SOU 1974:102

Svensk press

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Enligt Kungl. Maj .ts beslut den 30 juni 1972 har sakkunniga tillkallats med uppgift att utreda pressens förhållanden.

I direktiven för de sakkunniga, som antagit namnet 1972 års pressut- redning, anges som en av utredningsuppgifterna att studera effekterna av det nuvarande presstödet. Frågan om effekterna av statsmakternas stöd till dagspressen kommer självfallet att diskuteras i skilda sammanhang inom ramen för utredningens arbete. Utredningen fann dock behov föreligga av en särskild undersökning där de företagsekonomiska aspek- terna togs upp till särskilt studium. Utredningen uppdrog i december 1972 åt företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet att genomföra en sådan undersökning. Utredningen har medverkat vid pro- jektets uppläggning.

Undersökningen har genomförts av ekonomie licentiat Karl Erik Gustafsson. En särskild expertgrupp har följt undersökningsarbetet. I denna grupp ingår universitetslektor Arne Anderson, universitetslektor Lars Engwall, professor Ingemar Ståhl och professor Bo Wickström. Som ordförande i gruppen har utredningens sekreterare, docent Stig Hadenius, fungerat.

För de överväganden och slutsatser som presenteras i den här förelig— gande analysen av undersökningens resultat svarar Karl Erik Gustafsson.

Med hänsyn till att 1972 års pressutredning tagit initiativet till och medverkat vid uppläggningen av undersökningen och kommer att utnytt- ja dess resultat vid det fortsatta arbetet har utredningen — utan att ta ställning till de resonemang som förs i rapporten — ansett att rapporten bör publiceras i serien statens offentliga utredningar.

1972 års pressutredning får härmed överlämna rapporten Svensk press. Presstödet och tidningskonkurrensen.

Stockholm den 11 december 1974

Ragnar Edenman /Stig Hadenius

... , .. .— _. . -,. _ J:r! *å-a..43'|.:j'u-n "]

. . ' .]. J? , , ' . _ _ - '... .... .

M'PJMHIM'JEI fläktar"! '.E '.']

...i. .f]. *.1 . .

2- N'.— .. .% .. .. z.; . ..' ' . .' . ...]-...,. ..f'

r. .. I"." |

' .. . ' ._ ;. -. __ _ .. - .: _ .. ' ['_u'lnl'Jl'WMJ. H...-ll , "('.' '. ". .'. - " . ' . .,rwunggr"wn. || ' [m'a] .'.' ... ...] . ' .. . . vi |"..'."

...- . '." ' ' "....' ' ' .» " . ... '.tM 1.13 Inna .....1' ."” -: . _ .. _ . -.""'-.Ål—-- _- . _" ”Nå? '.r.. ...L' . » .- I ._ _' ' 4 . . —' E' Miaa wall :F," "19.44 LL! ._ '_ . .. - DMIquarm ...?-il. mum .,131'11 - ' ' "i;". j."... ' . .' .' . "Milan...- tm w e...-2.1 ' '. ' ., " . . ' ' . j_ " ”JL—11.3 Mm. 114.131»! mTw.) . -' .. '. , .. ' » . .. l..-M..":uibl'mahhl n' ..??! '". .. &. .; 1, ». _. _ > '. ' 'WP"..ÅW'"'W m.m.,-.Jag ' ' ' '. ' ' '» ' .. . . _ . många...-Tungan.

1. .' . ' . " ' . 1_' * " . . j.. : " " ' Wifi |!»ng vxl—tamau'J .,' — ' __ _" 1 -.*'. ' . __ '. - - | ..?.»de Ht—l.|1W'u*=uL' . ! ' .] _ : _ . 'I'Wf'lu_ fli" .m ».me nnrmb -= »' .. '. '_J... _" .. . '- -' . ull-W:.»c-AJ . ' ' . - _'_,_ ' nätt-HBTMUM .. ..]...t'uluabm __ Jmf-"nm.":

mln-MINWWFMB till TTM ' - ' - ' ' . _, . _ ' p.. . . um. ...a laulan: .llnmy

', .' - . . -. _ ', . _... " ', .. '— _" fl] 11.1 nu |..an '

fl. . . _. . .- . _ . .. 3. . ' . . .. . _| . I.. . hmmwhqå' håll dimman. .. , '. = , , , -— ,. — . ' , ;... "”WI ;... l...-u...... ml. ..

"'It..." lä'fr'tq eff: CT'QJ "".lmtt'hji' d...?!) Hmmm”!

ilj] ...-lm...- .. l.]l,'nub ..;1j.._.u.a._..a annant—45.3 15.13.1357.

1. Det nuvarande presstödets utformning

Statliga åtgärder för branschpåverkan kan indelas i direkta och indirekta åtgärder. De direkta åtgärderna kan också kallas öppna stöd- och stimulansåtgärder och de indirekta dolda stöd- och stimulansåtgärder. I det nuvarande presstödet ingår såväl indirekta som direkta åtgärder.

Till de indirekta stöd- och stimulansåtgärderna brukar räknas bl. a. dispensen från mervärdesskatt på abonnemangs- och lösnummerförsäljning samt förekomsten av en speciell taxa vid postdistribution av tidningar. Effekterna av dessa åtgärder kommer inte att analyseras i föreliggande rapport, eftersom en sådan analys inte ingår i uppdraget från 1972 års pressutredning.

De direkta stöd- och stimulansåtgärderna i det nuvarande statliga presstödet utgörs av en rabatt för att stimulera till samdistribution av abonnerade dagstidningar, en lånefond med fördelaktiga ränte- och amorteringsvillkor samt produktionsbidrag till dagstidningar i konkur- rensmässigt underläge. Det är effekterna av dessa tre åtgärder, det direkta presstödet, som föreliggande studie avser. Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och vars upplaga till övervägande del är abonnerad.

1.1. Utgångspunkter för det direkta presstödet

Det nuvarande, direkta presstödet har utformats utifrån resultaten av de branschanalyser, som genomförts av de två tidigare pressutredningarna, 1963 års pressutredning och 1967 års pressutredning. Analyserna har presenterats i utredningarnas betänkanden, SOU 1965:22 resp. 1968z48. Resultaten sammanfattasi det följande.

De tidigare pressutredningarnas analyser har avsett dagspressens opi- nionsbildande roll, strukturutvecklingen samt dagstidningsföretagens eko- nomi. De allmänna slutsatserna har varit, att det finns en entydig utveckling mot ett fåtal stora, sinsemellan icke konkurrerande dagstid- ningsföretag och att denna utveckling bör motverkas, eftersom dagspres— sen har viktiga uppgifter i opinionsbildningen.

Med utgångspunkt i undersökningar genomförda av en engelsk pressut- redning från 1962 klarlades i den första pressutredningen det tidnings- ekonomiska grundproblemet. En tidnings kostnader för att producera

den första enheten är höga i förhållande till totalkostnaden för hela upplagan. Detta innebär, att det i tidningsproduktion finns påtagliga stordriftsfördelar, vilket i en marknadsekonomi leder till monopolsitua- tioner.

Koncentrationstendenserna framgick av analyserna av strukturutveck- lingen inom dagstidningsbranschen. Antalet utgivningsorter med två eller flera tidningar minskade från 51 orter år 1945 till 20 orter är 1968, medan antalet utgivningsorter med en tidning ökade från 42 orter till 62 orter under samma period. Antalet tidningsnedläggningar uppgick till 77, varav 62 var dagstidningar med konkurrensmässigt underläge, s. k. andra- tidningar, och 15 var dagstidningar utan lokal konkurrent. I de senare fallen var den generella orsaken till nedlåggningarna en stagnerande avsättningsmarknad och i de förra fallen förstatidningens stordriftsför- delar.

Pressutredningarnas sammanställningar av dagstidningsföretagens års- bokslut visade det väntade resultatet av den konstaterade strukturutveck- lingen. Andratidningarna hade som regel ekonomiska svårigheter. De företagsekonomiska analyserna i anslutning till 1967 års pressutredning ledde till följande slutsatser:

a) andratidningarna gick med förlust år 1963 och år 1967,

b) andratidningarna redovisade en minskning av annonsdelen mellan de två åren,

0) andratidningarnas soliditet var hälften av förstatidningarnas,

d) andratidningarna hade otillfredsställande likviditetsställning och

e) andratidningarna hade inte kunnat företa tillräckliga avskrivningar, hade i mycken liten utsträckning kunnat avsätta medel till pensionsstif— telser och endast i undantagsfall till investeringsfonder.

De tidigare pressutredningarnas slutsatser utgjorde utgångspunkter för statsmakternas beslut om insatser för att motverka en annars oundviklig regional monopolisering av utbudet av dagstidningar. Två av de direkta åtgärderna initierades av den andra pressutredningen, nämligen pressens lånefond (23/9 1969) och samdistributionsrabatten (1/1 1970). Den tredje åtgärden infördes på förslag av regeringen, nämligen produktions- bidrag till andratidningar (1/7 1971 med retroaktiv verkan från 1/1 197 1 ). Kungörelserna om presstödet återges i bilaga 4.

1.2. Huvudlinjeri det direkta presstödet

[ direktiven till 1972 års pressutredning konstateras, att de statliga insatserna i presstödjande syfte varit relaterade till allmänt hållna mål. Grundtemat har varit att främja ett differentierat utbud av dagstidningar. Följande formuleringar ur direktiven är variationer på det temat:

— att skapa existensbetingelser för en allsidig press och vidmakthålla en fri opinionsbildning, — att bevara och vidga en fri och allsidig debatt samt — att värna om opinionsbildningens och nyhetsförmedlingens allsidighet och vitalitet.

Även om det nuvarande presstödet har strukturbevarande inriktning, framgår det av direktiven, att detta inte behöver bli huvudinriktningeni framtiden. De nuvarande åtgärderna har delvis satts in för att förhindra ytterligare nedläggningar, medan statsmakterna arbetar fram en press- politik och ett tillämpligt presstöd. ] framtiden kan nedläggningar få accepteras samtidigt som nyetableringar bör underlättas.

Av motiven till de olika insatserna framgår, att det i princip finns två huvudlinjer i den nuvarande statliga presspolitiken. Den ena linjen är en konkurrenslinje som innebär, att åtgärder sätts in selektivt till tidningar med svag konkurrenskraft och låg kreditvärdighet för att, som det uttrycks, ”stärka enskilda tidningsföretags konkurrensförmåga på längre sikt” och att ”motverka vissa ojämnheter i konkurrensförutsättningarna mellan tidningsföretagen”. Den andra linjen är en samverkanslinje som innebär, att tidningsföretagen skall stimuleras till samverkan på områden, där de aktivt konkurrerar.

Det nuvarande presstödet bygger i huvudsak på konkurrenslinjen, vilket är anledningen till att föreliggande rapport fått titeln "Presstödet och tidningskonkurrensen”. I det framtida presstödet är det möjligt, att större hänsyn kommer att tas till samverkanslinjen. 1972 års pressutred- ning skall nämligen enligt sina direktiv särskilt beakta samverkansmöjlig- heterna inom branschen.

Samverkanslinjen har såväl produktionsekonomiska som statsfinan— siella fördelar. Den allmänna effekten, som eftersträvas med de direkta stödåtgärderna, är att åstadkomma ett större och mer differentierat dagstidningsutbud är det som skulle erbjudas allmänheten, om efterfråge- och kostnadsförhållandena får avgöra. Men eftersom åtgärderna skall främja ett mångsidigt urval av dagstidningar — till skillnad från mångsidig- het i varje tidning — uppstår som en följdeffekt en lägre teknisk effektivitet i branschen. Stordriftsfördelar förblir outnyttjade. En sam- verkan mellan tidningsföretagen verkar därför kostnadsbesparande. 1972 års pressutredning kommer att publicera en särskild rapport om sam- verkansmöjligheter inom dagstidningsbranschen.

1.3. Pressens lånefond

Den först införda av de tre direkta åtgärderna i det statliga presstödet är pressens lånefond. En lånefond för dagstidningar diskuterades men avvisades av den första pressutredningen. Utredningen anförde följande skäl mot en lånefond:

a) tidningsföretagen är inte utestängda från kommerskollegiets kredit- garantigivning och statligt stödda kreditinstitut,

b) villkoren för en lånefond skulle behöva bli så generösa, för att de tidningar som verkligen behövde låna också skulle få det, att en sådan långivning skulle komma att stå direkta statliga bidrag nära,

0) det finns ingen instans som skulle kunna handlägga den prövning från fall till fall som skulle behövas.

1 remissvaren från LO och Svenska Tidningsutgivareföreningen uttala- de man sig emellertid positivt för en lånefond och önskade en förnyad prövning av frågan.

I den andra pressutredningen togs förslaget upp igen. Denna gång accepterades idén och ett förslag utarbetades. Förutsättningar för långiv- ningen, lånevillkoren samt handläggningen av låneärenden kom att utformas i stort efter den andra pressutredningens förslag. Se bilaga 4.

Enligt kungörelsen får lån beviljas endast för sådana projekt, som inte kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden till normala marknads- mässiga villkor eller på ett från tidningsföretagets synpunkt betryggande sätt. Projekten skall bedömas vara nödvändiga för att stärka tidningsföre- tagets konkurrensförmåga på längre sikt. Sådana projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag skall ges företräde.

Av exemplifieringar i förarbetena framgår, att projekten kan avse teknisk förnyelse, marknadsföringsåtgärder och andra åtgärder i syfte att bevara tidningarna i fråga som så likvärdiga alternativ till sina konkurren- ter som möjligt. Speciellt rekommenderas, att andratidningsföretagen med hjälp av lån ur lånefonden drar sig ur den direkta konkurrensen med respektive förstatidning genom att differentiera sin tidning i förhållande till konkurrenttidningen. Differentier'ingen skulle t. ex. kunna ta sikte på spridningsområdet, innehållet, utgivningstidpunkten eller det typogra- fiska utförandet.

Lånen lämnas för bestämd tid, som inte utan särskilda skäl får överstiga tjugo år. Lånen är amorteringsfria under fem år och räntefria under tre år eller, om särskilda skäl föreligger, under högst fem år. Ränta utgår enligt normalränta för lån från statens utlåningsfonder. Anledning- en till amorterings- och räntebefrielsen är, att den sanerande effekten av åtgärderna beräknas inträffa först efter en tid. Det längre ränteuppskovet kan beviljas, om tidningsföretaget kan styrka att effekterna av åtgärderna kommer först efter tre år.

Låneverksamheten handläggs av en presstödsnämnd på tre ledamöter. Denna har rätt att anlita experter för beredning av ärenden. Låntagare skall i den ordning presstödsnämnden bestämmer avge redogörelse för hur lånet använts. Presstödsnämnden skall varje år avge en verksamhets— berättelse. Den andra pressutredningen hade föreslagit långtgående sekretessregler för långivningen. Men i den slutliga utformningen togs hänsyn till bestämda krav på offentlighet från några remissinstanser (Statskontoret och Svenska Tidningsutgivareföreningen) samt i några riksdagsmotioner och bestämmelsen om årsredogörelse infördes.

Låneverksamheten startade under budgetåret 1969/70 för en försöks- period om fem år och en sammanlagd låneram av 125 milj. kr. Detta belopp föreslogs av den andra pressutredningen med stöd av en undersök- ning om dagstidningsföretagens investeringsbehov. Pressutredningen framhöll i sitt förslag, att beloppet var osäkert och att det skulle kunna visa sig otillräckligt.

Försöksperioden för pressens lånefond utgick således i och med

budgetåret 1973/74. På förslag från den tredje pressutredningen förläng- des försöksperioden med ytterligare ett är.

1.4. Samdistributionsrabatt

Samdistributionsrabatten konstruerades av en expertgrupp knuten till den andra pressutredningen. Stimulansåtgärden syftade till att främja, dels ett differentierat tidningsutbud över hela riket, dels en rationell hantering av distributionen av abonnerade tidningar.

Vid tidpunkten för experternas arbete kännetecknades distributions- strukturen för abonnerade tidningar av två förhållanden:

a) närspridningen, dvs. tidningens distribution på utgivningsorten svara- de de enskilda tidningarna för (egendistribution);

b) fjärrspridningen, dvs. distribution utanför utgivningsorten svarade postverket för i sina ordinarie brevbäringsturer (postdistribution).

Medan således samarbete var regel i fjärrspridningen, förekom sådant samarbete bara i viss utsträckning i närspridningen. Morgontidningarna i Stockholm hade ett sådant samarbete liksom tidningarna på ett begränsat antal platser i landsorten. Uppskattningsvis 20 % av volymen abonnerade dagstidningar — inklusive Stockholmstidningarna — distribuerades till- sammans i närspridningen. För de flesta marknadsdominerande tidningar- na i landsorten var emellertid egendistributionen ett viktigt konkurrens- medel. Den var ett skydd mot konkurrens utifrån, eftersom egendistri- butionen blev konkurrensvillkoret på snart sagt varje lokalmarknad. Postdistributionen var genom senare utbärningsstart ett otillräckligt alternativ.

Experternas förslag gick ut på att ändra denna distributionsstruktur. Den nya distributionsapparaten föreslogs få följande utseende:

1. Tidningsdistributionen skulle arrangeras fristående från enskilda tid- ningsintressen och vara öppen för alla tidningar. Ingen enskild tidning skulle i konkurrenssyfte kunna hindra någon annan tidnings distribu- tion.

2. Tidningsdistributionen skulle organiseras av rikstäckande, sinsemellan aktivt konkurrerande distributionsföretag. Kravet på rikstäckning upp- ställdes för att garantera en öppen distributionsapparat över hela riket. Den aktiva konkurrensen skulle garantera hög servicenivå.

3. Kostnaderna för samdistributionen skulle täckas genom en enhetsav- gift per distribuerat exemplar.

För att främja anslutningen bland tidningarna till detta samdistribu- tionssystem föreslog experterna en stimulansrabatt per samdistribuerat exemplar. En sådan rabattkonstruktion skulle visserligen leda till att de största tidningarna fick den största rabatten. Men detta var avsikten, eftersom rabatten skulle vara ett medel att stimulera förstatidningarna att överge egendistributionen och ett sätt att kompensera dem för de kostnadsökningar, som en likaprislinje skulle komma att medföra.

Distributionsexperterna förslog, att rabatten skulle bli permanent. De framhöll, att det låg i samhällets intresse, att rabatten utgick även efter det att övergången till samdistribution var genomförd och trots att de största tidningarna genom rabattens volymanknytning skulle få de största bidragen. Experterna utgick ifrån, att det inte skulle vara möjligt att genom en tillfällig rabatt eliminera den hittills kraftiga konkurrensen i den fysiska distributionen.

Det blev inte full uppslutning kring experternas förslag i pressutred- ningen. Utredningen uttalade sig inte lika entydigt som experterna för ”likaprisprincipen”. Den satte också upp ett väsentligt förbehåll för reformen. En ledamot yttrade sig emot förslaget i sin helhet.

Förbehållet gick ut på att tidningsbranschen själv i första hand borde få ta ansvar för en övergång till samverkan i närspridningen. Experternas arbete hade tydligen skapat oro i tidningsleden och pressutredningen hade fått rapport om, att ett antal förstatidningar ämnade taga initiativ inom TU till distributionssamverkan. Det var detta branschpolitiska utspel, som utredningen tog hänsyn till i sitt förbehåll. Utredningen rekommenderade, att en frivilliglinje skulle prövas och statliga åtgärder insättas först om denna misslyckades. Branschen skulle få tiden fram till 1 januari 1970 för att förverkliga sitt förslag.

Yttrandet i utredningen var ett klart nej till experternas förslag. En ledamot, en chefredaktör för en borgerlig förstatidning, rekommenderade en tidningsorganiserad distributionssamverkan med s.k. ”skälig” för- delning av kostnaderna. Om den statliga modellen skulle införas, så ville ledamoten att regionala — inte bara rikstäckande — distributionsföretag skulle accepteras. Som ett självständigt argument mot förslaget fram- förde ledamoten, att abonnerade eftermiddagstidningar i brist på samdistributionspart inte skulle kunna komma i åtnjutande av en statlig samdistributionsrabatt. (Anledningen till att experternas förslag inte beaktade de abonnerade eftermiddagstidningarnas situation var, att en omläggning av dessa tidningars utgivning till morgonutgivning bedömdes komma inom överskådlig tid.)

Av remissinstansernas svar på pressutredningens förslag om samdistri- butionsrabatt räcker det att ta upp svaren från de närmast berörda parterna, dels de två tilltänkta rikstäckande distributionsföretagen — postverket och pressbyrån, dels dagstidningarna företrädda av Svenska

Tidningsutgivareföreningen. Postverket var i princip positivt, men kände sin volym iden ordinarie

tidningsdistributionen hotad, eftersom den relativt höga lönenivån inom postverket skulle innebära konkurrensnackdelar för postverket. Press— byrån intog närmast en avvaktande hållning och framhöll, att lösnummer— distribution var dess huvuduppgift. Pressbyrån befarade, att tilläggsför- slaget om regionala, tidningsägda, distributionsföretag skulle komma att accepteras. Om så blev fallet, skulle pressbyråns tänkbara marknadsandel i samdistributionen starkt minska. Tidningsägda pressbyrån skulle ju inte kunna aktivt konkurrera med tidningsägda, regionala distributionsföre- tag.

TU förklarade sig med tillfredsställelse hälsa varje försök att stimulera

till ökad samdistribution. En snabb och effektiv distribution till låg kostnad var angeläget för pressen, framhöll TU men rekommenderade en frivilliglinje. TU ville i stället för att införa statlig stimulansrabatt tillsätta en opartisk nämnd, som aktivt skulle verka för samdistribution och lösa eventuella, uppkommande tvister mellan tidningarna. Om den statliga linjen valdes, så ville TU för sin del att såväl lokala som regionala, tidningsägda distributionsföretag skulle accepteras. TU ansåg det också besvärande, att nästan samtliga abonnerade eftermiddagstidningar samt ensamtidningarna enligt förslaget skulle komma att undantas från rabat- ten.

Propositionen till riksdagen följde pressutredningens förslag i stort. TUzs frivilliglinje beaktades på så sätt att det konstaterades, att den skulle verka i samma riktning som den föreslagna statliga åtgärden och därför inte behövde avvaktas. Den tillsatta nämnden kunde agera parallellt med staten. Kritiken i riksdagen mot förslaget var dels principiell, dels praktisk. Det ansågs vara principiellt fel med samdistributionsrabatt. Samhället borde inte alls engagera sig i tidningsbranschen, eftersom pressen då skulle förlora sin politiska frihet. Praktiskt sett var förslaget dåligt, sade kritikerna. Andratidningarna som skulle hjälpas genom åtgärden, skulle i stället stjälpas, eftersom de tvingades släppa in tidningar från andra orter på sitt område. Förslaget var diskriminerande. Varken ensamtidningar, abonnerade eftermiddagstidningar eller lösnummerförsålda kvällstid- ningar skulle erhålla statlig rabatt, vilket ansågs vara orättvist.

Kritikerna mot förslaget var dock i minoritet. Riksdagen biföll för- slaget i maj 1969. Men förslaget uppmjukades i två väsentliga avseenden:

a) likaprisprincipen blev inte entydigt fastslagen och b) lokala och regionala, av berörda tidningar ägda, distributionsföretag accepterades.

I kungörelsen om samdistributionsrabatt för dagstidningar preciseras de allmänna villkoren för erhållande av rabatt för abonnerade dagstid- ningar. Se bilaga 4.

Samdistributionsrabatt utgår för abonnerade tidningar, som distribue- ras antingen av postverket i särskild utdelningstur eller av distributions- företag under förutsättning att minst två rabattberättigade tidningsföre- tag deltar i samdistributionen. Under en övergångsperiod på högst ett år har rabatt utgått för abonnerade tidningar distribuerade av tidningsföre- tag i samverkan, om övriga villkor för erhållande av rabatt har varit uppfyllda. Motivet för denna generella dispens har varit befarade organi- satoriska startproblem för distributionsföretagen.

Tidningsföretag skall för att erhålla samdistribution skriftligen för- binda sig att avstå från egendistribution av abonnerade tidningar på alla orter, där rabatterad samdistribution förekommer och påbörjas vid en tidpunkt då den egna tidningen kan medfölja. Vidare skall tidningsföre- taget förbinda sig att överlåta hela distributionsarbetet till samdistribu- tionsföretaget i de distributionsområden, där tidningen deltager i rabat- terad samdistribution. Om tidningsföretag inte uppfyller dessa villkor och

Tabell 1.1 Rabattskala för samdistribution per årsexemplar

Periodicitet 1/1 1970 — 30/6 1972 Fr. 1/7 1972 1 dag per vecka 1 kr ca 1,50 kr 2 dagar per vecka 2 kr ca 3,00 kr 3 dagar per vecka 3 kr ca 4,50 kr 4 dagar per vecka 3 kr ca 6,00 kr 5 dagar per vecka 3 kr ca 7,50 kr 6 dagar per vecka 5 kr ca 9,00 kr 7 dagar per vecka 5 kr ca 10,50 kr

rabatt utbetalats, föreligger i normalfallet återbetalningsskyldighet.

Distributionsrabatten förmedlas av postverket och distributionsföre- tagen. För att postverket och distributionsföretagen skall få förmedla rabatt måste de förbinda sig att

a) hålla samdistributionen öppen för samtliga dagstidningar, som vid tiden för samdistributionens början finns tillgängliga på orten samt b) tillämpa en sådan prissättning för samdistribution

— att den enskilda tidningens abonnerade upplaga inom distribu- tionsområdet icke inverkar på distributionsavgiften för distribue— rat exemplar, — att om kostnadskillnader föreligger på grund av tidningarnas olika exemplarvikt, prissättningen så långt möjligt skall genomföras så att den tyngre tidningen här den merkostnad som den högre exemplarvikten medför.

Samdistributionsföretag som inte uppfyller dessa villkor kan förlora rätten att förmedla samdistributionsrabatt.

Uppgifterna att pröva ansökan om samdistributionsrabatt, betala ut rabatt och att övervaka att reglerna efterlevs av tidningsföretag och distributionsföretag har anförtrotts statskontoret. I kungörelsen fastslås, att talan ej får föras mot statskontorets beslut och att statskontoret med- delar närmare föreskrifter för tillämpningen av villkoren.

Samdistributionsrabatten fastställdes i en första omgång till ett visst belopp per årgångsexemplar efter en skala byggd på utgivningsfrekvens. Den 1/7 1972 ändrades dessa regler, vilka visat sig alltför svårhanterliga. Dessutom höjdes rabatten.

Rabatt utgår numera med 3 öre per distribuerat, abonnerat exemplar. I tabell l.l redovisas rabattskalorna för samdistribution. Som framgår av tabellen gynnar rabatthöjningen främst tre tidningskategorier, nämligen 4-, 5- och 7-dagarstidningar.

1.5. Produktionsbidrag

Statliga produktionsbidrag infördes budgetåret 1971/72 och syftade till att förhindra ytterligare nedläggningar av dagstidningar. De utformades därför som direkta kontantbidrag till den grupp av tidningar som ”typiskt sett behövde det för att fortleva”, dvs. andratidningarna. En andratidning definierades som en

a) allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkom med minst ett nummer per vecka och

b) som på sin utgivningsort hade en upplagemässigt större konkurrent. Med utgivningsort avsågs den kommun — eller det kommunblock — där en tidning hade den största delen av sin upplaga.

Ett konkurrensförhållande skulle anses föreligga så snart två tidningar utkom på samma utgivningsort, oberoende om tidningarna direkt kon- kurrerade eller skilde sig åt med avseende på t. ex. periodicitet, innehåll eller utgivningstidpunkt. Vid bedömningen skulle dock inte hänsyn tas till, om det på utgivningsorten utkom kvällstidningar (”huvudsakligen lösnummerförsålda eftermiddagstidningar”). Som yttre gränser för en tidnings utgivningsort valdes kommuner/kommunblock, eftersom det bedömdes, att man med en sådan utgångspunkt skulle få ”en i stort sett godtagbar bild av en tidnings konkurrenssituation”.

Produktionsbidrag utgår emellertid inte till alla andratidningar. För att erhålla produktionsbidrag skall en andratidning

a) ha en upplaga som till huvudsang del är abonnerad — en regel för att diskvalificera i huvudsak lösnummerförsålda eftermiddagstid— ningar samt gratisutdelade annonsblad;

b) ha en abonnerad upplaga (medelupplaga för vardagar under första halvåret) på minst 2 000 ex — en regel för att förhindra spekulationsstar- ter av nya tidningar med hänsyn till bidragsmöjligheterna;

c) ha en andel betalt annonsutrymme av det totala tidningsutrymmet under ett kalenderår understigande 50 procent — en regel för att utesluta annonsblad från produktionsbidrag;

d) inte ha övervägande samma redaktionella innehåll som en annan tidning — en regel för att förhindra produktionsbidrag till s. k. avläggare.

Produktionsbidragets storlek är beroende av andratidningens periodici- tet. För andratidningar med 2—7 nr/vecka sker tilldelningen utifrån respektive tidnings årsförbrukning av papper minskad med annonsdelen. Bidraget utgår (inom vissa minimi— och maximigränser) med ett visst belopp per ton. För andratidningar med 1 nr/vecka utgörs produktions— bidraget av ett fast belopp per år. Basbeloppet och beloppsgränserna har

Tabell 1.2 Basbelopp och beloppsgränser för produktionsbidrag

Tidningskategori Basbelopp i kr. Minimibelopp Maximibelopp och periodicitet per ton papper 1 milj kr. i milj kr.

1971 1972 1974 1971 1972 1974 1971 1972 1974

Storstadstidningar 0 3 med 2—7 nr/vecka 3 000 5 000 7 500 0,2 0,2 0,6” 3,5 8,0 13,5 Landsortstidningar 0,3 med 2—7 nr/vecka 3 000 5 000 7 500 0,2 0,2 0,6” 1,0 2,5 3,75 Tidningar med ,

1 nr/vecka — —— —— — — — 0,2 0,2 0,3 ” Det högre beloppet gäller tidningar med 6—7 nr/vecka.

ändrats vid två tillfällen. Det fasta beloppet till endagstidningar har höjts en gång sedan produktionsbidragen infördes år 1971. I tabell 1.2 redovisas dessa förändringar.

Förslaget om produktionsbidrag arbetades fram under trycket av ökade ekonomiska problem för gruppen andratidningsföretag. Finans- ministern meddelade i riksdagen, att han såg förslaget som en lösning på ett akut problem och att man inte hade kunnat utarbeta något annat förslag. I konstitutionsutskottets utlåtande fastlades, att syftet var att hindra en ytterligare decimering av antalet dagstidningar, att förslaget inte var slutgiltigt utformat och att dess effekter borde studeras av en särskild kommitté. Till denna kommitté —- dvs. 1972 års pressutredning — hänvisades också de förslag till ändringar och tillägg, som framfördes under riksdagsbehandlingen av frågan. Tilläggsförslagen rörde utökningar av andratidningsbegreppet. Så föreslogs t. ex. att vissa mindre ensamtid- ningar med andratidnings ställning (typ Vimmerby Tidning) och att vissa ensamtidningar (typ Trelleborgs Allehanda), som skulle komma att möta stark konkurrens från tidningar med produktionsbidrag (typ Arbetet och Skånska Dagbladet), också borde erhålla produktionsbidrag.

Produktionsbidragen syftar således till att möjliggöra fortsatt konkur- rens på flertidningsorterna. För den händelse produktionsbidragen leder till en omkastning av konkurrenspositionerna finns en särskild bestäm- melse om avtrappning av produktionsbidraget (& 16 i kungörelsen om statligt stöd till dagstidningar). Den tidigare andratidningen får då ett till hälften reducerat produktionsbidrag, fastställt utifrån det sist erhållna produktionsbidraget. Reducerat produktionsbidrag utgår i två år. Den tidigare förstatidningen, som nu blivit andratidning, kan då erhålla pro- duktionsbidrag,

Enligt huvudregeln fastställs som nämnts dagstidningarnas konkurrens- ställning efter spridningsförhållandena på respektive tidnings utgivningsort. Utgivningsorten definieras efter en upplagemajoritetsregel: den kommun eller det kommunblock i vilken tidningen i fråga har sin största upplaga anses som utgivningsort, oberoende av var tidningen har sin centralredak- tion eller var tidningen trycks. I propositionen anges dock, att det i några fall kan finnas anledning till en något friare bedömning. Det är då ställningen på utgivningsorten inte ger en riktig bild av tidningarnas inbördes konkurrensförhållanden. I sådana fall skall en totalbedömning, inte en lokalbedömning, göras. Bestämmelsen har följande lydelse i kungörelsen, 17 år

Presstödsnämnden får besluta

dels att bidrag skall utgå till dagstidning, som ej är andratidning, om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning,

dels att bidrag ej skall utgå för andratidning, om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den ej har samma svårigheter som en andratidning.

Grunderna för bestämmelsen skall närmare beskrivas i följande avsnitt.

SOU 1974:102 Det nuvarande presstödets utformning 19 1.6 Totalbedömning vid fastställande av konkurrensposition

I propositionen om produktionsbidrag illustrerades totalbedömningsprin- cipen med två exempel. Det ena exemplet gällde Norrländska Social— demokraten i Boden och det andra Sydöstra Sveriges Dagblad i Karls- krona. Enligt huvudregeln var Norrländska Socialdemokraten att betrakta som andratidning och borde därför erhålla produktionsbidrag. Enligt samma regel var Sydöstra Sveriges Dagblad förstatidning och skulle därför inte erhålla produktionsbidrag. Vid en totalbedömning av konkur- renspositionen framgick, enligt propositionen, att Norrländska Social— demokraten inte hade samma svaga konkurrensposition som vanligen utmärker en andratidning, men att Sydöstra Sveriges Dagblad hade en andratidnings svårigheter. Enligt propositionen borde därför den beslu- tande myndigheten, presstödsnämnden, vägra bidrag till Norrländska Socialdemokraten men bifalla bidrag till Sydöstra Sveriges Dagblad.

Konstitutionsutskottet uttalade sig för att bestämmelsen om totalbe- dömning skulle tillämpas generöst. Presstödsnämnden, som skulle hand- lägga ansökningar om produktionsbidrag, skulle med tanke just på sådana totalbedömningar vid handläggning av bidragsårenden vara utökad med ett antal parlamentariskt valda ledamöter.

I propositionen presenterades" inte något statistiskt material för att belysa de aktuella fallen och styrka slutsatserna. För effektbedömningen av presstödet är det lämpligt att se närmare på det statistiska underlaget, eftersom möjligheten att bevilja produktionsbidrag genom en friare bedömning utnyttjats i ett antal fall.

Vid tidpunkten för utarbetandet av propositionen fanns upplagesta- tistik tillgänglig fram till och med första halvåret 1970. I tabell 1.3 redovisas de aktuella tidningarnas ställning såväl lokalt som totalt.

Av tabellen framgår, att Sydöstra Sveriges Dagblad ”bytte utgivnings- ort” mellan åren 1969 och 1970. Fram till 1969 hade tidningen varit

Tabell 1.3 Exempel på underlag för totalbedömning vid fastställande av konkur—

rensposition Tidning Huvudredaktions-' Utgivningsort Upplaga på Totalupp- och tryckort enligt upplage- utgivningsort laga regeln _—

1969 1970 1969 1970

Norrländska Socialdemokraten Boden Luleå 8,7 8,6 40,7 40,5 Norrbottens- Kuriren Luleå Luleå 11,0 11,3 23,1 23,7 Sydöstra Sve- Karlskrona (1969) 4,9 4,5 riges Dagblad Kmsmna Karlshamn (1970) 4,4 4,6 163 ISA Blekinge Läns Tidning Karlskrona Karlskrona 16,1 15,5 25,5 25,2 Karlshamns Allehanda Karlshamn Karlshamn 3,7 3,6 5,6 5,3

Källa: TS-Boken.

andratidning i Karlskrona men från och med 1970 blev den förstatidning i Karlshamn, allt enligt upplagemajoritetsprincipen.

Under riksdagsdebatten om produktionsbidragen förekom en princip— diskussion om tilldelning av produktionsbidrag i de fall en tidning på utgivningsorten klart var andratidning men totalt sett var ungefär lika stor som förstatidningen. I en folkpartimotion lämnades ett förslag, som under vissa förutsättningar skulle ge även förstatidningen produktions- bidrag. Om skillnaden i totalupplaga mellan tidningarna var mindre än 10 %, så borde båda tidningarna erhålla lika stora produktionsbidrag. Om skillnaden var större än 20 %, så borde bara andratidningen erhålla produktionsbidrag. I intervallet däremellan borde andratidningen erhålla fullt produktionsbidrag medan förstatidningens produktionsbidrag redu- cerades med 1/10 för varje procentenhet över 10 %, således en avtrapp- ning proportionell mot upplageskillnaden. Förslaget beaktades emellertid inte. Det hänvisades till den kommande pressutredningen för över- vägande.

I den första kungörelsen om produktionsbidrag inskrevs propositio- nens förslag att totalbedömningen endast skulle avse fastställande av andratidningsförhållande och helt produktionsbidrag. I den andra kun- görelsen, som avsåg den första generella höjningen av produktionsbidra- gen, gavs möjlighet för presstödsnämnden att besluta om reducerade produktionsbidrag vid tillämpningen av 17 &. Därmed kunde reducerade bidrag beviljas just till sådana förstatidningar, som vid en totalbedömning befanns ha samma konkurrensläge som sina andratidningar.

1.7. Sammanfattning

Det nuvarande, direkta presstödet har utformats utifrån resultaten av branschanalyser genomförda av 1963 och 1967 års pressutredningar. Den allmänna slutsatsen från analyserna har varit, att det finns en naturlig, entydig utveckling mot ett fåtal stora sinsemellan inte konkurrerande dagstidningsföretag men att denna utveckling bör motverkas, eftersom dagspressen har viktiga uppgifter i opinionsbildningen. Det direkta presstödet syftar därför till att främja ett differentierat utbud av dagstidningar och omfattar tre åtgärder: 3) en rabatt för att stimulera till samdistribution av abonnerade dagstidningar, b) en lånefond med fördel- aktiga ränte- och amorteringsvillkor samt c) kontantbidrag till dagstid- ningar i konkurrensmässigt underläge.

Låneverksamheten startades under budgetåret 1969/70 för en försöks- period på fem år och en sammanlagd låneram på 125 milj. kr. Perioden har sedermera förlängts med ett år.

Lånen skall avse projekt, som syftar till att stärka tidningsföretags konkurrensförmåga på längre sikt. Sådana lån som avser samverkan mellan tidningsföretag skall ges företräde i långivningen. Lånen är amorteringsfria under fem år och räntefria under tre år. Lånetiden får inte utan särskilda skäl överstiga 20 år.

Samdistributionsrabatt utgår sedan 1/1 1970 för varje abonnerat

dagstidningsexemplar som distribueras tillsammans med andra abonnera- de tidningar av särskilda distributionsföretag. Rabatten uppgår till 3 öre per exemplar, eller ca 9 kr per årsexemplar för en 6-dagarstidning.

Statliga produktionsbidrag infördes budgetåret 1971/72 till s. k. andra- tidningar. Med andratidningar avses allmänna, abonnerade nyhetstid- ningar av dagspresskaraktär med minst 1 nr/vecka i periodicitet och en upplagemässigt större konkurrent på utgivningsorten. Produktionsbidra- gen är differentierade med avseende på utgivningsfrekvens och utgivnings- ort.

Endagstidningar har ett fast kontantbidrag på 300 000 kr per år medan övrig press har ett bidrag i förhållande till papperskonsumtionen avseende redaktionell text. För landsortstidningar har bidraget maximerats till 3,75 milj. kr. och för storstadstidningar till 13,5 milj. kr.

Under vissa förutsättningar kan andratidningar vägras resp. förstatid- ningar beviljas produktionsbidrag, nämligen om det kan motiveras utifrån tidningens totala konkurrenssituation. Förstatidningar kan därvid erhålla i förhållande till grundreglerna reducerade bidrag. Andratidningar som genom sin upplageutveckling blir förstatidning erhåller under en över- gångsperiod på två år ett till hälften reducerat produktionsbidrag.

Det finns således två huvudlinjer i den statliga presspolitiken. Den ena är en konkurrenslinje, den andra en samverkanslinje. Det nuvarande presstödet bygger främst på konkurrenslinjen. Det framtida presstödet kan komma att bygga mera på samverkanslinjen, eftersom 1972 års pressutredning enligt sina direktiv särskilt skall beakta samverkansmöjlig- heterna inom dagstidningsbranschen.

2. Plan för effektbedömningen

2.1. Precisering av olika led i effektkedjan

Presstödets effekter kan uppfattas som en serie av effekter och följdef- fekter i en effektkedja, som inleds med fördelningen av presstödet och slutar med effekter på presstrukturen. Praktiskt har föreliggande studie inriktats på att analysera effekteri olika led av denna effektkedja.

På grund av att studien genomförs relativ kort tid efter det att presstödet införts, är det omöjligt att studera hela effektkedjan. Låne- fonden och samdistributionssystemet lanserades vid årsskiftet 1969/1970 och produktionsbidrag utbetalades för första gången under andra hälften av 1971. Denna studie planlades under våren 1973 och genomfördes under våren och hösten samma år.

Efter det att en tidning erhållit produktionsbidrag eller lån följer en investeringsperiod. När det gäller län kan denna fas kortas ner, eftersom företagen måste lämna planer till myndigheterna för att få län. I nästa fas kommer den ändrade tidningen ut på marknaden. Sedan tar det ytterli- gare någon tid, innan den tidningsläsande allmänheten noterar föränd- ringarna, är beredda att pröva nyheten och sedan besluta sig för att acceptera eller inte acceptera den nya tidningen. Man bör således räkna med fördröjningsmekanismer.

Produktionsbidraget sätts in i vissa konkurrenssituationer till det företag, som enligt presstödsdefinitionen har det sämsta utgångsläget. Syftet är i första hand att det mottagande företaget skall kunna hålla sig kvar på marknaden, i andra hand förbättra sin ställning på marknaden. Med tanke på de stordriftsfördelar, som konstaterats för tidningsproduk- tion, är det rimligt att anta, att förstatidningen inte utan vidare accepterar volymförluster till andratidningen. Marknadseffekterna av andratidningarnas utspel är inte bara beroende på tidningsläsarnas reak- tion utan också på konkurrenternas beredskapsåtgärder i förväg eller svarsåtgärder.

Föreliggande studie omfattar fyra effektled i den tänkta effektkedjan. Effektleden har betecknats på följande sätt:

a) presstödets utfall, vilket avser stödets omfattning och fördelning, b) presstödet som resurstillskott, vilket preciseras som bidragens andel av företagens intäkter,

c) beteendeeffekter, vilket avser förändringar i företagsledningarnas in- ställning och agerande som en följd av presstödet,

d) marknadseffekter, vilket avser förändringar på upplage- och annons- marknaderna för presstödstidningarna.

Möjligheterna att registrera förändringar med avseende på de två sista leden begränsas således av att studien genomförs nära i tiden till införandet av presstödet. Praktiskt får detta till följd att studien får inriktas på att analysera förutsättningarna för beteende- och marknads- effekter.

Det första ledet i effektkedjan utgörs således av presstödsutfallet. Det är nödvändigt att räkna in detta led i effektstrukturen och låta analysen omfatta denna effekt, eftersom det finns ett visst handlingsutrymme vid tilldelning av presstöd och reglerna vid tillkomsten inte betraktades som definitiva. Frågorna är här t. ex. vilka tidningsföretag som erhållit lån ur pressens lånefond, i vad mån lånen avsett samverkan inom branschen, vilka andratidningsföretag som erhållit produktionsbidrag samt hur utfal- let blivit i de fall totalbedömningsregeln tillämpats.

Eftersom analysen av presstödsutfallet avser fördelning av presstöd till företag i dagstidningsbranschen, kan det sägas, att effektmätningen i detta avseende ligger på branschnivå. Övriga effektled avser företagsnivå.

Den andra effektledet avser presstödet som ett resurstillskott för de mottagande tidningsföretagen. Resurstillskottet påverkar företagets in- täktsstruktur. Vad har t. ex. produktionsbidraget inneburit i intäktsför- stärkning för andratidningarna, dels i förhållande till de övriga intäkterna, dels i förhållande till konkurrenternas totalintäkter?

Redan innan det direkta statliga stödet infördes, utgick stöd till tidningar. Detta har delvis klarlagts av den första pressutredningen. En följd av det statliga presstödet kan bli att detta andra stöd dras tillbaka helt eller delvis. Därför måste utvecklingen av bidrag från andra håll efter införandet av presstödet studeras.

Det tredje effektledet rör de mottagande företagens planering för och utnyttjande av presstödet, dvs. beteendeeffekterna. Har andratidningarna förändrat sin resursfördelning på olika funktioner, har de ökat sina marknadsföringsinsatser, har de intensifierat sin produktutveckling, har de ändrat sina priser osv? Med produktionsbidragen — till skillnad från förhållanden vid långivning och erhållandet av samdistributionsrabatt — följer inga som helst krav från myndigheternas sida på användningen. För att erhålla samdistributionsrabatt måste tidningsföretagen göra direkta motprestationer — överge egendistribution, generellt delta i samdistribu- tion samt acceptera enhetstaxa. Vid långivning utövar myndigheterna förprövning och kan företa efterkontroll av projekten. Myndigheterna har också möjlighet att ge företräde åt samverkansprojekt.

Det fjärde effektledet har betecknats marknadseffekter och avser förändringar i det mottagande företagets ställning på marknaden. Vilken trend uppvisar upplage- och annonsvolymutvecklingen och hur förhåller sin denna utveckling till den närmaste konkurrentens utveckling? Mark- nadseffekterna påverkar företagens intäktsstruktur.

Om ett andratidningsföretag kan registrera marknadseffekter av press- stödet tyder detta på att presstödet verkar som ett utvecklingsstöd (”hjälp till självhjälp”): beteendeeffekterna leder till marknadseffekter, som ger en förbättrad intäktsstruktur utöver tillskottet i form av presstöd. För andratidningsföretag, som får erfara bibehållen eller för- svagad konkurrensställning trots presstödet, verkar detta stöd som ett uppehållande stöd: intäktsstrukturen påverkas inte utöver det resurstill- skott som presstödet ger.

Föreliggande studie omfattar således ett brett register av effekter på företagsnivå. Tonvikten ligger på ekonomiska effekter. Men i den slutliga utvärderingen tas också hänsyn till åsikter och attityder. Med en utvärdering också i sådana termer kan bl. a. företagens mottaglighet och beredskap för statlig stimulans och statligt stöd bedömas. Företagens förväntningar på statligt stöd i framtiden inverkar t.ex. på deras handlande i nuläget. Presstödet kan ju uppmuntra till att söka öka stödet eller söka få stöd i nya former lika mycket som till att söka driva företagen med förbättrat ekonomiskt resultat. Företagen kan inrikta sitt planerande på stöd snarare än andra intäktskällor, och på en ökning snarare än en minskning av stödet i framtiden. Analysen av presstödets effekter avser främst de av presstödet direkt berörda tidningarna. Detta innebär att studien i stor utsträckning är inriktad på andratidningarna. Men eftersom övriga tidningar kan påverkas av presstödet måste presstödseffekterna också analyseras från främst förstatidningarnas men även andra tidningsföretags utgångspunkter. Däremot kommer inte effekterna av presstödet på företag utanför dagstidningsbranschen att studeras. Sådana effekter är emellertid tänk- bara: en med presstöd moderniserad produktionsapparat i dagstidnings- branschen skulle kunna ha återverkningar på konkurrensen i grafiska industrin.

Den ideala situationen vid effektmätningar är att kunna ha fullständig kontroll över händelseförloppet. Praktiskt skulle detta innebära, att man slumpmässigt bland de företag som undersökningen omfattade valde ut en grupp, som erhöll presstöd och en grupp som inte erhöll presstöd. Därefter jämfördes gruppernas resultat. Med en sådan uppläggning är det möjligt att analysera orsakssamband, eftersom den enda skillnaden mellan grupperna är att den ena erhållit presstöd.

En sådan mätsituation föreligger inte i detta fall. De tidningar, som har erhållit presstöd, har fått sådant stöd för att de ansetts behöva det för sin fortsatta verksamhet. Dessutom har alla andratidningar fått presstöd. Det finns således inga förutsättningar att ens i efterhand konstruera en presstödsgrupp och en grupp utan presstöd bland andratidningarna. Det går heller inte att använda förstatidningarna som en s. k. kontrollgrupp. Deras förutsättningar är ju helt annorlunda än andratidningarnas.

En mätsituation, som den som gäller för denna effektstudie, brukar betecknas ett naturligt experiment. Analysuppgiften innebär att, utan den hjälp som en tekniskt fulländad experimentplan ger, söka fastställa orsakssamband. Den principiella lösningen består i att med hjälp av ett historiskt material från andratidningarna studera utvecklingen en viss tid

före och en viss tid efter det att tidningarna erhållit presstöd och söka finna förskjutningar i utvecklingstendenserna. Det är en fördel om tiden före och tiden efter är relativt lång. Det ligger alltså en begränsning i att det i många fall inte går att få uppgifter om utvecklingen för mer än 1—2 år, efter det är att tidningarna erhållit presstöd. Mät situationen medverkar också till att studien får inriktas på förutsättningarna för effekter.

2.2. Disposition av rapporten

Rapporten har i stort disponerats efter beskrivningen av effektkedjan i föregående avsnitt. Det har dock inte varit möjligt att redigera framställ- ningen helt efter effektkedjan. Så har t. ex. beteendeeffekter redovisats delvis tillsammans med marknadseffekter, delvis separat och därvid med inriktning på förutsättningar för beteendeeffekter. Presstödsåtgärdernas olika karaktär har också inverkat på disposition. Så har t. ex. effekterna av samdistributionsprojektet redovisats för sig.

I kapitel 3 redovisas effekterna i det första effektledet, dvs. presstödets utfall. Framställningen avser enbart lånefonden och produktionsbidragen. I det därpå följande kapitlet lämnas en beskrivning av produktionsbidra- gens inverkan på andratidningarnas intäktsstruktur. De två kapitlen redovisar grundförutsättningarna för effekterna i de följande effektleden, beteende— och marknadseffekterna. I kapitel 3 finns också en översiktlig beskrivning av de tidningar som erhållit produktionsbidrag. I bilaga 2 finns en förteckning av samtliga tidningar som t.o.m. den 30/6 1974 erhållit lån ut pressens lånefond. I bilaga 3 finns en lista på de tidningar som erhållit produktionsbidrag. Båda förteckningarna innehåller uppgif- ter om låne— resp bidragsbeloppens storlek.

Kapitel 5 och 6 belyser andratidningarnas utveckling på upplage- och annonsmarknaderna under perioden 1968—1974 resp. 1968—1972. Upp- lageutvecklingen kan genom Tidningsstatistiks tillmötesgående redovisas även för 1974. Förändringarna på de två marknaderna kan bara redovisas för en relativt kort tid och varje kapitel innehåller därför beskrivningar av konkurrenssituationen på resp. marknad, dvs. analyser av förutsättningar- na för marknadseffekter.

I kapitel 7 presenteras samdistributionssystemet och de effekter det projektet haft på tidningsdistributionen. Eftersom den åtgärden inte är en stödåtgärd utan en stimulansåtgärd redovisas inte storleken på rabatt- beloppen till de olika tidningarna. Beloppen är direkt proportionella till den volym tidningarna låter distribuera genom samdistributionssystemet och är alltså störst för de största tidningarna. I redovisningen av effekterna skiljs mellan samdistributionsprojektets kvantitativa och kvali- tativa resultat.

Redovisningen av beteendeeffekter i kapitel 8 har sin tyngdpunkt i möjligheter till förändringar i andratidningarnas situation i tre avseenden: möjligheter till kostnadsminskningar, möjligheter till produktdifferentie- ring samt möjligheter till en självständig prispolitik. Kapitlet återger vidare tidningsföretagens inställning till presstödet och presstödskon- struktionerna.

Grunden för tilldelning av produktionsbidrag har varit en tidnings ställning på utgivningsorten. Endast tidningar, som på sin utgivningsort har en större tidning, har erhållit produktionsbidrag. I kapitel 9 granskas konkurrenspositionen som grund för tilldelning av produktionsbidrag. En alldeles speciell grupp av andratidningar har varit endagstidningarna av dagspresskaraktär. Kapitlet innehåller därför en relativt omfattande analys av situationen för den tidningsgruppen. I kapitel 10 lämnas en kort sammanfattning av studiens resultat.

Till rapportens bilagor hör en bilaga (bilaga 5) med en förteckning på samtliga tidningar SOm omfattas av presstödsdefinitionen på en tidning. Listan är hämtad från Tidningsstatistiks material och innehåller förutom tidningens — och i förekommande fall editionens — namn uppgifter om utgivningsfrekvens, politisk tendens samt upplaga 1. halvåret 1974. Tidningarna har emellertid inte förtecknats i bokstavsordning, vilket hade varit praktiskt ur uppslagssynpunkt, utan per A-region (tidigare blockre- gjon). Orsaken till detta är, att presstödet utgår från konkurrenssituatio- ner på tidningsmarknaden och A-regionerna ger de yttre gränserna för konkurrensområdena.

De två följande avsnitten i detta kapitel innehåller viss nödvändig bakgrundsinformation för resultatredovisningen. Det närmast följande avsnittet innehåller en rad definitioner och preciseringar. Det sista avsnittet i kapitlet utgörs av en presentation av det underlag som studien bygger på. Det huvudsakliga underlaget har insamlats genom direkta kontakter med ett urval av tidningsföretag. I avsnittet redovisas dels vilka uppgifter som insamlats, dels urvalets sammansättning.

2.3. Några tidningsdefinitioner

I betänkandet från 1967 års pressutredning redovisas två dagstidnings- definitioner, en snäv och en vid definition. Preciseringen avser en tidnings funktion och resulterar i en indelning efter utgivningsfrekvens.

Enligt den snäva definitionen är en dagstidning en publikation, som för läsaren utgör den primära nyhets- och informationskällan inte bara i fråga om lokala förhållanden utan även om företeelser i landet i övrigt och i utlandet. Enligt denna definition betecknas som dagstidningar endast sådana publikationer, som utkommer 3—7 dagar i veckan.

Enligt den vida definitionen räknas till dagstidningar alla publikatio- ner, som utkommer med minst ett nummer i veckan och som kan betecknas som allmänna nyhetstidningar. Den förra gruppen av dagstid- ningar utökas således med publikationer av s. k. ”dagspresskaraktär” och med en periodicitet av 1—2 nr/vecka.

Den vida definitionen används av 1967 års pressutredning och utgör grunden för utformningen av reglerna för det direkta statliga stödet till dagspressen. I propositionen om stöd till dagspressen motiveras valet av dagstidningsdefinition med stödets syfte, nämligen att så långt möjligt bibehålla en allsidig nyhetsförmedling och opinionsbildning på det lokala planet.

1 TS-Boken 1974 redovisas upplagestatistik för 146 publikationer med en utgivningsfrekvens av minst 1 nr/vecka. Den totala fördelningen efter utgivningsfrekvens ser ut på följande sätt:

Utgivningsfrekvens Antal 7 nr/vecka 8 6 nr/vecka 65 5 nr/vecka 9 4 nr/vecka 4 3 nr/vecka 22 2 nr/vecka 8 ] nr/vecka 30 Summa 146

De tre vanligaste utgivningsfrekvenserna är således 6 nr/vecka, 3 nr/vecka samt 1 nr/vecka. Enligt den snäva definitionen skulle det finnas 108 dagstidningar och enligt den vida 146 dagstidningar. Det totala antalet är beroende på om endast huvudtidningar räknas eller om någon edition också räknas in. De editioner som erhållit produktionsbidrag räknas här som ”huvudtidning”.

Om man närmare granskar upplage- och spridningsuppgifter på de orter, där det utkommer en tidning med 3 nr/vecka, finner man att en del av dessa tidningar, trots att de är ensamma på sin utgivningsort, inte kan sägas utgöra ”den primära nyhets- och informationskällan" i fråga om förhållandena lokalt, i riket och i utlandet. På 3-dagarstidningarnas utgivningsorter finns nämligen ett betydande inslag av tidningar, som utkommer med 6 eller 7 nr/vecka. Det krävs innehållsanalyser för att kunna i detalj pröva om förra pressutredningens gränsdragning mellan 2 och 3 nr/vecka är tillämplig. Gränsdragningen synes dock kunna ifråga- sättas.

Ungefär hälften av 3-dagarstidningarna torde inte klara kraven i den snäva definitionen. Det kan eventuellt finnas någon tidning som utkom- mer med 4 nr/vecka, som inte heller fyller kraven enligt den definitionen.

Det finns ett antal 3-dagarstidningar, som kan sägas vara potentiellla 4—5 dagarstidningar. Enköpings-Posten hör till denna grupp och har nyligen ökat sin periodicitet från 3 till 5 nr/vecka. Men det finns ett antal 3-dagarstidningar, som inte är potentiellla 4—5 dagarstidningar. Några sådana tidningar ingår i tidningskedjor, där huvudtidningen är en 6- dagarstidning, vilken redan nu är eller kan bli komplementtidning till 3-dagarstidningarna med avseende på riks— och utlandsinformation. Dessa 3-dagarstidningar kommer förmodligen inte att Öka i periodicitet, efter- som de ingår som delar i en produktidé. Gruppen 3-dagarstidningar har, genom att bara ett fåtal av tidningarna i den gruppen erhållit produk- tionsbidrag, inte blivit föremål för några mera detaljerade studier i detta sammanhang. Gruppen uppvisar emellertid så många intressanta drag, att den borde kunna bli föremål för en separat studie. En sådan studie kan eventuellt ge uppslag till lämpliga strukturförändringar inom dagspressen med tanke på andratidningarnas situation.

För redovisningen av resultaten från denna effektstudie, som alltså i mycken liten utsträckning omfattar 3-dagarstidningar, har det varit lämpligt att med utgångspunkt i tidningarnas utgivningsfrekvens skilja mellan flerdagarstidningar (4—7 nr/vecka) och fådagarstidningar (l—3 nr/vecka). Det fortsatta arbetet inom pressutredningen får avgöra om indelningen är generellt tillämplig.

Det finns ingen anledning att i rapporten använda andra definitioner än de som förekommit i presstödssammanhang för att beskriva tidningars konkurrensposition. En förstatidning är den upplagemässigt största tid- ningen på en utgivningsort. En andratidning är den näst största. Finns det en tredje tidning på utgivningsorten betecknas den i presstödssamman- hang som andratidning. Samma beteckning används i rapporten om inte termen tredjetidning — eller t. o. m. fjärdetidning — behövs för klarhe- tens skull. Ensamtidningar är tidningar, som är enda utkommande tidning på resp. utgivningsort. Dessa tidningar betecknas ofta som monopoltid- ningar. Som antytts i redogörelsen för rapportens disposition analyseras andratidningsbegreppet i ett särskilt kapitel.

En tredje indelningsgrund förekommer i rapporten och den utgår från tidningarnas geografiska spridningsförhållanden. Följande fyra spridnings- mönster fångar upp de viktigaste variationerna och därmed vissa skillna- der i konkurrensförhållandena:

a) rikstidningar, med en geografisk spridning över hela riket eller stora delar av riket,

b) regiontidningar med en geografisk spridning inom ett län. 0) lokaltidningar med en geografisk spridning inom en kommun eller ett kommunblock,

d) förortstidningar med en geografisk spridning inom en stadsdel eller förort till en storstad.

Riks- och regiontidningar betecknas fjärrspridda dagstidningar och lokal— och förortstidningar närspridda dagstidningar. För att kunna klassificera hela dagspressen efter denna indelningsgrund krävs mera detaljerade preciseringar av spridningsmönstren. Eftersom studien omfat- tar i första hand andratidningar har en sådan precisering inte varit nödvändig. Preciseringsproblemet har lösts genom att samtliga tidningar med produktionsbidrag klassificerats efter spridningsmönster, utgivnings- frekvens (och politisk tendens) i en tabell i kapitel 3 (tabell 3.7).

2.4. Studiens underlag

Det är uppenbart att uppdraget från pressutredningen inte kan genom- föras utan insamling av uppgifter genom direkt kontakt med de aktuella tidningsföretagen. Fördelningen av presstödet och stödets omfattning finns det offentlig statistik på. Det sker också en årlig offentlig redovis- ning av tidningarnas upplage- och spridningsförhållanden. Men detta är ett otillräckligt underlag för en studie av presstödets effekter.

Studien bygger på material från ett urval tidningsföretag. [ studien

ingår samtliga andratidningar samt ett antal första- och ensamtidningar. Utformningen av undersökningsplanen bygger till stor del på erfarenhe- terna från en tidigare studie av författaren om företagens reklambeslut (Företaget och reklamen, 1970). Undersökningsplanen omfattar två huvuddelar:

a) bakgrundsinformation om företagen i urvalet, dels genom företagens årsredovisning och i förkommande fall jubileumsböcker och annat presentationsmaterial, dels genom en för ändamålet utformad enkät till företagen; denna del av undersökningen betecknas enkätundersök- ningen.

b) muntliga intervjuer med flera befattningshavare i tidningsföretag i urvalet; denna del av undersökningen betecknas intervjuundersök- ningen.

Enkät- och intervjuformulären testades i en provundersökning med sju dagstidningsföretag. Denna provundersökning genomfördes i mars 1973. Huvudundersökningen genomfördes sedan under maj och juni månader samt under hösten 1973.

Enkätformuläret har återgivits i bilaga ]. Uppgifterna i formuläret återger en bild av tidningens organisation under 1973: ledningens sam- mansättning, antal anställda per avdelning, lokalredaktionsnät samt den tekniska utrustningen. Vidare registreras förändringar i tidningarnas insatser inom en rad funktioner och i tidningarnas säljresultat och andra prestationer. Enkätformulären har kompletterats med tidningarnas årsredovisningar för perioden 1968—1972, dvs. samma period som enkätformuläret omfattar.

Intervjuformuläret har utgått från uppgifterna i enkätformuläret och konstruerats som en intervjuguide med huvudfrågor och följdfrågor. Anteckningar har gjorts under intervjuerna. Anteckningarna har därefter redigerats, talats in på band och därefter skrivits ut. Intervjuerna har bl.a. omfattat tidningens marknadsbild och konkurrenssituation, tid- ningens organistion och ledning, planeringsfrågor, tidningens utveckling, expansionshinder, tidningsekonomiska frågor, produktionsteknik, inställ- ning till presstödet och presstödskonstruktioner samt organisation och ledning av redaktion, annonsavdelning samt upplage- och distributions- avdelning. Besöken på flerdagarstidningarna har varit heldagsbesök och på fådagarstidningarna halvdagsbesök. Intervjupersonerna har varit öppna och tillmötesgående. Den ibland mycket ingående utfrågningen har inte vållat några problem. Det totala antalet intervjudagar uppgår till ca 35 dagar. Samtliga intervjuer har genomförts av författaren.

Enkätundersökningen har omfattat samtliga tlerdagarstidningar och — med några undantag — samtliga fådagarstidningar, vilka erhållit fullt produktionsbidrag. Enkåtundersökningen har vidare omfattat 18 tid- ningsföretag, som ej erhållit fullt produktionsbidrag. I enkätundersök— ningen ingår totalt 65 huvudtidningar.

Intervjuundersökningen omfattar 23 av de dagstidningar, som erhållit fullt produktionsbidrag samt 17 av de 18 övriga dagstidningarna i enkätundersökningen. Intervjuundersökningen omfattar således 40 hu-

Tabell 2.1 Antal huvudtidningar i urvalet

Undersöknings Flerdagarstidningar Fådagars— Summa kategori f_— tidningar Forsta- och Andra— ensamtidningar tidningar

Enkät och personliga

intervjuer 16 17 7 40 Enbart enkät 1 8 16 25 Summa 17 25 23 65

wdtidningar. Urvalets sammansättning redovisas i tabell 2.1.

