SOU 1975:89

Långtidsutredningen 1975

& SEW

SM

Statens offentliga utredningar ww 1975z89 & Finansdepartementet

Långtids- utredningen 1975

Huvudrapport

finansdepartementets ekonomiska avdelning Stockholm 1975

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-02573-6 Göteborgx Ol'l'scttryckcri AB Stockholm 1975

Förord

1975 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementets eko- nomiska avdelning. Närmast ansvariga för arbetet har varit planeringschefen Carl Johan Åberg och kanslirådet Bengt Olof Karlsson. Förutom avdelning- ens egen personal har i arbetet deltagit fil.lic. Jan Herin och fil.kand. Tomas Restad. Stockholms universitet. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess le- damöter bär dock inget ansvar för de i utredningen redovisade bedömu ningarna.

En sammanfattning av utredningens bedömningar återfinns i kapitel 4. De numeriska beräkningsresultaten sammanfattas i tabellform i kapitel 5.

Det omfattande material som ligger till grund för arbetet och som insamlats och bearbetats av olika myndigheter. utredningsinstitut och organisationer kommer efterhand att redovisas i särskilda bilagor. Ansvaret för dessa och för bedömningarna däri vilar på de personer eller institutioner som anges i resp. bilaga.

Sedan olika remissinstanser hörts torde regeringens syn på de långsiktiga avvägningsproblemen komma att redovisas under våren 1976.

Arbetet med utredningen avslutades i november 1975.

InnehåH 1 S_t'lie och metod ....................................... 1.1 Tidigare utredningar ................................... 1.2 Ekonomisk politik på kortare och längre sikt ............ 1.3 De politiska utgångspunkterna för utredningens arbete . . .. 1.4 Långtidsutredningarnas ställning i den statliga planeringspro- cessen ................................................ 1.5 De grundläggande frågeställningarna ..................... 1.6 Den grundläggande metoden ........................... 1.7 Långtidsutredningarnas begränsningar .................... 2 Den ill!('l'l7(II/OII('//a bakgrunden .......................... 2.1 Utvecklingen 1960—1975 ................................ 2.1.1 Tillväxten i potentiell och faktisk bruttonationalpro- dukt inom OECD-länderna ...................... 2.1.2 Världshandelns utveckling 1960—1975 ............. 2.1.3 Prisutvecklingen inom OECD ................... 2.1.4 Det internationella betalningssystemet ............ 2.2 Utvecklingen 1975—1980 ................................ 2.2.1 De ekonomisk-politiska utgångspunkterna ......... 2.2.2 Produktionens och produktionskapacitetens utveck- ling 1975—1980 ................................. 2.2.3 Den internationella handelns utveckling .......... 2.2.4 Prisutvecklingen ................................ 3 Prod:rkIionskapacite/wrs urverk/ing ........................ 3.1 Inledning ............................................. 3.2 Mått på produktionskapacitetens utveckling .............. 3.3 Tillbakablick på produktionsutvecklingen ................. 3.4 Arbetskraftsresursernas utveckling ....................... 3.4.1 Befolkningsutvecklingen ......................... 3.4.2 Tillbakablick på arbetskraftsutvecklingen .......... 3.4.3 Utvecklingen 1975—1980 ......................... 3.5 Investeringar och kapital ............................... 3.6 Produktivitetsutvecklingen .............................. 3.7 Totalproduktionens utveckling ..........................

13 13 13 15

18 20 22 23

25 25

25 29 30 34 37 38

39 45 47

51 51 51 53 54 55 60 62 69 76 78

4.1 4.2 4.3 4.4 4.5

5.1 5.2

6.2

6.3 6.4 6.5 6.6

6.7

7.1 7.2 7.3

Alternativa utvecklingslinje/' 1975—1980 .................... Inledning ............................................. Utgångspunkter och förutsättningar för beräkningarna ..... Sammandrag av resultaten för 1975—1980 ................ De reala resursernas användning ........................ Den finansiella utvecklingen ............................ Resultatet: i sammandrag ............................... Bedömning av utgångsläget 1975 ........................ Sammanfattande redovisning av beräkningsresultaten ...... Efter/"rågeutveck/ingen ................................... Bytesbalansen ......................................... 6.1.1 Den historiska utvecklingen och den aktuella problem-

ställningen ..................................... 6.1.2 Transfereringsnettot ............................. 6.1.3 Tjänstenettot ................................... 6.1.4 Prisutvecklingen och bytesbalansens behandling i mo-

dellberäkningarna m. m .......................... Utrikeshandel ......................................... 6.2.1 Import ........................................ 6.2.2 Export ........................................ Privat konsumtion och priser ........................... Privata investeringar ................................... Lager ................................................ Offentlig konsumtion .................................. 6.6.1 Återblick ...................................... 6.6.2 Uppläggning av kalkylerna för 1975-1980 ......... 6.6.3 Baskalkylen .................................... 6.6.4 Offentlig konsumtion i de olika alternativen ...... Offentliga investeringar ................................. 6.7.1 Återblick ...................................... 6.7.2 Beräkningsmetoden ............................. 6.7.3 Resultat ....................................... Produktion och sysselsättning ............................. Produktionsutvecklingen ................................ Sysselsättningsutvecklingen ............................. Näringsgrenarnas utveckling ............................ 7.3.1 Jordbruk och fiske ............................. 7.3.2 Skogsbruk .................................... 7.3.3 Industri ....................................... 7.3.4 Energiförsörjning ............................... 7.3.5 Byggnadsverksamhet ............................ 7.3.6 Varuhandel .................................... 7.3.7 Samfa'rdsel ..................................... 7.3.8 Bostäder ....................................... 7.3.9 Privata tjänster .................................

7.3.10 Offentliga tjänster ..............................

81 81 82 89 92 99

107 107 109

123 123

123 124 126

128 130 130 136 139 146 151 153 153 154 155 161 165 165 167 169

171 171 173 181 181 190 195 219 227 233 241 255 264 270

8 8.1 8.2 8.3 8.4 | 1 | 1 1 9.1 * 9.2 9.3 9.4

10 10.1

10.2

Finansiell utveckling .................................... Utvecklingsmönster 1955—1975 .......................... Sparande och sparfördelning 1980 ett exempel ......... Inkomst- och sparbildning .............................. Alternativ för sparkvot och inkomstfördelning ............ Alternativ för privat konsumtion, arbetstidsförkortning och

terms of trade ......................................... Sammanfattning .......................................

Övriga aspekter på utvecklingen .......................... Regional utveckling .................................... Inkomstfördelning ..................................... Miljövård ............................................. Välfärd ...............................................

Utblick mot sekelskiftet ................................. Bakgrund och förutsättningar ........................... 10.1.1 Inledning ...................................... 10.1.2 Jämviktstillväxt och perspektivplanering .......... 10.1.3 Den långsiktiga kalkylmodellen .................. 10.1.4 Val av sektorindelning och kalkylalternativ ....... Kalkyler för utvecklingen 1980—2000 .................... 10.2.1 Förutsättningar för kalkylerna ................... 10.2.2 Grundkalkyl för utvecklingen 1980—2000 .......... 10.2.3 Kapitalbildning och ekonomisk tillväxt ........... 10.2.4 Yttre begränsningar för den ekonomiska tillväxten

Appendix LU 70 och det faktiska utfallet ..................... Ordlista ................................................... Bilageförteckning ........................................... Viktigare källor för 1975 års långtidsutredning .................

Tabellförteckning

2.1 Den genomsnittliga förändringen i potentiell BNP inom OECD-länderna. 1960—1975 ............................. Utvecklingen av världsexporten och världsproduktionen 1970—1974 .......................... - .................. Bytesbalanssaldon i vissa länder och länderområden 1973—1975 Bruttoinvesteringarnas andel av den totala produktionen inom OECD 1955—1975 ..................................... Bruttonationalproduktens tillväxt 1960—1980 .............. Folkmängdens utveckling 1960—1980. Nettoinvandring l976—l980=0 ......................................... Befolkningens åldersstruktur 1960—1980 ..................

295 295 298 301 306

309 311

315 315 322 329 334

343 343 343 345 346 349 352 352 359 362 366

375 379 384 385

25

30 37

41 43

59 59

3 Folkmängdens utveckling 1975—1980. Nettoinvandring 1975—1980 = 10000 per år ............................. Arbetskraftens utveckling 1965—1975 .................... Antal personer i arbetskraften 1970—1980 ................ Olika komponenters effekt på arbetskraftstillgången 1970—1980 Investeringarnas andel i procent av den totala produktionen 1960—1980 ............................................ Realkapitalbeståndets utveckling 1960—1980 ............... 9 Andel av maskinkapitalbeståndet som är 10 år och yngre

1960—1980 ............................................ 10 Förändring i kapitalinsats per arbetstimme 1960—1980 .....

xIONm-å

00

4.1 Sammandrag av försörjningsbalansen 1970—1980 ..........

5.1 Försörjningsbalansens utveckling 1960—1980 .............. 2 Resursernas fördelning 1960—1980 ....................... 3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor

1960—1980 ............................................

Förädlingsvärde inom olika näringsgrenar 1960—1980 ...... Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen

1960—1980 ............................................ Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1960—1980. ..

Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1960—1980 ..... Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1960—1980 ......

9 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1980 . .. 10 Bruttoinvesteringarnas fördelning 1960—1980 ..............

11. Byggnadsinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1980 12 Maskininvesteringar m.m. inom olika näringsgrenar

1960—1980 ............................................

kli-lå

OOxIOK

6.1 Transfereringsnettot 1970—1980 .......................... 2 Tjänstenettot 1970—1980 ................................ Import och export inom tjänstesektorerna enligt modellberäk- ningarna 1975—1980 .................................... Import 1950—1975 ..................................... Import per sektor 1960—1980 ........................... Export 1960—1975 ..................................... Export per sektor 1960—1980 ............................ Privat konsumtion 1960—1975 ........................... 9 Utgifts- och priselasticiteter för privat konsumtion ........ 10 Relativpris för privat konsumtion 1960—1980 ............. 11 Privat konsumtion 1975—1980 ........................... 12 Privat konsumtion per sektor 1960—1980 ................. 13 Privata bruttoinvesteringar 1960—1980 .................... 14 Privata byggnadsinvesteringar 1960—1980 ................. 15 Privata maskininvesteringar m.m. 1960—1980 ............. 16 Offentlig konsumtion: utvecklingen 1965—1975 samt baskalkyl 1975—1980 ............................................ 17 Offentlig konsumtion 1975—1980 ........................ b.)

OOxIONQJI-h

60 61 66 68

70 71

74 75

89

111 112

113 114

115 116 117 118 119 120 121

122

124 127

130 131 133 136 138 139 140 142 143 144 147 148 149

159 163

18 Kommunal konsumtion: utvecklingen 1970—1975 samt KELP- kalkyl 1975—1980 ...................................... 165 19 Offentliga myndigheters investeringar 1960—1975 .......... 166 7.1 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1960—1980 ........ 173 2 Olika näringsgrenars andel av totala antalet sysselsatta 1960—1980 ............................................ 174 3 Antalet personer i arbete fördelade efter faktiskt arbetad tid 1970—1974 ........................................... 175 4 Antalet sysselsatta fördelade efter vanligen arbetad tid 1970—1980 ........................................... 176 5 Andelen kvinnor i olika näringsgrenar 1975—1980 ......... 177 6 Sysselsättningsutvecklingen i olika näringsgrenar 1970—1980 178 7 Sysselsättningsutvecklingen i olika yrken 1975—1980 ....... 180 8 Det egentliga jordbrukets produktion 1970—1980 .......... 183 9 Skogsindustrins årliga rundvirkesförbrukning och de årliga net- toavverkningarna under perioden 1953—1973 .............. 191 10 Dagsverksåtgång i skogsbruket perioden 1970—1980 ....... 193 11 Investeringar i skogsbruket perioden 1970—1980 ........... 194 12 Försörjningsbalans för industrivaror 1960—1980 ........... 199 13 Utvecklingen av produktionsfaktorinsatser och restfaktor inom industrin 1960—1980 .................................. 205 14 Produktivitetsutvecklingen inom industrin 1975—1980 206 15 Industrins investeringar 1970—1980 ..................... 209 16 Utvecklingen av industrins kapitalstock. kapitalintensitet. ka- pitalkvot och investeringskvot 1960—1980 ............... 210 17 Industriproduktionen 1970—1980 ......................... 211 18 Sysselsättningen inom industrin 1970—1980 ............... 213 19 Slutlig energiförbrukning inom industri-. samfärdsel- och öv- rigsektorerna 1955—1980 ................................ 221 20 Totalt tillförd energi 1955—1980 ......................... 224 21 SBEch produktionsantaganden för byggnadssektorn 1974—1979 ............................................ 228 22 Produktivitet och sysselsättning enligt SBEF 1974—1979 . .. 230 23 Byggnadssektorns produktion. produktivitet och sysselsättning 1975—1980 enligt LU 75 ................................ 231 24 Inrikes persontransporter i personkm 1960—1980 .......... 243 25 Inrikes godstransporter i tonkm 1960—1980 ............... 244 26 Samfärdselsektorns utveckling 1970—1980 ................. 253 27 Nyproduktion som ersätter avgång enligt boendeutredningen 1975—1985 ............................................ 258 28 Sysselsättningen inom privata tjänster 1960—1980 ......... 265 29 Förädlingsvärdet inom privata tjänster 1960—1980 ......... 266 30 Offentlig tjänsteproduktion 1975—1980 ................... 273 31 Vårdplatser inom sjukhusansluten vård 1973—1979 ........ 285 32 Produktionsvärde för övriga offentliga tjänster 1965—1975.. 292

sexiga/tautol—

9.1

10.1

(»)

'_'Nowxl

1

1

1

Sparande och investering 1955—1974 ..................... Finansiellt sparande. Offentlig och privat sektor 1950—1975 Försörjningsbalansutvecklingen 1975—1980 (alternativ II) . . . Investering och sparande 1975 och 1980 (alternativ II).... Inkomstbildning och finansiellt sparande 1970 ............ Inkomstbildning och finansiellt sparande 1975 ............ Inkomstbildning och finansiellt sparande 1980 (alternativ II) Förändring i inkomstbildning och efterfrågan 1970—1975 och 1975—1980 ............................................

Antal sysselsatta 1970 och 1975 samt 1980 enligt långtidsut— redningen och länsstyrelsernas bedömningar i länsplanering 1974 ................................................. Årlig förändring i antalet sysselsatta enligt den regionalt ned- brutna långtidsutredningen samt enligt länsstyrelsernas be- dömningar i länsplanering 1974 ........................ Koncentrationskoefficienten 1960—1973 ................... Inkomstsumman för samtliga fördelad på inkomsttagarandelar 1960—1973 ............................................ Inkomstsumman för män fördelad på inkomsttagarandelar 1960—1973 ............................................ Inkomstsumman för kvinnor fördelad på inkomsttagarandelar 1960—1973 ............................................ Andel investeringar i miljöskyddande åtgärder av totala in- vesteringar inom industrin under 1970-talet ............. Sammanfattning av miljöskyddsinvesteringarm. m. 1975—1980

Produktionssektorernas andelar av olika makroekonomiska storheter 1970 och 1980 ................................ Beskrivning av beräkningsalternativen 1980—2000 ......... Arbetskraftskalkyl för perioden 1980—2000 ................ Den offentliga sektorns andel 1970 och 1980 av bruttoproduk- tion. konsumtion. sysselsättning och kapitalstock ......... Alternativ för den offentliga sektorns sysselsättningsutveckling 1980—2000 ............................................ Antal offentligt sysselsatta uppdelade på ändamål 1980 samt relativa andelar 1970 och 1980 .......................... Utvecklingen av bostadsbeståndet 1945—2000 ............. Restfaktorns utveckling 1960—1980 ...................... Restfaktorns utveckling 1960—1973 samt 1970—1980 ....... 0 Restfaktorns utveckling 1980—2000 samt konsekvenserna för arbetsproduktiviteten inom näringslivet ................. 1 Utvecklingen 1980-2000 av de olika sektorernas produktion. sysselsättning och kapitalstock (Alternativ A) ............ 2 Konsumtionstillväxt. antaganden om utgifts- och priselastici— teter samt den relativa prisutvecklingen 1980—2000 (Alternativ A) ................................................. 3 Olika sektorers relativa andelar av produktion och sysselsätt- ning 1980—2000 (Alternativ A) .........................

296 297 299 300 301 302

303

305

318 319 324 325 326 327 332 333

350 351 352

354 355 356 357 358

360

361

361

14 Produktionstillväxt. konsumtionstillväxt samt investeringsför-

ändringstakt 1980—2000 ................................. 364 15 Långsiktig sparkvot samt långsiktigt avkastningskrav vid olika

kapitalbildningstakter 1980—2000 ......................... 365 16 Produktions- och sysselsättningsandelar vid olika antaganden

om kapitalbildningstakt 1980—2000 ...................... 365 17 Kravet på total volymökning i exporten 1980—2000 ....... 366

18. Jämförelse mellan grundkalkylen (Alternativ A) och ett fall då terms-of—trade försämras med 2 % per år (Alternativ F)

1980—2000 ............................................ 367 19 Specifika energiåtgångstal 1970—2000 .................... 368 20 Jämförelse mellan grundkalkylen (Alternativ A) och ett fall

med energibesparing och energiransonering (Alternativ D)

1980—2000 ............................................ 370 21 Exportandelar 1970—2000 (Alternativ E) .................. 371 22 Jämförelse mellan grundkalkylen (Alternativ A) och skogskal— kylen (Alternativ E) 1980—2000 ......................... 371 23 Sammanfattning av alternativen D—F med avseende på pro- duktions- och konsumtionstillväxt 1980—2000 ............ 372 . A 1 Försörjningsbalansen 1970—1975. Prognos och utfall ....... 376 1 A 2 Produktion och sysselsättning 1970—1975. Prognos och utfall ................................................ 377

A 3 Försörjningsbalansens poster 1972—1977. Prognos och utfall 378

Diagramförteckning

2.1 Faktisk och potentiell BNP. export och exportpris för OECD- länderna 1960—1974 .................................... 27 2 Tillväxt i BNP inom enskilda OECD-länder 1960—1980 - -- 28 3 Den procentuella fördelningen av världsexporten av varor på ländergrupper 1960. 1970 och 1974 ...................... 31

4 Världsexportprisindex för olika varugrupper 1960—1974 .. . . 33 5 Index för viktigare valutakurser mot kronan 1966—1975 . .. 36

3.1. Principdiagram för potentiell och faktisk kapacitetsutveckling 52

2 Bruttonationalproduktens utveckling 1961—1975 ........... 54 3 Relativa arbetskraftstal 1965—1980 ....................... 64

6.1 Lagerförändringar 1959—1975 ............................ 151 2 Lagerstocken i procent av bruttoproduktionen. totalt och inom vissa sektorer 1959—1975 ............................... 152

7.1 Totalfångstens sammansättning 1956—1973 ............... 187 2 Antalet fiskare i saltvattensfisket 1930—1973 .............. 189

8.1

SOU Hushållssektorns sparkvot och skattekvot 1963—1974 ......

Koncentrationskoefiicientens förändring 1960—1973 ........ Beräknade utsläpp av olika föroreningar till naturmiljön 1969 och 1974 .............................................

Principdiagram för perspektivplanering ................... Principschema för långsiktsmodellen ..................... Konsumtionens utveckling vid en höjning av sparkvoten .

1975289 308 325 330 346 349 363

1 1

1. Syfte och metod

1.1. Tidigare utredningar

1975 års långtidsutredning är den sjunde i raden av sådana utredningar iSverige. Den första utredningen utfördes redan 1948 i anslutning till arbetet med Marshall-planen. Den omvälvande utvecklingen under de sista åren av 1940—talet föranledde emellertid att regeringen tillkallade en ny lång- tidsutredning redan 1950. Dess arbete avsåg då perioden 1951—1955. Därefter har långtidsutredningar utförts för var och en av de följande femårsperio- derna. Redan i den utredning som avsåg perioden 1961—1965 redovisades en utblick utöver den närmast framförliggande femårsperioden. Dessa ut- blickar har sedermera kommit att utgöra ett stående inslag i utredningarna och har ökat i omfattning och ambition.

Samtidigt har man även konstaterat ett växande behov av att stämma av utvecklingen under löppet av femårsperioden. Detta skedde för första gången 1968 då man gjorde en avstämning av utvecklingen under åren 1966—1970. Vid detta första tillfälle förlängdes dock inte perspektivet utöver den ursprungliga femårsperioden. Detta var emellertid fallet när man 1973 gjorde en avstämning av 1970 års utredning. Vid denna utsträcktes per- spektivet fram till 1977. Detta innebär att man härigenom närmat sig ett system med en "rullande” långtidsutredningsverksamhet.

1.2. Ekonomisk politik på kortare och längre sikt

Den ekonomiska politikens uppgift är att söka förverkliga en rad centrala, politiska målsättningar: full sysselsättning,extern balans.ekonomisk tillväxt, rimlig prisstabilitet, en rättvis fördelning av produktionsresultatet mellan individer och regioner. För att dessa målsättningar skall kunna förverkligas krävs en fortgående anpassning av den ekonomiska politikens medel och deras inriktning till de ständigt förändrade förutsättningarna.

Två gånger årligen redovisar regeringen sin syn på den ekonomiska po- litikens uppläggning för riksdagen. Det sker dels i januari i anslutning till budgetpropositionen, dels i april vid överlämnandet av kompletteringspro- positionen. Dessa redovisningar av den ekonomiska politikens uppläggning grundas på de samtidigt publicerade nationalbuctgeterna. Dessa innehåller en sammanhållen prognosbild för landets ekonomi för det närmast fram-

förliggande året. I görligaste mån inkorporerar de effekterna av den eko— nomiska politik som regeringen i finansplanerna och annorledes förklarat sig vilja föra. Samtidigt somAnationalbudgeterna utgör ett beslutsunderlag för valet av ekonomisk politik ingår de således i princip som en del i re- dovisningen av regeringens plan för den närmaste tidens politik.

Att den ekonomiska politiken i sin helhet inte kan bindas för någon längre period är en ofrånkomlig konsekvens av den svenska ekonomins öppenhet och dess beroende av en svårförutsägbar internationell utveck- ling. Politikens utformning måste kunna omprövas allteftersom det internationella perspektivet skiftar. Trots detta föreligger ett behov av att kunna se det ständigt återkommande valet av kortsiktsåtgärder mot bak- grund av en mera långsiktig utveckling för vår ekonomi. Ett underlag för dessa bedömningar har långtidsutredningarna utgjort. Som framgick av fö- regående avsnitt täcker dessa i första hand den närmast framförliggande femårsperioden men de har under senare år kommit att kompletteras med utblickar över en längre tidsperiod.

De första långtidsutredningarna utfördes av särskilt tillkallade expertkom— mittéer. Fr. o. m. 1963 utförs emellertid arbetet inom finansdepartementet. I motsats till nationalbudgeterna innehåller emellertid inte dessa utredningar några för regeringen bindande uttalanden om den kommande ekonomiska politiken. De utgör snarare en kartläggning av behovet av en långsiktig inriktning av den ekonomiska politiken för att de grundläggande ekonomisk— politiska målsättningarna skall kunna förverkligas. Utvecklingen under pe- rioden efter andra världskriget har givit en rad exempel på situationer och händelseförlopp som inte kan tas om hand genom insatser under ett isolerat år utan som förutsätter en bestämd inriktning av politiken under en följd av år. Man kan exempelvis peka på att förändringar i ekonomins externa balans under vissa perioder har krävt åtgärder som sträckt sig över flera år. Ett annat exempel är åtgärder som syftar till att påverka tillväxtmål- sättningen. Förändringar i ekonomins framstegstakt förutsätter åtgärder. via t. ex. variationer i kapitalbildning och sparande, som nödvändigtvis måste sträcka sig över en period som är väsentligen längre än budgetåret. I dessa fall måste således det successiva valet av stabiliseringspolitiska åtgärder sty- ras inte endast av hänsynstagande till den aktuella situationen utan med beaktande av mera långsiktiga målsättningar.

Eftersom utformningen av den kortsiktiga stabiliseringspolitiken inte kan förutses för en period som är längre än 1 a 1 1/2 år måste med nödvändighet den mera långsiktiga inriktningen av politiken få karaktär av en flexibel strategi och inte utformas som en enda bindande utvecklingsplan för pe- rioden. Den politiska utformningen av de konkreta åtgärderna och detalj- planeringen får sedan ske med hänsyn till det följande konjunktur- och hän— delseförloppet.

1.3. De politiska utgångspunkterna för utredningens arbete

Långtidsutredningarna har att utgå från de av statsmakterna uttalade mål- sättningarna för den övergripande ekonomiska politiken. Utredningarnas uppgift är att mot bakgrund av förefintliga utvecklingstendenser undersöka hur dessa målsättningar skall kunna förverkligas under den närmast fram- förliggande femårsperioden. Arbetet förutsätts omfatta både en redovisning av de problem som därvid kommer att göra sig gällande och en diskussion av alternativa vägar att lösa dessa. Men lösningarna måste hela tiden sökas inom den ram som sätts av de centrala ekonomisk-politiska målsättningarna.

Det har vid diskussionen av de tidigare långtidsutredningarnas arbeten stundtals hävdats att dessa borde innehålla väsentligt mer av programmatiska uttalanden och av ställningstaganden till den politik som kommer att föras. Mot detta kan anföras att man då skulle förlora möjligheterna till den om- fattande diskussion av alternativa utvecklingsvägar som nu långtidsutred- ningarna erbjuder. Utredningarna är föremål för en bred remissbehandling och har föranlett en intensiv politisk debatt. Det är först efter remissbe- handlingen och mot bakgrund av den förda debatten som regeringen har gjort sin politiska utvärdering av de utvecklingsproblem som långtidsut- redningarna har aktualiserat. Detta har hittills skett genom särskilda avsnitt i de linansplaner som följt närmast efter utredningarnas publicering.

1 sin nuvarande form utgör således långtidsutredningarna endast det första steget i en politisk process vars senare led omfattar en öppen och demokratisk debatt om dess resultat och slutligen regeringens ställningstagande till de ifrågavarande avvägningsproblemen. Det är således först i detta sista steg i planeringsprocessen som de nya politiska ställningstagandena redovisas.

De centrala ekonomisk-politiska målsättningar som bildat utgångspunkten för långtidsutredningarnas analyser är full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning. rimlig prisstabilitet och balans i ut- rikesbetalningarna. Som en konsekvens av dessa målsättningar följer även kravet på regional balans. Regeringen har i en rad linansplaner redovisat dessa målsättningar för riksdagen, som också genom stora majoriteter an- slutit sig till dem.

Ett komplicerat samspel råder mellan de här nämnda målbestämningarna. Så kan exempelvis nämnas att den interna pris- och kostnadsutvecklingen i vios utsträckning bestämmer export- och importutvecklingen och där- igenom också graden av balans i utrikesbetalningarna. Man har vidare under senare år visat på ett klart samband mellan graden av sysselsättning och inkomstfördelningens utveckling: en ökad sysselsättning tenderar att medföra också en jämnare inkomstfördelning. Även mellan sysselsättnings- målet och den externa balansen föreligger — åtminstone på viss sikt — ett ömsesidigt beroende: för att man i det långa loppet skall kunna sysselsätta dem som vill ha arbete krävs en balansiutrikesbetalningarna. Detta har närma- re diskuterats i 1975 års linansplan.

"Det primära målet för politiken är att upprätthålla den fulla sysselsättningen. I detta syfte inriktas politiken på en fortsatt expansion av produktion och efterfrågan .även om det kortsiktigt leder till ökade påfrestningar på den utrikes balansen. Om

vi skall kunna varaktigt uppfylla målet full sysselsättning krävs emellertid att politiken samtidigt utformas så att förutsättningar skapas att återställa den externa balans som gick förlorad 1974. Ett bestående underskott i bytesbalansen leder nämligen till suc- cessiva begränsningar i möjligheterna att föra en självständig och expansiv ekonomisk politik. Erfarenheten visar också att de länder som under en längre tid haft sådana underskott nödgats tillgripa så restriktiva åtgärder att de fått direkta konsekvenser för sysselsättningen. Med den centrala roll som sysselsättningen spelar måste därför den ekonomiska politiken inriktas på att undvika en liknande utveckling i vårt land. Detta kräver att våra samlade arbetskralis- och kapitalrcsurscr fullt ut utnyttjas lör insatser som syftar till att återställa den externa balansen."

Målet avseende denjitl/a sysselsättningen får således uppfattas som primärt och styrande även för vissa av de andra målen. Målsättningen har också varit föremål för en ständig ambitionshöjning och en successiv differen— tiering. Som exempel härpå kan nämnas delmålen avseende kvinnornas förvärvsarbete. den regionala fördelningen av sysselsättningen samt möj- ligheten för sysselsättning åt t.ex. handikappade.

Utöver denna aspekt på sysselsättningsmålet har de kvalitativa aSpekterna på arbetslivet alltmer kommit att tilldra sig intresse. De anställdas möj— ligheter att själva påverka sina förhållanden och villkor samt kraven att man skall uppleva sitt arbete som meningsfullt och engagerande har blivit allt viktigare frågor.

Även om dessa kvalitativa faktorer på ett komplicerat sätt både påverkar och påverkas av de rent kvantitativa ekonomiska förhållandena ligger det inte inom ramen för långtidsutredningarnas arbete att analysera den fortsatta utvecklingen på detta område; sådana bedömningar sker inom andra organ. Men dessa kvalitativa aspekter kommer dock in i långtidsutredningens arbete som givna data och restriktioner som t. ex. påverkar produktivitetsutveck- lingen. medför förändringar i investeringsbehov och i efterfrågan på offentlig service.

Med hänsyn till den brist på extern balans som nu kännetecknar den svenska ekonomin kommer diskussionerna om hur man under prognospe— rioden skall kunna etablera jämvikt i utrikesbetalningarna att spela en stor roll i utredningens överväganden.

En redogörelse för storleken av de underskott som på något sätt måste åtgärdas under planperioden diskuteras i avsnitten 4.2 och 6.1. I de kalkyler som redovisas i kapitel 5 och följande har vi i första hand räknat med ett alternativ som innebär att jämvikt i bytesbalansen skall uppnås 1980. Valet av denna tidpunkt sammanhänger med att OECD-området som helhet anses komma att uppnå balans gentemot OPEC-området mot slutet av 1970-talet. Det är då naturligt att räkna med ett alternativ där utvecklingen för vårt vidkommande blir i huvudsak parallell med denna.

Under underskottsåren kommer vi att ackumulera en betydande inter- nationell skuldbörda. Även när denna slutat växa kommer den att medföra fortsatta påfrestningar på vår bytes- och betalningsbalans genom de rän- teutgifter och de amorteringar som den för med sig. Återverkningarna från den nuvarande bristen på extern balans i den svenska ekonomin kommer således att sträcka sig långt in på 1980-talet.

Flera skäl kan anföras för att vi borde försöka avveckla vårt underskott i en snabbare takt än vad som här förutsatts. Ett underskott i utrikeshandeln

begränsar alltid handlingsutrymmet i den ekonomiska politiken;ju snabbare det avvecklas, desto snabbare kan detta utrymme återvinnas. Ett ytterligare skäl är att Sverige med sin redan höga produktionskapacitet inte bör göra anspråk på andra länders kapitalbildning utan snarare själv bidra till att underlätta denna för t.ex. de länder som håller på att industrialiseras.

Vi har därför överslagsvis undersökt konsekvenserna av ett alternativ som innebär att balans skulle uppnås redan efter 2—3 år. Den mycket be- tydande omläggning av den ekonomiska politiken som detta skulle medföra har dock föranlett att vi betraktat alternativet med balans först 1980 som utredningens huvudalternativ.

Under l960-talet ökade konsumentprisema i Sverige med i genomsnitt 4 % per år. För perioden 1970—1975 beräknas uppgången bli nästan dubbelt så stor. ca 8 %. Denna ökade inflationstakt sammanhänger praktiskt taget helt med ökningen i den internationella prisnivån. Redan i dagsläget kan man emellertid avläsa en betydande beslutsamhet hos de stora ländernas regeringar att nedbringa inflationstakten. Sannolikt kommer denna inrikt- ning hos den ekonomiska politiken att känneteckna utvecklingen även under de närmaste åren, vilket bör leda till en klart lugnare prisutveckling ut- omlands. För den inhemska politiken bör det även fortsättningsvis vara ett centralt mål att stabilisera prisnivån.

Målsättningen om enjämnare inkomst/örde/ning kvarstår med oförändrad vikt vid utformningen av den ekonomiska politiken. I den föregående lång- tidsutredningen redovisades en undersökning om hur inkomstfördelningen faktiskt utvecklats under ett antal tidigare år. Resultaten pekade bl. a. på att den utjämning som skett i betydande utsträckning kunde sättas i samband med den ökade sysselsättningsgraden. Resultaten i 1975 års långtidsutred- ning konfirmerar denna slutsats.

Som redan tidigare framhölls bör målsättningarna för regionalpolitiken sna- rast uppfattas som en konsekvens av kraven på full sysselsättning och på inkomstfördelningen. De nu aktuella regionalpolitiska målsättningarna har fastlagts av riksdagen 1972. Sedan dess har en ny länsplaneringsomgång genomförts. En nedbrytning till regional nivå av långtidsutredningens kal- kyler har därför genomförts. Dessa beräkningar redovisas i avsnitt 9.1.

Under 1976 torde riksdagen komma att ta förnyad ställning till de re- gionalpolitiska målsättningarna.

Målsättningen snabb ekonomisk tillväxt har i betydande grad diskuterats och i viss mån ifrågasatts i samband med tidigare utredningar. En anledning härtill kan vara att man i Sverige sedan åtskilliga decennier varit inriktad på just de problem som först under senare år fått aktualitet i vissa andra länder, nämligen frågorna kring tillväxtens innehåll och fördelning. Inte minst de arbetstidsförkortningar som genomförts under senare år är ett ut- tryck för att tillväxtmålet vägts mot andra målsättningar. De samhällseko- nomiska kostnader i form av miljöförstöring och kapitalförluster som ut- vecklingsprocessen fört med sig har också tidigt uppmärksammats i vårt land. Motåtgärder har satts in och nya sådana planeras. Den tillväxtmål- sättning som gäller för den ekonomiska politiken avser således en socialt och miljömässigt välbalanserad framstegstakt, som undviker att skapa de negativa värden som man i en del andra länder förknippat med tillväxtpro— cessen.

I anslutning till diskussionen om tillväxtmålet bör dock observeras att den möjliga tillväxttakten under en femårsperiod i betydande utsträckning är given av den redan vid periodens början existerande kapitalstocken och utnyttjandet av denna. De investeringsförändringar som hinner göras under femårsperiodens förlopp får på grund av den stora mängden realkapital som finns som ingående balans endast en marginell effekt. På längre sikt är däremot valmöjligheterna större. I kapitel 10 som innehåller en utblick mot sekelskiftet kommer därför detta problem rörande valet av tillväxttakt att tas upp till en mera ingående behandling.

Eftersom långtidsutredningens ämnesområde i första hand avser den cen- trala ekonomiska politiken kommer en rad andra målsättningar för olika tie/sektorer av samhället eller ekonomin inte att tas upp till samma detaljerade genomgång som är fallet med de hittills nämnda. Detta gäller t. ex. målen förjordbrukSpolitiken, bostadspolitiken. undervisning och sjukvård. I varje aktuellt avsnitt redovisas dock vilka antaganden och förutsättningar som gjorts i dessa avseenden. Denna rent beräkningstekniska behandling innebär självfallet inte att de angivna områdena skulle vara i någon mening mindre viktiga än de övergripande målsättningarna. Tvärtom kan de i vissa fall innebära helt bindande restriktioner på utvecklingen och därmed bli direkt bestämmande för vad som i övrigt kan genomföras. Så t. ex. får antagandet om bostadsbyggandet mycket kraftig effekt på investerings- och konsum- tionsmöjligheterna. Innebörden är endast att vi utredningstekniskt behandlar sådana målsättningar som speciella bindningar på de medel som kan an- vändas för att. uppnå de övergripande målen.

Ett område bör dock kommenteras redan i detta sammanhang, nämligen energipolitiken. Energitillförseln är självfallet en förutsättning för att pro- duktionen inom näringsliv och offentlig sektor skall kunna genomföras i den utsträckning som svarar mot medborgarnas behov och de politiska målsättningarna. Iden energipolitiska propositionen framhölls också att ener- gipolitiken inte fick förhindra utan snarare skulle säkerställa detta. Man skall dock allvarligt pröva möjligheten att fram till 1985 ha minskat den årliga tillväxten av energiförbrukningen till 2 % per år. Eftersom den angivna förbrukningsökningen avser en tidpunkt som ligger fem år efter långtids- utredningens slutår kan man inte med den nu föreliggande utredningens resultat ta ställning till eventuella målkonflikter på detta område. Vi har dock förutsatt att strävandena redan under den nu framförliggande fem- årsperioden kommer att inriktas på en betydande effektivisering i energi— användningen, främst inom industrin. Ytterligare överväganden rörande energiförbrukningen kommer dessutom att redovisas i anslutning till ana- lysen i kapitel 10 av utvecklingen fram mot sekelskiftet.

1.4. Långtidsutredningarnas ställning i den statliga planeringsprocessen

Vid sidan av de ekonomiska långtidsutredningarna finns det i vårt land en lång rad andra utrednings- och planeringsformer som syftar till att kart- lägga utvecklingen på fem års sikt eller längre. De ökade ambitionerna på

den regionala politikens område har gett upphov till en omfattande och numera institutionaliserad planeringsverksamhet i form av den återkom- mande Iänsp/aneringen. De skärpta kraven på hushållningen med naturgivna resurser — i första hand mark, vatten och luft — har lett till en fysisk riks- planering som nu befinner sig i sitt genomförandeskede. Utvecklingen på trafikområdet har motiverat att man på försök utformat ett system för re- gional trafikplanering. Vidare pågår försöksverksamhet med ett nytt system för informationsutbyte mellan näringsliv och samhälle som bl. a. syftar till att redovisa näringslivets förväntade utveckling under en kommande fem- årsperiod. I sammanhanget bör även nämnas det nyligen inrättade sekre- tariatetI/ötq/iamtidsstudier — även om dess arbetsformer är annorlunda och dess tidsperspektiv väsentligen längre än för de flesta av de här nämnda utrednings- och planeringsaktiviteterna.

Inom kommitteväsendet sker också en betydande planeringsverksamhet avseende utvecklingen på längre sikt. Ofta gäller det då utvecklingen inom särskilda samhällssektorer. Nära till hands liggande exempel är den rad av utredningar som utförts inom utbildningsområdet. Energiprognosutredning- en är ett ytterligare exempel vilket dessutom har fått en uppföljning i form av en mera permanent prognosverksamhet för detta särskilda område. Ett nu helt aktuellt exempel är sysselsättningsutredningen som enligt dina di- rektiv bl. a. har att utvärdera den utvecklingsbild som tecknas i långtids- utredningen ur sysselsättningspolitisk synvinkel.

Det finns anledning att framhålla såväl åtskillnaderna som beröringspunk- terna mellan den ekonomiska långtidsutredningen och dessa övriga pla- nerings— och utredningsformer. Först och främst bör man framhålla att långtidsutredningens ämnesområde är den makroekonomiska politikens uppläggning på i första hand fem års sikt. Utredningarnas uppgift är att i termer av de övergripande målsättningar som presenterades i fö- regående avsnitt — full sysselsättning, extern balans etc. — presentera al- ternativa vägar för ett förverkligande av dessa. 1 långtidsutredningarnas upp- gifter ingår inte primärt att analysera politikuppläggningen inom olika del- sektorer av ekonomin eller av den offentliga sektorn. Men trots detta är självfallet de resultat man kommer fram till av betydelse för övrig pla- neringsverksamhet genom att de i breda kategorier analyserar ramarna för olika verksamheter och tecknar de allmänna ekonomiska villkoren för exempelvis de offentliga sektorernas expansion. De erbjuder ett centralt och sammanhållet informationsmaterial om de samhällsekonomiska utveck- lingsperspektiven under den ifrågavarande perioden, vilket de olika sek- torutredningarna kan använda som utgångspunkt för sina resp. övervägan- den. Långtidsutredningens kalkyler över arbetskraft och sysselsättning är exempelvis viktiga utgångspunkter för den regionala utvecklingsplanering- en. Bedömningarna av näringsgrensutvecklingen utgör vidare ett underlag för de långsiktiga tendenserna i den fysiska riksplaneringen.

Samtidigt bör man emellertid även framhålla att det finns betydande inslag av ömsesidighet i informationsutbytet. Även om långtidsutredningarnas analyser sker i breda samhällsekonomiska kategorier inkorporerar de i re- levanta delar resultaten från annan planerings- och utredningsverksamhet. I vissa fall — detta gäller exempelvis den regionala planeringen — drivs detta så långt att beräkningarna direkt avstäms mot varandra. I andra fall — där

statsmakterna gjort politiskt bindande ställningstaganden — läggs dessa in som restriktioner vid långtidsutredningens överväganden.

Att de svenska långtidsutredningarnas ställning på ett avgörande sätt skil- jer sig från de ekonomiska planerna i de östeuropeiska länderna ären självklar konsekvens av olikheterna i de politiska systemen. Men även vid en jäm- förelse med motsvarande verksamhet i en del västeuropeiska länder fram- träder vissa skillnader. Klara olikheter föreligger vid en jämförelse med det planeringssystem som tillämpades i Frankrike ända fram till början av 1970-talet. Med hjälp av en omfattande planeringsadministration utarbetades tidigare mycket detaljerade och för regeringen klart bindande planer. Dessa behandlade då inte endast de makroekonomiska perspektiven utan satte även upp detaljerade målsättningar för både offentliga och privata delsek- törer.

Det franska planeringssystemet är emellertid f. n. föremål för en genom- gripande omdaning i en riktning som förefaller att närma detta system till det som tillämpas i Sverige. De under 1960- och 1970-talen tilltagande svå- righeterna i Frankrike att förena plangenomförandet med de snabbt för- änderliga ekonomiska och politiska betingelserna har enligt vad som nu kan bedömas inneburit att man i högre grad kommer att lägga upp dessa som flexibla strategier för den ekonomiska politiken.

Både den politiska och den ekonomiska strukturen i de västeuropeiska marknadsekonomierna talar för att planeringsverksamheten bör läggas upp med sikte på att förena planmässighet med en betydande rörelsefrihet i fråga om valet av ekonomisk-politiska åtgärder. En sådan uppläggning ute- sluter självfallet inte att man i stor utsträckning låter de successiva besluten styras av långsiktiga målföreställningar. Men i en ekonomi av svensk typ måste förverkligandet av dessa ske stegvis och med ett ständigt hänsyns- tagande till de krav och villkor som ges av en snabbt föränderlig utveckling.

1.5. De grundläggande frågeställningarna

Den centrala utredningsuppgiften för långtidsutredningen är att med be- aktande av de övergripande ekonomisk-politiska målsättningarna analysera hur de olika anspråken på ekonomiska resurser kan tillgodoses inom den ram som sätts av den förväntade utvecklingen av landets produktiva re- surser. Summan av alla de resursanspråk man kan registrera från ekonomins olika delar - från hushållen. från kommunerna, från de statliga myndig- heterna, från företagen — ligger långt över vad som kan tillgodoses genom vårt produktionssystem. Det ankommer därför på utredningen att diskutera hur långt man i olika avseenden kan möta dessa anspråk och i vilken ut- sträckning spänningar mellan resurser och behov kommer att göra sig gäl- lande under den aktuella perioden.

Den ram som sätts av de övergripande politiska målsättningarna medger emellertid i vissa avseenden alternativa Utvecklingsmönster. Samma grad av sysselsättning kan exempelvis uppnås genom en produktionsinriktning som tillgodoser en snabb ökning av den offentliga konsumtionen eller genom en motsvarande ökning av den privata konsumtionen. Återverkningarna på den externa balansen kan emellertid bli klart olika i dessa båda fall,

vilket kan motivera att man — vid bibehållet krav på full sysselsättning — väljer en bestämd kombination av utvecklingstakter på den privata resp. offentliga konsumtionens område. Full sysselsättning kan även åstadkom- mas genom en hög investeringsaktivitet och motsvarande lägre konsum- tionsanvändning av resurserna. En sådan resursanvändning kan visserligen medföra en högre framtida tillväxttakt men kan komma att framstå som orealistisk mot bakgrunden av de mera omedelbara konsumtionskrav som registreras via exempelvis fackföreningsrörelsen och den politiska opinionen.

Detta senare exempel riktar uppmärksamheten på det samband som finns i ekonomin mellan resurstillgången och användningen av resurser. Genom att omfördela mer av resursernas användning till kapitalbildning ökar man den framtida produktionskapaciteten och vidgar därigenom möjligheterna för en ökad resursanvändning i framtiden. Man borde således med hänsyn härtill egentligen arbeta med olika alternativ i fråga om ekonomins till- växttakt vilka då gjordes beroende av olika förutsättningar om investerings- verksamheten. Med hänsyn till att de begränsade möjligheter som faktiskt finns att variera investeringstakten under en femårsperiod inte hinner ge mer än marginella utslag i produktionskapaciteten har vi inte arbetat med alternativ i detta avseende. Denna begränsning gäller dock endast det fem- åriga perspektivet; i de bedömningar över ekonomins utveckling på längre sikt som avslutningsvis redovisas i denna utredning kommer frågorna kring valet av tillväxttakt att tas upp till en mera uttömmande behandling. Det kapitalbildningsbehov som kommer att införas vid analyserna av det fem- åriga perspektivet är härlett utifrån de krav som den förutsatta utvecklingen för arbetsproduktiviteten ställer.

Denna begränsning leder då till att diskussionen rörande alternativa re- sursanvändningar i första hand kommer att gälla avvägningen mellan of- fentlig och privat konsumtion och avvägningen mellan inhemsk förbrukning och de resurskrav som ett återställande av ekonomins externa balans ställer. I den följande framställningen kommer att redovisas två olika alternativ för konsumtionens fördelning. Såsom redan tidigare framhållits räknar vi emellertid endast med ett huvudalternativ för uppnående av extern balans — nämligen att detta skall ha skett fram till 1980. Överslagsvis undersöks visserligen konsekvenserna av ett snabbare återställande. men detta alter- nativ utförs inte i alla sina detaljer. Detta sker däremot ifråga om arbetstiden som behandlas i två alternativ, ett som innebär en i förhållande till nuläget oförändrad veckoarbetstid och ett annat som belyser konsekvenserna av en förkortning ner till 371/2 timme per vecka.

Det är självklart att man även på en rad andra punkter kan tänka sig att arbeta med alternativa förutsättningar. Som kommer att framgå av det följande har detta i själ :a verket också skett i en rad fall. De fullt genom- räknade alternativen begränsar sig emellertid till de fyra nämnda. De full- ständiga konsekvenserna av övriga har inte kartlagts i alla sina detaljer i beräkningarna utan alternativdiskussionen avslutas i dessa fall med att ett bestämt alternativ väljs för den framtida utvecklingen. En anledning härtill är att informationsvärdet bedömts avta relativt snabbt med ett ökat antal alternativ. Resultaten blir svåröverskådliga och de politiska konklusio- nerna måhända alltför obestämda.

! En närmare redogörelse för modellens nuvarande struktur lämnas i bilaga 8 till detta betänkande.

1.6. Den grundläggande metoden

En väsentlig utgångspunkt för arbetet med långtidsutredningarna är det faktum att den svenska ekonomin kännetecknas av en relativt långt gående decentralisering av beslutsfattande och planering. Kommuner och landsting har tillerkänts en betydande självständighet i sitt handlande, parterna på arbetsmarknaden kan på egen hand träffa avtal om löner och arbetsför- hållanden, hushållen avväger själva hur de skall använda sina disponibla inkomster, företagen beslutar, inom de ramar som ges av den ekonomiska politiken, om sin produktionsinriktning och investeringsutveckling.

Denna decentraliserade planerings— och beslutsstruktur har i betydande utsträckning påverkat uppläggningen av arbetet med långtidsutredningarna. I enl/örstafas genomförs nämligen en omfattande kartläggning av de olika ekonomiska beslutsenheternas planer och förväntningar. Särskilda under- sökningar har utförts inom bl. a. industrisektorn, handeln samt den kom- munala och statliga sektorn. Även för flertalet övriga sektorer (jordbruk. skogsbruk, energiproduktion, byggnadsverksamhet, samfärdsel) har ingåen- de sektorstudier utförts. För statens vidkommande har detta skett via lång- tidsbudgetarbetet.

Efter en sammanställning av dessa planer och förväntningar undersöks [en andrafas av utredningsarbetet de ekonomiska och politiska betingelserna för deras förverkligande. Det är en allmän erfarenhet från tidigare utredningar att dessa planinformationer indikerar olika former av inkonsistenser både i fråga om förhållandena mellan olika delsektorer och i fråga om den totala samhällsekonomiska utvecklingen. Särskild betydelse får självfallet avstäm- ningen av planerna mot de övergripande politiska målsättningarna.

Det instrument långtidsutredningarna använder vid analyserna av dessa konsistensproblem är en ekonometrisk modell som ursprungligen utarbe- tades i anslutning till 1970 års utredning men som sedermera har utvidgats och vidareutvecklats.l

Med denna modells hjälp kan man studera sambanden mellan å ena sidan efterfrågeutvecklingen — i form av privat och offentlig konsumtion. inves- teringar, export — och å andra sidan de anspråk på produktionsresurser inom landet och på import som följer av denna efterfrågan. I modellen har man som restriktioner lagt in ekonomisk-politiska förutsättningar om t. ex. full sysselsättning och en viss extern balans. De prognoser över efterfråge- och produktionsutvecklingen som man erhåller med dess hjälp kommer alltså att uppfylla dessa krav.

Grundstenarna i modellen utgörs av dels en input-outputmodell med över tiden föränderliga, tekniska koefficienter, vilka beskriver leveranserna av varor och tjänster inom produktionssystemet, dels en uppsättning im- portfunktioner som förklarar hur importutvecklingen påverkas av olika efter- frågekategorier. dels även en grupp av konsumtionsfunktioner som beskriver hushållssektorns efterfrågan. Exportefterfrågan i modellen är härledd från de krav man ställer på bytesbalansen. Modellen prognostiserar sålunda den exportutveckling som behövs för att dessa krav skall bli tillgodosedda. Denna exponprognos får alltså en programmatisk karaktär. Möjligheterna att genomföra den av modellen beräknade exportutvecklingen får sedan be- dömas mot bakgrund av dels den förväntade marknadsutvecklingen för

de svenska exportprodukterna, dels de tidigare berörda enkätsvaren från i första hand industrisektorn.

I två väsentliga avseenden har modellen förändrats i jämförelse med den som tillämpades vid 1970 års utredning. För det första har beräkningen av utrymmet för privat resp. offentlig konsumtion gjorts om. I den nu föreliggande versionen behandlas den offentliga konsumtionen som en hand- lingsparameter i den meningen att modellen löser ut det värde på denna variabel som leder till att de förutsatta målsättningarna om t. ex. full sys- selsättning och extern balans blir uppfyllda. I tidigare versioner lade man in vissa i förväg beräknade värden på den offentliga verksamheten. I gengäld fick då den privata konsumtionen anpassa sig så att målsättningarna upp- fylldes. Nu läggs i stället in vissa i förväg beräknade alternativ för denna variabel — alternativ som härletts utifrån de krav på en privat standardökning som man har anledning räkna med för den kommande perioden.

Den andra större förändring som genomförts är att den ursprungligen reala modellen kompletterats med beräkningar i löpande priser. Man kan härigenom få ett visst grepp om effekterna av olika pris- och kostnads- utvecklingar och om den finansiella utveckling som följer av en viss bild för den reala ekonomin. Finansiella specialstudier har visserligen tidigare utförts i anslutning till långtidsutredningarnas arbete men dessa har nu direkt sammankopplats med de reala modellberäkningarna.

1.7. Långtidsutredningarnas begränsningar

I sin nuvarande form har långtidsutredningarna ett relativt väl avgränsat arbetsområde. Som tidigare framhölls är utredningarnas huvuduppgift att i ett femårigt perSpektiv analysera vilka krav ett förverkligande av de över- gripande ekonomiska målen ställer på den ekonomiska politiken. Som också tidigare framhölls innebär detta att en lång rad ekonomiskt och politiskt viktiga frågor faller utanför ramen för dessa utredningars arbete. Flera motiv har emellertid föranlett detta. En längre driven detaljnivå skulle exempelvis medföra en påtaglig risk för att man förlorade det totala och sammanhållna perspektivet på utvecklingen. En större bredd i problemställningarna skulle innebära växande oklarheter i arbets- och ansvarsfördelningen i förhållande till annan utrednings- och planeringsverksamhet.

Men denna avgränsning av arbetsområdet till den makroekonomiska po- litikens problem medför självfallet en motsvarande begränsning i räckvidden hos resultat och slutsatser. En första sådan begränsning gäller det faktum att utredningarna analyserar de ekonomiska förhållandena i samhället. Be- räkningarna sker i termer av bruttönationalprodukt, sysselsättning, försörj- ningsbalans, utrikeshandel osv. De slutsatser man kommer fram till gäller då också i första hand denna ekonomiska del av samhällslivet och de kan inte utan vidare generaliseras till ett mera totalt välfärdsperspektiv.

Å andra sidan måste dock framhållas att de problem som långtidsut- redningarna analyserar gäller en för flertalet människor central del av väl- färdsupplevelsen. Bakom utredningarnas ekonomiska kalkyler ligger de cen- trala frågorna om våra möjligheter att i framtiden tillförsäkra alla rätt till at-

bete, att trygga inkomsterna, att öka den offentliga verksamheten och att internationellt sett bevara vår ekonomiska integritet. De ofrånkomliga sam- band som finns mellan den ekonomiska utvecklingen och dessa grundläg— gande sociala och politiska mål gör att långtidsutredningarnas analyser måste spela en central roll även i ett mera allmänt välfärdsperspektiv. Att det sedan dessutom vid sidan av de ekonomiska problemen finns en rad andra vik- tiga samhällsmål, förtar inte tyngden hos dessa frågor.

Idet följande avsnittet 9.4 redovisas ett försök att i välfärdstermer beskriva vissa av de beräkningsresultat som finns i övriga avsnitt.

Vid sidan av de problem som hittills berörts finns det anledning att ta upp en helt annan typ av begränsningar hos utredningens resultat, nämligen de som gäller den numeriska preciseringen av prognoserna. De olika lång- tidsutredningarna har under tidens lopp givit en alltmer detaljerad utveck- lingsbild med numeriska preciseringar på en rad olika punkter. Genom ett bredare statistiskt underlag och förbättrade ekonometriska metoder har det varit möjligt atti 1975 års utredning fortsätta denna utveckling och presentera resultat som i detaljrikedom och precisering går längre än vad som tidigare varit fallet.

Men denna ökade mängd av numeriska preciserade prognoser får inte tolkas som ett uttryck för att graden av säkerhet i prognoserna skulle ha Ökat i motsvarande mån. Tvärtom har snarare de senare årens omvälvande utveckling på i första hand prisområdet ställt den ekonomiska statistiken inför så stora problem att detta underlag nu framstår som svagare än vad det tidigare har varit. Man kan inte utesluta att prognosprecisionen som en följd härav har försämrats. Detaljrikedomen i prognosmaterialet är i stället främst ett uttryck för ambitionen att så långt som möjligt preciserat inne- börden och konsekvenserna av de olika utvecklingsalternativen. Begräns- ningarna i prognosernas träffsäkerhet är minst lika stora som i tidigare ut- redningar.

2. Den internationella bakgrunden

I detta kapitel1 behandlas den internationella ekonomiska utvecklingen un- der åren fram till 1980. Med hänsyn till den stora osäkerhet som f. n. rådet och till de betydande svårigheterna att tolka de senare årens utveckling innehåller kapitlet mera av redogörelser för olika problemområden än av numeriskt preciserade prognoser för utvecklingen. I vissa fall har det dock med hänsyn till utredningsarbetet i övrigt varit nödvändigt att trots den stora osäkerheten precisera sådana.

2.1. Utvecklingen 1960—1975

2.1.1. Tillväxten i potentiell och faktisk bruttonationalprodukt inom OECD-länderna

Följande avsnitt syftar till att analysera skillnaden mellan utvecklingen av ekonomiernas potentiella produktionskapacitet och den faktiska produk- tionsutvecklingen. I diagram 2.1a anges utvecklingen 1960-1975. Den po- tentiella kapaciteten bestäms av faktorer såsom kapitalackumulation, ökade insatser av arbetskraft, förbättrad teknologi och organisation, ökad kom- petens hos arbetskraften, överflyttningsvinster m. m. Den potentiella brut- tonationalprodukten inom OECD-området uppskattas ha växt med inemot 5 % per år under perioden 1960—1975, vilket framgår av nedanstående tabell 2.1.2

Under 1970-talets första hälft förefaller tillväxten att ha minskat något. Den något högre tillväxttakten under 1960-talet kan förklaras av att ar-

Tabell 2.1 Den genomsnittliga förändringen i potentiell BNP inom OECD—länderna, 1960—1975

År Procentuell volymförändring

1960—1965 4.8 1965—1970 4,9 1970—1975 4,5 1960—1975 4.7

Kal/a." OECD. Economic Outlook. July l973. Occasional Studies m. m.

| En mera omfattande analys av den internatio- nella utvecklingen pre- senteras i den interna— tionella bakgrundsstudie vilken publiceras som bi laga I till 1975 års lång- tidsutredning.

? Den potentiella brutto- nationalproduktens ut- veckling har beräknats med hjälp av material från OECD och ECE. Källor: OECD Economic Outlook July 1973, Occa- sional Studies m. m.

' Genom förekomsten av sektoriella och regionala "flaskhalsar" inom län- derna kan man i viss mån få ett intryck av att den outnyttjade kapaci- teten är större än vad som i realiteten är fallet. Eftersom man kan anta att dessa fenomen har ökat i betydelse under senare år kommer lika stora BNP-gap ha olika innebörd i början och i slutet av perioden.

betskraftsresurserna ökade mer under 1960-talet samt av att en snabb sek- toriell och regional strukturomvandling, betingad av bl.a. den ökade in- ternationella ekonomiska integrationen, möjliggjorde en högre tillväxttakt i produktiviteten i de större OECD-länderna.

För hela perioden 1960—1975 beräknas ungefär hälften av tillväxttakten bero på en ökad kapitalstock och arbetsinsats. Resterande hälft förklaras av den tekniska utvecklingen. Beräkningar av denna typ är självfallet mycket osäkra och resultaten får endast ses som ett försök att i grova drag ange de aktuella storleksordningarna.

Den jakt/ska bruttonationalproduktens utveckling inom OECD, som visas i diagram 2.1a, bestäms förutom av kapaciteten också av ländernas totala efterfrågan. Att styra den faktiska produktionsutvecklingen så att den så nära som möjligt följer den potentiella BNP är en huvuduppgift för sta— biliseringspolitiken. Att få den att fullständigt sammanfalla med den totala kapaciteten lyckas däremot inga länder med. Under kraftiga högkonjunk- turer såsom år 1966 och 1968 tenderar efterfrågan att vara större än ka- paciteten, vilket då utlöser inflationistiska effekter.' Under lågkonjunkturår, som 1974 och 1975, uppkommer ett underutnyttjande av den tillgängliga kapaciteten. BNP-gapet har som framgår av diagram 2.1b ökat kraftigt under 1970-talet jämfört med perioderna 1960—1965 och 1965—1970 då det genom- snittligt utgjorde 2,8 resp. 0,9 %. BNP-gapets storlek har växt särskilt kraftigt under senare år och uppgår till ca 10 % under 1975.

