SOU 1975:89

Långtidsutredningen 1975

& SEW

SM

Statens offentliga utredningar ww 1975z89 & Finansdepartementet

Långtids- utredningen 1975

Huvudrapport

finansdepartementets ekonomiska avdelning Stockholm 1975

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-02573-6 Göteborgx Ol'l'scttryckcri AB Stockholm 1975

Förord

1975 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementets eko- nomiska avdelning. Närmast ansvariga för arbetet har varit planeringschefen Carl Johan Åberg och kanslirådet Bengt Olof Karlsson. Förutom avdelning- ens egen personal har i arbetet deltagit fil.lic. Jan Herin och fil.kand. Tomas Restad. Stockholms universitet. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess le- damöter bär dock inget ansvar för de i utredningen redovisade bedömu ningarna.

En sammanfattning av utredningens bedömningar återfinns i kapitel 4. De numeriska beräkningsresultaten sammanfattas i tabellform i kapitel 5.

Det omfattande material som ligger till grund för arbetet och som insamlats och bearbetats av olika myndigheter. utredningsinstitut och organisationer kommer efterhand att redovisas i särskilda bilagor. Ansvaret för dessa och för bedömningarna däri vilar på de personer eller institutioner som anges i resp. bilaga.

Sedan olika remissinstanser hörts torde regeringens syn på de långsiktiga avvägningsproblemen komma att redovisas under våren 1976.

Arbetet med utredningen avslutades i november 1975.

InnehåH 1 S_t'lie och metod ....................................... 1.1 Tidigare utredningar ................................... 1.2 Ekonomisk politik på kortare och längre sikt ............ 1.3 De politiska utgångspunkterna för utredningens arbete . . .. 1.4 Långtidsutredningarnas ställning i den statliga planeringspro- cessen ................................................ 1.5 De grundläggande frågeställningarna ..................... 1.6 Den grundläggande metoden ........................... 1.7 Långtidsutredningarnas begränsningar .................... 2 Den ill!('l'l7(II/OII('//a bakgrunden .......................... 2.1 Utvecklingen 1960—1975 ................................ 2.1.1 Tillväxten i potentiell och faktisk bruttonationalpro- dukt inom OECD-länderna ...................... 2.1.2 Världshandelns utveckling 1960—1975 ............. 2.1.3 Prisutvecklingen inom OECD ................... 2.1.4 Det internationella betalningssystemet ............ 2.2 Utvecklingen 1975—1980 ................................ 2.2.1 De ekonomisk-politiska utgångspunkterna ......... 2.2.2 Produktionens och produktionskapacitetens utveck- ling 1975—1980 ................................. 2.2.3 Den internationella handelns utveckling .......... 2.2.4 Prisutvecklingen ................................ 3 Prod:rkIionskapacite/wrs urverk/ing ........................ 3.1 Inledning ............................................. 3.2 Mått på produktionskapacitetens utveckling .............. 3.3 Tillbakablick på produktionsutvecklingen ................. 3.4 Arbetskraftsresursernas utveckling ....................... 3.4.1 Befolkningsutvecklingen ......................... 3.4.2 Tillbakablick på arbetskraftsutvecklingen .......... 3.4.3 Utvecklingen 1975—1980 ......................... 3.5 Investeringar och kapital ............................... 3.6 Produktivitetsutvecklingen .............................. 3.7 Totalproduktionens utveckling ..........................

13 13 13 15

18 20 22 23

25 25

25 29 30 34 37 38

39 45 47

51 51 51 53 54 55 60 62 69 76 78

4.1 4.2 4.3 4.4 4.5

5.1 5.2

6.2

6.3 6.4 6.5 6.6

6.7

7.1 7.2 7.3

Alternativa utvecklingslinje/' 1975—1980 .................... Inledning ............................................. Utgångspunkter och förutsättningar för beräkningarna ..... Sammandrag av resultaten för 1975—1980 ................ De reala resursernas användning ........................ Den finansiella utvecklingen ............................ Resultatet: i sammandrag ............................... Bedömning av utgångsläget 1975 ........................ Sammanfattande redovisning av beräkningsresultaten ...... Efter/"rågeutveck/ingen ................................... Bytesbalansen ......................................... 6.1.1 Den historiska utvecklingen och den aktuella problem-

ställningen ..................................... 6.1.2 Transfereringsnettot ............................. 6.1.3 Tjänstenettot ................................... 6.1.4 Prisutvecklingen och bytesbalansens behandling i mo-

dellberäkningarna m. m .......................... Utrikeshandel ......................................... 6.2.1 Import ........................................ 6.2.2 Export ........................................ Privat konsumtion och priser ........................... Privata investeringar ................................... Lager ................................................ Offentlig konsumtion .................................. 6.6.1 Återblick ...................................... 6.6.2 Uppläggning av kalkylerna för 1975-1980 ......... 6.6.3 Baskalkylen .................................... 6.6.4 Offentlig konsumtion i de olika alternativen ...... Offentliga investeringar ................................. 6.7.1 Återblick ...................................... 6.7.2 Beräkningsmetoden ............................. 6.7.3 Resultat ....................................... Produktion och sysselsättning ............................. Produktionsutvecklingen ................................ Sysselsättningsutvecklingen ............................. Näringsgrenarnas utveckling ............................ 7.3.1 Jordbruk och fiske ............................. 7.3.2 Skogsbruk .................................... 7.3.3 Industri ....................................... 7.3.4 Energiförsörjning ............................... 7.3.5 Byggnadsverksamhet ............................ 7.3.6 Varuhandel .................................... 7.3.7 Samfa'rdsel ..................................... 7.3.8 Bostäder ....................................... 7.3.9 Privata tjänster .................................

7.3.10 Offentliga tjänster ..............................

81 81 82 89 92 99

107 107 109

123 123

123 124 126

128 130 130 136 139 146 151 153 153 154 155 161 165 165 167 169

171 171 173 181 181 190 195 219 227 233 241 255 264 270

8 8.1 8.2 8.3 8.4 | 1 | 1 1 9.1 * 9.2 9.3 9.4

10 10.1

10.2

Finansiell utveckling .................................... Utvecklingsmönster 1955—1975 .......................... Sparande och sparfördelning 1980 — ett exempel ......... Inkomst- och sparbildning .............................. Alternativ för sparkvot och inkomstfördelning ............ Alternativ för privat konsumtion, arbetstidsförkortning och

terms of trade ......................................... Sammanfattning .......................................

Övriga aspekter på utvecklingen .......................... Regional utveckling .................................... Inkomstfördelning ..................................... Miljövård ............................................. Välfärd ...............................................

Utblick mot sekelskiftet ................................. Bakgrund och förutsättningar ........................... 10.1.1 Inledning ...................................... 10.1.2 Jämviktstillväxt och perspektivplanering .......... 10.1.3 Den långsiktiga kalkylmodellen .................. 10.1.4 Val av sektorindelning och kalkylalternativ ....... Kalkyler för utvecklingen 1980—2000 .................... 10.2.1 Förutsättningar för kalkylerna ................... 10.2.2 Grundkalkyl för utvecklingen 1980—2000 .......... 10.2.3 Kapitalbildning och ekonomisk tillväxt ........... 10.2.4 Yttre begränsningar för den ekonomiska tillväxten

Appendix LU 70 och det faktiska utfallet ..................... Ordlista ................................................... Bilageförteckning ........................................... Viktigare källor för 1975 års långtidsutredning .................

Tabellförteckning

2.1 Den genomsnittliga förändringen i potentiell BNP inom OECD-länderna. 1960—1975 ............................. Utvecklingen av världsexporten och världsproduktionen 1970—1974 .......................... - .................. Bytesbalanssaldon i vissa länder och länderområden 1973—1975 Bruttoinvesteringarnas andel av den totala produktionen inom OECD 1955—1975 ..................................... Bruttonationalproduktens tillväxt 1960—1980 .............. Folkmängdens utveckling 1960—1980. Nettoinvandring l976—l980=0 ......................................... Befolkningens åldersstruktur 1960—1980 ..................

295 295 298 301 306

309 311

315 315 322 329 334

343 343 343 345 346 349 352 352 359 362 366

375 379 384 385

25

30 37

41 43

59 59

3 Folkmängdens utveckling 1975—1980. Nettoinvandring 1975—1980 = 10000 per år ............................. Arbetskraftens utveckling 1965—1975 .................... Antal personer i arbetskraften 1970—1980 ................ Olika komponenters effekt på arbetskraftstillgången 1970—1980 Investeringarnas andel i procent av den totala produktionen 1960—1980 ............................................ Realkapitalbeståndets utveckling 1960—1980 ............... 9 Andel av maskinkapitalbeståndet som är 10 år och yngre

1960—1980 ............................................ 10 Förändring i kapitalinsats per arbetstimme 1960—1980 .....

xIONm-å

00

4.1 Sammandrag av försörjningsbalansen 1970—1980 ..........

5.1 Försörjningsbalansens utveckling 1960—1980 .............. 2 Resursernas fördelning 1960—1980 ....................... 3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor

1960—1980 ............................................

Förädlingsvärde inom olika näringsgrenar 1960—1980 ...... Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen

1960—1980 ............................................ Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1960—1980. ..

Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1960—1980 ..... Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1960—1980 ......

9 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1980 . .. 10 Bruttoinvesteringarnas fördelning 1960—1980 ..............

11. Byggnadsinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1980 12 Maskininvesteringar m.m. inom olika näringsgrenar

1960—1980 ............................................

kli-lå

OOxIOK

6.1 Transfereringsnettot 1970—1980 .......................... 2 Tjänstenettot 1970—1980 ................................ Import och export inom tjänstesektorerna enligt modellberäk- ningarna 1975—1980 .................................... Import 1950—1975 ..................................... Import per sektor 1960—1980 ........................... Export 1960—1975 ..................................... Export per sektor 1960—1980 ............................ Privat konsumtion 1960—1975 ........................... 9 Utgifts- och priselasticiteter för privat konsumtion ........ 10 Relativpris för privat konsumtion 1960—1980 ............. 11 Privat konsumtion 1975—1980 ........................... 12 Privat konsumtion per sektor 1960—1980 ................. 13 Privata bruttoinvesteringar 1960—1980 .................... 14 Privata byggnadsinvesteringar 1960—1980 ................. 15 Privata maskininvesteringar m.m. 1960—1980 ............. 16 Offentlig konsumtion: utvecklingen 1965—1975 samt baskalkyl 1975—1980 ............................................ 17 Offentlig konsumtion 1975—1980 ........................ b.)

OOxIONQJI-h

60 61 66 68

70 71

74 75

89

111 112

113 114

115 116 117 118 119 120 121

122

124 127

130 131 133 136 138 139 140 142 143 144 147 148 149

159 163

18 Kommunal konsumtion: utvecklingen 1970—1975 samt KELP- kalkyl 1975—1980 ...................................... 165 19 Offentliga myndigheters investeringar 1960—1975 .......... 166 7.1 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1960—1980 ........ 173 2 Olika näringsgrenars andel av totala antalet sysselsatta 1960—1980 ............................................ 174 3 Antalet personer i arbete fördelade efter faktiskt arbetad tid 1970—1974 ........................................... 175 4 Antalet sysselsatta fördelade efter vanligen arbetad tid 1970—1980 ........................................... 176 5 Andelen kvinnor i olika näringsgrenar 1975—1980 ......... 177 6 Sysselsättningsutvecklingen i olika näringsgrenar 1970—1980 178 7 Sysselsättningsutvecklingen i olika yrken 1975—1980 ....... 180 8 Det egentliga jordbrukets produktion 1970—1980 .......... 183 9 Skogsindustrins årliga rundvirkesförbrukning och de årliga net- toavverkningarna under perioden 1953—1973 .............. 191 10 Dagsverksåtgång i skogsbruket perioden 1970—1980 ....... 193 11 Investeringar i skogsbruket perioden 1970—1980 ........... 194 12 Försörjningsbalans för industrivaror 1960—1980 ........... 199 13 Utvecklingen av produktionsfaktorinsatser och restfaktor inom industrin 1960—1980 .................................. 205 14 Produktivitetsutvecklingen inom industrin 1975—1980 206 15 Industrins investeringar 1970—1980 ..................... 209 16 Utvecklingen av industrins kapitalstock. kapitalintensitet. ka- pitalkvot och investeringskvot 1960—1980 ............... 210 17 Industriproduktionen 1970—1980 ......................... 211 18 Sysselsättningen inom industrin 1970—1980 ............... 213 19 Slutlig energiförbrukning inom industri-. samfärdsel- och öv- rigsektorerna 1955—1980 ................................ 221 20 Totalt tillförd energi 1955—1980 ......................... 224 21 SBEch produktionsantaganden för byggnadssektorn 1974—1979 ............................................ 228 22 Produktivitet och sysselsättning enligt SBEF 1974—1979 . .. 230 23 Byggnadssektorns produktion. produktivitet och sysselsättning 1975—1980 enligt LU 75 ................................ 231 24 Inrikes persontransporter i personkm 1960—1980 .......... 243 25 Inrikes godstransporter i tonkm 1960—1980 ............... 244 26 Samfärdselsektorns utveckling 1970—1980 ................. 253 27 Nyproduktion som ersätter avgång enligt boendeutredningen 1975—1985 ............................................ 258 28 Sysselsättningen inom privata tjänster 1960—1980 ......... 265 29 Förädlingsvärdet inom privata tjänster 1960—1980 ......... 266 30 Offentlig tjänsteproduktion 1975—1980 ................... 273 31 Vårdplatser inom sjukhusansluten vård 1973—1979 ........ 285 32 Produktionsvärde för övriga offentliga tjänster 1965—1975.. 292

sexiga/tautol—

9.1

10.1

(»)

'_'Nowxl

1

1

1

Sparande och investering 1955—1974 ..................... Finansiellt sparande. Offentlig och privat sektor 1950—1975 Försörjningsbalansutvecklingen 1975—1980 (alternativ II) . . . Investering och sparande 1975 och 1980 (alternativ II).... Inkomstbildning och finansiellt sparande 1970 ............ Inkomstbildning och finansiellt sparande 1975 ............ Inkomstbildning och finansiellt sparande 1980 (alternativ II) Förändring i inkomstbildning och efterfrågan 1970—1975 och 1975—1980 ............................................

Antal sysselsatta 1970 och 1975 samt 1980 enligt långtidsut— redningen och länsstyrelsernas bedömningar i länsplanering 1974 ................................................. Årlig förändring i antalet sysselsatta enligt den regionalt ned- brutna långtidsutredningen samt enligt länsstyrelsernas be- dömningar i länsplanering 1974 ........................ Koncentrationskoefficienten 1960—1973 ................... Inkomstsumman för samtliga fördelad på inkomsttagarandelar 1960—1973 ............................................ Inkomstsumman för män fördelad på inkomsttagarandelar 1960—1973 ............................................ Inkomstsumman för kvinnor fördelad på inkomsttagarandelar 1960—1973 ............................................ Andel investeringar i miljöskyddande åtgärder av totala in- vesteringar inom industrin under 1970-talet ............. Sammanfattning av miljöskyddsinvesteringarm. m. 1975—1980

Produktionssektorernas andelar av olika makroekonomiska storheter 1970 och 1980 ................................ Beskrivning av beräkningsalternativen 1980—2000 ......... Arbetskraftskalkyl för perioden 1980—2000 ................ Den offentliga sektorns andel 1970 och 1980 av bruttoproduk- tion. konsumtion. sysselsättning och kapitalstock ......... Alternativ för den offentliga sektorns sysselsättningsutveckling 1980—2000 ............................................ Antal offentligt sysselsatta uppdelade på ändamål 1980 samt relativa andelar 1970 och 1980 .......................... Utvecklingen av bostadsbeståndet 1945—2000 ............. Restfaktorns utveckling 1960—1980 ...................... Restfaktorns utveckling 1960—1973 samt 1970—1980 ....... 0 Restfaktorns utveckling 1980—2000 samt konsekvenserna för arbetsproduktiviteten inom näringslivet ................. 1 Utvecklingen 1980-2000 av de olika sektorernas produktion. sysselsättning och kapitalstock (Alternativ A) ............ 2 Konsumtionstillväxt. antaganden om utgifts- och priselastici— teter samt den relativa prisutvecklingen 1980—2000 (Alternativ A) ................................................. 3 Olika sektorers relativa andelar av produktion och sysselsätt- ning 1980—2000 (Alternativ A) .........................

296 297 299 300 301 302

303

305

318 319 324 325 326 327 332 333

350 351 352

354 355 356 357 358

360

361

361

14 Produktionstillväxt. konsumtionstillväxt samt investeringsför-

ändringstakt 1980—2000 ................................. 364 15 Långsiktig sparkvot samt långsiktigt avkastningskrav vid olika

kapitalbildningstakter 1980—2000 ......................... 365 16 Produktions- och sysselsättningsandelar vid olika antaganden

om kapitalbildningstakt 1980—2000 ...................... 365 17 Kravet på total volymökning i exporten 1980—2000 ....... 366

18. Jämförelse mellan grundkalkylen (Alternativ A) och ett fall då terms-of—trade försämras med 2 % per år (Alternativ F)

1980—2000 ............................................ 367 19 Specifika energiåtgångstal 1970—2000 .................... 368 20 Jämförelse mellan grundkalkylen (Alternativ A) och ett fall

med energibesparing och energiransonering (Alternativ D)

1980—2000 ............................................ 370 21 Exportandelar 1970—2000 (Alternativ E) .................. 371 22 Jämförelse mellan grundkalkylen (Alternativ A) och skogskal— kylen (Alternativ E) 1980—2000 ......................... 371 23 Sammanfattning av alternativen D—F med avseende på pro- duktions- och konsumtionstillväxt 1980—2000 ............ 372 . A 1 Försörjningsbalansen 1970—1975. Prognos och utfall ....... 376 1 A 2 Produktion och sysselsättning 1970—1975. Prognos och utfall ................................................ 377

A 3 Försörjningsbalansens poster 1972—1977. Prognos och utfall 378

Diagramförteckning

2.1 Faktisk och potentiell BNP. export och exportpris för OECD- länderna 1960—1974 .................................... 27 2 Tillväxt i BNP inom enskilda OECD-länder 1960—1980 - -- 28 3 Den procentuella fördelningen av världsexporten av varor på ländergrupper 1960. 1970 och 1974 ...................... 31

4 Världsexportprisindex för olika varugrupper 1960—1974 .. . . 33 5 Index för viktigare valutakurser mot kronan 1966—1975 . .. 36

3.1. Principdiagram för potentiell och faktisk kapacitetsutveckling 52

2 Bruttonationalproduktens utveckling 1961—1975 ........... 54 3 Relativa arbetskraftstal 1965—1980 ....................... 64

6.1 Lagerförändringar 1959—1975 ............................ 151 2 Lagerstocken i procent av bruttoproduktionen. totalt och inom vissa sektorer 1959—1975 ............................... 152

7.1 Totalfångstens sammansättning 1956—1973 ............... 187 2 Antalet fiskare i saltvattensfisket 1930—1973 .............. 189

8.1

SOU Hushållssektorns sparkvot och skattekvot 1963—1974 ......

Koncentrationskoefiicientens förändring 1960—1973 ........ Beräknade utsläpp av olika föroreningar till naturmiljön 1969 och 1974 .............................................

Principdiagram för perspektivplanering ................... Principschema för långsiktsmodellen ..................... Konsumtionens utveckling vid en höjning av sparkvoten .

1975289 308 325 330 346 349 363

1 1

1. Syfte och metod

1.1. Tidigare utredningar

1975 års långtidsutredning är den sjunde i raden av sådana utredningar iSverige. Den första utredningen utfördes redan 1948 i anslutning till arbetet med Marshall-planen. Den omvälvande utvecklingen under de sista åren av 1940—talet föranledde emellertid att regeringen tillkallade en ny lång- tidsutredning redan 1950. Dess arbete avsåg då perioden 1951—1955. Därefter har långtidsutredningar utförts för var och en av de följande femårsperio- derna. Redan i den utredning som avsåg perioden 1961—1965 redovisades en utblick utöver den närmast framförliggande femårsperioden. Dessa ut- blickar har sedermera kommit att utgöra ett stående inslag i utredningarna och har ökat i omfattning och ambition.

Samtidigt har man även konstaterat ett växande behov av att stämma av utvecklingen under löppet av femårsperioden. Detta skedde för första gången 1968 då man gjorde en avstämning av utvecklingen under åren 1966—1970. Vid detta första tillfälle förlängdes dock inte perspektivet utöver den ursprungliga femårsperioden. Detta var emellertid fallet när man 1973 gjorde en avstämning av 1970 års utredning. Vid denna utsträcktes per- spektivet fram till 1977. Detta innebär att man härigenom närmat sig ett system med en "rullande” långtidsutredningsverksamhet.

1.2. Ekonomisk politik på kortare och längre sikt

Den ekonomiska politikens uppgift är att söka förverkliga en rad centrala, politiska målsättningar: full sysselsättning,extern balans.ekonomisk tillväxt, rimlig prisstabilitet, en rättvis fördelning av produktionsresultatet mellan individer och regioner. För att dessa målsättningar skall kunna förverkligas krävs en fortgående anpassning av den ekonomiska politikens medel och deras inriktning till de ständigt förändrade förutsättningarna.

Två gånger årligen redovisar regeringen sin syn på den ekonomiska po- litikens uppläggning för riksdagen. Det sker dels i januari i anslutning till budgetpropositionen, dels i april vid överlämnandet av kompletteringspro- positionen. Dessa redovisningar av den ekonomiska politikens uppläggning grundas på de samtidigt publicerade nationalbuctgeterna. Dessa innehåller en sammanhållen prognosbild för landets ekonomi för det närmast fram-

förliggande året. I görligaste mån inkorporerar de effekterna av den eko— nomiska politik som regeringen i finansplanerna och annorledes förklarat sig vilja föra. Samtidigt somAnationalbudgeterna utgör ett beslutsunderlag för valet av ekonomisk politik ingår de således i princip som en del i re- dovisningen av regeringens plan för den närmaste tidens politik.

Att den ekonomiska politiken i sin helhet inte kan bindas för någon längre period är en ofrånkomlig konsekvens av den svenska ekonomins öppenhet och dess beroende av en svårförutsägbar internationell utveck- ling. Politikens utformning måste kunna omprövas allteftersom det internationella perspektivet skiftar. Trots detta föreligger ett behov av att kunna se det ständigt återkommande valet av kortsiktsåtgärder mot bak- grund av en mera långsiktig utveckling för vår ekonomi. Ett underlag för dessa bedömningar har långtidsutredningarna utgjort. Som framgick av fö- regående avsnitt täcker dessa i första hand den närmast framförliggande femårsperioden men de har under senare år kommit att kompletteras med utblickar över en längre tidsperiod.

De första långtidsutredningarna utfördes av särskilt tillkallade expertkom— mittéer. Fr. o. m. 1963 utförs emellertid arbetet inom finansdepartementet. I motsats till nationalbudgeterna innehåller emellertid inte dessa utredningar några för regeringen bindande uttalanden om den kommande ekonomiska politiken. De utgör snarare en kartläggning av behovet av en långsiktig inriktning av den ekonomiska politiken för att de grundläggande ekonomisk— politiska målsättningarna skall kunna förverkligas. Utvecklingen under pe- rioden efter andra världskriget har givit en rad exempel på situationer och händelseförlopp som inte kan tas om hand genom insatser under ett isolerat år utan som förutsätter en bestämd inriktning av politiken under en följd av år. Man kan exempelvis peka på att förändringar i ekonomins externa balans under vissa perioder har krävt åtgärder som sträckt sig över flera år. Ett annat exempel är åtgärder som syftar till att påverka tillväxtmål- sättningen. Förändringar i ekonomins framstegstakt förutsätter åtgärder. via t. ex. variationer i kapitalbildning och sparande, som nödvändigtvis måste sträcka sig över en period som är väsentligen längre än budgetåret. I dessa fall måste således det successiva valet av stabiliseringspolitiska åtgärder sty- ras inte endast av hänsynstagande till den aktuella situationen utan med beaktande av mera långsiktiga målsättningar.

Eftersom utformningen av den kortsiktiga stabiliseringspolitiken inte kan förutses för en period som är längre än 1 a 1 1/2 år måste med nödvändighet den mera långsiktiga inriktningen av politiken få karaktär av en flexibel strategi och inte utformas som en enda bindande utvecklingsplan för pe- rioden. Den politiska utformningen av de konkreta åtgärderna och detalj- planeringen får sedan ske med hänsyn till det följande konjunktur- och hän— delseförloppet.

1.3. De politiska utgångspunkterna för utredningens arbete

Långtidsutredningarna har att utgå från de av statsmakterna uttalade mål- sättningarna för den övergripande ekonomiska politiken. Utredningarnas uppgift är att mot bakgrund av förefintliga utvecklingstendenser undersöka hur dessa målsättningar skall kunna förverkligas under den närmast fram- förliggande femårsperioden. Arbetet förutsätts omfatta både en redovisning av de problem som därvid kommer att göra sig gällande och en diskussion av alternativa vägar att lösa dessa. Men lösningarna måste hela tiden sökas inom den ram som sätts av de centrala ekonomisk-politiska målsättningarna.

Det har vid diskussionen av de tidigare långtidsutredningarnas arbeten stundtals hävdats att dessa borde innehålla väsentligt mer av programmatiska uttalanden och av ställningstaganden till den politik som kommer att föras. Mot detta kan anföras att man då skulle förlora möjligheterna till den om- fattande diskussion av alternativa utvecklingsvägar som nu långtidsutred- ningarna erbjuder. Utredningarna är föremål för en bred remissbehandling och har föranlett en intensiv politisk debatt. Det är först efter remissbe- handlingen och mot bakgrund av den förda debatten som regeringen har gjort sin politiska utvärdering av de utvecklingsproblem som långtidsut- redningarna har aktualiserat. Detta har hittills skett genom särskilda avsnitt i de linansplaner som följt närmast efter utredningarnas publicering.

1 sin nuvarande form utgör således långtidsutredningarna endast det första steget i en politisk process vars senare led omfattar en öppen och demokratisk debatt om dess resultat och slutligen regeringens ställningstagande till de ifrågavarande avvägningsproblemen. Det är således först i detta sista steg i planeringsprocessen som de nya politiska ställningstagandena redovisas.

De centrala ekonomisk-politiska målsättningar som bildat utgångspunkten för långtidsutredningarnas analyser är full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning. rimlig prisstabilitet och balans i ut- rikesbetalningarna. Som en konsekvens av dessa målsättningar följer även kravet på regional balans. Regeringen har i en rad linansplaner redovisat dessa målsättningar för riksdagen, som också genom stora majoriteter an- slutit sig till dem.

Ett komplicerat samspel råder mellan de här nämnda målbestämningarna. Så kan exempelvis nämnas att den interna pris- och kostnadsutvecklingen i vios utsträckning bestämmer export- och importutvecklingen och där- igenom också graden av balans i utrikesbetalningarna. Man har vidare under senare år visat på ett klart samband mellan graden av sysselsättning och inkomstfördelningens utveckling: en ökad sysselsättning tenderar att medföra också en jämnare inkomstfördelning. Även mellan sysselsättnings- målet och den externa balansen föreligger — åtminstone på viss sikt — ett ömsesidigt beroende: för att man i det långa loppet skall kunna sysselsätta dem som vill ha arbete krävs en balansiutrikesbetalningarna. Detta har närma- re diskuterats i 1975 års linansplan.

"Det primära målet för politiken är att upprätthålla den fulla sysselsättningen. I detta syfte inriktas politiken på en fortsatt expansion av produktion och efterfrågan .även om det kortsiktigt leder till ökade påfrestningar på den utrikes balansen. Om

vi skall kunna varaktigt uppfylla målet full sysselsättning krävs emellertid att politiken samtidigt utformas så att förutsättningar skapas att återställa den externa balans som gick förlorad 1974. Ett bestående underskott i bytesbalansen leder nämligen till suc- cessiva begränsningar i möjligheterna att föra en självständig och expansiv ekonomisk politik. Erfarenheten visar också att de länder som under en längre tid haft sådana underskott nödgats tillgripa så restriktiva åtgärder att de fått direkta konsekvenser för sysselsättningen. Med den centrala roll som sysselsättningen spelar måste därför den ekonomiska politiken inriktas på att undvika en liknande utveckling i vårt land. Detta kräver att våra samlade arbetskralis- och kapitalrcsurscr fullt ut utnyttjas lör insatser som syftar till att återställa den externa balansen."

Målet avseende denjitl/a sysselsättningen får således uppfattas som primärt och styrande även för vissa av de andra målen. Målsättningen har också varit föremål för en ständig ambitionshöjning och en successiv differen— tiering. Som exempel härpå kan nämnas delmålen avseende kvinnornas förvärvsarbete. den regionala fördelningen av sysselsättningen samt möj- ligheten för sysselsättning åt t.ex. handikappade.

Utöver denna aspekt på sysselsättningsmålet har de kvalitativa aSpekterna på arbetslivet alltmer kommit att tilldra sig intresse. De anställdas möj— ligheter att själva påverka sina förhållanden och villkor samt kraven att man skall uppleva sitt arbete som meningsfullt och engagerande har blivit allt viktigare frågor.

Även om dessa kvalitativa faktorer på ett komplicerat sätt både påverkar och påverkas av de rent kvantitativa ekonomiska förhållandena ligger det inte inom ramen för långtidsutredningarnas arbete att analysera den fortsatta utvecklingen på detta område; sådana bedömningar sker inom andra organ. Men dessa kvalitativa aspekter kommer dock in i långtidsutredningens arbete som givna data och restriktioner som t. ex. påverkar produktivitetsutveck- lingen. medför förändringar i investeringsbehov och i efterfrågan på offentlig service.

Med hänsyn till den brist på extern balans som nu kännetecknar den svenska ekonomin kommer diskussionerna om hur man under prognospe— rioden skall kunna etablera jämvikt i utrikesbetalningarna att spela en stor roll i utredningens överväganden.

En redogörelse för storleken av de underskott som på något sätt måste åtgärdas under planperioden diskuteras i avsnitten 4.2 och 6.1. I de kalkyler som redovisas i kapitel 5 och följande har vi i första hand räknat med ett alternativ som innebär att jämvikt i bytesbalansen skall uppnås 1980. Valet av denna tidpunkt sammanhänger med att OECD-området som helhet anses komma att uppnå balans gentemot OPEC-området mot slutet av 1970-talet. Det är då naturligt att räkna med ett alternativ där utvecklingen för vårt vidkommande blir i huvudsak parallell med denna.

Under underskottsåren kommer vi att ackumulera en betydande inter- nationell skuldbörda. Även när denna slutat växa kommer den att medföra fortsatta påfrestningar på vår bytes- och betalningsbalans genom de rän- teutgifter och de amorteringar som den för med sig. Återverkningarna från den nuvarande bristen på extern balans i den svenska ekonomin kommer således att sträcka sig långt in på 1980-talet.

Flera skäl kan anföras för att vi borde försöka avveckla vårt underskott i en snabbare takt än vad som här förutsatts. Ett underskott i utrikeshandeln

begränsar alltid handlingsutrymmet i den ekonomiska politiken;ju snabbare det avvecklas, desto snabbare kan detta utrymme återvinnas. Ett ytterligare skäl är att Sverige med sin redan höga produktionskapacitet inte bör göra anspråk på andra länders kapitalbildning utan snarare själv bidra till att underlätta denna för t.ex. de länder som håller på att industrialiseras.

Vi har därför överslagsvis undersökt konsekvenserna av ett alternativ som innebär att balans skulle uppnås redan efter 2—3 år. Den mycket be- tydande omläggning av den ekonomiska politiken som detta skulle medföra har dock föranlett att vi betraktat alternativet med balans först 1980 som utredningens huvudalternativ.

Under l960-talet ökade konsumentprisema i Sverige med i genomsnitt 4 % per år. För perioden 1970—1975 beräknas uppgången bli nästan dubbelt så stor. ca 8 %. Denna ökade inflationstakt sammanhänger praktiskt taget helt med ökningen i den internationella prisnivån. Redan i dagsläget kan man emellertid avläsa en betydande beslutsamhet hos de stora ländernas regeringar att nedbringa inflationstakten. Sannolikt kommer denna inrikt- ning hos den ekonomiska politiken att känneteckna utvecklingen även under de närmaste åren, vilket bör leda till en klart lugnare prisutveckling ut- omlands. För den inhemska politiken bör det även fortsättningsvis vara ett centralt mål att stabilisera prisnivån.

Målsättningen om enjämnare inkomst/örde/ning kvarstår med oförändrad vikt vid utformningen av den ekonomiska politiken. I den föregående lång- tidsutredningen redovisades en undersökning om hur inkomstfördelningen faktiskt utvecklats under ett antal tidigare år. Resultaten pekade bl. a. på att den utjämning som skett i betydande utsträckning kunde sättas i samband med den ökade sysselsättningsgraden. Resultaten i 1975 års långtidsutred- ning konfirmerar denna slutsats.

Som redan tidigare framhölls bör målsättningarna för regionalpolitiken sna- rast uppfattas som en konsekvens av kraven på full sysselsättning och på inkomstfördelningen. De nu aktuella regionalpolitiska målsättningarna har fastlagts av riksdagen 1972. Sedan dess har en ny länsplaneringsomgång genomförts. En nedbrytning till regional nivå av långtidsutredningens kal- kyler har därför genomförts. Dessa beräkningar redovisas i avsnitt 9.1.

Under 1976 torde riksdagen komma att ta förnyad ställning till de re- gionalpolitiska målsättningarna.

Målsättningen snabb ekonomisk tillväxt har i betydande grad diskuterats och i viss mån ifrågasatts i samband med tidigare utredningar. En anledning härtill kan vara att man i Sverige sedan åtskilliga decennier varit inriktad på just de problem som först under senare år fått aktualitet i vissa andra länder, nämligen frågorna kring tillväxtens innehåll och fördelning. Inte minst de arbetstidsförkortningar som genomförts under senare år är ett ut- tryck för att tillväxtmålet vägts mot andra målsättningar. De samhällseko- nomiska kostnader i form av miljöförstöring och kapitalförluster som ut- vecklingsprocessen fört med sig har också tidigt uppmärksammats i vårt land. Motåtgärder har satts in och nya sådana planeras. Den tillväxtmål- sättning som gäller för den ekonomiska politiken avser således en socialt och miljömässigt välbalanserad framstegstakt, som undviker att skapa de negativa värden som man i en del andra länder förknippat med tillväxtpro— cessen.

I anslutning till diskussionen om tillväxtmålet bör dock observeras att den möjliga tillväxttakten under en femårsperiod i betydande utsträckning är given av den redan vid periodens början existerande kapitalstocken och utnyttjandet av denna. De investeringsförändringar som hinner göras under femårsperiodens förlopp får på grund av den stora mängden realkapital som finns som ingående balans endast en marginell effekt. På längre sikt är däremot valmöjligheterna större. I kapitel 10 som innehåller en utblick mot sekelskiftet kommer därför detta problem rörande valet av tillväxttakt att tas upp till en mera ingående behandling.

Eftersom långtidsutredningens ämnesområde i första hand avser den cen- trala ekonomiska politiken kommer en rad andra målsättningar för olika tie/sektorer av samhället eller ekonomin inte att tas upp till samma detaljerade genomgång som är fallet med de hittills nämnda. Detta gäller t. ex. målen förjordbrukSpolitiken, bostadspolitiken. undervisning och sjukvård. I varje aktuellt avsnitt redovisas dock vilka antaganden och förutsättningar som gjorts i dessa avseenden. Denna rent beräkningstekniska behandling innebär självfallet inte att de angivna områdena skulle vara i någon mening mindre viktiga än de övergripande målsättningarna. Tvärtom kan de i vissa fall innebära helt bindande restriktioner på utvecklingen och därmed bli direkt bestämmande för vad som i övrigt kan genomföras. Så t. ex. får antagandet om bostadsbyggandet mycket kraftig effekt på investerings- och konsum- tionsmöjligheterna. Innebörden är endast att vi utredningstekniskt behandlar sådana målsättningar som speciella bindningar på de medel som kan an- vändas för att. uppnå de övergripande målen.

Ett område bör dock kommenteras redan i detta sammanhang, nämligen energipolitiken. Energitillförseln är självfallet en förutsättning för att pro- duktionen inom näringsliv och offentlig sektor skall kunna genomföras i den utsträckning som svarar mot medborgarnas behov och de politiska målsättningarna. Iden energipolitiska propositionen framhölls också att ener- gipolitiken inte fick förhindra utan snarare skulle säkerställa detta. Man skall dock allvarligt pröva möjligheten att fram till 1985 ha minskat den årliga tillväxten av energiförbrukningen till 2 % per år. Eftersom den angivna förbrukningsökningen avser en tidpunkt som ligger fem år efter långtids- utredningens slutår kan man inte med den nu föreliggande utredningens resultat ta ställning till eventuella målkonflikter på detta område. Vi har dock förutsatt att strävandena redan under den nu framförliggande fem- årsperioden kommer att inriktas på en betydande effektivisering i energi— användningen, främst inom industrin. Ytterligare överväganden rörande energiförbrukningen kommer dessutom att redovisas i anslutning till ana- lysen i kapitel 10 av utvecklingen fram mot sekelskiftet.

1.4. Långtidsutredningarnas ställning i den statliga planeringsprocessen

Vid sidan av de ekonomiska långtidsutredningarna finns det i vårt land en lång rad andra utrednings- och planeringsformer som syftar till att kart- lägga utvecklingen på fem års sikt eller längre. De ökade ambitionerna på

den regionala politikens område har gett upphov till en omfattande och numera institutionaliserad planeringsverksamhet i form av den återkom- mande Iänsp/aneringen. De skärpta kraven på hushållningen med naturgivna resurser — i första hand mark, vatten och luft — har lett till en fysisk riks- planering som nu befinner sig i sitt genomförandeskede. Utvecklingen på trafikområdet har motiverat att man på försök utformat ett system för re- gional trafikplanering. Vidare pågår försöksverksamhet med ett nytt system för informationsutbyte mellan näringsliv och samhälle som bl. a. syftar till att redovisa näringslivets förväntade utveckling under en kommande fem- årsperiod. I sammanhanget bör även nämnas det nyligen inrättade sekre- tariatetI/ötq/iamtidsstudier — även om dess arbetsformer är annorlunda och dess tidsperspektiv väsentligen längre än för de flesta av de här nämnda utrednings- och planeringsaktiviteterna.

Inom kommitteväsendet sker också en betydande planeringsverksamhet avseende utvecklingen på längre sikt. Ofta gäller det då utvecklingen inom särskilda samhällssektorer. Nära till hands liggande exempel är den rad av utredningar som utförts inom utbildningsområdet. Energiprognosutredning- en är ett ytterligare exempel vilket dessutom har fått en uppföljning i form av en mera permanent prognosverksamhet för detta särskilda område. Ett nu helt aktuellt exempel är sysselsättningsutredningen som enligt dina di- rektiv bl. a. har att utvärdera den utvecklingsbild som tecknas i långtids- utredningen ur sysselsättningspolitisk synvinkel.

Det finns anledning att framhålla såväl åtskillnaderna som beröringspunk- terna mellan den ekonomiska långtidsutredningen och dessa övriga pla- nerings— och utredningsformer. Först och främst bör man framhålla att långtidsutredningens ämnesområde är den makroekonomiska politikens uppläggning på i första hand fem års sikt. Utredningarnas uppgift är att i termer av de övergripande målsättningar som presenterades i fö- regående avsnitt — full sysselsättning, extern balans etc. — presentera al- ternativa vägar för ett förverkligande av dessa. 1 långtidsutredningarnas upp- gifter ingår inte primärt att analysera politikuppläggningen inom olika del- sektorer av ekonomin eller av den offentliga sektorn. Men trots detta är självfallet de resultat man kommer fram till av betydelse för övrig pla- neringsverksamhet genom att de i breda kategorier analyserar ramarna för olika verksamheter och tecknar de allmänna ekonomiska villkoren för exempelvis de offentliga sektorernas expansion. De erbjuder ett centralt och sammanhållet informationsmaterial om de samhällsekonomiska utveck- lingsperspektiven under den ifrågavarande perioden, vilket de olika sek- torutredningarna kan använda som utgångspunkt för sina resp. övervägan- den. Långtidsutredningens kalkyler över arbetskraft och sysselsättning är exempelvis viktiga utgångspunkter för den regionala utvecklingsplanering- en. Bedömningarna av näringsgrensutvecklingen utgör vidare ett underlag för de långsiktiga tendenserna i den fysiska riksplaneringen.

Samtidigt bör man emellertid även framhålla att det finns betydande inslag av ömsesidighet i informationsutbytet. Även om långtidsutredningarnas analyser sker i breda samhällsekonomiska kategorier inkorporerar de i re- levanta delar resultaten från annan planerings- och utredningsverksamhet. I vissa fall — detta gäller exempelvis den regionala planeringen — drivs detta så långt att beräkningarna direkt avstäms mot varandra. I andra fall — där

statsmakterna gjort politiskt bindande ställningstaganden — läggs dessa in som restriktioner vid långtidsutredningens överväganden.

Att de svenska långtidsutredningarnas ställning på ett avgörande sätt skil- jer sig från de ekonomiska planerna i de östeuropeiska länderna ären självklar konsekvens av olikheterna i de politiska systemen. Men även vid en jäm- förelse med motsvarande verksamhet i en del västeuropeiska länder fram- träder vissa skillnader. Klara olikheter föreligger vid en jämförelse med det planeringssystem som tillämpades i Frankrike ända fram till början av 1970-talet. Med hjälp av en omfattande planeringsadministration utarbetades tidigare mycket detaljerade och för regeringen klart bindande planer. Dessa behandlade då inte endast de makroekonomiska perspektiven utan satte även upp detaljerade målsättningar för både offentliga och privata delsek- törer.

Det franska planeringssystemet är emellertid f. n. föremål för en genom- gripande omdaning i en riktning som förefaller att närma detta system till det som tillämpas i Sverige. De under 1960- och 1970-talen tilltagande svå- righeterna i Frankrike att förena plangenomförandet med de snabbt för- änderliga ekonomiska och politiska betingelserna har enligt vad som nu kan bedömas inneburit att man i högre grad kommer att lägga upp dessa som flexibla strategier för den ekonomiska politiken.

Både den politiska och den ekonomiska strukturen i de västeuropeiska marknadsekonomierna talar för att planeringsverksamheten bör läggas upp med sikte på att förena planmässighet med en betydande rörelsefrihet i fråga om valet av ekonomisk-politiska åtgärder. En sådan uppläggning ute- sluter självfallet inte att man i stor utsträckning låter de successiva besluten styras av långsiktiga målföreställningar. Men i en ekonomi av svensk typ måste förverkligandet av dessa ske stegvis och med ett ständigt hänsyns- tagande till de krav och villkor som ges av en snabbt föränderlig utveckling.

1.5. De grundläggande frågeställningarna

Den centrala utredningsuppgiften för långtidsutredningen är att med be- aktande av de övergripande ekonomisk-politiska målsättningarna analysera hur de olika anspråken på ekonomiska resurser kan tillgodoses inom den ram som sätts av den förväntade utvecklingen av landets produktiva re- surser. Summan av alla de resursanspråk man kan registrera från ekonomins olika delar - från hushållen. från kommunerna, från de statliga myndig- heterna, från företagen — ligger långt över vad som kan tillgodoses genom vårt produktionssystem. Det ankommer därför på utredningen att diskutera hur långt man i olika avseenden kan möta dessa anspråk och i vilken ut- sträckning spänningar mellan resurser och behov kommer att göra sig gäl- lande under den aktuella perioden.

Den ram som sätts av de övergripande politiska målsättningarna medger emellertid i vissa avseenden alternativa Utvecklingsmönster. Samma grad av sysselsättning kan exempelvis uppnås genom en produktionsinriktning som tillgodoser en snabb ökning av den offentliga konsumtionen eller genom en motsvarande ökning av den privata konsumtionen. Återverkningarna på den externa balansen kan emellertid bli klart olika i dessa båda fall,

vilket kan motivera att man — vid bibehållet krav på full sysselsättning — väljer en bestämd kombination av utvecklingstakter på den privata resp. offentliga konsumtionens område. Full sysselsättning kan även åstadkom- mas genom en hög investeringsaktivitet och motsvarande lägre konsum- tionsanvändning av resurserna. En sådan resursanvändning kan visserligen medföra en högre framtida tillväxttakt men kan komma att framstå som orealistisk mot bakgrunden av de mera omedelbara konsumtionskrav som registreras via exempelvis fackföreningsrörelsen och den politiska opinionen.

Detta senare exempel riktar uppmärksamheten på det samband som finns i ekonomin mellan resurstillgången och användningen av resurser. Genom att omfördela mer av resursernas användning till kapitalbildning ökar man den framtida produktionskapaciteten och vidgar därigenom möjligheterna för en ökad resursanvändning i framtiden. Man borde således med hänsyn härtill egentligen arbeta med olika alternativ i fråga om ekonomins till- växttakt vilka då gjordes beroende av olika förutsättningar om investerings- verksamheten. Med hänsyn till att de begränsade möjligheter som faktiskt finns att variera investeringstakten under en femårsperiod inte hinner ge mer än marginella utslag i produktionskapaciteten har vi inte arbetat med alternativ i detta avseende. Denna begränsning gäller dock endast det fem- åriga perspektivet; i de bedömningar över ekonomins utveckling på längre sikt som avslutningsvis redovisas i denna utredning kommer frågorna kring valet av tillväxttakt att tas upp till en mera uttömmande behandling. Det kapitalbildningsbehov som kommer att införas vid analyserna av det fem- åriga perspektivet är härlett utifrån de krav som den förutsatta utvecklingen för arbetsproduktiviteten ställer.

Denna begränsning leder då till att diskussionen rörande alternativa re- sursanvändningar i första hand kommer att gälla avvägningen mellan of- fentlig och privat konsumtion och avvägningen mellan inhemsk förbrukning och de resurskrav som ett återställande av ekonomins externa balans ställer. I den följande framställningen kommer att redovisas två olika alternativ för konsumtionens fördelning. Såsom redan tidigare framhållits räknar vi emellertid endast med ett huvudalternativ för uppnående av extern balans — nämligen att detta skall ha skett fram till 1980. Överslagsvis undersöks visserligen konsekvenserna av ett snabbare återställande. men detta alter- nativ utförs inte i alla sina detaljer. Detta sker däremot ifråga om arbetstiden som behandlas i två alternativ, ett som innebär en i förhållande till nuläget oförändrad veckoarbetstid och ett annat som belyser konsekvenserna av en förkortning ner till 371/2 timme per vecka.

Det är självklart att man även på en rad andra punkter kan tänka sig att arbeta med alternativa förutsättningar. Som kommer att framgå av det följande har detta i själ :a verket också skett i en rad fall. De fullt genom- räknade alternativen begränsar sig emellertid till de fyra nämnda. De full- ständiga konsekvenserna av övriga har inte kartlagts i alla sina detaljer i beräkningarna utan alternativdiskussionen avslutas i dessa fall med att ett bestämt alternativ väljs för den framtida utvecklingen. En anledning härtill är att informationsvärdet bedömts avta relativt snabbt med ett ökat antal alternativ. Resultaten blir svåröverskådliga och de politiska konklusio- nerna måhända alltför obestämda.

! En närmare redogörelse för modellens nuvarande struktur lämnas i bilaga 8 till detta betänkande.

1.6. Den grundläggande metoden

En väsentlig utgångspunkt för arbetet med långtidsutredningarna är det faktum att den svenska ekonomin kännetecknas av en relativt långt gående decentralisering av beslutsfattande och planering. Kommuner och landsting har tillerkänts en betydande självständighet i sitt handlande, parterna på arbetsmarknaden kan på egen hand träffa avtal om löner och arbetsför- hållanden, hushållen avväger själva hur de skall använda sina disponibla inkomster, företagen beslutar, inom de ramar som ges av den ekonomiska politiken, om sin produktionsinriktning och investeringsutveckling.

Denna decentraliserade planerings— och beslutsstruktur har i betydande utsträckning påverkat uppläggningen av arbetet med långtidsutredningarna. I enl/örstafas genomförs nämligen en omfattande kartläggning av de olika ekonomiska beslutsenheternas planer och förväntningar. Särskilda under- sökningar har utförts inom bl. a. industrisektorn, handeln samt den kom- munala och statliga sektorn. Även för flertalet övriga sektorer (jordbruk. skogsbruk, energiproduktion, byggnadsverksamhet, samfärdsel) har ingåen- de sektorstudier utförts. För statens vidkommande har detta skett via lång- tidsbudgetarbetet.

Efter en sammanställning av dessa planer och förväntningar undersöks [en andrafas av utredningsarbetet de ekonomiska och politiska betingelserna för deras förverkligande. Det är en allmän erfarenhet från tidigare utredningar att dessa planinformationer indikerar olika former av inkonsistenser både i fråga om förhållandena mellan olika delsektorer och i fråga om den totala samhällsekonomiska utvecklingen. Särskild betydelse får självfallet avstäm- ningen av planerna mot de övergripande politiska målsättningarna.

Det instrument långtidsutredningarna använder vid analyserna av dessa konsistensproblem är en ekonometrisk modell som ursprungligen utarbe- tades i anslutning till 1970 års utredning men som sedermera har utvidgats och vidareutvecklats.l

Med denna modells hjälp kan man studera sambanden mellan å ena sidan efterfrågeutvecklingen — i form av privat och offentlig konsumtion. inves- teringar, export — och å andra sidan de anspråk på produktionsresurser inom landet och på import som följer av denna efterfrågan. I modellen har man som restriktioner lagt in ekonomisk-politiska förutsättningar om t. ex. full sysselsättning och en viss extern balans. De prognoser över efterfråge- och produktionsutvecklingen som man erhåller med dess hjälp kommer alltså att uppfylla dessa krav.

Grundstenarna i modellen utgörs av dels en input-outputmodell med över tiden föränderliga, tekniska koefficienter, vilka beskriver leveranserna av varor och tjänster inom produktionssystemet, dels en uppsättning im- portfunktioner som förklarar hur importutvecklingen påverkas av olika efter- frågekategorier. dels även en grupp av konsumtionsfunktioner som beskriver hushållssektorns efterfrågan. Exportefterfrågan i modellen är härledd från de krav man ställer på bytesbalansen. Modellen prognostiserar sålunda den exportutveckling som behövs för att dessa krav skall bli tillgodosedda. Denna exponprognos får alltså en programmatisk karaktär. Möjligheterna att genomföra den av modellen beräknade exportutvecklingen får sedan be- dömas mot bakgrund av dels den förväntade marknadsutvecklingen för

de svenska exportprodukterna, dels de tidigare berörda enkätsvaren från i första hand industrisektorn.

I två väsentliga avseenden har modellen förändrats i jämförelse med den som tillämpades vid 1970 års utredning. För det första har beräkningen av utrymmet för privat resp. offentlig konsumtion gjorts om. I den nu föreliggande versionen behandlas den offentliga konsumtionen som en hand- lingsparameter i den meningen att modellen löser ut det värde på denna variabel som leder till att de förutsatta målsättningarna om t. ex. full sys- selsättning och extern balans blir uppfyllda. I tidigare versioner lade man in vissa i förväg beräknade värden på den offentliga verksamheten. I gengäld fick då den privata konsumtionen anpassa sig så att målsättningarna upp- fylldes. Nu läggs i stället in vissa i förväg beräknade alternativ för denna variabel — alternativ som härletts utifrån de krav på en privat standardökning som man har anledning räkna med för den kommande perioden.

Den andra större förändring som genomförts är att den ursprungligen reala modellen kompletterats med beräkningar i löpande priser. Man kan härigenom få ett visst grepp om effekterna av olika pris- och kostnads- utvecklingar och om den finansiella utveckling som följer av en viss bild för den reala ekonomin. Finansiella specialstudier har visserligen tidigare utförts i anslutning till långtidsutredningarnas arbete men dessa har nu direkt sammankopplats med de reala modellberäkningarna.

1.7. Långtidsutredningarnas begränsningar

I sin nuvarande form har långtidsutredningarna ett relativt väl avgränsat arbetsområde. Som tidigare framhölls är utredningarnas huvuduppgift att i ett femårigt perSpektiv analysera vilka krav ett förverkligande av de över- gripande ekonomiska målen ställer på den ekonomiska politiken. Som också tidigare framhölls innebär detta att en lång rad ekonomiskt och politiskt viktiga frågor faller utanför ramen för dessa utredningars arbete. Flera motiv har emellertid föranlett detta. En längre driven detaljnivå skulle exempelvis medföra en påtaglig risk för att man förlorade det totala och sammanhållna perspektivet på utvecklingen. En större bredd i problemställningarna skulle innebära växande oklarheter i arbets- och ansvarsfördelningen i förhållande till annan utrednings- och planeringsverksamhet.

Men denna avgränsning av arbetsområdet till den makroekonomiska po- litikens problem medför självfallet en motsvarande begränsning i räckvidden hos resultat och slutsatser. En första sådan begränsning gäller det faktum att utredningarna analyserar de ekonomiska förhållandena i samhället. Be- räkningarna sker i termer av bruttönationalprodukt, sysselsättning, försörj- ningsbalans, utrikeshandel osv. De slutsatser man kommer fram till gäller då också i första hand denna ekonomiska del av samhällslivet och de kan inte utan vidare generaliseras till ett mera totalt välfärdsperspektiv.

Å andra sidan måste dock framhållas att de problem som långtidsut- redningarna analyserar gäller en för flertalet människor central del av väl- färdsupplevelsen. Bakom utredningarnas ekonomiska kalkyler ligger de cen- trala frågorna om våra möjligheter att i framtiden tillförsäkra alla rätt till at-

bete, att trygga inkomsterna, att öka den offentliga verksamheten och att internationellt sett bevara vår ekonomiska integritet. De ofrånkomliga sam- band som finns mellan den ekonomiska utvecklingen och dessa grundläg— gande sociala och politiska mål gör att långtidsutredningarnas analyser måste spela en central roll även i ett mera allmänt välfärdsperspektiv. Att det sedan dessutom — vid sidan av de ekonomiska problemen — finns en rad andra vik- tiga samhällsmål, förtar inte tyngden hos dessa frågor.

Idet följande avsnittet 9.4 redovisas ett försök att i välfärdstermer beskriva vissa av de beräkningsresultat som finns i övriga avsnitt.

Vid sidan av de problem som hittills berörts finns det anledning att ta upp en helt annan typ av begränsningar hos utredningens resultat, nämligen de som gäller den numeriska preciseringen av prognoserna. De olika lång- tidsutredningarna har under tidens lopp givit en alltmer detaljerad utveck- lingsbild med numeriska preciseringar på en rad olika punkter. Genom ett bredare statistiskt underlag och förbättrade ekonometriska metoder har det varit möjligt atti 1975 års utredning fortsätta denna utveckling och presentera resultat som i detaljrikedom och precisering går längre än vad som tidigare varit fallet.

Men denna ökade mängd av numeriska preciserade prognoser får inte tolkas som ett uttryck för att graden av säkerhet i prognoserna skulle ha Ökat i motsvarande mån. Tvärtom har snarare de senare årens omvälvande utveckling på i första hand prisområdet ställt den ekonomiska statistiken inför så stora problem att detta underlag nu framstår som svagare än vad det tidigare har varit. Man kan inte utesluta att prognosprecisionen som en följd härav har försämrats. Detaljrikedomen i prognosmaterialet är i stället främst ett uttryck för ambitionen att så långt som möjligt preciserat inne- börden och konsekvenserna av de olika utvecklingsalternativen. Begräns- ningarna i prognosernas träffsäkerhet är minst lika stora som i tidigare ut- redningar.

2. Den internationella bakgrunden

I detta kapitel1 behandlas den internationella ekonomiska utvecklingen un- der åren fram till 1980. Med hänsyn till den stora osäkerhet som f. n. rådet och till de betydande svårigheterna att tolka de senare årens utveckling innehåller kapitlet mera av redogörelser för olika problemområden än av numeriskt preciserade prognoser för utvecklingen. I vissa fall har det dock med hänsyn till utredningsarbetet i övrigt varit nödvändigt att trots den stora osäkerheten precisera sådana.

2.1. Utvecklingen 1960—1975

2.1.1. Tillväxten i potentiell och faktisk bruttonationalprodukt inom OECD-länderna

Följande avsnitt syftar till att analysera skillnaden mellan utvecklingen av ekonomiernas potentiella produktionskapacitet och den faktiska produk- tionsutvecklingen. I diagram 2.1a anges utvecklingen 1960-1975. Den po- tentiella kapaciteten bestäms av faktorer såsom kapitalackumulation, ökade insatser av arbetskraft, förbättrad teknologi och organisation, ökad kom- petens hos arbetskraften, överflyttningsvinster m. m. Den potentiella brut- tonationalprodukten inom OECD-området uppskattas ha växt med inemot 5 % per år under perioden 1960—1975, vilket framgår av nedanstående tabell 2.1.2

Under 1970-talets första hälft förefaller tillväxten att ha minskat något. Den något högre tillväxttakten under 1960-talet kan förklaras av att ar-

Tabell 2.1 Den genomsnittliga förändringen i potentiell BNP inom OECD—länderna, 1960—1975

År Procentuell volymförändring

1960—1965 4.8 1965—1970 4,9 1970—1975 4,5 1960—1975 4.7

Kal/a." OECD. Economic Outlook. July l973. Occasional Studies m. m.

| En mera omfattande analys av den internatio- nella utvecklingen pre- senteras i den interna— tionella bakgrundsstudie vilken publiceras som bi laga I till 1975 års lång- tidsutredning.

? Den potentiella brutto- nationalproduktens ut- veckling har beräknats med hjälp av material från OECD och ECE. Källor: OECD Economic Outlook July 1973, Occa- sional Studies m. m.

' Genom förekomsten av sektoriella och regionala "flaskhalsar" inom län- derna kan man i viss mån få ett intryck av att den outnyttjade kapaci- teten är större än vad som i realiteten är fallet. Eftersom man kan anta att dessa fenomen har ökat i betydelse under senare år kommer lika stora BNP-gap ha olika innebörd i början och i slutet av perioden.

betskraftsresurserna ökade mer under 1960-talet samt av att en snabb sek- toriell och regional strukturomvandling, betingad av bl.a. den ökade in- ternationella ekonomiska integrationen, möjliggjorde en högre tillväxttakt i produktiviteten i de större OECD-länderna.

För hela perioden 1960—1975 beräknas ungefär hälften av tillväxttakten bero på en ökad kapitalstock och arbetsinsats. Resterande hälft förklaras av den tekniska utvecklingen. Beräkningar av denna typ är självfallet mycket osäkra och resultaten får endast ses som ett försök att i grova drag ange de aktuella storleksordningarna.

Den jakt/ska bruttonationalproduktens utveckling inom OECD, som visas i diagram 2.1a, bestäms förutom av kapaciteten också av ländernas totala efterfrågan. Att styra den faktiska produktionsutvecklingen så att den så nära som möjligt följer den potentiella BNP är en huvuduppgift för sta— biliseringspolitiken. Att få den att fullständigt sammanfalla med den totala kapaciteten lyckas däremot inga länder med. Under kraftiga högkonjunk- turer såsom år 1966 och 1968 tenderar efterfrågan att vara större än ka- paciteten, vilket då utlöser inflationistiska effekter.' Under lågkonjunkturår, som 1974 och 1975, uppkommer ett underutnyttjande av den tillgängliga kapaciteten. BNP-gapet har som framgår av diagram 2.1b ökat kraftigt under 1970-talet jämfört med perioderna 1960—1965 och 1965—1970 då det genom- snittligt utgjorde 2,8 resp. 0,9 %. BNP-gapets storlek har växt särskilt kraftigt under senare år och uppgår till ca 10 % under 1975.

Sedan 1960-talet har det faktiska BNP-tillväxten inom OECD-området varierat kraftigt. Detta gäller både under loppet av tidsperioden och mellan de olika länderna. Den snabbaste tillväxttakten för det europeiska OECD— området uppnåddes under perioden 1960—1965 då den uppgick till 5.0 % per år (se diagram 2.2). Under denna period är också jämnheten mellan länderna påfallande. Endast Storbritannien och Japan avviker på ett markant sätt från övriga länder. Under l960-talets senare del sjönk emellertid den genomsnittliga tillväxten till 4,5 %, samtidigt som spridningen blev större. Liksom tidigare låg dock Japan högst och Storbritannien lägst. 1960-talets första hälft präglades av en kraftig ökning av både produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet inom OECD-länderna. Under l960-talets andra hälft uppehöll länderna ett genomsnittligt högt kapacitetsutnyttjande och den faktiska BNP—tillväxten sammanföll i stort sett med den potentiella.

Den genomsnittsutveckling som nu kan beräknas för perioden 1970—1975 — 2.3 % per år — tyder på att de angivna tendenserna till en fallande faktisk BNP-tillväxt ytterligare förstärkts. Denna period präglas främst av en om- kastning från faktiskt realiserade ökningar i BNP på 6 till 7 % under 1972 och 1973 till stagnation eller t. o. m. minskningar under 1974 och 1975. Utnyttjandegraden föll kraftigt mellan 1970—1975 till följd av att denna pe- riod omfattar två lågkonjunkturer varav den senare dessutom varit excep- tionellt djup. De kraftiga tillväxttalen under 1972 och 1973 härrör från ett osedvanligt kraftigt konjunkturuppsving som under de senaste åren vänts i efterkrigstidens djupaste konjunktursvacka. I diagram 2.1b framstår emel- lertid inte konjunkturtoppen år 1973 som särskilt markeradjämfört med hög- konjunkturerna 1968—1969 och 1966, men detta sammanhänger med att kon- junkturuppgången 1972 startade från ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande och att den på grund av sin snabbhet och samtidighet inom OECD-länderna

SOU l975:89 Den internationella bakgrunden 27 Mrd$ Faktisk och potentiell BNP för OECD-länderna 1963 års priser och växelkurser ,, 2000 ,,” [I 1800 — — — — - potentiell BNP 1600 _— faktisk BNP 1 a 1400 1200 1000 1960' !62' '64' '66' 68' 70' '72' 74' 0 &! BNP-gap i OECD O __uf'N—_ *; __2_ ex _4_ _—__--_'__-__/-/x—/ ———_____/X 1 b —6 —si —10—| % Faktisk BNP procentuell ökning ! från föregående år 8 6_ 1 c 4 2— 0 1960 62 64 66 68 70 72 74 % Export från utvecklade marknadsekonomier procentuell volymökning från föregående år 1 d 64 66 %% Världsexportprisindex på färdigvaror .. 20 samt BNP-deflator för OECD-länderna Varldsex- årlig procentuell ökning (inh. valuta) portpris- index 15— 1 e /_—_ 10— BNP-deflator 51 —'r— | I | l l r——T l 1 ! | l 1 1 > 1960 62 64 66 68 70 72 74

Källa: OECD— och ECE—material.

Diagram 2.1 F alt/isk och potentiell BNP. exporl- od. export/trisutvet'k/ing _lör OECD-länderna [960— 1 9 74

Diagram 2.2 77/Iväx/ i BNP inom enskilda OECD-länderna 1960—1980. Årlig procen- *uell volvmförändring. Se iven tabell 2.5.

OECD (Eur.)

1960—65

lJ—l.,

l f 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

1965—70

J l—IT—lizi

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

1970—75 l I I— T 1 f 1— | 0 7 a 9 10 11 12 13 1975—80

_LUKIFRGI B N J I l— l l 1 T 1 _l

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Belgien Danmark Nederl. Finland

Frankrike Schweiz

Förbundsrepubliken Storbritannien Tyskland _» Genomsnitt för europeiska OECD

Canada Japan

Källor: OECD och konjunkturinstitutets höstrapport 1975. Prognos utarbetad för perioden 1975—1980

slog över i en inllationskonjunktur redan innan man kommit i närheten av det totala kapacitetstaket.

De speciella egenskaperna hos konjunkturuppgången 1972—1974 och de effekter detta medförde för den allmänna inflationstakten behandlas mer utförligt i ett följande avsnitt om prisutvecklingen.

2.1.2. Väi'ldshandelns utveckling 1960—1975

1nternationaliseringsprocessen under 1960- och 1970-talen har utmärkts av en snabbt växande handel i varor och tjänster och av omfattande faktor- rörelser. Tillväxten i handeln har volymmässigt varit snabbare än BNP- tillväxten, varför flertalet länder blivit alltmer beroende av utländska mark- nader för såväl avsättning som försörjning med varor och tjänster. För OECD-länderna som helhet framgår det även från diagram 2.1d att den totala exporttillväxten samvarierar tämligen väl med avvikelsen mellan fak- tisk och potentiell BNP. Mellan perioderna 1960—1965 och 1965—1970 ökade kvoten mellan exporttillväxten och den faktiska BNP-tillväxten, från 1,4 till 2,2 främst till följd av det högre kapacitetsutnyttjandet under den senare perioden men också som ett resultat av den ökande internationella han- delsintegrationen. För åren 1970—1975 beräknas exportelasticiteten för OECD-länderna ha fallit till ca 2,0, vilket bl. a. kan ses som ett resultat av ett lägre genomsnittligt kapacitetsutnyttjande under denna period.

Av tabell 2.2 framgår att värdet av färdigvaruexporten under 1960-talet växt ungefär dubbelt så snabbt som värdet av råvaruexporten. Under 1970- talets första hälft höll råvarorna jämna steg med färdigvarorna till följd av högre relativa råvarupriser. Eftersom priserna för råvaror och färdigvaror utvecklats olika ger tillväxttakter för exportvärden en dålig bild av volym- utvecklingen för olika varuslag. Tabell 2.2 visar att råvaror med undantag för jordbruksprodukter under 1960—talet stigit i pris relativt till färdigvaror, varför en större del av värdetillväxten förklaras av volymtillväxt för får- digvaror och jordbruksprodukter under 1960-talet. Under åren 1970—1974 steg priset på jordbruksprodukter ungefär dubbelt så snabbt och priset på mineraler tre gånger så snabbt som priset på färdigvaror. Utvecklingen under 1975 tyder dock på en viss avmattning för råvarornas del.

De utvecklade marknadsekonomierna ökade sin andel av världsexporten under 1960-talet från 66 % till 72 %. Huvuddelen av deras export går till andra industriländer och denna andel har som framgår av diagram 2.3 i stort sett svarat för hela ökningen.

U-ländernas export består till tre fjärdedelar av den långsamt växande rå- varugruppen. Dessa länders andel av världsexporten har fallit från 22 % år 1960 till 17,5 % år 1970. U-ländernas export till de industrialiserade mark- nadsekonomierna har vuxit något snabbare än deras export till andra u—län- det. varför i-ländernas betydelse för dem som exportmarknader har ökat.

De centralplanerade ekonomiernas andel av världshandeln har under sam- ma period varit i stort sett konstant.

De utvecklade marknadsekonomierna har sålunda svarat för en allt större del av världshandeln under 1960-talet. Denna utveckling som varit markant under hela efterkrigstiden har avstannat under 1970-talets första hälft (se

Tabell 2.2 Utvecklingen av världsexporten och världsproduktionen 1970—1974 Årlig procentuell förändring

1960—1965 1965—1970 1970—1974

Vär/dsexpor'len Värde (mdr dollar fob) 7,8 10,8 28,3 Totalt

Jordbruksprodukter 4,4 5,3 23,3 Mineral” 7,7 10,6 44,1 Färdigvaror 9,8 13,2 24,3 Pris Totalt 0,6 2,0 18,8 Jordbruksprodukter 0,2 1,2 22,1 Mineral” 1,7 2,4 38,3 Färdigvaror 0,6 2,1 12,9 Volym Totalt 7,1 8,6 8,1 Jordbruksprodukter 4,2 4.0 0,8 Mineral!1 5,9 8,0 4,4 Färdigvaror 9,2 10,9 10,2 Vär/dsprodtrktionen av varor Volym 5,4 5,5 5.2 Jordbruksprodukter 2,5 2,7 2,1 Gruvindustri 4,9 5,6 3,6 Färdigvaror 5,9 7,2 6,3

a Inkl. bränslen och non-ferro-metaller. Källa: GATT. International Trade. olika årgångar.

diagram 2.3). Genom prisstegringar på råvaror och då i synnerhet på olja jämfört med färdigvaror steg de underutvecklade marknadsekonomiernas andel av världsexporten från 17,4 till 27,4 % under 1970 till 1974. Denna handelns varumässiga och geografiska utveckling har vid sidan av produktionstillväxten även påverkats av liberaliseringen av den inter- nationella handeln. Under 1960-talet och början av 1970-talet utmärktes denna av att handelshindren avvecklades främst i fråga om tullar på in- dustrivaror medan övriga tullar och handelshinder uppmärksammades mindre. Avvecklingen av industritullarna har även koncentrerats till handeln mellan de utvecklade industriländerna. Härigenom har en internationell ar- betsfördelning alltmer etablerats som innebär att de utvecklade länderna specialiserat sig på export av färdigvaror medan u-länderna hänvisats till att i huvudsak exportera råvaror. Det är bl. a. mot denna bakgrund som u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning växt fram.

2.1.3. Prisutvecklingen inom OECD

Som framgår av diagram 2.1 e steg prisstegringstakten inom OECD. mätt med BNP-deflatorn, från 3,5 % per år i genomsnitt under 1960-talet till drygt 8 % under 1970-talets första hälft. Bakom den trendmässigt ökande infla-

2.55% Utvecklade _ C | | d marknads— 47 09% 8 36% entra p anera e - ' q ' ekonomier ekonomier 3_44% 15.80% 16.97% Underutvecklade marknadsekonomier 1970 2.73% Utvecklade _» marknads- SS.-48% _ 6.44% Centralplanerade ekonomier 2.53% ekonom-er 12.99% 0.98% 13.74% 1.64% Underutvecklade mar knadsekonomier 1974 Utvecklade 33% marknads— _ _ centralplanerade ekonomier 28% ekonomier 20.8% 1.0% 13.1% 13%

Underutvecklade marknadsekonomier Diagram 2.3 Den procen- rueI/a fördelningen av världsexporten av varor på ländergrupper' 1960. I 970

Källa: GATT; International Trade, olika årgångar. och 1974.

tionstakten döljer sig ett återkommande konjunkturmönster som innebär att såväl BNP-deflatorn som prisutvecklingen för exporten av industriella fär- digvaror stiger under högkonjunkturerna. Inflationstakten när sin höjd- punkt något efter det att fullt kapacitetsutnyttjande nåtts.

Prisutvecklingen under högkonjunkturåren 1972—73 avvek i viss män från det mönster som tidigare gjort sig gällande främst till följd av de prishöjningar som inträffat på råvaror och olja. Priserna på färdigvaruexporten steg år 1973 med 7 % , dvs. i ungefär samma takt som den inhemska BNP-deflatorn inom OECD-området. Med det växande BNP-gapet kunde man förvänta en lägre prisstegringstakt på världsexporten under åren 1974—1975. Emel- lertid ökade världsexportpriset under år 1974 med 22 %, främst till följd av de rubbningar från utbudssidan som världsekonomin utsattes för under närmast föregående år. Ökningstakten för världsexportpriset kom därvid att överstiga den inhemska BNP-deflatorns ökningstakt för första gången under 1960— och 1970-talen.

Vid sidan av de speciella faktorer som gjort sig gällande under perioden 1972—1975 och som behandlas mer utförligt i det följande, kvarstår att för- klara de tendenser till en permanent ökande inflationstakt som tycks fram- komma i diagram 2.le. Varje konjunktursvacka tycks under l960- och 1970- talen starta från en allt högre inllationsnivå. Detta nya prismönster torde i viss utsträckning sammanhänga med det allt högre kapacitetsutnyttjandet inom OECD-länderna under 1960-talet. I synnerhet bör det markant högre kapacitetsutnyttjandet i USA och Västtyskland ha bidragit till denna ut- veckling. Vidare medförde de ökade underskotten i den amerikanska be- talningsbalansen under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet en kraftig likviditetsökning i omvärlden vilken underlättade spridningen av inflations- tendenserna.

En ytterligare förklaring till de allt starkare inflationstendenserna kan vara att löntagare och företagare lärt sig anpassa sina löne— och priskrav till alltmer stigande inflationsförväntningar. Strävanden att uppnå kompensation för inträffad eller förväntad inflation har förstärkts. Graden av ”'penningillusion” kan ha minskat med de allt högre inflationstakterna.

Övergivandet av systemet med fasta växelkurser under åren 1971—1973 kan också ha bidragit till accelerationen i inflationstakten under senare år. Rörligare växelkurser i viktiga länder kan ha lett till en ändrad syn på be- talningsbalansrestriktionen vilket kan ha medfört en mer expansiv ekono— misk politik. Inflationstakten i världsekonomin som helhet skulle härigenom ha blivit högre. Det är emellertid svårt att exakt ange det fria växelkurs- systemets bestående effekter på inflationstakten. Det framstår dock som troligt att i varje fall själva övergången till rörligare växelkurser har haft en höjande effekt på inflationstakten.

Inflationsaccelerationen under åren 1973—1975 återspeglar de till synes mer permanenta tendenser till ökad inflationstakt som behandlats ovan, men beror även till betydande del på de händelser på olje-. råvaru- och livsmedelsområdena som inträffade under dessa år.

Förloppet startade 1972 då världskonjunkturen var på uppgång från en svacka under år 1971. Konjunkturuppgången var, som tidigare nämnts, starkt synkroniserad i de olika OECD-länderna och den faktiska tillväxten i BNP var i genomsnitt omkring 6 %. Gapet mellan potentiell och faktisk

Index

I

250— 240— 230— 220—

210J

200—

190

180

170

160

150

140

130

120

110

100

T T"—__T_' —r 1 | r-——1—— | ———1 1960' 61r—T62r63164165 se 67 68 69 70 71 72 73 74

_ bräns|en

—————Wme

- — - — - — övriga råvaror Diagram 2.4 Världsexport- --.----_. färdigvaror prisindex jär olika varu— grupper 1960—1974. [963 Källa: Monthly Bulletin of Statistics, FN, olika årgångar. = 100.

tillväxt minskade snabbt. Detta gav upphov till "flaskhalsar" i vissa stra— tegiska industrier. speciellt inom råvarusektorn. Den kraftiga expansionen under år 1972 och i början av 1973 ledde till en snabb ökning av världshandeln (se diagram 2.1d). Exportens volymtillväxt var cirka 12 % under år 1973. vilket kan jämföras med en genomsnittstillväxt på 8,5 % 1970—1974. Till följd av den samtidiga ökningen av den inhemska efterfrågan i flertalet länder kunde handelsexpansionen emellertid ej minska kapacitetspressen.

Som framgår av diagram 2.4 ökade råvarupriserna kraftigt under åren 1972 och 1973. Flera faktorer bidrog till denna utveckling. För det första var redan i utgångsläget lagren osedvanligt små både i producent- och lörbtukarlän- derna. För det andra hade kapaciteten i råvaruproduktionen byggts ut i en långsam takt under de föregående åren. främst till följd av en relativt låg förväntad avkastning på investeringar i råvaruutvinning. Varken lagerhåll- ning eller ledig produktionskapacitet kunde därmed mätta den efterfrågan som samtidigt uppstod i Nordamerika. Europa och Japan. Under tidigare

; konjunkturuppgången hade den underliggande kapacitetsbristen inte blivit ' lika uppenbar eftersom man då inte haft samma parallellitet i konjunktur- förloppet.

Även för livsmedel hade den begränsade utbudskapaciteten en kraftig in- verkan på prisstegringstakten (se diagram 2.4). Under år 1972 medförde ett dåligt skördeutfall att världsproduktionen av vete föll med 2 % samtidigt som efterfrågan ökade med 2 % till följd av inkomst- och befolkningstillväxt. Kombinationen av utbudsbegränsningar och stigande efterfrågan ledde till att livsmedelspriserna fördubblades mellan åren 1972—1974.

Till följd av kapacitetsbegränsningar och en kraftig omsvängning av den ekonomiska politiken i restriktiv riktning vände konjunkturen nedåt i de ' större OECD-länderna under andra halvåret 1973. Samtidigt inträffade hän- delserna på oljeområdet. vilket ytterligare bromsade upp tillväxten. Den effektiva efterfrågan i OECD-länderna minskade kraftigt genom den fyr— ' dubbling av oljepriset som skedde. Det uppkomna efterfrågebortfallet be- räknades till cirka 2 % av ländernas BNP.

I de större industriländerna beräknas ökningen av livsmedelspriserna ha bidragit med inemot hälften av stegringen i konsumentprisindex ökningstakt mellan åren 1973 och 1974 och oljeprishöjningen med ca 1/41.

När nu livsmedels- och råvarupriserna har fallit under 1975. har den in- hemska kostnadsutvecklingen kommit att bli främsta drivkraften bakom den pågående inflationen. Trots ett mycket stort BNP-gap och fallande priser för vissa varugrupper. beräknas BNP-deflatorn inom OECD stiga ca 1 % under år 1975 främst till följd av de krafter som med viss tidseftersläpning verkar via lönebildningen.

2.1.4. Det internationella betalnin_essvsternet

Det internationella valutasystemet har undergått en betydande förändring under början av 1970-talet. Det system med fastlagda. av centralbankerna garanterade. valutapariteter som tillämpats under större delen av efterkrigs— tiden, utsattes under 1960-talet för stora påfrestningar. De officiella väx— ] Källa: Federal Reserve elkurserna mellan stora industrinationer som England. Västtyskland och Bulletin, Oktober 1974. Japan kunde inte tillräckligt snabbt anpassas till de förändrade förhållandena.

I och med att även USA—dollarn, som utgjort hörnstenen i systemet med fasta växelkursensuccessivtkomattfåettalltmerorealistisktvärdeiförhållan- de till övriga valutor och till guld bröt systemet samman. En akut krissituation uppstod först sommaren 1971, vilket ledde till att den ame- rikanska regeringen i augusti beslöt att upphäva dollarns utbytbarhet mot guld. Det nya läge som härigenom uppstod för betalningssystemet ledde i december 1971 till att man inom 10—gruppen kom överens om nya väx- elkurser. som bl. a. innebar en devalvering av dollarn. Efter ytterligare en nedskrivning av dollarn i mars 1973 övergavs det fasta växelkurssystemet helt. Centralbankerna upphörde att stödja rådande pariteter, och växelkur- serna har därefter fått röra sig mer eller mindre fritt. De interventioner som vissa centralbanker genomfört under olika perioder har dock varit be- tydande.

En bidragande orsak till att det fasta växelkurssystemet övergavs var att allt för få paritetsförändringar vidtogs i slutet av 1960-talet för att bota de rådande strukturella obalanserna i utrikesbetalningarna. Reservvaluta- landet, USA, uppvisade under denna period ett stigande underskott i sin betalningsbalans. Tidigare hade ett underskottsland tvingats devalvera sin valuta. senast då valutareserven och andra internationella lånemöjligheter tog slut. Men USA kunde finansiera underskotten med internationell skuld- sättning genom dollarns ställning som reservvaluta och hade ej samma tvång att vidta åtgärder. För att lösa problemet skulle det då krävas att de länder, som hade motsvarande överskott, tillät en högre inflationstakt eller appre- cierade sina valutor. Underskottslandet USA och överskottsländerna, främst Tyskland och Japan. kunde emellertid inte enas om hur anpassningsbördan skulle fördelas emellan dem. Valutasystemets anpassningsmekanism för jämvikt i de internationella transaktionerna upphörde då att fungera tillfreds- ställande. 1960-talets andra hälft präglades därför av allt svårare betalnings- problem, som fick dramatiska inslag av valutakris genom spekulativa ka- pitalrörelser.

De nuvarande förhållandena kännetecknas inte av fullständigt fritt fly- tande växelkurser. Vissa länder har intervenerat systematiskt för att hålla en fast relation åtminstone gentemot något land. Sverige och ett antal andra Västeuropeiska länder har sedan 1973 hållit fasta inbördes kurser. Andra har valt att föra en aktiv valutapolitik i deprecierande eller apprecierande riktning (England resp. Schweiz); en del länder har i huvudsak låtit sin växelkurs flyta helt fritt (USA). Sedan år 1973 har alltså en blandad ordning rått, där inslaget av flytande kurser varit dominerande. Detta gäller både världshandeln totalt och Sveriges utrikeshandel, som till ca 60 % ägt rum med länder gentemot vilka några fasta växelkurser ej tillämpats.

Utmärkande för de första åren med fria växelkurser har varit betydande svängningar i växelkurserna (se diagram 2.5). De kortsiktiga kapitalrörelser som förväntades uppkomma vid flytande växelkurser tycks ha varit otill- räckliga för att stabilisera kurserna.

Underskotten på de löpande betalningarna inom OECD-området kan emellertid till stor del förklaras av oljeprishöjningarna. Det har ej varit möjligt att eliminera detta samlade underskott genom en devalvering gentemot de oljeproducerande ländernas valutor eftersom en substitution av OECD- varor för OPEC-varor i vardera ländergruppen inte kan påskyndas genom

Index lf'. ,!'—*, "| 140 f” x ' . 1 30 "'— __— 120 D%,,/ Vx...) 1 10

"x LLS.doHar 100 Ix*——_.—-—'x # i -' x— 90 k___ _,—-—_,_ r —————— V». V) ' i. 'x ———————————— , _ X X * . Engelska pund ”L i, .' ,,I ', X-x "*x _] _x s—fx'xx / 80 X ," xx v*.// ”A””), X/ .— 70 l l l l l I | i | 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Källa: SHB, arbitrageavd. [img/uf" 2") ”def/m. en sådan åtgärd. vikt/gate valutakurser mot ., ., _ kronan 1966—1975. Ja- OECD-omradets samlade bytesbalans, som återfinns l tabell 2.3, har dock nuari [966 = 100. blivit något bättre under åren 1974 och 1975 än vad som ursprungligen

förutsågs. Särskilt bedömningen för 1975 har successivt förbättrats. Så sent som vid årsskiftet 1974—1975 beräknade man att OECD-ländernas under- skott för detta år skulle bli av storleksordningen 30 miljarder dollar. Som framgår av tabell 2.3 kan man beräkna att det skall bli ca 3,5 miljarder. Därvid kalkylerar man emellertid att de sex största OECD-länderna kommer att notera ett överskott på hela 11,5 miljarder dollar, medan de mindre länderna, som överlag fört en mera kontracyklisk politik. drabbas av i stort sett samma underskott som 1974. Dessutom har de icke-oljeproducerande u-ländernas underskott ökat kraftigt.

En väsentlig förklaring till att OECD-områdets samlade bytesbalans ut- vecklats bättre än vad man ursprungligen förutsåg är att den djupa låg- konjunkturen och den restriktiva ekonomiska politik som de större län- derna fört lett till kraftiga importminskningar. I takt med att den ekonomiska aktiviteten på nytt skjuter fart kan den samlade bytesbalansen på nytt komma att försämras. Trots detta bedöms det som sannolikt att den grundläggande balansen långsiktigt kommer att förbättras för OECD-området. Takten i denna förbättring blir av avgörande betydelse för världsekonomin och där— med även för utvecklingen i Sverige.

Det är svårt att belägga om de senaste årens dramatiska omvälvningar på valutaområdet haft någon större inverkan på utrikeshandelns volym. Både för enskilda länder och för världshandeln totalt har handelsvolymen nära följt den reala produktions-och inkomstutvecklingen. En preliminär bedömning skulle närmast gå ut på att trots att valutasystemet utsattes för stora påfrestningar under båda dessa år med åtföljande kraftiga sväng-

Tabell 2.3 By1esbalanssaldon i vissa länder och länderområden 1973—1975 Miljarder dollar. årliga förändringar

1973 1974 1975” OECD 2,0 — 34,0 — 3,5 Canada 0 — l.7 — 5 Frankrike — 0,7 — 5.9 — 0,5 Förbundsrepubliken Tyskland 4,3 9,3 5 Italien — 2,7 — 7,9 0 Japan — 0,1 — 4,7 0 Storbritannien — 2,9 — 9,0 — 4 USA 0,3 — 0,9 12 Övriga OECD 3,8 — 13,2 — ll OPEC" 3.0 69.0 42.5 lcke oljeexporterande u-länder — 2,5 — 16,5 — 27.5 Övrigab 6.0 — 9.5

a Medlemsländerna i de oljeexporterande staternas organisation. 1) Inkl. felkällor. C Prognos. Källa: Bedömningar gjorda inom OECD och fmansdepartementet.

ningar i växelkurserna, så har man inga klara tecken på att dessa — i varje fall omedelbart - skulle ha påverkat utrikeshandelns utveckling i negativ riktning.

2.2. Utvecklingen 1975—1980

Den svenska ekonomin är en öppen ekonomi och mycket beroende av det internationella varu- och tjänsteutbytet.

Bedömningen av den internationella ekonomiska utvecklingen spelar där- för en väsentlig roll vid alla överväganden om den svenska ekonomins utvecklingsmöjligheter. Att i dag söka skapa sig en bild av vad som kommer att hända under perioden fram till 1980 är emellertid mycket svårt. 1 de flesta länder, och särskilt inom flera av våra viktigaste avnämarländer, brottas man idag med större ekonomiska problem än vad som varit fallet på många år. Arbetslösheten är högre, inflationen kraftigare och de externa balans- bristerna större än någon gång under 1950— och 1960-talen. I synnerhet har de icke-oljeproducerande u-ländernas situation ytterligare försämrats.

Utvecklingen under 1975—1980 kommer därför att i betydande utsträck- ning präglas av vilka lösningar man kommer att finna på de problem som nu dominerar världsekonomin — lösningar som man emellertid i dag ännu inte klart kan urskilja.

Det har därför inte varit möjligt att på alla punkter precisera prognoserna för den internationella utvecklingen utan den följande genomgången siktar mera till att redovisa strategiska problemområden. ] de fall numeriskt pre- ciserade prognoser görs har de närmast karaktären av räkneexempel.

' Se t.ex. "Factors and conditions of long-term growth”. en rapport från FN-seminariet om lång- siktiga tillväxtfrågor i Stockholm 1973.

2.2.1. De ekonomisk-politiska utgångspunkterna

Av central betydelse för den internationella ekonomiska utvecklingen under den närmaste femårsperioden blir självfallet hur de olika länderna utformar sin ekonomiska politik. Som tidigare framgått kännetecknas den ekonomiska situationen i OECD-länderna av kraftig om än avtagande inflation. en upp— bromsad tillväxt i den faktiska produktionen och därmed en hög arbetslöshet samt av betydande underskott i främst de mindre ländernas betalnings- balans. Varje land ställs därmed inför den svåra uppgiften att återföra eko- nomin till en stabil tillväxt som garanterar en hög sysselsättning och en lägre prisstegringstakt samt balans i utrikesbetalningarna.

Prioriteringarna av olika målsättningar skiljer sig emellertid mellan de olika länderna och de ekonomiskpolitiska medel som används är olika. Som ett gemensamt drag framträder dock de ökade satsningarna på ex- portindustrin och på åtgärder som medför en ökad autonomi på energi— försörjningsområdet. En sådan utveckling ställer då krav på att den totala konsumtionen hålls tillbaka så att utrymme skapas för en ökad export- produktion och för ökade industriinvesteringar. I nuläget är det inte bristande produktionskapacitet som framtvingar dessa omfördelningar utan snarare omsorgen om den externa balansen och ambitionen att nedbringa den höga takten i prisstegringarna.

Den privata konsumtionen i OECD-länderna växte snabbare än total- produktionen under första hälften av 1970-talet. En satsning på industri- investeringar och export skulle därför nödvändiggöra en motsvarande åter- hållsamhet i fråga om den privata konsumtionen. Även den offentliga sek- torns andel av bruttonationalprodukten har ökat trendmässigt. De sannolika oförändrat starka kraven på en fortsatt expansion av denna skärper ytterligare den ekonomiska politikens avvägningsproblem.

Bilden kompliceras ytterligare av att frågorna kring tillväxtens innehåll och fördelning alltmer kommit i blickpunkten i den internationella dis— kussionen.' I allt fler industriländer krävs att den ekonomiska tillväxten inriktas på att skapa en mer kvalitativ snarare än kvantitativ förbättring av individens standard och att dess resultat fördelas på ett rättvist sätt.

Det är uppenbart att den ekonomiska politiken här står inför delvis oför— enliga ambitioner och målsättningar. Å ena sidan reses krav på relativt snabba ökningar av industriproduktionen för att kunna tillgodose den ökade efter- frågan från i första hand de oljeproducerande länderna och därigenom åter- ställa industriländernas utrikesbalanser. Å andra sidan ställs krav på en ökad offentlig service.

Vilken avvägning mellan dessa intressen som de olika länderna kommer att stanna för i sin ekonomiska politik under de närmaste åren kan endast göras till föremål för allmänna förmodanden. Om man skall döma efter de senaste årens faktiska handlande synes man dock ha anledning att räkna med att den ekonomiska politiken först kommer att inriktas på att lösa de mera iögonfallande bristerna på ekonomisk balans — då främst arbets- lösheten. inflationen och bristen på utrikesbalans. fastän med varierande prioritering av dessa mål — och först därefter — när man skapat sig ett härför erforderligt handlingsutrymme — ägna sig åt att öka inslagen av sociala och fördelningspolitiska målsättningar.

2.2.2. Produktionens och produktionskapaeitetens utveckling 1975—1980

Ovan har redovisats vissa allmänna utgångspunkter för den ekonomiska politiken och utvecklingen i OECD-området 1975—1980. För långtidsutred- ningens kalkyler är det emellertid nödvändigt — hur osäkert detta än är — att i siffror precisera utvecklingen av bl. a. den totala produktionen i de enskilda länderna. Helst borde man då också ha tillgång till prognoser över produktionskapacitetens utveckling samt över utvecklingen av viktigare del- komponenter i försörjningsbalansen. som t. ex. den privata konsumtionen och importen. [ flera tidigare långtidsutredningar har man haft tillgång till ett konsistent prognosmaterial i form av sammanställningar från olika in- ternationella organisationer. främst OECD. Denna gång föreligger inte någon sådan total bedömning. I flera länder fick arbetet med femårsprognoserna avbrytas eller skrinläggas i och med de omvälvande händelserna på olje- området 1973 och 1974.

För närvarande pågår inom OECD ett arbete med insamling av plan-och prognosmaterial från de olika länderna. EG-kommissionen utarbetar löpande projektioner för medlemsländerna. lnom ECE pågår sammanställning av ett s. k. "overall economic perspective" som skall belysa de mera långsiktiga utvecklingstendenserna. För våra bedömningar har vi haft tillgång till vissa underhandsuppgifter från organisationer och planinstitutioner i Västeuropa.

Den faktiska och den potentiella produktionsutvecklingen påverkar öm- sesidigt varandra. Stabiliteten i den faktiska produktionen samt inriktningen av dess användning har stor betydelse för den potentiella BNP-tillväxten under en femårsperiod. När ett stort kapacitetsöverskott uppstått, som under åren 1974—1975, hämmas tillväxtpotentialen t.ex. genom en lägre inves- teringstakt, ett minskat arbetskraftsutbud eller en oförmånlig strukturom- vandling. Samtidigt påverkar kapacitetsutvecklingen den faktiska produk- tionen genom att ge den ekonomiska politiken minskat utrymme för en efterfrågeexpansion. Det är bl. a. av dessa skäl svårt att diskutera efter- frågesidan isolerad från utbudssidan. Trots detta behandlas i det följande avsnittet, för att göra framställningen mer överskådlig, först den potentiella och sedan den faktiska produktionsutvecklingen under perioden 1975—80.

Den potentiella produktions:”veck/ingen inom OECD-länderna 1975—1980

Den framtida produktionskapacitetens tillväxt påskyndas av ett ökat an- vändande av arbetskraft, kapital och naturresurser, utvidgat utnyttjande av teknologisk och organisatorisk kunskap samt ändringar i den inhemska och utländska efterfrågan. Beroende av bl. a. mättekniska problem är, som ti- digare påtalats, sambandet mellan insatser av produktionsfaktorer och pro— duktionsutvecklingen svårt att exakt fastställa. De bedömningar av den po- tentiella kapacitetsutvecklingen inom OECD-länderna som redovisats i av- snitt 2.1.l, baserades främst på en uppskattning av hur arbetskraften och dess produktivitet har utvecklats. Man finner vid en sammanvägning av olika länders potentiella tillväxt att denna i genomsnitt varit inemot 5 % per år under perioden 1960—1975. En svag uppbromsning i tillväxten kunde noteras för 1970-talets fem första år. Detta förklaras främst av den nedgång

i produktivitetsutvecklingen som gjort sig gällande i de större och mer ut- vecklade OECD-länderna. Den, under 1960-talet, snabba produktivitetsut- vecklingen förklaras främst av den snabba sektoriella och regionala struk— turomvandlingen, den höga kapitalbildningstakten samt av bidragen från den internationella handelns liberalisering.

Vinsterna vid överflyttning av arbetskraft från lågproduktiva näringar, såsom jord- och skogsbruk, till högproduktiva torde komma att bli lägre under prognosperioden. Därtill riktar sig en allt större andel av efterfrågan mot de tjänsteproducerande sektorerna, vilka jämfört med de varuprodu- cerande sektorerna som regel har en lägre produktivitetstillväxt.

Arbetskraftsresursernas utveckling

Vad gäller arbetskraftsresursernas utveckling tyder tillgängliga internatio- nella prognoser på en årlig tillväxt i arbetskraften 1975—1980 på ca 1 % per år för de sju största OECD-länderna. Detta är en något högre tillväxttakt än under första hälften av 1970-talet. Arbetstidens längd väntas dock bli förkortad med i genomsnitt ca 0,5 procent per år. eller i stort samma takt som under 1960-talet. 1 Europa påverkas tillgången på arbetskraft i hög grad av migrationen av arbetare från i första hand medelhavsländerna till de högindustrialiserade västeuropeiska länderna. På längre sikt förefaller det som om denna källa till arbetskraft kommer att begränsas. Ursprungs- ländernas ökade sociala och sysselsättningsmässiga ambitioner liksom ett inhemskt politiskt tryck i mottagarländerna torde komma att dämpa möj- ligheterna till import av billig arbetskraft. I ett sådant perspektiv kan till- gången på arbetskraft komma att bli en restriktion för den ekonomiska tillväxten. Under perioden 1975—1980 kommer dock sannolikt detta problem inte att bli aktuellt. Mot bakgrund av den för närvarande höga konjunkturella och strukturella arbetslösheten i OECD-området är det snarare utsikterna att skapa full sysselsättning som ter sig problematiska.

] ett något längre tidsperspektiv anses i de utvecklade länderna befolk- ningsutvecklingen komma att medföra en uppbromsning av arbetskrafts- tillgångarnas utveckling. I allt högre grad upplever man tillgängliga reserver som minskande, både inom de enskilda länderna och ifråga om migrationen dem emellan. Möjligheterna att upprätthålla en snabb produktivitetsökning blir därför avgörande för om ländernas utvecklingsambitioner skall kunna uppfyllas. Ökad internationell specialisering och arbetsfördelning liksom spridning av teknologi och innovationer över gränserna blir därvid ett viktigt medel.

Realkapitalbildningen

Den realkapitalbildning som ägt rum inom OECD-länderna under 1960- och 1970-talen har medfört en snabb stegring av kapitalinsatsen per arbets- timme och därmed bidragit till en hög produktionstillväxt. lnvesteringarnas genomsnittliga andel av den totala produktionen har successivt stigit fram till början av sjuttiotalet, vilket framgår av tabell 2.4.

Den internationella lågkonjunkturen 1974—1975 har emellertid medfört att investeringarna i främst de stora industriländerna minskat och dragit

Tabell 2.4 Bruttoinvesteringarnas andel av den totala produktionen inom OECD 1955—1975 Procent

1955 1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975

lllvesteringskvot18.9 19.1 20.7 21.7 22.0 22.0 22.3 21.3 19.9

Källa." National Accounts of OECD Countries.

ner investeringskvoten till strax under 20 % för 1975. Om denna låga nivå skulle bli bestående sätts den potentiella tillväxten ned i en omfattning som uppskattats motsvara cirka 1 % av BNP per år fram till 1980.

Vidare har de förändringar i relativpriserna som oljeprishöjningarna fram- kallat fått till följd att den existerande kapitalstocken fått en lägre effektivitet än tidigare, genom att den är sämre anpassad till den nya efterfrågestruk- turen. Effekten härav torde dock vara begränsad till vissa sektorer men man har inom OECD:s sekretariat uppskattat omställningskostnaderna till i storleksordningen 0,25 % av BNP per år fram till 1980.

Den vikande investeringsviljan och effekterna av oljeprishöjningarna kan alltså sägas motsvara en potentiell produktionsförlust om cirka drygt 1 % av BNP per år fram till 1980. Flera omständigheter talar för att man inte kommer att tillåta att en sådan förlust realiseras. Redan i anslutning till den tidigare diskussionen av den ekonomiska politikens uppläggning fram- hölls att regeringarna i i-länderna med all sannolikhet inte kommer att ac- ceptera den nuvarande sjunkande trenden för industriinvesteringarna. För det första är det ett allmänt mål att öka exporten, i första hand till de oljeproducerande staterna. Av prisstabiliseringsskäl är det vidare viktigt att bygga bort de trånga sektorer i produktionsapparaten som bidrog till ökningen av inflationstakten under den första hälften av 1970-talet. Möjligheterna att reducera arbetslösheten är också beroende av investeringsutvecklingen. Regeringarna i flertalet större OECD-länder har också som ett led i kön- junkturpolitiken satt in åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna, vilket bör kunna medföra en påtaglig ökning av investeringsverksamheten och produktionspotentialen. Förutsättningarna för att man skall lyckas genomföra investeringsplanerna är självfallet att motsvarande realsparande kan åstadkommas antingen internt eller på det internationella planet.

Sammantaget torde dessa bedömningar innebära att man har att räkna med en viss minskning i den totala produktionskapacitetens tillväxttakt under perioden 1975—1980. Den genomsnittliga årliga tillväxten i potentiell BNP beräknades under åren 1970—1975 utgöra drygt 4.5 % för hela OECD. Hur stor den förmodade avsaktningen av kapacitetstillväxten skulle bli är självfallet svårt att numeriskt precisera men en sammanvägning av samtliga omständigheter ger vid handen att man skulle kunna räkna med en ka- pacitetstillväxt av storleksordningen 4 % under åren fram till 1980.

Den,/aktiska produktionsutveck/ingen inom OE C D-länderna 1975—1980

Den faktiska produktionstillväxten blir beroende av i vilken utsträckning potentialen blir utnyttjad. Utgångsläget 1975 kännetecknas tämligen allmänt

' Följande BNP-gap kan approximativt beräknas för OECD-länderna.

1960—65 1965—70 1970—73

Genomsnitt

2.8 0.9 2.6

2,0

av ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande. För vissa av länderna — däribland Förenta staterna — uppgår underutnyttjandet till inemot 15 % av den po- tentiella BNP. Detta innebär att frågan om den faktiskt realiserade BNP- utvecklingen under åren 1975—1980 inte endast kommer att avgöras av pro— duktionskapacitetens utveckling utan i hög grad även av den takt i vilken det nuvarande underutnyttjandet avvecklas.

Den internationella konjunkturen tycks i slutet av 1975 ha nått sin botten i de större industriländerna och ser nu ut att vända uppåt under loppet av 1976. främst till följd av de inbyggda expansionskrafter som verkar i ekonomierna men även till viss del som ett resultat av den stimulerande politik som efter hand vidtagits i vissa OECD-länder. Man kan från detta utgångsläge tänka sig två alternativa utvecklingsvägar. En första möjlighet är att man genom en kraftfull stimulerande ekonomisk politik för resten av 1970-talet återtar det genomsnittliga kapacitetsutnyttjande som varit förhärskande under 1960-talet och 1970-talets tre första år. Under denna period var det genomsnittliga BNP-gapet, dvs. differensen mellan potentiell och faktisk BNP. ungefär 2 %'. Om kapacitetsgapet i utgångsläget 1975 beräknas till cirka 10 % och den potentiella BNP-tillväxten blir cirka 4 % medför detta att den faktiska BNP-tillväxten blir ungefär 5,5 % per år under perioden 1975—1980.

En andra tänkt utvecklingsväg bygger på förutsättningen att länderna kommer att föra en försiktigare politik under konjunkturuppgången så att anpassningen till ett högre kapacitetsutnyttjande dras ut över en längre följd av år. Det genomsnittsliga kapacitetsgapet under planeringsperioden skulle därmed bli större än under tidigare perioder. Om man förutsätter att detta genomsnitt skulle uppgå till cirka 4 % under perioden skulle den faktiska BNP-tillväxten beräknas till cirka 5 % per år under samma för- utsättningar om utgångsläget och kapacitetstakets tillväxt som i det första fallet.

En betydande osäkerhet råder givetvis om vilket av dessa båda alternativ som den framtida utvecklingen härmed kommer att ansluta sig till. Flera faktorer pekar emellertid i nuläget mot att det lägre tillväxtalternativet fram- står som det mest realistiska.

Ett flertal länder tycks prioritera prisstabilitets- och externbalansmålet mer än tidigare på bekostnad av målet om full sysselsättning. Den internationella lågkonjunkturen 1974—1975 med den historiskt sett mycket höga arbets- lösheten kan delvis ses som en konsekvens av detta. Det tycks även råda en rädsla för att stimulera efterfrågan så att nya kapacitetsbrister återuppstår i vissa "nyckelindustrier". Detta skulle på nytt kunna driva fram en tvåsiffrig inflation och ökade underskott i betalningsbalansen. En alltför snabb åter- hämtning bedöms med andra ord kunna medföra ytterligare skärpta mål- konflikter.

De senare årens erfarenheter antyder ganska klart att regeringarna i de större OECD-länderna bedömer att de politiska riskerna av en hög inflation är större än de som följer av en hög men minskande arbetslöshet. Det troliga är därför att man i varje fall under de närmaste åren kommer att fästa stor vikt vid prisstabiliseringsmålet. Av detta skulle då följa att man har anledning räkna med att det genomsnittliga kapacitetsgapet kommer att förbli något större än vad en snabb återgång till normalt kapacitetsut-

Tabell 2.5 Bruttonationalproduktens tillväxt 1960—1980 Årlig procentuell förändring

1960— 1965— 1970— 1975— 1965 1970 1975 1980 Belgien 5.3 5.7 3.3 4.5 Danmark 5.2 4.6 2.5 4 Finland 5.2 5.4 3,4 4 Frankrike 5.8 5.8 4.0 5 Förbundsrepubliken Tyskland 5.0 4.8 1.4 3.5 Italien 5.4 5.8 2.2 5 Nederländerna 5.2 5.7 2.5 3.5 Norge 5.2 4.8 4,3 6 Schweiz 5.5 3.2 1.7 3,5 Storbritannien 35 1.8 1.7 2.5 Sverige 5.1 4.0 2,5 .? Österrike 4,4 5.1 4.3 5 Förenta staterna 4,9 3,4 1,7 4 Canada 4.5 6.4 4,2 5 Japan 10,1 12.1 4.9 7 OECD-Europa 5,0 4.7 2.3 4 OECD-totalt 5,2 4,6 2,5 4.5

Källor. OECD och konjunkturinstitutets höstrapport 1975. Prognos enligt institutet och fmansdepartementet.

.4nrrr:1960—1975 avser faktisk utveckling. 1975—1980 avser en konjunkturmässigt ut— jämnad utveckling. Se vidare konjunkturinstitutets redogörelse i bilaga 2.

nyttjande skulle innebära.

lnför perioden 1975—1980 måste man. enligt den bedömning som här görs räkna med att återgången till ett mera normalt kapacitetsutnyttjande kommer att ske relativt långsamt efter de mycket låga tal som registrerats för i synnerhet 1975. Detta skulle för hela femårsperioden leda till ett genom- snittligt klart lägre utnyttjande än vad som varit fallet under närmast tidigare femårsperioder. Kapacitetsgapet skulle komma att ligga på i genomsnitt 4 % men med en utvecklingsprofll som innebär att man mot slutet av 1970-talet skulle uppnått de lägre tal som observerats under 1960-talet. En självklar förutsättning är då att utvecklingen mot denna högre utnyttjandegrad inte kommer att bromsas av en på nytt förvärrad inflations- och bytesbalans- situation. Riskerna i en sådan förutsättning kommer att diskuteras i de följande avsnitten i detta kapitel.

De prognosticerade produktionsökningarna för perioden 1975—1980 kom- mer i ett flertal fall att ligga över dem som observerats för åren 1970—1975. Detta är en följd av att talen för 1970—1975 helt är präglade av den kraftiga nedgången i kapacitetsutnyttjandet 1974 och 1975.

De förutsättningar som gjorts om den underliggande kapacitetstrenden innebär att denna förutsatts tillväxa 0,5 a 1 procent långsammare under 1970-talets senare del. Den väsentligaste anledningen härtill är den tidigare diskuterade förutsättningen om en långsammare tillväxt av arbetsproduk- tiviteten. Tabell 2.5 innehåller de tal 1975—1980 som konjunkturinstitutet använt som utgångspunkt i exportberäkningarna.l De beräkningsmetoder som använts ger dock till resultat att summan av de olika ländernas till-

1 Se bilaga 2 till långtids— utredningen.

Nettomalerialprodukten ;kiljer sig från BNP där- genom att avskrivningar )ch s. k. icke-produktiva jänster inte inräknas. vled icke-produktiva jänster menas försvar, ltbildning, privata tjäns- er osv. vilka inte direkt ridrar till varuproduktio- len.

växttakter blir något högre än den kapacitetstillväxt som ovan beräknats för området som helhet.Bland de enskilda länderna väntas Japan och Norge tillväxa klart kraftigare än övriga. I Japans fall är det dock fråga om nära nog en halvering av tidigare tillväxttakt. För Norges vidkommande spelar övergången till en oljeekonomi en betydande roll men även förutom denna väntas en historiskt sett snabb tillväxt. I likhet med tidigare perioder finns även Frankrike, Canada, Italien och Österrike i en grupp med högre tillväxt än genomsnittet. len grupp med lägre tillväxttakt befinner sig Storbritannien, Sverige, Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland.

Av särskild vikt för bedömningen av OECD—områdets utveckling är pro- gnosen för den amerikanska ekonomin. Här har införts ett antagande om en produktionsökning på cirka 4 % i volym per år. dvs. en större ökning än under perioden 1970—1975, då tillväxten endast var cirka 2 % per år. Men även i detta fall ligger förklaringen till stor del i ett kraftigt minskat kapacitetsutnyttjande under 1974 och 1975 som kontrasterar mot en mera normal utveckling under åren fram till 1980.

För u-ländernas del föreligger prognoser endast inom internationella organ fram till 1978. Enligt dessa prognoser väntas produktionen i de oljepro- ducerande staterna öka med cirka 8 % per år och capita och med mellan 3 och 4 % per år och capita i de icke olje — producerande hög- och mel- laninkomstländerna. För låginkomstgruppen bland u-länderna, vilken svarar för 1/4 av jordens befolkning, väntas per capitaproduktionen öka endast med 0.7 % per år. Såväl produktions- och efterfrågeutvecklingen i dessa länder är emellertid nu föremål för olika politiska överväganden som kan komma att påverka de framtida förhållandena mellan i- och u-länder och därigenom även dessa länders ekonomiska utvecklingstakt.

Arbetet i femårsplanerna 1975—1980 i de östeuropeiska statshandelslän- derna (SEV) är för närvarande i full gång och några uppgifter om planerad tillväxttakt för de olika länderna föreligger ännu inte. Internationella pro- gnoser pekar dock på en tillväxttakt i den s. k. nettomaterialprodukten med cirka 6 % per år.'

De här presenterade prognoserna kan uppfattas som medelalternativen i ett ganska brett spektrum av andra möjliga utvecklingsvägar. Det hade självfallet varit önskvärt om man mera konsekvent kunnat analysera al- ternativa Utvecklingsmönster för att därigenom identifiera de situationer och händelseförlopp som på ett avgörande sätt kan försvåra genomförandet av de ekonomisk-politiska målsättningarna i vårt eget land. Mängden av olika omständigheter och alternativa utvecklingsförlopp är dock så över- väldigande att detta inte varit möjligt att genomföra på ett konsekvent sätt.

Självfallet går osäkerheten i både positiv och negativ riktning. Det kan dock vara skäl att framhålla möjligheten att de påfallande dystra framtids- bedömningar som gjorts sedan 1974 kan komma att visa sig vara i allt för hög grad påverkade av konjunktursituationen 1974—1975. Politisk vilja och förmåga hos de stora industriländerna att med förenade ansträngningar ta sig ur den nuvarande situationen skulle naturligtvis kunna medföra en be- tydligt mera välbalanserad och kanske snabbare utveckling än den som lagts till grund för bedömningarna i långtidsutredningen.

2.2.3. Den internationella handelns utveckling

Vid sidan av den allmänna efterfrågeutvecklingen påverkas världshandeln under den framförliggande femårsperioden även av de nyligen genomförda och förväntade förändringarna i betalnings- och handelssystemen och av oljeprishöjningens direkta och indirekta effekter. Kombinationen under 1970-talet av reformer i det internationella betalningssystemet, förändringar i handelssystemet. inkomstomfördelningen till oljeproducerande länder, nya ekonomiska relationer till följd av avspänningspolitiken och avkolonisering- en medför sannolikt att perioden 1975—1980 kommer att kännetecknas av nya ekonomiska utvecklingstendenser. Det är emellertid svårt att precisera dessa i form av kvantitativa prognoser över utvecklingen, varför den följande bedömningen endast söker att ge en tämligen allmän beskrivning av de utvecklingstendenser, som nu framstår som mest sannolika.

H ande/ssysternet

Under trycket av betalningsbalansproblemen vid 1960-talets slut och 1970- talets början ökade användningen av protektionistiska handelspolitiska åt- gärder för att skydda betalningsbalansen och konkurrensutsatta näringar med sysselsättningsproblem. Om betalningssystemet i fortsättningen upp- visar en effektivare anpassningsmekanism, bör tendensen till ökad protek- tionism i handelspolitiken kunna brytas. Effekterna av en eventuell libe- ralisering av handelspolitiken är emellertid inte entydiga, eftersom proble- men mellan industriländerna inbördes är av annat slag än mellan dessa som grupp och u-länderna. De protektionistiska tendenser som framträtt under de senaste åren i förbindelserna mellan industriländerna bör huvud- sakligen ha varit en följd av brister i anpassningsmekanismen. Denna typ av protektionism kan tänkas upphöra om anpassningsmekanismerna för- bättras. Det är dock tveksamt om handelsliberaliseringen fortsätter mellan industriländerna i samma takt som under 1960- och 1970-talen. Tullav- vecklingen förefaller inte kunna gå mycket längre utan att komma i konflikt med vissa enskilda länders näringspolitik eller med de preferenser som vissa handelsblock nu åtnjuter gentemot utomstående länder.

De handelspolitiska förbindelserna mellan i-länder och u-länder utmärks av de förras försök att skydda sig mot u-ländernas starka komparativa förde- lar i arbetsintensiva färdigvaror och i vissa jordbruksprodukter. Här föreligger en strukturell protektionism som knappast kommer att lättas av förbättrade anpassningsmekanismer i betalningssystemet.

En stor mängd politiska diskussioner om handels- och andra relationer mellan i- och u-länder pågår just nu i olika internationella organ. Oavsett vad resultaten kan tänkas bli av dessa överläggningar förefaller det inte sannolikt att de i någon nämnvärd grad hinner påverka utvecklingen under den närmaste femårsperioden. Man kan därför inte utesluta att öknings- takten i färdigvaruexporten från u-länder snarare kommer att avta än öka. De handelspolitiska spänningarna mellan de utvecklade och de underut- vecklade marknadsekonomierna kan som en följd härav komma att tillta, vilket skulle kunna medföra att u-länderna vidtog flera protektionistiska

motåtgärder. För perioden fram till 1980 har man sannolikt att räkna med att:

(1) handeln mellan industriländerna fortsätter att växa några procentenheter snabbare än världshandeln i genomsnitt. De utvecklade industriländerna ökar därför sin andel av världshandeln. (2) handeln mellan de utvecklade plan- och marknadsekonomierna ökar snabbare än världshandeln. (3) om man inte snabbt uppnår avgörande framsteg i de pågående under- handlingarna mellan i- och u-länderna kan man inte utesluta att de under- utvecklade marknadsekonomiernas andel av världshandeln fortsätter att fal- la efter avbrottet till följd av oljeprishöjningen. Även en minskande andel kan dock vara förenlig med en jämförelsevis snabb ökning av deras export.

Ekonomisk-politiskaföl/der av oljeprishöjningen

De väsentligt ändrade relativa priserna och den kraftiga omfördelningen av inkomsterna i världsekonomin som oljeprishöjningen medfört har skapat ett behov av en mycket omfattande anpassning i flertalet länders ekonomiska struktur. Osäkerheten om hur handels-och betalningsströmningar utvecklas under prognosperioden är därför särskilt stor. Omfattningen av den behövliga anpassningen och osäkerheten huruvida viktiga länder kommer att vidta de nödvändiga ekonomisk-politiska åtgärderna gör kvantitativa prognoser alltför osäkra. Allmänt sett skulle dock följande kunna anföras: En ofrån- komlig konsekvens av oförändrade realpriser på olja är att de oljeimpor- terande länderna får ett underskott i bytesbalansen vid fullt kapacitetsut- nyttjande under de närmaste åren. Främst gäller detta de mindre OECD- länderna och de icke oljeproducerande u-länderna. Dessa länder måste därför under ett antal år framöver låna för att betala oljeräkningen. Hur snart de kan uppnå extern balans i sin ekonomi och med vilken takt de därefter kan betala av sin tidigare skuldsättning beror på de oljeproducerande län- dernas absorptionsförmåga och på de oljeimporterande ekonomiernas om- ställningsförmåga. Bytesbalansunderskotten utgör inte ett kortsiktigt sta- biliseringspolitiskt problem, som kan lösas med traditionella medel för att återupprätta externbalans, utan ett långsiktigt problem om hur skuldbördorna skall fördelas. För att detta skall lösas tillfredsställande krävs dels att de oljeimporterande länderna besitter tillräcklig kreditvärdighet för att på rim- liga villkor kunna låna på den internationella kapitalmarknaden, dels att de kan omställa sin produktionsstruktur så att man genom en ökad export kan uppnå extern balans samt återbetala sin tidigare skuldsättning. Av- görande för utvecklingen av världshandeln blir därför om de utvecklade och de underutvecklade marknadsekonomierna utan egen olja genom upp- låning på den internationella kapitalmarknaden lyckas upprätthålla sin ka- pacitetsutnyttjandegrad vid de högre oljepriserna samt vidare om de utformar sin ekonomiska politik i syfte att omställa produktionskapaciteten för att på längre sikt lösa skuldbördeproblemet.

OECD:s beräkningar visar att OPEC-länderna skulle få jämvikt i bytes- balansen omkring 1985 vid ett o/örändrat rea/pris på olja. OECD-länderna väntas uppnå jämvikt i bytesbalansen tidigare än OPEC-länderna eftersom

de enligt nu föreliggande utvecklingstendenser kommer att få ett överskott gentemot de oljefattiga u-länderna. Detta förutsätter emellertid att utveck- lingländernas traditionella handelsmönster kan upprätthållas, trots oljepris- höjningen. genom lämplig finansiering av deras oljeunderskott. OECD:s kalkyler har under 1975 kompletterats med vissa andra beräkningar som pekar på ett något snabbare återställande av bytesbalansjämvikt för OPEC- länderna och följaktligen ett motsvarande mindre upplåningsbehov för OECD-länderna och de oljefattiga u-länderna. Varje antagande om fallande relativpris verkar också i den riktningen.

Sanirriaii/attande bedömning

Som redan tidigare framhölls får man sannolikt räkna med att de större oljeimporterande länderna delvis kommer att söka förbättra sin externa ba- lans genom att hålla ett genomsnittligt relativt lågt kapacitetsutnyttjande i sina ekonomier under resten av 1970—talet. Detta kommer att i viss ut- sträckning dämpa världshandelns volymtillväxt och öka konkurrensen på världsmarknaden. En numerisk precisering. som givetvis är betingad av de antaganden som gjorts om den allmänna ekonomiska aktiviteten, pekar mot en handelstillväxt i storleksordningen 6—8 % per år. Detta skulle i så fall innebära en återgång till de tillväxttal som förelåg i början av 1960-talet.

2.2.4. Prisutvecklingen

En prognos över den internationella prisutvecklingen fram till 1980 är utom- ordentligt svår att göra. Redan själva utgångsläget domineras av problem som man ännu inte har en klar lösning på. Därtill kommer sedan hela den osäkerhet som skapas av ett i stort sett oförutsägbart politiskt hän— delseförlopp. En allmän utgångspunkt för våra överväganden på detta om- råde har emellertid varit den betydande politiska beslutsamheten att ned- bringa prisstegringarna som man i varje fall i dagens läge kan avläsa hos de stora länderna. Som redan tidigare framhållits kan denna förmodas leda till en genomsnittligen lägre grad av kapacitetsutnyttjande under åren fram till 1980, vilket i sin tur kan förväntas leda till att prisstegringarna blir klart lägre än under sjuttiotalets första hälft.

Hur denna allmänna utvecklingsbild kommer att återverka på prisutveck— lingen på rdvaruornrädet är dock svårt att bedöma. Denna har under senare år utgjort ett destabiliserande element i världsekonomin, vilket haft negativa återverkningar för både råvaruproducenterna och konsumentländerna. I flera olika sammanhang pågår f.n. diskussioner mellan konsumenter och pro- ducenter i syfte att stabilisera dessa marknader antingen genom en större användning av enskilda råvaruavtal eller inom ramen för ett integrerat pro- gram som täcker ett större antal råvaror.

Vid FN:s extra generalförsamlingar under 1974 och 1975 kunde man bland flertalet industriländer notera en ökad förståelse för behovet av en ny eko- nomisk världsordning. Man har bl. a. kunnat enas om ett handlingsprogram, vilket innehåller vissa riktlinjer för det fortsatta samarbetet på råvaruom- rådet. Inom ett flertal internationella fora utreder man nu förutsättningarna

* För att beräkna den reala prisutvecklingen på råvaror har den nominel— la prisutvecklingen defla— terats med den förvän- tade utvecklingen för BNP-deflatorn inom OECD—länderna.

för en samlad internationell råvarupolitik.

Trots de ökade ambitionerna på detta område förefaller det sannolikt att eventuella åtgärder inte på något avgörande sätt hinner påverka marknads- strukturen fram till 1980.

Även om man undantar oljeprodukterna förbättrades råvarornas relativa pris kraftigt under 1972 och 1973. Under 1974 föll det successivt tillbaka — ett fall som dock bromsades upp under sommaren 1975. En viss återgång till en mera långsiktig utvecklingstrend kan mot bakgrund av de gjorda förutsättningarna om den allmänna ekonomiska utvecklingen förväntas un- der åren fram till 1980. Men de senaste årens utveckling på detta varuområde motiverar dock att man lägger sig på en högre tillväxttakt i de reala' rå— varupriserna än den som gällde under sextiotalet. Detta har kvantifierats till en ökning om 0,50 % per år.

En explicit förutsättning har gjorts om olje/trisnivdn och därmed också om priset på bränsle. I våra kalkyler har detta förutsatts öka på samma sätts som världsmarknadspriserna i genomsnitt.

För prisutvecklingen på livsmedel föreligger motstridiga tendenser. Flera faktorer tyder på att den kraftiga livsmedelsprisstegringen under 1972—1975 i stor utsträckning förklaras av en tillfällig kombination av skördebortfall och högkonjunktur. De felslagna skördarna tömde snabbt de spannmålslager som främst USA hållit som en del av den amerikanskajordbrukspolitiken. Utan dessa lager fick variationerna i produktionen kraftiga utslag i livsmedelspri- serna. En återgång till normala väderleksförhållanden samt en återuppbygg- nad av spannmålslagren torde bidraga till att på kort sikt sänka relativpriset på livsmedel efter de exceptionella förhållandena under de senaste åren. På något längre sikt krävs emellertid att det internationella lager— och bistånds- systemet utvidgas så att inte framtida missväxter pressar upp priserna på livs- medel. Förenta staternas beslut i samband med en omläggning av jordbruks- politiken att endast hålla lager för sina egna behov nödvändiggör interna- tionella avtal om lagerhållning. Vid livsmedelskonferensen i Rom 1974 upp- nåddes inte fullständig internationell enighet om fördelningen av kostnader- na för livsmedelslagren eller livsmedelsbiståndet. De beslut som så småning- om fattas om omfattningen av livsmedelslager och livsmedelsbistånd kan få en avgörande inverkan på prisutvecklingen på längre sikt. Tillgängliga be- räkningar av underliggande efterfråge- och utbudsutveckling för livsmedel i olika delar av världen innebär att relativpriset på livsmedel kommer att sjunka någon procent per år under perioden 1976—1980, förutsatt att lager- hållningsproblemet löses. Om detta problem inte löses kan snarast tendenser till realprishöjningar uppträda, vilket också kan bli fallet i själva lagerupp- byggnadsskedet.

Under föregående perioder harjärdigvarupriserna på årsbasis i genomsnitt stigit cirka 1,5 % långsammare än den allmänna prisnivån. För den kom- mande femårsperioden kommer emellertid färdigvaruexportens prisutveck- ling sannolikt att påverkas av den starka satsning på exportindustrin som kan förväntas i flertalet industriländer. Detta kan då leda till att konkurrensen på världsmarknaden kommer att hårdna, vilket borde inverka dämpande på den internationella prisstegringen för denna varugrupp. 1 den följande kalkylen har därför antagits att fårdigvarupriserna faller ca 2 % per år relativt den allmänna prisnivån, här representerad av BNP-deflatorn.

Sammanväges de tendenser för realprisutvecklingen inom olika varugrup- per som skisserats ovan med respektive varas vikt i världshandeln samt antar vi att BNP—deflatorn stiger med omkring 5 % per år, så leder detta till att prisnivån i den samlade internationella handeln kommer att stiga med omkring 3 % per år under perioden 1975—80. Som framgår av tabell 2.2 innebär en sådan utveckling en snabbare prisstegring än som noterats för perioden 1960—70, men en markant uppbromsningjämfört med utveck- lingen 1970—75'. Det måste härvid än en gång understrykas att dessa slut- satser angående den framtida prisutvecklingen av naturliga skäl är behäftade med mycket stor osäkerhet och även starkt beroende av de antaganden som görs. En strategisk faktor, som dessa bedömningar av prisutvecklingen utgår från, är att kapacitetsutnyttjandet i OECD-länderna under planeringsperio- den antas förbli kraftigt "under normalt".

' Vilka konsekvenser dessa och andra antagan- den om den internatio- nella prisutvecklingen har för den svenska in- flationstakten analyseras i kap. 4 i den internatio- nella bakgrundsstudien (bilaga 1 till LU).

3. Produktionskapacitetens utveckling

Det utrymme som står till förfogande för den framtida resursanvändningen bestäms av produktionskapacitetens utveckling. Som underlag för övervä- ganden rörande den takt i vilken olika individuella och kollektiva behov kan tillgodoses krävs därför information om hur denna kapacitet sannolikt kommer att utvecklas i framtiden.

Det produktionsresultat som under en viss tidsperiod framkommer kan återföras på insatserna av olika typer av produktionsresurser, i första hand arbetskraft och realkapital. En bedömning av produktionskapacitetens fram- tida utveckling måste därför ta sin utgångspunkt i dels en precisering av hur sambandet mellan resursinsatser och produktionsresultat ser ut och kan förväntas bli i framtiden, dels en bedömning av hur tillgången på produk- tionsresurser kommer att utveckla sig. Beroende av bl. a. olika mättekniska problem är dock våra kunskaper mycket osäkra om sambanden mellan in- satserna av produktionsresurser och den resulterande produktionen. Olika försök att skatta produktionssamband har i allmänhet gett alltför osäkra resultat för att man skall våga bygga bestämda slutsatser på dem. Av detta skäl har här — liksom i tidigare långtidsutredningar — bedömningarna av den fortsatta utvecklingen av produktionskapaciteten i första hand baserats på uppskattningar av hur arbetskraften och dess produktivitet — dvs. pro- duktion per arbetstimme — kommer att utvecklas.

I detta kapitel redogörs för långtidsutredningens bedömningar av pro- duktionskapacitetens utveckling 1975—1980. Inledningsvis diskuteras vissa problem i samband med mätningar av kapacitetsutvecklingen. En tillbaka- blick på produktionsutvecklingen i landet under senare år görs. Därefter redogörs för befolkningens och arbetskraftsresursernas förväntade utveckling 1975—1980. Investeringarna och realkapitalets tillväxt diskuteras i det föl- jande avsnittet. Den sektorvisa produktivitetsutvecklingen beskrivs i det därpå följande avsnittet, varefter kapitlet avslutas med bedömningar av den totala produktionens utveckling 1975—1980 under olika alternativa förut- sättningar vad gäller resursanvändningen.

3.2. Mått på produktionskapacitetens utveckling

De prognoser för BNP-utvecklingen som utarbetats av långtidsutredningen avser i första hand den potentiella förändringen i produktionskapaciteten.

Diagram 3.1 Principdia— gram fo'r potentiell och faktisk kapaci/etsutveck- ling.

Nationalräkenskapernas uppgifter över BNst volymutveckling år för år syf- tar emellertid till att ge ett mått på den faktiska produktionsutvecklingen. Till följd av konjunkturväxlingarna skiljer sig i regel de faktiska föränd- ringarna i BNP från den potentiella kapacitetsutvecklingen. Under lågkon— junkturår är den faktiska produktionsnivån lägre än den potentiella. Om exempelvis begynnelseåret en viss period präglas av högkonjunktur medan slutåret utmärks av lågkonjunktur så blir därför den registrerade genom- snittstillväxten för perioden alltför låg i förhållande till kapacitetstillväxten (se linjen BB i diagram 3.1). Det motsatta förhållandet gäller givetvis om begynnelseåret präglas av lågkonjunktur och slutåret av högkonjunktur (lin- jen CC i diagram 3.1).

En ofta använd metod att komma förbi mätproblem av denna typ vid bestämning av den potentiella kapacitetsutvecklingen är att mäta BNP-för- ändringen mellan två konjunkturtoppar (se linjen AA i diagram 3.1). Härigenom undviker man att en konjunkturell uppgång eller nedgång inverkar på beräkningen av den trendmässiga utvecklingen. Men även denna metod kan vara svår att tillämpa operationellt eftersom graden av kapa- citetsutnyttjande kan variera också mellan två högkonjunkturlägen. En teo- retiskt korrekt metod vore att grunda beräkningen av kapacitetsutvecklingen på BNP—tal som genomgående korrigerats för variationerna i kapacitetsut- nyttjandet. Men eftersom vi saknar användbara uppgifter om dessa varia- tioner är vi hänvisade till att basera uppskattningarna av kapacitetsutveck- lingen på jämförelser mellan år som är så likvärdiga som möjligt från kon- junktursynpunkt. Alternativt kan de grundas på årliga genomsnitt för pe- rioder som omfattar en hel konjunkturcykel. En del av de problem som uppstår vid ett genomförande av denna princip kommer att beröras i följande avsnitt.

BNP

> tiden

SOU l975:89 Produktionskapacitetens utveckling 53 3.3 Tillbakablick på produktionsutvecklingen

Enligt nu föreliggande uppgifter kan BNP' beräknas ha ökat i volym med i genomsnitt 2,6 % per år under perioden 1970—1975, se diagram 3.2. Jämfört med perioderna 1960—1965 och 1965—1970, då den årliga volymökningen i BNP utgjorde i genomsnitt 5,3 resp. 4,0 %, innebär detta en betydande sänk— ning av produktionens ökningstakt. Tillväxttakten i totalproduktionen under 1970—talets första hälft skiljer sig dock inte markant från den som var rådande under l950-talet. 1960-talet — och då i första hand dess första del — framstår alltmer som en period av historiskt sett mycket snabb produktionstillväxt. Arbetskraftsresurserna ökade under dessa är relativt kraftigt. beroende på dels att krigsårens stora barnkullar under decenniets första hälft i stor ut- sträckning gick ut på arbetsmarknaden, dels en förehållandevis hög netto— invandring under främst decenniets senare hälft. En hög sektoriell och re- gional strukturomvandlingstakt — delvis framtvingad av den hårdnande in- ternationella konkurrens som bl. a. den ökade ekonomiska integrationen medförde — möjliggjorde en snabb ökning av produktiviteten för ekonomin som helhet.

Den lägre ökningstakten i totalproduktionen under 1970—1975 som anges av nu tillgängliga uppgifter kan emellertid delvis sammanhänga med mät- problem av den typ som diskuterades i föregående avsnitt. 1970 var ett utpräglat högkonjunkturår som utmärktes av besvärande kapacitetsbrist och överhettningstendenser inom flera områden. Samtidigt är det uppenbart att den kraftiga nedgången i exportefterfrågan under 1975 medfört en låg pro- duktionstillväxt och uppkomst av ett kapacitetsöverskott under detta år. För att få underlag för analyserna av kapacitetsutvecklingen både bakåt och framåt i tiden har en korrigerad beräkning för 1975 gjorts. Utgångs- punkten för denna beräkning är att exportutvecklingen 1974—1975 följer tidigare trender (En närmare redogörelse för dessa kalkyler för 1975 ges i avsnitt 5.1.) På basis av det sålunda korrigerade värdet för 1975 kan pro- duktionstillväxten 1970—1975 beräknas till i genomsnitt 3,1 % per år i stället för den ökning på 2,6 % som ovan redovisade beräkningar anger, se diagram 3.2. I de följande delarna av detta kapitel har genomgående detta korrigerade värde för 1975 använts.

Ett hänsynstagande till att produktionsökningen 1970 sannolikt var högre än vad som var önskvärt från stabiliseringspolitisk synpunkt skulle ytter- ligare höja denna genomsnittssiffra på 3,1 %. Motsvarande effekter under 1960-talet har förmodligen gått åt andra hållet. Enligt vad som nu kan bedömas var 1965 ett kraftigare högkonjunkturår än 1960, och 1970 i sin tur klan intensivare än 1965. Skillnaderi konjunktursituationen kan således i viss utsträckning förklara den bild över den faktiska produktionstillväxten som framkommer i kalkylerna. Men även om ett hänsynstagande härtill kan moderera bilden kvarstår dock intrycket av en lägre tillväxttakt under perioden 1970—1975.

Större delen av denna nedgång i produktionstillväxten torde emellertid förklaras av ett jämfört med 1960-talets förhållanden markant omslag i ut- vecklingen för de faktorer som bestämmer produktionskapacitetens tillväxt 'S'dmlhg" UPPg'neTPI" . _ . . BNP-utvecklingen art — då I forsta hand arbetskraftstillgångarnas utveckling. De totala arbets— dena kapitel beräknade kraftsresurserna mätt i timmar minskade betydligt snabbare under 1970- från produktionssidan.

Diagram 3.2 Brit/toriatio- ria/produktens utveckling 1961—1975. Procentuell volym/öriindring från . före- gående är.

%

1

7—4

6—1

1—1

__.J

1961 19651 1970 1975

= Genomsnitt under resp femårsperiod —— — — = Genomsnitt 1970—1975 inkl justerat värde för 1975

Anm: För 1975 anges den beräknade faktiska utvecklingen av BNP med en streckad stapel. Som framgår av avsnitt 5.1 används i det följande för detta år som regel ett BNP-tal som justerats med avseende på export- utveckling m. m. Det justerade värdet motsvaras av ofylld stapel.

talets första år än under senare delen av 1960-talet, vilket bl. a. samman- hängde med en markant minskning i nettoimmigrationen. Arbetstidsför- kortningen från 42,5 till 40 timmar som i sin huvuddel genomfördes 1972 fick också ett kraftigare genomslag på arbetskraftsutbudet än de förkortningar som tidigare genomförts.

Den klart lägre tillväxten i totalproduktionen sammanhänger även med en nedgång i produktivitetsökningen. En närmare diskussion av detta för- hållande följer senare i detta kapitel.

3.4. Arbetskraftsresursernas utveckling

Utvecklingen av de totala arbetskraftsresurserna bestäms av dels befolk- ningsutvecklingen, dels förändringari de 5. k. relativa arbetskraftstalen. Des- sa tal anger hur stor andel av befolkningen som står till arbetsmarknadens förfogande antingen som sysselsatta eller som arbetslösa. I det följande re- dogörs först för resultaten av befolkningsprognosen och de bakom den lig- gande antagandena om fruktsamhet, dödlighet och migration. Därefter re-

dovisas de beräkningar över arbetskraftsutvecklingen som utgår från denna befolkningsprognos.

3.4. l Befolkningsutvecklingen

Enligt den befolkningsprognos som statistiska centralbyrån utarbetat för pe- rioden 1975—1980' beräknas Sveriges folkmängd komma att öka med knappt 95 000 under hela 5-årsperioden eller med ca 0,2 % per år. Denna ökningstakt är betydligt lägre än den genomsnittliga för den hittills förflutna perioden efter andra världskriget. Under denna period ökade folkmängden med i genomsnitt mellan 50000 och 55 000 per år eller med ca 0,7 % per år. Av följande tablå framgår den faktiska resp. den prognostiserade befolknings- utvecklingen under olika 5-årsperioder 1945—1980.

Befolkningsutvecklingen 1945—1980

Förändring

1000—tal Procent Procent

personer per år 1945—1950 378 5.7 1,1 1950—1955 248 3,5 0,7 1955—1960 218 3.0 0,6 1960—1965 253 3,4 0,7 1965—1970 309 4,0 0,8 1970—1975 150 1,9 0.4 1975—1980 95 1,2 0,2

Vissa antaganden i befolkningsprognosen. Under de första årtiondena av 1900-talet sjönkfruktsamheten2 stegvis och nådde sin lägsta nivå omkring mitten av 1930-talet. Därefter varierade fruktsamheten kring en något högre nivå med toppunkter omkring mitten av 1940- och 1960-talen. Från mitten av 1960-talet har emellertid på nytt en successiv nedgång i fruktsamheten kunnat noteras. Det summerade fruktsamhetstalet sjönk sålunda från 2 474 1964 till 1 870 1974. Även antalet födda i relation till totala folkmängden i ri— ket uppvisade en relativt kraftig minskning mellan dessa år. Denna nedgång i födelsetalen i Sverige sammanföll med en liknande minskning i övriga Västeuropa. I flertalet västeuropeiska länder — däribland Sverige — nådde 1974 ovannämnda relationstal den lägsta nivå som någonsin noterats. Att för Sveriges del det summerade fruktsamhetstalet trots detta var lägre under 1930-talet än 1974 berodde bl. a. på förändring av befolkningens åldersstruk- tur.

Beträffande nedgången i fruktsamheten i Sverige under den senaste 10- årsperioden är flera olika orsaker tänkbara. En orsak till denna nedgång kan vara kvinnornas ökade deltagande i förvärvslivet. Det är tänkbart att unga familjer nu skaffar sig färre barn än vad som tidigare var vanligt för att förkorta främst kvinnans bortovaro från arbetslivet. Samma hypotes torde kunna anföras beträffande den koncentration av barnafödandet till

1 Befolkningsprognosen kommer att publiceras av statistiska centralbyrån i dess serie Information i prognosfrågor.

2 Fruktsamheten mäts här genom summan av de 5. k. äldersspeci/ika fruktsamhetsta/en. Dessa anger för varje ålders- grupp hur många barn 1 000 kvinnor fött under en viss period — vanligen ett år. Det summerade fruktsamhetstalet visar således hur många barn 1 000 kvinnor skulle föda under sin livstid om de födde barn i enlighet med periodens fruktsam- het (och ingen dödlighet förekom i de fruktsamma åldrarna).

åldern 20—29 år som har kunnat konstateras. Vidare torde de ökade möj- ligheterna att genomföra familjeplanering genom effektivare preventivme- toder och liberaliserad abortlagstiftning ha bidragit till att sänka fruktsam- hetstalen.

1 prognosen för perioden 1975—1980 har antagits att en fortsatt koncen- tration av barnafödandet till åldern 20—29 år kommer att ske. Fruktsamheten hos kvinnor över 35 år väntas avta medan fruktsamheten hos kvinnor i åldern 15—19 år beräknas förbli densamma som idag. Sammantaget innebär prognosen att de kvinnor som nu påbörjat eller snart kommer in i sin frukt- samma ålder kommer att föda i genomsnitt 1.94 barn under sin fruktsamma period. Som jämförelse kan nämnas att kvinnor födda mellan 1920 och 1940 beräknas ha fött eller komma att löda i genomsnitt mellan 2.04 och 2,15 barn under sin fruktsamma period.

Dödligheten i Sverige har under lång tid sjunkit kontinuerligt och har nu nått en mycket låg nivå. Spädbarnsdödligheten, mätt som andelen döda under första levnadsåret. har exempelvis sedan första hälften av 1930—talet till 1973 minskat från ca 50 till knappt 10%). Även för flertalet övriga ålders- grupper har dödstalen visat en klar nedgång. Någon ytterligare markant minskning av dödligheten är därför inte att vänta i framtiden. 1 den aktuella befolkningsprojektionen har antagits att dödligheten under prognosperioden kommer att ligga kvar på ungefär samma nivå som under perioden 1971—1974. Endast för kvinnor över 60 års ålder har en fortsatt nedgång i dödligheten antagits. Detta innebär att medellivslängden vid födelsen för kvinnor i framtiden beräknas successivt öka från 77,4 år 1974 till 78,2 år 1985, medan männens medellivslängd väntas förbli 72.2 år. Skillnaden mel- lan männens och kvinnornas medellivslängd väntas således öka något under prognosperioden. Denna tendens har även tidigare observerats såväl i Sveri- ge som i övriga Europa. Skillnaden mellan männens och kvinnornas medel- livslängd ökade sålunda mellan 1950 och 1970 från omkring 4 till 6 år i Euro- pa (exkl. Sovjetunionen).

Det årliga antalet dödsfall i Sverige beräknas komma att öka från ca 80 000 vid början av 1970-talet till omkring 100 000 vid mitten av 1980-talet. Denna ökning väntas helt bero på en förskjutning inom befolkningen mot ålders- grupper med hög dödlighet.

Den utrikes amfiynningen under de första tre årtiondena av 1900-talet in- nebar för Sveriges del en betydande nettoutvandring. Totalt under perioden 1900—1929 uppgick denna nettoutvandring till i runt tal 295000. Fr. o. m. 1930 t.o.m. 1971 noterades därefter varje år ett större antal invandrare än utvandrare. Den totala nettoinvandringen under denna period uppgick till ca 520000. Mot slutet av perioden inträffade ett kraftigt omslag från extremt höga nettoinvandringstal 1969 och 1970 till ett synnerligen lågt nettoinvandringstal 1971. Detta omslag liksom den nettoutvandring som följde 1972 och 1973 berodde sannolikt främst på konjunkturdämpningen och den i samband därmed minskade efterfrågan på arbetskraft. Konjunk- turuppgången 1973—1974 följdes också av en återgång till nettoinvandring. Det invandringsöverskott som noterades 1974 synes emellertid ha varit jäm- förelsevis litet med hänsyn till konjunkturläget.

Utvecklingen under de första åren av 1970-talet tycks tyda på att mi— grationsströmmarna i någon mån kan ha påverkats av strukturella föränd—

ringar i in- och utvandrarländerna. Dessa förändringar kan bl. a. ha sam- manhängt med en i flera utvandrarländer ändrad syn på emigrationens ef— fekter. Under andra hälften av 1960-talet började man nämligen ifrågasätta den tidigare spridda uppfattningen att utvandringen kunde bidra till att lösa en rad av dessa länders problem såsom t. ex. arbetslöshet. En anledning till denna förändrade syn på utvandringen var bl. a. att man observerat att en betydande del av utvandrarna hade en anställning i hemlandet före utvandringen och att deras yrkesutbildning i många fall var god. Under- sökningar har dessutom visat att de anställningar som dessa utvandrare lämnat i hemlandet inte alltid kunnat besättas med arbetslös arbetskraft. I vissa fall har utvandringen snarare skapat brist på yrkesutbildad arbetskraft i enstaka branscher.

Den förändrade synen på utvandringen har medfört att i vissa emigra- tionsländer åtgärder vidtagits för att stimulera de utomlands arbetande att återvända till hemlandet. Detta gäller bl. a. Jugoslavien där också en lag antagits med syfte att reglera utvandringen med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden. I Finland tillsattes 1970 en delegation för emigrant— ärenden. Denna delegation har formulerat fyra Övergripande mål för den finska migrationspolitiken, nämligen att varje finsk medborgare skall till- försäkras rätt till arbete och utkomst i hemlandet, att var och en som beslutar sig för att utvandra skall ges möjlighet att fatta detta beslut på grundval av tillförlitlig och mångsidig information, att utvandrarna skall beredas möj- lighet att återvända till hemlandet och att de i utlandet bosatta skall ges möjlighet att utveckla sin identitet och bevara kontakterna med hemlandet.

Även i de s.k. invandrarländerna har under senare år en förändring av synen på arbetskraftsmigration inträffat. I vissa av invandrarländerna r Eu- ropa har sålunda en alltmer restriktiv invandringspolitik börjat föras. Den i många länder djupa konjunkturnedgången 1974 och 1975 har självfallet även haft en betydande effekt på migrationen.

