SOU 1977:47

Billingen

Till Statsrådet och chefen för industridepartementet

Med stöd av regeringsbemyndigande tillkallade chefen för industridepar- tementet den 8 juli 1976 en kommitté med tre ledamöter och med lands— hövding Gösta Netzen som ordförande för att utreda alternativ för den ekonomiska utvecklingen i Billingenområdet. Den 9 september 1976 för- ordnades fem sakkunniga och tre experter. Ytterligare en expert förordnades den 26 april 1977. Kommittén antog namnet Billingenutredningen. Kommittén har inte haft i uppdrag att ta ställning för eller emot utvinning av områdets naturtillgångar. Vi har i stället försökt bedöma konsekvenserna för Falköpings. Skara, Skövde och Tidaholms kommuner av fyra exempel på utnyttjande av naturresurserna i Billingen. Utredningens sakkunniga och experter instämmer i bedömningarna. Vi tackar alla de myndigheter, organisationer och företag som har bistått utredningen med värdefullt underlagsmaterial.

Stockholm den 28 juli 1977

Gösta Netzén

K ar/ F I'if/liQ/SSOH Einar Gustafsson

/Lars Johan C eder/und Hans Fransson

" | ' 11. " ' '|.' .. »" 11. . -". l.- . . ,...-""” ”'|' . . _ _-_ || | |-_||' ||| || | || . . ' __ ||_:'|:Jl [_'_-' |_||||”1| |11"H|' 1I||I ! "MdH-'å'? ”__-HLI .. -' '.'.'"'.| .-|"".-| .. "Riff"! . '|'| |r|1- ' |_|_ ”11-11"; |J' &::I'fi; "1313'51' -|II-||r_ &” n |."".| " .'| . '||. $'% _ _ . .'|" ”in?” || |||||"' ni.? ” _ . glr|:l'|.|k_'||1ul|m

|'_ '_ 'i" "|I— '_'....':|12 '||_. ' """-"'.'" '.. ..|.'__ ”|__

lll

.. |'l_JIL__|H'1_-|_'

' 'I 2.1 . _ __ -.'_" ..' ”. ..__"'|_|. '.1.'|__" "".'|"'.""". .. _.' ". "_._"__| ..||_ '__'_||.. '|. _ |' _|'.. . . '-: - " I' . |..'_ .,... _ _|. ___:|_||_"" _ _._ tv:-|||. .. T,"? "' 13-411." '

f”,'.'..|'* w "'1' _. |_ .....| _|—'_'_r1 ||| "..—._'... .'.r_l|'. '.'I' 'I |

.

..___ |: "_|' ""|| |._'. ""1Fl'|'_"|l'|1' "

.r ', "1'1J ..;i' '|'||'|__ l||.'11|.'.'r'."| .; _. .. F|' .. |'||.'| __. "__-_|. . 13 ';|'- ...i... .. "” ' ...._ _'"_1' '...'| |. .i- " ."411'" f . 'i'. . ._..|'||;|_|_,|. ""'—...". ..'-' "' ”('_'-M _1-_".|.' "_. la. " " ";;," .'. '.'.J.'_' __"" || _"'.'|'_- --._ 3'|-|_|__ """.'"""'"'- __|-|.|-|..... " "|| ':..igwj' |||-|||"..- ' "1'""""

..' '. _ _ " "'.""-'."-||'.|1'*|| _ __| |” || "E'" ._'—"i . '$ . _ "-.|,|'.-'.'-'-"" ...'-"'" 'i'.,'-1|"'|'||"' |.— _|7'||'|4..';1:.|r'17-. ||| " ;' | 1-_"".""-. *—___| ...-___. '|_ :'I'. | '..'1'1'.'1'. "lå__'r ":1':L ' ""." JF,' " "' ."... "Hålla" _'l'|"' '_'.' ' _. ._ | .' .'.|||'__|- Ti-l'l1'11""""|_ Html!) ”___-_ |:. ' . |.l'Fl "'n' " |:q'.-: ' ' "'.'".'-|' ""' """ .-||.r'.|. "'|' [|_LI.1'_|'r|l" ' - |||-. _| "T'! '..lml .'

|||||

" "'|| |-"'.'-' ||"f'£1|| _'||

f.. ' |'|'|.|'.". '_1||;'-"l.. "li-T' | . frida ' hål"" 1 m Fl'|u|'- || mu

|| | .-'|| _ '- __ | | |||| ||| .. _-|'__ ” _ | __ -- |

__ _ 1 '.'. .,_|1'.'U .."""-' _ __| _'|| '1_ r'i1.""'|'l'"'l.|'11"":'_:__.' - .""'.. | . __.|. . |__-""|" ;.' || __ -'1'1.l- [|||1'f|ll|Jl"jJ'1|" _ ' I. __ II | ':'llHll II ' 1 . I "|. ,i'.' '='.'."||,'..=.|.|. "|||" - -..-, ,. -'.'.||E|."" " " '-_ _ 241-311;|'_']'_"_"'1'"__"_'." "" "____""_' _ 7;.'_:.l"' HP:-'å'it'i'l' ' l'. _. ." _._”. |.) |=||||" _g':'|'_',|"_.',l'.' |_|... ('|'-."" ,.... |' |j|1_-_|_.'|',,'f|_|', |”; '. |'3"'| "" ."-1'r "'N' .' ___-|| 1111 ' _|'!|l__|1"__l:£- IW Jil ""|

.'_H-rul'n': HN"" _

' _,"'|.'."- ," .. . " . ' '1.-""" " '. ' " ' ' "it.-__ 'i".".' ..' |. ' | ' "" | I II- 'I. " ll I'll "' . I I II 11 I-'- __— _ . .'. ""E. '. ""| . '..'|_ |'- |."|' '|"'|| 3.1 _ 'i? , .Lm__1'_'.._;'lf_'”"| __ '1"*- " .. '.. ' ' '.1' |. |.'- .1'.|'.'4 | ." _'.-." .""| """ "'— ' .. _ '1v |_| | | 1 | | -| |- . ' ' '11,'F'.||' 1:'-.'|."'"»"'".1' _ ":F" '.._ _'_ __|. '||'|'.|"'1'|l' ,..| 1 " ".|| . . _-'. . . .|" ' " '.|. _. . .'."|,|.--1'?'-.'.||' 1." '.'1'1- _'F-. | 11.11, 1 || .- " .._.. |..|..'..'",_.'.. ' "||' |l'

Sammanfattning

Direktiven till Billingenutredningen anger att vi skall redovisa vilka följder för Falköpings. Skara, Skövde och Tidaholms kommuner som olika alter- nativ för att utnyttja Billingens naturtillgångar kan medföra. Kommittén har således inte haft i uppdrag att ta ställning för eller emot utvinning av dessa naturtillgångar. Vi har valt att analysera de regionala återverk- ningarna av fyra tänkbara exempel, alltifrån nedläggning av nuvarande verk- samheter till utvinning i stor skala. Våra analyser sträcker sig till 1990-talet.

Under/ag (kapitel 2—9)

De fyra kommunerna presenteras liksom områdets naturtillgångar. Vi re- dovisar också den tidigare utvinning som förekommit liksom de planer på energi- och mineralutvinning som varit aktuella.

Jordbruket i området är främst inriktat på kött- och mjölkproduktion och många jordbruk är fortfarande relativt små. Skogsbruket ger särskilt på Billingens sluttningar god avkastning.

Under början av 1970-talet skedde en stark utbyggnad av handel och privat service i Skövde, som är länets primära centrum. Numera är servicen väl utvecklad i samtliga fyra centralorter.

Regionen är starkt industrialiserad av i första hand livsmedels-. textil-, trävaru-. tändsticks-, plast-, jord och sten- samt verkstadsföretag. Syssel- sättningen i industrin är f. n. hög i alla fyra kommunerna och andelen an- ställda i industrin är högre än genomsnittet i landet. SySSelsättningen i in- dustrin har dessutom under de senaste tio åren ökat något snabbare. Officiella prognoser tyder på att utvecklingen inom industrin skulle bli positiv också under de närmaste åren om den nuvarande lågkonjunkturen inte förlängs flera år. Aktuella iakttagelser tyder dessvärre på att delar av industrin kan få större svårigheter än hittills. Vår bedömning är därför mer pessimistisk än tidigare officiella prognoser.

Textilföretagen i regionen liksom i landet i övrigt brottas med svåra prob- lem. Marknaden för tändstickor är vikande över hela världen, men an- läggningen i Tidaholm har en hög teknisk standard och därmed god kon- kurrensförmåga. Plastindustrin är liksom i många andra områden mycket beroende av utvecklingen i andra branscher. t. ex. bil- och kontorsmaski- nindustri.

Mineralullsföretaget Rockwool med huvudkontor och stor fabrik i Skövde

har goda framtidsutsikter. Behovet av isolermaterial ökar i takt med stigande priser på energi och samhällets krav på bättre isolering. Rockwools pro- duktion kommer dock att öka på andra orter medan huvudkontoret och nuvarande fabrik bibehålls i Skövde. Företag som tillverkar cement- och lättbetong står däremot inför en vikande marknad. Mycket pekar ändå på att Cementas anläggning i Skövde kommer att förbli en viktig produk- tionsenhet.

Volvo har stora anläggningar i Skövde och i Floby. Sysselsättningen ökade kraftigt under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. De tre a fyra senaste åren har arbetsstyrkan minskat. Det är ännu inte möjligt att bedöma om den föreslagna sammanslagningen mellan Volvo och Saab-Scania skulle påverka fabrikerna i Skövde och Floby. Övrig verkstadsindustri förefaller ha goda utvecklingsmöjligheter. I snickerifabrikerna arbetar man i huvudsak med råvaror från länet och utvecklingen har hittills varit positiv tack vare att man specialiserat sig.

Skatteunderlaget i Falköping, Skara och Tidaholm är lågt. Kommunerna får därför skatteutjämningsbidrag från staten. Skövde når precis den nivå som gör att skatteutjämningsbidrag inte utgår. Kommunerna har lägre lå- neskulder per invånare än flertalet kommuner i landet. Den kommunala servicen och den tekniska försörjningen är väl utbyggd.

Även Skaraborgs läns landsting får statliga skatteutjämningsbidrag. Lands- tingets service i de fyra kommunerna är väl utbyggd. Landstingets planer på att bygga ut under den närmaste femårsperioden berör främst andra om- råden inom länet än det vi behandlar.

Den kommunala ekonomin i hela landet under kommande år blir hårt ansträngd. Det gäller även för dessa fyra kommuner och för landstinget. Sannolikt kommer kommunerna att möta stora ekonomiska svårigheter att öka servicen och sysselsättningen enligt planerna för de närmaste fem åren.

Under minst tio år har man haft ett klart inflyttningsöverskott i samtliga kommuner utom i Falköping. Våra bedömningar tyder på att detta överskott nu kommer att minska och eventuellt övergå i viss utflyttning. Tecken tyder på att sysselsättningen i industrin, i kommunerna och i landstinget kan komma att öka svagare än vad nuvarande prognoser visar. Det behövs inte stora förändringar på arbetsmarknaden för att en viss utflyttning skall bli aktuell.

Luftföroreningarna har tidigare varit ett problem. framför allt i Skövde, där man sedan lång tid tillverkat cement och stenull ur kalk respektive diabas från Billingen. Tidigare tillverkades också lättbetong. Reningsåtgärder har dock förbättrat situationen under senare år. De största källorna till luft- föroreningar är för närvarande ytongfabriken utanför Falköping och indus- trierna i Skövde. Försörjningen med vatten från egna brunnar har inte varit problemfri men genom vattenledningen från Vättern har problemet fått en tillfredsställande lösning. Avloppsvattnet är ett problem i regionen eftersom recipienterna är små och därför känsliga för utsläpp. Området är gammal kulturbygd med många intressanta kulturminnen.

Fyra exempel (kapitel 10)

Många anspråk på Billingen har anmälts under senare år t.ex.

— brytning och bearbetning av alunskiffer i Ranstad — brytning och bearbetning av kalksten för cementtillverkning i Rådene strax intill Ranstad

— brytning av diabas på Billingen — anläggande av militärt skjutfält på Billingen eller intill nuvarande militära övningsområde söder om Skövde — utbyggnad av vägar. m. m.

Av dessa anspråk bedömer vi att utvinning och bearbetning av alunskiffer och diabas liksom anläggning av skjutfält kan bli aktuella under 1980-talet. Vilket alternativ som väljs för skjutfältet och diabasbrytningen spelar dock liten roll från regionalekonomisk synpunkt.

Med dessa utgångspunkter har följande fyra olika exempel på tänkbara utvecklingslinjer formulerats.

Exempel 1

Ranstadanläggningen läggs ner. vilket innebär att den nuvarande arbets— styrkan på 80 personer friställs. Rivning och iordningställning ger dock viss sysselsättning under ett antal år. Hela nedläggningen beräknas kunna vara avslutad under första hälften av 1980-talet.

Exempel 2

Ranstadanläggningen drivs som hittills och inriktas endast på ett begränsat forsknings- och utvecklingsarbete. Under 1980—talet arbetar 50 a 60 personer i Ranstad. Därför friställs ca 30 personer av den driftspersonal som nu finns där.

Exempel 3

Brytning av 1 milj. ton skiffer per år. Exemplet överensstämmer i stort med LKAB:s lokaliseringsansökan i maj 1977. Detta beräknas medföra att arbetsstyrkan uppgår till omkring 350 personer under de närmaste åren för att öka till bortåt 600 personer i början av 1990-talet. Forsknings- och ut- vecklingsarbetet. som är inriktat på utvinning av mineral och energi ur skiffern, utvidgas och vidareförädlingen byggs ut successivt.

Exempel 4

Liksom LKAB:s projekt Ranstad-75 förutsätter detta exempel att sex milj. ton skiffer bryts och bearbetas per år. Sysselsättningen skulle bli ca 700 personer i början av 1980-talet för att öka till 1 500 på 1990-talet. Till skillnad från 1975 års projekt har vi förutsatt en utökad forsknings- och utveck- lingsverksamhet. Likaså förutsätts en successiv utbyggnad av anläggning- arna för att klara utvinningen av flera mineral.

Bedömning (kapitel 11)

Exempel 1 och 2 ger knappast några märkbara konsekvenser vare sig för sysselsättningen eller den regionala ekonomin under överskådlig tid. Större delen av de friställda kan troligen få andra arbeten. Inte heller den kom- munala ekonomin påverkas.

Exempel 3 och 4 ger vissa effekter på jordbruket i och med att en del arealer tas i anspråk. På sikt tillkommer dock återställdjordbruksmark. delvis av bättre kvalitet än den som försvinner i samband med brytningen.

Industri- och servicenäringarna påverkas inte mycket i exempel 3. inte heller samhällsinvesteringarna och den kommunala ekonomin. Exempel 3 ryms nämligen i sin helhet inom de utbyggnadsplaner som redan föreligger i stat. landsting och berörda kommuner. Exempel 3 ger området ca 300 nya arbeten i anläggningen och ca 150 i serviceyrkena. Det behövs en in- flyttning till området för den direkta rekryteringen. Däremot kan man san— nolikt klara den indirekta sysselsättningen inom regionen genom att anställa främst kvinnor.

Exempel 4 innebär att kommunernas nuvarande planering måste revide- ras. Fler serviceinrättningar och bostäder måste byggas. Inflyttningen blir tre gånger större än i exempel 3.

Behovet av underleverantörer i regionen blir litet i exempel 3 och 4 efter- som de råvaror som används kommer från annat håll. Reparationer och ombyggnader i anläggningarna kräver dock insatser från lokala företag.

Exempel 3 och 4 innebär ett bättre underlag för lokal service i de mindre orterna i närheten av Ranstad. främst Stenstorp och Skultorp och kan med- föra en mindre höjning av de disponibla inkomsterna i regionen. Arbets— marknaden får ökad bredd och mineralutvinningen beräknas bli mindre konjunkturkänslig än annan industri inom området. Regionen tillförs vidare forsknings- och utvecklingsverksamhet av nytt slag som har såväl nationell som internationell betydelse. Den övriga industrin i regionen bedöms inte heller i framtiden bli särskilt forskningsintensiv. Utvecklingsenheterna till företagen i regionen ligger nämligen i många fall i andra delar av landet.

Endast ett fåtal av de många objekt som är av intresse för kulturmin- nesvården och naturvården kommer att beröras i exempel 3 och 4. Däremot kommer landskapsbilden att förändras.

Utsläpp i luft och vatten i exempel 3 blir måttliga medan exempel 4 kan innebära vissa påfrestningar. I processerna enligt exempel 3 och 4 an- vänds vatten. Föroreningsproblemen kan emellertid behärskas genom möj- ligheterna att använda s.k. slutna processvattensystem. Ingen vattenreci- pient kommer därigenom att belastas. Förvaringen av de lakrester som redan lagts ut liksom framtida lakrester är dock ett problem. Genom att förse lakresthögarna med tätskikt bör detta emellertid kunna få en tillfredsstäl- lande lösning.

Brytning i dagbrott påverkar visserligen grundvattennivån men endast inom ett begränsat område. Grundvattnet i anslutning till underjordsgruvan bedöms bli påverkat i begränsad omfattning. Någon påverkan på diabasplatån kan inte förutses. Däremot kan vissa delar av sluttningszonerna komma att beröras vid underjordsbrytning.

Arbetsmiljön inom gruvhanteringen är jämförelsevis svårbemästrad. sär-

skilt vid brytning underjord. De brytningstekniska förhållandena i Ranstad torde i vissa avseenden vara gynnsammare än normalt. men förekomsten av metan kräver speciella skyddsåtgärder. Strålskyddsfrågorna måste givetvis också bevakas.

' 1 Utredningsarbetet

1.1 Kommitténs ledamöter, sakkunniga, experter och sekretariat '

Industriministern lämnade ijuli 1976 direktiv till en utredning om alternativ för den ekonomiska utvecklingen i Billingenområdet och tillkallade lands- hövding Gösta Netzén som ordförande. Direktiven återges i bilaga 4.

Som ledamöter i kommittén har från den 8 juli 1976 ingått landshöv- dingarna Karl Frithiofson och Einar Gustafsson. Sakkunniga i utredningen har från 9 september 1976 varit kommunalrådet Erik Andersson. lantmästare Rolf Eliasson, kommunalrådet Carl-Eric Fridebäck, kommunalrådet Carl Lindberg och tågmästare Gunnar Persson.

Experter i kommittén har från samma tidpunkt varit generaldirektör Gun- nar Ekevärn, departementssekreterare Torsten Löfgren och sekreterare Evert Zetterberg. Numera kanslichefen Philip Moding förordnades som expert från 1 maj 1977.

Moding var utredningens sekreterare från den 1 september 1976 till den 1 maj 1977 med civilekonom Lars Johan Cederlund och byrådirektör Hans Fransson som biträdande sekreterare. Sedan 1 maj 1977 har Cederlund varit utredningens sekreterare med Fransson som biträdande sekreterare. Sek- retariatet har varit delat mellan Malmö och Stockholm.

Kommittén antog namnet ”Billingenutredningen”. förkortat BiU. För att förtydliga och förenkla språket har kommittén valt att uttala egna påståenden och synpunkter i vi-form.

1.2 Arbetets uppläggning

I ett inledande skede samlade vi in översiktlig information om undersök- ningsområdet och om de frågor, som direktiven anger. Olika förvaltningar inom de fyra berörda kommunerna Falköping, Skara. Skövde och Tidaholm och länsstyrelsen i Skaraborgs län har vid olika tillfällen redovisat tillgängligt utredningsmaterial.

Dessa redogörelser utgör stommen i vårt faktaunderlag. Utredningsarbetet har också bedrivits i nära samverkan med andra regionala och lokala myn- digheter och organisationer samt större företag i området.

Vi har i olika sammanhang under Utredningsarbetet redovisat detta för organisationer, företag, enskilda och tidningar, m. fl. Tack vare lokalpressen

har invånarna i det berörda området fortlöpande informerats om vårt arbete. Många har därvid ställt sig positiva till vår metod att med utgångspunkt från fyra räkneexempel behandla frågorna kring södra Billingen. Dessa exem- pel har för övrigt till stor del utformats som ett resultat av en dialog med företrädare för de fyra kommunerna och för olika intressenter i området.

De flesta sammanträdena har förlagts till orter i undersökningsområdét. Sammanlagt har vi under det år som utredningsarbetet varat hållit tolv sammanträden, varav fem 1976 och sju 1977. Tvådagarsöverläggningar har hållits i Hjo och Visby. Kommittén har gjort en studieresa till Frankrike. varvid särskilt intresse ägnades gruvor vid Limoges. som ligger ca trettio mil söder om Paris. Delar av kommittén har även besökt dagbrottsområden i England. Därutöver har särskilda studiedagar ägnats Billingenområdet och det planerade kalkstensbrottet vid File Hajdar på Gotland samt projekt Kam- brium i sydöstra Skåne. Genom studiebesök och direkta överläggningar har vi skaffat aktuell och värdefull information i olika frågor med anknytning till vårt arbete. Hela eller i några fall delar av kommittén har besökt länsstyrelsens planeringsav- delning i Mariestad. kommunkontoren i Falköping, Skara. Skövde och Ti- daholm samt Ranstadverket. Kommunerna har lämnat värdefullt underlag till den kommunalekonomiska studien.

För att få fram erforderligt bakgrundsmaterial har vi beställt följande sär- skilda uppdrag.

Aktualisering och särredovisning av sysselsättningsprognoserna i läns- planering 74. fysisk riksplanering, miljöfrågor m.m. Kommunalekonomisk studie Regionalekonomisk studie Arbetsmiljöfrågor

Länsstyrelsens planeri ngsavdelning i Mariestad

Svenska kommunförbundet Indevo AB, Göteborg

Civilingenjör Yngve Hagerman

Dessutom har flera andra myndigheter. företag och organisationer bidragit med värdefullt underlag. Många har också gett synpunkter under utred- ningsarbetet. Bland dessa kan nämnas:

Bostadsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Sysselsättningsutredningen Utredningen om försvarets fredsor- ganisation Militärbefälsstaben i Skövde Mineralpolitiska utredningen Statens industriverk

Sveriges geologiska undersökning (SGU)

Statens naturvårdsverk Arbetarskyddsstyrelsen

Fysisk riksplanering Regionalpolitisk planering Sysselsättningsplanering

Planering av militära skolor och för- band Planering av militära förband Mineralförsörjningen Utredningarna om diabas. kalksten och skiffer. Industrier i undersök— ningsområdet Geologisk bedömning av Billingens naturresurser. Skifferexploatering och grundvattenfrågor Naturvård och miljöskydd Arbetsmiljö

Statens strålskyddsinstitut Nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet Kulturgeograflska institutionerna vid Lunds och Göteborgs universitet Falköping, Skara, Skövde och Tida- holms kommuner samt landstinget i Skaraborgs län Landstingets hälsovård. Skövde

Veterinärinrättningen i Skara HUS 75 Näringslivskommittén i Skaraborgs län

Skaraborgs företagareförening Yrkesinspektionen i Skövde distrikt Vägförvaltningen i Skaraborgs län Lantbruksnämnden i Skaraborgs län Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län Västergötlands turisttraftkförening AB Atomenergi, Ranstadverket LKAB:s projektgrupp "Mineralpro- jekt Ranstad"

LO- och TCO-distrikten i regionen Svenska Byggnadsarbetareförbundet avd 20 Jordbrukets föreningsrörelse i Stock- holm (centralorganisationen) och i Skaraborg (LRF) Svenska Mejeriernas Riksförening, SMR Statens jordbruksnämnd Skövde miljöforum

Strålskydd

Samhälls— och regionalekonomiska metoder Näringslivets lokalisering, lokala ar- betsmarknader Fakta om kommunal ekonomi, ser- vice och planering, miljöfrågor

Hälsoundersökningar och förebyg— gande hälsovård Högskoleverksamheten i Skara Högskoleplaneringen Näringslivet

Mindre och medelstora företag Arbetsmiljö Vägplaneringen Jordbruket Skogsbruket Turismen. friluftslivet Försöksanläggningen i Ranstad Underlagsmaterial för planerad gruva och anläggning i Ranstad Arbetsmarknaden Byggarbetsmarknaden

Jordbrukskooperationens verksam- heter i området

Data om mejerierna

Underlag om slakterierna Miljövården och miljöorganisatio- nerna

Tillgänglig statistik om näringslivet, t. ex. folk- och bostadsräkningarna 1970 och 1975. utgör en väsentlig del av utredningens basmaterial. Vi har där- utöver fått in värdefull och kompletterande information genom direkta in- tervjuer med företag och fackliga organisationer i området. Dessa samråd har främst inriktats på organisationernas och företagens syn på arbetsmark- naden i regionen, hur den förändrats och vilka mål för sysselsättning och samhällelig service, som man vill sträva mot i regionen. Samråden med företagen har också gällt produktion, sysselsättning, planering och inte minst sambandet mellan den tekniska utvecklingen och eventuella förändringar i företaget och deras återverkningar i regionen.

Företrädare för vår utredning har besökt och intervjuat representanter för följande företag om den industriella utvecklingen i området.

Haglund & Söner AB, Falköping Monsun-Tison AB, Falköping Ytong AB, Falköping Aspens Konfektionsfabrik AB. Falköping IOWA Hydraulic AB, Falköping

Scan-Väst, Regionkontoret, Skara Atlas Copco Tools AB, Eccoverken. Skara Perstorp AB Skaraplast, Skara AB Kronfågel, Skara

AB Volvo-Skövdeverken. Skövde AB Rockwool. Skövde Cementa AB. Malmö och Skövde Brason Konfektions AB, Skövde

Marbodal AB, Tidaholm Bofors-Tidaholmsverken, Tidaholm Vulcan Tändsticksfabrik AB Arenco-Parts, Hässleholm Högbergs Verkstads AB, Tidaholm

Kommittén ordnade ett seminarium förlagt till länsstyrelsen i Göteborg om metoder för samhällsekonomiska beräkningar m.m. Ett tjugotal re- gionalekonomer, främst från olika länsstyrelser och kommuner, deltog i seminariet tillsammans med sekretariatet och Indevo AB. Vid detta tillfälle inhämtades främst erfarenheter från andra utredningar av liknande slag.

1.3 Arbetssättet

Billingen-Falbygden i Skaraborgs län har betydande naturresurser som många intressen riktat anspråk mot. Omfattande planer på utnyttjande av naturresurserna har redovisats. Det största planerade projektet innebär bryt- ning och bearbetning av alunskiffern.

[januari 1977 uppdrog regeringen åt industriverket att under 1977 utreda och redovisa behovet och tillgångarna av alunskiffer och diabas i hela landet. Tidigare har industriverket på regeringens uppdrag gjort en motsvarande utredning i fråga om landets kalkstensförekomster. Länsstyrelsen i Ska- raborgs län och de berörda kommunerna har i egna utredningar granskat olika samhälleliga följder av ett utbyggt Ranstad. Vidare bildade de tre kommunerna Skövde, Falköping och Skara 1975 en kommunal lednings- grupp som i september 1976 redovisade en inventering av olika intressen for Sydbillingen.

Vårt uppdrag har varit att redovisa och analysera ett antal olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen i området kring södra Billingen. Vi skulle därvid belysa samhälleliga följder i fråga om t. ex. sysselsättning, service och inte minst den kommunala ekonomin. Enligt direktiven avsåg indus- triministern att vår utredning skulle ingå som en del av beslutsunderlaget för ställningstaganden till olika projekt och planer i området.

Vi har valt att illustrera följderna för regionen och för de människor som bor där med utgångspunkt från fyra exempel på utnyttjande av na— turtillgångarna.

Som bas för våra bedömningar av de fyra exemplens följder har vi försökt

beskriva den allmänna utvecklingen i de fyra kommuner som vi i första hand arbetat med. Vi har i vårt bakgrundsmaterial redovisat sysselsätt- ningsutvecklingen inom jordbruket, industrin och dess olika delar. handel, service och offentlig verksamhet. Vi har också försökt spegla samhälleliga förändringar i området till följd av den tekniska utvecklingen samt för- ändrade organisatoriska och lokaliseringsmässiga förhållanden. Utöver detta har vi försökt belysa de aktuella industriernas konjunkturberoende. Ett om- fattande underlag har framtagits om kommunernas ekonomiska förhållan- den. Vidare ingår en kartläggning av olika miljöproblem i området.

I våra analyser av utvecklingsexemplen beskrivs återverkningarna på sysselsättningen inom jord- och skogsbruk. industri och offentlig verksam- het. Investeringsbehovet för bostäder och vägar m. m. analyseras liksom ekonomiska effekter för människor, företag och kommuner. Så långt möjligt försöker vi också klarlägga hur den yttre och inre miljön förändras.

Det är ovanligt att man granskar en region så ingående som vi gjort. Vår uppläggning är dessutom speciell genom det stora antal faktorer som bearbetas och att fyra alternativa utvecklingslinjer analyserats. Det finns andra regioner i landet som kanske skulle kräva liknande insatser.

1.4 Osäkerheten i framtidsbedömningen

Vi vill med skärpa framhålla att de prognoser m. m. som redovisas genom- gående är osäkra. Det gäller lång tid och underlaget är ofta svagt. Därför måste beräkningarna ofta ses som exempel. Liksom länsplaneringen ger de ofta intryck av falsk exakthet. Syftet med prognoserna är att bedöma utvecklingstendenserna i stort. Vi har heller inte alltid tagit hänsyn till ut- vecklingen i andra delar av landet eller utomlands. Vi har försökt framhålla regionens särdrag och utvecklingsbetingelser.

2. Undersökningsområdet Kommunerna Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm

2.1. Natur och invånare

Västgötaslätten och platåbergen präglar landskapsbilden i de fyra kommu- nerna Falköping. Skara, Skövde och Tidaholm. se kartan i figur 2.1. Väst- götabergen Billingen. Mösseberg, Ålleberg, Gerumsberget m. fl.. når ofta en höjd av omkring 300 meter över havet och består av bergarter vilka avsatts som havsavlagringar under kambrosilurtiden. dvs. för 500—600 mil- joner år sedan. Dessa lagrade bergarter har täckts av lavaströmmar som trängt upp genom sprickor som går djupt ner i urberget. Lavan stelnade till en hård bergart. diabas. vilken utbreder sig som ett tjockt täcke överst och bildar en platå. Under denna diabasplatå ligger sandstenen, skiffrarna och kalken från kambrosilurtiden. Diabasen har skyddat kalken och skiffrarna från att brytas ner och föras bort av vatten och vind under årmiljonernas lopp. Diabasen är idag råvara för mineralullsindustrin och kalken används i cementindustrin. I de lagrade bergarterna. främst skiffern, har värdefulla mineraler samlats som innehåller uran, legeringsmetaller m. m. Mer om Billingens geologi och mineral återfinns i kapitel 3 och i bilaga ].

Kring Västgötabergen utbreder sig bl. a. Skaraslätten och Falbygden med sina bördiga jordar. Falbygden öster om Billingen ligger hela 200 meter över havet medan Skaraslätten väster om bergen ligger 125—150 m ö. h. På diabasplatån växer barrskog, men stora delar består av impediment och mossmarker. 1 sluttningarna är det på grund av vattentillflödet inifrån berget frodig barrskog, lövskog och kärr med intensiv växtlighet. Senast i samband med kommunernas och länsmyndigheternas arbete med den fysiska riks- planeringen har dessa naturmiljöer kartlagts. se avsnitt 4.2. En särskild kom- munal ledningsgrupp har specialstuderat markanvändningen på Sydbilling- en. Uppe på själva platån utbreder sig mossmarker och väster om Billingen den kända Hornborgasjön. Just i övergångszonen mellan berg och slätt. omgivna av ängs- och åkermarker, ligger AB Atomenergis försöksanlägg- ningar i Ranstad. nåra Häggums kyrkby vid Sydbillingen.

Ranstad ligger i en mycket gammal kulturbygd. Vårt undersökningsom- råde, i synnerhet kommunerna Falköping och Skara, tillhör ett av Sveriges äldsta uppodlade områden. Anda sedan den yngre stenåldern blomstrade en rik bondekultur här. Talrika fasta och lösa fornlämningar från förhistorisk tid har påträffats. Odlingens historia är här mer än 4000 år.

Falköping. Skara, Skövde och Tidaholm omfattar 2 541 km2 och hade vid årsskiftet 1976/77 en befolkning på 108 000 personer. Skövde utgör pri-

] Uppgifter om sysselsätt- ningen har genomgående erhållits från länsstyrelsen i Skaraborgs län. Folk- och bostadsräkningens definitioner har använts. Bearbetning och progno- ser har utförts av länsstyrelsens regional- ekonomiska enhet.

märt centrum i Skaraborgs län och inom en radie på 3 mil ifrån Skövde — inklusive tätorterna Skara, Tidaholm och Tibro — bor 120 000 människor. I Skaraborgs län är inte alla länsorgan sammanförda till en ort. I stället är de fördelade på Lidköping, Mariestad, Skara och Skövde. Länsstyrelsen, landstingets centrala förvaltning, Skogsvårdsstyrelsen, Vägförvaltningen och länsskolnämnden finns i Mariestad. Länets centralsjukhus ligger i Skövde liksom länsarbetsnämnden medan stiftsorganen, hushållningssällskapet, lant- bruksnämnden och länsbostadsnämnden är lokaliserade till Skara. Skara- borgs Läns Allmänna Försäkringskassa ligger i Lidköping. Skövde har en stor militär garnison. De fyra kommunerna, som ingår i Billingenutred- ningens undersökningsområde, är relativt tätbefolkade (i genomsnitt 42 in- vånare per kmz) jämfört med länet i övrigt. Gränserna mellan Falköping, Skara och Skövde går samman på södra Billingen. På grund av en föråldrad fastighetsindelning är ägosplittringen inom området stor. Genom enklaver är kommunernas gränser sammanflätade. Området på Billingen är dock näs- tan helt obebott. '

De centrala delarna av Västergötland har ett bra transportekonomiskt läge. Väg- och järnvägsförbindelserna till övriga Sverige är mycket goda. Närheten till oceanhamnar på västkusten har viss betydelse. Industriråvaror tas från jord- och skogsbruket i området och från bergen. Det centrala läget och befolkningstätheten har medfört att företag inom textilindustri. trä- industri och verkstadsindustri, som behöver mycket personal, har sökt sig till de fyra kommunerna. På samma gång som de fyra kommunerna är högt industrialiserade bedrivs omfattande jordbruk. Kreatursskötseln är mer omfattande än på de flesta andra håll i landet. Koncentrationen till industri och jordbruk har medfört att servicenäringarna och i synnerhet offentlig förvaltning m. m. sysselsätter en låg andel av de förvärvsarbetande. De fyra kommunerna bilda: en sam- manhängande arbetsmarknad. pendlingen är stor och ökar. Man har byggt många småhus i de mindre tätorterna, 'vilket ytterligare har understrukit behovet av pendling. Vägarna är också så bra att ett avstånd på ett par. tre mil mellan bostad och arbete lätt kan klaras. I de följande avsnitten lämnas några fakta för var och en av kommunerna.

2.2. Falköping 2.2.1 Befolkning, arbetsmarknad, bostadsbyggande

Nuvarande Falköpings kommun bildades den 1 januari 1974 genom en sammanslagning av Falköpings, Frökinds, Gudhems, Stentorps. Vartofta och Vilske kommuner samt Skörstorps församling av Dimbo kommun och Åsarp, Smula, Solberga och Fivlereds församlingar av Redvägs (ommun (tidigare Älvsborgs län). De tidigare kommuncentra ingår nu i Ftlköpings kommun som särskilda tätorter. Av de 32 355 invånarna i Falköpitgs kom- mun bor 70 % i tätorterna. varav 47 % i Falköpings tätort.

Befolkningen i Falköping arbetar i hög grad i industri och jordbruk. Tabell 2.1 visar de yrkesverksammas fördelning på näringsgrenar 1965. 1570, 1975 och länsstyrelsens prognos för 1980.1

. 92.29.45, .ij—x _, ( ,,_.,.,. ” ,, 4 ._ ,...; . _ »; Hj; ,/ ÄV... I ' x- Yi” ' Q' Ihr "

lä. år

. mattats"

w” ' itä.

,. . ' .ll Figur 2.1 K arla över Billingenområdet

ÄN -.

. I , ..' ,- ” f..;"iz-

Särtryck ur översiktskartan. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning Skala 1 3250 000 Statens Iantmäteriverk 1977-07-25 0 10 km LiberKartor Stockholm 1977 743690

Tabell 2.1 Sysselsättning i Falköpings kommun

1965 1970 1975 1980 (prognos)

Jord- och skogsbruk 3 862 2 670 2 214 2 035 Industri 4 193 3 624 3 449 3 295 varav . ' Livsmedelsindustri 372 224 194 201 Textilindustri . 1 621 1 312 935 664 Trävaruindustri 713 493 677 672 Kemisk industri, plast, gummi 37 71 84 88 Jord— och stenindustri 503 387 256 195 Verkstadsindustri 456 618 775 922

Övrigt ' 491 519 528 553 - Byggnadsverksamhet 1 033 989 819 778 Handel o. samfärdsel. privata tjänster 3 793 3 811 3 862 3 752 Offentlig förvaltning 2 226 2 835 2 876 3 355

15107 13929 13 220 13215

Källa: Regionalekonomiska enheten. Länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Industrin är huvudsakligen lokaliserad till Falköpings tätort med 65 % av de industrisysselsatta 1974. Av de övriga tätorterna har Floby 18 %, Kinnarp 5 % och Stenstorps och Åsarp vardera 4 % av de industrisysselsatta.

Pendlingen har ökat på senare år. Falköping har ett stort och växande '

pendlingsunderskott gentemot angränsande kommuner. främst Skövde. Under åren 1971—1975 har 1 314 lägenheter byggts, varav 65 % i småhus. En stor del (41 %>), har byggts i de mindre tätorterna, i första hand Stenstorp. Bostadsbyggnadsprogrammet för 1976—1981tar sikte påen förtsatt små- husbyggnation. "

2.2.2. Social service

I likhet med många andra kommuner i landet kommer kommunen att . få ställa stora resurser till förfogande för att klara åldringsvården och barn- omsorgen. Av socialförvaltningens kostnader går idag ca 70 % till åldrings- vården. Inom kommunen är antalet personer över 70 är nästan 13 % av invånarna. V 1 konsekvens med principprogrammet kommer inte antalet ålderdoms- hemsplatser att öka. men standarden på de mindre och äldre hemmen skall förbättras. Kommunen satsar på att ge de äldre möjlighet att stanna i sin, hemmiljö sålänge de önskar. Det finns tre hemvårdsassistenter i centralorten samt lokala hemhjälpsledare i de andra tätorterna. Kommunen vill i fram- tiden skapa ett tredje alternativ för omsorgen av äldre, nämligen någon form av servicecentraler. En sådan med 17 lägenheter finns i centralorten och ytterligare en projekteras i anslutning till ett ålderdomshem i Vartofta. Socialförvaltningen hyser vissa farhågor för rekryteringen av hemsama'riter i framtiden. De idag 350 hemsamariterna hjälper 1300 hjälpbehöVande.

Hemsamaritkåren har en hög medelålder och det är svårt att rekrytera yngre personal till detta arbete.

Barnomsorgsplanen låg våren 1977 på fullmäktiges bord. Servicenivån för heldagsomsorgen i daghem och familjedaghem är 57 % men vid plan- periodens slut skall den komma upp till 80 % av det beräknade behovet. Fritidshemmen kommer vid planperiodens slut att svara för 29 % av behovet mot idag 11 %.

Inom deltidsförskolan finns 435 platser inom 12 enheter och här finns inga problem beträffande antalet platser, men lokaliseringen av deltidsför— skolorna kommer under planperioden att förbättras så att kommunen kan undvika skjutsning av barnen.

Socialhjälp har utgått till 2 % av befolkningen. Socialhjälpskostnaderna är vid jämförelse med andra kommuner mycket blygsamma. endast 2 % av förvaltningens totala kostnader.

Inom socialförvaltningen fanns våren 1977 ca 840 personer anställda. De flesta var engagerade inom åldringsvården och barnomsorgen.

2.3. Skara 2.3.1 Befolkning, arbetsmarknad, bostadsbyggande

Nuvarande Skara kommun bildades den 1 januari 1971 genom en sam— manslagning av Skara stad och Valle, Ardala samt en del av Gudhems kommuner.

De tidigare kommuncentra ingår nu i Skara kommun som särskilda tät- orter. Av invånarna bör 71 % i tätorterna. I Skara tätort bor 58 %. Tabell 2.2 visar de yrkesverksammas fördelning på näringsgrenar 1965, 1970, 1975 och länsstyrelsens prognos för 1980.

Industrin är huvudsakligen lokaliserad till Skara tätort med 95 % av de industrisysselsatta 1974.

Pendlingen har ökat på senare år. Skara har ett stort pendlingsunderskott gentemot Skövde men överskott gentemot övriga angränsande kommuner (Götene, Lidköping. Vara och Falköping).

Under åren 1971—1975 har 845 lägenheter byggts varav 49 % i småhus. På senare år har man nästan enbart byggt småhus. En del har byggts i de mindre tätorterna. i första hand Axvall och Varnhem. Bostadsbyggnads- programmet för 1976—1981 tar sikte på en fortsatt småhusbyggnation.

2.3.2. Social se/vice

Inom socialförvaltningen finns 1977 ca 400 personer anställda. De flesta är engagerade inom åldringsvården och barnomsorgen. Hela budgeten är 1977 ca 27 milj. kr. Liksom i övriga delar av landet ökar antalet åldringar i Skara. Vid årsskiftet 1976/77 var antalet personer över 65 år drygt 18 % av befolkningen. Av socialförvaltningens nettodriftskostnader går idag ca 60 % till åldringsvården.

Tabell 2.2 Sysselsättning i Skara kommun

1965 1970 1975 1980 (prognos) Jord- och skogsbruk 1440 1 101 861 779 Industri 1 930 1 988 2 163 2 376 varav Livsmedelsindustri 641 757 886 966 Textilindustri ' 210 29 20 13 Trävaruindustri 59 42 69 67 Kemisk industri. plast 191 202 218 317 Jord- och stenindustri 50 41 40 30 Verkstadsindustri 536 589 643 682 Övrigt 243 338 287 301 Byggnadsverksamhet 598 517 428 406 Handel o. samfärdsel. privata tjänster 2123 2129 2 154 2 216 Offentlig förvaltning 897 1 319 1 542 1 695

6 988 7 054 7 148 7 472

Källa: Regionalekonomiska enheten. Länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Kommunen satsar på att ge de äldre möjlighet att stanna i sin hemmiljö så länge de önskar. Idag finns ca 630 hjälpbehövande åldringar kvar i sina hem. I kommunens tjänst finns en hemvårdsassistent som administrerar 95 hemsamariters arbete i tätorten och småorterna. Noteras bör att me- delåldern på hemsamariter är tämligen hög, drygt 55 år. och att nyrekry- teringen tidvis är besvärlig.

På ålderdomshemmen finns 165 platser. Antalet pensionärslägenheter är 273. En del av de senare finns insprängda i vanliga bostadshus. Sex han- dikapplägenheter finns också att tillgå.

Alla som är 61 år och däröver kallas vart fjärde år till hälsokontroll. Vid dessa besök kartläggs behovet av åldringsvård.

Ett servicehus för åldringar med 45 lägenheter projekteras och beräknas stå inflyttningsklart 1978.

Kommunen upprättar årligen en femårig förskoleplan. Barnomsorgsplanen innebär en utbyggnad från 259 platser (heldag) 1977 till 384 platser 1981. Då motsvarar det 49 % av behovet. I deltidsgrupperna finns platsöverskott. För fritidshemmen ökar antalet platser från 50 till 105. Behovstäckningen blir 12 %. Efter år 1979 har inga nya platser planerats. Detta är föranlett av osäkerheten över vad SIA (Utredningen om skolans inre arbete) kommer att innebära för behovet av fritidshemsplats.

2.4. Skövde 2.4.1 Befolkning, arbetsmarknad, bostadsbyggande

Nuvarande Skövde kommun bildades den 1 januari 1971 genom en sam- manläggning av Skövde stad. Skultorps. Binnebergs, Timmersdala och Ti- dans kommuner samt del av Värsås kommun.

De tidigare huvudorterna ingår nu i Skövde kommun som särskilda tät- orter. Av invånarna bor 84 % i tätorterna. Hela 66 % bor i Skövde tätort. Befolkningen i Skövde arbetar i hög grad i industri. Tabell 2.3 visar de yrkesverksammas fördelning på näringsgrenar 1965, 1970. 1975 och läns- styrelsens prognos för 1980.

Tabell 2.3 Sysselsättning i Skövde kommun

1965 1970 1975 1980 (prognos) Jord- och skogsbruk 1 916 1 398 1 161 1 070 Industri 6 575 6 645 7 864 8 195 varav Livsmedelsindustri 427 347 337 372 Textilindustri 955 341 291 207 Trävaruindustri 286 275 318 316 Kemisk industri, plast " 49 45 25 27 Jord— och stenindustri 1 017 1 033 841 980 Verkstadsindustri 3 399 4 036 5 533 5 714 Övrigt 442 568 519 579 Byggnadsverksamhet 1 591 2 030 1 681 1 597 Handel o. samfärdsel. privata tjänster 5 565 5 656 5 804 5 971 Offentlig förvaltning 2860 3 607 5821 7048

18 507 19 336 22 331 23 881

Källa: Regionalekonomiska enheten. Länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Industrin är huvudsakligen lokaliserad till Skövde tätort med 97 % av de industrisysselsatta 1974. Av de övriga tätorterna har Timmersdala 2 % av de industrisysselsatta.

Pendlingen har ökat på senare år. Skövde har ett stort och växande pend- lingsöverskott gentemot angränsande kommuner. främst Falköping. Un— derskott förekommer gentemot Tibro. som inte ligger inom utredningens undersökningsområde.

Under åren 1971—1975 har 3 115 lägenheter byggts,varav 39 % i småhus. På senare år har man nästan enbart byggt småhus. 20 % har byggts i de mindre tätorterna. Bostadsbyggnadsprogrammet för 1976—1981 tar sikte på fortsatt småhusbyggande.

2.4.2. Social service

Socialvå'rden i Skövde har ca 1 500 anställda. en hel del arbetar på deltid. Kostnaderna är 1977 ca 74 milj. kr. vilket motsvarar 25 % av kommunens driftbudget.

Hjälp till de äldre och handikappade lämnas genom hemsamariter. ål- derdomshem och kommunala bostadstillägg. Omkring 1 300 äldre och han- dikappade vårdas av ca 450 hemsamariter. Detta innebär att var tredje 70- åring och äldre i kommunen får hemsamarithjälp. Kommunen har 340 platser på olika ålderdomshem. Antalet ålderdomshemsplatser motsvarar ca 9 %

av antalet personer i åldern 70 år och äldre, vilket är mer än medeltalet i riket. Kommunalt bostadstillägg kan utgå till ålders-. förtids- och änke- pensionärer m.fl. Maximibeloppet är 6000 kr. per bostad och år.

Kommunen erbjuder barnomsorg genom förskoleverksamhet inklusive daghem. familjedaghem och deltidsgrupper. kompletterande förskoleverk- samhet i form av barnvårdare för sjuka barn och för skolbarn genom fri- tidshem. familjedaghem. sommargårdsverksamhet m. m. Daghemmen har f.n. 555 platser. De är koncentrerade till centralorten inkl. 5. Ryd samt Skultorp vilket innebär att de som bor utanför centralorten är hänvisade till familjedaghem. Institutionsplatser i de mindre tätorterna kan tillkomma fr. o. m. 1978. Familjedaghemsverksamheten möjliggör placering av ca 265 barn. I deltidsgrupper beräknas 640 barn börja höstterminen 1977. Plats finns för alla sexåringar som inte är inskrivna vid daghem. Barnvårdar- verksamheten avser huvudsakligen barn inskrivna i daghem. fritidshem eller familjedaghem som blir sjuka och behöver tillsyn i hemmet. F. n. motsvarar antalet daghemsplatser och platser i familjedaghem 17 % av an- talet barn i ifrågavarande åldersgrupper. Enligt senaste antagna barnom- sorgsplan kommer antalet platser 1981 att motsvara 29 % av antalet barn i dessa åldersgrupper.

I fritidshem finns 1977 145 platser. Där bereds f. n. plats för barn i årskurs 1 och 2 och från höstterminen 1977 även för barn i årskurs 3. I familjedaghem för skolbarn bereds plats för ca 125 barn. Sammanlagt motsvarar detta 5 % av 7—12-åringarna. Enligt den senaste av kommunens antagna planen kom- mer behovstäckningen för samma åldersgrupp 1981 att uppgå till 24 %.

Konkurrensen om arbetskraften med framför allt Kärnsjukhuset har med- fört bekymmer med personalrekryteringen till hemsamariter. barndagvår- dare. barnvårdare och vårdpersonal.

Inom' den öppna socialvården kan nämnas. att

— socialhjälpsfrekvensen ligger på 6 % av befolkningen — hemmahos-terapeuter finns för behandling av familjeproblem av t. ex. ekonomisk, uppfostrings- eller relationsmässig art — socialmedicinsk poliklinik finns för behandling på frivillig basis av alkohol- eller narkotikaberoende personer — ett inackorderingshem med 8 platser finns för alkoholskadade.

2.5. Tidaholm 2.5.1 Befolkning, arbetsmarknad, bostadsbyggande

Nuvarande Tidaholms kommun bildades år1974 genom en sammanslagning av Dimbo (större delen). Hökensås och Tidaholms kommuner samt Fröjereds församling av Fröjereds kommun.

De tidigare kommuncentra ingår nu i Tidaholms kommun som särskilda tätorter. Av invånarna bor 68 % i tätorterna. de flesta i Tidaholms tätort. Befolkningen i Tidaholm arbetar i hög grad i industri. Tabell 2.4 visar de yrkesverksammas fördelning på näringsgrenar 1965. 1970. 1975 och läns- styrelsens prognos för 1980.

Tabell 2.4 Sysselsättning i Tidaholms kommun

1965 1970 1975 1980 (prognos) Jord- och skogsbruk 1282 966 755 682 Industri 2 422 2 307 2 425 2 667 varav Livsmedelsindustri 76 52 — — Textilindustri 385 135 40 29 Trävaruindustri 677 676 927 1 062 Kemisk industri, plast ] 067 1 069 978 1 012 .lord- och stenindustri 32 9 9 4 Verkstadsindustri 111 297 412 510 Övrigt 74 69 59 50 Byggnadsverksamhet 379 424 351 333 Handel o. samfärdsel. privata tjänster 1010 959 910 881 Offentlig förvaltning 489 597 691 783

5 582 5 253 5 132 5346

Källa: Regionalekonomiska enheten. Länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Industrin är huvudsakligen lokaliserad till Tidaholms tätort med 98 % av de industrisysselsatta 1974. Pendlingen har ökat på senare år. Tidaholm har dock inte samma stora pendling som de andra tre kommunerna.

Under åren 1971—1975 har 654 lägenheter byggts varav 41 % småhus. På senare år har man nästan enbart byggt småhus. En del (80—90 stycken) har byggts i de mindre tätorterna Ekedalen. Folkabo och Madängsholm. Bostadsbyggnadsprogrammet för 1976—1981 tar sikte på en fortsatt små- husbyggnation.

2.5.2. Social service

Kommunen har ett invånarantal av ca 13 000 personer. Inom socialförvalt- ningen finns idag omkring 270 personer anställda, de flesta är engagerade inom åldringsvården och barnomsorgen. Kostnaderna är sammanlagt 10 milj. kr.

I likhet med många andra kommuner i landet kommer kommunen att få ställa stora resurser till förfogande för att klara åldringsvården. Av 50- cialförvaltningens kostnader går idag ca 77 % till åldringsvården. Det finns 1 hemvårdsassistent i centralorten. samt lokala hemhjälpsledare i de mindre tätorterna och förvaltningen anser sig ha en god kunskap om de gamlas situation. Det pågår också uppsökande verksamhet. Det finns idag 98 hem— samariter som hjälper omkring 540 hjälpbehövande. Planer finns att inom några år kunna erbjuda servicelägenheter.

Servicenivån för heldagsomsorgen i daghem och familjedaghem är 11 % men vid planperiodens slut år 1981 skall den komma upp till 18 % av det beräknade behovet. Fritidshemmen kommer då att svara mot 24 % av behovet mot idag 12 %. Inom deltidsförskolan finns 240 platser inom 19 enheter, någon större platsbrist finns inte.

Socialhjälp har utgått till 2 % av befolkningen, vilket tar 2 % av för-

valtningens totala kostnad. Socialhjälpskostnaderna är vid jämförelse med andra kommuner mycket blygsamma.

2.6. Övrigt

Vägstandarden inom området är hög. Europaväg 3 (Stockholm—Göteborg) stryker förbi i den västliga delen. Vägstandarden i övrigt är hög. riksvägarna mellan de fyra kommunernas centralorter är väl utbyggda. Ett problem utgör dock riksväg 48 genom Skultorp. söder om Skövde. som behöver byggas om (avsnitt 4.3). Järnvägsförbindelserna är också goda med stambanan Stock- holm—Göteborg som går igenom Skövde och Falköping. Näringslivets fö- reträdare i området har framhållit att läget ur transportsynpunkt är gott.

Gymnasial utbildning i fullt utbyggd gymnasieskola finns i Falköping. Skara och Skövde. 1 Tidaholm finns utbildning i verkstadstekniska ämnen inom gymnasieskolans ram. Det bör också erinras om att eleverna i de fyra kommunerna kan välja utbildningsvägar där undervisningen ligger utanför den egna kommunen.

Antalet platser anges i tabell 2.5. Linjerna avser helårsundervisning med något mera teoretiskt innehåll än specialkurserna. Av stor betydelse i re- gionen har de verkstadstekniska kurserna i Tidaholm varit (f. d. Centrala Verkstadsskolan i Tidaholm). De är direkt inriktade på verkstadsarbete och eleverna har haft en god arbetsmarknad. Elever har rekryterats från samtliga fyra kommuner. Specialkurserna har varierande längd, i allmänhet 1—2 år, men inom vårdsektorn är de minst 8 veckor och inom jord- och skogs- bruksområdet minst 10 veckor.

Vid arbetsmarknadsstyrelsens AMU-center i Skövde finns drygt 150 plat— ser med teknisk inriktning.

Tabell 2.5 Utbildningsplatser inom gymnasieskolan 1977/78

Utbildning Falköping Skara Skövde Tidaholm Teknisk Linjer 94 70 226 — Specialkurser 8 32 46 120 Jord- och skogsbruk Linjer 30 30 Specialkurser 92 160 Administrativ o. ekonomisk Linjer 75 75 180 — Specialkurser — 16 60 - Vård Linjer 106 30 136 - Specialkurser 180 96 479 30

Icke yrkesinriktad gymnasial utbildning Linjer 135 105 210 — Specialkurser _ _ _ _

Källa: Sözs organisationsbeslut 1976-12-14

3. Geologi och mineral

3.1. Geologiska förhållanden i Billingenområdet 3.1.1 Berggrunden

Berggrunden i Billingen-Falbygden-området består av kambrosiluriska se- dimentbergarter. sandstenar, kalkstenar och skiffrar, som vilar på urbet'get. Bitvis ligger ett täcke av diabas överst. De olika bergarterna ligger lagrade i plana parallella skikt, som lutar svagt mot nordnordväst och norr. Där den är som mäktigast är lagerserien ca 200 m tjock.

I tabell 3.1 ges en principiell indelning av berggrunden och i figur 3.1 visas utbredningen av de olika bergarterna. De i tabellen angivna mäk- tigheterna gäller för Sydbillingenområdet. Vissa variationer förekommer. Till exempel är de överordoviciska lerskiffrarna och kalkstenarna på Nord- billingen ca 38 meter och den underkambriska sandstenen ca 35 meter.

Tabell 3.1 Billingen—Falbygdens bergarter

Geologisk period Bergart Mäktighet Yngre än silur Diabas max 45 m Silur Lerskiffer 11 rn Överordovicium Lerskiffer och kalksten 33 m Mellanordovicium gälla?? ä;; m Underordovicium Kalksten 20 m Överkambrium Alunskiffer med 9 m uranskifferhorisonten Mellankambrium Alunskiffer 14 m

Prekambrium (urberg)

Gnejs

Figur 3.1 Geologisk karta ö ver Billingen -F albygden. SGUI977.

! ix ** e”// »' )

Cormuzasxx ._'— DMA

SKOJDEXO/ '! . 4 I 1 Diabas I . x ; ' x .- ' l Lersmtter 5 . _ Bentonit EE 1x 1

:] Kalksten D Alunskiffer

_l, » /

,, I RANSYADS- ) .: vznokEt ,

[Borgunda

ganger

Forkastning.

: neusankmng |

ptlarnas riktning T T Dito. osaker

Området har utsatts för rörelser. tektoniserats, efter det att bergarterna avsattes. I väster begränsas området av en förkastning längs Hornborgasjöns västra strand. Berggrunden på östra sidan av denna förkastning har sänkts i förhållande till den västra. Sänkningen är något tiotal meter i området vid Hornborgasjön. Norrut längs förkastningen blir sänkningen större, sö- derut mindre. Vid Timmersdala är den omkring 80m och vid Gökhem är den nära noll. I öster upphör de sedimentära bergarterna i ungefär nord- sydlig riktning från östra delarna av Skövde och knappt 2 km öster om Borgunda. I öster tunnar alltså den understa sedimentära bergarten, kambrisk sandsten. successivt ut. Spridda rester kan påträffas även öster om det sam- manhängande sandstensområdet. Likaså kan mindre ”fönster” av urberg påträffas strax väster om gränsen. I söder begränsas alunskiffer och kalksten av en förkastning mellan Kymbo och Gökhem. Söder om denna förkastning uppträder ett mer eller mindre sammanhängande område med kambrisk sandsten. vars gränser utom mot norr beror på erosion.

Förutom dessa stora störningszoner i berggrunden förekommer talrika mindre störningar och sprickor.

Utförda sprickmätningar visar att sprickigheten i samtliga bergarter i hu- vudsak är vertikal. Området med sedimentbergarter domineras i sin helhet av två huvudsprickor som går i bestämda riktningar. Dessutom förekommer sprickzonsanvisningar, t. ex. passen mellan Brunnhemsberget och Mygg- berget, mellan Myggberget och Sydbillingen samt i höjd med Bjärsjön—Hålls- dammen och Söakullsmossen.

Gjorda observationer. bl. a. genom kärnborrningar, antyder att sprickzo- ner. som är tydligt utbildade i diabasen, kan ha en mer eller mindre väl markerad fortsättning genom hela lagerföljden.

De sedimentära bergarternas uppkrossning längs några av de förekom- mande tektoniska zonerna har undersökts dels med seismik, dels genom borrning. Diabas. lerskiffer, kalksten och sandsten är något krossade av veckningen. Alunskiffern däremot tycks ej krossas sönder i motsvarande omfattning ens vid relativt stora förkastningsrörelser. Alunskiffern är relativt plastisk i jämförelse med de övriga bergarterna och är böjd (s.k. flexur) i anslutning till tektoniska zoner.

Små tektoniska rörelser på någon eller några meter torde därför knappast ha medfört att alunskiffern krossats, även om så är fallet med övriga berg- arter.

3.1 .2 Jordlagren

Områden med kala hällytor eller ett tunt jordtäcke förekommer huvud- sakligen uppe på diabasplatåerna, men även på de vidsträckta kalkstens- platåerna. I öster och väster samt inom den centralt belägna Åslesänkan, dvs. i de områden där sandstenen bildar berggrundsytan tilltar jorddjupen. Mäktiga jordlager återfinns också högre upp i områden med lerskiffer som berggrund. Detta gäller främst längs sydsluttningar samt andra skyddade lägen. t. ex. Våmbsänkan. I dessa områden har en avlastning avjordmaterial från inlandsisen skett medan nord-. öst- och västsluttningarna samt kalk- stensplatåerna och diabasplatåerna har utsatts för nötning av inlandsisen.

Den vanligastejordarten är morän, även kallad pinnmo. Den är en osor- terad jordan som består av olika kornstorlekar. Inom undersökningsområdet är moränen i allmänhet finkornig. beroende på att utgångsmaterialet utgörs av de lättkrossade kambrosilurbergarterna. Områden med finkorniga sor- terade jordarter. sand och silt. förekommer bl. a. inom det nuvarande dag- brottsområdet vid Ranstad.

Isälvsavlagringar. bestående till en mindre del av vanliga "rullstensåsar” av grus och sand och i övrigt av utbredda kulliga fält med grusigt—sandigt material. förekommer på östra och västra kanterna av kambrosilurområdet. t.ex. kring Skövde och i Valle härad.

Stora arealer består av moss- eller kärrmarker. särskilt uppe på diabas- platåerna. där de större torvmarkerna är utbildade som högmossar.

3.2. Mineral- och energiutvinning ur alunskiffer

Alunskiffer förekommer i större mängd i Skåne. Västergötland. Östergöt- land. Närke, Öland och i fjällranden i Jämtland. Denna skiffer innehåller energiråvaror såsom en kolhaltig substans, kerogen. samt i vissa fall olja. Vidare finns utöver uran mineralråvaror för metallurgisk industri, t. ex. alu- minium. vanadin. molybden, nickel, sällsyntajordartsmetaller samt råvaror för gödselmedelsindustrin, t.ex. kalium och fosfor. Alunskiffer är också en av råvarorna vid tillverkning av gasbetong. Härtill kommer att kerogenet i skiffern kan användas för att framställa metanol för bl. a. inblandning i motorbränsle och eventuellt ammoniak för gödselmedelsindustri. De svens- ka tillgångarna av alunskiffer är så stora att vårt land har goda möjligheter att bli självförsörjande med flertalet av nämnda mineraler.

3.2.1. Historik

Utvinning av alun påbörjades i Sverige vid Andrarums alunbruk i sydöstra Skåne. Dess storhetstid inföll under åren 1690—1760 då årsproduktionen uppgick till 4000—5 000 tunnor alun. Andrarum var då Nordens främsta alunbruk och Skånes största industriort.

Under 1700-talets senare del sjönk tillverkningen till ca 1 000 tunnor alun per år. Efter viss återhämtning vid mitten av 1800-talet minskade produk- tionen återigen mot slutet av seklet. Bruket lades ner i början av 1900-talet och utgör nu ett mycket intressant kulturminnesmärke.

Huvudprodukten. alunsalt. var en kemikalie som kom att få stor betydelse inom flera områden. Färgarna använde det för att fixera färg vid garnet. Garvarna beredde sina hudar bl. a. med hjälp av alun. Pappersmakarna an- vände alun vid limningen av papperet för att ge det en skrivbar yta. Inom medicinen gav alun god hjälp som blodstillande och desinficerande medel.

Som biprodukter erhölls järnsulfat. gips och rödfärg. Alunskiffern för- lorade sin konkurrenskraft i och med att man började framställa alumi- niumsulfat direkt ur lera och svavelsyra.

Redan vid alunframställningen utnyttjades skifferns energiinnehåll. I slu- tet av 1700-talet konstruerades eldstäder direkt avsedda för alunskiffereld-

ning. Under slutet av 1800-talet och senare gjordes många försök att utvinna kaliuminnehållet för gödseländamål och aluminiumoxid för metallframställ- ning. Kalkbränning med alunskiffer som bränsle i stället för ved utvecklades under slutet av 1800-talet och förekom under första världskriget i stor om- fattning. Sådan kalkbränning förekommer nu endast vid en anläggning i landet. Produkten används där som råvara vid lättbetongframställning.

Utvinning av olja och gas ur skiffer startade i Frankrike. Skottland och USA i början av 1800-talet. Men då man i mitten av 1800-talet började finna råolja minskade intresset för oljeutvinning ur skiffer. I Sverige fann man ingen bergolja utan intresset för skifferolja kvarstod. År 1873 började man i bolagsform undersöka möjligheterna för skifferoljeproduktion. En särskild skifferoljekommitté tillsattes 1913. Oljeproduktion startade 1923 i liten skala vid Kinnekulle. Försvaret hade där under andra världskriget en försöksanläggning. Under åren 1941—1962 drev Svenska Skifferolje AB en fabrik i Närkes Kvarntorp för framställning av bensin. gasol och eld- ningsolja ur skiffer. Man var närmast intresserad av den oljehaltiga delen av kerogenet. Som biprodukt erhölls svavel. kalk. ammoniak och ammo- niumsulfat.

I början av 1900-talet försökte man utvinna radium ur den kolm som finns i alunskiffern. Kolm är benämning på de ansamlingar med särskilt hög kol- och uranhalt som ligger insprängda i alunskiffern. Brytningen sked- de vid Lilla Stolan i norra delen av Billingen. Utvinningen med alkali ur kolmaskan skedde i det nu nerlagda kolförädlingsverket vid Islinge på Li- dingö. Man misslyckades främst på grund av att kolmen höll lägre uranhalter än beräknat.

Under 1940-talets senare hälft och i början av 1950-talet prövades flera tänkbara metoder för utvinning av uran ur skiffer. En försöksanläggning i Kvarntorp byggde på principen med lakning av skiffern med utspädd sva- velsyra. Denna metod har sedan vidareutvecklats av AB Atomenergi och tillämpas vid de nuvarande anläggningarna i Ranstad.

Under senare delen av 1960-talet studerades möjligheten att genom brän- ning av lakrester täcka det egna behovet av ånga, elkraft och svavelsyra. För att täcka detta behov behövde omkring en fjärdedel av lakresten ut- nyttjas. Men i slutet av 1960-talet sjönk priset på elementärt svavel så kraftigt att utvinning av svavelsyra ur lakrest ej kunde ekonomiskt konkurrera med svavelsyra framställd ur elementärt svavel. Då man med hänsyn till för- väntade krav på avsvavling av olja kunde räkna med inhemsk produktion av svavel avvecklades utvecklingsinsatserna på förbränning av skiffer i bör- jan av 1970-talet. Sedan dess har utvecklingsinsatserna i Ranstad huvud- sakligen ägnats åt att förbättra den befintliga processen.

Efter energikrisen 1973—74 gjorde Stiftelsen för Värmeteknisk Forskning en studie över svensk skiffer som fossil energikälla. Studien inriktades på elkraftproduktion genom bränning av skiffer i s.k. virvelbädd med kalk- inblandning. Detta i syfte att söka lösa svavelproblemet. Avdelningen för kemisk teknologi vid Lunds Tekniska Högskola studerade åren 1974—75 elkraftsproduktion och möjligheterna till metanolproduktion baserad på skif- ferlakrest.

Nämnden för energiproduktionsforskning (NE) hari en programplan 1977- 02-28 presenterat tänkbara utvecklingsinsatser för utvinning av de svenska

skiffrarnas energiinnehåll. Det gäller alltså huvudsakligen utvinning av ke— rogenet. I rapporten framhålls att i Sverige är två skifferpröjekt aktuella, nämligen LKAB:s mineralprojekt Ranstad och Bolidens projekt Kambrium, som emellertid arbetar efter två olika linjer.

— LKAB-linjen innebär utveckling av en metod för termisk behandling av skiffern för utvinning av det organiska innehållet. Man satsar på för— bränning eller förgasning. Huvudsyftet är att kunna använda resterna för utvinning av metaller och salter.

— Boliden-linjen innebär en fysikalisk behandling vid lägre temperatur, i första hand genom flotation. Kerogenet kan då koncentreras till sådan form att det kan användas för förbränning och energiomvandling.

Nämnden framhåller att när det gäller utvinning av det organiska ener- giinnehållet är skiffern det mest svårbemästrade fossila bränslet och skisserar först och främst ett undersökningsprogram där det gäller att ta reda på vilka innehåll de olika svenska skiffrarna har och vilka behandlingstyper man kan tänka sig och vad det kan ge för miljökonsekvenser. Vidare skis— seras en studie av möjliga användbara teknikeri första hand vad som använts för liknande råvaror och i andra hand en genomgång av utländsk teknik för totalutvinning. Huvudlinjen är alltså geologiska undersökningar och un- dersökningar av skifferns egenskaper. Man skisserar också viss försöksverk- samhet.

Medelsbehovet för utredning och teknikstudier kan beräknas till några miljoner per år medan utveckling och försök drar högre kostnader. upp till 5 a 10 milj. kr. per år. Arbetet handläggs av en särskild planeringsgrupp för skiffer inom nämnden.

3.2.2. R anstadprojektet

Syftet med utbyggnaden i Ranstad på 1960-talet var att genom produktion av uran förse svensk kraftindustri med bränsle till kärnkraftverk. Det syftade också till att som ett led i den långsiktiga svenska råvaruförsörjningen klar- göra hur mineraltillgångar i alunskiffer tekniskt och ekonomiskt skall kunna utvinnas. Huvudman för projektet var från början AB Atomenergi.

Ranstadverkets tillkomst dikterades sålunda främst av statsmakternas önskan att av beredskapsmässiga och handelspolitiska skäl trygga en in- hemsk uranförsörjning. Produktionskostnaderna för uranet var emellertid hela tiden klart högre än världsmarknadspriset. Efter färdigställandet år 1965 kördes verket med reducerad kapacitet fram till år 1969. Därefter har verk- samheten varit inriktad på utveckling av processerna med avseende på eko- nomi, miljöeffekter och ett bättre utnyttjande av skiffern. Arbetet har av AB Atomenergi redovisats i flera rapporter, den senaste från 1974 som re- dovisade förslag till utvidgning av anläggningen i Ranstad. Atomenergis utvecklingsarbete har resulterat i en väsentligt ökad uranutvinning per ton skiffer.

I januari 1975 träffade Loussavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), AB Atomenergi och Statens Vattenfallsverk en överenskommelse om att fort- sätta projekteringen av en urangruva i Ranstad. LKAB åtog sig därvid att i samarbete med övriga parter och med utnyttjande av personalen i det nuvarande Ranstadverket ansvara för ledningen av den fortsatta pro-

jekteringen. För detta lämnade staten ett räntefritt lån.

LKAB ingav ijuni 1975 ansökan om tillstånd enligt 136 a ä byggnadslagen för ett projekt som innebar brytning av 6 milj. ton skiffer och utvinning av 1 275 ton uran per år. Med hänsyn till de synpunkter som framfördes i anslutning till remissbehandlingen och då det fortsatta utredningsarbetet visat på nya möjligheter att lösa de befarade problemen med förvaring av slam efter neutralisation av avfallslösningar fann LKAB i oktober 1975 att ytterligare tid borde anslås för att fullfölja utredningsarbetet, speciellt på de punkter som hande föranlett erinringar. LKAB återkallade därför sin ansökan.

[ oktober 1976 ansökte LKAB om ytterligare lån på 24 milj. kr. för bud- getåret 1977/78 avseende projekteringsarbeten för en uranproduktionsan- läggning. l medelsberäkningen ingick kostnader för en försöksanläggning för utvinning av aluminiumprodukter och fosforsyra ur laklösningen samt för återställningsarbeten och rekultiveringsförsök i landskapet. Sedan LKAB hade informerats om att den dittills planerade brytningen inte var förenlig med den nya regeringens allmänna politik överlämnade bolaget den 18 no- vember 1976 en skrivelse med förslag till ändrad inriktning av verksamheten och därav föranledd reviderad anslagsframställning.

Utredningsarbetet med alternativet som innebar brytning av sex milj. ton skiffer per år avslutades med en rapport under våren 1977. I rapporten belystes även ett alternativ med brytning av 3 milj. ton skiffer per år.

LKAB:s senaste anhållan om fortsatt stöd från staten avser en under- sökning av möjligheterna till en bättre utvinning av alunskiffems bestånds- delar baserad på en kombinerad produktions- och forskningsanläggning.

Genom riksdagsbeslut våren 1977 fick LKAB särskilda medel för en sådan processutvecklingsverksamhet under andra halvåret 1977. LKAB fick sam- tidigt i uppdrag att undersöka förutsättningarna för olika alternativ för fort- satt försöksverksamhet inom Ranstadverket.

Erforderliga kompletteringar för ett projekt som avser bearbetning av 1 milj. ton skiffer per år har kostnadsberäknats till 300 milj. kr. i 1976 års penningvärde. Alternativet anses ge en bra teknisk bas för det utveck- lingsarbete som LKAB anser bör bedrivas parallellt med produktionen. För- hoppningen är att resultaten av forsknings- och utvecklingsarbetet om 5 till 10 år skall leda till att en ny och effektivare process kan tas i drift.

I den tilltänkta anläggningen, som alltså skulle bearbeta ca 1 milj. ton skiffer per år, skulle produkterna till en början vara uran, molybden, konst- gödselråvara och natriumsulfat. Efter något år produceras därutöver vanadin och aluminiumprodukter. Dessutom kommer viss mängd kalk att produ- ceras för användning inom jordbruk och vid behandling av försurade sjöar. Anläggningen bedöms kunna ge ett visst överskott som kan finansiera forsk- nings- och utvecklingsarbete.

I maj 1977 ingav LKAB till regeringen en lokaliseringsansökan enligt byggnadslagen för denna forsknings- och utvecklingsverksamhet. Ansök- ningen omfattar också brytning i dagbrott av 1 milj. ton skiffer per år, dvs. inom ramen för nuvarande bearbetningskoncession. Det övergripande målet för den fortsatta verksamheten i Ranstad anges vara att som ett led i den långsiktiga svenska råvaruförsörjningen klargöra hur alunskifferns be-

ståndsdelar tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt skall kunna utvinnas. ljuni 1977 lämnade bolaget en beskrivning av de alternativ regeringen begärt.

3.2.3. Övrig!

Under senare tid har intresset för alunskifferfyndigheter på andra platser i landet ökat väsentligt. Sålunda ansökte Boliden AB i november 1975 om undersökningskoncession enligt lagen (1974c890) om vissa mineralfyndig- heter för områden i Närke belägna inom Hallsberg. Kumla och Örebro kom- muner och i Skåne inom Tomelilla kommun. För dessa projekt avser bolaget att undersöka förutsättningarna för en så fullständig utvinning som möjligt av skifferns mineralinnehåll.

Vidare har LKAB tillsammans med Svenska Skifferolje AB i mars 1976 ansökt om undersökningskoncession enligt nämnda lag för två områden i Närke, av vilka det ena i stort sett överensstämmer med det område som omfattas av Boliden AB:s ansökan. Dessutom har Ytong AB i juli 1976 ansökt om koncession för att undersöka alunskiffer inom två områden be- lägna inom Falköpings och Tidaholms kommuner. Denna ansökan avser rätt att undersöka fyndighet med avseende på alunskiffer för utvinning av olja eller gas samt uran eller toriumhaltigt material. Starka motstridiga intressen gör sig gällande inom flera av dessa områden.

Regeringen har bedömt att det behövs en analys av förutsättningarna på längre sikt för brytning av svensk alunskiffer. Statens industriverk fick därför av regeringen i december 1976 i uppdrag att utreda vissa frågor om brytning av alunskiffer i Sverige.

Som ett första led skall redovisas vilka alunskifferfyndigheter i Sverige som f. n. kan bedömas ha intresse från mineralutvinningssynpunkt. Vidare skall verket kartlägga vilka utredningsinsatser som kan vara nödvändiga som underlag för framtida beslut om tillstånd till utvinning. Som ett andra led bör redovisas vilka konflikter mellan olika intressen som finns eller kan uppstå inom de områden där det finns brytvärda alunskifferfyndigheter. En preliminär redovisning av utredningsarbetet skall vara klar senast den 15 augusti 1977. Det slutliga resultatet av arbetet skall redovisas till re- geringen senast den 1 december 1977.

4. Andra utredningsarbeten

4.1. Kommunal markanvändningsplanering, kommunala ledningsgruppen

När projekt Ranstad-75 aktualiserades inleddes samarbete mellan Falkö- pings. Skara och Skövde kommuner i syfte att utarbeta underlag för den kommunala behandlingen av det kommande lokaliseringsärendet enligt byggnadslagen. Avsikten var vidare att på regeringens uppdrag påbörja ut- rednings- och planarbetet för Sydbillingen och närliggande områden inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

För att genomföra planeringsarbetet bildade de tre aktuella kommunerna en gemensam ledningsgrupp, bestående av sju ledamöter. Dessa utsågs av respektive kommunstyrelse. För det direkta utredningsarbetet bildades en tjänstemannagrupp med en representant för varje kommun. Dessutom in- gick en gemensam konsult.

Gruppen publicerade en rapport om Sydbillingen i maj 1975. Denna visade vilka markanvändningskonflikter— som fanns och som måste lösas. Under arbetets gång förekom omfattande kontakter med olika intressenter och berörda myndigheter.

1 en andra rapport om Sydbillingen som presenterades i september 1976 har man fördjupat studierna av olika markanvändnings- och bevarande- intressen. Rapporten grundar sig på material som var känt vid halvårsskiftet 1976 och avsågs utgöra grund för fortsatt planeringsarbete.

Huvudsyftet var att precisera olika markanvändnings- och bevarande- intressen. Med utgångspunkt från dessa har olika tänkbara markanvänd- ningsalternativ skisserats. Vidare har olika intressen som riktas mot samma område beskrivits och analyserats. Vid bestämningen av intresseområdena för bl. a. täktverksamhet har vissa förutsättningar och restriktioner för mil- jöpåverkan uppställts för att möjliggöra analys av olika markanvändnings- alternativ.

Täktverksamhet utanför vissa ramområden skulle således icke få före- komma. vilket innebär att viss prioritering av bevarandeintressen och på- gående markanvändning har gjorts. Riktlinjerna har sammanfattats i följande elva punkter.

D Bergens platåer och sluttningszoner får ej genom grundvattenförändringar eller andra ingrepp utsättas för en ur naturvårdens och friluftslivets syn- punkt icke godtagbar påverkan.

[1 Grundvattnet i omgivande trakt får icke, på grund av vattenuttag vid täkt-, gruv- eller annan industriell verksamhet sänkas till en icke godtagbar nivå. El Grundvattnet i omgivande trakt får icke försämras genom verksamhet i täkt, gruva eller industri, ej heller genom deponering av avfall eller restprodukter i täkt eller gruva. El Vatten i sjöar, åar och andra vattendrag får ej utsättas för icke godtagbar påverkan genom täkt-, gruv- eller annan industriell verksamhet. El Luftföroreningar från industriell verksamhet får ej nå en icke godtagbar nivå. Cl Mark med åker klass A eller B bör icke utan tvingande skäl tas i anspråk för täkt- eller industriverksamhet. El Täktområde där dagbrott avses ske skall utnyttjas i etapper och efter utnyttjandet återställas. El Vid återställande av alunskiffertäkt skall eftersträvas att landskapet ges en med det nuvarande landskapet likartad karaktär vad gäller marknivå och topografi. El Alunskiffertäkt som upptagits på åkermark skall återställas så att marken blir användbar för jord- eller skogsbruk. Täkt som upptagits på annan mark skall återställas på ur naturvårdssynpunkt godtagbart sätt. El Återställande efter täkt skall ske i enlighet med av kommunerna god- kända återställningsplaner. El Häggums kyrkby skall bevaras och kunna fungera som bostadsmiljö även i framtiden.

Dessa riktlinjer skall enligt ledningsgruppen uppfattas som en lista över problemområden vilka kommunerna kommer att bevaka speciellt vid be- dömning av eventuella projekt.

Flera myndigheter har bidragit med underlag för ledningsgruppens arbete och bedömningar. I rapporten finns en omfattande naturinventering och utvärdering gjord av länsstyrelsernas naturvårdsenhet. På samma sätt har länsantikvariens inventeringar och utvärderingar av fornminnen, kultur- miljöer, byggnader och industriminnen redovisats. Lantbruksnämndens klassificering av länets jordbruksmark och åkergra- deringen i Sydbillingenområdet har utnyttjats.

Dessutom har man tagit hänsyn till skogsvårdsstyrelsens inventering av produktionsförhållandena i Sydbillingenområdet.

I december 1976 redovisade ledningsgruppen en sammanställningskarta med tillhörande beskrivning i syfte att göra kommunöversikterna mera de- taljerade. Tyngdpunkten i beskrivningen är förslag till markanvändnings- reglering samt riktlinjer för handläggningen av dispensansökningar och bygg- nadslov under den närmaste treårsperioden. Avsikten är att likvärdiga prin- ciper skall tillämpas vid behandlingen av ärenden inom respektive kommun. Materialet var utställt i kommunerna under januari 1977 och överlämnades kompletterat med inkomna synpunkter till resp. kommuns fullmäktige. Till- sammans med de två tidigare rapporterna skall detta material ingå i re- dovisningen till regeringen över planeringen i området.

Arbetet utgör inte något slutgiltigt ställningstagande till den framtida markanvändningen inom Sydbillingenområdet. Då ytterligare utrednings-

material som berör Sydbillingenområdet kan förväntas under den närmaste treårsperioden har huvuddelen redovisats som utredningsområde i kom- munernas planering. Denna beteckning är gemensam för de tre kommun- översikterna och sammanställningskartan och innebär att fortsatt utredning krävs innan de närmare formerna för bebyggelseutvecklingen kan redovisas.

4.2. Länsstyrelsens utredningsarbete

Diskussioner har fortlöpande förts mellan länsstyrelsens tjänstemän, kom- munala representanter, centrala myndigheter och LKAB:s projektledning. Under våren 1977 bildades en kontaktgrupp med landshövdingen som ord- förande. Länsstyrelsen har gjort en sammanställning över de olika tillstånd som meddelats AB Atomenergi för Ranstadsverket. Vidare arbetar man under 1977 med en särskild redovisning till regeringen avseende den fysiska pla- neringen för Sydbillingenområdet.