Av de kontaktade tidningarna är det bara tre som vägrat medverka. För en andratidning med produktionsbidrag, vilken skulle ingått i enkätundersökningen, har inga uppgifter erhållits. På två tidningar utan produktionsbidrag har intervjuerna genomförts, men företagen har vägrat att besvara enkätformuläret. Bortfallet har på grund av att tidningarna dock ingått i intervjuundersökningen mycket liten betydelse för under— sökningens resultat.

I intervjuundersökningen ingår intervjuer med 138 befattningshavare på de 40 tidningsföretagen. Besöken har således igenomsnitt omfattat intervjuer med 3—4 befattningshavare per företag..I normalfallet har verkställande direktör, chefredaktör/redaktionschef, annonschef samt abonnemangschef/distributionschef intervjuats. På ett begränsat antal företag har även den tekniska chefen intervjuats liksom ekonomichef, kamrer och styrelseordförande. Fördelningen av de intervjuade befatt- ningshavarna på tidningskategorier framgår av tabell 2.2. Tabellen visar, att ungefär 10 % av antalet avser fådagarstidningar och 90 % flerdagars- tidningar.

Urvalet är ett bedömningsurval efter kriterier, som diskuterats med expertis inom Svenska Tidningsutgivareföreningen. Men, liksom allt insamlat material från enkät- och intervjuundersökningarna är urvalet konfidentiellt. Urvalsprinciperna redovisas i det följande.

Utgångspunkten för urvalet har varit de 70 blockregionerna (numera 70 A-regioner). Genom att välja blockregionerna som urvalsenheter har samtliga tidningar täckts in. Blockregionerna är också funktionella regioner från kommersiella och social synpunkter och utgör naturliga

Tabell 2.2 Fördelning av antalet intervjuade på tidningskategorier

Tidningskategori Antal intervjuade

Flerdagarstidningar:

a) första- och ensamtidningar 62 pers. b) andratidningar 63 pers. Fådagarstidningar 13 pers.

Summa 138 pers.

expansionsmarknader för tidningar, som utkommer på någon ort inom regionen. Blockregionen som urvalsenhet har dessutom den fördelen att tidningsstatistik och annan ekonomisk statistik föreligger för denna enhet. I 64 av de 70 blockregionerna utkommer minst en dagstidning.

De 64 blockregionerna har indelats efter två grunder. Den ena grunden har varit geografisk och haft tre klasser Götaland, Svealand och Norrland. Indelningen har använts för att garantera spridning av urvalet över hela riket.

Den andra grunden har avsett konkurrenssituationen mellan flerdagars- tidningar inom blockregionen. Också här har tre klasser använts: ensam- tidningsregioner, tvåtidningsregioner med högst 25 % skillnad mellan tidningarnas totalupplagor samt tvåtidningsregioner med mer än 25 % skillnad mellan tidningarnas totalupplagor.

Denna tvåsidiga indelning har resulterat i nio strata, varav ett utan några tidningar. Inom varje stratum har så regionerna indelats istorleks— grupper efter ensamtidningens eller förstatidningens totalupplaga.

Som ett riktmärke för urvalets storlek fastställdes att 20 blockregioner skulle ingå. Fördelningen av antalet på strata har skett proportionellt mot antalet tidningar i varje stratum. Hänsyn har dock tagits till kedjebildningar, så att inte två tidningar i nära ägandeförhållande till varandra skulle komma att ingå. Vid fastställandet av det slutliga urvalet har dessutom utgivningsfrekvens och utgivningstidpunkt beaktats. Så ingår t. ex. några eftermiddagsutgivna tidningar i urvalet. Intervjuunder- sökningen omfattar 20 blockregioner. Om provundersökningen medräk— nas tillkommer 3 blockregioner.

Inom varje blockregion i urvalet har vanligen samtliga tidningar intervjuats, flerdagarstidningar som fådagarstidningar. På det sättet har konkurrenssituationen kunnat belysas från olika tidningsföretags utgångs- punkter. Med av konfidentiella skäl har inte både första- och andratid- ningarna intervjuats på alla konkurrensorterna i urvalet. En tidning skall inte kunna utgå ifrån att konkurrenten är med i urvalet. På vissa utgivningsorter har således bara den ena tidningen besökts. Inte heller samtliga fådagarstidningar har intervjuats, eftersom ett sådant förfarande skulle ha givit den tidningsgruppen en överrepresentation i urvalet.

I intervjuundersökningen ingår nio konkurrensorter inom landsorts- pressen, på vilka såväl första— som andratidningen besökts. Antalet skulle ha varit tio, men på grund av ett bortfall, blev det i stället nio. I rapporten redovisas resultaten från denna specialstudie inom studien separat.

Som en prövning av slutresultaten av studien har tre delrapporter från studien, vilka presenterats för pressutredningen under våren och hösten 1974, diskuterats med branschrepresentanter. Denna validering av resul- taten har inte medfört några väsentliga ändringar.

3. Presstödets utfall

Den första länken i effektkedjan har betecknats presstödets utfall. Härmed menas stödets omfattning i ekonomiska termer samt dess fördelning på dagstidningsföretag av olika slag. Redovisningen i detta kapitel avser utfallet av investeringsstödet samt produktionsstödet. Effek- terna av samdistributionsprojektet redovisas i sin helhet i kapitel 7.

3.1. Pressens lånefond

3.1.1. Verksamhetens omfattning och länens fördelning

Den femåriga försöksperioden för pressens lånefond gick ut i och med budgetåret 1973/74. Försöksperioden har sedermera förlängts ett budget- år i avvaktan på pressutredningens slutliga ställningstagande.

Vid inrättandet av lånefonden fastställdes en ram för utlåningen under femårsperioden på 125 milj. kr. Vid utgången av det femte försöksåret uppgick utlåningen till 81,3 milj. kr. De administrativa kostnaderna — till största delen ersättning till Sveriges Kreditbank — belöpte sig för femårsperioden till 0,7 milj. kr. Pressens lånefond har därmed utnyttjat 82 av de 125 milj. kr. som angetts vara behovet, dvs. ca 65% av totalramen.

Den totala utlåningen per budgetår varierar påtagligt. Långivningen 1969/70 har uppgått till drygt 24 milj. kr., medan utlåningen 1972/73 stannat vid knappt 5 milj. kr.

Lån har beviljats till 43 dagstidningsföretag. Företag och lånebelopp finns angivna i bilaga 2. Det genomsnittliga lånebeloppet uppgår till ca 1,9 milj. kr. Storleken på lånen är emellertid mycket varierande.

De två största lånen har beviljats till Arbetet i Malmö (10 682 tkr) samt till Norrländska Socialdemokraten i Boden (6 000 tkr). Lånen till dessa två tidningar utgör tillsammans drygt 20 % av den totala utlåningen. Det minsta lån, som beviljats, är ett lån på 50 000 kr. till Sjuhäradsbyg- dens Tidning, Borås. Det är för övrigt det första lån som beviljats någon tidning. Sjuhäradsbygdens Tidning är en regiontidning, som utkommer med 1 nr/vecka.

I tabell 3.1 redovisas en sammanställning av utlåningen per budgetår och lånens fördelning på olika tidningskategorier. Indelningen avser

Tabell 3.1 Lån från pressens lånefond 1969/70—1973/74

Budgetår Konkurrensställning och belop (tkr) Summa

Första- Andra- Ensam— Övriga tidningar tidningar tidningar tidningar”

1969/70 1500 15 132 2100 5 700 24 432 1970/71 1200 9 450 2 739 1 300 14 689 1971/72 300 13 516 1600 —— 15 416 1972/73 1000 888 3 100 - 4 988 1973/74 2 000 10 500 3 300 6 000 21800 Total utlåning 6 000 49 486 12 839 13 000 81 325 Relativ fördelning 7 % 61 % 16 % 16 % 100 % Antal tidningar 3 st 19 st 17 st 4 st 43 st

a Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten, Skövde Nyheter samt Dag- bladet Nya Samhället och Nya Norrland (Mellannorrlands Tidnings AB, MTAB).

tidningarnas konkurrensställning. I gruppen ”övriga tidningar" ingår sådana tidningar som antingen inte kan föras till någon av kategorierna (Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten och Skövde Ny- heter) eller som sökt lån tillsammans (Dagbladet Nya Samhället samt Nya Norrland).

Av tabellen framgår, att den största andelen (61 %) av utlåningen avser andratidningar. Drygt 15 % av lånebeloppet har emellertid beviljats till ensamtidningar. Så har t. ex. Helsingborgs Dagblad erhållit ett lån på 2,5 milj. kr. och Hudiksvalls-Tidningen ett lån på 1,5 milj. kr. Även första- tidningar har beviljats lån. Lån har nämligen utgått till Blekinge Läns Tid- ning, Eskilstuna-Kuriren samt Falu-Kuriren.

3.1.2. Lånevillkor och ändamål

Det finns ingen offentligt tillgänglig sammanställning av villkor och ändamål för lånen från lånefonden. Presstödsnämndens verksamhetsbe- rättelser är mycket kortfattade på dessa punkter. Det går dock att presentera viss statistik med stöd av verksamhetsberättelserna.

Den vanligast förekommande lånetiden är 15 år, vilket fastställts för ca 45 % av lånen. I ca 40 % av fallen är lånetiden 10 år. För övriga 10 % av lånen gäller 8 års lånetid. Uppgifter om utlåningens beloppmässiga fördelning på olika lånetider föreligger inte i verksamhetsberittelserna.

För samtliga lån har från början gällt den anvisade normalperioden för räntefrihet, dvs. tre år. Sedermera har dock presstödsnämnden förlängt tiden för räntebefrielse med ett år för fyra tidningsföretag och med två år för ett företag.

Drygt 80 % av utlåningen har avsett maskininvesteringar. Ungefär 15 % har i verksamhetsberättelserna betecknats som saneringslån. Det huvud- sakliga ändamålet har således varit teknisk förnyelse. Presstödsnämnden har vanligen kontrollerat länens användning genom granskning av tid- ningsföretagens årsredovisningar.

Enligt kungörelsen skall företräde till län ges till projekt, som syftar till

kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag. Det har redan konstaterats, att utlåningen uppgår till ca 65 % av låneramen och att det således inte kan ha funnits några prioriteringsproblem. Till detta kommer att endast en mindre del av utlåningen avser samverkan. Det går inte att utläsa av det offentliga materialet exakt hur stor denna andel är. Av förteckningen över tidningsföretag som erhållit lån framgår dock, att det finns åtminstone två fall av samverkan i större omfattning. Det ena fallet avser Gotlands Tidningar, dvs. Gotlands Folkblad (s) och Gotlän- ningen (c—fp), det andra Mellannorrlands Tidnings AB, dvs. Dagbladet Nya Samhället (s) och Nya Norrland (s).

Presstödsnämnden har inte i sina instruktioner några förutsättningar att främja samverkan mellan tidningsföretag, som sökt lån för teknisk utrustning, eller att ta initiativ till sådan samverkan. Ett av huvudsyftena med pressens lånefond har därmed förfelats. Utfallet av låneverksam- heten har inneburit, att frågan om teknisk samverkan på en rad utgivningsorter skjutits 5—10 år framåt i tiden. På 6 utgivningsorter har nämligen konkurrerande dagstidningar erhållit lån för i huvudsak maskin- investeringar. Den totala utlåningen till tidningar på samma utgivningsort uppgår till drygt 46 milj. kr. dvs. till mer än hälften av den totala utlåningen. En förteckning av de aktuella utgivningsorterna och tidnings- företagen finns i tabell 3.2.

Ordningen mellan tidningarna i tabellen är samma ordning i vilken lånen beviljats, varvid hänsyn inte tagits till tidpunkten för eventuella

Tabell 3.2 Lån från pressens lånefond till tidningsföretag med samma tryckort

Tryckort och Lånebelopp Lånebelopp tidning till tidningen till tryckorten Luleå:

Norrbottens-Kuriren 1 500 tkr Norrskensflamman 1 100 tkr Norrländska Socialdemokraten 6 000 tkr 8 600 tkr Härnösand:

Mellannorrlands Tidnings AB (Dagbladet Nya Samhället, Sundsvall och Nya Norr- land, Sollefteå) 4 700 tkr Västernorrlands Allehanda 1 124 tkr 5 824 tkr Falun:

Dala-Demokraten 4 950 tkr Falu-Kuriren 1 500 tkr 6 450 tkr Eskilstuna:

Eskilstuna-Kuriren 2 000 tkr Folket 3 900 tkr 5 900 tkr Karlskrona:

Sydöstra Sveriges Dagblad 3 700 tkr Blekinge Läns Tidning 2 500 tkr 6 200 tkr Malmö:

Arbetet 10 682 tkr Skånska Dagbladet 3.000 tkr 13 682 tkr

Summa 46 656 tkr

kompletteringslån. Så beviljades t. ex. lånen till Norrbottens-Kuriren i början av år 1970 resp. 1971, till Norrskensflamman i mitten av år 1971 samt till Norrländska Socialdemokraten i slutet av år 1973.

Med stöd av sammanställningen i tabellen kan konstateras, att andra- tidningarna ofta lånat ett större belopp än förstatidningarna på respektive utgivningsort. Det finns emellertid inget offentligt tillgängligt material för att analysera orsakerna till detta förhållande. En orsak kan vara att förs- tatidningarna kunnat finansiera investeringarna delvis på annat sätt.

3.2. Produktionsbidragen

3.2.1. Omfattning och fördelning

Produktionsbidrag har hittills beviljats för fyra år, 1971—1974. Den totala bidragssumman under perioden uppgår till nästan 265 milj. kr. Bidrag har beviljats till 61 dagstidningar, varav 31 flerdagarstidningar och 30 fådagarstidningar. Som framgått av framställningen i kapitel 1 har basbelopp och beloppsgränser ändrats vid två tillfällen. Dessa ändringar har medfört, att produktionsbidragen per år i det närmaste tredubblats sedan år 1971. Produktionsbidragen för år 1974 kan beräknas uppgå till nära 100 milj. kr.

Antalsmässigt har således fördelningen av produktionsbidragen blivit lika på flerdagarstidningar och fådagarstidningar. Beloppsmässigt är skill- naderna givetvis betydande. I tabell 3.3 redovisas produktionsbidragens omfattning och fördelning på flerdagarspress och fådagarspress. Ungefär 90 % av den totala summan fördelas till flerdagarstidningar.

Antalet bidragsmottagande tidningar inom tlerdagarspressen har ökat från 27 till 31. De tillkommande tidningarna är fyra förstatidningar, som

Tabell 3.3 Produktionsbidragens omfattning och fördelning 1971—1974

Årtal Antal tidningar” och belopp i milj. kr.

Flerdagarspress Fådagarspress Samtliga

Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp 1971 27 30,8 26 5,2 53 36,0 1972 2917 60,9 23 4,6 52 65,5 1973 300 61,0 30 6,0 60 67,0 1974 29d 87,6 30 8,6 59 96,2 Summa 31 240,3 30 24,4 61 264,7

a Gotlands Tidningar räknas som en tidning med stöd av kungörelsens bestämmelse att ”dagstidningar med övervägande samma redaktionella innehåll” skall anses som en tidning. b Ökningen från året innan avser bidrag enligt 17 & till Gefle Dagblad och Falu- Kuriren. C Ökningen från året innan avser bidrag enligt 17 & till Gotlands Allehanda. d Förändringen avser bidrag enligt 17 & till Eskilstuna-Kuriren samt indragna bidrag för GHT och Norrbottens-Kuriren.

vid totalbedömning enligt 17 & ansetts ha en sådan konkurrensställning att de kunnat beviljas reducerade produktionsbidrag. Antalet tidningar med produktionsbidrag inom fådagarspressen har varierat påtagligt mellan åren.

Av de 30 fådagarstidningar som erhållit produktionsbidrag har 23 tidningar erhållit sådant bidrag varje år sedan 1971. Tre av fådagarstid- ningarna har fått det under tre av de fyra åren och fyra tidningar under två av de fyra åren. I tabell 3.4 visas fördelningen av produktionsbidrag till fådagarspressen. I noter till tabellen anges de tidningar som inte erhållit bidrag under hela perioden samt några av de tidningar som inte alls "erhållit produktionsbidrag.

Variationerna i antalet fådagarstidningar som erhållit produktionsbi- drag beror antingen på att vissa tidningar ett år inte betecknats som en ”allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär”, eller på att de inte kunnat uppfylla samtliga tekniska krav. Tidningarna måste för att kvalificera för bidrag bedriva en aktiv abonnemangsförsäljning till marknadsmässiga priser med ett visst minsta antal abonnemang samt en viss minsta abonnemangsandel av totalupplagan som resultat. Det redaktionella textutrymmet måste uppgå till minst hälften av det totala utrymmeti tidningen. Det framgår emellertid inte av det offentliga materialet från presstödsnämnden på vilka grunder avslagen skett.

Av de 61 dagstidningar som beviljats produktionsbidrag har 54 med hänsyn till sin konkurrensställning av presstödsnämnden betecknats som andratidningar och 7 som ”ej andratidningar”. Beloppsmässigt har nästan 95 % av produktionsbidragen fördelats till andratidningar.

Tabell 3.4 Produktionsbidrag till fådagarspressen 1971—74

Utgivnings— Antal tidningar med Summa Antal tid- Summa frekvens produktionsbidrag ningar utan produktions-

1971 till 1971 och endast bidrag 1974 1973—74 1973—74 1 nr/vecka 18 sa 3b 24 6d 30 2 nr/vecka 3 0 0 3 se 8 3 nr/vecka 2 0 IC 3 19 22 Totalt 23 3 4 30 30 60

a Avser Huddinge-Posten, Kungälvs-Posten och Mölndals-Posten. b Avser dels Karlstads-Tidningen och Länstidningen Östergötland, vilka efter höj- ning av utgivningsfrekvensen till 1 nr/vecka uppfyllde periodicitetskravet för bidrag, dels Gävle-Dalabygden, som tidigare delade bidrag med Dalabygden men som nu erhåller eget produktionsbidrag. C Avser Lysekilsposten med Orust-Tjörn. Tidningen sökte produktionsbidrag år 1971 men fick då avslag. ”' Följande tidningar ingår i gruppen: Härjedalen (o), Idrottsbladet, Klarälvs—Bygden, Lidingö Tidning med Lidingö Nyheter (0), Nybro Tidning (0) samt Östgö ta- Bygden/Jordbrukaren (0). e Följande tidningar ingår i gruppen: Arbetartidningen (vpk), Bengtsfors-Tidningen Dalslänningen (o), Eesti Päevaleht/Estniska Dagbladet (o), Hjo Tidning (m) samt Västgöta-Bladet (b).

De sju förstatidningar som erhållit produktionsbidrag kan indelas i tre undergrupper. Fyra tidningar har fått reducerade bidrag, nämligen Falu- Kuriren och Gefle Dagblad från 1972, Gotlands Allehanda från 1973 samt Eskilstuna-Kuriren 1974. En tidning, Norrbottens-Kuriren, har ett år erhållit fullt produktionsbidrag och därefter reducerat bidrag. De två återstående förstatidningarna i gruppen, Skövde Nyheter och Sydöstra Sveriges Dagblad har tilldelats fullt produktionsbidrag under hela perio- den. Skövde Nyheter har emellertid under år 1973 blivit andratidning. Tidningen har på sin utgivningsort upplagemässigt passerats av den tidiga- re andratidningen, Skaraborgs Läns Annonsblad. Konkurrenssituationen för förstatidningar med produktionsbidrag presenteras i detalj i ett följan- de avsnitt (3.2.3).

Produktionsbidragens fördelning efter utgivningsfrekvens, spridnings- mönster och politisk signatur redovisas i tre tabeller. Alla tre tabellerna innehåller uppgifter om antalet tidningar med produktionsbidrag i olika kategorier. 1 bilaga 3 finns en fullständig förteckning av tidningar med produktionsbidrag samt produktionsbidragens storlek för varje år.

Den största gruppen inom produktionsbidragstidningarna är regiontid- ningar. De utgör tillsammans närmare 70 % av det totala antalet. Av de 42 regiontidningarna är 16 fådagarstidningar och 26 flerdagarstidningar. Den därnäst största gruppen med hänsyn till spridningsmönster och utgivningsfrekvens utgörs av förortstidningar med 1 nr/vecka i utgivnings- frekvens. I TS-Boken redovisas totalt 8 förortstidningar. Dessa tidningar har således med ett undantag erhållit produktionsbidrag. Produktions- bidrag ges vidare till 4 rikstidningar och 8 lokaltidningar.

Mer än hälften av de bidragsmottagande tidningarna betecknar sig politiskt antingen som centertidningar (19 tidningar) eller som socialde- mokratiska tidningar (16 tidningar). Det finns emellertid en relativt stor

Tabell 3.5 Produktionsbidragens fördelning efter utgivningsfrekvens och spridningsmönster

Spridnings- mönster

Rikstid- ningar Region- tidningar Lokal- tidningar Förorts— tidningar

Antal tid- ningar med produktions- bidrag Antal tid— ningar utan produktions- bidrag

Summa

Utgivningsfrekvens och antal Summa 1 nr/v 2 nr/v 3 nr/v 4 nr/v 5 nr/v 6 nr/v 7 nr/v 1 1 — — 1 _ 1 4 16 — — — _ 24 2 42 — 2 3 — l 2 — 8 7 — —— -— — — — 7 24 3 3 — 2 26 3 61 6 5 19 4 7 38 6 85 ' 30 8 21 4 9 64 9 146

Tabell 3.6 Produktionsbidragstidningarnas politiska tendens

Politisk Antal tidningar och utgivningsfrekvens Summa signatur

Fådagars- Flerdagars-

press press

borgerlig/moderata

samlingspartiet 1 5 6 centerpartiet 16 3 19 folkpartiet . 1 5 6 opolitisk/politiskt fri eller neutral 9 1 10 socialdemokratiska partiet 1 15 16 syndikalistisk 1 — 1 vänsterpartiet kommunisterna 1 l 2 övriga (kombina- tionen s och c-fp) — 1 ]

grupp opolitiska tidningar. De opolitiska tidningarna är antingen lokal- tidningar (4 tidningar) eller förortstidningar (6 tidningar).

Av tabell 3.6 framgår, att 16 av de 19 centertidningarna med produktionsbidrag räknas till fådagarspressen. För den socialdemokra- tiska pressen gäller ett omvänt förhållande: 15 av de 16 tidningarna hör till tlerdagarspressen. Beloppsmässigt har den största andelen, eller drygt 50 %, tillfallit socialdemokratiska tidningar.

I den sista av de tre tabellerna över produktionsbidragens fördelning på tidningskategorier specificeras samtliga tidningar som minst ett år erhållit produktionsbidrag. Tabell 3.7 är en sammanfattning av de två tidigare tabellerna. Tidningarna försedda med nothänvisning har enbart erhållit reducerade bidrag. Förteckningen över produktionsbidragstidningar kom- mer förmodligen att behöva utökas med en tidning till, nämligen Ludvika Tidning. Det är en lokaltidning, som utkommer med 4 nr/vecka, betecknar sig som opolitisk och som under 1974 upplagemässigt i Ludvika har passerats av Bergslagsposten, en 6-dagarstidning från Lindes- berg.

I de två följande avsnitten av redovisningen av presstödets utfall presenteras översiktligt de tidningar som erhållit produktionsbidrag. Det första avsnittet avser andratidningar med produktionsbidrag och det andra, förstatidningar med produktionsbidrag. Beskrivningen avser för— hållandena år 1974, om inte annat anges.

3.2.2. Andratidningar med produktionsbidrag

Det finns två rikstidningar inom fådagarspressen, vilka erhåller produk- tionsbidrag, Arbetaren och Ny Dag, samt två inom flerdagarspressen, Dagen och Svenska Dagbladet. Samtliga har Stockholm som utgivnings- ort. Arbetaren, Ny Dag och Dagen har en mycket begränsad spridning på utgivningsorten, eller till omkring 1 % av hushållen. Svenska Dagbladet når ca 14 % av hushållen i Stockholmsområdet. Detta skalljämföras med

Tabell 3.7 Spridningsmönster, utgivningsfrekvens och politisk tendens för dagstidningar med produk-

tionsbidrag

Spridnings- mönster

Utgivningsfrekvens (politisk tendens) 1 nr/vecka

2 nr/ vecka 3 nr/veclca

Riks- tidningar

' Region- tidningar

Lokal- tid ningar

Förorts- tidningar

Arbetaren (sy)

Karlstads-Tid- ningen (fp) Västmanlands Folk- blad (s) Blekinge-Posten (c) Dalabygden (c) Gävle-Dalabygden (c) Kalmar Läns Tid- ning (c) Länstidningen Öster- götland (c) Läns-Posten (c) Nord-Sverige (c) Sjuhäradsbygdens Tidning (c) Skaraborgs-Bygden (c) Smålandsbygdens Tid- ning (c) Sörmlandsbygden (c) Värmlands-Bygden (c) Västerbygden (c) Västmanlands Ny- heter (c)

Huddinge-Posten (o) Norrort (o) Sundbybergs och Solna Tidning (o) Västerort (o) Nacka-Saltsjöbadens Tidning (c) Kungälvs-Posten (o) Mölndals-Posten (0)

Ny Dag (VPk)

Norra Halland med Nordhalland (c) Sandvikens Tid- ning (o)

Fryksdals-Bygden (o) Lysekilsposten med Orust-Tjörn (o) Östgöta—Bladet (m)

Dagens Nyheters hushållstäckning på 56 %. Svenska Dagbladet har vanligen en täckningsgrad på 2—3 % per A-region i övriga riket.

Såväl Arbetaren som Ny Dag har tidigare varit flerdagarstidningar. Arbetaren startade som 6-dagarstidning år 1922 och ombildades till endagstidning år 1958. Ny Dag har haft 6-dagarsutgivning från starten

4 nr/vecka 5 nr/vecka 6 nr/vecka 7 nr/vecka

— Dagen (o) — Svenska Dagbladet (m)

— — Eskilstuna-Kuriren (fp)” Arbetet (s) Falu-Kuriren (fp)'z Skånska Dagbladet (c)

Gefle Dagblad (fp)” Gotlands Allehanda (m)” Gotlands Tidningar: Gotlands Folkblad (s) och Gotlänningen (c-fp) Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (fp) Norrbottens-Kuriren (m) Norrskensflamman (vpk) Skaraborgs Läns Annons- blad (b) Växjöbladet (c) Arbetarbladet (s) Dagbladet Nya Sam- hället (s) Dala—Demokraten (s) Folkbladet Östgöten (s) Folket (s) Kronobergaren (s) Länstidningen (s) Smålands Folkblad (s) Sydöstra Sveriges Dagblad (s) Värmlands Folkblad (s) Västerbottens Folkblad (s) Västgöta-Demokraten (s) Örebro-Kuriren (5) Östra Småland (s)

— Skövde Nyheter (fp) Karlshamns Alle— — handa (m) Laholms Tidning (c)

a Tidningen har enbart erhållit reducerat produktionsbidrag.

1930 till år 1965. Tidningen har utkommit med 1 nr/vecka under perioden 1965—68 men ökat utgivningsfrekvensen till 2 nr/vecka från 1969. Från hösten 1974 läggs Ny Dag samman med Arbetartidningen i Göteborg. Sammanslagningen innebär ökad upplaga och höjt produk- tionsbidrag.

Regiontidningar med produktionsbidrag förekommer såväl inom få- dagarspressen som flerdagarspressen. Inom fådagarspressen finns 16 regiontidningar, varav 14 är centertidningar. Mellan dessa centertidningar finns ett annonssamarbete i riksannonsförsäljningen Samann—onserings- kombinationen kallas Centerpressens samannons CE-SAM 14. Region- tidningarna inom fådagarspressen har relativt låga täckningstal i sina spridningsområden. Dessa tidningar når högst 10 % av hushållen i de A-regioner de utges. Två regiontidningar har i två fall samma utgivnings- ort. Västmanlands Folkblad och Västmanlands Nyheter utkommer båda i Västerås. Karlstads-Tidningen och Värmlands-Bygden har Karlstad som utgivningsort.

Av de 16 regiontidningarna inom fådagarspressen har 7 etablerats som endagstidningar, medan 9 tidigare har haft högre periodicitet än de har nu. Fem av tidningarna har varit flerdagarstidningar. Karlstads-Tidningen, Västmanlands Folkblad samt 3 av de 14 centertidningarna har haft 6-dagarsutgivning under kortare eller längre period. I tabell 3.8 lämnas en fullständig redogörelse av de 16 regiontidningarnas etableringsförhål- landen. I tabellen redovisas två slag av etablering på endagstidningsmark- naden, dels tidningsombildningar, som innebär att tidningen trappat ner sin utgivningsfrekvens till 1 nr/vecka, dels nyetableringar, som innebär att endagstidningen startats med lägre eller samma utgivningsfrekvens som den har för närvarande.

Av regiontidningarna inom flerdagarspressen med produktionsbidrag har en tidning lagts ner, nämligen Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning

Tabell 3.8 Etableringssätt för regiontidningar med 1 nr/vecka

Etableringssätt och Startår Högsta utgivnings- Ombild— tidningsnamn frekvens ningsår

a) Tidningsombildningar:

Karlstads-Tidningen 1879 6 d/v 1928—57 1957 (1972)c Kalmar Läns Tidning” 1918 6 d/v 1918—62 1962 Västmanlands Folkblad 1918 6 d/v 1920, 1927 —71 1971 Nord-Sverige 1919 6 d/v 1927 —64 1965 Västmanlands Nyheter 1917 3 d/v 1917—23 1923 Sjuhäradsbygdens Tidning 1930 3 d/v1930—58 1959 Sörmlandsbygden 1926 2 d/v 1926 —65 1966 Länstidningen Ostergötland 1947 2 d/v 1947—52 1952 (1972)C b) Nyetableringar: Blekinge-Posten 1945 1 d/v Dalabygden 1946 1 d/v Värmlands-Bygden 1948 1 d/v Västerbygden 1949 1 d/v Läns-Posten 1950 1 d/v Skaraborgs-Bygden 1955 1 d/v Gävle-Dalabygdenb 1967 1 d/v

Källa: Tollin, 1967.

" Under tiden 1959—62 var KLT avläggare till Skånska Dagbladet. b Gävle-Dalabygden startades 1967 som avläggare till Dalabygden men redovisas separat från år 197 2. C Tidningen hade före 1972 under viss tid lägre periodicitet än 1 nr/vecka.

som upphört med sin utgivning under hösten 1973. Några tidningar inom gruppen har höjt sin utgivningsfrekvens. Skaraborgs Läns Annonsblad ökade från 3 nr/vecka till 4 nr/vecka år 1964 och till 6 nr/vecka år 1968. Kronobergaren ökade från 4 nr/vecka till 6 nr/vecka år 1972. Växjö- bladet, som utkommer på samma ort som Kronobergaren ökade från 4 till 6 nr/vecka i samband med att tidningen är 1967 med oförändrad politisk tendens — centerpartiet — blev en edition till Sydöstra Götalands Tidningar i Karlskrona med Blekinge Läns Tidning (fp) som huvudtid- ning. Samproduktionen av Gotlands Folkblad och Gotlänningen under samlingstiteln Gotlands Tidningar startade år 1967.

Samtliga socialdemokratiska regiontidningar utom Norrländska Social- demokraten och Nya Norrland erhåller produktionsbidrag. Till den socialdemokratiska tidningsgruppen hör två lokaltidningar, Piteå-Tid- ningen och Söderhamns-Hälsinge Kuriren, vilka har en dominerande ställning på sin utgivningsort och därför inte erhåller produktionsbidrag. De flesta av de 15 socialdemokratiska regiontidningarna har täckningstal på mellan 10 och 25 % på sina utgivningsorter. Endast tre av tidningarna har högre täckningstal än 25 %, nämligen Arbetet (34 %), Folket (32 %) och Arbetarbladet (30 %). Sydöstra Sveriges Dagblad har en hushålls- täckning på 41 % i ”utgivningsorten” Karlshamn men på 18 % i tryckeri- orten Karlskrona och Dala-Demokraten har 38 % i ”utgivningsorten” Borlänge men 24 % i tryckorten Falun. Det finns även en samannonse- ringskombination av de socialdemokratiska tidningarna. I denna ingår dock inte Arbetet.

Produktionsbidrag utgår till 8 lokaltidningar, fem inom fådagarspres- sen och 3 inom flerdagarspressen. Medan regiontidningarna med låg periodicitet (l nr/vecka) har högst 10 % hushållstäckning på sina utgiv- ningsorter, och regiontidningar med hög periodicitet (6—7 nr/vecka) vanligen mellan 10—20 % täckning redovisar samtliga lokaltidningar med produktionsbidrag täckningstal högre än 30 %. Konkurrenssituationen för de 8 lokaltidningarna redovisas i tabell 3.9. Skövde Nyheter redovisas bland andratidningarna, eftersom konkurrenspositionen nu förändrats för tidningen. När tidningen först erhöll produktionsbidrag var den dock förstatidning.

Inom gruppen lokaltidningar med produktionsbidrag har några föränd- ringar i periodicitet inträffat. Skövde Nyheter har ökat sin utgivnings- frekvens från 3 till 5 nr/vecka från och med år 1971. Lysekilsposten utkom med 4 nr/vecka till 1943, men är nu 3-dagarstidning. Fryksdals- Bygden har varit 3-dagarstidning sedan starten med undantag för ett år, 1971, då tidningen utkom med 2 nr/vecka. Norra Halland startade som veckoblad år 1921 och blev 2-dagarstidning år 1935. Sandvikens Tidning och Östgöta-Bladet har haft samma utgivningsfrekvens sedan starten, 2 nr/vecka resp. 3 nr/vecka.

Tre av lokaltidningarna ägs av andra tidningar. Fryksdals-Bygden ägs av Nya Kristinehamns-Posten (m), som har ca 75 % i hushållstäckning på sin utgivningsort. Det finns ingen annonseringskombination mellan tidningar- na. Gefle Dagblad (fp) äger Sandvikens Tidning och tidningarna utgör en samannonseringskombination. Gefle Dagblad har en hushållstäckning på

Tabell 3.9 Konkurrenssituationen för lokaltidningar med produktionsbidrag

Tidning och Egen hushålls— Konkurrents Konkurrent— utgivningsort täckning 1974 täckning tidning Norra Halland med Nord- Halland, Kungsbacka 67 % 80 % Göteborgs—Posten Östgöta-Bladet, Vadstena” 54 % 51 % Östgöta Corres- pondenten 39 % Motala Tidning

med Vadstena- Skänninge Tidning

Fryksdals-Bygden, Sunne 54 % 72 % Nya Wermlands- Tidningen Laholms Tidning, Laholm 50 % 65 % Hallandsposten Skövde Nyheter, Skövde 46 % 51 % Skaraborgs Läns Annonsblad Lysekilsposten med Orust- Tjörn, Lysekil 46 % 68 % Bohuslänningen Sandvikens Tidning, Sand- viken 33 %b 57 % Arbetarbladet Karlshamns Allehanda, Sydöstra Sveriges Karlshamn 31 % 41 % Dagblad

Källa: TS-Boken.

” Produktionsbidraget har bestämts efter den ort där Östgöta-Bladet har sin största upplaga. Tidningen har 1 600 ex i Motala och 1 300 ex i Ödeshög kommunblock. 1 Motala har tidningen 9 % i täckning och konkurrenten, Motala Tidning, 63 %. 1 Motala har Östgöta—Correspondenten, Östgöra-Bladets samannons- part, 39 % i täckning. I tabellen ovan redovisas dock Vadstena som utgivningsort. Redovisningen följer en princip, som också används av FLT i Dagspressboken 1974, och som innebär att tidningens innehåll bestämmer dess utgivningsort. Då blir Vadstena utgivningsort och tidningen ”förstatidning”. b Vid samannonsering med moderföretaget, Gefle Dagblad, blir täckningen under de två dagar i veckan som Sandvikens Tidning utkommer, ca 65 %, dvs. ett täckningstal som är högre än konkurrentens.

69 % på sin utgivningsort. Östgöta Correspondenten (rn), som äger östgöta-Bladet, har en 89 % hushållstäckning på sin utgivningsort. De två tidningarna bildar en samannonseringskombination.

Av förortstidningarna utkommer 5 i Stockholmsregionen och två i Göteborgsregionen. Upplageskillnaderna mellan förortstidningarna är betydande. Sålunda redovisas för Norrort 30 000 ex (med 4 editioner), för Sundbybergs och Solna Tidning 14 600 ex samt för Västerort 24 500 ex (med 3 editioner). Övriga har 5 000—7 000 ex i upplaga. Förortstid- ningarna har startats med ] nr/vecka och har sedan starten bibehållit denna utgivningsfrekvens.

Förortstidningarnas täckningstal varierar liksom lokaltidningarnas från ca 30 % till ca 65 %. Samtliga förortstidningar utom Nacka-Saltsjöbadens Tidning, vilken är en centertidning, använder beteckningen ”opolitisk” som politisk signatur. I tabell 3.10 redovisas hushållstäckningen för de 7 förortstidningarna med produktionsbidrag. Som jämförelse kan nämnas, att den åttonde förortstidningen, Lidingö Tidning med Lidingö Nyheter (0), har en hushållstäckning på 64 % i Lidingö. Förstatidningen i respektive utgivningsområde år Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten. Dagens Nyheter har en hushållstäckning på ca 60 % i Stockholmsområdet (ca 55 % i A-region 01). Göteborgs-Postens täckning i Götebcrgsområdet är ca 85 %.

Tabell 3.10 Förortstidningarnas täckningsgrad år 1974

Tidning och utgivningsort Medelnettoupplaga per 100 hushåll

Norrort, Upplands Väsby 64 % Kungälvs-Posten, Kungälv 62 % Sundbybergs och Solna

Tidning, Solna 38 % Huddinge-Posten, Huddinge 34 % Västerort, Järfälla 32 % Mölndals-Posten, Mölndal 30 % Nacka—Saltsjöbadens

Tidning, Nacka 29 %

Kalla: TS—Boken.

Samtliga förortstidningar ingår i någon form av tidningskedja. Kung- älvs-Posten och Mölndals-Posten ges ut av Västkusttidningar AB, ett förlag som ger ut ett flertal förortstidningar i Göteborgsregionen. Svenska Dagbladets företag Huvudstadspress ger ut Huddinge-Posten, Norrort, Sundbybergs och Solna Tidning samt Västerort jämte andra förortstidningar i Stockholmsregionen. Nacka-Saltsjöbadens Tidning, som tidigare tillhört samma tidningsgrupp, ges numera ut av centerpartiets företag Gust. Österbergs Tryckeri AB och är därmed relaterad till Länstid- ningen i Södertälje, Södermanlands Nyheter, Nynäshamns—Posten samt Norrtelje Tidning-Roslagens Tidning.

3.2.3. Förstatidningar med och andratidningar utan produktionsbidrag

Kungörelsen om statligt stöd till dagstidningar ger presstödsnämnden möjlighet att ge en förstatidning produktionsbidrag eller vägra en andra- tidning sådant bidrag med hänvisning till totalt sett ogynnsamma resp. gynnsamma konkurrensförhållanden. Enligt en ändring i kungörelsen år 1972 kan en förstatidning som tillerkänns produktionsbidragsrätt erhålla ett reducerat bidrag, om presstödsnämnden finner detta vara rimligt. Särbestämmelsen i kungörelsen (17 5) har åberopats i sju fall. Redogörel- sen för utfallet sker utgivningsort för utgivningsort i den tidsordning vederbörande tidningar tilldelats resp. inte tilldelats produktionsbidrag.

Boden/Luleå. Totalbedömningen avsåg Norrländska Socialdemokraten. Enligt upplagestatistiken (återgiven i tabell 1.3 ovan) var NSD:s utgiv- ningsort Luleå. Huvudredaktionen låg dock i Boden. I Luleå var Norr- bottens—Kuriren den största tidningen. Jämförde man däremot tidningar- nas totalupplagar var NSD den största tidningen (1971: 40 000 ex mot 24 000 ex för N-K). I propositionen angavs därför som riktmärke att NSD, trots att den var andratidning, skulle vägras produktionsbidrag. Finansdepartementet redovisade som bilaga till statsrådsprotokollet det utfall de föreslagna reglerna skulle ge. I den redovisningen ingick ej bidrag till NSD, ej heller till N-K. NSD sökte ej bidrag 1971 men det gjorde däremot N-K. Presstödsnämnden beviljade N-K fullt produktionsbidrag år 1971 enligt 17 %. N-K betecknades således som en förstatidning som

uppenbart hade ”samma svårigheter som en andratidning”. Ett år senare ändrade emellertid presstödsnämnden sitt beslut och beviljade ett till hälften reducerat produktionsbidrag. Detsamma hände år 1973. År 1974 sökte NSD produktionsbidrag men fick avslag.

Karlshamn/Karlskrona. Totalbedömningen avsåg Sydöstra Sveriges Dagblad. SSD hade enligt definitionen sin utgivningsort i Karlshamn (tabell 1.3). Huvudredaktionen låg dock i Karlskrona. 1 Karlshamn var tidningen förstatidning, i Karlskrona andratidning. Blekinge Läns Tidning var den dominerande tidningen såväl i Karlskrona som i Karlskronaom- rådet. SSD bedömdes i propositionen som en förstatidning med samma svårigheter som en andratidning. Samma bedömning gjorde presstöds- nämnden. SSD har hittills fått fullt produktionsbidrag.

Skövdel Skövde fanns när produktionsbidragen infördes två tid- ningar: en lokaltidning, Skövde Nyheter, och en regiontidning, Skara- borgs Läns Annonsblad. Skövde Nyheter var inte ansluten till TS, när propositionen om produktionsbidrag utarbetades och fanns därför inte med i finansdepartementets preliminära beräkningar över utfallet. Skara- borgs Läns Annonsblad var TS-redovisad och fanns med. Tidningen skulle enligt finansdepartementets bilaga inte kunna erhålla något produktions- bidrag. Båda tidningarna sökte emellertid produktionsbidrag. Vid upp- lagekontrollen visade det sig, att båda tidningarna hade Skövde som utgivningsort och att Skövde Nyheter var den största tidningen på utgivningsorten. Jämförde man tidningarnas totalupplagor fann man emellertid, att SLA var större än SN. Presstödsnämnden beslöt att tilldela båda tidningarna fullt produktionsbidrag. SLA fick i egenskap av andra- tidning och SN i egenskap av förstatidning med samma svårigheter som en andratidning. Efter två år passerades SN av SLA i Skövde. SN blev andratidning och SLA förstatidning. Upplageutvecklingen återges i följan- de tablå: Tidning Upplaga 1 1 OOO-tal ex

1971 1972 1973 1974

Skövde Total Skövde Total Skövde Total Skövde Total Skövde Nyheter 8,0 9,2 7,8 8,9 7,6 8,7 7,5 8,5 Skaraborgs Läns

Annonsblad 6,3 13,2 7,0 14,3 7,7 16,8 8,4 19,2

Sifferserierna visar, att skillnaden år 1973 bara var ca 100 exemplar till SLA:s fördel. Den skillnaden skulle reducera SLA:s bidrag från drygt 1,1 milj. kr. till drygt 550 000 kr. 1975—1976, men presstödsnämnden redu— cerade bidraget med stöd av 17 & redan år 1974.

Gävle. Totalbedömningen gällde Gefle Dagblad. Andratidning i Gävle var Arbetarbladet. Arbetarbladet hade ca 9 000 ex i Gävle och Gefle Dagblad ca 20 000 ex är 1971. Totalupplagorna var 31,1 resp. 31,8. I finansdepartementets bilaga till propositionen om produktionsbidrag angavs, att GD eventuellt skulle kunna få bidrag med tillämpning av

särbestämmelsen. GD sökte produktionsbidrag år 1971 men fick avslag. Den förnyade ansökan för år 1972 bifölls däremot. Då hade dock den nya bestämmelsen om möjligheten att lämna reducerade produktions- bidrag vid tillämpning av 17 & införts och CD fick 1/5 av vad tidningen annars skulle ha fått i bidrag. Samma belopp, dvs. 500 000 kr., utgick för år 1973 till CD. Beloppet höjdes till 750 000 kr. 1974.

Falun/Borlänge. Totalbedömningen gällde Falu-Kuriren. Falu-Kuriren var förstatidning i Falun med Dala-Demokraten som andratidning. Dala- Demokraten hade visserligen sin huvudredaktion i Falun men enligt upplagemajoritetsprincipen var Borlänge dess utgivningsort. I Borlänge var Borlänge Tidning förstatidning. Borlänge Tidning var emellertid en lokaltidning, medan Falu-Kuriren och Dala-Demokraten var regiontid- ningar. År 1971 hade Falu-Kuriren ca 12 000 ex i Falun och 31 500 ex i totalupplaga. Dala-Demokraten hade ca 4 000 ex i Falun (drygt 5 000 ex i Borlänge) och 25 600 ex i totalupplaga. År 1972 fick Falu-Kuriren reducerat produktionsbidrag (1/5 av fullt produktionsbidrag eller 500 000 kr.) enligt 17 &. Produktionsbidraget till Dala-Demokraten fastställdes alltså i relation till Borlänge Tidning. Det reducerade produk- tionsbidraget till Falu-Kuriren fastställdes i relation till Dala-Demokraten. Borlänge Tidning har däremot inte ansökt om något produktionsbidrag.

Visby. Totalbedömningen gällde Gotlands Allehanda. På Gotland ut- kom tre tidningar, Gotlands Allehanda och i samproduktion, Gotlands Folkblad och Gotlänningen. År 1971 hade GA en upplaga på Gotland på 9 000 ex och Gotlands Folkblad och Gotlänningen — tillsammans Gotlands Tidningar — en upplaga på vardera 4 700 exemplar. GA var förstatidning och GT andratidning. År 1973 var upplagorna för GA och GT lika stora på Gotland. Presstödsnämnden beviljade för år 1973 enligt 17 & ett reducerat produktionsbidrag på 200 000 kr. till Gotlands Allehanda. Produktionsbidraget samma år till Gotlands Folkblad och Gotlänningen uppgick till 875 000 kr. År 1974 har Gotlands Tidningar passerat Gotlands Allehanda i upplagestorlek på Gotland. Enligt reglerna kommer bidraget till GT att reduceras till hälften för 1975—1976. För 1975 kan GA erhålla helt produktionsbidrag, om ej 17 & tillämpas.

Eskilstuna. Totalbedömningen gällde Eskilstuna-Kuriren. Tidningen hade 1973 drygt 28 000 ex. itotalupplaga. Folket, andratidningen, hade ca 21 000 iupplaga. 1 Eskilstuna var tidningarnas upplaga 18 000 ex resp. 10 800 ex. Eskilstuna-Kuriren fick ett till 750 000 kr reducerat bidrag 1974.

Vid riksdagsbehandlingen kommenterades den möjlighet till friare bedömning som särbestämmelsen om totalbedömning medgav så, att presstödsnämnden skulle tillämpa bestämmelsen generöst. I sju fall har förstatidningar beviljats produktionsbidrag. I några andra fall har första- tidningar sökt produktionsbidrag men inte erhållit sådant bidrag. Bland dessa förstatidningar är Trelleborgs Allehanda och Vimmerby Tidning.

Det är svårt att finna en helt konsekvent linje vid tillämpningen av särbestämmelsen. Utfallen har nämligen blivit olika i de olika typfallen. I det ena typfallet ”andratidning med större totalupplaga än förstatid- ningen” erhöll Skaraborgs Läns Annonsblad produktionsbidrag men inte

Norrländska Socialdemokraten. 1 det andra typfallet ”förstatidning med mindre totalupplaga än andratidningen” erhöll Norrbottens-Kuriren och Skövde Nyheter produktionsbidrag men produktionsbidraget till Norr- bottens-Kuriren reducerades efter ett är.

3.3. Sammanfattning

Pressens lånefond har utnyttjats till ca 65 % av sin lånekapacitet. Lån har beviljats till 43 dagstidningsföretag. Den största andelen, eller drygt 60 %, av utlåningen avser andratidningar.

Den vanligast förekommande lånetiden är 15 år och drygt 80 % av utlåningen avser maskininvesteringar. Räntefrihet har vanligen beviljats för högst 3 år.

Endast i två fall avser utlåningen samverkan mellan två tidningsföretag. I det ena fallet rör det sig om samverkan mellan två andratidningar på samma ort (Visby). 1 det andra fallet är det samverkan mellan en andratidning på en ort (Sundsvall) och en förstatidning på en annan ort (Sollefteå) på en tredje ort (Härnösand).

Mer än hälften av den totala utlåningen har i stället avsett parallella uppbyggnader och förbättringar av produktionsapparaten för tidningar på samma utgivningsorter. I dessa fall har långivningen skjutit frågan om samverkan på framtiden.

De sammanlagda produktionsbidragen uppgår till drygt 265 milj. kr. för den första fyraårsperioden. Bidrag har beviljats till 61 dagstidningar, 31 flerdagarstidningar (4—7 nr/vecka) och 30 fådagarstidningar (1—3 nr/ vecka). Av de 61 tidningarna har 54 erhållit bidrag med hänsyn till sin konkurrensställning som andratidning. Beloppsmässigt har ca 95 % av produktionsbidragen tillfallit andratidningar.

Mer än hälften av de bidragsmottagande tidningarna betraktar sig politiskt antingen som centertidningar (19 tidningar) eller som socialde- mokratiska tidningar (16 tidningar). Centertidningarna återfinns i huvud- sak inom fådagarspressen. De socialdemokratiska tidningarna är med ett undantag flerdagarstidningar. Beloppsmässigt går f. n. drygt 50 % av produktionsbidragen till socialdemokratiska tidningar.

Särbestämmelsen om att andratidningar kan vägras och förstatidningar beviljas kontantbidrag har åberopats på sju utgivningsorter. Det är sju tid- ningar som erhållit bidrag, tre hela bidrag och fyra reducerade bidrag. Det är sju förstatidningar som erhållit kontantbidrag. Tillämpningen av sär- bestämmelsen kan inte sägas följa en helt konsekvent linje.

4. Produktionsbidragen och andratidningarnas intäktsstruktur

4.1. Analysmått

För bedömningen av produktionsbidragens inverkan på andratidningarnas intäktsstruktur har tre olika analysmått konstruerats. Förutsättningen har därvid varit att enskilda tidningsföretags intäktsförhållanden av konfidentiella skäl inte får redovisas. Följande tre analysmått förekom- mer:

a) produktionsbidrag per årsexemplar irelation till abonnemangspriset. Redovisningen bygger i detta fall på offentligt material och kan därför ske tidning för tidning.

b) produktionsbidragen i relation till totalintäkterna. Redovisningen avser dels andratidningarna som grupp, dels andratidningar i olika upplageintervall men däremot inte enskilda andratidningar.

c) andratidningarnas totalintäkter i förhållande till förstatidningarnas totalintäkter. Redogörelsen omfattar tidningarna på nio tvåtidnings- orter och sker i form av typfallsredovisning.

De två första måtten används för såväl flerdagars- som fådagarstid- ningar. Däremot är inte det tredje måttet relevant för fådagarstidningar.

4.2. Produktionsbidrag per årsexemplar

Vid beräkningen av produktionsbidrag per årsexemplar har hänsyn tagits till förhållandet, att bidraget för ett visst år baseras på pappersförbruk- ningen för redaktionell text under det närmast föregående året. Produk- tionsbidraget för 1971 grundas på upplaga och årsvikt för 1970 osv. På samma sätt beräknas produktionsbidraget per årsexemplar för 1971 på upplagan för 1970 osv.

Resultaten av beräkningarna redovisas för flerdagarstidningar och fådagarstidningar i tabell 4.1 resp. 4.2. Resultaten kommenteras ide två närmast följande avsnitten.

4.2 . 1 F lerdagarstidn ingarna

Vid jämförelser av produktionsbidrag per årsexemplar för olika flerda- garstidningar bör hänsyn tas till att maximigränserna för produktions-

bidrag har ändrats under perioden. År 1971 var maximigränsen 3,5 milj. kr. för storstadspress och 1 milj. kr. för landsortspress. Ett år senare höjdes detta till 8 milj. kr. resp. 2,5 milj. kr. För 1974 gäller maximigrän- serna 13,5 milj. kr. resp. 3,75 milj. kr. Produktionsbidraget per årsexem- plar bör alltså ha ökat mest för de storstadstidningar (Arbetet och Svenska Dagbladet) och de landsortstidningar (Arbetarbladet, Dala- Demokraten, Folket och Värmlands Folkblad) som under hela perioden haft maximala produktionsbidrag för sin grupp. Det framgår av tabell 4.1 att så också är fallet. Produktionsbidragen har för dessa tidningar ökat 3,5 till 4 gånger från 1971 till 1974. Den kraftigaste ökningen redovisar Folket, som ökat från 33 till 178 kr. Det låga utgångsvärdet i Folkets serie beror på att tidningen ännu under 1970 utkom med en Västman- landsedition och därför hade en väsentligt högre upplaga detta år än senare år. När Västmanlandseditionen drogs in sjönk upplagan med ca 9 000 ex, från ca 30 000 till 21 000 ex.

Men produktionsbidraget per årsexemplar har också ökat kraftigt för två andra tidningar. Den ena av dessa är Kronobergaren och den andra Smålands Folkblad. Bidraget till Kronobergaren är nästan 4 gånger större 1974 än 1971, vilket beror på att tidningen 1972 ökade sin periodicitet från 4 till 6 nr/vecka. Upplagan har i stort varit densamma för tidningen under perioden.

Ökningen för Smålands Folkblad beror på att tidningen kraftigt ökat sin pappersförbrukning. Detta framgår av förändringen i bidrag mellan åren 1972 och 1973, dvs. från 120 till 166. Produktionsbidragen för 1972 och 1973 har beräknats efter samma grunder och skillnaderna mellan de åren skall således vara relativt små, om inte tidningen redovisat en kraftigt ökad upplaga eller ökat sin årsvikt kraftigt. Smålands Folkblad har ökat upplagan med ca 1 000 ex mellan 1971 och 1972, eller med knappt 10 %. Tidningens årsvikt har däremot ökat från 30,0 till 39,3 kg enligt TU:s medlemsmatriklar, som innehåller uppgifter om medlems- tidningarnas årsvikt. Reglerna för beräkning av produktionsbidrag har uppenbarligen inverkat på Smålands Folkblads årsviktsutveckLing. Sådana effekter av bidragsreglerna framträder inte lika klart i andra fall.

Som framgår av tabellen är det stora skillnader mellan de olika tidningarnas värden. Det genomsnittliga produktionsbidraget per års— exemplar uppgår till ca 160 kr. De tidningar som ligger under detta värde har antingen en relativt liten pappersförbrukning (som t. ex. S-dagarstid- ningarna Dagen och Skövde Nyheter samt tidningar med små upplagor som Gotlands Tidningar och Norrskensflamman) eller en relativt stor pappersförbrukning men erhåller maximerat produktionstidrag (som t. ex. storstadstidningarna Svenska Dagbladet och Arbetet eller landsorts- tidningen Arbetarbladet). De senare tidningarna är med utgingspunkt i pappersförbrukningen ”kvalificerade” för väsentligt högre produktions- bidrag.

Den tidning som varje år har haft det största produktionsbidraget per årsexemplar är Skånska Dagbladet. År 1971, då det geromsnittliga bidraget uppgår till ca 50 kr., är bidraget till Skånska Dagbltdet 92 kr. per årsexemplar. År 1974 är genomsnittet ca 160 kr., och tidningens

bidrag 265 kr. Anledningen till detta förhållande är att Skånska Dagbla- det, som i tidningsstatistiska sammanhang — t. ex. i TS-Boken _ räknas som landsortstidning, i presstödssammanhang räknas som storstadstid- ning. Tidningens utgivningsort ärju Malmö.

Skånska Dagbladets särställning i detta sammanhang framträder klarast vid en jämförelse mellan denna tidnings bidrag och Arbetarbladets bidrag. Tidningarna har ungefär lika stor upplaga eller ca 30 000 ex. Skånska Dagbladets upplageutveckling är dock negativ medan Arbetarbladets

Tabell 4.1 Produktionsbidrag per årsexemplar 1971—74 samt prenumerationspris 1971 och 1974 för flerdagarstidningar med produktionsbidrag

Tidning och periodicitet om annan än 6 nr/vecka

Produktionsbid rag per Prenumerations- årsexemplar i kronor pris i kronor

1971 1972 1973 1974 1/1 1971 1/1 1974

rikstidningar:

Dagen 34 57 58 87 130 Svenska Dagbladet (7) 21 51 52 88 155 regiontidningar: Arbetarbladet 32 80 80 118 150 Arbetet (7) 34 76 75 125 186 Dagbladet Nya Samhället 60 99 107 161 150 Dala-Demokraten 39 98 97 139 158 Eskilstuna-Kuriren _ — _ 26 155 Falu-Kuriren — 16 16 23 158 Folkbladet Östgöten 52 119 117 176 120 Folket 33 116 119 178 155 Getle Dagblad — 16 15 23 150 Gotlands Allehanda — _ 17 63 110 Gotlands Tidningar 46 83 83 125 110 Kronobergaren 47 86 122 184 76 Länstidningen, Östersund 64 106 106 159 140 Norrbottens—Kuriren 42 20” 20 — 160 Norrskensflamman _b —b 64 140 150 Skaraborgs Läns Annonsblad 50 86 400 34 76 Skånska Dagbladet (7) 92 157 177 265 150 Smålands Folkblad 70 120 166 249 152 Sydöstra Sveriges Dagblad 61 124 122 182 140 Värmlands Folkblad 45 110 112 166 125 Västerbottens Folkblad 62 117 122 184 136 Västgöta-Demokraten 67 109 120 180 75 Växjöbladet 73 125 128 192 102 Örebro-Kuriren 58 151 150 197 140 Östra Småland 51 108 103 155 136 Lokaltidningar: Karlshamns Allehanda 62d 111 100 151 120 Laholms Tidning 63 69 71 162 105 Skövde Nyheter (5) 47 79 74 112 70

a Produktionsbidraget reducerades till hälften av 1971 års bidrag enligt 16 å i kungörelsen. b TS—redovisade upplageuppgifter saknas. C Produktionsbidraget reducerades enligt 17 & ikungörelsen. d Ronneby-Postens upplaga ingår i 1970 års redovisade upplaga.

140 199

185 210 180 198 197 198

140 197 185 125 125

124 170 205 175

180 195 165 150 185

90 102 182 156

150 130 95

upplaga i stort sett är oförändrad under de aktuella åren. Genom höjningen av maximibidraget för landsortstidningar har skillnaden mellan de två tidningarnas bidrag minskat men fortfarande har Skånska Dagbla- det ett drygt två gånger så stort produktionsbidrag per årsexemplar som Arbetarbladet. Samma förhållande har i princip gällt för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidningen ijämförelse med t. ex. Arbetarbladet. Vid en bedömning av rimligheten i skillnaderna, måste hänsyn tas till att tidningarna inte har samma utgivningsort och att konkurrensvillkoren för en storstadstidning är andra än för en landsortstidning.

Produktionsbidraget per årsexemplar har ökat kraftigt i förhållande till prenumerationspriset. Medan årsexemplarsbidraget i medeltal mer än tredubblats, så har prenumerationspriset bara ökat med 20»25 %. Genomsnittligt sett är produktionsbidraget per årsexemplar och prenu- merationspriset ungefär lika stora 1974, eller ca 160 kr. Nio av tidningar- na har ett prenumerationspris som är högre än årsexemplarbidraget. Elva av tidningarna har ett prenumerationspris som är lägre än bidraget per årsexemplar. Tre tidningar har ungefär samma prenumerationspris som bidraget per årsexemplar. De tre senare tidningarna är Gotlands Tid- ningar, Karlshamns Allehanda och Västerbottens Folkblad.

Stora skillnader mellan bidragets storlek och prenumerationspriset redovisas för rikstidningarna Dagen och Svenska Dagbladet. Svenska Dagbladets bidrag per årsexemplar begränsas av att tidningen erhåller maximerat totalbidrag. Stora skillnader uppvisar också andra tidningar med maximerat bidrag, såsom Arbetet, Arbetarbladet och Dala-Demo- kraten. I de nämnda fallen är prenumerationspriset ca 1,5 till mer än 2 gånger större än produktionsbidraget per årsexemplar.

Det omvända förhållandet gäller för de tidningar som ges ut i s.k. lågprisområden. Det gäller Kronobergaren och Växjöbladet, som utges i Växjö med Smålandsposten som prisledare samt Västgöta-Demokraten, som utkommer i Borås med Borås Tidning och Göteborgs-Posten som prisledare. Skånska Dagbladet har av skäl som redovisats ovan ett produktionsbidrag per årsexemplar som är ca 1,5 gånger så stort som prenumerationspriset.

4.2.2. Fädagarstidningarna

Vid redovisningen i tabell 4.2 av beräkningarna av produktionsbidrag per årsexemplar för fådagarstidningar har endast två år tagits med. 1973 och 1974. Produktionsbidraget var för perioden 1971—1973 detsamma, eller 200 000 kr. per år. Det höjdes för år 1974 till 300 000 kr.

För endagstidningar är produktionsbidragen på 200 000 resp. 300 000 kr. fasta belopp. Omräknat till produktionsbidrag per ton papper på 5 000 kr. resp. 7 500 kr. svarar de fasta beloppen mot en pappersåtgång på 40 ton. Den genomsnittliga årsvikten för endagstidningar kan beräknas till ca 3 kg. Ungefär 70 % av tidningens volym är textvolym, virket ger en beräkningsbas på 2,7 kg. Eftersom endagstidningarna har en genomsnitt- lig upplaga på ca 5 000 ex. blir pappersåtgången ca 14 ton. Endagstid- ningarna, med undantag för de största förortstidningarna, son torde ha

en pappersförbrukning på 40 ton eller mer per år, har således en god marginal till bidragstaket.

För dagstidningarna med 2—3 nr/vecka är 200 000 kr. resp. 300 000 kr. minimibelopp för upp till 40 tons pappersförbrukning. Med hjälp av beräkningar från offentlig statistik kan konstateras, att endast Norra Halland med Nordhalland har en papperskonsumtion på i det närmaste 40 ton. För Ny Dag torde papperskonsumtionen uppgå till ca 30 ton. För övriga tidningar i gruppen är pappersåtgången högst 20—25 ton per år.

Tabell 4.2 Produktionsbidrag per årsexemplar 1973 och 1974 samt prenumera- tionspris för fådagarstidningar med produktionsbidrag

Tidning och periodicitet Produktionsbidrag Prenumera- per årsexem plar tionspris 1973 1974 1/1 1974 Rikstidningar: Arbetaren (1) 33 kr 51 kr 60 kr Ny Dag (2) 24 kr 32 kr 80 kr Regiontidningar: BlekingevPosten (1) 80 kr 100 kr 30 kr Dalabygden (1) 26 kr 38 kr 35 kr Gävle-Dalabygden (1) 95 kr 136 kr 35 kr Kalmar Läns Tidning 50 kr 71 kr 27 kr Karlstads—Tidningen (1) 83 kr 115 kr 25 kr Länstidningen Östergötland (1) 43 kr 65 kr 25 kr Läns-Posten (1) 33 kr 46 kr 30 kr Nord-Sverige (1) 63 kr 91 kr 30 kr Sjuhäradsbygdens Tidning (1) 43 kr 60 kr 28 kr Skaraborgs-Bygden (1) 27 kr 39 kr 30 kr Smålandsbygdens Tidning (1) 54 kr 77 kr 35 kr Sörmlandsbygden (1) 37 kr 55 kr 22 kr Värmlandsbygden (1) 30 kr 44 kr 24 kr Västerbygden (1) 28 kr 41 kr 24 kr Västmanlands Folkblad (1) 36 kr 57 kr 35 kr Västmanlands Nyheter (1) 27 kr 41 kr 39 kr Lokaltidningar: Norra Halland med Nordhalland (2) 23 kr 32 kr 37 kr Sandvikens Tidning (2) 35 kr 52 kr 43 kr Fryksdals-Bygden (3) 71 kr 97 kr 60 kr Lysekilsposten med Orust-

Tjöm (3) 80 kr 107 kr 45 kr Östgöta-Bladet (3) 61 kr 91 kr 65 kr Förortstidningar: Huddinge—Posten (1) 36 kr 14 kr 25 kr Nacka- Saltsjöbadens Tidning (1) 33 kr 49 kr 31 kr Norrort (1) 7 kr 3 kr 32 kr Sundbybergs och Solna Tid-

ning (1) 14 kr 21 kr 31 kr Västerort (1) 9 kr 12 kr 28 kr Kungälvs-Posten (1) 39 kr 50 kr 21 kr Mölndals-Posten (1) 43 kr 59 kr 21 kr

Skillnaderna mellan de olika tidningarnas värden är helt beroende av upplageskillnaderna mellan tidningarna. Det är således att vänta, att Gävle-Dalabygden och Karlstads-Tidningen med drygt 2 000 ex iredo- visad upplaga har de största produktionsbidragen per årsexemplar, 136 kr. resp. 115 kr. för år 1974. De lägsta värdena återfinns för Norrort och Västerort med 30 000 resp. ca 25 000 ex iredovisad upplaga.

