SOU 1974:41

Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet

???;åiifga Statsbidrag till utredningar kom m " " al & 111341 färdtjänst: - departementet hemhjälp och familje" daghem? verksamhet

. ” Betänkande av _ ' - ' Kommunalekonomiska utredningen Stockholm 1974 . .

Statens ; offentliga % utredningar

1974:41

% Finans- departementet

8. D U

Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familje- daghems- verksamhet

Betänkande av Kommunalekonomiska utredningen

Statens offentliga utredningar 1974 : 41 Finansdepartementet

Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familje- daghemsverksamhet

Betänkande av

Kommunalekonomiska utredningen Stockholm 1974

ISBN 91 -38-01 973-6

K L Beckmans Tryckerier AB, Stockholm 1974

=- _". .

& ..r—m -%— we; _

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Genom beslut den 17 december 1971 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning om kommunernas eko— nomi m.m.

Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för finans— departementet den 28 december 1971 som ledamöter, leda- moten av riksdagen, f.d. förvaltningschefen Sven Ekström, ledamoten av riksdagen, lektorn Nils Carlshamre, ledamo— ten av riksdagen, barnavårdsmannen fru Mary Holmquist, ledamoten av riksdagen, förbundsordföranden Knut Johans— son, ledamoten av riksdagen, lantbrukaren Stig Josefson, direktören i Svenska Kommunförbundet Sven Järdler, leda— moten av riksdagen, metallarbetaren Valter Kristensen, dåvarande ledamoten av riksdagen, direktören Sigvard Larsson, dåvarande förbundsdirektören i Landstingsför— bundet Bengt Olsson samt dåvarande departementsrådet i finansdepartementet Carl Johan Åberg. Ekström utsågs att som ordförande leda utredningsarbetet.

Till ledamot efter Olsson, som på egen begäran entledi— gades den 14 mars 1974, förordnades samma dag förbunds— direktören i Landstingsförbundet Rune Carlsson.

Till sekreterare förordnades den 3 mars 1972 extra kanslirådet i finansdepartementet Odd Engström.

Till ledamot och huvudsekreterare förordnades den 16 ap—

SOU 1974241

3

ril 1974 t.f. planeringschefen i finansdepartementet, professorn Erik Höök.

I utredningens arbete deltar som experter sekreteraren ! Rune Alexandersson, Svenska Kommunförbundet (fr.o.m. den 4 2 juni 1972), kanslirådet i finansdepartementet Rune Berg— sten (fr.o.m. den 25 september 1972), docenten Alf Carling, universitetet i Stockholm (fr.o.m. den 24 augusti 1975), kanslichefen Bengt Ericsson, Landstingsförbundet (fr.o.m. den 2 juni 1972), förste sekreteraren Kjell Ericsson, Landstingsförbundet (fr.o.m. den 2 juni 1972), numera statssekreteraren i kommundepartementet Lars Eric Erics— son (fr.o.m. den 25 september 1972), statistikchefen Eric Esaieson, statistiska centralbyrån (fr.o.m. den 2 juni 1972), departementssekreteraren i finansdepartementet Rein Hinno (fr.o.m. den 18 juli 1972), sekreteraren Karl-Erik Johansson, Svenska Kommunförbundet (fr.o.m. den 2 juni 1972), fil. lic. Lennart myhlback, länsberedningen (fr.onm den 2 juni 1972), kanslisekreteraren i finansdepartementet Alf Nilsson (fr.o.m. den 27 oktober 1972), förste sekrete— raren Douglas Skalin, Landstingsförbundet (fr.o.m. den 25 september 1972) samt avdelningsdirektören Bror Werbell, riksrevisionsverket (fr.o.m. den 25 september 1972).

Till expert efter Lars Eric Ericsson, som på egen begäran entledigades den 27 februari 1974, förordnades den 28 feb- ruari 1974 kanslirådet i kommundepartementet Ingvar Hjelm— qvist.

I sekretariatets arbete deltar pol. mag. Ann-Charlotte Hagberg.

Utredningen har antagit benämningen kommunalekonomiska ut- redningen (KEU).

Genom beslut den 28 december 1973 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommunalekonomiska utredningen att med förtur behandla

frågorna om storlek och utformning av statsbidragen till kommunernas sociala hemhjälp och familjedaghemsverksamhet för tiden efter år 1974 och att i samband därmed även be— 4 SOU 1974:41

handla frågan om statsbidrag till den kommunala färdtjäns—

ten.

Sedan detta särskilda utredningsuppdrag slutförts får vi härmed överlämna vårt betänkande "Statsbidrag till kommu— nal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet".

Ett särskilt yttrande av ledamoten Josefson, rörande kvot— regeln i bestämmelserna för statsbidrag till kommunal fa- miljedaghemsverksamhet, har fogats till betänkandet.

Ledamoten Höök har ej deltagit i arbetet med detta betän— kande.

Stockholm i juni 1974

Sven Ekström

Nils Carlshamre Rune Carlsson Mary Holmquist Knut Johansson Stig Josefson Sven Järdler Valter Kristenson Sigvard Larsson

Carl Johan Åberg

/Odd Engström

SOU 1974:41

I ilI'—1'EHÄLL SAMMANFATTNING FÖRFATTNINGSPÖRSLAG 10 1 UTREDNINGSUPPDRAGET 13 1.1 Utredningens direktiv 13 1.2 Uppläggnlngen av utredningsarbetet 16

2 ritan'rJltusr 15 » 2.1 Verksamhetens innehåll 13 2.2 Verksamhetens omfattning 18 l 2.2.1 Verksamhetens genomförande 20 . 2.2.2 Pärdtjänstlegitimering 21 2.2.3 Tillgång till färdtjänst 22 2.3 Kostnader för social färdtjänst 24 2.4 finansiering av verksamheten 25 2.4.1 Avgifter 25 2.5 Handikapputredningens förslag 26 2.5.1 Kommunal färdtjänst 27 2.5.1.1 Kostnader 28 2.5.1.2 Finansiering 28 2.6 Fortsatt prövning av frågan om statsbidrag 30

till social färdtjänst

2.7 KEU:s överväganden 31 2.7.1 Systembeskrivning 31 2.7.2 Handikappomsorg — mål och medel 33 2.7.3 Ett eventuellt statsbidragssystems medverkan 33 till måluppfyllelse 2.7.4 Krav på system för statsbidrag 35 2.8 KEUzs förslag 36 2.8.1 Det föreslagna statsbidragssystemets upp— 36 byggnad 2.8.2 Regler för fastställande av bidragsunderlag 37 2.8.2.1 Avgränsning av resebehov 37 2.8.2.2 Avgränsning av restyp 37 2.8.2.3 Avgränsning av färdtjänstens volym 39 2.8.2.4 Avgränsning av kostnadsslag 41 2.8.2.5 Teknik för medelstilldelning 42 2.9 Bil som komplement till färdtjänsten 42

SOU 1974:41

3 SOCIAL HEMHJÄLP 45 3.1 Verksamhetens innehåll 45 3.2 Verksamhetens omfattning 45 3.3 Kostnader för social hemhjälp 47 3.4 Finansiering av verksamheten 48 3.4.1 Avgifter 48 3.4.2 Statsbidrag 48 3.5 Nuvarande statsbidragsbestämmelser 49 3.5.1 Bidragsunderlag 49 3.5.2 Bidragssats 52 3.5.3 Ansökningsförfarande 52 3.6 Kdözs överväganden 53 3.6.1 Statsbidragssystemets konstruktion och 53 effekter 3.6.1.1 Systembeskrivning 53 3.6.1.2 Åldringsomsorg — mål och medel 55 3.6.1.3 Statsbidragssystemets medverkan till mål- 56 uppfyllelse 3.6.1.4 Statsbidragssystemets effekter på produk- 57 tionens organisation 3.7 KEUzs förslag 57 3.7.1 Statsbidragsregler 57 3.7.1.1 Bidragsunderlag 57 3.7.1.2 Bidragssats 59 4 KOMMUNALA FAMILJEDAGHSM 61 4.1 Verksamhetens innehåll 61 4.2 Verksamhetens omfattning 61 4.3 Kostnader för verksamheten 64 4.4 Finansiering av verksamheten 64 4.4.1 Föräldraavgifter 65 4.4.2 Statsbidrag 66 4.5 Aktuella statsbidragsbestämmelser 67 4.5.1 Bidragsunderlag 67 4.5.2 Bidragssats 69 4.5.3 Ansökningsförfarande 70

SOU 1974:41

KEU:s överväganden

4.6.1 Statsbidragssystemets konstruktion och 70 effekter

Systembeskrivning

4.6.1 Mål och medel för samhällets barnomsorg 72 4.6.1 Statsbidragssystemets medverkan till mål— 73 uppfyllelse 4.7 KEU:s förslag 74

4.7.1 Statsbidragsregler 74 . 4.7.1.1 Bidragsunderlag 74 ,

4.7.1.2 Bidragssats 74 i t

5. KOSTNADSBERAKNING 76

SÄRSKILT YTTRANDE 77

SOU 1974:41

SAMMANFATTNING

KEU föreslår, att ett nytt statsbidrag till kommunal färd— tjänst införs. Bidraget föreslås utgå med 35 % av kommu- nernas bruttokostnader för färdtjänst för handikappade, som inte utan väsentliga svårigheter kan använda allmänna kommunikationsmedel. Statsbidrag föreslås ej utgå för kost-

nader som avser resor till allmän förskola, grundskola, gymnasieskola eller liknande skola.

KEU föreslår vidare, att i underlaget för statsbidrag till social hemhjälp inräknas även kommunala kostnader för ar— betsledning och administration i de delar som direkt avser

' den sociala hemhjälpsverksamheten. Enligt KEU bör i bi— dragsunderlaget vidare inräknas kostnader för personal med de speciella funktionerna hår— och fotvård, badservice, matdistribution samt kostnader för snöröjning. Bidraget föreslås utgå med 35 % av kommunernas bruttokostnader för verksamheten.

KEU föreslår slutligen att underlaget för statsbidrag till den kommunala familjedaghemsverksamheten utvidgas till att omfatta de omkostnadsersättningar som betalas av kommun till dagbarnvårdare liksom kommunens kostnader för före— skriven hälsokontroll av dagbarnvårdare och medlemmar i familjedaghemmet. Statsbidraget föreslås utgå med 35 % av den kommunala bruttokostnaden för de bidragsgrundande de— larna av verksamheten.

Med de föreslagna bidragsbestämmelserna beräknas kommuner— na tillföras ett något större sammanlagt bidragsbelopp än vad som skulle följa av nu gällande, tillfälligt förhöjda, bidragssatser för hemhjälp och familjedaghemsverksamhet.

SOU 1974:41

Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om statsbidrag till social färd—

tjänst

1 & Kommun äger i enlighet med vad nedan stadgas erhålla stats- bidrag till kostnader för social färdtjänst.

25

Statsbidrag utgår till kommuns bruttokostnader för färd— tjänst för handikappade, som icke utan väsentliga svårig- heter kan använda allmänna kommunikationsmedel.

! 3 å i Statsbidrag utgår icke för kostnader som avser resor till allmän förskola, grundskola, gymnasieskola eller liknande skola.

45

Statsbidrag utgår med 35 % av kommunens kostnader, dock ej för sådan kostnad som ersätts av annan kommun.

55 Statsbidrag utgår för kalenderår i efterskott.

Ansökan om statsbidrag inges till socialstyrelsen senast den 1 mars året efter det, för vilket bidrag sökes. Ansö— kan skall innehålla uppgifter om de grunder efter vilka färdtjänst beviljas, liksom uppgifter angående utgifter och inkomster för verksamheten.

Ansökan görs på av socialstyrelsen fastställt formulär.

Statsbidrag beviljas och utbetalas av socialstyrelsen.

6é Socialstyrelsen meddelar närmare föreskrifter, som erford- ras för tillämpning av denna kungörelse.

SOU 1974:41

Förslag till

Kungörelse om ändring i Kungl. Maj:ts kungörelse 1964:427

om statsbidrag till social hemhjälp

Härigenom förordnas, att 2 5 kungörelsen (1964:427) om

statsbidrag till social hemhjälp skall ha nedan angivna ly— delse.

Nuvarande lydelse

Statsbidrag utgår till kommunens nettokostnader för hemvårdarinnor, hemsa— mariter och därmed jämför- liga personer, vilka hava till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer.

SOU 1974:41

Föreslagen lydelse

Statsbidrag utgår till kommunens bruttokostnader för hemvårdarinnor, hemsa— mariter och därmed jämför— liga personer, Vilka hava till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer.

Statsbidrag utgår dess— utom till kommunens brutto- kostnader för arbetsledare, kontorspersonal och övriga

administrativa kostnader

som direkt avser social

hemhjälpsverksamhet samt för personal med speciella funktioner beträffande hår-

och fotvårdz badservice, matdistribution samt kost-

nader för snöröjning.

Förslag till Kun örelse om ändrin- inun- 1' M:t ö_els_ _61968=23 om statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet

Härigenom förordnas, att 3 5 kungörelsen (1968:236) om

statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

35

Statsbidrag utgår med 35 procent av kommunens kost- nader för lön och sociala

förmåner åp dagbarnvårdare

efter avdrag av influtna föräldraavgifter. Statsbi- drag utgår icke för omkost— nadsersättning till dagbarn—

vårdare.

Föreslagen lydelse

Statsbidrag utgår med 35 procent av kommunens kost- nader för lönL sociala för— måner och omkostnadsersätt— ning till dagbarnvårdare samt för föreskriven häl—

sokontroll av dagbarnvår- dare och medlemmar i fa-

miljedaghemmet.

SOU l974:41

UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Utredningens direktiv

Kommunalekonomiska utredningens direktiv finns upptagna i ett anförande av chefen för finansdepartementet, statsrå— det Sträng, till statsrådsprotokollet den 17 december 1971. Direktiven återfinns i 1973 års riksdagsberättelse sid. 246 ff.

Enligt direktiven skall utredningen allsidigt utreda kom— munernas ekonomiska situation. Utredningen bör avse såväl 1 primärkommunal som landstingskommunal verksamhet.

Departementschefen anförde, att en av utredningens huvud— uppgifter skall vara att söka bedöma den framtida efter— frågeutvecklingen på de olika områden som har ett kommu— nalt huvudmannaskap. I anslutning härtill bör kommittén ägna särskild uppmärksamhet åt frågan hur efterfrågan kan styras genom t.ex. priser eller kvantitativa restriktio—

ner.

Enligt departementschefen bör utredningen, mot bakgrund av sådana efterfrågeundersökningar, genomföra en analys av vilka reala resurser som skulle behöva tas i anspråk för att tillgodose efterfrågan på olika kommunala tjänster. Denna analys bör som utgångspunkt ha alternativa antagan- den om inriktningen och omfattningen av de kommunala tjäns— ter som enligt utredningens bedömningar bör tillgodoses i framtiden.