En mera restriktiv hållning till invandring tog sig i Sverige uttryck i en ändring 1966 i utlänningskungörelsen varigenom en reglering av den ut- omnordiska invandringen möjliggjordes. Ändringen innebar att krav på be- viljat arbetstillstånd redan före inresan i riket infördes. Däremot gjordes ingen ändring i 1954 års överenskommelse om en gemensam nordisk ar- betsmarknad. Beträffande omllyttningen av arbetskraft mellan Sverige och Finland träffades 1973 en överenskommelse om kanalisering av arbetskrafts- rörelserna via den offentliga arbetsförmedlingen. Därigenom skall allsidig information kunna ges om sociala förmåner, förhållanden på arbetsmark- naden m. m. i såväl hemlandet som invandrarlandet. Antalet personer som lämnar hemlandet för att på egen hand söka arbete i utlandet bör komma att minska genom dessa ökade insatser från arbetsförmedlingarnas sida. Då överenskommelsen innebär att även informationen om hemlandets ar- betsmarknad förbättras kan en viss dämpning av de totala flyttningsström- marna komma att inträffa. För att underlätta utländsk arbetskrafts anpass- ning i Sverige har statsmakterna lagstiftat om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare. Kostnaderna härför skall bestridas av de enskilda arbetsgivarna.

Med hänsyn till de förändringar som synes ha inträffat under de senaste åren i fråga om förutsättningarna för och attityderna till migration kan de framtida flyttningsströmmarna komma att avvika påtagligt från tidigare ob-

serverade mönster. Såväl strömmarnas riktning som storlek kan komma att förändras avsevärt. 1 prognosen för perioden 1975—1980 har för Sverige antagits att in- och utvandringsströmmarna blir lika stora — 30000 per år med undantag för 1975 där en nettoinvandring på 10000 antagits. Den årliga nettoinvandringen har således fr. o, m. 1976 förutsatts bli 0, vilket är klart lägre än genomsnittstalet för exempelvis perioden 1960—1970 men något högre än motsvarande tal för perioden 1971—1974. Med hänsyn till osäkerheten i antagandet om denna faktor har effekterna av variationer i migrationen belysts genom en alternativberäkning som utgår från en årlig invandring på 35000 och en utvandring på 25000.

Be/b/kningens utveckling och struktur. Under de förutsättningar som ovan angivits kan befolkningen beräknas öka med närmare 95 000 under 5-års- perioden 1975—1980. Detta motsvarar en årlig ökningstakt på 0,2 %; Vid en nettoinvandring på 10000 per år skulle befolkningsökningen i stället bli drygt 140 000 under hela perioden eller 0,3 % per år. Förutom den direkta effekten av en högre invandring erhålls också en indirekt effekt genom ökat antal födslar, då en betydande del av invandrarna vanligen befinner sig i åldrarna med de högsta fruktsamhetstalen.

1 tabell 3.1 redovisas befolkningsutvecklingen med fördelning på olika åldersgrupper. Såsom tabellen visar beräknas ökningen 1975—1980 komma att koncentreras till åldersgruppen 35—44 år och åldrarna 65 år och däröver. Den kraftiga ökningen av den förstnämnda åldersgruppen sammanhänger med att den 1975 utgörs av 1930-talets små födelsekullar. medan den 1980 innefattar de stora kullar som föddes under första hälften av 1940-talet.

Tabell 3.2 visar åldersstrukturens förändring 1960—1980. Då huvuddelen av de förvärvsarbetande tillhör åldersgruppen 16—64 år är dess utveckling av särskilt intresse vid ett studium av de totala arbetskraftsresursernas för- ändring. Såsom framgår av tabellen minskade denna åldersgrupps andel av befolkningen mellan 1965 och 1975. Denna andelsminskning beräknas fortsätta även under prognosperioden. Även inom åldersgruppen ifråga kom- mer betydande förändringar av åldersstrukturen att ske under S-årsperioden. bl. a. till följd av detidigare nämnda skillnadernai 1930- och 1940-talens födel— sekullar.

Utifrån befolkningsprognosen kan vissa slutsatser dras inte endast om de 5. k. arbetskraftsåldrarnas utveckling utan även beträffande andra ålders- grupper som är av central betydelse för samhällsplaneringen.

Beträffande antalet barn iförskoleäldrarna (0—6 år) väntas enligt kalkylerna en viss minskning komma att ske under prognosperioden. Denna beräkning är dock synnerligen osäker beroende på framför allt svårigheterna att för- utsäga fruktsamheten under perioden. Även små förskjutningar över tiden i fråga om olika åldersgruppers barnafödande kan få stora återverkningar på antalet födda barn under enskilda år. Dessutom har naturligtvis invand- ringens faktiska storlek och åldersstruktur stor betydelse för hur många barn som kommer att tillhöra åldersgruppen ifråga under prognosperioden.

Antalet barn i grundsko/eå/drarna beräknas öka svagt från 1975 till 1980. Inom åldersgruppen förutses en viss förskjutning mot de högre åldrarna.

Inom åldersgrupperna 16—18 år resp. 19—24 år genomgår en betydande andel fortsatt utbildning inom gymnasieskolan resp. högskolor och uni- versitet. För den förstnämnda av dessa åldersgrupper visar befolkningskal-

Tabell 3.1 Folkmängdens utveckling 1960—1980. Nettoinvandring 1976—1980 = 0 Avrundadc tal

Ålders- Medelfolkmängd grupp 1960 1965 1970 1975 1980

0—6 731 600 762 100 823 400 772 600 765 000 7—15 1 073 600 973 700 959 500 1 029 300 1 035 100 16—24 904 600 1 103 400 1 108 200 995 600 985 900 25—34 914 000 916300 1095 500 1 267 400 1 218 700 35—44 1 072 300 1 017 500 921 600 917 700 1 068 400 45—54 1 055 300 1 046 500 1 049 600 994 300 891 700 55—64 849 600 934 000 985 500 978 300 977 700 65—74 571 000 630 000 702 200 778 000 820 400 75— 308 400 350 400 397 200 459 700 524 500

Totalt 7 480 400 7 733 900 8 042 800 8 193 000 8 287 500 Ålders— Förändring per 5—årsperiod grupp

1960—1965 1965—1970 1970—1975 1975—1980

0—6 30 500 61 200 —50 800 —7 600 7—15 —99 800 —14 200 69 800 5 800 16—24 198 800 4 800 —1 12 600 —9 700 25—34 2 200 179 300 171 900 —48 700 35—44 —54 900 —95 900 —3 900 150 700 45—54 —8 800 3 200 —55 300 —102 600 55—65 84 400 51 600 —7 200 —600 65—74 59 100 72 100 75 800 42 400 75— 41 900 46 900 62 500 64 800

Totalt 253 500 309 000 150 200 94 500

Tabell 3.2 Befolkningens åldersstruktur 1960—1980 Procent Åldersgrupp 1960 1965 1970 1975 1980 0—6 9.8 10.0 10.2 9.4 9.2 7—15 14.4 12.6 11.9 12.6 12.5 16—24 12.1 14.3 13.8 12.1 11.9 25—34 12.2 11.9 13.6 15.5 14.7 35—44 14.3 13.2 11.5 11.2 12.9 45—54 14.1 13.5 13.1 12.1 10.8 55—64 11.4 12.1 12.3 12.0 11.8 65—74 7.6 8.2 8.7 9.5 9.9 75— 4.1 4.5 4.9 5.6 6.3

Totalt 100 100 100 100 100

1 Uppgifterna för 1975 är en uppskattning baserad på utfallet t. o. m. augus- ti och en prognos för den resterande delen av året.

Tabell 3.3 Folkmängdens utveckling 1975—1980. Nettoinvandring 1975—1980 = 10000 per år Avrundade tal

Åldersgrupp Medelfolkmängd Förändring 1975 ' 1980 1975—1980

0—6 772 600 770 300 —2 300 7—15 1 029 300 1 041 000 11 700 16—24 995 600 997 900 2 300 25—34 1 267 400 1 232 400 —35 000 35—44 917 700 1 076 100 158 400 45—54 994 300 894 200 —100 100 55—64 978 300 978 800 500 65—74 778 000 * 821 200 43 200 75— 459 700 524 700 65 000 Totalt 8 193 000 8 336 700 143 600

kylen en ökning med ca 15 000 under perioden 1975—1980 och för den sist- nämnda en minskning med ca 25 000.

Antalet personer i pensionsåldern beräknas öka kraftigt under prognospe— rioden. dels på grund av den rent befolkningsmässiga utvecklingen. dels på grund av den sänkning av pensionsåldern från 67 till 65 år som sker den 1 juli 1976. Medan befolkningsökningen i åldrarna 67 år och däröver beräknas uppgå till ca 110 000 1975—1980 väntas antalet personer i åldrarna 65 och 66 år vara ca 180 000 1980. Den totala ökningen av antalet personer i pensionsåldern 1975—1980 skulle således bli omkring 290000.

Alternativ befolkningska/kyl. Som nämnts har en alternativberäkning utförts beträffande befolkningsutvecklingen 1975—1980. Den skiljer sig från den i det föregående redovisade kalkylen endast i fråga om antagandet om flytt- ningsströmmarna till och från Sverige. Förutom skillnaden vad gäller den årliga nettoinvandringen 1976—1980 — i alternativkalkylen 10000 mot hu— vudkalkylens 0 — innehåller kalkylerna något olika antaganden om migran- ternas åldersfördelning. Åldersfördelningen bland in- och utvandrare brukar nämligen förändras vid variationer i flyttningsströmmarnas storlek.

1 tabell 3.3 redovisas befolkningsförändringarna 1975—1980 vid en årlig nettoinvandring på 10000. De största avvikelserna i absoluta tal från den tidigare redovisade kalkylen kan noteras i åldrarna 16—44 år. Detta sam- manhänger naturligtvis med att denna åldersgrupp liksom under tidigare år väntas utgöra en relativt stor andel av invandrarna.

3.4.2. Tillbakablick på arbetskraftsutvecklingen

Utvecklingen på arbetsmarknaden under det senaste årtiondet har i hög grad präglats av kvinnornas ökade deltagande i förvärvslivet. Antalet kvin- nor i arbetskraften ökade sålunda som framgår av tabell 3.4 med 380 000 mellan 1965 och 1975'. Denna ökning kom till stånd huvudsakligen genom uppgången i ande/en kvinnor i arbetskraften och endast i begränsad

Tabell 3.4 Arbetskraftens utveckling 1965—1975 1 OOO-tal 1965 1970A 1970B 1975 Förändring Prel. ——

1965— 1970— 1970 1975

TOIäil 3 7444 3 9202 3 915.6 4129.0 175,8 213.4

Mån 2 365.5 2 3708 2 367,9 2 371.4 5.3 3.5 Kvinnor 1 3783 1 549.4 1 547.7 1 757.6 170.5 209.9

därav kvinnor med

barn under 7 år 199.7 302.5 304.1 360.8 102.8 56.7

Anm. / För 1970 har för varje kategori två värden angivits. 1970 A avser värden framräknade utifrån fyra arbetskraftsundersökningar (febr.. maj. aug. och nov.) och används vid jämförelser bakåt i tiden. medan 1970 B avser genomsnittet för tolv månaders undersökningar och används vid jämförelser framåt. .4nm. 2 För samtliga är och kategorier utom kvinnor med barn under 7 år har be— räkningarna baserats på faktiska befolkningssitfror och ej som i de publicerade ar— betskraftsundersökningarna på skattade befolkningstal. Vissa skillnader föreligger där- för mellan de här presenterade siffrorna och de siffror som redovisats i arbetskrafts— undersökningarnas råtabeller.

mån genom en ökning av den kvinnliga befolkningen. Uppgången i de relativa arbetskraftstalen var avsevärt kraftigare bland kvinnor med barn under 7 år än bland övriga kvinnor. Bland de tänkbara orsakerna till kvin- nornas — och då främst de gifta småbarnsmödrarnas — kraftiga inströmning på arbetsmarknaden kan nämnas förändrade attityder till arbetslivet och olika åtgärder som underlättat för kvinnorna att ta arbete utanför hemmet. däribland fortsatt utbyggnad av daghemsservicen. En åtgärd som sannolikt har ökat kvinnornas benägenhet att träda ut i förvärvslivet är vidare den obligatoriska särbeskattningen som infördes 1971. Genom denna reform ökades den behållna sammanlagda inkomsten för förvärvsarbetande makar.

Det förefaller troligt att den observerade ökningen av kvinnornas be- nägenhet att förvärvsarbeta till någon del beror på attitydskillnader mellan generationer eller kohorter (årskullar). Det är emellertid svårt att med till- gänglig statistik påvisa ett sådant samband. Iden statistiska bilden är snarare parallelliteten i utvecklingen av olika åldersgruppers relativa arbetskraftstal det slående draget. Mellan exempelvis 1965 och 1974 ökade sålunda de relativa arbetskraftstalen för samtliga S-årsgrupper bland kvinnorna från 25 till 59 år med mellan 12 och 19.5 procentenheter. Denna mellan ålders- grupperna parallella utveckling kan till en del sammanhänga med de vidtagna åtgärder som syftat till att stimulera olika grupper — oavsett ålder — att ta förvärvsarbete.

Enligt 1960 års folkräkning var ca 4/5 av männen över 14 års ålder för- värvsarbetande. mot endast omkring 1/3 av kvinnorna.1 En jämförelse mel- lan denna folkräkning och 1965 års folk- och bostadsräkning visar att under första hälften av 1960-talet en viss ökning av andelen förvärvsarbetande kvinnor skedde. medan andelen förvärvsarbetande män samtidigt sjönk nå- got. Denna tendens fortsatte under andra hälften av 1960-talet. Utveckling- en för perioderna 1965—1970 och 1970—1975 har inneburit en kraftig ökning av antalet kvinnor i arbetskraften. Även antalet män i arbetskraften har ökat

' Medhjälpande familje- medlemmar i jordbruket har härvid inte räknats som förvärvsarbetande.

' Förhållandet mellan an- talet personer i en viss åldersgrupp som är sys- selsatta eller arbetslösa och totala befolkningen i denna ålder.

2 Arbetskraftsprognosen har utarbetats av statistis— ka centralbyrån och kom- mer att presenteras i dess serie Information i prog- nosfrågor.

något under dessa två perioder. Det s. k. relativa arbetskraftstalet' för åldrarna 16—74 år ökade med ca 11 procentenheter för kvinnorna och minskade med ca 4 procentenheter bland männen. Denna minskning av andelen män i arbetskraften var mest markerad i de äldsta åldersgrupperna vilket till en del torde ha sammanhängt med ändrade regler för förtidspensioneringen och en sänkning av pensionsåldern för grupper omfattade av avtal mellan LO och SAF. En minskning av de relativa arbetskraftstalen kan iakttas även i flertalet andra åldersgrupper bland männen. Även bland dessa torde en ökning av förtidspensioneringen ha skett. Dessutom kan för dessa ål— dersgrupper noteras en viss ökning av andelen studerande mellan 1965 och 1974. Detta torde främst förklaras av utbyggnaden av arbetsmarknadsut— bildningen och vuxenutbildningen varigenom en större andel personer re- gistrerats som studerande och således inte ingår i arbetskraften. Beträffande andelen studerande i åldersgrupperna 16—19 och 20—24 år skedde enligt ar- betskraftsundersökningarna en stegvis ökning fram till början av 1970-talet varefter en viss nedgång skedde. Mot denna utveckling av studerandean- delen svarade förändringar i motsatt riktning vad gäller benägenheten att förvärvsarbeta.

3.4.3. Utvecklingen 1975—1980”

Aktuella reformer. Vissa reformer som genomförts under senare tid är centrala vid bedömning av arbetskraftsutbudets framtida utveckling. Reformerna gäller bl.a. utbildningsområdet och reglerna för pensionering.

Den allmänna pensionsåldern kommer från 1 juli 1976 att vara 65 år. Vidare har riksdagen beslutat om införande av rörlig pensionsålder från samma tidpunkt. Detta innebär att pension skall kunna tas ut mellan 60 och 70 års ålder. Vid sådant förtida resp. uppskjutet uttag av ålderspensionen kommer som hittills en bestående reduktion resp. uppräkning av pensionen att ske. Ett system med s. k. delpension gäller också från samma tidpunkt. Denna delpension som kan tas ut mellan 60 och 65 års ålder knyts till anställning på deltid. Möjligheterna till förtida uttag av ålderspension från 60 års ålder beräknas få en något sänkande effekt på de relativa arbets- kraftstalen. Delpensionsreformens eventuella inverkan på arbetskraftsdel- tagandet är däremot mera oviss.

Riksdagen har under våren 1975 fattat vissa beslut beträffande bl. a. ra- marna för högskoleutbildningen. vuxenutbildning och arbetsmarknadsut— bildning. Här har antagits att antalet högskole- och vuxenstuderande kom- mer att öka med 2 % per år som en effekt av dessa reformer. Beträffande arbetsmarknadsutbildningen beräknas det genomsnittliga antalet deltagare komma att höjas med ca 10000 över 1974 års nivå.

Tillgången på daghemsplatser påverkar givetvis småbarnsföräldrarnas möjligheter att förvärvsarbeta utanför hemmet. Beträffande barnstugebyg- gandet beslutade riksdagen våren 1975 att höja såväl anordningsbidrag som driftbidrag för daghemmen. I kompletteringspropositionen 1975 uttalade re— geringen avsikten att med Kommunförbundet diskutera frågan om en plan- mässig utbyggnad av barnomsorgen och finansieringen av denna verksam- het. Dessa överläggningar har nu resulterat i en överenskommelse mellan regeringen och förbundet som siktar till en kraftigt ökad utbyggnad av barn- omsorgen. Sammanlagt beräknas 100000 nya daghemsplatser och 50000

platseri fritidshem komma att byggas under 1976—1980.

De relativa arbetskraftstalens utveckling. Beträffande andelen studerande i åldrarna 16—19 år och 20—24 år bland män och kvinnor utan barn under 7 år har antagits att någon förändring inte kommer att ske under pro- gnosperioden. Dessa åldersgruppers relativaarbetskraftstal förutsättsdärför bli oförändrade. Bland männen antas att dessa tal kommer att ligga kvar på oför- ändrad nivå även för åldersgrupperna 25—34 och 35—44 år. Den ökning av ande- len studerande som väntas komma att inträffa i dessa åldrar beräknas endast få effekt på frånvaron. då flertalet i dessa åldersgrupper sannolikt har ett arbete före studiernas påbörjande. För åldersgrupperna över 44 år bland männen förutses en viss minskning av de relativa arbetskraftstalen till följd av en viss fortsatt ökning av antalet förtidspensionärer och den generella sänkning av pensionsåldern som träder i kraft 1 juli 1976. Bland kvinnorna i åldern 20—44 år med barn under 7 år och övriga kvinnor i åldern 25—64 år antas de relativa arbetskraftstalen komma att utveckla sig i enlighet med trenden för 10-årsperioden 1965—1974. Detta innebär för kvin- norna med barn under 7 år en ökning av det relativa arbetskraftstalet med 12 procentenheter från 1975 till 1980. Den kraftigaste ökningen bland övriga kvinnor förutsätts ske i åldersgruppen 45—54 år och väntas uppgå till 10 procentenheter under den aktuella 5-årsperioden. För kvinnorna i åldern 65—69 år förutses en fortsatt nedgång. medan för åldersgruppen 70—74 år det relativa arbetskraftstalet beräknas stabilisera sig på 1975 års mycket låga nivå.

Det sammanvägda relativa arbetskraftstalet för männen i åldern 16—74 år beräknas sjunka med 1.4 procentenheter 1975—1980. från 80 till 78.6. Motsvarande tal för kvinnorna väntas stiga med 5 procentenheter. från 59.3 till 64.3. Av diagram 3.3 framgår utvecklingen av de relativa arbetskraftstalen bland män och kvinnor 1965—1980.

Antal personer i arbetskraften. Tabell 3.5 visar utvecklingen av antalet personer i arbetskraften 1970—1980. Av tabellen framgår att ökningen av arbetskraften 1975—1980 beräknas bli svagare än ökningen 1970—1975. En orsak till denna skillnad i utvecklingstakt är den något långsammare be- folkningsökning som förutses för prognosperioden jämfört med perioden 1970—1975. En annan orsak är den mycket kraftiga förändring i kvinnornas relativa arbetskraftstal som ägde rum mellan 1974 och 1975. De prognos- tiserade relativa arbetskraftstalen för perioden 1975—1980 bygger som tidiga- re nämnts. på utvecklingen 1965—1974. De olika komponenternas effekt på totala arbetskraftstillgången redovisas i tabell 3.6. Av tabell 3.5 framgår vida- re att hela arbetskraftsökningen 1975—1980 liksom 1970—1975 beräknas kom- ma att utgöras av kvinnor. Denna ökning bland kvinnorna beräknas i sin tur bestå till 40 % av kvinnor med barn under 7 år. Dessa kvinnors andel av den kvinnliga befolkningen har då förutsatts bli knappt 1/5 både 1975 och 1980. Utifrån dessa beräkningar kan också kalkyler göras över det framtida beho- vet av offentlig barntillsyn. Härvid har antagits att det genomsnittliga anta- let barn per kvinna i arbetskraften förblir detsamma under prognosperioden som 1974. Under ett sådant antagande skulle antalet barn under 7 år med en heltidsarbetande moder i arbetskraften komma att öka med ca 34 000 under perioden 1975—1980. Därtill får sedan läggas anspråken från de deltidsar- betande mödrarna. Ökningen av barntillsynsbehovet förefaller således att

Diagram 3 . 3 . Relativa

soi Kvinnor 16-19 och 20-24 år

l , . . . 1965 1970

_

1975 1980

i

A ' _ "— 90 . Kvmnor 25 34 a:

70— 60- 504

1965 1970 1975 1980 |

Kvinnor 35-44 år

804 70— ""/» 60-

50.

| .,.

1965 1976 1975 904 Kvinnor 45-54 år

- '>- 1980

60-

50— -',,,.,.....,...,— 1965 1970 1975 1980

arbetskra/isial ] 965—1 980.

SOU 1975:89 80—A KVinr'O" 55-64 är 60- 50 * 131211" 40.

1965 1970 1975 1980

Kvinnou 65—69 och 70—74 av ml

30'

'

1965 1970 1975 1980

_ Observerad utveckling

——— Utvecklingen enl. avstämningen av LU 70 ....... prognogiserad utveckling

80 * 70 ' 60 * II". 50— 7 Relativa AK-tal for kvinnor 40 — _ | olika åldersgrupper med /'*s/ respektive utan barn under ' ' 7 är,1965-1980 L - — l - - i . 4 - - . v , - '» 1965 1970 1975 1980 20-24 ät ----- 25-34 är _ 3544 år

........... Prognostisefad utveckling

[ lVlan16»19år 804

_ _,-___,__,k,

1965 1970 1975 1980

T Män 20.24 är 100

>

196577 7771—5376,» ' 1575 1980

Å Män 25-34 100J

wuxuu: 90 i

804

70'

LW- 1965 1970 1975 1980

100

W

? Män 35-44 år i 90!

sol

70: i |__,, 'v ,r . . +j—rv—r—r—vj—y—v—b 1965 1970 1975 1980

& Män 45-54 och 55-64 år 100

i 45—54 år

704

l . ,, .... . . , . . . . 1965 1970 1975

Å Män 65-69 år

50-

404

30-

20.

10- i...,.,..,,_.,_.._ 1965 1970 1975 1980

1 Män 70.74 är 50—

40. 30—

20'

101

liv'-—"»,|4.'r—fy—> 1965 1970 1975 1980

_— Observerad utveckling --— Utvecklingen enl. avstämningen av LU 70 ------- Prognostiserad utveckling

Tabell 3.5 Antal personer i arbetskraften 1970—1980 ! OOO—tal

Åldersgrupp 1970 1975 1980 Förändring

1970—1975 1975—1980 Antal % per Antal % per är år 16—19 235,2 2513 2579 16,0 1.3 6.6 0.5 20—24 470,3 442,1 436,7 —28,1 —1_2 —5,5 —0,2 25—34 8510 1 057,0 1 0683 2060 4,4 l 1,3 0,2 35—44 7560 7989 9733 42,8 1,1 1744 4,0 45—54 839,0 8400 7958 0,9 — —44,2 —1.1 55—64 637,1 6404 6482 3,2 0,1 7,9 0,2 65—69 1020 74,2 56,0 —27_7 —6_2 —18,2 —5,5 70—74 24,9 25,2 24,2 0.3 0,3 —1_l —0.9 16—74 39116 41290 42604 213,4 1,1 1314 0,6 Män 2 3679 2 3714 2 342] 3,5 0,0 —28,6 —0.2 Kvinnor 1 547,7 1 757,6 1 917,6 2099 2,6 1600 1.8

ligga väl inom ramen för den mellan regeringen och Kommunförbundet överenskomna utbyggnadstakten.

Arbetsquflsvolvmen mätt i timmar. I detta avsnitt redovisas en omräkning av ovan presenterade arbetskraftskalkyl från personer till timmar. För denna omräkning krävs antaganden om arbetslöshet. frånvaro. medelarbetstid och antal arbetsveckor per år.

Beträffande arbetslösheten har i beräkningarna som en kalkylmässig för— utsättning lagts in ett genomsnittligt arbetslöshetstal för perioden 1975—1980 på 1,7 %. Eftersom långtidsutredningen inte syftar till att belysa de kort- siktiga variationerna i den ekonomiska aktiviteten har detta tal hållits ofor- ändrat under hela prognosperioden. Beräkningarna resulterar i detta steg i en skattning av antalet sysselsatta personer. 1 avsnitt 7.2 diskuteras sys- selsättningsutvecklingen i de olika sektorerna av näringslivet och den of— fentliga sektorn. Dessa beräkningar baseras på material från nationalräken- skaperna (NR). Som tillfogats i en anmärkning till tabell 3.6 så finns det vissa mättekniska och definitionsmässiga skillnader som inverkar så att sys- selsättningsutvecklingen enligt material från AKU respektive NR inte över- ensstämmer helt. Därtill kommer att de preliminära uppgifter om syssel- sättningsutvecklingen som utgör underlag för NR under den senaste tiden för enskilda sektorer uppvisat stora avvikelser ifrån motsvarande uppgifter i AKU. Inom statistiska centralbyrån pågår utredning för att kartlägga orsa— kerna härtill.

Angående den framtida frånvaron har vid bedömningen hänsyn tagits till de aktuella förändringarna inom vuxenutbildning, högskoleutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Utbyggnaden av dessa områden har här för- utsatts öka andelen frånvarande för studier med 0,4 procentenheter bland både män och kvinnor. Vidare har förutsatts att möjligheterna till ledighet vid barns födelse i framtiden kommer att utnyttjas av männen i något större utsträckning än f.n. Enligt den nuvarande lagstiftningen kan för-

äldrarna tillsammans få sådan ledighet under 7 månader. Den förutsatta ökningen av männens ledighet måste således motsvaras av en något minskad ledighet (och därmed lägre frånvarotal) bland kvinnorna. Totalt sett beräknas frånvaron (exkl. semesterfrånvaron) bland männen komma att öka från 6,7 till 7,1 % och bland kvinnorna — med och utan barn tillsammantagna — från 8,9 till 9,3 % mellan 1975 och 1980.

Medelarbetstidens utveckling är en följd dels av hur fördelningen av hel- och deltidsarbete förändras, dels av eventuella förkortningar av arbetstiden genom lag eller avtal. Beträffande den sistnämnda faktorns inverkan på veckoarbetstiden har i beräkningarna inkluderats de förkortningar för per- soner i treskifts- och underjordsarbete som beslutades i 1974 års avtal. 1 alternativen 111 och lV införs dessutom ett antagande om att den lagstadgade vcckoarbetstiden förkortas till 37,5 timmar. Vad gäller fördelningen på olika arbetstidsgrupper torde man även i framtiden få räkna med att en betydande del av de sysselsatta kommer att välja deltidsarbete. Den fördelning på olika arbetstider som registrerades i arbetskraftsundersökningarna 1975 har tagits till utgångspunkt för framskrivningen fram till 1980. Den andel — 1.6 % — av personerna i arbete som 1974 arbetade kortare tid än de kunnat och velat har då ansetts motsvara de friktioner som ekonomin alltid är utsatt för i form av ojämn orderingång, materialbrist. maskinfel etc.

För männen har antagits en viss övergång från heltidsarbete till 5. k. lång deltid (20—34 tim/vecka), medan andelen personer med arbete på s. k. kort deltid (1—19 tim/vecka) antas förbli konstant. Dessa förskjutningar mellan heltid och lång deltid motiveras av antaganden om vissa effekter av det beslutade systemet med delpension samt en förutsättning om att männen i något högre grad än f. n. kommer att ta del i hushållsarbete och barntillsyn. För kvinnorna med barn under 7 år väntas en minskning ske i andelen personer med kort deltid. medan andelarna med lång deltid resp. heltid beräknas öka något' För övriga kvinnor har andelen med lång deltid för- utsatts öka under prognosperioden medan andelen med heltidsarbete be- räknats minska i samma mån. Andelen med kort deltidsarbete har således antagits förbli konstant 1975—1980.

Ovan redovisade antaganden beträffande andelen personer i olika arbets- tidsgrupper innebär att medelarbetstiden i alternativen 1 och 11 väntas sjunka 1975—1980 för män från 41,0 till 40,6 timmar/vecka och för kvinnor från 31,5 till 31,1 timmar/vecka. Antagandet i alternativen 111 och IV om en för- kortning av arbetstiden för de heltidsarbetande till 37,5 timmar sänker me- delarbetstiden för samtliga män med 2 timmar och för samtliga kvinnor med 1 timme.

För beräkningarna av de totala arbetskraftstillgångarna krävs även en upp- skattning av antalet arbetsveckor per år i framtiden. På regeringens uppdrag utreder f. n. en kommitté, 1974 års semesterkommitté. förutsättningarna att vid lämplig tidpunkt förlänga den lagstadgade semestern från 4 till 5 veckor. Kommittén har ännu inte lagt något förslag angående denna se- mesterforlängning. l beräkningarna har emellertid antagits att 5 veckors se- mester kommer att införas före år 1980. Tillsammantaget visar beräkningar- na över arbetskraftstillgångarna mätta i timmar på en minskning med ca 0,2 % per år 1975—1980 i alternativen 1 och 11, medan en arbetstidsförkort-

] Bland de sysselsatta kvinnorna med barn un- der 7 år har andelen hel- tidsarbetande förutsatts förbli oförändrad. På grund av att den beräk- nade frånvarominskning- en främst väntas gälla de heltidsarbetande kommer emellertid deras andel inom kategorin ”perso- ner i arbete” att öka.

Tabell 3.6 Olika komponenters effekt på arbetskraftstillgången 1970—1980 ] OOO-tal personer och procent av totala arbetskraftsvolymen

1970—1975 1975—1980

Förändring av arbets/(rallyn. antal personer 213,4 131,4 Därav på grund av förändring av ] Befolkning 16,5 —2,5 2 Relativa arbetskraftstal. båda könen 1969 1333 Män —l3,4 —29,l Kvinnor 210,3 163,0 Förändring av antal sysselsatta (4 K U-dc/Å ) 203,7 128,6 Därav på grund av förändring av 1 Arbetskraften 209,6 128,6 2 Arbetslöshet —5,9 0 Förändring av antal sissa/sulla (NR-del." ) 126,4 1219

Alt. 1 och 11 Alt. 111 och lV

Årlig procentuell förändring i total arbwskra/isvalv/n i timmar på grundar lörändring av

Befolkning 0,1 0 0 Relativa arbetskraftstal 0,8 0,5 0,5 Arbetslöshet 0 0 0 Frånvaro —0,2 —0,1 —0.1 Medelarbetstid —l,1 —O,2 —l,1 Semesterfrånvaro 0 —0,4 —0,4 Diskrepans mellan statistikkällor —0.5 0 0

Summa —0,9 —0,2 —1_1

Anm. Diskrepansen mellan statistikkällorna beror bl. a. på rent mättekniska skillnader mellan arbetskraftsundersökningarna (AKU) och vissa statistikserier som utgör un- derlag för nationalräkenskaperna (NR). Skiljaktiga mätresultat orsakas också av att variationer mellan åren i fråga om antalet arbetsdagar beaktas i NR men inte i AKU och att olika åldersavgränsningar tillämpas i de båda serierna. Därtill kommer att uppgifterna över olika sektorers sysselsättningsutveckling for de senaste åren och framför allt då de preliminära uppgifterna för det första halvåret 1975. avviker starkt från motsvarande uppgifter i AKU. lnom SCB pågår utredning för att klarlägga orsakerna till dessa avvikelser.

ning enligt alternativen 111 och IV innebär en minsking med 1,1 % per år.

] tabell 3.6 redovisas för perioderna 1970—1975 och 1975—1980 olika kom- ponenters effekt på totala arbetskraftstillgångarna. Av tabellen framgår att minskningen av totala arbetskraftstillgången 1975—1980 utan antagande om arbetstidsförkortning väntas bli påtagligt långsammare än minskningen 1970—1975. Detta förklaras till stor del av skillnaderna i medelarbetstidens utveckling. Under perioden 1970—1975 genomfördes en sänkning av den lag- stadgade veckoarbetstiden från 42,5 till 40 timmar. En förlängning av semes- tern kan få relativt stor dämpande effekt på arbetskraftsvolymen. Den vikti- gaste positiva effekten under båda femårsperioderna hänför sig till de relativa arbetskraftstalen. Effekten av den fortsatta ökningen i kvinnornas relativa arbetskraftstal beräknas bli något mindre 1975—1980 än 1970—1975. Den ne-

gativa effekten av utvecklingen av männens relativa arbetskraftstal väntas bli något större 1975—1980 än 1970—1975. Om en förkortning av den lagstad- gade veckoarbetstiden från 40 till 37,5 timmar har införts 1980 så kommer detta att minska de totala arbetskraftstillgångarna med ytterligare 0,9 % i genomsnitt per år fram till 1980. Jämfört med beräkningarna utan en för- kortning av den lagstadgade arbetstiden innebär detta ett bortfall av 4 % av de totala arbetskraftstillgångarna 1980. Den kalkylerade minskningen av veckoarbetstiden med 2.5 timmar medför som framgår av tabell 3.6 att ar- betskraftstiIlgångarna skulle minska med 1.1 % per år under perioden 1975—1980. dvs. en något större minskningstakt än vi haft under perioden 1970—1975.

Alternativa arbetskraftsberäkningar. Utifrån den alternativa befolknings- prognos som tidigare redovisats kan beräkningar göras beträffande arbets- kraftsutvecklingen vid en årlig nettoinvandring på 10000. Sådana beräk- ningar — baserade på samma antaganden om de relativa arbetskraftstalens utveckling som i huvudkalkylen — ger en ökning av antalet personer i ar- betskraften med drygt 160000 mot drygt 130000 i grundkalkylen. Skill- naden mellan dessa båda kalkyler är således något mindre vad gäller ar- betskraftens utveckling än beträffande befolkningsutvecklingen. I fråga om befolkningsutvecklingen var skillnaden mellan de båda kalkylerna ca 50 000. Den något mindre effekten på arbetskraften än på befolkningen samman- hänger naturligtvis med att en viss andel av invandringsöverskottet kan förväntas bestå av barn och åldringar samt att inte alla personer i de 5. k. arbetskraftsåldrarna kommer att förvärvsarbeta. Beträffande den totala till- gängliga arbetskraftsvolymens utveckling ger den alternativa kalkylen en ungefär oförändrad timvolym 1975—1980 i fallet utan arbetstidsförkortning.

3.5. Investeringar och kapital

Den fortgående stegringen i samhällets produktionskapacitet kan återföras på förändringar i insatsen av olika produktionsresurser. Som framhölls i närmast föregående avsnitt har emellertid arbetskraftsresurserna ökat svagt i Sverige under hela efterkrigstiden. Sedan mitten av 1960-talet har den totala arbetskraften, mätt i timmar, t.o.m. minskat. Den tillväxt i total- produktionen som ägt rum under denna tid förklaras alltså huvudsakligen av ökningari insatsen av andra produktionsresurser— då främst av realkapital och av den tekniska utvecklingen i vid mening. Den realkapitalbildning som äger rum i Sverige medför en mycket snabb stegring i realkapitalinsatsen per arbetstimme. Som närmare diskuteras nedan förutsätter utnyttjandet av ny teknik i produktionsprocesserna ofta nyinvesteringar. Den fortsatta takten i realkapitalbildningen är således en viktig faktor i samband med bedömningar av totalproduktionens framtida utveckling.

De kalkyler över realkapitalbildningen 1975—1980 inom olika sektorer och för ekonomin som helhet som här redovisas baseras på de bedömningar beträffande investeringsutvecklingen som framkommit i de särskilda sek- toravsnitten. Beroende på olika mätproblem — framför allt då på re- alkapitalsidan — föreligger dock stora svårigheter att numeriskt precisera vilken produktionsutveckling som denna investeringsaktivitet ger upphov till. Av detta skäl baseras, som nämnts i inledningen till detta kapitel, lång-

1 De investeringsuppgifter för 1975 som använts i be» räkningarna har hämtats ur konjunkturinstitutets höstrapport 1975.

tidsutredningens bedömningar av produktionskapacitetens tillväxt på pro- gnoser för dels arbetsproduktivitetens utveckling, dels förändringarna i de totala arbetskraftsresurserna. Detta skall dock inte tolkas så att den i lång- tidsutredningen förutsedda produktivitetsutvecklingen kan realiseras oavsett hur realkapitalutvecklingen blir eller hur exempelvis forsknings- och ut- bildningspolitiken utformas. De bedömningar beträffande realkapitalbild- ningen som här redovisas skall i stället tolkas som ett försök att ange en av de väsentligaste betingelserna för att den i långtidsutredningen förutsatta produktivitetsutvecklingen skall kunna komma till stånd.

Den andel av den totala produktionen som används för investerings- ändamål — den s. k. investeringskvoten — har successivt stigit under efter- krigstiden. Denna utveckling bröts emellertid under 1960-talets sista år. 1967 — det år då investeringskvoten uppnådde det högsta värde som hittills registerats — användes i det närmaste 1/4 av totalproduktionen i landet till investeringar. Under perioden 1970—1975 har emellertid som framgår av ta- bell 3.7 denna andel minskat. En viss fortsatt minskning förutses för återsto- den av 1970-talet. lnvesteringsandelen av totalproduktionen 1980 varierar mellan 20.8 och 20,4 % i de olika kalkylalternativen. Brottet i investerings- kvotens utveckling förklaras främst av den minskning som skett i bostads- byggandet och den därmed sammanhängande nedgången i kommunernas investeringar. Eftersom den tidigare utvecklingen inneburit att investerings- volymen kommit upp på en mycket hög nivå. så kommer även fortsätt- ningsvis realkapitalbeståndet i landet att växa i snabb takt. I den mån som det utrymme som frigjorts genom neddragningen i bostadsbyggandet ut- nyttjas för investeringar inom andra sektorer kan en betydande ökning i ka- pitalbildningstakten och därmed även i produktiviteten inom dessa möjlig- göras.

Realkapitalbeståndets utveckling beror inte bara på investeringsvolymen utan också på avgången av äldre kapitalföremål. Resultat av genomförda beräkningar av realkapitalets volymutveckling redovisas i tabell 3.8. Värdena för 1960—1975 bygger på nationalräkenskapernas uppgifter.' Utvecklingen för 1975—1980 framkommer som ett resultat av våra egna investeringsbe- dömningar tillsammans med uppgifter från nationalräkenskaperna om av- gången av äldre kapitalföremål. Uppgifterna om avgången av äldre kapi- talföremål är emellertid mycket osäkra. Den under efterkrigstiden ständigt stegrade investeringsaktiviteten har dock medfört att andelen äldre ka- pitalföremål numera utgör en endast ringa andel av det totala kapitalbe- ståndet. Variationer i antagandena om livslängden för olika kapitalföremål

Tabell 3.7 Investeringarnas andel i procent av den totala produktionen 1960—1980 Milj. kr.. 1968 års priser

Investeringar, totalt BNP" Investeringsandel

1960 1965 1970 1975 1980 Alt. 1 Alt. 11 Alt. III Alt. IV 21 450 29 975 36 010 37 901 43 099 43 204 42 204 42 157 100 225 128 671 156 201 180 579 211 053 208 432 203 816 202 483 21 _4 23.3 23.1 21.0 20.4 20.7 20.7 20.8

Tabell3.8 Realkapitalbeståndets utveckling 1960—1980

Årlig procentuell volymförändring

1960—1965 1965—1970 1970—1975 1975—1980

Bygg- Maski—

nader ner

Sum— ma

Bygg- Maski-

nader ner

Sum-

ma

Bygg— Maski-

nader

ner

Surn-

[1121

Alt. 1 All. 11

Alt. Ill

Bygg— Maski—

nader ner

Sum-

ma

Bygg- Maski—

nader ner

Sum-

m &

Bygg- Maski—

nader ner

Sum— ma

Jordbruk och fiske

Skogsbruk

Industri

El-, gas-, värme- och vattenverk

Byggnadsverk- samhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfärdsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänstepro- dukuon

Hela ekonomin

—0,1 4,4 4,7

6,7 9,1 4,2

10.2 2,7 3,0 4,9 6,1

3,7 3.8

3.6 10,3 5.8 4.7 5.6 5,4 8,5 2,4

10,0 8.4

4.8 5.2

0.9 5.7 5.3 6.2 6,6 4,7 9,4 2,7 3,0 5,8 6.3 3.8 4.1

0.1 3,1 4,1

6,0 4.2 3,9 6,5 2,2 3.2 5.1 7.0 4.0 3,9

2.1 14.8 5,3

3,2 4,2 4,7 6.7 3.9 42.4 9.2 10,9 6.0 5,2

0,7 6,5 4,7 5,4 4.2 4,3 6.6 2.9 3,2 6.0 7.3 4.2 4.2

—0,2 0,7 3,9

5,6 3.6 3.8 4.2 2.0 2,4 5,8 4.9 3.1 3,2

—0.3

4.5 4,0 3,3 24,6 8,7 6,7 4,7 4,6

1.0 4.0 4.6 5,4 1,0 4,1 4,1 2,6 2,4 6,5 5,1 3,2 3,5

—0,4 1.2 3,6

4.8 3,0 3,5 2,9 1,7 1,7 4,9 3,3 2.3 2.5

4.9 2.1 0.6 12,0 7.4 4,9 2,8 4,2

0,4 3,6 4,8 4,8 1.7

4,1

2.6 1,2 1.7 5.6 3,5 2,3 2,9

414 1.2 3,5

4.8 3,0 3,5 2,7 1,6 1,7 4,8 3,7 2.3 2.6

4.8 1.5 0,5 12.0 7.2 5.6 2,8 4,1

0.4 3.5 4.7 4,8 1.7 4,1 2.2 1,1 1,7 5,5 3,9 2,3 2.9

—0.4 1.2 3.5

4,8 3,0 3,5 2,7 1.6 1.7 4.8 3,3 2,2 2,5

4,8

1,5 0.5 12,0 7,2 4,9

2,6 4,0

0,4 3,5 4,7 4.8

1,7 4,1 2.2 1.1 1,7 5,5 3,5

2.3 2,8

påverkar därför endast obetydligt resultaten i beräkningarna över realka— pitalbeståndets volymutveckling. Den totala realkapitalvolymen i landet har som framgår av tabell 3.8 vuxit i snabb och jämn takt 1960—1975. Den genomsnittliga årliga volymförändringen utgjorde under 1960-talets senare hälft 4.2 %. 1970—1975 har det totala realkapitalbeståndet i landet vuxit med i genomsnitt 3,5 % i volym per år. En viss avsaktningi kapitalbeståndets ökningstakt har således ägt rum under den gångna delen av 1970-talet. sammanhängande med den nedgång i investeringskvoten som skett under senare år. Under perioden 1960—1975 har kapitalvolymen vuxit något snab- bare inom varu- och kraftproduktionen än inom tjänstesektorerna. Volym- utvecklingen för de enskilda sektorerna skiljer sig dock vida. Särskilt snabbt har kapitalbeståndet vuxit inom offentlig sektor, varuhandel samt eI-, gas-, värme- och vattenverk. Inom jordbruk och fiske har den totala realkapitalin— satsen vuxit relativt sakta, främst beroende på att nettotillskottet av byggna- der och anläggningar inom denna sektor ökat endast obetydligt eller 1. o, m. sjunkit under vissa år. Av tabellen framgår vidare att maskinkapitalet för flertalet sektorer växer snabbare än byggnads- och anläggningskapitalet.

Den dämpning i realkapitalbeståndets tillväxttakt som iakttagits under första hälften av 1970-talet väntas fortgå under åren fram till 1980. Resultaten i beräkningarna för alternativen I—III skiljersig i flertalet fall föga. (Några beräk- ningar för alternativ IV har inte utförts). De totala realkapital— tillgångarna i landet kan enligt kalkylerna väntas öka med 2,8—2,9 % per år 1975—1980. se tabell 3.8. De totala maskinkapitaltillgångarna beräknas öka med 4,0—4,2 % per år i de tre alternativen; beståndet av byggnads— och anläggningstillgångar i landet väntas liksom hittills växa betydligt lång- sammare eller med 2,5—2,6 % per år. Industrins realkapitalresurser beräknas öka med 4,7—4,8 % per år 1975—1980, dvs. något snabbare än under 1970- talets första hälft. Realkapitalbeståndet inom de varu- och kraftproducerande sektorerna sammantagna kan väntas öka i samma takt under prognospe- rioden som 1970—1975, dvs. med 4,1 % per år. Den dämpning i realka- pitalresursernas utveckling för ekonomin som helhet som beräknas ske beror således av den utveckling som väntas för tjänstesektorerna. För samtliga av dessa sektorer kan en minskning i kapitalbildningstakten väntas. Starkast kan nedgången i kapitalbeståndets tillväxt väntas bli inom varuhandel samt samfärdsel. Även för den offentliga sektorn gäller i samtliga beräknings— alternativ att en påtaglig minskning i kapitalbildningen kan väntas. Förhållandet att maskinkapitaltillgångarna för flertalet sektorer växer snabbare än byggnads- och anläggningskapitalet är av betydelse för såväl utvecklingen inom de sektorer som svarar för leveranserna av kapitalvaror — främst då verkstads- och byggnadsindustrin — som för produktivitets- utvecklingen i stort. Man har nämligen anledning anta att det för flertalet varu- och tjänsteproducerande sektorer i första hand är maskinkapitalut- rustningen som har störst betydelse för arbetsproduktivitetens utveckling. Ett ökat behov av byggnader och anläggningar uppträder främst vid ökning i produktionsvolymen.

Den takt i vilken ny teknik kan föras in i produktionen har nära samband med investeringsutvecklingen. Innovationer tar sig ofta uttryck i nya, mer effektiva maskintyper. De maskiner för t. ex. industrin som konstrueras och installeras ett visst år kan anses inkorporera den ”bästa” teknik som

man känner vid denna tidpunkt. I många fall kan såväl tekniska som eko- nomiska hinder medföra svårigheter att vid en senare tidpunkt i väsentlig grad öka de redan installerade maskinernas effektivitet. För att man skall kunna utnyttja en effektivare teknik i produktionsprocesserna krävs därför ofta att nyinvesteringar genomförs. Inte bara mängden realkapital per ar- betskraftsinsats utan även kapitalföremålens kvalitet är således av stor be- tydelse för arbetsproduktivitetens utveckling. Realkapitaltillgångarnas ål- dersfördelning är därför ett viktigt underlag för bedömningen av den pro- duktivitetsutveckling som kan förväntas inom olika produktionssektorer.

I tabell 3.9 anges den beräknade andelen av de totala maskinkapital- tillgångarna som är 10 år och yngre för dels enskilda sektorer, dels ekonomin som helhet. (Några beräkningar för alternativ IV har här inte utförts.) Upp- gifterna i tabellen kantas som en grov indikator på i vilken takt ny produk- tionsteknik förs in i produktionsprocesserna. Genomgående gäller att en mycket hög andel av det totala maskinkapitalet inom olika sektorer är rela- tivt nyinstallerad. För ekonomin som helhet är denna andel drygt 2/3. Den förutsatta investeringsutvecklingen medför att denna andel minskar något fram till 1980. Inom industrin förväntas den dock vara oförändrad under pe- rioden. Statistiskt underlag för att utföra kalkyler motsvarande dem som här redovisas även för andra länder har inte varit tillgängligt. Det är därför inte möjligt att avgöra vilken betydelse för den svenska industrins internationella konkurrenskraft som den beräknade utvecklingen för maskinkapitalets ål- dersfördelning innebär.

Det är i första hand förhållandet mellan insatsen av realkapital i pro- duktionen och antalet arbetstimmar som är av betydelse för arbetsproduk- tivitetens utveckling snarare än kapitalbeståndets storlek eller förändring. 1 tabell 3.10 redovisas därför en beräkning av förhållandet mellan kapitalinsatsen och arbetsvolymen. Beräkningarna bygger på dels de uppgifter över kapitalbeståndets utveckling som redovisas i tabell 3.8, dels de uppgifter över sysselsättningsutvecklingen inom olika sektorer som framkommer i LU:s kalkylalternativ. Som framgår av tabellen växer ka- pitalinsatsen per arbetstimme i flertalet sektorer snabbare än det totala ka- pitalbeståndet enligt tabell 3.8. Ökningen är snabbare inom varuproduk- tionen än i tjänstesektorn. Det är emellertid svårt att dra några bestämda slutsatser av detta för den fortsatta produktivitetsutvecklingen. För att detta skall vara möjligt krävs närmare information om hur den i tabellen beskrivna utvecklingen kommer till stånd. En första faktor som då måste analyseras är vilka variationer i kapitalets utnyttjandegrad som förekommit. Om ar- betsinsatsen i en situation med vikande konjunkturer dras ned, kan detta innebära att vissa delar av realkapitalet får stå outnyttjade, vilket kan komma att statistiskt registreras som en stegring av kapitalinsatsen per arbetstimme. I och för sig kan denna situation mycket väl vara förenad med en stegring av arbetsproduktiviteten. Men denna beror då inte primärt på att arbetskraf- ten kombineras med en större volym kapital utan snarare på att man ofta först ställer åt sidan de maskiner som har den lägsta produktiviteten. Det omvända resonemanget kan föras om situationer då konjunkturuppsving ökar kapacitetsutnyttjandet. Kortsiktiga ökningar i produktionen får då ofta åstadkommas genom att realkapital med sämre produktivitetsegenskaper tas ianspråk.

Tabell 3.9 Andel av maskinkapitalbeståndet som är 10 år och yngre 1960—1980 Procent 1960 1965 1970 1975 1980 Alt. 1 Alt. 11 Alt. III

Jordbruk och fiske” 75.9 71,0 76,1 79,6 75,8 75,8 75,8 Skogsbruk 77,4 67,1 79,7 85,7 73,0 72,6 72,6 Industri 62,9 61,4 62,5 65,8 66,3 66.0 66.0 El-. gas—. värme-

Och vattenverk 58,4 54,1 47,4 51.1 56,1 56.1 56,1 Byggnadsverksamhet 97,6 95,7 93,0 90.1 95.6 95,6 95,6

Summa varu- och

kraftproduktion 66,7 64,2 64,6 68,1 67,4 67,2 67,2 Varuhandel 91,4 88,8 89,4 91.5 79,6 79,0 79,0 Samlärdselb 81,9 74,6 71,7 50,7 52,5 52,3 52,3 Bostadsförvaltning . . 100,0 100,0 97,6 89,9 89,9 89,9 Privata tjänster 89,6 87,9 88,5 92,7 88.2 88,1 88,1 Offentliga tjänster 68,8 69,7 76,3 79,9 70.3 71,8 70,3 Summa tjänste-

produktion 82,7 78,9 79,4 69,4 67,1 67,1 66,8 Hela ekonomin 70,8 68,3 69,0 68,6 67,3 67,2 67,1

” Exkl. fiskebåtar. '" Exkl. fartyg och flygplan.

Samvariation mellan produktivitetsutveckling och förändringar av den typ som här beskrivs har ofta observerats under konjunkturcyklerna. De förändringar i produktivitetsutvecklingen under ett konjunkturförlopp som man kunnat iaktta får emellertid inte tolkas som orsakade av faktiska va- riationer i kapitalvolymen. utan sammanhänger i stället dels med att man vid kapitalstocksberäkningarna icke fullt ut kunnat ta hänsyn till varia- tionerna i kapacitetsutnyttjandet, dels med förhållandet att kapitalstocken är sammansatt av kapitalföremål med olika produktivitetsegenskaper. Att sedan dessa faktorer, vid ett ofullständigt hänsynstagande till båda, sam- verkar så att en bild av ett samband mellan produktivitetsutveckling och kapitalinsats uppstår får då icke läggas till grund för analyser av sambandet mellan kapitalinsats och produktionsutveckling.

Ett annat problem som också måste beaktas är hur institutionella för- ändringar i arbetstidens längd och förläggning över dygnet återverkar på den statistiska bilden av kapitalintensiteten. En över tiden växande ka- pitalinsats per arbetstimme som kommer till stånd vid minskning i me- delarbetstiden vid givet antal sysselsatta och given kapitalstock kan inte utan vidare antas verka höjande på arbetskraftens produktivitet. Innebörden av en sådan utveckling är ju endast att den tillgängliga mängden kapital utnyttjas under en kortare tid än vad som eljest skulle vara fallet. Detta faktum måste beaktas vid jämförelsen i tabell 310 mellan resultaten i be-

Tabell 3.10 Förändring i kapitalinsats per arbetstimme 1960-1980 Årlig procentuell förändring

1960— 1965— 1970— 1975—1980 1965 1970 1975 —————————— Alt. 1 Alt. 11 Alt. lll

Jordbruk och fiske 6,6 9 3 50 4,5 5,0 5,0 Skogsbruk 9,8 15,6 11,4 8,7 9,2 9,4 Industri 5,2 6,4 6,1 5,9 6,5 7,1 El-, gas-, värme- och vattenverk 4,6 6,1 6,1 5,4 6,4 6,7 Byggnadsverksamhet 4,3 4,7 5,0 3.0 2,8 3,4 Summa varu- och kraft-

produktion 5,5 7,1 6,8 5,8 6,2 6,8 Varuhandel 8.5 6,5 5,0 3,1 3,4 3,8 Samfärdsel 3,4 2,7 4,2 1,7 2,1 2,3 Bostadsförvaltning —2,0 2,8 2,3 1.9 1,9 1,9 Privata tjänster 5.2 6.1 7,9 59 6,2 6,6 Offentliga tjänster _ exkl. vägar 2,9 2.2 2.3 2.0 1.1 2.4 Summa tjänsteproduktion 3,9 2,3 2,8 1,8 1,5 2,4 Hela ekonomin 3,9 4,7 4,5 3,2 3,3 4,0

räkningarna enligt alternativen I och 11. där oförändrad arbetstid 40 timmar per vecka förutsätts, och alternativ 111, där en allmän arbetstidsförkortning till 37,5 timmar per vecka antas. En omständighet som skulle medföra en motsatt effekt på kapitalmängden per arbetstimme är en ökad utläggning av skiftarbete. En övergång från exempelvis enskift till tvåskift inom en sektor skulle, vid oförändrat realkapitalbestånd. sänka kapitalmängden per arbetstimme till inemot hälften av det tidigare värdet, utan att man för den skull behöver räkna med några beaktansvärda nedgångar i arbetskraftens produktivitet.

De statistiska möjligheterna att vid analyser av sambandet mellan ka- pitalinsats per arbetstimme och produktivitetsutveckling ta hänsyn till ef- fekterna av dels förändringarna i arbetstidens längd per sysselsatt och dennas förläggning över dygnet. dels cykliska variationer i kapacitetsutnyttjandet är för ekonomin som helhet praktiskt taget obefintliga. Den empiriska bild som presenteras i tabellerna 3.7—3.10 utgör därför en bräcklig grund för preciserade uttalanden om de krav som den förutsatta produktivitets- utvecklingen för åren fram till 1980 kommer att ställa på realkapitalbild- ningen under denna period. Allmänna överväganden pekar visserligen på att denna produktivitetsutveckling förutsätter ökningar i kapitalinsatsen av minst samma storlek som under senare år. Men det har varit utomordentligt svårt att översätta dessa bedömningar i specifika uppskattningar av in- vesteringsbehovet sektor för sektor. Detta framgår bl.a. av förhållandet

att kapitalstocken nu i ett flertal sektorer nått en sådan storlek i förhållande till arbetsinsatsen att även små förändringar i en osäkert uppskattad tim- volym kan leda till betydande förändringar i kapitalintensiteten. lnveste- ringsaktiviteten ligger vidare på en sådan nivå att även en oförändrad in- vesteringsvolym i kombination med en vikande arbetskraftsinsats leder till fortsatta snabba ökningar av kapitalinsatsen per arbetstimme.

De preciseringar av investeringsutvecklingen som kommer att presenteras i kapitel 6 kommer därför att i huvudsak baseras på enkätmaterial och vad som i övrigt framkommit vid de olika sektorgenomgångarna. På vissa punk- ter kommer dock avstämningar av denna bild att göras mot vad som fram- kommit vid enkla produktionsfunktionsanalyser.

3.6. Produktivitetsutvecklingen

Produktivitetsutvecklingen — mätt som förändringen i förädlingsvärde per arbetstimme — för ekonomin som helhet och olika sektorer framgår av tabell 5.8. Uppgifterna för 1975—1980 bygger huvudsakligen på de bedömningar som gjorts i de särskilda sektorsavsnitten. Under 1960-talet präglades den svenska ekonomin av en såväl historiskt sett som i internationell be- lysning mycket snabb produktivitetsökning. 1960—1965 ökade produktivite- ten med i genomsnitt 5.1 % per år. Motsvarande ökningstal var för perioden 1965—1970 4,5 %. Effekten av den internationella handelns liberalisering, en snabb sektoriell och regional strukturomvandling. en hög kapitalbildnings- takt m. fl. faktorer förklarar denna utveckling. På basis av nu tillgängliga uppgifter kan den faktiska produktivitetsstegringen i ekonomin som helhet bedömas ha uppgått till 3,6 % per år 1970—1975. Det är framför allt den ogynnsamma produktivitetsutvecklingen under 1975 som drar ned genom- snittet för hela perioden. En kalkyl som baseras på ett produktionsvärde för 1975 som justeras till en mera normal nivå på det sätt som beskrivs i avsnitt 5.1 anger en något snabbare produktivitetsökning, 4,1 % per år 1970—1975. Den fortsatta redogörelsen i detta avsnitt baseras på detta juste- rade värde för 1975. Även efter denna justering kvarstår en tydlig tendens till uppbromsning i produktivitetens ökningstakt för hela ekonomin. I viss utsträckning återfinns denna tendens även i de enskilda sektorernas utveck- ling. Som framgår av tabell 5.8 utmärks flertalet sektorer av en över tiden minskande produktivitetsstegringstakt.

Av stor betydelse för produktivitetens ökningstakt för ekonomin som helhet är emellertid även den förskjutning i produktionsstrukturen som successivt ägt rum. En allt större andel av den totala efterfrågan riktar sig mot tjänstesektorerna, vilka jämfört med de varuproducerande sektorerna som regel har en låg produktivitetsstegringstakt. Av beräkningstekniska skäl tillgodoräknas inte den offentliga sektorn någon produktivitetsstegring i na- tionalräkenskaperna. Detta utesluter emellertid inte att produktiviteten i realiteten ökar även inom den offentliga tjänsteproduktionen. Några sta- tistiska möjligheter att registrera detta föreligger emellertid inte f. n. En stigande offentlig sysselsättningsandel får därför effekten att den statistiska bilden visar en avsaktande produktivitetsstegring för ekonomin som helhet.

Som framhölls i föregående avsnitt är den kapitalbildningstakt som kom- mer att råda under återstoden av 1970-talet av mycket stor betydelse för den fortsatta produktivitetsutvecklingen. Den andel av totalproduktionen som används för investeringsändamål. dvs. investeringskvoten, förutses sjunka mellan 1975 och 1980. Detta beror till större delen på den utveckling för bostadsbyggandet och de offentliga investeringarna som förutses. Genom en långsammare stegringstakt för dessa kapitalkrävande verksamheter har lämnats utrymme för investeringar inom andra sektorer. Härigenom kan en snabb kapitalbildning och därmed även produktivitetsutveckling upp- rätthållas inom dessa även om den totala investeringskvoten sjunker något. Omtördelningseffekter kan. teoretiskt sett. t. o. m. medföra en acceleration av den totala produktivitetens stegring.

En annan grupp av faktorer av betydelse för den fortsatta produktivi— tetsstegringen har samband med arbetskraftens ålders- och utbildningsstruk- tur och andra förhållanden på arbetsmarknaden. Den utbyggnad av utbild- ningssystemet som ägt rum under efterkrigstiden har inneburit en snabb höjning av den allmänna utbildningsnivån i landet. Denna utveckling har i många fall varit en förutsättning för att nya och ofta 'ekniskt mer kom- plicerade produktionsprocesser kunnat införas. Den lagstiftning på arbets— livets område som genomförts under senare år kan också bedömas komma att få effekter på den fortsatta produktivitetsutvecklingen. En lag om an- ställningsskydd vilken innebär en väsentlig förbättring av den enskildes trygghet i anställningen infördes 1974. För flertalet löntagare innebär denna lag en förlängning av dittills gällande uppsägningstider. Den nya arbets- miljölag som infördes 1973 kan komma att innebära en snabb ökning av andelen arbetsmiljöinvesteringar. I den mån som en sådan utveckling inte kompenseras genom en motsvarande ökning av den totala investerings- volymen kan den innebära en sänkning av produktivitetstillväxten såsom den statistiskt registreras i nationalräkenskaperna. En fortsatt övergång till månadslön kan också få effekter på produktivitetsutvecklingen, vilket även kan bli följden av den starka utbyggnaden av regionalpolitiken som skett sedan mitten av 1960-talet.

Man kan inte utesluta möjligheten av att flera av de här nämnda faktorerna kan få en omedelbart uppbromsande effekt på produktivitetsutvecklingen. I och för sig skulle detta då kunna tolkas som resultatet av ett medvetet val mellan en kvantitativ och en kvalitativ standardstegring. Men det finns samtidigt en del indikationer på att utvecklingen efter en övergångsperiod på nytt börjar närma sig den tidigare utvecklingen. Sammantaget har det dock bedömts som sannolikt att den trendmässiga sänkning av produk- tivitetens stegringstakt som varit rådande sedan 1970-talets första hälft kom- mer att bestå i varje fall under återstoden av 1970-talet. Detta gäller för såväl flertalet enskilda enskilda sektorer som för ekonomin som helhet.

l alternativen ] och 11, där arbetstiden förutsätts vara oförändrat 40 timmar per vecka, antas produktivitetsutvecklingen 1975—1980 vara densamma för de enskilda sektorerna. Totalproduktiviteten blir dock på grund av skill— nader mellan sektorerna i fråga om såväl produktivitetens nivå som dess förändringstakt beroende på den efterfrågestruktur som förutsätts råda 1980. Beräkningarna anger en produktivitetsökning för ekonomin som helhet om 3.3 % per år i alternativ 1 samt om 3.1 % per år i alternativ 11. Den snabbare

ökningstakten för totalproduktiviteten i alternativ ] sammanhänger i första hand med den högre ökningstakten för den privata konsumtionen som leder till att en större andel av efterfrågan riktas mot högproduktiva sektorer.

[ alternativen lll och IV. med en allmän arbetstidsförkortning. förutsätts det produktionsbortfall som en sådan förkortning medför till viss de] bli kompenserat av en snabbare produktivitetsökning. De förbättringar i arbe- tets organisation och andra förändringar som man kunnat iaktta i samband med tidigare arbetstidsförkortningar talar för ett sådant antagande. Total- produktiviteten i ekonomin beräknas som en följd härav öka med 3,5 % per år 1975—1980 i alternativ 111 och med 3,4 % i alternativ lV.

Vad gäller de varu- och kraftproducerande sektorerna sammantagna be- döms för dessa produktiviteten i samtliga tre alternativ öka i något saktare takt 1975—1980 än under 1970-talets första hälft. För de tjänsteproducerande sektorerna anger tabell 5.8 en påtaglig dämpning i produktivitetsstegringen 1975—1980. Som berördes ovan förklaras detta till viss del av den statistiska missvisning i bilden över produktivitetsutvecklingen som en fortsatt ex- pansion för den offentliga sektorn innebär.

3.7. Totalproduktionens utveckling

Med hänsyn till den bristande kunskapen om produktionssambanden i eko- nomin — beroende av främst de ovan nämnda mätproblemen på realkapitalets område — har i långtidsutredningen valts att basera uppskattningarna av den framtida produktionsutvecklingen på en analys av arbetskraftsresur- sernas och arbetsproduktivitetens utveckling. Skillnader mellan sektorerna vad gäller produktivitetsförhålIandena medför emellertid att totalproduk- tionens utveckling 1975-1980 även blir beroende av hur de samlade re- surserna i framtiden kommer att fördelas på olika användningsområden. De beslut som fattas beträffande resursernas fördelning på privat och offentlig konsumtion. investeringar etc., kommer med andra ord att påverka den totala produktionens framtida utvecklingstakt. Från denna synpunkt vore därför en parallell diskussion av totalproduktionens utveckling och dess an- vändning att föredra. Rent framställningsmässigt sett är detta emellertid inte möjligt. Eftersom frågorna rörande resursfördelningen tas upp till dis- kussion först i kapitel 4 tvingas vi föregripa resultaten av detta genom att redan här införa de olika alternativen för resursanvändningen. Resultaten av dessa kalkyler sammanfattas i tabell 5.4.

Som framgår av denna tabell ökar den totala produktionen snabbare i kal- kylalternativ 1, där en ökningstakt på 3 % förutsätts för den privata konsum- tionen. än i de övriga alternativen. Totalproduktionen kan i detta alternativ beräknas öka i volym med 3,1 % per år. Som redan framhölls i föregående avsnitt sammanhänger detta med att sektorssammansättningen i detta fall förskjuts i en ur produktivitetssynpunkt förmånlig riktning. En större andel av den totala efterfrågan kommer i detta alternativ att riktas mot bl. a. indu- strisektorn, vilken har en klart snabbare produktivitetsutveckling än ekono— min som helhet. Som framgår av tabell 5.4 ökar också industriproduktio- nen förhållandevis snabbt i detta fall. I alternativet 11. där den privata kon-

sumtionens ökningstakt förutsätts bli förhållandevis låg (2 % per år). kan tillväxten i totalproduktionen beräknas uppgå till 2.9 % per år. Den offentli- ga sektorn får i detta alternativ en relativt snabb tillväxt. Eftersom man, som nämnts. av statistiska skäl, inte kan registrera någon produktivitetsstegring för denna sektor blir totalproduktionens ökningstakt i dessa alternativ klart lägre. Att detta ger en delvis missvisande bild av de reella produktivitetsför- hållandena har redan tidigare framhållits. Den lägre tillväxttakten i ekonomin som helhet i alternativ lll — 2,4 % per år — förklaras främst av att den minsk- ning i de totala arbetskraftsresurserna som arbetstidsförkortningen innebär inte helt kompenseras av den högre produktivitetsökningstakt som förut- sätts i detta alternativ.

[ alternativet IV. där arbetstidsförkortningen kombinerats med en mycket låg ökningstakt för den privata konsumtionen (1.5 % per år), beräknas to- talproduktionen öka med 2.3 % årligen.

4. Alternativa utvecklingslinjer 1975—1980

4.1. Inledning

I detta kapitel kommer frågorna kring resursernas användning under perioden 1975/1980 att behandlas. De allmänna utgångspunkterna för analysen är dels de ekonomisk-politiska målsättningar som angavs i kapitel 1, dels den internationella bakgrundsteckningen i kapitel 2, dels också de uppskattningar av produktionskapacitetens utveckling som presenterades i kapitel 3.

I flera tidigare långtidsutredningar har alternativa beräkningar utförts över resursernas användning. Detta är även fallet i denna utredning. Såsom fram- hölls i kapitel 1 möjliggörs därigenom en allmän diskussion av de avväg- ningsproblem som kommer att aktualiseras i den ekonomiska politiken un- der den kommande femårsperioden. Inom de allmänna ramar som sätts av de övergripande målen för den ekonomiska politiken finns självfallet en rad olika problem som skulle kunna göras till föremål för en analys i form av olika beräkningsalternativ. Vi har emellertid valt att begränsa diskussionen till det som vi uppfattat som de centrala avvägningsproblemen under de närmaste åren, nämligen frågorna om utrymmet för den privata resp. offentliga konsumtionen och frågorna om den framtida utrikesbalansen. Vi har dessutom också valt att studera effekterna av en arbetstidsförkortning. En minskad arbetstid leder till en lägre takt i produktionsökningen och medför således en — motsvarande — lägre takt i den materiella standard- ökningen. En väsentlig fråga i detta sammanhang blir att överväga hur denna lägre takt i produktionstillväxten skall fördelas mellan olika resurs- användningar.

I flera andra fall kommer alternativa beräkningar att redovisas. Detta gäller exempelvis industriinvesteringarna, bostadsbyggandet och den inter- nationella prisstegringen. Men den centrala avvägningsdiskussionen kom- mer i första hand att gälla frågorna kring konsumtionens utrymme och fördelning, arbetstidens längd och den externa balansen.

I det närmast följande avsnittet redogörs för de preciseringar och an- taganden som varit nödvändiga för ett genomförande av beräkningarna. I ett därpå följande avsnitt beskrivs huvuddragen i de erhållna resultaten, vilket sedan följs av en diskussion av de olika alternativen. En detaljerad redovisning av de olika resultaten följer i kapitlen 5, 6 och 7.

4.2. Utgångspunkter och förutsättningar för beräkningarna

thesba/ansen. När detta skrives kan underskottet i bytesbalansen för 1975 beräknas uppgå till 8 a 9 miljarder kr. Utsikterna för 1976 låter inte antyda någon mera betydande förbättring. Tillsammans med det underskott som uppstod redan under 1974 skulle därmed det totala underskottet för dessa tre år kunna uppgå till inemot 20 miljarder kr.

Som redan framhölls i kapitel 1 har regering och riksdag senast under våren 1975 slagit fast att balans i de utrikes betalningarna skall vara ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken. Ett förverkligande av detta mål utgör en viktig betingelse för att vi på sikt skall kunna vidmakthålla full sysselsättning och en fortsatt standardstegring. Men det har dessutom ett i förhållande till övriga mål självständigt värde genom att det ger oss större möjligheter att hävda vår ekonomiska och politiska integritet och att själva få välja prioriteringar i den ekonomiska politiken.

Den under senare år uppkomna bristen på balans i utrikeshandeln har fått accepteras som ett nödvändigt led i en politik som syftat till att vid— makthålla full sysselsättning under en tid då vår omvärld drabbats av den djupaste recessionen sedan trettiotalet. Men på sikt måste vår ekonomi på nytt föras tillbaka till en situation med balans i utrikesbetalningarna. Vägarna för hur detta skall förverkligas är ett av huvudproblemen i denna lång- tidsutredning.

Vid den närmare preciseringen av vilka resurskrav detta leder till måste man emellertid ta hänsyn till att underskottet för 1975 och för de kring- liggande åren består av två delar — en del som sammanhänger med den rådande konjunkturella situationen och en annan del som kommer att kvar- stå även sedan konjunkturbilden normaliserats. För att eliminera den senare delen av underskottet krävs insatser som mera långsiktigt förändrar resurs— användningen i ekonomin medan den förra delen kommer att förändras i takt med att man finner avsättning för de nu stora lagren av exportvaror och genom att kapacitetsutnyttjandet i exportindustrierna ökar.

Det är visserligen förenat med betydande svårigheter att i kvantitativa termer dela upp det underskott som vi nu räknar med för 1975 på en kon- junkturell och en strukturell del. Men detta är nödvändigt för att man skall kunna precisera de resurskrav som följer av ett återställande av den struk- turella balansen. Utgångspunkten för den gjorda uppdelningen har varit de bedömningar av det nuvarande underutnyttjandet av produktionskapa- citeten inom exportindustrierna som redovisas i avsnitt 5.1. Om man överför dessa beräkningar till bytesbalansen erhåller man ett underskott på drygt 4 miljarder kr för 1975. vilket således skulle vara den del av det totala underskottet för detta år som var hänförbar till en mera grundläggande obalans. Återstoden skulle tillskrivas den konjunkturella situationen och alltså komma att avvecklas i samband med att kapacitetsutnyttjandet inom exportindustrin återgår till mera normala nivåer.

Vid bedömningen av resurskraven från den externa balansen måste man emellertid även ta hänsyn till den förväntade utvecklingen av trans/ere- ringsnettot. Av den detaljerade redogörelsen i kapitel 6 avsnitt 1 framgår

att detta vid oförändrad biståndspolitisk målsättning beräknas ge ett un- derskott på ca 5,5 miljarder kr. 1980. I detta beloppet ingår emellertid inte några räntekostnader för den utländska upplåning som gjorts efter 1974. Vilken storlek dessa uppgår till 1980 beror på vid vilken tidpunkt vår ac- kumulerande utlandsskuld upphör att växa. Om detta antas ske 1980 kan räntebetalningarna uppskattas till ca 2,5 miljarder kr. under detta år.

Om vi i framtiden vill uppnå balans i våra utrikes betalningar måste vi således dels eliminera det strukturella underskott som vi nu har, dels även kompensera för en förutsedd. relativt kraftig försämring av transfe- reringsnettot. Vi har valt att i första hand studera konsekvenserna av att vi försöker etablera jämvikt i bytesbalansen fram till 1980. Visserligen kom- mer man då att fortsätta att ackumulera en låneskuld till utlandet under hela resten av sjuttiotalet — en låneskuld vars avveckling måste komma att utgöra ett väsentligt inslag i den ekonomiska politiken långt in på 1980- talet. Men en tidigareläggning av balanstidpunkten kommer. såsom närmare belyses i det följande avsnittet 4.4 att ställa krav på en så betydande om— läggning av den ekonomiska politiken att det inte bedömts som realistiskt att införa detta som ett med 1980 likvärdigt alternativ.

Vi har inte heller ansett det motiverat att studera alternativ som förlägger balanstidpunkten senare än 1980. Detta skulle i så fall innebära en ännu större total upplåning från utlandet än den som redan ligger i fallet med balans 1980. Även om en sådan, större kapitalimport skulle kunna underlätta lösandet av en del av sjuttiotalets ekonomisk-politiska problem skulle det ändå innebära att man i ännu högre grad överlämnade till den ekonomiska politiken under 1980-talet att genomföra en förr eller senare ofrånkomlig omfördelning av resursanvändningen. Härtill bör måhända även fogas att Sverige med sin redan höga produktionskapacitet och levnadsstandard inte på sikt bör göra anspråk på andra länders kapitalbildning utan snarare självt bidra till att underlätta denna för t. ex. de länder som håller på att indu— strialiseras.

Den privata konsumtionen. l beräkningarna har i första hand studerats två olika alternativ för den privata konsumtionens ökningstakt. I motsats till tidigare långtidsutredningar, där utrymmet för privat konsumtion be- stämdes av det restutrymme som erhölls sedan alla andra resurskrav till- godosetts, har denna gång valts att lägga in två i förväg fixerade alternativ. De i beräkningarna använda ökningstalen är 2 resp. 3 % per år. Valet av dessa tal kan ses mot bakgrund av följande tablå över utvecklingen sedan 1960 (årlig procentuell volymförändring).

1960— 1965— 1970— 1965 1970 1975 BNP 5.1 4,0 29 Real disponibel inkomst 3,9 2.7 3.4 Privat konsumtion 4,1 3.2 2.3

Det lägre alternativet ligger således under samtliga tre tidigare femårs- genomsnitt medan det högre i varje fall ligger över det som observerats

för 1970—1975.

Idet lägre alternativet har vi försökt precisera en lägsta möjliga utveckling av den privata konsumtionen med hänsyn till redan gjorda åtaganden på transfereringsområdet och till önskemålet om en fortsatt utjämning av stan- dardskillnaderna. De inteckningar i ett framtida konsumtionsutrymme som följer av åtagandena på transfereringsområdet — då i första hand till det snabbt växande antalet pensionärer — kan beräknas motsvara inemot l % årlig ökning av den privata konsumtionsstandarden. Därtill måste sedan läggas en uppskattning av vad de fackliga organisationerna behöver för att kunna möta önskemålen om en viss fortsatt ökning och utjämning av lön— tagarnas standard. Denna senare del av ökningen är självfallet mycket svår att precisera men den torde utan vidare motivera att man räknar med att den totala privata konsumtionen måste öka med minst 2 % om året.

Detta alternativs karaktär av minimiprogram motiverar att man studerar ett fall med högre privat konsumtionsökning. Mot bakgrund av den mera långsiktiga utvecklingen kan det vara motiverat att analysera ett alternativ som innebär en ökning på 3 % per år. En jämförelse med de i kapitel 3 angivna talen för BNP-utvecklingen fram till 1980 ger visserligen vid handen att även en 3-procentig ökning skulle komma att ligga något under ut- vecklingen för hela BNP. Detta är dock en spegelbild av de krav på en ökad resursöverföring till utlandet som bägge alternativen för bytesbalansen innebär.

Såsom redan framgått av inledningen till detta kapitel har vi i denna långtidsutredning även studerat effekterna av en förkortning av arbetstiden. De ovan nämnda alternativen för den privata konsumtionens ökning kom- mer i första hand att anknytas till det fall som innebär en i förhållande till 1975 oförändrad veckoarbetstid. I fallet med en förkortad arbetstid kom- mer vi att införa ytterligare ett alternativ för den privata konsumtionsök- ningen, nämligen 1.5 % om året. Att man i denna situation kan tänkas acceptera en lägre ökningstakt än de 2 % som tidigare angavs som en mi- niminivå är motiverat av att arbetstidsförkortningen måste uppfattas som ett alternativt sätt att ta ut en standardökning. Detta alternativ har emellertid i de olika sektoravsnitten behandlats mer summariskt än de övriga. En fullständig redovisning av beräkningsresultaten finns dock i kapitel 5.

Arbetstidens längd. Under de två senaste femårsperioderna har veckoar- betstiden förkortats med sammanlagt 5 timmar. Även under 1950-talet genomfördes en förkortning som förde ner veckoarbetstiden från 48 till 45 timmar.

Mot denna bakgrund har det befunnits motiverat att i en grupp av al- ternativ studera konsekvenserna av en fortsatt arbetstidsförkortning under perioden fram till 1980. Vi har härvid valt att räkna med ett alternativ som innebär att den lagstadgade arbetstiden förkortas från nuvarande 40 timmar till 37 1/2 timmar per vecka, dvs. samma förkortning som genom- förts under de båda senaste femårsperioderna. För de personer som nu arbetar full tid skulle detta innebär en minskning av arbetstiden med drygt 6 %. Såsom redan framgått av kapitel 3 blir emellertid genomslaget på den totala arbetsvolymen i ekonomin klart lägre till följd av deltid och andra redan nu förekommande former av kortare arbetstid. I kapitel 3 redovisas även de bedömningar som gjorts av arbetstidsförkortningens effekter på produk-

tivitetsförhållandena.

Förutsättningen om att en femte semestervecka skall införas under pe- rioden har bibehållits även i de alternativ då veckoarbetstiden förkortas. Anledningen härtill är främst att förberedelsearbetet för denna förlängning av semestern nu hunnit så långt att man torde få räkna med detta som ett faktum. Man skulle visserligen kunna hävda att ett genomförande av denna reform innebar lägre krav på en förkortning av veckoarbetstiden och att vi därför borde ha räknat med en mindre förkortning än de 2 1/2 timmar som nu förutsatts. Beräkningstekniska skäl tillsammans med det förhål- landet att en femte semestervecka svarar för en jämförelsevis liten reduktion av den totala årsarbetstiden har dock motiverat att vi valt samma förkortning som de som genomförts under senaste femårsperioden.

Beriikningsn/ternativens struktur. Om man kombinerar de båda alternativen för arbetstidens längd med förutsättningarna för den privata konsumtionens ökningstakt erhålls sammanlagt 4 olika alternativ. Dessa kommer att kon- strueras på följande sätt:

Veckoarbets— Privat kon- tid. timmar sumtion. % per år Alt. I 40 3 Alt. II 40 2 Alt. III 37 1/2 2 All. IV 37 1/2 1 1/2

Den offentliga konsumtionen. Som redan framhölls vid genomgången av beräkningsprinciperna för den privata konsumtionen kommer i denna ut- redning den offentliga konsumtionen att modellmässigt bestämmas av det utrymme som ges av kraven på full sysselsättning och en balanserad eko- nomisk utveckling. Analystekniken innebär således att den offentliga kon- sumtionen anpassas till de krav som i övrigt kommer att ställas på de eko- nomiska resurserna. Men en på detta sätt beräknad utveckling måste ställas i relation till de krav på denna sektors verksamhet som kommer att resas från alla de olika ändamål som den är avsedd att tillgodose. I anslutning till utredningsarbetet har därför utförts en kartläggning som avser att belysa den lägsta tänkbara utvecklingstakt för den offentliga verksamheten. som är förenlig med en fullföljd av redan gjorda åtaganden. Dessa beräkningar finns sammanfattade i en baskalkyl, för vilken en närmare redogörelse lämnas i avsnitt 6.6.3.

För statens del utgår beräkningen från långtidsbudgetens material som siktar till att ange vilka resursanspråk som följer genom redan gjorda åta- ganden, fattade reformbeslut osv. 1975 års långtidsbudget visar att dessa förväntas öka med 0,5 % per år 1975—1980 i fasta priser räknat.

För kommunernas del föreligger två olika material. Det ena baseras på den s. k. KELP-undersökningen som utfördes av SCB på våren 1974. KELP är en årlig enkätundersökning av primärkommunernas långsiktiga ekono—

miska planering. För landstingens utgifter finns en motsvarande under- sökning, den s. k. LKELP. Tillsammans pekar de båda undersökningarna på att de kommunala konsumtionsutgifterna skulle tillväxa med 2,6 % i volym per år 1975—1980. Men dessa material innehåller även resultatet av den reformverksamhet som kommunerna bedömt som trolig för den fram- förliggande perioden. Eftersom baskalkylen syftar till att ange en miniminivå för den offentliga verksamheten har för detta ändamål använts ett annat material som framställts av kommunalekonomiska utredningen (KEU) och som visar vilken kommunal konsumtionsutveckling som skulle följa om man behöll 1972 års standardnivå per kommuninnevånare. Ökningen skulle då mycket nära följa befolkningsutvecklingen. Den kan beräknas motsvara en konsumtionsökning av ca 0,8 % per år.

Varken långtidsbudgeten eller KEU-materialet tar emellertid hänsyn till de automatiska utgiftskrav som kommer att resas inom det offentliga kon- sumtionsområdet till följd av att detta måste visa en viss följsamhet i för- hållande till den allmänna standardstegringen. Detta framkommer tydligast inom vårdområdet i fråga om de olika utgifterna för kost och logi. Om hänsyn tas härtill. samt till de resurskrav som ställts av den nu planerade barnstugeutbyggnaden. vilken inte ingår i långtidsbudget- eller KEU-mate- rialen. erhåller man ett lägsta ökningstal för den offentliga konsumtionen på 1,8 % per år fram till 1980. Denna beräkning avser då att avspegla en utveckling som inte skulle innehålla några nya reformer utan endast medge en fullföljd av tidigare gjorda åtaganden. Genom denna beräkning har man skapat enjäm/örelsenorm till vilken bedömningarna av den offentliga kon- sumtionens ökningsutrymme kan relateras.

Investeringar. Av de totala investeringarna steg bostadssektorns andel kraf— tigt under 1960-talets första hälft och uppgick till 29 % 1965. Därefter sjönk andelen till 26 % 1970 och vidare nertill 22 % 1975. Bostadsinvesteringarnas volymökning uppgick i genomsnitt per år till 8,7 % 1960—1965. 1.7 % 1965—1970 och till —2,3 % 1970—1975. Enligt våra kalkyler skulle bastar/skon- sumtionen komma att öka med 2—2.5 % per år under perioden 1975—1980. Vilken nyinvestering i bostäder som detta kräver beror emellertid i hög grad på de antaganden som görs om avgången av lägenheter från bostadsbe- ståndet och om fördelningen på ny- resp. ombyggnad. Om man antar att avgången kommer att uppgå till 30000 lägenheter per år och att ombygg- nadsverksamheten ökar i snabb takt förutses investeringsvolymen komma att öka med 2,0—2,2 % per år exkl. investeringar i fritidshus.

Bostadsbyggandets andel av BNP skulle därmed komma att ytterligare sjunka från 4,6 % 1975 till mellan 4.4—4.5 % 1980.

Av det följande kommer att framgå att de olika beräkningsalternativen l—lV kommer att ställa olika långt gående krav på den industriella expan- sionen. Det har därför varit naturligt att söka uppskatta konsekvenserna härav på industrins investeringar. Som en allmän grund för investeringsbe- dömningen har dock använts resultaten från den enkät till storföretagen som utförts av SCB och industriverket (se avsnitt 7.3.3). Företagens in- vesteringsplaner har dock först justerats med hänsyn till den underskattning av investeringarna som enkättekniken regelmässigt tar. En bedömning av rimliga samband mellan kapitalinsats och produktion har vidare givit vid handen att den investeringsprognos som konstruerats med huvudsaklig ut-

gångspunkt från enkätresultaten närmast skulle vara förenlig med alter- nativet I. Den har därför införts som mått på erforderliga industriinves- teringar i detta alternativ. I övriga alternativ har investeringsvolymen va- rierats med hjälp av antaganden om sambandet kapitalinsats/produktion. I princip har antagits att kapitalkvoten skall vara konstant i de olika fallen.'

Beräkningarna har givit följande resultat vad avser den genomsnittliga årliga ökningen av investeringsvolymen inom hela industrin 1975—1980.

Alt. 1 All. 11 Alt. lll Alt. IV

6,2 5,5 5.5 5.2

lndustriinvesteringarnas andel av BNP uppgick 1965 och 1970 till 4,2 % medan den 1975 stigit till 5,1 %. För 1980 skulle andelen komma att uppgå till mellan 5.8 och 5.9 % av BNP i de olika alternativen.

De totala bruttoinvesteringarna i elkraftstationer och värmeverk beräknas öka med 6,5 % per år 1975—1980. Nära hälften av de totala investeringarna i kraftindustrin kommer enligt de energipolitiska riktlinjerna att satsas på kärnkraft. Även investeringarna i värmeverken väntas emellertid öka i snabb takt, Andelen investeringar i el-. gas- och värmeverk av de totala fasta investeringarna skulle därmed öka från 5.9 % 1975 till 7.1—7,2 % 1980.

De resursanspråk som härrör från de offentliga investeringarna har beräknats bl. a. med hjälp av relationen mellan offentlig sysselsättning och kapitalinsats i den offentliga tjänsteproduktionen. Härigenom har investeringsprognosen direkt kopplats till konsumtionsprognosen. Resultatens giltighet beror själv- fallet på om konsumtionsökningen förutses ske genom en ökning av ”per- sonalintensiteten" eller ej. Den valda metoden innebär att man för varje delområde gjort en särskild bedömning av relationen mellan kapitalinsats och arbetskraft. En förutsatt förskjutning mot mera arbetsintensiva områden har medfört ett relativt sett lägre investeringsbehov.

Gemensamt för de flesta näringsgrenar är att andelen byggnadsinveste- ringar sjunker. För industrins del kan spåras en klar tendens mot byggande av enklare strukturer medan den värdemässiga expansionen snarast avser inredning och maskiner. Genom denna tendens kommer de totala bygg- nadsinvesteringarna att utvecklas betydligt svagare än maskininvestering- arna.

De tal som i kalkylerna införts under lagerinvesteringarna bör endast be- traktas som beräkningstekniska antaganden. Det har förutsatts att den re- gelbundna lagercykel om 5 år som kunnat avläsas sedan 1950-talets början kommer att fortsätta också 1975—1980. Härigenom skulle såväl 1975 som 1980 bli år med en lageruppbyggnad betydligt över det normala. Det cykliska

1 lnvesteringsberäkningen redovisas iavsnitt 7.3.3. Den tillämpade eklektiska metoden har valts sedan vi i likhet med LU 70 funnit att en användning av teoretiskt mer fullgångna metoder,s. k. produktionsfunktioner.givit alltför osäkra resultat. Det måste dock framhållas att även dessa med enklare metoder framtagna investeringsuppskatt- ningar är förknippade med en betydande osäkerhet.

mönstret har applicerats på en trendmässig förändring som beräknats genom extrapolation av lagerkvoterna.dvs. lagerstockarna i relation till produktions- nivån inom varje särskild bransch. Genom att låta produktionsnivån delvis vara bestämmande för lagerinvesteringarnas storlek åstadkoms också en viss variation mellan de olika alternativen. Huvudresultaten kan redovisas i föl- jande tablå. 1965 1970 1975 1980 Alt. I Alt. 11 Alt. III Industrin Lagerstock i % av produktions- nivån 16.7 18,7 19.6 20.2 20.2 20.4 Handeln Lagerstock i % av produk- tionsnivån 68.7 62.9 64.8 60,1 59.9 60,4

Hela ekonomin Lagerförändring (milj. kr, 1968 års priser) 3 000 4 000 4 300 4 800 4 300 4 300

Efter denna genomgång kan resursanspråken från investeringssidan sam- manfattas i följande tablå.

I samtliga alternativ kommer såldes kvoten för fasta investeringar att sjunka något jämfört med 1975 års nivå. Minskningen ligger främst på bo- stadsinvesteringarna men såsom närmare redovisas i kapitel 5 kommer också handelns och transportsektorns investeringar att minska i relation till BNP under perioden 1975—1980.

Investeringsvolymen i % av BNP. 1968 års priser

1965 1970 1975 1980

Alt. 1 Alt. 11 Alt. III Alt. IV

Bostäder 6,6 6.0 4,6 4.4 4,4 4,5 4,5 Industri 4,2 4,2 5,1 5.9 5.8 5,9 5,8 Privata totalt (./. bo-

städer) 12.8 12,4 13,2 13,4 13.2 13,5 13.4 Offentliga 3.9 4.7 3.2 2,6 3,1 2.7 2.9 Totalt. fasta brutto-

investeringar 23,3 23,1 21.0 20.4 20,7 20,7 20.8 varav: byggnader 15.7 15.4 12.8 12.0 12,3 12.2 12.4 maskiner 7.6 7.6 8,2 8,4 8,4 8.5 8.4 Lager 2,3 2,6 2.4 2,3 2,1 2,1 2,0

Investeringar totalt 25.6 25.7 23.4 22,7 22,8 22,8 22.8

4.3. Sammandrag av resultaten för 1975—1980

I detta avsnitt ges en summarisk redovisning av utvecklingen 1975—1980 enligt de beräkningsalternativ som presenterats i avsnitt 4.2. På den mycket grova aggregeringsnivå som används i detta avsnitt är det också möjligt att presentera vissa resultat även för ett mera schablonmässigt utfört al- ternativ där målsättningen för bytesbalansen innebär ett överskott år 1980. Detta överskott har satts till ca 4 200 milj. kr, dvs. approximativt 1 % av BNP i löpande priser.

Avsnitt 4.4 innehåller en närmare diskussion om de olika avvägnings- problem som dessa beräkningar aktualiserar. En detaljerad redogörelse för beräkningsresultatet ges i de följande kapitlen 5 och 6.

Tabell 4.1 visar i sammandrag förändringen i försörjningsbalansens olika poster 1970—1980. I fråga om privat konsumtion. privata och offentliga in- vesteringar samt lager följer utvecklingen helt de förutsättningar som pre- ciserats i avsnitt 4.2 ovan. lmportvolvmens ökningstakt framkommer däremot som ett resultat av beräkningarna. Med hjälp främst av de importfunktioner som beskrivs i kapitel 6 har importvolymen beräknats öka med mellan 4,7 och 6,4 % per år.

Importen ökar snabbast i alternativ 1, dvs. då den privata konsumtionen tillväxer med 3 % per år. Den långsammaste ökningen erhålls i alternativ IV, dvs. det alternativ där den privata konsumtionen ökar med endast 1,5 % per år. Man kan dock observera att det endast är i alternativ II som den lägre konsumtionsvolymökningen också för med sig att importelasticiteten sjunker. 1 de båda alternativen med arbetstidsförkortning är importelasti- citeten t. o. m. högre än i alternativ 1 trots den långsammare konsumtions- utvecklingen. Förklaringen härtill år att den offentliga konsumtionens andel av BNP (i fasta priser) växer ganska långsamt i dessa fall.

Exportens volymökningstakt är via bytesbalanskravet direkt kopplat till importens. Den årliga ökningen varierar i de olika alternativen mellan 6.2 och 7,7 %. Den största skillnaden i ökningstakt är även här kopplad till

Tabell4.l Sammandrag av försörjningsbalansen 1970—1980 Årlig procentuell volymförändring

1970— 1975—1980 1975

Alt. I Alt. 11 Alt. III Alt. IV BNP 2.9 3,2 2,9 2.5 2.3 Import 5.7 6,4 5,3 5,2 4.7 Privat konsumtion 2,3 3.0 2.0 2.0 1,5 Offentlig konsumtion 3,3 1.5 2,9 1,2 1,9 Investeringar 1,0 2,6 2.7 2.2 2,2 Lager” ( +250) ( +500) (+50) (+50) (—200) Export 8.2 7.7 6.7 6.6 6,2

”Förändring i milj. kr, 1968 års priser.

En preliminär kon- .nkturprognos för 1975 ir då använts. således ej :t justerade utgångsläge im eljest används i våra lIkerl'.

den privata konsumtionens variation. Arbetstidsförkortningen påverkar där- emot exportvolymökningen endast obetydligt så länge som konsumtions- ökningen inte varieras. Ett överskott i bytesbalansen 1980 kräver givetvis en ännu snabbare exportökning än i fallen med jämvikt detta år. Den andel av BNst tillväxt som måste reserveras för avsättning utomlands för att vi skall kunna uppnå jämvikt i bytesbalansen fram till 1980 uppgår till drygt 1/2 procentenhet per år.

Den offentliga konsumtionen har, som tidigare påpekats. bestämts av det utrymme som funnits tillgängligt. Innebörden i detta är således att denna konsumtion avpassas så att den tillgängliga arbetskraften och produktions- kapaciteten hela tiden blir fullt utnyttjad. Det är därför självklart att ök— ningstakten för offentlig konsumtion kommer att variera kraftigt mellan alternativen och att speciellt variationerna i den privata konsumtionens ök- ningstakt får en mycket kraftig effekt. I samtliga redovisade alternativ blir emellertid tillväxten klart lägre än under perioden 1970—1975. Ökningstakten varierar mellan 1,2 % per år i alternativ III och 2,9 % per år i alternativ II. Men detta är en ofrånkomlig följd av att återställandet av den externa balansen under åren fram till 1980 kräver en långsammare takt i den in- hemska resursförbrukningen.

I både alternativet I och III kommer utrymmet för offentlig konsumtion att vara mindre än vad som förutsätts i baskalkylen. De politiska kon- sekvenserna av detta kommer att närmare analyseras i avsnitt 4.4.

Bruttonationa/produktens utveckling blir väsentligt olika i de alternativ som redovisas. Ökningstakten varierar mellan 2,3 % i alternativ IV och 3,2 % i alternativ I. Det sistnämnda talet representerar en något snabbare ökning än det som beräknats för perioden 1970—1975. En snabb ökning av den privata konsumtionen eller av exporten och ingen ytterligare ar- betstidsförkortning tenderar att höja upp ökningstakten medan motsatsen gäller för en snabb ökning av den offentliga konsumtionen. en låg export— ökning och arbetstidsförkortning. I tabell 4.l kan avläsas att en sänkning av den privata konsumtionens ökningstakt från 3 till 2 % per år reducerar BNP-tillväxten med 0.3 %. Den huvudsakliga anledningen härtill är de för- skjutningar i sektorsammansättningen som sker. Den offentliga sektorn har i statistiken dels en något lägre genomsnittlig produktivitetsnivå än nä- ringslivssektorerna. dels ingen produktivitetsökning. Dessutom får de för— hållandevis högproduktiva industribranscher som levererar till privat kon- sumtion lägre vikt.

Den arbetstidsförkortning som antagits reducerar tillväxttakten i BNP med 0,4 % per år mellan alternativ II och III. Kombineras antaganden om arbetstidsförkortning och lägre ökning för den privata konsumtionen erhålls i alternativ IV den exceptionellt låga ökningstakten av 2.3 % per år. Denna takt svarar ungefär mot den som faktiskt registrerats för perioden 1970—1975.l Men denna senare period omfattar dels lågkonjunkturåret 1971 dels året 1975 då sysselsättningen visserligen ökade men produktionen var i det närmaste oförändrad beroende på sviktande utländsk efterfrågan.

Produkt/"vitetsutveck/ingen per sektor varieras inte mellan alternativ I och II. Genom att de olika sektorerna fårlolika vikt erhålls dock på totalnivå en högre produktivitetsökning (3,3 %) i alternativ I än i alternativ II (3,1 %). I de båda alternativen med arbetstidsförkortning blir produktivitetsökningen

högre. En redogörelse härför lämnas i kapitel 3 samt i de olika sektor- avsnitten. Den sammanvägda produktiviteten ökar i dessa båda fall med 3.5 % (alternativ 111) resp. 3.4 (alternativ IV).

I tabell 5.4 redovisas produktionsutvecklingen fördelad på näringsgrenar enligt alternativ I—IV. Man kan konstatera att för samtliga näringslivsbran— scher (utom bostadsförvaltning) betyder alternativen med långsammare pri- vat konsumtion också långsammare produktionsökning. Särskilt påtagligt är detta för industrin där ökningstakten sjunker från 5.2 % i alternativ I till 4.4 % ialternativ 11. På grund av antagandet om ökad produktivitet sjunker dock produktionen inte lika mycket när ett antagande om arbetstidsför- kortning införs. I alternativ III ökar industriproduktionen med 4.2 %. Det kan nämnas att industrins ökningstakt beräknas till 4.6 % om man för- utsätter att bytesbalansen skall vara i jämvikt redan 1978.

Handels- och samfärdselbranscherna är givetvis speciellt känsliga för för- ändringar i övriga sektorers produktion. Inom sektorn "övriga privata tjäns- ter” är känsligheten mindre och för den offentliga sektorn går förändringarna i motsatt riktning mot näringslivet. Följande tablå belyser på aggregerad nivå de andelsförändringar som de olika alternativen medför (se även tabell 5.5).

Bidrag till BNP Andelar. % 1975 1980 All. I Alt. II Alt. III Alt. IV

Varor 47.4 50.0 49.0 49.5 49.0 därav: industri 31.2 34.5 33.5 34.0 33.5 Privata tjänster 35.6 34.1 33.7 34.4 34.1 Offentliga tjänster 17.1 15.9 17.3 16.1 169 Summa tjänster 52.7 50.0 51.0 50.5 51.0

Jämfört med 1975 kommer alltså varuproduktionens andel av BNP att stiga i samtliga de alternativ som här redovisas. Detta gäller även indu- stridelen. Likaså kommer de privata tjänsternas andel att sjunka i samtliga alternativ. De offentliga tjänsternas andel är endast i alternativ II obetydligt högre än 1975. eljest lägre än eller på samma nivå som 1975. Det bör påpekas att en kalkyl i löpande priser (se tabell 5.5) ger andra resultat.

I tabellerna 5.6 och 5.7 visas översiktligt resultaten med avseende på sysselsättningen. Modellen beräknar det antal arbetstimmar som går åt för att framställa en viss produktion. Med hjälp av de metoder som beskrivits i avsnitt 7.2 har dock en grov omräkning till antal sysselsatta personer skett.l

' Metoden bygger på antaganden om medelarbetstidens utveckling per person och år i varje sektor. Restriktionen att summan över alla näringsgrenar avseende såväl män som kvinnor måste bli identisk med utbudskalkylens antal. i samtliga alternativ. måte betraktas som mycket hård. Kalkylen blir därför ganska osäker. särskilt för näringsgrenar som har en hög andel deltidspersonal och/eller hög andel kvinnor.

I samtliga alternativ blir nedgången i jord- och skogsbruk tämligen betydande. För industrins del finns en stor variationsvidd. I alternativ 1 förutsätts industrisysselsättningen öka med 24000 personer medan den i alternativ 11 skulle minska med 29000 personer. Sysselsättningen skulle öka mest inom kemisk industri.järn- och stålindustri samt verkstadsindustri. Kraftiga minskningar skulle vara att vänta inom textilindustrin. grafisk in— dustri.jord- och stenindustri samt framför allt varven. Byggsysselsättningen skulle fortsätta att minska något utom i arbetstidsförkortningsfallet där bris- tande möjligheter att höja produktiviteten skulle medföra att sysselsätt- ningen ökade något.

Också inom tjänstesektorerna är variationerna stora mellan olika alter- nativ. Sysselsättningen inom varuhandeln skulle sjunka kraftigt särskilt i de alternativ där den privata konsumtionen ökar långsamt. Inom sam- färdselsektorn skulle i vissa fall sysselsättningsökningar ske. "Övriga” pri- vata tjänster skulle särskilt i alternativet I öka sin sysselsättning avsevärt. Detta resultat är dock speciellt osäkert. Den offentliga sysselsättningen skulle öka kraftigt i samtliga alternativ. 1 alternativ 1 uppgår ökningen till 139 000 personer och i alternativ II till 230000 personer. dvs. snarast något mer än under perioden 1970—1975.

Sysselsättningsandelarna på aggregerad nivå framgår av följande tablå.

Andel av totalsysselsättningen. %

1975 1980

Alt. I Alt. II Alt. III Alt. IV

Varuproduktion 41.8 39.9 38.6 39.7 39.1 därav: industri 26.1 25.8 24.5 25.2 24.7 Privata tjänster 33.5 32.8 31.9 32.7 32.2 Offentliga tjänster 24.7 27.4 29.6 27.7 28.7 Summa tjänster 58.2 60.1 61.4 60.4 60.9

Fortgående andelsminskningar för varuproduktionen och motsvarande ökningar för den offentliga tjänsteproduktionen kännetecknar således samt- liga utförda alternativ. Även om de här angivna tendenserna torde vara riktiga måste de näringsgrensvisa beräkningarna omgärdas med betydligt kraftigare reservationer än vad som gäller för andra LU-beräkningar.

4.4. De reala resursernas användning

I detta avsnitt kommer konsekvenserna av de fyra olika alternativen att analyseras med avseende bl. a. på de krav de kommer att ställa på den ekonomiska politikens uppläggning. Inledningsvis bör dock framhållas att det föreligger en rad grundläggande politiska förutsättningar som är ge- mensamma för de olika alternativen. Det gäller främst förutsättningen om

full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande under hela femårsperioden.

Denna utgångspunkt för analysen är en självklar konsekvens av den cen- trala ställning som detta ekonomisk politiska mål har i den svenska politiken. Den har bl.a. inneburit att vi inte funnit anledning att studera alternativ som löst problemet med utrikesbalansen genom en dellationistisk. efter- frågedämpande politik. Denna förutsatt höga ambitionsnivå på sysselsätt- ningspolitikens område utesluter dock självfallet inte att t.ex. den inter- nationella utvecklingen kan komma att ställa stora och kanske helt nya krav på denna politik. En fortsatt eller återkommande dellationspolitik i de stora industriländerna kan göra det allt svårare för vårt land att med en bibehållen öppenhet i vår ekonomi fullfölja målsättningen om en full sysselsättning. Men som redan tidigare framgått av kapitel 2 har vi bedömt det som sannolikt att den internationella ekonomiska utvecklingen återgår till ett ijämförelse med perioden 1974—1975 mera normalt mönster under den framförliggande femårsperioden. även om kapacitetsutnyttjandet fort- farande beräknas ligga klart under det normala. Man skulle i så fall inte behöva räkna med att de internationella faktorerna på något avgörande sätt skulle försvåra en fullföljning av sysselsättningspolitiken. Osäkerheten i denna bedömning samt mängden av andra potentiella försvårande om- ständigheter måste dock betonas när man överväger sysselsättningspoliti— kens villkor.

Gemensamt för de olika alternativen är vidare att den ekonomiska po- litiken skapar ett utrymme för den kapitalbildning som är nödvändig för att förverkliga den förutsatta produktionsutvecklingen. Som redan framgått av närmast föregående avsnitt förutses visserligen en fortsatt relativt svag utveckling på bostadsbyggandets område. Inom ramen för en i förhållande till 1970-talets första del i stort sett oförändrad investeringskvot bör därför en för näringslivets produktionsutveckling och den offentliga sektorns ut- byggnad nödvändig ökning av kapitalbildningen kunna inrymmas. Men en rad olika finansiella förutsättningar måste dessutom vara för handen för att denna reala utveckling skall komma till stånd. En närmare analys och precisering av dessa kommer att göras i det följande avsnittet 4.5.

Enligt vad som framgår av de beräkningar som gjorts över den mera långsiktiga utvecklingen och som redovisas i kapitel 10 kan man emellertid inte räkna med att denna utvecklingsbild med en i stort sett oförändrad andel för kapitalbildningen blir bestående även för 1980-talet. Under de nu närmast framförliggande åren kan vi fortfarande dra fördel av det be- tydande samhällsbyggande och den omfattande modernisering av infrastruk- turen som skedde under 1960-talet och 1970-talets första år. För att vi på längre sikt skall kunna vidmakthålla vår produktionsförmåga måste vi emel- lertid räkna med att förnyade krav kommer att ställas på en ökning av kapitalbildningens andel av produktionsresultatet. Enligt våra bedömningar skulle detta emellertid ske först fram mot 1980 och åren därefter.

Utgångsläget 1975 kännetecknas av att vår inhemska resursförbrukning inkl. det internationella biståndet och övriga transfereringar till utlandet överstiger vårt eget produktionsresultat med ca 3 %. vilket leder till ett underskott i våra löpande betalningar till utlandet på 8 a 9 miljarder kr. En viss del av detta underskott har ett direkt samband med den rådande konjunktursituationen och kan komma att elimineras i takt med att den

ekonomiska utvecklingen återgår till mera normala banor. Men man måste räkna med att vi även efter hänsyn till detta har en mera permanent obalans i vår utrikeshandel som för 1975 kan uppskattas till ca 2 ”n av BNP.

För att vi under åren fram till 1980 dels skall ha eliminerat detta nu existerande underskott. dels även berett utrymme för en försämrad tjänste- och transfereringsbalans krävs att den ekonomiska politiken inriktas på att begränsa vår inhemska resursförbrukning i förhållande till produktionstill- växten. Enligt de två beräkningsalternativ som avser en oförändrad arbetstid (alt. 1 och II) förutses vår egen produktionskapacitet öka med ca 3 ”a om året. För att åstadkomma extern balans 1980 krävs att drygt 1/2 procentenhet av denna årliga tillväxt avsätts för detta ändamål. dvs. den totala inhemska förbrukningen skulle få begränsas till en ökning om ca 2 1/2 % per år. För utrikeshandelns vidkommande innebär detta att exporten av varor i fasta priser måste öka drygt 2 procentenheter snabbare än importen av varor.

Innan vi går in på en närmare diskussion av alternativa vägar för att åstadkomma denna i förhållande till produktionsutvecklingen mera däm- pade efterfrågan inom landet finns det anledning att framhålla vissa ge- mensamma drag i en politik som syftar till att återställa den externa balansen. Det räcker nämligen inte att enbart skapa ett inhemskt resursutrymme för detta ändamål utan ett minst lika viktigt led i politiken blir att skapa de konkurrensmässiga förutsättningarna för en ökad exportförsäljning och en fortsatt hävdad ställning för de importkonkurrerande näringarna. Under se- nare år har visserligen den internationella pris- och kostnadsnivån stigit kraftigt. vilket medgivit betydande ökningar av de svenska företagens lö- nekostnader utan att vår konkurrenskraft försvagats. Men som framgår av kapitel 2 har man nu anledning att räkna med att den internationella prisstegringen under perioden fram till 1980 kommer att bromsas upp i förhållande till de senaste årens utveckling. Den restriktiva ekonomiska politik som i synnerhet de stora industriländerna fört under 1974 och 1975 har redan i en del fall gett som resultat en markant dämpning av pris- och kostnadsstegringen.

Detta leder — vid en oförändrad valutapolitisk målsättning — till oefter- givliga krav påen motsvarande dämpning av pris- och kostnadsutvecklingen i vår egen ekonomi. Man har dock anledning att förutse en rad svårigheter vid ett förverkligande av en sådan ambition. Särskilt vid övergången till en lägre prisstegringstakt har man att kämpa mot alla eftersläpningseffekter som ligger kvar sedan tidigare perioder och som via kompensationskrav eller förväntningsbildningar verkar konserverande på inflationstakten. När denna övergångsperiod dessutom sammanfaller med en relativt långsam tillväxt i produktiviteten skärps naturligtvis dessa problem ytterligare.

Dessutom bör även framhållas att den långsammare ökning i den in- ternationella pris- och kostnadsstegringen som vi funnit anledning räkna med till en väsentlig del sammanhänger med en fortsatt. relativt restriktiv inriktning av den ekonomiska politiken i våra viktigare konkurrentländer. Det har redan tidigare framgått att vi inte räknar med detta som ett alternativ för vår egen del utan vi har utgått från att den fulla sysselsättningens politik kommer att fullföljas. Sammantaget pekar alla de här nämnda omständig— heterna på att man kan komma att få pröva nya grepp i den ekonomiska politiken för att få vår inhemska pris- och kostnadsutveckling i linje med

omvärldens.

Den dämpning av den inhemska resursförbrukningen som ett återställande av vår externa balans kräver kan självfallet åstadkommas på en lång rad olika sätt. Vi har emellertid valt att i första hand låta en lägre takt i kon- sumtionen åstadkomma det nödvändiga resursutrymmet. Anledningen till att inte variationer i kapitalbildningen förts in som alternativ är dels att investeringsverksamheten i sektorerna utanför industrin i varje fall inte kan förändras nedåt i förhållande till de uppskattningar som nu lagts in i kal- kylerna. dels att industriinvesteringarna måste uppfylla vissa givna krav för att exportindustrins leveranskapacitet skall öka i en med hänsyn till utrikesbalansen nödvändig omfattning.

Även om man begränsar sig till att enbart låta variationeri konsumtionen svara för att det nödvändiga resursutrymmet åstadkommes kan detta emel- lertid ske på olika sätt. Som redan tidigare framgått har vi valt att illustrera detta avvägningsproblem genom att i ett fall (alt. 1) låta den offentliga kon- sumtionen svara för huvuddelen av neddragningen och i ett annat fall (alt. ll) låta den privata konsumtionen fullgöra denna funktion. För att klart profilera de båda alternativen har en så kraftig variation i förutsättningarna gjorts att de båda fallen närmast kan betraktas som extremfall till två olika inriktningar av den ekonomiska politiken. Båda alternativen är förenade med betydande — men till sin karaktär helt olika — politiska problem. Man kan därför ifrågasätta det möjliga i ett fullständigt genomförande av nå- gotdera av dem. Den ekonomiska politikens uppgift blir alltså närmast att finna den kompromiss som är bäst förenlig med de övergripande politiska målsättningarna. Den faktiska utvecklingen kommer därför sannolikt att ligga närmare mittfältet i denna struktur av olika alternativ. Tillvägagångs- sättet motiveras av att man härigenom mera effektivt klargör en valsituation i denna ekonomiska politik.

Alternative/t ! och II

Årliga procentuella ökningar 1975—1980

I II Privat konsumtion 3.0 2.0 Offentlig konsumtion 1.5 2.9 därav: stat 0.8 2.0 kommun 19 3.4

I alternativ [ tillåter man en ökning av den privata konsumtionen som ligger i linje med de senaste årens snabba uppgångar. Den ekonomiska po- litiken skulle i detta fall inte behöva beskära någon större del av de privata konsumtionsmöjligheter som framkommer vid en oförändrad fördelning mellan hushåll och företag av det successivt växande produktionsresultatet. Man kan inte utesluta att en sådan situation skulle underlätta överenskom- melser på arbetsmarknaden och även lämna ett betydande utrymme för en fortsatt inkomstutjämning.

I gengäld måste då den offentliga konsumtionens ökningstakt nedbringas kraftigt. Den skulle komma att ligga något under de ökningstal som re-

dovisats i den s. k. baskalkylen. vilket skulle innebära att man i detta fall hade att emotse en viss neddragning av ambitionsnivån i den offentliga verksamheten och att man på vissa punkter även fick ompröva redan gjorda åtaganden.

I fråga om sektorsutvecklingen skulle detta alternativ ställa krav på en jämförelsevis kraftig expansion av industrisektorn. dels för att tillgodose den ökade exporten men dels också för att klara leveranserna till en snabbt ökande privat konsumtion. Varuhandeln skulle få en expansiv utveckling. Såväl industrin som den privata tjänstesektorn skulle komma att öka sin sysselsättning.

Detta är även fallet med den offentliga sektorn som skulle behöva öka sin sysselsättning med inemot 140 000 personer till 1980. Men detta är en markant lägre ökningstakt än under närmast föregående femårsperioden Den ligger dessutom. som redan framhållits. något under den ökningstakt som svarar mot baskalkylen. Syftet med denna kalkyl har visserligen varit att försöka avgränsa den lägsta utvecklingstakt för den offentliga konsum- tionen som var förenlig med en fullföljd av redan gjorda åtaganden. Men beräkningarna har på flera punkter fått byggas på schablonmässiga anta- ganden. varför man inte bör fästa alltför stor vikt vid den exakta numeriska preciseringen av baskalkylen.

Den föreliggande skillnaden mellan utrymmet för offentlig konsumtion i alternativet I och baskalkylens resultat låter dock antyda att en utveckling enligt detta alternativ sannolikt måste föranleda en omprövning av utgifts- åtagandena på det offentliga området. Det ligger utanför ramen för lång- tidsutredningarnas arbetsområde att anvisa vägarna för detta. men det bör dock klart framhållas att vissa delar av baskalkylen innehåller offentliga utgifter som är helt centrala för de grundläggande antagandena om arbets- kraftens och produktionskapacitetens framtida utveckling. Detta gäller ex- empelvis dei baskalkylen inlagda utgifterna för samhällets barnomsorg som inte i någon större utsträckning kan ändras i minskande riktning utan att detta får återverkningar på förutsättningarna om ett i framtiden ökat utbud av kvinnlig arbetskraft. Förekomsten av sådana restriktioner begränsar spel- rummet för en neddragning av den offentliga konsumtionens ökning under den som anges av baskalkylen.

Den snabba ökning av privat konsumtion som förutsatts i alternativet l medför en jämförelsevis snabb ökning av importen som sedan — via by- tesbalanskravet för 1980 - leder till en motsvarande snabb ökning av ex- porten. För varor och tjänster måste denna öka med inemot 8 % årligen för att extern balans skall uppnås under perioden. För varuexportens del innebär detta en årlig ökning om 9 %. Av de studier som utförts inom konjunkturinstitutet av den svenska varuexportens marknadsförutsättningar under åren fram till 1980 framgår att det bör finnas förutsättningar för en årlig ökning av storleksordningen 8 ”n. Förutsättningarna i alternativet ] skulle således leda till krav på en exportökning som låg något över det av konjunkturinstitutet uppskattade utrymmet på världsmarknaden. Liksom i fallet med baskalkylen för de offentliga utgifterna bör man inte lägga alltför stor vikt vid de numeriska preciseringarna av de olika exportutveck- lingarna. men den föreliggande skillnaden pekar dock på att man i detta alternativ kan komma att få svårigheter att uppnå enjämvikt i bytesbalansen

fram till 1980. Alternativt kan man säga att skillnaden mellan exportkrav och marknadsförutsättningar antyder behov av en ekonomisk politik som ökar den svenska exportens konkurrenskraft i förhållande till den som för- utsatts i institutets kalkyler. Eftersom den högre exporttillväxten endast kan uppnås genom marknadsandelsvinster ställer detta krav på en mera förmånlig kostnadsutveckling än vad som eljest skulle vara fallet. Med hän- syn till beräkningarnas osäkerhet förefaller dock skillnaderna mellan de båda ökningstalen vara väl liten för att man skall våga dra några mera långtgående slutsatser av dessa.

Som tidigare framhållits har vissa överslagsberäkningar utförts för ett fall som innebär att man skulle försöka uppnå jämvikt i utrikesbetalningarna under ett tidigare år än 1980. I det utförda räkneexemplet har då även förutsatts att en viss amortering av vår utlandsskuld skulle ske efter det att jämvikt uppnåtts.

Konsekvenserna blir naturligen en skärpning av kravet på exportens ök- ningstakt och en ytterligare markering av skillnaden mellan detta krav och den beräknade marknadstillväxten. Man kan — i varje fall om man bibehåller de förutsättningar om den internationella ekonomins utveckling som ligger till grund för beräkningarna — ifrågasätta det möjliga i en så snabb export- utveckling och så kraftiga marknadsandelsvinster som skulle följa av detta räkneexempel. Detta är också anledningen till att vi som ett huvudalternativ har utgått från att extern balans kan uppnås först fram mot 1980.

] alternativet II gäller samma förutsättning om arbetstiden som i alternativ I. Däremot begränsas den privata konsumtionens ökningstakt till 2 % om året. Detta möjliggör en snabbare ökning av den offentliga konsumtionen. Denna beräknas kunna öka med nära 3 % om året att jämföra med 1.5 % i alternativ 1 och 1.8 % enligt baskalkylen. Den offentliga sysselsättningen blir i motsvarande mån högre. Ökningen mellan 1975 och 1980 beräknas till 230000 personer. dvs. ungefär samma ökning som under 1970—1975.

I detta fall bereds således utrymme för en i förhållande till baskalkylen klart snabbare ökning av den offentliga verksamheten. Den rådande efter- frågesituationen pekar på att det då i första hand är den kommunala sektorn som kommer att expandera: ökningen i kommunal konsumtion beräknas i detta fall uppgå till ca 3 1/2 ”i) mot 2 "» för statlig konsumtion.

Denna snabbare ökning för offentlig verksamhet sätter sina spår i en stor del av sektorstrukturen. Den industriella expansionen blir lägre. likaså ökningarna inom varuhandel och de privata tjänstesektorerna Även ut- rikeshandeln påverkas. Den lägre takten i privat konsumtion drar ner ök- ningstalen för importen vilket leder till motsvarande lägre ökningar av ex- porten. Varuexportens ökning kommer i detta fall att relativt nära ansluta sig till den av konjunkturinstitutet beräknade marknadstillväxten.

De största ekonomisk-politiska problem som man skulle möta vid för- verkligandet av en utveckling enligt linjerna i alternativet 11 ligger sannolikt i svårigheterna att begränsa den privata konsumtionens ökningstakt till 2 % om året. Konsekvenserna i fråga om skatteutveckling m.m. kommer att behandlas först i det följande avsnittet 4.5. men redan här finns det anledning att peka på att en utveckling enligt detta alternativ ställer krav på en i förhållande till förtjänstutvecklingen betydande dämpning av hushållssek- torns disponibla inkomster. Samtidigt måste man också peka på de åtaganden

som gjorts i fråga om standardutvecklingen för den snabbt växande gruppen av pensionärer.

Redan beslutade förmånsförbättringar — inkl. effekterna av de nu snabbt växande ATP-betalningarna — beräknas ge folkpensionärerna en ärlig real inkomstökning på nästan 5 % per capita. Antalet pensionärer. som 1975 beräknas uppgå till 1.6 milj.. kommer till följd av den förutsatta befolk- ningsutvecklingen och sänkningen av pensionsåldern 1976 att i genomsnitt öka med drygt 3 % om året fram till 1980. Det förefaller visserligen av gjorda undersökningar att döma finnas anledning att räkna med att pen- sionsärsgruppens marginella sparkvot är högre än genomsnittet för hela be- folkningen. varför konsumtionsökningen inte behöver bli lika snabb som ökningen av de reala inkomsterna. Man måste också beakta beskattningens effekter på dessa förmånsförbättringar. Men storleken av denna garanterade inkomstförbättring för pensionärerna tillsammans med den antalsmässiga ökningen av denna grupp är ändå så pass betydande att den måste komma att ta i anspråk en beaktansvärd andel av det i detta alternativ tillgängliga konsumtionsutrymmet.

Den totala privata konsumtionsökningen på 2 ”|. om året motsvarar — sedan hänsyn tagits till befolkningsutvecklingen — en ökning per capita om 1. ”m. Den privata standardstegring som blir kvar för den förvärvsarbet..nde befolkningen efter det att man har räknat bort pensionärsgruppens ökning blir klart lägre. Tar man dessutom även hänsyn till den ökande syssel— sättningen reduceras de förvärvsarbetandes per capita-ökning ytterligare. Det utrymme som står till förfogande för parterna på arbetsmarknaden blir således i detta alternativ mycket begränsat. vilket kan få konsekvenser för såväl den allmänna prisstegringstakten som möjligheterna att avtalsvägen bedriva en fortsatt inkomstutjämning.

Många av de avvägningsproblem som — på olika sätt — aktualiseras av de båda alternativen I och 11 kommer att tillspetsas om man under åren fram till 1980 genomför en arbetstidsförkortning. ] våra alternativ 111 och IV har vi lagt in ett antagande om en sänkning av veckoarbetstiden från 40 till 37.5 timmar under prognosperioden. BNst ökningstakt reduceras i dessa båda fall till 2.3—2.5 % om året. Med hänsyn till att detta i endast begränsad omfattning påverkar andra resursanvändningar — bytesbalanskra- vet ligger exempelvis kvar i dessa alternativ — måste huvuddelen av den lägre produktionsökningen komma att påverka konsumtionsområdet. Detta är i och för sig en naturlig uppläggning av analysen med hänsyn till att en arbetstidsförkortning i första hand måste uppfattas som ett alternativ till en ökad konsumtion.

De båda alternativen skiljer sig åt i fråga om vilka delar av konsumtionen som i första hand skall påverkas av den lägre BNP-ökningen. ] alternativet III har den privata konsumtionen förutsatts öka med samma takt som i fallet 11. vilket innebär att den offentliga konsumtionen då får bära hu- vudansvaret för den nödvändiga anpassningen. I alternativ IV åstadkommes detta i stället genom en lägre takt i den privata konsumtionens ökning.

Allernaliven III och IV

Årliga procentuella ökningar 1975—1980

lll IV

Privat konsumtion 2.0 —I.5 Offentlig konsumtion 1.2 1.9 därav: stat 0.5 1.1 kommun 1.5 2.4

I alternativet IV kommer visserligen den offentliga konsumtionen att relativt nära ansluta sig till baskalkylens krav men ökningen av den privata konsumtionen måste då i stället bli så låg att de problem som berördes i anslutning till det tidigare alternativet 11 blir till ytterlighet accentuerade. Om den privata konsumtionen bibehålls vid 2 ”o kommer den offentliga konsumtionen att endast kunna öka med drygt "ti om året. Skillnaden i förhållande till baskalkylen blir i detta fall så markant att man med tämligen stor säkerhet vågar påstå att detta alternativ måste komma att innebära en omprövning av ambitionsnivån inom den offentliga verksamheten.

Många av dessa problem som synes åtfölja en arbetstidsförkortning blir emellertid beroende av hushållens beredvillighet att acceptera de ekonomiska konsekvenserna av en sådan förkortning. Om inte anspråksnivån i någon nämnvärd utsträckning påverkas får vi sannolikt räkna med ökade svå- righeter att åstadkomma en samhällsekonomiskt balanserad utveckling un- der åren fram till 1980. Ett förhållande som pekar i denna riktning är att den standardstegring som ligger i en förkortning av arbetstiden i första hand tillfaller den halva del av befolkningen som är förvärvsarbetande medan däremot t. ex. pensionärsgrupperna inte får någon omedelbar nytta av en sådan reform.

Erfarenheterna från tidigare arbetstidsförkortningar är i dessa avseenden inte helt entydiga. men skulle det visa sig att man kan bemästra dessa problem kommer naturligtvis en del av den tillspetsning som ligger i de numeriska resultaten att tonas ned.

4.5. Den finansiella utvecklingen

l föregående avsnitt diskuterades alternativa sätt att använda det rea/a re- sursutrymmet under åren fram till 1980. För vart och ett av de olika al- ternativen tecknades en bild av de problem man sannolikt kommer att möta och de krav dessa kommer att ställa på den ekonomiska politikens inriktning.

En mera fullständig framställning av dessa frågor förutsätter emellertid att man kompletterar den reala bilden med en analys av dess finansiella innebörd och konsekvenser. För att en viss real utveckling skall åstadkom- mas — i fråga om exempelvis privat eller offentlig konsumtion eller in- dustriinvesteringar — måste man i stor utsträckning arbeta med medel och åtgärder som uttrycks i monetära termer. Men man måste också undersöka

' Edgren. Faxén. Odhner: Lönebildning och samhällsekonomi. Stockholm 1970.

om den förutsatta reala utvecklingen innebär en utveckling av de finansiella variablerna som ter sig svår att realisera eller skulle strida mot allmänna målsättningar. Sådana variabler är t.ex. hushållssektorns sparkvot. skat- tetrycket. självfinansieringsgraden rn. m.

Allt detta ställer med andra ord krav på att den reala bild över utvecklingen som presenterats tidigare i detta kapitel ”översätts" till en utveckling i lö- pande priser och då även kompletteras med beräkningar över inkomstbild- ningen och den finansiella situationen för olika sektorer. Detta förutsätter i sin tur att man utvidgar de modellberäkningar som låg till grund för den reala utvecklingsbilden med beräkningar i löpande priser och inkomster. Detta har i 1975 års utredning skett genom att till den reala modellen knyta en prismodell med vars hjälp BNst olika komponenter kunnat beräknas i löpande priser fram till 1980. Modellen tar bl. a. hänsyn till prisspridningen från omvärlden till den svenska ekonomin och till de skillnader i kost- nadsutveckling som följer av att de olika sektorerna har olika produk- tivitetsutveckling. (Modellen är i princip uppbyggd på samma sätt som den s.k. EFO-modellen').

Det grundantagande som har gjorts är att den internationella prissteg- ringstakten under perioden i genomsnitt kommer att uppgå till ca 3 % per år. dvs. klart lägre än för perioden 1970—1975. Såsom framgått av den in- ternationella översikten i kapitel 2 framstår detta som sannolikt dels med hänsyn till bortfallet av flera specifika inflationsfaktorer. dels också med hänsyn till att inflationsbekämpningen numera givits en hög prioritet i de stora industriländernas ekonomiska politik. Med utgångspunkt i detta an- tagande om den internationella prisstegringen har sedan prisstegringstak- terna för de olika försörjningsbalansposterna beräknats.

Den genomsnittliga prisstegringen 1975—1980 Årlig procentuell förändring

Privat konsumtion 4.0 Statlig konsumtion 7.2 Kommunal konsumtion 8.1 Bruttoinvesteringar 5.0 Export (varor och tjänster) 3.2 Summa efterfrågan 4.5 Import (varor och tjänster) 3.2 BNP till marknadspris 4.9

Anm. De redovisade prisförändringarna anknyteri första hand till viktfördelningen i al- ternativet I. Prisökningarna blir till följd av förändringen i sektorsammansättningen några tiondelar högre i alternativen II och 111.

Att export- och importprisstegringen blir något högre än den internationella förklaras av olikheter i sammansättningen mellan världshandeln och den svenska utrikeshan- deln.

Som framgår av tablån är spridningen mellan prisökningarna för de olika komponenterna betydande. Lägst ligger den internationellt bestämda sektorn med drygt 3 % om året medan den offentliga konsumtionen ligger högst

med en ökning om 7 a 8 %. Förklaringen ligger i den mekanism som belysts i EFO-rapporten — nämligen att de sektorer som är skyddade från inter- nationell konkurrens också erfarenhetsmässigt har en låg produktivitets- stegring. vilket leder till ett större genomslag på dessa sektorers pris- och kostnadsstegring av en likformig lönestegring.

Konsekvenserna av dessa prisprognoser för försörjningsbalansens utveck- ling framgår av följande tablå.

Försörjningsbalansen 1970—1980 Årlig procentuell förändring. löpande priser

1970—1975 1975—1980

Alt. I Alt. II Alt. III Privat konsumtion 10.3 7.1 6.4 6.4 Statlig konsumtion 12.3 8.0 9.3 7.8 Kommunal konsumtion 15.3 10.1 11.8 9.7 Bruttoinvesteringar 9.3 7.7 7.8 7.3 Export (varor och tjänster) 16.4 11.1 10.2 10.0 Summa efterfrågan 12.1 8.6 8.4 7.9 Import (varor och tjänster) 16.1 9.8 8.7 8.6 BNP till marknadspris 11.0 8.2 8.3 7.7

Anni. ] Som framhållits tidigare har inte några detaljberäkningar genomförts för al- ternativet IV. Anni. 2 Beräkningarna i tablån grundas på de justerade beräkningarna för 1975 (se avsnitt 5.1).

Den bild man möter av försörjningsbalansutvecklingen i löpande priser skiljer sig på väsentliga punkter från beräkningarna i fasta priser. I första hand gäller detta den offentliga konsumtionens utveckling. I den reala kal- kylens alternativ 1 ökade den privata konsumtionen med 3 % årligen. vilket medförde att den offentliga konsumtionens volymökning fick begränsas till 1.5 % om året. Omräkningen till löpande priser kastar om relationerna mellan dessa båda utgiftskategorier. Genom den relativt sett snabbare kost- nadsstegringen inom den offentliga verksamheten kräver denna volym- utveckling en ökning i löpande priser som ligger klart över den privata konsumtionens ökningstakt. Konsekvenserna av detta förhållande för bl. a. skatteutvecklingen kommer att beröras i det följande.

Genom dessa beräkningar av försörjningsbalansposterna i löpande priser får man fram en bild av olika sektorers slutliga e/ierfrågan för konsumtion och investeringar. Denna bild kan sedan jämföras med samma sektorers inkomstbildning varigenom man får en uppfattning om det _nnansiella spa- randets utveckling inom olika delar av ekonomin. Detta sparande definieras som skillnaden mellan sektorernas totala disponibla inkomster och deras totala slutliga efterfrågan. Sådana beräkningar kräver emellertid att man inför flera ytterligare förutsättningar. De viktigaste gäller löneandelen i de totala faktorinkomsterna och sparandets andel av hushållens totala dis- ponibla inkomster.

Under 1960- och 1970-talen har löneandelen — i första hand till följd av förskjutningar i sektorsammansättningen — stigit trendmässigt. Den var enligt det nu föreliggande nationalräkenskapsmaterialet 59 % 1960. 64 % 1965 och 68 % 1970. Under senare år bedöms den ha stigit ytterligare. Vi har som ett huvudalternativ räknat med att den skall uppgå till 71 % 1980. Under denna förutsättning skulle lönerna stiga med i genomsnitt 8.0 % under 1975—1980. 1 ett särskilt alternativ har vi undersökt konsekvenserna av en högre löneandel (73.5 %) 1980. vilket skulle innebära en löneökning om 8.8 % per år och en motsvarande lägre takt i företagens faktorinkomster. Vid den lägre löneandelen kommer företagens bruttosparande i procent av de givna investeringarna att ligga på ungefär samma nivå som i genomsnitt för 1971—1975. Vid den högre löneandelen sjunker spartäckningen och själv- finansieringen till en historiskt sett låg nivå.

Förutsättningen om hushållens sparkvot är central för beräkningarna av det finansiella sparandet i ekonomin. Samtidigt måste man emellertid konstatera att denna kvot under senare år förändrats på ett mycket svår- förutsägbart sätt. Utvecklingen under 1960-talet innebar en ganska regel- bunden minskning. Från ett toppläge på omkring 7.5 % 1964 föll den till drygt 3 % 1968 och 1969. Därefter har den på ett oregelbundet sätt stigit till 8 a 9 % under 1974 och 1975.

Vi har som ett huvudalternativ räknat med att sparkvoten skall ligga kvar på nivån 8 % även 1980. Men vi har sett det som en viktig uppgift att klarlägga konsekvenserna — inte minst för finanspolitiken —av alternativa förutsättningar på denna punkt. Den betydande osäkerhet som föreligger på detta område har motiverat att vi prövat såväl ett något högre alternativ (9 %) som två klart lägre tal. nämligen 6.5 resp 5 %.

Efter preciseringen av dessa förutsättningar och med hänsynstagande till AP-fondens tillväxt kan man konstruera den bild av det finansiella sparandet som följer av de olika alternativen för den reala resursanvändningen som presenterades i det föregående avsnittet 44.

Det finansiella sparandets fördelning på olika sektorer Milj. kr.. löpande priser

1970 1975 1980 Alt. I Alt. 11 Alt. III Staten 3 132 —7 552 —1 979 —3 332 —1 446 Kommunerna -2 226 —2 633 0 0 0 AP-fonden 7074 11 121 15 890 15 890 15 420 Hushåll 3 976 15 037 18 398 17 785 17 785 Bostäder —6 508 —6 682 —9 822 —9 663 —9 663 Företag —6 815 —18 026 -22 487 —20 680 —22 096 Summa —1 367 —8 735 0 0 0

Anm. ] Gemensamt för de tre alternativen för 1980 är att löneandelen förutsatts vara 71 % och hushållens sparkvot 8 %. Anm 2 I förhållande till beräkningarna i kapitel 8 har företagens finansiella sparande anpassats så att totalsumman blir exakt lika med noll. Anm. 3 Uppgifterna för 1975 bygger på den faktiska utvecklingen för detta år.

Det bytesbalansunderskott som kännetecknar den svenska ekonomin un- der 1975 registreras i tablån som ett negativt finansiellt sparande —summerat över alla sektorer — på 8.7 miljarder kr. Den grundläggande frågeställning som tablån belyser är vilka finansiella krav som etablerande av en jämvikt i bytesbalansen 1980 medför. För att renodla problemställningen har för- utsatts att den kommunala sektorn skall uppvisa en total balans 1980. Med hänsyn till att denna sektor i utgångsläget 1975 uppvisar ett negativt fi- nansiellt sparande bidrar visserligen denna till att åstadkomma en nödvändig finansiell åtstramning under åren fram till 1980 men huvuddelen av denna effekt åstadkommes dock genom den statliga sektorns utveckling. För att bytesbalansjämvikt skall etableras detta år och samtliga andra förutsättningar i de reala kalkylalternativen skall uppfyllas krävs nämligen en påtaglig för- stärkning av den statliga sektorns finansiella ställning. I förhållande till 1975 krävs att det negativa finansiella sparandet nedbringas med ett belopp som uppgår till storleksordningen 4 a 6 miljarder kr. Skulle den kommunala ekonomin kännetecknas av ett negativt finansiellt Sparande även under 1980 måste den statliga sektorns ställning ytterligare förstärkas.

Den statliga finanspolitiken måste således bära en betydande del av an- svaret för att åstadkomma den ökning av ekonomins totala sparande som behövs för att extern balans skall uppnås. Den förutsatta utvecklingen av AP-fonden bidrar visserligen till en nödvändig åtstramning men den av- saktande fondökningen klarar inte hela denna uppgift utan finanspolitiken måste därtill skärpas. I följande tablå redovisas den totala skatte- och avgiftsutveckling som krävs för att förverkliga den tidigare presenterade utvecklingen för de olika sektorernas finansiella sparande.

Av tablån framgår visserligen att skatterna och avgifterna med de här gjorda förutsättningarna skulle komma att öka något långsammare 1975—1980 än under närmast föregående femårsperiod. Men satt i relation till BNst ökningstakt. vilket åskådliggörs genom den s.k. skatteelastici- teten. innebär resultaten en skärpning av finanspolitiken i förhållande till utvecklingen under perioden 1970—1975. Skatteelasticiteten liggeri samtliga tre alternativ över den som gällde för sistlidna femårsperiod. I alternativet 1 är ökningen visserligen inte lika accentuerad som i de två andra fallen men detta sammanhänger med att den finanspolitiska restriktiviteten i detta fall främst åstadkommes genom en mycket låg ökningstakt på utgiftssidan (1.5 % om året i fasta priser).

Den högsta Skatteelasticiteten uppvisar alternativet 11. Finanspolitiken står i detta fall inför den dubbla uppgiften att både åstadkomma en med hänsyn till externbalansen nödvändig åtstramning av efterfrågan och att finansiera en jämförelsevis snabb ökning av de offentliga utgifterna. Dessa slutsatser gäller såväl den justerade beräkningen som alternativet med det faktiska utfallet för 1975. 1 det senare fallet blir dock förändringen mellan perioderna mindre.

Den skärpning av finanspolitiken som illustreras i tablån är en konsekvens av bl. a. omsvängningen i statens finansiella sparande. Under 1970—1975 ökade det statliga budgetunderskottet relativt kraftigt. Ökningen av stats- utgifterna kunde ske vid en lägre genomsnittlig skatte- och avgiftsänan- siering än under tidigare år. Den nu förutsedda utvecklingen fram till 1980 ställer krav på att staten minskar sitt budgetunderskott. vilket måste få

Offentliga skatter och avgifter samt skatteelasticitet 1960—1980 Årlig procentuell förändring. löpande priser

BNP till Offentliga Skatte— marknadspris skatter och elasticitet avgifter (2:1) (1) (2) (3) 1960—1965 9.4 14.0 1.49 1965—1970 8.6 11.8 1.37 Justerat utfall för 1975 1970—1975 11.0 12.8 1.16 1975—1980 alt. 1 8.2 10.7 1.30 alt. 11 8.3 11.6 1.40 alt. 111 7.7 10.4 1.35 Faktiskt tri/all [975 1970—1975 10.7 12.8 1.20 1975—1980 alt. 1 8.6 10.7 1.24 alt.11 8.7 11.6 1.33 alt. 111 8.0 10.4 1.30

Anm. ] Offentliga skatter och avgifter inkluderar direkta och indirekta skatter samt socialförsäkringsavgifter inkl. ATP-avgifter. Anm. 2 I samtliga alternativ 1975—1980 har förutsatts att löneandelen är 71 % och hushållens sparkvot 8 %. Anni. 3 En närmare redogörelse för den justerade beräkningen för 1975 ges i avsnitt 5.1.

konsekvenser för skatte- och avgiftsutvecklingen. Det bör dock framhållas att Skatteelasticiteten i de flesta alternativen för perioden 1975—1980 ligger under de tal som registrerats för 1960-talet.

Resultaten av den känslighetsanalys som genomförts i fråga om spar- kvotens och löneandelens utveckling redovisas utförligt i kapitel 8. Här skall endast framhållas att om sparkvoten blir lägre och/eller om löneandelen blir högre än som förutsatts i huvudalternativen för beräkningarna så ökar kraven på restriktiviteten i finanspolitiken. Det minskade sparandet inom hushållssektorn resp. det större negativa sparandet inom företagssektorn måste då kompenseras genom ett ökat offentligt sparande. Omvänt kan man uttrycka detta så att kraven på finanspolitiken mildras i samma mån som man kan utforma andra åtgärder som bidrar till att upprätthålla den nuvarande nivån på hushållssektorns sparande och som inte ytterligare ac- centuerar företagssektorns kraftiga negativa sparande.

Vid sidan av dessa finanspolitiska överväganden är de finansiella beräk- ningarna även ägnade att belysa förhållandet mellan företagssektorns brut- tosparande och dess investeringar. Såsom närmare redovisas i kapitel 8 innebär resultaten att företagens spartäckning och självfinansiering i stort

sett skulle ligga kvar på den genomsnittsnivå som gällt under 1971—1975. En i förhållande till huvudalternativet högre nivå på löneandelen skulle minska spartäckningen inom företagssektorn. Vilken betydelse detta får för genomförande av den förutsatta investeringsutvecklingen är svårt att uttala sig om. Man kan dock inte utesluta att i så fall behov kommer att uppstå av nya former för Hnansiering av i första hand den industriella expansionen.

5. Resultaten i sammandrag

5.1. Bedömning av utgångsläget 1975

Långtidsutredningens uppgift skall vara att ge en bild av den ekonomiska utveckiingen på längre sikt. 1 tidigare utredningar har man kunnat betrakta såväl utgångsåret som slutåret i den aktuella femårsperioden som konjunk- turellt sett likvärdiga och i allmänhet även som år med ett högt kapaci- tetsutnyttjande. Ev. avvikelser har varit så små att man kunnat bortse från dem. Uppenbarligen är detta inte möjligt denna gång.

Den bedömning av den ekonomiska utvecklingen 1975 som har kunnat göras i slutskedet av långtidsutredningsarbetet ger vid handen att produk- tionsökningen mellan 1974 och 1975 blir obetydlig. En väsentlig förklaring till detta är den kraftiga minskning av exportvolymen som i sin tur beror på den djupa lågkonjunktur som sedan flera år rått i de flesta av våra av- nämarländer. På grund av efterfrågans utveckling beräknas även import- volymen stagnera ellert. o. m. minska något mellan 1974 och 1975.

Sysselsättningsutvecklingen 1974—1975 förefaller däremot att innebära en klar ökning. vare sig man mäter i timvolym eller i antal personer. Härav följer också att produktivitetsökningen 1974—1975 blir obetydlig. Även om fullt preciserade bedömningar för hela 1975 ännu inte föreligger är det klart att nedgången i export och produktivitet blir så kraftig att den på ett markant sätt kommer att prägla även den genomsnittliga utvecklingen för hela pe- rioden 1970—1975.

Vi har inte ansett det möjligt att genomföra en fullständig "normalårs- beräkning" av 1975. Att precisera en sådan, t.ex. med avseende på in- vesteringsutveckling och offentlig sektor är förknippat med stora teoretiska och praktiska svårigheter. Vi har därför försökt att begränsa den erforderliga korrigeringen så långt som möjligt. och koncentrera den till de variabler som hör samman med utlandstransaktionerna. Därigenom blir beräkningen visserligen relativt enkel men förhoppningsvis mera verklighetsanknuten än en renodlat teoretisk ansats.

