkur- renskraftigt. Under 70-talet förväntas därför stålet något kunna öka sin marknadsandel. Det framtida hotet mot järn- och stålmate- rialen i byggnadskonstruktioner väntas främst komma från olika plastmaterial. Vad gäller bärande konstruktioner räknar vissa experter emellertid inte med att plasten skall göra någon marknadsinbrytning före år 2000. För vissa delgrupper inom produkt- gruppen byggnadskonstruktioner kan man redan under en betydligt närmare framtidi plasterna se en potentiell konkurrent. Vi avser produkter som prefabricerade takenhe- ter och fasadenheter (fasader, balkonger, entréer). Plastema har dock fortfarande några nackdelar i förhållande till metallerna, såsom större längdutvidgningskoefficient, vil- ket skapar problem med plastfasader, samt inte minst deras brandtekniska egenskaper. Det senare antas hämma en plastexpansion på detta område åtminstone under 70-talet.

Vi har antagit att den inhemska efterfrå- gan kommer att följa avnämarsektorernas produktionsutveckling.

Under större delen av 60-talet synes inte utrikeshandeln ha förändrats i nämnvärd utsträckning. Handelshindren består både av transportkostnader och det förhållandet att byggnormerna varierar mellan länderna och därmed skapar huvudsakligen nationella mark- nader. De senaste åren har dock en ökning av både exporten och importen ägt rum. På exportsidan har expansionen skett främst på den nordiska marknaden. Sverige har här ökat sin marknadsandel. Det förefaller rim- ligt att ökade exportmöjligheter kommer att stå till buds i takt med möjligheterna att övervinna transporthinder samt den ökade harmoniseringen. Marknadstillväxten tycks dock inte vara störst i de länder dit den svenska exporten i första hand går, dvs. Norden, Storbritannien och Västtyskland, utan vara större inom övriga EEC-stater. En betydande exporttillväxt i framtiden är således beroende av möjligheterna att öka marknadsandelarna på befintliga marknader samt tränga in på nya. Det kan dock inte uteslutas att exporten på detta område även kommer att få ett stort inslag av export av tjänster, systemlösningar o.d., och att den direkta varuexporten inte blir så snabbt expanderande genom att lokala leverantörer används. Detta skulle främst komma att drabba de svenska företag som är leverantö- rer till exportföretagen.

På importsidan är det de nordiska länder- na och Västtyskland som dominerar. Det förefaller sannolikt att minskade transport— och andra handelshinder kommer att med— föra en ökad konkurrens. Därvid kommer de nämnda småföretagen med enkel tillverkning i farozonen. Dessa har tidigare haft en i stort sett skyddad marknad men det är troligt att en avsevärd förändring i deras situation inträder under 7(Halet. Vår bedömning är att en snabb omvandling är att vänta på detta område. Det är dock svårt att ange när effekterna i större skala kommer att visa sig.

Vi har förutsatt att samma absoluta årliga export- respektive importökning som var

rådande 1968—70 även kommer att upprätt- hållas under 70-talet. Det betyder en succes- sivt avtagande procentuell ökningstakt.

Försörjningsbalansen får följande utseen- de, 1959 års priser, milj. kr:

1970 1975

7143 30,5

745 ,4

630,4 115,0

745,4

Produktion Import + tull

583,0 13,0

596,0

Inhemsk användnings 55,4 Export 40,6

596,0

Tillförsel

Användning

Årligprocentuell 60- 1970— 1975— 70- förändring talet' 75 80 talet

Produktion 5,4 4,2 2,7 3,4 Import 9,0 18,6 9,5 13,9

Inhemsk an- vändning

1 3 Export 10,6

' En sammanlänkning har skett av perioderna 1962—67 och 1968—70.

Produktionstillväxten skulle således bli lägre än under större delen av 60-talet. Detta förefaller rimligt med tanke på den svaga expansion i byggnadsverksamheten som vän- tas under 70-talet. Ett ökat stålbyggande dels på grund av ökad relativ marknadsandel på betongbyggets bekostnad, dels på grund av den förväntade ändrade inriktning- en av 70-talets byggande talar dock för en viss tillväxt. Om en avsevärt högre tillväxt- takt kan komma i fråga måste sannolikt betydande förskjutningar ske till stålbyggan- dets fördel. Att en så snabb exportökning skulle kunna ske att detta i avgörande mån kunde höja produktionssiffrorna är inte troligt.

Denna produktgrupp som även är av bety- dande omfattning har en heterogen samman- sättning varför det inte finns någon enhetlig grupp av företag som svarar för tillverkning- en.1 I gruppen ingår produktion av master, stolpar, torn, bommar, räcken, stöttor, dammportar, delar till vågbrytare och pirar, överbyggnader till fyrar, landgångar och relingar på fartyg, vissa fartygsdelar m.m. Här ingår även motsvarande produkter av aluminium. Genom avbrottet i de statistiska serierna 1967—68 är det svårt att bedöma hur andelen aluminiumprodukter utvecklats. Sedan 1968 har den emellertid sjunkit.

Produktionstillväxten har i löpande priser varit betydande de senaste åren men detta är endast en priseffekt. Volymmässigt har pro- duktionen minskat. De huvudsakliga avnä- marna inom landet framgår av tabell 2.23. Ca 2/3 utgöres av insatsvaror för verkstadsin- dustrin. Hälften därav är metallkonstruktio- ner avsedda för fartyg. Den resterande tredjedelen består av insatsvaror för byggsek- torn samt investeringsvaror. Vi har antagit att hemmamarknadsefterfrågan följer avnä- marsektorernas utveckling.

Utrikeshandeln har ökat kraftigt under 60—talets senare hälft. På exportsidan är det den nordiska marknaden som varit expansiv. För importen gäller att det är Norden jämte Storbritannien och Västtyskland som är dominerande. Vi kan här finna ett mönster som går igen hos flera manufakturprodukter. Exporttillväxten har ägt rum inom Norden medan det på importsidan inte bara är de nordiska länderna utan även Storbritannien men kanske framför allt Västtyskland som vunnit marknadsandelar.

Vi har antagit att de senaste årens snabba utveckling varit extrem och att ökningen i framtiden blir lägre. Därvid har vi utgått från att såväl exporten som importen kom— mer att få samma absoluta ökning per femårsperiod som mellan åren 1962—67.

1 Häri ingår Brysselnumren 73.21.9 och 76089.

Detta ger följande försörjningsbalans i milj. kr, 1959 års priser:

1970

Produktion Import + tull

Tillförsel

303,3 88,1

3 91,4

Inhemsk använd- ning

Export

175,3 216,1

Användning 391,4

Försörjningsbalansen kan uttryckas i följan- de förändringstal:

Årlig procentuell 60- 1970— förändring talet1 75

Produktion 5,8 3,5 Import

1975— 70- 80 talet

3,6

1

3 7 30,6 6,2 4,6 5,3

Inhemsk an- vändning 0,4 5 1

4,0 4,4 4,2 Export 1 , 4,2 3 5

, 3,9

' En sammanlänkning har skett av perioderna 1962—67 och 1968—70.

Som synes inträder en del förändringari jämförelse med 60—talet. Å ena sidan torde ökningen av den inhemska efterfrågan bli större under 70-talet men å andra sidan kommer andra relationer mellan export- och importökning att ge en lägre produktionstill- växt. Det bör dock observeras att åren 1968—70 sjönk både inhemsk efterfrågan och produktionen snabbt samtidigt som utrikeshandelns tillväxt var betydande. I jämförelse med denna period är således utsikterna för 70—talet gynnsammare.

2.3.2 Cisterner, kar och liknande behållare

Produktgruppen innehåller cisterner, kar och liknande behållare för alla slags ämnen, med en rymd av mer än 300 liter, även med inre beklädnad eller värmeisolerande beklädnad.l Cisterner av järn och stål, koppar och aluminium ingår, men järn och stål är de helt dominerande materialen. Häri ingår såväl cisterner och tankar för exempelvis cellulosa—

industri, kemisk industri och kraftverk som oljetankar för villor.