Departementschefen pekade i detta sammanhang på att kommu— nernas beredvillighet att tillgodose olika efterfrågebehov påverkas av det statliga bidragssystemets utformning. Statsbidragen har ofta konstruerats med syfte att direkt medverka till en ökad kommunal aktivitet inom en viss sek— tor. Det kan sålunda hävdas, att statsmakterna genom ut- formningen av statsbidragssystemen drivit på den kommunala utgiftsexpansionen. De konsekvenser som ett bibehållande av statsbidragssystem med en sådan konstruktion kan ha på

SOU 1974:41 13

kommunernas efterfrågan bör därför belysas av utredningen.

Enligt direktiven bör utredningen, med utgångspunkt i ana— lyserna av alternativa efterfrågemönster på det kommunala området och de därmed sammanhängande anspråken på reala resurser, bedöma den framtida kommunala finansieringssi— tuationen.

I anslutning härtill konstaterade departementschefen att vissa kommunala tjänster är avgiftsbelagda. De finansiella effekterna av utredningens bedömningar av avgiftsinslaget i de alternativa efterfrågeanalyserna ansågs böra ligga till grund för kommitténs redovisning av denna finansie- ringskälla.

I fråga om statsbidragsutvecklingen konstaterade departe— mentschefen, att de olika efterfrågemönster som utredning- en har att arbeta med leder till olika resultat. Utred—

ningen bör med anledning härav undersöka fördelar och nade delar med en övergång till mera generella former för stats— bidragsgivningen.

När det slutligen gäller skattefinansieringen bör utred— ningen enligt departementschefen, mot bakgrund av de gjor- da efterfrågeanalyserna och bedömningarna av utvecklingen av de övriga finansieringskällorna, belysa effekterna för den kommunala utdebiteringen.

Enligt direktiven bör den bedömning som utredningen har att göra rörande den framtida kommunala utvecklingen i 0- lika hänseenden i första hand avse tiden fram till år 1980.

Kungl. Maj:t beslöt den 30 december 1971 att handikapput- redningens betänkande, Bättre socialtjänst för handikappa- de (SOU 1970:64), i den del det berör frågan om statligt stimulansbidrag till färdtjänst, som av kommunerna anord— nas för handikappade, skulle lämnas till kommunalekonomis— ka utredningen för prövning i samband med utredningens be— handling av frågor rörande statliga stimulansbidrag.

14. SOU 1974:41

Genom beslut den 28 december 1973 meddelade Kungl. Maj:t tilläggsdirektiv till kommunalekonomiska utredningen. Di- rektiven finns upptagna i ett anförande av chefen för fi- nansdepartementet, statsrådet Sträng, till statsrådspro- tokollet denna dag. De återges nedan.

Statsbidrag till kommunernas sociala hemhjälp och familje— daghemsverksamhet utgår normalt med 35 % av kommunernas nettokostnader. Riksdagen har på grundval av prop.1973:165 med förslag till vissa ekonomisk—politiska åtgärder beslu— tat om en höjning av statsbidragsandelen till 50 % för ka— lenderåret 1974 (FiU 1973:40, rskr 1973:344).

Avsikten med denna temporära höjning av bidragen var att övergångsvis stimulera kommunerna att bygga ut dessa for— mer av social service. Enligt prop. 1973:165 kunde bidrags- höjningen beräknas ge utrymme för nyanställning inom soci— al hemhjälp motsvarande ca 7 000 heltidsarbetande under år 1974. Någon ställning har inte tagits till frågan om stor— leken av statsbidragen för tiden efter år 1974.

Handikapputredningen föreslog i sitt i oktober 1970 avläm— nade betänkande SOU 1970:64 Bättre socialtjänst för handi- kappade att statsbidrag med 35 % skulle utgå till kommu— nernas nettokostnader för färdtjänst. Utredningens betän— kande överlämnades i december 1971 till kommunalekonomiska utredningen. Handikappförbundens centralkommitté (HCK) har sedermera i skrivelse under hösten 1973 betonat vikten av ökade insatser vad gäller kommunal färdtjänst och framhål- lit att statsbidrag är nödvändigt för att få till stånd en väl fungerande och likvärdig färdtjänst över hela landet. I sin skrivelse hemställde HCK att Kungl. Maj:t i avvaktan på ett definitivt förslag från kommunalekonomiska utred— ningen, i statsverkspropositionen 1974 föreslår ett provi- soriskt statsbidrag till den kommunala färdtjänsten upp- gående till 35 % av kostnaderna.

Med hänsyn till angelägenheten av att samhället på olika sätt stöder den sociala servicen föreslår jag efter sam— råd med chefen för socialdepartementet att Kungl. Maj:t uppdrar åt kommunalekonomiska utredningen att med förtur behandla frågorna om storlek och utformning av statsbidra— gen till kommunernas sociala hemhjälp och familjedaghems— verksamhet för tiden efter år 1974 och att i samband där— med även behandla frågan om statsbidrag till den kommuna— la färdtjänsten. I avvaktan på sin redovisning av den sam— lade statsbidragsgivningens former och omfattning bör ut— redningen kunna föreslå provisoriska lösningar för stats— bidrag till nämnda verksamheter.

Utredningen bör — med beaktande av att de i prop 1973z165 föreslagna höjningarna av statsbidragen för år 1974 hade sin grund i bl.a. konjunkturpolitiska överväganden - vid sin slutliga bedömning av frågan om kommunernas ekonomi väga in effekten av de förslag som framlägges i de nu ak- tuella frågorna.

SOU 1974:41 15

Resultatet av utredningens överväganden skall redovisas i sådan tid att beslut om de statsbidragsregler som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1975 kan fattas av 1974 års riksdag.

1.2. Uppläggningen av utredningsarbetet

Kommunalekonomiska utredningen (KEU) har i enlighet med vad som angivits i tilläggsdirektiven med förtur behandlat frågan om statsbidrag till kommunernas färdtjänst, hem— hjälp och familjedaghemsverksamhet. KEU:s uppdrag i dessa stycken har slutförts i och med överlämnandet av detta be- tänkande. KEU:s överväganden och förslag som föranleds av det ursprungliga uppdraget, som det utformats i departe— mentschefens direktiv till utredningen den 17 december 1971, kommer att redovisas i kommande betänkande.

Av tilläggsdirektiven till KEU framgår, att departements— chefen önskar att resultaten av utredningens överväganden rörande statsbidrag till färdtjänst, hemhjälp och familje— daghemsverksamhet redovisas av KEU i sådan tid att beslut om de statsbidragsregler som skall gälla fr.o.m. den 1 ja— nuari 1975 kan fattas av 1974 års riksdag. Den tid som därmed ställts till förfogande för uppdragets genomföran- de har ej medgivits särskilda, mera omfattande, undersök— ningar rörande de aktuella verksamheterna. KEU har därför främst hänvisats till att grunda sina överväganden och få? slag på redan tillgängliga uppgifter rörande verksamheter— nas innehåll, inriktning, kostnader och finansiering.

Under arbetet har KEU haft överläggningar med socialutred— ningen.

Underlag för arbetet har vidare inhämtats från myndigheten organisationer och kommuner.

Statsbidrag utgår f.n. till kommuner för kostnader för so— cial hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. Statsbidrag utgår ej till täckande av kommunala kostnader för social färdtjänst. KEU har funnit anledning ägna frågan om infö— rande av ett nytt statsbidrag till färdtjänsten särskild

16 »SOU 1974:41

uppmärksamhet. Det har därför varit naturligt att redan inledningsvis redovisa utredningens överväganden och för— slag i dessa stycken.

De förslag som utredningen framlägger i det följande avser dels införande av ett nytt statsbidrag till färdtjänst, dels vissa ändringar i gällande regler för statsbidrag till hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. Således före— slås bl.a. att statsbidragen i fortsättningen skall utgå på kommunernas bruttokostnader för verksamheten. Denna förändring liksom övriga förslag om ändrade bidragsbestäm— melser föreslås få formen av en treårig försöksverksamhet.

De här behandlade statsbidragen är exempel på specialdesti— nerade bidrag. KEU har med förslagen bl.a. avsett att när— mare undersöka möjligheterna att i framtiden införa enkla- re och mera generella statsbidragsformer. Med de förslag som framläggs anser sig KEU inte ha tagit ställning till statsbidragsgivningens utformning på längre sikt.

SOU 1974:41

FÄRDTJÄNST 2.1 Verksamhetens innehåll

Kommunernas sociala färdtjänst är avsedd för personer vars handikapp medför väsentliga svårigheter att använda all— männa kommunikationsmedel. Genom färdtjänsten erbjuds han— dikappade främst skolresor, arbetsresor, behandlingsresor, inköps— och övriga privatresor. Såväl konventionella for- don som specialfordon kommer till användning.

Färdtjänsten utförs ofta i samverkan med den lokala taxi- organisationen. Dessutom förekommer att resorna utförs av brandkåren, enskilt bussbolag, kommunala trafikföretag eller privatpersoner. Kommunen kan även genom egen per— sonal svara för färdtjänsten.

2.2. Verksamhetens omfattning

Under 1960—talet började åtskilliga kommuner anordna färd— tjänst. År 1968 utförde Handikapputredningen (HKU) i sam— arbete med Svenska Kommunförbundet en undersökning av färdtjänsten i 20 av de kommuner som detta år hade färd- tjänst. Vissa resultat av denna undersökning redovisades i HKU:s betänkande Bättre socialtjänst för handikappade (sou 1970:64).

Undersökningen visade att färdtjänstens kapacitet och ut— formning varierade starkt mellan de 20 kommunerna. På några håll hade handikappade tämligen.goda möjligheter att anlita färdtjänst. I andra kommuner kunde de mera sällan påräkna färdhjälp. Det redovisades varierande och ofta avsevärda begränsningar i rätten att vid olika tid— punkter och för olika ändamål använda färdtjänsten.

I juni 1969 utfärdade Svenska Kommunförbundet en rekom—

SOU 1974:41

mendation till samtliga primärkommuner att inrätta färd— tjänst.

Är 1972 genomförde Svenska Kommunförbundet ytterligare

en undersökning avseende färdtjänstförhållandena i kom— munerna åren 1971 och 1972.

Enligt undersökningen fanns år 1972 färdtjänst i 260 av

de 447 kommuner som besvarade förbundets enkät. Invånar— antalet i dessa 260 kommuner var totalt 6,9 milj. Detta innebar att i runt tal 85 % av landets invånare var bo— satta i kommuner med färdtjänst. Ca 1,2 milj. invånare, eller ca 15 %, bodde i kommuner utan färdtjänst.

I 258 av de 260 kommuner som hade färdtjänst, var ca 66 500 personer berättigade att använda färdtjänsten. Två större kommuner saknade uppgift om antalet färd- tjänstberättigade. Genomsnittligt var ca 1 % av be- folkningen i de 258 kommunerna färdtjänstberättigad.

Av de färdtjänstberättigade var ca 40 500 personer, ca 60 %, ålderspensionärer. Det angavs att special— fordon krävdes för ca 9 700 personer. Detta motsvara— de ca 14 % av antalet färdtjänstberättigade.

Nedan redovisas förekomsten av färdtjänst i kommuner

med olika storlek enligt Svenska Kommunförbundets un— dersökning.

SOU 1974:41

Tabell 2:l Antal kommuner med färdtjänst år 1972

Kommunstorlek (antal Antal kommuner som Antal kommuner invånare) besvarat enkäten med färdtjänst

Bland de kommuner som besvarat enkäten var år 1972 färd— tjänst vanligast i de största kommunerna. Uppgifterna i tabellen tyder på att förekomsten av färdtjänst växte med kommunernas storlek.

Under november 1972 ställde Svenska Kommunförbundet en rundfråga rörande 1973 års budget till 40 slumpmässigt ut- valda kommuner. Därvid framgick att år 1972 fanns färd— tjänst i 28 av de tillfrågade kommunerna. För år 1973 hade medel för sådan verksamhet budgeterats i 34 kommuner.

Enligt uppgifter från statistiska centralbyrån (Statis— tiska meddelanden nr S 1973:15) fanns i januari 1973 färd— tjänst i 317 av landets kommuner. Antalet färdtjänstbe-

rättigade var ca 85 000. Av dessa var närmare 50 000 över 67 år.

De redovisade uppgifterna visar på en successiv ökning av antalet kommuner med organiserad färdtjänst.

2.2.1. Verksamhetens genomförande

Svenska Kommunförbundets undersökning är 1972, som refere— rats ovan, visade att sociala centralnämnden/socialnämnden

20 SOU 1974:41

svarade för verksamheten i 238 av de 260 kommuner som hade färdtjänst detta år. I fyra kommuner hade motsvarande upp— gift ålagts servicenämnd eller motsvarande. Handikapporga— nisation ansvarade för färdtjänsten i en kommun, och i 20 kommuner svarade annan för verksamheten, t.ex. trafikbolag eller privat person. I tre kommuner var ansvaret delat på två instanser.

I tabell 2:2 nedan sammanfattas undersökningens resultat vad avser verkställare av färdtjänsten år 1972.

Tabell 2:2 Kommunal färdtjänst — verkställare år 1972

Antal kommuner

taxi

brandkåren

huvudmannen med egen personal

enskilt bussbolag kommunalt trafikföretag

annan t.ex. privatperson

Det bör observeras att flera verkställare kunde vara

engagerade i en och samma kommun.

I 121 kommuner utfördes färdtjänsten endast med taxi. En- bart specialfordon användes i 43 kommuner, och en kombi— nation av taxi och specialfordon förekom i 96 kommuner. 291 specialfordon kom till användning.

Avtal om utförande av färdtjänsten hade i 141 kommuner träffats mellan kommunen och taxi. I 88 fall hade den

rekommendation som 1969 utfärdades av Svenska Kommune

förbundet utgjort norm för avtalet. 2.2.2 Färdtjänstlegitimering

Ansvaret för färdtjänstlegitimeringen har ålagts olika

organ/tjänstemän i de enskilda kommunerna. I tabell 2z3 nedan sammanfattas resultatet av Svenska Kommunförbundets undersökning år 1972 i dessa stycken.

Tabell 2:3 Kommunal färdtjänst — legitimering år 1972

legitimerande organ/tjänsteman Antal kommuner

sociala centralnämnden delegation ur nämnden avdelningschef (motsvarande)

socialassistent/hemvårdsassistent

annan t.ex. brandchef, handikapporg.

Det bör noteras att beslutanderätten i ett antal kommuner hade delegerats till flera instanser.

