Hushållning med mark och vatten : inventeringar, planöverväganden om vissa naturresurser, former för fortlöpande fysisk riksplanering, lagstiftning : rapport 1971

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

aUUlLJJä

med

Hushållning

mar k

och

vatten

inventeringar om vissa naturresurser Planöverväganden Former för fysisk riksplanering fortlöpande

Lagstiftning

1971 Rapport

inom civildepartementet

upprättad

Hushållning med och

mark vatten

Statens offentliga utredningar 1971 :75 Civildepartementet

med

Hushållning

mar

k

och

vatten

inventeringar Planöverväganden om vissa

naturresurser Former för fortlöpande fysisk

riksplanering

Lagstiftning

Rapport 1971

upprättad inom civildepartementet

SBN 91-38-00067-9

Lindström Typografi och omslag: Håkan

Fotografier: Stig T. Karlsson civildepartemenfet och Håkan Lindström Kartografi: 1971 Tryck: Esselte Tryck, Stockholm

Separafkartor i kartong:

Clvildepartementei samt Allan Sandberg Kartografi: AB och Axel Pahl, Svenska Reproduktlons AB, Stockholm 1971 Tryck: Svenska Reproduktions

Allmänna Förlaget AB Produktion och distribution:

Häggvik, Omslagets framsida, färgbild: Vågsfjärden, och Gaviksfjärden, Nordlngrå, Ångermanland. Uppland. Omslagets baksida: Bogesundslandet,

Förord

I denna promemoria ges en samlad redovisning av hittills

utförda förarbeten för

fysisk riksplanering.

Inventeringar

av och anspråk tillgångar på mark och vatten samt bear-

betningar av

inventeringsresultatet sammanfattas. Plan-

överväganden och synpunkter som syftar till god utform-

ning av miljön och med vissa hushållning naturresurser

presenteras liksom överväganden och synpunkter avseende

medel och för organisation en fortlöpande riksfysisk

planering.

Promemorian har till huvudsaklig del utarbetats inom

civildepartementets planerings- och budgetsekretariat. En

särskild enhet inom sekretariatet har ansvarat för insam-

ling och av materialet. bearbetning De delar som avser

lag-

stiftning och organisation för fortsatt

fysisk riksplanering

har utarbetats inom departementets rättssekretariat under

medverkan av företrädare för justitie- och

jordbruksdepar-

tementen. samråd har i

Fortlöpande fråga om arbetet i sin

helhet skett med företrädare för

statsrådsberedningen samt

kommunikations-, finans-, jordbruks-, inrikes- och industridepartementen. En rådgivande

expertgrupp har sedan hösten 1969 kon-

tinuerligt följt arbetet. I expertgruppen ingår generaldirektören Lennart statens

Holm, planverk, ordförande,

professorn Carl-Fredrik Stockholms Ahlberg, läns lands-

tings regionplanekontor, byråchefen Lars-Erik

Esping, sta-

tens direktören

naturvårdsverk, Arne Fladvad, Kommunernas konsultbyrå, överingenjören Bertil Hall,

lantmäteristy-

relsen, professorn Torsten Lunds

Hägerstrand, universitet, professorn Börje Kragh, konjunkturinstitutet och direktö-

ren Lars Ågren, Svenska kommunförbundet.

Vid och

inventeringar har en

materialsammanställningar

rad institutioner medverkat: centrala

ämbetsverk, länssty-

relser och andra regionala organ, intresseorganisationer och

branschorgan m. fl.

Stora delar av

underlagsmaterialet har tidigare publice-

rats av av

uppgiftslämnarna,

kommunikationsdepartemen-

tet år 1969 K 1969:

(Stencil 13-15) och av

civildeparte-

SOU 1971:75 l] 5

i en särskild stencilserie, se förteckning i bilaga. entet förutses komma att ta Efter remissbehandling regeringen

förslagen under hösten 1972,

till de framlagda

tällning i ämnet beräknas komma att före-

arvid även proposition

avses samordnad med riksdagen. Denna behandling äggas

till den regionalpolitiska

ehandling och ställningstagande

planeringen.

december 1971 Stockholm i civildepartementet

InnehåH

Förord

Avdelning l Motiv och

utgångspunkter för arbetet

Bakgrund, motiv, syfte

Vissa utgångspunkter

Arbetets och

omfattning inriktning

Avdelning ll Natur- och

kulturgeografiska förutsättning

4 tillstånd

Naturmiljöns och

känslighet 41

Inledning 41

4.1.1¶Utgångspunkter

41 4.1.2 Vissa naturgeograñska huvuddrag 42

Ekologi och fysisk samhällsplanering 47

4.2.1 Ekosystemens karaktär och allmänna funktion 47 4.2.2 Människan som ekologisk faktor 49 4.2.3 och

Överväganden synpunkter 51

4.3 Klimatets från betydelse 52

föroreningssynpunkt

4.3.1 Bakgrund 52 4.3.2 Viktiga faktorer 52 4.3.3 Geografisk översikt 53 4.3.4 överväganden och synpunkter 56

4.4 Markens och

vegetationens miljöegenskaper

och

föroreningskänslighet 57

4.4.1 Bakgrund 4.4.2 Viktiga faktorer 58

Geografisk översikt

och 69

överväganden synpunkter

Sötvatten 71

5.1¶Bakgrund

73 5.2 Viktiga faktorer 79 5.3 Geografisk översikt 89

5.4 överväganden och synpunkter

hav 90 6 Kustvatten och angränsande 90

6.1¶Bakgrund

90 .6.2 Viktiga faktorer 94 .6.3 Geografisk översikt 101

.6.4 överväganden och synpunkter

105 .7 Sammanfattning

Befolkningens fördelning

och förutsätt-

regionalpolitiska

ningar l

109 g 1 Inledning 109 i

2 Befolkningsfördelningen

110 .3 Tätorter och serviceunderlag

1 13

4 Befolkningsutveckling

.5 Regionalpolitiken

och mål 113

.5.1 Utgångspunkter

115 5.5.2 Ortsklassificering medel 118

5.5.3¶Regionalpolitiska

och 119

5.6¶Överväganden synpunkter

utanför 123

6¶Transportnät tätbygd

i

123 6.1 Inledning 124 6.2 Vägnätet 127 6.3 J ärnvägsnätet

128 6.4 Flygnätet 130 6.5 Sjötransporter

135 6.6 Rörtransporter

överväganden och synpunkter

Avdelning lll och

Anspråk resurser, för

principer

resursanvändning

7¶Försvaret

7.1 Försvaret i den fysiska riksplaneringen 143

Fredsorganisationens markanvändning och

markpâverkan 143

7.3 Krav föranledda av

krigsuppgifter 146

7.4 Konsekvenser av civil

markanvändning 147

7.5 och Överväganden synpunkter 147

8 Vissa

vetenskapliga och tekniska verksamheter 149

9¶De areella

näringarna 1 53

9.1 Jordbruk 153 9.1.1 Jordbrukets

markanspråk 153

9.1.2 Områden av

påverkade luftföroreningar 156

9.1.3 och överväganden synpunkter 156

9.2 Skogsbruk 156 9.2.1 Skogsbrukets

markanspråk 156

9.2.2 Skogsmarkens

försurning 157

9.2.3 och överväganden synpunkter 157

9.3 Fiske 160 9.3.1 Allmänt 160 9.3.2 Klassificering av vattenområden 160

9.3.3 och Överväganden synpunkter 162

9.4 Renskötsel 162 9.4.1 Renskötselrätten och renskötselområdet 162 9.4.2 och överväganden synpunkter 163

10 Den

vetenskapliga naturvärden 165

Inledning 165

10.2 Sammanställning av viktiga områden 165

10.3 Exempliñering av typer av viktiga områden 166

Kulturminnesvård 175

Inledning 175

och områden 175 Redovisning av viktigare miljöer

av viktigare miljöer och

11.3¶Exempliñering

176 områden

Allmänna överväganden och syn-

om vetenskaplig

punkter och kulturminnesvård 183

naturvård

för rekreations-

13 Bakgrund

behandling 1 87 verksamheternas

187 13.1 Behandlade verksamheter

187 13.2 Fritidens omfattning och fördelning l

och reseavstånd 189 i 13.3 Ledighetstyper

190 13.4 Utländska besökare

190 13.5 Statens investeringar i

förutsättningar 192 ; 13.6 Skillnader i individuella

1 95

1 4 Friluftsliv

195 14.1 Inledning 195 l4.1.1 Arbetsgång 195 14.l.2 Behandlade verksamheter 196 14.1.3 Kvalitets- och arealanspråk 197 14.1 .4 Resursinventering

198 14.2 Verksamheter i skog och mark

14.3¶Fjällvistelse

202 14.4 Bad

204 14.5 Fritidsfiske

206 14.6 Utfärder med båt

1 5 Enskild fritidsbebyggelse

209 15.1 Inledning

210 15.2 Antalet fritidshus

210 15.3 Faktorer som påverkar efterfrågan

210 15.3.1 Motiv för fritidshus 210 15.3.2 Primärbostaden 212 15.3.3 Bostadsorten 213 15.3.4 Fritidens omfattning och fördelning 213 Inkomster och priser

Alternativ till eget fritidshus 15.3.7 Fritidshus utomlands 21 15.3.8 Utländsk

efterfrågan 21

l 5.3.9

Utvecklingstrender 21

15.4 Faktorer som

styr fritidsbebyggelsens lokali-

sering 21 l5.4.1 Avstånd till primärbostaden 21 15.4.2 till vatten

Anknytning 2l

l5.4.3 Fritidshus avstånd på stort från primärbostaden 216 15.5 Resurser för

fritidsbebyggelse 217

15.5.l Den kust- och sjönära marken 217 l5.5.2 och Kulturlandskapet det utgående jord-

brukets byggnadsbestånd

218 15.6 Fritidsboendet medför anspråk över kommunoch länsgränser 221

15.7 för

Markåtgång fritidsbebyggelse 221

l 5.7.1

Utvecklingstendenser 221

l5.7.2 i olika

Fritidsbebyggelse landskapstyper 222

16 m.

stugbyar, camping m. 229

Inledning 229

16.2 Stugbyar 230 16.3

Framlagda förslag 231

17 Allmänna och

synpunkter

överväganden om

rekreationsverksamheter 233

Inledning 233

17.2 Landskapets utveckling 236

17.3 inom

Utvecklingsproblem fritidsbebyggelse-

sektorn 239 17.4 Olika former av fritidsboende 242

Några utgångspunkter för 245 planövervägandena

Industri med speciella eller

lokaliseringsönskemål

betydande miljöstörningar

249 Inledning

249 Behandlad industri

för inventering av in-

Vissa utgångspunkter

251 dustrins önskemål

för

Lokaliseringsönskemål

behandlad industri

253 19.1 Inledning

255 19.2 Kraftverk

19.3¶OljeralTinaderi

266 19.4 Kemisk industri

266 19.4.l Petrokemisk industri

269 19.4.2 kemisk industri

Oorganisk

av kärnbränsle 270

19.5¶Anläggning för upparbetning

19.6¶Skogsindustri

för tillverkning av icke järn-

19.7¶Anläggningar

279 haltiga metaller

19.8¶Ferrolegeringsverk

281 19.9 Stålverk

286 19.10 Varv

287 19.11 Cementfabrik

och lokali-

20¶Miljostörningar för studerad

seringssamband

industri

289 20.1 Inledning

. 292 20.2 Kraftverk

20.2.1¶Oljekraftverk

293 20.2.2 Kärnkraftverk 294 20.2.3 Vattenkraftverk

20.3¶Oljeraffinaderi

centrum 296 20.4 Petrokemiskt

för av kärnbränsle 297

Anläggning upparbetning

20.6 Massafabrik med pappersbruk 29 20.6.1 Sulfatmassafabrik och pappersbruk 29 20.6.2 Fabrik för av mekanisk

tillverkning massa och

sulñtmassa med pappersbruk 29

20.7 Aluminiumsmältverk 3

20.8¶Ferrolegeringsverk

30 20.9 Stålverk 30 20.10

Lokaliseringssamband 303

20.10.1 Lokaliseringssamband mellan olika industrier 303 2010.2 Exempel på industrikombinat 303 2010.3 Användning av värme från kon-

låggradigt

denskraftverk 306

21 Allmänna och

överväganden

synpunkter beträffande

studerad industri 309

Inledning 309

21.2 Industrins

lokaliseringsönskemål - samman-

fattning och några kommentarer 310

21.2.1 Produktion 310 2l.2.2

Lokaliseringsförutsättningar 311

2l.2.3 Sysselsättning

2l.2.4 Miljöstörningar

317 2l.2.5

Lokaliseringsalternativ 3 l 8

21.3 Vissa utgångspunkter för

planövervägandena 320

21.3.1 Allmänna

utgångspunkter 320

21.3.2 Principer för val av platser för industri 321 2l.3.3 Olika slag av markreservationer 324 21.4 Totalmiljön i stora

industrikomplex 325

Avdelning IV och

överväganden synpunkter

för olika delar av

landet, planerings- och utvecklingsbehov

22¶Rekreation och miljövård 331

22.1 Allmän

bakgrund 331 22.l.1 Huvuddragen i fritidslandskapet 331

22.1.2 Klimatet 335 : sj?” ,,

v-pr,-|-#,nç=›wn<

Befolkningens fördelning 336 Dagens semesterområden

339 Kusterna 339 Allmänt 343 De obrutna skärdgârdskusterna kusterna 349

De högexploaterade

Övriga kuster

369 Öland och Gotland

med 374

Fjällvärlden angränsande skogslandskap

374 Anspråken på fjällen för turism och fritids-

Utvecklingsområden

381 boende 384 Väglösa områden med norsk och finsk 387 Samordning planering

389 Älvdalarna 389 Anspråken på älvarna Av vattenkraftanläggningar opåverkade huvud- 391 älvar eller källñöden 394

Övriga älvar

i älvdalarna 394

Miljöutvecklingen

inlandsområden av särskilt värde för Andra 395 fritidslivet 395 Sjöar och sjösystem 399

Skogsbygder

401 Berg, äsar och kulturlandskap

23¶Lokalisering av behandlad

industri

405 23.1 Inledning

Kusterna 408 23.2 408 23.2.l Västkusten 416 23.2.2 Skånekusterna 418

23.2.3¶Östersjökusten (Nymölla-Nynäshamn)

23.2.4 Stockholmsregionens kustområde 424 (Nynäshamn - Forsmark)

23.2.5 Norrlandskusten (Bottenhavets och Bottenvi- 424 kens kustområden) och Gotland 427 23.2.6. Öland

för vissa anlägg-

23.3¶Lokaliseringsöverväganden

i ett kort 429

ningar perspektiv

24 och

Planerings-

utredningsbehov för fortsatt

fysisk

riksplanering 439

24.1 Fortsatt fysisk

riksplanering 439

24.2 Särskilda och

utrednings- planeringsbehov 440

24.2.1 Central nivå 440 24.2.2 Regional nivå 444 24.2.3 Lokal nivå 446

Avdelning V och

Lagstiftning organisation för fortsatt

fysisk riksplanering

25¶Fysisk

riksplanering inom

ramen för nuvarande

lagstiftning 453

25.1 (allmänna

Inledning reformbehov) 453

25.2 Nuvarande lagstiftning (kortfattad översikt) 455

Lagstiftning angående översiktlig fysisk planläggning 465

26.1 Gällande rätt 465 26.2 Reformbehov och

principlösning 468

Lagstiftning angående lokalisering av viss industri 475

27.1 Gällande rätt 475 27.2 Reformbehov och

principlösning 478

..

-..ma 28 Reglering av glesbebyggelse 485

28.1 Riksdagens uttalande 485 28.2 Reformbehov och

principlösning 487

M.,,_,,,..,.,. 29

Ersättningsfrågor 493

29.1 Gällande rätt 493 29.2 Reformbehov och

principlösning 495

med i annan

Samordning ersättningsreglering

lagstiftning

30¶Den fysiska riksplaneringens

organisation

501 30.1 Inledning 501 30.2 Riksdagen och den fysiska riksplaneringen

- och statens plan- 30.3 Centrala organ regeringen 502 verk m. ñ. 503 30.4 Länsstyrelserna 505 30.5 Kommunerna

Sammanfattning och bilagor

Sammanfattning

Syfte och utgångspunkter

Inventeringar och allmänna planöver- 512

väganden

huvuddrag 517

Planövervägandenas

Lagstiftning och organisation

som fram-

Inventeringsarbeten

för eller i samband med tagits

förarbetena för fysisk riks- 525

planering

material 525 Publicerat 526 Länsinventeringar 527

Övriga redovisningar (urval)

av intresse för den

Material riksplaneringen som fysiska

i annat sammanhang

publicerats

(urval)

Ordlista

Motiv och

utgångspunk-

ter för arbetet

4.-

Bakgrund, motiv, syfte

:xxvtm

Vissa utgångspunkter

Arbetets omfattning och inriktning

n*

u:TJMU-Iüsøñnétwcgnløüláwxmâvøâou».Miu-u

aM ,ad/un:www»{ nya , \A°L(4S\å i.

Sverige har 14 000 km strand. En tiondel är enligt statens planverk lämpad för bad och friluftsliv. Det är angeläget för både samhälle och enskilda att vi hushållar förnultigt med stranden som gemensam tillgång. Bild på föregående uppslag från Farhull vid Skälderviken, Skåne.

1 motiv och syfte Bakgrund,

under de senaste decennierna har samhällsutvecklingen

framkallat behov av övergripande statlig långtidsplanering

i olika former. De viktigaste dragen i denna utveckling skall här antydas i korthet. Tekniska och andra landvinningar inom jordbruk och har medfört en nedgång i behovet av

skogsbruk kraftig

arbetskraft inom dessa näringar. Den ekonomiska utveckmed en förnyelse av industriell lingen i förening fortgående har medfört starkare specialisering och

produktionsteknik

större driftsenheter inom industrin. Servicenäringarna har vuxit starkt, samtidigt som specialisering och koncentration mer och mer kommit att prägla även dessa näringar. Vanligen talar man om detta skeende som näringslivets strukturomvandling. Den kännetecknas av att en allt större andel av arbetskraften i industri och servicesysselsätts vilket i sin tur förorsakar fortgående stora förnäringar, av befolkningens fördelning i landet. Till väsentändringar

denna befolkningsomfördelning en minsk-

lig del innebär i och de mindre tätorterning av befolkningen glesbygderna na och en fortsatt tillväxt i medelstora och större tätorter Det är en för den långsiktiga stat-

(jfr kap. 5). huvuduppgift

liga planeringen att dra upp riktlinjer för att styra förloppet i denna urbaniseringsprocess på ett sådant sätt att betingelfördelning av ekonomisk tillväxt och serna för en jämnare välståndsutveckling mellan landets olika delar främjas. Människors ökade fritid och påtagliga behov att tilldelar av denna fritid utanför den vardagliga miljön bringa har medfört att friluftslivet och fritidsbebyggelsen ökat i Förändrade främst ge-

omfattning. transportförhållanden,

nom bilismen, och ökade ekonomiska resurser ger stora människor möjlighet att söka sig till områden med grupper särskilt för friluftsliv i skilda former. Desgoda betingelser medför ökad efterfrågan på välbesa nya förutsättningar både för fritidsbebyggelse och för friluftsliv. lägen mark Den industriella utvecklingen medför behov att förnya maskiner och I samband därmed liksom vid

anläggningar.

i vissa branscher ibland önskemål om

expansion uppstår

SOU 1971:75 EI 21

nylokalisering. För vissa industrier är tillgången till

speci-

fika i form av sötvatten

naturförutsättningar djuphamn,

m. m. i hög grad bestämmande för sådana lokaliseringsönskemål. En del av anspråken riktas mot naturresurser med kvalitets- och som finns bara i vissa

lägesegenskaper

delar av landet. Industrins utveckling, koncentrationen av och

företag

människor och den höjda materiella levnadsnivån med ökad produktion och konsumtion har miljö-

skapat nya

problem. Detta är ytterligare ett förhållande som

påkallar

ökad uppmärksamhet i form av övergripande planering. Samhällets möjligheter att angripa miljöproblemen har under det senaste decenniet förbättrats väsentligt, bl. a. ge-

nom ny lagstiftning, förstärkning av administrationen på

olika nivåer, finansiella insatser samt en

kraftigt utbyggd

forskning. Miljöpolitiken har undan för undan lett till skärpta villkor när det gäller industrins av förore-

utsläpp

ningar. Även om man bör räkna med en fortsatt

utveckling

efter sådana linjer behövs också en av

långsiktig planering

hushållningen med naturresurserna för att förebygga miljöskador och miljökonflikter.

Planeringen av markanvändning och fysisk har miljö

länge betraktats som i första hand en lokal angelägenhet, en fråga om utformningen av Detta har varit

närmiljön.

naturligt så länge bara ett fåtal konflikter om markanvändningen haft rikskaraktär. Staten har därför kunnat

begrän-

sa sitt engagemang i sådana konflikter till övervakande eller fastställande uppgifter. Allt oftare har emellertid anspråken på exploatering av mark och vatten av flera parter kommit att riktas mot särskilt eftertraktade

tillgångar.

Exploateringarna har ibland fått konsekvenser

påtagliga

även för människor i avlägsna landsändar. Detta har

skärpt

konflikterna om naturresurserna. I dessa konflikter har de som önskat exploatera naturtillgångar i allmänhet haft lättare att hävda sina intressen än de parter som önskat bevara ett område

oexploaterat.

Detta hänger bl. a. samman med att efterfrågan mark

på

för exploateringsändamål bärs upp av en ofta

betydande

köpkraft samt ger upphov till och därmed

sysselsättning

inkomstbildning för både enskilda och kommuner. Bevarandeintressena företräder däremot efterfrågan på kollektiva nyttigheter, vilkas bruksvärde inte kommer till

uttryck

i pengar. Om bevarandeintressena skall kunna hävdas måste man i starkare markera samhällets

lagstiftningen infly-

tande över hur marken som avgörande naturresurs för all samhällsplanering skall utnyttjas. Med till efterfrå-

hänsyn

gan och tillgång i skilda delar av landet kan

värderingen

22 [j SOU 1971:75

av olika naturresurser avvika från

på riksnivå betydligt

och lokal nivå.

värderingen på regional

Den här i korthet skisserade utvecklingen har medfört naturresurserna i samt behov att överblicka riksperspektiv ökade att utifrån bedömningar på riksnivå stymöjligheter ra hushållningen med dessa resurser. riksplanering bör alltså vara Syftet med en sådan fysisk att de önskemål som skilda verksamheter på 1) kartlägga sikt kan komma att rikta mot mark- och vattentill-

lång

samt de som svarar mot

gångar, läge och miljö tillgångar

anspråk som kan förutses, i den mån det är motiverat av riksintresse dra upp

2)

med sådana naturresurser som riktlinjer för hushållningen är eller kan väntas bli av skilda intressen.

efterfrågade

Av riksintressen motiverade riktlinjer kommer att gälla

bara vissa delar av landet. De anvisningar som kan ges är Det blir en uppgift för i allmänhet mycket översiktliga. och lokal att detaljera bilden. Tillkoms-

regional planering

ten av en minskar alltså inte behovet

fysisk riksplanering

av kommunal Snarare leder den till att detta be-

planering.

att den som hittills inte

hov ökar genom pekar på problem

tillräckligt i den kommunala planeringen.

uppmärksammats Det är inte möjligt att i en fysisk riksplanering givetvis

besked för en avlägsen framtid. Vid de avvägge bindande som måste bör emellertid sådan planering ningar göras kunna underlag för en saklig debatt och väl ge förbättrat

underbyggda beslut.

SOU 1971:75 E 23

2 Vissa

utgångspunkter

Naturen och dess rikedomar bestämmer till väsentlig del människans är också nöd-

fysiska miljö. Naturtillgångarna

vändiga i vår ekonomi. Hushållningen

produktionsfaktorer

med naturresurserna måste utgå från dessa grundläggande förhållanden. Som allmän målsättning för vår samhällsutveckling bör kunna gälla att vi skall söka skapa förutsättför såväl ekonomisk utveckling som en ningar en gynnsam god livsmiljö under så likvärdiga betingelser som möjligt för alla människor. Eftersom ofta inne-

markdispositioner

lång sikt är det viktigt att bebär bindningar på mycket akta även kommande intressen.

generationers

bör ses som ett av medlen att nå

Fysisk riksplanering

de målen. Planeringen måste därför in-

välfärdspolitiska

riktas mot dessa mål. Ett sådant mål är att

grundläggande

fortsatt ekonomisk tillväxt, alltså ökande produktion främja av varor och Tillväxten är givetvis inte något tjänster. Den eftersträvas av det enkla skälet att den

självändamål.

är en för att nå överordnade sociala

grundförutsättning

mål. som är nödvändig för mate-

Samtidigt produktionen

riella måste den alltså underordnas de sociala måframsteg len full ökad och valfrihet, ökat

sysselsättning, trygghet

fördelat välstånd, rättvisa utbildningsmöjligoch jämnare heter, rikare arbetsliv och fritid, god inre och yttre miljö. för fortsatt ekonomisk tillväxt är i hög

Förutsättningarna

beroende av vårt lands att hävda sin ställ-

grad förmåga

av varor och tjänster. I en ning i det internationella utbytet är det därför viktigt att beakta de

fysisk riksplanering

som landets natur-

gynnsamma produktionsförutsättningar

resurser i vissa fall med andra länder.

ger jämfört

med naturresurserna är intimt Frågan om hushållningen med om befolkningens och det sammanflätad spörsmålet framtida fördelning. Må-

produktiva kapitalets geografiska

len för den måste därför vara en av för-

regionala politiken

utsättningarna för den fysiska riksplaneringen. Samtidigt måste den beakta de betingel-

regionalpolitiska planeringen

ser som den anger för skilda delar

fysiska riksplaneringen

av landet.

SOU 1971:75 E] 25

Det är en uppgift främst för regionalpolitiken att utforma ett mönster för den

långsiktiga fördelningen av syssel-

sättning och bosättning i landet. De allmänna målen för regionalpolitiken har angetts av 19641 och 19702 års riksdagar. En konkretisering av dessa allmänna mål inom

pågår

ramen för den regionala Resultatet

utvecklingsplaneringen.

av den första an-

planeringsetappen, länsplanering 1967,

mäldes för 1969 års riksdag? som gjorde vissa

ställnings-

taganden. I kungörelse 1969: 438 har Kungl. Maj:t anbefallt samtliga statsmyndigheter att vid beslut som rör lokalisering av offentliga investeringar eller som på annat sätt har betydelse för den regionala beakta resulutvecklingen tatet av länsplanering 1967 samt vad Kungl. och

Maj:t

riksdagen uttalat i därtill.

anslutning Ytterligare konkretisering av de regionalpolitiska målen

sker i en andra pågående i vilken bl. a.

planeringsetapp, länsprogram 1970 ingår. Med utgångspunkt i resultatet av denna planering, den fysiska riksplaneringen m. rn., skall

ett regionalpolitiskt program för hela landet utarbetas. Detta program beräknas kunna föreläggas riksdagen hösten 1972. Programmet förutses bl. a. innefatta en

klassificering

av olika orter med till funktioner,

hänsyn åtgärdsbehov

m. m. En skiss till dylik ortsklassificering har utarbetats av

en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet4. I den mån det

regionalpolitiska handlingsprogram som statsmakterna an-

tar kommer att innebära ändringar i denna

klassificering

kan även de överväganden som görs i denna promemoria delvis behöva revideras. Fysisk riksplanering bör ses också som ett led i samhällets miljövårdspolitik. Målet för denna är att garantera alla en livsvänlig miljö. del En god miljö är en väsentlig av vår levnadsstandard. Miljöförstörelsen måste därför hejdas och förstörd miljö så långt möjligt återställas. Dessa mål står inte i motsats till inom olika sam-

utvecklingen

hällsområden. Samhällets utveckling gör det

nödvändigt

att industriella och andra Om mil-

anläggningar tillskapas.

jökraven beaktas vid utbyggnaden kan en industriell utveckling väl förenas med kravet en god

på miljö. Miljö-

vårdspolitiken innebär vidare att naturen skall göras tillgänglig för allmänheten för att dess behov av

tillgodose

rekreation och friluftsliv. Huvudprincipen för fysisk riksplanering är att mot var- Prop. 1984: 185, BaU 1964: 48. andra riktade mot 2 väga skilda anspråk viktiga naturresur- Prop. 1970: 75, SU 1970: 103, BaU 1970: 40. ser. Den skall söka forma ett sådant mönster för hushåll- 3 Prop. 1969:1 bil. 13, SU 1969:57, ningen med dessa naturresurser att de här nämnda allmän- BaU 1969:30. na målen för samhällsverksamheten som främjas samtidigt 4 stencil Ds ln 1971: 7, se kap. 5.

26 EI SOU 1971:75

handlingsfrihet beträffande resursanvändningen

betydande

bevaras åt kommande Förenklat kan man

generationer.

säga att den fysiska riksplaneringens uppgift är att göra en där önskan att bevara dessa resurser intakta, avvägning, dvs. nyttiggöra dem utan att förändra dem, ställs mot olika önskemål dem, dvs. utnyttja dem så att de att exploatera

förändras. Vid denna bör eftersträvas en inriktning som

avvägning

i med vad som ter sig riktigt från ekologisk ligger linje Statsmakternas mål för den framtida tätortsut-

synpunkt.

nämnts i sina huvuddrag i den vecklingen anges som förut Den som

regionalpolitiska planeringen. fysiska planeringen

aktualiseras av växande och ändrade markanspråk för oli-

ka tätortsverksamheter utgör viktiga samhälleliga planemen de är bara undantagsvis av den arten

ringsuppgifter

att de föranlett i detta skede av en fysisk överväganden

riksplanering.

Vid sidan av tätortstillväxten framstår friluftsliv och frisamt vissa slag av industri som de tre hu-

tidsbebyggelse

vudkonkurrenterna i konflikter om landets naturresurser. från riktas nämligen ofta mot om- Anspråken dessa parter - - som både råden merendels kustområden erbjuder lokaliseringsplatser för vissa industrianläggfördelaktiga och innefattar särskilt värdefulla tillgångar för skilningar da fritidsverksamheter. i de skäl som talar för att naturmiljön bevaras

Tyngden

liksom vikten av att ha stor handlingsfrihet kvar för fram-

tiden har lett till att planövervägandena i denna promemoria i hög förestavas av bevarandeintresset. De exploa-

grad

som redovisats i inventeringar har

teringsanspråk gjorda

trots detta kunnat tillgodoses i betydande utsträckning. i innebär dock att den miljö-

Förslagen promemorian

störande industrins i framtiden till viss del hän-

expansion

visas till andra lägen än de från industrins egna utgångs-

punkter mest gynnsamma. avser, som redan antytts, till stor del

Fysisk planering

- försom inte - eller bara mycket långsamt

tillgångar

av marken för t. ex. bebyggelseändamål nyas. Användning innebär en bindning av markresurser och mycket långsiktig fall förändring av miljön. Den i många en oåterkallelig som bör bevaras eller kan behövas för

mark obebyggd

mindre intensiv måste därför avsättas på myc-

exploatering planeringen måste

ket lång sikt. Den översiktliga fysiska bl. a. av dessa skäl, som komplement till ett kortare tids-

ca 10 år, arbeta även med ett perspektiv

perspektiv på

år, alltså längre än vad som anupp mot 20-30 betydligt ses i t. ex. nu förekommande ekonomiska

praktiskt möjligt

SOU 1971:75 D 27

långtidsplaner.

Bedömningar av behov av mark, vatten och andra fysiska resurser i detta längre blir med nöd-

tidsperspektiv

vändighet osäkra. Ändrade för

förutsättningar energipro-

duktion och industriell verksamhet samt för människans sätt att använda fritiden förhållanden utgör exempel på som på ett par decennier har visat kunna medföra stora

sig förändringar i markanvändningen. Inventeringar och bedömningar i denna

som presenteras promemoria har gjorts utifrån nu gällande nu tendenser, känd teknik samt rådande allmänna

värderingar. De pro-

blem som anmäler skulle dessa

sig om utvecklingen följa

linjer kan emellertid antas utlösa i olika av-

förändringar

seenden. Man söker t. ex. utveckla och tillämpa ny teknik. Nya politiska åtgärder aktualiseras. Förskjutningar i kostnadsrelationer inträder. kan medföra*

Dylika förändringar

ändringar också av och

lokaliseringsönskemål lokaliseringsförutsättningar.

Tillvägagångssättet i det nu genomförda arbetet kan därför synas mindre realistiskt. Att på detta sätt från nu-

utgå

varande förhållanden och tendenser har emellertid bedömts som den mest Det torde

ändamålsenliga uppläggningen.

nämligen kunna hävdas att en av konsekven-

genomgång

serna av vårt aktuella handlande är den start-

lämpligaste

punkten för att diskutera vilka åtgärder som är motiverade. Det kan visserligen sägas att den valda arbetsmetoden kan ge en något för pessimistisk framtidsbild. I förevarande sammanhang kan detta dock vara en fördel.

Fysisk riksplanering skall

bl. a. syfta till att garantera ett skydd för den som vi under miljö, alla omständigheter vill bevara. Alla har en

framtidsbedömningar betydande

osäkerhetsmarginal. Av vikt är därför att studera de utvecklingsalternativ som ställer de största

miljöanspråken.

Därigenom blir säkerheten större att vi får de

skyddsgaran-

tier som eftersträvas. Även andra skäl talar till förmån för det valda arbetssättet. Åtgärder inom industri-

miljöpolitik, regionalpolitik,

politik osv. återverkar i grad förhållanden hög på av betydelse i en Politiken inom dessa andra

fysisk riksplanering.

områden utformas emellertid till stor del utifrån aspekter som inte har något direkt samband med

fysisk riksplane-

ring. Denna planering kan därför inte arbeta med utvecklingsaltemativ som kunde vara tänkbara om t. ex. de miljöeller regionalpolitiska medlen kunde bestämmas utan hänsynstagande till andra faktorer än dem som behandlas i

fysisk riksplanering. Utgångspunkten måste alltså vara nu-

varande politik och medel på dessa områden. Den fysiska

28 I:) SOU 1971:75

kan belysa vissa konsekvenser

riksplaneringen härigenom

av denna samt medverka till att ge begränsningar

politik

för den och motiv för förändringar av politiken.

SOU 1971:75 E] 29

3¶Arbetets omfattning och

inriktning

En samlad av byggnads- och planlaggenomgång gällande

som förberedelse till en reform av denna lagstiftstiftning inom kommunikationsdepartementet år

ning påbörjades

1965. och de överväganden denna innefat-

Genomgången

tade ledde till att tillkallades i mars

bygglagutredningen

1968. Direktiven för utredningen tar sikte på en genom-

av främst planinstituten i gällande bygg-

gripande förnyelse 1969 års K 1969:

nadslagstiftning (se riksdagsberättelse,

55).

till denna påbörjades år 1967 I anslutning genomgång och metodstudier för en riks-

vissa provinventeringar fysisk

De utfördes inom kommunikationsdepartemen-

planering.

tet i kontakt med företrädare för flera andra departement. och metodstudierna redovisades i tre Provinventeringarna som utarbetades inom kommunikationsde-

promemorior

och år 1969 (Stencil K 1969:

partementet offentliggjordes

13-15).

med 1969 års fördes ar-

I samband departementsreform

med den över till det ombil-

betet fysiska riksplaneringen

Samtidigt tillkallades en rådgivandade civildepartementet. de expertgrupp (se förord). För den andra utredningsetappen fastställdes från början en tidsram tre år. Denna ram medgav inte de grund-

på

studier inom ett flertal ämnesområden som i och

läggande

Det förutsattes emellertid att en

för sig ansågs angelägna.

skulle komma till stånd och

rullande fysisk riksplanering

och studier skulle kunatt mera tidskrävande inventeringar na utföras under av det fortsatta arbetet. Avsikten loppet avslutas var att ställa samman med den etapp som härmed och bearbeta den som fanns tillgänglig

grundinformation

kunde erhållas ett ä två år. förutsatte

eller på Tidsplanen

och en sådan samman-

att de överväganden synpunkter

kunde för skulle redovisas under år ställning ge underlag Den informationen och de slutsatser den

1971. tillgängliga

motiverar skulle därmed kunna utgöra en grund för beslut som behövde fattas under de närmaste åren.

SOU 1971:75 E] 31

Arbetet i civildepartementet har bedrivits i huvudsak

på

följande sätt. Omfattande inventeringar har utförts i syfte att få fram en samlad bild av dels de mark och vatten för

anspråk på

de närmaste decennierna som kan härledas ur skilda verksamheter i samhället dels de resurser som finns att möta

anspråken med. Som påpekats i har föregående kapitel

arbetet koncentrerats de till stora delar ompå oplanerade rådena utanför tätorter. i invente-

befintliga Tyngdpunkten

ringarna ligger således på friluftsliv, ve-

fritidsbebyggelse,

tenskapliga skyddsbehov samt sådan industri, som på grund av att den är särskilt eller ställer krav

miljöstörande på

speciella naturresurser kan tänkas bli aktuell i lägen utanför befintliga tätorter. Resultaten av redovisas II

inventeringarna i avdelning

och III av promemorian. II också ett I avdelning ingår

kapitel där vattenmiljön behandlas från ekologisk utgångs-

punkt. Urvalet av de verksamheter som omfattas av

anspråksinventeringarna har gjorts med hänsyn till de anspråk verk-

samheterna beräknas ställa på mark utanför tätort, vatten, läge och miljökvalitet samt till den

omgivningspåverkan

verksamheterna kan komma att medföra. Det har ansetts angeläget att i en första etapp koncentrera insatserna

på

vissa områden där konkurrensen om de resurserna

fysiska

är eller kan väntas bli starkt framträdande och där överregionala aspekter bedömts ha särskild betydelse. Kusterna utgör en som eftertraktas från

tillgång många

håll. Där uppkommande konflikter är ofta av rikskaraktär. De större, i något avseende ännu orörda eller

opåverkade

kustavsnitten tillhör sålunda de delar av landet som särskilt uppmärksammats. F är ett annat sådant om-

jällkedjan

råde. Urvalet av verksamheter kommenteras närmare i resp. kapitel i avdelning III. I inventeringarna har man sökt ut-

genomgående belysa

vecklingen dels för 1970-talet, dels för de följande decennierna fram mot år 2000. har varit både att få fram

Syftet

de renodlade sektorönskemålen och att de

belysa miljö-

störningar och andra konsekvenser som kan vara

förknip-

pade med de utvecklingstendenser som studerats. Bland inventeringarna för friluftsliv och

fritidsbebyggel-

se märks en serie vari och

undersökningar länsstyrelserna

andra regionala organ samt centrala statliga myndigheter har medverkat. Bl. a. har genom statens planverks

försorg

utförts en i syfte att olika strand-

kustinventering kartlägga

avsnitts lämplighet för bad. Genom med-

länsstyrelsernas

32 E] SOU 1971:75

verkan har bl. a. utförts inventeringar av större områden, som är av intresse för friluftsliv, och genom lantmäteristyrelsen utbredhar bl. a. den befintliga fritidsbebyggelsens Länsinventeringarna har med den givna tidsning kartlagts. ramen till stor del måst baseras på befintligt material. För inventeringarna mer enhetatt göra de i olika län utförda i allmänhet granskats och bearbeliga har inventeringarna tats av närmast ansvariga centrala ämbetsverk.

De av anspråken på miljökvagjorda uppskattningarna

litet för skilda friluftsverksamheter grundar sig på analyser som inom i kontakt med föregjorts civildepartementet trädare för naturvårdsverket och ett antal organisationer friluftslivets område. Likaså har inom departementet

på

av utveckling. Inom båda

gjorts studier fritidsbebyggelsens

dessa fält har studierna även måst innefatta en utveckling av metoder för att beskriva anspråken. Genom medverkan av vissa vetenskap-

länsstyrelserna,

och landsantikvariema har områden av liga institutioner större intresse för den vetenskapliga och kulturella naturvården och för kulturminnesvården inventerats. Även dessa har bearbetats av resp. centrala verk. inventeringar Inventeringarna av anspråk från industri omfattar hu-

kraftindustri, kemisk processindustri, skogsinvudsakligen

dustri och viss industri. Dessa inventeringar

metallurgisk

har utförts av industrins egna branschorgan enligt program som utarbetats inom civildepartementet. Kompletterande informationer bl. a. beträffande föroreningsutsläpp från skilda har inhämtats hos naturvårdsverket,

anläggningar

hos skilda m. fl. Synpunkter på rim-

forskningsinstitutioner

ligheten av gjorda antaganden har lämnats av statliga och institutioner och organisationer. Bl. a. har företrä-

privata

dare för berörda beretts tillfälle att

fackliga organisationer

kommentera de liksom

preliminära branschpromemoriorna

mera allmänt för lokalisering av industri av

principerna

berörda slag. En särskild av omfattning och innehåll i

inventering

kommunala planer har utförts av statens planverk. De länsvis utförda har samordnats av en

inventeringarna

särskild med sekretariat inom planverket. ledningsgrupp

av anspråk och tillgång på markområ-

Inventeringarna den och andra naturresurser som är särskilt intressanta från till för analyser i syfte att

rikssynpunkt ligger grund

aktuella eller möjliga konflikter om användningkartlägga en av dessa resurser. På av sådana konfliktana-

grundval

i avdelning IV av promemorian de planlyser presenteras och slutsatser som ter sig motiverade vid en överväganden bedömning från riksnivå.

SOU 1971:75 E] 33

Statens planverk har enligt särskilt medverkat uppdrag vid vissa och beträf-

materialsammanställningar analyser

fande mark- och västkusten.

vattenanvändning på

De presenterade slutsatserna utgör ett första steg i en rullande planering, en första skiss som senare skall följas av kommunala och statliga i växelver-

planeringsinsatser

kan. I en sådan för en process bör uttrycksmedlen fysisk riksplanering successivt kunna förbättras. Såväl inventeringar som slutsatser bör kunna ge värdefull information för den kommunala planeringen samtidigt som de medverkar till handlingsberedskap inom den statliga administrationen genom att tillhandahålla ett material som gör det möjligt att vid uppkommande önskemål om mark- och vattenanvändning snabbare och mera fullständigt än förut belysa de fysiska konsekvenserna och de tänkbara alternativen inom en vidare ram. geografisk Materialet bör också kunna bilda underlag för en breddad diskussion om hur landets fysiska resurser bör användas och om hur den framtida bör formas och där-

miljön

med också ge bättre

förutsättningar för ett vidgat inflytan-

de för olika i beslut om

medborgargrupper samhällsplanering.

Även frågan om medel har

i en fysisk riksplanering

studerats. För att intentionerna

i en fysisk riksplanering

skall kunna säkerställas behöver samhället vissa instrument utöver dem som nuvarande innehåller. lagstiftning Det behövs sålunda att ett och mer

möjlighet på smidigare

effektivt sätt än f. n. dels samordna

planering på central,

regional och lokal nivå, dels av

påverka lokaliseringen gles-

bebyggelse, dels få till stånd en samordnad i

bedömning

fråga om lokaliseringen av starkt industri.

miljöstörande överväganden om ändringar i nuvarande lagstiftning pre-

senteras i avdelning V. F. n. är bl. a. byggnadslagen, vatten-

naturvårdslagen,

lagen och föremål för Det

expropriationslagen översyn.

har varit en utgångspunkt för arbetet att mera genomgripande lagreformer lämpligen bör anstå till det

slutliga

ställningstagandet till vissa av dessa

utredningsförslag.

Vissa ändringar i har dock ansetts böra

lagstiftningen

aktualiseras redan nu i syfte att ett säkerstäl-

möjliggöra

lande av den fysiska intentioner. Dessa

riksplaneringens

ändringar bör kunna genomföras utan att man avvaktar en mera genomgripande reform av I detta

planlagstiftningen.

avseende föreslås en vidgad användning av

generalplane-

institutet när det med ett i viss mån ökat statligt inflytande gäller att få till stånd sådan planering och i fråga om planeringens inriktning. Vidare förordas att det allmänna får

34 E] SOU 1971:75

befogenhet att bestämma om var och när glesbebyggelse får Slutligen föreslås en särskild lokaliserings-

äga rum.

hos i fråga om starkt miljöpåverkande prövning regeringen

industri, en som blir bindande i lokaliserings-

prövning

vid den detaljplaneringen och vid tillämp-

frågan fysiska ningen av miljöskyddslagen.

Avdelning V innehåller också överväganden angående

som skall svara för statens medverkan i den organisation

en fortlöpande fysisk riksplanering.

D 35

Natur- och

kulturgeoé grafiska förutsättningar

Naturmiliöns tillstånd och känslighet Befolkningens fördelning och

rogional-

politiska förutsättningar

utanför tätbygd Transportnät

A2s

J

m viøw?” . “NvvnssAovmxwüm»\ vm. Mu.›«,,..«,w..ø?iñbü\ n... çn?:“i,n›»an4»:)/ v-

Målet för samhällets miljövårdspolillk är att trygga en Ilvsvänllg miljö för dagens och morgondagens människor. Millölörstörlngen måste heidas och förstörd mlljö så långt som möjligt återställas. Fyslsk rlksplanerlng skall öka samhällets mölligheter att nå detta mål.

4 tillstånd och

Naturmiijöns

känslighet

4.1 Inledning

1 Utgångspunkter

2¶Vissa naturgeografiska huvuddrag

4.2¶Ekologi och fysisk samhällsplanering

4.3¶Klimatets från föroreningssynpunkt betydelse Markens och miljöegenskaper och

4.4 vegetationens

föroreningskänslighet

4.5 Sötvatten 4.6 Kustvatten och havl

angränsande

4.7 Sammanfattning

4.1¶Inledning

4.1.1¶Utgångspunkter

i denna som tidigare an-

Övervägandena promemoria utgår,

de samlade effekterna av utnyttjandet av förts, från att bör beaktas. Detta innebär ett vidgat hännaturresurserna till restriktioner av bl. a. ekologisk? natur. En

synstagande

är sålunda att de krav från

grundläggande utgångspunkt

som ställs nu och i framtiden inte olika samhällssektorer får bedömas var för sig i planeringsprocessen. Planering av hela det hänoch beslut bör grundas på en bedömning ett aktuellt i naturen kan förorsaka. delseförlopp ingrepp som ekolo- Det är i den översiktliga fysiska planeringen kan ske. Skälet för detta

giskt avgörande hånsynstaganden

är att först av tillräckligt stora områden

genom planering

att till skillnader i konges möjlighet ta hänsyn regionala av att en viss naturresurs i olika lägen. sekvenserna utnyttja I detta redovisas ett antal från denna

kapitel översiktligt väsentliga faktorer. grundläggande utgångspunkt

redovisas vissa naturgeografiska huvud-

E] Inledningsvis

och landformerna, som ej närmare be-

drag, berggrunden

från i kapitlets senare

handlas ekologiska utgångspunkter

men som en del av den allmänna bild av vårt del, utgör En samlad översikt över utsläppen land mot vilken framställningen i övrigt skall ses. från svenska iöroreningskällor såväl

Därefter berörs från ekologisk synpunkt miljövårdsfrå-

till sötvatten som kustvatten har pla- E] cerats i avsnitt 4.5. Vissa komplet- mer allmänna aspekter i den fysiska samhällsplagornas terande sammanställningar, bl. a. över samtliga utsläpp till Östersjön, åter- neringen. finns I avsnitt 4.6. Efter denna bakgrund följer en framställning i separata E 2 Ekologi är läran om de ömse- om mark och sötvatten samt kustavsnitt luft, vegetation, sldlga sambanden mellan organismervatten och omgivande hav. na och deras omgivning.

SOU 1971:75 E] 41

Dessa frågor behandlas f. n. av en rad statliga myndig-

heter, forskningsinstanser och utredningar. Vissa synpunk-

ter på hur detta arbete kan vidareutvecklas för att användas i den fysiska planeringen lämnas i slutet av kapitlet.

Diskussionen i detta om av förore-

kapitel lokaliseringar

nande industri förs med den

grundläggande förutsättningen

att av förorenande ämnen i första hand utsläpp skall undvikas, och att förorenande som måste skall

utsläpp medges

anordnas så att

naturmiljöstörningarna begränsas så mycket som möjligt.

Detta är den första som sammanställningen underlag för planering, som har för hela landet av alla här be-

gjorts

rörda typer av data. Fackmännen inom berörda områden är i flera fall oense om av materialet. Sammanställ-

tolkningen

ningen bör därför ses som ett för dels

underlag diskussion,

med avseende på slutsatser, dels beträffande vilket under-

lagsmaterial som bör ingå i en översiktlig fysisk planering.

4.1.2 Vissa naturgeografiska huvuddrag

Berggrunden som faktor i den översiktliga fysiska

planeringen

Berggrunden har i denna promemoria intresse dels därför att den är en naturresurs som industriell som kan utnyttjas råvara, dels därför att den i natur-

betingar huvuddragen

landskapets struktur. I gränsen mellan områden med olika

berggrund, i berggrundens möte med hav och omgivande

i kontakten med de lösa

avlagringarna, jordarterna, upp-

står intressanta kombinationer av av värde för

egenskaper

olika verksamheter. Urberget, som upptar huvuddelen av landets yta, se fig. 4: 1, är så rikligt förekommande att områden sällan

några

kan framhållas framför andra. I gränsområden mot hav eller mot annan får dock berggrund vissa områden större betydelse. Ett sådant område med för

betydelse industri,

vetenskaplig och kulturell naturvård och är B0-

friluftsliv, husläns granitområde,

speciellt vad gäller kustzonen. I Skåne är urbergsgränsen intressant sin

genom betydelse för

landskapets former, bl. a. Skånes åsar. gränsen

Längs ligger

också de för täktema

Öresundsregionen viktigaste av urberg för byggnads- och anläggningsarbeten. Nordingråområdet (västernorrlandskusten mellan och Ångerrnanälven

Köpmanholmen) rymmer ett mycket stort antal olika

berg-

arter och är därför av betydelse för och kultu-

vetenskaplig

rell naturvård. De från

omgivande urbergsområden avvi-

kande bergarterna är också en av för om-

förutsättningarna

rådets särpräglade och av friluftslivet uppskattade kusttyp.

42 E] SOU 1971:75

Figur 4: 1. Berggrunden. Kartan redovisar vissa berggrundsförhållanden av särskilt intresse i översiktlig fysisk planering. Såväl kambrosiluren utanför fjällkedjan som de yngre bergarterna i , rávaruområ- Skåne är eftertraktade ,,... den för industrin (bl. a. kalksten, sandsten, kvartssand och lera). Kambrosiluren i tjällkedjeranden rymmer samma råvarutyper men har på grund av transportläget hittills utnyttjats i liten omfattning. Malmprovinserna rymmer de stora malmtillgångarna och de bästa förutsättningarna för nya maimfynd.

Berggrunden har också i betydande omfattning påverkat naturlandskapets utseende. Särskilt påtagligt är berggrundslntlytandet kanske l fjällkedjan (fjälllormatlonerna) och l kambrosiiurområden som Öland och Gotland eller Blllingen och Kinnekulle. Källor: Atlas över Sverige, blad 7-8. Bergarterna och Kautsky, G. Metallogenetlsk karta över Sverige 1: 2,5 milj., koncept, MaIm-jord-vatten, SOU 1971: 17.

Urberg (i kartan har vissa :l mindre områden som normalt brukar särredovisas ej markerats) Fjällformatlonerna, d. v. s. de bergarter som bygger upp fjällkedjan

Kambrosilur l fjäilkedjeranden

Kambrosilur utanför fjäll- E kedjan

Kambrosilur på havsbotten

E3

Yngre bergarter i Skåne ä

Yngre bergarter på [D] havsbotten

Malmprovlnser

rTl

-1-5IT”T; inom

TTTTT

§ 7(H)

högfiäll

l

fjällområde -

törtiällområde

I

bergkullslätt

\\\\\///. , \VQWWWK« z««QQyv(v$g, //(/I///I . ///////1\\\\\\\\\ \ *Å/*ø

44 EI SOU 1971:75

Figur 4: 2. Landiormsreglonerna. Vissa är också av värde för industriellt utnyttjanbergarter

Terrängens relativa höjdvarlatlon, de, se separatkarta F.

d. v. s. höjdskilinaden mellan toppar bildad under kambrosilurtiden består främst eller krön och närmast liggande dai, Berggrund

slätt eller sjö, beskriver I hög grad av kalkstenar, olika skiffrar och sandstenar. Kalkstenarna

landskapets karaktär. Den varierar I förutsättningar för en rik vegeolika delar av landet men är relativt ger speciellt gynnsamma

likartad inom stora sammanhängan- tation. Inom kambrosilurområden utanför fjällsamtliga de områden, s. k. Iandiormsreglo-

finns av betydelse, jämför kap. 9

ner. Kartan visar utbredningen av kedjan jordbruksområden

dessa. och E. Kambrosilurformationernas bildningsseparatkarta Slättområdena har höjdskliinader på och naturlandskap är av betydande inhögst 20 m och utgöres dels av berg- sätt, uppbyggnad

grundsslätter, dels av sedimentslätter. tresse för och kulturell naturvård, se separat-

vetenskaplig

Sprickdalsterrängen kännetecknas av av rät- karta B. Kalkstenar och skiffrar är samtidigt industriella en stark detaljuppstycknlng

linjiga dalstråk, som skär varandra. se separatkarta F. Utanför fjällkedjan förekommer råvaror, Reiativa höjdsklllnaden är l väster allmänt 100-150 m medan den I kambrosilurområdena ofta som skarpt avvikande land-

östra Svealand är mindre, vanligen Kinnekulle, Halleberg, Hunskapselement, t. ex. Billingen, 75-100 m. och vilket är av särskilt intresse för neberg Siljansringen, Den kulliga terrängen har relativa det friluftslivet. På Öland och Gotland får landhöjder på 20-100 m. rörliga Norriandsterrängen (våglg bergkuli- av den flacka skapet sin särprägel geologiskt ostörda, bergterräng) är den storskaligaste terräng-

typen, näst fjällen, med relativa grundsytan. höjder över 100 m, ofta 300-400 m. rörelser i som till

De starka jordskorpan gett upphov

Bergkulislätten utgörs av mycket ilacka områden, till stora delar med fjällkedjan har lett till en sammansatt uppbyggnad av berg-

relativa höjdskilinader under 25 m, Inlandsisen har utifrån berggrundens förutsättfrån vilka glest liggande berg mar- grunden.

kant höjer sig över omgivningen. omformat landskapet till den mångformighet som ningar

Förijälisterrängen karakteriseras i de i sin helhet till ett attraktivt område för

gör fjällkedjan

stora dragen av sammanhängande olika former av rekreation. Den sammansatta berggrundsdalsystem och till stor dei piatåartad terräng däremellan. Dalstråken är mångformigheten och andra särpräglade

uppbyggnaden,

ett viktigt strukturerande element naturförhållanden motiverar också intresse för i kontrast till den mer strukturiösa fjällkedjans

terrängen I övrigt. De relativa höjd- och kulturell naturvård. I fjällkedjan finns vi-

vetenskaplig

skillnaderna är betydande (200dare områden som har eller kan få betydelse från råvaru- 400 m).

Fjäilområdets allmänna karaktär be synpunkt (malmer och mineral).

tingas av djupt nedskurna daigångar Inom förekommer de de s. k. malmprovinserna viktigasoch relativa höjder från 400 m till över 1 000 m dominerar. De senare te malmtillgångarna och flertalet övriga kända malmkrop-

områdena betecknas som högfjälls- 4: 1 och F. Inom dessa områden par, se fig. separatkarta områden av alpin karaktär. anses också möjligheterna till nya malmfyndigheter störst. Källor: Atlas över Sverige, Blad 5-6,

Tyngdkrait. Stratigrafi och tektonik.