Tabellerna 2.25 och 2.26 visar att pro- duktionsökningen i löpande priser varit rela- tivt jämn medan produktionen volymmässigt stagnerat sedan 1966 och även minskat de senare åren. Detta är framför allt att hänföra till den inhemska efterfrågans stagnation vilket i sin tur torde kunna föras tillbaka på den långsamma tillväxten i industriinveste- ringarna under 60-talets senare hälft. Av tabell 2.26 kan nämligen utläsas att huvud- delen av cisternerna är att betrakta som investeringsvaror och bör i stor utsträckning utgöra industriinvesteringsvaror. Av stor be- tydelse för efterfrågan blir således tillväxt- takten i industrins investeringar. Till en mindre del torde också efterfrågestagnatio- nen förklaras av den materialsubstitution som sker på cisternområdet. Plastcisterner av armerad glasfiberplast används i dag för att lagra betningsvätskor, blekvätskor, syror och andra kemikalier. Allmänt gäller att plasten ännu är det dyrare materialet medan den blir billigare än gummerade plåttankar, vilket krävs för förvaring av saltsyra. Plasttankens fördel ligger i att den har lägre vikt, är korrosionsresistent och är mer flexibel. I Sverige kan tillverkas plasttankar med en volym över 1 milj. liter. Till plasttankamas nackdel talar å andra sidan sämre mekanisk hållfasthet samt mindre motståndskraft mot värme och brand. Den del av produktgrup- pen som utgör insatsvaror för byggnadsin- dustrin består till stor del av villatankar. Utvecklingen på detta område påverkas av flera motverkande tendenser. För det första är det realistiskt att räkna med att bostadsin- vesteringarna under ett antal år på 70-talet kommer att vara lägre än under 60-talet. Men för det andra är troligt att andelen villor kommer att stiga. För det tredje påverkas efterfrågan av att ett allt större antal villor inte kommer att ha egna tankar eller ha elvärme. Slutligen har vi att göra med en hård materialkonkurrens från oljetankar i

l Gruppen omfattar följande Brysselnummer i den officiella statistiken: 73.22; 74.09; 76.09.

armerad glasfiberplast. Samma typ av tankar dominerar i dag marknaden för underjords- tankar. Totalt sett har plasttankarna tagit mellan 25 och 30 procent av marknaden för oljetankar. En inbrytning på marknaden för inomhustankar är också att vänta sedan sprängämnesinspektionen typgodkänt åt- minstone en plasttank för inomhusbruk. Första, tredje och fjärde punkten ovan har en negativ effekt på efterfrågan medan den andra verkar i positiv riktning. Att avgöra vad det siffermässiga resultatet blir är dock vanskligt.

Vår kalkyl bygger på ett antagande om att behovet följer avnämarsektorernas utveck- ling vilket innebär en viss uppgång. Skälen för denna bedömning är dels att industriin- vesteringstillväxten väntas öka, dels att kraft— verksbyggandet kommer att kräva cisterner. Hur utvecklingen ställer sig för byggsektorns del är som ovan antytts mera svårtolkat. Importen har antagits förbli oförändrad me- dan exporten tillväxer trendmåssigt. Försörj- ningsbalansen anges i milj. kr, 1959 års priser:

Produktion Import + tull

Tillförsel

Inhemsk använd- ning

Export

Användning

1975— 70- talet

Årlig procentuell förändring 5 80

Produktion 4 ,9 4,5 Import 0 0

Inhemsk an- vändning

Enligt denna kalkyl skulle den inhemska efterfrågan och tillverkningen öka i ungefär samma takt som hittills eller något snabbare.

2.3.3 Cisterner för tankbilar och järnvägs- vagnar

Här ingår cisterner som är placerade på bilar eller järnvägsvagnar för transport av bräns- len, kemikalier, mjölk samt 5. k. bulktrans- porter t. ex. cementtransporter.1 Tillverk- ningen av dessa cisterner har varit inne i en snabb expansionsfas under 60-talet med undantag för decenniets sista år. När det gäller cisterner för järnvägsvagnar har det byggts upp en betydande kapacitet inom landet. Det förefaller därför inte såsom behovet med hänsyn till transportvolym och ersättningsbehov kommer att bli så stort att en så snabb ökning som under 60-talet är trolig. Vidare tillkommer att omläggningarna vid Kalmar Verkstad, Gävle Vagnverkstad och ASJ bör leda till ökad import av vagnar. Det är då föga troligt att utländska vagntill— verkare skulle köpa cisternerna från Sverige. Detta talar för att en importsubstitution kommer till stånd.

Tankar avsedda för bilar tycks ha haft en god marknad även under senare år. Det gäller särskilt tankbilar för bränsletransporter. San- nolikt kan man här påräkna en fortsatt tillväxt. Dock kan kust- och eventuellt rörtransporter påverka marknaden. För mjölktransporter finns fortfarande utrymme för övergång till transport med tankbil. En osäker faktor i sammanhanget utgör konkur- rensen från containers. Dessa kan på flera områden ersätta cisterntransporter. Åtmins- tone delvis är det dock samma företag som tillverkar cisterner och containers.

I vissa länder, såsom Västtyskland, Italien och USA, tillverkas också tankar till tankbi- lar och järnvägsvagnar av glasfiberarmerad plast. I Sverige ställs sådana krav på säkerhet att det idag inte finns några sådana tankar typbesiktigade. Sprängämnesinspektionen förutser dock möjligheten av ett genom- brott även på den svenska marknaden. För utvecklingen på 70—ta1et torde knappast de

] Gruppen motsvarar i den officiella statistiken Brysselnumret 73.23.9011.

traditionella materialens ställning påverkas märkbart.

Vi har'bedömt läget för denna produkt- grupp så att den snabba ökningen under större delen av 60-talet var betingad av att cisternerna befann sig i en introduktionsfas. En långsammare takt i efterfrågan under 70-talet är trolig. Vad gäller utrikeshandeln har vi förutsatt att ingen förändring inträder. (Den export och import av cisterner redan monterade på bilar och järnvägsvagnar som förekommer redovisas ej här.) Därmed skulle produktionsnivån under 70-talet bli följande, milj. kr, 1959 års priser:

1970 1975 1980

Produktion 22,6 27,6 24,7 Import + tull 0,2 0,2 0,2

Tillförsel 22,8 27,8 24,9

Inhemsk använd- ning Export

Användning

Årlig procentuell 60- förändring

Produktion Import

Inhemsk an- vändning 4,3 4 ,9 Export 0

Det är således fråga om en betydande nedgång i produktionstillväxten.

2.3.4 Cylindrar för förtätade gaser

Cylindrar för förtätade gaser omfattar både små konventionella gastuber och större för- varingskärl för gas.l I sådana större tankar förvaras gaser vid ett sådant tryck och sådan temperatur att den förekommer i flytande form. Dessa tankar kallas kryotankar. Efterfrågans framtida utveckling synes vara beroende av att en betydande kapacitet av tuber för bruksgas byggts upp samt att livslängden hos dessa tuber är sådan att

1 Brysselnumren 73.24 och 76.11.

Diagram 2.1 Åtgångstal för cylindrar för förtätade gaser Andel av investeringarna, %

[ r 1 i | | I | | I I | 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1958 1969 1970

skrotningsfrekvensen är låg. Behovet av nya tuber bör av denna anledning bli litet under 70-talet. Marknaden för den större typen av tankar är däremot mera expansiv. Antalet köpare är dock avsevärt mindre. Det är främst fråga om företag inom kemisk indu- stri. Det finns således skäl som talar för att dessa olika slag av gasbehållare kommer att möta olika efterfrågesituationer. I det mate- rial vi använder betraktas produktgruppen som investeringsvaror, se tabell 2.32. Dia- gram 2.l visar hur åtgångstalet för cylindrar- na utvecklats. Vi har gjort den bedömningen att de ovan redovisade faktorerna talar för att åtgångstalet åtminstone inte ökar. I kalkylen har det därför fått ligga kvar på 1970 års nivå. Import- och exportutvecklingen har förutsatts bli av samma storlek som under 60-talet. Det är dock möjligt att vi givit en alltför positiv bild av den inhemska efterfrå- gan och att denna i själva verket kommer att minska. Resultatet av vår kalkyl framgår av nedanstående tablå som anger värden i milj. kr i 1959 års priser:

1970 1975 1980 Produktion 28,9 34,7 45,6 Import + tull 7,1 7,8 8,6 Tillförsel 36,0 42,5 54,2 Inhemsk använd- ning 28,2 33,4 43,5 Export 7,8 9,1 10,7 Användning 36,0 42,5 54,2 Årlig procentuell 60- 1970— 1975— 70- förändring talet 75 80 talet Produktion 6,8 3,7 5,6 4,7 Import 1,9 1,9 1,9 1,9 Inhemsk an- vändning 6 ,4 3 ,4 5 ,4 4 ,4 Export 3,2 3,2 3,2 3,2

Tillväxten blir lägre under 70—talet, kanske även lägre än tablån visar.

Här ingår ångpannor och andra ånggenerato- rer, dock ej värmeledningspannor. Vidare ingår s. k. hjälpapparater till ånggeneratorer, dvs. förvärrnare, överhettare, ångackumula- torer, sotningsapparater, kondensorer.1 Gruppen kan karaktäriseras som investerings— varor med huvudsaklig användning inom skogsindustrin och energisektorn. Vidare levereras ångpannor till verkstadsindustrin, bl.a. till varven. Fördelningen av den in- hemska efterfrågan framgår av följande tablå som visar läget 1968, i detta års priser. Siffrorna anger milj. kr:

Insa ts— Varvsin dustri 1 3 varor: Övrig verkstadsindustri 23 Investe- rin gs- varor: Skogsin dustri 20 Energisektorn 82

Övriga investeringar 19

Produktgruppen har haft en expansiv ut- veckling, se tabellerna 2.33 och 2.34. Detta gäller särskilt 60—talets senare del. Det är den inhemska efterfrågan som främst bidragit till denna tillväxt, exporten nådde först 1970 upp på en nivå som motsvarar volymen under 60—talets första år. Exporten är främst inriktad på de nordiska länderna. Därutöver kan nämnas en viss export av delar till Kanada, Brasilien och Portugal.

Importen uppvisar en något oregelbunden utveckling utan klara tendenser. Länder som exporterar hit är främst Västtyskland, Stor- britannien och Österrike.