En utgångspunkt för våra överväganden har varit att 1974 var ett år med i stort sett fullt utnyttjande av den tillgängliga arbetskraften och produk- tionskapaciteten. Bytesbalansen visade emellertid ett underskott på drygt 4 miljarder kr. främst på grund av de oljeprishöjningar som inträffat. Vi har antagit att detta underskott utgör ett mått på den bestående balansbrist som vi drabbats av genom terms-of-trade-försämringen. Därför har vi fört in ett underskott på bytesbalansen av denna storlek i kalkylen för det jus-

le Fi 1975113.

terade utgångsläget 1975. Vi har vidare antagit att terms-of—trade för varor skall vara oförändrade från 1974 och framåt samt att exportvolymen skall öka med ca 7 % 1974—1975 i den justerade kalkylen. Detta tal svarar mot den trendmässiga ökningen under 1970-talets första hälft enligt konjunk- turinstitutets exportbedömning (se bilaga 2). Den ökning av importvolymen av varor som erfordras för att sluta balanserna blir ca 3 %.

För utrikeshandeln med tjänster. för inhemsk efterfrågan och sysselsätt- ning har ingen justering gjorts av den preliminära konjunkturbedömning som gjordes i oktober 1975.

Uppjusteringen 1975 i absoluta tal är för exporten 7 900 milj. kr. i löpande priser och 7 000 milj. kr. i 1968 års priser. För importen är motsvarande tal 2900 milj. kr. i löpande priser och 1 700 milj. kr. i 1968 års priser.

De justeringar som beskrivits ovan resulterar i en produktions- och pro- duktivitetshöjning 1975 som betydligt bättre ansluter till den långsiktigt normala än den man får fram i konjunkturbedömningen. Den justerade produktivitetsstegringen 1974—1975 skulle uppgå till knappa %.

Konjunkturbedömningen för 1975 överensstämmer i stort med den som redovisades i departementspromemorian "Konjunkturutsikterna Hösten 1975".' Enstaka uppgifter har tagits ut konjunkturinstitutets höstrapport 1975. Det har också varit nödvändigt att sektorfördela den gjorda korri- geringen. Detta har skett med hjälp av korttidsstatistik och relativt scha- blonmässiga metoder. Genom justeringen av försörjningsbalansen 1975 upp- når man att effekterna av den sviktande utlandsefterfrågan 1975 i stort sett rensas bort. Den speciella konjunktursituation som rätt under detta år kommer därigenom knappast att påverka ökningstakterna 1975—1980 för export och import utan dessa kommer att mera ansluta sig till trendmässig utveckling. För BNP och för produktivitetsutvecklingen blir rensningen inte fullständig och för den inhemska efterfrågan har ingen justering gjorts. Ut- vecklingstakterna 1975—1980 blir alltså i dessa fall i varierande grad påverkade av konjunkturläget 1975. Effekterna är dock sannolikt inte av någon större storlek. Följande tablå belyser utvecklingen 1970—1975 i de båda fall där man utgår från konjunkturbedömningen 1975 resp. från det justerade ut— gångsläget 1975. ] tablån illustreras också hur utvecklingen 1975—1980 på- verkas av vilket utgångsläge som väljs för 1975. Skillnaden i exportöknings- takt är påfallande. Men även för import och totalproduktion föreligger en klar skillnad. Den produktivitetsreserv som skulle föreligga i utgångsläget därigenom att företagen behållit och t.o.m. ökat sin sysselsättning trots att produktionen stagnerat skulle enligt denna överslagskalkyl uppgå till ca 3 %. Denna reserv utgör ett ungefärligt mått på hur mycket produktionen kan öka när utlandsefterfrågan åter tar fart utan att sysselsättningen samtidigt behöveröka.

Elleklet'na av korrigeringen för 1975

År] ig procentuell volym förändring

Alt. 1 1970—1975 1975—1980 Faktisk Justerade Faktiskt Justerade utveckling beriik- värde för beräk— ningar 1975 som ningar för 1975 bas för 1975 BNP 2.4 2.9 3.8 3.2 Import 4.9 5.7 7.1 6.4 lnhemsk efterfrågan 2.2 2.2 2.6 2.6 lixport 5.4 8.2 10.5 7.7 Produktivitet 3.6 4.1 3.9 3.3

5.2. Sammanfattande redovisning av beräkningsresultaten

Den statistiska bakgrunden i detta avsnitt har sammanförts i några centrala tabeller som anger utvecklingen för perioden 1960—1975 samt långtidsut- redningens prognoser 1975—1980. För prognosperioden presenteras fyra al- ternativa beräkningar. l kapitel 4 diskuteras förutsättningarna för de olika alternativen. Den sektoriella indelningen i tabellerna bygger på den eko- nometriska modellens 24 sektorer. De exakta definitionerna av dessa sekto- rer återfinns i bilaga 8 till LU samt 1 SOU l973z21.

Som källmaterial för tabellerna har för åren fram t. o. m. 1974 använts statistiska centralbyråns nationalräkenskaper. [ de försörjningsbalanser för åren 1959—1974 som upprättats och som anpassats till långtidsutredningens ekonometriska modell föreligger vissa differenser gentemot centralbyråns nationalräkenskapsdata så som de publiceras i Statistiska meddelanden. Så har exempelvis ofördelade banktjänster delats upp på modellens olika sek- torer. Vidare har skillnaden mellan BNP beräknad från produktions- resp. användningssidan (restposten) eliminerats genom att den utfördelats över de delar av insatsstrukturen som ej kunnat direktbestämmas i statistiken. De nationalräkenskapsdata. som nu är tillgängliga. är definitiva t. 0. m. 1972 medan åren 1973 och 1974 endast avser preliminära uppgifter. Värdena för 1975 bygger på den analys av konjunkturläget hösten 1975 som utarbetades inom finansdepartementets ekonomiska avdelning. Uppgifterna överens- stämmer dock inte helt. Såsom redan framgått av avsnitt 5.1 har talen för 1975 justerats på visst sätt. Samtliga tabeller i detta avsnitt utgår från jus- terade värden för 1975.

Beskrivning av tabellerna. 1 det följande ges en beskrivning av tabellerna tillsammans med hänvisningar till i vilket kapitel eller avsnitt prognos- resultaten behandlas.

Tabell 5.1 är en relativt detaljerad försörjningsbalans. som visar hur det totala produktionsresultatet till mottagarpris (BNP) fördelas på olika använd- ningsområden. I kapitel 6 redogörs för utvecklingen av de olika efterfrå-

gekomponenterna.

Resursernas fördelning har åskådliggjorts genom att de olika posterna i försörjningsbalansen uttryckts som andelar av BNP såväl i fasta som i löpande priser (tabell 5.2). Beräkningarna i löpande priser baseras på en enkel prismodell av EFO—typ. Modellen beskrivs kortfattat i avsnitt 6.3 och mera utförligt i modellbilagan.

En uppdelning av konsumtionen och investeringarna på dels en privat och dels en offentlig sektor har gjorts i tabell 5.3. Offentlig sektor omfattar endast offentliga myndigheter. vilket innebär att såväl statliga som kom- munala affärsverk behandlas i den privata sektorn. Utvecklingen av den offentliga sektorns konsumtion och investeringar finns närmare kommen- terade i avsnitten 6.6 och 6.7

l tabell 5.1 återfinns utvecklingen av BNP. mätt från användningssidan. BNP beräknad från produktionssidan återfinns i tabell 5.4. Detta beräk- ningssätt ger en tillväxt för den totala produktionen 1975—1980 på 2.3—3.1 %. dvs. praktiskt taget samma tillväxttakt som från användningssidan. I tabell 5.5 återges de olika näringsgrenarnas bidrag till BNP i såväl fasta som löpande priser.

Tabellerna 5.4 och 5.5 är beräknade till faktorpris, vilket innebär att man från mottagarpriset dragit indirekta skatter och lagt till subventioner. För att erhålla andelarna i löpande priser har samma förfaringssätt använts som i tabell 5.2. Produktionsutvecklingen behandlas i kapitel 3.

Sysselsättningen. beräknad i antal timmar. återges för de olika närings- grenarna i tabell 5.6. Kalkyler har också gjorts för utvecklingen av antalet sysselsatta. Metoden beskrivs kortfattat i avsnitt 7.2. Resultatet framgår av tabell 5.7. 1 avsnitt 3.4 kommenteras utvecklingen på arbetskraftsområdet.

Av tabell 5.8 framgår den produktivitetsutveckling. som antagits för de olika näringsgrenarna. Produktiviteten är beräknad som förädlingsvärdet per arbetstimme. Produktivitetsutvecklingen beskrivs främst i avsnitt 3.6 men även i resp. näringsgrensavsnitt i kapitel 7.

Tabell 5.9 visar bruttoinvesteringarnas utveckling 1960—1975 samt pro- gnoser för 1975—1980. Av den därpå följande tabellen (tabell 5.10) framgår hur de olika näringsgrenarnas andel av de totala investeringarna har ändrats sedan början av 1960-talet och hur de bedöms komma att förändras under prognosperioden. Tabellerna 5.11 och 5.12 visar utvecklingen för byggnads- resp. maskininvesteringar sedan 1960. 1 avsnitten 6.4 och 6.7 finns närmare redogjort för utvecklingen av privata resp. offentliga investeringar.

Tabeller och kommentarer rörande utvecklingen för övriga poster i för- sörjningsbalansen återfinns i avsnitten 6.2 "Utrikeshandel”. 6.3 "Privat kon- sumtion och priser” samt i avsnitt 6.5 "Lager".

Tabell 5.1 F örsörjningsbalansens utveckling 1960—l980

Årlig procentuell volymförändring

löpande priser priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1975 1975 1965 1970 1975

Alt. 1 Alt. 11 Alt. 111 Alt. IV

m' eroogocrx It)—ww,

2.3 3.0 2.0 3.3 .5 2.9

l Privat konsumtion 150 200 94 500 4.1 20 ' l l 2

2.2 0.8 2.0 0.5 1.1

l l 5 l 8

2 Offentlig konsumtion 71 100 38 600 5.4 Statlig 24 600 14 000 5.9 Kommunal 46 500 24 600 5.1

3 Total konsumtion (1 + 2) 221 300 133 100 4.5 2.6 2.6 2.3 1.6 4 Bruttoinvestering totalt 59 550 37 900 6.9 . 1.0 2.6 2.7 2.2 2.2 Bostäder 11 900 8 250 8.7 1. —2.3 2.2 2.0 2.0 2.0 Offentlig" 9 000 5 800 9.7 8.0 —4.9 —0.7 2.7 —0.7 0.7 Stat 2 800 1 750 7.3 0.6 0.4 —l.Z 1.6 —l.2 —0.l Kommun 6 200 4 050 10.9 11.0 —6.7 —0.4 3.1 —0.4 1.1 Privata 38 650 23 850 5.3 3.3 4.3 3.5 2.9 2.9 2.5 industri 14 700 9 200 4.2 3.7 7.1 6.2 5.5 5.5 5.2

5 Lagerfo ndringh 8 100 4300 (700) (1 100) (250) (500) (50) (50) (-200)

6 lnhemsk resurslörbrukning 288 950 175300 5.0 3.9 2.2 2.6 2.3 1.8 1.7

(3 + 4 + 5) 7 Summa kapitalbildning 67 050 47 500 7.3 4.3 3.9 4.8 4.6 4.3 4.2 (4 + 5 + bytesbalans) 8 Export av varor och tjänster 88 800 57 400 7.6 9.0 8.2 7.7 6.7 6.6 6.2 9 Import av varor och tjänster 89 400 52 100 6.9 8.5 5.7 6.4 5.3 5.2 4.7 10 BNP” 288 350 180 600 5.1 4.0 2.9 3.2 2.9 2.5 2.3

4.0 .9 3.4 2.4

'""1

" Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar. b Förändrin i milj. kr.

g

(' Till mottagarpris.

Tabell 5.2 Resursernas fördelning 1960—1980 Procent av BNP

1960 1965 1970 1975 1980

Alt. 1 All. 11 Alt. Ill Alt. lV

A 1968 års priser 1 Privat konsumtion 58.7 56.0 53.9 52.3 51.9 50.0 51.2 50.3 2 Offentlig konsumtion 19.0 19.3 21.0 21.4 19.7 21.4 20.1 20.9 3 Total konsumtion (1 + 2) 77.7 75.3 74.9 73.7 71.6 71.4 71.3 71.2 4 Bruttoinvestering totalt 21.4 23.3 23.1 21.0 20.4 20.7 20.7 20.8 Bostäder 5.6 6.6 6.0 4.6 4.4 4.4 4.5 4.5 Offentliga 3.2 3.9 4.7 3.2 2.6 3.1 2.7 2.9 Privata 12.6 12.8 12.4 13.2 13.4 13.2 13.5 13.4 5 Lagerförändring 2.2 2.3 2.6 2.4 2.3 2.1 2.1 2.0 6 Bytesbalansens saldo —1.3 —0.9 —0.6 2.9 5.7 5.8 5.9 6.0 7 Summa kapitalbildning (4 + 5 + 6) 22.3 24.7 25.1 26.3 28.4 28.6 28.7 28.8 8 BN?!) 100 100 100 100 100 100 100 100

B Löpande priser 1 Privat konsumtion 60.0 56.4 53.9 52.1 49.4 47.6 49.0 48.0 2 Offentlig konsumtion 15.8 17.6 21.4 24.7 26.0 27.9 26.3 27.4 3 Total konsumtion (1 + 2) 75.8 74.0 75.3 76.8 75.4 75.5 75.3 75.4 4 Bruttoinvestering totalt 22.1 24.3 22.4 20.6 20.2 20.2 20.3 20.3 Bostäder 5.4 6.9 5.7 4.1 3.9 3.9 4.0 4.0 Offentlig” 3.3 4.1 4.7 3.1 2.6 3.0 2.7 2.9 Privata 13.4 13.3 12.0 13.4 13.7 13.3 13.6 13.4 5 Lagerförändring 2.7 2.5 2.8 2.8 2.6 2.3 2.4 2.2 6 Bytesbalansens saldo —O.6 —0.8 —0.5 —0.2 1.8 2.0 2.0 2.1 7 Summa kapitalbildning (4 + 5 + 6) 24.2 26.0 24.7 23.2 24.6 24.5 24.7 24.6 8 BNPb 100 100 100 100 100 100 100 100

a Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar.

9 Till mottagarpris.

Tabell 5.3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1960—1980 Årlig procentuell volymförändring

1960— 1965— 1970— 1975—1980

Privat sektor Konsumtion

Bruttoinvesteringa

Statlig sektor Konsumtion

Bruttoinvestering”

Kommunal sektor Konsumtion Bruttoinvesteringa

Total offentlig sektor Konsumtion Bruttoinvesteringa

Bostadsbyggande

Offentlig sektor + bostadsbyggande

” Exkl. bostadsbyggande.

1965 1970 1975

Alt. 1

Alt. ll

4.4 4.1 5.3 6.1 5.9 7.3 6.1 5.1 10.9 6.1 5.4 9.7 8.7 6.6 3.2 3.2 3.3 1.5 1.6 0.6 9.3 8.9 11.0

6.1 5.7 8.0 1.7 5.2

2.7 2.3 4.3 2.0 2.2 0.4 2.0 4.0 —6.7 2.0 3.3 —4.9

—2.3 1.2

3.1 3.0 3.5

0.6 0.8 —1.2 1.6 1.9 414

1.2 1.5 —0.7 2.2 1.4

2.2 2.0 2.9 1.9 2.0 1.6 3.4 3.4 3.1 2.9 2.9 2.7 2.0 2.7

Alt.

2.2 2.0 2.9 0.4 0.5 —l 2 1.3 1.5 43.4 0.9 1.2 —0.7 2.0 1.1

Tabell 5.4 F örädlingsvärde (till faktorpris) inom olika näringsgrenar 1960—1980

Milj. kr.. Årlig procentuell volymförändring 1968 års

priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1974 1965 1970 1975 Alt. I Alt. 11 Alt. lll Alt. IV

Jordbruk och fiske 4083 - 0.2 —0.9 3.3 0.8 0.4 0.3 0.2 Skogsbruk 2 980 0.7 3.1 2.5 1.5 0.9 0.7 0.3 Industri 47 436 7.1 5.4 4.2 5.2 4.4 4.2 3.7 El-. gas-. värme- och vattenverk 4036 8.7 5.8 6.3 5.4 4.5 4.2 3.7 Byggnadsverksamhet 14 836 6.8 3.0 1.0 1.7 2.0 1.4 1.4

Summa varu- och kraftproduktion 73 371 6.3 4.4 3.5 4.2 3.6 3.3 3.0

Varuhandel 15 195 5.2 3.9 2.5 3.4 2.6 2.5 2.1 Samfärdsel 11 429 4.7 3.1 5.5 1.6 1.0 0.8 0.6 Bostadsförvaltning 12 292 2.6 2.6 1.8 1.8 1.8 1.8 1.8 Privata tjänster 17 343 4.4 2.0 1.0 1.8 1.4 1.2 1.0 Offentliga tjänster 26 683 5.5 5.9 3.7 1.6 3.1 1.3 2.1

Summa tjänsteproduktion 82 942 4.6 3.8 2.8 2.0 2.2 1.5 |_6 Totalt 156 313 5.3 4.0 3.1 3.1 2.9 2.4 2.3

Tabell 5.5 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1960—1980

Procent av BNP till faktorpris

A 1968 års priser

Jordbruk och fiske

Skogsbruk

Industri

El-. gas-. värme- och vattenverk Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfardsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion Totalt

B Löpande priser

Jordbruk och fiske

Skogsbruk

Industri

EI-. gas-. värme- och vattenverk Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfärdsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion Totalt

1960

3.8 2.6 25.6 1.8 10.1

1965

3.0 2.0 27.9 2.1 10.9

1970

2.4 2.0 29.7 2.3 10.3

1974

2.6 1.9 30. 3 2.6 9.5

44,0

10 .3 7.0 10.1 13.5 15.1

56.0 100

4.5 3. 5 32.0 2.6 9.9

52.6

8.6 7.4 10.7 9.5 11.2

45.9 10.2 6.9 8.9

12. 9

15.2 54.1 100

3.6 2.8 30.6 2.4 11.2

46.7

10.2 6.5 8. 3

11. 7

16.6

46.9

9.7 7.3 7. 9 11.1 17.1

1980

Alt. 1

2 .2 2 .0 34.5 3 .0 8 .3

Alt. 11

2.2 1.9 33. 5 2.9 8.5

Alt. 111

2.2 1.9 34, 0 3.0 8.4

Att. IV

2.2 1 9 33. 5 2.9 8.5

50.0

9.9 6.3 7.4 10.5 15.9

49.0

9.7 6.2 7.5 10 .3 17.3

49.5

9.9 6.3 7 .7 10.5 16.1

49.0

9.7 6.2 7 7 10. 5 16.9

53.3 100

2.4 21 30. 7 2.1 9.4

53.1 100

2.7 2 .6 32 9 2.2 6.9

50,0 100

2.0 1.8 32 1 2.5 7.7

50.5 10.0 67 8.6 11. 2 13.0 46.6

9.4 6,7 8. 5 12.1 16.7

47.4

8.8 6,3 6. 9 12.1 18.5

46.2

9.5 6.3 6. 4 10. 3 21.2

51.0 100

2.0 1.8 31 0 2.4 7.9

45.1

9.2 6.2 6. 5 10.1 23.0

50,5 100

2.0 1.8 31.7 2.5 7.9

45.8

9.4 6.3 6. 6 10. 4 21.5

51,0 100

2.0 16 30. 8 2.4 8.0

44.8

9.3 6.3 6 7 104 22.5

47.4 100 49,5 100

53.4 100 52.6 100 53.8 100 54,9 100 54.2 100 55.2 100

Tabell 5.6 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1960—1980

Milj. Andel Årlig procentuell förändring timmar 1974. 1974 % 1960— 1965— 1970— 1975—1980

1965 1970 1975

Alt. 1 All. 11 Alt. Ill Alt. IV

Jordbruk och fiske 316.48 5.2 —5.3 —7.9 —3.8 —4.0 —4.4 —4.4 —4.6 Skogsbru k 94.86 1.5 —3 .7 —7.8 —6.6 —4.7 —5 .3 —5 .4 —5 .8 Industri 1 720.33 28.2 0 —1.8 —1.6 —0.7 —1.4 —2.0 —2.4 El-. gas-. värme- och vattenverk 53.05 0.9 1.5 —0.6 —0.6 —0.6 —l.4 —1.7 —2.2 Byggnadsverksamhet 571.82 9.4 2.2 —0.5 —3.8 —1.3 —1.0 —l .6 —I .5

Summa varu- och kraftproduktion 2 756.54 45.2 —0.8 —2.6 —2.5 —1.3 —1.7 —2.3 —2.5 Varuhandel 801.51 13.1 0.9 0.1 —0.8 —0.5 —1.2 —l.5 —1 9

Samfardsel 437,85 7.2 —0.6 0.3 —1.5 —O.4 —0.9 —1 .1 —1.4 Bostadsförvaltning 33.73 0.6 5.2 0.4 0.2 —0.2 —0.2 -0.2 —0.2 Privata tjänster 787.05 12.9 0.5 —0.1 —1.2 —0.3 —0.7 —1.1 —1 .2 Offentliga tjänstera 1 279.20 21.0 3.9 6.1 3.5 1.9 3.5 1.6 2.4 Summa tjänsteproduktion 3 339,34 54.8 1.3 1.9 0.5 0.5 0.9 —0.1 0.1 Totalt 6 095,88 100 0.2 —0.5 —0.9 —0.2 —0.2 —1 .1 —I .I

a Exkl. värnpliktiga.

Tabell 5.7 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1960—1980

1000-tal Procentuell årlig förändring

1975 l960— l965— 1970— 1975—1980 1965 '970 1975 Alt. | Alt. u Alt. m Alt, IV

Jordbruk och fiske 209 —6,2 —6.5 —3.2 —3.3 —3,7 —2.8 —3.0 Skogsbruk 61 —l .5 —5.0 —5.8 —4.0 —4_6 —3.7 —4.2 Industri ] 039 0.9 —0_6 —0.3 0.5 -0.6 0 —0.5 E|-. gets-. viirme- och vattenverk 29 0.6 0.1 0.4 —0.l —0.8 —0.4 —0,9 Byggnadsverksamhet 332 3.2 0.6 —2.1 —0.5 —0.3 0.2 0.2

Summa varu- och kraftproduktion 1670 —0,4 —1.6 —1.3 —0.3 —l.0 —0.5 —0.8

Varuhandel 508 1.4 1.1 0.1 —O.4 —l _1 —0,4 —O.8 , Samfardsel 270 0.5 0.7 0.6 0.4 —0.1 0.5 0.2 Bostadsförvaltning 27 8.4 2.3 0.2 0.6 1.1 1.6 l.4 Privata tjänster 530 0.9 1.2 —0.l 0.5 0 0.4 0.2 Offentliga tjänster" 985 4.9 7.4 5.4 2.7 4.3 2.9 3.7

Summa tjänsteproduktion 2 320 2.1 3.1 2.2 1.3 1.7 1.4 1.5 Totalt 3 990 0.8 0.8 0.6 0.6 0.6 0.6 0.6

a Exkl. värnpliktiga.

Tabell 5.8 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1960—1980

Förädlingsvärde per arbetstimme. Årlig procentuell förändring

1960— 1965

Jordbruk och fiske 5.9 Skogsbruk 4.6 Industri 7.1 El-. gas-. värme- och vattenverk 7.1 Byggnadsverksamhet 4.5

1965— 1970

7.6 11.8 7.3 6.5 3.5

1970— 1975

7.3 9.8 5 .9 7.0 4.9

1975—1980 Alt. I

5.0 6.5 5.9 6.0 3.0

Alt. II

5.0 6.5 5.8 6.0 3.0

Alt. III

5.0 6.5 6.3 6.0 3.0

Alt. IV

5,0 6.5 6.3 6.0 3.0

Summa varu- och kraftproduktion 7.1

Varuhandel 4.3 Samfardsel 5.4 Bostadsförvaltning —2.5 Privata tjänster 39 Offentliga tjänster 1.5

7.2 3.8 2.8 2.1 2.1 —0.2

6.2 3.4 7.1 1.6 2.3 0.2

5.5 3.9 2.0 2.0 2.1 —0.3 5.4 3.9 2.0 2.0 2.1

—0.4

5.7 4.1 2.0 2.0 2.3 —0.3 5.7 4.1 2.0 2.0 2.3 —0.3

Summa tjänsteproduktion 32 Totalt 5.1

1.9 4.5 2.3 4.1 1.5 3.3 1.3 3.1 1.7 3.5 1.6 3.4

Tabell 5.9 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1980

Milj. kr.. Årlig procentuell volymförändring 1968 års priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1974 1965 1970 1975

Alt. I Alt. 11 Alt. III Alt. IV

Jordbruk och fiske 1 348 10.6 —2.4 5.9 —1.6 —1.6 —I.6 —1.6 Skogsbruk 488 12.3 2.2 2.8 8.2 7.4 7.4 7.0 Industri 8 572 4.2 3.7 7.1 6.2 5.5 5.5 5.2 E|—_ gas-. värme- och vattenverk 3 500 3.9 4.9 2.3 5.1 5.1 5.1 5.1 Byggnadsverksamhet 821 6.1 0.2 —1.7 3.4 3.4 3.4 3.4

Summa varu- och kraftproduktion 14 729 5.1 3.1 5.1 5.3 4.9 4.9 4.6 Varuhandel I 933 10.7 0.2 —0.3 —2_4 —5.0 —5.0 —6.4 Samfärdsel 3 735 —0.7 2.9 2.6 —3.6 —4.3 —4.3 —4.7 Bostadsförvaltning 9 978 9.1 1.7 —1.4 2.8 2.7 2.7 2.6 Privata tjänster 2 465 10.8 10.0 4.7 1.5 0.8 0.8 0.4 Offentliga tjänster 6 036 9.7 8.0 —4.9 —0.7 2.7 —0.7 0.7 Summa tjänsteproduktion 24 147 7.9 4.1 —1.2 0.6 1.1 0.2 0.3 Totalt 38 876 6.9 3.7 1.0 2.6 2.7 2,2 22

Tabell 5.10 Bruttoinvesteringarnas fördelning 1960—1980 Procent av totala bruttoinvesteringar. 1968 års priser

Jordbruk och fiske

Skogsbruk

Industri

151-. gas-. värme- och vattenverk Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfardsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion Totalt

1960

2.9 0.9 20.7 9.5 3.1

1965

3.5 1.2 18.2 8.3 2.9

1970

2.5 1.1 18.2 8.7 2.5

1974 1980

Alt. I

Alt. 11

Alt. III Alt. IV

3.5 1.3 22.0 9.0 2.1 2.6 1.6 28.8 10.5 2.3 2.6 1.5 27.8 10.5 2.3 2.7 1.6 28.5 10.7 2.3 2.7 1.5 28.1 10.7 2.3

37.1

4.9 11.7 28.0 3.5 14.8

34.1

5.8 8.1 31.0 4.2 16.8

33.0

4.9 7.8 28.1 5.6 20.6

37.9

5.0 9.6 25.7 6.3 15.5

45.8

3.6 6.1 25.2 6.3 13.0

44.7

3.1 5.9 25.0 6.1 15.2

45.8

3.2 6.0 25.6 6.2 13.2

45.3

2.9 5.9 25.5 6.2 14.2

62,9 100 65.9 100 67.0 100 62.1 100 54.2 100 55.3 100 54.2 100 54.7 100

Tabell 5.11 Byggnadsinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1980

Milj. kr.. 1968 års

priser 1974

Årlig procentuell volymförändring

I 960— I 965

1965— 1970 1970— 1975

1975—1980

Alt. 1

Alt. 11

Alt. 111 All. IV

Jordbruk och fiske

Skogsbruk

Industri

IZI-. gas-_ mc- och vattcnxcrk Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfärdsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion

Totalt

175 80

2 528 2 684 118

3.4 2.1 —1.1 5.5 2.9 44 —7.7 4.1 4.2 —7.7

—0.1 0.9 7.8 2.3 1.4

—2.4 0 2.4 4.1 1.8 —2.4 0 2.4 4.1 1.8 -2.4 —0.3 2.0 4.1 1.8

5 585

567. I 003 9 959 1 296 5 069

2.3 9.9 2.6 9.1 7.9 8.7 3.5

—1.9 —l.4 1.7 11.7 7.4

4.6

—6.0 3.3 —1.4 1.1 —5.6

3.0

—4.7 —5.2 2.7 1.7 2.8

3.0

—4.7 —5.2 2.7 1.7 —0.5

2.9

—6.1 —5.6 2.6 1.3 0.8

17 894 23 479 8.5 7.1 3.5 3.5

4.4 4.9

2.0 2.2

1.1 1.6 1.3 1.7

Tabell 5.12 Maskininvesteringar m. m. inom olika näringsgrenar 1960-1980

Årlig procentuell volymförändring

priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1974 1965 1970 1975

Alt. I Alt. II Alt. III Alt. IV

Jordbruk och fiske ] 173 12.1 —3.7 7.1 —I.5 —1.5 —1.5 —I.5 Skogsbruk 408 18.7 5.2 3.1 9.4 8.6 8.6 8.1 Industri 6 044 7.0 3.5 6.7 7.5 6.8 6.8 6.5 121-. gas-. viirmc— och vattenverk 816 -1.1 7.2 2.5 8.1 8.1 8.1 8.1 Byggnadsverksamhet 703 7.0 1.7 —2.1 3.7 3.7 3.7 3.7

Summa varu— och kraftproduktion 9144 7.2 2.8 5.4 6.5 6.0 6.0 5.7

Varuhandel 1 366 11.5 1.9 3.1 —2.6 —5.2 —5.2 —6.6 Samfärdsel 2 732 —2.9 5.9 2.1 —3.4 —3.8 —3.8 —4.2 Bostadsförvaltning 19 . . 34.1 9.0 0 0 0 0 Privata tjänster 1 169 15.0 7.7 9.1 0.5 —0.2 —O.2 —0.5 Offentliga tjänster 967 18.6 12.0 —0.9 —1.2 2.1 —I.2 0.2

Summa tjänsteproduktion 6 253 5.6 6.5 3.1 —1.8 —2.0 —2.7 —2.9 Totalt 15 397 6.6 4.2 4.5 3.7 3.3 3.1 2.8

Anm. Ijordbrukets maskininvesteringar ingår investeringar i såväl avelsdjur som dikning. I skogsbrukets maskinin- vesteringar ingår investeringar i skogsvårdande åtgärder.

6. Efterfrågeutvecklingen

6.1. Bytesbalansen

Med hänsyn till den brist på extern balans som kännetecknar den svenska ekonomin under 1975 kommer bytesbalansens utveckling under prognos- perioden att bli av avgörande betydelse för långtidsutredningens avväg- ningsdiskussioner. Målsättningen för den externa balansen uttrycks i våra kalkyler i det 5. k. bytesbalanskravet. Tillsammans med den huvudsakligen efterfrågebestämda importutvecklingen bestämmer detta krav vilken export av varor och tjänster som erfordras för att målsättningen skall uppnås.

Vi har prövat två olika bytesbalanskrav i kalkylerna. Det första. som använts i alternativen I—IV. innebär att jämvikt i bytesbalansen skall vara uppnådd 1980. Saldot av utbytet av varor. tjänster och transfereringar mellan Sverige och utlandet skall alltså vara 0 detta år. Vi har emellertid också undersökt konsekvenserna av ett utvecklingsförlopp som skulle innebära att denna jämvikt uppnåddes redan innan 1980 och att vi under detta år amorterade en del av vår utlandsskuld. Storleken av amorteringen har för- utsatts vara drygt 4 miljarder kr.. dvs. ca 1 "n av BNP i löpande priser. Detta alternativ redovisas översiktligt i kapitel 4.

Bytesbalanskravet beräknas i löpande priser. Det kan uppfyllas både genom pris- och volymförändringar i utrikeshandeln. I våra kalkyler har vi emel- lertid gjort specifika antaganden om utvecklingen av export- och import- priserna. Därmed kan även bytesbalanskravet uttryckas i fasta priser och direkt användas i vår beräkningsmodell. Fastprisberäkningen redovisas i av- snitt 6.1.4. Övriga avsnitt beskriver utvecklingen i löpande priser.

6.1.1. Den historiska utvecklingen och den aktuella problemställningen

Sveriges bytesbalans försämrades kraftigt under senare delen av 1960-talet. 1970 uppgick underskottet till ca 1.5 miljarder kr. Genom att den ekonomiska politiken inriktades på att snabbt återställa balansen förbättrades bytesba- lansen kraftigt under 1971 och 1972. I avstämningen av 1970 års långtids- utredning beräknades att "strukturell" balans i stort sett hade uppnåtts 1972. 1973 års goda exportkonjunktur innebar en förstärkning av nettoställningen gentemot utlandet. Prishöjningarna på råvaror och framför allt olja som genomfördes 1973 och 1974 medförde emellertid en drastisk omsvängning. 1974 registrerades ett underskott som nu uppskattas till dryga 4 miljarder

kr. Effekterna av denna terms-of-tradeförsämring består också 1975 och troligen lång tid framåt. 1975 förvärras situationen ytterligare genom den konjunkturmässigt betingade kraftiga minskningen av vår export. Under- skottet på bytesbalansen 1975 kan komma att uppgå till 8 a 9 miljarder kr.

Utvecklingen av bytesbalansens olika delar kan i korthet beskrivas på följande sätt. Fram till mitten av 1960-talet uppvägdes ett underskott i handelsbalansen av ett överskott i tjänstebalansen. främst genom ett starkt positivt sjöfartsnetto. Transfereringarna var tämligen små. Mot slutet av 1960-talet inträffade dels en kraftig försämring av tjänstebalansen på grund av turistnettots utveckling. dels också en kraftig ökning av transfereringarna till utlandet genom ökningen av u-landsbiståndet. Dessa tendenser har i stort sett fortsatt under 1970-talets första hälft. Till dessa har sedan lagts variationerna i handelsbalansen.

Troligen måste vi för överskådlig framtid räkna med ett strukturellt un— derskott i trans/ereringsba/ansen. Främst beror detta på att u-landsbiståndet (inkl. biståndskrediter) bokförs här. Dänstebalansen belastas fortfarande av ett kraftigt negativt turistnetto. Här tillkommer under senare är starkt växande negativa netton av entreprenader och provisioner. För prognospe- rioden blir också sjöfartens speciella problem av stor vikt. Detta medför att mycket stora krav kommer att riktas mot vår handelsbalans. l utgångsläget visar denna mycket kraftiga underskott. till stor del orsakade av oljeprishöj- ningarna 1973 och 1974.

I det följande görs en genomgång av den troliga utvecklingen av trans— fereringsnettot och tjänstenettot. Härefter kan det krav som riktar sig mot handelsbalansen utskiljas.

6.1 .2 Transfereringsnettot

Transfereringsnettots utveckling 1975—1980 presenterasi tabell 6.1. Följande kommentarer kan göras till de olika posterna. Löner m. m. avser betalningar till utlandsplacerad personal i svenska företag resp. betalningar till utländska

Tabell 6.1 Transfereringsnettot 1970-1980 Milj. kr.. löpande priser

1970 1975 1980 Förändring

1970— 1975- 1975 1980 Löner m. m. —36 + 50 + 1 50 + 86 + 100 Räntor och utdelningar +85 — 500 —2 500 — 585 — 2 000 Licenser. royalties. patent —149 — 350 -500 — 201 — 150 U-landsbistånd (inkl. bi- ståndskrediter) —615 — 2 150 —4 150 — 1 535 — 2 000 Övriga transfereringar —340 — 650 —1 300 — 310 — 650 Korrigeringspost +400 + 400 +400 0 0

Summa transl'ereringar —6 5 — 3 200 —7 900 —2 545 —4 700 Vi

företags anställda i Sverige. Posten har varit ganska liten. Av bokförings- tekniska skäl redovisas emellertid under denna post lönertill SIDA-personal. som tjänstgör i Sverige som en inkomst. (Dessa löner bokförs sedan som en utgift under posten u-landsbistånd.) En trendmässig framskrivning. som redovisas i bilaga l ger ett överskott för löner m. m. med ca 150 milj. kr. 1980.

Posten räntor är tungt vägande och blir av speciell betydelse under pro- gnosperioden beroende på att våra nuvarande bytesbalansunderskott leder till en betydande upplåning i utlandet. Även om vi skulle uppnå jämvikt i bytesbalansen 1980 kommer vi givetvis att ha betydande räntekostnader för de lån som tagits upp fram till detta år. Som redovisas i bilaga 1 visar dessutom en genomgång av de räntekostnader för handelskrediter som vi mera regelmässigt tar upp i utlandet högre värden än motsvarande rän- teintäkter på handelskrediter som vi själva ger. Också för delposten ut- delningar verkar nettot vara negativt. Avkastningen på svenska investeringar utomlands tas hem i mindre utsträckning än utländska företags avkastning på investeringar i Sverige. Dessa beräkningar är emellertid mycket osäkra. Det är också möjligt att tidigare giltiga mönster inte längre gäller efter de omvälvningar som skett i det internationella betalningssystemet. Därför har ingen särskild nettokostnad för posten räntor och utdelningar utöver kost- naderna för finansiering av bytesbalansunderskotten upptagits i våra beräk- ningar av transfereringsnettot.

Räntekostnaderna för finansiering av bytesbalansunderskotten har beräk- nats på ett mycket enkelt sätt. Bytesbalansens underskott i löpande priser har beräknats för varje år under perioden l975—l980, varefter underskotten kumulerats.' Det har därefter antagits att den effektiva räntekostnaden skulle uppgå till 9.5 % på den ackumulerade skuldbördan.

Om man utgår från det av oss beräknade, hypotetiska utgångsläget för året 1975 skulle skuldbördan 1980 uppgå till drygt 20 miljarder kronor och rän- tekostnaden till ca. 2 miljarder.

Det faktiska. konjunkturpåverkade, underskottet för 1975 förefaller emel- lertid att bli mer än dubbelt så stort och ett nästan lika kraftigt underskott prognostiseras för 1976. Denna utveckling medför att vi under första delen av perioden 1975—1980 måste dra med oss avsevärt större ackumulerade un- derskott än som angivits ovan. Först i ett senare skede kan de tänkas mot- vägas av konjunkturella överskott så att den genomsnittliga utvecklingen blir den av oss förutsedda. För att i någon mån kompensera för den under- skattning av räntekostnaden som detta för med sig har beloppet 1980 jus- terats upp med 500 milj. kr. utöver vad som framkommer i den redovisade kalkylen.

Som tidigare nämnts har vi även mera överslagsmässigt prövat ett alter- nativ där ett överskott på bytesbalansen av storleksordningen drygt 4 mil- jarder kr. skulle uppkomma 1980. I detta fall upphör utlandsskulden att växa betydligt tidigare än enligt huvudalternativen. Räntekostnaden kan i detta fall uppskattas bli någon halvmiljard lägre 1980.

Beräkningarna avseende netto av licenser. rova/livs och patent beskrivs utförligt i bilaga 1. Det framgår där att utgifterna ökar betydligt snabbare än inkomsterna.

' Eftersom räntekost- naderna ingår i bytes- balansens underskott och måste finansieras genom upplåning måste beräkningen utföras i llera steg men får ändå en schablonmässig karaktär.

Att Sverige har ett underskott i betalningarna för licenser. royalties och patent kan förklaras av den internationella fördelningen av forskningsarbetet. Under 1960-talets slut utgjorde de totala forskningsutgifterna i Sverige ca 1.5 % av BNP. En internationell jämförelse visar att länder med en relativt stor forskningsinsats även har ett överskott på sin teknologibalans. En tolk- ning av denna statistik kan vara att Sverige importerar kunnande genom sitt underskott i handeln med licenser. patent och royalities. men återexporterar en betydande del av detta kunnande genom ett nettoutllöde på balansen för direkta investeringar vilka registreras på kapitalbalansen och således inte in- går i bytesbalansen. Underskottet i teknikhandeln med utlandet bekräftas även av patentstatistiken. som visar att det år 1971 var fler utländska patent som godkändes i Sverige än svenska patent som godkändes i utlandet. Hu- vuddelen av detta patentunderskott uppstod gentemot USA och Västtysk- land. De flesta svenska patent beviljades i Frankrike, Storbritannien och Norden. Denna spridning av de svenska patenten över världsmarknaden överensstämmer för övrigt väl med de svenska utlandsinvesteringarnas för- delning.

Den relativt omfattande ekonometriska analys som har gjorts anger att valutautflödet på denna transfereringspost skulle uppgå till ca 500 milj. kr. 1980.

U-landsb/srändot. För denna post har antagits att man under 1975 kommer upp till det s.k. ] procentsmålet, dvs. att anslagen till u-hjälp kommer upp till 1 % av BNP i löpande marknadspriser. Det har vidare antagits att målsättningen kommer att ligga fast under prognosperioden. Det har ock- så antagits att Utnyttjandegraden kommer att successivt stiga från ca 80 % 1975 till ca 100 % av anslagen 1980. Därigenom skulle utbetalningarna för u-landsbistånd uppgå till drygt 4 miljarder kr. 1980.

För beräkningarna av posten övriga irans/éreringar (inkl. försäkringar) re- dogörs i bilaga 1. Här har vi istort sett räknat med en trendmässig utveckling varigenom underskottet på posten skulle växa till ca 1 300 milj. kr. 1980. Den sedvanliga korrigeringsposren har också lagts in med ett oförändrat po- sitivt värde av 400 milj. kr.

En summering av ovanstående beräkningar ger vid handen att det negativa transfereringsnettot skulle öka från ca 3 200 milj. kr. 1975 till knappt 8 000 milj. kr. 1980. Särskilda kalkyler för alternativen l—Ill har utförts. Det visar sig emellenid att känsligheten i beräkningarna är så låg att det inte ter sig motiverat att arbeta med skilda transfereringsnetton i de olika alternativen. Ett undantag härifrån är ränteposten. Här är å andra sidan osäkerheten så stor att det av den anledningen knappast är meningsfullt att arbeta med skilda beräkningar.

6. 1 .3 Tjänstenettot

Beräkningarna av själar/Sliema! har gjorts utifrån de förutsättningar om sjö- fartens utveckling som redovisas i avsnitt 7.3.7. Det framgår där att två olika prognoser gjons för utvecklingen av handelsflottan under perioden. 1 det ena alternativet skulle investeringsvolymen minska med 7 ”a per år 1975—1980 och i det andra med ca 15 % per år. Det är detta senare alternativ

Tabell 6.2 Tjänstenettot 1970—1980 Milj. kr.. löpande priser

1970 1975 1980 Föränd-

ring

1970— 1975— 1975 1980 Sjöfartsnctto +2 114 +2 850 +3 000 +736 +150 Ö» riga transporter + 1 85 +60 —100 —125 —160 Resenctto —1 748 —2 350 —3 500 —602 —1 150 Övriga tjänster —888 —2 210 —3 500 —1 322 —1 290 Korrigeringspost +400 +400 +400 0 0 Summa tjänstenetto +63 —1 250 —3 700 —1 313 —2 450

som ingår i långtidsutredningens kalkyler. På basis av investeringsutveck- lingen har flottans "nuvärde" 1980 beräknats och ett försök gjorts att relatera dess förtjänstförmåga till detta nuvärde.

Kalkylen mynnar ut i att sjöfartsnettot skulle sjunka från 3 800 milj. kr. 1974 till 2 600 milj. kr. 1980. mätt i 1974 års priser. Det ter sig tämligen meningslöst att försöka göra någon prognos över fraktprisernas utveckling under denna period. I vårt beräkningssystem krävs emellertid också uppgifter i löpande priser. Vi har därför godtyckligt satt in samma prisutveckling for sjöfarten som för exporten och imponen i genomsnitt. Ett tal på ca 3 000 milj. kr. har därför införts som sjöfartsnetto 1980. Detta skulle i alla fall innebära någon ökningjämfört med utfallet för 1975 sådant det bedömts av konjunkturinstitutet i oktober 1975.

Posten övriga transporter är av en mindre storleksordning och har upp- skattats till ca —100 milj. kr. för 1980.

Rosonettot uppskattas 1975 till ca —2 350 milj. kr. i konjunkturinstitutets höstrapport. I bilaga 1 redovisas en relativt detaljerad ekonometrisk studie av utvecklingen av denna post. Beteckningen resenetto är delvis oegentlig då posten förutom resevaluta också innefattar den s. k. gränshandeln m. m. Viss icke-legal kapitalöverföring torde också registreras på denna post. Re- sevatutan är emellertid den dominerande delposten. Genom sjunkande re- lativpriser på transporter samt relativt sett lägre kostnader för uppehälle i utlandet kom resenettot att öka kraftigt fram t. o. m. 1972. Även den kraftiga invandringen under denna period torde ha bidragit till detta. Därefter har emellertid resenettot stabiliserats. Prishöjningen på transporter i sam- band med höjda oljepriser samt de snabbt stigande uppehållskostnaderna i utlandet har bidragit härtill. Kostnadsutvecklingen utomlands har särskilt påverkat gränshandeln.

Under prognosperioden torde skillnaderna i kostnadsnivån mellan Sverige och turistländerna ytterligare komma att reduceras. Inte heller torde några sänkningar av transportpriserna vara att vänta. Införandet av s. k. jumbojet torde ha inneburit att de största kostnadsbesparingarna redan gjorts. Å andra

sidan har reseposten en hög inkomstelasticitet varför man måste räkna med en förhållandevis kraftig ökning, i synnerhet i alternativ 1 med en snabb privat konsumtionsstegring. Under hänsynstagande till dessa förutsättningar har turistnettot beräknats komma att visa ett underskott på ca 3 500 milj. kr. 1980.

Posten övriga tjänster är av betydande storlek. Häri innefattas bl. a. ad— ministrationskostnader. provisioner och entreprenadarbeten. Underskottet på posten kan 1975 beräknas till dryga 2 miljarder kr. Denna post har ett nära samband med det internationella utbytet av varor och tjänster och med aktivitetsnivån över huvud taget. Byggnadssektorns internationalise— ring spelar också en betydande roll för posten entreprenadarbeten. intäkts— sidan växer här betydligt snabbare än kostnadssidan. Trots detta beräknas underskottet för hela posten övriga tjänster uppgå till ca 3500 milj. kr. 1980.

Även på tjänstesidan inläggs den sedvanliga korrlgeringsposten med 400 milj. kr.

Summeras ovanstående beräkningar över tjänstenettots delposter i löpande priser erhålls approximativt ett underskott 1980 på ca 3 700 milj. kr. Detta kan jämföras med 1975 då tjänstebalansen beräknas visa ett underskott på ca 1 250 milj. kr. enligt konjunkturinstitutets beräkningar.

Summeras det uppskattade underskottet i tjänsteutbytet med den be- räkning av transfereringsnettot som gjordes ovan kommer man fram till att handelsbalansen måste visa ett överskott 1980 på ca 12 000 milj. kr. för att balans skall uppnås. Konjunkturbedömningen från oktober 1975 visar på ett faktiskt underskott för 1975 på ca 4 miljarder kr. i handelsbalansen. 1 den kalkyl över utgångsläget 1975 som justerats för den speciella konjunk- tursituationens effekter på export och import (se avsnitt 5.1) är handelsba— lansen ungefär i jämnvikt.

6.l.4 Prisutvecklingen och bytesbalansens behandling i model/beräk- ningarna m. m.

Det transfereringsnetto som beräknats enligt ovan måste omräknas till 1968 års priser för att kunna användas i modellberäkningarna. Antaganden om prisutvecklingen på export och import har därför fått göras.

[ kapitel 2 redovisades de förutsättningar som ledde till att den inter- nationella prisutvecklingen förutsattes öka med drygt 3 ("0 per år 1975—1980. Man utgår från ett antagande om att den s. k. BNP—deflatorn kommer att öka med 5 % per år i OECD-länderna. De relativa priserna på råvaror (utom bränslen) förutses stiga något medan livsmedelspriserna samt priserna på färdigvaror skulle falla något jämfört med den allmänna prisnivån. Rela— tivpriset på olja förutsätts oförändrat.

Antagandet om den internationella prisutvecklingen har legat som grund för beräkningarna i långtidsutredningens prismodell (se avsnitt 6.3). Genom att en viss export och import förekommer även i de s.k. "skyddade" sek- torerna blir genomslaget på de svenska export- och importpriserna något högre. eller ca 3.2 % per år. Vi har vidare förutsatt att någon ytterligare för- ändring av terms—of-trade inte kommer att ske under perioden. Detta an- tagande gäller totala exporten och importen av varor och tjänster och ute—

sluter naturligtvis inte förskjutningar mellan olika delgrupper.] För importen av olja och bränslen har dock explicit förutsatts att dess prisutveckling kom- mer att följa den svenska exportprisnivån, dvs. dess relativpris kommer att bli oförändrat.

De gjorda prisantagandena kan användas för dellateringen av transfere- ringsnettot. Dellateringsproceduren kompliceras emellertid denna gång av att prisbasåret är 1968, dvs. en tidpunkt före de kraftiga förskjutningarna i relativpriserna och den terms-of—tradeförlust som oljeprishöjningarna förde med sig. lmportprisernas utveckling i relation till exportpriserna illustreras i följande tablå.

Implicita prisindex 1968 = 100

1973 1974 1975 1980 Total export 120,5 148,8 154.7 181 .0 Total import 124.5 163.4 1715 2009 lmportpris/exportpris 103.3 109_8 ] 10,9 1 1 1,0

Beräkningarna i 1968 års priser visar t. ex. ett överskott på balansen för varor och tjänster 1974 med ca 3 700 milj. kr. medan saldot i löpande priser innebar ett underskott på ca 2000 milj. kr. Den terms-of—tradeförsämring. som inträffat under perioden 1968—1974 måste även 1980 täckas in av ett exportöverskott i 1968 års priser. Hänsyn härtill har tagits vid omräkningen av bytesbalanskravet till fasta priser.

Av följande tablå framgår att bytesbalansen enligt modellberäkningarna i själva verket visar ett underskott 1980 enligt alternativ 1 med ca 250 milj. kr. och ett överskott enligt alternativen 11 och 111 med 400 a 500 milj. kr. Detta beror på att den använda dellateringsmetodiken inte träffat helt rätt. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna och i de antaganden som gjorts har dessa resultat accepterats och inte föranlett några förändringar i de ur- sprungliga förutsättningarna.

1 modellkalkylen framkommer prognostal för exporten och importen av tjänster som ej står i direkt samband med de beräkningar som redovisats ovan. Metodiken beskrivs i avsnitt 6.2 nedan. En avstämning mellan de båda kalkylerna måste ske. Ett särskilt problem utgör då fördelningen i modellen på varor och tjänster. Modellen följer nationalräkenskapernas prin- ciper för redovisningen vilket gör att en jämförelse med den vanliga be- talningsbalansstatistiken blir svår att göra. Några särskilda beräkningar av prisutvecklingen på de olika tjänsteposterna görs ej heller. 1 tabell 6.3 re- dovisas utvecklingen i fasta priser av export och import inom tjänstesek- torerna enligt modellresultaten.2 Om man schablonmässigt antar att pris- utvecklingen på tjänstesidan blir densamma som utvecklingen för totala exporten och importen erhålls som resultat ett tjänstenetto i löpande priser enligt modellen på mellan —3 600 milj. kr. (alternativ 111) och —5 400 milj. kr. (alternativ 1). Överensstämmelsen med den ovan redovisade fristående be— räkningen är alltså rimlig. Som framgår av tablån nedan implicerar denna beräkning ett överskott på handelsbalansen med mellan 12 000 och 13 000

' l avsnittet om privat konsumtion nedan förut- sätts priserna på turist— tjänster i utlandet växa snabbare än den allmän- na prisnivån. Detta anta- gande har ej tillåtits på- verka den här använda förutsättningen om totalt sett oförändrade terms- of—trade för varor och tjänster.

2 Den justeringen har dock gjorts att export och import av begagnade kapitalföremål, främst fartyg. som i nationalrä- kenskaperna och model- len tilläggs sektor 20, har förts över till handeln med varor.

Tabell 6.3 Import och export inom tjänstesektorerna enligt modellberäkningarna 1975-1980 Milj. kr.. 1968 års priser

Sektor 1975 1980 Alt. l Alt. lI Alt. III 20 varuhandel: export 200 260 260 260 import 480 700 670 660 netto —280 —440 410 400 21 samlärdsel: export 5 310 4 300 4 300 4 300 import I 890 1 860 I 790 I 760 netto +3 420 +2 440 +2 510 +2 540 23 privata tjänster: export 1 920 2 360 2 360 2 360 import ] 580 2200 I 910 I 910 netto +340 +160 +450 +450 24 import av turisttjänster 2 920 4 010 3 530 3 530

Tjänstescktorerna

totalt: export 7 430 6 920 6 920 6 920 import 6 870 8 770 7 900 7 860 netto +560 1 850 980 940

milj. kr. för att bytesbalanskravet skall uppfyllas.

Det måste än en gång påpekas att de antaganden om prisutvecklingen som gjorts självfallet inte får ses som gällande var och en av de olika delposterna för export och import. Inom den ram som det globala antagandet ger kan olika förskjutningar tänkas. En tänkbar sådan vore att en viss terms-of-tra- deförsämring skulle ske på tjänstesidan som uttryck för att pris- och kost- nadsutvecklingen inom de länder med vilka vån tjänsteutbyte är stort för- modligen kommer att bli snabbare än i Sverige. I nedanstående tablå sam- manställs beräkningarna enligt modellkalkylerna. omräknade till löpande priser. med transfereringsnettot. Som jämförelse visas även bytesbalansen 1974.

Milj. kr.. löpande priser

1974 1980 Alt. 1 Alt. ll Alt. lll Handelsbalans —2 344 +13 000 +ll 950 +11 950 T_jänstenetto + 376 — 5350 — 3 650 — 3 550 Translereringar —2 210 — 7 900 — 7 900 — 7 900 Bytesbalansen —4 178 (—250) (+400) (+500)

6.2. Utrikeshandel

6.2.1. Import

Importen av varor och tjänster har under 1950-talet ökat med i medeltal ca 7 % per år. under 1960-talet ökat med knappt 8 % per år och under första

Tabell 6.4 Import 1950—[975 Årlig procentuell förändring

1950— 1955— 1960— 1965— 1970— 1955 1960 1965 1970 1975 Import. varor och tjänster 6.7 7.2 6.9 8.5 5,7 Bruttonationalprodukt 3.3 3.4 5.1 4.0 2.9 Importelasticitet” 2.0 2.1 1.4 2.1 2.0

" lmportökning/Bruttonationalproduktsökning.

halvan av 1970-talet med knappt 6 % per år. allt räknat i fasta priser. Import- volymen har därmed i stort sett fördubblats under såväl 1950- som 1960-ta- let. Det är en nästan dubbelt så snabb ökning som ökningen av bruttonatio- nalprodukten. se tabell 6.4. Importens andel av den totala tillförseln. dvs. av import och bruttonationalprodukt. har därmed stigit från 15 % 1950 till 20 % 1960. 24 % 1970 och till 26 % 1975 om man räknar i fasta mottagarpri- ser. I anslutning härtill bör dock framhållas att de värden på imponen 1975 som ingår i redovisningen i detta avsnitt inte är grundade på den faktiska im- porten 1975 utan utgår från den justerade bild för detta år som närmare be- skrivits i avsnitt 5.1.

A tta/_vsntetod

Prognoserna av den framtida utvecklingen av importen har gjorts inom ramen för den modell som används i långtidsutredningen. Modellen beskrivs närmare i bilagan om långtidsutredningens ekonometriska modell. Importen i en sektor bestäms i modellen vanligen som en linjär funktion av ett antal variabler som uttrycker efterfrågan på import i sektorn. Antalet förklarande variabler varierar mellan 1 och 13. Med hjälp av utrikeshandelsstatistiken och input-outputundersökningen 1968] har den importerade andelen av efterfrågan bestämts. För en eller högst två efterfrågevariabler. nämligen de som står för de största andelarna av importen. har en marginell im- portbenägenhet skattats med regressionsanalys. En justering har gjorts för att undvika en tendens till underskattning av importen som ligger i metoden med linjära importfunktioner. Justeringen har gjorts med utgångspunkt från de residualer som erhålls vid importfunktionsskattningarna och har införts i importfunktionerna så att importelasticiteten bibehålls. Vidare har im- portfunktionerna anpassats så att de 1975 går igenom det importvärde som svarar mot det normalläge som beskrivs i inledningen. Funktionerna redo- visas i tidigare nämnda bilaga om modellen.

1 LU 70 och avstämningen av LU 70 användes importfunktioner2 av samma typ som de som redovisas här. En utvidgning har emellertid skett av antalet förklarande variabler för att på ett riktigare sätt återge strukturella förändringars inverkan på importen. En uppföljning av de prognoser som gjorts med tidigare använda funktioner tyder på att importen underskattats i LU 70 och i avstämningen. Störst är underskattningen för verkstadsindustri

lStatistiska meddelanden Nr N 1972144. SCB.

2 SOU 1973:21 . Svensk ekonomi fram till 1977. sid. 125 ff.

m. m. Den utvidgning av importfunktionerna och den nya metod för jus- tering för icke-linearitet som används här bör motverka denna tendens till underskattning.

Importen bestäms i modellen till 1968 års mottagarpriser. dvs. inkl. tullar. införsel- och kompensationsavgifter. indirekta skatter och handelsmarginaler på import. Skattningarna av parametrar baserar sig vanligtvis på tidsperioden 1959—1973. Vissa sektorer har behandlats på speciella sätt. Det framgår av redogörelsen för förändringarna 1975—1980 nedan.

Förändringar [ 960—1 980

Importen av varor och tjänster väntas i alternativ I—III öka med 5.2—6.4 % per år 1975—1980 räknat i 1968 års priser. se tabell 6.5. I alternativ IV — som ej detaljredovisas i det följande — ökar importen med 4.7 % per år. Det innebär en dubbelt så snabb ökning som ökningen av bruttonationalprodukten. dvs. en importelasticitet på ca 2. Importen kommer därmed att 1980 uppgå till 28—29 % av den totala tillförseln. dvs. av import plus bruttonationalprodukt räknat i 1968 års mottagarpriser. Till skillnad från under 1950- och 1960-ta- len då importvolymen fördubblades per tioårsperiod beräknas den under 1970-talet bara öka med 70—80 %. De förändringstakter som anges i tabellen för 1970—1975 och 1975—1980 baseras på de justerade värden på importen som beskrivs i avsnitt 5.1. Importtillväxten 1975—1980 skulle bli 6 a 7 % per år räknat från den faktiska importnivån 1975.

1969 och 1970 steg importen mycket kraftigt med 15 % resp. 13 %. Det berodde bl. a. på att särskilt 1970 kännetecknades av ett ovanligt högt ut- nyttjande av landets produktionskapacitet. Produktionen här hemma gick inte att öka tillräckligt mycket för att möta efterfrågan. Importens öknings— takt 1965—1970 kom därför att vara betydligt högre än ökningstakten 1970—1975. Man kan säga att 1969 och 1970 fått en del av den importökning som vid ett jämnare utvecklingsförlopp skulle ha fallit på åren därefter. Detta har medfört att importens ökning 1970—1975 för flera sektorer är be- tydligt lägre än under 1960-talet. Det gäller t.ex. för livsmedel. textilier. gummivaror. grafiska och kemiska produkter. järn. stål och metall. trans- porter och turistande utomlands. se tabell 6.5. Under 1975—1980 förutses för några av dessa sektorer en återgång till en högre utvecklingstakt.

I alternativ I som innebär en snabbare ökning av privat konsumtion (3 % per år) och en långsammare ökning av offentlig konsumtion. väntas importen öka med 6.4 % per år. Vid en ökning av privat konsumtion med 2 % per år och en snabbare ökning av den offentliga konsumtionen. alternativ II. väntas importens ökningstakt dämpas till 5.3 % per år. Denna skillnad beror på att den privata konsumtionen ställer högre krav på import än den of- fentliga konsumtionen.

Alternativ 1 och II för utvecklingen 1975—1980 medför för vissa sektorer kraftiga skillnader i importens förändring. För andra sektorer påverkas im- portutvecklingen inte alls eller obetydligt av de olika alternativen. Vid al- ternativ I med den högre tillväxten i privat konsumtion ökar importen ca 1.5 % snabbare i dryckesvaru- och tobaksindustri och i övrig tillverknings-

Tabell 6.5 Import per sektor 1960—1980 1968 års priser

Sektor Andel Årlig procentuell förändring av total import I960— 1965— 1970-— 1975—1980 1975 1965 1970 1975

Alt. Alt. Alt. I 11 111 Jordbruk och fiske 3.9 1.5 4.2 1.1 0.7 —0.4 —0.4 Skogsbruk 0.1 —12.1 2.5 15.3 6.4 6.4 6.4 Extraktiv industri 4.0 4.8 13.6 4.4 6.2 5.2 5.0 Skyddad livsmedelsindustri 1.7 6.7 6.7 4.9 4.3 4.0 3.9 Konkurrensutsatt livsmedels- industri 3.3 6.1 7.0 5.3 5.9 4.8 4.8 Dryckesvaru- och tobaks- industri 0.9 13.0 6.7 5.1 3.5 2.1 2.1 Textil- o. beklädnads- industri 9.0 9.0 9.7 7.4 6.5 5.9 5.8 Trä—. massa- och pappers— industri 2.2 12.7 11.9 9.4 9.1 8.4 8.1 Grafisk industri 0.4 11.6 11.2 2.4 5.9 3.7 3.5 Gummivaruindustri 1.0 15.1 7.9 5.2 5.5 4.4 4.2 Kemisk industri 11.0 10.2 12.7 8.3 9.3 8.5 8.2 Petroleum- och kolindustri 4.9 4.5 6.1 —2.9 0.4 —0.6 —0.9 Jord— och stenindustri 1.7 8.2 5.5 7.9 7.1 6.0 5.9 Järn-. stål- och metallverk 7.0 2.1 6.3 3.0 5.3 4.3 4.1 Verkstadsindustri exkl. varv 32.0 8.8 7.5 7.4 7.9 6.9 6.8 Varv I .8 8 .3 —0.1 13.4 —2 .8 —3.8 —3.8 Övrig tillverkningsindustri 1.2 11.5 5.9 6.9 8.6 7.1 7.1 El-. gas—. värme— och vattenverk 0.1 37.3 32.6 —14.5 —27.2 —27.2 —27.2 Byggnadsverksamhet 0 — — — — — — Varuhandel" 1.5 2.8 8.9 10.2 8.0 7.1 6.8 Samlärdsel 3.6 8.5 116.4 3.9 —0.3 —l .1 —1.4 Bostadsförvaltning 0 — — — — — — Priva_tatjänstcr 3.0 —O.9 12.8 12.2 6.9 3.9 3.9 Utländska turisttjänster 5.6 10.1 11.4 2.2 6.6 3.9 39 Summa varor och tjänster 1000 6.9 8.5 5.7 6.4 5.3 5,2 Industri 82.1 7.5 8.1 6.1 6.8 5.9 5.8 Varorb 86.2 7.0 7.9 5.7 6.6 5.7 5.5 Tjänster" 13.8 6.7 12.7 5.3 5.2 3.1 2.9

” [enlighet med den nyckel mellan svensk näringsgrensindelning och klassificeringari utrikeshandelsstatisti- ken som tillämpas av statistiska centralbyrån inkluderas bl. a. begagnade båtar i sektorn varuhandel. De ingår därför även i summaraden för tjänster. [7 Exkl. begagnade båtar.

industri. Importen av övriga privata tjänster och av utländska turisttjänster ökar då ungefär 3 % snabbare än om privat konsumtion ökar med 2 % per år. Det beror dels på att stora delar av importen i dessa sektorer går direkt till privat konsumtion. dels på att utgiftselasticiteten för dessa varor och tjänster är hög dvs. att en förändring i den totala konsumtionen ger särskilt kraftiga förändringari konsumtionen avjust dessa varor och tjänster. Skillnaderna mellan alternativ 1] och 111 är mycket små medan däremot

alternativet IV leder till klart lägre ökningstakter. Några detaljberäkningar för detta senare alternativ redovisas dock inte här.

De största importsektorerna är 1975 verkstadsindustri exkl. varv. vilken står för 32 % av importen. kemisk industri ll %. textilindustri 9 % . järn—. stål- och metallverk 7 %. import av utländska turisttjänster 6 % och pe- troleum- och kolindustri 5 %. Procentandelarna avser importen i 1968 års priser.

Importen i verkstadsindustri exkl. varv beräknas öka med 6.8—7.9 % per år vilket är ungefär samma ökningstakt som under perioden 1960—1975 och något snabbare än för den totala importen. Importen består av bilar. ma- skiner. motorer. hushållsapparater. verktyg m. m. En stor del. 45 % 1968. av importen används som investeringar. En mindre del. 20 % 1968. går direkt till privat eller offentlig konsumtion. Verkstadsindustrin är en av de sektorer där en starkt ökande andel av den inhemska efterfrågan tillgodoses med im- porterade varor. Textil- och beklädnads-. jord- och sten- och övrig tillverk- ningsindustri samt varv är andra sådana sektorer. 36 % av den inhemska efterfrågan på verkstadsprodukter tillgodosågs 1970 med import. 1975 hade den andelen ökat till 42 % och 1980 väntas den vara 48 %. Den andel av verkstadsindustrins produktion som exporteras har ökat ännu kraftigare.

Importen av kemiska produkter som kemikalier. industrigaser. gödsel- medel. läkemedel. tvättmedel. plastvaror m. m. beräknas öka med 8.2—9.3 % per år i 1968 års priser. Det är en lägre ökningstakt än under 1960-talet men en något högre än under början av 1970-talet. Kemisk industri är den sektor som uppvisar den snabbaste importökningen. 3 % snabbare än den totala importen. Men då produktionen inom landet också ökar kraftigt så kommer inte andelen av den inhemska efterfrågan som tillgodoses med import att öka merän från 48 % 1975 till 50 % 1980.

Under 1960-talet ökade importen av textil. kläder. skor m. m. kraftigt med i medeltal drygt 9 % om året. Samtidigt slogs inhemska företag ut snabbt. 1960 fanns det 146000 anställda i textil- och beklädnadsindustrin och 1970 97 000. Dock var produktionsvolymen i stort sett oförändrad. Detta innebär en ökning av importens volym i förhållande till hemmaproduk- tionens. Importens storlek var 1960 30 % av hemmaproduktionens och 1970 60 %. Importen har därefter stigit ytterligare och beräknas 1975 vara över 80 % av hemmaproduktionen. Statens industriverk har beräknat att im- porten 1980 är ca 10 % större än hemmaproduktionen. Detta medför att hemmaproduktionen kommer att bli i stort sett oförändrad och att importen ökar med 5.8—6.5 % per år 1975—1980.

Importen av järn-. stål- och metallvaror ökade långsamt under början av 1960-talet. kraftigare under slutet av 1960-talet och återigen långsamt under början av 1970-talet. För 1975—1980 förutses en importökning med 4.1—5.3 % per år. Större delen av importen bestäms av behoven av insatsva- ror i järn-. stål- och metallverk och i verkstadsindustrin. Det är den relativt kraftiga produktionsökningen i dessa sektorer 1975—1980 som beräknas medföra den relativt kraftiga imponökningen. Den beräknade. kraftiga ök— ningen av den inhemska produktionen väntas inte ersätta importerade varor i någon större utsträckning före 1980.

Importen av utländska turisttjänster ökade med i medeltal nästan 11 % om året under 1960-talet. 1970—1975 ökade importen av dessa tjänster endast

2 %. Importen består huvudsakligen av svenska turistutgifter i ut- landet. I turistutgifterna räknas även en del av gränshandeln. dvs. svenskars inköp i Danmark. Finland och Norge. Gränshandelns storlek är beroende av relativprisförändringar mellan de nordiska länderna. Prognoserna för 1975—1980 baseras på ökningen av den totala privata konsumtionen och på en förutsättning om att relativpriset på de utländska turisttjänsterna i förhållande till privat konsumtion i Sverige ökar lika mycket mellan 1975 och 1980 som mellan 1970 och 1975. se avsnitt 6.3. Förutom svenska tu- ristutgifter i utlandet räknas till importen i denna sektor även svenska di- plomatutgifter i utlandet. sjöfartslöner samt matkostnader för ombordan- ställda. Däremot ingår inte biljettavgifter vilka betalas i Sverige för t. ex. charterresor. Importen av utländska turisttjänster väntas öka med 3.9—6.6 % per år 1975—1980.

Importen av bensin. eldningsoljor. motorbrännoljor. smörjoljor. koks m. m. har ökat med drygt 5 % per år under 1960-talet. Importens storlek är beroende av den produktionskapacitet vid raffinaderier och koksverk som finns i landet. 1967—1968 togs BP:s raffinaderi i Göteborg i bruk. vilket ökade kapaciteten kraftigt. 1974—1975 kom OKzs och TEXACO:s raffinaderi vid Brofjorden och NJAzs koksverk i Luleå igång. En utbyggnad av koks- verket i Luleå sker 1977—1980. Däremot har inte räknats med något ytter- ligare tillskott i raffineringskapaciteten före 1980. På basis av den studie som redovisas i bilaga 3 över den framtida åtgången av petroleum och kol har importens volym 1980 beräknats vara 65 % av hemmaproduktionen. 1960 var den 290 % och 1970 150 %. Importen väntas därmed bli i stort sett oförändrad fram till 1980. Däremot beräknas importen i extraktiv industri. vilken huvudsakligen består av råolja. öka med 5.0—6.2 % per år.

Ytterligare några sektorer kan behöva kommenteras. Det gäller t. ex. im- porten i skogsbruket. Den består huvudsakligen av massaved och sågtimmer. Importen bestäms med utgångspunkt från sektorstudien för skogsbruket. Studien tyder på att den inhemska tillgången på råvara för trä-. massa- och pappersindustri kommer att vara mindre än industrins behov. Man får därför räkna med en minskad export och något ökad import av sågtimmer. massaved och liknande produkter. Importen av elektrisk ström har varierat kraftigt de senaste åren på grund av variationer i de inhemska produk- tionsmöjligheterna. En särskild bedömning av importen 1980 har gjorts av konjunkturinstitutet oeh baseras på uppgifter från centrala driftledningen. Den tyder på att importen minskar till 1/5 av vad den är 1975. Vidare har hänsyn tagits till att sjöfarten beräknas bli av betydligt mindre omfattning de närmaste åren. varför importen i samfärdselsektorn har nedjusterats med drygt 1/2 miljard kr. 1980 i förhållande till det värde importfunktionen ger. Den skulle därmed minska med 0.3—1.4 % per år 1975—1980.

Sammanfattning

Importen av varor och tjänster beräknas 1975-1980 öka med 4.7—6.4 % per år i volym. Det är något långsammare utvecklingstakt än under perioden 1960—1975 då den ökade med 6.7 % per år. I alternativ 1 med 3 % årlig till- växt av den privata konsumtionen väntas importen öka en dryg procenten-

het snabbare per år än i alternativ II och 111 då den privata konsumtionen ökar med 2 % per år. ] alternativet IV ligger importens ökningstakt drygt 1/2 procentenhet lägre än i 11 och 111.

6.2.2 Export

Exportens volym har under 1960-talet mer än fördubblats. Den har ökat med i medeltal 8 % per år. Under första halvan av 1970-talet har exporten utvecklats betydligt långsammare huvudsakligen beroende på att exporten beräknas minska 1974—1975 med 7 a 8 %. Detta i sin tur är en följd av den kraftiga lågkonjunktur som f. n. råder i många av de länder vi exporterar till. t. ex. Storbritannien. Förenta staterna och Danmark. Exporten beräknas öka med i medeltal drygt 5 % per år 1970—1975.

LU:s modellberäkningar baseras emellertid på ett hypotetiskt värde på exporten 1975. som beräknats med hjälp av den trendmässiga ökning.n av exporten under senare år. se avsnitt 5.1. I detta hypotetiska fall. som är ut- gångspunkten för den fortsatta framställningen. ökar exporten 1970—1975 med 8 % per år liksom under 1960-talet. Exportens andel av bruttonational- produkten i fasta priser har därmed ökat från 18 % 1960 till 32 % 1975. Sena- re i detta avsnitt redovisas utvecklingen sedan 1960 samt prognoser fram till 1980.

A nalysmetod

Den framtida utvecklingen av export av varor och tjänster har beräknats inom ramen för den ekonometriska modell som används i långtidsutred- ningen. se avsnitt 1.6. I modellen blir exporten bestämd av de krav som man ställer på bytesbalansen för 1980. Det är den totala export som krävs dels som betalning för vår löpande import. dels för att åstadkomma den önskade förbättringen av vår utrikesbalans. Utrikesbalansens utveckling diskuteras i avsnitt 6.1.

Vid sidan av modellresultaten har exportprognoser för LU:s varusektorer även gjorts av konjunkturinstitutet. För de flesta sektorer baseras dessa på en bedömning av de marknadsmässiga förutsättningarna för svensk ex- port. För en del sektorer har dessa prognoser tagits som givna förutsättningar

Tabell 6.6 Export 1960-1975

1960— 1965— 1970— 1965 1970 1975 Export av varor och tjänster 7.6 9.0 8.2 Årlig procentuell volymförändring 1960 1965 1970 1975

Exportens procentandel av bruttonationalprodukten 18 20 25 32

även i modellberäkningarna. Detta gäller jordbruk och fiske. skogsbruk, skyddad och konkurrensutsatt livsmedelsindustri. dryckesvaru- och tobak- sindustri. textil- och beklädnadsindustri. petroleum- och kolindustri. varv samt el-. gas-. värme- och vattenverk. Även för tjänstesektorerna har ex- porten bestämts exogent i modellberäkningarna. Prognoserna för tjänste- exporten har gjorts inom finansdepartementet. Tillsammans svarar den på så sätt exogent bestämda exporten för ca 26% av den totala exporten 1975. Även i industrienkäten (se avsnitt 7 3. 3) har exportuppgifter samlats in.

Resten av den erlorderliga exporten måste komma från de stora varuex- portsektorerna verkstadsindustri exkl. varv. trä-. massa- och pappersindu- stri.järn-. stål-och metallverk. kemisk industri och extraktiv industri (malm) samt några mindre exportsektorer. Exportkravet fördelas på dessa sektorer med en nyckel som anger hur stor andel av exportkravet varje sektor förut- sätts bidra med.

Förändringar ] 960—1980

I det följande redogörs för det exportkrav som framkommer i långtids- utredningens modell och som därmed är konsistent med andra prognoser över utvecklingen av sysselsättning. produktion. konsumtion. import m. in. som redovisas i andra delar av detta kapitel. Här bör dock framhållas att de redovisade ökningstakterna baseras på det uppjusterade exportvärdet för 1975. Skulle man utgå från det faktiska och mycket lägre värdet för detta år kommer detta att höja ökningstakten 1975—1980 för totalexporten med inemot 2 procentenheter. De följande resultaten anknyter dock genomgåen- de till den trendmässiga utvecklingen.

För att uppnå de uppsatta målen för bytesbalansen krävs att exporten av varor och tjänster ökar med 6.2—7.7 % i volym per år 1975—1980. För varuex- porten innebär detta en ökning med 7.2—8.8 % per år. vilket är en öknings- takt som skall jämföras med de bedömningar som gjorts av efterfrågan på svensk varuexport. Den senare ger en ökning med ca 8 % per år. Exportens andel av bruttonationalprodukten i fasta priser skulle med dessa föränd— ringstakter öka från 32 ”0 1975 till 38 a 39 % 1980.

I alternativ I, dvs. vid en ökning av den privata konsumtionen med 3 % per år. krävs en ökning av exporten med 7.7 % per år. vilket är en något lägre ökningstakt än under perioden 1960—1975. I alternativ 1] och III med en ökning i privat konsumtion med 2 % per år krävs en årlig ökning av exporten med 6.6—6.7 % och i alternativ IV med 6.2 %. Exportkravet blir så- ledes ] % per år större i alternativ I än i alternativ II. Det beror på att den högre privata konsumtionen medför en högre import. som sedan via bytes- balanskravet medför en motsvarande högre export.

1975 svarar verkstadsindustri exkl. varv för 39 % av den svenska expor- ten. trä—. massa- och pappersindustri för 17 %. järn-. stål- och metallverk för 7 %. kemisk industri för 5 % och extraktiv industri för 3 %. På dessa sektorer ställs huvuddelen av exportkraven.

Verkstadsindustrins export behöver öka med 8,7—10 % per år. Det är en ökningstakt som är lägre än takten 1960—1975 men i linje med kon- junkturinstitutets prognoser och med branschens egen bedömning sådan den framkommer i industrienkäten. När det gäller trä-. massa- och pap-

Tabell 6.7 Export per sektor 1960—1980 1968 års priser

Sektor Andel av Årlig procentuell förändring

total export 1960— 1965— 1970— 1975 1980 1975 1965 1970 1975 Alt. 1 Alt. 11 Alt. 111 ' Jordbruk och fiske 1.3 11.3 —3.5 13.1 —6.2 —6.2 —6.2 Skogsbruk 0.3 15.5 13.6 —1 1.5 —7.2 —7.2 —7.2 Extraktiv industri 3.0 3.9 6.6 2.6 7.8 6.8 6.6 Skyddad livsmedelsindustri 0.7 2.9 3.9 —O.2 3.3 3.3 3.3 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 0.6 4.8 5.8 13.1 1.9 1.9 1.9 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0.1 10.8 11.2 10.9 1.4 1.4 1.4 Textil- och beklädnadsindustri 2.5 14.5 15.8 4.4 10.5 10.5 10.5 Trä-. massa— och pappersindustri 16.8 4.0 6.1 5.9!I 7.4 6.3 6.2 Grafisk industri 0.4 17.9 4.8 13.1 8.7 7.6 7.4 Gummivaruindustri 0.9 13.2 10.0 12.3 9.1 7.9 7.8 Kemisk industri 5.1 11.9 15.5 11.6 13.4 12.2 12.1 Petroleum-. och kolindustri 0.5 12.2 23.1 0.5!] —-0.1 —0.1 —O.1 Jord- och stenindustri 0.9 5.4 6.6 11.7 10.7 9.6 9.4 Järn-. stål- och metallverk 7.4 9.3 9.3 6.7 12.2 11.0 10.9 Verkstadsindustri exkl. varv 39.0 10.8 12.9 1 1.3 10.0 8.8 8.7 Varv 5.1 13.2 4.3 7.4!] —3.2 —3.2 —3.2 Övrig tillverkningsindustri 0.6 14.7 11.5 13.9 14.0 12.9 12.7 El—. gas-. värme- och vattenverk 0.1 15.4 —4.2 6.9 0.4 0.4 0.4 Byggnadsverksamhet — — — — — — — Varuhandelb 2.2 1 1.5 2.5 6.40 4.6 4.6 4.6 Samfärdsel 9.2 2.8 5.5 5.2 —4.1 —4.1 —4.1 Bostadsförvaltning — — — — — — — Privata tjänster 3.3 4.8 8.1 3.4 4.3 4.3 4.3 Utländska turisttjänster — - — — — — — Summa varor och tjänster 100.0 7.6 9.0 8.2 7.7 6.7 6.6 industri 83.5 8.4 9.9 8.6 9.1 8.0 7.9 Varor" 85.2 8.5 9.7 8.6 8.8 7.8 7.7 Tjänsterb 14.8 4.0 5.9 6.4 —O.6 —0.6 —0.6

7 Förändringstakterna 1970—1975 ärjusterade för ett brott 1972 i tidsscrierna i det statistiska underlaget. 7 I enlighet med den nyckel mellan svensk näringsgrensindelning och klassiliceringar i utrikesstatistiken som illämpas av statistiska centralbyrån inkluderas bl. a. begagnade båtar i sektorn varuhandel. De ingår därför även summaraden för tjänster. * Exkl. begagnade båtar.

persindustrin är den ökning som krävs 6.2—7.4 % per år. Det är i stort sett samma ökningstakt som 1965—1975. konjunkturinstitutets prognos och in- dustrienkäten. För järn-. stål- och metallverk krävs en exportökning på 10.9—12.2 % per år vilket är i linje med konjunkturinstitutets prognos men något över industrienkäten. För kemisk industri krävs 12.1—13.4 % per år. Konjunkturinstitutets prognos och industrienkäten ger en ökningstakt inom det angivna intervallet. Den extraktiva industrin skulle behöva öka sin export med 6.6—7.8 % per år. en ökningstakt som ligger klart över de senaste femton årens ökningstakt.

Sammanfattning

Exporten av varor och tjänster beräknas behöva öka med 6.6—7,7 % i volym per år 1975—1980 för att jämvikt i bytesbalansen skall uppnås 1980. Det är en något långsammare ökningstakt än under perioden 1960—1975 då ex- porten ökade med drygt 8 % per år.

6.3 Privat konsumtion och priser

Den privata konsumtionen uppgår 1975 till ungefär 150 miljarder kr. i lö- pande priser. vilket är 52 % av BNP. Den privata konsumtionen ökade under 1960—1975 med i medeltal 3 % per år i volym. Räknat per capita blir ökningstakten något lägre då befolkningen under samma period ökat. Av tabell 6.8 framgår vidare att ökningstakten sjunkit för varje femårs- period. Konsumentpriserna har 1960—1975 ökat med i genomsnitt 5 % per år. Under 1960-talet var prisökningstakten 4 % per år medan den under 1970—1975 varit 8 % per år i genomsnitt främst beroende på effekterna av de kraftiga internationella prishöjningarna 1973—1975. Tillsammans innebär volym- och prisutvecklingen att den privata konsumtionen mätt i löpande priser ökade med i medeltal knappt 9 % per år 1960—1975.

Senare i detta avsnitt beskrivs mer ingående den privata konsumtionens utveckling 1960—1975. Vidare redovisas prognoser för den kommande fem- årsperioden. Samma definition av privat konsumtion och avgränsning mot offentlig konsumtion som i nationalräkenskaperna används här. Det innebär bl.a. att privat konsumtion i allmänhet avser konsumenternas inköp av varor och tjänster. Ett undantag är dock bostadskonsumtionen där man inte räknar inköpen av egna hem och fritidshus som privat konsumtion utan uppskattar ett nyttjandevärde av bostäderna som skulle täcka avskriv- ningar och räntekostnader både på lånat kapital och eget kapital. Det upp- skattade nyttjandevärdet ingår som en del av den totala privata konsum- tionen. Vidare ingår svenska medborgares utgifter i utlandet. medan ut- ländska medborgares inköp i Sverige har dragits ifrån vid beräkningarna av den totala privata konsumtionen.

Tabell 6.8 Privat konsumtion 1960—1975 Årlig procentuell förändring

1960— 1960— 1965— 1970— 1975 1965 1970 1975 Privat konsumtion. löpande pris 8.6 8.1 7.6 10.3 Konsumentpriser” 5.3 3.8 4.3 7.8 Privat konsumtion. volym 32 4.1 3.2 2.3 Konsumtionsvolym per capita 2.6 3.4 2.4 2.0

" Implicitprisindex för privat konsumtion.

A nalysmetod

Den totala privata konsumtionens utveckling 1975—1980 har i långtidsut- redningens kalkyler denna gång bestämts exogent. dvs. som en utifrån given förutsättning. Däremot bestäms den offentliga konsumtionen residualt. Det- ta är en skillnad mot tidigare utredningar. då den privata konsumtionen be— stämdes residualt.

Prognoserna över hur den privata konsumtionen fördelas på konsumtion av i olika sektorer producerade varor och tjänster framkommer emellertid som ett resultat av modellberäkningarna. Detta sker mot bakgrund av hur dels den totala privata konsumtionen, dels priserna på de olika varorna och tjänsterna utvecklas. Dessa två faktorer är inte de enda som i verk- ligheten förklarar konsumtionens utveckling. Men de har bedömts betyda tillräckligt mycket för att huvuddragen i den framtida konsumtionsbilden skall kunna förutses även om det förutsätter att konsumenternas preferenser kommer att förändras i samma takt som tidigare. Den privata konsumtionen av varor eller tjänster som produceras i en sektor bestäms därför i modellen i de l1esta fall som en linjär funktion av total privat konsumtion och re- lativpriset på sektorns produkter i förhållande till samtliga sektorers pro- dukter. I tabell 6.9 redovisas de utgifts- och priselasticiteter funktionerna ba- seras på. Funktionerna har i princip nedanstående form:

PCi = ai + bi PC + Cipi

Tabell 6.9 Utgifts- och priselasticiteter för privat konsumtion

Sektor Utgiftselasticiteta Priselasticiteth Jordbruk och fiske 0.5 —0.3 Skogsbruk — — Skyddad livsmedelsindustri 0.4 —0.3 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 1.1 —0.5 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0.8 —0.3 Textil- och beklädnadsindustri 0.6 —0.3 Trä-. massa- och pappersindustri 0.9 —l .0 Grafisk industri 1.1 -0.5 Gummivaruindustri 1.6 -l .0 Kemisk industri 1.4 —1.5 Petroleum- och kolindustri 2.0 —0.2 Jord- och stenindustri 0.8 -0.7 Järn-. stål- och metallverk — — Verkstadsindustri exkl. varv 1.8 —0.5 Varv 3.7 —0.7 Övrig tillverkningsindustri 1.0 —0.3 El-. gas-. värme- och vattenverk 2.4 —0.2 Sam lärdsel 1.2 —0.3 Bostadsförvaltning" — — Privata tjänster 0.8 —0.2 Import av utländska turisttjänster 2.9 —1.2

" Utgiftselasticiteten anger hur många procent den privata konsumtionen i sektorn för- ändras när den totala privata konsumtionen ökar 1 %. b Priselasticiteten anger hur många procent den privata konsumtionen i sektorn föränd- ras när relativpriset ökar 1 %. ("Beträffande bostadskonsumtion. se avsnitt 7.3.8.

Beteckningarna har följande betydelse: PC, = privat konsumtion. sektor i

PC = total privat konsumtion Pi : relativpris. 1.00 för samtliga sektorer 1968 a.. bi och ci = parametrar.

(En detaljerad redovisning av resultat och estimationsförfarande ges i bilagan om långtidsutredningens ekonometriska modell.)

För skogsbruk och järn-. stål- och metallverk som har mycket små Ie- veranser till privat konsumtion har den angivna funktionsformen ersatts med en trendframskrivning. Den privata bostadskonsumtionen har beräk- nats med utgångspunkt från en analys av bostadsefterfrågan. vilket framgår av avsnitt 7.3.8. När det gäller konsumtionen av eldningsolja. bensin m.m. har hänsyn tagits till den neddragning i konsumtionen som med ganska lång eftersläpning kan antas följa på prishöjningarna 1973 och 1974. Dess- utom har inlagts en viss övergång från uppvärmning med olja till el och fjärrvärme. Detta i enlighet med de energistudier som statens industriverk har genomfört.

Prismode/l

En prismodell har utarbetats bl. a. för att få inbördes konsistenta antaganden om de relativpriser på privat konsumtion som används i konsumtionsfunk- tionerna. Prismodellen bygger på EPO-rapportens] teorier om pris- och lö- nebildning. De 23 LU-sektorerna har härvid i likhet med i EFG-rapporten grupperats i en konkurrensutsatt och en skyddad sektor med hänsyn till sektorernas beroende av den internationella prisutvecklingen. Som konkur- rensutsatta sektorer räknas skogsbruk och industri exkl. skyddad livsme- delsindustri och jord- och stenindustri. Som skyddade sektorer räknas jord- bruk. skyddad Iivsmedelsindustri. jord- och stenindustri. el-. gas-. värme- och vattenverk. byggnadsverksamhet och tjänstesektorerna. Prisutveckling- en i konkurrensutsatta sektorer bestäms i modellen av den internationella prisutvecklingen. Om den senare görs endast ett fristående antagande som redovisas i kapitel 2. Löneutvecklingen i konkurrensutsatta sektorer bestäms via antaganden om produktivitet och löneandel. Löneutvecklingen i skyd- dade sektorer följer den genomsnittliga löneutvecklingen i de konkurrens- utsatta sektorerna. Via produktivitet och löneandel bestäms prisutvecklingen ide skyddade sektorerna. Förutom dessa samband tar modellen även hänsyn till prisspridning via insatsleveranser mellan sektorer. En mer ingående be- skrivning av modellen redovisas i bilagan om långtidsutredningens eko- nometriska modell.

1 tabell 6.10 redovisas resultaten av relativprisberäkningar baserade på modellen. Beräkningarna utgår bl.a. från ett antagande om en internationell prisökning på totalt 3 % per år. Ökningen antas vara starkare för verk- stadsprodukter. vilka sedan 1968 uppvisat en starkare prisökning än genom- snittet och svagare för kemiska produkter och vissa andra sektorers produkter som uppvisat en svagare prisökning. Den internationella prisutvecklingen på råolja. eldningsolja. bensin m.m. antas följa de genomsnittliga världs-

' Edgren. Faxén. Odhner: Lönebildning och sam- hällsekonomi. Stockholm 1970.

Tabe116.10 Relativpris för privat konsumtion 1960-1980

1968 = 1.00 Sektor 1960 1965 1970 1975 1980 Jordbruk och fiske 1.00 1.07 1.02 1.12 1.11 Skogsbruk 0.96 0.97 0.96 _ — Extraktiv industri _ _ _ _ — Skyddad livsmedelsindustri 0.88 1.00 1.01 1.05 1.07 Konkurrensutsatt livsmedels-

industri 1.22 1.07 1.01 1.04 1.03 Dryckesvaru- och tobaks-

industri 0.94 0.94 0.98 1.00 1.00 Textil—och beklädnads-

industri 1.15 1.05 0.94 0.83 0.77 Trä—. massa- och pappers-

industri 1.10 1.06 0.98 1.11 1.03 Grafisk industri 0.76 0.90 1.02 1.10 1.13 Gummivaruindustri 1.68 1.14 0.96 0.93 0.87 Kemisk industri 1.16 1.04 0.96 1.01 0.90 Petroleum- och kolindustri 1.28 1.02 0.93 1.34 1.34 Jord- och stenindustri 0.92 1.00 0.96 1.08 1.07 Järn-. stål- och metallverk _ _ _ _ _ Verkstadsindustri exkl. varv 1.12 1.05 0.96 0.93 0.90 Varv 0.86 1.00 1.05 1.18 109 Övrig tillverkningsindustri 1.02 1.04 0.94 1.04 0.97 El-. gas-. värme- och vattenverk 1.36 1.11 0.91 0.87 0.87 Byggnadsverksamhet _ _ _ _ _ Varuhandel _ _ _ _ — Sam fardsel 0.94 0.96 0.99 0.97 1 .05 Bostadsförvaltning'J 1.03 0.98 1.06 0.93 — Privata tjänster 0.83 0.93 1.04 1.08 1.16 Utländska turisttjänster 0.95 0.99 1.00 1.07 1.14

Samtliga 1 .00 1 .00 1 .00 1 .00 1 .00

" Relativpris är beräknat som privat konsumtion i sektorn i löpande priser dividerat med privat konsumtion i sektorn i 1968 års priser. detta i sin tur dividerat med mot- svarande implicitetsindex för hela den privata konsumtionen. hBeträffancle bostadskonsumtion. se avsnitt 7.3.8.

marknadspriserna 1975—1980.

Relativpriset har för flera viktiga sektorer bedömts utanför modellen då de förenklingar som ligger i prismodellen bedömts som allt för grova eller då särskilda utredningar om prisutvecklingen funnits att tillgå. Det gäller exempelvis för grafisk industri där tidigare utredningar pekar på svagt ökande relativpris. Det gäller också för dryckesvaru- och tobaksindustrin där relativpriset i stor utsträckning bestäms av storleken på de indirekta varuanknutna skatterna. Oförändrat relativpris förutsätts för denna sektor. Även relativpriserna på energi och bostäder förutsätts vara ungefär oför- ändrade. För verkstadsindustri exkl. varv förutses en minskning av rela- tivpriset på privat konsumtion av samma storlek som 1970—1975 (som ovan framhölls antas dock export- och importpriserna i verkstadsindustrin stiga hastigare än andra export- och importpriser). För utländska turisttjänster förutses en ökning av relativpriset av samma storlek som 1970—1975.

Förändringar 1 960—1 980

Tre olika beräkningar av den privata konsumtionens utveckling 1975—1980 har gjorts. I den första. som svarar mot LU:s beräkningsalternativ I. prövas konsekvenserna av en årlig volymökning av den privata konsumtionen med 3 %. 1 den andra. som svarar mot alternativ II och 111. förutsätts den privata konsumtionen öka med 2 % per år. Räknat per capita innebär alternativ 1 en ökning med 2.8 % per år och alternativ II och 111 en årlig ökning med 1.8 %. Alternativ 1 innebär ungefär samma ökning som under 1960- talet. Alternativ [1 och 111 motsvarar ungefär ökningen under början av 1970- talet. 1 LU:s alternativ IV studeras effekten av en årlig ökning av den privata konsumtionen med 1.5 %. Dessa beräkningar redovisas emellertid inte i de- talj i detta avsnitt.

Genom att ATP successivt kommer att omfatta allt fler pensionärer och genom de standardhöjningar av pensionerna som har garanterats de folk- pensionärer som saknar ATP eller har låga ATP—belopp. beräknas pensio- närsgruppen årligen öka sin privata konsumtion med 4 % per person. Där- med blir utrymmet för en årlig ökning av den privata konsumtionen för övriga grupper i motsvarande mån lägre.

Konsumentpriserna beräknas öka med ungefär 4 % per år 1975—1980. Den beräknade prisökningen är ungefär densamma som under 1960-talet men be- tydligt lägre än under början av 1970-talet. Beräkningarna förutsätter en re- lativt långsam internationell prisutveckling på 3 % per år. Det är ungefär samma internationella prisökningstakt som under 1960-talet men väsentligt lägre än i början på 1970-talet. Tillsammans innebär volym- och prisutveck- lingen en ökningstakt i löpande priser på 7.1 % alternativt 6.4 % per år 1975—1980. Därmed skulle den privata konsumtionen komma att uppgå till över 200 miljarder kr. i löpande priser 1980.

Tabell 6.12 visar hur konsumtionen av olika sektorers varor och tjänster har utvecklats sedan 1960 och beräkningsresultaten för 1975—1980 enligt de tre alternativen. Resultaten på den redovisade detaljnivån är naturligtvis mycket osäkra och de måste tolkas med försiktighet. Ökningen 1975—1980 är särskilt kraftig. mer än 5 % per år i alternativ 1. för kemiska varor. gum- mivaror. verkstadsprodukter inkl. båtar. e1-. gas-. värme- och vattenverk och turistutgifter i utlandet. Dessa varor och tjänster varierar också mest vid för- ändringar i den totala konsumtionsökningen. De har de högsta utgiftselas-

Tabell 6.11 Privat konsumtion 1975—1980 Årlig procentuell löriindring

Alt. 1 All. 11 Alt. 111 Privat konsumtion. löpande pris 7.1 6.4 6.4 Privat konsumtion.volym 3.0 2.0 2.0 Konsumentpriser" 4.0 4.3 4.3 Konsumtionsvolym per capita 2.8 1.8 1.8

" Implicitprisindex för privat konsumtion.

Tabell 6.12 Privat konsumtion per sektor 1960—1980 1968 års priser

Andelar Årlig procentuell volymförändring av privat konsumtion 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1975 1965 1970 1975 Alt. 1 Alt. 11 och 111 Jordbruk och fiske 4.1 1.5 1.3 1.6 1.5 0.8 Skogsbruk 0.1 —5.0 —3.1 —4.1 —7.0 —7.2 Extraktiv industri 0 — — — — — Skyddad livsmedelsindustri 10.8 1.4 0.9 1.1 1.0 0.4 Konkurrensutsatt livsmedels- industri 5.5 5.9 4.1 2.1 3.2 2.0 Dryckesvaru- och tobaks- industri 8.3 5.0 3.7 2.1 2.3 1.3 Textil- och beklädnads- industri 9.7 4.9 1.9 2.2 2.1 1.3 Trä—. massa- och pappers- industri 1.6 8.1 3.2 —0.2 3.8 2.8 Grafisk industri 2.2 0.4 4.2 1.0 2.9 1.7 Gummivaruindustri 0.6 15.5 7.7 2.5 5.5 3.9 Kemisk industri 3.2 9.8 6.3 2.6 6.6 5.3 Petroleum- och kolindustri 3.7 10.4 8.5 -0.6 3.0 0.8 Jord- och stenindustri 0.3 4.2 2.7 0 2.5 1.6 Järn-. stål- och metallverk 0 O 0 0 O 0 Verkstadsindustri exkl. varv 9.4 8.4 2.9 6.3 5.3 3.5 Varv 0.6 8.4 14.4 6.4 10.3 7.3 Övrig tillverkningsindustri 1.4 5.1 3.9 1.4 3.2 2.1 El-. gas-. värme- och vattenverk 1.8 5.3 9.1 6.4 8.1 6.0 Byggnadsverksamhet 0 — — — — — Varuhandel 0 — — — — — Samlärdsel 4.4 4.1 4.2 2.9 3.0 1 .7 Bostadsförvaltning 16.9 2.5 2.9 2.2 2.4 2.4 Privata tjänster 12.4 2.9 1.4 2.1 2.0 1.0 Import av utländska turist- tjänster 3.1 10.1 11.4 2.2 6.6 3.9 Samtliga 100 4.1 3.2 2.3 3.0 2.0

ticiteterna (se tabell 6.9). Ökningstal klart under genomsnittet erhölls för pro— dukter från t.ex. jordbruk och skyddad livsmedelsindustri.

Den privata konsumtionen av livsmedel. drycker och tobak väntas öka med 1—1.9 % per år. Den privata konsumtionen av varor från den kon- kurrensutsatta livsmedelsindustrin. dvs. kaffe. margarin. vissa djupfrysta och konserverade varor m. m.. beräknas öka i takt med den totala privata konsumtionen. Däremot väntas konsumtionen av det som kommer från den skyddade livsmedelsindustrin. dvs. mjöl. bröd. mjölk. smör. socker m.m.. öka långsammare än hela den privata konsumtionen. Det senare gäller även för direktleveranserna från jordbruk och fiske. nämligen färsk fisk. ägg. färska grönsaker. frukt och potatis. Den privata konsumtionen av läskedrycker. öl. vin. sprit och tobak. väntas öka i något långsammare

takt än den totala privata konsumtionen. Tillsammans beräknas livsmedel, drycker och tobak fortsätta minska som andel av den totala privata kon- sumtionen. 1960 var 33 % av konsumtionen livsmedel. drycker och tobak och 1970 30 %. 1980 beräknas andelen vara ca 27 %. Priserna på livsmedel väntas stiga i takt med prisutvecklingen för andra varor och tjänster. Parallellt med de modellberäkningar som ger ovan nämnda resultat har den framtida livsmedelskonsumtionen analyserats ijordbruksstudien.l Där beräknas livs- medelskonsumtionen vara ungefär densamma 1980 som 1975 om man räk- nar hur mycket energi och protein varje person förbrukar.

Bostadskonsumtionen. dvs. hyror i flerfamiljshus och nyttjandevärdet av småhus och fritidshus. utgör 17 % av den privata konsumtionen. Denna konsumtionspost beräknas öka med 2.4 % per år. I denna ökning inräknas effekterna av en nyproduktion på ca 70000 lägenheter per år 1975—1980. varav över hälften i småhus. en ökning av utrymmesstandarden räknad i antal rum per person med 1 a 2 % per år och en minskning av de f. n. 450 000—500 000 omoderna eller halvmoderna lägenheterna med 1/4. Pris- utvecklingen för bostäder väntas följa den allmänna prisutvecklingen för privat konsumtion.

Kläder. tyger. skor och annat från textil- och beklädnadsindustrin står för nära 10% av hela den privata konsumtionen 1975. Andelen väntas minska till något över 9 % 1980. eftersom ökningen av konsumtionen av kläder och skor beräknas bli något mindre än av annan konsumtion eller 1.3—2.1 % per år. Prisutvecklingen väntas bli betydligt långsammare än för andra varor och tjänster. Orsaken är konkurrensen från lågprisländer. vilken väntas medföra en fortsatt ökning av importen och en minskad hem- maproduktion.

Den privata konsumtionen av energi m.m.. dvs. konsumtion av el. gas. bränsle till bostäder. bensin m. m.. beräknas 1975 utgöra drygt 5 % av den privata konsumtionen. Hushållens energikonsumtion ökade 1970—1975 med i medeltal bara 1 a 2 % per år beroende på en kraftig sänkning av energikonsumtionen 1974. Tidigare femårsperioder har den ökat med 8 a 9 % per år. 1975—1980 beräknas energikonsumtionen öka med 2.6—4.8 % per år. dvs. snabbare än den totala privata konsumtionen. Prisutvecklingen för energi m. m. väntas bli densamma som för den totala privata konsum- tionen. Det bör påpekas att ovan angivna förändringstakter ges i 1968 års priser och att de inte helt motsvarar förändringar i energienheter. Vidare bör även påpekas att energisektorerna 12 och 18 inte levererar enbart energi utan även t. ex. vatten.

Konsumtionen av verkstadsprodukter. varor som t. ex. bilar. båtar. kyl- skåp. TV-apparater. verktyg. husgeråd och instrument. utgör 1975 10 % av hela den privata konsumtionen. Andelen väntas öka något till ungefär 11 % 1980 på grund av den snabbare konsumtionsökningen för denna typ av varor än för andra. Ökningen väntas bli 5.3 % per år i alternativ 1. då den totala privata konsumtionen ökar med 3 % per år. Priserna väntas stiga något långsammare för verkstadsprodukter än för andra varor och tjänster eller med 3 a 4 % per år.

Konsumtionen av varor från andra delar av industrin än de som redan nämnts utgör drygt 9 % av den totala privata konsumtionen 1975. Det är varor från trä-. massa- och pappers-. grafisk. gummivaru-. kemisk. jord-

] Jordbruk. trädgårdsod- ling och fiske. Ds Jo 1975:3.

och sten- och övrig tillverkningsindustri samtjärn-. stål- och metallverk. An- delen beräknas stiga till 10 % 1980. Prisutvecklingen väntas bli betydligt långsammare för varor från dessa sektorer än för andra. Framför allt beror detta på en snabbare produktivitetstillväxt vid tillverkningen av dessa varor. Inom gruppen väntas konsumtionen stiga kraftigt för gummivaror och ke- miska varor. se tabell 6.12.

Resor med buss. järnväg. flyg m. m.. turistutgifter i utlandet samt post- och telekommunikationer väntas öka snabbare än annan konsumtion. I al- ternativ I ökar resor m. m. med 4.5 % medan den totala privata konsum- tionen ökar med 3 % per år. Andelen resor m. rn. som uppgick till 7.5 % av den totala privata konsumtionen 1975 väntas öka till inemot 8 % 1980. Prisutvecklingen väntas bli betydligt snabbare. ca 6 % per år. än den all- männa prisutvecklingen på privat konsumtion.

Övriga privata tjänster. dvs. utgifter för läkarvård. bank- och försäkrings— tjänster. reparation och service på bilar. restaurang- och kafébesök. under- hållning. radio- och TV-licenser. hår- och skönhetsvård m. m.. står för drygt 12 % av hela den privata konsumtionen 1975. Andelen väntas minska till strax under 12 % 1980. I alternativ 1 ökar konsumtionen av övriga privata tjänster med 2 % per år. Priserna beräknas stiga med ca 6 % per år. dvs. snabbare än priserna för hela den privata konsumtionen. Det beror på den relativt långsamma produktivitetsökning som väntas fram till 1980 i denna del av ekonomin.

6.4 Privata investeringar

Med privata investeringar avses i detta sammanhang såväl näringslivets investeringar som investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktie- bolag. De offentliga myndigheternas investeringar redovisas i avsnitt 6.7 och i tabellerna 5.9—5.12 redovisas den totala investeringsverksamheten. Nedan ges en översiktlig bild av de privata investeringarnas utveckling. För en mer detaljerad genomgång hänvisas till de olika näringsgrensavsnitten i kapitel 7.

Till underlag för bedömningarna 1975—1980 ligger för industrins och va- ruhandelns del enkätmaterial. som insamlats från olika företag om deras framtida investeringsplaner. För övriga näringsgrenar bygger prognoserna på planer och material som insamlats och bearbetats av fackdepartement. myndigheter och branschorganisationer. Dessa uppgifter har inte utan vidare kunnat användas för våra kalkyler utan har i vissa fall fått kompletteras med expertbedömningar. Som hjälp för dessa bedömningar har i vissa fall använts erfarenhetsmässiga samband mellan produktion och insats av ka- pital.

Två alternativa utvecklingstakter har beräknats för privata investeringar 1975-1980. vilka anknyter till alternativen I och II. dvs. de båda fallen utan arbetstidsförkortning. Vissa överslagsvisa beräkningar har visserligen gjorts över investeringsutvecklingen i alternativen III och IV. men med hänsyn till den stora osäkerheten i dessa kalkyler har de endast redovisats

Tabell 6.13 Privata bruttoinvesteringar 1960—1980 Årlig procentuell volymförändring

1960— 1965— 1970— 1975—1980 1965 1970 1975 Alt. 1 Alt. II

Jordbruk och fiske 10.6 —2.4 5.9 —1.6 —I.6 Skogsbruk 12.3 2.2 2.8 8.2 7.4 Industri 4.2 3.7 7.1 6.2 5.5 Extraktiv industri 10.8 0.3 7.2 6.7 6.7 Skyddad livsmedelsindustri 1.5 3.5 —1.8 2.7 1.8 Konkurrensutsatt livs- medelsindustri 11.4 2.1 —3.6 —3.0 —6.6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 11.2 10.9 —6.0 —7.1 —7.1 Textil- och beklädnads- industri 6.2 —8.6 4.7 —2.1 —4.9 Trä-. massa- och pappers- industri —2.8 6.7 9.2 5.5 5.5 Grafisk industri 10.1 5.0 —5.0 8.2 6.6 Gummivaruindustri 4.1 5.7 —12.8 8.6 6.4 Kemisk industri 13.0 7.0 2.8 11.4 8.4 Petroleum- och kolindustri —0.8 -8.9 50.9 —15.9 —15.9 Jord- och stenindustri 15.8 —7.3 9.5 6.5 4.7 Järn-. stål- och metallverk 2.0 2.7 6.2 16.4 16.4 Verkstadsindustri exkl. varv 6.2 5.5 6.9 7.0 6.3 Varv —12.8 9.1 51.9 —l9.0 —19.0 Övrig tillverkningsindustri 6.6 —2.6 5.0 —1.7 —1.7 El-. gas-. värme— och vattenverk 3.9 4.9 2.3 5.1 5.1 Byggnadsverksamhet 6.1 0.2 —1.7 3.4 3.4 Summa varu— och kraft- produktion 5.1 3.1 5.1 5.3 4.9 Varuhandel 10.7 0.2 —0.3 —2.4 —5.0 Samfardsel —0.7 2.9 2.6 —3.6 —4.3 Bostadsförvaltning 9.1 1.7 —1.4 2.8 2,7 Privata tjänster 10.8 10.0 4.7 1.5 0.8 Summa tjänste- produktion 7.4 2.6 0.2 1.0 0.5 Totalt 6.4 2.8 2.3 3.1 2.7

i de översiktliga tabellerna i kapitel 5.

I alternativ 1. som beräknats under antagande om en 3-procentig ökning av den privata konsumtionen. har kalkylerats med en ökningstakt för de privata investeringarna 1975—1980 på 3.1 % per år. Alternativ II.som baserats på en 2-procentig konsumtionsökning. innebär en ökning av dessa inves- teringar med 2.7 % per år. Jämfört med första delen av 1960—talet. då den årliga investeringsökningen var 6.4 %. är detta en låg ökningstakt men i förhållande till de närmast föregående femårsperioderna. då ökningstakten var i genomsnitt 2.5 %. innebär det en svag ökning i utvecklingstakten.

De privata investeringarnas andel av bruttonationalprodukten mätt i fasta

priser. ökade från 18,2 % 1960 till 19.8 % 1967. 1968 bröts den uppåtgående trenden och investeringskvoten har. med undantag för en nivåhöjning 1972. fortsatt att sjunka och ligger 1975 på 17.8 %. För 1980 beräknas en jämfört med 1975 nästan oförändrad eller något minskande investeringskvot i både alternativ 1 och 11.

Den låga ökningstakten för totala privata investeringarna 1965-1970 och 1970—1975 (2.8 resp. 2.3 % per år) liksom den sjunkande investeringskvoten beror till stor del på den kraftiga omsvängning i bostadsinvesteringarna som skedde i slutet av 1960-talet. Exkl. bostadsinvesteringar var utvecklings- takten för de privata investeringarna 3.3 % per år 1965—1970 och för 1970—1975 4.3 % per år.

En uppdelning av de privata investeringarna på dels byggnader och an- läggningar. dels maskiner resulterar. som framgår av tabellerna 6.14 och 6.15. i en årlig volymmässig tillväxttakt 1975—1980 för byggnadsinvesteringar på 2.5 % och för maskininvesteringar på 4 % i alternativ 1 samt 2.1 % resp. 3.4 % i alternativ 11. Vilket av alternativen man än väljer för 1980 beräknas således maskininvesteringarna öka betydligt snabbare än byggnadsinves- teringarna.

Som nämnts ovan och som framgår av tabell 6.13 innebär den gjorda investeringsprognosen en något högre ökningstakt än för 1970—1975. Ut- vecklingen för de olika näringsgrenarnas investeringar visar emellertid sam- ma mönster som för denna period. dvs. en betydligt snabbare ökningstakt för de varu- och kraftproducerande sektorerna än för tjänstesektorerna. För- hållandena var de motsatta under 1960-talet då investeringarna inom tjäns- tesektorerna ökade snabbare. med 5 % per år jämfört med 4.1 % per år

Tabell 6.14 Privata byggnadsinvesteringar 1960—1980

Milj. kr.. Årliga procentuell volymförändring

1968 års priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1974 1965 1970 1975

Alt. 1 Alt. 11

Jordbruk och fiske 175 3.4 4.4 —0.1 —2.4 —2.4 Skogsbruk 80 2.1 —7.7 0.9 0 0 Industri 2 528 —1 .1 4.1 7.8 3.1 2.4 El-. gas-. värme- och vattenverk 2 684 5.5 4.2 2.3 4.1 4.1 Byggnadsverksamhet 118 2.9 —7.7 1.4 1.8 1.8 Summa varu- och kraft- produktion 5 585 2.3 3.5 4.6 3.3 3.0 Varuhandel 567 9.9 —1.9 —6.0 —1.9 —4.7 Samfärdsel 1 003 2.6 —1.4 3.3 —4.1 —5.2 Bostadsförvaltning 9 959 9.1 1.7 —1.4 2.9 2.7 Privata tjänster 1 296 7.9 11.7 1.1 2.4 1.7 Summa tjänste- produktion 12 825 8.4 1.9 —1.0 2.0 1.6

Totalt 18 410 6.7 2.3 0.6 2.5 2.1

Tabell 6.15 Privata maskininvesteringar m.m. 1960—1980

Milj. kr.. Årlig procentuell volymförändring

1968 års priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1974 1965 1970 1975

Alt. 1 All. 11

Jordbruk och fiske 1 173 12.1 —3.7 7.1 —1.5 —1.5 Skogsbruk 408 18.7 5.2 3.1 9.4 8.6 Industri 6 044 7.0 3.5 6.7 7.5 6.8 E1-. gas-. värme- och vattenverk 816 —1.1 7.2 2.5 8.1 8.1 Byggnadsverksamhet 703 7.0 1.7 —2.1 3.7 3.7 Summa varu- och kraft- produktion 9 144 7.2 2.8 5.4 6.5 6.0 Varuhandel 1 366 11.5 1.9 3.1 —2.6 —5.2 Samfärdsel 2 732 —2.9 5 .9 2.1 —3.4 —3.8 Bostadsförvaltning 19 - — 34.1 9.0 0 O Privata tjänster 1 169 15.0 7.7 9.1 0.5 —0.2 Summa tjänste— produktion 5 286 0.9 8.0 4.1 —2.0 —3.0 Totalt 14 430 6.0 3.5 5.0 4.0 3.4

Anm. I jordbrukets maskininvesteringar ingår investeringar i såväl avelsdjur som dikning. I skogsbrukets maskininvesteringar ingår investeringar i skogsvårdande åtgärder.

för de varu- och kraftproducerande sektorernas investeringar. Den omkast- ning som skedde 1970-1975 var främst en följd av den snabba investe- ringsökningen inom industrin med 7.1 % per år. Att tillväxttakten blev så hög berodde bl. a. på en snabbare ökning av miljövårdsinvesteringarna för vissa industribranscher än tidigare. Dessa beräknades för femårsperioden 1970—1974 motsvara ca 5 % av de totala investeringarna inom industrin. Även om en så kraftig investeringsökning inte kalkyleras för prognospe- rioden är det fortfarande industriinvesteringarnas utvecklingstakt som ligger bakom varu- och kraftproduktionens relativt höga utvecklingstal. Beräkningen av industrins investeringsutveckling utgår från en enkät- undersökning utförd av industriverket och statistiska centralbyrån. Erfa- renheter från tidigare industrienkäter har visat att företagen vanligtvis un- derskattar det framtida investeringsbehovet och att underskattningen ten- derar att växa med planperiodens längd. För att undvika underskattningar har man i enkäten till 1975 års långtidsutredning använt en något annorlunda frågeteknik än tidigare. Trots detta kan en tydlig nedgång iakttas för pe- riodens två sista år. Industrienkätens resultat har med olika metoder. för vilka redogörs i avsnitt 7.3.3. omräknats till trolig investeringsutveckling för de olika alternativen. Beräkningarna visar för alternativet med hög privat konsumtion en ökning av totala industriinvesteringarna 1975—1980 med i

genomsnitt 6,2 % per år. I alternativet med lägre ökningstakt för privat konsumtion beräknas ökningen bli 5,5 % per år.

Investeringarna inom energisektorn antas för prognosperioden komma att öka i betydligt snabbare takt än tidigare. Den snabba utvecklingen är en följd av att investeringarna i el- och värmeverk beräknas öka med i genomsnitt 6, (?r) per år. Av ökningen inom elverk är närmare hälften hän- förlig till den höga utbyggnadstakten för kärnkraft. På grund av den betydligt lägre ökningstakten för investeringar i vattenverk beräknas ökningen för sektorn som helhet till 5,1 % per år 1975—1980. En utförligare beskrivning av energisektorns förväntade investeringar finns i avsnitt 7.3.4.

De återhållsamma resurskrav som ställs från tjänstesektorerna vad gäller investeringsomrädet 1975—1980 beror bl. a. på den tilltagande minskningen för varuhandelns investeringar samt på den omkastning som. jämfört med de två tidigare femårsperioderna, skett för investeringar inom samfärdsel- sektorn.

När det gäller varuhandelns framtida utveckling bygger bedömningen på en studie som Handelns utredningsinstitut utfört för 1975 års långtids- utredning. Enligt denna beräknas den minskning, som kunde iakttas redan 1970—1975, fortsätta även under prognosperioden. Förklaringen till detta är den tidigare höga investeringsaktiviteten och strukturomvandlingen inom varuhandeln, som nu förväntas medföra vissa mättnadstendenser speciellt beträffande detaljhandelns nyetableringar.

För samfärdselsektorn kan den kraftiga minskningen för 1975—1980 jäm- fört med 1970—1975 till största delen förklaras av de drastiska svängningarna i handelsflottans investeringar. Förväntningarna i början av 1970-talet om västvärldens kommande oljekonsumtionsökning utlöste kraftiga investe- ringar i framför allt tankfartyg under 1974 och 1975. Händelserna på 0]- jemarknaden hösten 1973 och den internationella konjunkturnedgången har medfört ett betydande överskott på tanktonnage. investeringarna inom re- derinäringen kan därför väntas bli obetydliga under större delen av pro- gnosperioden. En viss uppgång i handelsflottans investeringar kan dock för- väntas i slutet av 1970-talet. Bland övriga delsektorer inom samfärdsel- sektorn visar även investeringar inom luftfarten och i tunnelbanor en kraftig minskning 1975—1980. Nedgången kan för luftfartens del förklaras av att förhållandevis stora projekt. såsom den nya flygplatsen för Göteborgsre— gionen och den nya utrikeshallen vid Arlanda. väntas bli färdigställda under den tidigare delen av prognosperioden. För övriga delsektorer anges en jämn trendmässig ökningstakt.

Utvecklingen för bostadsinvesteringarna för senare delen av 1970-talet är dels baserad på resultat som framkommit ur den pågående boendeut- redningens arbete. dels beräkningar baserade på nationalräkenskapsmaterial. Boendeutredningen förutser en lägre hushållsbildning än tidigare men ett ungefär oförändrat nyproduktionsbehov för att ersätta avgångna lägenheter. Den årliga nyproduktionen har beräknats ligga på ca 75 000 lägenheter. Den kalkyl som utförts inom långtidsutredningen och som baserar sig på na- tionalräkenskapsmaterialet ligger relativt väl i linje med boendeutredningens resultat och innebär för permanenta bostäder en investeringsökning

1975—1980 med i genomsnitt ca 2 % per år. Detta motsvarar en nybyggnation om 70 000—75 000 lägenheter. Inkluderas fritidshusen blir investeringsök— ningen drygt 2,5 % per år. En mindre variation i utvecklingstakten har antagits för de olika alternativen när det gäller modellberäkningarna. I avsnitt 7.3.8 diskuteras närmare i hur hög grad alternativen för privat konsumtion kan tänkas påverka bostadsbyggandet.

6.5 Lager

Variationerna i lagerinvesteringar år från år har varit betydande. I diagram 6.1 återges de faktiska lagerförändringarna från 1959. mätt i 1968 års priser.

v- åw—v—r —

1980

Av diagrammet framgår ett tydligt konjunkturmönster och att konjunk- turvariationerna återkommer med påtaglig regelbundenhet. Fluktuationerna tenderar vidare att öka över tiden. Orsakerna till de registrerade lagerför- ändringarna är ofta mycket komplicerade och svåra att klarlägga. Den höga nivån för 1974 kan delvis förklaras av den ökade oljelagringen detta år och av att stora delar av spannmålsskörden fortfarande fanns kvar i lager vid utgången av 1974. För 1975 har en ofrivillig lageruppbyggnad av osålda exportvaror samt till viss del även det i början av året beslutade lagerstödet

Diagram 6.1 Lager/öländ- ringai' 1959—1975. I 968 års priser.

Diagram 6.2 Lagms/ncken i proven! (IV bruttoproduk- rianen. lota/I och inom vissa sektorer I 959—[ 975 . 1968 års priser.

' Att skogsbruket inte medtagits beror på att tillgängliga lagerstocksbe- räkningar för denna bransch inte är jämförba- ra med dem för övriga näringsgrenar.

21

20

% Lager i industrin

.t

19'

18'4

17'

16A

15

69" 68.*— 67: 661 65,

64

1960

1965

% Lager i varuhandeln 703

1 l

4

634

62

61— 604 591

58

24

l _

[i'w' , 'i 1

1960

19651

V

'..

l

1970

1970

% Totala lagren (exkl. skogsbruket)”

1975

1975

1980

11980

bidragit till de höga Iagerinvesteringarna. På grund av lageruppbyggnadens stora roll för den totala ekonomin är det av stor betydelse vilka antaganden som görs för dess utveckling under prognosperioden. Vad som eftersträvas är att beskriva en utveckling där samma andel av resurserna används till lagerbildning i såväl början som slutet av perioden. Här har därför valts att göra en framskrivning av det mönster av femåriga lagercyklar som kunnat observeras sedan slutet av 1950-talet. Lagerförändringarna 1980 skulle där- med komma att ligga på samma höga nivå som 1975.

Det trendmässiga samband mellan lagerstock och produktion som kunnat iakttas under den historiska perioden har antagits komma att gälla även för prognosperioden. Av diagram 6.2 framgår hur lagerkvoten, dvs. re- lationen mellan lagerstock och bruttoproduktion utvecklats sedan 1959 dels totalt, dels för olika näringsgrenar. Av diagrammet framgår tydligt såväl den trendmässiga utvecklingen som det cykliska mönstret.

Kalkylmässigt har lagerökningen 1980 satts till 4 100—4 800 milj. kr.. be- roende på vilken utvecklingstakt man väljer för privat konsumtion 1975—1980.

6.6 Offentlig konsumtion

6.6.1 Å rerblick

Den fortgående samhällsutvecklingen har inneburit ständigt ökade krav på utbyggnad och förbättringar inom områden som utbildning, sjukvård, so- cialvård. rättsväsen osv. Statens och kommunernas insatser på dessa och andra offentliga konsumtionsområden har också ökat kraftigt och den of- fentliga konsumtionen tar nu i anspråk en betydande del av det totala pro— duktionsresultatet. För innebörden av begreppet offentlig konsumtion re- dogörs närmare i avsnitt 73.10.

Den totala offentliga konsumtionen beräknas 1975 uppgå till 71100 milj. kr i löpande priser, varav den statliga konsumtionen utgör ca 35 % och den kommunala 65 %. I nedanstående tablå anges den offentliga kon- sumtionens procentuella andel av bruttonationalprodukten dels i löpande, dels i 1968 års priser.

1960 1970 1975

Löpande priser 15,8 21.4 24.7 1968 års priser 19.0 21.0 21.4

Som framgår har andelsökningen varit avsevärt snabbare i löpande än i fasta priser. Detta beror på att den offentliga tjänsteproduktionen har en ogynnsammare prisutveckling än landets totalproduktion.l De kalkyler för

* Nationalräkenskapernas värderingsprinciper för konsumtion och produk- tion av offentliga tjänster har också betydelse i det- ta sammanhang; se av- snitt 7.3.10.

den offentliga sektorn som presenteras i det följande. liksom även i avsnitt 7.3.10 avser alla den volymmässiga utvecklingen. Endast i kapitel 8 om ft- nansiell utveckling utförs beräkningar i löpande priser. varvid givetvis den ovan nämnda relativa prisstegringen för offentlig konsumtion har beaktats.

Under hela 1960-talet ökade den offentliga konsumtionen i en relativt hög takt. Den genomsnittliga årliga ökningen uppgick till 5.4 % 1960—1965 och till 5,7 % 1965—1970. Ökningstakten avmattades dock under 1970-talets första hälft då den beräknats uppgå till 3,3 % per år.

Den indelning i delsektorer som i LU genomgående tillämpas för den offentliga sektorn är baserad på verksamheternas ändamål, dvs. utbildning, hälso- och sjukvård, socialvård. rättsväsen. försvar etc. I tabell 6.16 (avsnitt 6.6.3) anges den ändamålsvisa utvecklingen dels under perioden 1965—1970. dels under den senaste femårsperioden 1970—1975. Under båda perioderna har vårdområdena. dvs. sjukvård och socialvård, utgjort de mest expansiva inslagen. Den övervägande delen av dessa områden tillhör den kommunala sektorn. Den snabba utbyggnaden på dessa områden förklarar också till stor del att den kommunala konsumtionen ökat betydligt snabbare än den statliga. Härtill kommer att omfattande reformer under 1960-talet har genomförts inom skolan. som också ligger under kommunalt huvudman- naskap. Den statliga konsumtionens utveckling har samtidigt i hög grad påverkats av att försvaret, som är det största statliga konsumtionsområdet, har haft en i stort sett oförändrad volym under 1965—1970 och endast svag tillväxt 1970—1975.

6.6.2 Uppläggning av kalkylerna för 1975—1980

Som framgått av den tidigare redogörelsen för LU:s metodik (avsnitt 1.6) har kalkylerna för den offentliga sektorn denna gång fått en annan upplägg- ning än i föregående utredningar. Själva uppläggningen av analysen präglas nu av den offentliga sektorns karaktär av handlingsparameter. Någon be- dömning av sektorns mest sannolika utveckling görs inte.

Flera skäl talar för en sådan uppläggning. Det finns inga fastställda planer för den statliga sektorns utveckling på fem års sikt. En kalkyl kan således inte förankras i befintligt planmaterial. Den avgörande omständigheten är emellertid inte prognossvårigheten utan att avvägningen mellan offentliga insatser och annan resursanvändning i så hög grad är föremål för politiska överväganden. LU:s syfte — att ge underlag för en politisk avvägningsdis- kussion — torde då bäst tjänas genom analyser av konsekvenserna av flera olika utvecklingsalternativ.

Vi har i LU-beräkningarna strävat efter att ange realistiska ramar för en sådan avvägningsdiskussion. Den offentliga konsumtionens ökning under prognosperioden tänkes nämligen bestå av två delar: en som framstår som näst intill nödvändig med hänsyn till samhällsutvecklingen och till tidigare politiska bindningar. och en som kan varieras och påverkas av nya politiska ställningstaganden under perioden. Genom att beräkna en s. k.

baskalkyl har vi försökt fånga in den "nödvändiga” delen av denna ökning. Baskalkylen skall således ange den offentliga konsumtionsutveckling som mer eller mindre automatiskt följer av befolkningsförändringar. politiska åtgärder som redan är kända etc. En närmare redogörelse för baskalkylens innehåll och konstruktion ges i avsnitt 6.6.3.

Baskalkylen beräknas exogent, dvs. utanför den ekonometriska modellen, på grundval av fristående information. Det utrymme för offentlig konsum- tion som uppkommer utöver baskalkylen är däremot endogent bestämt, dvs. det framkommer som ett resultat av modellberäkningarna. Den ut- veckling av offentlig konsumtion som på detta sätt beräknats i de olika LU—alternativen diskuteras i avsnitt 6.6.4. Därefter presenteras också be- räkningsresultaten för den offentliga verksamhetens olika delområden (än- damål). Dessa ändamålsvisa uppgifter baseras delvis på rent beräknings- tekniska antaganden, och utgör självfallet varken några prognoser eller ställ- ningstaganden. Resultaten i denna del bör snarare uppfattas som en illu- stration i räkneexemplets form av vad som kan inrymmas i den totala kon- sumtionsutveckling som framkommer i de olika alternativen.

6.6.3 Baskalkylen

Den s.k. baskalkylen för statlig och kommunal konsumtion skall som nämnts tjäna till att ange en lägsta möjliga nivå för den offentliga kon— sttmtionen. Det principiella innehållet i denna kalkyl kan beskrivas som en kombination av följande tre komponenter:

(a) Förändringar som följer automatiskt av förskjutningar i befolkningens åldersstruktur och regionala struktur i kombination med kravet på oför- ändrad standard för de offentliga tjänsterna

(b) Förändringar som följer av politiska beslut och åtaganden som är kända vid prognostillfallet

(c) En successiv standardhöjning i det offentliga tjänsteutbudet som inte har direkt reformkaraktär och som är svår att påverka politiskt på grund av det starka efterfrågetrycket för offentliga tjänster. — Till en viss del för- klaras denna standardhöjning av att standarden inom vissa delar av den privata sektorn oavbrutet ökar, vilket skapar krav på liknande standard- höjningar inom det offentliga. Speciellt gäller detta för de relativt begränsade delar av den offentliga verksamheten som har exakta motsvarigheter inom den privata sektorn (t. ex. mathållning och inackordering på sjukhus, ålder- domshem och liknande). Även för områden där exakta motsvarigheter sak- nas kan skillnaden mellan privat och offentlig standard upplevas som alltför stor. vilket skapar en tendens till kostnadshöjningar som är svår att undvika.

En del av den "automatiska" volymökningen av den offentliga verk- samheten skulle också kunna förklaras av vissa negativa biverkningar av utvecklingen inom den privata sektorn. Krav på politiska åtgärder för miljö- skydd. trafiksäkerhet och bullerbekämpning är t. ex. direkt föranledda av de ökade miljöstörningar som utbyggnaden av industrin och de moderna bostäderna resp. den ökade privatbilismen fört med sig. Den kompenserade verksamhet som utförs av det offentliga bör åtminstone till viss del ingå

i baskalkylen. Begreppsmässigt kan denna faktor hänföras till endera av kom- ponenterna (b) eller (c) ovan.

Vid beräkningen av baskalkylen har vi kunnat utnyttja uppgifter av en typ som närmast avspeglar komponenterna (a) och (b) ovan. nämligen lång- tidsbudgeten för staten och material från kommunalekonomiska utred— ningen (KEU) för kommunerna samt en speciell beräkning för utbyggna— den av den kommunala barntillsynen. En närmare presentation av dessa datamaterial och deras innebörd ges nedan. Komponenten (c) har däremot inte kunnat uppskattas med ledning av empirisk information. Svårigheterna att korrekt uppskatta denna faktor, eller snarare grupp av faktorer. är också utomordentligt stora. Såväl den principella avgränsningen som kvantifiering— en ger upphov till problem som i praktiken torde nödvändiggöra en stor mängd godtyckliga antaganden och förenklingar. För att uppskatta baskal- kylens "standardkomponent" har vi därför valt att tillämpa en ren schab- lonmetod. De ökningstakter som anges av långtidsbudget- och KEU-mate— rialen (se nedan). har sålunda höjts med ett "standardtillägg" på 1 % per år för samtliga ändamålsgrupper utom försvaret.

Detta schablonförfarande förändrar samtidigt i någon mån baskalkylens innebörd. Vi kan sålunda inte med någon grad av säkerhet hävda att den konsumtionsökning som anges av LU:s baskalkyl faktiskt är den lägsta ökning som är oundgänglig med hänsyn till budgetautomatik. befolknings- förändringar och utvecklingen i den privata sektorn. Den baskalkyl som i praktiken har tillämpats i LU — och denna kan ligga över eller under den "teoretiska" baskalkylen — får därför snarast betraktas som en beräkning i pedagogiskt syfte, ägnad att fästa uppmärksamheten på betydelsen a'. mc:— kaniken och bindningarna i utvecklingen av den offentliga konsumtionen.

Längridsbuzfgeten

Som underlag för baskalkylen avseende statlig konsumtion har använts den statliga långtidsbudgeten för perioden l975/76—l979/80 (prop. 19751100_ bil. 2). De beräkningar av den framtida utgiftsutvecklingen som anges i långtidsbudgeten avser endast konsekvenser av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. lnga försök görs "att förutse nya beslut som kan komma att fattas under perioden.

Beträffande utformningen av dessa konsekvensberäkningar bör påpekas att de statliga konsumtionsutgifterna består av olika myndigheters drift— kostnader(transfererings- och investeringsutgifter behandlas inte i detta sam— manhang). För driftkostnaderna finns i regel inga beloppsmässigt kvanti- fierade utgiftsnormer fastställda. ] vissa fall har statsmakterna visserligen kvantifierat målen men inte preciserat de finansiella konsekvenserna härav. Som exempel på sådana kvantifieringar kan nämnas den spärrade utbild- ningen. I dessa fall har i långtidsbudgeten tagits upp de resurser som be— räknats bli nödvändiga för att uppnå de fastställda målen. Härvid har man utgått från vissa antaganden om rationalisering och produktivitetsutveckling.

För de flesta myndighetsanslagen saknas emellertid kvantifierade mål för den framtida verksamheten. Bedömningarna har i sådana fall utgått från oförändrad kvalitet på den statliga tjänsteproduktionen. vilket innebär

att produktionen anpassats till kvantitativa förändringar i efterfrågan. Efter- frågebedömningen är emellertid ofta förknippad med stora svårigheter. De beskrivningar av den använda planeringsmetodiken som samlades in under LU_arbetet tyder på att hänsyn till efterfrågeutvecklingen endast har tagits i sådana fall där ett mycket påtagligt samband föreligger. I de flesta fall har emellertid svårigheterna att bedöma efterfrågans förändringar medfört att dessa anslag i långtidsbudgeten tagits upp till oförändrade belopp.

[ långtidsbudgeten tillämpas således ett mera restriktivt synsätt på den framtida utgiftsutvecklingen än vad som åsyftas i baskalkylen. Endast for- mellt beslutade reformer har medräknats. Åtgärder som ännu förbereds och om vilka man med stor sannolikhet kan säga att de kommer att genomföras. ingår däremot inte. Något utrymme för ”automatiska" standardstegringar av den typ som bör ingå i baskalkylen har i allmänhet inte medtagits.

En annan svårighet som är förknippad med tolkningen av långtids- budgeten avser variationerna i ökningstakt mellan de olika ändamålen. Så- dana variationer kan inte utan vidare ses som en indikation på statsmakternas prioriteringar; variationerna kan också orsakas av att planeringsperioden är olika lång för skilda områden. Ändamål som kräver relativt långsiktiga beslut om den framtida utvecklingen fårju i långtidsbudgeten en annan markering än ändamål där utgifterna bestäms genom en rad kortsiktiga beslut.

Vid konstruktionen av baskalkylen har långtidsbudgetmaterialet be— handlats på följande sätt. Långtidsbudgetens ändamålsfördelning har gjorts om för att överensstämma med nationalräkenskaperna. Eftersom ändamåls- gruppen socialvård även omfattar administrationen av socialförsäkringarna har långtidsbudgeten kompletterats med uppgifter om de allmänna försäk- ringskassornas driftkostnader. Inom varje ändamål har de i konsumtionen ingående kostnadskomponenterna trendmässigt skrivits fram ytterligare ett år(till budgetåret l980/8l). Den procentuella förändringen 1975/76—1980/81 har antagits motsvara utvecklingen kalenderåren 1975—1980.

K E (x'-materialer

Baskalkylen för den kommunala sektorn baseras på ett underlag med något annorlunda innebörd än den för staten använda långtidsbudgeten. Det för kommunerna använda underlaget — nedan benämnt KEU-materialet efter- som det till större delen härrör från kommunalekonomiska utredningen (KEU) — utgörs av beräkningar av de resurskrav som uppkommer enbart genom förändringar i befolkningens storlek och åldersfördelning. Eftersom beräkningarna är utförda per kommun ingår också en viss hänsyn till den (förväntade) regionala strukturen i befolkningsförändringarna.

Det vi här benämner KEU-materialet består egentligen av två delar: dels de beräkningar avseende primärkommunerna som utförts inom KEU,l dels beräkningar för sjukvårdssektorn som baserats på material från landstingsför- bundet. — För primärkommunerna utgörs beräkningen av en kommunvis framskrivning av 1972 års prestationsnivå. varvid kostnaden per ”pres- tationsenhet” hållits oförändrad. Prestationsnivån har definierats antingen som kostnaden (i fasta priser) per invånare. eller via andra mått som också anknyter till antalet invånare.

Genom de beräkningar som utförts inom [(EU har vi också kunnat ta

1 KEU:s beräkningar är preliminära och ännu ej publicerade. Kommittén har dock medgett att vi redan nu kan ta del av materialet eftersom visst samarbete sker mellan LU och KEU rörande analy- sen av den kommunala sektorns framtida utveck- ling.

hänsyn till vissa effekter av 1974 års kommunsammanläggningar. Detta har skett genom att vi kombinerat uppgifter från två olika material: dels en framskrivning av 1972 års prestationsnivå per kommun enligt den kommunindelning som gällde detta år, dels en framskrivning som utgår från prestationsnivån i den största av de kommuner som ingick i de nya storkommuner, vilka bildades vid sammanläggningarna den ] januari 1974. Beräkningens resultat visar den kostnadsutveckling som följer om både prestationsnivån och kostnaden per ”prestationsenhet" inom var och en av de nya storkommunerna successivt anpassas till den nivå som gällde 1972 i den största av de ingående kommunerna. Denna anpassning innebär givetvis en viss standardhöjning. Denna kan dock betraktas som en auto- matisk följd av kommunsammanläggningarna varför den bör ingå i baskal- kylen.

Framskrivningen av primärkommunernas kostnader styrs i övrigt helt av den använda befolkningsprognosen, vilken har utförts på kommunnivå inom ramen för länsplaneringen. För riket som helhet skiljer sig denna befolkningsprognos ganska kraftigt från den som används i LU. Vi har därför justerat KEU:s beräkningsresultat för att uppnå överensstämmelse med LU:s befolkningsprognos. Justeringen har utförts på totalnivå. varför den kommunstruktur som finns inbyggd i KEU-beräkningarna ändå har bi- behållits.

De ovan beskrivna beräkningarna har använts som grundmaterial i leas- kalkylen för kommunerna för samtliga ändamålsgrupper utom hälso- och sjukvård. Detta område ombesörjs till allra största delen av landstingen. Beräkningsunderlaget för baskalkylen utgörs här av ett material från lands- tingsförbundet som visar antalet vårddagar i sluten vård per invånare i olika kön och åldersklasser, baserat på 1970 års diagnosstatistik.

Med hjälp av dessa uppgifter, kopplade med den i LU använda befolk- ningsprognosen, har vi gjort beräkningar för volymutvecklingen av den slut- na vården. Såväl antalet vårddagar per invånare i olika åldrar som kostnaden per vårddag (i fasta priser) har därvid hållits oförändrade. För den öppna värden har en schablonberäkning använts. Även den öppna vården är be- roende av befolkningens åldersstruktur — äldre personer har ett betydligt större vårdbehov än yngre — men inte i lika hög grad som den slutna vården. Ökningstakten för öppen vård har därför beräknats som medelvärdet mellan ökningen av sluten vård och totalbefolkningens ökning. Omsorger om psy- kiskt utvecklingsstörda, som också ingår i ändamålsgruppen hälso- och stk- vård, har skrivits fram med totalbefolkningens ökningstakt.

Baskalkylen för stat och kommun

Både för stat och kommun utmynnar de ovan beskrivna beräkningarna i procentuella ökningstakter för driftkostnaderna (i fasta priser) inom varje ändamål. Dessa ökningstakter har sedan anknutits till nationalräken- skapernas kostnadsbegrepp. Tillsammans med vissa ytterligare antagancen om löneandelar etc. erhålls då utvecklingen av den statliga resp. kommunala konsumtionen och dess olika komponenter enligt långtidsbudgeten resp. KEU-materialet. Resultatet av dessa beräkningar kan dock inte betraktas som en baskaltyl

av den typ som här eftersträvas. Redan vad gäller konsekvenserna av poli- tiska beslut och effekterna av befolkningsförändringar torde såväl långtids- budgeten som — i synnerhet — KEU-materialet innehålla vissa underskatt- ningar. Än viktigare är att de standardhöjningar av "automatisk" karaktär som också skall ingå i baskalkylen helt saknas. Som tidigare nämndes har vi därför dragit upp de ökningstakter som anges i långtidsbudget- och KEU- materialen med ett schablontillägg på 1 % per år. Detta har gjorts för vart och ett av ändamålen utom försvaret. Att försvaret särbehandlas i detta avseende beror på att försvarsutgifternas utveckling bestäms genom lång- siktiga försvarsbeslut. l avvaktan på ett kommande beslut under 1977 har statsmakterna beslutat att den långsiktiga planeringen inom försvaret skall utgå från det genom 1972 års försvarsbeslut bestämda basbeloppet. Detta beräkningssätt tillämpas också i långtidsbudgeten och det torde inte vara motiverat att i LU avvika från denna nu gällande planeringsram.

Baskalkylen för kommunerna har dessutom kompletterats med särskilda beräkningar för behovet av barntillsyn. l baskalkylen ingår således hänsyn till den barnstugeutbyggnad som i oktober 1975 överenskommits mellan regeringen och kommunförbundet. Överenskommelsen innebär bl. a. att an- talet platser i daghem och fritidshem skall öka med 100000 resp. 50000 under perioden 1976—1980. Eftersom detta program innebär klara politiska bindningar för prognosperioden bör det givetvis behandlas som en del av baskalkylen. Härtill kommer att förutsättningen om antalet barnstugeplatser har en speciell betydelse ur LU:s synvinkel på grund av sambandet med tillgången på arbetskraft. En diskussion av dessa förhållanden ingår i avsnitt 7.3.10. Där redovisas också de beräkningar av samhällets barnomsorg som ingår i baskalkylen.

Tabell 6.16 Offentlig konsumtion: utvecklingen 1965—1975 samt baskalkyl 1975—1980 Milj. kr.. Årlig procentuell 1968 års volymförändring priser ————-——— 1975 1965— 1970— Baskalkyl 1970 1975 1975—1980 Förs ar 5 350 —0,3 1.1 0.2 Rättsväsen 2 020 3.5 2.8 1.5 Utbildning 9 660 7.3 2.4 1.6 Hälso- och sjukvård 8 340 8.6 4.0 1.7 Soeialvård 5 170 14.0 6.4 4.6 Väg- och gatuväsen 1440 . 2.7 4.4 1.3 Övriga tjänster 6 610 3.9 3.5 1,6 Offentlig konsumtion. totalt 38 590 5.7 3.3 1.8 därav: statlig 14 000 1.6” 2.2 1.0 kommunal 24 590 8.9” 4,0 2.3

”De huvudmannaskapsförändringar som under 1965—1967 företogs för polisväsendet. gymnasierna och mentalvården har en viss inverkan på de här angivna ökningstakterna för statlig resp. kommunal konsumtion.

Resultatet av baskalkylen framgår av tabell 6.16. Den statliga konsumtio- nen skulle enligt denna kalkyl öka med 1.0 % per år och den kommunala med 2,3 % per år. Skillnaden förklaras dels av att försvaret, som ökar mycket långsamt, är ett rent statligt verksamhetsområde, dels av att den nämnda barnstugeutbyggnaden i sin helhet faller på den kommunala socialvården. För övriga ändamål ger baskalkylen ganska likartade ökningstal för stat och kommun.