Läkarutlåtande som ett led i bedömningen av färdtjänstbe— hov var obligatoriskt i 16 kommuner. I 219 kommuner be— gärdes i speciella fall läkarutlåtande. I 25 kommuner skedde bedömningen genomgående utan läkarutlåtande.

2.2.5. Tillgång till färdtjänst

Vid undersökningstillfället uppgav 36 kommuner att inga begränsningar förekom i rätten att använda färdtjänst.

Av övriga kommuner uppgav 136 att begränsningarna var be— roende av typ av resa. Fem olika typer av resor angavs i enkätformuläret och tillgodoseendet av önskemålen kunde anges enligt följande tre alternativ:

önskemålen tillgodoses som regel önskemålen tillgodoses om möjligt färdtjänsten får ej utnyttjas.

Svaren har sammanfattats i tabellen 2:4 nedan.

Tabell 2:4 Begränsningar och prioriteringar av olika typer av resor med färdtjänst år 1972

Önskemålen tillgodo— ses

som regel om möjligt får ej utnytt—

Ingen be- gränsning i typ av resa

Skolresor Arbetsresor Behandlingsresor Inköpsresor

,Ovriga privatresor

HKU beräknade i sitt betänkande, att endast ca 1/3 av al— la resor med färdtjänsten var vad utredningen bedömde som "egentliga färdtjänstresor". Återstoden utgjordes av be- handlingsresor, skolresor och resor till skyddade verkstä—

der.

Begränsningar i antalet inköps— och privatresor fanns i 137 kommuner enligt uppställningen nedan.

Antal tillåtna resor:

2 enkelresor per månad i 28 kommuner 4 54 6 19 8 31 10 11 fler än 10 4 andra begränsningar 10

I flertalet kommuner fick resorna ej utsträckas utanför den egna kommunen. I vissa kommuner sattes det maximala reseavståndet till det egna kommunblockets gräns. I ett

SOU 1974:41 23

hundratal fall var reseavståndet begränsat till visst an— tal mil från bostaden.

I vissa fall fick färdtjänst endast utnyttjas under dag— och kvällstid. Denna begränsning, liksom skyldigheten att beställa resa dagen före resdagen, gällde så gott som uteslutande specialfordonen.

2.3. Kostnader för social färdtjänst

De mest fullständiga uppgifterna om kommunernas kostnader för färdtjänsten kan hämtas från Svenska Kommunförbundets totalenkät år 1972.

I enkäten efterfrågades kommunernas budgeterade kostnader för färdtjänst åren 1971, inklusive tilläggsbudget, och 1972. Till de primärkommunala insatserna lades dessutom av Stockholms läns landsting budgeterat medel för färd- tjänst år 1972. Skälet härtill var att landstinget fr.o.m. detta år påtagit sig en stor del av den färdtjänst som primärkommunerna inom landstingsområdet tidigare svarade för.

Enkätresultaten sammanfattas i tabellen 2:5 nedan.

Tabell 2:5 Bruttokostnader för färdtjänst år 1972

Kommunstorlek Budget 1972 Kostnad per invånare (antal invånare) 1 OOO—tal i kommuner med färd— kronor tjänst kronor

4 999 482,5 5 000 9 999 112,8 1 10 000 24 999 3 598,3 25 000 49 999 6 955,4 50 000 42 643,7 Primärkommunal insats 54 790,7 Stockholms läns landsting 26 210,0 Totalt 81 000

24. SOU 1974:41

För år 1971 hade kommunerna budgeterat 53,5 milj. kr. in— klusive tilläggsbudget för färdtjänst. ökningen mellan åren 1971 och 1972 översteg således 50 %. Därav torde dock 10 — 15 % ha utgjort kostnader föranledda av pris— och lönestegringar. Verksamhetens volymtillväxt mellan åren 1971 och 1972 torde därmed ha varit i storleksord-

:

ningen 35 — 40 ».

jnligt sammanställningar utförda inom Svenska Kommunför— bundet har kommunerna i 1974 års budget avsatt 118,7 milj. kr. för täckande av bruttokostnaderna för färdtjänst. In— komsterna från avgifter har budgeterats till 9,1 milj.

kr.

Det har inte varit möjligt genomföra en tillförlitlig fördelning av färdtjä.stens kostnader på olika typer av resor. Detta beror bl.a. på att färdtjänsten är olika organiserad i de enskilda kommunerna samt att begrepp som arbetsresor och behandlingsresor definieras olika

i kommunerna.

2.4 Finansiering av verksamheten

___-___—h.7__-—-————-——

Den kommunala färdtjänsten finansieras med avgifter och kommunalskattemedel. Statsbidrag utgår ej.

2.4.1 Avgifter I tabell 2:6 nedan sammanfattas resultatet av Svenska kommunförbundets undersökning är 1972 vad avser avgif— ter för färdtjänst.

Tabell 2:6 Avgifter för färdtjänst år 1972

Kommunstorlek Antal kom— ifferentierad avgift (antal invånare) muner med

färdtjänst avgift Motsva— Taxi.

av de som » Procent

svarat av taxa— meterbe— lOpp

Enligt undersökningen betalade den resande avgift för re— san i 190 av de 260 kommunerna med färdtjänst. Avgiftssys— temen varierade mellan enhetlig avgift, dvs. ett fast pris oavsett resans längd, och differentierad avgift allt efter reseavstånd. I några kommuner fanns en kombination av t.ex. differentierad avgift för taxiresa och ingen eller enhetlig avgift för resa med specialfordon. De differen— tierade taxorna kunde vara relaterade till busstaxorna

för motsvarande sträcka eller motsvara viss andel av taxa— meterpriset. Ytterligare variationer förekom.

Tillförlitliga uppgifter rörande kommunernas avgiftsin— komster saknas. Ovan redovisade uppgifter om kommunernas budgetering år 1974 pekar mot att avgiftsinkomsterna skul— le motsvara knappt 10 % av bruttokostnaderna för färd— tjänsten.

2.5. Handikapputredningens förslag

Som framgått av det tidigare, behandlade HKU i sitt be— tänkande (SOU 1970:64) bl.a. frågan om de handikappades möjligheter till förflyttning.

26 SOU 1974:41

HKU föreslog en samordnad planering av de allmänna kommu— nikationerna med sikte på att så snabbt som möjligt anpas- sa dessa till handikappades behov. HKU föreslog vidare att en riksomfattande färdtjänst skulle anordnas genom kommu— nerna och att kommunerna skulle få statsbidrag för täckan— de av kostnaderna för färdtjänsten. Kommunerna skulle en— ligt förslaget i vissa fall, som ett komplement till färd— tjänsten, och med anlitande av statsbidrag, kunna tillhan— dahålla handikappade egen bil.

2.5.1. Kommunal färdtjänst

Enligt HKU borde varje kommun tillhandahålla förflytt- ningshandikappade färdtjänst. Färdtjänsten borde överallt få anlitas oberoende av målet och tidpunkten för samt av— sikten med resan. Varje kommun borde upprätta en plan för färdtjänsten, som skulle godkännas av socialstyrelsen.

HKU utgick i sina bedömningar från att färdtjänsten för

de handikappade skall vara ett effektivt komplement till de allmänna kommunikationerna. Färdtjänsten borde erbju— da personer med förflyttningshandikapp minst lika bra transportmöjligheter som andra har med de reguljära färd- medlen. HKU konstaterade, att ett förflyttningshandikapp ofta innebär isolering. Genom en effektiv färdtjänst an— sågs isoleringen kunna brytas och handikappade kunna delta i de aktiviteter som de har intresse för.

Enligt utredningen borde kommunerna vara huvudmän för färdtjänsten. Verksamheten borde i huvudsak byggas upp enligt Svenska Kommunförbundets rekommendationer. Social— nämnderna borde ha det närmaste ansvaret för färdtjänsten. Det borde ankomma på socialnämnden att besluta om vilka som skall vara berättigade att anlita färdtjänsten. Soci— alnämnden har förstahandsansvaret för den uppsökande verk- samheten i kommunerna. Det behov av färdtjänst som uppda— gas i denna verksamhet eller eljest blir känt borde till— godoses genom att nämnden berättigar handikappade att an— vända färdtjänsten.

Socialnämndens prövning av frågan om tillstånd att använ— da färdtjänsten borde äga rum i samråd med landstingens hjälpmedelscentraler för att handikappades behov av hjälp- medel och färdtjänst skall kunna bedömas i ett sammanhang. Socialstyrelsen borde utfärda närmare anvisningar om vil- ka som skall vara berättigade att anlita färdtjänsten samt hur beslutsprocessen — motsvarigheten till ordinatione— förfarandet inom hjälpmedelsverksamheten — skall fungera.

2.5.1.1 Kostnader

HKU räknade med att den totala bruttokostnaden för en över landet fullt utbyggd färdtjänst skulle uppgå till ca 100 milj. kr. per år i dåvarande penningvärde.

Kommunernas intäkter genom passageraravgifter beräknades till ca 10 milj. kr. per år. Enligt HKU:s bedömning skul— le kommunernas nettokostnader därmed uppgå till ca 90 milj. cr. per år.

2.5.1.2 Finansiering Avgifter

HKU ansåg sig böra dela Svenska Kommunförbundets, av han— dikapporganisationerna understödda, rekommendation att färdtjänstresenären skall erlägga avgift för resorna. Den enskildes avgift för resor med färdtjänsten borde bestäm— mas så enhetligt som möjligt över landet. HKU fann det lämpligt att i princip anknyta avgiftssättningen till statens järnvägars avgiftstabell A för enkel biljett i andra klass. I lokaltrafikområdena borde vid resor med färdtjänsten samma avgift tas ut som i allmänhet gäller för färd med de allmänna (lokala) kommunikationerna i des— sa områden.

Det ansågs angeläget med ett enkelt system för den handi— kappades betalning av sin andel i kostnaden för resan och

SOU 1974:41

för befordrarens ersättning från socialnämnden. Avgiften

borde i samband med resan erläggas till befordraren. Det-

ta kunde ske kontant eller genom kuponger som den enskilde

i förväg hade köpt genom socialnämnden. Den del av resans

kostnad som inte täcktes av avgiften skulle debiteras kom—

munen .

Statsbidrag

HKU fann, att de insatser som krävdes av kommunerna på

färdtjänstens område borde motsvaras av en insats också : från statens sida. Enligt HKU spelade skatteutjämnings— bidragen utan tvivel en betydelsefull roll för de ekono— miskt mindre väl ställda kommunernas möjligheter att er— bjuda handikappade service av skilda slag. Detta stöd an— sågs dock böra kompletteras med ett särskilt ändamålsbe— stämt stöd för att stimulera kommunerna att snabbt bygga upp och hålla färdtjänst. Vikten av överallt ensartad uppbyggnad, funktion och effektivitet talade också enligt HKU för ett statligt finansiellt stöd till färdtjänsten.

Vid prövningen av hur ett statligt stöd till kommunernas färdtjänst borde utformas sade sig HKU särskilt ha beak— tat konstruktionen av stödet till den sociala hemhjälpen. Statens bidrag till kommunerna för social hemhjälp utgår med 35 % av kommunernas nettokostnader för verksamheten. HKU fann, att detta bidrag hade stimulerat kommunerna att i allt högre grad tillgodose handikappades, pensionärers, barnfamiljers och sjukas behov av hemhjälp. iKU var för— vissad om att en liknande bidragskonstruktion också skul— le ha hög stimulanseffekt för uppbyggnaden av en bra färdtjänst. Social hemhjälp och färdtjänst avsåg i stor utsträckning samma personer. HKU menade, att den erfaren— het som hade samlats inom hemhjälpsorganisationen om en— skildas behov av service spelar roll också för att till— godose behovet av färdtjänst. Inom den kommunala administ— rationen torde frågor om bokföring och redovisning i stort

SOU 1974:41

sett kunna lösas på samma sätt för färdtjänst som för social hemhjälp.

HKU fann det väl avvägt att, på motsvarande sätt som gäl— ler för den sociala hemhjälpen, 35 % av kommunernas netto— kostnader för resor med färdtjänsten skulle falla på sta— ten. Kommunerna borde betala kostnaden för planering, in— ventering av färdtjänstbehov och liknande verksamhet som direkt ingår i kommunernas ansvar för den aktiva uppsökan— de verksamheten.

HKU utgick från att kostnader för resor i samband med lä— karvård skulle ersättas enligt de grunder som anges i lä— gen om allmän försäkring.

Kommunerna borde på samma sätt som för social hemhjälp i efterskott rekvirera statsbidrag från socialstyrelsen en— ligt närmare anvisningar som styrelsen utfärdar. Som vill— kor för statsbidrag till kommunens kostnader för färdtjäns— ten borde gälla att socialstyrelsen hade godkänt färd- tjänstplan för kommunen.

HKU beräknade kommunernas totala nettokostnader för färd— tjänsten vid full utbyggnad till ca 90 milj. kr. per år. Statens bidrag till kostnaden för färdtjänsten beräknades till ca 50 milj. kr. (35 % av 90 milj. kr.) per år.

Enligt förslaget skulle statens kostnader för verksamheten betalas från ett nytt förslagsanslag, benämnt Bidrag till färdtjänst, under socialdepartementets huvudtitel.

2.6 Fortsatt nrövnin- av frå an om statsbidrag till

social färdtjänst

Kungl. Maj:t beslöt i december 1971, med anledning av HKUzs förslag om statligt stimulansbidrag till färdtjänst, att utredningens betänkande i denna del skulle överlämnas till kommunalekonomiska utredningen för prövning i sam— band med denna utrednings behandling av frågor rörande

30. SOU 1974:41

statliga stimulansbidrag.

!

KLU:s övervä anden

IX) .

2.7.1 Systembeskrivning

Den sociala färdtjänsten har kommit till för att ge per— soner med förflyttningshandikapp så långt möjligt lika goda transportmöjligheter som andra har med reguljära färdmedel. I denna grupp människor inbegrips dels perso— ner som på grund av fysiska och/eller psykiska sjukdomar eller defekter har mer bestående skada, dels personer som under längre tid på grund av vissa sjukdomstillstånd är i något avseende skadade. Färdtjänsten kan uppfattas som en del av samhällets system för handikappomsorg.

I figur 2:1 nedan sammanfattas den del av de samlade sam— hällsinsatserna som utgörs av det statliga systemet för omsorg om handikappade.