Sedan 1960-talet har det faktiska BNP-tillväxten inom OECD-området varierat kraftigt. Detta gäller både under loppet av tidsperioden och mellan de olika länderna. Den snabbaste tillväxttakten för det europeiska OECD— området uppnåddes under perioden 1960—1965 då den uppgick till 5.0 % per år (se diagram 2.2). Under denna period är också jämnheten mellan länderna påfallande. Endast Storbritannien och Japan avviker på ett markant sätt från övriga länder. Under l960-talets senare del sjönk emellertid den genomsnittliga tillväxten till 4,5 %, samtidigt som spridningen blev större. Liksom tidigare låg dock Japan högst och Storbritannien lägst. 1960-talets första hälft präglades av en kraftig ökning av både produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet inom OECD-länderna. Under l960-talets andra hälft uppehöll länderna ett genomsnittligt högt kapacitetsutnyttjande och den faktiska BNP—tillväxten sammanföll i stort sett med den potentiella.

Den genomsnittsutveckling som nu kan beräknas för perioden 1970—1975 2.3 % per år tyder på att de angivna tendenserna till en fallande faktisk BNP-tillväxt ytterligare förstärkts. Denna period präglas främst av en om- kastning från faktiskt realiserade ökningar i BNP på 6 till 7 % under 1972 och 1973 till stagnation eller t. o. m. minskningar under 1974 och 1975. Utnyttjandegraden föll kraftigt mellan 1970—1975 till följd av att denna pe- riod omfattar två lågkonjunkturer varav den senare dessutom varit excep- tionellt djup. De kraftiga tillväxttalen under 1972 och 1973 härrör från ett osedvanligt kraftigt konjunkturuppsving som under de senaste åren vänts i efterkrigstidens djupaste konjunktursvacka. I diagram 2.1b framstår emel- lertid inte konjunkturtoppen år 1973 som särskilt markeradjämfört med hög- konjunkturerna 1968—1969 och 1966, men detta sammanhänger med att kon- junkturuppgången 1972 startade från ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande och att den på grund av sin snabbhet och samtidighet inom OECD-länderna

SOU l975:89 Den internationella bakgrunden 27 Mrd$ Faktisk och potentiell BNP för OECD-länderna 1963 års priser och växelkurser ,, 2000 ,,” [I 1800 — — — — - potentiell BNP 1600 _— faktisk BNP 1 a 1400 1200 1000 1960' !62' '64' '66' 68' 70' '72' 74' 0 &! BNP-gap i OECD O __uf'N—_ *; __2_ ex _4_ _—__--_'__-__/-/x—/ ———_____/X 1 b —6 —si —10—| % Faktisk BNP procentuell ökning ! från föregående år 8 6_ 1 c 4 2— 0 1960 62 64 66 68 70 72 74 % Export från utvecklade marknadsekonomier procentuell volymökning från föregående år 1 d 64 66 %% Världsexportprisindex på färdigvaror .. 20 samt BNP-deflator för OECD-länderna Varldsex- årlig procentuell ökning (inh. valuta) portpris- index 15— 1 e /_—_ 10— BNP-deflator 51 —'r— | I | l l r——T l 1 ! | l 1 1 > 1960 62 64 66 68 70 72 74

Källa: OECD— och ECE—material.

Diagram 2.1 F alt/isk och potentiell BNP. exporl- od. export/trisutvet'k/ing _lör OECD-länderna [960— 1 9 74

Diagram 2.2 77/Iväx/ i BNP inom enskilda OECD-länderna 1960—1980. Årlig procen- *uell volvmförändring. Se iven tabell 2.5.

OECD (Eur.)

1960—65

lJ—l.,

l f 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

1965—70

J l—IT—lizi

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

1970—75 l I I— T 1 f 1— | 0 7 a 9 10 11 12 13 1975—80

_LUKIFRGI B N J I l— l l 1 T 1 _l

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Belgien Danmark Nederl. Finland

Frankrike Schweiz

Förbundsrepubliken Storbritannien Tyskland _» Genomsnitt för europeiska OECD

Canada Japan

Källor: OECD och konjunkturinstitutets höstrapport 1975. Prognos utarbetad för perioden 1975—1980

slog över i en inllationskonjunktur redan innan man kommit i närheten av det totala kapacitetstaket.

De speciella egenskaperna hos konjunkturuppgången 1972—1974 och de effekter detta medförde för den allmänna inflationstakten behandlas mer utförligt i ett följande avsnitt om prisutvecklingen.

2.1.2. Väi'ldshandelns utveckling 1960—1975

1nternationaliseringsprocessen under 1960- och 1970-talen har utmärkts av en snabbt växande handel i varor och tjänster och av omfattande faktor- rörelser. Tillväxten i handeln har volymmässigt varit snabbare än BNP- tillväxten, varför flertalet länder blivit alltmer beroende av utländska mark- nader för såväl avsättning som försörjning med varor och tjänster. För OECD-länderna som helhet framgår det även från diagram 2.1d att den totala exporttillväxten samvarierar tämligen väl med avvikelsen mellan fak- tisk och potentiell BNP. Mellan perioderna 1960—1965 och 1965—1970 ökade kvoten mellan exporttillväxten och den faktiska BNP-tillväxten, från 1,4 till 2,2 främst till följd av det högre kapacitetsutnyttjandet under den senare perioden men också som ett resultat av den ökande internationella han- delsintegrationen. För åren 1970—1975 beräknas exportelasticiteten för OECD-länderna ha fallit till ca 2,0, vilket bl. a. kan ses som ett resultat av ett lägre genomsnittligt kapacitetsutnyttjande under denna period.

Av tabell 2.2 framgår att värdet av färdigvaruexporten under 1960-talet växt ungefär dubbelt så snabbt som värdet av råvaruexporten. Under 1970- talets första hälft höll råvarorna jämna steg med färdigvarorna till följd av högre relativa råvarupriser. Eftersom priserna för råvaror och färdigvaror utvecklats olika ger tillväxttakter för exportvärden en dålig bild av volym- utvecklingen för olika varuslag. Tabell 2.2 visar att råvaror med undantag för jordbruksprodukter under 1960—talet stigit i pris relativt till färdigvaror, varför en större del av värdetillväxten förklaras av volymtillväxt för får- digvaror och jordbruksprodukter under 1960-talet. Under åren 1970—1974 steg priset på jordbruksprodukter ungefär dubbelt så snabbt och priset på mineraler tre gånger så snabbt som priset på färdigvaror. Utvecklingen under 1975 tyder dock på en viss avmattning för råvarornas del.

De utvecklade marknadsekonomierna ökade sin andel av världsexporten under 1960-talet från 66 % till 72 %. Huvuddelen av deras export går till andra industriländer och denna andel har som framgår av diagram 2.3 i stort sett svarat för hela ökningen.

U-ländernas export består till tre fjärdedelar av den långsamt växande rå- varugruppen. Dessa länders andel av världsexporten har fallit från 22 % år 1960 till 17,5 % år 1970. U-ländernas export till de industrialiserade mark- nadsekonomierna har vuxit något snabbare än deras export till andra u—län- det. varför i-ländernas betydelse för dem som exportmarknader har ökat.

De centralplanerade ekonomiernas andel av världshandeln har under sam- ma period varit i stort sett konstant.

De utvecklade marknadsekonomierna har sålunda svarat för en allt större del av världshandeln under 1960-talet. Denna utveckling som varit markant under hela efterkrigstiden har avstannat under 1970-talets första hälft (se

Tabell 2.2 Utvecklingen av världsexporten och världsproduktionen 1970—1974 Årlig procentuell förändring

1960—1965 1965—1970 1970—1974

Vär/dsexpor'len Värde (mdr dollar fob) 7,8 10,8 28,3 Totalt

Jordbruksprodukter 4,4 5,3 23,3 Mineral” 7,7 10,6 44,1 Färdigvaror 9,8 13,2 24,3 Pris Totalt 0,6 2,0 18,8 Jordbruksprodukter 0,2 1,2 22,1 Mineral” 1,7 2,4 38,3 Färdigvaror 0,6 2,1 12,9 Volym Totalt 7,1 8,6 8,1 Jordbruksprodukter 4,2 4.0 0,8 Mineral!1 5,9 8,0 4,4 Färdigvaror 9,2 10,9 10,2 Vär/dsprodtrktionen av varor Volym 5,4 5,5 5.2 Jordbruksprodukter 2,5 2,7 2,1 Gruvindustri 4,9 5,6 3,6 Färdigvaror 5,9 7,2 6,3

a Inkl. bränslen och non-ferro-metaller. Källa: GATT. International Trade. olika årgångar.

diagram 2.3). Genom prisstegringar på råvaror och då i synnerhet på olja jämfört med färdigvaror steg de underutvecklade marknadsekonomiernas andel av världsexporten från 17,4 till 27,4 % under 1970 till 1974. Denna handelns varumässiga och geografiska utveckling har vid sidan av produktionstillväxten även påverkats av liberaliseringen av den inter- nationella handeln. Under 1960-talet och början av 1970-talet utmärktes denna av att handelshindren avvecklades främst i fråga om tullar på in- dustrivaror medan övriga tullar och handelshinder uppmärksammades mindre. Avvecklingen av industritullarna har även koncentrerats till handeln mellan de utvecklade industriländerna. Härigenom har en internationell ar- betsfördelning alltmer etablerats som innebär att de utvecklade länderna specialiserat sig på export av färdigvaror medan u-länderna hänvisats till att i huvudsak exportera råvaror. Det är bl. a. mot denna bakgrund som u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning växt fram.

2.1.3. Prisutvecklingen inom OECD

Som framgår av diagram 2.1 e steg prisstegringstakten inom OECD. mätt med BNP-deflatorn, från 3,5 % per år i genomsnitt under 1960-talet till drygt 8 % under 1970-talets första hälft. Bakom den trendmässigt ökande infla-

2.55% Utvecklade _ C | | d marknads— 47 09% 8 36% entra p anera e - ' q ' ekonomier ekonomier 3_44% 15.80% 16.97% Underutvecklade marknadsekonomier 1970 2.73% Utvecklade _» marknads- SS.-48% _ 6.44% Centralplanerade ekonomier 2.53% ekonom-er 12.99% 0.98% 13.74% 1.64% Underutvecklade mar knadsekonomier 1974 Utvecklade 33% marknads— _ _ centralplanerade ekonomier 28% ekonomier 20.8% 1.0% 13.1% 13%

Underutvecklade marknadsekonomier Diagram 2.3 Den procen- rueI/a fördelningen av världsexporten av varor på ländergrupper' 1960. I 970

Källa: GATT; International Trade, olika årgångar. och 1974.

tionstakten döljer sig ett återkommande konjunkturmönster som innebär att såväl BNP-deflatorn som prisutvecklingen för exporten av industriella fär- digvaror stiger under högkonjunkturerna. Inflationstakten när sin höjd- punkt något efter det att fullt kapacitetsutnyttjande nåtts.

Prisutvecklingen under högkonjunkturåren 1972—73 avvek i viss män från det mönster som tidigare gjort sig gällande främst till följd av de prishöjningar som inträffat på råvaror och olja. Priserna på färdigvaruexporten steg år 1973 med 7 % , dvs. i ungefär samma takt som den inhemska BNP-deflatorn inom OECD-området. Med det växande BNP-gapet kunde man förvänta en lägre prisstegringstakt på världsexporten under åren 1974—1975. Emel- lertid ökade världsexportpriset under år 1974 med 22 %, främst till följd av de rubbningar från utbudssidan som världsekonomin utsattes för under närmast föregående år. Ökningstakten för världsexportpriset kom därvid att överstiga den inhemska BNP-deflatorns ökningstakt för första gången under 1960— och 1970-talen.

Vid sidan av de speciella faktorer som gjort sig gällande under perioden 1972—1975 och som behandlas mer utförligt i det följande, kvarstår att för- klara de tendenser till en permanent ökande inflationstakt som tycks fram- komma i diagram 2.le. Varje konjunktursvacka tycks under l960- och 1970- talen starta från en allt högre inllationsnivå. Detta nya prismönster torde i viss utsträckning sammanhänga med det allt högre kapacitetsutnyttjandet inom OECD-länderna under 1960-talet. I synnerhet bör det markant högre kapacitetsutnyttjandet i USA och Västtyskland ha bidragit till denna ut- veckling. Vidare medförde de ökade underskotten i den amerikanska be- talningsbalansen under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet en kraftig likviditetsökning i omvärlden vilken underlättade spridningen av inflations- tendenserna.

En ytterligare förklaring till de allt starkare inflationstendenserna kan vara att löntagare och företagare lärt sig anpassa sina löne— och priskrav till alltmer stigande inflationsförväntningar. Strävanden att uppnå kompensation för inträffad eller förväntad inflation har förstärkts. Graden av ”'penningillusion” kan ha minskat med de allt högre inflationstakterna.

Övergivandet av systemet med fasta växelkurser under åren 1971—1973 kan också ha bidragit till accelerationen i inflationstakten under senare år. Rörligare växelkurser i viktiga länder kan ha lett till en ändrad syn på be- talningsbalansrestriktionen vilket kan ha medfört en mer expansiv ekono— misk politik. Inflationstakten i världsekonomin som helhet skulle härigenom ha blivit högre. Det är emellertid svårt att exakt ange det fria växelkurs- systemets bestående effekter på inflationstakten. Det framstår dock som troligt att i varje fall själva övergången till rörligare växelkurser har haft en höjande effekt på inflationstakten.

Inflationsaccelerationen under åren 1973—1975 återspeglar de till synes mer permanenta tendenser till ökad inflationstakt som behandlats ovan, men beror även till betydande del på de händelser på olje-. råvaru- och livsmedelsområdena som inträffade under dessa år.

Förloppet startade 1972 då världskonjunkturen var på uppgång från en svacka under år 1971. Konjunkturuppgången var, som tidigare nämnts, starkt synkroniserad i de olika OECD-länderna och den faktiska tillväxten i BNP var i genomsnitt omkring 6 %. Gapet mellan potentiell och faktisk

Index

I

250— 240— 230— 220—

210J

200—

190

180

170

160

150

140

130

120

110

100

T T"—__T_' —r 1 | r-——1—— | ———1 1960' 61r—T62r63164165 se 67 68 69 70 71 72 73 74

_ bräns|en

—————Wme

- - — - — övriga råvaror Diagram 2.4 Världsexport- --.----_. färdigvaror prisindex jär olika varu— grupper 1960—1974. [963 Källa: Monthly Bulletin of Statistics, FN, olika årgångar. = 100.

tillväxt minskade snabbt. Detta gav upphov till "flaskhalsar" i vissa stra— tegiska industrier. speciellt inom råvarusektorn. Den kraftiga expansionen under år 1972 och i början av 1973 ledde till en snabb ökning av världshandeln (se diagram 2.1d). Exportens volymtillväxt var cirka 12 % under år 1973. vilket kan jämföras med en genomsnittstillväxt på 8,5 % 1970—1974. Till följd av den samtidiga ökningen av den inhemska efterfrågan i flertalet länder kunde handelsexpansionen emellertid ej minska kapacitetspressen.

Som framgår av diagram 2.4 ökade råvarupriserna kraftigt under åren 1972 och 1973. Flera faktorer bidrog till denna utveckling. För det första var redan i utgångsläget lagren osedvanligt små både i producent- och lörbtukarlän- derna. För det andra hade kapaciteten i råvaruproduktionen byggts ut i en långsam takt under de föregående åren. främst till följd av en relativt låg förväntad avkastning på investeringar i råvaruutvinning. Varken lagerhåll- ning eller ledig produktionskapacitet kunde därmed mätta den efterfrågan som samtidigt uppstod i Nordamerika. Europa och Japan. Under tidigare

; konjunkturuppgången hade den underliggande kapacitetsbristen inte blivit ' lika uppenbar eftersom man då inte haft samma parallellitet i konjunktur- förloppet.

Även för livsmedel hade den begränsade utbudskapaciteten en kraftig in- verkan på prisstegringstakten (se diagram 2.4). Under år 1972 medförde ett dåligt skördeutfall att världsproduktionen av vete föll med 2 % samtidigt som efterfrågan ökade med 2 % till följd av inkomst- och befolkningstillväxt. Kombinationen av utbudsbegränsningar och stigande efterfrågan ledde till att livsmedelspriserna fördubblades mellan åren 1972—1974.

Till följd av kapacitetsbegränsningar och en kraftig omsvängning av den ekonomiska politiken i restriktiv riktning vände konjunkturen nedåt i de ' större OECD-länderna under andra halvåret 1973. Samtidigt inträffade hän- delserna på oljeområdet. vilket ytterligare bromsade upp tillväxten. Den effektiva efterfrågan i OECD-länderna minskade kraftigt genom den fyr— ' dubbling av oljepriset som skedde. Det uppkomna efterfrågebortfallet be- räknades till cirka 2 % av ländernas BNP.

I de större industriländerna beräknas ökningen av livsmedelspriserna ha bidragit med inemot hälften av stegringen i konsumentprisindex ökningstakt mellan åren 1973 och 1974 och oljeprishöjningen med ca 1/41.

När nu livsmedels- och råvarupriserna har fallit under 1975. har den in- hemska kostnadsutvecklingen kommit att bli främsta drivkraften bakom den pågående inflationen. Trots ett mycket stort BNP-gap och fallande priser för vissa varugrupper. beräknas BNP-deflatorn inom OECD stiga ca 1 % under år 1975 främst till följd av de krafter som med viss tidseftersläpning verkar via lönebildningen.

2.1.4. Det internationella betalnin_essvsternet

Det internationella valutasystemet har undergått en betydande förändring under början av 1970-talet. Det system med fastlagda. av centralbankerna garanterade. valutapariteter som tillämpats under större delen av efterkrigs— tiden, utsattes under 1960-talet för stora påfrestningar. De officiella väx— ] Källa: Federal Reserve elkurserna mellan stora industrinationer som England. Västtyskland och Bulletin, Oktober 1974. Japan kunde inte tillräckligt snabbt anpassas till de förändrade förhållandena.

I och med att även USA—dollarn, som utgjort hörnstenen i systemet med fasta växelkursensuccessivtkomattfåettalltmerorealistisktvärdeiförhållan- de till övriga valutor och till guld bröt systemet samman. En akut krissituation uppstod först sommaren 1971, vilket ledde till att den ame- rikanska regeringen i augusti beslöt att upphäva dollarns utbytbarhet mot guld. Det nya läge som härigenom uppstod för betalningssystemet ledde i december 1971 till att man inom 10—gruppen kom överens om nya väx- elkurser. som bl. a. innebar en devalvering av dollarn. Efter ytterligare en nedskrivning av dollarn i mars 1973 övergavs det fasta växelkurssystemet helt. Centralbankerna upphörde att stödja rådande pariteter, och växelkur- serna har därefter fått röra sig mer eller mindre fritt. De interventioner som vissa centralbanker genomfört under olika perioder har dock varit be- tydande.

En bidragande orsak till att det fasta växelkurssystemet övergavs var att allt för få paritetsförändringar vidtogs i slutet av 1960-talet för att bota de rådande strukturella obalanserna i utrikesbetalningarna. Reservvaluta- landet, USA, uppvisade under denna period ett stigande underskott i sin betalningsbalans. Tidigare hade ett underskottsland tvingats devalvera sin valuta. senast då valutareserven och andra internationella lånemöjligheter tog slut. Men USA kunde finansiera underskotten med internationell skuld- sättning genom dollarns ställning som reservvaluta och hade ej samma tvång att vidta åtgärder. För att lösa problemet skulle det då krävas att de länder, som hade motsvarande överskott, tillät en högre inflationstakt eller appre- cierade sina valutor. Underskottslandet USA och överskottsländerna, främst Tyskland och Japan. kunde emellertid inte enas om hur anpassningsbördan skulle fördelas emellan dem. Valutasystemets anpassningsmekanism för jämvikt i de internationella transaktionerna upphörde då att fungera tillfreds- ställande. 1960-talets andra hälft präglades därför av allt svårare betalnings- problem, som fick dramatiska inslag av valutakris genom spekulativa ka- pitalrörelser.

De nuvarande förhållandena kännetecknas inte av fullständigt fritt fly- tande växelkurser. Vissa länder har intervenerat systematiskt för att hålla en fast relation åtminstone gentemot något land. Sverige och ett antal andra Västeuropeiska länder har sedan 1973 hållit fasta inbördes kurser. Andra har valt att föra en aktiv valutapolitik i deprecierande eller apprecierande riktning (England resp. Schweiz); en del länder har i huvudsak låtit sin växelkurs flyta helt fritt (USA). Sedan år 1973 har alltså en blandad ordning rått, där inslaget av flytande kurser varit dominerande. Detta gäller både världshandeln totalt och Sveriges utrikeshandel, som till ca 60 % ägt rum med länder gentemot vilka några fasta växelkurser ej tillämpats.

Utmärkande för de första åren med fria växelkurser har varit betydande svängningar i växelkurserna (se diagram 2.5). De kortsiktiga kapitalrörelser som förväntades uppkomma vid flytande växelkurser tycks ha varit otill- räckliga för att stabilisera kurserna.

Underskotten på de löpande betalningarna inom OECD-området kan emellertid till stor del förklaras av oljeprishöjningarna. Det har ej varit möjligt att eliminera detta samlade underskott genom en devalvering gentemot de oljeproducerande ländernas valutor eftersom en substitution av OECD- varor för OPEC-varor i vardera ländergruppen inte kan påskyndas genom

Index lf'. ,!'—*, "| 140 f” x ' . 1 30 "'— __— 120 D%,,/ Vx...) 1 10

"x LLS.doHar 100 Ix*——_.—-—'x # i -' x— 90 k___ _,—-—_,_ r —————— V». V) ' i. 'x ———————————— , _ X X * . Engelska pund ”L i, .' ,,I ', X-x "*x _] _x s—fx'xx / 80 X ," xx v*.// ”A””), X/ .— 70 l l l l l I | i | 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Källa: SHB, arbitrageavd. [img/uf" 2") ”def/m. en sådan åtgärd. vikt/gate valutakurser mot ., ., _ kronan 1966—1975. Ja- OECD-omradets samlade bytesbalans, som återfinns l tabell 2.3, har dock nuari [966 = 100. blivit något bättre under åren 1974 och 1975 än vad som ursprungligen

förutsågs. Särskilt bedömningen för 1975 har successivt förbättrats. Så sent som vid årsskiftet 1974—1975 beräknade man att OECD-ländernas under- skott för detta år skulle bli av storleksordningen 30 miljarder dollar. Som framgår av tabell 2.3 kan man beräkna att det skall bli ca 3,5 miljarder. Därvid kalkylerar man emellertid att de sex största OECD-länderna kommer att notera ett överskott på hela 11,5 miljarder dollar, medan de mindre länderna, som överlag fört en mera kontracyklisk politik. drabbas av i stort sett samma underskott som 1974. Dessutom har de icke-oljeproducerande u-ländernas underskott ökat kraftigt.

En väsentlig förklaring till att OECD-områdets samlade bytesbalans ut- vecklats bättre än vad man ursprungligen förutsåg är att den djupa låg- konjunkturen och den restriktiva ekonomiska politik som de större län- derna fört lett till kraftiga importminskningar. I takt med att den ekonomiska aktiviteten på nytt skjuter fart kan den samlade bytesbalansen på nytt komma att försämras. Trots detta bedöms det som sannolikt att den grundläggande balansen långsiktigt kommer att förbättras för OECD-området. Takten i denna förbättring blir av avgörande betydelse för världsekonomin och där— med även för utvecklingen i Sverige.

Det är svårt att belägga om de senaste årens dramatiska omvälvningar på valutaområdet haft någon större inverkan på utrikeshandelns volym. Både för enskilda länder och för världshandeln totalt har handelsvolymen nära följt den reala produktions-och inkomstutvecklingen. En preliminär bedömning skulle närmast gå ut på att trots att valutasystemet utsattes för stora påfrestningar under båda dessa år med åtföljande kraftiga sväng-

Tabell 2.3 By1esbalanssaldon i vissa länder och länderområden 1973—1975 Miljarder dollar. årliga förändringar

1973 1974 1975” OECD 2,0 — 34,0 — 3,5 Canada 0 — l.7 — 5 Frankrike — 0,7 — 5.9 — 0,5 Förbundsrepubliken Tyskland 4,3 9,3 5 Italien 2,7 — 7,9 0 Japan — 0,1 4,7 0 Storbritannien — 2,9 — 9,0 — 4 USA 0,3 — 0,9 12 Övriga OECD 3,8 — 13,2 — ll OPEC" 3.0 69.0 42.5 lcke oljeexporterande u-länder 2,5 — 16,5 — 27.5 Övrigab 6.0 — 9.5

a Medlemsländerna i de oljeexporterande staternas organisation. 1) Inkl. felkällor. C Prognos. Källa: Bedömningar gjorda inom OECD och fmansdepartementet.

ningar i växelkurserna, så har man inga klara tecken på att dessa i varje fall omedelbart - skulle ha påverkat utrikeshandelns utveckling i negativ riktning.

2.2. Utvecklingen 1975—1980

Den svenska ekonomin är en öppen ekonomi och mycket beroende av det internationella varu- och tjänsteutbytet.

Bedömningen av den internationella ekonomiska utvecklingen spelar där- för en väsentlig roll vid alla överväganden om den svenska ekonomins utvecklingsmöjligheter. Att i dag söka skapa sig en bild av vad som kommer att hända under perioden fram till 1980 är emellertid mycket svårt. 1 de flesta länder, och särskilt inom flera av våra viktigaste avnämarländer, brottas man idag med större ekonomiska problem än vad som varit fallet på många år. Arbetslösheten är högre, inflationen kraftigare och de externa balans- bristerna större än någon gång under 1950— och 1960-talen. I synnerhet har de icke-oljeproducerande u-ländernas situation ytterligare försämrats.

Utvecklingen under 1975—1980 kommer därför att i betydande utsträck- ning präglas av vilka lösningar man kommer att finna på de problem som nu dominerar världsekonomin — lösningar som man emellertid i dag ännu inte klart kan urskilja.

Det har därför inte varit möjligt att på alla punkter precisera prognoserna för den internationella utvecklingen utan den följande genomgången siktar mera till att redovisa strategiska problemområden. ] de fall numeriskt pre- ciserade prognoser görs har de närmast karaktären av räkneexempel.

' Se t.ex. "Factors and conditions of long-term growth”. en rapport från FN-seminariet om lång- siktiga tillväxtfrågor i Stockholm 1973.

2.2.1. De ekonomisk-politiska utgångspunkterna

Av central betydelse för den internationella ekonomiska utvecklingen under den närmaste femårsperioden blir självfallet hur de olika länderna utformar sin ekonomiska politik. Som tidigare framgått kännetecknas den ekonomiska situationen i OECD-länderna av kraftig om än avtagande inflation. en upp— bromsad tillväxt i den faktiska produktionen och därmed en hög arbetslöshet samt av betydande underskott i främst de mindre ländernas betalnings- balans. Varje land ställs därmed inför den svåra uppgiften att återföra eko- nomin till en stabil tillväxt som garanterar en hög sysselsättning och en lägre prisstegringstakt samt balans i utrikesbetalningarna.

Prioriteringarna av olika målsättningar skiljer sig emellertid mellan de olika länderna och de ekonomiskpolitiska medel som används är olika. Som ett gemensamt drag framträder dock de ökade satsningarna på ex- portindustrin och på åtgärder som medför en ökad autonomi på energi— försörjningsområdet. En sådan utveckling ställer då krav på att den totala konsumtionen hålls tillbaka så att utrymme skapas för en ökad export- produktion och för ökade industriinvesteringar. I nuläget är det inte bristande produktionskapacitet som framtvingar dessa omfördelningar utan snarare omsorgen om den externa balansen och ambitionen att nedbringa den höga takten i prisstegringarna.

Den privata konsumtionen i OECD-länderna växte snabbare än total- produktionen under första hälften av 1970-talet. En satsning på industri- investeringar och export skulle därför nödvändiggöra en motsvarande åter- hållsamhet i fråga om den privata konsumtionen. Även den offentliga sek- torns andel av bruttonationalprodukten har ökat trendmässigt. De sannolika oförändrat starka kraven på en fortsatt expansion av denna skärper ytterligare den ekonomiska politikens avvägningsproblem.

Bilden kompliceras ytterligare av att frågorna kring tillväxtens innehåll och fördelning alltmer kommit i blickpunkten i den internationella dis— kussionen.' I allt fler industriländer krävs att den ekonomiska tillväxten inriktas på att skapa en mer kvalitativ snarare än kvantitativ förbättring av individens standard och att dess resultat fördelas på ett rättvist sätt.

Det är uppenbart att den ekonomiska politiken här står inför delvis oför— enliga ambitioner och målsättningar. Å ena sidan reses krav på relativt snabba ökningar av industriproduktionen för att kunna tillgodose den ökade efter- frågan från i första hand de oljeproducerande länderna och därigenom åter- ställa industriländernas utrikesbalanser. Å andra sidan ställs krav på en ökad offentlig service.

Vilken avvägning mellan dessa intressen som de olika länderna kommer att stanna för i sin ekonomiska politik under de närmaste åren kan endast göras till föremål för allmänna förmodanden. Om man skall döma efter de senaste årens faktiska handlande synes man dock ha anledning att räkna med att den ekonomiska politiken först kommer att inriktas på att lösa de mera iögonfallande bristerna på ekonomisk balans då främst arbets- lösheten. inflationen och bristen på utrikesbalans. fastän med varierande prioritering av dessa mål — och först därefter när man skapat sig ett härför erforderligt handlingsutrymme — ägna sig åt att öka inslagen av sociala och fördelningspolitiska målsättningar.

2.2.2. Produktionens och produktionskapaeitetens utveckling 1975—1980

Ovan har redovisats vissa allmänna utgångspunkter för den ekonomiska politiken och utvecklingen i OECD-området 1975—1980. För långtidsutred- ningens kalkyler är det emellertid nödvändigt hur osäkert detta än är — att i siffror precisera utvecklingen av bl. a. den totala produktionen i de enskilda länderna. Helst borde man då också ha tillgång till prognoser över produktionskapacitetens utveckling samt över utvecklingen av viktigare del- komponenter i försörjningsbalansen. som t. ex. den privata konsumtionen och importen. [ flera tidigare långtidsutredningar har man haft tillgång till ett konsistent prognosmaterial i form av sammanställningar från olika in- ternationella organisationer. främst OECD. Denna gång föreligger inte någon sådan total bedömning. I flera länder fick arbetet med femårsprognoserna avbrytas eller skrinläggas i och med de omvälvande händelserna på olje- området 1973 och 1974.

För närvarande pågår inom OECD ett arbete med insamling av plan-och prognosmaterial från de olika länderna. EG-kommissionen utarbetar löpande projektioner för medlemsländerna. lnom ECE pågår sammanställning av ett s. k. "overall economic perspective" som skall belysa de mera långsiktiga utvecklingstendenserna. För våra bedömningar har vi haft tillgång till vissa underhandsuppgifter från organisationer och planinstitutioner i Västeuropa.

Den faktiska och den potentiella produktionsutvecklingen påverkar öm- sesidigt varandra. Stabiliteten i den faktiska produktionen samt inriktningen av dess användning har stor betydelse för den potentiella BNP-tillväxten under en femårsperiod. När ett stort kapacitetsöverskott uppstått, som under åren 1974—1975, hämmas tillväxtpotentialen t.ex. genom en lägre inves- teringstakt, ett minskat arbetskraftsutbud eller en oförmånlig strukturom- vandling. Samtidigt påverkar kapacitetsutvecklingen den faktiska produk- tionen genom att ge den ekonomiska politiken minskat utrymme för en efterfrågeexpansion. Det är bl. a. av dessa skäl svårt att diskutera efter- frågesidan isolerad från utbudssidan. Trots detta behandlas i det följande avsnittet, för att göra framställningen mer överskådlig, först den potentiella och sedan den faktiska produktionsutvecklingen under perioden 1975—80.

Den potentiella produktions:”veck/ingen inom OECD-länderna 1975—1980

Den framtida produktionskapacitetens tillväxt påskyndas av ett ökat an- vändande av arbetskraft, kapital och naturresurser, utvidgat utnyttjande av teknologisk och organisatorisk kunskap samt ändringar i den inhemska och utländska efterfrågan. Beroende av bl. a. mättekniska problem är, som ti- digare påtalats, sambandet mellan insatser av produktionsfaktorer och pro— duktionsutvecklingen svårt att exakt fastställa. De bedömningar av den po- tentiella kapacitetsutvecklingen inom OECD-länderna som redovisats i av- snitt 2.1.l, baserades främst på en uppskattning av hur arbetskraften och dess produktivitet har utvecklats. Man finner vid en sammanvägning av olika länders potentiella tillväxt att denna i genomsnitt varit inemot 5 % per år under perioden 1960—1975. En svag uppbromsning i tillväxten kunde noteras för 1970-talets fem första år. Detta förklaras främst av den nedgång

i produktivitetsutvecklingen som gjort sig gällande i de större och mer ut- vecklade OECD-länderna. Den, under 1960-talet, snabba produktivitetsut- vecklingen förklaras främst av den snabba sektoriella och regionala struk— turomvandlingen, den höga kapitalbildningstakten samt av bidragen från den internationella handelns liberalisering.

Vinsterna vid överflyttning av arbetskraft från lågproduktiva näringar, såsom jord- och skogsbruk, till högproduktiva torde komma att bli lägre under prognosperioden. Därtill riktar sig en allt större andel av efterfrågan mot de tjänsteproducerande sektorerna, vilka jämfört med de varuprodu- cerande sektorerna som regel har en lägre produktivitetstillväxt.

Arbetskraftsresursernas utveckling

Vad gäller arbetskraftsresursernas utveckling tyder tillgängliga internatio- nella prognoser på en årlig tillväxt i arbetskraften 1975—1980 på ca 1 % per år för de sju största OECD-länderna. Detta är en något högre tillväxttakt än under första hälften av 1970-talet. Arbetstidens längd väntas dock bli förkortad med i genomsnitt ca 0,5 procent per år. eller i stort samma takt som under 1960-talet. 1 Europa påverkas tillgången på arbetskraft i hög grad av migrationen av arbetare från i första hand medelhavsländerna till de högindustrialiserade västeuropeiska länderna. På längre sikt förefaller det som om denna källa till arbetskraft kommer att begränsas. Ursprungs- ländernas ökade sociala och sysselsättningsmässiga ambitioner liksom ett inhemskt politiskt tryck i mottagarländerna torde komma att dämpa möj- ligheterna till import av billig arbetskraft. I ett sådant perspektiv kan till- gången på arbetskraft komma att bli en restriktion för den ekonomiska tillväxten. Under perioden 1975—1980 kommer dock sannolikt detta problem inte att bli aktuellt. Mot bakgrund av den för närvarande höga konjunkturella och strukturella arbetslösheten i OECD-området är det snarare utsikterna att skapa full sysselsättning som ter sig problematiska.

] ett något längre tidsperspektiv anses i de utvecklade länderna befolk- ningsutvecklingen komma att medföra en uppbromsning av arbetskrafts- tillgångarnas utveckling. I allt högre grad upplever man tillgängliga reserver som minskande, både inom de enskilda länderna och ifråga om migrationen dem emellan. Möjligheterna att upprätthålla en snabb produktivitetsökning blir därför avgörande för om ländernas utvecklingsambitioner skall kunna uppfyllas. Ökad internationell specialisering och arbetsfördelning liksom spridning av teknologi och innovationer över gränserna blir därvid ett viktigt medel.

Realkapitalbildningen

Den realkapitalbildning som ägt rum inom OECD-länderna under 1960- och 1970-talen har medfört en snabb stegring av kapitalinsatsen per arbets- timme och därmed bidragit till en hög produktionstillväxt. lnvesteringarnas genomsnittliga andel av den totala produktionen har successivt stigit fram till början av sjuttiotalet, vilket framgår av tabell 2.4.

Den internationella lågkonjunkturen 1974—1975 har emellertid medfört att investeringarna i främst de stora industriländerna minskat och dragit

Tabell 2.4 Bruttoinvesteringarnas andel av den totala produktionen inom OECD 1955—1975 Procent

1955 1960 1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975

lllvesteringskvot18.9 19.1 20.7 21.7 22.0 22.0 22.3 21.3 19.9

Källa." National Accounts of OECD Countries.

ner investeringskvoten till strax under 20 % för 1975. Om denna låga nivå skulle bli bestående sätts den potentiella tillväxten ned i en omfattning som uppskattats motsvara cirka 1 % av BNP per år fram till 1980.

Vidare har de förändringar i relativpriserna som oljeprishöjningarna fram- kallat fått till följd att den existerande kapitalstocken fått en lägre effektivitet än tidigare, genom att den är sämre anpassad till den nya efterfrågestruk- turen. Effekten härav torde dock vara begränsad till vissa sektorer men man har inom OECD:s sekretariat uppskattat omställningskostnaderna till i storleksordningen 0,25 % av BNP per år fram till 1980.

Den vikande investeringsviljan och effekterna av oljeprishöjningarna kan alltså sägas motsvara en potentiell produktionsförlust om cirka drygt 1 % av BNP per år fram till 1980. Flera omständigheter talar för att man inte kommer att tillåta att en sådan förlust realiseras. Redan i anslutning till den tidigare diskussionen av den ekonomiska politikens uppläggning fram- hölls att regeringarna i i-länderna med all sannolikhet inte kommer att ac- ceptera den nuvarande sjunkande trenden för industriinvesteringarna. För det första är det ett allmänt mål att öka exporten, i första hand till de oljeproducerande staterna. Av prisstabiliseringsskäl är det vidare viktigt att bygga bort de trånga sektorer i produktionsapparaten som bidrog till ökningen av inflationstakten under den första hälften av 1970-talet. Möjligheterna att reducera arbetslösheten är också beroende av investeringsutvecklingen. Regeringarna i flertalet större OECD-länder har också som ett led i kön- junkturpolitiken satt in åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna, vilket bör kunna medföra en påtaglig ökning av investeringsverksamheten och produktionspotentialen. Förutsättningarna för att man skall lyckas genomföra investeringsplanerna är självfallet att motsvarande realsparande kan åstadkommas antingen internt eller på det internationella planet.

Sammantaget torde dessa bedömningar innebära att man har att räkna med en viss minskning i den totala produktionskapacitetens tillväxttakt under perioden 1975—1980. Den genomsnittliga årliga tillväxten i potentiell BNP beräknades under åren 1970—1975 utgöra drygt 4.5 % för hela OECD. Hur stor den förmodade avsaktningen av kapacitetstillväxten skulle bli är självfallet svårt att numeriskt precisera men en sammanvägning av samtliga omständigheter ger vid handen att man skulle kunna räkna med en ka- pacitetstillväxt av storleksordningen 4 % under åren fram till 1980.

Den,/aktiska produktionsutveck/ingen inom OE C D-länderna 1975—1980

Den faktiska produktionstillväxten blir beroende av i vilken utsträckning potentialen blir utnyttjad. Utgångsläget 1975 kännetecknas tämligen allmänt

' Följande BNP-gap kan approximativt beräknas för OECD-länderna.

1960—65 1965—70 1970—73

Genomsnitt

2.8 0.9 2.6

2,0

av ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande. För vissa av länderna — däribland Förenta staterna uppgår underutnyttjandet till inemot 15 % av den po- tentiella BNP. Detta innebär att frågan om den faktiskt realiserade BNP- utvecklingen under åren 1975—1980 inte endast kommer att avgöras av pro— duktionskapacitetens utveckling utan i hög grad även av den takt i vilken det nuvarande underutnyttjandet avvecklas.

Den internationella konjunkturen tycks i slutet av 1975 ha nått sin botten i de större industriländerna och ser nu ut att vända uppåt under loppet av 1976. främst till följd av de inbyggda expansionskrafter som verkar i ekonomierna men även till viss del som ett resultat av den stimulerande politik som efter hand vidtagits i vissa OECD-länder. Man kan från detta utgångsläge tänka sig två alternativa utvecklingsvägar. En första möjlighet är att man genom en kraftfull stimulerande ekonomisk politik för resten av 1970-talet återtar det genomsnittliga kapacitetsutnyttjande som varit förhärskande under 1960-talet och 1970-talets tre första år. Under denna period var det genomsnittliga BNP-gapet, dvs. differensen mellan potentiell och faktisk BNP. ungefär 2 %'. Om kapacitetsgapet i utgångsläget 1975 beräknas till cirka 10 % och den potentiella BNP-tillväxten blir cirka 4 % medför detta att den faktiska BNP-tillväxten blir ungefär 5,5 % per år under perioden 1975—1980.

En andra tänkt utvecklingsväg bygger på förutsättningen att länderna kommer att föra en försiktigare politik under konjunkturuppgången så att anpassningen till ett högre kapacitetsutnyttjande dras ut över en längre följd av år. Det genomsnittsliga kapacitetsgapet under planeringsperioden skulle därmed bli större än under tidigare perioder. Om man förutsätter att detta genomsnitt skulle uppgå till cirka 4 % under perioden skulle den faktiska BNP-tillväxten beräknas till cirka 5 % per år under samma för- utsättningar om utgångsläget och kapacitetstakets tillväxt som i det första fallet.

En betydande osäkerhet råder givetvis om vilket av dessa båda alternativ som den framtida utvecklingen härmed kommer att ansluta sig till. Flera faktorer pekar emellertid i nuläget mot att det lägre tillväxtalternativet fram- står som det mest realistiska.

Ett flertal länder tycks prioritera prisstabilitets- och externbalansmålet mer än tidigare på bekostnad av målet om full sysselsättning. Den internationella lågkonjunkturen 1974—1975 med den historiskt sett mycket höga arbets- lösheten kan delvis ses som en konsekvens av detta. Det tycks även råda en rädsla för att stimulera efterfrågan så att nya kapacitetsbrister återuppstår i vissa "nyckelindustrier". Detta skulle på nytt kunna driva fram en tvåsiffrig inflation och ökade underskott i betalningsbalansen. En alltför snabb åter- hämtning bedöms med andra ord kunna medföra ytterligare skärpta mål- konflikter.

De senare årens erfarenheter antyder ganska klart att regeringarna i de större OECD-länderna bedömer att de politiska riskerna av en hög inflation är större än de som följer av en hög men minskande arbetslöshet. Det troliga är därför att man i varje fall under de närmaste åren kommer att fästa stor vikt vid prisstabiliseringsmålet. Av detta skulle då följa att man har anledning räkna med att det genomsnittliga kapacitetsgapet kommer att förbli något större än vad en snabb återgång till normalt kapacitetsut-

Tabell 2.5 Bruttonationalproduktens tillväxt 1960—1980 Årlig procentuell förändring

1960— 1965— 1970— 1975— 1965 1970 1975 1980 Belgien 5.3 5.7 3.3 4.5 Danmark 5.2 4.6 2.5 4 Finland 5.2 5.4 3,4 4 Frankrike 5.8 5.8 4.0 5 Förbundsrepubliken Tyskland 5.0 4.8 1.4 3.5 Italien 5.4 5.8 2.2 5 Nederländerna 5.2 5.7 2.5 3.5 Norge 5.2 4.8 4,3 6 Schweiz 5.5 3.2 1.7 3,5 Storbritannien 35 1.8 1.7 2.5 Sverige 5.1 4.0 2,5 .? Österrike 4,4 5.1 4.3 5 Förenta staterna 4,9 3,4 1,7 4 Canada 4.5 6.4 4,2 5 Japan 10,1 12.1 4.9 7 OECD-Europa 5,0 4.7 2.3 4 OECD-totalt 5,2 4,6 2,5 4.5

Källor. OECD och konjunkturinstitutets höstrapport 1975. Prognos enligt institutet och fmansdepartementet.

.4nrrr:1960—1975 avser faktisk utveckling. 1975—1980 avser en konjunkturmässigt ut— jämnad utveckling. Se vidare konjunkturinstitutets redogörelse i bilaga 2.

nyttjande skulle innebära.

lnför perioden 1975—1980 måste man. enligt den bedömning som här görs räkna med att återgången till ett mera normalt kapacitetsutnyttjande kommer att ske relativt långsamt efter de mycket låga tal som registrerats för i synnerhet 1975. Detta skulle för hela femårsperioden leda till ett genom- snittligt klart lägre utnyttjande än vad som varit fallet under närmast tidigare femårsperioder. Kapacitetsgapet skulle komma att ligga på i genomsnitt 4 % men med en utvecklingsprofll som innebär att man mot slutet av 1970-talet skulle uppnått de lägre tal som observerats under 1960-talet. En självklar förutsättning är då att utvecklingen mot denna högre utnyttjandegrad inte kommer att bromsas av en på nytt förvärrad inflations- och bytesbalans- situation. Riskerna i en sådan förutsättning kommer att diskuteras i de följande avsnitten i detta kapitel.

De prognosticerade produktionsökningarna för perioden 1975—1980 kom- mer i ett flertal fall att ligga över dem som observerats för åren 1970—1975. Detta är en följd av att talen för 1970—1975 helt är präglade av den kraftiga nedgången i kapacitetsutnyttjandet 1974 och 1975.

De förutsättningar som gjorts om den underliggande kapacitetstrenden innebär att denna förutsatts tillväxa 0,5 a 1 procent långsammare under 1970-talets senare del. Den väsentligaste anledningen härtill är den tidigare diskuterade förutsättningen om en långsammare tillväxt av arbetsproduk- tiviteten. Tabell 2.5 innehåller de tal 1975—1980 som konjunkturinstitutet använt som utgångspunkt i exportberäkningarna.l De beräkningsmetoder som använts ger dock till resultat att summan av de olika ländernas till-

1 Se bilaga 2 till långtids— utredningen.

Nettomalerialprodukten ;kiljer sig från BNP där- genom att avskrivningar )ch s. k. icke-produktiva jänster inte inräknas. vled icke-produktiva jänster menas försvar, ltbildning, privata tjäns- er osv. vilka inte direkt ridrar till varuproduktio- len.

växttakter blir något högre än den kapacitetstillväxt som ovan beräknats för området som helhet.Bland de enskilda länderna väntas Japan och Norge tillväxa klart kraftigare än övriga. I Japans fall är det dock fråga om nära nog en halvering av tidigare tillväxttakt. För Norges vidkommande spelar övergången till en oljeekonomi en betydande roll men även förutom denna väntas en historiskt sett snabb tillväxt. I likhet med tidigare perioder finns även Frankrike, Canada, Italien och Österrike i en grupp med högre tillväxt än genomsnittet. len grupp med lägre tillväxttakt befinner sig Storbritannien, Sverige, Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland.

Av särskild vikt för bedömningen av OECD—områdets utveckling är pro- gnosen för den amerikanska ekonomin. Här har införts ett antagande om en produktionsökning på cirka 4 % i volym per år. dvs. en större ökning än under perioden 1970—1975, då tillväxten endast var cirka 2 % per år. Men även i detta fall ligger förklaringen till stor del i ett kraftigt minskat kapacitetsutnyttjande under 1974 och 1975 som kontrasterar mot en mera normal utveckling under åren fram till 1980.

För u-ländernas del föreligger prognoser endast inom internationella organ fram till 1978. Enligt dessa prognoser väntas produktionen i de oljepro- ducerande staterna öka med cirka 8 % per år och capita och med mellan 3 och 4 % per år och capita i de icke olje — producerande hög- och mel- laninkomstländerna. För låginkomstgruppen bland u-länderna, vilken svarar för 1/4 av jordens befolkning, väntas per capitaproduktionen öka endast med 0.7 % per år. Såväl produktions- och efterfrågeutvecklingen i dessa länder är emellertid nu föremål för olika politiska överväganden som kan komma att påverka de framtida förhållandena mellan i- och u-länder och därigenom även dessa länders ekonomiska utvecklingstakt.

Arbetet i femårsplanerna 1975—1980 i de östeuropeiska statshandelslän- derna (SEV) är för närvarande i full gång och några uppgifter om planerad tillväxttakt för de olika länderna föreligger ännu inte. Internationella pro- gnoser pekar dock på en tillväxttakt i den s. k. nettomaterialprodukten med cirka 6 % per år.'

De här presenterade prognoserna kan uppfattas som medelalternativen i ett ganska brett spektrum av andra möjliga utvecklingsvägar. Det hade självfallet varit önskvärt om man mera konsekvent kunnat analysera al- ternativa Utvecklingsmönster för att därigenom identifiera de situationer och händelseförlopp som på ett avgörande sätt kan försvåra genomförandet av de ekonomisk-politiska målsättningarna i vårt eget land. Mängden av olika omständigheter och alternativa utvecklingsförlopp är dock så över- väldigande att detta inte varit möjligt att genomföra på ett konsekvent sätt.

Självfallet går osäkerheten i både positiv och negativ riktning. Det kan dock vara skäl att framhålla möjligheten att de påfallande dystra framtids- bedömningar som gjorts sedan 1974 kan komma att visa sig vara i allt för hög grad påverkade av konjunktursituationen 1974—1975. Politisk vilja och förmåga hos de stora industriländerna att med förenade ansträngningar ta sig ur den nuvarande situationen skulle naturligtvis kunna medföra en be- tydligt mera välbalanserad och kanske snabbare utveckling än den som lagts till grund för bedömningarna i långtidsutredningen.

2.2.3. Den internationella handelns utveckling

Vid sidan av den allmänna efterfrågeutvecklingen påverkas världshandeln under den framförliggande femårsperioden även av de nyligen genomförda och förväntade förändringarna i betalnings- och handelssystemen och av oljeprishöjningens direkta och indirekta effekter. Kombinationen under 1970-talet av reformer i det internationella betalningssystemet, förändringar i handelssystemet. inkomstomfördelningen till oljeproducerande länder, nya ekonomiska relationer till följd av avspänningspolitiken och avkolonisering- en medför sannolikt att perioden 1975—1980 kommer att kännetecknas av nya ekonomiska utvecklingstendenser. Det är emellertid svårt att precisera dessa i form av kvantitativa prognoser över utvecklingen, varför den följande bedömningen endast söker att ge en tämligen allmän beskrivning av de utvecklingstendenser, som nu framstår som mest sannolika.

H ande/ssysternet

Under trycket av betalningsbalansproblemen vid 1960-talets slut och 1970- talets början ökade användningen av protektionistiska handelspolitiska åt- gärder för att skydda betalningsbalansen och konkurrensutsatta näringar med sysselsättningsproblem. Om betalningssystemet i fortsättningen upp- visar en effektivare anpassningsmekanism, bör tendensen till ökad protek- tionism i handelspolitiken kunna brytas. Effekterna av en eventuell libe- ralisering av handelspolitiken är emellertid inte entydiga, eftersom proble- men mellan industriländerna inbördes är av annat slag än mellan dessa som grupp och u-länderna. De protektionistiska tendenser som framträtt under de senaste åren i förbindelserna mellan industriländerna bör huvud- sakligen ha varit en följd av brister i anpassningsmekanismen. Denna typ av protektionism kan tänkas upphöra om anpassningsmekanismerna för- bättras. Det är dock tveksamt om handelsliberaliseringen fortsätter mellan industriländerna i samma takt som under 1960- och 1970-talen. Tullav- vecklingen förefaller inte kunna gå mycket längre utan att komma i konflikt med vissa enskilda länders näringspolitik eller med de preferenser som vissa handelsblock nu åtnjuter gentemot utomstående länder.

De handelspolitiska förbindelserna mellan i-länder och u-länder utmärks av de förras försök att skydda sig mot u-ländernas starka komparativa förde- lar i arbetsintensiva färdigvaror och i vissa jordbruksprodukter. Här föreligger en strukturell protektionism som knappast kommer att lättas av förbättrade anpassningsmekanismer i betalningssystemet.

En stor mängd politiska diskussioner om handels- och andra relationer mellan i- och u-länder pågår just nu i olika internationella organ. Oavsett vad resultaten kan tänkas bli av dessa överläggningar förefaller det inte sannolikt att de i någon nämnvärd grad hinner påverka utvecklingen under den närmaste femårsperioden. Man kan därför inte utesluta att öknings- takten i färdigvaruexporten från u-länder snarare kommer att avta än öka. De handelspolitiska spänningarna mellan de utvecklade och de underut- vecklade marknadsekonomierna kan som en följd härav komma att tillta, vilket skulle kunna medföra att u-länderna vidtog flera protektionistiska

motåtgärder. För perioden fram till 1980 har man sannolikt att räkna med att:

(1) handeln mellan industriländerna fortsätter att växa några procentenheter snabbare än världshandeln i genomsnitt. De utvecklade industriländerna ökar därför sin andel av världshandeln. (2) handeln mellan de utvecklade plan- och marknadsekonomierna ökar snabbare än världshandeln. (3) om man inte snabbt uppnår avgörande framsteg i de pågående under- handlingarna mellan i- och u-länderna kan man inte utesluta att de under- utvecklade marknadsekonomiernas andel av världshandeln fortsätter att fal- la efter avbrottet till följd av oljeprishöjningen. Även en minskande andel kan dock vara förenlig med en jämförelsevis snabb ökning av deras export.

Ekonomisk-politiskaföl/der av oljeprishöjningen

De väsentligt ändrade relativa priserna och den kraftiga omfördelningen av inkomsterna i världsekonomin som oljeprishöjningen medfört har skapat ett behov av en mycket omfattande anpassning i flertalet länders ekonomiska struktur. Osäkerheten om hur handels-och betalningsströmningar utvecklas under prognosperioden är därför särskilt stor. Omfattningen av den behövliga anpassningen och osäkerheten huruvida viktiga länder kommer att vidta de nödvändiga ekonomisk-politiska åtgärderna gör kvantitativa prognoser alltför osäkra. Allmänt sett skulle dock följande kunna anföras: En ofrån- komlig konsekvens av oförändrade realpriser på olja är att de oljeimpor- terande länderna får ett underskott i bytesbalansen vid fullt kapacitetsut- nyttjande under de närmaste åren. Främst gäller detta de mindre OECD- länderna och de icke oljeproducerande u-länderna. Dessa länder måste därför under ett antal år framöver låna för att betala oljeräkningen. Hur snart de kan uppnå extern balans i sin ekonomi och med vilken takt de därefter kan betala av sin tidigare skuldsättning beror på de oljeproducerande län- dernas absorptionsförmåga och på de oljeimporterande ekonomiernas om- ställningsförmåga. Bytesbalansunderskotten utgör inte ett kortsiktigt sta- biliseringspolitiskt problem, som kan lösas med traditionella medel för att återupprätta externbalans, utan ett långsiktigt problem om hur skuldbördorna skall fördelas. För att detta skall lösas tillfredsställande krävs dels att de oljeimporterande länderna besitter tillräcklig kreditvärdighet för att på rim- liga villkor kunna låna på den internationella kapitalmarknaden, dels att de kan omställa sin produktionsstruktur så att man genom en ökad export kan uppnå extern balans samt återbetala sin tidigare skuldsättning. Av- görande för utvecklingen av världshandeln blir därför om de utvecklade och de underutvecklade marknadsekonomierna utan egen olja genom upp- låning på den internationella kapitalmarknaden lyckas upprätthålla sin ka- pacitetsutnyttjandegrad vid de högre oljepriserna samt vidare om de utformar sin ekonomiska politik i syfte att omställa produktionskapaciteten för att på längre sikt lösa skuldbördeproblemet.

OECD:s beräkningar visar att OPEC-länderna skulle få jämvikt i bytes- balansen omkring 1985 vid ett o/örändrat rea/pris på olja. OECD-länderna väntas uppnå jämvikt i bytesbalansen tidigare än OPEC-länderna eftersom

de enligt nu föreliggande utvecklingstendenser kommer att få ett överskott gentemot de oljefattiga u-länderna. Detta förutsätter emellertid att utveck- lingländernas traditionella handelsmönster kan upprätthållas, trots oljepris- höjningen. genom lämplig finansiering av deras oljeunderskott. OECD:s kalkyler har under 1975 kompletterats med vissa andra beräkningar som pekar på ett något snabbare återställande av bytesbalansjämvikt för OPEC- länderna och följaktligen ett motsvarande mindre upplåningsbehov för OECD-länderna och de oljefattiga u-länderna. Varje antagande om fallande relativpris verkar också i den riktningen.

Sanirriaii/attande bedömning

Som redan tidigare framhölls får man sannolikt räkna med att de större oljeimporterande länderna delvis kommer att söka förbättra sin externa ba- lans genom att hålla ett genomsnittligt relativt lågt kapacitetsutnyttjande i sina ekonomier under resten av 1970—talet. Detta kommer att i viss ut- sträckning dämpa världshandelns volymtillväxt och öka konkurrensen på världsmarknaden. En numerisk precisering. som givetvis är betingad av de antaganden som gjorts om den allmänna ekonomiska aktiviteten, pekar mot en handelstillväxt i storleksordningen 6—8 % per år. Detta skulle i så fall innebära en återgång till de tillväxttal som förelåg i början av 1960-talet.

2.2.4. Prisutvecklingen

En prognos över den internationella prisutvecklingen fram till 1980 är utom- ordentligt svår att göra. Redan själva utgångsläget domineras av problem som man ännu inte har en klar lösning på. Därtill kommer sedan hela den osäkerhet som skapas av ett i stort sett oförutsägbart politiskt hän— delseförlopp. En allmän utgångspunkt för våra överväganden på detta om- råde har emellertid varit den betydande politiska beslutsamheten att ned- bringa prisstegringarna som man i varje fall i dagens läge kan avläsa hos de stora länderna. Som redan tidigare framhållits kan denna förmodas leda till en genomsnittligen lägre grad av kapacitetsutnyttjande under åren fram till 1980, vilket i sin tur kan förväntas leda till att prisstegringarna blir klart lägre än under sjuttiotalets första hälft.

Hur denna allmänna utvecklingsbild kommer att återverka på prisutveck— lingen på rdvaruornrädet är dock svårt att bedöma. Denna har under senare år utgjort ett destabiliserande element i världsekonomin, vilket haft negativa återverkningar för både råvaruproducenterna och konsumentländerna. I flera olika sammanhang pågår f.n. diskussioner mellan konsumenter och pro- ducenter i syfte att stabilisera dessa marknader antingen genom en större användning av enskilda råvaruavtal eller inom ramen för ett integrerat pro- gram som täcker ett större antal råvaror.

Vid FN:s extra generalförsamlingar under 1974 och 1975 kunde man bland flertalet industriländer notera en ökad förståelse för behovet av en ny eko- nomisk världsordning. Man har bl. a. kunnat enas om ett handlingsprogram, vilket innehåller vissa riktlinjer för det fortsatta samarbetet på råvaruom- rådet. Inom ett flertal internationella fora utreder man nu förutsättningarna

* För att beräkna den reala prisutvecklingen på råvaror har den nominel— la prisutvecklingen defla— terats med den förvän- tade utvecklingen för BNP-deflatorn inom OECD—länderna.

för en samlad internationell råvarupolitik.

Trots de ökade ambitionerna på detta område förefaller det sannolikt att eventuella åtgärder inte på något avgörande sätt hinner påverka marknads- strukturen fram till 1980.