När produktionsbidrag per årsexemplar skall jämföras med prenumera- tionspriset bör hänsyn tas till tidningarnas spridningsmönster och utgiv- ningsfrekvens.

Rikstidningarna inom fådagarspressen har högre prenumerationspriser än produktionsbidrag per årsexemplar. Ny Dag med två nr/vecka har ett prenumerationspris på 80 kr., vilket är 2,5 gånger så stort som årsexemp- larsbidraget. Skillnaden mellan beloppen är väsentligt mindre för Arbe— taren med 1 nr/vecka. Det genomsnittliga produktionsbidraget per årsexemplar för region- tidningarna inom fådagarspressen är drygt 65 kr. för 1974. Det genom- snittliga prenumerationspriset den 1/1 1974 är knappt hälften av detta belopp, eller ca 30 kr. Variationsvidden i prenumerationspriser — liksom i årsexemplarsbidrag — är relativt stor, eller från 22 till 39 kr. Bland tidningarna med de högsta prenumerationspriserna finns två endagstid- ningar som utkommer på samma ort, nämligen Västmanlands Folkblad med 35 kr. och Västmanlands Nyheter med 39 kr. i prenumerationspris. De verkligt stora skillnaderna mellan produktionsbidrag per årsexemplar och prenumerationspris redovisas för de minsta regiontidningarna, näm- ligen Karlstads-Tidningen (mer än 4,5 gånger större än prenumerations- priset). Gävle-Dalabygden (nästan 4 gånger större) och Blekinge-Posten (drygt 3 gånger större).

För lokaltidningarna utfaller jämförelsen litet olika. Norra Halland har något högre och Sandvikens Tidning något lägre prenumerationspris än produktionsbidraget per årsexemplar. För Fryksdals-Bygden och Östgö- ta-Bladet är produktionsbidraget per årsexemplar ungefär 1,5 gånger större och för Lysekilsposten drygt 2 gånger större än prenumerations- priset.

Förortstidningarnas prenumerationspris ligger på 30 kronorsnivån, eller på samma nivå som regiontidningarnas pris. Även i denna grupp utfaller jämförelsen högst olika för de olika tidningarna. Kungälvs-Posten och Mölndals-Posten har ungefär 2,5 gånger större och Huddinge-Posten och Nacka- Saltsjöbadens Tidning ungefär 1,5 gånger större produktions— bidrag per årsexemplar än prenumerationspris. Övriga tre förortstidningar har genom enhetsbeloppsprincipen och väsentligt högre upplagor än de andra förortstidningarna högre prenumerationspris än årsexemplarsbi- drag. För Norrort är prenumerationspriset ca 3 gånger större än produk- tionsbidraget per årsexemplar.

SOU 1974:102 Produktionsbidrag 55 4.3 Produktionsbidragens andel av totalintäkterna

Genom enkätundersökningen har uppgifter om andratidningarnas rörelse- intäkter insamlats. Dessutom har uppgifter begärts om övriga kontant- bidrag. Uppgifterna avser perioden 1968—1972.

Uppgifterna om intäkterna från tidningsförsäljning (prenumerations- och lösnummerintäkter) och från annonsförsäljning avser nettointäkter- na. Det innebär, att tidningarnas kostnader för provisioner t.ex. till Pressbyrån för lösnummerförsäljning och till reklambyråer för annonsför- medling har avräknats från bruttointäkterna. Denna nettoredovisning har inneburit ett visst merarbete för tidningsföretagen vid uppgiftslämningen. Orsaken till att nettoredovisning valdes framför bruttoredovisning är, att det vid provundersökningen visade sig, att provisionsbeloppen varierade rätt påtagligt mellan olika tidningsföretag. Medan sådana försäljnings- kostnader rör sig om några procent av upplageintäkterna uppgår de till mellan 10 och 15 % av annonsintäkterna. Vid nettoberäkningar svarar således upplageintäkterna för en något större andel av totalintäkterna än vid bruttoberäkningar.

Tidningsföretagen har intäkter vid sidan av tidningsrörelsen, såsom intäkter från civiltryckeri i anslutning till tidningsverksamheten, från legotryck, från försäljning av makulatur, artiklar och fotografier m.m. Uppgifter om sådana intäkter har inte insamlats genom enkäten. Vid besöken på tidningsföretagen har det visat sig, att civiltryckerirörelsen för några tidningsföretag är av sådan betydelse för företaget, att den lämnar ett visst bidrag till tidningsverksamheten. Generellt sett är dock tidnings- företagens verksamhet utanför den egentliga tidningsrörelsen av mycket liten omfattning och tendensen är att den minskar i omfattning. Enligt 1967 års pressutredning uppgår dessa 3. k. ”övriga intäkter” till ca 3 % av dagstidningsföretagens totalintäkter.

I framställningen används två intäktsbegrepp. Intäkterna från tidnings- och annonsförsäljningen utgör tillsammans tidningsrörelseintäkter. Tid- ningsrörelseintäkterna samt rörelsetillskott i form av vederlagsfria förvärv och produktionsbidrag betecknas tillsammans totalintäkter.

4.3.1. Flerdagarstidningama

Redovisningen av produktionsbidragets andel av totalintäkterna för flerdagarstidningarna avser de 26 tidningar som erhöll fullt produktions- bidrag år 1971 och som fortfarande utkommer. I redovisningen ingår således inte Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, inte heller de tidningar som enbart erhållit reducerade produktionsbidrag, dvs. Gefle Dagblad, F alu-Kuriren, Gotlands Allehanda och Eskilstuna-Kuriren. Intäkterna av tidningsrörelsen, dvs. upplage— och annonsintäkterna, minskade för flerdagarstidningar med produktionsbidrag under 1971 i förhållande till genomsnittsnivån för perioden närmast före införandet av produktionsbidrag, dvs. 1968—1970. Minskningen berodde på minskade annonsintäkter. En viss återhämtning har skett under 1972. Genom ökade upplageintäkter är tidningsrörelseintäkterna för 1972 ca 5 % högre

Tabell 4.3 Rörelse- och totalintäkter för flerdagarstidningar med produktionsbidrag

Intäktsslag År och intäkter i mkr och %

Årsmedeltal för 1971 1972

1968 — 197 0

Mkr % Mkr % Mkr % Upplageintäkter 85 35 91 34 102 33 Annonsintäkter 146 60 136 51 141 46 Tidningsrörelsein-

täkter 231 95 227 85 243 79 Produktionsbidrag — — 28 10 54 17 Övriga kontantbidrag 14 5 13 5 12 4

Totalintäkter 245 100 268 100 309 100

än genomsnittet för 1968—1970.

Som framgår av tabell 4.3 har produktionsbidraget inneburit en väsentlig intäktsförstärkning för flerdagarstidningarna med produktions- bidrag. Totalintäkterna för 1974 ligger ca 25 % över medelintäkten per år under 1968—1970. Produktionsbidragen svarar för drygt 80 % av ök- ningen av totalintäkterna. Produktionsbidragens andel av totalintäkterna uppgår till ca 17 % 1972 och kan beräknas till ca 20 % 1974.

Det är intressant att notera, att övriga kontantbidrag, dvs. bidrag från partier och andra organisationer, ligger kvar på ungefär samma nivå av totalintäkterna, eller 4—5 %.

Bidragen minskar visserligen men minskningen sker inte alls i takt med höjningen av produktionsbidragen. De har under alla omständigheter inte behövt höjas. Eftersom kontantbidragen vanligen utgår i efterhand kan utvecklingen inte sägas bero på att beslut om kontantbidrag fattats i förväg och sedan inte kunnat ändras. Förklaringen är i många fall, att produktionsbidragen inte räckt till för att klara tidningens utgivning.

Med tanke på produktionsbidragskonstruktionen med maximibelopp för de två tidningskategorierna storstadspress resp. landsortspress bör produktionsbidragsandelen variera med upplagestorlek. Tabell 4.4 visar det förväntade mönstret. År 1971 har tidningar med upplaga under 5 000 ex. per är högsta bidragsprocenten och 1972, efter höjningen av maximi— beloppet för landsortspress till 2,5 milj. kr. finner man den högsta bidragsprocenten bland tidningar i intervallet från 15 000 till 24 999 ex. per år. I tabellen har uppgifter om övriga kontantbidrag utelämnats av konfidentiella skäl.

4.3.2. Fådagarstidningarna

Redovisningen av produktionsbidragens andel av totalintäkterna för fådagarstidningarna försvåras av att antalet tidningar med produktions- bidrag inte varit detsamma 1971 och 1972. De totala produktionsbi- dragen har uppgått till 5.2 resp. 4,6 milj. kr.

Det är inte möjligt att lämna detaljerade uppgifter om fådagarstid-

Tabell 4.4 Produktionsbidraget i förhållande till annons- och upplageintäkter (fler-

dagarstidningar) År och upplaga Upplagein- Annonsin- Produktions- täkter % täkter % bidrag % År 1971 — 4 999 ex. 26 57 17 5 000—14 999 ex. 27 57 16 15 000—24 999 ex. 35 52 13 25 000— ex. 39 52 9 År 1972 — 4 999 ex. 25 56 19 5 000—14 999 ex. 26 52 22 15 000—24 999 ex. 30 45 25 25 000— ex. 37 47 16

ningarnas intäktsstruktur. Ett skäl är, att inte samtliga tidningar ingår — urvalet omfattar 22 av 30 tidningar — och vissa skattningar måste göras. Ett annat skäl är, att totalintäkterna för de tidningar som inte erhållit produktionsbidrag under hela perioden skulle kunna räknas fram ur skillnaderna i totalintäkterna för hela gruppen tidningar, vilket inte ståri överensstämmelse med löftet om konfindentiell behandling av enkät- materialet.

Med enkätmaterialets uppgifter samt vissa tilläggsberäkningar har produktionsbidragets andel av totalintäkterna skattats till ca 20 %. Underlaget är följande tablå, som avser år 1972 och ett tänkt antal tidningar med produktionsbidrag på 25 (verkligt antal 23):

lntäktsslag Milj. kr. % Upplageintäkter 6 23 Annonsintäkter 14 54 _ Tidningsrörelseintäkter 20 77 Övriga kontantbidrag l 4 Produktionsbidrag 5 19 Totalintäkter 26 100

Produktionsbidragets andel av totalintäkterna under perioden 1971— 1973 för gruppen fådagarstidningar har alltså skattats till ca 20 %. Med höjningen av det fasta beloppet resp. minimibeloppet från 200 000 kr. till 300 000 kr. beräknas andelen av totalintäkterna ha ökat till ca 25 %. Anledningen till att ökningen inte blir större är att många tidningar i gruppen har haft en relativt gynnsam upplageutveckling och att hänsyn har tagits till detta vid beräkningen. Beloppet för övriga kontantbidrag (inkl. förekommande koncernbidrag) hari tablån avrundats till 1 milj. kr. Större delen, eller ca 90 %, av dessa intäkter avser 3—4 av fådagarstid- ningarna.

Procenttalsfördelningen i tablån kan inte flyttas över till enskilda tidningar, eftersom skillnaderna i redovisad upplaga mellan tidningarna är betydande. De minsta tidningarna har ca 2 000 i upplaga och den

största ca 30 000. Bruttointäkterna vid ett genomsnittspris på 30 kr. för en årsprenumeration blir 60 000 kr. resp. 900 000 kr. Tablåns genom- snittsintäkter för en tidning i gruppen är 800 000 kr. i tidningsrörelse- intäkter och 200 000 kr. i produktionsbidrag, tillsammans 1 milj. kr. Men upplageskillnaderna gör att skillnaderna i totalintäkter mellan den minsta och den största tidningen kan beräknas vara mycket stora.

Det är inte bara upplageskillnaderna som är påtagliga i intäktssamman- hang. Det olikartade spridningsmönster (riks-, region-, lokal- och förorts tidningar) som tidningarna uppvisar leder också till olikheter i totalin- täkter och i fördelningen mellan upplage- och annonsintäkter. Rikstid- ningarnas högre prenumerationspriser bidrar till att upplageintäkterna spelar en större roll för tidningens ekonomi än annonsintäkterna. Många av regiontidningarna använder sig av s. k. totaldistributioner i sin annons- försäljning och detta bidrar i sin tur att ge förhållandevis höga andelar för annonsintäkterna, eftersom normalupplaga och prenumerationspris är låga. Av konfidentiella skäl är det inte möjligt att redovisa detaljerade uppgifter om de olika tidningsgrupperna inom fådagarspressen. Några uppgifter om ”normaltidningen” skall dock anges.

Om man inte räknar in extremvärdena, kommer man fram till en genomsnittsintäkt på 500—600 000 kr. i tidningsrörelseintäkter och 200 000 kr. i produktionsbidrag. Det ger en andel av totalintäkterna för produktionsbidraget på drygt 25 %. Som utgångspunkt för diskussioner om fådagarspressens ekonomi kan följande tablå, som bygger på beräk- ningar från enkätmaterialet från 1—3 dagstidningar med mindre än 10 000 i upplaga, tjänstgöra:

Intäktsslag Procentuell fördelning för år 1972 %

Upplageintäkter 20—25

Annonsintäkter ca 50

Produktionsbidrag 25—30

För variationer utanför de angivna intervallen svarar upplageskillnader och skillnader i prenumerationspris.

Produktionsbidragen till fådagarstidningarna som grupp beräknas så- ledes uppgå till en högre andel av dessa tidningars totalintäkter än flerdagarstidningarnas andel. Enligt tabell 4.3 uppgår produktionsbi- dragen till 10 % 1971 och 17 % 1972 av flerdagarstidningarnas totalintäk- ter. Motsvarande andel för fådagarstidningarna uppgår till ca 20 %. För 1974 beräknas flerdagarstidningarnas andel till ca 20 % och fådagarstid- ningarnas till ca 25 %.

4.4 Jämförelser av intäktsstrukturerna för första- och andratidningar

Det tredje sättet att redovisa produktionsbidragens intäktsmässiga bety- delse för de bidragsmottagande tidningarna är att jämföra dessa tid-

ningars intäktsstrukturer med sina resp. förstatidningars intäktsstruktu- rer. På det sättet kan produktionsbidragens inverkan på intäktsrelationer— na mellan två tidningar på samma utgivningsort studeras. Underlaget utgörs av enkätmaterialet från 18 av de tidningar som ingår i studien och omfattar därmed nio tvåtidningsorter.

Redovisningen av utfallet av jämförelserna är något schematisk av konfidentiella skäl. Den sker i form av en presentation av några typfall, vilka konstruerats med hjälp av genomsnittliga upplageskillnader, upp- lagepriser och relationstal mellan upplage— och annonsintäkter. Jämförel- serna gäller endast flerdagarstidningar.

Utgångspunkten är upplageintäkten per årsexemplar och upplagein- täkternas andel av tidningsrörelseintäkterna. Intäktsstrukturen har under perioden 1968—1972 förändrats. Upplageintäkternas andel av tidnings- rörelseintäkterna ökar. För flerdagarstidningarna med produktionsbidrag ser den relativa fördelningen ut på följande sätt:

År 1968—1970 År 1971 År 1972 (medeltal) % % % Upplageintäkter 37 40 42 Annonsintäkter 63 60 58 Tidningsrörelse intäkter 100 100 100

Samma tendens till omfördelning återfinns på nio tvåtidningsregioner inom landsortspressen. För de nio förstatidningarna är tendensen mera uttalad än för de nio andratidningarna. Anledningen till att gruppen andratidningar inte ökar upplageintäktsandelen även är 1972 är dels att några andratidningar valt att inte följa med förstatidningens prishöjning, dels att andratidningsgruppen inte har samma positiva upplageutveckling som förstatidningsgruppen. Upplageintäkternas andel av tidningsrörelse- intäkterna är följande:

År 1968—1970 År 1971 År 1972 (medeltal) % % % Förstatidningar 40 42 44 Andratidningar 37 40 40

I det jämförelsematerial som presenteras i tabell 4.5 jämförs intäkts— strukturen för en andratidning med tre olika förstatidningar. Andratid- ningen är en tidning med 20 000 ex. i upplaga och ett helt produktions- bidrag på 2,5 milj. kr. Hänsyn har inte tagits till andra kontantbidrag än produktionsbidraget. Nettointäkten per årsexemplar har satts till 150 kr. per årsexemplar. Upplageintäkternas andel uppgår till 40 % av tidnings- rörelseintäkterna. Beräkningarna avser år 1972.

Den första förstatidningen i tabellen har en upplaga på 25 000 ex, den andra förstatidningen på 30 000 ex och den tredje på 60 000 ex. Tabellen åskådliggör därmed tre typiska konkurrenssituationer på tid- ningsmarknaden.

Tabell 4.5 Intäktsstrukturen vid olika upplagestorlek

Intäktsslag Andratidning Förstatidning Förstatidning Förstatidning med 20 000 med 25 000 med 30 000 med 60 000 ex 1 uppl. ex i uppl. ex 1 uppl. ex i uppl. och fullt tkr. tkr. tkr. stöd, tkr.

Upplageintäkter 3 000 3 750 4 500 9 000 Annonsintäkter 4 500 5 600 6 700 13 500

Intäkter av

rörelsen 7 500 9 350 11 200 22 500 Produktions-

bidrag 2 500 — _ — Totalintäkter 10 000 9 350 11 200 22 500 Skillnad i total- intäkter mellan första- och andra- tidning — —650 + 1 200 + 12 500

Resultatet av beräkningarna visar, att andratidningens totalintäkter uppgår till 10 milj. kr. Dessa totalintäkter skall jämföras med förstatid- ningarnas totalintäkter på knappt 9,5 milj. kr. drygt 11 milj. kr. resp. 22,5 milj. kr. Ett maximalt produktionsbidrag förmår således kompen- sera andratidningen intäktsmässigt, då skillnaden i totalupplaga till förstatidningen är högst ca 25 %. Däremot räcker produktionsbidraget inte till, när förstatidningen har ca 50 % större upplaga än andratid— ningen. I de fall, där förstatidningen har en tre gånger så stor upplaga som andratidningen, ett relativt vanligt fall på tidningsmarknaden. är skillna- derna i totalintäkter mycket betydande, trots produktionsbidraget till andratidningen. Förstatidningen kan beräknas ha mer än dubbelt så stora totalintäkter som andratidningen.

Analysen av intäktsförhållandena på olika tvåtidningsorter följs upp längre fram i rapporten i samband med att kostnadsförhållanden klar- läggs. I pressutredningens betänkande redovisas, som tidigare nämnts, presstödets inverkan på tidningarnas ekonomiska situation. Den redovis— ningen avser år 1973 och samtliga tidningsföretag. Denna ekonomiska analys har genomförts på samma sätt som i tidigare pressutredningar, nämligen som en extern balansanalys.

4.5. Sammanfattning

Produktionsbidragens inverkan på andratidningarnas intäktstruktur har bedömts på tre sätt. För det första har produktionsbidrag per årsex- emplar satts i relation till abonnemangspriset, för det andra har produk- tionsbidragen relaterats till totalintäkterna och för det tredje hrr ett antal andratidningars totalintäkter inkl. produktionsbidrag jämförts med mot- svarande förstatidningars totalintäkter.

Jämförelsen mellan genomsnittliga produktionsbidragen per årsex- emplar och abonnemangspriset visar, att dessa två belopp är ungefär lika

stora. För flerdagarstidningarna är både produktionsbidraget per årsex- emplar och abonnemangspriset ca 160 kr. För fådagarstidningarna ligger nivån på ca 40 kr. Andratidningarna kan alltså sägas genom produktions- bidraget få ytterligare en abonnemangsavgift. Variationerna mellan tid- ningarna är dock i vissa fall mycket stora.

Produktionsbidragen har utgjort en väsentlig intäktsförstärkning för andratidningarna. För flerdagarstidningarna som grupp utgör produk- tionsbidragen ca 20 % av totalintäkterna. För fådagarstidningar är ande- len något högre, eller ca 25 %.

Produktionsbidragets förmåga att utjämna intäktsskillnader mellan två tidningar på samma utgivningsort är helt beroende på upplagedifferensen mellan tidningarna. Inom landsortspressen förmår ett maximalt produk- tionsbidrag kompensera andratidningen intäktsmässigt, då skillnaden i totalupplaga är högst 25 %. I de fall, där förstatidningen har en tre gånger så stor upplaga, ett relativt vanligt fall på tidningsmarknaden, är skillna- den i totalintäkter mycket betydande trots produktionsbidraget till andratidningen.

. . _ _ . ., .. , .. _ 'ri't'gittartgabett ".aii mol.; ”äga?", _. I ' i' _, , ,'___ ' ; . ___:f .. . .-_ , ., '.'4 qåmsrtl.an'.lmlfe ut?!” Mmm _, ,l',.,__ ,, _ _. '_ _. ._Å, ___,"' __ __ _. . . g ' fa. fåliipflimå |'-'J| ('i ::J' 33.39th1 _l '.!. .il'. '., ' ' ' I., ' ' _ " _' , ___;kl lli?” ?Jigll'l-WH' Et Magbild . .r '- ' - . '. '- " . " '.-,.|'t— , ,. _ —,,__.' . ,”"gå.uuirl.'__;l.zuulj"l'nmgmn

',." (,,,-f. .fi. m.,-1 .ru-, mur; ..."..ua L-tn'l

,,.i' __ ”aktat-ii lill"! uttagning ”om .

'|' ' . " . . ,. . _ " '...' n_'a,1."lut Oi. ' .. [i i l' ' ' -' _' SL . .- . ' _ 5 en DLL: maart .umkn nal

' .*'A"'i." ? . , ' ' ' ' * ". _. ' - .- 'Mlmuuh. urnw'u— Lr. mantal.-i

_.,- ' _ _, '_ _ . ,.. _. ..., . |||— _ . , ,, _ _ ., _ _ _ [III"]. 35351th nu. ul gsilal anor) .. ' ; » " ' . nu:hamlzr.us—-luuumw , '. ,. ..,”. _ " _, . 'i _ ., ) --____,. "_ , ' _ __ m, m ogärna 1012 se ' ' ' ' ' te'dtmiklw'iunab

'. . — . osgunhambu. -,'.l"'. L,,L . m.m..

. |", .' WIN-" . ..,,L

.| -_- .: .l— .. _..l _,..__ __!lf""-,,_. ',__'_ Hi i'l' ll-Rllll ' . —. ' . '.'. "i, ' = ... . . il..',,','. ' ' " ' l __ _-|._ __ .__l-t', : , , ” HJ. ..t. . ' :=... "' _, .. .__ .! _. ' 4 _ , _ ' " '.__ , ru __ '. _ *, I- ,: hldelå'i __ . . _ _ _,.,. ,, , . . '. _ . _ | ' .. .. 1 _ _ ,, . _ _ _, ”___-,, _,__.___ .,_:_,,_,_I. . : _ . .|.lr.. ||1 _ - . ' _ |.__ ,,,,__' .__ _ ., ' » -* ', ': - . .. , '.,[ll HIIT __ ,r . -','"..i. »' ._' —- " ,. .. - -. ..km... i." 7,11? .'." ' ' ' " . . ..-. 'na-:|!" nu 1 | i -']'*'I | I ' .l. " ' . . .'. ', ”J,. ', . , _ ___ , .. ".__ ». ._åib 31.11.2511 E,_:_u_ __ ._r,, ',,_'___'_: _. _ ,M" ",,,, - ”' ' 'flfu ' . ' ' - hklt blur.

:,_ _. .. ___ .._ _ . - _ __ _ F .- _ _ mm”,

>.- — I" ' [dom. . _ ,_ _ . _ namn»... . ._H' _. _» . » _ _ ' "Af, ' " _-. _ "» _, Ä . drängar

5. Marknadseffekter: upplagemarknaden

Analysen av presstödets marknadseffekter redovisas i två kapitel. I det första kapitlet analyseras de förändringar som inträffat på upplagemark- naden sedan presstödet infördes. I det andra kapitlet behandlas annons- marknaden.

Detta kapitel inleds med några korta översikter över dagspressmarkna- den totalt, det statistiska underlagets kvalitet samt upplagornas samman— sättning. Därefter följer en redovisning av flerdagarstidningarnas situation på upplagemarknaden. Kapitlet avslutas med en redogörelse för upplage- förändringar för fådagarstidningarna.

5.1 Den abonnerade pressens andel av dagspressmarknaden -

Produktionsbidraget till dagspressen avser abonnerade dagstidningar. Upplagorna för denna del av dagspressen ökar långsammare än befolk- ningen i riket. Under perioden 1958—1974, den period som redovisas i senaste TS-Boken, har upplagorna för den abonnerade dagspressen ökat med knappt en halv procent per år, eller med 10 000—15 000 ex per år.

Det finns dock skillnader mellan storstadspress och landsortspress. Medan upplagorna för storstädernas abonnerade dagstidningar (exkl. Skånska Dagbladet, som enligt TS-Boken räknas till landsortspressen) under perioden 1958—1974 varierat mellan 1,1 och 1,2 milj. ex per år har landsortspressens upplaga stadigt ökat från något under 2 milj. ex år 1958 till över 2,1 milj. ex år 1974.

Den totala dagspresskonsumtionen har emellertid ökat under den angivna perioden, men denna ökning har till största delen tillfallit lösnummerförsålda dagstidningar, som fördubblat sina upplagor sedan år 1958. Följden har blivit, att den abonnerande dagspressen minskat sin marknadsandel medan den lösnummerförsålda dagspressen ökat sin an- del. Minskningen under perioden 1968—1974 uppgår till ca 10 procent- enheter, vilket framgår av tabell 5.1. Av tabellen framgår, att abonnerade storstadsdagstidningar (tidningar utgivna i Stockholm, Göteborg och Malmö, dock ej Skånska Dagbladet) och landsortspressen minskat med ca fem procentenheter vardera. Ut- vecklingstendensen har dock försvagats under den senaste delen av perioden. År 1970 var kvällspressens marknadsandel ca 28 % och år 1974 ca 27 %.

Tabell 5.1 Marknadsandelar för abonnerad dagspress under perioden 1958—1974

År Abonnerade dagstidningar Lösnummer- Summa

Storstads- Landsorts- försålda dags- press press tidningar % % % % 1958 31 52 17 100 1960 30 52 18 100 1965 29 50 21 100 1968 27 47 26 100 1970 26 46 28 100 1974 26 47 27 100 Total spridning år 1974 il 000 ex 1 182,2 2 162,5 1 258,1 4 602,8

Källa: TS-Boken 1975. Tidningsdefinition: Dagstidningar som utkommer minst två dagar per vecka.

De dagstidningar som erhållit fullt produktionsbidrag har en totalupp- laga som uppgår till ca 20 % av totalupplagan för abonnerade dagstid- ningar (med minst 1 nr/vecka). Som redovisats i kapitel 4 uppgår upplageintäkterna för dagstidningar med produktionsbidrag till ca 110 milj. kr. år 1972. Detta belopp torde utgöra ca 20% av den totala upplageintäkten för abonnerade dagstidningar.

Den abonnerade dagspressens andel av det totala utbudet av dagstid— ningar med minst 1 nr/vecka uppgår till närmare 75 %. Av denna marknad för abonnerade dagstidningar faller således ca 20 % på dagstid- ning med produktionsbidrag.

Generellt sett synes utrymmet för upplageökningar för abonnerade dagstidningar vara ytterst begränsat. En tidningsledning kan sägas ha en hög ambitionsnivå för sin tidning, om den har som mål att redovisa en upplageökning i takt med befolkningsutvecklingen. Ett högst aktnings- Vårt mål kan sägas vara att söka bibehålla ungefär samma upplaga från ett år till ett annat. En abonnerad dagstidning kan dessutom inte åstadkom- ma kraftiga upplageökningar, utan att tidningens konkurrenter gör ungefär motsvarande upplageförluster.

5.2. Upplagestatistiken

Underlaget för redovisningen av volymutvecklingen är TS—Boken för åren 1969—1975. Upplagesiffrorna i basmaterialet avser första halvåret resp. år och vardagsupplaga. Den redovisade upplagan betecknas medelnetto— upplaga. Medelnettoupplagan är summan av fyra delposter: abonnerade exemplar, medräknade rabattexemplar, medräknade friexemplar och sålda lösnummer.

För rabattexemplar gäller att högst 25 % av bruttoabonnemangspriset eller av den beställda tidsperioden accepteras för att exemplaren skall medräknas i medelnettoupplagan. Som friexemplar räknas exemplar till anställda och tidningsbud samt exemplar som ersättning för någon

prestation. Dessutom ingår hälften av antalet friexemplar till annonsörer och annonsförmedlare.

Upplagestatistiken har påverkats av införandet av produktionsbidrag. En direkt effekt är att antalet TS-redovisade dagstidningar ökar från år 1970. En viktigare effekt är, att kvaliteten på upplageredovisningen har höjts. Vid bestämning av konkurrensposition kan ju 100 ex högre eller lägre upplaga vara avgörande för utgången. I det siffermaterial som redovisas kan dock förekomma såväl under- som överredovisningar av upplagor.

Det tycks inte höra till ovanligheterna, att tidningar avstår från att redovisa hela upplageökning ett år för att kunna visa en jämn positiv utveckling över flera år. Omvänt kan gälla för en tidning som vill visa en positivare utveckling än den verkliga. Andelen rabatt- eller friexemplar får då svara för upplageökningen och denna andel ökar under något eller några år. Ett förtydligande exempel kan lämnas.

Sydsvenska Dagbladet gick vid ett tillfälle under den aktuella perioden ut med ett abonnemangserbjudande, som innebar att tidningen kunde erhållas för 9,25 kr. i fem månader mot att abonnenten besvarade ett antal frågor. Besvarandet av frågorna var abonnentens motprestation. Efter skiljedom räknades de tecknade abonnemangen in som friexemplar i medelnettoupplagan.

Sedan den 1 januari 1963 svarar tidningarna själva för abonnemangs- hanteringen. Då överfördes denna hantering, dvs. anmälan av abonne- mang, mottagning av prenumerationsavgifter och registerhantering, från postverket till tidningarna. Postverket hade som mellanhand omedelbart avbrutit utbärningen av tidningen, när den prenumerationsperiod, för vilken avgift erlagts, gått ut. Efter överföringen av abonnemangshante- ringen till tidningarna kunde tidningsföretagen, om de så önskade, vara mindre restriktiva och inte omedelbart låta abonnemanget upphöra.

Det är således nödvändigt att ta i beaktande vid analyser av Sifferserier- na att den redovisade upplagan delvis är relaterad till säljerbjudanden, kreditpolitik och kravrutiner samt prestige. En skärpt kreditpolitik kan innebära att tidningen ”förlorar” upplaga och lättnader i kreditpolitiken, att tidningen ”vinner” upplaga.

5.3. Medelnettoupplagornas sammansättning

l TS-Boken 1974 redovisas sammansättningen av tidningarnas medelnet- toupplagor. Tabell 5.2 innehåller en sammanställning av dessa uppgifter dels för samtliga tidningar, dels för tidningar utan resp. med produktions- bidrag. Av tabellen framgår, att tidningar med produktionsbidrag har en något större andel rabattexemplar år 1973 än tidningar utan produktions- bidrag. Skillnaden i andel friexemplar mellan de två tidningskategorierna kan troligen förklaras av att antalet annonsörer för andratidningarna blir förhållandevis stort. En direkt följd av"upplagesammansättningen är att andratidningarna som grupp har en lägre nettointäkt per årsexemplar än övriga tidningar som grupp.

Tabell 5.2 Medelnettoupplagornas sammansättningar vardagar för flerdagarstid- ningar år 1973

Intäktskategori Samtliga Tidn. utan Tidn. med pro- tidningar produktions- duktionsbidrag % bidrag % % Abonnemang 86 87 83 Rabattexemplar 3 2 7 Friexemplar 3 2 4 Lösnummer 8 9 6

Total nettoupplaga ilOOOex 3151 2518 633

Medelnettoupplagornas sammansättning skiljer sig något åt mellan de olika tidningskategorierna inom fådagarspressen, vilket framgår av tabell 5.3. Den procentuella fördelningen för gruppen lokaltidningar skiljer sig inte påtagligt från fördelningen för flerdagarstidningarna. Rikstidningarna har dock en markant större andel lösnummer än andra kategorier. Så består tidningen Ny Dags nettoupplaga till 18 % av lösnummer. (Det finns några lokaltidningar utan produktionsbidrag som har högre andelar lösnummer, såsom Nynäshamns-Posten med 42 % och Tranås-posten med 23 %.) Förortstidningarna redovisar över 90 % abonnerad upplaga och ett fåtal rabatt- och friexemplar. Regiontidningarna redovisar ingen lösnum- merförsäljning alls. De har över 90 % abonnemang i sin sammanlagda upplaga, om man räknar från Sörmlandsbygdens avvikande värden. Tabellen avser endast fådagarstidningar med produktionsbidrag.

Tabell 5.3 Medelnettoupplagornas sammansättning för fådagarstidningar med pro- duktionsbidrag Intäktskategori Riks- Region- Lokal— Förorts- tidningar tidningar tidningara tidningar % % % % Abonnemang 86 90 86 91 Rabattexemplar 1 817 5 l Friexemplar l 2 3 1 Lösnummer 12 0 6 7 Total nettoupplaga 11000 ex 15,3 83,2 24,5” 93,3

Källa: TS—Boken 1974.

” I TS-Boken 1974 saknas uppgifter om Lysekilsposten med Orust—Tjörn. Tidningen har en totalupplaga på 2 800 ex, vilka inräknats i summan. b Det relativt höga procenttalet beror på att i TS-Boken redovisas Sörmlandsbyg- den med 1 100 abonnemang, 4 300 rabattexemplar samt 100 friexemplar. Om dessa extremvärden räknas bort blir fördelningen för regiontidningar i stället: 95 % abonnemang, 3 % rabattexemplar samt 2 % friexemplar.

5.4. Flerdagarstidningarna på upplagemarknaden

5.4.1. Upplageförändringar I 968; I 974

Upplageförändringar sedan 1968 för flerdagarstidningar med fullt pro- duktionsbidrag 1971 redovisas i tabell 5.4 Tidningarna har grupperats efter tendensen i förändringarna. Gruppindelningen har bestämts av hur stora upplageökningar som krävs för att en tidning skall öka sin hushållstäckning på utgivningsorten med en procentenhet. Siffermateria- let visar, att det för de aktuella tidningarna normalt krävs upplageök- ningar på över 10 % för att nå ett sådant resultat. Detta konstaterande har medfört att mittenklassen i indelningen omfattar tidningar som redovisar förändringar på högst 10%. Tabellen innehåller vidare två minsknings- resp. ökningsklasser, 11—20 % resp. mer än 20 %. Tidningar— na har kunnat fördelats till dessa förändringsgrupper utom iett fall. Det är Smålands Folkblad som efter en kraftig minskning av upplaga återtagit förlorad upplaga. Tidningens täckningstal på utgivningsorten, Jönköping, har fallit med 1 %, så tidningen skulle, om inte 1971—1972 års siffror varit så avvikande, räknats till mittengruppen.

Tillmittengruppen har förts 15 av de 26 flerdagarstidningarna med produktionsbidrag. Tidningarna redovisar viss minskning eller ökning av sin upplaga under perioden. De upplageökningar som redovisas har inte varit tillräckliga för att öka tidningarnas täckningstal på utgivningsorten. Arbetet och Värmlands Folkblad redovisar samma täckningstal 1968 som 1974, 34 % resp. 18 %. Kronobergaren har minskat i täckningstal från 16 till 15. Sydöstra Sveriges Dagblad ökar sin täckning i Karlshamn, men förlorar täckning i Karlskorna. De fyra tidningar som 1974 ligger under 1968 års upplaga, dvs. Folket, Västerbottens Folkblad, Skövde Nyheter och Örebro—Kuriren har tappat tre procentenheter i hushållstäckning under perioden. Tidningarna har dock återhämtat vissa förluster eller dämpat minskningstakten sedan mitten av perioden. För mer än hälften av de 26 tidningarna har således upplagenivån stabiliserats eller den negativa utvecklingen bromsats upp.

Fyra tidningar uppvisar minskningar av sin upplaga på mer än 10 % under perioden. Upplagorna har successivt minskat. Östra Småland uppvisar en något mindre minskning än de övriga. Men tidningens upplageminskning har i alla fall medfört, att tidningens hushållstäckning i Kalmar minskat med fyra procentenheter, från 22 till 18 %. Västgöta- Demokraten har minskat med fem procentenheter samt Skånska Dagbla- det och Växjöbladet med tre resp. åtta procent-enheter. Växjöbladet finns i 6 % av hushållen i Växjö medan Skånska Dagbladet när 5 % av hushållen i Malmö. Den mycket negativa utvecklingen för Växjöbladet och Skånska Dagbladet beror på att tidningarna är tredjetidningar på sina resp. utgivningsorter. Förändringarna i Växjö ser ut på föjande sätt:

Tabell 5.4 Upplageutvecklingen 1968—1974 för flerdagarstidningar med fullt pro— duktionsbidrag 1971

Tendens, tidning och område Redovisad upplaga år 1968 = 100 1969 1970 1971 1972 1973 1974

Kraftig minskning (mer än 20 %): Växjöbladet (BR 16) 104 94 81 73 60 63 Skånska Dagbladet (BR 28) 92 98 88 82 77 72 Västgöta-Demokraten (BR 36) 99 86 83 82 82 79 Minskning (1 1—20 %): Östra Småland (BR 20) 103 101 99 92 89 88 Viss minskning eller ökning (i 10 %) Örebro-Kuriren (BR 45) 102 97 97 96 91 94

Skövde Nyheter (Skövde) — — 100 96 94 94 Västerbottens Folkblad (BR 64) 104 100 99 96 95 95

Folket (BR 07) 94 92 91 93 95 99 Karlshamns Allehanda (Karlshamn) 100 97 95 100 105 100 Folkbladet Östgöten (BR 10) 107 103 104 95 97 102 Svenska Dagbladet (BR) 99 100 101 98 99 102 Arbetarbladet (BR 56) 99 100 100 100 100 102 Länstidningen (BR 63) 100 100 100 100 101 102 Dagbladet Nya Samhället (BR 59) 101 101 97 99 102 103 Sydöstra Sveriges Dagblad (total) 101 101 101 93 97 105 Värmlands Folkblad (BR 42) 102 105 103 102 105 106 Norrskensflamman (Total) — —— _ 100 100 107 Kronobergaren (BR 16) 106 108 110 108 107 110 Arbetet (BR 28) 101 105 107 107 109 110 Ökning (1 1—20 %): Gotlands Tidningar (BR 21) 97 97 101 102 108 118 Dala-Demokraten (BR 52) 100 104 102 104 110 119 Kraftig ökning (mer än 20 %)! Laholms Tidning (Laholm) 107 104 104 107 110 121 Dagen (total) 103 104 111 115 119 121 Norrbottens-Kuriren (BR 68) 101 102 106 109 116 122 Skaraborgs Läns Annonsblad

(BR 39)” 97 97 104 113 118 130 Övrig: Smålands Folkblad (BR 11) 100 99 78 85 99 106

Källa: TS-Boken 1969—1975.

” Karlsborgs Tidnings upplaga ingår för hela perioden. Tidningen övertogs från Mariestads-Tidningen av Skaraborgs Läns Annonsblad från 1973. Anm. Indextal med kursiv stil markerar att tidningen under det året övergått till annan produktionsteknik.

Tidning Upplaga i 1 OOO-tal 1968 1974 Förändring 1974—1968

Smålandsposten 14,6 18,3 + 3,7 Kronobergaren 3,1 3,4 + 0,3 Växjöbladet 2,6 1,4 — 1,2

Siffermaterialet tyder på, att tredjetidningen förlorar upplaga till förstatidningen, inte till andratidningen. Om tredjetidningarna upphör med flerdagarsutgivning, så kommer således andratidningarnas ställning

på resp. utgivningsort, Växjö och Malmö, att påtagligt försvåras. Utveck- lingsförloppet i Malmö och några andra orter kommer att tas upp längre fram i rapporten.

Sex tidningar redovisar ökningar av sin upplaga som överstiger 10 %. Gotlands Tidningar (Gotlands Folkblad och Gotlänningen) samt Dala- Demokraten har ökat sin upplaga med nästan 20 %. Dessa ökningar har varit tillräckliga för att stärka tidningarnas ställning på sina utgivnings- orter. Gotlands Tidningar har t. o. m. passerat sin konkurrent på Got- land, Gotlands Allehanda, med ca 800 exemplar och därmed blivit förstatidning. Dala-Demokraten har hållit sin marknadsandel i Falun, 24 % i hushållstäckning, men ökat kraftigt i Borlänge. ] Borlänge, som enligt presstödsdefinitionen är tidningens utgivningsort, har täcknings- talet ökat från 31 till 38 %. Förstatidningen på orten, Borlänge Tidning, har minskat från 50 till 45 % i täckning under perioden 1968—1974.

Fyra tidningar har gjort kraftiga ökningar sedan 1968. Till dessa hör en lokaltidning, Laholms Tidning, som tagit upplaga från Hallandsposten och en rikstidning, tidningen Dagen. De två tidningar som gjort de största ökningarna är att betrakta som specialfall enligt presstödsbestämmelser- na.

Såväl Norrbottens-Kuriren som Skaraborgs Läns Annonsblad hade enligt upplagestatistiken en positiv trend i sin utveckling, när de 1971 erhöll produktionsbidrag. Produktionsbidragen synes ha påskyndat ut- vecklingen och förstärkt trenden. Skaraborgs Läns Annonsblad, en gång andratidning med större upplaga än förstatidningen, har ökat sin täckning i Skövde från 42 till 51 % och därmed blivit förstatidning från 1973. Norrbottens-Kuriren har ökat sin täckningi det expansiva Luleå med en procentenhet och har nu 60 % täckning mot Norrländska Socialdemokra- tens 38 %, en minskning från 1968 för tidningen med 6 procentenheter. Norrländska Socialdemokraten har dock fortfarande en större totalupp- laga, men avståndet till Norrbottens-Kuriren har krympt påtagligt. Medan Norrländska Socialdemokratens upplaga har uppgått till drygt 40 000 ex. under hela perioden har Norrbottens—Kuriren ökat från 23 600 till 28 100. Skaraborgs Läns Annonsblad har erhållit fullt produktionsbidrag i två år och reducerat bidrag under 1973 och 1974. Norrbottens-Kuriren har fått fullt produktionsbidrag ett år och reducerat bidrag under 1972 och 1973.

I efterhand kan sägas, att ingen av tidningarna på utgivningsorterna Luleå/Boden och Skövde borde ha fått produktionsbidrag. Produktions- bidrag skulle ha utgått först, när Skövde Nyheter enligt den prognos som borde kunnat göras år 1971 blivit andratidningi Skövde.

Produktionsbidrag utgick således första gången under andra halvåret 1971 till andratidningarna. Ett mindre antal tidningar har med hjälp av bidragen kunnat påskynda sin redan påbörjade expansion. Några tid- ningar har trots bidragen inte kunnat hejda upplagenedgången eller stoppa marknadsandelsförlusterna. Litet mer än hälften av tidningarna har dock i stort sett kunnat bibehålla eller återgå till utgångsläget år 1968. Om hänsyn tas till att några av dessa tidningar införde en stramare kreditpolitik i samband med erhållandet av produktionsbidrag förstärks

denna slutsats. Det bör dock observeras, att konkurrenttidningarna nästan överlag har ökat sina upplagor sedan 1968. 1 det perspektivet är ett oförändrat läge, dvs. bibehållande av eller återhämtning till 1968 års nivå, att betrakta som en tillbakagång. De flesta av de 15 tidningarna det här gäller har också förlorat marknadsandelar på sina resp. utgivnings— orter.

En förändring för en del av tidningarna, vilken kan ha påverkat upplageutvecklingen är övergången till annan produktionsteknik. Med lån från pressens lånefond har ett tiotal andratidningar bytt tryckförfarande från högtryck till offset. Övergången har vanligen inneburit formatför- ändringar, redaktionella förändringar och givits ett relativt kraftigt marknadsföringsstöd. Det går också att konstatera, att förändringarna i samtliga fall följts av upplageökningar.

I tabell 5.4 har övergången till ett annat tryckförfarande markerats med att indextalet för det aktuella året skrivits i kursiv stil. I två fall är pressens lånefond inte alls inblandad i övergången. Det ena fallet är tidningen Dagen, som inte har egen produktionsapparat, och det andra fallet är Skaraborgs Läns Annonsblad, som inte lånat från pressens lånefond för investeringen.

I de flesta fall har de kombinerade tekniska, redaktionella och marknadsföringsmässiga insatserna följts av kontinuerliga upplageök- ningar. 1 ett fall har upplageökningen uteblivit efter ett år. Skånska Dagbladet föll tillbaka kraftigt år 1971. På några utgivningsorter kommer dessutom andratidningens konkurrent att göra likartade tekniska föränd— ringar. Detta kommer att innebära en ökad konkurrens på marknaden.

Av förteckningen över lånen från lånefonden framgår, att ytterligare några andratidningar kommer att göra investeringar i produktionen. Detta gäller Västerbottens Folkblad och Arbetarbladet. En sådan ändring kan således få åtminstone kortsiktiga upplageeffekter genom den kraft- samling inom flera områden som ändringen vanligen medför. Det har gått för kort tid för att säkert säga något om de långsiktiga effekterna. Den tekniska förändringen kan vara ett villkor för att få vara kvar på marknaden, men tycks inte vara det enda villkoret. Konkurrensvillkoren på upplagemarknaden tas upp i följande avsnitt.

5.4.2. Konkurrenssituationen på upplagemarknaden

Grundläggande för konkurrenssituationen på upplagemarknaden är att tidningarna har mycket lätt att bevaka varandras utspel och svarsåtgärder samt avläsa upplageförändringar av åtgärderna. För det första finns TS-redovisningarna, som är mycket detaljrika, offentliga och röner stor uppmärksamhet i branschen. För det andra måste nya abonnemang oftast tas från konkurrentens abonnenter. Abonnemangsteckning för den ena tidningen sammanfaller därför i tiden med återkallande av abonnemang för den andra tidningen. Det är således svårt att smyga ut utspel på upplagemarknaden. Om ingen annan upptäcker utspelet, så gör åtmin- stone konkurrenten det.

Tidningsbranschen tillhör det lilla fåtal branscher, som har en konti-

nuerlig redovisning av säljvolym. Eftersom det är lätt att konstatera, att det i många branscher utan sådan statistik fästes en så stor uppmärksam— het vid att nå volymframgångar, att det generellt talas om volymsjuka, är det inte förvånande att det i tidningsbranschen med en offentlig volym- statistik finns ett mycket påtagligt intresse för upplageförändringar. Trots de generella svårigheterna att redovisa upplageökningar, eftersom tid- ningsmarknaden är mättad, är ett vanligt förekommande mål att redovisa kontinuerliga ökningar. Knepet att bara redovisa en del av en uppkom- men upplageökning för att kunna visa en jämn ökning är ett talande exempel på förekomsten av volymsjuka. En verkställande direktör fram- höll t. ex. att hans tidning absolut inte fick gå tillbaka i upplaga. Tidningen skulle öka i upplaga varje år, om så bara med ett enda exemplar.

Förstatidningarna har kanske det största trycket på sig att visa upplageökningar. Andratidningar, som gjort vissa ökningar, uppvisar därför en viss oro för förstatidningens kommande svarsåtgärder. Risken att förstatidningarna kommer att göra stora ansträngningar för att ta tillbaka upplageförluster eller åtminstone inte låta andratidningen redo- visa en större ökning bedöms av andratidningarna vara stor. En förstatid- ning har svårt att bära att andratidningen redovisar den största upplage- ökningen av de två tidningarna.

Skillnaderna i säljaktivitetsnivå mellan tvåtidningsorter och entidnings- orter är betydande. Medan tidningarna på tvåtidningsorterna arbetar med en rad aktiviteter som rabatt- och proverbjudanden, tävlingar av olika slag rn. m. tar tidningen som är ensam på sin ort i stort sett emot abonnemang och har möjligen en traditionsenlig decemberkampanj. Medan man på tvåtidningsorterna finner en ökad professionalisering i säljarbetet — fritidsombudskårer byts ut mot fast anställda försäljare och arbetet drivs i kampanjer — går det knappast att säga att tidningarna av jämförbar storlek på entidningsortema har regelrätta prenumerationsavdelningar.

Men det finns också skillnader på tvåtidningsorterna. ] sin strävan att bibehålla och kanske också öka upplagan synes det vara andratidningarna som har gått före med de organisatoriska förändringarna. Förstatidningar, som för ett antal år sedan inte alls hade någon aktiv försäljning, bygger nu upp fritidsombudsorganisationer, ett stadium som för länge sedan passerats av resp. andratidningar.

Målinriktningen och den höjda ambitionsgraden i säljarbetet på tvåtid- ningsorterna, vilket genom andratidningarnas satsningar på upplagesidan efter 1971 kan sägas vara en effekt av produktionsbidraget, pekar mot en ökad rörlighet bland läsarna mellan konkurrerande tidningar.

För andratidningarna finns det två huvudalternativ, när det gäller att söka öka upplagan:

a) öka täckningsgraden inom spridningsområdet och b) öka tidningens spridningsområde.

Förutsättningarna för andratidningarna att utnyttja dessa expansions- vägar tas upp i det följande. Därvid belyses möjligheterna att öka spridningsområdet först.

Karakteristiskt för dagspressen är att tidningsföretagen generellt sett har geografiskt mycket begränsade spridningsområden. Detta gälleri stort även för storstadspressen. Detta beror på de faktorer som bestämmer en tidnings värde som nyhetsorgan och som annonsorgan.

En tidnings möjligheter att bibehålla sin ställning som nyhetsorgan beror på om tidningen har redaktionella resurser att leva upp till den geografiska nyhetstäckning som läsekretsen väntar sig. Därmed utgör de ökade kraven på redaktionella resurser ett väsentligt hinder för utökning av spridningsområdet. ] samma riktning verkar de faktorer som bestäm- mer en tidnings värde som annonsorgan. En tidnings täckningsgrad betyder mera än den absoluta upplagestorleken. De lokala annonsörerna med begränsade geografiska områden för sin verksamhet har inte behov av att nå tidningsläsare utanför sina naturliga omland i all synnerhet inte om de inte samtidigt når kunderna inom omlandet.

Det görs emellertid satsningar för att erövra nya geografiska områden. Tidningsföretagen bevakar under en period den bygd som de avser att "erövra” och under perioden sker abonnemangsförsäljning. För att behålla upplagan i området krävs dock en kontinuerlig nyhetsbevakning av området. Om tidningarna saknar sådana resurser och upphör med den redaktionella hårdbevakningen, då upphör också abonnemangen. Om tidningen inte har möjligheter att öka det redaktionella utrymmet utan måste sovra i materialet från utgivningsorten kan effekten av en utökning av spridningsområdet bli att tidningen förlorar i intresse på sin utgivnings— ort.

De ökade redaktionella kostnaderna vid nya geografiska satsningar blir speciellt påtagliga i de fall bevakningen går över gränsen till ett nytt län. Ännu en länsstyrelse måste bevakas. Ett sätt att komma förbi problemet är att söka samarbete redaktionellt i länsstyrelsefrågor med näraliggande, inte konkurrerande tidningar.

Vid länsgränsrevideringar och kommunindelningar etc. kan nya områ- den hamna under en tidnings redaktionella, geografiska bevakning. Tidningens utgivningsort blir centralort för det nya området och tid- ningens länsbevakning blir utan ändringar av intresse för hushållen i den ”nya” bygden.

Expansion genom utökning av spridningsområdet är således en utveck- lingsväg som kräver stora insatser. För att nå upp till ett täckningstal som gör tidningen intressant som annonsorgan i området kan krävas år av kraftigt sänkta priser på abonnemang och annonsutrymme samt massiva redaktionella insatser. Det torde krävas att en tidning som skall göra sådana satsningar har en någorlunda stark ställning på en viktig handels- ort, helst sin utgivningsort. Teoretiskt sett är det således främst förstatid- ningarna som kan använda utökning av spridningsområdet som en väg att öka totalupplagan.

Upplageökningar utanför spridningsområdet måste tas från någon konkurrent och konkurrenten är i de flesta fall en stor förstatidning. En sådan konkurrens ökar inte generellt sett trots att egendistribution i konkurrentens området numera inte utgör något hinder. En anledning kan vara att tidningar med likartad politisk beteckning har en slags

marknadsuppdelning mellan sig. A-presstidningar går inte in på varandras områden, fp-tidningar gör det inte heller och det händer inte att två moderattidningar drabbar samman inom något av varandras områden. Däremot förekommer det områdeskonkurrens mellan borgerliga tidningar av olika beteckning.

Vid bedömningen av möjligheterna att öka täckningsgraden inom spridningsområdet får man ta hänsyn till det för många andratidningar särskilt besvärande förhållandet, att de inte bara har det svårt att nå läsarna i tidningens politiskt naturliga underlag utan också bland de organiserade sympatisörerna. Avstämningar av medlemsförteckningar mot prenumerationslistan ger inte sällan nedslående resultat.

En andratidningsledare, som beklagade sig över detta förhållande, framhöll att det inte hjälpte att skicka de ”mest hårresande ledarartiklar- na i konkurrenttidningen” till några av den tidningens prenumeranter, som absolut inte borde prenumerera på den, med en syrlig fråga om de verkligen kunde med att fortsätta att prenumerera på en sådan tidning. Den förklaring som dessa andratidningsledare själva ger är att deras tidningar prioriterat det politiska innehållet och inte haft resurser att också satsa på ett redaktionellt material för hela familjen.

De säljstimulerande åtgärder som sätts in på tvåtidningsorterna verkar tilltala tidningsläsarna. Åtgärderna innefattar inte sällan rabatterbjudan- den och resultatet för läsarna blir ett lägre prenumerationspris. Men den ena tidningens utspel möts av svarsåtgärder från den andra tidningen och marknaden utvecklas som så många andra ”fulla” marknader gjort när dessa kortsiktigt verkande åtgärder sätts in. Följden blir att konsumenter- nas tidningsval bestäms av erbjudandets storlek och inte av produktens innehåll. Tidningarna koncentrerar sig på att utveckla effektiva stimulans- åtgärder för att erövra läsare och glömmer att utveckla produkten, som är den enda åtgärd som på lång sikt håller tidningen kvar av egen kraft på marknaden. Tidningsläsarna byter tidning i takt med erbjudandena och rörligheten på marknaden ökar. Det är inte omöjligt att ett hushåll skulle kunna helt slippa undan prenumerationsavgifter genom att taktiskt välja och vraka bland erbjudandena och sedan upphöra med abonnemanget när betalningskrav kommer. Till bilden hör också att de trogna köparna med hög betalningsmoral inte har något utbyte av sådana marknadsföringsåt- gärder.

Det ökande bruket av kortsiktiga, säljstimulerande åtgärder får ses som ett tecken på svårigheterna för en tidning att få fram slagkraftiga argument om produkten i ett konkurrensunderläge. Förstatidningarna visar viss återhållsamhet med säljaktiviteterna på sin huvudmarknad. En tidning som har 90 % täckning på sin huvudort och 3 % av hushållen svartlistade på grund av bristande betalningsvilja skulle aldrig sätta in sådana åtgärder på denna ort. Men i ytterområdena blir förstatidningen andratidning och då får den använda andratidningsarsenalen: rabatter- bjudanden, pristävlingar, Bingo etc.

Förstatidningen har på huvudorten de tunga produktargumenten, också enligt andratidningarnas bedömning. Förstatidningen är-den stora lokaltidningen, det ledande annonsorganet med detaljhandelsföretagens

prisannonser och eftertextannonseringen. Andratidningarna, som ganska ofta har ett större spridningsområde, för fram argumentet att andratid- ningen är en bra lokaltidning som också har regional bevakning. Har andratidningen varit först att byta till nytt produktionsförfarande, vilket de ibland har varit med hjälp av pressens lånefond, väljs argumenten med anknytning till tidningens yttre; ett nytt, modernt, behändigt format och bättre bilder etc. Men argumenten om regional spridning har svårt att väga upp lokaltäckningskravet och det produktionstekniska argumentet kan vara av övergående värde.

Ett systematiskt använt ”knep” förefaller vara att följa notiser och bilder i tidningen och ta kontakt med personerna som förekommit i tidningen men inte är prenumeranter. Den ändrade produktionstekniken har ökat möjligheterna att använda denna anledning till kontakt. Regel— bundet publiceras bilder på tilltänkta köpare i säljfrämjande syfte.

Av det övriga redaktionella innehållet anser andratidningarna ofta att de har en så mycket bättre sportavdelning att det kan utgöra ett slagkraftigt argument i prenumerationsanskaffningen. Andratidningar söker också att avdela eller utöka resurser för ”lätta sidor” och ”familje- sidor”, vilket skulle öka försäljarnas möjligheter att arbeta med produkt- argument. Däremot används inte tidningens politiska profil eller dess styrka på det fackliga materialet som ett säljargument. Andratidningarna ligger lågt med det argumentet; det är dock underförstått. För balansens skull bör kanske påpekas att inte heller förstatidningarna använder sin politiska profil som ett säljargument.

Tidningarna har sedan hävd ett väl utvecklat samarbete på prissidan. Prisnivån på abonnemang ligger på ungefär samma nivå för tidningar — första-, andra- och ensamtidningar — i samma region. På de flesta tvåtidningsorter inom landsortspressen är abonnemangsavgifterna desam- ma för båda tidningarna. Andratidningarna anser inte, att det är ett säljargument att ligga strax under förstatidningen i abonnemangspris. Det anses behövas prisreduktioner på omkring 50 % för att priset skall bli ett slagkraftigt säljargument. Trots denna grundinställning har produktions— bidragen på enstaka orter haft den effekten att prissamarbetet har upphört. Andratidningen kan ha avstått att höja ett år med resultat att det uppstår en liten prisskillnad mellan tidningarna. Men normalfallet är fortfarande prisöverläggningar, från vilka tidningarna inte skiljs förrän prisnivån eller prisstrukturen fastställts. På tvåtidningsorter med stora upplageskillnader mellan tidningarna är prissamarbetet ensidigt: andratid- ningen blir underrättad eller får göra sig underrättad om förstatidningens beslut.

Tävlan om läsarna accentueras inom ett tvåtidningsområde i kampen om nyinflyttade hushålls prenumerationer. Tidningarna har kanaler — förr pastorsexpeditioner numera televerket eller postverket — för att få uppgifter om nyinflyttningar och söker genast, helst samma dag, att bearbeta de nya hushållen i området. Speciellt synes andratidningarna vara angelägna att nå denna kategori i förhoppning om att de skall ha ”mindre förutfattade meningar” om tidningarna på orten. Erfarenheterna för andratidningarna pekar dock på att gruppen är svårbearbetad. Det är

inte lätt för andratidningen att behålla de abonnemang den lyckats få. Den största tidningen har genom sin storlek ett övertag även bland nyinflyttade hushåll. Sådana hushåll är förmodligen ännu mer beroende av lokalannonseringen i förstatidningen än ortens övriga innevånare.

Det är således lätt att få nya prenumeranter, det beror på erbjudandets storlek, men det är svårt att få in avgifterna och ännu svårare att behålla abonnemangen. Det är lätt att starta kampanjer, men det är svårt att redaktionellt följa upp dessa kampanjer. Det är lätt att göra utspel, men de följs av svarsåtgärder. Risk finns för ökad rörlighet bland läsarna. Det finns dock inte en enhetlig tendens i ökad hastighet i omsättningen av upplagorna. Av intervjumaterialet framgår, att ensamtidningar omsätter sin upplaga på 10—15 år medan detta för tidningar på tvåtidningsorter sker på fem år, i vissa fall så snabbt som på fyra år. Det krävs stora insatser, om ambitionen är att hålla upplagan, när 4 000—5 000 prenume- ranter säger upp sina abonnemang och totalupplagan är 15 000—20 000.

5.5. Upplageförändringar för fådagarstidningarna

Vid redovisningen av upplageförändringar för fådagarstidningarna har samma indelningsmönster använts som tidigare för flerdagarstidningarna. Men eftersom flera fådagarstidningar redovisar mycket kraftiga ökningar har indelningen förändrats något. Den lägsta klassen ”kraftig minskning” har tagits bort och i stället har en ny klass ”mycket kraftig ökning” lagts till. Redovisningen avser genomgående totalupplagorna. Två fådagarstid- ningar uppvisar ett något avvikande mönster.

Blekinge-Posten föll tillbaka kraftigt i upplaga under 1971—1972 men återhämtade en del av förlusterna under 1973 och 1974. Nacka-Saltsjö- badens Tidning redovisade ökning fram till och med 1973 men tappade upplaga under 1974.

Det går inte att i tabell 5.5 finna några enhetliga utvecklingstendenser för olika tidningsgrupper inom fådagarspressen. Rikstidningar, region— tidningar, lokaltidningar och förortstidningar finns representerade iflera av klasserna. Av de 23 fådagarstidningar som redovisas i tabellen har 16 tidningar en klart positiv utveckling. Upplagorna torde i många fall dessutom vara underredovisade, vilket stärker slutsatsen. Tidningarna har sparat viss del av sina upplageökningar som en reserv mot eventuella upplageminskningar.

En lokaltidning har minskat sin totalupplaga med nästan 20 % sedan 1968. Det är Östgöta-Bladet som efter några år på 83 % nivå av 1968 års upplaga fallit ytterligare några procent i upplaga. Förändringen har dock inte påverkat tidningens täckningstal negativt. Tidningen har behållit en dominerande ställning på sin utgivningsort, Vadstena. De tre övriga lokaltidningarna har ökat i upplaga. Sandvikens Tidning har genom sin upplageökning på drygt 20 % ökat sin hushållstäckning i Sandviken med fyra procentenheter sedan 1968, från 29 % till 33 %. Norra Halland har trots sin kraftiga upplageökning inte kunnat hålla jämna steg med den snabba befolkningstillväxten i Kungsbackaområdet. Tidningen hade 73 %

Tabe115.5 Upplageutvecklingen 1968—1974 för fådagarstidningar med produk- tionsbidrag från 1971

Tendens, tidning och Redovisad upplaga år 1968 = 100 utgivningsfrekvens _" 1969 1970 1971 1972 1973 1974

Minskning (] 1—20 %): Östgöta-Bladet (3) 98 88 83 83 83 81 Viss minskning eller ökning (i 10 %)

Arbetaren (l) — — — 100 97 97 Sundbybergs och Solna Tidning (1) 97 103 98 99 99 100 Västmanlands Folkblad (1) — — — 100 96 106 Sörmlandsbygden (1) 100 100 102 106 108 108 Ökning (] 1—20 %)!