Kommer den snabba ökningen av hemma- marknadsefterfrågan att fortsätta. Vi har antagit att efterfrågan följer avnämarnas pro- duktionsutveckling. När det gäller utrikeshan- deln har antagits att importökningen kom- mer att fortsätta i hittillsvarande, blygsam-

! Brysselnumren 84.01—02. '

ma, takt. För exporten har en oförändrad tillväxttakt förutsatts gälla. Det är möjligt att denna ökning applicerad på 1970 års relativt stora exportvolym ger en överskatt- ning. Skäl som talar för en gynnsam export- utveckling är dock sådana faktorer som den svenska utbyggnaden av varv i utlandet. Åtminstone under ett antal år bör detta ge upphov till en viss export.

Resultat av antagandena blir följande i milj. kr, 1959 års priser:

1970

221,5 29,8

251,3

1980

352,2 32,0

384,2

Produktion Import + tull

Tillförsel

Inhemsk använd- ning

Export

226 ,4 24 ,9

251,3

351,8 32,4

Användning 3 84,2

1975— 70-

Årlig procentuell " talet förändring 80 Produktion 5,5 4,8 Import 0,7 0,7

Inhemsk an- vändning Export

2.3.6 Sammanfattning

Metallkonstruktionsindustrin kommer under de förutsättningar som legat till grund för redovisningen att öka långsammare under 70-talet än under 60—talet. Detta gäller trots den relativt optimistiska bedömning av vikti- ga produktgruppers konkurrensförmåga som gjorts. Anledningen är bl. a. att söka i den långsammare expansion som kommer att prägla byggnads- och anläggningsverksamhe- ten. Vi anser att detta tillsammans med den gradvisa reduceringen av skyddet mot ut- ländsk konkurrens kommer att medföra försvårade konkurrensförhållanden för många små och medelstora metallkonstruk- tionsföretag. Sysselsättningsmässigt är denna grupp betydande.

Konkurrensen från andra material och metoder kommer sannolikt inte att särskilt starkt påverka byggnadskonstruktioner och andra metallkonstruktioner. För vissa typer av cylindrar och cisterner är dock denna konkurrens inte oväsentlig för den framtida utvecklingen.

För samtliga produktgrupper får försörj- ningsbalansen följande utseende, milj. kr i 1959 års priser:

1970

1 246,5 149,9

1 396,4

1975

1 513,9 189,2

1 703,1

1980

1 806 ,4 23 8,6

2 045,0

Produktion Import

Tillförsel

Inhemsk använd- ning

Export

1 079,7 306,7

1 396,4

126l,5 441,6

1 703,1

1 475,0 580,0

Användning 2 045,0

Årlig procentuell 60- 1975— 70— förändring talet 80 talet

Produktion 6,9 4,1 Import 1 4,8

Inhemsk an- vändning Export

Tabell 2.19 Försörjningsbalans för byggnadskonstruktioner Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 242, 6 288, 3 354, 9 335, 0 325, 9 389, 0 488, 2 521, 0 579,4 747, 0 837 ,9 944 ,4 Import,tull 4,7 4,1 13,8 9,0 3,9 5,4 7,9 10,1 7,5 7,412,6 21,4 Tillförsel 247, 3 292,4 368, 7 344, 0 329, 8 394,4 4961 531,1 586, 9 754,4 850,5 965,8 Inhemsk användning 2451 2901 365, 4 337, 2 324, 3 388, 5 491 ,5 524 ,9 577, 5 741 ,4 830, 2 931,3 Export 2,2 2,3 3,3 6,8 5,5 5,9 4,6 6,2 9,413,0 20,3 34,5 Användning 247, 3 292,4 368, 7 344, 0 329, 8 394,4 4961 531,1 586, 9 754,4 850,5 965,8

Anm. P g. a. omläggning av statistiken råder ej jämförbarhet mellan perioderna 1959— 61, 1962— 67 och 1968—

Tabell 2.20 Försörjningsbalans för byggnadskonstruktioner Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 242,6 242,3 334, 8 313,1313,4 338,3 424,5 466, 2 531, 6 685, 3 620,7 583 ,0 Import,tull 4,7 2,5 7,3 5,3 2,8 4,0 5,6 6,1 4,4 6,0 8,913,0 Tillförsel 247,3 244, 8 342,1 318,4 316, 2 342,3 430,1 472,3 536 ,0 691 ,3 629,6 596 ,0

Inhemsk användning 245,1 240,0 336,7 310,8 309,2 334,5 423,5 463,0 526,9 679,2 605,7 555,4 därav för

byggnadsind. 631 ,9 investering 46, 8 Export 2,2 4,8 5,4 7,6 70 6, 6 9, 3 91 12,1 23, 9 40,6 Användning 247,3 244,8 342,1 318,4 316, 2 342, 3 430,1 472, 3 536 ,0 691, 3 629,6 596,0

Exportens andel

avproduktionen,% 0,9 2,0 1,6 2,4 2,2 2,3 1,6 2,0 1,7 1,8 3,9 7,0 Importens andel av

inhemsk använd- ning,% 1,9 1,0 2,2 1,7 0,9 1,2 1,3 1,3 0,8 0,9 1,5 2,3

Anm. P.g.a. omläggning av statistiken råder ej jämförbarhet mellan perioderna 1959— 61, 1962— 67 och 1968— 70.

Tabell 2.21 Åtgångstal för byggnads- konstruktioner

Inhemsk använd- Andel av bruttoproduktions— ning värdet inom resp. näringsgren, % därav för __

1968 1969 1970

Byggnadsindustri 3,449 2,957 2,697 Investering 0,213 0,184 0,165

Tabell 2.22 Försörjningsbalans för andra metallkonstruktioner Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu—

värde) 162, 6 223, 9 284 ,4 290, 7 285 ,6 315, 9 3741 449, 0 4871 364, 7 401, 2 491,3 lmport.tull 9,213,2 16,4 16,5 12,5 18,1 26,1 23,3 38,0 25,9 39,1 73,1 Tillförsel 171, 8 2371 300, 8 307, 2 298,1 334, 0 400, 2 472, 3 5251 390, 6 440, 3 564, 4

Inhemsk användning 168, 9 233, 8 292, 7 3001 289, 3 323, 8 383, 3 443, 7 492, 7 345, 7 3791 4801 Export 2,9 3,3 8,1 7,1 8,810,2 16,9 28,6 32,4 44,9 61,2 84,3 Användning 171, 8 2371 300, 8 307, 2 2981 334, 0 400, 2 472, 3 525,1 390,6 440, 3 564, 4

AnmzP. g. a. omläggning av statistiken råder ej jämförbarhet mellan perioderna 1959—67 och 1968—70.

Tabell 2.23 Försörjningsbalans för andra metallkonstruktioner Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 162,6 188,2 268,3 271,7 274,6 274,7 325,3 400,9 446,9 334,6 297,1 303,3 Import, tull 9,2 10,1 16,4 19,9 13,4 25,1 33,0 29,5 44,2 30,1 45,5 88,1 Tillförsel 171,8 198,3 284,7 291,6 288,0 299,8 358,3 430,4 491,1 364,7 342,6 391,4

Inhemsk användning 168,9 195,3 276,1 285,0 278,6 288,2 336,1 372,1 435,2 260,3 157,0 175,3 därav för övr. verkstadsind. 172,6 byggnadsindustri 44,0 investering 44 ,O Export 59 104,4 185,6 216,1 Användning 1,1 364, 7 342,6 391,4

Exportens andel av

produktionen, % , 14,5 12,5 32,6 62,5 71,3 Importens andel av

inhemsk använd- ning,% 5,4 5,2 5,9 7,0 4,8 8,7 9,8 7,910,212,0 28,9 50,3

Anm: P. g. a. omläggning i statistiken råder ej jämförbarhet mellan perioderna 1959—67 och 1968—70.

Tabell 2.24 Åtgångstal för andra metallkon- struktioner

Inhemsk använd- Andel av bruttoproduktions- ning värdet inom resp. näringsgren, % därav för 1968 1969 1970

Övrig verkstads-

industri 0,855 0,424 0,476 Byggnadsindustri 0,242 0,139 0,154 Investering 0,202 0,117 0,127

Tabell 2.25 Försörjningsbalans för cisterner, kar och liknande behållare Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Produktion (salu-

värde) 8 Import, tull Tillförsel 8

Export

0 2 2 Inhemsk användning 7 4 Användning 8 2

Tabell 2.26 Försörjningsbalans för cisterner, kar och liknande behållare Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968

Produktion (salu-

värde 87,8 100,4 113,0 109,9 114,2 110,1 Import, tull 1,0 0,8 1,1 1,1 1,1 1,8 Tillförsel 88,8 101,2 114,1 111,0 115,3 lll,9

Inhemsk användning 81,6 89,8 106,3 106,4 102,9 103,1 därav för

övr. verkstads- ind. 11,3 14,4

byggnads- industri 24,3 22,7 investering 54,1 66,0 Export 7,2 11,4 4,6 12,4 8,8 5 Användning 88,8 101,2 lll,0 115,3 lll,9 86,