Den ökning av den offentliga konsumtionen som anges av baskalkylen — 1,8 % per år — är av naturliga skäl betydligt lägre än ökningen under tidigare år. Vad gäller utvecklingen för de olika ändamålsgrupperna finns det dock en viss likhet i mönstret. Både försvaret och rättsväsendet visar således under alla tre delperioderna betydligt mindre ökningar än den totala offentliga konsumtionen. Även utbildningen hade under perioden 1970—1975 en klart lägre ökningstakt än genomsnittet. något som stämmer väl med mönstret i baskalkylen för 1975—1980. För alla tre delperioderna gäller vidare att de snabbaste ökningarna förekommer för hälso- och sjukvård samt socialvård. Dessa områden har under båda de tidigare femårsperioderna svarat för ca hälften av den offentliga konsumtionens totala ökning. Enligt baskalkylen för 1975—1980 skulle motsvarande andel bli ännu högre, främst beroende på den snabba ökningen inom socialvården. Hänsynen till barn— stugeutbyggnaden innebar för detta område en höjning av konsumtionens ökningstakt i baskalkylen från 1,9 till 4,6 % per år.

Av tabell 6.16 framgår också att skillnaderna i ökningstakt mellan de olika ändamålsgrupperna är mindre i baskalkylen för 1975—1980 än under föregående femårsperiod. Till en del är detta naturligtvis en följd av den beräkningsmetod som vi använt i baskalkylen: schablontillägget på 1 % per år är detsamma för alla delområden (utom försvaret). Detta är dock knappast hela förklaringen. Sannolikt är det så, att ju mera den offentliga verksamheten ökar totalt sett. desto större spelrum finns det för politiska prioriteringar som ger utslag i olika ökningstakter för olika delområden. Jämför man tabellens uppgifter för de båda perioderna 1965—1970 och 1970—1975 finner man också mycket riktigt att spännvidden mellan de olika ändamålens ökningstakter var klart större under 1965—1970 då den totala ökningstakten var mycket hög (5.7 % per år), än under 1970—1975 då den totala ökningstakten var lägre (3,3 % per år). Förhållanden av detta slag har även påverkat våra överväganden om den ändamålsfördelning av den offentliga konsumtionen som kan vara trolig för prognosperioden i de fall baskalkylen överskrides. En redovisning av principerna för denna fördelning ingår i följande avsnitt 6.6.4.

6.6.4 O_[fentlig konsumtion i de olika alternativen Total agent/ig konsumtion

De alternativ för den privata konsumtionen och den ordinarie veckoarbets- tiden som presenteras i denna långtidsutredning har resulterat i fyra olika alternativ för den offentliga sektorns utveckling. De genomsnittliga öknings- takterna i de olika fallen, uttryckta i procent per år, redovisas i nedanstående tablå.

Bas- Alt. 1 All. 11 Alt. 111 Alt. 1V kalkyl Privat konsumtion 3.0 2.0 2.0 1.5 Arbetstid, tim/vecka 40.0 40.0 37.5 37.5 Offentlig konsumtion och investering 1.2 2.9 0.9 1.7 Offentlig konsumtion 1.8 1.5 2.9 1.2 1.9 därav: statlig 1.0 0.8 2.0 0.5 1.1 kommunal 2.3 1.9 3.4 1.5 2.4

l tablån visas såväl den totala direkta efterfrågan från det offentliga, dvs. summan av offentlig konsumtion och investering. som den offentliga kon- sumtionen enbart. Det utrymme som framkommer i de olika alternativen avser nämligen i princip både konsumtion och investeringar. Den uppdelning mellan offentlig konsumtion och investeringar som faktiskt har gjorts dis- kuteras närmare i avsnitt 6.7. Här skall endast konstateras att en eventuell överskattning av de offentliga investeringarna beräkningsmässigt medför en motsvarande underskattning av den offentliga konsumtionen och vice versa.

I de två första alternativen förutsätts inga förändringar i den nu gällande veckoarbetstiden. När den privata konsumtionen tillåts öka med 3 % per år (alternativ 1) erhålls enligt modellberäkningarna en ökning av den of- fentliga konsumtion med endast 1.5 % om året. I detta fall uppnås således inte den miniminivå som enligt baskalkylen skulle följa av tidigare politiska beslut, befolkningsförändringar och viss standardföljsamhet. Som tidigare påpekats ger baskalkylen dock inte någon exakt bild av den offentliga kon- sumtion som bör betraktas som nödvändig i strikt bemärkelse. Man kan således inte med säkerhet uttala sig om huruvida realiserandet av alternativ i skulle kräva att tidigare fattade beslut ändras eller att den relativa stan- darden sänks. Däremot förefaller det troligt att alternativ 1 inte ger något utrymme för nya reformer eller förbättringar inom det offentliga konsum— tionsområdet.

Alternativ ll illustrerar det fall då den privata konsumtionens genom- snittliga ökningstakt 1975—1980 begränsas till 2 % per år. Den offentliga konsumtionen skulle då kunna öka med 2,9 % årligen. Detta alternativ in- nebär ett visst utrymme utöver baskalkylen. motsvarande en tillväxt om ca 1 % per år, för vidare reformer och standardförbättringar av den offentliga konsumtionen.

Också i alternativ 111 har den privata konsumtionens årliga ökningstakt satts till 2 %. Samtidigt förutsätts att en ytterligare arbetstidsförkortning

genomförs så att den ordinarie veckoarbetstiden sänks från nuvarande 40 timmar till 37,5 timmar 1980. Genom denna arbetstidsförkortning reduceras utrymmet för offentlig konsumtion avsevärt; ökningen på 1,2 % per år un- derstiger klart baskalkylen och är t. o. ni. något lägre än alternativ 1.

På grund av det mycket snäva utrymme för offentlig konsumtion som framkom i alternativ 111 finns det behov att studera ett fjärde alternativ som, med bibehållen arbetstidsförkortning, innebär en lägre ökningstakt för den privata konsumtionen. Arbetstidsförkortningen kan uppfattas som ett alternativt sätt att ta ut en standardökning. Vi har därför prövat en ökning av den privata konsumtionen med 1.5 % per år. Som framgår av tablån kom- mer den offentliga konsumtionen i detta alternativ lV nära nog att samman- falla med baskalkylen.

Jämförelser mellan å ena sidan baskalkylen och å andra sidan alternativen 111 resp. lV torde emellertid vara något missvisande eftersom vi i baskalkylen inte tagit hänsyn till den arbetstidsförkortning som förutsatts i dessa al- ternativ. Tidigare erfarenheter av arbetstidsförkortningar pekar nämligen på att dessa utlöser åtgärder som effektiviserar verksamheten (se även avsnitt 73.10). De resurskrav för offentlig konsumtion som föranleds av redan fat- tade beslut, befolkningsförändringar och viss standardföljsamhet borde därför vara något lägre i fallet med arbetstidsförkortning än vad som anges av den här presenterade baskalkylen. Den konsumtionsökning på ca 2 % per år som ligger i alternativet lV skulle således medge en viss — om än mycket ringa — höjning av ambitionsivån i den offentliga konsumtionen.

Resultaten för den statliga respektive kommunala konsumtionen visar i alla alternativen en högre ökningstakt för kommunerna än för staten. I alternativen I, 111 och lV är detta en ren konsekvens av baskalkylens fördelningsmönster. l alternativ ll tillkom problemet att fördela det utrymme som uppstod utöver baskalkylen. Fördelningen mellan stat och kommun har därvid gjorts enligt samma proportioner som gällde för hela ökningen av den offentliga konsumtionen under den tidigare femårsperioden 1970—1975. Kommunernas andel av den offentliga konsumtionen ökade då från knappt 62 % 1970 till närmare 64 % 1975. Orsaken låg främst i de snabba ökningarna inom hälso- och sjukvård samt socialvård, vilka båda till övervägande delen är kommunala verksamheter. Den relativt sett kraftiga expansionen av dessa områden är ett gemensamt drag för de fiesta indu- striländer. Vårt antagande om en fortsatt ökning av kommunernas andel av den offentliga konsumtionen under prognosperioden kan sägas innebära att vårdsektorn även i fortsättningen förutsätts öka snabbare än andra del- områden.

Offentlig konsumtion per ändamål

Den offentliga konsumtionens fördelning på olika delområden (ändamål). som här endast redovisas för de tre första alternativen. har betydelse i LU- arbetet på två sätt. En sådan uppdelning krävs sålunda av modelltekniska skäl, men har dessutom intresse då man härigenom får en mera nyanserad bild av den offentliga sektorns utveckling i de tre alternativen. De ändamåls- fördelningar som tillämpats är emellertid av rent beräkningsteknisk natur. Nå— gon efterfrågeanalys har inte kunnat utföras och resultaten har självfallet inte

heller någon politisk förankring. Det är också väsentligt att framhålla att va- riationer i ändamålsindelningen med stor sannolikhet inte rubbar LU:s hu- vudresultat rörande t. ex. total produktion och produktivitet, vilka bildar ut- gångspunkten för den centrala avvägningsdiskussionen i kapitel 4. Resul- taten av de ändamålsvisa beräkningarna framgår av tabell 6.17.

Alternativ I och III. Ändamålsfördelningen i alternativen I och 111 har, som naturligt är, i hög grad kommit att präglas av baskalkylen. Då utrymmet för offentlig konsumtion i dessa fall inte räckte upp till baskalkylens nivå har en likformig proportionell neddragning av baskalkylen gjorts i samtliga ändamålsgrupper (exkl. försvaret). Det allmänna mönstret i baskalkylen har härigenom bibehållits. Detta innebär bl. a. en relativt sett betydande ökning av socialvården. orsakad främst av den planerade utbyggnaden av kom- munernas barntillsyn. Socialvårdens andel av den totala offentliga konsum- tionen skulle härigenom komma att öka från ca 13 % 1975 till över 15 % 1980 i både alternativ 1 och 111.

Av den offentliga konsumtionens totala ökning skulle socialvården ta i anspråk drygt 40 % enligt alternativ I och närmare 50 % enligt alternativ 111. Det resterande offentliga konsumtionsutrymmet medger endast mycket begränsade ökningar för övriga ändamålsområden. Om man exkluderar såväl socialvården som försvaret, vilket i samtliga alternativ antas följa baskal- kylen, så erhålls en genomsnittlig ökningstakt för övriga ändamål med 1,2 % per år i alternativ 1 och 0,8 % per år i alternativ III. Ökningstakterna är också påfallande likformiga för alla ändamål utom socialvård och försvar.

Alternativ 1]. Utrymmet för offentlig konsumtion är i detta fall större än vad som beräknats vara erforderligt enligt baskalkylen. Den ändamåls- fördelning som i våra beräkningar har tillämpats utöver baskalkylen baseras dels på historiska data, dels på kommunalt planmaterial. En redogörelse för dessa beräkningar följer senare i detta avsnitt.

Som framgår av tabell 6.17 förutsätts i alternativ 11 en fortsatt. kraftig

Tabell 6.17 Offentlig konsumtion 1975—1980

Milj. kr., Årlig procentuell volymför- 1968 års ändring 1975—1980 priser 1975 Bas- Alt. Alt. Alt. kalkyl I 11 111 Försvar 5 350 0.2 0.2 0,2 0,2 Rättsväsen 2 020 1.5 1,2 3,2 0,8 Utbildning 9 660 1.6 1,2 2,3 0,8 Hälso— och sjukvård 8 340 1.7 1,3 3,1 1,0 Socialvård 5 170 4.6 4.2 6.5 3.8 Väg- och gatuväsen I 440 1,3 0,9 3.2 0.5 Övriga tjänster 6 610 1.6 1,2 2,6 0,8 Offentlig konsumtion, totalt 38 590 1,8 1,5 2,9 1,2 därav: statlig 14 000 1,0 0,8 2,0 0.5 kommunal 24 590 2,3 l 9 3.4 1,5

' KELP = kommunal eko- nomisk långtidsplanering. LKELP = landstingskom- munal ekonomisk lång- tidplanering. RUPRO = rullande prognosunder- sökning(benämning på socialstyrelsens tidigare undersökningar rörande hälso— och sjukvården. vilka numera har samord- nats med LKELP).

? Benämningen KELP- kalkyl används som be- teckning på den kalkyl över kommunal konsum- tion 1975—1980, med alla dess delkomponenter och fördelad på olika ända- målsområden, som base— rats på det sammanvägda resultatet av tolkningarna av KELP och LKELP.

satsning på socialvården, även utöver baskalkylen som inkluderar den nu planerade barnstugeutbyggnaden. Socialvårdens andel av den totala offent- liga konsumtionen skulle härigenom stiga från ca 13 % 1975 till närmare 16 % 1980. Av den totala offentliga konsumtionsökningen under perioden skulle drygt 30 % gå till socialvård.

Betraktar man den offentliga konsumtionen exkl. socialvård och försvar fås en genomsnittlig ökning på 2,7 % per år för övriga ändamål. Skillnaderna i ökningstakt mellan dessa ändamål är också relativt små. För utbildnings- sektorn kan noteras en ganska måttlig ökning (2,3 % per år), medan hälso- och sjukvård, rättsväsen samt väg- och gatuväsen ökar något mera (drygt 3 % per år). Det ändamålsvisa mönstret i alternativ 11 överensstämmer gan- ska väl med utvecklingen under närmast föregående femårsperiod (se tabell 6.16).

Den beräkningsmetod som använts för att få fram ändamålsfördelningen i alternativ II är följande. För staten har den del av konsumtionen som kommer utöver baskalkylen fördelats enligt ett mönster som avspeglar skill- naden mellan den faktiska fördelningen av den statliga konsumtionsök- ningen 1970—1975 och den fördelning som normalt gällde i långtidsbudgeten under dessa år. Härigenom skulle den statliga konsumtionens ökning per ändamål 1975—1980 komma att i stora drag ansluta sig till det ändamålsvisa mönster som gällde för konsumtionsökningen under den tidigare femårs- perioden 1970—1975.

Den kommunala konsumtionens ändamålsfördelning har i alternativ II anpassats efter den fördelning som kunnat beräknas ur kommunernas egna långtidsplaner. Dessa planer, för primärkommunerna KELP 74—78 och för landstingen LKELP/RUPRO 74', insamlades och bearbetades av SCB resp. Landstingsförbundet under sommaren och hösten 1974.

Tolkningen av de kommunala planerna var förknippad med en del svå— righeter, både av principiell och beräkningsteknisk natur. 1 LU:s bilaga 5 ges en utförlig beskrivning av de olika överväganden och beräkningssteg som tillsammans utmynnat i den s. k. KELP-kalkylen: för kommunal konsumtion. Ett par faktorer som påverkat tolkningen av det primärkom- munala materialet bör dock nämnas även här.

De i KELP angivna volymuppgifterna för driftkostnaderna per verksam- hetsområde har för det första måst justeras (nedrevideras) för att säkerställa konsistens mellan kommunernas egna uppgifter i löpande och fasta priser. För det andra gäller att KELP-uppgifterna endast avsåg nettokostnader, dvs. den del av driftkostnaderna som inte täcks av speciella statsbidrag och av- giftsintäkter. Vid tolkningen gjordes därför trendmässiga antaganden om nettokostnadernas andel av bruttokostnaderna inom varje verksamhetsom- råde. Härigenom erhölls uppgifter om primärkommunernas totala driftkost- nader (exkl. transferingar) per ändamål.

Resultaten av tolkningen av KELP resp. LKELP sammanvägdes med hjälp av nationalräkenskapsdata för primärkommuner resp. landsting. På detta sätt erhölls vår s.k. KELP-kalkyl för den totala kommunala kon- sumtionen per ändamål. Resultaten redovisas i tabell 6.18 tillsammans med uppgifter för en tidigare period. 1970—1975.

Ökningstakten för den kommunala konsumtionen 1975—1980 skulle enligt kommunernas planer bli klart långsammare än under den tidigare fem-

Tabell 6.18 Kommunal konsumtion: utvecklingen 1970—1975 samt KELP-kalkyl 1975—1980

Milj. kr., Årlig procentuell volymför- 1968 års ändring priser __ 1975 1970— KELP-kalkyl 1975 1975—1980

Rättsväsen (inkl. brandförsvar) 360 1.9 22 Utbildning 7 690 2.3 1,8 Hälso— och sjukvård 8040 40 2.6 Socialvård 3 950 6.7 4,3 Väg- och gatuväsen 790 6.0 4.1 Övriga tjänster 3 760 4,8 2.3

Totalt 24 590 4.0 2.6

årsperioden; 2.6 % jämfört med tidigare 40 % per år. Dämpningen gäller så gott som samtliga delområden och är särskilt märkbar för de områden som tidigare ökat kraftigt. Vad gäller förhållandet mellan ökningstaktena förde olika ändamålen kan man ändå konstatera klara likheter mellan KELP- kalkylen och den tidigare perioden. Socialvården är sålunda fortfarande det snabbast ökande verksamhetsområdet medan utbildningssektorn ökar klart mindre än genomsnittet. Ökningstakten för hälso- och sjukvården ligger fortfarande nära genomsnittet för den kommunala konsumtionen — kanske föga förvånande då detta ändamål ensamt svarar för nära 1/3 av den totala kommunala konsumtionen.

Resultaten av KELP-kalkylen diskuteras även i avsnitt 7.3.10, där utveck- lingen inom de olika delsektorerna behandlas mera ingående. KELP-kalky- lens direkta användning i LU-beräkningarna består dock endast i att ge en norm för ändamålsfördelningen av den kommunala konsumtionsökningen enligt alternativ ll. Ökningen 1975—1980 fördelas i detta alternativ mellan ändamålen i samma proportioner som den konsumtionsökning som gäller enligt KELP-kalkylen.

6.7 Offentliga investeringar

6.7.1 Årerblick

De offentliga myndigheternas investeringarl har för 1975 beräknats till 9 000 milj. kr. i löpande priser. vilket motsvarar 15 % av de totala brut- toinvesteringarna och ca 3.1 % av BNP. Den volymmässiga ökningen av dessa investeringar var under 1960-talet utomordentligt stark, i synnerhet för kommunerna. Totalt ökade de offentliga investeringarna med nära 9 % per år i volym 1960—1970; för kommunerna var ökningstakten nära 11 % per år. Omkring 1970 inträffade en vändpunkt: den tidigare starka inves- teringsökningen förbyttes i en nedgång som i genomsnitt för perioden

1 Med offentliga investe— ringar avses i LU genom— gående de offentliga myndigheternas investe- ringar. Affärsverk och of- fentligt ägda aktiebolag och stiftelser räknas till näringslivet.

1970—1975 har beräknats till nära 5 % per år. Omsvängningen gällde nästan enbart de kommunala investeringarna, medan de statliga fortsatte att öka svagt.

Den ändamålsvisa utvecklingen av de offentliga investeringarna under perioden 1960—1975 redovisas i tabell 6.19. De områden som väger tyngst investeringsmässigt är väg- -och gatuväsen samt övriga tjänster vilka till- sammans svarar för nära hälften av de offentliga investeringarna. Ändamålen utbildning samt hälso- och sjukvård, som är de största delsektorerna ] den offentliga konsumtionen, svarar för en något mindre andel av investering- arna, tillsammans ca 40 %. Den mycket låga investeringsnivån inom för- svaret förklaras av att kapitalvaror för rent militärt bruk i nationalräken- skaperna behandlas som offentlig konsumtion; som investeringar räknas endast vissa byggnadsinvesteringar som har en alternativ användning för civila ändamål.

Under första hälften av 1960-talet ökade de offentliga investeringarna mycket kraftigt inom samtliga ändamålsområden. Utvecklingen under den därpå följande femårsperioden var inte lika enhetlig: inom flera områden dämpades ökningstakten väsentligt, samtidigt som investeringarna i hälso- och sjukvård, socialvård och övriga tjänster fortsatte att öka minst lika starkt som tidigare. Den därpå följande investeringsnedgången 1970—1975 gällde emellertid så gott som samtliga ändamålsgrupper. Det enda undantaget var rättsväsendet, som på grund av polisväsendets utbyggnad präglades av en fortsatt investeringsökning under dessa år.

Omslaget i investeringsutvecklingen kan också illustreras av investering- arnas andel av den offentliga sektorns totala direkta efterfrågan, varmed avses summan av offentlig konsumtion och investeringar (i 1968 års priser). Denna investeringsandel ökade kontinuerligt under större delen av 1960- talet, från 14,2 % 1960 till 18,8 % 1968. Från 1968 till 1970 minskade andelen svagt, till 18,4 %, men efter 1970 har en drastisk nedgång ägt rum. För 1975 har investeringarnas andel av den offentliga direkta efterfrågan be-

Tabell 6.19 Offentliga myndigheters investeringar 1960—1975

Milj.kr., Årlig procentuell volymföränd-

1968 års ring

priser

1975 1960- 1965— 1970—

1965 1970 1975

Försvar 160 12,1 5.6 —5.2 Rättsväsen 150 12,0 3.8 4.1 Utbildning | 150 10,2 4.6 —4.9 Hälso- och sjukvård ] 150 10,8 146 —6.1 Socialvård 390 13,8 13.0 »5.8 Väg- och gatuväsen 1 330 7,7 20 —6.3 övriga tjänster 1 400 10,2 14.2 —2.4 Offentliga investeringar, totalt 5 770 9,7 8,0 —4.9 därav: statliga ] 740 7,3 0,6 0,4

kommunala 4 030 10,9 11.0 —6.7

räknats till 13,0 %, vilket är mindre än vid 1960-talets början.

Den kraftiga nedgång i de offentliga investeringarna — främst de kom- munala — som inträffat sedan 1970 måste naturligtvis ses mot bakgrund av den tidigare extremt starka ökningen. Den höga utbyggnadstakten under 1960-talet, som delvis torde ha varit betingad av de stora regionala be- folkningsomllyttningarna under dessa år. kan antas ha varit av engångs- karaktär. Neddragningen av investeringarna från 1970 års höga nivå kan då betraktas som en anpassning av investeringarna till en mera ”normal" nivå. En del av investeringsnedgången kan också hänföras till de kommunala följdinvesteringarna till bostadsbyggandet, som minskat kraftigt under de senaste åren. Det bör dock framhållas att investeringsvolymen iden offentli- ga sektorn 1975 fortfarande är klart högre än 1965.

Av betydelse i sammanhanget är också utvecklingen av den kapitalstock som genereras av de offentliga myndigheternas investeringar. Nedanstående tablå visar den offentliga kapitalstockens storlek och ökning 1960—1975. Ökningstakten, som var betydande under hela 1960-talet, dämpades under perioden 1970—1975 men måste fortfarande betecknas som ganska stark. Att kapitalstocken på detta sätt forsätter att öka samtidigt som de årliga in- vesteringarna minskar kraftigt innebär att investeringarna, trots nedgången, ändå med god marginal kompenserar det årligen utrangerade kapitalet vilket härrör från investeringar företagna långt tidigare.

Milj. kr., Årlig procentuell volymföränd— 1968 års ring priser 1975 1960— 1965— 1970— 1965 1970 1975 Offentliga myndigheter totalt 117 200 6,3 7,3 5,1 därav: vägar 33 400 5,5 5.6 3.7 statliga myndigheter exkl. vägar 17 500 6.6 6,1 5.9 kommunala myndigheter exkl. vägar 66 300 6,7 8,6 5,6

6.7.2 Beräkningsmetoden

Med den uppläggning av kalkylerna för den offentliga sektorn som tilläm- pats i denna långtidsutredning har det inte varit motiverat att göra några re- gelrätta prognoser för de offentliga investeringarna. Uppgiften har i stället varit att söka få fram investeringskalkyler som i någon mening är konsisten- ta med utvecklingen av den offentliga konsumtionen. Den metod som vi därvid har prövat utgår från trendberäkningar för relationen mellan kapital- stock och sysselsättning inom varje ändamålsområde. De kapitalstocksdata som använts har hämtats från SCB:s beräkningar. vilka för den offentliga sektorn helt baseras på investeringsdata tillsammans med vissa teoretiska antaganden om kapitalföremålens livslängd (”överlevelsekurvor"). Beräkningsmetoden fungerar i princip på följande sätt. Om relationen mellan kapitalstock och sysselsättning för varje ändamålsområde — ”ka-

pitalintensiteten” per arbetstimme — under tidigare år har utvecklats enligt ett visst, någorlunda stabilt mönster, så kan man bestämma ett trendvärde för denna relation 1980. I kombination med de ändamålsvisa sysselsätt- ningstal som framkommer som resultat av modellberäkningarna ger detta trendvärde uppgift om storleken av den kapitalstock 1980 som är konsistent med sysselsättningstalen. Med kännedom om den "återstående kapital— stock" under prognosperioden som härrör från investeringar företagna före periodens början. och med tillämpning av SCB:s "överlevelsekurvor" för offentliga kapitalobjekt kan man sedan beräkna de investeringar som behövs för att denna kapitalstock skall uppnås vid prognosperiodens slut.

Beräkningar av detta slag har utförts för alla de offentliga delsektorerna med undantag för väg- och gatuväsendet. För detta område är det inte meningsfullt att söka efter samband mellan kapitalstocken och sysselsätt- ningen inom de offentliga myndigheterna. Vägkapitalets funktion som pro- duktionsfaktor hänför sig givetvis till ekonomin som helhet snarare än till den offentliga administrationen av väg- och gatuväsendet. Väginvestering- arna har därför beräknats fristående från de övriga offentliga investeringarna och diskuteras inte närmare i detta avsnitt. Prognosen för väginvesteringarna behandlas i stället i avsnittet om samfärdsel (7.3.7).

För flera ändamålsområden måste trendbestämningen för relationen mel- lan kapitalstock och sysselsättning emellertid betecknas som ytterst osäker. I flera fall uppvisar relationstalen under den gångna perioden trendbrott som är svåra att förklara annat än som resultat av brister i det statistiska grundmaterialet. Vi har därför utfört vissa känslighetstester. Relationstalen åsattes därvid alternativa värden inom ett intervall som föreföll sannolikt med hänsyn till mönstret under tidigare år. Vid en och samma sysselsätt— ningsutveckling erhölls då mycket olika resultat för investeringsutveckling- en.

Känslighetstesterna har klart demonstrerat den stora osäkerhet som vidlå- der denna typ av investeringsberäkningar. De investeringskalkyler som vi sedermera har stannat för baseras därför endast delvis på sådana beräkning- ar. De har kompletterats med bedömningar av annat slag, i första hand base— rade på investeringsutvecklingen under tidigare år.

Det finns också principiella skäl till att sådana hänsyn bör få påverka kalkylen. Det investeringsbehov som framkommer ur den ovan beskrivna kapitalstocksberäkningen är beroende inte endast av det antagna förhållandet mellan kapitalstock och sysselsättning utan även av tidigare års investeringar tillsammans med de rent teoretiska antaganden om kapitalobjektens livs- längd som tillämpas i SCB:s kapitalstocksmodell. Emellertid kan en på detta sätt beräknad investeringsökning i vissa fall vara osannolik eftersom kapitalobjektens livslängd i praktiken inte behöver följa någon bestämd mall. I de fall behoven av förnyelse av kapitalstocken inom ett ändamålsom— råde är särskilt påfallande är det tvärtom ganska troligt att man genom repa- rationer försöker förlänga livslängden hos kapitalet för att kunna sprida in- vesteringarna över tiden. Det ur kapitalstocksberäkningen framkomna teo— retiska investeringsbehovet kan i sådana fall komma att underskridas vä- sentligt.

I de fall den på relationen kapitalstock/sysselsättning grundade inves- teringsberäkningen har gett resultat som framstått som extrema har vi således

justerat investeringskalkylerna. Slutresultatet är ändå i inte oväsentlig grad påverkat av den teoretiska beräkningen. Våra investeringskalkyler innebär sålunda att kapitalintensiteten (kapitalstocken per arbetad timme) under prognosperioden fortsätter att öka inom samtliga ändamålsområden.

6.7.3 Resultat

lnvesteringskalkylerna för den offentliga sektorn har utförts i två versioner. Den ena svarar mot de båda LU—alternativen 1 och 111. vilka för den offentli- ga sysselsättningen gav mycket likartade resultat, medan den andra svarar mot alternativet 11. (1 alternativ lV har ett schablonmässigt antagande in- förts.) Kalkylernas resultat för statliga resp. kommunala investeringar fram- går av nedanstående tablå. Ändamålsvisa investeringsuppgifter presenteras dock inte på grund av den stora osäkerheten i kalkylerna.

Milj. kr., Årlig procentuell volymför- 1968 års ändring 1975—1980 priser 1975 Alt. 1 och 111 Alt. 11 Offentliga myndigheter, totalt 5 800 —0.7 2,7 därav: staten 1 740 —1,2 1,6 kommunerna 4 030 —0,4 3,1

Ijämförelse med de dramatiska förändringar som de offentliga inves- teringarna undergått under tidigare år (se avsnitt 6.7.1 ovan) framstår ut- vecklingstakterna 1975—1980 i båda alternativen som ganska måttliga. Båda kalkylerna innebär också ett avbrott i den kraftiga investeringsnedgång som pågått sedan 1970. 1 alternativen ] och 111 fortsätter investeringarna visserli- gen att minska. men i betydligt långsammare takt än tidigare. medan alter- nativ 11 visar en ökning av investeringarna under prognosperioden. (Även schablonantagandet för alt. lV innebär en ökning, 0,7 % per år.)

Betraktar man de offentliga investeringarnas andel av den totala direkta efterfrågan från det offentliga — summan av konsumtion och investeringar — finner man också att bägge alternativen innebär förändringarjämfört med utvecklingsmönstret efter 1970. Den tidigare relaterade kraftiga nedgången i investeringsandelen skulle enligt alternativ ll komma att bromsas upp nästan helt och hållet; andelen 1980 skulle uppgå till 12,8 % jämfört med 13,0 % 1975. lalternativen I och 111 fortsätter investeringsandelen att minska från 13,0 till 11,8 resp. 12,0 % 1975—1980, men denna nedgång är väsentligt mycket mindre än nedgången 1970—1975.

Investeringarna tar således en större andel av den offentliga direkta efter- frågan i det högre konsumtionsalternativet (11) än i den lägre (I och 111). Detta kan sägas vara ett mycket rimligt resultat; innebörden är att inves- teringarna i våra kalkyler antas vara mera känsliga än konsumtionen för förändringar i det totala offentliga resursutrymmet.

Den utveckling av den offentliga kapitalstocken som impliceras av in- vesteringskalkylerna framgår av nedanstående tablå. Båda alternativen in- nebär att ökningstakten dämpas i jämförelse med tidigare år (se avsnitt 6.7.1). Speciellt kan noteras att kapitalstockens ökning under 1970—1975 var klart högre. 5,1 % per år, än 1975—1980. trots att investeringsutveckling— en under prognosperioden antas bli betydligt starkare än under den föregåen- de femårsperioden.

Milj. kr., Årlig procentuell volymför- 1968 års ändring 1975—1980 priser 1975 Alt 1 och 111 Alt. ll Offentliga myndigheter. totalt 117 200 3.4 3.8 därav: vägar 33 400 2,1 2,1 statliga myndigheter exkl. vägar 17 500 4,4 5,1 kommunala myndigheter exkl. vägar 66 300 3.8 4.4

lnvesteringskalkylerna för den offentliga sektorn skall, som tidigare på- pekats, betraktas i samband med LU-kalkylerna för den offentliga kon- sumtionen och sysselsättningen. Även kapitalstockens utveckling måste gi— vetvis sättas in i detta sammanhang. Betraktas den offentliga sektorn som helhet (exkl. väg- och gatuväsen) finner man att kapitalstocken under tidigare år ökat avsevärt mycket snabbare än sysselsättningen; ”kapitalintensiteten" räknat per arbetstimme har med andra ord ökat kraftigt, Samma förhållande gäller för prognosperioden, speciellt i alternativ III, något som kan anses vara naturligt med hänsyn till den antagna arbetstidsförkortningen. I al- ternativ II, som ger den starkaste offentliga investeringsökningen, ökar ka- pitalstocken per arbetstimme däremot långsammare än tidigare. En trend- mässig ökning av kapitalintensiteten skulle i detta fall ha inneburit en av- sevärt mycket kraftigare investeringsökning än den som antagits i alternativ II, och en häremot svarande höjning av investeringarnas andel av det totala offentliga resursutrymmet.

De investeringskalkyler som här presenteras har, som framgått, utgått från flera bedömningsgrunder. Ett visst mått av godtycke har därvid självklart inte kunnat undvikas. Som tidigare påpekats (avsnitt 6.6.4) torde detta dock inte ha några mera allvarliga konsekvenser för LU:s huvudresultat. Det ut- rymme för offentlig konsumtion som framkommer som ett resultat av mo- dellberäkningarna kan i princip anses avse såväl konsumtion som investe- ringar. En underskattning av de offentliga investeringarna ger då i första hand utslag i en överskattning av den offentliga konsumtionen. och vice versa; påverkan på den totala produktionen och produktionsstrukturen torde vara relativt obetydlig i sammanhanget.

7. Produktion och sysselsättning

7.1. Produktionsutvecklingen

Produktionsutvecklingen redovisas utförligt i tabellform i kapitel 5 samt nedan i de olika sektoravsnitten. Här skall därför endast ges en översiktlig beskrivning av denna.

Med produktionsutvecklingen avses här regelmässigt utvecklingen av för- ädlingsvärdet, dvs. bidraget till BNP. Beräkningar finns också över brut- toproduktionens utveckling. Förädlingsvärdeandelen inom de olika sekto- rerna har i regel förutsatts förändras trendmässigt över perioden. I några fall (oljeraffinaderier, järn- och stålverk, elproduktion) har clock särskilda bedömningar över förädlingsvärdeandelen införts beroende på kända för- ändringar under prognosperioden. Bilden för hela ekonomin innebär en obe- tydlig sänkning av förädlingsvärdeandelen under åren fram till 1980. vilken huvudsakligen härrör från tjänstesektorerna. För varuproduktionen, en- kannerligen industriproduktionen, antas en svag ökning i denna andel.

Det inbördes beroendet mellan de olika näringsgrenarna är starkt. Så räk- nas t. ex. i långtidsutredningens modell hela varuhandelns produktion som insats till andra sektorer. lnom skogsbruk och jord- och stenindustri går 80—9 % av produktionen som insats till andra sektorer. lnom gruvindustrin, järn-. stål- och metallverken samt el-, gas-, värme- och vattenverk är mot- svarande ta] över 70 %. Den framtida produktionsutvecklingen beror därför inte bara på efterfrågeutvecklingen utan också på produktionsstrukturens framtida utveckling.

Sambanden mellan de olika näringsgrenarna är noggrant specificerade i LU:s ekonometriska modell. De prognoser för näringsgrenarnas utveckling som vi kommer fram till påverkas därför i avgörande grad av de antaganden vi gör om hur dessa samband kommer att förändras mellan 1975 och 1980. Detta kommer till uttryck i projektionerna av insatskoefficienterna, dvs. insatsleveransernas andel av bruttoproduktionen inom varje sektor.

Projektionerna av insatskoeflicienterna görs vanligen genom en trend- utdragning av tidsserier för perioden 1959—1973. För att i görligaste mån nyansera bilden har vi emellertid valt ut 40 koefficienter som är speciellt viktiga för beräkningsresultatenl. Dessa 40 koefficienter har bedömts sär- skilt. I många fall har det även för dessa förefallit rimligt att godta trend- utvecklingcn 1959—1973. 1 andra fall har dock en annan period valts eller har en fristående prognos införts, baserad på sektorstudierna eller annan

' För dessa 40 gäller att deras värde inte får änd- ras mer än 10 ”n om inte produktionen i någon sektor skall förändras med merän 1 ”u.

särskild information.

Oavsett om koefficienterna ingår bland de 40 viktigaste eller ej har ut— vecklingen av samtliga insatser till jordbruk och skogsbruk samt av alla leveranser från energisektorerna till industrisektorerna bedömts separat på basis av material från sektorstudierna.

Mätt mellan femårsperioderna visar varu- och kraftproduktionen en suc— cessivt avtagande ökningstakt sedan 1960. Sektorn domineras av industri- produktionen men även byggnadsverksamhetens volym har utvecklats i allt långsammare takt. Eftersom industrin dock hela tiden har ökat snabbare än totalproduktionen har dess andel av denna hela tiden ökat. låt vara i avtagande takt. Industrins andel av totalproduktionen (mätt i fasta priser) steg från drygt 25 % 1960 till drygt 30 % 1974. Byggnadsverksamhetens andel har däremot sjunkit sedan slutet av 60-talet.

Under prognosperioden beräknas de angivna tendenserna i stort sett fort— sätta. Jordbrukets andel som fallit sedan 1960 men visade en tillfällig upp- gång 1974 beräknas fortsätta att falla, medan skogsbrukets andel beräknas i stort sett stabilisera sig på den uppnådda nivån. Industriproduktionen va- rierar avsevärt mellan alternativen. Det är dock anmärkningsvärt att in- dustriproduktionen i samtliga alternativ ökar sin andel av totalproduktionen. Ökningen är i alla alternativen väl så kraftig som under den historiska pe- rioden. Byggnadsverksamhetens andel beräknas däremot fortsätta att sjunka även efter 1975.

Ett särskilt intresse tilldrar sig sektorn eI-. gas-. värme- och vattenverk. Dess andel är mycket liten men har stigit oavbrutet från 1.8 % l960till 2.6 % 1974. Fram till 1980 väntas sektorn öka sin andel till 2.9 % (alt. II och lV) eller 3.0 % (alt. 1 och lll).

Tjänstesektorernas andel har successivt minskat sedan 1960. mätt i fasta priser. För perioden 1975—1980 förutses en fortsatt nedgång till ca 50 % i de olika alternativen. För offentliga tjänster erhålls en andelsökning endast i alternativ lI.

Som framgår av tabell 5.5 ger emellertid en kalkyl utförd i löpande priser delvis ett annat intryck. Här har en markant andelsförskjutning skett sedan 1960, så att varu— och kraftproduktionens andel successivt sjunkit och tjäns— teandelen i motsvarande mån ökat. Industrins andel uppgick till ca 32 % både 1960 och 1974 medan den offentliga sektorns andel ökat från drygt 11 % 1960 till 18,5 % 1974. För prognosperioden beräknas dessa tendenser fortsätta. Industriandelen varierar mellan knappt 31 % (alt. W) och 32 % (alt. 1). Den totala varuproduktionens andel beräknas variera mellan ca 45 och ca 46 % medan tjänstesektorernas andel skulle ligga mellan 54 och 55 %. Det är särskilt den offentliga sektorn som kraftigt ökar sin andel. även i alt. ldär andelen 1980 skulle vara drygt 21 % attjämföra med 18,5 % 1974.

Den olikartade utvecklingen i fasta och löpande priser beror på sektorernas olikartade förmåga att kompensera pris- och kostnadshöjningar genom steg— ringar i produktiviteten. Generellt sett är denna förmåga lägst i tjänste- sektorerna och därmed inträffar också en relativprisstegring på tjänster som återspeglas i en höjd BNP-andel. Problemet har emellertid också en annan sida. Priskänsligheten för flera av de privata tjänsterna är förhållandevis hög (se tabell 6.9). Prisstegringar som bristfälligt kompenseras av produk-

SOU l975:89 Produktion och sysselsättning 173 tivitetshöjningar kan i vissa fall medföra att efterfrågan kraftigt reduceras. Detta kan t. ex. ta sig uttryck i ett ökat inslag av "gör-det-själv" aktiviteter. Sektorernas olika produktivitetsutveckling får självfallet också effekt på utvecklingen av sysselsättningen. ] nästföljande avsnitt redovisas bl. a. hur sysselsättningsandelarna utvecklats sedan 1960 och vilken förändring som väntas under prognosperioden. 7.2 Sysselsättningsutvecklingen Tillbakablick Sysselsättningsutvecklingen under 1960—talet och första hälften av 1970-talet präglades av en fortgående minskning av antalet sysselsatta inom de s. k. varu- och kraftproducerande näringarna (dvs. huvudsakligenjord- och skogs- bruk. tillverkningsindustri och byggnadsverksamhet) och en kraftig ökning av antalet sysselsatta inom tjänstesektorerna. Dessa tendenser framgår av tabell 7.1. Sysselsättningsminskningen inom de varu- och kraftproducerande sekto- rerna uppgick enligt nationalräkenskaperna till totalt ca 290000 från 1960 Tabell 7.1 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1960—1980 1960 1965 1970 1975 1980 Alt. l Alt. ll Alt. Ill Alt, IV Jordbruk och fiske 474 600 344 200 245 400 209 000 176 900 173 400 181 000 179 100 Skogsbruk 114 200 106 100 82 200 61 000 49 800 48 200 50 400 49 300 industri ] 040 400 I 088 700 1 054 900 1 039 100 l 063 100 1 009 900 1 036 600 1 015200 151-. gas-. värme- och vattenverk 27 000 27 800 27 900 28 500 28 400 27 400 28 000 27 300 Byggnadsverk- samhet 306 900 359 500 369 600 332 000 323 300 327 700 334 600 335 600 Summa varu- och kraftproduktion I 963 100 i 926 300 1 780000 1 669 600 1 641 500 1 586 600 i 630 600 1 606 500 Varuhandel 446 700 478 900 506 100 508 100 499 100 481 300 497 800 487 900 Samfa'rdsel 247 500 253 500 262 100 270 400 276 200 269 300 277 500 273 500 Privata tjänster (inkl. bostads- förvaltning) 496800 526 800 559 400 557 400 571 200 558 700 569 000 563 300 Staten 145 900 193 700 195 900 236 800 253 600 273 900 259 700 268 200 Kommunerna 271 400 335 600 560 200 747 700 870 300 942 100 877300 912 500 Summa tjänste- produktion 1 608 300 1 788500 2 083 700 2 320 400 2 470 400 2 525 300 2 481 300 2 505 400 Totalt 3571400 37l4800 3 863 700 3990000 4111900 4 lll 900 4 lll 900 4 lll 900 därav näringslivet 3 l54 i00 3185 500 3 107 600 3 005500 2988 000 2 895900 2974 900 2 931 200 offentliga sek- torn 417 300 529 300 756100 984 500 1 123 900 1216000 1 137000 1 180 700

174 Produktion och sysselsättning SOU 1975:89 Tabell 7.2 Olika näringsgrenars andel av totala antalet sysselsatta 1960—1980 Procent 1960 1965 1970 1975 1980 Alt. ] Alt. ll Alt. lll Alt. IX" Jordbruk och fiske 13.3 9.3 6.4 5.2 4.3 4.2 4.4 4.3 Skogsbruk 3.2 2.9 2,1 1.5 1.2 1.2 1.2 1.2 Gruvor o. tillverkningsindustri 29.1 29.3 27.3 26.1 25.8 24.5 25.2 24.7 E|-. gas-. värme- och vattenverk 0.8 0.7 0.7 0.7 0.7 0.7 0.7 0.7 Byggnadsverksamhet 8.6 9.7 9.6 8.3 7.9 8.0 8.1 8.2 Summa varu- o. kraftproduktion 55.0 51.9 46.1 41 .8 39.9 38.6 39.6 39.1 Varuhandel 12.5 12.9 13.1 12.7 12.1 11.7 12.1 11.9 Samfardsel 6.9 6.8 6.8 6.8 6.7 6.5 6.8 6.6 Privata tjänster (inkl. bostads- förvaltning) 139 14.2 14.4 14.0 13.9 13.6 13.8 13.7 Staten 4.1 5.2 5.1 5.9 6.2 6.7 6.3 6.5 Kommunerna 7.6 9.0 14.5 18.8 21.2 22.9 21.4 22.2 Summa tjänsteproduktion 45.0 48.1 53.9 58.2 60.1 61 .4 60.4 60.9 Totalt 100.0 100.0 1000 1000 1000 100.0 100.0 100.0 därav: näringslivet 88.3 85.8 80.4 75.3 72.6 70.4 72.3 71.3 offentliga sektorn 11.7 14.2 l9.6 24.7 27.4 29.6 27.7 28.7

till 1975, medan ökningen inom tjänstesektorerna var ca 710 000. Andelen sysselsatta inom varu- och kraftproduktionen av totala sysselsättningen sjönk därigenom, som tabell 7.2 visar. från 55 % 1960 till ca 42 % 1975. Beträffande sysselsättningsökningen inom tjänstesektorerna kan en klar kon- centration till den offentliga sektorn konstateras. Av den totala ökningen inom tjänstesektorerna under 1960—1975 hänförde sig nämligen drygt 80 % till den offentliga sektorn. lnom denna sektor var i sin tur sysselsättnings- ökningen — både i absoluta och i relativa tal — avsevärt större inom kom- munerna än inom staten. Detta sammanhänger naturligtvis med den kraftiga utbyggnad av utbildningsväsendet. hälso- och sjukvård samt socialvård som skett under den aktuella perioden. För huvuddelen av dessa verksamhets- grenar har primär- och landstingskommunerna huvudmannaskapet.

De huvuddrag i sysselsättningsutvecklingen som ovan beskrivits gäller stora aggregat av näringsgrenar och sektorer. Avvikelser från de redovisade tendenserna har kunnat noteras inom enskilda näringsgrenar eller branscher och under kortare delperioder. Enligt nationalräkenskaperna ökade sålunda sysselsättningen inom byggnadsverksamheten successivt mellan 1960 och 1969 och inom tillverkningsindustrin mellan 1960 och 1965 samt mellan 1968 och 1970. Preliminära data tyder på att en sysselsättningsökning inom industrin inträffat också från 1973 till 1975. Dessa fluktuationer i indu- strisysselsättningen visar en tydlig samvariation med konjunktursvängning- arna. Vid konjunkturuppgångar har sålunda påtagliga sysselsättningsökning- ar skett. En jämförelse mellan olika högkonjunkturår visar emellertid att en stegvis minskning av antalet sysselsatta skett inom tillverkningsindustrin.

SOU 1975:89 Produktion och sysselsättning 175 Ett undantag från detta mönster utgör möjligen utvecklingen mellan hög- konjunkturperioderna 1969/1970 och 1974/1975. Huvudtendenserna under den historiska perioden kan dock sägas innebära att industriproduktionen ökat relativt kraftigt och industrisysselsättningen genomgått en minskning. Då även årsarbetstiden per person minskade avsevärt 1960—1975 skedde således en påtaglig ökning av produktiviteten inom industrin. Även inom jord- och skogsbruket minskade arbetskraftsbehovet till följd av kraftiga produktivitetsvinster. Sysselsättningsminskningen 1970—1975 inom bygg- nadsverksamheten berodde däremot snarare på nedskärningar i byggvoly- men än på ökad produktivitet. Sysse/sättningsutvecklingen ] 975—1 980 Förkortning av veckoarbetstiden. LU-kalkylerna görs i fyra alternativ som skiljer sig åt med avseende på den privata konsumtionens utveckling samt i fråga om veckoarbetstidens längd. 1 alternativen 111 och IV har en för— utsättning gjorts om en sänkning av veckoarbetstiden från 40 till 37.5 tim- mar. Endast de som 1975 arbetade 40 timmar eller mer har antagits få arbetstidsförkortning. Totalt sett innebär detta att den tillgängliga arbets- kraftsvolymen skulle sjunka med 4.2 % jämfört med alternativen [ och 11 där ingen förkortning av den lagstadgade veckoarbetstiden medräknats. Effekten har dock i våra kalkyler reducerats till 4.0 % genom ett antagande om att den i statistiken redovisade arbetstidsstrukturen inte är fullt adekvat för alla delsektorer. ] tabell 7.3 redovisas arbetstidsstrukturen 1970-1974 inom olika närings- Tabell 7.3 Antalet personer i arbete fördelade efter faktiskt arbetad tid 1970—1974 Procent År Faktiskt arbetade timmar per vecka 1—19 20—34 35—39 40—44 45—W Totalt Jordbruk. skogsbruk o. fiske 1970 6.13 16.87 7.14 24.00 45.87 100 1974 5.71 15.45 7.53 29.25 42.06 100 Gruvor o. tillverkningsindustri.el—. 1970 4.33 8.49 4.44 63.48 19.25 100 gas-. värme- och vattenverk 1974 4.45 9.90 4.34 70.30 11.02 100 Byggnadsverksamhet 1970 3.73 5.12 3.00 69.53 18.63 100 1974 3.36 6.44 3.13 76.38 10.70 100 Varuhandel 1970 11.09 16.16 7.63 39.26 25.85 100 1974 10.21 17.42 7.46 45.82 19.09 100 Samfardsel 1970 7.70 8.87 7.47 47.97 27.98 100 1974 8.05 11.30 7.15 56.99 16.51 100 Privata tjänster (inkl. bostads- 1970 14.73 14.22 10.96 36.59 23.49 100 förvaltning) 1974 13.42 15.99 11.34 43.04 16.21 100 Offentliga tjänster 1970 14.73 20.50 7.55 40.75 16.47 100 1974 13.78 24.17 10.50 40.32 11.22 100 Hela ekonomin 1970 9.01 13.02 6.69 48.22 23.05 100 1974 8.75 15.11 7.40 53.35 15.39 100

Källa: Statistiska centralbyrån. prognosinstitutet.

grenar. Tabellen grundar sig på en spcialbearbetning av AKU-undersökning- arna 1970—1974 som prognosinstitutet vid SCB utfört.

I kapitel 3 ovan har i detalj redogjorts för beräkningarna av den totala sysselsättningen. I alternativen I och II beräknas den totala tillgängliga ar- betskraftsvolymen sjunka med 0.2 % per år medan minskningen i alternativ III och IV uppgår till 1.1 % per år.

Fördelningen av antalet sysselsatta på män och kvinnor. De modellresultat som framkommer beträffande sysselsättningen uttrycker den insats av ar- betstimmar som krävs för att framställa en viss produktion i de olika nä— ringsgrenarna. Genom att göra fristående bedömningar av antalet arbets- timmar per person och år kan man också få en uppfattning om det antal personer som krävs i de olika näringsgrenarna under prognosperioden. En sådan bedömning har gjorts för vår räkning av prognosinstitutet vid sta- tistiska centralbyrån. Beräkningarna utgår från den ovannämnda specialbe- arbetningen av AKU-undersökningarna för perioden 1970—1974. Vid beräk- ningarna har man först räknat fram medelarbetstiden för män resp. kvinnor är 1975. Därefter beräknas vissa förändringar i dessa för perioden 1975—1980. bl. a. med hänsyn till trender för andel deltidsarbetande m. m. Av tabell 7.4 framgår hur antalet sysselsatta fördelar sig på olika arbetstidsklasser. Även antagandena för 1980 har lagts in men endast tre näringsgrenar särredovisas. Förskjutningen mot 5. k. lång deltid. från kort deltid och heltid. mellan 1970 och 1975 framgår tydligt. Prognosinstitutet har i sina beräkningar antagit att dessa tendenser kommer att fortsätta.

När man tillämpar den framskrivna medelarbetstiden på sysselsättnings- volymen i timmar 1980 kommer det resulterande antalet män resp. kvinnor

Tabell 7.4 Antalet sysselsatta fördelade efter vanligen arbetad tid 1970—1980 Procent Timmar per vecka 1—19 20—34 35— Industri 1970 3.0 5.6 91.4 1975 2.7 6.7 90.7 1980a1t. 1 3.1 9.1 87.8 1980 alt. 11 2.6 7.9 89.6 1980a1t. 111 3.1 9.1 87.8 Varuhandel 1970 10.0 14.5 75.5 1975 8.9 17.3 73.8 1980 alt. 1 7.7 18.3 74.0 Offentliga tjänster 1970 12.0 18.7 69.3 1975 10.3 23.3 66.4 1980 alt. 1 10.0 27.2 62.8 Hela ekonomin 1970 7.4 10.4 82.2 1975 6.8 13.2 80.0 1980 alt. 1 6.7 16.1 77.2

Anm. För alla kategorier utom industrin ger de olika alternativen ungefär samma värden 1980. Källa: Statistiska centralbyrån. prognosinstitutet.

Tabell 7.5 Andelen kvinnor i olika näringsgrenar 1975—1980 Procent 1975 1980 Alt. [ Alt. 11 Alt. lll

Jordbruk 30.5 30.5 30.5 30.5 Skogsbruk 6.6 7.6 7.6 7.6 Industri 26.3 30.1 26.5 30.1 lil-. gas-. värme- och vattenverk 15.1 17.7 15.1 17.6 Byggnadsverksamhet 6.8 8.0 8.0 8.0 Summa varu- o. kraftproduktion 22.0 24.9 22.3 24.7 Varuhandel 49.2 44.6 44.6 44.6 Samfärdsel 25.1 27.6 27.6 27.6 Privata tjänster 55.5 55.5 55.5 55.5 Offentliga tjänster 72.0 74.0 74.3 73.8 Summa tjänster 57.6 58.6 59.5 58.6 Totalt Totalt 42.7 45.1 45.1 45.1

Källa: Statistiska centralbyrån. prognosinstitutet.

inte att stämma överens med motsvarande antagande i utbudskalkylen. Man får då göra antaganden om viss förskjutning i proportionerna män/kvin- nor inom vissa branscher.

Andelen kvinnor i de olika näringsgrenarna framgår av tabell 7.5. Totalt sett ökar andelen kvinnor av de förvärvsarbetande från 42.7 % 1975 till 45.1 % 1980. 1 alternativ 11 behöver inga större förändringar av kvinno- andelen läggas in för att kalkylen skall gå ihop. De små förändringar som införts är baserade på trendstudier och avser bl. a. en ökande andel kvinnor inom skogsbruk. skogsindustrier. byggnadsverksamhet. samfärdsel. försvar och utbildning. Inom jord- och stenindustri. varuhandel och hälso- och sjukvård är det däremot andelen män som ökar. l alternativen I och III skulle däremot en viss brist på överensstämmelse föreligga mellan efterfrågan och utbudet på kvinnlig arbetskraft. I dessa alternativ kommer de sektorer som av hävd sysselsätter en större andel män att expandera relativt sett snabbare. Prognosinstitutet har emellertid i sina beräkningar antagit att en mera balanserad utveckling skulle kunna ernås genom att i första hand industribranscherna ökar sin andel kvinnlig arbetskraft. Det framgår dock av tabellen att betydande andelsökningar för kvinnornas del måste ske inom industrin om kalkylen skall gå ihop. De av prognosinstitutet införda för- utsättningarna innebär t. ex. att antalet kvinnor inom industrin skulle öka med ca 47 000 i alternativ I vilket skulle öka kvinnornas andel från drygt 26 till 30 %.

Antalet sysselsatta inom olika näringsgrenar. I tabell 7.6 redovisas syssel- sättningsutvecklingen näringsgrensvis. Denna tabell visar att ökningarna av sysselsättningen även under prognosperioden kan väntas komma att till stor del falla på den offentliga sektorn. I de varu- och kraftproducerande

Tabell 7.6 Sysselsättningsutvecklingen i olika näringsgrenar 1970—1980 Förändring. antal personer

1970— 1975—1980 1975 Alt. 1 All. 11 Alt. Ill Alt. IV Jordbruk och fiske — 36 400 — 32 100 — 35 600 — 28 000 — 29 900 Skogsbruk — 21200 —11200 — 12 800 — 10 600 —11700 Industri — 15 800 24 000 — 29 200 — 2 500 — 23 900 El-, gas-, värme- och vattenverk 600 - 100 — 1 100 — 500 — 1 200 Byggnadsverksamhet — 37 600 — 8 700 — 4 300 2 600 3 600 Summa varu— och kraftproduktion —1 10 400 — 28 100 — 83 000 — 39 000 — 63 100 Varuhandel 2 000 — 9 000 — 26 800 — 10 300 — 20 200 Samfärdsel 8 300 5 800 — 1 100 7 100 3 100 Privata tjänster (inkl. bostads— förvaltning) — 2 000 13 800 1 300 1 1 600 5 900 Staten 40 900 16 800 37 100 22 900 31 400 Kommunerna 187 500 122 600 194 400 129 600 164 800 Summa tjänsteproduktion 236 700 150 000 204 900 160 900 185 000 Totalt 126 300 121900 121900 121900 121900 därav: näringslivet —102 100 — 17 500 — 109 600 — 30 600 — 74 300 offentlig sektor 228 400 139 400 231 500 152 500 196 200

näringsgrenarna tillsammans beräknas minskningar av sysselsättningen med mellan ca 28000 i alternativ 1 och 83000 i alternativ 11. Även alternativ II innebär en klar uppbromsning av sysselsättningsminskningenjämfört med 1970—1975. Detta beror främst på uppbromsningen av nedgångarna inom skogsbruk och byggnadsverksamhet. I den senare branschen skulle sys- selsättningen t. o. m. öka i de fall där arbetstidsförkortning antagits. Dessa tendenser sammanhänger både med den väntade produktionsutvecklingen och med den uppbromsning av produktivitetsutvecklingen som förväntas i dessa sektorer. lnom jordbruket förväntas en sysselsättningsavgång i unge-

fär samma takt som 1970—1975. Tabellen visar att industrisysselsättningen är särskilt känslig för variationer i de antaganden som gjorts. I alternativ 1 skulle industrisysselsättningen öka med 24000 personer. dvs. den sedan 1965 sjunkande sysselsättnings- tendensen skulle brytas. I detta alternativ är efterfrågan starkt inriktad på industrivaruproduktion. I alternativ II däremot. där den offentliga konsum- tionen ökar snabbare än den privata. skulle sysselsättningen minska med nästan 30000 personer. dvs. betydligt fler än 1970—1975. Vid ett antagande om minskande veckoarbetstid blir emellertid sysselsättningsminskningen obetydlig (alternativ 111) medan ett antagande om ytterligare nedgång i pri- vata konsumtionens ökningstakt ånyo drar ned industrisysselsättningen (al- ternativ IV).

Den offentliga sektorns sysselsättning beräknas öka kraftigt i samtliga alternativ. men självfallet i direkt proportion till den offentliga konsum- tionens utveckling. I alternativ 11 blir ökningen lika kraftig som under pe- rioden 1970—1975. Inom varuhandel och samfärdsel varierar sysselsättnings- utvecklingen med varuproduktionens utveckling. Inom handel väntas dock

genomgående ganska kraftiga sysselsättningsminskningar medan sysselsätt- ningsförändringen i samfärdselsektorn varierar omkring noll. Inom övriga privata tjänster skulle en viss sysselsättningsökning vara att vänta. Enligt de bedömningar som görs i sektorsavsnittet förefaller dock detta vara ett mindre troligt resultat som snarast torde få tillskrivas osäkerheten i de an- vända kalkylmetoderna.

Tillsammantaget för samtliga näringsgrenar beräknas sysselsättningen öka med knappt 122 000 1975—1980. Denna ökning är något mindre än den som noterades 1970—1975 drygt 126 000. En förklaring till denna något dämpade sysselsättningsökning är den något långsammare ökning av arbetskraften som förutsätts för perioden 1975—1980jämfört med 1970—1975. Denna dämp- ning sammanhänger i sin tur med att befolkningsutvecklingen förutses bli något långsammare under prognosperioden än under perioden 1970—1975 i kombination med vissa fortsatta minskningar av främst de äldre männens relativa arbetskraftstal.

Relativt stora skillnader i näringsgrenssammansättning följer av de fyra olika alternativ som använts i modellberäkningarna. vilket visas i tabell 7.2. Andelen sysselsatta i offentlig sektor skulle t. ex. enligt alternativ 1 bli 27.4 % och enligt alternativ 11 29.6 %. I absoluta tal innebär detta en skillnad på 92 000 personer. Andelen sysselsatta inom de varu- och kraftproducerande näringsgrenarna varierar mellan 39.9 % enligt alternativ 1 och 38.6 % enligt alternativ 11. vilket i antal personer motsvarar en skillnad på närmare 55 000.

Sysse/sättningsutvecklingen i olikayrken. Med utgångspunkt i de beräkningar som utförts beträffande sysselsättningsutvecklingen sektorsvis har vissa schablonmässiga kalkyler gjorts över förändringen av antalet sysselsatta i oli- ka yrken 1975-1980. Dessa kalkyler har baserats på den från arbetskrafts- undersökningarna 1974 kända yrkesfördelningen i olika sektorer. Denna för- delning har i beräkningarna förutsatts bestå hela prognosperioden. Ett sådant antagande innebär naturligtvis att man helt bortser från förskjutningar mel- lan yrkesgrupperna inom en sektor till följd av ändringar av t. ex. produk- tionsteknik och produktioninriktning. Sådana grova beräkningar torde ändå kunna tjäna som utgångspunkt för en diskussion om den tänkbara utveck- lingen av efterfrågan på olika yrkesgrupper. Beräkningarna är ändå av be- gränsat intresse tills de kan jämföras med någon form av tillgångs- eller ut- budsprognos. Någon sådan finns dock f. n. icke tillgänglig.

Tabell 7.7 visar sysselsättningsutvecklingen enligt de fyra olika alterna- tiven för perioden 1975—1980. Som framgår av tabellen beräknas antalet sys— selsatta komma att öka kraftigt inom hälso- och sjukvårdsarbete samt ser- vicearbete i samtliga fyra alternativ. Dessutom framgår att sysselsättningen inom dessa yrkesgrupper. liksom inom pedagogiskt arbete. administrativa och kamerala yrken samt den grupp som bl. a. omfattar socialvårdspersonal. ökar kraftigt ju mer utrymmet för offentlig konsumtion växer. Detta beror naturligtvis på att dessa yrkeskategorier till stor del är sysselsatta inom den offentliga sektorn och då främst inom kommunerna. Minskat antal syssel- satta förutses främst inom lantbruks-. skogs- och fiskeriarbete. kommersiellt arbete samt i två av alternativen även byggnadsarbete. Utvecklingen för des- sa yrkesgrupper är givetvis i hög grad beroende av sysselsättningsförändring- arna inom jordbruk och skogsbruk resp. byggnadsverksamhet.

De sysselsättningsförändringar som registreras i statistiken avser vanligen

Tabell 7.7 Sysselsättningsutvecklingen i olika yrken 1975—[980 Antal personer

Antal Förändring 1975—1980 syssel- satta 1975 Alt. 1 Alt. 11 Alt. 111 Alt. IV. Tekniskt. kemiskt o. fysikaliskt arbete 276 500 7000 2500 5 500 3 100 Hälso- o. sjukvårdsarbete 259 800 31 200 55 300 32 800 43 500 Pedagogiskt arbete 166 000 19 900 27 500 21 800 28 200 Litterärt o. konstnärligt. religiöst o. juri- diskt arbete samt socialvårds- o. utred- 153 900 11 900 17 000 12 200 14 600 ningsarbete Administrativt arbete 76 500 3 100 3 200 3 200 3 300 Kameralt o. kontorstekniskt arbete 459 000 14 100 11 200 13 700 12400 Kommersiellt arbete 340 800 — 3 300 — 15 700 — 4 900 — 11 200 Lantbruks-. skogs— o. fiskeriarbete 275 100 — 39500 — 43 900 — 35000 — 37 700 Transport- o. kommunikationsarbete 249 100 4 100 —600 4 800 2 100 Gruv- o. stenbrytningsarbete samt till- verkningsarbete 924 000 15 200 — 21 200 200 — 15 300 Byggnadsarbete 237 500 —5 100 —3 100 1 700 1 900 Servicearbete 554 500 63 300 89 600 65 100 76300 Militärt arbete 17 600 0 0 800 700 Totalt 3 990 000 121 900 121 900 121 900 121 900

nettoresultatet av betydligt större bruttoströmmar inom eller mellan ex- empelvis branscher och yrken. Sådana bruttoströmmar impliceras även i de värden som här redovisas. Någon kalkyl över bruttoströmmarnas storlek har inte utförts. I den mån minskningar kan ske genom naturlig avgång och ökningar kan tas ur nytillskottet till arbetskraften behöver omfördel- ningar inte vara förenade med omställningsproblem och spänningar i eko- nomin. Sådana problem kan däremot uppstå om arbetskraft skall slussas över från kontraktiva till expansiva branscher.

Då de yrkesgrupper som här har studerats är synnerligen heterogena kan ett sådant byte av bransch (men ej yrkesgrupp) innebära helt ändrade ar- betsuppgifter. Även förflyttningar mellan företag inom en bransch kan gi- vetvis medföra omställningsproblem. Under de senaste decennierna har statsmakterna genom en kraftig ökning av de arbetsmarknadspolitiska in- satserna sökt underlätta anpassningen mellan utbud och efterfrågan på ar- betskraft. Även om en viss dämpning av strukturomvandlingen förutses för prognosperioden torde ett betydande behov av insatser i form av ex- empelvis arbetsmarknadsutbildning komma att bestå. Detta beror bl. a. på det relativt stora tillskott av personer utan tidigare yrkeserfarenhet som förutses och ambitionerna att möjliggöra även för betingat arbetsföra att ta arbete.

7.3. Näringsgrenarnas utveckling

7.3.1. Jordbruk och fiske1

Jordbruk. Riktlinjerna för den nuvarande jordbrukspolitiken fastställdes av riksdagen 1967. Enligt de angivna allmänna målen för jordbrukspolitiken skall jordbruket åstadkomma en produktion av önskad storlek till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Samtidigt skall det vara möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att få del av den allmänna stan- dardstegringen. I beslutet 1967 underströks vikten av en fortsatt snabb ra- tionalisering samtidigt som en viss samhällsekonomiskt motiverad minsk- ning av jordbruksproduktionen borde ske. Överproduktion skulle så vitt möjligt undvikas. produktionens omfattning borde i stället anpassas till den nivå som krävs ur beredskapssynpunkt. Den 5. k. självförsörjningsgraden2 borde i fredstid under vissa förutsättningar ligga på 80 %.

Åtskilliga frågor på jordbrukspolitikens område diskuteras f. n. inom 1972 årsjordbruksutredning. Det gäller t. ex. produktionsmålsättningen. Bakgrun- den härtill är bl. a. att självförsörjningsgraden anses vara ett alltför osäkert mått på det svenska jordbrukets produktionskapacitet och förmåga att förse befolkningen med livsmedel i krislägen eftersom jordbrukets beroende av importerade produktionsmedel ökat kraftigt. En expertgrupp inom jord- bruksutredningen har nyligen framlagt en rapport rörande bl. a. denna fråga. Produktionsmönstret har ändrats i vissa avseenden efter 1967. Då hade vi en betydande överproduktion av mjölk medan vi nu har uppnått en mer balanserad produktionsutveckling för denna produkt. Å andra sidan har spannmålsproduktionen ökat kraftigt och är nu större än vad som behövs inom landet. Andra viktiga frågor som 1972 års jordbruksutredning be- handlar gäller rationaliseringspolitiken och jordbruksstödets tekniska ut- formning.

Resultatet av utredningens arbete kommer sannolikt att presenteras inom något år. Det är möjligt att jordbrukets utveckling under perioden 1975—1980 kan komma att påverkas av de förslag som utredningen för fram. Här har det emellertid endast varit möjligt att utgå ifrån nu gällande innehåll ijord- brukspolitiken.

Det egentliga jordbruket. dvs. åkerbruk och boskapsskötsel. undergick en mycket snabb rationalisering under 1960-talet. Åkerarealen. antalet bruk- ningsenheter och antalet sysselsatta minskade kraftigt samtidigt som pro- duktionens omfattning i stort bibehölls. En tydlig avsaktning i omvand- _ lingsprocessen har skett under den första hälften av 1970-talet.

Animalieproduktionen som svarar för ca 3/4 av det totala produktions- värdet har under den senaste femårsperioden framför allt känntecknats av att antalet mjölkkor inte längre minskar lika kraftigt som under 1960-talet och att mjölkproduktionen tycks ha stabiliserat sig på en nivå kring 3 mil- jarder kg per år. De kraftigt höjda producentpriserna under senare år har självfallet haft stor betydelse i detta sammanhang. Produktionen av slaktdjur har totalt sett inte visat så stora förändringar från 1970 till 1975; däremot fortsätter fläsk att öka på nötköttets bekostnad.

Den totala vallarealen minskade kraftigt under 1960-talet. beroende på minskningar av koantalet. Trots nedgången uppgår vallarealen f. n. till nästan 1 miljon hektar eller 1/3 av den totala åkerarealen. Den friställda vallarealen

lTill sektorn räknas - förutom fisket — vad som brukar benämnas egent- ligt jordbruk. vidare träd- gårdsodling. hästavel. bi- odling. renskötsel. päls- djursskötsel och jakt. Framställningen har här koncentrerats till utveck- lingen för det egentliga jordbruket.

2 Produktionen av jord- bruksvaror i procent av konsumtionen. allt räk- nat i kalorier.

* Ds Jo 19753.

har främst kommit att användas för spannmålsodling. i första hand kom och havre. vilka sädesslag har använts i den expanderande fläskproduk- tionen. Uppgången i produktionen av brödsäd har varit så kraftig att den lett till att överskott numera i regel föreligger.

Material för bedömning av jordbrukets utveckling under andra hälften av 1970-talet har för långtidsutredningens räkning sammanställts av jord- bruksdepartementet.l Arbetet har bedrivits inom ramen för lantbruks- ekonomiska samarbetsnämnden med hjälp av experter från jordbruks- nämnden. lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolan.

Prognosen för jordbruksproduktionens omfattning 1980 styrs dels av an- tagandena om åkerarealens utveckling och mjölkproduktionens storlek. dels av de antaganden som görs beträffande utveckling av avkastningen inom vegetabilie- och animalieproduktionen.

Vad gäller åkerarealen har den antagits komma att uppgå till ca 2.9 mil- joner ha 1980. eller ungefär 0.1 miljon ha mindre än 1970. Räknat för pe- rioden 1973—1980 skulle detta innebära en årlig minskning med endast 7 000 ha. mot en årlig minskningstakt på i genomsnitt 30 000 ha under 1960-talet. En dämpning i nedläggningen av åkermark har skett redan under första hälften av 1970-talet. Det bör framhållas att de tidigare stora nedläggningarna i stor utsträckning har gällt skogslänen; på de stora slättbygdsområdena i södra och mellersta Sverige har åkerarealen minskat endast obetydligt. Rationaliseringsförutsättningarna — t. ex. möjligheterna till sammanslagning till större brukningsenheter — har varit och är annorlunda på slättbygden än i skogsbygderna och i norra Sverige. där i stället jordbruksdriften helt fått upphöra vid ett betydande antal mindre gårdar.

Den pågående förskjutningen av åkerarealen från mindre till större bruk- ningsenheter väntas fortgå under de närmaste åren. om än i något lång- sammare takt. Totalt väntas antalet brukningsenheter uppgå till knappt 110000 1980 mot ca 140000 1973 och mer än 230000 1961. Genom att fördela den antagna volymen åkerareal på antalet brukningsenheter får man fram medelarealen per företag. Enligt de här presenterade antagandena skulle medelarealen per företag uppgå till ca 27 ha 1980. mot 21,5 ha 1973 och 14.2 ha 1961.

Mjölkproduktionen visade under hela 1960-talet och i början av 1970-talet en sjunkande tendens. Genom kraftigt höjda producentpriser har produktionsgrenens lönsamhet förbättrats och produktionen har ökat något under de senaste åren. Mjölkproduktionen 1980 beräknas bli av ungefär nuvarande omfattning (3,0 milj. ton). Vid antagande om en fortsatt snabb avkastningsökning (upp till 5 000 kg i genomsnittlig produktion per mjölkko 1980) blir det totala mjölkkoantalet detta år 600 000 jämfört med ca 700 000 1973.

Vad gäller utvecklingen av avkastningen per ha inom vegetabilie- produktionen har i regel ett något svagare förlopp antagits jämfört med det senaste decenniet. Det har sin grund såväl i bedömningar om att handels- gödselutnyttjandet inte kommer att öka på samma sätt som tidigare som i att växtförädlingsarbetet alltmer inriktats på växtslagens kvalitativa egen- skaper.

Den totala bruttoproduktionsvolymen i det egentliga jordbruket beräknas öka med 4.5 % för hela prognosperioden. Jordbrukets köp av produktions-

medel och tjänster från andra sektorer väntas under samma tid öka med endast 1,5 % . beroende bl. a. på en antagen långsammare ökningstakt i för- brukningen av handelsgödsel och kalk och minskat utnyttjande av köp- fodermedel när husdjursantalet reduceras. Förädlingsvärdet väntas därmed stiga med drygt 7 % 1975—1980, eller drygt 1 % per år. Detta är ungefär samma resultat som modellberäkningarna i LU har gett för hela jordbruks- sektorn enligt alt. 1. Det är avsevärt mer än under 1960-talet, men något mindre än genomsnittet för den senaste femårsperioden.

Produktionsutvecklingen för olika produktslag under prognosperioden framgår av tabell 7.8.

Nötköttsproduktionen har beräknats till totalt 139 milj. kg 1980, ca 10 % lägre än den genomsnittliga årsproduktiönen under 1960-talet. Fläskpro- duktionen har kontinuerligt stigit sedan början av 1960-talet och var under perioden 1972—1974 drygt dubbel så stor som den sammanlagda nötkött- produktionen. Den snabba uppgången i svinslakten beror på flera samver- kande faktorer. Svinuppfödningen har varit förhållandevis lättmekaniserad och befintliga mjölkkostallar har kunnat byggas om för tläskproduktion. Fram till början av 1970-talet gick många brukare över från den mera arbets- krävande mjölkproduktionen. Framsteg på avelsområdet och inom utförd-

Tabell 7.8 Det egentliga jordbrukets produktion 1970—1980 Milj. kr.. 1968 års priser. avrundade tal

Faktisk Beräknad Total för- produk- normal- ändring, % tion produktion

1970 1975 1980 1975—1980

Brödsäd, fodersäd och kokärter 660 800 860 71/2 Potatis och sockerbetor 385 435 500 15 Qljeväxter 155 270 280 3 Ovriga vegetabilier 85 80 80 0 Summa vegetabilier (l) 1 285 1 585 1 720 8 1/2 Mjölk och mejeriprodukter ] 660 1 745 1 740 0 Agg och slaktijäderfa' 445 495 535 8 1/2 Kött- och lläskprodukter 2 140 2 125 2 240 5 1/2 Förändringar i kreaturskapital — 105 0 —20 . Summa animalier (2) 4145 4 365 4 495 4 Summa slutprodukter (1 + 2) 5 430 5 950 6 215 4 1/2 Avgår: Handelsgödsel och kalk 490 570 595 5 Köpfodermedel 715 780 695 — 11 Diverse förnödenhetera 1 375 1 475 1 575 6 1/2 Summa avdrag (3) 2 580 2 820 2 865 l l/2 Återstår: Jordbrukets förädlingsvärde (bidrag till BNP) (l+2—3) 2 845 3 125 3 350 7 a Driv- och smörjmedel, elektricitet, frakter m. m.

ringstekniken har också haft stor betydelse för lläskproduktionen. Under perioden 1975—1980 väntas fläskproduktionen öka med ca 4000 ton per år (mot ca 7 000 ton per år under den senaste tioårsperioden). Antagandet baseras bl. a. på bedömningar om konsumtionens utveckling och förutsätt ningen om en oförändrad export. Vidare spelar antagandet om oförändrat mjölkproduktion en viss roll, eftersom stabiliseringen i koantalet inte lämnar utrymme för samma ökning av fläskproduktionen som tidigare.

De flesta produktslag inom vegetabilieområdet väntas öka i volym frarr till 1980. För brödsäden antas arealen bli av i stort sett samma omfattning som i genomsnitt under l960- och 1970-talen. Detta innebär en något lägra areal än 1975.

Genom att jämföra prognoser för Iivsmedelskonsumtionens utveckling med produktionsutvecklingen kan försörjningsbalanser för olika produkter uppställas. Därvid framkommer eventuella tendenser till över- eller under skott. Till en del är självfallet bedömningarna av produktionsutvecklingen betingade av de antaganden man gör om konsumtionens förlöpp.

Sedan 1960 har en förskjutning skett mot ökad konsumtion av produkter som framställts utanför det egentliga jordbruket. t. ex. fisk. frukt och kolo» nialvaror m. m. Vad gäller förbrukningen av jordbruksprodukter har ut- vecklingen kännetecknats av en övergång från vegetabilieprodukter mot vissa animalieprodukter. Konsumtionen av mjöl räknat per person och år minskade kraftigt under 1960-talet och fortsatte att minska men betydligt långsammare under första hälften av 1970-talet. Någon ytterligare nedgång väntas inte till 1980. För matpotatis beräknas åtgången fortsätta att minska. Sockeranvändningen antas ligga kvar på samma nivå som under 1973 och 1974. Någon liten nedgång förutses för mjölk. medan samtidigt andelen lättmjölk torde komma att öka ytterligare. Vad gäller per capita-konsum- tionen av fläsk väntas en viss ökning. medan en nedgång har beräknats för nöt- och kalvkött fram till 1980. Fjäderfäkonsumtionen väntas öka i samma takt som produktionen.

Med dessa antaganden om konsumtionens och produktionens utveckling framkommer ett fortsatt överskott av spannmål. såväl av brödsäd som av fodersäd. ] den mån det visar sig lönsamt att ersätta importen av olje» kraftfoder med proteinfoder av inhemskt ursprung kan överskotten av foder— säd bli mindre. Mejerisektorn väntas inte visa några större förändringar fram till 1980. För köttsektorn torde produktion och konsumtion unge— färligen balansera 1980. medan fläskproduktionen fortfarande väntas ge ett avsevärt överskott. dock sannolikt något mindre än f.n.

Utvecklingen av förädlingsvärdet per arbetad timme, arbetsproduktivi- teten. var mycket snabb ijordbruket under 1960-talet. Enligt undersökningar gjorda vid lantbrukshögskolan skulle produktivitetsökningen under denna tid ha uppgått till ca 8 %. avsevärt snabbare än under 1950-talet. Under första hälften av 1970-talet har produktivitetsstegringarna legat kvar på en hög nivå. För den kommande femårsperioden har följande bedömningar gjorts. Spannmåls- och oljeväxtodlingen har genomgått en mycket snabb förändringsprocess, och dessa odlingar bedrivs f.n. med en relativt liten arbetsinsats. Den fortsatta ökningen i arbetsproduktiviteten bedöms därför bli långsammare än under 1960-talet. Vallodlingen har inte genomgått sam- ma genomgripande förändring. Det är sannolikt att produktiviteten snarast

kommer att öka snabbare än under den senaste 20-årsperioden. Det kan väntas ske både genom mindre arbetskrävande bärgningsmetoder och genom avkastningsökning. För fläskproduktionen torde arbetsproduktiviteten vid slaktsvinsuppfödningen öka väsentligt långsammare än under senaste de- cenniet, helt enkelt därför att den teknik som används redan lett till en förhållandevis låg arbetsinsats per slaktsvin. Vad gäller smågrisproduktionen kan däremot en snabbare ökning i produktiviteten förutses. Inom nötkötts— området väntas en fortsatt omvandling av produktionsbetingelserna varför arbetsproduktiviteten kan väntas öka i samma takt som under de senaste årtiondena. Mjölkproduktionen är den arbetsintensivaste produktionsgrenen i jordbruket. Under de senaste åren tycks investeringsverksamheten inom produktionsgrenen ha tilltagit, till följd bl. a. av de kraftiga höjningarna av producentpriset på mjölk. Mekaniseringen. främst vid foderhanteringen. har ökat. Fram till 1980 kan en fortsatt hög investeringstakt antas, med större besättningar och rationellare drift. Dessa förhållanden kan väntas med- föra snabbare produktivitetshöjningar. Summerar man de angivna utvecklingstendenserna för helajordbruksområdet, inkl. trädgårdsnäring och övriga binäringar synes nettoresultatet bli en viss dämpning i de årliga produktivitetstillskotten. Ökningen av arbetsproduktiviteten väntas för hela sektorn bli i runt tal 5 % per år fram till 1980.

Den väntade utvecklingen för förädlingsvärdet. tillsammans med antagan- dena om fortsatt höga produktionsvinster leder till ytterligare minskningar i sysselsättningen. Fram till 1980 beräknas sålunda arbetskraftsvolymen minska med ca 4.5 % per år.

De prognoser över sysselsättningsutvecklingen som LU-modellen ger överensstämmer ganska väl med de i sektorstudien presenterade be- räkningarna. Relativt stor osäkerhet måste emellertid knytas till sifferupp- gifterna på grund av de särskilda svårigheter som föreligger när det gäller att mäta arbetskraftsvolymen inom jordbruket. Jordbruk sköts ofta i kom- bination med skogsbruk eller arbete inom andra näringar och svårigheter uppkommer då vid särskiljandet av jordbrukets andel i arbetskraftsför- brukningen. Vidare föreligger stora säsongmässiga variationer. Härtill kom- mer att arbete inom jordbruket i många fall — och sannolikt i en tilltagande omfattning — bedrivs på deltid. Lantbruksstyrelsen har gjort beräkningar med ledning av uppgifter från folk— och bostadsräkningarna 1965 och 1970 och med utgångspunkt från underlagsmaterial för prognoserna vid länsplaneringen 1974. Minskningen i arbetskraftsvolymen fram till 1980 antas följas parallellt av en minskning i antalet sysselsatta ijordbruket. Den antagna minskningstakten är avsevärt lägre än den som registrerats under 1960-talet. Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970 innebar t. ex. att antalet förvärvsarbetande inom jordbruket skulle ha minskat med 110000 personer mellan 1965 och 1970. eller med nästan 9 % per år i genomsnitt. Rationaliseringstakten inom jordbruket var då högt uppdriven. Under de första åren av 1970-talet har antalet jord- bruksföretag minskat i långsammare takt än tidigare och åkermarken har lagts ner i betydligt mindre utsträckning än under 1960-talet. Enligt arbets- kraftsundersökningarna blev också nedgångstakten för antalet förvärvsar- betande ijordbruket långsammare. Under perioden 1970—1973 var den årliga genomsnittliga minskningen 4.5 %. dvs. samma takt som antas komma

* Vad gäller frågan om överskottsproduktion har en expertgrupp (produk- tionsmålsgruppen) inom 1972 års jordbruksutred— ning framlagt vissa sam- hällsekonomiska kalkyler [Ds .10 197512).

att realiseras för perioden 1975—1980. Andelen av samtliga förvärvsarbetande som sysselsätts med jordbruk skulle då komma att uppgå till 3.3 % 1980 mot 5.3 % 1970 och 8,6 % 1965. ] antal innebär det en nedgång från ca 190000 sysselsatta 1970 till knappt 120000 1980.

Sysselsättningsutvecklingen inom skilda regioner väntas inte bli lika olik— artad som under 1960-talet. Den beräknade årliga genomsnittliga minsk- ningen av antalet förvärvsarbetande beräknas för de olika länen ligga mellan 3 och 6 %. Huvuddelen härav torde komma att utgöras av äldre personer som brukar små enheter. Medianåldern bland jordbrukarna är hög: drygt 54 år enligt lantbrukets företagsregister 1973. Bland dem som brukar de minsta enheterna (mindre än 10 ha) var medelåldern 58 år. Totalt i landet var mer än 62 % över 50 år och nästan 14 % mer än 67 år.

Bedömningarna rörande utvecklingen av produktion och produktivitet sammanhänger självfallet med investeringsverksamheten. lnvesterings- takten har tilltagit under senare år vad gäller ekonomibyggnader för mjölk- produktionen. Fortsatta stora investeringar fram till 1980 antas för denna produktionsgren. Med hänsyn till den mycket höga nivån på investeringar i ekonomibyggnader — dessa har mer än fördubblats från 1970 till 1975 — kommer jämfört med 1975 ett något lägre investeringsbelopp för detta ändamål sannolikt att redovisas 1980. Investeringarna i fältanläggningar (dik- ning, nyodling m. m.) förutses bli oförändrade under prognosperioden. Jäm» fört med läget 1970 innebär det dock en väsentlig uppgång. Investeringarna i traktorer torde nu enbart motsvara de årliga utrangeringarna. För maskin- investeringarna totalt väntas en viss nedgång i volym mellan 1975 och 1980. delvis som en följd av att inköpen av maskiner och redskap har varit relativt omfattande under senare år. Till investeringarna räknas också förändringen i beståndet av avelsdjur och mjölkkor. Med utgångspunkt framför allt i den väntade nedgången av antalet mjölkkor förutses en negativ förändring i kreaturskapitalet fram till 1980. Den negativa investeringsposten blir emel- lertid ganska liten. För de totala bruttoinvesteringarna inom jordbruket vän- tas en minskning på ungefär 2 % per år 1975—1980.

Bedömningarna om utvecklingen inom jordbruksområdet de närmaste åren är självfallet behäftade med ganska stor osäkerhet. Det kan t. ex. komma att visa sig att den avsaktning i produktivitetsstegringarna som här förutsatts inte fullt ut inträffar. Bidragande härtill kan vara t. ex. fortsatt mycket stora avkastningsökningar vad gäller spannmål eller resultaten av investerings- och rationaliseringsverksamheten inom mjölkproduktionen.

Av central betydelse för jordbruket under prognosperioden är självfallet utvecklingen av lönsamheten inom sektorn. Bestämmande för denna är i hög grad jordbruksstödets utformning. Storleken på den brukade åker- arealen och jordbrukarbefolkningen, liksom frågan om överskotts- produktionen 1980 hänger därför nära samman med den fortsatta inrikt- ningen av jordbrukspolitiken'

Vid sidan om det egentliga jordbruket räknas även trädgårdsnäringen till jordbrukssektorn. Ett säkert statistiskt underlag saknas emellertid för denna näring och vid bedömningen av beräkningsresultat bör den över- slagsmässiga karaktären beaktas.

Totalt omfattar trädgårdsnäringen ca 8 700 företag. varav 2 800 med od- lingar i växthus. Av produktionsvärdet (ca 750 milj. kr. 1973) svarar pryd-

nadsväxterna för 55 %, köksväxterna för 30 %, fruktproduktionen för 8 % och här för ca 7 %. De naturliga förutsättningarna har gjort att de viktigaste produktionsområdena ligger i Skåne och i vissa delar av mellersta Sverige, t. ex. Mälardalen. Större och medelstora företag är i regel specialiserade på odling av ett fåtal produkter, medan de mindre företagen bedriver mera blandad produktion. Produktionsvolymen väntas inte undergå några större förändringar fram till 1980; en ökning med i genomsnitt 2 % per år har här bedömts som en trolig utveckling. Fisket är inte någon självständig sektor i LU-kalkylerna utan ingår till- sammans med jordbruket i sektor ]. De bedömningar som gjorts är baserade på den ovannämnda sektorstudien som även omfattar en sektion om fisket. Dessutom har den statliga fiskerinäringsutredningen ijuni 1975 överlämnat sitt betänkande'.

Det svenska hskets totala fångstmängd ökade kraftigt fram till mitten av 1960-talet, varefter en stegvis minskning har skett. Från 1964 till 1973 sjönk sålunda den totala mängden Iandad. svenskfångad fisk med nära 160 000 ton eller med drygt 40 %. Från 1973 till 1974 har enligt ännu pre- liminära uppgifter fångstmängden minskat ytterligare. Såsom diagram 7.1

milj kg 4004 350' 300 * Totalt

250—

200 *

Sill och strömming

150'

100

Övriga fiskslag

50__ Sk rapfisk // //xx / / [ Kräft- och blötdjur 0 1 I I 1 | I | | 1 l l l 1 T T | 1956 1958 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972

' Statligt stöd till fisket (DS JO 197528).

Diagram 7.1 Total/ängs— tens sammansättning ]956—1973 Huvudgruppcr av fis/(slag. mil/'. kg. lte/jätskvikt

visar sammanhängde minskningen 1963—1973 i stor utsträckning med mins- kade fångster av sill och strömming. Dessa fångster var sålunda 1973 knappt hälften så stora som de årliga fångsterna 1963—1965.

Västkustfrskarnas fångster av konsumtionssill sjönk 1964—1973 med ca 100000 ton eller 2/3. Denna nedgång berodde dels på den minskade tillgången på sill i Nordsjön. dels på därav föranledda restriktioner beträffande sillfisket. Sålunda gällde vissa perioder 1971—1974 förbud mot sillfrske i Nordsjön och fr. o. m. juli 1974 kvoteringar av fångsterna av sill och vissa andra frskslag.

Medan västkustfrskarnas fångster minskat kraftigt under den senaste 10— årsperioden har syd- och ostkustfiskarnas fångster förblivit ungefär oför— ändrade.

De kraftigt ökade fångsterna fram till mitten av 1960-talet torde till vä- sentlig del ha sammanhängt med de betydande investeringar i moderna och effektiva båtar som då skedde. Sålunda ökade bland de motordrivna frskefartygen andelen båtar med en motorstyrka överstigande 200 hästkrafter från mindre än 5 % vid mitten av 1950-talet till drygt 20 % vid mitten av 1960-talet. Genom dessa investeringar i båtar och redskap skedde en kraftig ökning av kapitalstocken inom fisket. Enligt statistiska centralbyråns beräkningar ökade denna realkapitalstock med nästan 140 % 1960—1965. att jämföra med en minskning under perioden 1950—1960.

Förskjutningar mot större frskefartyg fortsatte även under senare hälften av 1960-talet. Betydande investeringar gjordes då i större båtar. Antalet frskefartyg med en motorstyrka överstigande 800 hästkrafter ökade sålunda från 41 st 1965 till 57 st 1969. Därefter minskade dock detta antal i samband med försäljning av ett antal frskefartyg till utlandet. främst till Danmark.

Antalet fiskare har under efterkrigstiden sjunkit oavbrutet. Såsom diagram 7.2 visar var antalet fiskare i slutet av 1960-talet endast något mer än 1/3 av antalet vid mitten av 1940-talet. Enligt fiskeriinventeringarna 1970 och 1973 var minskningen av antalet fiskare mellan dessa år relativt begränsad. Antalet yrkesfiskare sjönk sålunda med ungefär 500 till omkring 5 000. An- talet binäringsfrskare förblev samtidigt ungefär oförändrat.

Mellan åren 1968 och 1974 har förstahandspriserna på fisk i det närmaste fördubblats. Även konsumtionspriserna på fisk har stigit kraftigt under den- na period. Den totala konsumtionen per capita av Esk och frskprodukter minskade med ca 5,5 % 1972—1974.

Utrikeshandeln med fisk är betydande. 1974 uppgick importen till ca 650 milj. kr. och exporten till ca 250 milj. kr. (inkl. utomlands direktlandad fisk). Den största posten i importen är frlead fisk. Exporten består huvud- sakligen av direktlandningar av fisk i danska hamnar samt av beredda frsk-

produkter. Det svenska fiskets framtidsutsikter blir beroende bl. a. av fiskets bio-

logiska förutsättningar samt av vissa internationella överenskommelser. ] en specialstudie av fiskerinäringsutredningen visas att de ekonomiskt viktiga frskslagen i nordostatlanten är fullt exploaterade eller överfrskade. Dock hnns betydande bestånd av fisk som hittills inte utnyttjas för direkt mänsklig konsumtion i nämnvärd omfattning.

Sedan några år har en stor del av fisket reglerats inom ramen för nord- ostatlantiska tiskerikonventionen. Fångstbegränsningen av sill i Nordsjön

26 000

Summa fiskare 24 000

21 000

18 000

Yrkesfiskare 15 000

12 000

B inäringsfiskare

6 000

3 000 ! ll '— Diagram 7.2 Antal fiskare 0 rr—r—r—jrtrrW—rl rrrr—r—j—r—j—trrr—l—mrrr'm—r—Tn |_|"l'_l7—l isa/tratten/iskct 1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 [930—1973.

och Skagerack skärptes kraftigt under 1975 och ytterligare begränsningar kan komma att aktualiseras. Även inom ramen för frskerikonventionen för Östersjön kan en kvantitativ reglering av fisket komma att införas. Vidare har frågan om fiskegränserna haft en stark aktualitet under de senaste åren. I våra bedömningar av utvecklingen 1975—1980 har vi dock förutsatt att det svenska fisket kan bedrivas i stort sett i den omfattning som f. n. sker.

Det förutsätts också att inga allvarliga störningar kommer att inträffa på den internationella fiskemarknaden.

Beträffande produktions- och investeringsutvecklingen 1975—1980 beräk— nas enligt en enkätundersökning frskeflottan komma att tillföras vissa nya enheter under perioden 1976—1980. Detta gäller under förutsättningen att det svenska fisket även i fortsättningen i oförändrad omfattning kan bedrivas inom traditionella vattenområden.

De totala nyinvesteringarna inom fisket beräknas komma att uppgå till ca 30 milj. kr. (i 1968 års priser) både 1975 och 1980. Till följd av dessa nyinvesteringar antas en ökning av totala fångstvolymen komma att ske. Denna ökning beräknas till 1,8 % per år 1975—1980.

De skärpta kvoteringarna från mitten av 1975 och den allmänna osä- kerheten beträffande de internationella åtgärderna på fiskets område gör det dock svårt att bedöma i vad mån den angivna ökningen av fångstvolymen 1975—1980 verkligen kommer till stånd. Om så skulle bli fallet förutses under ovan redovisade antaganden om den svenska frskeflottans utveckling antalet yrkesfiskare bli i det närmaste oförändrat under prognosperioden. Antalet yrkesfiskare 1980 beräknas komma att uppgå till ca 4500.

7.3.2. Skogsbruk

För bedömningarna i detta avsnitt har en sektorstudie utförts av skogs— styrelsen. Vidare har material som redovisats av 1973 års skogsutredning utnyttjats.

Areal och tillväxt. Den produktiva skogsmarksarealen i landet uppgår enligt riksskogstaxeringen 1968—1972 till 23,5 milj. hektar eller 57 % av den totala landarealen. Hälften av arealen är i enskild ägo medan resten fördelar sig lika på bolag och det allmänna.

Det totala virkesförrådet av rå skog uppgick enligt den senaste uppskatt- ningen under femårsperioden 1968—1972 till 2,3 miljarder skogskubikmeter (m3sk). Detta är 40 milj. m3sk mindre än närmast föregående femårsperiod men 550 milj. m3sk mer än under 1920-talet då de första regelrätta upp- skattningarna gjordes.

Skogsbeståndet har en över landet mycket varierande åldersfördelning. För riket som helhet är sålunda ca 20 % av skogsmarksarealen bevuxen med skog i åldersklassen 21—60 år. Vid normal åldersfördelning i en skog med 100 års omloppstid och två års föryngringstid skulle denna andel vara ca 40 %. Den- na skillnad mellan "normal" och faktisk åldersfördelning är särskilt markant i Norrland och Svealand. [ riket som helhet är närmare 1/4 av skogsarealen bevuxen med skog som är över 100 år. Den ojämna åldersfördelningen med- för att skogstillväxten är mindre än vad den skulle vara vid en jämn ålders- fördelning. Bristen på medelålders skog är vidare avgörande för den framtida möjliga avverkningsnivåns läge.

Den årliga tillväxten i landets skogar ökade fram t. o. m. 1950-talet relativt kraftigt. De senaste beräkningarna som hänför sig till perioden 1968—1972 visar emellertid att tillväxten minskat med ca 5 milj. m3sk. Inkl. tillväxt i avverkad skog uppgick tillväxten under denna period till 76 milj. m3sk per år.

Denna nedgång i skogstillväxten förklaras bl. a. av att virkesförrådet mins-

Tabell 7.9 Skogsindustrins årliga rundvirkesförbrukning och de årliga nettoavverk- ningarna under perioden 1953—1973 Milj. misk Period Årlig vir- Procentuell Årlig netto— Procentuell kesförbruk— förändring avverkning förändring ning från föregå- från föregå- ende femårs- ende femårs- period period 1953—1958 38,0 47,6 1959—1963 44.6 17.4 51,0 7,1 1964—1968 54.3 21.7 60,3 18,2 1969—1973 62,7 15.5 70.7 17.2

Källa: Skogsstatistisk årsbok.

kat genom stora slutavverkningar,l att slutavverkningarna gjorts i bestånd med hög tillväxt och att storm och insekter skadat skogarna. Virkesbehov och virkestillgäng. Skogsindustrins förbrukning av rundvirke och nettoavverkningarna redovisas i tabell 7.9. Av tabellen framgår bl. a. att industrins virkesförbrukning mellan perioderna 1953—1958 och 1969—1973 ökade med 65 % medan avverkningarna ökade med närmare 50 %. Att in- dustrins virkesbehov trots detta kunnat tillgodoses förklaras främst av att massaindustrins ökade råvarubehov till stor del kunnat täckas genom mins- kad förbrukning av ved och sågverksavfall för uppvärmningsändamål samt av bättre utnyttjande av skogsråvaran. 1 början av 1950-talet utnyttjades ca 70 av den avverkade kvantiteten som industriråvara. Motsvarande andel är nu större än 90 %. Beträffande de framtida avverkningarnas omfattning har 1973 års skogs- utredning gjort beräkningar baserade på olika förutsättningar om skogsin- dustrins utbyggnad och inriktning.2

Skogsutredningens beräkningar tar sikte på att besvara frågan i vilken utsträckning virkesbehovet kan tillgodoses på lång sikt vid olika antaganden om industrins storlek och utveckling fram till 1980. Utredningens beräk- ningar belyscr således vilken inverkan en viss bruttoavverkning under de närmaste åren kommer att få på möjligheterna att för tiden därefter lång- siktigt försörja skogsindustrin med virkesråvara.

Skogsutredningens undersökningar visar att industrins virkesbehov 1973 svarade mot en bruttoavverkning på 84 milj. m3sk. 1 en bedömning för 1980 angav skogsindustriföretagen ett virkesbehov som svarar mot en bruttoav- verkning av 106 milj. m3sk. Utredningen beräknade flera alternativ till detta. 1 en sådan kalkyl beräknades industriutbyggnaden komma att begränsas till de projekt som redan fått utbyggnadstillstånd. Vidare räknades med en ra- tionaliseringseffekt. dvs. ett bättre utnyttjande av skogsråvaran. på 1 % per år. Bruttoavverkningen 1980 skulle då uppgå till 94 milj. m3sk.

Inget av de båda alternativen svarar mot riktlinjerna för den gällande skogspolitiken. Det lägre avverkningsbehovet skulle enligt utredningen kun- na tillgodoses endast i 20 år. Utredningen har ännu inte redovisat effekterna av ökad virkesproduktionen genom gödsling. helträdsutnyttjande och andra åtgärder. Uppenbart är emellertid att kraftfulla åtgärder erfordras för att det antagna virkesbehovet merlångsiktigt skall kunna tillgodoses. Vi utgår emel-

' Slutavverkning = av- verkning som innebär att produktionsprocessen för befintlig trädgeneration (med undantag för ev. fröträd) avbryts.

2 Virkesbehov och vir- kestillgång Ds Jo 197521.

lertid i våra fortsatta beräkningar från detta alternativ som ger en bruttoav- verkning år 1980 av 94 milj. m3sk.

Skogsindustriernas utbyggnadsplaner behandlas i avsnitt 7.3.3. Det bör emellertid i detta sammanhang påpekas att industriutbyggnaderna regleras genom särskild prövning med stöd av ; 136 a i byggnadslagen. Hänsyn till råvarutillgångarna är därvid av avgörande betydelse. F. n. har regeringen en restriktiv inställning till åtgärder som medför att virkesförbrukningen stiger över 1974 års nivå. Branschen har försökt vidta åtgärder dels i form av en frivillig överenskommelse om begränsning av råvaruförbrukningen. dels genom en ökad import. Vårt grundantagande om avverkningarna fram till 1980 måste därför ses som något av ett maximalalternativ.

Under prognosperioden förutser Skogsstyrelsen att utrikeshandeln med rundvirke, som 1970 gav ett överskott på ca 250 milj.kr. (1968 års priser) och 1975 på ca 50 milj.kr., skulle ge ett underskott 1980 på ca 50 milj.kr.

Produktivitet och sysselsättning. Strukturrationaliseringen inom storskogs- bruket har sedan början av 1950-talet varit omfattande. Den har skett dels genom ägobyten mellan bolag och mellan bolag och staten, dels genom fusioner mellan bolag. Även inom det privata skogsbruket har det skett en inte obetydlig strukturrationalisering. Som exempel kan nämnas att det i början av 1960-talet fanns ca 170 000 kombinerade jord- och skogsbruks- fastigheter varav 77 % hade en skogsmarksareal av mindre än 50 ha. Mot— svarande tal 1974 var 100 000 resp. 72 %. Den totala skogsmarks- arealen har i stort sett varit oförändrad under perioden. Nackdelarna med de små brukningsenheterna motverkas genom samverkan mellan skogs- ägarna. Hälften av den privata skogsmarksarealen ingår i någon av de sam- verkansformer som finns, t. ex. skogsbruksområden och samverkansom- råden.

Produktivitetsutvecklingen inom skogsbruket har gått mycket snabbt. Detta gäller både om man räknar med det traditionella måttet dagsverks- åtgång i relation till avverkningsvolymen och om man gör en omräkning till förädlingsvärde per arbetstimme. [ tabell 7.10 redovisas Skogsstyrelsens bedömning av dagsverksåtgångens utveckling. Det framgår där att man räknar med en endast obetydlig avsaktning av produktivitetsökningen 1975—1980 jämfört med 1970—1975.

Forskningsstiftelsen Skogsarbeten har för LU:s räkning gjort en bedöm- ning av skogsmaskinernas effektivitet. Enligt denna bedömning kommer effektiviteten att stiga i samma takt 1975—1980 som 1970—1975. En sådan prestationshöjning kommer i efterhand att registreras som ökad arbetspro- dukdvheL

Flera skäl talar emellertid för en viss uppbromsning av produktivitets- utvecklingen under resten av 1970-talet. Terrängtransporterna är redan ut- gångsåret i det närmaste helt mekaniserade vilket innebär att man knappast kan räkna med samma effektivitetshöjning under prognosperioden som under de senast passerade åren. Högre virkeskoncentrationer efter avverk- ningsmaskiner kan dock bidra till vissa produktivitetsvinster. Skogsstyrelsen förutser beträffande skogsodling och röjning ingen mekanisering av någon större omfattning under resten av 1970-talet. 1 fråga om avverkningsarbetet pågår under 1970-talet en mekanisering. Den produktivitetsstegring som det- ta leder till bedöms dock av Skogsstyrelsen inte bli lika stor 1975—1980 som

Tabell 7.10 Dagsverksåtgång i skogsbruket perioden 1970—1980 Dv/lOO ni3sk

1970 1975 1980

Avverkningsarbete ' ' 7,3 5,0 Terrängtransport - - 1,9 1,3 Skogsvård ' ' 1.2 1,1 Övrigt - ' 3.0 2.1

Su mma 20 13.4 9.5 Produktivitetsutveckling per år. % 7,7 6,7 1970—1975.

De nya löneförmer för skogsbruket om vilka avtal slöts våren 1975 kan komma att påverka produktivitetsutvecklingen. Det är dock svårt att säga ens i vilken riktning denna påverkan kommer att gå. Det är naturligt att tänka sig att månadslönesystemet i och för sig medför en dämpning av arbetstakten. Å andra sidan torde systemet medföra att åtskilligt kontroll- och administrationsarbete som förknippats med ackordssystemet kan slopas. Det är också möjligt att kapitalintensiteten kommer att ökas i ett försök att höja produktiviteten.

Skogsstyrelsen har för långtidsutredningens kalkyler räknat om de i tabell 7.10 angivna åtgångstalen till förädlingsvärde per arbetstimme. Genom sor- timentsförskjutningar mellan sågtimmer och massaved får man då fram en delvis annan bild. Produktivitetsökningen uppgår då till 9,8 % under perio- den 1970—1975 och 6,5 % under perioden 1975—1980. Beräkningarna är mycket osäkra. Någrajusteringar av Skogsstyrelsens kalkyl eller förnyade be- dömningar med hänsyn till de ovannämnda faktorerna har dock inte gjorts.

Investeringar. Skogsbrukets investeringar indelas vanligen i byggnadsin- vesteringar(byggnader och vägar), maskininvesteri ngar och återväxtåtgärder. Sistnämnda grupp av åtgärder omfattar skogsodling. gödsling, dikning, markberedning och hyggesrensning. Röjning hänförs däremot till underhåll. Skogsbrukets investeringar utvecklades tämligen oregelbundet under 1960- talet och de första åren av 1970-talet, vilket framgår av följande tablå

Milj. kr.. 1968 års priser

Investeringar Årlig procentuell förändring

1975” l960— 1965— 1970—

1960 1965 1970 1974 1965 1970 1975 Byggnader 93 103 69 80 72 2.1 — 7,7 0,9 Skogsvårdande åtgärder 79 91 103 164 198 2.9 2,5 13,9 Maskinerb 31 168 231 244 192 45,0 6,6 — 3,6 Totalt 203 362 403 488 462 12.3 2.2 2,8

a Prel. siffror. b Enl. nationalräkenskaperna.

Tabell 7.11 Investeringar i skogsbruket perioden 1970—1980 1968 års priser

1970 1975 1980 Skogsvägar. milj. kr. 68.7 71.9 71.9 förändring per år. % 0.9 0 Skogsvård. milj. kr. 1083 158.8 208.4 förändring per år. % 8.0 5.6 Skogsbruksmaskiner. milj. kr. 153 202!7 281 förändring per år. % 5.7 6.8 Summa. milj. kr. 3300 432.7 561.3 förändring per år. % 5.6 5.3

(' Konjunkturrensat. Källa: Skogsstyrelsen och Forskningsstiftelsen Skogsarbeten.

Tabell 7.11 visar Skogsstyrelsens bedömningar av investeringarna i skogs- vägar samt i skogsvårdande åtgärder (skogsodling, hyggesrensning. gödsling m.m.). Investeringarna i skogsvägar ökade 0.9 % per år 1970—1975. För 1975—1980 förutses ingen ökning då vägnätet inom stora delar av landet redan vid början av denna period är väl utbyggt. Insatserna av skogsvårdsåtgärder beräknas komma att öka lika kraftigt 1975—1980 som 1970—1975. Uttryckt i årlig procentuell ökning innebär detta en nedgång från 8,0 till 5.6 %.

Den prognos över skogsbrukets maskininvesteringar som redovisas i tabell 7.11 har utarbetats av Forskningsstiftelsen Skogsarbeten. Betydande av- vikelser både vad gäller nivå och ökningstakt förekommer mellan dessa beräkningar och nationalräkenskaperna, vad gäller den historiska perioden. Genom att vi i långtidsutredningens kalkyler måste anpassa oss till NR-nivå slår dessa skillnader igenom också i prognosperioden. Den investerings- prognos som redovisas (8,2 i alt. 1) har emellertid använt sektorstudiens investeringsutveckling som utgångspunkt. I alternativen II—III har den årliga investeringsökningstakten dragits ned något till 7.4 % och i alternativ IV till 7.0 %.

Sammanfattning. Av nedanstående tablå framgår resultaten dels av sek-

Jämförelse mellan sektorsstudien och modellberäkningarna Årlig procentuell volymförändring

Enligt sektorstudien Enligt modellberäkningarna

Förädl ingsvärde Produktivitet”

Investeringar”

1970— 1975— 1970 1975—1980 1975 1980 1975 All. I Alt. 11 Alt. lll Ali. IV 3.5 1,6 2.5 1.5 0.9 0.7 0.3 7,7 6.7 9.8 6.5 6,5 6.5 6.5 Sysselsättningsvolym — 5.4 — 4,6 —6_6 — 4.7 - 5,3 —5,4 —5_8 5.6 5.3 2.8 8.2 7.4 7.4 7,0 3.3 1.6 4.2 1.9 1,2 1.0 0.6

Bruttoproduktion

a Definitionsskillnader mellan sektorstudien och LU:s kalkyler. Sektorstudiens data har använts för att fastställa LU:s värden för 1975—1980.

torstudien, dels av modellberäkningarna för vissa centrala variabler. Talen för produktivitet och investeringar skall vara desamma i de båda beräk- ningarna, även om vissa definitionsproblem föreligger. Av tablån framgår emellertid hur väl sektorbedömningen ansluter sig till LU:s alternativ 1 vad gäller produktion och sysselsättningsvolym. Detta alternativ förutsätter en snabb ökning av den privata konsumtionen samt av exporten. 1 de alternativ där tonvikten ligger på offentlig konsumtion är konsekvenserna för skogs- brukets del också en lägre ökningstakt.

Det framgår av tabellen att sysselsättningsvolymen beräknas fortsätta att minska i ganska snabb takt. Antalet utförda arbetstimmar beräknas sjunka med mellan 4,7 och 5.8 % per år att jämföra med 6.6 % 1970—1975 och 7,8 % 1965—1970.

7.3.3. Industri Inledning

Liksom i tidigare långtidsutredningar intar en kartläggning och analys av företagens planer en central plats vid bedömningen av utvecklingstenden- serna inom industrin. Den enkätundersökning som ingår i 1975 års utredning har utförts av statens industriverk i samarbete med statistiska centralbyrån. Industrienkäten genomfördes under perioden november 1974—januari 1975 och omfattade ca 400 industriföretag. På samma sätt som vid avstämningen av LU 70 riktades enkäten enbart till storföretag, dvs. företag med mer än 200 anställda. Erfarenheterna från tidigare industrienkäter har visat att storföretagen bättre kan besvara enkäter av detta slag än mindre företag. Vidare svarar storföretagen för ungefär 2/3 av hela industrins produktion och sysselsättning. En utförlig redogörelse för enkätundersökningens upp- läggning kommer att redovisas av industriverket.

Resultatet av enkäten har utgjort en första utgångspunkt för framtids- bedömningen av industrisektorn. För att få en uppfattning om hur de mindre företagen utvecklats i förhållande till storföretagen har industriverket låtit utföra en särskild bearbetning av industristatistiken. Uppgifter för 1964 och perioden 1968—1973 om produktion. sysselsättning och investeringar har insamlats för arbetsställen med mindre än 200 anställda. Vidare har hearings med branschorganisationer och branschexperter genomförts.

Industrisektorn består förutom av den del som statistiskt belyses i in- dustristatistiken också av s. k. småindustri och hantverk, dvs. arbetsställen med mindre än 5 anställda. Denna del svarar för 6 a 7 % av industrins produktion. Diskussionerna i det följande innefattar i princip även denna del. LU:s beräkningar avviker på flera punkter från de preliminära bedöm- ningar som industriverket gjort.

De bedömningar av industrins investerings- och produktivitetsutveckling 1975—1980 som framkommit via ovan nämnda underlagsmaterial har sedan införts som exogena prognoser i LU-modellen. Under förutsättning om sam- hällsekonomisk balans utlöses i modellen utvecklingen av bl. a. produktion, export och sysselsättning. Modellresultaten ställs sedan mot den utveckling som historiskt kunnat observeras och företagens planer.

Utvecklingen inom industrin 1960—1975

Industrisektorn svarade 1960 för ca 25 % av den totala produktionen i Sve- rige. Genom att industrins produktion ökat i snabbare takt än i ekonomin i övrigt under 1960-talet och första hälften av 1970-talet har industrins andel av BNP ökat. 1975 beräknas andelen vara drygt 30 %. Bland industrins delbranscher har verkstadsindustri, kemisk industri och järn-. stål- och me- tallverk ökat snabbare än genomsnittet medan t. ex. livsmedelsindustri, tex- til- och beklädnadsindustri och grafisk industri ökat långsammare.

Särskilt under den första delen av 1960-talet var tillväxten inom industrin snabb. industriproduktionen steg med drygt 7 % per år 1960—1965 medan produktionsökningen 1965—1970 var ca 5,5 % per år. Under första hälften av 1970-talet har produktionsvolymen inom industrin ökat betydligt lång- sammare än under 1960-talet. Produktionsökningen var i genomsnitt 3.6 % per år 1970—1974. Från 1974 till 1975 väntas industriproduktionen minska.

Den snabbare produktionstillväxten under början av 1960-talet möjlig- gjordes till stor del av att ökningen i de totala arbetskraftstillgångarna under denna period skapade ett expansionsutrymme för industrin. Antalet sys- selsatta personer inom industrin ökade fram till 1965 varefter en nedgång inträdde. Ökningen 1960—1965 var 0,9 % per år medan antalet sysselsatta 1965—1970 årligen minskade med 0,6 %. Detta sammanhänger med att kon- junkturavmattningen 1966—1968 resulterade i en ovanligt kraftig nedlägg- ning av lågproduktiva enheter. Efter en fortsatt minskning under lågkon- junkturåren i början på 1970-talet har antalet sysselsatta inom industrin ökat relativt kraftigt. För hela perioden 1970—1975 beräknas antalet indu- strisysselsatta ha minskat med 0,3 % per år.

Arbetskraftsvolymen mätt i antal arbetade timmar har på grund av ar- betstidsförkortningarna och ökat inslag av deltidsarbete utvecklats långsam- mare än antalet sysselsatta. Efter en obetydlig ökning mellan 1960 och 1965 minskade timantalet med 1.8 % per år under perioden 1965—1970. 1970—1975 har minskningen varit något långsammare. ca 1.6 % per år.

Trots den långsammare produktionsutvecklingen ökade produktiviteten något snabbare under 1960-talets andra hälft än under den första. Under lågkonjunkturåren 1966—1968 skedde en större nedläggning av företag och mera omfattande permitteringar än under de tidigare recessionsperioderna under efterkrigstiden. Som en följd av detta kom produktivitetsstegringen inom industrin att fortgå i snabb takt även under konjunkturavmattningen. Under hela 1960-talet steg produktionen per arbetstimme med i genomsnitt 7,1 % per år. Under l970-talets första hälft har strukturomvandlingen inte gått i samma snabba takt som 1965—1970. Den produktivitetsökning på ca 7,5 % per år som förutsågs för industrin 1970—1975 i LU 70 har inte realiserats. Den genomsnittliga årliga ökningstakten beräknas enligt vad som nu kan bedömas ha stannat vid ca 4.5 %. Det är framför allt den långsamma produktivitetsutvecklingen under 1975 som drar ned genomsnittet för perio- den. Från 1970 till 1974 ökade produktiviteten med 5.8 % per år.

Under perioden 1957—1962 skedde en mycket kraftig ökning i industrins investeringsnivå. Under resten av 1960-talet avtog tillväxttakten. Denna utveckling bidrog också till att ett kapacitetsmässigt större expansionsut— rymme skapades under första hälften av 1960-talet jämfört med den andra.

lnvesteringstillväxten under perioden 1970—1975 har åter accelererat på grund av den snabba ökningen under de tre senaste åren.

En allt större andel av industrins produktion har fått avsättning utomlands. Under perioden 1960—1975 ökade exporten av industrivaror med ca 9 % per år i volym. vilket inneburit att exportens andel av industrins saluvärde ökat från 17 % 1960 till ca 31 % 1975.

Ovanstående historiska beskrivning avser genomgående utvecklingen fram till det faktiska läget 1975 enligt den bedömning som kunnat göras i slutet av november 1975. Som framhållits i avsnitt 3.3 och 5.1 har ut- gångsläget 1975 för produktionsutvecklingen justerats upp i förhållande till den aktuella konjunkturutvecklingen. Justeringen utgår från att exportut- vecklingen 1974—1975 följer tidigare trender. vilket innebär en högre export 1975 jämfört med den preliminära konjunkturbedömningen. Iden följande framställningen utgår beräkningarna om inte annat sägs frånjusterade värden för 1975.

Efterfrågan på svensk industriproduktion

En nödvändig förutsättning för en fortsatt industriell expansion är att man kan finna avsättning för den ökade produktionen på den svenska marknaden eller på exportmarknaderna. l det följande diskuteras dessa marknadsmässiga förutsättningar för efterfrågan på svenska industrivaror.

Förbrukningen av industrivaror på den svenska marknaden

lndustrivaror efterfrågas på den svenska marknaden dels som slutlig an- vändning i form av privat och offentlig konsumtion och investering. dels som insats inom industrin och övriga näringsgrenar. Ungefär 50 % av den totala inhemska industrivaruförbrukningen används som insats i närings- livet. varav ca 70 % är internleveranser inom industrin.

Det totala efterfrågemönstret i ekonomin har under efterkrigstiden genom- gått en successiv förändring som medfört att efterfrågan alltmer riktat sig mot offentlig konsumtion och bruttoinvesteringar på bekostnad av privat konsumtion. lndustrivaruinnehållet är klart lägre för de båda förstnämnda efterfrågekategorierna jämfört med den privata konsumtionen. Den ned- dragande effekten på den totala industrivaruefterfrågan av denna omstruk- turering av efterfrågemönstret har emellertid motvägts av att industriva- ruinnehållet i de olika näringsgrenarnas produktion ökat. Andelen indu- strivaruinsatser i hela näringslivets produktion steg sålunda från 24 % 1960 till 28 % 1975.

En ökad användning av industriella insatsvaror har bl.a. varit ett sätt att rationalisera produktionen inom tjänstesektorerna. Framför allt är det emellertid användningen av halvfabrikat inom industrin som har ökat i omfattning. Av den försörjningsbalans för industrin som redovisas i tabell 7.12 framgår att industrins internleveranser under perioden 1960—1975 har ökat i snabbare takt än den totala förbrukningen av insatsvaror från industrin. Detta sammanhänger till stor del med att industribranscher med stor andel

industrivaruinsatser i produktionen — t. ex. verkstadsindustri och kemisk industri — har expanderat i snabbare takt än industrin som helhet.

Tendensen mot att en allt större andel av de industriella insatsvarorna går till den egna eller till andra industribranscher för vidareförädling väntas bestå under perioden 1975—1980. Den totala förbrukningen av insatsvaror i näringslivet beräknas öka med 3,5 å 4,5 % per år under prognosperioden. Detta innebär en snabbare tillväxttakt än under första hälften av 1970-talet men långsammare än under 1960-talet.

Den del av industrivaruförbrukningen som går till slutlig användning utgörs huvudsakligen av privat konsumtion. Tillväxten har legat på en lägre nivå än den totala industrivaruförbrukningen, vilket torde sammanhänga med den tidigare nämnda omstruktureringen av den totala efterfrågan i samhället. Den privata konsumtionens andel av totala inhemska förbruk- ningen av industrivaror minskade från ca 39 % 1960 till 34 % 1975, medan andelen för övrig slutlig användning sammantagen varit i stort sett oför- ändrad.

lndustrivaruintensiteten i den totala privata och offentliga konsumtionen har inte förändrats påtagligt över tiden och förutsätts inte heller komma att förändras under perioden 1975—1980. Den svaga utvecklingen av bo- stadsbyggandet under första hälften av 1970-talet har lett till att maskin- investeringarnas andel av de totala bruttoinvesteringarna har ökat. Då ma- skininvesteringarna huvudsakligen levereras från verkstadsindustrin innebär detta att industrivaruinnehållet i totala investeringarna blev högre 1970-1975 än under 1960-talet. Som framgår av redogörelsen om investeringsverk— samheten i kapitel 6 väntas maskinandelen fortsätta att stiga 1975—1980, vilket tenderar att ytterligare höja industrivaruinnehållet i de totala inves- teringarna. Efterfrågan på industrivaror från investeringsverksamheten 1975—1980 utvecklas dock som framgår av tabell 7.12 långsammare än ti- digare.

Långtidsutredningen arbetar som närmare redogjorts för i kapitel 4 med fyra alternativa utvecklingslinjer för perioden 1975—1980. I det första al- ternativet. där den totala privata konsumtionen förutsätts öka med 3 % per år, har modellkalkylerna givit till resultat att den inhemska förbrukningen av industrivaror växer med 3,8 % per år l975—I980. Detta är en snabbare tillväxt i efterfrågan på den svenska marknaden än under perioden 1970—1975 men långsammare än under 1960—talet. Med den ökningstakt i den privata konsumtionen på 2 % per år, som alternativ II och lll utgår ifrån, blir till- växttakten i den inhemska efterfrågan 3,1 resp. 2,9 % per år. I alternativ IV, där den privata konsumtionen antas öka med 1,5 % per år, dämpas den inhemska industrivaruförbrukningen ytterligare; tillväxten har beräk- nats uppgå till 2,5 % per år 1975—1980.

Försörjningen med industrivaror på den svenska marknaden har i ökande utsträckning skett via import (se tabell 7.12). Vid en fortgående internationell arbetsfördelning är det naturligt att importvaror vinner marknadsandelar på olika områden. Särskilt markant har importkonkurrensen varit på mark- naden för vissa arbetsintensiva, priskänsliga standardvaror. Den inbrytning som t. ex. den s. k. lågprisimporten gjort på textil- och beklädnadsområdet har i hög grad medverkat till den snabba strukturomvandlingen inom dessa branscher. För hela industrin har importens andel av den totala inhemska

Tabell 7.12 Försörjningsbalans för industrivaror 1960—1980

Andel Årlig procentuell volymförändring i % 1975 1975—1980”

1960— 1965— 1970—

1965 1970 1975 Alt. ! Alt. 11 Alt. Ill Alt. lV

Tillförsel." lnhemsk produktion” 74 6.3 4,7 3,7 4,7 3,9 3.7 3.3 lmportb 26 7.3 7.3 5.1 6,2 5.3 5.2 4.7

Summa tillförsel 100 6,5 5,3 4,0 5,1 4,3 4,1 3,7

Förbrukning: lnsatsvaror 39 7,1 5.0 3.3 4.5 3.9 3.7 3.3 därav: inom industrin 27 7,7 5,5 4,7 5,7 4.9 4.7 4.3

lnhemsk slutlig förbrukning 38 5.4 3,8 2,5 3.1 2.2 2.0 1,6 därav: privat konsumtion 26 5.2 3.2 2.3 3.1 2.1 2.1 1.4 offentlig konsumtion 3 4.8 6.0 2.7 1,4 2,4 1.2 1.7 totala investeringar 7 6.6 4.1 4.3 3,7 3,3 3.0 2.8

lagerförändring 2 Total inhemsk förbrukning 77 6.2 4 ,3 2.9 3,8 3,1 2.9 2.5 Export 23 8.4 9,9 8,6 9,1 8.0 7.9 7 Summa förbrukning 100 6,5 5,3 4,0 5.1 4.3 4,1 3.

":

'N

a Bruttoproduktionsvärde till mottagarpris (saluvärde). b Värderad till mottagarpris, dvs. inkl. tullar, marginaler och indirekta skatter. Exkl. tullar etc. skulle importen ha motsvarat 21 % av den totala tillförseln. (De fyra alternativen diskuteras utförligt i kapitel 4.

marknaden ökat från 25 % l960 till 34 % 1975. Enligt modellkalkylerna skulle en ytterligare ökning i importandelen ske under den närmaste fem- årsperioden.

A vsättningsutrymmet på den internationella marknaden

Den dominerande delen av svensk export går till OECD-länderna, dvs. till de utvecklade marknadsekonomierna. Dessa tar f.n. emot över 80 % av den svenska varuexporten. Utvecklingsländerna mottog 1974 drygt 10 %. medan andelen för centralplanerade ekonomier var ca 5 %. Ungefär 2/3 av industrivaruexporten är verkstads- och skogsindustriprodukter.

I modellkalkylerna förutsätts bytesbalansen för varor. tjänster och trans- fereringar vara i jämvikt. Om extern balans skall åstadkommas till 1980 måste industrivaruexporten öka med 7,5 21 9 % per år 1975—1980. För att belysa exportkraven vid en tidigareläggning av bytesbalanstidpunkten har i ett bialternativ utförts en beräkning där Sverige ackumulerat ett överskott i bytesbalansen 1980. I detta fall skulle kravet på industriexportens årliga tillväxttakt vara 0,5-procentenheter större 1975—1980.

Liksom i tidigare långtidsutredningar har konjunkturinstitutet utfört en fristående exportstudie över de marknadsmässiga betingelserna för en fortsatt expansion av Sveriges export. Resultaten härav redovisas i kapitel 6 och i bilaga 2. Härigenom möjliggörs en avstämning mellan modellens ex— portkrav och de avsättnings- resp. utbudsmöjligheter för exportökningar som finns. I industrienkäten har dessutom uppgifter om företagens planerade exporttillväxt fram till 1980 insamlats.

Konjunkturinstitutets exportbedömningar är i första hand utformade som prognoser över efterfrågan på svensk export. Bedömningarna utgår från en genomgång av den allmänna ekonomiska utvecklingen i våra viktigaste avnämarländer. Volymutvecklingen av BNP. industriproduktion, privat konsumtion, bruttoinvesteringar, import m.m. har studerats för ifrågava- rande länder.

Efterfrågan på svensk export har i konjunkturinstitutets prognoser be— stämts i två steg. I det första steget beräknas de olika ländernas totala import i varje varugrupp med hjälp av importelasticiteter skattade på grundval av historiskt material. Med importelasticiteter avses importens tillväxt i för- hållande till tillväxten i BNP, industriproduktion etc. i resp. land. Det andra steget består i att bestämma Sveriges andelar av de olika avnämarländernas totala import.

För vissa varugrupper har prognoserna dock gjorts med utgångspunkt från utbudssidan. Detta gäller bl. a. skogsindustrierna där restriktioner i form av begränsad virkestillgång inte medger en utbyggnad av kapaciteten i takt med efterfrågan. Även för järn- och stålindustri, livsmedelsindustri samt gruvor har exportprognoserna utgått från utbudssidan. Sammantaget innebär KI:s kalkyler en möjlig exportökning av industrivaror på 8,4% per år 1975—1980.

Det krav på exportökning inom industrin som ställs i modellkalkylens alternativ II, III och IV skulle då kunna realiseras. ] alternativ II och Ill. där den privata konsumtionen förutsätts öka med 2 % per år, krävs en

ökning av industrivaruexporten med 8,0, resp. 7.9 % per år 1975—1980. I alternativ IV blir exportökningen 7,4 % per år. Den snabbare privata kon- sumtionsökningen i alternativ I — 3 % per år — leder till en större import- ökning, vilket medför ett större krav på exportökningar. Den nödvändiga exportökningen skulle i detta alternativ uppgå till 9.1 % per år 1975—1980, vilket alltså skulle ligga över det av konjunkturinstitutet beräknade mark- nadsutrymmet. Detta diskuteras närmare i avsnitt 4.4.

I vissa industribranscher — livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri, textil- och beklädnadsindustri, petroleum- och kölindustri samt varvsin- dustri — är modellens exportökningstal prognosticerade och identiska med konjunkturinstitutets kalkyler. Det är således i andra än de ovan nämn- da industribranscherna som spänningar kan uppstå mellan den möjliga ex- porttillväxten och det krav på export som bytesbalansmålsättningen ställer.

Enligt industrienkäten räknar företagen med en årlig exportökning på 9,5 % fram till 1980 vid en ökning i produktion och omsättning på ca 7,5 % per år. Detta innebär att företagen implicit förutsatt en ökning i försäljningen på hemmamarknaden på ca 6.5 % per år. En sådan produktionsökning torde knappast komma att realiseras mot bakgrund av den konsistensprövning som gjorts i långtidsutredningens ekonometriska modell. En neddragning av produktionen på grund av lägre efterfrågeökning än vad företagen för- utsatt kan även reducera exportökningen.

Produktivitetsutveck/ingen

Med produktivitet avses i denna framställning genomgående arbetsproduk- tiviteten, mätt som produktionsvolym (förädlingsvärde) per arbetad timme. En ökning i arbetsproduktiviteten kan åstadkommas dels genom en ökning av kapitalintensiteten, dvs. ökad kvantitativ insats av kapital per arbets- timme. dels genom inverkan av den s. k. teknikfaktorn (restfaktorn). Med den senare avses den produktionsökning som inte förklaras av ökade kapital- och arbetskraftsinsatser. Restfaktorn påverkas såväl av kvalitativa förbätt- ringar hos kapital och arbetskraft som av effekter via förändringen i för- delningen och utnyttjandet av resurser. Kapitalets utnyttjandegrad kan stiga genom att skiftarbetets omfattning ökar. En stor del av effektivitetsvinsterna har förklarats av att produktionsresurser förflyttats mellan och inom in- dustribranscherna från låg- till högproduktiva enheter. De många fusioner som förekommit inom industrin har lett till att stordriftsfördelar kunnat tillvaratas. Den sammanvägda effekten av alla dessa faktorer har visat sig förklara större delen av produktivitetstillväxten och har tenderat att öka i betydelse under efterkrigstiden.

I LU 70 väntades inflytande av restfaktorn minska något under början av 1970-talet jämfört med kapitalintensiteten. Restfaktorns betydelse tycks ha minskat i ännu högre grad under första hälften av 1970-talet än vad som förutsågs. I det följande skall några av de faktorer som bestämmer restfaktorns utveckling diskuteras.

Utbildning. En faktor som kan tänkas bidra till restfaktorns storlek är utbildningsnivån. Under de senaste decennierna har en genomgripande om- vandling och utbyggnad av undervisningsväsendet genomförts. Nya skol-

former har införts och skolplikten har förlängts. Under 1960-talet har antalet studerande i gymnasier, universitetet och högskolor lIerdubblats. På senare år har en kraftig satsning på arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning gjorts. Utanför utbildningssystemet svarar företag och andra institutioner för en stor utbildningsinsats.

Den höjning av utbildningsnivån som reformerna på utbildningsområdet inneburit har otvivelaktigt haft produktivitetshöjande effekter inom närings- livet. Utbildningsreformerna har hittills främst berört de yngsta åldersklas— serna i den aktiva delen av befolkningen. Det kommer att dröja lång tid innan hela arbetskraften omfattas av dessa reformer, varför utbildnings— expansionen ännu är långt ifrån avslutad.

Antalet anställda inom industrin med gymnasial eller eftergymnasial ut- bildning har ökat snabbt sedan början av 1960-talet. Samtidigt har det under lång tid rått brist på yrkesarbetare inom industrin. Detta gällde även under lågkonjunkturåren 1971—1972. Denna brist kan ses mot bakgrund av att den starka utbildningsexpansionen under slutet av 1960-talet främst skedde på teoretiska utbildningslinjer, vilket minskade andelen yrkesutbildade. Den omsvängning som skett på senare tid mot högre andel sökande till yrkes- inriktad utbildning väntas minska bristen på yrkesarbetare i framtiden.

Kapita/ets kvalitet. Den tekniska utvecklingen har medfört att produk- tionsmetodernas och produktionsmedlens effektivitet kontinuerligt förbätt- rats. Denna ökning i kapitalföremålens kvalitet har skett dels via mera spek- takulära tekniska innovationer som datatekniken, djupfrysningstekniken, styrning och kontroll av produktionsprocesser med elektronikens hjälp etc., dels via en mängd små "vardagsrationaliseringar". Förändringen i kapitalets genomsnittliga kvalitet påverkas förutom av takten i den tekniska utveck- lingen också av den takt i vilken nya och bättre kapitalföremål ersätter gamla samt av hur snabbt ny teknik sprids och kommer till kommersiell användning.

En grov uppfattning om kapitalstockens genomsnittliga effektivitet ges av den s. k. kapitalkvoten, dvs. kapitalinsatsen per producerad enhet. Jäm- förelser mellan olika år försvåras emellertid av att kapitalets utnyttjandegrad varierar med konjunkturläget samt av mera långsiktiga sysselsättningslör- ändringars inverkan. Arbetstidsförkortningarna har visserligen tenderat att sänka kapitalets utnyttjandegrad men genom att andelen skiftarbete sam- tidigt har ökat förefaller dock utnyttjandegraden att totalt sett ha ökat.

Kapitalkvoten inom industrin tenderade att minska från mitten av 1950- talet till slutet av 1960-talet. Minskningstakten har successivt avtagit och under perioden 1970—1975 har kapitalkvoten varit stigande. En viss del av nytillskottet till kapitalstocken under denna period har utgjorts av miljö- vårdsinvesteringar som inte givit upphov till direkt varuproduktion. Som framhålls i kapitel 3 framstår 1975 som ett år med lägre kapacitetsutnyttjande än 1970. Den högre utnyttjandegraden i utgångsläget svarar sannolikt för en avsevärd del av ökningen i kapitalkvoten 1970—1975.

Som framgår av tabell 7.l6 implicerar långtidsutredningens kalkyler att industrins kapitalkvot under perioden 1975—1980 ökari ungefär samma om- fattning som den — korrigerat för skillnader i kapacitetsutnyttjandegraden — gjort under perioden 1970—1975.

Investeringsutvecklingen inom industrin under de senaste åren och den prognos som redovisas i nästa avsnitt innebär en acceleration i kapitalbild- ningen under den framförliggande femårsperioden. Denna acceleration med- för en föryngring av kapitalstocken och eftersom nytt kapital normalt är effektivare än gammalt kapital, bör en föryngring medföra produktivitets- höjande effekter. En antydan om i vilken takt ny produktionsteknik förs in i produktionsprocesserna ges i tabell 3.9 rörande den andel maskinkapital som är 10 år eller yngre. Andelen ökade under perioden 1970—1975 efter att ha varit i stort sett oförändrad under 1960-talet. Enligt LU:s investe- ringskalkyler skulle andelen nyinstallerat maskinkapital komma att öka ytterligare något under prognosperioden.

Hur stor den produktivitetshöjande effekten blir av föryngringen i ka- pitalstocken beror på takten i den tekniska utvecklingen. Industrins satsning på forskning och utveckling (FOU) har säkert haft stor betydelse för kva- litativa förbättringar hos kapitalföremål och produktionsmetoder. Industrins kostnader för med egen personal bedrivet FOU-arbete uppgick 1971 till drygt 1 500 milj. kr.. vilket motsvarade ca 20 % av reala investeringarna. Därmed svarade industrin för ungefär 60 % av det totalt utförda FOU-arbetet inom landet. Mellan 1963 och l971 har FOU-investeringarna ökat med 3 a 4 % per åri volym, dvs. i ungefär samma takt som de fasta investeringarna.

Man torde kunna räkna med att FOU-arbetet inom industrin i framtiden ytterligare intensifieras och att detta kommer att få betydande effekter på industrins produktivitet. Att kvantifiera inflytandet från denna effekt är dock förenat med betydande svårigheter.

Effekter av strukruromvänd/ingen. En stor del av produktivitetshöjningen inom industrin, särskilt under perioden 1965—1970, förklaras sannolikt av den strukturomvandling som ägt rum. Resurser har överförts från branscher med lägre arbetsproduktivitet till högproduktiva branscher. Även inom bran- scherna har strukturomvandlingen gjort sig märkbar genom en tendens mot ökad koncentration till större enheter och nedläggning av mindre effektiva företag. En betydande fusionsaktivitet har också ägt rum under de senaste decennierna, vilket gjort det möjligt att ta till vara stordriftens fördelar inom produktion, administration och marknadsföring.

Takten i strukturomvandlingen tycks emellertid ha bromsats upp under första hälften av 1970-talet. Detta har inom industrin bl. a. tagit sig uttryck i betydligt långsammare nedgång av antalet sysselsatta jämfört med 1965—1970. Avsaktningen i strukturförändringarna kan också ha bidragit till den minskade regionala befolkningsomflyttning som har registrerats under början av 1970-talet. En del av den minskade'omvandlingstakten kan vara en rekyl från den ovanligt snabba utslagningen av enheter med lägre produktivitet än genomsnittet under perioden 1965-1970. De senaste årens förändring i arbetsmarknadspolitikens inriktning torde också ha haft en viss betydelse. Under 1960-talet inriktades de arbetsmarknadspolitiska medlen främst mot att befrämja arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska rörlighet. Under senare år har åtgärderna mera inriktats på att få företagen att anpassa sin efterfrågan efter arbetskraftens förutsättningar bl. a. i syfte att mildra utslagningsprocessen på arbetsmarknaden. Den aktiva lokalise- ringspolitiken, som inleddes vid mitten av 1960-talet. har successivt ökat

i betydelse. Vissa näringspolitiska insatser kan också ha medverkat till att strukturomvandlingen dämpats. Under 1974 trädde en ny lagstiftning om anställningsskydd i kraft, som bl. a. innebar en förlängning av uppsägnings- tiderna.

Den ändrade inriktning som sysselsättnings- och lokaliseringspolitiken fått på senare år väntas bestå och snarast förstärkas under resten av 1970-talet. Strukturomvandlingen kommer dock att fortgå också under resten av 1970- talet. Verkstadsindustrin och den kemiska industrin väntas fortsätta att öka sina andelar av industrins produktion och sysselsättning medan andelarna sjunker för bl. a. livsmedelsindustrin samt textil- och beklädnadsindustrin. Detta innebär en fortsättning på en utveckling som pågått under hela efter- krigstiden.

I nedanstående tablå redovisas hur den totala ökningen av hela industrins produktivitet fördelar sig på a) ökad produktivitet inom varje bransch och b) förändringar i branschstrukturen (%).

Ökad bransch- Förändrad produktivitet branschstruktur 1960—1965 99,4 0,6 1965—1970 94,5 5,5 1970—1975 97,5 2,5 l975—l980 97.4—97,7 2,3—2.6

På den höga aggregationsnivå som långtidsutredningen arbetar med upp- står positiva men mycket små effekter av förändringar i branschstrukturen, särskilt under perioden 1960—1965. Som visats av bl. a. industristruktur- utredningen kan produktiviteten emellertid variera betydligt mellan olika arbetställen inom en bransch, varför ovanstående procentandelar grovt un- derskattar strukturomvandlingens inverkan på produktivitetstillväxten. För perioden 1975—1980 ger beräkningarna en struktureffekt av ungefär samma omfattning som 1970—1975. Klart högre effekt på produktiviteten av för- ändringarna i branschstrukturen uppstod dock under perioden 1965—1970.

Sammanvägning. Att kvantifiera effekterna på restfaktor och produktivitet av var och en av de faktorer som diskuterats i det föregående torde vara vanskligt. Sannolikt finns det andra faktorer än de som här tagits upp som medför effekter på industrins arbetsproduktivitet. Vid en sammanvägning gäller det också att ta hänsyn till att en del av faktorerna griper in i varandra och inte kan särskiljas. Det gäller t. ex. den tekniska utvecklingen och ut- bildningsnivån.

Bidrag till en fortsatt hög tillväxt i restfaktorn torde främst komma från den fortgående utbildningsexpansionen och en fortsatt snabb teknisk ut- veckling. Den minskade takten i strukturomvandlingen och sysselsättnings- politikens ändrade inriktningar jämfört med slutet av 1960-talet är faktorer som verkar i motsatt riktning. Enligt LU:s produktivitetskalkyler skulle tillväxttakten i restfaktorn uppgå till 3,2—3,5 % per år 1975—1980. Detta är klart lägre än vad som beräknats för l960-talet men i linje med trend- utvecklingen under första delen av 1970-talet.

I tabell 7.13 redovisas utvecklingen av kapitalintensitet och restfaktor under 1960 och 1970-talen. Variationer i kapitalets utnyttjandegrad har emellertid inte kunnat beaktas i kalkylerna, varför jämförelser mellan olika tidsperioder måste göras med stor försiktighet. Den faktiska tillväxten i restfaktorn mellan 1970 och 1975 beräknas ha varit avsevärt lägre än den normaljusterade. Tendensen under perioden 1960—1975 mot allt mindre bi- drag till den totala produktivitetstillväxten från restfaktorn synes bestå under prognosperioden.

Bedömningen av produktivitetsutvecklingen för de enskilda industribran- scherna har utgått från företagens planer. Vid tolkningen av enkätresultatet har gjorts vissa antaganden om hur den mindre industrin kommer att ut- vecklas. Branschprognoserna i tabell 7.l4| grundas dels på en genomgång av de specifika förutsättningarna för produktivitetstillväxten i varje enskild bransch, dels på de överväganden av mera generell karaktär om struk- turomvandling. teknisk utveckling, sysselsättningspolitik etc., som beskri- vits i detta avsnitt. För de flesta branscherna avviker LU:s bedömning från planmaterialet. Erfarenheterna från tidigare enkäter har gett vid handen att företagen ten- derat att underskatta produktivitetstillväxten i LU-enkäterna. Den effekt av strukturomvandlingen som uppkommer till följd av att mindre effektiva företag läggs ned fångas sannolikt inte upp av planmaterialet. De svarande företagen utgår från att de kommer att bestå under hela planperioden. Även i denna enkät torde man kunna räkna med en viss, sådan underskattnings- effekt. De justeringar som detta motiverat är dock förhållandevis små. För vissa branscher har förutsättningarna ändrats påtagligt sedan insam- lingsarbetet avslutades ijanuari 1975. Det gäller bl. a. skogsindustrin. gruv- industrin, järn- och stålverken och varvsindustrin. I vissa fall kommer för- ändringen i planeringsförutsättningarna sannolikt att få långsiktiga kon- sekvenser. I några branscher — främst skyddad livsmedelsindustri. textil- 'Förutsättningarna För och beklädnadsindustri och petroleum- och kolindustri — är enkätresultaten de fyra anemaiiven dis- mindre tillförlitliga, varför planmaterialet fått kompletteras med annat un- kuleras närmare i kapitel derlagsmateriel. 4—

Tabell 7.13 Utvecklingen av produktionsfaktorinsatser och restfaktor inom industrin 1960—1980 Årlig procentuell förändring

Kapital- Antal Kapital- Rest- Produk- Restfaktorns an- stock arbetade intensi- faktor tivitet del av produktivi- timmar tet tetsökningen 1960—1965 5.2 0.0 . 5.2 4.8 7,1 68 1965—1970 4.6 — 1,8 ' ' 6.4 4.4 7.3 60 Utfall 1970—1975 4.5 —l.6 6.1 2,2 4,6 48 Trend 1970—1975 4.5 —1.6 6,1 3,4 5,9 58 Prognos 1975—1980 5.1—5.2 —0,7—2,0 5,9—7,1 3,2—3.5 5.8—6.2 54—60

Anm. Vid beräkning av restfaktorn har en s.k. Cobb-Douglas funktion använts. Som mått på produk- tionsfaktorernas bidrag till produktionen har valts samma värden som i LU 70 och i avstämningen av LU 70: 0,4 för kapital och 0,6 för arbetskraft. Minskas produktiviteten med 0,4x kapitalintensiteten er- hålls restfaktorn.