Skaraborgs-Bygden (1) 100 100 100 104 107 111 Smålandsbygdens Tidning (1) — » 100 103 108 113 Norrort (1) 110 112 115 117 116 119 Värmlands-Bygden (1) 103 103 105 116 117 119 Kraftig ökning (21— 30 %): Sandvikens Tidning (2) 83 106 110 119 121 123 Västerbygden (1) 100 102 103 116 120 124 Nord-Sverige (1) — — 100 114 118 125 Västerort (1) 101 106 105 110 118 125 Ny Dag (2) — — 100 101 113 126 Norra Halland (2) 100 108 110 112 122 130 Mycket kraftig ökning (mer än 30 %): Fryksdals-Bygden (3) 100 100 93 100 111 132 Sjuhäradsbygdens Tidning (1) 100 105 110 118 128 135 Läns-Posten (1) 104 110 114 124 133 136 Kalmar Läns Tidning (l) — 100 112 133 140 138 Västmanlands Nyheter (1) 102 102 133 144 142 145 Dalabygden m. Gävle-Dalabygden (1) 105 105 114 133 140 149 Övrig: Blekinge-Posten (1) 89 81 68 68 81 91 Nacka-Saltsjöbadens Tidning (1) 110 106 110 117 117 110

Källa: TS-Boken 1969—75.

täckning 1968. Nu är täckningen 67 %. Fryksdals-Bygdens mycket kraftiga upplageökning har medfört att tidningens täckningstal för utgivningsorten Sunne ökat från 44 till 54 % från år 1968 till år 1974.

Av de två rikstidningarna inom fådagarspressen har Ny Dag ökat kraftigt sedan år 1971, medan Arbetaren redovisar en viss minskning för den period som tidningen finns upptagen i TS-statistiken. Bilden för förortstidningarna är splittrad.

Samtliga regiontidningar redovisar åtminstone någon ökning. Västman- lands Folkblad som startade som endagstidning i januari 1971 redovisar ökning efter en viss minskning under 1973. För regiontidningarna med en kraftig, eller mycket kraftig ökning har effekten blivit, att hushållstäck- ningen ökat med någon eller några procentenheter inom resp. region. Detaljanalyser av de enskilda tidningarnas utveckling visar, att i vissa fall har ökningen varit koncentrerad till någon eller några kommune r, vilket ju betyder mera för tidningen som annonsorgan än en ökning jämt över hela regionen. 1 de flesta fallen har ökningarna inträffat efter det att tidningarna erhållit produktionsbidrag. Sjuhäradsbygdens Tidning,, som är

den enda fådagarstidning, som erhållit lån ur pressens lånefond, återfinns i den grupp av tidningar som redovisar en mycket kraftig ökning.

5.6. Sammanfattning

De dagstidningar som erhållit produktionsbidrag har en totalupplaga som uppgår till ca 20% av totalupplagan för abonnerade dagstidningar. Tidningarnas andel av upplageintäkterna är också 20 %.

Efter det att presstödet införts har inom flerdagarspressen en tidning lagts ner och fyra tidningar fortsatt att redovisa en negativ upplageut- veckling. Det stora flertalet av flerdagarstidningarna har återhämtat en del av sina tidigare upplageförluster eller fortsatt att redovisa vissa, mindre upplageökningar. Upplageförbättringarna har dock inte förändrat konkurrensställning på utgivningsorten.

Sex av flerdagarstidningarna redovisar så stora upplageökningar att deras konkurrensställning förbättrats, i två fall så mycket att de blivit förstatidningar. Samtliga sex tidningar hade ett relativt gynnsamt ut- gångsläge, när stödet sattes in.

De två tidningar som haft de största upplageökningarna är två tidningar som är specialfall. 1 det ena fallet har bidrag utgått med stöd av särbestämmelsen, i det andra genom att särbestämmelsen inte tillämpats.

Fådagarstidningarna med produktionsbidrag uppvisar en mera positiv upplageutveckling än flerdagarstidningarna. En lokal fådagarstidning fort- sätter sin negativa utveckling, men upplageförlusterna drabbar inte tidningens huvudmarknad. Där behåller den sin ställning. De flesta fådagarstidningarna redovisar stora upplageökningar. En tredjedel av tidningarna har ökat med 25 % eller mer sedan 1968.

Flerdagarstidningarnas resultat på upplagemarknaden framstår som gynnsamt, trots det i stort oförändrade läget, med tanke på deras konkurrenssituation på upplagemarknaden. Eftersom upplagemarknaden är mättad måste varje ökning tas av en förstatidning, som dessutom ser ett egenvärde i att själv redovisa årliga upplageökningar.

Andratidningarna har två expansionsvägar att gå. Den ena är att söka öka täckningsgraden inom spridningsområdet, den andra att söka öka spridningsområdet. I allmänhet saknar andratidningarna resurser att öka spridningsområdet. Det är dock den mest använda och den lättaste att nå upplageresultat, eftersom alla upplagevinster drabbar förstatidningarna i fråga ytterst marginellt. Samtidigt som denna expansionsväg är den lättaste att välja är det den som är minst värdefull för andratidningen. Den ger nämligen inga annonsinkomster.

Effekterna av försöken att öka täckningsgraden på huvudmarknaden blir vanligen ökad rörlighet på marknaden och lägre nettointäkter per årsexemplar, eftersom kunderna erövras med en rad kostnadsökande eller intäktssånkande åtgärder. Så länge som förstatidningen i kraft av större upplaga på utgivningsorten ensam har större delen av den lokala affärs- och eftertextannonseringen synes andratidningens upplagevinster ha svårt att bli bestående.

när"

. ”".tå'lvn i.

' |||. Qiitd' 'L'l .ru. "|| ',:|.s'|" -

"; rqi. Aitik. '_' u| nåt..: (nr:-;: 55" .-., . ATF! | ' .H.); Ewy " |:_tr'$t.fp|"rL»i'-.'- _ ,, *. . _ ' |... "inl 95.85. ,.

- -_'.—' _-n-'|;i._j" '|—|,', -|'n_,_| '1|'| .ajjtrj,' (P- '.

>. _, gg, ,...—_ |?

||'_'|-||r |* 1 ' ' "”ur 55, tå.—T d'” hit/lt— . |,..

'guauli "intala-it Pf9|" a'? ""W"—'if" %>" %>?".'.'. " ".|J'."?5|*.*'itlé&" '

.—||_ || —.."

__; ||".| || |.'|;_ |||; r,:l." ');, |le 1133. närvarat ”4 |.|._|r.lr 'i'll'lhwj'l ”:"l' _| :..—. | » ||..|-—|......,. ' r" ” '

år. gum... nr.:: ”mån _»||._[ | "ipfr'vm lli; '; ...c'eatw (su,-"nn. |||th |.,'_|||'|. ..?n-ijfu; -" -_ ' '$...

11,1 '," 'I ':.hrth/d r ,i'Tp- j.'l,'|'il' j..'-|:I._i",.|-. —' n',

Lr."”'=j|'—'.|' ";" 13' (har: '|| "n?n" ",.u'l. r'. "|'- %%"jf'ia'n' 'i'r'l |||' .||'-"

ML f| r

6. Marknadseffekter:annonsmarknaden

6.1. Annonsmarknadens storlek

Enligt de tidigare pressutredningarnas undersökningar uppgick dagstid- ningarnas annonsintäkter (inkl. provisioner) till ca 475 milj. kr. år 1963 och ca 700 milj. kr. år 1967. Undersökningarna omfattade abonnerade och lösnummerförsålda dagstidningar med minst 2 nr/vecka. I grafiska kommitténs betänkande (SOU 1974134) redovisades ett konsumtionsvär— de för dagstidningsannonser på ca 920 milj. kr. för år 1970.

Om man räknar bort de lösnummerförsålda tidningarnas annonsintäk- ter och lägger till annonsintäkterna för endagstidningarna, får man fram totala annonsintäkter för abonnerad dagspress på ca 800 milj. kr. år 1970. Medan den abonnerade dagspressen enligt redovisningen i kapitel 5 har ungefär 75 % av upplagemarknaden, har den således ca 85 % av an- nonsmarknaden.

Enligt redogörelsen i kapitel 4 för andratidningarnas intäktsstruktur uppgår annonsintäkterna (exkl. provisioner) till drygt 150 milj. kr. Abonnerade dagstidningar med produktionsbidrag kan därför beräknas ha ungefär 20 % av annonsintäkterna för abonnerade dagstidningar. I kapitel 5 har redovisats samma andel för andratidningarna av totalupplagorna och upplageintäkterna.

Reklamstatistik AB har med utgångspunkt i mätningar av annonsvoly- men beräknat märkesvarureklamens omfattning i abonnerade dagstid- ningar till knappt 400 milj. kr. år 1970. Märkesvarureklamen svarar således för ca hälften av de totala annonsintäkterna för abonnerade dagspress.

Tidningsföretagen bedömer generellt sett annonsmarknaden på samma sätt som de bedömer upplagemarknaden. Utrymmet för volymökningar är begränsat. Tidningsföretagen har avgiftsbelagt så mycket som de anser går att avgiftsbelägga av tidigare avgiftsbefriade meddelanden.

En i tidningskretsar ofta framförd synpunkt är, att införandet av radio— och tv-programmen i tidningarna borde bekostas av Sveriges Radio. Samtidigt är tidningsföretagen väl medvetna om läsvärdet och torde inte, som en påtryckning på Sveriges Radio att efterkomma önskemålet, kunna avstå från att föra in programöversikterna. Det har gjorts försök bland några dagstidningar att gemensamt besluta sig för att inte ta in uppgifter om lokalradions sändningstider. Men informationen hade för

stort läsvärde och överenskommelsen kunde inte hållas. Ett annat tecken på radioprogrammens läsvärde är att tidningar, som i syfte att spara utrymme minskat ned radio- och tv-utrymmet med en spalt, genast fått protester från läsarna och tvingats gå upp i utrymme igen.

En av dagstidningarna omdiskuterad företeelse på annonsmarknaden är de lokala annonsbladen. Pressutredningen har av riksskatteverket fått en redogörelse för annonsbladens antal och omsättning. Enligt redogörelsen uppgår antalet skattepliktiga lokala annonsblad till ca 90 med en gemensam årsomsättning på ca 19 milj. kr. under budgetåret 1972/73. Den genomsnittliga årsomsättningen uppgår således till ca 200 000 kr.

De lokala annonsbladen är koncentrerade till vissa regioner i riket. Tidningsföretagens inställning till lokala annonsblad varierar givetvis med annonsbladens geografiska mönster. [ vissa län torde annonsbladen ha omkring 5 % av dagspressannonseringen i regionen. I sådana fall anses utvecklingen oroande, speciellt om annonsbladens verksamhet koncentre- rats till en eller ett par kommuner. Även i de fall dagstidningarna inte förlorar nämnvärd annonsvolym, så förlorar de dock enligt egen bedöm— ning annonsinformation med högt läsvärde, eftersom annonsbladen ofta innehåller annonser med speciella erbjudanden från detaljhandeln. Den allmänna bakgrunden till framväxten av annonsbladen är de

stigande priserna på annonsutrymme. Köpmännen välkomnar lågprisalter— nativ. Den speciella bakgrunden är att det på ett antal orter inte finns någon tidning, som ensam täcker ortens handelsområde tillfredsställande. Det kan i stället vara tre eller fyra tidningar som har en tredjedel eller fjärdedel var av marknaden och då ställer det sig dyrt att använda alla eller två eller tre av dem för att nå ut på marknaden. I ett sådant läge startas annonsblad med total hushållstäckning till ett lågt pris.

Tidningsföretagen har på branschnivå beslutat sig för att inte själva ägna sig åt denna verksamhet. Men inställningen till det beslutet synes hålla på att ändras. Vissa tidningsföretag trycker eller ger ut annonsblad och andra har planer på att ge sig in på marknaden. Det förekommer också, att tidningsföretag konkurrerar ut annonsbladen genom lågprissättning på annonser från orten i fråga eller genom egna totaldistributioner på orten.

Tidningsföretagen har ibland valt att inte alls agera på öppna marknaden utan i stället sökt tala köpmännen tillrätta. Köpmännen har fått höra, att de gör en dålig affär genom att utnyttja annonsbladen eller att de har skyldigheter mot regionens eller ortens tidning och måste betala sin tribut. Tidningarna kan också gemensamt ha träffat en överenskommelse med det lokala köpmannaförbundet om att det skall rekommendera sina medlemmar att inte utnyttja annonsbladen. Tidning- arnas motprestation kan bestå i att inte införa ”icke-seriösa” tillfällighets- butikers annonser. Organisationer som undersökt möjligheterna att starta annonsblad har förlorat sitt intresse, när de insett risken för minskad publicitet om sin verksamhet i tidningarna som en följd av ett sådant intrång på annonsmarknaden.

SOU 1974:102 Marknadsefekter: annonsmarknaden 81 6.2 Andratidningarna på annonsmarknaden

För annonsmarknaden finns inte samma centraliserade statistikproduk— tion som för upplagemarknaden. Sammanställningarna i rapporten bygger därför helt på enkätmaterialet. Samtliga tidningsföretag har redovisat intäktsutvecklingen från 1968 till 1972 men däremot har inte alla tidningsföretag i urvalet haft möjlighet att redovisa volymutvecklingen. Av de 22 fådagarstidningar med produktionsbidrag som ingår i urvalet har knappt hälften kunnat lämna uppgifter om volymutvecklingen för hela perioden 1968—1972.

Redovisningen av förändringar i annonstillströmningens volym och värde kan av konfidentiella skäl bara ske gruppvis. I det första underavsnittet om andratidningarna på annonsmarknaden redovisas förändringar i annonstillströmningen såväl för flerdagarstidningarna som för fådagarstidningarna. I det andra avsnittet lämnas en redogörelse för konkurrenssituationen på annonsmarknaden främst med hänsyn till flerdagarstidningarna.

6.2.1. Förändringar i annonstillströmningen 1968—1972

Annonsvolymutvecklingen under perioden 1968—1972 uppvisar samma grundmönster för samtliga flerdagarstidningar i urvalet. Volymen minskar från 1970 till 1971 men ökar igen från 1971 till 1972, för de flesta tidningarna till i det närmaste 1968 års volym. Av skillnaderna i volymförändringar mellan grupp a) och b) i tabell 6.1 kan man sluta sig till att minskningen är störst för storstadstidningarna med produktionsbi- drag. De ingår i grupp a) men inte i grupp b).

Volymutvecklingen för fådagarstidningarna med produktionsbidrag redovisas inte i tabell 6.1 , eftersom knappt hälften av tidningarna kunnat lämna volymuppgifter. Med stöd av det begränsade materialet kan sägas att volymutvecklingen från 1968 till 1970 är bättre för denna tidnings— grupp än för flerdagarstidningarna med fullt produktionsbidrag. Den senare gruppen har haft ökningar på i genomsnitt ca 3 %, landsortstid- ningarna dock 6 %. Fådagarspressens ökning ligger på mer än 10 % från 1968 till 1970.

Fådagarspressen får visserligen ett volymbortfall mellan 1970—1971 men det är inte så stort som flerdagarstidningarnas med produktionsbi- drag. Med undantag för någon tidning i urvalet har det inte blivit så stort att 1971 års volym blivit lägre än 1968 års volym, vilket blev fallet för flerdagarstidningarna. Den senare gruppen av tidningar har inte helt återhämtat 1968 års volym år 1972. Enligt materialet från fådagarspres— sen har de flesta tidningarna nått, och till och med i vissa fall passerat 1968 års volym år 1972.

Fådagarspressen synes således ha haft en bättre volymutveckling än övrig dagspress på annonsmarknaden. Förklaringen torde vara, att dessa tidningar inte normalt har den konjunkturkänsliga märkesannonseringen representerad i sin annonsvolym. Riks- och regiontidningarna har som basannonser statlig och kommunal annonsering samt annan icke kommer-

Tabell 6.1 Annonseringens omfattning 1968—1972 (1968 = 100)

Tidningsgrupp

1969 1970 1971 1972 Volym Värde Volym Värde Volym Värde Volym Värde

Flerdagarstidningar

a) samtliga tidningar med fullt produktionsbidrag 103 104 103 108 89 97 94 101 b) samtliga landsortstid-

ningar med fullt pro duktionsbidrag

c) tidningar på tvåtid- ningsorter med fullt produktionsbidrag

d) tidningar på tvåtid- ningsorter utan fullt produktionsbidrag

e) tidningar utan pro—

duktionsbidrag på en- tid ningsorter Fådagarstidningar med produk- tionsbidrag

104 106 106 113 95 108 101 118 103 106 106 115 94 109 98 118 104 108 104 118 97 117 100 127 101 105 100 112 94 113 98 129

_ 105 — 121 — 119 — 139

siell annonsering. Lokal- och förortstidningarna har däremot kommersiell annonsering, men tydligen är denna av mera kontinuerlig karaktär.

Värdeutvecklingen har enligt redovisningen i tabell 6.1 samma generel- la mönster som volymutvecklingen för tidningarna med produktionsbi- drag. Men tillbakagången under 1971 är värdemässigt mindre och upp- gången sker snabbare. Storstadstidningarna liksom fådagarstidningarna med produktionsbidrag avviker inte bara volymmässigt utan även värde- mässigt. De förra tidningarna redovisar en kraftigare nedgång; de senare en obetydlig nedgång. För flerdagarstidningar utan produktionsbidrag (grupperna d och e) står utvecklingen i stort sett stilla under 1970— 197 1.

Tidningarna har således överlag helt eller delvis kompenserat volym- nedgången med prishöjningar. De tidningar som lyckats bäst därvidlag synes vara de tidningar som är ensamma på sina utgivningsorter (grupp e).

För förstatidningarna som grupp kompenserade prishöjningen volym- bortfallet och annonsintäkten blev ungefär densamma 1970 som 1971. Intäktsökningen uteblev dock. Andratidningarna på dessa orter tappade ungefär 5 % i annonsintäkter. Tidningarna som var ensamma på sin utgivningsort hade den lägsta volymförlusten enligt tabell 6.1 och höjningar i nivå med tidningarna på tvåtidningsorterna och fick därför totalt sett en något högre annonsintäkt 1971 än 1970.

I den tidigare redogörelsen för konkurrenssituationen på upplagemark- naden har konstaterats, att tidningarna följs åt prismässigt. Även för annonspriserna förekommer kontakter mellan konkurrerande tidningsfö- retag. Man ”håller varandra underrättade”, ”har vissa prissamtal” eller andratidningen kan ta kontakt med förstatidningen och får då besked om kommande prisförändringar. Men, medan abonnemangspriserna i stort sett ligger på samma nivå, synes det vara vanligare, att andratidningarna har ett något lägre annonspris än förstatidningarna. Däremot är den relativa prisutvecklingen densamma.

På de nio tvåtidningsorterna är differensen mellan annonspriserna ungefär 7 % såväl 1968 som 1973. Men både första- och andratidningarna har höjt priserna med ca 40 % från 1968 till 1973.

Prisutvecklingen på annonsmarknaden har specialstuderats av Statens Pris- och Kartellnämnd bl. a. för att klarlägga annonsskattens genomslag på annonspriserna (SPK IV:45/71). Undersökningen omfattar 111 dagstidningar med en periodicitet av minst 3 nr/vecka och är i det avseendet mer omfattande än föreliggande undersökning. SPK:s under- sökning avser perioden 1/1 1969—1/1 1972. Annonsskatten infördes i juli 1971. SPK :s sammanställningar visar följande utveckling av annons- priserna (genomsnittligt millimeterpris) från l/l 1969 till 1/1 1972:

Period Prishöjning exkl. Prishöjning inkl. annonsskatt annonsskatt 1/11969—1/11970 3 % — 1/11970—1/11971 6% — 1/11971—1/11972 4% 10%

Annonsskatten utgör 6 % för dagstidningar och eftersom annonspriser- na mellan 1971 och 1972 har stigit med 10 %, är den reella prisstegringen 4 % på ett år. Prisstegringen blir dock något högre, om man tar hänsyn till att ett basbelopp på 3 milj. kr. i annonsintäkter frånräknas vid beräkning av den definitiva annonsskatten och återbetalas till tidningar- na. Av föreliggande studie framgår, att även de tidningar som inte har 3 milj. kr. i annonsvärde, och därför får all erlagd skatt i restitution, har .ort prishöjningar för att ”kompensera sig för” annonsskatten. Några skäl till detta förfarande har angivits. Ett skäl har uppgivits vara, att tidningarna annars av likviditetsskäl inte kunnat betala in den preliminära skatten och av ekonomiska skäl inte kunnat bära ränteförlusten på inbetalda pengar. Ett annat skäl har varit, att de annonserande köpmännen är vana vid att priser skall höjas när skatter införs, att motståndet för en skattemotiverad prishöjning skulle vara mindre än för andra prishöjningar och att det därför skulle vara oförnuftigt att inte utnyttja tillfället. En tidningsföretagsledare har under intervjuerna framhållit, att annonsörerna inte ens alltid noterat prishöjningen för annonsskatten. Långt efter det att skatten införts, lär annonsörer ha frågat, när annonsskatten skulle komma att införas. Det finns således inget intresse att utnyttja skattedifferentieringen ipriskonkurrenssyfte. Restitutionsförfarandet utgör också ett praktiskt hinder för ändrade pris- relationer på grund av annonsskatten.

Fådagarstidningarnas annonsprisutveckling för perioden 1968— 1973 har medfört, att dessa tidningar haft lika stora totala prishöjningar som flerdagarstidningarna, eller ca 30—40 %. Men fådagars- pressen har en långsammare ökning fram till 1970 än övrig press och således en snabbare ökning under senare delen av perioden. Det är dock påtagliga skillnader mellan de olika tidningskategorierna inom fådagars- pressen, vilket framgår av tabell 6.2.

Tabell 6.2 Annonsprisutvecklingen 1968—1973 inom fådagarspressen

Kategori och antal Prisutvecklingen från 1968 (= 100) . 1969 1970 1971 1972 1973 Rikstidningar (2) 100 109 134 153 158 Regiontidningar (14) 103 108 117 125 135 Lokaltidningar (5) 107 111 130 142 156 Förortstidningar (7) 104 106 115 122 128 Samtliga (28) 104 107 119 127 136

Källa: Enkätmaterialet uppräknat till 28 tidningar (vägning med tidningsgruppernas upplagor).

Regiontidningarna ligger på ungefär samma nivå som övrig press, medan förortstidningarna ligger något under och lokal- och rikstidningar betydligt över denna nivå. Förklaringen återfinns förmodligen i samman- sättningen: av annonsvolymen hos de olika kategoriernas tidningar. Skillnaderna är ett uttryck för de olika delmarknadernas priskänslighet. Riks- respektive lokaltidningarna skulle i så fall anse sig vara ganska säkra att få en viss basvolym trots kraftiga prishöjningar, i det förra fallet avses icke kommersiell riksannonsering, i det senare fallet kommersiell lokalan- nonsering.

De olika tidningskategoriernas spridningsmönster och därmed ställning på annonsmarknaden återspeglas också i utvecklingen av annonsintäkter- na. Genomsnittligt har annonsintäkterna ökat med ca 35 % under perioden 1968—1972. Men riks- och regiontidningarna ligger under genomsnittet — de senare mycket under — och förortstidningarna ligger över genomsnittet och väger upp.

Annonsskatten infördes för att finansiera produktionsbidragen till andratidningarna. Det ligger nära till hands att föra samman den allmänna nedgången i annonsvolymen och införandet av annonsskatten. Det ligger också nära till hands att sätta införandet av annonsskatten i samband med den större minskningen av volymen för andratidningarna. Men situationen inbjuder inte till tvärsäkra slutsatser. Tidningsföretagens attityder till och åsikter om annonsskatten är också rikt varierade. Den enda åsikten som inte förekommer är att annonsskatten inverkat positivt på volymutvecklingen.

Nedgången i annonsvolym började redan under hösten 1970 och var sedan relativt konstant under hela 1971. Dock synes den negativa volymutvecklingen ha förstärkts för andratidningarna men inte för förstatidningarna efter annonsskattens införande.

Det har också hävdats vid intervjuerna från andratidningar, att införandet av annonsskatten gav annonsörer en anledning att upphöra med annonseringen i andratidningar. Risken skulle sedan vara att annonsörerna fann ut, att de utan negativa effekter för sin rörelse kunde avvara annonsering i andratidningen. Men annonseringsmotståndet från annonsörerna och för andratidningarnas annonsavdelningar besvärande principdiskussioner med annonsörerna synes ha varit av övergående karaktär.

Det är känt från reklamutredningens undersökningar av annonsörernas reklambeslut (SOU 1972z7, kap. 8), att valet av annonsorgan är resursbaserat. Annonsorgan indelas vanligen i basmedia och tilläggsmedia (s. k. A— och B-listor osv.) och vid nedskärningar av reklaminsatserna så stryk; i första hand tilläggsmedia från tidningslistorna. Andratidningarna som ofta betraktas som tilläggsmedia bör således drabbas mer än förstatidningarna vid nedskärningar av reklaminsatser. Annonsskattens verkningar torde således även för andratidningarna ha varit begränsade,i all synnerhet om man tar hänsyn till tillskottet på ca 20 % av annonsintäkterna genom produktionsbidragen. Den analyserade perioden är för kort för att avgöra om annonsörernas beteende ändrats eller om andratidningarna verkligen kommer tillbaka på tidningslistorna.

6.2.2. K onkurrenssituationen på annonsmarknaden

Även om det inte finns en offentlig annonsstatistik, har de enskilda tidningsföretagen en relativt god bild av varandras agerande och resultat på annonsmarknaden. Tidningarna mäter annonsvolymen i varandras tidningar. På vissa orter har denna annonsmätning rationaliserats, så att den ena tidningen mäter för båda och delger sedan den andra tidningen resultaten. Tidningarna granskar också varandras annonser dag för dag. Det sker också kontinuerligt mera omfattande sammanställningar av volymutvecklingen av olika samarbetsorganisationer, såsom a-pressen och Förenade Landsortstidningar.

Annonseringens fördelning på olika dagstidningar följer i stort tidning— arnas konkurrensställning. Det är därmed en tidnings totalupplaga och täckningstal i olika områden som bestämmer utgångsläget för tidningeni konkurrensen om annonsörer. En typ av annonsering förekommer i prin— cip i alla tidningar oberoende av deras ställning upplagemässigt. Det är myndigheternas annonsering. Den skulle tidigare förekomma i den äldsta tidningen på orten men förekommer numera i samtliga tidningar.

En tidnings ställning på riksannonsmarknaden bestäms av dess total- upplaga. Ju större upplaga en tidning har, desto större är sannolikheten att den kommer ifråga vid riksannonsering. Tidningsföretagen hävdar, att det förekommer s.k. upplagestreck, dvs. en minimigräns för totaluppla- gan för att tidningar skall accepteras som riksannonsorgan.

För att stärka sin ställning på riksmarknaden har tidningar regionsvis bildat samannonseringsgrupper. Det finns ännu bara en riksgrupp och det är a-pressens samannons, som omfattar nästan samtliga tidningar inom a-pressen. Genom annonspaketen söker tidningarna att dra till sig riksannonsörerna med sin gemensamma upplaga. Det finns emellertid vissa problem ibland att hitta samannonspart. De tidningar som redan har stor totalupplaga är inte intresserade av ett annonssamarbete som kanske skulle ge dem lägre totalintäkter på samma riksvolym, eftersom intäkter- na skall delas mellan samannonsparterna och de olika tidningarnas priser inte bara kan adderas. Annonssamverkan mellan tidningar på samma utgivningsort är ovanligt.

Tendensen till ökad gruppbildning genom samannonsering försvagar

andratidningarnas ställning på riksmarknaden, eftersom gruppbildningar- na sker mellan förstatidningar för sig och andratidningar för sig. Andratidningarna har ju i allmänhet lägre upplagor än förstatidningarna. Undantag utgör det samarbete som växt fram på Gotland mellan Gotlands Folkblad och Gotlänningen under 1960-talet.

För en andratidning är det svårt att automatiskt komma ifråga vid riksannonsering. Tidningen har ju definitionsmässigt på sin utgivningsort en tidning som har större totalupplaga. Ju mindre avståndet är mellan upplagorna, desto större är sannolikheten att andratidningen får viss riksannonsering. Arbetarbladet i Gävle torde ha större del av riksmarkna- den i sin blockregion än t. ex. Västgöta-Demokraten i Borås. Arbetarbla- det och Gefle Dagblad har tillsammans en upplaga på nära 65 000 exemplar. Lika stor upplaga har Västgöta-Demokraten och Borås Tidning tillsammans. Upplagefördelningen mellan de två förra tidningarna är dock 50/50 och mellan de två senare 20/80. Dessa fördelningsnormer för riksannonsering leder vidare till, att tidningar som är andratidningar på sin utgivningsort men har större totalupplaga än förstatidningen har ett bättre utgångsläge än resp. förstatidning. Det är således rimligt att anta, att ”andratidningen” Norrländska Socialdemokraten och den tidigare ”andratidningen” Skaraborgs Läns Annonsblad har ett bättre utgångsläge i kraft av sin högre upplaga än ”förstatidningarna” Norrbottens-Kuriren och Skövde Nyheter. Genom NSDs samarbete med Piteå-Tidningen i samannonseringskombinationen MEDIA POL minskar totalupplagerela- tionen ytterligare något till Norrbottens-Kuriren nackdel i A-regionerna 67—68. Det normala konkurrensförhållandet är dock att förstatidningen har såväl större totalupplaga som större spridning på utgivningsorten. Förstatidningen är därför det naturliga riksannonsorganet vare sig an- nonsören utgår från totalupplaga eller täckningstal.

På lokalmarknaden bestäms utgångsläget i konkurrenssituationen av tidningarnas täckningstal i olika områden. Även på lokalmarknaderna är skillnaderna mellan tidningarna avgörande för annonstillströmningen. Ju större skillnaden är i täckningstal, desto större är skillnaden i annonsvo- lym och storlek på annonserna. Om flera tidningar konkurrerar på en ort och de i stort delar marknaden mellan sig, är marknaden inbjudande för annonsblad. Sådana gratisutdelade tidningar har, som nämnts inlednings- vis i detta avsnitt, störst förutsättningar att lyckas i områden där tre eller flera tidningar är jämnstora.

Under intervjuerna med tidningsföretagen har undersökts, om det på lokalannonsmarknaden finns någon motsvarighet till begreppet upplage- streck på riksannonsmarknaden. Annonscheferna har ombetts bedöma, vid vilken täckningsgrad som den kommersiella annonseringen på lokalannonsmarknaden ”kommer av sig själv”. Av svaren framgår, att den kommersiella annonseringen kommer av sig själv för tidningar, som har över 50 % av lokalmarknadens hushåll i sin abonnentstock. Tidningar som har ca 25 % täckningstal har fått ett fotfäste på marknaden och kan med skickliga försäljare få del av lokalannonseringen. Det bör däremot betecknas som en säljprestation från en tidning, om den får lokal annonsering vid täckningstal under 20 %. Som jämförelse kan nämnas, att

kommunannonseringen ”kommer av sig själv” vid väsentligt lägre täckningstal, kanske 10—15 % täckning, i vissa fall kanske ännu lägre. Förklaringen torde i sådana fall vara, att det finns ett visst samband mellan tidningens politiska hemvist och den politiska sammansättningen i den kommunala beslutsinstansen.

Med en viss förenkling kan sägas, att en tidning kan nå 10—15 % hushållstäckning genom att helt enkelt gå in på ett nytt område. Sedan står tidningen stilla i utvecklingen. För att göra ökningar utöver detta måste tidningen tillgripa t. ex. totaldistributioner för att göra tidningen känd. Därefter krävs redaktionella satsningar, som om de är framgångsri- ka för upp tidningen i täckningstal på 20—25 %. Nästa fas kanske består i en kraftig sänkning av annonspriset för att dra till sig annonsörer. Här är det då tal om prissänkningar kanske till hälften av konkurrentens pris. Andratidningen kan inte fortsätta med ungefär samma nominella pris utan får övergå till samma relativa pris (priset i förhållande till upplage- storlek) som konkurrenten.

Det är vanligt, att andratidningar på lokalmarknaderna har täckningstal under 25 %. I tabell 6.3 redovisas täckningstal för flerdagarstidningar med produktionsbidrag. Rikstidningarna, Svenska Dagbladet och Dagen, ingår ej i redovisningen.

Variationerna i täckningstal på utgivningsorten är stora. De lägsta täckningstalen redovisas för Norrskensflamman, Växjöbladet och Skåns- ka Dagbladet. De högsta talen avser Laholms Tidning, Skövde Nyheter, Skaraborgs Läns Annonsblad, Gotlands Tidningar samt Norrbottens-Ku- riren. 15 av de 24 tidningarna i tabellen har täckningstal på sin utgivningsort som understiger 25 %. I ett mellanläge kring 30 % ligger Arbetarbladet, Folket, Karlshamns Allehanda och Arbetet.

Skillnaden mellan täckningstalet på utgivningsorten och täckningstalet i den A-region, i vilken tidningen har sin största upplaga (s. k. ”första A-region”) är ett uttryck för tidningens spridningsområde. Om täcknings- talet på utgivningsorten är större har tidningen en relativt koncentrerad spridning. Om talet är mindre är upplagan spridd över ett större område. Lokaltidningarna — Laholms Tidning, Karlshamns Allehanda och Skövde Nyheter -— har lägre täckningstal i sina respektive A-regioner.

Några tidningar har större hushållstäckning i sin ”andra A-region”, dvs. i den region som tidningen har sin näst största upplaga. Så har Dala-Demokraten något större täckning i Ludvika (andra A-region) än i Falun (första A-region), Skånska Dagbladet betydligt större i Eslöv än i Malmö, Sydöstra Sveriges Dagblad större i Karlshamn än i Karlskrona, Västerbottens Folkblad större i Lycksele än i Umeå, örebro-Kuriren större i Karlskoga än i Örebro samt Östra Småland större i Oskarshamn än i Kalmar. Dessa tidningar kan i viss mån sägas ha sitt fotfäste på en annan lokalmarknad än utgivningsorten. I samtliga fall är dock utgiv- ningsorten samtidigt kommersiellt och kulturellt centrum och täcknings- talen på ”andrahandsmarknaderna” kan inte tillmätas lika stort värde som täckningstalen på utgivningsorten. Vid detaljanalyser måste också andrahandsmarknadens absoluta storlek beaktas.

Enligt de beräkningar som redovisats i detta kapitel har produktionsbi-

Tabell6.3 Täckningstal för flerdagarstidningar med fullt produktionsbidrag på utgivningsorten och viktigaste A-regioner år 1973

Tidning Täckningstal (upplaga per 100 hushåll) Utgivnings- Första Andra Tredje Fjärde orten A-region A-region A-region A-region

Arbetarbladet, Gävle 29 % 42 % 9 %” — — Arbetet, Malmö 33 31 16 4 20 Dagbladet, Sundsvall 20 22 l —— — Dala-Demokraten, Falun 23 27 29 22 20 Folkbladet Östgöten, Linköping 17 18 9 8 _ Folket, Eskilstuna 31 29 17 13 3 Gotlands Tidningar, Visby 55 55 — — — Karlshamns Allehanda, Karlshamn 33 19 — — — Kronobergaren, Växjö 15 20 6 — — Laholms Tidning, Laholm 46 9 - — — Länstidningen, Östersund 20 22 — — — Norrbottens-Kuriren, Luleå 59 47 16 25 17 Norrskensflamman, Luleå 4 6 3 4 2 Skaraborgs Läns Annonsblad, Skövde 48 55 9 3 1 Skånska Dagbladet, Malmö 6 9 33 16 3 Skövde Nyheter, Skövde 47 31 1 — _ Smålands Folkblad, Jönköping 19 17 7 4 » Sydöstra Sveriges Dagblad, Karlskrona 17 23 33 1 — Värmlands Folkblad, Karlstad 19 25 21 14 5 Västerbottens Folkblad, Umeå 19 19 32 11 — Västgöta-Demokraten, Borås 16 17 _ — — Växjöbladet, Växjö 6 7 4 — — Örebro-Kuriren, Örebro 12 13 23 11 — Östra Småland,_Kalmar 18 18 24 14 14

Källa." TS-Boken 1974. a Avser täckningen torsdagari Uppsala A-region. Övriga dagar är täckningstalet 2 %. Anm.: Täckningstalen för A-regionerna är rangordnade efter storleken på tidningens upplaga i varje A-region. Första A-region betecknar således den A-region, i vilken tidningen har sin största upplaga, andra A-region den A-region, ivilken tidningen har sin näst största upplaga osv.

dragstidningarna som grupp ungefär samma andel av annonsmarknaden som av upplagemarknaden. Jämförelser mellan tidningarnas täckningstal och andel av annonsmarknaden på tvåtidningsorter visar, att de enskilda tidningarna, trots ett generellt sett dåligt utgångsläge lyckas bättre än t. o. m. de själva väntat sig. Andratidningarna är således inte missgynnade på annonsmarknaden i förhållande till det konkurrensmässiga utgångslä- get.

Det är givetvis tillfredsställande ur andratidningarnas synvinkel, att de genom sina säljansträngningar tarlmer än den ”naturliga” andelen av annonsvolymen. Men för totalbedömningen av resultatet krävs också en bedömning av annonsörskategorier och annonsinnehåll, kort sagt annon- sernas läsvärde för tidningsläsarna. De viktigaste lokalannonserna från läsvärdesynpunkt anses vara varuhusens och detaljhandelsblockens prisan- nonser. När det gäller sådan annonsering är andratidningarna inte alltid tillräckligt attraktiva. De låga täckningstalen gör att de t. ex. inte alls får annonserna, att separata annonser i förstatidningen förs in i ett

annonsblock i andratidningen eller att förstatidningen får varuhusets hela prisannons och andratidningen bara vinjetten och inga priser.

Det är att vänta, att andratidningarnas strävan är att få in dessa prisannonser och andra annonskategorier med högt läsvärde såsom eftertextannonser, nöjesannonser etc. För att få en uppfattning om de kan lyckas med detta har tidningsföretagen i intervjuerna fått uppge vilka argument de använder i områden, där de har ca 20 % täckning. Frågan har ställts till alla företag och svarsmönstret skiljer sig inte åt. Det är täckningstalen som bestämmer argumenten. Skillnaden ligger i att medan förstatidningen har detta täckningstal på sina andrahandsmarkna- der, så har andratidningen det på sin huvudmarknad.

De säljmöjligheter som finns för andratidningar generellt — och förstatidningar på andrahandsmarknader — kan arrangeras i följande fyra huvudgrupper, vilka samtidigt ordnats efter storleken på kravet på insatser eller eftergifter från tidningens sida. Den första gruppen innebär t. ex. att välja slagkraftiga argument, den sista att acceptera lägre nettointäkter per annonsmillimeter.

a) Framhålla läsekretsens kvalitet och tona ner kvantitetsaspekten, dvs. ej relatera annonspris till upplagan.

b) Öka tidningens täckningstal till 100 % genom 5. k. totaldistributioner till alla hushåll i området.

c) Skapa en specifik redaktionell miljö för viss annonsering.

d) Lämna olika typer av stimulansrabatter.

Ett argument har inte tagits med i framställningen. På vissa tvåtidnings— orter har andratidningarna kunnat dra viss nytta av att de varit först med att införa en ny produktionsteknik. Genom förenklad reproducering, bättre tryckresultat etc. har andratidningen ökat i attraktivitet som annonsorgan. Eftersom detta är ett övergående fenomen har den möjligheten dock inte satts upp i listan ovan.

Den första punkten rör således tidningen och läsekretsens kvalitet. Tidningens annonsförsäljare framhåller då, att tidningens läsekrets har den och den sammansättningen, det är så och så många hushåll, de köper för så och så mycket och tidningen har goda kontakter med sina läsare. Har annonsören verkligen råd att inte bearbeta denna målgrupp? Om andratidningen har en vidare geografisk spridning än förstatidningen, blir argumenten, att prenumeranterna i dessa områden gör sina inköp på utgivningsorten, de har ingen möjlighet att se detaljisternas skyltfönster osv.

När frågan om behovet av marknadsundersökningar tagits upp i intervjuerna har inte sällan från andratidningshåll framförts önskemål om undersökningar för att belysa kvalitets- resp. kvantitetsargumenteringens relevans. Den statistik som i dag produceras domineras helt av statistik som lämpar sig för förstatidningarnas kvantitetsargumentering. Andratid- ningarna anser sig inte få gehör för sina önskemål om ”kvalitetsundersök- ningar”.

Kvalitetsargumentet är traditionsmättat och har nästan en egen historia. Förhistorien är att Svenska Annonsörers Förening, som bildades

1924, som sin första kampanj drev frågan om upplagekontroll. Tilningar- na redovisade på den tiden tryckt bruttoupplaga, vilken kunde skilja sig rätt avsevärt från t. ex. abonnerad upplaga. Annonsörsföreningen sökte med olika påtryckningsmedel att åstadkomma en säkrare kvantitetsbe- stämning. De mindre tidningarna inom TU opponerade sig och det var inte förrän annonsbyråerna, som på grund av den nära bindnirgen till tidningarna länge låg lågt i frågan, engagerade sig som de kontrallerade mätningarna kom igång. Tidningsstatistik AB bildades 1942.

Under Annonsörsföreningens kampanj på 20-talet för kvantitetsinfor- mation utvecklades kvalitetsargumenteringen. Det var främst Svenska Dagbladet, som med sitt underläge på upplagesidan gentemot Dagens Nyheter, vilket gav DN lågt annonspris relativt upplagan började använda kvalitetsargument. Tidningen lät genomföra läsekretsundersökningar och byggde sin argumentering kring läsekretsens sammansättning och kvalitet. Frågan om argumenteringens relevans i effektsammanhang har dock inte belysts.

Den andra punkten avser totaldistributioner. Det är en åtgärd, som i praktiken innebär att tidningen distribueras som ett annonsblad. Tidning- en stärker vid totaldistributionen sin ställning som annonsorgan. Total- distributioner används också vid andra tillfällen. En tidning som bytt produktionsteknik, ändrat sin redaktionella policy e. (1. kan snabbt sprida kännedom om detta genom sådana massdistributioner. Ivalrörelsetider kan också totaldistributioner förekomma. Sådana totaldistributioner finns dock ett visst motstånd till på tidningsföretagen, eftersom tidningens politiska innehåll och hemvist, som blir särskilt betonat vid sådana fall, inte betraktas som ett slagkraftigt säljargument vid upplage- expansion. Ett flitigt utnyttjande av totaldistributioner kan också sätta produktionsbidraget i fara i och med att tidningens annonsandelsprocent ökar. Generellt gäller för totaldistributioner — liksom för många av åtgärderna som sätts in i upplagekonkurrensen - att de är effektiva bara om de används tillfälligt och oregelbundet. Sätts de i systen påverkas snart annonsörernas beteende. De väntar med sin annonsering i :idningen, tills det är totaldistribution nästa gång.

Den tredje punkten kräver ett samarbete mellan redaltion och annonsavdelning, som i de flesta fall tycks löpa friktionsfritt, men som innehåller konfliktrisker. Redaktion och annonsavdelning plrnerar ge- mensamt temanummer, kommunnummer etc. Redaktion skriver texten och annonsavdelningen skaffar annonserna. Argumentet är, atttidningen visserligen inte har så stor upplaga som förstatidningen, men att den tar upp ett ämne som borde intressera annonsörerna, vilket också ianligen är fallet.

När det gäller temanummer är förstatidningarna lika altiva som andratidningarna och temanummer kan sägas vara ett medel att hålla annonseringen på en högre nivå än den annars skulle vara. Tidningarna själva är medvetna om, att denna annonsförsäljningsmetod kai vara ett impopulärt påtryckningsmedel bland annonsörerna, som ofta gir med för att konkurrenten är med. Den kan också vara ett hot mot jounalisternas integritet. När det gäller vissa typer inom denna annonseringslategori är

tidningarna på det klara med, att värdet för annonsörerna är mycket ringa och ser med oro på den utveckling, som de själva driver på. Ett exempel kan nämnas.

Förstatidningen på en tvåtidningsort visade vid intervjutillfället att den var irriterad och avundsjuk på andratidningen som genom produktionsbi- draget fått råd att upphöra med att sälja Specialsidor. Andratidningen ifråga omnämnde aktiviteten Specialsidor som ”onaturlig” och förklarade därmed sitt agerande.

Den fjärde punkten i listan är prisdifferentiering. Enligt det gällande centrala annonsavtalet får tidningarna inte använda prisdifferentiering utan att den anmäls i prislistan och gäller alla annonsörer. Det centrala annonsavtalet har till syfte att begränsa priskonkurrensen _ numera mellan tidningarna förr också mellan annonsbyråerna — på annonsmark- naden.

Det förekommer special- och rabattpriser i annonstaxan men några radikala officiella grepp på prissidan har inte tagits. Den prisdifferentie- ring som finns angiven avser vissa orter inom tidningens andrahandsmark- nader. Däremot förekommer individuella rabatter i praktiken och de har förmodligen ökat som en följd av stödet. Men även andra faktorer kan ha spelat in. Som ett exempel kan nämnas, att det nuvarande centrala annonsavtalet tillåter annonsbyråer att priskonkurrera på lokalmarkna- den utan att tidningarna — enligt samma avtal — egentligen har rätt att svara på denna konkurrens. Tidningarna måste ta ut det nominella annonspri- set, medan annonsbyråerna kan lämna en del av sin förmedlings— och kassarabatt (på tillsammans 17 %) i rabatt till annonsören. För att radikalt lösa detta problem förekommer t. ex. att lokaltidningen lämnar 15 eller 20 % generell rabatt på all annonsering. Därmed är annonsbyråer- na prismässigt neutraliserade, vilket i och för sig är ett brott mot branschavtalet.

För andratidningarna är den individuella prisanpassningen värdefull. Den är ett sätt att komma till tals med annonsörerna, som tilltalas av att kunna ”göra affärer” även på annonsområdet. Andratidningarna söker också åstadkomma mesta möjliga med sin begränsade personal genom att införa kontraktsannonsering av olika slag, t. ex. en viss årsvolym, ett visst antal införanden ger viss rabatt. Annonsörer kan också få viss rabatt, om de inför sina annonser i båda tidningarna.

Bland förstatidningarna, som ju inte har samma dåliga utgångsläge i konkurrensen på utgivningsorten, finns inte samma intresse för nya grepp (varav en del dock är lika traditionsmättade som kvalitetsargumentet). Förstatidningarna har också sökt motarbeta denna utveckling på olika sätt. Det centrala annonsavtalet utgör en grund för förstatidningarnas agerande i och med att de kan åberopa detta som stöd för krav på prishållfasthet.

Andratidningarna har vidare infört prisdifferentiering på vissa delar av eftertextannonsmarknaden för att locka till sig t. ex. bilannonser eller båtannonser. En annan prisåtgärd som dock också används av en del förstatidningar är att införa lägre annonspris på allmänhetens annonse- ring, ett enhetspris på 5—10 kr. för en annonsmodul. Priset gäller vid

kontantaffärer och syftar till att dra till sig annonser med läsvärde. Konkurrenssituationen är dock sådan, att kreditaffärer ändå förekommer med extra kostnader för fakturering m. ni. som följd.

Denna granskning av möjligheterna för andratidningar att kompensera mindre upplaga och lägre täckningstal tyder på att annonsförsäljare som skall sälja annonsutrymme till annonsörer i områden där tidningen har en låg täckning måste ha en påtaglig argumentbrist. I vissa fall återstår endast goda personliga relationer till annonsörerna eller andra emotionel- la argument som bevekelsegrunder. Annonsörerna faller många gånger till föga. De anser sig uppenbarligen betjänta av goda relationer till tidningen ifråga och vill visa sin goda vilja. Vid genomgången under intervjun med en annonschef av tidningens täckningstal i olika områden och annonsvolymen från dessa områden kunde konstateras, att tidningen genomgående hade en bra volym i förhållande till sin täckning. På en ort där tidningen hade ca 10 procents räckning, hade tidningen en anmärkningsvärt stor annonsvolym i förhållande till den större konkur- renten inom området. Det framgick klart av intervjun att den skicklige annonschefen, om han hade varit affärsman i området i fråga, själv inte skulle ha annonserat i tidningen.

6.3. Sammanfattning

Abonnerade dagstidningar med produktionsbidrag beräknas ha ca 20 % av annonsintäkterna för abonnerade dagstidningar. Tidningarna har således samma andel av annonsmarknaden som av upplagemarknaden. Intäktsmässigt har tidningarna en förväntad del av annonsmarknaden. Andratidningarna har dock inte annonser av samma höga läsvärde som förstatidningarna.

Intäktsberäkningarna avser år 1970. Under 1971 minskade annonstill- strömningen för dagspressen, mer för andratidningarna än för förstatid- ningarna. Annonsskatten, som införts för att finansiera produktionsstö- det, kan ha påverkat volymförändringarna, men det är inte troligt att inverkan har varit avgörande för utvecklingen.

Annonskonjunkturen försämrades redan under hösten 1970 och tendensen var stabil under hela 1971. Andratidningar drabbas normalt mer än förstatidningar, när annonsörer minskar sina reklaminsatser, så därför är inte utvecklingen under 1971 oväntad. Genom något större prishöjning 1971 och 1972 än 1970 kompenserade sig dagspressen för volymbortfallet. Däremot uteblev eventuellt förväntade intäktsökningar. Normalt höjde tidningarna priserna under 1971 mer än vad som var motiverat med införandet av annonsskatten. Annonsskattens verkningar torde således även för andratidningarna ha varit begränsade.

Andratidningarnas konkurrensställning och annonsresultat bestäms av deras täckning på huvudmarknaden, dvs. på utgivningsorten. Eftersom andratidningarnas upplageförändringar vanligen inte förbättrat deras hushållstäckningsgrad, är det inte att vänta att de skall kunna erhålla ökade annonsintäkter.

Generellt kan sägas, att en tidning måste ha ca 25 % hushållstäckning på en lokalmarknad för att den skall anses ha fått ett fotfäste på marknaden. Först vid täckningstal på 50 % blir tidningen ett naturligt val vid annonsering. Av de flerdagstidningar som erhåller produktionsbidrag är det knappt 40 % som har täckningstal på över 25 % på sin huvudmarknad eller på annan viktig marknad.

Eftersom upplageökningar inte kan förutses och andratidningarna vanligen redan har sin förväntade andel av annonsmarknaden måste de för att öka annonseringen på något sätt kompensera annonsörerna för den låga täckningen. På en marknad där det råder överutbud skall således andratidningen söka argumentera så att annonsörerna utnyttjar också den tidning, som de enligt traditionella kriterier lättast kan undvara.

Andratidningarna söker i detta läge att tona ner kvantitetsaspekten på mediavalet och framhålla kvalitetsargument, öka täckningen genom tillfälliga totaldistributioner, skapa en annonsvänlig redaktionell miljö genom temanummer och Specialsidor eller lämna rabatter på de officiella priserna. Av dessa åtgärder är kvalitetsargumenteringen den långsiktigt sett mest verkningsfulla. Problemet är dock att undersökningar saknas för att bedöma tyngden i den argumenteringen och därmed dess värde för andratidningarna.

"||.|' ||| |i-'1""-'|r'l;_':l ..',»de 'lé'l'T'h'r' "V'

. , , .. |.',-' ,,,.,,--, '|_.|...',.',.',.-'|,| '."J' .. _ ..

T | lv . -"."—'u|'-|'-'-||||. ,|_,-.'|..,.,

"rJ . . |||. .. ..|*'

'|' x' .|_,I '|||, ||"|||,r|Uflj' "J.. ', »|.-

" ,rpträwl|,|let—|=ln _, . . '_ . ,» . - M.M.Påiunmzåwn -.'.,.».,""'»,-|'.r. ,; '|,' .,j'j'” .» |. '. ' » .,',M- intima rub- ||| |å|"|,|"'l'|'-t1,'|-|',"||'| "',',_'E|;l.... ». ' q: ' ., ' ' ». - ibllallm'näu nuna ».| |," "',|| h,,.|,l-|""" _ '. ,. , ' " _ '., , ,, ',i-iquuutmm' " ' " " " ' "| " " ' " ' . ,,.|.|.'.'i nalen -»_ .; ,, , _ . örn-nr, Md Wlan

' "" -- ' . '. , . E.,”..;""-.-,'||'.' | " ||, 'är-'|'.

,. | ,,. ...'|| ..' "l:.

||-..-.|,' "' ';" . . _ . Maksim ärr-ewa " *" "-" . |. . '|' '...'-”,,,; ,,,, , |'| . | . rungande—um- ' ' | | || ||; , > ,, , . , _

h_f-||| " ". |Jr' '

,, | , ..

. : .. T' ,» "3 'l ., . | ' , . '. |_|' i ' , .'.-. | L , _| | _ _ ; | |1_', _. _ | ._' | | || ' , - " ' , '..',| ._'.,, _ ,.l '.," _ '!qu ..-,;_'.'.';' T,...P'nT: -.'_'.,,,_ft"f'_|| , _ , '..."|.' . ',|-| .,' , ,.|' ,'|., ""."' ., ,, ',"'_,_.*' ,,,, ,anfhl - ' —-' _ " .. ,"'- '. ""', '_' ,.-, »',' |,—"'-" .' ',. ._H'j'. """""""|.|"' _ . ' ' __| _ . .' " > ' ' ' . ,, ..:: 'L .' . . '|' '; r,|,_ -|| "|: " '... ' ' 13.3." - "" 1"..""H; " = |_. .. ,f' ' ""1' .. ". ' -' in" . '|'." T,. ' .'."L| ||" —- " "'|' . "- "F' .' . ,. . ,-_' , . '.. ,..- .| .'. .', ,,,|_ ., . . ',.". '1,'.:,',|,_.".-.. 'J'" -- ||...- ,| i | ,, _| '|| .ul , | | I'll-' , l 1 H "Å . _» III ,-,

-. » .. '- . .|'-,L -|L' .- "|' ' | ' .. = » . .. . , | ,'.- -lF_ - - ' ” .- _ , !. Ming '.'" .

. ' .,|_ _ | | , ||-,:_ _ || || | _||_ , _ " . ' " '(|'.'";' " '|'” " "—' '..' |."| &" . ..'|-"'r"|." .-l' - '|"-_.r"-' l'r]' ' .'| "' ": 1,=,1.,-4'.Ditll."| _- '.' ' .'--- . .-'.|'.'|. »' '|"»'|....' '» .":t-h . '.'..F -. . .' - 'my. ' ', .'.';.|"|._ , '..-.»'|'..- - _|- .,.,',',_'.,.l',,,*,l'." - - F ' . . ' . 'l| || ' . , , , ,L , | . | '|' ”+,-. |. |'_' .. ,'|-|. '|' x., , ,, ,. . ,, _ ,,,, JTI ' | | -».

' 'T'LLII'T "-I

'I., WML. 1' -, . l1|I:'- | ',| " ll ., . ' . '|- '. . ..|| ' ' " "' L. 4 _" '|'-::"..T|.'|,",'.'-".- "."; ' q,.- ' -: "” " '. |,,", ,, ;. .”,.,,'_ |,-, ,I; ;, ' ,'|? ,, ',-*f|'ä"|..'|"|-,,,,- ' '.'..'i,'-' -_ . ”JW” -_l - " _' : , , - ".""' ., ,,,-|, ""'.='—' |,” ., .1_'£,£. _", ,, ,"',.'_ '|-,|l' ' , | '.. . ...' ,,|. " ' .'|." ".'..|'|""L1'.'.-|'.|'

' | ||. ||' ','" ' " ||||| ,, .. ., , . _ |_,|"_ . ',-*'. , ' ,, . ,. ' ..'-'. .-, , ' MH,-"F ,, — ,_ . ' , ,,,» ,- .., | _|» |_ -|J|' |_"l| , , , -,-, |_,|'I|' ,,,, | ,,

f|,' . ,: , ||| | ' "" ",| -f |,',,_ . , |',|,||| j| ,", _ ,,4'3

,. ' .' " ' ',,|| '.'". ' " "."...'_",|,," " ""'i4"'1' Ll',',.'|" ",-'.. .,' |» ' '". ' f _ " ' '— ,, r-" :'| 'n' _' ",,E'F' ' "HJT ' &

| .. . "||| | ||| |" LGT l-IHA —"', | _,IT,, '."'::'.""|,._

| .. M..-.— **F'

"JP" & | ».|'|

.'q|,|I|I,,_-I,-",r |

,. . " ,, "_. _ ,_ . " '," |". ' t'_'|_*||, |||| |.' ., '- . .|.U.' |"" ' T" - '.-. -4"-.' ' '--"'-.' '.'. ' ':.. . -'.|..'. " ,, , .,' "",..J'l ., .,| ' |, '||'

'l ' l ,, LI ':'—' _ ” l . _ _. , ' ..': ' . | . ,. - . .. ,. | , "_..__- ..,._ .., , ':' .| .. ' .. - '- , ,,1' .'..'. SLIT FM., ||.'”"' |','_"| ", . . |.,, Iz. . 4,1 ".'|" , . |. ,,.,| , . . ' . "'..' . _| ' -| , | _ _' .,., _, . ,, ,, ' T' ,,, ,_ ., |.,-(P,. |l| |, _, ., |. .. . ». .- " |||. ||. '_ " ' ,' -' '.|" .. , . 4', ... ,, " .| ';.1-- : ' .- ",,l' .' -' ' '--_|" -'. | -," .. |" ' ' 'v'," ', — . .'|. - .. . , .. - ., - " . ... _ - ' ,'| _ . .— . _ .""f"' . _ ,. , . ' ' " , ' 4 ' , I” . - » ' ..

" '||"|

7. Effekter på tidningsdistributionen

7.1. Presentation av samdistributionssystemet

För rabattberättigad samdistribution av abonnerade dagstidningar finns för närvarande två distributionsföretag, som är verksamma på riksplanet, och två distributionsföretag med regional verksamhet. Det ena av de nationella distributionsföretagen är Tidningstjänst AB och det andra är Pressens Samdistribution AB. Det ena av de regionala distributionsföre- tagen finns i Stockholmsregionen, Pressens Morgontjänst, och det andra i Skåne, Tidningsbärarna eller mera fullständigt Kommanditbolaget Skånsk Tidningsdistribution AB & Co.

Tidningstjänst (TAB) är ett av postverket helägt dotterbolag. TAB bildades i samband med beslutet om införandet av samdistributionsra— batt. Enligt företagets årsredovisningar har det ända från starten förekommit ett nära samarbete mellan Tidningstjänst och postverket. TAB har även övertagit en del av de särskilda tidningsutbärningsturer som postverket tidigare administrerade, i några fall genom att TAB antagit postverket som entreprenör. I TAB:s årsredovisning för 1972/73 beskrivs det successivt utbyggda samarbetet med postverket på följande sätt: ”Ett utbyggt samarbete med postverket med avseende på lokaler, fordon, transporter och administrativ apparat har verksamt bidragit till att hålla kostnaderna nere.”

De första åren efter samdistributionsreformen organiserade Svenska Pressbyrån samdistribution inom samma organisatoriska ram som övrig verksamhet. Under 1972 överfördes emellertid verksamheten med samdistribution i dotterbolagsform och Pressens samdistribution AB bildades. Pressens samdistribution (PS) har, liksom TAB i förhållande till postverket, stora möjligheter till samarbete med sitt moderbolag. Man behöver här bara peka på möjligheterna till samtransport med andra pressalster än abonnerade dagstidningar.

Pressens morgontiänst är ett distributionsföretag som ägs gemensamt av Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, med DN som majoritetsägare. Pressens morgontjänst, som sedan länge är ett organ för distributionssam- verkan mellan Stockholms morgontidningar, blev rabattförmedlande distributionsföretag i samband med att Dagens Nyheter anslöt sig till samdistributionssystemet 1 juli 1971.

Tidningsbärarna bildades genom initiativ inom Södra Kretsen av

Svenska Tidningsutgivareföreningen. Företaget startade sin verksamhet under våren 1970. Tidningsbärarna ägs av följande åtta skånetidningar: Arbetet, Skånska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet, Trelleborgs Allehan- da, Ystads Allehanda, Södra Sveriges Tidningar, Norra Skåne samt Nordvästra Skånes Tidningar. En tidning i Skåne står utanför ägarkretsen i Tidningsbärarna och det är Helsingborgs Dagblad. Helsingborgs Dagblad utnyttjar TAB som distributionsföretag. Resultatet av detta har blivit, att det i nordvästra Skåne finns två parallella samdistributionsorganisationer, Tidningsbärama och TAB. Tidningsbärarna svarar för samdistributionen av Malmötidningarna, av vilka Arbetet har den största upplagan i Helsingborgs/Ängelholmsområdet, medan TAB samdistribuerar på varda- gar, Helsingborgs Dagblad och Nordvästra Skånes Tidningar och på söndagar, Helsingborgs Dagblad tillsammans med ett mycket begränsat antal av tidningen Barometern från Kalmar. Tidningsbärarna har i området en andra utbärning som utnyttjas av Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten.

Den fortlöpande administrationen av samdistributionssystemet hand- has av statskontoret. Statskontoret har utfärdat särskilda föreskrifter om tillämpningen av kungörelsen. Föreskrifterna innehåller nödvändiga definitioner av dagstidning och abonnerat exemplar samt anvisningar rörande ansökning till systemet, distributionsföretagens rapportverksam— het och rekvirering av rabattbelopp. Föreskrifterna har ändrats en gång. Det var i samband med att rabattskalan gjordes om och rabatten höjdes.

I remissyttrandena fördes en del oklarheter i pressutredningens förslag på tal. Dessa oklarheter kvarstod även efter riksdagsbeslutet om samdistributionsrabatten. Inte heller i Statskontorets föreskrifter togs frågorna upp om avgiftstaxans konstruktion, distributionsområdenas uppbyggnad osv. Oklarheterna har i stället tagits upp efterhand. Antingen har då statskontoret meddelat distributionsparterna sin mening eller så har myndigheterna lämnat frågan utan åtgärd och låtit konkurrensen mellan distributionsföretagen avgöra. För frågor av allmän och principiell natur har statskontoret haft en rådgivande nämnd med representanter från tidningsbranschen. Med utgångspunkt i de ställningstaganden som gjorts av statskontoret synes grundinställningen vara att verka för att en så stor andel som möjligt av den abonnerade totalupplagan skall bli rabattberättigad.

I två typfall har statsmakterna på förslag av statskontoret meddelat lättnader i kraven på samverkan för att samdistribution skall bli rabattberättigad. Det ena fallet gällde sådana samdistributionsarrange- mang som uppfyllde villkoren för rabatt, men där bara ett av tidningsföretagen anslutit sig till rabattsystemet. Reglerna ändrades så att rabatt kunde utbetalas till den anslutna tidningen.

Det andra typfallet gällde frågan om en tidning, som distribueras ensam i en andra tur på en ort, där samdistribution enligt kungörelsen förekommer i den första turen, skulle kunna erhålla samdistributionsra- batt. Också i detta fall ändrades reglerna och tidning i andratur, samma dag som samdistribution förekom i förstatur, blev rabattberättigad.

Andra lättnader i kraven på fysisk samdistribution har diskuterats men

har inte accepterats. Så har t. ex. önskemålet avvisats, att en 7-dagarstidning som distribueras med en 6-dagarstidning eller en 6-dagarstidning som distribueras med en S-dagarstidning osv. skulle erhålla rabatt även den dag då tidningen distribueras ensam.

En principiell ändring har gjorts i villkoren angående rabattgivning för tidningsdistribution i postverkets ordinarie brevbäringsturer. Enligt kungörelsen skall sådan samdistribution inte kunna berättiga till rabatt. Samdistribution i lantbrevbärarturer har emellertid gjorts rabattberätti- gad. Praktiskt går det till så att lantbrevbårare via postverket anlitas som entreprenörer av distributionsföretagen. Regeln för samdistribution är mild; samdistribution är för handen när minst två tidningar finns med från början av turen. Tidningarna lämnar uppgifter till distributionsföre- tagen för beräkning av antalet rabattberättigade lantbrevbärarexemplar. Det var postverkets dotterbolag, Tidningstjänst, som tog det praktiska initiativet till denna ändring. Försök att inkludera även annan typ av tidningsdistribution via postverket (t. ex. box, fack eller lösväska) har misslyckats. Endast lantbrevbärarexemplar är rabattberättigade.