SOU 1974141 31

Tillgodose de handi- kappades särskilda behov samt underlätta för dem att leva med

i samhället

Presta- Vård och Utbildning Arbete Hjälp- Service ? tioner rehabi- medel : Iitering ;

1. Sjuk- 1. Stats- 1. Statsbi- 1.Statsbi- 1. Statsbi- 1. Statsbi- I vårdslag bidrag: drag mm: drag mm: drag mm: drag: | |

1 . Folk- pension - ATP: Förtids— pension Vård- bidrag lnvalidi- tetser- sättning

— mm - Viss ut- Ny- och Arbets— Hjälp- Social stats- bildning ombygg- förmed- medel hemhjälp bidrag: av handi- nad av ling (medicin- Somatisk kappade bostads- Arbets- ska samt och Drift av hus prövning för den

psykiat- Särskolor Förbätt- Arbets- dagliga risk 2. Skollag ringslån träning livföring- sjukvård 3. Special- Bostads- Utbild— en)

l-tilläu) Omsorg skol- tillägg ning av — — —1 . Siukför- om stadga till barn- svårpla- | Färd— säkring psykiskt familjer cerade l tjänst | . Yrkes— utveck- och låg- Arbets- -— _— —l Medel skade- lings- inkomst- hjälp försäk- störda tagare medel ring m m Invalid- Närings- . Social— bostads- hjälp hjälps- bidrag Särskil- lagen 2. Eva? da be- nads— redskaps- stad— arbeten ga Halv- skyddad syssel- sättning Skyddad syssel- sättning Hem- arbete Arkiv- arbete

Miljö

1974z4l

2.7.2 Handikappomsorg - mål och medel

Samhällets åtgärder för handikappade syftar till att så långt som möjligt göra dem oberoende av sitt handikapp. Målet är att genom tillgodoseende av de handikappades sär— skilda behov göra det möjligt för dem att leva med i sam- hället. Genom insatser av vård—, omsorgs— och stödkaraktär avses de handikappade i möjligaste mån klara sig själva och leva under samma villkor som andra. Målet för samhäl— lets insatser sammanfattas ofta med orden integration och normalisering.

Åtgärderna till stöd för de handikappade inriktas på att ge ekonomisk trygghet samt tillgodose sådana behov som vård- och rehabilitering, utbildning, bostad, arbete, hjälpmedel och service. Eftersom de handikappade har skil— da förutsättningar och behov är det naturligt att åtgär— derna — medlen att uppnå målen — har blivit rikt differen— tierade.

Av figur 221 framgår, att större andelen av statens åtgär— der har givits karaktären av stödjande verksamhet. I figu— ren har till denna grupp åtgärder förts insatser avseende ekonomi, utbildning, bostad, arbete, hjälpmedel och ser- vice. Att den stödjande verksamheten fått denna omfattning är ett uttryck för den för verksamheten uttalade målsätt— ningen — integration och normalisering i öppna former. Samtidigt har emellertid betydande resurser avdelats för institutionsanknutna insatser, men då genomgående för att tillgodose mera sjukvårdsbetonade behov — vård och rehabi— litering.

2.7.3 Ett eventuellt statsbidragssystems medverkan till måluppfyllelse

Målet för handika pomsorcen har angivits ovan — att öra ;. b o det möjligt för handikappade att leva ett "normalt” liv. Överväganden rörande behovet av och formerna för statsbi—

drag till social färdtjänst bör grundas på dels en allmän bedömning av färdtjänstens betydelse i arbetet att uppnå detta mål, dels en prövning av behovet av fortsatt utbygg—

nad av verksamheten.

Färdtjänsten tar idag i anspråk en relativt begränsad del av de samlade resurser samhället avsätter för omsorg om handikappade. Färdtjänsten kan dock uppfattas som en stra- Ä tegiskt viktig aktivitet. Denna verksamhet utgör ofta en ' förutsättning för att andra insatser på områden som bostad, arbete och utbildning skall bli effektiva och fullt ut bi- dra till måluppfyllelse. Utbyggnaden av färdtjänsten under senare år torde vara ett uttryck för att denna syn är för— härskande i kommunerna. Motiv för eller skäl mot statsbi— | drag får mot denna bakgrund grundas på en bedömning av dels * behovet av att kommunerna stimuleras till att öka utbygg— nadstakten, dels kommunernas möjligheter att bära de växan-

de kostnaderna för färdtjänsten.

HKU föreslog i sitt betänkande att statsbidrag skulle ut— gå för färdtjänst. Förslaget motiverades med behovet av att stimulera kommunerna att snabbt bygga ut och hålla färdtjänst. Utredningen menade också, att vikten av i hela riket ensartad uppbyggnad, funktion och effektivitet tala- de för ett statligt finansiellt stöd till färdtjänsten.

Av de i det tidigare redovisade uppgifterna, rörande verk— samhetens utveckling under senare år, framgår att antalet kommuner med färdtjänst successivt ökat. Tillförlitliga uppgifter rörande verksamhetens utveckling i kommuner med färdtjänst saknas. KEU har under hand inhämtat uppgifter rörande budgeterade medel för färdtjänst åren 1971 — 1974 från ett antal kommuner. Dessa uppgifter visar, att i flertalet tillfrågade kommuner har anvisats medel för en successivt utbyggd verksamhet.

Av systembeskrivningen ovan har framgått, att statens åt— gärder för handikappade koncentrerats till olika former för service och stöd. Färdtjänsten är en av dessa åtgärder. HKU:s förslag att införa ett särskilt stimulansbidrag till

färdtjänsten ligger således i linje med tidigare priorite— ring mellan olika medel.

Vid sina överväganden har KEU fäst avgörande vikt vid be—

hovet av en fortsatt utbyggnad av den sociala färdtjäns—

ten. I det tidigare redovisade uppgifter visar att verk—

samheten fortlöpande byggts ut av kommunerna. Det är dock KEU:s bedömning att färdtjänstbehov fortfarande återstår

, att täcka inom främst kommuner där en sådan verksamhet in—

l te förekommmer. Det är KEU:s uppfattning att ett särskilt l statligt bidrag till den sociala färdtjänsten skulle kun— na medverka till en fortsatt utbyggnad av denna verksam- het och därmed till en förstärkning av de öppna, stödjan— de aktiviteterna. (EU föreslår därför att ett särskilt statsbidrag till primärkommuner och, i fall där lands— tingskommun svarar för verksamheten, till landsting införs för finansiering av kommunernas kostnader för färdtjänst.

2.7.4 Krav på system för statsbidrag

Enligt RBU bör följande krav så långt möjligt beaktas vid utformningen av ett system för statsbidrag till social l färdtjänst.

Systemet skall medge kommunalt ansvar för och bestämmande över verksamhetens organisation.

Systemet skall medverka till att bereda kommunerna lik— värdiga möjligheter att anordna färdtjänst.

Systemet skall ge ett ekonomiskt tillskott för kommunerna som är anassat med hänsyn till kommunens kostnader för verksamheten.

Systemet skall främja intresset för att — i relation till

för aktiviteten uppsatta mål — tillgängliga resurser an— vänds för en effektiv och rationell verksamhet.

Systemet skall verka neutralt vad gäller faktoruppsätt-

ningen i verksamheten.

Systemet bör inte påverka kommunernas sätt att finansiera

verksamheten — avgifter, skattemedel och statsbidrag.

Systemet skall vara enkelt att administrera såväl för kom—

munen som för bidragsbeviljande statlig myndighet. Bl.a. bör ställas krav på ett enkelt och entydigt beräknings—

underlag. 2.8 KEU:s förslag | 2.8.1 Det föreslagna statsbidragssystemets uppbyggnad ;

KEU har funnit att de uppställda kraven på ett statsbidrag till färdtjänst bäst uppfylls med ett kostnadsrelaterat bidrag, som utgår med 35 % av kommunens driftkostnader brutto för färdtjänsten.

Ett sådant system skulle genom sin konstruktion medge att 5 bidragets storlek samvarierar med serviceutbudets omfatt— ' ning. Bidraget skulle därigenom stimulera kommunerna till » en fortsatt utbyggnad av verksamheten. Samtidigt skulle kommunerna delvis kompenseras för den kostnadshöjning,

som uppkommer då tjänsteutbudets kvalitet förbättras. Det föreslagna bidraget skulle också medverka till en utjäm—

ning av kostnadsskillnader mellan kommunerna, föranledda

av olikheter i åldersmässig och geografisk struktur.

Bidragskonstruktionen skulle ge kommunerna möjlighet att fritt välja den verksamhetsform, som med hänsyn till loka— la förhållanden framstår som mest ändamålsenlig. Systemet skulle därmed bl.a. medge ett fortsatt kommunalt ansvar

för och inflytande över verksamhetens organisation. KEU föreslår, att statsbidraget utgår med 35 % på kommu—

nernas driftkostnader brutto för färdtjänst. Därmed skulle bidragsbeloppet komma att bestämmas oberoende av kommunens

SOU 1974:41

i &

avgiftspolitik. En höjning eller sänkning av avgifterna skulle ge fullt utslag på kommunernas nettokostnader för verksamheten. Därmed skulle exempelvis en höjning av de avgifter som betalas av den som utnyttjar färdtjänsten helt komma kommun till godo. Inkomstförstärkningen skulle inte reduceras genom bortfallande statsbidrag som i fall där bidragsunderlaget utgörs av nettokostnaden.

Med det föreslagna bidragssystemet erbjuds kommunerna full frihet att självständigt utforma och dimensionera verksam- heten. Mot denna bakgrund har KEU ansett det naturligt att kommunerna får svara för merparten av verksamhetens kost-

*1

nader. En har funnit en bidragssats på 35 % väl avvägd. 2.8.2 Regler för fastställande av bidragsunderlag 2.8.2.1 Avgränsning av resebehov

KEU anser att statsbidrag bör utgå till kommun för social färdtjänst, som avser personer vars handikapp medför vä— sentliga svårigheter att använda allmänna kommunikations— medel. Detta innebär att vare sig vissa typer av handikapp eller handikappade i vissa åldersgrupper generellt bör in— nefattas eller uteslutas i statsbidragshänseende. För KEU har det framstått som naturligt, att prövningen av färd— tjänstbehovet sker individuellt med hänsynstagande till förhållanden i varje enskilt fall. 2.8.2.2 Avgränsning av restyp

Behandlingsresor ersätts av försäkringskassan. När det gäl— ler handikappade med väsentliga svårigheter att använda allmänna kommunikationsmedel är det givetvis särskilt be— svärligt för dessa personer att hämta ut ersättning från försäkringskassan. Därtill kommer att denna kategori genom handikappet ofta har ett större antal resor än andra för— säkrade. Ofta lever också de handikappade under relativt små ekonomiska omständigheter och har svårt att vänta tills ersättning utbetalas från kassan.

SOU 1974:41

rade har att hämta ut ersättning från den allmänna fo H L) rJ :- r. | ringskassan kunde tänkas, att de handikappade erhöll gene— rell rätt att utnyttja färdtjänsten vid behandlingsrcsor mot att rätten till ersättning överläts på kommunerna, som i sin tur krävde försäkringskassorna på ersättning för varje ersättningsbar resa. För kommunerna skulle dock det— ta alternativ vara administrativt tungrott. Det skulle bli besvärligt och tidskrävande för kommunerna att hålla reda på Vilka färdtjänstresor som har sådant ändamål, att kost—

naderna för dem ersätts av den allmänna försäkringen.

Svenska Kommunförbundet har försökt få till stånd överens— kommelser med riksförsäkringsverket om ersättning genom ett enkelt förfarande. Kontakter har också t gits i frå— a äkringskassor. gan mellan enskilda kommuner och lokala förs Det har visat sig svårt att komma fram till en överens— kommelse, som grundar sig på en schablonberäkning av gottgörelse för ifrågavarande kostnader.

Enligt KEU finns skäl för att hos försäkringskassan ersättningsbara resor skall inkluderas i bidragsunderla— get. Behov av ersättning från försäkringskassan till den handikappade skulle därmed ej uppstå. I fall där färd— tjänsten utnyttjas samtidigt som ersättning för resan faktiskt utgår till kommunen från kassan, skall dock själv— fallet kostnaden för resorna exkluderas från bidragsunder- laget. Genom att inkludera behandlingsresorna i den stats— bidragsberättigade färdtjänsten skulle färdtjänstadminist— rationen i kommunerna väsentligt förenklas, och de handi— kappades möjligheter att utnyttja färdtjänsten öka och därmed deras allmänna situation väsentligt förbättras. Vid en statsfinansiell bedömning av en sådan lösning bör be— aktas, att statens tillskott till försäkringskassorna mot- svarar 1/3 av kassornas utgivna ersättningar.

SOU 1974:41

Vad gäller skolresor har undersökningar av aktuella för— hållanden i kommunerna visat, att skolresor i stort sett genomgående ligger utanför färdtjänsten. Detta talar för att kommunerna uppfattar denna reseverksamhet som en in- tegrerad del av insatserna på skolans område. KEU föreslår att kommunernas kostnader för skolresor exkluderas från bidragsunderlaget.

I detta sammanhang bör observeras, att från skolöversty— relsen utgår statsbidrag till kommunernas kostnader för skolresor för rörelsehindrade elever i gymnasieskolan, efter prövning i varje enskilt fall. Bidragsgivningen har liten omfattning.

I fråga om arbetsresor gäller i dag, enligt tillgängliga uppgifter, att flertalet kommuner inräknar arbetsresor

i färdtjänsten. Förvärvsarbete är ett viktigt steg i riktning mot en rehabilitering av den handikappade. Rät— ten till färdtjänst kan vara avgörande för den handikap— pades möjlighet att erhålla och behålla ett arbete. Detta

talar enligt KEU för, att arbetsresorna räknas in i stats— bidragsunderlaget.

KEU har således inte funnit anledning föreslå andra be— gränsningar av bidragsunderlaget med aveeende på restyp än de som angivits ovan i fråga om skolresor.

2.8.2.3 Avgränsning av färdtjänstens volym

Antal resor

År 1972 hade omkring hälften av kommunerna med färdtjänst infört begränsningar i antalet tillåtna färdtjänstresor per person. Även K37zs undersökningar tyder på, att sådana begränsningar är vanligt förek mmande.

Som en restriktion på utgående statsbidrag kunde tänkas bestämmelser om maximalt antal statsbidragsberättigade re— sor per färdtjänstberättigad och månad eller år. Detta

got 1974:41 39

skulle dock skapa merarbete vid kommunernas redovisning av verksamhetens omfattning och vid anslagsbeviljande statlig myndighets administration av bidragsgivningen. Till detta skulle komma betydande kontrollproblem.

Som framhållits ovan har många kommuner infört begräns— ningar av antalet färdtjänstresor. Detta torde spegla en strävan i kommunerna att begränsa färdtjänstkostnadernas utveckling. Även efter införandet av ett statsbidrag till färdtjänsten enligt det här föreslagna systemet torde kom— munerna ha en fortsatt önskan att kontrollera kostnadsut— vecklingen. KEU anser därför, att en maximering av antalet bidragsberättigade resor inte behöver införas i statsbi— dragsbestämmelserna. Därmed skulle också riskerna minska för ingrepp i kommunernas möjligheter att smidigt anpassa verksamheten till lokala förhållanden.