Även om man undantar oljeprodukterna förbättrades råvarornas relativa pris kraftigt under 1972 och 1973. Under 1974 föll det successivt tillbaka — ett fall som dock bromsades upp under sommaren 1975. En viss återgång till en mera långsiktig utvecklingstrend kan mot bakgrund av de gjorda förutsättningarna om den allmänna ekonomiska utvecklingen förväntas un- der åren fram till 1980. Men de senaste årens utveckling på detta varuområde motiverar dock att man lägger sig på en högre tillväxttakt i de reala' rå— varupriserna än den som gällde under sextiotalet. Detta har kvantifierats till en ökning om 0,50 % per år.

En explicit förutsättning har gjorts om olje/trisnivdn och därmed också om priset på bränsle. I våra kalkyler har detta förutsatts öka på samma sätts som världsmarknadspriserna i genomsnitt.

För prisutvecklingen på livsmedel föreligger motstridiga tendenser. Flera faktorer tyder på att den kraftiga livsmedelsprisstegringen under 1972—1975 i stor utsträckning förklaras av en tillfällig kombination av skördebortfall och högkonjunktur. De felslagna skördarna tömde snabbt de spannmålslager som främst USA hållit som en del av den amerikanskajordbrukspolitiken. Utan dessa lager fick variationerna i produktionen kraftiga utslag i livsmedelspri- serna. En återgång till normala väderleksförhållanden samt en återuppbygg- nad av spannmålslagren torde bidraga till att på kort sikt sänka relativpriset på livsmedel efter de exceptionella förhållandena under de senaste åren. På något längre sikt krävs emellertid att det internationella lager— och bistånds- systemet utvidgas så att inte framtida missväxter pressar upp priserna på livs- medel. Förenta staternas beslut i samband med en omläggning av jordbruks- politiken att endast hålla lager för sina egna behov nödvändiggör interna- tionella avtal om lagerhållning. Vid livsmedelskonferensen i Rom 1974 upp- nåddes inte fullständig internationell enighet om fördelningen av kostnader- na för livsmedelslagren eller livsmedelsbiståndet. De beslut som så småning- om fattas om omfattningen av livsmedelslager och livsmedelsbistånd kan få en avgörande inverkan på prisutvecklingen på längre sikt. Tillgängliga be- räkningar av underliggande efterfråge- och utbudsutveckling för livsmedel i olika delar av världen innebär att relativpriset på livsmedel kommer att sjunka någon procent per år under perioden 1976—1980, förutsatt att lager- hållningsproblemet löses. Om detta problem inte löses kan snarast tendenser till realprishöjningar uppträda, vilket också kan bli fallet i själva lagerupp- byggnadsskedet.

Under föregående perioder harjärdigvarupriserna på årsbasis i genomsnitt stigit cirka 1,5 % långsammare än den allmänna prisnivån. För den kom- mande femårsperioden kommer emellertid färdigvaruexportens prisutveck- ling sannolikt att påverkas av den starka satsning på exportindustrin som kan förväntas i flertalet industriländer. Detta kan då leda till att konkurrensen på världsmarknaden kommer att hårdna, vilket borde inverka dämpande på den internationella prisstegringen för denna varugrupp. 1 den följande kalkylen har därför antagits att fårdigvarupriserna faller ca 2 % per år relativt den allmänna prisnivån, här representerad av BNP-deflatorn.

Sammanväges de tendenser för realprisutvecklingen inom olika varugrup- per som skisserats ovan med respektive varas vikt i världshandeln samt antar vi att BNP—deflatorn stiger med omkring 5 % per år, så leder detta till att prisnivån i den samlade internationella handeln kommer att stiga med omkring 3 % per år under perioden 1975—80. Som framgår av tabell 2.2 innebär en sådan utveckling en snabbare prisstegring än som noterats för perioden 1960—70, men en markant uppbromsningjämfört med utveck- lingen 1970—75'. Det måste härvid än en gång understrykas att dessa slut- satser angående den framtida prisutvecklingen av naturliga skäl är behäftade med mycket stor osäkerhet och även starkt beroende av de antaganden som görs. En strategisk faktor, som dessa bedömningar av prisutvecklingen utgår från, är att kapacitetsutnyttjandet i OECD-länderna under planeringsperio- den antas förbli kraftigt "under normalt".

' Vilka konsekvenser dessa och andra antagan- den om den internatio- nella prisutvecklingen har för den svenska in- flationstakten analyseras i kap. 4 i den internatio- nella bakgrundsstudien (bilaga 1 till LU).

3. Produktionskapacitetens utveckling

Det utrymme som står till förfogande för den framtida resursanvändningen bestäms av produktionskapacitetens utveckling. Som underlag för övervä- ganden rörande den takt i vilken olika individuella och kollektiva behov kan tillgodoses krävs därför information om hur denna kapacitet sannolikt kommer att utvecklas i framtiden.

Det produktionsresultat som under en viss tidsperiod framkommer kan återföras på insatserna av olika typer av produktionsresurser, i första hand arbetskraft och realkapital. En bedömning av produktionskapacitetens fram- tida utveckling måste därför ta sin utgångspunkt i dels en precisering av hur sambandet mellan resursinsatser och produktionsresultat ser ut och kan förväntas bli i framtiden, dels en bedömning av hur tillgången på produk- tionsresurser kommer att utveckla sig. Beroende av bl. a. olika mättekniska problem är dock våra kunskaper mycket osäkra om sambanden mellan in- satserna av produktionsresurser och den resulterande produktionen. Olika försök att skatta produktionssamband har i allmänhet gett alltför osäkra resultat för att man skall våga bygga bestämda slutsatser på dem. Av detta skäl har här liksom i tidigare långtidsutredningar bedömningarna av den fortsatta utvecklingen av produktionskapaciteten i första hand baserats på uppskattningar av hur arbetskraften och dess produktivitet dvs. pro- duktion per arbetstimme kommer att utvecklas.

I detta kapitel redogörs för långtidsutredningens bedömningar av pro- duktionskapacitetens utveckling 1975—1980. Inledningsvis diskuteras vissa problem i samband med mätningar av kapacitetsutvecklingen. En tillbaka- blick på produktionsutvecklingen i landet under senare år görs. Därefter redogörs för befolkningens och arbetskraftsresursernas förväntade utveckling 1975—1980. Investeringarna och realkapitalets tillväxt diskuteras i det föl- jande avsnittet. Den sektorvisa produktivitetsutvecklingen beskrivs i det därpå följande avsnittet, varefter kapitlet avslutas med bedömningar av den totala produktionens utveckling 1975—1980 under olika alternativa förut- sättningar vad gäller resursanvändningen.

3.2. Mått på produktionskapacitetens utveckling

De prognoser för BNP-utvecklingen som utarbetats av långtidsutredningen avser i första hand den potentiella förändringen i produktionskapaciteten.

Diagram 3.1 Principdia— gram fo'r potentiell och faktisk kapaci/etsutveck- ling.

Nationalräkenskapernas uppgifter över BNst volymutveckling år för år syf- tar emellertid till att ge ett mått på den faktiska produktionsutvecklingen. Till följd av konjunkturväxlingarna skiljer sig i regel de faktiska föränd- ringarna i BNP från den potentiella kapacitetsutvecklingen. Under lågkon— junkturår är den faktiska produktionsnivån lägre än den potentiella. Om exempelvis begynnelseåret en viss period präglas av högkonjunktur medan slutåret utmärks av lågkonjunktur så blir därför den registrerade genom- snittstillväxten för perioden alltför låg i förhållande till kapacitetstillväxten (se linjen BB i diagram 3.1). Det motsatta förhållandet gäller givetvis om begynnelseåret präglas av lågkonjunktur och slutåret av högkonjunktur (lin- jen CC i diagram 3.1).

En ofta använd metod att komma förbi mätproblem av denna typ vid bestämning av den potentiella kapacitetsutvecklingen är att mäta BNP-för- ändringen mellan två konjunkturtoppar (se linjen AA i diagram 3.1). Härigenom undviker man att en konjunkturell uppgång eller nedgång inverkar på beräkningen av den trendmässiga utvecklingen. Men även denna metod kan vara svår att tillämpa operationellt eftersom graden av kapa- citetsutnyttjande kan variera också mellan två högkonjunkturlägen. En teo- retiskt korrekt metod vore att grunda beräkningen av kapacitetsutvecklingen på BNP—tal som genomgående korrigerats för variationerna i kapacitetsut- nyttjandet. Men eftersom vi saknar användbara uppgifter om dessa varia- tioner är vi hänvisade till att basera uppskattningarna av kapacitetsutveck- lingen på jämförelser mellan år som är så likvärdiga som möjligt från kon- junktursynpunkt. Alternativt kan de grundas på årliga genomsnitt för pe- rioder som omfattar en hel konjunkturcykel. En del av de problem som uppstår vid ett genomförande av denna princip kommer att beröras i följande avsnitt.

BNP

> tiden

SOU l975:89 Produktionskapacitetens utveckling 53 3.3 Tillbakablick på produktionsutvecklingen

Enligt nu föreliggande uppgifter kan BNP' beräknas ha ökat i volym med i genomsnitt 2,6 % per år under perioden 1970—1975, se diagram 3.2. Jämfört med perioderna 1960—1965 och 1965—1970, då den årliga volymökningen i BNP utgjorde i genomsnitt 5,3 resp. 4,0 %, innebär detta en betydande sänk— ning av produktionens ökningstakt. Tillväxttakten i totalproduktionen under 1970—talets första hälft skiljer sig dock inte markant från den som var rådande under l950-talet. 1960-talet — och då i första hand dess första del — framstår alltmer som en period av historiskt sett mycket snabb produktionstillväxt. Arbetskraftsresurserna ökade under dessa är relativt kraftigt. beroende på dels att krigsårens stora barnkullar under decenniets första hälft i stor ut- sträckning gick ut på arbetsmarknaden, dels en förehållandevis hög netto— invandring under främst decenniets senare hälft. En hög sektoriell och re- gional strukturomvandlingstakt — delvis framtvingad av den hårdnande in- ternationella konkurrens som bl. a. den ökade ekonomiska integrationen medförde — möjliggjorde en snabb ökning av produktiviteten för ekonomin som helhet.

Den lägre ökningstakten i totalproduktionen under 1970—1975 som anges av nu tillgängliga uppgifter kan emellertid delvis sammanhänga med mät- problem av den typ som diskuterades i föregående avsnitt. 1970 var ett utpräglat högkonjunkturår som utmärktes av besvärande kapacitetsbrist och överhettningstendenser inom flera områden. Samtidigt är det uppenbart att den kraftiga nedgången i exportefterfrågan under 1975 medfört en låg pro- duktionstillväxt och uppkomst av ett kapacitetsöverskott under detta år. För att få underlag för analyserna av kapacitetsutvecklingen både bakåt och framåt i tiden har en korrigerad beräkning för 1975 gjorts. Utgångs- punkten för denna beräkning är att exportutvecklingen 1974—1975 följer tidigare trender (En närmare redogörelse för dessa kalkyler för 1975 ges i avsnitt 5.1.) På basis av det sålunda korrigerade värdet för 1975 kan pro- duktionstillväxten 1970—1975 beräknas till i genomsnitt 3,1 % per år i stället för den ökning på 2,6 % som ovan redovisade beräkningar anger, se diagram 3.2. I de följande delarna av detta kapitel har genomgående detta korrigerade värde för 1975 använts.

Ett hänsynstagande till att produktionsökningen 1970 sannolikt var högre än vad som var önskvärt från stabiliseringspolitisk synpunkt skulle ytter- ligare höja denna genomsnittssiffra på 3,1 %. Motsvarande effekter under 1960-talet har förmodligen gått åt andra hållet. Enligt vad som nu kan bedömas var 1965 ett kraftigare högkonjunkturår än 1960, och 1970 i sin tur klan intensivare än 1965. Skillnaderi konjunktursituationen kan således i viss utsträckning förklara den bild över den faktiska produktionstillväxten som framkommer i kalkylerna. Men även om ett hänsynstagande härtill kan moderera bilden kvarstår dock intrycket av en lägre tillväxttakt under perioden 1970—1975.

Större delen av denna nedgång i produktionstillväxten torde emellertid förklaras av ett jämfört med 1960-talets förhållanden markant omslag i ut- vecklingen för de faktorer som bestämmer produktionskapacitetens tillväxt 'S'dmlhg" UPPg'neTPI" . _ . . BNP-utvecklingen art — då I forsta hand arbetskraftstillgångarnas utveckling. De totala arbets— dena kapitel beräknade kraftsresurserna mätt i timmar minskade betydligt snabbare under 1970- från produktionssidan.

Diagram 3.2 Brit/toriatio- ria/produktens utveckling 1961—1975. Procentuell volym/öriindring från . före- gående är.

%

1

7—4

6—1

1—1

__.J

1961 19651 1970 1975

= Genomsnitt under resp femårsperiod —— — — = Genomsnitt 1970—1975 inkl justerat värde för 1975

Anm: För 1975 anges den beräknade faktiska utvecklingen av BNP med en streckad stapel. Som framgår av avsnitt 5.1 används i det följande för detta år som regel ett BNP-tal som justerats med avseende på export- utveckling m. m. Det justerade värdet motsvaras av ofylld stapel.

talets första år än under senare delen av 1960-talet, vilket bl. a. samman- hängde med en markant minskning i nettoimmigrationen. Arbetstidsför- kortningen från 42,5 till 40 timmar som i sin huvuddel genomfördes 1972 fick också ett kraftigare genomslag på arbetskraftsutbudet än de förkortningar som tidigare genomförts.

Den klart lägre tillväxten i totalproduktionen sammanhänger även med en nedgång i produktivitetsökningen. En närmare diskussion av detta för- hållande följer senare i detta kapitel.

3.4. Arbetskraftsresursernas utveckling

Utvecklingen av de totala arbetskraftsresurserna bestäms av dels befolk- ningsutvecklingen, dels förändringari de 5. k. relativa arbetskraftstalen. Des- sa tal anger hur stor andel av befolkningen som står till arbetsmarknadens förfogande antingen som sysselsatta eller som arbetslösa. I det följande re- dogörs först för resultaten av befolkningsprognosen och de bakom den lig- gande antagandena om fruktsamhet, dödlighet och migration. Därefter re-

dovisas de beräkningar över arbetskraftsutvecklingen som utgår från denna befolkningsprognos.

3.4. l Befolkningsutvecklingen

Enligt den befolkningsprognos som statistiska centralbyrån utarbetat för pe- rioden 1975—1980' beräknas Sveriges folkmängd komma att öka med knappt 95 000 under hela 5-årsperioden eller med ca 0,2 % per år. Denna ökningstakt är betydligt lägre än den genomsnittliga för den hittills förflutna perioden efter andra världskriget. Under denna period ökade folkmängden med i genomsnitt mellan 50000 och 55 000 per år eller med ca 0,7 % per år. Av följande tablå framgår den faktiska resp. den prognostiserade befolknings- utvecklingen under olika 5-årsperioder 1945—1980.

Befolkningsutvecklingen 1945—1980

Förändring

1000—tal Procent Procent

personer per år 1945—1950 378 5.7 1,1 1950—1955 248 3,5 0,7 1955—1960 218 3.0 0,6 1960—1965 253 3,4 0,7 1965—1970 309 4,0 0,8 1970—1975 150 1,9 0.4 1975—1980 95 1,2 0,2

Vissa antaganden i befolkningsprognosen. Under de första årtiondena av 1900-talet sjönkfruktsamheten2 stegvis och nådde sin lägsta nivå omkring mitten av 1930-talet. Därefter varierade fruktsamheten kring en något högre nivå med toppunkter omkring mitten av 1940- och 1960-talen. Från mitten av 1960-talet har emellertid på nytt en successiv nedgång i fruktsamheten kunnat noteras. Det summerade fruktsamhetstalet sjönk sålunda från 2 474 1964 till 1 870 1974. Även antalet födda i relation till totala folkmängden i ri— ket uppvisade en relativt kraftig minskning mellan dessa år. Denna nedgång i födelsetalen i Sverige sammanföll med en liknande minskning i övriga Västeuropa. I flertalet västeuropeiska länder — däribland Sverige — nådde 1974 ovannämnda relationstal den lägsta nivå som någonsin noterats. Att för Sveriges del det summerade fruktsamhetstalet trots detta var lägre under 1930-talet än 1974 berodde bl. a. på förändring av befolkningens åldersstruk- tur.

Beträffande nedgången i fruktsamheten i Sverige under den senaste 10- årsperioden är flera olika orsaker tänkbara. En orsak till denna nedgång kan vara kvinnornas ökade deltagande i förvärvslivet. Det är tänkbart att unga familjer nu skaffar sig färre barn än vad som tidigare var vanligt för att förkorta främst kvinnans bortovaro från arbetslivet. Samma hypotes torde kunna anföras beträffande den koncentration av barnafödandet till

1 Befolkningsprognosen kommer att publiceras av statistiska centralbyrån i dess serie Information i prognosfrågor.

2 Fruktsamheten mäts här genom summan av de 5. k. äldersspeci/ika fruktsamhetsta/en. Dessa anger för varje ålders- grupp hur många barn 1 000 kvinnor fött under en viss period — vanligen ett år. Det summerade fruktsamhetstalet visar således hur många barn 1 000 kvinnor skulle föda under sin livstid om de födde barn i enlighet med periodens fruktsam- het (och ingen dödlighet förekom i de fruktsamma åldrarna).

åldern 20—29 år som har kunnat konstateras. Vidare torde de ökade möj- ligheterna att genomföra familjeplanering genom effektivare preventivme- toder och liberaliserad abortlagstiftning ha bidragit till att sänka fruktsam- hetstalen.

1 prognosen för perioden 1975—1980 har antagits att en fortsatt koncen- tration av barnafödandet till åldern 20—29 år kommer att ske. Fruktsamheten hos kvinnor över 35 år väntas avta medan fruktsamheten hos kvinnor i åldern 15—19 år beräknas förbli densamma som idag. Sammantaget innebär prognosen att de kvinnor som nu påbörjat eller snart kommer in i sin frukt- samma ålder kommer att föda i genomsnitt 1.94 barn under sin fruktsamma period. Som jämförelse kan nämnas att kvinnor födda mellan 1920 och 1940 beräknas ha fött eller komma att löda i genomsnitt mellan 2.04 och 2,15 barn under sin fruktsamma period.

Dödligheten i Sverige har under lång tid sjunkit kontinuerligt och har nu nått en mycket låg nivå. Spädbarnsdödligheten, mätt som andelen döda under första levnadsåret. har exempelvis sedan första hälften av 1930—talet till 1973 minskat från ca 50 till knappt 10%). Även för flertalet övriga ålders- grupper har dödstalen visat en klar nedgång. Någon ytterligare markant minskning av dödligheten är därför inte att vänta i framtiden. 1 den aktuella befolkningsprojektionen har antagits att dödligheten under prognosperioden kommer att ligga kvar på ungefär samma nivå som under perioden 1971—1974. Endast för kvinnor över 60 års ålder har en fortsatt nedgång i dödligheten antagits. Detta innebär att medellivslängden vid födelsen för kvinnor i framtiden beräknas successivt öka från 77,4 år 1974 till 78,2 år 1985, medan männens medellivslängd väntas förbli 72.2 år. Skillnaden mel- lan männens och kvinnornas medellivslängd väntas således öka något under prognosperioden. Denna tendens har även tidigare observerats såväl i Sveri- ge som i övriga Europa. Skillnaden mellan männens och kvinnornas medel- livslängd ökade sålunda mellan 1950 och 1970 från omkring 4 till 6 år i Euro- pa (exkl. Sovjetunionen).

Det årliga antalet dödsfall i Sverige beräknas komma att öka från ca 80 000 vid början av 1970-talet till omkring 100 000 vid mitten av 1980-talet. Denna ökning väntas helt bero på en förskjutning inom befolkningen mot ålders- grupper med hög dödlighet.

Den utrikes amfiynningen under de första tre årtiondena av 1900-talet in- nebar för Sveriges del en betydande nettoutvandring. Totalt under perioden 1900—1929 uppgick denna nettoutvandring till i runt tal 295000. Fr. o. m. 1930 t.o.m. 1971 noterades därefter varje år ett större antal invandrare än utvandrare. Den totala nettoinvandringen under denna period uppgick till ca 520000. Mot slutet av perioden inträffade ett kraftigt omslag från extremt höga nettoinvandringstal 1969 och 1970 till ett synnerligen lågt nettoinvandringstal 1971. Detta omslag liksom den nettoutvandring som följde 1972 och 1973 berodde sannolikt främst på konjunkturdämpningen och den i samband därmed minskade efterfrågan på arbetskraft. Konjunk- turuppgången 1973—1974 följdes också av en återgång till nettoinvandring. Det invandringsöverskott som noterades 1974 synes emellertid ha varit jäm- förelsevis litet med hänsyn till konjunkturläget.

Utvecklingen under de första åren av 1970-talet tycks tyda på att mi— grationsströmmarna i någon mån kan ha påverkats av strukturella föränd—

ringar i in- och utvandrarländerna. Dessa förändringar kan bl. a. ha sam- manhängt med en i flera utvandrarländer ändrad syn på emigrationens ef— fekter. Under andra hälften av 1960-talet började man nämligen ifrågasätta den tidigare spridda uppfattningen att utvandringen kunde bidra till att lösa en rad av dessa länders problem såsom t. ex. arbetslöshet. En anledning till denna förändrade syn på utvandringen var bl. a. att man observerat att en betydande del av utvandrarna hade en anställning i hemlandet före utvandringen och att deras yrkesutbildning i många fall var god. Under- sökningar har dessutom visat att de anställningar som dessa utvandrare lämnat i hemlandet inte alltid kunnat besättas med arbetslös arbetskraft. I vissa fall har utvandringen snarare skapat brist på yrkesutbildad arbetskraft i enstaka branscher.

Den förändrade synen på utvandringen har medfört att i vissa emigra- tionsländer åtgärder vidtagits för att stimulera de utomlands arbetande att återvända till hemlandet. Detta gäller bl. a. Jugoslavien där också en lag antagits med syfte att reglera utvandringen med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden. I Finland tillsattes 1970 en delegation för emigrant— ärenden. Denna delegation har formulerat fyra Övergripande mål för den finska migrationspolitiken, nämligen att varje finsk medborgare skall till- försäkras rätt till arbete och utkomst i hemlandet, att var och en som beslutar sig för att utvandra skall ges möjlighet att fatta detta beslut på grundval av tillförlitlig och mångsidig information, att utvandrarna skall beredas möj- lighet att återvända till hemlandet och att de i utlandet bosatta skall ges möjlighet att utveckla sin identitet och bevara kontakterna med hemlandet.

Även i de s.k. invandrarländerna har under senare år en förändring av synen på arbetskraftsmigration inträffat. I vissa av invandrarländerna r Eu- ropa har sålunda en alltmer restriktiv invandringspolitik börjat föras. Den i många länder djupa konjunkturnedgången 1974 och 1975 har självfallet även haft en betydande effekt på migrationen.

En mera restriktiv hållning till invandring tog sig i Sverige uttryck i en ändring 1966 i utlänningskungörelsen varigenom en reglering av den ut- omnordiska invandringen möjliggjordes. Ändringen innebar att krav på be- viljat arbetstillstånd redan före inresan i riket infördes. Däremot gjordes ingen ändring i 1954 års överenskommelse om en gemensam nordisk ar- betsmarknad. Beträffande omllyttningen av arbetskraft mellan Sverige och Finland träffades 1973 en överenskommelse om kanalisering av arbetskrafts- rörelserna via den offentliga arbetsförmedlingen. Därigenom skall allsidig information kunna ges om sociala förmåner, förhållanden på arbetsmark- naden m. m. i såväl hemlandet som invandrarlandet. Antalet personer som lämnar hemlandet för att på egen hand söka arbete i utlandet bör komma att minska genom dessa ökade insatser från arbetsförmedlingarnas sida. Då överenskommelsen innebär att även informationen om hemlandets ar- betsmarknad förbättras kan en viss dämpning av de totala flyttningsström- marna komma att inträffa. För att underlätta utländsk arbetskrafts anpass- ning i Sverige har statsmakterna lagstiftat om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare. Kostnaderna härför skall bestridas av de enskilda arbetsgivarna.

Med hänsyn till de förändringar som synes ha inträffat under de senaste åren i fråga om förutsättningarna för och attityderna till migration kan de framtida flyttningsströmmarna komma att avvika påtagligt från tidigare ob-

serverade mönster. Såväl strömmarnas riktning som storlek kan komma att förändras avsevärt. 1 prognosen för perioden 1975—1980 har för Sverige antagits att in- och utvandringsströmmarna blir lika stora 30000 per år med undantag för 1975 där en nettoinvandring på 10000 antagits. Den årliga nettoinvandringen har således fr. o, m. 1976 förutsatts bli 0, vilket är klart lägre än genomsnittstalet för exempelvis perioden 1960—1970 men något högre än motsvarande tal för perioden 1971—1974. Med hänsyn till osäkerheten i antagandet om denna faktor har effekterna av variationer i migrationen belysts genom en alternativberäkning som utgår från en årlig invandring på 35000 och en utvandring på 25000.

Be/b/kningens utveckling och struktur. Under de förutsättningar som ovan angivits kan befolkningen beräknas öka med närmare 95 000 under 5-års- perioden 1975—1980. Detta motsvarar en årlig ökningstakt på 0,2 %; Vid en nettoinvandring på 10000 per år skulle befolkningsökningen i stället bli drygt 140 000 under hela perioden eller 0,3 % per år. Förutom den direkta effekten av en högre invandring erhålls också en indirekt effekt genom ökat antal födslar, då en betydande del av invandrarna vanligen befinner sig i åldrarna med de högsta fruktsamhetstalen.

1 tabell 3.1 redovisas befolkningsutvecklingen med fördelning på olika åldersgrupper. Såsom tabellen visar beräknas ökningen 1975—1980 komma att koncentreras till åldersgruppen 35—44 år och åldrarna 65 år och däröver. Den kraftiga ökningen av den förstnämnda åldersgruppen sammanhänger med att den 1975 utgörs av 1930-talets små födelsekullar. medan den 1980 innefattar de stora kullar som föddes under första hälften av 1940-talet.

Tabell 3.2 visar åldersstrukturens förändring 1960—1980. Då huvuddelen av de förvärvsarbetande tillhör åldersgruppen 16—64 år är dess utveckling av särskilt intresse vid ett studium av de totala arbetskraftsresursernas för- ändring. Såsom framgår av tabellen minskade denna åldersgrupps andel av befolkningen mellan 1965 och 1975. Denna andelsminskning beräknas fortsätta även under prognosperioden. Även inom åldersgruppen ifråga kom- mer betydande förändringar av åldersstrukturen att ske under S-årsperioden. bl. a. till följd av detidigare nämnda skillnadernai 1930- och 1940-talens födel— sekullar.

Utifrån befolkningsprognosen kan vissa slutsatser dras inte endast om de 5. k. arbetskraftsåldrarnas utveckling utan även beträffande andra ålders- grupper som är av central betydelse för samhällsplaneringen.

Beträffande antalet barn iförskoleäldrarna (0—6 år) väntas enligt kalkylerna en viss minskning komma att ske under prognosperioden. Denna beräkning är dock synnerligen osäker beroende på framför allt svårigheterna att för- utsäga fruktsamheten under perioden. Även små förskjutningar över tiden i fråga om olika åldersgruppers barnafödande kan få stora återverkningar på antalet födda barn under enskilda år. Dessutom har naturligtvis invand- ringens faktiska storlek och åldersstruktur stor betydelse för hur många barn som kommer att tillhöra åldersgruppen ifråga under prognosperioden.

Antalet barn i grundsko/eå/drarna beräknas öka svagt från 1975 till 1980. Inom åldersgruppen förutses en viss förskjutning mot de högre åldrarna.

Inom åldersgrupperna 16—18 år resp. 19—24 år genomgår en betydande andel fortsatt utbildning inom gymnasieskolan resp. högskolor och uni- versitet. För den förstnämnda av dessa åldersgrupper visar befolkningskal-

Tabell 3.1 Folkmängdens utveckling 1960—1980. Nettoinvandring 1976—1980 = 0 Avrundadc tal

Ålders- Medelfolkmängd grupp 1960 1965 1970 1975 1980

0—6 731 600 762 100 823 400 772 600 765 000 7—15 1 073 600 973 700 959 500 1 029 300 1 035 100 16—24 904 600 1 103 400 1 108 200 995 600 985 900 25—34 914 000 916300 1095 500 1 267 400 1 218 700 35—44 1 072 300 1 017 500 921 600 917 700 1 068 400 45—54 1 055 300 1 046 500 1 049 600 994 300 891 700 55—64 849 600 934 000 985 500 978 300 977 700 65—74 571 000 630 000 702 200 778 000 820 400 75— 308 400 350 400 397 200 459 700 524 500

Totalt 7 480 400 7 733 900 8 042 800 8 193 000 8 287 500 Ålders— Förändring per 5—årsperiod grupp

1960—1965 1965—1970 1970—1975 1975—1980

0—6 30 500 61 200 —50 800 —7 600 7—15 —99 800 —14 200 69 800 5 800 16—24 198 800 4 800 —1 12 600 —9 700 25—34 2 200 179 300 171 900 —48 700 35—44 —54 900 —95 900 —3 900 150 700 45—54 —8 800 3 200 —55 300 —102 600 55—65 84 400 51 600 —7 200 —600 65—74 59 100 72 100 75 800 42 400 75— 41 900 46 900 62 500 64 800

Totalt 253 500 309 000 150 200 94 500

Tabell 3.2 Befolkningens åldersstruktur 1960—1980 Procent Åldersgrupp 1960 1965 1970 1975 1980 0—6 9.8 10.0 10.2 9.4 9.2 7—15 14.4 12.6 11.9 12.6 12.5 16—24 12.1 14.3 13.8 12.1 11.9 25—34 12.2 11.9 13.6 15.5 14.7 35—44 14.3 13.2 11.5 11.2 12.9 45—54 14.1 13.5 13.1 12.1 10.8 55—64 11.4 12.1 12.3 12.0 11.8 65—74 7.6 8.2 8.7 9.5 9.9 75— 4.1 4.5 4.9 5.6 6.3

Totalt 100 100 100 100 100

1 Uppgifterna för 1975 är en uppskattning baserad på utfallet t. o. m. augus- ti och en prognos för den resterande delen av året.

Tabell 3.3 Folkmängdens utveckling 1975—1980. Nettoinvandring 1975—1980 = 10000 per år Avrundade tal

Åldersgrupp Medelfolkmängd Förändring 1975 ' 1980 1975—1980

0—6 772 600 770 300 —2 300 7—15 1 029 300 1 041 000 11 700 16—24 995 600 997 900 2 300 25—34 1 267 400 1 232 400 —35 000 35—44 917 700 1 076 100 158 400 45—54 994 300 894 200 —100 100 55—64 978 300 978 800 500 65—74 778 000 * 821 200 43 200 75— 459 700 524 700 65 000 Totalt 8 193 000 8 336 700 143 600

kylen en ökning med ca 15 000 under perioden 1975—1980 och för den sist- nämnda en minskning med ca 25 000.

Antalet personer i pensionsåldern beräknas öka kraftigt under prognospe— rioden. dels på grund av den rent befolkningsmässiga utvecklingen. dels på grund av den sänkning av pensionsåldern från 67 till 65 år som sker den 1 juli 1976. Medan befolkningsökningen i åldrarna 67 år och däröver beräknas uppgå till ca 110 000 1975—1980 väntas antalet personer i åldrarna 65 och 66 år vara ca 180 000 1980. Den totala ökningen av antalet personer i pensionsåldern 1975—1980 skulle således bli omkring 290000.

Alternativ befolkningska/kyl. Som nämnts har en alternativberäkning utförts beträffande befolkningsutvecklingen 1975—1980. Den skiljer sig från den i det föregående redovisade kalkylen endast i fråga om antagandet om flytt- ningsströmmarna till och från Sverige. Förutom skillnaden vad gäller den årliga nettoinvandringen 1976—1980 i alternativkalkylen 10000 mot hu— vudkalkylens 0 — innehåller kalkylerna något olika antaganden om migran- ternas åldersfördelning. Åldersfördelningen bland in- och utvandrare brukar nämligen förändras vid variationer i flyttningsströmmarnas storlek.

1 tabell 3.3 redovisas befolkningsförändringarna 1975—1980 vid en årlig nettoinvandring på 10000. De största avvikelserna i absoluta tal från den tidigare redovisade kalkylen kan noteras i åldrarna 16—44 år. Detta sam- manhänger naturligtvis med att denna åldersgrupp liksom under tidigare år väntas utgöra en relativt stor andel av invandrarna.

3.4.2. Tillbakablick på arbetskraftsutvecklingen

Utvecklingen på arbetsmarknaden under det senaste årtiondet har i hög grad präglats av kvinnornas ökade deltagande i förvärvslivet. Antalet kvin- nor i arbetskraften ökade sålunda som framgår av tabell 3.4 med 380 000 mellan 1965 och 1975'. Denna ökning kom till stånd huvudsakligen genom uppgången i ande/en kvinnor i arbetskraften och endast i begränsad

Tabell 3.4 Arbetskraftens utveckling 1965—1975 1 OOO-tal 1965 1970A 1970B 1975 Förändring Prel. ——

1965— 1970— 1970 1975

TOIäil 3 7444 3 9202 3 915.6 4129.0 175,8 213.4

Mån 2 365.5 2 3708 2 367,9 2 371.4 5.3 3.5 Kvinnor 1 3783 1 549.4 1 547.7 1 757.6 170.5 209.9

därav kvinnor med

barn under 7 år 199.7 302.5 304.1 360.8 102.8 56.7

Anm. / För 1970 har för varje kategori två värden angivits. 1970 A avser värden framräknade utifrån fyra arbetskraftsundersökningar (febr.. maj. aug. och nov.) och används vid jämförelser bakåt i tiden. medan 1970 B avser genomsnittet för tolv månaders undersökningar och används vid jämförelser framåt. .4nm. 2 För samtliga är och kategorier utom kvinnor med barn under 7 år har be— räkningarna baserats på faktiska befolkningssitfror och ej som i de publicerade ar— betskraftsundersökningarna på skattade befolkningstal. Vissa skillnader föreligger där- för mellan de här presenterade siffrorna och de siffror som redovisats i arbetskrafts— undersökningarnas råtabeller.

mån genom en ökning av den kvinnliga befolkningen. Uppgången i de relativa arbetskraftstalen var avsevärt kraftigare bland kvinnor med barn under 7 år än bland övriga kvinnor. Bland de tänkbara orsakerna till kvin- nornas och då främst de gifta småbarnsmödrarnas — kraftiga inströmning på arbetsmarknaden kan nämnas förändrade attityder till arbetslivet och olika åtgärder som underlättat för kvinnorna att ta arbete utanför hemmet. däribland fortsatt utbyggnad av daghemsservicen. En åtgärd som sannolikt har ökat kvinnornas benägenhet att träda ut i förvärvslivet är vidare den obligatoriska särbeskattningen som infördes 1971. Genom denna reform ökades den behållna sammanlagda inkomsten för förvärvsarbetande makar.

Det förefaller troligt att den observerade ökningen av kvinnornas be- nägenhet att förvärvsarbeta till någon del beror på attitydskillnader mellan generationer eller kohorter (årskullar). Det är emellertid svårt att med till- gänglig statistik påvisa ett sådant samband. Iden statistiska bilden är snarare parallelliteten i utvecklingen av olika åldersgruppers relativa arbetskraftstal det slående draget. Mellan exempelvis 1965 och 1974 ökade sålunda de relativa arbetskraftstalen för samtliga S-årsgrupper bland kvinnorna från 25 till 59 år med mellan 12 och 19.5 procentenheter. Denna mellan ålders- grupperna parallella utveckling kan till en del sammanhänga med de vidtagna åtgärder som syftat till att stimulera olika grupper oavsett ålder att ta förvärvsarbete.

Enligt 1960 års folkräkning var ca 4/5 av männen över 14 års ålder för- värvsarbetande. mot endast omkring 1/3 av kvinnorna.1 En jämförelse mel- lan denna folkräkning och 1965 års folk- och bostadsräkning visar att under första hälften av 1960-talet en viss ökning av andelen förvärvsarbetande kvinnor skedde. medan andelen förvärvsarbetande män samtidigt sjönk nå- got. Denna tendens fortsatte under andra hälften av 1960-talet. Utveckling- en för perioderna 1965—1970 och 1970—1975 har inneburit en kraftig ökning av antalet kvinnor i arbetskraften. Även antalet män i arbetskraften har ökat

' Medhjälpande familje- medlemmar i jordbruket har härvid inte räknats som förvärvsarbetande.

' Förhållandet mellan an- talet personer i en viss åldersgrupp som är sys- selsatta eller arbetslösa och totala befolkningen i denna ålder.

2 Arbetskraftsprognosen har utarbetats av statistis— ka centralbyrån och kom- mer att presenteras i dess serie Information i prog- nosfrågor.

något under dessa två perioder. Det s. k. relativa arbetskraftstalet' för åldrarna 16—74 år ökade med ca 11 procentenheter för kvinnorna och minskade med ca 4 procentenheter bland männen. Denna minskning av andelen män i arbetskraften var mest markerad i de äldsta åldersgrupperna vilket till en del torde ha sammanhängt med ändrade regler för förtidspensioneringen och en sänkning av pensionsåldern för grupper omfattade av avtal mellan LO och SAF. En minskning av de relativa arbetskraftstalen kan iakttas även i flertalet andra åldersgrupper bland männen. Även bland dessa torde en ökning av förtidspensioneringen ha skett. Dessutom kan för dessa ål— dersgrupper noteras en viss ökning av andelen studerande mellan 1965 och 1974. Detta torde främst förklaras av utbyggnaden av arbetsmarknadsut— bildningen och vuxenutbildningen varigenom en större andel personer re- gistrerats som studerande och således inte ingår i arbetskraften. Beträffande andelen studerande i åldersgrupperna 16—19 och 20—24 år skedde enligt ar- betskraftsundersökningarna en stegvis ökning fram till början av 1970-talet varefter en viss nedgång skedde. Mot denna utveckling av studerandean- delen svarade förändringar i motsatt riktning vad gäller benägenheten att förvärvsarbeta.

3.4.3. Utvecklingen 1975—1980”

Aktuella reformer. Vissa reformer som genomförts under senare tid är centrala vid bedömning av arbetskraftsutbudets framtida utveckling. Reformerna gäller bl.a. utbildningsområdet och reglerna för pensionering.

Den allmänna pensionsåldern kommer från 1 juli 1976 att vara 65 år. Vidare har riksdagen beslutat om införande av rörlig pensionsålder från samma tidpunkt. Detta innebär att pension skall kunna tas ut mellan 60 och 70 års ålder. Vid sådant förtida resp. uppskjutet uttag av ålderspensionen kommer som hittills en bestående reduktion resp. uppräkning av pensionen att ske. Ett system med s. k. delpension gäller också från samma tidpunkt. Denna delpension som kan tas ut mellan 60 och 65 års ålder knyts till anställning på deltid. Möjligheterna till förtida uttag av ålderspension från 60 års ålder beräknas få en något sänkande effekt på de relativa arbets- kraftstalen. Delpensionsreformens eventuella inverkan på arbetskraftsdel- tagandet är däremot mera oviss.

Riksdagen har under våren 1975 fattat vissa beslut beträffande bl. a. ra- marna för högskoleutbildningen. vuxenutbildning och arbetsmarknadsut— bildning. Här har antagits att antalet högskole- och vuxenstuderande kom- mer att öka med 2 % per år som en effekt av dessa reformer. Beträffande arbetsmarknadsutbildningen beräknas det genomsnittliga antalet deltagare komma att höjas med ca 10000 över 1974 års nivå.

Tillgången på daghemsplatser påverkar givetvis småbarnsföräldrarnas möjligheter att förvärvsarbeta utanför hemmet. Beträffande barnstugebyg- gandet beslutade riksdagen våren 1975 att höja såväl anordningsbidrag som driftbidrag för daghemmen. I kompletteringspropositionen 1975 uttalade re— geringen avsikten att med Kommunförbundet diskutera frågan om en plan- mässig utbyggnad av barnomsorgen och finansieringen av denna verksam- het. Dessa överläggningar har nu resulterat i en överenskommelse mellan regeringen och förbundet som siktar till en kraftigt ökad utbyggnad av barn- omsorgen. Sammanlagt beräknas 100000 nya daghemsplatser och 50000

platseri fritidshem komma att byggas under 1976—1980.

De relativa arbetskraftstalens utveckling. Beträffande andelen studerande i åldrarna 16—19 år och 20—24 år bland män och kvinnor utan barn under 7 år har antagits att någon förändring inte kommer att ske under pro- gnosperioden. Dessa åldersgruppers relativaarbetskraftstal förutsättsdärför bli oförändrade. Bland männen antas att dessa tal kommer att ligga kvar på oför- ändrad nivå även för åldersgrupperna 25—34 och 35—44 år. Den ökning av ande- len studerande som väntas komma att inträffa i dessa åldrar beräknas endast få effekt på frånvaron. då flertalet i dessa åldersgrupper sannolikt har ett arbete före studiernas påbörjande. För åldersgrupperna över 44 år bland männen förutses en viss minskning av de relativa arbetskraftstalen till följd av en viss fortsatt ökning av antalet förtidspensionärer och den generella sänkning av pensionsåldern som träder i kraft 1 juli 1976. Bland kvinnorna i åldern 20—44 år med barn under 7 år och övriga kvinnor i åldern 25—64 år antas de relativa arbetskraftstalen komma att utveckla sig i enlighet med trenden för 10-årsperioden 1965—1974. Detta innebär för kvin- norna med barn under 7 år en ökning av det relativa arbetskraftstalet med 12 procentenheter från 1975 till 1980. Den kraftigaste ökningen bland övriga kvinnor förutsätts ske i åldersgruppen 45—54 år och väntas uppgå till 10 procentenheter under den aktuella 5-årsperioden. För kvinnorna i åldern 65—69 år förutses en fortsatt nedgång. medan för åldersgruppen 70—74 år det relativa arbetskraftstalet beräknas stabilisera sig på 1975 års mycket låga nivå.

Det sammanvägda relativa arbetskraftstalet för männen i åldern 16—74 år beräknas sjunka med 1.4 procentenheter 1975—1980. från 80 till 78.6. Motsvarande tal för kvinnorna väntas stiga med 5 procentenheter. från 59.3 till 64.3. Av diagram 3.3 framgår utvecklingen av de relativa arbetskraftstalen bland män och kvinnor 1965—1980.

Antal personer i arbetskraften. Tabell 3.5 visar utvecklingen av antalet personer i arbetskraften 1970—1980. Av tabellen framgår att ökningen av arbetskraften 1975—1980 beräknas bli svagare än ökningen 1970—1975. En orsak till denna skillnad i utvecklingstakt är den något långsammare be- folkningsökning som förutses för prognosperioden jämfört med perioden 1970—1975. En annan orsak är den mycket kraftiga förändring i kvinnornas relativa arbetskraftstal som ägde rum mellan 1974 och 1975. De prognos- tiserade relativa arbetskraftstalen för perioden 1975—1980 bygger som tidiga- re nämnts. på utvecklingen 1965—1974. De olika komponenternas effekt på totala arbetskraftstillgången redovisas i tabell 3.6. Av tabell 3.5 framgår vida- re att hela arbetskraftsökningen 1975—1980 liksom 1970—1975 beräknas kom- ma att utgöras av kvinnor. Denna ökning bland kvinnorna beräknas i sin tur bestå till 40 % av kvinnor med barn under 7 år. Dessa kvinnors andel av den kvinnliga befolkningen har då förutsatts bli knappt 1/5 både 1975 och 1980. Utifrån dessa beräkningar kan också kalkyler göras över det framtida beho- vet av offentlig barntillsyn. Härvid har antagits att det genomsnittliga anta- let barn per kvinna i arbetskraften förblir detsamma under prognosperioden som 1974. Under ett sådant antagande skulle antalet barn under 7 år med en heltidsarbetande moder i arbetskraften komma att öka med ca 34 000 under perioden 1975—1980. Därtill får sedan läggas anspråken från de deltidsar- betande mödrarna. Ökningen av barntillsynsbehovet förefaller således att

Diagram 3 . 3 . Relativa

soi Kvinnor 16-19 och 20-24 år

l , . . . 1965 1970

_

1975 1980

i

A ' _ "— 90 . Kvmnor 25 34 a:

70— 60- 504

1965 1970 1975 1980 |

Kvinnor 35-44 år

804 70— ""/» 60-

50.

| .,.

1965 1976 1975 904 Kvinnor 45-54 år

- '>- 1980

60-

50— -',,,.,.....,...,— 1965 1970 1975 1980

arbetskra/isial ] 965—1 980.

SOU 1975:89 80—A KVinr'O" 55-64 är 60- 50 * 131211" 40.

1965 1970 1975 1980

Kvinnou 65—69 och 70—74 av ml

30'

'

1965 1970 1975 1980

_ Observerad utveckling

——— Utvecklingen enl. avstämningen av LU 70 ....... prognogiserad utveckling

80 * 70 ' 60 * II". 50— 7 Relativa AK-tal for kvinnor 40 _ | olika åldersgrupper med /'*s/ respektive utan barn under ' ' 7 är,1965-1980 L - — l - - i . 4 - - . v , - '» 1965 1970 1975 1980 20-24 ät ----- 25-34 är _ 3544 år

........... Prognostisefad utveckling

[ lVlan16»19år 804

_ _,-___,__,k,

1965 1970 1975 1980

T Män 20.24 är 100

>

196577 7771—5376,» ' 1575 1980

Å Män 25-34 100J

wuxuu: 90 i

804

70'

LW- 1965 1970 1975 1980

100

W

? Män 35-44 år i 90!

sol

70: i |__,, 'v ,r . . +j—rv—r—r—vj—y—v—b 1965 1970 1975 1980

& Män 45-54 och 55-64 år 100

i 45—54 år

704

l . ,, .... . . , . . . . 1965 1970 1975

Å Män 65-69 år

50-

404

30-

20.

10- i...,.,..,,_.,_.._ 1965 1970 1975 1980

1 Män 70.74 är 50—

40. 30—

20'

101

liv'-—"»,|4.'r—fy—> 1965 1970 1975 1980

_— Observerad utveckling --— Utvecklingen enl. avstämningen av LU 70 ------- Prognostiserad utveckling

Tabell 3.5 Antal personer i arbetskraften 1970—1980 ! OOO—tal

Åldersgrupp 1970 1975 1980 Förändring

1970—1975 1975—1980 Antal % per Antal % per är år 16—19 235,2 2513 2579 16,0 1.3 6.6 0.5 20—24 470,3 442,1 436,7 —28,1 —1_2 —5,5 —0,2 25—34 8510 1 057,0 1 0683 2060 4,4 l 1,3 0,2 35—44 7560 7989 9733 42,8 1,1 1744 4,0 45—54 839,0 8400 7958 0,9 — —44,2 —1.1 55—64 637,1 6404 6482 3,2 0,1 7,9 0,2 65—69 1020 74,2 56,0 —27_7 —6_2 —18,2 —5,5 70—74 24,9 25,2 24,2 0.3 0,3 —1_l —0.9 16—74 39116 41290 42604 213,4 1,1 1314 0,6 Män 2 3679 2 3714 2 342] 3,5 0,0 —28,6 —0.2 Kvinnor 1 547,7 1 757,6 1 917,6 2099 2,6 1600 1.8

ligga väl inom ramen för den mellan regeringen och Kommunförbundet överenskomna utbyggnadstakten.

Arbetsquflsvolvmen mätt i timmar. I detta avsnitt redovisas en omräkning av ovan presenterade arbetskraftskalkyl från personer till timmar. För denna omräkning krävs antaganden om arbetslöshet. frånvaro. medelarbetstid och antal arbetsveckor per år.

Beträffande arbetslösheten har i beräkningarna som en kalkylmässig för— utsättning lagts in ett genomsnittligt arbetslöshetstal för perioden 1975—1980 på 1,7 %. Eftersom långtidsutredningen inte syftar till att belysa de kort- siktiga variationerna i den ekonomiska aktiviteten har detta tal hållits ofor- ändrat under hela prognosperioden. Beräkningarna resulterar i detta steg i en skattning av antalet sysselsatta personer. 1 avsnitt 7.2 diskuteras sys- selsättningsutvecklingen i de olika sektorerna av näringslivet och den of— fentliga sektorn. Dessa beräkningar baseras på material från nationalräken- skaperna (NR). Som tillfogats i en anmärkning till tabell 3.6 så finns det vissa mättekniska och definitionsmässiga skillnader som inverkar så att sys- selsättningsutvecklingen enligt material från AKU respektive NR inte över- ensstämmer helt. Därtill kommer att de preliminära uppgifter om syssel- sättningsutvecklingen som utgör underlag för NR under den senaste tiden för enskilda sektorer uppvisat stora avvikelser ifrån motsvarande uppgifter i AKU. Inom statistiska centralbyrån pågår utredning för att kartlägga orsa— kerna härtill.

Angående den framtida frånvaron har vid bedömningen hänsyn tagits till de aktuella förändringarna inom vuxenutbildning, högskoleutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Utbyggnaden av dessa områden har här för- utsatts öka andelen frånvarande för studier med 0,4 procentenheter bland både män och kvinnor. Vidare har förutsatts att möjligheterna till ledighet vid barns födelse i framtiden kommer att utnyttjas av männen i något större utsträckning än f.n. Enligt den nuvarande lagstiftningen kan för-

äldrarna tillsammans få sådan ledighet under 7 månader. Den förutsatta ökningen av männens ledighet måste således motsvaras av en något minskad ledighet (och därmed lägre frånvarotal) bland kvinnorna. Totalt sett beräknas frånvaron (exkl. semesterfrånvaron) bland männen komma att öka från 6,7 till 7,1 % och bland kvinnorna med och utan barn tillsammantagna från 8,9 till 9,3 % mellan 1975 och 1980.

Medelarbetstidens utveckling är en följd dels av hur fördelningen av hel- och deltidsarbete förändras, dels av eventuella förkortningar av arbetstiden genom lag eller avtal. Beträffande den sistnämnda faktorns inverkan på veckoarbetstiden har i beräkningarna inkluderats de förkortningar för per- soner i treskifts- och underjordsarbete som beslutades i 1974 års avtal. 1 alternativen 111 och lV införs dessutom ett antagande om att den lagstadgade vcckoarbetstiden förkortas till 37,5 timmar. Vad gäller fördelningen på olika arbetstidsgrupper torde man även i framtiden få räkna med att en betydande del av de sysselsatta kommer att välja deltidsarbete. Den fördelning på olika arbetstider som registrerades i arbetskraftsundersökningarna 1975 har tagits till utgångspunkt för framskrivningen fram till 1980. Den andel 1.6 % av personerna i arbete som 1974 arbetade kortare tid än de kunnat och velat har då ansetts motsvara de friktioner som ekonomin alltid är utsatt för i form av ojämn orderingång, materialbrist. maskinfel etc.

För männen har antagits en viss övergång från heltidsarbete till 5. k. lång deltid (20—34 tim/vecka), medan andelen personer med arbete på s. k. kort deltid (1—19 tim/vecka) antas förbli konstant. Dessa förskjutningar mellan heltid och lång deltid motiveras av antaganden om vissa effekter av det beslutade systemet med delpension samt en förutsättning om att männen i något högre grad än f. n. kommer att ta del i hushållsarbete och barntillsyn. För kvinnorna med barn under 7 år väntas en minskning ske i andelen personer med kort deltid. medan andelarna med lång deltid resp. heltid beräknas öka något' För övriga kvinnor har andelen med lång deltid för- utsatts öka under prognosperioden medan andelen med heltidsarbete be- räknats minska i samma mån. Andelen med kort deltidsarbete har således antagits förbli konstant 1975—1980.

Ovan redovisade antaganden beträffande andelen personer i olika arbets- tidsgrupper innebär att medelarbetstiden i alternativen 1 och 11 väntas sjunka 1975—1980 för män från 41,0 till 40,6 timmar/vecka och för kvinnor från 31,5 till 31,1 timmar/vecka. Antagandet i alternativen 111 och IV om en för- kortning av arbetstiden för de heltidsarbetande till 37,5 timmar sänker me- delarbetstiden för samtliga män med 2 timmar och för samtliga kvinnor med 1 timme.

För beräkningarna av de totala arbetskraftstillgångarna krävs även en upp- skattning av antalet arbetsveckor per år i framtiden. På regeringens uppdrag utreder f. n. en kommitté, 1974 års semesterkommitté. förutsättningarna att vid lämplig tidpunkt förlänga den lagstadgade semestern från 4 till 5 veckor. Kommittén har ännu inte lagt något förslag angående denna se- mesterforlängning. l beräkningarna har emellertid antagits att 5 veckors se- mester kommer att införas före år 1980. Tillsammantaget visar beräkningar- na över arbetskraftstillgångarna mätta i timmar på en minskning med ca 0,2 % per år 1975—1980 i alternativen 1 och 11, medan en arbetstidsförkort-

] Bland de sysselsatta kvinnorna med barn un- der 7 år har andelen hel- tidsarbetande förutsatts förbli oförändrad. På grund av att den beräk- nade frånvarominskning- en främst väntas gälla de heltidsarbetande kommer emellertid deras andel inom kategorin ”perso- ner i arbete” att öka.

Tabell 3.6 Olika komponenters effekt på arbetskraftstillgången 1970—1980 ] OOO-tal personer och procent av totala arbetskraftsvolymen

1970—1975 1975—1980

Förändring av arbets/(rallyn. antal personer 213,4 131,4 Därav på grund av förändring av ] Befolkning 16,5 —2,5 2 Relativa arbetskraftstal. båda könen 1969 1333 Män —l3,4 —29,l Kvinnor 210,3 163,0 Förändring av antal sysselsatta (4 K U-dc/Å ) 203,7 128,6 Därav på grund av förändring av 1 Arbetskraften 209,6 128,6 2 Arbetslöshet —5,9 0 Förändring av antal sissa/sulla (NR-del." ) 126,4 1219

Alt. 1 och 11 Alt. 111 och lV

Årlig procentuell förändring i total arbwskra/isvalv/n i timmar på grundar lörändring av

Befolkning 0,1 0 0 Relativa arbetskraftstal 0,8 0,5 0,5 Arbetslöshet 0 0 0 Frånvaro —0,2 —0,1 —0.1 Medelarbetstid —l,1 —O,2 —l,1 Semesterfrånvaro 0 —0,4 —0,4 Diskrepans mellan statistikkällor —0.5 0 0

Summa —0,9 —0,2 —1_1

Anm. Diskrepansen mellan statistikkällorna beror bl. a. på rent mättekniska skillnader mellan arbetskraftsundersökningarna (AKU) och vissa statistikserier som utgör un- derlag för nationalräkenskaperna (NR). Skiljaktiga mätresultat orsakas också av att variationer mellan åren i fråga om antalet arbetsdagar beaktas i NR men inte i AKU och att olika åldersavgränsningar tillämpas i de båda serierna. Därtill kommer att uppgifterna över olika sektorers sysselsättningsutveckling for de senaste åren och framför allt då de preliminära uppgifterna för det första halvåret 1975. avviker starkt från motsvarande uppgifter i AKU. lnom SCB pågår utredning för att klarlägga orsakerna till dessa avvikelser.

ning enligt alternativen 111 och IV innebär en minsking med 1,1 % per år.

] tabell 3.6 redovisas för perioderna 1970—1975 och 1975—1980 olika kom- ponenters effekt på totala arbetskraftstillgångarna. Av tabellen framgår att minskningen av totala arbetskraftstillgången 1975—1980 utan antagande om arbetstidsförkortning väntas bli påtagligt långsammare än minskningen 1970—1975. Detta förklaras till stor del av skillnaderna i medelarbetstidens utveckling. Under perioden 1970—1975 genomfördes en sänkning av den lag- stadgade veckoarbetstiden från 42,5 till 40 timmar. En förlängning av semes- tern kan få relativt stor dämpande effekt på arbetskraftsvolymen. Den vikti- gaste positiva effekten under båda femårsperioderna hänför sig till de relativa arbetskraftstalen. Effekten av den fortsatta ökningen i kvinnornas relativa arbetskraftstal beräknas bli något mindre 1975—1980 än 1970—1975. Den ne-

gativa effekten av utvecklingen av männens relativa arbetskraftstal väntas bli något större 1975—1980 än 1970—1975. Om en förkortning av den lagstad- gade veckoarbetstiden från 40 till 37,5 timmar har införts 1980 så kommer detta att minska de totala arbetskraftstillgångarna med ytterligare 0,9 % i genomsnitt per år fram till 1980. Jämfört med beräkningarna utan en för- kortning av den lagstadgade arbetstiden innebär detta ett bortfall av 4 % av de totala arbetskraftstillgångarna 1980. Den kalkylerade minskningen av veckoarbetstiden med 2.5 timmar medför som framgår av tabell 3.6 att ar- betskraftstiIlgångarna skulle minska med 1.1 % per år under perioden 1975—1980. dvs. en något större minskningstakt än vi haft under perioden 1970—1975.

Alternativa arbetskraftsberäkningar. Utifrån den alternativa befolknings- prognos som tidigare redovisats kan beräkningar göras beträffande arbets- kraftsutvecklingen vid en årlig nettoinvandring på 10000. Sådana beräk- ningar — baserade på samma antaganden om de relativa arbetskraftstalens utveckling som i huvudkalkylen — ger en ökning av antalet personer i ar- betskraften med drygt 160000 mot drygt 130000 i grundkalkylen. Skill- naden mellan dessa båda kalkyler är således något mindre vad gäller ar- betskraftens utveckling än beträffande befolkningsutvecklingen. I fråga om befolkningsutvecklingen var skillnaden mellan de båda kalkylerna ca 50 000. Den något mindre effekten på arbetskraften än på befolkningen samman- hänger naturligtvis med att en viss andel av invandringsöverskottet kan förväntas bestå av barn och åldringar samt att inte alla personer i de 5. k. arbetskraftsåldrarna kommer att förvärvsarbeta. Beträffande den totala till- gängliga arbetskraftsvolymens utveckling ger den alternativa kalkylen en ungefär oförändrad timvolym 1975—1980 i fallet utan arbetstidsförkortning.

3.5. Investeringar och kapital

Den fortgående stegringen i samhällets produktionskapacitet kan återföras på förändringar i insatsen av olika produktionsresurser. Som framhölls i närmast föregående avsnitt har emellertid arbetskraftsresurserna ökat svagt i Sverige under hela efterkrigstiden. Sedan mitten av 1960-talet har den totala arbetskraften, mätt i timmar, t.o.m. minskat. Den tillväxt i total- produktionen som ägt rum under denna tid förklaras alltså huvudsakligen av ökningari insatsen av andra produktionsresurser— då främst av realkapital och av den tekniska utvecklingen i vid mening. Den realkapitalbildning som äger rum i Sverige medför en mycket snabb stegring i realkapitalinsatsen per arbetstimme. Som närmare diskuteras nedan förutsätter utnyttjandet av ny teknik i produktionsprocesserna ofta nyinvesteringar. Den fortsatta takten i realkapitalbildningen är således en viktig faktor i samband med bedömningar av totalproduktionens framtida utveckling.