Tabell 7,14 Produktivitetsutvecklingen inom industrin I975-I980

LU-sektor Planmaterial LU:s kalkyl 1974—1980 1975—1980 Alt. I—Il Alt. lll—IV

3 Gruvindustri 5.6 6.0 6.2 4 Skyddad livsmedels- industri 3,0 2.0 2.4 5 Konkurrensutsatt livsmedels-3,4 4.5 4,9 industri 6 Dryckesvaru- o. tobaks— industri 4.2 6.0 6,5 7 Textil- o. beklädnads- industri 6.1 5.0 5,4 8Trä—, massa— o. pappers— industri 4.3 6.0 6,4 9 Grafisk industri 4.7 4.1 4,5 10 Gummivaruindustri 4,5 4.0 4.4 11 Kemisk industri 6,9 6,5 6,8 12 Petroleum- o. kol- industri I,8 7,1 7,4 I3Jord- o. stenindustri 4,4 4.5 4.9 14 Järn-. stål- o. metall- verk 6,4 7,5 7,8 15 Verkstadsindustri 4,9 6.0 6.5 16 Varv 6,6 4,2 4,7 17 Övrig tillverknings- industri 6,9 6.0 6.5 3—17 Hela industrin 5,0 5,8 6,3

Den kraftigaste produktivitetstillväxten väntas ske inom kemisk industri, petroleum- och kolindustri samt järn- och stålverk. Dessa branscher har även tidigare utmärkts av snabba produktivitetsökningar. Under genom- snittet ligger livsmedelsindustri, grafisk industri och gummivaruindustri. Nästan genomgående ligger bedömningarna för perioden 1975—1980 under den långsiktiga trenden, vilket bl. a. speglar den antagna lägre takten i struk- turomvandlingen jämfört med slutet av 1960-talet. Produktiviteten antas vara densamma i alternativ I och II. Branschprog- noserna ger sammantaget en årlig produktivitetstillväxt på 5,8 % för hela industrin. Detta innebär en klar uppbromsning jämfört med 1960-talet, då produktiviteten ökade med drygt 7 % per år. Under första hälften av 1970- talet har produktiviteten ökat i långsammare takt. Från 1970 till ett "nor- malt" 1975 beräknas tillväxten ha uppgått till 5,9 % per år.

I alternativ III antas att arbetstiden förkortas från 40 till 37,5 timmar per arbetsvecka. Som framgått av redogörelsen i kapitel 3 uppstår vid en allmän arbetstidsförkortning ett bortfall i produktionskapaciteten genom att mindre arbetskraftsresurser står till samhällets förfogande. Produktionsbort- fallet inom industrin blir sannolikt inte lika stort som minskningen i ar- betstiden, då arbetstidsförkortningen till viss del motvägs av en snabbare

ökning av produktiviteten. Tidigare erfarenheter ger vid handen att en ar- betstidsförkortning utlöser en rad kompenserande åtgärder i form av för- bättringar i arbetets organisation och i arbetsmetoderna. Preliminära be- räkningar i anslutning till arbetet inom delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA) tyder på att de senaste arbetstidsförkortningarna kompenserats med 0,45 % för varje procents förkortning av arbetstiden. Denna skattning måste dock förses med betydande osäkerhetsmarginaler. Vid tidigare un- dersökningarI har den produktivitetshöjande effekten av en arbetstidsför- kortning beräknats vara betydligt mindre.

Om man antar att personer som 1975 har en arbetstid som är mindre än 37,5 timmar per vecka inte berörs. beräknas effekten av arbetstidsför- kortningen inom industrin bli en minskning på nära 1 % per år på utförd timvolym.

Arbetskraftsvolymen i de olika industribranscherna påverkas dock med varierande styrka då den genomsnittliga arbetstiden skiljer sig åt mellan olika branscher före arbetstidslörkortningen. Kortare arbetstider än 40 tim- mar perarbetsvecka gäller f. n. för treskiftarbete och underjordsarbete. Vidare varierar deltidsarbetets omfattning mellan olika industribranscher.

Med det tidigare angivna relationstalet (0,45) skulle produktivitetshöj- ningen på grund av arbetstidsförkortningen uppgå till ca 0,4 procentenheter 1975—1980 för hela industrin.

Investeringar och kapitalbildning

Industrin har under efterkrigstiden svarat för omkring 20 % av de totala bruttoinvesteringarna. Andelen låg något över 20 % i början av 1960-talet för att sedan sjunka till ca 18 % 1970. Genom att tillväxttakten i inves- teringarna inom industrin därefter ökat samtidigt som andra betydande in- veste'ringsområden som bostäder och kommunala investeringar minskat har industrins andel stigit. 1975 beräknas andelen vara ca 24 %.

Storföretagens investeringsplaner tyder på en fortsatt snabb tillväxt under resten av 1970-talet. Traditionellt brukar de långsiktiga investeringsplanerna underskatta den faktiskt realiserade investeringsnivån. Underskattningen växer med planperiodens längd. I industrienkäten till LU 75 har använts en något annorlunda frågeteknik än tidigare. Syftet har varit att i möjligaste mån undvika denna systematiska underskattning. Enkätsvaren för hela in- dustrin visar följande investeringsutveckling (index l974=100).

1975 1976 1977 1978 1979 1980

Enkätresultat uppräknade till NR-nivå 129 123 133 125 109 97

En tydlig nedgång under de två sista åren i planperioden kan iakttas trots den nya frågetekniken. För hela planperioden ligger dock den genom- snittliga investeringsnivån betydligt högre än utgångsnivån jämfört med förhållandet vid tidigare enkättillfallen. Det är framför allt investeringspla- lsou 19649 och SOU nerna inom kemisk, jord- och sten-, järn- och stål- samt verkstadsindustri 1968166—

som bidragit till den höga nivån men även skogsindustrin uppvisar jäm- förelsevis expansiva planer. I nedanstående tablå redovisas investeringsplaner och utfall för hela in- dustrin i LU-enkäterna.

Enkät— Basår Plan- Planer Utfall Planer tidpunkt = IOO period Utfall 1960 1959 l961—65 106 131 0.81 1964 1963 1965—70 92 I 10 0.84 1969 1969 1970—75 98 120 0.82 1972 1972 1973—77 93 111” 0,84 I974 1974 1975—80 120 . » - - —

Källa: SOU l973z21. bilaga 3. a IUI:s prognos för perioden 1972—1977 i avstämningen av LU 70. lnvesteringsnivån 1973—1975 ligger redan ca 20 % över nivån 1972.

Enkätresultatet pekar på att investeringsviljan nu är större än vid något tidigare enkättillfalle. Mot bakgrund av den goda vinstutvecklingen inom industrin under 1973 och 1974 är det inte förvånande att investeringsbe- nägenheten ökat. Om man skulle justera för traditionell underskattning i samma grad som tidigare varit motiverat erhålls en tillväxttakt på 11 a 12 % per år 1975—1980.

Den avsevärt högre investeringsnivån i den senaste LU-enkäten kan dock delvis sammanhänga med den ändrade frågetekniken. Det är också möjligt att företagen nu i högre grad än tidigare planerar på längre sikt. I denna liksom vid 1972 års industrienkät har man endast undersökt företag med mer än 200 anställda. Sannolikt har storföretagen mer bindande investe- ringsplaner än mindre företag. Tolkningen av investeringsplanerna kom— pliceras denna gång dessutom av den starka prisutvecklingen de senaste åren. Frågan kan ställas om företagens planer helt speglar volymutveck— lingen. Särskilt vad gäller investeringarna är planeringen normalt i hög grad betingad av finansiella faktorer. Medan de långsiktiga investeringsplanerna i LU-enkäterna har visat en konsekvent underskattning av den faktiska utvecklingen har däremot pla- nerna för det närmast kommande året haft en tendens att överskatta vo- lymutvecklingen. Detta torde till stor del hänga samman med svårigheter _att ange uppgifter för utgångsåret och övriga år i samma års prisnivå. Enligt 1974 års enkät skulle investeringsvolymen öka med ca 30 % från 1974 till 1975 medan nu föreliggande prognos pekar på en ökning med drygt 7 %. Då enkätuppgifterna insamlades under perioden november I974—januari 1975 kan det finnas en risk för att många företag angett investeringarna 1975 i 1975 års priser i stället för som avsett i 1974 års genomsnittliga prisnivå.

Mot denna bakgrund ter sig en justering för underskattningseffekten i samma grad som tidigare som alltför kraftig. I tolkningen av planerna har därför gjorts en betydligt mindre uppjustering än vad skillnaden mellan planer och utfall i tidigare industrienkäter skulle motivera. Den genom-

Tabell 7.15 Industrins investeringar 1970—1980 Årlig procentuell volymförändring

LU-sektor 1970—1975 1975—1980 Alt. I Alt. 11—111 Alt. IV

3 Gruvindustri 7,2 6.7 6.7 6_7 4 Skyddad livsmedels- industri —1,8 2,7 1,8 14 5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri —3,6 —3.0 —6.6 —8,8 6 Dryckesvaru- och tobaksindustri —6,0 —7,1 —7,1 —7,] 7Textil- och beklädnads- industri 4,7 —2,1 —4,9 —6,4 8Trä-. massa- och pappersindustri 9,2 5,5 5,5 5,5 9 Grafisk industri —5,0 8,2 6,6 5,7 10 Gummivaruindustri —12,8 8,6 6,4 5,2 11 Kemisk industri 2,8 11,4 8,4 6.8 12 Petroleum- och kol- industri 50,9 —15,9 —15,9 —15.9 I3Jord- och sten- industri 9,5 6,5 4,7 3,8 14Järn-, stål- och metallverk 6,2 16,4 16,4 16,4 15 Verkstadsindustri 6.9 7,0 6,3 5,9 16 Varvsindustri 51.9 —19.0 —19,0 —19,0 17 Övrig tillverknings- industri 5,0 —1,7 —1,7 —I,7 3—17 Hela industrin 7,1 6,2 5,5 52

snittliga investeringsnivån 1975—1980 har i medeltal justerats upp ca 10 %. Enkätresultaten för de olika branscherna redovisas i industriverkets redo- görelse.

1 tabell 7.15 redovisas långtidsutredningens prognoser över investerings- utvecklingen 1975—1980 i de olika alternativen. I alternativ 1 utgår prognosen i regel från företagens planer. För några branscher har dock enkätresultaten inte legat till grund för investeringsprognoserna. Det gäller petroleum- och kolindustri,järn-, stål- och metallverk samt varvsindustri. Inom de två sist- nämnda branscherna har planeringsförutsättningarna ändrats betydligt sedan enkäten gick ut i november 1974.

Den starkaste investeringstillväxten 1975—1980 väntas ske inom järn-, stål- och metallverk samt kemisk industri. Även inom verkstadsindustrin beräknas investeringstillväxten ligga över industrigenomsnittet. Inom några branscher — främst petroleum- och kolindustri samt varv — förutses inves- teringarna minska kraftigt; nedgången sker dock från en hög nivå 1975. För hela industrin innebär branschprognoserna en tillväxt på drygt 6 % per år 1975—1980.

I alternativ I förutsätts den privata konsumtionen öka med 3 % per år. Detta ställer högre krav på produktion av industrivaror och därigenom in-

vesteringar än alternativen med lägre konsumtionsökning. Kraven på högre produktion i alternativ I ställs i första hand på industribranscher vars pro- duktion till stor del går till privat konsumtion, men genom indirekta effekter påverkas även branscher som främst producerar insats- och investerings- varor. I vissa branscher har, som framgår av tabell 7.15, antagits att samma investeringstillväxt realiseras oberoende av resursanvändningen. För främst konsumtionsvaruinriktade industribranscher har i alternativ 11 den lägre privata konsumtionsutvecklingen på 2 % per år förutsatts slå igenom på investeringstillväxten. Detta resulterar i en investeringsökning med 5,5 % per år 1975—1980.

I alternativ III antas att investeringstillväxten blir densamma som i al- ternativ II; någon inverkan av arbetstidsförkortningen förutsätts således ej förekomma. De undersökningar som gjorts pekar tämligen entydigt på att en arbetstidsförkortning av den omfattning som här är aktuell endast får obetydliga effekter på investeringarna. Bedömningen av investeringsutveck- lingen i alternativ IV är mera schablonmässigt gjord och innebär en viss neddragning med hänsyn till den långsammare konsumtionsutvecklingen.

Investeringsprognoserna för 1975—1980 innebär en något långsammare ök- ningstakt än under perioden 1970—1975, då tillväxten i genomsnitt uppgick till drygt 7 % per år. Merparten av denna tillväxt förklaras av den mycket starka investeringsökningen under 1973—1975. Genom att expansionen 1975—1980 sker från en hög nivå 1975 innebär prognosen som tidigare nämnts en acceleration i kapitalbildningen inom industrin och att industrins andel av de totala bruttoinvesteringarna ökar från 24 % 1975 till 28—29 % 1980.

Konsekvenserna av investeringskalkylerna för några centrala kapitalmått 1975—1980 sammanfattas i tabell 7.16. Där framgår bl. a. den fortgående höjningen av kapitalintensiteten. dvs. kapitalvolymen per arbetstimme. Det- ta speglar delvis den kontinuerliga substitutionen av kapital för arbetskraft. Kapitalintensiteten väntas öka något långsammare 1975—1980 än tidigare i alternativ 1 men snabbare i alternativ II och 111. Tendensen mot allt högre kapitalkvot och investeringskvot väntas bestå under resten av 1970-talet.

Tabell 7.l6 Utvecklingen av industrins kapitalstock, kapitalintensitet, kapitalkvot och investeringskvot 1960—1980

Årlig procentuell förändring

Kapital- Kapital- Kapital- Investerings- stock intensitet” kvotb kvott' 1960—1965 5.2 5,2 —0.9 —l ,9 1965—1970 4,6 6,4 0 —1.0 1970—1975 4.5 6,1 0,9 3.2 1975—1980d Alt. I , 5,9 1.2 Alt. 11 6.5 , 10 Alt 111 7,1 4 1,2

” Kapitalstock per arbetad timme. b Kapitalstock per producerad enhet (bruttoproduktionsvärde). CBruttoinvesteringar per producerad enhet (bruttoproduktionsvärde). dNågra kalkyler avseende alternativ IV har inte utförts.

Produktion

Efter den snabba produktionsökningen inom industrin under början av 1960- talet har tillväxten avtagit. 1975 uppgick industrins andel av den totala produktionen i landet till ca 31 %. »

Enkätresultat. Enligt företagens produktionsplaner skulle tillväxttakten bli av samma storleksordning som under början av 1960-talet. Storföretagens planer skulle innebära en årlig ökningstakt i produktionsvolymen 1974—1980 på 7,5 % per år. Därmed är företagens framtidsbedömningar mer optimistiska denna gång än vid något tidigare enkättillfälle. Även planerna beträffande export, investeringar och sysselsättning är mer expansiva än tidigare.

Som framgår av tabell 7.17 planeras mycket kraftiga produktionsökningar inom t. ex. kemisk industri, järn- och stålverk och verkstadsindustri. Pro- duktionsplanerna för textil- och beklädnadsindustrin kontrasterar bjärt mot den historiska utvecklingstakten. En genomgång av enkäturvalet i denna bransch har dock gett vid handen att expansiva företag är överrepresenterade. Som påpekats tidigare har planeringsförutsättningarna för varven kraftigt förändrats sedan enkäten samlades in, varför man inte kan räkna med att produktionsplanerna för denna bransch kommer att realiseras.

Enkäten omfattade inte företag med mindre än 200 anställda. Dessa fö- retag sysselsätter ungefär 1/3 av antalet sysselsatta inom industrin. Vid en bedömning av hela industrins utveckling, som bl.a. baseras på enkät- resultatet, är det nödvändigt att bedöma hur den mindre industrin kommer att utvecklas i förhållande till storföretagen. En beräkning av enkätresultaten uppräknade till branschtotaler har utförts av industriverket.

Tabell 7.17 Industriproduktionen 1970—1980 Årlig procentuell volymförändring

LU-sektor 1970_ Planmaterialb LU-modellen 1975—1980 1975” 1974—1980 An. 1 Alt. 11 Alt. lll Alt. IV

Gruvindustri 6.1 4.4 4,1 3,3 3,0 2,5 Skyddad livsmedelsindustri —2,5 2,8 —0,6 — 1,1 — 1,2 — 1,4 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 2,1 4,3 2,6 1,7 1,6 1,2 Dryckesvaru- o. tobaksindustri 3,4 3,8 3,3 2,4 2,4 2,0 Textil- o. beklädnadsindustri —1.0 8,1 0,8 0,2 0,1 —O,2 Trä-, massa— o. pappersindustri 4,7 5,1 5,2 4,5 4.3 3.9 Grafisk industri 0.7 4.6 0,9 0,6 0,1 —0.1 Gummivaruindustri 1,0 6.2 5.4 4,6 4,3 3,9 Kemisk industri 8,1 9,0 9,3 8,4 8,1 7,7 Petroleum- o. kolindustri 0,2 5.1 4.5 3,5 3,2 2,7 Jörd- o. stenindustri — 1,4 6,9 1,8 1,8 1,3 1,3 Järn-, stål- o. metallverk 3,9 89 8.0 7,1 6,9 6,4 Verkstadsindustri 5.7 8.5 6,5 5,6 5,4 4,9 Varv 8.7 9.2 —4,5 —5,0 —5,0 —5,2 Övrig tillverkningsindustri 6,0 13,2 4,9 4,4 4,0 39 Hela industrin 4.2 7,4 5,2 4.4 4.2 3,7

” Utveckling från 1970 till det justerade utgångsvärdet 1975 (se avsnitt 5.1). 5 Enkätresultat för företag med mer än 200 anställda.

Model/resultaten. Produktionsutvecklingen 1975—1980 inom industrin framgår av tabell 7.17. Resultaten varierar främst beroende på hur stor del av resurstillväxten som går till privat resp. offentlig användning. Om den privata konsumtionen förutsätts öka med 3 % per år 1975—1980 im- plicerar detta tillsammans med övriga antaganden i alternativ I en ökning i industriproduktionen med 5,2 % per år under prognosperioden. 1 alternativ 11 och 111, där den privata konsumtionen förutses öka med endast 2% per år. ger modellkalkylerna en produktionsökning för hela industrin på 4,4 resp. 4,2 % per år 1975—1980. I alternativ IV, där den privata konsum- tionens årliga ökningstakt har satts till 1,5 %. skulle produktionens öknings— takt bli 3,7 % per år.

Som påpekats tidigare har den privata konsumtionen högre industriva- ruinnehåll än offentlig konsumtion och investeringar. Av tabell 7.12 fram- går att neddragningen av den totala privata konsumtionen och investeringar- na i alternativ II och III jämfört med alternativ 1 innebär ett nära nog lika stort efterfrågebortfall på den inhemska marknaden. Genom att produk- tionsvolymen i andra näringsgrenar växer långsammare innebär prognoserna för de olika alternativen att industrins andel av den totala produktionen ökar från 31 % 1975 till 315—34,5 % 1980.

I samtliga alternativ är den beräknade tillväxten av industriproduktionen 1975—1980 klart lägre än under 1960—talet. Resultaten ligger mera i iinje med den långsammare utvecklingen under första hälften av 1970-talet. 1 alternativ 1 skulle produktionstillväxten inom industrin fram till 1980 emel- lertid accelerera jämfört med den föregående femårsperioden. Mot bakgrund av den förväntade resurstillväxten och med den tillväxt i efterfrågan på den inhemska och internationella marknaden för industrins vidkommande som modellkalkylerna bygger på, skulle således industrins planerade pro- duktionstillväxt inte fullt ut kunna realiseras. Möjligheterna för enskilda industribranscher att uppnå den planerade produktionsökningen diskuteras i branschavsnittet.

Sysselsättning

Industrins andel av den totala sysselsättningen har sjunkit under 1960-talet och början av 1970-talet. 1975 sysselsattes drygt 1 milj. personer inom in- dustrisektorerna. Räknat i antal arbetade timmar beräknas industrins andel av den totala sysselsättningsvolymen uppgå till ca 28 %.

Enkätresultat. Företagens sysselsättningsplaner fram till 1980 kontrasterar relativt starkt mot utvecklingen hittills under 1960- och 1970-talen. Som påpekats tidigare har företagen emellertid tenderat att överskatta syssel- sättningsbehovet i LU—enkäterna, vilket bl. a. hänger samman med att man i enkäten inte tar full hänsyn till att företag kommer att läggas ned under perioden.

Storföretagens planer innebär sålunda att antalet anställda skulle öka med 2.8 % per år fram till 1980. vilket motsvarar en ökning på ca 150 000 personer. Mätt i antalet arbetade timmar skulle sysselsättningen öka med 2,4 % per år.

Eftersom utvecklingen för den mindre industrin innebär en fortsatt ten-

Tabell 7.18 Sysselsättningen inom industrin 1970—1980 Årlig procentuell förändring i antal arbetade timmar

LU-sektor ]970— Planmate- LU-modellen 1975—1980 19750 rialb Alt. 1 All. 11 Alt. 111 Alt. IV 1974—1980

Gruvindustri — 1,6 — 1.2 — 1.8 —2.6 —3.1 —3,5 Skyddad livsmedelsindustri — 3.8 — 0.2 — 2.6 — 3.0 — 3,5 — 3,7 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri — 2.1 0.9 — 1.8 — 2.7 — 3,1 - 3.5 Dryckesvaru- o. tobaksindustri — 6,6 — 0,4 — 2.6 — 3.4 — 3,9 — 4.3 Textil— o. beklädnadsindustri — 7.1 2.0 — 4,0 — 4,6 — 5.0 — 5.3 Trä-_ massa- o. pappersindustri — 1.2 0.7 — 0,7 — 1.4 — 2.0 — 2,4 Grafisk industri —2,2 —0,1 -3.0 —3,4 —4.2 —4.4 Gummivaruindustri —2.0 1.6 1.4 06 —0.1 —O.5 Kemisk industri 0.3 2.1 2.6 1.7 1.2 0.8 Petroleum- o. kolindustri —l,3 3,4 —2.4 —3_4 —3_9 — 4,4 Jörd- o. stenindustri —5.2 2.5 —2,6 -2,6 —3,4 — 3,5 Järn—. stål- o. metallverk — 1.9 2.5 0.5 —0,4 —0.9 — 1.3 Verkstadsindustri — 0,4 36 0,5 — 0,4 — 1.1 _ 1.5 Varv 3.0 2.6 —8.3 —8,8 —9,3 —9,5 Övrig tillverkningsindustri — 3.0 6.3 — 1.1 — 1.5 — 2.3 -— 25 Hela industrin — 1.6 2.4 — 0,7 — 1,4 — 2,0 — 2.4

” Utveckling från 1970 till det justerade utgångsläget 1975 h Enkätresultat för företag med mer än 200 anställda.

dens mot koncentration av sysselsättningen till stora enheter, skulle den planerade sysselsättningsökningen inom industrin totalt dock inte bli fullt lika kraftig.

Model/resultat. Sysselsättningsutvecklingen 1975—1980 i modellkalkylerna ligger mera i linje med den historiska utvecklingen. I alternativ 1 skulle dock antalet arbetade timmar inte minska i samma takt som under den senaste tioårsperioden. Sysselsättningsminskningen 1975—1980 har beräknats till 0,7 % per år mot en nedgång på i genomsnitt 1,7 % per år under perioden 1965—1975.

Även i alternativ II minskar antalet arbetade timmari något långsammare takt än tidigare. Modellberäkningarna visar en minskning på 1.4 % per år.

Vid den arbetstidsförkortning från 40 till 37,5 timmars arbetsvecka som förutsätts ske i alternativ III beräknas minskningen i antalet arbetade timmar uppgå till 2 % per år 1975—1980. Detta motsvarar ungefär utvecklingen under perioden 1965—1970. [ alternativ IV beräknas minskningen 1975—1980 uppgå till 2.4 % per år.

En omräkning av sysselsättningsvolymen till antal personer har utförts av statistiska centralbyrån. Resultaten av dessa beräkningar redovisas i av— snitt 72. Där framgår att antalet sysselsatta inom industrin skulle öka med ca 24000 personer i alternativ 1 och minska med drygt 29000 personer i alternativ 11. Den förutsatta arbetstidslörkortningen i alternativ 111 skulle leda till en minskning i antalet sysselsatta 1975—1980 med endast 2 500 personer. I alternativ IV, då arbetstidsförkortningen föranleder en neddrag- ning av den privata konsumtionens ökningstakt till 1,5 % per år. skulle industrisysselsättningen komma att minska med nära 24000 personer.

' Resultaten i beräkning— arna för alternativ IV re— dovisas i tabellerna 7.12—7.18. men kommen— teras endast undantags- vis i texten.

Branschutveck/ingen

I detta avsnitt redogörs kortfattat för olika utvecklingstendenser inom in— dustrins delbranscher mot bakgrund av företagens planer och kalkylerna i långtidsutredningens ekonometriska modell. För vissa av branscherna har beskrivningen av utrymmesskäl blivit mycket summarisk. I den mån ut— vecklingen av produktion, sysselsättning, investeringar, export etc. inom olika industribranscher inte beskrivs i det följande, hänvisas till tabellerna i avsnitt 6.2—6,4 och de tabeller som redovisats i de närmast föregående avsnitten.l

Inom den svenska gruvindustrin spelar brytning och anrikning av järnmalm den helt dominerande rollen och svarar för ca 3/4 av sektorns totala för- ädlingsvärde. Järnmalmsbrytningen sker dels i Lappland, dels i Bergslagen i ett fåtal stora företag. Av lapplandsmalmen exporteras ca 90 %. medan den mellansvenska järnmalmen främst avsätts inom landet.

För gruvindustrin som helhet planeras en ökning i förädlingsvärdet på 4,4 % per år 1974—1980, vilket är en långsammare tillväxt än under 1960-talet och första hälften av 1970-talet. För exporten anger företagen en minskning på 1,5 % per är, vilken främst sammanhänger med att en växande del av LKAB:s järnmalm under prognosperioden levereras till Norrbottens Järnverk i stället för att som nu exporteras. Dessutom torde bergslagsgruvornas ka- raktär av inhemska leverantörer till egna järnverk ytterligare accentueras fram till 1980. Sedan enkäten gick ut hösten 1974 har emellertid utbygg- nadsplanerna för Stålverk 80 ändrats. Endast en masugn kommer att vara i drift 1980 varför malmexporten kommer att utvecklas snabbare än vad planerna anger. Konjunkturinstitutet har mot bakgrund av de ändrade pla- nerna räknat med en exportökning på drygt 4 % per år 1974—1980.

Produktiviteten har ökat snabbt under 1960—talet och början av 1970-talet. som ett resultat av bl. a. satsningar på bättre teknisk utrustning samt en ökad förädling av malmen. Planmaterialet antyder att utvecklingen av pro- duktivitet och investeringar inte skulle gå i lika snabb takt fram till 1980.

Modellkalkylerna har emellertid resulterat i en något långsammare pro- duktionsutveckling än enligt planmaterialet. Det krav på export som by- tesbalansmålsättningen ställer innebär en ökning på 3 a 4 % per år.

LivsmedeIs-, dryckesvaru- och tobaksindustrin var tidigare en av våra större industribranscher. Genom att produktionsvolymen har ökat betydligt lång- sammare än i industrin som helhet har emellertid dessa branschers andel av den totala industriproduktionen minskat. 1975 beräknas andelen uppgå till ca 7,5 %.

Inom den skyddade livsmedelsindustrin. där kooperativa företag spelar en framträdande roll, planerar storföretagen att öka produktionen med 2,8 % per år 1974—1980. Bortfallet är emellertid av så stor omfattning att plan- materialet måste tolkas med stor försiktighet. För den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin och dryckesvaru- och tobaksindustrin planerar storfö- retagen en ökning i produktionen på 4,3 resp. 3.8 % per år.

Sedan början av 1960—talet har ett stort antal företagsköp och fusioner förekommit samtidigt som många mindre företagsenheter lagts ned. Särskilt kraftig har strukturomvandlingen varit inom dryckesvaruindustrin. Även inom vissa av livsmedelsindustrins delbranscher har omvandlingen gått i snabb takt. Sammantaget har antalet arbetade timmar minskat med 2.7 %

per år under perioden 1960—1975.

Bedömningen av produktivitetsutvecklingen har utgått från planmate- rialet. Enligt detta skulle produktiviteten öka något snabbare inom den skyd- dade livsmedelsindustrin än tidigare, men långsammare i de båda andra delbranscherna. I modellkalkylerna har produktiviteten förutsatts öka med 2,0_ 4,5 och 6,0 % per år 1975—1980 för skyddad livsmedelsindustri, kon- kurrensutsatt livsmedelsindustri resp. dryckesvaru- och tobaksindustri. I den senare branschen innebär detta en betydligt långsammare ökningjämfört med tidigare, vilket antyder en förväntad nedsaktning av strukturomvand- lingstakten. Modellresultaten innebär en fortsättning på tendensen till sjun- kande produktions- och sysselsättningsandelar.

Textil- och beklädnadsindustrin har utsatts för ovanligt starka strukturella påfrestningar under trycket av importkonkurrens från s. k. låglöneländer. Detta har skapat svåra lokala och regionala sysselsättningsproblem. Från 1960 till 1975 beräknas antalet sysselsatta ha minskat med ca 75 000 personer. Mest dramatisk har sysselsättningsminskningen varit inom läder- och sko- industrin.

Denna negativa utveckling har påkallat särskilda åtgärder från statsmakter— na. I början av 1970-talet inleddes sålunda vissa statliga stimulansprogram i syfte att på längre sikt stärka konkurrensförmågan. I oktober 1975 genom- fördes också bl.a. importbegränsningar för skor och gummistövlar samt licenstvång för importen av vissa textil- och konfektiönsvaror. Av särskilt intresse är de försök som gjorts för att främja den svenska textil- och kon- fektionsexporten. Exporten har ökat snabbt under 1960-talet och början av 1970-talet och utgör för många textilföretag en avgörande överlevnadsfaktor.

Enkätresultatet har inte kunnat ligga till grund för bedömningen över sektorns framtida utveckling. Som påpekats tidigare har expansiva företag blivit överrepresenterade i urvalet.

Produktionen per arbetstimme har bedömts öka med 5 % per år 1975—1980. Detta speglar en antagen långsammare takt i strukturomvand- lingen än tidigare, där de ovan nämnda statliga stödåtgärderna förväntas få en viss effekt. Produktionen skulle enligt alternativ I—III öka med 0.1—0,8 % per år 1975—1980 och antalet arbetade timmar minska med 4 a 5 % per år, vilket är en klart långsammare nedgång än under den senaste tioårsperioden. Enligt alternativ IV skulle produktionen minska obetydligt, Trä-. massa-, pappers- och pappersvaruindustrierna svarade 1975 för nära 15 % av hela industrins produktion. Till träindustrin hör sågverk, snicke- rifabriker, möbelfabriker m. m. Pappersvaruindustrin är i stor och växande grad integrerad med massa- och papperstillverkning. Branschen är starkt exportinriktad och svarar för ca 20 % av den totala varuexporten. Plandata har insamlats för följande tre delbranscher (årlig procentuell för-

ändring). Trävaru- Massa- och Papp— och pappers- industri pappersindustri industri Förädlingsvärde 4.3 4,7 9,7 Antal arbetade timmar 0,7 O_6 1,8

Produktivitet 3.6 4,1 7,9

' Grafisk industri i om- vandling, SOU 1974:34.

Avgörande för tillväxtbetingelserna är dels utvecklingen på de utländska avsättningsmarknaderna, dels råvarutillgången. Enligt konjunkturinstitutet skulle det marknadsmässiga utrymmet vara betydligt större än den för— väntade kapacitetstillväxten inom den svenska skogsindustrin.

Efter de senaste årens kraftiga expansion är råvarubehovet inom den svens- ka skogsindustrin nu så betydande att virkestillgången är en klart begrän— sande faktor för den råvarubearbetande delen av skogsindustrin. För pap- perstillverkningen torde dock råvarutillgången knappast vara någon begrän- sande faktor, då utrymmet för vidareförädling av massa till papper fort- farande är betydande. Enligt & 136 a byggnadslagen prövas utbyggnadspro- jekt av regeringen om lokaliseringen är av väsentlig betydelse för landets samlade mark, vatten- och energiförsörjning. För närvarande behandlas vissa planerade utbyggnadsprojekt inom massa- och pappersindustrin. Flera stora projekt ligger dock utanför denna prövning.

Vid långtidsutredningens investeringsbedömningar. som baseras på fö- retagens planerade utbyggnad, har hänsyn tagits till att inte alla av de projekt som prövas av regeringen torde komma att färdigställas eller påbörjas före 1980. Beräkningarna ger en investeringstillväxt på 5,5 % per år 1975—1980. vilket är klart lägre än under perioden 1970—1975. Produktionsvolymen be- räknas öka med 4,3—5,2 % per år 1975—1980, dvs. i något långsammare takt än vad planmaterialet antyder. Det exportkrav som ställs på skogs- industrin innebär en årlig ökning på 6,2—7,4 % 1975—1980. Konjunkturin- stitutet har angett den ur utbudssynpunkt möjliga exportökningen till 6,7 % per år.

Bedömningen för den gra/iska industrin baseras dels på enkätens uppgifter om utvecklingen fram till 1980, dels på det utredningsarbete som Grafiska kommitten utfört för denna industribransch.l Med en ökning i produk- tiviteten på 4,1 % per år 1975—1980 implicerar beräkningarna en årlig pro- duktionstillväxt på 0.1—0.9 %.

För gummivaruindustrin och den kemiska industrin bygger bedömningarna för produktivitet och investeringar på planmaterialet. Produktionen per ar- betstimme har beräknats växa med 4 resp. 6,5 % per år 1975—1980. Kal- kylerna har resulterat i en fortsatt stark tillväxt i framför allt den kemiska industrin. som därigenom förväntas fortsätta att öka sin andel av industrins totala produktion och sysselsättning. Gummiindustrins planerade produk- tionstillväxt skulle enligt modellkalkylerna inte fullt ut komma att realiseras fram till 1980. Produktionsökningen på 4 a 5 % innebär dock en betydligt snabbare utveckling än under den senaste femårsperioden.

Inom petroleum- och kolindustrin har kapaciteten ökat språngvis genom att expansionen främst skett via ett fåtal projekt med stor produktions- kapacitet. Genom tillkomsten av Scanraffvid Brofjorden 1975 ökade Sveriges raffinaderikapacitet med ca 60 %. Detta projekt har tillsammans med in- vesteringar i den första etappen av NJAzs koksverk i Luleå förklarat den snabba investeringstillväxten under perioden 1970—1975.

Investeringsbedömningen 1975—1980 måste betraktas som osäker. Vissa ytterligare utbyggnadsplaner vid de befintliga raffinaderierna har visserligen offentliggjorts. Under prognosperioden kommer dessutom NJA:s koksverk att byggas ut i samband med den första etappen av Stålverk 80. Den be—

dömning som långtidsutredningen stannat för innebär en minskning i in- vesteringsvolymen i denna sektorjämfört med den höga nivån 1975. Härvid har dock ingen hänsyn tagits till om planerna på ett statligt raffinaderi vid Brofjorden kommer att förverkligas. Skulle detta ske kommer investerings- nivån 1975—1980 att bli väsentligt högre. Om Statraff byggs skulle detta medföra att den genomsnittliga investeringsnivån 1975—1980 blir mer än tre gånger högre.

Till jord- och stenindustrin räknas främst porslin- och glasindustri samt tegel- och cementindustri. Hela branschen svarar för ca 4 % av industrins produktion och sysselsättning. Ungefär 80 % av branschens produktion av— sätts inom byggnads- och anläggningsverksamheten.

Den minskade aktiviteten inom byggnadssektorn under första hälften av 1970-talet medförde ett minskat avsättningsutrymme för huvuddelen av branschens produkter. Produktionen beräknas ha minskat med i genom- snitt ca 1,5 % per år 1970—1975.

Enligt enkätmaterialet planeras en produktionsökning med ca 7 % per år fram till 1980. Planerna antyder att exportens andel skulle stiga kraftigt. Exporttillväxten har angivits till 14 % per år.

Mot bakgrund av prognoserna för byggnads- och anläggningsverksam- heten torde dock produktionsplanerna inte komma att realiseras. Produk- tionen skulle enligt i modellkalkylerna öka med 1,5 ä 2 % per år 1975—1980 och produktiviteten stiga med 4.5 % per år.

Järn-, stäl- och metal/verken beräknas 1975 svara för ca 6 % av indu- striproduktionen. Branschens kapitalstock är betydande, vilket belyses av att dess andel av hela industrins kapitalbestånd uppgår till ca 14 %.

Storföretagens planer anger en ökning i produktionsvolymen på ca 9 % årligen fram till 1980. Med den ändrade uppläggning av utbyggnaden av Stålverk 80, som innebär att produktionen 1980 endast blir hälften så stor som i de ursprungliga planerna, kommer en så snabb produktionsökning inte att kunna åstadkommas.

I modellkalkylerna, där produktionen per arbetstimme förutsatts öka med 7,5 % per år 1975—1980. har förädlingsvärdets volymmässiga tillväxttakt beräknats till 6,9—8,0 % per år i de olika alternativen. Antalet arbetade tim- mar skulle då förändras obetydligt, medan antalet sysselsatta i hela branschen i de olika alternativen skulle öka med mellan 1 500 och 4600 personer. Det krav på export som ställs på denna bransch innebär en årlig ökning på 12 a 13 % 1975—1980. Enligt konjunkturinstitutets kalkyler över mark- nadsutvecklingen skulle det emellertid endast vara möjligt att öka exporten med 11,5 % per år.

Vid bedömningen av investeringarna har hänsyn tagits till de ändrade utbyggnadsplanerna för Stålverk 80. För järn- och stålverken innebär detta en ökning av de totala investeringskostnadernajämfört med de ursprungliga planerna då två valsverk för vidareförädling av Stålverk 8015 stålämnen kommer att byggas. Inom icke-järnmetallverken ligger även ett stort projekt i den beslutade utbyggnaden av aluminiumsmältverket i Sundsvall. Mot denna bakgrund kommer investeringarna således att växa mycket kraftigt under prognosperioden. Tillväxten har i genomsnitt beräknats uppgå till 16,4 % per år 1975—1980.

Verkstadsindustrin är en heterogen bransch med en tillverkning som om- fattar en mångfald olika produkter och produktionsprocesser. Branschens dominerande roll inom svensk industri belyses av att dess andel av den totala industriproduktionen är ca 40 %. Totalt sysselsätts över 420 000 per- soner inom branschen.

Verkstadsproduktionen har under perioden 1960—1975 expanderat årligen med i genomsnitt 7,3 % per år. Storföretagens planer om utvecklingen fram till 1980 särredovisade för fem delbranscher framgår av nedanstående tablå (årlig procentuell förändring):

Föräd- Antal ar- Produkti- Export lings- betade vitet värde timmar Metallvaruindustri 9.1 3.5 5.6 12.9 Maskinindustri 9.3 2,9 6.4 10.0 Elektroindustri 8.9 3.8 5.1 11.1 TransportmedelsindustrifI 6,9 4.4 2.5 10.5 Instrumentindustri 5.1 0.5 4.5 100 Totalt 8,5 3,6 4.9 10.6

a Exkl. varv.

Planmaterialet antyder en snabbare tillväxt i produktion och export fram till 1980 än under tidigare år. Särskilt beträffande metallvaruindustrin torde dock dessa förväntningar knappast komma att förverkligas. Mot bakgrund av planmaterialet har produktiviteten i långtidsutredningens kalkyler be- dömts öka med 6 % per år 1975—1980. Därvid har företagen i linje med tidigare erfarenheter antagits överskatta sysselsättningsbehovet och under- skatta produktiviteten.

Modellkalkylerna för 1975—1980 har resulterat i en ökning i produktion och export med 5,4—6,5 % resp. 8,7—10,0 % per år, vilket är en betydligt mindre ökning än vad planerna utvisar. Konjunkturinstitutet har uppskattat den möjliga exporttillväxten 1975—1980 till 9.2 % per år.

Investeringstillväxten 1975—1980 som bygger på företagens planer. har beräknats till 6 a 7 % per år.

Varvsindustrin domineras helt av de stora varven, vilka svarar för mer än 95 % av den totala fartygsproduktionen och för ca 80 % av det totala antalet sysselsatta i branschen.

Mot bakgrund av den obalanssituation som kan förutses på tankermark- naden med låga fraktsatser och låg efterfrågan på tanktonnage torde fö- retagens planer inte komma att realiseras. De svenska varven har starkt specialiserat sig på att bygga fartyg som kräver förhållandevis små arbets- insatser. Den expansiva delen av efterfrågan på tonnage är emellertid relativt arbetsintensiv. Den förändrade inriktningen av efterfrågan på fartyg innebär för de svenska storvarven med sitt relativt sett höga lönekostnadsläge en uppenbar konkurrensnackdel. I varje fall torde svensk varvsindustri få myck- et svårt att ställa om produktionen så att den väntade minskningen på tankersidan uppvägs. I första hand bör marknaden för bulkfartyg då vara av intresse genom de likartade produktionsförutsättningarna.

Som framhålls i avsnitt 7.3.7 om osäkerhetssituationen beträffande den framtida utvecklingen av världens tonnagebehov har det inte bedömts möj- ligt att ange en sannolik prognos för perioden 1975—1980. I en relativt op- timistisk prognos har varvsexporten bedömts öka med 3 % per år. I ett mer pessimistiskt alternativ har exporten antagits minska med 3,2 % per år. Dessa kalkyler har utförts av konjunkturinstitutet och är konsistenta med prognoserna för sjöfartsnäringen.

I modellkalkylerna, där endast det pessimistiska exportalternativet an- vänts, har produktionen inom varvsindustrin beräknats minska med 4,5—5,0 % per år 1975—1980. Investeringarna har bedömts minska med ine- mot 20 % per år från den mycket höga nivån 1975.

7.3.4. Energi/örsöiy'ning Tillbakablick

Sveriges energipolitik har under efterkrigstiden främst varit inriktad på att skapa förutsättningar för en säker och billig försörjning med både elenergi och bränslen och att lämna konsumenterna fritt val mellan olika energifor- mer. En övergång från fasta till flytande bränsle har skett i snabb takt under de senaste decennierna. Vid mitten av 1950-talet svarade oljeprodukter och fasta bränslen — kol, koks, ved m. m. — för vardera drygt 40 % av energi- tillförseln. F.n. utgör oljeprodukternas andel av energiförbrukningen nära 75 %. medan andelen för fasta bränslen har sjunkit till ca 10 %. Denna ut- veckling har berott på både låga oljepriser och de fördelar i övrigt som flytande bränslen erbjuder jämfört med fasta.

Sveriges försörjning med elektrisk energi har fram till mitten av 1960-talet praktiskt taget helt varit baserad på inhemsk vattenkraft. Under de senaste tio åren har dock värmekraft — i första hand oljekraft men under senare år också kärnkraft —byggts ut i allt större utsträckning så att vattenkraftens andel av den totala kraftproduktionen nu sjunkit till ca 75 ”n. Den för- hållandevis rika tillgången på vattenkraft har gett Sverige fördelen av elenergi till låga kostnader och med stor leveranssäkerhet.

Energiförbrukningen har ökat i snabb takt under de senaste decennierna. Från 1955 till 1970 ökade energikonsumtionen sålunda med ca 5 % per år, vilket innebär att mer än dubbelt så mycket energi förbrukades 1970 som vid mitten av 1950-talet.

Utvecklingen under första hälften av 1970-talet har i flera avseenden avvikit från tidigare mönster. Den långsammare tillväxten inom ekonomin har återverkat på energiförbrukningen. I samband med händelserna i slute'l av 1973 och början av 1974 genomdrevs utomordentligt störa prishöjningar på råolja. Samtidigt minskade de oljeproducerande länderna sin produktion och avbröt tillfälligt leveranserna till vissa västländer. De ransoneringsin- satser och besparingskampanjer som följde i anslutning till dessa händelser fick ett kraftigt genomslag på energiförbrukningen under 1974 i flertalet industriländer. I Sverige beräknas den totala energiförbrukningen ha minskat med ca 7 ”n från 1973 till 1974.

Klimatförhållandena spelar även en stor roll för energiförbrukningen i vårt land. Våren 1970 rådde på grund av två på varandra följande torrår

1 Inkl. omvandlingsför- ustcr vid oljebaserad :Iproduktion.

elbrist i landet samtidigt som vintern 1969/1970 var ovanligt sträng. Under de följande åren har däremot en rad milda vintrar medverkat till att hålla energiförbrukningen nere.

Enligt vad som nu kan bedömas beräknas den totalt tillförda energin' ha ökat med i genomsnitt endast 0, % per år 1970—1975. Oljeförbrukningen för elproduktion har därvid minskat kraftigt. Delvis beror detta på att ut- gångsåret 1970 låg onormalt högt. 1970 var det nämligen nödvändigt att utnyttja oljekraftverk med låg verkningsgrad i betydligt större utsträckning än normalt. Delvis beror minskningen i Oljeförbrukningen också på kärn- kraftens växande roll för elenergiförsörjningen. Den faktiska energiförbruk- ningen hos de slutliga konsumenterna — inom industri. samfärdsel. hushåll etc. — beräknas ha ökat i något snabbare takt. 1,3 % per år, än den totalt tillförda energin 1970—1975.

Som framhålls i avsnitt 51 kan 1975 inte betraktas som ett i konjunk- turhänseende normalt år. På grund av den djupa lågkonjuktur som rätt i de flesta av våra avnämarländer beräknas exporten minska kraftigt 1974—1975. I långtidsutredningens kalkyler har därför exportutvecklingen justerats upp till ett trendvärde 1975. Detta får stor betydelse för den beräknade energi- förbrukningen under detta år eftersom den svaga exportefterfrågan främst drabbat energitunga industribranscher. Med "normal" exportutveckling 1974—1975 beräknas sålunda ökningen i den slutliga energiförbrukningen ha uppgått till drygt 2 % per år 1970—1975.

Industriverkets energistudie

Statens industriverk har för LU 75 utfört en Särskild studie över energi- hushållningen under perioden 1975—1980. Denna studie redovisas utförligt i bilaga 3. Industriverkets analys av den framtida energiefterfrågan i LU 75 har helt naturligt grundats på samma yttre förutsättningar som LU till- lämpar. Dessutom har beräkningarna av efterfrågan på energi baserats på de resultat för produktionen som framkommer i modellberäkningarna. Framför allt är det produktionstillväxten inom olika näringsgrenar som har betydelse för energiförbrukningen. Utöver de förutsättningar som ges av LU har kompletterande bedömningar gjorts, t. ex. beträffande produktions- utvecklingen i fysiska kvantiteter (ton) för energitunga industribranscher (massa och papper, järn och stål) och beträffande fördelning mellan upp- värmningsformertelvärme, fjärrvärme, enskilda värmeanläggningar)i bygg- nader.

Så långt det varit möjligt har långtidsutredningen å sin sida utnyttjat industriverkets bedömningar av energiåtgångstalens utveckling för de pro- gnoser över input-koefficienter som behövs som indata i LU-modellen. Industriverkets arbete på att utveckla en egen energiprognosmodell har vi— dare skett i nära anslutning till LU:s modellsystem för hela ekonomin. Energiprognosmodellen har dock inte kunnat utnyttjas i prognosarbetet.

Analysen av energiefterfrågans framtida utveckling bygger på den allmän- na metodik som använts i tidigare energiprognoser från energikommitten och energiprognosutredningen. Prognosförutsättningarna har emellertid för- ändrats på väsentliga punkter. För det första har databasen utvidgats med ytterligare några års statistik. För det andra föreligger nu ett i flera avseenden

mera genomarbetat underlagsmaterial genom de prognoser som tagits fram i anslutning till LU 75. Framför allt har emellertid prognosförutsättningar- na förändrats genom det energipolitiska program som antogs av riksdagen 1975.

Genom det energipolitiska programmet har den tidigare i huvudsak för- sörjningsorienterade energipolitiken vidgats till att omfatta också energian- vändningen. Mot bakgrund av en målsättning om en genomsnittlig ökning av energikonsumtionen med 2 % per år från 1973 till 1985 och därefter en ytterligare dämpning som syftar till en stabilisering av energiförbrukningen på en konstant nivå omkring 1990. har en rad energibesparande åtgärder be- slutats. Åtgärdspaketet i det energipolitiska programmet är inbegripet i för— utsättningarna till industriverkets energistudie. Det bör dock starkt under- strykas att det i nuvarande skede inte är möjligt att med någon större säkerhet bedöma de långsiktiga effekterna av de beslutade åtgärderna.

E neigi/öi'brukningen ] 975—1 980

Energikonsumtionen hos de slutliga förbrukarna redovisas av industriverket uppdelad på de tre förbrukargrupper som traditionellt använts i energisam- manhang; industri. samfärdsel och övrigt, dvs. energiförbrukning inom hus- håll, handel servicenäringar, offentlig sektor etc. Energikonsumtionen avser genomgående till förbrukarna levererade kvantiteter elenergi resp. bränsle, oberoende av hur dessa producerats. I tabell 7.19 redovisas utvecklingen av energiförbrukningen för de tre huvudgrupperna under perioden 1955—1975 samt prognoser för 1975—1980.

Industrin. Prognoserna för industrins energiförbrukning baseras på pro- duktionstillväxten enligt kalkylerna i långtidsutredningens ekonometriska modell för de olika delbranscherna inom industrin samt en bedömning av den specifika energiåtgången som gjorts av statens industriverk.

Den specifika energiåtgången har minskat inom industrisektorn under 1960-talet. Minskningen har varit störst för bränsleåtgången men betydligt långsammare för elåtgången. Under senare år har dock den specifika el- förbrukningen ökat något.

Mellan 1973 och 1974 minskade industrins specifika energiåtgång kraftigt

Tabell 7.19 Slutlig energiförbrukning inom industri-, samfärdsel- och övrigsekto- rerna 1955—1980

Andel Årlig procentuell förändring

I % _ _ _

1965 1970 1975

Alt. 1 Alt. 11 Alt. lll

Industri 40 4.8 3.8 2.6 3.5 2.8 2.6 Samfärdsel 20 5.2 5.0 2.0 2.5 2.3 2.1 Övrigt 40 5.3 4.7 1.5 1.2 1.2 1.2 Total slutlig förbrukning 100 5,1 4.4 2.1 2.5 2.1 2.0

.4/un. ! tabellen beskrivs genomgående utvecklingen i förhållande till ett "normalår" 1975. Några beräkningar som svarar mot LU:s alternativ IV har inte utförts.

' Departementsstencil Ds K l975z4, Se även avsnitt 7.3.7.

som ett resultat av de olika besparingsåtgärder som händelserna på olje- området föranledde.

1975 bedöms åtgångstalen åter öka något men en betydande kvarstående besparingseffekt finns. Denna besparingseffekt av engångskaraktär har åstad- kommits genom modifieringar av nuvarande teknik och har endast i mindre utsträckning varit resultatet av någon egentlig teknisk utveckling. Möjligheter att uppnå mera långsiktiga besparingar i energiförbrukningen finns t. ex. via en övergång till energisnåla processer. Förändringarna i pro- duktionstekniken har också redan tidigare utvecklats i energibesparande rikt- ning trots sjunkande relativpriser på energi. Mot bakgrund av det högre priset på energi och åtgärderna i det ener- gipolitiska programmet med avseende på industrin har industriverket räknat med en fortgående och accelererad sänkning av de specifika åtgångstalen för bränslen inom hela industrin. För el gäller att den under de senaste åren långsamma ökningen ytterligare dämpas. Prognoserna baseras på ett antagande om i huvudsak oförändrad specifik elförbrukning för industrin som helhet. De överväganden som gjorts för enskilda branscher samt de- taljerade prognoser för olika energiförbrukningsslag redovisas i den särskilda energibilagan.

Med den produktionstillväxt 1975—1980 för de olika industribranscherna som förutses i långtidsutredningen har som framgår av tabell 7.19 den totala energiförbrukningen inom industrin i alternativ 1 beräknats öka med 3.5 % per år 1975—1980. Liksom tidigare beräknas elförbrukningen växa snabbare än bränsleförbrukningen; ökningstakterna uppgår till 5,2 % resp, 30 % 1975—1980.

Den specifika energiförbrukningen har antagits vara densamma i alternativ II och Ill. Den snabbare produktions- och investeringstillväxten i alternativ 1 skulle visserligen kunna medföra en snabbare introduktion av energisnåla processer. men skillnaden mellan alternativen har dock inte antagits påverka åtgångstalen. För dessa alternativ har sålunda kalkylerna resulterat i en ök- ning i den totala energiförbrukningen 1975—1980 inom industrin med 2.8 % resp. 2,6 % per år.

Satn/ärdsel. Denna sektor omfattar här i princip allt transportarbete i sam— hället, dvs, energiförbrukning för biltransporter, flygtrafik, järn- och spår- vägar, busstrafik, sjöfart inkl. fritidsbåtar, jordbruksmaskiner etc. Även pri- vatbilismen ingår således i denna sektor. Som framgår av tabell 7.19 har energiförbrukningen inom samfärdselsektorn sedan mitten av 1950-talet ökat snabbare än den totala förbrukningen av energi.

Av samfärdselns energiförbrukning åtgår omkring hälften till persontrans- porter. där personbilarna svarar för inemot 90 % av energiförbrukningen och drygt 80 % av persontransportarbetet. Under perioden 1960—1973 ökade de totala persontransporterna. mätt i personkm, med i genomsnitt ca 5 % per år. Praktiskt taget hela denna utveckling förklaras med personbilismens till- växt. Prognoserna för persontransportarbetet bygger på planer och material som insamlats och bearbetats av kommunikationsdepartementet.' Fram till 1980 väntas persontransporterna öka i betydligt långsammare takt än tidigare. Tillgängliga data tyder på att en dämpning inträffat redan under början av 1970-talet. De ökade drivmedelspriserna har antagits leda till en viss

dämpning av personbilarnas bränsleförbrukning. De kollektiva trafikmedlen förutses hålla sin tidigare utvecklingstakt relativt väl uppe. Av övriga per- sontransportmedel har luftfarten den största ökningen. Förbrukningen av fiygdrivmedel förutses följa ökningen i transportarbetet.

Under 1960-talet ökade godstransportarbetet i snabb takt främst beroende på den kraftiga produktionstillväxten inom industrin och det omfattande bostadsbyggandet. Lastbilstrafiken har kommit att få en allt större andel av de totala godstransporterna. medan järnvägens andel minskat.

Lastbilarnas transportarbete bedöms komma att öka betydligt långsam— mare fram till 1980. Bl. a. förutses skogstransporter och transporter av pe- troleumprodukter inte öka lika kraftigt som tidigare. Vidare beräknas takten i bostadsbyggandet dämpas jämfört med perioden 1960—1973. Bl. a. som en konsekvens av detta torde lastbilarnas andel av godstransportarbetet komma att bli i stort sett oförändrad fram till 1980. För godstransporterna med fartyg anger beräkningarna en fortsatt kraftig ökning, vilket bl. a. sammanhänger med utbyggnaden av Stålverk 80 i Luleå och Scanraff på västkusten.

I alternativ I har industriverkets beräkningar resulterat i en ökning i ener- giförbrukningen inom hela samfärdselsektorn med 2,5 % per år. Genom att en stor del av godstransportarbetet är direkt kopplad till industriproduktio— nen. har den lägre produktionstillväxten inom industrin i alternativ II och III inneburit en något lägre energiförbrukning jämfört med alternativ I. Där- emot har persontransporterna inte antagits variera i de olika alternativen. I alternativ II och III beräknas samfärdselsektorernas energikonsumtion öka med 2.3 resp 2,1 % per år.

Ovrigsektorn. Hushållens energiförbrukning utgör ungefar 2/3 av den to- tala energikonsumtionen i denna sektor. Utgångspunkten för prognoserna 1975—1980 för denna förbrukningsgrupp är den bostadsprognos som görs i långtidsutredningen. Avgörande för hushållens energiförbrukning är det totala bostadsbeståndets storlek, fördelning på hustyper och uppvärmnings- form. Den övergång till fjärrvärme och elvärme som f. n. pågår i det i dag befintliga bostadsbeståndet förutses enligt industriverket fortsätta under pe- rioden 1975—1980. Nyproduktionen av bostäder antas nästan helt anslutas till elvärme eller fjärrvärme. Detta kommer att verka återhållande på ol- jeförbrukningen även i den mån fjärrvärme ökar i omfattning. eftersom den- na uppvärmningsform har en väsentligt högre verkningsgrad än enskilda ol- jepannor.

Enligt industriverket kommer hushållens elförbrukning att öka med 7.5 % per år 1975—1980. Genom att bränsleförbrukningen samtidigt förutses minska med 1,9 % per år blir ökningen i hushållens totala energiförbruk- ning obetydlig.

Till övrigsektorn räknas även handel och övriga tjänstenäringar. offentlig sektor samt vissa andra förbrukningsslag som t. ex. gatubelysning och fri- tidsbebyggelse. För dessa kategorier sammantaget beräknas energiförbruk- ningen öka med i genomsnitt 3.1 % per år 1975—1980. Förutsättningarna för denna prognos liksom för prognosen över hushållens energiförbrukning har redovisats av industriverket i bilaga 3.

För hela övrigsektorn beräknas som framgår av tabell 7.19 den totala energiförbrukningen öka med 1,2 % per år I975—1980. vilket är betydligt långsammare än under 1960-talet. Prognosen innebär också en viss dämp-

ningjämfört med utvecklingen 1970—1975. De alternativa förutsättninga rna för den totala privata konsumtionens utveckling har inte antagits påverka energiförbrukningen i övrigsektorn.

Produktion och tillförsel av energi 1975—1980

Energibehovet kan täckas på olika sätt och en given mängd primärenergi kan användas för att täcka olika energibehov. Av de energibalanscr som industriverket redovisar i bilaga 3 framgår det energiförsörjningssystem 1975—1980 som följer av de gjorda antagandena beträffande efterfrågeutveck— lingen och utbudsförhållandena för energi. I tabell 7.20 sammanfattas hur den totalt tillförda energin fördelas på olika slag av primära energiforrncr fram till 1980. Som jämförelse redovisas även den faktiska utvecklingen från mitten av 1950-talet.

Enligt industriverkets prognos skulle tillförseln av oljeprodukter vara i stort sett oförändrad mellan l975 och 1980. Detta innebär att olians andel av den totala energitillförseln minskar under prognosperioden, vilket förkla— ras dels av den förutsatta övergången från enskild uppvärmning till elvärme och fjärrvärme inom bostadsbeståndet, dels av den minskande Oljeförbruk- ningen för elproduktion.

Den kraftiga utbyggnaden inom järn- och stålindustrin under prognos- perioden medför ett väsentligt ökat importbehov av kol och koks. Av— fallslutar vid massatillverkningen är det viktigaste inhemska bränslet. Totalt väntas de inhemska fasta bränslena minska något under resten av 1970-talet.

Prognoserna för vatten- och kärnkraftsverkens produktion baseras helt på premisserna i 1975 års energipolitiska beslut. Resterande elkraftbehov täcks med oljebaserad kraft. Elförsörjningen diskuteras närmare i bilaga 3.

Sammantaget innebär industriverkets kalkyler att den totala energitill- förseln skulle komma att öka med 2.1 % per år 1975—I980 i alternativ I och i något lägre takt i alternativen II och II].

Tabell 7.20 Totalt tillförd energi 1955—1980

Andel Årlig procentuell förändring ' 0/ 397”. 1955—1965— l970— l975—l980

1963 '970 1975 Alt.I Alt. ll Alt. iii

Oljeprodukter” 70 8.3 9.6 —0.I 0.3 -O.l —0.3 Kol och koks 4 —6.l —5.7 0.6 9.7 8.9 8.7 Inhemska bränslen 9 0.5 2.3 3.3 —0.4 —l.l 4.3 Vattenkraft 14 7.9 —2.2 7.7 0.9 0.9 0,9 Kärnkraft 2 — — . _ 37.2 35.8 35.8 Total tillförd energi l00 4.8 6.0 1.4 2.1 1.7 1.5

” Av oljeprodukter har för elproduktion förbrukats 1955 0.6 Mtoc. 1965 0.4 Mtoe. 1970 4.2 Mtoe. 1975 2.9 Mtoe och 1980 1.7. 1.6 resp. l.4 Mtoe. Oljeprodukter för icke— energiändamål. t. ex. som råvara i den petrokemiska industrin. samt bränsle och för- luster i raffinaderierna ingår däremot inte. Anm. I tabellen beskrivs genomgående utvecklingen i förhållande till ett "normalår" 1975. Några kalkyler som svarar mot LU:s alternativ IV har inte utförts.

Balansprob/em

Energiberäkningarna utmynnar i uppställande av energibalanser där efter- frågesidan definitionsmässigt alltid överensstämmer med tillförselsidan. Men bakom denna till synes balanserade utveckling döljer sig spänningar och utvecklingsproblem som nödvändiggör en närmare analys av de bak- omliggande faktorerna.

Man bör dock inledningsvis framhålla att energiprognoser i dagens läge är osedvanligt svåra att göra. Även om vi i långtidsutredningen förutsatt ett för framtiden oförändrat relativpris på energi har man sannolikt att räkna med att effekterna av den kraftiga prishöjningen under 1973/74 på ett svår- bestämbart sätt kommer att sträcka sig långt in i framtiden. Dänill måste sedan läggas svårigheterna att mera exakt bedöma effekterna av de olika åtgärderna i det energipolitiska beslutet 1975. En del av dessa effekter — särskilt de som sammanhänger med den beslutade satsningen på forskning och utveckling — kommer sannolikt att göra sig gällande först efter 1980. Industriverkets prognoser inom de olika sektorerna får därför i första hand ses som antaganden som visserligen framstår som plausibla men som måste förses med betydande osäkerhetsmarginaler.

Trots de antaganden som gjorts om en nedgång i de specifika åtgångstalen och trots den uppbromsade industritillväxten jämfört med 1960-talet, kom- mer dock energiförbrukningen i industrin enligt industriverkets bedömning- ar att öka snabbt. Genom kravet på extern balans 1980 ställs stora krav på tillförsel av energi till industrin. För att ge plats för detta inom ramen för en i relation till tidigare trender dämpad total energiförbrukning kommer mycket starka krav på effektiviserad energihushållning att ställas på övriga förbrukningssektorer.

Inom samfärdselsektorn har vissa besparingar antagits kunna ske. Den specifika förbrukningen hos personbilar har förutsatts minska något. Ned- gången i lastbilarnas andel av godstransportarbetet innebär en klar avsaktning i drivmedelsförbrukningen jämfört med tidigare.

lnom övrigsektorn har trots ökad effektivisering i energiförbrukningen en viss ökning av bl.a. hushållens specifika förbrukning förutsatts ske 1975—1980. Detta beror främst på höjd utrymmesstandard i bostadslägen- heterna. Inom hela övrigsektorn ligger den specifika förbrukningen dock i industriverkets kalkyler lägre än före 1973 års bränsleprishöjningar.

I långtidsutredningen framkommer också den privata konsumtionen av energi som ett resultat av modellkalkylerna via de konsumtionsfunktioner för sektor 12 och 18 som skattats med ekonometriska metoder (se avsnitt 6.3). Dessa beräkningar är visserligen svåra att jämföra med industriverkets antaganden. bl. a. därför att de avser energikostnader snarare än energiinne- håll. Dessutom innefattas även viss konsumtion av andra produkter i dessa grupper. Resultatet synes dock tyda på en klart snabbare privat förbruk- ningsökning än enligt industriverkets bedömning. trots att hänsyn i viss mån tagits till ändringar i förbrukningsmönstret, besparingsåtgärder etc.

På elproduktionssidan minskar Oljeförbrukningen kraftigt genom att de stora kapacitetstillskott som tillkommer från kärnkraftverken under perioden 1975—1980 främst ersätter de oljekondensanläggningar som har den lägsta verkningsgraden. Den ökade andelen för mottrycksanläggningar, där verk-

ningsgraden generellt är högre än vid kondenskraftproduktion, innebär också en oljebesparing. Osäkerheten i prognoserna från efterfrågesidan innebär dock att osäkerheten beträffande oljekraftbehovet blir mångdubbelt större då eventuella felbedömningar framför allt slår på de relativt oekonomiska kondenskraftverken.

De beräkningar över förbrukning och tillförsel av energi som redovisats medger, om de slår in, att långtidsutredningens kalkylalternativ för 1975—1980 kan genomföras utan avgörande restriktioner från energisidan. Spänningar mellan tillförsel och efterfrågan. särskilt beträffande elektrisk energi. kan dock inte uteslutas. Skulle efterfrågan bli större krävs då relativt kraftiga tillskott av dyrbar oljekondenskraft.

Investeringarna inom kraftindustrin

Med utgångspunkt från den sammansättning av elproduktionssystcmet som förutsätts i det av riksdagen antagna energipolitiska programmet har statens vattenfallsverk utfört beräkningar över kraftindustrins investeringsbehov. Kraftsystemets sammansättning framgår av nedanstående tablå.

Installerad effekt i MW

1975 1980

Vattenkraft 12 920 15 200 Kärnkraft 3 190 7 400 Oljeköndens 3 420 3 400 Kraftvärme 1 680 2 300 Industriellt mottryck 780 I 100 Gasturbiner m. m. 1 710 1 800

Totalt 23 700 31 200

Investeringsberäkningarna är så långt det varit möjligt grundade på be- räknade kostnader för de separata anläggningarna. Beräkningarna intliterar att Sveriges kraftindustri under de sex åren 1975 t. o. m. 1980 skulle investera 26,4 miljarder kr i 1974 års prisnivå. Ungefär 2/3 av investeringarna avser produktionsanläggningar och återstoden distributionsanläggningar om el- kraftnät. Investeringarna i de beslutade kärnkraftanläggningarna beräknas totalt under perioden 1975—1980 uppgå till nära 11 miljarder kr. dvs. ca 40 % av de totala kraftinvesteringarna under perioden.

Vattenkraften är fortfarande den dominerande energikällan vid produttion av elektrisk energi i vårt land men är till stor del redan utbyggd. Ungefär 2/3 av de utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångarna har för närvarande till- varatagits. Med den utbyggnad som anges i det energipolitiska beslutet 1975 skulle investeringarna i vattenkraftanläggningar 1975—1980 uppgå till :otalt 3.3 miljarder kr i 1974 års priser. vilket utgör drygt 10 % av kraftinxeste- ringarna 1975—1980.

Det krympande utrymmet för ytterligare vattenkraftutbyggnader har ned- fört betydande utbyggnader av värmekraftanläggningar under senare år —

under slutet av 1960-talet främst oljebaserade men f. n. till stor del kärnkraft. Investeringarna i kraftvärmeverkl beräknas under perioden 1975—1980 uppgå till 6 % av totala kraftinvesteringarna. medan andelen för industriell mot- tryckskraft uppgår till 3 %.

Sammantaget skulle kraftindustrins investeringar enligt Vattenfalls be- räkningar öka med i genomsnitt 6.2 % per år 1975—1980. Prognosen innebär betydligt mindre investeringsbehov än vad som angavs i Centrala drift- ledningens (CDL) planer från 1972. De totala bruttoinvesteringarna i lång- tidsutredningens kalkyler från 1975 t.o.m. 1980 kan i 1974 års priser upp- skattas till drygt 340 miljarder kr. Kraftinvesteringarna skulle således utgöra drygt 7 5 % av de totala investeringarna under perioden 1975—1980. Mot- svarande andel för kärnkraftinvesteringarna uppgår till ca 31%.

I LU:s sektorindelning ingår kraftindustrin 1 sektor 18 tillsammans med gas-. värme- och vattenverk. Investeringarna i vatten- och avloppsledningar uppgår till avsevärda belopp och utgjorde 1975 drygt 35 % av de totala investeringarna i sektor 18. Investeringarna i vattenverk har antagits ut- vecklas i takt med bostadsinvesteringarna. Investeringarnaivärmeverk2 har bedömts öka i fortsatt snabb takt. 6. % per år. 1975—1980. Med Vat- tenfalls prognos för kraftindustrins investeringar som redovisats ovan bel räknas investeringarna i el-, gas-. värme- och vattenverken sammantaget öka med 5.1 % per år 1975—1980.

7.3.5. Byggnadsverksamhet Tillbakablick

Under 1960-talet genomgick byggnadsindustrin en starkt expansiv period med en årlig volymtillväxt om 5 % med en koncentration på decenniets första hälft. Bostadsbyggandet spelade en avgörande roll för denna tillväxt. Samtidigt medförde den offentliga sektorns utbyggnad ett behov av byg- gande vilket på den kommunala sidan 1 hög grad var knutet till bostadsbyg- gandet. Även inom den privata sektorn ökade byggnadsinvesteringarna. För industrin låg tillväxttakten på 1 a 2 % per år. Byggandet inom handeln präglades av utbyggnaden av varuhus och stormarknader under första hälften av 1960-talet medan verksamheten hölls tillbaka av investeringsavgifter un- der den senare delen av årtiondet. Den första hälften av 1970-talet kom att karakteriseras av en avsevärt lägre byggnadsaktivitet totalt sett. se tabell 5.11. Detta förklarades främst av att bostadsbyggandet vid decenniets ingång uppnått en sådan nivå att efterfrågan snabbt kunde tillgodoses och mättnadstendenser började upp- träda. Som följd härav drogs bostadsinvesteringarna ned samtidigt som en förskjutning mot ökad småhusproduktion kunde noteras. Dämpningen av bostadsbyggandet påverkade även de kommunala investeringarnas omfatt- ning. Industrins byggnadsmvesteringar var en av de' faktorer som höll uppe , Anläggningar för pm byggandet. inte minst genom de miljövårdsmvesteringar som genomfordes duktion av fjärrvärme med statligt stöd. Dessutom torde möjligheterna att utnyttja investerings- och elkraft (mot- fondmedel samt det särskilda investeringsavdraget ha bidragit till att sti- 1rkaskraft). mulera utbyggnaden av den industriella kapaciteten under denna period. 2 Exkl. kraftvärmeverk.

Tillsammantaget ökade byggnadssektorns produktion med någon procent 1970—1975 varvid den av statistiska skäl genomförda Uppjusteringen av byg- gandet 1975 beaktats. se avsnitt 7.3.8. 1 1970 års långtidsutredning hade en årlig volymtillväxt om 2.5 % förutsatts. Byggnadsinvesteringarnas tillväxt i praktiskt taget samtliga sektorer, utom bostadsbyggandet och industrin. överskattades. Av särskild vikt härvidlag var att de kommunala investe- ringarna kom att minska kraftigare än beräknat.

Dämpningen av byggnadsaktiviteten i 1970-talets början ledde till ett par år med en kraftig produktivitetsökning och minskad sysselsättning inom byggnadssektorn. Därefter avtog produktivitetsökningen något. För hela femårsperioden 1970—1975 kom arbetsproduktiviteten att öka med ca 5 % per år. Reduceringen av byggandet ledde till att behovet av arbetskraft mins- kade kraftigt. Under den nämnda perioden har totalt sett mellan 35000 och 40000 personer lämnat näringsgrenen. vilket motsvarar ca 10 % av antalet sysselsatta.

Byggnadsentreprenötforeningens prognos

För långtidsutredningens räkning har ett underlag för bedömning av byg- gandets utveckling under den återstående delen av 1970-talet framtagits inom Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF). Detta har även varit föremål för behandling inom det till industridepartementet knutna bygg- branschrådet. Huvudsyftet har varit att förse LU 75 med en kalkyl för ar- betsproduktivitet och sektorns egna investeringar. Vissa bedömningar av den sannolika byggnadsefterfrågan inom olika sektorer i samhället för pe- rioden 1974—1979 har därför fått göras. Dessa redovisas i tabell 7.21. Produktion. För bostadsbyggandet har antagits en volym om högst 3(' 000 lägenheter per år vid slutet av perioden vad gäller flerfamiljshuslägenheterna. Samtidigt förutsätts dessa öka något i storlek och därmed investeringskost- nad per lägenhet. Småhusproduktionen har antagits ligga kvar på en nivå om 45000 per år med en viss reducering av lägenhetsytan och investe- ringsbeloppet per hus. Totalt innebär detta att bostadsinvesteringarna sxulle komma att minska något under senare delen av 1970-talet. räknat från 1974 års nivå.

Tabell7.21 SBEFzs produktionsantaganden för byggnadssektorn 1974—1979 Årlig procentuell volymförändring

Produktion

Nybyggnad 1 Flerfamiljshus 3.4 Småhus och fritidshus —l.7 Förvaltning —0.6 Industri 4.6 Anläggningar 1.9 Underhåll och reparationer 4.6

Totalt 2

Byggnadsinvesteringarna för förvaltningsändamål har antagits minska svagt medan anläggningsarbetena skulle öka ett par procent per år. Inom anläggningsverksamheten faller expansionen på byggande med anknytning till energisektorn. medan vägbyggandet torde förbli ungefär oförändrat.

Industribyggandet och underhållsverksamheten har förutsatts öka kraftigt, dvs. med ca 41/2 % per år. För industrin gäller det bl.a. investeringar i energianläggningar medan det för underhållets del är en fortsättning av den utveckling som kommit till stånd under 1970-talets första hälft. Särskilt snabbt bedöms bostadsunderhållet öka.

SBEFzs preliminära bedömning innebär en ökning av byggvolymen med ca 2 % per år. Denna prognos för marknadsutvecklingen har legat till grund för produktivitetsantagandena.

Produktivitet. De studier av produktiviteten som gjorts inom branschen har huvudsakligen varit inriktade på bostadsbyggandet och därigenom främst på fierfamiljshusen. Undersökningarna har avsett åren 1950, 1961. 1965, 1967 och 1971. Det produktivitetsmått som använts är produktionsvolymen mätt som ni3 i relation till antalet arbetade timmar. Det använda måttet påverkas av förändringar i integrationsgrad; vidare täcker statistiken främst bostadsbyggandet. Enligt de avstämningar som gjorts påverkar dessa ofull- komligheter inte materialet i någon avgörande grad enligt SBEF:s bedöm- ning.

För de egentliga byggnadsarbetarna hos huvudentreprenören har produk- tivitetstillväxten ökat under 1960-talet och låg under perioden 1965—1971 på 8 % per år. Medräknas samtliga kategorier på byggarbetsplatsen. inkl. anställda hos underentreprenörer. uppgick produktivitetsökningen till ca 6.5 % per år för samma period inom fierfamiljshusbyggandet. Några upp- gifter för senare år än 1971 föreligger inte. Med hänsyn tagen till anlägg- ningsverksamhet m. in. kan produktiviteten enligt detta sätt att mäta upp- skattas ha legat drygt 1/2 procentenhet högre per år än vad nationalrä- kenskaperna anger för hela byggnadssektorn. Det förefaller rimligt att pro- duktiviteten mätt i fysiska mått skall ligga något över nationalräkenska- pernas. Faktorer som kan verka i denna riktning är en fortgående överföring av arbetsmoment från byggplatsen till industrin och en ökad investerings- kostnad per m3till följd av en stigande komplexitetsgrad.

En utgångspunkt för SBEF:s bedömning har varit en prognos för pro- duktiviteten inom bostadsbyggandet samt att utvecklingen därinom snabbt sprider sig till andra sektorer varför några större skillnader mellan de olika slagen av byggande inte förutses. Den stagnerande produktionen och de kortare serierna torde leda till en sänkning av produktivitetsökningstakten inom fierfamiljshusbyggandet till ca 4 % per år. Vad gäller småhusbyggandet torde produktivitetsvinster till följd av höjningar av produktionsnivån ha tagits ut under första hälften av 1970-talet, medan de fortsatta relativt långa serierna förväntas medverka till att produktiviteten ökar något mera än inom flerfamiljshusbyggandet eller med 4.5 %. Förvaltningsbyggandet antas komma att visa samma produktivitetsutveckling som flerfamiljshusproduk- tionen. Bidragande till detta är att en förutsedd neddragning av det offentliga byggandet skulle minska ”innovationsutrymmet". Industriinvesteringarna uppvisar motstridiga tendenser. Den relativt snabba ökningstakten av in-

I I detta sammanhang innebär lågproduktiv att antalet m3 per timme är lågt. vilket i och för sig kan innebära att byggna- den t.ex. innehåller komplicerad utrustning.

Tabell 7.22 Produktivitet och sysselsättning enligt SBEF 1974—1979 Årlig procentuell volymförändring

Produktivitet Sysselsättning

1960-talet 1974—1979 1974—1979 Nybyggnad 5.8 4.4 —3.1 Flerfamiljshus 6 4.0 —0.6 Småhus och fritidshus 6 4.5 —5.9 Förvaltning 5—6 4.0 —4.4 Industri m. m. 6 4.0 0.6 Anläggningar 6 4.0 —2.0 Underhåll och reparationer 2 3.0 1.6 Totalt 5 3.8 —l.5

Anm. Avser endast kollektivanställda.

dustribyggandet motiverar en god produktivitetstillväxt. vilket dock tycks motverkas av en viss förskjutning mot lågproduktiva områden.1 Den ökande reparationsvolymen medför sannolikt en snabbare produktivitetstillväxt inom reparationsverksamheten än under 1960-talet.

Vidare har den sannolika utvecklingen i fråga om produktionsteknik och material studerats. Det finns ingen anledning att räkna med drastiskt ändrade betingelser i dessa avseenden under den närmaste femårsperioden. En viss inverkan på produktiviteten kan tänkas ske främst genom en överföring av tidigare erfarenheter vad gäller produktionsmetoder. materialhantering m. m. från fierfamiljshusbyggandet till småhusbyggandet och ombyggnads- verksamheten.

Tillsammantaget innebär SBEF:s kalkyl en ökning av produktionen per timme på 3,8 % per år, tabell 7.22. Om hänsyn dessutom tas till det ökade inslaget av tjänstemän kan produktiviteten beräknas till 3.1—3.4 %. vilket avrundats till 3 %.

Sysselsättning. Konsekvenserna för sysselsättningen av SBEF:s antaganden är en årlig minskning om 0.5—l % räknat i timmar. 1 personer torde detta motsvara ca 4 000 för hela perioden. Enbart för den kollektivanställda per- sonalen beräknas minskningen i timmar till 1.5 % per år. Med en årlig avgång på 2,5—3 % blir rekryteringsbehovet 1—1.5 %. eller 2 OOO—3 000 per- soner per år.

Långtidsutredningens bedömning

Byggnadsentreprenörföreningens preliminära prognos syftade i första hand till att ge underlag för en bedömning av byggnadssektorns produktivitet och egeninvestering. För detta ändamål krävdes vissa förutsättningar om byggandet inom olika sektorer. Dessa förutsättningar kan nu stämmas av mot långtidsutredningens kalkyler över efterfrågan för byggnadsinvestering- ar i de olika alternativen. För att uppnå jämförbarhet med SBEF:s kalkyl har dessa investeringstal sammanförts till samma kategorier SBEF använt. Resultatet framgår av tabell 7.23. Härvid bör observeras att SBEF:s be-

Tabell 7.23 Byggnadssektorns produktion. produktivitet och sysselsättning 1975—1980 enligt

Alt. 1

Produk- tion Produk-

tivitet

LU 75

Syssel- sättning. timmar

Nybyggnad 1.9 Flerfamiljshus 2.2 Småhus och fritidshus 3.0 Förvaltning 0,4 Industri m.m. 2.1 Anläggningar 1.2 Underhåll och reparationer 1.7

Totalt 1 .8

Totalt enligt national- räkenskapernas nivå 1.7

4.2 4.0 4.5 4.0 4.0 4.0

3,0 3.5

ca3

—2.2 —1.7 —1,4 —3,5 —1,8 —2,7

—1,3 —1 6

9

—1,3

Alt. II

Produk- tion

2,2 2.0 2.7 3,5 1.2 1.0

1.6 2.1 2.0

Produ k-

tivitet

4.2 4.0 4.5 4.0 4,0 4.0

3.0 3.5

ca3

Syssel- sättning. timmar

—1 .9 —1.9 —1.6 —0,5 —2,7 —2.9

—l,3 —l.4 —1,0

Anm. Några kalkyler för byggnadssektorn som svarar mot LU:s alternativ IV redovisas inte i tabellen.

Alt. III

Produk- tion

1.6 2.0 2.7 0.1 1.2 1.0

1.2 1.5 1.4

Produk- tivitet

4.2

4.0 4 5 4.0 4,0 4.0

3.0 3,4

ca3

Syssel- sättning. timmar

—2.5 —1,9 —1.6 —3.7 —2.7 —2.9

—1.3 —1.8 —1.6

dömning gjordes på ett tidigt stadium i utredningsarbetet och inte avsei exakt samma period som den LU 75 främst studerar.

Den totala tillväxttakten för byggnadsproduktionen uppgår enligt lång- tidsutredningens bedömningar till 1.5 ä 2 % per år. Detta ligger således relativt nära SBEF:s bedömning. Skillnaderna mellan delsektorerna är dock i vissa fall betydande. Långtidsutredningen förutsätter en högre volym på bostadsbyggandet, även med hänsyn tagen till skillnaden i utgångsår. medar en så snabb expansion av industrins byggnadsinvesteringar som SBEF för- utsatt inte realiseras vid något av de alternativ för uppläggningen av der ekonomiska politiken som långtidsutredningen diskuterar. Här torde dock skillnaden i utgångsår spela en viss roll. Även i alternativet med låg offentlig konsumtion och låga offentliga investeringar blir byggandet av förvaltnings- lokaler större än SBEF förutsatt. Vid en utveckling med snabbare växande offentlig sektor blir LU:s tal för förvaltningsbyggande avsevärt högre.

Anläggningsverksamheten når enligt våra kalkyler inte upp till den ay SBEF förutsatta tillväxten. Till en del förklaras detta av olika förutsättningai i fråga om vägbyggandet. Den största skillnaden föreligger dock i fråga om underhållsverksamheten där SBEF antagit att de senaste årens snabba ex- pansion skall fortsätta. I LU-kalkylerna framkommer underhållsverksam- hetens ökning direkt ur modellberäkningarna och ligger på en avsevärt lägre nivå. Med hänsyn till vad som i dag är känt om underhållsverksamhetens omfattning och expansion kan den högre kalkylen mycket väl tänkas bli realiserad vilket skulle innebära att byggnadssektorns tillväxt skulle bli något kraftigare än vad vi angivit.

Den högsta tillväxttakten för byggnadsverksamheten uppnås vid den hög- re tillväxten för den offentliga sektorn. Detta är dock beroende av att bo- stadsinvesteringarna ej varierats. Förutsätts dessa variera med den privata konsumtionen på det sätt som åskådliggörs i avsnitt 7.3.8 blir förhållandet det att alternativet med den högre privata konsumtionstillväxten också ger det större utrymmet för byggnadsproduktionen.

SBEF:s studie har givit till resultat att produktivitetstillväxten torde kom- ma att avta i jämförelse med 1960-talet. Som framgått av kapitel 3 har vi ansett det troligt att möjligheterna att snabbt öka produktiviteten generellt i ekonomin inte längre är lika stora som tidigare. Skälen för detta bör också i och för sig motivera ett antagande om en lägre produktivitetshöjning fram- deles i byggnadssektorn än tidigare. Att närmare precisera hur mycket lägre produktivitetsökningen bör vara 1975—1980 är dock vanskligt.

Om vi utgår från LU-resultaten för byggnadssektorns olika delar och som ett kalkylexempel tillämpar SBEF:s produktivitetsantagande för dessa olika delar ger detta en total produktivitet som något understiger vad SBEF antagit. se tabell 7.23. Detta avser då enbart kollektivanställd personal. Med re- ducering för ökad tjänstemannaandel och med hänsyn tagen till tidigare konstaterad skillnad mellan detta produktivitetsmått och nationalräkenska- pernas skulle produktivitetsökningen kunna anses något understiga 3% per år. Här har antagits en ökning av produktionen per timme med 3 % per år. Detta innebär en minskning av den utförda timvolymen ned l a 1.5 % per år eller knappt 1000—1 500 personer per år i alternativen I och II. Således skulle den hittillsvarande minskningen av branschens ar- betsstyrka fortsätta, dock i väsentligt långsammare takt än under fösta

delen av 1970-talet. Vid en arbetstidsförkortning med 2,5 timmar per vecka skulle ett nettorekryteringsbehov på ca 3 000 personer uppstå. räknat över hela perioden.

Byggnadssektorns egna investeringar beräknas i stort sett följa byggmark- nadens utveckling dock med en viss eftersläpning i denna anpassning för maskininvesteringarnas del. På detta område finns f. n. en viss outnyttjad kapacitet.

7.3.6. Varuhandel

[ detta avsnitt redogörs för utvecklingen i varuhandeln. Framställningen baseras på en särskild sektorstudie som utförts av Handelns utrednings- institut (HUl) för långtidsutredningens räkning.l Studien har bl. a. omfattat en enkätundersökning av detalj- och partihandelsföretag. Uppgifter om fö- retagens omsättning. sysselsättning. investeringar. antal verksamhetsställen och lokalyta har insamlats. Enkätmaterialet har utgjort en utgångspunkt för de bedömningar av varuhandelns produktivitets- och investeringsut- veckling som görs i långtidsutredningen.

Utvecklingsdrag inom varudistributionen

Dagligvaruhandel ink/. varuhus. Jämfört med varuhandeln i övrigt har struk- turförändringarna varit särskilt kraftiga inom dagligvaruhandeln inkl. va- ruhusen. Butikskoncentrationen och övergången till självbetjäning har varit karaktäristiska drag i prooessen. Självbetjäningsbutikerna svarar nu för 95 % av den totala omsättningen i dagligvaruhandeln. dvs. livsmedelsbutiker med fullständigt sortiment. Den yttre rationaliseringen. dvs. förändringarna i butiksbeståndet. har inneburit en stark koncentration till stora. centralt belägna butiksenheter men också till s. k. externa stormarknader samt ett stort bortfall av mindre företag och försäljningsställen. inom hela dagligvaruhandeln lades under 1960-talet i genomsnitt 1 330 butiker ned varje år. Under 1970-talets första hälft har nedläggningsfrekvensen avtagit betydligt. ] nybyggda bostadsom- råden och i köpcentra har en nyetablering av butiker skett. Antalet årliga nyetableringar har rört sig om in emot 200 per år. Stordriftsfördelarna gör att de nya butikerna planerats för en omsättning som i genomsnitt är ca 10 gånger så stor som omsättningen i de nedlagda enheterna. Dagligvaruhan- deln är dock fortfarande utpräglat småföretagsbetonad trots de omfattande nedläggningar som skett. framför allt inom det mindre butiksbeståndet. Fö- retag med färre än fem anställda utgör idag ungefär 80 % av totala antalet företag. Motsvarande andel inom varuhandeln som helhet är drygt 70 %. Butikskoncentrationen inom handeln har inneburit fördelar för konsu- menterna genom den kostnadspress som övergången till stordrift möjliggjort. bilaga 4 till långtidsut— Ttllkomsten av storre butiker har Vidare medfört okade möjligheter för kon— redningen. Arbetet med sumenterna att inom en och samma lokal inköpa ett stort antal varor av sektorstudien har letts av olika typ. vilket har inneburit tidsbesparingar vid inköpen. För den stora en StyrgruPP med repre- grupp av hushåll där de vuxna har förvärvsarbete har denna utveckling 3221??? för HUL KF

lStudien publiceras som

1Samhället och distribu- tionen. Betänkande av distributionsutredningen (SOU l975:69—70)_ Stock- holm 1975.

med all sannolikhet upplevts som en väsentlig standardförbättring.

Handelns strukturomvandling har emellertid också haft ogynnsamma verkningar. En konflikt råder mellan å ena sidan kostnadssänkande ratio— nalisering och företagskoncentration och å andra sidan vissa konsument- gruppers speciella behov. Butikskoncentrationen har ofta inneburit att av— ståndet till inköpsstället ökat. För många konsumenter. särskilt i glesbyg- derna. har detta inneburit en sämre tillgänglighet till den basservice som dagligvaruhandeln utgör. Det kan här nämnas att antalet livsmedelsbutiker i landet under perioden 1963—1973 minskade från 21268 till 11020. dvs. i det närmaste halverades. Den snabba effektivitetshöjning som skett har således — åtminstone vad gäller detaljhandeln med dagligvaror — delvis åstadkommits genom att delar av distributionsarbetet överflyttats på konsumenterna. De konsumenter som på grund av ålder. rörelsehinder eller bristande transportmöjligheter har svårt att utföra detta arbete kan härigenom ha kommit i ett sämre läge.

Den statliga distributionsutredningen tillsattes mot bakgrund av de pro- blem som uppkommit genom den här beskrivna utvecklingen inom handeln. Utredningen har avgett sitt betänkande under hösten 1975.[ Kommunerna föreslås i betänkandet få ett ökat ansvar för planeringen av varuförsörjningen. Etableringen av nya butiker föreslås kunna styras. förutom genom nuvarande byggnadslagstiftning. även genom särskild tillståndsprövning. Planerade nedläggningar av butiksenheter skall anmälas till de kommunala myndig- heterna. Stöd till nedläggningshotade butiker föreslås kunna utgå i hela landet och inte som i dag enbart i vissa glesbygder. Detta stöd till mindre och konkurrenssvagare butiker föreslås finansierat genom en avgift på ny- etablerade dagligvarubutiker över en viss storlek. Utredningens förslag syftar inte till något absolut stopp för vare sig nedläggningar eller nyetableringar av stora enheter utan siktar på att lösa lokala problem. Den ökade styrning av strukturutvecklingen. som utredningens förslag eventuellt kan resultera i. torde endast i mindre utsträckning komma att påverka utvecklingen inom dagligvaruhandeln under perioden 1975—1980 av bl. a. det skälet att de för- ändringar i nu gällande lagstiftning som utredningens förslag kan medföra väntas få effekt först under år 1977.

inom dagligvaruhandeln förekommer stora belastningsvariationer vilket medför problem med dimensioneringen av kapaciteten. Självbetjäningssys- temet har dock gjort det möjligt att flytta över en del arbetsuppgifter som annars utförs i samband med kundbetjäningen till lugnare tider. Det gäller t. ex. framplockning av varor. prismärkning och paketering. Självbetjänirgs- tekniken har emellertid endast i begränsad utsträckning kunnat utjämna variationerna och i olika grad inom skilda butikskategorier. Eftersom be- lastningsvariationerna i stort sett följer ett i förväg känt mönster kan ka- pacitetsutnyttjandet förbättras genom att personalinsatsen anpassas efter den förväntade kundtillströmningen. Detta kan åstadkommas genom att en stor del av personalen anställs på deltid.

Statistik saknas över deltidsarbetets utveckling inom handeln för en lärgre tidsperiod. Det förefaller dock som om denna form av anställning blivit allt vanligare inom handeln. Den statliga aflärstidsnämnden har låtit utföra vissa undersökningar som belyser förändringar i deltidsarbetets omfattring inom olika detaljhandelsbranscher l97l—l974. Enligt denna skulle de del—

tidsanställda inom varuhusen utgöra ca 70 % av personalstyrkan. [ vanliga livsmedelsbutiker pågår en liknande anpassning av personalstrukturen. Möj— ligheterna att anpassa personalinsatsen till förändringarna i belastningen är betydligt större i förhållandevis stora butiker än i små. Detta är en förklaring till den generellt högre produktivitet som de större butikerna uppvisarjäm— fört med de mindre.

Möjligheterna att i framtiden anställa personal på deltid kommer sannolikt att bli mindre. 1 den mån som de berörda arbetsmarknadsorganisationerna i framtiden träffar avtal med en sådan innebörd torde en viss dämpning av produktivitetsökningen följa. framför allt i de mindre och medelstora bu- tikerna. Enligt vissa bedömningar som gjorts av branschexperter kommer ned- läggningen av mindre butiker inom dagligvaruhandeln att fortsätta i relativt snabb takt under återstoden av 1970-talet. De kraftiga kostnadsstegringar på personalsidan som kan förutses — detaljhandeln är en låglönebransch — i förening med svårigheterna att möta denna utveckling med inre ratio- naliseringsåtgärder kommer att slå hårdast på de relativt personalintensiva mindre butikerna. Familjeföretagen — som utgör den dominerande andelen av antalet företag i den minsta storlekskategorin —'torde dock i regel vara mindre känsliga för kostnadsökningar av denna art. Mycket talar för att ökningar i personalkostnaderna påverkar nedläggningsfrekvensen kraftigast inom den mellangrupp av försäljningsställen som är något större än den allra minsta kategorin. Lokalkostnadsökningar som kan väntas som en kon- sekvens av hyresregleringens avskaffande bedöms medföra att ett betydande antal mindre butiksenheter kommer att läggas ned under de närmaste åren. Den fortsatta prisövervakningen från samhällets sida är ytterligare en faktor som bör beaktas i detta sammanhang.

Uppgifter som ger en detaljerad bild av räntabiliteten för olika kategorier av försäljningsställen har inte varit tillgängliga. Grova kalkyler över rän- tabilitetsförhållanden som vi utfört med hjälp av uppgifter från HUl samt SCB:s företagsstatistik synes dock antyda betydande lönsamhetsdifferenser mellan försäljningsställen av olika storlek inom detaljhandeln. Dessa över- slag indikerar att större enheter har ett betydligt bättre rörelseresultat än mindre. Särskilt låg skulle lönsamheten inom dagligvaruhandeln vara. Pri- serna i butiker av olika storlek har inte skilt sig i en omfattning som svarar mot skillnaderna i kostnadsläge. Mångftlialföretagen inom dagligvaruhan- deln har hittills i betydande utsträckning fört över överskottsmedel från större och lönsamma butiker till mindre och relativt olönsamma enheter. I den mån som en sådan prisutjämningspolitik på grund av främst mark- nadsstrategiska överväganden inte anses möjlig att föra i framtiden, kan man vänta betydande relativprishöjningar inom den senare kategorin av butiker. Genom det efterfrågebortfall som detta medför orsakas också ned- läggningar inom beståndet av mindre butiksenheter.

En viss nedgång i etablerandet av nya större butiksenheter kan förväntas under återstoden av 1970-talet även om inga särskilda restriktioner vidtas. Särskilt gäller detta stormarknader och andra former av varuhus. Den tidigare mycket höga utbyggnadstakten kan väntas följas av vissa mättnadstenden- ser. Minskningen i bostadsbyggandets omfattning och förhållandet att detta inte i så hög grad som tidigare kommer att präglas av utbyggnad av helt

nya områden talar härför. Liknande faktorer är att de regionala befolknings- omflyttningarna saktar av. en viss avmattning vad gäller ökningen av antalet hushåll som har bil m. m.

Ett antal äldre varuhus som varit svårtillgängliga för bilburna kunder och i vissa fall även för gångtrafikanter har fått lönsamhetsproblem och lagts ned. Andra äldre varuhus är under modernisering och upprustning. Enligt de bedömningar som görs inom handeln kan man här spåra en ut- veckling mot ett mera differentierat varuhusutbud. Det kommer att finnas ett mindre antal "högkvalitetsvaruhus" med relativt stor serviceinsats. Vida- re får vi en modern variant av de varuhus som lägger huvudvikten på att tillhandahålla ett snabbrörligt sortiment till konkurrenskraftiga priser. Det är också troligt att man kommer att satsa på varuhus med mer utpräglad profil t. ex. med förstärkt sortiment av fritidsvaror. Slutligen har en stor- marknadssektor redan etablerats. Fortsatt nyetablering inom denna bedöms dock som nämnts bli av ringa omfattning.

Fack/tandcl. Jämfört med utvecklingen inom t. ex. dagligvaruhandeln har strukturförändringarna inom fackhandeln. dvs. färghandel. urbutiker. kon- fektionsaffärer och annan branschinriktad fackhandel varit små. Det finns flera skäl till detta. Stordriftsfördelarna har med undantag för vissa delbran- scher inte varit särskilt påtagliga inom fackhandeln. En form av storföre- tagsamhet som successivt fått ökad betydelse inom fackhandeln är den sam- verkan mellan fristående företag som sker i frivilliga kedjor. Inom dessa ked- jor bedrivs samarbete som gäller t. ex. inköp. lagerhållning, marknadsföring. finansiering m.m. Ca 20 % av samtliga företag inom fackhandeln ingick 1973 i olika branschkedjor. Dessa företag svarade dock för ca 30 % av den totala omsättningen i fackhandeln. Andra faktorer som förklarar varför struk- turomvandlingen hittills gått förhållandevis långsamt inom fackhandelr. är att den allmänt sett är mindre känslig för konkurrens än dagligvaruhandeln och att samhällets prisövervakning inte varit lika intensiv. Fackhandelr är vidare mer tätörtskoncentrerad än dagligvaruhandeln, vilket medfört att den varit mindre utsatt för inverkan av befolkningsflyttningarna. En viss avgång av butiksenheter har dock skett. bl. a. som en följd av generationsväxlingar bland innehavarna och i samband med sanering av fastighetsbeståndet i stadskärnörna. Inom vissa delar av fackhandeln. speciellt då beklädnadshin- deln. har emellertid omfattande butiksnedläggningar skett som en följd av konkurrensen från varuhusen i förening med en långsam efterfrågeutveck- ling. lnom andra sektorer t. ex. fritidsbranschen. har efterfrågeökningen vtrit så stark att det skapats utrymme för ett ökat antal försäljningsställen.

För de närmaste åren bedöms betydande strukturförändringar komma att ske inom fackhandeln. Det allt starkare behovet av strukturrationalise'ing inom även denna del av handeln har samband med de snabba kostnads- ökningarna under senare år. Liksom vad gäller vissa delar av dagligvaru- handeln kömmer sannolikt hyresregleringens upphörande och därmed för- enade stegringar i lokalkostnaderna att medföra nedläggning av ett bety- dande antal mindre butiker inom fackhandeln. Minskningen i butiksbe- ståndet inom fackhandeln är också beroende av den omfattning som bygg- saneringen i innerstäderna får under återstoden av 1970-talet. I syfte att uid- vika att ökningar i personalkostnaderna får alltför kraftiga genomslag i pri- serna kommer rationaliseringssträvandena troligen att inriktas på att inåöra

mindre personalintensiva försäljningsformer. Man har redan idag slagit in på denna väg i och med införandet av s. k. självval inom vissa delar av fack- handeln. lnom vissa delar av denna kommer i framtiden sannolikt också renodlad självbetjäningsförsäljning att införas. Detta gäller t. ex. försäljning- en av skor. kläder m. m. Samverkan i form av frivilliga kedjor kommer. genom de stordriftslördelar som härigenom uppkommer. att få ökad bety- delse under de närmaste åren. 1 här nämnda avseende kommer således struk- turomvandlingen inom fackhandeln att i viss mån följa den utveckling som dagligvaruhandeln redan genomgått. Enligt de bedömningar som görs inom fackhandeln räknar man inte med att i någon nämnvärd grad förlora marknadsandelar till varuhusen under återstoden av l970—talet. För att minska konkurrensen från stormarknader och andra större enheter torde fackhandeln komma att kännetecknas av en ökad strävan till profilskapande. Detta sker exempelvis genom en satsning på en långt driven specialisering. Ett smalt men mycket djupt sortiment utbjudes. Som exempel kan anges specialaffärer för skjortor. pennor osv. Sådana affärer lokaliseras ofta till stora köpcentra där de kompletterar va— ruhusens mer all-round-betonade sortiment. Ett annat utvecklingsdrag inom delar av fackhandeln — och som innebär en förändring som är direkt motsatt den nyss nämnda — består i att branschgränserna suddas ut alltmera. Exempelvis återfinns spon- och fritidsvaror i bensinstationer. Sortimentet i nya butiker bedöms i framtiden i högre grad än i dag bestämmas av att kunden väntar sig att finna alla varor han behöver för ett visst ändamål i samma butik. 1. ex. varor för fritid. för heminredning etc. De 5. k. bygg- varuhus som etablerats på vissa orter under senare år utgör exempel på denna tendens.

Partihandel. Under senare tid har betydande strukturella förändringar skett också inom partihandeln. Vad gäller partihandeln med konsumentvarör kan dessa förändringar i hög grad ses som en anpassning till de förändringar som skett i detaljhandelsledet. KF och ICA har genomfört betydande struk- turrationaliseringar. Leveranserna till övriga dagligvaruhandeln har hittills skett genom fristående företag som samarbetat endast i begränsad omfatt- ning. På senare tid har emellertid ett omfattande organisationsarbete genom- förts som syftar till att samla i stort sett hela partihandelsförsäljningen utanför KF och ICA till företaget DAGAB. Detta företag har redan köpt in flertalet fristående livsmedelsgrossister. Avsikten är att DAGAB i framtiden också skall svara för dagligvaruleveranserna till varuhusen inom NK-Turitz och Åhlén & Holm. l partihandelsledet kommer i framtiden dagligvarusektorn att domineras av tre stora block. som också är starkt integrerade i detalj- handelsledet. En omfattande rationalisering av DAGAst distributionssys- tem kommer att genomföras. Denna kommer bl. a. att innebära en koncen- tration av verksamheten till ett mindre antal lagercentraler.

Utvecklingen går på flera områden mot en ökad integration av parti- handeln med dels detaljhandeln. dels industriföretagen. Många detaljhan- delsföretag inom branscher med traditionell grossistdistribution har nått en sådan storlek att de funnit det rationellt att göra inköpen direkt från fa- brikanten. Trots denna begränsning av marknadsförutsättningarna har par- tihandelns roll i distributionsarbetet inte minskat. Detta beror bl.a. på att de funktioner som erbjuds kunderna ständigt utvecklas. inom t. ex. livs-

medelspartihandeln har lagercentralerna övertagit en storandel av det arbete med styckning och paketering som tidigare utfördes i butikerna. Ett annat exempel är distributionen av stålplåt till industri och byggföretag. som ii- digare skedde endast i fastställda dimensioner. men där grossisten nu er— bjuder kunden s. k. förbehandling i form av khppning och skärning etc.

Vissa effektivitetsvinster torde även kunna uppnås genom förbättring av informationsöverföringen mellan detaljist-. grossist- och fabrikantled via ida— torisering.

Omsättning, butiksantal samt sysselsättnings- och investeringsutveck/t'ng

Varuhandelns omsättning är direkt beroende av efterfrågeutvecklingen i ekonomin. Drygt hälften av den totala privata konsumtionen avser varor som detaljhandeln tillhandahåller. Partihandelns omsättningsutveckling är bero- ende av bl. a. förbrukningen av byggnadsvaror. bränslen m. m. Beräkning— arna enligt alternativ 1 (3 % årlig ökning i den privata konsumtionen) anger en ökning av varuhandelns omsättning med 3.4 % per år 1975—1980. Enligt de kalkyler som utförts av HUI svarar detta mot en omsättningsökning på 2.3 % för detaljhandeln och 4.9 % för partihandeln. Resultaten i våra be- räkningar för alternativen II och lll. där en lägre ökningstakt (2 % per år) förutsätts för den privata konsumtionen. anger en omsättningsökning för va- ruhandeln 1975—1980 på 2.6 % resp. 2,5 % per år. Enligt HUl:s beräkningar svarar de två senare alternativen möt grovt sett samma omsättningsutveck- ling för detaljhandeln resp. partihandeln. nämligen 1.9 % resp. 4.7 % för pe- rioden l975—l980. I alternativ IV. där den privata konsumtionen antas öka med 1.5 % per år. anger våra beräkningar en årlig omsättningsökning inom varuhandeln på 2.1 % per år 1975—1980. Några kalkyler över vilken omsätt- ningsutveckling för detalj- och partihandeln som detta resultat innebär har inte utförts. En omfördelning av resursanvändningen från privat till offentlig konsumtion skulle enligt de kalkyler som här redovisas få en något kraftigare effekt på omsättningsutvecklingen och därmed sannolikt även på struktur- omvandlingen inom detaljhandeln än inom partihandeln.

Den enkätundersökning som genomförts för varuhandeln anger en ökning i omsättningen på 3.0 % per år 1975—1980 för detaljhandeln. Varuhusens omsättningsökning enligt enkätmaterialet utgör 3,6 % per år. dvs. en något snabbare ökning än detaljhandeln som helhet. De mest expansiva planerna av samtliga detaljhandelsbranscher. 4.6 % i omsättningsökning per år. re- dovisar hemvaruhandeln (försäljning av TV-apparater. möbler etc.). För dag- ligvaruhandeln (exkl. varuhusen) och beklädnadshandeln anger enkätmate- rialet en lägre omsättningsökning än detaljhandeln som helhet. eller 2.5 % resp. 2.9 % per år. De av långtidsutredningen framräknade omsättningstalen ligger således även i alternativet med en hög ökningstakt i den privata konsumtionen klart under den försäljningsökning som detaljhandelsföre- tagen enligt enkätmaterialet själva planerar för. I den mån som detta resultat är ett uttryck för alltför expansiva planer blir innebörden att antingen får varuhusen och andra snabbt expanderande företag modifiera sina försälj- ningsplaner eller också blir konkurrenstrycket på övrig detaljhandel desto större.

Partihandelsföretagens planer såsom dessa avspeglar sig i enkätmaterialet anger till skillnad från detaljhandeln en endast obetydligt högre omsätt- ningsutveckling än den som framkommer i långtidsutredningens kalkyler.

Antalet butiksenheter inom dagligvaruhandeln kan på basis av hittillsva- rande trender och här utförda kalkyler väntas minska (netto) med 400 per år fram till 1980. vilket motsvarar en årlig minskning på 3.5 %. Nedlägg- ningarna kommer att vara koncentrerade till butiker med en omsättning under 1 milj. kr. per år. Antalet nyetableringar inom dagligvaruhandeln väntas sjunka något till 125—150 butiker per år. De åtgärder i syfte att hejda utvecklingen mot en utpräglad storbutiksstruktur som kan komma att genomföras i enlighet med distributionsutredningens förslag har inte be- dömts få någon större effekt under perioden 1975—1980 som helhet. Till- gängligheten till den basservice som dagligvaruhandeln ger kan därför kom- ma att ytterligare försämras för vissa konsumentgrupper. Särskilt gäller detta åldringar och handikappade samt familjer som saknar bil. Här bör dock erinras om det särskilda stöd som redan nu utgår till nedläggningshotade butiker och som i enlighet med distributionsutredningens förslag kan komma att utvidgas inom de närmaste åren. Inom den egentliga detaljhandeln i övrigt - dvs. fackhandeln — väntas en minskning i antalet butiksenheter. ca 3.5 % per år.

Den successiva ökning av arbetsproduktiviteten inom varuhandeln, som ägt rum under 1960-talet och början av 1970-talet har som redan framhållits åstadkommits bl. a. genom övergång till självbetjäningssystem inom dag- ligvaruhandeln samt en stark ökning av butikernas genomsnittliga storlek. En annan viktig faktor i sammanhanget är att man genom förskjutningar i arbetstidsschemat för de anställda samt genom ökad användning av del- tidsarbetande har kunnat bättre anpassa arbetsinsatsen efter variationer i kundbelastningen. Betydelsen av dessa faktorer kan väntas minska under återstoden av 1970—talet. Etableringarna av nya stormarknader och varuhus väntas minska. Den tendens till dämpning av handelns produktivitetstillväxt 1975—1980 som kan förutses mot bakgrund härav motvägs dock av andra faktorer. Enligt de bedömningar som görs inom branschorganisationerna väntas bl. a. de starka kostnadsökningarna under 1975 och 1976 inom framför allt detaljhandeln ge upphov till kraftfulla rationaliseringsåtgärder. Andra faktorer av betydelse vid bedömning av den fortsatta produktivitetsutveck— lingen inom detaljhandeln är prispolitikens framtida utformning samt för- ändringar i livsmedelslagstiftningen. Strukturratiönaliseringarna inom par- tihandeln. exemplifierad av etableringen av DAGAB. kommer att fortsätta i snabb takt.

Sammantaget talar de här nämnda faktorerna för att en förhållandevis snabb produktivitetsökning. 3.9 % per år enligt vår bedömning. kan väntas för handelns del 1975—1980. Det förutsätts härvid att ingen arbetstidsförkort- ning genomförs under prognosperioden. I alternativen med arbetstidsförkort- ning har produktivitetsökningen antagits bli något snabbare. nämligen 4.1 % per år 1975—1980. Varuhandelns produktivitet förutses således öka något snabbare än under 1970-talets första hälft. då produktiviteten ökade med 3.4 % per år. Enkätmaterialet pekar på en något högre produktivitetssteg- ringstakt (4.4 % per år) än vad som här bedömts som sannolikt. Stora skill- nader i produktivitetsutveckling föreligger mellan detalj- och partihandeln.

Inom detaljhandeln beräknas produktiviteten komma att öka med ca 2.8” % per år 1975—1980. medan motsvarande ökning för partihandelns del kan vän- tas utgöra ca 5.5 % per år. Något antagande om samband mellan konsum- tionens ökningstakt och produktivitetstillväxten inom varuhandeln har inte införts i kalkylerna för de olika alternativen.

Enligt de kalkyler som här utförts innebär alternativ 1 att sysselsättningen inom varuhandeln. räknat i timmar. minskar med 0.5 % per år. Motsvarande kalkyler för alternativen II och III anger en betydligt snabbare sysselsätt— ningsminskning. nämligen 1.2 % per år resp. 1.5 % per år. Beräkningarna enligt alternativ IV anger en ännu snabbare sysselsättningsminskning. näm- ligen 1.9 % per år. Sysselsättningsutvecklingen inom varuhandeln är som framgår av dessa resultat starkt beroende av den privata konsumtionens ut— veckling. Åren l970—l975 minskade sysselsättningen uttryckt i timmar med 0.8 % per år. De kalkyler som gjorts i sektorstudien för varuhandeln på basis av enkätsvaren anger en minskning i sysselsättningen. mätt i timmar. på ca 0.5 % per år. Partihandelsföretagen i enkätundersökningen planerar för en oförändrad sysselsättningsvolym. medan detaljhandelsföretagen räknar med en sysselsättningsminskning på ca 0.8 % per år.

Varuhandelns andel av den totala sysselsättningen i landet, mätt i timmar. utgjorde 1975 ca 13 %. Sektorns andel av den totala sysselsättningen i landet har förändrats endast obetydligt sedan 1960-talets början. Antalet sysselsatta inom varuhandeln l975 kan beräknas till 508 000. Ungefär 2/3 av dessa ar- betar inom detaljhandeln. Antalet sysselsatta inom varuhandeln enligt de olika kalkylalternativen för 1980 varierar mellan högst ca 500 000 enligt al- ternativ I och lägst ca 480000 enligt alternativ ll. Varuhandelns investeringar ökade under början av 1960—talet mycket kraf- tigt. De omfattande befolkningsomflyttningarna. byggandet av nya bo- stadsområden och införandet av nya typer av försäljningsenheter såsom stormarknader. hallbutiker etc. låg bakom denna utveckling. Varuhandelns anpassning till det bilburna samhället är en annan förklarande faktor. In- vesteringarna har därefter — om man bortser från variationer mellan enskilda år — legat oförändrade på den nivå som etablerades vid mitten av 1960-talet.

De bedömningar beträffande bilismens utveckling, bostadsbyggandets framtida omfattning samt den regionala strukturomvandlingen som görs i andra avsnitt av långtidsutredningen talar för en viss minskning i va— ruhandelns investeringar under återstoden av 1970-talet. Vad gäller detalj- handeln bedöms investeringarna i hög grad ha karaktären av komplette- ringsinvesteringar inom ramen för den befintliga bebyggelsen. Investering- arna i varuhus och andra större försäljningsställen inom detaljhandeln kan som framhållits väntas minska. Den andel av varuhandelns totala inves— teringar som utgörs av inventarier och inredningar m. m. förutses öka. Ut- vecklingen vad gäller investeringarna skulle i hög grad komma att karak- täriseras av att man river ut hela inredningar i redan existerande butiks- lokaler. varuhus etc. och förser dessa med nya, mer tidsenliga montrar för varuexponering, mer rationella planlösningar etc. Bland aktuella inves- teringsprojekt inom partihandeln kan anges datorsystem för rationalisering av kontorsrutiner. Det bör framhållas att investeringsvolymen inom va- ruhandeln numera ligger på en så förhållandevis hög nivå. att även en viss dämpning möjliggör en fortsatt snabb strukturomvandling.

Ett samband mellan utvecklingen för den privata konsumtionen och in— vesteringsbehovet inom varuhandeln har förutsatts i våra beräkningar. Mot bakgrund av de bedömningar som redovisas ovan har investeringarna inom varuhandeln 1975—1980 antagits minska i volym med 2.4 % per år i alternativ 1 och 5.0 % per år i alternativen II och III. I alternativ IV har investeringarna antagits minska med 6.4 % i volym per år under perioden 1975—1980. ln- vesteringsprognosen för detta alternativ bygger dock till skillnad från de öv- riga alternativen på mer schablonmässiga beräkningar. Underlag för att pre- cisera eventuella effekter på handelns investeringsbehov av förändringar i arbetstiden har inte varit tillgängligt. De totala investeringarna inom varu- handeln 1975 utgjorde ca 2 400 milj. kr. uttryckt i 1974 års priser. Härav sva- rade investeringarna i inventarier. fordon m.m. för drygt 2/3.

Enligt enkätsvaren kommer varuhandelns investeringar 1975—1977 att lig- ga på samma nivå som under 1970-talets första hälft. För den senare delen av prognosperioden anger dock enkätsvaren en kraftig nedgång i inves- teringarna. Genom särskilda undersökningar och erfarenheter från tidigare enkäter vet man att företagen inte har planer som sträcker sig så långt in i framtiden som fem år.1 Den bedömning beträffande varuhandelns in- vesteringsutveckling som här gjorts innebär en betydande uppjustering av enkätundersökningens resultat.

7.3.7. Samfärdse/

Till samfärdselsektorn räknas transporter samt post och tele. Sektorn svarade 1975 för ca 7 % av såväl den totala produktionen som den totala sysselsätt- ningen mätt i timmar. Sektorn tog i anspråk en något högre andel av de totala investeringarna detta är. nämligen drygt 8 %. Transporterna svarade för ca 3/4 av produktionen resp. sysselsättningen inom sektorn och post och tele således för återstoden.

Den redogörelse för utvecklingen inom samfärdselsektorn som här ges bygger i stor utsträckning på planer och material som insamlats och bear- betats i samarbete med kommunikationsdepartementet. Först redogörs för person- och godstransporternas utveckling. I de följande två avsnitten be- handlas investeringarna i transportapparaten samt post- och televerkets ut- veckling. Därefter redogörs för pågående trafikpolitiska utredningsarbete. I ett sista avsnitt anges produktions-. sysselsättnings- och produktivitetsut- vecklingen för samfärdselsektorn som helhet.

Transportutvecklingen

Persontransporter. Under perioden 1960—1973 ökade hushållens reseutgifter med i genomsnitt ca 4,5 % per år i volym. vilket kan jämföras med en genomsnittlig årlig volymökning på ca 3 % för den totala privata konsum- tionen. Den snabba ökningen i reseutgifterna sammanhänger främst med personbilismens utveckling.

Ökningen i antalet hushåll med tillgång till personbil i förening med ut- byggnaden av kollektivtrafiken har för flertalet människor inneburit en allt större regional rörelsefrihet. Detta har bl.a. kommit till uttryck genom en

' Se t.ex. den undersök- ning rörande företagens planeringsrutiner som re- dovisas i samarbetsutred- ningens betänkande Fö- retag och samhälle (SOU 1970141). Stockholm 1970.

kraftig ökning av arbetsresorna. Dessa resor kan överslagsmässigt anses svara för hälften av det totala persontransportarbetet. Ökningen av arbetsresorna är en följd av det ökade bilinnehavet. tätorternas större utbredning genom en utglesning av boendet. koncentrationen av arbetsplatserna m. fl. faktorer. Även om utvecklingen ien del fall medfört förlängda restider mellan bostad och arbetsplats har den också inneburit att människorna fått tillgång till en större och mer differentierad arbetsmarknad samtidigt som en mer Spridd bosättning möjliggjorts.

Ökningen av serviceresorna har nära samband med den koncentration som ägt rum av olika servicefunktioner. t. ex. detaljhandel. skolor m. m. En stor del av serviceresorna utförs med bil. Den kollektiva trafiken fyller dock här en väsentlig funktion för stora grupper av människor. Också fri- tidsresorna har successivt ökat i samband med den ökade fritiden. urbani— seringen och de ökade inkomsterna. Service- och fritidsresorna torde vardera svara för ca 25 % av det totala persontransportarbetet.

Under perioden 1960—1973 ökade som framgår av tabell 7.24 det totala persontransportarbetet. mätt i personkm. med i genomsnitt 4.4 % per år. Praktiskt taget hela denna utveckling förklaras av personbilismens tilltäxt. 1973—1980 beräknas det totala persontransportarbetet öka med 1.5 a 2% per år. vilket innebär en kraftig sänkning jämfört med tidigare utvecklings- tendenser. Det bör dock framhållas att tillgängliga data tyder på att en — jämfört med 1960-talets förhållanden — viss dämpning i persontransport- arbetets ökningstakt inträffat redan 1970—1973. Den bedömning för den fortsatta utvecklingen under 1970-talet som här redovisas innebär således att denna tendens kommer att ytterligare förstärkas. De kollektiva trafik- medlen förutses hålla sin tidigare utvecklingstakt relativt väl uppe. Den tidigare trendmässiga minskningen i kollektivtrafikens andel av det totala persontransportarbetet bedöms som en följd härav komma att förbyzas i en konstant eller eventuellt svagt ökande andel.

Det framtida transportarbetet med personbil har beräknats utifrån anta- ganden om bilbeståndets utveckling och dess genomsnittliga utnyttjinde med avseende på årlig körlängd och beläggning. Personbilsbeståndet l980 har beräknats enligt tre skilda metoder. De tre metoderna ger emellertid ungefär samma resultat. nämligen ett fordonsantal om ca 3.1 milj. 1980. Detta harbedömts utgöra en övre gräns för antalet personbilar år 1980. Med hänsyn till vissa bedömningar beträffande bl.a. den framtida ener- giförsörjningen har även ett prognosalternativ som innebär ett bilanta om 3,0 milj. 1980 utarbetats. Även medelkörsträckan 1980 har bedömts mot bakgrund av samma förutsättningar som gäller i det högre resp. lägre pro- gnosalternativet för bilbeståndet. Vad gäller medelantalet passagerare per personbil förutses en viss sänkning till 1980. Personbilarnas transportatbete skulle enligt de angivna förutsättningarna komma att uppgå till 67—72 mil- jarder personkm 1980.

Busstrafiken ökade mycket snabbt under perioden 1960—1973. Den nest expansiva delen av denna trafik har under senare år varit den långväga linje- och beställningstrafiken. Som framgår av tabell 7.24 förutses busstrafitens snabba tillväxt fortsätta även under perioden 1973—1980. Expansioner be- döms bli mest markerad vad gäller tätortstrafiken. där bussarnas kapacitet torde komma att höjas genom olika åtgärder såsom separering av busstra-

Tabell 7.24 Inrikes persontransporter i personkm 1960—1980

Transportmedel Årlig förändring (%) Fördelning på olika transportmedel (%) 1960— 1973— 1960 1973 1980 1973 1980 Personbil 4.9 1.2—2.2 77.0 81.7 81—82 Buss 5.6 2.1—2.6 8.1 9,4 9.5—10 Tunnelbana. spårväg 1.6 3.5 2.1 1.5 1.5 Järnväg —O.8 0.9 12.1 6.2 5.5—6 Luftfart 11.3 8.3 0.5 1.1 1.5 Sjöfart 0.0 0.0 0.2 0.1 0.0 Samtligatransportmedel 4,4 ]_4—2_2 100.0 100.0 100,0 därav kollektivtrafik 2.6 2.1 23.0 18.3 18—19 Totalt transportarbete i miljarder personkm — — 43.1 75.5 83—88

Källa: Transporter i Sverige (Ds K l975:4).

liken från annan trahk och införande av express- och snabbusstrafik.

Persontrafiken påjärnväg minskade under större delen av 1960-talet. Efter år 1967 har dock trenden för totala antalet järnvägsresor varit uppåtgående. För perioden 1973—1980 bedöms järnvägens persontransportarbete öka med inemot ] % per år. vilket skall jämföras med en minskning med 0.8 % per år 1960—1973. Järnvägens andel av det totala persontransportarbetet för- utsätts dock komma att minska något. De områden där järnvägen bedöms ha de största förutsättningarna att på sikt hävda sig är lokaltrafik i de större tätortsregionerna. fjärrtrafik (inkl. intercitytrafik) i trafikstarka relationer på avstånd upp till omkring 600 km samt fjärrtrafik. främst med sov- och liggvagnar. på större avstånd än 600 km.

Åren 1960—1973 ökade persontransporterna med flyg med i genomsnitt 11.3 % per år. Den snabba ökningen sammanhänger bl. a. med en kraftig utbyggnad av flygplatssystemet under samma period. Förhållandet att fler- talet större orter på de avstånd. där flygets konkurrenskraft i första hand ligger, redan nu har reguljära flygförbindelser. innebär att utvecklingen fram till 1980 främst blir beroende av den allmänna trafikökningen på befintliga linjer. En dämpning i trafikökningen för flyget ter sig därför sannolik. Ytterligare en faktor som talar härför är den relativa kostnadsfördyringen inom flyget på grund av de kraftigt ökade drivmedelspriserna som följt med den ändrade situationen på oljemarknaden. 1973—1980 kommer enligt kommunikationsdepartementets bedömning flygtrafiken att öka med 8.3 % per år.

Godstransporter. Under 1960-talet ökade godstransporterna mycket snabbt. Särskilt gäller detta transporterna med lastbil. Även godstransporterna med järnväg ökade. dock i betydligt långsammare takt. De stora skillnaderna i tillväxttakt har bl. a. inneburit att järnvägens andel av de totala godstrans-

' Kalkylerna bygger på an- taganden beträffande ut- vecklingen av produktion. konsumtion. export och import för enskilda varu- slag såväl för landet som helhet som regionalt. Prognoserna över gods- transportarbetet totalt och dess fördelning på olika transportmedel har erhål— lits genom summering av de varugruppvisa bedöm- ningarna.

SOU 1975:89 Tabell 7.25 Inrikes godstransporter i tonkm 1960—1980 Transportmedel Årlig förändring (%) Fördelning på olika transportmedel (%) 1960— 1973— 1960 1973 1980 1973 1980 Lastbil 9.7 4.1—5.0 29.0 46.2 455—42] Järnväg 4.1 4.0—5.1 46.6 37.3 364—34.7 Fartyg 8.4 8.3—14.2 9.4 12.8 16.7—21.3 Flottning —5.0 —8.1 15.0 3.7 1.5—1.3 Samtligatransportmedel 5.9 4.3—6.2 100.0 100.0 100.0 Totalt transportarbete i miljarder tonkm — — 23.4 49.1 66—75

Källa: Transporter i Sverige (Ds K 197514).

porterna minskat. medan lastbilarnas andel ökat kraftigt. Den snabba ök- ningen i efterfrågan för godstransporter under 1960-talet sammanhänger med den höga aktiviteten inom byggnads- och anläggningsverksamheten. indu- striproduktionens kraftiga tillväxt. den ökande utrikeshandeln samt föränd- ringarna i näringslivets och befolkningens lokalisering.

Godstransporternas utveckling mätt i tonkm framgår av tabell 7.25. En jämförelse mellan kommunikationsdepartementets antaganden beträffande utvecklingen för de variabler som ligger till grund för kalkylerna för perioden 1973—1980 och långtidsutredningens bedömningar av utvecklingen för mot- svarande variabler har gjorts.[ Vad gäller förutsättningarna beträffande pro- duktionsutvecklingen inom olika sektorer synes god överensstämmelse fö- religga. Även andra jämförelser som gjorts talar för att de godstransportpro- gnoser som redovisas i tabell 7.25 är konsistenta med långtidsutredningens bedömningar av samhällsutvecklingen. Beroende av bl. a. alternativa för- utsättningar beträffande vissa variabler som styr efterfrågan för godstrans- porter redovisas i tabell 7.25 utvecklingen enligt ett högre och ett lägre alternativ.

Lastbilstransporterna ökade mycket snabbt under 1960-talet. beroende främst av den höga tillväxttakten i bostadsbyggandet och inom den lättare industrin. Vissa strukturella förändringar inom industrin under denna period bidrog också till att efterfrågan för lastbilstransporter ökade snabbt. Här kan nämnas den successiva utbyggnad av underleverantörssystem som ägt rum samt de ökade kraven på snabba leveranser och minskad lagerhållning inom företagen.

Den tidigare kraftiga expansionen av lastbilstransporterna har successivt övergått i en lägre ökningstakt. Beräkningarna pekar på en tillväxt i trans- portarbetet på 4 a 5 % per år 1973-1980. Perioden 1960—1973 ökade lastbils- transporterna med i genomsnitt 10 % per år. Efterfrågetillväxten för kortväga lastbilstransporter — varmed här avses transporter på sträckor upp till 30 mil — bedöms bli svag. beroende på bl. a. en jämfört med 1960-talet avsevärt lägre aktivitet inom bostadsbyggandet under prognosperioden. För de långväga

lastbilstransporterna bedömas däremot den snabba expansionstakten under senare år bli bestående även under åren fram till 1980.

Godstransporterna med./'ärnväg har som redan påpekats ökat i omfattning under perioden 1960—1973 — dock i betydligt lägre takt än lastbilstranspor— terna. Malmtranspörterna svarar för nära 30 % avjärnvägens transportarbete. Även metaller. rundvirke och skogsindustriprodukter svarar för betydande andelar av transportarbetet påjärnväg. Dessa varuslag transporteras ofta över relativt korta sträckor. Järnvägens konkurrenskraft på de mindre avstånden sammanhänger med att det här är fråga om regelbundna transporter samt stora sändningsstorlekar som lämpar sig för systemtransporter.

Åren 1973—1980 kan godstransporterna med järnväg beräknas öka med 4—5 % per år. dvs. i ungefär samma takt som under perioden 1960—1973. Tillsammans med kalkylerna för övriga trafikgrenar innebär detta att järn- vägens andel av de totala godstransporterna minskar något.

För inrikes godstransporter medlat-tyg förväntas en fortsatt kraftig ökning under prognosperioden. Den förutsedda utvecklingen sammanhänger bl. a. med utbyggnaden av den inhemska oljeraffineringen och Stålverk 80.

Investeringar i transportapparaten

Landtransporter exkl. järnvägstrafik. Hit räknas investeringar i yrkesmässig lastbils- och busstrafik. drösktrafik samt spårvägar och tunnelbanor.

Utvecklingen av såväl lastbilsparken som släpfordonsbeståndet har under lång tid karaktäriserats av en stark ökning i de allra tyngsta fordonsklasserna och i viss mån även i de lättaste viktklasserna. Mellan åren 1960 och 1973 ökade antalet lastbilar i landet med 21 %. lastbilarnas genomsnittliga last- förmåga däremot ökade avsevärt snabbare eller med 57 %. Utvecklingen inom lastbilsparken har vidare karaktäriserats av ett större inslag av spe- cialfordon. Ett intressant drag i den transporttekniska utvecklingen är den integrering som f.n. äger rum av transportsystemen inom lastbilstrafiken med transportkundernas produktion och varudistribution. Den pågående snabba utbyggnaden av terminalanläggningar för lastbilstrafiken utgör ett led i denna utveckling.

Investeringarna i den yrkesmässiga lastbilstrafiken samt fasta anläggningar i form av terminaler etc. för denna kan bedömas utgöra 550—600 milj. kr. per år 1976—1980 i 1974 års priser.

En stor del av bussparken kommer att behöva förnyas under slutet av 1970-talet. Detta beror i huvudsak på de betydande nyanskaffningarna i samband med högertrafikomläggningen 1967. Totalt kan behovet av in- vesteringar i bussar beräknas uppgå till 300—400 milj. kr. per år perioden 1976—1980. uttryckt i 1974 års priser. Investeringarna i taxibilar beräknas uppgå till ca 130 milj. kr. per år uttryckt i samma års priser. Investeringarna i spårvägar och tunnelbana utgjorde 1975 ca 210 milj. kr. Under perioden 1975—1980 beräknas dessa investeringar minska relativt kraftigt.

Vägar och gator. Väg- och gatuinvesteringarna räknas i nationalräkenska- perna inte till samfärdselsektorn. Eftersom dessa investeringar har ett starkt samband med samfärdselsektorns utveckling redovisas de ändå här.

Under 1960-talet ökade väg- och gatuinvesteringarna med i genomsnitt 49 % per år i volym. Utbyggnaden av väg- och gatunätet har främst inriktats på en anpassning av kapaciteten på de allmänna trafiklederna till trafikök- ningen samt på sådana vägföretag som har särskild betydelse för näringslivets transporter. En relativt stor andel av de totala investeringarna har skett i form av beredskapsarbeten. Under de senaste åren har väg- och gatuinvestering- arna minskat. Nedgången i de kommunala investeringarna i vägar och gator har ett klart samband med minskningen i bostadsbyggandet under 1970-ta- lets första hälft. På den statliga sidan sammanhänger den med det minskade behov av beredskapsarbeten som följt av det mycket gynnsamma arbets- marknadsläget som varit rådande under de senaste åren.

Prognosen för väg- och gatuinvesteringarnas utveckling 1976—1980 bygger vad gäller den statliga sidan på material från vägverket samt vad gäller den kommunala sidan på kommunenkäten (KELP) hösten 1974. Uppgifterna från KELP-undersökningen har omräknats med hänsyn till den av långtids- utredningen förutsedda utvecklingen för bostadsbyggandet under prognos- perioden. Vidare har bedömningar gjorts av utvecklingen för det enskilda vägbyggandet samt beredskapsarbetenas omfattning. På grundval av detta material samt bedömningar i övrigt har de totala väg- och gatuinvestering- arna beräknats till i genomsnitt 2 050 milj. kr. per år 1976—1980 uttryckt i 1974 års priser. 1975 uppgick väg— och gatuinvesteringarna till ca 2 150 milj. kr. uttryckt i samma års priser. I förhållande till 1975 års nivå svarar den här redovisade prognosen mot en årlig minskning i de totala väg- och ga- tuinvesteringarna med ca 1 % per år.

Järnvägstra/ik. I förhållande till folkmängden är det svenska järnvägs- nätet — trots nedläggningar under de senaste decennierna — fortfarande det största i Europa. Järnvägsnätets stora omfattning, den höga biltätheten samt industrins och befolkningens fortgående koncentration till tätorterna har lett till att trafikintensiteten blivit mycket låg på vissa delar av nätet. SJ erhåller särskild ersättning för driften av det icke lönsamma nätet. Det er- sättningsberättigadejärnvägsnätet 1974 utgjorde 53 % av den totala banläng- den. men svarade endast för_ca 8 % av det totala tralikarbetet.

Enligt SJ:s planer skall spår och kontaktledningar på huvudlinjerna suc- cessivt upprustas till en standard som medger en hastighet av 160 km/ttm. för tåg i persontrafik. I de mer trafikstarka relationerna har investeringar i form av anläggandet av dubbelspår genomförts under senare år. En viktig del i SJ:s investeringsprogram avser utbyggnaden av fjärrblockeringssys- temet. Detta innebär att växlar och signaler fjärrstyrs från centrala ställverk. En betydande utbyggnad av detta system har skett under senare år. Lin- jekapaciteten har härigenom kunnat höjas väsentligt samtidigt som tåg- föringens säkerhet och kvalitet förbättrats. Härtill kommer att behovet av personal minskat. Fjärrblockeringen omfattade vid slutet av år 1974 drygt hälften av affärsbanenätet. En fortsatt snabb utbyggnad planeras. Ett system som möjliggör automatisk hastighetsövervakning utreds f. n. inom SJ. .:ör den centrala planeringen och styrningen av godstrafiken har SJ byggt upp ett särskilt datasystem. Detta har bl. a. möjliggjort ett väsentligt effektixare vagnutnyttjande. Ett datasystem för automatisk platsbokning har utveckats och successivt tagits i bruk under 1970-talet.

I fråga om vagnparken har SJ genomfört betydande nyanskaffningar under

senare år. Dessa har främst utgjort ersättning för äldre omoderna vagnar. Under perioden 1960—1974 har lastkapaciteten ökat med 18 % trots att an- talet vagnar minskat under samma period. Äldre lok ersätts successivt av nya med betydligt högre prestanda. För att närmare undersöka möjligheterna att avsevärt höja tåghastigheten utan större förändringar av bansystemet har SJ 1975 inlett provkörningar av ett nytt snabbtåg med bättre aerody- namisk utformning och med lutningsbar vagnkorg. Om detta utvecklings- arbete blir framgångsrikt och marknadsförutsättningarna föreligger kommer lokdragna express- och snälltåg att kunna ersättas med motorvagntåg byggda för hastigheter upp till 200—220 km/tim.

lnvesteringsbehovet i järnvägstrafiken 1976—1980 har bedömts uppgå till i genomsnitt ca 560 milj. kr. per år i 1974 års priser. I förhållande till fö- regående femårsperiod innebär detta en ökning i investeringsvolymen med i genomsnitt 43 % per år.

Luftfart. Introduktionen av jetflygplan samt den allmänna ökningen av flygplanens storlek medförde en mycket kraftig stegring av trafikflygets transportkapacitet under 1960-talet. Under perioden fram till 1980 kan på de långväga internationella linjerna en fortsatt gradvis övergång till allt större flygplan av bl. a. jumbojettyp väntas. På kortare internationella linjer kom- mer bl.a. för SAS vidkommande DC 9 fortfarande att vara den dominerande flygplanstypen under de närmaste åren. men en övergång till större flygplan med plats för upp till 300 passagerare kan komma att ske på de tralikstarkaste linjerna. En snabb teknisk utveckling pågår även av mindre jetflygplan för kortdistans. vilket för Sveriges vidkommande är liktydigt med stora delar av inrikesflyget. Man torde på sikt kunna räkna med att linjetrafiken i landet främst kommer att ombesörjas av dels en större typ av jetflygplan avsedd för 100 till 150 passagerare och som trafikerar de mest trafikstarka destina- tionerna. dels en mindre typ avjetflygplan med plats för 70 till 90 passagerare att användas på flertalet övriga inrikes linjer. Härutöver kan uppkomma be- hov av särskilda mindre flygplan för lokal- och matartrafik samt trafik på linjer med litet passagerarunderlag.

Investeringarna i flygplansflottan bedöms bli relativt omfattande under återstoden av 1970-talet. De totala investeringarna 1976—1980 kan enligt flyg- bolagens planer beräknas till 1.5—1.6 miljarder kr. I volym svarar detta mot en ökning på 7—8 % per år jämfört med förhållandena perioden 1971—1975.

Den snabba utvecklingen när det gäller flygplansmateriel samt passagerar- och fraktomsättning innebär stora krav på utbyggnad av anläggningar för flygplansövervakning, stationsbyggnader, banförlängningar och andra åtgär- der för att höja kapaciteten och den operativa standarden i luften och på marken. Under perioden 1976—1980 domineras för luftfartsverkets del in- vesteringarna av tre stora projekt, nämligen Göteborg-Landvetters flygplats, den nya utrikesterminalen på Arlanda samt utbyggnaden av trafiklednings- systemet. Tillsammans svarar dessa tre projekt för ca 75 % av luftfartsverkets investeringar under ifrågavarande period. Därutöver beräknas medel för en fortgående upprustning av luftfartsverkets övriga flygplatser vad avser bl. a. säkerhetsmässig standard och kapacitet. Det fortsatta flygplatsbyggandet un- der återstoden av 1970-talet väntas i huvudsak avse mindre projekt. Totalt beräknas investeringarna i flygplatser och utrustning för dessa komma att utgöra ca 950 milj. kr. under prognosperioden, uttryckt i 1974 års priser.

Sjöfart. Sjöfarten utpräglat internationella karaktär medför att den svenska handelsflottans fortsatta utveckling blir beroende av dels takten för den sjö— burna världshandelns framtida ökning. dels andra länders fartygsinvestering- ar och sjöfartspolitik i övrigt. Den internationella högkonjunkturen 1972 och 1973 tillsammans med en förutsatt framtida stark ökning av i första hand oljetransporterna utlöste en investerings- och fraktboom inom världssjöfar- ten. Omfattande beställningar av stora tankfartyg gjordes 1973 och 1974. I mitten av 1974 utgjorde dessa beställningar 75 % av det då befintliga tank- tonnaget. Prishöjningarna på olja sedan hösten 1973 och den djupa inter- nationella lågkonjunkturen 1974—1975 har ändrat perspektiven. En stor del av världens tankfartyg och kombinerade tank- och torrlastfartyg ligger f. n. upplagd. Samtidigt pekar den inneliggande orderstocken även efter reduk- tion för gjorda avbeställningar på ett överutbud av främst tankfartyg åt- minstone fram till 1980. Via den stora flottan kombinerade fartyg, dvs. båtar som kan transportera såväl olja som torrlast, sprider sig utbudstrycket till torrlastmarknaden.

Betydande osäkerhet råder f. n. om både behovet av och tillgången på ton- nage de närmaste åren. Den allmänna bedömningen synes vara att öknings— takten för den sjöburna handeln och främst då oljeskeppningarna blir lägre än vad tidigare förutsetts. frågan är hur mycket lägre. En allt mer protek- tionistisk internationell sjöfartspolitik kan vidare komma att försämra den svenska rederinäringens konkurrensmöjligheter vad gäller fjärrlinjefarten. Med hänsyn till den rådande osäkerheten har utarbetats två prognoser. Dessa bygger på dels inom sjöfartsverket utförda studier. dels en särskild expert- studie rörande den internationella sjöfarts- och varvssituationen.

I det högre kalkylalternativet antas handelsflottans värde oförändrat, mätt i konstanta nybyggnadspriser. De med ledning av bl. a. utestående kontrakt beräknade ändringarna i handelsflottans sammansättning innebär dock att totala tonnaget ökar med drygt 1 milj. ton brutto. från knappt 7 milj. ton vid slutet av 1974 till 8 milj. ton vid slutet av 1980. En fortsatt snabb förnyelse av tonnaget för att upprätthålla handelsflottans konkurrenskraft förutsätts. Bruttoinvesteringarna i handelsflottan 1976—1980 bedöms i detta kalkylal- ternativ utgöra i genomsnitt 1 660 milj. kr. per år. avgången genom försälj- ningar m. m. 600 milj. kr. per år och nettoinvesteringarna således ] 060 milj. kr. per år. (Samtliga belopp är angivna i 1974 års priser.) I förhållande till den genomsnittliga investeringsvolymen 1971—1975 innebär detta en minsk- ning med 7,0 % per år.

Det lägre alternativet förutsätter en väsentlig ogynnsammare utveckling inom tankmarknaden. Utrymme föreligger då knappast för en ökning av det svenska tanktonnaget räknat från 1974 års nivå. De likviditetssvårigheter som följer av bl.a. de låga tankfrakterna påverkar också investeringarna i andra fartygskategorier. Handelsflottans storlek 1980 i tonnage förutsätts i detta alternativ vara något lägre än 1974. Nettoinvesteringarna under pe- rioden 1976—1980 bedöms här uppgå till i genomsnitt 670 milj. kr. per år uttryckt i 1974 års priser. Avgången av fartyg genom försäljningar m.m. förutsätts ha samma omfattning som i det tidigare alternativet. [ förhållande till den genomsnittliga nivån 1971—1975 svarar den senare kalkylen mot en minskning i investeringsvolymen under prognosperioden med 15.1 % per år.

Kommunernas investeringar i hamnar och hamnutrustning samt sjöfarts- verkets investeringar i isbrytare, utrustning för lotsväsendet rn. m. beräknas uppgå till i genomsnitt ca 180 milj. kr. per år under perioden 1976—1980. Detta svarar mot en i stort sett oförändrad investeringsvolym jämfört med perioden 1971—1975. Under perioden krävs investeringar i kajer, kranar och magasin för gods i enhetslaster. Det ökade antalet fritidsbåtar medför ökat behov av investeringar i anläggningar för småbåtar.

Posttrafiken

Posttrafiken, dvs. befordran av brevförsändelser, tidningar och paket, ökade under första hälften av 1960-talet med ca 4,2 % per år. Vid mitten av 1960- talet dämpades tillväxten i posttraliken påtagligt. Den årliga volymtillväxten i posttraliken 1965—1975 kan beräknas till ca 1.7 %. Den lägre tillväxten kan i viss utsträckning sättas i samband med de portohöjningar som postverket av kostnadsskäl tvingats vidta under denna period. Under perioden 1975—1980 bedöms posttraliken öka med i genomsnitt 1—2 % per år.

Försändelseslagen mass- och gruppkorsband har, liksom direktreklamen över huvud taget, ökat snabbt sedan 1960. En något långsammare öknings- takt än under 1960-talet och början av 1970-talet är dock trolig. Bl.a. kan den lagstiftning vad gäller användandet av datalagrade adresser för reklam och informationsändamål som genomförts under senare år innebära att en viss dämpning av denna trafik kommer till stånd. Postverkets distribution av tidningar har minskat sedan 1960-talets början. För den närmaste 5- årsperioden torde man kunna räkna med en tämligen oförändrad volym när det gäller distributionen av dagstidningar, men med en viss minskning i fråga om veckotidningar och tidskrifter.

Postens tjänster inom varudistributionen begränsas till lättgods med kollin om högst 20 kg vikt. Denna marknad utvecklades positivt fram till mitten

av 1960-talet men har därefter stagnerat. Postverkets andel av denna trafik har trots detta ökat. Av stor betydelse för postens pakettrafik är post- orderhandelns utveckling. En sammanvägning av de nämnda faktorerna anger att en ökning i postens paketrörelse med i genomsnitt 2 % per år 1975—1980 kan förväntas.