Resans längd

Under hänvisning till vad som ovan anförts rörande kommu— nernas tydliga strävan att med olika restriktioner kon— trollera utgiftsutvecklingen, anser RBU att det saknas skäl för att införa begränsningar i fråga om reseavstånd i statsbidragsbestämmelserna.

Tid för resan

Även restriktioner i statsbidragsbestämmelserna avseende resans förläggning i tiden framstår som obefogade.

Riksgiltighet

Rätten att anlita färdtjänsten borde enligt HKU ha riks— giltighet. Det innebär att medgivande att anlita färd— tjänsten i hemkommunen skall berättiga till utnyttjande av färdtjänsten också i den kommun där den färdtjänstberätti- gade vistas kortare eller längre tid, på genomresa eller

SOU 1974:41

av annat skäl. Vid remissbehandlingen av HkUzs förslag framhöll statens handikappråd att färdtjänsten borde ha riksgiltighet. Skolöverstyrelsen hade i princip samma me- ning men var liksom en del andra remissinstanser tveksam om det var lämpligt att belasta t.ex. skol— och semester— orter med merkostnaden för en riksgiltig färdtjänst. Över— styrelsen ansåg att staten helt borde ta på sig den mer— kostnad som i anledning av färdtjänstens riksgiltighet skulle falla på dessa kommuner.

LSU konstaterar att det står kommunerna fritt att träffa överenskommelser om kommuninvånares rätt att utnyttja färdtjänsten i annan kommun. KEU föreslår att en kommuns kostnader för färdtjänst för person från annan kommun skall inkluderas i statsbidragsunderlaget. Om en kommun erlägger ersättning för rätten att utnyttja färdtjänsten i en annan kommun skall den kommun som uppbär ersättning— en exkludera det uppburna beloppet från bidragsunderlaget.

2.8.2.4 Avgränsning av kostnadsslag

KJU avser med förslaget till nytt statsbidrag att försöks— vis introducera ett bidrag som saknar mera detaljerade föreskrifter i syfte att utröna möjligheterna att förenkla och generalisera statsbidragsgivningen över huvud. KEU föreslår därför, att bidragsunderlaget beräknas på kom— munens driftkostnader brutto för såväl resor med färd— tjänsten som för de med denna verksamhet direkt förbundna driftkostnaderna för administration i form av arbetsleda— re, kontorspersonal samt övriga administrativa kostnader.

Genom det nya statsbidragets utformning kan man förenkla arbetet i kommunerna med det bokförings- och redovisnings—

underlag som krävs för statsbidragsansökningarna.

KEU anser att det föreslagna statsbidragssystemet bör gäl— la försöksvis under de tre åren 1975, 1976 och 1977. Un— der denna tid bör möjligheter ges till en bedömning och utvärdering av den föreslagna konstruktionen.

SOU 1974:41

KEU föreslår att kommunerna rekvirerar statsbidrag för ka—

lenderår i efterskott. Ansökan om statsbidrag bör inges till socialstyrelsen senast den 1 mars året efter det för vilket bidrag sökes. Ansökan skall innehålla uppgifter om de grunder efter vilka färdtjänst beviljas liksom uppgif— ter angående utgifter och inkomster för verksamheten. Vi—

dare föreslår KEU att ansökan skall innehålla uppgift om de grunder, efter vilka ersättning tas ut för lämnad hjälp.

Statsbidrag bör enligt KEU beviljas och utbetalas av soci— alstyrelsen, som också bör meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av kungörelsen.

Vid utformningen av förslaget till statsbidrag till social färdtjänst har KEU eftersträvat så långt möjligt enkla bidragsregler, enkel administration och stor kommunal , handlingsfrihet. Det är av vikt att de tillämpningsföre— ' skrifter som senare kan komma att utarbetas får en sådan i form, att dessa intentioner inte äventyras. För KEU fram— | står det som naturligt att socialstyrelsen fastställer % föreskrifterna efter samråd med kommunförbunden.

2.9. Bil som komplement till färdtjänsten

HKU föreslog i sitt betänkande Bättre socialtjänst för » handikappade (SOU 1970:64), att statsbidrag skulle utgå till kommun för anskaffning av bil åt handikappade som komplement till färdtjänsten. Bidraget föreslogs utgå med 60 % av bilens anskaffningskostnad. Ett lika stort stats- bidrag borde enligt utredningen utgå för täckande av kost— naden för körkortsutbildning eller komplettering av sådan utbildning för den som erhållit egen bil. Till detta borde enligt HKU läggas ett årligt statligt driftbidrag om

500 kr. per person som erhållit bidrag för inköp av egen bil.

SOU 1974:41

kdU noterar samtidigt att kommunerna i vissa fall kan möta Det är EBU:s bedömning, att de handikappades behov av för— flyttning främst bör tillgodoses dels genom ett väl funge— rande allmänt färdväsen, dels genom en utbyggd färdtjänst.

speciella problem vid försöken att för den enskilde ordna färdtjänsten på ett effektivt och rationellt sätt. Orsaken kan vara de speciella krav på färdtjänst som ställs i en—

skilda fall — resefrekvens, boendeförhållanden etc.

Vad gäller möjligheterna att tillgodose de handikappades behov genom ett väl fungerande allmänt färdväsen bör note— ras att inom kommunikationsdepartementet numera arbetar särsnilda sakkunniga med uppdrag att utreda vissa frågor rörande det allmänna kommunikationsväsendets anpassning till de handikappades behov.

Det är käTzs bedömning att de förslag rörande statsbidrag till färdtjänst som redovisats ovan är ägnade att stimule— ra till en fortsatt utbyggnad av färdtjänsten.

De handikappades möjligheter till förflyttning torde genom dessa åtgärder förbättras väsentligt.

I de enstaka situationer förflyttningsbehoven ej kan till— Mo es genom allmänna kommunikationer respektive färd— tjänst torde i vissa fall en lämplig lösning vara att till— handahålla den handikappade egen bil.

Sedan länge kan handikappade erhålla ekonomiskt stöd från arbetsmarknadsverket för att anskaffa motorfordon. Stödet ges i syfte att underlätta de handikappades resor till och från arbete och studier. Det är KEU:s bedömning att de särskilda behov av förflyttning som undantagsvis ej kan tillgodoses inom färdtjänstens ram ofta är knutna till arbets- och studiesituationer.

Mot denna bakgrund har En ej funnit anledning föreslå statsbidrag till kommuner för anskaffning av motorfordon

SOU 1974:41

för handikappade. KEU har därvid utgått ifrån att bidrag även fortsättningsvis utgår för bilanskaffning inom ramen för det sysselsättningspolitiska stödet. KEU har funnit det vara olämpligt att statsbidrag till handikappades an— skaffning av bil skulle kunna utgå enligt två system. Det- ta skulle bli fallet om särskilt statsbidrag för bilan— skaffning infördes som komplement till färdtjänsten.

SOU 1974:41

SOCIAL HEMHJÄLP

5.1. Verksamhetens innehåll

Social hemhjälp förekommer i tre former.

Hjälp till barnfamiljer när föräldrar på grund av akut sjukdom, barnsbörd eller liknande inte kan sköta hemmet — husmorsvikariat.

Tillfällig barntillsyn när exempelvis ett barn som i van- liga fall vistas i ett daghem är sjukt eller behöver till— syn i hemmet — barnvårdarverksamhet.

Hemhjälp till åldringar och handikappade personer med dag- liga sysslor m.m. — hemsamaritverksamhet. För det mesta

har verksamheten form av kontinuerlig hjälp ett antal tim— mar per vecka.

3.2. Verksamhetens omfattning

Den sociala hemhjälpens utveckling efter år 1965 framgår av tabell 3:1 nedan.

Tabell 311 Social hemhjälp perioden 1965 — 1973

Åldringar och handikappade Barnfamiljer Antal hem—

samariter Antal hjälpta Antal ar— och hem- betstimmar vårdare (milj.tim.)

144 000

1970 252 000 1971 272 000 1972 292 500

305 000

1) Uppskattat

SOU 1974:41

Genom utbyggnaden av den sociala hemhjälpen till åldring- ar och handikappade beräknas antalet hjälpta personer ha fördubblats från cirka 144 000 år 1965 till över 500 000 år 1973. Under år 1974 beräknas hemhjälpen omfatta ca 340 000 personer.

En motsvarande kraftig ökning av antalet hemsamariter och hemvårdare har skett under samma tid. Från år 1965, då an— talet anställda uppgick till 23 400, beräknas hemhjälps— personalen ha mer än tredubblats fram till och med år 1973. Nämnda år beräknas personalen inom den sociala hem— hjälpen uppgå till ca 82 000 personer.

Antalet hjälpta barnfamiljer har ökat i en betydligt lång— sammare takt.

Den sociala hemhjälpsverksamhetens fördelning åren 1971 och 1972 på husmorsvikariat, tillfällig barntillsyn och social hemhjälp åt åldringar och handikappade personer framgår av tabell 5:2 nedan.

Tabell 3:2 Antal hjälpta samt antal timmar i sociala hemhjälpen åren 1971 och 1972

Hjälpform Antal hjälpta fa— Antal arbetstimmar miljer/personer (milj. tim. 1971 1972 1971 1972

Husmorsvikariat

Barnvårdarverk- samhet Hemhjälp åt åldringar och handikappade 272 059 292 448

Summa 508 186 380 444

SOU 1974:41

Som framgår av tabellen förekommer social hemhjälp främst i form av hemhjälp till åldringar och handikappade. Åren 1971 och 1972 avsåg nära 90 % av antalet arbetstimmar i

den sociala hemhjälpen nämnda kategorier.

Enligt den statistik som socialstyrelsen redovisat år 1972 i skriften Utvecklingstendenser inom den sociala åld— ringsvården varierar andelen hjälpta åldringar starkt mel— lan kommunerna. Hjälpinsatserna genom social hemhjälp är genomgående störst i rikets nordliga delar.

3.5. Kostnader för social hemhjälp

Utvecklingen av kommunernas årliga bruttokostnader för so— cial hemhjälp under perioden 1965-1973 framgår av tabell

5:5 nedan.

Tabell 3:5 Totala kostnader för social hemhjälp åren 1965-1973. Milj. kr.

Bruttokostnad

1) Uppskattat belopp

De totala kostnaderna för den sociala hemhjälpen beräknas ha nästan fyrdubblats från ca 178 milj. kr. år 1965 till ca 680 milj. kr. år 1972. För år 1973 beräknas en fort— satt tillväxt.

3.4. Finansiering av verksamheten

5.4.1. Avgifter

En av Svenska Kommunförbundet år 1970 rekommenderad av—

giftstaxa tillämpades år 1971 av 235 kommuner. Två kommu- ner tog ingen avgift av pensionärerna. Av de återstående 210 kommunerna tillämpade 38 socialstyrelsens rådgivande taxa och övriga hade egna taxesystem.

Den av förbundet rekommenderade taxan utgår från den hjälp— tes inkomst minskad med skatt och bostadskostnad. Vid en månadsinkomst på högst 659 kr. utgör avgiften 1 kr. per timme. Den högsta avgiften, 11,10 kr. per timme, utgår vid en månadsinkomst som överstiger 2 300 kr.

Enligt socialstyrelsens taxa utgår ingen avgift vid en må- nadsinkomst under 800 kr. Den högsta avgiften, 6,20 kr. per timme, erläggs då månadsinkomsten överstiger 3 500 kr.

Statistiska Centralbyråns statistik för åren 1971 och 1972 visar, att de influtna avgifterna utgjorde 7 respektive 8 % av kommunernas bruttokostnader för social hemhjälp.

Avgifternas andel av kostnaderna varierar mellan kommuner—

na beroende dels på vilken taxa som tillämpas, dels på skillnader i inkomststrukturen.

3.4.2. Statsbidrag

Uppgifter rörande statens kostnader under de senaste bud— getåren för social hemhjälp, anvisade medel för budget- året 1973/74 samt förslag till medelsanvisning för budget- året 1974/75 har sammanställts i tabell 3:4 nedan.

48 sou 1974z41

Tabell 3:4 Statsbidrag för social hemhjälp budgetåren 1965/66-1974/75. Milj. kr.

Budgetår

Statsbidrag

1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 * 1972/73 1973/741) 1974/752)

1) Anvisat belopp 2) Statsverkspropositionen 1974

Statsbidraget är genom sin konstruktion, för vilken närma— re kommer att redogöras nedan, knutet till omfattningen av den sociala hemhjälpsverksamheten i kommunerna. Statens kostnader har därför stigit i takt med kommunernas års— kostnader för verksamheten.

5.5. Nuvarande statsbidragsbestämmelser 3.5.1 Bidragsunderlag

Statsbidraget beräknas på följande kostnader: löneförmåner (lön inkl. semesterlön och semesterersätt— ning, lönetillägg, övertidstillägg och övernattningser—

sättning)

sociala kostnader (avgifter till ATP, sjuk—, yrkes—, skade— och grupplivförsäkringar, allmän arbetsgivarav—

SOU 1974:41

gift/arbetarskyddsavgift, lönegarantiavgift samt kostnader för kommunal kompletteringspension)

ersättningar för bostadstelefon

reseersättningar

läkar— och skärmbildsundersökningar samt av myndighet an- visade vaccinationer !

bidrag till enskilda sammanslutningar, som bedriver hem- hjälpsverksamhet, under förutsättningar angivna i 3 5 statsbidragskungörelsen (SFS 1964:427)

lönekostnader (inkl. pålägg för sociala kostnader) för personal, vilken används för både administrativa och vår- dande uppgifter, dock endast för den del av arbetstiden, som avser praktiskt arbete i vårdtagarens hem.

Statsbidrag utgår till kommunens nettokostnader för social hemhjälp. Avdrag görs således för under året influtna av—

gifter.

Kostnader och intäkter avseende sådan vård i enskilt hem,

som ankommer på sjukvårdshuvudman (hemsjukvård) ingår ej i bidragsunderlaget. .

Statsbidrag utgår ej till kommunens utgifter för arbetsledare kontorspersonal

övriga administrativa kostnader

personal med speciella funktioner för hår— och fotvård, gymnastik, sysselsättningsverksamhet, matdistribution och matservice, färdtjänst och dylikt

SOU 1974zL1

hemsjukvård kommunalt vårdbidrag som utbetalas direkt till vårdtagare utbildning och fortbildning.

I de fall social hemhjälpspersonal används för tjänstgö— ring på ålderdomshem, barnhem, barnstugor, barnkolonier, dagcentraler och dylikt utgår ej statsbidrag till denna tjänstgöring.