Länsstyrelsen har ansvarat för de landskapsvårdande beredskapsarbeten som genomförts inom dels landskapsskyddsområdet kring Borgundaberget, dels det tillfälliga naturreservatet på Sydbillingens sluttning (Rådene — Skul- torp). Exempel på utlagda uppdrag är en växtekologisk dokumentation av två kärr på" Sydbillingen-sluttningen, inventeringar i det tillfälliga natur- reservatet på Sydbillingen samt i våtmarkerna på Sydbillingen.

Länsantikvarien har 1976 redovisat en kulturhistorisk inventering för delar av Sydbillingen.

I samband med LKAB:s tidigare lokaliseringsansökan utarbetades en PM "Ranstad 75 — preliminära slutsatser ifråga om sysselsättning och befolk- ningsutveckling, bostadsbyggande m. m." (1975-10-24). Utgångspunkten var att en eventuell Ranstadetablering skulle ge ett nettotillskott av ca 700 arbetstillfällen inom basnäringarna. På grund av s. k. multiplikatoreffekter, vilket skulle ge tillväxt också inom servicenäringarna, ansågs den totala sysselsättningsökningen bli arbete för 900—1 000 personer. Folkökningen till följd av etableringen beräknades till ca 2 500 personer, vilket innebar att bostadsbyggnadsbehovet skulle bli omkring 900 lägenheter. Folkökningen och därmed bostadsbyggandet skulle i första hand ske i Skövde och Fal- köpings kommuner, men också i Skara och Tidaholms kommuner.

4.3. Övrigt 4.3.1 Ombyggnad av riksväg 46/48 vid Skultorp

Befintlig riksväg 46/48 är såväl söder som norr om Skultorp alltför smal i förhållande till de trafikmängder som vägen idag tar emot. De mest påtagliga problemen med den befintliga vägen hänför sig emellertid till själva genom- farten i Skultorps tätort. Vägen försvårar kontakterna mellan den västra tätortsdelen, som i huvudsak innehåller bostäder, och den östra, som bl. a.

innehåller skola och merparten av centrumfunktionerna. Vidare orsakar väg- trafiken vissa bullerproblem.

Ombyggnad av vägen ingår ej i gällande långtidsplan för 1976—1985 men är ett av flera objekt inom länet som konkurrerar om medel närmast efter planperioden. Planeringen av denna riksvägdel ingick tidigare som en del i arbetet med översiktlig trafikplanering för Skövdeområdet som utfördes gemensamt av kommun, vägverk och länsstyrelse. Efter en remissomgång och utställning för allmänheten under 1975 av två alternativ som arbetats fram inom denna arbetsgrupp beslutades om en separat utvärdering av riks- väg 46/48 på det aktuella avsnittet. Denna del var nämligen mest kon- troversiell och omdiskuterad. Ytterligare ett alternativ till förbifart genom Skultorp skulle emellertid vara med vid utvärderingen.

De åtgärder planeringen avser ligger såvitt nu kan bedömas mycket långt bort i tiden. Om industriell utveckling inom Sydbillingenområdet kommer till stånd accentueras behovet av ombyggnad av riksväg 46/48. Enligt väg- förvaltningens tidigare bedömningar är emellertid en utveckling av tidigare nämnd storleksordning möjlig från trafiksynpunkt med utgångspunkt från befintligt vägnät. Dock erfordras i området vissa förbättringar i samband med en etablering.

4.3.2. Militär! skjut/äh

I maj 1976 anmodade försvarsdepartementet försvarets fastighetsnämnd att utreda och avge yttrande över ett av chefen för armén framlagt förslag till anskaffning av skjutfält för Skövde garnison. Förslaget har utarbetats av militärbefålhavaren i västra militärområdet. Fastighetsnämnden har i sin tur inhämtat yttranden från bl. a. berörda kommuner och länsstyrelsen.

Två alternativa lokaliseringar av skjutfältet har diskuterats. Dessa är "Vre- ten” sydost om nuvarande övningsfält, resp. utvidgning av det befintliga Bjärsjöfältet på Sydbillingen. Underhand har även ett tredje alternativ, "Vre- ten mindre”, som utgör en kombination av de båda övriga alternativen, framförts som en tänkbar kompromissmöjlighet.

Samtliga tre alternativ tillgodoser de militära kraven och är användbara som skjutfält. Chefen för armén och militärbefälhavaren förordar dock om- rådet Vreten främst på grund av att det gränsar till det nuvarande gar- nisonsövningsfältet, vilket innebär värdefulla möjligheter till samutnyttjan- de av fälten, under tid då skjutning med skarp ammunition inte pågår inom Vretenområdet.

Länsstyrelsen, som yttrade sig i frågan i april 1977, har som underlag för sina bedömningar sammanställt material om vilka intressen som riktas från andra samhällssektorer på de aktuella skjutfältsalternativen. Det gäller såväl exploateringsintressen genom täktverksamhet, som de areella näringarnas intressen och bevarandeintressen i form av naturvård, kultur- minnesvård och rörligt friluftsliv. Även vissa trafik- och ledningsdragnings- frågor har belysts, liksom den fysiska planeringsberedskapen inom berörda områden. En särskild bullerutredning för de bägge huvudalternativen har också genomförts. Alternativet Bjärsjö har särskilt belysts av den kom- munala ledningsgruppen i rapporterna ”Sydbillingen maj 1975”, ”Sydbil- lingen, september 1976” och ”Sydbillingen, sammanställningskarta decem- ber 1976”.

Från regional- och kommunalekonomisk synpunkt är valet av plats för skjutfältet mindre viktigt. Det väsentliga torde vara att utbyggnaden över- huvudtaget kommer till stånd. Den politiska enigheten om att tillgodose detta militära önskemål och de utfästelser och löften som givits garanterar detta. Kommunen har dock uppställt vissa villkor som måste uppfyllas och utgöra grund för de förhandlingar som kommer att föregå ett slutligt ställ- ningstagande. Man har från kommunalt håll velat se en paketlösning som på lång sikt tillgodoser såväl militärens hela markbehov inom regionen som vissa kommunala markanspråk.

Sammanfattningsvis skrev länsstyrelsen i sitt yttrande att behovet av ett nytt skjutfält för Skövde garnison är väl dokumenterat och står i över- ensstämmelse med tidigare beslut angående utvecklingen av garnisonen. Med hänsyn till effekterna för i första hand de areella näringarna förordades att alternativ Bjärsjö kommer till utförande. Alternativ Vreten mindre be- dömdes inte innebära någon långsiktig lösning av markfrågorna och bör därför ej komma till stånd. För den händelse alternativ Bjärsjö ej kan läggas till grund för genomförande förordade länsstyrelsen i andra hand alternativ Vreten.

II'I'l'l

r. r' ..

'.'F |

"'i " ' _,in l .'. ,, ' ..,T'irjlrllu

ll ,... _' IF:," '|' '.|

"i.u-. """l'.

l. 'l'i.l"|.. :'i',,"' . _ l.l*— .'. .'l. _fg...|-.

"' '. 'u-=."',"l, - :-'. 3.1-'i' II:. I:." ' ' , _ . .'."

. J 'tri'i."",i.'

. .. ”mål,? . _...H'h. WII-:" 'i.

. ). " '. '.. II.-1,15"..- . I'll-. '.'.Y

iji

l I'l- 11 "'|'." ._ ,._

.., . *".) .F'

_.|!.å-il .. a_i-iu... ”.. i-' __:qlhl'l'lml'ljm int'hlläl ; .r F'Il. __'|..1'|'..' ”klubb, väl-j "lllLil'” '.mrlrifl-r . l-.l-|.":-= 'r tr.. .'.-1.4. .. ”l. '. rita-.ru! ..'-rgr.

, "HI—f I:! ml

. " " Mig-' hamn.. Elmér-ärr: JW" .'ll' Tuula"... 'I;" '.i NJ"

.._- '..F.I.' ' .'.u' . 'In: |;mr.i...”m Ilj. Tunika-'. . '|I'.l|l_.ä- 'lu'lilf'. --l"" 'i' r'ir 'ri'f'lr'an' .r..!hr"'-. .l |._r|. ..,-313,le ',, |l"h'."l"- " .|.- ' " 'u- W” ,'rr..

"i.. '

' '. '.1'." i-ét—Ipl-uh' '.'-I'll ' 'H".1'rl'.".l.a' _n ' 5 |_.'.l|'|l'.'|l]||'l;

L nuts!-gl?

5. Icke-industriell verksamhet

5.1. Jord- och skogsbruk 5.1.1 Naturliga förutsättningar jörjordbruk

Stora delar av de fyra kommunerna Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm har goda naturliga förutsättningar för jordbruk. 1975 graderade lantbruks- nämnden åkrarna i Sydbillingenområdet. Man granskade då varje enskild åker och bedömde värdet ur jordbrukssynpunkt och arrondering. Resul- taten av denna detaljerade genomgång har den kommunala ledningsgruppen redovisat i sin rapport (Sydbillingen, september 1976, kap. 5). I samband med den fysiska riksplaneringen gjorde lantbruksnämnden en indelning av jordbrukets primära intresseområden i varje kommun. Storleken på jord- bruksenheterna och produktionsförhållanden har varit avgörande för indel- ningen.

Områdesryp A omfattar större samlade jordbruksområden med över 100 ha åker, där jordbrukarna med nuvarande jordbrukspolitiska mål bedöms ha goda möjligheter att skapa eller upprätthålla rationella heltidsföretag. Förutsättningarna bör ur avkastningssynpunkt allmänt vara goda och skör- darna enligt lantbruksstatistiken ligga över länsmedeltalet.

Områdesryp B omfattar områden, där förutsättningarna för jordbruk fort- farande är relativt goda. De är dock allmänt sett sämre än i område A. Möjlighet skall finnas att även på sikt upprätthålla jordbruksproduktionen i området men i regel med lägre rationaliseringsgrad än i det mest gynn- samma fallet. I områdestyp B finns nu i huvudsak ett begränsat antal ut- vecklingsbara företag. Skördesiffrorna får ej ligga avsevärt under länsmedeltalet. Ett koncentrationskrav som innebär minst 25—50 ha samlad åker kan övervägas.

Områdesryp C omfattar de områden som enligt lantbruksnämnden har sämre jordbruksförutsättningar och där jordbruksproduktion i normala fall inte bedöms kunna ge ekonomisk lönsamhet.

Åkermark inom A— och B-områden betraktas som bestående och bör i framtiden hävdas som primärt intresseområde för jordbruk. Övrig åker, dvs. klass C, kan delvis betraktas som bestående, men anses i planeringssam- manhang inte räcka till för rationellt jordbruk.

Lantbruksnämndens undersökningar visar att de bästa förutsättningarna för jordbruk finns i Falbygden och på Skaraslätten. Vissa delar av Skövde och Tidaholms kommuner (öster om stambanan) har också goda förhål- landen — B-områden. Däremot tillhör jordbruksmarken öster om Sydbil-

P1 / ' , ,..u, MARIESTAD ?.,J ' f ;

,,, .. ;troxoemc &)

_y—I

_ _ LÅNSGRANS ———- KOMMUNGRANS FORSAMLINC—SORANS o KOMMUNCENIRUM

0 10 20 30 km l___l___L___J

B i U l977—05-09

Figur 5.1 Zoner med 1. 2 resp. 3 mils radier med Häggums KVF/((I som cen/- rum

lingen, dvs. det område som ligger närmast mineralfyndigheterna vid Ran- stad, nästan bara typ C. Det innebär att produktionsförhållandena där är mindre goda. Stora delar av jordbruksmarken nära Ranstad utgörs av betes- och hagmarker.

5.1.2. Jordbruket inom vissa avståndszonerfrån Ranstad; nuläge och ut- vecklingstendenser

Konsekvenserna för jordbruket och dem som arbetar där beror i hög grad på avståndet från den tänkta industrianläggningen. I följande beskrivning görs därför en indelning i zoner med 1, 2 resp. 3 mils radier med centrum i Häggums kyrka, figur 5.1. De församlingar vilkas kyrka ligger inom resp. zon räknas i sin helhet till zonen beträffande befolkning, sysselsättning, landareal, åkerareal etc. Av kartan framgår att delar av de tre kommunerna Skara, Skövde och Falköping ingår i l-milszonen.

Tabell 5.1 Vissa uppgifter om jordbruket i berört område

Skara- Zon Falköping borgs- ___—___" Skara län l-mil 2-mil 3-mil Skövde Tidaholm Åkerareal 1975, ha 289 246 10 785 48 303 107 907 96 686 Antal enheter 1975, st 10054 447 1 557 3 571 3400 Medelareal 1975, ha 28,8 24,1 31,0 30,2 28,4 Kultiverad betesmark 1975. ha 10 048 647 2 207 4 932 5 621 % av åkerarealen 3,4 6,0 4,6 4,6 5,8 Antal kor 1975, st 59 134 2 798 12 772 26 421 27 455 Antal kor/100 ha 20,4 25,9 26,4 24,5 28,4

Av tabell 5.1 framgår att jordbrukets inriktning inom området skiljer sig från länsgenomsnittets. Inom l-mi/szonen är medelarealen lägre än länsgenomsnittet. Detta gäller även antalet sysselsatta per enhet. Däremot är kotätheten — mätt i antal kor/100 ha — högre än för länet som helhet.

Närmast utanför l-milszonen ligger andelen åker av totala landarealen över länsgenomsnittet, medelarealen är också högre liksom antalet kor/ 100 ha. Mjölkproduktionen har störst betydelse i Falköpingsdelen där antalet kor/100 ha 1975 uppgick till 35 mot 20 för länet som helhet. Tillgängliga uppgifter tyder på att sysselsättningsminskningen i jordbruket under början av 1970-talet varit mindre än länsgenomsnittet.

Inom 2-mi/szonen finns knappt 50 % av åkerarealen inom de mest berörda kommunerna. Åkerarealen inom 3-milszonen omfattar totalt ca 108 000 ha, varav 81 500 ha eller ca 75 % ligger inom de berörda kommunerna. Omvänt uttryckt ligger knappt 85 % av hela åkerarealen i de aktuella kommunerna inom 3-milszonen. De bedömningar som gjorts om utvecklingen inom ak- tuella kommuner bör därför i stort sett kunna gälla även för 3-milszonen.

Enligt lantbruksnämndens bedömning i samband med länsplanering 1974

skulle sysselsättningen ijordbruket minska med ca 6 700 personer eller 43 % mellan 1970 och 1980. För de fyra kommunerna skulle detta motsvara drygt 2 500 personer. Lantbruksnämnden har senare reviderat bedömningen. En- ligt denna skulle sysselsättningsminskningen inom jordbruket i de fyra kom- munerna uppgå till knappt 1 500 personer mellan 1970 och 1980. Motsva- rande minskning för de tre zonerna visas i tabell 5.2.

Tabell 5.2 Jordbrukssysselsättningen 1970—1980

Skara- Zon Falköping borgs __ Skara län l—mil 2-mil 3—mil Skövde Tidaholm Sysselsatta i jordbruk 1970 15 726 723 2 670 5 866 5 826 Bedömd sysselsättning i jordbruk 1980 12 000 550 2 000 4 400 4 400 Förändring 1970—1980 —3 726 —223 —670 —1 466 —1 426

Sysselsättningsminskningen har relativt sett skett snabbare inom l-mils- zonen än inom ytterområdena.

Åldersfördelningen bland jordbrukarna i de fyra kommunerna skiljer sig inte på något avgörande sätt från länssiffrorna. Falköpings kommun har den gynnsammaste åldersfördelningen med 46,7 % i åldrarna upp till 49 år. Motsvarande siffror är i Skara kommun 42,3 %, Skövde kommun 44,6 % och Tidaholms kommun 43,5 %. I jämförelse med hela riket har länet en gynnsam åldersfördelning bland jordbrukarna. Andelen brukare, 49 år och yngre, var t. ex. för Skaraborgs län 44,0 % mot 39,0 % för hela riket. Brukarnas åldersfördelning i de mest berörda socknarna skiljer sig dock något från länsgenomsnittet. Både andelen mycket unga och äldre (67 år och äldre) brukare är högre än länsgenomsnittet.

Den årliga sysselsättningsminskningen inom jordbruket torde i början av 1970-talet ha uppgått till 3—4 %. Tillgängliga prognoser förutser dock en avtagande minskning. Mot slutet av 1970-talet torde den årliga minsk- ningen uppgå till 1—2 %, dvs. ca 50—100 personer inom de fyra kommunerna.

Svårigheterna att skaffa mer mark och skapa tillräckligt stora enheter väntas bli stora också under de närmaste åren. Skattereglerna vid försäljning, inflation m.m. gör att många inte vill sälja jord och skog, trots att de inte är aktiva bönder längre. Av samma skäl behåller arvingarna marken i sin ägo, även om de arbetar i andra näringar eller t. o. m. flyttar till en annan ort.

Av dessa anledningar är det mycket svårt att köpa gårdar, inte bara för aktiva lantbrukare, utan också för intressenter som önskar förvärva mark för andra ändamål, t. ex. tätortsutbyggnad, övningsfält och industrier. Även om t. ex. ett gruvbolag kan erbjuda avsevärt högre priser än normalt sa- luvärde för jord- och skogsbruksfastigheter utgör svårigheterna att skaffa ersättningsmark ett mycket stort hinder för köp.

Prisutvecklingen på jord- och skogsbrukets produkter tillsammans med den tekniska utvecklingen är avgörande för inkomstmöjligheterna i näring- en. Den statliga jordbrukspolitiken spelar därvid en utomordentligt stor roll,

främst jordbruksavtalen. Jordbruksutredningen, som nyligen lämnat sitt be- tänkande (SOU l97,7:l7), räknar inte med några större förändringar under de närmaste åren i den svenska jordbrukspolitiken. Det innebär att i områden med goda förutsättningar för produktion av livsmedel, t. ex. slättbygderna i de fyra kommunerna runt Billingen, kommerjordbruket att kunna hävda sig väl gentemot konkurrensen både från andra regioner och från andra näringar.

5. 1 .3 Naturliga förutsättningar,f'o'r skogsbruk

Skogsvårdsstyrelsen i länet har 1975 på uppdrag av länsstyrelsen bedömt skogsbrukets intresseområden i Sydbillingen. Totalt finns det 104882 ha produktiv skogsmark i de fyra kommunerna enligt 1975 års taxering. Av denna ligger ca 8000 ha på södra Billingen.

Skogsmarken har indelats i tre klasser efter produktionsförmågan (bo- niteten). Måttet på produktionsförmåga avser en beräknad idealmedelpro- duktion under 100 år mätt i skogskubikmeter per hektar och år (in3 sk/ha och år).

Klass Produktionsförmåga (m3 sk/ha och år)

1 > 7,0 11 5,0—7,0 III ( 5,0

Markens produktionsförmåga har i första hand varit avgörande vid denna gradering. Områden med dålig arrondering inverkar dock negativt på skogs- brukets lönsamhet. Därför har större sammanhängande områden med en skiftesbredd som i genomsnitt understiger 100m markerats särskilt. Tre olika skogsområden kan urskiljas inom södra Billingen.

Sluttningszonerna

I dessa områden är förutsättningarna utmärkta för hög skogsproduktion. Boniteten är genomgående högre än 7 m3 sk/ha och år. Det rörliga grund- vattnet och dess kemiska sammansättning samt gynnsamma jordarter ger mycket goda betingelser för tillväxt. Dessa områden är helt dominerade söder om en linje Skultorp/Bjärsjön och utgör ur skogsproduktionssynpunkt de värdefullaste partierna av Sydbillingenområdet.

Randzonerna

Betingelserna inom dessa områden är relativt goda. Boniteten varierar mellan 5 och 7 m3 sk/ ha och år. I huvudsak finner man dessa områden på platåernas ytterkanter.

Platåerna

Områdena består i huvudsak av försumpade marker med torrare-fastmarks-

partier insprängda. De naturliga betingelserna för skog är dåliga. Sydbil- lingenplatåns inre delar betecknas som skogligt impediment, dvs. produk- tionen understiger 1 m3 sk/ha och år. Detta i kombination med dålig ar- rondering och svåra drivningsförhållanden gör området mindre intressant ur skoglig synpunkt.

Skogarna består övervägande av 70—90-årig skog. Ur skogsvårdssynpunkt är granen mogen att avverkas vid ca 80 år. Det innebär att den höga av- verkningen under de senaste åren sannolikt fortsätter under de närmaste tio åren.

Av tabell 5.3 framgår att mark med hög produktionsförmåga (klass I och II) upptar 63 % av arealen, medan klass III och impediment omfattar 37 %. Vidare kan konstateras att arronderingen är god på de bättre skogs- markerna och dålig på de sämre.

Tabell 5.3 Skogsmarkens procentuella fördelning på klasser

Klass Prod. förmåga Procent av skogsmark med Summa m3 sk/ha och är

bra arrondering dålig arrondering

1 > 7,0 45 4 49 11 5,0 — 7.0 12 2 14 111 ( 5.0 12 15 27 Summa 69 21 90 Impediment 10 10

Skogsvårdsstyrelsen har i början av år 1977 försökt bedöma utvecklingen av antalet sysselsatta (uttryckt som sysselsatta mer än 30 tim/vecka)i skogs- bruket i de fyra kommunerna.

Genom att bedöma hur mycket virke som sannolikt kommer att tas ut under kommande är, hur mycket arbete det kräver och vilken skogsvård som behövs har Skogsvårdsstyrelsen kommit fram till en sysselsättning inkl. skogliga tjänstemän på totalt 300 personer 1975 och ca 200 på 1980-talet (tabell 5.4). Underlaget för beräkningarna är mycket svagt.

Tabell 5.4 Arbetskraftsbehov i skogsbruket 1975—1990

Kommun 1975 1980 1990 Falköping 60 40 35 Skara 75 50 45 Skövde 85 60 50 Tidaholm 80 60 50

Summa 300 210 180

5.2. Handel och service

5.2.1. Nuläge

Falköping har ett kommersiellt serviceutbud som är normalt för en ort av den storleken. Även på den offentliga sidan är serviceutbudet normalt, bort- sett från sjukvården, där tillgången i jämförelse med andra regionala centra i landet är mycket god. Mot den bakgrunden förväntas inga stora föränd- ringar i servicesektorn inom den närmaste framtiden.

Skara kommun har i förhållande till övriga kommuncentra i landet en särställning vad gäller utbud av kommersiell service. Skara tillhör de fem kommuncentra som har det högsta utbudet av kommersiell service för hus- håll, och är det enda kommuncentrum i landet som har ett serviceutbud för företag som motsvarar nivån för primära centra i länsstyrelsens indelning.

Jämfört med andra liknande orter i landet har Skövde enligt länsstyrelsens bedömning en låg servicenivå. Detta gäller serviceutbud både för hushåll och företag. Skövde är dock den kommun av de här aktuella som kom- mersiellt utvecklats snabbast.

Tidaholm har liksom Falköping en kommersiell servicenivå som enligt länsstyrelsens redovisning är normal för ortens storlek. Även vad gäller den offentliga servicen är utbudet normalt för ortens storlek. Detta innebär att utvecklingen inom servicesektorn sker i en lugn takt.

Andelen sysselsatta inom servicesektorn uppgår till 51 % i Falköping, 52 % i Skara, 52 % iSkövde och 31 % iTidaholm av totala antalet sysselsatta inom respektive kommuner. Endast Tidaholm skiljer sig i väsentlig grad från de tre övriga kommunerna, vilket kan förklaras dels av att syssel- sättningen inom sjukvård är låg, dels av låga sysselsättningssiffror främst inom gruppen privata tjänster (tabell 5.5).

Tabell 5.5 Sysselsättning inom servicesektorn 1975

Falköping Skara Skövde Tidaholm

Antal % Antal % Antal % Antal %

Varuhandel ] 625 24 987 27 2 518 22 452 28 Samfärdsel m.m. 1 154 17 307 8 1 138 10 166 11 Privata tjänster 1 083 16 860 23 2 148 18 292 18 Offentlig förvaltning och tjänster 2 876 43 1 542 42 5 821 50 691 43 Summa 6738 100 3696 100 11625 100 1601 100

Andelen sysselsatta inom olika servicesektorer skiljer sig inte markant mellan de fyra kommunerna. Nämnas kan dock att Falköpings något högre andel för samfärdsel, post och tele kan hänföras till speciella funktioner (nummerbyrå, telefonistexpediering) vid televerkets station samt till att vissa SJ-funktioner (bl.a. el, tele och signal) förlagts till Falköping. Andelen för privata tjänster är hög i Skara. Häri ingår bl.a. sysselsättningen vid Skara stifts förvaltning (räknas statistiskt till privata tjänster) och vid Trollhätte kraftverks distriktskontor.

Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning och tjänster är något högre i Skövde än i de tre övriga kommunerna och kan förklaras av det stora antalet anställda vid Kärnsjukhuset i Skövde.

5.2.2. Handel och privata tjänster Varuhandel

Sysselsättningen inom detaljhandeln beräknas ligga kvar på oförändrad nivå. Utglesningen av livsmedelsbutiker kommer sannolikt att fortsätta. Som exempel kan nämnas att 6 livsmedelsbutiker fallit bort i Falköpings kommun under 1976. Sysselsättningen totalt inom varuhandeln påverkas dock inte i större omfattning av nedläggningarna. Av sysselsättningen inom detalj- handeln i Skövde har Konsum Skaraborg samt Domus i Skövde ca 375 anställda, varav 285 kvinnor. Andelen livsmedelsaffärer utanför centralorten är störst i Falköping.

De största företagen på partihandelssidan är Hakonbolagets lager i Skövde med ca 160 anställda samt Riksosts lager i Stenstorp, Falköpings kommun med ca 120 anställda. I Skara återfinns även Äggcentralens partihandels- verksamhet med ca 50 anställda samt i Falköping Falbygdens ostnederlag också med ca 50 anställda. På partihandelssidan väntas inga strukturför- ändringar som i någon större grad påverkar sysselsättningen.

Privata tjänster

Sysselsättningen inom hotell och restaurangnäringen är naturligt nog störst i Skövde. Den största anläggningen är Billingehus med ca 100 anställda. (Tabell 5.6).

Tabell 5.6 Sysselsättningen inom privata tjänster 1975

Falköping Skara Skövde Tidaholm

Hotell och restauranger 155 123 386 36 Banker och försäkringsbolag 252 118 385 53 Uppdragsverksamhet 85 137 401 19 Reparationer 154 83 253 54 Rekreation, kultur 168 252 285 43 Fastighetsförvaltning,

städning 269 147 438 87

Summa 1 083 860 2 148 292

De största enheterna inom banker och försäkringsbolag återfinns i Fal- köping och Skövde. Föreningsbanken har regionkontor för Västra regionen i Falköping. Kontoret som har 75 anställda är central för 59 föreningsbanker med totalt 100 kontor i Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län. Skaraborgsbanken har sitt huvudkontor i Skövde. Där har man hund- ratalet anställda. Banken har dessutom 13 avdelningskontor i de fyra kom- munerna. Av totalt 40 kontor ligger 6 i Stockholm och Göteborg. Sparbanken Norra Skaraborg har huvudkontor i Skövde. Fristående sparbanker finns

därutöver i Falköping,] Skara och Tidaholm. Totalt har sparbankerna drygt ett par hundra anställda i de fyra kommunerna.

Sysselsättningen inom bank- och försäkringsverksamhet beräknas inte öka nämnvärt i de berörda kommunerna. Samverkan mellan sparbankerna ger dock möjligheter till rationaliseringar. Försäkringsverksamheten i kom- munerna består endast av lokalkontor och någon sysselsättningsökning kan man knappast räkna med.

1 Skövde har några företag etablerat kontor för byggkonsultverksamhet. Flertalet specialiteer finns representerade,t. ex. planutredningar, geoteknik, byggnadskonstruktion, VVS- och elprojektering samt byggledning. Den tek- niska personalen är ca 100 personer. Konsultföretagen arbetar över hela Västsverige och endast en liten del av verksamheten avser Billingenutred- ningens undersökningsområde.

5.2.3. Svsselsättningsprognos till 1990

Mellan 1970 och 1975 har sysselsättningen inom servicesektorn ökat obe- tydligt i Falköping, Skara och Tidaholm. I Skövde har ökningen däremot varit 25 % mellan 1970 och 1975. Denna ökning är helt hänförlig till gruppen offentlig förvaltning och tjänster. Inom denna grupp ligger nästan hela ök- ningen på sjukvården, dvs. det nya Kärnsjukhuset i Skövde. (Tabell 5.7)

Tabell 5.7 Sysselsättningen i servicesektorn 1970—1975

Falköping Skara Skövde Tidaholm 1970 1975 1970 1975 1970 1975 1970 1975 Varuhandel 1 624 1 625 955 987 2 349 2 518 456 452 Samfärdsel m. m. 1 026 1 154 312 307 1 074 1 138 172 166 Privata tjänster 1 161 1 083 862 860 2 233 2 148 331 292 Off. förvaltn. o. tjänster 2 835 2 876 1 319 1 542 3 607 5 821 597 691 Summa 6 646 6 738 3 448 3 696 9 263 11 625 1 556 1 601

+ 92 + 248 + 2 362 + 45

Källa: Länsstyrelsen i Skaraborgs län, regionalekonomiska enheten.

Ökningen inom servicesektorn beräknas således bli större 1975 och 1980 än under början av 1970-talet med undantag för Skövde, där sysselsätt- ningsökningen beräknas bli något lägre än i början av 1970-talet.

Ökningen är som framgår helt hänförlig till offentlig förvaltning. Det är vårdsektorn som beräknas expandera. Utvecklingen fram till 1990 har inte bedömts avvika väsentligt från perioden 1975—1980. Ökningstakten av- tar något, men det är fortfarande samma områden som beräknas öka. Se tabell 5.8.

Sysselsättningen i servicenäringarna följer utvecklingen i basnäringarna. I Skövde har befolkningen ökat snabbt från mitten av 1960-talet till mitten av 1970-talet. Detta har medfört att servicenäringarna har måst byggas ut

]Har 1977-07-01 lagts samman med sparbanken Norra Skaraborg

Tabell 5.8 Sysselsättningen inom servicesektorn 1980 och 1990

Falköping Skara Skövde Tidaholm 1980 1990 1980 1990 1980 1990 1980 1990

Varuhandel Samfärdsel m.m. Privata tjänster

1619 1012 2646 443 1 059 3 700 298 2 250 1 164 5 980 162 880 1 074 906 2 161 276

Off. förvaltn. o. tjänster 3 355 4060 1 695 2 030 7048 9 300 783 930

Summa 7107 7760 3911 4280 13019 15280 1664 1810

+653 +369 +2261 + 146

Källa: Länsstyrelsen i Skaraborgs län, regionalekonomiska enheten.

i snabbt takt. Eftersom servicesektorn i de fyra kommunerna nu bedöms svara mot behovet kommer expansionen att gå lugnare de närmaste åren.

5.3. Försvarsverksamheten i Skövderegionen

5.3.1. Historik

Skövde har varit militärt ledningscentrum för försvaret av Västsverige sedan början av 1800-talet. Vid den allmänna värnpliktens införande vid sekel- skiftet flyttade tre regementen, T 2, K3 och 19 in i staden. T 2 fick sina kaserner i norra delen av Skövde med Hasslumsområdet som övningsfält. K3 och 19 förlades till södra delen av staden.

Under andra världskriget tillkom en försvarsområdetsstab (fo 35). I 9 om- organiserades till P 4 och pansar- och trängtruppernas officersskolor (PS, US) startades i Skövde. Samtidigt byggdes de militära verkstäderna ut och Kråks skjutfält, som är beläget söder om Karlsborg, etablerades. Denna organisation bibehölls fram till 1974, med undantag för att K 3 1956 om- bildades till bataljon med gemensam förvaltning med P 4. Under 1963 ut- vidgades övningsfältet för P 4 och K 3 söderut med Klagstorps, Amundstorps m.fl. egendomar.

1974 slogs P 4 och fo 35 samman till ett försvarsområdesregemente med krigsplanläggnings-, mobiliserings- och förvaltningsansvar för samtliga ar- méförband i Skaraborgs län. En mindre utökning av Kråks skjutfält ägde rum året innan.

Militära markavträdelser för utbyggnad av Volvo-Skövdeverken (Dun- kehallsområdet) samt för en trafikled (Östra leden) fastställdes i ett avtal med Skövde kommun 1970. Kommunen förband sig i gengäld att framdeles ej komma med ytterligare anspråk på militär mark samt att medverka i anskaffning av ett skjutfält för garnisonens förband.

Av övriga avtal mellan Skövde kommun och försvaret bör nämnas av- delandet av ett militärt intresseområde öster om nuvarande övningsfält samt löftet från militärt håll att på sikt avstå från Heneområdet, sedan nytt skjutfält anskaffats.

5.3.2. Gäl/ande riksdagsbeslut

Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) föreslog 1974 (SOU 197412) att P4 skulle övergå till infanteriutbildning och understödja infanteriets kadett- och aspirantskolas verksamhet i Skövde, medan T 2 skulle läggas ner och pansar— och trängtruppernas officersskolor PS och US skulle flytta till Hässleholm eller Ystad resp. Linköping. Riksdagen tog bl.a. av regio- nalpolitiska skäl ej detta förslag utan beslutade om (rskr 1973:382 och 19741392) ett bibehållande av befintlig organisation samt en omlokalisering av arméns kompaniofficersskola (AKS) och pansar- och trängtruppernas ka- dett- och aspirantskolor till Skövde. I samband härmed skulle kasernerna för T 2 avvecklas och förbandet samlokaliseras med P 4/fo 35. Vidare beslöt riksdagen hösten 1975 att civilförsvarsskola Väst skulle förläggas till Skövde.

Regeringen har genom beslut 1975-02-27 uppdragit åt chefen för armén att förbereda de organisationsändringar som enligt riksdagens beslut berör Skövde samt att till regeringen komma in med de förslag till åtgärder som erfordras för regeringens ställningstagande. I detta sammanhang skall även förslag till tidsplan för åtgärdernas genomförande lämnas.

Med nuvarande planeringsinriktning avses Skövde garnison komma att omfatta

— 10 militära myndigheter och skolor — 1650 anställda inkl deltider

— 600 elever

— 2000 värnpliktiga — 7000 repetitionssoldater (under delar av året)

En närmare fördelning redovisas i tabell 5.9. Den fortgående rationa- liseringen kommer att leda till vissa minskningar av antalet tjänster.

5.3.3 ngenadsarbeten, övningsfält

De militära myndigheternas utredningsarbete har resulterat i ett förslag som går ut på att erforderliga byggnadsarbeten utförs i tre etapper. Detta beror på brist på investeringsmedel, osäkerhet om den framtida befälsorganisa- tionen samt pågående undersökningar angående arméns fredsorganisation i övrigt. 1 en första etapp (1977—82) genomförs de omedelbara åtgärder som erfordras för P4/fo 35, K3 och T2 samt för att omlokalisera pansarka- dettskolan PKAS till Skövde i september 1980. Detta innebär bl.a.

— upprustning av garnisonens samtliga matsalar och mässar — tillbyggnad av miloverkstaden (fordon) — iståndsättning av närserviceförråd på K 3 och T2 — renovering av kanslikaserner på K3 och kasern 2 på P4 — nybyggnad av gymnastiksal, utbildningslokaler för mekaniker, smörj- och tvätthall med drivmedelsanläggning, lektionssalar och kokhus på P4, sjukvårdslektionssalar på T2 samt speciallektionssalar på Klagstorp. Kostnaderna för etappen är beräknade till ca 80 milj. kr.

I etapp 2 (1982—85) ingår ett nytt skolhus för samtliga skolor på heden mellan de nuvarande kasernerna för P 4 och K 3. En militärrestaurant, di-

Tabell 5.9 Skövde garnison budgetåret 1976/77

Antal anställda

Tjänstgörande

Militär personal

Civil- militär personal

Civil personal

Elever

Värnpliktiga

Grundut- bildning

Repetitions- utbildning

Budget milj. kr.

Löner

milj. kr.

Milostab Väst

P 4/Fo 35

K 3 T 2

Pansartruppskolan (PS)

Arméns underhållsskola (US)

Regionmusikens Skövdeavdelning

Milotygverkstaden

Byggnadskontoret i Västra militärområdet

Armématerielförvaltningen. Fordonsavdelningens för- söksstation

Summa

54 252 118 226 70 14 44 375 18 25 22

182

45 21

670 500 700 200

5 000 300 1 500

13,0 74,0 16,1 26,5 20,0

2,5 1,7 28,0 3,0 90,0” 4,5

724

76

732 600

2 070 6 800

279,3 101,2

a Byggnadsarbeten.

mensionerad för 3 000 gäster och ett garnisonssjukhus byggs inom samma område. På motorområdet uppförs stridsvagnsgarage m.m.

1 en tredje etapp (efter 1985) sker byggnation för T 2 på heden, bl. a. kanslihus, två förläggningskaserner och sjukvårdsmaterielförråd. Det nya motorområdet på Sandfältet kompletteras med stridsvagnsgarage, övnings- och vårdhall, motorlektionssalar, grovspolnings- och andra vårdanläggning- ar.

De totala investeringskostnaderna är beräknade till 213 milj. kr. i 1976 års prisnivå. Denna satsning tillgodoser förbandens och skolornas behov av rationella och tidsenliga förläggningsutrymmen, utspisningsställen, vård- och serviceanläggningar samt utbildningslokaler. Byggnadsinvesteringarna är fastlagda i en generalplan för Skövde garnison.

Sedan flera år har de militära förbanden i samråd med länsstyrelse och med biträde av berörda lokala myndigheter kartlagt garnisonens utbildnings- betingelser vad avser övnings- och skjutfält. Arbetet har utmynnat i ett förslag till anskaffning av ett skjutfält, lokaliserat antingen på Sydbillingen (Bjärsjö) eller söder om nuvarande övningsfält (Vreten). Frågan har tagits upp i avsnitt 4.3.

Med hänsyn till att övningsfälten i förhållande till garnisonen bedöms vara små och som en följd av K3:s ändrade utbildningsinriktning (jägar— bataljon) och de nya skolorna i Skövde anser de militära myndigheterna att ytterligare minskningar av övningsfälten inte kan göras utan markkom- pensation i anslutning till nuvarande övningsfält.

5.3.4. Pågående utredningsarbete

I försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) beaktas regionalpolitiska skäl när utredningen diskuterar vilka garnisoner som bör behållas. I direktiven framhålls bl. a. att Karlsborg och Såtenäs ur den synvinkeln bör prioriteras. Karlsborg och Såtenäs ligger i Skaraborgs län, men inte i någon av de fyra kommunerna som behandlas av oss. I Karlsborg har försvaret drygt 1 300 anställda vilket motsvarar över 50 % av den yrkesverksamma befolkningen. Flygflottiljen (F 7) i Såtenäs sysselsätter med sina drygt 500 anställda ca 5 % av de yrkesverksamma i Lidköpings kommun. FFU kom med sitt slutbetänkande i maj 1977. Skövderegionen torde inte beröras av föränd- ringar eftersom organisationen där nyligen omprövats.

Försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:08) har 1976 lagt fram förslag om de centrala staberna (SOU 1976164) och behandlar nu de högre regionala staberna. Utredningen som bl.a. har i uppdrag att pröva lämpligheten av en eventuell sammanläggning av vissa milostaber lägger förslag om detta 1978. Det går på nuvarande stadium ej att bedöma om Skövde kommer att beröras.

5.3.5. Sammanfattning

Planeringen för de militära anläggningarna i Skövde och för garnisonens omfattning bygger på nyligen fattade riksdagsbeslut. Därför är det osannolikt att det pågående utredningsarbetet leder till förändringar i planeringen. Från pågående utredningar om försvarets fredsorganisation och ledningsstruktur

m. m. har hittills inget framkommit, som tyder på större avvikelser i ovan redovisad utveckling av Skövde garnison.

Det omfattande byggnadsprogrammet kommer dock troligen att skjutas på framtiden på grund av brist på investeringsmedel. Även om frågan om skjutfält är på väg att lösas 1977 kan man förutse att den fortsatta ut- byggnaden av vägar och samhällen leder till anspråk på nuvarande militära markområden, t. ex. intill Skultorp och dets. k. Heneområdet. Krav på kom- pensation kommer då att resas från de militära myndigheterna.

5.4. Högskoleutbildning

I samband med högskolereformen har Skövde blivit utbyggnadsort för hög- skoleutbildning. Enligt riksdagsbeslutet (prop. l975:9, UbU l975:17, rskr l975:179) skall Skövde kommun och Skaraborgs läns landsting planera och administrera den lokala högskoleverksamheten. Flera s. k. enstaka kur- ser upp till 60 poäng har drivits sedan slutet av 1960-talet. Under hösten 1977 startar försöksverksamhet med yrkesteknisk högskola.

En beredningsgrupp för länsskolnämnden och länsstyrelsen bildades 1975. Dess uppgift är bl. a. att utifrån länets näringsliv försöka klargöra länets utbildningsbehov. Arbetet sker i samverkan med HUS 75, det gemensamma organet för Skövde kommun och Skaraborgs läns landsting, som planerar och administrerar den lokala högskoleverksamheten.

Ungefär en termins undervisning i veterinärutbildningen kommer att från hösten 1977 vara förlagd till veterinärinrättningen i Skara. Vidare har hov- slagarskolan, som är knuten till veterinärhögskolan, förlagts dit. Även den högre undervisningen i hov- och klövvårdslära skall förläggas dit.

1 den proposition som låg till grund för detta beslut framhölls särskilt att det skulle vara en avgjord fördel för såväl veterinärhögskolan som lant- brukhögskolan att i ökad utsträckning kunna få tillgång till djurmaterialet i Skaraborgs län. Just Skaraområdet bedömdes väl lämpat i detta avseende med tanke på de veterinära aktiviteter som sedan länge finns där.

5.4.1. Högskoleutbildning i Skövde

Fr. o. m. läsåret 1977/78 påbörjas den yrkestekniska högskoleutbildningen i Skövde med inriktning på handel och distribution. HUS-kommittén har i januari 1977 dessutom gjort en framställning till universitets- och hög- skoleämbetet om att få påbörja yrkesteknisk högskoleutbildning med in- riktning mot livsmedelssektorn.

Livsmedelsindustrin intar en viktig ställning i näringslivet i Skaraborg. Önskemål om livsmedelsteknisk utbildning på högskolenivå i Skaraborg har framförts från såväl arbetsgivare som från anställda. Denna YTH-verk- samhet skulle kunna starta i Skövde redan till läsåret 1978/79. Dessutom kvarstår en framställning om att senare inrätta motsvarande utbildning med inriktning mot administration, verkstad, vård samt fordonsteknik.

HUS 75 har i olika sammanhang klart deklarerat att en statlig högsko- leenhet på sikt bör organiseras i Skövde. Arbete pågår i syfte att skapa

en statlig högskoleenhet i Skövde benämnd ”Högskolan i Skövde” till den 1 juli 1978. Vid denna tidpunkt skulle en eller flera allmänna utbildnings- linjer förläggas till Skövde. Aktuella linjer är då främst hälso- och mil- jövårdslinjen, sekreterarelinjen, fritidspedagoglinjen samt vårdlärarlinjen. Under tiden fram till 1978/79 skulle högskoleverksamheten i Skövde komma att omfatta förutom yrkesteknisk högskoleverksamhet ett stort antal enstaka kurser.

En högskola i regionen skulle ge den lokala befolkningen bättre möj- ligheter att genomgå sådan utbildning. Samtidigt bedöms den medföra en stimulans för och kanske en breddning av näringslivet. Med de planer som finns inom HUS 75 skulle uppemot ett hundratal lärare på något sätt knytas till högskolan, de flesta på deltid. Genom högskolans uppbyggnad skulle också folk från näringslivet engageras som lärare.

5.4.2. Veterinärinrättningen i Skara

I Skaraområdet har sedan länge funnits ett flertal verksamheter med an- knytning till husdjursfrågor och veterinärmedicin. Redan år 1775 grundades veterinärinrättningen i Skara. Den blev därmed den första veterinärmedi- cinska utbildningsanstalten i vårt land. År 1821 tillkom ett veterinärinstitut i Stockholm, som blev föregångare till den nuvarande veterinärhögskolan. Veterinärinrättningen har dock kvarstått som djursjukhus och veterinär- medicinsk forskningsinstitution. Andra enheter på veterinärmedicinens om- råde som är förlagda till Skara är veterinärhögskolans försöksgård och del av högskolans institution för sjukdomsgenetik och husdjurshygien. Vid ve- terinärinrättningen fanns tidigare en hovslagarskola, men den lades ner år 1948. Verksamhetsområdet utgörs främst av Skaraborgs och Älvsborgs län samt av angränsande delar av Värmlands, Göteborg och Bohus, Jönköpings samt Hallands län.

Riksdagen beslutade år 1970 om att samordna veterinärhögskolans verk— samhet med annan forskning och utbildning. Riksdagens beslut innebar att bl, a. veterinärskolan skulle omlokaliseras till Uppsala. I samband därmed uttalade riksdagen sin tillfredsställelse över att departementschefen avsåg att låta utreda i vilka former ett ökat utnyttjande från veterinärhögskolans och lantbrukshögskolans sida av djurmaterialet i Skaraborgs län lämpligast borde ske.

Jordbruksministern tillkallade därför i maj 1970 en sakkunnig med upp- drag att utreda frågan om inrättande av en fältstation i Skara. Utredningen avlämnade sitt betänkande i december 1972 och konstaterade bl. a. att till följd av den snabba utvecklingen inom jordbruket och de nya driftformer som kommit att tillämpas har husdjurens miljö och skötsel blivit alltmer uppmärksammad.

I Skara finns vid djursjukhuset, försöksgården och andra institutioner tillgång till veterinärmedicinsk expertis och betydande andra resurser, som enligt utredningen borde tas i anspråk för utbildning och forskning. Dessa veterinära institutioner kompletteras av ett flertal i Skara befintliga företag inom lantbrukets område. Vidare kan nämnas Axevalla travbana, belägen 8 km öster om Skara. Dessutom hade organisationskommittén för omlo- kalisering av veterinärhögskolan och statens veterinärmedicinska anstalt i

samråd med fältstationsutredningen föreslagit att förlägga hovslagarskolan till Skara. En annan väsentlig faktor för förläggningen av veterinärmedicinsk och lantbruksvetenskaplig verksamhet till Skaraområdet var de goda möj- ligheterna att få lämpliga lokaler.

I fråga om den veterinärmedicinska utbildningen föreslogs att elfte. dvs. sista terminen av utbildningen vid veterinärhögskolan skulle förläggas till Skara. Förslaget hade utarbetats i samråd med veterinärhögskolan samt ve- terinärinrättningen och andra organ i Skara. Förslaget innebar inte någon förlängning av den totala studietiden fram till veterinärexamen, utan un- dervisningen i Stockholm/ Uppsala skulle komma att förkortas motsvarande tid, dvs. med en termin.

Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition i ärendet (prop. 19732107, JoU 1973126, rskr 19732233) blev att elfte terminen av ve- terinärutbildningen skulle förläggas till Skara. Vidare beslöts att hovsla- garskolan, som är knuten till veterinärskolan, också skulle förläggas dit, liksom den högre undervisningen i hovvårds- och klövvårdslära. För lant- brukshögskolans del utökades antalet husdjursförsöksdistrikt från tre till fyra och distriktsförsöksstationen i det nybildade västra husdjursförsöks- distriktet placerades i Skara. För att samordna verksamheten i Skara fördes de veterinära och husdjursvetenskapliga aktiviteterna där samman till en arbetsgemenskap, benämnd fältstationen i Skara.

Enligt en ny utbildningsplan vid veterinärhögskolan kommer utbildningen i Skara att delas upp och meddelas under tionde och elfte terminerna. Beslut har även fattats om en ökad intagning till veterinärutbildningen. Sannolikt kommer också hovslagarskolan att bli större, därför att det i nuvarande läge råder brist på utbildade hovslagare.

Veterinärinrättningen i Skara sysselsätter för närvarande ett sjuttiotal per- soner av vilka ca tjugo år akademiker. Drygt trettio är tekniskt utbildade. Några större förändringar i antalet anställda förväntas ej inom de närmaste åren.

6. Industrin i Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm

6.1. Nuläget

I en analys av industrins utvecklingsbetingelser i ett så litet område som de fyra kommunerna Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm är det inte möjligt att utgå ifrån långtidsutredningarna eller IUI:s1 och industriverkets studier. Det går inte att översätta produktions-, sysselsättnings- och pro- duktivitetsförändringar för de branscher som redovisas där till förhållandena inom företag och tillverkningsenheter i en enda region. De använda mo- dellerna innehåller generaliserande antaganden om strukturutveckling och produktlvitetsförändringar som är genomsnitt för landet. De enskilda fö- retagen visar högst väsentliga avvikelser från detta. Dessutom kan viss del av tillverkningen påverkas av utvecklingen inom transportmedelsindustrin medan en annan påverkas av utvecklingen inom byggnadsverksamheten. Däremot har vi utnyttjat de sammanfattningar av marknadsbetingelserna som redovisas i långtidsbedömningarna. De bästa exemplen på detta är för- ändringarna inom bilindustrin och inom teko-industrin. Vi har intervjuat företrädare för de 20 största företagen i regionen om bl.a. sysselsättning och teknisk utveckling. Dessutom har vi haft överläggningar med de lokala fackliga organisationerna.

Antalet industrisysselsatta inom industrin i olika branscher år 1975 visas i figur 6.1. Strukturen i de fyra kommunerna är delvis helt olika. Verk- stadsindustrin har stor betydelse i alla fyra kommunerna men störst i Skövde. Skövdes industri domineras nästan helt av verkstadsindustrin med Vol- voanläggningen som den mest framt'rädande. Utöver verkstadsindustrin finns stora cement- och mineralullsföretag. I Falköping finns fortfarande en stor del av sysselsättningen i tekoindustrin även om verkstadssidan har expanderat snabbt på senare år och nu svarar för ungefär en fjärdedel av sysselsättningen. Trävaruindustrin spelar stor roll. I Tidaholm domineras industrisysselsättningen av de tre företagen inom tändstickskoncernen, Vul- can Tändsticksfabrik AB, Marbodal AB och Arenco Parts AB som tillsam- mans svarar för nästan tre fjärdedelar av industrisysselsättningen. Ett av Tidaholms stora företag ingår i Boforskoncernen och tillverkar plast och verkstadsprodukter. I Skara finns en hittills expansiv tillverkning av plast- varor och verkstadsprodukter, men livsmedelsindustrin med de lantbruks- kooperativa företagen Scan-Väst, Kronfågel och Äggcentralen dominerar bilden.

Industrisysselsättningen i länet i olika branscher visas i figur 6.2. Trans-

' Industrins utrednings— institut

Figur 6.1 Industrisyssel- satta per bransch i Fal— köpings, Skara, Skövde och Tidaholms kommune/'

SKÖVDE

FALköano TIDAHOLM

6 250

. anslolldu

Livsmedel Textil » bekludndd Trovuru

_— _j Mossu,popper,groiisk 1 000 Kemisk industr|,plust unstolldo .-: Jord och sten Verkstads Ovrigt

B | U 1977-05—09

Källa: Länsstyrelsen i Skaraborgs län, regionalekonomiska enheten.

G RUVC R ' _ [| Figur 6 .2 Industrisyssel-

sättningen i Skaraborgs län 1975 LIVSMEDEL ] TEKO TRAVARU

GRAFISK ._'?

KEMISK,PLAST _ _ JORD ocu STEN

GJUTERIER [D

VERKSTADS VARAV

METALLVARU MASKIN '

ELEKTRG D

TRANSPORT OJRIGT

[ ANTAL 4

_J | ' + ** 50.00 " ico'oc SYSSELSATTA

SKARABCRGS LAN

[ _j:

%#

KCMMUNERNA FA_KCPING,SKARA SKCVD': CCH TIEAHCLM

B 1 U 1977-03-09

Källa: Länsstyrelsen i Skaraborgs län, regionalekonomiska enheten.

portmedelsindustrin — främst genom Volvos anläggningar — är koncentrerad till de fyra kommunerna i undersökningsområdet. Annan verkstadsindustri är däremot i liten utsträckning lokaliserad till de fyra kommunerna. Av skogsindustrin finns i de fyra kommunerna endast tillverkare av snickerier och några specialiserade träbearbetande företag. Massa- och pappersindustri och sågverk förekommer inte utan är lokaliserade till de östra och norra länsdelarna.

Industrisysselsättningen är koncentrerad till de största tätorterna i Skara, Skövde och Tidaholms kommuner. Av de anställda i industriföretag med minst 5 anställda arbetar över 95 % i centralorterna. Endast ett fåtal sågar, några lönsömmare och livsmedelsföretag samt några verkstäder ligger i de mindre tätorterna. I Falköping är läget annorlunda eftersom drygt en tred- jedel av de industrianställda — fortfarande i företag med minst 5 anställda — arbetar utanför centralorten. Självklart har detta historiska orsaker. Vid kommunsammanslagningen i början av 1970-talet bildades nuvarande Fal- köpings kommun av sex kommuner som alla var utpräglade landsortskom- muner. 1 Falköping ligger därför 30 % av textilindustrin, 43 % av träva- ruindustrin och 64 % av verkstadsindustrin utanför centralorten.

Antalet företag 1974, tabell 6.1, visar att de mindre och medelstora in- dustriföretagen betyder mycket, särskilt i Falköping. De är också lokaliserade till tätorter utanför centralorten. Många av länets små företag, särskilt i textil- och konfektionsindustrin ligger där. Av de anställda i industrin i Falköping arbetar nästan 50 % i företag med mindre än 50 anställda. I de tre andra kommunerna är småföretagens andel mellan 10 och 20 %.

Skara har den bäst differentierade arbetsmarknaden. Se tabell 6.2 och 6.3. Den ensidigaste arbetsmarknaden inom industrin har Tidaholm. De större företagen där har få tjänstemän utom i trävaruindustrin. Den enda branschen av betydelse med stor kvinnlig sysselsättning i Skövde är bil- industrin, de andra branscherna med kvinnliga arbeten spelar liten roll för den totala sysselsättningen. Andelen kvinnlig arbetskraft i verkstadsindu- strin är exceptionellt låg i Falköping. Kvinnosysselsättningen i tekoindustrin ligger till en del i mindre tätorter i kommunen.

Jämfört med genomsnittet för hela landet är tjänstemannaandelen låg, vilket i första hand beror på förhållandena i gruppen kemisk industri, plast- industri och i verkstadsindustrin. Vi har redan konstaterat att transport- medelsindustrin där betyder mycket. Andelen kvinnor i industrin avviker inte anmärkningsvärt från riksgenomsnittet.

Tabell 6.1 Antal arbetsställen i industrin 1974 med minst 5 anställda

Falköping Skara Skövde Tidaholm Skaraborgs län

TO- Storleksklass — To- Storleksklass — To- Storleksklass — To- Storleksklass — To- Storleksklass — talt antal anställda talt antal anställda talt antal anställda talt antal anställda talt antal angtällda

5— 50— 200— 5- 50— 200— 5— 50— 200— 5— 50— 200— 5— 50— 200— 49 199 49 199 49 199 49 199 49 199

Gruvor och mineralbrott Livsmedelsindustri

Textil- och beklädnadsindustri Trävaruindustri Massa-papper—grafisk industri Kemisk industri, plast— industri

Jord- och stenindustri Järn-stål o. metallverk Verkstadsindustri Övrigt

Summa

9 9 54 43 8 3 74 63 l 1 8 7 1 143 1 15 22 6 1 1 33 23 9 1

36 34 11

F”.

("3 räv—'_'N VVVOM VINVÄv—(Vb

_-

Nv—ch—t O—NN NVN NV NO

1 1 1 2 2 23 11 6 2 4 2 2 1 1 47 42 1 l 8 5 3 9 1 24 20 3 l 6 4 2 177 127 40 1 13 9 3

NFS—INF”! Nät—HV

84 70 13 1 26 19 4 3 61 48 10 3 21 16 2 3 581447103 31

Källa: SCB:s industristatistik och länsstyrelsen i Skaraborgs län.

70 Industrin iFalköping, Skara, Skövde och Tidaholm SOU 1977:47 Tabell 6.2 Andelen tjänstemän i industrin (procent) 1974, arbetsställen med minst 5 anställda Falkö- Skara Skövde Tida- Skaraborgs Hela ping holm län landet Gruvor och mineralbrott .. .. .. 14 21 Livsmedelsindustri 15 21 18 21 25 Textil- och beklädnadsindustri 13 25 .. 15 18 Trävaruindustri 16 13 16 19 17 Massa-, papper- och grafisk industri” 29 45 44 .. 27 29 Kemisk industri, plastindustri . 21 .. 7 21 34 Jord- och stenindustri 16 36 24 24 Järn-, stål- och metallverk .. .. .. .. 21 24 Verkstadsindustri 14 22 17 10 19 30 varav metallindustri ll .. 17 21 32 maskinindustri 28 23 17 21 35 elektroindustri .. .. 30 31 bilindustri .. 17 9 16 27 Övrigt, annan tillverkning 23 25 29 Totalt 16 23 21 14 20 27 ”I de fyra kommunerna endast grafisk industri. Källa: SCB:s industristatistik. Tabell 6.3 Andelen kvinnor i industrin (procent) 1974, arbetsställen med minst 5 anställda Falkö— Skara Skövde Tida— Skaraborgs Hela ping holm län landet Gruvor och mineralbrott .. .. .. 3 9 Livsmedelsindustri 23 31 31 31 37 Textil och beklädnadsindustri 78 73 .. 75 59 Trävaruindustri 12 13 12 17 13 Massa-, papper- och grafisk industri” 24 35 35 .. 33 23 Kemisk industri, plastindustri 23 31 .. 29 37 30 Jord- och stenindustri 2 12 19 17 Järn-, stål och metallverk .. .. .. .. 8 14 Verkstadsindustri 4 15 16 12 16 18 varav metallvaruindustri 2 .. 6 16 15 maskinindustri 6 17 8 17 31 elektroindustri .. .. .. 16 15 _ bilindustri 5 17 15 15 6 Ovrigt, annan tillverkning 23 22 31 Totalt 31 25 18 20 24 23

"I de fyra kommunerna endast grafisk industri.

Källa: SCB:s industristatistik.

6.2. Produktionsutvecklingen i några industribranscher

6.2.1. Livsmedelsindustri

Den bördiga Västgötaslätten har gett upphov till en omfattande produktion av spannmål och animalieprodukter. Avsnittet om jord- och skogsbruk visar att jordbrukets betydelse i området kommer att bestå. Det är då naturligt att det i Skaraborgs län finns en relativt omfattande livsmedelsindustri.

Av de ca 3000 personer som arbetar i livsmedelsindustrin i länet, är ca 1400 verksamma i livsmedelsindustrin i de fyra kommuner som Bil- lingenutredningens undersökningsområde omfattar. Sysselsättnings- och produktionsmässigt är slakteri-, charkuteri- samt mejeriindustrin av störst betydelse.

Det är naturligtvis svårt att bedöma kommande förändringar hos livs- medelsföretagen inom ett så begränsat område som de fyra aktuella kom- munerna. Därför måste vi ofta ta med förhållandena i hela länet i bedöm— ningen. Under alla förhållanden kan man räkna med att den fortsatta ra- tionaliseringen i livsmedelsindustrin kommer att medföra att tillverkningen specialiseras och produktionslinjerna koncentreras till enheter som tillgo- doser behovet inom större områden eller hela landet. Om man då skall studera utvecklingen i en del av ett län, som vår utredning gör, måste man också försöka bedöma i vilken mån specialiserade produktlinjer m. m. kan komma att lokaliseras till just den regionen.

Slakteri- och charkuteriindusrrin

Strukturen inom slakteri- och charkuteriproduktionen har belysts i en ut- redning av statens industriverk. Där framgår bl. a. att slakten i Skaraborgs län 1973 var 11 % av slakten i landet. Malmöhus län hade störst andel med 26 %, därefter kom Kristianstads län med 13 % medan Skaraborgs län låg på fjärde plats. Andelen var betydligt lägre då det gäller styckning och charkuteriproduktion. Det är framför allt storstadslänen som har höga andelar av styckning och charkuteri. En stor mängd hela slaktade djur- kroppar transporteras alltså från olika delar av landet, bl. a. från Skaraborgs län till Stockholm och Göteborg. I Skaraborgs län finns två större slakterier, Scan-Västs slakteri- och charkuterifabrik i Skara samt AB Skövde Kon- trollslakteri. som ägs av KF. Därutöver finns två mindre privatägda slakterier i Håkantorp och Lovene.

Tillförseln av slaktdjur till de nämnda två större slakterierna kommer huvudsakligen från Skaraborgs län. Scan-Västs anläggning är störst och slak- ten har ökat ifrån 20000 ton 1970 till 34000 ton 1976. Motsvarande tal för KF-slakteriet var 7 200 ton resp. 8 100 ton. Tabell 6.4 visar slakten i länet 1970 och 1976. Vidareförädlingen drivs längre i Scan-Västs anläggning än i Skövde Kontrollslakteri. KF har dock en charkuterifabrik i Skara med ett sextiotal anställda.

Scan-Väst är ett producentkooperativt företag och bildades 1973 efter sam- manslagning av fyra västsvenska slakteriföreningar. Föreningens central- kontor är delat mellan Skara och Göteborg. Scan-Västs anläggning i Skara är den största i föreningen och har ungefär 45 % av föreningens slakt. Genom

Tabell 6.4 Slakt i Skaraborgs län 1970 och 1976. Tusen ton

Storboskap Svin 1970 1976 1970 1976 Scan-Väst, Skara 12.7 13,4 16,3 20,3 AB Skövde Kontrollslakteri 3.2 2,9 4.0 5.2 Ovriga slakteriet” 1,2 2,5 2,5 2.5 Summa 17,1 18,8 22.8 30.0

”Mindre slakterier i Håkantorp och Lovene, kontrollbyråer etc.

Källa: Statens jordbruksnämnd.

att man i utjämnande syfte tar emot marginella kvantiteter från andra slak- terier i föreningen varierar andelen. Anläggningen är Sveriges största stor- boskapsslakteri. I föreningen Scan-Väst ingår slakterier i Kil, Uddevalla och Varberg. I Göteborg och Borås sker enbart vidareförädling.

F. n. har Scan-Väst 870 anställda i Skara inklusive deltidsanställda. Av dessa arbetar omkring 175 med slakt och 80 med styckning. De flesta arbetar alltså med vidareförädling. I företaget arbetar 270 kvinnor. Totalantalet an- ställda motsvarar 760 heltidstjänster. Verksamheten är föga konjunktur- känslig och sysselsättningen är stabil.

Slakten och tillverkningen av charkuterivaror i Skara har ökat med 3—5 % per år under 1970-talet. En expansiv del av verksamheten har varit djupfrysta produkter för detaljhandel och storhushåll. Alla djupfrysta butiksvaror av märket Scan i landet kommer från Skara. Denna del beräknas öka ytterligare och nya lokaler är aktuella i Skara inom några år. En ganska stor del av slakten går till föreningens charkuterifabrik i Skara och till det fristående livsmedelsföretaget Gunnar Dafgård AB utanför Lidköping i Skaraborgs län.

Antalet anställda ökar med något tiotal per år. Ökningen av slakten väntas ligga under 5 % per år. Tidigare har företaget haft vissa svårigheter att re- krytera kvalificerad ledningspersonal. Den högre utbildningen inom slak- teriindustrin är eftersatt jämfört med t. ex. mejeriindustrin. Inom branschen har en utbyggnad i Skara diskuterats. Den skulle då till en del baseras på den veterinära utbildningen. Den veterinära verksamheten i Skara har sä- kerligen varit till fördel för expansionen av slakt- och charkuteriindustrin där. Skara kommun ligger centralt i upptagningsområdet och för den svenska marknaden. Det har periodvis varit svårt att få tag i personal. En snabb expansion kan därför inte genomföras.

Föreningen har en konverteringsanläggning för slakteriavfall och en djur- matsfabrik i Stenstorp i Falköpings kommun. Totalt arbetar där 35 personer inklusive deltidsanställda.

Det KF-ägda AB Skövde Kontrollslakteri sysselsätter ett 70-tal personer. KF driver dessutom en charkuterifabrik i Skara med ett 60-tal anställda. KF har slakterier i Västergötland och i Skåne. KF:s slakt var 1973 drygt 7 % av landets totala slakt. Andelen för styckning var 12 % och för char- kuteritillverkning 22 %. En relativt stor del av slakten vidareföräldras vid KF:s charkuterifabriker i Stockholm och Göteborg.

Sannolikt kommer tillverkningen i slakteri- och charkuteriindustrin att

mekaniseras ytterligare och man kommer att få automatiserade tillverk- ningslinjer. Den nya tekniken kräver stora investeringar och medför kon- centration till ett fåtal större enheter i landet. Omfördelningar av sortiment kan vara en lösning. Det är vanskligt att bedöma Skaras och Skövdes möj- ligheter i detta sammanhang. Under alla omständigheter måste nya fabriker byggas någonstans om den nya tekniken skall kunna förverkligas. Med hänsyn till att Skara ligger centralt i förhållande till producenter och marknad är det mycket som talar för att en större anläggning kommer att finnas i Skara under överskådlig tid. Sysselsättningen sammanfattas i tabell 6.5.

Tabell 6.5 Större slakteri- och charkuteriföretag i Skaraborgs län 1975

Antal sysselsatta Varav kvinnor

Scan—Väst Skara 870 270 Stenstorp 35 8 KF AB Skövde Kontrollslakteri 73 16 Charkuterifabrik, Skara 63 26 AB Gunnar Dafgård 500 230 Mejeriindusirin

Avsnittet om jord- och skogsbruket visar att de fyra kommunerna hör till de områden i landet där antalet kor per ha åkermark är störst. Kotätheten beror också mycket på arronderingen och på brukningsenheternas storlek. Av detta följer att mejeriindustrin är väl utvecklad. Lönsamheten för jord- bruket har de senaste åren allmänt sett varit god. Därtill kommer att statsmakternas mål för jordbruket sannolikt kommer att innebära att den nuvarande mjölkproduktionen bibehålls. Det största mejeriet i Skaraborgs län ligger i Götene kommun utanför utredningens studieområde. Mejeriets upptagningsområde omfattar dock delar av Falköpings kommun.

Försäljningen i Sverige av konsumtionsmjölk inklusive biprodukter har vuxit de senaste 10 åren. Invägningen har dock legat på ungefär samma nivå sedan 1967, några år t. o. m. lägre. Eftersom andelen skummjölk och kärnmjölk som återlevererats till mjökproducenterna minskat har den av mejerierna disponerade mängden mjölk ökat. Smörtillverkningen har gått ned med en tredjedel sedan 1960-talet mitt. Osttillverkningen har på samma tid ökat med mer än en tredjedel, till detta kommer en ökning av importen. Tabell 6.6 visar förändringarna.

I landet finns f. n. 29 mejeriföretag. Dominerande är Mjölkcentralen Arla med 9 förvaltningar och 52 produktionsenheter. Mjölkcentralen Arla svarar för mer än hälften av mjölkinvägningen. l Skaraborgs län finns utöver Mjölk— centralen Arla, Skövde andelsmejeriförening, Falköpingsortens andelsme- jeriförening och Axvalls mejeriförening. Samtliga tre ligger inom utredning- ens undersökningsområde. Upptagningsområdena ligger också nästan helt inom utredningens område. Mjölkcentralen har dels mejeri och en stor fabrik

Tabell 6.6 Mejeriproduktion i Sverige 1965—1975. Tusen ton

1965 1975 1976 Invägning 3 311 3 023 3 107 Tillverkning av Mjölkprodukter 1 076 1 439 1 486 Grädde (tjock och tunn) 51 59 59 Smör 79 42 40 Ost 59 81 84 Import av ost 9 16 18 Export av ost 4 3 3 Källa: SMR.

i Götene, dels ett mejeri specialiserat på osttillverkning i Skara. Figur 6.3 visar upptagningsområdena.

Ett förbund av mejeriföreningar i Västergötland hade tidigare fabriker som tillverkade mjölkpulver och smör i Götene. När sedan Mjölkcentralen Arla tog initiativ till fusioner inom Skaraborgs län, tog Arla år 1970 över Götenefabriken. De tre återstående mejeriföreningarna träffade avtal om att anläggningen i Götene även i fortsättningen skulle ta hand om en del av förädlingen för deras räkning. Anläggningen i Götene byggdes ut och är nu Sveriges största mejeri. Även internationellt sett är det en mycket stor och modern anläggning.

Samtliga nämnda mejeriföreningar ingår i SMR, Svenska Mejeriernas Riksförening. Invägning och produktion vid de olika enheterna framgår av tabell 6.7. I Götene tillverkas mjölkpulver och råvaror för livsmedels- industrin även för de andra föreningarnas räkning. Dessa produkter kommer till användning i Arlas fabrik i Götene, som tillverkar flingor, barnmat, välling m.m. för Semper. Tillverkningen täcker hela landets behov. An- läggningen i Götene har kapacitet för att ta emot de tre andra mejeriernas överskott under sommarmånaderna. De tre har själva inte kapacitet att ta in överskott då eftersom den specialiserade osttillverkningen kräver jämn tillförsel hela året. I Götene går sommarhalvårets stora överskott till mjölk- pulver och till livsmedelsindustrin. Utöver barnmat, tillverkas ett bordsmar- garin för hela landet. Kärnmjölk till det måste hämtas från flertalet Arla- mejerier eftersom Skaraborgs produktion inte räcker till.

Den specialisering som mjölkcentralen Arla infört har för Götenes del inneburit en stark expansion, total vidareförädling av de egna råvarorna och en betydande intransport av råvaror från andra håll.

Av tabell 6.7 framgår också att andelen mjölk och grädde av produktionen i de tre mindre mejeriföretagen är låg. De är huvudsakligen inriktade på ystning. Falköpingsortens mejeriförening byggs f.n. ut. Invägningen har ökat något på senare år. Allt smör som kärnas i länet tillverkas i Götene.

Osttillverkningen i landet förutses expandera de närmaste åren. Utbygg- nad pågår f. n. i Falköpingsortens mejeriförening. Ytterligare utbyggnader är troliga. Inom Arla i Götene och Skara planeras dock inte ökad ostpro- duktion.

SKÖVDEAXVALLS OCH FALKOPINGS- ORTENS MEJERIFORENING

[ | MJOLKCENTRALEN ARLA

il 10 20 30 km

B i U 1977 —05-09

F igur 6.3 Mejeriernas zlpptagningsområdcn i Skaraborgs län

Ca 50 % av leverantörerna levererar under 5 000 kg mjölk per månad. Eftersom en ko i genomsnitt producerar 4000—5 000 kg per år, innebär detta att hälften av leverantörerna har högst 12—15 kor. Andelen leverantörer med mer än 30 kor är i Skaraborgs län 13 a 15 %. Genomsnittet för landet ligger på 6 %. Besättningarna är därmed relativt stora i Skaraborgs län jämfört med landet i övrigt.

Slutsatsen blir att den starka inriktningen på nötboskap ijordbruket slagit igenom i mejeriindustrin i Skaraborgs län. Hela mjölkproduktionen förädlas till konsumtionsvaror, ingen förädling av länets råvaror sker på annat håll. En betydande intransport av råvaror sker.

De tre mindre mejeriföretagen, som är specialiserade på ost, kommer sannolikt att bestå. En möjlig utveckling är att tillverkningen av konsum- tionsmjölk koncentreras till Skövde, som ligger centralt i förhållande till förbrukningen. De anläggningar som är specialiserade på ost — Skövde, Ax- vall, Falköping och Skara — kommer troligen att successivt förnyas när nu- varande anläggningar blivit nedslitna. Företagens ekonomi är god och tål därför ökade investeringskostnader. Någon drastisk nedgång i invägningen är inte trolig. Storleken på mjölkproduktionen här liksom i andra delar av landet beror till stor del på jordbrukspolitiken. Det som talar för en minskad mjölkproduktion är den hårda konkurrensen om arbetskraften från andra näringar. Det kan medföra en påverkan påjordbrukets inriktning och därmed mjölkproduktionen eftersom boskapsskötseln kräver mer arbetskraft än annan jordbruksproduktion.

Tabell 6.7 Mjölkinvägning och tillverkning av mejeriprodukter 1970 och 1976

Antal leve— Invägning Tillverkning i procent rantörer tusen ton av invägningen Mjölk Yst— Mjölk till Övrigt Återtag och mjölk mjölk- (bl.a. av med- grädde pulver smör) lemmar % % % % % Mjölkcentralen Arla Götene 1970 Ob 84,2 30 0 43 27 0 inkl Skara” 1976 1 997 2318 12 26 28 34 0 Skövde andels- 1970 667 33,2 27 52 11 2 8 mejeriförening 1976 597 38,8 27 53 176 3 0 Falköpings- ortens andels- 1970 562 25,3 15 49 21 5 10 mejeriförening 1976 358 31,1 14 41 42 3 0 Axvalls mejeri- 1970 207 8,6 4 71 8 6 11 förening 1976 133 9,7 5 72 18 5

a Skara hade 1976 en invägning på 15,9 tusen ton som helt gick till osttillverkning. 17 Inga egna leverantörer 1970. (" Behandlas i Götene.

Fjäder/äproduktion

Lantbrukskooperationen driver tre anläggningar inriktade på fjäderfä i Skara. Äggcentralen har äggpackeriverksamhet med ca 50 anställda. Kron- fågel AB har ett slakteri och en förädlingsfabrik — ett kök för färdiglagade produkter — med tillsammans ca 150 anställda. Råvarorna härrör hu- vudsakligen från Skaraborgs län. De fyra kommunerna i utredningens un- dersökningsområde svarar inte för någon betydande del. Slakteriet hämtar råvaror från ett 25-tal specialiserade uppfödare. Äggproducenterna — hön- serierna — ligger i stor utsträckning utanför undersökningsområdet, många på Kållandsö i Vänern.

Skaraanläggningarna svarade 1976 för 10,5 % av fjäderfaslakten i landet. I Skara slaktades 1976 3,3 milj. kycklingar och 0,7 milj. höns.

Ovrig livsmedelsindustri

Kvarn- och fodermedelsindustrin i Skaraborgs län är huvudsakligen loka- liserad till Lidköping. Där ligger huvudkontoret för Västsvenska Lantmän Förening u.p.a. med ca 1000 anställda och Harald Fors & Co AB med 40-talet anställda. AB Rosén & Söner AB i Skara tillverkar foderblandningar m. m. och har 80-talet anställda. Nötboskap förekommer i störst utsträckning kring Falköping, medan Vara-slätten numera uteslutande används för pro- duktion av säd och fodermedel.

Bagerierna i Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm är som regel små och har lokal marknad. Den enda större enheten är KF:s bageri i Skövde som har drygt 30 anställda.

6.2.2. Textil- och konfektionsindustri

Av figur 6.1 framgår att textilindustrin i de fyra kommunerna huvudsakligen är förlagd till Falköping. Eiserkoncernen har två anläggningar, Brason Kon— fektions AB i Skövde och en trikåfabrik i Falköping. Därtill finns lönsöm- nadsföretag spridda i Falköpings kommun, inte minst i de mindre tätorterna. Slutligen finns några specialiserade konfektionsföretag.

Den svenska textil- och konfektionsindustrin har f. n. ett mycket be- kymmersamt läge. Många företag går med stora förluster och driftsinskränk- ningar är vanliga. Regeringen har våren 1977 föreslagit ett statligt stöd för branschen i sin helhet på drygt 400 milj. kr. Den dåliga lönsamheten beror på den svaga konjunkturen men också på de höga produktionskostnaderna i Sverige. En allt större del av den svenska förbrukningen av textil- och konfektionsvaror täcks genom import. Exporten av svenska produkter har visserligen ökat, men betyder fortfarande relativt litet för totalproduktionen. Ett exempel på konfektionsföretag inriktade på serieproduktion av tyngre produkter är Brasa/t Konfektion AB i Skövde. Sortimentet är främst herr- byxor. Företaget tillhör sedan 1974 Eiserkoncernen. En lilialfabrik med 75 sysselsatta ligger i Tvärred utanför Borås. Inom ramen för Eisers norrlandse- tablering startades i början av 1970-talet en fabrik i Gällivare med f.n. 40 anställda. Enligt uppgörelsen med staten vid det tillfället skulle man

efter 5 år där ha haft 200 anställda. I november 1976 varslade Eiser om nedläggning av fabrikerna i Tvärred och Gällivare. Vidare varslades om minskning av antalet anställda i Skövde med 30 personer. Efter detta återstår 125 anställda i Skövde, varav 100 kollektivanställda.

Under de första åren på 1970-talet expanderade företaget. Man räknade med en stor exportökning och ökade marknadsandelar i Sverige. 1972—1973 hade man 40 % av tillverkningen på export till EFTA—länderna England, Norge och Danmark. F.n. går ca 20 % på export. Den ökade marknads- andelen för jeans har påverkat utvecklingen negativt. En viss del av till- verkningen för den engelska marknaden kommer att flyttas till England. Totalt är marknadsandelen i Sverige 3—4 %. De snabba modeväxlingarna som har förkortat serierna är ett problem. Tidigare utgjordes en stor del av produktionen av stapelvaror. I fabriken sysselsätts endast kvinnor. Av tjänstemännen är hälften kvinnor. Deltid förekommer både på kontoret och i fabriken. Textilindustrin har tradition i Skövde vilket gör att tillgången på vana sömmerskor är god.

Eisers trikåfabrik i Falköping läggs ner 1977 då 80 personer, huvudsak- lingen kvinnor, kommer att friställas.

Lönsömnads/öretag

I de fyra kommunerna förekommer drygt tiotalet lönsömnadsföretag med tillsammans några hundra anställda. Företagen fungerar som underleve- rantörer till större företag. Uppdragsgivaren håller med material och design. Beläggningen kan vara ojämn, men marknaden för lönsömnadsföretagen har hittills varit relativt god. I takt med att den konfektionsindustri som fungerar som uppdragsgivare trappar ned sin verksamhet minskar givetvis utrymmet också för lönsömnadsföretagen.

Specialiserade _ företag

I några fall kan konfektionsföretagen genom att specialisera sig både i fråga om sortiment och försäljningsmetoder uppnå en expansiv och positiv ut- veckling. Ett exempel är Aspens konfektionsfabrik i Falköping. Företaget startade 1946 och har specialiserat sig på tillverkning av klänningar i större storlekar och begränsade serier. Tyget, som är en speciell jerseykvalitet stick- as i Falköping. Försäljningen sker direkt till specialaffärer och inte till va- ruhus. Den svåraste konkurrensen kommer från finska företag. Företaget har inriktat sig på att skaffa modernast möjliga maskiner.

Företaget sysselsätter nu ca 120 personer, varav ca tjugo tjänstemän. Dess- utom har man lagt ut lönsömnadsarbeten i trakten som sysselsätter ett fyrtiotal. Rekryteringen av personal har hittills inte vållat några större pro- blem. Omsättningen av personalen är liten och frånvaron kan betecknas som låg.

Krisen inom textil— och konfektionsindustrin

Krisen inom textil- och konfektionsföretagen slår hårt mot den typ av företag som finns i Falköping och Skövde. Företag som tillverkar standardprodukter har liksom lönsömnadsföretag ett särskilt känsligt läge. Specialiserade företag

har sannolikt möjligheter att även i fortsättningen hålla marknadsandelar och lönsamhet. I takt med att den totala svenska textil— och konfektions- industrin går tillbaka kommer sannolikt sysselsättningen inom branschen på sikt att minska i de två kommunerna. Nyetableringar kan man inte räkna med.

6.2.3. Tröbearbetande industri, skogsindustri och grafisk industri

l Skaraborgs län spelar träindustrin stor roll. Av de sammanlagt ca 39 000 sysselsatta i industriell verksamhet var 1975 nästan 10 000 sysselsatta i trä- varu—, massa- och pappersindustrin och i grafisk industri. I vissa delar av Skaraborgs län är tillväxten i skogen god. De fyra kommunerna har totalt 40 % av industrisysselsättningen i länet. men endast drygt 25 % av de sys- selsatta i länets skogsindustri.

Trävaruindustrin i de fyra kommunerna är något olika sammansatt. [ Skövde finns ett tiotal mindre sågverk och några mindre företag som till- verkar byggnadssnickerier samt några möbelföretag. l Falköping ligger några relativt stora specialiserade snickeriföretag och några företag som tillverkar byggnadssnickerier. 1 Skara finns knappast någon träbearbetande industri. ] Tidaholm ligger några småföretag samt Marbodal AB inom tändsticks- koncernen som tillverkar snickerier och har närmare 1000 anställda.

Sysselsättningen i den träbearbetande industrin är störst i Tidaholm, där den omfattar hela 50 % av industrisysselsättningen. ] Falköping rör det sig om 20 % av industrisysselsättningen.

Sågverk

Sammanlagt arbetar ett drygt hundratal personer i sågverk i de här fyra kommunerna. Det finns endast småföretag. Större sågverk ägda av skogs- bolag eller skogsägarföreningar förekommer i de norra och östra länsdelarna. dvs. utanför undersökningsområdet.

Byggnadssnickerier

Några tiotal mindre företag med upp till 30 anställda som tillverkar bygg- nadssnickerier, sysselsätter sammanlagt ett par hundra personer i de fyra kommunerna. Företagen är i de flesta fall inriktade på den lokala marknaden.