De kalkyler över realkapitalbildningen 1975—1980 inom olika sektorer och för ekonomin som helhet som här redovisas baseras på de bedömningar beträffande investeringsutvecklingen som framkommit i de särskilda sek- toravsnitten. Beroende på olika mätproblem — framför allt då på re- alkapitalsidan föreligger dock stora svårigheter att numeriskt precisera vilken produktionsutveckling som denna investeringsaktivitet ger upphov till. Av detta skäl baseras, som nämnts i inledningen till detta kapitel, lång-

1 De investeringsuppgifter för 1975 som använts i be» räkningarna har hämtats ur konjunkturinstitutets höstrapport 1975.

tidsutredningens bedömningar av produktionskapacitetens tillväxt på pro- gnoser för dels arbetsproduktivitetens utveckling, dels förändringarna i de totala arbetskraftsresurserna. Detta skall dock inte tolkas så att den i lång- tidsutredningen förutsedda produktivitetsutvecklingen kan realiseras oavsett hur realkapitalutvecklingen blir eller hur exempelvis forsknings- och ut- bildningspolitiken utformas. De bedömningar beträffande realkapitalbild- ningen som här redovisas skall i stället tolkas som ett försök att ange en av de väsentligaste betingelserna för att den i långtidsutredningen förutsatta produktivitetsutvecklingen skall kunna komma till stånd.

Den andel av den totala produktionen som används för investerings- ändamål — den s. k. investeringskvoten — har successivt stigit under efter- krigstiden. Denna utveckling bröts emellertid under 1960-talets sista år. 1967 — det år då investeringskvoten uppnådde det högsta värde som hittills registerats — användes i det närmaste 1/4 av totalproduktionen i landet till investeringar. Under perioden 1970—1975 har emellertid som framgår av ta- bell 3.7 denna andel minskat. En viss fortsatt minskning förutses för återsto- den av 1970-talet. lnvesteringsandelen av totalproduktionen 1980 varierar mellan 20.8 och 20,4 % i de olika kalkylalternativen. Brottet i investerings- kvotens utveckling förklaras främst av den minskning som skett i bostads- byggandet och den därmed sammanhängande nedgången i kommunernas investeringar. Eftersom den tidigare utvecklingen inneburit att investerings- volymen kommit upp på en mycket hög nivå. så kommer även fortsätt- ningsvis realkapitalbeståndet i landet att växa i snabb takt. I den mån som det utrymme som frigjorts genom neddragningen i bostadsbyggandet ut- nyttjas för investeringar inom andra sektorer kan en betydande ökning i ka- pitalbildningstakten och därmed även i produktiviteten inom dessa möjlig- göras.

Realkapitalbeståndets utveckling beror inte bara på investeringsvolymen utan också på avgången av äldre kapitalföremål. Resultat av genomförda beräkningar av realkapitalets volymutveckling redovisas i tabell 3.8. Värdena för 1960—1975 bygger på nationalräkenskapernas uppgifter.' Utvecklingen för 1975—1980 framkommer som ett resultat av våra egna investeringsbe- dömningar tillsammans med uppgifter från nationalräkenskaperna om av- gången av äldre kapitalföremål. Uppgifterna om avgången av äldre kapi- talföremål är emellertid mycket osäkra. Den under efterkrigstiden ständigt stegrade investeringsaktiviteten har dock medfört att andelen äldre ka- pitalföremål numera utgör en endast ringa andel av det totala kapitalbe- ståndet. Variationer i antagandena om livslängden för olika kapitalföremål

Tabell 3.7 Investeringarnas andel i procent av den totala produktionen 1960—1980 Milj. kr.. 1968 års priser

Investeringar, totalt BNP" Investeringsandel

1960 1965 1970 1975 1980 Alt. 1 Alt. 11 Alt. III Alt. IV 21 450 29 975 36 010 37 901 43 099 43 204 42 204 42 157 100 225 128 671 156 201 180 579 211 053 208 432 203 816 202 483 21 _4 23.3 23.1 21.0 20.4 20.7 20.7 20.8

Tabell3.8 Realkapitalbeståndets utveckling 1960—1980

Årlig procentuell volymförändring

1960—1965 1965—1970 1970—1975 1975—1980

Bygg- Maski—

nader ner

Sum— ma

Bygg- Maski-

nader ner

Sum-

ma

Bygg— Maski-

nader

ner

Surn-

[1121

Alt. 1 All. 11

Alt. Ill

Bygg— Maski—

nader ner

Sum-

ma

Bygg- Maski—

nader ner

Sum-

m &

Bygg- Maski—

nader ner

Sum— ma

Jordbruk och fiske

Skogsbruk

Industri

El-, gas-, värme- och vattenverk

Byggnadsverk- samhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfärdsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänstepro- dukuon

Hela ekonomin

—0,1 4,4 4,7

6,7 9,1 4,2

10.2 2,7 3,0 4,9 6,1

3,7 3.8

3.6 10,3 5.8 4.7 5.6 5,4 8,5 2,4

10,0 8.4

4.8 5.2

0.9 5.7 5.3 6.2 6,6 4,7 9,4 2,7 3,0 5,8 6.3 3.8 4.1

0.1 3,1 4,1

6,0 4.2 3,9 6,5 2,2 3.2 5.1 7.0 4.0 3,9

2.1 14.8 5,3

3,2 4,2 4,7 6.7 3.9 42.4 9.2 10,9 6.0 5,2

0,7 6,5 4,7 5,4 4.2 4,3 6.6 2.9 3,2 6.0 7.3 4.2 4.2

—0,2 0,7 3,9

5,6 3.6 3.8 4.2 2.0 2,4 5,8 4.9 3.1 3,2

—0.3

4.5 4,0 3,3 24,6 8,7 6,7 4,7 4,6

1.0 4.0 4.6 5,4 1,0 4,1 4,1 2,6 2,4 6,5 5,1 3,2 3,5

—0,4 1.2 3,6

4.8 3,0 3,5 2,9 1,7 1,7 4,9 3,3 2.3 2.5

4.9 2.1 0.6 12,0 7.4 4,9 2,8 4,2

0,4 3,6 4,8 4,8 1.7

4,1

2.6 1,2 1.7 5.6 3,5 2,3 2,9

414 1.2 3,5

4.8 3,0 3,5 2,7 1,6 1,7 4,8 3,7 2.3 2.6

4.8 1.5 0,5 12.0 7.2 5.6 2,8 4,1

0.4 3.5 4.7 4,8 1.7 4,1 2.2 1,1 1,7 5,5 3,9 2,3 2.9

—0.4 1.2 3.5

4,8 3,0 3,5 2,7 1.6 1.7 4.8 3,3 2,2 2,5

4,8

1,5 0.5 12,0 7,2 4,9

2,6 4,0

0,4 3,5 4,7 4.8

1,7 4,1 2.2 1.1 1,7 5,5 3,5

2.3 2,8

påverkar därför endast obetydligt resultaten i beräkningarna över realka— pitalbeståndets volymutveckling. Den totala realkapitalvolymen i landet har som framgår av tabell 3.8 vuxit i snabb och jämn takt 1960—1975. Den genomsnittliga årliga volymförändringen utgjorde under 1960-talets senare hälft 4.2 %. 1970—1975 har det totala realkapitalbeståndet i landet vuxit med i genomsnitt 3,5 % i volym per år. En viss avsaktningi kapitalbeståndets ökningstakt har således ägt rum under den gångna delen av 1970-talet. sammanhängande med den nedgång i investeringskvoten som skett under senare år. Under perioden 1960—1975 har kapitalvolymen vuxit något snab- bare inom varu- och kraftproduktionen än inom tjänstesektorerna. Volym- utvecklingen för de enskilda sektorerna skiljer sig dock vida. Särskilt snabbt har kapitalbeståndet vuxit inom offentlig sektor, varuhandel samt eI-, gas-, värme- och vattenverk. Inom jordbruk och fiske har den totala realkapitalin— satsen vuxit relativt sakta, främst beroende på att nettotillskottet av byggna- der och anläggningar inom denna sektor ökat endast obetydligt eller 1. o, m. sjunkit under vissa år. Av tabellen framgår vidare att maskinkapitalet för flertalet sektorer växer snabbare än byggnads- och anläggningskapitalet.

Den dämpning i realkapitalbeståndets tillväxttakt som iakttagits under första hälften av 1970-talet väntas fortgå under åren fram till 1980. Resultaten i beräkningarna för alternativen I—III skiljersig i flertalet fall föga. (Några beräk- ningar för alternativ IV har inte utförts). De totala realkapital— tillgångarna i landet kan enligt kalkylerna väntas öka med 2,8—2,9 % per år 1975—1980. se tabell 3.8. De totala maskinkapitaltillgångarna beräknas öka med 4,0—4,2 % per år i de tre alternativen; beståndet av byggnads— och anläggningstillgångar i landet väntas liksom hittills växa betydligt lång- sammare eller med 2,5—2,6 % per år. Industrins realkapitalresurser beräknas öka med 4,7—4,8 % per år 1975—1980, dvs. något snabbare än under 1970- talets första hälft. Realkapitalbeståndet inom de varu- och kraftproducerande sektorerna sammantagna kan väntas öka i samma takt under prognospe- rioden som 1970—1975, dvs. med 4,1 % per år. Den dämpning i realka- pitalresursernas utveckling för ekonomin som helhet som beräknas ske beror således av den utveckling som väntas för tjänstesektorerna. För samtliga av dessa sektorer kan en minskning i kapitalbildningstakten väntas. Starkast kan nedgången i kapitalbeståndets tillväxt väntas bli inom varuhandel samt samfärdsel. Även för den offentliga sektorn gäller i samtliga beräknings— alternativ att en påtaglig minskning i kapitalbildningen kan väntas. Förhållandet att maskinkapitaltillgångarna för flertalet sektorer växer snabbare än byggnads- och anläggningskapitalet är av betydelse för såväl utvecklingen inom de sektorer som svarar för leveranserna av kapitalvaror främst då verkstads- och byggnadsindustrin — som för produktivitets- utvecklingen i stort. Man har nämligen anledning anta att det för flertalet varu- och tjänsteproducerande sektorer i första hand är maskinkapitalut- rustningen som har störst betydelse för arbetsproduktivitetens utveckling. Ett ökat behov av byggnader och anläggningar uppträder främst vid ökning i produktionsvolymen.

Den takt i vilken ny teknik kan föras in i produktionen har nära samband med investeringsutvecklingen. Innovationer tar sig ofta uttryck i nya, mer effektiva maskintyper. De maskiner för t. ex. industrin som konstrueras och installeras ett visst år kan anses inkorporera den ”bästa” teknik som

man känner vid denna tidpunkt. I många fall kan såväl tekniska som eko- nomiska hinder medföra svårigheter att vid en senare tidpunkt i väsentlig grad öka de redan installerade maskinernas effektivitet. För att man skall kunna utnyttja en effektivare teknik i produktionsprocesserna krävs därför ofta att nyinvesteringar genomförs. Inte bara mängden realkapital per ar- betskraftsinsats utan även kapitalföremålens kvalitet är således av stor be- tydelse för arbetsproduktivitetens utveckling. Realkapitaltillgångarnas ål- dersfördelning är därför ett viktigt underlag för bedömningen av den pro- duktivitetsutveckling som kan förväntas inom olika produktionssektorer.

I tabell 3.9 anges den beräknade andelen av de totala maskinkapital- tillgångarna som är 10 år och yngre för dels enskilda sektorer, dels ekonomin som helhet. (Några beräkningar för alternativ IV har här inte utförts.) Upp- gifterna i tabellen kantas som en grov indikator på i vilken takt ny produk- tionsteknik förs in i produktionsprocesserna. Genomgående gäller att en mycket hög andel av det totala maskinkapitalet inom olika sektorer är rela- tivt nyinstallerad. För ekonomin som helhet är denna andel drygt 2/3. Den förutsatta investeringsutvecklingen medför att denna andel minskar något fram till 1980. Inom industrin förväntas den dock vara oförändrad under pe- rioden. Statistiskt underlag för att utföra kalkyler motsvarande dem som här redovisas även för andra länder har inte varit tillgängligt. Det är därför inte möjligt att avgöra vilken betydelse för den svenska industrins internationella konkurrenskraft som den beräknade utvecklingen för maskinkapitalets ål- dersfördelning innebär.

Det är i första hand förhållandet mellan insatsen av realkapital i pro- duktionen och antalet arbetstimmar som är av betydelse för arbetsproduk- tivitetens utveckling snarare än kapitalbeståndets storlek eller förändring. 1 tabell 3.10 redovisas därför en beräkning av förhållandet mellan kapitalinsatsen och arbetsvolymen. Beräkningarna bygger på dels de uppgifter över kapitalbeståndets utveckling som redovisas i tabell 3.8, dels de uppgifter över sysselsättningsutvecklingen inom olika sektorer som framkommer i LU:s kalkylalternativ. Som framgår av tabellen växer ka- pitalinsatsen per arbetstimme i flertalet sektorer snabbare än det totala ka- pitalbeståndet enligt tabell 3.8. Ökningen är snabbare inom varuproduk- tionen än i tjänstesektorn. Det är emellertid svårt att dra några bestämda slutsatser av detta för den fortsatta produktivitetsutvecklingen. För att detta skall vara möjligt krävs närmare information om hur den i tabellen beskrivna utvecklingen kommer till stånd. En första faktor som då måste analyseras är vilka variationer i kapitalets utnyttjandegrad som förekommit. Om ar- betsinsatsen i en situation med vikande konjunkturer dras ned, kan detta innebära att vissa delar av realkapitalet får stå outnyttjade, vilket kan komma att statistiskt registreras som en stegring av kapitalinsatsen per arbetstimme. I och för sig kan denna situation mycket väl vara förenad med en stegring av arbetsproduktiviteten. Men denna beror då inte primärt på att arbetskraf- ten kombineras med en större volym kapital utan snarare på att man ofta först ställer åt sidan de maskiner som har den lägsta produktiviteten. Det omvända resonemanget kan föras om situationer då konjunkturuppsving ökar kapacitetsutnyttjandet. Kortsiktiga ökningar i produktionen får då ofta åstadkommas genom att realkapital med sämre produktivitetsegenskaper tas ianspråk.

Tabell 3.9 Andel av maskinkapitalbeståndet som är 10 år och yngre 1960—1980 Procent 1960 1965 1970 1975 1980 Alt. 1 Alt. 11 Alt. III

Jordbruk och fiske” 75.9 71,0 76,1 79,6 75,8 75,8 75,8 Skogsbruk 77,4 67,1 79,7 85,7 73,0 72,6 72,6 Industri 62,9 61,4 62,5 65,8 66,3 66.0 66.0 El-. gas—. värme-

Och vattenverk 58,4 54,1 47,4 51.1 56,1 56.1 56,1 Byggnadsverksamhet 97,6 95,7 93,0 90.1 95.6 95,6 95,6

Summa varu- och

kraftproduktion 66,7 64,2 64,6 68,1 67,4 67,2 67,2 Varuhandel 91,4 88,8 89,4 91.5 79,6 79,0 79,0 Samlärdselb 81,9 74,6 71,7 50,7 52,5 52,3 52,3 Bostadsförvaltning . . 100,0 100,0 97,6 89,9 89,9 89,9 Privata tjänster 89,6 87,9 88,5 92,7 88.2 88,1 88,1 Offentliga tjänster 68,8 69,7 76,3 79,9 70.3 71,8 70,3 Summa tjänste-

produktion 82,7 78,9 79,4 69,4 67,1 67,1 66,8 Hela ekonomin 70,8 68,3 69,0 68,6 67,3 67,2 67,1

” Exkl. fiskebåtar. '" Exkl. fartyg och flygplan.

Samvariation mellan produktivitetsutveckling och förändringar av den typ som här beskrivs har ofta observerats under konjunkturcyklerna. De förändringar i produktivitetsutvecklingen under ett konjunkturförlopp som man kunnat iaktta får emellertid inte tolkas som orsakade av faktiska va- riationer i kapitalvolymen. utan sammanhänger i stället dels med att man vid kapitalstocksberäkningarna icke fullt ut kunnat ta hänsyn till varia- tionerna i kapacitetsutnyttjandet, dels med förhållandet att kapitalstocken är sammansatt av kapitalföremål med olika produktivitetsegenskaper. Att sedan dessa faktorer, vid ett ofullständigt hänsynstagande till båda, sam- verkar så att en bild av ett samband mellan produktivitetsutveckling och kapitalinsats uppstår får då icke läggas till grund för analyser av sambandet mellan kapitalinsats och produktionsutveckling.

Ett annat problem som också måste beaktas är hur institutionella för- ändringar i arbetstidens längd och förläggning över dygnet återverkar på den statistiska bilden av kapitalintensiteten. En över tiden växande ka- pitalinsats per arbetstimme som kommer till stånd vid minskning i me- delarbetstiden vid givet antal sysselsatta och given kapitalstock kan inte utan vidare antas verka höjande på arbetskraftens produktivitet. Innebörden av en sådan utveckling är ju endast att den tillgängliga mängden kapital utnyttjas under en kortare tid än vad som eljest skulle vara fallet. Detta faktum måste beaktas vid jämförelsen i tabell 310 mellan resultaten i be-

Tabell 3.10 Förändring i kapitalinsats per arbetstimme 1960-1980 Årlig procentuell förändring

1960— 1965— 1970— 1975—1980 1965 1970 1975 —————————— Alt. 1 Alt. 11 Alt. lll

Jordbruk och fiske 6,6 9 3 50 4,5 5,0 5,0 Skogsbruk 9,8 15,6 11,4 8,7 9,2 9,4 Industri 5,2 6,4 6,1 5,9 6,5 7,1 El-, gas-, värme- och vattenverk 4,6 6,1 6,1 5,4 6,4 6,7 Byggnadsverksamhet 4,3 4,7 5,0 3.0 2,8 3,4 Summa varu- och kraft-

produktion 5,5 7,1 6,8 5,8 6,2 6,8 Varuhandel 8.5 6,5 5,0 3,1 3,4 3,8 Samfärdsel 3,4 2,7 4,2 1,7 2,1 2,3 Bostadsförvaltning —2,0 2,8 2,3 1.9 1,9 1,9 Privata tjänster 5.2 6.1 7,9 59 6,2 6,6 Offentliga tjänster _ exkl. vägar 2,9 2.2 2.3 2.0 1.1 2.4 Summa tjänsteproduktion 3,9 2,3 2,8 1,8 1,5 2,4 Hela ekonomin 3,9 4,7 4,5 3,2 3,3 4,0

räkningarna enligt alternativen I och 11. där oförändrad arbetstid 40 timmar per vecka förutsätts, och alternativ 111, där en allmän arbetstidsförkortning till 37,5 timmar per vecka antas. En omständighet som skulle medföra en motsatt effekt på kapitalmängden per arbetstimme är en ökad utläggning av skiftarbete. En övergång från exempelvis enskift till tvåskift inom en sektor skulle, vid oförändrat realkapitalbestånd. sänka kapitalmängden per arbetstimme till inemot hälften av det tidigare värdet, utan att man för den skull behöver räkna med några beaktansvärda nedgångar i arbetskraftens produktivitet.

De statistiska möjligheterna att vid analyser av sambandet mellan ka- pitalinsats per arbetstimme och produktivitetsutveckling ta hänsyn till ef- fekterna av dels förändringarna i arbetstidens längd per sysselsatt och dennas förläggning över dygnet. dels cykliska variationer i kapacitetsutnyttjandet är för ekonomin som helhet praktiskt taget obefintliga. Den empiriska bild som presenteras i tabellerna 3.7—3.10 utgör därför en bräcklig grund för preciserade uttalanden om de krav som den förutsatta produktivitets- utvecklingen för åren fram till 1980 kommer att ställa på realkapitalbild- ningen under denna period. Allmänna överväganden pekar visserligen på att denna produktivitetsutveckling förutsätter ökningar i kapitalinsatsen av minst samma storlek som under senare år. Men det har varit utomordentligt svårt att översätta dessa bedömningar i specifika uppskattningar av in- vesteringsbehovet sektor för sektor. Detta framgår bl.a. av förhållandet

att kapitalstocken nu i ett flertal sektorer nått en sådan storlek i förhållande till arbetsinsatsen att även små förändringar i en osäkert uppskattad tim- volym kan leda till betydande förändringar i kapitalintensiteten. lnveste- ringsaktiviteten ligger vidare på en sådan nivå att även en oförändrad in- vesteringsvolym i kombination med en vikande arbetskraftsinsats leder till fortsatta snabba ökningar av kapitalinsatsen per arbetstimme.

De preciseringar av investeringsutvecklingen som kommer att presenteras i kapitel 6 kommer därför att i huvudsak baseras på enkätmaterial och vad som i övrigt framkommit vid de olika sektorgenomgångarna. På vissa punk- ter kommer dock avstämningar av denna bild att göras mot vad som fram- kommit vid enkla produktionsfunktionsanalyser.

3.6. Produktivitetsutvecklingen

Produktivitetsutvecklingen mätt som förändringen i förädlingsvärde per arbetstimme för ekonomin som helhet och olika sektorer framgår av tabell 5.8. Uppgifterna för 1975—1980 bygger huvudsakligen på de bedömningar som gjorts i de särskilda sektorsavsnitten. Under 1960-talet präglades den svenska ekonomin av en såväl historiskt sett som i internationell be- lysning mycket snabb produktivitetsökning. 1960—1965 ökade produktivite- ten med i genomsnitt 5.1 % per år. Motsvarande ökningstal var för perioden 1965—1970 4,5 %. Effekten av den internationella handelns liberalisering, en snabb sektoriell och regional strukturomvandling. en hög kapitalbildnings- takt m. fl. faktorer förklarar denna utveckling. På basis av nu tillgängliga uppgifter kan den faktiska produktivitetsstegringen i ekonomin som helhet bedömas ha uppgått till 3,6 % per år 1970—1975. Det är framför allt den ogynnsamma produktivitetsutvecklingen under 1975 som drar ned genom- snittet för hela perioden. En kalkyl som baseras på ett produktionsvärde för 1975 som justeras till en mera normal nivå på det sätt som beskrivs i avsnitt 5.1 anger en något snabbare produktivitetsökning, 4,1 % per år 1970—1975. Den fortsatta redogörelsen i detta avsnitt baseras på detta juste- rade värde för 1975. Även efter denna justering kvarstår en tydlig tendens till uppbromsning i produktivitetens ökningstakt för hela ekonomin. I viss utsträckning återfinns denna tendens även i de enskilda sektorernas utveck- ling. Som framgår av tabell 5.8 utmärks flertalet sektorer av en över tiden minskande produktivitetsstegringstakt.

Av stor betydelse för produktivitetens ökningstakt för ekonomin som helhet är emellertid även den förskjutning i produktionsstrukturen som successivt ägt rum. En allt större andel av den totala efterfrågan riktar sig mot tjänstesektorerna, vilka jämfört med de varuproducerande sektorerna som regel har en låg produktivitetsstegringstakt. Av beräkningstekniska skäl tillgodoräknas inte den offentliga sektorn någon produktivitetsstegring i na- tionalräkenskaperna. Detta utesluter emellertid inte att produktiviteten i realiteten ökar även inom den offentliga tjänsteproduktionen. Några sta- tistiska möjligheter att registrera detta föreligger emellertid inte f. n. En stigande offentlig sysselsättningsandel får därför effekten att den statistiska bilden visar en avsaktande produktivitetsstegring för ekonomin som helhet.

Som framhölls i föregående avsnitt är den kapitalbildningstakt som kom- mer att råda under återstoden av 1970-talet av mycket stor betydelse för den fortsatta produktivitetsutvecklingen. Den andel av totalproduktionen som används för investeringsändamål. dvs. investeringskvoten, förutses sjunka mellan 1975 och 1980. Detta beror till större delen på den utveckling för bostadsbyggandet och de offentliga investeringarna som förutses. Genom en långsammare stegringstakt för dessa kapitalkrävande verksamheter har lämnats utrymme för investeringar inom andra sektorer. Härigenom kan en snabb kapitalbildning och därmed även produktivitetsutveckling upp- rätthållas inom dessa även om den totala investeringskvoten sjunker något. Omtördelningseffekter kan. teoretiskt sett. t. o. m. medföra en acceleration av den totala produktivitetens stegring.

En annan grupp av faktorer av betydelse för den fortsatta produktivi— tetsstegringen har samband med arbetskraftens ålders- och utbildningsstruk- tur och andra förhållanden på arbetsmarknaden. Den utbyggnad av utbild- ningssystemet som ägt rum under efterkrigstiden har inneburit en snabb höjning av den allmänna utbildningsnivån i landet. Denna utveckling har i många fall varit en förutsättning för att nya och ofta 'ekniskt mer kom- plicerade produktionsprocesser kunnat införas. Den lagstiftning på arbets— livets område som genomförts under senare år kan också bedömas komma att få effekter på den fortsatta produktivitetsutvecklingen. En lag om an- ställningsskydd vilken innebär en väsentlig förbättring av den enskildes trygghet i anställningen infördes 1974. För flertalet löntagare innebär denna lag en förlängning av dittills gällande uppsägningstider. Den nya arbets- miljölag som infördes 1973 kan komma att innebära en snabb ökning av andelen arbetsmiljöinvesteringar. I den mån som en sådan utveckling inte kompenseras genom en motsvarande ökning av den totala investerings- volymen kan den innebära en sänkning av produktivitetstillväxten såsom den statistiskt registreras i nationalräkenskaperna. En fortsatt övergång till månadslön kan också få effekter på produktivitetsutvecklingen, vilket även kan bli följden av den starka utbyggnaden av regionalpolitiken som skett sedan mitten av 1960-talet.

Man kan inte utesluta möjligheten av att flera av de här nämnda faktorerna kan få en omedelbart uppbromsande effekt på produktivitetsutvecklingen. I och för sig skulle detta då kunna tolkas som resultatet av ett medvetet val mellan en kvantitativ och en kvalitativ standardstegring. Men det finns samtidigt en del indikationer på att utvecklingen efter en övergångsperiod på nytt börjar närma sig den tidigare utvecklingen. Sammantaget har det dock bedömts som sannolikt att den trendmässiga sänkning av produk- tivitetens stegringstakt som varit rådande sedan 1970-talets första hälft kom- mer att bestå i varje fall under återstoden av 1970-talet. Detta gäller för såväl flertalet enskilda enskilda sektorer som för ekonomin som helhet.

l alternativen ] och 11, där arbetstiden förutsätts vara oförändrat 40 timmar per vecka, antas produktivitetsutvecklingen 1975—1980 vara densamma för de enskilda sektorerna. Totalproduktiviteten blir dock på grund av skill— nader mellan sektorerna i fråga om såväl produktivitetens nivå som dess förändringstakt beroende på den efterfrågestruktur som förutsätts råda 1980. Beräkningarna anger en produktivitetsökning för ekonomin som helhet om 3.3 % per år i alternativ 1 samt om 3.1 % per år i alternativ 11. Den snabbare

ökningstakten för totalproduktiviteten i alternativ ] sammanhänger i första hand med den högre ökningstakten för den privata konsumtionen som leder till att en större andel av efterfrågan riktas mot högproduktiva sektorer.

[ alternativen lll och IV. med en allmän arbetstidsförkortning. förutsätts det produktionsbortfall som en sådan förkortning medför till viss de] bli kompenserat av en snabbare produktivitetsökning. De förbättringar i arbe- tets organisation och andra förändringar som man kunnat iaktta i samband med tidigare arbetstidsförkortningar talar för ett sådant antagande. Total- produktiviteten i ekonomin beräknas som en följd härav öka med 3,5 % per år 1975—1980 i alternativ 111 och med 3,4 % i alternativ lV.

Vad gäller de varu- och kraftproducerande sektorerna sammantagna be- döms för dessa produktiviteten i samtliga tre alternativ öka i något saktare takt 1975—1980 än under 1970-talets första hälft. För de tjänsteproducerande sektorerna anger tabell 5.8 en påtaglig dämpning i produktivitetsstegringen 1975—1980. Som berördes ovan förklaras detta till viss del av den statistiska missvisning i bilden över produktivitetsutvecklingen som en fortsatt ex- pansion för den offentliga sektorn innebär.

3.7. Totalproduktionens utveckling

Med hänsyn till den bristande kunskapen om produktionssambanden i eko- nomin beroende av främst de ovan nämnda mätproblemen på realkapitalets område — har i långtidsutredningen valts att basera uppskattningarna av den framtida produktionsutvecklingen på en analys av arbetskraftsresur- sernas och arbetsproduktivitetens utveckling. Skillnader mellan sektorerna vad gäller produktivitetsförhålIandena medför emellertid att totalproduk- tionens utveckling 1975-1980 även blir beroende av hur de samlade re- surserna i framtiden kommer att fördelas på olika användningsområden. De beslut som fattas beträffande resursernas fördelning på privat och offentlig konsumtion. investeringar etc., kommer med andra ord att påverka den totala produktionens framtida utvecklingstakt. Från denna synpunkt vore därför en parallell diskussion av totalproduktionens utveckling och dess an- vändning att föredra. Rent framställningsmässigt sett är detta emellertid inte möjligt. Eftersom frågorna rörande resursfördelningen tas upp till dis- kussion först i kapitel 4 tvingas vi föregripa resultaten av detta genom att redan här införa de olika alternativen för resursanvändningen. Resultaten av dessa kalkyler sammanfattas i tabell 5.4.

Som framgår av denna tabell ökar den totala produktionen snabbare i kal- kylalternativ 1, där en ökningstakt på 3 % förutsätts för den privata konsum- tionen. än i de övriga alternativen. Totalproduktionen kan i detta alternativ beräknas öka i volym med 3,1 % per år. Som redan framhölls i föregående avsnitt sammanhänger detta med att sektorssammansättningen i detta fall förskjuts i en ur produktivitetssynpunkt förmånlig riktning. En större andel av den totala efterfrågan kommer i detta alternativ att riktas mot bl. a. indu- strisektorn, vilken har en klart snabbare produktivitetsutveckling än ekono— min som helhet. Som framgår av tabell 5.4 ökar också industriproduktio- nen förhållandevis snabbt i detta fall. I alternativet 11. där den privata kon-

sumtionens ökningstakt förutsätts bli förhållandevis låg (2 % per år). kan tillväxten i totalproduktionen beräknas uppgå till 2.9 % per år. Den offentli- ga sektorn får i detta alternativ en relativt snabb tillväxt. Eftersom man, som nämnts. av statistiska skäl, inte kan registrera någon produktivitetsstegring för denna sektor blir totalproduktionens ökningstakt i dessa alternativ klart lägre. Att detta ger en delvis missvisande bild av de reella produktivitetsför- hållandena har redan tidigare framhållits. Den lägre tillväxttakten i ekonomin som helhet i alternativ lll — 2,4 % per år — förklaras främst av att den minsk- ning i de totala arbetskraftsresurserna som arbetstidsförkortningen innebär inte helt kompenseras av den högre produktivitetsökningstakt som förut- sätts i detta alternativ.

[ alternativet IV. där arbetstidsförkortningen kombinerats med en mycket låg ökningstakt för den privata konsumtionen (1.5 % per år), beräknas to- talproduktionen öka med 2.3 % årligen.

4. Alternativa utvecklingslinjer 1975—1980

4.1. Inledning

I detta kapitel kommer frågorna kring resursernas användning under perioden 1975/1980 att behandlas. De allmänna utgångspunkterna för analysen är dels de ekonomisk-politiska målsättningar som angavs i kapitel 1, dels den internationella bakgrundsteckningen i kapitel 2, dels också de uppskattningar av produktionskapacitetens utveckling som presenterades i kapitel 3.

I flera tidigare långtidsutredningar har alternativa beräkningar utförts över resursernas användning. Detta är även fallet i denna utredning. Såsom fram- hölls i kapitel 1 möjliggörs därigenom en allmän diskussion av de avväg- ningsproblem som kommer att aktualiseras i den ekonomiska politiken un- der den kommande femårsperioden. Inom de allmänna ramar som sätts av de övergripande målen för den ekonomiska politiken finns självfallet en rad olika problem som skulle kunna göras till föremål för en analys i form av olika beräkningsalternativ. Vi har emellertid valt att begränsa diskussionen till det som vi uppfattat som de centrala avvägningsproblemen under de närmaste åren, nämligen frågorna om utrymmet för den privata resp. offentliga konsumtionen och frågorna om den framtida utrikesbalansen. Vi har dessutom också valt att studera effekterna av en arbetstidsförkortning. En minskad arbetstid leder till en lägre takt i produktionsökningen och medför således en — motsvarande lägre takt i den materiella standard- ökningen. En väsentlig fråga i detta sammanhang blir att överväga hur denna lägre takt i produktionstillväxten skall fördelas mellan olika resurs- användningar.

I flera andra fall kommer alternativa beräkningar att redovisas. Detta gäller exempelvis industriinvesteringarna, bostadsbyggandet och den inter- nationella prisstegringen. Men den centrala avvägningsdiskussionen kom- mer i första hand att gälla frågorna kring konsumtionens utrymme och fördelning, arbetstidens längd och den externa balansen.

I det närmast följande avsnittet redogörs för de preciseringar och an- taganden som varit nödvändiga för ett genomförande av beräkningarna. I ett därpå följande avsnitt beskrivs huvuddragen i de erhållna resultaten, vilket sedan följs av en diskussion av de olika alternativen. En detaljerad redovisning av de olika resultaten följer i kapitlen 5, 6 och 7.

4.2. Utgångspunkter och förutsättningar för beräkningarna

thesba/ansen. När detta skrives kan underskottet i bytesbalansen för 1975 beräknas uppgå till 8 a 9 miljarder kr. Utsikterna för 1976 låter inte antyda någon mera betydande förbättring. Tillsammans med det underskott som uppstod redan under 1974 skulle därmed det totala underskottet för dessa tre år kunna uppgå till inemot 20 miljarder kr.

Som redan framhölls i kapitel 1 har regering och riksdag senast under våren 1975 slagit fast att balans i de utrikes betalningarna skall vara ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken. Ett förverkligande av detta mål utgör en viktig betingelse för att vi på sikt skall kunna vidmakthålla full sysselsättning och en fortsatt standardstegring. Men det har dessutom ett i förhållande till övriga mål självständigt värde genom att det ger oss större möjligheter att hävda vår ekonomiska och politiska integritet och att själva få välja prioriteringar i den ekonomiska politiken.

Den under senare år uppkomna bristen på balans i utrikeshandeln har fått accepteras som ett nödvändigt led i en politik som syftat till att vid— makthålla full sysselsättning under en tid då vår omvärld drabbats av den djupaste recessionen sedan trettiotalet. Men på sikt måste vår ekonomi på nytt föras tillbaka till en situation med balans i utrikesbetalningarna. Vägarna för hur detta skall förverkligas är ett av huvudproblemen i denna lång- tidsutredning.

Vid den närmare preciseringen av vilka resurskrav detta leder till måste man emellertid ta hänsyn till att underskottet för 1975 och för de kring- liggande åren består av två delar en del som sammanhänger med den rådande konjunkturella situationen och en annan del som kommer att kvar- stå även sedan konjunkturbilden normaliserats. För att eliminera den senare delen av underskottet krävs insatser som mera långsiktigt förändrar resurs— användningen i ekonomin medan den förra delen kommer att förändras i takt med att man finner avsättning för de nu stora lagren av exportvaror och genom att kapacitetsutnyttjandet i exportindustrierna ökar.

Det är visserligen förenat med betydande svårigheter att i kvantitativa termer dela upp det underskott som vi nu räknar med för 1975 på en kon- junkturell och en strukturell del. Men detta är nödvändigt för att man skall kunna precisera de resurskrav som följer av ett återställande av den struk- turella balansen. Utgångspunkten för den gjorda uppdelningen har varit de bedömningar av det nuvarande underutnyttjandet av produktionskapa- citeten inom exportindustrierna som redovisas i avsnitt 5.1. Om man överför dessa beräkningar till bytesbalansen erhåller man ett underskott på drygt 4 miljarder kr för 1975. vilket således skulle vara den del av det totala underskottet för detta år som var hänförbar till en mera grundläggande obalans. Återstoden skulle tillskrivas den konjunkturella situationen och alltså komma att avvecklas i samband med att kapacitetsutnyttjandet inom exportindustrin återgår till mera normala nivåer.

Vid bedömningen av resurskraven från den externa balansen måste man emellertid även ta hänsyn till den förväntade utvecklingen av trans/ere- ringsnettot. Av den detaljerade redogörelsen i kapitel 6 avsnitt 1 framgår

att detta vid oförändrad biståndspolitisk målsättning beräknas ge ett un- derskott på ca 5,5 miljarder kr. 1980. I detta beloppet ingår emellertid inte några räntekostnader för den utländska upplåning som gjorts efter 1974. Vilken storlek dessa uppgår till 1980 beror på vid vilken tidpunkt vår ac- kumulerande utlandsskuld upphör att växa. Om detta antas ske 1980 kan räntebetalningarna uppskattas till ca 2,5 miljarder kr. under detta år.

Om vi i framtiden vill uppnå balans i våra utrikes betalningar måste vi således dels eliminera det strukturella underskott som vi nu har, dels även kompensera för en förutsedd. relativt kraftig försämring av transfe- reringsnettot. Vi har valt att i första hand studera konsekvenserna av att vi försöker etablera jämvikt i bytesbalansen fram till 1980. Visserligen kom- mer man då att fortsätta att ackumulera en låneskuld till utlandet under hela resten av sjuttiotalet en låneskuld vars avveckling måste komma att utgöra ett väsentligt inslag i den ekonomiska politiken långt in på 1980- talet. Men en tidigareläggning av balanstidpunkten kommer. såsom närmare belyses i det följande avsnittet 4.4 att ställa krav på en så betydande om— läggning av den ekonomiska politiken att det inte bedömts som realistiskt att införa detta som ett med 1980 likvärdigt alternativ.

Vi har inte heller ansett det motiverat att studera alternativ som förlägger balanstidpunkten senare än 1980. Detta skulle i så fall innebära en ännu större total upplåning från utlandet än den som redan ligger i fallet med balans 1980. Även om en sådan, större kapitalimport skulle kunna underlätta lösandet av en del av sjuttiotalets ekonomisk-politiska problem skulle det ändå innebära att man i ännu högre grad överlämnade till den ekonomiska politiken under 1980-talet att genomföra en förr eller senare ofrånkomlig omfördelning av resursanvändningen. Härtill bör måhända även fogas att Sverige med sin redan höga produktionskapacitet och levnadsstandard inte på sikt bör göra anspråk på andra länders kapitalbildning utan snarare självt bidra till att underlätta denna för t. ex. de länder som håller på att indu— strialiseras.

Den privata konsumtionen. l beräkningarna har i första hand studerats två olika alternativ för den privata konsumtionens ökningstakt. I motsats till tidigare långtidsutredningar, där utrymmet för privat konsumtion be- stämdes av det restutrymme som erhölls sedan alla andra resurskrav till- godosetts, har denna gång valts att lägga in två i förväg fixerade alternativ. De i beräkningarna använda ökningstalen är 2 resp. 3 % per år. Valet av dessa tal kan ses mot bakgrund av följande tablå över utvecklingen sedan 1960 (årlig procentuell volymförändring).

1960— 1965— 1970— 1965 1970 1975 BNP 5.1 4,0 29 Real disponibel inkomst 3,9 2.7 3.4 Privat konsumtion 4,1 3.2 2.3

Det lägre alternativet ligger således under samtliga tre tidigare femårs- genomsnitt medan det högre i varje fall ligger över det som observerats

för 1970—1975.

Idet lägre alternativet har vi försökt precisera en lägsta möjliga utveckling av den privata konsumtionen med hänsyn till redan gjorda åtaganden på transfereringsområdet och till önskemålet om en fortsatt utjämning av stan- dardskillnaderna. De inteckningar i ett framtida konsumtionsutrymme som följer av åtagandena på transfereringsområdet då i första hand till det snabbt växande antalet pensionärer — kan beräknas motsvara inemot l % årlig ökning av den privata konsumtionsstandarden. Därtill måste sedan läggas en uppskattning av vad de fackliga organisationerna behöver för att kunna möta önskemålen om en viss fortsatt ökning och utjämning av lön— tagarnas standard. Denna senare del av ökningen är självfallet mycket svår att precisera men den torde utan vidare motivera att man räknar med att den totala privata konsumtionen måste öka med minst 2 % om året.

Detta alternativs karaktär av minimiprogram motiverar att man studerar ett fall med högre privat konsumtionsökning. Mot bakgrund av den mera långsiktiga utvecklingen kan det vara motiverat att analysera ett alternativ som innebär en ökning på 3 % per år. En jämförelse med de i kapitel 3 angivna talen för BNP-utvecklingen fram till 1980 ger visserligen vid handen att även en 3-procentig ökning skulle komma att ligga något under ut- vecklingen för hela BNP. Detta är dock en spegelbild av de krav på en ökad resursöverföring till utlandet som bägge alternativen för bytesbalansen innebär.

Såsom redan framgått av inledningen till detta kapitel har vi i denna långtidsutredning även studerat effekterna av en förkortning av arbetstiden. De ovan nämnda alternativen för den privata konsumtionens ökning kom- mer i första hand att anknytas till det fall som innebär en i förhållande till 1975 oförändrad veckoarbetstid. I fallet med en förkortad arbetstid kom- mer vi att införa ytterligare ett alternativ för den privata konsumtionsök- ningen, nämligen 1.5 % om året. Att man i denna situation kan tänkas acceptera en lägre ökningstakt än de 2 % som tidigare angavs som en mi- niminivå är motiverat av att arbetstidsförkortningen måste uppfattas som ett alternativt sätt att ta ut en standardökning. Detta alternativ har emellertid i de olika sektoravsnitten behandlats mer summariskt än de övriga. En fullständig redovisning av beräkningsresultaten finns dock i kapitel 5.

Arbetstidens längd. Under de två senaste femårsperioderna har veckoar- betstiden förkortats med sammanlagt 5 timmar. Även under 1950-talet genomfördes en förkortning som förde ner veckoarbetstiden från 48 till 45 timmar.

Mot denna bakgrund har det befunnits motiverat att i en grupp av al- ternativ studera konsekvenserna av en fortsatt arbetstidsförkortning under perioden fram till 1980. Vi har härvid valt att räkna med ett alternativ som innebär att den lagstadgade arbetstiden förkortas från nuvarande 40 timmar till 37 1/2 timmar per vecka, dvs. samma förkortning som genom- förts under de båda senaste femårsperioderna. För de personer som nu arbetar full tid skulle detta innebär en minskning av arbetstiden med drygt 6 %. Såsom redan framgått av kapitel 3 blir emellertid genomslaget på den totala arbetsvolymen i ekonomin klart lägre till följd av deltid och andra redan nu förekommande former av kortare arbetstid. I kapitel 3 redovisas även de bedömningar som gjorts av arbetstidsförkortningens effekter på produk-

tivitetsförhållandena.

Förutsättningen om att en femte semestervecka skall införas under pe- rioden har bibehållits även i de alternativ då veckoarbetstiden förkortas. Anledningen härtill är främst att förberedelsearbetet för denna förlängning av semestern nu hunnit så långt att man torde få räkna med detta som ett faktum. Man skulle visserligen kunna hävda att ett genomförande av denna reform innebar lägre krav på en förkortning av veckoarbetstiden och att vi därför borde ha räknat med en mindre förkortning än de 2 1/2 timmar som nu förutsatts. Beräkningstekniska skäl tillsammans med det förhål- landet att en femte semestervecka svarar för en jämförelsevis liten reduktion av den totala årsarbetstiden har dock motiverat att vi valt samma förkortning som de som genomförts under senaste femårsperioden.

Beriikningsn/ternativens struktur. Om man kombinerar de båda alternativen för arbetstidens längd med förutsättningarna för den privata konsumtionens ökningstakt erhålls sammanlagt 4 olika alternativ. Dessa kommer att kon- strueras på följande sätt:

Veckoarbets— Privat kon- tid. timmar sumtion. % per år Alt. I 40 3 Alt. II 40 2 Alt. III 37 1/2 2 All. IV 37 1/2 1 1/2

Den offentliga konsumtionen. Som redan framhölls vid genomgången av beräkningsprinciperna för den privata konsumtionen kommer i denna ut- redning den offentliga konsumtionen att modellmässigt bestämmas av det utrymme som ges av kraven på full sysselsättning och en balanserad eko- nomisk utveckling. Analystekniken innebär således att den offentliga kon- sumtionen anpassas till de krav som i övrigt kommer att ställas på de eko- nomiska resurserna. Men en på detta sätt beräknad utveckling måste ställas i relation till de krav på denna sektors verksamhet som kommer att resas från alla de olika ändamål som den är avsedd att tillgodose. I anslutning till utredningsarbetet har därför utförts en kartläggning som avser att belysa den lägsta tänkbara utvecklingstakt för den offentliga verksamheten. som är förenlig med en fullföljd av redan gjorda åtaganden. Dessa beräkningar finns sammanfattade i en baskalkyl, för vilken en närmare redogörelse lämnas i avsnitt 6.6.3.

För statens del utgår beräkningen från långtidsbudgetens material som siktar till att ange vilka resursanspråk som följer genom redan gjorda åta- ganden, fattade reformbeslut osv. 1975 års långtidsbudget visar att dessa förväntas öka med 0,5 % per år 1975—1980 i fasta priser räknat.

För kommunernas del föreligger två olika material. Det ena baseras på den s. k. KELP-undersökningen som utfördes av SCB på våren 1974. KELP är en årlig enkätundersökning av primärkommunernas långsiktiga ekono—

miska planering. För landstingens utgifter finns en motsvarande under- sökning, den s. k. LKELP. Tillsammans pekar de båda undersökningarna på att de kommunala konsumtionsutgifterna skulle tillväxa med 2,6 % i volym per år 1975—1980. Men dessa material innehåller även resultatet av den reformverksamhet som kommunerna bedömt som trolig för den fram- förliggande perioden. Eftersom baskalkylen syftar till att ange en miniminivå för den offentliga verksamheten har för detta ändamål använts ett annat material som framställts av kommunalekonomiska utredningen (KEU) och som visar vilken kommunal konsumtionsutveckling som skulle följa om man behöll 1972 års standardnivå per kommuninnevånare. Ökningen skulle då mycket nära följa befolkningsutvecklingen. Den kan beräknas motsvara en konsumtionsökning av ca 0,8 % per år.

Varken långtidsbudgeten eller KEU-materialet tar emellertid hänsyn till de automatiska utgiftskrav som kommer att resas inom det offentliga kon- sumtionsområdet till följd av att detta måste visa en viss följsamhet i för- hållande till den allmänna standardstegringen. Detta framkommer tydligast inom vårdområdet i fråga om de olika utgifterna för kost och logi. Om hänsyn tas härtill. samt till de resurskrav som ställts av den nu planerade barnstugeutbyggnaden. vilken inte ingår i långtidsbudget- eller KEU-mate- rialen. erhåller man ett lägsta ökningstal för den offentliga konsumtionen på 1,8 % per år fram till 1980. Denna beräkning avser då att avspegla en utveckling som inte skulle innehålla några nya reformer utan endast medge en fullföljd av tidigare gjorda åtaganden. Genom denna beräkning har man skapat enjäm/örelsenorm till vilken bedömningarna av den offentliga kon- sumtionens ökningsutrymme kan relateras.

Investeringar. Av de totala investeringarna steg bostadssektorns andel kraf— tigt under 1960-talets första hälft och uppgick till 29 % 1965. Därefter sjönk andelen till 26 % 1970 och vidare nertill 22 % 1975. Bostadsinvesteringarnas volymökning uppgick i genomsnitt per år till 8,7 % 1960—1965. 1.7 % 1965—1970 och till —2,3 % 1970—1975. Enligt våra kalkyler skulle bastar/skon- sumtionen komma att öka med 2—2.5 % per år under perioden 1975—1980. Vilken nyinvestering i bostäder som detta kräver beror emellertid i hög grad på de antaganden som görs om avgången av lägenheter från bostadsbe- ståndet och om fördelningen på ny- resp. ombyggnad. Om man antar att avgången kommer att uppgå till 30000 lägenheter per år och att ombygg- nadsverksamheten ökar i snabb takt förutses investeringsvolymen komma att öka med 2,0—2,2 % per år exkl. investeringar i fritidshus.

Bostadsbyggandets andel av BNP skulle därmed komma att ytterligare sjunka från 4,6 % 1975 till mellan 4.4—4.5 % 1980.

Av det följande kommer att framgå att de olika beräkningsalternativen l—lV kommer att ställa olika långt gående krav på den industriella expan- sionen. Det har därför varit naturligt att söka uppskatta konsekvenserna härav på industrins investeringar. Som en allmän grund för investeringsbe- dömningen har dock använts resultaten från den enkät till storföretagen som utförts av SCB och industriverket (se avsnitt 7.3.3). Företagens in- vesteringsplaner har dock först justerats med hänsyn till den underskattning av investeringarna som enkättekniken regelmässigt tar. En bedömning av rimliga samband mellan kapitalinsats och produktion har vidare givit vid handen att den investeringsprognos som konstruerats med huvudsaklig ut-

gångspunkt från enkätresultaten närmast skulle vara förenlig med alter- nativet I. Den har därför införts som mått på erforderliga industriinves- teringar i detta alternativ. I övriga alternativ har investeringsvolymen va- rierats med hjälp av antaganden om sambandet kapitalinsats/produktion. I princip har antagits att kapitalkvoten skall vara konstant i de olika fallen.'

Beräkningarna har givit följande resultat vad avser den genomsnittliga årliga ökningen av investeringsvolymen inom hela industrin 1975—1980.

Alt. 1 All. 11 Alt. lll Alt. IV

6,2 5,5 5.5 5.2

lndustriinvesteringarnas andel av BNP uppgick 1965 och 1970 till 4,2 % medan den 1975 stigit till 5,1 %. För 1980 skulle andelen komma att uppgå till mellan 5.8 och 5.9 % av BNP i de olika alternativen.

De totala bruttoinvesteringarna i elkraftstationer och värmeverk beräknas öka med 6,5 % per år 1975—1980. Nära hälften av de totala investeringarna i kraftindustrin kommer enligt de energipolitiska riktlinjerna att satsas på kärnkraft. Även investeringarna i värmeverken väntas emellertid öka i snabb takt, Andelen investeringar i el-. gas- och värmeverk av de totala fasta investeringarna skulle därmed öka från 5.9 % 1975 till 7.1—7,2 % 1980.

De resursanspråk som härrör från de offentliga investeringarna har beräknats bl. a. med hjälp av relationen mellan offentlig sysselsättning och kapitalinsats i den offentliga tjänsteproduktionen. Härigenom har investeringsprognosen direkt kopplats till konsumtionsprognosen. Resultatens giltighet beror själv- fallet på om konsumtionsökningen förutses ske genom en ökning av ”per- sonalintensiteten" eller ej. Den valda metoden innebär att man för varje delområde gjort en särskild bedömning av relationen mellan kapitalinsats och arbetskraft. En förutsatt förskjutning mot mera arbetsintensiva områden har medfört ett relativt sett lägre investeringsbehov.

Gemensamt för de flesta näringsgrenar är att andelen byggnadsinveste- ringar sjunker. För industrins del kan spåras en klar tendens mot byggande av enklare strukturer medan den värdemässiga expansionen snarast avser inredning och maskiner. Genom denna tendens kommer de totala bygg- nadsinvesteringarna att utvecklas betydligt svagare än maskininvestering- arna.

De tal som i kalkylerna införts under lagerinvesteringarna bör endast be- traktas som beräkningstekniska antaganden. Det har förutsatts att den re- gelbundna lagercykel om 5 år som kunnat avläsas sedan 1950-talets början kommer att fortsätta också 1975—1980. Härigenom skulle såväl 1975 som 1980 bli år med en lageruppbyggnad betydligt över det normala. Det cykliska

1 lnvesteringsberäkningen redovisas iavsnitt 7.3.3. Den tillämpade eklektiska metoden har valts sedan vi i likhet med LU 70 funnit att en användning av teoretiskt mer fullgångna metoder,s. k. produktionsfunktioner.givit alltför osäkra resultat. Det måste dock framhållas att även dessa med enklare metoder framtagna investeringsuppskatt- ningar är förknippade med en betydande osäkerhet.

mönstret har applicerats på en trendmässig förändring som beräknats genom extrapolation av lagerkvoterna.dvs. lagerstockarna i relation till produktions- nivån inom varje särskild bransch. Genom att låta produktionsnivån delvis vara bestämmande för lagerinvesteringarnas storlek åstadkoms också en viss variation mellan de olika alternativen. Huvudresultaten kan redovisas i föl- jande tablå. 1965 1970 1975 1980 Alt. I Alt. 11 Alt. III Industrin Lagerstock i % av produktions- nivån 16.7 18,7 19.6 20.2 20.2 20.4 Handeln Lagerstock i % av produk- tionsnivån 68.7 62.9 64.8 60,1 59.9 60,4

Hela ekonomin Lagerförändring (milj. kr, 1968 års priser) 3 000 4 000 4 300 4 800 4 300 4 300

Efter denna genomgång kan resursanspråken från investeringssidan sam- manfattas i följande tablå.

I samtliga alternativ kommer såldes kvoten för fasta investeringar att sjunka något jämfört med 1975 års nivå. Minskningen ligger främst på bo- stadsinvesteringarna men såsom närmare redovisas i kapitel 5 kommer också handelns och transportsektorns investeringar att minska i relation till BNP under perioden 1975—1980.

Investeringsvolymen i % av BNP. 1968 års priser

1965 1970 1975 1980

Alt. 1 Alt. 11 Alt. III Alt. IV

Bostäder 6,6 6.0 4,6 4.4 4,4 4,5 4,5 Industri 4,2 4,2 5,1 5.9 5.8 5,9 5,8 Privata totalt (./. bo-

städer) 12.8 12,4 13,2 13,4 13.2 13,5 13.4 Offentliga 3.9 4.7 3.2 2,6 3,1 2.7 2.9 Totalt. fasta brutto-

investeringar 23,3 23,1 21.0 20.4 20,7 20,7 20.8 varav: byggnader 15.7 15.4 12.8 12.0 12,3 12.2 12.4 maskiner 7.6 7.6 8,2 8,4 8,4 8.5 8.4 Lager 2,3 2,6 2.4 2,3 2,1 2,1 2,0

Investeringar totalt 25.6 25.7 23.4 22,7 22,8 22,8 22.8

4.3. Sammandrag av resultaten för 1975—1980

I detta avsnitt ges en summarisk redovisning av utvecklingen 1975—1980 enligt de beräkningsalternativ som presenterats i avsnitt 4.2. På den mycket grova aggregeringsnivå som används i detta avsnitt är det också möjligt att presentera vissa resultat även för ett mera schablonmässigt utfört al- ternativ där målsättningen för bytesbalansen innebär ett överskott år 1980. Detta överskott har satts till ca 4 200 milj. kr, dvs. approximativt 1 % av BNP i löpande priser.

Avsnitt 4.4 innehåller en närmare diskussion om de olika avvägnings- problem som dessa beräkningar aktualiserar. En detaljerad redogörelse för beräkningsresultatet ges i de följande kapitlen 5 och 6.

Tabell 4.1 visar i sammandrag förändringen i försörjningsbalansens olika poster 1970—1980. I fråga om privat konsumtion. privata och offentliga in- vesteringar samt lager följer utvecklingen helt de förutsättningar som pre- ciserats i avsnitt 4.2 ovan. lmportvolvmens ökningstakt framkommer däremot som ett resultat av beräkningarna. Med hjälp främst av de importfunktioner som beskrivs i kapitel 6 har importvolymen beräknats öka med mellan 4,7 och 6,4 % per år.

Importen ökar snabbast i alternativ 1, dvs. då den privata konsumtionen tillväxer med 3 % per år. Den långsammaste ökningen erhålls i alternativ IV, dvs. det alternativ där den privata konsumtionen ökar med endast 1,5 % per år. Man kan dock observera att det endast är i alternativ II som den lägre konsumtionsvolymökningen också för med sig att importelasticiteten sjunker. 1 de båda alternativen med arbetstidsförkortning är importelasti- citeten t. o. m. högre än i alternativ 1 trots den långsammare konsumtions- utvecklingen. Förklaringen härtill år att den offentliga konsumtionens andel av BNP (i fasta priser) växer ganska långsamt i dessa fall.

Exportens volymökningstakt är via bytesbalanskravet direkt kopplat till importens. Den årliga ökningen varierar i de olika alternativen mellan 6.2 och 7,7 %. Den största skillnaden i ökningstakt är även här kopplad till

Tabell4.l Sammandrag av försörjningsbalansen 1970—1980 Årlig procentuell volymförändring

1970— 1975—1980 1975

Alt. I Alt. 11 Alt. III Alt. IV BNP 2.9 3,2 2,9 2.5 2.3 Import 5.7 6,4 5,3 5,2 4.7 Privat konsumtion 2,3 3.0 2.0 2.0 1,5 Offentlig konsumtion 3,3 1.5 2,9 1,2 1,9 Investeringar 1,0 2,6 2.7 2.2 2,2 Lager” ( +250) ( +500) (+50) (+50) (—200) Export 8.2 7.7 6.7 6.6 6,2

”Förändring i milj. kr, 1968 års priser.

En preliminär kon- .nkturprognos för 1975 ir då använts. således ej :t justerade utgångsläge im eljest används i våra lIkerl'.

den privata konsumtionens variation. Arbetstidsförkortningen påverkar där- emot exportvolymökningen endast obetydligt så länge som konsumtions- ökningen inte varieras. Ett överskott i bytesbalansen 1980 kräver givetvis en ännu snabbare exportökning än i fallen med jämvikt detta år. Den andel av BNst tillväxt som måste reserveras för avsättning utomlands för att vi skall kunna uppnå jämvikt i bytesbalansen fram till 1980 uppgår till drygt 1/2 procentenhet per år.

Den offentliga konsumtionen har, som tidigare påpekats. bestämts av det utrymme som funnits tillgängligt. Innebörden i detta är således att denna konsumtion avpassas så att den tillgängliga arbetskraften och produktions- kapaciteten hela tiden blir fullt utnyttjad. Det är därför självklart att ök— ningstakten för offentlig konsumtion kommer att variera kraftigt mellan alternativen och att speciellt variationerna i den privata konsumtionens ök- ningstakt får en mycket kraftig effekt. I samtliga redovisade alternativ blir emellertid tillväxten klart lägre än under perioden 1970—1975. Ökningstakten varierar mellan 1,2 % per år i alternativ III och 2,9 % per år i alternativ II. Men detta är en ofrånkomlig följd av att återställandet av den externa balansen under åren fram till 1980 kräver en långsammare takt i den in- hemska resursförbrukningen.

I både alternativet I och III kommer utrymmet för offentlig konsumtion att vara mindre än vad som förutsätts i baskalkylen. De politiska kon- sekvenserna av detta kommer att närmare analyseras i avsnitt 4.4.

Bruttonationa/produktens utveckling blir väsentligt olika i de alternativ som redovisas. Ökningstakten varierar mellan 2,3 % i alternativ IV och 3,2 % i alternativ I. Det sistnämnda talet representerar en något snabbare ökning än det som beräknats för perioden 1970—1975. En snabb ökning av den privata konsumtionen eller av exporten och ingen ytterligare ar- betstidsförkortning tenderar att höja upp ökningstakten medan motsatsen gäller för en snabb ökning av den offentliga konsumtionen. en låg export— ökning och arbetstidsförkortning. I tabell 4.l kan avläsas att en sänkning av den privata konsumtionens ökningstakt från 3 till 2 % per år reducerar BNP-tillväxten med 0.3 %. Den huvudsakliga anledningen härtill är de för- skjutningar i sektorsammansättningen som sker. Den offentliga sektorn har i statistiken dels en något lägre genomsnittlig produktivitetsnivå än nä- ringslivssektorerna. dels ingen produktivitetsökning. Dessutom får de för— hållandevis högproduktiva industribranscher som levererar till privat kon- sumtion lägre vikt.