I fråga om social hemhjälp i pensionärshem, servicehus och motsvarande gäller att statsbidrag enligt kungörelsen endast utgår till kostnader för de arbetsuppgifter, som där utförs i pensionärens egen förhyrda lägenhet av hem— samariter och därmed jämförliga personer. Statsbidrag ut- går ej till kostnader för arbetsuppgifter som hänför sig till husets kollektiva service.

Vid tillämpningen av bidragsbestämmelserna dras en gräns mellan boendeformerna "enskilt hem" och "ålderdomshem". Begreppet "enskilt hem" i statsbidragskungörelsen förut- sätter, då det gäller boende i hem av servicetyp, att möjlighet till självständigt boende skall föreligga. Var- je lägenhetsinnehavare skall kunna leva som han är van i sin normala miljö. Den grundläggande skillnaden mellan "ålderdomshem" och "enskilt hem" i hus av servicetyp knyts vid tillämpningen till sättet att tillhandahålla service. I fråga om hem av sistnämnda slag måste föreligga ett hy- resförhållande. Helinackordering kan därför icke komma i fråga. Detta innebär, att vissa krav ställs på organisa- tionen av servicen samt på beskaffenheten av ifrågavaran- de lägenheter för att statsbidrag skall kunna utgå till kostnader för i lägenheten lämnad social hemhjälp. Dessa krav hänför sig till

den bostadstekniska standarden, innebärande bl.a. vissa krav på lägenhetens rymlighet och möbleringsmöjlighet,

köksinredning, hygieninredning och förvaringsutrymmen samt

SOU 1974:41

hyresförhållandet, som förutsätter ett hyreskontrakt, som så litet som möjligt skiljer sig från vanliga hyreskon— trakt.

5.5.2. Bidragssats

Statsbidrag utgår med 55 % av kommunens driftkostnader netto för den bidragsgrundande verksamheten.

För att underlätta för kommunerna att utvidga verksamhe— ten och samtidigt stärka sysselsättningen har riksdagen beslutat, i enlighet med förslag i prop. 1973:165, med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder att för år 1974 höja statsbidraget till social hemhjälp från 55 % till 50 % av statsbidragsgilla kostnader. Det förutsätts i propositionen, att kommunerna helt skall använda de ut— ökade resurserna till nyanställning av personal eller till utökad arbetstid för befintlig personal. Bidragshöjningen beräknas i så fall tillföra kommunerna 240 milj. kr. i ökat statsbidrag. Bidragshöjningen beräknas ge utrymme för nyanställning motsvarande ca 7 000 heltidsarbetande. Om kommunerna mot förmodan inte alls tar till vara möjlighe— terna att utvidga verksamheten skulle statens kostnader på grund av bidragshöjningen stanna vid 120 milj. kr.

3.5.3. Ansökningsförfarande

Enligt gällande bidragsregler utbetalas statsbidraget för kalenderår i efterskott. Ansökan om statsbidrag till soci— al hemhjälp skall inges till socialstyrelsen senast den

1 mars året efter det, för vilket bidrag söks. Ansökan görs på en blankett för varje kommun oberoende av om fle— ra nämnder administrerar den sociala hemhjälpen.

I samråd med socialstyrelsen meddelar Svenska Kommunför- bundet rekommendationer om pålägg för sociala kostnader.

Uppgifter om kostnader och intäkter skall vara bestyrkta av ansvarig nämnds ordförande och av den som är ansvarig

52. SOU 1974:41

för räkenskaperna. Till ansökan om statsbidrag skall fo- gas statistikuppgifter enligt formulär, som årligen ut— sänds till kommunerna samt uppgifter om taxan, som visar efter vilka grunder ersättning uttas för social hemhjälp.

För att underlätta att nyanställningar kan komma till stånd under år 1974 har riksdagen beslutat i enlighet med förslag i prop. 1973:165 att förskottsutbetalning kan ske under våren 1974 i samband med ordinarie utbetalning av det statsbidrag som avser verksamheten under år 1973.

5.6. KEU:s överväganden 5.6.1 Statsbidragssystemets konstruktion och effekter

5.6.1.1 Systembeskrivning

I figur 3:1 nedan sammanfattas det statliga systemet för åldringsomsorg.

SOU 1974:41

3:] Statens systeni Hör åldringsornsorg

Ekonomisk själv- ständighet, god bostad och vid behov personlig vård och omvårdnad.

Presta— E konomi Bostäder Service Omsorg Vård och tioner rehabil i— tering

I I

1. Folkpension 1. Statsbidrag 1. Statsbidrag 1. Sociallag- 1. Sjukvårds— », m m. Social hem- stiftning. lag. * 2. ATP Ny— och om- hjälp Ålderdoms— Långtids— # byggnad av 2. Sociallag- hem sjukvård Medel bostadshus. stiftning. Förbättrings- Råd och an- lån visningar m rn. Hemtjänst. Dagcentraler Servicehus

Miliö Sluten åldringsvärd *,

Öppen individinriktad verk- Öppen kollektiv verksamhet — samhet — stöd och service service

SOU 1974z41

5.6.1.2 Äldringsomsorg — mål och medel

I proposition 1964z85 angående åldringsvårdsfrågor m.m., slogs fast, att ett fortsatt reformarbete var angeläget. Departementschefen konstaterade, att stora behov fortfa— rande återstod att tillgodose inom åldringsvården. Ökning— en av antalet åldringar skärpte behovet av samhällsinsat— ser.

Den kartläggning av åldringsvårdens läge som utfördes av socialpolitiska kommittén år 1963 visade att utvecklingen sedan 1950—talets början hade präglats av en kraftig ök- ning av resurserna för öppen vård och service. Till denna del av åldringsvården räknades åtgärder för att bereda åldringarna goda bostäder, där de lättare kunde klara sig själva. Dit räknades vidare verksamhet för att befordra och bevara åldringarnas hälsa och aktivitet samt hemhjälp.

Långtidssjukvården hade byggts ut. Vården på ålderdoms- hemmen hade förbättrats och hemmen hade i avsevärd om— fattning förnyats. Samtidigt hade platsantalet ökat.

Parallellt med denna utveckling inom vårdområdena hade den allmänna försäkringen — främst pensioneringen - gjort det möjligt för åldringarna att i ekonomiskt avseende nå större oberoende och flera valmöjligheter i sin konsum- tion.

År 1964 infördes statligt stöd till sjukhem, bostäder

och hemhjälp. Därvid reformerades bestämmelserna om för— bättringslån till bostäder. Ekonomiskt stöd i form av lån infördes fr.o.m. budgetåret 1964/65 till sjukhem och till social hemhjälp i form av statsbidrag till kommuner— nas nettokostnader. Lånestödet till sjukhem upphörde med utgången av år 1969.

Målet för 1960—talets åldringsvård kom till uttryck i de ändringar i socialhjälpslagen (1956z2) som genomfördes år 1968. I syfte att undanröja den oklarhet som kan ha fun— nits om kommunernas kompetens att befatta sig med frågor

SOU 1974:41 55

om samhällets insatser för att tillgodose enskildas behov av omvårdnad kompletterades 1 &. Dessutom kompletterades 6 5 i syfte att öka den personliga tryggheten för åldring— ar och handikappade. Socialpolitiska kommittén (SOU 1966: 45) definierade personlig trygghet som "individuell om— sorg och omvårdnad, tillgodoseende av den enskildes behov och önskemål".

Socialstyrelsen utvecklade år 1972 i skriften Utvecklings— tendenser inom den sociala åldringsvården statsmakternas intentioner vad gäller åldringsvårdens utveckling under 1970—talet. Det slogs fast, att åldringsvården även i fortsättningen närmast borde inriktas på ökad trygghet ge— nom personlig omsorg och vård. I detta arbete angavs den s.k. normaliseringsprincipen som vägledande. Denna prin- cip innebär, att varje individ, så långt möjligt och oav— sett anledning till behov av vård och serviceinsatser, bör ges möjlighet att leva och verka i sin normala miljö. Vård och service bör i första hand erbjudas så att veder— börande kan stanna i sitt hem. Med samma syfte framhöll socialstyrelsen att åtgärderna bör inriktas på att bryta isolering och initiera kontakter och gemenskap samt soci- ala aktiviteter som bjuds samhällsmedlemmarna i allmänhet.

3.6.1.3 Statsbidragssystemets medverkan till måluppfyl— lelse

Målet för åldringsomsorgen har angivits ovan — att ge de gamla ekonomisk trygghet samt tillgodose behov av bostad, vård och omsorg i öppna former. Insatser på den sociala hemhjälpens område ligger följaktligen väl i linje med de av statsmakterna uttalade intentionerna rörande åldrings- vårdens syften och inriktning.

Av ovan redovisade verksamhetsuppgifter framgår, att kom— munerna under senare år kraftigt byggt ut den sociala hemhjälpen. Detta torde vara ett uttryck för att man på kommunalt håll uppfattar denna verksamhet som betydelse— full. Ett annat uttryck för kommunernas aktuella syn på

56. SOU 1974:41

frågan om åldringsvårdens inriktning mot öppnare omsorgs- former är den stagnerande utvecklingen av antalet ålder—

domshemsplatser.

3.6.1.4 Statsbidragssystemets effekter på produktionens organisation

Statsbidrag utgår inte till personal med speciella uppgif— ter som hår— och fotvård, matdistribution m.m. Om däremot nämnda funktioner utövas av hemsamarit i pensionärens egen förhyrda lägenhet utgår statsbidrag. Många kommuner har i olika sammanhang uttalat missnöje med detta förhål— lande och funnit bestämmelserna utgöra hinder för en ra— tionalisering av verksamheten.

Krav har även framförts om statsbidrag till kostnader för personal som arbetar vid pensionärshem och servicehus för åldringar. Från vissa kommuner har sålunda uttalats önske— mål om utvidgad statsbidragsgivning till kostnader för ar— bete som utförs av hemsamariter och vårdbiträden vid an— läggningar, där pensionärerna bor i egna lägenheter.

3.7. KEU:s förslag

3.7.1. Statsbidragsregler 3.7.1.1 Bidragsunderlag

Av det tidigare har framgått, att i underlaget för stats- bidrag till social hemhjälp inräknas f.n. kommunens kost— nader för löneförmåner, sociala kostnader, ersättning för bostadstelefon, reseersättningar, läkar- och skärmbilds— undersökningar. Genomgående skall kostnaderna avse perso- nal som är direkt engagerad i hemhjälpsarbetet. Under vissa förutsättningar kan bidrag utgå för motsvarande kostnader till enskilda sammanslutningar, som bedriver hemhjälpsverksamhet.

Bidraget beräknas på kommunernas nettokostnader för verk- samheten, dvs. bruttokostnader med avdrag för avgiftsin—

SOU 1974:41 57

I bidragsunderlaget ingår ej kostnader för arbetsledare, kontorspersonal, övriga administrativa kostnader eller personal med speciella funktioner som hår- och fotvård. Ej heller utgår statsbidrag till kostnader för hemsjukvård, kommunalt vårdbidrag eller utbildning och fortbildning.

I de fall hemhjälpspersonal används för tjänstgöring på ålderdomshem m.fl. institutioner utgår ej statsbidrag.

; i Som en allmän förutsättning för statsbidrag till social hemhjälp gäller vidare att hjälpen skall ges i den enskil- des "hem". Frågan om vad som skall förstås med den hjälp— tes "hem" har ägnats särskild uppmärksamhet vid tillämp-

ningen av denna allmänna regel.

KEU har vid behandlingen av frågan om statsbidrag till färdtjänst funnit övervägande skäl tala för ett så långt möjligt enkelt och entydigt bidragsunderlag. KEU har vi- dare som krav vid utformningen av förslaget till statsbi- . dragsregler för färdtjänsten angivit, att bestämmelserna i ej bör påverka kommunens val av produktionsteknik och fi- nansieringsform.

Mot denna bakgrund föreslår KEU att underlaget för bidrag till social hemhjälp på försök utvidgas till att omfatta kommunens kostnader för arbetsledning och administration i de delar som direkt avser den sociala hemhjälpsverksam- heten.

I bidragsunderlaget bör vidare inräknas kostnader för per- sonal med de speciella funktionerna hår- och fotvård, bad- service, matdistribution och snöröjning. Därmed skulle kommunernas möjligheter att välja organisation för till— handahållande av hemhjälpstjänsterna i dessa delar ej på- verkas genom statsbidragsbestämmelserna.

KEU har i övrigt ej funnit anledning föreslå ändrade reg—

58. SOU 1974:41

ler i vad avser i bidragsunderlaget ingående kostnader. KEU har inte heller funnit skäl ta bort kravet att hjäl- pen skall ges i den enskildes hem. Vad gäller frågan om vad som skall förstås med den hjälptes "hem" har KEU ej funnit anledning föreslå ändringar av nuvarande praxis.

Med de motiv som angivits ovan vid behandlingen av frå— gan om statsbidrag till färdtjänst - möjligheterna att försöksvis introducera finansieringsneutrala bestämmelser — föreslår KEU att bidraget beräknas på kommunens brutto— kostnader för social hemhjälp.

3.7.1.2 Bidragssats

Statsbidraget till social hemhjälp utgår med 35 % av bi- dragsunderlaget. Som framgått ovan beslöt riksdagen under hösten 1975 om ett under år 1974 förhöjt statsbidrag till social hemhjälp. Bidraget utgår under detta år med 50 % av bidragsunderlaget mot normalt 55 %.

KEU har under våren 1974 informerat sig om bidragshöjning— ens effekter på verksamhetens omfattning. Mycket talar för att den höjda bidragssatsen fram till och med april 1974 endast marginellt påverkat hemhjälpens samlade volym. Skulle denna bild kommit att gälla för hela 1974 torde de förhöjda bidragen närmast få till följd en allmän förstärk- ning av kommunernas finansiella ställning. De därav even— tuellt följande kommunala sysselsättningseffekterna på om-

råden vid sidan av hemhjälpen kan inte bedömas av KEU.

Bidragshöjningens begränsade effekt på hemhjälpens volym torde bl.a. förklaras av att beslutet fattades av stats-

makterna först sedan kommunerna fastställt 1974 års ut- gifts- och inkomststat. Även ovissheten om statsbidragets

storlek under år 1975 torde ha lett till en viss försik- tighet i kommunerna att bygga ut verksamheten.

Vid bedömningen av bidragssatsens storlek har KEU funnit de finansiella förutsättningarna att konsolidera och vid behov ytterligare utvidga verksamheten vara av avgörande

SOU 1974:41 59

betydelse.

I det tidigare har KEU föreslagit ändringar i bidragsbe- stämmelserna som innebär dels att bidragsunderlaget vä— sentligt skulle utvidgas, dels att bidraget skulle utgå på den kommunala bruttokostnaden för verksamheten. Mot

denna bakgrund har KEU funnit det skäligt, att statsbi— dragssatsen fastställs till 35 %.