Geomortologl och Rudberg, S, Landformer och kusttyper som strukturerande element i

Geology and Morphoiogy (ur Sømme, A, A Geography oi Norden. Bergen översiktlig fysisk planering

1968). skärgård, brantkust, morän- Terrängformer och kusttyper

osv. - i olika delar av landet beror i huvudsak på kust,

berggrunden och inlandsisarnas bearbetning av den samt

av de lösa avlagringar den senaste nedisningen lämnat efter

sig. Dessa former har betydelse bl. a. för landskapets attrak-

tivitet för friluftsliv och fritidsbebyggelse och från vissa

klimatsynpunkter.

F ig. 4: 2 ger en allmän överblick dels över utbredningen av

områden som till sin storskaliga landskapskaraktär är lik-

artade, dels över landformernas betydelse för kusttyperna.

Slättområdena utgörs dels av berggrundsslätter, dels av

SOU 1971:75 Ej 45

sedimentslätter. Slättområdena dominerar i Götaland och i en zon från Västergötland upp till norra Uppland. De erbjuder med sina stora enhetliga arealer, lämpade för modern teknik, goda

förutsättningar för jord- och skogsbruk.

För friluftslivet oftast utbud ger terrängen ett begränsat av aktiviteter. Där slättområdena når ut till kusten är denna flack och präglas oftast av lösa sand eller

avlagringar,

morän. Kusten har utanför slättområdena i allmänhet en bred zon av grunt kustvatten. Sprickdalsterrängen är den i Svealand dominerande landskapstypen. Den kännetecknas av en stark

detaljuppstyck-

ning av rätlinjiga dalstråk, som skär varandra. Genom sin

formmässigt starka detaljuppstyckning begränsar

terrängtypen möjligheterna till rationell skogs- och jordbruksdrift. Av samma skäl ger den goda för frilufts-

förutsättningar

liv. I sitt möte med havet till för friluftsger den upphov livet attraktiva och för unika - .

Europa skärgårdskuster,

ibland med fjordar, och ett av värde för mosaiklandskap Sprlckdalsterräng. Teckning av prof. och kulturell naturvård. För S. Rudberg vetenskaplig industrin värdefulla djuphamnsmöjligheter kan förekomma bl. a. där dalstråken går ut till kusten, men samtidigt är recipientförhållandena ogynnsamma i de vikar som

djupt inträngande

dalstråken ger upphov till. Den kulliga terrängtypen karakteriseras bölav mjukt jande höjdpartier och relativt Den måttliga höjdvariationer. dominerar de norra delarna Den av sydsvenska höglandet. förekommer också som en smal den

övergångszon längs

egentliga norrlandsterrängens östra rand. Genom sitt läge i anslutning till är den kul-

storskaligare norrlandsterräng

liga terrängen främst av lokalt intresse för friluftsliv. Den kulliga terrängens möte med havet karakteriseras av varierande inslag med av olika

berggrundsbetingade partier

branthet omväxlande med flacka, kustjordartsbestämda typer, moränkust i södra Norrland och Västerbotten, sand och grusskärgård i Norrbotten. Den s. k. är

norrlandsterrängen (vågig bergkullterräng)

näst fjällen den Den domine-

storskaligaste terrängtypen.

rar från Värmland till men förekomupp Västerbotten, mer också i vissa mindre områden i södra I Norr-

Sverige.

land utgör framför allt de större älvdalarna intressestråk för friluftslivet. Terrängtypen har sin enda egentliga havskontakt mellan Sundsvall och Örnsköldsvik och ger där upphov till en skärgårdskust och med med fjordkaraktär djupvattenområden tätt intill kustlinjen. De stora höjdskillnaderna S. Rudberg och skarpt markerade innebär stora risker för

dalgângarna

stagnerande luftmassor med åtföljande risk för höga kon-

centrationer av luftföroreningar.

46 E] SOU 1971:75

utgörs av flacka områden från Bergkullslätten mycket vilka glest liggande berg markant höjer sig över omgivningen. Dalgångar förekommer sparsamt. Terrängtypen ger till vidsträckta På bergkullslätterna är

upphov myrområden.

från aktivitet ofta liten. Vissa delar är

påverkan mänsklig

därför av intresse för vetenskaplig och kulturell naturvård. Förfjällsterrängen karakteriseras i de stora dragen av dalsystem och platåartad terräng därsammanhängande Bergkullslält. Teckning av prof. emellan. Dalstråken är i allmänhet djupa och med stora S. Rudberg sjöar och är ett viktigt strukturerande element. Förfjälls-

sammanhängande dalsystem och stora sjöar

terrängens tränger delvis in i fjällvärlden och ger speciella möjligheter till sjöregleringar samtidigt som de också utgör en grundförutsättning för rennäring och friluftsliv.

läggande

F jällområdets allmänna karaktär betingas av djupt nedskurna och kraftigt markerade höjdpartier. På

dalgångar

sina håll finns med stora höjdskillnader, bepartier mycket tecknade som högfjällsområden av alpin karaktär. Genom Bergkullsläll (t. h.) och lörfiällterräng (t.v.). Teckning av prol. S. Rudberg terrängens stora dimensioner och samtidiga mångformighet i har fjällområdet i sin helhet stort intresse

detaljskalan

för friluftsliv samt vetenskaplig och kultu-

speciellt rörligt

rell naturvård. De alpina områdena intar en särställning, inte minst som för de stora rovdjuren och tillflyktsorter

rovfåglarna.

4.2¶Ekologi och fysisk samhällsplanering

4.2.1 Ekosystemens karaktär och allmänna funktion

är läran om de ömsesidiga sambanden mellan de Ekologin levande organismerna och deras omgivning. En avgränsad del av naturen med de samband som utvecklas inom denna del kallas ekosystem. på ekosystem är en sjö, en

Exempel

Ett begränsat stycke natur har i alläng och en fjällhed. mänhet ett enkelt ekosystem. Ju större områden man avdesto mer blir systemen. Mindre eko-

gränsar komplicerade

bildar tillsammans större sådana, varav jordklotet system som helhet kan betraktas som det största. princip ligger att materien (näringsäm- I ekosystemets nen, vatten, nedbrytningsprodukter osv.) hela tiden hålls i vars hastighet i olika delar är inbördes beroett kretslopp, ende, se fig. 4: 3. Hastigheten anpassas genom en rad reglevilka ökar med artantalet. En minskning

ringsmekanismer,

av artantalet innebär att allt större delar av regleringsfunktionerna läggs på allt färre enheter. Störningar som drabbar de återstående mekanismerna innebär därför större risker för rubbningar i hela systemet.

SOU 1971:75 E] 47

Figur 4: 3. Ekosystemets funktion. Energin (grå pilar) underhåller materiens kretslopp (gröna pilar). Serien växter _, växtätare _› rovdjur är ett exempel på en s. k. näringskedja. Observera energlns avtagande växter för varje steg i näringskedjan. Källa: Lundholm, B (red.), Därför ekologi, Stockholm 1971.

näringsämnen

nedbrytare

Det energibortfall som sker i nä-

stegvis kretsloppets

ringskedjor och organismernas oförmåga att bryta ned eller utsöndra giftämnen ger upphov till de problem som i

dag

upplevs t. ex. beträffande kvicksilver och andra tungmetaller, och beträffande DDT, PCB och andra klorerade kolväten, se fig. 4: 4. Det innebär i sin tur ingrepp i

ekosyste-

men med långsiktiga konsekvenser som vi i dag inte kan förutse följderna av.

Figur 4: 4. Mlljögltt i en näringskedja. Plankton innehalier 1 ppb giitsubstans/ Av den energi som tillförs i ett steg I energienhet. näringskedjan blir bara omkring 10 °/o tillgängligt l efterföljande steg. Ämnen som ej bryts ned och som organismerna har svårt att göra sig av med koncentreras därigenom stegvis i kretsloppens näringskedjor. Exempel pá sådana ämnen är tungmetaller (kvicksilver, kadmium, bly osv.) och klorerade kolväten (t. ex. DDT och PCB). Iiiguren ange gittinnehállet i ppb. 1 ppb innebär en koncentration som svarar mot 1 mg/ion. Källa: Jensen, S och Olson, M: Miljögifterna i näringskedjor (ur Praktisk miijökunskap. Miljögifter. Stockholm 1971).

100 ene: gienheter plankton ger energi åt 10 energienheler pianktonätande tisk. e ^ 4 tisk innehåller 10 ppb { gienhet 10 energienheter planktonätande iisk ger energi át1 ergienhe iiskätande iágel. Fiskälande lagel . innehåller 100 ppb giitsubstanslener -- i gienhet.

48 D SOU 1971:75

Figur 4: 5. Förenklat ekosystem l I kretsloppets ligger också att bara en given mängd

princip

jämvikt. material kan och bara en given

biologiskt produceras

Utvecklingen sker omkring jämvlktsavfallsämnen kan omsättas i ett givet ekosystem. läget. Inom vissa gränser, stabilitets- mängd gränserna, är den stabil. kan vara mer eller mindre stabila? Stabili- Ekosystemen övre sfabilitefsgräns teten innebär att situationen i systemet utvecklas kring ett __._.___.__..--z-._ visst men båda sidor om detta, se

jämviktsläge svänger på

4: 5. sådana svängningar hos en faktor är

fig. Exempel på

liärnviktsläge^ f människans Det finns en övre och en kroppstemperatur. V undre som hur vida dessa svängningar stabilitetsgräns anger får vara utan att stabiliteten i systemet rubbas och utveck-

u2d_restabilitetsgräns 4: 6. lingen går åt annat håll, fig.

I mer sammansatta förändras ett stort antal faktosystem rer över tiden, men så länge faktorerna varierar inom tiden E 4: 7. Det stabilitetsgränserna är systemet i jämvikt, se fig.

bör till sist att inom ramen för en stabil utveckling

påpekas

Figur 4:6. Förenklat ekosystem vars kan förändras med tiden. stabilitetsgränserna jämvikt rubbats. Om en viss faktor överskrider stabilitetsgränserna är jämvikten störd. Utveckling i en annan riktning tar då vid. 4.2.2 Människan som ekologisk faktor

Människan i ckosystemen som en ekologisk faktor

ingår

bland alla övriga. Detta görhon bl. a. genom att utnyttja

naturens men också genom

biologiska produktionsförmåga

att de som hennes aktivitet medför, t. ex.

restprodukter

luft- och vattenföroreningar, införs som faktorer i eko-

för mänskligheten är att dessa ut-

systemen. Avgörande

__._._._.__.__._.__.._._-._för dess verksamhet inte får överskrida stabilitetstryck i Påverkas en faktor mer än vad

gränserna ekosystemen.

stabilitetsgränserna tillåter, rubbas jämviktsförhållandena

Figur 4: 7. sammansatt ekosystem i och andra faktorer börjar svänga mer än normalt. Dessa

iämvlkt. kan innebära att enstaka faktor utvecksvängningar någon l varje ekosystem förekommer ett las ett för människan otillfredsställande sätt, t. ex. massstort antal faktorer som påverkar på varandra och ekosystemets utveck- utveckling av en viss insektsart eller utrotning av vissa växtling. Om faktorerna håller varandra

eller djurarter.

inom stabllltefsgränserna är ekosystemet i jämvikt. Det att tekniken inte utvecklas med är i dag ett problem

hänsyn till ekosystemens krav utan i stället framtvingar

ekosystem med den risk det innebär för ogynn-

onaturliga

samma av ovan antytt slag. Så länge man inte svängningar har klar om stabilitetsgränserna i de

någon uppfattning

ekosystemen är detta kanske ofrånkomligt. Utan

utnyttjade

tvivel skulle dock mycket stå att vinna om man snarast

.__._._..-.-_.1_._._._-_.:_- skaffar bättre grepp om ekosystemens funktion och

sig

känslighet och anpassar tekniken härtill.

De föroreningar människan sprider utgör ekologiskt sett

Återstoden av 4.2.1 är baserat på Vissa föroreningar verkar omedelbart,

stabilitetsproblem.

Holllng, C S-Goldberg, M A, Ecology andra först efter tid och åter andra först efter

någon någ-

and Planning, Journ. Am. lnst. of ra Men föroreningarna leder förr eller se- Planners, 1971: 4. generationer.

D 49

nare till störningar av den ekologiska jämvikten om sta-

bilitetsgränserna överskrids.

En rad komplikationer gör det svårt att spåra risker för överskridanden av stabilitetsgränserna. Det förekommer naturliga långsiktiga förändringar t. ex. av klimatet, vilka innebär att olika klimatfaktorer kan överskrida sta-

bilitetsgränserna för olika ekosystem. Sådant har t. ex.

skett vid flera tillfällen även efter den senaste istiden. Det är därför svårt att skilja de förändringar som människan åstadkommit från naturens egna eftersom bara data från en kort period kan överblickas mer ingående. I ekosystemen finns inneboende trögheter som gör att den bristande jämvikten ibland uppenbaras först lång tid efter det att stabilitetsgränserna överskridits. Detta gäller t. ex. för haven, där bottenvattnets ålder är 1 OOO-talet år* och det därför inte är lätt att i dag förutse vad en till synes betydelselös påverkan på haven kan innebära på lång sikt. Det är därför angeläget att i tid spåra tendenser till och risker för allvarliga överskridanden av stabilitetsgränserna i olika

ekosystem.

En annan komplikation är att förekomst av en ogynnsam faktor kan öka organismernas känslighet för andra faktorer, s. k. synergism. Det innebär att även små förändringar av en faktor genom samverkan med andra faktorer kan få allvarliga konsekvenser. Fisk kan t. ex. lättare bli offer för parasitangrepp vid låga pH-värden? Synergism är i dag föga känd men mycket angelägen att få ökad kunskap om, inte minst med hänsyn till de konsekvenser den kan medföra vid samlokalisering av flera starkt förorenande industrier.

Vissa faktorsvängningar bör uppmärksammas vid över-

siktlig fysisk planering i vårt land därför att ekologiska gränsvärden överskrids eller riskerar överskridas. Bl. a. kan nämnas restprodukter, som syreförbrukande organisk substans, fosfor och kväve, vilka förs ut i vattensystemen och där orsakar en övergödning med risker för syrebrist, fiskdöd osv. Till luft och vatten förs också ut tungmetaller, klorerade kolväten osv. som genom i

anrikning närings-

kedjorna hotar att utrota olika djurarter eller att ge skador på arvsmassan hos människor och djur. Via luften förs försurande ämnen ut som hotar människans

utnyttjande av naturens i

biologiska produktionsförmåga jord-

och skogsbruk samt fiske. Människans sätt att utnyttja na- l Stewart, R W, The Atmosphere and turen the Ocean, Scientific American,

genom monokulturer, dvs. odling av en enda art,

Vol 221: 3, 1969. vilket i allt större sker i och 1

utsträckning jord- skogsbruk, pH är ett mått på surhetsgraden

(väteionkoncentrationen) i en lösning.

utgör också faktorsvängningar som förändrar betingelserna

Neutrala lösningar har pH-värden för ekosystemen. omkring 7, sura lösningar har lägre

och basiska lösningar högre pH-

värden.

50 E] SOU 1971:75

4.2.3 överväganden och synpunkter

Den samhällsplaneringen bör ges en långsiktig

fysiska

med det handlande som från inriktning som ligger i linje ter sig rationellt i ett längre

ekologiska utgångspunkter

Olika handlingsalternativ, t. ex. alternativa

tidsperspektiv.

lokaliseringar av industri, vattendragens långsiktiga användning, olika markanvändningssätt osv., bör helst kunna prövas i ›totalmodeller». Innan detta kan ske

ekologiska

måste emellertid en omfattande information om ekosystemens och stabilitets-

uppbyggnad, regleringsmekanismer

gränser ställas samman, vilket tar lång tid. Det är emellertid angeläget att den fortsatta fysiska och f. ö. all samhällsplanering, så snart

riksplaneringen,

kan grundas ett mera genomarbetat ekosom möjligt på underlag. Från denna synpunkt är en modellutlogiskt i vilken delmiljöerna luft, mark, vatten och leveckling vande förs samman i en över-

organismer (inkl. människan)

siktlig helhetsmodell angelägen. En sådan modell kan successivt förfinas allt efter som nya data från den ekologiska forskningen växer fram. För att vi skall få en mera välgrundad uppfattning om hur de samspelen fungerar och därmed även en

ekologiska

att bättre förutse konsekvenserna av olika planmöjlighet alternativ krävs betydande forskningsinsatser. Under senare år har dock fått en mera framde ekologiska aspekterna trädande plats i den naturvetenskapliga forskningen. F. n.

koncentrerar naturvetenskapliga forskningsrådet genom sin

ekologikommitté forskningen på två storprojekt, nämligen

terrester resp. energiflöde och dynamik i

ekosystemanalys Östersjöns ekosystem. Det är här fråga om en forskning med långtgående in-

mellan olika ämnesområden och baserad på lag-

tegration

arbete mellan olika forskare. Den moderna datatekniken numera att omfattande datamängder an-

medger mycket

vänds för att angripa dessa viktiga samhällsekologiska problem väg. Bl. a. för den fysiska sam-

på systemanalytisk

hällsplaneringen är det angeläget att bättre förutsättningar för ett sådant arbete snabbt skapas.

Det är också angeläget att det miljöinformationssystem

som miljökontrollutredningen har att utreda, blir tillräckligt allsidigt. En helhetsmodell av ett »ekosystem Sverige» ett sådant informationssystem skulle medge att

grundad på

i olika kunde prognoseras till

miljöeffekter planalternativ

stor del datateknisk väg. Härvid skulle betydligt fler

på

fakta och relationer kunna beaktas än med ett manuellt förfaringssätt.

SOU 1971:75 El 51

4.3 Klimatets betydelse från förorenings-

synpunkt

4.3.1¶Bakgrund

I detta avsnitt behandlas frågor om klimatet från föroreningssynpunkt. Fritidsklimatet behandlas i kap. 22.

4.3.2 Viktiga faktorer De faktorer som avgör spridningen av framför allt industriernas utsläpp av förorenande ämnen i luft är av stor betydelse för det framtida lokaliseringsmönstret i Sverige. Faktorer som bestämmer huvudsakliga spridningsriktningen, utspädningsmöjligheter samt nedfallet till marken redovisas därför)

De vindriktningsfrekvenser? som registreras vid meteo-

stationer har bedömts ge en acceptabel bild av

rologiska

huvudsakliga spridningsriktningen ur regional aspekt. Registreringen sker 10 rn över marken, varför lokala avvikelser grund av terrängens inverkan förekommer.

på

är betydelsefulla för situatio-

Utspädningsmöjligheterna

nen inom närzonen kring föroreningskällan. Det är där risken för höga koncentrationer är störst. Klimatets kontinentalitet3 i olika delar av landet, liksom hur ofta lugnt väder förekommer, ger en grov uppfattning om den regionala risken för s. k. inversioner, se fig. 4: 8, och stillastående luftmassor samt varaktigheten av sådana tillstånd. Med ökande kontinentalitet ökar risken för sådana tillstånd. Vid inversioner hindras utbytet mellan olika luftlager. Om utsläpp sker under inversionsskiktet eller, vid markinversion, i inversionsskiktet kan detta medföra höga förore-

i marknära nivåer. Tillfälligt kan för-

ningskoncentrationer

höjda koncentrationer av föroreningar på flera mils avstånd

från föroreningskällan uppkomma. Stagnationstillstånd,

dvs. längre perioder med inversion och vindstilla, är vanli-

gast vintertid. Ovanligt höga föroreningskoncentrationer

kan då uppkomma, bl. a. i större tätorter. Risken för stagnationstillstånd ökar norrut i landet.

Inom vissa s. k. lokalkontinentala områden är klimatet mer kontinentalt än vad som direkt betingas av breddgrad

Framställningen baserad på diskusoch höjd över havet. Sådana områden är speciellt utsatta

sioner med bl. a. doc. U. Högström, för stagnerande luftmassor och därför olämpliga lokali- Uppsala. seringsområden för industrier med stora luftföroreningsut- 2 Med vindriktningstrekvenser avses

hur ofta olika vindriktnlngar föresläpp. På motsvarande sätt torde lokalmaritima områden

kommer. från denna synpunkt vara något gynnsammare än andra 3 Ett kontinentalt klimat kännetecknas

områden. främst av stora temperaturskillnader

näraliggande

mellan vinter och sommar, ett maritiml

Genom nederbörden tvättas en del av luftföroreningarna klimat av små.

52 E] SOU 1971:75

Flgur 4:8. Meteorologiska förhållan-

den och spridning av luftföroreningar.

Dlagrammen visar karakteristiska drag i spridningsbilden vid olika temperaturvariationer i höjdled. Fig. A visar s. k. neutral skiktning, dvs.

temperaturen avtar uppåt med ca 1° C/100 m. Sådan skiktning uppträder vid mulet väder och relativt hög

vindstyrka. Röken sprids genom vindbetlngad turbulens och rökply-

men blir därför konisk. Fig. B visar s. k. instabil skiktning, dvs. temperaturen avtar mer än 1° C/100 rn i marknära nivåer. Detta är fallet t. ex. varma sommardagar. Den förhållandevis varma luften nära marken ger en Inverkan av nederbörden i detta ut och tillförs marken!

kraftig turbulens i höjdled, vilket leder beroende av hur ofta nederbörd föreavseende bör vara till en oregelbunden rökplym, som höga förore- nederbördsdagar. Ju fler nederbörds- »ormar sig». Tillfälligt kommer, t. ex. antalet ningskoncentrationer kan då uppträda närhet desto

är i föroreningskällans omedelbara

I närheten av förorenlngskällan. dagarna risken för vidsträckt av luft- Fig. C visar en stabil skiktning mindre bör sannolikt spridning med s. k. höldinversion, dvs. tem- år i en viss vara. Ju större nederbörden peraturen avtar med höjden upp till föroreningarna en viss nivå där ternperaturkurvan kan tillföras marken. Detta punkt desto mer föroreningar »vänder». Temperaturen börjar där t. ex. har av nickel

dock ej generellt; depositionen

tillta med höjden, vllket man kallar gäller inversion. Det luftskikt i vilket tempe- från den som skulle svara mot visat avvikelse fördelning, raturen tilltar med höjden är det s. k. inverslonsskiktet. Föreligger en höid- nederbördens fördelning?

inversion utgör den ett lock som hindrar Iuftföroreningarna att sprida

sig uppåt. l vissa fall, t. ex. vintertid, 4.3.3 Geografisk översikt börjar temperaturen tlllta med höiden redan från markytan, s. k. markinversom råder i stort en sydlig till sydvästlig sloner, tig. D. Luftföroreningar Över Skandinavien släpps ut i ett lnversionsskikt sprids I marknära nivåer blir vindriktningarna mer luftströmñ ei ut utan når som koncentrerade stråk i lnversionsskiktet stora avstånd varierande. Av fig. 4: 9 framgår att vindriktningsfrekven-

från föroreningskällan. inom kustområdena. Det

serna varierar regionalt, speciellt

Källor: Persson, G, Luftförorening och dominerande vindriktningar sett över året gäller beträffande luftvård, Stockholm 1969 och Miljövårdsforskning, SOU 1967: 43. men också med avseende på vilka riktningar som helhet,

dominerar under vinter sommar (för vilka febsom resp. ansetts Västkusten har en

ruari resp. juli representativa).

för vindar, varav ostliga vindar är dominans ost-västliga

vintertid. Vid Öresund blir förhållandena inte lika vanligare På ostkusten däremot och

utpräglade. överväger sydvästliga

till Bråviken med större inslag av nordostliga vindar upp

vindar vintertid. Norrut blir dominansen för nordnordliga vindar såväl vinter- som sommartid.

sydliga påtaglig

Vad inlandets vindförhållanden är variationerna

gäller

l Andersson, T, Small-Scale Variations of Rain caused i Norrland där de kraftiga dalstråken spelar of the Confaminatlon större, speciellt by Washout from the Low Layers of se t. ex. Östersund och Storlien, medan

en avgörande roll,

the Atmosphere, Tellus (1969) XXI: 5, s. 685-692. skillnaden mellan vinter och sommar är obetydlig.

Västkusten samt ostkusten från Kalmar till mellersta 7 Rühllng, Å-Tyler, G, Ecology of

Heavy Metals-A Regional and Hls- områden och bör därför Västerbotten är lokalmaritima torical Study, Botaniska Notiser, 1969, vol. 122, s. 257. ha bättre än övriga kustavsnitt,

utspädningsförhållanden

3 väster om Sydlig vind = vind som blåser från fig. 4: 9. Det inre av Småland, området linjen söder (l motsats till sydlig havsström Karlstad-Östersund och en zon från Åseletrakten i Västersom går mot söder).

SOU 1971:75 D 53

Figur 4: 9. Faktorer av betydelse för ventilationskiimatet. Lokalkontinentala områden är sådana områden där den regionala risken för ogynnsamma utspädningsförhål- Ianden och därmed höga föroreningskoncentralioner är större än normalt. För Iokalmaritima områden är denna risk mlndre.

i

Vindriktningsfrekvensen, dvs. hur ofta vinden blåser från olika håll under en viss mätperiod bestämmer i vilka riktningar iuitföroreningarna huvudsakligen sprids. På kartan redovisas vindriktningsirekvensen i åtta riktningar som vindrosor. I centrum av i

varje vindros är observationspunkten markerad. i en sådan vindros representeras frekvensen av t. ex. sydlig vind, d. v. s. vind som blåser från söder, av avståndet (enligt den angivna skalan) mellan observationspunkten och vindrosens spets rakt söder om denna punkt. En långsmal vindros innebär att vissa vindriktningar är vanligare än andra. På kartan har vindriktningsfördelningen för februari resp. juli månad under mätperioden 1931-1960 redovisats. Av vindrosen för Umeå framgår t. ex. att sydliga vindar i juli är vanligare än andra vindar. Detta innebär att rökutsläpp då huvudsakligen kommer i att spridas norrut. På detta sätt ger i vindrosorna för olika orter informa- . tion om i vilka riktningar utsläpp av á luftföroreningar huvudsakligen kan 3 spridas. i 3 20 40 °/o i

i :CEVindriktningsfördelning

1931-1 960, februari

Vindriktningsiördelning t 1931 -1960, juli a

l2 Lokalmaritiml område -

Lokalkontinentalt område

Källor: Atlas över Sverige, blad 25-26, Temperatur, humiditet och Taesler, R, Tabeller ur Klimatdataboken (manus).

FAS

bt

_ 62m S 01 so vw...

.kr

my 1 ouo 11D i 21m 01 am

till i Norrbotten som lokal-

botten upp Pajala erbjuder

förutsättningar än kontinentala områden ogynnsammare andra områden.

Vad nederbörden beträffar visar kartan över antal regn-

kartan över årsnederbörden stora likdagar per år och

skillnaderheter, se fig. 4: 10 och 4: 11. De väsentligaste

Figur 4: 10. Antal regndagar per år Figur 4: 11. Årsnederbörd. 1911-1940 med å 1 mm nederbörd. Medelvärden 1931-60. Källa: Atlas över Sverige, blad 33-34. Källa: Det moderna Sverige. Landet.

Stockholm 1969. Regn- och irostdagar, solskens-

Vld iämförelse mellan tig 4: 10 och timmar, nederbördens och temperaturens variabllilel, lslörhállanden, lig 4: 11 bör observeras att redovisl ningen avser skilda tidsperioder. temperaluren I Stockholm 1756-1963.

l

mindre än 90 dagar/är mindre än 500 mm/år

E

90 -100 dagar/år 500-600 mm/år j l E

100 -120 dagar/år 500-300 mm/år

^ 120 -150 dagar/âr 300-1 200 mm/å, - -

mer än 150 dagar/år över 1 200 mm/ár - i

SOU 1971:75 E] 55

z _-

na är det förhållandevis stora antalet norr om

regndagar

Vänern och den förhållandevis nederbörden

höga längs

södra norrlandskusten. Nederbördsklimatet innebär risker för ett kraftigare nedfall av inom

föroreningar (deposition)

de västra delarna än andra av sydsvenska höglandet på håll i landet (med för

undantag fjällkedjan).

4.3.4 överväganden

och synpunkter

Någon samlad redovisning av ventilationsklimatet i landet finns inte. För en är

översiktlig fysisk samhällsplanering

detta en stor brist genom att till eventuel-

hänsynstaganden

la variationer i ventilationsklimatet blir ytterst osäkra. Verksamhet pågår vid SMHI* och institutio-

meteorologiska

nen vid Uppsala universitet för att bättre de fak-

klarlägga

torer som betingar ventilationsklimatet. Det är önskvärt att denna verksamhet till en allmän översikt över

vidgas

ventilationsklimatet i landet. Därvid bör även en

kopp-

ling till den geografiska av

fördelningen föroreningsned-

fallet ske. I brist på en samlad är det från den översikt-

redovisning liga fysiska samhällsplaneringens utgångspunkter mest an-

geläget att få fram ett bättre

underlagsmaterial vad gäller

förekomsten av inversioner i olika delar av landet och sam-

manställningar av vindriktningsfrekvenser inom nivåerna

50-300 m över markytan där de större förorepunktvisa ningsutsläppen till luft sker. Det är vanskligt att på grundval av nuvarande material dra långtgående slutsatser beträffande skilda

lokaliserings-

förutsättningar. Ventilatibnsklimatet ensamt är inte tillräcklig grund för sådana ställningstaganden. Man bör ock-

så följa föroreningarnas konsekvenser

genom hela systemet luft-mark-sötvatten-hav. Ventilationsklimatets varierande förutsättningar bör knytas samman med markens geografiskt varierande med varierande för-

egenskaper, biologiska

utsättningar och med geografiskt varierande vatten- och

avrinningsförhållanden.

Om man tar hänsyn enbart till och neder-

vindriktnings-

bördsförhållanden torde emellertid ganska bestämt kunna sägas, att kustanknutna industrier med utsläpp av ämnen som kan ge upphov till en av marken,

allvarlig påverkan

t. ex. svaveldioxid och kväveoxider, inte bör till

förläggas

västkusten utan hellre till ostkusten från östra

Blekinges

del och norrut. I det senare fallet förs huvuddelen av dessa ämnen ut över där t. ex.

havsområden, försurningseffekter-

na är vilket vid västkustlokalise-

negligerbara, ej är fallet

l Sveriges meteorologiska och ring. hydrologiska institut.

56 E SOU 1971:75

4.4 Markens och vegetationens miljöegen-

skaper och föroreningskänslighet

4.4.1¶Bakgrund

Marken innefattar och samt i des-

jordarterna berggrunden

sa förekommande vatten med lösta ämnen, gaser och le-

vande Marken är inte bara en yta att bygga,

organismer.

odla eller utöva andra verksamheter Den har också en

på.

funktion som filter och buffert, främst kanske mot väsentlig som den aktiviteten för med de luftföroreningar mänskliga

I den funktionen är marken den mest sammansatta sig.

av alla. Det finns ett otal ekologiska regle-

miljöfaktorn

som forskningens nuvarande nivå inte

ringsmekanismer på

är till genomarbetad helhetsmodell

sammankopplade någon

av marken som ekosystem och i vilken regleringsmekanis-

mernas för störningar som en väsentlig känslighet ingår

del. Det är först mot 1960-talets slut som ekologer bör-

med de omfattande som ett sådant mojat arbeta uppgifter

dellarbete innebär, bl. a. inom ramen för internationella

med dess till in-

biologiska programmet (IBP)1 kopplingar

ternationella dekaden (IHD)2 och andra in-

hydrologiska

ternationellt forskningsprogram. Från svenska

organiserade

sida har man i första hand satsat på studier av ekologers och tundran som ekobarrskogen, lövskogen, myrmarken

system. Vissa finns vilka, även utan en eko-

forskningsresultat

totalmodell av marken men kopplade till varandra,

logisk

beträffande mar-

tyder på allvarliga utvecklingstendenser

kens status från ekologisk synpunkt. Exempel på forsknings-

projekt som gett sådana forskningsresultat är de karteringar

av i som från 1960-talets början utförts

jordmån skogsmark

l Internationella biologiska program- i samband med riks-skogstaxeringen, det atmosfärkemiska

met är ett år 1964 startat internatio- med nätet från 1950-talets början och dess vidareutveckling nellt B-árigt samarbetsprojekt nätet (YM-nätet). Ett första som syftar till att starta och samordna det yt- och markvattenkemiska

forskning rörande »den biologiska samman informationer från dessa och försök att koppla grunden för produktivitet och mänsklig välfärdu. andra undersökningar som en del i den studie av för-

ingår

3 Internationella hydrologiska som från svensk sida utarbetats inför

surningsproblemen

dekaden är ett av Unesco år 1965 FN-konferensen 1972 rörande den mänskliga miljön?startat 10-årlgt prolekt avsett att utveckla vetenskapen om världens studier av detta slag som beaktar fler för

Fördjupade

vattenresurser, hydrologin. markens faktorer utgör en

miljöegenskaper betydelsefulla

3 Air Pollution Across National

Boundarles. The impact on the förutsättning för att bl. a. en fortsatt fysisk riksplanering

Environment of Sulphur in Air and som helhet ett mer skall kunna beakta markmiljön på Precipitation, Rapport till FN:s generalsekreterare utarbetad under adekvat sätt än som Varit möjligt i denna promemoria.

ledning av professor B. Bolin, I det ett urval faktorer av betydelse Stockholm 1971. följande presenteras

SOU 1971:75 L: 57

med avseende på marken som Mot

miljöfaktor. bakgrund

av vad som anförts i det föregående är det naturligt att dessa

faktorer inte har kunnat vägas mot varandra.

4.4.2 Viktiga faktorer

Avgörande för markens sätt att reagera av

på störningar

olika slag är tillgången på växtnäringsämnen, bl. a. kalium,

kalcium och fosfor samt kväi den ursprungliga jordarten

ve och buffrande* ämnen som vegetationen med.

bidragit

Större tillgång på dessa ämnen ökar markens motstånds-

kraft mot dessa ämnen

störningar. Tillgången på bestäms

ytterst av berggrundens innehåll av dem samt av jordarzs-

typen. Finkorniga jordarterg, t. ex. med stort inslag av mjä-

la och ler, ger bättre näringstillgång än grövre jordarter

(s. k. lätta jordar), som domineras av sand och grus, dels

genom en större kontaktyta, dels genom mindre vatten-

genomsläpplighet och åtföljande risk för Moränurlakning.

områden3 under högsta kustlinjen (HK)4 är ofta svallade

eller vattenbearbetade och har därvid berövats en stor del

av sitt finkorniga material. Detta nägör dem i allmänhet

ringsfattigare än moränområden över HK (det

finkorniga

materialet finns huvudhär kvar) vilka till sin näringsstatus

sakligen är beroende av En berggrundens sammansättning.

stor nederbörd förstärker risken för urlakning av närings-

ämnena. Speciellt gäller detta i s. k. humida områden, dvs.

områden där i förhållande till nederbörden

avdunstningen

är ringa. Ett lågt pH i nederbörden innebär en i princip

starkare urlakning av väsentliga än neutrala

näringsämnen

eller Bullrande ämnen är ämnen som höga pH-värden. motverkar förändringar av surhets- Dessa faktorer är också betydelsefulla för den naturliga graden (vätelonkoncentratlonen) i

vegetationens karaktär. Denna påverkar i sin tur sina lösningar. egna av det ma- 3 Kornstorlekar I olika jordarter.

förutsättningar genom sammansättningen

terial den producerar. producerar t. ex. or- Barrskogar partikeldiameter

ganiskt material, såsom bark och barr, vilket vid sin ned-

Block 20 cm brytning ger surt reagerande ämnen och därmed förutsätt- Sten 20 cm -2 cm ningar för en av markens På Grus 2 cm -2 mm

urlakning näringsämnen. läng-

re sikt leder detta till minskad tillväxt Sand 2 mm -0,2 mm och ändrade art- Grovmo 0,2 mm -0,06 mm bestånd av både och växter. Finmo djur Lövskogar ger däremot 0,06 mm-0,02 mm Mjäla 0,02 mm-0,002 mm i regel mer basiska nedbrytningsprodukter med större till-

gänglighet för växterna av 3 Morän är en osorterad blandning

viktiga näringsämnen. Därige-

av icke rundat material i olika kornnom bör lövskogsområden också ha större än

möjligheter storlekar.

barrskogar att motstå ockförsurning. Lövskogar erbjuder 4 HK är den högsta nivå havet nått

så bättre än att klara andra upp till efter den senaste ned-

möjligheter barrskogar slag

isnlngen. av luftföroreningar genom sitt lövavfall.

årliga

5 På ett markstycke som iriläggs

J0rdmånen5 blir så småningom det tar det 40-70 år l södra Sverige, uttryck samspelet mellan alla dessa faktorer kanske 800 år i norra Sverige innan tar sig i den översta delen av jordmánen nybildas.

58 [j SOU 1971:75

Flgur 4: 12. Podsolprofil. Förna Podsoljordar har en skiktad upp- Förna byggnad. Ytskiktet utgörs av döda växtdelar och delvis nedbruten Mår organisk substans, förna resp. mår, med låga pH-värden (3,5-4,5). övergångsskikt Mull Därunder ligger ett på växtnäringsämnen urtvättat sklkt, blek- Blekjord innehållande övergångsskik jorden, huvudsakligen övergångsskikt kvarts. Längre ned har vissa av de ämnen som urlakats ur blekiorden ut- _ Anrikningsskikt fällts, främst järn, vllket ger detta Rostgord skikt dess färg, rostjorden. Djupare övergångsskikt ned ligger av iordmånsbildnlng föga påverkat underlag samt berggrunden. Figur 4: 13. Brunlordsprofil. Brun- Underlag Underlag

jordar saknar en utpräglad skiktning. Den översta delen består av döda växtdelar och delvis nedbruten orga- Berggrund Berggrund nisk substans blandad med mineraljord, lörna resp. mull med Brunjordsprolil Podsolprofil relativt höga pH-värden (6,0-7,0). Mullskiktet övergår nedåt successivt i den del som kemiskt sett är ett anrikningsskikt. Därunder ligger underlaget och berggrunden. där nemarken. i barrskogar eller

Podsoljordar uppstår

Källor: Sjörs, H, Ekologisk botanik. derbörden är stor eller näringstillgången liten, se fig. 4: 12. Biologi 10, Uppsala 1971, Stälfelt, M, Växtekologi, Stockholm 1960 och är stor, ne-

blir resultatet där näringstillgången Brunjordar

Troedsson, T, Marken bortglömd faktor i miljödebatten, Forskning och derbörden ej alltför hög eller vegetationen basproduceran-

framsteg 1971: 5. dvs. främst och se fig. 4: 13. del, i lövskogar gräsmarker, bör med till vegetation och

Brunjordsområden hänsyn

markförutsättningar i allmänhet vara motståndskraftigare

mot än Genom den mångsidi-

försurning podsolområden.

och individrikare markflora och markfauna som brungare är att bryta ned t. ex. biocider

jordarna rymmer förmågan

och andra också större än hos podsoljordar. föroreningar De svenska anses i allmänhet vara instabila

brunjordarna

och kan därför lätt övergå i surare podsoljordar.

ganska

När då försuras innebär det att organismer-

brunjordarna

nas individ- och artantal minskar. Därmed minskas deras

att ned både material och olika

förmåga bryta organiskt

av Detta innebär bl. a. att olika nä-

typer föroreningar.

inte för i samma takt ringsämnen frigörs växtproduktion som I är redan an-

tidigare. podsoljordar nedbrytningen

till Påverkan av nedbrytningen av olipassad en sur miljö. tillförsel av sura ämnen torde därka slags material genom för vara I den mån marken inte förmår neutralisera ringa. tillförda t. ex. sådana som följer med nederbörden, syror, kan detta leda till av och vaten försurning grundvattnet erbjuder större risker för

tendragen. Podsoljordområden detta än brunjordsområden.

Detta innebär att vegetationen ger

en basrik förna (fig. 4: 12), vilket medför relativt höga pH-värden.

SOU 1971:75 D 59

4.4.3 Geografisk översikt Figur 4: 15. Jordartskarta över Sverige. Fig. 4: 14 visar att speciellt Kartan visar huvuddragen i jord-

näringsfattiga berggrundsom-

råden förekommer i östra arternas fördelning (utom isälvsmate- Småland och i nordvästra Darlal och torv). Under högsta kustlarna-södra Härjedalen. Även stora delar av Västsverige linjen (HK) förekommer alla större sedimentjordsområden. Enstaka har en överlag näringsfattig berggrund. mindre områden kan dock

Fig. 4: 15 visar av jordarternas förekomst förekomma ovan HK. Under HK kan

huvuddragen

i Under moränen vara bearbetad av havets

Sverige. högsta kustlinjen förekommer huvuddelen

brännlngar (svallad) och det finav de sedimentjordar som är mot försur- korniga materialet ofta bortspolat

motståndskraftiga

eller omlagrat. Havets bearbetning av ning (moränlera, lera, mjäla och finmo). De stora områterrängen anses också vara en dena med sedimentjordar som är mot väsentlig orsak till de stora områden

känsliga försurning

är likaledes i huvudsak med kalt berg som markerats i vissa knutna till områden under högsta kustområden. En jämförelse med kustlinjen. Sådana finns i större i området berggrundskartan, fig 4: 1 visar mo-

omfattning

väster ränlerornas (moränlera är en mycket och söder om Vättern, på hallandskusten, vissa de- Ierrik morän) samband med lar av Kristianstadslätten, fig. 4: 16. På norra västkusten kambrosiluren och antyder därmed

och ostkusten från jordarternas beroende av berggrun-

på Östergötland till mellersta Uppland

den. förekommer kalt berg i stor fig. 4: 16. Desomfattning, Varje jordart innebär speciella förutsa områden är därför mycket för och sättningar för skilda verksamheter.

känsliga försurning

Moränlerorna och andra finkornlga andra immissioner, eftersom marken inte kan ta hand om jordarter är gynnsamma för jord- och de tillförda sätt som i andra om- skogsbruk (näringsrika, Iättbearbe-

föroreningarna på samma

tade). För industri är främst vissa råden och föroreningarna därför efter kort tid kan nå vat- Iertyper och sand av intresse. tendragen. Jordarternas relation till storskaliga terrängformer kan ge vissa områden ett speciellt intresse. Främst gäller detta älvdalar, som nedskurna i omgivande terräng har sedimentjordar på sin botten. Genom de kontraster detta ger i kombination med inslaget av vatten är områdena av intresse för - utöver jord- och skogsbruk - rörligt friluftsliv och fritids-

Figur 4: 14. Näringsfattlg berggrund. Näringsinnehållet l berggrunden återspeglar sig i jordarterna och påverkar därigenom markens bördighet och förmåga att motstå försurning. . .i Tydligast är detta samband där marken består av morän, särskilt där moränen ej förllyttats längre sträckor vid sln bildning. Otydllgast är sambandet

,AV g _Åiáøl

där marken utgörs av lera, vllken kan ha bildats på stora avstånd från den Mycket näringsfattig berggrund som ytterst levererat Ierberggrund. materialet.

Källa: Atlas över Sverige, blad 9-10. Närlngsfatflg berggrund. Bergarternas betydelse för markens bördighet.

bebyggelse. Till denna typ av områden är också ofta knutna intressen från vetenskaplig och kulturell naturvård och kulturminnesvård. Samtidigt är sedlmentiordarnas gränslinie mot vatten känsliga för påverkan från vattenregleringar (risk för erosion och vattengrumllng). De sandiga iordarna är speciellt känsliga för markslitage. Områden där kalt berg förekommer i stor omfattning ger l vissa fall upphov till en eftertraktad naturtyp. Detta gäller dels där småbrutna sådana områden möter vatten, dvs. våra stora skärgårdsområden, dels där berggrunden ger en flack, geologiskt ostörd yta, dvs. stora delar av Öland (bl. a. Stora Alvaret) och Gotland. Förekomsten av kall berg eller mycket tunt iordtäcke gör områdena känsliga för markslltage (hällmarker med ömtållg vegetation). Den begränsade förekomsten av lordtäcke innebär att en naturlig buffert mot föroreningar saknas och att dessa områden därför är mycket känsliga för föroreningar.

Morän (i huvudsak)

:l

Moränlera -

Lera, mjäla, finmo sedi_ ment Sand, grovmo ”mer och älvsedlment Kalt berg, delvis med tunt moräntäcke. l fjällen kalfläll Högsta kustllnlen (HK)

E

Källa: Atlas över sverige, blad 15-16, Jordarterna och Sømme, A (red.), A Geography of Norden. Bergen 1968.

»s \ _ _ 42.42% _ ä _ § ä 419 | 51F)1 um | 71m1 am l sm I 000 I nu I :wo l _°1_ gym _u_a_›_

Figur 4: 16. Figur 4: 17. Flgur 4: 18.

Områden med stort inslag Kalkrlka jordarter Områden med årsnederbörd E av lätta jordar (sand, över 800 mm (1931-1960) isälvsgrus) Kalt berg eller tunt Kalkrik berggrund moräntäcke. Fjällkedjan Källa: Det moderna Sverige, Landet, Stockholm 1969. ej redovisad.

Källa: Atlas över Sverige blad 15-16, Jordarterna

Förekomsten av kalkrik berggrund som bidrar till

hög

motståndskraft mot av fig. 4: 17 . Jord-

försurning framgår

arter som genom inlandsisens inverkan fått kalktillskott från den kalkrika och är mot-

berggrunden därigenom ståndskraftiga mot försurning också av fig. 4: 17. framgår

Nederbörden är på västsidan av sydsvenska höglandet och i västra delen av från urfjällkedjan ogynnsamt hög

laknings- och försurningssynpunkt, fig. 4: 18. Detsamma

gäller för humida områden, dvs. västsidan av

sydsvenska

höglandet och områden i Dalsland, Värmland och Dalar-

na, fig. 4: 19. Från bör noteras en bård av rena

vegetationssynpunkt barrskogsområden på randen av sydsvenska höglandet

(utom i dess norra del), fig. 4: 20. Dessa områden

ligger på näringsfattig berggrund och till stor del på sandiga

62 D SOU 1971:75

Figur 4: 19.

Särskilt humida områden. Flällkedian ej redovisad.

Blandskog Källa: Tamm, 0, Studier över klimatets humidltet l Sverige. Skogshögskolans skrifter nr 32 (1959). Barrskog -

Källa: Atlas över Sverige, blad 43-44. Vegetationsregioner och floraelement.

vilket innebär att risken för försurning är stor.

jordar,

Dessa områden är också för slitage än andra

känsligare

områden. De största ligger emellertid

barrskogsområdena

i norra Sverige. Även dessa områden är till stor del känsliga för Mot luftföroreningar motståndskraftiga lövförsurning. förekommer i Skåne och södra Blekinge

skogsområden

samt lokalt och Dessa områ-

på Billingen östgötaslätten. den är också tåliga från slitagesynpunkt.

Som tidigare anförts utgör jordmånen i mycket en produkt av här nämnda faktorer. Brunjordar har i övriga betraktats som motståndskraftiga mot sura ämnen,

princip

också andra Fig. 4: 21 visar att men slag av föroreningar. delen centrala delar av Småland och norra av västkusten, Stockholmsområdet skulle ha som jämfört med öv-

jordar

delar av landet vore toleranta. Å andra sidan skulle riga

SOU 1971:75 E] 63

l

ln , um 1 210 :to: w sm 6.5. m4: am N om. V w l ;M WN) l Figur 4: 21.Sveriges jordmåner. non »u 00m orm ä Kartan vlsar en sammanställning av skogsiordmåner enligt datamaterial insamlat sedan 1961 i samband med riksskogstaxeringen. I princip har brunjordsområden (mörkare ytor i i kartan) större förmåga att motverka effekter av sura ämnen och andra luftföroreningar än vad podsolområden har (ljusare gråtoner i kartan). Utöver jordmånsförhållanden beror dock denna förmåga på andra faktorer, bl. a. nederbörds- och temperaturkllmaf, iordtäckets tjocklek, jordarfstypl, i jordarten ingående bergartsmaterial och grundvatten- I rörlighet. Detta innebär l sln tur att . förmågan att motverka effekterna av q luftföroreningarna varierar, t. ex. i mellan olika bruniordsområden. å Källa: Troedsson, T, Sveriges jordmåner och deras betydelse för samhällsplaneringen, clvildepartementet, i

förarbeten för fysisk rlksplanering, underlagsmaterial nr 17, Sigling, A- i

Troedsson, T-Wiberg, M, Preliminär i karta över Sveriges skogsjord- 5 måner 1:1 milj. 1969. E l

E] kartlagd mark

E

Podsol, stark, ev. mycket stark (blekiord mer än 6 crn: frekvens mer än 50 °/o) .fy Podsol, medel (blekiord mindre än 6 cm: frekvens - 50-67 °/o) Podsol, svag (blekiord mindre än 6 om: frekvens mer än 67 °/a) Podsol, medel (blekiord mindre än 6 cm: frekvens 50-67 °/n, brunjordsfrekvens 10-49 °/o) Podsol, svag (blekiord mindre än 6 cm: frekvens större än 67 °/o, brunjordsfrekvens 10-49 °/o) BrunJord och sådana podsol- 2 områden där brunjord förekommer med större frekvens än 50 °/o.

210 1 :Wi T ME) I sin l 640 l 7(H›A OlKYl 1lLl l IfM) llNl Figur 4: 22. Markens känslighet för n i 14m g _.

ä å § sura ämnen.

31 Kartan är baserad på en samman-

--Im ställning av faktorer med ogynnsam inverkan på markens förmåga att JO motstå sura ämnen och andra luftföroreningar. 19 De faktorer som betraktats som ogynnsamma är berggrundens näringsfattigdom, förekomst av lätta jordar (sand, isälvsavlagringar), förekomst av kalt berg eller tunt jordtäcke, dominans av rena barrskogar samt hög humiditet. En korrigering har skett av dessa faktorer med faktorer som gynnar motståndskraften mot sura ämnen. De faktorer som därvid beaktats är förekomst av kalkrika resp. finkorniga jordarter. Sammanvägningen av alla dessa faktorer är mycket osäker. Barrskogsfaktorn och kalkpåverkan på lätta jordar har getts mlndre tyngd än övriga faktorer. Källor: Enl. tig. 4: 16, 4: 17, 4: 19, 4: 20. Troedsson, T, Skogsmarkens hydrologi. Inst. för skogiig marklära, Skogshögskolan. Publ. nr 40 1965. Troedsson, T, Skoglig markkarterlng som grund för bedömning av bördigheten. Inst. för skogiig marklära, Skogshögskolan. Publ. nr 43, 1966.

Mot försurande ämnen

känsliga områden.

Mot försurande ämnen

mycket känsliga områden.

Mot försurande ämnen

extremt känsliga områden.

1955 1965 1970

0 -10 mg vätejoner/mz Flgur 4: 23. Syranedtall genom S nederbörd.

Årllgt nediall av syra genom neder- 10 -20 mg vätejoner/m? börd uttryckt i mg vätejoner per m7. Siffrorna hänför sig inte till det verkliga utfallet för respektive år over 20 mg vätejoner lm* utan hänför sig till tendenskurvor, som uppritats på hela datamaterialet. Källa: Alr Pollution Across National Boundaries. The Impact on the nordvästra Västerbottens Environment ot Sulphur in Air and bolmenområdet, Dalarna, kust- Preclpitation. (Rapport till FN:s land samt mindre områden i Norrlands inland vara generalsekreterare, utarbetad under speciellt ledning av prof. Bert Bolin, Stock-

känsliga.

holm 1971.) Brunjordsområdet i centrala Småland saknar dock

många av de naturliga brunjordsförutsättningarna, ty berg-

grunden är näringsfattig och jordarna Området

sandiga.

torde därför i själva verket vara mycket känsligt för produktionsnedsättande försurning. Likartade förhållanden torde gälla vissa andra områden. En av var de i det redovi-

sammanställning föregående

sade ogynnsamma faktorerna sammanfaller visar också det-

ta, fig. 4: 22. Brunjordsområdet i Bohuslän är ogynnsamt

från försumingssynpunkt (kalt berg, basfattig berggrund

och svallad morän), liksom centrala delar av östra Småland

(barrskogar på basfattig berggrund med stort inslag av sandiga jordar). Bråvikenområdet (stort inslag av kalt berg

och basfattig berggrund, som dock av visst

kompenseras

kalkinslag) är ett annat område som synes ha ogynnsammare egenskaper än vad

jordmånskartan, fig. 4: 21, an-

tyder. Däremot är sydvästra Skåne, södra och mellersta Öland, Gotland samt östgötaslätten och västgötaslätten områden där flera sammanfallande faktorer

bestyrker de gynn-

66 E] SOU 1971:75

Skogsiordarnas pil-värden Basmättnadsgrad i skogsmark

pH över 4,0 Basmättnad över 20% Figur 4: 24. Skogsiordarnas pH-värden

E .i

5 cm under ytan.

Kartan är baserad på ca 200 prov- pH 3,4-4,0 Basmättnad 10-20 “lo tagningspunkter. Normala pH-värden för brunlordar är 6,5-7,0 för podsoler under 4,5 (Troedsson). pH under 3,4 Basmältnad under 10 °Io

Källa: Air Pollution Across National Boundaries. The Impact on the Environment ot Sulphur In Air and Precipitation. (Rapport till FN:s generalsekreterare, utarbetad under samma förhållanden som jordmånskartan anger. ledning av prof. Bert Bolin. 1971.) utbildade under Jordmånerna i Sverige är emellertid Troedsson, T, Marken som bortglömd ekologisk taktor. Forskning och helt andra än de som råder i vad luftför-

betingelser dag

framsteg 1971: 5. oreningarna beträffar. F ig. 4: 23 visar något av utveckling-

i en under de två sista decennierna. Av kartorna framgår Figur 4: 25. Basmättnadsgraden skogsmark. att nederbörden har ökat och drabbat

syranedfallet genom

Kartan visar basmättnadsgraden allt större områden. (mängd positiva ioner adsorberade till jordpartiklar i procent av vad En studie av 5 cm under ytan i skogsmar-

pH-värden

som totalt kan adsorberas) i skogs- västkusken, fig. 4: 24, visar att brunjordsområdena på marken 5 cm under ytan. Kartan är baserad på ca 200 provtagningspunk- ten, i nordöstra Blekinge och Närke har för brunjordar ter. Basmättnadsgraden är mindre än Detta är ett tecken att markens na- 10 °Io och mäitnadsgraden för väte- mycket hög surhet. på motståndskraft mot försurning är på väg att förloner således större än 90 °/o längs turliga Skandinaviens sydvästra kust. av att beträffan-

brukas. Detta understryks mättnadsgraden

Källa: Se tig. 4: 24. i de de basiska ämnen i skogsmarkernas ytskikt är liten

områden som har fig. 4: 25. Förmågan att

låga pH-värden,

neutralisera är därmed till stora de-

ytterligare syranedfall

lar förbrukad i detta skikt. Enligt rapporten skulle, om nu-

varande tendenser fortsätter, detta kunna leda till ett pro-

duktionsbortfall i södra Sverige på 10-

på skogsmarken

15 0/0 år 2000 jämfört med i dag.

Det är emellertid inte bara produktiviteten i markom-

råden som hotar att drabbas utan även sjöar och vatten-

SOU 1971:75 E] 67

Figur 4: 26. pH-värden I sjöar och vattendrag. pH-värden I sjöar och vattendrag ca två månader efter snösmältnlngen 1965 resp. 1970. Kartorna är baserade på omkring 1 000 provtagnlngar. Källa: Odén, S.-Ahl, T., Försurnlngen I skandinaviska vatten, Ymer 1970.

pH över 7,4

7,4-7,0

7,0-6,6

6,G-6,2

6,2-5,8

pH under 5,8

l

drag. När marken inte längre förmår buffra tillförda syramängder kommer detta att resultera i sänkta pH-värden i markvattnet. Detta får konsekvenser som man kan ana men i dag inte kan uppskatta kvantitativt. Sålunda ökar lösligheten för olika tungmetaller, t. ex. kvicksilver och bly, vilket innebär ökade risker för i eko-

störningar

systemen bl. a. genom anrikning i och där-

näringskedjorna

med sammanhängande risker även för människan. Utsläppen av dessa ämnen kan därigenom bli allvarligare i sam-

band med försurning.