Bland postverkets aktiviteter ingår också busstrafik i huvudsak i de inre delarna av Norrland, den s.k. postdiligenstrafiken. Underlaget för denna trafik har successivt försvagats till följd av den fortgående urbaniseringen och ökande biltätheten. För återstoden av 1970-talet förväntas en fortsatt nedgång i diligenstrafiken även om minskningstakten beräknas bli lång- sammare än under de senaste åren.

Poströrelsens utpräglat personalintensiva karaktär medför att möjlighe- terna att genom rationaliseringar begränsa väntade personalkostnadsökning- ar ägnas stor uppmärksamhet. Bland större rationaliseringsprojekt kan näm- nas införandet av ett nytt kassamäskinsystem för ca 750 större postanstalter i landet, vilket möjliggör central bokföring av alla typer av transaktioner som förekommer i postkassorna. Det nya systemet beräknas vara helt infört under 1978. I syfte att ytterligare rationalisera betalningsrutinerna inom post- girot införs f. n. ett automatiskt bokföringssystem som bl. a. bygger på optisk

inläsning på betalningsdokumenten. Till rationaliseringssträvandena kan också räknas den pågående försöksverksamheten med maskinell brevsor- tering på basis av postnumren.

Mot bakgrund av bl.a. de ovan nämnda rationaliseringsåtgärderna och den väntade ökningen i posttraliken kan totala antalet sysselsatta vid post- verket förutses öka från 41700 1975 till 42 700 1980.

Postverkets investeringar 1976—1980 förutses utgöra i genomsnitt 130 milj. kr. per år uttryckt i 1974 års priser. Investeringarna 1975 kan beräknas till 120 milj. kr. I förhållande till den genomsnittliga investeringsnivån 1971—1975 svarar prognosen mot en volymökning om 10.6 % per år i post- verkets investeringar.

Teletrafiken

Televerkets verksamhet har under efterkrigstiden expanderat mycket snabbt. Prognoserna för 1975—1980 pekar på en fortsatt snabb expansion. Den do- minerande rörelsegrenen är telefonrörelsen, som svarar för 90 % av tele- verkets totala intäkter. Antalet installerade telefonapparater och huvudled— ningar ökade med drygt 4 % per år 1960—1975. En viss dämpning av den årliga ökningstakten har successivt skett. För perioden 1975—1980 väntas antalet installerade telefonapparater öka med i genomsnitt 2,5 % per år. Antalet markeringar i telefontrafiken inom Sverige beräknas öka med ca 3 % per år under samma period. Telefontrafiken till utlandet beräknas öka avsevärt snabbare eller med ca 9,5 % per år 1975—1980. Den högre till- växttakten för utlandssamtalen förklaras till stor del av det relativa för- billigande som den successivt genomförda automatiseringen av denna trafik innebär.

Telexrörelsen har i Sverige liksom i andra länder haft en mycket snabb utveckling. Denna har bl. a. inneburit att telexrörelsen erövrat en betydande marknadsandel från den konventionella telegramtrafiken. Antalet telexan- slutningar har sedan 1960-talets början ökat med ca 10 % per år. 1975—1980 beräknas antalet telexanslutningar öka med ca 7 % per år.

Datakommunikation över telenätet är en snabbt expanderande verksam- het som genom datateknikens allmänna utbredning i samhället enligt te- leverket på sikt kan väntas bli en stor rörelsegren vid sidan av telefonrörelsen. Det allmänna telefonnätet är av flera skäl ett inte helt tillfredsställande medium för överförande av datainformation. För att bättre kunna tillgodose de framtida kraven från kunderna har televerket anlagt ett separat prov- datanät för att härigenom erhålla erfarenheter för ett eventuellt framtida permanent datanät. Provnätet började tas i drift under 1975. Sammanlagt kommer enligt televerket ett 100-tal kunder i de tre storstadsregionerna att anslutas till nätet. Enligt televerkets nu gällande planer avses ett allmänt datanät tas i bruk i slutet av 1977.

Som ett led i ett pågående rationaliseringsprojekt omorganiserades tele- verket till stora delar 1975. Projektet gäller särskilt verkets centralförvalt- ning. De kostnadsbesparingar som detta projekt möjliggör beräknas dock i huvudsak realiseras först i början av 1980-talet. Bland andra rationaliserings-

projekt under utredning eller genomförande kan nämnas fullständig över- gång till ADB-baserat system för framställning av telefonkataloger. förbättrat faktureringssystem baserat på en mer fullständig användning av ADB- teknik. m. m.

Antalet anställda vid televerket beräknas som ett resultat av bl. a. pågående rationaliseringsarbete minska från ca 41000 1975 till ca 40000 1980.

Televerkets investeringsbehov är starkt beroende av utvecklingen inom andra samhällssektorer. främst bostadsbyggande och industrietablering, men även av den allmänna standardförbättringen i samhället. Den sistnämnda faktorn kan ta sig uttryck i att allt fler hushåll efterfrågar mer än ett abon- nemang eller att hushållen skaffar sig telefon till sina fritidsbostäder. Den pågående utglesningen av de större tätorterna, främst då de tre storstäderna men även andra större tätorter, ställer stora krav på både till- och nybyggnad av stationer och utbyggnad av helt nya nät. En sammanvägning av effekterna av olika investeringspåverkande faktorer anger ett investeringsbehov på i genomsnitt ca 1,3 miljarder kr. per år 1976—1980, uttryckt i 1974 års priser. I förhållande till den genomsnittliga nivån 1971—1975 innebär det en minsk- ning i investeringsvolymen med I % per år under senare hälften av 1970- talet.

Pägäende tra/ikpolitiskt utredningsarbete

Ett omfattande utredningsarbete rörande olika trafikpolitiska frågor pågår f.n. ] detta avsnitt ges en kortfattad presentation av aktuella utredningar som är av intresse i ett trafikpolitiskt sammanhang och vilkas resultat kan påverka sektorns utveckling på längre sikt. . __” För att utreda vissa trafikpolitiska frågor tillsattes under 1972 den tra- fikpolitiska utredningen. Enligt utredningens direktiv ställs det ökade krav på trafiksektorns samplanering med andra samhällssektorer. Trafiksektorn måste ses i ett vidare samhällsekonomiskt perspektiv varvid det blir nöd- vändigt att i högre grad än hittills förena den marknadsmässiga rörelse— friheten med en planmässig samordning och styrning. I ett 1975 avgivet delbetänkande har utredningen redovisat resultatet av sina hittillsvarande överväganden beträffande i första hand järnvägs- och lastbilstrafiken.l De i sammanhanget framförda förslagen och synpunkterna bygger på för- utsättningen om oförändrade förhållanden vad avser kostnadsansvaret. Ut- redningens avsikt är att i en andra etapp överväga kostnadsansvarets utform- ning och tillämpning. ] den senare etappen avser utredningen också att be- handla sjöfartens speciella problem. Vad gäller godstrafiken föreslår utredningen en ändrad taxeutformning vid SJ. Bl.a. föreslås införande av en särskild tariff för enhetslaster som främjar kombinerade transporter i samverkan mellan SJ och övriga transportföretag. Beträffande lastbilstrafiken föreslår utredningen att högsta tillåtna fordons- längd minskas från 24 till 18 meter. Åtgärder enligt dessa förslag bör enligt ' Trafikpolitik — behov utredningen göra järnvägstransporter mer attraktiva jämfört med lastbils- och möjligheten Betän— transporter. Utredningen föreslår vidare att en särskild trafikplanerings- kande?v”ank901itl5ka nämnd inrättas med utredande. planerande och samordnande uppgifter. 1 Utrednmgen (SOU

., . , . _ 1975166). Stockholm fraga om persontrafiken föreslar utredningen en ny persontaxa for SJ. Den 1975.

' Kollektivtrafik i tätort. Betänkande avgivet av utredningen om kollek- tivtrafik i tätorter (SOU 1975147—48), Stockholm 1975.

2 Beräkningen av produk- tionsvärdet för 1975 byg- ger på uppgift från kon- junkturinstitutet.

skall gälla resor av regional och interregional karaktär. Den skall anknyta till den regionalpolitiska ortsklassificeringen. Vidare föreslås här ett nytt ra- battkort som berättigar till ett visst antal resor till nedsatt pris och som när- mast tar sikte på det långväga resandet.

Den 5. k. trqfikplaneringsutredningen tillkallades 1970 för att leda utarbe- tandet av en modellplan för regional trafikplanering. Utredningen har ut- arbetat underlag till anvisningar för en regional trafikplanering som omfattar hela landet och medverkat i planeringsarbetet i de två modellänen Öster- götland och Norrbotten. Utredningen biträder f. n. kommunikationsdepar- tementet i utvärderingen av de av länsstyrelserna framlagda trafikplanerna.

Den s.k. kollektivträ/ikutredningen framhåller i sitt 1975 avgivna betän- kande vikten av att beakta samspelet mellan bebyggelseplaneringen och förutsättningarna för en väl fungerande kollektivtrafik.l Utredningen konstaterar att stadsbyggandet på många håll lett till ökade standardskill- nader mellan bilresor och kollektivresor. Fullföljandet av föreliggande planer kan medföra ytterligare försämrade förutsättningar för en god kollektivtrafik. l anledning härav föreslår utredningen att ett tillägg görs till byggnadsstadgan vari uttryckligen framhålls kollektivtrafiken som planeringsfaktor. Vidare fö- reslås vissa omdispositioner av statsbidragsgivningen till vägbyggande i syfte att underlätta kollektivtrafik, liksom att kommunerna genomför trafikregle- rande och traftksanerande åtgärder för att förbättra den kollektiva trafikens framkomlighet.

I början av 1974 tillsattes utredningen avseende regionalt gällande generella trahkrabatter. Utredningen skall pröva frågan om införandet av regionalt gällande rabatter av typ periodkort eller liknande. Rabatternas geografiska täckning, utformning och storlek skall närmare övervägas med hänsyn till omfattningen och inriktningen av trafiken och kostnaderna för denna.

Sammanfattning av kalkylerna

I detta avsnitt sammanfattas samfärdselsektorns utveckling vad gäller pro- duktion, sysselsättning, produktivitet och investeringar. Framställningen bygger genomgående på nationalräkenskapernas definitioner. Den redovis- ning som här ges gäller således sektorns totala produktion mått som föräd- lingsvärde. sysselsättning, etc., oavsett om denna sker för inhemsk avsätt- ning eller export. De prognoser i fysiska termer som redovisas ovan avser en- bart inrikestransporter. Vägar och gator ingår inte i de uppgifter som här an- ges. Beroende av bl. a. dessa definitionsolikheter är de prognoser som här redo- visas inte helt parallella med de prognoseri fysiska termer som redovisas ovan.

Åren 1970—1975 ökade produktionen i samfärdselsektorn enligt national— räkenskapernas uppgifter med i genomsnitt 5,5 % per år, se tabell 7.26.2 Transporterna uppvisade en något snabbare tillväxt än sektorn som helhet. Av de skilda branscherna inom transpondelen uppvisade lastbilsåkerierna, sjöfarten och flygtrafiken en mycket snabb tillväxt, medan bl. a. järnvägen, taxi och hamnarna uppvisade en förhållandevis långsam produktionstillväxt. Vad gäller hamnarna förklaras den långsamma produktionsutvecklingen — trots en snabbt ökande volym för såväl de inrikes som de utrikes transporter-

Tabell 7.26 Samfärdselsektorns utveckling 1970—1980

Årlig procentuell förändring

Värde 1970— 1975—1980 1975—1980 enligt LU:s 1975" 1975" enligt kalkyler sektors- Studien Alt. [ Alt. 11 Alt. III Alt.IV

Produktion Hela sektorn 22 670 5.5 2.0 1.6 1,0 0.8 0.6 Sektorn exkl. sjöfart .. .. 33 _ _ _ _

Sysselsättning (milj. timmar)

Hela sektorn 439 —1,5 0,0 —0.4 —0.9 —1,1 —l.4

Sektorn exkl. sjöfart -- . . 0,5 — — — — Totala investeringar

Hela sektorn 5 200 2.6 J? —3.6 —4.3 —4.3 _4_7 Sektorn exkl. sjöfart 3 820 —0.5 J —1_6 —2,4 —2,4 —2.8 — därav byggnader o. anläggningar

Hela sektorn I 790 3,3 —b —4,1 —5.2 —5.2 —5.6 Sektorn exkl. sjöfart 1 790 3.3 —b —4,1 —5.2 —5.2 —5.6 — därav maskiner, transport-

medel o. inventarier

Hela sektorn 3 410 2,1 —-'7 —3,4 —3,8 —3.8 42 Sektorn exkl. sjöfart 2 030 —3.3 J 0.6 0.0 0.0 —0.5

" Uppgifter från nationalräkenskaperna samt konjunkturinstitutet. Vården i 1974 års priser.

[, . ... : - .. . _ . . .. . Vad galler investeringarna ar uppgifterna enligt sektorstudien desamma som anvants ] modellkalkylerna.

na - främst av att delar av det lastnings- och lossningsarbete som utförs i hamnarna bortfallit i och med den växande containertrafiken. För post och tele har produktionsvärdet ökat betydligt långsammare än för samfärdsel- sektorn som helhet.'

De kalkyler som utförts anger en produktionsutveckling för samfärdsel- sektorn under senare delen av 1970-talet som markant avviker från de ten- denser som var rådande under decenniets första hälft. Enligt alternativ [,där den privata konsumtionen förutsätts öka med 3 % per år (40 timmars arbets- vecka), kommer sektorns produktion att öka med 1.6 % per år 1975—1980. Kalkylerna för alternativen II och 111, där en lägre tillväxttakt — 2 % per år — antas för den privata konsumtionen, anger en betydligt långsammare pro- duktionsutveckling, nämligen 1,0 % (40 timmar arbetsvecka) och 0,8 % 1En betydande del av (37,5 timmars arbetsvecka). Alternativ IV, där den privata konsumtionen d?” höga PIOdUkll9nsnn' antas öka med 1,5 % per år i volym och arbetstiden förutsätts förkortad till 1235: (1232—2122 Rim 37,5 timmar per vecka, anger en ännu lägre produktionstillväxt. 0,6 % per år förklåj-as av denvsuccessi- för 1975—1980, för samfärdselsektorn. Den högre produktionstillväxten i al- Vildälmpningiandelenure- ternativ I förklaras av att sektorer som efterfrågar förhållandevis mycket pummnermh underha”

_ _ _ _ _ . som skett under denna transporter beräknas vaxa snabbare | detta alternativ an I de senare. period.

' Det är emellertid en öp- pen fråga hur stor del av denna ökning som är hänförlig till ofullständig- 1eter i statistiken.

Enligt de uppgifter beträffande planer m. m. som insamlats i sektorstudi- en kan produktionen i samfärdselsektorn väntas öka med ca 2 % per åri vo- lym 1975—1980, dvs. i något snabbare takt än i alternativ I enligt kalkylerna med den ekonometriska modellen. Till större delen förklaras den jämfört med 1970-talets första hälft markanta dämpning av sektorns produktions- tillväxt, som väntas, av utvecklingen för sjöfarten, vilken bedöms minska med ca 8 % per år i volym. Flertalet övriga delsektorer bedöms få en lägre tillväxttakt än under 1970-talets första hälft. Den dämpning i produktions— tillväxten som väntas i dessa fall är dock förhållandevis obetydlig.

Vad gäller produktiviteten ökade denna mycket snabbt eller med 7,1 % per år 1970—1975] Under perioden 1975—1980 väntas produktiviteten inom samfärdselsektorn öka med endast 2 % per år. Även här förklaras den starka dämpning i ökningstakten som förutses av utvecklingen inom sjöfarten. OI— jetankers och andra typer av fartyg som redovisar höga fraktintäkter i förhål- lande till antalet ombordanställda väntas minska sin andel av den svenska handelsflottans produktionsvärde. Färjor och andra fartyg med ett förhållan— devis lågt produktionsvärde per ombordanställd väntas däremot öka sin an- del av sjöfartens produktionsvärde. Som följd härav väntas i de gjorda ex- pertbedömningarna den genomsnittliga produktiviteten för sjöfartssektorn minska med 3,8 % per år. Enligt de bedömningar som gjorts i sektorstudien beräknas produktiviteten inom transporterna öka med 2 % per år. Produkti- viteten i post- och teletrafiken beräknas öka med ca 1,9 % per år. Det bör framhållas att om sjöfartens utveckling, och framför allt då oljefrakternas, inte blir så ogynnsam som här antagits så kan en betydligt högre produktivi- tetstillväxt förutses för samfärdselsektorn under återstoden av 1970-talet.

Sysselsättningen inom samfärdselsektorn, uttryckt i timmar, minskade med 1,5 % per år 1970—75, se tabell 7.26. En fortsatt minskning i sysselsätt- ningsvolymen i timmar väntas under återstoden av 1970-talet. Minsknings- takten bedöms dock — trots den kraftiga dämpning i produktionstillväxten som väntas — bli avsevärt långsammare än under första hälften av 1970-talet. Anledningen härtill är den betydligt lägre produktivitetstillväxt som förut- ses. Alternativ I svarar enligt utförda kalkyler mot en minskning i sysselsätt- ningsvolymen med 0,4 % per år 1975—1980. Enligt alternativen II och 111 kommer sysselsättningen inom samfärdselsektorn att minska med 0,9 % resp. 1,1 % under samma period. Beräkningarna enligt alternativ IV anger en betydligt snabbare sysselsättningsminskning, l.4 % per år 1975—1980.

Enligt det material som insamlats i den särskilda sektorstudien kan syssel- sättningen inom samfärdselsektorn beräknas vara oförändrad 1975—1980. Redovisade planer för post- och televerken anger en sysselsättningsökning med 0,6 % per år. Sysselsättningen inom transporterna beräknas minska med 0,3 % per år.

Antalet sysselsatta inom samfärdselsektorn utgjorde 1975 270 000. Enligt beräkningarna i alternativ I kommer antalet sysselsatta i sektorn 1980 att ut- göra 276 000, dvs. en ökning med 6 000 personerjämfört med 1975. Resulta- ten i beräkningarna enligt alternativ II anger en svag minskning till 1980, medan kalkylerna för alternativ III — där en arbetstidsförkortning till 37,5 timmar per vecka förutsätts — pekar på en ökning i antalet sysselsatta med ca 7 000 1975—1980. Kalkylerna enligt alternativ IV anger en viss ökning i antalet anställda inom sektorn under 1970-talets senare hälft.

De totala investeringarna i samfärdselsektorn 1975 utgjorde 5 200 milj. kr., uttryckt i 1974 års priser. se tabell 7.26. En nedgång i investeringsvoly- men förutses för perioden 1975—1980. Nedgången förklaras av de bedöm- ningar som gjorts beträffande dels investeringarna i handelsflottan, dels tids- förläggningen för de projekt som väntas bli genomförda under prognosperio- den. I vårt kalkylalternativ I har de totala investeringarna inom samfärdsel— sektorn bedömts minska med 3,6 % per åri volym 1975—1980. Den bedöm- ning beträffande investeringsutvecklingen som gjorts i alternativen II och 111 svarari båda fallen mot en nedgång i investeringsvolymen med 4.3 % per år under samma period. lnvesteringsbehovet inom sektorn enligt alternativ IV har till skillnad från de övriga alternativen skattats med en schablonartad metod. De antaganden beträffande samfärdselsektorns investeringar som gjorts i kalkylerna enligt detta alternativ redovisas i tabell 726 men kom- menteras ej här. 1970—1975 ökade investeringarna i samfärdselsektorn med 2.6 % per år.

Byggnads- och anläggningsinvesteringarna 1975 utgjorde 1 790 milj. kr. uttryckt i 1974 års priser. Dessa investeringar väntas minska i volym med 4,1 % per år enligt alternativ I och med 5,2 % per år enligt alternativen II och 111: Beroende av ett antal pågående tunga projekt ligger 1975 års investeringar i byggnader och anläggningar på en förhållandevis hög nivå. Här kan nämnas pågående flygplatsbyggen och tunnelbanearbeten. Bygg- nads- och anläggningsinvesteringarna i sektorn väntas minska successivt under prognosperioden i takt med att dessa projekt genomförs.

Motsvarande kalkyler för investeringarna i maskiner, transportmedel och inventarier anger en årlig volymminskning 1975—1980 med 3,4 % enligt al- ternativ 1 samt med 3,8 % enligt alternativen II och III. Nedgången förklaras av den förutsedda utvecklingen för handelsflottans investeringar. Investe- ringarna i maskiner, transportmedel och inventarier för samfärdselsektorn exkl. handelsflottan väntas öka med 0,6 % per år i volym enligt alternativ I och vara oförändrad enligt alternativen II och III. De totala investeringarna i maskiner, transportmedel och inventarier 1975 utgjorde 3410 milj. kr. ut- tryckt i 1974 års priser. Härav svarade handelsflottan för I 380 milj. kr.

lnvesteringskalkylen för handelsflottan har använts som utgångspunkt för beräkning av sjöfartsnettots utveckling. Enligt det högre prognosalter- nativet för handelsflottans utveckling beräknas sjöfartsnettot minska från 3 800 milj. kr. 1974 till 3 400 milj. kr. 1980, uttryckt i 1974 års priser. Det lägre prognosalternativet ger ett sjöfartsnetto om endast 2 600 milj. kr. 1980. Kalkylen enligt det högre alternativet svarar mot en minskning av sjöfarts- nettots värde i fasta priser om i genomsnitt 1,9 % per år, medan det lägre alternativet ger en minskning om 6,2 %.

7.3.8 Bostäder Återblick på första hälften av 1970-talet

Utvecklingen inom bostadssektorn under de första åren på 1970—talet präg- lades i hög grad av dämpningen i bostadsinvesteringarna. Denna dämpning och nedgång var helt hänförlig till flerfamiljshusen medan småhus-

' Byte av beräkningsme— toder och prisbasår för- svårar en jämförelse mel- lan prognoskalkyl och utfall. Det bör vidare ob- serveras att investerings- nivån 1975 räknats upp ett par procent från den nivå som redovisas i pre— liminär statistik och prognoser för senare de— len av 1975. Anledning- en härtill är att den före- fintliga statistiken inte bedömts täcka byggnads- aktiviteten på ett till- fredsställande sätt.

investeringarna ökade. Antalet färdigställda småhus steg från drygt 30000 1970 till drygt 45000 1974 och 1975 mot 75000 flerfamiljshuslägenheter 1970 och ca 25000 1975.

Varje års nyproduktionutgör endast ca 2 % av det totala beståndet av bostäder, varför även relativt kraftiga förändringar i nyproduktionen inte omedelbart ger någon mera märkbar effekt på möjligheterna till konsumtion av bostadstjänster. Detta förhållande framgick av kalkylerna i 1970 års lång- tidsutredning där en från efterfrågesidan härledd måttlig dämpning av bo- stadskonsumtionens tillväxttakt motiverade en prognos med minskande bo- stadsinvesteringar. Minskningen beräknades till ca 2 % per år 1970—1975 och den faktiska nedgången kan preliminärt beräknas till ca 2,5 % per år.1 Under senare delen av 1960-talet ökade investeringarna med ca 2% per år. Omkastningen i investeringsutvecklingen medförde dock endast en neddragning i bostadskonsumtionens ökningstakt (exkl. fritidshus) från 2,5 % per år 1965—1970 till ca 2,2 % 1970—1975.

Utvecklingen på bostadsområdet tycks således relativt väl ha följt de linjer som skisserades i LU 70:s grundalternativ. Det konstaterades då att den antagna investeringsutvecklingen var förenlig med ett fullföljande av det bostadspolitiska målet om en nyproduktion av 1 miljon lägenheter 1965—1974. Detta har också blivit fallet, enmiljonprogrammet har överträffats med viss marginal.

Det material som legat till grund för långtidsutredningens bedömning av utvecklingen inom bostadssektorn under den senare delen av 1970-talet är dels de resultat som framkommit ur den nyligen avslutade boendeut- redningens arbete (SOU 1975:51), dels beräkningar utförda inom långtids- utredningens ram på basis av nationalräkenskaperna.

Boendeutredningens prognos

Boendeutredningen hade bl. a. till uppgift att utreda det framtida bostads- byggandets omfattning och inriktning. I det följande redovisas resultaten av boendeutredningens studier i denna fråga. Metodiken är i princip den- samma som använts i tidigare liknande utredningar, där befolkningsför- ändringarna utgör den viktigaste förklarande faktorn till bostadsefterfrågan. Utgångspunkten är samma befolkningsprognos som LU 1975 använder, dock med en nettoimmigratio'n på 10 000 personer per år. Befolkningsprogncsen ligger till grund för antaganden om hur antalet hushåll kommer att ut- vecklas.

Hushällsprognos. Den under senare år alltmer ökande frekvensen av sam- boende utan äktenskap har medfört att civilståndsfördelningen inte längre kan användas som prognosvariabel för hushållsbildningen. Detta probem har lösts så att antaganden om hushållsbildningen baserats på antaganden om hushållskvoternas — dvs. andelen hushållsföreståndare i resp. ålders- och könskategori — trendmässiga utveckling utan hänsynstagande till ci- vilståndsfördelningen. Härvid har tidigare använd teknik att göra hushålls- kvoternas utveckling beroende av realinkomstutvecklingen frångåtts. I stäl- let har en ren trendextrapolering tillgripits. Antalet hushåll skulle därmed öka på följande sätt.

Ökning av antalet hushåll per år

1961—1970 47 000 1971—1975 45000 1976—1985 ca 30 000

Som framgår av tablån ovan skulle hushållsbildningen dämpas avsevärt i förhållande till 1960-talet och 1970-talets första år. Förklaringen är dels en långsammare befolkningsutveckling, dels att ”mättnadsnivåer" för hushållsbildningen uppnås i vissa åldersgrupper. Anspråken på bostads- sektorn skulle således, om man begränsar sig till nytillskottet av hushåll, utvecklas i avsevärt långsammare takt än hittills. Denna tendens motvägs dock i viss mån av att befolkningens sammansättning förskjuts mot en högre andel för ålderskategorier där efterfrågan på utrymme är stor eller där familjerna bor kvar i relativt stora lägenheter sedan familjestorleken börjat minska.

Den antagna förskjutningen i åldersfördelningen innebär att det vid mitten av 1980-talet kommer att finnas ett större antal barnfamiljer än f. n. i åldern 35—44 år med ett stort behov av utrymme. Vidare ökar antalet hushåll i åldrarna över 45 år med hög utrymmesstandard per person. Antalet pensionärshushåll bedöms av boendeutredningen komma att öka speciellt kraftigt, ca 20 000 per år. Enligt boendeutredningens bedömning är anpass- ningen av bostadsmiljön med hänsyn till dessa grupper en angelägen uppgift i framtiden.

Avgångska/lqvl. Utöver det bostadsbyggnadsbehov som hushållsbildningen ger upphov till krävs också en produktion som ersätter de lägenheter som av olika anledningar avgår ur beståndet. Avgångsanledningarna är bl. a. riv- ning, kontorisering, omvandling till fritidsbostäder etc. Mellan åren 1965 och 1970 avgick ca 40 000 lägenheter per år ur beståndet. Avgången beräknas enligt boendeutredningen ha varit något lägre under första hälften av 1970- talet.

Antalet lägenheter som inte uppfyller kraven på lägsta godtagbara standard enligt bostadssaneringslagen (dvs. de är inte försedda med vatten, avlopp. centralvärme. wc och bad- eller duschrum) uppgår f. n. till knappt 500 000. Av dessa byggs vissa om medan andra avgår genom rivning, kontorisering etc. och därför måste ersättas på annat sätt än genom ombyggnad. Utöver avgången av omoderna lägenheter försvinner även ett antal moderna lägen- heter på grund av sammanslagningar, kontorisering, citysaneringar etc. Sammantaget beräknar boendeutredningen att ca 450000 lägenheter, mo- derna och omoderna, behöver ersättas med nyproduktion under 10-års- perioden 1975—1985, dvs. 45 000 per år. Fördelningen framgår av tabell 7.27.

Kalkylen bygger på ett antagande om en i stort sett oförändrad omfattning av rivning och kontorisering samt avgång i glesbygden. Därutöver före- kommer avgång räknat i antal lägenheter som ej innebär att motsvarande utrymme försvinner ur bostadsbeståndet. Detta gäller vid sammanslagning av lägenheter i samband med modernisering. Prognosen förutsätter ungefär en femdubbling av denna verksamhet.

En värdering av sannolikheten för en utveckling i linje med vad boen—

Tabell 7.27 Nyproduktion som ersätter avgång enligt boendeutredningen 1975—1985

Antal lägen- heter per år

IÖvergivande och övergång till fritids-

bostäder i glesbygd 12000 2 Rivning, kontorisering m.m. 4 15000 3 Sammanslagning, modernisering 8 000 4Sammanslagning av moderna lägenheter 10000

45 000

deutredningen skisserat måste i första hand innebära ett ställningstagande till huruvida en rivning och kontorisering av oförändrad omfattning förefaller möjlig och om en starkt ökad sammanslagnings- och moderniseringsverk- samhet kan realiseras.

Utijvmmesstandardens utveckling. Utredningen diskuterar därutöver den framtida utrymmesstandarden. Boendeutredningen har inte gjort någon prognos i egentlig mening utan diskuterar utrymmesstandarden utifrån ett par alternativa mått på den historiska trenden.

I den första kalkylen har utvecklingen i olika åldersklasser studerats. För personer under 50 år antas ökningen i antalet rumsenheter per hushåll bli lika stor som under 1960-talet, medan personer i åldrarna däröver antas bebo lika stora lägenheter som 1970. I den andra projektionen har antalet rumsenheter per person i olika storleksklasser av hushåll ökats årligen med samma absoluta tal som under 1960-talet. Det första beräkningsmåttet ger till resultat 2,0 rumsenheter per person 1985 mot 1,8 i det andra. För 1975 uppskattas motsvarande tal till ca 1,6.

För hushåll med äldre medlemmar innebär detta att de bor kvar i sina lägenheter när hushållen minskar och på så sätt ökar utrymmesstandarden. Dessa hushåll förmodas vara relativt okänsliga för bostadskostnäden. De yngre hushållens utrymmesexpansion måste riktas mot de nyproducerade lägenheterna. Denna kategöri hushåll kan väntas vara mera priskänslig.

Båda utvecklingsalternativen innebär att trångboddheten enligt f.n. rå- dande normer avvecklas. Även det av boendeutredningen föreslagna nya målet för utrymmesstandarden, att föräldrar resp. varje barn skall kunna disponera ett eget rum utöver kök och vardagsrum, kan uppnås inom denna ram. Båda alternativen, särskilt det högre, medför en avsevärd förskjutning mellan lägenhetstyper. Andelen lägenheter om tre rum och kök och större skulle behöva öka högst betydligt medan lägenheter om högst två rum och kök skulle minska både relativt och absolut. Eftersom ökningen av bostadsbeståndet blir långsammare än förut skulle detta innebära ökad takt i förändringarna i det befintliga beståndet.

Särskilt det högre alternativet innebär en kraftig förskjutning i samman- sättningen av beståndet med en mycket betydandesammanslagning, eller avgång, av smålägenheterna. Även i det lägre alternativet utgör lägenhe- ternas storleksfördelning ett problem. Den kalkylerade ökningen av utrym- messtandarden kräver en kraftig reducering av smålägenheter i flerfamiljs- husbeståndet. Boendeutredningen ser en förändring av lägenheternas stor— leksfördelning som en av de mest angelägna bostadspolitiska reformerna.

Slutsatser. Tillsammantaget innebär boendeutredningens beräkningar en nyproduktionsnivå på ca 75 000 lägenheter per år, 30 000 på grund av hus- hållsbildning, 45000 på grund av avgång. Vad gäller de krav på resurser som detta ställer kan nämnas att utredningens utrymmesalternativ kan för- verkligas vid en ökning av nybyggnadsinvesteringarna om 3,5—4,5 % per år. Om kalkylen utförs under förutsättning om en lika fördelning mellan flerfamiljshus och småhus uppnås den lägre tillväxttakten och om små- husandelen ligger kvar ungefär vid den nuvarande nivån nås den högre tillväxten. lnvesteringskostnaden per rumsenhet antas ligga på 1973 års nivå. Vidare förutsätts en viss ökning av ombyggnadsinvesteringarna.

Sammanfattningsvis kan konstateras att betydande förbättringar kan ske av utrymmesstandarden, exempelvis kan trångboddhet elimineras, med ök- ningar i bostadsinvesteringarna på 3,5—4,5 % per år, räknat från 1975 års uppräknade nivå. En förutsättning är dock att fördelningsproblemen kan lösas. De svåra bostadspolitiska problemen på detta område ligger enligt boendeutredningens mening i att förändra fördelningen på lägenhetstyper i beståndet.

Långtidsutredningens kalkyler

Allmänna utgångspunkter. Utvecklingen inom bostadssektorn har vidare stu- derats med traditionell efterfrågeanalys på basis av nationalräkenskaps- materialet på i stort sett samma sätt som i 1970 års långtidsutredning. Ut- gångspunkten har därvid varit att med ledning av historisk statistik beräkna bostadskonsumtionens känslighet för inkomst- och prisförändringar. Med antaganden om inkomst- och relativprisutvecklingen för perioden 1975—1980 har först bostadskonsumtionen beräknats. Denna har sedan fått bestämma bostadskapitalstockens sannolika tillväxt som i sin tur bestämt bostadsin- vesteringarnas storlek.

Bostadsefterfrågan antas vara beroende av tre faktorer, befolkningsutveck— lingen. den allmänna realinkomstökningen samt boendets prisutveckling jämfört med annan konsumtion, dvs. dess relativpris. Som realinkomstmått har den totala privata konsumtionens volym använts, dvs. förändringar i sparandet har inte beaktats. Beräkningar på det statistiska materialet för perioden 1963—1973 anger en inkomstelasticitet på 0,87 och en priselasticitet på 0,36. dvs. vid en inkomstökning på 10 % ökar bostadskonsumtionen med 8,7 % och vid en ökning av bostadskonsumtionens pris relativt annan konsumtion med 10 % minskar bostadskonsumtionen med 3,6 %. Något försök att korrigera för att bostadsmarknaden under en stor del av denna tid varit reglerad i olika hög grad har inte gjorts.

Bostadskonsumtionen. höga/ternativ. 1 långtidsutredningen åskådliggörs bl.a. konsekvenserna av om resurstillväxten främst satsas på privat eller of- fentlig konsumtion. För att illustrera detta används i alternativ 1—111 två olika tillväxttakter för den privata konsumtionen. 3 resp. 2 % per år. Detta har även konsekvenser för bostadsefterfrågan. Befolkningen antas öka enligt huvudalternativet, dvs. utan någon nettomigration. Bostadskonsumtionens relativpris har antagits öka något, 0,5 % per år. Anledningen härtill är föl- jande. Produktiviteten inom byggnadssektorn antas öka i lägre takt än inom den varuproducerande industrin. Under förutsättning att hyressplittringen

inte ökar skulle ett par procents relativprisstegring bli följden. Detta motvägs av att bostädernas kapitalkostnader hålls nere genom den av staten garan- terade bostadsräntan. Här har antagits att detta har en så starkt motvägande effekt att den resulterande relativprishöjningen kalkylmässigt anslagits till endast 0,5 % per år. Bostadskonsumtionen skulle därvid realt sett komma att öka något långsammare än den totala konsumtionen. 2.5 % mot 3 % 1975—1980. Värdet av den totala bostadskapitalstocken i landet uppgår vid ingången av prognosperioden till ca 285 miljarder kr., räknat i 1968 års prisnivå (inkl. småhus och flerfamiljshus men exkl. fritidshus). Delvis sammanhängande med beräkningstekniska faktorer följer tillväxten i konsumtion och kapital- stock varandra relativt nära och det linjära sambandet under perioden 1963—1973 har använts också för 1975—1980. Sambandet kan tolkas som att kapitalstocken årligen avkastar ett visst belopp. konsumtionen av bo- stadstjänster. Med det ovan angivna antagandet om bostadskonsumtionens framtida tillväxt ger sambandet mellan konsumtion och kapitalstock svar på frågan hur stor ökningen i kapitalstocken behöver vara för att ge upphov till den förutsedda konsumtionsökningen. Tillväxttakten blir ca 2,5 % per år 1975—1980 för kapitalstocken eller 37 miljarder kr. i 1968 års priser för perioden 1975—1980 och 43 miljarder kr. 1980—1985. Denna kapitalstocks- tillväxt utgör emellertid nettot mellan bruttoinvesteringarna i bostäder och värdet av de lägenheter som utgår ur beståndet. Kapitalstocksökningen kan uppnås vid olika kombinationer mellan investeringar och avgång.

Under åren 1966—1970 försvann knappt 200 000 lägenheter ur beståndet genom avgång och för första hälften av 1970-talet beräknas motsvarande tal vara ungefär lika stort. Varje avgången lägenhet har i genomsnitt haft ett värde på 70 000 kr. 1966—1970 och 60 000 kr. 1971—1975. Avgången tycks således under senare år i större utsträckning ha omfattat mindre lägenheter.

Vi har valt att illustrera avgångens effekter på investeringarna genom två kalkylexempel. 1 avgångsa/ternativl förutsätts 30000 lägenheter avgå per år med ett genomsnittligt värde på 60000 kr. och i avgångsa/tema- tiv 2 40000 lägenheter per år med ett värde av 75000 kr., allt räknat i 1968 års prisnivå. Resultaten framgår av följande tablå.

Bostadsinvesteringar och bostadsavgång 1975—1985 Milj. kr., 1968 års priser

Avgångs- Avgångs-

alt. 1 alt. 2 Kapitalstock 1976-01-01 287 372 287 372 + investeringar 1976—1980 (saldopost) 46 646 55 646 — avgång 9 000 15 000 = kapitalstock 1981-01-01 325 018 325 018 + investeringar 1981—1985 51 577 57577 — avgång 9 000 15 000 = kapitalstock 1986-01-01 367 595 367 595

lnvesteringsförändring, % per år 1975—1980 4.1 8.2 1975—1985 0.7 2.1

Av kalkylerna framgår klart vilken betydelse förutsättningen om avgången av äldre lägenheter har för investeringsutvecklingen. Investeringsbeloppen ovan har relaterats till den uppräknade nivån 1975. Om investeringsutveck- lingen mäts från den i statistiken redovisade lägre nivån 1975 blir den årliga ökningen 5 % 1975—1980 i avgångsalternativ 1.

Ett annat avvägningsproblem är om höjningen av kapitalstockens värde skall ske genom investeringar i form av nyproduktion eller ombyggnad av redan befintliga bostäder. I genomsnitt har 25 000—30 000 lägenheter byggts om de senaste 10 åren. Investeringsbeloppet per ombyggd lägenhet kan anses ha varit 25 000—30 000 kr. i 1968 års priser. Enligt nationalräkenskaps— materialet skulle ombyggnadskostnaden per lägenhet ha legat högre 1965—1970 än 1970—1975. Även i detta fall har vi valt att åskådliggöra effekten av olika nivåer på ombyggnadsverksamheten. [ ombyggnadsal/ernativ ] har vi förutsatt 30000 ombyggda lägenheter per år till en kostnad. i 1968 års prisnivå. på 30 000 kr., dvs. en ombyggnadsverksamhet ungefär på den nu- varande nivån. l ombyggnadsalternativ 2 förutsätts 40000 lägenheter per år är 40000 kr. Detta innebär ungefär en SO-procentig ökning gentemot den nuvarande nivån. Effekten på investeringarna i nyproduktion framgår av följande tablå.

Nybyggnadsinvesteringar 1975—1985 Årlig procentuell förändring

1975—1980 1975—1985

Avgångs- Avgångs— Avgångs— Avgångs-

alt. 1 alt. 2 alt. 1 alt. 2 Ombyggnadsalt. ] 5,3 9,9 3,9 6,1 Ombyggnadsalt. 2 2,4 7.3 2.4 4,9

Utfallet för nybyggnadsverksamheten blir avsevärt olika i nivå beroende på vilka avgångs- resp, ombyggnadsalternativ som väljs.

Vi kan spalta upp nyproduktionsinvesteringarna i en standard- och en antalskomponent. Genom att göra antaganden om standardkomponentens utveckling kan vi räkna fram vad en given investeringssumma betyder i fråga om antalet nyproducerade lägenheter. Här har antagits att standard- komponenten, mått som kostnaden per lägenhet i fasta priser. ökar 1 % per år, vilket är något långsammare än den trendmässiga utvecklingen. Den- na standardökning kan ta sig olika uttryck, en ökning av lägenheternas utrustningsstandard. av utrymmesstandarden eller av båda. Det antal ny— producerade lägenheter som skulle vara förenligt med dessa antaganden framgår av följande tablå.

Årlig nyproduktion av lägenheter 1975—1985 Antal

1975—1980 1975—1985

Avgångs- Avgångs- Avgångs- Avgångs-

alt. ] alt. 2 alt. 1 alt. 2 Ombyggnadsalt. 1 79 800 91 200 82 400 93 500 Ombyggnadsalt. 2 73 200 84 600 76 000 87 000

Härav framgår att en utveckling i enlighet med den lägre avgångskalkylen ger en nyproduktion om 73 000—80 000 lägenheter per år 1975—1980 beroende på ombyggnadsalternativ. Den högre avgångskalkylen ger ett avsevärt högre nyproduktionsbehov. Flera skäl talar för att det högre avgångsalternativet kan bli svårt att realisera. Kravet på resurser för bostadsbyggande förefaller orealistiskt högt med hänsyn till de anSpråk på utrymme som andra delar av samhällsekonomin kommer att ställa. Kalkylens resultat är inte så känsligt för antaganden om ombyggnadsverksamheten men en ökning av denna syns trolig, vilket även boendeutredningen förutsätter. Därmed skulle ny- produktionen komma att omfatta drygt 75 000 lägenheter per år 1975—1985. Man kan därför hävda att denna kalkyl överensstämmer relativt väl med boendeutredningens. Nyproduktionen av lägenheter kan även för 1975—1980 anges till ca 75 000 per år. Här har då inte ställning tagits till fördelningen på småhus och flerfamiljshus men kalkylen torde kunna vara förenlig med ungefär den nuvarande fördelningen.

Bostadskonsumtionen, låga/ternativ. Långtidsutredningens lägre be- räkningsalternativ för den privata konsumtionen, 2 %, har också kon- sekvenser vad gäller utrymmet för bostadskonsumtion. Ett användande av de ovan beräknade sambanden för pris- och inkomstkänslighet tyder på en konsumtion av bostadstjänster som ligger under 2 % i tillväxttakt. Det kan emellertid med fog hävdas att tidigare kända samband är giltiga i mindre grad i ett så speciellt läge som en S-årsperiod med endast 2 % per år i realinkomstökning skulle vara. Anledningen härtill är bl.a. att bostads— konsumtionen kan sägas ha ett speciellt socialt innehåll och därför stöds på olika sätt av stat och kommun. F. n. utgår t.ex. ca 2,5 miljarder kr. i direkta bostadsbidrag. Det förefaller inte heller troligt att en mycket låg bostadskonsumtionstillväxt med åtföljande lågt utnyttjande av bostadsbe- ståndet och ett stort antal tomma lägenheter skulle anses acceptabelt. Det finns därför anledning anta att neddragningen av bostadskonsumtionens tillväxt inte blir lika stor som för den totala privata konsumtionen. Vi har antagit att ökningen blir drygt 2 % per år. dvs. något snabbare än för den totala konsumtionen. Dessutom bidrar den nämnda ökningen av relativpriset till att den andel av konsumtionsutgifterna som läggs ner på boende skulle öka.

Den antagna ökningen av bostadskonsumtionen kräver en tillväxt av bo- stadskapitalstocken, dvs. bostadsbeståndet. av ungefär samma storlek. Här har dessutom förutsatts att det högre alternativet i fråga om lägenhetsav- gången inte blir aktuellt vid den lägre bostadsefterfrågan. En så kraftig avgång torde endast vara möjlig att realisera i en expansiv bostadsmarknad. Kon-

sekvenserna för bostadskapitalet och investeringarna av en låg bostadsefter- frågan framgår av följande tablå.

Bostadsinvesteringar och bostadsavgång 1975—1980 Milj. kr.. 1968 års priser

Avgångsalt. 1

Kapitalstock 1976-01-01 287 372 + investeringar 1976-1980 (saldopost) 42 048 — avgång 9000 = kapitalstock 1981-01—01 320420 lnvesteringsförändring. % per år 0,6

lnvesteringsbehovet under hela perioden 1976—1980 blir ca 10 % lägre än i det högre konsumtionsalternativet. Detta är också ca 10 % lägre än nivån 1971—1975.

Avvägningen mellan nybyggnad och ombyggnad illustreras nedan.

Nybyggnad 1975—1980

Nybyggnads- Nybyggnad, investeringar, antal lägenheter årlig procen- per år tuell föränd- ring Ombyggnadsalt. 1 1.4 71 100 Ombyggnadsalt. 2 —l.8 64 500

Detta innebär en fortsatt låg nivå på nyproduktionen. Under förutsättning att ombyggnadsverksamheten kan väntas expandera i betydande grad skulle nyproduktionen komma att ligga på 65 000—70 000 i genomsnitt per år.

Även förhållandevis små variationer i bostadskonsumtionens tillväxttakt resulterar således i relativt stora skillnader i investeringsnivå. Med hänsyn till den avsevärda osäkerhet som detta slag av kalkyler är behäftade med samt till vad som ovan sagts om sannolikheten för att en viss miniminivå för bostadskonsumtionen kommer att upprätthållas av sociala skäl har ett medelalternativ för bostadskonsumtion införts i modellkalkylerna,se avsnitt 6.3'

För bostadskonsumtionen ligger kalkylen på 2.3 % för de permanenta bostäderna, för investeringarna på 2—2,2 % i ökning per år. För att åstad- komma en sådan bostadsefterfrågan vid de lägre alternativet för det totala privata konsumtionsutrymmet torde krävas ett fortsatt omfattande kon— sumtionsstöd.

Fritidshus. Vad gäller fritidshusen som också ingår i sektorn skulle samma slag av kalkyler kunna göras på nationalräkenskapsmaterialet. Underlaget är dock av så mycket lägre kvalitet att osäkerhetsgraden blir avgjort större. I detta sammanhang har vi i stället utgått från att expansionsmöjligheternä

' En viss mindre skillnad i investeringstakt har dock lagts in i beräkning- arna varvid tillväxttakten varierats något med hän— syn till ökningstakterna i den privata konsumtio- nen.

' l delsektorn övriga pri- vata tjänster ingår re- nings-_ renhållningsverk— samhet och rengörings- verksamhet. viss under- visning. forskning.sjuk- vård och kulturell servi— ceverksamhct. rekrea- tionsverksamhet. intres- seorganisationer. repara- tioner av hushållsvaror och fordon. tvätterier. hushållstjänster samt an- nan personlig service.

för investeringar i fritidshus inte är så stora som tidigare beroende bl.a. på strävandena att prioritera det rörliga friluftslivet. Därför har som kal— kylexempel valts att räkna med en årlig volymökning om 7 % 1975—1980 mot drygt 9 % sedan 1960-talets början. Sammanfattning. Enligt boendeutredningens kalkyler skulle nyproduk- tionen för perioden 1975—1985 kunna antas uppgå till i medeltal 75 000 lägenheter per år. Vid en ökning av utrymmesstandarden per hushåll i unge- färlig överensstämmelse med 1960—talets utveckling skulle trångboddheten kunna avvecklas samtidigt som kvarvarande lägenheter med låg standard ersätts. Utredningen ser som ett viktigt problem fördelningen på storleks- grupper inom beståndet. För att uppnå standardmålen krävs en förändring av beståndet.

De försök till kalkyler över efterfrågeutvecklingen för bostäder som gjorts inom långtidsutredningens ram tyder på att en nyproduktion av i stort sett den omfattning som boendeutredningen antagit, dvs. ca 75 000 lägenheter. förefaller rimlig. Detta gäller vid det högre alternativet för den privata kon- sumtionen. Under förutsättning att ombyggnadsverksamheten ökar i snabb takt skulle nvbyggnadsinvesteringarna öka med uppskattningsvis 2—3 % per år. Inkluderas fritidshusen blir investeringsökningen 4,5 % per år 1975—1980 för hela sektorn mot drygt 4 % för de permanenta bostäderna.

Det lägre alternativet för den privata konsumtionen ger också en lägre bostadsefterfrågan. Genom de olika slag av stöd som måste förutsättas kom- ma boendet till del blir inte dämpningen lika markant som för den tozala privata konsumtionen. Vid en fortsatt hög ombyggnadsverksamhet slele nyproduktionen komma att uppgå till 65 000—70 000 lägenheter per år. Detta motsvarar en minskning av nybyggnadsinvesteringarna med 1,5—2 % per år. Inkluderas ombyggnadsverksamheten blir det i stället fråga om en ökning med ca 0,5 % per år. Något alternativ har inte beräknats för fritidshus- investeringarna. Om den tidigare gjorda schablonmässiga uppskattningen för dessa används stiger investeringsnivån för hela sektorn bostäder med 1,5 % årligen under 1970-talets andra hälft.

! modellberäkningarna för den totala ekonomiska utvecklingen har emel- lertid av beräkningstekniska skäl endast ett medelalternativ för bostadskon- sumtionen använts, se avsnitt 6.3. Detta medelalternativ innebär en ökning av investeringarna i permanenta bostäder om ca 2 % per år från 1975 års nivå. I nyproduktionen motsvarar detta ca 70000 lägenheter per år. ln- kluderas fritidshusen kan investeringstillväxten beräknas till 2.5—3 % per år.

7.3.9 Privata tjänster

I denna sektor behandlas förutom privata tjänster även motsvarande verk- samhet bedriven av offentliga affärsverk och aktiebolag. Aktiviteter utforda av statliga och kommunala myndigheter tas däremot upp i avsnitt 7310. Som framgår av tabellerna 7.28 och 7.29 delas den privata tjänstesek'orn upp i delsektorerna restaurang och hotell. bank-, försäkrings— och uppdrigs- verksamhet, fastighetsförvaltning samt övriga privata tjänster. i vilken ingår en rad relativt heterogena verksamhetsområdenl . På grund av det statistska

underlagets betydande brister blir en tolkning av utvecklingen inom dessa områden alltid ganska osäker. Statistiken över sysselsättningen kan anses vara av tämligen god kvalitet medan däremot uppgifter över förädlings- värdets utveckling och därmed även för produktivitetsförändringarna är be- tydligt osäkrare. Den utvecklingsbild som här ges måste därför förses med betydande reservationer. Detta avsnitt behandlar perioderna 1970—1974 och 1974—1980. En totalbild av den privata tjänstesektorns utveckling för fem— årsperioderna 1970—1975 och 1975—1980 ges i tabellerna i kapitel 5.

1 tabell 7.28 anges sektorns sysselsättningsutveckling sedan 1960, mätt i antal arbetstimmar. Tabellen visar för totala privata tjänster en svagare utveckling 1970—1974 än för 1960-talet (—l,6 % per år jämfört med 0,2 %). Nedgången kan hänföras till en kraftig nedgång i sysselsättningen inom såväl uppdragsverksamhet som inom vissa delar av delsektorn övriga privata tjänster.

Förädlingsvärdets årliga utvecklingstakt framgår av tabell 7.29. Sek- torn visar 1965—1974 en produktionsökning på i genomsnitt 1,7 % per år vilket är betydligt lägre än för 1960—1965 då den var 4,4 % per år. För 1965—1970 beror detta huvudsakligen på den svaga utvecklingen för flertalet verksamheter inom övriga privata tjänster medan för 1970—1974 anledningen främst är produktionsminskningen med 1.4 % per år inom restaurang och hotell.

Tidigare har man ansett sig kunna iaktta en stark parallellitet mellan BNst tillväxt och utvecklingen inom sektorn privata tjänster. Utifrån de reviderade data som nu föreligger tycks ett brott i denna parallellitet ha inträtt under senare delen av 1960—talet. Siffran för förädlingsvärdets elas- ticitet med avseende på BNP', som alltså tidigare legat nära 1 nådde 1965—1970 inte högre än 0,5. För 1970-talets första hälft har denna svagare tendens varit bestående. Här bör dock återigen betonas att det statistiska underlaget är bristfälligt, vilket gör att man inte mer bestämt kan uttala sig varken om tidpunkten för eller storleken av denna förändring. Därmed begränsas givetvis även möjligheterna att ange orsakerna till det trendbrott som framträder i sifferserierna. Det kan dock vara rimligt att sätta trend- förändringen i samband med den relativa lönekostnadsutvecklingen. Den

' Elasticiteten definieras som procentuell föränd- ring av förädlingsvär-

det/procentuell föränd-

prioritering av låglönegrupperna som gjorts under senare avtalsuppgörelser ring av BNP. Tabell 7.28 Sysselsättningen inom privata tjänster 1960—[980 Milj. Årlig procentuell förändring arbetade timmar 1960— 1965— 1970— 1974—1980 1974 1965 1970 1974 Alt. Alt. 11 Alt. 111 Restaurang 0. hotell 114,47 —3,3 — 1,6 — 2,5 —0.8 — 1.1 — l.4 Bank. försäkring, uppdrags- verksamhet 232,04 5.6 3.8 0 0,1 — 0.3 —-0.5 Fastighetsförvaltning 7,94 8.1 1.7 1,0 0,1 — 0.3 — 0.6 Ovriga privata tjänster 432,60 0 - l.4 — 2,3 — 0.2 — 0.6 — 0,9 Summa privata tjänster 787,05 0.5 — 0.1 — 1.6 — 0.2 — 0,6 — 0.9

torde ha betytt en väsentlig relativ kostnadsökning för de i sektorn ingående branscherna eftersom dessa i hög grad sysselsätter låglönegrupper. Att detta i sin tur resulterat i ökade ansträngningar att genom mekanisering och struk- turförändringar uppnå större produktivitetsvinster är väl omvittnat. 1 vad mån dessa strävanden även gett utslag i högre årliga produktivitetsföränd— ringar än under tidigare år är dock svårt att uttala sig om då det redan tidigare funnits ett starkt tryck att rationalisera inom dessa branscher. I vissa fall kan det dock vara svårt att åstadkomma produktivitetsförbättringar på grund av karaktären hos de privata tjänsterna. Prisstegringar har därför inte kunnat undvikas, vilket negativt påverkat efterfrågan. En utveckling av detta slag synes kunna återfinnas inom vissa av sektorns branscher. I andra fall däremot kan anses troligt att man under senare år kunnat utvinna produktivitetsvinster av sedan länge pågående ansträngningar att höja ef- fektiviteten. Så kan exempelvis vara fallet genom införandet av datatekniken inom banker och försäkringsväsen.

Oavsett de produktivitetsvinster som uppnåtts kan konstateras att ra- tionaliseringssträvandena genomgående utlöst väsentliga förändringar i ka- raktären av de tjänster som tillhandahålls. Ofta exemplifierade drag i denna omvandling är utvecklingen inom restaurang och hotell där ett ökat inslag av självserveringar och färdiglagad mat från centralkök ersatt de mer per- sonalkrävande traditionella restaurangerna och att den äldre typen av hotell ersatts med motellverksamhet.

Som tidigare nämnts är möjligheterna att siffermässigt fånga in produk- tivitetsförändringarna begränsade och de data som här ges är sålunda högst osäkra. Det material som står till förfogande visar för 1970—1974 en pro- duktivitetsökning för hela sektorn på 3,2 % per år. För delsektorerna visar övriga privata tjänster den snabbaste ökningen (4,4 %) beroende på kraftiga produktivitetsförbättringar för renings-, renhållnings— och rengöringsverk- samhet samt för tvätterier och annan personlig serviceverksamhet. Lägsta

Tabell 7.29 F örädlingsvärdet inom privata tjänster 1960—1980

Milj.kr.. 1968 års priser 1960— 1965— 1970— 1974 1965 1970 1974

Årlig procentuell volymförändring

1974—1980

Alt. 1 Alt. ll Alt. lll

Restaurang 0. hotell Bank, försäkring. uppdrags— verksamhet Fastighetsförvaltning Övriga privata tjänster

Su mma privata tjänster

Bruttonationalprodukt”

»" Mätt från produktionssidan.

1361 0,1 2,1 — 1.4 1.0 0.7 0,7 7080 8,2 4,5 1,2 2,5 2.1 2,0 2890 5,5 3,9 2,9 2,1 1,7 1,7 6012 1.8 — 1,3 2,0 2.2 1,8 1.6 17 343 4.4 2.0 1,5 2,2 1,8 1,7 156 313 5,3 4,0 3,0 3,2 3,0 2.6

utvecklingstakten (—0,5 %) visar uppdrags- och konsultverksamhet. Det kan inte uteslutas att dessa '.al underskattar de faktiska förändringarna. ] tjäns- teproduktionen sker lätt att kvalitetshöjningar underskattas och att de där- igenom registreras som prisstegringar i stället för som volymökningar. Om så sker registreras alltså kvalitetsförbättringar i många tjänster som sänkt produktivitet. Som exempel kan nämnas bank- och försäkringsväsendet, där utförda arbetsmängdsberäkningar tyder på en betydligt snabbare pro- duktivitetstillväxt än de 2 % per år som schablonmässigt antas i national- räkenskaperna. Men även om det är tänkban att produktivitetens öknings- takt skulle vara underskattad framstår det som föga troligt att denna un- derskattning skulle vara större de senaste fem ä tio åren än för tidigare perioder. Således talar mycket för. trots osäkerheten i produktivitetssiffror- na. att den ovan nämnda förändringen i förädlingsvärdets elasticitet speglar ett verkligt förhållande.

Eftersom sektorns produktivitetstal 1965—1974 inte skulle innebära någon påtaglig förändring jämfört med tidigare perioder är det sannolikt att prio- riteringen av låglönegrupperna i de senaste avtalsrörelserna gett utslag i en viss accelererad relativprisstegring för sektorns näringsgrenar. Den pris— känslighet som visat sig gälla på dessa områden skulle därmed kunna vara en förklaring till den förhållandevis svaga produktionsutvecklingen. För oli- ka tjänster som mött en sådan försvagad efterfrågan har resultatet i vissa fall blivit en markant produktionsnedgång. Särskilt torde detta ha varit fallet inom hotell- och restaurangsektorn samt vad gäller arbetshjälp i hemmet. Utvecklingen går här som på många andra områden mot mindre servi- ceinriktade verksamheter av "gör-det-själv"-typ. Vad gäller t. ex. hembi- träden på heltid har dessa nästan helt försvunnit.

För arbetshjälp i hemmet tillkommer även ett annat moment. Den vikande efterfrågan som följer av den relativa prisstegringen kan antas ha blivit för- stärkt av de alternativ som den offentliga sektorn numera erbjuder inom detta område. Genom det offentligas försorg har skett en stark ökning av hemhjälp för åldringar och handikappade samt för barntillsyn. För den en- skilde är den omedelbara kostnadsskillnaden betydande mellan privata och offentliga tjänster och har därför medfört en kraftig förskjutning i efterfrågan från privat till offentlig service. Eftersom samhällets tjänster för den enskilde individen framstår som billigare har trycket på en utbyggnad av dessa ökat samtidigt som betingelserna för marknadsprissatta privattjänster starkt för- sämrats.

Här har prisfrågan tagits upp som en mer allmän förklaring till den svaga utvecklingen av den privata tjänstesektorn. Olika speciella förhållanden kan naturligtvis också ha spelat in i fråga om de olika områdena. Några sådana tänkbara förklaringar skall beröras i det följande där helt kort kommer att anges de bedömningar som gjorts rörande utvecklingen för några delsektorer fram till 1980.

Restaurang- och hotellbranschen har sedan 1950-talets början känneteck- nats av en så gott som oavbruten sysselsättningsminskning. Produktions- volymen har under samma tid legat på praktiskt taget oförändrad nivå. En fortsatt nedgång i sysselsättningen inom sektorn. mätt i antal arbetade timmar, med ca 1 % per år har antagits för resten av 1970-talet. Den av

sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m. föreslagna satsningen på ökad turism inom Sverige kan komma att innebära nyetableringar vad gäller stugbyar, motell och mindre hotell. I denna typ av inkvartering, där gästen gör en stor del av arbetet själv, finns möjligheter att spara personal och på så vis hålla kostnaderna nere trots den väntade prisutvecklingen. Branschens försämrade relativa kostnadsläge skulle där- med inte behöva innebära en minskad efterfrågan på dess tjänster. Utveck- lingen för 1974—1980 vad gäller produktionsvolymen har beräknats bli 1 % per år i alternativ 1 och 0,7 % per år i alternativ 11 och 111. Detta innebär en relativt kraftig produktivitetsökning, vilken dock delvis är skenbar efter- som den skett till priset av en minskad personlig service.

Sysselsättningen inom bank-, _försäkrings- och uppdragsverksamliet 1970—1974 har, mätt i antal arbetade timmar, varit oförändrad. Stagnationen är främst en följd av en nedgång på 0,4 % per år inom uppdragsverk- samheten. Framför allt tycks konsulttjänster ha lidit avbräck genom att företagen i allt större utsträckning kommit att utnyttja sina egna resurser på området. Här kan möjligen en återhämtning ske under resten av 1970-talet utom för de konsulttjänster som utnyttjas av byggnadsindustrin. Den vän- tade måttliga ökningstakten för byggnadsinvesteringar 1975—1980 väntas få återverkningar på bl. a. arkitekt- och byggnadskonsulttjänster. Även inom annons- och reklambyråer kan en dämpning anses trolig bl. a. som en följd av att vissa restriktioner lagts på reklam och annonsering (t. ex. vad gäller öl, sprit och tobak). För perioden 1974—1980 har arbetsvolymen inom upp— dragsverksamheten beräknats minska med ca 1 % i alternativ 1 och 11 samt med 1,5 % i alternativet med arbetstidsförkortning. Produktionen inom uppdragsverksamheten, som under 1970—1974 visade en nedgång i öknings— takten antas under resten av 1970-talet öka med omkring 1.5 % per år.

Banksektorns utveckling, som under början av 1960-talet var mycket ex- pansiv. dämpades betydligt under senare delen av decenniet, en utveckling som fortsatt 1970—1974. Sysselsättningsökningen var då endast 0,9 % per årjämfört med i genomsnitt 5 % per år under 1960-talet. Utvecklingen är en följd av att en omstrukturering av bankernas verksamhet skett under senare år. Ekonomisk rådgivning, fastighetsförmedling. placerings— och ut- landstjänster har introducerats och byggts ut i rask takt. Trots de vidgade serviceuppgifterna har sysselsättningsökningen blivit begränsad, då sam- tidigt genom datasystemets införande, mycket av det tidskrävande redo- visningsarbetet fallit bort. Även under senare delen av 1970-talet kan en fortsatt utvidgning av bankernas tjänstesortiment förväntas samtidigt som allt fler arbetsmoment torde komma att utföras med datamaskinens hjälp. En tilltagande internationalisering av det svenska bankväsendet kommer sannolikt också att ske under prognosperioden. Som en trolig ökningstakt av sysselsättningen mätt i timmar räknas med 1 år 1,5 % per år. Bankernas produktion beräknas bli ca 3 % per år vilket är nästan oförändrad ökningstakt jämfört med 1970—1974.

Försäkringsverksamheten i detta avsnitt omfattar endast privata försäk- ringar medan socialförsäkringar ingår i sektorn offentliga tjänster (ändamålet statlig socialvård). ] motsats till bankerna har sysselsättningen inom den privata försäkringsverksamheten varit i det närmaste oförändrad under 1960— talet och fram till mitten av 1970—talet. Ett antal stora fusioner under denna

period har gett produktivitetsvinster genom minskat personalbehov. Da- tatekniken har även för försäkringssektorn medverkat till att hålla perso- nalbehovet nere trots att sektorn utvidgat sin verksamhet med nya för- säkringstyper. Utvecklingen fram till 1980 antas här bli ungefär densamma som tidigare. Troligen kan betydande vinster även framöver utvinnas med datateknikens hjälp, vilket gör att en eventuell ökning av sakförsäkringar (beroende på ökat innehav av bilar, fritidsbåtar m. m.) inte behöver innebära någon större ökning av arbetsvolymen. En årlig uppgång av sysselsättningen med några tiondels procentenheter 1974—1980 bedöms som trolig.

Ett försök till sammanfattning för hela delsektorn bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet skulle innebära en ytterligt svag ökning av tim- volymen med endast 0,1 % per år i alternativ I medan för både alternativ II och lll antas en minskning med 0,3 % resp. 0.5 % per år. Minskningen i de två sista alternativen kan hänföras till nedgången inom den tungt vä— gande uppdragsverksamheten. För produktionsvolymen blir den samman- vägda ökningstakten ungefar 2,0—2,5 % per år.

Under rubriken övriga privata tjänster inräknas renhållnings- och ren- göringsverksamhet, sådan undervisning, forskning, sjukvård och kulturell serviceverksamhet som inte bedrivs i offentlig regi, rekreationsverksamhet, intresseorganisationer, reparationer av hushållsvaror och fordon, tvätterier, hushållstjänster samt annan personlig service. Sysselsättningsutvecklingen sedan 1960 visar helt naturligt mycket olika utvecklingsmönster inom-de olika verksamhetsområdena. Den snabbaste ökningen har noterats inom delgrupperna renhållnings- och rengöringsverksamhet med i genomsnitt 3,3 % per år samt inom undervisning, forskning och sjukvård med i genom- snitt 2,0 % per år. För dessa grupper väntas även för 1974—1980 en uppgång av antalet arbetade timmar fast i något långsammare takt, ca 2 % resp. 1,5 % per år. Ökningen för den senare gruppen är främst en följd av att studiecirkelverksamheten antas öka betydligt.

Den nedgång som registrerats för rekreationsverksamhet och kulturell serviceverksamhet under första delen av 1970-talet väntas förbytas i en svag uppgång fram till 1980. Bl. a. antas en ökad efterfrågan på fritidssys- selsättning i form av ett vidgat utbud på film, teater och övrig underhållning bidra till en sådan utveckling. En trolig utveckling för hela delsektorn övriga privata tjänster under resten av 1970-talet är en årlig minskning av tim- volymen med 0,2 % resp. 0,6 % i alternativ I och II och med 0,9 % per år i alternativ III.

Som framgår av tabell 7.28 ger en sammanfattning av de olika sys- selsättningsprognoserna för den totala privata tjänstesektorn en nedgång av timvolymen i alternativ I och II som väl överensstämmer med den som noterats för perioden 1960—I974, dvs. i genomsnitt 0,4 % per år. ] alternativ lll skulle nedgången bli något kraftigare eller 0,9 % per år. Produktivitetsök- ningen 1974—1980 beräknas, som framgår av tabellerna 7.28 och 7.29, komma att ligga något under den tidigare utvecklingen i samtliga alternativ, ca 2,5 % per år jämfört med genomsnitt 3,1 % för l960-l974.

Vad gäller investeringarna bör framhållas att det ofta är svårt att avgöra om en investering är hänförlig till privata tjänster. Verksamheten bedrivs ju ofta i förhyrda lokaler, som kanske dessutom ursprungligen varit avsedda for andra ändamål, t. ex. bostäder. Stora "egna" investeringar görs inom

sektorerna bank och försäkring samt inom fastighetsförvaltning där inves— teringar gjorda av kommunala bolag registreras. Inom övriga delsektorer är investeringarna enligt officiell statistik av relativt liten omfattning. prp- skattningsvis uppgick sektorn privata tjänsters andel av de totala brutto- investeringarna 1974 till 6,3 % varav 2,9 procentenheter föll på bank, för- säkring och uppdragsverksamhet och 2,1 procentenheter på fastighetsför- valtning. Trots attien nedgång i investeringstakten kan väntas för dessa områden under prognosperioden har privata tjänsters andel av totala brut- toinvesteringarna 1980 beräknats komma att ligga kvar på drygt 6 ');,

7 . 3. 10 Offentliga tjänster

Allmänt

Produktionssektorn offentliga tjänster omfattar i LU samma verksamheter som den offentliga konsumtionen. Detta betyder bl. a. att endast myndig— heternas verksamhet här ingår i den offentliga sektorn; affärsverk och ak- tiebolag räknas till näringslivet. Även indelningen i verksamhetsgrentir — ändamålsgrupper — är densamma för den offentliga produktionen som för konsumtionen. Begreppsmässigt är offentlig produktion och konsumtion inte liktydiga, men de står i ett mycket nära samband med varandra. En närmare förklaring härav ges senare i detta avsnitt.

Såväl offentlig produktion som konsumtion mäts i nationalräkenskaperna via kostnaderna, detta eftersom marknadsprisbildning i stort sett sal—.nas för offentliga tjänster. Något driftsöverskott kan därför inte registrerts i offentlig verksamhet och eventuella produktivitetsförändringar kan inte be- räknas. Bristen på hänsyn till de produktivitetsvinster som förekommer irom den offentliga sektorn innebär sannolikt att volymen av den offentliga tjänsteproduktionen systematiskt underskattas i nationalräkenskapena. Härigenom överdrivs också den relativa fördyring av de offentliga tjänsterna som bl. a. kommer till uttryck i att den offentliga sektorns andel av ENP ökar snabbare i löpande än i fasta priser.

Möjligheterna att mäta produktivitetsutvecklingen inom den offentliga sektorn har ofta diskuterats. För vissa begränsade delar av den offentliga verksamheten skulle problemet kunna lösas om man hade tillgång till spe— ciella produktionsmått med anknytning till målen för verksamheten i stället för till kostnaderna. Erfarenheten ger dock vid handen att det är svårt att finna sådana mått ens för mycket snävt avgränsade verksamhetsgrenar. Här- tillkommer att man helt saknar värderingsprinciper med vars hjälp man S(ul- le kunna aggregera de speciella produktionsmåtten för olika verksamhets- grenar till större grupper. Att få fram ett enda målrelaterat produktionsnått för hela den offentliga sektorn får därför betraktas som en omöjlighet

Under sådana omständigheter är det strängt taget inte möjligt att säga något om hur eller hur mycket produktiviteten "egentligen” förändras. Åll- mänt anser man emellertid ändå att produktiviteten ökar inom den offen'liga sektorn, beroende på de metodförbättringar och rationaliseringar som sker. Som exempel på detta kan nämnas nya behandlingsmetoder inom suk-

vården, införande av datateknik, organisationsförbättringar etc. Samtidigt verkar det dock klart att genomförandet av snabba och långtgående ra- tionaliseringar försvåras av själva de offentliga tjänsternas karaktär. Den mänskliga arbetsinsatsen kan här till ganska liten del ersättas av maskiner. Vidare kan organisationsförändringar som syftar till att öka den effektiva arbetsinsatsen lätt medföra att prestationernas kvalitet försämras. Det troliga är således att produktiviteten ökar även inom den offentliga sektorn. men i mindre omfattning än inom t. ex. varuproduktionen.

Delin/tioner. Beräkningen av den offentliga tjänsteproduktionen är i na— tionalräkenskaperna uppbyggd av ett antal kostnadskomponenter: dels inköp av varor och tjänster från andra sektorer i ekonomin (förbrukning). dels löner och arbetsgivaravgifter för de offentliga myndigheternas personal, dels kapitalförslitning. som är en beräknad post avsedd att fånga in värdet av de kapitaltjänster som utnyttjas vid produktionen av offentliga tjänster,

Summan av dessa tre komponenter utgör produktionsvärdet. vilket i detta kapitel används som liktydigt med begreppet offentlig tjänsteproduktion. Produktionsvärdet är emellertid ett bruttobegrepp eftersom det inkluderar insatsvaror och -tjänster från andra sektorer. Efter avdrag för denna för- brukning erhålls _lör'äd/ingsväi'det, vilket representerar sektorns bidrag till BNP, mätt från produktionssidan.

Med offentlig konsumtion, slutligen, avses produktionsvärdet efter avdrag för den försäljning av de offentliga myndigheternas produktion som sker till icke-nominella priser. Dessa ”marknadsmässigt” försålda varor och tjäns- ter svarar ju inte mot någon offentlig konsumtion; de går antingen som privat konsumtion till hushållen eller som insatser till näringslivet.

Uppbyggnaden av de olika kostnadsbegreppen framgår också av nedan- stående tablå som visar de olika komponenternas storlek 1975, mätt i löpande priser, för den totala offentliga sektorn. Härav framgår bl. a. att försäljningen. som utgör skillnaden mellan offentlig produktion och konsumtion. är av relativt obetydlig storlek; nära 95 % av myndigheternas produktion går till offentlig konsumtion.

LU:s beräkningar för den offentliga tjänsteproduktionen står naturligtvis också i direkt förbindelse med beräkningarna för konsumtionen, såväl för den offentliga sektorn totalt som för de olika ändamålsgrupperna. Beräk- ningsmetodiken har tidigare beskrivits ganska utförligt i kapitel 6 (avsnitt 6.6) och tas inte upp vidare i detta kapitel.

Milj. kr.. Procent av löpande produktions- priser värdet 1975

(1) Löner och arbetsgivaravgifter 49 360 65.9 (2) Kapitalförslitning 2 300 3.1 (3) (1 + 2) Förädlingsvärde 51 660 69.0 (4) Förbrukning av varor och tjänster

från andra sektorer 23 260 31.0 (5) (3 + 4) Pl'llllllÅ'lilHlSl'ä/YIP 74 920 1000 (6) Försäljning till andra sektorer 3820 5.1 (7) (S ./_ 6) Otten/lig konsumtion 71 100 94.9

Utvecklingen ] 975—1980 i sammandrag

Som framgår av ovanstående tablå har den offentliga tjänsteproduktionen 1975 beräknats till närmare 75 miljarder kr. i löpande priser, vilket motsvarar drygt 26 % av BNP. Den offentliga tjänsteproduktionen ökade mycket snabbt under 1960-talet. Den volymmässiga ökningen uppgick enligt na— tionalräkenskaperna till i genomsnitt 5,8 % per år 1960—1970 och var speciellt kraftig (6,2 % per år) under decenniets senare hälft. Under den senaste fem- årsperioden, 1970—1975, har volymökningen dock dämpats till 3,2 % per år.

De ökningstakter för perioden 1975—1980 som har beräknats i de olika LU- alternativen framgår av tabell 7.30. Som framgår av tidigare avsnitt i denna LU har den privata konsumtionens ökning 1975—1980 satts till i genomsnitt 3,0 % per år i alternativ I och till 2,0 % per år i alternativ ll. Också i alternativ 111 förutsätts den privata konsumtionen öka med 2,0 % per år samtidigt som man i detta fall antagit att den ordinarie veckoarbetstiden förkortas från nu- varande 40 timmar till 37,5 timmar 1980. ] alternativet IV, som också för- utsätter arbetstidsförkortning, har den privata konsumtionen antagits öka med endast 1,5 % per år. Den offentliga sektorns utveckling i de fyra nämnda alternativen har bestämts genom modellberäkningar. Detta gäller såväl den offentliga tjänsteproduktionen som den offentliga konsumtionen. Som visats i föregående avsnitt föreligger det ett mycket nära samband mellan offentlig produktion och konsumtion.

1 tabell 7.30 anges också baskalkylen för offentlig tjänsteproduktion 1975—1980. Syftet med baskalkylen har varit att ange en lägsta möjliga nivå för den offentliga konsumtionen/produktionen som — av flera skäl — med stor sannolikhet inte kommer att kunna underskridas. En redogörelse för baskalkylens innebörd och beräkningsmetodik återfinns i avsnitt 6.6.3.

Som framgår av tabellen skulle den offentliga tjänsteproduktionen både i alternativ 1 och 111 öka långsammare än enligt baskalkylen. Alternativ IV — som inte redovisas explicit i tabellen — ligger mycket nära baskalkylen. Endast i alternativ 11 skulle ett större utrymme finnas för utbyggnader och förbättringar utöver dem som redan beslutats eller har karaktär av standard- anpassning och således ingår i baskalkylen.

Den beräknade utvecklingen inom olika delområden är en konsekvens av de antaganden som gjorts om den totala offentliga tjänsteproduktionens fördelning. Dessa antaganden, och de resultat som härigenom framkommit för den offentliga konsumtionen per ändamål, har beskrivits utförligt i avsnitt 6.6.4. Här erinras endast om att försvarets utveckling inte har varierats mellan alternativen och att den jämfört med andra delområden höga ök- ningstakten för socialvården huvudsakligen betingas av den beslutade kraf- tiga utbyggnaden av barntillsynen.

Det nära sambandet mellan offentlig produktion och offentlig konsumtion har redan berörts. Detta framträder också klart vid en jämförelse mellan tabellerna 7.30 och 6.17. I samtliga delområden utom hälso- och sjukvård utvecklas produktion och konsumtion i praktiskt taget samma takt. 1 hälso- och sjukvård är den procentuella ökningen för produktionen ett par tiondelar högre än för konsumtionen. Detta beror på att försäljningen — som här främst utgörs av avgifter för öppen vård — inom detta område beräknats svara för en något stigande andel av produktionsvärdet.

Tabell 7.30 Offentlig tjänsteproduktion 1975—1980

Milj. kr., Årlig procentuell volymförändring 1968 års 1975—1980 priser ————_——— 1975 Bas— Alt. ! Alt. 11 Alt. lll kalkyl Protlnk/ionst'ärtle: Försvar 5 360 0,2 0.2 0.2 0.2 Rättsväsen 2050 1.5 1,2 3.2 0.8 Utbildning 9 780 1.6 1.2 2.3 0.8 Hälso- o. sjukvård 9220 2,1 1.7 3.4 1,3 Socialvård 5 520 4,8 4,4 6,6 4,0 Väg— o. gatuväsen 1620 1.3 0,9 3.3 0.5 Övriga tjänster 7 260 1.5 1,2 2.6 0.8 Offentlig produktion. totalt 40 810 2.0 1,6 3,0 1,3 därav: stat 14 410 1.1 0.9 2.1 0.6 kommun 26 400 2.4 2.0 3,6 1.6 Offentlig förädlingsvärde, totalt 27 630 2,0 1,6 3.1 1.3 därav: stat 8 440 1.1 0.8 2.4 0.5 kommun 19 190 2.4 2.0 3.5 1.6

I tabell 7.30 anges också det offentliga förädlingsvärdet, totalt samt upp- delat på stat och kommun. Även här är parallelliteten med produktionsvär- dets utveckling praktiskt taget fullständig. Detta betyder att den andel av produktionsvärdet som utgörs av förbrukning — dvs. varor och tjänster in- köpta från andra sektorer — inte antas komma att förändras nämnvärt under prognosperioden. Detta gäller dock endast på den aggregerade nivån. lnom olika delområden har vi räknat med vissa trendmässiga förskjutningar i för- brukningsandelen, men dessa har uppvägt varandra på totalnivån.

Ur modellberäkningarna erhålls också uppgifter om den offentliga sys- selsättningen uttryckt i antal arbetstimmar. För varje ändamålsområde ut- vecklas sysselsättningen parallellt med förädlingsvärdet. På totalnivån på- verkas sambandet även av förändringar i ändamålsstrukturen.

Antalet arbetstimmar har sedan omräknats till antal sysselsatta personer. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn (enligt nationalräkenskapernas definitioner) har för 1975 beräknats till ca 985 000 personer, varav 237 000 i statlig och 748000 i kommunal tjänst. Ungefär 1/4 av det totala antalet sysselsatta i ekonomin arbetar således inom den offentliga sektorn. Sektorns andel av den totala arbetsvolymen mätt i antal arbetstimmar är dock lägre, ca 20 %, beroende på att deltidsarbete förekommer i betydligt större utsträck- ning inom den offentliga sektorn än inom övriga delar av ekonomin. I följande tablå anges sysselsättningens förändringar 1970—1975 och 1975—1980 enligt de fyra alternativen.

1970—1975 1975—1980

Alt. 1 All. 11 Alt. 111 Alt. IV Ökning i syssel— satta personer Antal (1 OOO—tal) 228 139 231 152 196 % per år 5,4 2,8 4,7 3.1 3.7

Den kraftigaste ökningen av personalen, liksom av produktionen. väntas inom området socialvård. I det högsta fallet, alternativ 11, har socialvårdens ökning beräknats till 104000 personer jämfört med 57 000 personer inom hälso- och sjukvård och 38 000 personer inom utbildning. Tillsammans sva- rar dessa tre delområden för drygt 85 % av den offentliga sektorns totala personalökning 1975—1980. Det kan också nämnas att statens sysselsättning i alternativ Il beräknas öka med 37 000 personer och kommunernas med 194 000 personer.

Enligt kalkylerna kommer antalet sysselsatta i den offentliga sektorn att öka i ett avsevärt snabbare takt än arbetsvolymen (antalet arbetstimmar) och produktionen. Denna olikhet i utvecklingstakterna sammanhänger med att andelen deltidsarbetande är speciellt stor inom den kraftigt expanderande socialvården, samt med en generellt antagen ökning av andelen deltidsar— betande i ekonomin.

Både för produktion och antal arbetstimmar har lägre ökningstal erhållits i alternativ III än i alternativ 1. För antalet sysselsatta personer är förhållandet det motsatta. 1 alternativ III, som innebär en antagen arbetstidsförkortning, kommer antalet arbetstimmar per anställd självfallet att vara mindre än i alternativ 1. Eftersom ingen produktivitetsökning beräknas äga rum i den offentliga sektorn har detta i beräkningarna resulterat i en ökning av antalet sysselsatta personer för att uppnå en given produktionsnivå. Man kan säga att effekten av arbetstidsförkortningen — mätt i antal sysselsatta — mer än väl uppväger det förhållandet att produktionen beräknats vara högre i alter- nativ 1 än i alternativ 111.

Realismen i detta resultat kan diskuteras. Det är nämligen känt från ti- digare arbetstidsförkortningar att bortfallet av arbetstimmar inte alls, eller endast delvis, har fått kompenseras genom antalsmässiga personalökningar. Statsmakterna har i dessa fall hävdat att den kortare arbetstiden skall kunna kompenseras med rationaliseringar så att produktionen inte påverkas. Här- igenom skulle uppstå en produktivitetsstegring, vilken dock inte registreras i nationalräkenskaperna. I det föregående påpekades att man allmänt anser att produktiviteten ökar också i den offentliga sektorn. Denna process borde pågå kontinuerligt men mycket tyder på att sådana produktivitetsvinster i stor utsträckning tvingas fram just vid arbetstidsförkortningar då myndig- heterna skall se över sina arbetsmetoder och rationaliseringsmöjligheter. Några sådana effekter har dock inte kunnat medtas i våra kalkyler.

I fortsättningen av detta kapitel redogörs mera ingående för utvecklings- tendenserna inom den offentliga sektorns olika delområden. Därvid an- vändes en hel del fristående information — t. ex. kommunalt planmaterial, information från vissa fackdepartement, utredningsförslag m. m. — som inte

står i direkt överensstämmelse med LU:s beräkningar. Denna information ger en uppfattning om vilken typ av förändringar som kan förväntas inom olika områden. Vad gäller förändringarnas styrka har materialet dock inte kunnat avstämmas gentemot LU:s olika beräkningsalternativ.

Försvar

Denna delsektor omfattar all verksamhet som försvaret driver i samband med rekrytering, utbildning och utrustning av militära styrkor. Dessutom ingår myndigheternas krigsberedskap, civilförsvar och beredskapslagring.

Försvaret omfattar f.n. ca 13 % av det totala produktionsvärdet i den offentliga sektorn. Bland de statliga verksamhetsgrenarna är försvaret den största: drygt 1/3 av de statliga myndigheternas produktionsvärde går till försvarsändamål. Sysselsättningsmässigt är dock andelarna betydligt mindre. De knappt 50000 inom försvaret anställda (exkl. värnpliktiga) svarar näm- ligen för endast 5 % av den totala offentliga sysselsättningen och för drygt 20 % av den statliga. Den stora avvikelsen mellan andelarna av produk- tionsvärde och sysselsättning beror på att försvarets driftkostnader inkluderar inköp av varaktiga varor för rent militärt bruk (krigsmateriel och fortifi- kationsanläggningar). Som investeringar betraktas endast vissa byggnader (kaserner o.d.). Detta gör att lönekostnaderna endast svarar för ca 35 % av försvarets totala driftkostnader mot 60—70 % i de flesta andra offentliga tjänsteområden.

Under den senaste tioårsperioden har produktionsvärdet inom försvaret varit i stort sett oförändrat i fasta priser. De variationer mellan enskilda år som kunnat noteras hänför sig huvudsakligen till inköp av försvarsan- läggningar och krigsmateriel.

Försvarsutgifternas utveckling regleras genom långsiktiga försvarsbeslut. I dessa anges såväl allmänna riktlinjer för försvarsmaktens fortsatta utveck- ling som kostnadsramar för verksamheten. Det senaste försvarsbeslutet togs 1972 och avsåg perioden 1972/73—1976/77.

Försvarets fortsatta utveckling utreds f. n. av en parlamentarisk kommitté. Riksdagen väntas ta ställning till utredningens kommande förslag under 1977. I avvaktan på detta har statsmakterna beslutat att försvarets planering för perioden 1975/76—1979/80 skall grundas på de principer och den in- riktning som angavs i 1972 års försvarsbeslut. Även utgiftsramen bör, med vissa budgettekniska justeringar, stämma överens med den som i 1972 års försvarsbeslut angavs för perioden 1972/73—1976/77. För det militära för- svaret uppgår ramen till 40750 milj. kr. i prisläget februari 1974 och för civilförsvaret till 742 milj. kr. Kompensation för pris- och löneförändringar skall i planeringen förutsättas ske efter nettoprisindex.

I syfte att inom den givna ramen skapa så stort utrymme som möjligt för sådan materialanskaffning och utbildning som ger direkt effekt på för- svarsstyrkan har överbefälhavaren fått i uppdrag att minska antalet anställda inom försvaret med 3 900 under perioden september 1972—september 1979. Minskningen fram till september 1974 var ca 1 500 personer och avsåg hu- vudsakligen inom försvaret anställd civil personal. Det kan också nämnas att antalet värnpliktiga som årligen kan kallas in till grundutbildning minskar

under den framförliggande femårsperioden. Samtidigt väntas försöken med avkortad grundutbildning fortsätta.

Utifrån den givna ramen och med hänsyn till de ovan nämnda perso- nalminskningarna har programplaner utarbetats för de olika verksamhets— grenarna inom försvaret. Beräkningarna i långtidsbudgeten för 1975/76—1979/80 bygger på detta material. Också långtidsutredningens bas- kalkyl utgår från denna av statsmakterna fastställda planeringsnivå. Lång- tidsbudgetens beräkningar har endast justerats för att uppnå överensstäm- melse med nationalräkenskapernas definitioner samt omräknats till kalen- derår. ] motsats till andra offentliga tjänsteområden har i baskalkylen inget påslag gjorts för ökad standard. De nödvändiga stegringarna förutsätts in- rymmas i den givna totalramen.

Inte heller i våra alternativa kalkyler för utvecklingen 1975-1980 har vi funnit det vara motiverat att för försvarets del räkna med någon annan utveckling än vad som bestämts genom planeringsramarna. Försvarets ut— veckling har därför i modellberäkningarna betraktats som externt given. ] våra samtliga alternativ ingår således försvaret med en i stort sett oförändrad

volym.

Rättsväsen

Inom denna delsektor redovisas verksamheten vid polisen, åklagarväsendet, domstolarna samt kriminalvården. Alla dessa verksamheter drivs numera i statlig regi. Av kommunala områden ingår brandförsvar. Rättsväsendet är en relativt liten delsektor. dess andel i den totala offentliga tjänstepro- duktionen var 1975 ca 5 %. Av de olika verksamhetsgrenarna dominerar polisen, som f. n. svarar för ungefär hälften av produktionsvärdet inom rättsväsendet. Åklagar- och domstolsväsendets andel uppgår till ca 1( %. kriminalvårdens till ca 20 % och brandförsvarets likaså till ca 20 %. [rom rättsväsendet sysselsattes 1975 ca 44000 personer. vilket är ungefär 5 % av det totala antalet anställda i offentliga myndigheter. I nedanstående llblå anges hur produktionsvärdet inom olika verksamhetsgrenar har utvecklats under senare år (genomsnittliga procentuella förändringar per år).

1965—1970 1970—1974 Polis. åklagarväsen och domstolar 2.9 4.2 Kriminalvård 5.9 5.7 Brandförsvar 2.5 20 Totalt för rättsväsen 3.3 4,0

Huvuddelen av rättsväsendets verksamhet avser samhällets åtgärder mot brott. Inriktningen av dessa åtgärder kan illustreras med driftkostnadernas fördelning inom justitiedepartementets område. Enligt riksstaten för Jud- getåret l975/ 76 avsåg ca 1 % av kostnaderna förebyggande åtgärder. 41 % övervakning av regelefterlevnaden. 36 % brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet, 14 % verkställande av påföljder och 8 % rehabili-

terande åtgärder.

Rättsväsendet har också andra uppgifter: polisen har hand om viss till- ståndsgivning, passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär. Också domstolarna har andra funktioner vid sidan av brottmålen, bl. a. inskriv- ningsärenden och civilmål. Som nämnts räknas också brandförsvaret till delsektorn rättsväsende.

] syfte att förbättra samordningen av insatserna mot brott inrättades 1974 brottsförebyggande rådet (BRÅ). Arbetsgrupper inom BRÅ har redan lagt fram rapporter med förslag till en del åtgärder på strafflagstiftningens och kriminalpolitikens områden.

För planeringen är det av stor vikt att kunna bedöma den framtida brotts- utvecklingen. En av BRÅ tillsatt arbetsgrupp för kriminalitetsprognoser har i detta syfte gjort trendberäkningar baserade på anmälda brottsbalksbrott 1968—1973. Trendframskrivningar gav för perioden 1974—1979 följande ök- ningstal avseende antalet till polisens kännedom komna brott: våldsbrotten 5 %, tillgreppsbrotten 20 %, bedrägeribrotten 1,5 % och övriga brott 20 %. För samtliga brott mot brottsbalken angavs ökningen till 17,5 % eller i genomsnitt 3.5 % per år. Gruppen har förklarat att prognoserna är mycket osäkra. Några bestämda slutsatser kan inte dras om vilka resurskrav som följer av i dessa kalkyler beräknad brottslighet.

Polisen. Förutom brottsligheten är för polisens del särskilt den väntade trafikutvecklingen av stort intresse. En betydande del av polisens resurser används för trafikövervakning eller verksamhet som har samband med tra- fiken. Tillgängliga prognoser tyder på att bilbeståndet fortsätter att öka och därmed också trafiken.

För att möta den ökande arbetsbelastningen har polisen under de senaste åren fått ganska omfattande personalförstärkningar. Sålunda tillfördes po- lisen under budgetåren 1973/74—1975/76 drygt 1 700 tjänster i huvudsak till följd av riksdagens beslut med anledning av brottskommissionens förslag. Också den tekniska upprustningen har fortsatt, bl. a. avseende bilar, he- likoptrar och radioförbindelser. ADB har i stor utsträckning införts.

Även om rationaliseringsverksamheten och den tekniska upprustningen förutses fortsätta bedömer polismyndigheterna ytterligare personalökningar som nödvändiga mot bakgrund av nuvarande arbetsbelastning och väntade ökningar i brottslighet och trafik. Man påpekar också att genomförandet av brottskommissionens intentioner beträffande den brottsförebyggande verksamheten medför ökade resurskrav förtralikundervisning. undervisning i skolorna om lag och rätt och ökad kontakt med allmänheten (kvarters- poliser. rådgivning osv.). Man vill också 'ge mycket hög prioritet och ökade resurser till bekämpandet av narkotikabrottsligheten.

Åklagare och domstolar. Dessa myndigheters resursbehov styrs i stor ut- sträckning av brottslighetens utveckling och polisens förmåga och resurser att utreda brotten. Andra faktorer som påverkar arbetsbelastningen är bl. a. avgränsningen av kriminaliserade förfaranden och formerna för samhällets ingripande.

Beträffande den framtida arbetsbelastningen påpekar läns- och distrikt- åklagarmyndigheterna att brottsligheten tenderar att bli allt grövre och mera svårutredd. Också den komplicerade förmögenhetsbrottsligheten.

främst de svårare skattebrotten, väntas ställa ökade krav på åklagarsidant liksom på domstolarna. Under 1974 genomfördes vissa organisatoriska för- ändringar som medfört att ett betydligt större antal åklagare än tidigare kan tas i anspråk för tjänstgöring utanför det egna distriktet. Härigenom har det blivit lättare att snabbt anpassa arbetskraften till arbetsbelastningen inom olika distrikt och regioner. Domstolarnas resursbehov styrs av antalet inkommande mål och ärenden samt av formerna för dessas handläggning. Prognoser över brottslighetens utveckling har redan tidigare berörts. Antalet inkommande tvistemål be- stäms av en rad svårbedömbara faktorer såsom processbenägenhet. skils- mässofrekvens osv. Antalet civila tvistemål påverkas också av allmänhetens ekonomiska förutsättningar att processa. Den under 1973 genomförda re- formen om samhällets rättshjälp kan här bli av betydelse. Reformen innebar bl. a. att allmänna advokatbyråer inrättades med staten som huvudman. Antalet inkommande inskrivningsärenden har ökat relativt kraftigt. med ca 11 % per år 1970—1974. Ökningen torde fortsätta under den kommande femårsperioden.

Kriminalvård. Som framgått av tablån i inledningen till detta avsnitt har kriminalvården under senare år visat den snabbaste ökningen bland rätts- väsendets olika verksamhetsgrenar. Den tidigare ökningen i anstaltsklien- telet upphörde dock 1970 och antalet intagna har därefter successivt minskat. Medelantalet intagna uppgick 1974 till ca 4 300 mot 5 300 under 1970. För personer inom frivård fortsatte dock ökningen i svag takt fram till 1973. Från 1973 till 1974 sjönk frivårdsklientelet med 17 %, till huvudsaklig del beroende på att övervakningstiden avkortats från tre till två år för personer som dömts till skyddstillsyn. Antalet personer i irivärd var under 1974 i me- deltal 19 400.

Det är svårt att bedöma hur kriminalvården kommer att utvecklas både vad beträffar antalet intagna och personer i frivård. Lagstiftningen är en av de faktorer som styr kriminalvården. Avkriminalisering och ändringar i straffskalor får här omedelbara effekter. Kriminalvårdens uppgifter är i huvudsak verkställande, styrda av kriminaliteten samt polisens och dom- stolarnas arbete. Den sjunkande beläggningen gör det emellertid nödvändigt att reducera anstalternas platsantal. Enligt föreliggande beslut skall antalet platser suc- cessivt minskas med ca 290 under 1975 och första halvåret 1976. Ytterligare minskningar väntas därefter komma till stånd.

Under 1974 trädde ny lagstiftning i kraft på kriminalvårdens område, grundad på förslag av kriminalvårdsberedningen. Reformen innebär bl. a. en ny regionindelning och ett nytt anstaltssystem. Enligt det sistnämnda skall de på kort tid intagna i första hand placeras i lokalanstalt nära hemorten. Härigenom kan behov av nya lokalanstalter uppstå, främst i storstadsom- rådena. Samtidigt kan omoderna och avsides belägna anstalter nedläggas. De av kriminalvårdsberedningen framförda och av riksdagen godkända för- slagen innebar vidare en ökad satsning på frivård.

Brandförsvar. Som tidigare nämnts ligger denna verksamhetsgren under kommunalt huvudmannaskap. Enligt vår tolkning av kommunernas planer. KELP-kalkylen, förutses produktionen inom brandförsvaret öka med 2,2 % per år 1975—1980, dvs. i ungefär samma takt som under de två föregående

Utbildning

I detta avsnitt behandlas skolväsendet, den högre utbildningen och forsk- ningen. vuxenutbildningen samt lärarutbildningen. Den militära utbildning- en och större delen av arbetsmarknadsutbildningen redovisas inte i denna delsektor (dessa verksamheter har förts till försvar resp. socialvård). lnom vuxenutbildningen finns det dessutom ett betydande inslag av icke-offentlig verksamhet genom Studieförbunden, som registreras under privata tjänster.

Utbildningen är den största av de offentliga delområdena med nära 1/4 av tjänsteproduktionen och sysselsättningen 1975 mätt i antalet anställda. Den övervägande delen av utbildningen, ca 80 %, sker i kommunal regi. Hit hör hela skolväsendet och den offentliga vuxenutbildningen. Sysselsätt- ningen inom dessa verksamheter uppgick 1975 till 189000 personer. Sys- selsättningen inom den statliga delen av sektorn. vilken omfattar högre ut- bildning och forskning samt lärarutbildning, uppgick samma år till drygt 38 000 personer.

Utbildningssektorn påverkades under 1960-talet i hög grad av flera stora reformer såsom införandet av grundskolan och därmed 9-årig skolplikt, ut- byggnaden av det studiesociala stödet och de vidgade möjligheterna för vuxenutbildning. Antalet studerande ökade under denna period mycket starkt. Sålunda steg antalet personer som efter den obligatoriska skolan sökt sig till gymnasial utbildning från ca 40 % av antalet lö-åringar 1960 till över 90 % 1970. Under samma period ökade antalet närvarande studerande i högre utbildning från 37000 till 116000.

Under 1970-talets första hälft var utvecklingen betydligt lugnare. Den samlade tjänsteproduktionen inom utbildningsväsendet ökade med 2,1 % per år 1970—1975 mot 7,3 % per år under föregående femårsperiod. För statlig utbildning var ökningen 1970—1975 3,0 % per år och för kommunal ut- bildning l,9 % per år.

När det gäller att bedöma den framtida kvantitativa utvecklingen är be- folkningens förändringar av grundläggande betydelse, framför allt för skol- väsendet. ! fråga om högre utbildning är sambandet svagare, något som har accentuerats under senare tid genom ett ökande inslag av vuxna inom den högre utbildningen. De av riksdagen våren 1975 beslutade nya behö- righetsreglerna för högre utbildning kan ytterligare öka andelen vuxna.

1 det följande redogörs för utvecklingstendenserna inom följande del- områden av utbildningssektorn: skolväsen, högre utbildning och forskning, vuxenutbildning samt lärarutbildning. Genomgången baseras i huvudsak på en inom utbildningsdepartementet utarbetad promemoria. Denna återges i bilaga 5 till långtidsutredningen. Utbildningsdepartementets framställning bygger i fråga om de statliga utgifterna bl. a. på de långtidsbedömningar som myndigheterna lämnat hösten 1974. I vissa fall har dessa reviderats under februari 1975. Vissa förslag från offentliga utredningar har också be- aktats. Uppgifter om kommunernas planer har hämtats från enkätunder- sökningarna KELP och LKELP för primärkommuner resp. landsting.

Sko/väsen. Från och med läsåret 1972/73 har grundskolan genomförts i alla årskurser i samtliga kommuner i landet. Förändringar i antalet elever bestäms nu praktiskt taget helt av befolkningsutvecklingen i åldern 7—15 år. Under 1970-talets första hälft ökade både befolkningsunderlaget och an-

talet grundskoleelever med i genomsnitt drygt 1 % per år. För den fram- förliggande femårsperioden kommer ökningstakten enligt befolkningsprog- nosen successivt att avta och förbytas i en minskning under slutåret 1980. Detta gör att antalet elever beräknas öka endast mycket långsamt eller med i genomsnitt 0,1 % per år.

Gymnasieskolereformen genomfördes med början läsåret 1971/72. Vic'are infördes försöksvis en ny organisation för studie- och yrkesorientering. An- talet elever i gymnasieskolan har sedan 1971 minskat något. Intagningen till gymnasieskolan har dock varit i stort sett oförändrad under perioden 1971—1974. Minskningen har kommit till stånd genom en omfördelning från de tre- och fyraåriga linjerna samt från de tvååriga sociala, ekonomiska och tekniska linjerna till de tvååriga mer yrkesinriktade linjerna. Trots att omfördelningar gjorts också inom organisationen kvarstår fortfarande en spänning mellan de sökandes val och antalet platser.

Antalet intagningsplatser till gymnasieskolans linjer och till direkt grund- skoleanknutna Specialkurser av minst ett års längd är f.n. något mer än 100 000. Detta tal svarar mot 94,6 % av antalet 16-åringar. I sin reviderade långtidsbudget räknade skolöverstyrelsen med att denna andel kommer att höjas till 97,1 % 1980. Antalet intagningsplatser beräknas då till knappt 111000. Större delen av ökningen skulle avse de yrkesinriktade linjerna och specialkurserna inom området industri och hantverk. Det totala antalet elever i gymnasieskolan väntas enligt skolöverstyrelsens bedömning öka med i genomsnitt 3 % per år under prognosperioden. Det kan nämnas att antalet personer i ålderna 16—18 år beräknas öka med 1,6 % per år 1975—1080.

För skolans yttre organisation väntas inga större förändringar under senare delen av 1970-talet. Det fortsatta reformarbetet inriktas i stället på sko ans inre arbete. Huvuduppgiften torde bli att hjälpa elever med särskilda svå- righeter i skolan. Målet anges vara att ge alla elever möjligheter att ut'öra en meningsfull arbetsinsats. Det finns fortfarande också skillnader i ut- bildningsval i gymnasieskolan mellan elever med olika social och ekonomisk bakgrund, och valen är ännu starkt könsbundna. En uppgift blir att byta dessa mönster. Utredningen om skolans inre arbete (SIA) har arbetat med dessa frågor och föreslagit en rad förändringar i skolans inre arbetsformer.

Två klart märkbara utvecklingstendenser väntas vidare leda till "förind- ringar under 1970-talets andra hälft. Den ena innebär en ökad decertra- lisering av ansvaret för utbildningen. Den andra innebär en ökad samvetkan mellan skola och samhälle med nya former för ansvarsfördelning dem enel- lan.

För att bedöma kostnadsutvecklingen inom skolväsendet har utbildniigs- departementet utgått från kommunernas planer enligt KELP- och LKELP- undersökningarna. I dessa har kommunerna angett de förutsedda föränd- ringarna i sina nettokostnader. Bruttokostnaderna har erhållits genorr att intäkterna skrivits fram med statsbidragens utvecklingstakt enligt utlild- ningsdepartementets bedömningar. Beräkningen visar en ökning av de k)m- munala bruttokostnaderna för skolväsendet med 2,2 % per år 1974—ll78. Eftersom statsbidragen, huvudsakligen lärarlönerna, på detta område ugör en betydelsefull del av kommunernas bruttokostnader är beräkningirna mycket känsliga för de antaganden som görs beträffande statsbidragens ut- veckling. Det kan nämnas att vår tolkning av KELP, som delvis bygger

på andra antaganden om statsbidrag, tyder på en ökning av kommunernas skolkostnader med 1,8 % per år.

Högre utbildning ochforskning. Under 1960-talet ökade alla delar av univer- sitetsorganisationen mycket kraftigt. Antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor ökade också snabbt, från ca 8 000 läsåret 1960/61 till ca 31 000 läsåret 1968/69. Därefter har tillströmningen minskat kraftigt; antalet ny- inskrivna 1973/74 uppgick till 22 000. Minskningen faller i allt väsentligt på de filosofiska fakulteterna; inom spärrade utbildningar har tillströmningen totalt ökat. Det totala antalet närvarande studerande vid universitet och hög- skolor minskade från 121000 1970/71 till 108000 1973/74.

Antalet äldre studerande bland de nyinskrivna har ökat påtagligt under senare år. Av de nyinskrivna vid filosofisk fakultet hösten 1974 var ca 40 ”i. äldre än 24 år. Motsvarande andel hösten 1970 var ca 25 %. Åtskilliga av de äldre inskrivna studerar på deltid och utan uttalad avsikt att fullfölja studierna till examen.

Våren 1975 beslutade statsmakterna om en reformering av utbildningen inom universitet och högskolor fr.o.m. läsåret 1977/78. För all utbildning efter gymnasieskolan används termen högskoleutbildning. Alla som genom- gått minst tvåårig gymnasieskola får behörighet till högskoleutbildning under förutsättning att ämnena svenska och engelska ingått. Även de som fyllt 25 år och varit verksamma i arbetslivet i minst fyra år skall få behörighet för denna utbildning. För planering och resursfördelning skall de allmänna utbildningslinjerna indelas i fem yrkesutbildningssektorer och planerings- ramar anges. Den nedre planeringsgränsen avser en antagningskapacitet av 33 000 platser läsåret 1977/78 med en årlig ökning med 2 % per år under en femårsperiod. Den övre planeringsgränsen är 38 000 utbildningsplatser 1977/78 med likaledes tvåprocentig årlig ökning. Fördelningen på utbild- ningslinjer läsåret 1977/78 skall fastställas med utgångspunkt i den faktiska fördelningen av motsvarande utbildning föregående läsår och med beaktande av då aktuella tendenser i efterfrågan. Landet skall indelas i 6 högskole- regioner och nytillkommande högskoleutbildning i första hand läggas till 16 orter utanför de nuvarande universitetsorterna.

En stor del av forskningen i offentlig regi sker vid universitet och hög- skolor. Den utgör en naturlig del av dessa institutioners verksamhet och kan inte statistiskt särskiljas från den högre utbildningen. Utöver anslagen till universitet och högskolor får forskningen resurser via forskningsråden och ett stort antal medelsramar m. m. för sektoriell forskning. Statens anslag till forskningråden inom utbildningsdepartementets område ökade från 114 milj. kr. budgetåret 1970/71 till 184 milj. kr. 1974/75 (i löpande priser). Våren 1975 lade forskningsrådsutredningen fram vissa förslag om rådens organisation och framtida verksamhet. Förslag väntas också beträffande fors- karutbildningen.

Enligt utbiIdningsdepartementets beräkningar väntas den högre utbild- ningens och forskningens driftkostnader (vilka också är ett mått på pro- duktionsvärdet) öka med i genomsnitt 4,2 % per år 1975/76—1979/80. Vid beräkningen har beaktats beslutet om reformering av högskolan, behovet av kvalitetsförbättringar av grundutbildningen samt förslag resp. kommande förslag från forskningsrådsutredningen och forskarutbildningsutredningen.

Av praktiska skäl utgår dock beräkningen inte från det vidgade högsko- lebegrepp som beslutades våren 1975.

Vuxenutbildning. Under 1960-talet kom vuxenutbildningen successivt att framstå som det mest angelägna reformområdet inom utbildningspolitiken. Studiemöjligheter för vuxna byggdes ut inom en rad områden. Sålunda beslöt riksdagen 1967 om utbyggnad av vuxenutbildningen inom det kommunala skolväsendet, att använda radio och TV i vuxenutbildningen. att inrätta en ny statlig skola för vuxna samt att öka stödet till den folkrörelseanknutna vuxenutbildningen. Dessa åtgärder ledde också till att vuxenutbildningen ökade kraftigt under 1970-talets första hälft.

Som redan antytts finns det en mångfald former för vuxenutbildning. I detta delavsnitt behandlas endast den utbildning som sker i offentlig regi, dvs. den kommunala vuxenutbildningen, de landstingsägda folkhögskolorna och de statliga skolorna för vuxna. Kostnaderna för den omfattande ar- betsmarknadsutbildningen i offentlig regi redovisas i nationalräkenskaperna under delsektorn socialvård. Denna verksamhet, liksom andra former för vuxenutbildning där staten gör betydande insatser genom bidragsgivning, berörs här nedan endast mycket summariskt. En utförlig redogörelse för dessa former av vuxenutbildning lämnas i utbildningsdepartementets pro— memoria i bilaga 5.

I den kommunala vuxenutbildningen deltog 1974 ca 140000 elever. Un- dervisning anordnas enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Dessutom ges särskild yrkesinriktad utbildning. Vid de två statliga skolorna för vuxna bedrivs utbildning i form av en kombination av muntlig undervisning och brevskolestudier.

Bland de reformer som beslutats eller föreslagits i syfte att öka möjlig- heterna för vuxenstudier kan nämnas arbetstagares rätt till ledighet för stu- dier enligt vissa regler, statliga bidrag för uppsökande verksamhet och sär- skilda vuxenstudiestöd. Huvuddelen av studiestöden skall avse studier på grund- och gymnasieskolenivåerna. Också inom arbetsmarknadsutbildning- en har införts ett förbättrat studiestöd. Detta är uppbyggt enligt inkomstbort- fallsprincipen och anknutet till arbetslöshetsförsäkringen. En grundprincip för planeringen av vuxenutbildningen är att det skall vara möjligt för den enskilde att varva perioder av förvärvsarbete med perioder av studier i s. k. återkommande utbildning.

Utbildningsdepartementet har utifrån den statliga långtidsbudgeten, olika reformförslag och kommunenkäter gjort beräkningar för kostnadsutveck- lingen inom vuxenutbildningen. Beräkningarna, som är mycket osäkra, tyder på en ökning av de offentliga utgifterna för denna tjänsteproduktion med drygt 6 % per år räknat i fasta priser under andra hälften av 1970-talet.

Lärarutbildning. Efter en lång tids lärarbrist har tillgången på lärare starkt förbättrats. Tendenser till överskott för ämneslärare finns särskilt på större orter. Också för låg- och mellanstadielärare kan vissa överskott bli aktuella. Orsakerna till denna förändring är den starkt ökade kapaciteten inom lärar- utbildningen vid slutet av 1960-talet och den kvantitativt sett stagnerande skolorganisationen. På grund av den förändrade situationen och elevantalets utveckling har utbildningskapaciteten för ämneslärare och låg- och mellan- stadielärare minskats kraftigt sedan 1970/71. Under den närmaste femårspe- rioden väntas däremot inga minskningar ske. Utbildningsdepartementet be-

tonar dock att det är svårt att bedöma det framtida rekryteringsbehovet. Detta kan påverkas av bl. a. förändringar i lärarnas förvärvsbenägenhet. Dessutom kan förändringar i skolans inre arbete komma att ställa krav på en ökning av antalet lärare i grundskolan. Ökade medel krävs också till fortbildning av lärare och till det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet. Lärar- högskolornas utbildningskapacitet kan till viss del komma att tas i anspråk för sådan fortbildning.

Den starkt utbyggda barnomsorgen har resulterat i ett mycket stort re- kryteringsbehov av förskollärare. Utbildningskapaciteten har ökats kraftigt under senare år och uppgår f. n. till drygt 3 000 intagningsplatser. Den fort- satta utbyggnaden av barnstugorna kommer ytterligare att accentuera be- hovet av förskollärare, barnskötare och fritidspedagoger under prognospe- rioden.

Hälso- och sjukvård

Denna delsektor består av så gott som hela den i offentlig regi bedrivna hälso- och sjukvården, inkl. härtill hörande administration. Genom den ändamålsindelning som tillämpas kommer dock viss hälso- och sjukvård att registreras inom andra delområden. Sjukvård inom försvaret, skolhäl- sovård, hälsokontroller av daghemsbarn etc. ingår således i ändamålen för- svar, utbildning resp. socialvård. Vidare exkluderas privat vård, vari ingår bl. a. företagshälsovård och all den tandvård som bedrivs utanför folktand- vården. Ca 10 % av arbetsinsatserna inom hela hälso- och sjukvårdsområdet sker inom den privata sektorn.

Ändamålet hälso- och sjukvård, som jämte utbildning är det största of- fentliga ändamålsområdet, svarar idag för nära 1/4 av den totala offentliga tjänsteproduktionen (produktionsvärdet). Andelen av den offentliga syssel- sättningen är över 30 % räknat i antal arbetstimmar och något lägre räknat i antal sysselsatta personer. Antalet sysselsatta inom hälso- och sjukvård beräknas uppgå till över 290000 personer 1975.

Den helt övervägande delen av hälso- och sjukvården sker i kommunernas — främst landstingens — regi. Staten svarar endast för drygt 5 % av pro- duktionen inom ändamålet. Utvecklingstendenserna inom området kan be- skrivas med hjälp av det omfattande planmaterial, LKELP/RUPRO 74, som insamlats av Landstingsförbundet. Detta omfattar så gott som samtliga sjukvårdshuvudmän inom den offentliga sektorn.' Den följande redogö- relsen baseras huvudsakligen på detta material samt på vissa uppgifter från socialdepartementet.

Åre/blick. Den kommunala tjänsteproduktionen av hälso- och sjukvård ökade mycket snabbt under 1960-talet och har även under senare år varit en av de snabbast expanderande offentliga delsektorerna. Ökningstakten för produktionsvärdet, mätt i fasta priser, var över 11 % per år under perioden 1965—1970 och ca 4 % per år 1970—1975.

Den starka produktionsökningen under 1960-talet står i direkt samband med de mycket stora sjukhusinvesteringar som då företogs. Sektorns in- 'Riksförsäkrings- vesteringsvolym nära nog fördubblades från 1965 till 1970. Den helt över- verkets sjukhus vägande delen av dessa investeringar avsåg sjukhusen. Mottagningar för ingårej-

öppen vård som ej är anslutna till sjukhus utgjorde endast en obetydlig del av investeringsvolymen.

Satsningen på sjukhusbyggande under 1960-talet brukar ofta ses som en indikation på att tjänsteproduktionen inom sjukvården koncentrerades till den slutna vården. Detta förhållande kan dock inte beläggas i statistiken eftersom en mycket stor del av den öppna vården ges i sjukhusens lokaler och med dess personal. Ändringar i resursfördelningen mellan sluten och öppen vård kan inte heller belysas med hjälp av de "prestationsmått" som brukar användas — antal vårdplatser resp. antal besök — eftersom dessa inte är likvärdiga med avseende på resursbehovet. Antalet vårdplatser inom slu- ten vård (exkl. vårdinstitutioner för psykiskt utvecklingsstörda) ökade med 1,9 % per år 1965—1970 samtidigt som antalet besök i öppen vård ökade med ca 4,4 % per år.

Efter 1970 har en omsvängning skett. Investeringsvolymen inom hälso- och sjukvård har minskat kraftigt, en utveckling som dock är gemensam för de flesta kommunala verksamheter. Samtidigt har investeringarna i högre grad inriktats på mottagningar för öppen vård utanför sjukhus. Satsningen på öppen vård. vilken i hög grad har präglat de senaste årens vårddebttt, motiveras främst av önskemålen att ge sjukvården ett starkare inslag av förebyggande vård. Förhoppningen är också att denna inriktning skall xisa sig fördelaktig från kostnadssynpunkt.

Öppen värd. Den nuvarande resursfördelningen mellan sluten och öppen vård kan i någon mån belysas med hjälp av LKELP/RUPRO-materialet. Antalet läkartjänster redovisas där fördelade på de nämnda vårdforme'na (med särredovisning av läkartjänster i öppen vård vid sjukhus). Enligt dessa uppgifter synes antalet läkartjänster i öppen vård ha uppgått till ungefär 1/3 av det totala antalet läkartjänster inom den offentliga hälso- och sjtk- vården 1973. Planerna tyder också på en viss ökning av andelen fram till 1979.

Eftersom läkarna svarar för en betydligt större del av den totala arbets n- satsen inom öppen än inom sluten vård ger fördelningen av antalet läkar- tjänster dock ingen rättvisande bild av den totala resursfördelningen. En överslagsmässig beräkning, baserad på förutsättningen att kostnaden perlä- karbesök är densamma inom den sjukhusanslutna öppna vården som inom distriktsläkarvården, tyder på att ca 20 % av produktionsvärdet inom cen offentliga hälso- och sjukvården skulle avse öppen vård.

Huvudmännens planer, sådana de kommer till uttryck i LKELP/RUPRO 74, tyder på en fortsatt, kraftig utbyggnad av den öppna vården. Anttlet läkarbesök i öppen vård har enligt planerna beräknats öka med närrrare 40 % under sexårsperioden 1973—1979 vilket ger en ökningstakt på ca 5,( % per år. Antalet läkarbesök per invånare skulle därmed komma att öka från 2,0 till 2,6 under denna period. Samtidigt planeras en fortsatt decentralisering av den öppna vården till mottagningar utanför sjukhus. Härigenom skille dessa fristående mottagningar komma att öka sin andel av det totala anttlet läkarbesök i öppen vård från 41 % 1973 till 48 % 1979.

Sluten värd. Huvudmännens planer för antalet vårdplatser inom den sut- na vården framgår av tabell 7.31. Ökningen av det totala antalet platser (exkl. vårdinstitutioner för psykiskt utvecklingsstörda) anges där till 1,3 % pe' år 1973—1979, vilket är en klart lägre ökningstakt än den som gällde urder

Tabe117.31 Vårdplatser inom sjukhusansluten vård 1973—1979

Vårdplatser Vårdplatser per ___—— 1 000 invånare Antal Förändring 1973—1979 1973 ___—— 1973 1979

Antal % per år

Icke opererande specialiteten

Somatisk akutvård 20 400 - 880 — 0.7 2.5 2.3 Somatisk långvård 35 610 12 160 5,0 4,4 5,7 Psykiatri 34 360 — 2 020 — 1.0 4.2 3.9 Opererande specialiteter 22 360 — 320 — 0,2 2,8 2,6 Ovrigt 5 200 380 1.2 0.6 07 Totalt 117 930 9 320 1.3 14.5 15.2

Anm. Vårdinstitutioner för psykiskt utvecklingsstörda ingår ej i tabellen. Källa: LKELP/RUPRO 74.

1960-talet (1,8 % per år). I likhet med mönstret i tidigare planer kan man vidare noterar en tydlig förskjutning mellan de olika vårdgrenarna. Vårdplats- ökningen är så gott som helt koncentrerad till den somatiska långvården medan övriga större vårdgrenar väntas få ett minskat antal platser. För den somatiska akutvården bör nedgången ses mot bakgrund av att en del av plats- erna inom akutvården f. n. upptas av Iångvårdspatienter. I den mån dessa kommer att kunna överflyttas till långvården dämpas också nedgången av platsantalet för akutvårdspatienterna.

Vad gäller den psykiatriska vården kan nämnas att platsantalet under ti- digare år ökat mycket långsamt. Samtidigt har de genomsnittliga vårdtiderna förkortats drastiskt. något som möjliggjorts av de nya behandlingsmetoder som infördes under 1960-talet. — Den nedgång i platsantalet som nu planeras för perioden 1973—1979 förklaras dels av att vissa patienter kommer att kunna överföras till somatisk långvård, dels av en övergång till öppnare vårdformer. Antalet läkarbesök inom den öppna psykiatriska vården vid sjukhus har således beräknats öka med ca 5,6 % per år 1973—1979. Härtill kommer be- söken hos andra personalkategorier än läkare. vilka likaledes förväntas öka kraftigt på grund av inriktningen mot öppnare vårdformer.

Utvecklingen inom den somatiska långvården bör studeras mot bakgrund av den pågående förskjutningen av befolkningsstrukturen, som innebär en fortsatt stark ökning av antalet åldringar. I nedanstående tablå redovisas förändringen av antalet personer 70 år och äldre 1960—1980. Att äldre per- soner har behov av sjukvård i betydligt större utsträckning än yngre är en omständighet som betyder mycket inom de flesta delar av sjukvården. inte endast långvården. Sambandet, som är klart märkbart redan för den öppna vården, är mycket påfallande för den slutna vården. Över 30 % av antalet vårddagar inom somatisk akutvård och psykiatrisk vård ägnas perso- ner 70 år och äldre. trots att denna åldersgrupp utgör mindre än 10 % av be- folkningen. lnom somatisk långvård är beroendet självklart än mer utpräg- lat: över 80 % av antalet vårddagar går här till personer 70 år och äldre.

1960 1965 1970 1975 1980 Antal personer ; 70 år 559 000 623 900 703 200 802 200 901 500 Förändring under femårsperioden 64 900 79 300 99 000 99 300 Årlig procentuell förändring 2,2 2,4 2,7 2,4

Antalet vårdplatser inom somatisk långvård har ända sedan 1960-talets början ökat betydligt snabbare än antalet åldringar. Den nu planerade ök- ningen med 5 % per år 1973—1979 ligger väl i linje med ökningstakten under tidigare år. Långvårdens utbyggnad motiveras emellertid, förutom av det ökade antalet äldre, även av behovet att avhjälpa den nuvarande bristen på långvårdsplatser. Antalet personer på väntelistor till somatisk långvård uppgår f. n. till över 10000. Detta antal har varit i stort sett oför- ändrat under de senaste åren, trots den utbyggnad som skett. Ca hälften av de väntande får annan sluten sjukhusvård eller bor på ålderdomshem, me- dan hälften tas omhand i hemmen.

Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda räknas enligt nationalräkenskaperna också till ändamålet hälso- och sjukvård, men svarar endast för en mindre del av tjänsteproduktionen inom området (uppskattningsvis ca 6 %). Antalet personer som mottar någon form av omsorger uppgick i maj 1973 till ca 32 000.

Även inom detta delområde finns en tydlig strävan mot öppnare vård- former. Huvudmännens planer tyder på att antalet boende på särskilda in- stitutioner kommer att öka avsevärt mycket långsammare än platsantalet för undervisning och sysselsättning (2,5 resp. 4,7 % per år). År 1973 var platsantalet för boende ca 14900 och för undervisning och sysselsättning ca 15 200.

Persona/. Huvudmännens planer i LKELP/RUPRO 74 innehåller även uppgifter om det förväntade personalbehovet. Uppgifterna är genomgående uttryckta i antal heltidstjänster. I nedanstående tablå redovisas personal- utvecklingen 1974—1979 uppdelat på tre verksamhetsområden. Uppgifterna illustrerar såväl den sjukhusanslutna vårdens personalmässigt mycket do- minerande ställning som den tidigare diskuterade satsningen på decentra- liserad öppen vård utanför sjukhus.

Antal hel- Förändring 1974—1979 tidstjänster 1974 Antal % per år Sjukhusansluten värd 145 770 17 140 2.3 Hälso— och sjukvård utanför sjuk- hus 20 320 8 100 6.9 Omsorger om psykiskt utveck- lingsstörda 14 360 3 630 4.6

Totalt 180 450 28 870 3,0

Personaluppgifterna, som kan sägas uttrycka sjukvårdshuvudmännens efterfrågan på olika slag av personal. finns i planmaterialet även fördelade på personalkategorier med olika utbildning. Landstingsförbundet har gjort ett försök att jämföra denna efterfrågan med den förväntade tillgången på sådan personal. Resultaten tyder på att balansen mellan tillgång och efter- frågan på utbildad personal kommer att förbättras avsevärt under perioden. Utbildningskapaciteten för vårdyrken har utökats mycket kraftigt under se— nare år; för läkare har kapaciteten mer än fördubblats under 1960-talet. Även i fortsättningen kan dock bristsituationer uppkomma regionalt och för yrkesgrupper inom vissa specialområden.

Soda/värd

Delsektorn socialvård består av social verksamhet i offentlig regi inriktad på ett fiertal olika mottagarkategorier. Här ingår t.ex. barnstugor, famil- jedaghem och andra insatser för barn och ungdom; vidare ålderdomshem. dagcentra och hemhjälp för pensionärer och handikappade. Härtill kommer en rad åtgärder för personer eller familjer med speciella hjälpbehov, t. ex. arbetsvård, nykterhetsvård m.m. Dessutom ingår administrationen inom hela socialvårdsområdet, inkl. de allmänna försäkringskassorna. Sociala ut- gifter av ren transfereringskaraktär, som t. ex. socialförsäkringar. bostads- tillägg och socialhjälp, inkluderas dock inte eftersom sådana utgifter inte motsvaras av någon produktion av offentliga tjänster.

Socialvården omfattar f.n. över 13 % av det totala offentliga produk- tionsvärdet; storleksordningen är närmast jämförbar med försvarets. Sys- selsättningen uppgårtill i runt tal 230 000 personer. vilket betyder att närmare 1/4 av de anställda inom offentliga myndigheter arbetar inom socialvården. Den helt övervägande delen av verksamheten sker i kommunernas regi. Staten (inkl. de allmänna försäkringskassorna) svarar för ca 23 % av pro- duktionsvärdet och mindre än 10 % av antalet sysselsatta inom området.

I fortsättningen av detta avsnitt diskuteras främst den kommunala so— cialvården. Därvid användes bl. a. de planer som kommunerna redovisat i den specialenkät rörande socialvården som utförts i anslutning till KELP 74—781 samt visst material från socialdepartementet.

Barn- och ungdomsvård. Den del av den kommunala socialvården som avser barn och ungdom svarar för närmare 30 % av kommunernas totala driftkostnader (inkl. transfereringar) inom ändamålet. Andelen av tjänste- produktionen torde vara ännu större. Barn- och ungdomsvården är också det snabbast expanderande delområdet inom socialvården. Speciellt gäller detta naturligtvis barntillsynen i form av förskolor. familjedaghem och fritidshem.

Övrig barn- och ungdomsverksamhet har däremot ökat relativt långsamt samtidigt som dess karaktär förändrats. Antalet platser på barnhem och ungdomsvårdsskolor har sålunda i stort sett halverats under den senaste 10-årsperioden. F. n. uppgår platsantalet till ca 2 000 för barnhemmen och ca 500 för ungdomsvårdsskolorna. För prognosperioden väntas en fortsatt ned- ] Uppläggnlnge” OCh fe— gång av platsantalet. Utvecklingen sammanhänger med den allmänna för- 52:38:23! 232112??? skjutning mot öppna vårdformer som numera präglar stora delar av social- laga 5 till denna ut,;df' vården. Ett antal nya vårdformer har tillkommit som t. ex. storfosterhem, lä- ning.

1 Antalet barn under 7 år med lte/lidsarbetande mödrar kan under sam- ma period beräknas ha ökat från ca 152 000 till ca 171 000. dvs. med ca 19 000.

2 Procenttalet har beräk- nats genom att det totala antalet barn i daghem (inkl. beräknad överin- skrivning) plus 73 % av antalet barn i familjedag- hem har satts i relation till det totala antalet barn under 7 år med mödrar i arbetskraften (exkl. späd- barn i åldern 0—7 måna- der). Förskola i form av deltidsgrupp, som har en vistelsetid på endast 3 timmar per dag. antas så- ledes inte kunna fungera som ensam tillsynsform.

gerverksamhet. familjeterapi m. m. Ibland utnyttjas också andra former av social service, som t. ex. daghem eller socialhjälp, som ersättning för insti- tutionsbunden vård.

Den kommunala barntillsynen i förskola, familjedaghem och fritidshem har under senare år ökat relativt snabbt. Platsantalet under 1960—1975 redo- visas i nedanstående tablå. Utbyggnaden har motiverats både av det ökade behovet av barntillsyn (se nedan) och av ambitionshöjningar på det pedago- giska området. Det senare gäller speciellt deltidsförskolan (lekskolan) som fr. o. m. 1 juli 1975 har gjorts obligatorisk för alla 6-åringar och vissa 4- och 5-åringar.

1960 1965 1970 1973 1975 F ölskola : antal platser i daghem 10 300 11 900 33 000 51 900 65 400 antal barn i deltidsgrupp 38 400 52 100 86 000 110000 122 800 Fa/ttilictlaglte/n: antal barn 4 000 8 000 32 000 45 100 57 400 Fritids/tent." antal platser 2 400 3 000 6 500 13 400 20 600

Även heltidsförskolan (daghemmen) och fritidshemmen präglas natur- ligtvis av pedagogiska ambitioner, men den huvudsakliga orsaken till ut- byggnaden torde ligga i behovet av tillsyn och vård för det växande antal barn vars bägge föräldrar förvärvsarbetar. Som framgår av kapitel 3 har förvärvsfrekvensen — de relativa AK-talen — för kvinnor med barn under 7 år under de senaste fem åren ökat mycket kraftigt, från ca 50 % till över 60 %. Antalet barn under 7 år med mödrar i arbetskraften har under samma period ökat från 385 000 till 450 000, dvs. med 65 000.' Ökningen av den kommunala barntillsynen har inte varit fullt lika kraftig; antalet platser i daghem och familjedaghem ökade 1970—1975 med sammanlagt 57 800 och uppgår f. n. till 122 800. Härtill kommer den ovan nämnda utbyggnaden av deltidsförskolan.

Platserna på fritidshem och en del av platserna på familjedaghem är avsed- da för barn över 7 år för vistelse efter skoldagens slut. Även här har utbygg- naden varit relativt kraftig, om än starkt koncentrerad till storstadsregioner- na. Vi saknar dock uppgifter varmed man kan relatera platsökningen till den samtidiga ökningen av antalet barn med förvärvsarbetande mödrar.

Trots den kraftiga utbyggnaden finns det fortfarande ett stort, ouppfyllt behov av barntillsyn i samhällets regi. Som antyds av ovanstående uppgifter svarar samhället idag endast för en mindre del — uppskattningsvis ca 25 %2 —av tillsynen av barn under 7 år vars mödrar ingår i arbetskraften. Denna täckningsgrad måste betecknas som låg även om långt ifrån alla barn till för- värvsarbetande mödrar antas ha behov av en daghemsplats.

På grund av barntillsynens samband med kvinnornas deltagande i för- värvslivet har denna fråga också speciellt intresse ur LU:s synvinkel. Den kalkyl över det totala arbetskraftsutbudet som tillämpas i LU förutsätter

att frågan om barntillsynen löses, i den meningen att kvinnornas deltagande i förvärvslivet inte hindras från att öka i enlighet med trenden. Förvärvs- frekvensen (AK-talen) för kvinnor med barn under 7 år antas i LU öka från 60,8 till 72,8 % under prognosperioden. Antalet barn under 7 år med heltidsarbetande mödrar kan då beräknas komma att öka med nära 20 %. från ca 171 000 1975 till ca 205 0001980,dvs. med ca 34000. Härtill kommer en procentuellt sett ungefär lika stor ökning av antalet barn till deltidsar- betande mödrar.

Eftersom den kommunala barntillsynen idag bara täcker en mindre del av det totala antalet barn vars mödrar förvärvsarbetar måste man dessutom beakta utvecklingen av den tillsyn som ordnas privat. Ur LU:s befolknings- och arbetskraftskalkyler kan man utläsa att antalet kvinnor utanför arbets- kraften i åldrarna 25—64 år — en grupp som idag utgör en viktig rekryterings- bas för privata dagbarnvårdare — under prognosperioden väntas minska med ca 160 000 personer, dvs. med ca 23 %. Denna minskning kan, liksom under tidigare är, sannolikt till viss del kompenseras av att benägenheten hos den arbetsföra befolkningen att åta sig barntillsyn ökar då behovet ökar. Minsk- ningen av den nämnda gruppen kvinnor utanför arbetskraften beräknas emellertid nu bli betydligt kraftigare än tidigare. Utvecklingen kan därför mycket väl komma att leda till försämrade möjligheter att ordna barntillsy- nen på privat väg.

Kommunernas planer för utbyggnad av barnomsorgen har insamlats vid ett par olika tillfällen: dels genom den specialenkät rörande socialvården som utfördes 1974 i anslutning till KELP 74—78, dels genom socialstyrelsens in- samling av utbyggnadsplanerna sommaren 1975. Det förstnämnda materia- let är redan delvis föråldrat men det har ändå visst intresse eftersom det visar vilken bedömning som låg bakom kommunernas KELP-uppgifter om soci- alvården, vilka legat till grund för vår s. k. KELP-kalkyl för den kommunala konsumtionen.l

1 april Kommunala planer 1975 .. .. Okning Okning 1 jan. 1974—1978 1 april 1975—1980 % per år % per år Förskola: antal platser i daghem 65400 10.7 11,2 antal barn i deltidsgrupp 122800 5,3 2.5 Familjedaghem: antal barn 57400 1,8 3,0 Fritids/rem: antal platser 20600 138 11.3

Resultaten av de båda nämnda planmaterialen redovisas i förenklad form i ovanstående tablå. De skillnader som föreligger beror till största delen på att utgångsår och planperiod är olika. Enligt de senaste planerna skulle antalet platser i daghem och familjedaghem komma att öka med sammanlagt

' En kortfattad beskriv— ning av denna kalkyl återfinns i kapitel 6, av- snitt 6.6.4. För en utför- lig redogörelse hänvisas till bilaga 5 i denna ut- redning.

ca 55000 under perioden 1975—1980. Mot bakgrund av vad som tidigare sagts om det ökade behovet av barntillsyn framstår denna utbyggnad som klart otillräcklig. Regeringen har under hösten 1975 tagit upp förhandlingar med Kommunförbundet i barnstugefrågan. En överenskommelse har träf- fats som bl. a. innebär att 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya platser på fritidshem skall byggas under 1976—1980, för att kunna tas i bruk under perioden 1977—1981. Uppgörelsen innebär också kraftiga höjningar av stats- bidragen till barnstugorna.

Denna överenskommelse har i LU-beräkningarna infogats som en del av baskalkylen för den offentliga sektorn, vilken avser att uttrycka de resurs- krav som framstår som nödvändiga med hänsyn till politiska bindningar och till samhällsutvecklingen i övrigt (jfr även avsnitt 6.6.3). Vid beräkning— en har vi utgått från att platsantalet 1976 kommer att överensstämma med kommunernas planer, sådana dessa förelåg sommaren 1975. Därefter har ök- ningen av antalet platser antagits följa den nämnda överenskommelsen. Un— der perioden 1975—1980 kommer antalet daghemsplatser då att öka med drygt 88 000 och antalet platseri fritidshem med ca 42 000. Antalet barn i fa- miljedaghem förutsätts öka med knappt 9 000 och antalet barn i deltidsgrup- per med nära 16 000, vilket överensstämmer med kommunernas egna ut- byggnadsplaner.

De beräkningar som gjorts för att i nationalräkenskapstermer uttrycka den tjänsteproduktion resp. offentliga konsumtion som krävs för den sålunda utökade barntillsynen baseras delvis på uppgifter från Kommunförbundet. Härigenom har vi kunnat ta hänsyn till skillnaderna mellan de olika tillsyns- formerna vad gäller såväl kostnaderna per plats som personalkostnadernas andel härav. Kostnadernas nivå. uttryckt i 1968 års priser, är dock relativt osäker på grund av svårigheterna att finna lämpliga defiatorer. Vidare gäller att kostnaden per plats i beräkningen förutsättes vara oförändrad under pe- rioden, räknat i fasta priser.

För att uppfylla barnstugeprogrammet krävs enligt denna beräkning en volymmässig ökning av tjänsteproduktionen inom barntillsynen med totalt 85 % under perioden 1975—1980 (13,3 % per år). Barntillsynens andel av produktionsvärdet inom hela ändamålsområdet socialvård kommer därvid att öka från knappt 21 % 1975 till drygt 30 % 1980, under förutsättning att baskalkylen för 1980 uppnås. [ LU-alternativen 1 och 111 blir andelen ännu högre, och i alternativ ll något lägre.

Åldringsva'rd och övrig socialvård._En betydande del av den kommunala socialvården är avsedd för de äldres vård- och servicebehov. Enbart ålder- domshemmen svarade 1973 för nära 20 % av kommunernas totala driftkost- nader för socialvård', andelen av tjänsteproduktionen var ännu högre. Anta- let platser på ålderdomshem har tidigare ökat relativt kraftigt, från ca 48000 till ca 60 000 under perioden 1965—1970. Därefter har platsantalet stagnerat, trots att antalet åldringar ökat väsentligt. Utvecklingen av antalet personer som är 70 år och äldre framgår av en tablå redovisad i avsnittet om hälso- och sjukvård. Under perioden 1970—1975 ökade denna åldersgrupp med totalt 99 000 personer (2,7 % per år). Ökningen under prognosperioden väntas upp- gå till 99 300 personer(2,4 % per år).

Det ökade antalet åldringar väntas inte heller i fortsättningen föranleda några större ökningar av antalet platser på ålderdomshem. Kommunernas

planer, sådana dessa kom till uttryck i den till KELP 74—78 knutna so- cialvårdsenkäten, tyder på en ökning om knappt 3 000 platser 1974—1978. Antalet pensionärer boende i servicehus angavs samtidigt öka med över 5000, vilket relativt sett innebär en mycket kraftig satsning på denna nya boendeform.

Socialvårdens allmänna inriktning mot mera öppna och integrerade vård- former innebär att man så långt möjligt söker undvika placering på särskilda institutioner. lnom åldringsvården möjliggörs detta bl. a. genom upprustning och modernisering av de äldres bostäder. Dessutom krävs kompletterande service i form av hemhjälp, färdtjänst, dagcentra för pensionärer etc. Antalet äldre och handikappade som får hemhjälp har ökat från ca 145 000 1965 till över 300 000 1974. Socialvårdsenkäten i KELP anger en fortsatt ökning med ca 3,4 % per år, vilket är en betydligt starkare ökning än vad som föranleds av det ökade antalet äldre. Även färdtjänsten väntas öka mycket starkt; kommunernas kostnader för färdtjänsten uppges komma att öka med över 9 % per år under perioden 1974—1978, räknat i fasta priser.

Enligt kommunernas planer, tolkade i vår s. k. KELP-kalkyl, skulle den kommunala tjänsteproduktionen inom området service till pensionärer och handikappade komma att öka med ca 2,3 % per år under prognosperioden. Detta är en utveckling som mycket nära följer förändringen av det totala antalet åldringar. Standardförbättringar genom den fortsatta förändringen av vårdens innehåll torde dock i viss utsträckning vara möjliga även inom denna ram. Det bör också nämnas att en mycket stor del av standard- förbättringarna för pensionärerna kommer till stånd genom rena in- komstöverföringar vilka inte ger upphov till någon offentlig tjänsteproduk- tion.

Bland övriga insatser på socialvårdens område kan nämnas den sociala hemhjälpen till barnfamiljer och arbetsvården. Antalet familjer som mottagit social hemhjälp har under åren 1970—1975 ökat med närmare 3 % per år. Kommunernas planer enligt socialvårdsenkäten för 1974—1978 tyder på en fortsatt. ännu starkare ökning om 3,8 % per år. Vad gäller arbetsvården föreligger inga speciella uppgifter från primärkommunerna. Landstingen, som svarar för närmare 2/3 av arbetsvården, har i sina planer för 1974—1979 uppgett en ökning av antalet platser med drygt 3 % per år. Inom den skyd- dade verksamheten, som utgör huvuddelen av landstingens arbetsvård, skul— le platsantalet därmed komma att öka från ca 9500 1974 till ca 11200 1979.

Väg- och gatuväsen

Så gott som hela det svenska vägnätet utgörs av gator och vägar som förvaltas av det allmänna. Undantagna är enskilda vägar och skogsbilvägar, vilka räknas till de privata sektorerna samfärdsel resp. skogsbruk. De offentliga investeringarna i gator och vägar (exkl. skogsbilvägar) har för 1975 beräknats till ca 1330 milj. kr. i 1968 års priser, med en ganska jämn fördelning på statlig resp. kommunal sektor.

Vägväsendets betydelse ur produktionssynpunkt ligger framför allt i dess funktion som produktionsfaktor för vägtransporterna. Redogörelsen för väg- investeringarna har därför placerats i samma avsnitt som transportväsendet (7.3.7).

Produktionen inom den offentliga delsektorn väg- och gatuväsen består av underhåll, vinterväghållning och administration. Vägväsendet svarar emellertid för mindre än 4 % av den totala offentliga tjänsteproduktionen 1975 (mätt i 1968 års priser). Andelen av de offentliga investeringarna var däremot nära 25 %.

En skillnadjämfört med andra offentliga delsektorer är också att en myck- et stor andel av produktionsvärdet utgörs av underhåll, som i na- tionalräkenskaperna räknas som förbrukning av varor och tjänster från andra sektorer (i detta fall byggnadssektorn). Förädlingsvärdet inom delsektorn väg- och gatuväsen utgör därför en helt obetydlig del av det totala offentliga förädlingsvärdet; 1975 var andelen ca 1,7 %. Antalet sysselsatta inom del- sektorn kan för samma år anges till knappt 19 000, vilket motsvarar 1,9 % av det totala antalet anställda inom offentliga myndigheter.

Övriga tjänster

1 delsektorn övriga tjänster ingår flera olikartade verksamheter: allmän för- valtning, kultur och rekreation, religiös verksamhet samt ekonomiska tjäns- ter. Tillsammans svarar dessa för en rätt betydande del av den totala of- fentliga tjänsteproduktionen; 1975 var andelen ca 18 % (i 1968 års priser). Sysselsättningen har för samma år beräknats till omkring 122 000 personer. vilket utgör drygt 12 % av det totala antalet offentligt anställda 1975.

Den relativa betydelsen av de i gruppen övriga tjänster ingående del- sektorerna framgår av tabell 7.32. Nära hälften av produktionsvärdet inom gruppen utgörs av allmän förvaltning. Detta område innefattar endast de centrala förvaltningsorganen i stat och kommun; förvaltning inom sjukvård, utbildning osv. räknas till dessa resp. ändamål. Den statliga allmänna för- valtningen är i det närmaste lika stor som den kommunala. Ökningen av tjänsteproduktionen inom området har under 1970—1975 varit relativt stark, ca 5 % per år, vilket är betydligt mer än ökningen av den totala offentliga tjänsteproduktionen under samma period.

Den allmänna förvaltningens utveckling under prognosperioden kan en- dast delvis belysas med hjälp av fristående planmaterial. De uppgifter som

Tabell 7.32 Produktionsvärde för övriga offentliga tjänster 1965—1975

Produktionsvärde 1975 Årlig procentuell volym- förändring Milj. kr.. Procentuell 1968 års fördelning 1965—1970 1970—1975 priser Allmän förvaltning 3 380 46.6 3.7 5.0 Kultur 720 9.8 4.4 5.2 Rekreation 750 10.4 6.8 5.5 Religiös verksamhet 820 11.3 2.4 3.0 Ekonomiska tjänster 1 590 21.9 4.0 _0_8 Övriga tjänster. totalt 7 260 100,0 4,0 3,4 därav: stat 3080 42.4 5.1 1.7

kommun 4180 57.6 3.1 4.8

finns avser endast kommunerna.l Enligt den KELP-kalkyl som utförts inom LU skulle produktionsvärdet inom allmän förvaltning komma att öka med 1.8 % per år. samtidigt som den totala kommunala verksamheten skulle öka med 2,6 % per år. Under den närmast föregående femårsperioden, 1970—1975, gällde det omvända förhållandet: kommunernas allmänna för- valtning ökade då betydligt mera än den totala verksamheten.