De ovan föreslagna förändringarna av statsbidragsreglerna bör försöksvis gälla under tre år. Under denna tid bör effekterna av förändringarna vad avser verksamhetens vo— lym, inriktning och produktionsteknik utvärderas.

SOU 1974:41

KOMMUNALA FAMILJEDAGHEM

4.1. Verksamhetens innehåll

Familjedaghemmen, som huvudsakligen tar emot barn i för— skole— och lägre skolåldrar, vilka har förvärvsarbetan-

de eller studerande föräldrar, har i ökad omfattning kommit att inordnas i det kommunala verksamhetsområdet.

Allmänt gäller, att i ett och samma familjedaghem bör ej tas om hand mer än fyra barn. Vid sidan av hjälp vid måltider, i samband med av— och påklädning osv., ges barnen möjligheter till gemenskap i lekar och social träning. Vissa kommuner har familjedaghemskonsulenter som ger pedagogisk rådgivning i familjedaghemmen.

Med kommunal familjedaghemsverksamhet avses familjedag— hem där dagbarnvårdarna är kommunalt anställda. Dessutom bedrivs en betydande familjedaghemsverksamhet i privat regi. I kommuner där kommunal familjedaghemsverksamhet saknas eller där utbyggnaden ej motsvarat efterfrågan på tillsyn kan i vissa fall privata familjedaghem för— medlas genom kommunens försorg.

Som familjedaghem räknas också de s.k. "mormorshemmen" — far— eller morföräldrar tar hand om barnbarnet — och

"trefamiljshemmen" — två eller tre familjer anställer en person, som tar hand om barnen i något av familjer— nas hem.

4.2. Verksamhetens omfattning

Samhällets insatser för omsorg om barn i förskolor - daghem, deltidsgrupper - och fritidshem har successivt byggts ut. Antalet platser i deltidsgrupp har under 1950— och l960—talet ökat regelbundet, medan antalet daghemsplatser under 1950—talet låg på i stort sett sam— ma nivå. Först under andra hälften av 1960-talet ökade takten i daghemsbyggandet. Ökad efterfrågan på arbets—

SOU 1974:41

kraft och alltmer utbredd opinion för jämställdhet mellan

män och kvinnor drev fram starka krav på en utbyggnad av daghemmen. Förskoleverksamhetens pedagogiska och sociala roll kom också att starkt betonas.

De kommunala familjedaghemsplatserna ökade kraftigt under hela l960—talet. Särskilt snabb var utbyggnaden mot slu— tet av detta årtionde.

I tabell 4zl nedan har ställts samman uppgifter rörande platsutvecklingen inom den samhälleliga barnomsorgen un—

der perioden 1960 — 1974.

Tabell 4:l Antal platser vid mitten av respektive år i

daghem, fritidshem och familjedaghem samt deltidsgrupper under perioden l960—l974. ,

r Antal platser i Sammanlagt Antal barn , daghem fritidshem familje— antal plat— i deltids- daghem ser grupper .

* Uppskattat.

Som framgår av tabellen beräknas antalet platser i kommu— nala familjedaghem ha ökat mellan åren 1965 och 1972 från 8 000 till 43 500. Samtidigt ökade antalet kommuner med familjedaghemsverksamhet i kommunal regi. År 1969 hade 82 kommuner egen verksamhet. År 1972 hade motsvarande tal stigit till 526. Uppgifter om antalet kommuner med familjedaghem har sammanställts i tabell 4:2 nedan.

SOU 1974:41

Tabell 4:2 Antal kommuner med familjedaghem åren 1969 - 1972

Antal kommuner Kommuner med familjedaghem

Tabell 4:5 Antal kommunala familjedaghem och antal platser åren 1970 — 1972

Antal place- Därav för- Därav rade barn skolebarn skolbarn

,1)Uppgift saknas.

Av tabellen 4:3 framgår, att antalet familjedaghemsplat- ser ökade under den studerade treårsperioden med 9 %, från 45 555 till 47 256. Ökningen var störst mellan åren 1970 och 1971. Det genomsnittliga antalet barn per famil— jedaghem var lågt - ca 1,5 barn/familjedaghem.

Exakta uppgifter om antalet platser i privata familje— daghem finns inte. Enligt barnstugeutredningens bedöm- ning (SOU l972:27) fanns år 1971 260 000 barn i försko- leåldern med föräldrar som förvärvsarbetade minst halv— tid eller studerade. I heltidsförskola (daghem) fanns detta år plats för ca 40 000 barn. I de kommunala famil— jedaghemmen fanns omkring 40 000 platser. De kommunala familjedaghemmen mottog även barn i skolåldern. Med ut— gångspunkt från dessa uppgifter beräknade utredningen att år 1971 togs ca 200 000 barn i förskoleåldern med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar om hand i

SOU 1974:41 65

olika former av privat organiserad tillsyn.

Uppgift saknas f.n. om hur barnen i familjedaghemmen för— delar sig på olika åldrar.

4.3

Kostnader för verksamheten

Uppgifter rörande brutto- och nettokostnader för den kom— munala familjedaghemsverksamheten har sammanställts i tabell 4:4 nedan.

Tabell 4:4 Kostnader för kommunal familjedaghems- verksamhet åren 1968 — 1972

i l

!

Bruttokost— Genomsnitt— Nettokost— Genomsnittlig nader lig brutto— nader nettokostnad kostnad per per plats plats milj. kr. kr. milj. kr.

År 1970 var den genomsnittliga kommunala nettokostnaden per plats 2 427 kr. Bruttokostnaden var 5 575 kr. År 1971 i var kostnaderna 4 117 kr. respektive 6 057 kr. Svenska J Kommunförbundet har beräknat att den genomsnittliga brut- tokostnaden år 1972 var 7 158 kr. Det bör noteras, att Kommunförbundets uppgift tagits fram på annat sätt än uppgifterna ovan för åren 1970 och 1971.

4.4 Finansiering av verksamheten

Den kommunala familjedaghemsverksamheten finansieras med kommunalskattemedel, föräldraavgifter och statsbidrag.

SOU 1974:41

4.4.1. Föräldraavgifter

Uppgifter om kommunernas totala intäkter i form av för- äldraavgifter har sammanställts i tabell 4:7 nedan. Som

framgår av tabellen finansierades år 1968 - innan stats— bidrag utgick — 56 % av bruttokostnaderna med föräldra-

avgifter. Därefter har andelen minskat.

Tabell 4:7 Avgiftsintäkter åren 1968 — 1972. Milj. kr.

Avgiftsintäkter Avgiftsintäkter i % av bruttokostnaden

Svenska Kommunförbundet har åren 1968, 1970 och 1974 ut- färdat rekommendationer till kommunerna rörande avgifts- , uttaget.

De av Svenska Kommunförbundet rekommenderade taxorna, nr 110/68, nr 69/70 samt 74.77 för barntillsynen är upp- byggda efter familjens bruttoinkomst och det antal barn familjen har i daghem/familjedaghem. Nedanstående samman- ställning visar intervallet mellan den lägsta och högsta barntillsynsavgiften för ett barn.

arntillsynsavgifter

Nr 110/68 Nr 69/70

1 kr. per dag vid 1 kr. per dag vid en bruttoinkomst en bruttoinkomst understigande understigande 1 000 kr.per månad 1 150 kr. per månad

20 kr. per dag vid 34 kr. per dag vid en bruttoinkomst en bruttoinkomst överstigande 5 000 överstigande 9 200 kr. per månad kr. per månad

Nr 74.77

5 kr. per dag vid en bruttoinkomst understigande 1.500 kr. per månad

25 kr. per dag vid en bruttoinkomst överstigande 8 200 kr. per månad

vgift ägsta rgift

ögsta vgift

SOU 1974:41

Enligt en undersökning som år 1972 utfördes av Svenska Kommunförbundet tillämpades år 1971 1968 års rekommenda- tion i 15 % av kommunerna och 1970 års rekommendation i 65 % av kommunerna. 20 % av kommunerna hade egen taxa,

som var differentierad med hänsyn till inkomsten. En ge— nomgående tendens var, att dessa taxor ofta innebar en högre avgift vid lägre inkomster och lägre avgift vid högre inkomster än vad som skulle följt av Kommunförbun- dets rekommendationer. 5 % av kommunerna tog ut både en fast avgift och en avgift per närvarodag. Både den fasta och den rörliga delen kunde vara inkomstdifferentierad. 1 % av kommunerna hade en fast avgift oberoende av för- äldrarnas inkomster.

4.4.2. Statsbidrag

Statens kostnader för familjedaghemsverksamheten fr.o.m. den 1 januari 1969, då statsbidraget infördes, och stats— bidragets procentuella andel av de kommunala bruttokost-

naderna framgår av tabell 4:7.

Tabell 4z7 Statsbidrag till kommunerna för familje— daghem åren 1969 - 1972. Milj. kr.

Är Statsbidrag % av de kommunala brutto— kostnaderna

SOU 1974:41

E ] | i?

Tabell 4z8 Sammanfattade uppgifter om kostnader och finansiering av den kommunala familjedag- hemsverksamheten åren 1968 — 1972.

Avgifts— intäkter bidrag

Kommunala Genomsnitt- nettokost— lig kommunal nader nettokostnad per plats kr.

Bruttokostnaden för de kommunala familjedaghemmen ökade mellan åren 1969 — 1972 med drygt 250 milj. kr. Denna kostnadsökning finansierades med föräldraavgifter, 55,4 milj. kr., statsbidrag, 48,5 milj. kr., och kommunala me— del, 170,0 milj. kr.

4.5. Aktuella statsbidragsbestämmelser

4.5.1. Bidragsunderlag

Sedan år 1969 föreligger rätt till statsbidrag för kommu— nala familjedaghem om kommunens organiserade barntillsyn nått en viss omfattning uttryckt i platser per antal in— vånare i kommunen — kvotregeln.

Till kommuner med högst 10 000 invånare utgår statsbidrag endast till den del det sammanlagda antalet inom kommunen anordnade platser i barnstuga eller kommunalt familjedag— hem överstiger en plats för varje fullt 200—tal invånare.

Regeln kan åskådliggöras med följande exempel.

En kommun med 5 000 invånare skall för att uppfylla kvot— regeln ha minst 25 tillsynsplatser. Med andra ord en plam en plats för varje fullt 200—tal invånare. Har kommunen50 platser utgår följaktligen bidrag för 25 platser. SOU 1974:41 67

Till kommun med mer än 10 000 invånare utgår statsbidrag till den del det sammanlagda antalet inom kommunen ordnade platser i barnstuga eller kommunalt familjedaghem översti- ger, för det första 10 OOO-talet invånare en plats för var- je fullt 200—ta1 invånare och för överskjutande invånaran— tal en plats för varje fullt 100-tal invånare.

Alla i kommunen anordnade barnstugeplatser med statsbidrag alltså även sådana platser som anordnats av landsting, in— dustrier och föreningar skall inräknas i kvotregeln. Statsbidrag utgår således för det antal platser i familje— daghem som överstiger kvoten.

Följande exempel kan illustrera kvotregelns tillämpning.

En kommun med 50 000 invånare måste för att uppfylla kvot- regeln ha sammanlagt 450 barntillsynsplatser. En plats för varje fullt 200-tal invånare för de första 10 000 in- vånarna dVS. 50 platser, och 1 plats för varje fullt 100- tal invånare som överstiger de 10 000 invånarna dvs. 400. Har kommunen 500 platser utgår bidrag för det överskju- tande platsantalet. Kommunen i exemplet erhåller alltså statsbidrag för 50 platser.

Fram till och med år 1971 gällde för kommuner med över 10 000 invånare en s.k. balansregel som innebar att fa- miljedaghemsplatser ej fick medräknas i den mån de över- steg antalet statbidragsberättigade platser i barnstuga.

Balansregeln som upphörde fr.o.m. år 1972 avsåg att tryg— ga en önskad omfattning på daghemsverksamheten i kommu-

nerna.

Såsom villkor för statsbidrag gäller vidare att dagbarn- vårdare skall vara anställd av kommunen genom avtal och att familjedaghemmet skall vara godkänt av barnavårds—

nämnden. Statsbidraget beräknas på kostnaderna för

lön dvs. lön enligt avtal för fullgjord vårdtimme, vari inräknas särskild ersättning för tillsyn på lördagar, söndagar och i avtal angivna helgdagar samt ersättning

för deltagande i informations— och föräldraträffar,

sociala förmåner och arbetsgivaravgifter.

Från nämnda kostnader skall avdrag göras för influtna

föräldraavgifter.

Statsbidrag utgår ej för kommunens kostnader för omkost— nadsersättning till dagbarnvårdare, ej heller för den föreskrivna hälsokontrollen av dagbarnvårdaren och med— lemmar i familjedaghemmet.

; Statsbidraget beräknas på så sätt att från de sammanlag— da kostnaderna för löner och sociala förmåner görs av— drag för föräldraavgifter. Kostnaderna för alla kommunala familjedaghem skall här medräknas. Således även kostnader- na för de kommunala familjedaghem som på grund av kvotre— geln ej erhåller statsbidrag.

Den så beräknade nettokostnaden delas med medeltalet platser under året i kommunala familjedaghem.

Nettokostnaden per plats multipliceras därefter med det antal familjedaghemsplatser som enligt kvotregeln är statsbidragsberättigade.

4.5.2. Bidragssats

Statsbidrag utgår med 55 % av kommunens kostnader för lön och sociala förmåner åt dagbarnvårdare efter avdrag för influtna föräldraavgifter.

För att underlätta för kommunerna att utöka anställning— en av dagbarnvårdare beslöt riksdagen i enlighet med för— slag i proposition 1975zl65 angående vissa ekonomisk-po— litiska åtgärder att höja statsbidraget till familjedag— hem från 35 % till 50 % av statsbidragsgilla kostnader under kalenderåret 1974.

SOU 1974:41

4.5.3. Ansökningsförfarande

Socialstyrelsen prövar ansökningar om statsbidrag samt beviljar och utbetalar bidrag för kalenderår i efterskott. Ansökan skall göras före den 1 mars. Vid riksdagsbeslutet om höjda statsbidrag för kalenderåret 1974 bestämdes att en förskottsutbetalning, avseende 1974 års verksamhet, ! skulle ske under våren 1974 i samband med ordinarie utbe— ! talning av det statsbidrag som avser verksamheten under kalenderåret 1973. Förskottsbidraget beräknades schema— tiskt till 15 % av kommunens totala statsbidragsberätti— gade kostnader för kommunala familjedaghem under år 1975. Bidragshöjningen för år 1974 beräknades totalt tillföra kommunerna ca 50 milj. kr.

|

4.6. KEU:s överväganden

4.6.1. Statsbidragssystemets konstruktion och effekter

| | I en schematisk figur nedan ges en sammanfattande beskriv— & ning av statens system för barnomsorg.