Försurningen minskar också så att det

kvävebindningen på näringssvaga marker kan uppstå ännu större närings-

brist. Genom försurningen ändras också

nedbrytningsför-

loppet i marken till lägre intensitet, vilket bl. a.

begränsar tillgången på näringsämnen.

När det sura markvattnet så till

småningom övergår yt-

vatten påverkas sjöar och 4: 26 visar

vattendrag. Fig. pH-situationen i sjöar och vattendrag åren 1965 och 1970

ca två månader efter Jämför man situa-

snösmältningen.

tionen de båda åren finner man - trots att de klimatiska förutsättningarna år 1970 gynnade pH-värden - att

höga

delar av Småland och Halland försurats, att delar

övriga

av Västsverige och Småland behållit sina värden och att resten av landet hade en gynnsammare år

pH-situation

1970 än år 1965. De områden som mellan åren 1965 och 1970 har oförändrad eller försämrad pH-situation sammanfaller till stora delar med de områden som också har de sämsta förut-

68 E] SOU 1971:75

sättningarna att motstå försurningen, jämför fig. 4: 22. Det är också samma områden som har onormalt låga pHvärden och låg mättnad på basiska ämnen, fig. 4: 24 och 4: 25. västkusten visar allvarliga tendenser.

Detaljstudier på

Av 314 studerade hade 113 lägre än 5, vilket

sjöar pH

är ett värde som innebär att fiskarna är allvarligt hotadeÅ Detta kan delvis vara resultatet av lokalt speciellt ogynnsamma förutsättningar att motstå försurning, men sannolikt även närheten till industrier med utsläpp av sura spelar in. Det visar sig att dessa förhållanden är luftföroreningar koncentrerade till vissa områden, belägna i den dominerande vindriktningen i förhållande till större industricentra? kan motverkas med kalkning, men man Försurningen vet ännu ganska litet om effekterna av detta, speciellt på Viss risk kan t. ex. att felaktiga förhållan-

sjöar. föreligga

den mellan uppstår och att kalkningnäringsämnenas joner en därför inte får full avsedd effekt. Plantering av lövträd kan också motverka försurningen genom deras förmåga att tillföra ett basrikare material till marken. Det är

organiskt

dock ovisst om detta är tillräckligt med dagens försurningstendenser. Att så skulle vara fallet antyds av att de

ej översta 10 cm i mullagret i Dalby Söderskog (ädellövskog)

försurats med 1 pH-enhet sedan 1935.3

4.4.4 överväganden och synpunkter

Trots bristen samlad om marken förefaller vis-

på kunskap

sa slutsatser med avseende industrilokalisering kunna

på

dras. Oavsett effekten av ovan angivna metoder att motverka en förefaller det mest ändamålsenligt med hän-

försurning

förhållanden att söka lokalisera in-

syn till markekologiska med av sura luftföroreningar till de

dustrityper utsläpp mot försurning mest motståndskraftiga områdena. Även om hälften av syranedfallet i Sverige är av utländskt innebär industrier med sura utsläpp en allursprung nya av den internationellt givna si-

varlig regional skärpning

tuationen. Detta och den påverkan som redan finns på l Dickson, W, pH-silualionen i Väst- dit av industrier med utvästkusten gör förläggning nya kustsjöar november-december 1970, Statens naturvårdsverk 1971, stencil. av sura besvärande från naturmiljö-

släpp luftföroreningar

7 Almer, B, Preliminär redogörelse lör Om man vid en mera bedömning kom-

synpunkt. allsidig

lörsurningens lnverkan på ilskbemer fram till att av sådan industri till väststånd I västkustsjöar, Flskerlstyrelsen en lokalisering 1971, stencil. kusten bör ske, förefaller kuststräckan Göteborg-norra 3 Uppgift från lll. Ilc. L. Lindgren, Halland vara den minst ogynnsamma från försurningsavdelningen lör ekologisk botanik vid Lunds universitet. synpunkt.

SOU 1971:75 E] 69

Även de västra delarna av kan anses Figur 4: 27. specifik avrinning.

blekingekusten

mindre väl lämpade för industrier med försurande luftför- Normal årsavrlnning 1931-60 i I/s, km*, dvs. nederbörd minus avdunstoreningar. Motivet för detta är att föroreningarnas regionaning. Medeivärdet för landet som la spridning skulle drabba de mycket känsliga områdena i helhet är ca 14 I/s, km*. 10 I/s, km* motsvarar en 315 mm hög vattenpelare norra Blekinge och sydöstra Småland, som redan i dag är per år.

på väg att försuras. En ytterligare försurning av dessa omunder 8 I/s km* råden innebär produktionsbortfall i högproduktiva E

skogs-

områden och därutöver bl. a. risk för skador på Mörrums- 6-8 I/s km* åns laxbestånd. Mörrumsån har i tidvis pH-värden om- E3

dag

kring 6 och har under 1960-talet försurats med ca 15 % 8-10 l/s km* per år (laxyngel klarar lägst pH 4,5-5). E]

Stora delar av sydsvenska höglandet synes från marksyn- 10-14 I/s km* punkt vara känsliga för nedfall av sura

luftföroreningar.

I västra och nordvästra Dalarna förekommer Bergslagen 14-30 I/s km* områden av samma ogynnsamma karaktär. Stora delar av _

inre Norrbotten är också känsliga för försurning, bl. a. över 30 I/s km* i anslutning till malmfälten. Med hänsyn till extrema kli- _

matförhållanden kan en ytterligare här få allförsurning vattendelare mellan varliga effekter, bl. a. på vegetationen. Detta innebär att E Östersjön och Västerhavet utsläpp av försurande ämnen från i an-

anrikningsverken

till malmfälten sikt kan vara ett Källa: Tryseiius, O., Runoii Map of

slutning på allvarligt hot

Sweden, Average Runoii tor the

mot miljön.

Period 1931-1960, SMHI, Medd. Ser C Bättre än andra håll nr 7, 1971.

förutsättningar på att stå emot

föroreningar av försurande karaktär främst i

föreligger

Skåne samt på Öland och Gotland, men även andra

jord-

bruksbygder har gynnsammare än

förutsättningar övriga

delar av landet. i

Av redovisningarna i det att föregående framgår bety-

dande forskningsarbete måste utföras innan väl under-

byggda slutsatser kan dras om varia-

markegenskapemas

tion. Sakläget skulle kunna förbättras vissa forskgenom

ningsåtgärder, som här uppförs punktvis.

E] Den information, som i dag finns beträffande marken och dess bör samordnat utvärderas till nå-

miljöegenskaper

gon form av en markmiljöatlas, i vilken även in-

biologisk

formation, t. ex. och viltbonite-

vegetationskartläggning ring* bör ingå.

E] De jordmånskartor som växer fram ur

riksskogstaxe-

ringens material bör utvärderas med

översiktligt hänsyn

till markens lämplighet för olika verksamheter. Det ma-

terial, bl. a. jordprover, som insamlas i samband med

riksskogstaxeringen bör också analyseras med avseende på

utvecklingstendenser, bl. a. sådana med konsekvenser för

samhällsplaneringen.

i:) Det kan på lång sikt vara olämpligt att samlokalisera in- Bonitering innebär bestämning av dustri, som till luften med industri släpper ut sura ämnen, produktion per ytenhet.

70 E] SOU 1971:75

som av i luften. Denna fråga bör

gör utsläpp tungmetaller

närmare undersökas. [j För de industrilägen som aktualiseras för miljöstörande industri bör konsekvenserna från markekologisk synpunkt utredas. I samband med industrilokalisering bör särskilda och startas samma sätt

allsidiga miljöforskningsprogram på

som skett beträffande i Stenungsund. Det

vattenrecipienten

är angeläget att sådana beaktar hela miljön och program de samband som råder mellan luft, mark, vatten och de levande Sådana forskningsprogram skulle

organismerna.

leda till att konsekvenserna av industrilokaliseringar bättre kunde förutses och därför kunde vidtas i tid

åtgärder

för att motverka icke önskade konsekvenser. Finansieav bör helt eller delvis kunna

ringen forskningsprogrammen åläggas industrin i fråga.

4.5 sötvatten

4.5.1¶Bakgrund

»Utan vatten kan liv inte finnas. Vatten är en oskattbar tillgång för all mänsklig verksamhet.»1 sötvatten i sjöar och vattendrag betingas

Tillgången på

i stort av de faktorer som behandlas i föregående avsnitt, i första hand nederbörd och landformer. kan

Tillgången

redovisas på olika sätt: Specifik avrinning. Av fig. 4: 27 framgår avrinningens vilken i stora drag överensstämmer med nefördelning, derbördens, se fig. 4:11. Medelvärdet för den specifika i landet är ca 14 l/s, km?? Vattenfattiga omavrinningen råden är framförallt östra Götaland, Gotland, östra Svealand och norrlandskusten. Dessa områden kan allmänt sett kräva med avseende på vatten-

speciella hänsynstaganden tillgångarna.

Man kan inte dra slutsatsen att söt- Vattendragen. är små överallt inom de ovan angivna

vattentillgångarna

Vattenfattiga områdena. Vissa vattendrag, t. ex. Motala ström och Emån, avvattnar så stora områden att vatteni deras nedre del ändå blir betydande. I andra fall, föringen t. ex. Mörrumsån och kan en stor del av avrin-

Helgeån,

vara beläget inom områden med högre spe-

ningsområdet

cifik avrinning. Europeiska vattenvårdsstadgan. Av 4: 28 sammanhängande fig. framgår bl. a. längre Europarådet 1968. kuststräckor med relativt sötvatten. Bl. a. 1 Ur uppgiften att genomsnittliga dålig tillgång på avrinningen för landet är 450 mm att norrlandskusten har två sådana områden

framgår

(Sveriges nationalrapport till FN inför älv-Ume älv och Den all-

1972). (Skellefte Ljungan-Ljusnan).

mlljövårdskonferensen

SOU 1971:75 D 71

Figur 4:28. Större vattendrag som mynnar vid kust.

På figuren anges vattendrag med normal medelvattenföring (MO) på minst 5 m3_/s vid mynningen.

Normal Iågvattentöring (LO) på minst 1m°ls redovisas även. I genomsnitt anses LO vara ca 1/10 av M0.

Högst 50 % av LO torde kunna utnyttjas för bortledning.Vattentillgångarnaärdock i många fall redan utnyttjade eller reserverade lör speciella ändamål.

?O Källa: Andersson, B, Föroreningsbelastningens fördelning i Sverige, civildepartementet, förarbeten tör fysisk riksplanering, underlagsmaterial nr 16.

;A117

Säêmmsqmmänuugnwalä|gmls|äN40)

Mgølmmg

,

N

â^ö“|

i Sverige liksom Förlecknlng med nummer och mänt dåliga sötvattentillgången sydöstra

namn enllgt SMHI på huvudvalten- bohuskusten bör också noteras. l kap. 4. på drag som förekommer sådan den framgår av fig. Den naturliga vattenföringen Nr Namn 1 Torneälven om så bedöms genom olika slags in-

4: 28 kan, angeläget,

3 Sangisån dels genom

dels genom regleringsåtgärder,

4 Kallxälven grepp påverkas,

6 Vllån från annat avrinningsområde. Av stor betyöverledning 7 Råneälven till är dels i vil-

delse för möjligheterna regleringsåtgärder

9 Luleälven 10 Alán redan är reglerat, dels sjöken utsträckning vattendraget

13 Plleälven tota-

(dvs. andelen sjöyta av avrinningsområdets

14 Lillplteälven procenten

17 Åbyälven la

yta).

18 Byskeälven i redovisas i fig. 4: 29. Regleringsgraden

19¶Kágeälven Sjöprocenten

20 Skellelteälven av fig. 4: 30. Vatten-

kraftreglerade vattendrag framgår

21 Bureälven med och normal sjöprocent anty-

24¶Rlckleån drag låg regleringsgrad

26 Sävarån i första hand är tänkbara,

der var ytterligare regleringar

28 Umeälven och t. ex. i och Ljusnan. Samma regleringsgrad 30 Ureälven Ljungan

32 innebär dock med till graden av påver- Lögdeälven sjöprocent hänsyn

33 Husumán kan olika förutsättningar för ytterligare regle- 34 Gldeälven väsentligt

36 Moälven bl. a. beroende på terrängtyp, jordarts-

ringsmöjligheter,

37 Nälraån förhållanden och vegetation. 38 Ångermanälven

40 Indalsälven

42 Ljungan

44 Harmångersån

45 Delångersån

48 Ljusnan 4.5.2 faktorer Viktiga 51 Tesleboån

52 Gavleån en rad förhållanden i vatt-

När sötvatten utnyttjas påverkas

53 Dalälven 54 Tämnarån net. Dessa kan föras samman i två grupper, hydrologisk-

56 Olandsån

faktorer såsom vattenmängd, strömningshastig-

61 MäIaren-Norrström fysikaliska

faktorer t. ex.

62 Tyresån het och temperatur resp. biologisk-kemiska

65 Nyköplngsån förekomst av halten näringsämnen eller organisk substans, 67 Vättern - Motala ström

68 Söderköpingsån osv.

giftämnen

70 Slorån

71 Botorpsslrömmen

74 Emån

Hydrologisk-fysikaliska faktorer

75 Alsterån

77 Ljungbyån 80 De faktorerna utgör grundläggande

Lyckebyån hydrologisk-fysikaliska

82 Ronnebyån vattnets sätt att i miljön. Rinnan-

egenskaper för fungera

85 Mleån förutsättningar att behålla en 86 Mörrumsån de vatten har gynnsamma

87 Skräbeán de syreförhållanden

god Vattenkvalitet genom fördelaktiga 88 Helgeån kan tabell 4: 1. Dessa blir speciellt 91 Höjeån strömningen skapa, jfr

92 Kävlingeån över forssträckor och annorstädes där vatten- 95 gynnsamma Vegeån 96 Rönneån hastigheten är hög.

98 Lagan också betydande Det rinnande vattnet transporterar 1 00 Fylleån som sedimenterar i lugnare partier, t. ex. 101 Nissan mängder material,

102 Suseån Med sedimentationen en viss bortvid inflödet i sjöar. följer 103 Ätran av som binds vid de sedimenterande 105 Viskan försel näringsämnen

106 Rolfsån vattnets med högvatten- Det rinnande årsrytm 108 Vänern - Göta älv partiklarna.

Bäveán innebär att transporten

109 perioder resp. lågvattenperioder

110 örekilsälven

är stor under högvattenperioderna, praktiskt taget

112 speciellt

Enningdalsälven

betydelselös under lågvattenperioderna.

E] 73

Figur 4: 29. sjöprocent i flod- samt Bolmen-området. Dessa sjöområden. rlka områden framstår härigenom Ca 8,5 °/o av Sveriges totala areal som mycket viktiga. Sjöfattiga områden flnns också I norra Värmupptas av sjöar. Kartan redovisar sjöarealen l land, l området nordväst om Siljan procent av den totala arealen upp till Storsjön-Kallsjön, I (sjöprocent), indelad i följande stora partier av Västernorrlands klasser: läns östra delar och norrut till Umeälven och i området öster _L_ om linjen Skellefteå-Riksgränsen. -s :o-s Vidare bör observeras att våra

mest typiska fjällområden, Kebne- °/o (normal sjöareal) kalse och Sarek, är sjöfattlga men

.A-.Itøu-u.\v_

l:J5-10 gränsar till sjörika områden.

Vissa av de områden som med , 10-15 °/o (sjörika områden) hänsyn tIIl sjöarealen betecknats som sjöfattlga är sjörika om man ser tlll antalet sjöar. Detta gäller 15 °/o (mycket sjörlka - speciellt på västsldan av sydsvensområden) ka höglandet och delar av inre l grundmaterialet Bohuslän men också områdena har sjöprocenten redovisats för områden ned till vid norrlandskusten upp mot Umeå mellan 1 000 och 200 km*. Där samt Norrbotten ungefär i höjd sjöprocenten varit likartad har med Sarek och norrut. dock större redovlsningsenheter använts. Grundkartan från år 1929 har reviderats enllgt senare framkomna uppgifter. Källor: Slettenmark, G, Kartor över vattenmängden och sjöprocenten l Stora delar av sydöstra Sverige ^ - Sverige, Medd. från statens har stor sjöareal trots den relativt roIogisk-hydrografiska anstalt, låga avrlnningen. Band 4, No 5, 7 s. (1929) (SMHA, Västsverige är trots den stora numera SMHI) och nederbörden förhållandevis sjö- De svenska vattendragens arealfattigt med undantag för trlangeln förhållanden. Del 8-13 SMHA och AIingsås-Ulricehamn-Varberg SMHI 1943-1950.

Uppgifter om sötvatten i Sverige

Vattendragslängd 100 km* och ca 3 900 ca 60 000 km 1-100 km*

Avrlnning ca 6 500 m*/s, De största: varav tlll Östersjön, Vänern 5 585 km* Bottenhavet och Botten- Vättern 1 912 km* viken 4 500 m3/s. Mälaren 1 140 km* Speclfik avrlnnlng (medel- Hjälmaren 484 km* tal) 14 I/s/km* De djupaste: Sötvattentlllgång ca Hornavan 221 m 27 000 m3/inv., år Torneträsk 168 m Sötvattenuttag, totalt Källor: Atlas över 650 m3/inv., år därav massa och pappers- Sverige, blad 35-36 Sjöar. industri 400 m*/inv., år Blad 37-38 Vattendrag och tlodområden, territorialtätorter 100 m3/inv., år vatten och Sveriges 8,5 °/o av landets yta nationalrapport till FN inför upptas av sjöar Totalt finns ca 85 000 miljövårdskonterensen 1972. sjöar, varav 26 över

74 D SOU 1971:75

Figur 4: 36. Regleringsgrad och siöprocent i krattreglerade vattendrag. 1.7.1971. Ett vattendrags sjöprocent är den andel av vattendragets avrinningsområde som utgörs av siöytor. Regleringsgraden avser den andel av arsavrinningen som svarar mot totala magasinsvolymen i ett vattendrag. Vid beräkningen har bara krattreglerade sjöar medlagits, vilket ger viss osäkerhet at de siltror som redovisas för södra och mellersta Sverige. Bara vattendrag med hög regleringsgrad redovisas. Källor: Beskow, G-Rasmusson, G, Vär- siöprocent förteckning över sjöar och f;regleringsgradi%

degraderad ä älvsträckor som bör skonas vid vattenkrattutbyggnad, Del I, Norrlandsområdet, w g 1959 och Del II, Söder om norrlandsområdet, 1963, (stencil), samt vattenregleringslöretagens samarbetsorganisation, tabel- .a.-*(D ler, och Atlas över Sverige, blad 39-40, och Elkraltverk och vattenmagasin. \ 8,9

6,4

40 7,4

.36 8,5 7,1

24 11,5

14 4,1 14 9.2 22 6.2

29 13.8 18 20,5

l .16 11,6

söprocent

regleringsgradi%ä :i .m 21 11,3

13 6.8

33 8,5 35 12.3 19 13.3

Rinnande vatten är en för vissa förutsättning fiskarter Figur 4: 32. Vad händer i sjön? och deras bl. a. lax och Det Organiska ämnen kan förekomma i

förökning, öring. gäller också

en Vattenmassa dels genom den för andra djur och som växtarter, är anpassade till det Växtproduktion som förekommer där rinnande vattnet som (tig. 4: 31), dels genom tillförsel från

miljö.

annat håll, t. ex. med avloppsvatten En ökning av temperaturen medför minskad syretillgång eller från andra Vattenmassor. De under i övrigt oförändrade förhållanden. Bortsett organiska ämnena förbrukas av djur från myci Vattenmassan eller bryts I bottenket grunda sjöar medför temperaturförändringarna över skiktef ned, Vilket i båda fallen kräver året att vattnet skiktas dels under syre. En del av det organiska vintern, dels under sommaterialet kan också bilda sediment maren. försvårar Skiktningen bl. a. syretillförseln till djupa- (t. ex. dy, gyttja). I de organiska re liggande och risken ämnena ingår Växtnäringsämnen, Vattenmassor, för syrebrist ökar. Ge- Vilka frigörs vid nedbrytningen. De nomströmning av sjöar innebär däremot att denna risk kan också tillföras Vattenmassan blir mindre. Isläggningen utifrån genom avloppsvatten, från är en för syreutbytet försvårande andra Vattenmassor eller genom urfaktor, allvarligare ju längre isläggningsperioden är. Iaknlng från omgivande mark. Om nedbrytningen av organiskt material blir för stor i bottenskiktet uppstår Biologisk-kemiska faktorer syrebrist som gör att närsalter i bottensedimenten frigörs och kan öka I våra sjöar och är i allmänhet Växtproduktionen.

vattendrag tillgången på

näringsämnen, främst fosfor och i vissa fall kväve, avgörande för hur stor den s. k. primärproduktionen (växt- Tabell 4: 1. Syrelnflödet från atmoplankton, alger) blir, fig. 4: 31. Normalt av sfären till en Vattenyta i g/m och ger förekomsten dygn vid 20°C och 80 °/o syremättnad. Källa: Miljövårdsforsknlng, SOU Figur 4:31. Näringspyramid. 1967: 43. Växterna (Växtplankton) kan i en sjö ur koldioxid och vatten med hjälp av Växtnäringsämnen binda ijusenergi l energlrlka organiska föreningar, Liten sjö 0,3 I första hand kolhydrater. Detta är det s. k. prlmärproduktlonsledet, Stor sjö 1,0 som är knutet till de övre skikten av sjöns vattenmassa, medan senare Rinnande vatten led når djupare områden. Tillgången på Växtnäringsämnen begränsar 1,8 prlmärproduktlonsledets storlek. Forsande vatten 5,0 Prlmärproduktionsledets produkter konsumeras först av bl. a. djurplankton, det s. k. första konsumtionsledet, och på dessa lever sedan olika fiskarter, andra konsumtionsledet. Ett tredje konsumtlonsled är stora rovflskar, t. ex. gädda, och människan år det fjärde. Som påpekats l anslutning till fig. 4: 3 avtar den för varje nytt led tillgängliga energin. De ollka leden bildar därför en pyramid, en s. k. närlngspyramld. Källa: Mlijövårdsforsknlng, SOU 1967: 43.

Växtplankton omvandlar koldioxid och Vatten till kolhydrater och syre (primärproduktionsled)

lll/lill

djurplankton (1:a konsumtionsled)

J/llll

köttätare (2:a konsumtionsled)

lll

köttätare (3:e konsumtionsled)

l

människan (size konsumtionsled)

76 I] SOU 1971:75

utbyte med

luften syre syre förbrukas §

frigörs

växter omvandlar Iiusenergi, koldioxid, djur som lever på vatten och närsalter levande växter

till organiska ämnen

utbyte t, syre med lÖT andra ;g ma; vana..- á +1

massor g u Y

E]

CI död t

syre förbrukas

ü ochzrfnâzbmes

till bl. a. närsalter

ü förbrukas

$ .syre

avloppsvatten

g

tillförs

g

_ -3 __ _ _ _ _ _ _ _ -1 I_ -I vid syrebrist

:- l l

frigéres..växt sediment

narmgsamnen ur | | bottensedimenten L -J L J

1 Vissa den storsta produknaringsamnena proportioner syrenöde för kväve i tionen, t. ex. viktsproportionen 40: 10:1 kol,

flöde av organiska Problem med för anses

och fosforA hög algproduktion

ämnen och/eller I:) närsalter dock kunna i vid mer än 0,02 mg/l to-

uppkomma sjöar

talfosfor och mer än 0,3 mg/l totalkväve? Den ökade växt-

leder till ökad av organisk sub-

produktionen nedbrytning

stans vilken sker i bottenskiktet och fordrar syre, fig.

4: 32. kan därvid bli så stor att syre-

Syreförbrukningen

brist Blir denna total bildas svavelväte och vidare

uppstår.

Nordforsk, Sveriges rapport om Statens natur- ur bottensedimenten. eutrolferingsfrågor, frigörs växtnäringsämnen (närsalter)

vårdsverk, 1971, stencil. Detta ökar i sin tur osv.: sjön blir självgöds-

produktionen

1 Totaifosfor avser såväl oorganlsk allt lande. Svavelvätebildningen medför att praktiskt taget fosfor som den fosfor som ingår i betyder släcks ut. Genom att varierar för olika organiska ämnen. Totalkväve djurliv syrekraven allt kväve, såväl oorganiskt som dock ett djurarter påverkas artsammansättningen på långt bundet i organiska ämnen. De angivna värdena avser situationen tidigare stadium. vid vegetatlonsperlodens början. av av- Tillförsel av organisk substans genom utsläpp Källor: Miljövårdsforsknlng, SOU från skogsindustri, tätorter osv. kan få samma 1967: 43, s. 57 och Niklasson, R, loppsvatten

Apparent Versus Total Oxygen konsekvenser som närsaltstillförsel. Den organiska substan-

Demand-A Big Difference, Vatten sen kräver för si_n nedbrytning syre, s. k. primär syreför- 1971: 1, sid. 113.

SOU 1971:75 1:1 77

brukning. Vid nedbrytningen frigörs närsalter, som leder

till växtproduktion, dvs. substans. ny organisk För nedbrytningen av denna krävs åter syre, s. k. sekundär syre-

förbrukning.

Även temperaturen kan indirekt

påverka syretillgången.

Om temperaturen ökar innebär detta (inom vissa temperaturgränser) en ökad men en

primärproduktion samtidigt

ökad I sådana vatten kan

nedbrytningshastighet. syrebrist

uppstå. Temperaturen är också en faktor för fis-

viktig

karna, speciellt för deras förökning.

Tungmetallerna, t. ex. kvicksilver, och bly kadmium,

och klorerade kolväten som DDT och PCB koncentreras starkt i senare led. Av denna

näringskedjornas anledning

har fisk från vissa områden förklarats

otjänlig som män-

niskoföda. Det har också medfört att kunnat

rovfåglar ej

föröka sig.

Människan kan genom av de

förändringar hydrologisk-

fysikaliska faktorerna också påverka t. ex.

produktionen,

vad gäller fisk. Detta sker främst i samband med vatten-

kraftregleringar och kraftverksutbyggnader. i de Speciellt

magasin som används för av

årsreglering vattenföringen

förekommer stora variationer i vattenståndet. När vattenytans nivå starkt varierar (stor

regleringsamplitud), upp-

hör i stort sett produktionen i den mest produktiva delen, strandzonen.

Genom inplantering av som klarar i

näringsarter, sig

den uppkomna man dock kunna miljön, tycks återställa produktiviteten i magasinet vad gäller fisk. De mer

långsik-

tiga konsekvenserna på det totala ekosystemet i det ak-

tuella regleringsmagasinet samt i och vattendrag sjöar

nedströms detta är dock okända. drabbar

Överdämningen

särskilt i fjälltrakterna, men också i

skogsområdets gräns-

trakter mot dessa, de biologiskt mest produktiva delarna i

landskapet. Sålunda begränsas födotillgången

för t. ex. älg, ren, hare m. fl. växtätare. försvinner

Skyddsmöjligheterna

för småvilt och fåglar, men också för de s. k. stora

rovdjuren såsom björn, järv

och varg (i den mån den fortfarande finns kvar). och Många fåglars (t. ex. änder vadare) för-

ökning omintetgörs i de landområden, som drabbas av vat-

tenytans nivåvariation. Vattenytans variation innebär också en av

uttvättning näringsämnen i överdämda områden,

i varje fall under de första åren. I de

näringsfattiga vatten-

dragen nedströms kan de ekologiska snabbt

verkningarna

börja framträda som i individantal och art-

förändringar

-

sammansättning.

78 E] SOU 1971:75

per Figur 4: 34. Lågvattentillgång per Figur 4: 35. Medelvatteniörbrukning- Figur 4: 33. Medelvattentillgång invånare och år. ens relation till medelvattentillgången. invånare och år. är beräknad från För redovisade områden har 1968 års Medelvaltentlllgången l m°linvånare Lågvattentlllgången normala Iågvattenförlngen och 1968 värde pá medelvattenförbruknlngen och år är beräknad från medeivattenårs befolkning l tätorter. per Invånare och år (räknat på förlngen och 1968 års befolkning I satts l relation tätortsbefolknlngen) tätorter. Källa: se tig. 4: 28. till medelvattentillgången per invånare Källa: se flg. 4: 28. och år. Värdet 11 för Mälardalen innebär att medelvattentillgången är 11

gånger större än vad medelvattenförbrukningen var 1968.

Sammanställningen gjord l civildepartementet på grundval av tabeller l Andersson, B. Förorenlngsbelastnlngens fördelning i Sverige, civil-

departementet, förarbeten för fysisk riksplanerlng, underlagsmaterial nr 16.

4.5.3 Geografisk översikt

Vattentillgång

fig. 4: 33 och 4: 34 ger en

Vattentillgången per person*

i stort av inom vilka områden konkurrensen om vattbild net är störst. Den därmed en om var

ger uppfattning

kan anses vara särskilt ange-

en översiktlig vattenplanering

kan i viss mån också sägas ge en bild av

lägen. Figurerna

vattensituationen kvalitativt. Som genomsnitt för landet

T. ex. medelvatteniöringen per 27 000 m3/inv.,2 medan den

anges medelvattentillgången

tätortsboende. normala svarar mot ca 5 500 m3/inv.

lågvattentillgången

3 Sveriges nationalrapport till FN 1972. och år. Av fig. 4: 33 och 4: 34 framgår att Skåne, Mälarinför millövårdskonferensen

SOU 1971:75 E! 79

dalen och Gotland är bristområden med till vatten-

hänsyn

tillgången per invånare. Speciellt bör observeras att Mälar-

dalen är sämre ställd än Skåne med avseende medel-

på

vattentillgången. Detta uppvägs dock av att i

tillgångarna

Skåne är fördelade på många flöden och därför svårare att

till fullo utnyttja. En jämförelse mellan de två kartorna, t. ex. av Vänerområdet och området närmast söder därom,

visar hur Vänern höjer lågvattentillgången i det norra om-

rådet.

För Gotland är medelvattentillgången enligt använt be-

räkningssätt missvisande på grund av uppdelningen på

många exceptionellt små flöden.

Förhållandet mellan medelvattentillgången

per invånare och vattenförbrukningen per invånare visar att Mälarda-

len, Skåne och östra Svealand är markanta bristområden

jämfört med landet i övrigt, fig. 4: 35.

En jämförelse mellan fig. 4: 33, fig. 4: 34 och fig. 4: 36

visar att naturligt näringsrika sjöar dominerar inom de om-

råden som har liten Området

vattentillgång per person.

med näringsrika sjöar sammanfaller med våra lerslättom-

råden, där arealandelen åkermark är mycket i

hög. Sjöar

sådana områden är i allmänhet grunda, vilket medför att Flgur 4: 36. Karta över slötypernas utbredning l Sverige. de snabbare kan få en för hög primärproduktion än vad Kartan ger endast en grov översikt. sjöar med större djup skulle få. Med till dessa förhänsyn Allmänt kan sägas att de näringshållanden är sådana sjöar och för till- rlka sjöarna är l huvudsak belägna

vattendrag känsliga

Inom lerslättområdena, medan de försel av ytterligare närsalter, t. ex. genom av urlakning närlngstattlga hör skogsbygderna tlll. åker och skogsmark eller genom Syreför- Efter kartor ur H. Sjörs, Nordisk

avloppsutsläpp.

växtgeogratl (1956). brukande substans kan liksom närsalter ge upphov till

syrebrist och eventuell närsaltutlösning ur bottensedimen-

ten vilket ytterligare ökar syrebristsituationen. Område där naturligt näringstattiga (ollgotrofa) Tillförseln av närsalter påskyndar också igenväxningen, sjöar dominerar vilket med tanke på de ringa vattendjupen får Område med varierande

betydande

konsekvenser. Å andra sidan kan en slöfvp höjning av närsalttillgången inom vissa gränser innebära Område där naturllgt en förhöjd fiskpro- %§§ näringsrika (eutrota) sjöar duktion. Så är t. ex. Vombsjön i Skåne naturligt närings- dominerar

rik och samtidigt efter vad man i dag vet den mest fisk-

produktiva sjön i landet (ca 40 kg. fisk/ha, år).1 Den öka-

de fiskproduktionen kan emellertid mot mindre

förskjutas

värdefulla fisksorter.

Studier över föroreningsbelastningen

En översikt av dagens situation i fråga om

vattendragens

Uppgltt av byrådlr. C. Wendt,

föroreningsbelastning? som medger jämförelser mellan oli-

tlskerlstyrelsen. ka delar av landet, är av betydelse för överväganden om 3 Förorenlngsbelastnlng avser ton/år, sötvattenresurser och kustvatten. De samman- medan belastnlngslndex är förore-

tillgängliga

nlngsbelastnlng I relation tlll ställningar som har gjorts i denna promemoria har begrän- vattenföring.

80 D SOU 1971:75

BS mg syre/liter vatten sats till faktorer som på ett avgörande sätt på-

några

150 verkar sötvattnens allmänna kvalitet. För i dess hel-

Sverige

het redovisas av syreförbrukande organisk subutsläpp

stans, av totalfosfor och av totalkväve (sid. 4: 21). Däremot

har klorerade kolväten och andra giftiga äm-

tungmetaller,

100 kväve- steget

nen i brist riksomfattande material kunnat behandlas

på

bara i begränsad omfattning.

4-- institutionen för

Vissa sammanställningar utförda vid

kol- steget vattenbyggnad vid Lunds tekniska högskola har publice- 50

rats i stencilserien Förarbeten för fysisk riksplanering, un-

För hänvisas till dessa.

derlagsmaterial) detaljinformation

har uppgifter för vissa förore-

I sammanställningarna

l l | 1 ningskällor redovisats per avrinningsområde, huvudsakligen

10 20 30 40 50 60 och tabell

med av data för åren 1968 1969,

dygn utnyttjande

av bristen mätdata beträf-

4: 2. På grund på systematiska

Figur 4: 37. BS-kurva.

fande verkliga utsläpp av föroreningar har schablonvärden Organiska ämnen som förekommer i vatten kan genom biologiska proces- i stor fått Ett alltför bristfälligt be-

utsträckning tillgripas. ser sönderdelas. Så sker t. ex. med

har gjort att ca 300-400 ton BS7 per år de organiska ämnen som tillförs en räkningsunderlag

sjö eller ett vattendrag när avlopps- från brännerier och ca 750 ton totalfosfor per år från invatten släpps ut. Vid sönderdelningen

dustrier, främst metall- och Verkstadsindustri och tvätterier förbrukas syre, s. k. biokemisk syre-

förbrukning (BS). l ett första skede inte kunnat beaktas beskrivs i fig. 4: 37). För åtskil-

(B37

binds syret till kolet (kolet oxideras)

liga industrityper har material som medgett uppskattning i de organiska ämnena, varvid koldioxid bildas, det s. k. kolsteget. saknats.

av kväveutsläpp Senare oxideras också kväve i de

organiska ämnena, kvävesteget. Man brukar bestämma vattnets halt av Tabell 4: 2. Sammanställning av studerade töroreningskällor.

organiska ämnen genom att mäta den syreförbrukning som sker i en viss

Föroreningskålla Studerade föroreningar volym under sju dygn vid 20°C och i mörker. Detta värde kallas B57 och Syref ör-

anges i mg/I. Känner man B87 och brukande totala avloppsvattenvolymen för året

organisk kan BS; även anges i ton/år. Av kur-

substans Total- Total- Studerat van i figuren framgår att B37 bara mäter en del av den totala biokemiska (BS) fosfor kväve år

syreförbrukningen. Sker mätningen av syreförbrukningen under fem dygn talar man om BSs. Tätorter 1968

Källa: Miljövårdslorsknlng, SOU Sockerindustrier 1968

Margarinfabriker Andersson, B, Föroreningsbelast- 1968

i Sverige, civil- Färgerier ningens fördelning

Fosforsyrefabriker 1969 departementet, förarbeten för fysisk

riksplanering, underlagsmaterial nr 16. Gödselmedelsindustrier 1969

(Även publicerad som meddelande 1969

Jordbruk

från institutionen för vattenbyggnad i

1965 Lund) Skogsbruk

SOU 1971:75 E] 8]

Det finns anledning att peka på några reser-

viktiga

vationer beträffande sammanställningen. Använda värden ger inte alltid en korrekt bild av vad som är den verkliga belastningen av recipienten. Det gäller i synnerhet beträffande måttet på syreförbrukande

utsläppt organisk

substans. Av fig. 4: 37 framgår det att BS7 mäter bara en del av det totala syrebehovet. va-

Syreförbrukningskurvan

rierar dessutom för olika typer Celluloav avloppsvatten. saindustrin har t. ex. ett mer svårnedbrytbart organiskt masyreförbrukande organisk substans terial i sitt avloppsvatten än sockerindustrin eller tätorterna 670 000 ton BS,/ar har i sitt. Vidare sker en viss självrening i vattendragen, vilket kan innebära tillförda att högt upp i vattendragen föroreningar ej påverkar långt nedströms liggande delar. Till detta har hänsyn inte tagits vid

sammanställningarna.

De använda schablonvärdena kan också komma att revideras när mer detaljerade erhålles. Så t. ex. 42 % inlandsvatten 58 % kustvatten

kunskaper

är det för och använda kvävevärdet större

jord- skogsbruk tätorter

än vad som senare redovisats, medan fosforvärdet är något mindreÅ Utsläpp till sötvatten och till kustvatten redovi- industri

utsläpp

sas här samtidigt för att ge en samlad bild av .:

förorenings-

situationen. därav skogsindustri

Den totala föroreningsbelastningen

Det totala utsläppet av syreförbrukande organisk substans Totaltostor 13 000 ton/är för hela landet har beräknats till omkring 670 000 ton B87/ år. Av detta belastas inlandsvattnen med ca 270 000 ton (40 %) och resterande 400 000 ton (60 %) belastar kustvattnen direkt. Av de totala utsläppen svarar skogsindustrin för omkring 83 %, tätorterna för ca 14 % och övrig industri för omkring 3 %. Speciellt i kustvattnen dominerar 60 % inlandsvatten 40 % kustvatten skogsindustrin (89 %), medan tätorternas andel är störst tätorter

i inlandsutsläppen (22 %).

Utsläppen av totalfosfor har beräknats till

omkring

13 000 ton/år för landet som helhet. 7 700 ton Omkring industri (59 %) belastar inlandsvattnen och resterande 5 200 ton

I

(41 %) belastar kustvattnen direkt. Omkring 58 % av det totala utsläppet kommer från tätorterna. från aker- och skogsmark

Urlakningen

åkermark och skogsmark har uppskattats till 12 %

omkring

och utsläppen från industrin till 30 % av de totala

omkring

fosforutsläppen. Speciellt i inlandsvattnen domineras ut- l Ahl, T-Odén, S, River Discharges ot släppen av tätorterna (71 %) medan i kustvattnen fördel- total Nitrogen, total Phosphorus and ningen på industri tätorter lika Organic Matter, Soviet-Swedish resp. är ungefär (51 % Symposium on the Pollution of the resp. 46 %). Baltic, Stockholm, september 1971, av totalkväve har beräknats till Naturvårdsverkets Iimnologiska

Utsläppen omkring

undersökning, stencil.

82 E] SOU 1971:75

för landet i sin helhet, varav 77 000 ton 93 000 ton/år Totalkvåve 93 000 ton/ar inlandsvattnen och resterande 16 000 ton (83 %) belastar

tillföres kustvattnen direkt. Urlakningen av kväve (17 %)

från åkermark och har uppskattats till omkring

skogsmark

av totalkväve. Tätorterna 65 % av sammanlagda utsläppen

27 % och industrin för omkring 8 %. svarar för ungefär

Till bidrar dock tätorterna med 48 % kustvattenutsläppen

av det totala. 83 % inlandsvalten 17 % kustvallen

tätorter Geografisk översikt över föroreningsbelastnizigen

fördelning på inlands-

Föroreningsbelastningens geografiska

industri finns redovisad vatten resp. kustvatten i fig. 4: 38, 4: 39

- och 4: 40. De mest belastade vattendragen med avseende

substans, i absoluta tal räkpå syreförbrukande organisk aker- och skogsmark nat, redovisas i tabell 4: 3.

- ut- En ökning av BS7-värdet med mer än 6 mg/l genom

Tabell 4: 3. Tillförsel av syrelörbru- som gränsvärde mellan måttlig påversläpp har föreslagits kande organisk substans. om

kan och stark påverkan? En grov uppfattning påver-

Vattendragl) BS, i ton/år genom tillförsel av syreförbrukande organisk

kansgraden

108 Vänern-Göta älv 118 000 substans kan belastningsindex anses ge. De enligt detta mest varav Vänern med 115 000 biflöden belastade har sammanställts i tabell 4: 4. Flervattendragen 67 Vättern-Motala 21 900 talet av dessa vattendrag kan alltså sägas vara starkt påverström varav Motala vilket ännu framgår av månadsvärdena för

kade, tydligare

ström 13 000 sammanställda i tabell 4: 5.

61 Mälaren-Norr- belastningsindex,

ström 21 000 som inte är upptagna i tabell 4: 5 har högsta Vattendrag 53 Dalälven 13 000 månadsmedelvärde under det föreslagna gränsvärdet för 101 Nissan 11 500 52 Gavleån 8 000 stark Detta utesluter inte att propåverkan, 6 mg BS7/l. 42 Ljungan 5 800 blem med kan förekomma i dessa vatten-

98 Lagan 5 000 syretillgången

86 Mörrumsån 4 600 eller lokala kan före-

drag. Tillfälliga syrebristsituationer

65 Nyköpingsån 4 100 komma i ogynnsamma delar av vattendragen, där genom-

1 Nr enligt SMHI se vid jfg. 4: 28 är t. ex. nedströms större utsläpp av strömningen dålig,

Tabell 4: 4. Belastnlngsindex lör syre-

törbrukande organisk substans (års-

61 Mälaren-Norr-

86 Mörrumsån 11,3 3,3

ström 4,0

3 8 62 Tyresån 10,4 3,5 74 Emån

ytvatten, Statens naturvårdsverk 1969.

SOU 1971:75 E] 83

Figur 4: 3B. Tillförsel av syreförbrukande organisk substans till inlandsvatten (sjöar och vattendrag) och kustvatten. Redovisningen avser i huvudsak situationen 1969. Den syreförbrukande organiska substans, som släpps ut i sjöar och vattendrag nedbryts helt eller delvis innan valtendraget når kusten. Av detta skäl har utsläpp till inlandsvatten redovisats för sig och utsläpp till kusfvatten för sig. Vattenlöringen i de större vattendragen har redovisats då den ger en viss uppfattning om ufspädningsgraden. Med hänsyn till de begränsningar som vidlåder Bsy-värdet som mått på totala syreförbrukningen vid den organiska substansens nedbrytning måste kartan tolkas med viss försiküghet

Tillförsel till inlandsvatten

Tillförsel till kustvatten vid mynning av

i

huvudvattendrag Tillförsel till kustvatten mellan myn-

O

ningarna av två huvudvattendrag

50 000 ton BS7/år

10 000 ton BS7/år

O

O 500 ton BS7/år

Medelvattentöring 500 m3/s

80 mJ/s

D

U 15 m3/s

Källa: Andersson, B: Föroreningsbelastningens fördelning i Sverige, civildepartementet, förarbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterlal nr 16.

om . nu i z°_1T“uM›N› Figur 4: 39. Tillförsel av totalfosfor ,z . W i itä* 315 =_4th l sm L mer l mn ._ am 1 “ n 5 5 35 5 5 tlll inlandsvatten och kustvatten. 31 31

”m” °° Redovisningen avser i huvudsak år , g 30 30 1969. Liksom i fråga om syreiör- H -4 brukande organisk substans når endast en del av den fosformängd I., 2, , som släpps ut i sjöar och vattendrag _ym mh ut till havet. Utsläpp tlll inlands- n 1” vatten redovisas därför skild från a . - , utsläpp till kustvatten. Med hänsyn till de osäkerheten som 27 27

bör tolkningen gm, _ ligger i beräkningarna av kartlnnehållet ske med försiktig- u u het vad gäller detaljerna.

25 : Tillförsel till inlands- Mm

Å vatten 24 24 4 Tillförsel till kust- 13 D vatten vid mynning av »w ma v huvudvaltendrag _

i n Tlllförsel nu kust- t” m vatten mellan två 1 21 huvudvattendrag in Lutti mo..

in

E mn som

u. 16 100 ton/år

O

15 15 0 10 ton/år moemo l* ” Medelvattenföring - 500 m3/s 13 13

.m man_

12 11 - 80 m3/s E] 11 11

--um m- E] 15 m3/s 10 10

°° Källa: Andersson, B: Förorenings- . osanbelastningens fördelning i Sverige, › D civildepartementet, förarbeten för o, fysisk riksplanering, underlagsmate- _

p

rial nr 16. 07

...na

cc los

0--

wow

F.” 04

. »I e *I I | Ö a se inom 02 u: , l _,- . . . \ | O å ä _ l 000 1 m.) 2(M›l 01 om Ö l S(F)| 6(6) 1 74m * an» l 901

n i 14ml ?fö . 315!_ 4G: , 5rF›1640 5 WH)i aus i 000 I *nu * ;rm Jim Figur 4: 40. Tillförsel av totalkväve till F § å ä § g «

inlandsvatten och kustvatten. 31 31 - IE Im§4

Redovisningen avser i huvudsak år ao 30

1969. Liksom i fråga om syreför-

brukande organisk substans når en- 29 29 dast en del av den kvävemängd ^ 75% 7%4* som släpps ut i siöar och 2a vattendrag ut till havet. Utsläpp i

za

inlandsvatten redovisas därför skilt

från utsläpp i kustvatten. Med hänsyn 27 27 till de osäkerheter som ligger i be- - 7G ä räkningarna bör kartinnehållet tolkas 26 med försiktighet, speciellt vad gäller

detaljer.

1 15 ._-DW Tillförsel till inlands- 24 vatten

14 O

Tillförsel till kust- 23 23

vatten vid mynning -mn m,Å

av huvudvattendrag 21 22

Tllliörsel till kust-

vatten mellan två

m_ 1a 1 000 ton/år 17 mnä O 100 ton/år

1a Medelvattenföring 500 m3/s 15 m,_ 14

13 80 m3/s m0- D 12 U 15 m3/s

11 .m44 Källa: Andersson, B: Föroreningsbelastnlngens fördelning i Sverige, 10 civildepartementet, förarbeten för fysisk riksplanering, underlags- 09 material nr 16. m,e os

_ _ _ -g P 07 m,._ 0a

O os um lm-- _._ . 04 04

mo* o] o 5a wonu 01 I § § i L MEDi SiFi 1 UG)i 71Hli Bil) I 91DI 000 i HL) i IfM) i 01

och i grunda särskilt så-

syreförbrukande substans, sjöar,

dana med stor och liten vattenföring. Ler-

ytutbredning

är särskilt områden, liksom av

slättsjöområdena känsliga

Vattenkraftverk avtappade vattendrag. av och totalkväve till vattendrag och

Tillförseln totalfosfor

kustvatten framgår av kartan fig. 4: 39 och fig. 4: 40. I grova överensstämmer fördelningen av fosfortillförseln drag vilket också delvis med tätortsbefolkningens fördelning, Eftersom denna anges till kan sägas om kvävetillförseln. från åkermark och

två tredjedelar betingad av urlakning

är i stort dock av

skogsmark fördelningsbilden präglad

storlek större areal desto större

(ju

avrinningsområdenas

kvävetillförsel).

fosfor- och tillförs vissa av de

Betydande kvävemängder

som också belastas med stor tillförsel av syrevattendrag förbrukande substans. Detta är fallet bl. a. med

organisk

Gavleån, Mälaren-Norrström, Emån, Mörrumsån, Nissan,

i viss mån Lagan och Viskan samt Göta älv. Man kan konstatera att av våra största dricks-

några

vattentäkter bland de vattendrag som har den största

ingår

tillförseln av här redovisade föroreningar. Bl. a. kan nämnas Mälaren för 1,4 milj. personer) och Göta

(vattentäkt älv (vattentäkt för ca 700 000 personer).

För tungmetaller och andra biologiskt anrikningsbara

finns sammanställningar av utsläppsuppgifter i mycgifter ket Vid naturvårdsverket har sambegränsad omfattning. manställts uppgifter beträffande vissa utsläpp av tungmeostkusten. Från laboratoriet i

taller på maringeologiska

har förekomster av tungmetaller i bottensedi- Göteborg menten och allmän påverkan redovisats. Fördelningen på olika kustområden framgår av tabell 4: 6 och fig. 4: 41. Stockholmsområdet är hårt belastat. Kvicksilver-

Speciellt

sker norrlandskusten. För västutsläpp huvudsakligen på

kusten att Öresund, göteborgsområdet och fjord-

gäller

runt Orust och Tjörn (Stenungsund) är spridnings-

systemet centra. Materialet är för ofullständigt för att medge från önskvärda t. ex. mellan ost-

planeringssynpunkt jämförelser

kust och västkust. Konsekvenserna av i vattnen är dock bety-

tungmetaller

dande, vilket t. ex. kartan över s. k. svartlistning, fig. 4: 42, om. Den 1.7.1971 var ca 2 % av inlandsvat-

ger en antydan

drabbade av tendragens yta och ca 50 km? av kustvattnen förbud för avsalu av fisk av förhöjda kvicksilver-

på grund

halterà också för torsklever från södra

Svartlistning gäller

Förteckning över vattenområden DDTav för höga halter av DDT. den 1 juli 1971 där fisk på grund av Östersjön på grund förhöjd kvioksilverhalt kan antas vara halterna i västkustfaunan är endast ca 1/10 av halterna i otjänlig till människotöda, Veterinärstyrelsen 1971, stencil. Östersjöfaunan.

SOU 1971:75 [j 87

Tabell 4: 6. Tungmetaller i kustvatten.

Tabellen redovisar det totala utsläppet av kvicksilver år 1969 fördelat på kuststräckor. Vidare redovisas ársiörbruknlngen av vissa metaller inom ytbehandllngsindustrln i kustlandet år 1969. l tabellen redovisas dock bara kuststräckor med mer än 5 °/o av totala förbrukningen av en metall. Redovisningen antyder i grova drag tungmetallllödet till olika kustvaltenomráden. Källa: Engwall, R, Preliminary Report on the Transport of Presumptive Pollutants lo the Baltic Sea lrom Sweden, Part I, Municipal Discharges in the Coastal Land Area, Statens naturvårdsverk, 1971, stencil.

krom nickel koppar zink silver kad- tenn bly Wickmnum silver

21 14

-ilj w

::__Z'_'_'_'__'_"_'_1Z”_Äi-::j:EEÄLELTLZZ:ZZ:

10 5 13

-------- ----------------lñ-u--g----------------* 20

/_ _ * * * * * * * * * * _ 1 * _ - * * * “* _ * * “* * 1 _ “ * * _ _ * * _ 16 19 69 51 47 21 39 __ _ g 5 7 5 10 47

"""" "" "" """"" _ 1Ts""" 73 1 11

_____ ______-___.__2_.__§ __________ , _.___-____ xV 23 9

6 1 _ _ _ _ 52

\_ _______ ___13____.3 _______ __§____Z__ ________ ._______ 24 14 \\_ ________ _--_____7_.____ _____________ __-_----__ 2 k_________________ _E_ ____. ________________ __ .__

total lörbrukning, ton/år 9,7 92 70 5000 2,9 4,9 39 5,4 5,4

Oorganiska och vissa slag av organiska har förpartiklar måga att vid sig binda Det är inte tungmetaller. uteslutet att den genom och

kraftverksbyggen regleringsåtgärder minskade slamtransportenl har till

bidragit att förvärra sär-

skilt kvicksilversituationen vissa håll. Om

på man kunde samlokalisera anläggningar som har

slamhaltigt avlopps-

vatten, t. ex. och

bergkrossar anrikningsverk, med anläggningar som släpper t. ex.

ut tungmetaller, kvicksilver, skulle Slamtransporten (oorganiskt eventuellt kvicksilvrets halt och material) i de norrländska floderna uppehâllstid i vattensystemen minska. Detta är dock ett beräknas ha minskat från ca 1 milj.

andrahandsalternativ jäm-

ton/år till ea 500 000 ton/år genom fört med kvarhållande av kvicksilvret och kraftverksinom reglerlngsåtgärder

fabriksbygg-

naden. byggen. Mlljövárdstorskning, SOU 1967: 43.

88 E] SOU 1971:75

4.5.4 och synpunkter Överväganden

zink? i det möjliggör vissa jämförelser “ Redovisningen föregående koppar mellan de olika vattendragens situation i föroreningsav-

seende. De vattendrag, som angetts på sammanfattnings- 4: 43, är de som från allmän vattenkvalitetskartan, fig. bly,kvicksilver synpunkt kan anses allvarligt påverkade. zink,koppar

I de kan betydande problem av

angivna vattendragen _ - t. ex. under

bly,nickel D eutrofieringskaraktär* uppstå på sikt, syrebrist

zink, koppar eller om vissa och på vissa sträckor igenväxning,

perioder

inte vidtas för att begränsa tillförseln av syreföråtgärder brukande substans, totalfosfor och i vissa fall ockorganisk så totalkväve. Eftersom alltför höga kväve- och fosforkoncentrationer indirekt medför risk för närsaltutlösning ur bottensedimenten och därmed en bör man inte

självgenererande gödsling

lokalisera fosfor- och kväveutsläppande företag till platser bly. nickel där man med de utsläppen riskerar att uppnå höga g nya zink, koppar koncentrationer av totalfosfor och totalkväve. Vid alltför

vattenomsättning kan även utsläpp av syreförbrukanringa de substans vara olämpligt i sådana vattenområ-

organisk

den. Figur 4: 41. Tungmetaller i bottensedi- beslut måste dock Säkrare slutsatser och eventuella grunment på västkusten. das ett mer detaljerat material. Det är också angeläget Figuren visar områden med höga på halter av tungmetaller i botten- att och den naturliga halten av dessa

tungmetallutsläppen

sedlmenten. Dessa områden antyder effek- Därigenom kan de ekologiska var stora utsläpp av redovisade kartläggs fortlöpande. metaller förekommer. Endast bly, terna följas, och ett relevant beslutsunderlag av utsläppen koppar, zlnk och nickel redovisas. i kvantitativt avseende krävs ett avsesammanställas. Även Källa: Olausson, E, Maringeologiska laboratoriet, Göteborg, konceptkartor. värt mer detaljerat Bl. a. gäller detta

underlagsmaterial.

storlek i olika delar av vattendragen, sanvattenföringens nolikheten för återkommande lågvatten- resp. högvattenår, varaktigheten för olika vattenföringar i varje huvudvatten-

drag osv. För framtida behov är det angeläget att man skapar lättöver bl. a. vattendomar och tillstånd

tillgängliga register

enligt miljöskyddslagen varifrån uppgifter om t. ex. avlopps- (såväl faktiska som tillåtna), halt av förvattenmängder orenande för avloppsvattnet osv.

ämnen, behandlingsmetod

lätt kan ställas samman och för varje vatten-

geografiskt

område. Dessa frågor övervägs f. n. inom miljökontrollut-

redningen. För att förutsättningar för en rationell Vattenvård

skapa

är det önskvärt, att t. ex. vattenvårdsförbunden ges förbättrade möjligheter att verkställa genomförd planering. Möjför detta bör utredas så snart som möjligt genom ligheterna vattenlagutredningens försorg. l Med eutrotiering avses en höjning av halten av växtnäringsämnen.