Den arbetstidsförkortning som antagits reducerar tillväxttakten i BNP med 0,4 % per år mellan alternativ II och III. Kombineras antaganden om arbetstidsförkortning och lägre ökning för den privata konsumtionen erhålls i alternativ IV den exceptionellt låga ökningstakten av 2.3 % per år. Denna takt svarar ungefär mot den som faktiskt registrerats för perioden 1970—1975.l Men denna senare period omfattar dels lågkonjunkturåret 1971 dels året 1975 då sysselsättningen visserligen ökade men produktionen var i det närmaste oförändrad beroende på sviktande utländsk efterfrågan.

Produkt/"vitetsutveck/ingen per sektor varieras inte mellan alternativ I och II. Genom att de olika sektorerna fårlolika vikt erhålls dock på totalnivå en högre produktivitetsökning (3,3 %) i alternativ I än i alternativ II (3,1 %). I de båda alternativen med arbetstidsförkortning blir produktivitetsökningen

högre. En redogörelse härför lämnas i kapitel 3 samt i de olika sektor- avsnitten. Den sammanvägda produktiviteten ökar i dessa båda fall med 3.5 % (alternativ 111) resp. 3.4 (alternativ IV).

I tabell 5.4 redovisas produktionsutvecklingen fördelad på näringsgrenar enligt alternativ I—IV. Man kan konstatera att för samtliga näringslivsbran— scher (utom bostadsförvaltning) betyder alternativen med långsammare pri- vat konsumtion också långsammare produktionsökning. Särskilt påtagligt är detta för industrin där ökningstakten sjunker från 5.2 % i alternativ I till 4.4 % ialternativ 11. På grund av antagandet om ökad produktivitet sjunker dock produktionen inte lika mycket när ett antagande om arbetstidsför- kortning införs. I alternativ III ökar industriproduktionen med 4.2 %. Det kan nämnas att industrins ökningstakt beräknas till 4.6 % om man för- utsätter att bytesbalansen skall vara i jämvikt redan 1978.

Handels- och samfärdselbranscherna är givetvis speciellt känsliga för för- ändringar i övriga sektorers produktion. Inom sektorn "övriga privata tjäns- ter” är känsligheten mindre och för den offentliga sektorn går förändringarna i motsatt riktning mot näringslivet. Följande tablå belyser på aggregerad nivå de andelsförändringar som de olika alternativen medför (se även tabell 5.5).

Bidrag till BNP Andelar. % 1975 1980 All. I Alt. II Alt. III Alt. IV

Varor 47.4 50.0 49.0 49.5 49.0 därav: industri 31.2 34.5 33.5 34.0 33.5 Privata tjänster 35.6 34.1 33.7 34.4 34.1 Offentliga tjänster 17.1 15.9 17.3 16.1 169 Summa tjänster 52.7 50.0 51.0 50.5 51.0

Jämfört med 1975 kommer alltså varuproduktionens andel av BNP att stiga i samtliga de alternativ som här redovisas. Detta gäller även indu- stridelen. Likaså kommer de privata tjänsternas andel att sjunka i samtliga alternativ. De offentliga tjänsternas andel är endast i alternativ II obetydligt högre än 1975. eljest lägre än eller på samma nivå som 1975. Det bör påpekas att en kalkyl i löpande priser (se tabell 5.5) ger andra resultat.

I tabellerna 5.6 och 5.7 visas översiktligt resultaten med avseende på sysselsättningen. Modellen beräknar det antal arbetstimmar som går åt för att framställa en viss produktion. Med hjälp av de metoder som beskrivits i avsnitt 7.2 har dock en grov omräkning till antal sysselsatta personer skett.l

' Metoden bygger på antaganden om medelarbetstidens utveckling per person och år i varje sektor. Restriktionen att summan över alla näringsgrenar avseende såväl män som kvinnor måste bli identisk med utbudskalkylens antal. i samtliga alternativ. måte betraktas som mycket hård. Kalkylen blir därför ganska osäker. särskilt för näringsgrenar som har en hög andel deltidspersonal och/eller hög andel kvinnor.

I samtliga alternativ blir nedgången i jord- och skogsbruk tämligen betydande. För industrins del finns en stor variationsvidd. I alternativ 1 förutsätts industrisysselsättningen öka med 24000 personer medan den i alternativ 11 skulle minska med 29000 personer. Sysselsättningen skulle öka mest inom kemisk industri.järn- och stålindustri samt verkstadsindustri. Kraftiga minskningar skulle vara att vänta inom textilindustrin. grafisk in— dustri.jord- och stenindustri samt framför allt varven. Byggsysselsättningen skulle fortsätta att minska något utom i arbetstidsförkortningsfallet där bris- tande möjligheter att höja produktiviteten skulle medföra att sysselsätt- ningen ökade något.

Också inom tjänstesektorerna är variationerna stora mellan olika alter- nativ. Sysselsättningen inom varuhandeln skulle sjunka kraftigt särskilt i de alternativ där den privata konsumtionen ökar långsamt. Inom sam- färdselsektorn skulle i vissa fall sysselsättningsökningar ske. "Övriga” pri- vata tjänster skulle särskilt i alternativet I öka sin sysselsättning avsevärt. Detta resultat är dock speciellt osäkert. Den offentliga sysselsättningen skulle öka kraftigt i samtliga alternativ. 1 alternativ 1 uppgår ökningen till 139 000 personer och i alternativ II till 230000 personer. dvs. snarast något mer än under perioden 1970—1975.

Sysselsättningsandelarna på aggregerad nivå framgår av följande tablå.

Andel av totalsysselsättningen. %

1975 1980

Alt. I Alt. II Alt. III Alt. IV

Varuproduktion 41.8 39.9 38.6 39.7 39.1 därav: industri 26.1 25.8 24.5 25.2 24.7 Privata tjänster 33.5 32.8 31.9 32.7 32.2 Offentliga tjänster 24.7 27.4 29.6 27.7 28.7 Summa tjänster 58.2 60.1 61.4 60.4 60.9

Fortgående andelsminskningar för varuproduktionen och motsvarande ökningar för den offentliga tjänsteproduktionen kännetecknar således samt- liga utförda alternativ. Även om de här angivna tendenserna torde vara riktiga måste de näringsgrensvisa beräkningarna omgärdas med betydligt kraftigare reservationer än vad som gäller för andra LU-beräkningar.

4.4. De reala resursernas användning

I detta avsnitt kommer konsekvenserna av de fyra olika alternativen att analyseras med avseende bl. a. på de krav de kommer att ställa på den ekonomiska politikens uppläggning. Inledningsvis bör dock framhållas att det föreligger en rad grundläggande politiska förutsättningar som är ge- mensamma för de olika alternativen. Det gäller främst förutsättningen om

full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande under hela femårsperioden.

Denna utgångspunkt för analysen är en självklar konsekvens av den cen- trala ställning som detta ekonomisk politiska mål har i den svenska politiken. Den har bl.a. inneburit att vi inte funnit anledning att studera alternativ som löst problemet med utrikesbalansen genom en dellationistisk. efter- frågedämpande politik. Denna förutsatt höga ambitionsnivå på sysselsätt- ningspolitikens område utesluter dock självfallet inte att t.ex. den inter- nationella utvecklingen kan komma att ställa stora och kanske helt nya krav på denna politik. En fortsatt eller återkommande dellationspolitik i de stora industriländerna kan göra det allt svårare för vårt land att med en bibehållen öppenhet i vår ekonomi fullfölja målsättningen om en full sysselsättning. Men som redan tidigare framgått av kapitel 2 har vi bedömt det som sannolikt att den internationella ekonomiska utvecklingen återgår till ett ijämförelse med perioden 1974—1975 mera normalt mönster under den framförliggande femårsperioden. även om kapacitetsutnyttjandet fort- farande beräknas ligga klart under det normala. Man skulle i så fall inte behöva räkna med att de internationella faktorerna på något avgörande sätt skulle försvåra en fullföljning av sysselsättningspolitiken. Osäkerheten i denna bedömning samt mängden av andra potentiella försvårande om- ständigheter måste dock betonas när man överväger sysselsättningspoliti— kens villkor.

Gemensamt för de olika alternativen är vidare att den ekonomiska po- litiken skapar ett utrymme för den kapitalbildning som är nödvändig för att förverkliga den förutsatta produktionsutvecklingen. Som redan framgått av närmast föregående avsnitt förutses visserligen en fortsatt relativt svag utveckling på bostadsbyggandets område. Inom ramen för en i förhållande till 1970-talets första del i stort sett oförändrad investeringskvot bör därför en för näringslivets produktionsutveckling och den offentliga sektorns ut- byggnad nödvändig ökning av kapitalbildningen kunna inrymmas. Men en rad olika finansiella förutsättningar måste dessutom vara för handen för att denna reala utveckling skall komma till stånd. En närmare analys och precisering av dessa kommer att göras i det följande avsnittet 4.5.

Enligt vad som framgår av de beräkningar som gjorts över den mera långsiktiga utvecklingen och som redovisas i kapitel 10 kan man emellertid inte räkna med att denna utvecklingsbild med en i stort sett oförändrad andel för kapitalbildningen blir bestående även för 1980-talet. Under de nu närmast framförliggande åren kan vi fortfarande dra fördel av det be- tydande samhällsbyggande och den omfattande modernisering av infrastruk- turen som skedde under 1960-talet och 1970-talets första år. För att vi på längre sikt skall kunna vidmakthålla vår produktionsförmåga måste vi emel- lertid räkna med att förnyade krav kommer att ställas på en ökning av kapitalbildningens andel av produktionsresultatet. Enligt våra bedömningar skulle detta emellertid ske först fram mot 1980 och åren därefter.

Utgångsläget 1975 kännetecknas av att vår inhemska resursförbrukning inkl. det internationella biståndet och övriga transfereringar till utlandet överstiger vårt eget produktionsresultat med ca 3 %. vilket leder till ett underskott i våra löpande betalningar till utlandet på 8 a 9 miljarder kr. En viss del av detta underskott har ett direkt samband med den rådande konjunktursituationen och kan komma att elimineras i takt med att den

ekonomiska utvecklingen återgår till mera normala banor. Men man måste räkna med att vi även efter hänsyn till detta har en mera permanent obalans i vår utrikeshandel som för 1975 kan uppskattas till ca 2 ”n av BNP.

För att vi under åren fram till 1980 dels skall ha eliminerat detta nu existerande underskott. dels även berett utrymme för en försämrad tjänste- och transfereringsbalans krävs att den ekonomiska politiken inriktas på att begränsa vår inhemska resursförbrukning i förhållande till produktionstill- växten. Enligt de två beräkningsalternativ som avser en oförändrad arbetstid (alt. 1 och II) förutses vår egen produktionskapacitet öka med ca 3 ”a om året. För att åstadkomma extern balans 1980 krävs att drygt 1/2 procentenhet av denna årliga tillväxt avsätts för detta ändamål. dvs. den totala inhemska förbrukningen skulle få begränsas till en ökning om ca 2 1/2 % per år. För utrikeshandelns vidkommande innebär detta att exporten av varor i fasta priser måste öka drygt 2 procentenheter snabbare än importen av varor.

Innan vi går in på en närmare diskussion av alternativa vägar för att åstadkomma denna i förhållande till produktionsutvecklingen mera däm- pade efterfrågan inom landet finns det anledning att framhålla vissa ge- mensamma drag i en politik som syftar till att återställa den externa balansen. Det räcker nämligen inte att enbart skapa ett inhemskt resursutrymme för detta ändamål utan ett minst lika viktigt led i politiken blir att skapa de konkurrensmässiga förutsättningarna för en ökad exportförsäljning och en fortsatt hävdad ställning för de importkonkurrerande näringarna. Under se- nare år har visserligen den internationella pris- och kostnadsnivån stigit kraftigt. vilket medgivit betydande ökningar av de svenska företagens lö- nekostnader utan att vår konkurrenskraft försvagats. Men som framgår av kapitel 2 har man nu anledning att räkna med att den internationella prisstegringen under perioden fram till 1980 kommer att bromsas upp i förhållande till de senaste årens utveckling. Den restriktiva ekonomiska politik som i synnerhet de stora industriländerna fört under 1974 och 1975 har redan i en del fall gett som resultat en markant dämpning av pris- och kostnadsstegringen.

Detta leder — vid en oförändrad valutapolitisk målsättning till oefter- givliga krav påen motsvarande dämpning av pris- och kostnadsutvecklingen i vår egen ekonomi. Man har dock anledning att förutse en rad svårigheter vid ett förverkligande av en sådan ambition. Särskilt vid övergången till en lägre prisstegringstakt har man att kämpa mot alla eftersläpningseffekter som ligger kvar sedan tidigare perioder och som via kompensationskrav eller förväntningsbildningar verkar konserverande på inflationstakten. När denna övergångsperiod dessutom sammanfaller med en relativt långsam tillväxt i produktiviteten skärps naturligtvis dessa problem ytterligare.

Dessutom bör även framhållas att den långsammare ökning i den in- ternationella pris- och kostnadsstegringen som vi funnit anledning räkna med till en väsentlig del sammanhänger med en fortsatt. relativt restriktiv inriktning av den ekonomiska politiken i våra viktigare konkurrentländer. Det har redan tidigare framgått att vi inte räknar med detta som ett alternativ för vår egen del utan vi har utgått från att den fulla sysselsättningens politik kommer att fullföljas. Sammantaget pekar alla de här nämnda omständig— heterna på att man kan komma att få pröva nya grepp i den ekonomiska politiken för att få vår inhemska pris- och kostnadsutveckling i linje med

omvärldens.

Den dämpning av den inhemska resursförbrukningen som ett återställande av vår externa balans kräver kan självfallet åstadkommas på en lång rad olika sätt. Vi har emellertid valt att i första hand låta en lägre takt i kon- sumtionen åstadkomma det nödvändiga resursutrymmet. Anledningen till att inte variationer i kapitalbildningen förts in som alternativ är dels att investeringsverksamheten i sektorerna utanför industrin i varje fall inte kan förändras nedåt i förhållande till de uppskattningar som nu lagts in i kal- kylerna. dels att industriinvesteringarna måste uppfylla vissa givna krav för att exportindustrins leveranskapacitet skall öka i en med hänsyn till utrikesbalansen nödvändig omfattning.

Även om man begränsar sig till att enbart låta variationeri konsumtionen svara för att det nödvändiga resursutrymmet åstadkommes kan detta emel- lertid ske på olika sätt. Som redan tidigare framgått har vi valt att illustrera detta avvägningsproblem genom att i ett fall (alt. 1) låta den offentliga kon- sumtionen svara för huvuddelen av neddragningen och i ett annat fall (alt. ll) låta den privata konsumtionen fullgöra denna funktion. För att klart profilera de båda alternativen har en så kraftig variation i förutsättningarna gjorts att de båda fallen närmast kan betraktas som extremfall till två olika inriktningar av den ekonomiska politiken. Båda alternativen är förenade med betydande — men till sin karaktär helt olika — politiska problem. Man kan därför ifrågasätta det möjliga i ett fullständigt genomförande av nå- gotdera av dem. Den ekonomiska politikens uppgift blir alltså närmast att finna den kompromiss som är bäst förenlig med de övergripande politiska målsättningarna. Den faktiska utvecklingen kommer därför sannolikt att ligga närmare mittfältet i denna struktur av olika alternativ. Tillvägagångs- sättet motiveras av att man härigenom mera effektivt klargör en valsituation i denna ekonomiska politik.

Alternative/t ! och II

Årliga procentuella ökningar 1975—1980

I II Privat konsumtion 3.0 2.0 Offentlig konsumtion 1.5 2.9 därav: stat 0.8 2.0 kommun 19 3.4

I alternativ [ tillåter man en ökning av den privata konsumtionen som ligger i linje med de senaste årens snabba uppgångar. Den ekonomiska po- litiken skulle i detta fall inte behöva beskära någon större del av de privata konsumtionsmöjligheter som framkommer vid en oförändrad fördelning mellan hushåll och företag av det successivt växande produktionsresultatet. Man kan inte utesluta att en sådan situation skulle underlätta överenskom- melser på arbetsmarknaden och även lämna ett betydande utrymme för en fortsatt inkomstutjämning.

I gengäld måste då den offentliga konsumtionens ökningstakt nedbringas kraftigt. Den skulle komma att ligga något under de ökningstal som re-

dovisats i den s. k. baskalkylen. vilket skulle innebära att man i detta fall hade att emotse en viss neddragning av ambitionsnivån i den offentliga verksamheten och att man på vissa punkter även fick ompröva redan gjorda åtaganden.

I fråga om sektorsutvecklingen skulle detta alternativ ställa krav på en jämförelsevis kraftig expansion av industrisektorn. dels för att tillgodose den ökade exporten men dels också för att klara leveranserna till en snabbt ökande privat konsumtion. Varuhandeln skulle få en expansiv utveckling. Såväl industrin som den privata tjänstesektorn skulle komma att öka sin sysselsättning.

Detta är även fallet med den offentliga sektorn som skulle behöva öka sin sysselsättning med inemot 140 000 personer till 1980. Men detta är en markant lägre ökningstakt än under närmast föregående femårsperioden Den ligger dessutom. som redan framhållits. något under den ökningstakt som svarar mot baskalkylen. Syftet med denna kalkyl har visserligen varit att försöka avgränsa den lägsta utvecklingstakt för den offentliga konsum- tionen som var förenlig med en fullföljd av redan gjorda åtaganden. Men beräkningarna har på flera punkter fått byggas på schablonmässiga anta- ganden. varför man inte bör fästa alltför stor vikt vid den exakta numeriska preciseringen av baskalkylen.

Den föreliggande skillnaden mellan utrymmet för offentlig konsumtion i alternativet I och baskalkylens resultat låter dock antyda att en utveckling enligt detta alternativ sannolikt måste föranleda en omprövning av utgifts- åtagandena på det offentliga området. Det ligger utanför ramen för lång- tidsutredningarnas arbetsområde att anvisa vägarna för detta. men det bör dock klart framhållas att vissa delar av baskalkylen innehåller offentliga utgifter som är helt centrala för de grundläggande antagandena om arbets- kraftens och produktionskapacitetens framtida utveckling. Detta gäller ex- empelvis dei baskalkylen inlagda utgifterna för samhällets barnomsorg som inte i någon större utsträckning kan ändras i minskande riktning utan att detta får återverkningar på förutsättningarna om ett i framtiden ökat utbud av kvinnlig arbetskraft. Förekomsten av sådana restriktioner begränsar spel- rummet för en neddragning av den offentliga konsumtionens ökning under den som anges av baskalkylen.

Den snabba ökning av privat konsumtion som förutsatts i alternativet l medför en jämförelsevis snabb ökning av importen som sedan — via by- tesbalanskravet för 1980 - leder till en motsvarande snabb ökning av ex- porten. För varor och tjänster måste denna öka med inemot 8 % årligen för att extern balans skall uppnås under perioden. För varuexportens del innebär detta en årlig ökning om 9 %. Av de studier som utförts inom konjunkturinstitutet av den svenska varuexportens marknadsförutsättningar under åren fram till 1980 framgår att det bör finnas förutsättningar för en årlig ökning av storleksordningen 8 ”n. Förutsättningarna i alternativet ] skulle således leda till krav på en exportökning som låg något över det av konjunkturinstitutet uppskattade utrymmet på världsmarknaden. Liksom i fallet med baskalkylen för de offentliga utgifterna bör man inte lägga alltför stor vikt vid de numeriska preciseringarna av de olika exportutveck- lingarna. men den föreliggande skillnaden pekar dock på att man i detta alternativ kan komma att få svårigheter att uppnå enjämvikt i bytesbalansen

fram till 1980. Alternativt kan man säga att skillnaden mellan exportkrav och marknadsförutsättningar antyder behov av en ekonomisk politik som ökar den svenska exportens konkurrenskraft i förhållande till den som för- utsatts i institutets kalkyler. Eftersom den högre exporttillväxten endast kan uppnås genom marknadsandelsvinster ställer detta krav på en mera förmånlig kostnadsutveckling än vad som eljest skulle vara fallet. Med hän- syn till beräkningarnas osäkerhet förefaller dock skillnaderna mellan de båda ökningstalen vara väl liten för att man skall våga dra några mera långtgående slutsatser av dessa.

Som tidigare framhållits har vissa överslagsberäkningar utförts för ett fall som innebär att man skulle försöka uppnå jämvikt i utrikesbetalningarna under ett tidigare år än 1980. I det utförda räkneexemplet har då även förutsatts att en viss amortering av vår utlandsskuld skulle ske efter det att jämvikt uppnåtts.

Konsekvenserna blir naturligen en skärpning av kravet på exportens ök- ningstakt och en ytterligare markering av skillnaden mellan detta krav och den beräknade marknadstillväxten. Man kan i varje fall om man bibehåller de förutsättningar om den internationella ekonomins utveckling som ligger till grund för beräkningarna ifrågasätta det möjliga i en så snabb export- utveckling och så kraftiga marknadsandelsvinster som skulle följa av detta räkneexempel. Detta är också anledningen till att vi som ett huvudalternativ har utgått från att extern balans kan uppnås först fram mot 1980.

] alternativet II gäller samma förutsättning om arbetstiden som i alternativ I. Däremot begränsas den privata konsumtionens ökningstakt till 2 % om året. Detta möjliggör en snabbare ökning av den offentliga konsumtionen. Denna beräknas kunna öka med nära 3 % om året att jämföra med 1.5 % i alternativ 1 och 1.8 % enligt baskalkylen. Den offentliga sysselsättningen blir i motsvarande mån högre. Ökningen mellan 1975 och 1980 beräknas till 230000 personer. dvs. ungefär samma ökning som under 1970—1975.

I detta fall bereds således utrymme för en i förhållande till baskalkylen klart snabbare ökning av den offentliga verksamheten. Den rådande efter- frågesituationen pekar på att det då i första hand är den kommunala sektorn som kommer att expandera: ökningen i kommunal konsumtion beräknas i detta fall uppgå till ca 3 1/2 ”i) mot 2 "» för statlig konsumtion.

Denna snabbare ökning för offentlig verksamhet sätter sina spår i en stor del av sektorstrukturen. Den industriella expansionen blir lägre. likaså ökningarna inom varuhandel och de privata tjänstesektorerna Även ut- rikeshandeln påverkas. Den lägre takten i privat konsumtion drar ner ök- ningstalen för importen vilket leder till motsvarande lägre ökningar av ex- porten. Varuexportens ökning kommer i detta fall att relativt nära ansluta sig till den av konjunkturinstitutet beräknade marknadstillväxten.

De största ekonomisk-politiska problem som man skulle möta vid för- verkligandet av en utveckling enligt linjerna i alternativet 11 ligger sannolikt i svårigheterna att begränsa den privata konsumtionens ökningstakt till 2 % om året. Konsekvenserna i fråga om skatteutveckling m.m. kommer att behandlas först i det följande avsnittet 4.5. men redan här finns det anledning att peka på att en utveckling enligt detta alternativ ställer krav på en i förhållande till förtjänstutvecklingen betydande dämpning av hushållssek- torns disponibla inkomster. Samtidigt måste man också peka på de åtaganden

som gjorts i fråga om standardutvecklingen för den snabbt växande gruppen av pensionärer.

Redan beslutade förmånsförbättringar inkl. effekterna av de nu snabbt växande ATP-betalningarna beräknas ge folkpensionärerna en ärlig real inkomstökning på nästan 5 % per capita. Antalet pensionärer. som 1975 beräknas uppgå till 1.6 milj.. kommer till följd av den förutsatta befolk- ningsutvecklingen och sänkningen av pensionsåldern 1976 att i genomsnitt öka med drygt 3 % om året fram till 1980. Det förefaller visserligen av gjorda undersökningar att döma finnas anledning att räkna med att pen- sionsärsgruppens marginella sparkvot är högre än genomsnittet för hela be- folkningen. varför konsumtionsökningen inte behöver bli lika snabb som ökningen av de reala inkomsterna. Man måste också beakta beskattningens effekter på dessa förmånsförbättringar. Men storleken av denna garanterade inkomstförbättring för pensionärerna tillsammans med den antalsmässiga ökningen av denna grupp är ändå så pass betydande att den måste komma att ta i anspråk en beaktansvärd andel av det i detta alternativ tillgängliga konsumtionsutrymmet.

Den totala privata konsumtionsökningen på 2 ”|. om året motsvarar sedan hänsyn tagits till befolkningsutvecklingen en ökning per capita om 1. ”m. Den privata standardstegring som blir kvar för den förvärvsarbet..nde befolkningen efter det att man har räknat bort pensionärsgruppens ökning blir klart lägre. Tar man dessutom även hänsyn till den ökande syssel— sättningen reduceras de förvärvsarbetandes per capita-ökning ytterligare. Det utrymme som står till förfogande för parterna på arbetsmarknaden blir således i detta alternativ mycket begränsat. vilket kan få konsekvenser för såväl den allmänna prisstegringstakten som möjligheterna att avtalsvägen bedriva en fortsatt inkomstutjämning.

Många av de avvägningsproblem som på olika sätt — aktualiseras av de båda alternativen I och 11 kommer att tillspetsas om man under åren fram till 1980 genomför en arbetstidsförkortning. ] våra alternativ 111 och IV har vi lagt in ett antagande om en sänkning av veckoarbetstiden från 40 till 37.5 timmar under prognosperioden. BNst ökningstakt reduceras i dessa båda fall till 2.3—2.5 % om året. Med hänsyn till att detta i endast begränsad omfattning påverkar andra resursanvändningar bytesbalanskra- vet ligger exempelvis kvar i dessa alternativ måste huvuddelen av den lägre produktionsökningen komma att påverka konsumtionsområdet. Detta är i och för sig en naturlig uppläggning av analysen med hänsyn till att en arbetstidsförkortning i första hand måste uppfattas som ett alternativ till en ökad konsumtion.

De båda alternativen skiljer sig åt i fråga om vilka delar av konsumtionen som i första hand skall påverkas av den lägre BNP-ökningen. ] alternativet III har den privata konsumtionen förutsatts öka med samma takt som i fallet 11. vilket innebär att den offentliga konsumtionen då får bära hu- vudansvaret för den nödvändiga anpassningen. I alternativ IV åstadkommes detta i stället genom en lägre takt i den privata konsumtionens ökning.

Allernaliven III och IV

Årliga procentuella ökningar 1975—1980

lll IV

Privat konsumtion 2.0 —I.5 Offentlig konsumtion 1.2 1.9 därav: stat 0.5 1.1 kommun 1.5 2.4

I alternativet IV kommer visserligen den offentliga konsumtionen att relativt nära ansluta sig till baskalkylens krav men ökningen av den privata konsumtionen måste då i stället bli så låg att de problem som berördes i anslutning till det tidigare alternativet 11 blir till ytterlighet accentuerade. Om den privata konsumtionen bibehålls vid 2 ”o kommer den offentliga konsumtionen att endast kunna öka med drygt "ti om året. Skillnaden i förhållande till baskalkylen blir i detta fall så markant att man med tämligen stor säkerhet vågar påstå att detta alternativ måste komma att innebära en omprövning av ambitionsnivån inom den offentliga verksamheten.

Många av dessa problem som synes åtfölja en arbetstidsförkortning blir emellertid beroende av hushållens beredvillighet att acceptera de ekonomiska konsekvenserna av en sådan förkortning. Om inte anspråksnivån i någon nämnvärd utsträckning påverkas får vi sannolikt räkna med ökade svå- righeter att åstadkomma en samhällsekonomiskt balanserad utveckling un- der åren fram till 1980. Ett förhållande som pekar i denna riktning är att den standardstegring som ligger i en förkortning av arbetstiden i första hand tillfaller den halva del av befolkningen som är förvärvsarbetande medan däremot t. ex. pensionärsgrupperna inte får någon omedelbar nytta av en sådan reform.

Erfarenheterna från tidigare arbetstidsförkortningar är i dessa avseenden inte helt entydiga. men skulle det visa sig att man kan bemästra dessa problem kommer naturligtvis en del av den tillspetsning som ligger i de numeriska resultaten att tonas ned.

4.5. Den finansiella utvecklingen

l föregående avsnitt diskuterades alternativa sätt att använda det rea/a re- sursutrymmet under åren fram till 1980. För vart och ett av de olika al- ternativen tecknades en bild av de problem man sannolikt kommer att möta och de krav dessa kommer att ställa på den ekonomiska politikens inriktning.

En mera fullständig framställning av dessa frågor förutsätter emellertid att man kompletterar den reala bilden med en analys av dess finansiella innebörd och konsekvenser. För att en viss real utveckling skall åstadkom- mas i fråga om exempelvis privat eller offentlig konsumtion eller in- dustriinvesteringar måste man i stor utsträckning arbeta med medel och åtgärder som uttrycks i monetära termer. Men man måste också undersöka

' Edgren. Faxén. Odhner: Lönebildning och samhällsekonomi. Stockholm 1970.

om den förutsatta reala utvecklingen innebär en utveckling av de finansiella variablerna som ter sig svår att realisera eller skulle strida mot allmänna målsättningar. Sådana variabler är t.ex. hushållssektorns sparkvot. skat- tetrycket. självfinansieringsgraden rn. m.

Allt detta ställer med andra ord krav på att den reala bild över utvecklingen som presenterats tidigare i detta kapitel ”översätts" till en utveckling i lö- pande priser och då även kompletteras med beräkningar över inkomstbild- ningen och den finansiella situationen för olika sektorer. Detta förutsätter i sin tur att man utvidgar de modellberäkningar som låg till grund för den reala utvecklingsbilden med beräkningar i löpande priser och inkomster. Detta har i 1975 års utredning skett genom att till den reala modellen knyta en prismodell med vars hjälp BNst olika komponenter kunnat beräknas i löpande priser fram till 1980. Modellen tar bl. a. hänsyn till prisspridningen från omvärlden till den svenska ekonomin och till de skillnader i kost- nadsutveckling som följer av att de olika sektorerna har olika produk- tivitetsutveckling. (Modellen är i princip uppbyggd på samma sätt som den s.k. EFO-modellen').

Det grundantagande som har gjorts är att den internationella prissteg- ringstakten under perioden i genomsnitt kommer att uppgå till ca 3 % per år. dvs. klart lägre än för perioden 1970—1975. Såsom framgått av den in- ternationella översikten i kapitel 2 framstår detta som sannolikt dels med hänsyn till bortfallet av flera specifika inflationsfaktorer. dels också med hänsyn till att inflationsbekämpningen numera givits en hög prioritet i de stora industriländernas ekonomiska politik. Med utgångspunkt i detta an- tagande om den internationella prisstegringen har sedan prisstegringstak- terna för de olika försörjningsbalansposterna beräknats.

Den genomsnittliga prisstegringen 1975—1980 Årlig procentuell förändring

Privat konsumtion 4.0 Statlig konsumtion 7.2 Kommunal konsumtion 8.1 Bruttoinvesteringar 5.0 Export (varor och tjänster) 3.2 Summa efterfrågan 4.5 Import (varor och tjänster) 3.2 BNP till marknadspris 4.9

Anm. De redovisade prisförändringarna anknyteri första hand till viktfördelningen i al- ternativet I. Prisökningarna blir till följd av förändringen i sektorsammansättningen några tiondelar högre i alternativen II och 111.

Att export- och importprisstegringen blir något högre än den internationella förklaras av olikheter i sammansättningen mellan världshandeln och den svenska utrikeshan- deln.

Som framgår av tablån är spridningen mellan prisökningarna för de olika komponenterna betydande. Lägst ligger den internationellt bestämda sektorn med drygt 3 % om året medan den offentliga konsumtionen ligger högst

med en ökning om 7 a 8 %. Förklaringen ligger i den mekanism som belysts i EFO-rapporten nämligen att de sektorer som är skyddade från inter- nationell konkurrens också erfarenhetsmässigt har en låg produktivitets- stegring. vilket leder till ett större genomslag på dessa sektorers pris- och kostnadsstegring av en likformig lönestegring.

Konsekvenserna av dessa prisprognoser för försörjningsbalansens utveck- ling framgår av följande tablå.

Försörjningsbalansen 1970—1980 Årlig procentuell förändring. löpande priser

1970—1975 1975—1980

Alt. I Alt. II Alt. III Privat konsumtion 10.3 7.1 6.4 6.4 Statlig konsumtion 12.3 8.0 9.3 7.8 Kommunal konsumtion 15.3 10.1 11.8 9.7 Bruttoinvesteringar 9.3 7.7 7.8 7.3 Export (varor och tjänster) 16.4 11.1 10.2 10.0 Summa efterfrågan 12.1 8.6 8.4 7.9 Import (varor och tjänster) 16.1 9.8 8.7 8.6 BNP till marknadspris 11.0 8.2 8.3 7.7

Anni. ] Som framhållits tidigare har inte några detaljberäkningar genomförts för al- ternativet IV. Anni. 2 Beräkningarna i tablån grundas på de justerade beräkningarna för 1975 (se avsnitt 5.1).

Den bild man möter av försörjningsbalansutvecklingen i löpande priser skiljer sig på väsentliga punkter från beräkningarna i fasta priser. I första hand gäller detta den offentliga konsumtionens utveckling. I den reala kal- kylens alternativ 1 ökade den privata konsumtionen med 3 % årligen. vilket medförde att den offentliga konsumtionens volymökning fick begränsas till 1.5 % om året. Omräkningen till löpande priser kastar om relationerna mellan dessa båda utgiftskategorier. Genom den relativt sett snabbare kost- nadsstegringen inom den offentliga verksamheten kräver denna volym- utveckling en ökning i löpande priser som ligger klart över den privata konsumtionens ökningstakt. Konsekvenserna av detta förhållande för bl. a. skatteutvecklingen kommer att beröras i det följande.

Genom dessa beräkningar av försörjningsbalansposterna i löpande priser får man fram en bild av olika sektorers slutliga e/ierfrågan för konsumtion och investeringar. Denna bild kan sedan jämföras med samma sektorers inkomstbildning varigenom man får en uppfattning om det _nnansiella spa- randets utveckling inom olika delar av ekonomin. Detta sparande definieras som skillnaden mellan sektorernas totala disponibla inkomster och deras totala slutliga efterfrågan. Sådana beräkningar kräver emellertid att man inför flera ytterligare förutsättningar. De viktigaste gäller löneandelen i de totala faktorinkomsterna och sparandets andel av hushållens totala dis- ponibla inkomster.

Under 1960- och 1970-talen har löneandelen i första hand till följd av förskjutningar i sektorsammansättningen — stigit trendmässigt. Den var enligt det nu föreliggande nationalräkenskapsmaterialet 59 % 1960. 64 % 1965 och 68 % 1970. Under senare år bedöms den ha stigit ytterligare. Vi har som ett huvudalternativ räknat med att den skall uppgå till 71 % 1980. Under denna förutsättning skulle lönerna stiga med i genomsnitt 8.0 % under 1975—1980. 1 ett särskilt alternativ har vi undersökt konsekvenserna av en högre löneandel (73.5 %) 1980. vilket skulle innebära en löneökning om 8.8 % per år och en motsvarande lägre takt i företagens faktorinkomster. Vid den lägre löneandelen kommer företagens bruttosparande i procent av de givna investeringarna att ligga på ungefär samma nivå som i genomsnitt för 1971—1975. Vid den högre löneandelen sjunker spartäckningen och själv- finansieringen till en historiskt sett låg nivå.

Förutsättningen om hushållens sparkvot är central för beräkningarna av det finansiella sparandet i ekonomin. Samtidigt måste man emellertid konstatera att denna kvot under senare år förändrats på ett mycket svår- förutsägbart sätt. Utvecklingen under 1960-talet innebar en ganska regel- bunden minskning. Från ett toppläge på omkring 7.5 % 1964 föll den till drygt 3 % 1968 och 1969. Därefter har den på ett oregelbundet sätt stigit till 8 a 9 % under 1974 och 1975.

Vi har som ett huvudalternativ räknat med att sparkvoten skall ligga kvar på nivån 8 % även 1980. Men vi har sett det som en viktig uppgift att klarlägga konsekvenserna — inte minst för finanspolitiken —av alternativa förutsättningar på denna punkt. Den betydande osäkerhet som föreligger på detta område har motiverat att vi prövat såväl ett något högre alternativ (9 %) som två klart lägre tal. nämligen 6.5 resp 5 %.

Efter preciseringen av dessa förutsättningar och med hänsynstagande till AP-fondens tillväxt kan man konstruera den bild av det finansiella sparandet som följer av de olika alternativen för den reala resursanvändningen som presenterades i det föregående avsnittet 44.

Det finansiella sparandets fördelning på olika sektorer Milj. kr.. löpande priser

1970 1975 1980 Alt. I Alt. 11 Alt. III Staten 3 132 —7 552 —1 979 —3 332 —1 446 Kommunerna -2 226 —2 633 0 0 0 AP-fonden 7074 11 121 15 890 15 890 15 420 Hushåll 3 976 15 037 18 398 17 785 17 785 Bostäder —6 508 —6 682 —9 822 —9 663 —9 663 Företag —6 815 —18 026 -22 487 —20 680 —22 096 Summa —1 367 —8 735 0 0 0

Anm. ] Gemensamt för de tre alternativen för 1980 är att löneandelen förutsatts vara 71 % och hushållens sparkvot 8 %. Anm 2 I förhållande till beräkningarna i kapitel 8 har företagens finansiella sparande anpassats så att totalsumman blir exakt lika med noll. Anm. 3 Uppgifterna för 1975 bygger på den faktiska utvecklingen för detta år.

Det bytesbalansunderskott som kännetecknar den svenska ekonomin un- der 1975 registreras i tablån som ett negativt finansiellt sparande —summerat över alla sektorer på 8.7 miljarder kr. Den grundläggande frågeställning som tablån belyser är vilka finansiella krav som etablerande av en jämvikt i bytesbalansen 1980 medför. För att renodla problemställningen har för- utsatts att den kommunala sektorn skall uppvisa en total balans 1980. Med hänsyn till att denna sektor i utgångsläget 1975 uppvisar ett negativt fi- nansiellt sparande bidrar visserligen denna till att åstadkomma en nödvändig finansiell åtstramning under åren fram till 1980 men huvuddelen av denna effekt åstadkommes dock genom den statliga sektorns utveckling. För att bytesbalansjämvikt skall etableras detta år och samtliga andra förutsättningar i de reala kalkylalternativen skall uppfyllas krävs nämligen en påtaglig för- stärkning av den statliga sektorns finansiella ställning. I förhållande till 1975 krävs att det negativa finansiella sparandet nedbringas med ett belopp som uppgår till storleksordningen 4 a 6 miljarder kr. Skulle den kommunala ekonomin kännetecknas av ett negativt finansiellt Sparande även under 1980 måste den statliga sektorns ställning ytterligare förstärkas.

Den statliga finanspolitiken måste således bära en betydande del av an- svaret för att åstadkomma den ökning av ekonomins totala sparande som behövs för att extern balans skall uppnås. Den förutsatta utvecklingen av AP-fonden bidrar visserligen till en nödvändig åtstramning men den av- saktande fondökningen klarar inte hela denna uppgift utan finanspolitiken måste därtill skärpas. I följande tablå redovisas den totala skatte- och avgiftsutveckling som krävs för att förverkliga den tidigare presenterade utvecklingen för de olika sektorernas finansiella sparande.

Av tablån framgår visserligen att skatterna och avgifterna med de här gjorda förutsättningarna skulle komma att öka något långsammare 1975—1980 än under närmast föregående femårsperiod. Men satt i relation till BNst ökningstakt. vilket åskådliggörs genom den s.k. skatteelastici- teten. innebär resultaten en skärpning av finanspolitiken i förhållande till utvecklingen under perioden 1970—1975. Skatteelasticiteten liggeri samtliga tre alternativ över den som gällde för sistlidna femårsperiod. I alternativet 1 är ökningen visserligen inte lika accentuerad som i de två andra fallen men detta sammanhänger med att den finanspolitiska restriktiviteten i detta fall främst åstadkommes genom en mycket låg ökningstakt på utgiftssidan (1.5 % om året i fasta priser).

Den högsta Skatteelasticiteten uppvisar alternativet 11. Finanspolitiken står i detta fall inför den dubbla uppgiften att både åstadkomma en med hänsyn till externbalansen nödvändig åtstramning av efterfrågan och att finansiera en jämförelsevis snabb ökning av de offentliga utgifterna. Dessa slutsatser gäller såväl den justerade beräkningen som alternativet med det faktiska utfallet för 1975. 1 det senare fallet blir dock förändringen mellan perioderna mindre.

Den skärpning av finanspolitiken som illustreras i tablån är en konsekvens av bl. a. omsvängningen i statens finansiella sparande. Under 1970—1975 ökade det statliga budgetunderskottet relativt kraftigt. Ökningen av stats- utgifterna kunde ske vid en lägre genomsnittlig skatte- och avgiftsänan- siering än under tidigare år. Den nu förutsedda utvecklingen fram till 1980 ställer krav på att staten minskar sitt budgetunderskott. vilket måste få

Offentliga skatter och avgifter samt skatteelasticitet 1960—1980 Årlig procentuell förändring. löpande priser

BNP till Offentliga Skatte— marknadspris skatter och elasticitet avgifter (2:1) (1) (2) (3) 1960—1965 9.4 14.0 1.49 1965—1970 8.6 11.8 1.37 Justerat utfall för 1975 1970—1975 11.0 12.8 1.16 1975—1980 alt. 1 8.2 10.7 1.30 alt. 11 8.3 11.6 1.40 alt. 111 7.7 10.4 1.35 Faktiskt tri/all [975 1970—1975 10.7 12.8 1.20 1975—1980 alt. 1 8.6 10.7 1.24 alt.11 8.7 11.6 1.33 alt. 111 8.0 10.4 1.30

Anm. ] Offentliga skatter och avgifter inkluderar direkta och indirekta skatter samt socialförsäkringsavgifter inkl. ATP-avgifter. Anm. 2 I samtliga alternativ 1975—1980 har förutsatts att löneandelen är 71 % och hushållens sparkvot 8 %. Anni. 3 En närmare redogörelse för den justerade beräkningen för 1975 ges i avsnitt 5.1.

konsekvenser för skatte- och avgiftsutvecklingen. Det bör dock framhållas att Skatteelasticiteten i de flesta alternativen för perioden 1975—1980 ligger under de tal som registrerats för 1960-talet.

Resultaten av den känslighetsanalys som genomförts i fråga om spar- kvotens och löneandelens utveckling redovisas utförligt i kapitel 8. Här skall endast framhållas att om sparkvoten blir lägre och/eller om löneandelen blir högre än som förutsatts i huvudalternativen för beräkningarna så ökar kraven på restriktiviteten i finanspolitiken. Det minskade sparandet inom hushållssektorn resp. det större negativa sparandet inom företagssektorn måste då kompenseras genom ett ökat offentligt sparande. Omvänt kan man uttrycka detta så att kraven på finanspolitiken mildras i samma mån som man kan utforma andra åtgärder som bidrar till att upprätthålla den nuvarande nivån på hushållssektorns sparande och som inte ytterligare ac- centuerar företagssektorns kraftiga negativa sparande.

Vid sidan av dessa finanspolitiska överväganden är de finansiella beräk- ningarna även ägnade att belysa förhållandet mellan företagssektorns brut- tosparande och dess investeringar. Såsom närmare redovisas i kapitel 8 innebär resultaten att företagens spartäckning och självfinansiering i stort

sett skulle ligga kvar på den genomsnittsnivå som gällt under 1971—1975. En i förhållande till huvudalternativet högre nivå på löneandelen skulle minska spartäckningen inom företagssektorn. Vilken betydelse detta får för genomförande av den förutsatta investeringsutvecklingen är svårt att uttala sig om. Man kan dock inte utesluta att i så fall behov kommer att uppstå av nya former för Hnansiering av i första hand den industriella expansionen.

5. Resultaten i sammandrag

5.1. Bedömning av utgångsläget 1975

Långtidsutredningens uppgift skall vara att ge en bild av den ekonomiska utveckiingen på längre sikt. 1 tidigare utredningar har man kunnat betrakta såväl utgångsåret som slutåret i den aktuella femårsperioden som konjunk- turellt sett likvärdiga och i allmänhet även som år med ett högt kapaci- tetsutnyttjande. Ev. avvikelser har varit så små att man kunnat bortse från dem. Uppenbarligen är detta inte möjligt denna gång.

Den bedömning av den ekonomiska utvecklingen 1975 som har kunnat göras i slutskedet av långtidsutredningsarbetet ger vid handen att produk- tionsökningen mellan 1974 och 1975 blir obetydlig. En väsentlig förklaring till detta är den kraftiga minskning av exportvolymen som i sin tur beror på den djupa lågkonjunktur som sedan flera år rått i de flesta av våra av- nämarländer. På grund av efterfrågans utveckling beräknas även import- volymen stagnera ellert. o. m. minska något mellan 1974 och 1975.

Sysselsättningsutvecklingen 1974—1975 förefaller däremot att innebära en klar ökning. vare sig man mäter i timvolym eller i antal personer. Härav följer också att produktivitetsökningen 1974—1975 blir obetydlig. Även om fullt preciserade bedömningar för hela 1975 ännu inte föreligger är det klart att nedgången i export och produktivitet blir så kraftig att den på ett markant sätt kommer att prägla även den genomsnittliga utvecklingen för hela pe- rioden 1970—1975.

Vi har inte ansett det möjligt att genomföra en fullständig "normalårs- beräkning" av 1975. Att precisera en sådan, t.ex. med avseende på in- vesteringsutveckling och offentlig sektor är förknippat med stora teoretiska och praktiska svårigheter. Vi har därför försökt att begränsa den erforderliga korrigeringen så långt som möjligt. och koncentrera den till de variabler som hör samman med utlandstransaktionerna. Därigenom blir beräkningen visserligen relativt enkel men förhoppningsvis mera verklighetsanknuten än en renodlat teoretisk ansats.

En utgångspunkt för våra överväganden har varit att 1974 var ett år med i stort sett fullt utnyttjande av den tillgängliga arbetskraften och produk- tionskapaciteten. Bytesbalansen visade emellertid ett underskott på drygt 4 miljarder kr. främst på grund av de oljeprishöjningar som inträffat. Vi har antagit att detta underskott utgör ett mått på den bestående balansbrist som vi drabbats av genom terms-of-trade-försämringen. Därför har vi fört in ett underskott på bytesbalansen av denna storlek i kalkylen för det jus-

le Fi 1975113.

terade utgångsläget 1975. Vi har vidare antagit att terms-of—trade för varor skall vara oförändrade från 1974 och framåt samt att exportvolymen skall öka med ca 7 % 1974—1975 i den justerade kalkylen. Detta tal svarar mot den trendmässiga ökningen under 1970-talets första hälft enligt konjunk- turinstitutets exportbedömning (se bilaga 2). Den ökning av importvolymen av varor som erfordras för att sluta balanserna blir ca 3 %.

För utrikeshandeln med tjänster. för inhemsk efterfrågan och sysselsätt- ning har ingen justering gjorts av den preliminära konjunkturbedömning som gjordes i oktober 1975.

Uppjusteringen 1975 i absoluta tal är för exporten 7 900 milj. kr. i löpande priser och 7 000 milj. kr. i 1968 års priser. För importen är motsvarande tal 2900 milj. kr. i löpande priser och 1 700 milj. kr. i 1968 års priser.

De justeringar som beskrivits ovan resulterar i en produktions- och pro- duktivitetshöjning 1975 som betydligt bättre ansluter till den långsiktigt normala än den man får fram i konjunkturbedömningen. Den justerade produktivitetsstegringen 1974—1975 skulle uppgå till knappa %.

Konjunkturbedömningen för 1975 överensstämmer i stort med den som redovisades i departementspromemorian "Konjunkturutsikterna Hösten 1975".' Enstaka uppgifter har tagits ut konjunkturinstitutets höstrapport 1975. Det har också varit nödvändigt att sektorfördela den gjorda korri- geringen. Detta har skett med hjälp av korttidsstatistik och relativt scha- blonmässiga metoder. Genom justeringen av försörjningsbalansen 1975 upp- når man att effekterna av den sviktande utlandsefterfrågan 1975 i stort sett rensas bort. Den speciella konjunktursituation som rätt under detta år kommer därigenom knappast att påverka ökningstakterna 1975—1980 för export och import utan dessa kommer att mera ansluta sig till trendmässig utveckling. För BNP och för produktivitetsutvecklingen blir rensningen inte fullständig och för den inhemska efterfrågan har ingen justering gjorts. Ut- vecklingstakterna 1975—1980 blir alltså i dessa fall i varierande grad påverkade av konjunkturläget 1975. Effekterna är dock sannolikt inte av någon större storlek. Följande tablå belyser utvecklingen 1970—1975 i de båda fall där man utgår från konjunkturbedömningen 1975 resp. från det justerade ut— gångsläget 1975. ] tablån illustreras också hur utvecklingen 1975—1980 på- verkas av vilket utgångsläge som väljs för 1975. Skillnaden i exportöknings- takt är påfallande. Men även för import och totalproduktion föreligger en klar skillnad. Den produktivitetsreserv som skulle föreligga i utgångsläget därigenom att företagen behållit och t.o.m. ökat sin sysselsättning trots att produktionen stagnerat skulle enligt denna överslagskalkyl uppgå till ca 3 %. Denna reserv utgör ett ungefärligt mått på hur mycket produktionen kan öka när utlandsefterfrågan åter tar fart utan att sysselsättningen samtidigt behöveröka.

Elleklet'na av korrigeringen för 1975

År] ig procentuell volym förändring

Alt. 1 1970—1975 1975—1980 Faktisk Justerade Faktiskt Justerade utveckling beriik- värde för beräk— ningar 1975 som ningar för 1975 bas för 1975 BNP 2.4 2.9 3.8 3.2 Import 4.9 5.7 7.1 6.4 lnhemsk efterfrågan 2.2 2.2 2.6 2.6 lixport 5.4 8.2 10.5 7.7 Produktivitet 3.6 4.1 3.9 3.3

5.2. Sammanfattande redovisning av beräkningsresultaten

Den statistiska bakgrunden i detta avsnitt har sammanförts i några centrala tabeller som anger utvecklingen för perioden 1960—1975 samt långtidsut- redningens prognoser 1975—1980. För prognosperioden presenteras fyra al- ternativa beräkningar. l kapitel 4 diskuteras förutsättningarna för de olika alternativen. Den sektoriella indelningen i tabellerna bygger på den eko- nometriska modellens 24 sektorer. De exakta definitionerna av dessa sekto- rer återfinns i bilaga 8 till LU samt 1 SOU l973z21.

Som källmaterial för tabellerna har för åren fram t. o. m. 1974 använts statistiska centralbyråns nationalräkenskaper. [ de försörjningsbalanser för åren 1959—1974 som upprättats och som anpassats till långtidsutredningens ekonometriska modell föreligger vissa differenser gentemot centralbyråns nationalräkenskapsdata så som de publiceras i Statistiska meddelanden. Så har exempelvis ofördelade banktjänster delats upp på modellens olika sek- torer. Vidare har skillnaden mellan BNP beräknad från produktions- resp. användningssidan (restposten) eliminerats genom att den utfördelats över de delar av insatsstrukturen som ej kunnat direktbestämmas i statistiken. De nationalräkenskapsdata. som nu är tillgängliga. är definitiva t. 0. m. 1972 medan åren 1973 och 1974 endast avser preliminära uppgifter. Värdena för 1975 bygger på den analys av konjunkturläget hösten 1975 som utarbetades inom finansdepartementets ekonomiska avdelning. Uppgifterna överens- stämmer dock inte helt. Såsom redan framgått av avsnitt 5.1 har talen för 1975 justerats på visst sätt. Samtliga tabeller i detta avsnitt utgår från jus- terade värden för 1975.

Beskrivning av tabellerna. 1 det följande ges en beskrivning av tabellerna tillsammans med hänvisningar till i vilket kapitel eller avsnitt prognos- resultaten behandlas.

Tabell 5.1 är en relativt detaljerad försörjningsbalans. som visar hur det totala produktionsresultatet till mottagarpris (BNP) fördelas på olika använd- ningsområden. I kapitel 6 redogörs för utvecklingen av de olika efterfrå-

gekomponenterna.

Resursernas fördelning har åskådliggjorts genom att de olika posterna i försörjningsbalansen uttryckts som andelar av BNP såväl i fasta som i löpande priser (tabell 5.2). Beräkningarna i löpande priser baseras på en enkel prismodell av EFO—typ. Modellen beskrivs kortfattat i avsnitt 6.3 och mera utförligt i modellbilagan.

En uppdelning av konsumtionen och investeringarna på dels en privat och dels en offentlig sektor har gjorts i tabell 5.3. Offentlig sektor omfattar endast offentliga myndigheter. vilket innebär att såväl statliga som kom- munala affärsverk behandlas i den privata sektorn. Utvecklingen av den offentliga sektorns konsumtion och investeringar finns närmare kommen- terade i avsnitten 6.6 och 6.7

l tabell 5.1 återfinns utvecklingen av BNP. mätt från användningssidan. BNP beräknad från produktionssidan återfinns i tabell 5.4. Detta beräk- ningssätt ger en tillväxt för den totala produktionen 1975—1980 på 2.3—3.1 %. dvs. praktiskt taget samma tillväxttakt som från användningssidan. I tabell 5.5 återges de olika näringsgrenarnas bidrag till BNP i såväl fasta som löpande priser.

Tabellerna 5.4 och 5.5 är beräknade till faktorpris, vilket innebär att man från mottagarpriset dragit indirekta skatter och lagt till subventioner. För att erhålla andelarna i löpande priser har samma förfaringssätt använts som i tabell 5.2. Produktionsutvecklingen behandlas i kapitel 3.

Sysselsättningen. beräknad i antal timmar. återges för de olika närings- grenarna i tabell 5.6. Kalkyler har också gjorts för utvecklingen av antalet sysselsatta. Metoden beskrivs kortfattat i avsnitt 7.2. Resultatet framgår av tabell 5.7. 1 avsnitt 3.4 kommenteras utvecklingen på arbetskraftsområdet.

Av tabell 5.8 framgår den produktivitetsutveckling. som antagits för de olika näringsgrenarna. Produktiviteten är beräknad som förädlingsvärdet per arbetstimme. Produktivitetsutvecklingen beskrivs främst i avsnitt 3.6 men även i resp. näringsgrensavsnitt i kapitel 7.

Tabell 5.9 visar bruttoinvesteringarnas utveckling 1960—1975 samt pro- gnoser för 1975—1980. Av den därpå följande tabellen (tabell 5.10) framgår hur de olika näringsgrenarnas andel av de totala investeringarna har ändrats sedan början av 1960-talet och hur de bedöms komma att förändras under prognosperioden. Tabellerna 5.11 och 5.12 visar utvecklingen för byggnads- resp. maskininvesteringar sedan 1960. 1 avsnitten 6.4 och 6.7 finns närmare redogjort för utvecklingen av privata resp. offentliga investeringar.

Tabeller och kommentarer rörande utvecklingen för övriga poster i för- sörjningsbalansen återfinns i avsnitten 6.2 "Utrikeshandel”. 6.3 "Privat kon- sumtion och priser” samt i avsnitt 6.5 "Lager".

Tabell 5.1 F örsörjningsbalansens utveckling 1960—l980

Årlig procentuell volymförändring

löpande priser priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1975 1975 1965 1970 1975

Alt. 1 Alt. 11 Alt. 111 Alt. IV

m' eroogocrx It)—ww,

2.3 3.0 2.0 3.3 .5 2.9

l Privat konsumtion 150 200 94 500 4.1 20 ' l l 2

2.2 0.8 2.0 0.5 1.1

l l 5 l 8

2 Offentlig konsumtion 71 100 38 600 5.4 Statlig 24 600 14 000 5.9 Kommunal 46 500 24 600 5.1

3 Total konsumtion (1 + 2) 221 300 133 100 4.5 2.6 2.6 2.3 1.6 4 Bruttoinvestering totalt 59 550 37 900 6.9 . 1.0 2.6 2.7 2.2 2.2 Bostäder 11 900 8 250 8.7 1. —2.3 2.2 2.0 2.0 2.0 Offentlig" 9 000 5 800 9.7 8.0 —4.9 —0.7 2.7 —0.7 0.7 Stat 2 800 1 750 7.3 0.6 0.4 —l.Z 1.6 —l.2 —0.l Kommun 6 200 4 050 10.9 11.0 —6.7 —0.4 3.1 —0.4 1.1 Privata 38 650 23 850 5.3 3.3 4.3 3.5 2.9 2.9 2.5 industri 14 700 9 200 4.2 3.7 7.1 6.2 5.5 5.5 5.2

5 Lagerfo ndringh 8 100 4300 (700) (1 100) (250) (500) (50) (50) (-200)

6 lnhemsk resurslörbrukning 288 950 175300 5.0 3.9 2.2 2.6 2.3 1.8 1.7

(3 + 4 + 5) 7 Summa kapitalbildning 67 050 47 500 7.3 4.3 3.9 4.8 4.6 4.3 4.2 (4 + 5 + bytesbalans) 8 Export av varor och tjänster 88 800 57 400 7.6 9.0 8.2 7.7 6.7 6.6 6.2 9 Import av varor och tjänster 89 400 52 100 6.9 8.5 5.7 6.4 5.3 5.2 4.7 10 BNP” 288 350 180 600 5.1 4.0 2.9 3.2 2.9 2.5 2.3

4.0 .9 3.4 2.4

'""1

" Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar. b Förändrin i milj. kr.

g

(' Till mottagarpris.

Tabell 5.2 Resursernas fördelning 1960—1980 Procent av BNP

1960 1965 1970 1975 1980

Alt. 1 All. 11 Alt. Ill Alt. lV

A 1968 års priser 1 Privat konsumtion 58.7 56.0 53.9 52.3 51.9 50.0 51.2 50.3 2 Offentlig konsumtion 19.0 19.3 21.0 21.4 19.7 21.4 20.1 20.9 3 Total konsumtion (1 + 2) 77.7 75.3 74.9 73.7 71.6 71.4 71.3 71.2 4 Bruttoinvestering totalt 21.4 23.3 23.1 21.0 20.4 20.7 20.7 20.8 Bostäder 5.6 6.6 6.0 4.6 4.4 4.4 4.5 4.5 Offentliga 3.2 3.9 4.7 3.2 2.6 3.1 2.7 2.9 Privata 12.6 12.8 12.4 13.2 13.4 13.2 13.5 13.4 5 Lagerförändring 2.2 2.3 2.6 2.4 2.3 2.1 2.1 2.0 6 Bytesbalansens saldo —1.3 —0.9 —0.6 2.9 5.7 5.8 5.9 6.0 7 Summa kapitalbildning (4 + 5 + 6) 22.3 24.7 25.1 26.3 28.4 28.6 28.7 28.8 8 BN?!) 100 100 100 100 100 100 100 100

B Löpande priser 1 Privat konsumtion 60.0 56.4 53.9 52.1 49.4 47.6 49.0 48.0 2 Offentlig konsumtion 15.8 17.6 21.4 24.7 26.0 27.9 26.3 27.4 3 Total konsumtion (1 + 2) 75.8 74.0 75.3 76.8 75.4 75.5 75.3 75.4 4 Bruttoinvestering totalt 22.1 24.3 22.4 20.6 20.2 20.2 20.3 20.3 Bostäder 5.4 6.9 5.7 4.1 3.9 3.9 4.0 4.0 Offentlig” 3.3 4.1 4.7 3.1 2.6 3.0 2.7 2.9 Privata 13.4 13.3 12.0 13.4 13.7 13.3 13.6 13.4 5 Lagerförändring 2.7 2.5 2.8 2.8 2.6 2.3 2.4 2.2 6 Bytesbalansens saldo —O.6 —0.8 —0.5 —0.2 1.8 2.0 2.0 2.1 7 Summa kapitalbildning (4 + 5 + 6) 24.2 26.0 24.7 23.2 24.6 24.5 24.7 24.6 8 BNPb 100 100 100 100 100 100 100 100

a Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar.