Ett problem i samband med öppnandet av lantbrevbärarturerna för samdistribution enligt kungörelsen utgjorde postverkets tidningstaxa. Genom sin konstruktion ger inte taxan alltid samma avgift för deltagande tidningar. Den eftersträvade lösningen från statskontorets sida synes ha varit att distributionsföretagen skall omfördela postavgifterna så att tidningarna erlägger samma avgift. Denna lösning eftersträvas och används också i vissa fall. Vanligare tycks dock vara att postverkets taxepriser debiteras vidare — med avdrag för rabatten — till tidningsföretagen i alla fall skillnaden per exemplar är mer än 1 öre mellan tidningarna.

När rabattskalan med årsexemplar och utgivningsfrekvens som beräkningsgrunder visade sig administrativt svårhanterlig, uttryckte statskontoret önskemål om en enhetsrabatt per exemplar. Samtidigt framförde den rådgivande gruppen önskemål om en höjning av rabattbeloppet till 4 öre. Motiveringen från tidningsföretagen och distributionsföretagen var, att den första rabattnivån visat sig vara för låg. Det fanns risk för att några tidningsföretag som anslutit sig till systemet, skulle komma att lämna det, om rabatten inte höjdes. Som nämnts i inledningskapitlet ändrades rabattkonstruktionen och beloppet höjdes till 3 öre per abonnerat exemplar i samdistribution.

En grundtanke i 1970 års distributionsreform år att distributionsföre- tagen aktivt skall konkurrera om distributionsuppdragen, så att tidningsföretagen får en service- och kostnadsmässigt tillfredsställande distribution. Konkurrensförutsättningen får som följd att distributionsfö- retagen söker pressa föreskrifterna och på de områden där föreskrifter saknas finna sådana lösningar att den egna marknadsandelen ökar. På några sådana områden skall en kort beskrivning ges av marknadsreglerna.

Relationer mellan upplagorna. Vid inledande kontakter mellan statskontoret och distributionsföretagen under arbetet med kungörelsen om samdistributionsrabatt framfördes förslaget, att vissa krav borde ställas på relationerna mellan deltagande tidningars upplagor. En

distributionspartner skulle t. ex. ha minst 500 eller 1 000 exemplar med i utbärningsturen för att samdistribution skulle anses föreligga. Förslaget vann inget gehör hos statsmakterna, som förmodligen i detta såg en spärr för tidningar med liten upplaga att ansluta sig till systemet. I praktiken har kravet på viss relation mellan de deltagande tidningarnas upplagor kommit att sättas mycket lågt; i vissa fall förekommer rabattberättigad samdistribution, trots att samdistributionspartnern endast har något lO-tal exemplar för distribution i området. Av samdistributionsföretagen är det främst Tidningstjänst som organiserat en sådan typ av samdistribution. Men även Pressens Samdistribution har tidvis utnyttjat denna möjlighet att få distributionsuppdrag.

Samdistributionsregioner och distributionsområden. I postverkets remissyttrande om pressutredningens förslag om samdistributionsrabatt togs frågan upp om ett distributionsåtagandes geografiska omfattning. Det gavs emellertid inte svar på den frågan i den fortsatta behandlingen av förslaget. Problemet lämnades åt distributionsföretagen och tidningarna. I kungörelsen fastställdes endast, att distributionsföretagen skulle tillämpa en sådan prissättning för samdistribution att den enskilda tidningens abonnerade upplaga inom ett distributionsområde inte inverkade på avgiften för distribuerat exemplar, dvs. lika pris per exemplar skulle gälla. Förfarandet har lett till att man geografiskt sett kan tala om dels samdistributionsregioner, dels distributionsområden. En samdistributionsregion är det område, som distributionsuppdraget omfattar. Det rör sig vanligen om stora områden. Med hjälp av stora områden kan även tidningar med föga övertäckande spridning anslutas till samdistributionssystemet. Det finns nämligen inte krav på att det skall vara samdistribution via varje buds väska. Ett distributionsområde är det område inom en samdistributionsregion för vilket likapris gäller. En samdistributionsregion kan således bestå av flera distributionsområden, dvs. prisområden. Prisområden väljs oftast med utgångspunkt i den dominerande lokaltidningens spridningsområde. En distributionsregion kan t. ex. indelas i tre prisområden, ett där tidning A är störst och med sin egendistribution har låga distributionskostnader, ett där tidning B är störst och har samma fördelar vid egendistribution och ett tredje där tidningarna är ungefär lika stora. ,

Tidningsföretag som underleverantör. Enligt kungörelsen om samdistri- butionsrabatt för dagstidningar skall tidningsföretagen skriftligen förbinda sig att överlämna hela distributionsarbetet för varje distributionsområde, där de deltar i rabatterad samdistribution. Distributionsapparaten skall alltså vara fristående från enskilda tidningsföretag och ett tidningsföretag skall inte kunna ha ett dominerande inflytande på arrangemangen. Statskontoret har dock övergångsvis accepterat, att distributionsföretagen antar tidningsföretag som underleverantör under förutsättning att de i samdistribution deltagande tidningarna inte motsätter sig en sådan lösning. Det förekommer dock i viss omfattning att det dominerande tidningsföreta- get inom distributionsområdet — ibland i dotterbolagsform — svarar för samdistributionen. Genom att tidningsföretaget på detta sätt i princip

behåller sin handlingsfrihet med avseende på valet mellan egendistribu- tion och samdistribution har samdistributionsalternativet tydligen framstått som mera lockande än om beslutet varit oåterkalleligt. Kungörelsen lägger inte hinder i vägen för att ett distributionsföretag som själv svarar för utbärningen av tidningarna köper vissa tjänster av t. ex. förstatidningen på orten eller av andratidningen. Särskilt de fjärrspridda tidningarna är för sin lokala distribution beroende av vissa tjänster som naturligt kan presteras av någon av de lokala tidningarna.

7.2. Definitioner och disposition

Statsmakterna har inte vidtagit några aktiva åtgärder utöver införandet av samdistributionsrabatten för att främja övergången till samdistribution. Tidningarnas branschorganisationer har inte heller haft något särskilt organ för att stimulera intresset för samdistribution. TU hade visserligen tillsatt en särskild delegation, som aktivt skulle verka för anslutningen till ett samdistributionssystem, men det initiativet förföll, när statsmakterna inte accepterade TU:s förslag om frivilliglinje. Det administrativa ansvaret har statskontoret klarat med små organisatoriska resurser. Distributionsföretagen har spelat en viktig roll för spridningen av samdistributionssystemet. Det har varit deras uppgift att svara för marknadsföringen av distributionsreformen och kostnadsfördelningsprin— ciperna. De har också fört samman, kanske från början samarbetsovilliga, tidningsföretag och drivit på utvecklingen, genom att de har haft intresse av att få distributionsuppdrag.

De förändringar, som har inträffat i distributionen av abonnerade dagstidningar, kan således inte enbart relateras till samdistributionsrabat- ten. Förändringarna har åstadkommits gemensamt av rabatten, rabattvillkoren och distributionsföretagen samt de marknadsregler som konkurrensen mellan distributionsföretagen åstadkommit.

Det är således inte rimligt att tala om samdistributionsrabattens effekter. De effekter som har åstadkommits har orsakats av hela samdistributionsprojektet.

Distributionen av abonnerade dagstidningar kan med avseende på distributionsarbetets organisation indelas i tre distributionsreformer, vilka illustreras i figur 7.1 och definieras på följande sätt:

a) egendistribution, vilket innebär att tidningsföretag i egen regi med bud eller billinjer distribuerar till abonnenterna (tidningarna A och B i figur 7.1),

b) distributionssamverkan, vilket är distribution av två eller flera tidningsföretags abonnentexemplar med anlitande av varandras eller gemensamma bud och billinjer (tidningarna C och D i figuren) samt

c) samdistribution, som innebär att distributionen till abonnenter överlåtits på en mellanhand, som med sin organisation svarar för distributionen (tidningarna E och F i figuren).

EGEN- DISTRIBUTION

Tidning B

DISTRIBUTIONS- SAMVERKAN

Tidnings- abonnenter

Distri- buttons företag

DISTRIBUTION

Figur 7.1 Principskiss över olika former av distribution av abonnerade dagstidningar.

Distributionen av abonnerade dagstidningar kan med avseende på den geografiska spridningen indelas i

a) närspridning (eller alternativt närdistribution), vilket betecknar tidningens spridning på utgivningsorten, en kommun eller en block- region. I närdistributionen utgörs distributionsarbetet till största delen av utbärning.

b) fjärrspridning (eller alternativt fjärrdistribution), vilket betecknar tidningens spridning utanför utgivningsorten. [ fjärrdistributioncn utgörs distributionsarbetet av transporter i mycket större utsträck- ning än i närdistributionen.

Termvalet har påverkats av strävan att undvika termen överspridning, vilken ofta används för att beteckna det som här kallas fjärrspridning. Termen överspridning är dock inte lämplig att använda i geografiska distributionssammanhang. Termen används ju i pressociologiska samman- hang för att beskriva en tidnings spridning bland grupper med andra partipolitiska uppfattningar än den tidningen representerar.

l analogi med termbildningen närspridning och fjärrspridning används i framställningen termerna närkonkurrens och fjärrkonkurrens för kon- kurrensen mellan lokala tidningar respektive tidningar från olika utgiv- ningsorter,.

I redovisningen av samdistributionsprojektets effekter har skilts mellan det kvantitativa resultatet, dvs. anslutningsgrad och anslutningstakt, och

det kvalitativa resultatet, dvs. tidningsföretagens inställning till samdistri- butionsformen, kostnadsaspekter, servicenivåförändringar samt fjärrsprid- ningseffekter. Innebörden av de olika elementen i de två resultatdelarna tas upp i den löpande framställningen.

7.3. Samdistributionsprojektets kvantitativa resultat

7.3.1. Distributionsstrukturen under 1960-talet

Utnyttjandet av olika distributionsformer för abonnerade dagstidningar under 1960-talet kan i stora drag beskrivas med hjälp av visst statistiskt material, insamlat och presenterat av 1963 års respektive 1967 års pressutredning. Med hjälp av informationen i några remissvar på betänkandet från 1967 års pressutredning kan ivissa delar situationen är 1968 belysas.

Det statistiska materialet från de två pressutredningarna ärinte direkt jämförbart, eftersom utredningarna beskriver distributionsstrukturen för olika stora delar av dagspressen. Medan 1963 års pressutredning ger en beskrivning för hela dagspressen, lämnar 1967 års pressutredning bara en bild av distributionsstrukturen för abonnerade dagstidningar inom landsortspressen, vilka utkommer med minst tre nummer per vecka. Vissa omräkningar har därför fått göras av den första utredningens material för att få fram jämförbara beskrivningar. Resultatet redovisas i tabell 7.1. Tabellen visar fördelningen på olika distributionsformer åren 1963 och 1967 för i det närmaste jämförbara upplagevolymer.

Av tabellen framgår, att distributionsstrukturen förändrats mycket litet mellan de två åren. Egendistribution och distributionssamverkan tar ungefär lika stor andel som samdistribution genom postverket, press- byrån och andra mellanhänder. Av framställningen i respektive utred- nings betänkande framgår, att egendistribution används för närsprid- ningen och samdistribution genom postverket för fjärrspridningen, även

Tabell 7.1 Distributionsstruktur för abonnerade dagstidningar åren 1963 och 1967

Distributionsform Andel av tidningarnas nettoupplagor

år 1963a år 1967!)

Egendistribution 43 % 42 % Distributionssamverkan 5 % 9 % Samdistribution

a. genom postverket 42 % 40 % b. genom pressbyrån m. m. 10 % 9 % __ Summa 100 % 100 % Totalupplaga (ca) 1,9 milj. ex. 1,9 milj. ex.

11 Tidningar med nettoupplaga mindre än 100 000 ex per år. b Inklusive Eskilstunatidningarnas upplagor, vilka inte ingår i tabellen i betänkandet på s. 125.

om detta inte gäller för samtliga tidningsföretag.

I närspridningen av abonnerade tidningar dominerar således egendistri— bution. I betänkandet från 1967 års pressutredning, framförallt i ett avsnitt författat av utredningens distributionsexperter, diskuteras kring orsakerna till detta förhållande. De sakkunniga framhåller, att anledningen till att tidningarna använder egendistribution på orter där distributionssamverkan vore tekniskt möjligt är att förstatidningen väljer egendistribution av konkurrensskäl. Egendistribution hindrar effektivt fjärrkonkurrens och stärker förstatidningens ställning i närkonkurrensen. Förstatidningens val leder till att andratidningen också måste välja egendistribution, om andratidningen vill erbjuda sina abonnenter samma morgonservice som förstatidningen. Utbärning i postverkets ordinarie turer skulle innebära att andratidningen kom abonnenterna till handa under förmiddagen.

Distributionssamverkan förekommer enligt tabell 7.1 i relativt liten omfattning. Andelen ökar dock något mellan mättillfällena. Det bör kanske påminnas om att tabellen omfattar landsortspressens distribu- tionsformer. Distributionssamverkan såväl på utgivningsorten som utan- för denna har förekommit mellan Stockholms morgontidningar redan före 1960. I en enkätundersökning i 1963 års pressutrednings regi uttryckte främst andratidningar och storstadstidningar önskemål om utvidgad distributionssamverkan. Tabellen visar att detta önskemål inte tillgodo- setts fram till 1967.

Samdistribution genom postverket sker som regel i ordinarie brevbä— ringstur tillsammans med andra försändelseslag. Brevbäringsturerna på- börjas tidigast omkring kl. 8.00. Eftersom många tidningsföretag _ dock inte alla — ansett detta vara en för sen utbärningsstart i närdistributionen och de inte haft resurser att svara för egen distribution i fjärrdistributio- nen, har postverket fått en liten del av närdistributionen och så gott som hela fjärrdistributionen. Det finns emellertid inget hinder i den postala tidningskungörelsen för postverket att engagera sig i närdistributionen och organisera särskilda tidningsutbärningsturer på andra tider än ordinarie brevbäringsturer. Postverket har också engagerat sig i sådan verksamhet, enligt uppgift redan på 1940-talet.

Enligt den ovan i förbigående nämnda enkätundersökningen genom- förd av 1963 års pressutredning fanns bland tidningsföretagen önskemål om att postverket skulle organisera särskilda tidningsutbärningsturer på morgon och eftermiddag. Några tidningsföretag ansåg, att postverket borde ta över all distribution av abonnerade tidningar. Den första pressutredningen gjorde vissa önskemål till sina och framhöll, att det var synnerligen angeläget, att postverket förutsättningslöst diskuterade sina möjligheter att utöka sin distributionsservice till tidningarna. Speciellt önskade utredningen utbärning på respektive tidnings utgivningsort.

Av tabell 7.1 framgår, att denna anmodan från pressutredningen till postverket inte haft någon större effekt. Av de 40 % som uppges vara postverkets andel av abonnentdistributionen faller 6 procentenheter på utbärning ”i postens regi med transport genom tidningens försorg till utdelningsorterna”. Med stöd av postverkets remissvar på den andra

pressutredningens betänkande kan postverkets särskilda tidningsutbär- ningsturer uppskattas distribuera tidningar till ca 100 000 abonnenter vid slutet av 1960-talet. Sådan utbärning förekom på ett 50-tal orter.

Under senare hälften av 1940-talet åtog sig pressbyrån i några fall tidningsutbärning till abonnenter åt Stockholms morgontidningar. På 1950-talet organiserades samdistribution genom pressbyrån i bl. a. Jönköping, Växjö, Falun och Hudiksvall. Men först i slutet av 1960-talet ökade pressbyrån sitt engagemang i samdistributionen. I början av 1968 samordnades abonnentdistributionen i Södermanland i samband med omläggningen av Eskilstunatidningarna, Eskilstuna-Kuriren och Folket. I arrangemanget ingick även Södermanlands Nyheter i Nyköping samt Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Samarbetet omfattade såväl samtransport som samutbärning. Senare under 1968 arrangerade press- byrån samdistribution i Östersund—Frösön-området, i vissa delar av Kronobergs lån, på Gotland mellan Gotlands Folkblad och Gotlänningen, i västra Västmanland samt mellan Västgöta-Demokraten och Stockholms morgontidningar i Borås—Ulricehamnsområdet. Med stöd av pressbyråns remissyttrande till betänkandet från 1967 års pressutredning kan antas att pressbyråns samdistribution av dagstidningar till abonnenter i slutet av 1960-talet omfattade drygt 300 000 abonnenter på ett 150-tal orter.

År 1967 drog postverket in den andra brevbäringsturen på flertalet orter i riket. Genom denna åtgärd påverkades tidningsdistributionen så att abonnenter, som tidigare fått sin tidning i en eftermiddagstur, fick tidningen på morgonen dagen efter. Denna omläggning kan ha medfört att ytterligare ett hinder för fjärrspridning lades till det förut nämnda, och viktigare, egendistribution som dominerande distributionsform på tidningarnas utgivningsorter.

7 .3.2 Anslutningen till samdistributionssystemet

Principiell möjlighet att ansluta sig till samdistributionssystemet före- ligger för alla abonnerade dagstidningar, som utkommer med minst två nummer per vecka. Kvällstidningar, som huvudsakligen har lösnummer- försäljning kan i princip ansluta sig till systemet och få rabatt för abonnerade exemplar i samdistribution. Kvällstidningarna kommer, med hänsyn till att de inte omfattas av det statliga presstödet, inte att räknas till de potentiella samdistributionstidningarna.

För dagstidningar, som utkommer med ett nummer per vecka, föreligger rabattmöjlighet bara om tidningarna får befordras med samma hastighet som brev. De tidningar, som har rätt till sådan befordran, finns förtecknade i en bilaga till kungörelsen om postbefordran av tidningar. Detta tillägg har tillkommit efter särskilda förhandlingar på departe- mentsnivå. Tillägget till kungörelsen omfattar inte alla endagstidningar som erhållit produktionsbidrag. Däremot finns det några endagstidningar, som inte erhåller produktionsbidrag, men som på grund av att de finns med i tillägget erhåller eller kan erhålla samdistributionsrabatt.

Av de 143 abonnerade dagstidningar som redovisas i ”TS-statistiken är 117, eller 82 %, anslutna till samdistributionssystemet vid utgången av

Tabell 7.2 Samdistributionssystemets omfattning inom dagspressen den 30/6 1974

Kategori Fådagarstidningar Flerdagars- Summa __"— tidningar ___—_— 1 nr/ 2—3 nr/ An tal Antal Upplaga i vecka vecka 1 000 ex Antal Antal

Anslutna till systemet 12 23 82 117 3 076,4

Ej anslutna till systemet 18 7 1 26 498,4

Summa 30 30 83 143 3 574,8

Anm. Tabellen avser huvudtidningar med två undantag. Gävle-Dalabygden och Växjöbladet räknas på grund av att tidningarna erhåller produktionsbidrag som huvudtidningar, trots att de är editioner av Dalabygden resp Sydöstra Götalands Tidningar. Göteborgs Handels— och Sjöfarts-Tidning har inte tagits med i tabellen.

Tabell 7.3 Abonnerade dagstidningar (minst 2 nr/vecka) icke anslutna till samdistri- butionssystemet den 30/6 1974

Tidning Antal Medelnettoupplaga nr/vecka vardagar i 1 000 ex första halvåret 1974

Göteborgs-Posten 7 308,5 Lysekilsposten med Orust-Tjörn 3 3,3 Östgöta-Bladet 3 3,2 Ny Dag 2 10,5 Nynäshamnsposten 2 5,3 Arbetartidningen 2 2,7 Eesti Päevaleht/Estniska Dagbladet 2 2,6 Hjo Tidning 2 2,2

Summa 338,3

Anm. Lysekilsposten har sedermera anslutit sig till samdistributionssystemet (aug 1974).

budgetåret 1973/74. Efter den 1/7 1974 har ytterligare en tidning anslutit sig till systemet, nämligen 3-dagarstidningen Lysekilsposten med Orust-Tjörn. Räknat efter upplaga är anslutningsgraden 86 %. Antals- och upplageuppgifter redovisas i tabell 7.2. Av tabellen framgår, att endast en flerdagarstidning och sju 2—3 dagarstidningar står utanför systemet. Där- emot står mer än hälften av endagstidningarna utanför systemet.

De 8 dagstidningar med minst 2 nr/vecka som står utanför samdistri- butionssystemet har förtecknats i tabell 7.3. Som framgår av tabellen står en 7-dagarstidning (Göteborgs-Posten) och två 3-dagarstidningar (Lyse- kilsposten och Östgöta-Bladet) utanför systemet. De två 3-dagarstid- ningarna har eftermiddagsutgivning. Lysekilsposten har dock anslutit sig till systemet, men detta har skett efter den 30/6 1974. Göteborgs-Posten deltar i samdistribution på vissa orter, men de exemplar som distribueras på detta sätt blir ej rabattberättigade, eftersom tidningen ej är ansluten

till systemet. Av de tvådagarstidningar som står utanför systemet har två av de fem tidningarna en till övervägande graden lokal distribution (Hjo Tidning och Nynäshamns Posten). Övriga tidningar har till stor del en utspridd riksdistribution, vilken kan vara svår att ansluta till samdistribu— tionssystemet.

Som framgår av tabell 7.2 står 18 endagstidningar utanför samdistribu- tionssystemet. De första endagstidningarna som anslutits till systemet är Värmlands-Bygden i Karlstad och Västerbygden i Uddevalla. Det är beslutet att rabattberättiga lantbrevbärarutbärning av abonnerade tid— ningsexemplar som möjliggjort för endagstidningarna att ansluta sig till systemet. Men det är således bara de tidningar, som finns förtecknade i tillägget till kungörelsen om postbefordran av tidningar, som kunnat anslutas. Det finns en klar ovilja hos övriga tidningar att släppa in endagstidningarna i annan samutbärning. Oviljan är betingad av praktiska skäl. Budkåren är anpassad för en viss utbärningsvolym under veckan och att då en dag ta med ytterligare en tidning skulle ställa till extra besvär. En av respondenterna uttryckte saken så att budorganisationen skall vara så effektivt ordnad med avseende på antal exemplar per bud osv. att det inte skall vara möjligt att ta med en tidning till en dag.

Anslutningstakten har varit hög. Redan efter ett år var drygt 70 % av flerdagarstidningarna och ungefär hälften av samtliga tidningar anslutna till samdistributionssystemet. Efter två år hade anslutningsgraden ökat till 90 resp. nära 70 %. Den 1/7 1972 höjdes samdistributionsrabatten till 3 öre per exemplar, men denna höjning har inte påverkat anslutnings- takten. Anledningarna till detta är dels att höjningen var väntad, dels att syftet med höjningen var att förhindra att samarbetet upphörde på ett antal orter.

Sedan den 1 juli 1972 har fyra flerdagarstidningar anslutits till systemet. Det är Örnsköldsviks Allehanda, Östgöta Correspondenten, Borås Tidning och Dagen. De fem fådagarstidningar som under samma period anslutits är Elfsborgs Läns Annonsblad, Norra Halland med Nordhalland, Ulrice- hamns Tidning samt Fryksdals-Bygden.

Anslutningstakten och anslutningsgraden redovisas i tabell 7.4. Liksom i tidigare tabeller avser redovisningen med två undantag huvudtidningar. De tidningar som står utanför systemet, anslutningspotentialen, utgör 18 % av antalet. För flerdagarstidningarna är potentialen bara 1 %, för fådagarstidningarna drygt 40 %. Om anslutningspotentialen räknas med utgångspunkt i upplaga i stället för antal, blir procenttalet något lägre, eller 12 %. '

I en reservation till 1967 års pressutredning, i en motion till riksdagen och i riksdagsdebatten restes invändningar mot samdistributionsrabatten bl. a. på grund av att eftermiddagstidningar och ensamtidningar skulle komma att stå utanför systemet. Genom åtgärden att rabattberättiga andraturer, även om bara en tidning distribuerades men förutsatt att det tidigare på dagen förekommit regelrätt samdistribution, och marknads- regeln, att en samdistributionspartner inte behöver ha en viss minsta upplaga på orten, har emellertid bara några stycken tidningar i denna kategori hamnat utanför systemet. En bedömning med hjälp av TS

Tabell 7.4 Anslutningen till samdistributionssystemet årsvis från III 1970 - 30/6 1974 År Fådagarstidningar I—"Ierdagarstidningar Samtliga

Antal Anslutnings- Antal Anslutnings- Antal Anslutnings-

grad (kum.) grad (kum.) grad (kum)

1970 10 17% 60 72% 70 49% 1971 13 38% 15 90% 28 69% 1972 7 50 % 4 95 % 11 76 % 197 3 3 55 % 3 99 % 6 80 % l/l— 30/6 1974 2 58 % 0 99 % 2 82 % Anslut- nings- potcntial 25 42 % 1 1 % 26 18 % Summa 60 100% 83 100% 143 100 %

Anm. Anmärkningarna till tabellerna 7.2 och 7.3 gäller även tabell 7.4.

upplagestatistik ger vid handen, att det för de tidningar som i dag står utanför systemet inte behöver vara avsaknaden av samdistributions- partner som anör.

Eftersom frågan om samdistribution för eftermiddagstidningarna togs upp i debatten, som föregick beslutet om samdistributionsrabatt, har en tabell utarbetats som visar anslutningen av sådana tidningar till systemet. I en anmärkning till tabell 7.5 redovisas att två eftermiddagstidningar står utanför systemet den 30/6 1974.

Tabell 7.5 visar, att eftermiddagstidningarna anslutits i normal takt och att de anslutits före utgången av år 1972. Ungefär hälften av tidningarna har en rabattberättigad andratur. Övriga har, med två undantag (Provinstidningen Dalsland och Motala Tidning), en samdistri- butionspartner med relativt begränsad upplaga på distributionsorten i fråga. Det vanligaste fallet är att en fjärrspridd morgontidning är distributionspartner. I tabellen anges respektive distributionspartner på tidningens utgivningsort. '

Likartade arrangemang har gjorts för ensamtidningar. Det kan t. ex. vara en eftermiddagstidning, som anländer dagen efter, som utgör distributionspartner för en ensamtidning. Frågan om rabatt för 7—dagars- tidning, som distribueras ensam på söndagen, fick inte sin lösning genom ändrade föreskrifter, vilket var statskontorets förslag. Frågan har i stället lösts genom att lördagsexemplar av en fjärrspridd tidning distribueras tillsammans med söndagsnumret för 7-dagarstidningen. Ett sådant sam- arbete finns mellan Barometern och Helsingborgs Dagblad i Helsingborg.

Tabell 7.5 innehåller ytterligare information om eftermiddagstid- ningarna och samdistributionssystemet. En sak ärju att vara ansluten till systemet. En annan sak kan vara att inte hela den abonnerade upplagan är rabattberättigad. Men tabellen visar, att med undantag för tre tidningar (Västgöta-Bladet, Provinstidningen Dalsland och Ljusdals—Posten) är minst tre fjärdedelar av tidningarnas totalupplagar (inklusive lösnummer)

Tabell 7.5 Anslutningen av abonnerade eftermiddagstidningar till samdistributions- systemet (t. o. m. 30/6 1974)

Tidning och utgiv- Anslut- Rabatterad Sam- SD-partners ningsfrekvens nings- upplagean- distri- upplaga på kvartal del, 1973 butions- em.—tid- års TS-uppl partner ningens ut- givningsort Skaraborgs—Tidningen 1970:1 74 % Andratur — Skövde Nyheter (5) ensam Västgöta—Bladet (2) 1970:1 55 % Smålands- 100 Tidningen Motala Tidning med 197022 88 % Folkbladet 1 400 Vadstena-Skänninge Östgöten Tidning (6) Folkbladet Östgöten 1970:2 89 % Nya Wermlands- mindre (6) Tidningen än 100 Provinstidningen 1971:2 49 % Flera tidningar — Dalsland (3) Vimmerby Tidning med 1971:3 74 % Andratur — Kinda-Posten (6) ensam Tranås-Posten (3) 1971:3 90 % Andratur — ensam Elfsborgs Läns Tid- 1971:3 82 % Nya mindre ning med Alingsås Lidköpings- än 100 Tidning och Lerums Tidningen Tidning (3) Katrineholms-Kuriren 1971:3 88 % Vestmanlands mindre (6) Läns Tidning än 100 Nya Kristinehamns— 1971:3 78 % Andratur — Posten (3) ensam Sandvikens Tidning (2) 1971:3 84 % Andratur _ ensam Ljusdals-Posten (4) 1971:3 65 % Gefle Dagblad mindre än 100 Anmärkningar."

a) Två 3-dagars eftermiddagstidningar (Östgöta-Bladet och Lysekilsposten) är inte anslutna till samdistributionssystemet.

b) Länstidningen, Södertälje övergick i januari 1973 till morgonutgivning och anslöt sig därvid till systemet.

c) Länstidningen, Östersund och Östersunds-Posten utkommer på förmiddagen och är båda anslutna till systemet.

d) Folkbladet Östgöten har samdistribution i Motalaområdet med Motala Tidning med Vadstena-Skänninge Tidning. Samdistributionen med Nya Wermlands-Tidning avser tidningens utgivningsort, Norrköping, och genomförs i en andratur.

rabattberättigad. Rabattberättigad andel av upplagan har beräknats med utgångspunkt från statskontorets uppgifter om utbetalt rabattbelopp och TS upplagestatistik. Utbetalt rabattbelopp har dividerats med rabattbe- lopp per årsexemplar av tidningen och på så sätt erhållen rabatterad upplaga har ställts mot TS-upplagan. Rabattperioden är 1972/73 och upplagan avser l. halvåret 1973.

För att få ett jämförelsetal för eftermiddagstidningarnas rabatterade upplageandel kan nämnas att genomsnittet för samtliga dagstidningar ligger på över 70 %. Många landsortstidningar har ca 90 % av totalupp-

lagan, eller ca 95 % av den abonnerade upplagan, i rabattberättigad samdistribution. För endagstidningarna är vanligen 80—85 % av upplagan rabatterad.

7.3.3. Samdistributionssystemets andel av distributionsvolymen

Under perioden l/l 1970 — 30/6 1974 har totalt utbetalats drygt 60 milj. kr. i samdistributionsrabatt. Det senaste budgetårets belopp uppgår till nästan 23 milj. kr. En sammanställning av rabattbeloppen per år redovisas i tabell 7.6. Rabattbeloppet för 1972/73 avser drygt 700 milj. distribuerade exemplar och rabattbeloppet 1973/74 ca 760 milj. exemplar. I dessa volymer ingår rabatterade exemplar i postverkets lantbrevbärarturer. Den totala volymen abonnerade dagstidningar med minst 1 nr/vecka kan beräknas till ca 960 milj. exemplar vid årsskiftet 1973/74. Samdistribu- tionssystemet har således tagit en betydande andel av den totala distributionsvolymen. En jämförelse kan göras mellan distributionsstruk- turen 1963 och 1973. Uppgifterna från 1963 har hämtats ur betänkandet från 1963 års pressutredning och avser antal distribuerade exemplar per Utgivningsdag. Uppgifterna från 1973 avser däremot den totala distribu— tionsvolymen under året. Beräkningarna redovisas i tabell 7.7.

Tabell 7.6 Samdistributionsrabattens storlek per budgetår

Period Storlek i

milj. kr. 1/1 _ 30/61970 1,4 1/7 1970 —— 30/6 1971 5,8 1/7 1971 — 30/6 1972 10,2 1/71972 _ 30/61973 21,2 1/7 1973 — 30/61974 22,8

Summa 61,4

Tabell 7.7 Samdistributionsformens omfattning 1963 och 1973

Distributionsfonn Andel av volymen 1963 1973 Egendistribution 55 % 10 %

Samdistribution i postverkets ordinarie brevbäringsturer 35 % 20 %

Övrig samdistribution 10 % —

Samdistribution av distributionsföretagen TAB, PS, PM och TB — 70 %

Summa 100 % 100 %

Av tabell 7.7 framgår, att egendistribution minskat från 55 % till 10 % av volymen. Ungefär 90 milj. exemplar per år distribueras av dagstid- ningarna själva. Postverket har förlorat ungefär en tredjedel av sin volym på 10 år. År 1963 har postverket en andel på ca 35 %, vilket motsvarar drygt 310 milj. exemplar. År 1973 uppgår andelen till 20 % och antalet exemplar till drygt 200 milj. I det senare beloppet ingår ca 90 milj. exemplar med samdistributionsrabatt. Samdistribution av distributions- företagen Tidningstjänst, Pressens samdistribution, Tidningsbärarna och Pressens morgontjänst svarar för ca 70% av volymen år 1973, vilket motsvarar ca 670 milj. exemplar. I tabellen har således lantbrevbärar- exemplar med samdistributionsrabatt räknats in i postverkets volym. Detta är rimligt, eftersom postverket svarar för distributionen och distributionsföretagen endast förmedlar rabatten till dagstidningarna.

På tio år har således samdistribution som distributionsform ökat i andel från ca 10 till ca 70 %. Om samdistribution i postverkets ordinarie utbärning räknas in har ökningen skett från ca 45 till 90 %. Under senare delen av 1960-talet har dock samdistribution och distributionssamverkan ökat i volym och kan beräknas då ha uppgått till ca 30 % av volymen. Det innebär, att samdistribution ökat i andel från 30 % 1970 till 70 % 1973.

Genom samdistributionsprojektet har således distributionsvolym förts över från egendistribution och postdistribution till samdistribution. Postverket har emellertid sökt stoppa volymminskningen bl. a. genom att införa en rabatt år 1974. Rabatten ges åt tidningar, som träffar avtal med postverket att anlita verket i minst samma omfattning som året innan avtalsåret. Enligt uppgift har denna trohetsrabatt haft avsedd effekt. I november 1973 har tillsatts en tidningstaxeutredning som bl. a. har till uppgift att undersöka huruvida samdistributionsrabatten inverkat på postverkets konkurrenssituation i förhållande till de distributionsföretag som ombesörjer samdistribution (prop. 1973zl93, s. lO»—l 1).

7.3.4. Distributionsföretagens marknadsandelar

Statskontoret lämnar årliga redovisningar av rabattbeloppens fördelning på distributionsföretagen. Dessa redovisningar av rabattförmedlingen är en utgångspunkt för att ange distributionsföretagens marknadsandelar. I tabell 7.8 presenteras statskontorets sammanställningar för budgetåren 1971/72 — 1973/74. Fördelningen för det första halvåret 1970 har utelämnats, eftersom den perioden kan betraktas som en igångsättnings- period. '

Av tabellen framgår, att Pressens morgontjänst och Tidningsbärarna håller sin marknadsandel, medan det tredje pressägda distributionsföre- taget, Pressens samdistribution inte kunnat ta lika stor andel av den ökade anslutningen under de två senaste åren som under det första året. Tidningstjänst har i det närmaste 50 % av rabattförmedlingen. Om man således räknar marknadsandelar efter företagens rabattförmedling, kan man säga att hälften av marknaden betjänas av pressens egna distribu— tionsföretag och hälften av statsägda Tidningstjänst.

Tabell 7.8 Distributionsföretagens marknadsandelar

Distributionsföretag Andel av förmedlad rabatt

1971/72 1972/73 1973/74

Tidningstjänst AB 44 % 47 % 49 % Pressens samdistribution 27 % 23 % 23 % Pressens morgontjänst 15 % 16 % 15 % Tidningsbärarna 14 % 14 % 13 % Totalt rabattbelopp för budgetåret 10,2 mkr 21,2 mkr 22,8 mkr

Det konstaterades i föregående avsnitt, att postverket förlorat distribu- tionsvolym genom det rabattunderstödda samdistributionssystemet. Av redovisningen i detta avsnitt framgår, att förlusterna till stor del gått till postverkets helägda dotterbolag, Tidningstjänst.

Rabattförmedlingen är emellertid ett indirekt uttryck för distribu- tionsföretagens distributionsarbete, eftersom den rabattförmedling som avser postdistribuerade lantbrevbärarexemplar inte omfattar några distri- butionstjänster från distributionsföretagen. De ca 90 milj. exemplar som postdistribueras är inräknade i den marknad som utgörs av den totala rabattförmedlingen. Men, eftersom Tidningstjänst svarar för ca fyra femtedelar av den rabattförmedlingen, så påverkas inte den relativa fördelningen i tabell 7.8 påtagligt om de postdistribuerade rabattexempla— ren räknas bort. Tidningstjänst andel sjunker något, men torde fortfaran- de ligga mellan 45 och 50 % av marknaden.

Tänkbara förklaringar till att Tidningstjänst och inte Pressens samdist- ribution tagit ca 50 % av marknaden kan sökas i ett eller flera av följande förhållanden:

a) distributionsföretagens utgångsläge i konkurrensen, b) deras agerande på marknaden eller c) tidningsföretagens inställning till distributionsföretagen.

Det finns föga som tyder på, att distributionsföretagen har haft olikartade utgångslägen. De båda rikstäckande distributionsföretagen har moderbolag verksamma inom distributionssektorn och möjlig- heter att samarbeta med resp. moderbolag. Tidningsföretagen anser ock- så, att Tidningstjänst och Pressens samdistribution effektivt har utnyttjat sina respektive moderbolags fördelar i konkurrensen. Pressens samdistri- bution har en stor fördel i att kunna erbjuda samtransporter och därmed mera omfattande samdistributionsarrangemang inklusive billinjedistribu- tion där tidigare bara lantbrevbäring kunnat användas. Tidningstjänst kan utnyttja postverkets kunnande och personal och brevbärarna anses utgöra en viktig reservorganisation för tidningsutbärningen.

Konkurrensen på en expanderande marknad har inneburit att antalet tidningsföretag som hittills hunnit byta distributionsföretag är litet, betydligt mindre än det kan väntas bli framdeles, eftersom anslutnings-

potentialen nu är liten. Tidningsföretagen stimulerar konkurrensen mellan distributionsföretagen genom anbudsinfordran. Genom att begära in anbud från det konkurrerande distributionsföretaget kan prispress utövas på det företag som man för tillfället utnyttjar. Distributionsföre- tagen synes ha uthållighet och resurser för att agera i en sådan anbudskonkurrens. Det finns inga principiella svårigheter att byta distributionsföretag och de praktiska problemen är överkomliga vid ett byte. Anställningsvillkor, personalåtaganden och uppsägningsavtal är sådana att ett distributionsföretag, som förlorar ett distributionsuppdrag, både vill och kan överlåta också budorganisationen till det konkurrerande distributionsföretag som erövrat distributionsuppdraget.

Till distributionsföretagens utgångsläge hör också ägarförhållandena. Pressens samdistribution är tidningsägt och kan inte utan vidare aktivt konkurrera med andra tidningsägda distributionsföretag. Möjligheten till regionalisering av samdistributionen, som inte var avsedd i ursprungsför- slaget men som ingick i kungörelsen, kan ha inverkat på konkurrensvill- koren för Pressens samdistribution. Likaså kan Tidningstjänst ägar- situation ha inverkat. Tidningstjänst är statsägt och detta förhållande kan ha inverkat på det företagets konkurrensvillkor. Påpekandet om ägarför- hållandena sker mest för fullständighets skull. Det är föga troligt, att förhållandena har haft avgörande betydelse för marknadsfördelningen.

Distributionsföretagen har kommit att använda olika anbudsför- farande. Det har ibland hävdats, att ders olika agerande i detta av- seende skulle vara en förklaring till marknadsandelsresultatet. Tidnings- tjänst ger ett fast pris i förväg 'medan de pressägda distributionsföretagen debiterar i efterhand. De tidningsföretag som valt Tidningstjänst har pe- kat på fördelen i budgetsammanhang med fast pris för en viss period. Man säger att man vet vad distributionen kommer att kosta. Efterdebi- teringar anses försvåra budgetarbetet.

De tidningar som valt Pressens samdistribution tycker att efterdebite- ringen är överlägsen fastprisprincipen. Fördelen med efterdebitering anses vara, att tidningarna endast belastas med de kostnader som just deras distribution förorsakat. Det föreligger ingen risk för transfereringar mellan distributionsområden.

Metoderna har, inte minst av distributionsföretagen själva, tilldelats självständigt konkurrensvärde. I säljargumenteringen har sagts, att fast- prismetoden är rationaliseringsfrämjande resp. efterdebiteringen ger full insyn. Det är emellertid inte motiverat att fästa något större avseende vid anbudsförfarandet som en tänkbar förklaringsgrund.

Utfallet för tidningsföretagen av de två metoderna måste nämligen ses över en längre period. Det avgörande är inte metoderna i sig utan tidningsföretagens kunskaper i distributionsekonomi. Fastprismetoden innebär visserligen på kort sikt ett högre risktagande för distributions- företaget och kan tvinga det att pressa kostnaderna. Men i ett utsträckt tidsperspektiv blir risktagandet lika för distributionsföretagen. Ett för lågt fastpris kan höjas och vid en för hög efterdebitering riskerar det distributionsföretag som använder den metoden att förlora sitt uppdrag.

Tidningsföretagen har vid intervjuerna ofta anfört, att Tidningstjänst

varit ”mera aktivt och smidigt” än Pressens samdistribution. Detta får tolkas så, att Tidningstjänst varit något dristigare att tolka föreskrifterna till tidningsföretagens fördel och något aktivare att utveckla marknads- regler, där det saknats föreskrifter. Tidningstjänst kan ha påverkats av sitt moderbolags volymintresse i tidningsdistributionen och en större erfaren- het av statlig administration.

Det är mycket troligt, att Tidningstjänsts djärvare marknadsföring och aktivare utveckling av samdistributionssystemet är en viktig orsak till fördelningen av marknaden på de olika distributionsföretagen. En annan viktig orsak finns i det tredje av de ovan uppräknade förhållandena, nämligen i tidningsföretagens inställning till distributionsföretagen.

När det gäller tidningsföretagens inställning till distributionsföretagen och denna som en förklaringsgrund för distributionsföretagens marknads- andelen är främst två förutsättningar väsentliga. Den ena är, att de två rikstäckande distributionsföretagen huvudsakligen konkurrerat om lands- ortspressens samdistribution. 1 Stockholm och Malmö har respektive områdes pressägda distributionsföretag, Pressens morgontjänst och Tid- ningsbärarna, svarat för samdistributionen. [ Göteborg förekommer efter nedläggningen av Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning samdistribu- tion endast mellan fjärrspridda tidningar.

Den andra förutsättningen är, att det är den dominerande lokala tid- ningen som träffat valet av distributionsföretag i de flesta fallen. Även om andratidningen haft en annan uppfattning än förstatidningen har den inte funnit det angeläget att strida för denna. Frågan om samdistribu- tionen har varit viktigare än frågan om distributionsföretag.

I konkurrensen mellan Tidningstjänst och Pressens samdistribution om distributionsuppdragen för landsortspressen synes Tidningstjänst ha haft ett bättre utgångsläge än Pressens samdistribution. Dominerande lokala tidningar, inte minst ensamtidningarna, kan ha haft en stor andel av sin upplaga postdistribuerad och ett gott samarbete med postverket i många år. Det har då varit naturligt att välja Tidningstjänst, eftersom ett sådant val inte uppfattats innebära mera än en ändring på papperet. Pressens samdistribution synes delvis ha varit belastad av den gamla debattfrågan om pressbyråns ställning i förhållandet mellan storstads- och landsorts— press. Ser man tillbaka i gamla dokument, finner man att denna fråga varit aktuell länge. Ett exempel utgör debatten vid TU:s informations- konferens om tidningsdistribution 1953. Som jämförelse kan nämnas, att den kritik som distributionsexperterna i 1967 års pressutredning fram- förde mot postverket för otillbörliga prishöjningar och sänkt service i distributionen inte utgjort något hinder för postverkets dotterbolags marknadsföring.

Med denna olikhet i tidningsföretagens inställning till distributions- företagen, som om den är riktig i stort är självförvållad, är det svårt att säga vad som är orsak och verkan, när man från tidningsföretagen hävdat, att Pressens samdistribution ”pliktskyldigast” ägnat sig åt samdistribu— tionen och varit påtagligt mindre ”aktiv och smidig” i sin marknadsföring än Tidningstjänst. Tidningsföretagen stöder emellertid överlag principen om konkurrens på samdistributionsmarknaden. Vare sig tidningsföre-

tagen har valt Tidningstjänst eller Pressens samdistribution anser de det tilltalande, att det finns ett konkurrerande alternativ.

7.4. Samdistributionsprojektets kvalitativa resultat

7.4.1. Tidningsföretagens inställning till samdistribution

Det statliga samdistributionsprojektet har förändrat tidningsföretagens inställning till olika distributionsformer. Egendistributionen har omvärde- rats och förlorat i konkurrensvärde. Efter några års samdistribution finner tidningsföretagen stora praktiska olägenheter med egendistribu- tion. Vissa problem har helt försvunnit, andra har tagits över av samdistributionsföretagen.

Tidigare pressutredningar har påpekat, att egendistribution varit ett skydd mot fjärrkonkurrens. Egendistribution var konkurrensvillkoret på snart sagt varje lokalmarknad och postdistribution var ett otillräckligt alternativ, eftersom postdistribution påbörjades väsentligt senare än egendistribution. Detta är en riktig beskrivning av egendistributionens konkurrensvärde.

Som ett argument mot samdistributionsprojektet hävdades i riksdags- debatten, att förstatidningarna skulle ha valt egendistribution för att det gav andratidningen, som därmed också fick välja egendistribution, ett skydd mot fjärrkonkurrens. Argumentet är helt orimligt. Eftersom ett skydd mot fjärrkonkurrens varit ännu effektivare om första- och andratidning samverkat, kan det inte varit omtanken om andratidningens situation i fjärrkonkurrensen som på ett avgörande sätt dikterat förstatidningens val av egendistribution på lokalmarknaden. Vid intervju- erna med tidningsföretagen har exempel givits på distributionssamverkan på den lokala marknaden som just haft till syfte att stänga ute hotande fjärrkonkurrens, men också på sådan samverkan mellan första- och andratidningarna i syfte att konkurrera ut tredjetidningen på lokalmark- naden. Dessa exempel som ligger något eller några tiotal år tillbaka i tiden visar, att distributionssamverkan haft avsett resultat. I det andra typexemplet (”två slår den tredje”) var det dock förstatidningen som fick de marknadsmässiga fördelarna av distributionssamverkan.

Allteftersom tidningsföretagen täckt in sina naturliga marknader har egendistributionen kommit att betyda mindre och mindre för att öka upplagorna. Eventuella fördelar i distributionsnätet har varit övergående. Konkurrenterna har svarat snabbt på utspel i form av nya billinjer och annan höjning av distributionsservicen.

Till de praktiska olägenheterna med egendistribution, vilka tidnings- företagen vid samdistribution överlåter på distributionsföretagen, hör rekryteringsproblem i synnerhet för morgonutbärning på obekväm tid. Egendistribution medför vissa praktiska problem vid förfall för ett eller flera bud. Övriga anställda kan då med kort varsel få rycka in som ersättare, vilket kan ha gjort anställning vid tidningars lokalkontor mindre attraktiv.

Det principiella motståndet mot samdistributionsprojektet, som fanns i riksdagsdebatten i vissa inlägg, har också påträffats bland tidnings- företagen med borgerlig signatur men det har inte varit så framträdande. En förklaring ligger förmodligen i, att samdistributionen praktiskt har genomförts av statskontoret och distributionsföretagen på ett sådant sätt, att den blivit tilltalande även för till en början principiella motståndare. I samma riktning synes införandet av annonsskatt och produktionsbidrag ha verkat. Anslutningen till samdistributionssystemet kan ha setts som en möjlighet att kompensera sig för annonsskatten eller ett sätt att uppträda välartat för att inte bli missgynnad i eventuella framtida presstödssam- manhang.

Vissa nackdelar med samdistribution som framförts är av övergångs- karaktär. Tidningsföretag har hävdat, att de dröjt med att ansluta tidningen till systemet på grund av tekniska problem i produktionen. De har velat undvika kraftiga förseningsböter. Det är möjligt, att tidnings- företagen då har haft något särskilt förmånligt avtal med sina egna bud som gjort att de sluppit betala förseningsavgift. I annat fall borde de tekniska problemen inte ha varit något hinder för anslutning.

I den inledande presentationen av samdistributionssystemet har redogjorts för statskontorets föreskrifter och de marknadsregler som utvecklats på områden, där föreskrifter inte förelegat. Tidningarna har som väntat sett praktiskt på problemen och utan omsvep välkomnat de fördelar ändringarna inneburit i förhållande till ursprungsförslaget.

Tidningsföretagen har inte haft några invändningar mot att samdistri- butionsparten inte behöver vara ansluten till systemet för att rabatt skall utgå eller att andratur efter rabattberättigad förstatur blir rabattbe- rättigad, även om bara ett tidningsföretag på orten utnyttjar andraturen. Lättnaderna har gynnat samdistributionsvänliga tidningar.

Beslutet att göra lantbrevbäringen rabattberättigande har tidnings- företagen givetvis inte heller opponerat sig emot. Först gavs rabatt åt sådan distribution bara inom samdistributionsområden, men numera utgår rabatt även på ”riksdistribuerade” lantbrevbärarexemplar. Detta har gynnat fjärrdistribuerade tidningar. I mera principiella ställningstaganden har tidningsföretagen hävdat, att det borde ha varit lämpligare med ett direkt statstöd till postverket än rabatt via lantbrevbärarlinierna.

Om de tidigare nämnda marknadsreglerna är den vanligaste uppfatt- ningen bland tidningsföretagen att distributionsföretagen gått väl lågt i kraven på samdistributionspartens upplaga i några fall. Men man tycks av rättviseskäl vilja acceptera förfarandet, när det varit ägnat att ansluta ensam- och eftermiddagstidningar till samdistributionssystemet.

Andratidningar och fjärrspridda tidningar har den uppfattningen, att marknadsreglerna om distributions- och prisområden samt om tidnings- företag som underleverantör varit nödvändiga för att få igång ett samarbete, som trots eventuella fördelar till förstatidningarna givit dem själva stora fördelar i förhållande till ett läge med egendistribution. De är samtidigt obenägna att diskutera ändringar i arrangemanget med första- tidningen. De vill inte utsätta sig för risken att samarbetet försvåras eller spricker.

Nackdelarna som övriga tidningar ser med att den dominerande lokaltidningen svarar för distributionsarbetet är tidningens inflytande på organisationen och insyn i den andratidningarnas upplageutveckling. Den tidning som fungerar som entreprenör kan få reda på när abonnemang upphör för de andra tidningarna. Tidningen kan avvisa totaldistributioner från de andra tidningarna, vanligen andratidningen osv. övriga tidningar kan också känna en viss osäkerhet i att distributionsorganisationen ligger hos den dominerande tidningen samtidigt som de själva avvecklat sin organisation. Förstatidningen har på det sättet en möjlighet att ta tillbaka sin organisation och då i hög grad försvåra situationen för övriga tidningar. Men även sådana arrangemang är bättre och ger större fördelar än egendistribution, anser de övriga tidningarna.

7.4.2. Kostnadsaspekter

Samdistributionsprojektet är avsett att verka dels kostnadssänkande för dagstidningsbranschen som helhet, dels kostnadsutjämnande mellan enskilda tidningsföretag. Den kostnadssänkande branschrationaliseringen skulle ske genom en allmän övergång till en distributionsform, som krävde mindre resurser än parallellt organiserad egendistribution. Kost- nadsomfördelning i riktning mot lika priser per distribuerat exemplar skulle åstadkommas genom en statlig rabatt till alla tidningsföretag, som anslöt sig till samdistributionssystemet.

Vid analyser av utvecklingen av de totala distributionskostnaderna finner man en något långsammare ökning av kostnaderna mellan åren 1969—1970 och 1970—1971 än mellan 1968—1969 och 1971—1972. Detta pekar på en något lugnare kostnadsutveckling under de år som samdistributionsrabatten infördes.

Rationaliseringseffekten på totalkostnaderna kan ha begränsats något av att det på en del orter av buden praktiserats samdistribution, även om officiellt egendistribution förekommit. I ett sådant läge har buden kunnat få ersättning från två håll. Om dessutom distrikten varit små och antalet tidningar per distrikt litet har buden kunnat klara av flera distrikt under ett utbärningspass. Detta kan ha vållat ersättningsproblem i omställningen till samdistribution. För att få till stånd samutbärning har distributionsföretagen ibland varit tvingade att, åtminstone övergångsvis, betala ut personliga tillägg eller samdistributionstillägg för att buden inte skulle få försämrade villkor.

Löneutvecklingen i distributionen i framtiden kommer att öka samdistri- butionsformens relativa fördelar i förhållande till egendistributionen. Men samtidigt kommer postdistribution — åtminstone vid inte alltför snabba höjningar av tidningstaxan — att på nytt kunna bli ett alternativ under vissa förhållanden. Det ligger därför i distributionsföretagens intresse att söka utöka samarbetet inom distributionen med tidnings- företagen eller med andra företag. Syftet är att hålla distributions- kostnaderna för dagstidningarna på konkurrenskraftig nivå. Närmast till hands ligger totaldistributioner av någon av tidningarna och distribution av trycksaksreklam. Från myndigheternas sida finns inga invändningar

mot utbyggt samarbete eller mot att distributionsapparaten används för annat än distribution av abonnerade tidningar, så länge samdistribuerade tidningsföretag är överens om vidareutvecklingen. Distributionsföretagen synes ha något olika regler och ambitioner på detta område. Inom Tidningsbärarna och Pressens morgnontjänst, de regionalt resp. lokalt pressägda distributionsföretagen, är inte totaldistributioner eller annan reklamdistribution tillåten.

Samdistributionssystemets kostnadsomfördelande effekt är delvis be- roende på hur prissättningen av distributionsföretagens tjänster i prakti- ken går till. Statsutskottets riktlinje, att kostnadsfördelningen ur olika synvinklar skall vara ”mer acceptabel än för närvarande” har kommit att praktiseras så, att tidningsföretagen i princip debiteras likapris för den del av distributionsarbetet som består i administration, utbärning och reklamationer. Enligt kungörelsen skulle prisdifferentiering förekomma om väsentliga kostnadsskillnader förelåg på grund av tidningarnas olika vikt. Prisdifferentiering är regel, när det gäller storstadspressens tidningar i fjärrdistributionen. Storstadstidningarna belastas med ett vikttillägg på l—l,5 öre per exemplar som en enhetstaxa. Det kan diskuteras, om detta är den verkliga merkostnaden eller om det är ett sätt för lokaltidningarna att begränsa de fjärrspridda tidningarnas rationaliseringsvinster.

Som tidigare nämnts förekommer prisdifferentiering. åtminstone övergångsvis, i rabatterad lantbrevbäring, om de faktiska prisskillnaderna enligt postverkets taxa överstiger 1 öre.

Ett prissättningsproblem, som lösts olika vid olika tillfällen och i olika distributionsområden, är prissättningen för tidningar med olika periodicitet. I samdistributionsarrangemang där t. ex. en fyradagarstid- ning, två sexdagarstidningar och två sjudagarstidningar deltar uppstår kostnadsfördelningsproblem. Regeln tycks vara att det konstrueras tre prisområden i tiden; ett för fyra dagar som gäller samtliga fem tidningar, ett för två dagar som gäller fyra tidningar samt ett för en dag som gäller de två sjudagarstidningarna. Därefter fördelas kostnaderna till de tre prisområdena och ligger till grund för likaprisbestämningen. Men det har förekommit att man för att få med samtliga tidningar i arrangemanget låtit 4-dagarstidningen vara med och dela på kostnaderna för sex dagar. När sedan väl samdistributionen kommit igång har man gått över till den kostnadsfördelningsprincip som beskrivits ovan.

Till kostnadsfördelningsproblemet hör också effekterna av de tidigare nämnda marknadsreglerna med olika prisområden inom de geografiska distributionsområdena och distributionsföretagens köp av tjänster av tidningsföretag i samdistributionsarrangemanget. Detta är fördelnings- beslut som inverkar på den totala kostnadsutjämningen.

De angivna möjligheterna till olika lösningar vid fördelningar av de totala distributionskostnaderna (inte bara utbärningskostiaderna) och som också utnyttjats mer eller mindre torde visserligen ha begränsat fjärrspridda tidningars och andratidningars beräknade razionaliserings- vinster, men dessa tidningars kostnadsbesparingar har ändå Tarit betydan- de. En förstatidning kan ha ”överkompenserats” i förhålande till vad som kanske var avsikten och t. ex. erhållit rabatten i praktiken som ett

direkt tillskott och därmed behandlats på samma sätt som tidningar som redan före 1970 hade samdistribution enligt kungörelsen men ändå fick rabatt. Rabattbeloppet skulle alltså inte varit tillräcklig incitament. Stöd för 'löverkompenseringsfallet” finns i det förhållandet att få förstatid- ningar klagat på kostnadsomfördelningen, vilket de teoretiskt sett borde ha gjort.

Tidningsföretagen är i intervjuerna helt överens om att det är i första hand de fjärrspridda tidningarna och i andra hand andratidningarna som har haft de största kostnadsmässiga fördelarna av samdistributionen. Detta var det väntade resultatet, vad avser rangordningen. Således, även om den fjärrspridda tidningen genom prissättningsprinciperna har fått dela med sig av rationaliseringsvinsten och förstatidningen fått rabatten ”ograverad”, så anses enligt intervjuerna en kostnadsomfördelning skett som mest gynnat den fjärrspridda tidningen och andratidningen.

Tidningsföretagens bedömningar i intervjuerna har följts upp i enkät- materialet, som bl. a. innehåller uppgifter om de totala distributions- kostnadernas utveckling under perioden 1968—1972. Möjligheterna att använda detta material för att belysa andratidningarnas kostnadsutveck- ling i förhållande till förstatidningarnas är begränsade, eftersom kostnads- uppgifterna avser en alldeles för kort period för att man skall kunna fastställa tendenser. Förändringar i andra förhållanden än de som avser distributionen av den abonnerade upplagan kan ha inträffat. Så har t. ex. bruket av totaldistributioner främst bland andratidningarna ökat under perioden. Upplageförändringar kan lätt beaktas i analysen genom att den grundas på kostnaden per exemplar i stället för totalkostnaden.

Som tidigare nämnts är kostnadsutvecklingen något lugnare under 1970 och 1971 än året närmast före och närmast efter. Jämför man kostnadsutvecklingen för förstatidningarna i urvalet med andratid- ningarna, finner man, att andratidningarna har något gynnsammare kostnadsutveckling än förstatidningarna under 1970 och 1971. Detta tyder på, att andratidningarna generellt sett skulle haft en kostnadsmässig fördel av övergången utöver den fördel förstatidningarna haft. Ökningen under 1972 är dock något större för andratidningar än för förstatid- ningarna, vilket tyder på att förstatidningarna något utjämnat denna skillnad.

Analysen av kostnadsutvecklingen för tidningarna på de nio konkur- rensorterna begränsas något av att övergången inte skett samtidigt på alla orterna. Men med det begränsade material som finns följer inga andra slutsatser än det som gäller för hela materialet. På flera av orterna har distributionskostnaden per exemplar utjämnats mellan första- och andra- tidningen med 10—15 procent sedan 1968—1969. Förstatidningen har dock fortfarande som regel den lägsta distributionskostnaden per exem- plar och år.

Ett annat sätt att analysera andratidningens kostnadssituation före och efter anslutningen till samdistributionssystemet är att jämföra kostnads- utvecklingen för de andratidningar som relativt tidigt kom med i systemet med de andratidningar som relativt sent kom med i systemet. En sådan jämförelse har sin begränsning i att distributionsförhållandena

mellan orterna kan vara av avgörande betydelse för kostnadsutvecklingen men kan ändå ge vissa tendenser. Den högsta distributionskostnaden per exemplar och den snabbaste kostnadsutvecklingen under perioden 1968—1972 redovisar en andratidning som ännu 1972 inte hade samdistribution med förstatidningen på sin utgivningsort.

7.4.3. Servicegrad och fjärrdistribution

Övergången till samdistribution har för stora grupper av tidningskonsu- menter medfört en tidigare utbärning av morgontidningen. Det är t. ex. tidningar med stora spridningsområden, inom vilka de tidigare delvis haft postdistribution med start kl. 8.00, som genom samdistribution nått sina abonnenter tidigare. Det finns tidningar, som har minskat den tidigare postdistribuerade andelen av sin abonnerade upplaga från 80—90 % till ca 50 %. Abonnenter, som tidigare fått sin tidning en dag efter utgivnings- dagen, kan genom samdistributionen ha fått tidningen utgivningsdagen. Tidningsföretagen anser dock inte, att de kan avläsa några upplageeffek- ter av dessa servicenivåhöjningar. Det är ju emellertid inte omöjligt att upplagan hade minskat, om servicenivån inte höjts.

När tidningarna använde sig av egendistribution, var servicenivåhöj- ningar ett icke ovanligt medel att söka erövra en ny marknad eller att ta upplaga från en konkurrent. Sådana möjligheter att ta initiativ utan att konkurrenten får information i förväg finns inte längre. Tidningsföre- tagen måste gemensamt komma överens om distributionsnätet vid samdistribution. Till diskussionspunkterna hör utbärningslinjer som någon tidning är ensam om, nya utbärningslinjers dragning etc. Det finns en tendens att tidningarnas exklusiva ”högservicelinjer” inte accepteras i samdistributionsnätet och att sådan utbärning får läggas över till postdistribution.

Statskontoret lät under 1971 genomföra en undersökning av samdistri- butionsrabattens effekter. Denna undersökning genomfördes av Sture Berglund och omfattade bl. a. vissa beräkningar för att söka klarlägga eventuella fjärrspridningseffekter av systemet. Beräkningarna skedde utifrån tidningarnas TS-redovisade geografiska spridning. På den korta tid som då gått kunde inte några förändringar utläsas om ökad fjärrspridning. Snarare pekade beräkningarna på att anslutna tidningar minskat sin fjärrspridning mer än icke anslutna. Det gjordes i den undersökningen inga försök till orsaksanalys.

Intervjuerna med tidningsföretagen i denna studie har givit ett sådant resultat med avseende på tänkbara fjärrspridningseffekter att beräkningar utifrån TS-materialet bedömts onödiga. Intervjuerna visar nämligen klart, att samdistributionsprojektet inte har haft sådana effekter. Samdistribu- tionsrabatten har inte varit tillräckligt stor för att kompensera tidningar- na för de stora kostnadsökningar det skulle innebära att systematiskt söka öka fjärrdistributionen. Problemet har tidigare analyserats i kapitlet om presstödets effekter på upplagemarknaden. De höga transportkost- naderna till utbärningsorterna och de höga redaktionella kostnaderna för lokalbevakning på de nya lokala marknaderna verkar avskräckande

liksom den naturliga marknadsuppdelning som finns mellan tidningar av likartad politisk signatur. För att öka den redaktionella fjärrkonkurren- sen krävs förmodligen att tidningsföretagen utvecklar dagstidningspro- dukter, som bättre lämpar sig för fjärrdistribution än dagens heltäckande, annonsintäktsberoende redovisningstidningar.

7.5. Sammanfattning

[ redovisningen av samdistributionsprojektets effekter har skilts mellan det kvantitativa resultatet, dvs. anslutningstakten och anslutningsgraden och det kvalitativa resultatet, dvs. tidningsföretagens inställning till sam- distribution, kostnadseffekter samt inverkan på servicegrad och fjärrdi- stribution.

Kvantitetsmässigt har samdistributionsprojektet blivit en stor fram- gång. Anslutningstakten har varit snabb och anslutningsgraden är hög. Det är egentligen bara en tidning, som står utanför systemet. Genom vissa lättnader i de ursprungliga reglerna för distributionsrabatt har eftermid- dagstidningar, ensamtidningar och endagstidningar kunnat anslutas till systemet.

Samdistributionssystemet har nästan helt ersatt egendistribution i tidningarnas närspridning. För tio år sedan distribuerade tidningarna själva ca 50 % av den totala volymen abonnerade tidningar. Nu är denna andel lägre än 10 %. Ungefär 70 % av volymen omfattas idag av rabatterad samdistribution. Övriga 20 % utgörs av postdistribution. Den totala samdistributionsrabatten uppgår till 20—25 milj. kr. per år.

Samdistributionen har organiserats av fyra olika distributionsföretag. Tre företag är pressägda och ett är ägt av postverket. Postverkets dotterbolag svarar för ca 50 % av den totala volymen rabatterade tidningar.