7 3

Exportens andel av

produktionen,% 8,2 11,4 4,2 10,9 8,0 6,7 Importens andel av

inhemsk använd- ning,% 1,2 0,9 1,0 1,1 1,7 1,7

Tabell 2.27 Åtgångstal för cisterner, kar och liknande behållare

Inhemsk användning Andel av bruttoproduktionsvärdet Årlig proc. därav för inom resp. näringsgren, % förändring

1964 1968 1970 1964—68 1964—70 Övrig verkstadsind. 0,070 0,071 0,042 0,4 —8,2 Byggnadsindustri 0,154 0,125 0,084 -5,1 ——9,6 Investering 0,288 0,303 0,202 1,3 —5,7

Tabell 2.28 Försörjningsbalans för cisterner för tankbilar och järnvägsvagnar Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961 1962 1963

Produktion (salu-

värde) 10, Import, tull Tillförsel 1

Export

O 0 Inhemsk användning 9 0 Användning 10,

Tabell 2.29 Försörjningsbalans för cisterner för tankbilar och järnvägsvagnar Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963 1967

Produktion (salu- värde) Import, tull Tillförsel

Inhemsk användning därav för övr. verkstads- ind. Export Användning

Exportens andel av produktionen, % Importens andel av inhemsk använd- ning, %

Tabell 2.30 Åtgångstal för cisterner för tankbilar och järnvägsvagnar

Inhemsk använd— Andel av brutto- Årlig

ning produktionsvär— proc.

därav för det inom resp. föränd- näringsgren, % rin _— 19 4— 1 964 1 96 8 6 8

Övrig verkstadsind. 0,126 0,135 1,8

Tabell 2.3] Försörjningsbalans för cylindrar för förtätade gaser Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 13,3 17,8 26,0 27,0 27,9 34,5 34,4 34,0 34,2 35,1 39,7 51,2 Im ort, tull 2,9 5,1 6,2 6,7 5,5 8,1 10,0 6,7 9,0 6,9 7,6 8,4 T' försel 16,2 22,9 32,2 33,7 33,4 42,6 44,4 40,7 43,2 42,0 47,3 59,6 Inhemsk användning 11,9 17,0 24,8 26,8 25,4 33,4 34,6 31,7 34,7 32,9 38,2 50,1 Export 4,3 5,9 7,4 6,9 8,0 9,2 9,8 9,0 8,5 9,1 9,1 9,5 Användning 16,2 22,9 32,2 33,7 33,4 42,6 44,4 40,7 43,2 42,0 47,3 59,6 Tabell 2.32 Försörjningsbalans för cylindrar för förtätade gaser Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 13,3 15,0 24,5 25,2 26,8 30,8 29,9 29,3 28,5 29,3 27,6 28,9 Import, tull 2,9 5,9 6,9 7,1 6,5 9,8 11,5 6,7 9,0 6,6 8,3 7,1 Tillförsel 16,2 20,9 31,4 32,3 33,3 40,6 41,4 36,0 37,5 35,9 35,9 36,0 Inhemsk användning 11,9 15,2 24,6 26,2 25,8 32,5 33,2 27,9 30,2 28,6 28,4 28,2 därav för

investering 32,5 28,6 Export 4,3 5,7 6,8 6,1 7,5 8,1 8,2 8,1 7,3 7,3 7,5 7,8 Användning 16,2 20,9 31,4 32,3 33,3 40,6 41,4 36,0 37,5 35,9 35,9 36,0 Exportens andel av

produktionen, % 32,3 38,0 27,8 24,2 28,0 26,3 27,4 27,6 25,6 24,9 27,2 27,0 Importens andel av

inhemsk använd- ning, % 24,4 38,8 28,0 27,1 25,2 30,2 34,6 24,0 29,8 23,1 29,2 25,2

Tabell 2.33 Försörjningsbalans för ångpannor och hjälpapparater Milj. kr, löpande priser

Produktion (salu- värde) Import, tull Tillförsel

Inhemsk användning Export Användning

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

101,7 121,3 125,1 124,9 119,1 122,9 132,3 128,7 156,4

27,7 18,3 22,0 19,3 17,3 15,1 16,1 11,6 20,4

1968 1969 1970

142,4 206,4 254,8 26,2 21,7 29,5

129,4 139,6 147,1 144,2 136,4 138,0 148,4 140,3 176,8 168,6 228,1 284,3

110,8 111,5 119,0 117,5 114,9 121,9 133,2 126,0 låg,: 156,6 213,6 249,1 15, 14,3 , 129,4 139,6 147,1 144,2 136,4 138,0 148,4 140,3 176,8 168,6 228,1 284,3

18,6 28,1 28,1 26,7 21,5 16,1 12,0 14,5 35,2

Tabell 2.34 Försörjningsbalans för ångpannor och hjälpapparater Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 101,7 117,8 118,0 115,6 109,3 113,8 122,5 119,2 143,5 130,6 189,3 221,5 Import, tull 27,7 19,7 19,5 18,7 20,1 21,9 19,6 14,3 26,2 33,6 25,5 29,8 Tillförsel 129,4 137,5 137,5 134,3 129, 135,7 142,1 133,5 169,7 164,2 214,8 251,3

Inhemsk användning 110,8 100,5 107,3 105,6 99,9 116,3 129,7 122,6 151,4 156,3 203,5 226,4 därav för övr. verkstads- ind. 17,1 investering 99,2 Export 18,6 37,0 30,2 28,7 29,5 19,4 Användning 129,4 137,5 [37,5 134,3 129,4 135,7

Exportens andel av

produktionen,% 18,3 31,4 25,6 24,8 27,0 17,0 Importens andel av

inhemsk använd- ning,% 25,0 19,6 18,2 18,0 20,1 18,8

Tabell 2.35 Åtgångstal för ångpannor och hjälpapparater

Inhemsk använd- Andel av brutto- Årlig ning produktionsvär- proc. därav för det inom resp. föränd- näringsgren, % rin

19 4— 68

1964 1968

Övr. verkstadsind. 0,106 0,178 13,9 Investering 0,5 28 0.553 1,2

2.4 Efterfrågan på metallförpackningar

Metallförpackningsindustrin omfattar enligt statistiska centralbyråns industristatistik föl- jande produkter: fat, burkar, flaskor, askar och andra liknande behållare av järn-, stål- plåt, aluminum, bly och term, för transport eller förpackning av varor.

Separata prognoser över den framtida efterfrågeutvecklingen har gjorts för följande produktgrupper inom metallförpackningsin— dustrin (avsaluvärde i milj. kr 1970):

Fat för bensin och olja 58 Mjölktransportkärl 4 Konservburkar, förpackningstuber

m. m. emballagevaror 304 366

Produktionen av de olika slagen av metall- förpackningar är starkt koncentrerad. Till- verkningen av oljefat domineras av två företag. Mjölktransportkärl görs av endast ett företag medan fyra företag enligt Kon- centrationsutredningen står för 98 % av produktionen av konservburkar o. d. 1 bran- schen, som sysselsätter nära 3 000 personer, dominerar storföretaget AB Plåtmanufaktur. Detta företag står ensamt för nära hälften av sysselsättningen. De övriga företagen, unge- fär 25 st., är med få undantag relativt små.

För metallförpackningsindustrin, liksom för förpackningsindustrin i allmänhet, utgör materialkostnaden den tyngst vägande pos- ten vad gäller tillverkning av de flesta typer av förpackningar. Följden av detta har blivit ett intensivt sökande efter bättre och billiga- re förpackningsmaterial, vilket har lett till en mycket hård materialkonkurrens inom för— packningsindustrin. Denna konkurrens kan förväntas bli allt intensivare under 70-talet. Vi måste således ta potentiell materialsubsti- tution i beaktande när vi söker bedöma den framtida efterfrågeutvecklingen för metall— förpackningsindustrin.

2.4.1 Fat för bensin och olja

I denna produktgruppen1 ingår fat med en minimivikt av 20 kg. Dessa brukar uppdelas i bensinfat, vikt över 30 kg, och oljefat, vikt mellan 20 och 30 kg. Den senare produkten dominerar tillverkningen, den svarade för 99 % av saluvärdet 1970.

Svenska tillverkare av oljefat är Hannells Industrier AB och Van Leer Svenska AB. Produktionen avsätts, som framgår av tabell 2.36 och 2.37, huvudsakligen på hemma- marknaden. Av den obetydliga exporten, omkring 1 milj. kr 1970, går drygt hälften till Norge och Västtyskland. Det förra landet utgör emellertid en potentiell stormarknad med sin under 70—talet snabbt expanderande oljeindustri. Importen, vilken till 80% om- fattar bensinfat, är av ungefär samma stor- leksordning som exporten men uppvisar till skillnad från denna en fallande trend och antas under 70—talet bli helt betydelselös.

Avnämare till oljefatsindustrin är oljeraf- finaderier och kemisk industri med 90% respektive 10% av efterfrågan 1964. Dessa marknadsandelar har vi på grund av ofullständig statistik antagit gälla också för 1968. Detta ökar naturligtvis osäkerheten i en trendextrapolering utifrån åtgångstalen i tabell 2.38. En annan källa till osäkerhet utgör den konjunkturella variationen i den inhemska efterfrågan. Den viktigaste osäker- hetskällan och därigenom det största pro- gnosproblemet är emellertid att för 70-talet bedöma dels potentiell materialsubstitution, dels konkurrensen från andra distributions— system för smörolja.