9 Till mottagarpris.

Tabell 5.3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1960—1980 Årlig procentuell volymförändring

1960— 1965— 1970— 1975—1980

Privat sektor Konsumtion

Bruttoinvesteringa

Statlig sektor Konsumtion

Bruttoinvestering”

Kommunal sektor Konsumtion Bruttoinvesteringa

Total offentlig sektor Konsumtion Bruttoinvesteringa

Bostadsbyggande

Offentlig sektor + bostadsbyggande

” Exkl. bostadsbyggande.

1965 1970 1975

Alt. 1

Alt. ll

4.4 4.1 5.3 6.1 5.9 7.3 6.1 5.1 10.9 6.1 5.4 9.7 8.7 6.6 3.2 3.2 3.3 1.5 1.6 0.6 9.3 8.9 11.0

6.1 5.7 8.0 1.7 5.2

2.7 2.3 4.3 2.0 2.2 0.4 2.0 4.0 —6.7 2.0 3.3 —4.9

—2.3 1.2

3.1 3.0 3.5

0.6 0.8 —1.2 1.6 1.9 414

1.2 1.5 —0.7 2.2 1.4

2.2 2.0 2.9 1.9 2.0 1.6 3.4 3.4 3.1 2.9 2.9 2.7 2.0 2.7

Alt.

2.2 2.0 2.9 0.4 0.5 —l 2 1.3 1.5 43.4 0.9 1.2 —0.7 2.0 1.1

Tabell 5.4 F örädlingsvärde (till faktorpris) inom olika näringsgrenar 1960—1980

Milj. kr.. Årlig procentuell volymförändring 1968 års

priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1974 1965 1970 1975 Alt. I Alt. 11 Alt. lll Alt. IV

Jordbruk och fiske 4083 - 0.2 —0.9 3.3 0.8 0.4 0.3 0.2 Skogsbruk 2 980 0.7 3.1 2.5 1.5 0.9 0.7 0.3 Industri 47 436 7.1 5.4 4.2 5.2 4.4 4.2 3.7 El-. gas-. värme- och vattenverk 4036 8.7 5.8 6.3 5.4 4.5 4.2 3.7 Byggnadsverksamhet 14 836 6.8 3.0 1.0 1.7 2.0 1.4 1.4

Summa varu- och kraftproduktion 73 371 6.3 4.4 3.5 4.2 3.6 3.3 3.0

Varuhandel 15 195 5.2 3.9 2.5 3.4 2.6 2.5 2.1 Samfärdsel 11 429 4.7 3.1 5.5 1.6 1.0 0.8 0.6 Bostadsförvaltning 12 292 2.6 2.6 1.8 1.8 1.8 1.8 1.8 Privata tjänster 17 343 4.4 2.0 1.0 1.8 1.4 1.2 1.0 Offentliga tjänster 26 683 5.5 5.9 3.7 1.6 3.1 1.3 2.1

Summa tjänsteproduktion 82 942 4.6 3.8 2.8 2.0 2.2 1.5 |_6 Totalt 156 313 5.3 4.0 3.1 3.1 2.9 2.4 2.3

Tabell 5.5 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1960—1980

Procent av BNP till faktorpris

A 1968 års priser

Jordbruk och fiske

Skogsbruk

Industri

El-. gas-. värme- och vattenverk Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfardsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion Totalt

B Löpande priser

Jordbruk och fiske

Skogsbruk

Industri

EI-. gas-. värme- och vattenverk Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfärdsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion Totalt

1960

3.8 2.6 25.6 1.8 10.1

1965

3.0 2.0 27.9 2.1 10.9

1970

2.4 2.0 29.7 2.3 10.3

1974

2.6 1.9 30. 3 2.6 9.5

44,0

10 .3 7.0 10.1 13.5 15.1

56.0 100

4.5 3. 5 32.0 2.6 9.9

52.6

8.6 7.4 10.7 9.5 11.2

45.9 10.2 6.9 8.9

12. 9

15.2 54.1 100

3.6 2.8 30.6 2.4 11.2

46.7

10.2 6.5 8. 3

11. 7

16.6

46.9

9.7 7.3 7. 9 11.1 17.1

1980

Alt. 1

2 .2 2 .0 34.5 3 .0 8 .3

Alt. 11

2.2 1.9 33. 5 2.9 8.5

Alt. 111

2.2 1.9 34, 0 3.0 8.4

Att. IV

2.2 1 9 33. 5 2.9 8.5

50.0

9.9 6.3 7.4 10.5 15.9

49.0

9.7 6.2 7.5 10 .3 17.3

49.5

9.9 6.3 7 .7 10.5 16.1

49.0

9.7 6.2 7 7 10. 5 16.9

53.3 100

2.4 21 30. 7 2.1 9.4

53.1 100

2.7 2 .6 32 9 2.2 6.9

50,0 100

2.0 1.8 32 1 2.5 7.7

50.5 10.0 67 8.6 11. 2 13.0 46.6

9.4 6,7 8. 5 12.1 16.7

47.4

8.8 6,3 6. 9 12.1 18.5

46.2

9.5 6.3 6. 4 10. 3 21.2

51.0 100

2.0 1.8 31 0 2.4 7.9

45.1

9.2 6.2 6. 5 10.1 23.0

50,5 100

2.0 1.8 31.7 2.5 7.9

45.8

9.4 6.3 6. 6 10. 4 21.5

51,0 100

2.0 16 30. 8 2.4 8.0

44.8

9.3 6.3 6 7 104 22.5

47.4 100 49,5 100

53.4 100 52.6 100 53.8 100 54,9 100 54.2 100 55.2 100

Tabell 5.6 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1960—1980

Milj. Andel Årlig procentuell förändring timmar 1974. 1974 % 1960— 1965— 1970— 1975—1980

1965 1970 1975

Alt. 1 All. 11 Alt. Ill Alt. IV

Jordbruk och fiske 316.48 5.2 —5.3 —7.9 —3.8 —4.0 —4.4 —4.4 —4.6 Skogsbru k 94.86 1.5 —3 .7 —7.8 —6.6 —4.7 —5 .3 —5 .4 —5 .8 Industri 1 720.33 28.2 0 —1.8 —1.6 —0.7 —1.4 —2.0 —2.4 El-. gas-. värme- och vattenverk 53.05 0.9 1.5 —0.6 —0.6 —0.6 —l.4 —1.7 —2.2 Byggnadsverksamhet 571.82 9.4 2.2 —0.5 —3.8 —1.3 —1.0 —l .6 —I .5

Summa varu- och kraftproduktion 2 756.54 45.2 —0.8 —2.6 —2.5 —1.3 —1.7 —2.3 —2.5 Varuhandel 801.51 13.1 0.9 0.1 —0.8 —0.5 —1.2 —l.5 —1 9

Samfardsel 437,85 7.2 —0.6 0.3 —1.5 —O.4 —0.9 —1 .1 —1.4 Bostadsförvaltning 33.73 0.6 5.2 0.4 0.2 —0.2 —0.2 -0.2 —0.2 Privata tjänster 787.05 12.9 0.5 —0.1 —1.2 —0.3 —0.7 —1.1 —1 .2 Offentliga tjänstera 1 279.20 21.0 3.9 6.1 3.5 1.9 3.5 1.6 2.4 Summa tjänsteproduktion 3 339,34 54.8 1.3 1.9 0.5 0.5 0.9 —0.1 0.1 Totalt 6 095,88 100 0.2 —0.5 —0.9 —0.2 —0.2 —1 .1 —I .I

a Exkl. värnpliktiga.

Tabell 5.7 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1960—1980

1000-tal Procentuell årlig förändring

1975 l960— l965— 1970— 1975—1980 1965 '970 1975 Alt. | Alt. u Alt. m Alt, IV

Jordbruk och fiske 209 —6,2 —6.5 —3.2 —3.3 —3,7 —2.8 —3.0 Skogsbruk 61 —l .5 —5.0 —5.8 —4.0 —4_6 —3.7 —4.2 Industri ] 039 0.9 —0_6 —0.3 0.5 -0.6 0 —0.5 E|-. gets-. viirme- och vattenverk 29 0.6 0.1 0.4 —0.l —0.8 —0.4 —0,9 Byggnadsverksamhet 332 3.2 0.6 —2.1 —0.5 —0.3 0.2 0.2

Summa varu- och kraftproduktion 1670 —0,4 —1.6 —1.3 —0.3 —l.0 —0.5 —0.8

Varuhandel 508 1.4 1.1 0.1 —O.4 —l _1 —0,4 —O.8 , Samfardsel 270 0.5 0.7 0.6 0.4 —0.1 0.5 0.2 Bostadsförvaltning 27 8.4 2.3 0.2 0.6 1.1 1.6 l.4 Privata tjänster 530 0.9 1.2 —0.l 0.5 0 0.4 0.2 Offentliga tjänster" 985 4.9 7.4 5.4 2.7 4.3 2.9 3.7

Summa tjänsteproduktion 2 320 2.1 3.1 2.2 1.3 1.7 1.4 1.5 Totalt 3 990 0.8 0.8 0.6 0.6 0.6 0.6 0.6

a Exkl. värnpliktiga.

Tabell 5.8 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1960—1980

Förädlingsvärde per arbetstimme. Årlig procentuell förändring

1960— 1965

Jordbruk och fiske 5.9 Skogsbruk 4.6 Industri 7.1 El-. gas-. värme- och vattenverk 7.1 Byggnadsverksamhet 4.5

1965— 1970

7.6 11.8 7.3 6.5 3.5

1970— 1975

7.3 9.8 5 .9 7.0 4.9

1975—1980 Alt. I

5.0 6.5 5.9 6.0 3.0

Alt. II

5.0 6.5 5.8 6.0 3.0

Alt. III

5.0 6.5 6.3 6.0 3.0

Alt. IV

5,0 6.5 6.3 6.0 3.0

Summa varu- och kraftproduktion 7.1

Varuhandel 4.3 Samfardsel 5.4 Bostadsförvaltning —2.5 Privata tjänster 39 Offentliga tjänster 1.5

7.2 3.8 2.8 2.1 2.1 —0.2

6.2 3.4 7.1 1.6 2.3 0.2

5.5 3.9 2.0 2.0 2.1 —0.3 5.4 3.9 2.0 2.0 2.1

—0.4

5.7 4.1 2.0 2.0 2.3 —0.3 5.7 4.1 2.0 2.0 2.3 —0.3

Summa tjänsteproduktion 32 Totalt 5.1

1.9 4.5 2.3 4.1 1.5 3.3 1.3 3.1 1.7 3.5 1.6 3.4

Tabell 5.9 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1980

Milj. kr.. Årlig procentuell volymförändring 1968 års priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1974 1965 1970 1975

Alt. I Alt. 11 Alt. III Alt. IV

Jordbruk och fiske 1 348 10.6 —2.4 5.9 —1.6 —1.6 —I.6 —1.6 Skogsbruk 488 12.3 2.2 2.8 8.2 7.4 7.4 7.0 Industri 8 572 4.2 3.7 7.1 6.2 5.5 5.5 5.2 E|—_ gas-. värme- och vattenverk 3 500 3.9 4.9 2.3 5.1 5.1 5.1 5.1 Byggnadsverksamhet 821 6.1 0.2 —1.7 3.4 3.4 3.4 3.4

Summa varu- och kraftproduktion 14 729 5.1 3.1 5.1 5.3 4.9 4.9 4.6 Varuhandel I 933 10.7 0.2 —0.3 —2_4 —5.0 —5.0 —6.4 Samfärdsel 3 735 —0.7 2.9 2.6 —3.6 —4.3 —4.3 —4.7 Bostadsförvaltning 9 978 9.1 1.7 —1.4 2.8 2.7 2.7 2.6 Privata tjänster 2 465 10.8 10.0 4.7 1.5 0.8 0.8 0.4 Offentliga tjänster 6 036 9.7 8.0 —4.9 —0.7 2.7 —0.7 0.7 Summa tjänsteproduktion 24 147 7.9 4.1 —1.2 0.6 1.1 0.2 0.3 Totalt 38 876 6.9 3.7 1.0 2.6 2.7 2,2 22

Tabell 5.10 Bruttoinvesteringarnas fördelning 1960—1980 Procent av totala bruttoinvesteringar. 1968 års priser

Jordbruk och fiske

Skogsbruk

Industri

151-. gas-. värme- och vattenverk Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfardsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion Totalt

1960

2.9 0.9 20.7 9.5 3.1

1965

3.5 1.2 18.2 8.3 2.9

1970

2.5 1.1 18.2 8.7 2.5

1974 1980

Alt. I

Alt. 11

Alt. III Alt. IV

3.5 1.3 22.0 9.0 2.1 2.6 1.6 28.8 10.5 2.3 2.6 1.5 27.8 10.5 2.3 2.7 1.6 28.5 10.7 2.3 2.7 1.5 28.1 10.7 2.3

37.1

4.9 11.7 28.0 3.5 14.8

34.1

5.8 8.1 31.0 4.2 16.8

33.0

4.9 7.8 28.1 5.6 20.6

37.9

5.0 9.6 25.7 6.3 15.5

45.8

3.6 6.1 25.2 6.3 13.0

44.7

3.1 5.9 25.0 6.1 15.2

45.8

3.2 6.0 25.6 6.2 13.2

45.3

2.9 5.9 25.5 6.2 14.2

62,9 100 65.9 100 67.0 100 62.1 100 54.2 100 55.3 100 54.2 100 54.7 100

Tabell 5.11 Byggnadsinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1980

Milj. kr.. 1968 års

priser 1974

Årlig procentuell volymförändring

I 960— I 965

1965— 1970 1970— 1975

1975—1980

Alt. 1

Alt. 11

Alt. 111 All. IV

Jordbruk och fiske

Skogsbruk

Industri

IZI-. gas-_ mc- och vattcnxcrk Byggnadsverksamhet

Summa varu- och kraftproduktion

Varuhandel Samfärdsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster

Summa tjänsteproduktion

Totalt

175 80

2 528 2 684 118

3.4 2.1 —1.1 5.5 2.9 44 —7.7 4.1 4.2 —7.7

—0.1 0.9 7.8 2.3 1.4

—2.4 0 2.4 4.1 1.8 —2.4 0 2.4 4.1 1.8 -2.4 —0.3 2.0 4.1 1.8

5 585

567. I 003 9 959 1 296 5 069

2.3 9.9 2.6 9.1 7.9 8.7 3.5

—1.9 —l.4 1.7 11.7 7.4

4.6

—6.0 3.3 —1.4 1.1 —5.6

3.0

—4.7 —5.2 2.7 1.7 2.8

3.0

—4.7 —5.2 2.7 1.7 —0.5

2.9

—6.1 —5.6 2.6 1.3 0.8

17 894 23 479 8.5 7.1 3.5 3.5

4.4 4.9

2.0 2.2

1.1 1.6 1.3 1.7

Tabell 5.12 Maskininvesteringar m. m. inom olika näringsgrenar 1960-1980

Årlig procentuell volymförändring

priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1974 1965 1970 1975

Alt. I Alt. II Alt. III Alt. IV

Jordbruk och fiske ] 173 12.1 —3.7 7.1 —I.5 —1.5 —1.5 —I.5 Skogsbruk 408 18.7 5.2 3.1 9.4 8.6 8.6 8.1 Industri 6 044 7.0 3.5 6.7 7.5 6.8 6.8 6.5 121-. gas-. viirmc— och vattenverk 816 -1.1 7.2 2.5 8.1 8.1 8.1 8.1 Byggnadsverksamhet 703 7.0 1.7 —2.1 3.7 3.7 3.7 3.7

Summa varu— och kraftproduktion 9144 7.2 2.8 5.4 6.5 6.0 6.0 5.7

Varuhandel 1 366 11.5 1.9 3.1 —2.6 —5.2 —5.2 —6.6 Samfärdsel 2 732 —2.9 5.9 2.1 —3.4 —3.8 —3.8 —4.2 Bostadsförvaltning 19 . . 34.1 9.0 0 0 0 0 Privata tjänster 1 169 15.0 7.7 9.1 0.5 —0.2 —O.2 —0.5 Offentliga tjänster 967 18.6 12.0 —0.9 —1.2 2.1 —I.2 0.2

Summa tjänsteproduktion 6 253 5.6 6.5 3.1 —1.8 —2.0 —2.7 —2.9 Totalt 15 397 6.6 4.2 4.5 3.7 3.3 3.1 2.8

Anm. Ijordbrukets maskininvesteringar ingår investeringar i såväl avelsdjur som dikning. I skogsbrukets maskinin- vesteringar ingår investeringar i skogsvårdande åtgärder.

6. Efterfrågeutvecklingen

6.1. Bytesbalansen

Med hänsyn till den brist på extern balans som kännetecknar den svenska ekonomin under 1975 kommer bytesbalansens utveckling under prognos- perioden att bli av avgörande betydelse för långtidsutredningens avväg- ningsdiskussioner. Målsättningen för den externa balansen uttrycks i våra kalkyler i det 5. k. bytesbalanskravet. Tillsammans med den huvudsakligen efterfrågebestämda importutvecklingen bestämmer detta krav vilken export av varor och tjänster som erfordras för att målsättningen skall uppnås.

Vi har prövat två olika bytesbalanskrav i kalkylerna. Det första. som använts i alternativen I—IV. innebär att jämvikt i bytesbalansen skall vara uppnådd 1980. Saldot av utbytet av varor. tjänster och transfereringar mellan Sverige och utlandet skall alltså vara 0 detta år. Vi har emellertid också undersökt konsekvenserna av ett utvecklingsförlopp som skulle innebära att denna jämvikt uppnåddes redan innan 1980 och att vi under detta år amorterade en del av vår utlandsskuld. Storleken av amorteringen har för- utsatts vara drygt 4 miljarder kr.. dvs. ca 1 "n av BNP i löpande priser. Detta alternativ redovisas översiktligt i kapitel 4.

Bytesbalanskravet beräknas i löpande priser. Det kan uppfyllas både genom pris- och volymförändringar i utrikeshandeln. I våra kalkyler har vi emel- lertid gjort specifika antaganden om utvecklingen av export- och import- priserna. Därmed kan även bytesbalanskravet uttryckas i fasta priser och direkt användas i vår beräkningsmodell. Fastprisberäkningen redovisas i av- snitt 6.1.4. Övriga avsnitt beskriver utvecklingen i löpande priser.

6.1.1. Den historiska utvecklingen och den aktuella problemställningen

Sveriges bytesbalans försämrades kraftigt under senare delen av 1960-talet. 1970 uppgick underskottet till ca 1.5 miljarder kr. Genom att den ekonomiska politiken inriktades på att snabbt återställa balansen förbättrades bytesba- lansen kraftigt under 1971 och 1972. I avstämningen av 1970 års långtids- utredning beräknades att "strukturell" balans i stort sett hade uppnåtts 1972. 1973 års goda exportkonjunktur innebar en förstärkning av nettoställningen gentemot utlandet. Prishöjningarna på råvaror och framför allt olja som genomfördes 1973 och 1974 medförde emellertid en drastisk omsvängning. 1974 registrerades ett underskott som nu uppskattas till dryga 4 miljarder

kr. Effekterna av denna terms-of-tradeförsämring består också 1975 och troligen lång tid framåt. 1975 förvärras situationen ytterligare genom den konjunkturmässigt betingade kraftiga minskningen av vår export. Under- skottet på bytesbalansen 1975 kan komma att uppgå till 8 a 9 miljarder kr.

Utvecklingen av bytesbalansens olika delar kan i korthet beskrivas på följande sätt. Fram till mitten av 1960-talet uppvägdes ett underskott i handelsbalansen av ett överskott i tjänstebalansen. främst genom ett starkt positivt sjöfartsnetto. Transfereringarna var tämligen små. Mot slutet av 1960-talet inträffade dels en kraftig försämring av tjänstebalansen på grund av turistnettots utveckling. dels också en kraftig ökning av transfereringarna till utlandet genom ökningen av u-landsbiståndet. Dessa tendenser har i stort sett fortsatt under 1970-talets första hälft. Till dessa har sedan lagts variationerna i handelsbalansen.

Troligen måste vi för överskådlig framtid räkna med ett strukturellt un— derskott i trans/ereringsba/ansen. Främst beror detta på att u-landsbiståndet (inkl. biståndskrediter) bokförs här. Dänstebalansen belastas fortfarande av ett kraftigt negativt turistnetto. Här tillkommer under senare är starkt växande negativa netton av entreprenader och provisioner. För prognospe- rioden blir också sjöfartens speciella problem av stor vikt. Detta medför att mycket stora krav kommer att riktas mot vår handelsbalans. l utgångsläget visar denna mycket kraftiga underskott. till stor del orsakade av oljeprishöj- ningarna 1973 och 1974.

I det följande görs en genomgång av den troliga utvecklingen av trans— fereringsnettot och tjänstenettot. Härefter kan det krav som riktar sig mot handelsbalansen utskiljas.

6.1 .2 Transfereringsnettot

Transfereringsnettots utveckling 1975—1980 presenterasi tabell 6.1. Följande kommentarer kan göras till de olika posterna. Löner m. m. avser betalningar till utlandsplacerad personal i svenska företag resp. betalningar till utländska

Tabell 6.1 Transfereringsnettot 1970-1980 Milj. kr.. löpande priser

1970 1975 1980 Förändring

1970— 1975- 1975 1980 Löner m. m. —36 + 50 + 1 50 + 86 + 100 Räntor och utdelningar +85 500 —2 500 585 2 000 Licenser. royalties. patent —149 350 -500 201 — 150 U-landsbistånd (inkl. bi- ståndskrediter) —615 — 2 150 —4 150 — 1 535 — 2 000 Övriga transfereringar —340 650 —1 300 310 650 Korrigeringspost +400 + 400 +400 0 0

Summa transl'ereringar —6 5 3 200 —7 900 —2 545 —4 700 Vi

företags anställda i Sverige. Posten har varit ganska liten. Av bokförings- tekniska skäl redovisas emellertid under denna post lönertill SIDA-personal. som tjänstgör i Sverige som en inkomst. (Dessa löner bokförs sedan som en utgift under posten u-landsbistånd.) En trendmässig framskrivning. som redovisas i bilaga l ger ett överskott för löner m. m. med ca 150 milj. kr. 1980.

Posten räntor är tungt vägande och blir av speciell betydelse under pro- gnosperioden beroende på att våra nuvarande bytesbalansunderskott leder till en betydande upplåning i utlandet. Även om vi skulle uppnå jämvikt i bytesbalansen 1980 kommer vi givetvis att ha betydande räntekostnader för de lån som tagits upp fram till detta år. Som redovisas i bilaga 1 visar dessutom en genomgång av de räntekostnader för handelskrediter som vi mera regelmässigt tar upp i utlandet högre värden än motsvarande rän- teintäkter på handelskrediter som vi själva ger. Också för delposten ut- delningar verkar nettot vara negativt. Avkastningen på svenska investeringar utomlands tas hem i mindre utsträckning än utländska företags avkastning på investeringar i Sverige. Dessa beräkningar är emellertid mycket osäkra. Det är också möjligt att tidigare giltiga mönster inte längre gäller efter de omvälvningar som skett i det internationella betalningssystemet. Därför har ingen särskild nettokostnad för posten räntor och utdelningar utöver kost- naderna för finansiering av bytesbalansunderskotten upptagits i våra beräk- ningar av transfereringsnettot.

Räntekostnaderna för finansiering av bytesbalansunderskotten har beräk- nats på ett mycket enkelt sätt. Bytesbalansens underskott i löpande priser har beräknats för varje år under perioden l975—l980, varefter underskotten kumulerats.' Det har därefter antagits att den effektiva räntekostnaden skulle uppgå till 9.5 % på den ackumulerade skuldbördan.

Om man utgår från det av oss beräknade, hypotetiska utgångsläget för året 1975 skulle skuldbördan 1980 uppgå till drygt 20 miljarder kronor och rän- tekostnaden till ca. 2 miljarder.

Det faktiska. konjunkturpåverkade, underskottet för 1975 förefaller emel- lertid att bli mer än dubbelt så stort och ett nästan lika kraftigt underskott prognostiseras för 1976. Denna utveckling medför att vi under första delen av perioden 1975—1980 måste dra med oss avsevärt större ackumulerade un- derskott än som angivits ovan. Först i ett senare skede kan de tänkas mot- vägas av konjunkturella överskott så att den genomsnittliga utvecklingen blir den av oss förutsedda. För att i någon mån kompensera för den under- skattning av räntekostnaden som detta för med sig har beloppet 1980 jus- terats upp med 500 milj. kr. utöver vad som framkommer i den redovisade kalkylen.

Som tidigare nämnts har vi även mera överslagsmässigt prövat ett alter- nativ där ett överskott på bytesbalansen av storleksordningen drygt 4 mil- jarder kr. skulle uppkomma 1980. I detta fall upphör utlandsskulden att växa betydligt tidigare än enligt huvudalternativen. Räntekostnaden kan i detta fall uppskattas bli någon halvmiljard lägre 1980.

Beräkningarna avseende netto av licenser. rova/livs och patent beskrivs utförligt i bilaga 1. Det framgår där att utgifterna ökar betydligt snabbare än inkomsterna.

' Eftersom räntekost- naderna ingår i bytes- balansens underskott och måste finansieras genom upplåning måste beräkningen utföras i llera steg men får ändå en schablonmässig karaktär.

Att Sverige har ett underskott i betalningarna för licenser. royalties och patent kan förklaras av den internationella fördelningen av forskningsarbetet. Under 1960-talets slut utgjorde de totala forskningsutgifterna i Sverige ca 1.5 % av BNP. En internationell jämförelse visar att länder med en relativt stor forskningsinsats även har ett överskott på sin teknologibalans. En tolk- ning av denna statistik kan vara att Sverige importerar kunnande genom sitt underskott i handeln med licenser. patent och royalities. men återexporterar en betydande del av detta kunnande genom ett nettoutllöde på balansen för direkta investeringar vilka registreras på kapitalbalansen och således inte in- går i bytesbalansen. Underskottet i teknikhandeln med utlandet bekräftas även av patentstatistiken. som visar att det år 1971 var fler utländska patent som godkändes i Sverige än svenska patent som godkändes i utlandet. Hu- vuddelen av detta patentunderskott uppstod gentemot USA och Västtysk- land. De flesta svenska patent beviljades i Frankrike, Storbritannien och Norden. Denna spridning av de svenska patenten över världsmarknaden överensstämmer för övrigt väl med de svenska utlandsinvesteringarnas för- delning.

Den relativt omfattande ekonometriska analys som har gjorts anger att valutautflödet på denna transfereringspost skulle uppgå till ca 500 milj. kr. 1980.

U-landsb/srändot. För denna post har antagits att man under 1975 kommer upp till det s.k. ] procentsmålet, dvs. att anslagen till u-hjälp kommer upp till 1 % av BNP i löpande marknadspriser. Det har vidare antagits att målsättningen kommer att ligga fast under prognosperioden. Det har ock- så antagits att Utnyttjandegraden kommer att successivt stiga från ca 80 % 1975 till ca 100 % av anslagen 1980. Därigenom skulle utbetalningarna för u-landsbistånd uppgå till drygt 4 miljarder kr. 1980.

För beräkningarna av posten övriga irans/éreringar (inkl. försäkringar) re- dogörs i bilaga 1. Här har vi istort sett räknat med en trendmässig utveckling varigenom underskottet på posten skulle växa till ca 1 300 milj. kr. 1980. Den sedvanliga korrigeringsposren har också lagts in med ett oförändrat po- sitivt värde av 400 milj. kr.

En summering av ovanstående beräkningar ger vid handen att det negativa transfereringsnettot skulle öka från ca 3 200 milj. kr. 1975 till knappt 8 000 milj. kr. 1980. Särskilda kalkyler för alternativen l—Ill har utförts. Det visar sig emellenid att känsligheten i beräkningarna är så låg att det inte ter sig motiverat att arbeta med skilda transfereringsnetton i de olika alternativen. Ett undantag härifrån är ränteposten. Här är å andra sidan osäkerheten så stor att det av den anledningen knappast är meningsfullt att arbeta med skilda beräkningar.

6. 1 .3 Tjänstenettot

Beräkningarna av själar/Sliema! har gjorts utifrån de förutsättningar om sjö- fartens utveckling som redovisas i avsnitt 7.3.7. Det framgår där att två olika prognoser gjons för utvecklingen av handelsflottan under perioden. 1 det ena alternativet skulle investeringsvolymen minska med 7 ”a per år 1975—1980 och i det andra med ca 15 % per år. Det är detta senare alternativ

Tabell 6.2 Tjänstenettot 1970—1980 Milj. kr.. löpande priser

1970 1975 1980 Föränd-

ring

1970— 1975— 1975 1980 Sjöfartsnctto +2 114 +2 850 +3 000 +736 +150 Ö» riga transporter + 1 85 +60 —100 —125 —160 Resenctto —1 748 —2 350 —3 500 —602 —1 150 Övriga tjänster —888 —2 210 —3 500 —1 322 —1 290 Korrigeringspost +400 +400 +400 0 0 Summa tjänstenetto +63 —1 250 —3 700 —1 313 —2 450

som ingår i långtidsutredningens kalkyler. På basis av investeringsutveck- lingen har flottans "nuvärde" 1980 beräknats och ett försök gjorts att relatera dess förtjänstförmåga till detta nuvärde.

Kalkylen mynnar ut i att sjöfartsnettot skulle sjunka från 3 800 milj. kr. 1974 till 2 600 milj. kr. 1980. mätt i 1974 års priser. Det ter sig tämligen meningslöst att försöka göra någon prognos över fraktprisernas utveckling under denna period. I vårt beräkningssystem krävs emellertid också uppgifter i löpande priser. Vi har därför godtyckligt satt in samma prisutveckling for sjöfarten som för exporten och imponen i genomsnitt. Ett tal på ca 3 000 milj. kr. har därför införts som sjöfartsnetto 1980. Detta skulle i alla fall innebära någon ökningjämfört med utfallet för 1975 sådant det bedömts av konjunkturinstitutet i oktober 1975.

Posten övriga transporter är av en mindre storleksordning och har upp- skattats till ca —100 milj. kr. för 1980.

Rosonettot uppskattas 1975 till ca —2 350 milj. kr. i konjunkturinstitutets höstrapport. I bilaga 1 redovisas en relativt detaljerad ekonometrisk studie av utvecklingen av denna post. Beteckningen resenetto är delvis oegentlig då posten förutom resevaluta också innefattar den s. k. gränshandeln m. m. Viss icke-legal kapitalöverföring torde också registreras på denna post. Re- sevatutan är emellertid den dominerande delposten. Genom sjunkande re- lativpriser på transporter samt relativt sett lägre kostnader för uppehälle i utlandet kom resenettot att öka kraftigt fram t. o. m. 1972. Även den kraftiga invandringen under denna period torde ha bidragit till detta. Därefter har emellertid resenettot stabiliserats. Prishöjningen på transporter i sam- band med höjda oljepriser samt de snabbt stigande uppehållskostnaderna i utlandet har bidragit härtill. Kostnadsutvecklingen utomlands har särskilt påverkat gränshandeln.

Under prognosperioden torde skillnaderna i kostnadsnivån mellan Sverige och turistländerna ytterligare komma att reduceras. Inte heller torde några sänkningar av transportpriserna vara att vänta. Införandet av s. k. jumbojet torde ha inneburit att de största kostnadsbesparingarna redan gjorts. Å andra

sidan har reseposten en hög inkomstelasticitet varför man måste räkna med en förhållandevis kraftig ökning, i synnerhet i alternativ 1 med en snabb privat konsumtionsstegring. Under hänsynstagande till dessa förutsättningar har turistnettot beräknats komma att visa ett underskott på ca 3 500 milj. kr. 1980.

Posten övriga tjänster är av betydande storlek. Häri innefattas bl. a. ad— ministrationskostnader. provisioner och entreprenadarbeten. Underskottet på posten kan 1975 beräknas till dryga 2 miljarder kr. Denna post har ett nära samband med det internationella utbytet av varor och tjänster och med aktivitetsnivån över huvud taget. Byggnadssektorns internationalise— ring spelar också en betydande roll för posten entreprenadarbeten. intäkts— sidan växer här betydligt snabbare än kostnadssidan. Trots detta beräknas underskottet för hela posten övriga tjänster uppgå till ca 3500 milj. kr. 1980.

Även på tjänstesidan inläggs den sedvanliga korrlgeringsposten med 400 milj. kr.

Summeras ovanstående beräkningar över tjänstenettots delposter i löpande priser erhålls approximativt ett underskott 1980 på ca 3 700 milj. kr. Detta kan jämföras med 1975 då tjänstebalansen beräknas visa ett underskott på ca 1 250 milj. kr. enligt konjunkturinstitutets beräkningar.

Summeras det uppskattade underskottet i tjänsteutbytet med den be- räkning av transfereringsnettot som gjordes ovan kommer man fram till att handelsbalansen måste visa ett överskott 1980 på ca 12 000 milj. kr. för att balans skall uppnås. Konjunkturbedömningen från oktober 1975 visar på ett faktiskt underskott för 1975 på ca 4 miljarder kr. i handelsbalansen. 1 den kalkyl över utgångsläget 1975 som justerats för den speciella konjunk- tursituationens effekter på export och import (se avsnitt 5.1) är handelsba— lansen ungefär i jämnvikt.

6.l.4 Prisutvecklingen och bytesbalansens behandling i model/beräk- ningarna m. m.

Det transfereringsnetto som beräknats enligt ovan måste omräknas till 1968 års priser för att kunna användas i modellberäkningarna. Antaganden om prisutvecklingen på export och import har därför fått göras.

[ kapitel 2 redovisades de förutsättningar som ledde till att den inter- nationella prisutvecklingen förutsattes öka med drygt 3 ("0 per år 1975—1980. Man utgår från ett antagande om att den s. k. BNP—deflatorn kommer att öka med 5 % per år i OECD-länderna. De relativa priserna på råvaror (utom bränslen) förutses stiga något medan livsmedelspriserna samt priserna på färdigvaror skulle falla något jämfört med den allmänna prisnivån. Rela— tivpriset på olja förutsätts oförändrat.

Antagandet om den internationella prisutvecklingen har legat som grund för beräkningarna i långtidsutredningens prismodell (se avsnitt 6.3). Genom att en viss export och import förekommer även i de s.k. "skyddade" sek- torerna blir genomslaget på de svenska export- och importpriserna något högre. eller ca 3.2 % per år. Vi har vidare förutsatt att någon ytterligare för- ändring av terms—of-trade inte kommer att ske under perioden. Detta an- tagande gäller totala exporten och importen av varor och tjänster och ute—

sluter naturligtvis inte förskjutningar mellan olika delgrupper.] För importen av olja och bränslen har dock explicit förutsatts att dess prisutveckling kom- mer att följa den svenska exportprisnivån, dvs. dess relativpris kommer att bli oförändrat.

De gjorda prisantagandena kan användas för dellateringen av transfere- ringsnettot. Dellateringsproceduren kompliceras emellertid denna gång av att prisbasåret är 1968, dvs. en tidpunkt före de kraftiga förskjutningarna i relativpriserna och den terms-of—tradeförlust som oljeprishöjningarna förde med sig. lmportprisernas utveckling i relation till exportpriserna illustreras i följande tablå.

Implicita prisindex 1968 = 100

1973 1974 1975 1980 Total export 120,5 148,8 154.7 181 .0 Total import 124.5 163.4 1715 2009 lmportpris/exportpris 103.3 109_8 ] 10,9 1 1 1,0

Beräkningarna i 1968 års priser visar t. ex. ett överskott på balansen för varor och tjänster 1974 med ca 3 700 milj. kr. medan saldot i löpande priser innebar ett underskott på ca 2000 milj. kr. Den terms-of—tradeförsämring. som inträffat under perioden 1968—1974 måste även 1980 täckas in av ett exportöverskott i 1968 års priser. Hänsyn härtill har tagits vid omräkningen av bytesbalanskravet till fasta priser.

Av följande tablå framgår att bytesbalansen enligt modellberäkningarna i själva verket visar ett underskott 1980 enligt alternativ 1 med ca 250 milj. kr. och ett överskott enligt alternativen 11 och 111 med 400 a 500 milj. kr. Detta beror på att den använda dellateringsmetodiken inte träffat helt rätt. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna och i de antaganden som gjorts har dessa resultat accepterats och inte föranlett några förändringar i de ur- sprungliga förutsättningarna.

1 modellkalkylen framkommer prognostal för exporten och importen av tjänster som ej står i direkt samband med de beräkningar som redovisats ovan. Metodiken beskrivs i avsnitt 6.2 nedan. En avstämning mellan de båda kalkylerna måste ske. Ett särskilt problem utgör då fördelningen i modellen på varor och tjänster. Modellen följer nationalräkenskapernas prin- ciper för redovisningen vilket gör att en jämförelse med den vanliga be- talningsbalansstatistiken blir svår att göra. Några särskilda beräkningar av prisutvecklingen på de olika tjänsteposterna görs ej heller. 1 tabell 6.3 re- dovisas utvecklingen i fasta priser av export och import inom tjänstesek- torerna enligt modellresultaten.2 Om man schablonmässigt antar att pris- utvecklingen på tjänstesidan blir densamma som utvecklingen för totala exporten och importen erhålls som resultat ett tjänstenetto i löpande priser enligt modellen på mellan —3 600 milj. kr. (alternativ 111) och —5 400 milj. kr. (alternativ 1). Överensstämmelsen med den ovan redovisade fristående be— räkningen är alltså rimlig. Som framgår av tablån nedan implicerar denna beräkning ett överskott på handelsbalansen med mellan 12 000 och 13 000

' l avsnittet om privat konsumtion nedan förut- sätts priserna på turist— tjänster i utlandet växa snabbare än den allmän- na prisnivån. Detta anta- gande har ej tillåtits på- verka den här använda förutsättningen om totalt sett oförändrade terms- of—trade för varor och tjänster.

2 Den justeringen har dock gjorts att export och import av begagnade kapitalföremål, främst fartyg. som i nationalrä- kenskaperna och model- len tilläggs sektor 20, har förts över till handeln med varor.

Tabell 6.3 Import och export inom tjänstesektorerna enligt modellberäkningarna 1975-1980 Milj. kr.. 1968 års priser

Sektor 1975 1980 Alt. l Alt. lI Alt. III 20 varuhandel: export 200 260 260 260 import 480 700 670 660 netto —280 —440 410 400 21 samlärdsel: export 5 310 4 300 4 300 4 300 import I 890 1 860 I 790 I 760 netto +3 420 +2 440 +2 510 +2 540 23 privata tjänster: export 1 920 2 360 2 360 2 360 import ] 580 2200 I 910 I 910 netto +340 +160 +450 +450 24 import av turisttjänster 2 920 4 010 3 530 3 530

Tjänstescktorerna

totalt: export 7 430 6 920 6 920 6 920 import 6 870 8 770 7 900 7 860 netto +560 1 850 980 940

milj. kr. för att bytesbalanskravet skall uppfyllas.

Det måste än en gång påpekas att de antaganden om prisutvecklingen som gjorts självfallet inte får ses som gällande var och en av de olika delposterna för export och import. Inom den ram som det globala antagandet ger kan olika förskjutningar tänkas. En tänkbar sådan vore att en viss terms-of-tra- deförsämring skulle ske på tjänstesidan som uttryck för att pris- och kost- nadsutvecklingen inom de länder med vilka vån tjänsteutbyte är stort för- modligen kommer att bli snabbare än i Sverige. I nedanstående tablå sam- manställs beräkningarna enligt modellkalkylerna. omräknade till löpande priser. med transfereringsnettot. Som jämförelse visas även bytesbalansen 1974.

Milj. kr.. löpande priser

1974 1980 Alt. 1 Alt. ll Alt. lll Handelsbalans —2 344 +13 000 +ll 950 +11 950 T_jänstenetto + 376 5350 3 650 3 550 Translereringar —2 210 7 900 7 900 7 900 Bytesbalansen —4 178 (—250) (+400) (+500)

6.2. Utrikeshandel

6.2.1. Import

Importen av varor och tjänster har under 1950-talet ökat med i medeltal ca 7 % per år. under 1960-talet ökat med knappt 8 % per år och under första

Tabell 6.4 Import 1950—[975 Årlig procentuell förändring

1950— 1955— 1960— 1965— 1970— 1955 1960 1965 1970 1975 Import. varor och tjänster 6.7 7.2 6.9 8.5 5,7 Bruttonationalprodukt 3.3 3.4 5.1 4.0 2.9 Importelasticitet” 2.0 2.1 1.4 2.1 2.0

" lmportökning/Bruttonationalproduktsökning.

halvan av 1970-talet med knappt 6 % per år. allt räknat i fasta priser. Import- volymen har därmed i stort sett fördubblats under såväl 1950- som 1960-ta- let. Det är en nästan dubbelt så snabb ökning som ökningen av bruttonatio- nalprodukten. se tabell 6.4. Importens andel av den totala tillförseln. dvs. av import och bruttonationalprodukt. har därmed stigit från 15 % 1950 till 20 % 1960. 24 % 1970 och till 26 % 1975 om man räknar i fasta mottagarpri- ser. I anslutning härtill bör dock framhållas att de värden på imponen 1975 som ingår i redovisningen i detta avsnitt inte är grundade på den faktiska im- porten 1975 utan utgår från den justerade bild för detta år som närmare be- skrivits i avsnitt 5.1.

A tta/_vsntetod

Prognoserna av den framtida utvecklingen av importen har gjorts inom ramen för den modell som används i långtidsutredningen. Modellen beskrivs närmare i bilagan om långtidsutredningens ekonometriska modell. Importen i en sektor bestäms i modellen vanligen som en linjär funktion av ett antal variabler som uttrycker efterfrågan på import i sektorn. Antalet förklarande variabler varierar mellan 1 och 13. Med hjälp av utrikeshandelsstatistiken och input-outputundersökningen 1968] har den importerade andelen av efterfrågan bestämts. För en eller högst två efterfrågevariabler. nämligen de som står för de största andelarna av importen. har en marginell im- portbenägenhet skattats med regressionsanalys. En justering har gjorts för att undvika en tendens till underskattning av importen som ligger i metoden med linjära importfunktioner. Justeringen har gjorts med utgångspunkt från de residualer som erhålls vid importfunktionsskattningarna och har införts i importfunktionerna så att importelasticiteten bibehålls. Vidare har im- portfunktionerna anpassats så att de 1975 går igenom det importvärde som svarar mot det normalläge som beskrivs i inledningen. Funktionerna redo- visas i tidigare nämnda bilaga om modellen.

1 LU 70 och avstämningen av LU 70 användes importfunktioner2 av samma typ som de som redovisas här. En utvidgning har emellertid skett av antalet förklarande variabler för att på ett riktigare sätt återge strukturella förändringars inverkan på importen. En uppföljning av de prognoser som gjorts med tidigare använda funktioner tyder på att importen underskattats i LU 70 och i avstämningen. Störst är underskattningen för verkstadsindustri

lStatistiska meddelanden Nr N 1972144. SCB.

2 SOU 1973:21 . Svensk ekonomi fram till 1977. sid. 125 ff.

m. m. Den utvidgning av importfunktionerna och den nya metod för jus- tering för icke-linearitet som används här bör motverka denna tendens till underskattning.

Importen bestäms i modellen till 1968 års mottagarpriser. dvs. inkl. tullar. införsel- och kompensationsavgifter. indirekta skatter och handelsmarginaler på import. Skattningarna av parametrar baserar sig vanligtvis på tidsperioden 1959—1973. Vissa sektorer har behandlats på speciella sätt. Det framgår av redogörelsen för förändringarna 1975—1980 nedan.

Förändringar [ 960—1 980

Importen av varor och tjänster väntas i alternativ I—III öka med 5.2—6.4 % per år 1975—1980 räknat i 1968 års priser. se tabell 6.5. I alternativ IV som ej detaljredovisas i det följande — ökar importen med 4.7 % per år. Det innebär en dubbelt så snabb ökning som ökningen av bruttonationalprodukten. dvs. en importelasticitet på ca 2. Importen kommer därmed att 1980 uppgå till 28—29 % av den totala tillförseln. dvs. av import plus bruttonationalprodukt räknat i 1968 års mottagarpriser. Till skillnad från under 1950- och 1960-ta- len då importvolymen fördubblades per tioårsperiod beräknas den under 1970-talet bara öka med 70—80 %. De förändringstakter som anges i tabellen för 1970—1975 och 1975—1980 baseras på de justerade värden på importen som beskrivs i avsnitt 5.1. Importtillväxten 1975—1980 skulle bli 6 a 7 % per år räknat från den faktiska importnivån 1975.

1969 och 1970 steg importen mycket kraftigt med 15 % resp. 13 %. Det berodde bl. a. på att särskilt 1970 kännetecknades av ett ovanligt högt ut- nyttjande av landets produktionskapacitet. Produktionen här hemma gick inte att öka tillräckligt mycket för att möta efterfrågan. Importens öknings— takt 1965—1970 kom därför att vara betydligt högre än ökningstakten 1970—1975. Man kan säga att 1969 och 1970 fått en del av den importökning som vid ett jämnare utvecklingsförlopp skulle ha fallit på åren därefter. Detta har medfört att importens ökning 1970—1975 för flera sektorer är be- tydligt lägre än under 1960-talet. Det gäller t.ex. för livsmedel. textilier. gummivaror. grafiska och kemiska produkter. järn. stål och metall. trans- porter och turistande utomlands. se tabell 6.5. Under 1975—1980 förutses för några av dessa sektorer en återgång till en högre utvecklingstakt.

I alternativ I som innebär en snabbare ökning av privat konsumtion (3 % per år) och en långsammare ökning av offentlig konsumtion. väntas importen öka med 6.4 % per år. Vid en ökning av privat konsumtion med 2 % per år och en snabbare ökning av den offentliga konsumtionen. alternativ II. väntas importens ökningstakt dämpas till 5.3 % per år. Denna skillnad beror på att den privata konsumtionen ställer högre krav på import än den of- fentliga konsumtionen.

Alternativ 1 och II för utvecklingen 1975—1980 medför för vissa sektorer kraftiga skillnader i importens förändring. För andra sektorer påverkas im- portutvecklingen inte alls eller obetydligt av de olika alternativen. Vid al- ternativ I med den högre tillväxten i privat konsumtion ökar importen ca 1.5 % snabbare i dryckesvaru- och tobaksindustri och i övrig tillverknings-

Tabell 6.5 Import per sektor 1960—1980 1968 års priser

Sektor Andel Årlig procentuell förändring av total import I960— 1965— 1970-— 1975—1980 1975 1965 1970 1975

Alt. Alt. Alt. I 11 111 Jordbruk och fiske 3.9 1.5 4.2 1.1 0.7 —0.4 —0.4 Skogsbruk 0.1 —12.1 2.5 15.3 6.4 6.4 6.4 Extraktiv industri 4.0 4.8 13.6 4.4 6.2 5.2 5.0 Skyddad livsmedelsindustri 1.7 6.7 6.7 4.9 4.3 4.0 3.9 Konkurrensutsatt livsmedels- industri 3.3 6.1 7.0 5.3 5.9 4.8 4.8 Dryckesvaru- och tobaks- industri 0.9 13.0 6.7 5.1 3.5 2.1 2.1 Textil- o. beklädnads- industri 9.0 9.0 9.7 7.4 6.5 5.9 5.8 Trä—. massa- och pappers— industri 2.2 12.7 11.9 9.4 9.1 8.4 8.1 Grafisk industri 0.4 11.6 11.2 2.4 5.9 3.7 3.5 Gummivaruindustri 1.0 15.1 7.9 5.2 5.5 4.4 4.2 Kemisk industri 11.0 10.2 12.7 8.3 9.3 8.5 8.2 Petroleum- och kolindustri 4.9 4.5 6.1 —2.9 0.4 —0.6 —0.9 Jord— och stenindustri 1.7 8.2 5.5 7.9 7.1 6.0 5.9 Järn-. stål- och metallverk 7.0 2.1 6.3 3.0 5.3 4.3 4.1 Verkstadsindustri exkl. varv 32.0 8.8 7.5 7.4 7.9 6.9 6.8 Varv I .8 8 .3 —0.1 13.4 —2 .8 —3.8 —3.8 Övrig tillverkningsindustri 1.2 11.5 5.9 6.9 8.6 7.1 7.1 El-. gas—. värme— och vattenverk 0.1 37.3 32.6 —14.5 —27.2 —27.2 —27.2 Byggnadsverksamhet 0 — — — — — — Varuhandel" 1.5 2.8 8.9 10.2 8.0 7.1 6.8 Samlärdsel 3.6 8.5 116.4 3.9 —0.3 —l .1 —1.4 Bostadsförvaltning 0 — — — — Priva_tatjänstcr 3.0 —O.9 12.8 12.2 6.9 3.9 3.9 Utländska turisttjänster 5.6 10.1 11.4 2.2 6.6 3.9 39 Summa varor och tjänster 1000 6.9 8.5 5.7 6.4 5.3 5,2 Industri 82.1 7.5 8.1 6.1 6.8 5.9 5.8 Varorb 86.2 7.0 7.9 5.7 6.6 5.7 5.5 Tjänster" 13.8 6.7 12.7 5.3 5.2 3.1 2.9

” [enlighet med den nyckel mellan svensk näringsgrensindelning och klassificeringari utrikeshandelsstatisti- ken som tillämpas av statistiska centralbyrån inkluderas bl. a. begagnade båtar i sektorn varuhandel. De ingår därför även i summaraden för tjänster. [7 Exkl. begagnade båtar.

industri. Importen av övriga privata tjänster och av utländska turisttjänster ökar då ungefär 3 % snabbare än om privat konsumtion ökar med 2 % per år. Det beror dels på att stora delar av importen i dessa sektorer går direkt till privat konsumtion. dels på att utgiftselasticiteten för dessa varor och tjänster är hög dvs. att en förändring i den totala konsumtionen ger särskilt kraftiga förändringari konsumtionen avjust dessa varor och tjänster. Skillnaderna mellan alternativ 1] och 111 är mycket små medan däremot

alternativet IV leder till klart lägre ökningstakter. Några detaljberäkningar för detta senare alternativ redovisas dock inte här.

De största importsektorerna är 1975 verkstadsindustri exkl. varv. vilken står för 32 % av importen. kemisk industri ll %. textilindustri 9 % . järn—. stål- och metallverk 7 %. import av utländska turisttjänster 6 % och pe- troleum- och kolindustri 5 %. Procentandelarna avser importen i 1968 års priser.

Importen i verkstadsindustri exkl. varv beräknas öka med 6.8—7.9 % per år vilket är ungefär samma ökningstakt som under perioden 1960—1975 och något snabbare än för den totala importen. Importen består av bilar. ma- skiner. motorer. hushållsapparater. verktyg m. m. En stor del. 45 % 1968. av importen används som investeringar. En mindre del. 20 % 1968. går direkt till privat eller offentlig konsumtion. Verkstadsindustrin är en av de sektorer där en starkt ökande andel av den inhemska efterfrågan tillgodoses med im- porterade varor. Textil- och beklädnads-. jord- och sten- och övrig tillverk- ningsindustri samt varv är andra sådana sektorer. 36 % av den inhemska efterfrågan på verkstadsprodukter tillgodosågs 1970 med import. 1975 hade den andelen ökat till 42 % och 1980 väntas den vara 48 %. Den andel av verkstadsindustrins produktion som exporteras har ökat ännu kraftigare.

Importen av kemiska produkter som kemikalier. industrigaser. gödsel- medel. läkemedel. tvättmedel. plastvaror m. m. beräknas öka med 8.2—9.3 % per år i 1968 års priser. Det är en lägre ökningstakt än under 1960-talet men en något högre än under början av 1970-talet. Kemisk industri är den sektor som uppvisar den snabbaste importökningen. 3 % snabbare än den totala importen. Men då produktionen inom landet också ökar kraftigt så kommer inte andelen av den inhemska efterfrågan som tillgodoses med import att öka merän från 48 % 1975 till 50 % 1980.

Under 1960-talet ökade importen av textil. kläder. skor m. m. kraftigt med i medeltal drygt 9 % om året. Samtidigt slogs inhemska företag ut snabbt. 1960 fanns det 146000 anställda i textil- och beklädnadsindustrin och 1970 97 000. Dock var produktionsvolymen i stort sett oförändrad. Detta innebär en ökning av importens volym i förhållande till hemmaproduk- tionens. Importens storlek var 1960 30 % av hemmaproduktionens och 1970 60 %. Importen har därefter stigit ytterligare och beräknas 1975 vara över 80 % av hemmaproduktionen. Statens industriverk har beräknat att im- porten 1980 är ca 10 % större än hemmaproduktionen. Detta medför att hemmaproduktionen kommer att bli i stort sett oförändrad och att importen ökar med 5.8—6.5 % per år 1975—1980.

Importen av järn-. stål- och metallvaror ökade långsamt under början av 1960-talet. kraftigare under slutet av 1960-talet och återigen långsamt under början av 1970-talet. För 1975—1980 förutses en importökning med 4.1—5.3 % per år. Större delen av importen bestäms av behoven av insatsva- ror i järn-. stål- och metallverk och i verkstadsindustrin. Det är den relativt kraftiga produktionsökningen i dessa sektorer 1975—1980 som beräknas medföra den relativt kraftiga imponökningen. Den beräknade. kraftiga ök— ningen av den inhemska produktionen väntas inte ersätta importerade varor i någon större utsträckning före 1980.

Importen av utländska turisttjänster ökade med i medeltal nästan 11 % om året under 1960-talet. 1970—1975 ökade importen av dessa tjänster endast

2 %. Importen består huvudsakligen av svenska turistutgifter i ut- landet. I turistutgifterna räknas även en del av gränshandeln. dvs. svenskars inköp i Danmark. Finland och Norge. Gränshandelns storlek är beroende av relativprisförändringar mellan de nordiska länderna. Prognoserna för 1975—1980 baseras på ökningen av den totala privata konsumtionen och på en förutsättning om att relativpriset på de utländska turisttjänsterna i förhållande till privat konsumtion i Sverige ökar lika mycket mellan 1975 och 1980 som mellan 1970 och 1975. se avsnitt 6.3. Förutom svenska tu- ristutgifter i utlandet räknas till importen i denna sektor även svenska di- plomatutgifter i utlandet. sjöfartslöner samt matkostnader för ombordan- ställda. Däremot ingår inte biljettavgifter vilka betalas i Sverige för t. ex. charterresor. Importen av utländska turisttjänster väntas öka med 3.9—6.6 % per år 1975—1980.

Importen av bensin. eldningsoljor. motorbrännoljor. smörjoljor. koks m. m. har ökat med drygt 5 % per år under 1960-talet. Importens storlek är beroende av den produktionskapacitet vid raffinaderier och koksverk som finns i landet. 1967—1968 togs BP:s raffinaderi i Göteborg i bruk. vilket ökade kapaciteten kraftigt. 1974—1975 kom OKzs och TEXACO:s raffinaderi vid Brofjorden och NJAzs koksverk i Luleå igång. En utbyggnad av koks- verket i Luleå sker 1977—1980. Däremot har inte räknats med något ytter- ligare tillskott i raffineringskapaciteten före 1980. På basis av den studie som redovisas i bilaga 3 över den framtida åtgången av petroleum och kol har importens volym 1980 beräknats vara 65 % av hemmaproduktionen. 1960 var den 290 % och 1970 150 %. Importen väntas därmed bli i stort sett oförändrad fram till 1980. Däremot beräknas importen i extraktiv industri. vilken huvudsakligen består av råolja. öka med 5.0—6.2 % per år.

Ytterligare några sektorer kan behöva kommenteras. Det gäller t. ex. im- porten i skogsbruket. Den består huvudsakligen av massaved och sågtimmer. Importen bestäms med utgångspunkt från sektorstudien för skogsbruket. Studien tyder på att den inhemska tillgången på råvara för trä-. massa- och pappersindustri kommer att vara mindre än industrins behov. Man får därför räkna med en minskad export och något ökad import av sågtimmer. massaved och liknande produkter. Importen av elektrisk ström har varierat kraftigt de senaste åren på grund av variationer i de inhemska produk- tionsmöjligheterna. En särskild bedömning av importen 1980 har gjorts av konjunkturinstitutet oeh baseras på uppgifter från centrala driftledningen. Den tyder på att importen minskar till 1/5 av vad den är 1975. Vidare har hänsyn tagits till att sjöfarten beräknas bli av betydligt mindre omfattning de närmaste åren. varför importen i samfärdselsektorn har nedjusterats med drygt 1/2 miljard kr. 1980 i förhållande till det värde importfunktionen ger. Den skulle därmed minska med 0.3—1.4 % per år 1975—1980.

Sammanfattning

Importen av varor och tjänster beräknas 1975-1980 öka med 4.7—6.4 % per år i volym. Det är något långsammare utvecklingstakt än under perioden 1960—1975 då den ökade med 6.7 % per år. I alternativ 1 med 3 % årlig till- växt av den privata konsumtionen väntas importen öka en dryg procenten-

het snabbare per år än i alternativ II och 111 då den privata konsumtionen ökar med 2 % per år. ] alternativet IV ligger importens ökningstakt drygt 1/2 procentenhet lägre än i 11 och 111.

6.2.2 Export

Exportens volym har under 1960-talet mer än fördubblats. Den har ökat med i medeltal 8 % per år. Under första halvan av 1970-talet har exporten utvecklats betydligt långsammare huvudsakligen beroende på att exporten beräknas minska 1974—1975 med 7 a 8 %. Detta i sin tur är en följd av den kraftiga lågkonjunktur som f. n. råder i många av de länder vi exporterar till. t. ex. Storbritannien. Förenta staterna och Danmark. Exporten beräknas öka med i medeltal drygt 5 % per år 1970—1975.

LU:s modellberäkningar baseras emellertid på ett hypotetiskt värde på exporten 1975. som beräknats med hjälp av den trendmässiga ökning.n av exporten under senare år. se avsnitt 5.1. I detta hypotetiska fall. som är ut- gångspunkten för den fortsatta framställningen. ökar exporten 1970—1975 med 8 % per år liksom under 1960-talet. Exportens andel av bruttonational- produkten i fasta priser har därmed ökat från 18 % 1960 till 32 % 1975. Sena- re i detta avsnitt redovisas utvecklingen sedan 1960 samt prognoser fram till 1980.

A nalysmetod

Den framtida utvecklingen av export av varor och tjänster har beräknats inom ramen för den ekonometriska modell som används i långtidsutred- ningen. se avsnitt 1.6. I modellen blir exporten bestämd av de krav som man ställer på bytesbalansen för 1980. Det är den totala export som krävs dels som betalning för vår löpande import. dels för att åstadkomma den önskade förbättringen av vår utrikesbalans. Utrikesbalansens utveckling diskuteras i avsnitt 6.1.