Det kan också redovisas kvalitetsmässiga effekter för samdistributions- projektet. Genom det praktiska samarbetet mellan konkurrerande tid- ningar synes tidningsföretagens tidigare negativa inställning till samdistri- bution ha ändrats. Tillgängliga uppgifter om tidningsföretagens distribu- tionskostnader pekar på en något lugnare kostnadsutveckling under de år systemet införts. Andratidningarnas distributionskostnader synes ha ökat långsammare än förstatidningarnas. Kostnadsuppgifterna gäller dock iall- mänhet en alltför kort tid för att tendenserna skall kunna betecknas som

stabila. Till de kvalitativa effekterna hör att åtskilliga tidningsabonnenter nu får sin tidning tidigare på morgonen än förut. Servicegraden har alltså höjts. Däremot synes inte fjärrspridningen ha ökat påtagligt.

Det finns nämligen vissa hinder för fjärrdistribution som samdistribu- tionsprojektet inte kunnat överbrygga. Höga distributionskostnader till utbärningsorterna, höga redaktionella kostnader för att göra tidningen efterfrågad samt mycket begränsade annonsintäkter på fjärrmarknaderna för en tidning från en annan utgivningsort på grund av låga täckningstal, är de viktigaste orsakerna till de begränsade fjärrspridningseffekterna. Det

är förmodligen inte ett distributionsproblem utan ett produktutvecklings— problem att öka fjärrspridningen. Lösningen består troligen i att utveckla tidningar med en annan kostnadsstruktur än flerdagarstidningarna van- ligen har.

En grundtanke i samdistributionsprojektet är att rikstäckande distribu- tionsföretag skall konkurrera om distributionsuppdragen. På det sättet skall tidningsföretagen erbjudas en service- och kostnadsmässigt tillfreds- ställande distribution. Konkurrensförutsättningen får som väntad följd att distributionsföretagen söker ”pressa tillämpningsföreskrifterna” ochi övrigt finna lösningar som ökar den egna marknadsandelen. Det finns bland tidningsföretagen — främst andratidningarna # ett visst missnöje med en del av de på så sätt framvuxna marknadsreglerna.

När man granskar resultaten hittills av sarndistributionsprojektet _ rabatten, reglerna och distributionsföretagens insatser — finner man att de kvantitativa effekterna överväger. Tillämpningen av kungörelsen samt inriktningen av myndigheternas, distributionsföretagens och tidningarnas samarbete har syftat till att nå just kvantitetsmässiga resultat.

Fjärrspridningseffekter går förmodligen inte att åstadkomma med de nuvarande tidningsprodukterna som förutsättning. Servicegraden är i princip en gemensam fråga för de samverkande tidningarna. Pressutred- ningen får överväga, om det är nödvändigt att precisera marknadsregler- na, som ofta tillkommit för att mildra kostnadsutjämningen mellan förstatidningen å ena sidan och andratidningen och fjärrsprid da tidningar å andra sidan.

För tidningarna har samdistributionsprojektet lagt en grund för egna initiativ till utökad samarbete inom distributionen. För myndigheterna kan projektet utgöra en förebild för åtgärder att stimulera till samverkan inom andra områden.

8. Företagareffekter: attityder och beteende

Genom presstödet har andratidningarna genrellt settt kunnat fortsätta sin verksamhet ungefär som tidigare. Produktionsbidragen har givit det ekonomiska tillskott, som varit nödvändigt och som upplage- och annonsmarknaderna aldrig kunnat ge. Andratidningarna har inte behövt tillgripa sådana drastiska kostnadsnedskärningar, som brukar vara nöd- vändiga för att klara företag ur ekonomiskt ansträngda lägen.

Men eftersom pressutredningen skall utgå från gällande ekonomiska totalramar för det framtida presstödet, kan tidningarnas möjligheter till rationaliseringar snart komma att behöva övervägas. Det första avsnittet i detta kapitel tar upp tidningsföretagens inställning och handlingsbered- skap med hänsyn till rationaliseringar. Tyngdpunkten i framställningen ligger på andratidningarnas möjligheter att klara framtida kostnadsök- ningar genom rationaliseringar.

Många andratidningar har med lån från pressens lånefond gjort investeringar i ny produktionsapparat. För flera tidningar har tiden för räntebefrielse snart gått ut och om några år kommer amorteringen på lånen att behöva påbörjas. Det är därför inte orimligt, att granska möjligheterna till kostnadsminskningar för andratidningarna.

Den föregående framställningen om andratidningarnas konkurrenssi- tuation på upplage- och annonsmarknaderna visar, att andratidningarna har mycket begränsade möjligheter att med traditionella marknadsfö- ringsmetoder förbättra sitt utgångsläge. [ det andra avsnittet i detta kapitel analyseras andratidningarnas inställning till mera drastiska åtgär- der att förbättra konkurrensläget. Den ena av åtgärderna utgör en av grunderna för det nuvarande presstödet, nämligen möjligheten att kraftigt differentiera tidningen i förhållande till förstatidningen, dvs. att dra sig ur konkurrensen. Den andra åtgärden är möjligheten att tillgripa kraftiga prissänkningar på annonsmarknaden för att nå målet att bli likvärdig i förhållande till förstatidningen med avseende på mängden annonsinformation.

Även om såväl kostnadsrationaliseringar som djärva greppi marknads- föringen kan medföra förbättringar, måste andratidningarna generellt sett under planeringsbar tid räkna med att behöva vara beroende av presstöd för sin utgivning. Det sista avsnittet i kapitlet behandlar därför tidningsföretagens attityder till presstöd och presstödskonstruktioner. Redovisningen avser både första- och andratidningar.

Framställningen i detta kapitel avser flerdagarstidningarnas situation. I kapitel 9 behandlas fådagarstidningarnas anpassnings- och expansionsmöj- ligheter.

8.l Möjligheter till kostnadsminskningar 8.1.1 Allmänt om kostnadsstrukturen

Genom enkäten till dagstidningarna i urvalet har uppgifter om företagens kostnadsutveckling insamlats. Enkätmaterialets huvuduppgift hari det sammanhanget främst varit att tjäna som underlag för intervjuerna på tidningsföretagen. Det har varit väsentligt att ha samma utgångspunkt som respondenterna under intervjuerna.

Möjligheterna att studera produktionsbidragens inverkan på kostnads- strukturen är mycket begränsade, eftersom enkätformuläret omfattar perioden 1968—1972 och produktionsbidragen utbetalades första gången under senare delen av 1971. Detta har mindre betydelse för bedömningen av möjligheterna till och värdet av kostnadsminskningar. Det naturliga jämförelseledet är ju tidningarnas produktionsbidrag. Huvudfrågan är alltså hur stora besparingarna kan bli i förhållande till produktionsbidra- get. lnledningsvis skall dock några slutsatser från enkätmaterialet redovi- sas.

På de nio konkurrensorterna, som specialstuderats, har tidningarnas totalintäkter från 1968 till 1972 ökat lika mycket, eller med mellan 30—35 %. Genom höjningen av produktionsbidragen år 1972 har andratidningarna över perioden förbättrat sitt intäktsläge lika mycket som förstatidningarna. Det har således inte funnits något påtagligt tryck på andratidningarna att göra kostnadsnedskärningar.

Säljkostnaderna avseende såväl upplags— som annonsförsäljning har ökat i samma omfattning för båda tidningskategorierna. Dessa kostnader ligger också på samma andel av totalintäkterna (inkl. produktionsbidrag och andra kontantbidrag) för såväl första- som andratidningar. Andelen uppgår till 10—12 %.

Med avseende på distributionskostnaderna har utvecklingen emellertid varit en annan. Medan andratidningarnas distributionskostnader ökat med ca 20 % har förstatidningarnas distributionskostnader ökat med ca 40 %. Såväl första- som andratidningar har 1972 distributionskostnader på drygt 15 % av totalintäkterna. År 1968 ligger andratidningarna någon procentenhet högre och förstatidningarna någon procentenhet lägre.

När det gäller de redaktionella kostnaderna har andratidningarna redovisat snabbare ökningar än förstatidningarna på de nio konkurrensor- terna. För andratidningarna har redaktionskostnadernas andel av totalin- täkterna ökat med nästan 40% sedan 1968. För förstatidningarna är motsvarande siffra 25—30 %. De redaktionella kostnaderna utgör 1972 ca 25 % av andratidningarnas och ca 20 % av förstatidningarnas totalintäk- ter.

Variationerna mellan tidningarna är ivissa fall påtagliga. Detta gäller inte minst distributionskostnadernas andel. De stora, regionspridda

landsortstidningarna har en distributionskostnadsandel på ca 20 %. För de riksspridda flerdagarstidningarna är distributionskostnadsandelen ännu högre.

De kostnadsandelar som uppgivits för andratidningarna på de nio specialstuderade konkurrensorterna gäller i stort för andratidningarna som grupp och räknat som genomsnitt. Detsamma gäller ökningstakteni kostnaderna.

En slutsats utifrån det med avseende på tidsperioden begränsade enkätmaterialet är, att andratidningarna har en något större redaktionell budget i förhållande till totalintäkterna än vad förstatidningarna har och att detta gäller såväl 1968 som 1972. En annan slutsats är, att andratidningarna 1972 redovisar en lägre andel distributionskostnader än 1968. Kostnadsstrukturerna är emellertid till stor del bestämda av tidningarnas spridningsområde och jämförelserna bör egentligen ske parvis, inte som här gruppvis. Som bakgrund till den fortsatta framställ- ningen gäller således att första- och andratidningar kan antas ha en, relativt totalintäkterna, ganska likartad kostnadsstruktur.

I tabell 4.5 redovisades intäktsstrukturen vid olika upplagsstorlek för andra- och förstatidningar. Med ovanstående beskrivning av kostnadsför— hållandena avseende tre viktiga funktioner — redaktion, distribution och försäljning — som stöd kan sägas, att produktionsbidragens utjämnande effekt för första- och andratidningar med begränsad totalupplagedifferens är betydande. Differensen minskar dock något eftersom andratidningarna redovisar högre redaktionella kostnader, men detta uppvägs delvis av högre papperskostnader för förstatidningen.

8.1.2 Principielltz synpunkter på kostnadsminskning [ tidningsbranschen

Andratidningens problem vid kostnadsminskningar har vidrörts i förbi- gående i den tidigare texten. Totalupplagans betydelse i branschsamman- hang och på riksannonsmarknaden gör att andratidningarna är ovilliga att vidta åtgärder, som minskar totalupplagan. Den dagliga direktajämförel- sen mellan två tidningar, som kommer ut på samma ort, försvårar rationaliseringar, eftersom läsarna under andratidningens rationaliserings- period överger tidningen för förstatidningen och därmed minskar — kanske helt omintetgör — saneringsaktionen.

För att ytterligare belysa problemet kan man något se på ensamtid- ningens situation. För det första, behöver ensamtidningen inte se rationalisering som det enda alternativet utan en prishöjning kan vara ett lika bra alternativ. För det andra, har läsarna ofta inget val ens under rationaliseringsperioden. En VD för en ensamtidning ansåg, att om det skulle bli besvärande ekonomiskt sett för hans tidning, skulle han inte dra sig för att höja prenumerationspriset kraftigt. Läsarna i bygden skulle verkligen få ta ställning till, om de ville ha kvar tidningen. Till detta annorlunda läge kommer också, att ensamtidningen har ett marknadsvär- de som tidningsföretag. De ensamtidningar, som har besökts, har —'eller skulle inte behöva sakna _ anbud från näraliggande förstatidningar den dag en överlåtelse skulle te sig som enda vägen ur en besvärlig situation.

En tidnings affärsidé — anledningen till att den finns på marknaden och de krav på lönsamhet och tillväxt som ställs — påverkar tidningens kostnadsstruktur. En starkt organisations- eller partianknuten tidning har ett spridningsområde och lokalredaktionsnät som följer organisationens utbredning, medan en tidning som sätter de ekonomiska målen i första rummet har en annan syn på stora, ”ytliga” spridningsområden. Målet för tidningen återverkar också på den redaktionella filosofin, på rekryterings- politiken men också på möjligheterna att få ekonomiskt stöd utifrån till tidningens utgivning.

Generellt sett finner man bland förstatidningarna en prioritering av de företagsekonomiska målen, medan man bland andratidningarna sätter tidningens politiska mål först. I båda tidningskategorierna anses att denna skillnad i mål är en viktig förklaringsgrund till den nuvarande situationen på tidningsmarknaden. Andratidningarna är dock inte beredda att ge avkall på de politiska målen. Syftet med produktionsbidraget och tillskotten från intressenterna är också att förhindra, att detta skulle behöva bli fallet.

En tidnings mål återverkar vidare på sammansättningen av företagets styrelse. Med en sammansättning av styrelsen som i första hand betonar tidningens anknytning till ett parti eller en organisation kan de ekonomiska mål, som tidningen dock har, komma något på undantag. En VD beskrev situationen på följande sätt: ”Tidigare hade vi en styrelse som bara bestod av personer med en framskjuten position inom rörelsen. Då hade vi bra kanaler till rörelsen men en tokig ekonomi, Nu har vi i styrelsen folk ur rörelsen som själva har ekonomisk erfarenhet att falla tillbaka på.”

Anknytningen om principiella olikheter vid styrelsetillsättningen skall inte tolkas så, att förstatidningarna skulle använda styrelseinstitutet så, att de i sina styrelser alltid hade ledamöter som kunde ge tidningsföreta- get ett utökat ekonomiskt kunnande. Så ärinte fallet. Styrelsens uppgift kan i stället vara rent ”expeditionen” eller ”konfirmerande”.

Tidningens målprioritering kan återverka på andra nivåer än styrelse- nivå och är kanske mest påtaglig på ledningsnivå. Chefredaktören kan ha en framskjuten position inom organisationen, vilket är en klar fördel för tidningen. Ett ekonomiskt problem kan uppstå, om chefredaktören utnyttjar detta och skaffar sig en större redaktionell budget än tidningen egentligen har råd att bära eller propagerar för och genomför planer på större spridningsområden än ekonomin tillåter. l tidningar som priorite- rar de ekonomiska målen har redaktionen en budget — eller motsvarande — som alla andra avdelningar. Dessa organisatoriska skillnader mellan tidningar med olika affärsidéer inverkar på de principiella möjligheterna till kostnadsnedskärningar. Det är nödvändigt att ha det som en bakgrund till redogörelsen för de praktiska möjligheterna till kostnadsminskningar som ett sätt att förbättra andratidningarnas ekonomi.

Framställningen om möjligheterna till kostnadsminskningar omfattar följande områden:

a) formatnedskärningar b) minskat spridningsområde

e) lägre periodicitet d) samarbete med andra tidningar

För att främja överskådligheten har en tabell i form av en checklista utarbetats till några av kostnadsminskningsområdena. Tabellerna visar i telegramstil tidningsföretagens bedömning av möjlighterna till rationalise- ring, eventuella hinder för genomförandet av kostnadsbesparingen samt synpunkter på det praktiska utförandet.

8.1.3 Formatnedskdrningar

De intervjuade tidningsföretagen är eniga i uppfattningen, att det finns påtagliga möjligheter till kostnadsminskningar genom formatbegränsning- ar. Även relativt måttliga nedskärningar ger direkta besparingar och dessutom vissa följdbesparingar. Förstatidningarna fäster genomgående stor vikt vid formatproblemen, men även hos andratidningarna finns formatbudgetering och formatkontroll. På en fråga till en VD vid en förstatidning om möjligheten att minska kostnaderna genom formatned- skärning, svarade han, att det räcker med att undvika att öka. I årsviktsstatistiken kan man finna, att förstatidningarna minskar årsvikten, när upplagan ökar, vilket leder till att papperskonsumtionen hålls vid ungefär samma nivå från år till år.

Det finns en rad hinder för andratidningarna att tillgripa formatned- skärningar i kostnadssänkande syfte. Det viktigaste hindret är produk- tionsbidragets konstruktion. Knytningen till papperskonsumtionen minskar benägenheten till formatbegränsningar. Effekten bliri stället att årsvikten ökar. En andratidning har vidare svårigheter att ensam göra formatnedskärningar. En sådan åtgärd skulle försämra tidningens konkur- rensläge i och med att tidningen av läsarna skulle uppfattas som alldeles för tunn. I tabell 8.1 finns invändningarna tillsammans med bedöm- ningarna och tillvägagångssättet vid nedskärningen.

Det är egentligen förvånande — åtminstone för en icke branschman, att formatnedskärningar skulle kunna åstadkommas till stor del genom en rationalisering av redaktionemas produktion som inte skulle behöva gå ut över innehållet. Ofta har chefredaktörerna/redaktionscheferna sagt, att de genom hårdare redigering och mera koncentration skulle kunna minska utgifterna.

Tabell 8.l Kostnadsminskning genom formatnedskärning

Bedömning: även relativt måttliga formatminskningar ger direkta besparingar i papper och följdbesparingar i redaktionella kostnader och postdistri- bution Hinder: produktionsbidraget är kopplat till papperskonsumtionen; om andra- tidningen ensam drar ner formatet förlorar den i konkurrensstyrka Utförande: hårdare redigering av allt material samt färre bilder; borttagande av riksmaterial på alla avdelningar från kultur till sport samt minskning av köpt material, reportage, feature, serier (man söker således låta bli att göra egna personalinskränkningar)

Man kan inte bortse ifrån att framhållandet av vardagsrationalisering som betydelsefull kan vara ett uttryck för att redaktionsledningama är osäkra om vad de skulle kunna ta bort av i det redaktionella innehållet. Men så är inte fallet. Redaktionsledningarna är mycket klara över vilka delar av innehållet, som skulle beröras t. ex. vid en pappersransonering. Man skulle minska utrymmet för riksmaterial, kulturartiklar och reporta- ge (lördags— och helgläsning). Tidningarna skulle alltså innehållsmässigt domineras av ett lokalt material. Av det lokala materialet är det endast utrymmet för sportbevakning, som skulle kunna hamna i farozonen. Redaktionsledningarna är nämligen osäkra om värdet av de förhållandevis stora sportavdelningarna på tidningarna.

Om man närmare analyserar innebörden i svaren, finner man att nedskärningarna i första hand skulle gå ut över det köpta materialet från olika byråer. Den fast anställda personalen, med uppgifter främst för den lokala bevakningen, skulle inte komma att beröras.

Redaktionsledningarna har ibland i intervjuerna beklagat, att det lokala materialet fått en sådan särställning. Eftersom det totala redaktio- nella utrymmet är begränsat, anses denna prioritering utgöra ett hinder för redaktionell förnyelse. En chefredaktör för en förstatidning beklaga- de, att hans tidning såg som sin uppgift att bevaka allt på den lokala marknaden. Tidningens strävan var att tillfredsställa tidningens alla läsare. Chefredaktören skulle helst ha velat ändra på detta, skära ner på de ”helt enkelt bedövande bevakningsmassorna som kommer läsarna tillhanda” och ta nya, mera äventyrliga grepp, men kände sig hämmad av lokalbevakningsprincipen. Det finns inte någon tidning som vågar upphöra med de tydligen pliktskyldigt införda föreningsreferaten. Mera radikala försök i den riktningen har uppenbarligen kommit för tidigt. Tidningarna i fråga har fått gå tillbaka, om inte helt så åtminstone delvis, till det tidigare förfarandet.

De totala besparingarna från formatnedskärningar torde ligga på 5—10 % av de totala redaktionella kostnaderna för en landsortstidning av genomsnittlig storlek.

8.1.4 Minskat spridningsområde

Formatförändringar kan således genomföras ganska lätt och binder inte företagets framtida handlande. I goda tider ökar man och i dåliga tider minskar man på material från byråer och frilansjournalister.

Kostnadsnedskärningar genom att minska en tidnings spridningsområ- de är en principiellt sett en annorlunda åtgärd. Den är visserligen lätt att genomföra, den verkar snabbt, men den anses vara definitiv. Det anses vara svårt att ändra ett sådant beslut, när åtgärden väl genomförts.

Till stora spridningsområden hör många lokalredaktioner. Lokalredak- tioner är dyrbara och många torde inte bära sina kostnader. Tidningarna har vanligen inte gjort sådana analyser av intäkter och kostnader att de själva kan ta ställning till frågan om lokalredaktionernas lönsamhet.

Ett beslut att dra in en lokalredaktion eller på annat sätt skära ner spridningsområdet betraktas som ett definitivt beslut. Läsarna i den

aktuella bygden kan få den uppfattningen, att tidningen sviker bygden och tar kanske dessutom åtgärden som ett tecken på att tidningen är på väg att läggas ner. Om nu syftet i stället är en tillfällig rationalisering och planer finns att komma tillbaka är denna situation besvärande. Det kan ta åratal, anses det och beläggs med exempel, att övertyga en bygd att tidningen menar allvar, när den till slut kommer tillbaka.

En annan tillbakahållande faktor är att lokalredaktionerna kan bidra till att hålla en tidnings totalupplaga uppe. De kan därför bli ett medel att kunna redovisa den upplageökning, som man anser sig behöva visa för att inte förlora i status. De kan också vara ett medel att dölja en annars kraftig tillbakagång. Under intervjuerna har framkommit exempel på tidningar, sedan länge nedlagda, som haft en centralredaktion och 8—10 lokalredaktioner på upplagor på 6 OOO—7 000 exemplar, vilka kanske dessutom var ”överredovisade”. Ekonomiskt sett för omfattande lokalre- daktionsorganisationer torde dock inte enbart tillhöra tidningshistorien.

Det finns en skillnad i inställningen till minskning av spridningsområ- det i kostnadsbesparande syfte mellan första- och andratidningarna, vilken har ett samband med skillnaderna i målprioritering. Medan förstatidningen, om den inte låter sig påverkas av prestigehänsyn, kan se en minskning av spridningsområdet som ett led i företagets rationalise- ring, har inte andratidningen samma betraktelsesätt. Lokalredaktionsor— ganisationen är ett uttryck för tidningens organisations- eller partianknyt- ning. Organisationens geografiska spridning, kanske ibland också styrelse- ledamöternas hemorter, återspeglas i tidningens geografiska spridning. Tidningens intressenter synes dock vara beredda att stå för kostnaderna genom direkt kontantbidrag eller genom att acceptera ett sämre företagsekonomiskt resultat än annars kanske skulle ha blivit följden.

Första- och andratidningarnas redaktionella problem i sammanhanget är dock detsamma. ”Varje redaktion vill sprida sin lära över jorden”, som en VD för en förstatidning uttryckte det, men eftersom förstatidningens förstahandsmål var ett ekonomiskt oberoende och möjligheter till kon- tantbidrag från närstående grupper inte förelåg, så fick tidningens redaktion inte förverkliga sina planer. Tidningarnas synpunkter på minskning av spridningsområdet som rationaliseringsåtgärd redovisas i tabell 8.2.

Tabell 8.2 Kostnadsminskning genom begränsning av spridningsområdet

Bedömning: en tekniskt/ekonomiskt sett effektiv åtgärd: lokalredaktionerna är dyrbara (minst ca 75—100 000 kr) och flera ger kanske bara några hundra exemplar och 25 000 kr i intäkter (en täckning på 10—15 % ger inga annonsintäkter)

Hinder: beslutet betraktas som definitivt — tidningen överger bygden och har svårt komma tillbaka; både första- och andratidningar (kanske främst de senare) använder lokalredaktioner för att hålla totalupplaga och få viss ökning, dels av prcstigcskäl, dels för att få riksannonsering; spridningsområdet är ett uttryck för tidningens geografiskt-politiska ambitioner och uppgifter; lokalredaktionerna har symbolvärde som krävs av intressenterna.

8.1.5 Lägre periodicitet

Kostnadminskningar genom lägre periodicitet är en effektiv rationalise- ringsåtgärd. Men den betraktas liksom den tidigare åtgärden som definitiv och anses dessutom omöjlig att genomföra för en andratidning, om inte förstatidningen genomför samma förändring.

På konkurrensorterna inom flerdagarspressen har tidningarna vanligen samma utgivningsfrekvens. Undantag förekommer i tre fall, Borås, Skövde och Sundsvall, om hänsyn tas till de senaste årens ändringar. De enda ändringar som inträffat är ökningar av periodiciteten. Så gick t. ex. Smålandsposten och Kronobergaren samma dag (15/11 1971) från 4-dagarsutgivning till 6-dagarsutgivning.

Det är alltid förstatidningen som fastställer konkurrensvillkoren och så även när det gäller periodicitet. Om en förstatidning behöver öka sin periodicitet, t. ex. för att få plats med en ökande annonstillströmning, så måste andratidningen följa med. Om däremot andratidningen har högre eller höjer sin periodicitet, så behöver inte förstatidningen ändra sin periodicitet, om den är lägre. Det finns konkurrenssituationer inom flerdagarspressen, där förstatidningen har lägre periodicitet än andratid- ningen utan att konkurrensläget tycks förbättras för den senare. Exempel utgör Växjö före omläggningen för Smålandsposten och Kronobergaren, då tredjetidningen Växjöbladet var ensam 6-dagarstidning samt Värnamo, där förstatidningen är fyradagarstidning i konkurrens med andratidningen Värnamo-Tidningen, en av Hallpressens editioner, vilken är 6-dagarstid- ning.

Det är troligen till stor nackdel för en andratidning att ha lägre utgivningsfrekvens än förstatidningen eller att minska frekvensen utan att förstatidningen också gör detta. Under intervjuerna har dock både första- och andratidningar visat ett sådant intresse för en allmän minskning av frekvensen till 5 nr/vecka att ett nytt branschinitiativ i frågan — den lär tidigare ha varit uppe till debatt i mitten på SO-talet — skulle kunna bedömas bli framgångsrikt. Slutsatsen är därför att det är en tidsfråga, innan 5-dagarsutgivning blir allmän inom landsortspressen. Under alla omständigheter borde tidningarna som utkommer med 3—4 nr/vecka och som överväger att höja periodiciteten inte alls beakta 6-dagarsutgivning.

Flerdagarstidningarna hyser dock vissa betänkligheter. Det kan i denna fråga finnas en potentiell konflikt mellan redaktionell och ekonomisk ledning. Redaktionerna kanske önskar behålla 6-dagarstidningar (elleri förekommande fall 7-dagarstidningar), men de kan uppenbarligen ha förståelse för de ekonomiska svårigheterna. Det finns vidare en oro bland morgontidningarna, att man släpper in kvällspressen på annonsmarkna- den, vilket kan återverka på riksannonseringens fördelning på abonnerade dagstidningar och kvällstidningar till de senares fördel.

Ett problem, som kanske är så stort att enighet i frågan inte kan nås, är vilken dag i veckan som skall bli utgivningsfri. Att ta bort måndagen ger störst besparingar, eftersom söndagsarbetet minskar, men för de tidningar som har sportavdelningens kvalitet som ett viktig säljargument på upplagemarknaden kan tisdagen vara en bättre dag. Lördagen är lättast

att göra utgivningsfri. För den dagen talar inte bara det förhållandet att riksannonseringen inte är så omfattande och risken för volymförluster till kvällspressen liten utan också framtida problem med tidningsdistribution på lördagar.

Tidningsföretagens inställning till minskad periodicitet som rationalise- ringsåtgärd behöver inte redovisas i tabellform. Det finns uppenbarligen en allmän, positiv inställning bland landsortstidningarna till 5-dagarsutgiv- ning. Det är en effektiv, kostnadsbesparande åtgärd — förmodligen faller omkring 15 % av de totala kostnaderna bort. Frågorna är, vilken dag som skall bli utgivningsfri och vilken ort som skall ta initiativet.

8.1 .6 Rationalisering genom samarbete

I tidigare delar av denna rapport har samarbetsfrågor berörts. Annonsför- säljning är ett vanligt område för samarbete och antalet samannonserings— kombinationer ökar snabbt. I kapitel 7 har samarbetet inom tidnings- distributionen behandlats. I intervjuerna har frågan om samarbete inom andra områden tagits upp och huvudresultaten har sammanfattats i form av en checklista i tabell 8.3. Frågan om samverkan kommer, som tidigare nämnts, att behandlas av pressutredningen i en separat rapport.

Möjligheter till kostnadsminskningar genom samarbete begränsas av ett förhållande, som faller tillbaka på tidningarnas olikartade affärsidéer och som gör dagstidningsbranschen unik i rationaliseringssammanhang: inom de flesta områden sker vanligen samarbetet inom de olika politiska grupperingarna, dvs. samverkan sker på ideologiska grunder, inte ekono- miska grunder. Regionalt samverkar, i den mån samverkan förekommer, a-press för sig, b-press för sig och c-press för sig. Med den rådande presstrukturen har följden vanligen blivit att förstatidningar samverkar med förstatidningar, andratidningar med andratidningar och endagstid- ningar med endagstidningar. Eftersom förstatidningarna i allmänhet ligger bättre geografiskt i förhållande till varandra än andratidningarna — det finns ett antal ensamtidningar som samarbetar med förstatidningar _ har denna samverkan på ideologisk grund förvärrat andratidningarnas situa- tion. Pappersinköp och posttaxeförhandlingar sker dock branschvis. Samarbete finns också inom utbildningen och distributionen.

Om man ser branschekonomiskt på samarbetet och undantar det redaktionella arbetet, där troligen samverkan på ideologiska grunder är den i stort sett enda möjliga, så bör samverkan ske geografiskt. I ett geografiskt samarbete finns en stor rationaliseringspotential. Avgörande för möjligheterna till kostnadsminskningar genom samarbete är således beroende på tidningsföretagens inställning till förusättningarna att fullfölja sina mål utan att var och en äga och helt kontrollera t. ex. en produktionsapparat eller en säljorganisation.

Under slutet av 60—ta1et hade vissa samtal om teknisk samverkan påbörjats. Som framgår av sammanställningen i tabell 8.3 finns vissa principiella och praktiska hinder för sådan samverkan.

Det principiella problemet i produktionssamarbetet ligger i turordning-

en vid pressläggningen. Andratidningen, som räknar med att alltid hamna .

Tabell 8.3 Kostnadsminskning genom samarbete

Funktion Samarbetsformer och synpunkter a) administration utbildning centralt och lokalt; gemensamma postförbund- lingar gemensam likviditetshantering inom a-pressem

b) inköp förbrukningsartiklar gemensamt för grupper inom a- och b-pressen var för sig; samråd vid investeringzar, prisinforma- tion; gemensamma pappersinköp;

c) försäljning — annonsutrymme regionala och nationella samannonseringsgrrupper inom a— och b-pressen var för sig; lokala prissamtal samt samarbete rörande t. e). kommuner- nas annonsering

— abonnemang gemensamma abonnemangsrutiner; lokala prissamtal; vissa idéer om samprenumeration;

d) distribution samdistribution med möjligheter till utökning av samarbetet

e) produktion — redaktion regionalt och nationellt samarbete med ”lä tta sidor', sport (a- och b—press var för sig); TT: lokalt samarbete för länsbevakning åt varandra eller gemen- samt — iövrigt begränsat och kan inte utökas

— teknik diskussionspunkt: ”rättvisa” pressläggningstider för samver- kande tidningar — andratidningarna vill inte ha sämre pressläggningstid än förstatidningen, principiella hinder: att äga tekniken har egenVärde och ger oberoende; vissa (främst b-press) är emot samarbete i sätteri, andra (främst a-press — p. g a. frågan om presslägg- ningen) är emot samarbete i tryckeri praktiska hinder: för långa avstånd till närmaste tryckpart- ner — vid sättningssamarbete är avstånden av mindre betydelse; det blir dyrare med gemensam teknik om båda skall ha samma pressläggningstider; pressar kan anpassas till varje tidnings behov (bevis: några tidningskoncerner har inte centraliserat tryckningen trots rimliga geografiska avstånd); förstatidningen vill ej ta över socialt ansvar för andratid- ningens personal; lånefonden stärkte andratidningarnas ställning och medförde avbrott i förhandlingar, som hade givit resultat om de fått fortsätta.

i ett underläge, dvs. få gå i press först, föredrar samarbete i sätteri och vill ha egen press. Omvänt tycks gälla för förstatidningarna, de är emot samarbete i sätteri och för samarbete i tryckning. Det bör tilläggas, att materialet inte tillåter så entydiga slutsatser som här framförts om första- och andratidningarnas inställning till samarbete i produktion.

Det finns också en rad praktiska problem varav ett är ansvaret för de anställda. Detta är ett problem redan vid byte av teknik för en enskild tidning och vissa tidningar har också av anställningsskäl fått behålla delar av den gamla trycktekniken under en övergångsperiod.

Det måste ses som ett misslyckande att tillkomsten av pressens lånefond, som ju skulle främja samverkan, kommit att utgöra ett hinder för teknisk samverkan mellan konkurrerande tidningar. Genom att andratidningar fått möjligheter till lån har de inte behövt fullfölja

påbörjade diskussioner om samarbete med förstatidningarna. Av redovis— ningen i kapitel 3 framgår, att mer än 50 % av den totala utlåningen har avsett uppbyggnaden av parallella produktionsapparater på sex utgiv- ningsorter. Reglerna för lånefonden bör tydligen utformas på annat sätt för att främja samverkan.

8.2. Möjligheter till produkt- och prisdifferentiering

8.2.1. Redaktionell produktdifferentiering

I tidigare pressutredningar och i den allmänna debatten har hävdats, att en lösning på andratidningarnas problem är att de differentierar sin tidningsutgivning i förhållande till konkurrerande förstatidningar. Låne- fonden bygger bl. a. på denna grundtanke. Det heter i förarbetena till lånefonden att differentieringen skulle t. ex. kunna ta sikte på spridnings- området, innehållet, utgivningstiden eller det typografiska utförandet. I det föregående avsnittet har visats att spridningsområdet inte är en tänkbar differentieringsväg, eftersom en sådan differentiering blir olön- sam så länge förstatidningen har en dominerande ställning på de ekonomiskt mest intressanta delarna av spridningsområdet. En differen- tiering med avseende på utgivningstiden, eftermiddagsutgivning i stället för morgonutgivning, betraktas av tidningsföretagen närmast som en defensiv differentiering och ett sätt att bringa ner produktionskostnader- na. Eftermiddagstidningar kan ju genom offsetekniken direkt dra nytta av morgontidningarnas redaktionella resultat. De två övriga exemplifiera- de differentieringsgrunderna, innehållet och det typografiska utförandet, skall tas upp till behandling i det följande.

Tidningsföretagens planering har under den senaste femårsperioden kommit att drivas något mera systematiskt och för längre tidsperioder än tidigare. Men generellt karakteriseras tidningsverksamheten av en relativt kortsiktig planering. Införandet av presstödet har i vissa fall påverkat planeringshorisonten. Produktionsbidragen har nödvändiggiort en ökad planering. Ansökningar om lån från pressens lånefond har medfört att tidningsföretagen behövt göra vissa ekonomiska framskrivningar, som hur mekaniska de än kan ha varit ändå har tvingat företagen till vissa översiktliga bedömningar av utsikterna på tidningsmarknaden.

Tidningarnas arbete inom säljfunktionema har också förplanerats i ökande utsträckning. Abonnemangsförsäljningen drivs oftare nu än förri form av kampanjer och annonsförsäljning för temanummer och specialsi- dor måste förberedas. Planeringshorisonten ligger vanligen ett kvartal, i undantagsfall ett halvt eller ett år, fram i tiden.

Planeringen av det redaktionella arbetet har påverkats av det ökade intresset bland tidningarna för tema— och specialnummer, vilka kräver redaktionell medverkan. Men i stort sett är den redaktionella planeringen mycket kortsiktig. För reportageverksamhet och vissa stående avdel- ningar krävs några veckors planering i förväg. I övrigt är planeringen i huvudsak begränsad till det närmaste tidningsnumret.

Redaktionsledningarna har förklarat förhållandet med att det ligger i dagstidningens natur att planeringen koncentreras till morgondagens utgåva. En slutsats är därför att det ännu saknas en viktig förutsättning för redaktionell differentiering, nämligen en systematisk planering men att förhållandena håller på att ändras. De redaktionella ledningarna på konkurrensorterna kan vanligen inte peka på påtagliga skillnader mellan ortens tidningar. Man följer också varandras tidningar dag för dag och noterar eventuella skillnader i nyhetsmaterialet i syfte att nästa dag återställa balansen. Även om några chefredaktörer under intervjuerna hävdat, att det i princip finns skillnader mellan tidningarna, så har de vid den avslutande genomgången av intervjudagens tidning fått medge, att skillnaderna i praktiken är små. Chefredaktörerna har tillstått, att just intervjudagens exemplar av tidningen varit ett riktigt dåligt exemplar, som inte alls varit representa- tivt för tidningen, att man ännu inte hunnit realisera sin policy etc. Det är däremot inte ovanligt att tidningarna beskyller varandra för att vara ”vinklade”, var och en efter sitt politiska mål.

Det har gjorts redaktionella satsningar på andratidningarna bl. a. inom arbetsmarknadssektorn, inom vilken förstatidningen kan ha haft sämre bevakning, men satsningarna synes i första hand ha gått ut på att kopiera förstatidningens inriktning på att nå en bred allmänhet. Förstatidningar- na är förebilder för produktutvecklingen. Ändringarna har inneburit t. ex. ökat inslag av underhållning, familjesidor, sockenreportage, firarav- delningar, kändisars resebrev och det-hände-för-reportage om gamla hus och gårdar, skolklasser och rekrytomgångar.

Tidningsföretagen har vanligen inte preciserat någon redaktionell policy. Man bygger på traditionen. I samband med ändring av den tekniska produktionen och kanske samtidigt tidningens typografiska form och utförande har redaktionsledningarna tvingats till måldiskussio- ner och målpreciseringar. Men dessa diskussioner har varit så betingade av produktionsändringen att om den tekniska installationen försenats, har också den, kanske välbehövliga, redaktionella nydaningen skjutits på framtiden. Bristen på måldiskussioner samt den redaktionella inriktning- en hittills, som följer förstatidningarnas heltäcknings- och lokalbe- vakningsprinciper, pekar således i en helt annan riktning än redaktionell differentiering.

När redaktionsledningarna direkt ställs inför frågan om möjligheterna till produktdifferentiering, blir svaret att det inte finns några möjligheter att åstadkomma bestående skillnadsfördelar. Tabloidformat på tidningen — en tänkbar differentieringsgrund — gör att tidningen blir tjockare, vilket kan vara en fördel eftersom förstatidningen är tjock, men frågan är om en sådan förpackningsändring ger några bestående marknadsfram- gångar. Morgontidningarnas rädsla för att tabloidformatet skulle vara negativt belastat, eftersom det används av kvällstidningar, tycks ha gått över.

Redaktionsledningarna hävdar, att mot redaktionell differentiering talar dels att en tidning inte kan överge materialet för den breda publiken, dels att läsarna är motståndare till drastiska ändringar.

Förändringar måste ske successivt, så att säga smygas på läsarna. Varje liten vinjett, serie, följetong etc. betraktas som heliga av läsarna, enligt redaktionsledningarnas bedömningar. Om en andratidning skulle lyckas finna ett redaktionellt område som tilltalar en tillräckligt stor grupp läsare för att kunna utgöra en differentieringsgrund, utgår andratidningar- na ifrån att förstatidningarna omedelbart svarar på ett sådant utspel. Något tillspetsat kan sägas, att det är bara de misslyckade, olönsamma differentieringarna som andratidningarna räknar med att få vara ensamma om. Tidningsföretagens uppfattning om läsarnas inställning till tidningsin- nehållet bygger mera sällan på systematiskt genomförda och utvärderade marknadsundersökningar. Man bygger sina synpunkter på rapporter från säljavdelningarna, redaktionella kontakter med läsarna vid föredrag och reportage samt spontana reaktionerna från läsarna i form av insändare och klagomål. Dessutom används upplageframgångar, eller uteblivna upplageminskningar, som tecken på att redaktionen lyckats. Det är dock inte alla redaktionsledningar, som är så konsekventa att de anser att en upplageminskning är ett tecken på att redaktionen misslyckats. Den tidigare framställningen i kapitel 5 om upplagemarknaden tyder dock på att ändringar i företagens säljpolitik torde ha större inverkan på upplage- förändringar än ändringari den redaktionella produkten.

Från marknadsmässiga utgångspunkter är emellertid differentierings— tanken riktig. Problemet är att tidningsföretagen i sina resonemang bygger dels på förutsättningen att tidningen skall vara beroende av annonsintäkter som alltså måste hävda sig på annonsmarknaden, dels på att tidningen skall utkomma med 6 nr/vecka precis som förstatidningen. Lösningen är att utveckla en tidning som har sin tyngdpunkt i den redaktionella produkten, som varken med hänsyn till läsare eller ekonomi är beroende av att vara finansierad till 55—60 % av annonsintäkter och som utkommer med 1—2 nr/vecka. För några av de nuvarande andratid- ningarna med mycket låg täckning på sin utgivningsort, torde en sådan lösning på sikt vara den enda möjliga om tidningen skall kunna fortsätta att komma ut och lösa sin huvudsakliga redaktionella uppgift. Ett stort hinder för en sådan förändring kan vara att ändringen av periodiciteten uppfattas så, att tidningen lämnar dagspressmarknaden. Det kan even- tuellt vara en uppgift för pressutredningen att främja utvecklingen av en sådan ny typ av regiontidningar genom att lösa de ekonomiska och psykologiska problemen, som kan vara förknippade med produktföränd- ringen. En sådan utveckling av vissa andratidningar inom flerdagarspres- sen skulle dessutom ligga i linje med de utvecklingsplaner som finns bland regiontidningarna inom fådagarspressen. Dessa tidningars möjligheter till produktutveckling tas upp i kapitel 9.

8.2.2. Prisdifferentiering

Priskonkurrens på tidningsmarknaden har hittills varit begränsad. Inom prisområdet har det funnits direkt eller indirekt samförstånd mellan tidningarna. Förstatidningen har varit prisledare. Detta är en naturlig

följd av en konkurrens mellan ett fåtal företag på begränsade marknader.

Den ledande prisfilosofin är att hålla abonnemangspriserna relativt låga, vilket bidrar till stora upplagor, och att hålla annonspriserna relativt höga, vilket kan motiveras utifrån de stora upplagorna. Andratidningarna får följa denna prisfilosofi, trots att de i sitt nuvarande utgångsläge egentligen skulle vilja resonera omvänt, dvs. ta ut höga abonnemangspri- ser och låga annonspriser.

Andratidningarna har också ofta uttalat ett intresse för att höja upplagepriset. Men de anser inte, att de kan genomföra kraftiga höjningar utan att förstatidningarna också följer med med motsvarande höjningar. Andratidningarnas önskan om prishöjningar på abonnemangsdelen har praktiska motiv. Prishöjningar på upplagsmarknaden får andratidningarna direkta intäktseffekter av. Volymförlusterna på upplaga anses bli begränsade. Prishöjningar på annonsmarknaden skulle däremot direkt drabba andratidningarna. Annonsörer, som annonserar i såväl första- som andratidningen, skulle ta kraftiga prishöjningar på annonsutrymme som ett skäl att upphöra med annonseringen i andratidningen. Tidningsläsaren befinner sig inte i en sådan valsituation. Vare sig han väljer den ena eller andra tidningen är abonnemangspriset detsamma.

En rad frågor inställer sig vid en granskning av förslaget att förbättra andratidningarnas situation genom en kraftig höjning av abonnemangspri- serna. Den första gäller storleken på höjningen. Abonnemangspriset måste höjas med 50 %, om upplageintäkterna skall svara för lika stor del av totalintäkterna som annonsintäkterna gör. Det krävs en fördubbling av abonnemangspriset för att upplagemarknaden skall svara för den större delen av totalintäkterna. Den andra frågan gäller, vad förstatidningen skulle använda sina ökade intäkter till. Om förstatidningarna, som motprestation för att läsarna fick stå för en större del av rörelseintäkter- na, ökade den redaktionella bevakningen, skulle andratidningarna ha möjlighet att följa med i konkurrensen? Den tredje frågan gäller, om det inte för att genomföra en sådan ändring av prisfilosofin krävs en prisadministration, som skulle stå i strid med gällande konkurrensbe— gränsningslag.

De tre frågorna räcker för att möjligheterna till att genomföra en ändrad prisfilosofi med avseende på upplagspriset skall bedömas som små. Problemet är då om det andra ledet i andratidningens prisfilosofi, sänkning av annonspriserna, erbjuder större möjligheter.

Produktionsbidragen till andratidningarna har inneburit en sådan intäktsförstärkning, att de kunnat fortsätta sin verksamhet i stort sett som tidigare. Presstödet har alltså medverkat till att vidmakthålla den redaktionella konkurrensen på tidningsmarknaden. Enda undantaget utgör nedläggningen av Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning.

Med rådande konkurrensförhållanden på tidningsmarknaden är det emellertid inte tillräckligt för en flerdagarstidning att kunna erbjuda en konkurrenskraftig redaktionell produkt. Läsarna kräver också att en tidning skall innehålla viktig lokal annonsinformation, såsom familjean- nonser, eftertextannonser och detaljhandelns veckoannonsering och annan annonsering med pris— och produkterbjudanden.

Redogörelsen för konkurrenssituationen på annonsmarknaden visar, att den lokala annonseringen naturligt går till den största tidningen på varje lokalmarknad. För de flesta andratidningar gäller att de inte kan erbjuda potentiella annonsörer mer än 25—30% av lokalmarknaden. Presstödet har inte kunnat ändra på detta förhållande generellt sett. Följden har därför blivit, att presstödet inte kunnat väsentligen öka mängden lokal annonsinformation i andratidningarna.

Andratidningarna har prövat en rad åtgärder för att öka annonsörernas intresse för tidningarna som annonsorgan. Den typ av åtgärder som förmodligen är de mest effektiva är åtgärder som innebär prissänkningar för annonsörerna. Andratidningarna har i viss utsträckning — och med framgång volymmässigt sett — prövat olika kategori— och kvantitetsrabat- ter. Om inte någon annan väg visar sig framgångsrik, kan andratidningar- na mera systematiskt komma att utnyttja priset som konkurrensmedel för att få med den lokala annonsinformationen i sina tidningar.

Förutsättningarna för en aktiv priskonkurrens på annonsmarknaden är annorlunda nu än bara för några år sedan. Det centrala annonsavtal, vilket föreskriver lika priser till alla annonsörer enligt publicerad prislista, kan sägas vara under avveckling. Avtalet har sedan lång tid tillbaka av myndigheterna betecknats som konkurrensbegränsande. När det centrala annonsavtalet försvinner, öppnar detta möjligheten för en rörligare prispolitik. Presstödet har givit andratidningarna ett ekonomiskt tillskott, som gör att de kan antas våga företa mera omfattande prisexperiment, eftersom produktionsbidraget inte påverkas av utfallet. Vidare har de hittillsvarande resultaten på marknaden av presstödet inte pekat på att andratidningarna med traditionella åtgärder kan nå en sådan ställning att de naturligt blir kanaler för lokal annonsinformation. När andratidningar- na överlag accepterar detta, kommer över det psykologiska motståndet mot priskonkurrens och önskar pröva prisåtgärderna för att kompensera annonsörerna för den låga täckningen, kommer konkurrenssituationen att bli besvärande för förstatidningarna.

Om en aktiv priskonkurrens skall bli framgångsrik, krävs emellertid att andratidningen inte har för låg täckning på lokalmarknaden. Om avståndet i hushållstäckning mellan första- och andratidning är för stort torde inte andratidningen med framgång kunna använda priset som konkurrensmedel. Om t. ex. förstatidningen har över 80 % i täckning, är det betydligt mindre förutsättningar för andratidningen att lyckas än om förstatidningen har ca 60% i täckning. Det är således inte på alla konkurrensorter som den potentiella priskonkurrensen kan bli ett hot mot förstatidningens ställning.

Det ligger emellertid varken i andratidningarnas eller förstatidningarnas intressen på lång sikt, att andratidningarna tar till så drastiska åtgärder som kraftiga prisreduceringar. Dagspressen är mycket beroende av sina annonsintäkter. En följd av sådana prisutspel och de väntade svarsåtgär- derna från förstatidningarna blir en lägre prisnivå på dagspressannonse- ring med lägre totalintäkter som följd.

Därför kommer förmodligen första- och andratidningar på orter, där skillnaderna i täckningstal inte är alltför stora, söka samverkan före

konkurrens på annonsmarknaden. Myndigheterna torde kunni påskynda en sådan frivillig samverkan genom olika stimulansåtgärder.

8.3. Tidningsföretagens inställning till presstöd och presstöds— konstruktioner

För att bilda sig en uppfattning om tidningsföretagens inställning till statligt presstöd borde upprepade attitydmätningar ha gjorts rned något års mellanrum. Sådana studier har inte företagits och det salnas därför ett basvärde för att kunna avgöra om den inställning tidningsföretagen nu redovisar har ändrats, efter det att presstödets införts och vissa verkningar av det observerats. De synpunkter som i stället får tjänstgöra som jämförelseled är de politiska partiernas, ledaravdelningamas och branschorganisationernas officiella åsikter. Tidningarnas instälning, som den framkommer som ett resultat av föreliggande studie, skiljer sig emellertid så markant från dessa officiella åsikter att det är tveksamt om de officiella åsikterna varit representativa.

I riksdagsdebatten hävdades från motståndarna till ett direlc, selektivt presstöd, att resultatet skulle kunna bli en ofri press. Bland ticningsföre- tagen är den åsikten i minoritet. Endast fyra av de 16 förstatimingarnai urvalet kan sägas ha uppfattningen att de föredrar eller örskar ökad tonvikt på indirekta stödformer. De borgerliga tidningar som erhållit produktionsbidrag uppvisar inte någon mindre grad av självständighet i förhållande till myndigheterna. De tidningar som tidigare i större eller mindre omfattning varit beroende av stöd från intressenter OCI sympati- sörer känner sig mindre beroende av sådana grupper med ett statsstöd än utan.

Tidningsföretagen instämmer helt i statsmakternas mål, at' det skall finnas en differentierad press och att det är viktigt med redaktionell konkurrens. I något fall kan inställningen vara av principiell iatur, dvs. den gäller inte den egna orten, där tidningen utkommer ensan, men alla andra orter.

De flesta tidningsföretagen är också införstådda med att det )ehövs ett selektivt stöd för att vidmakthålla en differentierad press. Det räcker dock inte med det nuvarande strukturbevarande stödet, det krävs möjligheter för nyetableringar.

Ett slags kompensationsstöd har utgått till några förstatidnirgar för att andratidningarna erhållit produktionsbidrag. Kompensationsstödet har varit reducerat i förhållande till andratidningens bidrag. Bland re besökta företagen är uppfattning att detta förfarande är felaktigt. Endast en förstatidning anser att det är rimligt. Övriga 15 förstatidniigar anser förfarandet helt felaktigt. Förfarandet driver upp kostnadsnivår ytterliga- re. En rimligare lösning anses vara en avtrappning av andraidningens stöd.

Några andratidningar anser dock, att förfarandet är rimligt och det finns tre huvudskäl till detta. För det första anförs rättviseskäl, för det andra det opinionsmässiga läget på orten och för det redje att

avtrappningsalternativet inte kan accepteras med tanke på andratidning- ens ekonomiska läge. Ett exempel på opinionsläget skall anges.

Presstödsdebatten började på en ort med att förstatidningen i en ledare omtalade att andratidningen fått ett stort stöd. Andratidningen sökte bagatellisera hela frågan och gav sin svarsledare en mera allmän inriktning. Förstatidningen framhärdade och andratidningen fann för gott att bekräfta förhållandet men med det tillägget att förstatidningen fick ett stort stöd genom samdistributionsrabatten och att man som andratidning inte skämdes över att ta emot stöd. När sedan förstatidning- en fiek produktionsbidrag enligt 17 & förlorade dess argumentering en del av sin udd.

Av det nuvarande presstödet behovsprövas lån ur lånefonden för enskilda företag, medan produktionsbidraget till andratidningar har behovsprövats för hela gruppen andratidningar. Produktionsbidrag utgår oberoende av den enskilda andratidningens behov av ett visst belopp. Det finns således en selektiv grund för stödet, men en generell tilldelning av bidragen.

Användningen av lånen kontrolleras av presstödsnämnden med ut- gångspunkt i tidningsföretagens balansräkningar. Det sker vanligen inga detaljgranskningar. Användningen av kontantbidragen skall inte alls kontrolleras.

Tidningsföretagen har ställts inför frågan om behovsprövning av produktionsbidrag från fall till fall och ökad kontroll av användningen av lånen är nödvändig. Andratidningarna svarar nästan samtliga ja på frågan, liksom flera av förstatidningarna. Men de större första- och andratid- ningarna säger definitivt nej.

När man skall tolka dessa svar får man utgå från de enskilda tid- ningsföretagens situation. Andratidningarna tror, att de skulle får mer pengar genom behovsprövning och förstatidningarna tror, att andratid- ningarna skulle få mindre bidrag. Förstatidningarna tänker sig en beräkning av behovet med hjälp av vissa normtal (t. ex. 1 journalist per 1 000 ex. i upplaga) och bidrag enbart till produktion av tidningen, ej till marknadsföring. De större tidningarna har egna resurser för planering för bästa utnyttjande av produktionsbidragen, de små tidningarna har inte sådana resurser och ser kanske en hjälp i att någon instans bedömde tidningens läge och utvecklingsmöjligheter.

Det finns bland tidningsföretagen en viss kritik mot regelsystemet för presstödet. Vissa regler är svaga — t. ex. pappersförbrukningen som bas för produktionsbidragen — andra regler är instabila; presstödsnämndens långivning och användning av särbestämmelsen för produktionsbidrag anses inte helt konsekvent och leder till att företag ”chansar” och skickar in en ansökan. Vissa regler har tidningsföretagen också överlistad, Det gäller framförallt vissa regler för samdistributionsrabatt.

Det finns således en skillnad mellan de undersökta tidningsföretagens och statsmakternas inställning dels med avseende på kompensationsfallen enligt 17 &, dels tillvägagångssättet vid behovsprövning av produktionsbi- drag. Många tidningsföretag kan tydligen tänka sig ett behovsanpassat, individuellt stöd och ökad kontroll av bidragens användning.

Det torde dock inte vara rimligt att överge gällande tilldelningsprinci- per. Det finns en rad skäl som talar för att behovsprövningen bör ske gruppvis (förstatidningar, andratidningar, ensamtidningar, småtzdningar och vilka grupper man nu vill välja) och tilldelningen mekaniskt:

a) fasta belopp under en viss period av år ger incitament till kostnadsbe- sparingar.

b) subventioner bör inte skäras ner om kostnaderna sänks av företaget och de bör inte bara utgå vid förlust, då belönas inkompetens och bestraffas effektivitet.

e) det är viktigt vid selektiva system att de tidningar som inte erhåller kontantbidrag (förstatidningarna) kan göra prognoser över framtida utveckling.

Det är således viktigt att stödet är beräkningsbart och förstatidningen får klart för sig konkurrensförutsättningarna. Ett individuellt anpassat stöd skulle inte tillfredsställa rimliga krav på offentlighet och konsekvens.

8.4. Sammanfattning

I bedömningen av presstödets beteendeeffekter har vanligen analjsen fått stanna vid förutsättningarna för sådana effekter och företagens inställ- ning till möjligheterna att genom olika åtgärder påverka sin situa'ion. En sådan åtgärd är kostnadsminskningar.

För andratidningarna är det, dels på grund av läsarnas möjligleter till dagliga jämförelser av ortens tidningsutbud, dels på grund av att förstatidningarna anger konkurrensvillkoren, svårt att ensamrra sänka den relativa kostnadsnivån i tidningsverksamheten utan att deras situa- tion förvärras. Ett hinder kan också finnas i andratidningarnas politiska ambitioner.

Med ett gemensamt agerande lokalt föreligger det emellertid betydan- de möjligheter till rationaliseringar. Initiativ i den riktningen hållstillbaka av branschtradition och branschuppfattningar. Samarbete sker ru vanli- gen på ideologiska grunder, inte på ekonomiska grunder. Det nwarande presstödet har, genom att lånefonden inte i första hand använt: för att stimulera till samverkan, skjutit frågan om teknisk samverkan iågot på framtiden.

Traditionella branschuppfattningar om vad som konstituerar en dagstidning synes också utgöra ett hinder för andratidningarna ltt mera systematiskt pröva produktdifferentiering som ett sätt att med mindre ekonomiska problem fortsätta sin tidningsutgivning; för att prodrktdiffe— rentiering skall kunna bli effektiv fordras annorlunda tidningsprodukter, ej beroende av annonsintäkter till 55—60 % och med er annan kostnadsstruktur än nuvarande flerdagarstidningar.

Genom produktionsbidragen har vissa andratidningar fått teoretiska möjligheter att med en aktiv priskonkurrens söka uppnå likstälighet i förhållande till förstatidningen med avseende på mängden lokal amonsin- formation i tidningen. Utan att sätta större delen av sin ekonom på spel

kan vissa andratidningar nu göra kraftiga prisreduceringar. Förhållandet är ett tecken på överutbud på annonsmarknaden. Detta har hittills lett till påtaglig prisföljsamhet mellan konkurrerande tidningar. Det finns därför ett principiellt hinder för prisutspel, eftersom sådana skulle pressa ner prisnivån och därmed de totala annonsintäkterna för tidningarna. Men andratidningarna kan, om de värderar fullvärdig annonsinformation i sina tidningar högre än bevarandet av marknadslugn och branschtraditio- ner, ändå komma att tillgripa sådana prisutspel. Den latenta risken kommer förmodligen under alla förhållanden att först leda till diskussio- ner om annonssamverkan på vissa konkurrensorter. Det hittillsvarande informella prissamarbetet på annonsmarknaden kan komma att utvecklas i nya banor.

Tidningsföretagen är överlag positivt inställda till det presspolitiska målet om ett differentierat dagstidningsutbud. En majoritet av tidningar- na i urvalet stöder principen om selektiva stödåtgärder. Däremot är man i vissa avseende kritisk mot utformningen av reglerna. Detta gäller t. ex. pappersförbrukningen som grund för bidragsberäkningen och förekom- sten av kompensationsbidrag till förstatidningar.

Många tidningsföretag önskar — ibland utifrån helt olika utgångspunk- ter — en individuell anpassning av presstödet. En sådan inriktning torde dock motverka såväl första- som andratidningarnas intresse av i förväg beräkningsbara bidrag samt innebära påtagliga risker för godtycke, inkonsekvens och beroende.

,. .|' ' . .'!.|.' ' .n. TM. "" m;! ' ..||-.. .._..|'j-, .j......'F"||L|_.| 'å' m_ru'flr' . |T|||.;'.| ". |||||_...'.'|'||'....5|.|'.|-.||P-" WP!; ..||, |||.||'||||.||||.'.||'., |.'. '.- Hulk., -' 5.5! "|.!' |!—fi|- - ' ' ' ".

...l... ||. _ , . , ..||.,,.|',|...... " "f! '.'!.MJ""1l.3'|'.!'. .|".||' ."

. L'.'f , ..| || FHM)! |!|||1.'||.||||_

"' -',» '.. .....u -' - | . - 'L; T'|||'i_'|...||:lH||' "!." . låt...-mum... .-|. . l.....

I'll-'i. |'".!!.| |l'.l.br_1l|.l [J.. '|."

.......... |

inga... |||l|vrr| ...

I ' . .'. . '.| | ». , lir. l!" ".-.-l |.' |. |_.';.r.

sjal. |5. ... '.I.|r -'

I ' :_.!|r";|'|| ||||I|| "I-|||!ä| Jul!!

FJ||1|||'uH

l|'h..'|f|€ll.vra|1|.j|'.|;i| ||| ' Mr.! '| t',” ... gångtid :! ".|' IP"!-

'!h!17|||å"'|u'm* .ru ,rutl'l'fåjh "hm'dvhlldllm!1mt[d|l

." .. _ .'. . . "M"”. .E'! , ' - | åfl'sqm'”) tl: nu»! ' '. .i'. . ..-.-. '. !'." .... 't . |... .;| ._|. L.!.,, _| .. .!5. .. ”|||-_|. |||'||_.':| F.;. ..|_! 1.14!!! .I'éflm

!|. .J"_

..... .... |. .|'. |.|I|| .'|||_.|.".'_.. 'h' . _, | |. _. . | | hi!-mha - xml |. »=- - . ..'f , . .... - . Koh? u...-..|_... | . . F.. . '. " . ' » -- , C,!!- : ., |.| .- | | | J!.ffTr. .. . ' .. |.'_' - .'.,r. - ||| T' ' .. . || . |||.!,,, .... ... '.. .-| |...p|..| |||..|__ . tu...-.a!" | .. ., -|_|. | ."|_...' |L'.' |||. ,||..|.|. ...|.|..|.||.| ”||-.!" ||| -, , _|... || - . ..,.r.._ .|.. . .,'... 1.' , =". ' |||!!_"'___. '.'..!_"T!'n' '.'..'!|.|.l—.'"'. .'."'|',|!'|...H!... ._'-|'.”; |D. | _ | | |. - ]. "Fl", ..!|! . .|_|... _ |'. fl:-di.” |. n||l| |||| ":...... _._ . ,. . , ._. |.|».'. '... .,,'.. '|...|.|.'_i|» ,' .|'....” ...—||: .'|,'||.||. |"|_||..,|.||||4.... -T. |- '.'. '.' | , ._|__|,"|'.-' .|_| ..||'.| "HMI!" J:..A'ri '."|'|'.|.||:.|.' ' ' ' | . " '. .. .|'"! " |.'. |||....-|. |'| .'. - ' . ' !|!'|'.,!!|!"| -'||"|'||" ' .|'."!L"; '|'-"'p'. ."_._|_'l..i.'.|.'- '. .-'».., - ., '-,,."_';|£.. - r -. "'#'—.." ' |' ». ..' |||,.'| . '-=|..'. . |. ,, .. -._|-.. . _|... -_|'— |*- -_ ._ _ ...l..'4.'|'r1t| -!.-' |' '.. '|' . — ||..||....,,. ". ' - ,, » "'.!. |... "fil..! ..,.- .|||. ........|..|'. !.' '|'..'— '|.-, a'. ,- |.', |-||'q' _|, '...- =? _| |, . | . . - .. .. ||. J!' . .' * '...'. .. ' ' "' '( '.'. |!-""'."!|"..'*f...'*.. »..,!" ,' !. '»; ..| "|p.".. .. .|| ". ”!:. ..." .'| '!;"'|"..".'|1 ' . . _! T ' |.|.|||||. ._',_'.'|| |. '|'|||"'|..._.|| |.|.|."||.|.'_||. |'|||'. '|.|.'..:(' - |.| .|_| || _| '.|',. '..|'.. . ','||'..u'__' ' '. J'u!|| ..|— __| HTC] | !. Jj'JLn- 4"!- 11'._.|n*i_.'|."*. .."|.. ' fr. . . , | | _. |.|_| ;.|.'... ”...,. |-||..._|.||......_ |1| ||| ", ||||.|| ...|||.' '...'. "' . .. ' I

9. Konkurrenspositionen som grund för tilldelning av produktionsbidrag

Grunden för tilldelning av produktionsbidrag till dagstidningar är tidningarnas konkurrensposition på utgivningsorten. Utgivningsorten har fastställts som den ort, där en tidning har största andelen av sin upplaga. Från marknadsekonomisk synpunkt är denna definition litet egendomlig. Det naturliga med ett sådant synsätt är att bestämma utgivningsorten efter tidningens innehåll. Innehållet synes vara avgörande både för läsare och annonsörer vid val av tidning. Det är betecknande för förhållandet, att Förenade Landsortstidningar (FLT) i sin utgåva av upplage- och spridningsuppgifter för dagspressen, Dagspressboken 1974, preciserar en tidnings utgivningsområde just med utgångspunkt i innehållet. Dagspress- boken är ämnad att vara en handbok för annonsörer. [ FLT:s definition heter det, att ett område räknas som en tidnings utgivningsområde, när andelen av innehållet, redaktionellt material såväl som annonser, från området är i majoritet. En ändring av definitionen på utgivningsort i presstödssammanhang skulle få praktiska konsekvenser för en fådagars- tidning, som skulle förlora sitt produktionsbidrag. [ övrigt skulle inte den nuvarande fördelningen ändras.