Ekonomiska tjänster. som är det näst största delområdet i gruppen övriga tjänster, består till övervägande delen av statliga verksamheter. Hit hör bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen. naturvårdsverket, trafiksäkerhetsverket, bo- stadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna, samt en lång rad andra statliga myndigheter. Tjänsteproduktionen inom området ökade ganska snabbt un- der senare hälften av 1960—talet, men har gått tillbaka något under senare år. Något planmaterial för området ekonomiska tjänster finns inte att tillgå.

Betydligt mindre är delsektorerna kultur, rekreation och religiös verk- samhet, som var och en svarar för ca 10 % av produktionsvärdet i gruppen övriga tjänster. Den religiösa verksamheten, som omfattar statskyrkan med härtill hörande administration (inkl. kyrkobokföring), har ökat i ganska måttlig takt under senare år (3,0 % per år 1970—1975). Delsektorn rekreation består huvudsakligen av driften av kommunala idrotts- och parkanläggning- ar. Produktionsvärdet inom detta område har, som framgår av tabell 7.32, ökat mycket snabbt under hela den redovisade tioårsperioden. Kommuner- nas planer, tolkade enligt KELP-kalkylen, visar för prognosperioden på en ökning med 3,3 % per år. Jämfört med tidigare perioder är detta en mycket måttlig ökning, men den är ändå klart starkare än genomsnittet för samtliga verksamheter enligt KELP-kalkylen (2,6 % per år).

Till ändamålet kultur räknas här sådan kulturell verksamhet som bedrivs i statens och kommunernas egen regi. Hit hör t. ex. teater-, dans- och mu- sikinstitutioner, museer och institutioner för kulturminnesvård, folkbiblio- tek och arkiv. Kulturutgifter av transfereringskaraktär, som t. ex. press- och litteraturstöd, kulturarbetarstipendier, bidrag till fria teatergrupper etc., ingår däremot inte. Tjänsteproduktionen inom kulturområdet har under de senaste fem åren, 1970—1975, ökat med över 5 % per år. Speciellt kraftig har ökningen varit för den kommunala delen av verksamheten. Kommunerna svarar 1975 för närmare 2/3 av den totala offentliga tjänsteproduktionen inom området.

Utvecklingen under prognosperioden av den offentliga verksamheten på kulturområdet kommer i hög grad att präglas av statsmakternas ställnings- taganden till de många utredningsförslag som framlagts under de senaste åren. Enligt en promemoria från Utbildningsdepartementet skulle utred— ningsförslagen. om de bifölls, innebära en ökning av de totala statliga kultur- utgifterna med 7 % per år i volym under perioden 1975/76—1979/80. Den helt övervägande delen av ökningen skulle emellertid falla på transfererings- utgifterna; för de statliga driftkostnaderna exkl. transfereringar anges ök- ningen till 2.5 % per år. För kommunernas del tyder det tillgängliga planmaterialet på en något större ökning. Enligt KELP-kalkylen skulle produktionsvärdet inom kultur- ] Den använda materialet området öka med 2,9 % per år under prognosperioden. Tillsammans med är KELP 74—78 för pm det ovan relaterade antagandet för den statliga verksamheten skulle detta märkOmmunerna och betyda en ökningstakt för kulturen på 2,8 % per år 1975—1980. LKELP/RUPRO 74 för landstingen.

8. Finansiell utveckling

8.1. Utvecklingsmönster 1955—1975

Som underlag för en makroekonomisk finansiell analys kan användas na- tionalräkenskapernas uppgifter över bruttosparande, bruttoinvestering och finansiellt sparande. En jämförelse mellan bruttoinvesteringarnas och brut- tosparandets fördelning visar vilka sektorer som har finansiella överskott resp. underskott. Storleken och förändringen av dessa finansiella sparanden (negativa eller positiva) kan indikera problem för kapitalförsörjning och kre- ditförmedling. Det totala sparandets utveckling hänger samman med ba- lansen gentemot utlandet.

] tabell 8.1 redovisas nyssnämnda storheter i procent av BNP och som genomsnitt för de fyra femårsperioderna 1955/59—1970/74. Följande ten- denser kan avläsas beträffande bruttosparandet.

Statens bruttosparande har successivt sjunkit under de två senaste fem- årsperioderna. AP-fondens sparande har vuxit successivt och ligger nu lika högt som hushållssparandet gjorde 1955—1959. Hushållens försäkringsspa- rande — här inkluderat i hushållssparandet — reagerade kraftigt negativt under AP-fondens introduktionsperiod 1960—1964. Sedan har emellertid även re- lativt sett en återhämtning ägt rum. Andelen av BNP är nu tillbaka till nivån för 1955—1959. Både företagens sparande och hushållssparandet föll drastiskt 1965—1969, vilket ev. kan ses som en försenad reaktion på in- förandet av ATP. Totalt sett har bruttosparandet fallit något tillbaka från toppnivån 1960—1964.

De totala bruttoinvesteringarna uppgick till nära 25 % av BNP under pe- rioderna 1960—1964 och 1965—1969. Nivån sjönk betydligt 1970—1974 men låg dock högre än 1955—1959. Nedgången 1970—1974jämfört med 1965—1969 hänför sig i första hand till bostäderna men i någon mån också till kom- munernas investeringar, som brukar spegla utvecklingen inom bostadssek- torn. Både statens och företagens bruttoinvesteri ngar har legat på en anmärk- ningsvärt stabil nivå, mätt med procentandelen av BNP.

DetfinansieI/a sparandet beräknas som skillnaden mellan bruttosparande och bruttoinvestering. Ett positivt finansiellt sparande representerar en för- bättring av den finansiella ställningen för ifrågavarande sektor. Sparandet har då mer än täckt utgifterna för investering. Skillnaden skall i finans- räkenskaperna i princip kunna identifieras som en ökning av saldot mellan fordringar och skulder. Ett negativt finansiellt sparande indikerar ett upp- låningsbehov i den mån detta behov icke täcks med tidigare ackumulerade

Tabell 8.1 Sparande och investering 1955—1974 Procent av BNP. löpande priser

1955— 1960— 1965— 1970— 1959 1964 1969 1974

Brit/tosparande Staten 2,1 3,3 2,2 0,9 Kommuner 2.9 3.2 4.7 4.0 AP-fonden — 1.7 3.6 4.4 Hushåll 4,4 4,6 2,6 3,2 Bostäder 2,8 2,6 2,6 2,3 Företag 9.8 9,5 8.6 8.6 Summa 22,0 24,9 24,3 23,4 Bruttoinvesteringar, inkl. lager Staten 1,1 1,3 1.4 1.1 Kommuner 3,1 3.6 4.8 4.3 AP-fonden — — — — Hushåll — — — — Bostäder 6,0 6,5 7,2 5,9 Företag 12.0 13.3 11,4 11,9 Summa 22,2 24,7 24,8 23,2 Finansiellt sparande Staten 1,0 2 ,0 0,8 —O.2 Kommuner —0.2 —O,4 -0.l —O.3 AP-fonden — 1,7 3,6 4,4 Hushåll 4,4 4,6 2,6 3,2 Bostäder —3 .2 —3 .9 —4 ,6 —3 ,6 Företag —2,2 —3,8 —2,8 —3,3 Summa —0,2 0,2 —O.5 0.2

Källa: Statistiska centralbyrån.

finansiella tillgångar. Statens finansiella sparande har sjunkit successivt under de två semste femårsperioderna. Detta speglar den ovan påtalade försämringen i brLtto- sparandet samtidigt som bruttoinvesteringarna hållits på en konstant rivå. Kommunernas finansiella sparande ligger hela tiden obetydligt under 1011. Sett över konjunkturcykeln har alltså kommunernas bruttosparande och bruttoinvesteringar anpassats väl till varandra. Ökningen av företagens ne- gativa finansiella sparande mellan 1955—1959 och 1970—1974 — mätt i prozent av BNP — reflekterar nedgången i bruttosparandet mellan dessa perioder.

Det totala ,änansie/Ia sparandet representerar balansen gentemot utlaidet och uppvisar en internationellt sett förmodligen unik jämvikt. Enligt den s.k. EFO-modellen skulle detta kunna ses som en följd av att vår aris- och kostnadsnivå relativt mekaniskt anpassats till omvärldens prisutveck- ling. Enligt andra teorier skulle detta i sin tur förutsätta att förändringtrna i vår penningmängd i stort sett följt förändringarna i den ”internationella” penningmängden ("Monetaristisk modell"). Enligt en tredje uppfattningläg- ges särskilt vikt vid att den offentliga sektorns finansiella sparande på lätgre

Tabell 8.2 Finansiellt sparande. Offentlig och privat sektor 1950—1975 Procent av BNP. löpande priser

1950— 1955— 1960— 1965— 1970— 1974— 1954 1959 1964 1969 1973 1975 Offentlig sektor (stat, kommun, AP- fond, bostäder) —2,2 —2,4 —0.6 —0.3 0,9 —l ,7 Privat sektor 3.1 2.2 0.8 —0,2 —0,1 —0,7 Totalt 0.9 —0.2 0.2 —0.5 0.8 -2.4

Källor: Finansdepartementet och statistiska centralbyrån.

sikt hålles vid den nivå som matchar det över- eller underskott som fram- kommer i den privata sektorn. Det finansiella sparandet i den totala privata sektorn förutsättes härvid "spontant” tendera mot ett bestämt saldo. Är detta givet på längre sikt skulle det ankomma på offentliga sektorn att anpassa sitt finansiella sparande efter det mål man har för utlandsbalansen. (Den "Nya Cambridge skolan”). För att något belysa sistnämnda fråge- ställning har i tabell 8.2 det finansiella sparandet uppdelats på en offentlig sektor(stat, kommun, AP-fonden och bostäder) och en privat sektor (hushåll och företag).

För perioden 1950—1954 är siffrorna särskilt osäkra, för 1974—1975 pre- liminära. Perioden 1970—1973 har särredovisats,eftersom man fr. o. m. 1974 kan räkna med ett strukturellt brott i utvecklingen. Huvuddragen i denna starkt konsoliderade bild är att det 1950—1954 och 1955—1959 förelåg be- tydande underskott i den offentliga sektorn, som motsvarades av ett struk— turellt överskott i den privata sektorn. I samband med AP-fonden försvann större delen av den offentliga sektorns negativa finansiella sparande men också överskottet i den privata sektorn. Överskottet i utlandsbalansen 1970—1973 motsvarades av ett överskott i den offentliga sektorn. För 1974—1975 har den offentliga sektorn kommit tillbaka till ett underskott av nästan samma storleksordning som på 1950-talet. Den privata sektorn visar också ett underskott. Hushållssparandet har fortsatt att öka under det att företagssektorn minskat kraftigt. Detta senare sammanhänger bl. a. med en onormalt stor lageruppbyggnad, särskilt inom exportsektorn. En ”nor- mal” utveckling skulle inneburit en förbättring av den privata sektorns spa- rande och en reduktion av det totala underskottet.

Man kan diskutera orsakssambanden mellan förändringarna i de olika sektorernas finansiella sparanden. Eftersom det råder ett algebraiskt samband dem emellan är det riskabelt att ge en kausal tolkning åt sam- eller mot- variationen mellan dessa stora aggregat. De stora underskotten i den of- fentliga sektorn 1974 och 1975 kan emellertid sägas representera en nöd- vändig absorption av den chock, som försämringen i terms of trade hade på den svenska ekonomin snarare än ett orsakssamband i riktning från offentliga sektorns finansiella sparande till utlandsbalansen. Ett försök att balansera den offentliga sektorn skulle utsätta företagssektorn för stark fi-

nansiell press med för konjunkturen förödande investeringsbegränsningar som trolig följd. Å andra sidan torde i ett långsiktigt perspektiv en sådan disciplin med avseende på det finansiella sparandet inom den offentliga sek— torn, som förelåg på 1960-talet och (särskilt) 1970—1973. vara ett väseniligt led i alla strävanden att uppnå yttre balans. På den punkten råder relativt stor enighet mellan olika nationalekonomiska skolor.

| fortsättningen skall en projektion av det finansiella sparandet 1975-1980 få tjäna som utgångspunkt för en diskussion av problem rörande balansen gentemot utlandet. den offentliga sektorns sparande samt företagssektorns krav på spartäckning. Kalkylerna skall direkt utgå från den ”reala" model'ens resultat och alternativ och syftar i första hand till att testa konsistensen och realismen i modellresultaten med hänsyn till deras implikationer för den finansiella utvecklingen. Den finansiella utvecklingens effekter på tre- ditmarknaden, dess implikationer för kreditpolitiken osv. behandlas irte i detta sammanhang. Dessa frågor kommer att behandlas av den sittande ka- pitalmarknadsutredningen.

8.2. Sparande och sparfördelning 1980 — ett exempel

Den ”reala" kalkylen för 1980. som diskuterats i de föregående kapitlen.an- vänder fyra olika alternativ för utvecklingen 1975—1980. Redan på den reala nivån skulle man kunna tänka sig en uppsättning av många fler alternativ. vilkas realism beträffande underliggande antaganden om t. ex. pro— duktivitet och investeringsbehov, inte skulle vara nämnvärt mindre är de som faktiskt valts. När man tar steget över till analysen av de ”reala" (al- kylernas finansiella implikationer måste ytterligare strategiska antaganden göras t. ex. för prisutveckling. inkomstfördelning. hushållens Sparkvot Och företagens finansieringsbeteende vilket i och för sig skulle motivera ett mång- faldigande av alternativen. Därtill kommer att det kan föreligga samband mellan de olika förutsättningar som kommer till användning i varje särskilt alternativ t.ex. mellan prisutvecklingen och hushållens sparkvot. M31 är då inte fri att variera endast ett antagande och hålla övriga oförändrtde. Man bör i själva verket bedöma realismen i varje särskild kombinazion av förutsättningar som helheter. Här skall som introduktion studeras ett av realkalkylens alternativ, nämligen det som avser en privat konsumtions- ökning på 2 %. oförändrad arbetstid och balans i utrikeshandeln 1980 och som i föregående kapitel benämnts alternativ Il. Detta alternativ har talts som utgångspunkt därför att det både vad beträffar ökningstakter för den privata och den offentliga konsumtionen ligger närmast den faktiska ut- vecklingen under första hälften av 1970-talet.

De realekonomiska kalkylerna har avsett volym-förändringar dvs. gorts till ”konstanta priser”. Meningsfulla beräkningar av sparande och finan- sieringsbehov måste emellertid göras till löpande priser. Därför måste pris- antaganden införas i kalkylerna. I första hand skall elementen i försörj- ningsbalansen omräknas i löpande priser för 1980. Här skall användas ett exempel där prisstegringen i vår varuhandel med utlandet uppgår till drygt 3 % under perioden 1975—1980. Utifrån detta antagande har med hjälp av

Tabell 8.3 F örsörjningsbalansutvecklingen 1975—1980 (alternativ ID Milj. kr.. löpande priser

l975 1980 Årlig pris- Årlig volym- stegring. % förändring. % 1975—1980” 1975—1980”

Privat konsumtion 150 206 204 527 4.3 2,0 Statlig konsumtion 24 615 38 379 7.2 2.0 Kommunal konsumtion 46 479 81 304 8,1 3,4 Bruttoinvestering 59 593 86 687 5.0 2,7 därav: permanenta bostäder 1 1 928 16 702 4.9 2,0 statliga myndigheter 2 812 3 861 4.9 1.6 kommunala myndigheter 6 213 9 221 4.9 3.1 övriga 38 640 56 903 5.0 2.9 Lagerförändring 8 100 9 805 3.6 0,3 Export 80 850 144 010 3.2 6.7 Total efterfrågan 369 843 564 712 4.7 3,5 Import 86 485 135 642 3.2 5.3 BNP. mottagarpris 283 358 429 070 5.2 2.9

aExport- och importutvecklingen 1975—1980 har beräknats utifrån detjusterade värde för 1975 som har redovisats i kapitel 5. Anm. Försörjningsbalansen 1975 är en prognos över faktiskt utfall.

en särskild prismodell bruttonationalprodukten och dess komponenter räk- nats fram för 1980. Prismodellen tar hänsyn till mekanismen för prissprid- ningen från omvärlden till Sverige (enligt den s.k. EPO-modellen) samt till de trender i prisrelationerna som förelegat under senare år. Uppskatt- ningen av 1975 i löpande priser. kalkyler för 1980 i löpande priser vid 3 % internationell prisstegring samt de årliga prisstegringarna 1975—1980 för BNP- komponenterna framgår av tabell 8.3. Prisökningstakten uppgår till 3,2 % för export och import och 8.1 % för den kommunala konsumtionen. Lö- neökningen har beräknats till 8,0 %. Trots det pedagogiska värdet i pris- beräkningarna måste dock osäkerheten i beräkningarna särskilt betonas. Mo- dellen innehåller åtskilliga provisoriska inslag. Totalresultatet är bl. a. starkt beroende av det antagande som gjorts om den internationella prisutveck- lingen.

De problem som nu skall belysas gäller totala sparandet och dess fördelning sett i relation till konsumtion och investeringar i olika sektorer enligt för- sörjningsbalansen i löpande priser. Frågor man vill söka besvara är av typen: Kommer förutsättningen för den privata konsumtionsökningen att vara för- enlig med en sannolik utveckling av hushållssparandet? Kommer företags- sparandet att räcka till för de projekterade investeringarna i näringslivet? Vil- ket sparande inom den offentliga sektorn är förenligt med det totala sparande. som krävs för att målet för utlandsbalansen skall realiseras? Till en början skall bruttosparandet och dess fördelning på olika sektorer framskrivas med hänsyn dels till historiska trender. dels till målet om extern balans. Den senare innebär att totala sparandet skall täcka investeringarna men det finns betydande spelrum för olika antaganden om sparfördelningen. I tabell 8.4 är bru/loinvesteringarna beräknade i procent av BNP i enlighet med siffrorna i tabell 8.3. Indelningen i sektorer skiljer sig i viss utsträckning från nationalräkenskapernas principer. Till staten räknas här statliga myn-

Tabell 8.4 Investering och sparande 1975 och 1980 (alternativ ll) Procent av BNP. löpande priser

Sta— Kom- AP— Hus— Bostä- Före- Sum- ten mu- fonden håll der tag ma nerna

Bruttosparande 1975 —l.7 2.5 3.9 5.3 2.4 8.4 20,8 1980 -0.5 3.3 3.7 4.7 2.3 9.0 22.6 Brut/cinvesteringar, ink/. lager 1975 1.0 3.4 4.8 14.8 23,9 1980 0.9 3.3 4.5 13.7 22.5 F [nansiellt sparande 1975 —2.7 -0.9 3.9 5.3 —2.4 —6.4 —3, I 1980 —1.4 0 3.7 4.7 —2.2 —4.7 0,1

digheter samt socialförsäkringssektorn exkl. AP-fonden. Kommunerna om- fattar kommunala myndigheter och affärsverk (inkl. affärsverkens bostadsin- vesteringar) vilket överensstämmer med nationalräkenskapernas indelning. Statliga affärsverk och bolag liksom kommunala bolag ingår i företagssek- torn. AP-fonden redovisas som en särskild sektor. Detta gäller även bo- städerna som här har brutits ut från hushålls- resp. företagssektorn. Bo- stadssektorn omfattar investeringar i permanenta bostäder och fritidshus (dock ej de kommunala affärsverkens bostadsinvesteringar) med därtill hö- rande kapitalförslitning och driftöverskott. Privata investeringar i annat än bostäder och fritidshus samt nettot av privata mark- och fastighetsköp har i sin helhet förts till företagssektorn. ] denna sektor ingår både finansiella företag. dvs. banker och försäkringsbolag. och icke-finansiella företag.

Det totala bruttosparandet skall enligt det givna målet för totalbalans öka med nära 2 procentenheter av BNP jämfört med läget 1975. Vid givna löne- och prisantaganden och med hänsyn till redan beslutade höjningar av av- giftsuttaget fram till 1977 tenderar AP-fondens sparande i procent av BNP att sjunka något. Bostadssparandet kan också förutsättas sjunka något på grund av det minskade bostadsbyggandet. Övriga sektorer behöver alltså i stället öka sitt sparande. Här har nu antagits att sparökningen (i procent av BNP) fördelas relativt jämnt över staten. kommunerna och företagen. Hus- hållen. å andra sidan. kan knappast förväntas bibehålla den höga nivå som uppnåddes 1975.

Bruttosparandet inom företagssektorn har baserats på ett antagande om den behövliga relationen bruttosparande/bruttoinvestering. Denna relation har svängt kraftigt i samband med konjunkturen. Här skall antagas att bruttosparandet täcker omkring 2/ 3 av bruttoinvesteringen (inkl. lager). Det- ta täckningstal ligger i nivå med genomsnittet 1971—1975 men något lägre än siffrorna för de tre femårsperioderna 1960—1974. Hushållens sparande har satts till ungefär samma procent av BNP som 1974. dvs. lägre än för 1975 men alltjämt högt historiskt sett. Härigenom har det negativa finansiella sparande som framkommer för företagen balanserats av hushållens sparande på samma sätt som under de "goda" åren 1970—1973.

För den offentliga sektorn har antagits att kommunernas bruttosparande

jämnt täcker deras bruttoinvesteringar. Som förut påpekats har detta varit fallet under de fyra senaste femårsperioderna (jämför tabell 8.1). Statens bruttosparande och finansiella sparande framkommer då som residual. AP- fondens sparande täcker mer än väl finansieringsunderskottet inom bo- stadssektorn. så att statens finansiella sparande blir motsvarande negativt. Statens underskott är mindre än 1974 och 1975 men avsevärt större än tidigare år. Innebörden av finansieringsunderskottet kan emellertid bedömas först när det relateras till de implicita förutsättningar. som ligger bakom kalkylerna i tabell 8.4 i första hand vad beträffar skatterna. inkomstför- delningen och hushållens sparkvot. Man måste med andra ord blottlägga den inkomstbildning som genererat den hypotetiska sparfördelningen.

8.3. Inkomst- och sparbildning

För att man skall kunna studera genereringen av sparandet inom olika sek- torer behövs en kalkyl för faktorinkomster. transfereringar. disponibel in- komst och utgifter. Sådana uppställningar visas i tabellerna 8.5 och 8.6 för

Tabell 8.5 inkomstbildning och finansiellt sparande 1970 Milj. kr.. löpande priser

Staten Kommu- AP- Hushåll Bostäder Företag Summa nerna fonden

] Faktor/nkamster (BNP

til/faktorpris) 375 2 587 115 34] [2 555 20 529 [51 423 Kapitalförslitning 330 1 549 3 866 10 368 16 113 Driftöverskott. netto 45 I 038 12 345 8 689 10 161 32 278 Löner och arbetsgivar- avgifter 102 996 103 032 2 Löner/tån utlandet —36 3 lnkomstom/öi'rlelning 18 357 26 971 7 149 —I9 285 —8 689 —5 575 18 928

Indirekta skatter 20 067 1 093 21 160 Subventioner —1 092 —684 —1 776 Direkta skatter 17 521 17 457 —32 365 —2 613 Transfereringar. netto —18 176 9 649 4 934 2 225 976 —392 Kapital- och företagar- inkomster 37 —544 2 215 10 855 —8 689 —3 938 —64 4 Disponibe/l (l+2+3) [8 732 29 558 7 149 96 056 3 866 14 954 170 315 5 Slutlig (.)/tet'li'ägan 15 550 3! 649 75 92 080 10 374 Zl 954 171 682

Konsumtion 13 692 22 825 75 92 080 128 672 Bruttoinvestering 1 858 8 824 10 374 17 218 38 274 Lagerinvestering 4 736 4 736 6 Netto av mark— och

fastighetsköp 50 [35 —l85

7 Finansiellt sparande (4—5—6) 3 [32 —2 226 7 074 3 976 —6 508 —6 815 —I 367

1970 och 1975. Redovisningen för 1975 bygger på en prognos av utfallet detta år. Någon "normalårsberäkning" av 1975 har inte gjorts i detta kapitel. Över- sta raden ide nämnda tabellerna visar fördelningen av faktorinkomsten mel- lan de olika sektorerna. De tre följande raderna visar hur inom varje sektor faktorinkomsten fördelas på kapitalförslitning, driftöverskott och löner (inkl. arbetsgivaravgifter).

De indirekta skatterna är inkomster och subventionerna är utgifter för stat och kommun. I summakolumnen erhålles bruttonationalprodukten till marknadspris genom att till totala faktorinkomsten lägga de indirekta skat- terna och dra ifrån subventionerna.

De direkta skatterna betalas av den privata sektorn till stat och kommun. (Noll i summakolumnen.) Transfereringarna (pensioner. socialförsäkrings- avgifter, barnbidrag etc.) är negativa för staten. positiva för övriga sektorer. Transfereringarna till utlandet representeras av en minuspost i summako- lumnen, Bland kapital- och företagarinkomsterna ingår räntebetalningarna från företagen och kommunerna till AP-fonden. Även för denna post finns ett nettounderskott gentemot utlandet.

I rad 4 i tabellerna 8.5 och 8.6 framkommer varje sektors för slutlig efter- frågan och sparande disponibla inkomst. För den slutliga efter/lågan har insatts

Tabell 8.6 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1975 Milj. kr.. löpande priser

Staten Kommu— AP- Hushåll Bostäder Företag Summa nerna fonden 1 Faktorinkomster (BNP till./aktmpris) 688 4 051 197 550 15 773 3] 730 249 792 Kapitalförslitning ( 628 2 794 6 773 17 805 28 000 Driftöverskott. netto 60 1 257 15 250 9 000 13 925 39 492 Löner och arbetsgivar— avgifter 182 300 182 300 .? Löner/rån utlandet 0 3 lnkomstom/örde/ning 19 156 49 493 11 252 —32 307 —9 000 —8 128 30 466 Indirekta skatter 37 305 1 768 39 073 Subventioner —4 647 —860 —5 507 Direkta skatter 29 344 32 461 —57 480 —4 325 Transfereringar. netto -42 986 17 001 5 886 13 345 4 449 —2 305 Kapital- och företagar- inkomster 140 —877 5 366 1 1 828 —9 000 —8 252 —795 4 Dispanibelt (i+2+3) ]9 844 53 544 i] 252 165 243 6 773 23 602 280 258 5 Slut/ig etter/lågan 27 296 56 077 131 150 206 13 455 41 828 288 993 Konsumtion 24 484 46 479 131 150 206 221 300 Bruttoinvestering 2 812 9 598 13 455 33 728 59 593 Lagerinvestering' 8 100 8 100 6 Netto av mark— och fastighetsköp [00 100 —200 7 Finansiellt sparande (4—5—6) —7 552 -2 633 11 12] 15 037 —6 682 —18 026 —8 735

de värden på BNP-komponenterna i löpande priser, som för 1975 redan redovisats i tabell 8.3. Skillnaden mellan disponibel inkomst och slutlig efterfrågan är det finansiella sparande, som för 1975 finns infört i tabell 8.4 beräknat i procent av BNP.

Tabellerna 8.5 och 8.6 visar alltså hur fördelningen av det finansiella sparandet kan relateras till sektorsutvecklingen av faktorinkomst. in- komstfördelning (skatter och transfereringar) och utgifter (konsumtion och investering). Frågan är nu hur den sparandefördelning för 1980, som dis- kuterats ovan. kan kopplas till en analog bild av spargenereringen. Av spe- ciellt intresse är att klargöra hur en given sparfördelning implicerar en be- stämd utveckling bl. a. av skatter och inkomstfördelning. Vid denna kalkyl startar man från botten av en uppställning av det slag som använts för 1970 och 1975 i tabellerna 8.5 och 8.6.

Utgångspunkt för kalkylen för 1980 i tabell 8.7 är det finansiella sparande (i procent av BNP) som hypotetiskt insatts i tabell 8.4 och som här redovisas i absoluta belopp. Slutlig efterfrågan i olika sektorer har beräknats utifrån posterna i försörjningsbalansen i löpande priser med de omgrupperingar som den valda sektorindelningen medför.

Metodiken för beräkning av övriga poster i tabell 8.7 skall kortfattat re-

Tabell 8.7 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1980 (alternativ ll) Milj kr,. löpande priser

Staten Kommu- AP- Hushåll Bostäder Företag Summa nerna fonden 1 Fakta/"inkomster (BNP lill/aktatpt'is) ! 002 5 760 295 970 22 845 52 043 377 620 Kapitalförslitning 927 4210 9 815 26 598 41 550 _ Driftöverskott. netto 75 1 550 27 870 13 030 25 445 67 970 Löner och arbetsgivar- avgifter 268 100 268 100 2 Löner från utlandet 0 3 Inkomstom/örde/ning 35 319 89 852 16 100 —71 181 —13 030 —13 560 43 500 Indirekta skatter 57 350 2 700 60 050 Subventioner —7 270 —1 330 —8 600 Direkta skatter 48 520 61 121 —101 741 —7 900 Tr .nsfereringar. netto —63 001 28 361 6 180 17 690 5 897 -4 873 Kapital- och företagar- inkomster —280 —1 000 9 920 12 870 —13 030 —11 557 —3 077 4 Disponibell (1+2+3) 36 321 95 612 16 100 224 789 _ 9 815 38 483 421 120 5 Slutlig (”fter/lågan 42 030 95 512 210 204 527 19 478 58 945 420 702 Konsumtion 38 169 81 304 210 204 527 324 210 Bruttoinvestering 3 861 14 208 19 478 49 140 86 687 lagerinvestering 9 805 9 805 I 6 Netto av mark— och _lastieheisköp 100 100 —200 7 Finansiellt sparande (4—5—6) —5 809 0 15 890 20 262 —9 663 —20 262 418

dovisas. Utgångspunkten är BNP i löpande priser enligt den presenterade försörjningsbalansen. Beräkningen startar i summakolumnen. Indirekta skatter och subventioner antas i stort sett följa utvecklingen av nominella BNP. De totala faktorinkomsterna 1980 kan då räknas fram. Kapitalför- slitningen har schablonmässigt beräknats följa utvecklingen av BNP och de totala bruttoinvesteringarna. Löneandelen av faktorinkomsterna 1980 som bestämmer utvecklingen av löner inkl. arbetsgivaravgifter har förutsatts ligga på den genomsnittliga nivån 1971—1975. dvs. högre än 1973 och 1974 men lägre än 1975. Driftöverskottet kan då framräknas residualt. Återstående poster. nämligen utlandsnettot för transfereringar och kapital- och företagar- inkomster, bestäms av i avsnitt 6.1 redovisade krav på bytesbalanssaldot 1980. Det finansiella sparande i summakolumnen som därefter framkom mer motsvarar bytesbalansens saldo.

Nästa arbetssteg är att fördela summakolumnens siffror på resp. sektor. Kapitalförslitningen i bostadssektorn har beräknats utifrån SCB:s kapital- stocksmodell. För staten och kommunerna ligger bedömningen av den reala utvecklingen av kapitalförslitningen, som är en komponent i den offentliga konsumtionen, till grund. Kapitalförslitningen i företagssektorn framkom- mer som en residual. Driftöverskottet för bostadssektorn har framskrivits med investeringsutvecklingen i sektorn medan driftöverskottet för staten och kommunerna följer prisutvecklingen. Återstående driftöverskott har för- delats mellan hushåll och företag under antagande om samma ökningstakt för driftöverskotten i de två sektorerna. För indirekta skatter och subven- tioner har antagits oförändrade andelar för staten resp. kommunerna.

Transfereringarna mellan sektorerna har skrivits fram i enlighet med nu kända beslut. Därutöver har vissa erfarenhetsmässiga påslag gjorts. För ex- empelvis utbetalningarna av folkpension och ATP har hänsyn tagits till redan beslutade reformer som får effekt 1976 och senare. Socialförsäkrings- avgifterna följer löneutvecklingen och beslutade höjningar av avgiftsuttaget har beaktats. Statsbidragen till kommunerna har ställts i relation till ut- vecklingen av kommunernas konsumtion och investeringar. Kapital- och företagarinkomsterna i bostadssektorn är negativa och motsvarar driftöver- skottet i sektorn, som därigenom förs över till hushåll och företag. Kapital- och företagarinkomsterna i övriga sektorer har skrivits fram schablonmässigt.

Företagens direkta skatter antas följa utvecklingen av driftöverskottet i företagssektorn. Eftersom kommunernas finansiella sparande har satts lika med noll 1980 måste inkomsterna fullt ut täcka utgifterna. Kommunernas skattebehov styrs av detta antagande. Vid ett givet antagande om statens finansiella sparande bestäms även statens behov av direkta skatter residualt inom sektorn. Hushållens direkta skatter framkommer då som ett sista steg i beräkningarna. Om i stället hushållens sparkvot antas ha ett givet värde går beräkningsprocessen i motsatt riktning. Först kan hushållens skatte- belastning räknas fram. Detta ger i sin tur statens direkta skatter och det finansiella sparandet i den statliga sektorn framkommer residualt. Utveck- lingen 1975—1980 av de olika posterna framgår av tabell 8.8. För de direkta skatterna visar denna tabell exempelvis en ökning med drygt 12 % per år.

Om hushållens direkta skatter. omkring 100 miljarder kr.. jämföres med siffran för "löner och arbetsgivaravgifter" får man en uppfattning om ut- vecklingen av skattetrycket. Posten "löner och arbetsgivaravgifter” har

Tabell 8.8 Förändring i inkomstbildning och efterfrågan 1970—1975 och 1975—1980 Årlig genomsnittlig förändring i procent. löpande priser

Offentlig sektor Privat sektor Summa 1970— 1975— 1970— l975— 1970— 1975— 1975 1980 1975 1980 1975 1980 I Faktorinkoms/er (BNP till takia/pris) 9.9 7.4 10.5 8.6 10.5 8.6 Kapitalförslitning 12.7 8.5 11.5 8.2 11.7 8.2 Driftöverskott. netto 4.0 4.3 4.1 11.7 4.1 11.5 Löner och arbetsgivaravgifter 12.1 8.0 12.1 8.0 2 lnkomstom/ördelning 8.8 12.1 8.0 14.6 10.0 7.4 Indirekta skatter 13.1 9.0 13.1 9.0 Subventioner 25.4 9.3 25.4 9.3 Direkta skatter 12.1 12.1 12.1 12.1 Transfereringar, netto 41 .1 7.2 40.9 5.8 42.5 16.2 Kapital- och företagarinkomster 22.1 13.3 25.1 16.7 65.5 31.1 3 Disponibelt 8.8 11.8 11.2 6.9 10.5 8.5 4 Slutlig elter/"rägan 12.1 10,5 10,6 6,6 1 1,0 7,8 Konsumtion 14,2 11,0 10.3 6,4 11,5 7,9 Bruttoinvestering 3.0 7,8 11.3 7.8 9,3 7,8 Lagerinvestering 11,3 3.9 11,3 3.9

Källor: Finansdepartementet och statistiska centralbyrån.

1975—1980 förutsatts stiga något långsammare än BNP och kommer därmed att uppgå till den genomsnittliga andelen av faktorinkomsten 1971—1975 (71 %). Löneandelen 1980 ligger därmed något lägre än 1975. Hushållens di- rekta skatter stiger emellertid betydligt snabbare än deras inkomster; skat- teelasticiteten är omkring 1.5. För perioden 1970—1975 var denna elasticitet 1.0. De indirekta skatterna har emellertid som nämnts antagits följa utveck- lingen av BNP men steg betydligt snabbare än BNP perioden 1970—1975. Hushållens sparkvot uppgår i det här studerade exemplet till 9.0 %. dvs. är lika hög som den för 1975 beräknade rekordnivån. För 1974 uppgick hus- hållens sparkvot till drygt 8 %. Det här diskuterade räkneexemplet är alltså accentuerat "optimistiskt" i den meningen att sparandet antagits vara ex- tremt högt i den privata sektorn som därigenom totalt sett blivit självför- sörjande med sparande. Staten kan tack vare AP-fonden kosta på sig ett mi- nussparande. Men det bör observeras att även i detta för den inre balansen gynnsamma fall av låg privat konsumtionsökning kombinerad med hög sparkvot krävs det betydande linanspolitisk stramhet i den meningen att dels den offentliga konsumtionen inte ökar med mer än 2.9 % per år (jämfört med 3.3 % för 1970—1975) dels att Skatteelasticiteten förutsättes vara högre 1975—1980 än 1970—1975. För hushållens direkta skatter är som nämnts elas- ticiteten 1.5 resp. 1.0. För totala skatterna — samtliga offentliga skatter och avgifter i relation till BNP — kan emellertid resp. skatteelasticitet beräknas till 1.4 resp. 1.2.

Det behöver knappast understrykas att det kan uppställas åtskilliga i och för sig plausibla alternativ till det här inledningsvis valda exemplet. Den finansiella bilden kan härigenom komma att ändras avsevärt.

8.4. Alternativ för sparkvot och inkomstfördelning

Den mest osäkra faktorn i hela räknestycket är hushållens Sparkvot. Från ett toppläge på omkring 7,5 % 1964 föll den till drygt 3 % åren 1968 och 1969 för att därefter. med någon avvikelse. åter stiga till ett läge på drygt 8 % år 1974. Preliminära uppgifter pekar. som nämnts. på en ännu högre nivå för 1975. De höga nivåerna för 1974 och 1975 sammanhänger säkerligen med de rekordartat höga ökningstakterna dessa år för hushållens diSponibla realinkomster. Det är svårt att tro att en sådan utveckling kommer att upp- repas under de närmast följande åren.

Det finns emellertid också faktorer som mera trendmässigt synes höja hushållens sparkvot. En förändring i åldersstrukturen i riktning mot relativt fler pensionärer— som nämligen synes ha en relativt hög marginell sparkvot — samt en genomsnittligt minskande hushållsstorlek bör verka i denna rikt- ning. Livförsäkringssparandet har tenderat att öka. Olika studier har också visat att en inflatorisk utveckling tenderar att öka sparkvoten. En sådan inflationseffekt på sparandet kan sammanhänga med hushållens strävanden att bibehålla reala värdet av sina finansiella tillgångar. Själva osäkerheten om den framtida prisutvecklingen kan motivera en relativ ökning av de s.k. försiktighetskassorna. Över huvud taget tenderar en hög och osäker inflationstakt att leda till konservativ konsumtionsplanering.

Beräkningarna i detta avsnitt har byggt på antagandet om en relativt mått- lig genomsnittlig ökningstakt för prisutvecklingen — klart lägre än för pe- rioden 1970—1975. Att prisstegringstakten kommer att dämpas synes san- nolikt dels med hänsyn till bortfallet av flera specifika inflationsfaktorer. dels med hänsyn till den höga prioritet. som inflationsbekämpandet numera fått i många länder. Utan att man behöver precisera takten i nedtrappningen skulle ändå vad beträffar sparkvoten den slutsatsen kunna dras att en av- saktning av prisökningarna till en början borde sänka sparkvoten. Om sedan Ökningstakten stabiliseras skulle priseffekten på sparkvoten så småningom upphöra. Sparkvotens nivå skulle då komma att bero på ökningstakten för hushållens disponibla realinkomster och de ovan antydda långsiktiga fak- torerna bl. a. sammanhängande med förskjutningar i åldersfördelningen.

Nettoeffekten på sparkvoten av de här diskuterade faktorerna är omöjlig att precisera. Intuitivt verkar det mest sannolikt att sparkvoten fr.o.m. 1977 skulle sjunka ganska markant på grund av sänkt ökningstakt både för reallöneökningarna och för priserna. därefter åter tendera att öka fram- emot slutet av den här behandlade femårsperioden på grund av nyssnämnda långsiktigt verkande faktorer. Den skulle likväl då kunna komma att ligga signifikativt under sparkvoten för 1974 och 1975 och därmed också under den sparkvot som implicerats i det ovan diskuterade ur denna synpunkt ”optimistiska" räkneexemplet. I alla händelser finns det anledning att när- mare belysa kalkylens känslighet med hänsyn till sparkvotförändringen bl. a. med avseende på sparfördelning och skatteutveckling.

En ändring av sparkvoten och därmed av hushållens sparande kommer i räkneexemplet att ställa motsvarande större krav på den offentliga sektorns sparande och följaktligen också på den från hushållen skattevägen indragna köpkraften. Av följande tablå framgår vilken "trade-off" man med model- lens förutsättningar har mellan en antagen nivå för sparkvoten vid slutet av

perioden och den årliga ökningstakten under perioden för hushållens direkta skatter. Varje procentenhets sänkning av hushållens sparkvot behöver kom- penseras av omkring 1/2 procentenhet högre ökningstakt för de direkta skat- terna. När sparkvoten är nere vid i förhållande till tidigare mera "normala" nivåer på 5 % behövs ett positivt finansiellt sparande i den offentliga sektorn (stat och kommun) på omkring 1 % av BNP. dvs. ett överskott av den stor- leksordning som förelåg i genomsnitt 1970—1973.

Spar— Total direkt skatt Hushållssparande Offentligt finansiellt kvot (% per år) (% av BNP) sparande (% av BNP) 9.0 12.1 4.7 —l.4 8.0 12.6 4.1 —O.8 6.5 13.3 3.3 0 5.0 14.0 2.5 0.8

Den här diskuterade problematiken kompliceras av att det kan föreligga ett omvänt samband mellan sparande och direkt beskattning. I värsta fall skulle det då vara omöjligt att kompensera en fallande sparkvot med ökad direkt beskattning. Ett sådant samband antyds av diagram 8.1. Diagrammet visar att under perioden 1964—1969 sjönk hushållens sparkvot successivt samtidigt som skattekvoten steg successivt. 1971—1973 föreligger kortsiktiga motvariationer i de två variablerna. 1974 ökade både skattekvot och sparkvot. I detta fall kan emellertid. som nämnts, inflationstakten ha varit avgörande för Sparkvotens kraftiga ökning.

Fortsättningsvis skall sparkvoten 1980 förutsättas ligga något under nivån 1974 och 1975 eller på 8 %. Man får dock därvid hålla i minnet att detta alltjämt är ett "optimistiskt" antagande ur synpunkten av den historiska utvecklingen och därmed också av behovet av finanspolitisk stramhet för den offentliga sektorn.

I huvudfallet likaväl som i dess varianter för sparkvoten har löneandelen av faktorinkomsten förutsatts vara densamma 1980 som genomsnittet för 1971—1975. dvs. omkring 71 %. Denna kvot har stigit trendmässigt under

Löneandel 71 % 73.5 % Finansiellt sparande (% av BNP) Staten —0.8 —O.1 Företag —4.7 —5.4 Hushåll 4.1 4.1 Hushållens sparkvot 8.0 8.0 Hushållens skatter Årlig ökningstakt 12.6 13.6

Löner(inkl. arbetsgivaravgifter) Årlig ökningstakt 8.0 8.8

Diagram 8.1 Hushållens sparkvot och skattekvot 1963—] 974.

%

26 25

24

23 Skattekvot

22 21 20

19

18

5 Sparkvot

2

1 1963 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 År

1960- och 1970-talen. Det var t. ex. 59 % 1960. 64 % 1965 och 68 % 1970. 1973 och 1974 låg kvoten under 70 %. men 1975 beräknas den ha stigit ytterligare och nått en rekordnivå på omkring 73 %.

Förutsättes löneandelen 1980 ligga på något högre nivå (73.5 %) än 1975 kommer lönerna (inkl. arbetsgivaravgifter) att stiga med 8.8 % per åri stället för tidigare antagna 8.0 %. Företagssektorns faktorinkomst kommer då att minska och deras underskottsfinansiering att öka motsvarande. I följande tablå jämföres de två alternativen för fördelningen av faktorinkomsterna.

Vid en snabbare löneutveckling (och given sparkvot) måste de direkta skatterna öka snabbare för att hushållens konsumtionsefterfrågan skall be- gränsas till det förutsatta konsumtionsutrymmet (i de hittills diskuterade räkneexemplen stiger den privata konsumtionen som nämnts med 2 % år- ligen). Den behövliga ökningstakten för de direkta skatterna blir 13.6 % Skatteelasticiteten 1.55 och statens finansiella sparande omkring noll.

De senast diskuterade alternativen visar att en stigande löneandel ur vissa synpunkter skärper den finansiella problematiken. För det första ökar kraven på finanspolitisk stramhet. För det andra försämras i och för sig företags- sektorns finansiella position. Under det att företagens bruttosparande i pro- cent av bruttoinvesteringen ovan hållits vid 66 % kommer i exemplet med höjd löneandel spartäckningen att sjunka till 61 %. Denna siffra ligger lågt historiskt sett och skulle kunna vara inkonsistent med de under den antagna investeringsutvecklingen förenliga räntabilitetskraven.

Alternativa förutsättningar om prisutvecklingen har konsekvenser även för andra variabler än hushållens sparkvot. Ju högre prisstegringstakten är desto större blir de statliga skatteintäkterna vid givna skatteskalor. Man kan emel- lertid i det här diskuterade sammanhanget bortse från prisstegringstaktens effekt på skatteintäkterna. eftersom kalkylens beräknade skatteelasticitet för- utsätter att kompenserade ändringar av skattesatserna vidtas.

Variationer i prisantagandet påverkar också utfallet för sparandet inom AP-fonden. framför allt beroende på att avkastningen på dess placeringar ej är intlationsskyddad. Dess sparande i procent av BNP till löpande priser tenderar därför i och för sig att falla ju högre prisstegringstakten år. Vid högre prisstegringstakt bör man emellertid också räkna med högre nypla- ceringsränta. Nettoeffekten på AP-sparandet beror alltså på vilken kom- bination av prisstegring och ränta som väljs. De här använda kalkylerna förutsätter genomgående en konsumtionsprisstegring på drygt 4 % och en nyplaceringsränta på 7 %.

1

8.5. Alternativ för privat konsumtion, arbetstidsförkort- ning och terms of trade

De ovan diskuterade variationerna för hushållens sparkvot och faktorin- komsternas fördelning har utgjort varianter på ett och samma realekonomis- ka alternativ (nämligen med en årlig stegring av den privata konsumtionen på 2 % och utan arbetstidsförkortning). Närmast skall nu illustreras det fall att ökningstakten för den privata konsumtionen årligen uppgår till 3 % för perioden 1975—1980.

En högre takt för den privata konsumtionen innebär — vid givet mål för den yttre balansen — ett motsvarande mindre resursutrymme för den offentliga sektorn. Därtill kommer att näringslivets investeringar behöver öka avsevärt för att möjliggöra den privata konsumtionsökningen. Den of— fentliga sektorns utgifter måste då skäras ner kraftigt. I och för sig ökar därigenom den offentliga sektorns finansiella sparande. Näringslivets finan- siella underskottssparande ökar i takt med dess ökade investeringar. Ökad privat konsumtionstakt i kombination med oförändrad (8 %) sparkvot im-

plicerar emellertid en ökad takt för disponibelinkomsten för hushållen jäm- fört med det fall att konsumtionen ökar långsammare. De direkta skatterna kan öka långsammare i det första fallet än i det senare. Detta motverkar den förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande som upp- kommer genom utgiftsbegränsningen. Följande tablå visar modellresultatet för finansiellt sparande och skatteutveckling för de två alternativen.

Privat Finansiellt sparande (% av BNP) Direkt Offentlig konsumtion skatt konsum- ———————————— tion (% per år) Hushåll Företag Staten (% per år) (% per år)

2 4.1 —4.7 —0.8 12.6 2.9 3 4.3 —5.3 —0.5 10.8 1 .5

Skatternas elasticitet med avseende på inkomstökningen är lägre i 3 %- alternativet än i 2 %-alternativet (nämligen 1.4 resp. 1.6). Behovet av finans- politisk stramhet för den offentliga sektorn kommer emellertid i detta fall till synes i den lägre ökningstakten för den i realkalkylen residualt beräknade offentliga konsumtionen. Som redan framhållits i kap. 6 förutsätter baskal- kylen en ökningstakt för den offentliga konsumtionen med drygt 1,8 % år- ligen. Om privat konsumtion tillåtes öka med 3 % per år kan offentlig kon- sumtion blott öka med 1.5 %. På grund av det större investeringsbehovet vid snabbare ökning av den privata konsumtionen kommer vidare spartäck- ningen för företagssektorn att sjunka ett par procentenheter under den nivå. som har beräknats för lägre konsumtionstakt. Spartäckningen blir ännu lägre om man släpper den här använda förutsättningen om att löntagarnas andel av faktorinkomsten skall vara lägre än 1975 och i stället höjer den till 1975 års nivå. Företagens bruttosparande i procent av deras bruttoinvestering skul- le då komma ner mot nivån 1975 då ändå bruttoinvesteringen inkluderade onormalt stora lagerinvesteringar.

1 det alternativ som förutsätter arbetstidsförkortning och en årlig konsum- tionsökning med 2 % stiger lönerna relativt långsamt (7.4 %) på grund av den långsammare ökningstakten för BNP. Men även den behövliga ök- ningstakten för de direkta skatterna är relativt låg (elasticitet 1.5). Behovet av finanspolitisk stramhet kommer i stället till synes som en låg ökningstakt för den offentliga konsumtionen. Denna kan öka med endast 1.2 % per år. vilket är avsevärt lägre än baskalkylens ökningstakt. Utrymmet för den privata konsumtionen måste begränsas till en årlig ökningstakt på 1.5 % för att den offentliga konsumtionen skall kunna komma upp till baskalkylens ökningstakt.

Man kan slutligen som ytterligare ett alternativ diskutera konsekvenserna av en förändring i terms of trade resp. en förskjutning av tidpunkten för uppnående av yttre balans. En försämring av terms of trade med bibehållet balanskrav för 1980 är ur synpunkten av resurskraven ekvivalent med en tidigareläggning av balanstidpunkten. En successiv volymmässig förbättring av bytesbalansen som ger ett överskott med 1 % av BNP år 1980 innebär

i stort sett att realbalans uppnås under 1978 resp. att man når balans 1980 trots en successiv försämring av terms of trade med omkring 3 % (jämfört med utgångsläget 1975).

Enligt realmodellen kommer härigenom, jämfört med övriga alternativ, den privata sektorns resursanspråk för inhemsk efterfrågan att öka något. (Investeringstakten behöver nämligen höjas några tiondels procent per år för att möjliggöra en extra exportökning på 1/2 % per år). 1980 skall denna exportökning (med avdrag för en mindre importökning) ha genererat ett överskott i bytesbalansen på omkring 1 % av BNP. Vid given konsumtion för hushållen skall de statliga utgifterna reduceras lika mycket som ökningen av resursanspråken för privat investering plus förbättringen av bytesbalansen. Något avkall kan i det nu diskuterade exemplet ej ges i fråga om öknings- takten iden direkta beskattningen. Finanspolitiken när i detta fall den högsta graden av skärpning med en utgiftsökning som ligger under baskalkylen och en skatteelasticitet som ligger signifikant över den som gällde för perioden 1970—1975.

8.6. Sammanfattning

Realkalkylernas alternativ för privat konsumtion och arbetstidsförkortning har här belysts ur synpunkten av deras innebörd för den offentliga sektorns finansiella sparande, för Skatteelasticiteten och för företagens självfinansie- ring. Tillsammans med utrymmet för den offentliga konsumtionen — re- sidualberäknad i realkalkylerna — ger Skatteelasticiteten och kravet på fi- nansiellt sparande en uppfattning om behovet av stramhet i finanspolitiken i olika avseenden. Företagens spartäckning. dvs. relationen mellan deras bruttosparande och bruttoinvestering. ger en uppfattning om denna sektors upplåningsbehov. Detta kan i sin tur relateras till deras soliditets- och rån- tabilitetskrav och därmed också till frågan rörande utvecklingen på kre- ditmarknaden.l Det räcker emellertid inte att begränsa diskussionen av de finansiella aspekterna till de realekonomiska alternativen. Behovet av finanspolitisk stramhet beror bl. a. på hushållens sparkvot. Företagens bruttosparande beror bl. a. på löntagarnas andel av faktorinkomsterna. Både sparkvot och löne- andel har historiskt sett varierat kraftigt och därför är en prognos av dessa variabler mycket osäker. Resultaten av den känslighetsanalys som i det föregående gjorts för dessa variabler med avseende på finansieringsbilden för den offentliga sektorn och företagssektorn sammanfattas i följande upp- ställning. Vid en privat konsumtionsökning på 3 % årligen är utrymmet för den offentliga konsumtionsökningen blott 1,5 % årligen (realkalkylens alternativ 1) att jämföra med en ökningstakt 1970—1975 på 3.3 %. Under förutsättning att löneandelen (inkl. arbetsgivaravgifter) är 71 % (= medeltalet för 1971—1975) och sparkvoten 8 % (= 1974) blir å andra sidan elasticiteten för 1 totala skatten med avseende på BNP relativt låg: 124 att jämföra med 1,20 Dessa frågor'kommer . _ . _ att behandlas [ Kapital- för perioden 1970—1975. Kravet på finanspolitisk restriktivrtet är alltså I detta marknadsutredningens fall väsentligen realekonomiskt. Detta framgår också därav att offentliga sek— betänkande.

Offentlig Total Statens och Företagens konsumtion skatte— kommunernas spartäckning 1975—1980 elasticitet finansiella 1980 (%) (% per år) l975—l980 sparande 1980

(% av BNP)

Alt. [ 1.5 l.24 —0.5 64 Alt. ll a 2.9 1.33 —0.8 66 b 2.9 1.37 0 66 c 2.9 1.4] 0.8 66 d 29 1.37 —0.1 61 e 2.1 1.33 0.2 65 Alt. lll 1.2 1.30 —0_3 64 Alt. ] Priv. kons. 3 % löneandel 71 %. sparkvot 8 %. extern balans l980 Alt. 11 a Priv. kons. 2 %, löneandel 7l %. sparkvot 8 %. extern balans 1980 b Priv. kons. 2 %, löneandel 7l %. sparkvot 6.5 %. extern balans 1980 C Priv. kons. 2 %. _löneandel 7l %, sparkvot 5 %. extern balans 1980 d Priv. kons. 2 %, löneandel 73,5 %, sparkvot 8 %, extern balans 1980 e Priv. kons. 2 %, löneandel 7l %. sparkvot 8 %. extern balans 1978 Alt. lll Priv. kons. 2 %, löneandel 7]. %. Sparkv018 %. extern balans 1980

torns finansiella sparande i procent av BNP är ungefär detsamma som 1971—1975. Räknat på 1980 blir företagens spartäckning 64 %. vilket är något lägre än för perioden 1971—1975 då spartäckningen var 68 %. Om utrymmet för den privata konsumtionen sänks till 2 % per år ges ett betydligt ökat ut- rymme för den offentliga konsumtionen. vars ökningstakt emellertid ändå inte kan komma upp till siffran för 1970—1975 (realkalkylens alt. ll). Det offentligas underskottssparande är något större än i alternativ [. Företagens underskottssparande är däremot något mindre — deras spartäckningsprocent högre — eftersom alternativ ll kräver något lägre investeringar.

Om man för sistnämnda alternativ varierar sparkvoten nedåt från den relativt höga nivån på 8 % så ökar kravet på Skatteelasticiteten och offentligt finansiellt sparande (alternativ ll ajämfört med 11 b och ll c). När man kom- mer ner till den för 1960-talet genomsnittligt gällande sparkvoten på 5 % behövs ett positivt finansiellt sparande i den offentliga sektorn av samma storleksordning som vid ingången av 1970-talet.

Om löneandelen av faktorinkomsten höjs från i föregående alternativ an- vända 71 % till 73,5 % (dvs. något över 1975 års nivå) påverkas inte i och för sig utrymmet för den offentliga konsumtionen (alternativ II d jämfört med alternativ 11 a). Men vid ökad stegringstakt för hushållens inkomster och vid given sparkvot (8 %) ökar kravet på Skatteelasticiteten och på den offentliga sektorns finansiella sparande. I detta fall nås ett lågt värde på företagens spartäckning eftersom driftsöverskottets andel av faktorinkom- sterna minskar vid höjd löneandel.

Om enligt alternativ lII förutsättningen om arbetstidsförkortning införes i bilden blir utrymmet för offentlig konsumtion extremt begränsat. i detta fall förutsätts alltjämt att den privata konsumtionen tillåts växa med 2 %

per år (realkalkylens alternativ lll). Vidare bibehålles förutsättningen om 7] % löneandel och 8 % sparkvot, dvs. alternativ [11 skall jämföras med 11 a.

De ovan behandlade alternativen har förutsatt att extern balans uppnås 1980. Om tidpunkten för extern balans tidigareläggs till att avse 1978 minskar utrymmet för offentlig konsumtion motsvarande. Företagens spartäckning sjunker något eftersom investeringarna måste öka för att tillgodose det ökade exportkravet. (Alternativ Ile skall jämföras med ll a.). Balans 1978 är ungefär ekvivalent med ett överskott på 1 % av BNP eller en försämring av terms of trade med 3 % över perioden 1975—1980.

Samtliga här diskuterade alternativ illustrerar det krav på ökad stramhet i den offentliga sektorns finanser som ställs av övergången från underskott till jämvikt (eller överskott) i den externa balansen. I de fall som är relativt gynnsamma med hänsyn till offentlig konsumtion (alternativ 11) när man ändå inte upp till ökningstakten för perioden 1970—1975. Samtidigt ligger då kravet på total skatteelasticitet klart över värdet för 1970—1975. I det fall återigen där Skatteelasticiteten kan sättas relativt lågt kommer kravet på finanspolitisk stramhet till synes i en mycket låg ökningstakt för den offentliga konsumtionen (alternativ 1). Alternativen för relativt låg öknings— takt för BNP (alternativ 111) och för externbalans 1978 (alternativ lle) förenar kraven på finanspolitisk stramhet både vad beträffar skatter och utgifter.

Vad beträffar företagens spartäckning bör observeras att utgångsläget för företagens soliditet är historiskt sett lågt och kan försämras ytterligare genom en spartäckning som ligger signifikant under det historiskt sett låga genom- snittet 197l—l975. För det andra är finansieringsbilden förmodligen mer än vanligt splittrad inom företagssektorn. Genomsnittstalen kan således dölja problem inom vissa delsektorer. Bl. a. varierar den för exportökningen be- hövliga investeringstakten starkt mellan olika industribranscher. som dess- utom kan ha olika förutsättningar för att avlasta kostnadsstegringar och självfinansiera sina investeringar.

'|'. 351

' -'.. -..

".Eloid'iE'"-'äl'.5'" .ltu'f lunpmt'uh'i'r' _ mr_JF HTF-' |"| ""Åti" |Q|a_|i_ Bim [llpl'rat Q_'_

'Jii'fiil'” iltIT-åiUl-li"'iIUlKiF_1å*l"'F£ "—1' 'N '

bugat-l. '-.'fll'-'| !.llr "* "]?MW'FEJH'P'.

'_ "Ht r" | "3" 7ltl'" tliq'bhllt'llil'ikllf'b' 'JGH'

| MLM H:.i .."... hifi '.'l'»'. -"J-'—_|""'.'_?'%'-L

' nu plätt.—qg”. E_s'a'I'uU __lll'ifå'i ."| åååh _"in

" ”Hartman-iq I'I'l' Eli m3||||.lftVll_.ml'..[UF'

_r| |;1'.L'_1'it_£'t| [manila—). ä'lic'fii5""|' ””'"

'r.'|_|ir..|| L; |.. "| 'l)u[.|tl.:[-'." ?!L'l' lll 't "_ 1 r_.1"'_|'l'"_1_

i'll!" ||| |||-_|, ||||||.Lur|zm ||||'.|:'| "i" ..LLI|M|_IF.'G'PHU._'JIII_£_"GH ..u '. ...-m_muuj _

tr; III-"'!"Ebei-"l"|-' |"__||-r.' |||' 'zl.||7=|l_._

||'r "—|.;t|åt:u..'|'=t .,. .|g|||f|||_||.1£||1"f1'_'

% Phil. 114 tlf-"W .'r'rm' -'l ""Il-UR” _'_

' _thlf 'mn .'l'. L' (lil "Tli'å'tlllåml"l_||"w'.l- 'Il'fil- l_-_ - . ..nmunu: Utåt] 1J|l1i-'.-'."1' |'|';i.'|i-'3|17." __ -— _Wf

|||' _|.ui'Mt'1' _|. |r 0er?!) ""i"!" "|||—'t." "år!!!” ilä-

'|-" '|"' .: " .,- " '.!? i||' '|.' 'AJ'L ".Hil'r'7&12"*4f"i"rl'l':i_

.'TII'J ' tu |'.| |'F(.' '.|"_ ma '|. L1_|._.ll|."."'__Ji|-wu."' .' | Eq" l'.'.l' .'uf.' . ....l l'..' up.—lll! I'M" "39?" "liv'” ""-""U" J-'""l '" ' ' ":"7"'l "li .'- .". .nu-'I» 'uL'å ' 'tr.|;g't||;r_' . —'|_l|'_|.l'l'lll- '|||'. '|."'.'|;.l.'|l,n| i'trr'"|, _ ””F? _ _| |"m. ufl'å'. '._3.'.-.| ".)ll' |'.'.' ".armll'. || ut'Biåilj'il'ijjlf'f. '.Ii. | MJJUJH |||] r.| r_|_||||.'| |r||_"$r nu.||'||,'.| ..fögg'qmn', "' T_".' _. ,m r.." .' ._|| it" .] .u' (..ftuupjthh'tÄ'll. |t. H'JM-ll'il_ ".r'IÄ | ':.F'U "J'lh—uqmå "lff'l-U'l'f'*_='" '-"'_'_"' 11:37:11??? ll " ' ' ' "'|' _| " |I|1.:1|'.l|.'"|f'.| rm. tf .tf' JMI-""."! r| "' 'jr'fW'" "'l"

-.... .. |._=nwir|.'t.|eu'- i..-www.. |||. .. ruin. napp

9. Övriga aSpekter på utvecklingen

9.1. Regional utveckling

Under 1970-talets första hälft förändrades den regionala befolkningsutveck- lingen radikaltjämfört med 1960-talet. Under 1960-talet ökade folkmängden kraftigast i storstadsområdena. Länen i syd- och mellansverige fick sjunkan- de befolkningsandelar och i skogslänen minskade folkmängden i några fall även absolut sett,

Skillnaderna i befolkningstillväxt har utjämnats efter 1970. Under 1971—1974 ökade befolkningen i storstadslänen endast svagt medan den i övriga län i södra och mellersta Sverige ökade kraftigare. Även skogslänen som grupp ökade sin folkmängd 1971—1974.

Förändringen i flyttningsbilden motsvaras av förändringar på arbetsmark- naden. Sysselsättningen i storstadslänen och i södra Sverige utvecklades svagt 1971—1974. Storstadslänens tidigare tillväxt hängde i hög grad samman med tjänstenäringarnas expansion. Tillväxten på dessa områden har under 1970-talet minskat något. Men storstadslänen har också fått vidkännas sys- selsättningsnedgångar inom industrin. I övriga delar av södra Sverige och skogslänen har däremot industrisysselsättningen ökat. Till stor del kan ök- ningen i skogslänen hänföras till insatta regionalpolitiska åtgärder.

Trots den utjämning som skett i befolknings- och sysselsättningsutveck— ling kvarstår emellertid betydande regionala skillnader i olika avseenden. De allvarligaste regionalpolitiska problemen är alltjämt de mellanregionala inkomstskillnaderna. sysselsättningsfrågorna i skogslänen och olikheterna i främst kvinnornas möjligheter att få arbete. Betydande skillnader i de relativa arbetskraftstalen förekommer. Framför allt i skogslänen understiger män- nens arbetskraftstal betydligt riksgenomsnittet. De största regionala skill- naderna i de relativa arbetskraftstalen noteras emellertid för kvinnorna. Deras arbetskraftstal ligger i storstadslänen ca 5 % över och i skogslänen ca 8 % under riksgenomsnittet. Antalet lediga platser per arbetslös har visserligen enligt arbetsmarknadsstyrelsens statistik utjämnats påtagligt sedan början av 1960-talet. men fortfarande är dock situationen i skogslänen i detta avseende betydligt sämre än i övriga län.

De regionalpolitiska målen påverkar långtidsutredningens bedömningar på olika sätt. De allmänt formulerade målen är emellertid av så generell natur att man har svårt att dra några bestämda slutsatser om hur dessa delar av regionalpolitiken kommer att påverka de ekonomisk-politiska målen

avseende t. ex. sysselsättning, prisnivå och balans i utrikesbetalningarna. Planen för utvecklingen av den regionala strukturen är däremot exempel på mål av mer konkret slag om vilka en diskussion om sambanden mellan den nationella och regionala politiken lättare kan föras. En sådan diskussion kan exempelvis avse den konflikt som kan föreligga mellan den allmänna ekonomiska politikens krav på flexibilitet och önskemålen om mera bundna planer och målsättningar för olika samhällsområden.

Gällande regionalpolitiska handlingsprogram baserar sig på den i december 1972 av riksdagen antagna propositionen (1972zlll). Det grundar sig på länsprogram 1970, som länsstyrelsen upprättade under åren 1969—1971 isam- verkan med kommunerna.

Sedan dess har en ny länsplaneringsomgång — länsplanering 1974 — genom- förts. Resultaten av denna bearbetas f. n. av arbetsmarknadsdepartementet och kommer att presenteras i form av en departementspromemoria (SOU 1975191) i slutet av 1975 varefter förslag om nytt handlingsprogram torde komma att föreläggas riksdagen. I det följande redovisas en avstämning mel- lan länsplaneringens och långtidsutredningens resultat.

Avstämning mot länsplanering 1974

I den regionala utvecklingsplaneringen — länsplaneringen — behandlas sam- hällsutvecklingen främst i befolknings- och sysselsättningstermer. Som ett resultat av denna planering framkommer bl. a. ramar i form av intervall för befolkningsutvecklingen inom olika delar av landet. De regionala och nationella aspekterna på sysselsättning och ekonomisk utveckling är emel- lertid två sidor av samma sak. Det finns därför klara samband mellan de mål och restriktioner som gäller inom den övergripande ekonomiska politiken resp. inom regionalpolitiken. Så kan t. ex. en viss förutsedd eller eftersträvad utveckling på den nationella nivån ställa krav på en fördelning av produktiva resurser som utifrån regionala aspekter framstår som mindre önskvärd. På motsvarande sätt kan en viss regional fördelning av syssel- sättningen ha klara återverkningar på den totala produktionens storlek och struktur. Här spelar bl. a. de regionala produktivitetsskillnaderna och trög- heten i den regionala omfördelningen av produktiva resurser en avsevärd roll.

Både långtidsutredningen och länsplaneringen utmynnar i prognoser för delvis samma variabler (befolkning. utbud av arbetskraft och sysselsättning) samt delvis samma tidsperiod (utvecklingen fram till 1980). Prognoserna har dock framtagits vid olika tidpunkter. Länsplaneringens prognoser var i stort sett färdiga under våren 1974 medan LU:s prognosarbete avslutats hösten 1975. Denna skillnad i tidsförläggning spelar i föreliggandejämförelse en avsevärd roll. enär sysselsättningsutvecklingen under 1974 men även 1975 varit osedvanligt kraftig.

[ LU:s kalkyler har påverkan från den regionala nivån fått ske mera re- sonemangsvis. Den förväntade regionala utvecklingen har exempelvis varit en av de faktorer som vägts in vid bedömningarna av produktivitetsut- vecklingen under prognosperioden (se avsnitt 3.6 ovan). Effekterna av de regionala restriktionerna har dock inte kunnat klart särskiljas från de övriga produktivitetsbestämmande faktorerna.

Den nedbrytning av LU:s sektorkalkyler som nedan presenteras utgör ett underlag för den utvärdering av länsplanering 1974 som f.n. görs inom arbetsmarknadsdepartementet. Bl. a. beroende på bristen på statistiskt underlag är det emellertid svårt att genomföra en avstämningsprocess fullt ut. Vissa av problemen i samband härmed kommer att beröras i det följande. Bl. a. måste en jämförelse mellan långtidsutredningens och länsplaneringens data ske på en ganska aggregerad nivå såväl sektoriellt som regionalt. Av— stämningen avser enbart sysselsättningsbedömningarna. Landets län har grupperats i 8 s.k. riksområden enligt följande:

Landets indelning i riksomra'den

Riksområde Benämning

AB Stockholm CDETU Ostra Mellansverige FGHI Småland med öarna KLM Sydsverige NOPR Västsverige SWX Norra Mellansverige YZ Mellersta Norrland AC. BD Ovre Norrland

Metod i de regionala nedbrytningarna. Vid utförandet av de regionala ned- brytningarna har LU:s sektorer indelats i två grupper. Den första gruppen utgörs av sektorer vars sysselsättningsutveckling i en region antagits vara oberoende av förändringarna inom övriga sektorer i regionen ("basnäringar"). Jordbruk. skogsbruk. industri samt vissa privata och offentliga tjänster har förts till denna grupp. Den andra gruppen utgörs av sektorer vars sysselsätt- ningsutveckling i en region antagits vara bestämd av den totala befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i samma region ("servicenäringar").

I ett första steg i nedbrytningarna har basnäringarnas sysselsättning för- delats regionalt. Förjord- och skogsbruk har därvid använts regionalt fördelat material som tagits fram av resp. sektorsmyndighet.

För industrisektorerna har två olika kalkylmodeller använts. I den ena antas helt enkelt att de olika regionerna 1980 har samma andel av sys- selsättningen inom varje industribransch som de hade 1973. De regionala olikheter i industrisysselsättningens utveckling som man då får fram speglar endast olikheter i sektorernas prognostiserade utveckling på nationell nivå.

I den andra kalkylen har en mera nyanserad ansats valts. Olika metoder har där valts för nedbrytningen. I vissa fall har man haft ledning av en analys av bruttovinstförhållanden i olika regioner. I andra fall har man använt den s. k. shift-and-share-metoden.l Speciell information. t. ex. avseen- de Stålverk 80, har också använts.

Sedan prognoserna för basnäringarna brutits ned regionalt har sysselsätt- ningen inom servicenäringarna beräknats genom att man tillämpat s. k. ser- vicekvoter. Dessa har fastställts genom analyser av sysselsättningsutveck- lingen i de olika servicegrenarna 1966—I974.

En närmare redogörelse för använda metoder lämnas i arbetsmarknads- departementets promemoria.

' Denna metod innebär att man vid den regiona- la fördelningen tar hänsyn dels till förändringarna i en regions andel av sys— selsättningen inom olika sektorer. dels också till sektorernas utveckling på nationell nivå. Vid beräk- ningen av andelsföränd- ringarna har utvecklingen I969—l973 extrapolerats.

J äm/öre/se mellan länsplaneringens och Ia'ngtidSiitredningens resultat. Antalet sysselsatta 1970, 1975 samt 1980 enligt dels LU:s alternativ I och II, dels länsplaneringens material redovisas i tabell 9. l . (LU:s alternativ lll redovisas inte därför att det i de regionala nedbrytningarna visat sig ge resultat som nära överensstämmer med dem som erhålls enligt alternativ I. Någon ned- brytning av alternativ IV har inte gjorts.) Som framgår av tabellen svarar länsstyrelsernas bedömningar mot en lägre totalsysselsättning i landet 1980 än vad LU räknar med. Vad gäller industrisysselsättningen ligger båda LU- alternativen under den nivå som länsstyrelserna förutser 1980. För den of- fentliga sektorn däremot ligger LU:s bedömningar beträffande antalet sys- selsatta 1980 klart över länsstyrelsernas tal; detta gäller även LU:s alternativ I, i vilket utbyggnaden av de offentliga verksamheterna går något lång- sammare än i alternativ II. Länsstyrelserna förutser ett betydligt lägre antal sysselsatta inom jord- och skogsbruk samt byggnadsindustri än vad LU räknar med. För sektorerna varuhandel samt privata tjänster förutser länsstyrelserna ett något högre antal sysselsatta 1980 än LU.

Sysselsättningsutvecklingen i de olika riksområdena 1970—1980 enligt länsstyrelsernas material samt 1975—1980 enligt den regionala nedbrytningen av LU:s alternativ I och [1 redovisas i tabell 9.2. Den nedbrytning av LU:s resultat som redovisas har vad gäller industrisektorerna grundats på den andra av de två metoder som beskrevs ovan. Man har således försökt att vid nedbrytningen ta hänsyn till så mycket nyanserad information som

Tabell 9.1 Antal sysselsatta 1970 och 1975 samt 1980 enligt långtidsutredningen och länsstyrelsernas bedöm- ningar i länsplanering 1974

Näringsgrenar 1970 1975 1980

Långtidsutredningen Läns-

—_—-———— plane-

Alt. [ Alt. ll ringen Jord- o. skogsbruk 327 600 270 000 226 700 221 600 205 900 Industri 1 082 800 I 067 600 I 091 500 I 037 300 I 113 400 Byggnadsverksamhet 369 600 332 000 323 300 327 700 286 700 Varuhandel 506 100 508 100 499 l00 481 300 513 300 Samfardsel 262 100 270 400 276 200 269 300 262 200 Privata tjänster 559 400 557 400 571 200 558 700 592 500 Offentliga tjänster 756 100 984 500 I 123 900 1 216 000 1 057 700 Hela ekonomin 3 863 700 3 990 000 4 ] ll 900 4 lll 900 4 (31 700

Anm. I I industrisektorn ingår här el-. gas-, värme— och vattenverk. Till privata tjänster har hä" förts även bostadsförvaltning.

Anm. 2 Olikheterna mellan långtidsutredningens och länsplaneringens uppgifter kan, utom på olikheter i be- dömningarna. även bero på effekter av definitionsolikheter. I länsplaneringen används folk- och bostadsräk- ningarnas (FoB) dennitioner av sysselsatta medan långtidsutredningen använder nationalräkenskapernas be- grepp. I FoB-defmitionen ingår inte deltidsarbetande med l—l9 timmar i veckan. För att få järrförbarhet så långt som möjligt med långtidsutredningens sysselsättningsbegrepp i detta och föregående avsnitt har här en provisorisk omräkning av länsplaneringens data till nationalräkenskapstermer skett. Den är emellertid mycket osäker.

möjligt. Kalkylen enligt den metod där regionernas andelar av sysselsätt- ningen inom branscherna hålls konstanta mellan 1973 och 1980 redovisas endast i texten. I arbetsmarknadsdepartementets promemoria ges en ut- förligare redovisning av resultaten även från denna kalkyl.

I länsplaneringsarbetet har ett försök gjorts att göra regionala beräkningar över arbetskraftstillgångarna. De slutsatser om balanssituationen på de re- gionala arbetsmarknaderna som nedan redovisas är hämtade ur den analys som kommer att publiceras av arbetsmarknadsdepartementet. Denna är. i enlighet med länsplaneringens metodik utförd i termer av folkräkningarnas sysselsättningsdefinition (se anm. 2 till tabell 9.1).

Antalet sysselsatta i Stockholms län kan beräknas ha ökat med i genomsnitt ca 2 500 personer per år 1970—1975. Enligt LU:s alternativ I skulle sys- selsättningen förbli ungefär oförändrad 1975—1980 medan alternativ II ger en ökning av ungefär samma storlek som 1970—1975. I båda alternativen är det den offentliga sektorns utveckling som främst bidrar till att hålla sysselsättningen uppe. I alternativ I motverkas expansionen inom denna sek- tor dock av en lika stor minskning inom övriga sektorer.

Länsplaneringens material anger en genomsnittlig ökning per år om ca 4000, dvs. något snabbare än enligt LU:s alternativ II. Länsstyrelsen har bl. a. antagit en betydligt mindre minskning av industrisysselsättningen än vad som följer av nedbrytningen. Utvecklingen inom den offentliga sektorn följer ungefär LU:s alternativ I.

Enligt länsplaneringsmaterialet skulle för länet ett efterfrågeöverskott vara att förvänta medan LU:s kalkyl enligt arbetsmarknadsdepartementets analys av nedbrytningen snarast innebär ett utbudsöverskott. Skillnaderna från ett balansläge är dock små. Nedbrytningen av LU-alternativen förutsätter bl. a. att förlusterna till landet i övrigt vad gäller andelen sysselsatta inom de i länets ekonomi viktiga branscherna grafisk industri och verkstadsindustri fortsätter i samma takt under prognosperioden som under 1969—1973. Antar man i stället att industristrukturen blir oförändrad mellan 1973 och 1980

Tabell 9.2 Årlig förändring i antalet sysselsatta enligt den regionalt nedbrutna långtidsutredningen samt enligt länsstyrelsernas bedömningar i länsplanering 1974

Riksområde Antal syssel— Årlig förändring i antalet sysselsatta satta 1970 1970—1975 Långtidsutredningen 1975—1980 Länsplaneringen Alt. ! Alt. II 1970—1980

AB 807800 + 2500 0 + 2 800 + 4000 CDETU 636700 + 4000 + 4200 + 4100 + 2600 FGHI 356000 + 700 — I 300 — I 800 + 1 lOO KLM 556500 + 5 700 — 2400 — 3000 + 2700 NOPR 752400 + 3 300 + 11 300 + 8 900 + 3300 SWX 375900 + 2600 + 6100 + 5700 + 400 YZ 172400 + 2400 + 2200 + 2400 + 300 AC. BD 206000 + 4100 + 4300 + 5200 + 2300

Riket 3 863 700 + 25 300 + 24 400 + 24 400 + l6 700

uppkommer även enligt LU:s kalkyler ett efterfrågeöverskott. Den indu- striella utveckling som inregistrerats under åren 1973 och 1974 skulle .nöj- ligen kunna tolkas som att den tidigare minskningen av industrisysselsätt- ningen har upphört.

l Östra Mellansverige ökade sysselsättningen 1970—1975 med ca 4000 personer per år och nedbrytningen antyder för båda alternativen en ungefär motsvarande utveckling 1975—1980. Ökningen enligt länsplaneringen uppgår till ca 2 600 per år. Skillnaden beror främst på olika antaganden om den offentliga sektorns utveckling. Enligt arbetsmarknadsdepartementets analys skulle även för detta område LU:s kalkyler innebära ett utbudsöverskott medan länsplaneringsmaterialet snarast indikerar ett efterfrågeöverswtt. Antar man även här att industristrukturen hålls konstant mellan 1973 och 1980 uppkommer också i den nedbrutna LU-kalkylen ett efterfrågeöversmtt.

I Småland med öarna ökade sysselsättningen med ca 700 personer 1970—1975 och i Sydsverige med S 700 personer per år. De nedbrutna LU- kalkylerna pekar på en ganska kraftig minskning av sysselsättningen 1975—1980 i båda dessa områden. Länsplaneringsmaterialet visar däremot en ökning. I båda LU-alternativen förutses en minskning av industrisys- selsättningen som i alternativ II är ganska kraftig. Samtidigt är sysselsätt- ningsökningen inom den offentliga sektorn långsammare än riksgemm- snittet. Här föreligger en avvikelse gentemot länsplaneringen som för Syd- sverige anger ett klart högre antal sysselsatta än nedbrytningen.

De regionala nedbrytningarna ger för båda LU—alternativen enligt artets- marknadsdepartementets analys ett utbudsöverskott för dessa områden 1980. Med konstanthållen industristruktur blir dock detta överskott mirdre, särskilt i alternativ 1. Länsplaneringens material anger ett visst efterfråge- överskott på arbetsmarknaden för Småland med öarna samt ett jämfört ned flertalet övriga riksområden betydande inflyttningsbehov till Sydsverige fram till 1980.

I Västsverige ökade sysselsättningen med ca 3 300 personer årigen 1970—1975. Nedbrytningen av de båda LU-alternativen anger nu en kraftig acceleration i sysselsättningen, i alternativ 1 till drygt ll 000 per år ochi al- ternativ II till nära 9000 personer per år. Det är framför allt en snabb ökning av industrisysselsättningen som ligger bakom dessa tal. Re- gionen har en stor andel av sysselsättningen inom exportbranscherna. Vled konstanthållen industristruktur jämfört med 1973 skulle sysselsättningen istort sett ligga kvar på 1975 års nivå.

Den snabba ökningen av efterfrågan motsvaras i arbetsmarknadsdepar— tementets kalkyl av en förhållandevis snabbt ökad tillgång på arbetsuaft inom regionen. Det är därför endast i LU-alternativ I som någon rnera betydande obalans skulle inträda.

Även länsplaneringens material visar på en jämfört med flertalet övriga riksområden snabb expansion i Västsverige. Ökningen i antalet sysselsatta är dock betydligt lägre än i de nedbrutna LU-alternativen. Ett betydtnde inflyttningsbehov kommer att föreligga i regionen 1980 enligt länsplane'ing- ens uppgifter.

I Norra Mellansverige ökade sysselsättningen med 2 400 personer årigen 1970—1975. Enligt nedbrytningen skulle en ökning med ca 6000 personer

äga rum 1975—1980. Också för denna länsgrupp förklaras expansionen av att området har en förhållandevis stor andel av exportindustrin. Länsplaneringen har för området en obetydlig ökning. Skillnaden beror på den olikartade bedömningen av industriutvecklingen men särskilt på ut- vecklingen inom den offentliga sektorn.

Med konstanthållen industristruktur 1973—1980 blir sysselsättningstillväx- ten betydligt lägre. Emellertid tyder arbetsmarknadsdepartementets bedöm- ningar på ett betydande efterfrågeöverskott i samtliga kalkyler.

För Mellersta Norrland innebär nedbrytningen av LU-kalkylen en sys- selsättningsökning i ungefär samma takt som 1970—1975. För båda perio- derna gäller att området har ökat sin andel av den totala industrisyssel- sättningen. Eftersom tillgången på arbetskraft av arbetsmarknadsdeparte- mentet inte beräknas växa lika snabbt indikerar kalkylen ett efterfrågeöver- skott. Länsplaneringsmaterialet har även här en klart lägre ökning av sys- selsättningen.

För Övre Norrland anger såväl de nedbrytna LU-alternativen som redovisas i tabell 9.2 som länsplaneringens material en relativ snabb ökning i antalet sysselsatta. Den ökning som framkommer i kalkylerna sammanhänger bl. a. med att den projekterade utbyggnaden inom järn-, stål- och metallverk kun- nat beaktas i nedbrytningen.

Sammanfattning och slutsatser. Den totala sysselsättningen år 1980 ligger enligt LU ca 100000 personer högre än enligt länsplaneringen. Den högre sysselsättningen enligt LU ligger främst inom jord- och skogsbruk, bygg- nadsverksamhet och offentliga tjänster. Inom främst industri och varuhandel ligger LU:s sysselsättningsprognos lägre än länsplaneringens. Dessa olikheter måste givetvis få regionala konsekvenser.

I det kalkylalternativ för industrin som främst redovisats ovan och som innebär en fortsatt omfördelning av industrisysselsättning främst från stor- stadsområdena mot stödområdet ger långtidsutredningen på det regionala planet en dämpad utveckling i främst Stockholmsregionen. men också i Sydsverige och en förhållandevis kraftig tillväxt inom de riksområden som berörs av stödområdet. Antar man däremot att industristrukturen förblir oförändrad mellan 1973 och 1980 erhåller stockholmsregionen en viss tillväxt och stödområdesregionerna en balanserad utveckling utan någon nämnvärd obalans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft. En sådan ”frysning” av nuvarande fördelning skulle också kraftigt dämpa tillväxten i främst Västsverige. I båda alternativen krävs dock betydande ökningar i den kvinn- liga förvärvsverksamheten i de expanderande regionerna.

Länsplaneringsmaterialet indikerar att den regionala stabilisering som ägt rum under första delen av 1970-talet kommer att fortsätta decenniet ut. Som närmare framgår av arbetsmarknadsdepartementets promemoria har försök gjorts att med utgångspunkt från långtidsutredningens arbetsprognos ställa samman en regionalt fördelad tillgångsprognos. Denna jämförs i ar- betsmarknadsdepartementets utvärdering av Iänsplaneri ng 1974 med de ned- brytningar av långtidsutredningens prognoser som här beskrivits. Jämfö- relserna visar att tillgång och efterfrågan på arbetskraft inte alltid balanserar i regionerna. Osäkerheten i beräkningarna är dock betydande. Möjligheterna att utvecklingen 1975—1980 kan komma att innebära ökade regionala spän- ningar jämfört med perioden 1970—1975 måste emellertid uppmärksammas.

1 Detta avsnitt har utar- betats i samarbete med pol. mag. Pebbe Selan- der, Nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet. En mera de- taljerad analys av utveck- lingen av sammanräknad ' nettoinkomst kommer att publiceras i ett senare sammanhang.

En viktig slutsats som kan dras av den genomgång som gjorts är att resultaten är känsliga för vilken nedbrytningsmetod man väljer. Arbetet med vidareutveckling av metoder måste därför fortsätta.

Oavsett den osäkerhet som i övrigt råder för kalkyler av detta slag kan man dra en annan viktig slutsats som hänför sig till LU:s val av alternativ. I detta regionala avsnitt har endast två alternativ utförts. Det föreligger emellertid en klar skillnad i den regionala utvecklingen beroende på vilket alternativ som väljs. Genomslaget blir dock mycket olika inom olika om- råden. Ialternativ II där den offentliga konsumtionen ges ett större utrymnie ökar sysselsättningen främst i Stockholmsområdet och Övre Norrland medan utvecklingen blir svagare i Syd- och Mellansverige. Vilket alternativ som kommer att ligga närmast utfallet blir beroende på en stor mängd faktorer inom och utom vårt land. Det blir också beroende av vilken politik som statsmakterna" kommer att följa i olika avseenden. Detta i sin tur bestäms inte en gång för alla utan måste ständigt anpassas till utvecklinger och bl.a. till stabiliseringspolitikens och regionalpolitikens krav.

Även om resultaten av nedbrytningen är osäkra och metoderna c'elvis diskutabla kan ändå vissa slutsatser av mera allmän natur dras. Osäkerheten i planeringen blir störreju längre ner i beslutshierarkin man kommer. Detta beror på att allt fler förutsättningar för besluten måste betraktas som givna utifrån. Informationen om dessa förutsättningar kan vara ofullständig. Länsplaneringen syftar bl. a. till att förbättra utbytet av denna typ av infor- mation mellan skilda administrativa nivåer. Den internationella utveckling- en, konjunktursvängningarna och de allmänpolitiska förutsättningarna med- för emellertid en betydande osäkerhet om utvecklingen redan på det na- tionella nivån. Detta har motiverat att LU denna gång arbetar med ett brett spektrum av alternativa utvecklingar av vilka ingen utväljs som mera san- nolik än de andra. Det förefaller under sådana omständigheter vara föga me- ningsfullt att arbeta med låsta planer och givna sysselsättningsstruktuter på den regionala nivån. Särskilt gäller dettaju mindre områden man diskuterar. Planeringsinsatserna bör därför inriktas på att tillskapa ett regionalekono- miskt system som snabbt kan förändras allt eftersom omständigheterna änd- ras. Den plan för den regionala strukturen som riksdagen antog 1972 tar )ckså fasta på detta förhållande.

9.2 Inkomstfördelning'

Problemställningen

En jämnare inkomstfördelning utgör ett av de centrala målen för den eko- nomiska politiken. I följande avsnitt redovisas utvecklingen på detta onråde under 1970-talets första år jämte resultaten av vissa specialstudie" som genomförts sedan föregående långtidsutredning publicerats.

I vid mening måste fördelningsmålet förutsättas gälla en utjämning av individernas allmänna levnadsförhållanden och livsvillkor. Att målet likväl i så stor utsträckning knyts till inkomsternas fördelning hänger samman med att inkomsterna är en av de viktigaste. politiskt bestämbara fattorer

som påverkar den enskilde individens välfärd. Inkomstfördelningen förutsätts sålunda avspegla individernas konsumtionsmöjligheter och därmed även säga något väsentligt om hans allmänna levnadsstandard. Att inkomsten tillmäts en central betydelse i detta sammanhang har även en annan orsak. För strävandena att uppfylla fördelningsmålet gäller även att individen skall ges största möjliga frihet att själv bestämma sin konsumtion och sitt livs- mönster. En av de få vägar. efter vilka båda dessa aspekter — en jämn fördelning och en hög grad av valfrihet — kan tillgodoses går via en påverkan av inkomsternas fördelning.

Samtidigt som det kan konstateras att inkomsterna är centrala för en diskussion av fördelningsmålet måste det starkt betonas att våra kunskaper om de faktiska inkomsterna och deras fördelning är bristfälliga. Det in- komstbegrepp som närmast mäter konsumtionsmöjligheternas fördelning är individernas disponibla inkomst. I princip erhålles den genom att till förvärvsinkomsterna från arbete och kapital lägga värdet av alla transefere— ringar och dra från de direkta skatterna och socialavgifterna. Konsum- tionsmöjligheterna påverkas emellertid av många andra faktorer, t. ex. in- nehav av förmögenhet, försörjningsbörda, den offentliga konsumtionens in- riktning och fördelning och prisförändringar. Prisstrukturen beror i sin tur delvis på hur olika varor och tjänster belastas med indirekt beskattning eller subventioneras.

Den följande redovisningen av inkomstfördelningens utveckling bygger primärt på det skatterättsliga begreppet sammanräknad nettoinkomst, dvs. summan av inkomst från olika förvärvskällor med avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande. Orsaken till detta är att det inte finns någon annan, över en längre tidsperiod jämförbar inkomststatistik. Så småningom kommer det att i takt med att alternativa statistiska underlag framkommer skapas bättre möjligheter att jämföra olika inkomstbegrepp och beskriva alla de fördelningsmekanismer som bestämmer hur den individuella dis- ponibla inkomsten fördelas. Den följande analysen beskriver endast några, ehuru väsentliga delar i den processen.

Något om mätproblem

För att bli överskådlig måste beskrivningen av inkomstfördelningen använda sig av något sammanfattande mått. Som sådant används här i första hand den s. k. koncentrationskoef/icienten. Denna mäter summan av absoluta be- ' loppet av alla avvikelser från medelinkomsten och sätter denna summa i re- lation till medelinkomsten. En inkomstfördelning ärjämnare ju lägre värde detta mått har.

Andra mått på inkomstfördelningen baseras på en redovisning av hur stor del av totalinkomsterna som tillfaller vissa andelar av inkomsttagarna. Ett vanligt sätt är då att gruppera inkomsttagarna i femtedelar (kvintiler) men man kan naturligtvis också gå vidare och beräkna hur stor del av inkomstsumman som tillfaller t. ex. 10 eller 1 % av de inkomsttagare som har de högsta inkomsterna. Denna typ av mått är mest lämpat för att beskriva lokaliseringen av förändringar i en inkomstfördelning.

Det inkomstbegrepp som här används — sammanräknad nettoinkomst — är som tidigare framhölls förknippat med en del nackdelar. Man kan t. ex.

inte avläsa om inkomsten kommer från heltids- eller deltidsarbete, om sjuk- dom eller handikapp påverkat inkomstens storlek, hur många som försörjs på inkomsten osv. Vidare bortfaller vid arbetslöshet hela arbetsinkomsten medan den kompensation som utgår i form av arbetslöshetsersättning i det här undersökta materialet inte registreras som inkomst. Om däremot en sysselsättningsminskning genom förtids- eller sjukpensionering inträffar uppstår endast en mindre reduktion av inkomsten, eftersom pensioner i prin- cip omfattas av inkomstbegreppet.

Även i övrigt har det använda inkomstbegreppet och sättet att mäta sprid- ning i inkomstfördelningen vissa nackdelar som delvis berörs i de följande avsnitten. Trots alla dessa reservationer framstår dock den använda metoden som försvarbar då det gäller att belysa inkomstfördelningen och dess för- ändringar.

Förändringar i inkomstspridningen

Samtliga inkomsttagare. I tabell 9.3 återges inkomstspridningens utveckling, mätt med koncentrationskoefficienten. Till grund för beräkningarna ligger den sammanräknade nettoinkomsten. Inkomsttagarbegreppet är samtliga individer över 20 år, vilket för åren före 1972 inneburit att taxeringsstatistiken fått kompletteras med de personer som ej innefattats av denna statitistik.

Sett över samtliga inkomsttagare har spridningen minskat regelbundet un- der hela perioden 1960—1973. Av diagram 9.1 framgår att utvecklingen mot en jämnare fördelning förefaller att ha gått snabbare efter 1968. Va- riationerna år från år har varit små och man kan inte iaktta något kon- junkturmönster i utvecklingen.

I tabell 9.4 redovisas inkomsttagarna uppdelade i inkomsttagarandelar (kvintiler).

Av samtliga inkomsttagare 1973 hade 20 % lägre inkomst än 5 000 kr., 40 % lägre inkomst än 12 500 kr. och 80 % lägre inkomst än 34 600 kr. Den utjämning som har ägt rum återspeglar sig i minskad andel av hela inkomst- summan för den högsta kvintilen. Mellan 1965 och 1970 gäller detta även i någon mån för den näst högsta kvintilen. Samtidigt har inkomstandelen ökat främst för den andra och den tredje kvintilen.

Vid tolkningen av dessa förändringar bör man hålla i minnet att kvintilerna inte består av samma individer de olika åren. Om en grupp hemmakvinnor som inte hade någon inkomst 1972 började förvärvsarbeta 1973 och tjänade

Tabell 9.3 Koncentrationskoeff'icienten 1960—1973

Koncentrationskoefficient Årlig procentuell förändring

1960 1965 1970 1973 l960— 1965— 1970- 1965 1970 1973

Samtliga 0,543 0,522 0.492 0.462 — 0,8 — 1,2 — 2,1 Män 0,375 0,374 0,375 0,365 — 0,1 + 0,1 — 0,9 Kvinnor 0,648 0,604 0,552 0,508 — l.4 — 1,8 — 2,8

Källa: Bearbetningar av SOS: Inkomst och förmögenhet.

Koncentrations- koefficient

A

0,70—

0,60—

0 50— Kvinnor Samtliga

0,40—

& Män

0,30— 0 ' | I 1 t i i | | 1 "> 1960 1965 1970 1973 År

Källa: SOS: Inkomst och förmögenhet.

Tabell 9.4 Inkomstsumman för samtliga fördelad på inkomsttagarandelar 1960—1973

Procent Procent av inkomstsumman Undre intervall inkomsttagare inkomst 1973. 1960 1965 1970 1973 1 OOO-tal kr.

0— 20 0,4 0,6 0,7 1,4 0 20— 40 4,3 5,4 7,1 7,8 5,0 40— 60 15,1 15,4 16,2 17,0 12,5 60— 80 27,9 27,9 27,4 27,5 24,3 80—100 52,4 50,8 48,6 46,2 34,6 90—100 33,3 32,0 30,4 28,6 42,5 99—100 7,5 7,1 6,6 6,0 85,8

Källa: Bearbetningar av SOS: Inkomst och förmögenhet.

Diagram 9.1 Koncentra- tionskoefiicientens [bränd- ring 1960—1973.

20000 kr. så skulle det innebära att de flyttade från första till den tredje kvintilen. Det får som följd att inkomsttagare som tidigare hade låga in- komster inom tredje och andra kvintilen kommer att flyttas ned till en lägre kvintil. Förändringen ger upphov till ökad inkomstandel för den tredje kvintilen och dessutom även minskad andel för de två högsta kvintilerna på grund av den högre inkomstsumman. Om första och andra kvintilens an- delar av inkomstsumman ökar eller minskar kan man a priori inte uttala sig om.

Män. lnkomstspridningen för män har, mätt med koncentrationskoeffi- cienten, blivit något mindre mellan 1960 och 1973. Av diagram 911 framgår dock att spridningen ökade något fram till 1968 men att den minskat sedan dess. För männen som grupp finns det tendenser till ett konjunkturmönster i utvecklingen. Spridningen ökade något under lågkonjunkturen 1967—1968. Även under övriga recessionsår (1963 och 1971) finns tendenser till en upp- bromsning av utjämningen.

] tabell 9.5 redovisas inkomstandelarna för olika kvintiler bland männen. Under förra hälften av 1960-talet minskade inkomstandelarna för de två lägsta och för den högsta kvintilen. Som framgår av diagram 9.1 ökade dock inte koncentrationskoefficienten under denna period. Anledningen här- till var att den partiellt spridande effekten av att män med låga inkomster fick en minskad inkomstandel kompenserades av den utjämning som kom till stånd genom att inkomstandelen samtidigt sjönk för män med höga inkomster. Utvecklingen mellan 1965 och 1970 har gått i liknande banor.

Den årliga utvecklingen av inkomstandelarna i tabell 9.5 visar att trend- brottet 1968 är observerbart i alla inkomstlägen. Efter 1968 har inkomstför- delningen för män entydigt blivit jämnare. Det kunde ligga nära till hands att betrakta utvecklingen under slutet av 1960-talet som ett konjunktur- fenomen. Den tolkningen motsäges dock av utvecklingen 1970—1971. Kon- junktursituationen 1971 var inte fördelaktigare än är 1968.

Kvinnor. lnkomstspridningen för kvinnor har minskat under hela perioden 1960—1973. Utvecklingen finns redovisad i tabell 9.6 och diagram 9.1. Ut- vecklingen mot jämnare fördelning har gått snabbare under senare delen av perioden. En stor andel kvinnor har mycket låga eller inga inkomster i den officiella inkomststatistiken. Denna andel har till följd av den ständigt

Tabell 9.5 Inkomstsumman för män fördelad på inkomsttagarandelar 1960—1973

Procent av inkomsttagare

0— 20 20— 40 40— 60 60— 80 80—100 90—100 99—100

Procent av inkomstsumman Undreintervall inkomst 1973. 1960 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1000—talkr.

3,9 3,6 3,5 3,4 3,2 3,5 3,6 3,6 3,6 3,8 0 12,4 12,1 11,9 11,6 11,4 11,6 11,8 11,7 11,7 12,1 11,4 18,5 18,9 18,9 18,7 18,6 18,8 19,0 19,2 19,4 19,3 ' 24,3 23,6 24,0 24,3 24,2 24,2 24,0 24,3 24,6 24,6 24,4 32,4 41,7 41,4 41,4 42,1 42,5 42,1 41,3 40,9 40,7 40,3 40,9 26,7 26,2 26,0 26,8 27,1 26,7 26,1 25,6 25,4 25,1 50,4

6,1 5,9 5,7 5,9 6,8 6,0 5,8 5,5 5,3 5,4 105,2

Källa: Bearbetningar av SOS: Inkomst och förmögenhet.

Tabell 9.6 Inkomstsumman för kvinnor fördelad på inkomsttagarandelar 1960—1973

Procent av Procent av inkomstsumman Undre intervall inkomsttagare _— inkomst 1973, 1960 1965 1970 1973 ] OOO-tal kr.

0— 20 0,6 0,8 0,4 0,6 20— 40 0,6 1,7 3,9 6,6 . . 40— 60 8,8 11,3 14,2 14,6 6,5 60— 80 25,5 26,6 27,3 27,6 13,6 80—100 64,7 59,5 54,2 50,6 24,5 90—100 41,1 37,1 33,2 30,2 31,3 99—100 8,2 6,9 6,0 5,3 52,4

Källa: Bearbetningar av SOS: Inkomst och förmögenhet.

fortgående ökningen i den kvinnliga förvärvsfrekvensen sjunkit under hela perioden och omfattade 1973 endast en fjärdedel av kvinnorna. Den in- komstmässigt heterogena sammansättningen framgår även av kvintilgrän- serna i tabell 9.6. Utjämningen bland kvinnor återspeglar sig i en kraftigt minskande inkomstandel för den högsta kvintilen. Den bestod 1973 av kvin- nor med högre inkomst än 24500 kr.

Svsselsättningens effekter på inkomstfördelningen. Förändringar i andelen sysselsatta i olika befolkningskategorier förefaller enligt tillgängliga under- sökningar att vara en av de viktigaste förklaringsfaktorerna till inkomstsprid- ningens utveckling under den analyserade perioden. Det intressantaste måt- tet i fördelningssammanhang är årssysselsättningen fördelad på inkomstklas- ser. För närvarande är emellertid möjligheterna att mera i detalj analysera sambandet mellan inkomst och sysselsättning med hjälp av publicerad svensk statistik begränsade. Anledningen är bristen på korsklassificeringar mellan inkomst och sysselsättning och att sysselsättningsgraden oftast mäts under endast en vecka.

lnkomstbeskattningens och den offentliga sektorns _fördelningseåekter

Progressiviteten i inkomstskattesystemet medför givetvis att inkomsterna efter skatt är betydligt jämnare fördelade än före skatt. Skattereglerna är diffe- rentierade bl. a. med hänsyn till individernas olika försörjningsbörda. Vid beräkningar av skatternas utjämningseffekter är det därför nödvändigt att arbeta med olika skattekategorier. Inom varje kategori beror inkomstskattens utjämningseffekt på skattereglerna och inkomstfördelningen före skatt. När inkomsten före skatt varierar ger samma skatteregler upphov till olika ut- jämningseffekter.

Skattesystemet är utformat så att progressiviteten varierar både inom och mellan de olika inkomstskikten i skatteskalorna. Inkomstskatternas utjäm- ningseffekt kan uppfattas som en sammanvägning av progressiviteten i de olika inkomstskikten varvid fördelningen före skatt bestämmer varje in- komstskikts vikt.

Skatteutjämningen kan beräknas som relationen mellan inkomstsprid- ningen efter och före skatt. Genom inkomstskatterna har inkomstsprid- ningen mätt med koncentrationskoefficienten uppskattats minska med mel-

' Se Jakobsson och Nor— mann, lnkomstbeskatt— ningen i den ekonomiska politiken, L'ppsala I974,

2R. Spånt. Den svenska inkomstfördelningens ut- veckling, Nationalekon- omiska inst. Uppsala uni- versitet.

3 Franzén, Lövgren och Rosenberg, Redistributio- nal effects oftaxes and public expenditures in Sweden. Swedish Journal ofEconomics l975:1 och SOU 1971:39. Den svens- ka köpkraftens fördel- ning 1967.

lan 10 och 20 % för de olika skattekategorierna.l

Skatteutjämningens förändringar under perioden 1960—1971 har analy- serats i en särskild studie2 med hjälp av begreppen "skatteautomatik" och ”åtgärdseffekter”. Skatteautomatiken består av de effekter som en likformig proportionell inkomstökning ger upphov till. Under 1960-talet medförde skatteautomatiken ingen större omfördelningseffekt. Det bör uppmärksam- mas att det inte är tillräckligt att ett skattesystem är progressivt för att skatteautomatiken skall verka utjämnande. Det krävs också att progres- siviteten ökar i förhållande till den tidigare progressivitetsnivån när in— komsterna stiger. Under första hälften av 1960-talet skulle även åtgärds- effekterna ha varit fördelningsmässigt neutrala. En förklaring till detta är att de mindre justeringar av skattesystemet som genomfördes under perioden i form av höjda kommunalskatter, ändrade avdragsregler och sänkt mar- ginalskatt i de lägre inkomstskikten hade fördelningseffekter som neutra- liserade varandra. Under andra delen av 1960—talet fungerade samma åtgärder inkomstutjämnande främst genom att både kommunalskatterna och av- dragen för de lägsta inkomsterna ökade snabbare.

Genom skattereformen 1971 ökade progressiviteten i inkomstskattesys- temet. Till detta bidrog det slopade kommunalskatteavdraget och övergång- en från ortsavdrag till avtrappade grundavdrag. Genom den ökade pro- gressiviteten i systemet övergick skatteautomatiken till att bli klart in— komstutjämnande. Det slopade kommunalskatteavdraget medförde att ock- så kommunalskattehöjningarna i fortsättningen fungerade mer inkomstut- jämnande än tidigare.

Utvecklingen av skattesystemets fördelningseffekter efter 1971 har inte analyserats kvantitativt på samma sätt som den tidigare utvecklingen. Det framstår dock som troligt att nettoeffekten har blivit en klar utjämning.

Av de offentliga transfereringarna utgår mer än hälften i form av pensioner. Dessa ingår i princip i sammanräknad nettoinkomst. De beloppsmässigt största av de övriga transfereringarna är sjukpenningen, bostadsbidragen och barnbidragen. Två undersökningar har belyst hela det offentliga trans- fereringssystemets fördelningseffekter under ett visst år.3

Av båda undersökningarna framgår att de offentliga transfereringarna är klart inkomstutjämnande på fördelningen av sammanräknad nettoinkomst. I de lägsta inkomstskikten utgör transfereringarna en betydande andel av sammanräknad nettoinkomst. 1 ett utvecklingsperspektiv förefaller det san- nolikt att den fortgående snabba ökningen av de offentliga transfereringarna skulle ha verkat inkomstutjämnande under hela perioden 1960—1973.

I den undersökning som utförts för år 1970 av den offentliga sektorns totala fördelningseffekt görs ett försök att även ta hänsyn till verkningarna av de offentliga konsumtionsutgifterna. För det undersökta året framgår klart att de delar av den offentliga konsumtionen som varit möjliga att hänföra till enskilda individer och hushåll har en allmän utjämningseffekt. De utnyttjas i en — relativt sett — större utsträckning inom låga inkomstgrup- per än inom höga. Slutsatsen från undersökningen för detta år är således att effekten av den sammantagna offentliga verksamheten — vari då inräknats såväl de offentliga sektorernas inkomst- som utgiftssidan — verkar klart ut- jämnande på fördelningen av nettoinkomsterna.

Sammanfattning

Våra kunskaper om de faktiska inkomsterna och deras fördelning är fort- farande mycket bristfällig. Det är också mycket svårt att på ett rättvisande sätt mäta de förändringar i inkomstfördelningen som sker. De resultat som presenterats i detta avsnitt visar emellertid klart att inkomstfördelningen mellan samtliga inkomsttagare blivit jämnare under perioden 1960—1973. Denna utveckling har gått snabbast efter 1968. För manliga inkomsttagare var fördelningen så gott som oförändrad fram till 1968 men har därefter för- ändrats i utjämnande riktning. För kvinnor har inkomstspridningen minskat under hela perioden 1960—1973. Även för kvinnornas del har utvecklingen gått snabbare efter 1968.

Förändringar i sysselsättningsgraden inom olika befolkningskategorier är en väsentlig förklaringsfaktor för inkomstfördelningens utveckling under perioden 1960—1973. Den viktigaste faktorn förefaller därvid att ha varit den kraftiga ökningen av den kvinnliga förvärvsfrekvensen.

Studier över olika faktorer som påverkar den ekonomiska välfärdens för- delning i olika avseenden visar bl. a. att inkomstbeskattningen under 1960- talet synes ha haft en i stort sett neutral påverkan på inkomstfördelningen. Förklaringen härtill är att den stora mängd justeringar av skattesystemet som genomfördes neutraliserat varandra med avseende på fördelningsef— fekterna. Efter skattereformen 1971 fick emellertid inkomstbeskattningen en klart utjämnande karaktär. Gjorda studier har också visat att såväl de offentliga transfereringarna som den indirekta beskattningens och den of- fentliga konsumtionens utformning haft utjämnande effekter på inkomst- fördelningen. Till stor del förklaras detta av att såväl transfereringar som offentlig konsumtion i så hög grad går till de lägsta inkomstskikten.

9.3 Miljövård

Sedan åren kring 1970 har miljövårdsarbetet på alla nivåer intensifierats, må- len för miljövårdspolitiken breddats och samhällets styr- och påverkansmöj- ligheter förbättrats. Kunskapsunderlaget har också ökat genom en stor mängd utredningar och undersökningar.

Trots detta måste våra kunskaper om de ömsesidiga sambanden mellan produktionssystemet och det ekologiska systemet fortfarande betraktas som ofullständiga. Det har därför inte varit möjligt att inom ramen för 1975 års långtidutredning genomföra en analys av dessa samband som gått särskilt mycket längre än vad som var fallet i LU 70. Det hade exempelvis varit önskvärt att analysera skillnaderna i miljöpåverkan mellan de 4 huvud- alternativ vi arbetat med i 1975 års utredning, vilka konsekvenser en ökad satsning på miljöförbättringar skulle ha på utrymmet för konsumtion och offentlig service. på den regionala balansen osv. Av både praktiska och teoretiska skäl har det inte varit möjligt att göra sådana analyser. Vi har därför fått nöja oss med att i första hand söka uppskatta kostnaderna för de planerade miljövårdsinvesteringarna under prognosperioden och införa dessa i beräkningarna över de framtida resursanspråken.

Uppgifterna om investeringskostnaderna för miljövårdande åtgärder har

Utsläpp till sjöar och vattendrag (ton/år)

1 000 000—

500 000— _, _ /a

x ÄN

MEM

1969 1974 1969 1974 1969 1974 1969 1974 Organiska Suspenderade Fosfor- Kväve- föroreningar ämnen föreningar föreningar BS7

Utsläpp till atmosfären (ton/år)

_l

i

1 000 0001

_4

500 0001

i %

1969 1974 1969 1974 1 9 1974 1969 1974 Stoft Svaveloxider Koloxid Kolväten

WW

&

Q) 0)

Beteckningar

Diagram 9-2 Beräknade D Beräknat utsläpp om inga miljöskyddsåtgärder vidtagits utsläpp av olika förore-

ningar till naturmiljön .. .. 1969 och 1974. /Å Be'aknat *”S'app

huvudsakligen insamlats genom enkäter till företag och kommuner. ] bilaga 6 till långtidsutredningen ”Miljövård i Sverige 1975—1980” som för vår räkning utarbetats av miljökostnadsutredningen redovisas material och me- toder mycket utförligt. Här ges endast ett grovt sammandrag av resultaten.

Tekniken att med enkäter samla in ett material av denna typ är förenad med flera problem. Ovanpå dem som normalt gäller investeringsenkäter på längre sikt tillkommer svårigheterna att avgränsa miljöinvesteringarna från andra kapitalutgifter, olika svårbemästrade mätproblem, partiellt bortfall m. m. Man måste därför omgärda enkätresultaten med betydande osäker- hetsmarginaler.

Miljöskydd inom industrin. Under perioden 1970—1975 ökade miljöskydds- investeringarna mycket kraftigt bl. a. under påverkan av de ekonomiska in- citament som statsbidragen under denna tid gav.

De totala investeringarna inom industrin i miljöskyddande åtgärder, dvs. åtgärder som genomförts med stöd av statsbidrag inom befintlig industri och åtgärder inom nya industrianläggningar m.m. uppskattas ha uppgått till 2 100—2 200 milj. kr. i löpande priser under femårsperioden 1969/70—1973/74. Detta motsvarade ca 5 % av de totala investeringarna inom industrin under femårsperioden 1970—1974. Statsbidragen uppgick un- der budgetåren 1969/70—1973/74 till sammanlagt 670 milj. kr., dvs. ungefär 30 % av industrins totala miljöskyddsinvesteringar.

Ett mått på effekten av dessa miljöskyddande åtgärder är de reduktioner av utsläppen som åstadkommits. Resultatet i form av exempelvis bättre vatten- och luftkvalitet är däremot svårare att precisera. ] diagram 9.2 re- dovisas exempel på de beräknade utsläppen till naturmiljön av några olika föroreningar 1969 och 1974. [ diagrammet redovisas också en uppskattning av de utsläpp, som skulle ha inträffat om inga miljöskyddande åtgärder vidtagits.

I samband med långtidsutredningens industrienkät efterfrågades också företagens planerade miljöskyddsinvesteringar. Denna del av enkäten gick emellertid endast ut till de branscher som hade möjlighet att i rimlig grad urskilja miljöskyddets andel av de totala investeringarna. Det kan beräknas att dessa branscher under 1970-talets första hälft svarade för omkring 75 % av industrins totala miljöskyddsinvesteringar.

Resultatet redovisas i tabell 9.7. Det framgår att för enkätföretagen i de undersökta branscherna ca 6,5 % av de planerade investeringarna 1975—1980 utgörs av miljöskyddsinvesteringar.

En beräkning av de totala miljöskyddsinvesteringarna inom hela industrin för perioden 1975—1980 med utgångspunkt i de andelar som angivits i tabell 9.7 ger resultatet 3—3,5 miljarder kr. (1974 års priser) eller 3—4 % av de totalt beräknade investeringarna inom industrin.

Under förutsättning att företagens planer på miljöskyddsinvesteringar för perioden 1975—1980 genomförs enligt enkätresultaten, kan de årliga kostna- derna för miljöskyddsåtgärder fram t. o. m. 1980 beräknas till 2—2,5 miljarder kr. (1974 års priser). Detta utgör drygt 2 % av det beräknade förädlingsvärdet för 1980 (96—100 miljarder kr.) eller omkring 0,5—1 % högre andel än 1974.

Genomförs de åtgärder som företagen redovisat i ovannämnda enkät- undersökning för tiden 1975—1980, kan de bedömas resultera i fortsatta ut- släppsreduktioner nära dem som redovisats för tidsperioden

Tabell 9.7 Andel investeringar i miljöskyddande åtgärder av totala investeringar inom industrin under 1970-talet Andel (%) miljöskyddsinvesteringar av totala investeringar Sektor lndustribransch Faktiskt ut- LU:s industrienkät. fall inom be— Företag med fler än 200 anställda frntlig indu— stri”d 1969/70— 1973 1974 1975—1980 1973/ 74 3 Extraktiv industri 0,5 3,3 5,1 0,8 4 Skyddad livsmedelsindustri 5,0 5,8 7,6 3,7 5 Konkurrensutsatt livsmedelsindu— stri 4,2 — — - 6 Dryckesvaru— och tobaksindustri 0,1 — — — 7 Textil- och beklädnadsindustri 2,4 — — — 8 Trävaruindustri 0,4 — — — 8 Massa- och pappersindustri 8,1 18,8 9,6 11,2 9 Grafisk industri (0,1 — — — 10 Gummivaruindustri (0,1 4,7 3,0 7,2 11 Kemisk industri 2,5 12,6'7 6,9” 8,4” 12 Petroleum- och kolindustri 4,0 6,0” 16,6(' 22,0" 13 Jord— och stenindustri 8.0 — — — 14 Järn-. stål- och metallverk 7.8 8.7” 5,9'1 3,1" 15—16 Verkstadsindustri 0,8 — 17 Övrig tillverkningsindustri — — — Hela industrin (bransch 3. 4, 8. 10. 11,12, 14) 6.3 11,0 7,7 6.6 Hela industrin (bransch 3—17) 3,7

” Härmed avses industri som var berättigad till statsbidrag för miljöskyddsinvesteringar h Exkl. SNI 352 (färg-. läkemedels-, tvättmedelsindustrin m. m.) f Exkl. SNI 354 (asfaltverk, övrig petroindustri). '] Exkl. SNI 372 (icke-järnmetallverk). Källa: Långtidsutredningen 1975 bilaga 6 tabell BS och 812.

1969/70—1973/74. Det bör då emellertid beaktas att utsläppsreduktioner i allmänhet är dyrare per enhet reducerad förorening ju längre reduktionen drivs.

Miljövård i kommunerna. I samband med KELP 74—78 gjordes en spe- cialundersökning av planerade miljövårdsinvesteringar inom kommunerna för långtidsutredningens och miljökostnadsutredningens räkning. [ enkäten efterfrågades investerings- och årliga kostnader för verksamheter som i något avseende bedömdes ha anknytning till miljövärden. Vissa uppgifter som skulle göra det möjligt att bedöma miljövårdseffekterna av gjorda insatser efterfrågades också.

Utbyggnadstakten av avloppsreningsverk kommer att minska under senare delen av 1970-talet enligt naturvårdsverkets bedömningar. Sammanlagt beräknas investeringarna i avloppsreningsverk under perioden 1975/76—1980/81 uppgå till 1 630 milj. kr. i 1974 års priser. Samtidigt påpekar verket att det finns skäl anta, att kommunernas totala investeringar i av-

loppsanläggningar snarare torde öka än minska under återstoden av 1970- talet, bl. a. beroende på från vattenvärdssynpunkt erforderlig sanering av själva ledningsnätet.

Uppgifterna i enkäten styrker naturvårdsverkets bedömning av inves- teringarna i avloppsreningsverk, även om nedgången mot slutet av perioden i enkäten är kraftigare än vad naturvårdsverket bedömt.

Investeringarna i behandlingsanläggningar och transportapparat för den kommunala renhållningen uppskattas i enkäten sammanlagt uppgåtill 250—300 milj. kr. i 1974 års priser under perioden 1975—1980.

I bilagan behandlas även investeringarna i ljärrvärmeverk samt idrotts- och friluftsliv som enligt miljökostnadsutredningens definitioner bör ses i sammanhang med den miljövårdande verksamheten. Dessa kostnader re- dovisas översiktligt i tabell 9.8.

Miljöskvdd inom samfärdseln. Kraven på avgasrening från bensindrivna bilar har skärpts stegvis fr.o.m. 1969 års bilmodeller. De totala merin- vesteringarna 1975—1980 till följd av dessa åtgärder, inkl. åtgärder för att begränsa blyhalten i bensinen kan mycket grovt uppskattas till ca 400 milj. kr. i 1974 års priser.

Tabell 9.8 Sammanfattning av miljöskyddsinvesteringar m. nr. 1975—1980

Verksamhet Investeringar 1975—1980 (prognos) Milj. kr.. Relationstal 19.74 års Andel Beräknad på priser (%) totala in—

vesteringar inom sektorn

Miljöskyddande verksamheter Miljöskyddsåtgärder inom industrin 3 500 4 industri Kommunal avloppsrening 1 700 3 kommuner Renhållning (behandling) 200 0,4 kommuner Åtgärder (1976—1980) i vägbyggandet” för att

reducera buller från biltrafik 900 9 vägar Åtgärder(l976—1980) i bostadsbyggande för att reducera buller från bil- och flygtrafik” 800 [_2 bostäder Åtgärder(1979—1980) på bilar föratt reducera buller” 600 6 bilar Åtgärder på bilar för att reducera avgasutsläpp" 400 2 bilar Summa 8 100 3 hela ekonomin Naturvård

Naturreservat m. rn. 70

Idro/ts- och friluftsliv Anläggningar 2 000 3.5 kommuner lferksamheter med anknytning till miljöskydd Ovrig kommunal vatten och avlopp 10 000 19 kommuner Renhållning (bortforsling) 100 0.2 kommuner Kollektiv värmeförsörjning 1 500 27 kommuner

" Utredningsförslag

Förutom avgaserna utgör trafikbullret ett miljöproblem inom samfärd- selsektorn. Den statliga trafikbullerutredningen har utarbetat förslag dels till normer för tillåtet buller från bilar och flygplan, dels till skydd mot kvarvarande buller. För att ge ett exempel på storleksordningen av de kost— nader man har att räkna med tas även dessa förslag upp i tabell 9.8.

Sammanfattning. I tabell 9.8 sammanfattas resultaten av den inventering av planerade miljöskyddsinvesteringar som miljökostnadsutredningen gjort för långtidsutredningens räkning. Viss nära anknuten verksamhet tas också upp i tabellen. Det framgår av tabellen att miljöskyddsinvesteringarna inom industrin skulle uppgå till ca 4 % av industrins totala investeringar. Detta skulle vara ungefär samma omfattning som under perioden 1969/70—1973/74. Investeringarna i avloppsrening m. m. skulle uppgå till ca 3 % av de totala kommunala investeringarna. Trafikbullerutredningens för- slag skulle, om de genomfördes, uppgå till betydande andelar av investe- ringarna i vägar, bilar och bostäder. Totalt uppgår de planerade investering- arna i miljöskyddande verksamheter till knappa 3 % av den totala inves- teringsvolymen 1976—1980. Utgifter för idrotts- och friluftsliv och för övriga anknutna verksamheter är då inte räknade.

De planerade investeringarna inom industrin innebär enligt miljökost- nadsutredningen att investeringstakten i stort sett ansluter sig till vad som förutsattes då miljövårdsarbetet byggdes upp i slutet av 1960-talet. Även om detta inte innebär att några slutliga mål uppnås kan man dock konstatera att utvecklingen tämligen väl ligger i linje med de uppsatta målen för mil- jövårdspolitiken. Utsläppen av föroreningar i naturmiljön kommer att mins- ka ytterligare.

Omfattningen av miljöskyddsinvesteringarna sett i relation till den totala kapitalbildningen inom industrin och ekonomin som helhet gör att man vågar dra slutsatsen att miljöskyddsåtgärderna inte i någon väsentlig om- fattning kommer att begränsa möjligheterna att nå övriga samhällsmål under resten av 1970-talet. Förutom den allmänna osäkerhet som vidlåder en- kätuppgifter av denna typ måste man då självfallet hålla i minnet att det endast är en del, ehuru väsentlig, som kunnat behandlas i förevarande sam- manhang.

9.4 Välfärd

Redan i kapitel 1 framhölls att långtidsutredningarnas centrala uppgift är att med utgångspunkt från de övergripande ekonomiska målsättningarna analysera alternativa vägar för den ekonomiska politikens utformning under de närmaste fem åren. Denna inriktning på den ekonomiska politikens mål och medel innebär självfallet att en lång rad andra politiskt och socialt viktiga frågor kommer att ligga utanför utredningarnas arbetsområde. I de fall dessa återverkar på den ekonomiska utvecklingen har visserligen särskilda för- utsättningar och antaganden fått göras, men detta har inte föranlett att lång- tidsutredningen inkluderat dem i sin målsättnings- och avvägningsdiskus- sion.

Denna begränsning av utredningarnas arbete har varit helt nödvändig med hänsyn till givna betingelser i fråga om arbetsinsats, tidsåtgång och

slutproduktens omfattning. Men inte desto mindre har detta förhållande föranlett en diskussion om och ett ifrågasättande av det relevanta i ut- redningarnas problemställningar. Man har hävdat att begränsningarna till det makroekonomiska området lämnar väsentliga välfärdsaspekter obeak- tade, aspekter som på ett helt annat sätt än som har skett hittills borde sättas i centrum för långtidsutredningarnas verksamhet.

Att utredningarna i sin nuvarande form inte täcker ett totalt välfärds- perspektiv har redan påpekats. Men trots detta måste man ändå hävda att de avvägningsproblem som utredningarna diskuterar är anknutna till välfärdsproblematiken och för flertalet människor utgör en central del av välfärdsupplevelsen. Bakom de mera tekniska analyserna av BNP, av för- sörjningsbalansen, av den utrikes balansen, av produktivitetsutvecklingen etc. ligger frågorna om våra möjligheter att vidmakthålla en full syssel- sättning, en tryggad inkomst, en fortsatt utbyggnad av den offentliga sektorn, avvägningen mellan olika kvalitativa och kvantitativa sätt att ta ut en fortsatt standardstegring etc. I detta avsnitt redovisas vissa delar av utredningens beräkningar och förutsättningar som är av speciell relevans för diskussionen om välfärdsutvecklingen. Det har däremot inte varit möjligt att direkt mäta eller sammanfatta effekterna på välfärden av de kalkylalternativ som vi genomfört. Det har inte heller varit möjligt att bedöma nettoeljekten på välfärden av förändringarna i de ekonomiska storheterna. Ett exempel kan tas från miljövårdens område. I avsnitt 9.1 visas att utsläppen av föroreningar kommer att fortsätta att minska 1975—1980. Det är dock fullt tänkbart att föroreningsgraden trots detta kommer att öka under en viss tid framåt på grund av vad som skett under tidigare perioder eller på grund av vad som sker utomlands.

Det är heller inte möjligt att analysera det förhållandet att utvecklingen av olika delar i välfärden kan stå i direkt 'konf1ikt med varandra och att alltså nettoeffekten är osäker. Trots alla dessa begränsningar kommer vi i det följande att försöka redovisa vissa aspekter av LU:s kalkyler som är av relevans för välfärdsupplevelsen. Det blir härigenom möjligt att relatera den avvägningsdiskussion som förts främst i kapitel 4 också till välfärds- terminologin.

V älfärdsbegreppet

Någon allmän omfattad definition av välfärd finns inte. Gemensamt för de flesta arbeten som behandlar frågorna om välfärdens innehåll, utveckling och fördelning är att man diskuterar i termer av olika välfärdskomponenter. Mera sällan försöker man sammanväga dessa komponenter till ett enda mått på välfärd. Både inom FN och OECD har man t. ex. börjat utarbeta system av sociala indikatorerl i vilka man tar upp områden som syssel- sättning, utbildning, hälsa etc. Även den levnadsnivåundersökning2 som genomfördes i Sverige 1968 och en publikation över levnadsförhållandena3 från statistiska centralbyrån är strukturerad i ett antal välfärdskomponenter.

Trots de skilda uppfattningar som råder om vilka välfärdskomponenter man bör räkna med och hur de skall vägas och värderas mot varandra råder det samtidigt en betydande enighet om att man i varje fall bör inräkna faktorerna hälsa, utbildning, sysselsättning, ekonomi och boende. Fram-

' System ofSocial and De- mographic Statistics (SSDS), Draft Guidelines on Social Indicators. ST/EXA/STAT.76, UN 1975 samt List of Social Concerns Common to Most OECD Countries. OECD, Paris 1973.

? Sten Johansson: Om levnadsnivåundersök- ningen. Stockholm 1971.

3 SOS, Levnadsförhållan- den, statistiska central- byrån 1975.

1 Med relativt arbets- kraftstal avses den andel av en befolkningsgrupp som tillhör arbetskraften. dvs. antingen är i arbete, tillfälligt frånvarande el- ler arbetslös.

ställningen skall i det följande i första hand relateras till dessa komponenter. Boende kommer dock inte att här ägnas något större utrymme eftersom det redan tidigare analyserats i avsnitt 7.3.8. Boende behandlas tillsammans med annan privat konsumtion.

Arbetslivet

Delaktighet i arbetslivet är en viktig aspekt av välfärden. Att trygga allas rätt till arbete har satts upp som ett väsentligt mål för den ekonomiska politiken. Både den långsiktiga successiva ökningen av sysselsättningen och åtgärderna mot arbetslösheten är då väsentliga. En annan aspekt på välfärden som analyseras i denna långtidsutredning är./i'itidens omfattning. Den kan belysas bl. a. med veckoarbetstid. semesterns längd och pensionsåldern. Ar- betsmiljön är ytterligare en viktig aspekt på välfärden som alltmer har kommit i den politiska debattens centrum.

Arbetslösheten har 1974—1975 varit låg i Sverige både om man jämför med tidigare och med andra länder. Under depressionen 1932 var över 20 % av fackförbundens medlemmar arbetslösa. Strax innan andra världskriget bröt ut var ca 10 % av medlemmarna arbetslösa. Sedan 1960 har arbets- lösheten som den mäts i statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar varierat mellan 1,2 % och 2,7 % av arbetskraften. 1974 var den 2 % och under 1975 ännu lägre. Arbetslösheten i vår omvärld har däremot i allmänhet legat på en högre nivå och dessutom i många fall varit snabbt växande under 1974 och 1975. I Förbundsrepubliken Tyskland och i Storbritannien har den på senare tid legat omkring 5 % och i Förenta staterna på 8 a 9 %. Sammanlagt vari dessa tre länder över 10 miljoner människor arbetslösa under 1975. Av våra nordiska grannländer har Danmark en mycket hög arbetslöshet medan Norge och Finland ligger på ungefär samma nivå som Sverige.

En central problemställning för långtidsutredningen är att undersöka de ekonomisk-politiska förutsättningarna för ett fullföljande av en politik för full sysselsättning. Efterfrågepolitiken bör med hänsyn härtill utformas så att den ger en samhällsekonomisk balans. Det är därvid lika viktigt att undvika en undersysselsättning av arbetskraften som att förhindra infla- tionistiska överslag som i ett senare skede leder till svårigheter att upp- rätthålla den fulla sysselsättningen. De alternativ utredningen arbetar med preciserar de olika villkoren för en samhällsekonomisk balans och förut- sättningarna för en lika låg arbetslöshet som den vi haft 1974—1975. 1975 förvärvsarbetar ungefär 4 miljoner personer, drygt 125 000 fler per- soner än 1970. Fram till 1980 beräknas ytterligare drygt 120 000 personer förvärvsarbeta, se avsnitt 7.2. Detta kan ses som ett resultat både av en ökad önskan att förvärvsarbeta och av bättre möjligheter att göra detta. I utredningens kalkyler har förutsatts en fortsatt satsning inom arbetsmark- nads- och regionalpolitiken och inom den statliga företagssektorn. Under den senaste tioårsperioden har de relativa arbetskraftstalenl för män i åldern 25—54 år minskat från 96 % till 95 %. Samtidigt har de ökat för kvinnor i samma ålder från 56 % till 74 %. Denna utjämning mellan män och kvinnor har i utredningen arbetskraftskalkyler beräknats fortsätta

så att 95 % av männen och 83 % av kvinnorna tillhör arbetskraften 1980. Den kommunala barntillsynen, som har en självklar betydelse när det gäller samhällets service till barnfamiljerna, bidrar även starkt till möjligheterna att realisera den ökning i sysselsättning som utredningen räknar med. 1975 finns 65 000 platser i daghem och 21 000 platser i fritidshem samt 57000 barn i familjedaghem. Fram till 1980 väntas antalet daghems- och fritids- hemsplatser öka med 130000 (ytterligare 36 000 platser kommer att tas i bruk 1981), genom en överenskommelse mellan staten och kommunerna. se avsnitt 7.3.10.

En ökad fritid för den förvärvsarbetande delen av befolkningen räknas ofta som en ökad välfärd. En vanlig kritik av bruttonationalprodukten som mått på den ekonomiska välfärden ärjust att man inte beaktar förändringar i arbetstiderna. Frågorna om en fortsättning av de senaste årtiondenas ar- betstidsförkortningar tas emellertid upp till en särskild analys i LU. 1958—1960 genomfördes 45 timmars arbetsvecka. 1967—1968 förkortades den till 42,5 timmar. 1971—1973 infördes 40 timmars arbetsvecka. Som ett lång- siktigt mål har uppsatts ett genomförande av 30 timmars arbetsvecka. I vilken takt och hur det skall ske är ännu oklart. I LU har beräkningar gjorts med utgångspunkt från två alternativ för veckoarbetstiden. Det ena avser en oförändrad arbetstid på 40 tim./vecka och det andra en förkortning till 37,5 tim./vecka. I avsnitt 4.4 diskuteras olika sätt att ta ut den möjliga produktionsökningen till 1980 — i form av en ökad privat standard eller en ökad offentlig verksamhet eller en förkortad veckoarbetstid.

Tre veckors lagstadgad semester infördes 1961. En fjärde semestervekca kom 1964—1965. En lagstadgad femte semestervecka beräknas vara införd före 1980. Den allmänna pensionsålder kommer att sänkas från 67 år till 65 år 1976. Det har också beslutats att det samtidigt med sänkningen av pensionsåldern skall ges ökade möjligheter till en rörlig pensionsålder. Vidare kan nämnas att deltidsarbetet fortsätter att öka. För tio år sedan var 13 % vanligen deltidsarbetande. 1975 hade 20 % deltidsarbeteoch 1980väntas 23 % ha deltidsarbete. Alla dessa olika aspekter på arbetstidsförhållandena finns beaktade i utredningen.

Några uppgifter om arbetsmiljön 1974 kan nämnas. De baseras på de löpande undersökningar av levnadsförhållandena, som statistiska centralbyrån börjat genomföra 1974.l De fysiska kraven i arbetet beskrivs på flera sätt. Ex- empelvis anger 21 % av de arbetande att deras arbete dagligen kräver tunga lyft. De psykiska kraven är mycket svåra att mäta. I undersökningen används bl. a. frågor om arbetet är jäktigt eller enformigt. 11 % av de undersökta personerna uppger att arbetet är både jäktigt och enformigt, vilket anses indikera att arbetet i en viss mening är psykiskt krävande. Andelen som uppger sig ha ett svårt smutsande jobb med t. ex. olja, färg eller liknande är 16 %. Andelen som uppger att de ständigt arbetar i ett kraftigt buller är 13 %. 1 den tidigare refererade levnadsnivåundersökningen 1968 ställdes liknande frågor om arbetsmiljön. Olikheter i sättet att ställa frågorna och undersökningarnas karaktär av urvalsundersökningar gör att det f. n. är svårt att uttala sig om eventuella förändringar i arbetsmiljön sedan 1968. Den ! Preliminära uppgifter fortsatta utvecklingen och analysen av statistiken inom området kan even- från undersökningar av tuellt möjliggöra sådana slutsatser. levnadsförhållandena

.. . . .. - 1974, statistiska central- Några prognoser over hur arbetsmiljön kommer att forandras till 1980 byrån 1975_10_31_

har inte funnits att tillgå. Den politiska ambitionen att komma tillrätta med olycksfall och hälsofarliga miljöer är emellertid klart dokumenterad. Ar- betarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen har fått ökade resurser. De nya lagreglerna om arbetarskyddet som införts innebär att skyddsorganisationen på arbetsplatserna fått betydligt ökade befogenheter. Särskilda fonder har skapats med det dubbla syftet att förbättra arbetsmiljön samtidigt som de ger arbetstagarna ett ökat inflytande över investeringarna i företagen. ln— flytandet på arbetsplatserna från de anställda kommer även på andra sätt att öka. Lagstiftningen väntas utvidga förhandlingsrätten till att gälla mer än lön och allmänna anställningsvillkor. Vidare kan nämnas att anställ- ningstryggheten har ökats genom ny lagstiftning.

Inkomst

En av de viktigaste resurser individen förfogar över är inkomsten. [ avsnitt 9.2 har diskuterats inkomsternas fördelning, hur denna förändrats under senare år och vilken allmän betydelse inkomsten har för välfärdsutveck- lingen. Det framgår att inkomstspridningen, på det sätt den mäts i avsnittet, har minskat sedan 1960 och att utvecklingen mot en jämnare fördelning har gått snabbare efter 1968. Bristen på lämplig statistik och definitions- problemens betydelse för de slutsatser man kan dra gör emellertid att re- sultaten får tolkas med försiktighet.

Inkomstfördelningspolitiken under de senaste åren kan beskrivas som en kombination av ökade satsningar på sysselsättningsskapande åtgärder. återkommande skattereformer och ökade transfereringar. Skatteutjämnings— bidrag till kommuner och prispolitik med bl. a. subventionerade livsme- delspriser är andra inslag i denna politik.

Någon heltäckande bild av den framtida inkomstfördelningen kan emel- lertid inte ges utifrån det underlag som finns f. n. När det gäller de framtida skatterna pågår exempelvis ett utredningsarbete vilket kan komma att för— ändra skattesystemets utformning redan fr. o. m. 1977. Innan detta arhete är avslutat går det inte att med någon högre grad av visshet förutsäga vad som händer fram till 1980. Här skall därför bara två faktorer tas upp, vilka båda medverkar till en fortsatt utjämning av inkomsterna under 1975—1980. Den första är den ökade sysselsättningen. Som redan nämnts beräknas an- talet förvärvsarbetande öka med drygt 120000 mellan 1975 och 1980. Att döma av resultaten i avsnitt 9.2 kommer denna sysselsättningsökning, som helt förklaras av en ökad förvärvsfrekvens, att ha en klart utjämnande effekt på inkomstfördelningen samtidigt som den också självfallet får en positiv effekt på inkomsternas nivå.

En annan faktor är de fortsatta förbättringarna av pensionsförmånerna som beslutats för 1975—1980. Den årliga standardhöjningen av folkpensio- nerna som beslutats hittills för de pensionärer som har låg eller ingen ATP och den successiva utbyggnaden av ATP beräknas öka pensionärsgruppens — f. n. får 1,6 miljoner personer folkpension av något slag — reala disponibla inkomst 1975—1980 med 4 % årligen per person. Detta innebär en inkomstök- ning för pensionärsgruppen som ligger klart över genomsnittet för hela be- folkningen, vilket kommer att fortsätta att utjämna standardskillnaden mel- lan pensionärer och andra.

Privat konsumtion

Den materiella standarden ingår som en väsentlig del i de flesta människors välfärdsupplevelse. Här skall den beskrivas genom de inköp som hushållen gör för sina disponibla inkomster, dvs. den privata konsumtionen. I avsnitt 4.4 redovisas och diskuteras olika alternativ fören snabbare eller mer långsam utveckling av den privata konsumtionen. Den snabbare ökningen ger mindre utrymme för insatser inom sjukvård och annan offentlig verksamhet. Den diskussion som förs i avsnittet 4.4 rör således ett viktigt avvägningsproblem inom välfärdspolitiken.

F. n. utgörs 29 %, räknat i 1968 års priser, av den privata konsumtionen av livsmedel, drycker och tobak, vilket framgår av avsnitt 6.3. Ungefär 17 % är bostadskonsumtion, 10 % kläder, skor och andra textilvaror, 5 % bensin, eldningsolja, el m.m., 10 % verkstadsprodukter, 9 % andra indu- strivaror och 20 % konsumtion av tjänster. Hela den privata konsumtionen beräknas i utredningens olika alternativ öka med 1,5—3 % per år 1975—1980.

Konsumtionen av livsmedel väntas vara densamma 1980 som 1975 om man räknar t. ex. hur mycket energi och protein varje person förbrukar. Vi väntas äta något mer kött, fläsk och ost, men mindre mjölk och potatis. I övrigt väntas dagens förbrukning bli i stort sett oförändrad.

Med utgången av 1974 förverkligades ett långsiktigt bostadsbyggnads- program på en miljon färdigställda lägenheter 1965—1974. En stor del av trångboddheten har byggts bort och bostäderna moderniserats. Antalet trång- bodda hushåll kan uppskattas till mellan 5 och 10 % av samtliga hushåll 1975 mot 25 % för 10 år sedan. Detta om man räknar enligt normen högst två personer per rum utöver kök och vardagsrum. Utrymmesstandarden beräknas fram till 1980 öka med 5—10 % om man räknar i antal rum per person. Men det är ändå knappast möjligt att ens till 1985 helt komma ifrån trångboddheten. Andelen omoderna eller halvmoderna lägenheter, dvs. lägenheter utan dusch eller bad, kan uppskattas till högst 15 % 1975 mot det dubbla för 10 år sedan. Fram till 1980 beräknas antalet omoderna eller halvmoderna lägenheter minska ytterligare till nedåt 10% av det totala antalet lägenheter. En något ökad andel av lägenheterna beräknas 1980 finnas i småhus. Dessa förutsättningar ligger bakom den väntade ökningen av den privata bostadskonsumtionen med drygt 2 % per år vilken behandlas i avsnitt 7.3.8.

Beräkningarna av den framtida konsumtionsutvecklingen baseras i stor utsträckning på hur hushållen hittills förändrat sin konsumtion. Beräkning- arna ger en ökningstakt som är lägre än genomsnittet för konsumtionen av kläder, skor m.m. Denna del av konsumtionen samt konsumtionen av privata tjänster väntas öka med l ä 2 % per år. I privata tjänster inräknas reparation och service på bilar, restaurang- och kafébesök, underhållning, radio- och TV-licenser, hår- och skönhetsvård m.m. Ökningen i energi- konsumtionen väntas också bli betydligt långsammare 1975—1980 än under 1960-talet då den ökade med 8 a 9 % per år. Ökningstakten under 1970-talet beräknas bli i medeltal 2 a 3 % per år. Konsumtionen av bilar, båtar, kylskåp, TV-apparater, verktyg, husgeråd, instrument och liknande produkter, som tillverkas i verkstadsindustrin, beräknas däremot öka snabbare än annan konsumtion. Ytterligare en del av konsumtionen som väntas öka relativt

snabbt är resor med buss,järnväg, flyg m. m. inkl. turistresor till utlandet.

Aven vid den snabbaste ökningstakten för den privata konsumtionen kommer — genom att produktiviteten successivt ökar — färre personer att behövas 1980 än 1975 för att producera den privata konsumtionen. Man kan överslagsmässigt räkna med att inemot 2 miljoner personer sysselsätts direkt eller indirekt för att åstadkomma de varor och tjänster som ingår i den privata konsumtionen. Som en jämförelse kan nämnas att närmare 1 miljon personer direkt sysselsätts i den offentliga verksamheten. Drygt 200 000 personer arbetar i näringslivet med att producera de varor och tjänster som behövs i den offentliga verksamheten. Antalet personer som behövs för produktion av privat konsumtion kan uppskattas minska med 50 000—150 000 personer vid de olika alternativa ökningstakterna för privat konsumtion. I gengäld förutsätts den offentliga sysselsättningen komma att öka kraftigt.

Hälsa

Hälsa kan räknas till de välfärdskomponenter som är knutna till individen snarare än omgivningen. Sedan lång tid har man beskrivit den fysiska hälsan hos befolkningen med olika dödlighets- och livslängsmått. För hundra år sedan var medellivslängden för män ca 45 år och för kvinnor 49 år, vilket framgår av den tidigare nämnda ”Levnadsförhållanden”. I dag är den ca 72 år för män och 77 år för kvinnor. Spädbarnsdödligheten har minskat till hälften sedan slutet av 1940-talet. Men under senare år har förändringarna i dödlighetstalen varit små. Några indikatorer på befolkningens hälsotillstånd — vilket naturligtvis är svårt att mäta — kan nämnas. Av de tidigare refererade undersökningarna av levnadsförhållandena framgår att det under hösten 1974 förekom ungefär 7 milj. insjuknanden i den vuxna befolkningen i åldern 16—74 år. Utslaget på antalet personer innebär det att varje vuxen insjuknade i medeltal 1,2 gånger denna höst. Då räknas sjukdomar eller olycksfall som medfört att personen legat till sängs eller hållit sig inomhus i stillhet. Närmare hälften av dessa insjuknanden torde kunna betecknas som förkylningar. Ca 12 % av befolkningen uppger att de har en långvarig sjukdom, besvär efter olycks- fall,ett handikapp eller en annan svaghet som medför att deras arbetsförmåga är nedsatt i hög grad.