SOU 1971:75 E] 89

4.6¶Kustvatten och angränsande hav

4.6.1 Bakgrund

Intresset av att bevara så intakt som sam-

miljön möjligt

tidigt som industri och kommuner vill kustvattnen

utnyttja

för utsläpp av har intressekonflikter.

föroreningar skapat

Tidigare har man därvid i allmänhet endast studerat konsekvenserna inom avgränsande kustavsnitt, medan det mottagande havet som helhet behandlats. Eftersom haven är

ej

ekosystem med mycket stor tröghet har effekterna av olika

utsläpp ej kunnat klarlåggas. Det saknas f. n. me-

lämpliga

toder att klarlägga de effekterna i

långsiktiga ekologiska

haven. Detta bör hållas i minnet vid läsningen av det presenterade materialet. I avsnitt 4.5 har lämnats en sammanfattande översikt över utsläpp från svenska till

föroreningskällor sötvatten

och kustvatten. Även utsläppen till sötvatten når så små-

ningom kusterna fastän reducerade av vattendrapå grund gens självrenande förmåga. Vissa kompletterande uppgifter bl. a. om de sammanlagda utsläppen till Östersjön redovisas i detta avsnitt. Figur 4: 42. Svartlistningens omfattning 1.7.1971. Kartan redovisar sjöar, vattendrag 4.6.2 faktorer Viktiga och kustvattenområden där fiske för avsalu av fisk är helt eller delvls Strömmar och stora är för en förbjudet på grund av förhöjda

vattenvolymer nödvändiga

kvicksllverhalter i tiskkött. hög utbyteshastighet och stor av tillförda för-

utspädning

Källa: Veterinärstyrelsen, Förteckning oreningar. Grunda kustvattenområden, och viskärgårdar över vattenområden den 1 juli 1971 kar är ogynnsamma för ett snabbt Större söt- där fisk på grund av förhöjd kvlckvattenutbyte. sllverhalt kan antas vara otiänlig till vattentillflöden orsakar ökad främst i hovattenomsättning människoföda. (stencil 1971.) risontell led samt i mötet med saltare vatten.

skiktning

Tillförsel av närsalter, såsom fosfat, nitrat och ammonium i vissa proportioner (t. ex. fosfor i förhållande till kväve i viktsproportionen 1: 7 - 1: leder till ökad

1O)1 pri-

märproduktion (algtillväxt). Den får olika följder beroende

på vattenomsättningens storlek, skiktningens styrka och re-

dan befintlig närsaltnivå. och/eller

Dålig vattenomsättning

hög närsaltnivå ger syrebrist som kan bli total och därmed

leda till svavelvätebildning. kan Syresituationen ytterligare

förvärras genom tillförsel av annan subsyreförbrukande stans (t. ex. i

avloppsvatten) och genom varmvattenutsläpp?

Sötvattentillförsel kan ha både gynnsamma effekter, t. ex. Nordtorsk, Sveriges rapport om eutrotierlngstrågor, Statens naturökad t. ex. vattenomsättning, och ogynnsamma verkningar, vårdsverk 1971, s. 11. då det innehåller 2 föroreningar som kan spridas över stora Grlmås, U, Ekologiska aspekter på kustvattenområden. kylvatfenutsläpp, civildepartementet, förarbeten för fysisk riks- Salthalten har betydelse sätt. Från på många höga salt- planering, underlagsmaterial nr 14.

90 E] SOU 1971:75

Figur 4: 43. Sammanfattningskarta över de mest belastade större vattendragen. l figuren redovisas vattendrag som i förhållande till vattenföringen är kraftigt belastade av olika föroreningar. Detta har schablonmässigt grundats på den beräknade totala föroreningstillförseln i förhållande till medelvattenföringen. Hänsyn har ei förtagits till föroreningstillförselns delning på olika delar av vattendraget. Vattendrag där den beräknade tilllörseln av syretörbrukande organisk substans utslaget på medelvattenföringen leder till större genomsnittsvärden för B57 än 6 mg/I har markerats. I figuren redovisas också över vattendrag med belastningslndex 0,08 mg totalfosforll ned t. o. m. för Dalälven, över 0,1 mg totalfosfor/l övriga delar av Sverige. Vidare har relationenen totalfosforztotalkväve beaktats. Därvid har uti växtgångspunkten varit att balans näringstillförseln råder om kväve tillförs i tio gånger så stor viktskväve mängd som fosfor. Tilllörs mer tillväxten, begränsar fosfortillgången tillförs mindre kväve blir detta en begränsande faktor. Kväve har e] redovisats där det enligt detta beräkningssätt föreligger i underskott.

högt belastningslndex O för B81

högt belastningsindex O för totalfosfor

högt belastningsln-*n för totalkväve

Belastnlngsindex och BS; förklaras i avsnitt 4.5.3. Källor: Andersson, B: Föroreningsbelastningens fördelning i Sverige, civildepartementet, förarbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial nr 16 och Statens naturvårdsverk, Nordlorsk, Sveriges rapport om eutrofieringsfrågor, 1971, stencil.

Figur 4: 44. Antalet djurarter i vattnet är beroende av salt- Figur 4: 45. Strömmar och vattenhalten. utbyte i kustvatten.

Antalet sötvattensarter avtar Strömmarna är i huvudsak sydgående marinaarter på ostkusten och nordgående på mycket snabbt vid ökande salthalt. Likaså avtar antalet västkusten. Skärgård och djupa vikar, marina arter med sjunkande breda zoner med litet vattendjup samt salthalt. Det finns ett fåtal sötvallenarter större bukter försämrar vattenutbytet typiska arter i bräckt vatten. i kustområdena. Med hänsyn till sådana faktorer har SMHI preliminärt Källa: Lindquist, A, Havet, klassiliceral kusterna med avbrackvatlenarler strömmarna och fisken. Fiske seende på graden av vattenutbyte. De 1967, sid. 94. kuststräckor som bedömts ha gott l vattenutbyte, och därför är av speciellt l l intresse från industrilokaliseringssynpunkt, är på ostkusten norrifrån: Bjuröklubb-Holmön, Brämön-Hornslandet, Svartklubben-Simpnäsklubb, Ölands ostkust och Gotland, Åhus- Trelleborg. På västkusten anges

arter

sträckan Landskrona-Kullen och avsnittet mellan Laholmsbukten och

Antal

Kungsbackafjorden. Lokalt förekom- 0 5 10 15 20 25 30 35 mer stora avvikelser från de allmänna Salthaltenivallnel förhållandena. Vid långt ut mot havet %° utskjutande uddar kan t. ex. vattenutbytet vara stort, även om kuststräckan som helhet karakteriseras av ett begränsat vattenutbyte. Detta halter ned till ca 5 0/00 de i vattnet kan t. ex. vara fallet på sträckan

sjunker levande djurarter-

HoImön-Brämön och på västkusten nas antal för att vid halter åter lägre stiga på grund av från Kungsbackafjorden upp till ldeökande fjorden. inslag av sötvattensarter, fig. 4: 44. Salthalter mel- Större sötvattensutflöden kan också lan ca 3 och 8 0/00 innebär ett stresstillstånd för både söt- och påverka vattenutbytet längs vissa saltvattensarter, vilket gör dessa kustavsnitt. Sämre vattenutbyte än det djurarter speciellt känsliga som markerats för resp. kuststräckor för ytterligare miljöpåverkan. Vattenområden med detta löreligger i stora vikar som Lommasalthaltsintervall är från som bukten och Laholmsbukten, lfiorzoologisk synpunkt olämpliga darna innanför Orust och Tjörn, l recipienter. ldefjorden etc.

Salthalter över 5 °/oo medför att ämnen På kartan redovisas områden där många fälls ut ur tillfört undersökningar av vatlenutbyte och avloppsvatten och därvid medfäller t. ex. kvicksilver, strömförhållanden utförts eller pågår.

näringsämnen och en del organiska ämnen, bl. a. vissa bio- Det bör emellertid observeras att cider. Det innebär en dessa undersökningar är mycket förorening av bottensedimenten i stälskiftande till sin karaktär. inte bara let för av vattnet. En faktor geografiskt väsentlig vid medfällningen är utan även i fråga om innehållet av utsträckningen i tiden (från någon oorganiska partiklar, främst ler! En ökande månad till flera år). Om vattenutbytets halt av ler ger större medfällning (större tillgänglig yta som omfattning för enskilda punkter på kan absorbera kusten kan uttalanden göras

metalljonerna), och i vat-

regleringsåtgärder först efter särskilda mätningar. tendragen kan därför vara en orsak

bidragande till anhop-

ningen av i vissa växtnäringsämnen kustvatten. Salthalten är också viktig för vattnets och

skiktning därmed av bety-

delse för den vertikala transporten av ämnen mellan olika

vattenskikt, vilket är en avgörande faktor inte minst för syresituationen i djupare Även vattenlager. temperaturskillnader kan leda till Med skiktning. ökande salthalt resp. temperatur minskar också i vattnet. syrets löslighet Nedbrytningen av organiskt material sker snabbare vid högre temperaturer. En innebär således

temperaturhöjning att det

krävs en snabbare tillförsel av för att syre syrehalten ej skall minska. l Partiklar mindre än 0,002 mm.

92 D SOU 1971:75

Ytströmmens medelvärde

över året

Ytströmmens uppskattade

medelvärde över året

Diupströmmens huvud-

riktning

Begränsat vattenutbyte

Medelgott vattenulbyte

Stort vattenutbyte

Geografiskt mer omfat-

tande undersökning

Lokal undersökning

Sötvattenutflöde

100 km3/år

E 10 km3/år

Källor: Se sid. 94.

Källor till lig. 4: 45: Marinstaben, Havsströmmar, Särtryck av bilaga 4 ur Instruktion för stridstiänsten vid flottan, Ubåtsiakt, Hydrografi, 1971, Mikulski, Z, Inflow of River Water to the Baltic Sea in the Period 1951-1960, Nordic Hydrology 1970: 4, SMHI, Oceanografiska förhållanden i svenska kustvatten, civildepartementet, förarbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial nr 18.

Figur 4: 4G. Kusivatten där för- rikt år) kompletterad med iakttahöjda halter av totalfosfor uppträ- gelser från andra år. Bilden visar der. l huvudsak att spridningen av Föroreningarna, som anrikas utan- töroreningen riktas söderut på ostför tätorterna under regnfattiga kusten men norrut på västkusten perioder, förs ut i samband med och att den på grund av iordökad avrinning från sötvattens- rotationen pressas åt höger och utflödena och därvid i första hand därmed in mot kusten. Bilden som en ylvattenförorening. Särskilt visar vidare att skärgårdsirla påtaglig är denna under höst- och kustavsnitt med stora avstånd vårflod, men för kusten som helhet mellan sötvattenutflödena är minst saknas en bild som visar maxi- berörda av föroreningarna medan malutbredningen av de olika reci- i avsnitt med tätare belägna sötpienterna. Kartan visar sommar- vattenutflöden och utbildad utbredningen (dvs. minimum- skärgård recipienterna går över situationen) i ytvattnet väsentligen i varandra såsom i avsnittet från år 1964 (inget särskilt regn- Söderarm-St Annas skärgård.

4.6.3 Geografisk översikt

Strömmarna svarar för och därmed vattenomsättningen också för utspridningen av av olika

föroreningar slag. De

är i huvudsak sydgående längs ostkusten och nordgående längs västkusten, fig. 4: 45. och vikar, bre-

Skärgård djupa

da zoner med litet samt större bukter kan lokalt

vattendjup

ge andra förhållanden. Med hänsyn till sådana faktorer har

SMHI utfört en preliminär av kusterna med

klassificering

avseende på graden av 4: 45. Om vatten- Stark förhöjning (mer

vattenutbytef fig.

utbytets för enskilda än 100 °/o) omfattning punkter på kusten kan Tydlig förhöjning (mindre dock uttalanden göras först efter särskilda som mätningar, än 100 °/o) endast utförts för avsnitt kusten. begränsade längs Ei studerat kustavsnitt

(fi)

Strömmarnas inverkan delvis i

avspeglas utbredningen

av Källa: Doc. M. Wern och fil. Iic.

kustvattenföroreningarna. Förhöjda totalfosforhalter fö-

S. Pekkari, Växtbiologiska institurekommer i betydande vilkas tionen, Uppsala universitet.

kustvattenområden, ungefär-

liga utbredning framgår av fig. 4: 46.

Fig. 4: 47 visar den geografiska av biolo-

fördelningen

giskt grundläggande förhållanden. Av denna att

framgår

salthalter mellan 3 och 8 °/00 förekommer i ytvattnen i praktiskt taget hela det Baltiska havet dvs.

Östersjön med till-

hörande vikar, Ålands hav och Bottenha-

Skärgårdshavet,

vet och Bottenviken. Detta innebär vad enligt som tidigare sagts att området är en från allmän

biologisk synpunkt

olämplig recipient. Organismerna i området befinner i

sig

en stressituation, vilken förstärks dels

av de föroreningar

som via kan

avloppsvattnet tillföras, dels av de hydrogra-

fiskt ogynnsamma förhållanden som

salthaltsskiktning, ringa

Vattenvolym och ringa utbyte i innebär.

Östersjön

Med hänsyn till och kulturell naturvård

vetenskaplig är

SMHI, Oceanografiska förhållanden Västkustens artrikedom och ostkustens bracksärpräglade i svenska kustvatten, civildepartevattenförhållanden för svenska förhållanden mentet, förarbeten för fysisk riksextrema milplanering, underlagsmaterial nr 18. jöer som inte kan ersätta varandra. 7 Mätt som den producerade Den biologiska är störst väst- organiska substansens kolinneháll i

produktionsförmågan? på

kusten. Endast södra mg/m* och dag under augusti Östersjön når upp till likartade vär- (ungefärliga uppgifter).

94 E SOU 1971:75

Figur 4: 47. Salthalt, antal djurarter och produktion i haven omkring Sverige. Produktionsvärdena är osäkra uppskattningar. Källor: Lindquist, A, Havet, strömmarna och fisken, Fiske 1967, Nyholm, KG, Marinbiologi - en översikt, Svensk Naturvetenskap 1964.

000 Antal djurarter

Salthalt vid ytan

.. Salthalt vid botten

999 Produktionen mätt som den producerade organiska substansens kolinnehåll i mg/m* och dag under augusti.

den. Den är också anmärkningsvärt hög utanför norra upplandskusten. varierar också och är per

Fiskproduktionen

16 gånger större i södra Östersjön än i Bottenhavet. ytenhet Detta har ett samband med nämnda faktorer. Från tidigare fiskeriekonomisk är västkusten och södra Öster-

synpunkt

av större värde än övriga områden.

sjön

stora risker från ekologisk syn-

Oljehanteringen erbjuder Den i Östersjön jämfört med

punkt. lägre temperaturen västkusten och den biologiska oljenedbrytningens temperaturberoende - den sker vissa undersökningar lättast enligt vid ca + 20°C1v2 - talar för att minimeras

oljetransporter

Vidare ger låga salthalter större skadeeffekter, i Östersjön. vilket talar för samma slutsats. Kustvattnen och hav står i relation till var-

omgivande

andra. om detta finns inte f. n.

Någon djupare kunskap

Vid av kustvattnens förutsättningar att långbedömningen ta emot utsläpp av olika slag måste dock hänsyn siktigt snarare tas till havsområden som helhet än till enskilda Melander, B, Biologerna varnar: kustavsnitt. för de förslag som senare

Avgörande betydelse

Kemikalier mot oljeutsläppen hotar nackdelar i denna har de för- och hovets fauna och flora, Teknik & presenteras promemoria från som lokalisering av industri till Miljö 1971: 4, s. 27. naturmiljösynpunkt 2 Däremot kan olika oljetypers ostkusten innebär som alternativ till västkustlokalisering. maximala gittverkan ligga vid olika Därför här en bakgrund beträffande olika havsvattentemperaturer. Test har visat på presenteras variation mellan +4°C och +16°C områden som helhet. Vissa av allmänt in-

sifferuppgifter

för temperatur med maximal gitttresse finns sammanställda i tabell 4: 7. verkan.

SOU 1971:75 E] 95

Tabell 4: 7. Vissa data om de havsområden

som omger Sverige.

(1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) Namn yta v0- me- teo- maxi- söt-

ung

(kmz) lym del- retisk mi- salt- vat-

(km“) djup uppe- djup halti ten-

(m) hålls- (m) yt- till-

tid vatt- flöde

(år)1 net m 3/s

(°/oo)

Västerhavet

Baltiska havet 366 000 21 960 60 21 459 - 14 100 Östersjön4 249000 15 190 61 30 459 6-8 8 200 Ålands hav 5 200 405 77 301 5-6 Bottenhavet 66 600 4 595 69 6 2495 4-6 2 600 Bottenviken 37 000 1 540 42 3 126 0-4 3 200

1 Beträffande kol. 5 bör observeras att de värden som anges ej är faktiska värden för hur länge vattnet uppehåller sig i resp. område utan ett relationstal Detta mellan volym och tillrinning. illustreras t. ex. av Östersjön med dess skiktning, som gör att ytvattnen byts relativt snabbt, djupvattnet mycket långsamt. 2 Norska rännan ingår inte. 3 SMHI, Oceanografiska förhållanden i svenska kustvatten, civildepartementet, förarbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial nr 18. 4 Inkl. Rigaviken och Finska viken. 5 SRA, Hydrografisk karta, Stockholm 1970. Källor: B Dybern, Report of the ICES on Working Group Pollution of the Baltic Sea, International Council for the Exploration of the Sea, Coop. Res. Report A 15, Charlottenlund 1970, S. Fonselius, De Sverige omgivande havens oceanografi, stencil, Z. Mikulski, Inflow of River Water to the Baltic Sea in the period 1951-1960, Nordic Hydrology, 1970: 4.

Fig. 4: 48 visar var de större havsdjupen finns i de havsområden som omger Sverige. Djupområdena är av intresse därför att i dessa kan under vissa

skiktningsförhållanden

stillastående Vattenmassor bildas och leda till syrebrist, svavelvätebildning och från bottensedi-

närsaltsutlösning

menten i sådan att även kustvattnen risk

omfattning löper att påverkas. I Östersjön är

skiktningen sådan, fig. 4: 49. Förekomsten av det s. k.

salthaltssprångskiktetl medför

ett ringa utbyte av Vattenmassor, l På en viss nivå i vailenmassan

näringsämnen osv. genom

detta ändras salthalten språngariat. Denna gränsskikt. Däremot hindrar det inte att syreförbru- nivå benämnes salthaltssprångsklkt kande organisk substans i form av död materia till eller haloklin. Även temperaturen kan sjunker botten. Det ge upphov lill språngskikt, temperaringa vattenutbytet i djupvattnen innebär också tursprångsklkt eller termoklin. v

96 EI SOU 1971:75

i Bal- Figur 4: 48. Djupförhållanden tiska havet.

Av kartan framgår att större djupbassänger förekommer l Östersjön öster om Bornholm (BornhoImsbäckenet), öster om Gotland (Got- Iandsbäckenet med Gotlandsdjupet), och utanför Landsort (Landsortsdjupet). Från Ålands hav går en djupränna upp till Ulvödjupet i Bottenhavet. På västkusten går den s. k. Djupa rännan parallellt med den norra kustdelen och övergår utanför Norge i den s. k. Norska rännan. Källa: SRA, Hydrografisk karta, Stockholm 1970.

100-200 m

över 200 m

djupvattnet. Salthaltsskiktningen lör- Figur 4: 49. Skiktningstörhållanden i Vid 50-60 m djup, dvs. endast i Östersjöns djupare delar, ligger det hindrar bl. a. syreutbytet mellan Östersjön. och är därför s. k. primära salthaltssprångskiktet ytvatten och djupvatten, l Östersjön bildas under sommar- en av orsakerna till att syrebrist l som skiljer det sötare ytvattnet från halvåret en temperaturskiktning uppstår i Östersjöns diupvatten. saltare djupvatten. Vid stora saltytvattnet ned till maximalt ca 30 m. vatlensinbrott från Kattegatt införs Källa: Fonselius, S, Om Östersjöns Under vinterhalvåret upplöses denna. mycket salt vatten, varvid ett sekun- och speciellt Bottniska vikens hydro- Vattenmassan därunder berörs ej av bildas i därt salthaltssprångskikt grafi, Vatten 1971: 3. Iutttemperaturens variation över året.

SOMMAR VINTER I

Havsytan Täckskikt av varmt ytvatten |

låg salthalt | temperatur upp till 20°C l Termoklin (temperatursprångskikt) I 1- 30 m Kallt ytvatten vintervatten låg salthalt temperatur 1-3C Primär haloklin (primärt salthaltssprångskikt)

l

50- 60 rn Djupvatten | temperatur 4-5°C, salthalt 8-10%o varmare och saltare än vintervattnet Sekundär haloklin (sekundärt salthaltssprångskikt) I

70- 400 m Bottenvatten l temperatur 4--53C, salthalt 11-13 13/0., saltare och något varmare än djupvattnet l

D 97

en ringa syretillförsel till dessa vattennivåer. Konsekvenserna av detta framgår vid av fig. 4: 50, dvs. syrebrist uppstår nedbrytningen av det organiska materialet och svavelväte bildas. Situationen kan förbättras att sär-

tillfälligt genom

skilt stora saltvatteninflöden från via Bälten före-

Kattegatt

kommer vissa år. Det saltare

kattegattvattnet är tyngre och

därför tillförs detta vatten. djupområdena syrerika Samtidigt förstärks dock stabiliteten i av det saltare

skiktningen

vattnet. En eventuellt större i

syreminskning kattegattvatt-

net kan härigenom också tänkas få konsekvenser för Östersjön. Fig. 4: 51 visar den borttransport av djupbäckenens svavelväte som kan ske i samband med dessa saltvatteninflöden. Från Ålands hav och norrut i Bottenhavet och Bottenviken förekommer av samma

temperaturskiktning typ som

i Östersjön, fig. 4: 49. Däremot förekommer ingen permanent bottenvatten ersätts

salthaltsskiktning. Syrefattigt där-

för successivt med syrerikare ytvatten. Allvarliga syrebristsituationer förekommer därför inte i i des-

djupvattnet

sa havsområden. Den stora av vatten i

genomströmningen

Bottenhavet och Bottenviken, tabell också att 4: 7, innebär föroreningar i stor utsträckning kan föras vidare till Östersjön. Om så sker är dock f. n. oklart.

Isläggningen inne-

bär en försämrad och att sötvattensutflöden

syreomsättning

får mer koncentrerade flöden kusterna. I kustvattnen

längs

kan isläggningen leda till lokala syrebristsituationer. Bottenhavet och Bottenviken bedöms av vissa forskare med hänsyn till den stora genomströmningen och goda syretillförseln till djupvattnet som än

lämpligare Östersjön att ta emot

förorenande utsläpp av syreförbrukande substans.

Figur 4: 50. Syresituaiionen l Got- Iandsdjupet. Diagrammet visar växlingarna mellan syre- och svavelvätesituationer 1952-1970 vid en av fiskeristyrelsens lasta mätpunkter på 240 m djup i Gotlandsdjupet (öster om Gotland). Syrevärden anges över och svavelvätevärden under O-Iinjen. Figuren visar två markerade perioder med svavelvätebildning och två något mindre. Däremellan har större eller mindre inflöden av syrerikt vatten skett. Omfattningen av svavelväteförekomsterna I Östersjön framgår av tig. 4: 51.

Källa: Fonselius, S och Rattanasen, C, On the Water Renewals in the Eastern Gotland Basin after World l War II, Medd. från Havsiiskelabora- 1955 1960 1965 1970 toriet nr 90 1970, stencil.

98 D SOU 1971:75

Figur 4: 51. utbredningen av svavel- Källor: Fonselius, S, Hydrography of . vätehaltigt vatten i Östersjön 1965- the Baltic Deep Basins lll, Fiskeri- 1971. styrelsen, serie Hydrograti nr 23

1969, Fonselius, S, Kartor (manus), Kartserien visar utbredningen av

Dagens Nyheter 3.1.1969 och svavelvätehaltigt vatten I Östersjöns

24.10.1969. djupområden. Det stora saltvatteninbrottet från Kattegatt vintern 1968-1969 medförde ett successivt utbyte av vatten i Östersjöns djupområden. Detta innebar att svavelvätehaltigt vatten trängdes undan, t. ex. från Gotlandsdjupet, och ersattes med syrerikt vatten.

Sötvattenutflödet från (16 000 m3/s) går till-

Östersjön

sammans med sötvattenutflödet från Västkustens vattendrag

som en brackvattenström i huvudsak i en zon

nordgående

längs kusten, överlagrande det tyngre saltvattnet. Väster-

inkl. Öresund, med hänsyn till det goda vatten-

havet, löper

med Nordsjön och Atlanten inte den risk för syre-

utbytet

brist i bottenvattnen som Östersjön gör. I fjordarna är där-

emot Vattenutbytet ringa och kan förekomma.

syrebrist

Industrier med utsläpp borde av dessa skäl

syreförbrukande

i första hand kunna lokaliseras till västkusten, förutsatt att

det sker till öppna kustpartier.

SOU 1971:75 l] 99

Av tabell 4: 8 framgår att av all tillförsel av

syreförbru-

kande organisk substans från kuststaternas kustområden till hav som omger Sverige 85 % faller på Baltiska havet. Av tillförseln till Baltiska havet faller ungefär lika delar

på

Östersjön (inkl. Finska viken) och Bottenhavet, och endast ca 15 % på Bottenviken. I Baltiska havet som helhet svarar industrin för 3/4 av tillförseln av syreförbrukande organisk substans men i Bottenhavet är industriandelen mer än 9/10 och i Östersjön bara något mer än hälften. Speciellt i Bälten och Öresund är hushållsandelen däremot hög, ca 80 %.

Tabell 4:8. Tilltörsel av syreförbrukande organisk substans från kuststaternas kustområden till hav som omger Sverige. Totala tillförseln av syreförbrukande organisk substans (BSs ton/ år) från kustområdena till olika havsområden sammanställda efter Dybern 1970. Dlrekt avser utsläpp i kustvatten, indirekt utsläpp till kustvatten via vattendrag.

Namn Befolkning Industri Totalt

direkt indi- totalt direkt+ industri + rekt indirekt befolkning

Bottenviken 5 600 4 500 10 100 160 000 170 100 Bottenhavet 13 650 12 200 25 850 385 000 410 850 Finska viken 121 450 19 200 140 650 115 000 255 650 Egentliga Östersjön 60 900 30 000 90 900 = 110 000 =20O 000 Baltiska havet 201 600 65 900 267 500 =770 000 =l 040 000 Bälten 40 100 21 000 61 100 l0 000 71 100 Öresund 40 600 2 600 43 200 10 000 53 200 Kattegatt 16 000 5 000 21 000 =20 000 41 000 Totalt 298 000 94 500 392 500 000 =1 200 000

=800

Utsläppen av fosfor skapar delvis en annan situation, tabell 4: 9. Fördelningen blir här beroende av

befolkningsfördelningen. Följaktligen är tillförseln störst i Östersjön,

Öresund och Bälten. Totalvärdena kan jämföras med det beräknade innehållet av totalfosfor i ca

Östersjön på

500 000 ton, varav knappt en tredjedel i vattenmassan ovan

salthaltssprångskiktet.

För Sveriges del framgår av tabell 4: 10 storleken och

på

fördelningen av de studerade från lan-

föroreningsutsläppen

det som helhet till olika havsområden. Tabellen visar bl. a. att av totala utsläpen av syreförbrukande substans organisk direkt till kustvatten tar Bottenhavet emot nära tre fjärdedelar, varav industri svarar för praktiskt taget hela mängden. Av utsläppen till inlandsvatten sker däremot mer än hälften

100 D SOU 1971:75

Även här svarar intill vattendrag som mynnar i Kattegatt.

av totalfosfor direkt till dustri för huvuddelen. Utsläppen

sker till ca 50 % i Öresund, varav industri svarar kustvatten I och Kattegatt orsakar där-

för tre fjärdedelar. Östersjön

I fråga om totalemot tätorterna merparten av utsläppen.

sker omkring hälften av utfosforutsläpp till inlandsvatten

i Även i detta

släppen i vattendrag som mynnar Östersjön.

fall svarar tätorterna för en mycket stor del (ca 85 %). Av

av totalkväve direkt till kustvatten tar Bottenhavet utsläppen en vardera. I Bottenoch Östersjön emot knappt tredjedel

stort, medan för Österhavet är det industriella bidraget

samt åker- och skogsmark ger upphov sjöns del tätorter till lika stora utsläpp (46 % resp. 43 %). Av inungefär ca tre från åkerlandsutsläppen härstammar fjärdedelar

vattendrag som och skogsmark. Här är fördelningen på

havsområden därför nära beroende av avi olika mynnar storleksförhållanden.

rinningsområdenas

hav. Tabell 4: 9. Totalfostortilllörsel (ton/år) tlll Sverige omgivande Direkt avser utsläpp l kustvatten, indirekt utsläpp till kustvatten vla

vattendrag. Efter Dybern 1970.

Alla stater

direkt indirekt

290 220 Bottenviken 780 600 Bottenhavet 5 050 870 Finska viken 3 880 2 370 Eg Östersjön 9 760 4 060 Baltiska havet l 240 2 800 Bälten 1 960 350 Öresund 890 400 Kattegatt 13 850 7 610 Totalt

av substans norr Genom den stora tillförseln organisk

och fosfor söder därom bildas om Ålands hav och kväve aktivitet i norra Ösen blandningszon med hög biologisk

tersjön!

4.6.4 överväganden och synpunkter

i det föregående är det Mot bakgrund av vad som anförts

som kunna föra in prelimi-

angeläget att så snart möjligt

l Ahl, T-Odén, S, Preliminary Report nära från det ekologiska storprojektet

forskningsresultat

on the Transport oi Presumptive i i sammanställningar

»energiflöde och dynamik Östersjön»

Pollutant to the Baltic Sea from Med hänsyn till Sweden, Part Il, Soviet-Swedish som underlag för den fysiska planeringen.

Symposium on the Pollution of the för Östersjöns status är de risker på lång sikt som föreligger Baltlc, Stockholm, 1971, stencil.

SOU 1971:75 E] 101

Tabell 4:10. Svenska utsläpp av syreförbrukande organisk substans, totaltosior och totaikväve till siöar och vattendrag (inlandsvatien) samt till kustvatten. I tabellen anges för varje föroreningsslag fördel-

ningen på olika havsområden i °/o av totala tiillörseln till inlandsvatten resp. kustvatten. Om mer än 20 °/o av totala utsläppet till inlandsvatten laller resp. kustvatten på ett havsområde redovisas hur stor andel olika föroreningskäilor bidrar med. Utsläpp av syreiörbrukande organisk substans frán åker- och

skogsmark har ei ingått i beräkningarna.

Källa: Andersson, B. 1971.

BS, Totalfosfor Totalkväve

Inlands- Kust- Inlands- Kust- Inlands- Kust- Havsområde vatten vatten vatten vatten vatten vatten

ton/år % ton/âr % ton/år % ton/år% ton/år % ton/år %

Bottenviken 7 839 3 46 855 12 811 11 98 2 14 253 19 1 308 8

Bottenhavet 32 245 12 290 552 72 1 165 15 859 17 21 713 28 4 810 30

därav industri 98 53 tätorter 8

73 1 723 33 59 125 77 10 693 66 Baltiska havet

2 575 50 1 139 1 2 144 13 därav industri

tätorter

åker-skog - -

Kattegatt 152 416 57 13 190 3 1 828 24 746 14

16 310 21 2 633 16 därav industri 90 16

tätorter 68

åker-skog - -

restriktivitet vad gäller tillförsel av förorenande ämnen till

Baltiska havets olika delar tills vidare att

rekommendera, i

varje fall tills utbytesförhållanden mellan dessa

klarlagts

med avseende

på vattenmängder, syreförbrukande organisk substans, närsalter och biologiskt

anrikningsbara giftämnen, och konsekvenserna av nya utsläpp någorlunda kan över-

l02 Cl SOU 1971:75

1(3) Ifö) §46 41:) åiFl 61 WH! Elli OiKD NL) _ IfM) NN) Flgur 4: 52. Sammanfattningskarfa, 32 - a H ä å s s kustvatten. Figuren sammanfattar information som redovisats tidigare I avsnitten om sötvatten resp. kustvatten. Det bör observeras att det är en översiktlig redovisning av angivna förhållanden. Vid redovisningen har hänsyn tagits till den syreförbrukning som tillförseln av syreförbrukande organisk substans resp. totalfosfor åstadkommer. Därvid har tillförseln av syreförbrukande organisk substans mätt som B57 antagits motsvara 80 °lo av primära biokemiska syreförbrukningen (Niklasson). Den sekundära syreförbrukningen genom fosfortillförseln har antagits vara 140 g/g \\\\\\\\\\\\L fosfor (Ahl). Vid redovisningen har dessutom antagits att bara hälften av den till vattendragen _tillförda föroreningen når kustvattnen. ,Föroreningstiilförsel som enligt detta :beräkningssätt teoretiskt innebär syreförbrukning på mer än 10 000 ton/år har redovisats. Därvid har beteckningen »stor tillförsel» använts om ett föroreningsslag nått denna gräns, »betydande tillförsel» om bara båda föroreningsslagen tillsammans nått den angivna gränsen.

||||||||u|||||||Kuststräcka med begränsat vattenutbyte Salthalt som D innebär biologisk stress (3 till s °/oo) Vattenområde med hög primärproduktion Stor tillförsel av syreförbruom]kande organisk substans

till kustvatten via vattendrag. n Stor tillförsel av syreförbrukande organisk substans direkt till kustvatten o Stor tillförsel av totalfosfor till kustvatten via vattendrag o Stor tillförsel av totalfosfor direkt till kustvatten Vattendrag med betydande tillförsel av både syreförbrukande organisk substans och totalfosfor Område med starkt förhöjd totalfosforhalt (sommartid) Område med måttligt förhöjd totalfosforhalt (sommartid) E] undersökt område beträffande förhöjd totalfosforhalt Källor: Niklasson, R, Apparent VersusQlnmf

Total Oxygen Demand-A Big Difference, Vatten 1971: 1, Ahl, T, Hushållsavloppsvatten 4, Kväve- och fosforhalter, Byggforskningen, Informationsblad 1967: 22.

blickas. F. n. pågår ett internationellt

forskningssamarbete

beträffande några av dessa problem. Det är mot av de som mås-

bakgrund ställningstaganden

te göras i den översiktliga fysiska planeringen synnerligen angeläget att ovan nämnda förhållanden snarast

klarläggs.

För att den översiktliga fysiska skall kunna

planeringen

utnyttja dessa klarlägganden så långt som krävs

möjligt

även jämförelsemöjligheter mellan ostkust och västkust. De kustavsnitt som har speciellt stora utsläpp av syreförbrukande organisk substans resp. totalfosfor har markerats i fig. 4: 52. De allvarligaste konsekvenserna kan väntas i kustområden med Innan

dålig vattenomsättning. åtgärder

för att minska utsläppen har i industrier

vidtagits befintliga

är utbyggnader av industri med stora utsläpp av syreförbrukande substans och/eller närsalter från

naturmiljösyn-

punkt olämpliga längs dessa kustavsnitt. Möjligheterna att minska tungmetallförekomsten i våra vatten genom sammanförande av

tungmetallhaltigt avlopps-

vatten med andra typer av t. ex. från an-

avloppsvatten,

rikningsverk, bör utredas. Utredningen bör kunna utföras

genom vidgning av det forskningsarbete som beträfpågår

fande möjligheterna att eliminera kvicksilver ur bl. a. svartlistade vattendrag. Möjligheterna med

att genom blandning

andra typer av avloppsvatten åstadkomma från vattenvårdssynpunkt gynnsammare typer av utsläpp bör därvid även beaktas. Nära till denna har också

anknytning fråga slamdispositionen.

Beträffande olika typer av förefaller föl-

industriutsläpp jande avvägningar tänkbara som diskussionsunderlag:

[j Industrier med substans utsläpp av syreförbrukande synes förmånligast att lokalisera till västkusten. E] Industrier med stora bör lokaliseras till

fosforutsläpp

sådana kustområden där inte leder till en stark

utsläppen

påverkan. Med ledning av vad som anges i

»Bedömnings-

grunder för svenska ytvatten» beträffande allmän

påver-

kanl och de fosforvärden som finns för uppmätta olika havsområden förefaller detta innebära en totalfos-

högsta

forkoncentration av ca 0,04 mg/l för västkusten och 0,02 mg/l för Östersjön. För Bottenhavet och Bottenviken torde motsvarande värde vara ca 0,015 Med till

mg/l. hänsyn

dessa värden, de långa utbytestiderna i särskilt i

Östersjön,

djupvattnet, och Västkustens goda vattenutbyte med världshavet bör västkusten vara att föredra för

lokalisering av

denna

industrityp.

Bedömningsgrunderna avser söt- E] Om de ovan berörda industrityperna av särskilda skäl vatten men det antyds att en tillämpförläggs till ostkusten Bottenhavet och Bottenviken ning på kustområden är tänkbar. synes vara att föredra framför Stark påverkan Innebär en förhöjning

övriga delar. Inom Östersjön tor-

av den »naturliga» halten med 100 °/o.

SOU 1971:75 D 104

till den delen innebära de minsta de lokalisering sydligaste riskerna som helhet. Motivet för detta synsätt för Östersjön snabbare skulle föras ut ur är att utsläppen härigenom Östersjön via Öresund. från industrier osv., liksom andra

1:] Tungmetallutsläpp

av svår- eller icke gifter bör

utsläpp biologiskt nedbrytbara

hand elimineras. Endast med stor tveksamhet kan i första industrier med sådana utsläpp tillåtas. Med hänsyn till ekostörre och därmed större tålighet

systemens mångformighet

västkusten skulle kanpå jämfört med övriga kustområden till västkusten vara att föredra. Det är ske en lokalisering att sådana industrier förläggs till in-

tänkbart lämpligare

till ännu slamförande vattendrag eller i landet i anslutning till deras längs norrlandskusten. anslutning mynningar skulle då medfällning eventuellt

Tungmetallerna genom

bindas snabbare i sedimenten än annorstädes. Funkunna inte kan detta emellertid innebära risk gerar medfällningen förorenas av sådana ämnen. Den allmänna för att Östersjön stressituationen för i Östersjöns och Bot-

många djurarter

tenhavets liksom det ringa artantalet, kan då brackvatten, i stället tala för en lokalisering till västkusten. med bör om hänsyn tas enbart till

E] Trafik oljetankers begränsas i Östersjön. Möjligheternaturmiljösynpunkterna

blir dock beroende av att oljetransporterna för na härtill ostkustens del kan lösas med pipelines.

4.7¶Sammanfattning

i det är ett försök att dels an- Framställningen föregående behov av informa-

ge den översiktliga fysiska planeringens tion och beslutsunderlag med avseende på naturmiljön

dels bedöma för miljöstöran-

lokaliseringsförutsättningarna

med om konde industri utgångspunkt i dagens kunskaper sekvenserna för naturmiljön. som redovisas i denna Det synsätt och de utgångspunkter är kanske inte i och för om

promemoria sig nya. Frågan

samhällets behov av forskning och information av det slag som här diskuteras har behandlats av bl. a. 1964 års natur- SOU 1967: 43 och

resursutredning (Miljövårdsforskning,

44). De har dock inte tidigare tillämpats i den typ av överdet här är om. Genom det bedrivna

siktlig planering fråga

arbetet har klarlagts att en fördjupning av naturmiljöns »i den är nödbehandling översiktliga fysiska planeringen

vändig.

En förutsättning för framställningen är att

grundläggande

av föroreningar skall undvikas och att när föroreutsläpp störningarna i naturmiljön skall nade utsläpp måste medges

SOU 1971:75 E] 105

begränsas så mycket som möjligt. Från är

miljösynpunkt

det angeläget att påskynda utveckling av process- och reningsteknik, som förhindrar att miljöstörande be-

utsläpp

höver ske. Renare kunde

industriprocesser betyda inbe-

sparing av kostnader för reningsåtgärder. En större valfrihet i skulle också

industrilokaliseringarna vinnas. Det sy-

nes motiverat att samhället stöder en. sådan teknisk utveckling, t. ex. via styrelsen för teknisk utveckling. Det torde kunna förutsättas att även utredningen om miljövårdskostnaderna beaktar denna

fråga.

Det ter sig otillfredsställande att

planeringen av natur-

miljön och hushållningen med naturresurserna inte kan grundas på studier av de sammanlänkade ut-

långsiktiga

vecklingsförloppen i miljöelementen luft-mark-vattenkuster-hav. Någon modell för att samman observäga vationer av sådana skeenden finns inte för svens-

uppbyggd

ka förhållanden. Från är

samhällsplaneringens synpunkter

uppbyggnaden av en sådan modell ett angeläget miljöforsk-

ningsobjekt. Vid planering av skilda bör forskningsprojekt

detta behov beaktas. De i anförda behoven

framställningen

av forskningsresultat vissa delområden kan ses som del-

på

projekt för successiv uppbyggnad av en totalmodell. Sambanden mellan olika av som t. ex. mark-

typer ekosystem, ekologiska och sötvattenekologiska skulle lättare

system, kunna studeras om olika och modell-

fältundersökningar

studier koncentrerades till ett antal

begränsat områden,

vilka undersöktes ur flera aspekter. I denna promemoria har det varit möjligt att ställa samman bara ett begränsat för slutsatser med hän-

underlag

syn till naturmiljöns status och känslighet. De faktorer som utgjort underlag för slutsatserna om den geografiska variationen av känsligheten och konsekvenserna för naturmiljöns delelement (luft, mark osv.) är olika väl kända. Vid ett försök till sammanvägd totalsyn på naturmiljön är detta mycket väsentligt att beakta. Genom den svenska till FN-konferen-

försurningsstudien

sen år 1972 (se sid. 57) har fått

försurningen en genom-

arbetning som saknas för andra Den be-

föroreningstyper.

dömning som i denna promemoria görs beträffande var utsläpp av försurande ämnen kan ske med minsta naturmiljöstörnjng får därför anses väl med

underbyggd jämfört

andra bedömningar i detta De bedöm-

kapitel. översiktliga

ningarna beträffande utsläpp av närsalter och syreförbrukande organisk substans kan också anses relativt väl underbyggda vad kustvattnen beträffar. Oklarhet råder emellertid om sambanden mellan vissa kustvatten och

utsjöom-

råden, om den betydelse den aktiviteten har

mänskliga på

106 E] SOU 1971:75

och beträffande inverkan från Bot-

Östersjön på Östersjön

tenhavet och Bottenviken. Konsekvenserna av biologiskt anrikningsbara giftämnen är kända. Detta såväl den eventuella skillna-

dåligt gäller

den i effekter västkusten med olika delar av

på jämfört

ostkusten som effekterna på markmiljön. De förslag till bedömningar som görs i dessa avseenden är därför snarast att betrakta som ett diskussionsunderlag. Konsekvenserna för av oljeutsläpp har inte

naturmiljön

studerats mellan olika svens-

med inriktning på jämförelser

ka kustvatten. Med reservation för tillämpligheten av utländska resultat svenska förhållanden är dock bedöm-

på

ningen av Östersjön som ett jämfört med västkusten mycket känsligare vattenområde relativt klar. I det föregående har de diskuterade föroreningstyperna bedömts var för sig. Därvid har ansetts att stora utsläpp av försurande ämnen kan med minsta ske på ost-

olägenhet

kusten. Vidare förefaller stora utsläpp av närsalter och substans med minsta olägenhet

syreförbrukande organisk

kunna ske västkusten eller i andra hand norrlandskus-

på

ten. Stora utsläpp till vatten av biologiskt anrikningsbara t. ex. och klorerade kolväten, tor-

giftämnen, tungmetaller

de vara minst västkusten, därnäst vid norr-

olämpliga på

landskusten och vid Dessutom

olämpligast östersjökusten.

har ansetts från naturmiljösynpunkt böra und-

oljehantering

vikas ostkusten.

på

En av inom olika delar av

sammanvägning känsligheten

landet för ovan angivna föroreningstyper och för kombinationer av de olika föroreningstyperna blir med hänsyn till alla reservationer osäker, men desto angeläg-

synnerligen

nare att få bättre belyst för den fortsatta fysiska rikspla- Mot av reservationer och tidi-

neringen. bakgrund angivna

förda resonemang förefaller sammanfattnings-

gare i kapitlet

vis sammanvägda bedömningar vara tänkbara:

följande

av försurande ämnen, närsalter 1:] Vid samtidiga utsläpp och substans torde bara om utsläppen av

syreförbrukande

försurande ämnen är små, en lokalisering till västkusten vara att föredra. Är av försurande ämnen samt

utsläppen

närsalter och/eller substans mycket stora

syreförbrukande

kan en lokalisering till norrlandskusten vara att föredra. kan i det sistnämnda fallet trots allt även en lo-

Möjligen

till vara att föredra framför väst-

kalisering östersjökusten

kusten, särskilt om utsläppen av närsalter och/eller syreförbrukande substans är måttliga. utsläpp av försurande ämnen och tung- E] Vid samtidiga

metaller eller andra biologiskt anrikningsbara giftämnen

torde bara i det fall ämmycket små utsläpp av försurande

SOU 1971:75 El 107

nen är aktuella västkusten vara att föredra framför övriga kustområden. (Med dagens ofullständiga kunskap om tungmetallutsläppens effekter på olika kustavsnitt kan endast mycket stora tungmetallutsläpp motivera västkustlokalisering av anläggningar med utsläpp av försurande ämnen.) Förekommer utöver stora utsläpp av försurande ämnen och tungmetaller eller andra biologiskt anrikningsbara giftämnen även stora utsläpp av närsalter och/eller syreförbrukande organisk substans förefaller norrlandskusten gynnsammast och västkusten kanske gynnsammare än ostkusten. [j Stora utsläpp av försurande ämnen från anläggningar som samtidigt kräver oljetillförsel lokaliseras lämpligast till ostkusten i varje fall om oljeförsörjningen kan ske via oljepipeline. Är detta ej möjligt är en förläggning av sådana utsläpp till västkusten kanske att föredra. Förekommer dessutom stora närsaltsutsläpp och/eller utsläpp av syreförbrukande organisk substans torde västkustlokalisering vara att föredra. E] Inlandslokalisering inger betydande tvekan vid stora utsläpp oavsett föroreningstyp. Förutsättningarna för mindre

omfattande utsläpp måste klarläggas genom detaljstudier i

varje särskilt fall.

De översiktliga bedömningar som på grundval av föreliggande material ansetts möjliga innebär att utredningsoch undersökningsverksamheten bör utökas inom ramen

för den fortsatta riksplaneringen, speciellt för de områden, som i följande kapitel föreslås som industrilägen. Ett viktigt utredningsbehov är att klarlägga sambandet i olika avseenden mellan Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken och förändringen över tiden i kustvattnen genom mätningar och ingående, allsidiga studier av utvalda profiler.

Speciellt angeläget är det att de långsiktiga konsekvenserna av tungmetaller och andra i näringskedjorna anrikningsba-

ra giftämnen klarläggs. Härigenom skulle konsekvenserna av lokalisering till olika kustavsnitt bättre kunna förutsägas än vad som i dag är möjligt.

För att kunna ta ställning till inlandslägen som alter-

nativ till kustlokalisering av miljöstörande industri är jäm-

förelser av ventilationsklimatet i olika delar av inlandet

nödvändiga. Vidare krävs en grundligare utvärdering av den geografiska variationen hos markens miljöegenskaper.

Likaså är det mycket angeläget att en detaljerad information om vattendragen sammanställs.

108 E] SOU 1971:75

Befolkningens fördelning

och regionalpolitiska

förutsättningar

Inledning

Befolkningsfördelningen

Tätorter och serviceunderlag

Befolkningsutvecklingen Regionalpolitiken

1 Utgångspunkter och mål

2 Ortsklassificering

3¶Regionalpolitiska medel

överväganden och synpunkter

5.1¶Inledning

I detta redovisas först data om befolkningens

kapitel några

m. m. Därefter refereras kortfattat

geografiska fördelning målen som en av utgångspunkterna för de regionalpolitiska

För en behandling av

den fysiska planeringen. utförligare

dessa hänvisas till refererade källor. Avslutningsvis

frågor

anförs och synpunkter beträffande samspelet

överväganden i mellan och fysisk riksplanering.

Figur 5: 1. Befolkningstätheten regionalpolitik länen (teckenlörklarlng i tabell 5: 1). m

5.2¶Befolkningsfördelningen

är fördelad mellan olika de- Befolkningen mycket ojämnt De tre befolkade länen har en belar av landet. glesast 3 inv./km2 eller mindre än en femtion-

folkningstäthet på

i de tätast befolkade länen som har över dedel av tätheten se fig. 5: 1 och tabell 5: 1. 160 inv./km2,

Tabell 5: 1. Landareal, invånarantal och befolkningstäthet för grupper av län (iir tig. 5:1). Källa: Statistisk årsbok 1970

.T Riket Område

v

17 638 69 848 33 804 88 720 201 846 411 406 Areal (kmz) Andel 4 17 8 22 49 100 (%) Inv. 2 867 2 631 767 1 132 617 8 014 (1000-tal) Andel 36 33 10 14 8 100 (%) 163 38 23 13 3 19 Inv./km2

SOU 1971:75 E] 109

En något mer detaljerad bild erhålls i fig. 5: 2 som visar hur stor befolkning man från olika orter kan nå inom 30 km radie, det s. k. lokala befolkningsunderlaget.

5.3 Tätorter och serviceunderlag

Tätorterna i Sverige är fördelade storlekar på med en regelbundenhet, som är vanlig i högt industrialiserade länder. De verkligt stora orterna är få till antalet. Det finns ett

betydan-

de befolkningsmässigt språng ner till de medelstora orterna. Små orter förekommer i mycket stort antal. Denna karakte-

ristiska fördelning är en följd av näringslivets struktur och

transporttekniken under tidigare skeden. I länder med hög folktäthet blir en sådan inte

fördelning

så problematisk som hos oss med vår mycket låga folktäthet. I de förra befinner sig småorterna sällan borta

långt

från något ganska stort centrum, som tillhandahåller kvalificerade tjänster åt företag och hushåll och som erbjuder ar-

betsmöjligheter inom pendlingsavstånd i den mån sådana är

otillräckliga i bostadsorten. orsakad av exem-

Omflyttning,

pelvis yrkesbyte, behöver inte sträcka sig längre än att sociala band kan behållas obrutna. De svenska tätorterna är emellertid - i Norrspeciellt lands inland - över utspridda en stor yta. Detta

mycket

gör, att de lokala arbetsmarknaderna ofta blir små. I stora delar av landet är avståndet välutmycket långt till större, rustade centra. Båda dessa förhållanden hushål-

begränsar

lens valmöjligheter på arbetsmarknaden samt i om

fråga

tjänster och varor. Förutom att antalet inom

arbetsplatser

pendlingsavständ är ringa har orterna ofta en utpräglat ensidig arbetsmarknad. Det finns mer än 500 orter i vilka över 60 % av de yrkesverksamma hör till industrisektorn. Något fler än 400 av dessa orter har mindre än 2 000 invånare. Den enskilda småorten domineras ofta av ett enda

företag samtidigt som befolkningen i orter har närliggande

sin sysselsättning inom samma bransch. av

Nyetableringen

företag är liten i orter med dessa

begränsade förutsättning-

ar. De är dessutom särskilt sårbara under

sysselsättnings-

kriser. Detta gäller oavsett om dessa har sin i

bakgrund konjunkturutvecklingen eller är strukturbetingade.

Många typer av service är starkt beroende av befolkningsunderlag och tätortsstorlek. Ett försök att

kartlägga

tillgången på viss kvalificerad service har av expert-

gjorts

gruppen för regional utredningsverksamhet (ERU)1 och redovisas Urbaniseringen i Sverige, SOU i fig. 5: 3. 1970: 14.

110 D SOU 1971:75

Flgur 5: 2. Lokalt betolknlngsunderlag 000 i 1L› 1 llMl lJlNI 1965. å Kurvorna på kartan anger antal Invånare l tusental lnom avståndet 30 km från regelbundet utplacerade mätpunkter. De tre storstäderna har det utan jämförelse största lokala befolkningsunderlaget. Stockholm har över 1,2 mllj. invånare lnom 30 km radie. Områden med ett lokalt befolkningsunderlag om 200 000 invånare lörekommer vid tnre Mälaren (Västerås- Köplng-Eskilstuna) samt i centrala östergötland (LlnköpIng-Norrköplng). Större delen av södra och mellersta Sverige samt de större städerna l Norrland har ett lokalt befolkningsunderlag på över 50 000 invånare. I Norrlands inland är det lokala betolkningsunderlaget mlndre än 10 000 utom lör områdena krlng Östersund, Gällivare och Kiruna. Källa: Urbanlserlngen i Sverige, SOU 1970: 14.

Inom 30 km från regelbundet utplacerade mätpunkter kan nås

mindre än 10 000 Invånare

minst 10000 Invånare

E

minst 50 000 Invånare

minst 100 000 Invånare

minst 200 000 Invånare

minst 400 000 invånare

OiKi , 11mT zwn 3N Figur 5: 3. Tillgång på viss kvalificerad service. Kartan visar en indelning av landet I sex zoner med olika genomsnittlig servlcestandard. Standarden har mätta som genomsnittligt reseavstånd tili vissa former av kvalificerad service enligt en metod som redovisas närmarei SOU 1970:14. De områden som i kartan förts tiil de två lägsta servicenivåerna (nivå 1 och 2) omfattar större delen av Norrland och en bred zon från norra Bohuslän genom västra Svealand. I övrigt finns tre områden med låg servicenivå i Sydsverige, nämligen ett område mellan Vänern och Vättern, gränsbygden mellan Småland, Halland och Västergötland samt nordöstra Småland. Av de omkring en och en halv miljon invånare som har denna låga servicenivå befinner sig ca 2/3 inom glest befolkade områden. Drygt två miljoner invånare bor i områden med den högsta servicenlvån (nivå 6) varav ca hälften i stockholmsregionen. Hög servicenivå har utöver de tre storstadsregionerna även flertalet större orter i södra och mellersta Sverige och flera orter längs norrlandskusten. Källa: Urbaniseringen i Sverige, SOU 1970: 14.

1 sämre tillgång

E:

E

v 3

6 bättre tillgång -

Sveriges folkmängd Källa: Historisk statistik för Sverige, SCB 1955 och statistiska meddelanden, SCB, Be 1970:10, Be 1971: 6.

år inv. i 1 000›ta1

5 522

6 371

8 093

9 341 sno-r mo... 02 § 410 I sm étGi i m0 x all! 14mi 21m r a 06711

5.4¶Befolkningsutveckling

De regionala balansproblemen har skärpts under de senaste årtiondena på grund av näringslivets strukturomvandling.

Den spridda besättningen inom jord- och skogsbruksom-

rådena har ytterligare tunnats ut. De smärre tätorterna har i stor utsträckning stagnerat i sin tillväxt eller börjat gå tillbaka. I gengäld har de större tätorterna och områdena kring dem vuxit kraftigt, mera i vissa delar av landet än i andra. Den sammanlagda effekten på landets befolkningsfördelning i stort har blivit, att det uppkommit sammanhängande områden, som med vissa undantag kan betecknas som öknings- resp. minskningsområden, se fig. 5: 4 och 5: 5.

5.5¶Regionalpolitiken

5.5.1¶Utgångspunkter och mål

De allmänna målen för regionalpolitiken som de angetts av statsmakternal kan sammanfattas enligt följande.