Med avseende på konkurrensposition skiljer man i presstödssamman- hang på första- och andratidning genom det inbördes upplageförhållandet på tidningarnas utgivningsort. Oberoende av hur stor täckning en andratidning har på sin utgivningsort, förblir den enligt huvudregeln andratidning så länge det finns någon tidning som har större täckning på orten i fråga. Det finns emellertid ett undantag till huvudregeln, som innebär att presstödsnämnden kan se bort från konkurrenspositionen på utgivningsorten vid sitt beslut om produktionsbidrag. Om en andratid- ning inte har en andratidnings svårigheter kan den inte erhålla produk— tionsbidrag. Om en förstatidning har en andratidnings svårigheter kan den erhålla produktionsbidrag. [ praktiken har, som framgått av framställ- ningen i kapitel 3, en andratidning utan en andratidnings svårigheter varit en andratidning som haft större totalupplaga än förstatidningen (Norr— ländska Socialdemokraten och Skaraborgs Läns Annonsblad) och en förstatidning med en andratidnings svårigheter en förstatidning med ungefär lika stor totalupplaga som andratidningen (Gefle Dagblad, Falu-Kuriren, Gotlands Allehanda och Eskilstuna-Kuriren).

I föreliggande kapitel skall andratidningsbegreppet analyseras utifrån marknadsekonomiska utgångspunkter. Analysen syftar till en bedömning

av konkurrenspositionen som grund för tilldelning av produktionsbidrag. En förutsättning är att presstödet även framdeles skall bygga på bedömningar av tidningsgruppers ekonomiska och marknadsmässiga ställning, inte på bedömningar av enskilda tidningars situation.

Framställningen avser fyra andratidningstyper. Först behandlas andra- tidningar inom flerdagarspressen och därefter förstatidningar med andra- tidnings svårigheter, de s.k. kompensationsfallen. Gruppen andratid- ningar utan andratidnings svårigheter tas inte upp. Den är numera inte aktuell och den praxis som utvecklats förefaller marknadsekonomiskt välgrundad.

Den tredje andratidningstypen är de fjärrspridda fådagarstidningarna, dvs. regiontidningar med 1 nr/vecka och rikstidningar med 1—2 nr/vecka, enligt nuvarande presstruktur. Tyngdpunkten i framställningen ligger på regiontidningarna, eftersom rikstidningarna endast är två till antalet.

Den fjärde andratidningstypen är lokal- och förortstidningar med produktionsbidrag. För den gruppen görs ingen åtskillnad mellan tidningar med olika utgivningsfrekvens. [ gruppen ingår tidningar med 6 nr/vecka liksom tidningar med 1 nr/vecka.

En tidningsgrupp blir med denna indelning inte behandlad och det är flerdagarstidningar av riksspridningskaraktär, dvs. Dagen och Svenska Dagbladet enligt klassificeringen i kapitel 3. Anledningen till att denna grupp utelämnats är, att den är för liten för att behandlas separat. Om pressutredningen finner, utifrån presspolitiska motiv, att just rikssprid- ning bör stödjas, får denna grupps ställning särskilt analyseras. Det räcker här att konstatera att rikstidningarna har samma svårigheter som andratidningar inom flerdagarspressen.

Denna marknadsekonomiska analys av andratidningsbegreppet kom- mer att kompletteras med de balansekonomiska analyser av samtliga dagstidningar, som pressutredningen också låtit utföra. Resultaten av balansanalyserna kommer, som tidigare nämnts, att publiceras i utred- ningens betänkande.

9.1. Andratidningar inom flerdagarspressen

Den tidigare redovisningen av andratidningarnas ställning på upplage- och annonsmarknaderna samt deras möjligheter till kostnadsnedskärningar och självständig pris- och produktpolitik leder till slutsatsen att andratid- ningarna som grupp har marknadsekonomiska svårigheter. På grund av konkurrensläget på tidningsmarknaden kommer andratidningarna även framdeles att vara beroende av produktionsbidrag.

Det nuvarande presstödet bygger på grundtanken, att andratidningarna skall ges sådana resurser att de kan vara konkurrenskraftiga alternativ till respektive förstatidningar. En tidnings konkurrenskraft är direkt kopplad till dess täckningstal på utgivningsorten. Andratidningarnas täckningstal har förblivit låga även efter det att de erhållit produktionsbidrag. Det är inte realistiskt att föreställa sig, att andratidningarna skall kunna förbättra sina konkurrenslägen, så att de av egen kraft kan fortsätta sin

verksamhet. Förstatidningarnas konkurrenspositioner är mycket svåra att rubba, eftersom förstatidningarna har en mycket dominerande ställning på den tidningsekonomiskt viktiga lokala annonsmarknaden.

Det är förmodligen många faktorer som har samverkat och frambragt den presstruktur som nu finns. [ intervjuerna har tidningsföretagen själva pekat på en rad förhållanden i den yttre miljön eller inom de olika tidningsföretagen som uppenbarligen måste ha inverkat på förloppet. Vid uppföljningen av tidningsföretagens svar i tillgängligt statistiskt material har kunnat konstateras, att förstatidningarna ofta nått sin nuvarande konkurrensposition genom att de på olika sätt erövrat tredje- och fjärdetidningens läsare och därigenom på kort tid skaffat sig dominerande täckning på utgivningsorten. Andratidningarna har mycket litet påverkats av dessa förändringar, utan de hari stort sett behållit sin marknadsandel. Det är detta förhållande som gjort andratidningssituationen besvärlig.

Förstatidningarna har således genom ett ”'upplagesprång” erövrat tätpositionen. Andratidningarna har uppenbarligen inte på samma sätt sökt genom t. ex. företagsövertag köpa hushällstäckning. Ibland tycks spridning, utan hänsyn till täckningen, ha varit ett förstahandsmål.

Det förefaller därför inte realistiskt att föreställa sig att en andra- tidning, procent för procent, skall kunna öka sin andel av lokalmark- naden. Ett par exempel kan illustrera förändringsmekanismerna på tidningsmarknaden.

Det första exemplet är hämtat från Örebro och avser konkurrensen mellan tidningarna på den orten under perioden 1940—1974. Tid- ningarna och upplageutvecklingen redovisas i tabell 9.1.

Nerikes Allehanda blir dominerande tidning, när den 1944 övertar Nerikes-Tidningen. Fjärdetidningen, örebro Dagblad, upphör med sin 6-dagarsutgivning 1956 och tidningens läsare går över till Nerikes Allehanda/Nerikes-Tidningen. Den redovisade upplageutvecklingen pekar också på, att Nerikes Allehanda har erövrat merparten av nyinflyttade hushåll. Andratidningens upplaga är relativt Opåverkad av de beskrivna förskjutningarna på marknaden. För Nerikes-Tidningens och Örebro Dagblads borgerliga läsare är Nerikes Allehanda (fram till 1960 med

Tabell 9.1 Örebrotidningarnas upplageutveckling [940—1974

Tidning och Totalupplaga i 1 000 ex Utgivnings— tendens period 1940 1945 1950 1960 1974

Nerikes Allehanda

(fp/liberal) 16,8 27,5 30,9 47,5 63,1 1843— Nerikes-Tidningen

(fp) 11,4 — —— — — 1896—1944 Örebro Dagblad (h) (4,0) 4,2 3,9 — — 1900—1956 Örebro-Kuriren (5) 15,1 16,2 19,1 17,1 16,4 1902—

Källa."1'ollin, 1967 samt TS-Boken.

Anm. Nerikes-Tidningen uppgick i Nerikes Allehanda ljuli 1944. Örebro Dagblad upphörde 29 februari 1956.

Tabell 9.2 Täckningstal för Malmötidningarna 1941—1973

År Täckningstal i BR 28 (TO l) i% Anmärkning

SkD Arb SDS 1941 42 29 28 1945 40 29 34 Arbetet 7-dagarstidn. 1945 1950 33 31 39 SkD 7-dagarstidn. 1949 1955 29 30 42 SkD 6—dagarstidn. 1955 1960 23 26 44 SkD morgontidn. 1958 1965 20 32 46 Arbetet morgontidn. 1962 1970 12 33 53 1974 8 32 51

Tabell 9.3 Upplageutveckling för Malmötidningarna 1941—1973

År Totalupplaga vard. i 1 000 ex SkD Arb SDS

1941 43,5 30,2 38,4 1945 41,4 34,7 54,1 1950 48,7 46,8 67,8 1955 45,8 46,2 74,7 1960 43,5 54,44 83,7 1965 41,0 65,0 94,5 1970 35,3 102617 1145 1974 29,0 106,4 117,5

a Aurora (s) i Ystad och Kristianstads Läns—Demokraten (s)i Kristianstad lades ner 31/12 1957. bNyheterna (s) i Helsingborg fusionerades med Arbetet i slutet av 1965; upplageredovisningen för Arbetet i tabellen avser 1. halvåret 1965. Under 1966 övertog Arbetet tidningen Ny Tids upplaga i Göteborg.

beteckningen ”fp”, därefter ”liberal”) uppenbarligen ett överlägset alternativ i förhållande till den soicaldemokratiska Örebro—Kuriren.

Det andra exemplet är hämtat från Malmö och avser konkurrensen mellan de tre tidningarna, Sydsvenska Dagbladet, Arbetet och Skånska Dagbladet. Till översikten över dagstidningssituationen i Malmöregionen hör två tabeller. Tabell 9.2 visar förändringarna i täckningstal under perioden 1941—1974 i blockregion 28 (tidigare tidningsspridningsområde 01, numera A-region 28). Tabell 9.3 visar tidningarnas totalupplagor under samma period. Till tabellerna hör några anmärkningar och noter dels om produktförändringar avseende periodicitet och utgivningstid— punkt för Arbetet resp. Skånska Dagbladet, dels om utökningar av spridningsområdet för Arbetet.

_Enligt tidningarnas upplageredovisning — med reservationer för siffror— nas kvalitet — har andratidningen Arbetet i Malmöregionen under hela perioden haft ungefär 30 procents täckning av hushållen. Enligt tabell 9.2 är täckningstalet år 1941 29% och år 1974 32 %. Trots den snabba upplageutveckling som Arbetet haft och som redovisas i tabell 9.3, har

tidningen inte stärkt sin ställning på lokalmarknaden.

Det är Skånska Dagbladet och Sydsvenska Dagbladet som berörs av täckningstalsförändringarna. I utgångsläget har Skånska Dagbladet fort- farande den överlägset största täckningen på lokalmarknaden. Men tidningen har inte över 50 procent av marknaden. Från 1941 tappar tidningen marknad i regionen till Sydsvenska Dagbladet. Trenden i tabellen pekar på, att Skånska Dagbladets prenumeranter strömmar över till Sydsvenska Dagbladet. Nu ligger Sydsvenska Dagbladets täckningstal på drygt 50%. Om inte produktionsbidraget kommit och möjliggjort fortsatt utgivning av Skånska Dagbladet, hade Sydsvenska Dagbladet kunnat ta det avgörande ”språnget” upp till de 60—65 % i täckningstal, som behövs för att göra den tidningen till huvudalternativet vid lokal annonsering i Malmöregionen. Annonssamverkan har under 1974 inletts mellan Arbetet och Skånska Dagbladet på riksannonsmarknaden.

Totalupplagornas utveckling i tabell 9.3 visar en långsammare nedgång för Skånska Dagbladet än vad täckningstalsserien ger intryck av. Anledningarna till detta är dels att Malmö ökar i befolkning, dels att Skånska Dagbladet genom ett lokalredaktionsnät håller en viss upplaga utanför Malmö.

Arbetets totalupplaga ökar från 1955 och närmar sig Sydsvenska Dagbladets totalupplaga. Men det är en avgörande skillnad i utvecklingen. Medan Sydsvenska Dagbladet ökar sin upplaga i kärnområdet och därmed täckningstalet på lokalmarknaden, så ökar Arbetet sin upplaga utanför kärnområdet. Ökningarna sker dessutom på marknader, där det redan finns väl etablerade konkurrenter. 1958 övertar Arbetet spridnings— områden från Aurora i Ystad och Läns—Demokraten i Kristianstad. I Ystad utkommer Ystads Allehanda och i Kristianstad Södra Sveriges Tidningar, båda med dominerande konkurrensställning på sina resp. utgivningsorter. I slutet av 1965 fusioneras Nyheterna i Helsingborg med Arbetet och under 1966 övertar Arbetet Ny Tids upplaga i Göteborg. De konkurrerande tidningarna i Helsingborg och Göteborg är Helsingborgs Dagblad resp. Göteborgs—Posten. Upplageförändringarna torde främst ha inneburit ekonomiska påfrestningar på tidningen. Upplageökningarna har visserligen ökat upplageintäkterna i samma takt som för Sydsvenska Dagbladet. Men eftersom täckningstalen på samtliga lokalmarknader varit låga, torde lokalannonsintäkterna blivit begränsade. Kostnadsbilden är också en annan för en tidning med ett omfattande spridningsområde, än för en tidning med ett begränsat spridningsområde.

För att i detalj kunna förklara händelseförloppet som illustrerats i de två exemplen krävs analyser av ett historiskt material. Sådana analyser har inte varit möjliga att genomföra inom ramen för föreliggande studie, men de utgör en intressant forskningsuppgift. Sådana analyser måste omfatta såväl tidningarnas agerande som alla förändringar i marknads- bilden. Två viktiga yttre förändringar, som förmodligen haft stor inverkan på förloppet, kan nämnas.

Under 1940—talet startade den kontrollerade upplageredovisningen. Genom denna redovisning klarlades tidningarnas inbördes konkurrens- ställning. Täckningstal och liknande uppgifter blev tillgängliga. Under

1950-talet infördes ett förbud mot bruttopriser. Genom detta förbud lades grunden till en aktiv marknadsföring av konsumentprodukter med annonsering som dominerande inslag. Såväl producenter, grossister som detaljister ökade sina insatser i marknadsföringen. Dessa två viktiga förändringar gör det svårare att under 1970-talet åstadkomma förändring- ar på tidningsmarknaden än det var på 1940-talet eller 1950-talet. Utgångsläget är nu helt annorlunda.

9.2. Förstatidningar med andratidnings svårigheter

Fyra förstatidningar har av presstödsnämnden ansetts ha en andratidnings svårigheter. Tidningarna har enligt den 17 & erhållit reducerade bidrag. Bidragen uppgår till 1/5 av ett maximalt bidrag till landsortstidningar, dvs. till 750 000 kr. Inom presstödsnämnden har funnits förslag på såväl högre som lägre bidragsbelopp. I det följande skall de marknadsekono- miska förutsättningarna för de aktuella förstatidningarna närmare analy- seras.

Tilldelningen av det hela produktionsbidraget till andratidningen har bestämts av den inbördes upplagerelationen mellan tidningarna på de fyra aktuella utgivningsorterna, dvs. utifrån det 3. k. täckningstalsförhå'llandet. I ett av fallen är utgivningsorten statistiskt sett liktydig med utgivnings- regionen, nämligen utgivningsorten Visby och A-regionen Visby. I den tabell, som visar täckningstalsrelationerna, redovisas därför uppgifter för ”tätorter” (församlingar med 70 % tätortsbefolkning), ”landsbygd” samt hela Visby-området.

Av tabell 9.4 framgår, att Arbetarbladet, Dala-Demokraten och Folket enligt presstödsdefinitionerna är andratidningar. För Gotlands Tidningar har förhållandet förändrats sedan produktionsbidragen infördes. År 1974 har Gotlands Tidningar större totalupplaga än Gotlands Allehanda, Tidningarna har ungefär lika stor täckning i hela området, men Gotlands Allehanda har fortfarande en något större täckning i tätorterna. Gotlands Tidningar har dock över 50 procents täckning även i tätorterna. Enligt presstödsreglerna kommer Gotlands Tidningar förmodligen att få ett till hälften reducerat produktionsbidrag under 1975 och om 1974 års konkurrensläge består även 1976, eftersom tidningen inte längre är andratidning. Det är däremot inte självklart, att Gotlands Allehanda erhåller fullt produktionsbidrag som andratidning. Presstödsnämnden kan anse att tidningen, trots att den statistiskt sett är andratidning, inte har en andratidnings svårigheter, och därför vägra tidningen bidrag (enligt 17 5). Eftersom Gotlands Allehanda inte erhållit fullt bidrag något år, kan tidningen inte heller erhålla reducerat bidrag enligt 16 &.

Dala-Demokraten erövrar upplaga i Borlänge på Borlänge Tidnings bekostnad. Borlänge Tidning har under 50 % i täckning på utgivnings- orten och skillnaden mellan tidningarna är bara 7 %. Till konkurrensbilden hör emellertid att Falu-Kuriren, i? koncernförhållande till Borlänge Tidning, har drygt 10% i täckning i Borlänge. Arbetarbladet har en marknadsandel på 30 % i Gävle och ca 60 % i Sandviken. Gefle Dagblad

Tabell 9.4 Täckningstals- och totalupplagerelationer år 1974 på konkurrensorter där förstatidningen erhållit reducerat produktionsbidrag

Andratid ning Täckningstals- Totalupplage- F örstatidning och sam- relation på relation annonseringskombination utgivnings— 1 000 ex. orten (%)

Arbetarbladet 31,5/33,4 Gefle Dagblad (exkl. torsdagar)

a) Gävle 30/69 Gefle Dagblad

b) Sandviken 57/36 Gefle Dagblad

Sandviken 57/33 Sandvikens Tidning SLS/39,3 Gefle Dagblad och Sandvikens Tidning Dala-Demokraten 28,1/3 2,6 Falu-K uriren

a) Falun 24/73 Falu-Kuriren

b) Borlänge 38/45 Borlänge Tidning

Borlänge 38/ 13 Falu—Kuriren 28,1/41,3 Falu-Kuriren och

Borlänge Tidning (”Dala-W 2”)

28,1/76,6 Falu-Kuriren och sex andra tid ningar ("Dala-W 7") Folket 32/54 22,5/28,2 Eskilstuna—Kuriren 22,5/40,0 Eskilstuna-Kuriren och Katrineholms-Kuriren (”ESKA-gruppen”) 22,5/60,0 Eskilstuna-Kuriren,

Katrineholms—Kuriren samt Södermanlands Nyheter (”Sörmlandsgruppen”)

Gotlands Tidningar 12,2/ 12,0 Gotlands Allehanda a) tätorter 56/65 Gotlands Allehanda b) landsbygd 67 /45 Gotlands Allehanda c) hela området 55/56 Gotlands Allehanda

har närmare 70 % i Gävle och ca 35 % i Sandviken. Under två veckodagar har de gemensamt ägda tidningarna Gefle Dagblad och Sandvikens Tidning minst lika stor täckning som Arbetarbladet. Folket har ca en tredjedel av den lokala marknaden. Eskilstuna—Kuriren är minst av de fyra förstatidningarna med ca 55 % av lokalmarknaden. Eskilstunatidningarna har tillsammans en lägre täckning av lokalmarknaden (ca 85 %) än vad övriga tidningar har. Således, med undantag för Gotland kommer andratidningsbestämningen inte att ändras under de närmaste åren.

Med hänvisning till särbestämmelsen (17 &) har de fyra förstatid- ningarna i exemplen erhållit reducerade produktionsbidrag. Gefle Dag- blad och Falu-Kuriren har fått bidrag sedan 1972, Gotlands Allehanda sedan 1973 och Eskilstuna-Kuriren 1974. De reducerade bidragen har utgått med hänvisning till totalupplageförhållandet mellan tidningarna på konkurrensorterna. Den enda av de berörda förstatidningarna, som inte sökt bidrag, som inte heller uppmanats söka bidrag och som därför inte

blivit bedömd ur konkurrenssynvinkel av presstödsnämnden, är Borlänge Tidning.

Uppgifter om tidningarnas totalupplagor finns i tabell 9.4. Vid bestämningen av totalupplageförhållandet har här hänsyn tagits dels till koncernförhållande mellan tidningar inom andratidningarnas utgivnings— område, dels till förekomsten av samannonseringskombinationer. Gene— rellt sett verkar samannonseringskombinationer till andratidningarnas nackdel, eftersom sådan samverkan vanligen stärker förstatidningarnas ställning. Så är förhållandet även i de aktuella fallen, med undantag för Gotland.

Vid en direkt jämförelse av totalupplagorna för Gefle Dagblad och Arbetarbladet finner man att Gefle Dagblads upplaga är ca 5 ”6 större än Arbetarbladets. Om Sandvikens Tidnings upplaga räknas med, vilket är rimligt eftersom koncernförhållande råder och annonssamverkan etable— rats mellan Gefle Dagblad och denna tidning, ökas skillnaden till drygt 10 %. Denna upplageskillnad kan t. ex. jämföras med upplageskillnaden mellan Sydsvenska Dagbladet och Arbetet. Av tabell 9.3 framgår, att skillnaden mellan totalupplagorna i detta fall är ca 10 %.

Falu-Kurirens upplaga är ca 15 % större än Dala-Demokratens. Det finns emellertid ägarsamband och samannonseringskombinationer mellan samtliga förstatidningar i Dalarna. Falu-Kuriren och Borlänge Tidning bildar samannonseringskombinationen ”Dala-W 2”. Falu—Kuriren, Bor- länge Tidning och fem andra tidningar bildar kombinationen "Dala-W 7”. Dala—W 2 har en totalupplaga som är nästan 50% större än Dala- Demokratens upplaga och Dala-W 7 är mer än 2,5 gånger större.

Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning har en upplaga som är ca 25 % större än Folkets upplaga. Genom samannonseringskombinationen i ”ESKA-gruppen” — en kombination mellan samägda Eskilstuna-Kuriren och Katrineholms-Kuriren — ökar skillnaden till ca 75 %. Totalupplagan för samannonseringskombinationen ”Sörmlands-gruppen” — ESKA- gruppen utökad med den från gruppen i övrigt fristående Södermanlands Nyheter — är mer än 2,5 gånger större än Folkets totalupplaga.

Vid bedömningar med utgångspunkt i totalupplageförhållandet be— stäms således utgången av bedömningarna till stor del av vilket spridningsområde som används. Det är därför av vikt, att totalupplage- bedömningen sker utifrån ett och samma spridningsområde, antingen förstatidningens eller andratidningens. Det är ur konkurrenssynpunkt orimligt att välja olika spridningsområden för de olika tidningarna. Eftersom förekomsten av koncernbildning och annonssamverkan med förstatidningen som en part har stor betydelse för andratidningens konkurrensläge, bör totalupplagebedömningen i första hand utgå från andratidningens spridningsområde.

Det kan invändas, att andratidningarnas spridningsområden inte alltid är enbart företagsekonomiskt motiverade. Men den invändningen föränd- rar inte slutsatsen, eftersom upplagan från även ekonomiskt sett olönsamma områden räknas in i totalbedömningen. Om dessa områden inte räknades in, är man troligen ijämförelsen i många fall tillbaka till upplageskillnaden på utgivningsorten, dvs. täckningstalsförhållzndet.

Tilldelningen av reducerade produktionsbidrag till förstatidningarna har motiverats med särbestämmelsen ”att bidrag skall utgå till dagstid- ning, som ej är andratidning, om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning”. Medlhänsyn till de ovan beskrivna konkurrenssituationerna kan sägas, att det i tre fall av fyra inte föreligger sådana förhållanden att förstatidningen kan antas ha samma svårigheter som andratidningen. Skillnaden i totalupplaga, som uppenbarligen utgjort presstödsnämndens bedömningsgrund, är en otillräcklig grund för en bedömning av tidningarnas inbördes ställning, eftersom täckningstalen på lokalmarknaden är de tidningsekonomiskt avgörande talen. Särbestäm- melsen har således kommit att tillämpas från andra utgångspunkter än konkurrensförhållandena inom tidningarnas resp. spridningsområden. Följden blir att andratidningens konkurrenssituation ytterligare försvåras. Den tidigare redogörelsen för konkurrenssituationen på upplage- och annonsmarknaderna visar hur olika möjligheterna är för en förstatidning och en andratidning, trots stora kontantbidrag, att förändra sin konkur- rensposition. Medan andratidningarna vanligen inte har någon stark lokalmarknad att utgå ifrån i sina satsningar, kan förstatidningen bygga vidare utifrån en dominerande ställning på lokalmarknaden. Medan andratidningarnas ekonomiska ställning var svag i utgångsläget, är förstatidningarnas ställning branschmässigt sett stark. Ett reducerat produktionsbidrag till en förstatidning innebär — troligen inte bara teoretiskt utan också praktiskt — att tidningen får ett direkt bidrag till marknadsföringsåtgärder eller andra åtgärder att stärka sin marknadsställ— ning. Om koncernförhållande råder mellan de tidningar som är andratid- ningens närmaste konkurrenter, kan förstatidningen genom möjligheten till koncernbidrag välja att sätta in kontantbidraget, där det har störst effekt. Ett produktionsbidrag till förstatidningen försämrar såledesi princip andratidningens utgångsläge, eftersom kostnadsnivån i konkurren- sen ytterligare höjs.

l kapitel 8 har framgått, att det bland de intervjuade tidningsföretagen finns en klart negativ inställning till förstatidningsbidrag enligt 17 5. De anser, att andratidningarnas produktionsbidrag i stället bör reduceras. Vissa andratidningar anser dock av olika skäl, att produktionsbidragen inte bör reduceras. De marknadsekonomiska bedömningarna i detta avsnitt överensstämmer i princip med tidningsföretagens negativa inställ- ning till förstatidningsbidrag. De balansekonomiska analyserna får visa om en avtrappningsregel är motiverad för andratidningsbidragen.

9.3. Fjärrspridda fådagarstidningar

Produktionsbidrag utgår till samtliga fjärrspridda fådagarstidningar som på sin utgivningsort har en större dagstidning och som i övrigt fyller kraven på andratidningar. Men de fjärrspridda fådagarstidningarna är inga andratidningar i konkurrenshänseende. Andratidningsbegreppet saknar relevans i detta sammanhang.

De fjärrspridda fådagarstidningarna konkurrerar inte direkt med några

- andra tidningar, varken andra fådagarstidningar eller flerdagarstidningar.

De är starkt målgruppsorienterade, organisationsanknutna och utgör för sina läsare ett komplement till annan tidningsläsning. Fådagarstid- ningarna uppfattar sig själva så. Flerdagarstidningarna karakteriserar fådagarstidningarna på detta sätt.

Det finns en påtaglig strävan bland de fjärrspridda fådagarstidningarna att bli accepterade som ”dagspress”, eftersom det finns ett påtagligt statusvärde i att räknas som dagspress. Till detta kommer den förmåns- ställning dagspressen har i en rad sammanhang, såsom skattesammanhang, vid posttaxesättning och inte minst i samband med presstödet. Före— komsten av statlig och kommunal annonsering i fådagarstidningarna uppfattas av tidningarna som ett slags legitimering av tidningarna som ”dagspress”. Samma statusproblem kommer att göra sig gällande för flerdagarstidningar som kommer att ställas inför beslutet att kanske behöva minska sin utgivningsfrekvens. Man anser sig stå inför ett beslut att lämna dagspressmarknaden.

Som framgått av redogörelsen i kapitel 5 har de fjärrspridda fådagarstidningarna som grupp betraktad haft en positiv upplageut— veckling. Eftersom fådagarstidningsläsandet ännu inte har särskilt stor utbredning, fådagarstidningen är en oprövad produkt för det stora flertalet av dagens tidningsläsare, är det svårt även för fådagarstidnings- företagen själva att uttala sig om den fortsatta upplageutvecklingen och eventuella upplagetak.

Det är en presspolitisk fråga för pressutredningen om de fjärrspridda fådagarstidningar skall erhålla produktionsbidrag. Från marknadseko- nomisk synpunkt är det emellertid mindre lyckat att beteckna dem som andratidningar. En lämpligare utgångspunkt kan vara tidningarnas ställ- ning och funktioner på tidningsmarknaden.

I intervjuerna med flerdagarstidningarna togs i förekommande fall och i förbigående frågan om fådagarstidningarnas ställning upp. Flerdagarstid- ningarna bedömde respektive fådagarstidning som en tidning med hygglig ekonomi, efter det att produktionsbidraget införts. Respondenterna stödde sig på exempel som att fådagarstidningen på orten haft råd att ”knycka” flerdagarstidningens bästa journalist eller att den kunnat anställa ombudsmän från den tidningen närstående organisationen. Flerdagarstidningarna ansåg också att fådagarstidningarna hade hygglig annonstillströmning (gäller endast regiontidningarna, ej rikstidningarna). De klarade också sin ekonomi genom att köpa tjänster i stor utsträckning i stället för att anställa medarbetare. Centerpressens framgång ansåg man hade samband med partiets framgångar. De fjärrspridda fådagarstidning- arna fick också positiva omdömen från flerdagarstidningarna för de redaktionella ambitionerna. En bra tidning som fyller sin politiska uppgift, var ett vanligt omdöme. De bör dock inte öka period1citeten, ansåg flerdagarstidningarna, för då skulle de få ekonomiska bekymmer. I detta konstaterande finns inget försök att skydda sig mot potentiell konkurrens från fådagarstidningarna, vilket torde ha framgått av beskriv- ningarna av andratidningarnas konkurrensläge.

I fråga om den politiska uppgiften gör fådagarstidningarna samma bedömning som flerdagarstidningarna. De hänvisar till att flerdagarstid- ningarnas ledarsidor läses av 5—10 % av hushållen och att fådagarstid- ningarna har en större totalupplaga än så. Första- och andratidningens journalister läser fådagarstidningen och utgör en viktig målgrupp. Däremot anses det vara svårt att få igång en debatt med flerdagarstid- ningarna.

Framställningen om de fjärrspridda fådagarstidningarna har fått göras litet mera omfattande än för andra tidningsgrupper i detta kapitel. Anledningen är att fådagarstidningarnas konkurrenssituation inte behand- lats så utförligt i tidigare presstödssammanhang. Framställningen har indelats i sju underavsnitt. Först ges en beskrivning i fem avsnitt av de fjärrspridda fådagarstidningarnas kostnadsstruktur. Jämförelser sker mellan denna grupp och andra fådagarstidningar, dvs. lokaltidningar och förortstidningar med 1—3 nr/vecka.

Därefter redovisas de fjärrspridda fådagarstidningarna produktutveck- lingsalternativ. De sista underavsnittet tar upp frågan om finansieringen av produktutvecklingen. Dessa två avsnitt behandlar i första hand de regionspridda fådagarstidningarna, dvs. den tidningstyp som kan bli en lösning på andratidningsproblemet på vissa konkurrensorter.

9 .3. 1 Fädagarstidningamas kostnadsstruktur

Underlaget för belysningen av fådagarstidningarnas kostnadsstruktur är dels svaren i det enkätformulär som använts i undersökningen, dels tidningsföretagens årsredovisningar. Det är inte alla tidningsföretag i urvalet som haft möjlighet att fylla i formuläret. Detta kompenseras dock i en del fall av att årsredovisningarna innehåller mycket detaljerade vinst— och förlustkonton. Det finns en tendens mot minskad öppenhet i årsredovisningar under de senaste åren.

Det finns några förhållanden som försvårar kostnadsjämförelser mellan de olika tidningarna. För det första är fådagarstidningarna små företag med 5_10 anställda. Detta leder till att det inte är så många bland de anställda, som har renodlade arbetsuppgifter. Specialiseringsgraden varie- rar mellan företagen liksom valet av funktioner som specialiserats.

För det andra finns det ett samarbete mellan fådagarstidningar och den organisation eller det tidningsföretag som äger tidningen i fråga. Utformningen av detta samarbete och ersättningen för tjänsterna kan också variera, vilket försvårar jämförelser. Det är t. ex. inte ovanligt, att den administrativa ledningen innehas av någon i ledningen för organisa- tionen eller moderföretaget, att tidningen och ägarorganisationen har gemensam telefonväxel eller gemensamma lokaler osv. Beroende på tidningens ekonomiska situation kan tidningens del av dessa kostnader stå i rimlig eller orimlig proportion till samarbetets omfattning.

För det tredje har flera företag inom fådagarspressen lagt om sitt räkenskapsår. Det förekommer tidningar med 18 månaders räkenskapsår och det försvårar möjligheterna till jämförelse inte bara mellan tidningar utan också mellan åren för tidningarna i fråga. Syftet med sådana

omläggningar har antagligen varit att anpassa tidningens kostnadsläge till den kraftigt förbättrade intäktssituation som tillkomsten av produktions- bidrag inneburit. Ändringen har givit tidningsföretagen längre tid att överväga fördelningen av produktionsbidraget inom företaget.

Det har varit önskvärt att kunna redogöra för kostnadsstruktur och kostnadsutveckling tidningsgrupp för tidningsgrupp efter indelningen i spridningsmönster. Men detta är inte möjligt. Gruppen rikstidningar består endast av två tidningar, gruppen regiontidningar ägs till stor del av centerpartiet närstående organisationer och personer och förortstid- ningarna ingår i tidningskedjor. Det har därför varit nödvändigt att använda genomsnittstal, trots att de ibland är ointressanta.

Ett särskilt problem vid redovisningen är att upplagesiffror saknas för relativt många tidningar för hela perioden. Eftersom kostnaderna är volymberoende är det lämpligt att använda enhetskostnaden (dvs. kostnaden per årsexemplar) för jämförelser mellan åren. Detta har gjort att några tidningar som visserligen har kostnadsuppgifter men inte har TS—redovisade upplageuppgifter ibland inte har kunnat ingå i analys- underlaget.

Kostnadsstruktur och kostnadsutveckling belyses i fyra underavsnitt. Först lämnas en översiktlig bild av struktur och utveckling och därefter följer. tre avsnitt om särskilda funktioner: produktion och distribution, redaktion samt försäljning.

9.3.2. Översikt över kostnadsstruktur och kostnadsutveckling

I den inledande översikten över kostnadsbilden skall två förhållanden belysas, dels de viktigaste kostnadsposternas andel av totalintäkterna år 1972, dels kostnadsutvecklingen 1968—1972. Redovisningen sker i tabellerna 9.5 och 9.6.

Den största enskilda kostnadsposten för tidningarna inom fådagars- pressen är förmodligen tryckningskostnaden. Källmaterialet pekar på att tryckningen inkl. papperskostnad tar ungefär en tredjedel av totalintäk- terna (dvs. inkl. produktionsbidrag). Tryckningskostnaderna har ökat med ca 10 % per år sedan 1968.

Ungerfär en femtedel av totalintäkterna används för att täcka de redaktionella kostnaderna och lika stor andel kräver säljinsatserna på

Tabell 9.5 Kostnadsstruktur 1972 och kostnadsutveckling 1968—72 för fådagars- tidningar med produktionsbidrag

Kostnadsslag And el av total- Relativ ökning

intäkterna 1972 1968—72 Produktionskostnader 30—35 % ca 50 % Redaktionella kostnader ca 20 % ca 50 % Säljkostnader ca 20 % ca 50 % Distributionskostnader ca 15 % ca 100 % Övriga kostnader och ev. vinst (=restpost) 10—15 % »

Tabell 9.6 Rangordning av kostnadsandelar (andel av totalintäk terna) och öknings- takt för olika undergrupper inom fådagarspressen

Rangordning Redaktionella Sälj- Distributions— (1= störst an- kostnader kostnader kostnader

del resp. snab- __ __ ..

basle ökning) Andel Okning Andel Okning Andel Okning 1972 1968—72 1972 1968 —72 1972 1968 —72

1. Riks Riks Riks Förort Riks/ Förort/ förort lokal

2. Lokal Förort Förort Riks —— -—

3. Förort Lokal Lokal Region Region/ Riks lokal

4. Region Region Region Lokal — Region

[för specificering av tidningarna inom grupperna riks—, region-, lokal- samt förorts- tidningar, se tabell 3.7.

upplage- och annonsmarknaderna. De redaktionella kostnaderna samt Säljkostnaderna har ökat med ca 10 % per år sedan 1968.

Distributionskostnaderna synes uppgå till 15 % av totalintäkterna. Av de specificerade kostnadsslagen är det distributionskostnaderna som har ökat snabbast. Dessa kostnader har fördubblats sedan 1968.

I tabell 9.6 används beskrivningsmåttet rangordning för att belysa förhållandet mellan olika undergrupper inom fådagarspressen. Rangord- ningen är ett mått som ger information utan att avslöja detaljer. Tabellen ger trots bristen på exakta uppgifter anledning till några entydiga slutsatser.

Av tabell 9.6 framgår, att rikstidningarna genomgående hamnar först i rangordningen av andelar. Detta pekar på att dessa tidningar har den mest ansträngda ekonomiska situationen. Vidare framgår, att regiontidningar- na genomgående hamnar sist i rangordningen av andelar, vilket i sin tur pekar på att gruppen har den minst ansträngda situationen ekonomiskt sett.

Även rangordningen efter ökningstakt ger anledning till vissa slutsatser. Rikstidningarna har snabbaste ökningstakten vad gäller redaktionella kostnader. Förortstidningarna har ökat snabbast på Säljkostnaderna. Lokal- och förortstidningarna har fått erfara den snabbaste ökningen av (listributionskostnaderna.

9.3.3. Produktions- och distributionskostnader

Produktions— och distributionskostnaderna torde utgöra ca 50% av en typisk tådagarstidnings totalintäkter inkl. produktionsbidrag. Ofta anges dessa kostnader tillsammans i tidningarnas årsredovisningar, eftersom tidningarna — med enstaka undantag — trycks av någon annan tidning eller något tryckeri. När någon tidning anlitas för tryckning är det ofta första- eller andratidningen på fådagarstidningens utgivningsort. I några fall trycks flera fådagarstidningarna tillsammans. Så trycks t. ex. sex av regiontidningarna inom centerpressen av Tryckericentralen i Örebro.

Ökningen av produktionskostnaderna har inte varit jämn mellan åren. Den snabbaste ökningen har skett mellan 1969 och 1970 samt mellan 1971 och 1972. Ökningen torde bl. a. bero på ändrat tryckförfarande och ökad upplaga. Vid intervjuerna har tidningsföretagen hävdat, att en väsentlig nackdel med legotryckningen skulle vara att eventuella rationali- seringsvinster stannar hos tryckeriföretaget. Denna oro är förmodligen helt obefogad, eftersom det finns överkapacitet såväl inom pressen som inom grafisk industri i övrigt och byte av tryckeriföretag inte är särskilt svårt att genomföra. Sådana har för övrigt förekommit under den aktuella undersökningsperioden.

Det finns vissa möjligheter till sänkning av produktionskostnaderna genom att gå ner i antal sidor eller att gå över till en billigare tryckmetod. Däremot vill inte fådagarstidningsföretagen betrakta övergång till t. ex. månadsutgivning som ett alternativ. Vid ett sådant alternativ skulle ju dessutom produktionsbidrag inte längre utgå.

Distributionen av fådagarstidningarna är litet olika organiserade ide olika undergrupperna. De fjärrspridda riks- och regiontidningarna anlitar postverket och bärs ut i ordinarie postturer. De närspridda lokal- och förortstidningarna distribueras av tidningarnas egna eller distributions- företagens tidningsbud.

Regiontidningarna har som nämnts de lägsta distributionskostnaderna, eller ca 15 kr per årsexemplar. Kostnaderna för lokal- och förortstid— ningar synes ligga på ca 20 kr per årsexemplar. Rikstidningarnas motsvarande kostnad ligger förmodligen på ca 30 kr.

9.3 .4 Redaktionella kostnader

De redaktionella kostnaderna består av kostnader för tidningens fasta redaktion samt ersättning för material från tillfälliga medarbetare och centrala presstjänster. Huvudprincipen är att hålla nere de fasta kostna- derna och låta volymen köpta tjänster bestämmas av den ekonomiska situationen.

En normalredaktion inom regionpressen består av 2—3 anställda. Endast i undantagsfall synes en regiontidning har fler än tre anställda på redaktionen. Lokaltidningarna har 3-—6 anställda på redaktionen och rikstidningarnas redaktioner är ytterligare något större. Förortstid- ningarna uppvisar inte någon enhetlig tendens i detta avseende.

Lokalredaktioner förekommer endast i undantagsfall. För att täcka olika delområden inom tidningens yttre spridningsområde används vanligen tillfälliga medarbetare. Fådagarstidningar med organisations- anknytning använder ofta sina valda ombud (riksdagsmän m.m.) som medarbetare.

Det förekommer redaktionellt samarbete mellan två eller flera fåda- garstidningar. Samarbetet avser s.k. lätta sidor men även riksmaterial. Det förekommer även visst, om än begränsat, redaktionellt samarbete mellan regiontidningar och en flerdagarstidning (oftast andratidningen) på regiontidningens utgivningsort. Både det lokala och det centrala samar- betet torde kunna vidareutvecklas i kostnadsbesparande syfte. Eftersom

regiontidningarna är komplementtidningar i den meningen att tidningar- nas läsare också är prenumeranter på en flerdagarstidning och detta oftast är förstatidningen på orten, kan det redaktionella samarbetet med andratidningen utvecklas utan att läsarna störs av detta. Sannolikheten för dubbelläsning är liten.

Region- och förortstidningarna kan beräknas satsa ungefär 20—25 kronor i redaktionella resurser per årsexemplar. För lokal- och rikstid- ningar pekar materialet i riktning mot det dubbla beloppet per årsexemplar.

9.3.5. Säljkostnader

Fådagarstidningarna avsätter ca 1/5 av sina totalintäkter till resurser för bearbetning av upplage- och annonsmarknaden. Men tidningarna lägger tyngdpunkten i säljarbetet litet olika. Det finns påtagliga skillnader mellan de fyra undergrupperna av fådagarstidningar. Det innebär, att fördelningen av säljinsatserna har samband med tidningens spridnings- mönster, läsekretsens sammansättning och tidningens ägarförhållande.

Procentuellt sett har rikstidningarna de största Säljkostnaderna och regiontidningarna de lägsta. Rikstidningarna synes lägga tonvikten vid att bearbeta upplagemarknaden och regiontidningarna vid annonsmarkna- den. Regiontidningarna samlar prenumerationer via sina respektive organisationer och har bara deltidskostnader för upplageförsäljning. Däremot använder regiontidningar rabatter som ju inte redovisas som säljkostnad.

Enligt intervjuerna synes en ändring vara på väg för regiontidningarna i upplageförsäljningen. Det föreligger problem med att rekrytera prenume- rantsamlare och planer finns på att bygga ut egna prenumerationsavdel- ningar.

Förortstidningarna har högre procentuella satsningar på säljstimu- lerande åtgärder än lokaltidningarna. Men båda typerna av tidningarna avsätter resurser för båda marknaderna. Lokaltidningarna synes lägga något större tonvikt vid upplageförsäljningen. Detta hänger samman med att en lokaltidning med relativt hög täckning är ett naturligt annonsorgan för ortens handel. Upplageförsäljningen inriktas främst på att förvärva nyinflyttade hushåll som prenumeranter.

9.3.6. Produktutvecklingsalternatz'v för regionspridda fådagarstidningar

[ flerdagarstidningarnas bedömning av fådagarstidningarnas periodicitet ingick att fådagarstidningarna inte borde höja sin periodicitet. Fådagars- tidningarna gör själva samma bedömning. De anser inte att de skulle inte vinna något på att gå upp i utgivningsfrekvens. Den åtgärden är ingen expansionsväg. Den ger varken ökad upplaga eller ökade annonsintäkter. Fådagarstidningen har ingen bas för en sådan expansion, eftersom den saknar en stark lokalmarknad som utgångsläge. Tidningarna är tämligen eniga om att expansion endast kan nås genom en redaktionell produkt- utveckling. Det finns dock två vägar att gå med avseende på målgrupp.

Den fjärrspridda fådagarstidningen är idag starkt grupporienterad och har också en redaktionell utformning i överensstämmelse med detta. Trots upplageökningarna är det långt kvar innan tidningarna när upplagetaket, om man definierar detta som totala antalet sympatisörer — organiserade eller oorganiserade — i tidningens spridningsområde. En expansionsväg är därför att öka upplaga inom ”de egna leden”.

Men den fjärrspridda fådagarstidningen kan också överväga ett alternativ. Det skulle vara att rikta sig till den politiskt intresserade allmännheten — opinionsbildare i olika läger — och öka upplaga genom att gå ”utanför de egna leden”. Ännu har tidningarna i gruppen inte haft resurser att göra några redaktionella experiment eller företagit provförsålj- ning för att testa denna expansionsväg. Företagsekonomiskt synes denna växtstratcgi vara den mest resurskrävande och mest riskfyllda. De redaktio- nella kraven från läsarna ökar. Tidningarna inser, att dessa nya läsargrupper kommer att ha svårare att överse med redaktionella svagheter än vad tid- ningens sympatisörer har. En politiskt allsidig läsekrets torde också kräva en mindre partipolitiskt profilerad text. Ett hinder kan därför vara att tidningarna i valtider tjänstgör som kampanjorgan och totaldistribueras. Den redaktionella profil tidningen byggt upp kan därvid lätt skadas. Detta hinder är dock inte oöverstigligt. Tidningen kan helt enkelt producera val- tidningen separat och med eget namn.

Växtstrategin ”öka inom de egna leden” har också sina problem. Tidningens spridningsområde är stort och det kan vara svårt att hitta sympatisörerna. Man vet inte var man skall börja. En väg är att gå ut på "öppna marknaden” och med traditionella marknadst'öringsmetoder värva prenumeranter. En annan väg är att knyta tidningen starkare till organisationen och bygga ut prenumerantförsäljningen via denna. l förlängningen på den linjen ligger prenumeration via medlemsavgifterna. Fådagarstidningarna tycks se denna linje som ett mindre intressant alternativ. Lika litet som endagstidningarna vill bli kallade veckotidningar vill de bli kallade eller utvecklas till medlemstidningar.

De förefaller som om de fjärrspridda tidningarna planerar sina resurser och gör sina avvägningar med tanke på en expansion inom de egna leden utan att därför behöva bli medlemstidningar. De redaktionella satsningar- na inriktas på stoff som skall förankra tidningen i familjen. Det redaktionella materialet breddas med konsument- och skolfrågor, ung- domssidor, sport etc. Tonvikten läggs också vid reportage av nyhetskarak- tär, varvid tidningen noga ser till att regelbundet täcka de olika delarna av sitt spridningsområde. Man finner i tidningens ambitioner en strävan att kunna få sälja mera på redaktionella argument än på lojalitet.

9.3.7. Finansiering av produktutvecklingen

Båda de skissade expansionsvägarna kräver redaktionella resurser. Enligt tidigare redogörelse för kostnadsstrukturen har rikstidningarna relativt stora redaktionella kostnader och regiontidningarna relativt små. Region- tidningarna kommer för att kunna klara en vidare expansion att väsentligt behöva öka de redaktionella insatserna. Några tidningar synes

redan planera för sådan utbyggnad.

Finansieringen av produktutvecklingen kan ske på tre vägar: höjda priser på annonser, höjda priser på prenumerationer och fortsatta produktionsbidrag. De två första vägarna skall något kommenteras, för att göra en bedömning av behovet av fortsatta produktionsbidrag möjlig.

Den fjärrspridda fådagarspressen har fått erfara kraftiga upplageök- ningar under senare år. Men detta är från intäktssynpunkt inte tillräckligt. Det krävs kraftiga prishöjningar också.

En upplageökning på 1000 ex — en 20 procentig ökning för en genomsnittstidning — ger ca 30000 kr i bruttotillskott. En samtidig prishöjning från 30 kr till 50 kr i 1973 års priser skulle däremot ge drygt 100 000 kr i bruttotillskott — och detta till väsentligt lägre kostnader.

Men det finns ett motstånd bland fådagarstidningsledningarna mot prishöjningar. Man talar om ett pristak på ca 30 kr. Detta motsägs dock av att några tidningar ligger högre i pris och ändå haft upplageframgångar. Motståndet är dock förklarligt, eftersom det är lättare att göra upplageframgångar med låga priser och upplageökningar har ett egen- värde. Även inom fådagspressen finns upplagejakt och ”drömupplagor”. Med en något annan inställning kan upplagemarknaden bära sin del av kostnaderna för den redaktionella nydaningen. Det något motsägelsefulla i fådagarstidningarnas argumentering om prenumerationspriset är att de för tilltänkta annonsörer framhåller att tidningarna har en köpstark läsekrets.

Fådagarstidningarna har en ”hygglig men ointressant” annonsvolym (för att låna ett uttryck från en tidningsledare inom fådagarspressen). Tid- ningarna har statlig och kommunal annonsering, annonser från politiska och ekonomiska organisationer och ibland även predikoturer. Däremot finns ingen nöjesannonsering, mycket liten volym märkesvaruannonsering och inte alls någon prisannonsering från detaljhandeln på utgivningsort eller i regionen. Det synes inte ha någon betydelse vilken utgivningsdag tidning- en har. Man skulle annars kunna tänka sig att veckoannonserna skulle kun- na förekommai tidningar som ges ut torsdagar. Men de fjärrspridda tidning- arna har ett spridningsområde som väsentligt går utanför detaljisternas om- land och för låg täckning inom detta omland. Om detaljhandeln önskar regional täckning finns alltid andra annonsorgan att tillgå med väsentligt högre täckning.

De fjärrspridda fådagarstidningarna säljer därför annonser med ungefär samma argumentuppsättning som andratidningarna: temanummer, repor- tagesidor, totaldistributioner, priserbjudanden och emotionella argument såsom ”liten annonsträngsel” och ”långtidsverkande annonser” (tidningen läses varje dag under hela veckan). Fådagarstidningarna har ett klart behov av undersökningar av sitt värde som annonsorgan för att kunna få fram den kvalitativa argumenteringen. Till detta kommer att totaldistributioner för- modligen har samma negativa effekt som valnummerdistributioner. Sådana åtgärder, som står annonsbladsidén nära, torde motverka de redaktionella strävanden som finns att få tidningen accepterad som oumbärlig.

Två prisfilosofier finns representerade på annonsmarknaden. I det ena fallet väljer tidningen en högprislinje. Den ”obligatoriska” annonseringen

från stat och kommun, från organisationer och föreningar är inte priskänslig och kommer ändå. Hög prisnivå på basvolymen annonser kom- penserar eventuellt bortfall av annan regional eller lokal annonsering. ] det andra fallet väljer tidningen en lågprislinje och anpassar sig till flerdagarstid- ningarnas prisnivå. Med en kombination av prisfilosofierna — prisdifferen- tiering — torde vissa intäktsökningar kunna hämtas på annonsmarknaden. Effekter av samannonseringskombinationer på denna del av annonsmark- naden synes svårbedömbara. Det som talar emot, att de skulle ge ökad volym, är att tidningarna inte ökar täckningstalen någonstans och att det finns alternativ både i form av allmänna och selektiva annonsorgan.

Även om fådagarstidningarna med fjärrspridning utnyttjar de möjlig— heter till intäktsökningar som finns på upplage- och annonsmarknaderna så synes kontinuerliga produktionsbidrag vara nödvändiga om de redak- tionella satsningarna skall kunna fullföljas. Det senare ledet är det viktiga i sammanhanget. Tidningarna skulle inte nödvändigtvis behöva försvinna från marknaden om de inte erhöll kontinuerligt bidrag, men de skulle få sänka sina ambitioner. På denna punkt kommer således pressutredningens synpunkter på pressens funktioner in.

Redogörelsen för kostnadsstrukturen har visat att rikstidningarna har ett högre kostnadsläge än regiontidningarna. Även efter redaktionella satsningar i regionpressen kommer dessa skillnader att bestå i första hand på distributionsområdet. Det torde finnas vägar att omforma eller bygga ut presstödet så att fjärrspndningen underlättades för dessa tidningar. Det kanske t.o.m. är möjligt att samordna denna fråga med tidnings- taxeutredningens arbete med en ny tidningstaxa för postdistribuerade tidningar.

Om pressutredningen finner, att den vill främja ökad periodicitet för vissa typer av fjärrspridda tidningar, kan man konstruera ett stöd som anknyter till antalet utgivningsdagar. Konstruktionen av ett sådant förslag bör dock lämpligen anstå tills huvudlinjerna i utredningens stödprogram kan skönjas.

9.4. Andratidningsbegreppet på lokaltidningsmarknaden

] preciseringar i presstödssammanhang av dagstidningsbegreppet och vid utformningen av det nuvarande presstödet har ingen hänsyn tagits till andra skillnader mellan tidningarna än konkurrensställningen, dvs. förstatidningar och andratidningar. Bristen på ytterligare preciseringar — t. ex. utifrån tidningarnas innehåll, geografiska spridning eller täcknings- tal — blir speciellt påtaglig, när lokal- och förortstidningarnas situation skall analyseras utifrån målet om en differentierad dagspresstruktur.

Den första pressutredningen avvisade tanken på att stödja små (lokala) tidningar. Direkta statliga bidrag till sådana tidningar kunde innebära hinder för en önskad utveckling mot större tidningsområden, dvs. förbätt- rat marknadsunderlag för de medelstora landsortstidningarna. Lokaltid- ningarna skulle alltså enligt utredningen kunna hindra en önskad utveckling av regiontidningarna.

Vid utformningen av det nuvarande presstödet avvisades tanken på ett generellt småtidningsstöd. Däremot togs viss hänsyn till mindre tidningar, när annonsskattereglerna konstruerades. De lokal- och förortstidningar som erhållit produktionsbidrag har fått detta på grund av att de har mindre täckning på sin utgivningsort än en annan dagstidning.

I presstödsnämnden har ansökningar om produktionsbidrag från lokaltidningar, som är ensamma på sin utgivningsort, skapat oenighet om tolkningen av särbestämmelsen om produktionsbidrag till förstatidningar (17 5). Det har som regel funnits en eller två ledamöter, som tillstyrkt sådana ansökningar. Men presstödsnämndens majoritet har hittills avvisat ansökningarna. Återkommande exempel är Trelleborgs Allehanda, Vim- merby Tidning med Kinda-Posten och Haparandabladet. Andra exempel är Ljusdals-Posten, Ölandsbladet, Piteå Tidning och Motala Tidning med Vadstena-Skänninge Tidning. Nya exempel är Norrtelje Tidning och Söderhamns—Hälsinge Kuriren. Samtliga nämnda tidningar har täcknings- tal på minst 60% på sina utgivningsorter. Vimmerby Tidning har det högsta täckningstalet av de nämnda tidningarna, nämligen 84 %.

Det är inte möjligt, att diskutera regler för presstöd till lokal- och förortstidningar, förrän pressutredningen preciserat presspolitiken. ] det följande lämnas därför allmänna synpunkter på lokal- och förortstid- ningarnas situation. Dessutom skisseras tänkbara presstödsregler utifrån de marknadsmässiga bedömningar och de mål, som ligger till grund för det nuvarande presstödet.

Den allmänna ekonomiska situationen för lokaltidningar (inkl. förorts- tidningar) bestäms av lokalmarknadens storlek _ mätt i antal hushåll — samt detaljhandelns struktur och konkurrens. En differentierad och livaktig detaljhandel påverkar positivt annonsmarknadens storlek. Före- komsten av varuhus på utgivningsorten kan vara av avgörande betydelse för annonsvolymen. Den enskilda tidningens konkurrenskraft, dvs. dess förmåga att hålla konkurrerande tidningar borta från sin lokalmarknad, är helt beroende på tidningens täckningsgrad. Om tidningen har en dominerande ställning på utgivningsorten, är den det naturliga alter— nativet för den lokale annonsören.

Om totalmarknaden krymper, t. ex. genom avflyttning och butiksned- läggningar, men tidningen behåller sin täckningsgrad, sätts marknadens bärkraft påtagligt på prov. Tidningen kan genom prishöjningar på abonnemang och annonsutrymme pröva om prenumeranter och annonsö— rer är beredda att betala för tidningens funktioner på utgivningsorten. Tidningen kan som en alternativ eller samtidig åtgärd minska sin utgivningsfrekvens. Så länge tidningen bibehåller sin täckning på lokal- marknaden, behåller den också sin konkurrenskraft.

Om å andra sidan den lokala marknaden expanderar, kan lokaltid- ningen räkna med att större tidningar från angränsande områden får intresse för denna lokalmarknad i sitt sökande efter expansionsutrymme. Lokaltidningen blir kanske i första hand ett attraktivt fusionsobjekt. Det är nämligen inte så lätt att konkurrera ut lokaltidningen, eftersom den kan sätta in motåtgärder. Visserligen har lokaltidningarnas anslutning till samdistributionssystemet öppnat lokalmarknaderna distributionsmässigt,

men lokaltidningarna har andra medel, såsom produkt- och priskonkur- rens.

Lokaltidningen kan ytterligare renodla den redaktionella bevakningen av sitt spridningsområde. Lokaltidningens styrka ligger i en aktuell, koncentrerad bevakning och ett väl utvecklat kontaktnät på lokalmark- naden. En större tidning kan ha svårt att hävda sig i en sådan redaktionell konkurrens.

Lokaltidningen kan förstärka sin ställning genom att ytterligare renodla sin prisstrategi. Tidningen håller tillbaka prenumerationspriset och höjer annonspriset. Prenumeranterna tilltalas av det låga priset och annonsörerna föredrar därför lokaltidningen, trots det högre annons- priset, som dessutom medför att de inte anser sig ha råd att annonsera i en tidning till. Det är således samma prisstrategi som andratidningar generellt möter på alla marknader.

Slutsatsen är, att lokaltidningar som har en dominerande ställning på sin marknad har ett handlingsutrymme. De marknadsekonomiska förut- sättningarna för ett växelspel mellan utbud- och efterfrågan föreligger. Det finns också på den svenska dagspressmarknaden ett stort antal lokala tidningar inom fådagarspressen (se tabell 3.4), vilket är ett påtagligt bevis på att den lokala marknaden är beredd att stå för kostnaderna för de uppgifter tidningen utför.

Om pressutredningen accepterar denna marknadsekonomiska linje men samtidigt väljer att stödja lokaltidningar, som inom sitt spridningsområde möter stark konkurrens från andra tidningar bör utredningen ställa vissa krav på andratidningsförhållandet, eftersom lokalspridda andratidningar vanligen har högre täckningstal än regionspridda andratidningar. Ett tänkbart gränsvärde för kontinuerliga produktionsbidrag är 50 % i hushållstäckning på tidningens utgivningsort. Utgivningsorten bör be- stämmas utifrån tidningens geografiska spridning och innehåll, såväl annonsinnehåll som redaktionell text. Ett område räknas som tidningens utgivningsområde, när andelen av innehållet, redaktionellt material såväl som annonser, från området är i majoritet. Detta är samma definition som används i Dagspressboken 1974.

Eftersom totalmarknadens storlek inverkar på tidningens ekonomi bör också ett övre värde införas med avseende på tidningens upplaga. Ett tänkbart gränsvärde är 5 000 exemplar i upplaga. De nuvarande reglerna om minimiupplaga (2 000 exemplar), viss minsta andel abonnerad upplaga (70 %) och minimiandel redaktionell text (50 %) för att förhindra produktionsbidrag till annonsblad, bör kvarstå.

Reglerna för att en lokal- eller förortstidning skulle erhålla kontinuerli- ga kontantbidrag skulle sammanfattningsvis därmed bli följande:

a) krav på lokal nyhets- och informationsfunktion: minst 50 % redaktio- nell text;

b) dålig konkurrenskraft: lägre än 50 % i hushållstäckning, vilket är tecken på dålig annonsekonomi, och mellan 2 000 och 5 000 exemplar i totalt distribuerad upplaga (varav 70 % abonnerad), vilket är tecken på dålig upplageekonomi,"

c) svag marknadsställning: konkurrerande tidning med högre täckningstal på lokal- eller förortstidningens utgivningsort.

Hushållstäckningen bör avse tidningens utgivningsort och i förekom- mande fall gälla täckningstalet för den samannonseringskombination eller tidningskedja som tidningen kan ingå i. För att inte tillfälliga variationer i upplaga, täckningstal och textmängd skall medföra ryckighet i besluts- fattandet, bör dessa tal fastställas som genomsnittsvärden för treårsperio- der.

De ovan angivna kraven för produktionsbidrag kan kompletteras med mera specificerade krav på tidningens nyhets- och informationsfunk- tion. Den förra pressutredningens definition på en dagstidning på den lokala marknaden är att det är en publikation som för läsaren utgör den primära nyhets- och informationskällan i fråga om lokala förhållanden. Kravet på redaktionell textmängd kan t. ex. sammankopplas med tidningens utgivningsfrekvens. Kravet på minst 50% redaktionell text kan t. ex. gälla för tidningar med minst 2 nr/vecka, medan kravet kan höjas till 75 % för tidningar som utkommer med ] nr/vecka.

De praktiska konsekvenserna i dagsläget av de angivna reglerna — med undantag för kravet på utgivningsfrekvens och redaktionell textmängd som dock inte verkar i annan riktning » skulle bli att antalet bidragsberätti- gade lokal- och förortstidningar starkt skulle minska. För närvarande erhål- ler 15 sådana tidningar bidrag på tillsammans ca 5,5 milj. kr. Med tillämp- ning av de angivna reglerna skulle antalet minska till 5 och beloppet till ca 3 milj. kr. Bidragsberättigade tidningar skulle bli Fryksdals—Bygden, Laholms Tidning, Skövde Nyheter, Lysekilsposten och Karlshamns Allehanda.

Med de ovan angivna reglerna skulle inte produktionsbidrag kunna utgå till någon förortstidning. De uppfyller inte kravet på dålig konkurrenskraft, eftersom de har större upplaga än 5 000 exemplar. Det visar sig också, att förortstidningar — liksom lokaltidningar — har en så kraftig annonstillströmning att de har problem att uppfylla textvolym- kravet. År 1974 erhåller två förortstidningar reducerade produktions- bidrag, eftersom de haft för hög annonsvolym 1973. Vid bestämning av förortstidningarnas totalupplaga bör totaldistribuerad upplaga utgöra bedömningsvärde, dvs. den upplaga som uppges till annonsörerna.

Framställningen har hittills avsett frågan om kontinuerliga bidrag. Lokaltidningarna kan emellertid få ekonomiska problem vid t. ex. nyinvesteringar. Om "pressutredningen vill värna om lokaltidningarnas oberoende, bör tillfälliga bidrag eventuellt kunna utgå från en projekt- fond för dagspressen. Annars blir den troliga följden att någon större tidning köper lokaltidningen. Som nämnts i kapitel 2 är lokaltidningarnas situation och utvecklingsmöjligheter ett lämpligt ämne för fortsatta studier i konkurrensförhållanden på tidningsmarknaden.

9.5. Sammanfattning

Reglerna för produktionsbidragen konstruerades under ett påtagligt tryck att lösa de ekonomiska problemen för andratidningar inom flerdagars-

pressen. Det slutliga andratidningsbegreppet, som ligger till grund för bidragstilldelningen, påverkades också av den politiska beslutsprocessen. Frågan är hur ändamålsenligt andratidningsbegreppet är.

För flerdagarspressen synes andratidningsbegreppet vara tillämpligt. De flesta av de aktuella andratidningarna kommer under överskådlig framtid att förbli andratidningar. Däremot behöver ”förstatidning med andratid- nings svårigheter” närmare preciseras. Vid tilldelning av reducerade bidrag enligt 17 % synes utgångspunkten för bedömningen av svårigheter- na främst ha varit avståndet i totalupplaga till andratidningen. Detta är från marknadsekonomiska utgångspunkter inte på alla konkurrensorter en väl avvägd bedömningsgrund. Om andratidningens totalupplaga skall utgöra jämförelseled, bör förstatidningens situation på andratidningens hela spridningsområde bedömas.

Andratidningsbegreppet är inte alls tillämpligt, när det gäller fjärr- spridda fådagarstidningar. Dessa tidningar konkurrerar inte direkt med några andra tidningar. Ett presstöd till sådana tidningar, vilket bedöms som nödvändigt om de skall kunna utvecklas redaktionellt utan att behöva öka annonsintäktsberoendet, torde få motiveras utifrån andra utgångspunkter än tidningarnas konkurrensposition.