För 70-talet torde gälla att plåt kommer att förbli det helt dominerande materialet i tillverkning av oljefat. Detta då fat av glasfiberarmerad plast knappast kan komma att konkurrera prismässigt samtidigt som billigare plastsorter inte kommer att kunna uppfylla de krav på mekanisk resistens som ställs på oljefat. Ifråga om konkurrensen från andra distributions— och förpackningssystem förefaller utvecklingen å andra sidan gå emot

1 Brysselposition: 73.23.1.

oljefaten. I flertalet länder skönjer man nämligen en trendmåssig övergång från distri- bution i oljefat till bulktransporter respek- tive distribution i konsumentförpackningar.

[ vår prognos har vi sökt korrigera för problemet med den konjunkturella varia- tionen i efterfrågan genom att beräkna åt- gångstalen för 1964 och 1968 på motsvaran- de trendvärden för den inhemska använd- ningen. Detta ger, vilket framgår av tabell 2.38, helt andra och efter vad vi har anled- ning förmoda, rimligare värden på föränd- ringarna i åtgångstalen. Antar vi sedan att de nya värdena är representativa för utveck- lingen under 70-talet kan vi beräkna mark- nadstillväxten genom att multiplicera de från ovanstående tal härledda åtgångstalen med långtidsutredningens uppskattningar av till- växten inom petroleumraffinaderier respek- tive kemisk industri. Produktionsvolymprog— noserna får vi slutligen fram som ett saldo. Resultatet kan sammanfattas på följande sätt (milj. kri 1959 års priser):

1970

Produktion, saluvär- de (saldo) Import

Tillförsel

Inhemsk använd- ning

Export

Användning

Att produktionsvärdet för 1970 enligt prognosen ligger klart under det verkliga produktionsvärdet enligt tabell 2.37 är av mindre vikt eftersom prognosen främst avser att skatta den trendmåssiga utveckling- en under 70-talet. (1970 års produktionsvär- de kan på grund av konjunkturvariation avvika från trenden.) Vi är således främst ute efter att bedöma utvecklingen och i nedan- stående tablå jämförs den årliga procentuella förändringen under 60- och 70-talen.

Årlig procen- 60— 65— 70— tuell föränd- talet 70 75 ring

Produktion Import

Inhemsk an- vändning

Med tanke på den osäkerhet som vår prognos är behäftad med är den enda slutsats vi vågar dra att ökningstakten i produktion och inhemsk användning troligen kommer att avta under 70-talet. Det enda, som enligt vår bedömning, kan medföra att prognosen överträffas vore en exportökning betingad av en norsk oljerush.

2.4.2 Mjölktransportkärl

Mjölktransportkärl1 svarar i dag för en obetydlig del av metallförpackningsindu- strins avsaluvärde (1 %). Numera finns en— dast en producent. Produkten har tidigare tillverkats både i stål och lättmetall men har efter 1968 begränsats till det senare materia- let.

Utrikeshandeln spelar, vilket framgår av tabell 2.39 och 2.40, en underordnad roll. I vår kalkyl för 70-talet har vi antagit att importen helt förlorar sin betydelse samti- digt som vi antagit att exporten skall ligga kvar på samma nivå som 1970.

Den inhemska användningen av mjölk- transportkärl har, enligt de nämnda tabeller- na, sjunkit under 60—talet. I vår prognos för 70—talet har vi kopplat ihop efterfrågan av mjölktransportkärl med mjölkproduktionen. En koppling till jordbruksproduktionen skul- le ej skilja sig nämnvärt resultatmässigt. Vi har vidare antagit att den nedgång i åtgångs- tal som utmärkt 60-talets senare del skall komma att bestå under 70-talet.

' Brysselpositioner: 73.232 och 76.10.2.

Utifrån dessa premisser kommer kalkylen för 70-talet att ge följande resultat samman- fattat i form av en försörjningsbalans (milj. kr, 1959 års priser):

Produktion Import

Tillförsel

Inhemsk använd- ning

Export

Användning

Kalkylen kan också uttryckas i årliga procentuella förändringar:

Årlig procen— 60- 65— 70— 75— 70- tuell föränd- talet 70 75 80 talet nng

Produktion —4,1 —16,9 —10,9 — 8,5 Import — — -

9,7

Inhemsk an- vändning Exp ort

—4,2 —18,1 —12,9 —10,2 —ll,6

Den inhemska efterfrågan på mjölktrans- portkärl kommer enligt denna kalkyl att gå tillbaka snabbt under 70—talet. Orsaken till- detta är främst den successiva övergången från mjölktransporter med denna typ av kärl till kyltransporter med tankbilar. I dag går redan omkring 70 % av den transportera- de kvantiteten på tankbil. Man räknar vidare med att inom 5—7 är praktiskt taget all mjölktransport skall gå på tankbil. Noteras kan att samma företag som tillverkar de traditionella mjölktransportkärlen också är producent av de nya transportsystemen.

Ett frågetecken för 70—talet är om företa- get över huvud taget kommer att finna det lönsamt att fortsätta tillverkningen av de traditionella mjölktransportkärlen med dess under 70—talet mycket begränsade marknad. Alternativet är att denna efterfrågan helt måste tillgodoses via import.

2.4.3 Konservburkar, rn. m., emballagevaror

förpackningstuber

Produktgruppenl omfattar konservburkar, förpackningar m. m., emballagevaror av järn och stålplåt (främst bleckplåt), aluminium (dock ej aluminiumfolie), bly samt tenn. År 1970 motsvarade denna produktgrupp ett avsaluvärde på ungefär 300 milj. kr.

Fyra stora företag, Plåtmanufaktur, Åker- lund & Rausing, Tingvalla Emballage och Jakobsons Fabriks AB svarar för merparten av produktionen. Tillsammans representerar de nämnda företagen omkring 60% av de anställda inom hela metallförpackningsindu— strin. De övriga företagen med tillverkning inom den här produktgruppen, ett tjugotal, är genomgående små och inriktade på udda emballageprodukter.

Detta är en av de produktgrupper inom metallmanufakturindustrin där material- konkurrensen är hårdast. Men medan denna konkurrens för andra produktgrupper ofta främst varit uttryck för en konkurrens mellan produktionsprocesser, så gäller för denna produktgrupp, med något undantag som exempelvis oljeburkar, snarare en från efterfrågesidan härledd konkurrens. Material- konkurrensen har följaktligen främst styrts av de stora omvälvningar som skett i vårt konsumtionsmönster. Utvecklingen på detta område har utmärkts av övergången från betjänings- och närhetsbutiker till snabbköp och supermarkets. Denna utvecklingslinje liksom den ökande marknaden för storhus- håll, har framtvingat dels en ökad använd- ning av förpackningar, dels helt nya distribu- tionssystem. Detta är enligt långtidsutred- ningen den utveckling som även kommer att prägla 70-talet. Man talar i långtidsutredning- en också om ”en ännu markantare konsum- tionsökning när det gäller förädlade och beredda livsmedel av olika slag, särskilt djupfrysta sådana.”

Efterfrågeutvecklingen för produktgrup- pen framgår av tabell 2.42 och 2.43. De

1 Brysselpositioner: 73.233, 76.10.1.9, 78.06.1 och 80.06.l, 9012—909.

inhemska avnämarsektorerna för den här typen av metallförpackningar är livsmedels- industri, dryckesvaruindustri, kemisk indu- stri samt petroleumraffinaderier.

I dag behärskar bleckplåten marknaden för livsmedelskonserver även om det finns plaster som tål en upphettning till över lOOOC. Nackdelen med plast är att den ej går att få fullständigt gastät. Vi kan emellertid räkna med flerskiktsförpackningar, t. ex. laminat av aluminiumfolie och plast, som ett substitut till bleckplåtsburkar under 70-talet. Men också att andra typer av konserverings- system, som djupfrysning, kommer att öka sin marknadsandel på den traditionella bleckplåtburkens bekostnad. Därför förefal- ler den dämpade tillväxttakt av efterfrågan från denna avnämarsektor, som blir resulta- tet av en framskrivning av livsmedelsindu— strins åtgångstal 1964 och 1968 för 70-talet, enligt vår bedömning trolig.

Den mest expansiva marknaden för me- tallförpackningar har under 60-talet varit- dryckesvaruindustrin. Mellan åren 1964 och 1968 exempelvis sexdubblades försäljningen dit. I dag är plåtburkens marknadsandel omkring 75% för starköl och 45% för detaljhandelsförsålt mellanöl. Vi håller emel- lertid för troligt att denna snabba utveckling inte kommer att fortsätta under 70-talet utan att efterfrågeutvecklingen kommer att stagnera. De skäl vi vill anföra mot en fortsatt expansion av plåtburken som dryckesvaruförpackning är följande. För det första anser vi att miljövårdsintresset med åtföljande efterfrågeökning av returförpack- ningar kommer att hämma efterfrågan på engångsförpackningar. Dessutom är plåt i förhållande till exempelvis glas ett dyrt förpackningsmaterial och sannolikt blir det relativt sett ännu dyrare under 70-talet. Detta gör att det kommer att bli än svårare för plåt att tränga in på nya marknader, såsom lättöl och läskedrycker, där förpack- ningens pris kommer att väga ännu tyngre än för öl. Vidare har ölförsäljningen drabbats av försäljningsrestriktioner som bör påverka efterfrågan av öl i engångsförpackningar negativt. Slutligen bör vi också räkna med en

substitution till de nya plastflaskoma. Ovan- stående gör att vi bedömer åtgångstalet för 1968 vara en relevant utgångspunkt för en prognos över 70-talet.