Regionalpolitiken skall medverka till:

E! att åstadkomma en sådan fördelning av välståndet att

människorna i olika delar av landet får tillfredsställande ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden

att främja ett snabbt ekonomiskt framåtskridande ge-

nom att medverka till en sådan lokalisering av näringslivet att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir

fullt utnyttjade

att sker på ett sådant sätt att de

strukturomvandlingen

enskilda människornas trygghet värnas att styra utvecklingen i sådana banor att en bättre regio-

nal balans främjas och att en jämnare fördelning av det

stigande välståndet nås i olika delar av landet. En sådan

fördelning är motiverad även av miljöpolitiska hänsyn.

En central uppgift för den regionala politiken är att påverka den geografiska fördelningen av verksamheter och 1870 1900 30 6070 befolkning på ett sådant sätt att de inneboende svagheterna i den nuvarande tätortsstrukturen motverkas. Denna Figur 5: 4. Riksområden för statistikredovisning enligt SCB och område- konkretiseras i den regionala

politik gradvis utvecklingspla-

nas andelar av rikets folkmängd 1870neringen (länsplanering 1967 och länsprogram 1970). 1980 (procent av totalfoikmängden). Källa: Regional utveckling och Lösningen av de problem som är förknippade med den planering, SOU 1971: 16. nuvarande tätortsstrukturen förutsätter att insatserna koncentreras till ett lämpligt antal orter eller regioner. I statsmakternas beslut om den regionala politiken åren 1964, Prop. 1970: 75, BaU 1970:40, rskr 1970: 304, SU 1970: 103, rskr 1970: 270. 1969 och 1970 detta samtidigt som vid de två

poängterades

SOU 1971:75 E] 113

* ?TTNTTO I m 1 w i Sw 1 6G I m ; t W L zwn lm Figur 5: 5. Det lokala befolkningsä 5 å ä g 4 underlagets förändring 1960-65 samt 31 tätorter 1965. m Det lokala betolknlngsunderlaget (jfr fig. 5: 2) minskade nästan genomgående norr om en Ilnje från norra Bohuslän till Gävle med undantag av mindre tillväxtområden främst vid kusten. Söder om linjen ökade det lokala befolkningsunderlaget med undantag av spridda minskningsområden. I stort sett förekom folkminskning l de delar av landet, där den lokala befolkningen uppgick till mindre än 50 000 invånare. Det förekom också minskning inom några områden med ett befolkningsunderlag på 50 000- 100 000 invånare, särskilt l gränsområden mellan flera län. inom områden med minskande lokalt befolkningsunderlag fanns 1965 endast ett fåtal tätorter med mer än 10 000 invånare. Ett undantag utgjorde Hälsingland med 3 tätorter över 10 000 invånare. Den största relativa ökningen, 15 °/o, förekom i stockholmsområdets ytterkanter samt i det Iappländska gruvdistriktet. I absoluta tal var de verkligt betydande ökningarna begränsade till några få punkter. Det lokala befolkningsunderlaget i Stockholm, Göteborg och Malmö ökade med vardera 100 000, 44 000 och 35 000 invånare. Källa: Urbaniseringen i Sverige, SOU 1970: 14.

Område där befolkning saknas.

Område med minskande lokal folkmängd.

Tätort med mer än 50 000 inv.

Tätort med 25 000- 49 999 lnv.

Tätort med 10 000- 24 999 inv.

90 inom

9a» 1 om l m.) I man

senaste tillfällena uttalanden gjordes om att till-

dämpa

växten i storstadsområdena. De människor som vid söker sig till en säkrare

flyttning

och mera mångsidig arbetsmarknad måste f. n. av på grund landets spridda tätortsstruktur i många fall flytta ganska långt. Strävan att koncentrera insatserna i den regionala politiken har därför bl. a. till syfte att en rebygga upp minst gion inom varje län dit huvuddelen av de ofrånkomliga flytt-

ningarna kan gå.

önskemålet att koncentrera insatserna har bl. a. till syfte att utveckla mångsidiga arbetsmarknader. Det är en väsentlig trygghetsfaktor för den enskilde och dennes hushåll att kunna leva i en som är rik arbets-

omgivning tillräckligt på

möjligheter för att innehålla alternativa sysselsättningar inom räckhåll från bostaden. Denna bör vara till-

omgivning

räckligt attraktiv för näringslivet så att som måste

företag

läggas ned kan ersättas av nya verksamheter. och

Företag

hushåll kan antas ha samma intresse av att äga nära tillgång till rikt differentierade utbildnings- och sjukvårdsanstalter och till det nationella Ökad transportsystemet. jämlikhet mellan människor i olika delar av landet när det dessa

gäller grundläggande livsmöjligheter är ett klart uttalat mål för

den regionala politiken. Detta mål innefattar också syftet att minska de regionala skillnaderna i inkomstnivå mellan landets olika delarJ

Ortsklassificering

Ett av den regionala

utvecklingsplaneringens huvudsyften

år att ange de orter till vilka huvuddelen av de regionalpolitiska insatserna bör koncentreras. Konturerna av ett ortsklassificeringssystem med detta syfte framträdde i flera län redan som ett resultat av 1967. I samband

länsplanering

med behandlingen av 1967 vid 1969 års riks-

länsplanering

dag? antogs vissa grundsatser för det fortsatta arbetet. Dessa går bl. a. ut på att dämpa tillväxten i storstadsområdena, att som alternativ till dessa ut ett antal

bygga växtkraftiga

stadsregioner, att satsa på områden som bedöms kunna utvecklas spontant så att de får en differentierad arbetsmarknad och att i varje län satsa på minst en region med framtida spontan tillväxtkraft. Med hänsyn till kraven på rättvisa och jämlikhet framhölls i 1970 års riksdagsbeslut att ett riksomfattande

regio-

nalt handlingsprogram bör ges så konkret form att man kan Prop. 1970:75, BaU 1970: 40, rskr få till stånd en i hela landet. enhetlig regionalpolitik Två hu- 1970: 304, SU 1970: 103, rskr 1970:270. z vudmoment framhölls som särskilt betydelsefulla i ett riks- Prop. 1969:1 bil. 13, BaU 1969: 30, rskr 309, SU 1969: 57, rskr 1969: 188. omfattande regionalt program, nämligen att statsmakterna

SOU 1971:75 [I 115

000 | nu 11m INN) Figur 5: 6. Länsstyrelsernas prelimin . um i 2.0 i mm i m 1 sm i 61611 mn i am t ä ä ä 5 nära ortsklassificerlng.

Enligt direktiven i prop. 1970: 75 har länsstyrelserna i samband med länsprogram 70 utarbetat ett preliminärt förslag till ortsklassificerlng. Enligt riktlinjerna skulle följande orter och regioner anges. 1. Storstadsreglonerna Stockholm, Göteborg och Malmö. 2. Storstadsalternaliv som måste ligga utanför storstädernas lnfluensområde. Endast ett relativt litet antal orter kan lfrågakomma som storstadsalternativ. 3. Regionala tillväxtcentra. Det är till dessa centra lämte storstadsalternatlven som huvuddelen av de offentliga investeringarna bör koncentreras. Lokaliseringspolitiska stödåtgärder inriktas l stor utsträckning på dessa centra. 4. Servlceorter i glesbygder. Två kategorler. a. Sådana där Iokaiiseringspolitiska stödålgärder kan ge effekt och som blir de egentliga stödjepunkterna för serviceförsörjnlngen i stödområdets inland. b. Orter där erfarenhetsmässigt andra åtgärder än Iokaliseringspolltiska måste tillgripas för att upprätthålla tillfredsställande service. 5. Den stora gruppen övriga orter utanför stödområdet där inga speciella åtgärder behöver anges i ett riksprogram har inte markerats i figuren. l regel gäller det orter som är välbelägna i förhållande till regionala tlliväxtcentra. De preliminära förslagen har remitterats till landsting, kommuner och övriga berörda organ. Ett nytt ställningstagande från länsstyrelserna görs l det slutliga Iänsprogram 70 som färdigställa under hösten 1971. Källa för flg. 5: 6 och 5: 7: inrikesdepartementet, stencil Ds In 1971: 7

storstäder

storstadsalternatlv

0 so 11mm regionala tillväxtcentra

GDI

ä § MG)n m4»i sm i sm I 000 I nu LIA/l i o serviceorter

om i nu |_2(MJ Figur 5: 7. Preliminär ortskiassiflce- § ring enligt en arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet. Enligt arbetsgruppen har i korthet * följande varit vägledande vid uppbyggnaden av ett system av orter i olika nivåer. Utöver storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö skall s. k. primära centra fungera som huvudorter för service och näringsliv l olika län. Bland dessa har arbetsgruppen urskilf ca 10 orter som har mer än 100 000 invånare inom 3 mils avstånd och som inte ligger i anslutning till något storstadsområde. Länsdelscentra skall tjäna som centra för en del av ett län. För att kunna ge erforderliga utvecklingsmöjligheter har arbetsgruppen ansett att befolkningsunderiaget inom en 3-milsradle bör vara minst 30 000. I områden med stora avstånd har två typer av serviceorter utvalts. Den högre nivån kallas servlcebasorter och skall i väsentliga delar motsvara Iänsdelscentra. Den lägre nivån kallas kommuncentra. Utöver dessa blir det i utprägiade glesbygder nödvändigt att ha ytterligare serviceorter kallade kommundeiscentra. Urvalet förutsätter fortsatt planering på regional och kommunal nivå. Vissa mellangrupper kan inte undvikas. Orter där man kan vilja utveckla eller vilja behålla ett regionalt centrum, men där utvecklingen är mindre gynnsam och stödåtgärder kan bli aktuella samt orter som nu har vissa uppgifter som regionala centra men som ligger nära större orter på vilka de kan stödja sig vid en ändrad utveckling har inte kunnat entydigt placeras. Orter som ligger nära regionala centra på vilka de kan stödja sig har klassliicerats som övriga orter (ej markerade). Detta innebär dock inte att olika insatser är uteslutna. Flera av dessa orter ingår l större orters lokala arbetsmarknad och kan I fiera avseenden vara likvärdiga med dessa.

storstäder

primära centra över 100 000 invånare

dzo nära storstäderna

övriga primära centra

Iänsdelscentra länsdelscentra alt. övriga orter Iänsdelscentra alt. servlcebasorter o 50 inom servlcebasorter 6Gl ! mn Bill j 901 l om) I nu I 24m I kommuncenfra

anger ramar för länens och de regionala statliga organens verksamhet samt att en av olika orter

klassificering genom-

förs som anger vilken funktion orterna bör fullgöra i regio-

nala och vilka som behöver

sammanhang åtgärder vidtas för

att lösa de problem som är med

förknippade respektive

ortstyp. Begreppet ort användes synonymt med kommunblock. Vissa

riktlinjer angavs för ett dylikt klassificerings-

systeml. Dessa riktlinjer redovisas i anslutning till fig. 5: 6. Länsstyrelserna har med tillämpning av de angivna rikt-

linjerna föreslagit de klassificeringar som redovisas

i fig. 5: 6.

Länsstyrelsernas klassificering har utförts efter delvis oli-

ka principer i skilda län och mellan

jämförelser länen är

därför svåra att göra. För att få underlag för en för hela lan-

det så långt möjligt har enhetlig klassificering en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet utarbetat

och i juni 1971 presenterat ett något utbyggt system? vars innebörd

framgår

av fig. 5: 7.

5.5.3 medel

Regionalpolitiska

De medel som används i den regionala politiken för att nå de uppställda målen är huvudsakligen av tre

slag 1) Statligt regionalpolitiskt stöd, som utgår inom det all-

männa stödområdet, se fig. 5: 8. I särskilda fall kan stöd utgå även i övriga delar av landet. Stödet består av:

lokaliseringsstöd utbildningsstöd

sysselsättningsstöd

stöd till flyttande arbetskraft

transportstöd

EIDDDE]

2) Samråds- och upplysningsverksamhet arbetsgenom Figur 5: 8. Stödområden

marknadsstyrelsen och länsstyrelserna. Inom storstadsom-

rådena - - Allmänna stödområde!

Stockholm, Göteborg och Malmö är företag

som planerar ny-, till- eller av viss

ombyggnad omfattning

att samråda Inre stödområdet skyldiga med om lo-

arbetsmarknadsstyrelsen

i

kaliseringsförutsättningarna i andra delar av landet.

3) Utbyggnad av samhällsfunktionerna olika orter

på

(bostäder, service osv.).

Eftersom l tätorterna utgör ett system med en Prop. 1970: 75, BaU 1970: 40, rskr

mångfald

304, SU 1970:103, rskr 270. bindningar sinsemellan, kan man inte nå avsett resultat med 3 Ortsklassificerlng i ett regionalbegränsade punktinsatser. Det erfordras en målinriktad sampolitiskt handlingsprogram, Skiss till ordning och jämkning mellan beslut, som fattas av företrä- klasslticeringssystem, gruppen lör regional utvecklingsplanering, inrikesdarna för de skilda samhällssektorerna liksom för adminidepartementet, stencil Ds In 1971: 7.

118 D SOU 1971:75

strationens och lokala nivåer. Ett hunationella, regionala med den av länsstyrelserna som

vudsyfte omorganisation

1.7.1971 var att underlätta en sådan samord-

genomfördes

ning.

5.6 överväganden och synpunkter

Som redan framhållits i avdelning I är regionalpolitiken och den två grenar inom stats-

fysiska riksplaneringen

makternas samlade Mellan dem rå-

långsiktiga planering.

der ett nära och ömsesidigt samband. I regel är den regiomålsättningen för skilda orters tillväxt en given

nalpolitiska för inom den fysiska planeringutgångspunkt överväganden

en. I vissa fall kan emellertid de förhållanden som klarläggs

inom den bli avgörande för regionalpofysiska planeringen

litikens inriktning. Anledningen till detta kan vara antingen för t. ex. industriell expansion inom visfysiska restriktioner sa områden eller faktorer som kan bli be-

positiva fysiska

stämmande för val mellan alternativa orter inom regional-

politiken. I de fall då den underordnas de

fysiska riksplaneringen regionalpolitiska målen utgör den fysiska riksplaneringens

av mark och andra också in-

dispositioner naturtillgångar

strument, som vid sidan av de medel som berörts ovan kan

mot de regionalpolitiska målen.

främja en utveckling Ett klart samband mellan tätortssystemets strukturutveckling och markdispositioner finns på indu-

riksplaneringens

strilokaliseringens område. Här ligger en ganska komplicerad målkonflikt latent. Å ena sidan kan det vara önskvärt, att verksamheter med stor hålls på av-

omgivningspåverkan

stånd från Å andra sidan erbjuder en stor

boendemiljöerna.

samlad arbetsmarknad så stora fördelar för arbetskraften i och utbud av både arbete och serfråga om differentiering vice att en större tätorter ter

anknytning till befintliga något

Industriverksamheter som blir samhällsbildansig naturlig. de är inte en renodlat teknisk-ekonomisk angelägenhet utan

måste sättas in i sitt bebyggelsemässiga och regionalpolitis-

ka sammanhang. orter - Som tidigare framhållits finns så många ensidiga ofta isolerade - som kommer att ligga i riskzonen för sysatt det måste vara rimligast att kon-

selsättningsstörningar,

sekvent undvika att skapa fler sådana orter. Den lämpliga bör vara att vid industrilokalisering söka anslutstrategin som redan är väl differentierade och inte alltning till orter för små. Den tillgodoser bäst kravet på valmöjlig-

principen

heter för hela hushållet. Till dessa sociala motiv kommer att en sådan industrilokalisering torde vara mest tillväxt-

SOU 1971:75 El 119

främjande på längre sikt. Det är känt från undersökningar utförda i bl. a. Norge1, att från en basindu-

ringverkningar

stri blir mest påtagliga, när i

etableringen ligger anslutning

till en ort, som redan äger en viss mångsidighet. Skälet härtill är att tillskottet i från

efterfrågan den nya befolkningen

och industriverksamheten tillåter en rad redan på orten etablerade branscher att komma över de kritiska tröskelvärden som behövs för en ytterligare

differentiering.

Utöver den lokala dimensionen måste också de regionalpolitiska syftena i stort beaktas. Särskilt i den mån nytillkommande industriområden kan väntas få karaktären av större kombinat kan de verksamt stärka för

underlaget

eventuella storstadsalternativ eller centra. Detta primära sker lämpligen först och främst att man undviker genom lägen i direkt anslutning till nuvarande storstadsområden. Vidare bör sådan lokalisering väljas att man ger stöd åt de huvudorter vilkas som man vill utveckling regioncentra

främja.

Tillgång på mark och vatten utgör i vårt land mera sällan restriktioner för en önskvärd

regionalpolitiskt utveckling.

Ett positivt drag i den svenska bebyggelsestrukturen är att de kritiska sociala är och fysiska trängselfenorncnen begränsade till ett fåtal stora orter. ut- Den ansenliga geografiska spridningen av våra tätorter medför, att de

naturtillgångar,

som måste tas i beanspråk för produktion och boende, höver utnyttjas bara i

tämligen ringa omfattning på varje

plats. Positiva fysiska faktorer torde däremot få en ökad

tyngd

vid val av och bostadsort. för att

lokaliserings- Åtgärder

freda vissa naturtillgångar och för att förbättra allmänhetens möjligheter till rekreation av tilltaoch till upplevelse lande landskapsmiljöer, blir en av de som många faktorer, påverkar olika regioners relativa attraktivitet för

bosättning.

överväganden av detta slag har hittills spelat liten mycket roll för omflyttningen. Bl. a. internationella erfarenheter tyder dock på att särskilt kan kom-

rekreationsmöjligheterna

ma att väga tyngre i människors miljöpreferenser i framti-

den än de hittills gjort. Det finns ett samband mellan rekreations-

ömsesidigt

intressen och tätorternas

utveckling. Möjligheterna att nytt-

ja rekreationsområden påverkas av det service-

tillgängliga utbudet och kommunikationsmöjligheterna. kan Samtidigt

satsningar inom rekreationssektom i viss bidra

utsträckning

till att främja en önskvärd Rekreations-

tätortsutveckling.

och turistintressen har också alltmer kommit att uppmärksammas i den verksamheten. Paul Olav Berg, Rlngverkninger av

regionalpolitiska

ny storindustrl, Distriktenes utbygg- Tätorternas utbyggnad medför ökade behov av områden ningsfond, Oslo, 1965.

120 E] SOU 1971:75

för friluftsliv och fritidsbebyggelse. Dessa behov har hittills ofta förbisetts eller på grund av den splittrade kommunstrukturen inte varit möjliga att tillgodose på ett tillfredsställande sätt i den kommunala planeringen. Man bör kunna räkna med att dessa frågor kommer att uppmärksam-

mas mera efter den nya kommunindelningens genomföran-

de. Även i regional och nationell skala uppstår som en följd av den fortgående urbaniseringen nya och ökade behov av denna art. Vid övervägandena i denna promemoria har dessa frågor särskilt beaktats. _

SOU 1971:75 E] 121

Transportnät utanför

tätbygd

Inledning Vägnätet J ärnvägsnätet Flygnätet Sjötransporter Rörtransporter överväganden och synpunkter

6.1¶Inledning

syftar till att för landets olika delar trygga

Trafikpolitikenl

en tillfredsställande transportförsörjning till samhällsekonomiskt lägsta möjliga kostnad och i former som medger företagseffektivitet. Trafikpolitiken innebär också att de statliga insatserna inom skall planeras i

transportsektorn

nära kontakt med samhällsplaneringen i stort, varvid de

arbetsmarknads- och allmänt näringspolitis-

lokaliserings-,

ka målen bör beaktas. Hänsyn skall också tas till exempelvis miljö-, trafiksäkerhets- och arbetarskyddsaspekter.

Det råder ett nära samband mellan kommunikationsnä-

och näringslivets utveckling i övrigt. Getens utformning

nom att utveckla transportförsörjningen ändras närings-

livets förutsättningar i hög grad.

Transportanläggningar binder i regel betydande kapital

och har ofta Förändringar i existerande

lång varaktighet.

mönster sker förhållandevis långsamt. De befintliga transportnäten styr därigenom lokaliseringen av många verksamheter och får stor betydelse för samhällets utbyggnad även

på lång sikt. Goda transportmöjligheter, speciellt för sjötransporter, är en viktig lokaliseringsfaktor för många av de industrier som

är av intresse i fysisk riksplanering. Det gäller transporter av både råvaror och färdigprodukter. Befintliga lägen med

goda transportförutsättningar får betydelse vid lokalisering-

en av sådan industri samtidigt som öppnandet av nya industrilägen måste samordnas med transportplaneringen.

Utvecklingen inom persontransportområdet har för Ber-

talet människor inneburit en minskad geografisk bundenhet när det gäller tillgång till arbetsplatser och service. Den ökade rörligheten inte minst genom bilismen har också medfört möjligheter att utnyttja en ökande fritid för friluftsliv och wrap_ 1963:191_ SSLU 1963: 1, rskr 1963: 429. rekreation utanför bostadsorten.

SOU 1971:75 I] 123

Dessa fördelar är emellertid inte geografiskt jämnt fördelade och insatser behövs för att skapa en tillfredsställande kollektiv trafik. Samhället möter dessa krav med olika

åtgärder, t. ex. stöd till drift av trafiksvaga järnvägslinjer,

stöd till busstrafik, stöd till lokal trafikservice, modellplanering för transportförsörjning i glesbygdoch regional tra-

fikplanering.

Persontransportarbetet ökade under 1960-talet med ca 7 % årligen. Under första hälften av 1970-talet beräknas

ökningstakten enligt 1970 års långtidsutredning sjunka till

ca 3 % per år.1

Järnvägstransporterna beräknas behålla en i stort sett oförändrad volym med en viss omfördelning till järnvägens

mest konkurrensmässiga transportavstånd, de medellånga

transporterna och närtrafiken intill storstäderna. Flygresandet beräknas öka, framför allt på långa avstånd.

Godstransportarbetet ökade under 1960-talet med ca

9 % årligen och väntas enligt 1970 års långtidsutredning

öka med ca 7 % per år under första hälften av 1970-talet.1

Lastbilstransporter väntas svara för merparten av ökningen framför allt beroende på att behovet av närtransporter väntas öka. Järnvägstransporterna väntas öka framför allt på längre avstånd. Sjöfarten väntas öka i första hand beroende på ökade transporter av oljeprodukter.

Pâ längre sikt kan genomgripande förändringar i tekniska och andra hänseenden inom transportområdet komma

att medföra väsentligt ändrade lokaliseringsförutsättningar.

Dessa frågor har emellertid inte kunnat behandlas närmare i denna promemoria. Rörtransporter är en av de fåtaliga nya men i Sverige inte tillämpade transportmetoder som under de närmaste decennierna kan tänkas påverka transportmönstret. I övrigt torde utvecklingen av transportmetoderna i varje fall utanför tätortsområdena i första hand komma att ske i anslutning till redan existerande transportsystem.

6.2¶Vägnätet

Vägnätet utgör genom sin längd och struktur det mest förgrenade transportnätet.

Transportarbetet på det allmänna vägnätet är koncentrerat till i första hand huvudvägnätet (riksvägar och primära länsvägar). På dessa, som utgör ca 24 % av det allmänna vägnätet (riksvägama 13 %), utförs ca 75 % (60 %) av

transportarbetet.

Det normalt tillåtna axel- och boggitrycket på vägnätet

Svensk ekonomi 1971-1975, är 8 ton resp. 12 ton. Ca 99 % av det allmänna vägnätet är SOU 1970: 71.

124 D SOU 1971:75

“ 000 l 1L› I_2(M)law Figur 6: 1. Det »tungan vägnätet. ä Källa: Statens vägverk. På kartan redovisas de rlksvägar och viktigare länsvägar som upplåtits lör 10 tons axeltryck och 16 tons boggitryck. Även övriga Iänsvägar är I inte obetydlig omfattning upplåtna för tung tratlk. Inga större orter saknar anslutning till det tunga vägnätet.

10 tons axeltryck, 16 tons boggitryck

10 tons axeltryck, 16 tons boggitryck under juli-mars

kommunblockscentrum

Tabell 6: 1. Vägnätet 1.1.1971. Källa: Statens vägverk.

Total väglängd Vägkategori km

Allmänna vägar på lands- 97 954 bygden därav Riksvägar 12 247 länsvägar 12 879 genomgående Ovriga länsvägar 72 828 Allmänna vägar och gator i kommuner som är egna väghållare (1 .1.l968) (13 448) Enskilda bidragsberättigade 62 561 vägar Enskilda vägar utan underhållsbidrag ca 160 000 Summa ca 335 000 ioakm oz å E an) l 911) 0410 1(Ll ?JMS

n l um l 2(CJ. 3(0) l na | 5(F)i 6(6) I 700 l sm l l- å 000 l nu l zuw l Figur 6: 2. Prognos över trafikens å § § ä :Wa 31 storlek på landsbygdens huvudvägnät

31 ål 1985. -mo 7500» En prognos över det to t a l a tra- 30 M 30 f l k a r b e t e ts utveckling och re-

gionala fördelning fram tlll år 1985 har

29 upprättats av vägplaneutredningen. OK 29 x Till grund för dessa beräkningar har

28 legat antaganden om bl. a. biltälhef, 18 _ befolkningsutveckling för kommun- °\ » 1, block och län samt antaganden om

27 medelkörsfräckans utveckling. 4..., e De i prognosen gjorda antagandena 26 26 om biltäthetens och befolkningens * .g xx utveckling har senare revlderats. En- K 25 ligt Vägverkets senaste prognoser, f am “\\ _ \. m beräknas antalet bilar år 1985 till 3,6 Na _n- t- 2, _ §4_ å 3,9 milj. mot tidigare beräknade

.wr- ;4 4,6 milj. Detta innebär att de på kar- _ “x l»s\ o. _ tan redovisade trafikströmmarna inte n J L ““\ 23 kommer att uppnås förrän vid en

m senare tidpunkt. Möjligen kan också «.\ moi 22 Q en vlss regional omfördelning 3 RQ \0 22 komma att ske.

21 / Källa: Vägplaneutredningen, prognos-

21 gruppen, SOU 1969: 56.

:m /øñ \““*-/\L.___\ 2 n:) Trafikskala, fordon per ársmedeldygn

_ \ x, , 1 500- 3 000

19 1»

. , w _ 3 000- e 000

m ä - °°° m _ i s 000- 9 000 18 . ja. - 9 000-12 000

17 EN_ , w _ 12 000-35 000

ase* so 100m 02

va* ä ä m um (i . 4(5) i sm | ac» I ma»l am 9u› l 000 I nu I 20mI _gl

f. n. för denna eller belastning. För riks-

upplåtet högre

och andra vägar eftersträvas att successivt

vägarna viktiga

åstadkomma som kan upplåtas för ett s. k. »tungt vägnät» 10 tons och 16 tons Av totala väg-

axeltryck boggitryck.

för denna belastning. Däri längden är drygt 50 % upplåten ingår 98 % av riksvägarnas längd, se fig. 6: 1. är en av de sektorer för vilka det finns en

Vägbyggandet

Utbyggnaden sker stegvis med

långsiktig fysisk planering.

som normalt revideras vart hjälp av ett antal rullande planer tredje år. beskriver önskade väginvesteringar under Behovsplanen en utan inbördes prioritering mellan objekten

15-årsperiod

men inom en utveckling av väganslagen, se

prognoserad

är en detaljerad 10även separatkarta H. Långtidsplanen årsplan för vägutbyggnader med vägföretagen i angelägenär en förteckning länsvis över hetsordning. F lerårsplanerna i som under vissa förut-

de företag angelägenhetsordning

beräknas kunna utföras inom den närmaste femsättningar

årsperioden.

Den centrala av sker dels

styrningen väginvesteringarna

direktiv vid revidering av flerårsplanerna, dels gegenom nom statsmakternas årliga beslut om medelstilldelning.

6.3¶Järnvägsnätet

var det första landtransportmedlet med stor J ärnvägarna

T. o. m. första världskriget hade järnvätransportkapacitet.

på tyngre och långväga transpor-

garna i praktiken monopol

ter. Nätet var störst år 1938 med i det närmaste 17 000 km. F. n. omfattar det ca 12 500 km varav ca 1 000 km an-

vänds bara för godstrafik. Järnvägstrafiken genomgår f. n. en omställningsprocess. med denna med Syftet är enligt SJ att få en trafikapparat ett huvudnät av hög standard för sådan person- och godstrafik som är mest att ske Kring detta

lämpad på järnväg.

bibanor och stambusslinjer för persontransport grupperas

och sidospår för godstransport.

för investeringar i och koncentration av linje- Planeringen nätet utgångspunkter för en framtidsbedömning. ger vissa Denna planering styrs i stor utsträckning av den indelning av linjenätet i ett affärsbanenät och ett trafiksvagt (ersättnät som avgränsas enligt de av statsmak-

ningsgrundande) terna fastställda för trafikpolitiken. I enlighet riktlinjerna

med dessa koncentreras utvecklingsarbetet och in-

riktlinjer

till affärsbanenätet medan de trafiksvaga linvesteringarna av bandelar beslutas av regeringen efter förslag av

läggning

efter hand undersöks för nedläggningsprövning. Ned-

jerna

SOU 1971:75 I] 127

SJ . I avvaktan på resultatet av den regionala trafikplane-

ringen, se avsnitt 6.7, har regeringen tillkännagett sin av-

sikt att iaktta viss återhållsamhet i

fråga om nedläggning av ytterligare järnvägslinjer.

En ökad av och

samordning järnvägs- landsvägstrafik ef-

tersträvas enligt SJ genom att

järnvägsdriften specialiseras

till de för spårbunden trafik lämpade transportuppgifterna

och kompletteras

för övriga med anslutande landsvägstra-

fik. Samordningen att trafiken genomförs genom organise-

ras kring knutpunkter med för trafiken tåg mellan knut-

punkterna och uppsamling och spridning till resp. från des-

sa punkter på landsväg. En koncentration av

jämvägsdrif-

ten till ett relativt antal är SJ en

ringa knutpunkter enligt

nödvändig förutsättning för att få fram snabbare fjärrförbindelser.

Med tillämpning av för en sådan principer trafik över-

vägs inom SJ ett för den kollektiva

landtransportnät per-

sontrafiken. I ett sådant nät skulle för

järnvägen utnyttjas

de större trafikströmmarna medan övriga trafikströmmar

sköts med vilka Tabell 6:2. Förväntad tlygtralikutveckstambusslinjer, utför_ tvär-, parallell- och

till ling 1970-1980 pá svenska statliga

förlängningsmatning tågförbindelserna eller upprätthål-

flygplatser. ler förbindelser mellan orter där inte järnvägsnätet möjlig- Källa: Luftfartsverket.

gör godtagbar trafikanordning (t. ex. mellan vissa ostkust-

städer). I ett sådant kan antalet Ant. Ung. årlig system knutpunkter beräk- 1970 ökning i % nas bli större än i

godstransportsystemet. IOOO-tal 1970-1980

SJ :s beträffande är in-

utvecklingsarbete godstransporter

riktat på flera olika Passagerare*

transportuppläggningar. S. k. system-

Linjefart transporter kan anordnas för kunder Utrikes l 894 med så stor godsom-

att man kan använda hela Inrikes 2 673 sättning tåg eller delar av tåg Chartertrañk som framförs så att de kundernas Utrikes l 051

tillgodoser anspråk på

jämnt och snabbt ex. Inrikes 71

godsflöde (t. lapplandsmalm, massa-

5 689

vedstransporter).

Fraktgødsl (ton) S.. k. enhetslasttransporter är kombinerade Utrikes 48

järnvägs-,

Inrikes 26 landsvägs- och sjötransporter av standardiserade lastenhe- 74 ter i form av paket, flak eller containers. Denna trafik har Post (ton) 23

sedan år 1964 organiserats

på knutpunktsbas. I en senare

1 Ankommande och avresande/

utbyggnad, då även med styckegodset transporteras con- avgående.

tainers, kan systemet komma att byggas ut till ett 60-70-

tal knutpunkter, jfr fig. 6: 3 och separatkarta H. Landningsfrekvens

Linjefart 6.4 Utrikes

Flygnätet

Inrikes

Chartertrafik Utvecklingen inom flyget har varit snabb. Under mycket Utrikes

1960-talet tredubblades antalet ankommande och Inrikes

avgående

Bruks-, privatpassagerare på de s. k. för att år 1970

primärflygplatserna och skolñyg

uppgå till ca 5,7 milj. passagerare. snabba m .m. 205

Flygets expan-

sion förklaras bl. a. av ett ökat behov inom och 303

näringsliv

128 D SOU 1971:75

Figur 6: 3. Planering för järnvägs- n NB! _ 210 34D!_ 415 Siü MG) I 71m om I nu |_ZiMi MN) nätets framtida omfattning och trafike- ä â § E ring. Källa: SJ. Kartan redovisar en indelning av bannätet, utförd av SJ, i affärsbanor och ersättningsgrundande banor. Eftersom gränsen mellan dessa båda bangrupper inte är på förhand given, har den här kompletterats med en mellangrupp. Dessa är enligt SJ:s bedömning inte affärsbanor men de kan inte heller bli nedläggningsprövade under de närmaste åren. Den faktiska omfattningen av linjenätet vid olika framtida tidpunkter bestäms av olika faktorer vilkas styrka inte nu kan bedömas.

Banor, som inte ingår i 1972 års separatredovlsnlng (motsvarar SJ:s preliminära bedömning av afiärsbanenätets omfattning fr. o. m. 1973/74, med utgångspunkt i nuvarande trafikunderlag samt kostnads- och taxenivån relativt andra transportmedel). Omfattar ca 5 100 km.

Andra fullt trafikerade banor, som inte ingår eller är tidspianerade i SJ:s undersökningsplan för trafiksvaga banor (dvs. banor för vilka nedläggningsprövning inte blir aktuell före 1970-talets mitt). Omfattar ca 1 700 km.

övriga banor (dels fullt trafikerade, som f. n. eller före år 1975 kan bli föremål för nediäggningsprövning, dels banor som efter tidigare nediäggningsprövning trafikeras enbart för godstrafik). Omfattar ca 5 700 km.

Enskilda järnvägslinjer.

O O

Viktigare knutpunkter för godstrafik.

o so tankat

§

am i 7iHi l 81h I 90) I 000 l HL) l ZKM)

förvaltning av snabba persontransporter.

Totalt är f. n. ca 165 flygfält öppna för civil flygverksainhet, se separatkarta H. Under de senare åren har årligen till luftfartsverket inkommit 20-30 nya flygplatsprojekt för granskning. F. n. finns 44 trafikflygplatser varav 20 militära. Civil linjefart bedrivs på 25 av dessa. Förutom Sturups och Härryda flygplatser förutses under 1970-talet inget behov av nya statliga flygplatser. Däremot räknar luftfartsverket med ett ökat utnyttjande av mindre flygplatser ägda av kommunerna. I AB Linjeflygs planer ingår reguljär trafik före år 1975 på ca 15 flygplatser, vilka inte har sådan trafik i dag) jfr fig. 6: 4. För flyglinjenätets del är en ökning av direktförbindelserna mellan de större orterna tänkbar.

Sjötransporter

Sjötrafikens utveckling under de senaste fem åren samt en prognos för det närmaste decenniet redovisas i tabell 6: 3. Som synes svarar oljetransporter för en stor del av den be-

räknade ökningen.

Tabell 6: 3. Sjötrafikens utveckling på svenska hamnar åren 1965- 1970 samt prognos fram till år 1980 Källa: Sjöfartsverkets verksamhetsplan 1971/72-1976/77. Hamnutredningen, SOU 1969: 22

Godsvolym (milj. ton)

lastfartyg

sig år 1969 26 % till norrlandskusten, 28 % till övriga ostkusten och 46 % till syd- och västkusten. har

Tyngdpunkten förskjutits främst som följd av utbyggnaden av raffinaderi-

verksamheten i Göteborg.

Bland de faktorer som kan påverka kan

utvecklingen

namnas:

Fyndigheter av olja eller naturgas i Nordsjön eller Ös-

tersjön.

Rörledningar i andra länder med förgreningar vilka kan

utnyttjas för transport till Sverige.

Rörledningssystem inom Sverige vilket skulle kraftigt

Regional utveckling och planering,

påverka den svenska inrikessjöfarten. SOU 1971: 16.

130 D SOU 1971:75

Figur 6: 4. Det reguljära lnrikesflygnätet. Källa: Luftfartsverket och stencilerat betänkande, K 1971: 2. “- F. n. bedrivs reguljär linjetrafik på 25 flygplatser. I Linjeflygs planer ingår ett starkt utbyggt inrikes linjenät. Det reguljära inrikesflyget kan därför komma att trafikera ca 40 flygplatser inom några år. Förutom Iinjefarten bedrivs kommersiell personbetordran med flyg av ett flertal taxiflygföretag, som även trafikerar mindre flygfält, vilka ej är utmärkta på kartan.

Flygplats med inrikes och utrikes linjefart

Flygplats med inrikes linjefart

Orter där linjefart kan bll aktuell Lycksele0 \ \ \_\\ x x x I \ l \- _ _ , Strömsund “ j \\ Osteuund3 “ e_” Kra\mfors SollefteåQ

_ Sundsvall _ Hjrnösand

*xsöderhamn l \ Gävle Sandviken

- Helsingborg 03Ängelholm . , i , g Ronneby ...mo v

01 D S0 twin - . \ § â ;L324Al ac) I 71ml am l 90) l 090 I 14ml 2 su mn

[j Den tekniska utvecklingen på kärnkraftområdet som

skulle kunna förändra och därmed

energiförsörjningen också behovet av oljetransporter.

Framtida hamnstruktur

Hamnutredningenl lämnade år 1969 följande översikt av den väntade utvecklingen för de svenska hamnarna.

Massgodset (olja, sand, cement osv.), som volymmässigt

är helt dominerande, går redan till största delen över specialhamnar, ofta belägna i anslutning till industrier. De allra flesta av dessa hamnar torde komma att bli kvar.

Allt flera kan dessutom komma att

godsslag passera

hamnarna i så stora mängder och med sådan regelbundenhet att det blir ekonomiskt fördelaktigt att bygga upp specialiserade transportsystem med en mer meka-

långtgående

nisering av För sådana kan det

godshanteringen. godsslag

då tänkas bli mest rationellt med egna hamnar.

När det gäller trafiken med parti- och som

styckegods,

visserligen utgör en volymmässigt mindre del men värdemässigt spelar en viktig roll, menar hamnutredningen däremot att det i de flesta fallen är påkallat med en koncentration inom hamnväsendet i samband med en till

övergång

enhetslaster och mekaniserad hantering även av detta

gods.

Koncentrationen kräver enligt utredningen en

samordning

av hamnverksamheten åtminstone regionvis för att undvika

Flgur 6: 5. Regioner och regioninvesteringar som leder till överskott i och hamnar enligt hamnutredningens

hamnkapacitet

förslag. för att säkra att insatserna görs där de i det större perspektivet är mest lönsamma. de

Utredningen anger översiktligt

regioner, inom vilka behov av samordning anses föreligga. För varje region anges en eller i vissa fall två orter, till vilka det anses lämpligt att delar av regionens hamnverksamhet koncentreras.

statsmakterna har? i anslutit Tabell 6: 4. Erforderllgt djupgående

princip sig till hamnutred-

för vissa fartygsstorlekar. ningens tankegångar i dessa delar dock utan att ta ställning till de konkreta förslagen till Fartygets storlek Djupgående

hamnregioner m. m. Sjöfarts-

om hamnstruktur och hamnlokalisering övervägs f. n. inom

Hamnutredningen har i sitt senaste betänkande3 under-

400-500 26

sökt om norrlandsindustrins transportproblem vintertid bör

l lösas genom eller vin- Hamnutredningen, De svenska

järnvägstransporter genom utvidgad

hamnarna, SOU 1969: 22. tersjöfart. Utredningen bedömer 7

att det kan ge vissa för- Prop. 1971: 1 bil. 8. TU 1971: 1,

delar rskr 1971: 76.

att skapa möjligheter för sjöfart året om längs hela 3

Hamnutredningen, Vintersjöfart, kusten utan längre avbrott än 2 ä 3 veckor. Under svårare SOU 1971: 63.

132 EI SOU 1971:75

isförhållanden kan det av ekonomiska och praktiska skäl bli nödvändigt att koncentrera sjöfarten till ett begränsat antal hamnar, s. k. vinterskeppningshamnar. Dessa är något fler än de i det föregående nämnda regionhamnama. Detta betänkande bereds f. n. inom Kungl. Maj:ts kansli.

Befintliga farleder för fartyg med stort djupgående Stordriftsfördelarna vad gäller sjötransporter har tillsammans med den tekniska utvecklingen lett till allt större far- Tankfartyg av storleken 200 000-400 000

tygsstorlekar.

dwt. finns redan och fartyg om nära 500 000 dwt. byggs i Japan. Även för malm- och containertransporter ökar far-

tygsstorleken.

En och koncentration har också skett av

specialisering

Hudiksvall Kraven farledernas Söderhamn utskeppnings- och mottagarhamnar. på

djupförhållanden och navigerbarhet ökar med denna utveck-

ling. På separatkarta H redovisas befintliga farleder med minst

10 rn djupgående.

Från Skagerack (Strömstad-Göteborg) finns farleder med minst 10 m djupgående in till Strömstad (11,5 m), Stenungsund (13 rn), Uddevalla (10,5 m) och Göteborg Karlshamn (19 m). Farleden in till Göteborg är den enda som f. n. kan stad trafikeras med fartyg större än 100 000 dwt. Figur 6: 6. Vinterskeppningshamnar Från Kattegatt-Öresund (Göteborg-Malmö) är minst enligt hamnutredningens (SOU 10 rn in mot samt

djupgående möjligt Kungsbacka (10 m)

1971: 63) förslag. till Landskrona (10 m) och Malmö

Helsingborg (10,5 m),

0 Vlnterskeppnings- (11 m). hamn finns Från södra Östersjön (Malmö-Västervik) djupa O vinterskeppnings- farleder på endast två ställen, nämligen till Karlshamn hamn om Bottenviken (12,5 m) och Oskarshamn (10,5 m). Från norra Östersjön hålls öppen (Västervik-Stockholm) finns djupa farleder in till Bråviken (11,5 m), Oxelösund (13,5 m), Nynäshamn (13 m) samt Stockholm (12 m). Från Bottenhavet finns farleder med minst 10 m djupin mot flera utefter Västernorrlands kust.

gående platser

Från Bottenviken finns farleder med 11,5 rn djupgående in mot Piteå och Luleå. för sjöfart med stort tonnage till insjöham-

Möjligheterna

narna begränsas framför allt av inseglingsfarlederna. För vänerområdet har beslutats om en utbyggnad av Trollhätte kanal för 5,3 m djupgående. Vidare har beslutats att en för

vänerområdet lämplig isbrytare anskaffasà Fartygsstorle-

ken till mälarhamnarna begränsas av Södertälje kanal och 1 mälarfarlederna vilka f. n. inte tillåter större djupgående Prop. 1971: 126, TU 1971:23, rskr 1971: 251. än ca 5,5-6 m. Sjöfartsverket har framfört förslag om en

SOU 1971:75 [I 133

begränsad utbyggnad till 6,8 rn djupgående. Medel till en sådan utbyggnad har dock inte anvisats!

Tänkbara nya farleder för fartyg med stort djupgående

På grundval av tillgängligt hydrografiskt underlagsmaterial har Sjöfartsverket utfört en översiktlig inventering av de fy-

siska förutsättningarna för att anordna farleder för minst 10 rn djupgående in mot kusten fram till befintliga eller tänkbara hamnlägen. omfattade hela kusten

Inventeringen

med undantag för Gotland och Stockholms Hu-

skärgård.

vudvikten har lagts vid bedömningen av farlederna. Dessutom har översiktligt bedömts att från far-

möjligheterna

leden söka sig in mot land. Förutsättningar att bygga hamnanordningar har däremot inte bedömts. Hänsyn har inte heller tagits till möjligheterna för vintersjöfart. Däremot har hamnlägenas lämplighet från be-

sjösäkerhetssynpunkt

aktats. För kuststräckan Svinesund-Malmö undersöktes möjligheterna att anordna farleder med ett av mel-

djupgående

lan 10 och 26 m. För kuststräckan undersök-

övriga avsåg ningen djupgående mellan 10 och 15 m. Ett djupgående på

15 m är det f. n. maximala för infart till Östersjön. Beträffande sannolika som redovisats

farledsmöjligheter

för Bottenviken bör observeras att nuvarande passage genom Norra Kvarken inte medger genomfart för mer än ca 12 m djupgående. För att sådan skall bli möjlig behövs omfattande åtgärder i form av bl. a. ny sjömätning och ändrade säkerhetsanstalter. I tabell 6: 5 och fig. 6: 7 redovisas det sannolikt

möjliga

djupgåendet samt Sjöfartsverkets klassificering av resp. far-

ledsmöjlighet (jfr separatkarta

Möjligheterna att i framtiden utnyttja anvisade farleds-

möjligheter beror i stor utsträckning på förutsättningarna att anordna lämpliga hamnanläggningar. Som tidigare nämnts

har dessa förutsättningar inte närmare undersökts. Materialet ger därmed inte underlag för en bedömning av

lämpliga platser för djuphamnsanläggningar utan enbart underlag för

att bedöma var sådana möjligheter kan sökas. Av fig. 6: 7 och separatkarta H framgår att möjligheterna att via nya djupfarleder nå kusten i stor utsträckning är koncentrerade till tre kuststräckor: 1:] Västkusten norr om Göteborg [j Bråviken samt kusten närmast norr och söder därom 1:] Västernorrlands kust Mellan dessa områden finns långa kuststräckor för vilka Prop. 1971:1, Bil. 8, TU 1971:2 och inga förutsättningar för nya djupa farleder redovisas: sjötartsverkets petita 1972/73.

134 D SOU 1971:75

utom norra delen 1:] Hallandskusten E] Skånes syd- och ostkust läns kust utom norra delen E] Kalmar Västerbottens kust utom södra och norra delarna E För delar av övriga kuststräckor har enstaka

begränsade farledsmöjligheter anvisats.

De anvisade farledsmöjligheterna från Skagerack in mot västkusten är de enda som kan tänkas

(farledsnr 1-6)

tillåta ett om mer än 20 m. Möjligheter att till

djupgående

svensk hamn ta in fartyg större än 100 000 dwt. finns därmed inte inom annat kustområde. Övriga förhållan-

något

den som att anordna farleder och påverkar möjligheterna har dessutom klassificerats som gynnsamma djuphamnar se tabell 6: 5. för ett par av dessa farleder, Från har anvisats ett antal farledsmöjligheter in Kattegatt mot norra Halland (farlederna 7-13). Det sannolikt största är 15 m men i övrigt är förut-

möjliga djupgåendet

sättningarna relativt osäkra. Från Öresund finns sannolikt goda förutsättningar för en farled med ca 15 m in mot Skånes väst-

(14) djupgående

kust. Från södra finns sannolikt möjligheter till

Östersjön

15 m djupgående in mot Karlshamn (16, 17) samt till norra Öland (19). Från norra Östersjön har anvisats flera farledsmöjlighein mot Södermanland och södra

ter (20-31) Östergötland,

Stockholms län. För några av dessa farleder har övriga bedömda förhållanden klassificerats som mycket gynnsamma. Från Bottenhavet finns flera möjligheter till farleder med 15 m in mot Västernorrlands kust. Flera av

djupgående

dessa har bedömts som gynnsamma. Från Bottenviken har anvisats till 15 m djupgående in mot kusten.

möjligheter

Farleden Norra Kvarken tillåter dock f. n. inte ett genom

så stort djupgående.

6.6¶Rörtransporter

används i flera länder för transport av stora Rörsystem mängder olja och I Europa finns t. ex.

gas, oljeprodukter.

ledningar från medelhavs- och nordsjökusterna till_ bl. a. Italien, Frankrike, Holland och Västtyskland. I

Belgien,

finns ledningar till bl. a. östersjökusten samt

Sovjetunionen

anslutningar till bl. a. Polen, Östtyskland och Tjeckoslovakien. Dessutom en anslutning för transport av

planeras

naturgas till Finland. För att de mycket kapitalkrävande skall kunna bli lönsamma fordras stora

anläggningarna

Förutsättningarna för rörtransporter i

transportvolymer.

SOU 1971:75 [j 135

W _: 20 I 34mj 4E› x sm i src› i ; . W _ 1M› .JINI Figur 6: 7. Kustomrâden lill vilka det 5 å ä 5 sannolikt finns möjligheter att anordna farleder för minst 10 m djupgående. Jfr tabell 6: 5 och separatkarta H. Källa: Sjöfartsverket.

u so ma... 000 10 r zwn

i klassificering av tänkbara fariedsmöillgheter Tabell 6: 5. Sjöfartsverkets

Kattegatt-Öresund S Östersjön

Område Skagerack (Göteborg-Malmö) (Malmö- (Strömstad-Göteborg) Västervik)

16 17 18 Farledsnr.

Sannolikt djupgående Sjömätningsunderlag Djupförhållanden Fördjupningsâtgärder Navigerbarhet Hamnförutsättningar Nysjömätningsbehov Bottenhavet Område N Östersjön Västervik-Stockholm Stockholm-Umeå

19 20 21 22 23 24 30 31 32 33 34 Farledsnr.

Sannolikt djupgående Sjömätningsunderlag Djupförhållanden Fördjupningsåtgärder i Navigerbarhet i Hamnförutsättningar “ Nysjömätningsbehov Område Bottenhavet (forts) Bottenviken Umeå-Haparanda

38 39 40 41 48 49 50 51 52 Farledsnr.

Sannolikt djupgående Sjömätningsunderlag Djupförhållanden Fördjupningsåtgärder Navigerbarhet Hamnförutsättningar Nysjömätningsbehov

Teckenförklaring Siömätningsunderlag Fördjupningsåtgärder Hamnförutsätiningar Sannolikt djupgående A=20 m eller mer 1 :tillförlitligt 1= inga 1=gynnsamma B=13-15 m 2= rel. tillförlitligt 2 = begränsade 2=rel. gynnsamma C=10-13 m 3 = mindre tillförlitligt 3 = omfattande 3 = mindre gynnsamma

Djupförhållanden Navigerbarhet Nysiömätnlngsbehov 1=gynnsamma 1 = gynnsam 1 =inga 2= mindre gynnsamma 2 = rel. gynnsam 2=begränsade 3=osäkra 3 = mindre gynnsam 3=fuliständiga

SOU 1971:75 E] 137

Sverige undersöks av 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas. Resultatet av en första

utredningsetappl

tyder på att det med nu kända förutsättningar i första hand kan bli aktuellt med rörtransporter från av oljeprodukter västkusten (Göteborg) till ett antal mellansvenska regioner.

Utredningsarbetet fortsätter med undersökningar av möj-

ligheterna för rörtransporter av naturgas. Nya fyndigheter av gas eller olja nära Sverige eller rörsystem som kan anslutas till Sverige kan få avgörande för utveckbetydelse lingen av svenska rörtransportnät. Den rättsliga regleringen av anläggningar för rörtransport öv-ervägs f. n. av utred-

ningen om oljeledningar (K 1967: 40).

6.7 överväganden och synpunkter

Regeringen har uppdragit åt att till den länsstyrelserna

1 oktober 1974 utarbeta till regionala

förslag trafikplaner.

Syftet med planeringen är att mot bakgrund av bebyggelse-

struktur, näringslivsförhållanden osv. och med hänsyn till

nuvarande och väntad efterfrågan på transporttjänster an- Figur 6: 8. Av rörtransportutredningen visa lösningar på hur och bäst person- godstransporter undersökt alternativ för rörtransport skall ordnas. Genom får man av tunna oljeprodukter.

trafikplaneringen underlag

för en bedömning av det mellan olika lämpliga samspelet trafikmedel när det gäller att tillgodose transportbehoven. Trafikplaneringen blir också en del i den allmänna

viktig övergripande länsplaneringen.

Trafikplaneringsutredningen som tillkallades hösten 1970 har bedrivit försöksplanering i Norrbottens och

Östergöt-

lands län. Länsstyrelsernas skall bedrivas

planeringsarbete

i nära kontakt med utredningen de och genomföras enligt anvisningar som successivt utfärdas med stöd av erfarenheterna av Målet är att det hösten 1974

försöksplaneringen.

skall föreligga förslag om hur trafiknätet och transportapparaten bör vara utformad, både för och för person-

godstransporter.

Trafikplaneringen i länen kommer att ge

förutsättningar för en mera samordnad trafikplanering också på riksplanet.

Inom ramen för statsmakternas samlade

långsiktiga plane-

ring måste ett nära samband komma till uttryck mellan

trafikplanering, regionalpolitik och fysisk riksplanering.

I avdelning IV lämnas överväganden

ytterligare och syn-

punkter beträffande transportförhållanden i till

anslutning

verksamheter som studeras i denna promemoria.

7 Olja i rör. SOU 1970: 57.

138 [j SOU 1971:75

7 Försvaret och tekniska Vissa vetenskapliga verksamheter

9 De areella näringarna

10 Den vetenskapliga naturvärden A A i 11 Kulturminnesvård Allmänna och 12 överväganden om naturvård synpunkter vetenskaplig och kulturminnesvård

13 för rekreationsverksam- Bakgrund heternas behandling

14 Friluftsliv

15 Enskild fritidsbebyggelse

16 m. m. stugbyar, camping 17 Allmänna synpunkter och överväganden

om rekreationsverksamheter

18 Industri med speciella Iokaliserings-

önskemâl eller betydande miliöstörningar

för behandlad

19¶Lokaliseringsönskemål

industri 20 Miliöstörningar och Iokaliseringssamband för studerad industri

21 Allmänna överväganden och synpunkter beträffande studerad industri

mun

*Mä* av. -

-iw;«.wmøxr»;.›

;WA .

;in

»va v,, .ü u;

ysâ .

De goda lägena för frltidsbebyggelse börjar lryla. Planeringen av värdefulla rekreationsområden másle säkra utrymmen för både friluftsliv och frilldsbebyggelse. Men några få skall Inte kunna lägga beslag på mark som kan bll till glädje för många. Bild på föregående uppslag från Smedsgård, Halland.

Försvaret

Försvaret i den fysiska riksplaneringen

markanvändning och markpå-

Fredsorganisationens

verkan Krav föranledda av krigsuppgifter Konsekvenser av civil markanvändning

överväganden och synpunkter

7.1¶Försvaret i den fysiska riksplaneringen

behöver beaktas i den fysiska riksplane-

Försvarsaspekter

framför allt av två skäl. För det första måste beringen aktas olika av militär markanvändning och marktyper betingade av antingen fredsverksam-

användningspåverkan,

het eller den verksamhet som kan förutses vid ett eventuellt För det andra måste vid lokaliseringen av civila verkkrig. samheter av den fysiska miljön tas hänoch utformningen att försvara landet.

syn till möjligheterna av försvarets markanspråk och omgivnings-

Utvecklingen har bedömts av försvarsstaben. Som utgångspunkt

påverkan

för sin bedömning har försvarsstaben antagit att nuvarande består, att målsättningen för för-

militärpolitiska läge i stort

svaret inte ändras, att försvaret bygger på allmän värnplikt och att försvaret får ta i i stort sett samma del av

anspråk

de samlade ekonomiska resurserna som i dag. Försvaret har investeringar bundna i mark och

betydande

Detta takten för eventuella strukturanläggningar. påverkar av Försvarsstaben förut-

förändringar fredsorganisationen.

sätter därför att de förändringar som kommer att ske under de närmaste decennierna sett från rikssynpunkt blir förhållandevis dock inte hindrar att de kan vara av små, vilket

stor betydelse för den regionala planeringen!