Bristen på precisering av andratidningsbegreppet blir speciellt påtaglig på lokalpressmarknaden, dvs. för lokal— och förortstidningar. Tidningarna på denna marknad, vilka har produktionsbidrag, har som regel högre täckningstal på sin utgivningsort än andra tidningar med produktionsbi- drag. Vissa lokal- och förortstidningar har mer än 50 % i hushållstäck- ning. De har därmed i allmänhet en relativt sett starkare ställning än andra tidningar med produktionsbidrag. Detta förhållande skulle kunna beaktas vid konstruktionen av reglerna för kontinuerliga produktions- bidrag.

10. Slutord

Sedan några år finns ett direkt statligt stöd till dagpressen. Stödet omfattar förmånlig långivning till tidningsföretag utan tillgång till den allmänna kreditmarknaden, kontanta bidrag till dagstidningar i ekono- miskt besvärliga konkurrenspositioner samt åtgärder för att stimulera till samverkan inom tidningsdistributionen. I föreliggande studie har de företagsekonomiska effekterna av presstödet analyserats.

Grundmaterialet till studien har insamlats, dels genom en enkät till 65 dagstidningsföretag, dels genom personliga intervjuer med olika befatt- ningshavare vid 40 av dessa företag. Sammanlagt har ca 140 personerinter- vjuats. Preliminära resultat från studien, som påbörjades under våren 1973, har redovisats för pressutredningen i delrapporter under våren och somma- ren 1974. Föreliggande rapport utgör slutrapporten från studien.

Rapporten inleds med en redovisning av det nuvarande presstödets ut- formning. Därefter följer ett kapitel med planen för effektbedömningen. Efter dessa två inledande kapitel redovisas så effekterna av presstödet i de följande sju kapitlen. Till varje kapitel hör en sammanfattning. Detta slut- kapitel har därför utformats som ett slutord med några väsentliga slutsatser angående presstödets inriktning och totaleffekt.

Det nuvarande presstödet utgår dels ifrån en konkurrensprincip, dels ifrån en samverkansprincip. Konkurrensprincipen kan sägas vara den dominerande, såväl om man ser till stödets sammansättning och kon- struktion som dess utfall. Det är endast en av åtgärderna som entydigt avser samverkan.

Presstödet har satts in på tidningsmarknaden för att hejda påtagliga koncentrationstendenser. Stödet har syftat till att ekonomiskt stärka de på sikt nedläggningshotade tidningsföretagen, de s.k. andratidningarna. Huvudfrågan vid en analys av presstödets effekter är därför, om presstö- det förändrat andratidningarnas konkurrensposition, dvs. varit ett utveck- lingsstöd, eller främst kompenserat för konkurrenspositionen, dvs. varit ett uppehållande stöd.

lntäktsmässigt har andratidningarnas situation genom presstödet påtag- ligt förbättrats. De kontanta bidragen — produktionsbidragen — utgör för närvarande ca 20 % av totalintäkterna för flerdagarstidningar och ca 25 % för fådagarstidningar med produktionsbidrag. Andratidningarnas intäkter har under den aktuella perioden genom successiva höjningar av produk- tionsbidragen ökat i ungefär samma takt som övriga tidningars intäkter.

Lånefonden har använts för teknisk förnyelse av ett stort antal andratid- ningars produktionsapparat. Från andratidningarnas synpunkt har presstödet därmed kompenserat för konkurrenspositionen. Endast en tidning har lagts ner sedan presstödet infördes. Presstödet har entydigt haft en uppehållande effekt.

Analysen av om presstödet också har haft utvecklingseffekter begrän- sas av det korta tidsperspektiv, som föreligger för att studera sådana effekter. Studien har därför i stor utsträckning fått inriktas på att analysera förutsättningarna för sådana effekter. Analysen avser andra- tidningarna som grupp, inte enskilda andratidningar.

Huvudresultatet från studien är att andratidningarnas utgångsläge på marknaden generellt sett inte är tillräckligt starkt för att de ens på sikt skall kunna fortsätta med tidningsutgivning i nuvarande former utan ett stöd. Utvecklingsmöjligheterna på upplage- och annonsmarknaderna med hjälp av traditionella marknadsföringsmetoder är begränsade för det stora flertalet andratidningar.

Många förstatidningar torde ha nått sin konkurrensposition genom fusioner med tredje- eller fjärdetidningar och därmed plötsligt grundlagt en dominerande ställning, vanligen redan innan en sådan ställning hade en avgörande betydelse för en tidnings ekonomi. Med gradvis förbättrad upplagestatistik, som klarlade tidningarnas inbördes ställning för annon- sörerna, en ökande annonsmarknad och en dominerande prisfilosofi som gör annonsintäkterna till de dominerandeintäkterna har tidningarnas täck- ningstal på utgivningsorten kommit att bli helt avgörande för tidningsutgiv- ning. Det är uteslutet, att en andratidning skall kunna göra motsvarande språng i upplaga under nuvarande tvåtidningssystem på ett tjugotal orter.

Andratidningarna har i stort inte förbättrat sina täckningstal och därmed inte ökat sina möjligheter till ökad volym på upplage- och annonsmarknaderna. Båda marknaderna är för en enskild tidning geogra- fiskt begränsade och totalt sett mycket stabila. Alla förändringar måste ske på konkurrentens bekostnad. Till tidningsmarknadens särdrag hör också att konkurrerande tidningar mycket lätt kan bevaka varandras utspel, avläsa varandras resultat i offentlig upplagestatistik och att läsarna för en mycket låg kostnad kontinuerligt kan jämföra tidningsutbudet på den lokala marknaden. Detta begränsar andratidningens möjligheter bl. a. till kostnadsrationaliseringar och till redaktionell produktdifferentiering.

Presstödet har lättat på andratidningarnas ekonomiska svårigheter och lyckats i stort vidmakthålla den redaktionella konkurrensen på tidnings- marknaden. Däremot finns få tecken på att presstödet skulle kunna kompensera den skillnad i mängd lokal annonsinformation som finns mellan konkurrerande tidningar och som är så avgörande för läsarnas tidningsval. Därmed är andratidningarna fortfarande underlägsna i total- konkurrensen, dvs. med avseende på produktkombinationen redaktionellt innehåll och annonsinnehåll.

Analysen av andratidningarnas möjligheter att förändra sin konkur- rensposition leder till slutsatsen, att det framtida presstödet bör söka stimulera till samverkan och i första hand främja den redaktionella konkurrensen. Det innebär, att det i det framtida presstödet bör finnas

åtgärder för att främja en utveckling av nya tidningar, som är mindre beroende av annonsintäkter än de nuvarande och mera lämpade för fjärrkonkurrens. Det behöver dock inte innebära, att konkurrens- principen skall överges. På ett antal konkurrensorter kan risken för en kraftig priskonkurrens från andratidningen i syfte att öka annons- mängden på sikt driva fram samverkan mellan första- och andratidning- arna. Pressutredningens uppfattningar om önskad framtida presstruktur blir avgörande för sammansättningen av presstödet.

De olika presstödsåtgärderna har vuxit fram successivt. En bättre samordning av åtgärderna kan anses vara påkallad av resultaten från studien. Inom branschen finns i stort sett ingen samverkanstradition på det lokala planet. Samdistributionsprojektet har sökt bryta denna tradi- tion, medan lånefonden verkat förstärkande på traditionen.

Studien visar också, att presstödsreglerna bör granskas i vissa avseen- den. Så bör t. ex. pappersförbrukningen som beräkningsgrund för pro- duktionsbidrag och vissa regler för samdistribution prövas på nytt.

Slutsatserna av de marknadsekonomiska bedömningarna är, att presstödet i stort haft en uppehållande effekt, att det bör bibehållas selektivt och att prövningen av stödbehovet, som nu, bör ske för grupper av tidningar, ej för enskilda tidningar. För en utökad redaktionell konkurrens, även på entidningsorter, krävs stimulansåtgärder för utveck- ling av nya typer av dagstidningar. [nnan några mera detaljerade riktlinjer kan föreslås för presstödets konstruktion måste dels resultaten från de balansekonomiska analyserna av tidningsföretagen och de omfattande undersökningarna av pressens funktioner föreligga, dels pressutredningen ha preciserat den framtida presspolitiken.

_ .. li'li. "|'! Lugill ' 'l '”'Z'l'llllim-nwi

"il'ttzrn'yj' nu nu 'å'fr'l' IM? n: .::-pint . . ';'i'hjfi-fhhn gum»

# I . '— IL.-., ' 4 _, .. I I . |_l'] '|':'J'.' .." ;i'i'r ' .. ' ' i. '_ ;._;. . .. " .” ' ' hä.|'|ihfnllaehl+r.w'i”i l'..l,

' ' " '.'_' run "|.' 'JÄHH 'L'

'|';WF! 'In ;jhlr'w' 11.2

. .. .l _. ; ' - W!!! .|F.'h'|":r|| ||. %:an |" "I. ' '_— ,_— '..'?" . ' .|_| ' " #Fldgqm'ill . hl|j|l|..l'.. nu.

...I ji'l'll':"" .. .. .. . " '1.'l" Lulu . gulligt. &.niplmgjjuj'j -a_1n ' "'1.,"_"l.!.'-:'='it ' .' ' " " ..' I ' . ' ' l"%£il'.",1_'l_t"""

Hur??” [nah-'I LE

_ ' "il”.lll' ..'.. nu lql'låf' '(lJl- vilar-"flm 451,13, .'"'-a'1'1'.. ä'u' ['t-lut!

!:.l'W-d vs null

:ltll'llh; ["I ny,!

"lf ';|'4M|'|;.|'1r.|r'-.."W|i 'att-ill.;- mhn);

. '.|' .. .... |'.'F| ).;H »L'l- ..

"53-114”

. .|' .'"F'HHLH . | .. ;S. - _;"Jj'; "+". "|".."'".- "Jim HIFI-'? _ "." '

"|... r..

.""

."”ll ,, .|-' ||r "]

'.11- -|.'_. '— 'r' '_"-.'*- ' 't'.."- """'"';||-'H"'.'.' . '|.,|.'-. » . -

.."'|

ll

30

4.

Enkätformuläret

Vem eller vilka svarar För tidningens ekonomiska och redaktionella ledning? (Bifoga gärna en organisationsplan!)

Befattning och namn:

Chefredaktör:............

Verkställande direktör:............................. Annonschef:.........................................

Distributionschef:..................................

..oluouoocnoeaonc...ellulclte-lsoon.-lluonnaolnnonln

|....-nu:o..uup.....-.po--.o.ouuouo-nucounnuuocoonpo

och..oiloonuculoooo-lnoloon

Tillträdssår:

o..-o......- .....-.....- ............ nu...-...... ............

...och-'olpl

Hur många anställda inom tidningsrörelsen finns det på utgivningsorten?

Totalt antal anställda

Därav på

a) administrativ avdelning b) redaktionsavdslning

o) annonsavdelning

d) teknisk avdelning

e) distributionsavdelning utom tidningsbud (inkl. pren.avd.) F) övriga anställda

......st

......st

......st ......st

......st

tv..-.St

......st

På vilka orter har tidningen lokalredaktioner?

Antal

Ort anställda

_ ...................... .....ot

...................... .....st ...................... .....st ...................... .....st

st ......-.......-....... .....»

Antal

ort anställda

on.-...o...-o...c-.-|.ou..o

,.......................... .....st ........................... .....st ........................... .....st ........................... .....st

Vilken teknisk utrustning används för tryckning av tidningen?

a) typ och storlek på tryckpress:

........o.»o.....oco-o.n-..

...oun..-oo-.-..o...

n......u..-.ococoo.

o.:...-.--o--n.-

.o-ouooa-uulun-Ieiunn

...-o-ucu..-.no--u.o-.ouoo...........nu-u..c.o..:..-no......uucuonu

tryckoresssns tillverkninnsår

CT N/V

l")

hur många timmar tar det att trycka tidninnen?

Hr.......

......tim

5. Vilka Förändringar i tidningens tekniska produktion har vidtagits under perioden 1968—1972 och hittills under 1973? (Här aVses förändringar i teknisk utrustning, tryckförfarande, sättaritoknik samt teknisk samver- kan o.d.)

Är för föränd- Förändringens karaktär ringen

6. Vilket var tidningens totalautrymms och hur fördelades detta på text- utrymme och annonsutrymme under perioden 1968—1972? (Uppgifterna får avse räkenskapsår.)

1968 1969 1970 1971 1972

a) antal utgivningsdagar ..... ..... ..... ..... .....

b) årsvikt 1 kg ..... ..... ..... ..... .....

c) Sidantal totalt per år ..... ..... ..... ..... .....

d) textutrymme i spaltmeter ..... ..... ..... ..... ..... e) debiterat annonsutrymme

i spaltmeter ..... ..... ..... ..... .....

7. Vilken intäktsutvecklinq har tidningen haft under perioden 1968-1972? (Uppgifterna får avse räkenskapsår och_anges exkl. moms.)

a) Upplageintäkter (netto

i tkr) ..... ..... ..... ..... .....

b) annonsintäkter (netto

i tkr) ..... ..... ..... ..... .....

c) övriga intäkter såsom vederlagsfria förvärv och extraordinära in- täkter (i tkr) ..... ..... ..... ..... .....

d) presstöd i form av produktionsbidrag ..... ..... ..... ..... .....

8. Hur Fördelade sig tidningens annonsintäkter på egen och Främmande ackvisition under perioden 1968-1972?

1968 1969 a) egen annonsavdelning och egna annonskontor ....% ....% b) byråbeordring ....% ....%

9. Vilka Förändringar avseende tidningens annonsförsäljning (t.ex.

1970

....%

u/

o.../u

....%

(af ...en

ico|% nocn%

nya

prisalternativ och samannonsering) har vidtagits under perioden 1968-1972 och hittiHs under 1973?

Däth For Förändringens karaktär Forandringen

10. Vilka listpriser har gällt per den 1/1 För lösnummer, årsprenumeration och annonser under perioden 1968—1973?

Lösnummer- Årsprenumerations- pris (vard) pris på utgivnings-

orten

.....öre .....kr .....öre .....kr .....öre .....kr .....öre .....kr

.....öre .....kr

.....öre . .....kr

Annonspris (mmpris textsida, svart/vitt, hela uppl., vardagar)

.....öre .....öre

.....öre

.....öre .....öre

.....öre

11. Vilka större Förändringar i tidningens redaktionella innehåll och ut- Formning har vidtagits under perioden 1968-1972 och hittills under 1973? (Här aVSes t.ex. nya editioner, nya eller utökade avdelningar, ökat eller minskat antal nyhetsbyråer.)

! —'_ ! '_"' ___—" ___m" __" '_- —"_" iDatum För

*Förändringen

___—___—

Förändringens karaktär

12. Vilka kostnader har tidningen haFt För redaktionsavdelningen pä huvud— och lokalredaktioner under perioden 1968-1972? (Här inkluderas sekre- terare, telemottagare, korrektur, arkiv samt kostnader För text- och bildmaterial. Lönekostnader ingår exkl. sociala kostnader.)

1968 1969 1970 1971 1972

Totala kostnader För redaktionen i tkr an.: .'|. 000. ove. |||.

13. Vilka kostnader har tidningen haFt För distributionen av lösnummer och abonnemangsexemplar under perioden 1968-1972? (Här avees löner inkl. sociala kostnader till bud, kostnader För egna och Främmande transporter samt Faktureringar Från distributionsFöretag varvid sam- distributionsrabatt avdrages.)

1968 1969 1970 1971 1972

&) kostnader För egen personal och om möj- ligt egen transport— utrustning i tkr .... .... .... .... ....

b) kostnader För Frak- ter och andra Främ- mande tjänster i tkr .... .... .... .... ....

14.

15.

Vilka kostnader har tidningen haFt För Försäljning och reklam under perioden 1968—1972? (Alla löner exkl. sociala kostnader.)

1968 1969 1970 1971 1972

a) kostnader För prenume— rationsavdelningen (inkl. kostnader För administration och Fältpersonal) i tkr

b) kostnader För annons— avdelning (inkl. kast- nader För administra- .... .... .... .... .... tion och Fältpersonal) i tkr

c) totala reklamkostnader

i tkr o-oo |... |... IOCJI ooo.

Kommentarer och Förtydliganden:....................................

Jon-oc...-oc-ooncno-nnu.nu.-.co.cc....onuoan...-unuo.ocouooounoopoc o.-o...-oo.-voc-u..o-vo-ooo-.o-o.-nu...nu.nu..ucuuncuc-cunnp-nuooon c:....up.-counopccn-o-o.no|...o...c.a-....c.a.oo........on-uo|con-. IIc|.|novoleOIOOOIOJJOIOOOID-ool'...'-lonoullconncoonollnoeouool'll ...-unc....c.-o......n..o-o-.-ono-.-....-.oo.n-oqo-c-ooou-cuoooonna .....|.unoonnno..nnco-nu....ooo.'nuoo.-o...-nuno-oounnnu..--|annoop |»...c.a.-n.....unuun-no-a......non...-.nu-......c-nnun-oooootoo.-- |.lo...-counno-nnoo-ouunu...nu....|.|-.p.ga...-nun-ao.pacoon--oonpl

...nu-clan...-reo-I.'|.'-DIOOOIOIIcolihaloooocolocolloolcooootllunt

_ -|. , ipn-['"'gimul... -;i-' -.'g,5,1.g " Jl' .. L.,, ;! l _ Mlh ..'-4

ME.! ”hafft-Lr- . |.

", ' .ru-ull.! le..-in;". ' ' II:-dl 1'1 _. 1 $%;ch :. 1

=P!" 'qg' | [åh nr:";- (Elin;;

-- .m»

il:

|_.Lgr:!!' 3,51 L

ihn lltlu I-1'- .. .in (v"i *1' .a IL ' I *-

Bilaga 2 Tidningar som beviljats lån ur pressens lånefond 1/7 1969 — 30/6 1974

Tidning

Arbetarbladet, Gävle Arbetet, Malmö Bengtsfors-Tidningen Dalslänningen, Bengtsfors Blekinge Läns Tidning, Karlskrona Dala-Demokraten, Falun

Elfsborgs Läns Tidning, Alingsås Eskilstuna-Kuriren, Eskilstuna Falu-Kuriren, Falun Folket, Eskilstuna Gotlands Tidningar: Gotlands Folkblad och Gotlänningen,

Visby

Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, Göteborg Haparandabladet, Haparanda Helsingborgs Dagblad, Helsingborg Hudiksvalls-Tidningen, Hudiksvall Karlshamns Allehanda, Karlshamn

Katrineholms-Kuriren, Katrineholm Kronobergaren, Växjö Laholms Tidning, Laholm Ljusnan, Bollnäs Länstidningen, Östersund

Nordvästra Skånes Tidningar, Ängelholm Norra Skåne, Hässleholm Norrbottens-Kuriren, Luleå Norrländska Socialdemokraten, Boden Norrskensflamman, Luleå

Nya Kristinehamns-Posten, Kristinehamn Nya Norrland och Dagbladet Nya Samhället, Sollefteå resp.

Sundsvall Sjuhäradsbygdens Tidning, Borås Skaraborgs Läns Tidning, Skara Skånska Dagbladet, Malmö

Lånebelopp

4 300 tkr 10 682 tkr

115 tkr 2 500tk1' 4 950 tkr

400 tkr 2 000 tkr 1 500 tkr 3 900 tkr

1150tkr

3 000 tkr 400 tkr 2 500 tkr 1 500 tkr 540 tkr

400 tkr 288 tkr 100 tkr 1 000 tkr 2 900 tkr

400 tkr 1 200 tkr 1 500 tkr 6 000 tkr 1 100 tkr

500 tkr

4 700 tkr 50 tkr 700 tkr

3 000 tkr

174

Skövde Nyheter, Skövde Smålands Folkblad, Jönköping Svenska Dagbladet, Stockholm Sydöstra Sveriges Dagblad, Karlskrona Söderhamns-Hälsinge Kuriren, Söderhamn

Trelleborgs Allehanda, Trelleborg Vimmerby Tidning, Vimmerby Värmlands Folkblad, Karlstad Västerbottens Folkblad, Umeå Västernorrlands Allehanda, Härnösand

Ystads Allehanda, Ystad Ölandsbladet, Borgholm Östra Småland, Kalmar

800 tkr 300 tkr 1 250 tkr 3 700 tkr 1 000 tkr

300 tkr 500 tkr 4 676 tkr 3 300 tkr 1 124 tkr

500 tkr 300 tkr 300 tkr

81 325 tkr

Bilaga 3 Tidningar som beviljats produktionsbidrag 1971—1974

Tidning Produktionsbidrag i tkr 1971 1972 1973 1974

Arbetarbladet 1 000 2 500 2 500 3 750 Arbetaren 200 200 200 300 Arbetet 3 500 8 000 8 000 13 500 Blekinge—Posten 200 200 200 300 Dagbladet Nya Samhälle! 632 991 1 096 1 696 Dagen 794 1 443 1 521 2 592 Dalabygden” 200 200 200 300 Dala-Demokraten 1 000 2 500 2 500 3 750 Eskilstuna—Kuriren]? _ _ _ 750 Falu-Kurirenb _ 500 500 750 Folkbladet Östgöten 1 000 2 307 2 216 3 464 Folket 1 000 2 500 2 500 3 750 Fryksdals-Bygdcn 200 200 200 300 Gefle Dagbladb _ 500 500 750 Gotlands Allehandab — — 200 750 Gotlands Tidningar (Gotlands Folkblad

och Gotlänningen) 451 849 876 1 478 Gävle—Dalabygden” — — 200 300 Göteborgs Handels— & Sjöfarts-Tidning 3 500 6 219 5 529 — Huddinge-Posten 200 —— 200 1000 Kalmar Läns Tidning 200 200 200 300 Karlshamns Allehanda 290 465 442 683 Karlstads-Tidningen — — 200 300 Kronobergaren 531 980 1 398 2 117 Kungälvs-Posten 200 — 200 300 Laholms Tidning 200 228 242 600 Lysekilsposten mcd Orust-Tjörn — — 200 300 Läns-Posten 200 200 200 300 Länstidningen, Östersund 712 1 176 1 174 1 824 Länstidningen Östergötland _ — 200 300 Mölndals—Posten 200 — 200 300 Nacka-Saltsjöbadens Tidning 200 200 200 300 Nord-Sverige 200 200 200 300 Norra Halland med Nordhalland 200 200 200 300 Norrbottens—Kuriren 1 000 500 500 — Norrort 200 200 200 1006 Norrskensllamman 200 278 274 600 Ny Dag 200 200 200 300 Sandvikens Tidning 200 200 200 300 Sjuhäradsbygdens Tidning 200 200 200 300 Skaraborgs—Bygden 200 200 200 300

176

Tidning Produktionsbid rag i tkr_ 1971 1972 1973 1974

Skaraborgs Läns Annonsblad 626 1 130 565 565 Skaraborgs-Tidningen Skövde Nyheter 396 730 663 1 034 Skånska Dagbladet 3 242 5 388 5 588 7 917 Smålandsbygdens Tidning 200 200 200 300 Smålands Folkblad 911 1 223 1 841 2 947 Sundbybergs och Solna Tidning 200 200 200 300 Svenska Dagbladet 3 500 8 000 8 000 13 500 Sydöstra Sveriges Dagblad 1 000 2 040 1 823 2 735 Sörmlandsbygden 200 200 200 300 Värmlands-Bygden 200 200 200 300 Värmlands Folkblad 1 000 2 500 2 500 3 750 Västerbottens Folkblad 1 000 1 889 1 923 3 050 Västerbygdcn 200 200 200 300 Västerort 200 200 200 300 Västgöta-Demokraten 877 1 359 1 512 2 384 Västmanlands Folkblad 200 200 200 300 Västmanlands Nyheter 200 200 200 300 Växjöbladet 432 649 590 721 Örebro-Kuriren 1 000 1 934 2 195 3 468 Östgöta-Bladet 200 200 200 300 Östra Småland 1 000 2 093 1 879 2 726

” Gävle-Dalabygden är en edition till Dalabygden. Under 1971 och 1972 har huvud— tidningen erhållit produktionsbidrag. Under 1973 och 1974 har såväl huvudtidning som edition erhållit produktionsbidrag. b Tidningen har erhållit reducerade produktionsbidrag. C Tidningen har p. g. a. för hög annonsvolym erhållit ett reducerat bidrag.

Bilaga 4 Kungörelser om samdistributions- rabatt, pressens lånefond samt produktionsbidrag

SFS 1969:581 Kungl. Maj:ts kungörelse om samdistributionsrabatt för dagstidningar;

given Stockholms slott den 14 november 1969.

Kungl. Maj:t har, med stöd av riksdagens beslut,] funnit gott förordna som följer.

lå Tidningsföretag här i landet kan enligt denna kungörelse erhålla samdistributionsrabatt för abonnerad dagstidning.

2 52 Samdistributionsrabatt utgår för varje abonnerat exemplar som distribueras av postverket i särskild tidningsutdelningstur eller av distribu- tionsföretag under förutsättning av minst två tidningsföretag deltager i samdistributionen.

35 Fråga om samdistributionsrabatt prövas av statskontoret. Stats- kontoret utbetalar belopp motsvarande rabatten till postverket eller distributionsföretaget, som tillgodoför tidningsföretaget rabatten.

4 & Tidningsföretag skall för att erhålla samdistributionsrabatt skriftligen förbinda sig att avstå från egen distribution av abonnerad dagstidning på alla de orter där rabatterad samdistribution förekommer och påbörjas vid en tidpunkt då den egna tidningen kan medfölja.

Företaget skall vidare skriftligen förbinda sig att för varje distributions- område där det deltar i rabatterad samdistribution överlämna hela distributionsarbetet till postverket respektive distributionsföretaget.

5 & Distributionsföretag får förmedla samdistributionsrabatt endast om det skriftligen förbinder sig att

1. anordna samdistribution på varje ort inom sitt verksamhetsområde där minst två rabattberättigade tidningsföretag begär det,

2. tillämpa en sådan prissättning för samdistributionen att den en-

1 Prop. 1969z48, SU 107, rskr 251. 2 Ändrad 19721418.

178

[ Ändrad 19721418.

skilda tidningens abonnerade upplaga inom distributionsområdet icke inverkar på distributionsavgiften för distribuerat exemplar, dock att om väsentliga kostnadsskillnader föreligger på grund av tidningarnas olika exemplarvikt prissättningen så långt möjligt skall anpassas härtill på så sätt att den tyngre tidningen här den merkostnad som den högre exemplarvikten medför,

3. hålla samdistributionen öppen för samtliga de dagstidningar som vid tiden för samdistributionens början finns tillgängliga på orten.

Förbindelse som avses i första stycket skall av distributionsföretaget inges till statskontoret.

6 & Skall samdistributionsrabatt förmedlas av postverket, har verket att iakttaga de i 5 5 2 och 3 angivna villkoren, om Kungl. Maj ;t ej föreskriver annat.

7 51 Samdistributionsrabatt utgår med tre öre för varje rabattberättigat exemplar av tidning som samdistributeras.

8 & Ansökan om samdistributionsrabatt göres skriftligen hos statskonto- ret av tidningsföretaget. Till ansökningshandlingen skall fogas förbindelse som avses i 4 &.

9å Tidningsföretag, distributionsföretag och postverket är skyldiga att lämna statskontoret de upplysningar som erfordras för tillämpningen av denna kungörelse.

10 & Har tidningsföretag icke iakttagit förbindelse som avses i 4 5, skall företaget till statskontoret betala belopp motsvarande rabatt som före- taget oriktigt åtnjutit på grund av denna kungörelse. Föreligger synnerliga skäl, kan Kungl. Maj :t befria tidningsföretaget från sådan betalningsskyl- dighet.

115 Statskontoret övervakar att tidningsföretag iakttager förbindelse som avses i 4 &. Statskontoret övervakar vidare att distributionsföretag iakttager förbindelse som avses i 5 5 vid äventyr att samdistributions- rabatt icke får förmedlas av företaget.

12 & Mot statskontorets beslut i fråga som avses i denna kungörelse får talan ej föras.

13 & Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse med— delas av statskontoret.

SFS 1971 :492 Kungl. Maj:ts kungörelse om statligt stöd till dagstidningar; given Sofiero den 4 juni 1971.

Kungl. Maj:t har, med stöd av riksdagens beslut, funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelser

1 & Statligt stöd till dagstidningsföretag här i landet lämnas enligt denna kungörelse i form av lån ur pressens lånefond och i form av produktions— bidrag.

2 5' Fråga om län eller produktionsbidrag prövas av presstödsnämnden. Pressens lånefond förvaltas av kammarkollegiet.

3 & Vid prövning av fråga om lån eller produktionsbidrag får hänsyn ej tagas till sökande tidningsföretags politiska inställning eller ställnings- tagande i särskilda frågor.

Lån ur pressens lånefond

4 & Lån får beviljas tidningsföretag såväl för investering som för annan åtgärd som bedömes vara nödvändig för att stärka företagets konkurrens- förmåga på längre sikt. Lån får dock ej beviljas till sådant projekt som kan finansieras på den allmänna kreditmarknaden till normala marknads- mässiga villkor och på ett från företagets synpunkt betryggande sätt.

Företräde till län skall ges projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag.

S & Ansökan om lån göres skriftligen hos presstödsnämnden. Till ansök- ningshandlingen skall fogas uppgifter om företaget, dess verksamhet och ekonomiska ställning, ändamålet med lånet och de skäl i övrigt som åberopas för ansökningen. Sökanden skall dessutom förebringa den ytterligare utredning som nämnden finner nödvändig för prövning av förutsättningarna för beviljande av lån ur fonden.

65 Län lämnas för bestämd tid och skall återbetalas enligt plan som presstödsnämnden fastställer. Lånetiden får ej utan särskilda skäl överstiga tjugo år. Lån är amorteringsfritt under fem år räknat från första lyftnings- dagen.

7 & För lån ur fonden skall ställas den säkerhet som presstödsnämnden bestämmer. Överstiger lånetiden tio år, skall om möjligt säkerhet ställas för lånet i form av inteckning i fast egendom eller tomträtt. 1 Ändrad 1974:505.

1 Ändrad 19742505. 2 Ändrad l972z427.

85 Ränta på lån utgår ej under de tre första åren räknat från första lyftningsdagen. För tiden därefter till dess betalning sker utgår årlig ränta enligt normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Presstödsnämnden kan medge ytterligare räntefrihet för en tid av högst två år, om särskilda skäl föreligger.

9ä Utgöres säkerhet för lån av inteckning, skall låntagaren under lånetiden hålla den intecknade egendomen nöjaktigt brandförsäkrad.

105 Låntagare skall i den ordning presstödsnämnden bestämmer avge redogörelse för hur lånet använts.

11 & Presstödsnämnden får säga upp lån till omedelbar betalning, om

1. låntagaren genom oriktiga uppgifter föranlett att lånet beviljats,

2. låntagaren ej fullgör sina förpliktelser i fråga om räntelikvid, amortering eller brandförsäkring,

3. sådant förhållande föreligger att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet uppenbarligen ej längre bör få inneha lånet,

4. säkerheten för lånet väsentligt försämrats eller

5. låntagaren bryter mot annat villkor som föreskrivits vid lånets beviljande.

12 ål Lån betalas ut av Post- och Kreditbanken mot skuldförbindelse och de handlingar i övrigt som presstödsnämnden föreskriver. Medel till lån tillställes banken av kammarkollegiet efter utbetalningsbesked av presstödsnämnden.

Återbetalning av lån och räntebetalning skall göras till Post- och Kreditbanken, som utan dröjsmål skall redovisa de influtna medlen till kammarkollegiet.

13 52 [ fråga om produktionsbidrag förstås i denna kungörelse med

dagstidning allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka och vars totalupplaga i huvudsak är abonnerad,

upplaga dagstidnings medelnettoupplaga för vardagar första halvåret av varje kalenderår,

utgivningsort den kommun i vilken en tidning har största delen av sin upplaga,

andratidning dagstidning som på sin utgivningsort har mindre upplaga än annan tidning,

storstadstidning dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Mal- mö som utgivningsort,

pappersförbrukning dagstidnings upplaga multiplicerad med årsvikten per exemplar,

annonsandel andelen betalt annonsutrymme av hela tidningsutrymmet under ett kalenderår.

Om kommun ingår i kommunblock gäller vad som sägs om kommun i stället kommunblocket.

Vid tillämpningen av denna kungörelse i vad avser produktionsbidrag anses dagstidningar med övervägande samma redaktionella innehåll som en tidning.

14 & Produktionsbidrag utgår efter ansökan till tidningsföretag som ger ut andratidning under förutsättning att tidningens abonnerade upplaga uppgår till minst 2 000 exemplar och att annonsandelen är mindre än 50 procent.

15 å' För dagstidning som utkommer minst två gånger i veckan beräk- nas produktionsbidraget på grundval av pappersförbrukningen under föregående kalenderår minskad med annonsandelen. Bidraget utgör för kalenderår 7 500 kronor per ton, dock högst 13 500000 kronor för storstadstidning och 3 750000 kronor för annan tidning samt lägst 300 000 kronor. För dagstidning som utkommer minst sex gånger i veckan utgör produktionsbidraget dock lägst 600 000 kronor för kalen— derår.

För dagstidning som utkommer en gång i veckan utgör produktionsbi- draget 300 000 kronor för kalenderår.

Vid tillämpning av 17 & kan produktionsbidraget bestämmas till lägre belopp än som följer av första och andra styckena.

16 & För dagstidning, som ej berättigar till produktionsbidrag enligt 14 5 men för vilken fullt produktionsbidrag uppburits under något av de två senaste kalenderåren, utgår bidrag efter ansökan med hälften av vad som sålunda uppburits.

17 & Presstödsnämnden får besluta

dels att bidrag skall utgå för dagstidning, som ej är andratidning, om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den har samma svårigheter som en andratidning,

dels att bidrag ej skall utgå för andratidning, om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att den ej har samma svårigheter som en andratidning.

185 Ansökan om produktionsbidrag göres skriftligen hos presstöds- nämnden senast vid utgången av det kalenderår för vilket bidrag sökes. Till ansökningshandlingen skall fogas styrkta uppgifter om upplaga, årsvikten per tidningsexemplar och annonsandelen under det kalenderår som föregår bidragsåret.

l9å Produktionsbidrag får ej utbetalas före den 1 juli det år som bidraget avser.

20 & Tidningsföretag är skyldigt att lämna presstödsnämnden sådana upplysningar som behövs för tillämpningen av denna kungörelse i vad den avser produktionsbidrag.

1 Ändrad senast 1974:505.

' Ändrad 1974 :505.

Presstödsnämndens verksamhet m. m.

21 5 Nämnden består av ordförande och två andra ledamöter. Vid handläggning av ärende om produktionsbidrag består nämnden av ytter- ligare fem ledamöter. För ordförande och för varje annan ledamot finns en personlig suppleant.

Ordförande, andra ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj:t för högst tre år.

22 5 Nämnden sammanträder på kallelse av ordförande så ofta omstän- digheterna föranleder det.

Suppleant har rätt att deltaga i nämndens överläggningar även om han ej ersätter ordinarie ledamot. Sådan suppleant skall underrättas om sammanträde med nämnden.

235 Vid handläggning av låneärende eller annat ärende, som ej avser produktionsbidrag, är nämnden beslutför endast om den är fulltalig. Som nämndens beslut i sådant ärende gäller den mening om vilken minst två ledamöter förenar sig. Vid handläggning av ärende om produktionsbidrag är nämnden beslutför när, förutom ordföranden, fyra av nämndens ledamöter är närvarande. Som nämndens beslut i sådant ärende gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

24 5 Vid nämndens sammanträde föres protokoll. Skiljaktig mening inom nämnden antecknas i protokollet. Nämndens protokoll justeras av ordföranden.

25 5' Presstödsnämndens beslut skall utan dröjsmål tillställas det tid- ningsföretag beslutet avser. I låneärende skall dessutom beslutet tillställas kammarkollegiet samt Post- och Kreditbanken.

265 Mot presstödsnämndens beslut i låneärende eller ärende om pro- duktionsbidrag får talan ej föras.

27 5 Presstödsnämnden har rätt att anlita experter för beredning av ärenden och att anlita eller anställa biträden i mån av behov.

28 5 Ledamot, suppleant, expert eller biträde får ej obehörigen yppa vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit om företags eller enskilds affärs- eller driftförhållanden. Den som uppsåtligen bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om ej gärningen är belagd med straffi brottsbalken.

295 Presstödsnämnden skall varje år före den 1 september till Kungl. Maj:t avge berättelse om verksamheten under det senaste budgetåret och anslagsframställning för nästa budgetår.

politisk tendens och upplaga 1974

___—___—

A-region Tidning/edition Nr per Politisk Medelnetto- vecka tendens upplaga vardagar 1974 01 Arbetaren 1 sy 5 914 Dagen 5 o 27 381 Dagens Nyheter 7 451 884 Eesti Päevaleht/Estniska Dagbladet 2 o 2 648 Huddinge-Posten ' 1 o 7 146 Idrottsbladet 1 o 15 244 Lidingö Tidning m Lidingö Nyheter 1 0 8 363 Länstidningen, Södertälje 5 c 19 437 Nacka-Saltsjöbadens Tidning 1 c 5 770 Norrort 1 o 30 828 Ny Dag 2 vpk 10 472 Nynäshamnsposten 2 c 5 349 Sundbybergs 0 Solna Tidning 1 o 14 756 Svenska Dagbladet 7 m 154 660 Västerort ] o 26 001 02 Norrtelje Tidning 5 c 17 515 03 Enköpings-Posten 3 m 1 2 023 04 Uppsala Nya Tidning 6 fp 54 232 05 Södermanlands Nyheter 6 c 20 039 06 Katrineholms-Kuriren 6 fp 11 771 Sörmlandsbygden, Flen 1 c 5 502 07 Eskilstuna-Kuriren 6 23 053 med Strengnäs Tidning 6_ 5 154 » 6 fp 28 207 Folket 6 s 22 529 08 Motala Tidning 6 10 430 med Vadstena-Skänninge Tidning & 1 305 6 fp 11 735 Östgöta-Bladet 3 m 3 224 09 Länstidningen Östergötland 1 c 4 473 Östgöta-Bygden — Jordbrukaren 1 c 4 279 Östgöta Correspondenten 6 m 65 962 10 Folkbladet Ostgöten 6 s 19 280 Norrköpings Tidningar — Östergötlands Dagblad 6 m 52 599 11 HALLPRESSEN: ' Jönköpings-Posten/Smålands Alle- handa 6 o 34 123 Smålands Dagblad 6 fp 12 656 Smålands-Tidningen 6 fp 9 476 Tranås Tidning 6 fp 5 533

12 14 15 16

17 18

20

21

22

23 24

25 27

SOU 1974:102 A-region Tidning/edition Nr per Politisk Medelnetto- vecka tendens upplaga vardagar 1974 Vetlanda-Posten 6 fp 9 817 Värnamo-Tidningen/Västbo Tidning 6_ fp 3 118 6 74 7 23 Smålands Folkblad 6 s 13 015 Smålandsbygdens Tidning 1 c 4 075 Tranås-Posten 3 m 5 664 Värnamo Nyheter 4 o 24 061 Ljungbytidningen — Älmhults Tidning Smålänningen 5 m 10 562 Kronobergaren 6 s 11 233 Smålandsposten 6 m 39 375 Växjöbladet (se A-region 22) Västerviks-Tidningen 6 rn 12 417 Vimmerby Tidning 6 8 589 med Kinda-Posten 6 1 564 6 c 10 153 Barometern 6 37 744 med Oskarshamns-Tidningen 6 13 865 6 m 51 609 Kalmar Läns Tidning 1 c 4 153 Nybro Tidning 1 o 2 791 Ölandsbladet 3 b 6 214 Östra Småland 6 8 602 med Oskarshamns Nyheterna 6 5 110 och Västerviks-Demokraten 6_ 2 846 6 s 16 558 Gotlands Allehanda 6 m 12 015 GOTLANDS TIDNINGAR: Gotlands Folkblad 6 s 6 124 Gotlänningen 6 c—fp 6 062 6 12 186 Blekinge-Posten 1 c 3 360 SYDÖSTRA GÖTALANDS TIDNINGAR: Blekinge Läns Tidning — 6 fp 27 843 Sölvesborgs-Tidningen — 6 fp 4 402 Växjöbladet 6_ c 4 162 6 35 407 Sydöstran — Sydöstra Sveriges Dagblad 6 s 17 024 Karlshamns Allehanda 6 m I 416 SÖDRA SVERIGES TIDNINGAR: Kristianstadsbladet 6 3) 951 Mellersta Skåne 6_ 5 142 6 fp 37 093 Norra Skåne 6 c 24 015 Helsingsborgs Dagblad 7 m 4) 742 NORDVÄSTRA SKÅNES TID- NINGAR: Engelholms Tidning 7 13 449 Eslövs Tidning 6 921 Höganäs Tidning 6 3 229

SOU 1974:102 A-region Tidning/edition Nr per Politisk Medelnetto- vecka tendens upplaga vardagar 1974 Klippans Tidning 6 6 325 Landskrona Posten 6 13 183 Öresunds-Posten 6_ 6 269 6 b 46 376 28 Arbetet 7 s 106 354 Skånska Dagbladet 6 c 29 018 Sydsvenska Dagbladet Snällposten 7 01 117 510 Trelleborgs Allehanda 6 fp 11 389 29 Ystads Allehanda 6 fp 25 132 31 Hallandsposten 6 01 32 660 Laholms Tidning 6 c 3 979 32 Hallands Nyheter 6 c 26 806 33 Arbetar-Tidningen 2 vpk 2 743 Elfsborgs Läns Tidning 3 6 822 med Alingsås Tidning 3 5 527 och Lerums Tidning 3_ 983 3 fp 13 332 Göteborgs-Posten 6 fp 308 549 Kungälvsposten 1 o 6 704 Mölndalsposten 1 o 6 017 Norra Halland 2 9 794 med Nordhalland 2_ 315 2 c 10 109 34 Bohuslänningen 6 fp 38 508 Lysekilsposten med Orust-Tjörn 3 o 3 296 Strömstads Tidning Norra Bohuslän 3 o 4 387 Västerbygden 1 c 7 554 35 Elfsborgs Läns Annonsblad 3 o 18 019 Trollhättans Tidning 4 15 087 med Lilla Edet-Posten i 1 428 4 o 16 515 36 Borås Tidning 7 m 52 827 med Ulricehamns Tidning 3 m 7 996 Sjuhäradsbygdens Tidning 1 c 5 253 Västgöta-Demokraten 6 s 12 403 37 Nya Länstidningen Nya Lidköpings- Tidningen 3 fp 18 270 Skaraborgs-Bygden 1 c 7 882 37 Skaraborgs Läns Tidning Skara Tidning Västergötlands Annonsblad 6 b 19 763 38 Falköpings Tidning 3 m 13 121 Västgöta-Bladet 2 b 5 031 39 Hjo Tidning 2 m 2 219 Skaraborgs Läns Annonsblad Skövde Tidning — Karlsborgs- Tidningen 6 b 19 152 Skaraborgs Tidningen Skövde Nyheter 5 fp 8 540 40 Mariestads-Tidningen 5 m 14 617 41 Filipstads Tidning — Värmlandsberg 3 m 6 455 Nya Kristinehamns-Posten 3 m 8 887

A-region Tidning/edition

42

43

44 45

46

47 48

49

50 51 52

53

54 55 56

57

58

Nr per Politisk Medelnetto- vecka tendens upplaga vardagar 1974 Fryksdals-Bygden 3 o 3 689 Karlstads-Tidningen 1 fp 2 733 Klarälvs—Bygden 1 1 553 Nya Wermlands-Tidningen A + AE 6 72 019 B * E 3_ _423 3 m 76 340 Värmlands-Bygden 1 c 6 915 Värmlands Folkblad A 6 22 799 B 3_ & 3 s 23 427 Bengtsfors-Tidningen Dalslänningen 2 o 6 793 Provinstidningen Dalsland 3 fp 5 189 Säffle-Tidningen Västra Värmland 3 o 6 411 Arvika Nyheter 3 b 12 886 Läns-Posten 1 c 6 668 Nerikes Allehanda/Nerikes-Tidningen 6 fp 63 114 Örebro-Kuriren 6 11 716 med Karlskoga-Kuriren 6_ 4 709 6 s 16 425 Karlskoga Tidning] Degerfors Tidning/

Storfors Tidning 6 o 11 867 Bergslagsposten/Bergslagernas Tidning 6 fp 18 019 Vestmanlands Läns Tidning 6 fp 56 826 Västmanlands Folkblad 1 s 5 820 Västmanlands Nyheter 1 c 7 534 Bärgslagsbladet 5 10 089

och Arboga Tidning 5_ 4 462

5 fp 14 551

Fagersta-Posten 3 o 7 527 Sala Allehanda 6 o 9 920 Borlänge Tidning 6 o 8 732 Dalabygden 1 7 967 och Gävle-Dalabygden 1_ 2 444

1 c 10 4 1 1

Dala—Demokraten 6 s 28 05 3 Falu-Kuriren 6 fp 32 631 Avesta Tidning/ Avesta Posten 3 o 9 102 Södra Dalarnes Tidning 3 5 558 med Säters Tidning 3_ 1 268

3 o 6 826

Ludvika Tidning 4 o 6 7 12 Mora Tidning 3 o 12 739 Arbetarbladet vardagar exkl torsdagar 5 31 511

torsdagar 1 36 267 vardagar 6 s 32 347 Gefle Dagblad 6 fp 33 371 Sandvikens Tidning 2 o 5 917 Ljusnan 6 fp 14 212 Söderhamns-Hälsinge Kuriren 6 s 17 265 Hudiksvalls-Tidningen 6 14 296

med Hälsinglands Tidning _6_ 3 084

6 17 380 Ljusdals—Posten 4 o 7 368

A—region Tidning/edition

59

60 61

62 63 64

65 67 68

69

Nr per vecka

Politisk tendens

Medelnetto-

upplaga vardagar 1974

Dagbladet Nya Samhället Sundsvalls Tidning Västernorrlands Allehanda Nord-Sverige Nya Norrland Örnsköldsviks Allehanda

Härjedalen _ Länstidningen, Ostersund Ostersunds—Posten

Västerbottens Folkblad Västerbottens-Kuriren Norra Västerbotten Piteå-Tidningen Norrbottens-Kuriren Norrländska Socialdemokraten Norrskensflamman Haparandabladet

WOXOXONQOXONOXQOH—Oxmb—Oxxlch

S fp m C S fp 0 S 01 8 fp fp S m S

111

10 672 34 584 19 582 3 502 17 997 19 604

8 353 11414 34 100 15 856 42131 28 086 13 500 28 120 40 207 4 585 4 228

IthH| * n- n' »att-tanig

muhhäfdåw

| * "' | ' "t'-| * . l> |j | i:. 1, |||”i|r 13]. I'm]; ||| | | | . . -. | || 'I '1 | | | .II' 11 | |__ | | | | | | ; 'anhÄ-Fr| , .|u.m g 1" _ _| -' | %. | -| ,|. l'.

Litteraturförteckning

Alström, B. & Patriksson, G.: Lokaltidningen och läsarna. Sundsvall 1971. Andersson, A.: Konkurrensbegränsningslagen och samhällsekonomin. Nationalekonomiska institutionen, Göteborgs universitet. Skriftserie B:l9 1971. (Stene) A-pressens samorganisation 1908—1958. Stockholm 1958. Baumol, W. J.: Business Behaviour Value and Growth. Rev. ed. New York 1967. Björklund, T.: Reklamen i svensk marknad 1920—1965, 1—2. Stockholm 1967. Branschrationalisering. SNS Stockholm 1958. Campbell, D. T.: Reforms as Experiments. American Psychologist 196924. Caves, R. E.: Air Transport and Its Regulators. Harvard Economic Studies Volume CXX 1962. Clark, J. M.: Competition as a Dynamic Process. Washington, D. C. 1961. Dagspressens ekonomiska villkor. SOU 1965 :22. Dagspressens situation. SOU 1968148. Engwall, L.: Swedish Newspapers in the Post-War Period. Företagsekono- miska institutionen, Stockholms universitet Rapportserie nr 92 1974 (Stene) Fackföreningsrörelsen: Debattserie om tidningsdöden 1966z3—10. Furhoff, L.: Makten över medierna. Lund 1974. Furhoff, L. & Hederberg, H.: Dagspressen iSverige. 2:a uppl. Stockholm 1969. Grafisk industri i omvandling. SOU 1974134. Gustafsson, K. E.: Företagen och reklamen. Handelshögskolan i Göte- borg. Skrifter 197016. The Transformation of the Swedish Advertising Agency System. IPA London 1974. Hadenius, S., Seveborg, J-O. & Weibull, L.: Partipress. Halmstad 1970. Hadenius, S. & Weibull, L.: Press radio tv. 2:a uppl. Stockholm 1973. Hallvig, [. (red): Mot 70-talet _ pressproblem idag och imorgon. TU 1968. Hansson, H.: Andratidningarnas chans att överleva heter differentiering samt Behöver vi starta nya tidningar. Fackföreningsrörelsen 1971:21-— 22: Hemänus, P.: Development Trends in the Scandinavian Press. Gazette 197lzl—2. Jemsten, B. & Hallvig, I.: Strukturförändringen inom dagspressen. Aktuellt från TU nr 9. Stockholm 1959. Kronvall, K.: Partipressen idag. Lund 1971. Ohlsson, A. & Sjöberg, U—B.: En studie av tänkbara effekter av

presstödet på några andratidningars situation. Handelshögskolan i Stockholm Seminariearbete (odat. stenc.) Penrose, E. T.: Growth of the Firm. Oxford 1959.

Pers, A. Y.: Den svenska pressen. Stockholm 1964. Pressbyrån 75 år. Lund 1974.

Prisutvecklingen i dags- och veckopress. SPK lV:45/7 ]. (Steno) Reklam 11. Beskrivning och analys. SOU 197227.

Royal Commission on the Press, 1961 —1 962 — Report. London 1962.

Selltiz, C., Jahoda, M., Duetsch, M. & Cook, S. W.: Research Methods in Social Relations. Rev. ed. 1959. 70-ta1ets tidningsföretag. Aktuellt från TU nr 23. Katrineholm 1972. van Springel, J.: Diagnosis and Therapy of the Daily Press. Management. Galette 1964:5 och 1965:4. Tidningsdistribution. TU:s skriftserie nr 4. Stockholm 1954.

Tollin, S.: Dagspressekonomi — en analys av 95 bokslut. Aktuellt från TU nr 10. Stockholm 1960. Stagnation eller utveckling — tidningsekonomiska problem. Aktuellt från TU nr 12. Växjö 1962. Svenska dagstidningar 1900—1965. Aktuellt från TU nr 16. Stock- holm 1965. Svensk dagspress 1900—1967. Stockholm 1967. af Trolle, U.: Problem inom den tyngre konfektionsindustrin. Handels- högskolan i Göteborg Skrifter 196123. TS-Boken 1969—1975. Wickström, B.: Tidningsföretagens konkurrensmedel. IDAF Göteborg 1958. (Steno) Wilcox, C.: Public Policies Toward Business. 3:e uppl. Homewood, 111. 1966.

Statens offentliga utredningar 1974

Kronologisk förteckning

SDPNP'PIPPN.”

11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40, 41.

42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50.

51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60.

Orter i regional samverkan. A Ortsbundna levnadsvillkor. A Produktionskostnader och regionala produktionssystem. A. Regionala prognoser i planeringens tjänst. A Boken. Litteraturutredningens huvudbetänkande. U. Förenklad konkurs m.m. Ju. Barn— och ungdomsvård. S. Rättegången i arbetstvister. A. Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remiss— yttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. U. Data och näringspolitik |. Svensk industri. Delrapport 1. |. Svensk industri. Delrapport 2. | Svensk industri. Delrapport 3. |. Svensk industri. Delrapport 4. |. Sänkt pensionsålder m. m. S. Neutral bostadsbeskattning. Fi. Solidarisk bostadspolitik B. Solidarisk bostadspolitik. Bilagor. B. Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor. U. Förslag till skatteomlåggning m.m. Fi. Markanvändning och byggande. B. Vattenkraft och miljö. B. Reklam V. Information i reklamen. U. Förslag till hamnlag. K Fri sterilisering. Ju. Motorredskap. K Mindre brott. Ju. Räntelag. Ju. Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. A. Jordbruk i samverkan. Jo. Unga lagöverträdare V. Ju. Solidarisk bostadspolitik. Följdfragor. 8. Att översätta Gamla testamentet. U. Grafisk industri i omvandling. I. Spridning av kemiska medel. Jo. Skolan, staten och kommunerna. U. Mut— och bestickningsansvaret. Ju. FFV. Förenade fabriksverken. I. Socialvärden. Mål och medel. S. Socialvården. Mål och medel. Sammanfattning. S. Statsbidrag till kommunal färdtjänst. hemhjälp och tamil- jedaghemsverksamhet. Fi. Barns fritid. S. Utställningar. U. Effekter av förpackningsavgiften. Jo. Samordnad traktamentsbeskattning. Fi. Befordringsförfarandet inom krigsmakten. Fö. lnstallationssektorn. I. Installationssektorn. Bilagor. I. Bevissäkringslag för skatte— och avgiftsprooessen. Fi. Information och medverkan i kommunal planering. Rapport. Kn. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 1. FÖ. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 2. Fö. Skolans arbetsmiljö. U. Vidgad vuxenutbildning. U. Utsökningsrätt XIII. Ju. Närförläggning av kärnkraftverk. !. Lägenhetsreserv. B. Skolans arbetsmiljö. Bilagor. U. Sexual- och samlevnadsundervisning. U. Trafikbuller. Del [. Vägtrefikbuller. K.

61. 62. 63. 64. 65. 66.

67.

68.

69. 70. 71. 72. 73.

74.

75.

76.

77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 85. 86. 97. 88. 89. 90. 91. 92. 93. 94. 95. 96. 97.

98. 99.

100. 101. 102.

Trafikbuller. Bilagedel. K Studiestöd at vuxna. U. Internationellt patentsamarbete 1. H. Energi 1985, 2000. I. Energi 1985, 2000. Bilaga. 1. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band 1. Gudstjänstordning m.m. U. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 1. Gudstjänst i dag. Liturgiska utveck— lingslinjer. U. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska Iörsöksverksamheten 1969—1972. U. Invandrarutredningen 3. Invandrarna och minoriteterna. A. lnvandrarutredningen 4. Bilagor. A Om behörighet och antagning till högskolan. U. Energiforskning. Program för forskning och utveckling. I. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energiprogramkommittén. Avdelning A Utvinning av enar- giråvaror och industriell energiproduktion. l. Energiforskning. Expertmaterlal utarbetat på uppdrag av Energiprogramkommittén. Avdelning B. Näringslivets ener— gianvändning. I. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energiprogramkommitten. Avdelning C. Transporter och samfärdsel. I. Energiforskning. Expertmatarial utarbetat på uppdrag av Energiprogramkommittén. Avdelning D. Lokalkomfort och hushåll. !. Värmeförsörjning enligt värmeplen. Ju. Stålindustrins framtida utveckling. |. Utbildning för arbete. A Jaktmarker. Jo. Jaktmarker. Bilagor. Jo. Samverkan för regional utveckling. A Generalklausul i förmögenhetsrätten. Ju. Stat och kommun i samverkan. Kn. Fotografering och integritet. Ju. Kommunal biståndsverksamhet. Kn. Trafikskadeersättning. Ju. Europakonventionen och europeiska sociala stadgan. Ju. Ny järnvägslagstiftning !. Ju. Alkoholpolitik Del 1. Bakgrund Fi. Alkoholpolitik. Del 2. Åtgärder. Fi. Alkoholpolitik. Del 3. Bilagor. Fi. Alkoholpolitik. Del 4. Sammanfattning. Fi. Bevara ljud ochbild. U. Båtliv. Samhället och fritidsbåtarna. Jo. En öppnare domarbana. Ju. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band 2. Gudstjänstmusik |. U. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band 3. Gudstjänstmusik ll. U. Enhetlig kommunallag. Kn. Internationella överenskommelser och svensk rätt. Ju. Begränsning av svavalutsläpp - en studie av styrmedel. Jo. Svensk press. Fi.

Statens offentliga utredningar 1974

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Förenklad konkurs m.m. [6] Fri sterilisering. [25] Mindre brott. [27]

Räntelag. [28] Unga lagöverträdare V. [31] Mut— och bestickningsansvaret. [37] Utsökningsrätt xm. [55] Värmeförsörjning enligt värmeplan. [77] Generalklausul i förmögenhetsrätten. [83] Fotografering och integritet. [85] Trafikskadeersättning. [87] Europakonventionen och europeiska sociala stadgan. [88] Ny järnvägslagstiftning |. [89] En öppnare domarbana. [96]

Internationella överenskommelser och svensk rätt. [100]

Försvarsdepartementet

Befordringsförfarandet inom krigsmakten. [46] Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning. 1. Utbildning i för— valtning inom försvaret. Del. 1. [51]

2. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 2. [52]

Socialdepartementet

Barn- och ungdomsvård. [7] Sänkt pensionsålder m. m. [15] Socialutredningen. 1.Socialvärden. Mål och medel. [39] 2.50- cialvärden. Mål och medel. Sammanfattning. [40] Barns fritid. [42]

Kommunikationsdepartemontet

Förslag till hamnlag. [24] Motorredskap. [26] Trafikbullerutredningen. 1. Trafikbuller. Del 1. Vägtrafikbuller. [60] 2. Trafikbuller. Bilagedel. [61]

Finansdepartementat

Neutral bostadsbeskattning. [16] Förslag till skatteomläggning m.m. [20] Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedag- hemsverksamhet. [41] Samordnad traktamentsbeskattning. [45] Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen. [49] Alkoholpolitiska utredningen. 1. Alkoholpolitik Del 1. Bakgrund. [90] 2. Alkoholpolitik. Del 2. Åtgärder. [91] 3. Alkoholpolitik. Del 3. Bilagor. [92] 4. Alkoholpolitik. Del 4. Sammanfattning. [93] Svensk press. [102]

Utbildningsdepartementet

Boken. Litteraturutredningens huvudbetänkande. [5] Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor. [19] Reklam V. Information i reklamen. [23] Att översätta Gamla testamentet. [33] Skolan, staten och kommunerna. [36]

Utställningar. [43]

Skolans inre arbete. 1. Skolans arbetsmiljö. [53] 2. Skolans arbets» miljö. Bilagor. [58] Vidgad vuxenutbildning. [54] Sexual- och samlevnadsundervisning. [59]

Studiestöd ät vuxna. [62] 1968 års kyrkohandbokskommitte. 1. Svenska kyrkans gtdstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band 1. Gudstjän- stordning m. m. [66] 2. Svenska kyrkans gudstjänst. Huwdguds- tjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 1. Gudstjänst idag. Li- turgiska utvecklingslinjer. [67] 3. Svenska kyrkans gudstjänst. Hu- vudgudstjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 2. Den lturgiska försöksvarksamheten 1969—1972. [68] 4. Svenska kyrkais guds- tjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band !. Guds— tjänstmusik I. [97] 5. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjän— ster och övriga gudstjänster. Band 3. Gudstjänstmusikll. [98] Om behörighet och antagning nu högskolan. [71] Bevara ljud och bild. [94]

Jordbruksdepartementet

Jordbruk i samverkan [30] Spridning av kemiska medel. [35] Effekter av förpackningsavgiften. [44] Jaktmarksutredningen. 1. Jaktmarker. [80] 2. Jaktmarker Bilagor. [81] Båtliv. Samhället och fritidsbåtarna. [95] Begränsning av svavelutsläpp — en studie av styrmede. [101]

Handelsdepartementet lnternationellt patentsamarbete |. [63]

Arbetsmarknadsdepartementet

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Oter i re- gional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3.Produk- tionskostnader och regionala produktionssystem. [3] 4. Fegionala prognoser i planeringens tjänst. [4] Rättegången i arbetstvister. [8] Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. [29] Invandrarutredningen. 1. lnvandrarutredningen 3. Invandnrna och minoriteterna. [69] 2. Invandrarutredningen 4. Bilagor. 70] Utbildning för arbete. [79] Samverkan för regional utveckling. [82]

Bostadsdepartementet

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Solidirisk bo— stadspolitik. [17] 2. Solidarisk bostadspolitik Bilagor. [11] 3. So- lidarisk bostadspolitik. Följdfrågor. [32] 4. Lägenhetsressrv. [57] Markanvändning och byggande. [21] Vattenkraft och miljö. [22]

Industridepartementet

Data och näringspolitik [10] lndustristrukturutredningen. 1, Svensk industri. Delrappot 1. [11] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [1 2] 3. Svensk industri. Dilrapport 3. [13] 4. Svensk industri. Delrapport 4. [14] Grafisk industri i omvandling. [34] FFV. Förenade fabriksverken. [38] lnstallationsbranchutredningen. 1. lnstallationssektorn. [47] 2. In- stallationssektorn. Bilagor. [48] Närförläggande av kärnkraftverk. [56] Energiprognosutredningen. 1. Energi 1985, 2000. [64] :. Energi 1985, 2000. Bilaga. [55] Energiprogramkommitten. 1. Energiforskning. Program fir forsk— ning och utveckling. [72] 2. Energiforskning. Expertmaarial ut— arbetat på uppdrag av Energiprogramkommittån. Avdelnirg A. Ut— vinning av energirävaror och industriell energiproduktior [73] 3.

Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energi- programkommittén. Avdelning B. Näringslivets energianvändning. [74] 4. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energiprogramkommitten. Avdelning C. Transporter och samfärd— sel. [75] 5. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energiprogramkommittén. Avdelning D. Lokalkomfort och hus- håll. [76] Stålindustrins framtida utveckling. [78]

Kommundepartementet

Information och medverkan i kommunal planering. Rapport. [50] Stat och kommun i samverkan. [84] Kommunal biståndsverksamhet. [86]

Enhetlig kommunallag. [99]

Nordisk utredningsserie- (Nu) 1974

Kronologisk förteckning

1. Sverigefinnarna och deras organisationer Naturorienterande ämnen i grundskolan i Norden. årskur- serna 1-6 Förslag till Nordisk tentamensgyldighed Grunnskolen i Norden Spesialundervisning i Norden Fmreyene i Norden Hoyere utdanning av sykepleiere Äldres integration i samhället Kontrollpolitik och narkotika Voksenoplaring i de nordiska land Utbildningsväsendets styrelseformer i Norden Sommartid/ Ny normaltid i Norden De gymnasiala utdannelser i Norden Offentlighetsprinsippets anvendelse på nordiske samarbe- idsorganer

_._—__. PPNFQWPNPWPP

! '» . ' r..-i , . | | * A' b)... "[ ',. ”. _ H I ' I -. " '=, --.i,."..'. " ' *. lil. ..||- ..4- | » |'. .,. .. j_. -. Li'l *Vi. . . | . .ll' , . ' . ' . inl.-'.. . :, .. . .. . . j .. r. u lp- M:.lll. LW * - . m...-..'. I. ' . . | '|.-'_' V ' i|.:_ "- '. ' . .l ; I . l ' l . i * '- l ! Jil-[ .. 'i'" ' l . . . . I ]] . | | | ” _ I . ;-' . .. IIIII' ' I * i. _ i'ig | 1lll WII" . . '. . * . . . . . . l . .. -' ."| -| ||. Ill ll ] [I ' l |; *.. i. l _l. . -_ || -. .. x' "'i

' "" ' " .i. :: ".".'. ?: . ,, _... ...,..."

51- ..|

." ”frp .H. 1 :..

. - _ . ' Jl ' '. , . . ... ..||. | ], '. l"! .'. .. . |. *. .. ]. J . . .. ., = .:-. ... 1u .' ...” '.1I'lc'l'" , . . .. , .-. . l 1l "IW ll'ul

". år..-...i ovan...].ieatiantctaf. . _._? .r ...A]?.:& inf.... ..... s..—..::..QZJ . nå!.gw—wrtä. ..... . ÖA.T...11,_.ÅIÄ!.: .m.