Det finns f. n. inte tillräckligt underlag för att kunna uttala sig om be- folkningens hälsa de närmaste åren. Kraven på hälso- och sjukvården kommer emellertid att öka bl. a. på grund av en förskjutning av befolkningens sam- mansättning mot högre åldrar. Enligt landstingens planer kommer en fortsatt kraftig utbyggnad av den öppna vården, bl.a. den förebyggande vården, att ske fram till 1980. Antalet läkarbesök per person och år skulle öka från 2,0 1973 till 2,6 1979. Däremot planeras inte antalet vårdplatser i den slutna vården öka lika kraftigt som under 1960-talet. Planerna anger ca 12 000 nya vårdplatser 1973—1979 inom långvården — en ökning med 35 % — och någon minskning för andra delar av sjukvården.

Långtidsutredningens kalkyler tyder emellertid på att det kan uppstå svå- righeter att finna ett samhällsekonomiskt utrymme för den planerade ut-

byggnaden. Detta gäller även i viss utsträckning utbildningsväsendet, vilket berörs i nästa avsnitt, och annan offentlig verksamhet som i stor utsträckning är inriktad på att öka välfärden. I två av LU:s beräkningsalternativ finns inget utrymme för en ökning av hälso- och sjukvården utöver den ökning som ligger i redan fattade beslut och gjorda åtaganden samt en viss scha— blonmässigt tillräknad standardföljsamhet, dvs. iden s. k. baskalkylen. Var- ken i alternativ I med 3 % årlig ökning av den privata konsumtionen och ingen arbetstidsförkortning eller i alternativ 111 med 2 % årlig ökning av den privata konsumtionen och en samtidig arbetstidsförkortning uppnås den nivå för hälso- och sjukvården som anges i baskalkylen. [ alternativ II med 2 % ärlig ökning i privat konsumtion och ingen arbetstidsförkortning finns det ett visst utrymme för att öka den offentliga verksamheten utöver det som ligger i baskalkylen. I detta alternativ förutsätts att de resurser som står till buds till stor del används till en utökning av hälso-och sjuk- vården.

Men dessa svårigheter att skapa ett realt utrymme för en fortsatt utbyggnad av hälso- och sjukvården är ett förtydligande exempel på de problem som vi mötte i avsnittet 4.4 och som återspeglar avvägningen mellan två olika välfärdskomponenter, nämligen den privata standarden och de kollektiva tjänsterna.

Utbildning

Utbildning kan betraktas som en självständig välfärdskomponent. Utbild- ning. eller kanske snarare kunskaper och färdigheter, kan liksom hälsa räknas till de välfärdskomponenter som är knutna till individen, inte hennes om- givning.

Under 1950- och 1960-talen har utbildningsväsendet reformerats. Det be- handlas något mer ingående i avsnitt 7.3.10. Skolplikten har förlängts och nya skolformer införts. 1950 studerade 800 000 personer och 1970 1 400 000. Antalet personer som efter den obligatoriska skolan sökt sig till gymnasial utbildning steg från ca 40 % av antalet 16-åringar 1960 till över 90 % 1970. Under 1960-talet ökade antalet närvarande i högre utbildning från 37000 till 116 000 men har därefter minskat något. Under senare delen av 1970-talet väntas inga större förändringar av antalet studerande i grundskola, gym- nasieskola eller högskola. Men genom att många fler ungdomar numera ägnar en längre tid åt studier kommer befolkningens utbildning att successivt öka. [ dag har ca 42 % av alla i åldern 16—61 år en utbildning som är kortare än 9 år. 1980 väntas den siffran ha sjunkit till 35 %. Andelen som har 5. k. eftergymnasial utbildning väntas öka från 9 a 10 % i dag till 12 % 1980.'

Samtidigt väntas vuxenutbildningen fortsätta öka och därmed i viss ut- sträckning utjämna skillnader i utbildning mellan äldre och yngre. 1974 deltog 140000 elever i den kommunala vuxenutbildningen. Även många studerande vid universitet och högskolor är numera äldre. Hösten 1974 var ca 40 % av de nyinskrivna äldre än 24 år. Vissa beräkningar tyder på en ökning av vuxenutbildningen med 6 % per år under andra hälften av 1970-talet. Då medräknas inte de vuxna som studerar vid universitet och högskolor. Bland de reformer som beslutats eller föreslagits i syfte att öka

* Information i prognos- frågor 197513; statistiska centralbyrån

möjligheterna till vuxenstudier kan nämnas lagen som ger arbetstagare rätt till ledighet för studier enligt vissa regler, statliga bidrag för uppsökande verksamhet och särskilda vuxenstudiestöd. En grundprincip i planeringen av vuxenutbildning är att göra det möjligt att varva förvärvsarbete och stu- dier.

Miljö

Miljön uppfattas av många som en viktig del av välfärden. Den kan inräknas under de resurser som inte är knutna direkt till individen utan till hennes omgivning. Till en god miljö kan räknas ren luft, rent vatten, en vacker natur, låg bullernivå m.m. Ibland avser begreppet även den inre miljön på arbetsplatsen eller i bostaden. Men dessa har redan berörts i andra delar av detta avsnitt varför vi här endast skall behandla några frågor som berör den yttre miljön. främst luft- och vattenmiljön. [ en särskild bilaga om miljövård i Sverige 1975—1980 till långtidsutredningen har nämligen en in- gående studie gjorts av framför allt sådana miljövårdsinvesteringar som mot- verkar en nedsmutsning av luft och vatten. Det kan i sammanhanget fram- hållas den stora betydelse naturvårdslagen. byggnadslagen, miljöskyddsla- gen, lagen om hälso- och miljöfarliga varor etc. samt den fysiska rikspla- neringen har för den framtida yttre miljön.

Luft- och vattenmiljön har på många platser förbättrats de senaste åren. De omfattande mätningar av förändringarna som f. n. pågår ger emellertid inte ännu möjligheter att dra några definitiva slutsatser om huruvida till- ståndet i luft och vatten generellt sett har förbättrats eller ej. Däremot vet man att utsläppen till sjöar och vattendrag och till atmosfären av väsentligare föroreningar har minskat under perioden 1969/70—1973/74. Åtgärderna för att förbättra vattenmiljön har under de senaste åren i stor utsträckning varit inriktade på att reducera utsläpp till sjöar och vattendrag av sådana ämnen som påverkar syrehushållningen i vattnet. Det kan som exempel nämnas att utsläppen av organiska ämnen och suspenderande ämnen har inemot halverats. Likaså har utsläppen av stoft till atmosfären halverats. Vidare beräknas utsläppen av försurande ämnen som svaveloxider ha minskat något medan en ökning av utsläppen av koloxid och kolväten kunnat motverkas. De investeringar i kommunal avloppsrening, de miljöskyddsåtgärder inom industrin och de åtgärder att reducera avgaser som planeras fram till 1980 och som redovisas i den nämnda bilagan bedöms resultera i utsläppsre- duktioner av samma storlek som de under 1969—1974.

10. Utblick mot sekelskiftet1

10.1. Bakgrund och förutsättningar

10.1.1. Inledning

Tyngdpunkten i utredningsarbetet har i 1975 års långtidsutredning liksom i tidigare utredningar legat på femårsperspektivet. I detta kapitel görs ett försök att utsträcka kalkylerna fram mot sekelskiftet. En mera långsiktig översikt bör göras för att i god tid ge underlag för en diskussion av mera långsiktiga avvägningsproblem. På kortare sikt begränsas politikens rörlighet av redan fattade beslut och utlovade reformer. En långsiktig över- sikt bör därför kunna ge utrymme för friare val av alternativ för den framtida utvecklingen än vad som är fallet på fem års sikt.

Erfarenheterna från tidigare långtidsutredningar har visat på behovet av att man arbetar med olika alternativ såväl vad gäller tillväxtens betingelser som själva tillväxtmålen. Genom olika val av sparkvot kan tillväxttakten påverkas. Tillväxttaktens storlek har sedan bl. a. betydelse för möjligheterna att expandera den offentliga sektorn vid bibehållen balans i samhällseko- nomin samtidigt som olika tillväxttakter ställer olika krav i fråga om den yttre balansen. Ju snabbare tillväxt desto större importbehov och därmed desto större krav på exportens ökningstakt. Dessutom ställer skilda till- växtalternativ olika krav i fråga om energi och råvaruförbrukning.

En central uppgift för långtidsutredningarna har alltid varit att analysera förutsättningarna för en balanserad utveckling av samhällsekonomin. Be- greppet balans står därvid för en sammanvägning av olika mål, t.ex. pris- stabilitetsmål, mål ifråga om inkomstutjämning, sysselsättningsnivå, extern— balans, produktionstillväxt och miljökrav. Önskemålet om balans kan for- muleras i flera olika dimensioner.

Långtidsutredningens analys omfattar främst produktionssystemet. Balan- serad utveckling av produktionssystemet innefattar sådana övergripande po- litiska mål som full sysselsättning, en rimlig prisstabilitet samt en balanserad utveckling av betalningsströmmarna gentemot utlandet. På lång sikt till- kommer dessutom målsättningen om att uppnå en näringsstruktur som är i jämvikt med avseende på de teknologiska förutsättningarna, den in- ternationella bakgrunden samt medborgarnas önskemål om produktion av olika varor i dag och i framtiden.

1Detta kapitel har

Produktionssystemet utvecklas emellertid i ständig växelverkan med det utarbetats av Tomas ekologiska systemet. l produktionsprocessen förbrukas olika slag av natur— Restad.

tillgångar varav en del är reproducerbara medan andra inte kan reproduceras. Samtidigt som produktionssystemet förbrukar knappa naturtillgångar står det i förbindelse med det ekologiska systemet genom utsläpp av avfalls- produkter i luften och vattnet. Målet om en balanserad utveckling med hänsyn till det ekologiska systemet innebär bl. a. att produktionstillväxten och dess innehåll anpassas både till den långsiktiga tillgången på natur- resurser och till omgivningens förmåga att absorbera olika avfallsprodukter. Svårbedömbara faktorer på längre sikt utgörs i detta avseende av utveck- lingen inom återvinnings- och reningstekniken. Dessutom är tillgången på naturresurser i praktiken inte given en gång för alla utan beroende bl. a. av utvinningsteknikens utveckling samt av den relativa prisutvecklingen. Naturtillgångar som i dag inte är lönsamma att exploatera kan bli lönsamma med en ny teknologi och vid andra relativa priser.

Hela folkhushållets verksamhet syftar i sista hand till att fylla mänskliga behov. Produktionssystemet utvecklas alltså även i växelverkan med det sociala systemet. Planeringen av framtidens samhälle tar sin utgångspunkt i individens behov inte bara i fråga om konsumtion utan också när det gäller trygghet och sociala kontaktmöjligheter. Begreppet konsumtion bör i detta sammanhang tolkas i vidaste bemärkelse och inkludera såväl mate- riella som icke materiella nyttigheter. Även kapitalbegreppet bör ges en vid tolkning. Samhällskapitalet i vid bemärkelse inkluderar sålunda inte enbart realkapital i form av maskiner och byggnader utan också mänskligt kapital i form av utbildnings- och kulturkapital. Ytterligare ett krav på en socialt balanserad utveckling är att vinsterna av utvecklingen fördelasjämnt mellan olika grupper i samhället. En ökning av nationens samlade pro- duktionsresultat innebär i allmänhet inte en lika stor välfärdsvinst för alla grupper. Vissa kan t. o. m. göra förluster. För att utvecklingen skall fortgå under social balans krävs därför att bl. a. skattepolitiken utformas så att det ökade produktionsresultatet bidrar till en ökad utjämning mellan män- niskorna.

Om utvecklingen inom produktionssystemet skulle medföra balansrubb- ningar inom andra system måste en anpassning ske. Detta kant. ex. innebära avkall på tillväxten i den materiella konsumtionen till förmån för satsningar på förbättringar av den yttre och inre miljön. Det kan också innebära att en större del av produktivitetsvinsten tas ut som immateriell konsumtion i form av ökad fritid och olika former av kulturaktiviteter. Vi skall emellertid hålla i minnet att en förutsättning för många miljöförbättrande eller re- sursbesparande åtgärder utgörs av en fortsatt produktionstillväxt, om än med en annan inriktning än den nuvarande. Även fritidskonsumtionen krä- ver materiella investeringar i t. ex. fritidshus, fritidsgårdar och kulturin— stitutioner men även av mera traditionellt slag.

En ökad produktionstillväxt är huvudsakligen ett medel att öka välfärden i samhället. Det är tillväxtens innehåll som är av betydelse. En balanserad tillväxtpolitik i nuläget består bl. a. i att vi satsar på en produktionsstruktur som minskar luft- och vattenföroreningarna och som förbrukar mindre av knappa naturtillgångar samtidigt som olika avfallsprodukter bringas tillbaka i produktionsprocessen genom återcirkulation så snart detta är lönsamt från samhällsekonomiska kriterier.

10.1.2. Jämviktstillväxt och perspektivplanering

För att på ett meningsfullt sätt kunna diskutera skilda utvecklingsvägar i ett långsiktigt perspektiv måste vi bestämma någon form av riktmärke för de olika kalkylerna. ] den modellstudie som utförts i anslutning till arbetet med långtidsutredningen framhålles att det varken är nödvändigt eller ens önskvärt att ställa upp mer eller mindre godtyckliga villkor för ekonomin vid slutet av analysperioden”. Långt innan det uppsatta målet har uppnåtts kommer förändringar i förutsättningarna för kalkylen att nöd- vändiggöra en revidering. Mot denna bakgrund och eftersom samhällets planeringshorisont måste innefatta samtliga kommande generationers in- tressen samtidigt som planeringen måste utformas så att framtida genera- tioners handlingsfrihet inte binds, synes det i stället rimligt att utnyttja tillstånd av jämviktstillväxt som riktmärken i en rullande planeringsprocess.

Under jämviktstillväxt utvecklas produktion, samhällskapital och inves- teringar likformigt. Den gemensamma tillväxttakten bestäms enligt kon- ventionell ekonomisk teori av arbetskraftstillgången och styrkan i den tek- niska utvecklingen. Man brukar tala om den yttre resurstillväxten. En verklig utveckling underjämviktstillväxt kommer emellertid aldrig att uppnås. Så- dana förlopp utgör endast teoretiska hjälpmedel. Hypotetiskt uppnås jäm- viktstillväxt när ekonomin utvecklas utan yttre störningar vid en given sparkvot och vid ett givet långsiktigt avkastningskrav för kapitalet. Vid en höjning av sparkvoten förskjuts den långsiktiga basen för både pro- duktionens och konsumtionens jämviktstillväxt till en allt högre nivå. Det kapitalbildningsprogram som med avseende på konsumtionsutfall utgör den övre gränsen i denna process brukar kallas för kapitalbildningens gyllene re- gel. 2 Denna regel bestämmer den på lång sikt högsta möjliga nivån för konsumtionstillväxt och investeringskvot.

Det synsätt som ovan relaterats leder fram till en perspektivplanerings- filosofi. Denna illustreras i anslutning till ett principdiagram där olika jäm- viktstillväxtbanor representeras av samhällskapitalets utveckling (se diagram 101).

Vi tänker oss att tidpunkten TO representerar det första analystillfället och att samhällskapitalets faktiska storlek här uppgår till ett värde av KO milj. kr. Vid ett givet långsiktigt avkastningskrav finns det emellertid också ett långsiktigt jämvikts- värde för kapitalstocken i utgångsläget. Detta är den önskade kapitalstocken och vi utmärker denna med K*0 i diagrammet. Endast om kravet på framtida avkastning exakt överensstämmer med vad som faktiskt realiseras, överensstämmer den önskade och den faktiska kapitalstocken. Om så är fallet fortgår utvecklingen under jäm- viktstillväxt vid oförändrad sparkvot. I diagrammets exempel antar vi emellertid att kravet på framtida avkastning sättes lägre än den rådande. Den önskade kapitalstocken är då större än den faktiska och planeringen inriktas på att sluta detta gap. Jäm- viktstillväxbanan genom K*0 utnyttjas därvid som riktmärke. Innan ekonomin har nått upp till denna jämviktstillväxtbana antar vi att det är dags att revidera analysen. På grundval av de teknologiska förutsättningar, den arbetskraftstillväxt samt det av- kastningskrav som då är aktuellt bestäms en ny jämviktstillväxtbana som riktmärke för den önskade kapitalstocken fram till Tz då analysen ånyo revideras. På detta sätt rullar perspektivanalysen vidare. Horisonten för analysen är i princip oändlig medan den relevanta analysperioden är relativt kort.

' Denna studie, kommer att publiceras som en särskild bilaga

till långtidsutredningen.

2 En elementär presenta- tion av den gyllene re- geln återfinns i Skandi- naviska bankens kvartals- skrift l97l:2.

Diagram 10.1 Principdia- gram _/ör perspektivplane- ring.

1 Se Rev. of economic studies, Symposium on the economics of ex— haustible resources 1974.

Samhällets kapitalstock (K)

To T1 Tz Tid

Under senare år har produktionssystemets relation till det ekologiska sy- stemet mer och mer kommit att uppmärksammas. Sett ur denna synvinkel är det råvarutillgången, återvinningstekniken samt recipienternas förmåga till nedbrytning av avfallsprodukter snarare än sysselsättningstillväxten som sätter gräns för den långsiktiga tillväxten. En teoribildning på detta område är under utveckling men har ännu inte nått en sådan form att den kan användas för praktiska ändamål.l Man kan emellertid hävda att en analys av jämviktstillväxtekonomier, där antagandena om yttre resurs- tillväxt och vad som begränsar tillväxten kan varieras, 'är av betydligt större praktiskt intresse än den relativt naiva nolltillväxtdiskussionen. Lika litet som en hög tillväxttakt kan betraktas som ett mål i sig, kan nolltillväxt i sig själv betraktas som något eftersträvansvärt. Det är inte heller troligt att nolltillväxt är en nödvändighet. Vi måste bl. a. räkna med det tillväxt- utrymme som ett effektivare utnyttjande av råvarorna ger upphov till. I brist på en enhetlig teori som till fullo omfattar samspelet mellan kapital- bildning, råvaruförbrukning och ekonomisk utveckling har vi försökt be- lysa vissa begränsade aspekter av energi- och råvaruhushållningen med speciella kalkyler. Dessa redovisas i avsnitt 10.2.4.

10.1.3. Den långsiktiga kalkylmodellen

För att på ett konsistent sätt kunna diskutera den problematik som över- siktligt berörts ovan krävs en modell av ekonomins funktionssätt på lång sikt. Det är svårt att utveckla en modell som till fullo beaktar alla pro- blem. Därför har separata modeller utvecklats för att belysa den medel- fristiga och den långsiktiga problematiken. Den grundläggande strukturen är gemensam i båda modellerna. Bägge bygger på input—output-teknik i kombination med ekonometriskt skattade funktioner, som beskriver ut- vecklingen av den privata konsumtionen. En väsentlig skillnad mellan

den medelfristiga modellen och långsiktsmodellen är att i den förra inves- teringarnas kapacitetsskapande effekt implicit innefattas av analysen. På fem års sikt kan nämligen konjunkturella förändringar i kapacitetsutnytt- jandet förväntas vara den dominerande faktorn (jämför avsnitt 1.5). I ett längre tidsperspektiv blir emellertid återkopplingen från investeringar till kapacitetsuppbyggnad central. Dessutom karaktäriseras lång sikt av att ka- pital och arbetskraftsresurser kan ersätta varandra i produktionsprocessen. Hänsyn tas till detta förhållande i långsiktsmodellen genom en produk- tionsfunktionsansats. Till skillnad från den medelfristiga modellen inne- håller långsiktsmodellen dessutom en jämviktsskapande prismekanism.

De exogena variablerna i långsiktsmodellen, för vilka alltså fristående antaganden eller prognoser måste göras, kan delas in i två grupper. Den första gruppen innehåller sådana storheter som inte direkt kan påverkas av den ekonomiska politiken. Hit hör bl. a. utvecklingen av terms-of—trade samt utvecklingen av de 5. k. restfaktorerna (se nedan). Den andra gruppen innefattar vad som skulle kunna kallas strategivalsparametrar. Dessa kan mer eller mindre direkt göras till föremål för ekonomiskt politiska beslut och omfattar i modellen följande variabler:

. Totala kapitalbildningen . Offentliga sektorns kapitalbildning . Bostadssektorns kapitalbildning . Totala sysselsättningen . Offentliga sektorns sysselsättning . Bostadssektorns sysselsättning . Lagerinvesteringama . Betalningsbalanskravet

De val av alternativ som kan göras i modellen gäller sålunda främst re- sursernas fördelning mellan konsumtion och sparande över huvud taget och mellan olika former av konsumtion, såsom offentlig konsumtion, kon- sumtion av bostadstjänster och övrig privat konsumtion. Fördelningen av konsumtionen på olika näringssektorer framkommer däremot som resultat av modellkalkylen. Inom modellen bestäms dessutom bl. a. den sektorvisa produktionsutvecklingen, sysselsättningsutvecklingen samt kapitalstocks- och investeringsutvecklingen.

Mot efterfrågan på olika nyttigheter står begränsade resurser. Alla öns- kemål kan inte realiseras. Det krävs styrning av de knappa resurserna för att utvecklingen skall ske under samhällsekonomisk balans. I en mark- nadsekonomi sker detta via prissystemet. Stigande priser på en resurs leder till ökad sparsamhet medan fallande priser uppmuntrar till ökad användning. Stigande priser på en vara leder primärt till ökade vinster. Detta är en signal till ökad produktion av denna vara.

I modellen antas i allmänhet att de s.k. näringslivssektorerna söker maximera sin vinst. Den offentliga sektorn samt bostadssektorn lämnas utanför detta förklaringsschema. Den andel av ekonomins resurser som går till dessa sektorer bestäms, som vi redan ovan nämnt, utanför model- len. För att göra det möjligt att analysera konsekvenserna av en planerad utveckling i någon eller några av näringslivets sektorer innehåller model- len emellertid också möjligheter att i stället låta ett godtyckligt antal sek-

] Formellt beskrivs mo- dellen av en första ord- ningens differentialekva- tion med ett stort antal linjära och icke linjära bi— villkor. Differentialekva- tionen beskriver den dy- namiska återkopplingen som ligger i nettoinveste- ringarnas kapacitetsska- pande effekt. Lösning av modellen sker stegvis med utgångspunkt från linjära approximationer. För en utförlig redogörel- se av modellen se bila- ga 7.

2 Frågan om en på lång sikt balanserad utveck— ling är till sin natur ett flerperiodiskt jämvikts- problem som måste an- gripas med dynamisk analys. Konsekvenserna för framtiden av i dag fattade beslut måste om- fattas av analysmodellen. långsiktsmodellen är en flersektors tillväxtmodell (MSG-modell) av samma typ som den som utnytt- jas i den norska perSpek- tivplaneringen och som ursprungligen utvecklats av professor Leif Johan- sen. Arbete med liknan- de modeller äger rum förutom i Norge också i Danmark och inom ECE—sekretariatet i Ge-

néve.

torer minimera sina kostnader vid en given produktionstillväxt. Denna möjlighet hos modellen har utnyttjats vid analysen av yttre begränsningar för produktionstillväxten i avsnitt 10.2.4.

Modellens funktionssätt kan i stora drag beskrivas på följande sätt. Som en kon- sekvens av produktivitetstillväxt. minskade åtgångstal för råvaror och halvfabrikat samt genom nyinvesteringar ökar konsumtionsutrymmet på lång sikt. Modellen för- delar denna ökning på olika varugrupper i enlighet med de olika varornas utgifts- elasticiteter. Efterfrågeökningen leder primärt till förändrade relativa priser som ten- derar att hålla tillbaka efterfrågeökningen. Modellen reglerar detta via de olika va- rornas priselasticiteter. Prisförändringarna leder också till förändrade vinster. Detta är en signal till en förändrad produktionsstruktur som i sin tur leder till förändring— ar i efterfrågan på produktionsfaktorer. Konkurrensen om arbetskraft och kapital kan därvid komma att ändra relationen mellan löne- och kapitalkostnader. Nya fö- retag kan därför komma att välja en annan kapitalintensitet än redan etablerade fö- retag. I modellen sker detta val på grundval av produktionsfunktionerna som för varje bransch beskriver substitutionsmöjligheterna mellan kapital och arbetskraft. Under expansionen ökar även importen. Modellen reglerar detta via importkvoter som är specifika för varje bransch. Vid bibehållen yttre balans ställer importökning- en krav på ökad export. Denna exportökning bestäms i modellen på grundval av ett betalningsbalansvillkor, exogena antaganden om importprisutvecklingen samt branschspecifika exportkvoter.

Modellen kan under varierande antaganden ge underlag vid bedömning av den framtida produktionsstrukturen, sysselsättningsstrukturen och ka- pitalbehoven inom olika sektorer när tidsperspektivet utsträcks så långt att kapital- och arbetskraftsresurser kan antas ersätta varandra i produktions- processen. Analysen i denna rapport genomförs under olika förutsättning- ar om resursernas fördelning mellan omedelbar användning och investe- ring. Dessutom diskuteras sambandet mellan valet av tillväxttakt och energi- och råvaruanvändning samt produktionstillväxtens relation till oli- ka yttre balanskrav.

Modellens centrala funktioner beskrivs av ett enkelt flödesdiagram.l Produktionsresultatet i varje sektor framkommer som en konsekvens av insatser av realkapital och arbetskraft. Produktionsresultatet fördelas sedan i modellen på olika användningar. En del går tillbaka till produktionssy- stemet i form av insatsleveranser och investeringar. En annan del går till export för att betala för den import som krävs. Resten av produktions- resultatet går till konsumtion. Avvägningen mellan konsumtion och in- vesteringar sker på grundval av en värdering av det framtida konsumtions- utfallet.

De kalkyler för den framtida utvecklingen som presenteras i de följande avsnitten får varken ses som en prognos för den mest sannolika utvecklingen eller som en plan för den mest önskvärda. Ambitionsnivån ligger mycket lägre. Avsikten är att på ett konsistent sätt analysera konsekvenserna av olika framtidsbedömningar inom en enhetlig ram. Resultaten kan snarast betecknas som betingade prognoser. Den grundläggande betingelsen ligger därvid i modellstrukturen.2 Varje modell måste innehålla förenklingar. De största begränsningarna hos långsiktsmodellen ligger i tixerandet av input- outputkoefficienterna samt av import- och exportstrukturen. Endast i de alternativkalkyler som presenteras i avsnitt 10.2.4 görs specifika antagan-

Arbetskraft och teknisk utveckling

Värdering

Konsumtion

Utrikeshandel

Val av sparkvot

Produktion

lj

lnsatsleveranser

Realkapital

Diagram 10.2 Princip- Avskrivning schema för långsikts— mode/len.

den om utvecklingen i vissa input—outputkoefficienter samt i vissa im- port- och exportkvoter. Att vi inte generellt har försökt prognostisera ut- vecklingen av dessa koefficienter sammanhänger med den stora osäkerhet som på 20 års sikt vidlåder denna utveckling. Speciellt gäller detta utrikes- handeln. För att renodla analysen till effekterna av förändringar i kapital- bildningstakten har vi därför i huvudkalkylerna valt en oförändrad struk- tur.

10.1.4. Val av sektorindelning och kalkylalternativ

Tillståndet för svensk ekonomi 1980 har tidigare i rapporten räknats fram i form av ett antal betingade prognoser. Vi utgår i vår utblick mot sekelskiftet från alternativ 11. Detta val får emellertid inte tolkas så att vi betraktar detta alternativ som en huvudkalkyl. Ambitionen har endast varit att be- gränsa antalet alternativ i de fortsatta beräkningarna. Även valet av slut- tidpunkt för kalkylerna är tentativt. Årtalet 2000 skall inte tas bokstavligen. Det representerar bara en framtida tidpunkt och med den stora osäkerhet som omgärdar analysen kan den situation som skisseras förskjutas både bakåt och framåt i tiden.

Som grund för sektorindelningen ligger en uppdelning av ekonomin i offentlig sektor, bostäder och näringsliv. Kapitalbildningen inom bostadssek- torn och den offentliga sektorn bestäms av målsättningar utanför modellen. Näringslivet har delats upp på 13 delsektorer och fördelningen av såväl

Tabell 10.1 Produktionssektorernas andelar av olika makroekonomiska storheter 1970 och 1980

Procent av resp. variabels totala storlek

Nr Sektor

v—NMVVWNDINOOON

10 11 12 13 14 15

Jordbruk m.m. Skogsbruk Extraktiv industri Livsmedelsindustri Träindustri Metallindustri Kemisk industri Övrig industri Byggnadsindustri Energiproduktion Transporttjänster Handel Privata tjänster Offentliga tjänster Bostadstjänster Hela ekonomin

Produk— tion”

1970 1980

2,9 2,4 1,4 1,4 0,9 1,1 9,3 8,1 6,1 7,3 17,8 21,6 2,7 4,0 7,5 6,1 10,2 8,3 3,5 3,6 5,3 4,9 7,3 7,0 8,9 8,1 10,9 11,1 5,5 5,2

100 100

Syssel- sättning

1970

5,7 2,0 0,5 2,6 4,4

13,9 1,5 6,3 10,6 0,8 7,4 13,4 13.2 17,4 0,5

100

1980

4,0 1,1 0,4 1,9 4,1 13,7 1,7 4,5 8,8 0,8 6,9 12,9 12,6 26,0 0,6

100

Kapital-

stock

1970

4,6 0,8 0,6 1,4 3,5 6,5 1,2 2,8 1,4 5,6 9,1 3,2 5,6 13,1 40,6

100

1980

3,4 0,8 0,8 1,4 4,3 8,4 1,2 2,6 1,2 6,4 7,8 3,2 7,6 15,0 35,9

100

lnveste-

ringar

1970

2,5 1,1 0,7 2,0 3,9 7,5 1,5 2,5 2,5 5,3 7,8 4,9 9,2 20,6 28,1

100

1980

2,6 1,5 1,1 1,3 6,6 13,8 2,1 2.7 2,2 7,1 5,9 3,1 9,6 15,2 25,0

100

Export

1970

lmpon

Konsum- tion

1980 1970 1980 1970 1980

1,1 0,8 3,8 1.5

17,6 47,4 4.4 5,7

1,6 10,6 1,3 4,2

0,7 0,2 2,5 1,1 16,5 55,4 6,5 6,2 0,4 5,4 2,0 3,0 4,9 0,2 4,2 6,1 1,8 38,7 9,8 13,3

7,1 3,9 1,2 8,9

3,0 0,1 4,0 5,5 2,5 42,5 12,8 14,4 3,0 2,7 1,6 8,0

3,1 2,7 0,1 0,1

18,3 16,5 1.3 1,2 5,9 7,6 2,3 2,6

10.5 9.8 2,1 2,0 3,1 3,0

11,2 10,7 29,9 14,2 14,0

100 100 100 100 100 100

a Redovisade produktionsandelar gäller bruttoproduktion inkl. insatsleveranser. De andelar av produktionen som redovisats i övriga kapitel i utredningen

avser däremot förädlingsvärdet.

kapital- som arbetskraftsresurserna mellan olika näringsgrenar bestäms av modellen. 1 tabell 10.1 anges de olika sektorernas andelar 1970 och 1980 av en rad viktiga makroekonomiska storheter. Kalkylen för 1980 är baserad på alternativ 11.

De kalkyler som gjorts för perioden 1980—2000 belyser främst konsekven- serna av olika val av kapitalbildningstakt för utvecklingen av produktion, privat konsumtion samt för den framtida sektorstrukturen. Tre olika al- ternativ där den totala kapitalstockens tillväxt varierar mellan 2 och 4 % per år räknats fram. Dessa kalkyler knyts till valet av långsiktig spar- kvot och långsiktigt avkastningskrav genom en enkel makromodell.l Ett mellanalternativ utgörs av jämviktstillväxtkalkylen i vilken den totala produktionen, kapitalstocken samt konsumtionen växer likformigt i takt med den yttre resurstillväxten i form av teknisk utveckling (restfaktor) och arbetskraftstillgång. Enligt gjorda förutsättningar uppnås en jämvikts- tillväxttakt på ca 3 % per år.2

En accelererad ökningstakt för kapitalstocken leder till snabbare tillväxt i produktionen och på sikt även i konsumtionsutrymmet. En ökning av tillväxttakten leder emellertid också till ökad förbrukning av energi och råvaror. Till 3-procentsalternativet för kapitalbildningen har vi därför fogat två kalkyler som belyser konsekvenserna av besparingar och begränsningar i råvaruanvändningen. Förutom energi har vi därvid valt att diskutera för- brukningen av skogsråvaror. Valet av just skogsråvaror skall ses mera som ett exempel än som ett utslag av en uppfattning att denna sektor utgör det mest akuta råvaruproblemet.

Som ett sista alternativ har vi även lagt in ett hypotetiskt antagande om att terms-of—trade försämras med 2 % per år. Detta har vi gjort för att mot bakgrund av den pågående internationella diskussionen om en ny ekonomisk världsordning försöka analysera konsekvenserna för ett så typiskt i-land som Sverige av en klart snabbare prisstegring på u-ländernas export- produkter. Som huvudalternativ i de följande uträkningarna gäller dock

Tabell 10.2 Beskrivning av beräkningsalternativen 1980—2000

Kapitalstocks- Input—output— Utrikeshandels- Ransonering tillväxt struktur struktur Alt. A 3 % per år 1980 1980 — Alt. B 2 % per år 1980 1980 _ Alt. C 4 % per år 1980 1980 — Alt. D 3 % per år Minskade ener— 1980 Energi giåtgångstal Alt. E 3 % per år Minskade åt— Minskad export— — gångstal för andel för skogs- skogsråvaror produkter. Okad exportandel för metallindustrin. Alt. F 3 % per år 1980 Bytesförhållan- —

det försämras med 2 % per år.

1 För en närmare presen- tation av denna modell se bilaga 7.

2 Jämviktstillväxttakten erhålls genom att restfak— torn översätts till arbets- kraftsbesparing genom division med arbetskraf- tens output-elasticitet. Till detta adderas den volymmässiga arbets- kraftsförändringstakten. Jämviktstillväxttakten bestäms med andra ord av ett mått på den effek- tivitetskorrigerade arbets- kraftstillgångens utveck- ling.

oförändrade terms-of-trade. Beräkningsalternativen för perioden 1980—2000 presenteras i tabell 10.2.

10.2. Kalkyler för utvecklingen 1980—2000

10.2.1. Förutsättningar . för kalkylerna

Vi har i den långsiktiga analysen tagit utgångspunkt i prognoser för sys- selsättnings- och produktivitetsutvecklingen. För utvecklingen inom bo- stadssektorn och den offentliga sektorn har vi endast kunnat göra mycket tentativa uppskattningar. Det samma gäller bytesbalanskravet, lagerinves- teringarna samt utvecklingen av bytesförhållandet med utlandet.

Arbetskraftsutvecklingen

Arbetskraftskalkylen för perioden 1980—2000 bygger vidare på kalkylen för perioden 1975—1980 (se avsnitt 3.4). En grundförutsättning i denna fort- sättningskalkyl utgörs av antagandet om en fortgående utjämning mellan män och kvinnor i fråga om relativa arbetskraftstal, arbetslöshet och ar- betstid. År 2000 har en fullständig utjämning i dessa avseenden skett. Vidare antar vi att nettoinvandringen är noll samt att 30-timmarsveckan är fullständigt genomförd vid slutet av seklet. I tabell 10.3 sammanfattas kalkylen. Under perioden 1980—2000 som helhet kommer den totala sys- selsättningen i timmar enligt denna kalkyl att minska med ca 1/2 procent- enhet per år, dvs. ungefär i samma takt som tidigare. Den ganska krafti- ga arbetstidsförkortningen under analysperioden förväntas i medeltal kompenseras av en ökning i förvärvsfrekvensen. Denna ökning faller helt på kvinnorna. En viss minskning i männens förvärvsfrekvens har inklu— derats i kalkylen som en direkt följd av ökningen i kvinnornas förvärvs- frekvens. Gjorda antaganden leder emellertid till betydande variationer mellan 1980- och 1990-talen. Under 1980-talet dominerar effekten av den ökande förvärvsfrekvensen. Den genomsnittliga minskningen av arbets- kraftsutbudet i timmar uppgår till 0,2 % per år jämfört med 0,6 % under 1990-talet. Effekten av den ökande förvärvsfrekvensen börjar nu ebba ut och arbetstidsförkortningseffekten tar överhand.

Tabell 10.3 Arbetskraftskalkyl för perioden 1980—2000 Årlig procentuell förändring i tillgången på arbetskraft samt förändringen i timmar uppdelad på olika komponenter

1980—1990 1990—2000 Befolkning 0,2 0,2 Arbetskraftstal 0,5 0,2 därav: män —0,1 0 kvinnor 0,6 0,2 Medelarbetstid —0,9 —1,0 Total sysselsättning (timmar) —0,2 —0,6 Total sysselsättning (antal) 0,8 0,3

Utvecklingen av den offentliga tjänsteproduktionen

När vi i det följande diskuterar den offentliga sektorns roll på 20—25 års sikt är det viktigt att hålla i minnet den offentliga sektorns avgränsning. Offentliga tjänster är dels sådana som inte kan delas upp i bitar och säljas på en marknad, t. ex. försvarstjänster, dels sådana där vi av sociala skäl inte vill att marknadskrafterna skall bestämma produktionens omfattning och fördelning, t. ex. sjukvård och undervisning. När vi talar om den of- fentliga sektorns omfattning är detta med andra ord inte liktydigt med om- fattningen av den produktion som drivs i samhällets regi. Sålunda återfinns såväl de affärsdrivande verken som de offentligt ägda bolagen grupperade bland näringslivssektorerna. I tabell 10.4 redovisas den offentliga sektorns andel av bruttoproduktion, konsumtion, sysselsättning och kapitalstock för de båda åren 1970 och 1980.

För alla dessa variabler ökar den offentliga sektorns andel. Mest påtaglig är ökningen av sysselsättningsandelen. Sysselsättningsandelen i timmar ökar från 17,4 % 1970 till 26 % 1980. För perioden 1980—2000 kan man för den totala sysselsättningen räkna med en ökning på ca 1/2 procentenhet i antal. I timmar kan man räkna med en minskning av samma storleksordning. I tabell 10.5 redovisas sysselsättningsandelen i den offentliga sektorn år 2000 vid olika antaganden för den årliga procentuella tillväxten i antalet offentligt sysselsatta. Förändringen i antal under perioden 1980—2000 som helhet kan jämföras med det totala antalet offentligt sysselsatta 1980 upp- delade på ändamålsgrupper (se tabell 10.6). En ökning under perioden 1980—2000 av antalet offentligt sysselsatta med 1 % per år leder under pe-

Tabell 10.4 Den offentliga sektorns andel 1970 och 1980 av bruttoproduktion, kon- sumtion, sysselsättning och kapitalstock Procent

1970 1980 ___—___ Produktion 10,9 11,1 Konsumtion 28,0 29,9 Sysselsättning 17,4 26,0 Kapitalstock 13,1 15,0

Tabell 10.5 Alternativ för den offentliga sektorns sysselsättningsutveckling 1980—2000

Årlig procentuell Andel år 2000 av Förändring i an- tillväxt, antal total sysselsättning, % tal 1980—2000

0 26,3 0 0,5 29,1 128 000 1,0 32,1 268 000 2,0 39,1 591 000 3,0 47,5 980000 3,5 52,4 1 204 000

Tabell 10.6 Antal offentligt sysselsatta uppdelade på ändamål 1980 samt relativa andelar 1970 och 1980

Ändamål Antal sysselsatta Totalt Andel. % 1980 ___—__ _ 1970 1980 Hälso- och sjukvård 350063 28,6 28,8 Undervisning och forskning 265530 24,4 21,8 Socialvård och soc. förs. 333 356 21,4 27,4 Försvar (exkl. vpl) 49 483 6,0 4,1 Övrig offentlig verksamhet 217 568 19,5 17,9 Samtliga 1 216 000 100 100

rioden som helhet till en sysselsättningsexpansion jämförbar med det tota- la antalet sysselsatta inom undervisning och forskning 1980. Vid en ök- ningstakt på 3,5 % per år fördubblas ungefärligen det totala antalet offent- ligt sysselsatta under perioden.

Som beskrivits i detalj i avsnitt 7.3.10 utesluts produktivitetsstegringar definitionsmässigt i den offentliga sektorn. Detta sätt att mäta den offent- liga produktionen utesluter naturligtvis inte att man i realiteten har beak- tansvärda produktivitetsförbättringar inom denna verksamhet. Å andra si- dan tycks det i allmänhet historiskt ha varit så att produktivitetsvinsterna inom arbetsintensiva sektorer har varit mindre än i sektorer med en lägre arbetsintensitet. Tjänstesektorerna i näringslivet har t. ex. i allmänhet haft en betydligt ogynnsammare produktivitetsutveckling än den kapitalinten- sivare industrisektorn.

För perioden 1980—2000 har vi räknat med en tillväxttakt för den offentliga produktionsvolymen på 3 % per år. I förhållande till perioden 1960—1973 innebär detta en nedjustering med ca två procentenheter. I förhållande till perioden 1970—1980 (enligt alternativ II) innebär det en i stort sett oförändrad utveckling. Emellertid inför vi nu explicit ett antagande om en produk- tivitetstillväxt i offentlig verksamhet på i genomsnitt 1 % per år. Produk- tionsökningen med 3 % per år kan då genomföras vid en årlig ökning av arbetskraftsinsatsen i timmar på 2 %. För att realisera en produktivitetsvinst på 1 % per år krävs med all sannolikhet en ökning av kapitalintensiteten. Vi har därför antagit att kapitalstocken i offentliga sektorn tillväxer med 3,5 % per år under perioden 1980—2000, vilket innebär en ökning av kapi- talintensiteten med 1,5 % per år. Detta är lika mycket som den beräknade ökningstakten under perioden 1970—1980.

Det finns skäl att stryka under det element av godtycke som ligger i vårt val av utvecklingsalternativ för den offentliga sektorn. En mera un- derbyggd kalkyl måste utgå från bedömningar av behovet av olika offentliga tjänster samt av resursbehoven inom olika ändamålskategorier.

Utvecklingen av bostadsbeståndet

För bostadsbeståndet har vi antagit en tillväxt i fasta priser på 2 % per år under perioden 1980—2000. Mot bakgrund av resultaten i avsnitt 7.3.8 kan den angivna bostadskapitalstockstillväxten beräknas komma till stånd vid en tillväxt av den totala realinkomsten i hushållen på 2—2,5 % per år. Bo- stadsbeståndet kan antas bestå av knappt 3,6 miljoner lägenheter vid 1980- talets början, se tabell 10.7. Om den antagna tillväxten enbart innebure att antalet lägenheter ökade utan att lägenhetsstorleken förändrades, skulle till- skottet av lägenheter bli mycket betydande. Man får emellertid utgå från att utrymmes- och utrustningsstandarden även framdeles kommer att öka. Om lägenhetsstorleken, räknat som rum per lägenhet, ökade i samma takt som under 1960-talet skulle antalet rumsenheter per lägenhet uppgå till 5 vid sekelskiftet mot drygt 4 1980. Vid en ökning av det totala antalet rumsenheter på 2 % per år blir nettotillskottet av lägenheter därmed knappt 40000 per år. Den låga genomsnittsåldern i beståndet medför att ersätt- ningSproduktionen kan beräknas bli lägre än tidigare. En total nyproduktion om 60000 a 70 000 lägenheter per år förefaller därför trolig mot bakgrund av gjorda förutsättningar.

Restfaktorns utveckling

Restfaktorn innefattar definitionsmässigt allt som påverkar produktionsvo- lymen i de olika sektorerna utöver den volymmässiga förändringen i in- satserna av arbetskraft och kapital. Den kan betraktas som en generaliserad produktivitet och omfattar t. ex. förändringar i kapacitetsutnyttjande, pro- duktivitetsvinster förorsakade av strukturrationalisering, rationaliserings- vinster som uppstår genom förskjutningar kapitalstockens ålderssamman- sättning och teknisk utveckling. Åter andra produktivitetsvinster som fångas upp av restfaktorn uppstår genom tillväxt av humankapitalet i form av en högre utbildningsnivå, ett ökat tekniskt kunnande samt en bättre folk- hälsa.

Eftersom restfaktorn historiskt förklarar en mycket stor del av den totala produktionstillväxten måste bedömningar av restfaktorns framtida utveck- ling bli avgörande för de långsiktiga kalkylerna. Med hjälp av statistiska metoder kan man i princip dela upp restfaktorns historiska utveckling i

Tabell 10.7 Utvecklingen av bostadsbeståndet 1945—2000

Antal lägen- Antal rums- Årligt netto- Årligt brutto- heter, enheter per tillskott av tillskott av 1 OOO-tal lägenhet lägenheter lägenheter (nybyggnad) 1945 2102 3,1 38 200 54 800 1960 2675 3,4 50 600 92 900 1970 3181 3,8 40 400 81600 1980 3 585 4,1 2000 4 400 5,0 39 000 60 000—70 000

' Med begreppet auto- noma tekniska framsteg avses den del av restfak- torn som har sin orsak i människans påhittighet. Det är den hypotetiska produktivitetsvinst som samhället gör oberoende av överflyttningsvinster, strukturomvandling, ka- pitalbildning etc.

2 Se Karl G. Jungenfelt, Produktivitet och kapital- mängd inom den svens- ka industrin under efter- krigstiden, SOU 1962:11. Se även L. Lorentsen, Produksjonsstruktur og teknisk endring i MSG- modellen, Oslo 1973 (stencil) samt Y. Åberg, Produktion och produkti- vitet i Sverige 1861—1965, IUI 1969.

en rad olika komponenter, t. ex. strukturomvandlingseffekter, kapacitetsut- nyttjandeeffekter, utbildningseffekter etc. Metodiken går ut på att söka lart- lägga kvalitetskomponenterna i arbetskrafts- och kapitalstocksutvecklirgen och att därefter korrigera arbetskrafts- och kapitalmåtten. Det som till sist återstår av restfaktorn ger uttryck för autonoma tekniska framsteg.1 En sådan undersökning reser emellertid betydande problem av både teoretisk ocl* da- tateknisk natur. De problem som är förknippade med ekonometriska pro- duktionsfunktionsstudier har strukits under både i svenska och utländska undersökningar. Redan i samband med 1959 års långtidsutredning gjodes försök att utvärdera olika metoder för produktionsfunktionsanalys. Härvid befanns den s.k. fördelningsmetoden ge de mest tillförlitliga resultaten. Detta är också den metod som kommit till användning i denna studie.2 Metoden har fått sitt namn av att effekten på förädlingsvärdet av förändrhgar i faktorinsatserna, de s.k. outputelasticiteterna, uppskattas med hjälp av fördelningen av faktorinkomsterna.

1 tabell 10.8 nedan anges restfaktorns utveckling för hela ekonomin Jpp- delad på femårsintervall från 1960—1980. Perioden 1975—1980 avser prognoser enligt den medelfristiga kalkylen. Det är intressant att notera att samtdigt som restfaktorn nästan halverats i absoluta tal har dess andel i förklaringen av produktionstillväxten legat kvar på ungefär samma höga nivå s(m i perioden 1960—1965.

Restfaktorns successiva nedgång accelereras i perioden 1970—1975. Detta skall ses mot bakgrund av en samtidig nedgång i kapitalbildningstakten. Eftersom den tekniska utvecklingen i mycket hög grad är bunden till ny- investeringar leder en uppbromsning till en minskning av restfaktorn även vid oförändrad utveckling av den autonoma tekniska utvecklingen.

Några bestämda prognoser för restfaktorns utveckling under perioden 1980—2000 vore naturligtvis mycket svåra att göra även om det funnes pro- duktionsfunktionsstudier att tillgå. I ett kortare perspektiv är problemet del- vis mera hanterbart. Hela långtidsutredningsförfarandet går bl.a. ut på att genom enkäter, analyser och diskussioner nå fram till en konsistent bild av produktivitetsutvecklingen för den närmast framförliggande femårspe- rioden. Även om detta analysschema inte explicit innefattar restfaktorns utveckling så kan summan av gjorda antaganden översättas i en utveck- lingsbana för restfaktorn. I tabell 10.9 nedan anges utvecklingen av pro- duktion, kapitalstockar, sysselsättning och restfaktor för perioderna

Tabell 10.8 Restfaktorns utveckling 1960—1980

Period Årlig volymförändring Restfaktor Kapital Syssel- Produk- Absolut % av produk- sättning tion tionstillväxt 1960—1965 4.1 0.2 5.3 3,7 69,8 1965—1970 4,2 — 0.5 4,0 2,8 70,0 1970—1975 3,5 -0,9 3,1 2,4 77,4 1975—1980 2,8—2 9 — 0,2—] 1 2,3—3,1 2,0—2,2 69,0—87.5

Tabell 10.9 Restfaktorns utveckling 1960—1973 samt 1970—1980 Nr Sektor * Årlig volymförändring Outputelasticitet Restfaktor Produktion Kapital Sysselsättning Kapital Arbets- 1960— 1970— kraft 1973 1980

1960— 1970— 1960— 1970— 1960— 1970— 1973 1980 1973 1980 1973 1980

Jordbruk m. m. 0,2 2,2 0,6 0,7 —6,3 —4,2 .73 .27 I 5 2,9 Skogsbruk 2,0 2,8 5,7 4,1 —6,7 —5,9 45 .55 3,1 4,1 Extraktiv industri 5,8 4,6 6,9 6,2 —3,0 —2,1 .66 .34 2,3 1,2 Livsmedelsindustri 1,3 0,4 3,1 3,0 —3,0 —3,5 .50 .50 l 3 0,7 Träindustri 6,4 4,8 5,5 5,9 —1,3 —1,3 .39 .61 5,0 3,3 Metallindustri 6,4 5,2 5,4 6,2 —-0,2 —0,7 31 .69 4,9 3,8 Kemisk industri 8,5 7,4 5,6 3,2 2,0 1,0 .52 .48 4,6 5,3 Övrig tillverkningsindustri 3,6 0,9 3,1 3,0 —3,7 —4,0 .35 .65 4,9 2,5 Byggnadsverksamhet 3,7 1,0 4,6 1,8 —0,5 —2,4 .29 .71 2,7 2,2 10 Energiproduktion 6,5 5,2 4,5 5,0 — —0,9 .77 .23 3,0 1,6 11 Transporttjänster 3,9 2,4 2,8 2,1 —0,7 —1,2 .33 .67 3,4 2,5 12 Handel 3,6 2,5 7,2 3,7 —0,1 —1,0 .28 .72 1,7 2,2 13 Privata tjänster 4,0 1,8 7,3 6,8 —0,3 ——1,0 .42 .58 1,1 —0,5 14 Offentliga tjänster 5,0 3,3 6,4 5,1 4,5 3,4 .06 .94 0,4 —0,2 15 Bostadstjänster 2,4 2,0 2,9 2,4 2,2 — .96 .04 —0,5 —0,3

_iNf'tle/ÄNDIXOOON

Hela ekonomin 4,2 3,0 4,0 3,7 —0,5 —0,6 .37 .63 3,0 2,0

1960—1973 samt 1970—1980. Utvecklingen under delperioden 1975—1980 ut- gör en prognos enligt alternativ Il ovan.

I tabell 10.10 nedan redovisas de bedömningar som gjorts för restfaktorns utveckling efter 1980. Dessa värden överensstämmer i stora drag med vad som ovan antagits gälla för perioden 1975—1980. Vi har där förutsatt att restfaktorn i framtiden inte kommer att ge ett lika stort bidrag till pro- duktionstillväxten som varit fallet under 1960-talet. Speciellt gäller detta industrisektorerna. Vi kan peka på att strukturomvandlingen — såväl re- gionalt som sektoriellt — knappast kan förväntas fortgå i samma takt och att kraven på såväl den yttre som den inre miljön kommer att leda till en ökad andel av sådana investeringar som inte direkt kan avläsas i en ökad produktionskapacitet. Ytterligare en faktor som motiverar en neddrag- ning är att den snabba utslagningen av äldre produktionsanläggningar som skedde under 1960-talet knappast kan förväntas fortgå. En tendens i andra riktningen är den produktivitetshöjande effekten av den satsning som genomförts på utbildningspolitikens område.

Någon ytterligare nedgång i restfaktorns totala nivå efter 1980 har inte förutsatts. Funnes produktionsfunktionsstudier att tillgå vore ett alternativ, där restfaktorn helt bestäms av den autonoma tekniska utvecklingen, värt att pröva. Vissa förskjutningar i enskilda sektorers restfaktorutveckling har dock antagits. För sektorerna jordbruk och skogsbruk registreras en kraftig uppgång i restfaktorn under 1970-talet i förhållande till utvecklingen under 1960-talet. För dessa sektorer har en viss nedjustering gjorts för perioden efter 1980. För privata tjänster registreras ett negativt värde för perioden 1970—1980. Vi har här antagit en återgång till 1960-talets nivå. När det gäller industrisektorerna har en obetydlig uppgång antagits för samtliga med undantag av den kemiska industrin. Vår hypotes har varit att stora delar

Tabell 10.10 Restfaktorns utveckling 1980—2000 samt konsekvenserna för arbets- produktiviteten inom näringslivet

Nr Sektor Rest— Arbetsproduktivitetsförändring faktor 1980—2000 1970— 1980—2000 1980

Alt. A Alt. B Alt. C

1 Jordbruk m. m. 2,5 6,4 8,8 5,8 13,8 2 Skogsbruk 3,5 8,5 7,5 5,8 9,0 3 Extraktiv industri 1,5 6,7 5,5 3,2 8,0 4 Livsmedelsindustri 1,0 3,9 4,0 2,4 5,9 5 Träindustri 3,5 6,1 6,6 5,7 7,3 6 Metallindustri 4,0 5,9 6,8 6,2 7,3 7 Kemisk industri 4,0 6,4 8,5 6,7 10,6 8 Övrig tillverknings— industri 3,0 4,9 5,5 4,6 6,6 9 Byggnadsindustri 2,5 3,4 4,2 3,6 4,8 10 Energiproduktion 1,5 6,1 6,2 3,9 87 11 Transporttjänster 2,5 3,6 4,3 3.9 4.7 12 Handel 2,0 3,5 3.4 2,8 4,0 13 Privata tjänster 1,0 2,8 3,1 2,0 4,3

av de miljöförbättrande åtgärderna bör vara genomförda vid början av 1980- talet, möjligtvis med undantag av den kemiska industrin, där dessa problem är av speciell och svårlöst natur. Totaleffekten av gjorda antaganden il- lustreras av att jämviktstillväxttakten, som för perioden 1960—1973 kan be- räknas till 4,3 %, sjunker till ca 3 %. Restfaktorn totalt sett kommer att ligga mellan 1,8 och 2,5 % beroende av valet av kapitalbildningstakt. I tabell 10.10 anges dessutom konsekvenserna för arbetsproduktivitetens utveckling. Som jämförelse anges utvecklingstrenden för perioden 1970—1980. Observera att arbetsproduktivitetsutvecklingen bestäms av modellen och därmed bl. a. blir beroende av de förutsättningar som görs om kapitalbildningen. Alter- nativ A avser ett fall där kapitalstocken växer med 3 % per år. Alternativ B avser ett fall där kapitalstocken växer med 2 % och alternativ C, slutligen, ett fall med en kapitalstockstillväxt på 4 % per år.

Övriga antaganden

För lagerinvesteringarnas utveckling, bytesbalanskravet och utvecklingen av bytesförhållandet med utlandet har vi gjort schablonmässiga antaganden enligt nedan. För lagerinvesteringarna inom samtliga sektorer antar vi en trendmässig ökning med i genomsnitt 1,5 % per år. För bytesbalansen för— utsätter vi ett i förhållande till 1980 oförändrat läge. När det gäller by- tesförhållandet med utlandet har vi i huvudkalkylerna förutsatt oförändrad terms-of—trade. I en speciell kalkyl har vi emellertid velat illustrera betydelsen av andra antaganden på denna punkt. Denna kalkyl presenteras i avsnitt 10.2.4 nedan.

10.2.2. Grundkalkyl för utvecklingen 1980—2000

Grundkalkylen för utvecklingen fram mot sekelskiftet utgörs av ett alter- nativ där bruttoproduktion och kapitalstock utvecklas likformigt i takt med arbetskraftsutvecklingen och den tekniska utvecklingen (restfaktorn). Tre- procentsalternativet för kapitalstockens tillväxt - Alternativ A — uppfyller detta villkor (se tabell 1011).1 Av diskussionen runt tabell 10.15 framgår dessutom att kapitalavkastningen vid sekelskiftet kommer att ligga på sam- ma nivå som 1970 när utvecklingen äger rum enligt alternativ A. Den lång- siktiga sparkvot på 25 % som krävs för att upprätthålla denna kapitalbild- ningstakt ligger något över 1970 års sparkvot. Denna uppgick till 23 % av BNP.

En likformig utveckling på makronivå av produktion, kapitalstock och yttre resurstillväxt betyder inte att alla sektorer utvecklas likformigt. In- vesteringarnas relation till kapitalstocken i utgångsläget samt olikheter mel-

1 Om samhällets kapitalstock antas växa med 3 % per år från 1980 och fram mot sekelskiftet leder de förutsättningar som ovan gjorts till att även bruttoproduktionen växer med 3 % per år. Restfaktorn ger ett bidrag med 2,2 %. Detta bidrag kan äversättas i en tillväxt i arbetskraftens kvalitet på ca 3.5 %. Eftersom arbetskraftens timvolym antas minska med ca 0,5 % per år kommer den effektivitetskorrigerade arbetskrafts- tillgången att växa med 3 % per år. Detta är ekonomins jämviktstillväxttakt under de antaganden som gjorts i avsnitten ovan.

Tabell 10.11 Utvecklingen 1980-2000 av de olika sektorernas produktion, sysselsätt- ning och kapitalstock (Alternativ A) Årlig procentuell förändring

Nr Sektor Produktion Sysselsättning Kapitalstock

1980— 1990— 1980— 1990— 1980— 1990— 1990 2000 1990 2000 1990 2000

1 Jordbruk m. rn. 1,9 2,5 —7,1 —6.0 0.8 1.6 2 Skogsbruk 3,5 2,5 —3,3 —5,7 2.8 2.0 3 Extraktiv industri 3,4 2,8 —1,7 —3.1 3,7 3,2 4 Livsmedelsindustri 1.9 2,7 —2,2 —1,2 3,4 4,2 5 Träindustri 3,6 2,6 —2,5 —4,5 3,1 2,3 6 Metallindustri 3,9 2,8 —2.3 —4.7 3,3 2.3 7 Kemisk industri 3,6 3,5 —4,8 —5,2 2,1 2,1 8 Övrig tillverkningsindustri 2,9 2,8 —2.5 —2.9 3,2 3,2 9 Byggnadsindustri 5,1 1,5 1,8 —3.7 5,9 2,9 10 Energiproduktion 3,1 3,2 —2.9 —3.1 2,9 3,1 11 Transporttjänster 3,2 3,1 —1 .1 —l .2 3.9 3,9 12 Varuhandel 3,2 2,8 —0,1 —0,7 4,6 4,5 13 Privata tjänster 3,0 3,3 —0,2 0.2 4.6 5,1 14 Offentliga tjänster 3,0 3,0 20 2,0 3,5 3.5 15 Bostäder 2.0 2,0 — - 2.0 2,0 Hela ekonomin 3,3 2,7 —0.2 —0.6 3,0 3,0

lan sektorerna i fråga om efterfråge- och produktionsförhållanden leder till betydande skillnader både när det gäller produktionstillväxten och utveck— lingen av sysselsättning och kapitalstock. Detta framgår av tabell 10.11 ovan.

Ett markant drag i den utvecklingsbild som presenteras i tabell 10.11är det omslag som äger rum mellan perioderna. Mest markant är detta för byggnadsindustrin. Produktionstillväxten minskar från 5,1 % per år i pe- rioden 1980—1990 till 1,5 % per år perioden 1990 till år 2000. Sysselsätt- ningsutvecklingen svänger från en årlig ökning på 1,8 % under 1980-talet till en minskning på 3,7 % under 1990-talet. En motsatt omställning äger rum inom typiska konsumtionsvaruproducerande branscher.

Den ekonomiska utvecklingen på sektornivå låter sig inte fångas av ren trendextrapolering. Bl.a. den stock — flödes — problematik som diskuteras i avsnitt 10.1.2 leder till variationer i utvecklingen. I ett läge då ekonomins önskade kapitalstock är större än den faktiska accelereras investeringarna och konsumtionsutrymmet minskar på medellång sikt. I ett läge då den önskade kapitalstocken är mindre än den faktiska bromsas investeringarna och konsumtionsutrymmet ökar. Den kapitalbildningstakt som förutsätts vid slutet av 1970-talet leder till att 3 %-kalkylen för kapitalbildningen fram till år 2000 innehåller en inledande period där investeringarna prioriteras. Det trendbrott som enligt kalkylen preciseras att äga rum 1990 kan na- turligtvis komma att inträffa både före och efter denna tidpunkt.

Som framgår av tabell 10.12 återspeglas detta trendbrott också i konsum- tionsutvecklingen. Den totala konsumtionstillväxten ökar mellan perioderna från 2,5 % per år under 1980-talet till 3,3 % per år under 1990-talet. Mot-

1 Tabell 10.12 Konsumtionstillväxt, antaganden om utgifts- och priselasticiteter samt den relativa pris- utvecklingen 1980—2000 (Alternativ A)

Årlig procentuell förändring

Nr Sektor Konsumtionstill- Efterfrågeelasti- Relativ pris- växt citeteni utveckling

1980— 1990— Utgift Pris 1980— 1990— 1990 2000 1990 2000 1 Jordbruk m. m. 15 2.2 0.5 —0.3 —0.7 —0,7 2 Skogsbruk —1 .1 —2.1 —0.5 -O.3 —1_0 —1.0 3 Extraktivindustri — — — — 0 . —O,2 4 Livsmedelsindustri 1.7 2,6 0,7 —O.3 0.4 0.4 5 Träindustri 2.8 3.8 0,9 —1,1 —O.6 —0.6 6 Metallindustri 3,5 5.0 1.4 —0.5 —0.6 —0.6 7 Kemisk industri 4.5 5.7 1.4 —1.4 —1.4 —1_2 8 Övrig tillverkningsindustri 2.0 3.0 08 —0.2 0 . 0 . 9 Byggnadsindustri — — — — 0.3 0.2 10 Energiproduktion 3.6 5.2 1.5 —0,4 —0.3 —0.4 1 ] Transporttjänster 2.8 4.2 1.2 —0.2 0,5 0,5 12 Varuhandel — — — — 1.1 1.0 13 Privata tjänster 2.4 4.1 1.4 —0.9 1,2 1,1 14 Offentliga tjänster 3,0 3.0 — — 25 2.7 15 Bostäder 2.0 2 ,0 — — 0 0 Hela ekonomin 2.5 3.3 1.0 — — —

” Efterfrågeelasticiteterna har med vissa undantag skattats på perioden 1959—1973.

Tabell 10.13 Olika sektorers relativa andelar av produktion och sysselsättning 1980—2000 (Alternativ A) Nr Sektor Produktion Sysselsättning 1980 1990 2000 1980 1990 2000 1 Jordbruk m.m. 2.4 2.1 2,0 4.0 2.0 1.2 2 Skogsbruk 1.4 1,4 1,4 1 tl 0,8 0,5 3 Extraktiv industri 1.1 1,1 1,1 0.4 0.4 0,3 4 Livsmedelsindustri 8.1 7,0 7,0 1.9 1.6 1.5 5 Träindustri 7,3 75 7.4 4.1 3.2 2.2 6 Metallindustri 21 _6 22.8 22.9 13.7 11.1 7.4 7 Kemisk industri 4.0 4.1 4.4 1,7 1,1 0,7 8 Övrig tillverkningsindustri 6.1 5.9 5.9 4.5 3.5 2.8 9 Byggnadsindustri 8.3 10.0 8.8 8.8 10.8 8.0 10 Energiproduktion 3.6 3.5 3.7 0.8 0.6 0,5 1 1 Transporttjänster 4.9 4.8 5.0 6.9 6.4 6.0 12 Varuhandel 7,0 69 7.0 12.9 13.0 12.8 13 Privata tjänster 8.1 7,8 8,3 12.6 12.7 13.7 14 Offentliga tjänster 11.0 110 11,0 26.0 32.3 41 ,9 15 Bostäder 5.2 4.5 4.2 0.6 0.6 0.5

Hela ekonomin 100 100 100 100 100 100

1 Med begreppet utgifts- elasticitet avses den pro- centuella ökningen i konsumtionen av resp. vara när det totala kon— sumtionsutrymmet ökar med 1 procentenhet.

2 Begreppet sparkvot och investeringskvot används i detta kapitel synonymt. I övriga kapitel refererar begreppet sparkvot ute- slutande till hushållsspa— randet.

svarande siffror för den privata konsumtionen är 2,3 % under perioden 1980—1990 och 3.4 % under perioden 1990—2000. Av enskilda sektorer är det den kemiska industrin, metallindustrin och energisektorn som uppvisar den snabbaste konsumtionstillväxten. Detta förklaras av gjorda antaganden om utgifts- och priselasticiteter.1 Ser vi på den relativa prisutvecklingen finner vi att tjänstekonsumtionens utveckling dämpas av en uppgång i de relativa priserna medan konsumtionen av industriprodukter stimuleras. Re- lativprisförsämringen på tjänstesidan har sin förklaring i en hög arbetsin— tensitet i kombination med en relativt svag produktivitetsutveckling inom tjänstesektorerna i förhållande till industrisektorerna (se tabell 10.10). Den förutsättning om en likformig löneutveckling som gjorts i modellen leder * till relativprisförskjutningartill tjänstesektorernas nackdel. Den genomsnittli- t ga reala löneökningstakten uppgår i grundkalkylen till ca 4,5 % per år. Det är värt att notera den kraftiga relativprisförsämring som skeri den offentliga sek- torn. trots det antagande om en produktivitetsförbättring på 1 % per år som gjorts. 1 tabell 10.13 sammanfattas grundkalkylen. Sektorandelarna år 2000 anges för bruttoproduktion och sysselsättning.

10.2.3. Kapitalbildning och ekonomisk tillväxt

Sparkvoten2 i den svenska ekonomin har minskat sedan mitten av 1960-talet. 1970 utgjorde investeringsandelen ca 23 % av BNP mot omkring 25 % 1965. Sedan 1960 har dessutom stora omfördelningar av Sparandet ägt rum mellan olika delar av ekonomin. Under 1960-talet ökade den offentliga sektorns andel av det totala sparandet kraftigt bl. a. som en konsekvens av ATP- sparandet. Samtidigt föll hushållssparandets andel från ca 15 % till 5 % av det totala sparandet och företagssparandet föll från ca 45 till 35 %. Under 1970-talets första år har hushållssparandet markant ökat sin andel medan företagssparandet fortsatt att minska. Genom en nedgång i det statliga och det kommunala sparandet har även den offentliga sektorn minskat sin andel. För 1980 räknar vi enligt alternativ [1 med en sparkvot på ca 21 %. Som en jämförelse kan nämnas att man i vårt grannland Norge räknar med en långsiktig total sparkvot på 26 % ide kalkyler som gjorts för utvecklingen fram mot sekelskiftet (se St.meld. nr 50). Här bör dock observeras att Norge historiskt sett har haft en av Västeuropas högsta sparkvoter.

Den totala kapitalstockens tillväxt har visat en växande tendens fram till 1965. Under perioden 1950—1960 var tillväxten i den totala kapitalstocken 3,6 % per år i genomsnitt. Under perioden 1960—1965 hade den accelererat till 4,1 % per år. Under perioden 1965—1970 dämpades utvecklingen. Ka- pitalstockens genomsnittliga tillväxttakt låg kvar på ca 4 % per år. Under perioden 1970—1975 skedde en nedgång i kapitalstockens tillväxt till 3.5 % per år. Vår grundkalkyl för utvecklingen fram mot sekelskiftet innebär som ovan nämnts ett antagande om en genomsnittlig årlig tillväxttakt i kapi- talstocken på 3 % per år. Nettoinvesteringarna 1980 beräknade enligt al- ternativ II medför en tillväxttakt i samhällets totala kapitalstock på något över 2 % per år.

I detta avsnitt belyses konsekvenserna för utvecklingen fram till år 2000 av olika antaganden om kapitalbildningstakten. En numera klassisk dis- kussion om avvägningen mellan konsumtion och investeringar fördes i sam-

band med LU 59. Något utvecklad kan denna diskussion vidareföras i an- slutning till diagram 10.3. 1 utgångsläget befinner sig ekonomin i en tänkt jämviktstillväxt vid en given kapitalavkastning och en given långsiktig sparkvot. Konsumtionen utvecklas längs den med K markerade jämvikts- tillväxtbanan. Antag nu, att det långsiktiga kravet på kapitalavkastning sänks. Den med Kl markerade banan definierar då en ny högre långsiktig sparkvot och en ny jämviktstillväxtbana. Anpassningsförloppet från K till K' följer i princip den med pilar markerade utvecklingen. Resurser måste till en början avsättas för investeringsändamål. Vid en given produktions- kapacitet betyder detta att konsumtionen till en början kommer att tillväxa i långsammare takt än tidigare. Så småningom mognar emellertid inves- teringarna ut i en större produktionskapacitet. Samtidigt börjar gapet mellan faktisk och önskad kapitalstock minska med ett fall i investeringsbehovet som följd. Konsumtionen kan växa snabbare änjämviktstillväxttakten. Den- na process fortsätter tills ekonomin uppnår den nya jämviktstillväxten K'. Konsumtionen tillväxer nu i samma takt som enligt alternativ K men på en högre nivå.

På mycket lång sikt gäller valet enligt detta synsätt inte tillväxttakten utan tillväxtens nivå. Tillväxttakten är på lång sikt given av den yttre resurstillväxten. En fråga som kan ställas mot denna bakgrund är om det finns någon övre gräns för konsum- tionstillväxtens nivå. Att så är fallet har visats i den ekonomiska litteraturen och denna upptäckt har kallats för kapitalbildningens gyllene regel (GR). Under GR-tillväxt sparar varje generation lika stor andel av produktionsresultatet åt kommande ge- nerationer som man hade önskat att tidigare generationer i sin tur hade sparat. Hade tidigare generationer fört upp kapitalbildningen på GR-nivå skulle konsumtionen i dag ha tillväxt på den absolut högsta nivå som var möjlig. Om sedan den nuvarande generationen behållit sparkvoten på GR-nivå skulle även kommande generationers konsumtionsmöjligheter ha blivit de största tänkbara. Poängen med detta hypotetiska resonemang är att det sätter en övre gräns för den långsiktiga sparkvoten. Man kan visa att GR—tillväxt uppnås när hela kapitalandelen i BNP återinvesteras och av-

A Konsumtion

GR

> Tid

Diagram 10.3 Konsum- tionens utveckling vid en höjning av sparkvoten.

kastningskravet netto överensstämmer med jämviktstillväxttakten. Enligt gjorda an- taganden betyder detta att den övre gränsen för sparkvoten ligger väl över 30 % och att denna gräns realiseras vid ett avkastningskrav netto på ca 3 %.

Den potentiella tillväxten i produktionen under perioden 1980—2000 som helhet varierar från 2,3 % per år i alternativ B till 3,7 % per år i alternativ C. I samtliga alternativ ligger tillväxttakten under 1990-talet lägre än under 1980-talet (se tabell 10.14). Detta förklaras delvis av den förutsättning som gjorts om arbetskraftsutvecklingen i avsnitt 10.2.1 och delvis av kapital- bildningens avtagande avkastning vid en given sysselsättningsutveckling. Vi noterar att diskrepansen mellan tillväxttakt i de bägge perioderna ökar från 0,4 % i alternativ B till 0.8 % i alternativ C.

1 de olika beräkningsalternativen varierar investeringskrav och konsum- tionsutfall starkt mellan perioderna. 1 alternativ B kommer konsumtionen under 1980-talet att tillväxa snabbare än i grundkalkylen samtidigt som kravet på investeringarnas tillväxt blir mindre. Detta resulterar i en minsk- ning av produktionens tillväxttakt under 1990-talet samt i en konsumtions- tillväxt som ligger markant under den som uppnås i grundkalkylen. Al- ternativ C uppvisar den omvända bilden. En kraftig investeringssatsning under 1980-talet höjer tillväxttakten till över4 % och bäddar för en avsevärd konsumtionstillväxt under 1990-talet. Ett sådant alternativ kräver emellertid att konsumtionstillväxten totalt sett begränsas till 2 % per år under 1980- talet. Mot bakgrund av gjorda förutsättningar om en tillväxt i konsumtionen av offentliga tjänster på 3 % per år betyder detta att tillväxten i privat kon- sumtion begränsas till 1.6 % per år under 1980—talet.

En hög ambition för kapitalbildningen är förenlig med ett lågt avkast- ningskrav och med ett högt värde för den långsiktiga Sparkvoten. Den lång- siktiga sparkvoten spänner i våra kalkyler från 25 till 30 % av BNP. Vi håller oss därvid väl under den övre gräns som sätts av den gyllene regeln. 1970 var samhällskapitalets nettoavkastning totalt sett lika med 5,6 % be- räknat som kvoten mellan samhällets totala driftöverskott och totala kapi- talstock. Denna kapitalavkastning är enligt tabell 10.15 förenlig med en kapitalbildningstakt på 3 % per år och en långsiktig sparkvot på ca 25 %.

Tabell 10.14 Produktionstillväxt, konsumtionstillväxt samt investeringsföränd- ringstakt 1980—2000 Årlig procentuell förändring

Alt. A Alt. B Alt. C

1980— 1990— 1980— 1990— 1980— 1990— 1990 2000 1990 2000 1990 2000

Produktionstillväxt 3.3 2.7 2.5 2.1 4.1 3.3 Konsumtionstillväxt Totalt 2.5 3.3 2,9 2.0 2.0 4.4 Privat 2.3 3.4 3.0 1.5 1.6 5.0 lnvesteringsförändring 5.7 1.2 1.0 2.6 9.1 1.2 Kapitalstockstillväxt 3.0 3.0 2.0 2.0 4.0 4.0

Tabell 10.15 Långsiktig sparkvot samt långsiktigt avkastningskrav vid olika ka- pitalbildningstakter 1980—2000”

Alt. A Alt. B Alt. C Långsiktig sparkvot 25.2 21 .3 29.3 Långsiktig avkastning 5.6 6.0 5.1

a Långsiktig sparkvot och långsiktig kapitalavkastning har beräknats med hjälp av en Koopmans—Solow-modell för optimalt sparande. En förutsättning är att jämviktstill- växt har uppnåtts år 2000(se bilaga 7).

Om sparkvoten skulle ligga kvar på 1980 års nivå skulle den långsiktiga kapitalavkastningen stiga till omkring 6 %. Detta alternativ innebär en ka- pitalstockstillväxt på ca 2 % per år. En viktig fråga när det gäller att bedöma relevansen hos de olika alternativen är om den lägre nivå för kapitalav- kastningen som blir följden av en kapitalbildningstakt som överstiger 3 % per år är tillräcklig för att inducera den erforderliga investeringsviljan.

1 tabell 10.16 jämförs sektorsstrukturen år 2000 med avseende på pro- duktions- och sysselsättningsandelar. Det mest markanta draget i fråga om produktionsstrukturens utveckling utgörs av byggnads- och metallindu- strins växande betydelse när ambitionen för kapitalstockens tillväxt höjs. Samma bild ser vi på sysselsättningssidan. Ökningen av de investerings- varulevererande sektorernas sysselsättningsandel sker i huvudsak på be- kostnad av primärnäringarna, livsmedelsindustri, övrig tillverkningsindustri samt privata tjänster.

Tabell 10.16 Produktions- och sysselsättningsandelar vid olika antaganden om kapitalbildningstakt 1980—2000 Nr Sektor Produktionsandel år 2000 Sysselsättningsandel år 2000 Alt. B. Att. A Alt. C Alt. B Alt. A Alt. C 1 Jordbruk m. m. 2.1 2.0 1,9 1.9 1.2 0.5 2 Skogsbruk 1.4 l .4 1.4 0.6 0.5 0.4 3 Extraktiv industri 1 1 1.1 1.1 0.4 0.3 0.2 4 Livsmedelsindustri 7.2 7.0 6.7 1.8 1.5 1.1 5 Träindustri 7.3 7.4 7.6 2.2 2.2 2,2 6 Metallindustri 22.1 22.9 23.7 7.0 7.4 8.0 7 Kemisk industri 4.4 4.4 4.4 0,8 0.7 0.5 8 Övrig tillverkningsindustri 6.0 5.9 5.9 3.0 2.8 2.6 9 Byggnadsindustri 7.7 8.8 10.3 6.8 8.0 9.6 10 Energiproduktion 3.7 3.6 3.6 0.6 0.5 0.3 l ] Transportjänster 5 .0 5.0 5.0 5.7 6.0 6.3 12 Varuhandel 6.9 7.0 7,0 12,6 12.8 13.2 13 Privata tjänster 79 8.3 8.3 14.1 13.7 12.5 14 Offentliga tjänster 12.5 11.0 9.5 41.9 41.9 41 ,9 15 Bostäder 4.8 4.2 3.6 0.6 0.6 0.6

Anm: Från alt. B till A till C ökar ambitionen för kapitalbildningstakten.

10.2.4. Yttre begränsningar för den ekonomiska tillväxten

l föregående avsnitt analyseras olika utvecklingsvägar med utgångspunkt från föreställningen att tillväxten i ett 20-års perspektiv i högre grad än i ett kortare perspektiv kan påverkas genom variationer i kapitalbildnings- takten. Frågan är emellertid i vad mån dessa möjligheter begränsas med hänsyn till olika yttre omständigheter som inte direkt omfattas av kalkyl- modellen. En sådan faktor av betydelse är kapitalavkastningens inverkan på investeringsviljan. Ett annat osäkerhetsmoment representeras av utveck- lingen i vår omvärld. Åter andra yttre begränsningar för produktionstill- växten kan utgöras av tillgången på råvaror och energi.

Export/travet och bytes/öt'ltållandet

Modellkalkylerna tar ingen hänsyn till avsättningsmöjlighetcrna för exporten utan bestämmer endast det krav som de olika tillväxtalternativen genom bytesbalansvillkoret ställer på exportens ökningstakt. Ju snabbare produk- tionstillväxt desto större importbehov och därmed desto större krav på ex- portens ökningstakt. Avsättningsmöjligheterna å andra sidan bestäms av den internationella utvecklingen. över vilken vi inte kan utöva något direkt inflytande. 1 tabell 10.17 nedan anges kravet på exportvolymens tillväxt i de olika kalkylerna. När vi tolkar dessa resultat är det viktigt att hålla i minnet de förutsättningar som gjorts om fixa andelar mellan inhemsk produktion och import i varje sektor å ena sidan samt mellan total export och de olika sektorernas bidrag till exportökningen å andra sidan.

För perioden 1980—2000 som helhet varierar exportkravet från 2, ”.. per år i alternativ B till 3.8 % per år i alternativ C. En växande ambition för kapitalbildning och tillväxt leder till ett ökat krav på exportvolymens tillväxt. De generellt sett låga exportkrav som framkommer skall ses mot bakgrund av de förutsättningar som gjorts om ett högt bytesbalanssaldo år 1980 samt om ett oförändrat bytesförhållande med utlandet under analysperioden i genomsnitt

[alternativ F studerar vr ett fall där bytesförhållandet med utlandctl terms- of-trade) församras med 2 ”n per år. Övriga antaganden är de samma som i grundkalkylen. När terms- -o-ftrade försämras ökar exportkravet lrån ca 3 % i grundkalkylen till ca 4 ”i. i alternativ F. Under perioden 1960—1975 gällde att en genomsnittlig tillväxt hos våra handelspartners på 1 % ledde till en svensk exportökning på ca 1.5 ”.'.. Exportkravet i alternativ F skulle om samma relation kommer att råda i framtiden. kunna realiseras vid en tillväxttakt på 3 % hos våra handelspartners. dvs. vid samma tillväxttakt.

Tabell 10.17 Kravet på total volymökning i exporten 1980—2000 Årlig procentuell förändring

Alt. A Alt. B Alt. C

1980—1990 1990—2000 1980—1990 1990—200 1980—1990 1990—2000

3.3 3.0 2.7 2.2 3.9 3.6

som förutsätts för den svenska ekonomin. Vi bör dock beakta att den his- toriska perioden representerar en period av expanderande världshandel. Frå- gan är i vad mån denna expansion kommer att fortsätta i en situation där i-länderna konfronteras med så pass kraftiga terms-of—tradeförsämringar som de som förutsätts i alternativ F. Om denna utveckling inte sker planmässigt och samordnas mellan världens länder finns risker för ökade inslag av pro- tektionism i världshandeln. Enskilda länder kan komma att införa han- delsrestriktioner för att upprätthålla externbalansen med kumulerande dämpningseffekter på den totala ekonomiska aktiviteten i världsekonomin som följd. De olika UNCTAD-konferenserna samt diskussionerna om en ny ekonomisk världsordning syftar delvis till att undvika att sådana problem uppkommer.

Följderna för den svenska ekonomins utveckling under perioden från 1980 fram mot sekelskiftet av en årlig terms-of—tradeförsämring på 2 ”n per år belyses i tabell 10.18 genom jämförelse med den utvecklingsbild som grundkalkylen ger. På makronivå ökar takten i produktionstillväxten från 3,0 % per år i grundkalkylen till 3,1 % i alternativ F. Detta är en effekt av att resurser överförs till exportintensiva branscher där produk- tiviteten ligger över genomsnittet för ekonomin (se ovan). Försämringen av bytesförhållandet kostar en procentenhet eller ca 1/3 av den årliga kon— sumtionstillväxten. lnom t. ex. energisektorn. livsmedelssektorn och jord- brukssektorn minskar både produktions- och konsumtionstillväxten. Det finns ingen sektor där konsumtionstillväxten ökar men det finns sektorer med ökande produktionstillväxt. Detta gäller t.ex. för basnäringar som skogsbruk och extraktiv industri samt för trä- och metallförädlande industri.

Tabell 10.18 Jämförelse mellan grundkalkylen (Alternativ A) och ett fall då terms-of- trade försämras med 2 % per år (Alternativ F) 1980—2000 Årlig procentuell förändring

Nr Sektor Produktion Sysselsättning Konsumtion

Alt. A Alt. F Alt. A Alt. F Alt. A Alt. F

1 Jordbruk m.m. 2.2 1.4 —6.6 —8.5 1.8 0.9 2 Skogsbruk 3.0 3.7 —4.5 —3.0 —1.6 —0. 3 Extraktiv industri 3.1 3.7 —2.4 —1_4 — — 4 Livsmedelsindustri 2.3 1,3 —l.7 —3.3 2.1 0,8 5 Träindustri 3.1 3.9 —3.5 —2.0 3.3 1.8 6 Metallindustri 3.3 3.9 —3.5 —2.4 4.3 2.1 7 Kemisk industri 3.5 3,6 —5.0 —4.8 5.1 3,1 8 Övrig tillverknings- industri 2.8 2.7 —2.7 —3.1 2.5 1.1 9 Byggnadsindustri 3.3 3.3 —O.9 —0,9 — — 10 Energiproduktion 3.2 2.9 —3.0 —3.6 4.4 2.1 11 Transporttjänster 3.2 3.3 —1.1 —0.9 3.5 l 5 12 Varuhandel 3.0 3.2 —0,4 —0.2 — — 13 Privata tjänster 3.1 2.3 0 —1,1 3.3 0.8 14 Offentliga tjänster 30 3.0 2.0 2,0 3,0 3,0 15 Bostäder 2,0 2,0 0 0 2.0 2.0 Hela ekonomin 3.0 3.1 —0,4 —0,4 3,0 2,0

' Det bör observeras att de utgiftselasticiteter som

ligger till grund för samt- liga alternativ i denna rapport har uppskattats med hjälp av ett histo— riskt material där det 10- tala konsumtionsutrym- met är växande. Tillämp- barheten av dessa elasti— citeter på en situation där konsumtionsutrymmet minskar kan ifrågasättas. Man bör därför inte hårdra den branschmässi— ga fördelningen av den nödvändiga konsum— tionsminskningen.

Den största nedgången i konsumtionstillväxten äger rum inom privata tjäns- ter, energiproduktion och metallindustri. Detta är bl. a. en konsekvens av de antaganden som gjorts om utgiftselasticiteterna.'

Alrw'nativka/ky/er_lör användningen av energi och skogsråvaror

1 de kalkyler för utvecklingen 1980 till 2000 som hittills presenterats har förutsatts att input—outputstrukturen är oförändrad. [ två alternativ skall vi undersöka konsekvenserna för utvecklingen under 1980- och 1990-talen av en nedgång i åtgångstalen för energi och skogsråvaror. Dessa kalkyler har genomförts i två steg. 1 ett första steg används modellen för att beräkna produktivitetseffekten av minskade åtgångstal. Därefter justeras restfakto- rerna ner så att den totala produktivitetstillväxten förblir oförändrad i samt- liga sektorer. Detta ger ett uttryck för den uppoffring i form av arbetskraft och realkapital som krävs för att sänka åtgångstalen. lett andra steg används modellen för att visa den samlade effekten av en sådan omfördelning av produktivitetsvinsterna. 1 energikalkylen har dessutom en begränsning lagts på den totala tillförseln av energi. Skogskalkylen innehåller förutom för- utsättningar om begränsningar i åtgångstalen också vissa förändringar i ut- rikeshandelsstrukturen. (Jfr. tabell 10.2.)

Energika/kv/en

Åtgångstalen för energi för perioden 1970-2000 presenteras i tabell 10.19. Det bör påpekas att dessa tal endast avser direkt energiåtgång och således inte ger uttryck för det totala energiinnehållet i olika varor. För att t.ex.

Tabell 10.19 Specifika energiåtgångstal 1970-2000 Andelar av bruttoproduktionsvärdet i sektorn

Nr Sektor 1970 1980 2000 Årlig procentuell för. ändnng 1970—1980 1980—2000

1 Jordbruk rn. m. .0497 ,0463 .0421 4).7 41.5 2 Skogsbruk .0381 .0340 .0296 —1.1 —0.6 3 Extraktiv industri .0523 .0657 .0575 +2,6 -0,6 4 Livsmedelsindustri .0077 .0069 _0063 —1_0 —0.4 5 Träindustri .0493 ,0452 .0392 —0.8 43,7 6 Metallindustri _0178 _0197 .0171 +1,1 —0_7 7 Kemisk industri .0493 .0573 ,0494 +1.6 -0,7 8 Övrig tillverknings- industri ,0168 .0167 .0148 +0.1 416 9 Byggnadsindustri _0136 .0101 .0086 —2.6 —0_7 10 Energiproduktion _0480 .0418 .0385 —L3 —0.4 11 Transporttjänster .0509 .0348 .0301 —3.2 —0_7 12 Varuhandel _0362 .0336 .0297 —0_7 -0_6 13 Privata tjänster 01% .0183 .0160 4.5 —0.6 14 Offentliga tjänster .0287 .0298 _0259 +o.4 —0.7 15 Bostäder .1507 .1461 .1325 41.3 4.5

producera livsmedel åtgår energi i livsmedelssektorn men också energi i jordbrukssektorn för att producera råvaror och i transportsektorn för att transportera råvaran till förädlingsstället osv. Genom input—outputansatsen beaktas denna interdependens i modellkalkylen. Ur tabell 10.1 kan vi utläsa att bostadssektorn år 1970 uppvisade det största energiåtgångstalet. Detta återspeglar kostnader för bostadsuppvärm- ning. Bland näringslivssektorerna toppas energilistan av extraktiv industri samt av transporttjänster och kemisk industri. lämförelsevis låga värden finner vi inom livsmedelsindustri och privata tjänster. Åtgångstalen för 1980 bygger på de bedömningar som gjorts av indu- striverket och som använts i kalkylen för perioden 1975 till 1980. Utveck- lingen av energiåtgången under hela tioårsperioden 1970 till 1980 innebär en nedgång i de flesta koefficienter. Den största nedgången finner vi i trans- portsektorn samt i byggnadsindustrin. En zip/igång i energiåtgångstalen för— utsätts emellertid för bl. a. extraktiv industri. metallindustri samt för den kemiska industrin. Detta skall ses mot bakgrund av en förutsatt kraftig höjning av kapitalintensiteten i dessa sektorer (jfr tabell 10.9). Kapitalstocken antas här växa med över "ii per år mot 3.7 ”n för ekonomin i genomsnitt. Utvecklingen i dessa sektorer innebär i praktiken att realkapital- och ener- giresurser ersätter tunga och ofta riskfyllda arbetsmoment. För perioden 1980—2000 har vi gjort schablonmässiga antaganden om de specifika åtgångstalen som innebär en snabb utveckling mot en energisnålare produktion. Vi förutsätter att energiåtgångstalen ligger 3 ”o under 1980 års nivå hos all den utrustning som installeras efter 1980. Detta gäller både maskinernas energiförbrukning och den energiförbrukning som krävs för uppvärmningen av bostäder och industrilokaler. Detta är naturligtvis bara ett antagande och innebär inget ställningstagande till om en sådan utveckling verkligen är genomförbar. Nerdragningen gäller nytillskottet.l Detta betyder att de genomsnittliga åtgångstalen minskar betydligt långsammare samtidigt som minskningstakten blir beroende av sektorns expansionskraft. Sett över hela perioden från 1980 till år 2000 ligger nedgången i genomsnittlig ener- giåtgång mellan 8 "o och 15 "o. Den kraftigaste nedgången sker inom in- dustrisektorerna som även i alternativ D växer snabbare än genomsnittet. Scktorer med en lägre tillväxttakt. som t. ex. jordbruk och livsmedelsindustri uppvisar en mindre nedgång i de genomsnittliga energiåtgångstalen. De antaganden om minskade energiåtgångstal som gjorts ovan leder till att energitillförselns ökningstakt under hela analysperioden minskar från 3.2 ”o per år i grundkalkylen till 2.7 %. Frågan kan ställas om vad som skulle hända vid ytterligare begränsningar i tillförseln. [ alternativ D har vi därför lagt in en yttre restriktion på den totala energitillförselns tillväxt. I genomsnitt innebär denna en tillväxt i den totala energitillförseln på 1,5 % per år under 1980— och 1990-talet. Profilen under loppet av denna tjugo- årsperiod har inte närmare preciserats men resultaten inrymmer en möjlig utvecklingsväg med en snabbare utveckling i början och en långsammare lBakom denna ansats och så småningom helt avstannande ökning mot slutet av perioden. ligger ett antagande om Energikalkylen är sammansatt av antaganden om både energibesparing 3" man år.-19.80 har ”_l' . . . . . . tömt de möjligheter till och energiransonering. Ransonermgen genomfors modelltekniskt v1a en re- besparingar som en mo_ lativ prisstegring på energi. I genomsnitt uppgår denna till 8 ”n per år under diliering av existerande perioden 1980—2000. Resultaten från energikalkylen redovisas i tabell 10.20. anläggningar innebär.

Tabell 10.20 Jämförelse mellan grundkalkylen (Alternativ A) och ett fall med ener- gibesparing och energiransonering (Alternativ D) 1980-2000 Årlig procentuell tillväxt

Nr Sektor Produktion Sysselsättning Konsumtion

Alt. A A11.D Alt. A Alt. D A11.A Alt. D

l Jordbruk m.m. 2,2 1.8 —6.6 —6,6 1,8 1,3 2 Skogsbruk 3.0 2,9 —4,5 —3.2 —l,6 —0,7 3 Extraktiv industri 3,1 2,7 —2.4 —3,5 — - 4 Livsmedelsindustri 2,3 1.8 —l,7 —l.3 2,1 1,5 5 Träindustri 3.1 3.0 —3.5 —2,6 3,3 2,4 6 Metallindustri 3.3 3,2 —3,5 —2_4 4.3 3.2 7 Kemisk industri 3,5 3,1 —5,0 —4.4 5.1 3.6 8 Övrig tillverknings-

industri 2.8 2.5 —2,7 —2,6 2.5 1,8 9 Byggnadsindustri 3.3 3,3 —0.9 —O,9 — — 10 Energiproduktion 3.2 1.5 —3.0 —0,6 4,4 —l_7 ll Transporttjänster 3,2 2,8 —l,l —1.3 3,5 2,4 12 Varuhandel 3,0 2.7 —-0,4 —0,9 - — 13 Privata tjänster 3,1 2,8 0 —0,5 3.3 2.9 14 Offentliga tjänster 3,0 2.9 2.0 2,0 3,0 2.9 15 Bostäder 2.0 1.8 0 0 2.0 1.8 Hela ekonomin 3,0 2,8 —0,4 —0.4 3.0 2,4

På makronivå minskar bruttoproduktionens tillväxt från 3,0 % per år till 2.8 %. Den totala årliga konsumtionstillväxten minskar från 3, "n per år i grundkalkylen till 2. ”o per år i energikalkylen. Begränsningen av kon- sumtionstillväxten går främst ut över lantbruksprodukter och även den pri- vata konsumtionen av energi. Konsumtionen av rena jordbruksprodukter växer i grundkalkylen med 1,8 % per år. 1 energikalkylen sker en nedgång i tillväxttakten till 1.3 % per år. Dessutom faller Iivsmedelskonsumtionens tillväxt från 2,1 % per år i grundkalkylen till 1,5 % per år i energikalkylen. Utvecklingen av den privata konsumtionen av energi. som i huvudsak utgörs av privatbilismens drivmedelskonsumtion. växlar från en årlig tillväxt på 4,4 % i grundkalkylen till en årlig minskningstakt på 1,7 % i energikalkylen. Även för övriga delar av konsumtionen erfordras ganska betydande upp- bromsningar.

Skogskalky/en

1 alternativ E har vi gjort en alternativkalkyl för skogsbrukets utveckling. Även denna kalkyl utgår från treprocentsalternativet för kapitalstockens till- växt. På samma sätt som i energikalkylen förutsätter vi att råvarubesparande åtgärder sätts in. Vi antar att insatserna av skogsråvaror kommer att ligga 30 % under 1980 års nivå i den nya utrustning som installeras efter 1980. Detta betyder enligt kalkylresultaten att det genomsnittliga åtgångstalet för skogsråvaror sänks med ca 14 % i träförädlingsindustrin sett över perioden 1980 till 2000 som helhet. Denna besparing leder till att den årliga till- växttakten i skogsbruket sänks från 3.1 % i grundkalkylen till 2.3 %. För

Tabell 10.21 Exportandelar 1970—2000 (Alternativ E) Procent av total export

1970 1980 2000

Trävaror 18,4 16.7 14,5 därav: skogsbruk 0,8 0,2 0,1

förädlingsindustri 17.6 16,5 14,4 Metallindustri 47,4 55.4 57.6

att ytterligare begränsa skogsbrukets produktionsökning har vi i alternativ E dessutom lagt in antaganden om en oförändrad export och en ökad import.

Vi har förutsatt att exporten av skogsråvaror ligger kvar på samma absoluta nivå år 2000 som antas uppnådd 1980. Detta innbär en fortsatt nedgång i träförädlingsindustrins andel av den totala exporten (jfr tabell 10.21). lm- porten antas ligga på 1970 års nivå. vilket representerar en uppgång i för- hållande till prognosen för 1980. Det bör påpekas att dessa antaganden in- nebär ett exportöverskott i skogsbruket på ca 100 milj. kr i fasta priser är 2000. Mot bakgrund av att den årliga produktionstillväxten fortfarande kommer att ligga relativt högt enligt resultaten från alternativ E är det möjligt att detta överskott inte kan komma till stånd.

Resultaten från skogskalkylen sammanfattas i tabell 10.22. Den totala årliga bruttoproduktionstillväxten minskar från 3 *.?o i grundkalkylen till 2,8 % i alternativ E. Konsumtionstillväxten minskar totalt sett från 3 % till 2,6 % per år. Bland enskilda sektorer äger den största begränsningen i konsumtionstillväxt rum inom träindustrin. Detta innebär främst en lägre

Tabell 10.22 Jämförelse mellan grundkalkylen (Alternativ A) och skogskalkylen (Alternativ E) 1980—2000 Årlig procentuell tillväxt

Nr Sektor Produktion Sysselsättning Konsumtion

Alt. A Alt. E Alt. A Alt. E Alt. A Alt. E

[ Jordbruk m. rn. 2.2 1.9 —6.6 —5.8 1.8 1.6 2 Skogsbruk 3,0 1.8 —4.5 —4.3 —l.6 —l, 3 Extraktiv industri 3,1 2.9 —2.4 —2.8 — — 4 Livsmedelsindustri 2.3 2.0 —1.7 —l.8 2.1 1,8 5 Träindustri 3.1 2.5 —3.5 —3.3 3.3 2.2 6 Metallindustri 3.3 3.1 —3.5 —2.4 4.3 3.6 7 Kemisk industri 3.5 3.2 —5.0 —4.2 5,1 4.5 8 Övrig tillverknings-

industri 2.8 2.6 —2.7 —2.3 2.5 2.1 9 Byggnadsindustri 3.3 3.3 —O.9 —0.7 — — 10 Energiproduktion 3.2 2.9 —3.0 —3.3 4.4 3.8 11 Transporttjänster 3.2 2.8 —1.1 —l.4 3.5 3.0 12 Varuhandel 3.0 2.7 —0.4 —0.9 — — 13 Privata tjänster 3.1 2.9 0 —0.5 3.3 2.9 14 Offentliga tjänster 3.0 3.0 2.0 2.0 3.0 3.0 15 Bostäder 2.0 2.0 0 0 2.0 2.0

Hela ekonomin 3.0 2.8 -0.4 —O.4 3.0 2.6

tillväxt i papperskonsumtionen. Genom förskjutningen av exportkravet mot metallindustrin sker en avsevärd dämpning av konsumtionstillväxten också i denna sektor. Trots den minskade tillväxten i skogsbrukets bruttopro- duktion blir sysselsättningsminskningen långsammare i skogskalkylen än i grundkalkylen. Kalkylen förutsätter dessutom att kapitalstockens tillväxt i skogsbruket ökar till 2.6 % per år från 2.4 % per år i grundkalkylen. Dessa resultat är ett uttryck för den kostnad i form av arbetskraft och realkapital som krävs för att höja verkningsgraden i skogsproduktionen. Minskningen av åtgångstalen i träförädlingsindustrin leder på samma sätt till långsammare sysselsättningsminskning i träindustrin samtidigt som kapitalstockens till— växttakt i träindustrin enligt kalkylresultaten ökar från 2,7 % per år till 2.8 % per år.

En samman/ältande bild

Alternativen D till F ovan avser att belysa konsekvenserna för den långsiktiga tillväxten av olika yttre begränsningar. Alternativ D ger en utvecklingsbild där energin utgör den begränsande faktorn. Vid de antaganden som gjorts ovan begränsas ekonomins totala produktionstillväxt med 0. "o per år i förhållande till grundkalkylen och konsumtionstillväxten reduceras med 0.6 ”ti per år. [ alternativ E utgör skogsbruket den begränsande f.1ktorn. Produktionstillväxten reduceras även i detta fall med 0. ”n per år. Den totala konsumtionstillväxten går ner med 0. ”n per år. Alternativ F belyser konsekvenserna av en årlig terms-of-tradeförsämring på 2 ”o. Produktions- tillväxten ökar med 0.1 ”ii per år i förhållande till grundkalkylen samtidigt som den årliga konsumtionstillväxten minskar från 3 ”n i grundkalkylen till 2 % i alternativ F.

Det bör understrykas att en verklig utveckling aldrig kommer att följa någon av de vägar som skisserats ovan. Den framtida utvecklingen kommer med all sannolikhet att innehålla komponenter från samtliga alternativ. Framför allt kan man ifrågasätta om den utveckling av energitillförseln som anges i grundkalkylen kommer att realiseras. En verklig utveckling kommer i detta avseende troligen att ligga närmare alternativ D. Ltan att göra anSpråk på att därför komma närmare en prognos för utvecl.lingen efter 1980 har vi prövat ett fall som utgör en kombination av de antaganden och förutsättningar som gjorts i alternativen D, E och F. Resultaten från denna kalkyl visar att den årliga produktionstillväxten i ett sådant alternativ skulle uppgå till 2.9 %. Konsumtionsutrymmet totalt sett skulle emellertid

1 l i l 1

Tabell 10.23 Sammanfattning av alternativen D—F med avseende på prodtktions— och konsumtionstillväxt 1980-2000 Årlig procentuell tillväxt

Alt. A Alt. D Alt. E Alt. F Atlt

Produktion 3.0 2.8 2.8 3.1 2.9 Konsumtion 3.0 2.4 2.6 2.0 1,5

därav: privat konsumtion exkl. bostäder 3.1 2.2 2.6 1.3 0.5

endast tillväxa hälften så snabbt. Mot bakgrund av gjorda antaganden om tillväxten av bostadskonsumtion och offentlig tjänstekonsumtion innebär detta att utrymmet för övrig privat konsumtion endast skulle öka med 0.5 % per år. I denna situation är det emellertid troligt att bostadskonsumtionen och konsumtionen av offentliga tjänster begränsas för att bereda rum för en snabbare tillväxt av övrig privat konsumtion. Ungefär en procentenhet av konsumtionsminskningen förklaras av försämringen av bytesförhållan- det. Resterande minskning är en effekt av energiransoneringen.

Av enskilda sektorresultat kan noteras att den årliga tillväxten i skogs- bruket uppgår till 2.3 %. Denna tillväxt ligger ca l/2 procentenhet över den tillväxttakt som registreras i skogskalkylen och ca 3/4 procentenheter under grundkalkylens resultat. Kravet på energikonsumtionens minsknings- takt skärps. Det krävs att den privata konsumtionen av energi minskar med 3.6 % per år, dvs. ungefär dubbelt så snabbt som i den renodlade energikalkylen.

Avslutningsvis skall ännu en gång understrykas att de framräknade al- ternativen mera har karaktär av räkneexempel än av prognoser för en san- nolik utveckling. Avsikten är främst att ge en referensram för en fortsatt diskussion av olika energi- och råvarubegränsningars inverkan på framtida tillväxttakt och konsumtionsutrymme. Den stora osäkerhet som omgärdar varje bedömning i ett 25—årsperspektiv leder till att gjorda antaganden om förändrade åtgångstal och framtida utrikeshandelsstruktur är schablonmäs- siga varför de numeriska resultaten inte får hårdras.

Appendix LU 70 och det faktiska utfallet

Utvecklingen i vår omvärld, inte minst under åren 1973—1975, har inneburit att bytesbalansutvecklingen under perioden 1970—1975 blivit en helt annan än den som LU 70 räknade med och som sedermera reviderades i den avstämning av LU 70 som gjordes 1973. Detta framgår av nedanstående tablå.

Bytesbalansens saldo

Milj. kr.. löpande priser

1970 1972 1975 1977 1980

LU 70 -1 900 0 Avstämningen l973 —1 748 +] 058 0 0 Utfall och LU 75 —l 367 +3 508 —8 700 0

Den ekonomiska politikens utformning i kombination med den inter- nationella utvecklingen innebar att balansen återställdes snabbare än vad utredningen räknade med. Avstämningens antagande om balans 1975 kull- kastades bl. a. av den terms-of-tradeförsämring som händelserna på oljeom- rådet 1973 och 1974 medförde.

Den ekonomiska utvecklingen l974—l975 förefaller att bli exceptionell i den meningen att produktionsökningen blir tämligen obetydlig samtidigt som sysselsättningsvolymen ökar. Det är emellertid fortfarande svårt att få en säker statistisk bild av utvecklingen 1975. I avsnitt 5.1 ovan redogörs för den justering av utgångsläget 1975 som gjorts med anledning härav.

Med hänsyn till osäkerheten om 1975 är det i varje fall ännu så länge för tidigt att göra några mera långtgående analyser av differenserna mellan de preliminära utfallen och prognoserna i LU 70 och i avstämningen 1973. Här skall därför endast redovisas en direkt jämförelse mellan prognoserna och utfallen — såsom de nu föreligger. Jämförelsen avser i första hand det justerade utgångsläget 1975. ] tabell 1 finns dock även data som utgår från det faktiska utfallet 1975 enligt konjunkturprognosen i oktober 1975. Data för LU 70 avser genomgående den omräkning av prognoserna i LU 70 till 1968 års priser som gjordes i samband med avstämningen 1973.

Utvecklingen ] 970—] 9 75

[tabell A 1 redovisas utvecklingen av försörjningsbalansens poster 1970—1975 enligt gjorda prognoser och enligt utfallsberäkningar sådana de föreligger i LU 75. Sysse/säriningsmlvmens utveckling verkar komma att väl ansluta sig till de gjorda prognoserna. PNH/llkIll'ilt'lSllll't't'lt'llngt'll reviderades ner i avstämningen i förhållande till LU 70 och närmade sig de tal som man nu räknar med (efter justering av 1975). Denna nedrevidering innebar ett trendbrott i förhållande till utvecklingen under 1960-talet. Som skäl anfördes i avstämningen bl. a. en långsiktig tendens till förskjutning mot näringar med låg produktivitetsökning. minskade effekter av strukturomvandling och en viss övergång till nya organisationsformer i produktionen. Även i LU 75 räknar man med att den förändring i produktivitetsutvecklingen som tycks ha inträffat jämfört med 1960-talet skall bestå under prognos- perioden (se avsnitt 3.6).

Som framgår av tabell A 1 innebar de i avstämningen redovisade övervä- gandena att den totala produktionskapacitetens utveckling 1970—1975 ned— reviderades ijämförelse med LU 70 och därigenom närmade sig de tal som nu kan beräknas för perioden. Denna nedrevidering återspeglas på använd- ningssidan tämligen jämnt över komponenterna privat konsumtion, privata investeringar och offentlig konsumtion. Den kraftiga volymminskning av de offentliga investeringarna som man nu synes få räkna med 1970—1975

TabellAl Försörjningsbalansen 1970—1975. Prognos och utfall Årlig procentuell volymförändring. 1968 års priser

1970—1975 LU 70 Avstäm- LU 75 ningen 1973 1975 1975 prel. justerat utfall BNP (MP) 3.7 3.1 2.9 2.4 Import 5.7 5.2 5.7 4.9 Summa tillförsel 4.l 3.5 3.5 2.9 Privat konsumtion 3.1 2.6 2.3 2.3 Offentlig konsumtion 4.5 3.8 3.3 3.3 Privat inv. inkl bost. 3.5 2.3 2.3 2.3 Offentlig investering 3.2 l.4 —4.9 —4.9 Lager” (—600) (0) (+250) (+250) Export 7.0 6.7 8.2 5.4 Summa användning 4.1 3.5 3.5 2.9 Sysselsättning (timmar) —O.8 —O.8 —0.9 #09 Produktivitet 4.5 3.9 3.8 3.3

a Förändring milj. kr. bBNP från användningssidan dividerad med sysselsättningsvolymen.

kom dock inte till uttryck i prognosberäkningarna. De skillnader som anges i tabellen gällande exportvolymökningen kan knappast analyseras närmare då de helt beror på den justering av utgångsläget 1975 som gjorts i LU 75 (se avsnitt 5.1).

lmportvolymens ökning enligt LU 70 sammanfaller med den som nu kan beräknas, medan avstämningens importökning är något lägre. Denna differens kan sammanhänga med de förskjutningar på användningssidan som redovisas ovan.

Skillnaderna mellan prognos och utfall för de olika näringsgrenarna — sär— skilt industri — betingas delvis av de skillnader i efterfrågestruktur som ovan beskrivits. Här tillkommer den svårigheten att utvecklingen 1974—1975 för de olika näringsgrenarna ännu är synnerligen osäker. Talen redovisas i tabell A 2.

Beträffande jord- och skogsbruk synes utvecklingen ha inneburit en be- tydligt snabbare produktionsökning än som förutsattes i LU 70 och i av- stämningen. Anledningen härtill torde vara ett par år med mycket goda skördar och exceptionella prisförhållanden för både jord- och skogsbruk. (För 1975—1980 räknas med återgång till klart lägre ökningstal.) Även inom sektorn privata tjänster finns en klar avvikelse. Utvecklingen synes här ha gått mycket långsammare än enligt de tidigare prognosbedömningarna. Detta kan möjligen förknippas med kraftigare utslag av de kostnads- och pro- duktivitetsförhållanden för vilka redogörs i avsnitt 7.3.9. För övriga nä- ringsgrenar torde avvikelserna i betydande grad få hänföras till osäkerheter i den statistiska bilden. Inte minst gäller detta samfärdselsektorn.

Tabell A 2 Produktion och sysselsättning 1970—1975. Prognos och utfall Årlig procentuell volymförändring. 1968 års priser

Produktion Sysselsättningsvolym

LU 70 Avstäm-LU 75 LU 70 Avstäm- LU 75

ningen ningen 1973 1973 1973 Jordbruk. fiske —0.6 0.2 3.3 —6.5 — 5.8 —3.8 Skogsbruk 0.1 —4.0 2.5 —7.4 -12.4 —6.6 Industri 5.4 5.0 4.2 —2.0 — 1.7 —1.6 E|-. gas-. värme- och vattenverk 6.0 4,2 6.3 —0.4 — 2.0 —0.6 Byggnadsverksamhet 1,6 0.5 1.0 —1.9 — 2.9 —3.8 Summa varu— och kraft-- produktion 4.2 3.5 3.5 —l.4 — 2.9 —2.5 Varuhandel 3.6 3.1 2.5 —0,2 — 0.8 —0.8 Samfärdsel 4.5 3.3 5.5 —0.8 — 0,7 —l.5 Bostadsförvaltning 3.3 3.0 1.8 3.6 1.8 0.2 Privata tjänster 3.5 2.8 1.0 —0,5 — 0.6 —l.2 Offentliga tjänster 3.6 3.8 3.7 3.4 4.0 3.5 Summa tjänster 3.7 3.3 2.8 04 0.9 0.5 Totalt 4.0 3.4 3.1 —0.8 — 0.8 —O.9

Utvecklingen 1972—1977

I tabell A 3 redovisas vissa data för försörjningsbalansens poster med utgångs- punkt från avstämningen av LU 70. De prognostal för utvecklingen 1972—1977 som anges i avstämningen har en ganska annorlunda innebörd än övriga här redovisade tal. I avstämningen utgick man nämligen från det faktiska läget 1972 som var ett år med relativt lågt resursutnyttjande. För 1977 antogs däremot normalt kapacitetsutnyttjande. Härigenom kom den produktivitetsreserv som fanns i utgångsläget att påverka ökningstalen. l tabell A 3 visas också utvecklingen 1972—1975 sådan den nu kan bedömas. Det framgår att utvecklingen hittills inneburit att tyngdpunkten i betydligt högre grad kommit att ligga på Iagerinvesteringar och export än vad som förutsattes i avstämningens kalkyl för hela perioden 1972—1977. Den be- tydliga sänkning i hushållens sparkvot som man räknade med i avstäm- ningen har inte inträffat. I övrigt kan man på grund av beräkningcns karaktär inte dra några alltför bestämda slutsatser av de siffror som presenteras. San— nolikheten för att avstämningens prognoser skall slå in kan heller knappast bedömas. då detta skulle erfordra en detaljerad konjunkturprognos för resten av perioden.

I avstämningen beräknades att produktivitetsreserven i utgångsläget skulle svara mot ca 0.3 % per år. En "normal" produktivitetsökning l972—l977 skulle då vara ca 3,8 %. Avstämningen anteciperade en uppbromsning av produktivitetsökningstakten jämfört med tidigare år och som nu accentue- rats ytterligare av LU 75.

Tabell A3 Försörjningsbalansens poster 1972—1977. Prognos och utfall Årlig procentuell volymförändring. 1968 års priser

1972—1977 1972—1975 Enligt Enligt avstämningen LU 75

(1975 justerat)

BNP (MP) 4.2 3.8 Import 7.3 8,6 Summa tillförsel 4.9 4.8 Privat konsumtion 4.4 3.3 Offentlig konsumtion 4.0 3.6 Privat inv. inkl bost. 2,2 1.6 Offentlig investering 2.9 —5.2 Lager” (+2 700) (+4 200) Export 7.1 9.1 Summa användning 4.9 4.8 Sysselsättnin 0.1 —0.3 Produktivitet 4.1 4.1

ZFörändring milj. kr.. 1968 års priser. BNP från användningssidan dividerad med sysselsättningsvolymen.

Ordlista

De flesta termer och begrepp som förekommer i långtidsutredningen de- finieras i resp. textavsnitt. Syftet med denna ordlista är att ge en kortfattad förklaring till vissa andra uttryck som förekommer i utredningen.

Aggregat. Sammanvägd summa av flera storheter. Bruttonationalprodukten (BNP) är t. ex. ett aggregat av produktionen inom de olika näringsgrenarna. Arbetskraften. Antalet personer som antingen är sysselsatta med förvärvs- arbete eller har sökt sådant arbete. Arbetslösa är de personer som under en viss period ej utfört något arbete men varit arbetssökande.

Antalet personer i arbetskraften

— antalet arbetslösa

= anta/et sysselsatta personer —antalet frånvarande personer från arbetet = antalet personer i arbete. Arbetskraftsvolym. Arbetsinsatsen. mätt i timmar. utförd av personer i ar- bete. Betalningsbalans. En sammanställning av ett lands samtliga transaktioner med utlandet. Den består av bytesbalans och kapitalbalans samt bankernas utlandsställning. Bylesbalans. Saldot av exporten och importen av dels varor. handelsbalansen. dels tjänster. tjänsteba/ansen (tjänstnetto) och dels transfereringar. trans- j'ereringsba/ansen (transfereringsnetto). Då detta saldo är 0 föreligger balans i de löpande betalningarna med utlandet. även kallad extern balans.

Kapita/ba/ans. Registrerar förändringar i ett lands kortfristiga och långfristiga fordringar och skulder gentemot utlandet. Bankernas utlandsstä/Ining. Valutareserven samt affärsbankernas tidsposi- tion. dvs. deras netto av icke-avista fordringar och skulder gentemot ut- landet. Va/iitareserv. Dels riksbankens innehav av guld och valutor inkl. tilldel- ningen av speciella dragningsrätter (SDR). dels affärsbankernas nettoin- nehav av utländska valutor och dels nettoställningen gentemot Inter- nationella valutafonden (IMF). Betingad prognos. Se Prognos. Bruttonationalprodukt (BNP). Värdet av alla de varor och tjänster som under en period. t. ex. ett år. framställts i ett land för användning till privat resp. offentlig konsumtion och investering samt för export.

BNP till mottagarpris, dvs. inkl. indirekta skatter och exkl. subventioner. — indirekta skatter + subventioner = BNP till takia/"pris — förslitning (depreciering) av realkapital = Nettonationalprodztkl (lv/VP) till fakta/pris (eller summa inhemska fak- torinkomstei) BNP/rån användningssidan. Summan av värdet av alla varor och tjänster används i ekonomin för privat konsumtion och investering. offentlig kon— sumtion och investering. lagerförändring samt bytesbalansens saldo. BNPji'än produktionssidan. Summan av förädlingsvärdena i samtliga nä— ringsgrenar och företag. BNP-deflator. Implicitprisindex för BNP (se Implicitprisindex). Bruttosparande. företagets. Den del av vinsten före avskrivning som åter- står efter vinstutdelning och erlagd företagsskatt. Företagets nettosparande är den del av bruttosparandet som återstår sedan även avskrivningar dra- gits ifrån. Bytesbalans. Se Betalningsbalans. Bytesförhållandet. Kvoten mellan ett lands export- och importprisindex (terms of trade). Devalvering. Nedskrivning av en valutas internationella värde. Det innebär att dess värde i förhållande till andra valutor sänks. vilket sker genom att växelkurserna höjs. Motsvarande uppskrivning av en valutas inter- nationella värde kallas reva/vering. Direktinvestering i utlandet. Investering i utländskt realkapital (till skillnad från s.k. portföljinvestering) som exempelvis tar formen av att ett in- hemskt exportföretag grundar ett dotterföretag i utlandet. Ekonometrisk modell. Se Modell. Elasticitet. Utgi/tse/astit'itei anger hur många procent den privata konsum- tionen av en vara förändras när den totala privata konsumtionen ökar 1 %. Prise/astieitet anger hur många procent den privata konsumtionen av en vara förändras när relativpriset ökar 1 %. Skatteelasticitet anger hur många procent skattebeloppet förändras när inkomsten ändras med 1 %. Endogen variabel. Se Modell. Exogen variabel. Se Modell. Extern balans. Se Betalningsbalans. Faktisk BNP. Se Potentiell BNP. Faktorpris. Se Bruttonationalprodukt. Finansiellt sparande.

Disponibel inkomst

— konsumtion

= sparande — investering

=]inansie/lt sparande

= nettoförändringen i finansiella tillgångar och skulder. Försörjningsbalans. En uppställning som på ena sidan (tillgångssidan) upp- tar ett lands försörjning med inhemska varor och tjänster plus import och som på den andra sidan (användningssidan) upptar deras förbrukning för privat resp. offentlig konsumtion. investering. lagerförändring plus

export under en period. Försörjningsbalanser kan även uppställas för en bransch. varugrupp. enskild vara osv. Förädlingsvärde. Se Produktionsvärde. Handelsbalans. Se Betalningsbalans. Hushållens inkomst. Se Nationalinkomst Implicitprisindex. Sammanvägt prisindex som uttrycker förhållandet mel- lan en viss variabel i löpande resp. fasta priser. — De flesta ekonomiska variabler består av ett antal komponenter med sinsemellan olika pris- utveckling. För att få ett enkelt. sammanfattande mått på prisutvecklingen för hela variabeln användes implicitprisindex. Inkomstfördelning. Fördelningen av BNP till faktorpris efter den typ av inkomster som de olika produktionsfaktorerna erhåller dvs. löner. vinster. hyror. arrende. ränta på kapital osv. (]itnktionel/ inkonisi/'o'rde/ning). ln- komstfördelningen kan även avse fördelningen av inkomster inom eller mellan löntagargrupper (personell inkomst/örtle/ning). Den personella in- komstfördelningen kan i sin tur avse dels en fördelning mellan olika inkomsttagargrupper (horisontell fördelning) och dels en fördelning inom en inkomsttagargrupp efter inkomstens storlek (vertikal fördelning). Input-outputmodell. Se Modell. Integration. Samgående. t. ex. mellan företag i form av sammanslagning av företag i samma produktions- eller distributionsled. horisontell inte- gration. eller mellan företag i olika produktions- eller distributionsled. vertikal integration. Med integration avses även ekonomiskt samarbete ( for- mellt eller faktiskt) mellan länder. t. ex. i form av tullunion. ekonomisk union eller frihandelsområde. lnterdependent. Se Modell. Investeringskvot. Investeringarnas andel av produktionen.

Kapitalbalans. Se Betalningsbalans. Kapitalbildning. Tillväxten i kapitalstocken. dvs. nettoinvesteringarna. Ka- pitalbildningen är således lika med de totala bruttoinvesteringarna minus den del som åtgår för att ersätta förslitet realkapital (reinvesteringar). Kapitalintensitet. Förhållandet mellan kapitalstock och sysselsättning i ett företag eller en produktionssektor. Kapitalkvot. Förhållandet mellan realkapitalinsats och produktionsvolym.

Kapitalstock. Mängden realkapital. dvs. maskiner. apparater och annan ut- rustning. byggnader och övriga produktiva nyttigheter. vid en viss tid- punkt. Kollektiv vara. En vara eller nyttighet. som inte kan tillhandahållas eller konsumeras i separata mängder av varje enskilt hushåll. t. ex. försvars- effekter och miljövärden som ren luft och rent vatten. Konsumtionskvot (eller konsumtionsbenägenhet). a) Genomsnitt/ig konsum— tionskvot. Den andel av de disponibla inkomsterna som konsumeras. b) Maiginell konsumtionskvot. Den andel avjörändringen i disponibel in- komst som konsumeras. Logaritmisk skala. Grafiskt mått för relativa förändringar i stället för ab- soluta. Med logaritmisk skala på vertikalaxeln i ett diagram kommer en serie lika stora procentuella förändringar att beskriva en rät linje. Modell. En förenklad avbildning av verkligheten. En förklaring av hur vissa utvalda ekonomiska storheter. endogent: variabler. t. ex. ömsesidigt (in- ter-dependent) påverkar varandra resp. påverkas av andra ekonomiska stor-

heter. vilka inte är förklarade inom modellen utan har utifrån givna värden. exogena variabler. Ekonomer/isk mode/I. En modell. i vilken man kvantitativt preciserat struk- tursambanden i samhällsekonomin. lnput—outputmode/l. En bild av produktionsstrukturen och leveranserna av varor och tjänster mellan de olika sektorerna i produktionssystemet. Monetärt sparande. Nettot av upplåning och utlåning på kreditmarknaden. Nationalinkomst. Summan av alla inkomster i ett land i form av löner. räntor. vinster samt nettofinansintäkten från utlandet. Nationalinkomsten skiljer sig från nationalprodukten endast på det sättet att nettofinansin- täkten ingår. Nationalinkomst brutto — avskrivningar = Nationalinkomst netto — outdelade företagsvinster — företagsskatt — arbetsgivaravgifter = hushållensfaktorinkomst + inkomstöverföringar från stat och kommun — personliga inkomstskatter = hushållens disponibla inkomst. Nationalräkenskaper. En registrering av de ekonomiska transaktioner (Dro- duktion. konsumtion. sparande. investering) som förekommit i samhälls- ekonomins olika sektorer. Nettoinvestering. Den del av de totala investeringarna som utgör ett net- totillskott till den existerande kapitalstocken. Jämför Reinvestering.

Nettonationalprodukt. Se Bruttonationalprodukt.

Penningmängden (allmänhetens). Summan av företagens. hushållens och kommunernas kassahållning plus inlåning i bankerna. Potentiell BNP. Det produktionsresultat som kan uppnås om arbetskraften är fullt sysselsatt och näringslivets produktionskapacitet helt utnyttjad. Den potentiella BNP kan följaktligen skilja sig från den realiserade../aktiska BNP. Priselasticitet. Se Elasticitet. Produktionsfaktor. Resurs. t. ex. arbetskraft. kapital. råvaror. som används i produktionen och bidrar till produktionsresultatet. Produktionsfunktion. Matematiskt preciserat samband mellan förädlings- värdet i en sektor och insatserna i form av arbetskraft och realkapital. I en dynamisk formulering innehåller produktionsfunktionen en rest/aktor (”teknikfaktor") som utgör den andel av produktionstillväxten som inte förklaras av ökade kvantitativa insatser av arbetskraft och realkapital. Produktionsvärde. Värdet av ett företags eller en näringsgrens(sektors) pro- duktion (försäljning) —inköp från andra sektorer av råvaror. halvfabrikat osv. (löpande för- brukning) '

—utgifter för reparationer

= Förädlingsvärde

Prognos. Förutsägelse om den framtida. exempelvis ekonomiska. utveck- lingen.

Betingad prognos. Att med utgångspunkt från vissa givna förutsättningar. t. ex. beträffande den ekonomiska politiken. förutsäga den framtida eko- nomiska utvecklingen. Realkapital. Se Kapitalstock. Reinvestering. Den del av de totala investeringarna som åtgår för att ersätta förslitet realkapital. Relativa arbetskraftstal. Antal personer i arbetskraften i procent av total- befolkningen. Relativprisförändring. Ändring av priset på en vara i förhållande till den genomsnittliga prisändringen för samtliga varor. Restfaktor. Se Produktionsfunktion. Resursallokering. Fördelningen av produktionsfaktorer(arbetskraft. kapital m.m.) mellan olika företag eller näringsgrenar. Revalvering. Se Devalvering. Självfinansieringsgrad. Företagens bruttosparande i förhållande till deras bruttoinvesteringar. Skatteelasticitet. Se Elasticitet. Soliditet. Mått på ett företags finansiella stabilitet. vilket uttrycker relationen mellan t.ex. företagets eget kapital och dess långfristiga skulder. Sparkvot. (sparbenägenhet). a) Genomsnittlig spar/wat anger den andel av hushållens disponibla inkomst som sparas. b) Matglnel/sparlwoi. Den pro- centuella förändring i sparandet som svarar mot en enprocentig förändring i den disponibla inkomsten. Spartäckning. Synonymt med självlinansieringsgrad. Teknikfaktor. Se Produktionsfunktion. Terms of trade. Se Bytesförhållandet. Tidsserie. Se Tvärsnitt. Tjänstebalans. Se Betalningsbalans. Transferering. a) Bytesbalanspost. som omfattar kapitalöverföring i form av u-landsbistånd. privata gåvor m. m. b) lnkomstöverföring mellan olika sektorer exempelvis via statsbudgeten i form av pensioner. barnbidrag. studiemedel. Trend. Statistiskt uttryck för en utvecklingstendens. varvid man rensar bort mer tillfälliga förändringar. En större ändring i minsknings- eller öknings- takten benämns trendbrott. Tvärsnitt. Statistiska data som hänför sig till en enda tidpunkt. i motsats till tidsserie som visar utvecklingen över tiden. Utgiftselasticitet. Se Elasticitet. Valutareserv. Se Betalningsbalans.

Bilageförteckning

Bilaga 1 Den internationella bakgrunden Bilaga 2 Sveriges export 1975—1980 Bilaga 3 Energiförsörjningen 1975—1980 Bilaga 4 Varuhandeln 1975—1980 Bilaga 5 Den offentliga sektorn 1975—1980 Bilaga 6 Miljövård i Sverige 1975—1980 Bilaga 7 Modeller för samhällsekonomisk perspektivplanering Bilaga 8 Långtidsutredningens modellsystem

Bilagorna utkommer i SOU-serien hösten 1975 och våren 1976. Som fram- går av bifogad källförteckning redovisas dessutom en stor del av under— lagsmaterialet i annan form.

Viktigare källor för 1975 års långtidsutred-

ning

Beträffande nationalräkenskapsmaterialet och bedömningarna av utgångs- året 1975 hänvisas till betänkandets avsnitt 5.2. Utredningen bygger på en stor mängd material och information från myndigheter. företag. organisa- tioner och enskilda personer. Här redovisas endast de viktigare källor som direkt åberopas i huvudbetänkandet. De stenciler som redovisas nedan finns tillgängliga på finansdepartementets ekonomiska avdelning.

2 Den internationella bakgrunden

3.4 Arbetskraftsresursernas utveckling

6.1 Bytesbalansen

6.2.2. Export

7.2. Sysselsättningsutvecklingen

7.3.1 Jordbruk och fiske

]. Publikationer och material från främst OECD och ECE

2. Bilaga 1. Den internationella bakgrunden. Expertstudie gjord av Jan Herin, Institutet för internationell ekonomi, Stockholm ]. Prognoser för befolkning och arbetskraft utförda av prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån. Beräkningarna kommer att pu- bliceras i SCB:s serie "Information i prog- nosfrågor" l. Beräkningar gjorda inom ekonomiska av- delningen på basis av sektorstudierna m. m. 2. Bilaga 1. Den internationella bakgrunden (se ovan) ]. Beräkningar redovisade i avsnittet samt i bilaga 8 Långtidsutredningens modellsystem 2. Uppgifter ur sektorstudier. se nedan under kapitel 7

1. Bilaga 2 om Sveriges export l975—l980. Expertutredning gjord inom konjunkturin— stitutet

2. Uppgifter ur sektorstudierna. se nedan under kapitel 7 ]. Specialberåkningar baserade på AKU— material från prognosinstitutet vid SCB (sten— cil)

2. Beräkningsschema för nedbrytning på yr- kesgrupper utformat av Sven Hegelund. Lunds Universitet (stencil) ]. Jordbruk. trädgårdsnäring och fiske (Ds Jo 197513). Expertstudie utförd inom jordbruks- departementet

2. Statligt stöd till fisket (Ds Jo 197528). Fiskerinäringsutredningens betänkande l. Skogsbruket. Underlag utarbetat av skogs— styrelsen på uppdrag av jordbruksdeparte— mentet (stencil)

7.3.3 Industri

7.3.6 Varuhandel

7.3.7 Samfärdsel

7.3.8. Bostäder

7.3.10. Offentliga tjänster

9.1 Regional utveckling

9.2 lnkomstfördelning

9.3 Miljövård

2. Beräkning av skogsbrukets maskininves- teringar från Forskningsstiftelsen Skogsarbc- ten (stencil)

3. Virkesbehov och virkestillgång (Ds Jo l975:1) ]. Enkätundersökning till ett urval av indu- striföretag. nov. I974—januari 1975. Under— sökningen kommer att redovisas under l976 av Statens industriverk

2. Bedömningar från industriföretag. organi- sationer och myndigheter sammanställda av ekonomiska avdelningen ]. Bilaga 3 Energiförsörjningen 1975—1980. Expertstudie utförd av Statens industriverk 2. Energihushållning m. m. Prop. l975:30 3. Beräkningar över investeringsutveckling- en utförda av Statens Vattenfallsverk (stencil) l. Uppgifter från övriga sektorstudier

2. Byggnads- och anläggningsindustrin 1975—1980. Expertstudie gjord inom Svenska byggnadsentreprenörföreningen (stencil)

1. Bilaga 4. Varuhandelns utveckling 1975—1980. Expertstudie utförd av Handelns utredningsinstitut. baserad på bl. a. en en- kätundersökning till företag inom varuhan— deln

2. Samhället och distributionen. Betänkande av distributionsutredningen (SOU 1975269) 1. Transporter i Sverige (Ds K 197514)

2. Planer och material från diverse delsek- torer insamlat och bearbetat i samarbete med kommunikationsdepartementet

3. Underlaget för behandling av sjöfart och varvsindustri i LU 75. Expertstudie gjord av Göran Norström. EFl (stencil) ]. Boendeutredningens betänkande (SOU 1975151). ]. Långtidsbudget för perioden 1975/76—1979/80. Prop. 19751100. bilaga 2. 2. Kommunal ekonomisk långtidsplanering 1974—1978 (KELP 74—78) samt specialenkät om socialvården. Enkät utförd av SCB.

3. Landstingens planer 1973—1979 enligt LKELP/RUPRO 74. Landstingsförbundet ]. Politik för regional balans. (SOU 1975191—93)

2. Avstämning mellan 1975 års långtidsut— redning och Iänsplaneringen 1974. Material utarbetat inom en arbetsgrupp med represen- tanter för arbetsmarknadsdepartementet. ex- pertgruppen för regional utredningsverksam- het (ERU). finansdepartementet och SCB. (Stencil) l. PM utarbetad av Pebbe Selander. Uppsala Universitet

1. Bilaga 5. Miljövård i Sverige 1975—1980. Expertstudie utarbetad av miljökostnadsut- redningen. Rapporten bygger bl. a. på särskil- da enkäter till industriföretag och kommuner

10 Utblick mot sekelskiftet 1. Bilaga 7 Modeller för samhällsekonomisk perspektivplanering. Expertstudie gjord av Tomas Restad. Stockholms Universitet

Statens offentliga utredningar 1975

Kronologisk förteckning

FOPONQSPPPNr'

18. 19. 20.

21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 31. 52. 53. 54.

Demokrati på arbetsplatsen. A. Psalmer och visor. Del 1:1. U. Psalmer och visor. Del 112. U. Psalmer och visor. Del 1:3. U. Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U. Framtida studerandehälsovärd. U. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. lndiwden och skolan. U.

. Rörlig pensionsålder. S. . Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. . Totalfinansiering. B. . Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S. . Konstnärerna I samhället. U. Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. Kriminalvårdens nämnder. Ju.

Markanvändning och byggande. Remissammanställning ut» given av bostadsdepartementet. B. Förtroendevalda och partier 1 kommuner och landsting. Kn. Konsumentskydd på läsomrädet. H. (Utkommer hösten 1975) Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. Ju. Pensionsförsäkring. Fi. Lag om allmänna handlingar. Ju. JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. R. Tre socmlogiska rapporter. Ju. Å jour. Om journalistutbildning. U. Forskningsråd. U. Politisk propaganda på arbetsplatser. A. Program för ljud och bild i utbildningen. U. Medborgerliga fri— och rattigheter i vissa länder. Ju. Barnens livsmiljö. S. (Utkommer hösten 1975) Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rap— port 1. S. (Utkommer hösten 1975) Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. (Utkommer hösten 1975) Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rap— port 3. S. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljoutredningens rapport 4. S. (Utkommer hösten 1975) Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. S. (Utkommer hösten 1975) Barnen och den fy5iska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. S. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. S. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. Statsbidrag till kommunerna. Fi. Trafikolyckor och statistik. K. Kommunal demokrati. Kn. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. Kvinnor i statlig tjänst. Fi. Etablering av miljöstörande industri. B. Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. Kommunal organisation och information. Kn. Kollektivtrafik i tätort. K. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K. Massmediegrundlag. Ju. Internationella koncerner i industriländer. I. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. B. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. B. Beskattning av realisationsvinster. Fi. Fåmansbolag. Fi.

55. 56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70.

71. 72. 73. 74. 75. 76.

77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 85. 86. 87. 88. 89.

Bötesverkställighet. Ju. Trafikbuller. Del II. Flygbuller. K. Varuförsörjning i kristid. H. Målet är jämställdhet. Ju. Utbildning för vuxna. U. Energiberedskap för kristid. H. Energiberedskap för kristid. Bilagor. H. Förkortad arbetstid för smäbarnsföräldrar. S. Konsumentkreditlag m.m. Ju. Språkresor. U. Förfogandelagstiftningen. Fö.

Trafikpolitik — behov och möjligheter. K.

Utbildning | samspel. S. Handikappanpassad kollektivtrafik. K. Samhället och distributionen. H. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. H. Landstingens arkiv. Kn. Distansundervrsning. U. Frivilligförsvarets förmåner. Fö. SociaIförsäkringsavgifter på uppdragsmkomster m.m. S. Medborgerliga fri» och rättigheter. Regeringsformen. Ju. Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975:68 (svensk, engelsk och tysk version). K Allmän skatteflyktsklausul. Fi. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. Fi. Svensk press. Statlig presspolitik. Fi. Postens roll i tidningsdistributionen. K. Farliga vrak. K. Organisation för skyddat arbete. A. Stälindustrins arbetsmiljö. |. Ersättning Vid arbetsskada. S. Vägplanering. K. Vägplanering. Bilagor. K. Samverkan I barnomsorgen. 5. Fem veckors semester. A. Långtidsutredningen 1975. Fi.

Systematisk förteckning

Riksdagen JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. [23]

Justitiedepartementet

Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. [24] 1973 års fri- och rättighetsutredning. 1. Medborgerliga fri- och rättigheter i Vissa länder. [29] 2. Medborgerliga fri— och rättigheter. Regeringsformen. [75]

assmediegrundlag. [49] Bötesverkställighet. [55] Målet är jämställdhet. [58]

Konsumentkreditlag rn. m. [63]

Försvarsdepartementet

Förfogandelagstiftningen. [65] Frivilligförsvarets [73]

Socialdepartementet

Bättre bosättning för flera. [51 Pensronskommitten. 1. Rörlig pensionsålder. [10] 2. Socialförsäk- ringsavgifter på uppdragsinkomster m.m. [74] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö. [30](Utkommer hösten 1975) 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] (Utkommer hösten 1975) 3. Barns hälsa. Barn— miljöutredningens rapport 2. [32] (Utkommer hösten 1975) 4. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. [33] 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmilj'öutredningens rap- port 4. [34] (Utkommer hösten 1975] 6. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] (Utkommer hösten 1975] 7. Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. [36] 8. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rap- port 7. [37] 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. [38] Förkortad arbetstid för smäbarnsföräldrar. [62] Utbildning i samspel. [67] Ersättning vid arbetsskada. [84] Samverkan i barnomsorgen. [87]

Kommunikationsdepartementet

Trafikolyckor och statistik. [40] Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1. Kollektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48] Trafikbuller. Del II. Flygbuller. [56] Trafikpolitik — behov och möjligheter. [66] HAKO-utredningen. 1. Handikappanpassad kollektivtrafik. [68] 2. Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975:68 [svensk, engelsk och tysk version). [76] Postens roll i tidningsdistributionen. [80] Farliga vrak. [81] Kommittén för den långsiktiga vägplaneringen. 1. Vägplanering. [85] 2. Vägplanering. Bilagor. [86]

Finansdepartementet

1972 års pressutredning. 1. Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] 2. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. [78] 3. Svensk press. Statlig presspolitik. [79] Pensionsförsäkring. [21] Statsbidrag till kommunerna. [39] Kvinnor i statlig tjänst. [43]

Beskattning av realisationsvmster. [53] Fåmansbolag. [54] Allmän skatteflyktsklausul. [77] Långtidsutredningen 1975. [89]

Utbildningsdepartementet

1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 1:1. [2] 2. Psalmer och visor. Del 112. [3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna.

1. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [6] 2. In- diViden och skolan. [9] Framtida studerandehälsovärd. [7] Konstnärerna i samhället. [14] A jour. Om journalistutbildning. [25] Forskningsräd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28] Utbildning för vuxna. [59] Språkresor. [64] Distansundervisning. [72]

Handels departementet

Konsumentskydd på läsområdet. [19] (Utkommer hösten 1975] Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [45] Varuförsörjning i kristid. [57] Energiberedskapsutredningen. 1. Energiberedskap för kristid. [60] 2. Energiberedskap för kristid. Bilagor. [61] Distributionsutredningen. 1. Samhället och distributionen. [69] 2. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. [70]

Arbetsmarknadsdepartementet

Demokrati på arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27] Organisation för skyddat arbete. [82] Fem veckors semester. [88]

Bostadsdepartementet Totalfinansiering. [12] . . Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av

bostadsdepartementet. [ 17] Etablering av miljöstörande industri. [44] Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Bostadsför— sörjning och bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörjning och bo— stadsbidrag. Bilagor. [52]

Industridepartementet

Internationella koncerner i industriländer. [50] Stålindustrins arbetsmiljö. [83]

Kommundepartementet

Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal de- mokrati. [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Kommunal organisation och information. [46] Landstingens arkiv. [71]

___—___—

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Kronologisk förteckning

Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havan- deskap och barnsbord Peruskoulu pohjoismaissa Litteratur om nordiskt samarbete Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet Bötesstraffet Nordic Cooperation for Tourism. Proposals for Action Voksenopplaering i de nordiske land. En konferanserapport Oversikt over forsknings- og utviklingsarbeid som gjelder eng— elskundervisningen i de nordiske land — 1974 Fort- och vidareutbildning för teaterarbetare Nordisk samarbeid om billedkunst . STINA. Arbetsrapport, allmän del . STINA. Arbetsrapport, bilagor . Turistkonferens

Langtidsbedommelse for det allmennkulturelle område Fnrskole og skole i samvirke Nordisk kontaktmandsseminar i Århus Fotografisk kemi Arbetsmiljöfragor. Seminarium i Porsgrunn Industriellt samarbete i Norden. Journalistseminarium i Århus

se

i !— ..? .. .,

...a

_.r yta

......

. .. 1 n...—..!!...JLWÅar th......—

. (u _ . anis...— .. . ..... ......r. ...: ...?. fi.... ”.:. _.

.Mb...f.1.t.v1.( .FI .nu. ..ocl. ....O.».7.;v....l .. ”www.gt...wt TF.... . wi...—H .. är. . . ..... .- r_r,.......t.......o:.t..t.. :...... .. å...—331! i...—t...; ..t :...”. I | ...-1.141?! P..... T _l» . . - s., . . . ...så. .J ...... . ...av. u.. n...... . iam... . . ...å. .

. u». . f... w.?å 9.1.— få?

.. a.. ..... . u.. .. _. . Mu». Wightman—. l.. ? thl l . . . .. . . . . V..) X til...... ...... . .. . ätt.—,......i8rlm. ; .. . . . . . . . . . sl ! H.M.... .o— . bu...-| rum”.-.”...”— 77... I» . . . . . . . . . :n-........... .. ul... .h.wh:AJ—Äk€ . . . . . : .... [tv...—q .. . .. . . . i... (:o.—mini. .. . .1. . . . . . . . _ . . r..... !m .

. ."...

.,.

)...

. $. . . . .. (u. . v 1. . .. Hr.—UIF. . . . ... .... .: .v. . . s . :...... ;. a.uL.wu:: . .. . Q...... .. .. . .. ....f. .. . . . . . . . TV......OQ .....v: 1. . .. . . Itt-oi. .. t..)! s...... .». . .

.iw—Måxlifitz... "

31. ...

. .. .-.?... .r

. ._..rt .. ... .,

. . _vm. . ...?.” _ q.). . .. . . . . . ......t. Jr.... v...... . . . . . . . . & ..u—urirmfn ... . . , . . . ....) a .. .... ...and»? .a.» 11.1—(ål.?! fill—..? ...! ..wfp . i

.. »! Wranlr..lö. . . .... . . . .. . . . .. . . . :i: _... A.. . (|. . . . . _ . ..;

.. . . . _? &.rk .. nlp..|...1>v . . . Älv.-P:..." ...... .. LC... ...... ist.!» ....tks. .: v.!— .....

:...... . . . . . . ...?-...a... . Q.. _ t...,» ...i: .. Lh ....t. .. . . . ...... 1.1.2,

e...—..?.TÅJ.... . .. . ...i.» ?.”; .... . ...?—.it... .... va.....rvwx. en..—f.n...yuar— ?..to...3315 .... u-JL. & ......t... ...i ...-15) .v. :=. .fi cl,-+.. . . _ ni.. få. :......) .2— I . N.

IQ.—w.. ..Fv