Marbodal AB inom tändstickskoncernen STAB har en stor del av den svenska marknaden för skåpsnickerier. Företaget intar en dominerande plats i Tidaholms näringsliv. Marbodal är huvudenheten i STAst träbearbetande division. Totalt har divisionen 3000 anställda. 1 Tidaholm arbetar 1000 personer med skåpsnickerier för den skandinaviska marknaden. Övriga en- heter ligger inte i de fyra aktuella kommunerna. Till divisionen hör Star— produkter i Lidköping som tillverkar skåpsnickerier på export utanför Skan- dinavien, li-Te Dörr AB i Åstorp, en dörrfabrik i Forserum och en föns- terfabrik i Vimmerby. Därtill ingår Edsbyverken i divisionen.

Efter de senaste årens nedgång i bostadsbyggandet har Marbodal gått in för snickerier till ombyggnad och reparationer. Exporten har lyckats bra, framför allt till de nordiska grannländerna. Antalet anställda i Tidaholm har fördubblats på fem år. Produktionen har tredubblats på samma tid trots

lågkonjunkturen. Investeringstakten har varit hög. Man bygger 1977 en ny fabrikshall på 15 000 m2 för att utöka den nuvarande fabriksytan på 105 000 m2.

Företaget är löneledande i kommunen. På senare år har man inte haft några rekryteringsproblem. Tidigare år har man tagit in 40 a 50 ungdomar som har förberetts genom feriearbete. I år har emellertid denna intagning begränsats till ett tiotal. Företaget har få kvinnor anställda. lnpendlingen från omgivande tätorter är relativt stor. Marbodal har dock känt av kon- kurrensen om personal från möbelindustrin i Tibro, men knappast från Volvo i Skövde.

Möbelindustri

] Tibro kommun i Skaraborgs län nära undersökningsområdet finns ett cent- rum för möbelindustri med ett åttiotal företag och ca 2300 sysselsatta. Vid sammanlagt sex mindre möbelföretag i de fyra kommunerna arbetar ett åttiotal personer. Därtill kommer Kinnarps Kontorsmöbler AB i Kinnarp i södra delen av Falköpings kommun som sysselsätter ca 150 personer. Detta företag har haft en expansiv utveckling på senare tid och synes ha goda framtidsutsikter. 1 övrigt kännetecknas f.n. möbelindustrin i länet av stagnation eller minskning. Annan träbearbetande industri

I Falköpings kommun finns några andra specialiserade träbearbetande fö- retag. Begravningsföreningarnas produktionsförening och två företag ti'l gör likkistor och sysselsätter tillsammans närmare tvåhundra personer.

Så gott som all tillverkning av rullgardiner och rullgardinskäppar i landet sker vid Haglund & Söner AB i Falköping. Företaget sysselsätter ca 200 personer. Företaget, som är ett familjeföretag, startade 1885. Omsättnitgen ligger på 35 milj. kr., varav 2/3 går på export. Av de 200 anställda är 160 kollektivanställda, varav 10—15 kvinnor. Tidigare har det varit svårt att rekrytera manlig arbetskraft. Bristen på yrkesarbetare, i första hand verk- tygsarbetare har varit konstant. Företaget har inte skiftgång eftersom man då inte skulle kunna konkurrera med andra företag om arbetskraften, när- mast Volvo i Skövde och i Floby. Företagets konkurrenskraft är bra gentemot svenska konkurrenter och importen är inget hot. Detta beror på att nått m. m. ofta är speciella för varje land. Marknaden har ökat starkt på senare år och företaget har också kunnat uppnå en ökad marknadsandel. Ökat energisparande m.m. väntas ge en växande marknad för rullgardiner.

Konkurrenter om arbetskraften är Volvo i Floby, Marbodal i Tidalolm och Kinnarps Kontorsmöbler i Kinnarp samt likkisteföretagen i Falköping. Konkurrensen om arbetskraften till den träbearbetande industrin är iver- huvudtaget stor i regionen.

Massa-. pappers- och gra/isk industri

I Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm arbetar ca 500 personer i massa-. pappers- och grafisk industri. Huvudsakligen gäller det tryckeri företag. Band de större tryckerierna förekommer dels sådana som producerar för avsättiing i hela landet, dels tidningsföretag. Några av tryckerierna har sin marlnad

i Göteborg och Stockholm. Sedan några år flyttas tryckerier ut från stor- städerna. Den största delen av sysselsättningen finns inom tidningsföretagen.

6.2.4. Kemisk industri, plastindustri, tändsticksindustri

Det finns ingen anledning att göra en särskild översikt över förhållandena i hela denna bransch och hur det kan påverka de företag som arbetar i regionen eftersom företagen är få och specialiserade. I stället redovisar vi företagen och deras utveckling.

Perstorp AB Skaraplast

Skaraplast, som sedan 1971 ägs av Perstorp AB, hade 1976 i genomsnitt 225 anställda. Därav var 35 tjänstemän, inklusive arbetsledare. Vissa ad- ministrativa tjänster köps av moderbolaget. Av de kollektivavtalsanställda var 60 % män. Ett tiotal personer var deltidsanställda. Omsättningen var 1976 ca 36 milj. kr.

Inom Perstorpsgruppen svarar Skaraplast för tekniskt formgods, Ham- marplast i Tingsryd i Småland för konsumentvaror och Perstorp i Skåne för byggplast samt varor för transport och förvaring. Skaraplast är i princip underleverantör till svensk verkstadsindustri. Exporten svarar endast för 5—10 % av omsättningen. Närheten till kunderna är väsentlig.

Det var inte några svårigheter att i Skara rekrytera skiftarbetare under 1976. Nyrekryteringen har dock varit låg på grund av den dåliga belägg- ningen. Företaget är mycket beroende av köparföretagens konjunkturer. Ska- raplast är det enda företaget i Skara som har tre skift. Detta beror på att vissa förmSprutmaskiner drar stora igångkörningskostnader.

Maskinutrustningen är traditionell. Maskinerna köps utomlands och det finns liknande maskiner i många plastbearbetande industrier. 1976 har Ska- raplast investerat 7—8 milj. kr. i nytt kontor och ny fabriksyta. Komplet- terande maskininvesteringar är nödvändiga. F. n. har man dock inte an- vändning av kapacitetstillsköttet. Ny teknik kommer framför allt från mate- rial- och maskinleverantörerna.

AB Bofors Plast, Tidaholm

Produktionen vid AB Bofors Plast, som ingår i Boforskoncernen, omfattar tre områden:

— termoplast (40 % av verksamheten) t. ex. pressat akrylglas, husvagnsföns- ter (stor produkt 10 milj. kr.), belysningskupor och takkupoler, — detaljer m.m. för bilindustrin, isolering av kulvertar i uretanplast, — armerad plast, t. ex. skärmar till lastbilar.

Bilindustrin tar f.n. ca 30 % av produktionen, varav Volvo 20 % och Saab 10 %. Exporten ligger f.n. på 15 %, vilket knappast kan ökas med nuvarande teknik. En ökande utländsk marknad kan eventuellt tillgodoses genom producerande dotterbolag.

Antalet anställda vid AB Bofors Plast var i slutet av 1976 ca 400 på

plastsidan. Därav var 140 tjänstemän. Därtill kommer ca 200 på metallsidar som helt arbetar för Bofors försvarssektor. Bofors Plast har en mindre enhet i Göteborg med 60 anställda. Omsättningen på plastsidan är f. n. 90 milj kr. Antalet sysselsatta har minskat med ett femtiotal personer under senare: år. I plasttillverkningen är 1977 en tredjedel kvinnor. Få i företaget är än ställda på deltid.

Produktionen beräknas de närmaste fem åren öka ungefär i takt mec produktiviteten. Under senare år har man investerat obetydligt i Tidaltolm ] föreliggande femårsplan planerar man att investera för 50 milj. kr. Det är inte otroligt att företaget också börjar med formsprutning av plast ocl kompletterar den nuvarande pressningen. Personalen beräknas öka met 40—50 personer fram till 1981.

Företaget har tidvis haft svårt att rekrytera arbetskraft i Tidaholm. .Vlarv bodal AB konkurrerar med framgång på den lokala arbetsmarknaden. Liten omsättning och låg frånvaro kännetecknar arbetsmarknaden i Tidaholm

Vulcan Tändsticksfabrik AB. Tidaholm

Vulcan Tändsticksfabrik AB som grundades 1868 ingår i tändstickskon- cernen. Företaget har en internationell marknad. Försäljning och FoU ha: förlagts till moderföretaget AB Jönköping-Vulcan i Jönköping. Tillverkning sker i Vetlanda och i Tidaholm. I Vetlanda tillverkas ämnena till självt stickorna, ytteraskämnen och färdiga tändstickor. Tryckeriet ligger i Vet- landa. 1 Tidaholm har man inte den träbearbetande delen, men den 131.811 produktionen av färdiga tändstickor är större än i Vetlanda. 95 % av pro- duktionen i Tidaholm exporteras medan Vetlanda har större hemmamark- nad. Beläggningen i Tidaholm har varit god sedan ombyggnaden 1967—1970 då en i stort sett helt ny fabrik byggdes.

Tändsticksdivisionen inom STAB har 31 fabriker och 10 försäljningslaola; över hela världen. Huvudkontoret ligger i Geneve. De utländska fabrikerna försörjer huvudsakligen respektive hemmamarknad. FoU-verksamleten inom tändsticksdivisionen är till största delen förlagd till Jönköping.

F. n. sysselsätts i Tidaholm 270 personer inklusive tjänstemän. Av dessa har 65 deltid. 250 är kollektivanställda och av dessa är 177 kvinnor och 73 män. Före andra världskriget hade fabriken ca 1 500 personer anställda. Deltid har förekommit länge, men andelen har ökat. 25 personer, huvud- sakligen kvinnor, sysselsätts i halva skift på kvällstid. Tillverkningen i övrigt sker i två skift. Personalomsättningen är sedan gammalt liten. Mar har en lång tradition i branschen i samhället. Ofta har flera generationer arbetat i fabriken.

På längre sikt innebär det problem att den totala tändstickskonsumtionen minskar. Genom kvalitet och effektiv marknadsföring räknar man dock med att öka andelen, vilket också har skett de senaste åren. Man kommer också att försöka komplettera med andra produkter på tråbearbetningssizlan.

Transporterna går västerut i containers till Göteborg för omlastning till båt.

6.2.5. Jord- och stenindustri

Naturtillgångarna i Billingenområdet har under lång tid varit föremål för exploatering. Kalkbruksdrift med fältugnsbränning har gamla anor i området. De första kalkbruken var i drift redan i början av 1800-talet. Kalkstenen har sedan 1916 utnyttjats för cementframställning. Likaså startade en av de första lättbetongfabrikerna i landet sin tillverkning här. Diabas som täcker västgötabergen används t. ex. för tillverkning av stenull.

Kalksten har fler användningsområden men huvuddelen förbrukas inom cementindustrin. Därnäst kommer järn- och stålindustrin. Kalk används också inom t.ex. jordbruk och miljövård.

Den nuvarande förbrukningen av kalksten uppgår till närmare 9 milj. ton per år. En mycket liten del av denna mängd importeras. Något mera lämnar landet i förädlad form som cement. Ca 20 % av den totala kalk- stenstillförseln omvandlas till bränd kalk för användning inom vissa in- dustrier och i jordbruket.

C cmemina'usrri

Den svenska cementförbrukningen var omkring 3 milj. ton per år i början av 1960-talet. Den ökade sedan kontinuerligt och låg 1970 på ca 4 milj. ton per år. Därefter har förbrukningen minskat och är nu åter ca 3 milj. ton per år. Mineralpolitiska utredningen (MPU) bedömer att cementbehovet 1985 kommer att uppgå till närmare 3,5 milj. ton. För varje ton cement åtgår ca 1,6 ton kalksten vilket ger ett kalkstensbehov för cementindustrin på mellan 5 och 6 milj. ton per år. I Sverige är Cementa AB inom Euroc det enda cementproducerande företaget. Cementa driver nu fabriker på sju olika platser i landet. Dessa redovisas på figur 6.4. Där framgår också total produktionskapacitet resp. verklig produktion under år 1975. Vid fabrikerna i Limhamn, Slite och Hällekis har den totala produktionskapaciteten inte varit fullt utnyttjad. I Hällekis, Köping, Stora Vika och Degerhamn finns äldre ugnar med liten produktionskapacitet. Den största och modernaste ugnen finns i Skövde. Det minskade cementbehovet under 1970-talet, ökade energikostnader vid cementframställningen, ökade transportkostnader på järnväg och landsväg samt en snabb teknisk utveckling med växande stordriftsfördelar för ce- mentugnarna har lett till att Cementa på sikt måste strukturera om sin produktion. Ett första steg i den riktningen är att lägga ned fabriken i Häl- lekis. Detta kommer att ske under 1978. Ytterligare en förändring är ut- byggnaden av fabriken i Slite till fördubblad kapacitet från och med år 1979. Då tas en ugn med en kapacitet på ca 2 milj. ton per år i bruk. Utbyggnaden innebär utöver produktionsökningen en övergång till den energibesparande torrmetoden som gör det möjligt att ställa av äldre oekonomiska våtugnar. Oljebesparingen blir ca 80000 ton per år.

Därmed kommer omkring 2/3 av Sveriges cementproduktion att vara förlagd till Gotland. Den resterande tredjedelen, som motsvarar ca 1 milj. ton cement, kommer tills vidare att tillverkas vid fabrikerna i Skövde, De- gerhamn och Stora Vika. Omstruktureringen innebär vidare att klinker-

Limhamn Skövde Hällekis Köping Stora Vika Slite Degerhamn

Produktionskcpccitet (ton per år)

1 SCC GCC 61.6 GCC

256 Om

Verklig produktion uncer år 1975

Figur 6. 4 C emenr/abriker B ' U 19 7 7' O 7 ' 18 i Sverige 1 975

bränning och cementmalning avvecklas i Köping och Limhamn i takt med att den nya Slitefabriken kommer igång. Den tekniska utvecklingen inom branschen har sålunda lett till en kraftig koncentration.

Slite kommer att bli tyngdpunkt i den svenska cementindustrin men Cementa anser att en förläggning av hela den svenska cementindustrin vid Östersjön skulle ge en alltför stor obalans i distributionen. Även för- sörjningstryggheten vid en eventuell avspärrningssituation måste beaktas. Därför behövs en inlandsfabrik i Västsverige med tillgång till goda järnvägs- och landsvägsförbindelser.

Cementa anser att en fabrik i Skövdeområdet väl tillgodoser kravet på balans i distributionssystemet. 1 Skövde finns nu två ugnar. Den större av dessa togs i drift under senare hälften av 1960—talet. En ombyggnad av den äldre ugnen kan bli aktuell vid mitten av 1980-talet. Alternativt kan det bli fråga om en helt ny ugn. En successiv ombyggnad av fabriken i Skövde är ur företagsekonomisk synpunkt mera sannolik än en helt ny fabrik t. ex. vid Rådene i närheten av Ranstad. Kostnaderna för en ny fabrik är betydligt högre. Råvarorna i Skövde räcker dessutom en bit in på 2000- talet. Utgångsmaterialets bättre kvalitet i det nuvarande bruket och de goda distributionsmöjligheterna från Skövde talar även till Skövdes fördel.

Avgörande för den framtida cementproduktionen i Skövde är om ce- mentmarknaden kommer att internationaliseras. I dagens läge har de flesta industrinationer egen cementtillverkning. Utrikeshandeln är mycket blygsam. I övriga Norden kommer det antagligen på sikt att finnas en stor fabrik vardera i Danmark, Norge och Finland. I Nordtyskland finns stora cementfabriker liksom i norra Polen. Det västsvenska cementbehovet skulle i en eventuell nordisk cementmarknad kunna tillgodoses genom en stor fabrik i Trondheimsområdet i Norge.

K a/kindusn'i

Kalk framställs genom att kalksten brännsiugnar. Vid bränningen avgår kalkstenens kolsyra och kvar blir en produkt som i huvudsak består av kalciumoxid och som kallas osläckt kalk. När vatten tillsättes osläckt kalk erhålls kalciumhydroxid som kallas släckt kalk. Kalk är den gemensamma benämningen för osläckt och släckt kalk. Ett ton kalksten ger ungefär halva mängden kalk.

Kalkbränning sker dels vid särskilda kalkbruk, dels i de kalkbehövande industriernas egen regi. Vid andra världskrigets slut fanns ett åttiotal kalk- bruk i landet. Flertalet av dessa har numera lagts ned och nu finns drygt tio kvar. Dessa kalkbruk har olika produktionsinriktning och framställer kalk av olika kvaliteter. En kalkugn finns vid AB Cementa i Skövde.

Industrins kalkbehov har i ökande omfattning tillgodosetts genom egen tillverkning. Massaindustrin, som tidigare var en av de stora kalkförbru- karna, tillgodoser numera sitt kalkbehov genom återföring via s. k. mesa- ombränning. Bortfallet av kalkefterfrågan från denna industri har i hög grad påverkat kalkmarknaden under 1960-talet och inneburit en stagnation som först under de senaste åren synes ha vänt till en mera positiv utveckling. Kalkförbrukningen nådde sålunda 1974 för första gången över nivån 1 milj.

ton efter att under hela perioden 1960—1972 ha pendlat mellan 0,7 och 0,9 milj. ton.

Kalksten används som slaggbildare vid både järn- och ståltillverkning. Behovet varierar mellan olika verk beroende på råvarans sammansättning och tillgodoses genom tillsats av dels kalksten, dels genom återanvändning av stålverksslagg. För närvarande kommer ungefär 20 % av kalkstensbe- hovet vid råjärnsframställning från slagganvändning. Utvecklingen känne- tecknas också av en viss minskning av det relativa kalkstensbehovet som ett resultat av den allt högre anrikningen av malmerna. Den framtida förbrukningen av kalk och kalksten blir helt beroende av utvecklingen inom stålindustrin. Då detta är mycket oklart för närvarande går det för dagen inte att ge några säkra prognoser. Klart står dock att en ökad råjärns- och stålframställning inom landet skulle leda till ökade behov av kalksten.

Inom byggnadsämnesindustrin används kalk huvudsakligen för framställ- ning av lättbetong och kalksandsten samt mur- och putsbruk. Kalk och kalksten används också inom kemisk industri och inom t. ex. glasindustrin. Sockerbruken bränner i regel kalksten i egna ugnar bl. a. därför att man där har behov av den kolsyra som bildas. Bland andra kalkstensförbrukare kan nämnas icke-järnmetallverken, asfaltverk och fabriker för foderme- delstillverkning.

För att öka produktionen inom jordbruket har kalk och kalksten använts sedan långt tillbaka i tiden. Kalkning sänker jordens surhetsgrad (= höjer pH-värdet), stimulerar den biologiska aktiviteten, medför att vissa växt— näringsämnen blir lättare tillgängliga för växterna samt bidrar i övrigt till en gynnsam jordstruktur. Det årliga kalkningsbehovet (räknat som kalcium- oxid) för svensk jordbruksmark har beräknats till ca 180000 ton per år men inom vissa områden i t. ex. Halland råder ett stort ackumulerat kalk- ningsbehov.

Kalkning behövs främst för att kompensera den urlakning som sker i marken och den kalkmängd som följer med grödan. I övrigt måste kalkning ske för att neutralisera den alltmer ökande användningen av gödselmedel med försurande verkan, liksom den försurning som sammanhänger med svavelnedfall från luften. Många sjöar i främst Västsverige är också i behov av kalkning. Detta beror dock i huvudsak på svavelnedfallet.

Cement— och kal/(industrin i Skövde

AB Cementa sysselsätter f. n. ca 330 personer i Skövde. Av dessa är 250 kollektivanställda. I samband med att Cementa övertog Gullhögens Bruk flyttades vissa funktioner över till bolagets huvudkontor i Malmö. Detta innebar en kraftig minskning av antalet tjänstemän, medan ungefär samma arbetsstyrka finns kvar på kollektivsidan. För dagen är endast ett tiotal personer deltidsanställda men andelen kommer sannolikt att öka i framtiden.

F. n. är antalet kvinnliga anställda vid cementfabriken litet men de llesta arbetsuppgifter bedöms mycket väl kunna genomföras av kvinnlig arbets- kraft. För Skövdefabriken räknar man inte med någon större förändring av arbetskraftsbehovet.

M inera/z(”stil/verkning

Mineralull är en samlande benämning på glasull samt sten- och slaggull. I Sverige tillverkas den inom två koncerner, Rockwool AB och Gullfiber AB. Dessa äger i sin tur andra mineralullstillverkande företag och företag som tillverkar alternativa isoleringsmaterial såsom cellplast. Man har även förvärvat entreprenadföretag inom t. ex. isolerings- och akustikbranschen. Därigenom dominerar de båda företagen praktiskt taget hela den svenska marknaden för isoleringsmaterial och med ungefär lika delar.

En stor skillnad mellan de båda produkterna är att glasullen har något mera än hälften så stor volymvikt som stenull men samma isoleringsför- måga. Stenullen är emellertid mera temperaturbeständig och ger därför bättre brandskydd. Glasull har fördelen att kunna komprimeras vilket är positivt ur transportsynpunkt. Jämförelsevis dyra råvaror för glasull gör stenull bil- ligare vid tyngre produkter.

Branschen har varit i ständig expansion under de senaste 10—15 åren. Genom ett ökat intresse för energihushållning kommer denna utveckling att hålla i sig och sannolikt ske ännu snabbare. Figur 6.5 visar produktionen 1964—1974 enligt statistiska centralbyråns industristatistik.

Under tioårsperioden 1964—1974 har produktionen av stenull fördubblats medan glasullproduktionen mer än fyrdubblats. Glasullen har således relativt sett gjort en starkare frammarsch i landet än stenullen. Saluvärdet för de båda produkterna är f. n. totalt sett ungefär detsamma.

Officiella produktionssiffror för tiden efter 1974 saknas. Branschen har utökat produktionskapaciteten kontinuerligt. Samtliga anläggningar utom Laxå Bruk har varit föremål för tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen. Figur 6.6 visar lägena för landets mineralullsfabriker med uppgift om den produktionskapacitet som tillstånden gäller för.

När Rockwools fabrik i Hällekis år 1978 är färdig kommer det att finnas en total produktionskapacitet för stenull om ca 270000 ton per år. Mot- svarande för glasull är 115 000 ton. Rockwool äger anläggningarna i Skövde, Gimo, Hässleholm, Laxå samt Hällekis medan Gullfiber äger anläggningarna i Billesholm, Söråker och Katrineholm.

Flertalet industriländer har egen mineralullsproduktion vilket gör att han- deln är obetydlig. En orsak härtill är bl. a. att produkterna tar stort utrymme och därför är olämpliga att frakta. En annan orsak är att företagen i olika länder ofta haft ett tekniskt och ekonomiskt samarbete vari också ingått marknadsuppdelningar. Dock förekommer produktionssamarbete numera i liten omfattning. För en del specialprodukter som hörselskydd och pro- dukter för högtemperaturisolering är exporten jämförelsevis omfattande.

Relativt sett låga priser på isolermaterial i Sverige medverkar dessutom till att göra den svenska isolermarknaden ointressant för utländska företag. Priserna i utlandet varierar kraftigt, men är i många västeuropeiska länder minst 50 % högre än i Sverige. Stenullen har i Sverige och kanske framför allt i Danmark betydligt större marknadsandelar än i andra industriländer. Detta kan bero på att den stenullsprocess som används här är bättre tekniskt utvecklad än motsvarande i övriga världen.

I Norge och Finland dominerar glasull, men stenull är på frammarsch i Norge. I Östeuropa tillverkas främst stenull men viss import av glasull

Ton per år

200 (110

150 mg STENULL

100 000

GLASULL 50 000

.._—l,. .._. . _ ..?—___... T_-_T__..__'_____T__r__'_____..r._.._r__.

1961. 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1971. År

Bi U 1977-07- IE

Figur 6.5 Tillverkning av ruinera/ull i Sverige 1964— 74 enligt SCB:s industri- statistik

Figur 6. 6 Mineralulls— fabriker i Sverige

Stenullsfubrik

>>I.

GldsuHsfubrik

BiHeshohn Hasshhmm Skovde Hctliekls Laxå Kutnneholm Gimo Söråker

m—zmmhww—

Produktionskupuctfet (ton per ör) 100 000

50 000 15 000

BiU 1977-07—18

förekommer och man håller på med att'utveckla en egen glasullsteknik. I USA t. ex. har glasullen nästan helt slagit ut stenullen från marknaden. Orsaken härtill är bl. a. att amerikanska bestämmelser endast ställt krav på isoleringens tjocklek och ej på dess isolerförmåga. För glasull innebär detta en speciell favör genom dess längre fiber och lägre volymvikt. Nya bestämmelser som införts i USA speciellt i fråga om högtemperaturisolering kan väntas ge bättre förutsättningar för stenull.

Gullfrber AB har under den senaste femårsperioden haft bättre lönsamhet än Rockwool AB. Orsaken till detta är bl. a. Gullfrberkoncernens satsningar och framgångar på hörselskyddsområdet samt produkter för bilindustrin.

S tenu/lsti/Iverkning vid Rockwool AB

Rockwool grundades år 1937 av R Grane och dansken G Kähler. Verk- samheten förlades till Skövde. Uppslaget till verksamheten fick man från USA dit ett danskt företag skickat två ingenjörer att söka nya tillverknings- objekt. Under en tid använde Rockwool kalksten som råvara men övergick 1949 till slagg. Denna byttes 1955 ut mot diabas som bryts bl. a. i Billingen invid Skövde.

Fram till senare delen av 1975 ägdes Rockwool AB av Skövde Gasbetong AB och det danska företaget I/S Kähler vilket då sålde sitt 50-procentiga aktieinnehav till Statsföretag AB. Skövde Gasbetong AB hade tillhört staten sedan 1965 då det inköptes av Svenska Skifferolje AB. Sedan 1976 ägs Rock- wool AB helt av Statsföretag AB.

Liksom Gullfrber har Rockwool AB under 1960-talet helt eller delvis för- värvat ett flertal företag inom isolermaterial— och isolerentreprenadbran- schen. Rockwools verksamhet på entreprenadsidan är väsentligt större än Gullfrbers. Tillsammans med det danska A/S Rockwool bildade man 1969 Rockwool Company UK Limited,vars syfte är att på den brittiska marknaden marknadsföra mineralullsprodukter från Sverige och Danmark.

Rockwoolkoncernen har f. n. ca 2 000 anställda och omsatte 1976 omkring 450 milj. kr. 1 Skövde, där också huvudkontoret ligger, har man 725 sys- selsatta. Hällekisfabriken som blir färdig 1978 kommer att få 210 anställda. 1 Gimo och Hässleholm sysselsätts omkring 200 personer vardera. Den allra största delen av produktionen säljs inom Sverige, men exporten ökar.

Diabas utgör ett av råmaterialen i tillverkningen. Diabas finns i Billingen och bryts i dess norra del för Skövdefabriken och Laxå Bruk. Det nuvarande diabasbrottet bedöms räcka ytterligare ca tio år. Rockwool strävar efter att ta samma råvaror för all sin stenullstillverkning i landet. Detta betyder att man tänkt sig att skicka diabas från Billingenområdet till de andra fab- rikerna. Detta ställer anspråk på ytterligare diabasbrott i Billingenmassivet. All diabas som finns där går emellertid av kvalitetsskäl ej att använda.

Enligt de avtal man har med I/S Kähler i Danmark, som utnyttjar samma teknik, skall tillverkningen äga rum endast i Sverige fram till 1990. Därefter kan etablering av tillverkningsenheter i andra länder äga rum. Export är dock möjlig i obegränsad utsträckning redan nu. Den amerikanska mark- naden kan ge en framtida stark expansion.

Rockwool AB satsar hårt på utveckling av tillverkningsprocesser och pro- dukter. Denna verksamhet är förlagd till Skövdeområdet och kommer med

största sannolikhet att finnas kvar där. 1 Skövde konstruerar och tillverkar Rockwool själv större delen av sin maskinutrustning för de olika fabrikerna. En del arbeten läggs emellertid ut på andra mindre företag i området och bidrar därmed till sysselsättning utanför det egna företaget.

Skövde ligger centralt i distributionsområdet. Det vore gynnsamt att kun- na expandera Skövdefabriken men personalsituationen är sådan att man inte kan få fulla skift. Treskiftsarbetet är problemet och man har svårigheter att få folk till nattskiften. Det är därför tveksamt om tillverkningen i Skövde kommer att expandera. Samtidigt med Hällekisfabriken kommer sannolikt en utbyggnad av en ny tillverkningslinje i Gimo. Behov av ytterligare pro- duktionskapacitet bedömer man komma först i början av 1980-talet. Eta- blering av en helt ny fabrik i Norrland eller en utbyggnad av fabriken i Hässleholm kan då bli aktuell. Huvudkontoret och den tekniska utveck- lingsverksamheten, som ligger i Skövde, kommer att utökas i takt med koncernens behov.

Lättbetongtil/verkning

Lättbetong är en porös ånghärdad produkt av kalk eller cement och finmalet kiselsyrehaltigt material. Produkten uppfanns av en svensk forskare i mitten av 1920-talet. Några år senare påbörjades tillverkning i industriell skala vid en i Hällabrottet uppförd fabrik tillhörig Yxhults Stenhuggeri AB samt vid AB Skövde Gasbetong i Skövde. I början av 1930-talet upptog Dalby Sten- kross AB utanför Dalby i Skåne tillverkning av en likartad produkt. Pro- dukterna marknadsfördes under varumärkena Ytong (Hällabrottet), Durox (Skövde) och Siporex (Dalby).

Lättbetong av typ Siporex framställs huvudsakligen av cement och sand. Genom tillsats av kemikalier fås massan attjäsa till en porös struktur. Mate- rialet härdas med ånga. Ytong tillverkas i huvudkvaliteterna blå och vit Ytong. Utgångsmaterialet för blå Ytong framställs genom att skiffer och kalksten bränns i fältugnar. Råvarorna för vit Ytong är huvudsakligen bränd kalk och sand. Produktionen i Skövde liknade den i Hällabrottet.

Lättbetong kan göras oarmerad eller armerad. Armeringen utgörs av släta stänger av svetsbar stålkvalitet. Armeringsstålen svetsas ihop till mattor eller korgar, som därefter rostskyddsbehandlas.

De viktigaste lättbetongvarorna var från början murblock och stav. Mot slutet av 1960-talet ökade emellertid användningen av armerade lättbetong- produkter såsom balkar, tak-, bjälklags- och väggelement mycket kraftigt och produktionen blev i stor utsträckning inriktad på nya, armerade varor, t. ex. byggelement av olika slag för elementhus.

Mot slutet av 1960-talet fanns 11 fabriker i drift i landet. Från början var lättbetong avsedd som ett stommaterial och närmast som ersättning för tegel. Med tiden har också användningen av lättbetong för andra ändamål ökat högst väsentligt. Under förra hälften av 1960-talet steg produktionen successivt och passerade år 1964 för första gången två miljoner m3 per år. Genom att lättbetong mer och mer kommit att ersättas med andra bygg- nadsmaterial under 1970-talet, har efterfrågan minskat. Flera fabriker har måst läggas ner. En förskjutning har skett mot armerade produkter och

andelen blockprodukter har minskat från 60 % till 35 % under den senaste tioårsperioden.

Figur 6.7 visar hur produktionen av lättbetong har förändrats under tiden 1967—1974 enligt statistiska centralbyråns industristatistik. Tillverkningen under 1975 och 1976 låg ungefär på samma nivå som 1974 eller omkring 750000 m3. Den ökade produktionen under 1973 förklaras dels med ett relativt bra byggår i Sverige, dels av en tillfällig export till Danmark.

Ytong AB med huvudkontor i Hällabrottet ingår i Yxhultkoncernen, som även tillverkar andra byggvaror, t. ex. kalksandstenen och betongtakpannor samt säljer lättbetonghus. Ytongfabrikerna är numera fyra till antalet och belägna i Falköping, Hällabrottet (två fabriker) och Skelleftehamn. En av fabrikerna i Hällabrottet uppfördes så sent som 1966 och den i Skelleftehamn övertogs 1975 av Siporex.

Siporex AB ingår i Eurockoncernen och har nu endast en fabrik kvar i Sverige. Både Siporex och Ytong driver lättbetongfabriker utomlands och säljer licenser och har alltmera inriktat sig på den utländska marknaden. Ytongbolagens tillverkning har, frånsett fabriken i Skelleftehamn, loka- liserats i närheten av förekomster av kalk. Siporextillverkningen däremot har varit mera oberoende av råvarukällornas belägenhet.

Omsättningen för lättbetongförsäljningen i landet beräknas nu uppgå till omkring 185 milj. kr., varav armerade produkter svarar för drygt 2/3. Siporex svenska försäljning uppgick 1975 till ca 55 milj. kr. Ytong, som numera är den dominerande lättbetongtillverkaren, omsatte 1975/76 omkring 130 milj. kr. i lättbetongrörelsen. Numera är landet uppdelat på två försäljnings- områden av vilka Siporex har södra och Ytong norra och mellersta Sverige. Tidigare hade de båda företagen ungefär lika delar av marknaden.

Utrikeshandeln med lättbetong är liten på grund av de höga transport- kostnaderna i relation till varans värde. Samtidigt är positionerna mellan de nordiska länderna låsta genom att fabrikerna i Norge, Danmark och Finland ursprungligen är baserade på de svenska patenten från Siporex resp. Ytong. Ytterligare en faktor som begränsar den internationella konkurrensen på lättbetong är skiljaktigheter i fråga om dimensioner, profiler etc.

Några stora förändringar i leveransvolymen väntas inte inom de närmaste åren. Men mindre byggande och de nya bestämmelserna om värmeisolering och täthet kan eventuellt komma att påverka utvecklingen på ett sätt som nu är svårt att säkert bedöma.

Innebörden i de nya värmeisoleringsbestämrnelserna är att lättbetong i ytterväggar måste tilläggsisoleras till skillnad från källarmurar och industri- byggnader där lättbetong fortfarande kan användas på vanligt sätt. Fördelen med lättbetong i jämförelse med träkonstruktioner isolerade med mineralull är att byggnader lättare kan göras täta. Dessutom blir konstruktionerna sta- bilare och ger bättre brandskydd.

Ytongs anläggningar i F a/köpingsomrddet

Ytong AB tillverkar f.n. lättbetong vid Uddagården, ca 6 km öster om Falköping. Kalkbruksdriften i Uddagårdsområdet går tillbaka till 1800-talet. Efter sammanslagning av flera företag drev Västergötlands Förenade Kalk-

m3 pe |- år Figur 6. 7 Tillverkning av lät/belong i Sverige 1967—74 enligt SCB:s

industristatistik

2 000 000

150001)

1 000 000

500 000

T F— T T— __If T_— T'”?— 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1971. 1975 År

8 i U 1977-07-18

industri AB (VFK) bruksrörelsen fram till år 1951, då Ytong AB övertog anläggningen och fyndigheten. Råmaterialet för lättbetongproduktionen er- hölls från fältugnarna vid Uddagården.

Fältugnsbränningen har också gamla anor inom området. I skiffern hade man ett billigt, relativt lättbrutet bränsle i direkt anslutning till den över— lagrade kalkstenen. Den brända kalken användes huvudsakligen som jord- brukskalk men även som byggnadskalk.

Då VFK inköptes av bolaget 1951 hade produktionen av bränd kalk i fältugnar avtagit kraftigt. Fältugnsbränning för kalkmarknaden upphörde 1963. Numera drivs fältugnsbränning vid Uddagården endast för framställ- ning av råmaterial till lättbetongtillverkningen.

Vid Uddagården har tidigare tillverkats blå lättbetong, baserad på skiffe- raska och kalk från fältugnsbränningen. I augusti 1974 skedde en övergång till 5. k. grå lättbetong, i vilken en del av skifferaskan har ersatts med sand.

Anläggningens maximala årsproduktion uppgår till ca 270000 m3 lätt- betong. År 1972 uppgick produktionen till 207000 m3. Bokföringsåret 1975/76 uppgick produktionen till ca 125 000 m3, år 1976/77 beräknas den bli 145000 m3 och år 1977/78 154000 m3.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har lämnat Ytong AB tillstånd enligt miljöskyddslagen att vid Uddagården till utgången av år 1981 årligen tillverka 207000 m3 grå lättbetong samt att bedriva härför erforderlig skiffer- och kalkstensbrytning samt fältugnsbränning.

För fortsatt drift vid Uddagården efter utgången av år 1981 förutsätts en ny ansökan från bolaget. Denna skall ange planerade framtida produk- tionsförhållanden, skyddsåtgärder m.m. och skall inges till koncessions- nämnden före utgången av år 1980. Företaget har här press på sig att övergå till annan teknik för tillverkningen.

Antal sysselsatta har under den senaste tioårsperioden minskat från ca 300 till 187 år 1976. Av den nuvarande personalen utgör 33 tjänstemän.

6 . 2 . 6 V erkstadsindustri

I Billingenutredningens undersökningsområde ligger några större verkstads- industrier. Dessutom finns en lång rad mindre verkstadsföretag. Gemensamt för de större enheterna är att de är knutna till industrikoncerner med till- verkning på olika håll i Sverige och i utlandet. De mindre verkstäderna är ofta privatägda företag och underleverantörer till övrig verkstadsindustri och till processindustrin i länet.

A B Volvo -S kö vdeverken

AB Volvo-Skövdeverken svarar för produktionstekniskt utvecklingsarbete och tillverkning av motorer för Volvo-koncernen. Tillverkning sker i Sköv- de, Floby, Vara, Flen och Arvika. Därtill tillverkas detaljer till vagnar i Floby. Enheterna i Skövde och Floby ligger inom Billingenutredningens un- dersökningsområde. Verkstäderna förser Volvos personbilar, lastbilar, bus- sar, lastmaskiner och jordbruksmaskiner med motorer och tillverkar marin- och industrimotorer. Totalt arbetade våren 1977 4 900 personer i de olika delarna. Administration, planering etc. sköts från Skövde. FoU-arbetet för

produkterna drivs huvudsakligen i Göteborg och till stor del på uppdrag från Volvo-Skövdeverken. Tabell 6.8 visar antalet sysselsatta inklusive del- tider m.m. våren 1977.

Tabell 6.8 Sysselsättningen vid AB Volvo-Skövdeverken mars 1977. Antal personer inkl. deltid etc.

Totalt antal Tjänste- Kvinnor sysselsatta män

Arbetsställe i

Skövde 3 757 726 702 Floby 221 21 10 Vara 48 3 l 1 Flen 335 43 50 Arvika 544 76 63

Totalt för AB Volvo- Skövdeverken 4 905 869 836

Sysselsättningen i Skövde och Floby har varierat på senare år. Sommaren 1975 hade man ett toppläge med ca 4 500 hel- och deltidsanställda i Skövde. I slutet av 1976 var man nere i 3900 anställda. 1 mars 1977 var antalet 3 750 anställda. Under 1977 bedömer företaget att arbetsstyrkan minskar med ytterligare ett par hundra man. Till 1981 räknar man med viss uppgång. Omvandlar man talen till antal årsanställda medför deltiderna att ca 100 anställda får räknas bort. Sammantaget innebär detta att man på kollek- tivsidan har minskat antalet anställda med 600 personer sedan toppåret 1975. Trots det har man f. n. svårt att rekrytera yrkesutbildad arbetskraft. Företaget bedömer utökningsbehovet till 100—150 personer per år under de närmaste fem åren och att detta kan medföra vissa svårigheter. Bostadssituationen är dock bättre nu än förut. En tredjedel av den kraftiga ökningen av syssel- sättningen under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var kvinnor. Verkstaden i Floby, som startades 1957 hade våren 1977 220 anställda in- klusive deltid. Även där har en nedgång skett från ett högsta antal anställda 1975 på 245 personer. Tillverkningen av flera slags motorer gör att Sköv- deverken är mindre känsliga för svängningar i konjunkturerna. I viss mån förekommer dock konkurrerande leverantörer. Volkswagen skall t. ex. till- verka en dieselmotor för Volvos personbilar. 1974 startade Volvo en pro- duktion av en lättmetallmotor i en motorfabrik i norra Frankrike tillsammans med två franska biltillverkare. Vid beslutstidpunkten var bilindustrin i en expansionsperiod och man hade svårt att få folk för denna tillverkning i Sverige. Syftet var också att dela på de mycket stora utvecklingskostnaderna.

Volvo tillverkar också motorer i utlandet, t. ex. dieselmotorer för lastbilar i Iran och Peru. En etablering av motortillverkning är ofta ett krav för att komma in på en marknad. Totalt sett bör detta dock innebära ett tillskott för Skövdefabriken som får tillverka vissa nyckelkomponenter. Företaget anser att Skövdeverken därmed har goda förutsättningar att växa ytterligare inom Volvokoncernen.

Under expansionsperioden i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet

hade man svårigheter att rekrytera personal i Skövdeområdet. Därför förlades en del tillverkning till andra orter. Andelen kvinnor ökade väsentligt och man fick vissa tillskott från bl. a. Finland och Jugoslavien. Internationellt sett är Volvo-Skövdeverken en modernt utformad motorfabrik. Mycket pengar har satsats på arbetsmiljö, bl.a. har avsättningarna till arbetsmil- jöfonden använts till förbättringar i gjuteriet.

AB Volvo-Skövdeverken anlitar en rad mindre verkstäder i Skövde för smidesarbeten m. m. vid större reparationer och ombyggnader av maskiner och anläggningar. Leveranser av delar till motorer från lokala underleve- rantörer förekommer inte. Delar till andra enheter inom Volvo-koncernen levereras av bl.a. Arenco—Parts AB och AB Bofors Plast i Tidaholm och Perstorp AB Skaraplast i Skara.

Ett samgående mellan AB Volvo och Saab-Scania AB har föreslagits våren 1977. Vi har svårt att bedöma effekterna av detta för Volvos två fabriker i de fyra kommunerna och för underleverantörerna. Saab-Scania har sin motortillverkning i Södertälje där också gjuteriet ligger. Riskerna för ned- dragningar i Volvo-Skövdeverken anser vi inte vara så stora eftersom fab- riken är modern och effektiv. Det finns vissa möjligheter att kapaciteten kan komma att utnyttjas bättre än för närvarande.

IOWA Hydraulic AB, Falköping

Persöner AB, Ystad och IOWA Industrial Inc., USA äger tillsammans IOWA Hydraulic AB. Företaget startade som försäljningsbolag i Sverige åt IOWA och lokaliserades till Falköping, eftersom de amerikanska ägarna hade släkt- anor i Falköping. Företaget har nyligen tagit en ny fabrik på 5000 m3 i drift. Man tillverkar upp till 12 m långa hydraulcylindrar. Mobila kranar är främsta användningsområdet. Företaget är ganska konjunkturkänsligt. Mellan 80 och 90 % exporteras.

F. n. sysselsätter företaget 55 personer, varav 42 är kollektivanstillda. Man räknar med att inom 2—3 år sysselsätta ytterligare ca 25 personer. Samt- liga är heltidsanställda. Det har varit svårt att rekrytera yrkeskunnigt folk. Det finns både konstruktions- och försäljningsavdelning i Falköping. där- emot svarar Persöner i Ystad för ekonomisidan. På utvecklingssidan stödjer man sig mycket på FoU inom företaget i USA.

Företaget försöker bredda sitt utbud av produkter. Därför köptes CEA- verken i Sävsjö 1976. Sävsjöfabriken sysselsätter 45 personer. Man kommer att behöva hjälpa Sävsjöfabriken och utnyttja ledig kapacitet i Falköping. Marknaden växer snabbt. Hydraultekniken vinner på pneumatikens betost— nad. De främsta konkurrenterna finns i utlandet.

Företaget planerar inte att investera särskilt mycket under komrrande år. F. n. har företaget goda produktionsresurser. Lokalerna är inte utnytt- jade. Eftersom företaget hyr lokalerna och även vissa maskiner har föreugets egna investeringar i Falköping hittills blivit relativt begränsade. Det kommer i framtiden att bli mycket viktigt för företaget att utjämna svängnitgar, som konjunkturerna förorsakar. Lyckas man inte med det dämpas utveck- lingsmöjlighetema betydligt.

M onsun- Tison AB, Falköping

I slutet av 1960-talet flyttades företagets huvudkontor från Stockholm till Borås i samband med krisen inom textilindustrin. Fabriken i Borås har nu över 400 anställda. År 1974 köpte Atlas Copco alla aktier i Monsun-Tison AB. I Falköping där företaget redan tidigare drev tillverkning har man byggt en ny fabrik, som är en ren produktionsenhet. Huvudkontoret i Borås sköter i huvudsak administrationen också för fabriken i Falköping.

Monsun-Tison AB tillverkar pneumatiska och hydrauliska artiklar och är på så sätt underleverantör till många industrier. Omkring 20 % av pro- dukterna går på export. Utvecklingen på marknaden har varit god även om den nuvarande lågkonjunkturen känns. Marknadsutsikterna för bolagets produktion på längre sikt är dock gynnsamma. Försäljningen inom företaget är uppdelad så att Atlas Copco i Stockholm säljer bolagets pneumatiska artiklar och Monsun-Tison AB i Borås de hydrauliska.

Företaget har 180 anställda i Falköping, varav ca 20 är kvinnor. Fem kvinnor är anställda på deltid. Hittills har det gått bra att rekrytera i regionen. För närvarande har man funnit vissa svårigheter att få tag i personer med passande teknisk utbildning och erfarenhet. 1 den gällande femårsplanen räknar företaget med att öka arbetsstyrkan. Konjunkturutvecklingen är dock avgörande.

E cco-verken, Skara

Ecco-verken i Skara ingår i Atlas Copco Tools AB som har huvudkontor i Stockholm och sysselsätter totalt ca 1400 personer. Företaget har till- verkningsenheter i Stockholm, Skara, Tierp, Uppsala, Borås, utanför Hel- singfors och på Jylland. Huvudkontoret sköter försäljningen.

Ecco-verken tillverkar tryckluftdrivna verktyg som ytbehandlingsutrust- ning (färgsprutor med kringutrustning), roterande verktyg (slipmaskiner, mutterdragare och lyftblock) samt små luftkompressorer. Den senare till- verkningen har det senaste året överförts till en enhet inom ett annat pro- duktbolag inom Atlas Copco i Åmål. Anledningen till överföringen var delvis att erforderlig personal för alla tre produktgrenarna vid den tidpunkten inte kunde erhållas i Skara.

Våren 1977 var antalet anställda i Skara 450 personer mot ca 500 1 1/2 år tidigare. För närvarande har man 113 tjänstemän. 16 % kvinnor arbetade i produktionsavdelningarna och 14 % invandrare. Minskningen av perso- nalen beror delvis på att konjunkturbetingat anställningsstopp men också på att sortimentet begränsats. Ytterligare neddragningar har aviserats som- maren 1977.

Företaget startade 1931 och tillverkningen var ursprungligen luftkom- pressorer. Företaget tog 1937 upp tillverkning av sprutpistoler för färg. 1941 startades samarbete med dåvarande Atlas Diesel och 1948 övertog Atlas Diesel hela företaget. Företagets sortiment är f. n. tryckluftdrivna verktyg. Andra enheter inom koncernen arbetar på utveckling av hydrauliska verktyg.

Forsknings— och utvecklingsarbetet bedrivs inom Atlas Copco dels i ett centralt laboratorium, dels i ett laboratorium i Schweiz som sysselsätter ett 50-tal tekniker med långsiktig FoU-verksamhet. För Ecco-verkens del

bedrivs FoU kring ytbehandling i Skara. FoU-verksamheten kring roterande verktyg är f. n. förlagd till Stockholmskontoret. Vissa planer finns på att överföra denna del till Skara. Våren 1977 arbetade ett 20-tal personer med FoU i Skara.

Konkurrensen på utlandsmarknaden hårdnar alltmer. Företagets huvud- sakliga kunder är transportmedelsindustri och annan industri som är be- roende av hög kvalitet och jämn funktion. Många av konkurrenterna är amerikanska företag som i flera fall marknadsför produkter tillverkade och utvecklade i Sydostasien.

För närvarande tillverkas huvuddelen av komponenterna inom företaget. Gjutgods m. m. levereras dock från underleverantörer, huvudsakligen inom Sverige.

Det har tidvis varit vissa svårigheter att rekrytera erforderlig personal i Skara. De som utbildats vid verkstadsskolan i Skara (åtta elever per år) har som regel erhållit arbete i Ecco-verken. Företaget ser mycket positivt på denna utbildning. Det är inte troligt att personalen kommer at: öka de närmaste åren.

Arenco-Parts AB, Tidaholm

Arenco-Parts inom tändstickskoncernen, STAB, har huvudkontori Häss- leholm och sju fabriker i Sverige med tillsammans 700 anställda och en omsättning på 110 milj. kr. I företaget ingår tillverkningsenheteri Häss- leholm, Tidaholm, Nybro, Tyringe, Liatorp och Vilhelmina. Tillvertningen omfattar delar till bilindustrin och maskinutrustning. Företaget är altså hu- vudsakligen en kvalificerad verkstadsindustri. Tidaholmsenheten tllverkar till 75 % delar för bilindustrin. Huvudsakliga avnämare är Volvo och Saab- Scania. Verkstaden i Tidaholm har ett konstant behov av yrkeszrbetare. Företaget sysselsätter ett tiotal kvalificerade tekniker i Tidaholm. Ft'retagets planer går ut på en fortsatt expansion i Tidaholm.

Arenco-Parts AB planerar att utvidga tillverkningen av delar til bilin- dustrin och maskinutrustning. Företaget har dels ökade åtaganden som un- derleverantör för Volvo m. fl., dels har man köpt ett antal intressaita pro- dukter på maskinutrustningssidan som säljs bl. a. i USA. Under 1(76 för- värvade företaget ett par mindre verkstadsföretag.

Tillgången på yrkesutbildad arbetskraft och tillgången på verksadsyta utgör två flaskhalsar. Även tillgänglig tomtmark är snart förbrukad. En omflyttning kräver stora investeringar och är komplicerad. Företaget har prövat med att dels låta kvinnor dela på en tjänst, dels ta in kvirnor på ett halvt kvällsskift. Bägge delarna har givit gott resultat genom effektiv produktion och låg frånvaro.

Mindre företag inom verkstadsindustrin

Billingenutredningen har genom intervjuer gjort en översikt av förhåländena inom de större enheterna i verkstadsindustrin i de fyra kommunena Fal- köpin'g, Skara, Skövde och Tidaholm. Antalet företag och sysselsätningen inom de mindre företagen i verkstadsindustrin är också betydande Ca 50 företag inom verkstadsindustrin hade 1974 mellan 5 och 50 anställla. To-

talantalet sysselsatta i dessa företag var 850 personer. Vi har funnit det angeläget att göra en särskild analys av de mindre verkstadsföretagen. Dessa företag spelar ofta en stor roll för dynamiken i näringslivet. Sysselsättningsökningarna i denna typ av företag har på senare år varit ganska kraftiga. Dessutom kan det vara av intresse vid bedömningen av effekterna av de olika exemplen för utnyttjande av naturresurser att ha ett underlag just beträffande den typ av verkstadsindustri som kan tänkas komma att bli underleverantör till gruvverksamheten.

Skaraborgs företagarförening har därför på vårt uppdrag tagit fram material om inriktning och sysselsättning inom de mindre verkstadsföretagen i de fyra kommunerna. Materialet omfattar ett femtiotal verkstadsföretag med upp till 100 anställda.

Ungefär 20 företag har huvudsaklig inriktning på svets- och smidesar- beten. De har sammanlagt ca 530 anställda. Därtill kommer några företag med liknande utrustning men som huvudsakligen arbetar med re- parationer av större lastbilar och entreprenadmaskiner. Tillverkningen är oftast en blandning av beställningsarbeten, svetsningsarbeten och legoar- beten för specifika företag. Det är också vanligt att dessa företag tillverkar någon tyngre produkt av svetsad plåt och dessutom utför stålkonstruktioner på beställning. Bland produkterna kan nämnas stålinredningar, timmersor- teringsverk, byggnadssmide, snöplogar, vägsladdar m. m. Företag av denna typ kommer sannolikt att anlitas som underleverantörer av processindustrin i Skaraborgs län. Några av de större företagen är specialiserade, som exempel kan nämnas AB Furhoffs Rostfria, Skövde, Ventilationsteknik AB, Skultorp, Sahlströms Maskin AB, Tidan (dotterbolag till Alfa-Laval) och Fläktteknik i Stenstorp.

Tillverkning av komponenter är ett betydligt vidare begrepp, från delar till bilindustrin, maskinindustrin m. m. till finmekanik och instrument. Någ- ra av de större tillverkar färdiga produkter t. ex. lastbilsflak, tryckeriutrust- ning och instrument. För det mesta arbetar man med maskiner för skärande bearbetning, fräsning, borrning och med automater. Totalt finns ett 25-tal företag med denna inriktning. De har ca 650 anställda. Kunderna är hu- vudsakligen belägna utanför de fyra kommunerna. Behovet av nya produkter är delvis stort och det produktråd som är knutet till Skaraborgs företaga- reförening har varit engagerat.

Flertalet företag framhåller att tillgången på utbildad arbetskraft är vä- sentlig för den framtida utvecklingen. Den tidigare centrala verkstadsskolan i Tidaholm och den specialiserade verkstadsutbildningen i Falköping anses ha spelat stor roll för företagen. Floby i Falköpings kommun har flera mindre och medelstora verkstadsföretag. Som exempel kan nämnas Flobyverken (tryckkärl), Floby Industri AB (lastflak) och Volvo-Flobyverken. Det är myc- ket svårt att rekrytera yrkesarbetare i Floby. En utbyggd yrkesutbildning skulle sannolikt medföra att de mindre verkstadsföretagen ökar sin personal. Löneläget inom de mindre företagen ligger genomgående över genomsnittet i verkstadsindustrin i området.

Endast några av de större företagen ägs av andra företag i regionen eller inom landet. Däremot finns naturligtvis underleverantörsförhållanden av mycket styrande karaktär. De företag som marknadsför egna produkter — huvudsakligen de något större företagen med 30 a 50 anställda — har ofta viss legotillverkning vid sidan av den egna tillverkningen.

Det är svårt att säga om verkstadsföretagens inriktning skiljer sig mellan de olika kommunerna, men en iakttagelse är att svetsnings- och smides- företagen har relativt god kapacitet i Skövde medan de finmekaniska företagen i relativt stor utsträckning har lokaliserats till Falköping och Tidaholm. Ett undantag är ett finmekaniskt företag i Timmersdala i Skövde kommun.

Några företag tillverkar komponenter för byggnadsindustrin, såsom smi- desarbete, ventilationstrummor m. m. Företagen monterar de egna produk- terna. Dessa synes huvudsakligen arbeta på den lokala marknaden och utföra beställningsarbeten efter egna och konsultkonstruktioner.

Några företag i Falköping har specialiserat sig på guld- och silver- tillverkning. Tre företag har sammanlagt 110 anställda. Dessa till- verkare av smycken och prydnadssaker marknadsför själva sina produkter till detaljisteri landet. Yrkeskunnig personal är ett önskemål från företagen. Marknadsutsikterna anses vara relativt goda.

Exporten från de mindre verkstadsföretagen är låg. Några få exporterar uppemot hälften av tillverkningen. Indirekt sker dock en viss export genom att man tillverkar komponenter till produkter som senare säljs utomlands.

Överlag är tillgången på underleverantörer för smidesarbeten, svetsnings- arbeten, skärande bearbetning och tillverkning i automater god. Möjligen finns det viss brist på kapacitet för tillverkning av mindre komponenter i automater. Detta kompenseras dock väl av företag i andra länsdelar. Ett centrum för denna industri ligger som bekant längre söder ut i An- derstorpsområdet i Småland. Många företag har framhållit att marknadsutsikterna är goda. Tillgången på yrkesutbildad personal kan dock vara en hindrande faktor för en fortsatt expansion. I några fall kan säkerligen väsentliga insatser göras av Skaraborgs Företagarförening och det anknutna produktrådet. Självfallet har många av de legoinriktade företagen f. n. kän— ning av lågkonjunkturen inom den svenska verkstadsindustrin. Detta beror huvudsakligen på att man direkt eller indirekt tillverkar investeringsvaror

eller på att man har betydande delar av sin produktion som underleverantör till bilindustrin.

6.2.7. Byggnadsvet'ksamhet

Till byggnadsverksamheten räknas som regel byggnadsföretag, vvs-företag, el-installationsföretag, måleriföretag och vissa specialiserade företag inom byggnadsplåtslageri, anläggningsarbete m. m. En stor del av sysselsättningen beror på vilka projekt som för tillfället pågår inom resp. kommun. Ett företag är inte bundet med sin verksamhet till en viss plats utan resursen flyttas relativt lätt med hänsyn till behovet av arbetskraft och insatser av olika slag. Byggarbetskraften i Skaraborg arbetar över hela länet.

På senare år har en snabb övergång till förtillverkade byggnadsdelar skett, vilket minskat behovet av arbetskraft på byggplatserna. Parallellt med denna snabba rationalisering av nybyggnadsverksamheten har dock en omfattande och arbetsintensiv upprustnings- och moderniseringsverksamhet av bostäder tillkommit.

Sysselsättningen i byggnadsverksamheten i Skaraborgs län har under 1970- talet successivt minskat. Huvudsakligen beror det på en kraftig nedgång av byggandet av flerfamiljshus. 1 de fyra kommunerna Falköping, Skara,

Skövde och Tidaholm har sysselsättningen i byggnadsverksamheten minskat från 3 960 anställda år 1970 till 3 279 år 1975, se tabell 6.9. Enligt Svenska Byggnadsarbetareförbundets avdelning 20 i Skövde har antalet yrkesverk- samma byggnadsarbetare minskat från 3 900 i januari 1970 till 2 650 i januari 1977. Minskningen, som är lika stor i alla fyra kommunerna, beror på ned- gången i flerfamiljshusbyggandet. Bostadsbyggandet som sådant har inte visat lika stor nedgång eftersom en kraftig ökning av byggandet av småhus har kommit till. Antalet enmansföretag har också ökat snabbt. För bl.a. Skövdes del har däremot en uppgång av industrins byggnadsinvesteringar under 1970-talet kompenserat bortfallet inom bostadssektorn.

Nedgången av sysselsättningen har inte resulterat i en ökad arbetslöshet, utan nedgången motsvaras i stor utsträckning av stor pensionsavgång och låg nyrekrytering. Utpendlingen till de stora arbetsplatserna i Halland och Bohuslän har också betytt en del. Under förutsättning att planerade byggen realiseras räknar länsarbetsnämnden i Skaraborgs län med en fortsatt god sysselsättning inom byggnadsverksamheten. Tidvis kan brist på byggnads- arbetare uppkomma i vissa av kommunerna. En starkt ökad utbildning av yrkesarbetare inom byggnadssektorn har kommit till i och med att antalet elever vid gymnasieskolans byggyrkesutbildning och AMU-center ökat. Int- resset för byggyrkesutbildning har också ökat.

Tabell 6.9 Sysselsättningen i byggnadsverksamheten i Falköping. Skara, Skövde och Tidaholm 1970—1980

1970 1975 1980

Falköping 989 819 778 Skara 517 428 406 Skövde 2 030 1 681 1 597 Tidaholm 424 351 333 Summa 3 960 3279 3 114

Anm. Avser personer med minst 20 tim arbetstid per vecka. 1970 enligt folk- och bostadsräkningen. 1975 uppskattning av regionalekonomiska enheten. 1980 preliminär bedömning av regionalekonomiska enheten.

Källa: Regionalekonomiska enheten, länsstyrelsen i Skaraborgs län.

6.3. Antalet sysselsatta i industrin 1970—1980, med utblick till 1990, länsstyrelsens bedömning

De regionalekonomiska enheterna vid landets länsstyrelser genomförde vå- ren 1977 på uppdrag av arbetsmarknadsdepartementet en uppdatering av länsplanering 1974. I det arbetet ingick att upprätta prognoser för syssel- sättningen i industrin i landets kommuner fram till 1980. På vårt uppdrag har den regionalekonomiska enheten vid länsstyrelsen i Skaraborgs län med förtur utarbetat prognoser för industrisysselsättningen m. m. i Falköping,

Skara, Skövde och Tidaholm. Därtill har den regionalekonomiska enheten gjon vissa bedömningar för perioden fram till 1990.

Eftersom folk- och bostadsräkningen för år 1975 inte är färdigbearbetad våren 1977 har underlaget för arbetet med prognosen för sysselsättningen i industrin varit särskilt bristfälligt. Länsstyrelsens regionalekonomiska enhet har haft tillgång till preliminära folkräkningsdata, uppgifter från industri- statistiken och data från informationssystemet Företag — Samhälle. Bedöm- ningen av förhållandena år 1990 har baserats på en enkel framskrivning. Billingenutredningens uppgifter om företagen i de fyra kommunerna som delvis redovisas i avsnitt 6.2 har underhand redovisats till den regiona- lekonomiska enheten så att de har kunnat inkluderas i sysselsättningsprog- nosen.

6.3.1 lndustrisysselsättningen 1970, 1975 och 1980

Industrisysselsättningen har enligt tillgängliga preliminära uppgifter expan- derat relativt kraftigt hittills under 1970-talet i de fyra kommunerna. En stor del av den ökning som tidigare bedömts vara sannolik fram till 1980 hade realiserats redan 1975. Framför allt har det berott på Volvo-Sköv- deverkens expansion i Skövde och STAB-koncernens expansion i Tidaholm.

Enligt länsplanering 1974, som avsåg perioden 1970—1980 och som slut- fördes 1975, skulle industrisysselsättningen i Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm öka från 14 200 1970 till 15 200 1975 och 16 300 1980. Då avses personer som arbetar mer än 20 timmar per vecka. Enligt de nu redovisade preliminära bedömningarna hade en sysselsättning inom industrin på 15 500 uppnåtts redan 1975. Se tabell 6.10. 1 de reviderade bedömningarna har den regionalekonomiska enheten kommit fram till att en total industrisyssel- sättning på 16 200 uppnås 1980. Volvos expansion i Skövde och Floby har kraftigt överträffat förväntningarna. Förväntningarna har också överträffats i flera andra industribranscher, främst inom livsmedelsindustrin, huvud- sakligen i Skara, samt trävaruindustrin i Tidaholm och den grafiska indrstrin dvs. tidningsföretagen. Svagare utveckling än förväntat har textil- och be- klädnadsindustrin — den är huvudsakligen förlagd till Falköping och Skövde — och jord- och stenindustrin haft. I de aktuella prognoserna har man inte räknat med någon utbyggnad av anläggningen i Ranstad.

I Falköping bedöms nu sysselsättningen inom industrin ha minskat från 3 600 1970 till 3 450 1975. En fortsatt minskning till ca 3 300 förutses till 1980. I den tidigare länsplaneringsomgången förutsågs en måttlig ökning till ca 3 700 år 1980. Sysselsättningsutvecklingen i Falköping på det indus- triella området förutses nu bli betydligt svagare än vad man kom fram till i bedömningar för några år sedan. Justeringarna avser huvudsatligen sysselsättningen inom textil- och konfektionsindustrin. Även sysselsätt- ningsutvecklingen inom jord- och stenindustrin bedöms nu få en betydligt svagare utveckling än vad man tidigare ansåg. Den i och för sig expansiva verkstadsindustrin förutsätts inte expandera utöver vad som angavsi den tidigare länsplaneringsomgången. Detta beror huvudsakligen på att det stora enheten inom transportmedelsindustrin — Volvo-Flobyverken — i den tidigare prognosen förutsattes ha en starkt positiv utveckling som nu dänpats.

Tabell 6.10 Sysselsättningen i industrin i Falköping. Skara. Skövde och Tidaholm 1970—1980 Näringsgren 1970 1975 1980 prognos Gruvor och mineralbrott 164 93 129 Livsmedelsindustri ] 380 1 417 1 539 Textil- och beklädnadsindustri ] 817 1 286 913 Trävaruindustri 1 486 1 991 2 117 Grafisk industri 533 637 718 Kemisk industri, plastindustri 1 387 1 305 1 444 Jord- och stenindustri 1470 1 146 1209 .lärn- och metallgjuterier 110 48 50 Verkstadsindustri 5 540 7 363 7 828 varav metallindustri 903 971 maskinindustri ] 268 1 350 elektroindustri bilindustri 5 192 5 507 Instrument, övrigt 328 263 245 Summa 14215 15549 16192

Anm. Avser personer med minst 20 timmars arbetstid per vecka. 1970 enligt folk- och bostadsräkningen. 1975 uppskattning av regionalekonomiska enheten. 1980 preliminär bedömning av regionalekonomiska enheten. ExkluSive el-, gas- och vattenverk.

Källa: Regionalekonomiska enheten, länsstyrelsen i Skaraborgs län.

I Skara bedöms industrisysselsättningen ha ökat från 2 000 år 1970 till 2 100 år 1975. En fortsatt ökning till 2300 förutses fram till 1980. Detta innebär en betydligt snabbare ökning både 1970—1975 och 1975—1980 än vad länsstyrelsen förutsåg i länsplanering 1974. De positiva dragen som justerats upp är i första hand livsmedelsindustrin — de lantbrukskooperativa företagen Scan-Väst, Kronfågel och Äggcentralen — samt plastindustrin. Den tidigare expansiva maskinindustrin förutses få en måttlig sysselsättningsök- ning.

Genom Volvo-Skövdeverkens snabba expansion i Skövde har sysselsätt- ningen där ökat snabbt mellan 1970 och 1975. Industrisysselsättningen var 1970 6600 och uppgick 1975 till 7900. Under samma tid ökade syssel- sättningen i verkstadsindustrin med ca 1500. Nedgångar noterades för jord- och stenindustrin och svagare för livsmedelsindustrin samt textil- och beklädnadsindustrin. Sedan 1974 har en kraftig sysselsättningsminskning noterats vid Volvos anläggningar i Skövde. Därför har sysselsättningen i verkstadsindustrin fram till 1980 förutsatts öka svagt. Den sysselsättning i verkstadsindustrin som enligt tidigare bedömningar skulle uppnås 1980 har till stor del uppnåtts redan 1975. Däremot förutses ökningen mellan 1975 och 1980 mot bakgrund av det aktuella läget inom bilindustrin bli liten. Totalt sett för Skövde innebär detta att sysselsättningsökningen inom industrin från 1975 till 1980 beräknas bli 300 personer. Detta innebär att ungefär samma totalnivå nås som i länsplanering 1974. I prognosen ligger också inlagt att sysselsättningen inom transportmedelsindustrin, alltså Vol-

vos anläggningar i Skövde, skall öka från toppnivån 1975 med några hun- dratal till 1980. Eftersom sysselsättningen där minskat kraftigt sedan 1975 innebär detta en ökning med ca 25 % från 1977 till 1980.

Tidaholms industri domineras kraftigt av olika delar av STAB-koncernen. 1970 var 2 300 personer sysselsatta i industrin. 1975 uppskattas antalet till 2 400 och enligt den nu aktuella prognosen för 1980 skall man då nå 2 700 personer. Detta innebär för 1980 en uppjustering med ett par hundra från länsplanering 1974. Den snabbast expanderande delen av Tidaholms industri är Marbodal AB i STAB-koncernen. Mellan 1970 och 1975 harantalet anszällda där ökat med över 50 personer per år vilket motsvarar nästan 50 % En fortsatt ökning förutses fram till 1980 om än inte lika snabb. Såvitt man nu kan bedöma har sysselsättningsökningen inom trävaruindustrin i Ti- daholm fortsatt även under lågkonjunkturåren 1976 och 1977. Inorr. den kemiska industrin och plastindustrin — tändsticksfabriken och Bofors-Ti- daholmsverken — förutses i stort sett oförändrad sysselsättning under '.970- talet. Verkstadsindustrin har expanderat under första hälften av 1970-talet och förutsätts fortsätta att göra det. Här har en kraftig höjning gjorts av den tidigare länsplaneringsomgångens prognos.

En jämförelse mellan de fyra kommunerna ger vid handen att. .ndu- strisysselsättningen iFalköping bedöms bli relativt kraftigt försvagad Lnder de närmaste åren. I Skara och Tidaholm förutses en tioprocentig syssel- sättningsökning inom industrin. 1 Skövde är ökningstakten lägre. Dessutom finns en ovisshet om utvecklingen inom bilindustrin.

Sysselsättningen definieras som antalet anställda med en arbetstid på minst 20 timmar per vecka. I siffrorna ingår således en mängd anställda med deltidsarbete. F.n. ökar andelen deltidsarbetande inom industrin, et fö- reteelse som väntas bli accentuerad i framtiden. Detta innebär att Sjssel- sättningstalen på samma gång som den produktiva insatsen — antalet ar- betstimmar — har ökat långsammare eller kanske till och med stagrerat. Självklart är det svårt att ta hänsyn till detta i prognoser av här redovisat slag. När arbetstiderna kortas ytterligare kommer sysselsättningsöknitgen i de expansiva företagen att tillta. Metoderna och prognoserna i långtids- utredningen och länsplaneringen blir därför alltmer otillfredsställance.

6.3.2. Industrisysselsättningen iFalköping, Skara, Skövde och Tidaholm, utblick mot 1990

Det har inte varit möjligt att göra en prognos för industrisysselsättningen till 1990 fördelad på branscher. Denna del av prognosen bygger på en trend- framskrivning. En så gott som fullständig stagnation av industrisyssesätt- ningen förutses. Prognosen innebär en fortsatt nedgång i Falköping med 7 % mellan 1980 och 1990 och vissa ökningar i industrisysselsättnitgen i de tre andra kommunerna. Totalt beräknas industrisysselsättninger öka med 2 % mellan 1980 och 1990.

Sammanlagt innebär prognosen en minskning i Falköping 1970—1950 på totalt 18 %. Teko-industrin ochjord- och stenindustrins tillbakagång betyder mest. Skara har den mest expansiva utvecklingen med en ökning på 20 % 1970—1990, medan industrisysselsättningen i Skövde under samma period

beräknas öka 15 %. Nästan hela ökningen förutses falla under perioden 1970—1980. Tidaholms utveckling liknar Skaras med en jämn ökning av industrisysselsättningen 1970—1990 med totalt 17 %.

1975 års långtidsutredning förutsåg i sitt betänkande LU 75 (SOU 1975:89) att den totala sysselsättningen i industrin skulle minska på 1980- och 1990- talen. Att industrisysselsättningen i denna del av Skaraborgs län skulle öka är en avvikelse från prognoserna för hela landet. Befolkningssammansätt- ningen är emellertid sådan i området att arbetskraftsbehovet från andra sek- torer kan fyllas även vid en ökning av industrisysselsättningen.

6.4. Problem och utvecklingstendenser

6.4.1. Rektytering, utbildning

Vid våra kontakter med större företag i de fyra kommunerna Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm har det ofta framkommit synpunkter som går ut på att det tidvis har varit svårt att rekrytera erforderlig personal i regionen. Detta kan ha flera orsaker. För det första torde de industrier som expanderat under senare år ha haft speciella krav på personalen. Dels har det gällt specialiserade yrkesarbetare av de yrkeskategorier som alltid har en god arbetsmarknad, t. ex. svarvare, verktygsmakare och svetsare. Dels har det gällt skiftarbete i olika former, det vanligaste torde vara tvåskift dagtid eller treskift måndag—fredag.

Även om inflyttningen tidvis under 1970-talet och slutet på 1960-talet har varit stark har huvuddelen av den sysselsättningsökning som skett inom industrin rekryterats i regionen. Huvudsakligen har förvärvsintensiteten höjts och industrin sugit upp arbetskraft från jordbruket. Arbetslösheten har” genomgående varit låg.

Den industriinriktade yrkesutbildningen i de fyra kommunerna har belysts i avsnitt 2.6. Där framgår att verkstadsteknisk utbildning har bedrivits i Tidaholm och i någon fast mindre, utsträckning i Falköping. Volvo-Sköv- deverken har dessutom haft en inbyggd verkstadsskola. Efterfrågan på de elever som genomgått den verkstadsinriktade yrkesutbildningen har som regel varit mycket god. Trots det f.n. dåliga konjunkturläget är platserna fyllda och avgående elever har varit eftersökta av den lokala industrin.

På samma sätt har den livsmedelstekniskt inriktade utbildningsverksam- heten i Skara varit av betydelse för industrin där. Möjligheten att i framtiden rekrytera kvalificerad yrkesutbildad arbetskraft till industriföretagen i de fyra kommunerna hänger sannolikt samman med möjligheten att utbilda inom ramen för gymnasieskolan.

6.4.2. De större industri/öretagens ledningsfunktioner

Flertalet av de industriföretag som har mer än 100 anställda i de fyra kom- munerna ingår i koncerner som har huvudkontor på annat håll. Organi- sationen är litet olika beroende på vilket företag det gäller. Vissa enheter som är lokaliserade till de fyra kommunerna har egen FoU-verksamhet och egen försäljningsverksamhet medan andra är rena tillverkningsföretag.

I några fall är företag i de fyra kommunerna ansvariga för produkter eller divisioner inom en koncern med tillverkningsenheter på andra håll i Sverige och utomlands. En förteckning över företagen finns i tabell 6.11. En sam- manfattande stiliserad redogörelse återges i figur 6.8.

1 Skövde har Volvo-Skövdeverken huvudsakligen funktion som till- verkningsenhet. Viss FoU-verksamhet är dock förlagd till Skövde, men hu- vuddelen av FoU för motorer m.m. görs vid Volvos tekniska centrum i Göteborg. Under Skövdeverken lyder tillverkningsenheter i Floby. Arvika m. fl. orter. Till de f. n. ca 3 750 sysselsatta i Volvo-Skövdeverken kommer alltså tillverkning som sysselsätter ca 2 000 personer på annat håll i landet som leds ifrån Skövde. Det föreslagna samgåendet mellan Volvo och Saab- Scania kan dock innebära omfördelningar av tillverkningen i rationalise- ringssyfte. Ledningsfunktionerna kommer knappast att ändras. Rockwool AB har sitt huvudkontor i Skövde. Dit är all försäljning, FoU-verksamhet och långtidsplanering m.m. förlagd. Av koncernens totalt nära 2000 an- ställda arbetar 725 vid anläggningarna och huvudkontoret i Skövde. Till- verkningsenheter finns i övrigt i Hällekis, Hässleholm, Laxå och Gimo. Gullhögen AB hade före 1972 huvudkontor i Skövde. När företaget inköptes . av AB Cementa flyttades huvudkontoret till Malmö. 112 tjänstemanna- befattningar i Skövde drogs då in. Gullhögen hade en FoU-avdelning där ett 30-tal personer arbetade. I samband med fusionen lades der. ner.

Tabell 6.11 De större företagen i Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm

Antal anställda Tillverkning Huvudkontorets våren 1977 i de lokalisering fyra kommunerna (ägare) Falköping Haglund & Söner AB 200 rullgardiner Falköping (familjeföretag) Monsun-Tison AB 180 hydraul- Borås cylindrar (Atlas Copco) Ytong AB, Uddagården 187 lättbetong Hällabrottet (Orebro lät) Aspens konfektionsfabrik 120 klänningar Falköping AB (familjeföretag) IOWA Hydraulic AB 55 hydraul— Ystad och USA cylindrar AB Volvo, Flobyverken 200 delar till Göteborg motorer Skara Scan-Väst ek. för. 870 slakteri Göteborg )ch Skara Atlas Copco Tools AB. 451 verktyg Stockholm Eccoverken

Antal anställda Tillverkning Huvudkontorets våren 1977 i de lokalisering fyra kommunerna (ägare) Perstorp AB Skaraplast 225 industriplast Perstorp AB Kronfågel 145 slakteri, far— Stockholm diglagad mat Skövde AB Volvo-Skövdeverken 3750 förbrännings- Göteborg motorer Rockwool AB 725 mineralull Skövde (Statsföretag AB) Cementa AB 330 cement, kalk Malmö Brason Konfektions AB 125 herrbyxor Borås (Eiser invest AB) Tidaholm Marbodal AB 1 000 skåpsnicke- Stockholm rier (Svens- ka Tändsticks AB) Bofors Plast 650 plastvaror, Bofors maskindelar (Bofors AB) av stål Vulcan Tändsticksfabrik 300 tändstickor Jönköping (Svens- AB ka Tändsticks AB) Arenco Parts AB 180 bildelar. Hässleholm maskindelar (Svens-

ka Tändsticks AB)

Brason Konfektion AB i Skövde har sedan 1976 varit en fristående till- verkningsenhet inom Eiserkoncernen. Försäljning, ledning m. m. har skötts i Skövde. Under Skövdeenheten har också anläggningarna vid Tvärred och Gällivare sorterat. Verksamheten vid Brason Konfektions AB dras f. n. ned och endast anläggningen i Skövde kommer att behållas.

Industrisysselsättningen i Skara är starkt präglad av den producentko- Operativa livsmedelsindustrin. Den veterinära verksamhet som sedan länge funnits i Skara har haft viss betydelse för utvecklingen. Bl. a. har Scan-Väst sitt största storboskapsslakteri i Skara. Därtill kommer Kronfågel AB med slakteri och vidareförädlingsindustri. Äggcentralen ingår också i lantbruks- kooperationen. Scan-Väst har huvudkontori Göteborg men vissa avdelningar ligger i Skara. Ca två tredjedelar av personalen i huvudkontorsfunktioner inom hela föreningen Scan-Väst arbetar i Skara. Kronfågel AB har huvud- kontor i Johanneshov utanför Stockholm. Atlas Copco Tools AB har en ren tillverkningsenhet i Skara genom Ecco-verken AB. Av de ca 450 anställda arbetar ett drygt tiotal med FoU-arbete. I övrigt är försäljningen m. m. förlagd till huvudkontoret. Perstorp AB Skaraplast är en del av Perstorpsgruppen som i Skara utvecklar, tillverkar och marknadsför formgodsprodukter i ter- moplast och polyuretan. All verksamhet ligger i Skara, även FoU, försäljning

m.m. Huvudkontoret i Perstorp i Skåne svarar för finansiering. långtids- planering m. m.

I Falköping ligger Monsun-Tison AB:s enhet i verkstadsbranschen som är en ren tillverkningsenhet och som sorterar under huvudkontoret i Borås. Ingen FoU eller försäljning eller liknande förekommer i dessa enheter. Volvo Flobyverken är en ren tillverkningsenhet som sorterar under Volvo-Sköv- deverken. Ytong AB har en lättbetongfabrik i Uddagården. Den är också en ren tillverkningsenhet utan FoU eller försäljningsverksamhet. Huvud- kontoret ligger i Hällabrottet. Några medelstora företag leds dock från Fal- köping. Det gäller Aspens Konfektions AB, Haglund & Söner AB samt Arkivator AB som i och för sig är dotterbolag till det börsnoterade Iro AB i Borås men har självständig ledning.

IOWA Hydraulic AB ägs gemensamt av Persönerkoncernen och ame- rikanska ägare. Företaget betecknas i det här sammanhanget som en själv- ständig enhet. _

Tändstickskoncernen präglar Tidaholms näringsliv sedan länge. Den största enheten är Marbodal AB, som är huvudföretag i division byggkomponenter Norden. 1 den divisionen ingår dessutom tillverkningsenheter i Lidköping (AB STAR-produkter). Åstorp (Svenska Dörr AB), Forserum (AB WST- hus), Åstorp (Ji-Te AB) och Edsbyn (AB Edsbyverken). Försäljning, FoU m.m. i den mån de inte ligger i tillverkningsenheterna, ligger i Ti- daholm. Av de sammanlagt 3 000 anställda i divisionen arbetar 1 000 i Ti- daholm. Koncernens huvudkontor ligger i Stockholm. Den gamla tänd- sticksfabriken i Tidaholm. Vulcans Tändsticksfabrik. är en ren tillverknings- enhet som leds från det svenska tändsticksföretagets huvudkontor i lön- köping. Tändsticksdivisionens huvudkontor ligger i Geneve och koncernens huvudkontor i Stockholm. Arenco Parts AB ingår i tändstickskoncernens maskindivision som har huvudkontor i Stockholm. Arenco Pans AB i sin tur har huvudkontor i Hässleholm där också huvuddelen av de anställda arbetar. Anläggningen i Tidaholm är en ren tillverkningsenhet. Bofors-Tidaholmsverken sysselsätter f. n. ca 650 personer. Av dessa arbetar 200 med ren tillverkningsverksamhet inom metallindutrin som underen- treprenör till Bofors försvarssida. Denna del leds från huvudkontoret i Karl- skoga. De övriga 450 anställda arbetar med plastprodukter och har ledningen placerad i Tidaholm.