Den kemiska industrin expanderar snabbt men inom branschen har förelegat stora variationer mellan olika varugruppers expan- sionstakt under 60—talet. Bland varugrupper som har haft en tillväxttakt under genom- snittet för branschen märks de ur metallför- packningssynpunkt intressantaste som färger samt tvättmedel och kosmetika. Vi bedömer att denna utvecklingstrend kommer att bestå under 70—talet med successivt fallande åt- gångstal som följd. Någon ökning i den takt vilken den kontinuerliga materialsubstitu- tionen går från plåt till plast i burkar och tuber för färger, klister, kosmetika m.m. räknar vi inte skall bli aktuell. Vad gäller förpackningstuber av aluminium för exem- pelvis tandkräm så går dessa ej att göra av plast då plasttuber ej förmår stänga luften ute vid återförslutning (går ej att rulla ihop), vilket leder till att varan torkar.

För den sista avnämarsektorn, petroleum- raffinaderierna, ser vi två motstridiga tenden- ser i efterfrågeutvecklingen. Den första är trenden mot en ökad försäljning av smörjolja i engångsförpackningar från att tidigare ha försålts i fat eller i lösvikt. Den andra utvecklingstendensen är den mot en ökande andel plastförpackningar. Det senare ger Oljebolagen möjlighet att integrera tillverk- ningen av smörjolja och förpackningar. Att siffermässigt utvärdera resultatet av dessa båda motstridiga tendenser är omöjligt och vi har därför antagit att åtgången av plåtem- ballage inom petroleumraffinaderierna kom- mer att falla i samma takt under 70-talet som tidigare.

Endast en mindre del av tillverkningen i den här produktgruppen går på export. Det viktigaste avnämarlandet är Danmark. Im- porten är mer betydelsefull, främst av aluminiumförpackningar, och kommer från de nordiska länderna samt Storbritannien. Vi har antagit att 60—talets jämna utvecklings- trender skall bestå under nästa decennium.

Våra kalkyler sammanfattas nedan i form

av en försörjningsbalans (milj. kri 1959 års priser):

1970 1980

Produktion Import

Tillförsel

245,5 37,2

282,7

278,6 67,2

345,8 Inhemsk använd-

ning 274,5 338,7 Export 8,2 7,1

Användning 282,7 345,8

Uttryckt i årliga procentuella förändringar blir kalkylen:

Årlig procen- 60- 65— 70— 75— 70- tuell föränd— talet 70 75 80 talet nns

Produktion Import

Inhemsk an- vändning Export

Enligt denna kalkyl kommer utvecklingen 70-talet att präglas av en lägre expansionstakt för efterfrågan och produk— tion än under 60-talet. Nedgångens storlek förklaras till stor del av att den för plåtbur- kar på dryckesvarumarknaden under senare delen av 60—talet så gynnsamma utveckling antas stagnera. under

2.4.4 Sammanfattning

De kalkyler för den framtida efterfråge- och produktionsutvecklingen vi gjort för metall- förpackningsindustrins olika produktgrupper kan summeras för hela delbranschen. De årliga procentuella förändringarna för hela metallförpackningsindustrin blir enligt denna kalkyl:

Årlig rocen- 60- 1970- 1975— 70- tuell öränd- talet 75 80 talet ring

Produktion Import

Inhemsk an- vändning Export

På grund av den sista produktgruppens, konservburkar, förpackningstuber m. m., cm- ballagevaror, stora vikt kommer resultatet för hela metallförpackningsbranschen att i stort överensstämma med bedömningen för denna produktgrupp.

Efterfrågeutvecklingen kommer således, enligt vår prognos, att stangera under 70- talet för metallförpackningar. Förklaringen till detta är den mycket hårda konkurrensen från andra förpackningsmaterial och distri- butionssystem. Materialkonkurrensen slår hårdast mot produktgruppen konservburkar, förpackningstuber m. m. och emballagevaror. Det är troligt att förpackningar av helplast eller kombinationen papper-plast snart kom- mer att ersätta plåten som förpacknings- material exempelvis för smörjolja och vatten- löslig färg.

T.o.m. mer besvärande än den poten- tiella materialsubstitutionen torde emellertid konkurrensen från andra distributionssystem komma att upplevas av producenterna i denna delbransch under 70—talet. Man kan vänta sig att oljefaten på grund av den snabba övergången till självbetjäningsbutiker samt utbyggnaden av inhemska smörjolje- fabriker leder till en ökad distribution inom producentledeti form av konsumentförpack- ningar och bulktransporter. Vidare bör vi räkna med att det traditionella mjölktrans- portkärlet successivt ersätts med kyltrans— porter medan livsmedel i konservburkar i allt större utsträckning kommer att substitueras av djupfrysta varor.

En följd av den inhemska efterfrågedämp- ningen är att importtillväxten kommer att stagnera under 70-talet. Vi har ändå antagit att importens andel av den inhemska efter- frågan kommer att öka från 25 % 1970 till något över 30 % 1980. Importökningen kommer främst att gälla olika slags alumi- niumförpackningar. Vi har heller inte be- dömt det som sannolikt att de svenska producenterna i någon större utsträckning skall kunna kompensera marknadsförluster hemma med exportframgångar. Endast för oljefat har vi räknat med en exportökning, då vi antagit att exportutsikter för konserv-

burkar begränsas av att Plåtmanufaktur, genom att äga samtliga aktier i Haustrups Fabriker i Danmark, redan bedriver tillverk- ning inom EG.

Slutsatsen av vår efterfrågekalkyl för metallförpackningsindustrin blir därför att

Tabell 2.36 Fat för bensin och olja Milj. kr, löpande priser

produktionsutvecklingen kommer att stagne- ra under 70-talet. Ett potentiellt utrymme för ytterligare produktionsökning utgör tro— ligen oljefatexporten och importkonkur- rerande tillverkning av aluminiumförpack- ningar.

1960 1961 1962

Produktion 16,9 Im ort, tull 1,9 Ti försel 1

19,9

Export Användning

8. Inhemsk användning 7. 1. 18,

Tabell 2.37 Fat för bensin och olja Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962

Produktion 7,7 18,2 21,4 Import, tull 1,9 1,7 1,5 Tillförsel 9,6 19,9 22,9

Inhemsk an- vändning 8,8 därav för ke- misk in- du stri därav för pe- troleum- raff. Export Användning

18,9 21,4

Exportens an- del av prod., % Importens an- del av in- hemsk an- vändning, %

10,4

30,5 21,6 9,0 7,0 10,2 6,1 7,1 3,8 3,3

* Motsvarande värdei st. beräknat på trendvärdet för inhemsk användning.

Tabell 2.38 Åtgångstal för fat för bensin och olja

Inhemsk användning därav för

Andel av bruttoproduktionsvärdet inom resp. näringsgren, %

Årlig proc. föränd- ring 1964—68

1964

1968

Kemisk industri Petroleumraffinaderi

0,079(0,O63)l 3,022(2,463)

0,056(0,068) 1,584(1,897)

' Värdena inom parentes är beräknade på trendvärdena för inhemsk användning.

Tabell 2.39 Mjölktransportkärl Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu— värde) Import, tull Tillförsel

Inhemsk användning Export Användning

Tabell 2.40 Mjölktransportkärl Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1965 1966

Produktion (salu- värde) Import, tull Tillförsel

Inhemsk användning därav för inves- tering Export

Användning

Exportens andel av prod., % Importens andel av inhemsk använd- ning, %

Tabell 2.4] Åtgångstal för mjölktransportkärl

Andel av brutto- Årlig proc. produktions- förändring värdet inom

jordbruksnäringen respektive mjölkproduk—

tionen, %

1964 1968 1964—1968

Jordbruk 0,126 0,063 —12,9 Mjölkproduktion 0,189 0,108 —10,7

Tabell 2.42 Konservburkar, förpackningar m. m. emballagevaror Milj. kr, löpande priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu-

värde) 152, 8 147, 5 152,6 167, 8 181, 0 194,4 200, 2 213, 5 226, 4 256,4 lmport,tu11 5,2 6,9 9,2 10,0 8,4 10,9 13,4 14,6 19,4 23,0 Tillförsel 158,0 154,4 161, 8 177, 8 189,4 205, 3 213,6 228,1 245, 8 279,4

Inhemsk användning 151,6 147,2 154,3 170,8 181,4 197,0 206,7 221,7 239,0 270,6 Export 6,4 7,2 7,5 7,0 8,0 8,3 6,9 6,4 6,8 8,8 Användning 158,0 154,4 161,8 177,8 189,4 205,3 213,6 228,1 245,82 794

3035 32,1 335,6

326,3 9,3 335,6

Tabell 2.43 Konservburkar, förpackningstuber m. m. emballagevaror Milj. kr, 1959 års priser

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

Produktion (salu-

värde) 152,8 152,1 152,6 155,8 174,0 186,9 190,7 199,5 215,6 Import, tull 5,2 8, 13,3 15,6 9,7 14,7 18,1 16,7 20,0 Tillförsel 158,0 160,1 165,9 171,4 183,7 201,6 208,8 216,2 235,6

Inhemsk användning 151,6 152,4 158,0 163,6 174,1 191,4 201,5 209,4 229,0 därav för skyddad 1ivs— medelsind. konk. utsatt livsmedelsind. dryckesvaruind. kemisk ind. petroleumraffm. m. Export Användning

Exportens andel av prod., %

Importens andel av inhemsk använd- ning, %

Tabéll 2.44 Åtgångstal för konservburkar, förpackningstuber m. rn. emballagevaror

Inhemsk använd— Andel av brutto- Årlig proc.

ning produktions— förändring därav för värdet inom resp. 1964— 68 näringsgren, %

1964 1968

Skyddad livs-

medelsind. 0,454 0,506 Konk.u tsatta

1ivsm.ind. 3,919 3,315 Dryckesvaru-

ind. 1,56 9 8,6 86 Kemisk indu-

stri 1,107 0,930 Petroleum-

raff. m.m. 1,653 1,259

2.5 Efterfrågan på metalltråd, -na't, -linor, -kablar

De produktgrupper för vilka beräkningar .orts är följande (saluvärde i milj. kr 1970).