7.2¶Fredsorganisationens markanvändning

och markpåverkan

PM angående försvarets markanvändning och militär påverkan på Försvaret år 1966 327 000 ha för ka-

disponerade drygt

annan markanvändning, sammanställd inom försvarsstaben. Ref.: kapten sernområden, övningsområden och flygfält? Nuvarande Wessel, civildepartementet, lörmarkanvändning och områden framgår av fig.

påverkade

arbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial nr 5, 1971. 7: 1 och redovisas mer detaljerat på separatkarta A. 2 ÖB skrivelse 13.12.1966 beträffande Arméns mest markkrävande områden är övnings- och krigsmaktens mark- och byggnadsförsvarsstaben kan dessa i viss utsträckplanering. skjutfälten. Enligt

SOU 1971:75 E] 143

ning, särskilt under helger och vid veckoslut, användas som friluftsområden. De största kommer att röra arméns ut-

förändringarna

bildningsförband, som sannolikt kommer att minska i antal. För ca hälften av förbanden kommer att fordras övnings- och skjutfält om ca 6 000-8 000 ha medan resten behöver ca 1 000-2 000 ha. Inom militärområde ef-

varje

tersträvas ett stort fält (ca 15 000-25 000 ha) med möjligheter att tidvis bedriva övningar på en yta av ca 50 000 ha. Enligt uppgifter från försvarsstaben kan inom de olika militärområdena (Milo) följande övningsfält i första hand

tänkas utvidgas till miloövningsfält:

Milo S -

Revingehed

Milo V i Skövde

Pansarövningsfältet (ev. även Rem-

mene) Milo Ö Prästtomta Milo B - Milo NN - och

Övnings- skjutfältet i Östersund

Milo ÖN - och

Övnings- skjutfältet i Boden

Militärkommando Gotland - Martille-Tofta-fälten

Pansarskjutfält kommer att fordras i stort sett i nuvarande omfattning. Vad gäller kan

luftvärnsskjutfälten utnytt-

jandegraden komma att minska. Vidare behövs minst ett stort och ett För närvarande

artilleriskjutfält robotskjutfält.

utnyttjas fält i Älvdalen och Vidsel. Det senare behöver ut-

vidgas.

För marinens väntas bara smärre för-

utbildningsförband

ändringar. I övrigt har nya inte anmälts från

markanspråk

marinens sida.

Flygvapnets markanspråk och omgivningspåverkan av-

ser främst flottilj- och och bomb-

övningsflygplatser, skjutplatser (målplatser) samt lågflygningsområden och lågflygningsstråk. De bullerpåverkade områdena av sepaframgår

ratkarta A. År 1967 berördes totalt 16 % av landets areal av militär lågflygning. har sedan dess ökat.

Omfattningen Flottiljflygplatserna är i allmänhet belägna intill städer

och samhällen. med relativt

Tidigare utgjorde flottiljerna tystgående flygplan inte någon större för störningskälla kringboende. Efter övergång till moderna av krigsflygplan

typ Lansen och Draken har ökat väsent-

bullerstörningarna ligt. Vid övergång till flygplan 37 kommer (Viggen) flyg-

bullret att öka ytterligare. Detta kan medföra nya förut-

sättningar för förläggning av I

lågflygningsövningar. flyg-

platsernas närhet kommer flygbullret att öka medan bullermattorna blir kortare.

144 E] SOU 1971:75

Figur 7: 1. Krigsmaktens markanvändning för fredsorganisationens behov Militär utbildning bedrivs f. n. vid 72 förband, fördelade mellan armén, marinen och flygvapnet med 46, 7 o Kiruna resp. 19. De största förändringarna väntas komma att röra arméns ulbildningsförband, som sannolikt kommer att minska i antal. Vissa OGllllvari befintliga övningsfält kan behöva utvidgas. År 1967 berördes totalt ca 16 °/o av landets areal (knappt 14 “lo i Götaland och Svealand) av militär lågflygning. Omfattningen har sedan dess ökat. Vid övergång till flygplan 37 (Viggen) kommer flygbullret att öka.

Av försvaret ägd eller arren-

derad mark 1970. Minsta

redovisade område ca 100 ha.

Riskområde vid skjutfält

Nuvarande eller bedömt

framtida bullerstört område

vid flygfält

Lägflygningsstråk

Lågflygningsområde

Inom lâgflygningsområden och lågflygningsstråk bedrivs

012845km l__.|._.;J__L_J flygövningar på låg höjd. Områden med tät bebyggelse undviks. Lågflygningsområdena är i princip inte låsta till sina lägen utan kan ändras så att planerad samhällsutbyggnad kan komma till stånd. Detta gäller i allmänhet också lågflygningsstråken. Omlokaliseringar försvåras dock genom förekomsten av höga master och skorstenar samt minkfarmar och kalkonfarmar som inte får överflygas. Den sanitära olägenheten av flygbuller beror bl. a. på bullernivån, flygningarnas omfattning och fördelning över

dygnet. För flygvapnets lågflygningsområden och lågflyg-

ningsstråk saknas uppgift om antal överflygningar. För de på kartan markerade områdena kan graden av bullerstörningar alltså inte anges. Störningarnas ljudnivå överstiger dock ofta vad som bör accepteras i bebyggda områden. Material i fråga om lågflygningarnas skrämseleffekter sak- Figur 7: 2. Exempel på lörbuds- och nas f. n. intluensområden. lnfluensområde 7.3 Krav föranledda av krigsuppgifter Förbudsområde Den mark som fordras för anläggningar som har samband med försvarets krigsuppgifter är normalt av ringa omfatt- Anläggning ning. Restriktioner kan emellertid behöva påföras kringliggande områden, de s. k. influensområdena. Dessa områden i och Figur 7: 3. Exempel på utsträckningen

är reglerade byggnadslagen byggnadsstadgan.

i vissa lall av inlluensområden vid Inom influensområde skall tas till eller be- kust

hänsyn befintliga

slutade militära anläggningar. Av sekretesskäl förordnar

länsstyrelse bebyggelseförbud för ett större område, be-

nämnt förbudsområde. Detta omfattar hel kommun eller geografiskt klart avgränsad del därav. Någon re-

offentlig

dovisning av influensområdena förekommer inte. Influensområdena utesluter inte all annan verksamhet än den militära. De är att betrakta som områden inom vilka försvaret på ett tidigt stadium måste ta del i

samhällsplane-

ringen. Influensområdena kan i huvudsak utnyttjas också för naturvård och rörligt friluftsliv. t. ex. fri-

Bebyggelse,

tidsbebyggelse, kan också förekomma inom dessa områden men måste då efter samråd med militära

planläggas myn-

digheter så att de militära anläggningarnas funktioner inte

påverkas.

Området kring vissa militära anläggningar har förklarats som skydds- och kontrollomräden. Inom dessa områden har utlänning och utländskt fartyg begränsad rätt att uppehålla sig utan tillstånd, vilket kan ha betydelse vid områdenas användning för industri, turism och

fritidsbebyggelse.

012345km ;L._A_...L__.|__J 146 l] SOU 1971:75

7.4¶Konsekvenser av civil markanvändning

Den civila samhällsutvecklingen påverkar förutsättningarna för försvaret vägutbyggnad, tillkomst av flygfält och

genom hamnar m. m. Sådana förändringar kan i sin tur föranleda ändringar i försvarsplanläggningen och investeringar i nya försvarsanläggningar.

Vissa av de i denna promemoria behandlade industrierna kräver stor Om hamnar byggs i nya lägen

hamnkapacitet.

medför detta behov av omfattande investeringar i nya försvarsanläggningar. Samtidigt ökar antalet försvarslägen. Från är industrilokalisering med krav på

försvarssynpunkt

större hamnkapacitet därför olämplig inom regioner som f. n. saknar större hamn.

Ur totalförsvarssynpunkt är det ogynnsamt om för landet vitala funktioner förläggs till kuster och andra för fientlig bekämpning lättillgängliga områden. Det är vidare angeläget att högvärdiga mål för eventuell fientlig bekämpning som t. ex. kärnkraftverk, oljeraffinaderier, större militära befästningar och marina baser inte lokaliseras i närheten av varandra.

Olika teletekniska hjälpmedel används för spaning, 0b- Figur 7: 4. Skydds- och kontrollområden kring vissa militära anlägg- servationer och samband. Försvarsstaben förutser ökad anningar. vändning av sådana hjälpmedel. Vissa av dessa anläggningar ställer så krav på miljön att lokaliseringsvalet

speciella

är snävt begränsat. För andra anläggningar, som in-

mycket

te är bundna till viss plats, skulle en flyttning vara mycket kostnadskrävande. Om industrier och elkraftproduktion med distributionsanläggningar förläggs till kustområdena i ökad omfattning kan lokala intressekonflikter uppstå med hänsyn till militära krav på störningsfrihet kring dessa tele-

tekniska anläggningar.

7.5 överväganden och synpunkter

försvarets redovisning kommer markbehovet under

Enligt

de närmaste decennierna att i första hand avse utökningar vid befintliga där investeringar re-

anläggningar, betydande

dan Från försvarets sida har f. n. inte framförts

genomförts. sådana krav på nya områden, att det funnits skäl att särskilt behandla dem i de överväganden som gjorts beträffande markanvändningen. I allmänhet kommer markbehov och att kunna tillgodoses i samband med

omgivningskrav

och lokal .

regional planering.

De civila förändringarna i markanvändningen kan få betydande konsekvenser för försvaret genom att invasionsförsvaret försvåras. Det gäller i särskilt hög grad vid ut-

SOU 1971:75 1:] 147

byggnad av hamnar, flygfält och vägar inom vissa regioner. En koncentration av industri till ett fåtal begränsade områden medför ökad sårbarhet. Vissa typer av industriella anläggningar kan vidare medföra sådana störningar att militära anläggningar skulle behöva flyttas. Dessa aspekter har beaktats vid de överväganden som i det följande gjorts angående förläggning av industri.

Försvarets verksamhet medför störningar av olika slag. Den areellt sett mest omfattande störningen sker till följd

av lågflygning inom speciella övningsområden. Lågflyg-

ningsområdenas lokalisering liksom riktlinjer för tidsförläggningen av lågflygningsövningar bör bestämmas efter samråd

med länsstyrelserna under beaktande av bebyggelsens och

naturvårdens intressen. Ytterligare bostadsbebyggelse eller

fritidsbebyggelse bör undvikas inom lågflygningsstråken.

148 1:! SOU 1971:75

8 Vissa

vetenskapliga

och tekniska verksamheter

Behovet av mark och skyddsområden för vissa vetenskapliga och tekniska verksamheter utanför tätbygd har kartlagts genom en enkät i februari 1970 till ett fyrtital institutioner, m. fl. Enkäten omfattade verksamheter

myndigheter

som förutsätter restriktioner för markanvändning inom en betydande areal. Detta innebar bl. a. att redovisningen inte omfattade behov som kan tillgodoses inom befintliga tätorter med deras omedelbara omgivningar (2-3 km). En sammanfattning av enkätsvaren har publicerats i stencilà Den vetenskapliga naturvårdens anspråk på områden med skyddsvärd natur, referensområden m. m. har inventerats särskilt, se kap. 11.

Redovisningen omfattar drygt 100 objekt, varav sju är sådana som kan bli aktuella först på sikt. Av objekten är ett tjugotal lokaliserade vid eller i närheten av kust.

Redovisade verksamheter är av mycket olika karaktär och deras markanspråk varierar både till omfattning och innehåll. Läget av de anspråk som preciserats till visst område redovisas i fig. 8: 1.

Åtskilliga verksamheter har måttliga markbehov och omgivningskrav och bör kunna tillgodoses i samband med regional och lokal planering. För ett antal verksamheter har

inte redovisats någon omgivningspåverkan eller något behov

av skyddsområde utanför den ianspråktagna marken. Till

dessa verksamheter hör bl. a. jord- och skogsbruksforskning (försöksstationer, fältförsök, växtförädling, skogsfröplantager samt skogsgenetisk forskning) med sammanlagt 39 redovisade områden om 5-600 ha vardera. För studium och mätningar av erosionsförlopp redovisas 9 små områ-_ den. För underhåll och utveckling av försvarsmateriel redovisas områden om 30-500 ha (Malmslätt, Arboga, Karl-

stad och Karlsborg).

Stellan Hermanson, Sammanställning av enkätsvar beträffande I vissa fall ställs krav på frihet från vissa typer av störviss utrymmes- eller skyddsområdes- Stationer för seismisk ställer krav ningar. registrering (sju) krävande vetenskaplig eller teknisk verksamhet utanför tätort, civil- på skydd mot vibrationer i marken (ca 1 km från större departementet, förarbeten för fysisk ca 10 km från områden med landsväg, industri, sprängriksplanering, underlagsmaterial nr 1 samt kompletteringsblad till detta. verksamhet). Astronomiska observatorier kräver obetydliga

SOU 1971:75 [j 149

n i 14mx 240 ; m» 4:9 i SlFFi 64GI3 m: i em i duo i 11D | 24m 137W “GW 331- ÅHSPTåKPå Stöfnlngsm ä å å å 3 v omgivning eller på mark och vatten- ,1 3, tillgångar som är eller på sikt kan bli \ aktuella lör bl. a. experimentella vetenskapliga verksamheter, vissa teieteknlska verksamheter etc. Enligt enkät till ett större antal institutioner m. m. Anspråk häntöriiga till den vetenskapliga naturvärden redovisas separat. I redovisningen ingår endast sådana verksamheter som kräver användningsrestriktioner inom en betydande areal utanför tätort. Uppgiitslämnarnas redovisning omfattar 100 objekt, varav sju är sådana som först på sikt kan bli aktuella. Lägesangivna anspråk redovisas på vidstående blid. Beteckningarna häniör sig till tabeliredovisning av svaren.

Verksamhet utan omgivningspå- O

verkan eller omgivningskrav.

Verksamhet med omgivningskrav.

Verksamhet med omgivnings-

®

påverkan.

Verksamhet med omgivningspå- ®

verkan och omgivningskrav.

_ Lgámm or

020080 g

om] 11m mx* mer I sm . ac: 1 74mi am 9:» ! 04001 1LI mm 5;

arealer för men ställer omfattande krav

själva anläggningen

frihet nattetid från störande ljuskällor i omgivningen

på

som för Råöobservatoriet i norra Halland, frihet från eller, elektriska störningar.

Andra verksamheter har omgivningspåverkan som måste observeras i samband med fysisk planering. Om-

översiktlig

råden för och av försvarsmaterial krä-

tillverkning provning

ver ibland skyddszon samt orsakar ibland bullerpåverkan (Sorunda, Hugelsta, Åkers krutbruk och Vingåker). An-

för forskning och utveckling inom atomenergi-

läggningen

området (Studsvik) har en areal om 175 ha samt en riskzon inom ett avstånd på 2-5 km från anläggningen för skydd mot radioaktivt utsläpp.

Vissa verksamheter medför såväl omgivningskrav som

Anläggningar för undersökning av

omgivningspåverkan. elektromagnetiska vågors utbredning med högeffektsända-

Mora) medför radiostörningar och kräver bere (Täby,

byggelserestriktioner.

De areellt mest omfattande krav som redovisas gäller raketskjutfältet i Kiruna (Esrange) som har en areal på 70 km2 inom vilken tillträde är förbjudet under pågående skjutning samt ett riskområde om cao5 500 km2 med be-

gränsningar i utnyttjandet. Verksamheten där är känslig

för vissa elektriska störningar.

Vidare har redovisats ett antal referensområden (representativa avrinningsområden) som är av betydelse för forsk-

med anknytning till den Internationella hydro-

ningsprojekt

dekaden (IHD). Dessa områden, som är av mycket

logiska

varierande omfattning, kan i olika grad vara känsliga för

som bl. a. vattenföring och grundvatten-

åtgärder påverkar

förhållanden. Några av dessa områden har också redovisats som områden av riksintresse för den vetenskapliga naturvården.

överväganden och synpunkter De redovisade verksamheterna medför i de flesta fall mått-

och Det bör därför vara möj-

liga mark- omgivningskrav.

ligt att tillgodose dessa krav vid lokal och regional planering.

SOU 1971:75 [j 151

De areella näringarna

Jordbruk

Skogsbruk

Fiske Renskötsel

9.1 Jordbruk

9.1.1 Jordbrukets markanspråk

tenderar att koncentreras till om-

Jordbruksproduktionen

råden naturliga och ekonomiska förmed de gynnsammaste för Stora sammanhängande arealer utsättningarna jordbruk. kan väntas bli bestående medan isolerade små areal-er torde komma att läggas ned. Men kan räkna med att åkerarealen minskar främst i Norrland och delar av norra Svealand, men även i skogs- och mellanbygder i södra Sverige, jfr fig. 9: 1. Ett särskilt stöd till i norra Sverige. Detta

utgår jordbruket

till för att bestå och syftar att göra det möjligt jordbruket Åkerarealens utveckling och prognos. utvecklas i de områden som har för landsdelen goda förutsättningar för jordbruk. Milj. ha ákerareal 4 Av bör i fredstid

beredskapsskäl jordbruket upprätthål-

las vid en nivå som motsvarar 80 % av full självförsörjning. Hur stora arealer som krävs härför beror

jordbruksmark

dels den tekniska och ekonomiska utvecklingen, dels

på

fördelning. Utförda beräkningar

produktionens regionala

att ett arealunderlag av 2-2,5 milj. ha åker är

pekar på tillräckligt för att upprätthålla en god livsmedelsberedskap uppställda målet*

i enlighet med det

Den från produktionssynpunkt bästa jorden sammanfal-

0 för annan ler i viss utsträckning med mark som efterfrågas 19301940 1950 1960 1970 19801990 - främst för Tätorternas

användning tätortsexpansion.

0 Åkerarealen 1980 enligt bedömning. kommer därmed i konflikt med kravet på Iantbruksstyrelsens markanspråk jordbrukets effektivisering. Enligt den åkergradering som återges i fig. 9: 2 omfattar de tre bästa åkerklasserna bara ca 200 000 ha eller 7 % av landets åkermark. Framför allt i västra Skåne berörs av konflikter med andra intressen. Som

god jordbruksmark

kan nämnas att inom kommuner tillhörande Sydexempel västra Skånes kommunalförbund, där omkring hälften av åkern i de tre bästa klasserna finns, efterfrågan på åkermark för den urbaniseringen fram till år 2000 7 Dessa problem kommer att behand- fortgående las utförligare l slencilserien beräknas ca 15 000 ha eller nära 15 % av den högutgöra Förarbeten för fysisk rlksplanering, klassiga åkern inom området. underlagsmaterial.

SOU 1971:75 E 153

Figur 9: 1. Regionindeining av Sveriges landsbygd. inom iordbruksbygden är möjligheterna att skapa rationella, bestående jordbruksföretag goda. Huvuddelen av den nuvarande ákerarealen bedöms vara odiingsvärd på lång sikt. Den jordbruksbetonade meiianbygden är åkergiesare än iordbruksbygden. Förutsättningarna för Jordbruk växlar men är relativt goda. Möjligheter finns att bygga upp jordbruksiöreiag och kombinerade jord- och skogsbruksföretag. En avsevärd dei av den befintliga åkerareaien bedöms vara odiingsvärd på lång sikt. inom den skogsbruksdominerade meilanbygden är förutsättningarna för Jordbruk ofta mindre goda. Åkerarealen läggs ned i betydande omfattning eller arrenderas ut vid många företag, varigenom andelen rena skogsbruksföretag ökar. En väsentlig del av den befintliga åkerareaien bedöms inte vara odiingsvärd på lång sikt. inom skogsbruksbygden befintliga jordbruk kommer inom en snar framtid att till stor dei upphöra eller bedrivas i extensiva former. På lång sikt odilngsvärd åkerareai kommer att kvarstå bara i begränsad omfattning.

Regionindeiningen grundas på lantbruksstatistik, tillgängligt kartmaterial, iantbruksnämndernas iokalkännedom och iramtidsbedömningar. Jordbruksbygderna och de jordbruksbetonade meiianbygderna i Norrland samt i Kopparbergs och Värmlands län är inte helt jämförbara med kartans motsvarande områden i övriga Sverige.

Jordbruksbygd

Jordbruksbetonad meiianbygd

Skogsbruksdominerad

MM] meiianbygd

[EU] skogsbruksbygd

OtKll nu i_20m Figur 9: 2. översiktlig gradering av ä åkermarken i Sverige. Lantbruksstyreisen har utfört en gradering av åkermarken i bättre och sämre områden med utgångspunkt l dess produktionsförmåga från växtodlingssynpunkt. Graderingen grundas på kalkylmässiga beräkningar av den brukade åkerns ekonomiska avkastningsvärde, varvid man utgått från bruttoavkastningsvärden enligt skördestatlstik, som reducerats så att jämförelser mellan olika områden möjliggjorts. Denna beräkning har kompletterats med en erfarenhetsmässig bedömning av detta värde utifrån Iantbruksnämndernas detailkunskaper. Graderlngen har skett per ersättningsområde i skördeskadeskyddet (421 områden år 1969). Vid graderingen har all brukad åker inom ersättningsområdet hänförts till någon av 10 klasser, alla med samma klassbredd, 130 kr. Ju högre klassen år desto större är områdets betydelse för lordbruksproduktionen. Beräknlngstekniken innebär att varje område graderas efter åkerns genomsnittsvärde. Vanligen finns inom området såväl bättre som sämre åker i jämförelse med detta värde. innebörden av klassindelnlngen beiyses enklast genom ett räkneexempel: Jämför 10 000 ha av åkerklass 1 och 10. Eftersom lönsamheten ökar med I genomsnitt 130 kr per ha och år mellan intilliggande klasser kommer lönsamheten per år att vara ca 12 milj. kr större inom klass 10 än inom klass 1. Räkneexemplet gäller från företagsekonomisk synpunkt under förutsättning av llka markkostnader.

klass 1 6

klass

____ _- Barrskogsgränsen

Källa: Översiktlig gradering av åkermarken i Sverige, karta och PM utarbetad inom Iantbruksstyrelsens arbetsenhet för översiktlig planering, civildepartementet, förarbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial a so man... nr 6. 91h I ofKl I nu ma) F

Jordbruksutskottet uttalade år 1969 1969: att

(IoU 21)

man inte bör ta i för tät-

högvärdig jordbruksmark anspråk bebyggelseändamål, om en från samhällsbyggandets syn-

punkter likvärdig lösning kan åstadkommas annan för

på

jordbruket mindre värdefull mark.

9.1.2 Områden påverkade av

luftföroreningar

Utsläppen av svaveldioxid (S02) är numera så stora att de orsakar olägenheter för Därvid bedöms sva-

jordbruket.

velnedfallets långtidseffekter åkermarken vara allvarli-

på

gare än de akuta skaderiskerna för grödoma. En

försurning

av marken leder till och förurlakning av växtnäringsämnen sämrad avkastning om inte vidtas i form av

motåtgärder kalkning.

9.1.3 överväganden och synpunkter

De studier som för

lantbruksstyrelsen genomfört den fy-

siska riksplaneringen visar inom vilka områden konflikter med tätortsexpansion är av betydelse. Inom dessa områden är det angeläget att en förfinad gradering kommer till stånd som kan ligga till grund för planöverväganden i den kommunala planeringen. Det bör ankomma

på lantbruksstyrel-

sen att svara för denna Sedan

gradering. graderingen ge-

nomförts får prövas om det finns skäl att

ålägga kommun

att upprätta generalplan för att tillgodose vissa jordbruksintressen.

Förändringarna i kulturlandskapet på grund av jordbru-

kets utveckling behandlas i avsnitt 17.2.

9.2¶Skogsbruk

9.2.1¶Skogsbrukets markanspråk

Enligt skogsvårdslagen förstås med skogsmark sådan mark, som är lämplig för och som inte i väsent-

skogsproduktion

lig utsträckning nyttjas för annat ändamål.

Användningen

av mark för får alltså stå tillbaka

skogsproduktion vanligen

för annan

användning.

Landets produktiva skogsmarksareal till

uppgår 23,5

milj. ha 1958-1967. Av landets

enligt riksskogstaxeringen

produktiva skogsmarksareal finns 57 % i Norrland, 23 % i Svealand och 20 % i Götaland. andel av to-

Skogsmarkens

talarealen varierar starkt mellan skilda län. I län

Gävleborgs

är 81 % av totalarealen i Malmöhus län bara

skogsmark,

15 %. Den produktiva skogsmarksarealen kan, trots avgång

156 D SOU 1971:75

för kraftledningar, osv., väntas öka ge-

vägar, bebyggelse

av och torvmark. En ananom omvandling jordbruksmark virkestillgångar redovisas i avsnitt 19.6 lys av framtida

Skogsindustri.

används i ökad utsträckning för andra ända-

Skogsmark

mål än I syfte att ge underlag för att därvid

skogsbruk.

kunna beakta skillnader i markens värde för skogsbruket har Skogsstyrelsen utfört en översiktlig gradering av skogsmarken utifrån dess värde vid skogsproduktion på längre sikt, se fig. 9: 3. kan en olämplig placering av fri-

Enligt skogsstyrelsen

få stora negativa konsekvenser genom att tidsbebyggelse stänga naturliga virkestransportvägar eller splittra naturliga

Byggnadslagstiftningen har, före de änddrivningsenheter.

ringar som beslutats av 1971 års riksdag, inte gett tillräckliga möjligheter att motverka en sådan olämplig placering. För är det önskvärt med en mer samlad beskogsbruket byggelse, som dock måste möjliggöra passage för skogsbrukets transporter. Genom samråd vid planeringen bör enligt av kun- -

en lämpligare placering bebyggelsen Skogsstyrelsen

na åstadkommas och ett sambruk av vägnätet främjas mel-

lan skogsbruk och fritidsbebyggelse.

9.2.2 Skogsmarkens försurning

att en märkbar försurning av om- I kap. 4 har redovisats fattande pågår. Detta innebär risk för produk-

skogsarealer

tionsminskning. Den svenska rapport till FN:s miljövårdskonferens som refereras i kap. 4 visar med material från riksskogstaxeringen en tillväxtminskning på 0,3 % per år under 1950-1965 i försurningskänsliga om-

perioden

råden med mindre känsliga områden. Där finns ock-

jämfört

så som visar att produktionsminskningen i södra

uppgifter

Sverige skulle kunna uppgå till 10-15 % under den när-

maste En produktionsminskning av den SO-årsperioden.

storleken skulle få allvarliga konsekvenser för hela skogs-

näringen.

9.2.3 överväganden och synpunkter

Från skogsbrukets synpunkt är det angeläget att svavelutundviks inom skogsområden. I den mån

släpp produktiva

detta inte bör man sträva efter att utsläpp sker är möjligt så att riktas mot skogsmarksområden med ringa

påverkan mot försurning och med låga skogsmarksvärden. känslighet Den av skogsmarksvärden och skogsjordsamredovisning

måner som av fig. 9: 4 ger en översiktlig bild av

framgår

SOU 1971:75 l:) 157

r 1.3. 32 .. ZiCP 34:» 4.9 , FI ur 9: 3. Översiktlig gradering av skogsmarken I Sverige. Skogsstyrelsen har utfört en gradering av skogsmarken utifrån dess värde vid skogsproduktion på längre sikt. Vid markvärdeberäkningen har främst produktionsförmåga och belägenhet beaktats. Viss hänsyn har också tagits till marktillstånd och ägoslagssplittring. Minsta redovisade område är ca 10 000 ha. . . . . . . . . » . Graderingen har skett på grundval av m., i i i i . - l - - i . › . en markvärdeberäkning enligt den metod som används vid den allmänna fastighetstaxeringen. Dessa markvärden är avkastningsvärden eller förväntningsvärden som -kan definieras som nuvärdet av alla framtida förväntade nettoavkastningar och utgör ett mått på skogsmarkens värde från företagsekonomisk synpunkt. Inom skogsstyrelsen pågår metodarbete som syftar till en sådan gradering av skogsmarken att även samhällsekonomiska synpunkter beaktas. Redan genomförda överslagsmässiga beräkningar visar på en väsentlig förhöjning av markvärdena vid en dylik gradering. Dessa beräkningar redovisas I samma stencil som graderingen.

Klass Markvärde kr/ha ljifl 1 0-9

2 10-24

fåEfål

i 3 25-49

[TK]

50-149

150-249

250-349

350-449

450-549

550-

Område ovanför barrskogs- * i gränsen

Källa: Översiktlig gradering av skogsmarken i Sverige, karta och PM utarbetad inom skogsstyrelsen, civildepartementet, förarbeten för fysisk riksplanerlng, underlagsmaterial nr 9.

EA. 14m ä* = 74.5» SiFl sig» mn am 9th 000 nu = 24m 01

Figur 9: 4. Möjlig inverkan på skogsbruket av markens försurning. Det är allvarligare för skogsbruket om en försurning sker i områden av stort värde för skogsbruket, jämför fig. 9: 3. Mörkare grön färg på kartan betyder från denna synpunkt ökad risk för stor produktlonsmlnsknlng vid en markförsurnlng.

markvärde 250 - 600 kr/ha -

markvärde 25 - 249 kr/ha

markvärde 0 - 24 kr/ha

E

Olika iordmåner har emellertid olika motståndskraft mot försurning, Jämför kap. 4. På kartan har manker med sämre motståndsförmåga markerats med mörkare grå färg.

podsol stark

podsol medel

podsol svag

brunjord

Anm.: Vissa områdens motståndskraft mot försurning är mindre än vad v jordmånsredovisnlngen anger. Detta gäller bl. a. delar av Bohuslän, centrala och östra Småland samt bråvikenområdet.

risken för produktionsminskning inom skogsbruket i olika

regioner. Svavelutsläppens konsekvenser för skogsbruket har beaktats vid de överväganden som gjorts

angående

förläggning av industri.

En beskrivning av det framtida skogsbruket vad avser konsekvenser för friluftslivet och inverkan

på landskapsbil-

den ingår i avsnitt 17.2.

9.3¶Fiske

9.3.1 Allmänt

Vissa av de industrityper som behandlas i denna

promemoria ger upphov till miljöstörningar, t. ex.

vattenföroreningar

och varmvattenutsläpp, som kan väntas inverka på fisket. Speciellt allvarliga är utsläpp av ämnen som anrikas i näringskedjorna, t. ex. tungmetaller och klorerade kolväten. För fiskens och är vidare

reproduktionsförmåga utbredning

vattnets syrehalt av stor betydelse. Som för

underlag belysning av fiskesynpunkter vid av planeringsöverväganden riksplanetyp redovisas i det följande fiskeförutsättningarna

Fångst och värde 1969 inom olika områden och konfliktrisker från fiskets Källa: Svensk fiskstatislik

synpunkt. Frågor om fritidsfisket redovisas i avsnitt 14.5.

Väst- 0st- och

kusten* sydkusten 9.3.2 Klassificering av vattenområden

Fångst (ton) 200 000 60 000 Västkusten, som utgör ca 14 % av den svenska kusten, Värde (Milj. kr.) 168 55 svarar för 75 % av landets hela

fiskefångst. 1 inkl. [andning utomlands.

Fiskeristyrelsen har för ostkusten, sydkusten och Öresund karterat viktigare fångstområden som i huvudsak

ligger innanför territorialgränsen samt de kommersiellt viktigaste fiskarternas lekområden

i den mån de ligger innanför denna gräns. En liknande för västkusten har

redovisning

gjorts av fiskeristyrelsen genom havsfiskelaboratoriet

i Lysekil. Denna information redovisas separatkarta E.

på

Med utgångspunkt i bl. a. detta material har

fiskeristyrel-

sen för ostkusten, sydkusten och Öresund gjort en sammanfattande klassificering av vattenområdena med till

hänsyn

deras betydelse för fisket, se fig. 9: 5. har

Fiskeristyrelsen

kraftigt understrukit osäkerheten i en av kustens

gradering

betydelse för fisket.

Beträffande västkusten anses motsvarande inte

gradering

vara möjlig, vilket bl. a. beror på den stora artrikedomen på denna relativt korta kuststräcka och de flesta

fiskslagens regelbundna och för ett antal arter långa vandringar. Där-

emot är en gradering utifrån mer preciserade

frågeställ-

ningar i vissa fall möjlig. En sådan har som av

framgår

160 E] SOU 1971:75

“5” _ *E* “35 - “El SW “m 7” °° l ““

för tisket n “NL Figur 9:5. Preterensområden g g å å *gm* på ostkusten, sydkusten och l Uresund enligt fiskeristyrelsen.

Områden, som är allmänt viktiga från fiskets synpunkt. Det kan vara ett viktigt fångstområde eller ett viktigt vandringsstråk.

Kustlinier med stora fasta ålfisken.

Viktigare trålområden för svenska fiskare i Östersjön (trålfiske innanför territorialgränsen är i princip förbjudet).

Figur 9:6. Biologiskt särskilt känsliga områden pá västkusten vid bekämpnlng av utsläppt olja till sjöss, enligt tiskeristyrelsen. Urvalet har gjorts bl. a. med hänsyn till områdets betydelse som viktigare lek- eller tångstplats. Källa: Havstlskelaboratoriet, Lysekil.

V_ â-:västkuste“

.-4

§ei\

redovisad

fig. 9: 6 genomförts beträffande olika omrâdens känslighet t. ex. vid kemisk av utsläppt till

bekämpning olja sjöss.

9.3.3 överväganden och synpunkter

Det finns ett påtagligt samband mellan kustvatten och utsjövatten och mellan olika kustvatten. De flesta fiskarter gör lek- och näringsvandringar mellan kusten och den öppna sjön. Skador på fisket genom från in-

vattenföroreningar

dustriella processer blir oftast inte lokala utan

påverkar

större kustavsnitt och Detta beror

utsjöområden. dels på

strömförhållandena i vattnet, dels anrik-

på föroreningarnas

ning i fisken och dess Därför blir den

näringsorganismer.

totala föroreningen inom ett större kustavsnitt av betydelse för fisket inom varje del av området. Man torde generellt kunna anta att fisken i är

Östersjön

mycket känslig för miljöförändringar eftersom det bräckta vattnet innebär att fisken kan sägas leva i en stressituation, se kap. 4. Samtidigt är antalet alternativa mind-

näringsarter

re i Östersjön än på västkusten. På västkusten de kustnära

dämpas miljöförändringarna

av att förbindelsen med Nord-

vattenomsättningen genom

sjön är god. Det är dock angeläget att noga följa utveck-

lingen i Kattegatts delar. djupa

Vid platsen för är det från fiskeribio-

varmvattenutsläpp

logisk synpunkt väsentligt att är den

vattenomsättningen

bästa möjliga. Detta irmebär att lokalisering till öppen kust med närbeläget stort och efter täthet

vattendjup föga skiktat

vatten (huvudsakligen bestämt men även temav salthalten, peraturen) är att föredra framför inne i ett

lokalisering skärgårdsområde.

9.4 Renskötsel

9.4.1 Renskötselrätten och renskötselområdet

Rätten till renskötsel är i förbehållen Sverige samerna. Renskötselrätten innebär att samerna för renskötseländamål får begagna områden från finska gränsen i norr till nordvästligaste delen av Kopparbergs län i söder - ett område om drygt 150 000 km? eller mer än en tredjedel av landets totala areal. Samerna får inom detta område låta renarna beta på både kronomark och enskild mark, de får använda marken för att uppföra olika anläggningar som behövs för renskötseln, de får avverka skog för de får och

husbehov, jaga

fiska inom större delen av renskötselområdet.

162 E] SOU 1971:75

Bestämmelserna om betesområdenas omfattning och be-

testidens innebär i stora drag att samerna har rätt att

längd

driva renskötsel dels året runt ovanför odlingsgränsen i

Norrbottens och Västerbottens och på renbets-

lappmarker

i Jämtland, dels vintertid (l okt.-30 april) nedanför

fjällen

odlingsgränsen samt utanför lappmarken och renbetesfjällen

inom trakter som de av sedvana besöker med sina

gammal

renar.

Renbetesrätten på mark tillhörig olika ägarekate-

gäller

De centrala områdena är i allmänhet kronomark.

gorier.

och enskild mark, såsom bolagsmarker

Allmänningsmark

och hemmansmarker, förekommer företrädesvis inom vin-

terbetesomrâdena och i mindre omfattning inom betesom-

rådena för barmarkstiden.

9.4.2 överväganden och synpunkter

Ett intensivt av fjällvärlden medför konsekven-

utnyttjande

ser för rennäringen. Utbyggnad av vattenkraftanläggningar

minskar de betesarealerna och ökar driftkostnaderna.

goda

Även friluftslivets kan orsaka driftstörningar för

utveckling

Figur 9: 7. Renbetesomráden. renskötseln. intressen bör därför ses som re-

Rennäringens

Områden där renskötsel får striktioner för övriga i denna promemoria studerade sektobedrivas hela året.

rer. I första hand måste sådana restriktioner beaktas i pla- Områden, där renskötsel får nering på lokal och regional nivå. bedrivas under tiden 1 okt.- 30 aprii (sedvanerättens utbredning finns inte tasiiagd I detail).

Områden där renskötsel en- Iigi koncession får bedrivas hela året.

D_163

Den vetenskapliga

naturvärden

Inledning Sammanställning av viktiga områden Exemplifiering av viktiga typer av områden

1 0.1 Inledning

Den naturvärden till att skydda och vetenskapliga syftar vårda ett så rikt bestånd av naturmiljöer att möjligheten för allmänhet att förstå hur naturbevaras och forskning förändrats och förändras. Det-

landskapet uppstått, alltjämt

som helhet såväl som i skilda delar, ta gäller naturmiljön t. ex. botaniska och zoologiska.

geologiska, hydrologiska,

Genom av naturvetenskapliga referensområ-

tillskapandet

de ramarna för den ges möjlighet att klarlägga naturgivna och de konsekvenser denna får för samhällsutvecklingen naturmiljön. Detta har tidigare berörts i kap. 4. Den i för bevarande av områ-

lagstiftning givna grunden

naturvård är men

den för vetenskaplig naturvårdslagen,

också vattenlag och byggnadslag

genom miljöskyddslag,

som ett ofta avgörande sätt påverregleras förhållanden på att beakta den naturvår-

kar möjligheterna vetenskapliga

dens intressen. Den nuvarande medför omfattande

samhällsutbyggnaden

av naturförhållandena i områden som utgör förändringar referenslokaler och för vilka det finns långa forsk-

viktiga ningsserier.

naturvårdens område har under

På den vetenskapliga

det senaste decenniet utvecklingen gått mot en internationell bl. a. inom ramen för internationella samordning, forskningsprogram som internationella biologiska programinternationella dekaden (IHD),

met (IBP), hydrologiska

till internationell konvention rörande våtmarker förslaget osv.

(CW-listan)

10.2¶Sammanställning av viktiga områden

Som underlag för den översiktliga fysiska planeringen på

och central nivå har länsstyrelserna och närmast

regional

institutioner redovisat områden av

berörda vetenskapliga

och av intresse för vetenskaplig naturriksintresse regionalt

SOU 1971:75 1:] 165

vård. Materialet har bearbetats centralt av naturvårdsverket. Sammanställningen redovisas B och på separatkarta

sammanfattningsvis i fig. 10: 1.

Med hänsyn till den tid som stått till förfogande har länsstyrelsernas och de institutionernas sam-

vetenskapliga

manställningar skett genom bearbetning av tillgängligt material. Naturvårdsverket att

understryker inventeringsläget

f. n. är sådant att värdet från

vetenskaplig naturvårdssyn-

punkt för betydande områden i landet är okänt. Detta beror dels på att saknas

inventeringar (jämför inventerings-

läget, fig. 10: 2), dels på att systematiska genomgångar av olika objekttypers kända förekomst i landet De ej skett. redovisade områdenas för olika

känslighet slag av påverkan

är vidare mycket känd.

bristfälligt

10.3¶Exemplifiering av av

typer viktiga

områden

Inom den givna tidsramen och med till det omfat-

hänsyn

tande materialet har naturvårdsverket endast ansett sig kunna redovisa en exemplifiering och storav naturtyper lekskategorier hos objekten. Verket har vidare

översiktligt

karakteriserat dessa naturtypers för vissa

känslighet slag

av åtgärder. En närmare av

beskrivning tillvägagångssätt

och resultat kommer att utges i stencilserien förarbeten för

fysisk riksplanering, underlagsmaterial.

Skärgårdsområden. Citaten i det följande är hämtade från naturvårdsverkets utkast till denna Det bör observeras att de

beskrivning.

marginalbilder som beledsagar texten bara skall Visa i texten omnämnda områden. av naturvårdsverket re-

Samtliga

dovisade områden liksom redan säkerställda områden

(nationalparker, naturreservat) framgår av separatkarta B.

I den återstående delen av detta har facktermer

kapitel

inte förklarats närmare i texten.

Ordförklaringar ges i stäl-

let i en särskild ordlista.

Skärgårdsomrâden

»Beträffande skärgårdsområdena bör det att

understrykas

den öppna landskapsbild de representerar är mycket känslig, framför allt för Det torde sålunda i första

bebyggelse.

hand vara fråga om att begränsa av fritids-

utbredningen bebyggelse, att skapa väl tilltagna för

refugier djurlivet

(bl. a. fågelskyddsområden) samt slå vakt om

Skärgårds-

vattnens kvalitet. Stockholms norra fordrar

skärgård (1)

därutöver skydd för den intressanta

vegetationszoneringen

- bl. a. bältet av maritim björkskog. Kuststräckan Nor-

l66 E] SOU 1971:75

000 1(L)_.ZlMJ MN) Figur 10: 1. Sammanfattningskarta § över större områden av intresse för vetenskaplig naturvård enligt naturvårdsverket. Med större område avses antingen ett objekt med areell utbredning eller ett område innefattande ett flertal mindre obiekt vllka tillsammans ger området ett skyddsvärde som bör observeras i mycket översiktlig planering. Vid urvalet av områden har strävan varit att ta med så många och så välutbildade representativa element som möiligt, områden med mycket stor betydelse för tolkningen av en utveckling eller ett bildningssätt och områden som under lång tid studerats vad gäller pågående processer. Redovisningen omfattar 605 områden eller i genomsnitt 25 områden per län. l åtskilliga fall är dock områdena mindre än 100 ha, vilket innebär att de ej framträder i denna karta. En fullständigare redo-

B. visning Iämnas på separatkarta Av kartan framgår att mycket stora områden redovisas i fiällområdena och i kustområdena. Framför allt skogsbygderna utom dalgångar och

resiösystem förefaller å andra sidan presenterade i liten omfattning.

32 1 1(5)l 2(C) l 3(0) l 4:a I sm | me) I 7lHl l sm 1 ouo I nu _ 21m :rm s s å § H Figur 10: 2. Naturvårdsinventeringar å och naturvårdsplaner den 1.9.1971.

Redovisningen omfattar s. k. allmänna naturvårdsinventerlngar och naturvårdsplaner. Däremot redovisas inte speciella utredningar, t. ex. lör grusåsar. Bara i knappt 10 tall fanns plan för hela eller större delen av länets yta. För huvuddelen av kusten hade dock planer redovisats. I vissa områden där såväl plan som inventering saknas var planeringsläget på antingen det kommunala eller interkommunala planet törhållandevls gott medan för andra delar av landet inte heller sådan planering noterats utanför tätort. Det bör observeras att de redovisade planerna är av mycket skiftande karaktär och att vissa planer ej är grundade på inventeringar. Tlll statens nalurvårdsverk redovisade

naturvårdsplaner -

allmänna naturvårds-

inventeringar Källa: Statens naturvårdsverk.

Fjällområden (»retugier»)

- o so inom 02 mi?” s E 4(5) 5Fl J ac) J 7(Hl J gsm I 0110l 1(L› I ma) I 06:i

dingrå-Örnsköldsvik med skärgård (2) bör vara känslig för

ingrepp i landskapsbilden med sin storvulna landhöjningskust med HK-lokaler etc. Ullångersfjärden därgrottor,

städes har stort marinbiologiskt intresse. Haparandaskär-

gården (3) är liksom Luleåskärgården (4) särpräglad genom

att den inte byggs upp av fast berg utan av lösa jordarter och den har dessutom värdefullt fågelliv.»

F jällområden

»Den vetenskapligt-kulturella naturvårdssektorns största områden återfinns i från Fulufjället i Kop-

fjälltrakterna,

län till Pältsaområdet vid Treriksröset.

parbergs

Redan i material framstår vissa fjällom-

föreliggande

råden som särskilt värdefulla referensområden för naturvetenskaplig forskning och/eller som refugier för den tillbakaträngda faunan. Dessa områden kräver p. g. a. sin ömtålighet för att deras funktion ska kunna

långtgående skydd

bibehållas i ett perspektiv, vilket bör vara ett

långsiktigt

samhällsintresse på sådana av högsta rang. Som exempel fjällområden kan nämnas delar av Tärna-Graddis-kom-

med omgivningar, Lilla plexet (1), (Tärnasjön-Biellejaure Tjulträsk, Svaipa fågelskyddsområde), Sjaunja fågelskydds-

område Torneträsks vattenvärld (3) och Tavavuoma

(2), myr- och fågelområde (4).

Vissa av har tillika ett särskilt accentuerat

fjällområdena

Fjällområden (naturtyper-tormlyper). värde som dokument på vissa naturtyper-formtyper, exem-

Fulufjället (1) med glacifluviala dräneringsrännor, pelvis

(2) med rogenmorän, Marsfjällen (3)

Långfjället-Rogen

med montanglaciala storformer såsom tomma glaciärnischer, etc., Blaikfjället (4) med olika skogs- och myrtyper, Artfjället (5) med kalkkrävande växter, karstfenomen, och Laitaures (7) deltaländer, Ultevis (8)

Kvikkjokks (6)

som är Sveriges största fjällslättplatå, Kärkevagge i Abiskomed bl. a. sluttningsprocesser samt Pältsaom-

regionen (9)

rådet (10), Sveriges nordligaste område med montanglaciala storformer och vidare glacifluviala ackumulationsformer och intressant flora.» »I i synnerhet förutsätter ett rätt anpassat

fjällområdena

sker. Detta kräver dessutom

skydd att naturvårdsplanering

att en grundlig inventering av naturförhållandena företas, om dessa är fragmentarisk även ty kännedomen påfallande om av de »enskilda fragmenten» är kända för en

många

hög kvalitet. Redan nu kan dock sägas att fritidsbebyggelse bör undvikas medan för korttidsuthyrning torde

stugbyar

kunna på sådana platser som naturvårdsinven-

inplaceras

anvisar och i den mån andra förut-

teringen-planeringen

SOU 1971:75 D 169

sättningar är för handen. Likaledes bör man önska för-

sig

bud mot skogsavverkning i de fall en sådan skulle kunna bli aktuell.»

Geologisk-geomorfologiska områden utanför fjällen

»Utanför fjällen kan provkartan utökas beträf-

väsentligt

fande större områden som är representativa för svensk natur i ett eller flera avseenden och vilka särskilda

påkallar

skyddsåtgärder, men där man efter företagen planering troligen finner det onödigt tillgripa hela arsenalen av restriktioner och förbud. Sålunda är det i ett antal fall främst geologiska-geomorfologiska karaktärer som bildar tyngdpunkten i värderingen, varvid bl. a. täktverksamhet och liknande ingrepp i själva objektet eller i omgivande landskapsbild behöver stävjas. Här kan nämnas

spricktopo-

grafi-förkastningsbranter [Linderödsåsen (1), Öza Vätternstranden (2), Moredalen-ravinen NV om (3), terrängen sjön Glan (4), Kolmården (5), Kilsbergen (6), sjön Bullaren (7)], drumlinsområden [Hackvad Västerbottens- (8), kusten (9), Karesuando (10)], delar av det mellansvenska GeoIogIska-geomorfologlska områden

israndsystemet med komplexa kvartärgeologiska bildningar

utanför fjällen. - bl. a. Valle härads - Stråkenområdet

kamelandskap (11)

(12) med issjötappning och dödisackumulationer, Brattforsheden (13) med isranddelta, Säterområdet med

(14)

dyner, raviner, nipor, jordflytning, Morafältet med

(15)

största fria skogsområden

Sveriges meanderfält, delta och inlandsdyner,

Degerselet-Råneälvens dalgång (16) med ändmoräner och kalixpinnmo samt det märkliga Hietaniemideltat i

(17) Torneälven (inlandsdelta).»

Skogsområden

»En annan områdestyp är den där främst förekomsten av värdefulla skogstyper-ekosystem motiverat urvalet. I första hand bör inom sådana undvikas

dränering, skogsgöds-

ling, kalavverkning, etc. för att bibehålla områdenas vetenskapligt-dokumentära karaktär och funktion som forskningsobjekt. Risveden-Rödeneområdet (1) med västsvensk

skogstyp, sydöstskånska bokskogs- och sjöområdet (2),

Iärnlunden - Stora Kroppefjäll (3), Rängenområdet (4) med ekskog och Mälaröarna med ädel-

hackspettfåglar, (5)

lövskog, kan nämnas i sammanhanget men även i

lågfjäll

Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län hör hit

med bl. a. sydväxtbergsvegetation och björkskogstyper.

Bland andra

naturvetenskapliga referensområden/objekt

som i vissa avseenden ställer ganska långt gående krav på

170 E SOU 1971:75

ostördhet kan nämnas Öster-Malmas (6) och Grönbos (7) försöksområden för viltforskning.»

Odlingsbygderna

»Kulturlandskapsobjekten fordrar förstås skydd för landi olika hänseenden, men härjämte förutsätter

skapsbilden

utsträckning en kontinuerlig hävd dessa objekt i betydande skall behålla sin enligt gängse metoder, för att naturtypen - främst växtekologiskt men även landskapsbildsegenart mera renodlade sådana objekt må nämmässigt sett. Bland nas Ölands alvar (2), ön Ven

(1), Falebo-Bjälebo-området

- som även har de kvartärgeologiskt högintressanta

(3)

»backafallen», vidare Valle härad (4) även moränklintarna, med kamelandskap, vissa fäbodsområden och viss ensamintill Som till betydande del kultu-

bebyggelse fjällranden.

rella får också räknas vissa större områnaturvårdsobjekt den av mer extensiv kulturell bl. a. några av de tidi-

prägel,

gare nämnda älvdalarna och härjämte exempelvis Ljusnans mellan (5), Båven-området (6),

dalgång Ljusdal-Orbaden

Markim-Orkestaområdet (7) och Arholma (8).» Odlingsbygderna

Sjöar och vattendrag

»Bland andra naturvetenskapliga referensområden/objekt

som i Vissa avseenden ställer krav ostördhet

långtgående på

Sjöar och vattendrag av kan också nämnas ett stort antal sjöar och vattendrag värde. Av sådana kan nämnas

vetenskapligt-dokumentärt

Verkaån med intressant fiskfauna, Anebodaområdets

(1)

Hummeln (4), Vättern (5), Skiren sjöar (2), Allgunnen (3), Åvaån Erken den s. k. Utålkedjan (9), Rissa-

(6), (7), (8),

Här bör inte minst

jaure (10) (Torneträsk-Kärkevagge).

framhållas Gullmaren (11) med Örekilsälven

havsfjorden

även om Gullmaren sorterar under marinbiologi mer än under limnologi. Ingrepp i hydrologin, förorening, gödsav främmande djurarter, etc. bör und-

ling, inplantering

vikas. De fågelsjöarna torde för sin fortsatta exi-

prominenta

stens - utöver mot ingrepp, skydd för

skydd hydrologiska

etc. - även i fall förutsätta be-

fåglarnas häckning, många handling av biotoperna (vegetationsröjning, vegetationsdirigering). Här kan nämnas Araslövsjön-Hammarsjön (1),

Store Hornborgasjön (3), Tåkern (4), Mosse-Kävsjön (2), Östen (5), Kvismaren (6) Angarnsjöängen (7) och Persö-

fjärden (8).

IHD:s referensområden, Velenområdet (1) och Lappträsketområdet är känsliga för vattenbygg-

(2), speciellt

SOU 1971:75 E] 171

Fågelsjöar IHD:s reterensomráden samt större Havsområden

älvar

nadstekniska-hydrologiska ingrepp vilket även gäller för de

större älvar som redovisas [Klarälven

(3), Västerdalälven (4), Vindelälven (5), Piteälven (6), Kaitumälven Kalix-

(7),

älven (8) samt Torneälven (9)]. Om älvarna bör dessutom nämnas att själva dalgångarna är för i

känsliga ingrepp

landskapsbilden. Älvama med dalgångar har dock i detta sammanhang sin kanske största betydelse som naturveten-

skapliga forsknings- och referensobjekt. Utöver de ovan

relaterade objekten kan även nämnas Ammerån och

(10) Bygdeträsket-Rickleån-Bygdeåområdet (1 1). »

Havsområden

»Ett antal havsområden har redovisats runt kust

Sveriges

som skyddsvärda från bl. a.

vetenskaplig synpunkt, djupgra-

var som Kosterrännan (1) (Gullmaren redan

nämnd), Landsortsdjupet (2) och Ulvödjupet (3), lekområden för

fisk (Laholmsbukten (4), Gotlands samt vissa

sydostkust (5)

grund). Dylika områden bör skyddas mot förorening och tippning av avfall, mot täkt under vatten, t. ex. Salvo rev och Askö grund (6), och liknande ingrepp»

172 E] SOU 1971:75

Områden av komplex natur

»Jämsides där en eller ett med de objekt i källmaterialet, framhävts som före-

par egenskaper speciellt skyddsvärda,

kommer de som har ett komplex av naturkvaliteter inom såväl flora och fauna och varav många i eminent

geologi,

Dessa bör då förväntas bli

grad påkallar skyddsåtgärder.

Åtskilliga sådana objekt har re-

tämligen mångfasetterade.

dan i texten. Ytterligare kan nämnas Söder-

framskymtat åsen (1), Hallandsåsen (2) och Omberg (3) (urbergshorstar,

m. m.), Skånes basaltkupper bokskogstyper, myrmarkstyper (4) som är intressanta som naturlandskapselement, bergart,

Ivösjöområdet (5) med berggrundsstratikulturlandskap,

grafi, strandlinjer, grottor, kaolinvittring och bokskogstyper, Årsviken som är klassiskt ändmoränområde och pro-

(6) minent fågellokal, Yxningenområdet (7) med limnologiska (8) med värden, ugglelokaler, Västergötlands platåberg

kulturlandskap, intres-

berggrundsstratigrafi, geomorfologi,

santa växtlokaler - bl. a. - samt djurlivet,

Stipa-lokalerna

den s. k. (9) med ordovit. ex. älgstammen, Siljansringen cisk-siluriska revkalklokaler, randdelta, kames, flygsand, kalkblekesjöar och kulturlandskap samt kust- Områden av komplex natur HK-lokaler, sträckan Malören-Gumboda med drumlins, transver-

(10) element, skalgrusbankar och

salmoräner, kustmorfologiska Inom dessa stora områden torde det

vegetationszonering.

som tidigare sagts bli fråga om att ge begränsade terrängavsnitt medan man för

(punktinsatser) långtgående skydd

områdena kontroll av i övrigt får nöja sig med att utöva vissa natur- och verksamheten»

landskapsbildsstörande

Punktformiga objekt

må nämnas de objekten. I den

»Slutligen punktformiga

starkt områden, såmån det rör sig om areellt begränsade som skärningar eller växtlokaler,

berggrundsstratigrafiska

bör de avsättas som naturreservat (naturminnen i förekom-

mande fall).»

SOU 1971:75 E] 173

Kulturminnesvård

Inledning Redovisning av viktigare miljöer och områden av viktigare miljöer och områden

Exemplifiering

11 .1 Inledning

till att bibehålla ett så rikt be- Kulturminnesvården syftar stånd av kulturminnen och kulturmiljöer, att möjligheten bevaras för allmänhet och forskning att följa landets odoch förstå den utveckling som

lings- och bebyggelsehistoria

har lett fram till vårt nuvarande samhälle. för kulturmiljön regleras dels i de lagar och

Skyddet

som avser de enskilda kulturminnena, dels författningar beträffande i stort framförallt i byggnadslakulturmiljön

gen och naturvårdslagen?