Genomgången visar att några större svenska industrikoncerner har ett stort antal tillverkningsenheter lokaliserade till Billingenutredningens un- dersökningsområde. På senare år har också några enheter gått upp i kon- cerner. Ledningen ligger ofta i andra delar av landet eller i utlandet. Stra- tegiska beslut beträffande produktval, långtidsplanering, finansiering m. m. fattas i övervägande antalet fall utanför de fyra kommunerna. Det går dock att skilja emellan ren tillverkningsverksamhet och enheter med självständig ledning där man inom enheten svarar för försäljning, marknadsbearbetning, FoU-verksamhet m. m. Sysselsättningsmässigt ger sådana enheter som har FoU-verksamhet, försäljning m.m. ett mer differentierat näringsliv. En ungefärlig bedömning ger vid handen att av de nära 10 000 anställda som ingår i de här behandlade företagen arbetar 6 200 i rena tillverkningsenheter och 3 800 i sådana enheter som på platsen har försäljning, FoU m. m. AB Volvo—Skövdeverken har räknats som tillverkningsenhet,

Samgåenden till stora koncerner medför både för- och nackdelar för de regioner där industrierna ligger. Bland fördelarna kan man nämna stabil sysselsättning och finansiell styrka för de lokala tillverkningsenheterna. Bland nackdelarna anförs ofta att

— avstånden mellan anställda och företagsledning ökar — avstånden mellan kommun/lokaliseringsort och verklig företagsledning ökar — vissa orter förlorar kontorspersonal, företagsledare och ibland också tek- niker som arbetar med FoU

— företagets skatter till kommunen minskar.

Totalt sett innebär den här sammanställningen att inte mindre än ca 9 500 anställda eller något mer än hälften av alla industrianställda i de fyra kommunerna arbetar i "fjärrstyrda företag". Mycket tyder på att samman- slagningar inte alltid inneburit fördelar för området utan också vissa klara nackdelar. Det kan t. ex. vara svårt för kommuner och fackliga organisationer på den lokala arbetsplatsen att få besked. Vidare har man förlorat tekniker och tjänstemän och fått en större andel kollektivanställda och skiftarbetande. Nya produkter utarbetas på andra håll i landet vilket gör det svårare att överblicka utvecklingen för den lilla enheten,

Strukturomvandlingen i den svenska industrin har den senaste tioårs— perioden varit snabb. Resultatet har på många marknader blivit att ett enda svenskt företag svarar för tillverkning och försäljning av vissa produkter. Konkurrenter inom landet samarbetar. Konkurrens från import gör att en monopolsituation knappast uppkommer. Detta leder till att huvudkontor. ofta förlagda till storstadsregionerna, leder en rad tillverkningsenheter ute i landet. En kraftig koncentration till storstadsområdena av huvudkontoren har också kunnat iakttagas.

För många regioner kan denna utveckling innebära en klar nackdel. En region med enbart tillverkningsenheter utan självständig ledning får en sned arbetsmarknad och riskerna för plötsliga förändringar blir stora. Det går dock inte att kräva att alla enheter i regioner som liknar de fyra kommunerna skall ledas ifrån huvudkontor förlagda till området. En någorlunda "rättvis" fördelning av huvudkontorsfunktionerna bör dock eftersträvas. Det innebär att varje region bör kunna göra anspråk på företag med ledningsfunktioner som omfattar även andra tillverkningsenheter i andra delar av landet. Följ- den bör bli en positiv inverkan på näringslivet i regionen som kompenserar de nackdelar som de rena tillverkningsenheterna innebär.

Ledningsfunktioner har i viss utsträckning förlagts till bolag i de fyra kommunerna. Som exempel kan nämnas Rockwool AB och Marbodal AB. De tillhör bägge stora koncerner, men den dagliga skötseln av divisioner och produktionsområden har förlagts till området. Totalt sett arbetar 6 200 personer i rena tillverkningsenheter i de fyra kommunerna medan 3000—4 000 personer arbetar i rena tillverkningsenheter i andra delar av landet men som leds ifrån divisionshuvudkontor eller liknande i de fyra kommunerna. Till detta kommer att AB Volvo-Skövdeverken, som i det här sammanhanget har betraktats som en ren tillverkningsenhet eftersom väsentliga delar av försäljning och FoU-verksamhet saknas, samordnar till- verkningsplaneringen för ca 2000 anställda på andra orter i landet.

Figur 6.8 Stvr/iinkiioncr för större i'll/115111?!" i Falköping, Skara. Sköv— de och Tidaholm

SKÖVDE

Volvo— Skövdeverken AB Cementa AB ,,,

Rockwool AB Bruson Konfektions AB ,

Åhus Copco Toms AB Perstorp AB Skurup—GSX AB Kronfågel,

Scan dig'-.

Bofors P.ost Vulcan TuncsltCkS— ,iubnigjxe

Monsun-Tuson AB Marbodal AB Höglund 8. Scher AB Ytong AB Aspens KonteknonsfubnkAB Volvo—Flonuerken AB

lowci HydraulicsÅB f

Arenco Ports AB

FALKOPING TIDAHOLM 6250 onstdlldc [] Endast ii.lverkning % Tillverkning, FoU iGCC Gnstudou . Tillverkning, Fo U, forsajriirig

visso ledningsfurmzicrier

. Tillverkning och h_ivuckontor

Bi U 1977—05-09

Sammanställningen visar också att det i liten utsträckning är FoU-intensiv industri som ligger i de fyra kommunerna. Bilindustrin har även sin FoU på annat håll. Den för regionen så betydelsefulla livsmedelsindustrin och snickeriindustrin satsar i jämförelse med annan industri små belopp på FoU- arbete.

6.5. Sammanfattning

6.5.1. S_vsse/sötiningsutvecklingen

Industrisysselsättningen i de fyra kommunerna har under 1970-talet ökat på ett sätt som avviker markant från utvecklingen i hela landet. Dessa sysselsättningsökningar kan till övervägande del direkt hänföras till två fö- retag. För det första Marbodal AB i Tidaholm, som expanderat snabbt under hela 1970-talet och som beräknas fortsätta med det. För det andra AB Volvo-Skövdeverken, som från mitten av1960-talet fram till 1975 ökat syssel- sättningen avsevärt. Efter 1975 har en nedgångsperiod inträffat och det har ännu inte kommit fram något som talar för att sysselsättningen vid AB Volvo-Skövdeverken åter skulle komma in i en expansionsfas. Självklart finns det många andra delar av industrin som har en ökning i sysselsätt- ningen i de fyra kommunerna. Man kan t.ex. peka på delar av livsme- delsindustrin, andra delar av trävaruindustrin och maskinindustrin m.m. inom verkstadsindustri. Om man bortser från den stela branschindelningen kan man tydligt se att vissa företag, ofta med specialiserade produkter, har haft och bedöms få en positiv utveckling.

Vi har försökt gå bakom branschindelningen och bedöma de enskilda företagens möjligheter. Detta är en mycket grannlaga uppgift och vi har naturligtvis inte större möjligheter än någon annan vare sig inom eller utom industriföretagen i de fyra kommunerna att göra bedömningar av detta slag. Vi har dock velat peka på vissa restriktioner och komplicerande faktorer som kan påverka olika delar av industrin i de fyra kommunerna.

Möjligheter till ökad sysselsättning finns framför allt inom olika delar av verkstadsindustrin och inom de delar av träbearbetande industri som är etablerade i de fyra kommunerna. Vid en ökning av efterfrågan på person- och lastbilar för AB Volvo bör sysselsättningen vid Volvo-Skövdeverken och Floby-verken kunna öka. Möjligheter till personalökning finns t. ex. genom ökat utnyttjande av byggnader och maskiner. Man kan knappast förutsätta att en ökad produktion helt kan komma till stånd inom ramen för en någorlunda konstant arbetsstyrka eftersom rationaliseringsnivån inom anläggningarna f. n. synes vara hög. Den föreslagna sammanslagningen av Volvo och Saab-Scania förändrar knappast läget. Samma slutsatser kan gälla Marbodal AB:s anläggning i Tidaholm. Om efterfrågan på bolagets produkter fortsätter att öka som hittills kommer detta sannolikt att återspeglas i ökad sysselsättning. Andra delar av verkstadsindustrin som är av intresse är Atlas Copco-Tools i Skara vars framtid dock kan vara mera osäker.

För Monsun-Tison AB:s anläggning i Falköping, IOWA AB i Falköping och AB Arkivator i Falköping samt Arenco Parts AB i Tidaholm gäller att de är tillverkningsenheter som ingår i koncerner med huvudkontor på annat håll. Sysselsättningsförändringar kommer i de här anläggningarna att vara relativt konjunkturberoende. Ifall efterfrågan på resp. företags produkter ökar bör det leda till nyanställningar. Möjligheter till ökad sysselsättning kan också finnas i snickeriföretag och i det specialiserade träbearbetande företaget Haglund & Söner AB i Falköping.

Ojörändrad sysselsättning på sikt kan förväntas bl. a. i livsmedelsindustrin eftersom råvarutillgångarna där ökar relativt långsamt. Tillverkningen inom länet och inom de fyra kommunerna är hårt bunden till produktionen i jordbruket och förädlingsgraden är f. n. hög utom inom slakteri- och charku- teriindustrin. Om det kommer förändringar i den delen kan man dock förutsätta att längre serier, sammanslagningar etc. medför att viss del av produktionen förläggs till Skaraborgs län och då delvis till någon av de fyra kommunerna, men en uppdelning av produktionen på längre serier mellan de lokalt förlagda tillverkningsställena och de centrala fabrikerna i storstadsområdena kommer säkert att ske.

Denna stagnerade utveckling gäller säkert även sågverk och annan trä- bearbetande industri som baserar sig på råvaror från länet.

Liksom verkstadsindustrin har den plastbearbetande och tändsticksindust- rin inte några lokaliseringsfördelar i Skaraborgs län. Plastindustrin har dessutom den nackdelen att produkterna som regel är relativt skrymmande och tillverkning bör därför i hög utsträckning ligga nära förbrukaren. De två plastföretagen i området exporterar endast en mindre del av sina pro- dukter. Utvecklingen blir där beroende av de företag som man är under- leverantör till. Vi bedömer att någon kraftig ökning av sysselsättningen i industrigrenen inte kan förutses.

Minskad industrisysselsättning drabbar framför allt textil- och konfektions- industrin och jord- och stenindustrin i Falköping. Hittills under 1970-talet har stark nedgång förekommit. Av det tidigare redovisade materialet framgår emellertid att konkurrens- och strukturförhållandena är sådana att någon uppbromsning i nedgången på längre sikt inte är att vänta. Bedömningarna sammanfattas i tabell 6.12.

Mindre och medelstora industriföretag svarar för 20 % av industrisyssel- sättningen i de fyra kommunerna. Det finns skäl anta att utvecklingen inom de mindre och medelstora företagen i stort sett blir av samma slag som i de större företagen. Erfarenheten hittills har också visat att struk- turomvandlingen ofta innebär att mindre verkstadsföretag sugs upp i större och att företag med likartade produkter efter hand samordnar sin verk- samhet. Självfallet är det omöjligt att nu bedöma vad som kommer att hända på detta område i de fyra kommunerna, men sannolikt får man en sammanslagning till större enheter bland vissa av de företag som arbetar inom regionen. Sannolikt kommer också det fåtal medelstora företag som inte tillhör någon koncern att i stor utsträckning inordnas i stora industriföretag på annan ort. En risk är att de stora arbetsställena, som ingår i koncerner som kan expandera på annat håll, strävar efter att "tränga ut” de små genom att lägga beslag på arbetskraftstillskottet och eventuellt också påverka kommunernas planering så att mark etc. för mindre företag blir

mera svåråtkomlig.

Vår slutsats blir då att det finns risker för att industrins utveckling inte blir så positiv som angivits i länsstyrelsens prognoser. Alltför stora delar av industrin ingår bland de kategorier där det finns risk för sysselsätt- ningsminskningar. Industrin i området har dock inte sämre utsikter än svensk industri i allmänhet. Naturtillgångarna och det goda geografiska läget är avgörande förvilkatyper av ny industri som kan tillkomma. Vi återkommer till effekterna på arbetsmarknaden i kapitel 8.

6.5.2. Rekiyteringsmö/Iigheter

Rekryteringen av arbetskraft till industrin och till den offentliga sektorn har under de senaste tio åren lett till en omfattande inflyttning. Rekry- teringen har som regel gått utan större komplikationer.

Flertalet företag vi har varit i kontakt med har poängterat behovet av yrkesutbildad arbetskraft. För livsmedelsindustrin och särskilt för verkstads- industrin har tillgången på yrkesutbildad arbetskraft angivits vara bestäm- mande för expansionsmöjligheterna. En ökad satsning på utbildning som är inriktad på industriyrken är därför motiverad. Den stora satsningen på vårdyrkesutbildning kunde kanske balanseras av en ökad sådan utbildning.

Kvalificerade tekniker och arbetsledare kan det vara svårt att rekrytera i de fyra diskuterade kommunerna. Vi har funnit att detta inte avviker nämnvärt från förhållandena i andra delar av landet.

6.5.3. Industriföretagens huvudkontor

Skövderegionen och vårt undersökningsområde är fattigt på huvudkontor för industrin. Dock är en hel del "huvudkontorsfunktioner" lokaliserade till företagen där. Beslut om finansiering. investeringar och produktval fattas

Tabell 6.12 Billingenutredningens bedömning av kommande förändringar i industrisysselsättningen i Falköping. Skara. Skövde och Tidaholm

Bransch Antal Kommun” Anmärkning sysselsatta 1977 ]. Sannolikt ökad Verkstadsindustrin 4000 1—4 Yrkesutbildad personal sysselsättning (exkl. Volvo-Skövdeverken) fordras Trävaruindustrin 2100 1, 4 Tidaholms arbetsmarknad

ev. överhettad

2. Sannolikt oförändrad Livsmedel ] 400 2 Råvarutillgångar ökar sysselsättning långsamt

Volvo-Skövde- 3 750 3 Arbetsplatsen alltför verken dominerande på orten

3. Risk för minskning Konfektions- 1300 1 Minskad konkurrens- industrin kraft. Stor påverkan

på mindre orter

Lättbetong * 140 1 Vikande marknad

” 1 = Falköping, 2 = Skara, 3 = Skövde, 4 = Tidaholm.

på huvudkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö.

En förstärkning med självständiga huvudkontor är önskvärd. Därnäst bör en ökad andel av industrisysselsättningen kunna avse huvudkontors- funktioner, främst planering, försäljning och den tekniskt avancerade FoU- verksamheten. Även om många av företagen har sådan verksamhet i re- gionen råder inte balans eftersom några av de största arbetsställena är rena tillverkningsenheter. Man får dock inte glömma att en hel del företag i regionen leder verksamhet i andra delar av landet.

6.5.4. Påverkan/"län andra delar av landet

Stora delar av industrin i Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm är på skilda sätt knutna till större svenska företag. Genom bl.a. Volvo-Sköv- deverkens dominans är inflytandet från industrierna i Göteborgsområdet betydande. Regionen ligger ur transportsynpunkt väl till i förhållande till Göteborg och har sedan länge i sina kontakter varit inriktad mot Göteborg. Den tillbakagång som för närvarande präglar Göteborgsområdet kan därför inte undgå att beröra även Billingenområdet.

Den brist på industriprojekt och nyinvesteringar som för närvarande präg- lar hela landet gäller också för Billingenregionen.

7. Kommunal verksamhet

7.1. Ekonomisk översikt för Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm

De långsiktiga perspektiven för kommunernas och landstingens ekonomi är bekymmersamma i hela landet. Detta framgår bl. a. av de utvecklings- alternativ som presenteras i ett delbetänkande (SOU 1977:20) av kommu- nalekonomiska utredningen (KEU). Om den kommunala expansionen fort- sätter enligt nuvarande planer fram till 1985 behövs enligt det högsta al- ternativet en höjning av utdebiteringen med drygt en krona per år. KEU:s bearbetning av de kommunala planerna visar att den kommunala konsum- tionen väntas öka med 3,9 procent per år i volym 1975—1980. Ökningstakten är i stort sett densamma för kommuner och landsting.

I framskrivningarna av kommunernas inkomster och utgifter för perioden 1980—1985 har KEU arbetat med alternativen 2 resp. 3,5 procents ökning av verksamheten per år. Prisstegringen har antagits bli 4 procent per år. Det ökade utdebiteringsbehovet 1985 jämfört med 1977 skulle enligt ut- redningen uppgå till nära 9 kronor om ökningen av verksamheten (volym) blir 3,5 procent per år 1977—1985. Vid en årlig volymökning på 2 procent 1977—1985 blir kommunalskattehöjningen drygt 3 kronorjämfört med 1977. Medelutdebiteringen skulle vara 36 resp. 30 kronor. Även vid relativt be- gränsade volymökningar för de kommunala utgifterna krävs utdebiterings- höjningar eller andra inkomstförstärkningar. Utredningen konstaterar att volymökningar på 0,3 å 0,4 procent skulle kunna finansieras genom tillväxt i skatteunderlaget. Snabbare ökningar kräver inkomstförstärkningar.

Om man även tar hänsyn till landstingets expansionsplaner, kommer den kommunala sysselsättningen i de fyra kommunerna att öka med 3,5 % per år enligt prognoserna för de närmaste 5- och 10-årsperioderna. Vi har därför i vårt avsnitt om arbetsmarknaden som ett alternativ studerat vilka effekter en neddragning av sysselsättningsökningen till 2,5 % per år skulle innebära för arbetsmarknaden i regionen.

Det kan rent allmänt konstateras att prognoser över den kommunala ekonomins utveckling på längre sikt än den gängse femårsperioden blir osäkra på många vitala punkter. Prognoserna är bl. a. uppbyggda med ut- gångspunkt från nuvarande bestämmelser om skatteutjämning mellan olika kommuner och med hänsyn till nuvarande kostnadsfördelning mellan stat och kommun. De siffror som redovisas här har ofta karaktären av räkne- exempel eftersom exakthet inte kan uppnås i prognoserna.

116 Kommunal verksamhet SOU 1977:47 Tabell 7.1 Befolkning - absoluta tal. 31 december respektive år Ålder Kommun 1974 1975 1976 1980 (prognos) 0— 6 Falköping 2 933 2 899 2 880 2 870 0— 6 Skara ] 659 1 625 1 623 1 720 0— 6 Skövde 4 792 4 654 4 821 5 122 0— 6 Tidaholm 1 162 1 160 1 157 1 184 7—18 Falköping 5 248 5 255 5 243 5 290 7—18 Skara 2 672 2 945 2 935 3 110 7—18 Skövde 8 179 8 145 8 241 8 572 7—18 Tidaholm 2 175 2 183 2 184 2 234 19—64 Falköping 18 485 18 374 18 193 18 540 19—64 Skara 9 884 9 652 9 617 10 250 19—64 Skövde 26 959 26 875 27 064 28 057 19—64 Tidaholm 7 121 7 108 7 123 7 288 65— Falköping 5 933 5 985 6 052 6 300 65— Skara 3 076 3 099 3 092 3 220 65— Skövde 5 523 5 683 5 794 6 259 65— Tidaholm 2 460 2 514 2 535 2 594 Totalt Falköping 32 599 32 513 32 368 33 000 Totalt Skara 17 291 17 321 17 267 18 300 Totalt Skövde 45 453 45 357 45 920 48 000 Totalt Tidaholm 12 918 12 965 12 999 13 300 Totalt för de fyra kommunerna 108 261 108 156 108 554 112 600 Tabell 7.2 Befolkning — relativa tal. 31 december respektive år Ålder Kommun 1974 1975 1976 1980 (prognos) 0— 6 Falköping 9,0 8,9 8,9 8,7 0— 6 Skara 9,6 9,4 9,4 9,4 0— 6 Skövde 10,5 10,3 10,5 10,7 0— 6 Tidaholm 9.0 9.0 8,9 8,9 0— 6 Hela landet 9,4 9,3 9,2 7—18 Falköping 16,1 16,2 16,2 16,0 7-18 Skara 15,5 17,0 17,0 17,0 7—18 Skövde 18,0 18,0 18,0 17,8 7—18 Tidaholm 16,8 16,8 16,8 16,8 7—18 Hela landet 16,5 16.5 16,5 19—64 Falköping 56,7 56.5 56.2 56.2 19—64 Skara 57,2 55,7 55,7 56,0 19—64 Skövde 59,3 59,2 59,0 58,4 19—64 Tidaholm 55,1 54,8 54.8 54.8 19—64 Hela landet 59.1 58,9 58,8 65— Falköping 18,2 18.4 18,7 19,1 65— Skara 17,8 17,9 17.9 17.6 65— Skövde 12,2 12,5 12.6 13.0 65— Tidaholm 19,0 19,4 19,5 19,5 65— Hela landet 15,0 15.3 15.5

Nuläge samt planering !. o. m. 1980

En beskrivning av det aktuella kommunalekonomiska läget i en kommun blir osäker av flera skäl. Beskrivningen av nuläget ger inte i sig några möj- ligheter att bedöma i vad mån tillgängliga och förväntade resurser tål en expansion av verksamheten. För att nulägesbeskrivningen skall bli så över- skådlig som möjligt bör urvalet av utgifts- och inkomstkomponenter vara begränsat. För få enheter medför dock risk för att beskrivningen blir ofull- ständig och missvisande. Syftet med redovisningen är att utifrån ett urval av viktigare utgifts- och inkomstkomponenter söka klargöra det kommu- nalekonomiska läget i stort. Genom att jämföra olika inkomst- och utgifts- data för resp. kommun med motsvarande värden för andra kommuner och med olika genomsnittsvärden för landet blir beskrivningen mera gripbar.

Befolkning

Med utgångspunkt från de nu aktuella planeri ngsförutsättningarna och kom- munernas egna befolkningsprognoser beräknas folkmängden i de fyra kom- munerna öka från 108 554 invånare vid årsskiftet 1976—1977 till 112600 invånare vid årsskiftet 1980—1981, dvs. en ökning med i runt tal 4000 per- soner. Ökningen fördelar sig på de olika kommunerna enligt följande.

Falköping 632 Skara 1 033 Skövde 2 080 Tidaholm 301

Åldersstrukturen i kommunerna framgår av tabellerna 7.1 och 7.2. Prognosen för åren t. o. m. 1980 bedöms av vissa kommuner vara mycket osäker. Det anses inte osannolikt att den verkliga ökningen av befolknings- talet blir lägre än vad som beräknats. Några närmare bedömningar kan för närvarande inte göras från kommunernas sida. Det bör dock noteras att kommunernas befolkningsprognoser visar högre invånarantal än läns- styrelsens prognoser.

Den relativa åldersfördelningen i resp. kommun återges i tabellen i av- rundade tal. Som jämförelse har motsvarande siffror för hela riket noterats t. o. m. 1976 (tabell 7.3). Med utgångspunkt från det sammanlagda befolk- ningStalet för alla fyra kommunerna kan följande relativa åldersfördelning jämföras för 1976.

Tabell 7.3 Åldersfördelning 1976 i Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm jämfört med hela landet

Ålder Kommunerna Hela landet 0— 6 9,66 9,23 7—18 17,14 16,48 19—64 57,11 58,83 65— 16,10 15,47

Avvikelserna mot riksgenomsnitten blir av naturliga skäl mindre här än vid kommunvisa jämförelser. I åldrarna upp till 7 år har kommunerna en

högre relativ andel än riket. Skövde kommun svarar för hela denna övervikt. Efterfrågan på kommunal service för den yngsta åldersgruppen styrs dock även av andra betydelsefulla faktorer än det relativa antalet barn. Lokala förhållanden som t.ex. sysselsättningstillfällen, boendestruktur, kommu- nikationer m. m. torde väga tyngre sett på längre sikt. På kort sikt upp— kommer kommunalekonomiska konsekvenser i varierande omfattning ut- ifrån de ackumulerade behov som behöver tillgodoses — t. ex. att minska daghemskön. En presentation av kommunernas socialförvaltningar har re- dan gjorts i kapitel 2.

Även när det gäller åldrarna från 7 upp till 19 år har kommunerna en högre relativ andel än riket. På denna grupp faller huvuddelen av kom- munernas kostnader för undervisning och fritidsverksamhet. Efterfrågan på kommunal service för denna åldersgrupp har ett klart samband med gruppens relativa storlek.

Inom åldersgruppen 19—64 år finns huvuddelen av kommunernas skat- tebetalare, dvs. de personer vilkas inkomster skapar merparten av det kom- munala skatteunderlaget. Denna åldersgrupp har en något lägre relativ andel ide berörda kommunerna än i riket som helhet. Av de enskilda kommunerna är det endast Skövde som kommer upp till riksgenomsnittet. Andelen in— vånare i yrkesverksam ålder är en av de faktorer som påverkar kommunernas skattekraft — dvs. antalet skattekronor per invånare. Av de berörda kom- munerna är det bara Skövde som når upp till 95 procent av medelskat- tekraften i riket. Övriga kommuner uppbär betydande statliga skatteutjäm- ningsbidrag.

Åldersgruppen över 65 år är större i kommunerna än riksgenomsnittet. Här är dock de individuella variationerna stora. Andelen ålderspensionärer i Tidaholm är 19,5 procent medan motsvarande procenttal för Skövde är 12,6. Detta förhållande återspeglas klart vid en jämförelse mellan de båda kommunernas kostnader för service till pensionärer och handikappade. Ut- slaget per invånare 1976 är dessa kostnader för Tidaholm ] 014 kronor och för Skövde 681 kronor.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att de tal som anges för ålders- strukturen i de fyra kommunerna sammantagna ligger ganska nära mot- svarande tal för hela landet men att avvikelsen i många fall blir avsevärt större vid en jämförelse med de berörda kommunerna var för sig.

Urdebirering

De fyra kommunernas utdebitering under åren 1975—1977 är lägre än genom- snittet för riket och redovisas i tabell 7.4. Avvikelsen är högst 1:58 (Falköping) och lägst 0:68 (Skara). För prognosåren 1978—1980 bör de angivna utde- biteringssatserna tolkas med stor försiktighet. De ger endast en bild av den utveckling som resp. kommun anser möjlig under nu kända förutsättningar. Olika grenar av den kommunala ekonomin är emellertid föremål för över- väganden i den kommunalekonomiska utredningen. Denna utredning ar- betar bl. a. med en översyn av nuvarande system för kommunal skatte- utjämning.

Tabell 7.4 Utdebiteringen t. o. m. 1980

Kommun 1975 1976 1977 1978” 1979” 1980" Falköping 13:60 14:20 14:20 15:45 15:45 15:45 Skara 14:60 15:10 15:10 15:60 15:60 16:10 Skövde 13:45 14:70 14:70 14:95 16:10 17:00 Tidaholm 14:75 14:75 14:75 14:75 15:25 15:25 Medelutdebitc- 15:23 15:55 15:78 ring i landet (exkl. Göteborg, Malmö och Gotland)

” KELP och separata prognoser.

Skane/(ratt

Falköping, Skara och Tidaholm haren skattekraft som understiger 95 procent av medelskattekraften i riket. Dessa kommuner är därigenom berättigade till skatteutjämningsbidrag. vilket i kronor räknat beräknas öka varje år under perioden t. o. m. 1980, se tabell 7.5. I ett något förenklat resonemang innebär detta i princip att en ökning av den ”egna” relativa skattekraften upp till 95-procentsgränsen motsvaras av en lika stor sänkning av skatte- utjämningsbidraget. Denna effekt uppkommer oavsett om ökningen av den egna skattekraften sker via fysiska eller juridiska personer, t. ex. höjd in— komstnivå, ökad sysselsättning, höjda taxeringsvärden eller god resultat- utveckling i företagen. För Skövde kommuns del synes däremot effekterna av en höjd skattekraft helt tillkomma kommunen enligt de nu aktuella bedömningarna.

Tabell 7.5 Skatteunderlaget 1975—1980, milj. kr.

Kommun m.m. 1975 1976 1977 1980 1977—1980 prognos % per år (genom- snitt)

Falköping Fysiska personer 363.7 417.1 509.6 732.5 Juridiska personer 23.8 17.2 31.4 37.5 Skattebortfallsbidrag 22.5 21.0 17.0 11.0

S_umma 410.0 455.3 558.0 781.0 Ökning i procent 11.0 22.6 11-9 Skara Fysiska personer 196.6 231.1 280.5 407.8 Juridiska personer 10.7 11.1 12.5 16.5 Skattebortfallsbidrag 10.9 10.0 7.7 5.5

S_umma 218.2 252.2 300.7 429.8 Okning i procent 15.6 19.2 12.6 Skövde Fysiska personer 554.4 656.7 7943 1 169.4 Juridiska personer 65.0 38.7 45.8 50.0 Skattebortfallsbidrag 26.3 23.7 17.6

Summa 645.7 719.1 857.7 1 219.4 Ökning i procent 11.4 19.3 12.5 Tidaholm Fysiska personer 130.8 152.6 186.0 257.5 Juridiska personer 9.7 6.9 10.9 13.8 Skattebortfallsbidrag 8.0 7.7 6.1 5.0

S_umma 148.5 167.2 203.0 276.3 Okning i procent 12.5 21.4 10.8 Skarreutiämningsbidrag (milj. kr. utgående tillskott,/rån siaren) Falköping 5.8 7.8 6.8 10.3 Skara 3.3 2.8 3.4 5.8 Skövde 0.7 0.6 0.4 - Tidaholm 4.7 5.2 5.7 10.1

De juridiska personernas andel av det totala skatteunderlaget inkl. skat- tebortfallsbidrag är för budgetåret 1977 5.6 % i Falköping. 4.2 % i Skara. 5.3 % i Skövde och 5.4 % i Tidaholm jämfört med 7.2 % i hela landet.

Tabell 7.6 Skatteunderlaget per invånare. förändring %

Kommun 1976 1977 1978 1979 1980 Falköping 10.4 22.9 14.0 11.9 10.0 Skara 15.2 14.9 14.0 12.0 10.0 Skövde 11.3 19.5 13.7 11.7 10.0 Tidaholm 12.6 17.2 10.0 11.7 9.4

Hela landet 12.1 19.1 13.7 11.7 10.0

Som helhet betraktat ligger kommunernas genomsnittliga procenttal nära den utveckling som redovisas för riket (tabell 7.6). På vissa enstaka punkter finns dock avvikelser. Det är i sammanhanget också värt att notera att utvecklingen för i första hand Falköping. Skara och Tidaholm hela tiden redovisas från en lägre utgångspunkt. eftersom dessa kommuners skattekraft understiger medelskattekraften för riket.

Tabell 7.7 Taxering till kommunalskatt från större företag. milj. kr.

Inkomstår 1972 1973 1974 1975

Falköping Volvo-Flobyverken 1.7 1.1 0.2 0.3 Haglund & Söner AB 0.2 0.1 0.2 0.3 Monsun-Tison AB 0.2 0.2 0.1 0.9 Ytong AB Uddagården 0.1 0.1 0.2 0.3 Skara Scan-Väst 1.1 0.6 0.4 0,5 Atlas Copco Tools AB 1.0 1.5 1.0 0.9 Perstorp AB Skaraplast 0.3 1.2 1.7 1.2 Västergötlands Tryckeri AB 0.1 0.1 0.1 0.3 Skövde AB Volvo-Skövdeverken 21.1 14.5 4.3 4.1 AB Rockwool 0.6 — 1.4 1.0 Cementa AB 2.9 7.1 4.8 4.5 Brason Konfektions AB 00 0.0 0.0 0.0 Tidaholm Marbodal AB 1.2 2.0 0.6 0.4 Bofors-Tidaholmsverken 0.4 0.3 0.2 0.8 Vulcan Tändsticksfabrik AB 0.2 0.5 0.1 0.4

Den redovisade taxeringen för de största företagen i respektive kommun. tabell 7.7. inkomståret 1975, dvs. budgetåret 1977. ger kommunerna följande skatteinkomster: Falköping 0.3 milj. kr.. Skara 0.5 milj. kr.. Skövde 1.4 milj. kr. och Tidaholm 0.2 milj. kr.

Beloppen utgör följande andel av de totala skatteintäkterna från juridiska personer: Falköping 6 %. Skara 24 %. Skövde 21 % och Tidaholm 14 %.

Det ligger i sakens natur att antalet skattekronor från juridiska personer varierar avsevärt mellan olika är beroende på resultatutvecklingen i före- tagen. Som tidigare nämnts utgör skatteunderlaget från juridiska personer en förhållandevis liten andel av det totala skatteunderlaget. I ingen av de här berörda kommunerna överstiger denna andel 6 procent för budgetåret 1977.

Bruttoin vester/ngar

Tabell 7.8 Bruttoinvesteringar. kr per invånare. löpande priser

Kommun 1975 1976 1977 1978 1979 1980

Falköping 595 745 825 1 324 1 341 1 273 Skara 751 666 904 950 700 590 Skövde 791 651 734 1 168 1 308 1 536 Tidaholm ] 044 896 863 950 1 020 1 098 Hela landet 1 095 1 211

Tabellen 7.8 visar den planerade investeringsvolymen under de närmaste åren. Utbyggnaden av kommunernas anläggningar kommer som helhet att ligga kvar på i stort sett nuvarande årliga volym.

Låneskuld — räntor och amorteringar

Den totala låneskulden för kommunernas anläggningslån beräknas vid ut— gången av 1980 uppgå till 75 milj. kr. i Falköping. 60 milj. kr. i Skara, 147 milj. kr. i Skövde och 29 milj. kr. i Tidaholm.

Tabell 7.9 Låneskuld 1 kr. per invånare

Kommun 1975 1976 1977 1978 1979 1980 Falköping 1 898 1 838 2 000 2 053 2 195 2 273 Skara 2 796 3 031 3 1 14 3 396 3 340 3 268 Skövde 2 789 2 639 2 470 2 610 2 835 3 071 Tidaholm 1 849 1 846 1 989 2 053 2 116 2 180

Hela landet 3 220 3 285

Som framgår av tabell 7.9 när ingen av kommunerna upp till den genom- snittliga låneskulden per invånare för rikets samtliga kommuner. 1 kon- sekvens med detta förhållande är läget jämförelsevis gynnsamt även vad beträffar utgifterna för räntor och amorteringar vilket framgår av tabell 7.10.

Kostnader för viss kommunal service

En beskrivning av sådana kommunalekonomiska faktorer som utdebite- ringens storlek. effekter av låneskulden m.m. ger i sig en antydan om läget vid en viss tidpunkt. I ett något längre perspektiv har dessa begrepp sin begränsning som värdemätare. Utifrån olika antaganden om skattekraf- tens storlek och utveckling och om befolkningsstrukturen kan en begränsad låneskuld och en förhållandevis låg utdebitering delvis vara en följd av att angelägna behov återstår att tillgodose i framtiden. Omvänt kan således en hög låneskuld och utdebitering vara ett tecken på att den kommunala servicen byggts ut i snabbare takt med möjlighet att ligga kvar på samma

Tabell 7.10 Räntor och amorteringar i kr per invånare

Kommun 1975 1976 1977 1978 1979 1980 Falköping Räntor 146 161 169 184 198 212 Amorteringar 122 128 138 153 168 182 Skara Räntor 230 237 296 279 287 296 Amorteringar 268 198 233 244 251 259 Skövde Räntor 103 92 103 118 154 202 Amorteringar 214 210 200 225 243 271 Tidaholm Räntor 156 164 172 176 181 188 Amorteringar 160 181 185 194 200 206 Hela landet Räntor 222 280 305 325 342 355 Amorteringar 217 232 257 277 296 319

utgiftsnivå under den närmaste framtiden. Dessa något schablonmässiga exempel är avsedda att belysa svårigheterna att bedöma läget i en kommun vid en viss tidpunkt eller i ett kort tidsperspektiv.

Utbyggnadsgraden av olika kommunala verksamheter anges vanligen i servicenivåer. Ett belysande exempel på sådana nivåer är relationen mellan å ena sidan antalet tillgängliga barnstugeplatser och å andra sidan antalet barn i kommunen, alternativt det totala antalet efterfrågade barnstugeplatser. l Falköping kan plats erbjudas 9.8 % av alla 0—6-åringar i kommunen mot 16.7 % i Skövde. Nettokostnaderna för barnomsorgen år 1975 uppgick till följande belopp i kronor per invånare: Falköping 157. Skara 136. Skövde 159 och Tidaholm 65. I hela riket var den 290 kr/invånare.

I tabellerna 7.11—7.l4 redovisas kostnaderna för fritidsverksamhet. un- dervisning samt service till pensionärer och handikappade.

Tabell 7.11 Fritidsverksamhet. Nettokostnader i kr per invånare. Löpande priser

Kommun 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 Falköping 130 152 175 211 238 266 293 Skara 138 158 188 240 262 290 321 Skövde 123 159 206 229 279 308 340 Tidaholm 44 63 97 121 132 153 185

Hela landet 127 157

Tabell 7.12 Undervisning. Nettokostnader i kr per invånare. Löpande priser

Kommun 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 Falköping 546 609 716 861 963 1 072 1 18] Skara 632 709 793 966 1 065 1 179 1 306 Skövde 629 746 849 991 1 124 1 221 1 323 Tidaholm 593 629 823 1 011 1 126 1 214 1 337

Hela landet 622 728 967 1 070 1 187 1 318 1 458

Tabell 7.13 Barnomsorg. Nettokostnader i kr per invånare. Löpande priser

Kommun 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 Falköping 107 157 212 250 266 295 345 Skara 100 136 220 223 263 318 385 Skövde 135 159 278 310 425 526 672 Tidaholm 32 65 105 161 209 254 303

Hela landet 159 209

Tabell 7.14 Service till pensionärer och handikappade. Nettokostnader 1 kr per in— vånare. Löpande priser

Kommun 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 Falköping 450 536 656 755 868 996 1 143 Skara 329 396 514 726 791 838 895 Skövde 367 431 511 562 624 686 752 Tidaholm 477 620 769 922 995 1 179 1 323

Hela landet 392 484

Sammanfattning av Billingenkommunernas ekonomi t. o. m. 1980

De långsiktiga perspektiven för den kommunala ekonomin i landet är be- kymmersamma enligt den kommunalekonomiska utredningen. 1 Falköping, Skara. Skövde och Tidaholm beräknas antalet invånare öka med i runt tal 4 000 personer fram till 1981 enligt kommunernas egna bedömningar. Detta är något mer än i länsstyrelsens prognoser för kommunerna. Åldersstruk- turen i de fyra kommunerna liknar den fördelning som gäller för hela riket. Kommunerna har en högre andel i de yngsta och äldsta åldersklasserna och en lägre andel i åldrarna 19—64 år. Mellan de enskilda kommunerna föreligger dock relativt stora variationer.

I samtliga kommuner är utdebiteringen 1977 lägre än medelutdebiteringen i riket. Prognoserna fram till 1981 pekar emot att detta förhållande består. Skattekraften är låg. Endast Skövde kommun når upp till 95 procent av medelskattekraften i riket. Övriga kommuner är beroende av betydande statliga skatteutjämningsbidrag. Någon förbättring i detta avseende väntas inte fram till 1981. Känsligheten i prognoserna berörs i avsnitt 8.5.

De planerade bruttoinvesteringarna fram till 1981 pekar inte emot någon påtaglig ökning av nuvarande investeringsvolym. Låneskulden per invånare är lägre än genomsnittet för rikets samtliga kommuner. Läget är jämfö- relsevis gynnsamt även vad beträffar utgifterna för räntor och amorteringar.

Nettokostnaderna för fritidsverksamhet. undervisning. barnomsorg samt service till pensionärer och handikappade ligger i nivå med eller under genomsnittet för rikets kommuner. Enligt prognoserna fram till 1981 väntas en betydande utbyggnad av barnomsorgen i Billingenkommunerna.

7.2. Landstingets ekonomi

Liksom för primärkommunerna är de ekonomiska framtidsutsikterna för landstinget bekymmersamma. [ samband med redovisningen av en eko- nomisk flerårsplan får åren 1978—1982 anför förvalningsutskottet bl. a. att styrelsernas utgiftsförslag för 1979 och följande år innebär mycket betydande utdebiteringshöjningar. Från en tänkt utdebitering om 12:50 år 1978 skulle höjning behöva ske till minimum 14:50—15:— för åren 1979—1981. För de därefter följande åren förutses ytterligare höjningsbehov.

Genom framtaget prognosmaterial har landstinget under senare år. när höjningar av utdebiteringen erfordrats. kunnat anpassa höjningarna så att utdebiteringen därefter kunnat hållas oförändrad i ytterligare två år. Detta torde ha varit av värde för landstingets olika styrelser. som därigenom fått fasta ramar för sitt budgetarbete. Det torde också ha varit av värde för primärkommunerna i länet. som därigenom bättre kunnat avväga sina egna utdebiteringar. Av dessa skäl hade det varit önskvärt för förvaltningsut- skottet att på liknande sätt nu ange utvecklingen för de närmaste åren. Storleken av den av styrelserna föreslagna expansionen är dock sådan att genomslaget på utdebiteringen med nödvändighet blir mycket kraftigt.

Den procentuella åldersfördelningen i Skaraborgs län och i riket 1970—1980 framgår av nedanstående sammanställningar. vilka bygger på befolknings- framräkningar av statistiska centralbyrån och länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Tabell 7.15 Åldersfördelning i Skaraborgs län och i hela landet. procentuell för- delning

Skaraborgs län Hela landet Ålder 1970 1975 1980 1970 1975 1980 0—14 21.3 21.5 20.8 20.6 20.7 21.0 15—64 63.0 61.9 62.1 65.5 64.1 62.6 65— 15.7 16.6 17.1 13.9 15.2 16.4

Som framgår av tabell 7.15 har Skaraborgs län för närvarande en något annorlunda åldersfördelning än landet i övrigt. Denna skillnad kommer att bestå under prognosperioden. Ökningen av invånare över 65 år inom länet är dock relativt sett inte så stor som den för hela landet.

Ur landstingskommunal synpunkt är antalet personer i åldersgrupperna över 70 år av ännu större intresse, eftersom dessa åldrar bl. a. har ett stort sjukvårdsbehov. invånarantalet i åldrarna över 70 år beräknas öka från drygt 24 000 år 1970 till omkring 32 000 år 1980. eller med omkring 30 procent.

Tabell 7.16 Nettodriftkostnader per skattekrona och invånare 1972—1976

Å,- Kronor per skattekrona Kronor per invånare Skaraborg Samtliga Skaraborg Samtliga landsting landsting 1972 8:88 9:82 962 1 203 1973 9:94 10:31 1 087 1 279 1974 10:86 10:59 1 310 1 462 1975 11:93 11:63 1 589 1 757 1976 13:04 12:24 1 963 2 068

Tabell 7.16 visar utvecklingen av de totala nettodriftkostnaderna per skat- tekrona och invånare 1972—1976.

De ijämförelse med andra landsting relativt låga driftkostnaderna har varit förutsättningen för att Skaraborgs läns landsting kunnat avsätta för- hållandevis större belopp för kapitalutgifter.

Landstingets utdebitering för år 1977 är 11 kronor per skattekrona och understiger därigenom genomsnittet för samtliga landsting i riket med 26 öre. Skattekraften i Skaraborgs län är låg — 165 skattekronor per invånare 1976. Endast två av rikets landstingskommuner har en lägre skattekraft. Genomsnittet för samtliga landsting är 190 skattekronor per invånare. Ska- raborgs län ligger på omkring 86 procent av medelskattekraften efter att ha ökat andelen med knappt en procentenhet sedan 1975 års taxering.

8. Arbetsmarknad

8.1. Det aktuella arbetsmarknadsläget

Även om regionen har förlorat en del arbetstillfällen under senare år har detta ej lett till ökad arbetslöshet utan ökad utflyttning och minskad in- flyttning har balanserat arbetsmarknaden. Jämfört med många andra re- gioner har Falköping. Skara. Skövde och Tidaholm klarat sig bra under 1976 års lågkonjunktur. Den svaga privata konsumtionen i Sverige 1977 och kanske också 1978 kan dock påverka läget eftersom många industrifö- retag i regionen är inriktade på konsumtionsvaror. Arbetsmarknaden har också påverkats av förhållandena i kringliggande kommuner. Bland annat har vi observerat att koncentrationen av möbelindustrin till Tibro innebär risk för starka svängningar i sysselsättning och pendling.

8.1.1. Falköping

Näringslivets struktur inom kommunen präglas av en relativt god diffe- rentiering. Den totala utvecklingen på arbetsmarknaden har dock varit otill- fredsställande. Jordbruket och tekoindustrin har haft vikande sysselsättning. Även inom tjänstesektorn har Falköping varit utsatt för negativa föränd- ringar. främst genom rationalisering inom SJ:s verksamhet och centralisering av vissa sjukvårdsinrättningar.

Inom tekoindustrin föll drygt 60 arbetstillfällen bort 1976 på grund av konkurser eller nedläggningar. lnom plastvarubranschen lade två företag ned sin verksamhet under 1976. varvid 33 arbetstillfällen föll bort. Vidare minskade verkstadsindustrin sysselsättningen med ca 25 arbetstillfällen un— der 1976.

I mars 1977 begärde Falköpings kommun genom en skrivelse till läns- styrelsen att få inräknas i det område där lokaliseringsstöd kan utgå. Motivet var de ovissa utsikterna för sysselsättningen inom industrin. Länsstyrelsen har med tillstyrkan vidarebefordrat skrivelsen till regeringen och framhåller att utvecklingen i Falköping är mycket oroande.

Till arbetsförmedlingen i Falköping nyanmäldes i genomsnitt per månad 59 lediga platser under 1975 och 82 lediga platser under 1976. Antalet ar- betssökande personer utan arbete har vid arbetsförmedlingen legat på i genomsnitt 166 personer 1975 och 185 personer 1976. ljanuari 1977 var antalet arbetssökande utan arbete för omedelbar placering 334 personer. Sam- tidigt var antalet lediga platser 320. vilket innebär att det fanns ca en ledig plats per arbetslös.

8.1.2. Skara

Den industriella verksamheten är väsentligen koncentrerad till livsmedels- och verkstadsbranscherna. Såväl Atlas Copco Tools AB som Perstorp Ska- raplast AB har tillämpat nyanställningsstopp under 1976. vilket medfört att arbetsstyrkan vid dessa företag minskat med ca 100 man. Vidare har en enhet från Atlas Copco flyttat till Åmål under 1976, vilket berörde ca 70 arbetsplatser.

Antalet nyanmälda lediga platser uppgick i genomsnitt per månad till 136 under 1975 och 158 under 1976. Antalet arbetssökande personer utan arbete har vid arbetsförmedlingen legat i genomsnitt på 203 personer 1975 och 175 personer 1976. ljanuari 1977 var antalet arbetssökande utan arbete för omedelbar placering 228 personer. Samtidigt uppgick antalet lediga platser till 223. vilket innebär att det fanns en ledig plats per arbetslös.

8.1.3. Skövde

Den expansion som Skövde upplevt under 1970-talet är främst en följd av Volvos expansion och tillkomsten av Kärnsjukhuset. Under perioden efter 1975 har emellertid expansionen avbrutits och kommunen har haft en negativ sysselsättningsutveckling. Volvo. som under en följd av år ökat sin arbetskraftsefterfrågan med netto 200 personer per år, har under 1975—1976 haft i stort sett anställningsstopp, vilket medfört att arbetsstyrkan reducerats med över 600 personer.

Antalet till arbetsförmedlingen i Skövde nyanmälda platser har per månad uppgått till 590 under 1975, därav 329 i offentlig förvaltning och 625 platser under 1976, därav 362 i offentlig förvaltning. Huvuddelen av dessa platser har avsett offentlig verksamhet och då främst vårdsektorn. Endast 12 % av de lediga platserna har avsett tillverkningsindustrin under 1975, 10 % 1976.

Antalet arbetssökande personer utan arbete vid arbetsförmedlingen har i genomsnitt legat på 641 personer 1975 och 612 personer 1976.

Underjanuari 1977 var antalet arbetssökande utan arbete för omedelbar placering 665 personer. Antalet under månaden tillgängliga lediga platser var 1091, vilket innebar att det fanns 1,6 ledig plats per arbetslös.

8.1.4. Tidaholm

Utvecklingen på arbetsmarknaden i Tidaholm hänger till stor del samman med utvecklingen vid kommunens ledande företag, Marbodal AB. som till- verkar köks- och badrumsinredningar. Andra stora företag är Vulcan Tänd- sticksfabrik AB med ca 250 anställda. Arenco Parts AB och Bofors Plast. Sysselsättningen i de två sistnämnda företagen är starkt beroende av ut- vecklingen inom bilindustrin, som de är underleverantörer till. Under de senaste åren har ovannämnda företag, förutom Marbodal, återbesatt vakanser endast i de fall dessa avsett yrkeskunnig arbetskraft. Förutom Marbodal, som ökade sin personalstyrka med ca 100 personer 1976, har efterfrågan på arbetskraft inom Tidaholmsområdet varit mycket begränsad under de senaste åren. Antalet till arbetsförmedlingen nyanmälda platser har per må— nad uppgått till 33 under 1975 och 40 under 1976. Antalet arbetssökande

personer utan arbete har vid arbetsförmedlingen legat på i genomsnitt 120 personer 1975 och 132 personer 1976. ljanuari 1977 var antalet aktuella arbetssökande utan arbete för omedelbar placering 105 personer. Samtidigt var antalet lediga platser 57 vilket innebar att det gick 0,5 ledig plats per arbetslös. 4

8.2. Arbetskraftsutbudets utveckling 1975—1990

Beräkningen av det framtida arbetskraftsutbudet kan ske med utgångspunkt från en framskrivning av befolkningen med oförändrade födelse- och dödstal. Därefter utnyttjas framskrivna antaganden om hur stor andel av befolk- ningen som kommer att förvärvsarbeta. Detta leder fram till uppgifter om hur många anställda som den lokala befolkningen kan ge upphov till.

I tabellen redovisas en sådan framskrivning av befolkningen i de fyra kommunerna och i regionen i sin helhet.

Tabell 8.1 Framskrivning av arbetskraftsutbudet 1975—1990 med oförändrade födel- se- och dödstal. Exkl. flyttning. Antal. Beräkningar] är gjord med 1973 som basår

År Falköping Skara Skövde Tidaholm Summa 1975 14129 7 388 20 442 5 196 47155 1980 14 296 7 648 22 040 5 280 49 264 1985 14 794 7 874 22 468 5 463 50 599 1990 15104 8 328 23203 5 554 52189

Av tabellen framgår att det lokala utbudet beräknas öka med ca 5 000 personer under perioden fram till 1990. Den årliga ökningen uppgår under perioden 1975—1990 i Falköping till ca 65 personer, i Skara till ca 65 personer. i Skövde till ca 180 personer. i Tidaholm till ca 25 personer samt i hela regionen till ca 335 personer.

8.3. Efterfrågan på arbetsmarknaden 1970—1990

För att kunna klarlägga vilka effekter på arbetsmarknaden m. m. som de fyra olika exemplen har, måste man ha en jämförelsenorm. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har på vårt uppdrag gjort prognoser för arbetskraftsutbud och arbetskraftsefterfrågan enligt samma prognosmodell som använts i Länsplanering 1974. Dessa prognoser är en av utgångspunkterna för vår analys av frågan om varifrån rekryteringen till en eventuell expansion kan tänkas ske. Mot bakgrund av osäkerheten i industrins och landstingets sysselsättningsutveckling har vi studerat vilken genomslagskraft en försäm- rad utveckling i dessa sektorer kan tänkas få på arbetsmarknaden. Läns- styrelsens prognoser har också använts för att beräkna befolkningsutveck- lingen och konsekvenserna av de fyra exemplen för kommunerna.

8.3.1. Jord- och skogsbruk

Av tabell 8.2 framgår att antalet sysselsatta ijord- och skogsbruket under perioden 1970—1975 minskade med drygt 1 100 eller ca 19 %. I prognosen till 1990 bedöms minskningen fortsätta i regionen som helhet.

Tabell 8.2 Arbetskraftsefterfrågans utveckling inom jord- och skogsbruket 1970—1990

Utfall Prognos 1970 1975 1970-1975 1990 1975—1990 procent procent Falköping 2 670 2 214 — 17 2 040 — 8 Skara 1 101 861 —22 780 — 9 Skövde 1 398 1 161 - 17 950 — 19 Tidaholm 966 755 — 22 680 — 10 Hela regionen 6 135 4 991 — 19 4 450 — 11

Den procentuella minskningen av sysselsättningen i jord- och skogsbruks- sektorn har varit stor under första hälften av 1970-talet. Fram till 1990 beräknas efterfrågan minska med ytterligare ca 11 %. Den största minsk- ningen sker i Skövde kommun. Det bör här noteras att i Falköping. Skara och Tidaholm kommer minskningen att ske fram till 1980. varefter ar- betskraftsefterfrågan bedöms vara relativt konstant. För Skövdes del gäller emellertid att minskningen bedöms fortsätta under 1980-talet. Vi har inte funnit anledning att arbeta med alternativa utvecklingslinjer här. Jordbruks- politiken och strukturen är realtivt stabila faktorer. Den nuvarande ålders- fördelningen bland lantbrukarna har stor betydelse i sammanhanget.

8.3.2. Til/verknings- och byggnadsindustri

Antalet sysselsatta i tillverknings- och byggnadsindustrin inom regionen ökade under perioden 1970—1975 med ca 360 personer, se tabell 8.3.

Tabell 8.3 Arbetskraftsefterfrågans utveckling inom industri och byggnadsverksam- het 1970—1990

Utfall Prognos 1970 1975 1970—1975 1990 1975—1990 procent procent Falköping 4 613 4 268 — 7 3800 — 11 Skara 2 505 2 591 + 3 3 000 + 16 Skövde 8 675 9 545 + 10 9 950 + 4 Tidaholm 2 731 2 776 + 2 3210 + 16 Hela regionen 18 524 19 180 + 4 19 960 + 4

Hela ökningen skedde inom tillverkningsindustrin. medan byggnadsin- dustrin minskade sin arbetskraft i hela regionen. Minskningen inom bygg-

nadsindustrin uppgick till ca

— 170 personer i Falköping — 90 personer i Skara — 350 personer i Skövde — 70 personer i Tidaholm vilket sammantaget innebär en minskning med ca 680 sysselsatta i hela regionen. Jämför avsnitt 6.3.7

Under perioden 1975—1990 bedöms arbetskraftsefterfrågan inom indus- trisektorn öka endast med ca 4 %. Stora skillnader föreligger mellan de olika kommunerna. Falköping uppvisar den mest negativa bilden med en minskning av arbetskraftsefterfrågan inom tillverknings- och byggnadsin- dustrin med ca 1 % per år. Skara uppvisar den mest positiva bilden med en ökning av arbetskraftsefterfrågan inom industrisektorn med ca 1 % per år i genomsnitt fram till 1990, dvs. med 16 % under hela perioden.

8.3.3. Privata tjänster

Av tabell 8.4 framgår att antalet sysselsatta i privata tjänster inom regionen har varit i stort sett oförändrat under första hälften av 1970-talet. Till privata tjänster räknas varuhandel, samfärdsel, post och tele samt övriga privata tjänster.

8.4 Arbetskraftsefterfrågans utveckling inom sektorn privata tjänster 1970—1990

Utfall Prognos 1970 1975 1970—1975 1990 1975—1990 procent procent Falköping 3 811 3 862 + 1 3 700 — 4 Skara 2 129 2 154 + 1 2 250 + 4 Skövde 5 656 5 804 + 3 5 980 + 3 Tidaholm 959 910 — S 880 — 3 Hela regionen 12 555 12 730 + 1 12 810 + 1

Efterfrågan på arbetskraft inom den privata tjänstesektorn bedöms öka med ca 1 % under perioden 1975—1990. Skara och Skövde står för hela ökningen, medan Falköping och Tidaholm förväntas minska sin syssel- sättning inom denna sektor.

8.3.4. Offentlig förvaltning och offentliga tjänster

Utvecklingen under perioden 1970—1975 och länsstyrelsens prognos för pe- rioden fram till 1990 vad gäller sysselsättningen inom offentlig förvaltning och offentliga tjänster framgår av tabell 8.5. l kapitlet om den kommunala ekonomin har vi framhållit att det är osäkert om det går att finansiera den snabba personalökningen. Det är också i allra högsta grad tveksamt om det går att överföra arbetskraft till den offentliga sektorn i den takt som prognosen förutsätter.

Tabell 8.5 Arbetskraftsefterfrågans utveckling inom offentlig förvaltning och offent- liga tjänster 1970—1990.

Utfall Prognos 1970 1975 1970—1975 1990 1975—1990 procent procent Falköping 2 835 2 876 + 1 4 060 + 41 Skara 1 319 1 542 + 17 2 030 + 32 Skövde 3 607 5 821 + 61 9 300 + 60 Tidaholm 597 691 + 16 930 + 35 Hela regionen 8 358 10 930 + 31 16 320 + 49

Under första hälften av 1970-talet ökade sysselsättningen inom offentlig förvaltning i regionen med drygt 2 500 personer. Falköping ökade med 40 personer, Skara med 225 personer, Skövde med 2 175 personer och Tidaholm med 95 personer.

Den kraftiga expansionen i Skövde hänger samman med utbyggnaden av Kärnsjukhuset.

Sysselsättningen inom den offentliga sektorn under första hälften av 1970- talet har ökat med i genomsnitt 6 % per år. Skövde svarar för större delen av denna ökning medan däremot Falköping legat kvar på i stort sett oför- ändrad nivå. Ökningen hänför sig till kommunerna och landstinget. Skövde garnison har ca 1 650 anställda och den sysselsättningen väntas inte öka. Snarare krävs att vissa planerade utökningar av skolverksamheten kommer till stånd för att en minskning skall kunna undvikas. Försvarsverksamheten har behandlats i avsnitt 5.3.

Prognosen fram till 1990 pekar på att efterfrågan visserligen ökar men inte alls i den takt som under början av 1970-talet. Prognosen visar på en ökning i regionen med drygt 2,7 % i genomsnitt per år fram till och med 1990. Även under denna period bedöms den största ökningen ske i Skövde kommun. Även de övriga kommunerna redovisar dock en stadig ökning av arbetskraftsefterfrågan inom den offentliga tjänstesektorn.

8.3.5. Sammanfattning

Efterfrågan på arbetskraft i de olika sektorerna redovisas i tabellerna 8.6, 8.7 och 8.8.

Tabell 8.6 Arbetskraftsefterfrägans utveckling i de studerade kommunerna 1970—1990. Antal

År Falköping Skara Skövde Tidaholm Summa 1970 13 929 7 054 19 336 5 253 45 572 1975 13 220 7 148 22 331 5 132 47 831 1990 13 600 8 060 26 180 5 700 53 540

Tabell 8.7 Arbetskraftsefterfrågans utveckling i de studerade kommunerna 1970—1975. Procent

Sektor Falköping Skara Skövde Tidaholm Summa Jord- och skogsbruk — 17 — 22 — 17 — 22 — 19 Industri _ 7 + 3 + 10 + 2 + Privata tjänster + 1 + 1 + 3 — 5 + 1 Offentliga tjänster + 1 + 17 + 61 + 16 + 31 Totalt — 5 + 1 + 15 — 2 + 5

Tabell 8.8 Prognos avseende arbetskraftsefterfrågans utveckling i de studerade kom- munerna 1975—1990. Procent

Sektor Falköping Skara Skövde Tidaholm Hela regio- nen Jord- och skogsbruk — 8 — 9 — 19 — 10 — 11 industri — 11 + 16 + 4 + 16 + 4 Privata tjänster — 4 + 4 + 3 — 3 + ] Offentliga tjänster + 41 + 32 + 60 + 35 + 49 Totalt + 3 + 13 + 17 + 11 + 12

Prognosen visar en ökande arbetskraftsefterfrågan fram till 1990. Ökningen för hela regionen uppgår till knappt 1 % per år. Skövde och Skara är de två mest expansiva kommunerna i regionen, medan Falköping endast väntas öka sin arbetskraftsefterfrågan med ca 3 % under perioden.

Liksom under första delen av 1970-talet svarar den offentliga sektorn för nästan hela expansionen av arbetskraftsefterfrågan. Jord- och skogsbruket bedöms fortsättningsvis minska sin arbetskraftsefterfrågan i regionen. In- dustrin och privata tjänster visar på en svag ökning för regionen i sin helhet. Industrins ökning ligger dock över vad som kan förutses för landet som helhet.

Det bör observeras att de redovisade uppgifterna avser antalet för- värvsarbetande personer och således inkluderar både heltids- och deltids- sysselsatta.

Vid en jämförelse mellan den faktiska sysselsättningsutvecklingen, tabell 8.7 och den prognosticerade, tabell 8.8, framgår att den positiva trenden fortsätter i regionen som helhet, men att ökningstakten avtar starkt.

8.4. Balansen på arbetsmarknaden

Jämför vi nu den förväntade arbetskraftsefterfrågan med det förväntade ar- betskraftsutbudet, såsom det kan beskrivas med en ”nollframskrivning”, kan man bedöma vilka förändringar som behövs i form av nettointlyttning eller nettoutflyttning för att balansera den lokala och regionala arbetsmark- naden. Arbetskraftsefterfrågan måste korrigeras med pendlingen för respek- tive kommun. Samma nettopendling mellan kommunerna som förekommit

1970—1975 har antagits gälla till 1990. Bruttopendlingen har ökat snabbt och bedöms öka snabbt även i fortsättningen. Nettopendlingen till kom- muner utanför Billingenområdet har antagits vara konstant.

De beräkningar som utförts visar att regionen i sin helhet behöver en inflyttning av arbetskraft. Detta gäller Skara, Skövde och Tidaholm. I Fal- köpings kommun förväntas emellertid ett överskott på arbetskraft uppstå. För regionen som helhet krävs en nettointlyttning för att balansera den regionala arbetsmarknaden.

Tabell 8.9 Behov av nettoinflyttning per år i de olika kommunerna fram till 1985. Flyttningen avser yrkesverksamma

1975—1980 1981—1985 Falköping -— 1 — 68 Skara + 5 + 24 Skövde + 65 +174 Tidaholm +150 + 7 Hela regionen + 219 +137

Detta innebär en avsevärd minskning jämfört med den faktiska flytt- ningen i de fyra kommunerna under 1970-talet, som framgår av tabell 8.10.

Tabell 8.10 Nettoinnyttningar 1970—1976. Antal

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 Genomsnitt för perioden Falköping — 122 — 161 — 167 — 7 + 138 — 46 — 137 — 71 Skara + 35 + 44 + 147 + 52 + 26 + 42 — 51 + 42 Skövde + 513 + 70 + 425 + 388 + 248 — 308 + 136 + 210 Tidaholm — 62 + 81 + 54 + 118 + 44 + 44 + 74 + 50 Hela regionen + 364 + 34 + 459 + 551 + 456 — 268 + 22 + 231

8.5. Känslighet i prognoserna

Den regionalekonomiska betydelsen av de olika exemplen är naturligtvis mycket beroende av den naturliga utvecklingen i regionen, dvs. hur ar- betsmarknaden och då främst efterfrågesidan utvecklas, oberoende av hur områdets naturresurser tas tillvara. Detta innebär att analysen påverkas av variationer i prognosen. Det kan därför vara av intresse att närmare diskutera dessa.

Utbudet av arbetskraft är naturligtvis känsligt för förändringar av de olika bakomliggande antagandena. Detta gäller speciellt förvärvsfrekvensen.

Mot bakgrund av att den naturliga befolkningsökningen beräknas till en- bart ca 1 500 personer under perioden 1975—1980 är huvuddelen av ökningen av det lokala arbetskraftsutbudet hänförlig till förändringar av yrkesverk-

samhetsgraderna. 1 tabell 8.11 sammanfattas prognosen för yrkesverksam- hetsgraderna. Den innebär en ökning på i genomsnitt 4 procentenheter.

De manliga förvärvsfrekvenserna är redan nu höga i regionen, och ytter- ligare en liten höjning har antagits i prognoserna. Någon höjning härutöver bedömer vi ej vara möjlig.

Tabell 8.11 Yrkesverksamhetsgraderna 1975—1990 enligt länsstyrelsens prognos. Män och kvinnor. Procent

1975 1980 1985 1990 Falköping 43,46 44,03 45,56 46.51 Skara 42,65 44,21 45,57 48,23 Skövde 45,07 47,72 28,18 48,92 Tidaholm 40,08 41 ,31 43,32 44,54

1975 års yrkesverksamhetsgrader applicerade på 1990 års framskrivna be- folkning ger ett lokalt arbetskraftsutbud på ca 47 850 förvärvsarbetande. Detta kan jämföras med prognosen där man får ett lokalt arbetskraftsutbud på ca 52 200 personer, en skillnad på 4350 förvärvsarbetande.

Den totala arbetskraftsefterfrågan i regionen beräknas enligt den tidigare prognosen öka med knappt 1 % per år fram till 1990. Känslighet bedöms utifrån vilken förändring av länsstyrelsens prognos som behövs för att re- gionen i stället för att vara en nettointlyttningsregion skall bli nettoutllytt- ningsregion.

Länsstyrelsens prognos visar på en total ökning av arbetskraftsefterfrågan fram till 1990 med 12 %. Utbudet inom regionen räcker för en ökning av efterfrågan med 9 %. Avvikelsen motsvarar en förändring av sysselsätt- ningen i industrin från +4 % till —5 %. Vi har i kapitel 6 pekat på att det finns vissa risker för att sysselsättningen i industrin blir mer negativ än vad prognosen anger. För hela landet förutses en nedgång i industrisyssel- Sättningen med 5 % 1975—1990 räknat i antalet arbetade timmar. Genom en fortlöpande förkortning av arbetstiden och ökad frånvaro (längre semester, mer delpension etc.) väntas dock antalet sysselsatta personer öka.

Ett bortfall av arbetstillfällen inom industrin torde vara svårt att åtmin- stone på kort sikt väga upp med ökad sysselsättning inom den offentliga förvaltningen mot bakgrund av de redan nämnda ekonomiska perspektiven för den kommunala ekonomin.

I länsstyrelsens bedömning av sysselsättningsutvecklingen har ökningen inom offentlig förvaltning och offentliga tjänster för hela regionen beräknats till 2,7 % i genomsnitt per år fram t.o.m. 1990. Detta ligger under kom- munernas och landstingets planer. Den största ökningen bedöms falla på Skövde kommun med 3,2 % i årlig ökning under samma tidsperiod. Denna ökningstakt är lägre än vad 1970-talet hittills uppvisat. Som jämförelse kan nämnas att sysselsättningsökningen i primärkommunerna beräknas uppgå till i genomsnitt 4,4 % per år för tiden 1973 t.o.m. 1978.

Trots att beräkningarna grundas på en lägre ökningstakt än vad erfa- renheterna från de senaste åren visar torde man på goda grunder kunna utgå ifrån att bedömningen av ökningstakten ändå är tilltagen i överkant.

I inledningen till avsnitt 7.1 berördes kortfattat de långsiktiga bedömningar

av den kommunala ekonomin som utförts av kommunalekonomiska ut- redningen (KEU). KEU konstaterar att även relativt sett begränsade vo- lymökningar för de kommunala utgifterna kräver utdebiteringshöjningar eller andra inkomstförstärkningar. Volymökningar på 0,3 21 0,4 % skulle kunna finansieras genom tillväxten i skatteunderlaget.

Om länsstyrelsens bedömning av sysselsättningsökningen i den offentli ga sektorn reduceras från ett genomsnitt på 2,7 till 2,0 % per år bortfaller årligen i genomsnitt 100 arbetstillfällen inom den offentliga sektorn fram till 1990 jämfört med prognosen. I vilken proportion ett sådant bortfall påverkar be- folkningsutveckling respektive sysselsättningsgrad och om vissa multipli- katoreffekter kan uppstå är svårt att bedöma. Minskningen berör till största delen Skövde kommun.

Om sysselsättningsökningen i den offentliga sektorn mellan 1975 och 1990 begränsas till 2 % per år istället för prognosens 2,7 % räcker regionens eget arbetskraftsutbud till för att fylla efterfrågan på arbetskraft. Denna minskning motsvarar en justering av sysselsättningen i kommuner och landsting från 3,5 % till 2,5 % per år. I uppgifterna om den offentliga sektorn ingår den statliga förvaltningen — i första hand garnisonen i Skövde — som

en stor del. I det långa tidsperspektiv det gäller måste varje prognos tolkas med stor försiktighet. Vi har konstaterat att relativt små förändringar av sysselsätt- ningsprognosen — som helt och hållet ligger inom ramen för vad som är sannolikt — helt avlägsnar behovet av fortsatt inflyttning. En fortlöpande ökning av antalet deltidsarbetande, ökande frånvaro (semester, delpension etc.) m. m. gör att antalet arbetstimmar per sysselsatt minskar. Hur detta påverkar antalet personer i arbetskraften är omöjligt att säga men tendensen motverkas av produktivitetsökningarna inom jordbruk, handel, industri och byggnadsverksamhet.

8.6. Utvecklingstendenser i hela landet

De fyra kommunerna Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm kommer de närmaste 15 åren enligt vår tidigare redovisade prognos att behöva in- flyttning för att möta arbetskraftefterfrågan. Detta bygger dels på den för- utsättningen att sysselsättningsgraden f. n. är hög och att födelseöverskottet och ålderssammansättningen i de fyra kommunerna är sådan att man inte kan räkna med högre tillväxt i arbetskraften. Vi vill dock göra en jämförelse med den arbetskraftsutveckling som man i långtidsutredningen (LU 75) räk- nat med för hela landet.

Tabell 8.12 visar några av långtidsutredningens beräkningar. Från 1980 kommer tillskotten när det gäller arbetskraftstal endast från höjda för- värvsfrekvenser för kvinnor. Männen anses gå tillbaka litet för varje år. Detta medför att man får en långsam minskning av totala antalet arbetade timmar under perioden 1975—1990. Totalt skulle de i riket gå ned med ca 6 % under perioden. Eftersom man förutsätter en minskad medelarbetstid kommer dock den totala sysselsättningen i landet att öka något. Nedgången i genomsnittlig arbetstid beror på längre semesterfrånvaro och högre annan

frånvaro, bl. a. förtids- och delpensionering. Även sjukfrånvaron ingår här. Detta skulle sammantaget innebära att den totala sysselsättningen skulle öka med knappt en procentenhet per år under perioden. Sammanlagt under perioden skulle det bli en ökning på 13 %. Tillgången på arbetskraft i de fyra kommunerna skulle därmed internt öka litet mindre än i landet som helhet. En förutsättning för ökningen av arbetskraftstalet på den kvinnliga sidan kommer då troligen att vara att en betydligt större andel deltidsarbeten kommer till stånd.

Tabell 8.12 Årlig procentuell förändring i total arbetskraftsvolym i timmar. LU al- ternativ I och II

1970— 1975— 1980— 1990— 1975 1980 1990 2000 Befolkning 0,1 0 0,2 0,2 Förvärvsfrekvens 0,8 0,5 0,5 0,2 Arbetslöshet 0 0 0 0 Frånvaro —0,2 —0,1 Medelarbetstid -l ,1 —0,2 —0,9 —1,0 Semesterfrånvaro 0 —0,4 Skillnad mellan statistik- källor 0,5 0 Summa —0,9 —0,2 —0.2 —0,6

Källa: LU 75 SOU 1975:89.

Av tabellen framgår också att den trend man haft hittills under 1970-talet med en rätt snabb nedgång i antalet arbetande timmar bedöms komma att bromsas upp.

Antalet arbetade timmar i industrin under resten av 1970-talet (1974—1980) kommer enligt industriverkets bedömning i rapporten Industri i Sverige Utvecklingen till 1980 (SIND 197611) att minska med 0,6 % per år. Trenden för åren 1962—1974 ligger på -1,9 % per år. Anledningen till att bedömningen är så mycket mera positiv än trenden beror på att man 1974 fick mycket positiva svar beträffande sysselsättningsutvecklingen från industriföretagen. Enligt industriverket skulle kemisk industri, petroleum och kolproduktin- dustri, järn-, stål- och metallverk samt verkstadsindustri öka sysselsätt- ningen i antalet timmar under andra hälften av 1970-talet. Ökningen har angivits till ca en procentenhet per år. Vi vill framhålla att flera av de här branscherna f. n. har problem, vilket gör att industriverkets bedömning kan innebära en överskattning av sysselsättningsutvecklingen.

8.7. Slutsatser

Den prognos länsstyrelsen utarbetat för utredningens räkning pekar på att en fortsatt inflyttning kommer att ske. Takten minskar dock högst avsevärt. Kapitlen om industrin och den kommunala sektorn visar också att det finns

klara risker för att sysselsättningsförändringen inte blir så positiv som i dessa prognoser. Det behövs också relativt små förändringar i arbetskrafts— efterfrågan i industrin och i den offentliga sektorn för att utbudet av ar- betskraft i regionen skall räcka till. Vidare ingår ett antagande om oförändrad nettopendling till omgivande kommuner. Det finns risk för att Utpendlingen minskar om industrin i de andra kommunerna inte får en så positiv ut- veckling som förutsatts.

9. Miljöfrågor

För att kunna bedöma de miljömässiga konsekvenserna i området av de fyra exempel på utvinning av naturresurserna som vi skisserar i nästa kapitel, har vi först översiktligt sökt klarlägga nuvarande miljösituation. Konse- kvenser för miljön vid ett förverkligande av de angivna exemplen beskrivs i kapitel 11. I detta arbete har underlagsmaterial och synpunkter hämtats från berörda kommuner, landstinget, länsstyrelsen, yrkesinspektionen, na- turvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, strålskyddsinstitutet, SGU, LRF, LKAB. den lokala miljörörelsen m.fl.

9.1. De västgötska platåbergen i kulturhistoriskt perspektiv

Ända sedan äldre stenålderns slut har människan sökt sig till de västgötska platåbergen, bosatt sig där och utnyttjat deras resurser. Tydligen kom man redan under denna avlägsna tid på att diabasen var ett material som väl lämpade sig för redskapstillverkning. Genom sin formbarhet och motstånds- kraft utgjorde denna bergart ett värdefullt komplement till flintan, som ju måste transporteras hit antingen från Skåne, Danmark eller från Bohus- kusten. Vare sig man hämtade flintan i söder eller i väster betydde detta långväga och ytterst krävande transporter. Man förstår därför att människan gärna sökte efter ersättningsmaterial.

Undan för undan skedde en viss utveckling av denna diabaskultur och under den yngre stenåldern fick tillverkningen av diabasredskap en sådan omfattning att man nästan kan tala om industriell produktion. Man hade kommit på att man kunde borra hål genom diabasen, något som ej var möjligt med flintan. Borrningen skedde åtminstone så småningom med djur- ben. Man använde även vatten och sand såsom slipmaterial. Kring Halle- och Hunneberg har man på sina ställen påträffat högvis med rester från sådan yxtillverkning liksom olika stadier av dessa enkla skafthålsyxor, t. ex. råämnen, halvfabrikat och uppborrade ämnen.

Senare under historisk tid blev andra bergarter från platåbergen aktuella för människan. När kristendomen fått fast fot i Västergötland började man uppföra kyrkor. De första var antagligen enkla träkyrkor, ofta i stavkon- struktion, ett antagande som får stöd av Äldre Västgötalagen.

Men relativt snart, säkerligen genom utländskt inflytande, övergick man till att uppföra kyrkorna i sten. Nedtill i lagerföljden i platåbergen finns

en gulaktig, ibland grå eller rödaktig kambrosilurisk, kvartsitisk sandsten, som visade sig ytterst lämpad för sådant byggande, då den lätt gick att forma till fyrsidiga block. Man har beräknat att det från år 1125 till omkring 1275 uppfördes mer än femhundra kyrkori den tidens Västergötland, flertalet av sandsten. Även dessa siffror bekräftas av Äldre Västgötalagen.

Alunskrffern som idag är så aktuell har också tidigt utnyttjats av människan. Ur den framställdes alun. Men störst användning har den dock fått som bränsle. Vid kalkbränning för både jordbrukskalk och byggnadskalk an- vändes regelbundet alunskiffer som bränsle. Ur alunskiffern har man också bl. a. under senaste världskriget utvunnit olja för motorer.

Kalkstenen har flitigt utnyttjats av människan. Dess formbarhet har gjort den lämpad som råvara för dekorativ stenkonst. Stor tillverkning ägde förr rum av gravstenar, inte minst s.k. porträttgravstenar. Man gjorde också portaler, dekorativa spisar, fönsteromramningar m. m. Men kalkstenen kom ändå främst att användas som råvara för bränning av byggnads- och jord- brukskalk.

Det är givetvis stor skillnad på hur människorna förr och idag utnyttjar platåbergens resurser. I gamla tider tog man stenmaterial, huvudsakligen för husbehov eller för en slags hemindustri i begränsad omfattning, så att naturen själv kunde läka såren efter brytningen. Än idag ser man i kanten av platåbergen äldre brytningsställen, som numera till största delen vuxit igen och dolts av grönska. T. 0. m. de väldiga högarna av rödfyr, som blev ett resultat av alunskifferbränningen i Kinne-Kleva under senaste världskriget, är numera täckta av grön vegetation.

Dagens storindustri tvingar fram brytning i en helt annan skala. Den kan på så sätt lämna andra och mer bestående spår efter sig. Detta gäller diabasbrytningen på t. ex. Hunneberg och kalkbrytningen både på Kinne- kulle och i Billingen. Det gäller naturligtvis också för alunskifferbrytningen i Ranstad. Men dagens samhälle har observerat dessa förhållanden och infört krav på återställning m.m., något som tidigare inte fanns anledning att tänka på.

Sett ur Skaraborgs läns perspektiv kan man konstatera en koncentration av fasta fornlämningar till södra Billingenområdet där det finns närmare tusen fornminnesmarkeringar. Brunnhems socken i omedelbar anslutning till Ranstad har det i särklass största antalet fasta fornlämningar, under det att t. ex. Häggums socken har ett relativt blygsamt antal. I kapitel 2 finns en karta där man kan finna de flesta ortnamn som nämns här.

I landsantikvariens kulturhistoriska inventering från 1976 görs en kva- litetsprövning. Den högsta värderingen har här givits åt områden väster om Billingen samt söder och öster om Brunnhemsberget. En ingående be- skrivning finns i kommunernas rapport om Sydbillingen från 1976.

När det gäller bebyggelse har Varnhems kloster med tillhörande miljö, vari ingår lämningar från klostertiden mycket stort kulturhistoriskt värde. Miljön kring Varnhem med klosterkyrkan i centrum når internationell dig— nitet och kyrkan som sådan har av riksantikvarieämbetet satts i nivå med landets äldre domkyrkor. Denna miljö tillhör med andra ord vårt lands kulturskatt.

Av särskild vikt i fråga om äldre industri har varit ålderdomlig kvarn- och stenindustri, den senare knuten till platåbergen. Omfattningen och kva-

liteten av sådan industri framgår av en specialinventering "Industriminnen inom vissa delar av Sydbillingen", som utfördes 1976.

Mycket stort värde ur kulturhistorisk synvinkel har slutligen utan tvekan det öppna, ljusa och sedan uråldrig tid odlade agrarlandskapet. Här och var förekommer även 5. k. reliktlandskap, där man fortfarande kan skönja spåren av bl. a. förhistorisk jordbrukskultur. Inom området uppträder sådant landskap närmast i Borgunda och Brunnhem.

I den fysiska riksplaneringen har man för Skaraborgs län pekat på sex större områden av speciellt kulturhistoriskt intresse. Dessa är Kinnekul- leområdet, Kållandsområdet, Falbygden, Övre Vadsboområdet, Vätterstran- den samt Göta Kanalzonen. Samtliga dessa har riksintresse. Emellertid fram- står Kinnekulleområdet och Falbygden som särskilt värdefulla. Genom märklig natur och rika kulturskatter har dessa två områden en kulturhistorisk räckvidd långt över vårt lands gränser. Naturligtvis är det ändå inte så att dessa områden, även de två högprioriterade, inom hela sin areal har lika stort värde. Från kulturhistorisk synpunkt måste man konstatera att de minsta hindren för industriell verksamhet inom rimliga gränser fanns just i Ranstadsområdet.

9.2. Allmän naturvård

Länsstyrelsen har genomfört översiktliga naturinventeringar i länets kom- muner. Dessa har sedan lett till förslag till naturvårdsplan för hela länet. I arbetet med den fysiska riksplaneringen har naturvårdsfrågorna mera in- gående kommit med i kommunernas planering. Förslagen till naturvårds- planer för kommunerna Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm omfattar totalt närmare tvåhundra objekt. Av dessa är ett åttiotal belägna i Falköpings kommun. Omkring trettio finns i Skara och i de båda övriga kommunerna ca fyrtio vardera. Ett nittiotal av objekten är belägna inom områden av riksintresse för vetenskaplig naturvård och/eller rörligt friluftsliv. Omkring trettio av de tvåhundra objekten ligger inom Sydbillingenområdet och ett hundratal inom det alunskifferförande kambrosilurområdet.

I rapporten ”Sydbillingen-september 1976" ingår en av länsstyrelsens na- turvårdsenhet gjord redovisning av naturvärdena områdesvis med en klas- sificering av naturvårdsintressena. Bilaga 2 innehåller en beskrivning av naturvårdens primära intresseområden i Sydbillingenområdet. En sam- manfattande redovisning av detta arbete i kartform finns på figur 9.1.

Med den bedömningsgrund som använts är huvuddelen av Sydbillingen- området berört av naturvårdsintressen. Undantaget är ett större och sam- manhängande område kring Häggums by från Skultorp till Stenstorp. Ran- stadverket med planerat dagbrott och deponeringsområde ligger i huvudsak inom detta område som sålunda från naturvårdssynpunkt ej bedömts vara av särskilt intresse. Däremot har det betydelse för naturmiljön i stort. T. ex. bildar dalgången kring Häggum tillsammans med de omgivande platåbergen en storslagen landskapsbild.

9.3. Grundvatten

Sedan 1972 har Sveriges geologiska undersökning (SGU) bedrivit hydro- geologiska undersökningar inom Billingen—Falbygdenområdet.