SOU 1974:41

barnomsorg.

Mål

Presta- Daghem Lekskola Fritidshem Familje- Tillfällig tioner daghem barntillsyn

'

Fr.o.m. 1975-07-01 Förskola

1. Statsbidrag 1. Statsbidrag till byggan- (fr.o.m. de och 1973-10-01 drift av anordning:- barnstugor bidrag och (fr.o.m. fr.o.m. 1973-10-01 1975-01-01 anordnings— driftbidrag bidrag och till för- fr.o.m. skola) Medel 197501-01 2. Social-

driftbidrag styrelsens till för- råd och an- skola) visningar

2. Social- 3. Barnavårds— styrelsens lagen råd och an- 4. Förskole- visningar lagen

3. Barnavårds- lagen . Förskole- Miljö

i l974z4l

4. 6. 1. ] SYSTEMBESKRIVNING Nedanstående figur ger en schematisk beskrivning av statens system för

lnstitutionsbunden verksamhet

1 . Statsbidrag till drift- kostnader

2. Social- styrelsens råd och an- visningar

3. Barnavårds- lagen Omsorg om barn och pedagogisk verksamhet

. Statsbidrag

till kommu- nala famil- jedagham

. Social-

styrelsens räd och an— visningar

. Barnavårds-

lagen

. Statsbidrag

till social hem hjälp

. Social-

styrelsens råd och an- visningar

. Barnavårds-

lagen

Icke institutionsbu nden verksamhet

Vård och rehabili- tering

. Statsbidrag till omsorg om psykiskt utvecklings- störda m m . Barnavårds-

lagen

. Sjukvårds- lagm m . Omsorgs-

lagen

71

4.6.1.2 Mål och medel för samhällets barnomsorg

Som mål för samhällets insatser på barnomsorgens område gäller, att omsorgen om barnen skall ordnas på ett sådant sätt att barnen trivs och stimuleras i sin utveckling,samt att föräldrarna känner trygghet för att barnen tas om hand på ett lämpligt sätt. Därmed blir de bedrivna verksamhe— terna en komplettering av den fostran och omvårdnad bar— nen får i hemmen.

Familjedaghemsutredningen behandlade i sitt betänkande (SOU 1967:59) frågan om statsbidrag till den av samhället organiserade barntillsynen med utgångspunkt i att denna var en kommunal uppgift. Utredningen kom på grundval av sina undersökningar fram till att det fanns anledning att jämsides med en fortsatt utbyggnad av barnstugeverksamhe- ten även vidta åtgärder för att underlätta kommunens ut— byggnad av en organiserad familjedaghemsverksamhet. Med hänsyn härtill förordade utredningen införande av stats— bidrag till kommunala familjedaghem.

I prop. l968:1 bil. 7 framhöll föredragande statsrådet att en målmedveten utbyggnad av barnstugorna bör vara grundvalen för samhällets insatser för att ordna barn— tillsynen. Samtidigt fann hon det realistiskt att till- varata och vidareutveckla familjedaghemmen som en kom— plettering till barnstugorna. Familjedaghemsutredningen hade understrukit att statsbidrag till kommunala familje— daghem inte genom sin konstruktion fick hämma en fortsatt utbyggnad av barnstugeverksamheten. Dessa synpunkter kom att beaktas genom införandet av den s.k. balansregeln.

I propositionen om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation (1975zl56) framhöll föredragande statsrådet, att familjedaghemmen under ett uppbyggnadsskede kommer att ha en viktig uppgift att fylla när det gäller att tillgodose behovet av omvårdnad för barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar. Vidare framhölls, att familjedaghemmen också fortsättningsvis kommer att ha

72. SOU 1974:41

.! i

stor betydelse framför allt i glesbygden och orter med ett otillräckligt underlag för ett permanent daghem samt i nya bostadsområden med ett stort men övergående behov av heldagsplatser. Statsrådet underströk samtidigt ange— lägenheten av att på olika sätt stärka den kommunala fa— miljedaghemsverksamheten genom ökat samarbete med försko— lan. Genom återkommande besök skulle dagbarnvårdarna ta del av arbetssättet i förskolan och dagbarnen få möjlig— het att delta i viss gruppverksamhet.

Som ovan nämnts, uppfattas de kommunala familjedaghemmen som ett viktigt komplement till förskolan. Fr.o.m. år 1975 får kommunerna lagfäst skyldighet att anvisa plats

i förskola för alla barn i kommunen från höstterminen det år barnet fyller sex år. Förskola blir den gemensamma be- nämningen på daghem och deltidsgrupper — nuvarande lek— skolor.

4.6.l.5 Statsbidragssystemets medverkan till målupp— fyllelse

Statens allmänna strävan att stimulera kommunerna till ökade insatser på barnomsorgens område har, som framgår av den tidigare redovisningen av verksamhetens omfattning och utveckling, i betydande utsträckning uppnåtts. En vä— sentlig del av ökningen under senare år av samhällets ut— bud av barnomsorg har skett i form av en snabb utbyggnad av de kommunala familjedaghemmen. Denna utbyggnad torde ha underlättats genom statsbidragsgivningen. Statsbidra— get till familjedaghem torde således ha varit ägnat att underlätta uppfyllelsen av målet, att snabbt bygga ut barnomsorgen i samhällelig regi. Statsbidragets stimu- lanseffekt torde ha förstärkts genom bidragets konstruk— tion. Bidraget är genom kvotregeln knutet till omfatt— ningen på verksamheten i kommunerna på ett sådant Sätt, att kommunerna erhåller växande procentuell nettokost— nadstäckning med växande platsantal.

SOU 1974:41

4.7 KEU:s förslag

4.7.1 Statsbidragsregler

4.7.1.1 Bidragsunderlag

Enligt nuvarande statsbidragsbestämmelser utgår ej stats— bidrag för kommunernas kostnader för omkostnadsersättning— ar till dagbarnvårdare. Ej heller utgår statsbidrag till

kostnader för den föreskrivna hälsokontrollen av dagbarn—

] l ! vårdare och medlemmar i familjedaghemmet. KEU har i det tidigare anfört skäl för att bidragsregler- na utformas så att den bidragsberättigade verksamhetens form blir mindre beroende av bidragsbestämmelsernas ut— formning och mera formas med utgångspunkt i krav på ra— tionell och ändamålsenlig drift. Mot denna bakgrund före— slår KEU, att kommunernas kostnader för omkostnadsersätt- ning och föreskrivna hälsokontroller inbegrips i stats—

bidragsunderlaget.

Under hänvisning till vad som anförts ovan rörande beräk- ning av underlag för statsbidrag till färdtjänst och hem— hjälp föreslår KEU att bidraget till kommunal familjedag— hemsverksamhet beräknas på kommunens bruttokostnader för verksamhetens drift.

Utredningen har funnit det allmänt svårt förena den nuva— rande kvotregeln med det,i det tidigare, angivna kravet på produktionsneutrala bidragsbestämmelser. KEU har dock ansett det ligga utanför utredningsuppdraget att pröva lämpligheten av den särskilda kvotregeln. På denna punkt har ett särskilt yttrande fogats till betänkandet av le- damoten Josefson.

4.7.1.2 Bidragssats

KEU har i det tidigare behandlat frågan om bidragssatsens storlek vid statsbidragsgivning till social hemhjälp. Det

74. SOU 1974:41

är KEU:s mening, att de motiv som där angivits för ett bidrag med 55 % av den bidragsgrundande kostnaden även är giltiga vid fastställande av bidragssats för familje— daghemsverksamhet. KEU föreslår därför att statsbidraget till kommunala bidragsgrundande kostnader för familjedag- hem utgår med 55 % av kommunernas driftkostnader brutto för verksamheten. Liksom för statsbidrag till färdtjänst och social hemhjälp bör de föreslagna förändringarna av

i reglerna för statsbidrag till familjedaghemsverksamhet

' ges formen av försöksverksamhet. En utvärdering bör ske efter tre år.

SOU 1974:41

I tabellen 5:1 nedan redovisas de kostnadsmässiga konse- kvenserna av KEU:s förslag rörande ändrade regler för statsbidrag till färdtjänst, hemhjälp samt familjedag—

hemsverksamhet. Beräkningsunderlaget är inte i alla styck- en tillförlitligt. Därför kan beräkningarna i vissa delar vara mindre precisa.

Tabell 5:1 Statsbidrag till kommuner för färdtjänst, hemhjälp och familjedaghem år 1974 enligt nuvarande och föreslagna regler. Milj. kr.

Kommentar

Färdtjänst Hemhjälp Därav Overgång till bruttokostnad + 55 Vidgning av bi— dragsunderlag + 30 Familjedaghem Därav Övergång till bruttokostnad + 25 Vidgning av bi— dragsunderlag + 50

M

(ca + 450f

1) En ökning av bidragsunderlaget med en procent motsvarar en ökning av statsbidragsgivningen med 5 milj. kr.

Som framgår av tabellen beräknas KEU:s förslag leda till att kommunerna i framtiden kommer att tillföras ett större totalt statsbidragsbelopp än vad som kan följa av de under år 1974 förhöjda bidragssatserna.

SOU 1974:41

;

Sarskilt yttrande

av ledamoten Josefson

De förändringar av reglerna för statsbidrag till kommuna— la familjedaghem som utredningen nu föreslår innebär en välkommen förbättring på denna sektor. Förslaget innebär dock inte någon förbättring för de kommuner, som på grund av att kvotregeln finns kvar, över huvud taget inte får några statsbidrag till sina platser i kommunala familje- daghem. Kvotregeln innebär att statsbidragsrätt föreligger endast om kommunens organiserade barntillsyn - genom både barnstugor och familjedaghem - har nått en viss omfattning uttryckt 1 platser per antal invånare i kommunen. För det första 10 OOO—talet invånare krävs minst en plats per 200 invånare och för invånarantal därutöver minst en plats

per 100 invånare. Bidrag utgår sedan endast till det an— tal platser som överstiger en på dessa grunder beräknad kvot. För platser i barnstugor utgår statsbidrag redan från första platsen. För kommuner som av geografiska eller andra skäl huvudsakligen utnyttjar familjedaghem innebär kvotregeln att dessa missgynnas i förhållande till andra kommuner.

Centerpartiet har under en följd av år krävt att kvotre- geln skall slopas så att alla kommuner kan få statsbidrag till sin barntillsyn. Utredningen har i detta sammanhang inte prövat frågan om kvotregelns avskaffande. Med hän- syn till att bidraget till kommunala familjedaghem nu föreslås höjt, kommer det att uppstå ännu större orättvi- sor mellan kommunerna på grund av kvotregelns existens. Det är därför angeläget att kvotregeln snarast tas bort.

SOU 1974:41

Statens offentliga utredningar 1974

Kronologisk förteckning

1. Orter i regional samverkan. A. * 2. Ortsbundna levnadsvillkor. A. 3. Produktionskostnader och regionala produk- 5

tionssystem. A. * 4. Regionala prognoser i planeringens tjänst. A.

5. Boken. Litteraturutredningens huvudbetän- li kande. U.

6. Förenklad konkurs m. m. Ju.

7. Barn- och ungdomsvård. S.

8. Rättegången i arbetstvister. A.

9. Samhälle och trossamfund. Sammanställning

av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. U.

10. Data och näringspolitik. I. 11, Svensk industri. Delrapport 1.l.

12. Svensk industri. Delrapport 2. I. 13. Svensk industri. Delrapport 3. I.

14. Svensk industri. Delrapport 4. |. 15. Sänkt pensionsålder m. rn. S.

16. Neutral bostadsbeskattning. Fi.

17. Solidarisk bostadspolitik. B.

18. Solidarisk bostadspolitik. Bilagor B.

19. Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuk- sköterskor. U.

20. Förslag till skatteomläggning m. m. Fi. 21. Markanvändning och byggande. B.

22. Vattenkraft och miljö. B.

23. Reklam V. Information i reklamen. U. 24. Förslag till hamnlag. K.

25. Fri sterilisering. Ju. 26. Motorredskap. K.

27. Mindre brott. Ju.

28. Räntelag. Ju. |

29. Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. A.

30. Jordbruk i samverkan. Jo.

31. Unga lagöverträdare V. Ju. 32. Solidarisk bostadspolitik. Följdfrågor. B. 33. Att översätta gamla testamentet. U. 34. Grafisk industri ] omvandling. I.

35. Spridning av kemiska medel. Jo.

36. Skolan, staten och kommunerna. U.

37. Mut- och bestickningsansvaret. Ju.

38. FFV. Förenade fabriksverken. I.

39. Socialvården. Mål och medel. S.

40. Socialvården. Mål och medel. Sammanfattning. S. 41. Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. Fi.

Statens offentliga utredningar 1974

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Förenklad konkurs m.m. [6] Fri sterilisering. [25] Mindre brott. [27] Räntelag. [28] Unga lagöverträdare V. [31] Mut— och bestickningsansvaret. [37]

Socialdepartementet

Barn- och ungdomsvård. [7] Sänkt pensionsålder m. m. [15]

Socialutredningen. 1. Socialvården. Mål och me— del. [39] 2. Socialvården. Mål och medel. Samman- fattning. [40]

Kom mu nikatio nsdepartementet

Förslag till hamnlag. [24] Motorredskap. [26]

F inansdepartementet

Neutral bostadsbeskattning. [16] Förslag till skatteomläggning m. m. [20] Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och famiIjedaghemsverksamhet. [41]

Utb ild ningsdepartementet

Boken. Litteraturutredningens huvudbetänkande. [51 Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjukskö- terskor. [19] Reklam V. Information i reklamen. [23] Att översätta gamla testamentet. [33] Skolan, staten och kommunerna. [36]

Jordbru ksdepartementet

Jordbruk i samverkan. [30] Spridning av kemiska medel. [35]

Arbetsmarknadsdepartementet

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Orter i regional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Produktionskostnader och regionala produktionssystem. [3] 4. Regionala prognoser i planeringens tjänst. [4] Rättegången i arbetstvister. [8] Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. [29]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Bostadsdepartementet

Boende— och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Solidarisk bostadspolitik. [17] 2. Solidarisk bostadspolitik. Bilagor. [18] 3. Solidarisk bostads- politik. Följdfrågor. [32] Markanvändning och byggande. [21 ] Vattenkraft och miljö. [22]

lndustridepartementet

Data och näringspolitik. [10] Industristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [11] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [12] 3. Svensk industri. Delrapport 3. [13] 4. Svensk industri. Delrapport 4. [14] Grafisk industri i omvandling. [34] FFV. Förenade fabriksverken. [38]

KUNGL. alBL. 2 5 JUN 1971. STOCKHOLM

__ a...--..a..- _