Kulturminnena och kulturlandskapet utgör ett källmaterial, som inte kan ersättas. Den i Sverige jämförelsevis under äldre tid har medfört, att långsamma utvecklingen minnen från äldre kulturskeden har bevarats i ovanligt hög alltifrån äldsta tid kan ännu i dag grad. Kulturutvecklingen håll och studeras. Framför allt under

på många upplevas

har emellertid en alltmer omtiden efter andra världskriget dock medfört risk för total ut-

fattande samhällsbyggnad

av den äldre kulturmiljön inom stora landskapsradering avsnitt. I det internationella arbetet, både inom Unesco och i har det under det senaste decenniet under-

Europarådet

strukits att kulturminnesvårdens problem är en internatioav växande Detta innebär att

nell angelägenhet betydelse.

i Sverige också kulturminnesvårdens bevarandeplanering har en internationell dimension.

av viktigare miljöer och

11 .2 Redovisning

områden

Som underlag för den översiktliga fysiska planeringen på och central nivå har landsantikvarierna redovisat l Vissa kulturminnen har ett villkors- regional Iöst lagskydd omfattande även om- av riksintresse och av regionalt inkulturhistoriska miljöer givande mark. Detta gäller de lasta av ett antal större områden betydelse fornlämningama och kyrkobyggnader tresse och avgränsat tillhörande svenska statskyrkan Redovisningen har bearbetats cenför kulturminnesvården. samt kyrkotomter och begravningetralt av riksantikvarieämbetet. platser.

SOU 1971:75 D 175

Urvalet för länssammanställningarna har skett

genom bearbetning av befintliga register. eller fält-

Nyinventering

kontroller har inte hunnit utföras. Riksantikvarieämbetet framhåller att inte är att se som en riks-

sammanställningen

plan för kulturminnesvårdens En så-

bevarandeplanering.

dan skulle ta upp fler objekt. tar

väsentligt Redovisningen

endast upp till för ett

ledning översiktlig fysisk planering

urval miljöer och områden som är av sådan karaktär att hänsyn måste tas till dessa i tidigt skede i

planeringen!

Härtill kommer ett stort antal objekt karaktär av omistlig vilka inte ingår i miljöer av här redovisad typ men till vilka hänsyn måste tas på skilda plannivåer. En beskrivning av tillvägagångssätt och resultat kommer att utges i stencilserien Förarbeten för fysisk

riksplanering,

underlagsmaterial. Sammanställningen redovisas på separatkarta B och sam-

manfattningsvis i fig. 11: 1.

11.3¶Exemplifiering av viktigare miljoer

och områden

Kulturlandskapet är en produkt av 10 000 års mänsklig aktivitet. I det redovisade materialet kan man följa denna från den äldre stenålderns fångstkulturer via en agrar samhällsform med upprepade fram till

kolonisationsepoker

våra dagars urbaniserade samhälle. Riksantikvarieämbetet har kommenterat av redo-

några

visningens viktigaste resultat. Urvalet har till att

begränsats

belysa olika utvecklingsfaser som de avspeglas i kulturlandskapet. Kommentarerna återges i det följande.

F ångstsamhäll et

Från äldsta tid - äldre stenålder - återstår boplatser,

genom landhöjning och miljöförändringar ofta långt från nuvarande bygd och kustlinjer. är Tidiga exempel Ageröds

mosse och Ringsjön i Malmöhus län.

Yngre boplatser

finns t. ex. vid Bråviken i Östergötlands län, vid Vrå i Södermanlands län, på Södertörn i Stockholms län, inom Vindelälvsområdet i Västerbottens och Norrbottens län samt i den miljö som redovisats vid i Västernorr-

Hotingsjön

lands län. Ett stort antal ingår också i de större områdena på Västkusten.

Kolonisation och bebyggelsekontinuitet

Genom fastare kolonisation av mer agrar prägel Vld urvalet har stor hänsyn tagits till togs besambandet mellan kulturobjekt och stämda markområden i anspråk och människornas inbördes naturlig referensmiljö.

176 E] SOU 1971:75

n 11m ztcl 3(0) _ 4453 sm jue) l 704)l_ Bli) | 000 I 1(L) LHM) JlN) Figur 11: 1. Större områden av bety- § _. och § å § § delse för kulturminnesvården kulturhistoriska miljöer av riksintresse. Redovisningen bygger på sammanställningar utförda av landsantikvarierna samt de kommunala museerna i Stockholm och Göteborg. Materialet har bearbetats av riksanlikvarieämbetel i samråd med landsantikvarierna. Vid urvalet av områden har en strävan . varit att belysa olika utvecklingstaser V i landets kolonisations- och bebyggelsehistoria så som de avspeglas i bevarade objekt och miljöer. En jämn tidsmässig, näringsmässig och geo- grafisk fördelning av objekten har ettersträvats. Kulturminnen som är av intresse tör en större allmänhet har getts en framträdande plats i redovis- _ningen. Redovisade större områden av bety- 3 delse för kulturminnesvården är områden, vilka är av särskilt kulturhisto- , riskt intresse genom sitt rika innehåll ; av kulturminnen och miljöer. j Redovisade kulturhistoriska miljöer av riksintresse innehåller ett eller flera kulturminnen och representerar ett stadium i kulturutvecklingen eller ett utvecklingslörlopp (se även separatkarta B). Större område av betydelse lör kulturminnesvården

Kulturhistorisk miljö av riksintresse

_ g “ . oA) 1(5)

förhållanden reglerades. Detta är en som fort-

utveckling

gått sedan den yngre stenåldern och resulterat i de senaste seklens agrara landskap med dess nästan mark-

fullständiga

utnyttjande.

I kulturlandskapet finns skilda tiders ofta sida

lämningar vid sida, illustrerande en kontinuerlig och i äldre tider ofta jämförelsevis långsam utveckling. Ett ovanligt belysande exempel är Falbygden i Skaraborgs län. En internationellt märklig koncentration av stenkammargravar markerar där fast kolonisation redan under stenålder. Stora sten-

yngre sättningar, domarringar, högar, rösen och gravfält avspeglar bronsålderns och järnålderns bygd, de små

sockenkyrkorna, klosterlämningar och ett jordbrukslandskap

med stora byar och talrika brukningsspår den fortsatta in i

utvecklingen

medeltid och nyare tid. Talrika med

exempel på miljöer

kontinuerligt innehåll fr. o. m. järnåldern finns i flertalet gamla kulturområden, speciellt i Uppland.

Äldre fornlämningsbygder

Sverige har ca 500 000 bevarade synliga från

lämningar

forntiden av vilka flertalet utgöres Internationellt

av gravar. sett erbjuder dessa unika möjligheter till bebyggelsehistorisk forskning. Koncentration av hällkistor och

i sjörika lättdränerade marker i

Kronobergs län visar ett bebyggelseområde från yngsta stenåldern. Områden med rösen i Göteborgs och Bohus län, norra delen av Kalmar av

län, delar Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län markerar bronsålderns kustbundna kultur och stenarki-

märkliga

tektur. Gravfält med resta stenar och av

stensättningar varierade form-er som i Hallands

Fjäråsmiljön län, flera miljöer i Småland, Södermanland och Uppland samt Vadsboområdet i Skaraborgs län visar den äldre tát-

järnålderns nande agrarsamhälle.

Yngre fornlämningsbygder

Flertalet gravar härrör från yngre Rikast är mä-

järnålder.

larlandskapen, där ett stort antal miljöer valts ut inom vad som kan betecknas som bäst bevarade forntids-

Europas

område från det första årtusendet e. Kr.

Angarn-Markim-

Orkesta-Össebygarn, Odensala-Husby-Ärlinghundra, Bot-

kyrka, Sorunda-Ösmo i Stockholms län, området

längs Fy-

risån norr om Selaön i Södermanlands

Uppsala, län, Badelunda i Västmanlands folkrika

län osv. utgör exempel på områden baserade på åkerbruk och Här

boskapsskötsel.

fanns en tidigt reglerad,

sammanhängande bygd, genom-

178 1:] SOU 1971:75

skuren av kommunikationsleder till lands och vatten. Motfinns även i rika fornlämningsområden i Östersvarigheter götlands län, Småland och Älvsborgs län, t. ex. Ätradalen. i Hackås i Jämtlands län, Valbo och Hälsingtuna

Miljöer

län, Alnön, Tuna och Nora i Västernorrlands i Gävleborgs län visar bygdområden i Norrland.

järnålderns begränsade

I inlandet har bl. a. Rätansjön i Jämtlands län valts ut som av med sannolik konexempel på bosättning fångstkaraktär tinuitet från stenålder ned i järnålder.

Forntida religion, näringar och försvar

Utöver finns i lämningar som

gravar fornlämningsbeståndet

illustrerar religion, näringar, bostäder, konst, handel, politisk osv. Hällristningsområden som Tossene, utveckling Tanum och Kville i Göteborgs och Bohus län, enköpings-

området i län, norrköpingsområdet i Östergötlands Uppsala

simrisområdet i Kristianstads län och Nämforsen i län, Västernorrlands län är internationellt betydande monumentala bildarkiv till bronsålderns föreställningsvärld. och på Gotland

Hägnader, fägator husgrundskomplex

och Öland visar ett redan under äldre järnålder reglerat

före järnålderns

gårds- och bysystem av agrar typ, övergivet slut i den yttre miljön och nu utpå grund av förändringar ett fossilt kulturlandskap av stort vetenskapligt in-

görande

tresse. Även Halleby m. fl. miljöer i Östergötlands län, och Brunnsbo storäng i Skaraborgs län är goda Kyllemo

fossila odlingsmiljöer från järnålder. exempel på

I de folkrika främst inom Stock-

jämåldersområdena,

Södermanlands, Östergötlands och Väst-

holms, Uppsala,

manlands län, markerar talrika fornborgar farleder av politisk och ekonomisk är miljön utmed

betydelse. Exempel

den sörmländska vattenleden i Stockholms och Södermanlands län. Anknutna till denna ligger Helgö och Birka i Mälaren som de bästa förmedeltida handels-

exemplen på

orter.

Det agrara samhällets utveckling

ett etablerat på ett

Under järnåldern började agrarsamhälle

bestående sätt omvandla Hägnader, sten-

landskapsbilden.

och åkerterrasser är spår av odling. strängar, odlingsrösen i allt intensivare tempo under me- Omvandlingen fortgick deltid och nya områden, exempelvis koloniserades Dalarna, inre Norrland och Det sistnämnda

sydsvenska höglandet.

illustreras av ett större område gemensamt för Kronobergs

SOU 1971:75 E] 179

och Kalmar län. I Storsjöbygdens utkanter sker en delvis temporär kolonisation på höjdsluttningarna, om vilken igenväxta terrassåkrar, de s. k. ödesbölen, vittnar. Bästa exemplen finns i Alsens socken, Jämtlands län. Under 1500- och 1600-talen kom en ny kolonisationsvåg efter en dämpning av utvecklingstakten under senare hälften av 1300-talet och tidigare hälften av 1400-talet. Stark folkökning medför under nyare tid torpbildning

på

ofri grund i byarnas utkanter, illustrerat framförallt av miljöer i Kronobergs och Kalmar län. 1800-talets agrara utveckling belyses i fråga om laga skiftet av sådana områden i Örebro och Östergötlands län, där man i dag kan uppleva det starkt mekaniserade och - enligt dagens prognoser - för framtiden bestående jordbruket. Skiftet splittrade flertalet av de gamla byarna. Exempel på ännu bevarade bymiljöer är Viby i Stockholms län, Lunds by i Kalmar län och Klövsjö i Jämtlands län samt flera byar vid Ovansiljan i Kopparbergs län. Det agrara landskapets omvandling genom säteribildningar framförallt fr. o. m. 1600-talet belyses i

herrgårdsmiljöer t. ex. i Södermanlands, Östergötlands,

Kristianstads och Malmöhus län.

Utmarkernas utnyttjande

Karakteristiskt för den agrara miljön i framför allt landets norra delar var ett intensivt utnyttjande av utmarkerna. Huvudnäringen kompletterades med binäringar, t. ex. fångst och fiske. I många områden användes fångstgropssystem, en fångstmetod med belagd kontinuitet från tidig medeltid till 1800-talets slut. Exempel är dels ett 1,5 mil långt stråk med 350 gropar längs Hårkan, dels skogsområdet mellan Aspånäsets by och Långan, båda i Jämtlands län. Behov av betesmark och foder medförde utnyttjande av skogsmarker genom ett sedan medeltiden utbyggt fäbodsystem, exemplifierat bl. a. av ett flertal fäbodar i Jämtlands län och i Kop-

parbergs län.

Kustnäringar Utmed kusterna har funnits fiskenäring i alla tider, vilket illustreras redan av flera forntida miljöer. Fiskelägena från senare tider är under stark omvandling till fritidsmiljöer och är i många fall nedläggningshotade. Bland redovisade miljöer märks Åstol, Käringön, Fiskebäckskil och Mollösund i Göteborgs och Bohus län och Harstena i Östergötlands län. Det större området som valts vid kusten i Västernorrlands län präglas bl. a. av fiskelägen med tillhöran-

te märkliga fiskelägeskapell.

180 E] SOU 1971:75

Kyrkliga byggnadsmiljöer

i kulturlandskapet är ruiner och byggnader Viktiga inslag av ceremoniell art, roll under medel-

belysande religionens exemplifieras av talrika kyrkomiljö-

tid och nyare tid. Detta er från olika tidsavsnitt med stark koncentration till de vid medeltidens etablerade liksom av

början jordbruksbygderna

klosteranläggningar som Varnhem i Skaraborgs län, Alvastra i län och Riseberga i Örebro län. Nederlu-

Östergötlands

i Norrbottens resp. Västerleå och Lövångers kyrkstäder bottens en särskild samhällsform. län representerar

Slott och borgar

maktens bl. a. av

Den världsliga anläggningar exemplifieras

medeltida ruiner vid Stäket och Alsnö hus i Stockholms län, i Hanhals i Hallands län Stegeborg Östergötlands län, samt Tibrandsholm i Jämtlands län, medeltida och vasatida slott som Glimmingehus och Skarhult i Malmöhus län, Läckö i Östergötlands län och i Skaraborgs län, Vadstena i län. Skokloster i Uppsala län, Mälsåker

Örbyhus Uppsala

i Södermanlands län och Övedskloster i Malmöhus län reslott från stormaktstid och 1700-ta1. Om äldre presenterar tiders krigiska förvecklingar vittnar bl. a. Varbergs fästning i Hallands i Göteborgs och Bohus län, Marstrands fästning län, Eda skans i Värmlands län, Orsa skans i Kopparbergs län och Römmens skans i Jämtlands län.

Kommunikationsleder

Bland kommunikationsleder från äldre tider kan nämnas med runstensbroar, t. ex. Jarlabankes bro i Stock-

miljöer

holms överfarter utmed den medeltida Eriksgatan i län, Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län, Göta kanal i och Skaraborgs län och Strömsholms kanal

Östergötlands

i Västmanlands län. Äldre ingår dessutom i ett

vägavsnitt

flertal miljöer inom agrarlandskapet.

Bergsbruket Under det agrara samhällets tid utvecklades viss industri, främst bergsbruk. Bergslagen inrymmer en mängd lämningar av sådan verksamhet med medeltida rötter. Äldre skeden illustreras och som Norberg i

av gruv- hyttmiljöer

Västmanlands län och i län, se-

Garpenberg Kopparbergs

nare skeden av bruksmiljöer som Gysinge i Gävleborgs län,

SOU 1971:75 E] 181

Löfsta i Uppsala län och ett flertal platser inom ett större område i Värmlands län. Lämningar efter en på myrmalm grundad primitiv järnhantering exemplifieras i Berg och Älvros i Jämtlands län.

U rbaniseringen Under tidig medeltid etablerades städer, vissa med försvarsfunktion. De kan ses som uttryck för det agrara samhällets behov av handelsplatser och administrativa centra och utgör därigenom spridningscentra för nya vanligen kontinentala impulser. Stockholm och Visby kan uppvisa bevarade medeltida stadskärnor, rester finns även i bl. a. Sigtuna,

Lund och Söderköping.

Under 1600-talet om- och nybyggdes på många håll städer med tillämpning av rutnätsplan. Karaktären av försvarsanläggning upphörde och expansion kunde ske utanför tidigare omgärdat område. Rutnätsplaner finns bl. a. i Kalmar, Göteborg, Karlskrona och Kristianstad. Av trästaden från 1700- och 1800-talen finns internationellt värdefulla miljöer i Härnösand, Hudiksvall, Vimmerby, Eksjö och Marstrand.

Stadens omvandling genom industrialismen exemplifieras bl. a. i Göteborg, Sandviken och Borlänge där särskilda arbetarkvarter tillkom utanför det äldre stadsområdet.

182 L| SOU 1971:75

Allmänna överväganden och

om vetenskaplig synpunkter

naturvård och

kulturminnesvård

Den och kulturella naturvårdens och kultur-

vetenskapliga

minnesvårdens intressen är i mycket av likartad karaktär. Båda syftar till att ge dokument åt forskaren, studieobjekt för den studerande och sevärdheter åt allmänheten. I allt detta de till att ge ett historiskt och geografiskt per-

syftar

dagens natur- och kulturmiljö.

spektiv på

Kulturminnesvården och den vetenskapliga naturvärden värden som, om de en gång förötts, inte kan representerar eller ersättas. Dessa intressen måste därför tillåterskapas mätas stor som restriktioner vid planering av andra

tyngd

verksamheters markanvändning. För att skall fin-

möjlighet

nas att beakta naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen är det väsentligt att inventering och dokumentation utförs så att intresseområdena och de restriktioner de knyter till redan innan förändring av marksig klarläggs någon användningen aktualiserats. Inom ramen för den riksplaneringen har redovi-

fysiska

sats en första samlad sammanställning för hela landet av denna art. Den sig på ett ojämnt primärmaterial

grundar

och bör därför successivt Materialet bör revi-

kompletteras.

deras och sammanställningar fortlöpande. Inte

publiceras

minst är att en över hela landet jämförbar nedväsentligt till större kan så att

brytning detaljeringsgrad genomföras,

intressena rätt kan beaktas i planering på alla nivåer. Det bör vara en huvudregel att beslut om detaljplan eller inom områden som angetts som riks-

byggnadslokalisering

intressen för vetenskaplig naturvård eller kulturminnesvård alltid skall föregås av en översiktlig planbedömning som innefattar studier av de restriktioner som i det speciella fallet kan behöva ställas med hänsyn till dessa intressen. Detta kan medföra krav insatser för under-

på betydande

sökning och beskrivning av berörda områden. De redovisningar som utförts av naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet omfattar områden av mycket skiftande storlek. Delvis är det fråga om mindre områden för vilka huvudmålsättningen sannolikt bör vara att bevara den i sin helhet. Delvis är det fråga om om-

befintliga miljön

[j 183

råden med en

betydande utsträckning. Det är givet att des-

sa områden i sin helhet inte har sådan karaktär att

ingrepp

eller andra verksamheter inte kan tolereras. För dessa områden innebär i första hand en om

avgränsningen anvisning

att den naturvärden vetenskapliga resp. de kulturhistoriska intressena bör tillmätas särskild vikt och lokal i regional planering. Genom denna bör vilka mer

planering klarläggas

eller mindre stränga restriktioner av olika slag som kan bli aktuella. Innan sådan skett bör restriktivitet

planering gälla

mot miljöförändringar av inom de redonågon betydelse visade områdena. En tillfredsställande kontroll av utvecklingen till dess sådan torde i allmänplanering genomförts het kunna erhållas genom att förordna om

landskapsbilds-

skydd. De berörda områdena torde vara av

många gånger

den karaktären att krävs för stora

landskapsbildsskydd

delar även sedan partier avsatts som reservat e. d. Under senare år har synen bevarandet av områden

på

för såväl vetenskaplig naturvård som för kulturminnesvård

vidgats. Medan åtgärder tidigare nästan uteslutanvidtogs

de för att bevara enstaka objekt har under senare år allt starkare krav på bibehållande av större förts fram. miljöer Härvid har också den sociala av närkontakt med

betydelsen

olika miljöer uppmärksammats. Den starkare betoningen av har med-

miljösynpunkterna

fört en vidgning av intresset från de unika företeelserna mot de karaktäristiska och därmed även mot mer

anspråks-

lösa delar som är och förståelsen väsentliga för upplevelsen

av miljön.

Denna vidgning av intresset har också inneburit att önskemålen om en mellan den na-

samordning vetenskapliga

turvårdens, kulturminnesvårdens och den sociala naturvårdens intressen blivit allt starkare. Ett områdes rekreationsvärde kan många gånger betingas av samma faktorer som har medfört att området är av intresse från den

vetenskap-

liga naturvårdens och kulturminnesvårdens

utgångspunkt.

Särskilt typiska eller särpräglade områden kan ofta utgöra

goda turistattraktioner, jämför separatkarta B. Exempel på

sådana områden är Öland och

Bjärehalvön, Falbygden, Gotland, Siljansringen, nordingråområdet, Storsjöbygden i

Jämtland och Vindelådalen. De olika

bevarandeaspekter

som i sådana områden sammanfaller kan samverka för att

motivera skyddsinsatser.

De vetenskapliga och kulturella intressena tillsam-

ingår

mans med bl. a. de sociala natur- och

kulturvårdsaspekter-

na i för de som redovisas i

underlaget ställningstaganden

avdelning IV. Genom de som skett i

sammanställningar

förarbeten för fysisk riksplanering har kunnat

översiktligt

184 D SOU 1971:75

var sådana intressen sammanfaller och var det klarläggas av detta skäl finns flerfaldiga motiv att värna om miljön. t. ex. för Vindelälvens dalgång, har mer I åtskilliga fall, inventeringar kunnat påvisa värdet av en samdetaljerade ordnad av naturvårdens och kulturminnesvårdens

planering

bevarandeintressen. Det utanför ramen för fysisk riksplanering att för ligger särskilt fall föreslå de som kan bli aktuella

varje åtgärder

för att säkerställa varje enskilt delområde. Sådana åtgärder liksom värdering av redovisade områden inbördes ankommer på resp. ansvariga myndigheter. Med i de sammanställningar av olika slags

utgångspunkt

material som för denna promemoria bör dock vissa gjorts förhållanden vad gäller den vetenskapliga naturvärden och Forskningsområden av internationellt kulturminnesvården framhållas. intresse är Även om hela vårt land i princip påverkat av mänsklig aktivitet så varierar både intensiteten i och typen av påverkan mellan olika landsdelar och områden. I många fall är större än att man anser områdena för orörda.

påverkan ej

Orördheten innebär då att ingrepp i na-

några betydande

turförhållanden vad avser främst mark- och vatej gjorts tensituationen. De orörda områdena utgör viktiga förutinte minst för den vetenskapliga och kulturella sättningar naturvärden, främst som referensområden, men de utgör också en förutsättning för existensen av många djurarter, de stora och och speciellt rovdjuren (varg, järv, björn lo) vissa rovfågelarter, t. ex. havsörn, kungsörn, berguv och pil- Orördheten är ett principiellt värde och de orör-

grimsfalk.

da områdena därför också var ett av naturvårdens anger verkligt tunga intresseområden ligger. Från planeringssyninnebär detta att stor restriktivitet måste iakttas be-

punkt

träffande som medför risker för att sådana områingrepp den sätt förändras. Dessa frågor behandlas ytter-

på något

ligare i avsnitt 22.4. För att fler människor skall kunna tillgodogöra sig de natur- och kulturhistoriska aspekterna på olika miljöer torde krävas en Det bör vara

utbyggd upplysningsverksamhet.

lättare både att anordna och att tillgodogöra sig en sådan l Se även not till avsnitt 17.5. inom information om den knyts till serier av miljöexempel 2 internationella biologiska program- vilket områden eller längs stråk genom landet, met är ett år 1964 startat internatio- begränsade -, nellt a-årlgt samarbetsprojekt kan behöva beaktas vid urval av reservat för sådana ändasom syftar till att starta och samordna målà forskning rörande »den biologiska grunden för produktivitet och Under 1960-talet har internationella forskningsprojekt mänsklig vällärd». och dess som IBP? (internationella biologiska programmet) 3 Internationella hydrologiska avsedda fortsättning MAB (Man and the Biosphere), IHD3 dekaden är ett av Unesco år 1965 startat 10-årlgt projekt avsett att dekaden) osv., visat på det

(internationella hydrologiska

utveckla vetenskapen om världens internationella ansvar som åvilar den vetenskapliga naturvattenresurser, hydrologin.

SOU 1971:75 1:] 185

vården. Det internationella ansvaret är också en del av ansvaret för kommande generationer. Detta ansvar omfattar en rad aspekter på den vetenskapliga naturvärden. Här

ingår bevarandet av internationellt sett unika naturtyper och naturområden, bland vilka kan nämnas skärgårdskusterna, Ölands alvar, de oexploaterade storälvarna, de orörda skogs- och fjällområdena samt (tillsammans med övriga

östersjöstater) Östersjön som brackvattenhav.

Kulturminnesvården har ett internationellt ansvar för stora områden av kulturlandskapet. Som exempel kan nämnas Europas nordligaste områden med stenkammargravar, bl. a. Falbygden, och de internationellt betydande hällrist-

ningsområdena i Göteborgs och Bohus län, Östergötlands

och Uppsala län. Inom Mälardalen i stor utsträckning be-

varade järnålderslandskap och ännu delvis orörda fångstmiljöer vid de norrländska sjösystemen är andra exempel. Från historisk tid kan nämnas den från internationell syn-

punkt betydelsefulla trästadsbebyggelsen.

I det internationella ansvaret och i ansvaret för kommande generationer ingår också skyddet av vissa mer begränsade områden som varit föremål för långvarig forskning och

cW-listomráden där man därför har särskilda möjligheter att klarlägga mil-

. FaIsterbo-Foteviken jöns successiva förändring, naturligt eller genom mänsklig

. KIingaväIsán-Krankesiön påverkan. Exempel på sådana områden i Sverige är främst . Helgeån

. Ottenby Gullmarsfjorden (1), Torneträsk-Abisko-området (2), Keb-

. Södvlken nekaise-området (3), Ölands alvar (4), numera kanske ock- . Getterön

. Kävsiön-Store Mosse så Asköområdet (5). Abisko-området har in-

föreslagits ümülbüN-l 8a. Rone ytterholme

gå som referensområde i ett globalt 8b. Lausholmar

miljöövervaknings-

8c. Skenholmen system. 9. Hornborgasjön

I fråga om biologiska förhållanden är det internationella 10. Tåkern

11. Kvismaren ansvaret stort. Detta gäller t. ex. internationellt sett utrot-

12. Hjälstaviken ningshotade rovfåglar som havsörn, berguv och pilgrimsfalk 13. Ånnsjön

14. Gammelstadsviken samt bland de större rovdjuren varg och järv. Det rör också

15. Persöfjärden flyttfågelarter, för vilka Våtmarksområden är viktiga rast- 16. Tärnaslön

17. Tjålmejaure-Lalsdalen och yngelplatser. I förarbetena för en internationell

skydds- 18. Laldaure konvention för Våtmarksområden föreslås att skall 19. Slaunla

Sverige

20. Taavavuoma åta sig att skydda sammanlagt ca 2 250 km? fördelade på 20 sådana områden!

Att vården av miljön i hav och lufthav måste ett

utgöra internationellt ansvar har framgått av kap. 4. Ett ansvar för kommande Dessa har törtecknats i den s k

generationer liksom ett internationellt an-

CW-Ilstan (CW=Convention on svar finns också för att bevara den biologiska

mångsidig- Wetlands), en förteckning omfattande heten och artrikedomen våtmarker av internationell betydelse

så att ekosystemens regleringsme-

i Europa, Asien och Alrlka. Förteckkanismer bevaras och den totala biologiska arvsmassan ningen är avsedd att blläggas den

ej

utarmas. Detta och men även mellanstatliga konventionen om

gäller t. ex. rovfåglar rovdjur

skydd av internationellt viktiga våtmer alldagliga arter och grupper. marker.

186 E] SOU 1971:75

13 för rekreations-

Bakgrund

verksamheternas behandling

Behandlade verksamheter 13.2 Fritidens omfattning och fördelning g. 13.3 Ledighetstyper och reseavstånd 13.4 Utländska besökare 13.5 Statens investeringar 13.6 Skillnader i individuella förutsättningar

13.1¶Behandlade verksamheter

»Resor» och »rekreation» är de delar av den privata kons sumtionen som har ökat snabbast under senare decennier, nästan dubbelt så snabbt som den totala konsumtionen! Turistresor från Sverige till icke-nordiska länder har ökat med närmare 13 % per år under 1960-talet? och år 1969 användes 1,6 miljarder kr. för dessa resor? I Sverige finns f. n. ca 492000 fritidshusf 230 000 motorbåtar, 62000

och 54000 Under senaste tioårs-

segelbåtar husvagnar?

har antalet fritidshus ökat med uppskattningsvis perioden 23 000 per år.5

De aktiviteter inom rekreationssektorn som är av intresse i riksplanering är sådana som behöver omfattande

fysisk

arealer eller på annat sätt ställer speciella anspråk på fysiska resurser. Anspråkens betydelse kan bero på att verksamheten utövas av många människor eller på att den ställer särskilda krav miljön. Det finns särskild anledning att

på

behandla verksamheter för vilka anspråken från en del av landet riktar sig mot resurser i en vid region eller i andra delar av landet. Även internationella anspråk måste beaktas.

Som bakgrund till behandlingen av fritidsverksamheter i kap. 14-16 diskuteras i detta kapitel några av de faktorer som är av betydelse för utövandet eller om-

grundläggande

fattningen av behandlade verksamheter. svensk ekonomi 1971-1975, 1970 års långtldsutredning, SOU 1970: 71 2 Svenska turisttrafikförbundets

13.2¶Fritidens omfattning och fördelning

uppgift 3 HushåIlsbudgetundersöknlngen 1969, har under 1900-talet minskat förkort- Arbetstiden genom Statistiska centralbyrån, meddelande P 1971:9 ning av arbetsveckan och förlängning av semestern. Enligt “ se 8V8“15-2 beslut år 1970 förkortas arbetstiden år 1973 till 40 timmar 55° “w” 15-3-9 i veckan. Den totala årsarbetstiden kommer därmed att ha

D 187

minskat från närmare 3 000 timmar vid seklets början till

. . .. . . Tabell!) EV ar es 1:a;- en. Laältatllgtade ae avser en förändringar -

knappt 1 900 timmar. Deltidsarbete, övertidsarbete och bi-

punk, nä, ,tummen hen genomförts_ sysslor medför att variationerna kring detta värde kan vara stora.

ems arbâls

Om man antar att arbetstidforkortningen fortsatter i sam-

?§23 ;Igång

ma takt som under 1900-talet skulle det innebära ÅF Veckor timmar

tidigare

att den totala arbetstiden vid seklets slut kan uppgå till mellan 1 400 och 1 500 timmar. f

2_

Vid bedömning av friluftslivets och fritidsbebyggelsens 1951 3 _

är om 1960 - 45

utveckling frågan fritidens fördelning på ledighetsty-

1963 4 *per av lika stort intresse som frågan om fritidens totala omfattning. Tabell 13: 2 visar några av de kombinationer som

3:2 : 4265

är möjliga vid olika totala årsarbetstider.

Tabell 13:2. Semesterns, arbetsveckans och arbetsdagens längd. Möjliga kombinationer vid olika totala årsarbetstider.

antal arbets- antal semes- antal arbetsda- antal arbets-

°

Något material som gör det möjligt att framhålla en utveckling mot en viss kombination av arbetsdag, arbets- p vecka och semester som på lång sikt mera trolig än någon i annan finns inte.

En antydan om önskemålen på kortare sikt kan man möjligen få från en enkätundersökning* utförd av statistiska centralbyrån på uppdrag av kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden. Enligt denna under-

sökning blev svarsfördelningen på frågan: »Hur vill ni ta ut

arbetstidsförkortningen?»:

100 %

Spridningen av önskemålen är stor och varierar dessutom med åldern. Yngre föredrar i högre grad än äldre en stan-

-- - - - -- - - -- - -

1 av fritid och minst vikt l Semester och längre ledighet -

lagger

dardforbattring form okadü Attityder och vanor 1970, stencil vid alternativet »lagre pens1onsalder». Jo 1971.

188 D SOU 1971:75

en enkät till Svenska elektrikerförbundets medlem-

Enligt mar* finns en viss preferens för längre semester framför kortare arbetstid. Som ett annat inlägg i denna fråga

daglig

kan nämnas att TCO:s »Familj och Samhälle» från

rapport år 1970 framhåller att en kortare arbetstid bäst till-

daglig

godoser familjelivets krav, inte minst i storstäderna. I TCO-

framhålls i småbarnsföräldrarnas be-

rapporten synnerhet

hov som särskilt väsentliga.

Om huvuddelen av en ökad ledighet förläggs till några dagar i veckan, dvs. om man fortsätter den utveckling som

med införandet av 5-dagars arbetsvecka, kan

påbörjades

man vänta en ökad efterfrågan på fritidsbebyggelse. Be-

kan också bli mera spridd om man har längre

byggelsen

tid som kan användas för resor till och från fritidsbostaden. Om den längre fritiden tas ut genom kortare arbetsdagar kan fritidsaktiviteterna få större inslag av friluftsliv i bostadsorternas närhet. En ökad tonvikt på semester, uppdelad en eller flera kan väntas medföra

på perioder,

såväl en ökad efterfrågan på fritidshus och andra former av fritidsboende, även på stort avstånd från bostadsorterna, som en ökning av turismen både inom landet och till utländska mål.

13.3 Ledighetstyper och reseavstånd

Det finns litet material som belyser vilka reseavstånd som anses acceptabla för att nå fritidshus eller friluftsområden. Ett om lokalisering av friluftsområden och

resonemang fritidshus kan föras med utgångspunkt i olika ledighets-

typer.

De reseavstånd som är rimliga under de kortaste ledigheterna, del av dag, är av intresse i första hand för planeringen av tätortema och deras närmaste omgivningar?

Reslängden under dagsutflykter kan uppskattas utifrån vad som betraktas som övre gränsen för en skälig arbetsresa per bil eller buss, 3 mil. Då man skall söka förutsäga Förbundet frågar, medlemmarna ett visst områdes besöksfrekvens i samband med dagsutsvarar, rapport tlll elektrlkerlörbundets 17:e kongress, Juni 1971 flykter, bör dock befolkningen inom 10 mils avstånd beak- 3 Se naturvårdsverkeis och statens tas.3 institut för byggnadsforsknings

Beträffande utflykter med övernattning i eget fritidshus gemensamma skritt »Planering lör frlluftsllw, Stockholm 1971 eller annat sätt under om 2-3 t. ex.

på ledigheter dagar, = 3 Hägerstrand-Öberg, belolk- ett övre riktvärde om 3 timmars vid veckoslut, kan antas nlngsiördelnlngen och dess föränd- ,› ringar, sid 24. Ingår I Urbaniseringen restid, motsvarande en bilresa på bra väg om 20 ä 25 mil.4 l Sverige, SOU 1970: 14 För semesterresor kan

inga bestämda avståndsregler ges. 4 Frlluftsllvet i Sverige del I, ut- Landets bästa områden för semesterbruk rekryterar besögångsläge och utveckllngslendenser, SOU 1964: 47, sid 107 fl. kare från hela landet.

E] 189

13.4 Utländska besökare 4000 *”“***** “zwp

Den internationella turismen har under senare decennier --

3000 -----; ,Jökat Från utomnordiska länder I

mycket kraftigt. kom knappt I

200 000 besökare I ,Ia

till Sverige år 1950. År 1960 bedömdes

2000 --e --antalet sådana besökare 750 000 och wave

ha stigit till närmare A5

i år 1970 torde antalet ha varit ca 1,75 milj., se fig. 13: 1.

1000 ie* - Antalet gästande nordbor uppskattas f. n. vara mellan 3 och 4 milj. per år. Uppgifterna gäller den totala resandeström-

Omg, ,,,, , . , J men oavsett reseändamål. Ungefär hälften av de utländska 1950 1960

1970 1980 besöken infaller under månaderna juni-augusti och man kan därmed Figur 13: 1. Antal besökare i Sverige

anta att Sverige besöks av åtminstone 2,5 milj.

från utomnordiska länder åren 1950utländska turister per år. Av allt att döma kommer det 1969 med procentuell och absolut

exlrapolering till 1980. internationella resandet att öka, och det finns knappast nå-

Källa: Svenska Turisltraiiktörbundet. gon anledning till att Sverige inte skulle hävda sig som res-

mål även i fortsättningen.

Utöver sightseeing i tätorterna och besök vid traditionella turistattraktioner visar erfarenheterna att de utländska besökarna i stor utsträckning ägnar sig åt samma friluftsaktiviteter som de i landet boende. Det i vissa delar av

betyder,

landet, att trycket på badstränder, campingplatser, friluftsområden osv. ytterligare markeras.

I de fall sådana områden är utrustade med olika typer av anläggningar innebär de utländska besöken enligt Svenska Turisttrafikförbundet i allmänhet att dessa får en längre säsong och därmed att deras ekonomi förbättras. Detta i sin tur medför fördelar också för de traditionella besökarna, eftersom fasta kostnader därmed kan slås ut på ett större antal besök.

13.5¶Statens investeringar

Enskilda investeringar inom rekreationssektorn har av bl. a. historiska skäl sin tyngdpunkt i anslutning till vissa turistattraktioner och är inriktade på såväl inländsk som utländsk efterfrågan. Organisationerna, exempelvis Riksidrottsförbundet, Svenska turistföreningen, Skid- och fri-

luftsfrämjandet, Korporationsidrottsförbundet och Reso,

kompletterar detta utbud med en medlemsorienterad verksamhet.

För att ge större möjligheter för alla samhällsgrupper att bedriva ett meningsfyllt rekreationsliv, har samhället under senare år ökat sina ekonomiska insatser. Det gäller såväl staten som kommunerna. För att belysa de ökade kommunala insatserna kan nämnas att kommunernas nettoinvesteringar för sport, bad och friluftsliv ökat från cza 120 milj.

190 E] SOU 1971:75

1964 till cza 266 1969.1 Omfattningen av statens ut-

milj.

ökade engagemang belyses kortfattat i följande avsnitt.

Naturreservat

Sedan den nya naturvårdslagen tillkom år 1963 har fram till 30.6.1971 totalt avsatts 107 900 ha som naturreservat. Härtill kommer 13 000 ha vilka förvärvats men ännu ej avsatts. Kostnaderna har i stor utsträckning delats mellan

__ lag

59/60 69/70 stat och kommun. De totala statliga kostnaderna för markbudgetår

förvärv och intrångsersättningar under perioden 1963-71

Figur 13: 2. Statligt anläggnlngsstöd till friluftsliv till 53,5 kr. Vissa arealer i statens ägo har och turism, totalt 1959/60 uppgår milj. -1969/70. säkerställts utan redovisad kostnad för och andra staten, . Källa: stencil .lo 1971: 7. arealer har utan kostnader säkerställts genom överenskommelser med berörda markägare.

Tabell 13:3. Naturreservat, omfattning och statliga kostnader.

Areal (ha) (inkl Utgifter under resp budgetår förvärvade men ej (milj. kr) avsatta områden), Förvärv Ersättning kumulativa värden Figur 13: 3. Länsvis fördelning av 3,) finansiellt statligt stöd till turism och 17 200 friluftsliv under perioden 1959/60- 1969/70. Samtliga stödformer. 19 800 22 500 Källa: stencil Jo 1971: 7.

f;

25 900 43 300 51 500 72 400 120 900

Stöd till anläggningar

Totalt bidrog staten under budgetåret 1969/70 med drygt 26 milj. kr. till investeringar i frilufts- och turistanläggningar. För hela perioden 1959/60-1969/70 utgick 176 milj. kr. vilket beräknas utgöra ca 40 % av de totala investeringarna i sådana anläggningar. Statligt ekonomiskt stöd till anläggningar för friluftsliv och turism ges i många former. Vissa stödformer är direkt

inriktade på att främja tillkomsten av friluftsanläggningar,

t. ex. anläggningsstödet till frilufts- och idrottsanläggningar. För andra stödformer är huvudmotivet ett annat, t. ex.

sysselsättningspolitiskt.

Hur stödet fördelats på olika län framgår av fig. 13: 3. Fördelningen på olika ändamål och på skilda delar av lan-

det präglas av arbetsmarknadspolitiska bedömningar. Frå-

Kommunernas finanser (1964) 1969, ; sos, sca 1971. gan har närmare belysts av kommittén för planering av tu-

SOU 1971:75 E] 191

ristanläggningar och friluftsområden i promemorian »Ett

statligt stöd till rekreationslivet» (Jo 1971: 7). Enligt kom-

mittén framstår ofta fördelningen som föga rationell från

friluftslivets egen synpunkt och kommittén anser att beho-

vet av en klarare målsättning framträder klart.

13.6 Skillnader i individuella förut-

sättningar

Material från bl. a. låginkomstutredningen, statistiska cen-

tralbyråns hushållsbudgetundersökning 1969 och en enkät-

undersökning utförd på uppdrag av kommittén för plane- Figur 13: 4. Inkomstens betydelse för ring av turistanläggningar och friluftsområden pekar på att friluttsakliviletens omfattning, gifta med barn 0-6 år. möjligheterna att utnyttja fritiden på ett sätt

meningsfullt

Källa: SIB:s Bearbetning av fritidsut-

för betydande delar av befolkningen är

kringskurna på redningen. Planering för friluftsliv, grund av låg inkomst, brist rekreationsalternativ till statens naturvárdsverk - statens

på

institut för byggnadsforsknlng, överkomligt pris och bristande transportmöjligheter. Dessa Stockholm 1971.

faktorer, vilka hittills ofta förbisetts vid för

planeringen

rekreation diskuteras i Andel familjer inom resp. inkomst-

ingående låginkomstutredningens

intervall rapport om fritid och rekreationl och i publikationen 100 »Planering för friluftsliv» utgiven av statens naturvårds-

verk och statens institut för ex-

byggnadsforskning. Några

empel kan ge en uppfattning om problemens art och räck-

vidd.

Under år 1970 tillbringade ungefär 15 % av befolkningen

hela semesterperioden hemma i bostaden turistkom-

enligt

mitténs enkät. Andelen är i stort sett oförändrad sedan år

1963 då ställde samma Andelen

fritidsutredningen fråga.

är högre för arbetare än för tjänstemän - 25 % resp. 10 %

- och för ensamstående med barn, 29 %. En

speciellt hög

femtedel av dem som stannat hemma i bostaden under hela 10-20 20-30 semestern uppgav ekonomiska skäl som orsak. Även re- Inkomst i 1 ooo-tal kr. sandet under helger och veckoslut liksom utlands- och and-

ra semesterresor är beroende av inkomsten -

ju högre

inkomst desto fler resor företas per år. 0-2 lriluftsaktlviteter Fritidsaktiviteternas omfattning har starkt samband med z

vissa sociala faktorer. Ett lågt deltagande i friluftsliv känne- 3-5 friluflsaktivlteter tecknar framför allt personer med in-

låg utbildning, låg

komst, hög ålder eller rörelsehinder samt kvinnor, speciellt 6- frlluftsaktiviteter gifta kvinnor. I viss mån torde utövandets z ringa omfattning bero på bristande möjligheter att tillfredsställa de personl Agneta Lundahl: Fritid och rekrealiga önskemålen. Sambandet med inkomsten, eller med intion. Utkast till kap. 11 l låginkomstkomsten samvarierande faktorer, av fig. 13: 4 som utredningens betänkande om svenska

framgår

folkets levnadsförhållanden, Stockbygger på material från 1962 års fritidsutredning och har holm 1971.

framgått också av senare 7 undersökningar? Planering för friluftsliv, statens friluftsverksamheter som naturvårdsverk och statens institut Några är speciellt knutna till för byggnadsforsknlng, Stockholm låg inkomst finns knappast. Vid högre inkomst minskar inte 1971, sid 21.

192 E] SOU 1971:75

Figur 13: 5. Andel l olika åldersgrup- utövandet av verksamheter som för utan är billiga utövaren, per som utövat resp. verksamhet tre eller flera gånger år 1963. programmet breddas mot fler verksamheter (och inte nöd- Bearbetning av fritidsuiredningens vändigtvis dyrare) för varje enskild individ. intervjuundersökning av befolkningen och Omfattning inriktning av utövandet inom olika åll åldrarna 18-65 år i städer och köplngar med mer än 10 000 inv. dersgrupper belyses av fig. 13: 5. Källa: Friluftslivet i Sverige del 1. till fritidshus varierar med

Tillgången kraftigt inkomsten,

5SOU 1964: 47, sid. 46-47. se fig. 13: 6. C100 %

800* s \

l iá_ *ii* \ *§.\ 1. Skogspromenader eo \ 2. Bilutflykter utan samband med sport och friluftsliv

40 Jâ\\ \\ \ \_ \ /--_ \ 20 \v“/ §\*- \ 3. Cykelutflykter \, 4. Fiske 18 25 35 45 55 65 5. Skidåkning

Tillgång till bil är ofta avgörande för att

möjligheterna

nå fritidshus och andra alternativa rekreationsresurser som friluftsområden, naturreservat och liknande. De

familjer

som varken har bil eller fritidshus har

begränsade möjlig-

heter att nå naturen och idka friluftsliv. Detta särskilt gäller dem som bor i de största städerna. Tabell 13: 4 som

bygger

på hushållsbudgetundersökningens material visar att antalet

sådana hushåll är stort och att sambandet mellan inkomst igur 13: 6. Tillgång till fritidshus för och innehav av bil och fritidsbostad är starkt. ,ihushåll l olika lnkomstklasser. mycket åKällaz HushåIlsbudgetundersökningen §:1969.SCB meddelande P 1971: 9. Tabell 13:4. Hushållens tillgång till bil och fritidsbostad 1969. V: Källa: SCB meddelande P 1971:9, av tabell 2-33. bearbetning Andel hushåll inom resp. inkomst-

hushåll med mindre hushåll med mer än 30000 kr. i än 30000 kr. i samlad nettoinkomst samlad nettoinkomst

antal andel, % antal andel, % 1000-tal 1000-tal

Hushåll med både bil och fritidshus 88 5 250 19

Hushåll med enbart 0-19 20-29 30-39 40- fritidshus 58 3 48 4 Nettoinkomst l 1 000-tal kr Hushåll med enbart bil 584 33 773 59 Hushåll som regelbundet Hushåll utan bil hyr samma fritidshus. och fritidshus 1048 59 242 18 Hushåll som äger fritidshus. Summa 1778 100 1313 100 -

SOU 1971:75 E] 193

Friluftsliv

Inledning Verksamheter i skog och mark

Fjällvistelse

Bad Fritidsfiske Utfärder med båt

14.1¶Inledning

14.1.1¶Arbetsgång

mark- och vattenarealer med särskilda natur-

Tillgången på

liga för olika friluftsverksamheter är av

förutsättningar

för inriktningen av friluftslivet i

grundläggande betydelse

olika delar av landet. Det är därför naturligt att friluftslivets i första hand behandlas med utgångspunkt i

markanspråk

de resurser som finns eller kan ställas till förfogande. Härvid kan tre arbetsmoment urskiljas: 1 Kvalitets- och arealanspråk som olika friluftsverksamheter ställer på mark och vatten klarläggs 2 Resurser som svarar mot dessa inventeras

anspråk

3 resurser värderas med beaktande av deras

Tillgängliga

betydelse i det nationella och regionala sammanhanget samt de samhälleliga målen för rekreationslivet. I detta redovisas resultatet av arbetsmomenten

kapitel

1 och 2. 3 har delvis utförts inom natur-

Värdering enligt

vårdsverket. Naturvårdsverkets bedömning redovisas på separatkarta B och kommenteras närmare i kap. 22. Den fortsatta värdering som har skett inom civildepartementet redovisas tillsammans med övriga överväganden och synpunkter i kap. 22 och kap. 23.

14.1.2 Behandlade verksamheter

Tätbygdens direkta markanspråk behandlas inte i denna promemoria. Sådana friluftsområden inom tätort och i antill tätort som främst nyttjas vid kortare ledigheter

slutning

(del av och hel dag) kommer därför i det följande att

dag

beröras bara i den omfattning som är nödvändig för att

belysa sambandet med de områdestyper som promemorian i behandlar. De uppgifter om tätbygdsanknutna omövrigt

råden som därvid medtagits bör ses som antaganden om

SOU 1971:75 D 195

framtida standard och praxis i den kommunala planeringen. Figur 14: 1. Utövande och önskat utövande av vissa frlluftsverksamheter I De verksamheter som måste beaktas i fysisk riksplane- °/o av befolkningen. ring är sådana som ställer eller stora krav på fy- Källa: Fritldsutrednlngen, SOU 1964: 47.

speciella

siska resurser.

Skogåpromånader

Av de friluftsverksamheter som utgör viktiga intressen

för stora grupper av människor, se fig. 14: 1, har följande Bilutflykter utan friluftsliv

bedömts böra uppmärksammas i detta sammanhang Motionspromenader

D verksamheter i skog och mark, dvs. skogspromenader, Bilutllykler med friluflslivi

skidåkning, cykelutflykter, motionspromenader m. m.

D fjällvistelse, dvs. vandring, skidåkning och färd med Simning utomhus

snöskoter i fjällen Motionsgivande hobby

D utförsåkning på skidor

D bad Fiske

D fritidsfiske utfärder med båt Utflykter t. ex. med buss D

Skidåkning ihemorten

14.1.3 Kvalitets- och arealanspråk utfärder med bát

En studie av de olika verksamheternas anspråk har

gjorts

Cykelutflykter inom civildepartementet och publicerats i stencil!

Uppgif-

terna i detta kapitel bygger till stor del denna studie. Bollspejl utomhus

på

Arbetet har utförts efter samråd med företrädare för ett Camping stort antal berörda myndigheter och organisationer, bl. a.

statens naturvårdsverk, statens planverk, statens institut Skridskoákning för byggnadsforskning, kommittén för av turist-

planering

anläggningar och friluftsområden, Svenska Rodd eller paddling

turistföreningen,

Skid- och friluftsfrämjandet och Svenska

naturskyddsför-

Skidåkning i fjällen eningen. Härutöver har företrädare för speciella verksam-

heter kontaktats, bl. a. Fritidsfiskarnas riksförbund, sim- Skytte främjand-et, Svenska fjällklubben och de olika båtsportor- l Orientering. terränglöpning ganisationerna. I den publicerade studien redovisas verksamheternas an- Friidrott utomhus språk på mark- och vattenbeskaffenhet en bedöm-

jämte

^ L av minsta Tennisspel

ning anspråk på sammanhängande areal för nytt-

jande under olika långa ledigheter. Olika typer av områ- Jakt den för friluftsliv har definierats. För de olika områdes-

typerna har vidare prövats möjligheterna att ställa Golf (ej miniatyrgolf) upp kapacitetsgränser. I studien framhålls att det vållar särskilda Ridning problem att bestämma olika verksamheters arealbehov, när

graden av ostördhet avgör områdets värde för vissa slag av 40200 2040 60 80 °/o friluftsliv. Ostördheten förutsätter ett av mar-

lågt nyttjande

ken och kan stå i motsats till krav 7//////% Utövare av vissa friluflsverksamheter

på god tillgänglighet.

Detta innebär att den lämpliga maximiintensiteten i mark- Önskar öka uiövandet E

användningen blir en skala av värden där ytterligheterna

l C. G. Gulnchard, Frlluftsllvets representeras av det tätortsnära och därför intensivt nyttja- fysiska miljö, clvildepartementet 1971, förarbeten för fysisk riksplanering, de området och av vildmarksområdet, där ett bibehållande underlagsmaterial nr 8.

196 D SOU 1971:75

förutsätter stora arealmått och av just vildmarkskaraktären låg besöksintensitet.

I studien redovisas också förslag till riktvärden för största avstånd till nyttjarens bostad.

14.1 .4 Resursinventering I detta redovisas också i sammanfattning resultaten

kapitel

av vissa som på mark och

inventeringar belyser tillgångar

vatten lämpade för de studerade verksamheterna. Även i detta hänseende redovisningen delvis på den ovan-

bygger

nämnda studien.

En inventering är naturvårdsverkets redo-

grundläggande

visning av stärre områden av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Denna bygger på en av länsstyrelserna sammanställd av de mest betydelsefulla större om-

bedömning

rådena för rörligt friluftsliv i länen. Redovisningen bygger på lokalkännedom inom de regionala myndigheterna och på det centrala verkets erfarenhet. Däremot har mer ingående fältstudier inte kunna genomföras speciellt för denna Komplettering och slutligt urval av områ-

inventering.

den av riksintresse har skett inom statens naturvårdsverk. De områden naturvårdsverket redovisat som riksintressen återfinns både på separatkartorna B och C. Övriga av länsstyrelserna upptagna områden har markerats på separatkarta C. kommer att beskrivas närmare i

Redovisningen

stencilserien Förarbeten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial.

Genom statens planverk utfördes 1969 en fältrekognoscering från båt av landets kuster i syfte att klarlägga strändernas beskaffenhet, nuvarande användning samt lämplighet för bad och friluftsliv. Delar av resultatet redovisas i fig. 14: 6, på separatkarta C och andra resultat på separatkarta D. Kustinventeringen beskrivs närmare i rapport från

planverket? Bland övriga resursinventeringar kan nämnas fiskeristy-

relsens redovisning av områden av intresse för fritidsfisket och båtsportorganisationernas redovisning av områden med särskilda för båtsport. Material som insam-

förutsättningar

lats av kommittén för av turistanläggningar och

planering

friluftsområden har också gett bidrag till belysningen av resurserna för friluftslivet.

Kustinventerlngen 1969, statens planverk, rapport 14, 1971.

SOU 1971:75 D 197

14.2 Verksamheter i skog och mark

Skogsvandring, svamp- och bärplockning, skidåkning i terräng är de vanligaste formerna av friluftsliv. Även vissa mer

speciella terränganknutna verksamheter utövas av många.

Landet har t. ex. ca 260 000 jägare. Orientering har också

stor omfattning. För orienteringssporten framställs årligen

särskilda kartor i ca 600 000 exemplar.

Huvudkravet på marken är att den skall vara tillgänglig utan hinder av utbredd bebyggelse eller växande gröda. Under barmarkstiden kommer i första hand skogsterräng i fråga. På vintern kan även åker och tillfrusna myrar och sjöar utnyttjas. Naturen bör vara omväxlande med inslag av hagmark och öppen mark, helst också vattenspeglar.

I den ovannämnda studien anges arealkrav för fyra olika typer av områden:

Figur 14: 2. Befintliga större skidliilar. g

Ett skogsbygdsområde för flerdagarsbruk bör enligt stu- Uiiörsåkning på skidor ställer små dien omfatta minst ca 200 km? för att erbjuda en obruten arealansprák men särskilda krav på

terrängens beskaffenhet. Sådana termiljö för t. ex. flerdagarsvandringar. Anordningar för över-

rängförutsättningar finns som framgår

i olika former bör finnas. Om området skall kunna av kartan ilersiädes även utanför nattning

fjällkedlan. nyttjas också under kortare ledigheter bör det ligga inom

Källor: STF, Hotell och pensionat i 200 km från nyttjarens bostad. Sverige och STTF, Handbok för

Ett - proffsen.

skogsutflyktsområde för dagsutflykter strövande, orientering m. m. - bör ha arealen 25 km2 eller större, V” helst uppemot 50 km? Avståndet från bostaden bör inte överstiga 30 km.