Arbetena har huvudsakligen genomförts på uppdrag av AB Atomenergi och LKAB, men även av Cementa AB. Syftet med undersökningarna har varit att bedöma inverkan på de hydrogeologiska förhållandena av en om- fattande uranutvinning i Sydbillingen och Häggumsdalen samt av kalk- stensbrytning i Våmbsänkan väster om Skövde och i Rådeneområdet.

9.3.1. Nederbörd

Årsmedelnederbörden växlar något inom området. Största nederbördsmäng- derna faller i Skövde, ca 700 mm, medan ca 550 mm faller på norra Billingen och i söder vid Mösseberg ca 600 mm. Största delen av nederbörden faller under juli, augusti och september månader, medan de lägsta nederbörds- mängderna kommer i februari och mars. I medeltal är antalet dagar med

.._ quauM

IANIYADIVERKEY ' .

WMVCKET HÖGT NATURVÅRDSINTRESSE

Figur 9.1 Natlnvårdens pri- ä HÖGT NATURVÅRDSINTRESSE mära intresseområden i Syd- o billingenomrädet === HEMÅTTLIGY NAYUHVÅRDSINTRESSE

snötäcke inom området mellan 80 och 100 och medelsnödjupet är ca 40 cm.

Årsmedeltemperaturen i Skövde är + 6,40C och i Falköping + 5,70C. Den totala avdunstningen enligt Tamms formel är ca 400 mm per år.

9.3.2. Grundvattenbildning

Nybildningen av grundvatten inom ett område sker i huvudsak genom att nederbördsvatten tränger genom markytan (infiltrerar) och rör sig vidare ner genom marken (perkolerar) till grundvattnet.

Den säsongmässiga fördelningen av nederbörden är av avgörande be- tydelse för grundvattenbildningens storlek. I södra Sverige sker sällan någon grundvattenbildning under sommaren trots riklig nederbörd. Växtligheten förbrukar då stora vattenmängder samtidigt som avdunstningen är hög. Likaledes är grundvattenbildningen låg under vinterhalvåret, eftersom mar- ken då är tjälad. Den huvudsakliga grundvattenbildningen sker således under vår och höst.

Lokala faktorer förändrar emellertid denna bild. Där diabasen saknar eller endast har ett tunt jordtäcke sker sålunda en snabb infiltration av nederbörd även under sommarhalvåret. Liknande förhållanden har konstaterats för kalkstenen.

9.3.3. Grundvatten/örhällanden

Geologiska avlagringar kan från hydrogeologisk synpunkt indelas med ut- gångspunkt från genomsläppligheten för vatten. En avlagring med relativt god genomsläpplighet kallas alati/er medan en avlagring med dålig genom- släplilighet kallas akviklud. Exempel på akviferer är sand- och grusavlag- ringlir, porösa eller sprickrika bergarter såsom sandsten, kalksten och vissa skiffrar.

Till akvikluderna hänförs bland jordarterna t. ex. lera, silt och vissa mo- räntyper, och bland bergarterna t. ex. sprickfattiga eller finkorniga bergarter såsom vissa graniter, grönstenar och skifferleror.

En mellanställning intar de 5. k. akvitarderna. vilka har en sådan genom- släpplighet att brunnar grävda eller borrade i dessa kan försörja enstaka fastigheter. Exempel på akvitarder är morän och i allmänhet också det svens- ka urberget.

Jord/agren

Jordlagrens roll för grundvatten och vattenförsörjning är begränsad inom Billingen — Falbygden. Huvuddelen av området täcks av morän som vanligen har liten genomsläpplighet.

De jordavlagringar inom Billingen—Falbygden som har god vattengen- omsläpplighet är isälvavlagringarna i väster inom Valle härad och i östra delen av området.

Figur 9.2 Geologisk och hydrogeologisk indelning av Billingen-Falbygdens sedimentära lagerföljd. SGU 1977.

Berggrunden Följande bergarter har hög vattengenomsläpplighet.

— silurisk och ordovicisk lerskiffer — ordovicisk kalksten — kambrisk sandsten

Dessa bergarter årskiljs av lager med låg eller mycket låg vattengenom- släpplighet. Således skiljer ett ca 1—1,5 m mäktigt lager av bentonit inom den översta delen av den ordoviciska kalkstenen lerskiffern från kalkstenen. Kalkstenen åtskiljs från sandstenen av alunskiffern, se figur 9.2. Samspelet mellan vatten i de olika akvifererna är beroende av de åtskiljande lagren och de för närvarande tämligen okända förhållandena i veckningar och sprickor.

I diabasens vertikala spricksystem transporteras infiltrerat nederbördsvat- ten till den underliggande lerskiffern. Någon egentlig grundvattenförekomst har inte kunnat konstateras i diabasen. Endast då infiltrationsförhållandena är sådana, att diabasens spricksystem inte förmår transportera undan in- filtrerat vatten (vid snösmältning, kraftiga regn o. dyl.) bildas s. k. tillfälligt grundvatten. Det är denna typ av grundvatten som kan påträffas vid borrning i diabasen. Under perioder med låg infiltration dräneras emellertid diabasens spricksystem till den underliggande lerskiffern och det tillfälliga grundvatt- net försvinner. Sambandet mellan genomtransporterad vattenmängd och infiltrationsförhållandena har undersökts i befintliga bergrum i Billingen. Därvid har konstaterats att totalt sett mycket litet vatten läcker genom diabasen. I samband med regnperioder och snösmältning sker dock en mar- kant ökning. Någon påverkan av vegetationen ovanför bergrummen, för- orsakad av att diabasen dräneras till bergrummen, har inte kunnat urskiljas trots att bergrummen i vissa fall funnits i några tiotal år.

Grundvattenniväer

Vid borrning från diabasen genom hela lagerföljden ner till gnejsen kommer vattennivån i borrhålet vanligen att sänkas i tre steg. Grundvatten påträffas

):

generellt först i lerskiffern, vars grundvattennivå i allmänhet är belägen 5—10 m under diabasen. I några fall har lerskifferns grundvattenyta konsta- terats ligga mindre än 5 meter upp i diabasen. I de fall tillfälligt grundvatten påträffats i diabasen har vattennivån uppmätts till 1—10 meter under mark- ytan. Efter fortsatt borrning genom bentoniten och kalkstenen till alunskiffern inställer sig en ny vattennivå i borrhålet. Nivån representerar kalkstenens grundvattennivå. Denna är i allmänhet belägen 5—10 m lägre än lerskiffern, dvs. 20—25 m ovanför bentoniten. När borrningen drivits vidare genom alunskiffern och sandstenen sjunker vattennivån ytterligare och ett nytt jämviktsläge erhålls. Detta kan vara beläget uppe i alunskiffern.

Grundvattenströmning

Grundvattenströmningen i de tre beskrivna akvifererna sker från mitten ut mot kanterna och till lägre belägna områden. Från lerskiffern och kalk- stenen sker ett naturligt utflöde av grundvatten ovanför bentoniten respek- tive alunskiffern. Den naturliga utströmningen från sandstenen sker bl. a. längs vattendrag och ut till sjöar, t. ex. Hornborgasjön. Utflödet av grund- vatten sker huvudsakligen som diffust läckage, men talrika källor förekom- mer, speciellt inom de områden av sluttningszonerna där jordlagren är tunna. Exempel är Skultorps källor, vid bentonithorisonten. Den uppmätta vat- tenföringen i källorna har under perioden maj 1963—december 1976 i medeltal varit 5,2 liter per sekund, men det har minskat till följd av de senaste årens nederbördsunderskott.

En grundvattenrörelse sker också vertikalt från lerskiffern genom ben- toniten samt vidare genom kalkstenen och alunskiffern till sandstenen.

Grundvattenbalans

Grundvattenbalansen inom Sydbillingen har beräknats med utgångspunkt från en teoretisk modell. Modellen gör det möjligt att analysera grund- vattenbildningen, avbördning av grundvatten samt transport av grundvatten horisontellt och vertikalt mellan de olika grundvattenförande avlagringarna. De värden som fås visas i figur 9.3.

Av årsnederbörden på ca 600 mm beräknas 6 % bilda grundvatten uppe på diabasplatån. Med utgångspunkt från förhållandena inom nuvarande dag- brott beräknas motsvarande siffra inom lägre belägna delar vara 15 %. Endast 0,7 % av årsnederbörden tillförs sandstensakviferen under diabasplatån, läg- re belägna områden bara 0,2—0,3 %. Detta gäller områden där alunskiffer finns ovanpå sandstenen. Större delen av infiltrerad vattenmängd avbördas i stället från de båda överlagrande akvifererna vid bentonit- och alunskiffe- rakvikluderna.

Källor och läckage

Vattenbalansmodellen för Billingen och observationer visar att vattenut- strömningen huvudsakligen sker vid två horisonter; den ena i anslutning

. frå'x/,__, V ,X . , _, ,f/J & _._ ”"—X , _ , . kx _* . . _ , svsrw MAKTIGHET &_. x_ '—/ X” _ _” m ,. . ,. _. _ ' , _ , . w . _nyxwx » ' t,__ ,, ., POSTSILUR VX . . . . c—ac _. X _. -e,- _ *— * ""* '— r-,._ ' ; '_' :- _'.' Öl.-. *.”. _ i x * .., "' " T» T' Svt.»? ll Xx ”

' xx . »;qu .:" på”-”;

sa

t'iRDoviCan/l :>

KAMBFHUM '

PREKAMBQIUM

Figur 9.3 Översiktlig grundvattenba/ansmode/l över Sydbillingeomra'del. SGU ] 977.

till bentonitlagret och den andra vid nivån för gränsytan mellan kalkstenen och alunskiffern. Inom områden längs sluttningszonerna där jordlagren är tunna, dvs. öst- och västsidorna av berget, bildas källor. Inom de delar där jordlagren är mäktiga, dvs. sydsluttningarna, sker utströmningen på bred front genom s.k. diffust läckage.

Läckages storlek varierar både över kortare perioder såsom årstider men också över perioder som sträcker sig över flera år. Det har dock inte kunnat mätas.

9.4 thatten

Billingen — Falbygden ligger på vattendelaren mellan Lidans och Tidans avrinningsområden. Största delen avvattnas till Lidan genom Slafsan och Hornborgasjön.

Till Slafsan rinner ett flertal biflöden, av vilka Pösan är det största. Pösan avvattnar större delen av Häggumsdalen och östra Sydbillingen. Västra de- larna av Sydbillingen avvattnas direkt till Hornborgasjön genom flera mindre bäckar.

Huvuddelen av de fyra kommunernas areal är belägen inom Tidans och Lidans nederbördsområden. Mindre områden i norra delen av Skövde och Skara kommuner dräneras av andra, mindre vattendrag såsom Mariedalsån, Svartån och Truveån. Den sydligaste delen av Falköpings kommun tillhör Ätrans källområden. Den sydöstra delen av Tidaholms kommun dräneras

av mindre vattendrag med förbindelse till Vättern. De övriga vattendragen rinner ut i Vänern.

I området finns sju sjöar med en areal större än 100 ha: Östen, Horn- borgasjön, Vristulven, Lången, Skärvlången, Flämsjön och Rösjön. Viktigare sjöar och vattendrag har redovisats på figur 9.4.

Östen, Hornborgasjön, Skärvlången, Flämsjön och Rösjön är i den fysiska riksplaneringen klassade som riksobjekt för den vetenskapliga naturvården. Under våren 1977 fattade riksdagen ett principbeslut om total restaurering av Hornborgasjön, som innebär att man skall höja vattenytan 1,5 meter och mekaniskt bekämpa vassen.

Vattenföringen i åarna har kraftiga säsongvariationer. Vattenföringen i Ösan vid Törnestorp och i Tidan vid Moholm redovisas i tabell 9.1. Efter snörika vintrar och kort snösmältningsperiod eller under särskilt nederbörds- rika höstar blir det översvämningar. De stora variationerna förorsakas av att avrinningsområdena har få naturliga ytvattenmagasin. Avrinningsom- rådenas magasineringsförmåga har ytterligare försämrats genom att åker- marken till stor del har täckdikats och omfattande annan dikning skett för jord- och skogsbruksändamål. Markvattenmagasinen blir därigenom små

MOHULM

WCRNBCR'JÅ-g S CN vi &”

FALKGPING % TlDAHOLM

&?

0 10 20 3: Km

BIU ”THC"-IS

Figur 9.4 Viktigare ytvat- ten i kommunerna Falkö- ping, Skara, Skövde och Tidaholm.

i området, vilket förorsakar snabb avrinning vid nederbörd och uttorkade jordar vid ringa nederbörd.

Bevattningsfrågorna betyder mycket för länets jordbruk. Statistiska cen- tralbyrån och lantbruksnämnderna genomförde 1975—1976 en undersökning av bevattningens omfattning i Sverige. Av undersökningen framgår att man 1975 bevattnade Över 6000 ha i Skaraborgs län. Denna areal överträffas endast i Kristianstads län, där över 11 000 ha åker bevattnades samma år. I Skaraborgs län används nästan bara vattendrag med liten framrinning under sommarhalvåret för bevattning.

De lägsta sommarmånadsmedelvärdena har minskat för varje år i såväl Tidan som Ösan under perioden 1972—1976. Under vissa förutsättningar har man beräknat att bevattningen tidvis under sommaren 1976 lade beslag på ca en tredjedel av Tidans vattenföring vid Moholm. Under vårfloden 1977 uppskattades dock vattenföringen vid Tidans utlopp i Vänern tidvis vara betydligt över 100 m3 per sekund.

Tabell 9.1 Lägsta sommarmånadsmedelvärden för vattenföringen i Ösan och Tidan vid Törnestorp resp. Moholm (m3 per sekund)

År Ösan Tidan 1970 0,48 3,1 1971 0,38 2,9 1972 0,56 5,3 1973 0,28 2,8 1974 0,27 2,6 1975 0,17 2,5 1976 0,13 2,0

Under torrsomrar försämrar bevattningen utnyttjandemöjligheterna för övriga intressenter. Problemet har varit särskilt påtagligt i Skaraborgs län. En motion om detta förhållande väcktes i riksdagen 1976. Under våren 1977 tillsatte regeringen en särskild utredning om vattenplanering. Enligt direktiven bör utredningen om möjligt redovisa förslag redan under första halvåret 1978.

9.5. Vattenförsörjning

Inom Billingen—Falbygden fanns 1974 mer än 650 djupborrade brunnar. Hur många som borrades under 1975 är osäkert men under 1976 har ca 100 tillkommit. Huvuddelen av brunnarna når ner till sandstensakviferen, ur vilken de största vattenmängdema går att utvinna. Kvalitetsmässigt är dock grundvattnet från lerskifferakviferen bäst, även om det är hårt. Grund- vattnet i kalkstenen, är i allmänhet hårt men för övrigt av god kvalitet. Det ur kvalitetssynpunkt tvivelaktigaste grundvattnet finns i sandstens- akviferen. Detta vatten har ofta höga järn- och manganhalter, hög sulfathalt samt är hårt. I många av sandstensbrunnama förekommer också svavelväte.

Uttaget från de privata brunnarna rör sig om 1—3 m3 per dygn. Vissa större enskilda förbrukare finns också såsom Ranstadverket (ca 1 500 m3 per dygn) och Cementa AB (ca 700m3 per dygn). Dessa uttag sker från sandstenen.

På senare år har grundvattnet i sandstenen tagits i anspråk också för bevattningsåndamål. En utökning av denna form av utnyttjande kan för-

utses.

För den kommunala vattenförsörjningen inom Billingen—Falbygden är grundvattnet i sandstensakviferen huvudsakligen reservtillgång. Kalkstenen saknar f. n. betydelse för den kommunala vattenförsörjningen medan grund- vatten från lerskiffern är reserv för Skultorp.

Det totala nuvarande uttaget av grundvatten kan uppskattas till ca 3 milj. m3 per år, medan de totala tillgångarna på grundvatten inom Billing- en—Falbygdens berggrund bedöms vara av storleksordningen 50 milj m3 per år.

Vattenförsörjningen i området kommer sannolikt även framledes till viss del att vara baserad på grundvatten.

Sedan 1959 förser en fjärrvattenledning från Vättern Falköping, Skara och Skövde med vatten. Efterhand har flera orter kopplats på. I början var den årliga förbrukningen ca 5 milj. m3 men uppgår nu till ca 9 milj. m3 per år. Ledningen var den första i sitt slag i Sverige och behövdes på grund av den knappa vattentillgången och vattnets dåliga kvalitet. Samtliga tre städer hämtade sitt råvatten från grundvattentäkter i berg eller jordlager. Falköping hade djupborrade brunnar som levererade tämligen stora kvan- titeter, men som ganska snart bedömdes bli otillräckliga. Skövde hade också djupbrunnar, men kapaciteten var otillräcklig. Sämsta läget ur vattenför- sörjningssynpunkt hade dock Skara. Där hämtade man vatten ur ett tunt vattenförande sandlager, täckt med täta lerlager som därför gav högst va- rierande mängder.

Råvattnet från Vättern var betydligt bättre än vad de tre städerna tidigare haft tillgång till. Kalkhalten var låg och vattnet fritt från t. ex. järn och mangan. Temperaturen var dessutom jämn och låg. Detta betydde att rå- vattnet endast behövde genomgå enkel behandling.

9.5.1. Falköping

Falköpings, Stenstorps, Floby, Gudhems, Torbjörntorps och Odensbergs tät- orter får nu vatten från Vättern. Många enskilda hushåll efter ledningarna har också fått möjlighet att ansluta sig.

Mindre vattenverk i Kinnarp försörjer Slutarp—Kinnarp. Vattenkvaliteten är mindre god eftersom höga halter av mangan, klorid och kalk har påvisats. Liknande vattenverk finns i Vartofta, men där har vattnet något bättre kva- litet. Kättilstorp har ett litet vattenverk som nu utnyttjas maximalt. Rå- vattnet är hårt och innehåller höga halter järn och mangan. Broddetorp har en vattentäkt, som är en naturlig källa med flöde ur lerskiffer. Samhället skall få vatten från Vättern. Åsarp har eget verk. I övrigt finns enskilda täkter med varierande kvalitet.

9.5.2. Skara

Större delen av kommunens invånare i tätorterna Skara, Axvall, Varnhem och Ardala får sitt konsumtionsvatten från Vättern. Eggby har en egen grundvattentäkt med vatten av bra kvalitet efter rening.

För enskilda vattentäkter finns tydliga lokala skillnader i kvalitet och mängd. Inom kommunens norra och östra del finns i allmänhet grundvatten att tillgå i riklig mängd på måttligt djup i lösa jordlager. Vattnet har på sina håll höga järn- och manganhalter. En av hälsovårdskontoret utförd sammanställning av nitrat- och fluoranalyser från 124 vattentäkter spridda över hela kommunen visar lokalt höga halter av såväl nitrat som fluor. Höga kloridhalter förekommer i grundvattnet inom lerområden.

9.5.3. Skövde

Förutom centralorten Skövde erhåller även Skultorp vatten från Vättern. Vattenledningar är också byggda till Väring, Ulvåker och Stöpen men har ännu inte tagits i bruk beroende på att man här fortfarande har väl fungerande lokala vattentäkter. Övriga tätorter erhåller vatten från egna grundvatten- täkter. Tillgång och kvalitet på vattnet från grundvattentäkterna varierar.

För enskilda vattentäkter föreligger problem både när det gäller vatten- tillgång och vattnets kvalitet ur såväl bakteriologisk som fysikalisk-kemisk synvinkel. Mycket höga bakteriehalter har bl. a. konstaterats på vatten från grundvattentäkter i Sjogerstad. Här gäller det främst vatten från djupborrade brunnar i kalkberg. Föroreningar från bl. a. jordbruket kan få omfattande spridning i sprickiga berglager.

9.5.4. Tidaholm

En större vattentäkt i Källefall förser tätorterna Tidaholm och Ekedalen med vatten av mycket god kvalitet. Fröjered är anslutet till vattenledningen från Vättern. Kommunala vattentäkter finns i Madängsholm och Folkabo. Vattenförsörjningen vållar nu inga större problem i kommunen, frånsett nordvästra delen vid Kungslena. Här finns många enskilda vattentäkter i skifferlagren. Under vissa förhållanden kan vattnet där ha hög luktstyrka.

9.6. Arbetsmiljöer i Billingenområdet

Jordbruk och boskapsskötsel har traditionellt en stark ställning i området. Arbetet inom denna sektor har tidigare varit tungt, men genom senare de- cenniers mekanisering har arbetet blivit mera lättskött. Samtidigt har liksom på andra områden faktorer som buller, vibrationer. avgaser och kemikalier samt nya typer av maskinölycksfall gjort sig gällande. Antalet yrkesskador per miljon arbetstimmar skiljer sig inte från normalvärdet för manuella yrken i Sverige, men antalet allvarliga skador är förhållandevis högt. Arbetet ger i allmänhet goda möjligheter för den sysselsatte att själv påverka sin arbetsmiljö.

Förädlingen av spannmålsprodukter och andra vegetabilier sker i relativt god arbetsmiljö. Animaliesidan medför betydligt större problem både i fråga om olycksfall, arbetstyngd och arbetsställningar samt arbetshygien. Kända problem är t. ex. skärsår och infektioner i dessa vid slaktarbetet, hala golv som medför halkningar, vrickningar och särskild muskelansträngning. Vida-

re förekommer buller t. ex. från svedugnar. Klimatfrågor måste beaktas, framför allt vid arbete i frysrum och i kylda lokaler.

Skogsbruket är en av de näringsgrenar som drabbas hårdast av yrkesskador. Arbetsmiljön rymmer även i övrigt stora problem, t. ex. ifråga om arbets- tyngden. Fortsatt mekanisering förmodas minska arbetsolycksfallen och un- derlätta arbetet inom storskogsbruket, men fråga är om inte södra Billingen får antas bli kvar på nuvarande motormanuella rationaliseringsgrad.

Snickeriindustrin har betydande arbetsmiljöproblem inte minst på olycks- fallssidan. Vid snickerifabrikerna framstår också alltmer frågor om påverkan av luftföroreningar, främst trädamm och lösningsmedel, som viktiga att komma tillrätta med.

Alla typer av stenbrytningsindustri har relativt ogynnsam yrkesskade- statistik.0fta finns även besvärliga dammproblem. I detta fall förtjänar si- likosrisken vid sandstensbrytningen och vid gruskrossar särskild uppmärk- samhet. Även vid krossning av diabas är dammproblemen svårbemästrade.

Sedan lång tid har alunskiffern använts för att i enkla ugnar ute på bryt- ningsområdet bränna kalksten. Vid förbränningen av skiffern bildas bränd kalk och skifferaska. Vissa typer av lättbetong framställs genom att den brända skiffern blandas med bränd kalk och vatten med efterföljande härd— ning. Skifferbränningen är en besvärlig arbetsmiljö. Lättbetongframställning- en medför inga större problem, medan olycksrisken med autoklaver för härdning måste observeras liksom strålningen från radioaktiva ämnen. Frå- gan om strålning från berget i området får allmänt sett bevakas vid i stort sett all bergbrytning.

Cementindustrin har stora problem inom arbetsmiljöområdet med t. ex. buller, damm och rumsklimat. Cementdammet har länge ansetts som mind- re farligt, men omfattande undersökningar pågår för att närmare belysa frå- gan. Cementdammet innehåller normalt små mängder tungmetaller, t. ex. krom, som torde vara en av orsakerna till de ”cementeksem” man kan finna hos t. ex. betongarbetare. Cementindustrin är en processindustri där man bl. a. finner processoperatörer i avskilda manöverrum och de speciella psykosociala problemen som detta kan medföra. Även bristen på fysisk sysselsättning bör observeras.

Diabas smälts tillsammans med kalk och formas i en anläggning i Skövde till mineraliska fibrer för användning främst som värmeisoleringsmaterial. Fibrerna hålls samman av en plastprodukt (fenolharts). I samband med dis— kussionerna om risker med asbest har också ifrågasatts om inandade mi- neralullsfibrer kan vara farliga. Här har man f.n. den uppfattningen att vanlig värmeisoleringsfiber knappast medför risk för skador på de nedre andningsvägarna. En viss osäkerhet råder dock i fråga om fibrer med mycket liten diameter. Däremot kan glasfiber och mineralullsfiber ge irritation och inflammation i de övre luftvägarna, i första hand i användningsledet. I fabrikerna är halten av fibröst damm i luften låg. Plastångor kan emellertid Spela viss roll för irritationer.

Metallindustrin är i området representerad av ett fåtal större enheter och ett flertal små. Störst är Volvos motorfabrik med gjuteri i Skövde. Här har man haft att tackla mycket stora miljöproblem: damm, gaser, värme- belastning, olycksfallsrisker, belysning m. m. Fabriken anses numera

ha en hygglig arbetsmiljö och arbetet med förbättringar fortsätter. Bland andra större verkstadsindustrier finns en för tillverkning av bl.a. sprut- målningsutrustning och en som i betydande utsträckning även arbetar med plast. Vanliga arbetsmiljöproblem rör buller, ventilation. drag, oljedimma och handskador.

Försvarets inre miljö liknar i mycket den inre miljön på motsvarande civila sektor. tex. vad gäller terränggående fordon, verkstäder och kontor. Sjukvårdens arbetsmiljö är långtifrån idealisk. Fysiskt tungt arbete före— kommer fortfarande i stor utsträckning, liksom otillfredsställande arbetstider och svår stress av olika skäl.

9.7. Verksamhet med betydelse för yttre miljön 9.7.1 Energi/örsöijning

Lokaluppvärmning sker i huvudsak med enskild oljeeldning eller med elvärme. Kommunal fjärrvärme finns för närvarande endast i Skövde med värmeproduktionen uppdelad på flera enheter. Den sammanlagda nuvarande produktionskapaciteten uppgår inkl. reserver till ca 75 MW värme, varav för närvarande något mindre än hälften utnyttjas. Värmekraftverk saknas.

Energiverket i Skövde har låtit genomföra en utredning som belyser för- utsättningarna för fortsatt utbyggnad av fjärrvärmesystemet under perioden 1977—86. I denna har det bedömts realistiskt att ansluta ytterligare 6—9 MW värme årligen. Med den utbyggnadstakten blir det totala värmeproduktions- behovet omkring 100 MW år 1986. En sådan utökning av fjärrvärmesystemet kräver utbyggnad av ytterligare produktionskapacitet. Ett alternativ kan vara att vid ett eventuellt utbyggt Ranstadverk ta tillvara överskottsvärme och via värmeledningar transportera denna till Skövde.

Hur värmeförsörjningen är anordnad i ett område är av stor betydelse för luftvården. Exempelvis orsakar enskild oljeeldning inom tätbebyggda bostadsområden ofta dålig lokal luftkvalitet.

9.7.2. Trq/ik/"o'rsörjning

På grund av den fortlöpande koncentrationen i samhället har transportarbetet ökat kraftigt under 1960- och början av 1970-talet. Exempelvis har pend- lingen i länet från boendeorten i en kommun till arbetsplatsen i en annan kommun tredubblats mellan 1965 och 1970. Vidare har de godsmängder som transporteras i hela landet fördubblats på 10—15 år. Utvecklingen inom Skaraborgs län torde vara likartad. Pendlingen beräknas öka ytterligare och likaså räknar man med en väsentlig ökning av godstransponerna fram till år 1980.

Falköping och Skövde har goda järnvägskommunikationer framför allt genom att järnvägen Stockholm—Göteborg passerar de båda kommunerna. Men här finns också kollektiv busstrafik. Trots detta sker huvuddelen av persontrafiken inom området med hjälp av bil. Miljöproblemen med bilismen har uppmärksammats alltmer under senare tid. Bl.a. tillsatte jordbruks-

ministern under våren 1977 en särskild utredning om luftvårdsproblem på grund av bilavgaser.

9.7.3. Til/verkningsindusrri

Volvo-Skövdeverken som har ett av landets största järngjuterier använder elektriska smältugnar. Skrot som är bemångt med olja, färg eller dylikt kan ge sot- och luktutsläpp. Stoftproblem uppstår även i samband med sandberedning, urslagning och rensning. Volvo-Skövdeverken har tillstånd enligt miljöskyddslagen. Koncessionsnämnden har emellertid ej slutgiltigt prövat i vilken omfattning åtgärder är nödvändiga för att ta bort luktande ämnen. Inom verkstadsindustri förekommer ofta kemisk eller termisk yt- behandling liksom lackering. Verkstadsindustrin medför därför utsläpp av stoft och lösningsmedel.

Livsmedelsindustri förorsakar ofta luktutsläpp. Vid olämpliga lokalise- ringar i förhållande till bostadsbebyggelse kan därför olägenheter uppkomma. AB Skövde Kontrollslakteri har varit föremål för prövning enligt miljö- skyddslagstiftningen hos statens naturvårdsverk. Processavloppsvattnet till- förs nattetid Skövde kommuns avloppsreningsverk i Skövde för att belast- ningen på reningsverket skall bli så jämn som möjligt.

Scan-Västs slakteri i Skara har tillstånd till sin verksamhet av konces- sionsnämnden för miljöskydd. Avloppsvattnet tillförs efter intern rening Skara kommuns avloppsledningsnät. Detta gäller också för AB Kronfågels anläggningar i Skara.

I Stenstorp driver Scan-Väst en destruktionsanläggning och tillverkning av djurfoder. Råvarorna utgörs av döda djurkroppar, blod, fjädrar m.m. som i huvudsak kommer från slakterier och charkuterier. En sådan an- läggning medför utsläpp av illaluktande gaser. Utsläppen sker dels från pro- cessen, dels från lagring av döda djurkroppar. Även avloppsvattenbehand- lingen kan medföra luktproblem. Scan-Väst har hos koncessionsnämnden för miljöskydd ansökt om tillstånd till verksamheten men något beslut fö- religger ännu ej. På grund av de luktolägenheter som verksamheten medför har remissinstanserna krävt förbättrad luftbehandling. Processavlopps- vattnet tillförs kommunens avloppsledningsnät i Stenstorp.

Cement- och kalktillverkning med tillhörande processer medför omfat- tande utsläpp av stoft liksom diffus damning. Tillverkningen medför också utsläpp av svaveldioxid som härrör från svavlet i bränslet. En stor del av den tillförda svavelmängden binds emellertid i produkten. Cementa har tillstånd enligt miljöskyddslagen av koncessionsnämnden för miljöskydd.

Krossverk medför damning som ökar allteftersom materialet finfördelas. Problem kan också uppstå med materiallager och motorfordonstrafik.

Utgångsmaterialet för blå lättbetong, som tillverkas vid Uddagården utan- för Falköping, framställs genom att skiffer och kalksten bränns i fältugnar. Denna bränning ger upphov till omfattande luftföroreningar. Rökgaserna som släpps ut i marknivå innehåller svavel. Ca 70 % av svavlet är i form' av svavelväte medan resten är bundet som svaveldioxid. Rökgaserna in- nehåller också ansenliga mängder koloxid samt kolväten och stoft. Att rena rökgaserna från fältugnar är inte möjligt. För att lösa detta problem måste

man övergå till tillverkning av annan typ av lättbetong. Ytong AB har tillstånd till verksamheten av koncessionsnämnden för miljöskydd intill ut— gången av år 1981.

Vid stenullstillverkning orsakar främst kupolugnarna utsläpp av stoft och svavelväte. I processen tillsätts fenolharts som bindemedel för att skapa form- stabila produkter. Utsläpp av fenol och formaldehyd är en följd härav vilket bl. a. medför vissa luktproblem. Under senare år har hårda krav på renings- anordningar m. rn. ställts också på mineralullstillverkningen i landet. Ut- vecklingen går dessutom mot eluppvärmda smältugnar vilket gör att man kraftigt kan begränsa utsläppen. AB Rockwool har tillstånd enligt miljö- skyddslagen för anläggningen i Skövde.

9.7.4. Jordbruk

Den omfattande djurhållningen leder till viss miljöpåverkan genom han— tering av fast och flytande spillning från djurstallen. Från vattenvårdssyn- punkt krävs att utsläpp av urin och pressaft skall förhindras. För detta behövs särskilda gödselvårdsanläggningar. Under senare år har också intresse riktats mot användning av konstgödsel och då i synnerhet de viktiga växtnärings- ämnena kväve och fosfor. Genom urlakning hamnar en del av dessa i sjöar och vattendrag. En schematisk beräkning visar att jordbruket bidrar med ungefär hälften av kvävetillförseln till Vänern och med ca tio procent av fosforn. Undersökningar på andra håll ger ungefär samma resultat. Förutom snabb igenväxning av vattendrag och sämre badmöjligheter, är riskerna stora för störningar i grundvattnet och därmed på vattenkvaliteten. Jordbrukets betydelse för landskapsvärden måste emellertid framhållas. Sålunda ges t. ex. statligt stöd åt betesdrift i särskilt skyddsvärda områden.

9.7.5. Militär verksamhet

Militär verksamhet medför ianspråktagande av mark, vilket i sin tur leder till stark förändring av naturmiljön. Bullerstörningar kan uppkomma i sam- band med skjutningar. Bullerproblem uppkommer också i någon mån vid transporter mellan förläggningar och övningsområden.

Övningar i naturen ger slitage och skador på mark och vegetation samt störningar för djurlivet. Detta gäller generellt och med skadeverkningar främst för rådjur under snörika vintrar. För häckande fåglar och för vegetation är riskerna störst under våren—sommaren. Det rörliga friluftslivet påverkas negativt främst där mark direkt tas i anspråk för militär verksamhet samt i förekommande fall också inom riskområden för skjutfält.

9.8. Avloppsvattenbehandling 9.8.1 Falköping

Biologiska avloppsreningsverk kompletterade med kemisk fällning finns i Falköping, Floby, Stenstorp, Slutarp-Kinnarp, Odensberg och Kättilstorp. Nya reningsverk skall inom de närmaste åren byggas för Broddetorp sarnt

i Åsarp och Valtorp. I Broddetorp finns för närvarande endast slamavskiljning Och utsläppen sker i Hornborgaån strax före utloppet i HornborgaSjön. Ett särskilt problem är att flertalet recipienter har mycket låg vattenföring. Många av dem är också kraftigt påverkade till följd av tidigare utsläpp. Lantbrukarna har tidigare låtit vattna sina betesdjur i öppna vattendrag. Detta är dock inte alltid möjligt nu utan risk för infektioner. En del vat- tendrag är inom vissa områden relativt hån belastade från jordbruket.

9.8.2. Skara

Ett nytt avloppsreningsverk i Skara med höggradig rening betjänar sedan hösten 1974 invånarna i samtliga tätorter utom Eggby. Verket är placerat ca 4 km väster om centralorten vid ån Dofsan som år recipient. Renings- verkets kapacitet har i vissa avseenden inte varit tillräcklig, framför allt be- roende på föroreningarna från livsmedelsindustrin.

De största företagen, Atlas Copco och Scan-Väst, har egna anordningar för rening av avloppsvattnet innan det förs till reningsverket. Scan-Väst har på senare tid byggt ut sin interna reningsanläggning vilket ger möjlighet för det kommunala reningsverket att fungera tillfredsställande. Recipienten har mycket liten vattenföring och blir i varje fall sommartid mycket känslig för störningar i reningsverkets funktion.

Eggby tätort har en egen avloppsreningsanläggning bestående av slam- avskiljare med efterföljande markinftltration. Efter utbyggnad kommer an- läggningen att ta emot avloppsvatten från ca 300 personer.

9.8.3. Skövde

Av Skövde kommuns ca 46 000 invånare är något mer än 39 000 anslutna till kommunala avloppsverk. De övriga är huvudsakligen anslutna till drygt två tusen enskilda avloppsanläggningar.

Avloppsreningsverk med mekanisk, biologisk och kemisk rening finns i Värsås, Timmersdala, Skultorp och Skövde. I en del fall är dessa gemen- samma för flera tätorter. Mekanisk och biologisk rening finns i Nybo, Igels- torp och Tidan, medan Vreten och Fjällakvarn endast har mekanisk rening. Avloppsreningsverken i Nybo och Fjällakvarn kommer att byggas om till kemisk rening. Ny anläggning planeras även i Vreten.

I samband med pågående inventeringar av avloppsförhållandena i glesbygd har konstaterats omfattande utsläpp av låggradigt renat avloppsvatten från enskilda hushåll samt kreatursurin och gödselvatten från ladugårdar. För- oreningarna leds till diken, åar och täckdikessystem. För att komma till rätta med dessa problem behövs ombyggnad av enskilda avloppsanlägg- ningar samt uppförande av gödselvårdsanläggningar.

9.8.4. Tidaholm

I början av 1970-talet uppfördes i Tidaholm ett reningsverk omfattande också kemisk rening. Det tar även emot avloppsvatten från Ekedalens tätort.

Tidan utgör recipient för det renade avloppsvattnet. För närvarande är verket belastat till sin fulla kapacitet. I Gälleberg och Kungslena finns nya, mindre 5. k. paketreningsverk med biologisk och kemisk rening. Fröjered, Magängs- holm och Folkabo har äldre anläggningar av typ slamavskiljare och i Dimbo finns biologiska dammar.

9.9. Avfallsbehandling

Inom Skaraborgs län arbetar för närvarande en arbetsgrupp med att indela länet i regioner som skulle kunna ge ekonomiska förutsättningar för genom- förande av en längre gående avfallsbehandling än uppläggning av avfall på s. k. täcktipp. Den behandlingsmetod som då närmast är aktuell är mal- ning av avfallet samt inblandning av slam för kompostering.

Falköpings kommun har öppna täcktippar i Falköping, Floby, Stenstorp och Vartofta. En industritipp i Kättilstorp upphörde under våren 1977. Sop- tippen i Vartofta utnyttjas endast i begränsad omfattning och kommer even- tuellt att avslutas inom den närmaste tiden. Tipparna i Falköping, Floby, Stenstorp saknar dräneringssystem och tipplaner. Särskilda problem finns med att slutligt omhänderta avloppsslam. Ingen anläggning är prövad enligt miljöskyddslagstiftningen.

I Skara kommun finns en central anläggning för avfallsdeponering vid Härlingstorp med tillstånd enligt miljöskyddslagstiftningen. Utredningen om att regionalisera avfallshanteringen i länet har pekat på Härlingstorp som ett alternativ till central anläggning. Lakvattnet från anläggningen förs sedan årsskiftet 1976/77 till kommunens avloppsreningsverk. Förutom hus- hållsavfall förs till Härlingstorp slam bl. a. från Scan-Väst. Dessutom finns där en mottagningsanläggning för oljeavfall.

Inom Skövde kommun finns för närvarande fyra upplagsplatser för avfall. Dessa avfallsupplag är belägna i centralorten samt i Väring, Värsås och Timmersdala. Tillstånd enligt miljöskyddslagstiftningen saknas för samtliga anläggningar. I centralorten finns en mottagningsstation för oljeavfall som däremot är prövad enligt gällande bestämmelser. Upplagsplatsen i central- orten har anordningar för uppsamling och behandling av lak-och press- vatten. Sådana saknas emellertid på övriga upplag.

Kommunen avser att ansöka om koncessionsnämndens tillstånd för an- läggningen så snart nu pågående utredningar om grund- och ytvattenför- hållanden i anslutning till upplagsplatsen i centralorten slutförts.

Omedelbart sydost om Tidaholm finns ett avfallsupplag för kommunalt avfall. Anläggningen är gemensam för hela kommunen och den är prövad enligt miljöskyddslagen.

Visst industriellt avfall transporteras till Korsberga i Hjo kommun, där det placeras i en gammal nedlagd lertäkt. Denna anläggning drivs av en privat firma.

9.10 thattnens kvalitet

Regelbunden recipientkontroll sker i Östen, vid utloppet ur Hornborgasjön samt i Lången. Recipientkontroll sker dessutom på samtliga vattendrags- sträckor som är recipienter för kommunala avloppsreningsverk med mer än 200 anslutna personekvivalenter. Kontrollverksamheten inom Tidans och Lidans avrinningsområden har samordnats i två program.

Genom särskilda undersökningar på 56 olika mätstationer under mars, juni och augusti 1976 känner man väl till hur dessa vattendrag är belastade av föroreningar. Mätningarna omfattade bl. a. pH, konduktivitet, halt av organiskt material, fosfor- och kvävehalt samt innehåll av termostabila co- liforma bakterier.

pH

pH-värdet anger vattnets surhetsgrad och varierar i sjöar och vattendrag under året. Avviker pH-värdet alltför långt från neutralpunkten (pH = 7) vare sig nedåt eller uppåt inträffar ofta biologiska skador, t. ex. skador på fiskens reproduktion.

I Tidans, Ösans, Lidans och Flians huvudfåror varierar pH-värdet omkring neutralpunkten. Vid de tre redovisade mättillfällena 1976 varierade pH- värdet mellan 6,2 och 8,4.

Av särskilda undersökningar som länsstyrelsens naturvårdsenhet utfört framgår att av surt nedfall påverkade sjöar återfinns på Billingens och Mös- sebergs platåer. Så är t. ex. Simsjön på Billingen och Bergsjön på Mösseberg klart försurade. 1 mindre omfattning är också vissa sjöar i Hökensåsområdet inom Tidaholms kommun påverkade.

K onduktivitef

Konduktiviteten är ett mått på den totala halten lösta salter i vattnet. I områden med lättvittrade basiska bergarter och där nederbörden möter stora kontaktytor i markskikten sker omfattande utvittring av salter. I sötvatten kan dock förhöjd konduktivitet indikera kommunala och/eller industriella utsläpp.

Lidans avrinningsområde har en mycket hög naturlig salthalt. Utsläppen från de kommunala avloppsreningsverken i Falköping och Skara förhöjer dock salthalterna i Bragnumsån respektive Dofsan.

I Tidans huvudfåra förhöjs konduktiviteten till ungefär dubbla värdet mellan Stråkens utflöde i Tidan och åns mynning i Vänern. Vittringspro- dukter och konstgödsel som tillförs ån samt utsläpp från kommunala av- loppsreningsverk ökar salthalten i ån.

Half av organiskt material

Permanganatförbrukningen anger halten kemiskt oxiderbart organiskt mate- rial i vattnet. En stor andel av de organiska ämnen som oxideras av per- manganat utgörs i ytvattendrag av naturligt förekommande humusämnen.

Resultaten från vattenundersökningarna i Dofsan utvisar att avloppsut-

släpp från Skara förhöjer halten organiskt material i vattnet mycket kraftigt efter åns passage genom tätorten och reningsverkets utsläppspunkt.

Syrgasmäimad

Syremättnadsprocenten är den uppmätta syrgashaltens andel av den teo- retiskt möjliga i vattnet lösliga syrgasen vid rådande temperatur. Syrgas- övermättnad kan inträffa under perioder med kraftig algblomning. Vattnets syrgasförråd reduceras lätt vid utsläpp av organiskt material. Vid nedbryt- ning, oxidation, av det organiska materialet förbrukas delar av vattnets syr- gasförråd. Vid extremt liten vattenföring och hög vattentemperatur i åarna, vilket inträffade i Skaraborgs län sommaren 1976, kan utsläpp av organiskt material förorsaka mycket låga syremättnadsvärden.

Såväl under juni som augusti 1976 förorsakade utsläppen från Skara reningsverk så stor syrgasförbrukning att syremättnadsvärdet understeg 20 % i delar av Dofsan nedströms Skara. Sådana syrgasmättnadsvärden vid sommartemperaturer är otillräckliga för att fisk skall kunna överleva.

K vöve— och fosforhalt

Vattnets totalkväve- och totalfosforhalt anger den sammanlagda halten av oorganiska och organiska föreningar. Eftersom alla olika ämnesfraktioner av fosfor- och kväveförekomster på olikartade sätt är relaterade till sjöarnas livsprocesser blir de sammanlagda halterna av stort intresse t. ex. för be- dömning av den allmänna näringsnivån.

I en omfattande närsaltundersökning som 1970—1972 genomfördes av länsstyrelsens naturvårdsenhet i Ösans avrinningsområde framkom att av de kväve- och fosformängder som följde med ytvattnet från avrinnings- området utgjorde 15 resp. 20 % bakgrundsförluster, 5 resp. 55 % kom från befolkningens avloppsutsläpp och 80 resp. 25 % härrörde från jordbrukets aktiviteter.

De undersökta vattendragen innehåller med få undantag mycket höga kvävehalter. Endast den del av Tidan som är belägen uppströms Tidaholm har vid samtliga tre undersökningstillfallen haft kvävehalter understigande ] mg per liter.

Halten fosfor i vattnet är inom Skaraborgs län av avgörande betydelse för produktion av växtlighet i vattendragen. Fosforhalter mindre än 10 mik- rogram per liter har endast registrerats på enstaka mätpunkter i Dofsan, uppströms Skara samt i Ösan, uppströms Skövde.

Kraftigt näringsrika förhållanden, vilket betyder halter över 100 mikro- gram per liter, återfinns på samma vattendragssträckor som innehåller myc- ket höga kvävehalter, Dofsan—Flian, Ösan samt Bragnumsån. Halten i Dof- san, nedströms Skara reningsverk, var vid de tre undersökningstillfållena 1000—3000 mikrogram per liter. Utgående avloppsvatten från kommunala avloppsreningsverk med kemisk rening får i regel ej innehålla högre halter än 500 mikrogram per liter. Förutom de tre nämnda vattendragssträckorna har Djuran vid Värsås, Skövde kommun, och Pösan nedströms Stenstorps avloppsreningsverk haft halter över 100 mikrogram per liter. De övre delarna av Tidan, Lidan och

Flian med undantag av tillflödena Bragnumsån, Pösan och Djuran innehåller mindre kraftigt förhöjda fosfoshalter,

Innehåll av bakterier

Vid den hygieniska bedömningen av vattnets lämplighet för bad tas i första hand hänsyn till halten termostabila coliforma bakterier. Om denna halt är mindre än I per milliliter anses vattnet tjänligt för bad. Om halten ligger mellan 1 och 10 per milliliter anses det med tvekan tjänligt och vid halter däröver otjänligt för bad. Genom att vattenföringen är låg i de flesta vattendragen är bad i huvudsak aktuellt endast i Tidans och Lidans huvudfåror.

Vid de undersökta provtagningsplatserna var badvattnet i augusti 1976 otjänligt nedströms Madängsholm och Tidaholm i Tidan. Däremot var vatt- net tjänligt för bad i Tidan uppströms Madängsholm och Tibro, mellan Moholm och Tidan samt i Östen och Lången. Tjänligt var också vattnet i vissa delar av Lidans huvudfåra uppströms Floby.

M era/ler

Länsstyrelsen utförde 1975 en översiktlig undersökning av metallinnehållet i vattendragen. En särskild sorts vattenmossa fungerade som testorganism. Resultaten visade att en vattendragssträcka i Tidan nedströms Tidaholm var kraftigt förorenad av zink och krom.

9.1 l Luftföroreningar

En luftundersökning genomfördes i Falköping 1972—73. Resultaten visade att man med goda marginaler klarade då gällande gränsvärden. Ett påtagligt problem i kommunen är emellertid röken från de öppna fältugnarna i Ud- dagården. Vid ostliga vindar kommer denna in över tätorten och vållar luktolägenheter. Sådana problem uppkommer ibland också i närheten av Scan-Västs destruktionsanläggning i Stenstorp.

I Skara har inga luftundersökningar företagits. De nuvarande problemen består framför allt av lukt kring vissa livsmedelsindustrier.

I Skövde har kartläggning av luftföroreningssituationen genomförts i olika omgångar sedan 1950-talet. Undersökningarna har omfattat stoft, svavel- dioxid, sot och koloxid. Stoftmätningar genomförs periodvis i närheten av vissa industriområden.

Skövde har tillhört de kommuner i landet som varit mest utsatta för luftföroreningar. Kraftiga förbättringar kan dock noteras efter massiva miljö- vårdsinsatser av kommunen och dess industrier. Från början av 1950-talet till mitten av 1970-talet har exempelvis de industriella stoftutsläppen mins- kat från omkring 30 till 2 ton per dygn.

Mätresultaten från vintersäsongen 1975—76 visade att medelvärdet för svaveldioxid var 32 ag] per m3 i Skövde centrum, 24 jag per m3 i Skultorp samt log per m3 i Häggums by. Dessa värden kan jämföras med gällande

lag = mikrogram

riktvärden som är 100 ng per m3 för svaveldioxid och 40 ag per m3 för sot. Som planeringsmål för svaveldioxid anges 60 ag per m3 räknat som vin- terhalvårsmedelvärde.

I närheten av Volvo-Skövdeverkens industriområde var den totala stoft- halten 35 ag per ni3 som halvårsmedelvärde. Motsvarande värde i närheten av AB Cementas anläggningar var 60 ag per m3, i Skövde centrum 30 ng per m3 och i anslutning till nuvarande anläggningar i Ranstad 17 jag per m3. Naturvårdsverkets riktvärde för stofthalt i luften uppgår till 75 jig per m3 som årsmedelsvärde med 60 ag per rn3 som planeringsmål.

Träindustrin och den kemiska industrin i Tidaholm bränner ofta mycket träavfall vilket tidvis ger sotproblem. Den kemiska industrin och plastin- dustrin medför ibland luktproblem. Några särskilda luftundersökningar har ej genomförts.

9.ll.l Svaveldioxidutsläpp och dess effekter

Olja, kol och naturgas innehåller svavel. Svavelhalten i råolja varierar mellan olika fyndigheter. När olja förbränns omvandlas huvuddelen av svavlet till svaveldioxid. Svavelutsläpp förekommer också från processindustrier som använder svavelhaltiga råmaterial eller andra svavelhaltiga produkter i sina processer.

Svaveldioxidutsläppen uppgick år 1973 i Västeuropa till ca 22 milj. ton och i Östeuropa till ca 28 milj. ton. I Sverige var svaveldioxidutsläppen år 1975 ca 740000 ton. Därav svarade förbränning av petroleumprodukter totalt för ca 540 000 ton medan den resterande delen i huvudsak kom från processutsläpp inom industrin.

De totala utsläppen i de fyra kommunerna Falköping, Skara, Skövde och Tidaholm uppgår för närvarande till mellan 6000 och 7000 ton per år. I tabell 9.2 redovisas utsläppen kommunvis. Dessa uppgifter är preliminära och har erhållits från pågående inventeringar vid statens naturvårdsverk.

Tabell 9.2 Utsläpp av svaveldioxid i Falköpings. Skara. Skövde och Tidaholms kom- muner

Kommun Utsläpp av svaveldioxid (ton per år) Falköping 2 500 Skara 690 Skövde 2 800 Tidaholm 470 Totalt 6 460

Svaveldioxid som släpps ut från t. ex. en industri eller ett samhälle blandas med renare luft från omgivningen och förs bort med vinden. Väderför- hållandena är i hög grad avgörande för hur snabbt denna blandning och utspädning sker. Vid vissa meteorologiska förhållanden, t. ex. tillfällen med litet luftutbyte under vintern, då vi också har större svaveldioxidutsläpp till följd av högre oljeförbrukning, kan höga halter svaveldioxid uppkomma

i området närmast utsläppspunkten. Detta gäller framför allt där utsläppen sker på låg höjd. Vid andra meteorologiska förhållanden kan svavelförening- arna transporteras mycket långt.

Svavel försvinner ur atmosfären och faller ned över jordytan antingen via nederbörden (våtnedfall) eller direkt genom att svavelföreningar fastnar på mark och vegetation (torrnedfall). Nedfallets omfattning över olika områden beror, förutom på utsläppens storlek, bl. a. på utsläppens höjd och geografiska läge samt på sådana faktorer som vindhastighet, markens to- pografi, nederbördsfrekvensen, luftens skiktning, vegetationens karaktär och markytans upptagningsförmåga.

Under senare år har frågan om den långväga transporten av luftförore- ningar varit föremål för särskild uppmärksamhet. Beräkningar har utförts av olika luftmassors förflyttningar inom framför allt Västeuropa vid olika vädersituationer och vid olika tidsperioder. Svavelföreningar i luft och ne- derbörd har mätts upp vid ett 70-tal stationer i Västeuropa, varav åtta i Sverige.

Av mätningarna framgår att våtnedfallet i sydligaste Sverige är ungefär dubbelt så stort som torrnedfallet. I övriga delar av Sverige är våtnedfallet ungefär lika stort som torrnedfallet. Av beräkningarna framgår också att större delen av det svavel som faller ned över Sverige kommer från utlandet i form av våtnedfall. Däremot härrör torrnedfallet i högre grad från inhemska källor. Om man ser på det totala nedfallet av svavelföreningar i vårt land, kan konstateras att för sydligaste Sverige och västkustområdet är de svenska bidragen mindre än 25 % medan för övriga landet bidraget från svenska utsläppskällor varierar mellan 25 och 50 %.

Mark och vatten tillförs på detta sätt ständigt ämnen som verkar för- surande. I kalkfattiga områden, t. ex. i flertalet urbergsområden, är markens och vattendragens förmåga att neutralisera surt nedfall liten. En längre tids nedfall av sura ämnen leder därför till försurning. För Sveriges del är för- sumingen särskilt påtaglig i Syd- och Västsverige.

För att bedöma om onaturlig försurning av en sjö inträffat finns vissa riktlinjer. Som bedömningsgrund används oftast vattnets pH- och alkali- nitetsvärden. Vattnets alkalinitet utgör ett mått på dess buffertkapacitet eller förmåga att neutralisera sura ämnen.

I april 1976 utförde länsstyrelsen i Skaraborgs län en försurningsstudie i 88 av länets sjöar. Bland dessa ingick 58 av länets 60 sjöar som har en areal överstigande 20 hektar. Av dessa 58 stora sjöar var 9 försurade.

I undersökningen ingick också 30 sjöar med en areal mindre än 20 hektar. Dessa var huvudsakligen belägna i de tre områden som i Skaraborgs lån på grund av markförhållandena befaras vara utsatta för försurning, dvs. Tiveden- och Hökensåsområdena samt områdena ovanpå de västgötska pla- tåbergen. Av dessa 30 småsjöar hade 12 mycket låga pH-värden. Några av dessa sjöar kan emellertid vara naturligt sura till följd av närhet till mossmarker. Huvuddelen kan dock betraktas som försurade till följd av nedfall av sura svavelföreningar.

Huvuddelen av de försurade och försurningskänsliga sjöarna återfinns i Tivedenområdet inom Forsviksåns avrinningsområde samt i den del av Tivedenområdet, norr om Karlsborg, som dräneras med mindre tillflöden till Vättern. Detta område har en svårvittrad berggrund och sura jordarter

varför det tillrinnande vattnet till sjöarna normalt endast har mycket låg buffertkapacitet. Även i Hökensåsområdet återfinns försurade sjöar. Dessa är dock, med endast få undantag, mycket små skogsgölar.

Inom Tidans, Lidans och Nossans avrinningsområden tycks försurade sjöar endast återfinnas inom begränsade delar av vattendragens källområden. Detta beror på att de rinner genom kalkhaltiga jordarter varvid de får en hög buffertkapacitet. Tidans, Lidans och Nossans huvudfåror är ej försurade och inte ens försurningshötade.

Huvuddelen av de sjöar som är belägna ovanpå de västgötska platåbergen i Skaraborgs län är tydligt försurade. Försurade sjöar är Simsjön och Bjärsjön på Billingen, Bergsjön på Mösseberg samt de sjöar på Hunneberg som är belägna i Skaraborgs län. Dessa sjöar ligger högt och har därför ofta ett litet nederbördsområde. Det vatten som når sjöarna kommer dit direkt som nederbördsvatten eller har endast kort tid dränerats genom marken varför det tillrinnande vattnet liksom nederbördsvattnet, får ett lågt pH och därmed liten eller ingen buffertkapacitet.

Undersökningar utförda under mars och maj 1977 visar i stort sett samma resultat som undersökningarna under 1976.

Riksdagen beslutade under hösten 1976 om en rad olika åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp. Beslutet innebär att utsläppen kraftigt skall begränsas. Målet är att de totala svavelutsläppen till år 1985 skall ha minskats till den nivå som gällde i början av 1950-talet. Detta skall uppnås genom begränsning av svavelhalten i eldningsolja och genom effektiva åtgärder för att minska utsläpp från industriella processer. För att pröva möjligheterna att återställa försurade vatten och begränsa ytterligare försurning har dessutom beslutats om statsbidrag för en femårig försöks- verksamhet med kalkning av sjöar och vattendrag.

9.12 Buller

Bullermätningar har hittills endast i begränsad omfattning gjorts utefter genomfartslederna vid Falköping. Detta arbete kommer emellertid att ut- vidgas för att bättre kartlägga trafikbullret.

I Skara saknas bullrande industrier. Trafikbuller är ett mycket påtagligt obehag för ett relativt stort antal invånare framför allt utefter E3. Mätningar och teoretiska beräkningar påvisar höga ljudnivåer framför allt utefter E3 men även på några platser i centrala Skara.

Kartläggning av bullerstörningarna från vägtrafik har genomförts vid de mest trafikbelastade vägavsnitten i Skövde. Mätresultaten visar att de av vägtrafikbullerutredningen föreslagna riktvärdena överskrids på mer än hälf- ten av de undersökta platserna.

Omfattande tågtrafikbullermätningar har genomförts i de avsnitt. där be- fintlig och planerad bebyggelse gränsar mot västra stambanan. Mätresultaten har legat till grund för bullerdämpande åtgärder, t. ex. anläggande av bul- lerskyddsvallar mellan bostadsområden och järnvägen.

Statens naturvårdsverks riktvärden för externt industribuller överskrids inom bostadsbebyggelsen i anslutning till Cementas och AB Volvo-Sköv— deverkens industriområden i Skövde.

Inom Skövde kommun finns också militära och civila skjutbanor. Särskild

uppmärksamhet ur bullersynpunkt har ägnats planeringen av de nya militära och civila övningsskjutbanorna i Lövsjötorp. Detsamma gäller det planerade militära skjutfältet i området.

9.13 Markskakningar

Sprängningsverksamhet som kan medföra störande vibrationer för bo- stadsbebyggelse förekommer vid en del stentäkter i Billingenområdet. För närvarande saknas gränsvärden för tillåtna markskakningar. Med hänsyn till att olägenheter genom markskakningar konstaterats på stora avstånd från sprängningsplatser genomförs kontinuerligt vibrationsmätningar vid fle- ra stenbrott. Mätningar av markvibrationer av tåg- och biltrafik hari Skövde genomförts i samband med planering av bostadsområden och nya vägdrag- ningar.

9.14 Joniserande strålning

Nästan allting i vår omgivning, liksom vår egen kropp, innehåller radioaktiva ämnen som utsänder joniserande strålning. De dominerande källorna till vår nattrliga bestrålning är uran och torium med dotterprodukter i mark och byggnadsmaterial, kosmisk strålning från solen och världsrymden samt kalium-40 i människokroppen.

Totalt ger oss naturliga strålkällor i genomsnitt en stråldos på ca 100 mrad per år. Variationerna är emellertid mycket stora och dosen beror bl. a. av berggrundens art, höjden över havet och latituden. Likaså har arten av byggnadsmaterial i bostäder betydelse.

Kännedom om den naturliga bestrålning som människan utsätts för och dess varationer har stor betydelse för bedömning av strålrisker. Människan liksom cen biologiska arvsmassan har ständigt funnits i den naturliga strål- ningsmijön som därför måste betraktas som normal från strålrisksynpunkt. På samrta sätt är det rimligt anta att små stråldostillskott som är avsevärt mindre in de naturliga variationerna i bakgrundsstrålningen inte innebär någon påvisbar ändring av den enskilda individens totala riskbild.

Uranrrytning innebär att man tillvaratar ett naturligt radioaktivt ämne. Därigenom uppkommer vissa arbetarskydds- och miljöproblem, som måste beaktas. Utvinning av uran innebär åtminstone lokalt förändring av en an- nars naturlig strålmiljö.

I vissa områden kan den naturliga halten av radioaktiva ämnen i marken vara mkaet högre än normalt. I Indien, Iran och Brasilien finns bebyggda områder med externdoser överstigande 2 000 mrad per år. Mätningar utförda i Ranstaisområdet visar värden som, på orörda områden eller utanför själva brytningområdena, varierar mellan 0,011 och 0,025 mrad per tim mot- svarande en stråldos på ca 70 till 150 mrad per år om man vistas utomhus året om

De st'åldoser som nu beskrivits är av naturligt ursprung. Genom val av by ggtadsmaterial, ventilation, dricksvatten m. rn. har människan själv oftast omedveten därom påverkat sin naturliga strålningsmiljö. Den naturliga

strålningen varierar med plats och tid. människans levnadsvanor, födoämnen och bostad och har lokalt eller allmänt förhöjts genom olika verksamheter eller produkter. Utöver dessa stråldoser utsätts människan för varierande stråldoser från konstgjorda strålkällor. Bland dessa dominerar medicinsk apparatur för strålbehandling eller stråldiagnostik.

Personer i radiologiskt arbete får ofta genomsnittliga stråldoser på några hundra mrem per år. Deras årsdos är enligt den internationella strålskydds- kommissionens (ICRP) bestämmelser begränsad till högst 5000 mrem. Stråldosen till personer som inte arbetar med strålning bör vidare hållas under 10 % av detta dosvärde oräknat de stråldoser som erhålls från naturlig strålning och vid medicinsk bestrålning av patienter.

En ny version av ICRst rekommendationer utkom ijuni 1977. Dessa innebär emellertid inga principiella ändringar. Dock föreslås ett något an— norlunda dosgränssystem uppbyggt på en högsta tillåtlig stråldos om 5 000 mrem per år för personer i strålningsarbeten och 100 mrem per år för all- mänheten vid långvarig bestrålning.

För att överblicka framtida stråldoser till följd av nu pågående verksamhet har man i strålskyddssammanhang infört några nya begrepp. Ett av dessa är dosinteckningen som kan definieras som summan av alla de framtida årsdoser som genomsnittligt erhålls inom en given grupp. Denna grupp kan vara hela jordens befolkning eller en mindre grupp och den behöver inte bestå av samma individer från till år. Ett annat nytt begrepp är kol- lektivdosen. Den utgörs av produkten av antalet bestrålade människor och deras genomsnittliga stråldos.

För ett givet antal bestrålade individer blir det förväntade antalet framtida skador direkt proportionellt mot kollektivdosen eller mera exakt den kol- lektiva dosinteckningen. Den senare kan därför betraktas som en räkning i förskott på alla skador verksamheten kommer att åstadkomma i framtiden.

Med hjälp av dosinteckningen är det därför möjligt att presentera kon- sekvenserna för varje utsläpp av radioaktiva ämnen, där man inte bara tar hänsyn till de omedelbara verkningarna. Genom att beräkna den globala kollektivdosinteckningen. utan hänsyn till några geografiska gränser, kan man få ett mått på den totala skadeverkan ett utsläpp kan komma att för- orsaka, oavsett var skadan inträffar.

9.15 Hälsovård

I Skaraborgs län har man kanske mer än i något annat län satsat på en kraftig utbyggnad av primärvården. I länet finns redan vårdcentraleri flertalet av de 16 kommunerna. Dessa vårdcentraler är välutrustade och man har en väl fungerande direkt samverkan mellan sjukvård. socialvård, försäk- ringskassa och arbetsvård. Dessutom finns tandvård. apotek etc. inrymda i centralerna.

År 1971 antog Skaraborgs läns landsting den hälsoplan som utgjort och utgör grunden för utvecklingen av hälsovårdsarbetet inom landstinget. Häl- sovården har organisatoriskt inordnats i primärvårdsblocket. En särskild häl- sovårdsenhet ansvarar för utvecklingen av hälsovården inom landstinget.

Hälsovårdsenheten genomför hälsokontroller av olika slag samt bedriver hälsoupplysning. Genom denna verksamhet vill man få ökade erfarenheter om huruvida hälsokontrollerna kan utnyttjas för att påverka exempelvis rökvanor, fysisk inaktivitet och övervikt. Utvecklingen går naturligt nog mot mera riktade hälsokontroller.

Skaraborgs läns landsting säljer företagshälsovård till ca 100 företag och kommuner, vilka tillsammans har ca 14 000 anställda. För närvarande finns åtta sådana företagshälsovårdscentraler knutna till vårdcentralerna. Vänte- listan för att få del av denna service är mycket lång. Företagshälsovården skall i princip vara enbart förebyggande och ingå i distriktsläkarnas ordinarie arbete vid vårdcentraler. Behovet av sjukvård tillgodoses inom det ordinarie vårdcentralsystemet.

I länet genomförs för närvarande en omfattande hälsoundersökning med huvudsakligt syfte att beskriva förekomsten av högt blodtryck samt en del andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar på ett slumpvis urval av be- folkningen. Utöver det snävt avgränsade problemområdet bör också fram- hållas att denna kontroll endast äger rum vid ett tillfälle varför undersök- ningen kan betraktas som en tvärsnittstudie. De i undersökningen ingående frågeställningarna är alltså formulerade med hänsyn härtill. Hälsounder- sökningen är ganska omfattande med hänsyn till urvalet men begränsad till sitt innehåll. Denna undersökning utgör inte ensam en tillräckligt god bas för t. ex. jämförelser i framtiden av skilda utvecklingslinjer för utnytt- jande av naturtillgångarna i området.

10. Exempel på utnyttjande av södra Billingens naturresurser

10.1. Inledning

För bedömningen av konsekvenserna av olika utvecklingslinjer har vi efter samråd med bl. a. LKAB, cementindustrin och mineralullsindustrin skisserat fyra exempel för utnyttjande av södra Billingens naturresurser. Utgångs- punkten har varit att varje exempel skall vara tekniskt och ekonomiskt genomförbart. Exemplen kommer att bedömas och diskuteras i förhållande till utvecklingen i regionen i övriga avseenden. Vi vill betona att exemplen inte får uppfattas som ställningstaganden från vår sida. De har istället tjänat som utgångspunkter för kommitténs bedömningar.

10.2. Exploateringsintressen

Krav på att utnyttja naturresurserna i södra Billingen har rests från flera håll. Främst har LKAB redovisat planer på att börja bryta skiffer i stor skala. Därutöver har de militära myndigheterna planerat ett skjutfält i om- rådet, Cementa AB och Rockwool AB i Skövde har planer på stentäkt. Området har vidare perifert berörts i planer för utbyggnad av vägar och flygfält.

An ett skjutfält förläggs till området ger knappast effekter som liknar exploatering. För den allmänna ekonomiska utvecklingen i regionen spelar det liten roll var i området skjutfältet förläggs. De delar av Vägnätsplan R som berör området vid södra Billingen har numera fått avsevärt lägre aktualitet. Fortsatta utredningar visar att de markanspråk som tidigare ställts på Sydbillingen har minskats till att omfatta krav på utrymme för en framtida förbifart av riksväg 46/48 vid Skultorp. I planeringen av denna förbifart har man tagit hänsyn till att ca 1 000 personer kan komma att bli sysselsatta i Ranstad.

Sedan början av 1960-talet har en försöksanläggning för brytning av alun- skiffer och utvinning av uran funnits i Ranstad invid Häggums kyrka. Sedan nästan 20 år äger Cementa AB (tidigare Gullhögen AB) ett markområde vid Rådene herrgård. Avsikten med detta markförvärv var att i framtiden ha möjlighet att öppna täkt av kalksten för cementtillverkning m. m. och att till området förlägga cement- och kalktillverkning. AB Atomenergi som är huvudman för Ranstadverket, äger omfattande markområden på södra

Billingen och omkring nuvarande brytnings- och industriområde. Under senare år har olika grader av exploatering av skiffrarna i anslutning till Ranstadverket diskuterats. Under slutet av 1960-talet byggdes en försöks- anläggning för brytning för knappt 1 milj. ton skiffer per år. Huvudsakligen skulle uran utvinnas. Under 1970-talet har dock endast försöksverksamhet pågått och någon mera omfattande brytning eller utvinning av uran på kom- mersiell basis har inte förekommit. 1974 åtog sig LKAB på regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna att utvinna uran ur skiffer i en om- fattning som skulle tillgodose uranbehovet för det svenska kärnkraftspro- grammet. Projekteringen inriktades på utvinning av 1 275 ton uran per år. Detta innebar en skifferbrytning på 6 milj. ton per år. Arbetena förutsågs pågå i 25 år.

Sedan 1976 har LKAB även studerat förutsättningarna för en hälften så stor skifferbrytning. Vissa intressen i regionen, främst företrädda av Skövde Miljöforum, har förordat en nedläggning av den nuvarande verksamheten och motsatt sig en utbyggnad. LKAB undersöker på uppdrag av regeringen möjligheterna till en framtida utvinning av alunskifferns alla värdefulla be- ståndsdelar baserad på en kombinerad produktions- och forskningsanlägg- ning. I maj 1977 lämnade företaget in en ansökan om prövning enligt ; 136 a byggnadslagen för projektet. Produktionsdelen innebär brytning av ca 1 milj. ton per år, dvs. den volym som ryms inom nu gällande bearbet- ningskoncession.

Cementindustrin har haft vissa planer att exploatera kalksten i Rådene. Landets cementindustri har koncentrerats till ett fåtal enheter under den senaste tioårsperioden. Samtidigt har cementkonsumtionen minskat från ca 4 milj. ton till 3 milj. ton per år. Fr.o.m. 1978 kommer huvuddelen av den svenska cementproduktionen att ske vid anläggningar i Slite på Gotland och i Skövde. Anläggningen i Skövde är modern och kalkstenen i intilliggande täktområde bedöms räcka åtminstone fram till år 2000. Med tanke på cementförbrukningens utveckling inom landet bedömer Cementa AB att en ny anläggning i Rådene inte är aktuell under denna period. Där- emot är det troligt att bolagetefter hand kommer attmodernisera och bygga om den befintliga fabriken i Skövde.

AB Rockwools stenullsfabriker i Skövde och Hällekis behöver diabas från Billingen. Rockwool köper f. n. råmaterial från en täkt på norra Billingen. Brytningen kan fortsätta där i ytterligare 10 år. Rockwool har anmält att man därefter skulle ha behov av ett område på högst en km2 i trakten av Skövde, som skulle försörja företagets alla fabriker i Sverige. Ett dia- basbrott måste ligga uppe på själva platån. Länsstyrelsen och kommunerna studerar f. n. några alternativ. För den allmänna ekonomiska utvecklingen i regionen spelar det liten roll var på Billingen diabastäkten förläggs.

10.3. Val av utvecklingsexempel

Vid genomgången av de olika exploateringsintressena för södra Billingen har vi konstaterat att de exempel som rimligen kan komma ifråga så gott

som helt är knutna till skifferexploateringen och följdindustrierna till den. De exempel för exploateringen av naturtillgångarna i södra Billingen som vi lägger till underlag för vår bedömning av den ekonomiska utvecklingen i regionen in på 1990-talet kan i korthet beskrivas enligt följande.

El Exempel 1 utesluter exploatering av naturtillgångarna. Nuvarande an- läggningar rivs och marken återställs för jordbruksändamål. D Exempel 2 innebär fortsatt FoU—verksamhet i ungefär samma omfattning som AB Atomenergi bedrivit under 1970-talet. El Exempel 3 innebär brytning av 1 milj. ton skiffer per år från 1980 parallellt med ett utvecklingsarbete. Detta inriktas på att i framtiden finna teknik för en så fullständig utvinning av metaller. mineraler och energi som möjligt med hänsyn till teknik. ekonomi och miljö. D Exempel 4 innebär brytning av 6 milj. ton skiffer per år kombinerat med en kraftigare satsning på utvecklingsarbete än i exempel 3. Liksom i fö- regående exempel syftar det till en framtida utvinning av mineraler m. m. som är så fullständig som möjligt.

10.3.1. Exempel 1

Ingen utvinning av alunskiffer eller kalksten. Den hittillsvarande anlägg- ningen i Ranstad avvecklas och området ställs efterhand i ordning förjord- och skogsbruk.

Allt utvecklingsarbete i Ranstad avbryts. Arbetsstyrkan vid nuvarande Ranstadanläggning på ca 85 personer friställs eller förflyttas. Rivningsarbeten och iordningställande av dagbrottområde m.m. startar 1978. Större delen av markarealen bör kunna återuppodlas i början av 1980-talet.

1975 1980 1985 1990 1995 ' r 150* 20x ANLÄGGNINGSARBETE )( Rivning, återstdllning alu 1975-1240

Sysselsättningen, främst insatsen av byggnadsarbetare under avvecklings- perioden, uppskattas till 150 man 1978—1979. Därefter någratiotal 1980—1985. Den återvunna jord- och skogsbruksmarken uppskattas till totalt 70 ha. Kvaliteten motsvarar den för länet genomsnittliga jord- och skogsbruks- marken.

10.3.2. Exempel 2

Ingen egentlig exploatering av naturresurserna i södra Billingen företas, men ett visst FoU-arbete pågår inom ramen för de anläggningar som f. n. finns. Utvecklingsarbetet inom Ranstadanläggningen syftar till en framtida ut- vinning och tillvaratagande av naturtillgångarna i skiffern. En even-

Figur [0.1

Figur 10.2

] LKAB har i skrivelse till industridepartementet i juni 1977 skisserat en nå- got mera omfattande FoU-verksamhet. Totalt blir det ca 90 anställda en- ligt LKAst förslag.

tuell utvinning kommer först efter 1995. Detta medför friställning av större delen av den kollektivavtalsanställda personalen som f.n. finns. Vi har bedömt att denna omfattning är nödvändig och tillräcklig för att upprätthålla den nuvarande kompetensen.1

1975 1980 1985 1990 iggsÅr _. —+ +— —+ | > 70 LO 1.0 50 50 FoU [Zz .. 100x 20x ANLAGGNINGSARBETE := Drift LO [___—_— Antol syssel- solid x Rivning,ölerstolln|ng B(U 1975-mao

Anläggningar m.m. förändras inte nämnvärt fram till 1990. Lokalerna som används för laboratorier etc. kan utnyttjas för andra ändamål medan transportanläggningar etc. får stå kvar oanvända. Dagbrottsområdet och om- rådet för förvaring av avfall m. m. iordningställs på samma sätt som i exempel 1. År 1990 är uppskattningsvis 3/4 av arealerna i föregående exempel åter- ställda till jord- och skogsbruksmark.

10.3.3. Exempel 3

Ranstadverket byggs ut och kompletteras i enlighet med LKAB:s nuvarande planer, så att 1 milj. ton skiffer kan brytas per år under perioden 1980—1990. Därtill förekommer omfattande FoU-verksamhet. Omkring 1990 går man över till en ny teknik som innebär mer fullständig utvinning av mineral och energi.

Exemplet innebär att behovet av arbetskraft i området ökar. Investeringar i anläggningar och maskiner uppgår uppskattningsvis till 300 milj. kr. (1976 års priser) fram till år 1990.

Ledningen för det särskilda bolaget förläggs till Ranstad. Ca 60 personer ägnar sig 1980 åt FoU-arbete. Ökningen uppgår till några tiotal till 1985. Vi förutsätter att utöver LKAB:s interna verksamhet förekommer stats- fmansierad FoU-verksamhet och eventuellt undervisning. Några tiotal tek- niker arbetar med detta. Forskning som kan bedrivas vid sidan av LKAB:s processutveckling är studier av möjligheterna att utnyttja alunskifferns in- nehåll av kolföreningar och alternativa processer som kan användas för de andra svenska skiffertillgångarna. Viss geologisk undersökningsverksam- het kommer sannolikt att bedrivas.

Utbyggnadstakten är måttlig och brytningen av skiffer startar 1980. Om FoU-resultaten blir användbara byggs en ny anläggning som tas i drift 1990. Då kan huvuddelen av innehållet i alunskiffern utnyttjas. År 1990 påbörjas utbyggnaden av ett kraftverk för omhändertagande av skiffrarnas energi- innehåll. Vid anläggningen uppgår då antalet sysselsatta till ca 600 personer.

1980 startar utbyggnaden av ett mindre kalkverk där en del av den kalksten som bryts, mals och säljs som jordbrukskalk och för att bekämpa

1975 1980 1985 1990 1995 år —i ——+ »4— + | 70 200 200 200 200 MlNERALUTVlNNING :: 60 60 60 60 ADMlNISTRATION :$ 20 60 70 80 90 Fo U :: ENERGIUTVINNING KALKUTVINNING METALLVERK ANLAGGNINGSARBETE !: Utbyggnad Ål Totalt antal sysselsatta :: Drift & A t l [ saa esse-y 1500- 1000+ 500-» -|— _| | 4 då 1975 1980 1985 1990 1995 Ar

Blu l976 -i2-30

försurningen i mark och sjöar. 1990 beräknas FoU-arbetet på utvinningen av metaller ha kommit så långt att en utbyggnad av ett förädlingsverk för metaller kan igångsättas. Huvuddelen av sysselsättningen fram till 1995 avser dock brytningen och förädlingen av 1 milj. ton skiffer per år och FoU-arbete. Därtill kommer tidvis relativt omfattande byggnadsarbeten.

Dagbrottet tar i anspråk totalt ca 200 ha mark. För varje år bryts ca 15 ha och lika mycket återförs med några års fördröjning som jord- och skogs- bruksmark. Ca 100 ha behöver inlösas.

10.3.4. Exempel 4

En omfattande exploatering av naturresurserna i södra Billingen sker. Skif- fer-brytningen bedrivs i den takt som föreslogs i LKAB:s ursprungliga planer. dvs. 6 milj. ton per år. Dessutom förekommer omfattande FoU-verksamhet som, liksom i exempel 3, leder till en komplettering av processen och en ökad utvinning av metaller och industrimineral. Inriktningen av FoU-verk- samheten blir densamma i båda exemplen. Personalinsatsen förutsätts dock bli större i detta exempel. Liksom i föregående exempel förläggs ett hu- vudkontor för hela verksamheten till Ranstad. Vårt exempel 4 bygger på

Fleur [0.3

Figur 10.4

LKAB:s projekt Ranstad 75 men vi har förutsatt att FoU-verksamheten. följdindustrierna m. m. blir av det slag som nu diskuteras och som ingår i exempel 3.

1975 1980 1985 1990 1995 År | —+ i | de 70 70 500 900 900 900 MINERALUTVINNING (::—___— 30 150 150 150 ADMINISTRATION =:— 30 60 80 100 110 F 0 U :_'—: 50 ENERGIUTVINNING [:= 50 50 50 KALKUTVINNING :: 500 METALLVERK :: JARNVAG » VAG :!:: 2001000 100 100 500 ANLAGGNINGSARBETE : ............. ................. . ....... . ......... t..—__: Utbyggnad A Totalt antal sysselsatta r:: Drill [___2—3— Ant [ s ssel q _ salta y 1500- 1000+ 500— l i— l %% Blu 1976-12-30 1375 1980 1985 1990 1995 Ar

Utbyggnaden av anläggningen tar längre tid än i exempel 3. Brytning startas tidigast 1983. Full kapacitet uppnås 1985. Investeringskostnaderna för utbyggnaden blir ca fem gånger så stora som i exempel 3. Den permanenta arbetsstyrkan år 1985—1995 uppgår till ca 1 200 personer. vartill kommer ca 500 byggnadsarbetare. Liksom i exempel 3 antas FoU-resultaten komma att leda till en ny process med mer fullständig utvinning som kommer till stånd på 1990-talet. Utbyggnad av ny väg och ny järnvägslinje till Ran- stadverket förutsätts.

FoU-arbetena kräver stor personal och ökar från 60 år 1980 till 110 år 1995. Då ingår en viss del offentligt anställd FoU-personal. som är knuten till statstinansierad utbildning och forskning. Inriktningen kan bli densamma som i exempel 3. FoU-satsningen innebär att statlig och privat forskning kring utvinning av metaller. industrimineral och energi ur skiffrar för hela landet förläggs till trakten. Högskoleutbildning startar.

Utöver mineralutvinningen kommer en utbyggnad av ett kraftverk någon gång mellan 1990—1995. Detta levererar inte bara energi till industrierna i området utan också el och fjärrvärme. Ett metallverk byggs ut under 1990- talet.

Bostads- och vägbyggande samt offentliga investeringar expanderar kraf— tigt i de delar av Skövde och Falköpings kommuner som ligger närmast intill södra Billingen. Under utbyggnadsperiodermi sysselsätts högst 1 000 personer per år. Här ingår då också den personal som krävs för den successiva återställningen m.m. av dagbrott och andra områden.

Fram till 1985 behöver ca 300 ha mark inlösas. Den jord- och skogs- bruksmark som används under exploateringen för ett antal år kan successivt återanvändas förjordbruk. Ca 30 ha per år tas i anspråk resp. återförs. 100—150 ha tas ur bruk under brytningsperioden. AB Atomenergi äger omfattande arealer som inte utnyttjas i detta exempel.

11. Konsekvenser av de fyra exemplen

Vår bedömning är begränsad till regionen. Vi har inte tagit upp frågan om hur arbetskraft och kapital kan användas i andra delar av landet istället för i Billingenområdet. Uranbehovet för vår egen energiförsörjning och ef- fekterna på Sveriges bytesbalans har inte heller ingått i vårt uppdrag att bedöma. Vi hardärför— i enlighet med direktiven—gionen regionalekonomisk och inte en samhällsekonomisk analys av konsekvenserna av de fyra ex- emplen.

11.1. Jord- och skogsbruk

Stora delar av jordbruksmarken vid och runt Ranstad har klassats som C- mark. Enligt definitionen omfattar områdestyp C de områden som anses ha sämre förutsättningar och där jordbruksproduktion i normala fall inte bedöms kunna ge ekonomisk lönsamhet. Indelningen i klasserna A. B och C är dock länsrelaterad. Då skördenivån i länet överstiger riksmedeltalet kan detta innebära att åker i klass C i det berörda området har relativt god avkastning och är odlingsvärd på lång sikt.