Viror 47 Linor, kablar, duk, nät av järn eller stål Linor och kablar av koppar eller aluminium 34 Taggtråd, stängseltråd, stäng- selnät 19 Tråd, stavar för svetsning, lödning 1 00

338

Antalet företag inom denna del av manu- fakturindustrin är inte särskilt stort. Bland de större företagen med tillverkning av dessa produkter är Gränges Essem, Gunnebo Bruk, Lesjöfors och Garphytte Bruk. Jämsides med de större företagen finns även drygt ett 20—tal småföretag. Ungefär 15 % av produk- tionen sker i företag som inte betraktas som tillhörande branschen.

Sysselsättningen uppgick 5 000 personer.

1970 till ca

2.5.1 Virorl

En vira är en ändlös duk av träd i en pappersmaskin över vilken massan passerar och avger vatten. Den inhemska efterfråge— tillväxten har ej varit särskilt snabb. Produk- tionen har ökat snabbare beroende på att exporten ökat. Exportens andel av produk- tionsvolymen var 1970 51%. De främsta avsättningsmarknadema är Finland, Norge, Sovjetunionen och Storbritannien. Tillverkarnas bedömning är att syntetviror mycket snabbt kommer att erövra markna- den. Syntetvirorna används i USA där me- tallvirorna nu är utslagna. Syntetvirorna har 75 % av marknaden i Kanada, 50 % i Storbri- tannien och 25—30 % i Sverige och Finland. Tillverkarna i landet, Gusums Bruk, Bruzaholmsviror, Nordviror och Nordiska Maskinfilt kommer att gå över till den nya

tillverkningen. Därigenom att tillverkningen av syntetviror i tekniskt avseende har likhe- ter med textiltillverkning, vävning, kommer textilföretagen i viss utsträckning in på marknaden. Å andra sidan kan det tänkas att de traditionella viratillverkarna även kommer in på textilproduktion.

Mot bakgrund av de drastiska förändringar i produktion och efterfrågan som kommer att äga rum inom en snar framtid presenteras inga siffror för produktgruppen. Tillverk- ningen av metallviror har sannolikt upphört om några få år.

2.5.2 Linor, kablar, duk, nät av järn eller stål2

I denna produktgrupp ingår linor och kablar av järn eller stål överdragna resp. icke överdragna med metall, duk, armeringsmat- tor samt klippnät.

Exporten har inte spelat någon avgörande roll för denna grupp. Som framgår av tabellerna 2.47 och 2.48 har exportens andel avproduktionen endast iundantagsfall över- stigit 10%. Hemmamarknaden har varit den dominerande. Produktionen har också rela- tivt väl följt utvecklingen av den inhemska efterfrågan. Emellertid har importen under 60-talet tagit en ständigt ökande andel av den svenska marknaden. Det är främst de nordiska länderna och Västtyskland som svarar för huvuddelen av importen.

Av tabellen 2.49 kan utläsas att den störs- ta delen av förbrukningen faller på verkstads- industrin och byggnadsindustrin samt i viss utsträckning även på massa- och pappersin— dustrin. Vidare anger tabellen att åtgången av linor etc. ökat snabbt i relation till avnämarnas produktion.

Vi har antagit att förbrukningen av linor m.m. inte ökar i samma takt som hittillsi förhållande till avnämarsektorernas tillväxt.

Exporten har som nämnts inte spelat någon dominerande roll i denna tillverkning.

1 Brysselnummer 74.11.1.

2Brysselnummer 73.25; 73.27.1,3—9; 73.28; 74.119.

Trots att exportandelen inte ökat har dock den årliga exportvolymtillväxten uppgått till nära 7 %. Vi har antagit att det kommer att bli möjligt att även i fortsättningen upprätt- hålla denna ökningstakt. Importen har tagit en allt större del av den svenska förbrukning- en. Detta förutsätts fortgå om än i avtagande takt.

Dessa förutsättningar ger följande utveck- ling för tillverkning av linor, kablar etc.:

1970 1975 1980

143,5 201,9 284,3 61,4 124,5 208,2

204,9 326,4 492,5

Produktion Import + tull

Tillförsel

193,1 309,7 468,9 11,8 16,7 23,6

204,9 3 26,4 492,5

Inhemsk användning Export

Användning

Sammanställningen ovan avser milj. kr 1959 års priser. Den årliga procentuella förändringen blir följande.

Årlig procentuell 60- 1970— förändring talet 75

Produktion 9,9 7,1 Import 17,3 15,2

Inhemsk an- vändning 1 2,0 Export 7 2 ;

Enligt denna kalkyl skulle produktionen således inte kunna fortsätta i samma höga takt som under 60-talet. Denna produkt- grupp får dock hänföras till de mera expansi- va inom manufaktun'n dustrin.

2.5.3 Linor och kablar av aluminium och kopparl

Detta slag av linor används främst för överföring av elektrisk ström. Linor av aluminium har kommit att alltmera ersätta linor av koppar. Aluminiumlinorna kan ibland vara förstärkta med en kärna av stål. Kopparlinorna används huvudsakligen för installationsändamål medan aluminiumlinor—

na används exempelvis i friledningar för kraftöverföring och jordkablar.

Den svenska marknaden minskade mot mitten av 60-talet men därefter har ett markant uppsving ägt rum. Utrikeshandeln har tag't allt större andel av produktionen och den inhemska marknaden. Delvis är denna utveckling bestämd av att importen till större delen kommer från ett svenskt företags verk i Norge. Bl. a. denna överföring av produktionen har medfört att produk- tionsvolymen kontinuerligt minskat under hela decenniet.

Den svenska efterfrågan efter aluminium- och kopparlinor bestäms i betydande grad av takten i kraftledningsutbyggnaden. Under 70-ta1et påverkas efterfrågan negativt av övergången från vattenkraft till atomkraft. Överföringssträckoma förkortas nämligen i avsevärd grad. Utbyggnaden väntas dock ge en efterfrågeuppgång mot slutet av 70-talet. Behovet för installationsändamål följer san- nolikt byggnadssektorns utveckling. En viss ytterligare förskjutning mellan aluminium och kopparmaterialen kan ej uteslutas.

Importen bestäms i ej oväsentlig mån av beslut inom ett företag vilket har lett till antagandet om en oförändrad importandel.

Storbritannien utgör den främsta export- marknaden. Utrikeshandeln påverkas av att överskott på aluminium av producenterna manufaktureras bl.a. till linor och att dessa sedan säljs med låga marginaler. Vidare uppvisar exporten en viss periodicitet. Vi har p.g.a. härav antagit att exportvoly- men kommer att ligga kvar på den nuvarande nivån. Antagandena ger till resultat följande försörjningsbalans, milj. kr, 1959 års priser:

1970

24,5 35,2

59,7 64,9 75,4

Inhemsk användning 53,7 58,9 69,4 Export 6,0 6,0 6,0

59,7 64,9 75,4

1975

26,4 38,5

1980

30,0 45,4

Produktion Import

Tillförsel

Användning

1 Brysselnummer 74.10; 76.12.

Årlig pro- centuell för- ändring

Produktion Import

Inhemsk an- vändning Export

Under förutsättning att export och import utvecklas enligt dessa linjer skulle således ett visst expansionsutrymme finnas för tillverk- ningen av aluminium- och kopparlinor. Kal- kylens osäkra punkter utgörs främst av utrikeshandelsantagandena.

2.5.4 Taggtråd, stängseltråd, stängselnätl 2

För denna produktgrupp gäller att taggtrå- dens andel kontinuerligt minskar. Över hu- vud taget har marknaden visat en svag expansionskraft. Avnämare är huvudsakligen jordbruket och industrin. För gruppen utgör plasten både en konkurrent, till exempelvis taggtråd, och ett komplement, till exempel- vis plastbelagda stängsel.