T ätorts- eller fritidsbebyggelsenära Strövområden för kortare bruk - m. m. - bör omfatta

strövande, terrängritt minst 10 km? inom 2,5-5 km från bostaden, medan bostadsanknutna promenad- och motionsområden kan vara 1-2 km? stora.

198 E] SOU 1971:75

1151l ltö 34D› 41D MG! l mn i Bil) I OlKI 1tL) l NM) NN! Figur 14: 3. Stora sammanhängande n SiF)l

§ å E § a skogsområden av särskilt intresse för frlluffsllvet.

inom huvuddelen av landet finns goda Kn. förutsättningar för verksamheter l skog och mark. Speciellt i södra Sverige kan emellertid, bl. a. mot bakgrund av bebyggelseufveckllngen och utvecklingstendenser inom skogsbruket, finnas skäl att redovisa större sammanhängande områden som uppfyller arealkravet för flerdagarsbruk. . Här redovisas ett urval områden ur naturvårdsverkets inventering av större områden av intresse för det rörliga friluitslivet, dels större skogspartier som uppfyller i studien angivna arealkrav för skogsbygdsomráden för flerdagarsbruk, dels några områden som ligger i storstädernas närhet , och är av sådan karaktär att de ger särskilt goda förutsättningar för här behandlade verksamheter.

.-

ø,

w 5*

L?J

,ä

Flgur 14: 5. Fjällkedlans tillgänglighet. Hela fjällkedjan tår anses vara av

1 4.3 Fjällvistelse

intresse tör trilultslivet. Utan att man värderar delarna inbördes kan man Enligt en 19701 hade var vid en analys av tjällkedlan urskilja

semestervaneundersökning fjärde

områden av olika karaktär. intervjuad i ett urval representerande i åldern

befolkningen

15-69 år semestrat i Man kan urskilja vilka delar som är

fjällen någon gång de senaste fem

lättillgängliga med dagens väg- och åren. Vid jämförelse mellan olika resmål sommartid före- Järnvägsnât och där man i törsta vid om lika hand bör söka platser tör intensivare drogs, antagande kostnader för resa och visutnyttjande. telse, jämtlandsfjällen av 27 %. Motsvarande tal var för Vidare kan ursklijas ett fåtal större Gotland 31 %, västkusten 17 % och Mallorca 24 %. Av områden av vildmarkskaraktär. Dessa dem som önskade skidsemester är oersättllga, då mark som en gång vintertid (hälften) föredrog påverkats av människan inte kan nästan lika många Jämtland som Österrike. återställas till vildmark. För läm- Vintertid törelse med omfattningen av kallläll företar flertalet fjällsemestrande bara dagstu- se separatkarta C. rer från en fast För en räcker

förläggningsplats. dagstur

ca 25 km? Den för en i

vanligaste tidrymden långtur fjäl-

len sommartid är en vecka. Under denna tid avverkar man

normalt en distans, som studien kräver en areal om

enligt

ca 1 000 km2.

Man bör enligt studien väga att få bevara

anspråken på

upplevelsen av renodlad vildmark mot önskemål att kunna

tränga in i fjällvärlden under bekväma förhål-

någorlunda

landen. Därför föreslås en i tre

indelning områdestyper.

Dagtursområden, i anslutning till väg eller annan kom-

munikationsmöjlighet, utbyggda med turisthotell o. dyl.,

skidliftar och andra En större i

anordningar. sportort fjäl-

len bör ha till flera av olika

tillgång dagtursområden ka-

raktär - både i och skog på kalfjäll - och med olika grad

av utbyggnad för ett intensivt friluftsliv.

Ledområden, minst en halv från dagsetapp väg, utrus- Figur 14:4. Områden lör tjällvistelse tade med anläggningar för prlncipsklss.

övernattning, ledmarkeringar

m. m. Ledområden till veckoturer. Det är enligt studien ofta lämpligt att

bör ge möjlighet

organisera lläilsportområden så, att Outbyggda områden, minst en dagsetapp från väg, utan ett outbyggt område om minst ca fasta anordningar för 1 000 km* omges av ledområden. I övernattning men stora nog för veckoturer. utkanten av Iedområdet löriäggs angöringspunkter som omges med dagturs- En av den svenska områden.

analys fjällkedjans tillgänglighet, fig.

14: 5, visar att stora delar av fjällkedjan är lätt Dagturområde eller annat

tillgängliga

med bil eller lättillgängligt område järnväg. Stora områden är utrustade som led-

områden. De återstående områdena av vildmarkskaraktär Ledområde eller annat vägär få. Iöst område

Outbyggt område

I

Turisthotell e. d.

i

g Uvernattningsstuga

Bilväg

Vandringsled med övernattningsstugor

Semester och längre ledighet -

Attityder och vanor 1970, stencil, Jo 200 E] SOU 1971:75 1971.

4(E) 8(I) S(F) _I_6(G) I 7(H) _l_

4 31

Område på längre avstånd än 76W_ 8 km från väg eller Järnväg 30

Område större än 1.000 km* “ 7500på längre avstånd än 15 km lrån % väg eller Järnväg och 28 utan vandringsleder med “ övernattnlngsmöjllgheter

27 I Turlststatlon __

A Turlststuga 26

Vandringsled (rösad eller tydlig sommarled) med högst ø 25 km mellan W möjliga över- s_ u nattnlngsstållen “^ W §9 *ä* 24 \“\__ N ° \\\ å. - /P\\\\ i / , - \\ l 23

noo-

/ ” “ * J” /

2k- 0

^.\ U \ \

“2

BG

\V\_\ D

n: »x _ f

:A va.

\\â\VJE_§Ir\

\ \ \ *L v E? o \ \\\ \\ \ . \ \ _ xk /\

\\ z .

1 /

\_\ _ å A d \\\ r i x Mk_ K \ W sz. .47 P\ g x. ê § § 1(3) 4(5) sm 90) I m) 12 I 2c› 1 3(0) | | I 6(G) I 7(H) I au) | 1 000 1 1(L)

1 4.4 Bad Figur 14:6. Kustens lämplighet för bad.

I den nämnda Planverket genomförde sommaren

tidigare semesterundersökningenl angav 85 %

av ett urval och hösten 1969 en fäitrekognoscering representerande befolkningen i åldern 15-69 med syfte att klarlägga strändernas

år att de brukade eller önskade beskaffenhet, nuvarande användning ägna sig åt bad vid strand samt lämplighet för bad och friluftsliv. på semestern. Endast för siffran pensionärsgruppen låg Av den svenska fastiandskustens be-

lägre, ca 50 %. räknade 14 300 km strand inklusive

öar med befintlig eller planerad bro- Bad och därmed förbundna verksamheter - lek solbad, förbindelse, har planverket undersökt m. m. - kan bedrivas med ett intensivt markut- 12 833 km. Norrbottens och Gotlands mycket kustområden ingår inte i undersöknyttjande vid särskilt anordnade sätbadplatser. Samtidigt ningen eftersom inventeringar där

ter dock stora grupper av särskilt värde att nyligen företagits fast med annan

befolkningen på

teknik. ha tillgång till kuststräckor där man ett mer ostört sätt

på

Det studerade området utgörs av ett kan vistas i orörd natur i samband med bad. ca 100 meter brett bälte från strand-

För badvattenkvalitet finns vissa Iinjen in mot land.

bakteriologiska riktvär-

den Pianverket fann att bara en begränuppställda av socialstyrelsen. En arbetsgrupp knuten sad dei av kusten har naturliga förtill statens naturvårdsverk till riktvär- utsättningar för bad och friluftsliv i har lagt fram förslag samband med bad. Hälften av de den även för den fysikaliska beskaffenheten? Någon systeundersökta stränderna är vassbematisk av vattenkvaliteten för vuxna, mycket branta, fuktiga eller

sammanhängande kartering

bad vid landets utgörs av kajer, utfyiinader m. m. Av kustområden finns inte. de återstående stränderna är ca 40 °/o Den vid bad direkt delen av stranden består helt eller delvis spärrade av bebyg-

utnyttjade

dels av den närmast geise eller andra anläggningar. De vattnet liggande egentliga strandzonen, resurser som därefter återstår utgörs dels av en 50 ä 100 m bred uppehållszon för solbad, lek av klipp-, sand-, grus- och stensträn-

m. m. Strandzonen der. Om de för bad mindre lämpliga bör helst bestå av sand eller mjukt for- stenstränderna dras ifrån, återstår

made och inte för branta Sandstrand med mindre än 15 °/o av den totalt under-

klippor. bred

kan sökta strandiängden som potentiell uppehållszon enligt studien ha en kapacitet på til] upp resurs för bad och friluftsliv i sam- 5 000 besökare per km strand vid ett och samma tillfälle. band med bad. Dessa resurser

För fördelar sig på 1 308 km klippstrand, klippstrand med bred uppehållszon anges motsvarande 231 km sandstrand samt 263 km gru-

värde till 1 000-2 000 besökare km. eller slg strand.

per Grusiga

steniga stränder är mindre och sanka eller brant Om hänsyn dessutom tas till faktorer,

lämpliga,

som försvårar uppehåll i anslutning stupande saknar nämnvärda kvaliteter för bad. Förekomst till stranden, såsom sank mark,

av spärrar i form av bebyggelse m. m. i strand- biockrik terräng eller stark sluttning, eller uppe- återstår mindre än hållszon, som minskar dess minskar starkt en tiondel

tillgänglighet, av de totala

strandens värde. av olika strandresurserna som

Omfattningen strandtyper liksom

lämpliga för bad och förekomsten av olika har inventerats år friluftsliv slag av spärrar i samband

1969 av statens med bad. planverk? Några av resultaten redovisas

ifig. 14: 6. Se även kap. 22.

Vägsystemets uppbyggnad har stor betydelse för ett

strandområdes värde för allmänheten. Inom områ-

många

den når allmänna vägar stranden bara enstaka

på punkter.

Enskilda vägar kan ofta vara för allmänheten.

stängda

Semester och längre ledighet -

Attityder och vanor 1970, stencil, Jo

3 Bedömningsgrunder för svenska

ytvatten, statens naturvårdsverks

publikation 1969: 1, Solna 1969.

3 Utförlig redovisning av invente-

rlngsresuitaten finns i Kustinvente-

ringen 1969, statens planverk, rapport 14, 1971.

202 I:) SOU 1971:75

m , . v, mä: N om ; 14m: mm i 31m Det bör observeras att inventeringen Å § 1 å inte tar hänsyn till vissa andra faktorer, som ytterligare kan begränsa aträndernas användbarhet, nämligen ogynnsam bottenkvalltet eller vattenkvalltet, avsaknad av vägar osv., samt sådan bebyggelse, som är belägen mer än 100 m från strandilnien men som genom att ockupera strändernas bakland i hög grad begränsar dessas åtkomlighet. Vid pianverkets bearbetning av inventeringsresultaten har stranden Indelats i tre klasser efter strandzonens beskaffenhet, bebyggelse eller andra spärrar i strandzonen och korrektionsfaktorer i uppehållszonen. Klass i: Mycket goda förutsättningar för bad och friluftsliv i samband med bad, dvs. e] spärrade klipp- och sandstränder. Till »klass l har förts varie 100-meterssträcka som innehöll minst 20 meter sandstrand eller klippstrand. Resultatet har i flguren sammanfattats för områden om 5X5 km. Klass Ii: Goda förutsättningar för - bad och friluftsliv i samband med bad, dvs. delvis spärrade klipp- och sandstränder, fria eller delvis spärrade grusstränder samt e] spärrade steniga stränder. Klass iii: Mindre goda förutsättningar i I för bad och friluftsliv samband med bad, dvs. delvis spärrade steniga stränder, heit spärrade stränder, fuktiga och vassbevuxna stränder, kaler m. m. l figuren redovisas en bearbetning av resultaten från strandinvente- 2 ringen.

rutor med 100-2 ooo rn strand av klass l

rutor med över 2 000 m E strand av klass i

w ä . *. ä § 11mi sm x 616)1 71m su) sm 000 l nu 1 21m)1 _0_x_A›J

14.5¶Fritidsfiske

Fritidsfiskeutredningen (SOU 1968: 13) beräknar att ca 600 000 personer i landet i åldern 18-65 år hade fiske som huvudsaklig eller i vart fall betydande fritidsaktivitet år 1963. Naturresursutredningen uppskattade antalet rekreationsdagar för fiske till ca 20 miljoner år 1963. Sedan dess torde antalet fritidsfiskare ha vuxit ytterligare. Många fiskarter är intressanta för fritidsfisket. Av särskilt värde brukar vissa laxartade fiskar anses vara. Dessa ställer särskilda krav rent på låg vattentemperatur, och syrerikt vatten. En aktiv fiskevård i och

insjöar vattendrag

går ofta ut på att skapa eller vidmakthålla stammar av dessa fiskar. I studien framhålls att vikten av att vårda de naturliga bestånden av andra fiskarter inte får underskattas. När det gäller för fisket

viktiga egenskaper hos vattnet

har en knuten arbetsgrupp till statens naturvårdsverk fram-

lagt förslag till riktlinjer. bör

Bl. a. anges att pH-värdet ligga mellan 8,5 och 6 (för laxartade fiskar 6,5).1 Laxartade fiskar är särskilt för av vattnet.

känsliga försurning

I de s. k. frivattnen, omfattande både allmänt och visst enskilt vatten, råder ett fiskets allemansrätt slags fisket är i princip fritt för svensk I

varje medborgare. många fall

gäller dock starka Frivattnen

inskränkningar. förekommer

vid kusterna och i vissa större så som

sjöar framgår av

fig. 14: 7.

Övriga vatten disponeras av och fiskerättsägarna kan

upplåtas av dem till allmänheten. Det sker mot lö-

vanligen

sen av fiskekort - inom s. k. kortfiskevatten. Fisket i en sjö kan vara skiftat eller oskiftat mellan

delägarna. Kompli-

oerade ägoförhållanden ofta utgör betydande hinder för upplåtelse av fiskevatten. Det

lagfästa samordningsinstru-

mentet fiskevårdsområde har kommit

till begränsad an-

vändning. Möjlighet finns numera för och kommu-

statliga

nala initiativ till bildande av sådana områden.

Fiskeristyrelsen har, på grundval av uppgifter från i första hand och

länsstyrelser fiskerikonsulenter, till civildepar-

tementet redovisat sjöar, vattendrag och kustvatten av särskilt värde för fritidsfisket. Se separatkarta C.

Bedömningsgrunder för svenska ytvatten, statens naturvårdsverks publikation 1969: 1, Solna 1969.

204 E] SOU 1971:75

g 1a|T R_|(› Siw 41!)T sm om nu [mm Figur 14: 7. Frlvatten för fiske i olika n l 646!I 7lH) l_ am I §05] - ä ä E ä E delar av landet. l nirlvatten» tår fiske med rörligt redskap bedrivas lrltt av varje svensk i medborgare. Endast där heldragen linje förekommer kan fiske i lrlvatten bedrivas utan båt. Allmänt vatten går nämligen i aldrig Intill strand. 5 Källa: Bearbetning av redogörelse i .. nFritldstlskeh, SOU 1968: 13. Vissa lokala undantagsregler är utelämnade.

Allmänt vatten iinns.

z

Allmänt vatten finns, dock är huvuddelen av skärgårdarna undantagen enligt »kilometerregelnu.

Fiske med handredskap eller nät är tillåtet ända intill stranden.

Fiske med handredskap eller nät är tillåtet, dock e] intill stranden.

Fiske med nåt är tillåtet med vissa inskränkningar.

o se wow § -q 1 71m1 am l su»i 000 1 1|L› 1 21m I D771

14.6 Utfärder med båt

Det totala båtantalet kan till en halv

uppskattas omkring

miljon, innebärande att ca 15 % av alla hushåll har båt. I hela landet fanns år 1969 ca 230 000 motorbåtar och 62 000 segelbåtar! För roddbåtar och kanoter

föreligger inga antalsuppgifter. Båtantalet ökar snabbt. Ökningen av

antalet fritidsbåtar kan enligt studien väntas bli särskilt stark i fråga om dels och komfortabla dels

sjösäkra båtar,

lätta, landtransportabla och ofta snabba båtar. Motordrift antas komma att dominera starkt.

Jordbruksministern tillkallade sommaren 1970 sakkunmed att utreda som hör samman med 1970 80 90 2000

niga uppdrag frågor

fritidsbåtstrafiken. Figur 14:8. Andel hushåll med bål Utfärder med båt kräver enligt studien till bl. a. enligt prognos lör Stockholmsregio-

tillgång

nen. följande fysiska förutsättningar: baspunkter, som kan utgö- Källa: PM angående anläggningar för ras av hemmahamn i till primär- eller fritidsanslutning fritidsbåtar I för Stockholmsregionen bostad eller Stockholmstraktens .eglonplanekonanslutningshamn inom eller nära det för båttor, Stockholm 1968 (stencil) - bearsport attraktiva området, rörelsefältet. Rörelsefältet bör betning. utgöras av stora områden med orörd

sammanhängande

landskapsbild och god Vattenkvalitet. De bör ha till-

god

gång på målpunkter, som kan utgöras av uthamn

anlagd

eller ej privatiserad naturhamn.

Målpunkterna bör ge möj-

lighet till lek m. m. och bad, fiske, promenader, erbjuda skydd mot stark sjögång. En gästhamn tillåter att man lämnar båten en eller flera och är sålunda både

dagar målpunkt

och baspunkt för fortsatta färder. till service är

Tillgång väsentlig.

Rörelsefälten kan studien indelas i olika områdes-

enligt

typer: E] utsjöområden, utgörande relativt öppna skärgårdar, för ett extensivt nyttjande;

[j bätutflyktsområden bestående av mer skyddade vatten, för nyttjande såväl under som

heldags- flerdagsturer.

För flerdagsturer bör arealen vara av

storleksordningen

200 km? eller mer;

[j hamnnära områden av ringa utsträckning, med

måttliga

krav på av bebyggelse orörd natur - för kortare turer; 1:] områden för lätta båtar - smärre områden

skyddade

för rodd, jollesegling etc.; [j kanotleder - för långfärder gärna 200 km eller

långa

mer. En inventering av områden som används eller

lämpar sig

för intensivare båtsport redovisas i fig. 14: 9.

Statistiska centralbyråns hushållsbudgetundersökning 1969, SCB meddelande P 1971: 9.

206 E] SOU 1971:75

n i um T 2c_T› 31D!_i__“«s›i sm | 6(6) 1 74mi MT 0400i nu I_7.1M)mm Figur 14: 9. Områden använda eller - ä

ä ä ä § lämpade för mer Intensiv båtsport. Kartan är framställd inom clvlldepartementet på grundval av en enkät till båtsportorganlsationer* jämte kompletterande Iltteraturuppglfter? Hela kusten och varje större insjö används för en mer eller mindre intensiv båtsport. De flesta lnsjöar är dock bara av lokalt intresse. öppnare delar av kusten ställer särskilda krav på båtmateriaiets kvalitet och utövarnas kunnlghet. Vissa öppnare partier (bl. a. ytterskärgårdar) som erbjuder särskilda rekreativa kvaliteter har medtagits medan andra delar, som har brist på goda målpunkter, utelämnats. För Iångfärder med kanot finns ingen motsvarande inventering. Förutom de områden som nyttjas gemensamt med annan båtsport kan nämnas österdalälven, Indalsälven, Rogenområdetl Härjedalen och ett flertal andra älvar, åar och sjöar I hela landet.

Dlstriktsförbund och kretsar anslutna till Svenska Kryssarklubben. Svenska Seglarförbundet och Sveriges Motorbåtsunion. 7 Offentliga kartor och sjökort, STF:s gästhamnsförtecknlng, Naturvårdsverkets Inventering av större områden av Intresse för rörligt friluftsliv, Duhs-Selander: Våra fritidshamnar, Stockholm 1969.

Skyddade sjösysfem och skärgårdar lämpade som båtutflyktsområden

öppnare vatten särskilt lämpade som utsjöområden

Kanalleder

o sa min

_. : _ \ §

om 11m m) 1 SlFl 64Gl| 704) L am | 91Di OGK)i 140 i 1M›

SKAH70

Enskild fritidsbebyggelse

Inledning Antalet fritidshus

Faktorer som påverkar efterfrågan

Motiv för fritidshus- Primärbostaden Bostadsorten Fritidens omfattning och fördelning Inkomster och priser Alternativ till eget fritidshus Fritidshus utomlands

Utländsk efterfrågan

Utvecklingstrender

OOOQCNUIJÄLQIQF* Faktorer

som styr fritidsbebyggelsens lokalisering Resurser för fritidsbebyggelse Fritidsboendet medför anspråk över kommun- och länsgränser

Markåtgång för fritidsbebyggelse

15.1¶Inledning

I denna inte enskilda områden som

promemoria avgränsas

kan användas för Det är en uppgift för

fritidsbebyggelse. lokal planering. Någon prognos över fritidsbebyggelsens

omfattning och fördelning under den närmaste tret-

troliga

tioårsperioden har inte varit möjlig att göra. Det har ändå varit angeläget att söka få en översiktlig bild av hur fritidsbebyggelsen kan komma att utvecklas. På det sättet möjlighet att bedöma om fritidsbeges en viss utbredning kan komma i konflikt med andra

byggelsens

verksamheter. Som för sådana bedömningar be-

underlag handlas i detta kapitel följande:

E] Den befintliga fritidsbebyggelsens framväxt och fördelning och faktorer som styr dess lokalisering.

E] Faktorer som påverkar efterfrågan på fritidsbebyggelse som underlag för en bedömning av utvecklingstrender.

Tillgångar på mark med olika egenskaper och därmed [j

olika på fritidsbebyggelse i olika delar dragningskraft

av landet. E] Fritidsbebyggelsens lokalisering och dess hittillsvarande utbredningsmönster i olika landskapstyper. I kap. 17 behandlas och konflikter som kan

problem

uppstå när fritidsbebyggelsen konkurrerar om marken med

SOU 1971:75 E] 209

andra verksamheter. I samband därmed redovisas vissa allmänna överväganden och synpunkter.

15.2¶Antalet fritidshus

För tiden före år 1963 finns endast uppskatt-

översiktliga

ningar av antalet fritidshus. (SOU

Fastighetssakkunniga

1960: 4) uppskattade år 1957 antal-et sommarstugor till ca 180 000. År 1963 utfördes den första egentliga räkningen av fritidshus på uppdrag av och den

fritidsutredningen

har sedan följts av två inventeringar utförda av lantmäteriet åren 1967 och 1970. dessa an-

Enligt räkningar uppgick

talet fritidshus till ca 297 000 420 000

(maj 1963), (okt.

1967) resp. 492 000 (okt. 1970)? Fritidshusens fördelning enligt den senaste av fig. 15: 1 och

inventeringen framgår

separatkarta D.

15.3¶Faktorer som påverkar efterfrågan

De faktorer som kan påverka efterfrågan fritidshus är

på

ofta kopplade till och beroende av varandra. Sambanden kan därför vara svårtolkade. Följande

framställning syftar

inte till någon prognos över tillväxt. Av-

fritidsbebyggelsens

sikten är att ge för en diskussion om kommande

underlag utvecklingstrender.

15.3.1 Motiv för fritidshus

Förbättrade möjligheter att komma nära naturen och idka olika former av friluftsliv vara ett skäl

uppges väsentligt

för förvärv av fritidshus. Detta av under-

framgår gjorda

sökningar, fig. 15: 2. Vid sidan av detta friluftsmotiv uppges de viktigaste skälen till förvärv av eget fritidshus vara att få en plats att vistas på under och vecko-

helger

slut och att få möjligheter till avkoppling bl. a. genom eget arbete på tomt och hus.

l5.3.2 Primärbostaden

Fritidsutredningens material visar att de som inte hade Det anses att de tidigare räkfritidshus och vid ningarna, framför allt den 1963,

undersökningstillfållet bodde i flerfamiljs-

innebar en underskattning av det hus önskade fritidshus i större än de som bod- verkliga antalet, men att räkningarna

utsträckning

de i småhus. Att de som har sedan dess blivit tillförlltligare. enfamiljshus f. n. har fritids- Fritidsutredningen uppskattade själv hus i ungefär samma som boende i det verkliga antalet hus I ma] 1963 tiil

omfattning flerfamiljs-

av vissa 310 000-320 000 hus (SOU 1964: 74).

hus, vilket framgått undersökningar under 1960-

*Gerhard Larsson, Undersöktalet, torde bero på att båda innehaven är starkt kopplade ningar rörande fritldsbebyggeise, till inkomsten. Småhusägare använder sina fritidshus i mind- meddelande 4:6 från Inst. för fastigre hetsteknik vid kungl. tekn. högskolan, omfattning än de som bor i flerfamiljshus? Dessa för- Stockholm 1969.

2l0 1:1 SOU 1971:75

15: 1. Fritldsbebyggelsen 1970.

?Figur

Fritidsbebyggelsen den 1.10.1970 har inventerats genom iantmäterlstyrelsen. ; m fritidshus har härvid definierats dels för frltidsändamål uppförd byggnad, dels byggnad som tidigare som permanentbostad men utnyttiats för fri- _lnumera varaktigt disponeras Tillfälliga övernattftidsändamåi. har ei tagits ;nings- och kolonistugor fanns i Ãmed. Enligt inventeringen ktober 1970 knappt en halv miljon Totalinventeringar av friifritidshus. ?tldsbebyggelsen har tidigare *utförts år 1963 av fritidsutredningen och år 1967 av iantmäteriet. Drygt , 20 000 fritidshus per år beräknas ha »tillkommit under perioden 1963-1970.

Av kartan framgår att det är två faktorer framför andra som bestämt de dragen i fritidsbebyggelsens åstora åutbredning, nämligen anknytningen“ till tätorter och till vatten. Tydligast till tätort vid de syns anknytningen Vstörsta befolkningskoncentrationerna, “Stockholm och Göteborg, men samma förhållande råder vid tätorter som Karlstad och Borås. Lika gt. ex. Luleå, klart framgår kusternas och sjöarnas dragningskraft, t. ex. vid Mälaren och Hjälmaren, i områdena kring Siljan och Storsjön, men även vid mindre :sjöar som Tisaren mellan Hallsberg j och Askersund. Källor: Planmässig bakgrund av fas- _= ;tighetsbildning för fritidsändamål, “ dei 1 och 3, lantmäteristyrelsen,

meddelande 1968: 2, 1971: 7. Friiuftslivet i Sverige, dei 1, sou 1964: 47.

ntal fritidshus per ruta om 5X5 km Mekonomiskt kartbiad)

n

o so 10mm å 50:: 646) 7IH Bull m1 wo l nu I zwu i

Personer i tätorter större än Ägare till fritidshus l detail- Figur 15: 2. Motiv till förvärv av eget 10 000 inv. som 1963 e] ägde planeområden l B, D, E, O, X fritidshus enligt intervjuundersökmen önskade äga fritidshus. län år 1968. nlngar. Svarens fördelning på olika svarsalternativ i procent. komma ut i naturen .v få komma ut i få idka friluftsliv naturen en plats för vecfå vila o. avkopp- kosiut o. helger ling med avkoppling arbete på egen en plats för vec- tomt och hus koslut o. helger en plats för semestern fast utflyktsmål en plats att samla familjen annat motiv Källa: Tlil vänster bearbetning av en plats för semestern råtabelier från frltidsutrednlngens kapitalplacerlng enkätundersökning, till höger Gerhard anknytning till Larsson, Undersökningar rörande en plats att samla hembygden meddelande 4: 6 frltldsbebyggeise, familjen från Inst. för fastighetsteknik vid mindre tillfredsg ställande perma- kungl. tekn. högskolan, Stockholm nent bostad 1969. 10 20 30% 10 20 30%

hållanden ger skäl för antagandet att primärboendeformer-

nas utveckling kan påverka efterfrågan fritidshus. Flerpå

familjshusens andel av bostadsbeståndet har hittills ökat, från 43 % för riket som helhet år 1945 till 53 % år 1965.

15.3.3 Bostadsorten

Det finns enligt flera ett samband mellan

undersökningar primärbostadsortens storlek och befolkningens till tillgång

fritidshus. Ju större tätort desto större är andelen hushåll som har fritidshus. Material från

fritidsutredningen belyser

detta, se tabell 15: 1.

Tabell 15:1. Hushållens tillgång till fritidshus 1963, tätorter större än 10 000 inv. Källa: Frliuftslivet I Sverigefdel 1, SOU 1964: 47.

Primärbostadsort Andel i procent som

äger fritids- disponerar Summa hus fritidshus på annat sätt

Stockholm, Göteborg, Malmö

Tätorter i södra och mellersta Sverige med mer än 35 000 inv. med 10 000-35 000 inv.

Tätorter i norra Sverige

Totalt

212 El SOU 1971:75

skillnader kan till en del förklaras av olika in- Dessa

i skilda Andra orsaker kan vara att komstlägen ortstyper. bostadsbeståndets enfamiljshus och flerfa-

fördelning på

liksom förutsättningarna för friluftsliv miljshus varierar,

inom nära avstånd från primärbostaden.

15.3.4 Fritidens omfattning och fördelning

Till de faktorer som blir av stor betydelse för omfattningen

och av den framtida efterfrågan på fritidshus inriktningen hör av fritiden och fritidens fördelning på olika ökningen Hur olika typer av fritidshus ledighetstyper. efterfrågan på

kan komma att av fritidens utveckling har disku-

påverkas

terats i kap. 13.

l5.3.5 Inkomster och priser

År fritidshusJ Kring den- 1969 ägde 14,4 % av alla hushåll

na var dock variationerna stora för olika

genomsnittssiffra

kategorier av befolkningen. Som framgått av kap. 13 spe-

lar inkomstförhållandena stor roll för förvärv av fritidshus.

kommer i hög grad att påverka den Inkomstutvecklingen

takt i vilken önskemålen om eget fritidshus kommer att för-

På fritidsutredningens till dem som inte verkligas. fråga

fritidshus men önskade sådant varför man inte skaffat

ägde

fritidshus svarade tre fjärdedelar av hushållen i de lägsta

inkomstklasserna att man inte haft råd, medan detta svar

av en av hushållen med mer än 30 000 gavs endast fjärdedel

kr. i samlad nettoinkomst?

att förvärva fritidshus har minskat genom

Möjligheterna

Enligt hushållsbudgetundersök- fritidshus under

prisutvecklingen. I vissa län har priset på

ningen. Fritldsutredningen anger 18 °Io i för år 1963. Den högre siffran torde 1957-1968 ökat mer än dubbelt så snabbt som

perioden

bero på att fritidsutredningens enkätkonsumentvarorñ* Under slutet av 1960-talet bevar begränsad till priset på ; undersökning 20-65 år och endast döms dock ha varit lugnare på grund av dels g åldersgruppen utvecklingen g gällde hushåll l tätorter större än ett visst överutbud dels den allmänna ekonoav fritidshus, 3 10 000 Inv. miska utvecklingen. Trots detta är det på grund av bl. a. 7 Opubllcerade tabeller från fritids-

f utredningens enkätundersökning 1963. ökade standardkrav att en välbelägen i dag inte ovanligt 3 Gerhard Larsson, Undersökningar i södra kostar över 30 000 kr. fritidstomt (utan hus) Sverige rörande fritldsbebyggelse, medde-

lande 4: 6 från Inst. för fastlghetstek-

nlk, kungi. tekn. högskolan, Stockholm 1969 15.3.6 Alternativ till eget fritidshus

4 Gerhard Larsson, undersökningar Innehav av fritidshus motiveras ofta med att man vill kunrörande fritldsbebyggelse, meddelande 4:6 från inst. för fastighetsteknik, na komma ut i naturen och idka friluftsliv, se avsnitt

kungi. tekn. högskolan, Stockholm att diskutera 153.1. Mot den bakgrunden är det rimligt 1969, och Hans Mattsson, Fritidsboende i spridd bebyggelse, medde- om till välutrustade och rymliga friluftsområden

tillgång

lande 4: 8 från inst. för fastighetsmed skulle kunna tillfredsställa teknik, kungi. tekn. högskolan, övernattningsmöjligheter

Stockholm 1970, Turism- och fritids- sådana behov. Ett flertal dock föredra det

betydande tycks

utredningen i Gävleborgs län, läns- inter* vare sig de redan har ett sådant eller styrelsen, Gävle 1968. egna fritidshuset

SOU 1971:75 El 213

Möjligen kan detta tas som en antydan om att efterfrågan på fritidshus inte kommer att av

nödvändigtvis påverkas

att allmänna Friluftsområden

friluftsanläggningar skapas.

och -anläggningar ett behov främst för dem som inte

fyller

kan skaffa eget fritidshus men också för dem som vill kunna välja inom ett bredare register av rekreationsalternativ. Se vidare kap. 14 och 16.

15.3.7 Fritidshus utomlands

Köp av fritidsfastigheter utomlands har ökat krafmycket tigt under 1960-talet. Riksbanken behandlade år 1963

drygt

200 ansökningar om valutautförsel för av

köp fritidsfastig-

heter. År 1970 hade antalet ökat till 1 900. Valutatilldelningen har stigit i ungefär samma takt.

15.3.8 Utländsk

efterfrågan

Enligt uppgifter från nio i södra be-

länsstyrelser Sverige*

handlades under år 1960 ett trettiotal från

ansökningar

utländska medborgare om förvärv av År

fritidsfastigheter.

1965 var antalet ca 150 och år 1970 ca 260. De län som hade största antalet år 1970 var

ansökningar Kronobergs

län (75) »samt Blekinge (50) och Hallands län (50). Ungefär fyra femtedelar av ansökningarna kommer från danska

medborgare.

Utvecklingen har således varit relativt - antalet

kraftig

köp ökade ungefär nio under 1960-talet - men

gånger

det är fortfarande bara ca 1 % av de tillkommande

årligen

fritidshusen som ägs av Antalet svenska

utlänningar. köp

av fritidsbostäder utomlands är betydligt större. Det glest befolkade med sin relativt orörda natur

Sverige

har speciella kvaliteter för fritidsboende med

jämfört

många länder i Centraleuropa. Bättre kommunikationer och längre fritid kommer att färdas

att göra det möjligt längre

från bostadsorten för att nå sådana kvaliteter. Den utländska efterfrågan på fritidshus i kan därför kom-

Sverige

ma att öka väsentligt.

15.3.9¶Utvecklingstrender

Det är inte möjligt att göra om

någon tillförlitlig prognos

den framtida Här skall i

fritidsbebyggelsens omfattning.

stället bara redovisas l ett par räkneexempel. Länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Fritidsutredningen angav, på basis av den år 1963 ge- Kristianstads, Malmöhus, Hallands, nomförda enkätundersökningen, att 18 % av hushållen i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. större tätorter fritidshus och att 53 % öns-

ägde ytterligare

3 Friluftslivel i Sverige, del 1, kade äga ett sådant? Om dessa önskemål kunde förverk- SOU 1964: 47.

214 D SOU 1971:75

sekelskiftet och om de omfattades av befolkligas fram till

tätorter och skulle det inneningen även i mindre glesbygd

bära av antalet fritidshus med 1,5-2 milj. en ökning

Att döma av utförda inventeringar av fritidsbebyggelsen,

har antalet fritidshus ökat med omkring se avsnitt 15.2,

1960-talet. Om det årligen tillkomman- 23 000 per år under

av samma storlek fram till seklets slut d-e antalet hus blir

att finnas nära 1,2 milj. fritidshus i lanskulle det då komma

dvs. något mer än dubbelt så många som i dag. Bedömdet,

är emellertid så osäkra att en ännu snabba-

ningsgrunderna

Bl. a. kan den utländska efre utveckling inte kan uteslutas.

terfrågan på sikt få större betydelse.

15.4 Faktorer som styr fritidsbebyggel-

sens lokalisering

som bestämt de stora dragen i fritidsbebyggel- De faktorer

har varit till primärbostads-

sens utbredning .anknytningen

och till vatten. Detta framgår tydligt av fig. 15: 1 och orten

D. En mindre del av fritidsbebyggelsen ligger separatkarta

från bostadsorterna. Dessa fritidshus ligger avstånd

på långt

attraktiva områden och används huvudsakliofta i särskilt

semesternl varför avståndet till primärbostaden gen under

får mindre betydelse.

Figur 15: 3. Avståndet mellan fritids-

hus och prlmärbostad.

15.4.1 Avstånd till primärbostaden Källa: Bearbetning av data från 1970

års fastighetstaxering. för att skaffa fritidshus är att få en plats Ett huvudmotiv Andelen fritidshus som är belägna på och Det är därför naolika avstånd från ägarens primär- att vistas under veckoslut helger.

på

bostad. Fritidshus på ofri grund få så litet reseavstånd att man i de flesta fall söker värda mindre än 5 000 kr ingår inte. turligt kommer att redovisas fritidsbostad och Över Bearbetningen som möjligt mellan primärbostad.

närmare i stencllserien Förarbeten till fritidshar mindre än 5 mil för fysisk rlksplanering, underlagsma- hälften av fritidshusägarna

tre har mindre än 10 mil, se fig.

huset och fjärdedelar

männens ut- 15: 3. Enligt vissa undersökningar sjunker

av fritidsbostaden från ca 80 dygn per år när res-

nyttjande

kort till ca 50 när restiden går upp

tiden är mycket dygn

Liknande redovisas i fritidsutredmot 4 timmar? uppgifter

undersökning från år 1963.1 ningens

om hur skiftande tillgäng- F ig. 15: 4 ger en uppfattning -2 25- 030 mil

är. I län med stora befolkningskoncentra-

lighetsstandarden

och Bohus samt Maltioner, t. ex. Stockholms, Göteborgs

med mindre än 5 mil möhus län, är andelen fritidshusägare

än för riket som helhet. Detsamå. l Frlluftslivet i Sverige, del 1, till fritidsbostaden lägre

SOU 1964: 47. vissa inlandslän. I län där de naturliga förutsätt-

ma gäller

1 Gerhard Larsson, Undersökningar - t. ex. stort inslag av för fritidsboende är goda medde- ningarna rörande fritidsbebyggelse, - och där är lande 4: 6 från inst. för fastighets- kust och skärgård befolkningsunderlaget

teknik, kungl. tekn. högskolan, Stock- har man korta avstånd till fritidshuset. Detta gäller mindre holm 1969.

SOU 1971:75 E] 215

WN><EC4MI7OZ;FX-IQnmUOå40 60

Figur 15:4. Andel fritidshusägare med olika avstånd mellan primärbostad och fritidshus, länsvls.

Källa: Bearbetning av data från 1970 års fastighetstaxering. Av-

stånden (fågelvägen x 1,3) är beräknade mellan kommunblocke-

cenfra. Uppgifterna för kommunblocken har här summerats till en länsvis redovisning. Avståndet mellan Gotland och fastlandet har på grund av kommunikationsläget jämställfs med avstånd över

30 mil.

t. ex. för Östergötlands,

Kalmar, Blekinge och Hallands län

samt för kustlänen i Norrland.

15.4.2 Anknytning till vatten

För Flgur 15: 5. Markens och fritidshuvuddelen av landet har det antalet befintliga fritids- bebyggelsens fördelning på ollka

hus inom vissa beräknatsÅ Till markslag. markslag kustnära resp. sjö-

nära mark har härvid hänförts mark belägen inom 1,5 km (markens mark-

från stranden. ,lfritidshusensl

Räkningen visar att på den kustnära i fördelning slag lfördelning marken, som utgör ungefär 5 % av den totalt pá olika uppmätta arealen, markslag, finns ca 45 % av På den V01

fritidsbebyggelsen. sjönära mar- l

ken, som upptar finns 21 % av arealen, 38 % av fritids-

husen. På den marken, som övriga utgör 74 % av arealen,

finns bara 18 % av husen. Denna markanta skevhet mellan

arealens resp.

fritidsbebyggelsens fördelning på olika mark-

slag illustreras i fig. 15: 5. 40 °/o 20

1 Arealmätnlng utförd inom clvll-

15.4.3 Fritidshus på stort avstånd från deparfementet och bearbetning av primärbostaden Ianlmäteriets inventering av frlflds-

Bara mellan 8 och 10 % bebyggelsen 1967. av fritidshusen ligger mer än 30 mil från 7 Frlluftsllvet l Sverige, del 1,

ägarens bostadsort. Enligt fritidsutredningen? an-

SOU 1964: 47, sid 131.

216 D SOU 1971:75

Figur 15: 6. Fritidshus på stort vänds tre av dessa avlägsna fritidsbostäder en-

fjärdedelar

avstånd från primärbostaden. 30 mil används i denna bart under semestern. Avståndet * Källa: Bearbetningar av 1970 års fassom en mellan denna kate-

promemoria praktisk skiljelinje

, tighetslaxering. 5 gori och de tidigare behandlade primärbostadsorienteradc fritidshusen. Om det i ett område finns många fritidshus vilkas ägare bor stort avstånd kan detta vara ett tecken på att områ-

på

det har värde för människor i stora delar av landet och då inte bara som ett område för fritidsbebyggelse utan även för olika former av friluftsliv och turism. Antagandet bygpå förutsättningen att områden som man åker så långt ger för att bör ha kvaliteter. I fig. 15: 6 nå rimligen speciella markeras de kommunblock där inslaget av fritidshus av ovannämnda art är speciellt stort. Fjäll- och inlandskommuner i södra delarna av Norrland och norra Svealand, kulvid Siljan, Öland och Gotland, och kustturbygder på områden som och Skånes uddar, delar av Hal-

Blekinges

lands län och norra hälften av Göteborgs och Bohus län framträder tydligast. Andra delar av landet, t. ex. södra delen av västkusten, som domineras av primärbostadsorienterad bebyggelse, kan ha motsvarande kvaliteter även om nära liggande befolk-

ningskoncentrationer där dominerat.

Områden där mer än 25 °/u av fritidshusen är hus vars ägare har mer än 15.5 Resurser för

fritidsbebyggelse

30 mil tIII primärbostaden.

Områden med mer än 40 hus per 15.5.1 Den kust- och marken

sjönära

kvadratmil vars ägare har mer än 30 mil till primärbostaden. 4- har stor betydelse för fritidsbebyggel-

. _ , Vattenanknytningen

h,_,,,, sens I fig. 15:7 redovisas den kustnära och lokalisering. sjönära marken per län och på separatkarta D per kommunblock. Stora variationer kan noteras, t. ex. mellan andelen kustnära mark i Stockholms län och Malmöhus län, beroende kustens olika och mellan andelen

på flikighet,

mark län och i Kristianstads län, besjönära i Kronobergs

roende på olika sjörikt landskap.

Eftersom i första hand är bostadsanknuten

bebyggelsen

finner man relativt stora skillnader mellan den kustnära markens fördelning och den befintliga fritidsbebyggelsens separatkarta D. Inom t. ex. Kalmar län fördelning, jämför finns mer fritidsbebyggelse i den södra länsdelen men större andel kustnära mark i den norra länsdelen. De delar av den kustnära och sjönära marken som inte sig för t. ex. myrar, eller som är var-

lämpar bebyggelse,

disponerade för annat ändamål, t. ex. tätbebyggelse

aktigt

och naturreservat utgör, som framgår av fig. 15: 8, i flertalet län rätt små andelar. De högsta värdena finns i Ble-

SOU 1971:75 D 217

kinge och Malmöhus län, där den för fritidsbebyggelse byggbara kustnära marken av dessa orsaker minskas med 35 ä 40 % och Stockholms län, där den sjönära marken minskas med ca 30 %.

Omfattande resurser nära kust som hittills tagits i anspråk i ringa utsträckning finns i första hand vid Östergötlands och norra Kalmar läns skärgårdskust, delar av norrlandskusten, samt i viss mån i norra Bohuslän.

15.5.2 Kulturlandskapet och det utgående jordbrukets

byggnadsbestånd

År 1963 uppgick antalet fritidshus som varit

tidigare per-

manentbostäder till 30 000. Under perioden 1960-1965 övergick drygt 38 000 lägenheter från primärbostäder till fritidsbostäder. Av dessa låg ca 30 000 i Under

glesbygd!

i stort sett samma period, 1961-1966, minskade antalet brukningsenheter i jordbruket med ungefär 47 000. Ca 2/3 av dessa kan således antas ha övergått till att som

utnyttjas

fritidsbostäder.

Under det närmaste decenniet väntas

enligt lantbrukssty-

relsen antalet brukningsenheter minska med 8 000 å 10 000 per år. Därefter kommer sannolikt nedläggningstakten att minska. På mycket lång sikt är det möjligt att det totala antalet brukningsenheter går ned till 50 000-60 000 jämfört med 155 000 år 1970. Detta skulle innebära att ca 100 000 bostadshus friställs. Med av erfarenheterna från

ledning

1960-talet, då ungefär två tredjedelar av den tidigare jordbruksbebyggelsen kan beräknas ha övergått till fritidshus, kan man förmoda att kanske 60 000-70 000 av dessa kan komma till användning som fritidshus. Om antalet fritidshus fortsätter att öka med ca 20 000 per år står det klart att den omvandlade sikt inte kan

jordbruksbebyggelsen på

täcka någon större del av denna Även andra

efterfrågan.

f. d. primärbostäder kan tillkomma men kan inte väsentligen ändra bilden.

Det av åkerbruket präglade kulturlandskapet är i alla delar av landet attraktivt för Allt efter som

fritidsbebyggelse.

den kustnära marken tas i anspråk får en

kulturlandskapet

jämförelsevis större betydelse. F. d. jordbruksmark utgör en betydande resurs för ny fritidsbebyggelse och stora delar av de bestående jordbrukslandskapen får också räknas dit.

SCB meddelande Bo 1968: 33.

218 L] SOU 1971:75

Figur 15: 1. Kust- och sjönära mark. Fritldsbebyggelsens lokalisering bestäms l första hand av närheten till prlmärbostaden och närhet tlii vatten. För att belysa den senare faktorn har den kustnära och sjönära marken uppmätts per kommunbiock. Avståndet 1,5 km lrán strand bedömdes vara det största acceptabla avståndet lör att de lritldsboende skall anses kunna nå stranden bekvämt tlii lots eller med cykel. Sjöar ansågs behöva ha en yta av minst 1 km* för att rymma de aktiviteter som bedrivs -krlng en mer omfattande lritldsbebyggelse. En avgränsning av den för fritidsbebyggelsen attraktiva marken i fjällvärlden kan inte göras utifrån graden av vattenanknytnlng. Kommunblocken längs ijällkedjan har därlör inte tagits med I inventeringen. En närmare beskrivning av tillvägagångssätt m. m. kommer att lämnas i stencilserien Fysisk riksplanering, underlagsmaterial.

kustnära mark

-

sjönära mark

övrig mark

areaimätta kommunbiock

De olika markslagens andelar inom hela den areaimätta ytan.

e 5a mm

04Ai 115! 9th 000 j 1lLI ii 2(M› 01

sn mn osm

sjönära mark kustnära mark AB C D E F G H | K L M N o P R s T U v x v z AC BD 60 50 40 30 20 10 o 10 20 30 100-tal km* Figur 15.8. Markslagens fördelning och ianspråktagande. I figuren redovisas Iänsvis den totala markyta som är kustnära (Inom L 1,5 km från strandlinjen) resp. sjönära (inom 1,5 km från sjö större än en km7). Mark som ej lämpar sig för bebyggelse, t. ex. myrar, eller som är varaktigt tagen I anspråk för t. ex. tätbebyggelse eller naturreservat har markerats med svart färg. Mark tagen i anspråk för fritldsbebyggelse har härvid dock ej Inräknats.

Figur 15: 9. Områden där stor Figur 15: 10. Områden där stor an- Källa: Bearbetning av uppgifter från andel av fritidshusen ägs av del av fritidshusen ägs av boende 1970 års fastighetstaxering. Frltldshus boende i Stockholmsområdet. I göteborgs- och malmöområpå ofri grund värda mindre än 5 000 dena. kr ingår inte. Bearbetningen kommer att redovisas i stencilserien Förarbe- T ten för fysisk riksplanering, underlagsmaterial.

220 D SOU 1971:75

15.6 Fritidsboendet medför anspråk över

kommun- och Iänsgränser

De flesta fritidsboende har sitt fritidshus utanför den egna hemortskommunen. Bearbetningar av 1970 års fastighetsvisar att 61 % av fritidshusägarna har fritidsbostataxering den i annat kommunblock än primärbostaden. För omkring 27 % av de fritidsboende i landet ligger fritidshuset i annat

län än primärbostaden.

Stort av fritidsboende hemmahörande i andra inslag kommuner har särskilt sådana områden som dels har goda för fritidsboende och dels på grund av litet förutsättningar

befolkningsunderlag har jämförelsevis låg efterfrågan på

fritidsbostäder. Ofta är inslaget av boende från stockholmsområdet markant. Se fig. 15: 9 och 15: 10. Vid en fortsatt kommer, sär-

fritidsbebyggelseutveckling

skilt för de större tätorternas invånare möjligheterna att skaffa fritidshus nära att minska. I allt

primärbostaden

större kommer fritidsbebyggelsen att lokaliseutsträckning ras i andra kommuner och också i andra län än primär-

bostaden.

1 5.7 Markåtgång för fritidsbebyggelse

15 .7.1 Utvecklingstendenser

starka till vatten och tät-

Fritidsbebyggelsens anknytning

orter framhållits klart även av överframgår som tidigare Ett mer detaljerat studium av siktliga kartredovisningar.

kustemas utnyttjande för fritidsbebyggelse möjliggörs ge-

nom en jämförelse av planverkets kustinventering, se separatkarta D, och lantmäteristyrelsens kartering av förekomsten av tät se separatkarta A. Härav

fritidsbebyggelsel,

att avsevärda delar av kusten redan är tagna i an-

framgår

för Likartade förhållanden råder i an-

språk bebyggelse.

slutning till vissa sjöar. Som för en av konsekvenserna av en underlag analys fortsatt av på hittillsvarande

utveckling fritidsbebyggelsen sätt, har inom civildepartementet gjorts vissa beräkningar?

Med i om tillgången på kustnära

utgångspunkt uppgifter

och sjönära mark i skilda delar av landet, se separatkarta fördelning och studier av D, uppgifter om befolkningens har utförts räkneç l Här definierat så, att bebyggelse- i dag förekommande bebyggelsetätheter gruppen omfattar mlnsl 10 hus och att för den tillkommande fritidsbebyggelsens fördelexempel › avståndet mellan husen inte översti-

över landet vid olika efterfrågenivåer. I beräkningarna

ger 200 m. ning j 3 Dessa kommer att presenteras l har såväl om de olika markslagens attraktivitet

antaganden

-_ stencllserlen Förarbelen lör fysisk som om i önskemålet att lokalisera fri-

antaganden styrkan

rlksplanering, underlagsmaterial.

SOU 1971:75 [j 221

tidshuset nära primärbostaden schematiskt in vid vägts

bebyggelsens fördelning. Beräkningarna ger vid handen att

även förhållandevis blygsamma tillskott av

fritidsbebyggel-

se skulle komma att medföra att nästan all kustnära mark i landet och stora delar av den sjönära marken väsentligt skulle påverkas vid lokalisering enligt hittillsvarande mönster.

15.7.2 i olika

Fritidsbebyggelse landskapstyper

Bebyggelse vid kust

Fritidsbebyggelsen vid kusten har i första hand tagit i anspråk partier som varit särskilt attraktiva för friluftsliv, t. ex. områden med goda och som varit

badmöjligheter lättillgängliga från landsidan

genom goda vägförbindelser. I vissa attraktiva partier kan dock ha hind-

exploateringen

rats genom skyddsföreskrifter eller genom att markägare ej

upplåtit marken för bebyggelse.

Detaljlokaliseringen vid kusten varierar bl. a. på grund av olika naturgeografiska och av

förutsättningar på grund

regionala olikheter i klimatförutsättningar. Generellt förefaller det som om lokaliseras mindre beroende

bebyggelsen

av klimatiska och naturgeografiska nu än

förutsättningar

tidigare. Delvis kan detta antas bero av att nutida

bygg-

teknik medger en friare

lokalisering.

Bebyggelse i inlandet

I inlandet finns tätare i an-

fritidsbebyggelse huvudsakligen

slutning till sjöar och i lättillgängliga delar av fjällvärlden. I

övrigt förekommer fritidsbebyggelsen huvudsakligen i glesare

former ofta i

anslutning till ett uppsplittrat kulturlandskap.

Vid kulturlandskap i till kan iakttas att

anslutning sjöar

nytillkommen bebyggelse huvudsakligen ligger inne i kul-

turlandskapet, indragen från själva stranden. Med denna bebyggelsetyp blir attraktiva strandpartier för tillgängliga

allmänheten i relativt stor Med ändrade drifts-

utsträckning.

former eller nedläggning av kan

jordbruket förutsättning-

arna för ändras

bebyggelselokalisering kraftigt.

Vid sjöstränder i strandens

skogslandskap överväger

attraktionskraft och man får ofta en som

randbebyggelse

spärrar stranden till men för friluftslivet.

222 E] SOU 1971:75

a

o. n

o.. ...M

Figur 15:11. Fjord- och skärgårdskust.

motsvarar ett fritidshus. Siffror i bil- Skala 1:50 000. Varje punkt den anger antal hus inom planområde.

har huvudsakligen samlats i sprickdalar som ger Bebyggelsen ett för starka vindar läge och som erbjudit den mest lätt-

skyddat

marken. Nylokaliserad bebyggelse tenderar dock att bryta byggda detta bebyggelsemönster och lörlägges otta på oskyddade bergs-

partier nära själva strandlinjen.

Exempel från Bohuslän.

SOU 1971:75 [j 223

Figur 15: 12. Sandkust. Skala 1:50 000. Varje punkt motsvarar ett fritidshus. Den ofta mycket täta bebyggelsen grupperar sig, särskilt på västkusten, i skydd mot de starka vindarna och ett

vågbildningen stycke in från själva strandllnjen, innanför sanddynerna. Strandzonen blir på detta sätt för allmänheten.

tillgänglig Utefter de mera skyddade sandkusterna vid Östersjön har bebyggelsen ofta lokaliserats direkt vid själva strandlinjen.

Exempel från Halland.

224 [j SOU 1971:75

Figur 15: 13. Moränkust. Skala 1:50 000. Varje punkt motsvarar ett fritidshus.

grupperar sig som en tunn bård längs stranden. Bebyggelsen Konflikten med friluftslivet blir med detta bebyggelsemönster särskilt stark, då allmänheten hindras från att nå stranden, med undantag för vissa sträckor där förordnande om strandskydd meddelats och kunnat hävdas.

Exempel från Västerbotten.

SOU 1971:75 E] 225

Figur 15: 14. Gles bebyggelse i kulturlandskap. Skala 1:50 000. Varje punkt motsvarar ett fritidshus. Grön ton anger skogsmark. Bebyggelsen ansluter sig till vägar, skogsbryn och befintliga jordbruksgårdar. Landskapets öppethållande är en väsentlig förutsättning lör att dess attraktionskraft skall bestå.

Exempel från Uppland.

226 E] SOU 1971:75

Figur 15: 15. Flällområdet. Skala 1:50 000. Varje punkt motsvarar ett fritidshus. Grön ton

mark nedanför trädgränsen; kalflällsgränsen är markerad anger med linje. Frltldsbebyggelsen lokallserar sig här I omedelbar anslutning till vägar där dessa går l närheten av kalfiällsgränsen. I och med att snöskotern och andra bandfordon får ökad användning medges en friare lokalisering l förhållande tlll väg.

Kalfiället och angränsande skogsmark är i Västerbotten och Norrbotten, men också I stora delar av den södra fjällvärlden, statlig mark. Sådan har normalt inte upplåtits för fritidsbebyggelse ovanför trädgränsen, bl. a. med hänsyn till samelntressena.

Exempel från Jämtland.