Konsekvenserna förjord- och skogsbrukets del blir helt marginella i exem- pel 1 och 2.

Den mark som enligt exempel 3 behövs för brytning och återställande är 50—70 ha som under brytningstiden blir tagen ur produktion. dvs. en ganska liten andel av arealen. För enskilda brukningsenheter som helt eller delvis förlorar sin åkerareal under viss tid har det dock betydelse.

Effekten på sysselsättningen är svårbedömbar. Inom l—milszonen är för närvarande ca 600 sysselsatta inom jordbruk. Inom Z-milszonen uppskattas motsvarande siffra till knappt 2 500. Antalet sysselsatta totalt (alla näringar) inom l-mils resp. Z-milszonen torde uppgå till ca 5 000 resp. 25 000. Jord- bruket svarar således för en liten andel av sysselsättningen. Enligt lant- bruksnämndens senaste bedömningar är den årliga sysselsättningsminsk- ningen inom jordbruket 15—20 personer inom l—milszonen. Det redovisade behovet av arbetskraft i exempel 3 kan därför antas motsvara ca 10 års sysselsättningsminskning inom jordbruket. Erfarenheter finns från liknande

arbetsmarknadssituationer, t. ex. Ringhals/Väröbacka. Uppgifter från lant- bruksnämnden i Hallands län tyder på att inverkan på jordbrukssysselsätt— ningen och produktionsinriktning m.m. varit mycket begränsad. Det är dock möjligt att rekrytera ett visst antal personer. som annars skulle arbetat i jord- och skogsbruk. till arbete i de anläggningar som anges i exempel 3 och 4. Det är alltså inte osannolikt att rationaliseringen ijordbru ket kom mer att gå något snabbare i exempel 3 och 4.

I exempel 4 tas större arealer i anspråk och effekten på närliggande ar- betsmarknad ökar. Med samma antaganden som i exempel 3 torde 100—150 ha permanent tas ur produktion. vilket fortfarande är en relativt liten andel av arealen. Mellan 5 och 10 jordbruksföretag berörs och kan delvis eller helt förlora åkermark. Liksom i exempel 3 tas marken i anspråk successivt och alla jordbruksföretagen berörs inte på en gång. Inverkan på den lokala arbetsmarknaden blir naturligtvis större än i exempel 3. Påverkan är dock ganska begränsad i inledningsskedet. Under de första åren är behovet av anläggningsarbetare störst. Dessa förutsätts ha en viss yrkesutbildning redan tidigare. t. ex. betongarbetare. Mineralutvinningen som kommer senare och som ev. sker i skift torde däremot bli attraktivare på grund av möjligheterna till kombination med mindre jordbruk.

11.2. Industri. service m.m.

11.2.1. Industri

Jord- och stenindustrin och mineralullsindustrin är helt beroende av rå— varorna i området. Även livsmedelsindustrin kan sägas vara lokaliserad till regionen på grund av att tillgången på råvaror här varit god. Dessa delar av industrin sysselsätter dock högst en fjärdedel av antalet sysselsatta i industrin i de fyra kommunerna. Den goda tillgången på arbetskraft har varit en annan viktig orsak till industrins expansion.

Nedläggning eller fortsatt verksamhet med forskning (exempel I och 2) i Ranstad skulle inte leda till några konsekvenser för industrin i området. Det finns knappast industrier som skulle behöva avveckla sin verksamhet eller dra ned sin verksamhet. lika litet som det finns indust- riföretag som på grund av detta skulle få större utrymme för en expansion. De råvaror som vid en obetydlig exploatering eller nedläggning i Ranstad skulle göras tillgängliga kan inte utnyttjas av andra företag i regionen. In- dustrins anläggningar i de fyra kommunerna kommer inte att utnyttjas på annat sätt om Ranstadanläggningen läggs ned eller drivs som forsk- ningsstation.

Industristrukturen i de fyra kommunerna är sådan att en utbyggnad (exem- pel 3 och 4) i Ranstad inte skulle medföra att andra industriföretag direkt påverkades så att de fick öka eller minska sin verksamhet. Industriföretagen i regionen har inte den strukturen och den produktionsinriktningen att en utbyggnad i Ranstad automatiskt ger ökade möjligheter till expansion genom produktivitetshöjande samarbete etc. Arbetskraften och utbildningen är de enda faktorer där konkurrens respektive gemensamt utnyttjande kan tänkas.

I kapitel 6 om industriföretagen i de fyra kommunerna har konstaterats att framtiden är osäker för några industrianläggningar. Bl. a. gäller det Ytong AB:s anläggning i Uddagården och tekoföretag och det finns anledning tro att en viss överströmning av arbetskraft skulle komma från Ytong till Ranstadverket. Exempel 3 och 4 skulle innebära att en strukturförändring underlättades.

Den tekniskt kvalificerade personalen vid en eventuell Ranstadsutbygg- nad bedöms endast i liten utsträckning kunna rekryteras i regionen. För närvarande finns ingen speciell utbildning för dessa typer av befattningar och det är heller inte möjligt att rekrytera den typ av tekniker som krävs ifrån andra företag. På den tekniska sidan blir alltså påverkan på övrig industri liten. Exempel 3 och 4 skulle innebära att en ny typ av industri skulle tillföras regionen. En bas för nya följdindustrier — metallutvinning etc. — kommer till.

1 1.2.2 Under/everantörer

Råvaror i exempel 3 och 4 hämtas från företag utanför regionen. Utöver skiffer används huvudsakligen olja. svavel. soda och natriumlut. Olja och svavel köps av de svenska raffinaderierna. natriumlut från EKA i Bohuslän och sodan importeras. Inga större indirekta sysselsättningseffekter i regionen är därför att förvänta på råvarusidan.

De bemanningsplaner som upprättats av LKAB för utbyggnadsalterna- tiven är uppgjorda utan hänsyn till avvägningen mellan vad som kan läggas ut på entreprenad och vad som kan göras i egen regi. Ca 25 % av dem som nu är inräknade i bemanningsplanerna skulle utföra arbete som även kan köpas från underleverantörer. t. ex. interna transporter. reparationsarbeten m.m. Därutöver kommer man att ha behov av underleverantörer för re- paration och underhåll av anläggningarna motsvarande 5 % av den egna totalbemanningen. I denna sektor finns idag en viss överkapacitet inom regionen. Ett ökat behov av tjänster från Ranstad skulle därmed medföra att sysselsättningen tryggas för en del av de anställda. Effekter i form av nya sysselsättningstillfallen blir något mindre än om kapacitetsutnyttjandet varit högt. På längre sikt kan man dock räkna med en större och mera differentierad marknad för reparationer av maskiner och anläggningar i re— gionen.

Tillverkning av plastbehållare liksom gummivulkanisering kommer att behöva upphandlas i stor utsträckning. Åtminstone i exempel 4 bör behovet ge upphov till att produktion startas i regionen.

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) vid arbetsmark- nadsdepartementet. numera industridepartementet. har studerat indirekta sysselsättningseffekter i några regioner vid en ursprunglig ökning inom in- dustrin av 100 sysselsatta och av 1000 sysselsatta och kommit fram till att de indirekta sysselsättningseffekterna ofta uppgår till storleksordningen 5—10 %. AB Atomenergi sysselsätter idag indirekt 3—4 årsarbetare. vilket motsvarar ca 3 % av det totala antalet sysselsatta.

Mot bakgrund av detta bedömer vi att de indirekta sysselsättningseffek- tema för underleverantöreri regionen uppgår till ca 5 % av antalet anställda vid Ranstad.

1 1.2.3 Offentlig och kommersiell service

Huvuddelen av de spridningseffekter, som kan förväntas vid en expansion av Ranstadverket uppkommer inom servicesektorn. Dessa effekter beror på ökad efterfrågan på varor och tjänster inom bland annat dagligvaruhandel, kommersiell och samhällelig service m. m. Den ökade efterfrågan uppkom- mer i sin tur utifrån ökade totala hushållsinkomster inom regionen beroende på dels ökade inkomster inom de benntliga hushållen, dels genom en ökad inflyttning. se avsnitt 11.6.1 nedan.

Omfattningen av spridningseffekterna beror på i vilken utsträckning ar- betskraftsbehovet kan tillgodoses regionalt. I detta sammanhang erinras om att normalt en relativt större andel av den ökade arbetskraftsefterfrågan, som uppstår indirekt. riktar sig mot kvinnlig arbetskraft än vad den direkta efterfrågan vid Ranstadverket gör. Detta innebär att denna efterfrågan i större utsträckning kan tillgodoses lokalt än behovet av byggnads- och drifts- personal vid Ranstadverket.

I exempel 3 bedömer vi att den ökade efterfrågan på kommunal service ryms inom de nuvarande kapacitetsramarna. På lång sikt sker naturligtvis en anpassning av kapacitetsnivån till den något högre efterfrågenivån. Jämför avsnitt 11.6.3.

Exempel 4 innebär betydligt större krav på både den offentliga och kom- mersiella servicen än exempel 3. En faktor som har en dämpande effekt är att inflyttarnas boende sprids på ett relativt stort område. där en viss ledig kapacitet finns. På lång sikt kommer naturligtvis serviceutbudet att anpassa sig till den nya högre efterfrågenivån. vilket indirekt ger upphov till nya sysselsättningstillfällen i förhållande till om detta tillskott av efter- frågan skulle utebli. I både exempel 3 och 4 blir underlaget för lokal service i de mindre tätorterna bättre — i första hand i Stenstorp och Skultorp. Ut- byggnaden ger därför bättre förutsättningar att behålla den spridda ort- struktur som nu finns. I övrigt är den expansiva industrin nästan helt Io- kaliserad till centralorterna i respektive kommun.

Ovanstående kan jämföras med omfattande studier som gjorts av ERU av de indirekta sysselsättningseffekter som uppstår inom sektorer utanför industrin. Man har därvid studerat dessa sysselsättningseffekter vid en ur- sprunglig ökning inom industrin med 100 sysselsatta och med 1000 sys— selsatta. Undersökningarna visar att de indirekta effekterna utanför industrin uppgår till mellan 45—85 % av den ursprungliga ökningen samt att effekten blir procentuellt större vid en ursprunglig ökning av 1000 sysselsatta än vid 100.

Mot bakgrundav det förväntade stora internationella intresset för de pla— nerade forskningsinsatserna kan man förvänta ett ökat behov av hotell- och kongressverksamhet. Dessutom kommer både anläggningsperioden och driftsperioden att ge upphov till en relativt omfattande konsultverksamhet.

Vid sidan av de ökade krav på skolor en inflyttning medför kan exempel 3 och 4 tänkas medföra ett ökat krav på yrkesutbildning inom regionen. Detta innebär förutom att de nu befintliga yrkesutbildningsenheterna för Iaboranter, bilförare m. fl. får ett större underlag, även att underlag kan komma att finnas för andra former av yrkesutbildning. En annan effekt kan vara att den kvalificerade forskning som kommer till stånd i exempel

3 och 4 i sig kan medföra behov av eller dra till sig någon form av högre utbildning, annan forskningsverksamhet o. dyl. Detta bland annat mot bak- grund av att utvecklingsarbetena i Ranstad mycket sannolikt kommer att ge upphov till intensiva internationella kontakter.

Dessutom ger det tekniska kunnandet som samlas vid Ranstad möjlighet att driva högre teknisk utbildning, forskning m. m., eftersom teknikerna kan fungera som lärare och forskningsledare. Mera om detta i avsnitt 11.7.

11.3. Arbetsmarknaden 11.3.1 Exempel 1 och 2

Exempel 1 innebär att den nuvarande arbetsstyrkan friställs eller förflyttas. Arbetskraftsbehovet, främst av byggnadsarbetare under avvecklingsperio- den. uppskattas till 150 man under perioden 1978—79. Därefter behövs ca 20 personer för rekultiveringsarbeten fram till 1985.

Vid en nedläggning av detta slag visar undersökningar utförda av ar- betsmarknadsstyrelsen (AMS). erfarenheter från andra nedläggningar i länet m. m. att av männen blir ca 10 % arbetslösa under längre tid medan mot- svarande siffra för kvinnorna blir betydligt högre.

En referensgrupp bestående av representanter för de fackliga organisa- tionerna har bedömt de framtida sysselsättningsmöjligheterna för de nu anställda vid Ranstadsverket om verksamheten läggs ned. dvs. om exempel 1 genomförs. För varje enskild person har möjligheterna till ny sysselsättning etc.. vid en friställning bedömts. I tabell 11.1 sammanfattas referensgruppens bedömningar.

Tabell 11.1 Referensgruppens bedömning avseende arbetsmarknadsmöjliglieterna vid en eventuell friställning i enlighet med exempel |. Antal personer

Tjänste- Kollektiv- Summa män anställda Flyttar och får arbete 6 3 9 Arbete under varseltiden på orten eller inom pendlings- avstånd 6 22 28 Arbetslösa kortare eller längre tid 8 16 24 Arbetsmarknadsutbildning l 0 I Ordinarie pension 4 3 7 Sjuk-. förtidspension ] 2 3 Slutar arbeta 2 0 2

"Arbetslös, kortare eller längre tid” definieras som genomsnittlig arbets- Iöshetsperiod om 4 månader.

Exempel 2 innebär en renodlad forskningsanstalt. där huvuddelen av per- sonalen utgörs av kvalificerade forskare. Dessa är tänkta att rekryteras från hela landet, men också exempel 2 ger friställningar.

11.3.2. Exempel 3 och 4

Arbetsmarknaden i de fyra kommunerna Falköping. Skara. Skövde och Ti- daholm har varit balanserad och beräknas vara i god balans under de när- maste 15 åren. Efterfrågan på arbetskraft har under senare år varit god. De aktuella prognoserna pekar dock på en väsentligt minskad ökning i är- betskraftsefterfrågan framdeles. De aktuella kommunerna. i första hand Skövde, har varit inriktade på en kraftig expansion sedan många år tillbaka. Denna trend har numera brutits. Dessutom kommer enligt vår bedömning nä- ringslivets Växtkraft i Falköping att minska. Trots detta orosmoln kan arbets- marknaden i regionen betraktas som balanserad och sta- bil. Även om en betydligt sämre utveckling förutses för sysselsättningsök- ningen inom industri och offentlig sektor än vad de officiella prognoserna anger kommer ett behov av fortsatt inflyttning att göra sig gällande. En försämring som skulle vara så stor att inflyttning inte erfordras bedöms som osannolik.

Arbetsmarknadsprognosen visar att den efterfrågan på arbetskraft som uppkommer i exempel 3 och 4 sannolikt behöver täckas genom inflyttning till regionen.

Det kan tyckas vara lika sannolikt att endast en del av efterfrågan täcks genom inflyttning och resten genom omstrukturering på den lokala arbets- marknaden. En utbyggnad enligt exempel 3 och 4 skulle i så fall medföra att lönenivån i regionen pressades upp så att rationaliseringen av jordbruket och den övriga industrin ökade takten och personalbehovet där minskade. Vi har dock valt att — i räkneexemplets form — analysera effekterna av en inflyttning av hela arbetsstyrkan, eftersom den utgångspunkten ger de mest intressanta effekterna. Dessutom är arbetsmarknaden i regionen sådan att ett fortsatt inflyttningsöverskott är sannolikt.

Det ärinte sannolikt att rekryteringen till Ranstadverket i de olika exem- plen i sin helhet kommer att ske utanför regionen. Självklart kommer många som nu bor i regionen att söka sig till Ranstad. Inte heller vid tidigare nyrekrytering har alla tillkommande flyttat—in. Detta kan illustreras med rekryteringsmönstret vid Volvo-Skövdeverken under dess expansionsperiod under början av 1970-talet, tabell 11.2. Volvos rekrytering skedde i en tid då inflyttningen var omfattande.

Tabell 11.2 Volvos rekrytering för perioden 1971—1974. Procent

1971 1972 l973 1974 1971-74 Skövde 30 34 37 35 34 Ovriga R-Iän 23 22 22 24 23 Ovriga Sverige 10 14 13 17 14 Norden 30 29 27 24 27 Ovriga utlandet 7 I I I 2

100 100 100 100 100

Huvuddelen av arbetskraften i exempel 3 bedöms under den första tio- årsperioden kunna rekryteras på den regionala arbetsmarknaden. Det kan

vara svårt att lokalt rekrytera yrkesgrupperna borrare. laddare i dagbrottet. laboranter. forskare och arbetsledare i driftlaboratoriet.

Rekryteringen till Ranstad i exempel 4 blir nog svårare eftersom det om- fattar arbete under jord (borrare. lastare och laddare). Dessa måste till hu- vuddelen rekryteras utanför regionen. En viss del av denna personal kan dock utbildas i företaget. Med förbättrad yrkesutbildning kan på sikt en större andel rekryteras i regionen.

11.3.3. Ny sysselsättning i servicesektorer)ra

I avsnitt 11.2 konstaterar vi att de indirekta sysselsättningseffekterna på kort sikt blir ganska begränsade. bl. a. mot bakgrund av att den befolk- ningsökning som exempel 3 och 4 ger upphov till sprids mellan många tätorter och kommuner. På längre sikt kommer emellertid den kommersiella och offentliga servicen att anpassa sig till den högre efterfrågenivå, som en utökning av Ranstadverket innebär jämfört med nuläget. Om man tar hänsyn till det ökade behovet av offentlig och kommersiell service har vi antagit att multiplikatorn i exempel 3 uppgår till 1.5, dvs. att en initial ökning av arbetskraftsstyrkan vid Ranstad med 300 personer medför en total ökning av antalet sysselsatta med 450 personer. I exempel 4 har vi bedömt multiplikatorn till 1,6. Vi har då också tagit hänsyn till att in- komsterna i regionen ökar.

Den arbetskraft som behövs i servicesektorn har traditionellt en kvinnlig dominans. Samtidigt uppstår efterfrågan i olika delar av regionen i enlighet med lokaliseringen av befolkningsökningen. Detta gör att vi bedömer att rekryteringen av denna arbetskraft i stort kan ske inom regionen.

Tidigare erfarenheter visar klart att en ökad arbetskraftsefterfrågan höjer den kvinnliga förvärvsfrekvensen i en region. Det bör här emellertid påpekas att de nödvändiga förutsättningarna vid sidan av arbetskraftsefterfrågans inriktning, t. ex. barnstugor, kommunikationer m. m.. måste uppfyllas om fler kvinnor skall kunna få arbete utanför hemmet.

] 1.3.4 Byggnads— och anläggningsarbete i exempel 3 och 4

I exempel 3 behövs ca 200 anläggningsarbetare under perioden 1978—1980 samt ca 200 anläggningsarbetare omkring 1990, då bl.a. utbyggnaden av ett kraftverk för omhändertagande av skiffrarnas energiinnehåll påbörjas och en ny process tas i bruk.

I exempel 4 bedöms efterfrågan på anläggningsarbetare under perioden 1978—1980 stiga från 200 till 1000 personer för att sjunka till ca 100 personer 1983. Mellan 1985 och 1990 bedöms behovet av anläggnings- arbetskraft uppgå till ca 100 personer om året och därefter under perioden fram till 1995 till 500 personer.

I avsnitt 6.3.7 har vi konstaterat att det i nuläget och för de närmaste åren bedöms föreligga en relativt hög efterfrågan på byggarbetskraft inom regionen, och att det inför de närmaste åren föreligger risk för överhettning.

Mot ovanstående bakgrund kan man därför anta. att så gott som hela byggarbetskraften måste rekryteras utanför regionen. Detta behöver inte

nödvändigtvis innebära att de vid Ranstad anställda rekryteras utanför re- gionen.

Byggnadsarbetare i Skaraborgs län har i en följd av år pendlat till sina arbetsplatser. I princip har byggnads- och anläggningsarbetare haft hela länet som arbetsfält oberoende av var de bott. Detta innebär att om det blir större efterfrågan på byggnadsarbetare i de fyra kommunerna kring södra Billingen kan inpendlingen komma att öka. Detta gäller främst byggnadsarbetarna. Montörerna är mer knutna till en arbetsgivare än till ett visst byggnads- projekt. Detta innebär att montagearbetare vanligen bara tillfälligtvis och till en del kan rekryteras i regionen. I vissa fall kan en lokal rekrytering ske med hjälp av omskolning. vilket emellertid är ganska ovanligt. Mon- teringsarbetare utgör ca en tredjedel av behovet i exempel 3 och hälften av byggarbetskraften i exempel 4.

Vår bedömning blir trots allt att erforderlig bygg- och montagearbetskraft kommer att flytta in till regionen. På senare år har nämligen branschens arbetskraft minskat snabbt. I våra exempel kommer det största behovet att infalla vid 1980 och åren närmast därefter. Vi bedömer att andra bygg- projekt kommer att medföra att byggarbetskraft söker sig till området för att bosätta sig där permanent. Dessutom är möjligheterna för anläggnings- arbetare att få stadigvarande arbete i driften mycket stora i verksamheter enligt exempel 3 och 4.

11.35. Kvinnlig arbetskraft i exempel 3 och 4

Andelen kvinnlig arbetskraft i exempel 3 och 4 har av företaget och de fackliga organisationerna uppskattats till 30 %. Visserligen kan en betydligt högre andel av arbetena skötas av kvinnor men denna typ av industri med skiftgång och relativt högt löneläge kommer ändå att locka fler män än kvinnor att söka arbete. Servicesektorn erbjuder däremot fler arbetstillfällen för kvinnor. Exempel 3 och 4 kommer emellertid inte att innebära en radikal förändring av arbetsmarknaden för kvinnor i de fyra kommunerna.

11.3.6. Avbrott efter tio år i exempel 3

Om exploateringen enligt exempel 3 avbryts efter tio år innebär det att större delen av arbetskraften då (300—400 personer) friställs. Enligt arbets- marknadsprognosen kommer man i regionen att ha en växande efterfrågan på arbetskraft vilket gör det sannolikt att personalen liksom nu kan få andra arbeten. Serviceutbyggnaden kommer dock att sakta av. Det är dessutom troligt att man redan flera år före slutet av tioårsperioden kan avgöra om» en nedläggning är aktuell eller inte. Många av de företag som lagts ner på senare år har haft en mycket kortare varseltid.

1 1.3.7 Sammanställning

Den påverkan på arbetsmarknaden som de olika exemplen kan ge fram till 1995 sammanfattas i figur 11.1.

Totalt antal sysse—satta

l

25001

2000-

1500-

lOOO—

500 -

| — 1 r— 1 + 1975 l980 1985 l990 1995 ermpel 3 _— Drel-t sysselsattntng | anlaggntngen inkl montage och bygge

__._—— Totalt tillskott inkl se'vtcenartngar mm

Exempel L

—---—4-—-— Direkt sysselsattntng [ anlaggntngen inkl montage och bygge

Totalt tillskott "tkl serv :enartngar mm

Figur I I.! N_va arbets- tillfällen i exempel B* J '97"'0"—18 306/14

11.4. Behov av samhällsutbyggnad

] samband med nyetablering eller utbyggnad av redan existerande verk- samhet ställs krav på olika typer av offentliga investeringar. Dessa består av investeringar i direkt anknytning till produktionsanläggningen och av utbyggnader på grund av större arbetskraftsefterfrågan. Förutom ökade krav på offentliga investeringar följer i allmänhet ökade driftkostnader.

I de fall ledig kapacitet finns i den offentliga servicen på en ort. innebär detta att en ökning av produktionen på en sådan ort kan ske till lägre sam- hällsekonomiska kostnader än på en ort där all service utnyttjas. Man brukar i detta sammanhang tala om kapitalvinster respektive kapitalförluster med avseende på samhällskapitalet. Med samhällskapital avses bostäder. kom- munala och privata investeringar, dvs. det kapital som utnyttjas av män— niskorna vid sidan av produktionskapitalet. En snabb avfolkning av ett om— råde med utbyggd samhällsservice i olika former kan resultera i att sam- hällskapitalet blir övergivet eller underutnyttjat. Med kapitalförlust menas att man vid flyttning från ett område lämnar efter sig fullt användbart re- alkapital samtidigt som nytt måste skapas i inflyttningsorten.

11.4.1. Krav på investeringar i direkt anknytning till produktions— anläggningen

För närvarande har Ranstadverket egna vattentäkter i form av djupborrade brunnar. Dessa vattentäkter bedöms räcka till för produktion i exempel 2. 3 och 4. Detta gäller speciellt som produktionstekniken utvecklas mot ett mer och mer slutet system. varvid vattnet återanvänds. Detta innebär på sikt ett minskat råvattenbehov. Det kan här även nämnas att vatten- ledningen från Vättern passerar i direkt anslutning till Ranstadverket.

Ranstadverket har för närvarande egen rening av såväl hushållsvatten som processvatten och avser även i exempel 3 och 4 sköta denna rening självt. Härigenom uppkommer alltså inga krav på samhälleliga investeringar.

Ranstadverket matas idag med elkraft från en stam. vilken bedöms räcka till även i exempel 3 och 4. Det har emellertid diskuterats i vilken mån man av säkerhetsskäl bör ha två stammar så att risken för driftavbrott blir mindre.

I exempel 4 behövs en järnvägsanknytning dels för Ranstadverket. dels för det skisserade metallverket. Stickspåret kan antingen dras söder om dagbrottet och ansluta till stambanan norr om Stenstorp eller dras norr om dagbrottet och ansluta till stambanan vid Sjogerstad. Investeringskostna- derna har i 1974 års prisnivå beräknats till 119 resp. 14,5 milj. kr. Det förstnämnda alternativet bedöms som mest troligt. Stickspåret kommer helt att finansieras av företaget.

I samband med exempel 4 behövs vissa förbättringar av vägen mellan Skultorp och Ranstad, nämligen ombyggnad av vägskälet vid riksväg 46/48, ökad fri höjd under stambanan på Ranstadvägen och viss traftksanering i Skultorp. De totala kostnaderna i 1975 års priser har beräknats till ca 8 milj. kr.

Av genomgången framgår att själva produktionsanläggningen ställer re- lativt små anspråk på ytterligare offentliga investeringar i området.

1 1.4.2 Behov av samhälls/nvesteringarför arbetskraften

De olika exemplen leder till olika krav på samhällsinvesteringar för att till- fredsställa arbetskraftens efterfrågan på bostäder, skolor m. m. Kraven utgår ifrån vilken inverkan exemplen har på befolkningens storlek och struktur. Vi har i tidigare avsnitt konstaterat att exempel 3 och 4 medför ett ökat

behov av inflyttning av arbetskraft till regionen. Behovet är av samma stor- leksordning som det ökade personalbehovet i Ranstad. Avgörande för till vilken ”kostnad” som dessa krav på samhällskapital kan tillgodoses på beror bl. a. på kapacitetsutnyttjandet i existerande samhällskapital i de olika kom- munerna.

Drygt hälften av de anställda i Ranstad våren 1977 bor i Falköpings kom- mun och huvuddelen av dessa i Stenstorp. se figur 11.2. Drygt I/3 bor i Skövde kommun. varav knappt hälften i Skultorp. Bara ett fåtal bor i Skara och Tidaholm. Vid den inflyttning som kommer till stånd vid genom- förandet av exempel 3 resp. exempel 4 får man anta att koncentrationen till Stenstorpstrakten ej blir så markant. Bosättningen kommer med stor sannolikhet att spridas mer mellan de fyra kommunerna, vilket också var fallet när Ranstadverket startade på 1960-talet. Då var en större andel bosatta i Skara och Tidaholm än vad som är fallet idag. Vi har antagit att 40 % bosätter sig i vardera Falköping och Skövde medan vardera 10 % bor i Skara och Tidaholm. Det finns för närvarande inte några lediga lägenheter inom regionen. Det råder snarare en viss bostadsbrist, speciellt i Falköping. Kommunerna har därför i bostadsbyggnadsprogrammet tagit med en lägenhetsreserv för att kunna öka rörligheten på bostadsmarknaden. Förändringarna visas i tabell 11.3. Detta innebär att ca 4 000 bostäder byggs 1977—1981 och att ca 1 400 lägenheter utnyttjas på annat sätt. Kommunernas bostadsbyggnadsprogram överstiger länsstyrelsens prognos för hushållsbildningen med ca 1 850 hus- håll/lägenheter år 1985.

:v' _l: , i ;_ ,rx__/ & Skovde / axx .” oskoro ];fo & olgels oxrp 5 b_- (Ås _ ':; r'_ Skul orp (»I, I”, ( _ :"" ” Vursd! ». I, | _'Hqsgum / *xx , Ra-/*.» _, _r'lfl / *lv'r'smxsior I! ;_ / 'I mattanten-5. J.- ," lag.—, ; Gudhem-. ; alu Tort) r i . ") 10 " arp ») Tidahnim II Falköping _ Åsle .r . H ,! 'L ————— *.. I 0 N ': I K , i fe vt ,! —— _._... Lung,” k—L P X ' () rk" _: ———-— Kommun runs & ' _ .. g N_f g .: l F igur 11.2 Bos/adsortjor a 10 20 ]0km ] I ' de anställda i Ranstad vä-

___]

ren ] 97 7. Varje prick anger a-u i977-os-m en anställd

Tabell ll.3 Nybyggnation och rivning av bostäder. Lägenheter per år l977—1981

Nybyggnad Rivning Falköping 171 45 Skara 200 80 Skövde 349 100 Tidaholm 93 45 Summa 813 270

Om man antar att en anställd motsvarar ett hushåll blir bostadsefterfrågan i exempel 3 till år 1985 300 lägenheter och i exempel 4 1 200 lägenheter. Detta innebär att en stor del av efterfrågan till följd av exempel 3 och 4 kan inrymmas i de bostadsbyggnadsprogram och målsättningar som nu gäller. En motsvarande jämförelse avseende det kortare perspektivet fram till 1980 för de två mest berörda kommunerna. Falköping och Skövde. visar att kommunernas bostadsbyggnadsprogram överstiger länsstyrelsens prog- nos med ca 420 lägenheter.

Tabell 11.4 visar fördelningen av den ökade bostadsefterfrågan för 1985 i de båda exemplen. Underlaget har hämtats från länsstyrelsens modell för befolkningsutvecklingen.

Tabell 11.4 Bostadsefterfrågan till l985

Exempel 3 Exempel 4 Falköping 141 516 Skara 12 108 Skövde 108 444 Tidaholm 39 132 Summa 300 I 200

Det finns inga i detalj utarbetade program för l985 men resultaten visar att den största pressen på bostadsmarknaden kommer i Falköping. Exempel 3 ryms dock nästan helt i bostadsbyggnadsprogrammet t. o. m. 1981. Man kan dock vänta sig att bostadsbyggnadsprogrammet i Falköping relativt lätt kan expandera på grund av det goda planeringsläget i kommunen.

1143. Tänkbara expansionsorter i (le/yra kommunerna

En utbyggnad i Ranstad innebär att de mindre tätorterna i trakten kommer att expandera. Industrin är annars i mycket hög utsträckning förlagd till centralorterna. Nästan all industriutbyggnad på senare år har skett i cen- tralorterna medan rader av mindre företag bl. a. i teko-industrin i de mindre orterna har lagts ned.

I Falköping har fyra tätorter nämnts som aktuella som bostadsorter för Ranstadsanställda vid en tänkt expansion. nämligen Falköping. Gudhem. Stenstorp och Torbjörntorp.

I Torbjörntorp och Gudhem är förutsättningarna för en kraftig utbyggnad relativt dåliga. Den kommunala basservicen samt den tekniska försörjningen

är i dagsläget så liten. att en expansion där skulle medföra krav på stora kapacitetshöjande investeringar. Vidare är vägarna och kommunikationerna till Ranstad dåliga från dessa två orter.

De naturliga expansionsorterna är Stenstorp och Falköping. Markbered- skap m.m. redovisas i tabell ll.5. Tabell 11.5 Inom general- eller dispositionsplan redovisad men ej ianspråktagen mark för bostäder i Falköpings tätort och i Stenstorp. Mars [977

Total areal Kon-Imunägd Befolkningsutrymme ha ha % Antal personer Falköping l75 50 29 3 500 — 7 500 Stenstorp 70 40 57 I 500 — 3 000 Hela kommunen 320 135 42 6400 — l3 800

Planberedskapen är inte någon större restriktion för en expansion i Stens- torp och Falköping.

Vattenförsörjningen i Stenstorp är inte något problem vid en tänkt ex- pansion. eftersom vatten från Vättern finns. Reningsverk finns och är di- mensionerat för ca 3000 personer. vilket innebär att det tål en utbyggnad av Stenstorp med ca I 000 personer. Stenstorp har en fullt utbyggd sam— hällelig basservice. En ny skola projekteras och börjar byggas 1978 oavsett vad som händer vid Ranstad.

Sammanfattningsvis kan sägas att Stenstorp har stora förutsättningar att klara en kraftig befolkningsökning utan att de samhälleliga basinvestering- arna blir stora.

Skara kommun har nära nog brist på lägenheter i flerfamiljshus. De na- turliga bostadsorterna för Ranstadsanställda i Skara kommun är Varnhem och Axvall.

[ Varnhem kommer 140 lägenheter att byggas under den närmaste fem- årsperioden. I Axvall planeras 86 lägenheter. Huvudsakligen rör det sig om småhusbebyggelse. Både i Varnhem och Axvall finns markberedskap för ytterligare utbyggnad. På båda orterna finns daghem och skolor som fyller de krav de närmaste femårsplanerna ställer.

Varnhem betraktar kommunen som utbyggt 1981. medan Axvall har ytterligare utrymme. Utbyggnaden och byggnadsplanerna för Varnhem och Axvall samt det lediga utrymmet för fortsatt bebyggelse under början av 1980-talet riktar sig huvudsakligen till personer som arbetar i Skövde.

Vägen mellan Varnhem. Axvall och Ranstad är trots sitt nuvarande dåliga skick. fullt farbar och kostnaderna för en utbyggnad bedömer man inte som särskilt stora. Hälften är redan belagd med asfalt.

Skara kommun har således utrymme för den ökade efterfrågan i exempel 3 och 4. utan att större kapacitetshöjande investeringar krävs.

Skultorp är den naturliga expansionsorten i Skövde kommun. Före en större utbyggnad. vilket såväl exempel 3 som 4 innebär. måste pågående översiktlig planering slutföras. Under förutsättning att markförvärvsfrågor samt den tekniska försörjningen kan lösas. planeras f.n. ett mindre exploaterings- område för styckebyggda småhus att påbörjas 1979 för sammanlagt 40 hus- håll. Först på längre sikt kan Skultorp byggas ut väster om stambanan. En utbyggnad åt det hållet är emellertid nödvändig eftersom försvaret dis-

ponerar huvuddelen av den andra utbyggbara marken. Vägfrågan (avsnitt 4.3.1) måste också lösas.

Övriga områden där utrymmen för expansion finns är Ekängsområdet. Ryd och Horsås norr om Skövde. Geografiskt har dessa emellertid inte samma attraktionskraft för anställda vid Ranstadverket. vilket bland annat framgår av att ingen av de nu anställda bor i dessa områden.

De två orterna i Tidaholms kommun som geografiskt är tänkbara vid en eventuell expansion vid Ranstad är Ekedalen och Kungslena. I Ekedalen är möjligheterna till en utbyggnad begränsade av tillgången på byggbar mark. Tätorten omges av jordbruksmark och mark med kulturhistoriskt värde. Man bedömer att det finns utrymme för högst 20—30 lägenheter till i Eke- dalen. Kungslena har av samma skäl inte heller särskilt stort utrymme. Högst tio lägenheter kan nybyggas. Efter detta har man tagit vatten- och avloppskapaciteten i fullt bruk. Även den övriga servicen kommer då att vara fullt utnyttjad.

11.5. Miljömässiga konsekvenser av industriell verksamhet i Sydbillingenområdet

1 1.5.1 K ulturminnesvä'rd

Fortsatt brytning i Ranstad kan ses som ett led i människans kontinuerliga utnyttjande av platåbergens stenmaterial för olika ändamål från äldsta tider till våra dagar. Den fortsatta brytning av framför allt alunskiffer, som kan bli aktuell måste ske med iakttagande av noggranna bestämmelser ur kul- turvårdssynpunkt och med omfattande hänsyn tagen till de speciella värden som området besitter.

Många fornlämningari Brunnhems. Häggums och Rådene socknar anses emellertid i hög grad komma att påverkas av en eventuell alunskifferbrytning i stor skala i trakten. Bland områden som kan beröras av en exploatering enligt exempel 4 kan nämnas Brunnhemsbergets östra och nordöstra slutt- ningar. Vidare bör framhållas ett område mellan Pösan och Tranebärsmossen som innehåller karaktäristisk äldre bebyggelse i tilltalande kuperat jord- brukslandskap. Inom detta område finns enstaka fornlämningar varav en är en gånggrift.

Häggums kyrkby består av bebyggelse utefter en gammal vägsträckning och ligger strax intill det planerade dagbrottet och industriområdet. Inom byn som kan påverkas av industriell verksamhet i stor skala vid Ranstad- verket fmns bebyggelse med skiftande social funktion, t. ex. kyrka, prästgård, skolor. affärer samt gårdar av olika storlek. Trots ändrade servicefunktioner röjer husens byggnadsstil i regel deras ursprung. Bebyggelsens värde ligger bl. a. i det förhållandet att den kan uppvisa såväl äldre som yngre hustyper.

Frågor om kulturminnesvård har beskrivits ingående i kommunernas rap- port "Sydbillingen — september 1976".

1 1.5.2 Allmän naturvård

All exploaterande verksamhet får konsekvenser för naturmiljön. I det föl- jande beskrivs emellertid mera påtagliga effekter på naturvärden av särskilt intresse. Hela det berörda området är av riksintresse för såväl friluftsliv som vetenskaplig naturvård. Landskapsbilden m. m. är därför också av störs- ta betydelse. Bedömningarna bygger på den sammanställning av natur- vårdens primära intresseområden som redovisas i bilaga 2. Det bör framhållas att det är frågan om en "uppsplittrad" analys där effekterna på delområden i landskapet bedömts. Om man gör en helhetsbedömning av landskapet, så är värdet högre än vad som framgår vid en uppdelning i småobjekt. Återställning av det befintliga dagbrottet i Ranstad har enligt vår mening inte genomförts på ett sätt som man numera kan kräva. Erfarenheter bl. a. från Enlgand och Västtyskland visar emellertid att det är fullt möjligt att med goda resultat återställa och rekultivera stora täktområden. I Sverige har försök med rekultivering inletts under ledning av lantbrukets högskolor. Hushållningssällskapet i Skaraborgs län deltar i det arbetet.

Exempel ] Ianspråktagande av mark

Igenfyllnlng och återställning av nuvarande dagbrott samt Tovatorpsområdet torde inte kräva någon ytterligare mark av särskilt vetenskapligt intresse eller värde för friluftslivet.

Påverkan på fauna. vegetation. landskapsbild och friluftsliv Dagbrottet återfylls och marken rekultiveras. Några större mängder skif- ferrester har inte placerats i brottet. Eftersom grundvattenytan kommer att stiga över skifferhorisonten. torde inte av pyritvittring förorenat vatten vara något problem. Troligen kommer uttagna och återfyllda massor att någor- lunda balansera varandra volymmässigt. varför det återställda brottet san- nolikt kan fås att smälta in i landskapet. Detta förutsatt att markanvändning och vegetation på den återställda ytan överensstämmer med omgivningens. Det bör således finnas goda möjligheter att åter ge landskapet kring dagbrottet sin gamla prägel.

Restproduktupplaget vid Tovatorp är betydligt besvärligare. Uppläggning— en har gjorts med enkel teknik. varför omfattande åtgärder under alla om- ständigheter fordras för att täcka området och erhålla en grundvattenyta som täcker skifferresterna. Eftersom den från både vetenskaplig synpunkt och för friluftslivet riksintressanta Hornborgasjön avvattnar Tovatorpsom- rådet är detta en fråga av stort naturvårdsintresse.

Tovatorpsområdet bör på motsvarande sätt som dagbrottet kunna åter- ställas så att det flyter in i landskapet även om området ges tillräcklig jord- täckning.

Exempel 2

Ianspråktagande av mark

Ny mark torde endast i liten omfattning behöva tas i anspråk. Något särskilt

naturvårdsintresse berörs ej. Tovatorpsområdet används även i fortsättning- en för skiffei'rest och slam. Erforderligt markutrymme finns utan att särskilt värdefulla naturområden behöver påverkas. I riskzonen finns emellertid ett källkärr (Käringaråsen) som är av mycket stort naturvårdsintresse.

Påverkan på fauna. vegetation. landskapsbild och friluftsliv

Uppsamlat gruvvatten leds som hittills till Pösan. Påverkan på vattenmiljön till följd av utsläpp är idag liten. Vittring av blottad skiffer kan emellertid komma att öka. vilket måste hållas under uppsikt med hänsyn till Horn- borgasjön. Verksamheten vid Tovatorp fortsätter med ungefär samma takt som idag. Någon ytterligare påverkan på särskilt värdefull natur behöver inte befaras.

Exempel 3 Ianspråktagande av mark

Det nya dagbrottet upptar en yta på sammanlagt 190 hektar. Totalt kommer dagbrottsverksamheten att beröra ca 3 km2 under 10 år. Området sträcker sig österut från nuvarande dagbrott. Verksamheten kommer att tangera ett område med stora landskapsbildsmässiga värden (måttligt naturvårdsintresse i förslaget till naturvårdsplan).

Vid Tovatorp kommer att fordras ca 50 hektar mark för filterrester och skifferslam. En deponeringssjö anläggs omedelbart väster om industriom- rådet. Denna deponering kommer att beröra ett kärr av betydande veten- skapligt naturvårdsintresse (Käringaråsen).

Påverkan på fauna. vegetation. landskapsbild och friluftsliv

Dagbrottet återfylls och återställs så att skifferresterna hamnar under grund- vattennivån. Genom denna konstruktion räknar man med att effektivt mot- verka pyritvittringen och därmed sammanhängande problem. Någon vittring av sådan storlek att naturmiljön i vattenområden eller på land kan skadas är därmed inte sannolik. Under pågående brytning används gruvvattnet i processerna och påverkar således inte recipienten. Den grundvattensänk- ning som blir följden av dagbrottet bedöms inte komma att påverka något av de särskilt värdefulla källkärren.

Slamsjön vid Tovatorpsområdet kommer att leverera vatten till indust- rianläggningen. Efter nedläggning av driften återfylls sjön med massor på samma sätt som dagbrottsområdet. Infiltrationsvattnet blandas då med rent grundvatten och hamnar i vattendragen Pösan—Marbäcken och i Horn- borgasjön. Eventuell påverkan på fauna och vegetation i dessa vattenområden är svårbedömbar. Om skifferresterna hamnar under grundvattenytan erhålls samma grad av säkerhet mot vittring som i dagbrottsdeponeringen.

Brytningen berör ständigt 30—50 hektar mark men maskeras delvis genom skyddsvallar. Verksamheten kommer sannolikt att märkas mest vid utsikt från omgivande högre punkter. Skyddsvallarna samt dagbrottsområdets re- lativt isolerade läge minskar påverkan på närbelägna partier.

Efter återställning blir markytan i dagbrottsområdet 3—5 m högre än idag. Om det återställda området ges en utformning i fråga om topografi och vegetation som liknar omgivningens. är förhöjningen så begränsad att det knappast torde gå att lägga märke till den konstgjorda delen efteråt. Det- samma gäller för Tovatorpsområdet.

Detta exempel är mer omfattande än den nuvarande verksamheten. vilket innebär att landskapsbilden kommer att förändras så länge verksamheten pågår. Å andra sidan bör landskapet efter tio års drift kunna återställas så att skifferbrytningen knappast märks.

Exempel 4 Ianspråktagande av mark

Dagbrottet upptar en yta på totalt ca 600 hektar. Dagbrytningen kommer därvid att ta i anspråk bl. a. en mindre del av ett område med stora land- skapsbildsmässiga värden (måttligt naturvårdsintresse i förslaget till natur- vårdsplan).

Vid Tovatorp kommer att fordras ett hundratal hektar för en slamsjö och ett reservområde för deponering. Ett kärr av mycket stort naturvårds- intresse kommer att beröras (Käringaråsen).

Detta exempel omfattar också en underjordsgruva på ca 1400 hektar. Någon ytterligare mark ovan jord tas inte i anspråk till följd av under- jordsgruvan.

lndustriområdet utvidgas i huvudsak åt norr och väster och får tre till fyra gånger så stor yta som idag. men några naturvårdsobjekt berörs inte.

Detta alternativ förutsätterjärnvägsanslutning. vilket kan ordnas på olika sätt. Några särskilt värdefulla naturområden behöver inte tas i anspråk.

Påverkan på fauna. vegetation. landskapsbild och friluftsliv

Dagbrottet återfylls och rekultiveras successivt under brytningens gång. Skif- ferresterna från processen placeras i och ovan dagbrottet. Man räknar med att kunna höja grundvattnet ovan skifferresterna och på så vis förhindra vittring och därmed sammanhängande problem. Hornborgasjön beräknas därför inte ligga i farozonen till följd av utsläpp av förorenat dräneringsvatten från dagbrottsområdet. Även skifferresterna från underjordsbrottet läggs i dagbrottet. Markförhöjningen kommer att bli ca 25 m vilket är avsevärt mera än i exempel 3.

Upplagen av lakrester kommer att bli ett markant inslag i landskapet när de beskådas från omgivande slättområden i Häggumsdalen. Däremot torde upplaget i återställt skick endast obetydligt påverka landskapet sett från omgivande platåberg. Dagbrottets påverkan på grundvattenförhållan- dena berör inte några värdefulla källor eller källkärr. Dagbrytningen hindrar inte några friluftsaktiviteter i omgivningen.

Underjordsbrytningen förändrar grundvattenförhållandena i ovanliggande berglager. Väsentligt från naturvårdssynpunkt är att utflödena av näringsrikt grundvatten kommer att minska vid bentonit- resp. alunskifferhorisonterna i de bergssluttningar som ligger över gruvan eller upp till 500—800 m från gruvans yttre begränsning. Genom särskilda undersökningar har man be—

räknat att ca 20 % av de 140 källorna och källkärren kan komma att påverkas. I berörda sluttningar kommer grundvattenflödena att minska och den fuk- tighets— och näringskrävande vegetationen att eventuellt förändras mot en torrare och fattigare typ. Efter avslutad underjordsbrytning kan de ursprung- liga grundvattenförhållandena återfås. men det är osäkert om det går att återfå eventuellt förändrad vegetation. Diabasplatåns naturförhållanden be- räknas inte påverkas av underjordsgruvan.

Vid Tovatorp anläggs dels en slamsjö på ca 50 hektar. dels ett reserv- utrymme för lakrestupplag. Slamsjön avses efter brytningsperioden fyllas igen och området återställas på samma sätt som dagbrottet.

Industriområdets utbyggnad och upplagen av skifferrester kan förväntas bli så stora att de även förändrar landskapsbilden.

Friluftslivets intressen torde främst påverkas genom att landskapet ges en industriell prägel under brytningsverksamheten.

1 1.5.3 Varten- och luftföroreningar Exempel 1 och 2

När alunskiffer friläggs startar vittring av skifferns pyrit. Det s. k. gruvvattnet eller länshållningsvattnet kommer därför att bli surt och innehålla lösta salter av bl.a. i skiffern ingående metaller.

Lakrester från 1960-talets brytning ger genom vittringen delvis diffus spridning av tungmetaller och lösta salter. Belastningen på omgivningen är något större än vid exempel 3 och 4 p. g. a. att dräneringsvatten ej kan tas in i processen. Nuvarande avloppsreningsverk måste därför vara i drift tills området återställts.

Lakrest från det återställda området i exempel ] vittrar fortfarande då tidigare deponering ej gjorts på bästa sätt. Vittringen är dock mindre än i exempel 2 men ger ändå vissa förhöjningar av metaller och salter i grund- vatten och recipient.

Exempel 3

I fråga om vattenföroreningar gäller i stort sett detsamma som vid exempel 4. Genom att processvattenförlusterna inte är lika stora kan dock vatten- systemet inte slutas lika mycket. Ett överskott av gruvvatten och vissa processvattenmängder behöver därför avledas. Utvinning av närsalter och natriumsulfat innebär dock att processvattnet är relativt fritt från allvarliga föroreningar. De restmetaller som släpps ut kommer inte att leda till några akuta effekter i recipienten. Kraftiga effekter kan möjligen uppträda hos vissa organismer i recipienten genom summaeffekten från en längre tids metallutsläpp.

Vittringsrisken finns kvar men möjligheterna att hitta praktiska lösningar för att begränsa vittringen bör vara goda.

Luftföroreningarna från processanläggningarna beräknas inte ge några stör- re bekymmer. Vid vissa väderleksförhållanden kan emellertid den diffusa damningen ge olägenheter. Försöksanläggningen drivs i samma skala i exem- pel 3 och 4.

När kraftproduktion kommer igång på 1990-talet ökar utsläppen av luk- tande ämnen och tungmetaller. Utsläpp av luktande ämnen kan vara stö- rande vid ogynnsam vindriktning och väderlek. Bland annat innehåller ga- serna merkaptaner som har en mycket låg lukttröskel.

Metallutsläppen kan i stort sett hållas på en acceptabel nivå. Viss tvek- samhet ur miljösynpunkt är dock befogad för ämnen som kvicksilver. De avsnitt som skrivs under exempel 4 om förgasningsresterna och metallverket gäller även här.

Exempel 4

Vid den alunskifferbrytning som hittills ägt rum i Sverige har salthalten i gruvvattnet successivt ökat från det att brytningen startade. Enligt senast gjorda mätningar har salthalten stabiliserat sig. Vad halten blir till sist har emellertid mindre intresse då det finns möjlighet att tillgodogöra sig allt gruvvatten som processvatten.

Gödningsämnen kan liksom natriumsulfat tillverkas av vattnets salt- komponenter genom indunstning. Därigenom behärskas föroreningsproble- men relativt väl och det finns möjlighet att i stort sett sluta processvatten- systemen. Någon vattenrecipient kommer därför inte att belastas.

Lakresterna innehåller bl. a. pyrit och spår av metaller som krom. nickel, koppar. zink, bly och kadmium. Dessa metaller kan på sikt helt eller delvis lösas ut ur lakresten på grund av pyritens vittring. Lakresten utgör därför en miljörisk. Om lakresthögarna förses med tätskikt och läggs under grund- vattennivån kan emellertid vittringen begränsas kraftigt. Viss tveksamhet finns dock mot den föreslagna upplagsplatsen i Tovatorp med hänsyn till att vittrande lakrest redan finns i området.

Utsläpp av luftföroreningar blir också en följd av verksamheten. Vid bryt- ning av 6 milj. ton skiffer per år kan stoftutsläppet beräknas bli omkring tusen ton, diffus damning oräknad. Normalt bör stoftutsläppen inte ge några större problem. Under perioder med kraftig vind kan dock diffus damning förekomma från bl. a. öppna materiallager och vägar, vilket kan besvära den närmaste omgivningen.

Svaveldioxidutsläppen beräknas ligga på omkring två tusen ton per år och kommer att bidraga till den allmänna försurningen. 1 det stora sam- manhanget är det dock en liten delpost som för närområdet torde få liten betydelse både från försurnings- och hälsosynpunkt. Växtskador kan dock komma att uppträda. Som redovisats i avsnitt 9.ll.l påverkar svaveldiox- idutsläpp indirekt mark och vatten genom försurning. Svaveldioxidutsläppen i Sverige uppgår till ett par procent av de europeiska. Genom långväga spridning kommer ungefär 75 % av det svavel som faller i Syd- och Väst- sverige från utländska utsläpp. Den resterande fjärdedelen torde för Bil- lingenområdets del i huvudsak härröra från sydvästra Sverige. Av dessa uppgår utsläppen i själva Billingenområdet endast till några få procent. En mindre ökning av utsläppen i Billingenområdet kommer därför knappast att få någon betydelse.

Att jordbruksmark behöver underhållskalkas sammanhänger endast till en mindre del med svavelnedfall från luften. Kalk behövs också för att kompensera den allt mer ökande användningen av kvävegödselmedel som

har försurande verkan. Vidare påverkas kalkbalansen i marken genom ur- lakning och genom den kalk som följer med skörden.

Forskningsverksamheten som bl. a. omfattar försök med förbränning/för- gasning kan väntas ge upphov till vissa luktproblem i omgivningen p. g. a. bildning av svavelväte och luktande organiska föreningar. Tungmetaller kan också frigöras i begränsad omfattning och släppas ut.

När en anläggning för kraftproduktion kommer igång på 1990-talet när luktolägenheterna och metallutsläppen en slutlig nivå. Vid vissa väderleks- och vindförhållanden kan människor bli störda. framför allt när processerna inte fungerar. Mängden utsläppta metaller från förgasningenlförbränningen är svår att ange utan att utformningen av processerna närmare har fastlagts.

På grund av den måttliga temperaturen kommer endast de flyktigaste metallerna att avgå. kvicksilver förmodligen fullständigt. Andra ämnen som arsenik och molybden endast delvis. Erfarenheter från svavelsyratillverkning visar att exempelvis kvicksilver är mycket svårt att avskilja.

När det organiska innehållet i skiffern börjar användas för kraftproduktion kommer samtidigt skifferns svavelinnehåll att börja utnyttjas för svavel- syraproduktion. Den restprodukt som härefter deponeras är svavelfri och vittrar därför ej. Lakrestproblemet har därmed fått en slutlig lösning.

Med lämplig teknik kan föroreningsutsläppen från ett tillkommande me- tallverk hållas på en ur miljösynpunkt problemfri nivå.

11.5.4. Grundvatten Exempel 1

De nuvarande gruvanläggningarna i Ranstad består av ett dagbrott och en underjordisk gruvkrossanläggning samt en transporttunnel mellan dagbrot- tet och grovkrossen.

Dessa anläggningar är belägna Linder den naturliga grundvattennivån. För att förhindra att de sätts under vatten sker kontinuerlig länspumpning dels i dagbrottet. dels via två brunnar i sandstensakviferen under grovkrossen. Inläckande grundvatten till dagbrottet från jordlagren och kalkstenen leds till en pumpgrop. varifrån det via ett dike pumpas till recipienten Pösan. Brunnarna utgör en del av Ranstadverkets vattenförsörjningsanläggning. Från grovkrossanläggningarna pumpas också vatten som läcker in från kalk- stensakviferen.

Dessa grundvattenuttag berör således olika delar av akvifersystemet. Ge— mensamt är att en sänkning av respektive grundvattennivå har skett och att denna sänkning för närvarande har nått ett i stort sett stationärt till- stånd.

I och med att verksamheten avvecklas kommer också den nu pågående länspumpningen från dagbrott och grovkross att aVSIutas. Därigenom kom— mer successivt de naturliga grundvattennivåerna att inställa sig. Vid grov- krossanläggningen måste tätning av det befintliga schaktet genom alun- skiffern ske så att inte något förorenat vatten från de vattenfyllda under- jordsanläggningarna kan tränga ner i sandstensakviferen. Någon förorening av sandstenens grundvatten från det återställda dagbrottsområdet kan inte förutses.

Från det befintliga deponeringsområdet vid Tovatorp dräneras ca 300 m3 vatten per dygn till den s. k. uppsamlingssjön. Detta vatten ärkraftigt förorenat och innehåller ca 4 400 mg salter per liter. Detta medför att ca 1,3 ton salter per dygn tillförs uppsamlingssjön. Från uppsamlingssjön pumpas vattnet till ett industriavloppsreningsverk varifrån det renade vattnet pumpas till en magasineringssjö och vidare till recipienten.

Genom att lakrestområdet täcks med morän som tätpackas kommer in- liltrationen av nederbörd till lakresten att minska väsentligt. Därigenom kommer också successivt mängden förorenat dräneringsvatten till uppsam- lingssjön att minska. Emellertid kommer det inte att vara möjligt att ome- delbart upphöra med driften av industriavloppsreningsverket utan detta mäs— te vara i drift till dess att föroreningsgraden på det utläckande vattnet avtar till en nivå som tillåter direktutsläpp till recipienten.

Till de underliggande jordlagren bedöms infiltrationsvattenmängden bli ungefar 15 m3 per dygn. Även för detta vatten beräknas föroreningsgraden successivt avta.

Exempel 2

Den hittills genomförda brytningen av alunskiffer i dagbrottet har haft till följd att grundvattennivån ijordlagren och kalkstenen har sänkts in mot dagbrottet. Denna sänkning sträcker sig räknat från dagbrottet 200m åt norr. 200m österut, 1200m söderut samt 150m västerut.

Den relativt stora utbredningen av avsänkningstratten mot söder beror på att det nuvarande dagbrottet skär av grundvattentillrinningen från norr. En stor del av området söder om dagbrottet, kärrmarken och torvmossen. ligger dessutom på sediment. Förekomsten av jordarter med relativt hög vattengenomsläpplighet underlättar dräneringen av grundvatten till dagbrot- tet.

Den till det befintliga dagbrottet inläckande grundvattenmängden kan på grundval av utförda mätningar beräknas till ca 19 liter per sekund, varav 5 liter per sekund från befintlig transporttunnel och ca 4 liter per sekund från Pösan.

Ranstadverkets grundvattentäkter ligger i sandstenen. Mellan åren 1965 och 1975 har i medeltal ca 21 liter per sekund pumpats upp. Från grov- krossanläggningen som når sandstenens övre delar har ca 50 % av denna vattenmängd pumpats bort. Grundvattenuttaget påverkar ett förhållandevis stort område.

Grovkrossen går även igenom alunskiffern och har kalkstenen som tak. Tillsammans med transporttunneln mellan krossen och dagbrottet har grov- krossen påverkat grundvattenförhållandena i kalkstenen inom ett område mindre än 150m från kross resp. tunnel.

En fortsatt verksamhet vid Ranstadverket i ungefär samma omfattning som AB Atomenergi bedrivit under 1970-talet bedöms inte komma att för- ändra grundvattensituationen jämfört med den nu rådande.

Exempel 3

Grundvattennivån i jordlagren kommer att sänkas ca 700 m mot söder eller sydväst och 300—400 m sydöst från dagbrottsområdet. De till dagbrottet in-

läckande grundvattenmängderna torde bli av samma storleksordning som för närvarande eller maximalt 50 procent större.

Grävda brunnar inom det påverkade området kommer att sina helt eller delvis. Denna effekt blir mer märkbarju närmare dagbrottsområdet brunnen är belägen. I borrade brunnar. vilka i regel ligger i djupare berglager. kommer vattennivån inte att påverkas av grundvattensänkningen i jordlagren.

Kvaliteten på det grundvatten som pumpas upp från dagbrottet kommer också att påverkas. Under verksamhetsskedet används emellertid detta vat- ten i processerna. Däremot kommer viss påverkan att ske från det infilt- rationsvatten som härrör från deponeringsområdena, dvs. dagbrottsområ— det. där lakresterna skall deponeras och Tovatorpsområdet. där filtrerings— rester skall deponeras i en slamsjö. Vattenläckaget genom alunskiffern till sandstenen under lakrestdeponeringen i dagbrottsområdet beräknas maxi- malt bli ca 4 m3 per dygn. Detta innebär att ca 5—6 ton salter per år tillförs sandstenens grundvatten.

Slamsjön vid Tovatorp får en yta av 50 hektar. Medan slamsjön är i drift kommer vatten därifrån att återtas till verket. När slamsjön ej längre skall utnyttjas kommer den att övertäckas med jord på samma sätt som dagbrottsområdet. Genomsläppligheten hos de deponerade restproduk— terna kan uppskattningsvis bedömas vara 10—9 m per 5. Detta medför en infiltrationsvattenmängd av ca 45 m3 per dygn från deponeringen till jord- lagren.

Infiltrationsvattnet kommer till en början att innehålla det vatten. som medföljer lakrest och filtreringsrester till deponeringen. Allt eftersom detta vatten blir utbytt urtvättas lakrester och filtreringsrester varigenom infilt- rationsvattnet bli renare. Föroreningsmängderna i infiltrationsvattnet be- räknas bli högst tiden närmast efter det att gruvdriften har upphört.

Exempel 4

De följder som dagbrottsbrytningen i detta exempel kan få är dels en sänk- ning av grundvattennivån ijordlager och kalksten i anslutning till dagbrottet. dels försämring av vattenkvaliteten. Sänkningens utbredning mot norr och väster bedöms bli maximalt 200 m. Mot söder och sydväst torde sänkningen av grundvattennivån i jordlagren sträcka sig ca 700 m från dagbrottsområdet och mot öster 300—400 m.

Nuvarande grundvatteninläckning till dagbrottet är ca 19 liter per sekund. Inläckningen kan förutses bli något högre i de norra delarna än för närvarande eftersom avrymningsmassorna där är mäktigare. Alunskifferbrytningen och deponeringen av lakrest i dagbrottet kommer ej att i nämnvärd grad påverka grundvattenbildningen till sandstensakviferen.

Efter avslutad verksamhet i dagbrottsområdet kommer grundvattenom- sättningen i området att vara i storleksordningen 40 liter per sekund. Av denna mängd beräknas mindre än 0.5 liter per sekund tillföras sandstens- akviferen. Detta vatten kan förväntas innehålla utlösta ämnen från lakres- terna. Koncentrationshöjningen i sandstenens grundvatten av dessa ämnen beräknas vid Ranstadverkets brunnar bli begränsad och resulterar i en nivå som är lägre än den naturliga i vissa brunnar inom regionen. De största

procentuella förhöjningarna förväntas för sulfat och mangan.

Grundvattensituationen i jordlagren i anslutning till underjordsgruvan bedöms bli påverkad i begränsad omfattning. Någon påverkan uppe på dia- basplatån kan inte förutses. Högmossarna på diabasplatån är för sin bildning och existens beroende av nederbördsförhållandena.

Ej heller övriga våtmarker eller sjöar kommer att bli påverkade eftersom dessa är belägna högt ovanför den översta grundvattenhorisonten, lerskif- fern. som kommer att sänkas av underjordsbrytningen. För diabasen innebär emellertid inte denna sänkning någon förändring.

Från kalkstensakviferen kommer grundvattnet att dräneras till gruvrum och orter. Dräneringen skeri två etapper. dels som magasinstömning i bryt- ningens öppningsskede. dels som kontinuerligt tillströmmande grundvatten. Ovanför brytningsområdena kommer grundvattennivån att sänkas med upp till 80 m. På 500 och 800 m avstånd från underjordsgruvan beräknas sänk- ningen bli 5 resp. lm.

Genom att grundvattennivån i kalkstensakviferen sänks kommer även nivån i lerskifferakviferen att sjunka. Hur mycket beror på hur stor del av underjordsgruvan som hålls öppen vid 5 km2 gruva beräknas sänkningen till 25—30 m ovanför underjordsgruvan och till ca 1 m på ett avstånd av 200—300 m.

Grundvattensänkningen i lerskiffer- och kalkstensakvifererna får till följd att den naturliga utströmningen i form av källor och diffust läckage minskar inom vissa områden. Källorna försörjs dock till största delen med vatten från bergens randzoner där infiltrationen av nederbörd är hög. Därför bedöms underjordsgruvan endast komma att påverka källor i kalkstensakviferen och lerskifferakviferen.

Hur stor sänkningen av sandstenens grundvattennivå blir är svårt att bedöma. Den är i första hand beroende av hur stor del av underjordsgruvan som hålls öppen. Vid 5 km2 öppen underjordsgruva kan en sänkning med ca 3 m påräknas. På grund av den ringa grundvattenbildningen till sand- stenen blir det område som påverkas av en grundvattensänkning större än 1 m förhållandevis. De vattenuttag ur sandstenen som finns eller planeras kommer dock att få större betydelse för sandstensgrundvattnets nivå än den planerade uunderjordsgruvan. Grundvattenbildningen till sandstensa- kviferen minskar med maximalt ca 6 mm per år inom de områden där gruvrummen hålls öppna.

Sänkningen av grundvattenytorna i såväl lerskiffer-, kalkstens- och sand- stensakvifererna kommer att beröra områden där det finns enskilda privata brunnar. Deponeringen av filtreringsrester i underjordsgruvan innebär att det vatten som tillförs sandstensakviferen tillfört vatten kan förväntas in- nehålla förhöjda halter av vissa ämnen utlösta från filtreringsresterna. Kon- centrationen i sandstenens grundvatten vid Ranstadverkets brunnar blir dock lägre än de naturligt förekommande halterna vid vissa andra brunnar inom regionen.

Förorenat grundvatten i sandstenen kan i begränsad omfattning trans- porteras mot väster och så småningom nå Hornborgasjön. Volymen av för- orenat grundvatten är emellertid liten ijämförelse med den totala volymen grundvatten i sandstenen inom detta område. Teoretiskt kan föroreningarna öka med maximalt 3 procent av den ursprunliga koncentrationen i filtre-

ringsresternas vatten. Ytterligare en utspädning kommer att erhållas i Horn- borgasjön genom grund- och ytvattentillrinning från annat håll. Totalt kan härvid en utspädningsfaktor av 0,2 promille påräknas.

Lagring av uppslammade restprodukter i slamsjö vid Tovatorp innebär att grundvattnet i jordlagren öster därom kan få förhöjda halter av vissa ämnen utlösta från materialet. Detta förorenade grundvatten transporteras mot dagbrottsområdet och torde i samband härmed övergå till ytvatten i bäckar och dränering runt dagbrottet.

11.5.5. Joniserande strålning

De radiologiska konsekvenserna för såväl arbetsmiljö som yttre miljö av uranbrytning har beskrivits i bilaga 3. Genom kollektivdosberäkningar är det möjligt att uppskatta de framtida effekterna från strålskyddssynpunkt vid utvinning av olika mineral ur alunskiffer. Man kan t. ex. beräkna antalet cancerfall som verksamheten kan medföra både i ett kort och i ett längre perspektiv. Jämförelser kan sedan göras med den verkliga cancerfrekvensen. Beräkningar visar att antalet cancerfall till följd av brytning i Ranstad blir helt försumbara i jämförelse med den rådande cancerfrekvensen. oavsett om man räknar på en 30-årsperiod eller 10000 år framåt i tiden. De all- varligaste konsekvenserna ur strålskyddssynpunkt uppkommer om lakrest- högarna förlorar sin täckning av morän och matjord.

Konsekvenserna av läckage av flytande avfall från processen och från lakresthögarna är svåra att uppskatta. Med dagens teknik och erfarenheterna därav är det dock osannolikt att konsekvenserna kommer att förändra den totala riskbilden. Det bör i detta sammanhang observeras att lakresterna innehåller de radioaktiva rester som motstått de urlakningsprocesser som uranutvinningen innebär och alltså har en god kemisk resistens mot mot- svarande naturliga urlakning.

Med lämplig kemisk preparering, t. ex. kalk, god packning och inneslut- ning genom vallar som är nästan helt täta samt väl tilltagen täckning, 5—1 5 m, av morän och matjord kommer lakresterna inte att medföra några kon- sekvenser av betydelse ur radiologisk synpunkt. Om konsekvenserna ur strålskyddssynpunkt beräknas över de första 30 åren, dvs. en generation, kan miljö- och yrkesrisker jämföras. De beräknade riskerna i samband med uranutvinning motsvarande en viss elenergiproduktion drabbar därvid sam- ma generation och samtidigt den generation som utnyttjar den producerade elenergin. En sådan jämförelse visar att yrkesriskerna ur radiologisk syn- punkt dominerar den totala riskbilden och av yrkesriskerna dominerar de s.k. konventionella riskerna.

Faktorer som kommer att inverka på Strålskyddsfrågorna är de metoder som används och åtgärder som vidtas för att minska påverkan på den inre och yttre miljön. t. ex. filtrering av utsläppsluft. inbyggnad av lakresthögar. vattnets rening och återanvändning etc. Dagbrottsbrytning och underjords- brytning innebär något olika arbetarskyddsproblem men påverkar den yttre miljön ungefär lika.

Exempel 1

Nuvarande lakresthögar motsvarar ca 2 milj. ton bruten skiffer. Det som kan inträffa är en viss urlakning till vattenrecipient. Erfarenheterna hittills talar dock för att det blir en mycket måttlig urlakning. men kontroll bör ske av eventuellt vattenläckage. Eftersom det är relativt små mängder lak- rester torde motåtgärder lätt kunna vidtas för att ytterligare stabilisera lak- resterna.

Exempel 2

Konsekvenserna för den yttre miljön i detta fall blir desamma som i exempel 1. Några arbetarskyddsproblem av betydelse förväntas inte uppkomma.

Exempel 3 och 4

Konsekvenserna för strålskyddet blir beroende av hur länge uranbrytning pågår. Ett problem är dock eventuellt läckage av radioaktiva ämnen och andra föroreningar ur lakresterna. Det kommer att ställas stora krav på stabilisering och inneslutning av lakresterna och kontroller bör utföras under flera årtionden för att upptäcka och åtgärda eventuella förändringar av lak- resthögarnas kemiska och mekaniska stabilitet.

De speciella problem som kan uppkomma till följd av förbränning/för- gasning måste också beaktas. Konsekvenserna av luftutsläpp blir emellertid av samma karaktär som utsläpp av uranhaltigt damm.

1 1.5.6 Arbetsmiljö Exempel 1

De byggnader som eventuellt skulle komma att rivas är silo. sovringsverk. lakverk och neutralisationsverk. De är till stor del utförda av armerad betong, vilket skulle medföra ett tidsödande rivningsarbete. Rivning genom spräng- ning torde av flera skäl inte böra komma i fråga. Tänkbara metoder är t. ex. bilning. borrning och kilning med hydraulik eller tryckluft. skärning med diamantklädda cirkelsågklingor. skärning med syrgaslansar m. m. Yr- kesskador kan inträffa genom fall. fallande föremål och ras. vid bruk av handverktyg o.d.. vid lyft och bärning och genom damm och buller m. m.

Iordningställande av dagbrottsområdet omfattar i huvudsak schakt- ningsarbeten med hjälp av grävmaskiner och truckar. släpskopemaskiner. bandschaktare. schaktvagnar o. d. Yrkesskador kan inträffa genom ras eller stjälpande fordon. genom påkörning eller nedkörning från slänter. genom klämning mellan rörliga maskindelar och genom damm och buller m. m.

Rivningsarbete och schaktningsarbete kan väntas medföra ungefär samma frekvenser av yrkesskador som anges för "husbyggnad" resp. "väg-. vatten- och linjebyggnad m. m." i riksförsäkringsverkets statistik över yrkesskador. Dessa framgår av tabell 11.6 liksom frekvenserna av yrkesskador för samtliga näringsgrenar.

Rivnings- resp. schaktningsarbetenas andelar för exempel 1 i Ranstad

Tabell 11.6 Uppskattade yrkesskadefrekvenser vid rivnings- och schaktningsarbete jämfört med samtliga näringsgrenar

Verksamhet Antal yrkesskador per en miljon arbetstimmar

Totalt Därav

Invaliditets- Dödsfall fall Rivningsarbete 33.9 0.79 0.07 Schaktningsarbete 22.0 0.41 0.06 Samtliga näringsgrenar 19.07 0.337 0.034

kan beräknas bli 24 resp. 76 %. Med utgångspunkt från detta kan de totala återställningsarbetena väntas medföra 25 yrkesskador. varav 0.5 invalidi- tetsfall och 0.06 dödsfall allt räknat per en miljon arbetstimmar. Antalet manår för återställningsarbetena kan uppskattas till 420. Med 1847 arbets- timmar per man och år uppgår den totala arbetsinsatsen för återställnings- arbetena till ca 0.8 miljoner timmar. Återställningsarbetena kan alltså totalt väntas medföra ungefär 20 yrkesskador varav 0.4 invaliditetsfall och 0.05 dödsfall under hela verksamhetstiden 1978—1985.

Exempel 2

I huvudsak kan detta exempel väntas ge likartad arbetsmiljö och medföra ungefär samma yrkesskadebelastning som den hittillsvarande verksamhe- ten. Från Ranstadverket har uppgifter om yrkesskador för perioden 1969—76 erhållits och redovisas i tabell 11.7. Yrkesskadorna har i regel inträffat vid bruk av handverktyg. vid lyftning och bärning. genom fall och fallande föremål etc. Inga yrkesskador har uppgetts härröra från kemiska miljöfak- torer.

Tabell 11.7 Antal yrkesskador vid Ranstadverket under tiden 1969—76

Yrkesskador 29 därav yrkessjukdomar 0 invaliditetsfall 1 dödsfall 0 Förlorade arbetsdagar 547 Miljoner arbetstimmar 0.7454 Förlorade arbetsdagar per skada 19 Yrkesskador per en miljon arbetstimmar. totalt 38.9 därav invaliditetsfall 1.34 dödsfall 0.00

För återställningsarbetet beräknas 320 manår eller 0.591 miljoner arbets- timmar gå åt och totala antalet yrkesskador beräknas bli 13. varav 0.24 invaliditetsfall och 0.04 dödsfall.

Motsvarande siffror för forskning och utveckling blir 840 manår eller

1.551 miljoner arbetstimmar. Antalet yrkesskador totalt beräknas bli 60 varav 2.08 invaliditetsfall och inga dödsfall.

Exempel 3

Gruvbrytning i dagbrott medför jämförelsevis små risker. Åtgärder mot ska- dor förutsätts bli vidtagna vad gäller stenkastning vid sprängning. ras. stjäl- pande fordon. påkörning. nedkörning från slänter. klämning mellan rörliga maskindelar samt mot damm. buller och vibrationer. Särskilt vid borrningen krävs effektiv dammbekämpning eftersom skiffern är kvartsförande. Radon och metan väntas inte medföra några problem. men bör ändå kontrolleras. Mineralberedningen kräver åtgärder mot damm. buller och vibrationer. Vida- re bör kontrolleras att metan inte frigörs i farlig mängd.

Till utvinningen av uran. molybden. natriumsulfat. gödningsämnen. va- nadin och aluminiumprodukter är förutom radiologiska främst kemiska mil- jöfaktorer knutna. Förekommande hälsofarliga ämnen såsom natriumuranat. vanadin- och molybdenföreningar m.m. förutsätts hållas under kontroll. så att deras hygieniska gränsvärden underskrids. Skyddsåtgärder förutsätts även bli vidtagna vid hantering av svavelsyra. natriumhydroxid och andra frätande ämnen.

Vid framställning av svavelsyra förutsätts att skyddsåtgärder vidtas främst mot hälsofarliga svaveloxider. frätande svavelsyra och mot uppkomst och initiering av explosiva svaveldammluftblandningar.

Till restprodukthanteringen gäller i huvudsak vad som sagts i exem- pel 1 om schaktningsarbeten vid iordningställande av dagbrottsområdet. Radonavgången bör kontrolleras vid hanteringen av lakrester. Vid forskning och utveckling gäller delvis vad som sagts om denna verksamhet i exempel 2. Här tillkommer emellertid försök med förgasning/förbränning av skiffer eller lakrest.

De yrkesskador som exempel 3 kan väntas medföra uppdelas här på anläggningsskedet och driftsskedet. och anges som skador per en miljon arbetstimmar för de olika verksamheterna. För detta exempel torde det vara meningslöst att uppskatta totala antalet skador för hela verksamhetstiden. I stället har yrkesskadorna per år uppskattats.

Anläggningsarbetena kan väntas medföra samma yrkesskadebelastning som normal byggnadsindustri. Enligt riksförsäkringsverkets yrkesskade- statistik medförde byggnadsindustrin 1973. räknat per en miljon arbets- timmar. 28.3 yrkesskador. varav 0.61 invaliditetsfall och 0.06 dödsfall.

Underlag saknas för uppskattning av yrkesskador från varje enskild verk- samhet under driftskedet. Till stor del torde arbetsmiljön komma att likna den som förekommer ovan jord vid svenska malmgruvor. Detta gäller sär- skilt brytning. krossning. siktning och sovring. Laknings- och extraktions- processerna finns ingen direkt motsvarighet till. men även vid t. ex. flo- tationsanrikning. används åtskilliga kemikalier. Även serviceverksamheten. t. ex. verkstadsarbetet. torde bli rätt likartad. Yrkesskadebelastningen kan därför väntas bli ungefär densamma som vid svenska malmgruvor ovan jord. Med ledning av Svenska Gruvföreningens yrkesskadestatistik för gruva ovanjord för åren 1973—1975 kan verksamheterna i exemplet väntas medföra

40.96 yrkesskador. varav 1.56 invaliditetsfall och 0.18 dödsfall. allt räknat per en miljon arbetstimmar.

Med utgångspunkt från bemanningsplaner kan yrkesskadorna såväl från anläggningsskedet som från driftskedet per driftår beräknas bli 24.49. varav 0.90 invaliditetsfall och 0.10 dödsfall.

Exempel 4

Gruvbrytningen förutsätts fördelad på 4 milj. ton per år från gruva under jord och 2 milj. ton per år från dagbrott. Övriga verksamheter motsvarar i huvudsak dem som beskrivits i exempel 3. Här behandlas därför endast de yrkesskador som exempel 4 väntas medföra.

För anläggningsarbetena uppskattas. liksom i exempel 3. en miljon ar— betstimmar medföra 28.3 yrkesskador. varav 0.61 invaliditetsfall och 0.06 dödsfall.

Under driftskedet kan verksamheten ovan jord. liksom i exempel 3. väntas medföra 40.96 yrkesskador. varav 1.56 invaliditetsfall och 0.18 döds- fall. räknat per en miljon arbetstimmar. För verksamheten under jord upp— skattas en miljon arbetstimmar medföra 89.69 yrkesskador. varav 4.78 in- validitetsfall och 0.34 dödsfall.

Med utgångspunkt från bemanningsplaner kan yrkesskadorna såväl från anläggningsskedet som från driftskedet per driftår beräknas bli 101.97. varav 4.05 invaliditetsfall och 0.40 dödsfall.

11.6. Ekonomiska effekter 1 1.6.1 Individernas ekonomi

Fristä/lning i exempel 1 och 2

I avsnitt 11.3 redovisas en prognos för vilken arbetssituation de nu anställda vid Ranstad skulle få vid en avveckling av verksamheten. I exempel 2 friställs en del av de kollektivanställda. varvid motsvarande prognos gäller. Under förutsättning att de som antas få nytt arbete får samma lön som tidigare. ger en beräkning av flyttningskostnader. arbetslöshetskostnader. kostnader vid AMS-utbildning och kostnader vid utträde ur arbetsmark- naden eller pensionering en summa av drygt 300000 kr. för alla berörda tillsammans. Eftersom avgångsvederlag på ca 150000 kr. utgår minskas den förlust individerna gör i exempel 1 ytterligare. Kostnadsposter som inte tagits upp här är ersättningen från arbetslöshetskassorna. kostnader för arbetsmarknadsutbildning m. m. Dessa drabbar ej individerna. men är mång- dubbelt större än individernas förluster.

Inkomster i exempel 3 och 4

De totala inkomsterna i regionen ökar genom inflyttningen i exempel 3 och 4. Genom att verksamheten innebär mer kvalificerade arbeten och efter-

som de tillkommande arbetena är relativt välavlönade ökar genomsnitts- inkomsten något i regionen.

För att belysa effekterna har vi beräknat förändringarna i disponibel in- komst i regionen med utgångspunkt från våra tidigare antaganden om in— flyttning och indirekta sysselsättningseffekter. Beräkningen. som får ses som ett räkneexempel. redovisas i tabell 11.8.

Tabell 11.8 Sammanlagd förändring av disponibel inkomst 1 de olika exemplen ijäm- förelse med exempel 2. Milj. kr.

1980 1985 1990 Exempel 1 — 1.8 — 1.8 — 2.3 Exempel 3 +13.6 +17.5 +38.l Exempel 4 +64.0 +63.5 +87.4

Eftersom den mera kvalificerade personalen har högre disponibel inkomst än genomsnittet för regionen ökar den disponibla inkomsten per invånare något. Det skall emellertid poängteras att det blir ett fåtal personer som får del av denna ökning av den disponibla inkomsten.

För exempel 3 har tidigare beräknats att mellan 160 och 325 personer som nu bor i regionen erhåller nytt arbete under perioden. Motsvarande antal i exempel 4 är mellan 695 och 1055 personer. Det är i första hand dessa personer och deras familjemedlemmar som får del i inkomstökningen. Detta innebär 300—600 personer i exempel 3 och 1400—2 200 personer i exempel 4. Huvuddelen av ökningen i disponibel inkomst tillfaller de per- soner som flyttar in i regionen. En relativt stor del tillfaller emellertid de redan nu boende i regionen på grund av att exempel 3 och 4 medför en ökning av främst den kvinnliga förvärvsfrekvensen. Det är dessa inkomstök- ningar som är underlaget för det ökade behovet av offentlig och kommersiell service.

[jämförelse med de yrken som är vanliga i regionen är de som blir aktuella i exempel 3 och 4 väl betalda. Detta illustreras bl. a. av att inkomstnivån mätt som disponibel inkomst stiger. Lönenivån kan därför komma att stiga även i andra delar av näringslivet än i Ranstadverket. särskilt i exempel 4. 1 exempel 3 är antalet nya arbeten alltför litet för att effekten skall märkas. Expansiva industriföretag är ofta löneledande. I den här regionen har de mest framträdande exemplen på detta varit Marbodal AB i Tidaholm och Volvo-Skövdeverken i Skövde.

1 1.6.2 Investeringar Samhällskapita/

Exempel 3 och 4 medför inte något utnyttjande av ledig kapacitet på bo- stadsmarknaden. utifrån den inflyttning av hushåll som blir följden. Tvärtom måste nya bostäder byggas inom regionen. Detta måste dock ske oavsett vad som händer vid Ranstadverket.