Vid sidan av modellresultaten har exportprognoser för LU:s varusektorer även gjorts av konjunkturinstitutet. För de flesta sektorer baseras dessa på en bedömning av de marknadsmässiga förutsättningarna för svensk ex- port. För en del sektorer har dessa prognoser tagits som givna förutsättningar

Tabell 6.6 Export 1960-1975

1960— 1965— 1970— 1965 1970 1975 Export av varor och tjänster 7.6 9.0 8.2 Årlig procentuell volymförändring 1960 1965 1970 1975

Exportens procentandel av bruttonationalprodukten 18 20 25 32

även i modellberäkningarna. Detta gäller jordbruk och fiske. skogsbruk, skyddad och konkurrensutsatt livsmedelsindustri. dryckesvaru- och tobak- sindustri. textil- och beklädnadsindustri. petroleum- och kolindustri. varv samt el-. gas-. värme- och vattenverk. Även för tjänstesektorerna har ex- porten bestämts exogent i modellberäkningarna. Prognoserna för tjänste- exporten har gjorts inom finansdepartementet. Tillsammans svarar den på så sätt exogent bestämda exporten för ca 26% av den totala exporten 1975. Även i industrienkäten (se avsnitt 7 3. 3) har exportuppgifter samlats in.

Resten av den erlorderliga exporten måste komma från de stora varuex- portsektorerna verkstadsindustri exkl. varv. trä-. massa- och pappersindu- stri.järn-. stål-och metallverk. kemisk industri och extraktiv industri (malm) samt några mindre exportsektorer. Exportkravet fördelas på dessa sektorer med en nyckel som anger hur stor andel av exportkravet varje sektor förut- sätts bidra med.

Förändringar ] 960—1980

I det följande redogörs för det exportkrav som framkommer i långtids- utredningens modell och som därmed är konsistent med andra prognoser över utvecklingen av sysselsättning. produktion. konsumtion. import m. in. som redovisas i andra delar av detta kapitel. Här bör dock framhållas att de redovisade ökningstakterna baseras på det uppjusterade exportvärdet för 1975. Skulle man utgå från det faktiska och mycket lägre värdet för detta år kommer detta att höja ökningstakten 1975—1980 för totalexporten med inemot 2 procentenheter. De följande resultaten anknyter dock genomgåen- de till den trendmässiga utvecklingen.

För att uppnå de uppsatta målen för bytesbalansen krävs att exporten av varor och tjänster ökar med 6.2—7.7 % i volym per år 1975—1980. För varuex- porten innebär detta en ökning med 7.2—8.8 % per år. vilket är en öknings- takt som skall jämföras med de bedömningar som gjorts av efterfrågan på svensk varuexport. Den senare ger en ökning med ca 8 % per år. Exportens andel av bruttonationalprodukten i fasta priser skulle med dessa föränd— ringstakter öka från 32 ”0 1975 till 38 a 39 % 1980.

I alternativ I, dvs. vid en ökning av den privata konsumtionen med 3 % per år. krävs en ökning av exporten med 7.7 % per år. vilket är en något lägre ökningstakt än under perioden 1960—1975. I alternativ 1] och III med en ökning i privat konsumtion med 2 % per år krävs en årlig ökning av exporten med 6.6—6.7 % och i alternativ IV med 6.2 %. Exportkravet blir så- ledes ] % per år större i alternativ I än i alternativ II. Det beror på att den högre privata konsumtionen medför en högre import. som sedan via bytes- balanskravet medför en motsvarande högre export.

1975 svarar verkstadsindustri exkl. varv för 39 % av den svenska expor- ten. trä—. massa- och pappersindustri för 17 %. järn-. stål- och metallverk för 7 %. kemisk industri för 5 % och extraktiv industri för 3 %. På dessa sektorer ställs huvuddelen av exportkraven.

Verkstadsindustrins export behöver öka med 8,7—10 % per år. Det är en ökningstakt som är lägre än takten 1960—1975 men i linje med kon- junkturinstitutets prognoser och med branschens egen bedömning sådan den framkommer i industrienkäten. När det gäller trä-. massa- och pap-

Tabell 6.7 Export per sektor 1960—1980 1968 års priser

Sektor Andel av Årlig procentuell förändring

total export 1960— 1965— 1970— 1975 1980 1975 1965 1970 1975 Alt. 1 Alt. 11 Alt. 111 ' Jordbruk och fiske 1.3 11.3 —3.5 13.1 —6.2 —6.2 —6.2 Skogsbruk 0.3 15.5 13.6 —1 1.5 —7.2 —7.2 —7.2 Extraktiv industri 3.0 3.9 6.6 2.6 7.8 6.8 6.6 Skyddad livsmedelsindustri 0.7 2.9 3.9 —O.2 3.3 3.3 3.3 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 0.6 4.8 5.8 13.1 1.9 1.9 1.9 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0.1 10.8 11.2 10.9 1.4 1.4 1.4 Textil- och beklädnadsindustri 2.5 14.5 15.8 4.4 10.5 10.5 10.5 Trä-. massa— och pappersindustri 16.8 4.0 6.1 5.9!I 7.4 6.3 6.2 Grafisk industri 0.4 17.9 4.8 13.1 8.7 7.6 7.4 Gummivaruindustri 0.9 13.2 10.0 12.3 9.1 7.9 7.8 Kemisk industri 5.1 11.9 15.5 11.6 13.4 12.2 12.1 Petroleum-. och kolindustri 0.5 12.2 23.1 0.5!] —-0.1 —0.1 —O.1 Jord- och stenindustri 0.9 5.4 6.6 11.7 10.7 9.6 9.4 Järn-. stål- och metallverk 7.4 9.3 9.3 6.7 12.2 11.0 10.9 Verkstadsindustri exkl. varv 39.0 10.8 12.9 1 1.3 10.0 8.8 8.7 Varv 5.1 13.2 4.3 7.4!] —3.2 —3.2 —3.2 Övrig tillverkningsindustri 0.6 14.7 11.5 13.9 14.0 12.9 12.7 El—. gas-. värme- och vattenverk 0.1 15.4 —4.2 6.9 0.4 0.4 0.4 Byggnadsverksamhet — — — — — — — Varuhandelb 2.2 1 1.5 2.5 6.40 4.6 4.6 4.6 Samfärdsel 9.2 2.8 5.5 5.2 —4.1 —4.1 —4.1 Bostadsförvaltning — — — — — Privata tjänster 3.3 4.8 8.1 3.4 4.3 4.3 4.3 Utländska turisttjänster - — — — — — Summa varor och tjänster 100.0 7.6 9.0 8.2 7.7 6.7 6.6 industri 83.5 8.4 9.9 8.6 9.1 8.0 7.9 Varor" 85.2 8.5 9.7 8.6 8.8 7.8 7.7 Tjänsterb 14.8 4.0 5.9 6.4 —O.6 —0.6 —0.6

7 Förändringstakterna 1970—1975 ärjusterade för ett brott 1972 i tidsscrierna i det statistiska underlaget. 7 I enlighet med den nyckel mellan svensk näringsgrensindelning och klassiliceringar i utrikesstatistiken som illämpas av statistiska centralbyrån inkluderas bl. a. begagnade båtar i sektorn varuhandel. De ingår därför även summaraden för tjänster. * Exkl. begagnade båtar.

persindustrin är den ökning som krävs 6.2—7.4 % per år. Det är i stort sett samma ökningstakt som 1965—1975. konjunkturinstitutets prognos och in- dustrienkäten. För järn-. stål- och metallverk krävs en exportökning på 10.9—12.2 % per år vilket är i linje med konjunkturinstitutets prognos men något över industrienkäten. För kemisk industri krävs 12.1—13.4 % per år. Konjunkturinstitutets prognos och industrienkäten ger en ökningstakt inom det angivna intervallet. Den extraktiva industrin skulle behöva öka sin export med 6.6—7.8 % per år. en ökningstakt som ligger klart över de senaste femton årens ökningstakt.

Sammanfattning

Exporten av varor och tjänster beräknas behöva öka med 6.6—7,7 % i volym per år 1975—1980 för att jämvikt i bytesbalansen skall uppnås 1980. Det är en något långsammare ökningstakt än under perioden 1960—1975 då ex- porten ökade med drygt 8 % per år.

6.3 Privat konsumtion och priser

Den privata konsumtionen uppgår 1975 till ungefär 150 miljarder kr. i lö- pande priser. vilket är 52 % av BNP. Den privata konsumtionen ökade under 1960—1975 med i medeltal 3 % per år i volym. Räknat per capita blir ökningstakten något lägre då befolkningen under samma period ökat. Av tabell 6.8 framgår vidare att ökningstakten sjunkit för varje femårs- period. Konsumentpriserna har 1960—1975 ökat med i genomsnitt 5 % per år. Under 1960-talet var prisökningstakten 4 % per år medan den under 1970—1975 varit 8 % per år i genomsnitt främst beroende på effekterna av de kraftiga internationella prishöjningarna 1973—1975. Tillsammans innebär volym- och prisutvecklingen att den privata konsumtionen mätt i löpande priser ökade med i medeltal knappt 9 % per år 1960—1975.

Senare i detta avsnitt beskrivs mer ingående den privata konsumtionens utveckling 1960—1975. Vidare redovisas prognoser för den kommande fem- årsperioden. Samma definition av privat konsumtion och avgränsning mot offentlig konsumtion som i nationalräkenskaperna används här. Det innebär bl.a. att privat konsumtion i allmänhet avser konsumenternas inköp av varor och tjänster. Ett undantag är dock bostadskonsumtionen där man inte räknar inköpen av egna hem och fritidshus som privat konsumtion utan uppskattar ett nyttjandevärde av bostäderna som skulle täcka avskriv- ningar och räntekostnader både på lånat kapital och eget kapital. Det upp- skattade nyttjandevärdet ingår som en del av den totala privata konsum- tionen. Vidare ingår svenska medborgares utgifter i utlandet. medan ut- ländska medborgares inköp i Sverige har dragits ifrån vid beräkningarna av den totala privata konsumtionen.

Tabell 6.8 Privat konsumtion 1960—1975 Årlig procentuell förändring

1960— 1960— 1965— 1970— 1975 1965 1970 1975 Privat konsumtion. löpande pris 8.6 8.1 7.6 10.3 Konsumentpriser” 5.3 3.8 4.3 7.8 Privat konsumtion. volym 32 4.1 3.2 2.3 Konsumtionsvolym per capita 2.6 3.4 2.4 2.0

" Implicitprisindex för privat konsumtion.

A nalysmetod

Den totala privata konsumtionens utveckling 1975—1980 har i långtidsut- redningens kalkyler denna gång bestämts exogent. dvs. som en utifrån given förutsättning. Däremot bestäms den offentliga konsumtionen residualt. Det- ta är en skillnad mot tidigare utredningar. då den privata konsumtionen be— stämdes residualt.

Prognoserna över hur den privata konsumtionen fördelas på konsumtion av i olika sektorer producerade varor och tjänster framkommer emellertid som ett resultat av modellberäkningarna. Detta sker mot bakgrund av hur dels den totala privata konsumtionen, dels priserna på de olika varorna och tjänsterna utvecklas. Dessa två faktorer är inte de enda som i verk- ligheten förklarar konsumtionens utveckling. Men de har bedömts betyda tillräckligt mycket för att huvuddragen i den framtida konsumtionsbilden skall kunna förutses även om det förutsätter att konsumenternas preferenser kommer att förändras i samma takt som tidigare. Den privata konsumtionen av varor eller tjänster som produceras i en sektor bestäms därför i modellen i de l1esta fall som en linjär funktion av total privat konsumtion och re- lativpriset på sektorns produkter i förhållande till samtliga sektorers pro- dukter. I tabell 6.9 redovisas de utgifts- och priselasticiteter funktionerna ba- seras på. Funktionerna har i princip nedanstående form:

PCi = ai + bi PC + Cipi

Tabell 6.9 Utgifts- och priselasticiteter för privat konsumtion

Sektor Utgiftselasticiteta Priselasticiteth Jordbruk och fiske 0.5 —0.3 Skogsbruk — — Skyddad livsmedelsindustri 0.4 —0.3 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 1.1 —0.5 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0.8 —0.3 Textil- och beklädnadsindustri 0.6 —0.3 Trä-. massa- och pappersindustri 0.9 —l .0 Grafisk industri 1.1 -0.5 Gummivaruindustri 1.6 -l .0 Kemisk industri 1.4 —1.5 Petroleum- och kolindustri 2.0 —0.2 Jord- och stenindustri 0.8 -0.7 Järn-. stål- och metallverk — Verkstadsindustri exkl. varv 1.8 —0.5 Varv 3.7 —0.7 Övrig tillverkningsindustri 1.0 —0.3 El-. gas-. värme- och vattenverk 2.4 —0.2 Sam lärdsel 1.2 —0.3 Bostadsförvaltning" — — Privata tjänster 0.8 —0.2 Import av utländska turisttjänster 2.9 —1.2

" Utgiftselasticiteten anger hur många procent den privata konsumtionen i sektorn för- ändras när den totala privata konsumtionen ökar 1 %. b Priselasticiteten anger hur många procent den privata konsumtionen i sektorn föränd- ras när relativpriset ökar 1 %. ("Beträffande bostadskonsumtion. se avsnitt 7.3.8.

Beteckningarna har följande betydelse: PC, = privat konsumtion. sektor i

PC = total privat konsumtion Pi : relativpris. 1.00 för samtliga sektorer 1968 a.. bi och ci = parametrar.

(En detaljerad redovisning av resultat och estimationsförfarande ges i bilagan om långtidsutredningens ekonometriska modell.)

För skogsbruk och järn-. stål- och metallverk som har mycket små Ie- veranser till privat konsumtion har den angivna funktionsformen ersatts med en trendframskrivning. Den privata bostadskonsumtionen har beräk- nats med utgångspunkt från en analys av bostadsefterfrågan. vilket framgår av avsnitt 7.3.8. När det gäller konsumtionen av eldningsolja. bensin m.m. har hänsyn tagits till den neddragning i konsumtionen som med ganska lång eftersläpning kan antas följa på prishöjningarna 1973 och 1974. Dess- utom har inlagts en viss övergång från uppvärmning med olja till el och fjärrvärme. Detta i enlighet med de energistudier som statens industriverk har genomfört.

Prismode/l

En prismodell har utarbetats bl. a. för att få inbördes konsistenta antaganden om de relativpriser på privat konsumtion som används i konsumtionsfunk- tionerna. Prismodellen bygger på EPO-rapportens] teorier om pris- och lö- nebildning. De 23 LU-sektorerna har härvid i likhet med i EFG-rapporten grupperats i en konkurrensutsatt och en skyddad sektor med hänsyn till sektorernas beroende av den internationella prisutvecklingen. Som konkur- rensutsatta sektorer räknas skogsbruk och industri exkl. skyddad livsme- delsindustri och jord- och stenindustri. Som skyddade sektorer räknas jord- bruk. skyddad Iivsmedelsindustri. jord- och stenindustri. el-. gas-. värme- och vattenverk. byggnadsverksamhet och tjänstesektorerna. Prisutveckling- en i konkurrensutsatta sektorer bestäms i modellen av den internationella prisutvecklingen. Om den senare görs endast ett fristående antagande som redovisas i kapitel 2. Löneutvecklingen i konkurrensutsatta sektorer bestäms via antaganden om produktivitet och löneandel. Löneutvecklingen i skyd- dade sektorer följer den genomsnittliga löneutvecklingen i de konkurrens- utsatta sektorerna. Via produktivitet och löneandel bestäms prisutvecklingen ide skyddade sektorerna. Förutom dessa samband tar modellen även hänsyn till prisspridning via insatsleveranser mellan sektorer. En mer ingående be- skrivning av modellen redovisas i bilagan om långtidsutredningens eko- nometriska modell.

1 tabell 6.10 redovisas resultaten av relativprisberäkningar baserade på modellen. Beräkningarna utgår bl.a. från ett antagande om en internationell prisökning på totalt 3 % per år. Ökningen antas vara starkare för verk- stadsprodukter. vilka sedan 1968 uppvisat en starkare prisökning än genom- snittet och svagare för kemiska produkter och vissa andra sektorers produkter som uppvisat en svagare prisökning. Den internationella prisutvecklingen på råolja. eldningsolja. bensin m.m. antas följa de genomsnittliga världs-

' Edgren. Faxén. Odhner: Lönebildning och sam- hällsekonomi. Stockholm 1970.

Tabe116.10 Relativpris för privat konsumtion 1960-1980

1968 = 1.00 Sektor 1960 1965 1970 1975 1980 Jordbruk och fiske 1.00 1.07 1.02 1.12 1.11 Skogsbruk 0.96 0.97 0.96 _ — Extraktiv industri _ _ _ _ Skyddad livsmedelsindustri 0.88 1.00 1.01 1.05 1.07 Konkurrensutsatt livsmedels-

industri 1.22 1.07 1.01 1.04 1.03 Dryckesvaru- och tobaks-

industri 0.94 0.94 0.98 1.00 1.00 Textil—och beklädnads-

industri 1.15 1.05 0.94 0.83 0.77 Trä—. massa- och pappers-

industri 1.10 1.06 0.98 1.11 1.03 Grafisk industri 0.76 0.90 1.02 1.10 1.13 Gummivaruindustri 1.68 1.14 0.96 0.93 0.87 Kemisk industri 1.16 1.04 0.96 1.01 0.90 Petroleum- och kolindustri 1.28 1.02 0.93 1.34 1.34 Jord- och stenindustri 0.92 1.00 0.96 1.08 1.07 Järn-. stål- och metallverk _ _ _ _ _ Verkstadsindustri exkl. varv 1.12 1.05 0.96 0.93 0.90 Varv 0.86 1.00 1.05 1.18 109 Övrig tillverkningsindustri 1.02 1.04 0.94 1.04 0.97 El-. gas-. värme- och vattenverk 1.36 1.11 0.91 0.87 0.87 Byggnadsverksamhet _ _ _ _ _ Varuhandel _ _ _ _ — Sam fardsel 0.94 0.96 0.99 0.97 1 .05 Bostadsförvaltning'J 1.03 0.98 1.06 0.93 Privata tjänster 0.83 0.93 1.04 1.08 1.16 Utländska turisttjänster 0.95 0.99 1.00 1.07 1.14

Samtliga 1 .00 1 .00 1 .00 1 .00 1 .00

" Relativpris är beräknat som privat konsumtion i sektorn i löpande priser dividerat med privat konsumtion i sektorn i 1968 års priser. detta i sin tur dividerat med mot- svarande implicitetsindex för hela den privata konsumtionen. hBeträffancle bostadskonsumtion. se avsnitt 7.3.8.

marknadspriserna 1975—1980.

Relativpriset har för flera viktiga sektorer bedömts utanför modellen då de förenklingar som ligger i prismodellen bedömts som allt för grova eller då särskilda utredningar om prisutvecklingen funnits att tillgå. Det gäller exempelvis för grafisk industri där tidigare utredningar pekar på svagt ökande relativpris. Det gäller också för dryckesvaru- och tobaksindustrin där relativpriset i stor utsträckning bestäms av storleken på de indirekta varuanknutna skatterna. Oförändrat relativpris förutsätts för denna sektor. Även relativpriserna på energi och bostäder förutsätts vara ungefär oför- ändrade. För verkstadsindustri exkl. varv förutses en minskning av rela- tivpriset på privat konsumtion av samma storlek som 1970—1975 (som ovan framhölls antas dock export- och importpriserna i verkstadsindustrin stiga hastigare än andra export- och importpriser). För utländska turisttjänster förutses en ökning av relativpriset av samma storlek som 1970—1975.

Förändringar 1 960—1 980

Tre olika beräkningar av den privata konsumtionens utveckling 1975—1980 har gjorts. I den första. som svarar mot LU:s beräkningsalternativ I. prövas konsekvenserna av en årlig volymökning av den privata konsumtionen med 3 %. 1 den andra. som svarar mot alternativ II och 111. förutsätts den privata konsumtionen öka med 2 % per år. Räknat per capita innebär alternativ 1 en ökning med 2.8 % per år och alternativ II och 111 en årlig ökning med 1.8 %. Alternativ 1 innebär ungefär samma ökning som under 1960- talet. Alternativ [1 och 111 motsvarar ungefär ökningen under början av 1970- talet. 1 LU:s alternativ IV studeras effekten av en årlig ökning av den privata konsumtionen med 1.5 %. Dessa beräkningar redovisas emellertid inte i de- talj i detta avsnitt.

Genom att ATP successivt kommer att omfatta allt fler pensionärer och genom de standardhöjningar av pensionerna som har garanterats de folk- pensionärer som saknar ATP eller har låga ATP—belopp. beräknas pensio- närsgruppen årligen öka sin privata konsumtion med 4 % per person. Där- med blir utrymmet för en årlig ökning av den privata konsumtionen för övriga grupper i motsvarande mån lägre.

Konsumentpriserna beräknas öka med ungefär 4 % per år 1975—1980. Den beräknade prisökningen är ungefär densamma som under 1960-talet men be- tydligt lägre än under början av 1970-talet. Beräkningarna förutsätter en re- lativt långsam internationell prisutveckling på 3 % per år. Det är ungefär samma internationella prisökningstakt som under 1960-talet men väsentligt lägre än i början på 1970-talet. Tillsammans innebär volym- och prisutveck- lingen en ökningstakt i löpande priser på 7.1 % alternativt 6.4 % per år 1975—1980. Därmed skulle den privata konsumtionen komma att uppgå till över 200 miljarder kr. i löpande priser 1980.

Tabell 6.12 visar hur konsumtionen av olika sektorers varor och tjänster har utvecklats sedan 1960 och beräkningsresultaten för 1975—1980 enligt de tre alternativen. Resultaten på den redovisade detaljnivån är naturligtvis mycket osäkra och de måste tolkas med försiktighet. Ökningen 1975—1980 är särskilt kraftig. mer än 5 % per år i alternativ 1. för kemiska varor. gum- mivaror. verkstadsprodukter inkl. båtar. e1-. gas-. värme- och vattenverk och turistutgifter i utlandet. Dessa varor och tjänster varierar också mest vid för- ändringar i den totala konsumtionsökningen. De har de högsta utgiftselas-

Tabell 6.11 Privat konsumtion 1975—1980 Årlig procentuell löriindring

Alt. 1 All. 11 Alt. 111 Privat konsumtion. löpande pris 7.1 6.4 6.4 Privat konsumtion.volym 3.0 2.0 2.0 Konsumentpriser" 4.0 4.3 4.3 Konsumtionsvolym per capita 2.8 1.8 1.8

" Implicitprisindex för privat konsumtion.

Tabell 6.12 Privat konsumtion per sektor 1960—1980 1968 års priser

Andelar Årlig procentuell volymförändring av privat konsumtion 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1975 1965 1970 1975 Alt. 1 Alt. 11 och 111 Jordbruk och fiske 4.1 1.5 1.3 1.6 1.5 0.8 Skogsbruk 0.1 —5.0 —3.1 —4.1 —7.0 —7.2 Extraktiv industri 0 — — — Skyddad livsmedelsindustri 10.8 1.4 0.9 1.1 1.0 0.4 Konkurrensutsatt livsmedels- industri 5.5 5.9 4.1 2.1 3.2 2.0 Dryckesvaru- och tobaks- industri 8.3 5.0 3.7 2.1 2.3 1.3 Textil- och beklädnads- industri 9.7 4.9 1.9 2.2 2.1 1.3 Trä—. massa- och pappers- industri 1.6 8.1 3.2 —0.2 3.8 2.8 Grafisk industri 2.2 0.4 4.2 1.0 2.9 1.7 Gummivaruindustri 0.6 15.5 7.7 2.5 5.5 3.9 Kemisk industri 3.2 9.8 6.3 2.6 6.6 5.3 Petroleum- och kolindustri 3.7 10.4 8.5 -0.6 3.0 0.8 Jord- och stenindustri 0.3 4.2 2.7 0 2.5 1.6 Järn-. stål- och metallverk 0 O 0 0 O 0 Verkstadsindustri exkl. varv 9.4 8.4 2.9 6.3 5.3 3.5 Varv 0.6 8.4 14.4 6.4 10.3 7.3 Övrig tillverkningsindustri 1.4 5.1 3.9 1.4 3.2 2.1 El-. gas-. värme- och vattenverk 1.8 5.3 9.1 6.4 8.1 6.0 Byggnadsverksamhet 0 — — — — — Varuhandel 0 — — — — — Samlärdsel 4.4 4.1 4.2 2.9 3.0 1 .7 Bostadsförvaltning 16.9 2.5 2.9 2.2 2.4 2.4 Privata tjänster 12.4 2.9 1.4 2.1 2.0 1.0 Import av utländska turist- tjänster 3.1 10.1 11.4 2.2 6.6 3.9 Samtliga 100 4.1 3.2 2.3 3.0 2.0

ticiteterna (se tabell 6.9). Ökningstal klart under genomsnittet erhölls för pro— dukter från t.ex. jordbruk och skyddad livsmedelsindustri.

Den privata konsumtionen av livsmedel. drycker och tobak väntas öka med 1—1.9 % per år. Den privata konsumtionen av varor från den kon- kurrensutsatta livsmedelsindustrin. dvs. kaffe. margarin. vissa djupfrysta och konserverade varor m. m.. beräknas öka i takt med den totala privata konsumtionen. Däremot väntas konsumtionen av det som kommer från den skyddade livsmedelsindustrin. dvs. mjöl. bröd. mjölk. smör. socker m.m.. öka långsammare än hela den privata konsumtionen. Det senare gäller även för direktleveranserna från jordbruk och fiske. nämligen färsk fisk. ägg. färska grönsaker. frukt och potatis. Den privata konsumtionen av läskedrycker. öl. vin. sprit och tobak. väntas öka i något långsammare

takt än den totala privata konsumtionen. Tillsammans beräknas livsmedel, drycker och tobak fortsätta minska som andel av den totala privata kon- sumtionen. 1960 var 33 % av konsumtionen livsmedel. drycker och tobak och 1970 30 %. 1980 beräknas andelen vara ca 27 %. Priserna på livsmedel väntas stiga i takt med prisutvecklingen för andra varor och tjänster. Parallellt med de modellberäkningar som ger ovan nämnda resultat har den framtida livsmedelskonsumtionen analyserats ijordbruksstudien.l Där beräknas livs- medelskonsumtionen vara ungefär densamma 1980 som 1975 om man räk- nar hur mycket energi och protein varje person förbrukar.

Bostadskonsumtionen. dvs. hyror i flerfamiljshus och nyttjandevärdet av småhus och fritidshus. utgör 17 % av den privata konsumtionen. Denna konsumtionspost beräknas öka med 2.4 % per år. I denna ökning inräknas effekterna av en nyproduktion på ca 70000 lägenheter per år 1975—1980. varav över hälften i småhus. en ökning av utrymmesstandarden räknad i antal rum per person med 1 a 2 % per år och en minskning av de f. n. 450 000—500 000 omoderna eller halvmoderna lägenheterna med 1/4. Pris- utvecklingen för bostäder väntas följa den allmänna prisutvecklingen för privat konsumtion.

Kläder. tyger. skor och annat från textil- och beklädnadsindustrin står för nära 10% av hela den privata konsumtionen 1975. Andelen väntas minska till något över 9 % 1980. eftersom ökningen av konsumtionen av kläder och skor beräknas bli något mindre än av annan konsumtion eller 1.3—2.1 % per år. Prisutvecklingen väntas bli betydligt långsammare än för andra varor och tjänster. Orsaken är konkurrensen från lågprisländer. vilken väntas medföra en fortsatt ökning av importen och en minskad hem- maproduktion.

Den privata konsumtionen av energi m.m.. dvs. konsumtion av el. gas. bränsle till bostäder. bensin m. m.. beräknas 1975 utgöra drygt 5 % av den privata konsumtionen. Hushållens energikonsumtion ökade 1970—1975 med i medeltal bara 1 a 2 % per år beroende på en kraftig sänkning av energikonsumtionen 1974. Tidigare femårsperioder har den ökat med 8 a 9 % per år. 1975—1980 beräknas energikonsumtionen öka med 2.6—4.8 % per år. dvs. snabbare än den totala privata konsumtionen. Prisutvecklingen för energi m. m. väntas bli densamma som för den totala privata konsum- tionen. Det bör påpekas att ovan angivna förändringstakter ges i 1968 års priser och att de inte helt motsvarar förändringar i energienheter. Vidare bör även påpekas att energisektorerna 12 och 18 inte levererar enbart energi utan även t. ex. vatten.

Konsumtionen av verkstadsprodukter. varor som t. ex. bilar. båtar. kyl- skåp. TV-apparater. verktyg. husgeråd och instrument. utgör 1975 10 % av hela den privata konsumtionen. Andelen väntas öka något till ungefär 11 % 1980 på grund av den snabbare konsumtionsökningen för denna typ av varor än för andra. Ökningen väntas bli 5.3 % per år i alternativ 1. då den totala privata konsumtionen ökar med 3 % per år. Priserna väntas stiga något långsammare för verkstadsprodukter än för andra varor och tjänster eller med 3 a 4 % per år.

Konsumtionen av varor från andra delar av industrin än de som redan nämnts utgör drygt 9 % av den totala privata konsumtionen 1975. Det är varor från trä-. massa- och pappers-. grafisk. gummivaru-. kemisk. jord-

] Jordbruk. trädgårdsod- ling och fiske. Ds Jo 1975:3.

och sten- och övrig tillverkningsindustri samtjärn-. stål- och metallverk. An- delen beräknas stiga till 10 % 1980. Prisutvecklingen väntas bli betydligt långsammare för varor från dessa sektorer än för andra. Framför allt beror detta på en snabbare produktivitetstillväxt vid tillverkningen av dessa varor. Inom gruppen väntas konsumtionen stiga kraftigt för gummivaror och ke- miska varor. se tabell 6.12.

Resor med buss. järnväg. flyg m. m.. turistutgifter i utlandet samt post- och telekommunikationer väntas öka snabbare än annan konsumtion. I al- ternativ I ökar resor m. m. med 4.5 % medan den totala privata konsum- tionen ökar med 3 % per år. Andelen resor m. rn. som uppgick till 7.5 % av den totala privata konsumtionen 1975 väntas öka till inemot 8 % 1980. Prisutvecklingen väntas bli betydligt snabbare. ca 6 % per år. än den all- männa prisutvecklingen på privat konsumtion.

Övriga privata tjänster. dvs. utgifter för läkarvård. bank- och försäkrings— tjänster. reparation och service på bilar. restaurang- och kafébesök. under- hållning. radio- och TV-licenser. hår- och skönhetsvård m. m.. står för drygt 12 % av hela den privata konsumtionen 1975. Andelen väntas minska till strax under 12 % 1980. I alternativ 1 ökar konsumtionen av övriga privata tjänster med 2 % per år. Priserna beräknas stiga med ca 6 % per år. dvs. snabbare än priserna för hela den privata konsumtionen. Det beror på den relativt långsamma produktivitetsökning som väntas fram till 1980 i denna del av ekonomin.

6.4 Privata investeringar

Med privata investeringar avses i detta sammanhang såväl näringslivets investeringar som investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktie- bolag. De offentliga myndigheternas investeringar redovisas i avsnitt 6.7 och i tabellerna 5.9—5.12 redovisas den totala investeringsverksamheten. Nedan ges en översiktlig bild av de privata investeringarnas utveckling. För en mer detaljerad genomgång hänvisas till de olika näringsgrensavsnitten i kapitel 7.

Till underlag för bedömningarna 1975—1980 ligger för industrins och va- ruhandelns del enkätmaterial. som insamlats från olika företag om deras framtida investeringsplaner. För övriga näringsgrenar bygger prognoserna på planer och material som insamlats och bearbetats av fackdepartement. myndigheter och branschorganisationer. Dessa uppgifter har inte utan vidare kunnat användas för våra kalkyler utan har i vissa fall fått kompletteras med expertbedömningar. Som hjälp för dessa bedömningar har i vissa fall använts erfarenhetsmässiga samband mellan produktion och insats av ka- pital.

Två alternativa utvecklingstakter har beräknats för privata investeringar 1975-1980. vilka anknyter till alternativen I och II. dvs. de båda fallen utan arbetstidsförkortning. Vissa överslagsvisa beräkningar har visserligen gjorts över investeringsutvecklingen i alternativen III och IV. men med hänsyn till den stora osäkerheten i dessa kalkyler har de endast redovisats

Tabell 6.13 Privata bruttoinvesteringar 1960—1980 Årlig procentuell volymförändring

1960— 1965— 1970— 1975—1980 1965 1970 1975 Alt. 1 Alt. II

Jordbruk och fiske 10.6 —2.4 5.9 —1.6 —I.6 Skogsbruk 12.3 2.2 2.8 8.2 7.4 Industri 4.2 3.7 7.1 6.2 5.5 Extraktiv industri 10.8 0.3 7.2 6.7 6.7 Skyddad livsmedelsindustri 1.5 3.5 —1.8 2.7 1.8 Konkurrensutsatt livs- medelsindustri 11.4 2.1 —3.6 —3.0 —6.6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 11.2 10.9 —6.0 —7.1 —7.1 Textil- och beklädnads- industri 6.2 —8.6 4.7 —2.1 —4.9 Trä-. massa- och pappers- industri —2.8 6.7 9.2 5.5 5.5 Grafisk industri 10.1 5.0 —5.0 8.2 6.6 Gummivaruindustri 4.1 5.7 —12.8 8.6 6.4 Kemisk industri 13.0 7.0 2.8 11.4 8.4 Petroleum- och kolindustri —0.8 -8.9 50.9 —15.9 —15.9 Jord- och stenindustri 15.8 —7.3 9.5 6.5 4.7 Järn-. stål- och metallverk 2.0 2.7 6.2 16.4 16.4 Verkstadsindustri exkl. varv 6.2 5.5 6.9 7.0 6.3 Varv —12.8 9.1 51.9 —l9.0 —19.0 Övrig tillverkningsindustri 6.6 —2.6 5.0 —1.7 —1.7 El-. gas-. värme— och vattenverk 3.9 4.9 2.3 5.1 5.1 Byggnadsverksamhet 6.1 0.2 —1.7 3.4 3.4 Summa varu— och kraft- produktion 5.1 3.1 5.1 5.3 4.9 Varuhandel 10.7 0.2 —0.3 —2.4 —5.0 Samfardsel —0.7 2.9 2.6 —3.6 —4.3 Bostadsförvaltning 9.1 1.7 —1.4 2.8 2,7 Privata tjänster 10.8 10.0 4.7 1.5 0.8 Summa tjänste- produktion 7.4 2.6 0.2 1.0 0.5 Totalt 6.4 2.8 2.3 3.1 2.7

i de översiktliga tabellerna i kapitel 5.

I alternativ 1. som beräknats under antagande om en 3-procentig ökning av den privata konsumtionen. har kalkylerats med en ökningstakt för de privata investeringarna 1975—1980 på 3.1 % per år. Alternativ II.som baserats på en 2-procentig konsumtionsökning. innebär en ökning av dessa inves- teringar med 2.7 % per år. Jämfört med första delen av 1960—talet. då den årliga investeringsökningen var 6.4 %. är detta en låg ökningstakt men i förhållande till de närmast föregående femårsperioderna. då ökningstakten var i genomsnitt 2.5 %. innebär det en svag ökning i utvecklingstakten.

De privata investeringarnas andel av bruttonationalprodukten mätt i fasta

priser. ökade från 18,2 % 1960 till 19.8 % 1967. 1968 bröts den uppåtgående trenden och investeringskvoten har. med undantag för en nivåhöjning 1972. fortsatt att sjunka och ligger 1975 på 17.8 %. För 1980 beräknas en jämfört med 1975 nästan oförändrad eller något minskande investeringskvot i både alternativ 1 och 11.

Den låga ökningstakten för totala privata investeringarna 1965-1970 och 1970—1975 (2.8 resp. 2.3 % per år) liksom den sjunkande investeringskvoten beror till stor del på den kraftiga omsvängning i bostadsinvesteringarna som skedde i slutet av 1960-talet. Exkl. bostadsinvesteringar var utvecklings- takten för de privata investeringarna 3.3 % per år 1965—1970 och för 1970—1975 4.3 % per år.

En uppdelning av de privata investeringarna på dels byggnader och an- läggningar. dels maskiner resulterar. som framgår av tabellerna 6.14 och 6.15. i en årlig volymmässig tillväxttakt 1975—1980 för byggnadsinvesteringar på 2.5 % och för maskininvesteringar på 4 % i alternativ 1 samt 2.1 % resp. 3.4 % i alternativ 11. Vilket av alternativen man än väljer för 1980 beräknas således maskininvesteringarna öka betydligt snabbare än byggnadsinves- teringarna.

Som nämnts ovan och som framgår av tabell 6.13 innebär den gjorda investeringsprognosen en något högre ökningstakt än för 1970—1975. Ut- vecklingen för de olika näringsgrenarnas investeringar visar emellertid sam- ma mönster som för denna period. dvs. en betydligt snabbare ökningstakt för de varu- och kraftproducerande sektorerna än för tjänstesektorerna. För- hållandena var de motsatta under 1960-talet då investeringarna inom tjäns- tesektorerna ökade snabbare. med 5 % per år jämfört med 4.1 % per år

Tabell 6.14 Privata byggnadsinvesteringar 1960—1980

Milj. kr.. Årliga procentuell volymförändring

1968 års priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1974 1965 1970 1975

Alt. 1 Alt. 11

Jordbruk och fiske 175 3.4 4.4 —0.1 —2.4 —2.4 Skogsbruk 80 2.1 —7.7 0.9 0 0 Industri 2 528 —1 .1 4.1 7.8 3.1 2.4 El-. gas-. värme- och vattenverk 2 684 5.5 4.2 2.3 4.1 4.1 Byggnadsverksamhet 118 2.9 —7.7 1.4 1.8 1.8 Summa varu- och kraft- produktion 5 585 2.3 3.5 4.6 3.3 3.0 Varuhandel 567 9.9 —1.9 —6.0 —1.9 —4.7 Samfärdsel 1 003 2.6 —1.4 3.3 —4.1 —5.2 Bostadsförvaltning 9 959 9.1 1.7 —1.4 2.9 2.7 Privata tjänster 1 296 7.9 11.7 1.1 2.4 1.7 Summa tjänste- produktion 12 825 8.4 1.9 —1.0 2.0 1.6

Totalt 18 410 6.7 2.3 0.6 2.5 2.1

Tabell 6.15 Privata maskininvesteringar m.m. 1960—1980

Milj. kr.. Årlig procentuell volymförändring

1968 års priser 1960— 1965— 1970— 1975—1980 1974 1965 1970 1975

Alt. 1 All. 11

Jordbruk och fiske 1 173 12.1 —3.7 7.1 —1.5 —1.5 Skogsbruk 408 18.7 5.2 3.1 9.4 8.6 Industri 6 044 7.0 3.5 6.7 7.5 6.8 E1-. gas-. värme- och vattenverk 816 —1.1 7.2 2.5 8.1 8.1 Byggnadsverksamhet 703 7.0 1.7 —2.1 3.7 3.7 Summa varu- och kraft- produktion 9 144 7.2 2.8 5.4 6.5 6.0 Varuhandel 1 366 11.5 1.9 3.1 —2.6 —5.2 Samfärdsel 2 732 —2.9 5 .9 2.1 —3.4 —3.8 Bostadsförvaltning 19 - 34.1 9.0 0 O Privata tjänster 1 169 15.0 7.7 9.1 0.5 —0.2 Summa tjänste— produktion 5 286 0.9 8.0 4.1 —2.0 —3.0 Totalt 14 430 6.0 3.5 5.0 4.0 3.4

Anm. I jordbrukets maskininvesteringar ingår investeringar i såväl avelsdjur som dikning. I skogsbrukets maskininvesteringar ingår investeringar i skogsvårdande åtgärder.

för de varu- och kraftproducerande sektorernas investeringar. Den omkast- ning som skedde 1970-1975 var främst en följd av den snabba investe- ringsökningen inom industrin med 7.1 % per år. Att tillväxttakten blev så hög berodde bl. a. på en snabbare ökning av miljövårdsinvesteringarna för vissa industribranscher än tidigare. Dessa beräknades för femårsperioden 1970—1974 motsvara ca 5 % av de totala investeringarna inom industrin. Även om en så kraftig investeringsökning inte kalkyleras för prognospe- rioden är det fortfarande industriinvesteringarnas utvecklingstakt som ligger bakom varu- och kraftproduktionens relativt höga utvecklingstal. Beräkningen av industrins investeringsutveckling utgår från en enkät- undersökning utförd av industriverket och statistiska centralbyrån. Erfa- renheter från tidigare industrienkäter har visat att företagen vanligtvis un- derskattar det framtida investeringsbehovet och att underskattningen ten- derar att växa med planperiodens längd. För att undvika underskattningar har man i enkäten till 1975 års långtidsutredning använt en något annorlunda frågeteknik än tidigare. Trots detta kan en tydlig nedgång iakttas för pe- riodens två sista år. Industrienkätens resultat har med olika metoder. för vilka redogörs i avsnitt 7.3.3. omräknats till trolig investeringsutveckling för de olika alternativen. Beräkningarna visar för alternativet med hög privat konsumtion en ökning av totala industriinvesteringarna 1975—1980 med i

genomsnitt 6,2 % per år. I alternativet med lägre ökningstakt för privat konsumtion beräknas ökningen bli 5,5 % per år.

Investeringarna inom energisektorn antas för prognosperioden komma att öka i betydligt snabbare takt än tidigare. Den snabba utvecklingen är en följd av att investeringarna i el- och värmeverk beräknas öka med i genomsnitt 6, (?r) per år. Av ökningen inom elverk är närmare hälften hän- förlig till den höga utbyggnadstakten för kärnkraft. På grund av den betydligt lägre ökningstakten för investeringar i vattenverk beräknas ökningen för sektorn som helhet till 5,1 % per år 1975—1980. En utförligare beskrivning av energisektorns förväntade investeringar finns i avsnitt 7.3.4.

De återhållsamma resurskrav som ställs från tjänstesektorerna vad gäller investeringsomrädet 1975—1980 beror bl. a. på den tilltagande minskningen för varuhandelns investeringar samt på den omkastning som. jämfört med de två tidigare femårsperioderna, skett för investeringar inom samfärdsel- sektorn.

När det gäller varuhandelns framtida utveckling bygger bedömningen på en studie som Handelns utredningsinstitut utfört för 1975 års långtids- utredning. Enligt denna beräknas den minskning, som kunde iakttas redan 1970—1975, fortsätta även under prognosperioden. Förklaringen till detta är den tidigare höga investeringsaktiviteten och strukturomvandlingen inom varuhandeln, som nu förväntas medföra vissa mättnadstendenser speciellt beträffande detaljhandelns nyetableringar.

För samfärdselsektorn kan den kraftiga minskningen för 1975—1980 jäm- fört med 1970—1975 till största delen förklaras av de drastiska svängningarna i handelsflottans investeringar. Förväntningarna i början av 1970-talet om västvärldens kommande oljekonsumtionsökning utlöste kraftiga investe- ringar i framför allt tankfartyg under 1974 och 1975. Händelserna på 0]- jemarknaden hösten 1973 och den internationella konjunkturnedgången har medfört ett betydande överskott på tanktonnage. investeringarna inom re- derinäringen kan därför väntas bli obetydliga under större delen av pro- gnosperioden. En viss uppgång i handelsflottans investeringar kan dock för- väntas i slutet av 1970-talet. Bland övriga delsektorer inom samfärdsel- sektorn visar även investeringar inom luftfarten och i tunnelbanor en kraftig minskning 1975—1980. Nedgången kan för luftfartens del förklaras av att förhållandevis stora projekt. såsom den nya flygplatsen för Göteborgsre— gionen och den nya utrikeshallen vid Arlanda. väntas bli färdigställda under den tidigare delen av prognosperioden. För övriga delsektorer anges en jämn trendmässig ökningstakt.

Utvecklingen för bostadsinvesteringarna för senare delen av 1970-talet är dels baserad på resultat som framkommit ur den pågående boendeut- redningens arbete. dels beräkningar baserade på nationalräkenskapsmaterial. Boendeutredningen förutser en lägre hushållsbildning än tidigare men ett ungefär oförändrat nyproduktionsbehov för att ersätta avgångna lägenheter. Den årliga nyproduktionen har beräknats ligga på ca 75 000 lägenheter. Den kalkyl som utförts inom långtidsutredningen och som baserar sig på na- tionalräkenskapsmaterialet ligger relativt väl i linje med boendeutredningens resultat och innebär för permanenta bostäder en investeringsökning

1975—1980 med i genomsnitt ca 2 % per år. Detta motsvarar en nybyggnation om 70 000—75 000 lägenheter. Inkluderas fritidshusen blir investeringsök— ningen drygt 2,5 % per år. En mindre variation i utvecklingstakten har antagits för de olika alternativen när det gäller modellberäkningarna. I avsnitt 7.3.8 diskuteras närmare i hur hög grad alternativen för privat konsumtion kan tänkas påverka bostadsbyggandet.

6.5 Lager

Variationerna i lagerinvesteringar år från år har varit betydande. I diagram 6.1 återges de faktiska lagerförändringarna från 1959. mätt i 1968 års priser.

v- åw—v—r —

1980

Av diagrammet framgår ett tydligt konjunkturmönster och att konjunk- turvariationerna återkommer med påtaglig regelbundenhet. Fluktuationerna tenderar vidare att öka över tiden. Orsakerna till de registrerade lagerför- ändringarna är ofta mycket komplicerade och svåra att klarlägga. Den höga nivån för 1974 kan delvis förklaras av den ökade oljelagringen detta år och av att stora delar av spannmålsskörden fortfarande fanns kvar i lager vid utgången av 1974. För 1975 har en ofrivillig lageruppbyggnad av osålda exportvaror samt till viss del även det i början av året beslutade lagerstödet

Diagram 6.1 Lager/öländ- ringai' 1959—1975. I 968 års priser.

Diagram 6.2 Lagms/ncken i proven! (IV bruttoproduk- rianen. lota/I och inom vissa sektorer I 959—[ 975 . 1968 års priser.

' Att skogsbruket inte medtagits beror på att tillgängliga lagerstocksbe- räkningar för denna bransch inte är jämförba- ra med dem för övriga näringsgrenar.

21

20

% Lager i industrin

.t

19'

18'4

17'

16A

15

69" 68.*— 67: 661 65,

64

1960

1965

% Lager i varuhandeln 703

1 l

4

634

62

61— 604 591

58

24

l _

[i'w' , 'i 1

1960

19651

V

'..

l

1970

1970

% Totala lagren (exkl. skogsbruket)”

1975

1975

1980

11980

bidragit till de höga Iagerinvesteringarna. På grund av lageruppbyggnadens stora roll för den totala ekonomin är det av stor betydelse vilka antaganden som görs för dess utveckling under prognosperioden. Vad som eftersträvas är att beskriva en utveckling där samma andel av resurserna används till lagerbildning i såväl början som slutet av perioden. Här har därför valts att göra en framskrivning av det mönster av femåriga lagercyklar som kunnat observeras sedan slutet av 1950-talet. Lagerförändringarna 1980 skulle där- med komma att ligga på samma höga nivå som 1975.

Det trendmässiga samband mellan lagerstock och produktion som kunnat iakttas under den historiska perioden har antagits komma att gälla även för prognosperioden. Av diagram 6.2 framgår hur lagerkvoten, dvs. re- lationen mellan lagerstock och bruttoproduktion utvecklats sedan 1959 dels totalt, dels för olika näringsgrenar. Av diagrammet framgår tydligt såväl den trendmässiga utvecklingen som det cykliska mönstret.

Kalkylmässigt har lagerökningen 1980 satts till 4 100—4 800 milj. kr.. be- roende på vilken utvecklingstakt man väljer för privat konsumtion 1975—1980.

6.6 Offentlig konsumtion

6.6.1 Å rerblick

Den fortgående samhällsutvecklingen har inneburit ständigt ökade krav på utbyggnad och förbättringar inom områden som utbildning, sjukvård, so- cialvård. rättsväsen osv. Statens och kommunernas insatser på dessa och andra offentliga konsumtionsområden har också ökat kraftigt och den of- fentliga konsumtionen tar nu i anspråk en betydande del av det totala pro— duktionsresultatet. För innebörden av begreppet offentlig konsumtion re- dogörs närmare i avsnitt 73.10.

Den totala offentliga konsumtionen beräknas 1975 uppgå till 71100 milj. kr i löpande priser, varav den statliga konsumtionen utgör ca 35 % och den kommunala 65 %. I nedanstående tablå anges den offentliga kon- sumtionens procentuella andel av bruttonationalprodukten dels i löpande, dels i 1968 års priser.

1960 1970 1975

Löpande priser 15,8 21.4 24.7 1968 års priser 19.0 21.0 21.4

Som framgår har andelsökningen varit avsevärt snabbare i löpande än i fasta priser. Detta beror på att den offentliga tjänsteproduktionen har en ogynnsammare prisutveckling än landets totalproduktion.l De kalkyler för

* Nationalräkenskapernas värderingsprinciper för konsumtion och produk- tion av offentliga tjänster har också betydelse i det- ta sammanhang; se av- snitt 7.3.10.

den offentliga sektorn som presenteras i det följande. liksom även i avsnitt 7.3.10 avser alla den volymmässiga utvecklingen. Endast i kapitel 8 om ft- nansiell utveckling utförs beräkningar i löpande priser. varvid givetvis den ovan nämnda relativa prisstegringen för offentlig konsumtion har beaktats.

Under hela 1960-talet ökade den offentliga konsumtionen i en relativt hög takt. Den genomsnittliga årliga ökningen uppgick till 5.4 % 1960—1965 och till 5,7 % 1965—1970. Ökningstakten avmattades dock under 1970-talets första hälft då den beräknats uppgå till 3,3 % per år.

Den indelning i delsektorer som i LU genomgående tillämpas för den offentliga sektorn är baserad på verksamheternas ändamål, dvs. utbildning, hälso- och sjukvård, socialvård. rättsväsen. försvar etc. I tabell 6.16 (avsnitt 6.6.3) anges den ändamålsvisa utvecklingen dels under perioden 1965—1970. dels under den senaste femårsperioden 1970—1975. Under båda perioderna har vårdområdena. dvs. sjukvård och socialvård, utgjort de mest expansiva inslagen. Den övervägande delen av dessa områden tillhör den kommunala sektorn. Den snabba utbyggnaden på dessa områden förklarar också till stor del att den kommunala konsumtionen ökat betydligt snabbare än den statliga. Härtill kommer att omfattande reformer under 1960-talet har genomförts inom skolan. som också ligger under kommunalt huvudman- naskap. Den statliga konsumtionens utveckling har samtidigt i hög grad påverkats av att försvaret, som är det största statliga konsumtionsområdet, har haft en i stort sett oförändrad volym under 1965—1970 och endast svag tillväxt 1970—1975.

6.6.2 Uppläggning av kalkylerna för 1975—1980

Som framgått av den tidigare redogörelsen för LU:s metodik (avsnitt 1.6) har kalkylerna för den offentliga sektorn denna gång fått en annan upplägg- ning än i föregående utredningar. Själva uppläggningen av analysen präglas nu av den offentliga sektorns karaktär av handlingsparameter. Någon be- dömning av sektorns mest sannolika utveckling görs inte.

Flera skäl talar för en sådan uppläggning. Det finns inga fastställda planer för den statliga sektorns utveckling på fem års sikt. En kalkyl kan således inte förankras i befintligt planmaterial. Den avgörande omständigheten är emellertid inte prognossvårigheten utan att avvägningen mellan offentliga insatser och annan resursanvändning i så hög grad är föremål för politiska överväganden. LU:s syfte — att ge underlag för en politisk avvägningsdis- kussion — torde då bäst tjänas genom analyser av konsekvenserna av flera olika utvecklingsalternativ.

Vi har i LU-beräkningarna strävat efter att ange realistiska ramar för en sådan avvägningsdiskussion. Den offentliga konsumtionens ökning under prognosperioden tänkes nämligen bestå av två delar: en som framstår som näst intill nödvändig med hänsyn till samhällsutvecklingen och till tidigare politiska bindningar. och en som kan varieras och påverkas av nya politiska ställningstaganden under perioden. Genom att beräkna en s. k.

baskalkyl har vi försökt fånga in den "nödvändiga” delen av denna ökning. Baskalkylen skall således ange den offentliga konsumtionsutveckling som mer eller mindre automatiskt följer av befolkningsförändringar. politiska åtgärder som redan är kända etc. En närmare redogörelse för baskalkylens innehåll och konstruktion ges i avsnitt 6.6.3.

Baskalkylen beräknas exogent, dvs. utanför den ekonometriska modellen, på grundval av fristående information. Det utrymme för offentlig konsum- tion som uppkommer utöver baskalkylen är däremot endogent bestämt, dvs. det framkommer som ett resultat av modellberäkningarna. Den ut- veckling av offentlig konsumtion som på detta sätt beräknats i de olika LU—alternativen diskuteras i avsnitt 6.6.4. Därefter presenteras också be- räkningsresultaten för den offentliga verksamhetens olika delområden (än- damål). Dessa ändamålsvisa uppgifter baseras delvis på rent beräknings- tekniska antaganden, och utgör självfallet varken några prognoser eller ställ- ningstaganden. Resultaten i denna del bör snarare uppfattas som en illu- stration i räkneexemplets form av vad som kan inrymmas i den totala kon- sumtionsutveckling som framkommer i de olika alternativen.

6.6.3 Baskalkylen

Den s.k. baskalkylen för statlig och kommunal konsumtion skall som nämnts tjäna till att ange en lägsta möjliga nivå för den offentliga kon— sttmtionen. Det principiella innehållet i denna kalkyl kan beskrivas som en kombination av följande tre komponenter:

(a) Förändringar som följer automatiskt av förskjutningar i befolkningens åldersstruktur och regionala struktur i kombination med kravet på oför- ändrad standard för de offentliga tjänsterna

(b) Förändringar som följer av politiska beslut och åtaganden som är kända vid prognostillfallet

(c) En successiv standardhöjning i det offentliga tjänsteutbudet som inte har direkt reformkaraktär och som är svår att påverka politiskt på grund av det starka efterfrågetrycket för offentliga tjänster. — Till en viss del för- klaras denna standardhöjning av att standarden inom vissa delar av den privata sektorn oavbrutet ökar, vilket skapar krav på liknande standard- höjningar inom det offentliga. Speciellt gäller detta för de relativt begränsade delar av den offentliga verksamheten som har exakta motsvarigheter inom den privata sektorn (t. ex. mathållning och inackordering på sjukhus, ålder- domshem och liknande). Även för områden där exakta motsvarigheter sak- nas kan skillnaden mellan privat och offentlig standard upplevas som alltför stor. vilket skapar en tendens till kostnadshöjningar som är svår att undvika.

En del av den "automatiska" volymökningen av den offentliga verk- samheten skulle också kunna förklaras av vissa negativa biverkningar av utvecklingen inom den privata sektorn. Krav på politiska åtgärder för miljö- skydd. trafiksäkerhet och bullerbekämpning är t. ex. direkt föranledda av de ökade miljöstörningar som utbyggnaden av industrin och de moderna bostäderna resp. den ökade privatbilismen fört med sig. Den kompenserade verksamhet som utförs av det offentliga bör åtminstone till viss del ingå

i baskalkylen. Begreppsmässigt kan denna faktor hänföras till endera av kom- ponenterna (b) eller (c) ovan.

Vid beräkningen av baskalkylen har vi kunnat utnyttja uppgifter av en typ som närmast avspeglar komponenterna (a) och (b) ovan. nämligen lång- tidsbudgeten för staten och material från kommunalekonomiska utred— ningen (KEU) för kommunerna samt en speciell beräkning för utbyggna— den av den kommunala barntillsynen. En närmare presentation av dessa datamaterial och deras innebörd ges nedan. Komponenten (c) har däremot inte kunnat uppskattas med ledning av empirisk information. Svårigheterna att korrekt uppskatta denna faktor, eller snarare grupp av faktorer. är också utomordentligt stora. Såväl den principella avgränsningen som kvantifiering— en ger upphov till problem som i praktiken torde nödvändiggöra en stor mängd godtyckliga antaganden och förenklingar. För att uppskatta baskal- kylens "standardkomponent" har vi därför valt att tillämpa en ren schab- lonmetod. De ökningstakter som anges av långtidsbudget- och KEU-mate— rialen (se nedan). har sålunda höjts med ett "standardtillägg" på 1 % per år för samtliga ändamålsgrupper utom försvaret.

Detta schablonförfarande förändrar samtidigt i någon mån baskalkylens innebörd. Vi kan sålunda inte med någon grad av säkerhet hävda att den konsumtionsökning som anges av LU:s baskalkyl faktiskt är den lägsta ökning som är oundgänglig med hänsyn till budgetautomatik. befolknings- förändringar och utvecklingen i den privata sektorn. Den baskalkyl som i praktiken har tillämpats i LU och denna kan ligga över eller under den "teoretiska" baskalkylen får därför snarast betraktas som en beräkning i pedagogiskt syfte, ägnad att fästa uppmärksamheten på betydelsen a'. mc:— kaniken och bindningarna i utvecklingen av den offentliga konsumtionen.

Längridsbuzfgeten

Som underlag för baskalkylen avseende statlig konsumtion har använts den statliga långtidsbudgeten för perioden l975/76—l979/80 (prop. 19751100_ bil. 2). De beräkningar av den framtida utgiftsutvecklingen som anges i långtidsbudgeten avser endast konsekvenser av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. lnga försök görs "att förutse nya beslut som kan komma att fattas under perioden.

Beträffande utformningen av dessa konsekvensberäkningar bör påpekas att de statliga konsumtionsutgifterna består av olika myndigheters drift— kostnader(transfererings- och investeringsutgifter behandlas inte i detta sam— manhang). För driftkostnaderna finns i regel inga beloppsmässigt kvanti- fierade utgiftsnormer fastställda. ] vissa fall har statsmakterna visserligen kvantifierat målen men inte preciserat de finansiella konsekvenserna härav. Som exempel på sådana kvantifieringar kan nämnas den spärrade utbild- ningen. I dessa fall har i långtidsbudgeten tagits upp de resurser som be— räknats bli nödvändiga för att uppnå de fastställda målen. Härvid har man utgått från vissa antaganden om rationalisering och produktivitetsutveckling.

För de flesta myndighetsanslagen saknas emellertid kvantifierade mål för den framtida verksamheten. Bedömningarna har i sådana fall utgått från oförändrad kvalitet på den statliga tjänsteproduktionen. vilket innebär

att produktionen anpassats till kvantitativa förändringar i efterfrågan. Efter- frågebedömningen är emellertid ofta förknippad med stora svårigheter. De beskrivningar av den använda planeringsmetodiken som samlades in under LU_arbetet tyder på att hänsyn till efterfrågeutvecklingen endast har tagits i sådana fall där ett mycket påtagligt samband föreligger. I de flesta fall har emellertid svårigheterna att bedöma efterfrågans förändringar medfört att dessa anslag i långtidsbudgeten tagits upp till oförändrade belopp.

[ långtidsbudgeten tillämpas således ett mera restriktivt synsätt på den framtida utgiftsutvecklingen än vad som åsyftas i baskalkylen. Endast for- mellt beslutade reformer har medräknats. Åtgärder som ännu förbereds och om vilka man med stor sannolikhet kan säga att de kommer att genomföras. ingår däremot inte. Något utrymme för ”automatiska" standardstegringar av den typ som bör ingå i baskalkylen har i allmänhet inte medtagits.