Prognosen för 70-talet är grundad på förutsättningen om en stagnerande efterfrå- gan från jordbrukets sida men en ökning för övriga typer av stängsel i takt med byggnads— investeringarnas utveckling. Det är tänkbart att detta innebär en viss underskattning med hänsyn till att ersättningsbehovet kan expan- dera snabbare än byggnadsinvesteringarna visar.

Framför allt vad gäller taggtråd har impor- tens andel av den svenska marknaden ökat. De svenska produkternas konkurrenskraft har varit större när det gäller stängsel. Vi har därför förutsatt att importandelsökningen inte fortsätter i samma takt som hittills. Det kan nämnas att Belgien utgör det domineran- de importleverantörslandet.

Stängselnät m.m. utgör ingen betydande exportprodukt. Exportandelen är låg. Delar av sortimentet bedöms dock ha vissa förutsätt- ningar för avsättning på utlandsmarknaden. Vi har emellertid utgått från att inga större förändringar i exportvolymen kommer att

ske. Vår bedömning för produktgruppen kan åskådliggöras genom följande försörjnings- balans (milj. kr, 1959 års priser):

1970 1975

Produktion 10,8 11,5 Import 3,4 4,1

14,2 15,6

Inhemsk användning 13,9 15,2 Export 0,4 0,4

14,2 15,6

Tillförsel

Användning

60—ta- 1970—

Årlig pro- letl 75 centuell förändring

, 1 3,

Produktion —5,3 Import 10,7

Inhemsk an- vändning Export

* Trendvärden.

Den svenska marknadens expansion synes bli av samma storlek som under 60—talet. Detta ger utrymme för en begränsad tillväxt av produktionen. En gynnsammare exportut- veckling skulle i någon mån kunna förändra dessa förutsättningar.

2.5.5 Träd och stavar för svetsning och lödning3

I denna varugrupp ingår tråd, stavar, rör, elektroder o. d. för svetsning eller lödning. En av de större tillverkarna är ESAB. Avnämare är övrig verkstadsindustri och varvsindustri. Efterfrågan har stigit med ca 3% per år under 60-talet med en viss

1 Enligt de tillverkande företagens uppgifter omfattar de siffror över produktionen vi presente- rar inte hela den svenska produktionen. Det har ej varit möjligt att med det statistiska material som stått oss till buds få en bättre täckning av tillverk- ningen. Vi har därför fått antaga att den utveckling vårt material visar även är representativ för den totala stängseltråds- och stängselnätsmarknaden.

2 Brysselnummer 73.26; 73.272.

3 Brysselnummer 83.15.

uppgång i efterfrågetillväxten under decen- niets senare del. Den tekniska utvecklingen har medfört att åtgången av träd, stavar m.m. per producerad krona sjunkit inom avnämarsektorerna sedan 60-talets mitt. Vår bedömning är att denna nedgång kommer att fortsätta i hittillsvarande takt. Detta innebär att den svenska marknaden blir mindre expansiv under 70—talet.

Importen svarar inte för någon stor del av den svenska efterfrågan, ca 10 %. De vikti- gaste importleverantörsländerna är Norge, Västtyskland, Schweiz och USA. Med hän- syn till den svaga marknadstillväxten i Sverige har vi inte ansett det troligt att någon stark importinbrytning kommer att ske. I stället har en ungefär trendmåssig importökning antagits. Importandelen fort- sätter därmed att öka.

Exporten är spridd över ett stort antal länder och kan antas ha samband med leveranser av elektrisk utrustning. De största avnämarna är dock EFTA- och EEC-länder- na. Exportvolymen har upprätthållits på ungefär oförändrad nivå under 60-talet. Vi har inte haft underlag för att göra någon annan bedömning än att exportvolymen kommer att förbli oförändrad. För produk- tionen blir resultatet följande (milj. kr, 1959 års priser):

1970 1975

Produktion 70,7 72,0 Import 6,1 7,2

76,8

56,1 20,7

76,8

Tillförsel 79,2

58,5 20,7

79,2

Inhemsk användning Export

Användning

Årlig pro— centuell förändring

Produktion Import

Inhemsk an- vändning Export

Den blygsamma produktionsökningen un- der 60-talet skulle därmed reduceras ytterli- gare under 70-talet. Som nämnts ovan är detta delvis att söka i en mindre gynnsam utveckling på hemmamarknaden. En inrikt- ning på utlandsmarknaden för att kompense- ra detta måste bli relativt betydande för att ge effekt. För att 60-talets produktionsök- ning om 2% per år ska kunna bibehållas måste exporten, vid i övrigt oförändrade förutsättningar öka 4,5 % 70-talet.

per år under

2.5.6 Sammanfattning

Prognoserna för de diskuterade produktgrup- perna ger tillsammantagna följande resultati försörjningsbalansform (milj. kr, 1959 års priser):

1970 1975 1980

281,1 311,8 400,2 lll,9 174,3 266,9

393,0 486,1 667,1

338,0 442,3 616,4 55,0 43,8 50,7

393,0 486,1 667,1

Produktion Import

Tillförsel

Inhemsk användning Export

Användning

Årlig pro- 60- 1970— 1975— 70- centuell 75 80 talet ändring

Produktion Import

Inhemsk an— vändning Export

Det bör observeras att försörjnings- balansen ovan endast omfattar produkter av järn, stål och andra metaller. De tendenser som kan avläsas är starkt beroende av att vi antagit att metallviroma kommer att försvin- na. Om vi adderar substitutvaran, syntetviror, och förutsätter att denna kommer att ha en trendmässig tillväxt får vi en högre produk- tionstillväxt. För perioden 1970—75 blir den 4,7 % per år, för 1975—80 5,2 och för hela 70—talet 4,9. För de företag som

tillhör denna delbransch kan därför den förväntade expansionen sägas väl mäta sig med 60—talets.

De förskjutningar mellan produktgrup- perna som kommer att äga rum på den svenska marknaden leder till att gruppen linor, kablar, duk, nät m.m. får en ökad dominans. Från att ha svarat för 60% av marknaden, i volym räknat, år 1970 kommer dess andel 1980 att uppgå till 75 %. Övriga produktgruppers andel minskar.

Den svenska marknaden kommer att i allt högre grad tillgodoses genom import. Vi har antagit att importtillväxten kommer att vara hög även under 70-talet. EFTA- och EEC- länderna svarade år 1970 för 85—90% av importen. EFTA-ländernas andel utgjorde 55 och EEC-ländernas ca 32 %. Det är sannolikt att ett starkare importtryck från EEC-länder- na kommer att göra sig gällande i framtiden.

Tabell 2.45 Viror Milj. kr, löpande priser

Det är i första rummet den tyska industrin som kan väntas göra ytterligare inbrytningar, Västtyskland svarade det nämnda året en- samt för ca 17 % av vår import.

Exporten spelar inte någon central roll för delbranschen. Inte heller synes exporttill- växten bli av en sådan omfattning att exportens andel av produktionen ökar. Det kan dock inte uteslutas att vår bedömning av exportutsiktema varit alltför försiktig. Bl. a. kan en ökande konkurrens på hemmamark- naden medföra en starkare inriktning på export. Branschen bör ha goda förutsättning- ar att hävda sig i utländsk konkurrens p. g. a. den relativt höga kapitalintensiteten i till- verkningen. Eftersom exporten inte utgör någon stor del av produktionen måste exporttillväxten vara hög för att ge något mera betydande bidrag till produktionstill— växten.

1959 1960 1962 1963

Produktion (salu- värde) Im ort, tull T' försel

Inhemsk användning Export Användning

Tabell 2.46 Viror Milj. kr, 1959 års priser

Produktion (salu- värde) Import, tull Tillförsel

Inhemsk användning

därav för massa- o. pappersind.

Export Användning

Exportens andel av prod., % Importens andel av inhemsk använd- ning, %

50,3

26,0 27,0 27,3

Milj. kr, löpande priser

1959 1965 1966 1967 1968 1969 1970

Produktion (salu- värde) Import, tull Tillförsel

Inhemsk användning Export Användning

86,2 92,9 109,8 110,8 117,0 24,2 29,2 25,7 28,4 33,7 110,4 122,1 135,5 139,2 150,7

102,4 114,7 125,6 129,0 138,7 8,0 7,4 9,9 10,2 12,0 110,4 122,1 135,5 139,2 150,7

Tabell 2.48 Linor, kablar, duk, nät m. ni. av järn Milj. kr, 1959 års priser

och stål (exkl. viror)

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

Produktion (salu- värde) Import, tull Tillförsel

55,8 63,9 63,4 12,4 14,8 16,1 68,2 78,7 79,5 Inhemsk användning 62,3 73,6 74,9 därav för skogsbruk gruvindustri jord- o. stenind. övr. verkstadsind. skeppsvarv elektroind. byggnadsind. massa- o. pappers- ind

samfärdsel Export Användning

Exportens andel av prod., % Importens andel av inhemsk använd- ning. %

61,7 15,8 77,5

72,1

19,9 20,1 21,5 21,9

82,1 97,8 135,6 145,8 136,1 30,3 33,2 35,7 41,8 49,6 112,4 131,0 171,3 187,6 185,7

105,1 125,0 159,8 173,4 173,7 193,1

10,0

5,0 13,0 61,1

2,5 2,5 48,7