I anslutning till nyproduktion av bostäder måste som regel investeringar även utföras för tätortsanläggningar och grannskapsanläggningar. Med tät-

ortsanläggningar avses sjukvård, kommunala tekniska verk. gymnasium m.m. Med grannskapsanläggningar avses daghem. lekplatser, grundskola m. m. Den genomsnittliga etableringsinvesteringen per hushåll i Skaraborgs län har av en forskningsgrupp vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg (SCAPE) beräknats till 183000 kr. i 1969 års priser. Uppräknat till 1976 års prisnivå (byggnadskostnadsindex) innebär detta en investeringskostnad per hushåll på ca 320000 kr.

Etableringsinvesteringen består av bostäder (67 %). tätortsanläggningar (22 %) och grannskapsanläggningar (ll %). Ökningen av antalet hushåll i regionen i exempel 3 skulle medföra etableringsinvesteringar på 80 milj. kr. fram till 1980 och totalt 160 milj. kr. fram till 1990, allt räknat i 1976 års priser. ] exempel 4 skulle man behöva investera för 500 milj. kr. fram till 1990 (tabell 11.9.)

Tabell 11.9 Etableringsinvesteringar i exempel 3 och 4. Milj. kr. Ackumulerat

1980 1985 1990

Exempel 3

— bostäder 51.5 63.4 1092 — tätortsanläggningar 16.9 21.1 35.9 — grannskapsanläggningar 8.4 10.6 17.9 Summa 76.8 96.0 163.0

Exempel 4

— bostäder 231.6 257.3 347.3 — tätortsanläggningar 76.0 84.5 114.1 - grannskapsanläggningar 38.0 42.2 570 Summa 345.6 3840 518.4

Om vi antar att det finns kapacitet. vad gäller tätortsanläggningar, för en expansion fram till 1980. innebär det att etableringsinvesteringarna fram till 1980 uppgår till ca 60 milj. kr. i exempel 3 och ca 270 milj. kr. i exempel 4. Detta under förutsättning att anläggningsarbetskraften skall erbjudas sam- ma servicenivå vad gäller samhällskapital som befolkningen i övrigt.

Investeringar vid Ranstadverket Exempe/ ]

Till de resurser som regionen i nuläget har kan även produktionskapitalet i form av den nu existerande produktionsapparaten i Ranstad räknas. Detta är en resurs som det kostar olika mycket att ta i drift i de olika exemplen. Exempel 1 innebär att huvuddelen av de nuvarande byggnaderna rivs. De delar av produktionsapparaten som beräknas ha alternativ användning. dvs. som kan tänkas användas vid andra verksamheter än i exempel 2 och 3 är kontorsbyggnaderna. verkstadsbyggnaderna och ångcentralen.

Värdet på dessa anläggningar är svårt att beräkna. Kostnaderna för att riva resterande delen av produktionsapparaten har beräknats till ca 30 milj. kr. Häri ingår dock inte kostnaderna för att återställa dagbrottet samt deponer- ingsområdet vilka är beroende på hur rekultiveringen görs. Kostnaden förden- na har beräknats till över 30 milj. kr.

Exempel 2

Inga nyinvesteringar i anläggningen förutses i exempel 2. Rivningar förutses inte heller. Återställningen kostar liksom i exempel 1 över 30 milj. kr.

Exempel 3

Innan produktionen startar i exempel 3 behövs en komplettering av de befintliga anläggningarna till en kostnad på ca 300 milj. kr. i 1976 års pen- ningvärde. FoU-kostnaderna har då inte medräknats. Totalt behöver in- vesteringar på 400 milj. kr. finansieras inkl. FoU. rörelsekapital rn. m. Därtill kommer utbyggnaden under slutet av 1980-talet.

Exempel 4

För den första anläggningen i exempel 4 har investeringskostnaderna för LKAB:s del beräknats till 1,6 miljarder kr. exklusive räntekostnader i 1976 års penningvärde. FoU-kostnaderna har då inte medräknats.

11.6.3. Kommunernas ekonomi Exempel 1 och 2

Det kan direkt konstateras att utvecklingsexemplen 1 och 2 knappast i någon av kommunerna ger några bedömbara effekter vare sig på verksamhet eller ekonomi jämfört med nuläget. Redan de aktuella prognoserna över kom- munernas befolkningsutveckling och ekonomi för de närmaste fem åren innehåller så många osäkra faktorer att en utveckling enligt exemplen 1 och 2 ryms inom felmarginalen. Exempel på sådana faktorer är de skillnader i befolkningsutveckling som föreligger mellan å ena sidan kommunernas egna bedömningar eller målsättningar och å andra sidan länsstyrelsens prog- noser. Någon ytterligare belysning av exemplen 1 och 2 från kommunal- ekonomisk synpunkt är därför inte meningsfull. Den fortsatta framställ- ningen koncentreras i stället till exemplen 3 och 4 dels från allmänna ut- gångspunkter. dels från varje kommuns förutsättningar.

Exempel 3 och 4

Bedömningen av konsekvenserna av exempel 3 och 4 grundar sig på läns- styrelsens befolkningsprognos. Genom utnyttjande av den modellen har den befolkningsökning beräknats som blir följden av utbyggnaden och in- flyttningen. Vi har sedan undersökt vilka effekter som uppkommer på skat- teunderlaget och hur det passar in i kommunernas aktuella planering.

Befolkning

Som närmare framgått av avsnitt 11.3 har det ökade antalet arbetstillfällen enligt utvecklingsexemplen 3 och 4 bedömts till fullo medföra en ökad nettoinflyttning till kommunerna. En ursprunglig ökning med t.ex. 100

anställda ger ytterligare 50 resp. 60 sysselsättningstillfållen i och utanför industrin i regionen. Multiplikatoreffekterna väntas inte medföra någon egentlig inflyttning eftersom en stor del av efterfrågan antas rikta sig till kvinnlig arbetskraft som kan rekryteras inom regionen. Konsekvenserna av detta antagande blir att man har att räkna med en höjning av den kvinnliga förvärvsfrekvensen. Härigenom kan ökade krav uppkomma på kommunerna att tillgodose barntillsyn, kommunikationer etc. Det ökade antalet primära arbetstillfällen — tillika inflyttning — enligt de båda exemplen visas i tabell 11.10.

Tabell 11.10 Antalet arbetstillfällen i exempel 3 och 4

1980 1985 1990 Exempel 3 240 300 510 Exempel 4 1080 1 100 1 120

Tabellen visar antalet arbetstillfällen jämfört med om ingen utbyggnad sker. Dessa uppgifter har på utredningens uppdrag databehandlats av läns- styrelsen i Skaraborgs Iän med användande av tillgängliga modeller och program för beräkning av den totala inflyttningen och dess fördelning på de berörda kommunerna. Utfallet av databehandlingen visar störst befolk- ningsökning i Falköping jämfört med länsstyrelsens grundprognos. vilken utgjort grund för bearbetningen. se tabell 11.11.

Tabell 11.11 Befolkningsökning 1980—1990 i exempel 3 och 4

Exempel 3 Exempel 4

1980 1985 1990 1980 1985 1990

Falköping 244 281 417 944 1 070 1 257 Skara 20 49 117 204 254 337 Skövde 184 249 420 831 965 1 186 Tidaholm 65 75 98 253 275 348

Totalt 513 654 1 052 2 232 2 564 3 128

Från kommunalekonomisk synpunkt är åldersstrukturen av väsentlig be— tydelse. vilket också berörts i den tidigare nulägesbeskrivningen. Resultatet av länsstyrelsens bearbetning av förutsättningarna enligt utvecklingsexemp- len har sammanfattats i tabell 11.12.

Tabell 11.12 Åldersfördelning för de inflyttade i exempel 3 och 4 Falköpings kommun

År 0—14 år 15—24 år 25—44 år 45—64 år 65— år Totalt

Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4

1980 78 281 31 147 91 343 29 100 15 73 244 944 1985 92 346 32 120 103 399 30 125 24 80 281 1 070 1990 129 369 66 181 144 427 50 178 28 102 417 1 257

Skara kommun

År 0—14 år 15—24 år 25—44 år 45—64 år 65— år Totalt

Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4

1980 8 58 1 31 14 82 0 22 3 11 20 204 1985 12 74 1 32 23 94 10 33 3 21 49 254 1990 31 94 15 53 48 120 10 49 13 21 117 337

Skövde kommun

År 0—14 år 15—24 år 25—44 år 45—64 år 65— år Totalt

Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4

1980 53 230 45 178 59 326 14 74 13 23 184 831 1985 74 281 37 129 99 409 26 106 13 40 249 965 1990 120 324 68 176 161 466 52 166 19 54 420 1 186

Tidaholms kommun

År 0—14 år 15—24 år 25—44 år 45—64 år 65— år Totalt

Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4

1980 19 72 7 39 26 88 2 38 11 16 65 253 1985 10 78 8 33 34 103 7 43 16 18 75 275 1990 21 91 15 49 42 131 8 49 12 28 98 348

Källa: Länsstyrelsen i Skaraborgs län. regionalekonomiska enheten,

Befolkningsökningen i de båda exemplen. fördelad på olika åldersgrupper visas i tabell 11.13. Fördelningen varierar något mellan åren 1980—1990 samt mellan de båda exemplen.

. Tabell 11.13 Åldersfördelningen i befolkningsökningen

Åldersgrupp Procent 0—14 29 15—24 15 25—44 38 45—64 1 1

65— 7

Denna fördelning är av värde främst för bedömningen av konsekvenserna på den kommunala ekonomin vid en utveckling enligt något av de båda exemplen. Effekterna på kommunernas åldersstruktur totalt blir begränsade. Som exempel kan nämnas att andelen personer år 1980 i den äldsta ål- dersgruppen i Skövde reduceras från 13.24 procent i länsstyrelsens grund- prognos till 13,05 procent enligt utvecklingsexempel 4.

K ommuna/ekonomiska effekter

Som tidigare nämnts är olika grenar av den kommunala ekonomin föremål för överväganden i den kommunalekonomiska utredningen (KEU). Utred- ningen väntas bl. a. lägga fram förslag till reformering av skatteutjämnings- systemet. Rent allmänt kan konstateras att osäkerhet råder på flera punkter om skattesystemets utformning 1980. Ett försök att bedöma skattekonse- kvenserna utifrån dels nu aktuella befolkningsprognoser och utvecklings- exempel. dels en framskrivning av nuvarande skatteunderlag m. m., ger en dubbel osäkerhet i bedömningen. För att i någon mån göra underlaget säkrare kan man i beräkningarna göra antagandet att utvecklingen enligt exemplen 3 och 4 ägt rum med början 1975 (mantalsskrivning 1974)i stället för 1980. Bedömningen av förändringarna kan då ske utifrån kända för- hållanden och därigenom ge en uppfattning om effekterna av utvecklings- exemplen. För enkelhetens skull har dock utdebiteringen antagits vara 15 kronor per skattekrona i samtliga berörda kommuner. Budgetåret är 1977 i de följande räkneexemplen.

Beräkningen av effekterna på skatteinkomsterna baseras på antaganden om individernas inkomster i de båda exemplen. Det ökade antalet primära arbetstillfällen år 1980 är som tidigare nämnts 240 i exempel 3 och 1 080 i exempel 4. Med hänsyn till de indirekta sysselsättningseffekterna kan an- talet arbetstillfällen beräknas öka med ytterligare 120 i exempel 3 och med ytterligare 650 i exempel 4. Dessa arbetstillfällen har i tabell 11.14 fördelats på kommunerna i samma proportion som länsstyrelsen fördelat den totala ökningen av invånarantalet i respektive exempel. Här har vi räknat med att samtliga anläggningsarbetare betalar skatt i någon av de fyra kommu- nerna. 1 och för sig kan det vara orealistiskt att förutsätta att alla anlägg- ningsarbetare flyttar in men vi har bedömt sannolikheten vara stor för att anläggningsarbetare stannar som driftpersonal. Jämför avsnitt 11.3.

Tabell 11.14 Nya arbetstillfällen i exempel 3 och 4

Direkt Indirekt Totalt

Ex3 Ex4 Ex3 Ex4 Ex3 Ex4

Falköping 113 464 56 275 169 739 Skara 10 97 6 59 16 156 Skövde 86 400 43 242 129 642 Tidaholm 31 119 15 74 46 193

Totalt 240 1 080 120 650 360 1 730

Som tidigare nämnts beräknas de indirekta sysselsättningseffekterna inte medföra någon inflyttning till kommunerna. Notabelt i sammanhanget är att det ökade antalet sysselsättningstillfällen som redovisats (totalt 360 resp. 1 730) härigenom blir högt i förhållande till den beräknade in- flyttningen (513 resp. 2 232). Detta leder till en ökning av kommunernas skattekraft. 1 beräkningarna antas varje sysselsättningstillfälle ge upphov till 400 skattekronor (beskattningsbar inkomst 40000 kronor). Årslönerna för de direkta och indirekta sysselsättningstillfällena har uppskattats till 60 000 resp. 36 000 kronor i inkomstårets penningvärde. Det senare beloppet är baserat på antagandet att en stor del av de indirekta sysselsättningstill- fällena är deltidsarbete. Från de nämnda beloppen har avdrag gjorts med 14000 resp. 8000 kronor för att få fram de beräknade beskattningsbara inkomsterna. Avdragsposterna har uppskattats med stöd av statistiska cen- tralbyråns medelvärden för olika inkomstklasser. De beskattningsbara in- komsterna kan således beräknas till 46 000 resp. 28 000 kronor (vägt medeltal 40 000 kronor). Beräkningarna är räkneexempel som syftar till att visa stor- leksordningen på tänkbara förändringar.

För Skövde kommun medför exempel 3 en ökad skatteinkomst på 0.7 milj. kr. och exempel 4 med motsvarande beräkningsmetod 3.9 milj. kr. När det gäller Skövde kommun beräknas inga effekter på skatteutjämnings- bidraget uppkomma. då kommunens skattekraft ligger på ca 95 % av me- delskattekraften. dvs. nuvarande garantigräns för här berörda kommuner.

Som tidigare nämnts uppbär Falköpings kommun betydande skatteutjäm- ningsbidrag. Den beräknade inflyttningen ger kommunen ett garanterat skat- teutjämningsbidrag på 0.7 respektive 2,6 milj. kr.. oavsett om berörda per- soner uppbär inkomst eller inte. Enda villkoret är bosättning inom kom— munen. Däremot kan inte kommunen tillgodoräkna sig det faktiska antalet skattekronor som följer av de nya beskattningsbara inkomsterna. Detta är en logisk följd av att skatteutjämningsbidraget är utformat som en garanti för en viss skatteintäkt per invånare. De beskattningsbara inkomsterna be- räknas med hänsyn till antalet nya sysselsättningstillfällen enligt de båda exemplen uppgå till 1.0 milj. kr. i exempel 3 och till 4.4 milj. kr. i exempel 4. De beräknade faktiska skatteinkomsterna överstiger således väsentligt den statliga garantin. Detta leder till en viss ökning av kommunens skat- tekraft.

Skara kommun får som nettoeffekt ökade skatteinkomster med 0.1 re- spektive 0.6 milj. kr. i de båda exemplen. Beloppen motsvarar det garanterade skatteutjämningsbidraget. Motsvarande belopp för Tidaholms kommun är 0.2 respektive 0.7 milj. kr.

Det nuvarande kommunalskattesystemet medför en eftersläpning på två är vad gäller den definitiva skatteavräkningen. Sålunda grundar sig förskottet på kommunalskatt för 1977 på 1975 års inkomster och 1976 års taxering. Med hänsyn till bl.a. penningvärdets förändring innebär detta att kom- munerna har en avräkningsfordran på statsverket när den definitiva av- räkningen sker två år senare (i detta exempel 1979). Denna avräkning avser i princip endast det "egna" skatteunderlaget; skatteutjämningsbidraget av- räknas inte och avräkningen sker oberoende av antalet invånare.

För de två första åren finns inget förskott att avräkna. varigenom beloppen i sin helhet kan tillgodoräknas den kommunala budgeten. Det nettobelopp

som sedan tillkommer är litet. Avräkningsbeloppen under de två första åren blir för alla fyra kommunerna minst lika stora som de ovannämnda skatteeffekterna för resp. kommun.

Kommunernas kostnader

1 den tidigare beskrivningen av nuläge och planering inom området för kommunernas ekonomi ingår sammanställningar över bl. a.

— bruttoinvesteringar

— låneskuld. räntor och amorteringar

— fritidsverksamhet

— undervisning — barnomsorg — service till pensionärer och handikappade

Som framgått av avsnitt 11.4.2 ryms en utveckling enligt exempel 3 inom ramen för de senaste bostadsbyggnadsprogrammen med utgångspunkt från länsstyrelsens grundprognos över befolkningsutvecklingen. Exempel 4 in- nebär dock behov av en expansion inom bostadsbyggandet på vissa punkter. Med utgångspunkt från att kommunerna i sina bedömningar av befolk- ningsutvecklingen ligger över länsstyrelsens prognoser kan man anta att med vissa reservationer motsvarande utrymme finns även vad gäller andra kommunala åtaganden. I nuläget finns reservkapaciteter på vatten- och av- loppsidan. bl. a. har vattenledningen från Vättern nämnts. 1 Skövde och Falköping synes dessa reservkapaciteter vara av relativt betydande omfatt- ning. lnom övriga områden har inga uppgifter om reservkapaciteter fram- kommit annat än att skolorna i Vartofta och Floby i Falköpings kommun kan klara viss efterfrågeökning.

Exempel 3 väntas ge en ökning av antalet invånare med 513 personer år 1980 i de berörda kommunerna tillsammans. Ökningen måste betraktats som marginell i de totala planeringssammanhangen. Samma bedömning av exempel 3 kan avse även perspektivet till år 1990. Här är dock av naturliga skäl ovissheten stor när det gäller den ekonomiska verksamhetens inriktning. kostnader och finansiering. Oavsett detta utgör emellertid en sammantagen ökning av invånarantalet med 1 052 personerjämfört med nuläget en relativt begränsad förändring av grundförutsättningarna.

Beträffande kostnaderna för utvecklingsexempel 4 är som tidigare nämnts planeringsbilden 1980 mera splittrad än i exempel 3. främst som en följd av att befolkningstillväxten är avsevärt högre. Kommunernas planeringjäm- förd med länsstyrelsens prognos för exempel 4 år 1980 redovisas i tabell 11.15.

Tabell 11.15 Befolkningsprognoser för 1980

Kommunen Exempel 4 enligt Differens länsstyrelsen

Falköping 33 000 33 722 —722 Skara 18 300 17 611 +689 Skövde 48 000 47 900 +100 Tidaholm 13 300 13 865 —565

Planeringsnivåerna i Falköping och Tidaholm är som synes lägre än prog- nosen för exempel 4. En höjning av dessa nivåer kan åtminstone under expansionsskedet medföra vissa påfrestningar på ekonomin bl. a. på grund av den eftersläpningseffekt som finns inbyggd i kommunalskattesystemet. Någon närmare bedömning av konsekvenserna av exempel 4 kan knappast göras i nuläget. Servicenivåerna inom olika verksamhetsområden är fort- löpande underkastade bedömningar och prioriteringar i beslutande kom- munala organ. Ett exempel kan nämnas. Med avseende på åldersstrukturen medför båda utvecklingsexemplen en viss förskjutning mot de yngre ål- dersgrupperna. Som tidigare nämnts minskar det relativa antalet invånare över 65 år om än obetydligt. Det är emellertid knappast troligt att ökningen av antalet barn i åldrarna 0—6 år omedelbart påverkar barnstugebyggandet. I nuläget kan mellan 11 och 57 procent av alla barn som behöver daghems- eller familjedaghemsplats erbjudas en sådan.

1 Skövde är procenttalet ca 35. Avsevärda resurser kan behöva användas inom detta område redan för att öka nuvarande servicenivå. Inom skolans område måste däremot inflyttningsökningen av personer i skolåldrarna läg- gas in i planeringen på ett mera påtagligt sätt. Detta ingår dock redan nu i de av kommunerna gjorda bedömningarna av befolkningstillväxten 1980. 1 Falköping — vars egen bedömning av befolkningstillväxten understiger exempel 4 — är Kyrkerörsskolan i centralorten under om- och tillbyggnad och färdigställd till höstterminen 1978. Det förhållandet att kommunerna redan nu planerar för en högre be- folkningstillväxt än vad länsstyrelsens prognoser visar bör inte tolkas som att en utveckling enligt de aktuella exemplen inte för med sig kostnader av varierande omfattning inom olika områden. Tillväxten mätt i antal nya invånare är emellertid relativt liten. varför kostnadsökningarna knappast går att beräkna på ett meningsfullt sätt och än mindre går att väga mot de ökade skatteintäkterna för ett visst är eller för en begränsad tid.

Sammanfattning av den kommunalekonomiska bedömningen av utvecklingsexemplen

Utvecklingsexemplen 1 och 2 ger inga bedömbara effekter vare sig på verk- samhet eller ekonomi jämfört med nuläget.

Kommunernas bedömningar av befolkningstillväxten ligger avsevärt hög- re än länsstyrelsens befolkningsprognoser. Planeringen i kommunerna för åren t. o. m. 1980 sker med utgångspunkt från kommunernas bedömningar av invånarantalet i resp. kommun. En utveckling enligt exempel 3 ryms i princip inom ramen för kommunernas nu aktuella planering. om läns- styrelsens prognos anses spegla den verkliga förändringen och kommunernas deras ambitionsnivå. Utvecklingen enligt exempel 4 medför sannolikt behov av förnyad planering i Falköping och Tidaholm.

Inflyttningen till kommunerna enligt exemplen 3 och 4 avser till 80 procent personer i åldrarna upp till 45 år. Ökningen av skatteintäkterna i Falköping. Skara och Tidaholm motsvarar i stort det garanterade skatteutjämnings- bidraget fr.o.m. det tredje budgetåret. För de två första budgetåren till- kommer vissa avräkningslikvider.

1 1.6.4 Landstingets ekonomi

De effekter på landstingets kostnader och intäkter som kan bli följden av förändringar i Billingenområdet är av naturliga skäl svåra att uppskatta. Utvecklingsexemplen ] och 2 rör sig om så obetydliga förändringar av för- utsättningarna gentemot nuläet att de torde kunna förbigås helt i detta sam- manhang.

Utvecklingsexemplen 3 och 4 medför enligt den av länsstyrelsen fram- tagna befolkningsprognosen en befolkningstillväxt på 513 resp. 2. 232 per— soner år 1980. Denna tillväxt är enligt samma prognos uppe i 1 052 resp. 3 128 personer tio år senare. Årliga befolkningsökningar på 1 300—1 400 per- soner erfordras om det i flerårsplanen angivna befolkningstalet för länet om 270000 invånare skall uppnås år 1980. Sett i den belysningen medför en utveckling i Billingenområdet knappast sådana effekter på landstingets kostnader och intäkter att en revidering av nu gällande ekonomiska fler- årsplaner kan anses motiverad. Några preciserade ekonomiska kalkyler över effekterna av utvecklingsalternativen bör därför heller inte redovisas i denna utredning. Följande allmänna kommentarer är emellertid värda att beaktas i bedömningen av utvecklingsalternativen.

Det har redan nämnts att efterfrågan på sjukvårdens tjänster följer vissa mönster med avseende på bl. a. åldersstrukturen. De personer som beräknas flytta in i samband med en utveckling i Billingenområdet tillhör till största delen åldersgrupper som har ett lägre sjukvårdsbehov än genomsnittsbe- folkningen. Enligt utvecklingsexempel 4 visar prognosen som redan nämnts en befolkningstillväxt på 2 232 personer år 1980. Fördelningen på ålders- grupper visas i tabell 11.16.

Tabell 11.16 Befolkningsökning till 1980 på grund av exempel 4

Åldersgrupp Personer 0— 1 4 641

15—24 395 25—44 839 45—64 234 65— 123

Effekterna på den slutna vården kan således antas bli mycket begränsade. Utvecklingsexempel 3 följer samma mönster. dvs. att den relativa ålders- fördelningen påverkas i gynnsam riktning om än i blygsam omfattning.

Befolkningstillväxten enligt de nämnda utvecklingsexemplen ger under vissa omständigheter en bredare bas för landstingets rekrytering av främst personal inom vårdsektorn. Det är dock viktigt att notera att bosättningsort och pendlingsavstånd är betydelsefulla faktorer i sammanhanget.

En ökning av invånarantalet och därigenom skatteunderlaget ger allmänt sett — åtminstone på kort sikt — en gynnsammare nettoeffekt för landstinget än för de samtidigt expanderande kommunerna. Skälen härtill kan vara flera. bl. a. inflyttningens inverkan på åldersstrukturen och därigenom in- verkan på efterfrågan av olika kommunala serviceåtaganden. När det gäller kommunerna uppkommer omedelbara behov av t. ex. bostadsbyggande. ga- tor och vägar samt vatten- och avlopp. Dessa kostnader är ofta en realitet innan motsvarande ökade skatteintäkter följer av den ökade inflyttningen.

För landstingets vidkommande blir kostnadseffekterna i stor utsträckning fördelade på många år framåt i tiden.

Osäkerheten om den kommunala ekonomin över huvud taget är stor. Denna osäkerhet blir mot den bakgrunden inte mindre när effekterna på landstingets ekonomi skall bedömas. Det är därför inte meningsfullt att göra bedömningen på annat sätt än i översiktliga generella termer. dvs. genom en grov uppskattning.

Med utgångspunkt från den prognos över skatteunderlagsutveckling och utdebitering som ingår i den ekonomiska flerårsplanen kan de ökade skat- teintäkter som följer av utvecklingsexemplen 3 och 4 uppskattas till 2 resp. 10 miljoner kronor för inkomståret 1980 (budgetåret 1982). En försiktig bedömning är att ungefär hälften av dessa belopp på kort sikt motsvaras av ökade kostnader till följd av den beräknade inflyttningen enligt utveck- lingsexemplen. Resterande belopp bidrar till att förstärka landstingets eko- nomi.

11.7 Forskning och högre utbildning

1 avsnitt 5.5.4 har vi gått igenom den utbildningsverksamhet som planeras i Skövde i samband med utbyggnaden av högskolefilialen. Den forsknings- verksamhet som är knuten till de fyra exemplen har diskuterats i kapitel 10. Vi har inte anledning att föreslå en utökad forskningsverksamhet eller liknande i Billingenregionen. men vi vill här peka på vilka följder för den tekniska verksamheten i regionen som de olika utvecklingsexemplen kan innebära. industriföretagen i regionen är inte FoU-intensiva. se kapitel 6.

Exempel ]

lnga FoU-insatser förutses.

Exempel 2

Vi har inte sett som vår uppgift att precisera vilka forskningsinsatser som kan tänkas utvecklas vid ett forskningsinstitut förlagt till Ranstad. LKAB har redovisat detta i en skrivelse till industridepartementet i juni 1977. En fortsatt forskning i Ranstad med inriktning på skiffrarnas utnyttjande skulle sannolikt inte tillföra regionen ny teknik eller liknande. Självfallet innebär det en positiv sak för regionen att insatser för FoU-verksamhet kring denna speciella teknik bibehålls i regionen. Det finns dock få kopplingar mellan den FoU-verksamhet som bedrivs vid Ranstad och den som företagen i regionen bedriver.

Exempel 3

Vi har konstaterat att exempel 3 sannolikt kommer att innebära en betydande FoU-satsning inte bara från exploaterande företag utan också genom sär-

skilda statliga insatser. Vi har bedömt det som sannolikt att om man startar en mindre brytningsverksamhet och en målinriktad FoU-verksamhet från företagens sida kommer resurser att satsas från forskningsstödjande statliga organ såsom STU. nämnden för energiproduktionsforskning (NE) och möj- ligen också från andra företag. Vi håller inte för otroligt att forskningen kring skiffrarnas utnyttjande koncentreras till åtminstone ett par platser i landet. varav Ranstad då blir en. Det skulle också ge underlag för utökade kontakter med de tekniska högskolorna i Lund och Luleå som inom aktuella områden har förutsättningar för forskning.

Drift i försöksskala skulle innebära att man ingående också kunde studera miljöpåverkan i samband med exploateringen. Exploate- ringen synes bli av sådan omfattning att fullvärdiga möjligheter till ex- periment och till uppföljande forskning av påverkan när det gäller luft. vatten och mark (återställningsarbeten) är fullt möjliga. Man kan bedriva denna forskningsverksamhet både för det nationella behovet och för internationella behov. Genom produktionens trots allt begränsade omfattning i det första skedet kan också forskningsresultaten sannolikt snabbt komma att slå igenom i förändrade inriktningar på produktion och miljövårdande åtgärder.

En fortsatt geologisk analys av alunskiffrarna kommer med största san- nolikhet att bedrivas.

Exempel 4

Vid sidan av den forskningsverksamhet som vi finner sannolik i exempel 3 tillkommer dels en betydligt större och bättre bas för utvecklingsverk- samhet. såsom pilotanläggningar och produktion av de metaller m. m. som förekommer i låg koncentration i skiffern. Det är också sannolikt att den tekniska staben m.m. skulle växa ut i en sådan omfattning att det in- ternationella intresset blir omfattande. De ekonomiska resurserna för sats- ning på forskning och vidareförädling. särskilt det senare. blir också be- tydande.

Den geologiska kartläggningen av skifferförekomsterna i Västergötland och på andra ställen kommer sannolikt att intensifieras.

En omfattande forskningsverksamhet kring möjligheterna att minimera miljöpåverkan blir troligen nödvändig. Den skulle då vara inriktad på be- gränsningar av utsläpp i luften och vattnet samt på påverkan på grundvatten m. rn. Därtill kommer säkerligen omfattande åtgärder för återställning av naturen. Detta senare inkluderar både ovanjords- och underjordsåtgärder.

Om en utvinning av skiffrar kommer till stånd antingen i Ranstad. i Närke eller på Österlen kommer forskningsansträngningar sannolikt att ini- tieras av nämnden för energiproduktionsforskning. Denna forskning berör i första hand utnyttjandet av kolföreningarna i skiffern.

11.8 Konsekvenser av fyra utvecklingsexempel för Falköping.

Avser första hälften av 1980-talet

Skara. Skövde och Tidaholm

Exempel 1

4

Anmärkning

Exemplens innebörd för Ranstadverket (l985)

Sysselsättning Jord— och skogsbruk Sysselsättning Arealer

Industri Sysselsättning

Struktur

Byggnadssektorn Sysselsättning

Struktur Privat service

(affärer etc). Sysselsättning

Nedläggning

-70 personer

*

några tiotal ha återställs + några tiotal

personer *

Ingen för- ändring

—30 personer

Brytning av 1 milj. ton skiffer per år

+300 personer

*

50—75 ha tas i anspråk. 15 ha återställs per år

+ några tiotal

personer *

+ några hundra- tal personer stabilt

+50—100 personer

Brytning av 6 milj. ton skiffer per år

+1 100 personer

')1-

100—150 ha tas i anspråk. 30 ha återställs per år

+ ett femtiotal

personer *

+ upptill 1000 personer stora variationer

+ några hundra- tal personer

Medelmåttig jordbruksmark idag. Man kan delvis få bättre mark för jordbruk efter återställning.

Bostäder byggs i Stenstorp. Skultorp

Servicen har ökat snabbt på

1970-talet

* = ingen eller obetydlig påverkan

_.

Exempel

Anmärkning

Samhällsservice * (skolor. vägar. kol- lektiv trafik etc.)

Samhällsinveste- * ringar

Miljö Naturvård *

Kulturminnesvård *

Luft *

Vattenutsläpp *

Grundvatten *

Arbetsmiljö * Joniserande * strålning

* = ingen eller obetydlig påverkan

Viss förbättring av lokal service

Vägombyggnad Svaveldioxidut- släppen i områ—

det ökar med 10%.

Stoft— och vissa tungmetallut- släpp. Luktpro- blem Små

Tillfällig sänk- ning under bryt- ningstiden inom ett begränsat om— råde

Förbättring av lokal service. Ortstrukturen be- varas Bostäder. Järn- väg. Viss Vägom— byggnad

Några få objekt berörs Några få objekt berörs Svaveldioxidut— släppen i områ-

det ökar med 30%.

Stoft- och vissa tungmetallut- släpp. Luktpro- blem

Slutna process- vattensystem Tillfällig sänk- ning under bryt- ningstiden inom ett begränsat om— råde. Diabasplatån påverkas inte. De- lar av sluttnings» zonerna kan berö- ras

*

Landskapsbilden ändras i exempel 3 och 4

Lakresterna ger vissa Vittrings- problem

Skyddsåtgärder erfordras såväl ovan som under jord

Exempel ]

Anmärkning

Arbetsmarknad Friställning av

70 personer

Ekonomi inkomster för in- vånarna Kommunerna

Minskar

Landstingets * ekonomi Investeringar i Ranstadverket Bostäder (1990) *

10—50 milj. kr.

Teknik. forskning Forskningsmil- och högre ut 'd- jön avvecklas ning

Friställning av 30 personer

ca 10 milj. kr.

Kompetensen bi- behålls

Tillskott genom inflyttning från andra regioner. Ökad sysselsätt- ning för dem som redan bor i regio- nen. lnpendlingen ökar

Ökar något

Ryms inom pla- nerna

Förbättring med några milj. kr. ca 300 milj. kr.

+ ca 150 lägen- heter

Processteknik. geologi. miljö- vård. återställ- ning

Tillskott genom inllyttning från andra regioner. Ökad sysselsätt- ning för dem som redan bor i regio— nen. Större in- pendling.

Ökar

Kompletterande planering och utbyggnad krävs i Falkö ing och Tidaholm Förbättring med ett tiotal milj.kr. ca 1500 milj. kr.

+ över 500 lägen-

heter

Fler tekniker. Pro- cessteknik i inter-

nationell skala. geo-

logi. ökad utbild-

ning och forskning. Förbättrade möjlig-

heter till hög— skolefilial.

En viss försvagning av arbetsmark— naden inom industrin kan skönjas. Även med exempel 4 fås en lägre ökning av antalet industrisysselsatta 1975— 1985 än 1965—1975. Sammanfattning

i figur 11.1.

inflyttare och invånare med nya arbeten.

Intäkterna för Falköping. Skara och Tidaholm påverkas föga. Skövde får en förbättring Hög servicenivå redan idag.

* = ingen eller obetydlig påverkan Anmärkning: Belopp i 1976 års priser

Bertil Dahlmanl och David G. Gee2

1 Inledning

Som framgår av kartan (figur 1) domineras Billingen-Falbygdens geologi av flackt liggande sedimentära bergarter av underpaleozoisk ålder. (Munthe et al. 1928); liknande avlagringar finns på andra håll i Skandinavien (figur 2). Längs fjällranden är de starkt tektoniserade dvs. veckade. medan de längre mot söder och syd-ost på den stabila prekambriska plattformen (Närke, Västergötland. Östergötland, Gotland. Öland och Skåne) är relativt ostörda. Lagerföljden visar. generellt sett. stora likheter inom de olika områdena. och man kan anta att de en gång i tiden utbredde sig över en mycket stor del av Skandinavien. Att de nu finns bevarade som isolerade erosions- rester. liggande på det kristallina urbergsunderlaget. beror huvudsakligen på en nedsänkning av lagerföljden genom förkastningar. [ vissa områden. t. ex. Billingen-Falbygden. har sedimenten även skyddats från erosion av diabastäcken.

De flackt liggande. ostörda enheterna är relativt lätta att exploatera. Därför har de geologiska undersökningarna av dessa bergarter till största delen koncentrerats till Syd- och Mellansverige. Trots allmänna likheter områdena emellan. varierar bergarternas tjocklek. mineralogiska sammansättning och fysiska egenskaper från det ena området till det andra. I vissa fall (t. ex. beträffande alunskiffer och kalksten) finns det viktiga och avgörande kemiska skillnader områdena emellan.

2 Geologi

Berggrunden i Billingen-Falbygdenområdet kan indelas i sex större enheter — urberg. sandsten. alunskiffer. kalksten. lerskiffer och diabas. De sedimen- tära bergartsformationerna. som överlagrar urberget. är. liksom diabasen. i stort flacktliggande (figur 3). Berganssekvensen (stratigrafien) illustreras i figur 4. Som framgår av berggrundskartan (figur i) och figur 5. intar de mot vittring och erosion mer resistenta bergarterna (diabas. kalksten och sandsten) betydligt större arealer av berggrundens överyta än de mera lätt- vittrade och lätteroderade skiffrarna.

1 Avdelningsdirektör vid Sveriges geologiska undersökning (SGU).

” Förste statsgeolog vid SGU.

BILLlNG EN — FALBYGDEN

BERGGRUNDSGEOLOGISK KARTA

(baserad på vid SGU [in;/i (973 och (9714 upprullade kurfor)

IEEEÅNEQRKLAREQ [3 Diabas E Lerskiffer

Kolksten

Alunskiffer Sandsten

Gnejs

* l TIDAHOLM io

Figur 1 Billi/igen-Falizigdens geologi. baserad på Mun/lie et al (1928), Dahlman (opub- licerad karta) och Hörnsfen el al (1974).

SKANDlNAVIENS UNDERPALEOZOISKA BERGARTER

w

=P _— *! .-'=. g ' * "_: ' SW

_ - _

.— .- 9 Flackt liggunde,ostördci ! = ::. underpoleozoisko

: ? _? & bergarter

' N Tektoniserude & % underpnleozoisko bergarter mm.

G.... Gotland N. Närke S... Siljan SK.... Skåne

VG Västergötland (36 . . .. Östergötland Ö Ölund

200 300km

0 100 Ä_L_l__..L—_.L-l—l

Figur 2 Underpaleozoiska bergarter (skiffrar m. m.) i Skandinavien.

_ligin' I). (Om/*irad/i'ån Hörnsfen el al I 974. )

(profil/init)!" markerade pa Figur 3 Pro/ilergenom Bil- lingen-Fa/[2vg(lenomrä der

L

TECKENFORKLARING

Jordfacke Diabas Lerskiffer Kalksten Alunskiffer

Sandsten

' GnEJS

man 250

200 150 100

50

PROFILER GENOM BlLLlNGEN-FALBYGDEN OMRÅDET

SEKTION A—B Myggberget Ranstad sverket ”&"

Hov nborqasjon

SEKTION C _ D 300

& Skultorps nubbe . ”_ '

Åslesankan 150

100

50

SGU 1977

0 1 2 3 L 5

#g— Skala ! km

l—

BILLINGEN- FALBYGDENS

Formationer Ålder (___—___ ' å . DIABAS w Diabas i & 13 Rastritesskiffer 12 Dolmonitinalogren Lerskiffer 11 Tretospiskiffer 150m cz 10 Dolby-Skogenkolksten 3 94 Rydkolksten & & Gullhögenslomsten Kalksten LERSKIFFER 7 Limbafo-Voginatumkolksten 6 Lotorp kalksten och skiffer 5 Övre L Mellersta Alunskiffer 3 Logre % 2 LI.nQUL_Id, Sandsten & l MICkWItZIG % Warg & KALKSTEN % 'SOm ALUNSKlF—TER ): 2 __._ o: CD 2 ( x SANDSTEN o.O.0.0.0.C.J.-9.9.9,o.q.o.a.q. . . .c. .9. . .Q.9, . . .u.o. ln. _? z 1 m GNEJS läx u. ( _).éo SGU 1977

Våra kunskaper om områdets geologi är delvis baserade på naturliga blott- Figur 4 Be/gar/ssekvens ningar men i rätt hög grad också på borrningar (figur 6). Hålen har borrats (S”W'ÄW'G/UfBil/"".W'l'Fal— huvudsakligen som allmänna brunnsborrningar eller som undersökningshål bwdm')"””d”" i samband med Ranstadprojektet. Från berggrundsgeologisk synpunkt är materialet av mycket varierande kvalitet. Endast en mindre del av brunnarna har kärnborrats genom alunskiffern (i Sydbillingenområdet). Genom brunns- borrningarna kan man dock i stort hämta information om de genomborrade bergarternas tjocklek och höjdläge. Jämför man dessa data från hål till hål.

ammar». namns»: Minsk-N.;

slam.. uxavcnu Somvkn #

. f_fvj ( . _.

Halimi—4 - menu.. tm..."—

ma......mmm l a......

mamp— nimi-.nu /_ , Doha

,i. A &)

BERGARTSFORMATIO- NERNAS AREE LLA UTBREDNING

rechNFöRkLAmNG.

FORMATIONENS UYGÅENDE (Delvis jordtäckl)

EORMATIONEN YÄCKT AV OVERLIGGANDE BERG

[Eu—5774

Figur )" Belgar'lernas are- ella til/tredriing.

får man kännedom om enheternas deformation. dvs. på vilket sätt de är påverkade av veckning och förkastningar m.m. Men man får ingen de- taljinformation om bergarternas karaktär utan att kärnborra. eller. i en viss mån. genom att göra geofysiska mätningar i brunnsborrhålen.

Jämför man borrhålskartan (figur 6) med den geologiska kartan (figur 1) får man en uppfattning om underlaget för vår detaljkånnedom om om- rådets lagerföljd. Det framgår klart att informationen från vissa områden är god. medan vi från andra delar har få data. Bedömningen av lagerföljdens karaktär i områden. där borrningar saknas. måste då baseras på ofta långt därifrån belägna blottningar eller borrhål.

BILLINGEN - FALBYGDEN

BORRHÄLSKARTAN

' Brunnsborrningor

€) Körnborrningor

E Område med ca 275 borrhål

123L557km

) —. *T A . lD HOLM.

Figurö Borrhålskaria för geologiska undersökningar m.m. i Billingen-Falbygden.

Bergartsformationernas allmänna karaktär är någorlunda väl känd. och man kan räkna med endast smärre variationer i Iagerföljdens sammansätt- ning. Ser man till de ekonomiska aspekterna. kan dock dessa variationer vara av mycket stor betydelse. Detta gäller speciellt för alunskiffern.

Nedan följer en kortfattad översikt över lagerföljden (figur 4) i Billingen- Falbygden-området. Bergartsenheterna är beskrivna nedifrån och uppåt. För ortnamn. se kartan. figur 7.

2.1 Bergartsbeskrivning 2. 1 . 1 Urberg (Prekambrium)

De underpalaeozoiska sedimentära bergarterna vilar med kraftig diskordans på urbergets prekambriska gnejser. Bergarterna i denna enhet utgörs hu- vudsakligen av rödaktig gnejs med kvarts. kalifältspat och plagioklas som dominerande mineral. samt med växlande men vanligen små mängder av magnetit och biotit. Även grå gnejser med lägre halt av röd kalifältspat och kvarts samt högre halt av biotit och hornblände uppträder. i mindre utsträckning förekommer amfibolitiska grönstenar och smärre kroppar av hyperit och dioritiska bergarter.

Gnejsens strykning och stupning (foliation) varierar. men i allmänhet stryker den mellan nordväst/sydost och öst/väst och stupningen är oftast medelbrant 40—60O mot nordost. | de områden inom Billingen—Falbygden. där sedimentära bergarter täcker det prekambriska urberget. är Stryknings- och stupningsförhållandena liksom bergartssammansättningen i det närmas— te okända.

2.1.2 Sedimentära bergarter

Den sedimentära lagerföljden dominerar Billingen-Falbygdens geologi. Se- dimenten avlagrades under underpaleozoikum (för ca 600—420 millioner år sedan) huvudsakligen i en grundhavsmiljö. som sträckte sig över en stor del av den nuvarande Baltiska skölden. Hela lagerföljden har en mäktighet på 150—160 meter och kan indelas i fyra huvudbergartsenheter eller s.k. formationer: sandsten. alunskiffer. kalksten och lerskiffer. Deras totala areala utbredning. både den utgående (men delvis jordtäckta) och den av över- liggande formationer täckta delen. visas på figur 5.

Sandsten

Den sedimentära lagerseriens lägsta formation utgöres av sandsten. Tjock- leken är 30—31 meter i de södra och centrala delarna av området och stiger till ca 35 meter i norra Billingen. Sandstensformationen tillhör undre delen av kambrium. Man urskiljer två avdelningar. Michwitziasandstenen och den överlagrande Lingulidsandstenen. Sandstensformationen är i väster och delvis i söder begränsad av förkastningar. Gränsen mot norr och öster är mindre klart dennierad genom att sandstenen gradvis tunnar ut mot det underliggande urberget.

BILLI NGEN - FALBYGDEN

53" man. 955

(_ ) CICS'ollc ' 'u Mif/:Nrc/ o [ftir/(gl .,rgn/gr s)./?g/zrgrr - _Öm'bor'rliå

' Å[>"/(infor:

Kor/); *: Kiasborc

ix. 1 » 1

Bfurinhgm .:! * x ,JRansfad

n Solana

hy,/ena " _ Seiya/dm oc ut]/rem ' Kan ggg/mhz?

1665 De' 0 = a' rap hem Fun—rp J.Smcdågo'rdep

_,f'o WÄSTRA / fr..».

65.111; 'RuX Nå, Back:/ba

Skå,/* I FALBVG DE _ o Gal—i em &. N ) ! iNddag'ifc/en _ AB),: xx w; TID/11101.” ., ko” ,. % C L ?"ALBYGDEV Jimbo € | ( ” ' " : I'Alkl/PING rt l,”) atyclayärdev ” L 41 »,th , O . & Broyå/den ..] m ,. Natered " Vaiö'Jd &” Steno/ave.» __, K '- Gu/lerftcfp ]

. [ Var/afro _t'ur %),/r Ida,, . fm

SGU 1977

Figur 7 Orinanmskarta (Dali/man 1962). 15

M ich witziasandsten

Michwitziaenheten. ca 12—13 meter tjock. är en ler-rik och delvis tunnskiktad sandsten. Den inleds med ett kaolinförande. några decimeter mäktigt kon- glomerat med upp till ett par cm stora kvartsbollar. Konglomeratet övergår uppåt i en grov. ibland fåltspatrik sandsten (ca 1 meter tjock). Därpå följer 10—11 meter lerbandad mosten och fin sandsten med. mycket underordnat. ren sandsten.

Lingulidsandsten

Den överliggande Lingulidsandstensenheten är 19—20 meter tjock och dö- mineras av ljus. tät. finkornig sandsten och mosten. Grövre sandsten fö- rekommer mycket underordnat. Både fosforit- och glaukonitkorn uppträder i Lingulidsandstenen på vissa nivåer och ett dm-mäktigt glaukonit—fosfo- ritkonglomerat ingår mitt i lagerföljden. Lingulidsandstenen och den över- liggande alunskiffern mellanlagras av ett fosfatrikt konglomerat och sand- sten. Tjockleken på detta mellanlager varierar från några decimeter i norra Billingen till ca 1.5 meter i Ranstadsområdet och ca 3 meter i Östra Fal- bygden. Enheten kan tillhöra mellankambrium.

Alunskiffer

Svarta lerskiffrar och underordnade bituminösa kalkstenar (s. k. orstenar) dominerar denna formation. som är 22—24 meter tjock i Billingen-Falbyg- denområdet. Namnet alunskiffer härrör från den tid då vissa delar av dessa mörka skiffrar utgjorde råvara vid alunberedning. Formationen spänner i tid maximalt över mellan- och överkambrium samt understa ordovicium; i Billingen-Falbygdenområdet är de understa ordoviciska lagren mycket tun- na (1—2 meter) och bevarade endast i den sydvästliga delen av området.

Mängden av orstensbankar och -linser är i vissa horisonter relativt högt (15—20 %) i Billingen-Falbygdens alunskiffrar i förhållande till alunskiffer- områdena i resten av landet. Laterala variationer förekommer. Två allmänt uthålliga. konglomeratförande orstensbankar uppträder. den ena i mellan- kambrium (Exporrectakonglomerat). den andra i överkambrium. den s. k. stora orstensbanken.

Alunskifferformationen kan delas i tre enheter (eller led). Basen av de två orstenskonglomeratbankerna utgör gränsen mellan de olika leden.

Undre alunskiffer

Alunskifferns lägre enhet är 7—8 meter tjock och består av ljus. kerogenfattig lerskiffer med spridda inslag av grågrön lerskiffer. Svarta skiffrar är mycket underordnade.

Mellersta alunskiffer

Mellanledet inleds med ett några dm tjockt glaukonitförande orstenskon- glomerat (Exporrecta) som följs av ca sex meter mörkgråa lerskiffrar med underordnade orstenar.

Övre alunskiffer

Denna enhet utgörs av svarta och mörka lerskiffrar och är ca 9—10 meter tjock. Den inleds med en orstensbank (den s. k. stora orstensbanken som i vissa horisonter uppbyggs av konglomerat.) Den 1.5 meter tjocka orstens- banken utgör tillsammans med andra kalkstensbankar och -linser ca 25 % av enheten. [ den övre alunskiffern uppträder tunna (några cm tjocka) kol- och uranhaltiga linser. "kolm”. vanligtvis koncentrerade till vissa nivåer (kolmhorisonter). De uranrikaste alunskiffrarna finns i detta led.

Kalksten

En ca 50 meter tjock kalkstensformation täcker alunskiffern. Dess utgående bildar flerstädes tvära branter s. k. kalkstensklevar (något som försvårar dag- brytning av skiffern). Den tillhör under- och mellanordovicium. Forma- tionen kan delas i fem olika enheter (led). nämligen (nedifrån) Latorp-kalksten och skiffer (1-2 meter). Limbata-Vaginatumkalksten (18—20 meter). Gull- högen-slamsten (9—10 meter), Ryd-kalksten (12—13 meter) samt Dalby-Ska- gen-kalksten (ca 7 meter).

Latorp kalksten och skiffer

Kalkstensformationen inleds med en glaukonit-fosforitförande kalksten (Ar- mata-Planilimbatakalksten) några dm till en meter tjock. Den understa delen kan vara konglomeratisk. Lokalt överlagras kalkstenen av en upp till tre meter tjock. dåligt konsoliderad lerskiffer (Didymograptusskiffer). som är mindre än 10 cm tjock i Ranstadområdet.

Limbata- Vaginatumkalksien

Vita. grå och röda kalkstenar uppbygger denna 16—20 meter tjocka enhet. som är utpräglat bankad med banktjocklekar varierande mellan några få cm till flera dm. Skiktytorna mellan bänkarna är vanligtvis belagda med ett tunt lager märglig lera. och på vissa nivåer förekommer något mäktigare leriga och märgliga partier.

Gullhögen-slamsten

Stratigrafiskt över den röda. övre delen av Limbata-Vaginatumkalkstenen följer ca 9—10 meter av mörkgrå slamsten och nodulär. tät och oren kalksten. Kalkstenen är delvis ljusbrun. delvis rödaktig.

Ryd -kalksten

Rydkalkstenen (ca 12—13 meter tjock) utgöres av röd och ljusgrå. bankad kalksten.

Dalby-Skagen-ka/ksten

Dalby- och Skagenkalkstenarna är tillsammans 7 meter tjocka och utgör det översta ledet i kalkstensformationen. Denna enhet (också kallad Chas- mopskalksten) består av grå och lerig. tät och välbankad kalksten. Karak- täristiska är även några bentonitlager (vulkaniska askprodukter. ca 20 % av lagerföljden). av vilka ett är 1.3 meter mäktigt. medan de andra är tunna (( 20 cm).

Lerskiffer

Lerskiffrar och slamsten av överordovicisk och undersilurisk ålder bildar tillsammans den översta formationen i Billingen-Falbygdens underpaleo- zoiska lagerföljd. Tre underordnade enheter urskiljs. nämligen Tretaspis— skiffer (30—32 meter). Dalmanitinalagren (1—2 meter) och Rastritesskiffer (lO—ll meter).

Tretaspisski/fer

Tretaspisskiffern är sammansatt av mörk. tät lerskiffer. brunröd slamsten samt grå till grågrön, moig slamsten. På ett fåtal nivåer förekommer täta. några dm tjocka bankar av kalksten och lerig kalksten. Tunna ((S cm) bentonitlager uppträder på minst tre nivåer.

Dalmaniiina/agren

Denna 1—2 meter tjocka enhet har en lateralt något skiftande litologisk ut- bildning. dominerad av tät kalksten. kalkig skiffer och mosten. Den utgör det yngsta ledet av den ordoviciska delen av skifferformationen.

R astritesskiti'er

Rastritesskiffern är vanligtvis det översta sedimentära ledet i Billingen-Fal- bygdenområdet. och består av en relativt mörk. grå. homogen lerskiffer. Denna siluriska skiffer är värmepåverkad och delvis hårdbränd av den in- trusiva. överliggande diabasen.

2. l .3 Diabas

De lätteroderade. sedimentära bergarterna i Billingen-Falbygdenområdet (se ovan) har kunnat bevaras tack vare det överliggande. motståndskraftiga diabastäcket. som fungerat som ett erosionsskydd. Diabasen har en maximal tjocklek på 40—50 meter. Den intruderade de underpaleozoiska lagren i över- karbon eller undre perm. ca 150 millioner år efter det att de yngsta se- dimenten bildades.

Diabasen är mycket massiv och homogen och ligger konkordant på de siluriska sedimenten. Den har en normal basisk kemisk sammansättning. Variationer inom diabasen uppträder huvudsakligen i vertikalled: kornstor- leken blir mindre ju närmare man kommer sedimenten. Vid kontaktytan

mot de underliggande skiffrarna (Rastritesskiffer) är diabasen mycket fin- kornig och tät. Diabasen genomskärs av vertikala och horisontella sprickor som delar upp den i pelarformade bergartsblock. s.k. pelarförklyftning.

2. 1 .4 Jmf/arter

.lordarter av kvartär och recent ålder täcker en stor del av området. Lagret varierar i tjocklek. upp till 16 meter. Mäktighetsvariationerna illustreras (figur 3) i de två tvärprofilerna genom området. I Ranstad—Rådeneområdet är me- dianmäktigheten för jordarter 5—6 meter.

Morän är den vanligast förekommande jordarten i de högre liggande om— rådcna. med ett så stort lerinnehåll att den ofta klassificeras som moränlera. Öster och väster om de underpaleozoiska områdena och i ett stråk sydväst om Stenstorp förekommer isälvsavlagringar. Materialet är i regel förhål- landevis dåligt sorterat och ger ofta ett moränliknande intryck. Svallsediment såsom sand och grus av större mäktighet eller täckande större ytor före- kommer endast i öster i anslutning till isälvsstråket. Ett smalt bälte öster om Hornborgasjön är också täckt av svallsediment. Finkorniga sediment. lera och mjäla. är sällsynta inom området. men dessa kan underlagra stora torvmarker. Torvlager. vanligtvis 1—4 meter tjocka. täcker stora arealer inom Billingen-Falbygdenområdet.

2.2 Tektonik

Som framgår av figurerna 1 och 3 vilar de flackliggande kambriska och yngre bergarterna på en plan urbergsyta. Efter en lång och komplex pre- kambrisk tidsrymd var gnejserna nederoderade till en regelbunden. jämn yta (det s.k. subkambriska peneplanet) innan den kambriska sedimenta- tionen började. Under sedimentationsperioden sänktes området under havs- ytan för att senare åter höjas. intruderas av diabas och eroderas till nu- varande utseende.

Profilerna (figur 3) visar att hela lagersekvensen är mycket litet påverkad av tektoniska rörelser. och har en mycket svag stupning mot norr. För att bättre illustrera de små variationerna i bergarternas regionala geometri har figur 8 sammanställts. På denna geologiska karta har höjden över havet inritats för gränsytan mellan alunskifferformationen och kalkstensforma- tionen. De små förändringarna i lagrens strykning och stupning framträder klart. liksom de förkastningar. som bryter upp lagerföljden. Tre huvud- förkastningar påverkar lagren. En förkastning mot nordnordost bildar den västliga gränsen för de underpaleozoiska bergarterna; nedsänkningen va- rierar från noll i söder till 80 meter i norr. I söder finns en förkastning med västnordvästlig och delvis östvästlig riktning med 30—40 meters ned- sänkning åt norr. Ungefär parallellt med den västra gränsförkastningen upp- träder en tredje. som kan följas från nära Skövde i norr mot Stenstorp och vidare mot sydsydväst. Den östra sidan har sänkts upp till 20 meter. Det är sannolikt att andra förkastningar med liknande eller mindre förkastnings- belopp uppträder i det kristallina urbergsunderlaget. och ger upphov till

BILLINGEN- FALBYGDEN T E KT O N I K

rå'ns mel/an alunskiffer och kalksfen

SGU 1977

Figur 8 Häidkulvorför gränsytan mel/ari kalksfen och alunskiffer (baserad pa" Dali/nian 1962 och Hörns/en et al 1974).

de mjuka veckningarna av alunskiffern och kalkstenen som syns på figur 8. Dessutom kan konstateras att inom stora delar av området som är täckt av diabas och skiffer. saknas tillräcklig information för att bedöma förkast— ningsfrekvensen i de underliggande enheterna.

3 Ekonomiska aspekter

3.1 Inledning

Inom Billingen-Falbygdenområdet finns stora täktintressen avseende två av de sedimentära formationerna. alunskiffern och kalkstenen. samt be- träffande diabas. Liknande bergarter finns i andra delar av landet och va- riationerna i kvalitet är ofta relativt små från område till område. Ekonomiskt sett kan faktorer som t. ex. möjlighet till dagbrott. tillgång till transportmedel. arbetskraft m.m. därför ha stor betydelse. Men det är de små kemiska variationerna som är avgörande för brytningen.

Vår kännedom om lagersekvensens allmänna kemi i Billingen-Falbyg- denområdet är baserad på analyser. utförda av Atomenergi AB (Armands 1967). Prov från en fullständig profil genom diabas (ca 31 m). sediment (ca 147 m) och urbergsgnejs (ca 10 ni) har analyserats. För detta ändamål har man använt material från tre borrhål. två på toppen av Brunnhemsberget och ett i Ranstad. Inget analysprov omfattar mer än 0.5 ni av borrkärnan. Alla prov (515 st) har analyserats (röntgennuorescens) för följande element: Si. Al. K. Mg. Ca. Fe. Ti. Mn. S. P. V. Rb. Sr. Zr. Ba. Y. U. Mo. Ce. Ni. W. Th. Cu. Pb. Dessutom har en del analyser av totalkol och COZ utförts. framför allt på kalkstenen. Därtill kommer ett mindre antal kri- stallvattenbestämningar i skifferformationen.

Bergarternas mineralogiska sammansättning i och utanför Ranstad/Brunn- hemsområdet är mycket lika. Man kan därför anta att ovannämnda ana- lysmaterial från Ranstad — Brunnhemsberget — ger ett bra allmänt underlag för bedömningen av lagerföljdens kemiska sammansättning i stort i Bil- lingen-Falbygdenområdet. Men för att bedöma de ekonomiska förutsätt- ningarna behövs mera kemiskt analysmaterial. Det finns ett mycket stort antal analyser av alunskiffern i Ranstad-Sydbillingenområdet. Därtill kom- mer urananalyser på alunskiffer från ca 50 olika andra lokaliteter. Kalk- stenssekvensen är analyserad i Våmb. Ranstad och Rådene och detalj- analyserad (inkl. spårämnen) i Ranstad. Dessutom finns några få analyser av diabas och bentonit.

Vissa av de andra bergartsenheterna (utöver alunskiffer. kalksten och dia- bas) inom Billingen-Falbygdenområdet har utnyttjats tidigare och/eller bryts för närvarande i en mycket liten skala. T. ex. har urbergets hyperiter (dia- bassammansättning) använts inom stenindustrin. Sandstensformationens övre. mycket rena led (Lingulidsandsten) bryts för närvarande (ca 40 000 ton/år) i Stolan (norra Billingen) och används inom cementindustrin i Sköv- de. Dessutom tillverkas byggnadssten av Lingulidsandstenen. De fosforit- förande sandstenar som uppträder mellan alunskiffern och Lingulidsand- stenen kan i karaktär och ålderjämföras med de enheter i Närke som har

undersökts i samband med fosfattillverkning. 1 Östra Falbygden har dessa lager en tjocklek av ca tre meter. Bentonitlager (som man under andra världskriget försökte bryta i Kinnekulle) är här för tunna för att vara eko— nomiskt användbara. Dessutom har deras funktion som akviklud mycket stor betydelse för grundvattnets rörelse inom området.

3.2 Alunskiffer 3.2.1 Allmänt

Svarta skiffrar finns på många olika håll i världen. Vissa av dem är eko— nomiskt sett ointressanta. andra innehåller relativt höga halter av en rad olika ämnen (huvudsakligen metaller) och ligger på gränsen till att vara ekonomiskt utnyttjbara. Dessutom är några svarta skiffrar oljeförande. För dessa skiffrar har planerna på utnyttjande kommit längst. I Australien. Frankrike och Skottland har man under en längre tid haft skifferoljetill- verkning i mindre skala. I Sverige utnyttjades de för sådana ändamål under och efter andra världskriget. i Närke fram till 1966. Det är endast genom kemiska analysmetoder man kan skilja de rika svarta skiffrarna från de fattigare (tabell 1).

Billingen-Falbygdens alunskiffrar tillhör en svartskifferenhet. som avlag- rats för ca 500 till 550 millioner år sedan i ett område. som sträcker sig från norra Norge till Storbritannien och östra Nordamerika (figur 9). Praktiskt taget överallt visar den övre delen av denna enhet ovanligt höga halter av organiskt kol. som i vissa områden även uppträder tillsammans med olja. uran och andra ämnen. De högsta kända halterna av uran. vanadin. molybden m.m. inom enheten finns i Sverige (figur 10).

I Sverige uppvisar. allmänt sett. vissa av ämnenas fördelning klara trender i förhållande till alunskifferns stratigrafi. Tabell 2 visar alunskifferns stra- tigrafi (ålder) baserat på fossilinnehållet. De högsta uranhalterna (> 200 g/ton) finns alltid i den övre kambriska zonen. Peltura scarabaeoides. Va— nadinhalterna är högst (0.3—0.5 %) i zonerna ovanpå Peltura scarabaeoides. i de ordoviciska Dictyonemaskiffern. som ej alltid finns utbildad överallt (i Billingen-Falbygdenområdet t. ex. finns Dictyonemaskiffern endast i Mös- sebergsområdet. där den endast är 1—2 meter tjock med 0.2 % vanadin). Alunskifferns innehåll av organiskt kol visar en ökning uppåt i stratigrafien med de högsta halterna i övre kambrium. I Billingen-Falbygden samman- faller dessa med Peltura scarabaeoideszonen (ca 16 %) organiskt kol medan i Närke de högsta halterna (ca 20—25 %) förekommer i zonerna med Cte— nopyge 11agellifera och Peltura acutidens. I dessa zoner i Närke får man vid pyrolys 6—6.5 % olja. räknat på skiffervikten(Dahlman 1962). I Billingen- Falbygdenområdet är oljehalterna mycket lägre. Även svavel. fosfor och en del andra element har sina högsta värden i övre kambrium. men i vissa områden förekommer nästan lika höga halteri mellankambrium. Med andra ord. trots yttre mineralogiska likheter varierar alunskifferns ekonomiska vär- den från område till område. Dessutom är det bara en mindre del av alun- skiffern. som är brytvärd idag.

Tabell 1. Jämförelse mellan olika skiffrars geokemi (Armands 1972 och "Ranstad 75")

Lerskiffer Svartskiffer Alunskiffer Alunskiffer Ranstad uran- Elemcnt Vine & Tour- Mellankamb- Övre kamb- rika skiffer

Green Turekian telot (1970) riska riska (LKAB) (1959) & Wede- (Armands (Armands

pohl 1972) 1972) (1961)

AI 7.8 8.0 7.0 8.2 6.5 6.6 Fe 4.3 4.72 2.0 6.8 7.1 6.0 Mg 1.9 1.5 .7 .8 .5 .49 Ca 5.2 2.21 1.5 .5 .7 .9 Nat .65 .96 .7 .12 .17 .21 K 2.8 2.66 2.0 4.0 3.6 4.0 Corg .65 — 3.2 6.1 13.7 15.1 Ckarb 1.62 — .33 .17 .43 .26 Ti .44 .46 .2 .5 .4 .35 Mn .67 .085 .015 .02 .02 .025 Ag .00009 .000007 .0001 — .00014 B _012 .01 .005 .011 .012 Ba .08 .058 .03 .05 .05 Be .007 .0003 .0001 — (.0005 Co .0012 .0019 .001 — (.005 Cr .016 .009 .01 — .0094 .032 Cu .0038 .0045 .007 .018 .019 .011 Ca .004 .0019 .002 — .0017 La .004 .0092 .003 — — Mo .000074 .00026 .001 .007 .027 .034 Ni .0021 .0068 .005 .009 .016 .02 Pb .002 .002 .002 .008 .014 .0014 Sc .001 .0013 .001 — — Sr .0299 .03 .02 .004 .004 V .013 .013 .015 .045 .068 .075 Y .0033 .0026 .003 .005 .004 Zn .008 .0095 .03 — .015 .013 Zr .02 .016 .007 .018 .011 S .24 4.5 6.7 7.0 P .07 .053 .074 U .00037 .001 .0206 .030 Ce .0059 .018 .017 Rb .014 .024 .014 As .0013 - .0017 .0106 Sb .00015 — (.002 .0005 Ge .00016 — .00016 Bi — — — .00013 Sn .0006 — .002 In .00001 — .00007 Cd .00022 Hg .000031 Ra226 9.5x10'9 Sälls. jord .041 P04 .25

F igt/r 9 Den kambriska svartskiffbrns utbredning i de! Nal'zlal/anliska områ- det (Gee et al. 1974).

% up.-pg.”-

l_ ...-.. FÖRDELN/NG AV KAMBR/SKAl

svarfa skiffrar

| | | | ka/ksfenar

.J

Den tryckta litteraturen visar att ingenstans i världen är de svarta skiffrarna så rika på olika spårämnen (uran. molybden. vanadin. koppar. bly. zink. nickel. krom m. m.) som här i landet. Den svenska alunskiffern utgör en av världens största uranreserver. Den kan dessutom bidra till att täcka Sve- riges behov av vanadin och olja. Aluminium. magnesium. fosfor. svavel. molybden och nickel (tabell 1) samt vissa andra element. som uppträder i mycket små mängder. kan utvinnas.

Under många år har alunskifferns innehåll av organiskt kol utnyttjats som energikälla. Tidigare brände man skiffern för att senare urlaka alun. Samtidigt upptäckte man att det var möjligt att bränna kalksten med alun- skiffer. Senare kom man på möjligheten att tillverka murbruksmassa och gasbetong från en blandning av skifferaska och kalk. Det finns även idag en begränsad tillverkning av gasbetong (Ytong i Uddagården) baserad på bränning av alunskiffer och kalksten i fältugnar. och därefter tillsättning av sand (från Hökensås). Under de senaste trettio åren har emellertid alun- skiffern huvudsakligen utnyttjats för utvinning av olja (i Närke) och uran. Nyligen har fullutvinning blivit huvudobjekt.

Tabell 2. Alunskifferns ålder baserad på fossilinnehåll (biostratigrafi).

l l ; . ALUNSKIFFERNS BIOSTRATIGRAFI "g ': = 2 %% :*ä Fossilindelning & g 4, gi & U Zoner (och underzoner) _:g i 3 55 g && Lå 8 % l 5 0 Ceratopyge _]— _.r 5 TREMADOC _ _ 0 chtyonema fZabeZthbrme II: :]: Acerocare " __L Peltura scarabaeoides i. 0 , , _l— (Peltura acuttdens) Peltura minor V K (Ctenopyge fZageZZiféra) ProtopeZtura praecursor R A Leptoplastus och Burge-are ull—u. M Parabolina spinuZosa och Orusia E

>-—tw;omi—r—m3

Olenus och Hypagnostus obesus

Agnostus pisifbrmis

Lejopyge Zaevigata Forch—

hammeri—

etagen Goniagn. nathorsti

Ptychagn. punctuosus

Paradox—

Ptychagn. lundgreni och

Solenop Zeura brachymetopa _"

Hypagn. parvifhons

issimus—

etagen Tomagn. fissus och

Ptychagn. atavus

Ptychagn. gibbus

Eccaparadocides pinus

Eccaparcdoxides insuZaris

__!

FÖREKOMSTER AV ALUNSKIFFER I SVERIGE

FdALLRANDEN VASTERGOTLAND NARKE ” QSTERGOTLAND OLAND

SKÅNE

OUIAOM'J

F igiir Il) .4 lil/iskillå'r/öre- kams/er i Sverige. SGU 1977

3.2.2 Billingen-Falbygdens alunskiffer

Undersökningar av Billingen-Falbygdens alunskiffrar var under 1940—1950— talen helt inriktade på utvinningen av uran. Man visste redan att Dictyo- nema-skifferns vanadinrika lager var mycket tunna eller saknades i området och att oljehalterna var låga. sannolikt på grund av uppvärmningen vid diabasintrusionen. Provtagningar i stenbrott hade visat. att det var alun- skifferns övre led som innehöll de högsta uranhalterna. Det planerade kärn- borrningsprogrammet. som utfördes under 1950-talet (Dahlman 1962). var inriktat på att ta sammanhängande prov genom alunskifferns övre led. Vissa borrhål borrades dock helt ned till toppen av sandstensformationen. För att hålla kostnaderna så låga som möjligt borrade man där alunskiffern var täckt enbart av kalkstenens bottenlager. Som framgår av borrhålskartan (figur 11. kärnborrningar) fick man under 1950-talet data på alunskifferns uran— innehåll från en rad olika platser i närheten av alunskifferns utgående. men inga data från de stora arealer som täcks av relativt tjocka. överliggande enheter. Sådan information saknas. bortsett från i Ranstad-Sydbillingen. ännu idag.

Så tidigt som 1953 upptäckte man ett relativt stort område (> 4 kmz) i trakten av Ranstad. där den flacktliggande alunskiffern endast var täckt av ett mycket tunt kalkstenslager. Samtidigt visade analysresultaten att uran- halterna var relativt höga (över 300 g/ton). Därigenom initierades dag- brottsbrytningen i Ranstadsområdet. En av planerna (Ranstad 75) för dag- brytning av alunskiffer i stor skala i RanstadSydbillingenområdet visas i figur 11.

Alunskifferns övre led illustreras i figur 12. Det är 9—10 meter tjockt och kan delas upp i fyra olika enheter. Underst finns den s.k. stora or- stensbanken (ca 1.5 ni). som överlagras av en bottenskiffer (ca 1 meter). Sedan följer den uranrika skiffern (den ekonomiskt intressantaste enheten. ca 3.5 meter). bestående av svartskiffer. orsten och kolm. som i sin tur överlagras av toppskiffer (3—5 meter). Latorpledets glaukonitförande kalk- stenar vilar direkt på toppskiffern.

Den uranrika skifferns orsten. kolm och svarta skiffer har sinsemellan mycket olikartad kemisk sammansättning. Deras inbördes mängdförhållan- de varierar också inom området. Dessa faktorer är svåra att beräkna. sam- tidigt som de är av yttersta vikt för de ekonomiska aspekterna på området. Orstenen (bituminös kalksten) har mycket låga halter av uran (som regel ( 50 g/ton. men upp till ca 150 g/ton har registrerats) och även av övriga. intressanta element. Den sorteras bort i anrikningsverket. Kolm karaktä- riseras inom området av höga halter organiskt kol (50—70 %) och mycket höga urankoncentrationer (3 OOO—5 000 g/ton). men innehåller mycket låga halter av andra ämnen av intresse.

Som tidigare nämnts uppträder orsten och kolm som linser på olika nivåer inom alunskiffern i Billingen-Falbygdenområdet. I den uranrika skiffern kan orstenslinserna ha en mäktighet av upp till en meter. kolmlinserna är mycket tunnare. några få centimeter upp till en decimeter. Eftersom kolm och orsten uppträder som linser är det omöjligt att. på basis av enstaka borrhål. göra exakta mängdberäkningar. Under 1950-talet gjorde man sta- tistiska beräkningar över mängden i de olika dagbrotten. Dessutom borrade man i gränszonen till alunskifferns utgående. i vissa fall tre hål per borr-

BILLING EN - FALBYGDEN

BORRHÅLSKARTA

l KARNBORRNINGAR (fram till 1976)

. Borrhål (Dohlmon1962)

0 Senare borrningar [_j Område med ca 275 Borrhål . Alunskifferns utgående

./ ,? iw

_ .SKOVDE o ' l

”&

d' & ( i. l

l

"RANSTAD 715" o 1 2 3 L 5 & 'lkrn _ ' — ' PLANERAT DAGBROTT

& I

,4

(I )— . ,' |, TIDAHOLMii

SGU 1977

Figur ]] Käriiborr/ringarnas lägen marna/landa lill alunski/leriis utgående.

ALUNSKIFFER (SYDBlLLlNGEN)

ORDOVlClUl'L

Pe/fura

mm'nn—xtn—o-Uo—c

4 TAKORSTEN scambceoides

U'JZITIEm'TlTl—XLOZCFb

Ö V R E

ZC—ZJCDZI>X

SKIFFER

rnr—

O

Borreuonsrm . _ Peltura minor

BOTTENSKIFFER Peltura acufidens Ci'enopyge fiage/iifera

Lepfop/asfus - Eurycare

ORSTENSBANK EN Orusia — Parabol/'na

Olenus

Agnosfus pisiforrnis

Omrz>rrm3

MELLAN KAMBRIUM

Figur 12 Altiriskillt'riis övre ler/.

ningsplats. Mängden av orsten och kolm visade sig variera mycket mellan de olika delområdena (orsten 0—20 %. oftast ej över 10 %; kolm 0—4 %. oftast 2 %). Orstensfrekvensen ökar i lagren närmast över och under den uranrika skiffern (i toppskiffern och bottenskiffern). Dessa lager saknar kolm och har låga (( 200 g/ton) uranhalter.

Sjuttiotalets undersökningar har visat att den uranrika skiffern i Ranstad- Sydbillingenområdet har en mäktighet (medelvärde) av ca 3.6 meter och en genomsnittlig uranhalt på ca 305 g/ton. Den innehåller i Ranstads dag- brottsområde 92—94 vol % svartskiffer. 4—6 vol % orsten och 2 vol % kolm. I Sydbillingen är motsvarande siffror 94—97 vol % svartskiffer. 2—4 vol % orsten och 1—2 vol % kolm. Av Ranstad-Sydbillingenskifferns uraninnehåll finns således ca 20—25 g/ton i kolmen och ca 280—285 g/ton i svartskiffern.

Ett femtiotal borrningar ligger till grund för dagens kännedom om den uranrika skifferns geokemi utanför Ranstad-Sydbillingenområdet. Endast urananalyser finns. I figur 13 visas den uranrika skifferns mäktighet. or- stensinnehåll och uranhalter (utan kolm). Analyserna gjordes på prov från borrkärnor. Efter gamma-loggning av kärnorna. för att avgränsa den uranrika enheten och identifiera kolmen. analyserade man skiffern utan att inkludera vare sig orsten eller kolm. I vissa hål analyserades den uranrika skiffern i ett enda sammanhängande prov. men i de flesta fall uppdelades kärnan i f1era sektioner.

På basis av figur 13 kan man rita kartor. som visar den uranrika skifferns uraninnehåll (figur 14) och mäktighet (figur 15) i hela Billingen-Falbygden- området. Man måste dock hålla i minnet att data nästan helt saknas från de områden. där alunskiffern är täckt av tjocka överliggande formationer. Därtill kommer problemet med att beräkna mängden kolm och orsten (se ovan) i den uranrika skiffern i de olika delarna av området. Det varierande orstensinnehållet visas i figur 13. Uranhalterna (figur 14) är baserade på svartskiffer utan kolm och orsten. Kolmmängden beräknades av Dahlman (1962) ge ett tillskott av till ca 25 g/ton uran i Ranstadsområdet. ca 35 g/ton i Västra Falbygden och högst 10 g/ton i Östra Falbygden.

Den högsta. nu kända. uran/tallen (figur 14) inom Billingen—Falbygden- området. 365 g/ton (lagrets mäktighet 3.4 meter). finns i ett hål från den östra delen av Östra Falbygden. Andra närliggande borrhål visar lägre halter (330—300 g/ton). Västerut från Östra Falbygden minskar uranhalterna medan mäktigheten av lagret ökar. I Ranstadområdet finns två borrhål (SV och SÖ om dagbrottet) med 320 respektive 335 g/ton. längre norrut minskar uranhalterna gradvis. Jämför man 1962 års resultat med senare undersök- ningsdata. (infällda kartan). står det klart att 1962 års resultat bekräftats. Tar man hänsyn till kolmen ligger Ranstad-Sydbillingenområdets uranhalt på ca 305 g/ton. Det framgår av figur 14 att skiffer med 10—20 % högre uranhalter än i Ranstad-Billingenområdet kan finnas i Östra Falbygden.

Den uranrika skifferns mäktighet (figur 15) är störst i Mössebergsområdet (4.8 meter). Den minskar mot öster och norr. och är mindre än två meter tjock i Stolan (nordligaste Billingen). Undersökningar redovisade 1962 visar ett medelvärde på 3.6 meter för Ranstad-Sydbillingenområdet. Detta har bekräftats av senare undersökningar. I Östra Falbygden är den uranrika skiffern tunnare. och det är möjligt att den är mindre än tre meter tjock i de områden. som täcks av diabas.

B. Dali/man (962 "AV/(a zonen "

Tofa/ må'kfighei im (9 Orsfen i m (0) Uranha/f [skiffern [ _q/fon (Ko/m och orsfen ej inräknaf)

Gräns mel/cin alunskiffer och kalksten

(:) Diabasföcke 34 (0.7) 260 ' Provtagno sklfferbrofr o Borrhål ufanför skifferbroff . Sfölborrhä'l

%»

3.4(023290

'! f ) ., 3.5/(0.å)286

fö

340195, 0 3.6(0.3)325 xvz

3 5(0.1)300 3.7(90306

v3.2 0)290

o 25 (0) 315 3.1 (0)300

3.9 (341315 .se (0) 305 /

2.5(03 350 3.4(041 270 . 2.4 (0.3) 15

2.7 (0 330

3.4 0)365

- 4.0(02 270 - 3,0(03300 - 3.3(00300

3.2 (03) 315

3.2 (0) 335

» 2.9 (0.2) 315

3.7 (0.5) 300 ., 03.7 (0.1

Figur I 3 Översikt över uranrika Skilla/ns mäktig/rei. uranhalt och innehåll av orsten (Dahlman 1962).

URANRIK SKIFFER BILLING EN - FALBYGDEN

URANHÅLTER (utan kolm) (Basercde pd Dohlmcn1962)

> 325 g/ton 300—325

275 —300

250 —275

( 250

» RANSTAD—SYDBILLINGEN

. nklusivo dato = 1962-1975

,sxovoc i.. o i 1139)

"RANSTAD 75" ' . Planerat | dagbrott

l

.p/

SGU 1977

Figur I 4 Variaiioner i uranrika ski/lenis iiranha/ler i Billinge/i-Fri/hi'gilaiio/nrriilw. Den infällda kartan visar 1970—talen" (lala.

URANRlK SKlFFER BILLINGEN—FALBYGDEN

MÄKTlGHET (utan orsten) (Boserade pd Dahlman 1962)

> 4.5 m 4.0—4,5 m 3.5—40 rn 3,0-3.5 m 2.5-3.0 rn ( 2.5 m

' _ RANSTAD—SVDBILUNGEN

Inklusive detta 1975

"RAN STAD 75"

Planerat dagbrott j

_—

W't. fi*— '1T|DAHOLM '

1 fp

Figur [5 Variationer i uranrika skillerns mäktig/wii Billingen-Falb_vgdenområtlei. Den fulfil/da karian visar l97ll—ia/eis ria/a.

Jämför man den uranrika skifferns mäktighet med uranhalterna. står det klart. att i Sydbillingen — Ranstad — Östra och Västra Falbygden ökar mäk- tigheten samtidigt som uraninnehållet minskar och vice versa. I norra Bil- lingen däremot minskar både mäktighet och uraninnehåll samtidigt. Sam- bandet mellan uraninnehåll (g/ton)och mäktighet (m) visasi hgur 16 (kolm och orsten ej inräknade). Det visar sig att den uranrika skiffern är jämförbar mellan Ranstad. Sydbillingen. Östra och Västra Falbygden. Dessutom kan det finnas ett område med svarta skiffrar av högre kvalitet i det övertäckta området i Östra Falbygden.

Mera fullständiga analyser (tabell 1) av hela alunskifferlagerföljden i Ran- stadsområdet gjordes under 1960-talet (Armands 1967. 1972). Det visade sig att skifferns övre led innehöll anmärkningsvärt höga halter av inte bara uran utan också av molybden. vanadin. koppar. bly. nickel. krom. svavel. organiskt kol. fosfor och vissa sällsynta jordartsmetaller (t. ex. yttriuni och europium). Ämnena varierar på olika sätt i lagerföljden. För att illustrera detta visas i figur 17 halterna av uran. vanadin och molybden. och i figur 18 organiskt kol. svavel och fosfor.

Ca 25 borrkärnor från Sydbillingen och Brunnhemsberget har analyserats på uran och organiskt kol och i enstaka fall för vissa andra ämnen bl. a. vanadin och molybden.

Det är sannolikt att sambandet mellan de olika ämnena i Ranstadsområdet är jämförbart med det i Sydbillingen. Det är också tänkbart att detta gäller hela området. men definitiva bevis saknas f.n.

3.2.3 Sammanfattning

Vår kännedom om Billingen-Falbygdens geologi i stort — och i det här fallet om alunskifferns sammansättning — är grundläggande för all bedömning av exploatering. Alla aspekter. från de miljömässiga till de brytningstekniska. är beroende av det geologiska underlaget. Om man tänker sig brytning i stor skala. kan man sammanfattningsvis göra följande anmärkningar.

El För att kunna bedöma om skiffern i Sydbillingen är likvärdig med den i dagbrottet i Ranstad. behövs ett utökat antal kemiska analyser. vilka till största delen kan utföras på det redan befintliga provmaterialet. Det är av mycket stor vikt att få fram denna information med tanke på de nya planerna på totalutvinning av alunskiffern. [1 Nya kemiska analyser behövs från resten av området. särskilt från Östra och Västra Falbygden. Det är möjligt att en del av dessa kan göras på de redan existerande borrkärnorna. men nya borrningar är nödvändiga i de områden. där alunskiffern är täckt av överliggande formationer. Detta är särskilt viktigt med hänsyn till möjligheten att den uranrika skiffern i Östra Falbygden — och kanske även den i Västra Falbygden — är bättre än den i Sydbillingen. |] Undersökningar måste göras var det inom Billingen-Falbygdenområdet är möjligt att bryta alunskiffern i dagbrott. Troligtvis skulle Ranstads- området i detta hänseende fortfarande framstå som det lämpligaste. Även andra områden måste dock undersökas för att fastställa deras areella ut- bredning i relation till tjockleken på den överliggande kalkstenen.

URANRIK SKIFFER BlLLlNGEN-FALBYGDEN

URANHALT )( MÄKTIGHET (utan kolm) (utan orsten)

- RANSTAD-SYDBILLINGEN nklusiva data

/

"RANSTAD 75" "

Planerat | dagbrott

0123L5$7km 0

_f— _. _

_

Figur 16 Variationer ifaktorn mäktighet gånger uranhalt has uranrika skiffern ! Bil— lingen-Falbygdenområdel. Den infällda kartan visar 1970-talets data.

Armands 1972). Figur I 7 Fördelning av uran. vanadin och mnlvbde/i i Ranstads alunskiffer (baserad

pa a

ALUNSKIFFER (Affärn—326572) URAN i ppm VANAD/N i ppm MOLYBDEN i ppm

KALKerN m 0 (00 200 300 1.00 100 200 1.00 500 soo 1000 a 100 200 300 o ——T—q _Låj ———— _ I N

ropp—

SKIFFER

UPAN— LU RIK & SKIFFER >

10 BOTTEN— SK/FFER

STORA ORSTENS— BANKEN

_4 037NV773N

I"”

r ! l l l l l l IO _ ie

i

|—20

l * ? Ä __ ssu1977

037 BdGNn

på

Annam/s 1972). Figur 18 Fördelning av svavel. Ios/ar och organisk kol i Ranstads alunskiffer (baserad

:o BOTTEN-

ALUNSKHTER

RANSTAD (Armands (972) KOL (ORG') % SVAVEL

KALKSTEN m 0 2 4 6 8 IO 12 ”4 16 15 a 1 2 3 4 5 _l—

FOSFOR %

0 0.10 0.20 0.30 0 40

TOPP—

SKIFFER

037

URAN— LU RIK & SKIFFER >

SKIFFE_R

STO/JA ORSTENS— BANKEN

—3——3-———-_..__.4___i._._,

10

037NV773W

037 Jaann

SGU 1977

EI Innehållet av utvinningsbara ämnen varierar från det ena alunskiff'erom— rådet till det andra inom Sverige. [ Närke är t. ex. oljehalterna höga. medan man i Skåne finner rika vanadinförekomster. I båda dessa områden är uranhalterna lägre än i Billingen-Falbygdenområdet. Ekonomiska beräk- ningar på alunskiffern i andra delar av landet förbereds för att skaffa jämförelsematerial med Billingen-Falbygdenområdet.

3.3 Kalksten

Det finns mycket stora mängder kalksten i Billingen-Falbygdenområdet (fi- gur 1). Under många år har denna rikligt förekommande naturtillgång. som kan brytas i dagen. exploateras på fiera olika ställen inom området. Kalk- stenen har varierande kvalitet och har huvudsakligen använts inom ce- mentindustrin och jordbruket. Dessutom har vissa partier av kalkstensfor- mationens nedre del utnyttjats inom stenindustrin. Ett relativt nytt an- vändningsområde för kalksten finns inom miljövärden där kalksten kan behövas för att bekämpa försurningen av sjöar.

Det är ej aktuellt att använda kalkstenen inom området för sådana in— dustriella ändamål som kräver en mycket hög koncentration av kalcium- karbonat (> 95 % CaCO3). Den kvalitetsmässigt bästa kalkstenen i Bil- lingen-Falbygdenområdet innehåller ca 85 % kalciumkarbonat. i vissa av de renaste. tunna lagren kan innehållet uppgå till 90 %. Inom jordbruk och miljövård måste den kvalitativt bästa kalkstenen (80—90 % CaC03) an- vändas. medan cementindustrin har behov av kalksten med 75—80 % kal- ciumkarbonat.

Inom Billingen-Falbygdenområdet har kalksten från Våmb (Skövde). Brunnhemsberget, Ranstad och Rådene analyserats. Kalkstensformationens olika stratigrafiska led innehåller varierande halter av huvudkomponenterna kalciumkarbonat. Iermineraler och kvarts. Lermineralerna är t. ex. mycket underordnade inom Limbata-Vaginatum-och även Rydkalkstenen. medan halterna är höga inom Gullhögenslamstenen.

Cementtillverkningen inom Billingen-Falbygdenområdet är koncentrerad till Våmb. Kalkstenen i Skövdeområdet har ej den rätta sammansättningen för direkt cementtillverkning (75—80 % CaCO3). Den nedre. 17 meter mäk- tiga Limbata-Vaginatum-kalkstenen (s. k. "Högsten") har CaCO3-halter på ca 84 %. Denna högkvalitetskalksten skiljs från den överliggande Rydkalk- stenen (s. k. '”Lågsten") som har en CaCO3-halt på ca 72 %. av ett mel- lanliggande lager av Gullhögenslamsten. För att kunna utnyttja kalkstenen för cementtillverkning måste man blanda ihop ca 55—60 % "högsten" med ca 40—45 % ”lågsten” för att uppnå den rätta CaCO3-halten. Dessutom till- sätts ca 5 % ren sandsten (från Lingulidsandstenen i Stolan. norra Billingen).

För närvarande (1976) bryter Cementa AB ca 1.1 miljoner ton kalksten årligen i Våmb. Huvudmassan går till cement medan ca 40 000 ton ”hög- sten" går till jordbrukskalk m. m. Kalkstensförekomsten i Våmb kommer troligtvis att kunna täcka behovet minst fram till år 2000.

I figur 19 jämförs kalciumkarbonathalterna från olika lokaliteter i Syd- billingen (baserad på borrhålsdata) med förhållandena i Våmb. Det visar

och Briinn/temsbwgel. Figur [9 Järn/öi'else rna/lan kalkstenens kalt'iiil"karbonat/tullar i l'a'mb, Rada/ia. Ranstad

JÄMFÖRELSE MELLAN KALKSTENENS (hak—HMLTER

STRATIGRAF/

Lerskiffer

Dalbyskoaen— kalksten

Ryd— kalksten

Gul/högen— s/amsfen

Lim bala— . Vaginafurri—

kalksten

M-

_30

|__—_-

—10

Alunskiffer

__ "177—"

vÅMB

RÅDENE

% Ca Co3

T

% CaC03

_]

RANSTAD

% Ca 603

%

BRUNNHEMSBERGET

ao Ca Co3 90

SGU |977

sig att Limbata-Vaginatum—kalkstenens (Våmbs '”högsten") innehåll av CUC03 är lägre både i Rådene och Ranstad än i Våmb. och att de understa. ca 6 meter. kan användas direkt för cementtillverkning utan uppblandning med "”lågsten". I både Ranstad och Rådene finns ett ca fyra meter tjockt lager inom Gullhögenslamstenledet med en CaCO3-halt på ca 72—74 %. som ej kan betraktas som "skrotsten". Slutligen är Rydkalkstenen i"låg- sten") i dessa lokaliteter väster om Skövde av bättre kvalitet än i Våmb och kan användas direkt för cementtillverkning.

De55a resultat behöver ytterligare kompletteras med nytt analysmeterial från Ranstad och Rådene. Bekräftas bilden av kalkstenens innehåll står det klart att råvaran i Rådene är bättre lämpad för cementtillverkning än den i Våmb. Dessutom finns det i Rådene tillgång till "högsten" av samma kvalitet som i Våmb för användning inom jordbruk och miljövård (tabell 3).

KALKSTEN | RANSTAD RÅDENE-OMRÄDET

UTBREDNINGEN AV N TECKENFÖRKLARING:

LlMBATA-VAGINATUM GULLHOGEN- OCH RYD- KALKSTENARNA

Överliggande enheter

Ryd- kalksten

Gullhögen- slamsten

Limbata -Vaginatum (och Lotorp-) kalksten

Alunskiffer

"Ranstad 75" Planerat dagbrott

Rödene Planerat dagbrott

ka SGU 1977

Figur 20 [(a/ksiensaulzaiar I figur 20 visas det planerade dagbrottsområdet för ”Ranstad 75”. I detta ( RUll-Wlfl—Riff/(”'”'Ul'li'ä' område som ligger direkt sydväst om Cementas ägor i Rådene beräknade dv" man bryta ca 80 miljoner ton kalksten. Limbata-Vaginatum-kalkstenens mäktighet överstiger ej nio meter och den är i genomsnitt ca fem meter. Mellan den uranrika skiffern och Limbata-Vaginatum-kalkstenen i "Ran- stad 75"-området finns ca 1—1.5 meter Latorps glauconitförande kalk och ca 2—3 meter toppskiffer innehållande ca 40 % orsten. Hela denna 3—5 meter höga pall får betraktas som "skrotsten".

Tabell 3 Kalkstenens sammansättning i Rådeneområdet

Si02 Al203 Fe203 MnO CaO MgO SO3 K20 TiOZ COZ Rydkalksten 9—12 3—4 2-3 0.3—0.5 44—48 0.8—1.2 (0.1 0.4—0.8 0.1—0.2 34—37 Gullhögenslamsten 20—25 7-8 5—7 l—2 30—35 1—2 (0.1 1.0—1.5 0.1—0.3 26-30

Li mbata-Vaginatu m- kalk 5—10 2—4 1—2 (0.2 45—50 (0.8 0.1—1.0 0.3—0.7 0.1 BHD

Tabell 4 Diabassammansättning för stenullstillverkning

Lämplig diabas Billingen Karlshamn

SiOZ 45—50 46.8 48.1 A|203 10—20 15.6 14.0 CaO 10—15 9.6 6.7 MgO 5—15 8.8 11.9 FcO + Fe203 5—10 11.2 10.4 MnO Spår 0.2 0.2 NaZO O—l 3.2 3.4 KZO 0—1 0.2 0.6 TiOZ 0—2

Planerna för "Ranstad 75" skulle ha inneburit brytning av över 3 miljoner ton kalksten årligen; två till tre gånger så mycket som Cementa bryter i dag i Våmb. Mineralprojekt Ranstad innebär brytning av 1 miljon ton skiffer om året under tio år. Skifferbrytningen medför att 11.5 miljoner ton kalksten (1.15 miljoner ton/år) tas bort. av vilka ca 3 miljoner ton får betraktas som "skrotsten" (Latorps glauconitförande kalk och kalkstenens vittrade ytskikt). 2.0 miljoner ton kommer att användas i samband med neutralisering och deponering av lakrester. De återstående ca 6.0—6.5 miljoner tonnen kan användas inom kalkstensindustrin eller som utfyllnad i dagbrotten. Skulle all kalksten och ”skrotsten” återföras till dagbrottet. skulle marknivån höjas med ca 3—5 meter.

Cement- och kalktillverkning är mycket energikrävande processer. Bryt- ning av alunskiffer i Ranstad baserad på en fullutvinningsprocess kan in- nebära tillgång till ett visst energiöverskott. Denna tillgång till energi kom- binerad med kalkstenskvaliteten i Rådene och Ranstad kan vara av av- görande betydelse för lokaliseringen av framtidens cement- och kalkindu- strier i Billingen—Falbygdenområdet.

3.4 Diabas

Diabas förekommer rikligt i den svenska berggrunden, Den uppträder ofta som smala. brantstående gångar. men större homogena kroppar är ej ovanliga. I Billingen-Falbygdenområdet finns mycket stora mängder ffackliggande. homogen diabas. som är speciellt lätt tillgänglig för exploatering. Diabas utnyttjas huvudsakligen för väg- och järnvägsbyggande och inom mineralullindustrin. Dessutom finns ett litet behov inom vissa. begränsade

områden. t. ex. stenindustrin (byggnadssten etc.). I BiIlingen-Falbygdenom- rådet bryter för närvarande Skånska Cement AB ca 300—350.000 ton årligen. varav ungefär hälften går till Rockwool AB för stenullstillverkning i Skövde och Laxå. medan den andra hälften går till vägbyggen. Diabasen bryts i en täkt i norra Billingen (Ryd. norr om Skövde).

För stenullstillverkning behövs tillgång till en homogen råvara med en basiskt kemisk sammansättning. Tabell 4 visar den lämpliga kemiska sam- mansättningen jämfört med den faktiska för Rockwools råvara i Billingen och Karlshamn. Erfarenheter från Rockwools tillverkning av stenull visar att det vore bäst om man kunde använda råvaror med exakt samma kemiska sammansättning i de olika fabrikerna. På grund av att relativt små mängder diabas räcker till mycket stora mängder stenull. visar det sig vara fördel- aktigare att transportera råvaran över relativt stora avstånd till de olika fab— rikerna hellre än att koncentrera tillverkningen till en centralort och dis- tribuera stenullen därifrån. Rockwool överväger att ta sina råvaror från endast en eller kanske två diabasförekomster.

Ingen systematisk undersökning av Billingens diabas har gjorts. Prov från en rad olika platser har analyserats och resultaten kan tack vare diabasens mineralogiska homogenitet. läggas till grund för antagandet att variationerna i kemisk sammansättning är mycket små. Visar sig detta vara riktigt. då är stenullsindustrins råvarubehov väl täckt och endast avhängigt tillstånds- givning. Brytningen i Ryd beräknas pågå under de närmaste tio åren. Därefter kan andra områden bli aktuella t. ex. Gåsan på Sydbillingen och Svarva- rebacken vid riksväg 49.

En utredning om landets diabastillgångar pågår. Det är möjligt att flera stora diabaskroppar kommer att identifieras som har lika lämplig eller t. o. m. bättre kemisk sammansättning för stenullstillverkning än den i Billingen. När diabasen används som vägmaterial har den kemiska sammansättningen mindre betydelse.

Källor

Rapportens geologiska innehåll är i stor grad baserad på tidigare publicerat material. speciellt Munthe et al. 1928. och opublicerade undersökningar av B. Dahlman.

Informationen om alunskifferns ekonomiska förutsättningar kommer hu- vudsakligen från Dahlman (1962 och tidigare rapporter) och A. Andersson. AB Atomenergi (1969. 1974. 1975). AB Atomenergi och LKAB har också informerat om de senaste årens undersökningar.

Data om kalksten och diabas har lämnats av respektive Cementa AB och Rockwool AB.

Litteratur

Andersson. A.. 1969: Kemiska analyser av alunskiffer från brytningshorisonten för uran. Ranstad. AB Atomenergi rapport. — 1974: Undersökning av den överkambriska alunskiffern i fem borrkällor från Syd- billingens högplatå. AB Atomenergi. rapport. — 1975: Underjordsgruva. Ranstad 75. Kärnborrningar. Uranrika zonen: mäktigheter: uranhalter och höjd över havet. Delrapport. AB Atomenergi. Armands. G.. 1967 a: Kvantitativa beräkningar av olika bergartsled samt geologiska och kemiska undersökningar av dessa i samband med produktutredningen för Ranstad. Del 1. AB Atomenergi. rappon. A 1967 b: Sedimentologiska undersökningar av kambro-ordoviciska sedimentbergarter med särskilt hänsyn till kemiska komponenter. Del II. Elementparagenes i över- och mellankambrisk alunskiffer med särskild hänsyn till uran i Billingen. AB Atomenergi. rapport. Armands. G.. 1972: Geochemical studies of uranium. molybdenum and vanadium in a Swedish alum shale. Stockholm Contributions in Geology. vol. 27:l.s. 1—148. Dahlman. B.. 1962: Utredning om södra och mellersta Sveriges uranförande skiffrar. Sveriges geologiska undersökning. rapport. Dahlman. B. och Eklund. J.. 1953z-Sveriges uranförande alunskiffrar. Sveriges geo- logiska undersökning. rapport. Gee. D.G.. Karis. L.. Kumpulainen. R. and Thelander. T.. 1974: A Summary of Caledonian front stratigraphy. northern Jämtland. southern Västerbotten. central Swedish Caledonides: Geol. fören. Stockholm Förh. v. 96. s. 389—397. Green. J.. 1959: Geochemical tables of the elements for 1959. — Bull. Geol. Soc. America. vol. 70. no. 9. Hörnsten. Å.. Carlsson. L.. Carlstedt. A. och Mullern. C.-F.. 1974: Hydrogeologiska synpunkter på planerad brytning av uranskiffer i dagbrott och gruva vid Ranstad och av kalksten vid Rådene. Skaraborgs län. Sveriges geologiska undersökning. rapport. — 1977: Projekt Ranstad »75. Hydrogeologiska synpunkter på planerad uranutvinning i Billingen vid Ranstad. Skaraborgs län. Sveriges geologiska undersökning. rapport.

Munthe. H.. Westergård. A.H. och Lundqvist. G.. 1928: Beskrivning till kartbladet Skövde. Sveriges geologiska undersökning Aa 121. p. 1—182. Thorslund. P. and Jaanusson. V.. 1960: The Cambrian. Ordovician. and Silurian in Västergötland. Närke. Dalarna. and Jämtland. Central Sweden. — Guide to excursions nos. A 23 and C 18. Int. Geol. Congr. let sess. Norden 1960, Turekian. K. and Wedepohl. K.H.. 1961: Distributions ofthe elements in some major units of the Earth's crust. Bull. Geol. Soc. Amer. vol. 72. no. 2. Vine. J.D. and Tourtelot. E.B.. 1970: Geochemistry of black shale deposits — a sum- mary report. Econ. Geol.. vol. 65. p. 253—272.

Bertil Ström1 och Per Wramner2

Billingen med dess utlöpare mot söder. Myggeberget och Brunnhemsberget. är några av de för Västergötland typiska s. k. platåbergen. vilka är mycket värdefulla från skilda naturvårdssynpunkter. De utgör karaktäristiska och tilltalande inslag i landskapet. är geologiskt unika bildningar av stort ve- tenskapligt intresse. uppvisar en rad intressanta naturtyper med rikt växt- och djurliv samt utgör värdefulla Strövområden.

Platåbergen är uppbyggda av en serie sedimentära bergarter från kam— brosilurtiden vilka överlagras av en hätta av diabas bildad under perm- karbontiden. Den motståndskraftiga diabasen har skyddat de intressanta underliggande lagerserierna mot nedbrytning.

Billingentrakten blir ur geologisk synvinkel än mer intressant genom de glaciala processer som har påverkat landskapet. Förekomsten av den s.k. tappningszonen för den Baltiska issjön samt glacial-geologiska lagerföljder och formelement har gjort att området är klassiskt inom kvartärgeologin.

Från naturvårdssynpunkt är platåbergen vidare intressanta genom att de uppvisar en rad värdefulla naturtyper. Platåytorna har till största delen an- vänts för ett tämligen intensivt skogsbruk. Ett undantag utgör Sydbillingens platå vars centrala delar inte påverkats av modernt skogsbruk. Härigenom har en variation av naturtyper som i dag blir alltmer sällsynta kunnat ut- vecklas.

Platåbergen har tydligt markerade sluttningszoner som i sina övre delar ibland bildar rasbranter. För landskapsbilden är sluttningarna särskilt skydds- värda eftersom ingrepp här blir märkbara inom stora områden. Sluttnings- zonerna har också flerstädes en mycket intressant vegetation. Genom upp- trängande grundvatten och ett näringsrikt underlag blir förhållandena så gynnsamma att frodiga lövskogar och rikkärr kan utbildas.

Länsstyrelsen har under 1970-talet i samarbete med kommunerna genom- fört naturvårdsinventeringar av länet. 1 inventeringen har naturförhållandena översiktligt kartlagts och på grundval därav har områden med från skilda naturvårdssynpunkter särskilt värdefull natur valts ut och bedömts. Re- dovisning har skett kommunvis och arbete pågår f.n. inom länsstyrelsen med att utvärdera och sammanställa materialet till en s. k. naturvårdsplan. där en samlad bild ges av naturvårdens intressen i länet. Naturvårdsplanen kommer att läggas fram i remissupplaga under hösten 1977.

lByrådirektör vid länssty- relsen i Skaraborgs län.

2 Naturvårdsdirektör vid länsstyrelsen i Skaraborgs län.

[Sydbillingenområdet har de kommunvisa inventeringarna under 1975—76 kompletterats med mer ingående naturinventeringar. Med de olika inven- teringarna som underlag har sedan en naturvärdesbedömning gjorts. Om- rådet har klassificerats efter värde ur naturvårdssynpunkt i en fyrgradig skala (inga nämnvärda. måttliga. höga resp. mycket höga naturvårdsintres- sen).

Huvuddelen av Sydbillingen med omgivningar har bedömts vara av in- tresse för naturvården. Detta område har delats upp i ett trettiotal ur na- turvårdssynpunkt enhetliga delområden som beskrivs nedan. En kartredo- visning finns i figur 9.1.

Den använda metodiken med en relativt stark nedbrytning i delområden. vart och ett med en särskild beskrivning och naturvärdesbedömning. innebär att de naturvärden som är förknippade med naturmiljön i stort. t. ex. land- skapsbilden. i någon mån tappas bort. Utöver de naturvärden. som varje delområde representerar om det betraktas isolerat. kan således finnas na- turvärden knutna till den naturmiljö i stort som de olika delområdena till- sammans bildar. I Sydbillingenområdet råder något av detta förhållande. Dels gäller det området i dess helhet i relation till de översiktliga bedöm- ningarna i den fysiska riksplaneringen. där huvuddelen bedömts vara av riksintresse för vetenskaplig naturvård och friluftsliv, dels gäller det för Häggumsdalen i ett något mer detaljerat sammanhang.

I Områden med mycket höga naturvårdsintressen

Val/ehvgderrs kamelana'skap söder om Axvall med Himmelsberga!

Vallebygdens s. k. kamelandskap på Billingens västsluttning är ett av landets mest kända och intressanta landskapselement utbildat i samband med den senaste inlandsisens avsmältning. Den södra delen av området har dock. frånsett Himmelsberget. ej så utpräglade och dominanta landformer. Him- melsberget är en markant. mjukt formad. tväråsliknande bildning. Berget är lövskogsklätt. på sydsidan dock hagmarksbetonat. Torrängsvegetation dominerar. Delar av området betas.

Området är av geologiskt och botaniskt intresse. har landskapsmässiga naturvärden och viss betydelse som strövområde.

Sydbillingens centra/a del

Södra Billingens platå domineras av tre större myrar. Storemossen. Hul- jamossen och Degramossen med mellanliggande småkärr. fastmarksholmar och skogsdungar.

I områdets västra del. som till en mindre del än området i övrigt upptas av myrmarker. finns sprickbildningar. vilka är uppfyllda av myrar och fukt- stråk.

Sydbillingens platå visar prov på ursprungliga och till synes orörda na- turtyper som är av stort botaniskt och zoologiskt intresse. Själva platån är geologiskt intressant och områdets omväxlande karaktär bidrar till den ur naturvårdssynpunkt värdefulla landskapsbilden.

För närvarande gäller ett interimistiskt naturreservat enligt ll & natur- vårdslagen.

Hornborgasjön

Hornborgasjön är en av landets förnämsta fågelsjöar. Sjön var tidigare en slättsjö med stora klarvattenytor men fem olika sänkningsföretag sänkte medelvattenytan med stark igenväxning som följd. Restaureringsförsök med vassröjning och rotfiltupptagning igångsattes 1967 och under försöksperio- den har konstaterats ett ökat antal vadare och simfåglar. Under våren 1977 fattade riksdagen ett principbeslut om total restaurering av sjön.

Området mel/an Hornborgasjön och vägen Broddetorp—Varnhem

Området upptas av de från Billingen utgående sydvästra sluttningarna av kalkstensplatån samt på alunskiffern öster om Hornborgasjön belägna ryggar, kullar och rullstensåsar med mellanliggande sänkor. Ryggarna innehåller såväl sorterat som osorterat material ooh har en typisk valryggsforrn. Efter- som de oftast är ordnade parallellt i isrörelsens riktning ger de stora delar av sluttningen mot Hornborgasjön ett karaktäristiskt utseende.

Vegetationen utgörs omväxlande av lövdungar. enbuskmarker och där- emellan mindre kärr. Åkrar och betesmarker förekommer mellan åsryggarna.

Sluttningarna ner mot Hornborgasjön är av stort geologiskt värde och utgör en mycket tilltalande landskapsbild. Kärr och torrbackar med intressant vegetation ger området botaniska värden.

Två mindre delområden (Fågeludden och ett parti med åsryggar söder om Barnasjön) ges särskild beskrivning.

Fågeludden upptar en mjukt formad kulle med en mindre talldunge i vilken ett fågeltorn är beläget. Alridåer kantar en mindre göl nedanför Ska- raborgs läns naturskyddsförenings forskarstuga. Hornborgasjöns gamla strandlinjer framträder som en mjuk sluttning ner mot den nuvarande stran- den. Vegetationen består av en gräshed på de torra sandpartierna.

Området har stort socialt värde och utgör bas för pågående forskning och restaureringsarbete i Hornborgasjön. Landskapsbilden är tilltalande och den forna. sandiga sjöbotten uppvisar en intressant vegetation.

Åsryggarna söder om Barnasjön intas till stor del av delvis igenväxande naturlig betesmark. Mellan ryggarna finns åkrar. betesmarker och kärrom- råden. Det mosaikartade området har en intressant geologisk uppbyggnad och innehåller de mest markerade av de för trakten karaktäristiska ryggarna. Botaniskt värdefulla partier förekommer och landskapsbilden är mycket till- talande.

Ett förordnande enligt 19 & naturvårdslagen till skydd för landskapsbilden gäller för huvuddelen av området. Fågeludden avsattes 1974 som natur- reservat.

S/afsans dalgång

Slafsan och den i förhållande till åns storlek mycket markanta dalgången utgör ett påtagligt och tilltalande inslag i landskapsbilden. Utmed än finns en lövträdsrand och på sina ställen frodig örtvegetation.

Dalgången har stort geologiskt intresse genom att utgöra en s.k. tapp- ningsdal, utskuren av stora vattenmassor i samband med landisens avsmält- ning. Området har vidare en tilltalande landskapsbild och är av betydelse för friluftslivet.

Figur] Slutrningszonen öster om Simsjöbäcken ut- görs till stora delar av lum- miga ängsekskogar av stort värde för både den veten- skapliga naturvården och det rörliga friluftslivet.

Sydbillingens sluttningszon mellan Bossgåra'en och Skultorp

Den sydöstra delen av Sydbillingens sydsluttning domineras av en ängs- ekskog. Kulturpåverkan märks genom förekomsten av stengärdesgårdar inne i skogen.

I sluttningen vid Skultorp finns en mindre, åsliknande bildning med torr- ängsvegetation. Enbuskar, hasseldungar och rikligt med backsippa känne- tecknar området. Lokalen är skyddad som naturreservat.

Sluttningszonen öster om Simsjöbäcken är särskilt intressant med rikkärr. ängsekskog och rester av det äldre kulturlandskapet. Landskapsbilden är tilltalande och området utnyttjas som strövområde främst av de boende i Skultorp.

Extremrikkärr på Tovabergets västs/uttning

På Tovabergets västsluttning finns på lerskifferlagret ett starkt sluttande extremrikkärr som omges av fuktiga barrskogar. Kärret är värdefullt genom sin rika vegetation och sitt läge högt uppe på Ierskifferlagret.

Extremrikka'rr på Brunnhemsbergets nordvästra sluttning

På Brunnhemsbergets nordvästra sluttning finns på lerskifferlagret ett ex- tremrikkärr som matas och hålls öppet av talrika källsprång. Kärret är vär- defullt genom sin rika vegetation och sitt läge högt uppe på lerskifferlagret.

Kärren väster om vägen Häggum—Stenstorp

Väster om vägskälet mot Segerstad finns två kärr, av vilka det norra är beläget i betesmarker. Det är starkt sluttande och underhålls av rika käll- flöden. Det sydligaste kärret omges av odlingsmark. Även detta underhålls av flera källor. Båda kärren är av botaniskt och hydrologiskt intresse.

Tor/backar mellan Stenstorp och Brunnhemsberget

Vid Brunnhem finns i odlingsmarkerna ett stråk av torrbackar med mycket rik flora. Buskvegetationen domineras helt av enbuskar och ger intryck av att vara stadd i igenväxning. Endast enstaka spridda träd finns på torr- backarna vilka till stor del omges av öppna åker- och betesmarker. Torr- backarna har ett betydande botaniskt intresse. De har även betydelse för landskapsbilden.

Figur 2 Extremrikkärr på Brunnhemsbergets nord- västra sluttning. Kärret har uppstått genom att närings- rikt grundvatten tränger ut i sluttningen.

Figur 3 Torrbackar mellan Stenstorp och Brunnhems- berget. Backarna ligger i ett stråk omgivna av a'ker- mark. Vegetationstypen är s. k. stäppartad torräng med stort inslag av bl. a. backsippor, backsmu/tron och gullvivor.

Figur 4 Kallsägsmossen — ett av Falbygdens mes! väl- utvecklade extremrikkärr.

K allsågsmossen

Kallsågsmossen utgörs av ett sluttande kärr. omgivet av lövskog. Kärret tillförs vatten från kalkkällor med tydlig kalktuffbildning i bäckarna.

Kallsågsmossen är ett av länets största axagkärr och den rika förekomsten av bl.a. orkidéer ger området ett betydande vetenskapligt värde.

'! » r.

Figur 5 Bland växterna i extremrikkärren märks den stora rikedomen av orkidé- er. Pa" bilden sumpnycke/ omgiven av axag — en ka- raktärsväxt i extrem/ik- kärr.

Figur 6 Alskog pa' Borgun- dabergets västra sluttning vid Nolheden. Vegetations- typen är beroende av ytligt, rörligt grundvatten och är relativt vanlig på platåber- gens sluttningar.

Kärr och _fuktängsomräde väster om Nolheden

Omedelbart väster om järnvägen finns ett extremrikkärr omgivet av fuk- tängar och sumpskogar. Det består av ett centralt parti med axag i täta och väl utbildade tuvor. som på båda sidor sluttar in mot Rämjebäcken. Kärret med omgivning är av betydande botaniskt intresse.

Borgundaberget

Ett upp till 30 m tjockt diabastäcke överlagrar skiffrar på Borgundaberget. Morän täcker till största delen diabasen, men ställvis finns diabasrasbranter. På den norra sluttningen finns lundartade partier. vilka mestadels betas. Blandskog med asp och björk dominerar på platån. I norra delen finns rester av det gamla beteslandskapet med björkdungar och en del ekar. På syd- och östsluttningarna finns tilltalande, öppna enebackar.

Odlingslandskapet och sluttningarna har värde för landskapsbilden samt är av botaniskt och kulturhistoriskt intresse. Utsikten är tilltalande och om- rådet har ett visst rekreativt värde genom den omväxlande naturen.

Förordnande till skydd för landskapsbilden enligt 195 naturvårdslagen gäller för delar av berget.

Figur 7 Betesmark med enbuskar på Borgundaber- gets sydöstra sluttning.

?. Områden med höga naturvårdsintressen

Bil/ingens västsluttning vid Varnhem

Söder om Varnhem finns rester av gamla kalkbrott i ett kuperat jordbruks- landskap med dekorativa en- och ekbevuxna kullar. Lövskog finns runt gårdarna men längre upp i sluttningen vidtar barrskog. Området har geo- logiska, botaniska. kulturhistoriska och landskapsmässiga värden.

S ydbillingens västra sluttning

Sydbillingens västsluttning präglas i sin nedre del av odlingsmark med åker- och betesmarker. som på vissa ställen når ända upp mot diabaskanten. Mind- re lövskogar och källflöden som ger en rikare vegetation förekommer. Slutt- ningen domineras i övrigt av granskog.

Den tydligt markerade sluttningszonen övergår mot väster i på kalksten belägen jordbruksmark som sträcker sig ner till Hornborgasjön.

Sluttningszonen har geologiska, botaniska och framför allt landskapsmäs- siga värden.

Ett förordnande enligt 19 & naturvårdslagen till skydd för landskapsbilden gäller i området.

Västra delen av Sydbillingens diabasplatå

Området domineras av granskog. Till skillnad från den närmast orörda cen- trala delen av platån bedrivs här ett rationellt skogsbruk.

Diabasens nord-sydgående spricksystem ger området en speciell karaktär med kärrstråk i de ofta tydligt markerade sprickorna.

Det största spricksystemet uppfylls av Långemossen som är en drygt 2 km lång och 50—100 m bred myr.

K Iasborgsomrädet

Öster om Klasborg löper en brant, markant åsrygg som höjer sig 10—15 m över omgivande odlingsbygd. Åsen är bevuxen med tät unglövskog med inslag av grövre träd.

På Billingens sluttning finns betesmarker och mindre lövträdsdungar. Sluttningszonen ingår i ett tilltalande odlingslandskap.

Diabasbranten är sönderskuren och nedanför har blocken samlats i vid- sträckta rasmarker. Här växer gles skog med bl. a. ek och hassel. I rasbranten ovanför Klasborg finns ett mindre naturreservat med gammal och tät gran- skog.

Diabasbranten och Klasborgsåsen är av geologiskt intresse. Vegetationen i rasbranter och sluttningszon är botaniskt värdefull. Oinrådet utgör ett ty- piskt exempel på en platåbergssluttning från diabaskant till flackt odlings- landskap.

Figur 8 Vyfra"n S ydbilling- ens södra sluttning med Ranstadverket i bakgrun- den. Sluttningen utgörs av en mosaik av öppna marker och lövskogar.

Skogsområde söder om Svartesjö

Inom området dominerar blandskog av gran. tall och björk. Graninslaget ökar mot diabaskanten. närmast sluttningen finns ren granskog. Mindre myrar och kärrmarker förekommer. de senare särskilt utmed Svartesjöbäck- en.

Området har stor betydelse. främst för djurlivet som kontaktzon mellan den orörda centrala delen och den lövskogsklädda södra sluttningen.

Sydbillingens sluttningszon mellan Backen och Bossgå'rden

Diabasen täcks här av moränmassor med diabasblock i ytan. Sluttningen är småkuperad med mjuka ytformer i vilka bäckar skurit ut mindre raviner.

Sydsluttningen är starkt kulturpåverkad med stengärdesgårdar. odlings- rösen. beteshagar och åkerlappar. Igenväxningen är betydande men i den västra delen finns fortfarande välbevarade rester av det gamla kulturland- skapet med öppen odlingsmark. bitvis ända upp mot diabasbranten. Små bäckar med kärrstråk. lövdungar och blandskog inramar de öppna markerna.

Sluttningen är värdefull genom det varierande och tilltalande landskapet med rester av det gamla Odlingslandskapet. Vegetationen är intressant och sluttningen utnyttjas delvis som strövområde.

Äde/lövskog på Brunnhemsbergets östsluttning

En välutvecklad ädellövskog med lundartad och särskilt i norr frodig ört- vegetation finns på delar av Brunnhemsbergets östsluttning från diabas- kanten ner till odlingsmarkerna öster om berget. Området utgör ett väl- bevarat exempel på en platåbergssluttning med sin typiska lövskogsvege- tation och har framför allt botaniskt intresse.

Förordnande till skydd för landskapsbilden enligt 19% naturvårdslagen gäller för huvuddelen av området.

Sege/stadsområdet

Området består av ett relativt öppet odlingslandskap med flera fornlämningar som mot öster blir alltmer kuperat. Åker- och betesmarker dominerar med inslag av björkdungar och torrängsbackar. Särskilt markant är inslaget av betesmark i öster. Området uppvisar en tilltalande landskapsbild och rymmer välbevarade rester av det äldre kulturlandskapet.

Figur 9 Öppna betesmar- ker med spridda lövträd omgivna av åkermark på Brunnhemsbergets sydöstra sluttning.

3 Områden med måttliga naturvårdsintressen

S ydbillingens platå och sluttning söder om riksväg 49

Sydbillingens platå domineras utanför den centrala, Opåverkade delen av kulturgranskog. I sprickzoner finns myrmarker med björk och tall. Inom större delen av området bedrivs ett rationellt skogsbruk.

Platån har främst geologiskt värde medan sluttningen vid väg 49 är av betydelse för landskapsbilden.

Nordöstra Sydbillingen

Diabasbranten framträder markant inom delar av området. Sluttningen väster och nordväst om Våmb kläds av en lövblandad barrskog. Betesmarker finns i sluttningen. bitvis ända upp mot platån. Skogsbruk bedrivs på platån och även i sluttningen.

Diabasbranten med rasmarker är av geologiskt intresse och vegetationen i sluttningen har botaniskt intresse. De öppna betesmarkerna i sluttningen utgör ett tilltalande inslag i landskapsbilden.

S imsjöområdet

Norr om Skultorp är Sydbillingens östsida sönderskuren i höga diabasbranter med mäktiga klyftor och diabaspelare. Nedanför har blocken samlats i vid- sträckta rasbranter.

I rasbranterna växer gles skog med bl. a. alm. ek och hassel. Sluttningen nedanför diabasbranten har en kullig topografi och täcks i den övre delen av ung ekskog medan betesmarker förekommer längre ner.

Skultorps nabbe torde vara den mest besökta delen av östsluttningen. Vid diabasbranten finns här en utsiktsplats. Barrskogar och myrmarker do- minerar på platån. Skogsbruk bedrivs inom större delen av området runt Simsjön.

Området är av stor betydelse för rekreation och rörligt friluftsliv, främst delen mellan Simsjön och Skultorp. Diabasklyftor och rasbranter ger området ett geologiskt intresse. rasbrantvegetationen är av botaniskt intresse.

Området öster om vägen Broddetorp— Varnhem

Området norr om Fjällåkra är ett öppet odlingslandskap med insprängda örtrika backar, björkdungar. alskogar och fuktängar.

På sluttningen i områdets östra del finns små odlingsmarker insprängda i björkskogar och ängslövskogar. Området genomdras av fuktstråk med fukt- ängar och små rikkärr.

Området är en vacker odlingsbygd av betydelse för landskapsbilden. Fukt- ängar och rikkärr är av botaniskt intresse.

Bjärsjön

Bjärsjön är en spricksjö belägen på Sydbillingens diabasplatå. Sjöns botten når ner i lerskifferskiktet. Bjärsjön har varierande vattenstånd och vid låg- vatten blottas mycket blockiga stränder. Sjön omges av barrskog.

Bjärsjön har betydelse för friluftslivet. 200 meters strandskydd gäller enligt 15 & naturvårdslagen.

Söakullen och Sydbillingens sydöstra sluttning

Den västra delen av diabasplatån inom området domineras av granskog, men en del odlade partier förekommer. Övriga delar av platån kännetecknas av ett rationellt skogsbruk.

Granskog dominerar sluttningen i norra delen. Lövinslaget ökar mot söder för att i södra delen bli helt dominerande. Lövskog finns tillsammans med åker-. betes- och hagmarker på sydsluttningen.

Söakullen är av visst geologiskt intresse. Landskapsbilden är tilltalande och på flera ställen i sluttningen har man utblickar över slättbygd och pla- tåberg.

Tovaberget — M yggeberget

Tovabergets och Myggebergets platåer är barrskogsklädda och bergen skiljs åt genom en sänka. Västsluttningarna har rikligt med genomsipprande och översilande vatten vilket ger upphov till barrskog med höga boniteter, ve- getationsrika sumpskogar med bl. a. klibbal och enstaka öppnare kärr. Dik- ning har till viss del skadat området.

Bergen och speciellt Västsluttningarna är av intresse för naturvården i första hand genom sin hydrologi och vegetation.

Figur 10 Nedre delen av Sydbillingens sydöstra sluttning med Ranstadver- ket.

Brunnhemsberget

Brunnhemsbergets platå och västsluttning är barrskogsdominerade. I an- slutning till mindre svackor i diabasen förekommer fuktmarker och ljung- hedsrester. Diabasen uppvisar ställvis välutbildade rasbranter. Översilning. som ger upphov till höga boniteter och rikare vegetation. förekommer fler- städes i sluttningarna. Kring Ruskelabäcken har översilningsvatten och käl- lor gett upphov till småkärr med intressant vegetation.

Bergets östra sluttning ansluter direkt till odlingsbygden. Ädellövskog förekommer men den är uppsplittrad av kalhyggen och granplanteringar. I söder finns en friluftsgård med elljusspår, strövstigar. utsiktspunkter m. m. Skogen är mindre omväxlande och domineras av gran.

Två delområden som är särskilt värdefulla har tidigare beskrivits. Ytter- ligare ett delområde som bör framhållas är ett mindre extremrikkärr (Kä- ringaråsen) vid reningsdammen till Ranstadverket med värdefull vegetation. Kärret har delvis skadats genom dikning.

Brunnhemsberget är av geologiskt och botaniskt intresse genom före- komsten av rasbranter, extremrikkärr. ädellövskog. örtrik barrskog m.m. Platån utnyttjas för friluftsliv. Förordnande till skydd för landskapsbilden enligt 195 naturvårdslagen gäller för delar av berget.

Borgundabergets omgivningar

Det öppna landskapet i anslutning till Borgundaberget. kyrkbyn och vägarna samt mellan Borgundaberget och Plantaberget utgörs av åkrar, betesmarker. hagmarker, f uktmarker och lövdungar. Stengärdesgårdar är vanliga och präg- lar området. Området har stora landskapsbildsmässiga värden.

För delar utmed riksväg 46 gäller förordnande till skydd för landskaps- bilden enligt l9ä naturvårdslagen.

Bilaga 3 Strålskyddsproblem vid uranutvinning

Jan Olof Snihs1

1. Inledning

De radiologiska problemen och konsekvenserna vid uranutvinning beror i första hand på uranmalmens innehåll av radioaktiva ämnen. Problemens och konsekvensernas omfattning beror på uranfyndighetens utbredning och belägenhet. uranhalt. malmens och sidobergets egenskaper m. fl. ej påverk- bara faktorer. Vidare påverkas de av skyddsåtgärder, arbetsteknik. resthan- tering m.fl. faktorer. I vilken grad detta sker utöver det som föreskrivs som ett minimum. blir resultatet av en avvägning mellan det praktiskt och ekonomiskt möjliga och konsekvenserna ur arbetskydds- och miljö- synpunkt av verksamheten.

2. Arbetarskydd

Uranmalmens radioaktiva egenskaper bestäms av egenskaperna hos i första hand de nuklider som ingår i den s. k. uranserien. Samtliga nuklider. utom den sista i sönderfallsserien. avger joniserande strålning. vilken kan vara alfa-. beta- eller gammastrålning. De olika nuklidernas halveringstid är kort ijämförelse med moderämnets uran-238. vilket innebär att det i en under hundratals miljoner år ostörd berggrund har bildats ett jämviktsförhållande mellan de olika nukliderna i sönderfallsserien. Det sönderfaller lika många atomer av varje nuklid per tidsenhet och det nybildas lika många av varje nuklid. Aktiviteten är således densamma för alla i serien ingående nuklider och den avtar med moderämnets halveringstid i uranserien.

Genom naturlig urlakning kan jämvikten rubbas t. ex. genom selektiv urlakning av uran eller radium. Detta kan vara fallet i vissa sekundära uranmineral som ibland kan förekomma i urangruvor och andra gruvor. Genom den lakningsprocess som sker vid uranframställning sker en nästan total brytning av uranserien genom att de långlivade uranisotoperna urlakas selektivt och resten lämnas kvar i lakresterna. Radon-222 är en ädelgas och kan också genomgå en viss naturlig urlakning i berget genom att diff- undera ut från det uranförande mineralet direkt ut i luften eller in i grund- vattnet. Via vattnet kan sedan radon transporteras långa sträckor i berget bort från uranmineralet till dricksvattenbrunnar eller öppna bergrum. I det

1 Avdelningsdirektör vid statens strålskyddsinstit- ut.

' Enhet för stråldos.

senare fallet avges gasen till luften i bergrummet och kan där orsaka mil- jöproblem.

De faktorer som inverkar på arbetsmiljön ur radiologisk synpunkt är dels den externa strålningen från malmen. dels förekomsten av urandamm. radon och radondöttrar i luft. Externstrålningen utgörs av gammastrålning och betastrålning. Betastrålningen har en längsta räckvidd i 1qu av storleks- ordningen meter. men på grund av självabsorbtion och absorbtion i damm- beläggningar o. dyl. har betastrålningen endast betydelse vid direkt kontakt med uranmalmens yta. Gammastrålningen kommer huvudsakligen från ra- donets kortlivade sönderfallsprodukter de 5. k. radondöttrarna. Stråldoserna av gammastrålning i gruvan är beroende av uranhalten och uranfyndighetens storlek och utbredning i gruvan. I en gruva där gruvgångarna utgörs av uranmalm blir med 0.01-procentig uranhalt stråldosraten 0.1 mrad] per tim- me. Med varierande utbredning av uranmalmen i gruvan blir dock i prak- tiken stråldosraten lägre och inom området 0.0l—O,l mrad per timme.

Möjligheterna att skydda sig för den externa gammastrålningen i en gruva är ganska begränsade. Avskärmning med bly eller betong låter sig knappast göra. Stråldoserna är dock relativt låga och externstrålningen utgör normalt inte något allvarligt problem. I Ranstad har årsdoserna vid en underjords- brytning uppskattats blir högst 500—1 000 mrad. Vid ovanjordsbrytning för- väntas årsdoserna bli något lägre. Efter urlakningen av uranet är gamma— strålningen från uranet till stor del eliminerad genom att de gammastrålande nukliderna blir kvar i lakresterna.

Urandamm uppkommer vid brytningen i gruvan och behandlingen i sov- ringsverket. Urandammet har före lakningsprocessen samma uranhalt som den brutna malmen. Med de gränsvärden som finns för vanligt damm i luft blir kravet på god arbetsmiljö ur dammsynpunkt gränssättande även vad avser uranhalten i luft under förutsättning att uranhalten i gruvan är mindre än 2 % dvs. ett ganska högt värde. Damm i gruva och sovringsverk är därför sällan ett problem ur radiologisk synpunkt. Det kan emellertid ändå vara motiverat att utföra viss periodisk kontroll av koncentrationen i luft och av eventuellt intag hos personalen.

Behandlingen efter urlakning av uran kan medföra urandamm i egentlig mening. varvid det finns risk för oacceptabel inandning av uran. Upptag och hälsorisk av utan beror på dess kemiska form. Lösligt uran utlöses snabbt från lungan till blodet och en stor del elimineras därifrån av njurarna till urinen och ut ur kroppen. Viss del stannar dock kvar i olika organ i kroppen framför allt i njurarna och benvävnad. För naturligt uran är nju- rarna kritiskt organ. Njuren påverkas mer av uranets kemiska giftighet än av dess radioaktiva egenskaper. Gränsvärdet för lösligt uran i luft och dricks- vatten är därför satta med hänsyn till den kemiska toxiciteten.

Vid inandning av olösliga uranföreningar som t. ex. U308 och U02 be- stäms upptag och ämnesomsättning av uranet av uranföreningarnas sam- mansättning och storlek. Viss del hostas upp och sväljs. viss del går in i blodet och resten stannar kvar i lungan under månader och år. Lungan kommer att utsättas för bestrålning under lång tid och är därför kritiskt organ vid inandning av olösliga uranföreningar.

Den ofta dominerande miljöfaktorn vid uranbrytning är radon och framför allt radondöttrar. Radon-222 bildas genom sönderfall av radium. Beroende

på bergets täthet och struktur kan en större eller mindre del av gasen diff- undera ut från uranmineralet till luften utanför. När radon sönderfaller bildas ett antal kortlivade sönderfallsprodukter. Sker sönderfallet i luft kommer radondöttrarna. efter en första kort tid som fria joner. att fästas på damm- partiklar i luften och som vanligt damm kunna fastna i andningsorganen och där avge både alfa-. beta- och gammastrålning. Gasen radon däremot tas endast upp i obetydlig omfattning av kroppen. Stråldosen till lungorna av radon är därför normalt utan betydelse jämfört med Stråldosen av ra- dondöttrarna.

Radon i luften härrör från frilagda bergytor. från radonhaltigt vatten och från sprängda malmmassor. ] det senare fallet kan det ske en stor momentan frigörelse av radon vid sprängningen. vilket måste uppmärksammas vid utformningen av ventilationen. Vissa bergarter och mineral har stor "inre” yta som orsakar relativt hög radonavgivning från sammanhängande berg. Andra mineral är mycket täta ur radonsynpunkt t. ex. alunskiffern i Ranstad. Även i oventilerade utrymmen kommer halten av radondöttrar inte att överstiga det hygieniska gränsvärdet med mer än en faktor 1 till 3. I andra urangruvor kan halterna vid dålig eller ingen ventilation överstiga gränsvärdet med en faktor 100 eller mer.

Höga radon- och radondotterhalter i en gruva förebyggs genom god ven- tilation. isolering av använda utrymmen. täckning av radonavgivande ytor och vattenförande sprickor och isolering av rinnande vatten i gruvan. I sovringsverket och lakningsutrymmen förebyggs radonproblemet med god ventilation. Filtrering av luften i gruvan kan minska dammhalt och ra- dondotterhalt lokalt men kan annars icke anses vara en bra och praktisk skyddsåtgärd. Andningsskydd med filter används i undantagsfall för skydd mot radondöttrarna. när inga andra åtgärder ger önskad effekt. Vid mycket höga halter. större än 10 gånger gränsvärdet. är det nödvändigt att skydda även mot gasen radon, varför tryckluft- eller syrgasapparat får användas istället för andningsskydd med filter.

Inandning av radondöttrar medför en bestrålning av andningsorganen vilket kan medföra lungcancer. Risken för lungcancer ökar med ökad ra- dondotterexposition dvs. stråldos till lungan men påverkas också av samtidig exposition av andra luftföroreningar som kan förekomma t. ex. av tobaksrök. Den risk för lungcancer som en radondotterexposition medför finns kvar flera årtionden efter expositionen.

Gränsvärdet för radondöttrar är numera i de flesta länder 4 WLM per år där WLM är ett mått på expositionen. De faktiska expositionerna är ofta lägre och ett representativt värde på medelexpositionen i utländska urangruvor är ca 2 WLM per år. Expositionerna har minskat under årens lopp framför allt genom förbättrad ventilation. Det är anmärkningsvärt att många vanliga malmgruvor utan brytbara uranfyndigheter kan ha högre radondotterhalter än många urangruvor. Problemet i dessa gruvor är ofta stora mängder radonhaltigt vatten.

För uranbrytning ovan jord och arbete i sovringsverk och lakningsut- rymmen föreligger inga radonproblem på grund av lättare och bättre ven- tilationsförhållanden.

3. Omgivningskonsekvenser

Vid brytning och utvinning av utan bildas i de olika behandlingsleden av- fallsprodukter som måste tas om hand och som i varierande grad kan påverka omgivningen. Det är fast avfall från i huvudsak gruvbrytningen. flytande avfall som restlösningar i olika processled och som läckage från processen. luftburet avfall som damm samt kemiska föreningar och radioaktiva ämnen. Hela uranutvinningsprocessen hari sista led lakrestförvaringen och där ligger också de viktigaste avfallsproblemen.

Konsekvenserna för den yttre miljön beror på arbets— och processteknik. vidtagna skyddsåtgärder och omgivningens utseende och egenskaper m. a. p. växtlighet. bebyggelse och användning. Under de decennier uranutvinning förekommit har kunskaper om miljön ökat och kraven på reningsanordningar har skärpts. Det metoder som tidigare användes för t. ex. utläggning av lakrester i vissa länder kan idag inte accepteras ur miljösynpunkt.

De utsläpp och läckage som kan inverka på miljön innehåller radioaktiva ämnen. metaller. 504 och andra kemiska föreningar. De radioaktiva ämnena. framför allt utan. radium och radon. sprids via vatten eller luft i omgivningen och kan utsätta människor för bestrålning genom att de kommer in i män- niskan via vatten. föda eller luft och genom att bestråla externt från be- läggningar på marken. Genom radioaktivt sönderfall och genom omdis- poneringar i miljön kommer dock de radioaktiva ämnenas miljökonsekven- ser att vara tidsbegränsade.

De radioaktiva ämnena kan anrikas i växter och djur och dejämviktsnivåer som så småningom efter flera års utsläpp kan inställa sig får utgöra en grund för nödvändiga utsläppsbegränsningar och kontroll. Man vet idag en hel del om de radiologiska upptagnings- och anrikningsprocesserna och kan därför förutse — dock med viss överförsiktighet i bedömningarna—kon- sekvenserna för miljön inklusive människan av radioaktiva utsläpp under en lång följd av år. Vid beräkning av resulterande stråldoser och konse- kvenser får hänsyn tas till spridning och upptag även långt bort från sprid— ningsstället. I princip beräknas konsekvenserna av en global spridning. om detta kan tänkas förekomma.

Eftersom ett utsläpp av radioaktiva ämnen med lång halveringstid kom- mer att finnas i miljön under många år beräknas kollektivdosen med hänsyn till denna kvardröjande effekt. Kollektivdosinteckningen kan i princip be- räknas över hela den tid den utsläppta föroreningen finns kvar i miljön och kan påverka människan. För radioaktiva ämnen innebär detta i praktiken en ändlig tid på grund av begränsad tillgänglighet i miljön och det radioaktiva sönderfallet. Säkerheten i bedömningen av en förorenings uppträdande i miljön minskar dockju längre tidsperspektiv som skall beaktas. För tidrymder som kan omfatta flera istider och andra geologiska och klimatologiska för- ändringar blir kollektivdosberäkningar mycket osäkra.

Konsekvenserna av utsläpp av icke radioaktiva ämnen beräknas inte med hjälp av kollektivdosinteckningar. Omgivningskonsekvenserna av dessa äm- nen redovisas i stället som koncentrationer i luft. vatten. växter och djur som ställs i relation till olika gränsvärden. Hanteringen av resultaten är också ofta olika vad avser konsekvenserna för människan. För radioaktiva ämnen och joniserande strålning beräknas den befarade skadan på människor

även med hänsyn till mycket låga stråldoser. För andra ämnen talas ofta om tröskelvärden, under vilka skaderisken kan försummas. En jämförelse mellan riskerna blir därför haltande. Erfarenheten har visat att effekterna av de icke radioaktiva utsläppen trots detta kan bli gränssättande. Begränsas utsläpp och läckage med hänsyn till dessa ämnen kan villkoren för de ra- dioaktiva ämnena komma att uppfyllas automatiskt. möjligen med undantag för utläckning av gasen radon och bestrålning från lakresthögarna. vilket kräver särskilda skyddsåtgärder.

Luftburet radioaktivt utsläpp sker via ventilationsanläggningar i gruva vid underjordsbrytning och sovringsverk och består av damm och radon. Dessutom kan det förekomma damning och radonläckage från lakresthögar.

Dammet innehåller samma mineraler och ämnen som den brutna malmen. Även om ventilationsluften från mineralberedning filtrerast. ex. i elektrofilter kommer betydande mängder att släppas ut. För Ranstad beräknas utsläppet bli ca 200 ton skifferdamm per år med en årlig brytning av 1 milj. ton alunskiffer motsvarande 200 ton uran. De radiologiska konsekvenserna där- av innebär inandning av luftburen aktivitet och gammastrålning från det deponerade stoftet. Utsläppet kommer i första hand att beröra den lokala befolkningen. De resulterande gammastråldoserna i Ranstadexemplet blir låga. efter 30 års drift mindre än 1 % av den naturliga stråldosraten.

Luftkoncentrationen av uranhaltigt damm räknat som årsmedelvärde på cirka 1 km avstånd från uranverket beräknas bli mer än hundra gånger lägre än gällande gränsvärde för uranhaltigt stoft. Stråldoserna behöver emel- lertid inte alltid vara försumbara.

Den utspridda aktiviteten kan efter deponering på markytan också komma in i människan via födan. Den relativa betydelsen därav ijämförelse med intag genom inandning kan variera från plats till plats men anges i allmänhet ha mindre betydelse. Kollektivdoserna på grund av inandning och intag via födan blir små och bortses från i detta sammanhang.

Utsläpp av gasen radon från gruva och sovringsverk är praktiskt omöjlig att förhindra. Gasen är en ädelgas och låter sig inte fångas på konventionella filter. Bortfiltrering av radondöttrarna förbättrar inte utsläppet ur miljösyn- punkt eftersom nya radondöttrar bildas av gasen. På grund av gasens sprid- ning. utspädning och sönderfall kommer dock Stråldoserna i omgivningen att bli relativt låga per aktivitetsutsläpp jämfört med t. ex. långlivat radio- aktivt damm.

Radonutsläppens storlek varierar beroende på uranmalmens uranhalt och radonavgivande förmåga och kan förväntas stå i relation till de arbetar- skyddsproblem radon ger i gruvan. För en underjordsgruva i Ranstad för- väntas radon inte medföra arbetarskyddsproblem av betydelse på grund av uranmalmens låga uranhalt och täthet. Utsläppet från gruvan uppskattas till enban ca 10 Ci radon per år och från sovringsverk och annan verksamhet vid uranverket lakresterna undantagna. ungefär en tiondel därav. l Cil per år.

Stråldoserna på grund av radonutsläppen blir redan i närområdet mindre än Stråldoserna från naturligt radon utomhus. Med ett utsläpp av 10 Ci per år blir Stråldosen till mest utsatt lungvävnad 0.05 mrad per år på 1 km avstånd. Naturlig stråldos på grund av radon i bostäder varierar mellan 50 och 500 mrad per år i olika länder. Till skillnad från stoftutsläppet blir

] Aktiviteten av ett ra- dioaktivt ämne är antalet sönderfall per tidsenhet. Enheten för aktivitet är antalet sönderfall per se- kund med den speciella enheten ] curie (Ci) = 37 miljarder sönderfall per sekund.

det inga bestrålningar från utsläppet efterföljande år. Ett radonutsläpr av- klingar helt på några veckor och saknar sedan betydelse ur miljösynptnkt.

Spridning av miljöstörande avfallsprodukter i flytande form under tran- verkets drifttid kan ske via gruvvatten. processvatten från verket. ytvatten från färdigställt lakrestupplag och dagvatten. I äldre anläggningar har vat- tenutsläppen kunnat vara av den karaktären att de lokalt i uranverkets närhet påverkat djurliv i vattenrecipient. Numera strävar man i största möjliga utsträckning att begränsa utsläppen genom sparsam användning av nytt vatten. genom rening och återcirkulation av vattnet. genom rening 1 re— ningsverk och klarningsbassänger före utsläpp i recipient och genom me- kaniskt skydd av förorenande restprodukter (lakresthögar).

Mängden vatten varierar mellan olika uranverk beroende på nederbörd. grundvatten och processteknik. För t. ex. Ranstad med underjordsbrytning och utbyggnad för I 275 ton uran per år beräknades i ett alternativ de totala vattenutsläppen att bli ca 3 milj. m3 per år. I alternativet med 200 ton uran beräknas utsläppet bli ca en tiondel därav. Någon signifikant ökning av radium- och uranhalterna i recipienterna utanför Ranstad har efter den begränsade verksamhet som hittills har skett i Ranstad icke kunnat påvisas.

Det är ganska sparsamt med uppgifter om utsläpp i vatten och deras inverkan på miljön. Även om de rapporter som finns talar om inga eller försumbara föroreningar av miljön finns det anledning att uppmärksamma. begränsa och noga kontrollera dessa utsläpp. Genom anrikning i växter och djur kan det på lång sikt bli en oacceptabel miljöförorening. Det är dock tekniskt möjligt att begränsa utsläppen och genom att föreskriva låga halter i det utsläppta vattnet finns det ett styrmedel att förhindra framtida höga halter i fisk och andra sjödjur. som konsumeras av människan.

Det fasta avfallet utgörs bl. a. av krossat sidoberg och andra fasta pro- duktrester som bildas vid brytningen i gruvan och vid sovringen i sov- ringsverket. Kvantiteterna kan variera från en tiondel av den behandlade malmen i höghaltig. lättbruten uranmalm till 30 gånger vid låghaltig. svår- tillgänglig uranmalm.

Restprodukterna tas om hand och kan användas på olika sätt beroende på deras egenskaper. speciellt vad avser deras kemiska sammansättning och innehåll av radioaktiva ämnen. De fasta restprodukterna kan användas för att återfylla gruvan speciellt när det är fråga om dagbrott eller tillsammans med andra restprodukter användas för förstärkning av dammanläggningar. för vägar o.dyl. på gruvområdet.

Ur omgivningssynpunkt kan det ske en viss naturlig urlakning av uran och andra radioaktiva ämnen samt tungmetaller rn. m. med regnvatten och annat vatten som kan läcka igenom restprodukterna. Detta vatten kan sedan komma i kontakt med grundvatten eller intilliggande vattendrag.

Användning av restprodukter utanför gruvområdet bör i princip av för- siktighetsskäl inte förekomma. Skall så ske måste omgivningskonsekven- serna noga analyseras och prövas.

Det vid uranutvinning mest uppmärksammade avfallet är de s.k. lak- resterna. De består av den urlakade uranmalmen med eventuella tillsatser för att kemiskt neutralisera lakresterna t. ex. kalk. Konsistensen av lakres- terna är till en början fast till halvflytande men övergår genom avdunstning och dränering så småningom till fast. Mängderna är av samma storleks-

ordning som den uranmalm som bryts i gruvan och blir alltså större ju lägre uranhalt malmen har. Med en årlig brytning av 200 ton uran i Ranstad skulle det bildas ca 1 milj. ton lakrester per år.

Vid lakningsprocessen i Ranstad beräknas uran utvinnas med ett utbyte på 70—80 %. I lakresterna finns således kvar 20—30 % av den ursprungliga uranmängden. Dessutom finns nära 100 % av övriga radioaktiva ämnen däribland torium-230 med halveringstiden 83000 är och radium-226 med halveringstiden 1600 år.

Lakresthögarna kan påverka miljön genom läckage av tungmetaller. ke- miska föreningar och radioaktiva ämnen via vatten. genom spridning i luft av radon och fasta partiklar från högarna. Dessutom ger lakresterna i ome- delbar närhet ett svagt fält av gammastrålning.

Genom att lakresterna avskiljs och stabiliseras kan omgivningen skyddas. Lakresthögarna byggs in i vallar. stabiliseras kemiskt genom neutraliserande ämnen och mekaniskt genom inblandning med icke radioaktiva bergmassor och täckning med morän och matjord. Därigenom kommer nederbörd endast i ringa omfattning att kunna rinna genom lakrester och utlösa miljöstörande ämnen.

Erfarenheterna från moderna anläggningar visar att urlakningen av ra- dioaktiva ämnen normalt är mycket liten. Lakresternas och utfyllnadsmate- rialets kemiska egenskaper kan dock påverka utläckningsförloppet. Svavel- syrabildning i lakresterna kan leda till söndervittring av lakresterna och ökad utläckning av miljöstörande ämnen. Detta kan motverkas genom in- blandning av kalk.

Gammastrålningen från lakresterna orsakas framför allt av sönderfalls- produkterna till radon. Radonets moderämne är radium-226. vilket liksom radiums moderämne torium-230 finns i samma mängd i lakresterna som i den ursprungliga uranmalmen. Gammastrålningen kommer att vara prak- tiskt taget oförändrad under all överblickbar framtid. Först efter ca 80000 år har den nedgått till hälften.

Gammastrålningen från lakresterna är dock som miljöstörande faktor i ett tidsperspektiv på hundratals år ett relativt begränsat problem. Det berör huvudsakligen endast själva lakrestområdet. Genom att täcka lakresterna med flera meter tjocka lager av morän och jord kommer dock gamma- strålningen från lakresterna att avskärmas effektivt. Lakrestområdets fram- tida användning får därför bestämmas mot bakgrund av möjligheten att det täckande moränskiktet avlägsnas så att gammastrålningen åter blir oac- ceptabelt hög.

Skulle det täckande moränlagret försvinna efter mycket lång tid genom vind och erosion eller genom någon mänsklig handling och människor omed- vetna om strålriskerna bosätta sig på området kommer de när det gäller Ranstad att utsättas för gammastrålning av ca 0.2 mrad per timma. Man får dock räkna med viss avskärmning genom något täckande lager av jord för att göra en bebyggelse på området attraktiv. Dessutom kommer bygg- nadsmaterialet i hus att ge en viss avskärmning. Ungefär en tiondel av ovanstående värden är därför ett rimligare värde för gammastrålningen.

I ett ännu längre tidspespektiv kan det hända att lakresterna sprids genom vind och erosion långt utanför det ursprungliga området. I det extrema fallet kan man räkna med en global spridning. Den extra bestrålning som

mänskligheten därigenom utsätts för blir dock ytterst marginell och kommer också att bli relativt begränsad i tiden på grund av överlagring av annat stoft som också sprids med vindarna.

Spridning i luft av stoftpartiklar från lakresterna innebär också att luftburen aktivitet kan inandas av människor. Långtidsundersökningar i omedelbar närhet av icke stabiliserade lakresthögar i USA visade en medelkoncentration av ca 3 % av högsta tillåten koncentration för allmänheten. Om luftak- tiviteten förelåg som olösliga stoftpartiklar motsvarar 3 % en lungdcs av högst 5 mrad per år. På grund av deposition av de luftburna stoftpartiklarna kommer koncentrationen i luft och därmed Stråldoserna att snabbt avta med avståndet. Stråldoserna till människor i närområdet blir därför mycket mindre än 5 mrad per år. Med täckta lakresthögar föreligger inte denna dammrisk utom möjligen i ett långt tidsperspektiv med antagandet att täck- massorna har försvunnit.

Det mest uppmärksammade och realistiska problemet med lakresthögarna är dock radonläckaget. Det beror på en mängd faktorer. Lakresternas radiumhalt och deras radonavgivande förmåga. radonets diffussionsförmåga i lakresterna. lakresthögens tjocklek och yta. täckning m. m. Radonläckaget brukar anges i picocurie per mÅsek (pCi/m2.s) och kan variera från 1—4 pCi/m2.s (Ranstad) till 500 pCi/m2.s (USA). Dessa värden avser torr. otäckt lakresthög. Innehåller lakresterna mycket vatten reduceras radonläckaget avsevärt. till I/ 10' eller ännu mindre. Täcks lakresthögen med morän och jord reduceras också radonavgivningen. 0.5—1 in kan reducera till hälften. 5 m till tiondelen eller mindre. I försöksanläggningen i Ranstad har en re- duktion till en tusendel erhållits med täckning av bentonit. Im morän och 30 cm jord. Med täckning kan alltså utomordentligt lågt radonläckage erhållas, ibland t.o.m. lägre än från den omgivande marken.

Med antagande att lakresthögarna genom påverkan av vind och erosion efter mycket lång tid förlorar sin täckning ökar radonläckaget till det ur- sprungliga värdet utan täckning. De framtida konsekvenserna av detta kan uppskattas med kännedom om radonläckaget per m2 - sek och hur många m2 lakrester som bildas för att producera uran till 1 MWe - år. Det senare värdet beror på uranmalmens uranhalt och på lakresthögarnas tjocklek. För Ranstad förväntas lakresthögarna i ett av planeringsalternativen ha en yta av ca 25 m2 per MWe - år. Antas ett radonläckage av 1—10 pCi/m2 -s blir Stråldosen till mest utsatt lungvävnad 1—10 mrad per år på 1 km avstånd efter 30 års drift och 0.2 km2 lakresthögar per år.

I det hypotetiska fallet att även lakresterna sprids utanför lakrestområdet ökar den effektiva ytan av lakresthögen och därmed också radonläckaget. Det finns dock flera begränsande faktorer. Ofta har endast en bråkdel av det radon som bildas någon fysikalisk möjlighet att lämna den partikel. vari det bildas. Värdet på denna faktor varierar från 1—2 % (Ranstad) till 20—25 % (USA). Detta innebär att även om alla lakrester ligger utspridda i ett tunt skikt kommer inte mer än 1—25 % av det radon som bildas att kunna läcka ut i omgivningen. En annan begränsande faktor är inlagnng av de utspridda lakresterna i annat stoft som sprids och deponeras på marken. Detta leder till att radonläckaget i ett längre tidsperspektiv kan bli mindre efter utspridning av lakresthögarna än när lakresterna låg samlade i högar utan täckning. Resulterande radonläckage och stråldoser vid utspridning av lakresterna kan därför lämnas utan beaktande i detta sammanhang.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1976-07-08

Utredning om alternativ för den ekonomiska utvecklingen i Billingenområdet

Departementschefen. statsrådet Johansson. anför.

Skövde med omgivande kommuner utgör en central region i Skaraborgs län. Det lokala befolkningsunderlaget. definierat som befolkningen inom en tremils radie. uppgår till ca 120000 människor. Området har en starkt integrerad arbetsmarknad genom att en betydande pendling förekommer. Huvuddelen av pendlingen sker till Skövde. men från denna kommun fö- rekommer också en inte obetydlig Utpendling.

Näringsstrukturen i den centrala regionen karaktäriseras av att en mycket hög andel av befolkningen sysselsätts inom industri och jordbruk. Verk- stadsindustrin samt trä-. sten- och livsmedelsindustri är de dominerande branscherna. Ungefär hälften av länets kommuner har en påtagligt ensidig industristruktur.

I länsprogram 1974 har länsstyrelsen i Skaraborgs län angett målsättningen för arbetsmarknadens utveckling i länet. Bl.a. sägs där att en riktpunkt bör vara att kunna erbjuda invånarna en arbetsmarknad av i princip samma kvalitet i fråga om differentiering och löneläge som den i landet i övrigt. Länsstyrelsen har i sitt yttrande över sysselsättningsutredningens betän- kande (Arbete åt alla. SOU 1975:90) framhållit angelägenheten av en ytter- ligare utveckling och tillväxt av industrin och att detta främst bör ske med utgångspunkt i länets naturliga förutsättningar.

Södra Billingen. som ligger inom länets centrala arbetsmarknadsområde. har betydande naturresurser. Olika intressen har riktat anspråk mot detta område. Bl. a. har flera stora projekt aktualiserats. som innebär utnyttjande av naturresurserna. Det största projektet gäller utvinning av uran ur alun- skiffer. Enligt geologiska bedömningar innehåller alunskiffern i Billingen ca 1 miljon ton uran. varav ca 300000 ton anses utvinningsbara. Ett ton uran motsvarar vid elproduktion grovt räknat 65 miljoner kWh. Det ut- vinningsbara uranet i Billingen representerar således ca 20 000 miljarder kWh eller hela Sveriges nuvarande elförbrukning i mer än 200 år.

Det energipolitiska program som statsmakterna fastställde våren 1975

(prop. 1975130. NU l975z30. rskr 19751202) omfattar även vissa riktlinjer för försörjningen med kärnbränsle. Därvid har beslutats bl. a. att staten skall medverka vid projekteringen för ett uranverk i Ranstad med kapaciteten ca 1 300 ton om året. Loussavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) har åtagit sig att leda projektet. Arbetet siktar på driftstart i början av år 1981. Stats- makterna har anvisat sammanlagt 41 milj. kr. som ett t. v. ränte- och amor- teringsfritt lån till LKAB för projekteringen och för miljöutredningar i an- slutning därtill.

Ijuni 1975 ingav LKAB ansökan om tillstånd för projektet enligt 136 ä;" byggnadslagen. Med hänsyn till de synpunkter som kom fram vid remiss- behandlingen fann LKAB emellertid att ytterligare utredningsarbeten kräv— des och återkallade sin ansökan. Dessa arbeten. som nu pågår. innebär bl. a. att olika lösningar av miljöfrågorna bearbetas och diskuteras med remiss- instanserna samt att möjligheterna granskas att utvinna även andra mineral än uran ur den brutna skiffern. LKAB räknar med att ha avslutat dessa studier hösten 1976. En reviderad investeringskalkyl väntas då också fö- religga.

Nettotillskottet av arbetstillfällen till följd av projektet har preliminärt beräknats till ca 700 och till 900—1 000 totalt genom åtföljande tillväxt inom servicenäringarna. Folkökningen i regionen kan därmed komma att uppgå till ca 2 500 personer. vilket i sin tur innebär ett behov av ca 900 nya bo- stadslägenheter.

Planeringsavdelningen vid länsstyrelsen i Skaraborgs län har i en PM den 25 oktober 1975 redovisat sin preliminära bedömning av projektets re- gionalekonomiska effekter som ett led i det då pågående arbetet inför läns- styrelsens ställningstagande till LKAB:s ansökan. Av promemorian framgår bl. a. att projektets förverkligande bedöms kunna bidra till en ökad stabilitet i länets näringsliv i och med att verksamheten knappast skulle vara un- derkastad konjunktursvängningar. Den nya teknologi m. m. på det kemiska området som skulle tillföras länets näringsliv bedöms också kunna vara av värde.

Vid sidan av uranutvinningen finns även andra näringslivsintressen knut- na till. speciellt. södra Billingen. Planer föreligger på att bryta kalksten och eventuellt uppföra en cementfabrik. Ansökan om tillstånd att bryta diabas har gjorts. Ett större skjutfält samt en planerad ny riksväg kan också nämnas bland projekt som skulle beröra samma områden som uranverket.

Ett förverkligande av här nämnda planer skulle medföra betydande in- grepp i landskapet och ställa ökade anspråk på mark— och vattentillgångar. De områden som skulle påverkas har i andra sammanhang bedömts vara av väsentligt bevarandeintresse. Stora delar av de aktuella områdena har i samband med den fysiska riksplaneringen angetts vara av riksintresse för naturvård. rörligt friluftsliv och kulturminnesvård.

Det föreligger alltså starka motstående intressen när det gäller det framtida utnyttjandet av Billingen och speciellt dess södra del. Detta föranledde de berörda kommunerna — Skövde. Falköping och Skara — att i samband med sina åtgärdsprogram för den fysiska riksplaneringen understryka behovet av samlade utredningar under medverkan av samtliga berörda parter. En sådan planeringsverksamhet hade också påbörjats inom en kommunal led- ningsgrupp och i samverkan med länsstyrelsen.

Regeringen har gett länsstyrelsen i uppdrag att följa de studier och det planeringsarbete som pågår för södra Billingenområdet och så långt möjligt samordna de olika arbetsinsatserna. Länsstyrelsen skall i anslutning till sin redovisning till regeringen i september 1977 av arbetet med den fysiska riksplaneringen göra en samlad utvärdering av de anspråk som riktas mot området och redovisa förslag till fortsatta åtgärder för att säkerställa en rimlig avvägning mellan motstående intressen.

Länsstyrelsen har den 20 februari 1976 avlämnat en lägesrapport avseende planerings- och utredningsverksamheten i södra Billingen. Av rapporten framgår att kommunerna i samråd med länsstyrelsen och berörda intressenter tar fram ett utredningsmaterial som gäller avgränsning av olika intresse- områden. Materialet är avsett att ligga till grund för ett fortsatt planeringsar- bete under andra halvåret 1976. Vidare anges i rapporten att länsstyrelsen för sin bedömning av exploateringsintressena behöver underlagsmaterial från annat håll. exempelvis i fråga om landets resurser och behov av kalk. uran och diabas.

Som framgår av vad jag nu har redovisat är alltså ett antal planerings- och utredningsverksamheter i gång vad gäller bl.a. konsekvenserna för markanvändning och miljö av projekt som innebär ingrepp i södra Billingen. Det är väsentligt att ställningstaganden till dessa projekt sker mot bakgrund också av en utvärdering av de ekonomiska utvecklingsalternativ i regionen som kan förutses. Även de kommunalekonomiska konsekvenserna är i detta sammanhang av intresse. Det föreligger emellertid i dag inte underlag för sådana bedömningar. Jag förordar därför att en särskild kommitté tillkallas för att ta fram ett sådant underlag.

Kommitténs uppgift bör vara att efter samråd med berörda planerings- och utredningsorgan redovisa och analysera ett antal olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen i området kring södra Billingen. i första hand de berörda kommunerna Skövde. Falköping. Skara och Tidaholm. Valet av utvecklingsalternativ bör ske med utgångspunkt i de studier som utförs i samband med kommunernas planeringsarbete av alternativa sätt att ut- nyttja naturresurserna i södra Billingenområdet. I de olika alternativen bör den samlade ekonomiska utvecklingen behandlas. Förutom industri. jord- bruk och handel bör således ingå även offentliga tjänster av olika slag. såsom försvar. sjukvård m. m. Alternativen bör avse utvecklingen åtminstone fram till år 1990.

Kommittén bör i största möjliga utsträckning utnyttja det material som har tagits fram eller f. n. tas fram på andra håll. bl. a. hos berörda myndigheter samt inom ramen för länsstyrelsens och kommunernas planeringsverksam- het och LKAB:s projektarbete. Det är vidare väsentligt att kommittén tar del av material och erfarenheter hos berörda intresseorganisationer.

Resultatet av kommitténs arbete bör föreligga senast den 15 augusti 1977. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag att utreda alternativ för den ekonomiska utvecklingen i Billingenområdet.

att utse en av ledamöterna att vara ordförande. att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt kom- mitten.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att ersättning till ledamot. sakkunnig. expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen ( l946:394). om ej annat föreskrives.

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Kronologisk förteckning

PPNQWPWN."

40. 41. 42 43. 44. 45. 46. 47.

Totalförsvaret 1977—82. Fö. Bilarbetstid. K. Utbyggd regional näringspolitik. A. Sjukvårdsavfall. Jo. Kvinnlig tronföljd. Ju. Översyn av det skatteadministrativa sankttonssystemei 1. B. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. Folkhögskoran 2. U. Betygen i skolan. U. Utrikeshandelsstatistiken. E. . Forskning om massmedier. U. . Kommunal och enskild väghållning. K. . Sveriges samarbete med u-Iänderna. Ud. . Sveriges samarbete med u-Iänderna. Bilagor. Ud. . Handelsstålstndustrin inför 1980-talet. l.

Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. l. . Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. . Inflationsskyddad skatteskala. B. . Radio och tv 1978—1985. U.

Kommunernas ekonomi 1975—1985. B. . Svensk undervtsning | utlandet. U. . Arbete med näringshjälp. A. . Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. . Näringsidkares avbetalningsköp m. m. Ju. . Båtliv 2. Registerfrågan. Jo. . Kvinnan och försvarets yrken. Fö. . Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. . Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. . Konkursförvaltning. Ju.

Elektronmusik i Sverige. U.

. Studiestöd. U.

. Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. . Allmänflygplats—Stockholm. K. . lnrikesflygplats—Stockholm. K. . Inrikesflygplats—Stockholm. Bilagor. K. . Ersättning för brottsskador. Ju. . Underhåll till barn och frånskilda. Ju. . Folkbildningen i framtiden. U. . Företagsdemokrati l kommuner och landstingskommuner. Kn. Socraltjänst och socialförsäkringstillagg. S. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. 5. Kronofogdemyndigheterna. Kn. Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. I. Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. A. information vid kriser. H. Pensionsfrågor m.m. S. Billingen. [.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Kvinnlig tronföljd. [5] Psykiskt störda lagöverträdare. [23] Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [241 Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Konkursförvaltning. [29] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] Ersättning för brottsskador. [361 Underhåll till barn och frånskilda. [37]

Utrikesdepartementet

Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u- länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u—länderna. Bilagor. [14]

Försvarsdepartementet Totalförsvaret 1977—82. [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken. [26]

Socialdepartementet

Socialutrednrngen. 1. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. [40] 2. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] Pensionsfrågor m. m. [46]

Kommunikationsdepartementet

Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning. [12] Allmänflygplats—Stockholm. [33] Brommautredningen. 1. Inrikesflygplats—Stockholm. [34] 2. Inrikes; flygplats—Stockholm. Bilagor. 135]

Budgetdepartementet

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet i. [6] lnflationsskyddad skatteskala. [ [Bl Kommunernas ekonomi 1975-1985. [201

Utbildningsdepartementet

Folkhögskolan 2. [81 Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. [1 1] Radio och tv 1978—1985. [ 19] Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [311 Folkbildningen i framtiden. [38]

Jordbruksdepartementet Sjukvårdsavfall. [4] Översyn av jordbrukspolitiken. [17] Båtliv 2. Registerfrågan. [251

Handelsdepartementet Information vid kriser. [45]

Arbetsmarknadsdepartementet

Utbyggd regional närrngspolitik. [3] Arbete med näringshjälp. [22] Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28] Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. [44l

Industridepartementet

Handelsstålsutredningen. 1. Handelsstälstndustrin inför 1980-talet. [1512. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. [ 16] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [431 Billingen. [47]

Kommundepartementet

Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. [39] Kronofogdemyndigheterna. [42]

Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [ 10]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Wi . .. EM leerForlag ISBN 91-3803622-3