En annan svårighet som är förknippad med tolkningen av långtids- budgeten avser variationerna i ökningstakt mellan de olika ändamålen. Så- dana variationer kan inte utan vidare ses som en indikation på statsmakternas prioriteringar; variationerna kan också orsakas av att planeringsperioden är olika lång för skilda områden. Ändamål som kräver relativt långsiktiga beslut om den framtida utvecklingen fårju i långtidsbudgeten en annan markering än ändamål där utgifterna bestäms genom en rad kortsiktiga beslut.

Vid konstruktionen av baskalkylen har långtidsbudgetmaterialet be— handlats på följande sätt. Långtidsbudgetens ändamålsfördelning har gjorts om för att överensstämma med nationalräkenskaperna. Eftersom ändamåls- gruppen socialvård även omfattar administrationen av socialförsäkringarna har långtidsbudgeten kompletterats med uppgifter om de allmänna försäk- ringskassornas driftkostnader. Inom varje ändamål har de i konsumtionen ingående kostnadskomponenterna trendmässigt skrivits fram ytterligare ett år(till budgetåret l980/8l). Den procentuella förändringen 1975/76—1980/81 har antagits motsvara utvecklingen kalenderåren 1975—1980.

K E (x'-materialer

Baskalkylen för den kommunala sektorn baseras på ett underlag med något annorlunda innebörd än den för staten använda långtidsbudgeten. Det för kommunerna använda underlaget nedan benämnt KEU-materialet efter- som det till större delen härrör från kommunalekonomiska utredningen (KEU) utgörs av beräkningar av de resurskrav som uppkommer enbart genom förändringar i befolkningens storlek och åldersfördelning. Eftersom beräkningarna är utförda per kommun ingår också en viss hänsyn till den (förväntade) regionala strukturen i befolkningsförändringarna.

Det vi här benämner KEU-materialet består egentligen av två delar: dels de beräkningar avseende primärkommunerna som utförts inom KEU,l dels beräkningar för sjukvårdssektorn som baserats på material från landstingsför- bundet. För primärkommunerna utgörs beräkningen av en kommunvis framskrivning av 1972 års prestationsnivå. varvid kostnaden per ”pres- tationsenhet” hållits oförändrad. Prestationsnivån har definierats antingen som kostnaden (i fasta priser) per invånare. eller via andra mått som också anknyter till antalet invånare.

Genom de beräkningar som utförts inom [(EU har vi också kunnat ta

1 KEU:s beräkningar är preliminära och ännu ej publicerade. Kommittén har dock medgett att vi redan nu kan ta del av materialet eftersom visst samarbete sker mellan LU och KEU rörande analy- sen av den kommunala sektorns framtida utveck- ling.

hänsyn till vissa effekter av 1974 års kommunsammanläggningar. Detta har skett genom att vi kombinerat uppgifter från två olika material: dels en framskrivning av 1972 års prestationsnivå per kommun enligt den kommunindelning som gällde detta år, dels en framskrivning som utgår från prestationsnivån i den största av de kommuner som ingick i de nya storkommuner, vilka bildades vid sammanläggningarna den ] januari 1974. Beräkningens resultat visar den kostnadsutveckling som följer om både prestationsnivån och kostnaden per ”prestationsenhet" inom var och en av de nya storkommunerna successivt anpassas till den nivå som gällde 1972 i den största av de ingående kommunerna. Denna anpassning innebär givetvis en viss standardhöjning. Denna kan dock betraktas som en auto- matisk följd av kommunsammanläggningarna varför den bör ingå i baskal- kylen.

Framskrivningen av primärkommunernas kostnader styrs i övrigt helt av den använda befolkningsprognosen, vilken har utförts på kommunnivå inom ramen för länsplaneringen. För riket som helhet skiljer sig denna befolkningsprognos ganska kraftigt från den som används i LU. Vi har därför justerat KEU:s beräkningsresultat för att uppnå överensstämmelse med LU:s befolkningsprognos. Justeringen har utförts på totalnivå. varför den kommunstruktur som finns inbyggd i KEU-beräkningarna ändå har bi- behållits.

De ovan beskrivna beräkningarna har använts som grundmaterial i leas- kalkylen för kommunerna för samtliga ändamålsgrupper utom hälso- och sjukvård. Detta område ombesörjs till allra största delen av landstingen. Beräkningsunderlaget för baskalkylen utgörs här av ett material från lands- tingsförbundet som visar antalet vårddagar i sluten vård per invånare i olika kön och åldersklasser, baserat på 1970 års diagnosstatistik.

Med hjälp av dessa uppgifter, kopplade med den i LU använda befolk- ningsprognosen, har vi gjort beräkningar för volymutvecklingen av den slut- na vården. Såväl antalet vårddagar per invånare i olika åldrar som kostnaden per vårddag (i fasta priser) har därvid hållits oförändrade. För den öppna värden har en schablonberäkning använts. Även den öppna vården är be- roende av befolkningens åldersstruktur — äldre personer har ett betydligt större vårdbehov än yngre — men inte i lika hög grad som den slutna vården. Ökningstakten för öppen vård har därför beräknats som medelvärdet mellan ökningen av sluten vård och totalbefolkningens ökning. Omsorger om psy- kiskt utvecklingsstörda, som också ingår i ändamålsgruppen hälso- och stk- vård, har skrivits fram med totalbefolkningens ökningstakt.

Baskalkylen för stat och kommun

Både för stat och kommun utmynnar de ovan beskrivna beräkningarna i procentuella ökningstakter för driftkostnaderna (i fasta priser) inom varje ändamål. Dessa ökningstakter har sedan anknutits till nationalräken- skapernas kostnadsbegrepp. Tillsammans med vissa ytterligare antagancen om löneandelar etc. erhålls då utvecklingen av den statliga resp. kommunala konsumtionen och dess olika komponenter enligt långtidsbudgeten resp. KEU-materialet. Resultatet av dessa beräkningar kan dock inte betraktas som en baskaltyl

av den typ som här eftersträvas. Redan vad gäller konsekvenserna av poli- tiska beslut och effekterna av befolkningsförändringar torde såväl långtids- budgeten som i synnerhet KEU-materialet innehålla vissa underskatt- ningar. Än viktigare är att de standardhöjningar av "automatisk" karaktär som också skall ingå i baskalkylen helt saknas. Som tidigare nämndes har vi därför dragit upp de ökningstakter som anges i långtidsbudget- och KEU- materialen med ett schablontillägg på 1 % per år. Detta har gjorts för vart och ett av ändamålen utom försvaret. Att försvaret särbehandlas i detta avseende beror på att försvarsutgifternas utveckling bestäms genom lång- siktiga försvarsbeslut. l avvaktan på ett kommande beslut under 1977 har statsmakterna beslutat att den långsiktiga planeringen inom försvaret skall utgå från det genom 1972 års försvarsbeslut bestämda basbeloppet. Detta beräkningssätt tillämpas också i långtidsbudgeten och det torde inte vara motiverat att i LU avvika från denna nu gällande planeringsram.

Baskalkylen för kommunerna har dessutom kompletterats med särskilda beräkningar för behovet av barntillsyn. l baskalkylen ingår således hänsyn till den barnstugeutbyggnad som i oktober 1975 överenskommits mellan regeringen och kommunförbundet. Överenskommelsen innebär bl. a. att an- talet platser i daghem och fritidshem skall öka med 100000 resp. 50000 under perioden 1976—1980. Eftersom detta program innebär klara politiska bindningar för prognosperioden bör det givetvis behandlas som en del av baskalkylen. Härtill kommer att förutsättningen om antalet barnstugeplatser har en speciell betydelse ur LU:s synvinkel på grund av sambandet med tillgången på arbetskraft. En diskussion av dessa förhållanden ingår i avsnitt 7.3.10. Där redovisas också de beräkningar av samhällets barnomsorg som ingår i baskalkylen.

Tabell 6.16 Offentlig konsumtion: utvecklingen 1965—1975 samt baskalkyl 1975—1980 Milj. kr.. Årlig procentuell 1968 års volymförändring priser ————-——— 1975 1965— 1970— Baskalkyl 1970 1975 1975—1980 Förs ar 5 350 —0,3 1.1 0.2 Rättsväsen 2 020 3.5 2.8 1.5 Utbildning 9 660 7.3 2.4 1.6 Hälso- och sjukvård 8 340 8.6 4.0 1.7 Soeialvård 5 170 14.0 6.4 4.6 Väg- och gatuväsen 1440 . 2.7 4.4 1.3 Övriga tjänster 6 610 3.9 3.5 1,6 Offentlig konsumtion. totalt 38 590 5.7 3.3 1.8 därav: statlig 14 000 1.6” 2.2 1.0 kommunal 24 590 8.9” 4,0 2.3

”De huvudmannaskapsförändringar som under 1965—1967 företogs för polisväsendet. gymnasierna och mentalvården har en viss inverkan på de här angivna ökningstakterna för statlig resp. kommunal konsumtion.

Resultatet av baskalkylen framgår av tabell 6.16. Den statliga konsumtio- nen skulle enligt denna kalkyl öka med 1.0 % per år och den kommunala med 2,3 % per år. Skillnaden förklaras dels av att försvaret, som ökar mycket långsamt, är ett rent statligt verksamhetsområde, dels av att den nämnda barnstugeutbyggnaden i sin helhet faller på den kommunala socialvården. För övriga ändamål ger baskalkylen ganska likartade ökningstal för stat och kommun.

Den ökning av den offentliga konsumtionen som anges av baskalkylen 1,8 % per år är av naturliga skäl betydligt lägre än ökningen under tidigare år. Vad gäller utvecklingen för de olika ändamålsgrupperna finns det dock en viss likhet i mönstret. Både försvaret och rättsväsendet visar således under alla tre delperioderna betydligt mindre ökningar än den totala offentliga konsumtionen. Även utbildningen hade under perioden 1970—1975 en klart lägre ökningstakt än genomsnittet. något som stämmer väl med mönstret i baskalkylen för 1975—1980. För alla tre delperioderna gäller vidare att de snabbaste ökningarna förekommer för hälso- och sjukvård samt socialvård. Dessa områden har under båda de tidigare femårsperioderna svarat för ca hälften av den offentliga konsumtionens totala ökning. Enligt baskalkylen för 1975—1980 skulle motsvarande andel bli ännu högre, främst beroende på den snabba ökningen inom socialvården. Hänsynen till barn— stugeutbyggnaden innebar för detta område en höjning av konsumtionens ökningstakt i baskalkylen från 1,9 till 4,6 % per år.

Av tabell 6.16 framgår också att skillnaderna i ökningstakt mellan de olika ändamålsgrupperna är mindre i baskalkylen för 1975—1980 än under föregående femårsperiod. Till en del är detta naturligtvis en följd av den beräkningsmetod som vi använt i baskalkylen: schablontillägget på 1 % per år är detsamma för alla delområden (utom försvaret). Detta är dock knappast hela förklaringen. Sannolikt är det så, att ju mera den offentliga verksamheten ökar totalt sett. desto större spelrum finns det för politiska prioriteringar som ger utslag i olika ökningstakter för olika delområden. Jämför man tabellens uppgifter för de båda perioderna 1965—1970 och 1970—1975 finner man också mycket riktigt att spännvidden mellan de olika ändamålens ökningstakter var klart större under 1965—1970 då den totala ökningstakten var mycket hög (5.7 % per år), än under 1970—1975 då den totala ökningstakten var lägre (3,3 % per år). Förhållanden av detta slag har även påverkat våra överväganden om den ändamålsfördelning av den offentliga konsumtionen som kan vara trolig för prognosperioden i de fall baskalkylen överskrides. En redovisning av principerna för denna fördelning ingår i följande avsnitt 6.6.4.

6.6.4 O_[fentlig konsumtion i de olika alternativen Total agent/ig konsumtion

De alternativ för den privata konsumtionen och den ordinarie veckoarbets- tiden som presenteras i denna långtidsutredning har resulterat i fyra olika alternativ för den offentliga sektorns utveckling. De genomsnittliga öknings- takterna i de olika fallen, uttryckta i procent per år, redovisas i nedanstående tablå.

Bas- Alt. 1 All. 11 Alt. 111 Alt. 1V kalkyl Privat konsumtion 3.0 2.0 2.0 1.5 Arbetstid, tim/vecka 40.0 40.0 37.5 37.5 Offentlig konsumtion och investering 1.2 2.9 0.9 1.7 Offentlig konsumtion 1.8 1.5 2.9 1.2 1.9 därav: statlig 1.0 0.8 2.0 0.5 1.1 kommunal 2.3 1.9 3.4 1.5 2.4

l tablån visas såväl den totala direkta efterfrågan från det offentliga, dvs. summan av offentlig konsumtion och investering. som den offentliga kon- sumtionen enbart. Det utrymme som framkommer i de olika alternativen avser nämligen i princip både konsumtion och investeringar. Den uppdelning mellan offentlig konsumtion och investeringar som faktiskt har gjorts dis- kuteras närmare i avsnitt 6.7. Här skall endast konstateras att en eventuell överskattning av de offentliga investeringarna beräkningsmässigt medför en motsvarande underskattning av den offentliga konsumtionen och vice versa.

I de två första alternativen förutsätts inga förändringar i den nu gällande veckoarbetstiden. När den privata konsumtionen tillåts öka med 3 % per år (alternativ 1) erhålls enligt modellberäkningarna en ökning av den of- fentliga konsumtion med endast 1.5 % om året. I detta fall uppnås således inte den miniminivå som enligt baskalkylen skulle följa av tidigare politiska beslut, befolkningsförändringar och viss standardföljsamhet. Som tidigare påpekats ger baskalkylen dock inte någon exakt bild av den offentliga kon- sumtion som bör betraktas som nödvändig i strikt bemärkelse. Man kan således inte med säkerhet uttala sig om huruvida realiserandet av alternativ i skulle kräva att tidigare fattade beslut ändras eller att den relativa stan- darden sänks. Däremot förefaller det troligt att alternativ 1 inte ger något utrymme för nya reformer eller förbättringar inom det offentliga konsum— tionsområdet.

Alternativ ll illustrerar det fall då den privata konsumtionens genom- snittliga ökningstakt 1975—1980 begränsas till 2 % per år. Den offentliga konsumtionen skulle då kunna öka med 2,9 % årligen. Detta alternativ in- nebär ett visst utrymme utöver baskalkylen. motsvarande en tillväxt om ca 1 % per år, för vidare reformer och standardförbättringar av den offentliga konsumtionen.

Också i alternativ 111 har den privata konsumtionens årliga ökningstakt satts till 2 %. Samtidigt förutsätts att en ytterligare arbetstidsförkortning

genomförs så att den ordinarie veckoarbetstiden sänks från nuvarande 40 timmar till 37,5 timmar 1980. Genom denna arbetstidsförkortning reduceras utrymmet för offentlig konsumtion avsevärt; ökningen på 1,2 % per år un- derstiger klart baskalkylen och är t. o. ni. något lägre än alternativ 1.

På grund av det mycket snäva utrymme för offentlig konsumtion som framkom i alternativ 111 finns det behov att studera ett fjärde alternativ som, med bibehållen arbetstidsförkortning, innebär en lägre ökningstakt för den privata konsumtionen. Arbetstidsförkortningen kan uppfattas som ett alternativt sätt att ta ut en standardökning. Vi har därför prövat en ökning av den privata konsumtionen med 1.5 % per år. Som framgår av tablån kom- mer den offentliga konsumtionen i detta alternativ lV nära nog att samman- falla med baskalkylen.

Jämförelser mellan å ena sidan baskalkylen och å andra sidan alternativen 111 resp. lV torde emellertid vara något missvisande eftersom vi i baskalkylen inte tagit hänsyn till den arbetstidsförkortning som förutsatts i dessa al- ternativ. Tidigare erfarenheter av arbetstidsförkortningar pekar nämligen på att dessa utlöser åtgärder som effektiviserar verksamheten (se även avsnitt 73.10). De resurskrav för offentlig konsumtion som föranleds av redan fat- tade beslut, befolkningsförändringar och viss standardföljsamhet borde därför vara något lägre i fallet med arbetstidsförkortning än vad som anges av den här presenterade baskalkylen. Den konsumtionsökning på ca 2 % per år som ligger i alternativet lV skulle således medge en viss — om än mycket ringa höjning av ambitionsivån i den offentliga konsumtionen.

Resultaten för den statliga respektive kommunala konsumtionen visar i alla alternativen en högre ökningstakt för kommunerna än för staten. I alternativen I, 111 och lV är detta en ren konsekvens av baskalkylens fördelningsmönster. l alternativ ll tillkom problemet att fördela det utrymme som uppstod utöver baskalkylen. Fördelningen mellan stat och kommun har därvid gjorts enligt samma proportioner som gällde för hela ökningen av den offentliga konsumtionen under den tidigare femårsperioden 1970—1975. Kommunernas andel av den offentliga konsumtionen ökade då från knappt 62 % 1970 till närmare 64 % 1975. Orsaken låg främst i de snabba ökningarna inom hälso- och sjukvård samt socialvård, vilka båda till övervägande delen är kommunala verksamheter. Den relativt sett kraftiga expansionen av dessa områden är ett gemensamt drag för de fiesta indu- striländer. Vårt antagande om en fortsatt ökning av kommunernas andel av den offentliga konsumtionen under prognosperioden kan sägas innebära att vårdsektorn även i fortsättningen förutsätts öka snabbare än andra del- områden.

Offentlig konsumtion per ändamål

Den offentliga konsumtionens fördelning på olika delområden (ändamål). som här endast redovisas för de tre första alternativen. har betydelse i LU- arbetet på två sätt. En sådan uppdelning krävs sålunda av modelltekniska skäl, men har dessutom intresse då man härigenom får en mera nyanserad bild av den offentliga sektorns utveckling i de tre alternativen. De ändamåls- fördelningar som tillämpats är emellertid av rent beräkningsteknisk natur. Nå— gon efterfrågeanalys har inte kunnat utföras och resultaten har självfallet inte

heller någon politisk förankring. Det är också väsentligt att framhålla att va- riationer i ändamålsindelningen med stor sannolikhet inte rubbar LU:s hu- vudresultat rörande t. ex. total produktion och produktivitet, vilka bildar ut- gångspunkten för den centrala avvägningsdiskussionen i kapitel 4. Resul- taten av de ändamålsvisa beräkningarna framgår av tabell 6.17.

Alternativ I och III. Ändamålsfördelningen i alternativen I och 111 har, som naturligt är, i hög grad kommit att präglas av baskalkylen. Då utrymmet för offentlig konsumtion i dessa fall inte räckte upp till baskalkylens nivå har en likformig proportionell neddragning av baskalkylen gjorts i samtliga ändamålsgrupper (exkl. försvaret). Det allmänna mönstret i baskalkylen har härigenom bibehållits. Detta innebär bl. a. en relativt sett betydande ökning av socialvården. orsakad främst av den planerade utbyggnaden av kom- munernas barntillsyn. Socialvårdens andel av den totala offentliga konsum- tionen skulle härigenom komma att öka från ca 13 % 1975 till över 15 % 1980 i både alternativ 1 och 111.

Av den offentliga konsumtionens totala ökning skulle socialvården ta i anspråk drygt 40 % enligt alternativ I och närmare 50 % enligt alternativ 111. Det resterande offentliga konsumtionsutrymmet medger endast mycket begränsade ökningar för övriga ändamålsområden. Om man exkluderar såväl socialvården som försvaret, vilket i samtliga alternativ antas följa baskal- kylen, så erhålls en genomsnittlig ökningstakt för övriga ändamål med 1,2 % per år i alternativ 1 och 0,8 % per år i alternativ III. Ökningstakterna är också påfallande likformiga för alla ändamål utom socialvård och försvar.

Alternativ 1]. Utrymmet för offentlig konsumtion är i detta fall större än vad som beräknats vara erforderligt enligt baskalkylen. Den ändamåls- fördelning som i våra beräkningar har tillämpats utöver baskalkylen baseras dels på historiska data, dels på kommunalt planmaterial. En redogörelse för dessa beräkningar följer senare i detta avsnitt.

Som framgår av tabell 6.17 förutsätts i alternativ 11 en fortsatt. kraftig

Tabell 6.17 Offentlig konsumtion 1975—1980

Milj. kr., Årlig procentuell volymför- 1968 års ändring 1975—1980 priser 1975 Bas- Alt. Alt. Alt. kalkyl I 11 111 Försvar 5 350 0.2 0.2 0,2 0,2 Rättsväsen 2 020 1.5 1,2 3,2 0,8 Utbildning 9 660 1.6 1,2 2,3 0,8 Hälso— och sjukvård 8 340 1.7 1,3 3,1 1,0 Socialvård 5 170 4.6 4.2 6.5 3.8 Väg- och gatuväsen I 440 1,3 0,9 3.2 0.5 Övriga tjänster 6 610 1.6 1,2 2,6 0,8 Offentlig konsumtion, totalt 38 590 1,8 1,5 2,9 1,2 därav: statlig 14 000 1,0 0,8 2,0 0.5 kommunal 24 590 2,3 l 9 3.4 1,5

' KELP = kommunal eko- nomisk långtidsplanering. LKELP = landstingskom- munal ekonomisk lång- tidplanering. RUPRO = rullande prognosunder- sökning(benämning på socialstyrelsens tidigare undersökningar rörande hälso— och sjukvården. vilka numera har samord- nats med LKELP).

? Benämningen KELP- kalkyl används som be- teckning på den kalkyl över kommunal konsum- tion 1975—1980, med alla dess delkomponenter och fördelad på olika ända- målsområden, som base— rats på det sammanvägda resultatet av tolkningarna av KELP och LKELP.

satsning på socialvården, även utöver baskalkylen som inkluderar den nu planerade barnstugeutbyggnaden. Socialvårdens andel av den totala offent- liga konsumtionen skulle härigenom stiga från ca 13 % 1975 till närmare 16 % 1980. Av den totala offentliga konsumtionsökningen under perioden skulle drygt 30 % gå till socialvård.

Betraktar man den offentliga konsumtionen exkl. socialvård och försvar fås en genomsnittlig ökning på 2,7 % per år för övriga ändamål. Skillnaderna i ökningstakt mellan dessa ändamål är också relativt små. För utbildnings- sektorn kan noteras en ganska måttlig ökning (2,3 % per år), medan hälso- och sjukvård, rättsväsen samt väg- och gatuväsen ökar något mera (drygt 3 % per år). Det ändamålsvisa mönstret i alternativ 11 överensstämmer gan- ska väl med utvecklingen under närmast föregående femårsperiod (se tabell 6.16).

Den beräkningsmetod som använts för att få fram ändamålsfördelningen i alternativ II är följande. För staten har den del av konsumtionen som kommer utöver baskalkylen fördelats enligt ett mönster som avspeglar skill- naden mellan den faktiska fördelningen av den statliga konsumtionsök- ningen 1970—1975 och den fördelning som normalt gällde i långtidsbudgeten under dessa år. Härigenom skulle den statliga konsumtionens ökning per ändamål 1975—1980 komma att i stora drag ansluta sig till det ändamålsvisa mönster som gällde för konsumtionsökningen under den tidigare femårs- perioden 1970—1975.

Den kommunala konsumtionens ändamålsfördelning har i alternativ II anpassats efter den fördelning som kunnat beräknas ur kommunernas egna långtidsplaner. Dessa planer, för primärkommunerna KELP 74—78 och för landstingen LKELP/RUPRO 74', insamlades och bearbetades av SCB resp. Landstingsförbundet under sommaren och hösten 1974.

Tolkningen av de kommunala planerna var förknippad med en del svå— righeter, både av principiell och beräkningsteknisk natur. 1 LU:s bilaga 5 ges en utförlig beskrivning av de olika överväganden och beräkningssteg som tillsammans utmynnat i den s. k. KELP-kalkylen: för kommunal konsumtion. Ett par faktorer som påverkat tolkningen av det primärkom- munala materialet bör dock nämnas även här.

De i KELP angivna volymuppgifterna för driftkostnaderna per verksam- hetsområde har för det första måst justeras (nedrevideras) för att säkerställa konsistens mellan kommunernas egna uppgifter i löpande och fasta priser. För det andra gäller att KELP-uppgifterna endast avsåg nettokostnader, dvs. den del av driftkostnaderna som inte täcks av speciella statsbidrag och av- giftsintäkter. Vid tolkningen gjordes därför trendmässiga antaganden om nettokostnadernas andel av bruttokostnaderna inom varje verksamhetsom- råde. Härigenom erhölls uppgifter om primärkommunernas totala driftkost- nader (exkl. transferingar) per ändamål.

Resultaten av tolkningen av KELP resp. LKELP sammanvägdes med hjälp av nationalräkenskapsdata för primärkommuner resp. landsting. På detta sätt erhölls vår s.k. KELP-kalkyl för den totala kommunala kon- sumtionen per ändamål. Resultaten redovisas i tabell 6.18 tillsammans med uppgifter för en tidigare period. 1970—1975.

Ökningstakten för den kommunala konsumtionen 1975—1980 skulle enligt kommunernas planer bli klart långsammare än under den tidigare fem-

Tabell 6.18 Kommunal konsumtion: utvecklingen 1970—1975 samt KELP-kalkyl 1975—1980

Milj. kr., Årlig procentuell volymför- 1968 års ändring priser __ 1975 1970— KELP-kalkyl 1975 1975—1980

Rättsväsen (inkl. brandförsvar) 360 1.9 22 Utbildning 7 690 2.3 1,8 Hälso— och sjukvård 8040 40 2.6 Socialvård 3 950 6.7 4,3 Väg- och gatuväsen 790 6.0 4.1 Övriga tjänster 3 760 4,8 2.3

Totalt 24 590 4.0 2.6

årsperioden; 2.6 % jämfört med tidigare 40 % per år. Dämpningen gäller så gott som samtliga delområden och är särskilt märkbar för de områden som tidigare ökat kraftigt. Vad gäller förhållandet mellan ökningstaktena förde olika ändamålen kan man ändå konstatera klara likheter mellan KELP- kalkylen och den tidigare perioden. Socialvården är sålunda fortfarande det snabbast ökande verksamhetsområdet medan utbildningssektorn ökar klart mindre än genomsnittet. Ökningstakten för hälso- och sjukvården ligger fortfarande nära genomsnittet för den kommunala konsumtionen kanske föga förvånande då detta ändamål ensamt svarar för nära 1/3 av den totala kommunala konsumtionen.

Resultaten av KELP-kalkylen diskuteras även i avsnitt 7.3.10, där utveck- lingen inom de olika delsektorerna behandlas mera ingående. KELP-kalky- lens direkta användning i LU-beräkningarna består dock endast i att ge en norm för ändamålsfördelningen av den kommunala konsumtionsökningen enligt alternativ ll. Ökningen 1975—1980 fördelas i detta alternativ mellan ändamålen i samma proportioner som den konsumtionsökning som gäller enligt KELP-kalkylen.

6.7 Offentliga investeringar

6.7.1 Årerblick

De offentliga myndigheternas investeringarl har för 1975 beräknats till 9 000 milj. kr. i löpande priser. vilket motsvarar 15 % av de totala brut- toinvesteringarna och ca 3.1 % av BNP. Den volymmässiga ökningen av dessa investeringar var under 1960-talet utomordentligt stark, i synnerhet för kommunerna. Totalt ökade de offentliga investeringarna med nära 9 % per år i volym 1960—1970; för kommunerna var ökningstakten nära 11 % per år. Omkring 1970 inträffade en vändpunkt: den tidigare starka inves- teringsökningen förbyttes i en nedgång som i genomsnitt för perioden

1 Med offentliga investe— ringar avses i LU genom— gående de offentliga myndigheternas investe- ringar. Affärsverk och of- fentligt ägda aktiebolag och stiftelser räknas till näringslivet.

1970—1975 har beräknats till nära 5 % per år. Omsvängningen gällde nästan enbart de kommunala investeringarna, medan de statliga fortsatte att öka svagt.

Den ändamålsvisa utvecklingen av de offentliga investeringarna under perioden 1960—1975 redovisas i tabell 6.19. De områden som väger tyngst investeringsmässigt är väg- -och gatuväsen samt övriga tjänster vilka till- sammans svarar för nära hälften av de offentliga investeringarna. Ändamålen utbildning samt hälso- och sjukvård, som är de största delsektorerna ] den offentliga konsumtionen, svarar för en något mindre andel av investering- arna, tillsammans ca 40 %. Den mycket låga investeringsnivån inom för- svaret förklaras av att kapitalvaror för rent militärt bruk i nationalräken- skaperna behandlas som offentlig konsumtion; som investeringar räknas endast vissa byggnadsinvesteringar som har en alternativ användning för civila ändamål.

Under första hälften av 1960-talet ökade de offentliga investeringarna mycket kraftigt inom samtliga ändamålsområden. Utvecklingen under den därpå följande femårsperioden var inte lika enhetlig: inom flera områden dämpades ökningstakten väsentligt, samtidigt som investeringarna i hälso- och sjukvård, socialvård och övriga tjänster fortsatte att öka minst lika starkt som tidigare. Den därpå följande investeringsnedgången 1970—1975 gällde emellertid så gott som samtliga ändamålsgrupper. Det enda undantaget var rättsväsendet, som på grund av polisväsendets utbyggnad präglades av en fortsatt investeringsökning under dessa år.

Omslaget i investeringsutvecklingen kan också illustreras av investering- arnas andel av den offentliga sektorns totala direkta efterfrågan, varmed avses summan av offentlig konsumtion och investeringar (i 1968 års priser). Denna investeringsandel ökade kontinuerligt under större delen av 1960- talet, från 14,2 % 1960 till 18,8 % 1968. Från 1968 till 1970 minskade andelen svagt, till 18,4 %, men efter 1970 har en drastisk nedgång ägt rum. För 1975 har investeringarnas andel av den offentliga direkta efterfrågan be-

Tabell 6.19 Offentliga myndigheters investeringar 1960—1975

Milj.kr., Årlig procentuell volymföränd-

1968 års ring

priser

1975 1960- 1965— 1970—

1965 1970 1975

Försvar 160 12,1 5.6 —5.2 Rättsväsen 150 12,0 3.8 4.1 Utbildning | 150 10,2 4.6 —4.9 Hälso- och sjukvård ] 150 10,8 146 —6.1 Socialvård 390 13,8 13.0 »5.8 Väg- och gatuväsen 1 330 7,7 20 —6.3 övriga tjänster 1 400 10,2 14.2 —2.4 Offentliga investeringar, totalt 5 770 9,7 8,0 —4.9 därav: statliga ] 740 7,3 0,6 0,4

kommunala 4 030 10,9 11.0 —6.7

räknats till 13,0 %, vilket är mindre än vid 1960-talets början.

Den kraftiga nedgång i de offentliga investeringarna främst de kom- munala som inträffat sedan 1970 måste naturligtvis ses mot bakgrund av den tidigare extremt starka ökningen. Den höga utbyggnadstakten under 1960-talet, som delvis torde ha varit betingad av de stora regionala be- folkningsomllyttningarna under dessa år. kan antas ha varit av engångs- karaktär. Neddragningen av investeringarna från 1970 års höga nivå kan då betraktas som en anpassning av investeringarna till en mera ”normal" nivå. En del av investeringsnedgången kan också hänföras till de kommunala följdinvesteringarna till bostadsbyggandet, som minskat kraftigt under de senaste åren. Det bör dock framhållas att investeringsvolymen iden offentli- ga sektorn 1975 fortfarande är klart högre än 1965.

Av betydelse i sammanhanget är också utvecklingen av den kapitalstock som genereras av de offentliga myndigheternas investeringar. Nedanstående tablå visar den offentliga kapitalstockens storlek och ökning 1960—1975. Ökningstakten, som var betydande under hela 1960-talet, dämpades under perioden 1970—1975 men måste fortfarande betecknas som ganska stark. Att kapitalstocken på detta sätt forsätter att öka samtidigt som de årliga in- vesteringarna minskar kraftigt innebär att investeringarna, trots nedgången, ändå med god marginal kompenserar det årligen utrangerade kapitalet vilket härrör från investeringar företagna långt tidigare.

Milj. kr., Årlig procentuell volymföränd— 1968 års ring priser 1975 1960— 1965— 1970— 1965 1970 1975 Offentliga myndigheter totalt 117 200 6,3 7,3 5,1 därav: vägar 33 400 5,5 5.6 3.7 statliga myndigheter exkl. vägar 17 500 6.6 6,1 5.9 kommunala myndigheter exkl. vägar 66 300 6,7 8,6 5,6

6.7.2 Beräkningsmetoden

Med den uppläggning av kalkylerna för den offentliga sektorn som tilläm- pats i denna långtidsutredning har det inte varit motiverat att göra några re- gelrätta prognoser för de offentliga investeringarna. Uppgiften har i stället varit att söka få fram investeringskalkyler som i någon mening är konsisten- ta med utvecklingen av den offentliga konsumtionen. Den metod som vi därvid har prövat utgår från trendberäkningar för relationen mellan kapital- stock och sysselsättning inom varje ändamålsområde. De kapitalstocksdata som använts har hämtats från SCB:s beräkningar. vilka för den offentliga sektorn helt baseras på investeringsdata tillsammans med vissa teoretiska antaganden om kapitalföremålens livslängd (”överlevelsekurvor"). Beräkningsmetoden fungerar i princip på följande sätt. Om relationen mellan kapitalstock och sysselsättning för varje ändamålsområde ”ka-

pitalintensiteten” per arbetstimme under tidigare år har utvecklats enligt ett visst, någorlunda stabilt mönster, så kan man bestämma ett trendvärde för denna relation 1980. I kombination med de ändamålsvisa sysselsätt- ningstal som framkommer som resultat av modellberäkningarna ger detta trendvärde uppgift om storleken av den kapitalstock 1980 som är konsistent med sysselsättningstalen. Med kännedom om den "återstående kapital— stock" under prognosperioden som härrör från investeringar företagna före periodens början. och med tillämpning av SCB:s "överlevelsekurvor" för offentliga kapitalobjekt kan man sedan beräkna de investeringar som behövs för att denna kapitalstock skall uppnås vid prognosperiodens slut.

Beräkningar av detta slag har utförts för alla de offentliga delsektorerna med undantag för väg- och gatuväsendet. För detta område är det inte meningsfullt att söka efter samband mellan kapitalstocken och sysselsätt- ningen inom de offentliga myndigheterna. Vägkapitalets funktion som pro- duktionsfaktor hänför sig givetvis till ekonomin som helhet snarare än till den offentliga administrationen av väg- och gatuväsendet. Väginvestering- arna har därför beräknats fristående från de övriga offentliga investeringarna och diskuteras inte närmare i detta avsnitt. Prognosen för väginvesteringarna behandlas i stället i avsnittet om samfärdsel (7.3.7).

För flera ändamålsområden måste trendbestämningen för relationen mel- lan kapitalstock och sysselsättning emellertid betecknas som ytterst osäker. I flera fall uppvisar relationstalen under den gångna perioden trendbrott som är svåra att förklara annat än som resultat av brister i det statistiska grundmaterialet. Vi har därför utfört vissa känslighetstester. Relationstalen åsattes därvid alternativa värden inom ett intervall som föreföll sannolikt med hänsyn till mönstret under tidigare år. Vid en och samma sysselsätt— ningsutveckling erhölls då mycket olika resultat för investeringsutveckling- en.

Känslighetstesterna har klart demonstrerat den stora osäkerhet som vidlå- der denna typ av investeringsberäkningar. De investeringskalkyler som vi sedermera har stannat för baseras därför endast delvis på sådana beräkning- ar. De har kompletterats med bedömningar av annat slag, i första hand base— rade på investeringsutvecklingen under tidigare år.

Det finns också principiella skäl till att sådana hänsyn bör få påverka kalkylen. Det investeringsbehov som framkommer ur den ovan beskrivna kapitalstocksberäkningen är beroende inte endast av det antagna förhållandet mellan kapitalstock och sysselsättning utan även av tidigare års investeringar tillsammans med de rent teoretiska antaganden om kapitalobjektens livs- längd som tillämpas i SCB:s kapitalstocksmodell. Emellertid kan en på detta sätt beräknad investeringsökning i vissa fall vara osannolik eftersom kapitalobjektens livslängd i praktiken inte behöver följa någon bestämd mall. I de fall behoven av förnyelse av kapitalstocken inom ett ändamålsom— råde är särskilt påfallande är det tvärtom ganska troligt att man genom repa- rationer försöker förlänga livslängden hos kapitalet för att kunna sprida in- vesteringarna över tiden. Det ur kapitalstocksberäkningen framkomna teo— retiska investeringsbehovet kan i sådana fall komma att underskridas vä- sentligt.

I de fall den på relationen kapitalstock/sysselsättning grundade inves- teringsberäkningen har gett resultat som framstått som extrema har vi således

justerat investeringskalkylerna. Slutresultatet är ändå i inte oväsentlig grad påverkat av den teoretiska beräkningen. Våra investeringskalkyler innebär sålunda att kapitalintensiteten (kapitalstocken per arbetad timme) under prognosperioden fortsätter att öka inom samtliga ändamålsområden.

6.7.3 Resultat

lnvesteringskalkylerna för den offentliga sektorn har utförts i två versioner. Den ena svarar mot de båda LU—alternativen 1 och 111. vilka för den offentli- ga sysselsättningen gav mycket likartade resultat, medan den andra svarar mot alternativet 11. (1 alternativ lV har ett schablonmässigt antagande in- förts.) Kalkylernas resultat för statliga resp. kommunala investeringar fram- går av nedanstående tablå. Ändamålsvisa investeringsuppgifter presenteras dock inte på grund av den stora osäkerheten i kalkylerna.

Milj. kr., Årlig procentuell volymför- 1968 års ändring 1975—1980 priser 1975 Alt. 1 och 111 Alt. 11 Offentliga myndigheter, totalt 5 800 —0.7 2,7 därav: staten 1 740 —1,2 1,6 kommunerna 4 030 —0,4 3,1

Ijämförelse med de dramatiska förändringar som de offentliga inves- teringarna undergått under tidigare år (se avsnitt 6.7.1 ovan) framstår ut- vecklingstakterna 1975—1980 i båda alternativen som ganska måttliga. Båda kalkylerna innebär också ett avbrott i den kraftiga investeringsnedgång som pågått sedan 1970. 1 alternativen ] och 111 fortsätter investeringarna visserli- gen att minska. men i betydligt långsammare takt än tidigare. medan alter- nativ 11 visar en ökning av investeringarna under prognosperioden. (Även schablonantagandet för alt. lV innebär en ökning, 0,7 % per år.)

Betraktar man de offentliga investeringarnas andel av den totala direkta efterfrågan från det offentliga summan av konsumtion och investeringar finner man också att bägge alternativen innebär förändringarjämfört med utvecklingsmönstret efter 1970. Den tidigare relaterade kraftiga nedgången i investeringsandelen skulle enligt alternativ ll komma att bromsas upp nästan helt och hållet; andelen 1980 skulle uppgå till 12,8 % jämfört med 13,0 % 1975. lalternativen I och 111 fortsätter investeringsandelen att minska från 13,0 till 11,8 resp. 12,0 % 1975—1980, men denna nedgång är väsentligt mycket mindre än nedgången 1970—1975.

Investeringarna tar således en större andel av den offentliga direkta efter- frågan i det högre konsumtionsalternativet (11) än i den lägre (I och 111). Detta kan sägas vara ett mycket rimligt resultat; innebörden är att inves- teringarna i våra kalkyler antas vara mera känsliga än konsumtionen för förändringar i det totala offentliga resursutrymmet.

Den utveckling av den offentliga kapitalstocken som impliceras av in- vesteringskalkylerna framgår av nedanstående tablå. Båda alternativen in- nebär att ökningstakten dämpas i jämförelse med tidigare år (se avsnitt 6.7.1). Speciellt kan noteras att kapitalstockens ökning under 1970—1975 var klart högre. 5,1 % per år, än 1975—1980. trots att investeringsutveckling— en under prognosperioden antas bli betydligt starkare än under den föregåen- de femårsperioden.

Milj. kr., Årlig procentuell volymför- 1968 års ändring 1975—1980 priser 1975 Alt 1 och 111 Alt. ll Offentliga myndigheter. totalt 117 200 3.4 3.8 därav: vägar 33 400 2,1 2,1 statliga myndigheter exkl. vägar 17 500 4,4 5,1 kommunala myndigheter exkl. vägar 66 300 3.8 4.4

lnvesteringskalkylerna för den offentliga sektorn skall, som tidigare på- pekats, betraktas i samband med LU-kalkylerna för den offentliga kon- sumtionen och sysselsättningen. Även kapitalstockens utveckling måste gi— vetvis sättas in i detta sammanhang. Betraktas den offentliga sektorn som helhet (exkl. väg- och gatuväsen) finner man att kapitalstocken under tidigare år ökat avsevärt mycket snabbare än sysselsättningen; ”kapitalintensiteten" räknat per arbetstimme har med andra ord ökat kraftigt, Samma förhållande gäller för prognosperioden, speciellt i alternativ III, något som kan anses vara naturligt med hänsyn till den antagna arbetstidsförkortningen. I al- ternativ II, som ger den starkaste offentliga investeringsökningen, ökar ka- pitalstocken per arbetstimme däremot långsammare än tidigare. En trend- mässig ökning av kapitalintensiteten skulle i detta fall ha inneburit en av- sevärt mycket kraftigare investeringsökning än den som antagits i alternativ II, och en häremot svarande höjning av investeringarnas andel av det totala offentliga resursutrymmet.

De investeringskalkyler som här presenteras har, som framgått, utgått från flera bedömningsgrunder. Ett visst mått av godtycke har därvid självklart inte kunnat undvikas. Som tidigare påpekats (avsnitt 6.6.4) torde detta dock inte ha några mera allvarliga konsekvenser för LU:s huvudresultat. Det ut- rymme för offentlig konsumtion som framkommer som ett resultat av mo- dellberäkningarna kan i princip anses avse såväl konsumtion som investe- ringar. En underskattning av de offentliga investeringarna ger då i första hand utslag i en överskattning av den offentliga konsumtionen. och vice versa; påverkan på den totala produktionen och produktionsstrukturen torde vara relativt obetydlig i sammanhanget.

7. Produktion och sysselsättning

7.1. Produktionsutvecklingen

Produktionsutvecklingen redovisas utförligt i tabellform i kapitel 5 samt nedan i de olika sektoravsnitten. Här skall därför endast ges en översiktlig beskrivning av denna.

Med produktionsutvecklingen avses här regelmässigt utvecklingen av för- ädlingsvärdet, dvs. bidraget till BNP. Beräkningar finns också över brut- toproduktionens utveckling. Förädlingsvärdeandelen inom de olika sekto- rerna har i regel förutsatts förändras trendmässigt över perioden. I några fall (oljeraffinaderier, järn- och stålverk, elproduktion) har clock särskilda bedömningar över förädlingsvärdeandelen införts beroende på kända för- ändringar under prognosperioden. Bilden för hela ekonomin innebär en obe- tydlig sänkning av förädlingsvärdeandelen under åren fram till 1980. vilken huvudsakligen härrör från tjänstesektorerna. För varuproduktionen, en- kannerligen industriproduktionen, antas en svag ökning i denna andel.

Det inbördes beroendet mellan de olika näringsgrenarna är starkt. Så räk- nas t. ex. i långtidsutredningens modell hela varuhandelns produktion som insats till andra sektorer. lnom skogsbruk och jord- och stenindustri går 80—9 % av produktionen som insats till andra sektorer. lnom gruvindustrin, järn-. stål- och metallverken samt el-, gas-, värme- och vattenverk är mot- svarande ta] över 70 %. Den framtida produktionsutvecklingen beror därför inte bara på efterfrågeutvecklingen utan också på produktionsstrukturens framtida utveckling.

Sambanden mellan de olika näringsgrenarna är noggrant specificerade i LU:s ekonometriska modell. De prognoser för näringsgrenarnas utveckling som vi kommer fram till påverkas därför i avgörande grad av de antaganden vi gör om hur dessa samband kommer att förändras mellan 1975 och 1980. Detta kommer till uttryck i projektionerna av insatskoefficienterna, dvs. insatsleveransernas andel av bruttoproduktionen inom varje sektor.

Projektionerna av insatskoeflicienterna görs vanligen genom en trend- utdragning av tidsserier för perioden 1959—1973. För att i görligaste mån nyansera bilden har vi emellertid valt ut 40 koefficienter som är speciellt viktiga för beräkningsresultatenl. Dessa 40 koefficienter har bedömts sär- skilt. I många fall har det även för dessa förefallit rimligt att godta trend- utvecklingcn 1959—1973. 1 andra fall har dock en annan period valts eller har en fristående prognos införts, baserad på sektorstudierna eller annan

' För dessa 40 gäller att deras värde inte får änd- ras mer än 10 ”n om inte produktionen i någon sektor skall förändras med merän 1 ”u.

särskild information.

Oavsett om koefficienterna ingår bland de 40 viktigaste eller ej har ut— vecklingen av samtliga insatser till jordbruk och skogsbruk samt av alla leveranser från energisektorerna till industrisektorerna bedömts separat på basis av material från sektorstudierna.

Mätt mellan femårsperioderna visar varu- och kraftproduktionen en suc— cessivt avtagande ökningstakt sedan 1960. Sektorn domineras av industri- produktionen men även byggnadsverksamhetens volym har utvecklats i allt långsammare takt. Eftersom industrin dock hela tiden har ökat snabbare än totalproduktionen har dess andel av denna hela tiden ökat. låt vara i avtagande takt. Industrins andel av totalproduktionen (mätt i fasta priser) steg från drygt 25 % 1960 till drygt 30 % 1974. Byggnadsverksamhetens andel har däremot sjunkit sedan slutet av 60-talet.

Under prognosperioden beräknas de angivna tendenserna i stort sett fort— sätta. Jordbrukets andel som fallit sedan 1960 men visade en tillfällig upp- gång 1974 beräknas fortsätta att falla, medan skogsbrukets andel beräknas i stort sett stabilisera sig på den uppnådda nivån. Industriproduktionen va- rierar avsevärt mellan alternativen. Det är dock anmärkningsvärt att in- dustriproduktionen i samtliga alternativ ökar sin andel av totalproduktionen. Ökningen är i alla alternativen väl så kraftig som under den historiska pe- rioden. Byggnadsverksamhetens andel beräknas däremot fortsätta att sjunka även efter 1975.

Ett särskilt intresse tilldrar sig sektorn eI-. gas-. värme- och vattenverk. Dess andel är mycket liten men har stigit oavbrutet från 1.8 % l960till 2.6 % 1974. Fram till 1980 väntas sektorn öka sin andel till 2.9 % (alt. II och lV) eller 3.0 % (alt. 1 och lll).

Tjänstesektorernas andel har successivt minskat sedan 1960. mätt i fasta priser. För perioden 1975—1980 förutses en fortsatt nedgång till ca 50 % i de olika alternativen. För offentliga tjänster erhålls en andelsökning endast i alternativ lI.

Som framgår av tabell 5.5 ger emellertid en kalkyl utförd i löpande priser delvis ett annat intryck. Här har en markant andelsförskjutning skett sedan 1960, så att varu— och kraftproduktionens andel successivt sjunkit och tjäns— teandelen i motsvarande mån ökat. Industrins andel uppgick till ca 32 % både 1960 och 1974 medan den offentliga sektorns andel ökat från drygt 11 % 1960 till 18,5 % 1974. För prognosperioden beräknas dessa tendenser fortsätta. Industriandelen varierar mellan knappt 31 % (alt. W) och 32 % (alt. 1). Den totala varuproduktionens andel beräknas variera mellan ca 45 och ca 46 % medan tjänstesektorernas andel skulle ligga mellan 54 och 55 %. Det är särskilt den offentliga sektorn som kraftigt ökar sin andel. även i alt. ldär andelen 1980 skulle vara drygt 21 % attjämföra med 18,5 % 1974.

Den olikartade utvecklingen i fasta och löpande priser beror på sektorernas olikartade förmåga att kompensera pris- och kostnadshöjningar genom steg— ringar i produktiviteten. Generellt sett är denna förmåga lägst i tjänste- sektorerna och därmed inträffar också en relativprisstegring på tjänster som återspeglas i en höjd BNP-andel. Problemet har emellertid också en annan sida. Priskänsligheten för flera av de privata tjänsterna är förhållandevis hög (se tabell 6.9). Prisstegringar som bristfälligt kompenseras av produk-

SOU l975:89 Produktion och sysselsättning 173 tivitetshöjningar kan i vissa fall medföra att efterfrågan kraftigt reduceras. Detta kan t. ex. ta sig uttryck i ett ökat inslag av "gör-det-själv" aktiviteter. Sektorernas olika produktivitetsutveckling får självfallet också effekt på utvecklingen av sysselsättningen. ] nästföljande avsnitt redovisas bl. a. hur sysselsättningsandelarna utvecklats sedan 1960 och vilken förändring som väntas under prognosperioden. 7.2 Sysselsättningsutvecklingen Tillbakablick Sysselsättningsutvecklingen under 1960—talet och första hälften av 1970-talet präglades av en fortgående minskning av antalet sysselsatta inom de s. k. varu- och kraftproducerande näringarna (dvs. huvudsakligenjord- och skogs- bruk. tillverkningsindustri och byggnadsverksamhet) och en kraftig ökning av antalet sysselsatta inom tjänstesektorerna. Dessa tendenser framgår av tabell 7.1. Sysselsättningsminskningen inom de varu- och kraftproducerande sekto- rerna uppgick enligt nationalräkenskaperna till totalt ca 290000 från 1960 Tabell 7.1 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1960—1980 1960 1965 1970 1975 1980 Alt. l Alt. ll Alt. Ill Alt, IV Jordbruk och fiske 474 600 344 200 245 400 209 000 176 900 173 400 181 000 179 100 Skogsbruk 114 200 106 100 82 200 61 000 49 800 48 200 50 400 49 300 industri ] 040 400 I 088 700 1 054 900 1 039 100 l 063 100 1 009 900 1 036 600 1 015200 151-. gas-. värme- och vattenverk 27 000 27 800 27 900 28 500 28 400 27 400 28 000 27 300 Byggnadsverk- samhet 306 900 359 500 369 600 332 000 323 300 327 700 334 600 335 600 Summa varu- och kraftproduktion I 963 100 i 926 300 1 780000 1 669 600 1 641 500 1 586 600 i 630 600 1 606 500 Varuhandel 446 700 478 900 506 100 508 100 499 100 481 300 497 800 487 900 Samfa'rdsel 247 500 253 500 262 100 270 400 276 200 269 300 277 500 273 500 Privata tjänster (inkl. bostads- förvaltning) 496800 526 800 559 400 557 400 571 200 558 700 569 000 563 300 Staten 145 900 193 700 195 900 236 800 253 600 273 900 259 700 268 200 Kommunerna 271 400 335 600 560 200 747 700 870 300 942 100 877300 912 500 Summa tjänste- produktion 1 608 300 1 788500 2 083 700 2 320 400 2 470 400 2 525 300 2 481 300 2 505 400 Totalt 3571400 37l4800 3 863 700 3990000 4111900 4 lll 900 4 lll 900 4 lll 900 därav näringslivet 3 l54 i00 3185 500 3 107 600 3 005500 2988 000 2 895900 2974 900 2 931 200 offentliga sek- torn 417 300 529 300 756100 984 500 1 123 900 1216000 1 137000 1 180 700

174 Produktion och sysselsättning SOU 1975:89 Tabell 7.2 Olika näringsgrenars andel av totala antalet sysselsatta 1960—1980 Procent 1960 1965 1970 1975 1980 Alt. ] Alt. ll Alt. lll Alt. IX" Jordbruk och fiske 13.3 9.3 6.4 5.2 4.3 4.2 4.4 4.3 Skogsbruk 3.2 2.9 2,1 1.5 1.2 1.2 1.2 1.2 Gruvor o. tillverkningsindustri 29.1 29.3 27.3 26.1 25.8 24.5 25.2 24.7 E|-. gas-. värme- och vattenverk 0.8 0.7 0.7 0.7 0.7 0.7 0.7 0.7 Byggnadsverksamhet 8.6 9.7 9.6 8.3 7.9 8.0 8.1 8.2 Summa varu- o. kraftproduktion 55.0 51.9 46.1 41 .8 39.9 38.6 39.6 39.1 Varuhandel 12.5 12.9 13.1 12.7 12.1 11.7 12.1 11.9 Samfardsel 6.9 6.8 6.8 6.8 6.7 6.5 6.8 6.6 Privata tjänster (inkl. bostads- förvaltning) 139 14.2 14.4 14.0 13.9 13.6 13.8 13.7 Staten 4.1 5.2 5.1 5.9 6.2 6.7 6.3 6.5 Kommunerna 7.6 9.0 14.5 18.8 21.2 22.9 21.4 22.2 Summa tjänsteproduktion 45.0 48.1 53.9 58.2 60.1 61 .4 60.4 60.9 Totalt 100.0 100.0 1000 1000 1000 100.0 100.0 100.0 därav: näringslivet 88.3 85.8 80.4 75.3 72.6 70.4 72.3 71.3 offentliga sektorn 11.7 14.2 l9.6 24.7 27.4 29.6 27.7 28.7

till 1975, medan ökningen inom tjänstesektorerna var ca 710 000. Andelen sysselsatta inom varu- och kraftproduktionen av totala sysselsättningen sjönk därigenom, som tabell 7.2 visar. från 55 % 1960 till ca 42 % 1975. Beträffande sysselsättningsökningen inom tjänstesektorerna kan en klar kon- centration till den offentliga sektorn konstateras. Av den totala ökningen inom tjänstesektorerna under 1960—1975 hänförde sig nämligen drygt 80 % till den offentliga sektorn. lnom denna sektor var i sin tur sysselsättnings- ökningen — både i absoluta och i relativa tal — avsevärt större inom kom- munerna än inom staten. Detta sammanhänger naturligtvis med den kraftiga utbyggnad av utbildningsväsendet. hälso- och sjukvård samt socialvård som skett under den aktuella perioden. För huvuddelen av dessa verksamhets- grenar har primär- och landstingskommunerna huvudmannaskapet.

De huvuddrag i sysselsättningsutvecklingen som ovan beskrivits gäller stora aggregat av näringsgrenar och sektorer. Avvikelser från de redovisade tendenserna har kunnat noteras inom enskilda näringsgrenar eller branscher och under kortare delperioder. Enligt nationalräkenskaperna ökade sålunda sysselsättningen inom byggnadsverksamheten successivt mellan 1960 och 1969 och inom tillverkningsindustrin mellan 1960 och 1965 samt mellan 1968 och 1970. Preliminära data tyder på att en sysselsättningsökning inom industrin inträffat också från 1973 till 1975. Dessa fluktuationer i indu- strisysselsättningen visar en tydlig samvariation med konjunktursvängning- arna. Vid konjunkturuppgångar har sålunda påtagliga sysselsättningsökning- ar skett. En jämförelse mellan olika högkonjunkturår visar emellertid att en stegvis minskning av antalet sysselsatta skett inom tillverkningsindustrin.

SOU 1975:89 Produktion och sysselsättning 175 Ett undantag från detta mönster utgör möjligen utvecklingen mellan hög- konjunkturperioderna 1969/1970 och 1974/1975. Huvudtendenserna under den historiska perioden kan dock sägas innebära att industriproduktionen ökat relativt kraftigt och industrisysselsättningen genomgått en minskning. Då även årsarbetstiden per person minskade avsevärt 1960—1975 skedde således en påtaglig ökning av produktiviteten inom industrin. Även inom jord- och skogsbruket minskade arbetskraftsbehovet till följd av kraftiga produktivitetsvinster. Sysselsättningsminskningen 1970—1975 inom bygg- nadsverksamheten berodde däremot snarare på nedskärningar i byggvoly- men än på ökad produktivitet. Sysse/sättningsutvecklingen ] 975—1 980 Förkortning av veckoarbetstiden. LU-kalkylerna görs i fyra alternativ som skiljer sig åt med avseende på den privata konsumtionens utveckling samt i fråga om veckoarbetstidens längd. 1 alternativen 111 och IV har en för— utsättning gjorts om en sänkning av veckoarbetstiden från 40 till 37.5 tim- mar. Endast de som 1975 arbetade 40 timmar eller mer har antagits få arbetstidsförkortning. Totalt sett innebär detta att den tillgängliga arbets- kraftsvolymen skulle sjunka med 4.2 % jämfört med alternativen [ och 11 där ingen förkortning av den lagstadgade veckoarbetstiden medräknats. Effekten har dock i våra kalkyler reducerats till 4.0 % genom ett antagande om att den i statistiken redovisade arbetstidsstrukturen inte är fullt adekvat för alla delsektorer. ] tabell 7.3 redovisas arbetstidsstrukturen 1970-1974 inom olika närings- Tabell 7.3 Antalet personer i arbete fördelade efter faktiskt arbetad tid 1970—1974 Procent År Faktiskt arbetade timmar per vecka 1—19 20—34 35—39 40—44 45—W Totalt Jordbruk. skogsbruk o. fiske 1970 6.13 16.87 7.14 24.00 45.87 100 1974 5.71 15.45 7.53 29.25 42.06 100 Gruvor o. tillverkningsindustri.el—. 1970 4.33 8.49 4.44 63.48 19.25 100 gas-. värme- och vattenverk 1974 4.45 9.90 4.34 70.30 11.02 100 Byggnadsverksamhet 1970 3.73 5.12 3.00 69.53 18.63 100 1974 3.36 6.44 3.13 76.38 10.70 100 Varuhandel 1970 11.09 16.16 7.63 39.26 25.85 100 1974 10.21 17.42 7.46 45.82 19.09 100 Samfardsel 1970 7.70 8.87 7.47 47.97 27.98 100 1974 8.05 11.30 7.15 56.99 16.51 100 Privata tjänster (inkl. bostads- 1970 14.73 14.22 10.96 36.59 23.49 100 förvaltning) 1974 13.42 15.99 11.34 43.04 16.21 100 Offentliga tjänster 1970 14.73 20.50 7.55 40.75 16.47 100 1974 13.78 24.17 10.50 40.32 11.22 100 Hela ekonomin 1970 9.01 13.02 6.69 48.22 23.05 100 1974 8.75 15.11 7.40 53.35 15.39 100

Källa: Statistiska centralbyrån. prognosinstitutet.

grenar. Tabellen grundar sig på en spcialbearbetning av AKU-undersökning- arna 1970—1974 som prognosinstitutet vid SCB utfört.

I kapitel 3 ovan har i detalj redogjorts för beräkningarna av den totala sysselsättningen. I alternativen I och II beräknas den totala tillgängliga ar- betskraftsvolymen sjunka med 0.2 % per år medan minskningen i alternativ III och IV uppgår till 1.1 % per år.

Fördelningen av antalet sysselsatta på män och kvinnor. De modellresultat som framkommer beträffande sysselsättningen uttrycker den insats av ar- betstimmar som krävs för att framställa en viss produktion i de olika nä— ringsgrenarna. Genom att göra fristående bedömningar av antalet arbets- timmar per person och år kan man också få en uppfattning om det antal personer som krävs i de olika näringsgrenarna under prognosperioden. En sådan bedömning har gjorts för vår räkning av prognosinstitutet vid sta- tistiska centralbyrån. Beräkningarna utgår från den ovannämnda specialbe- arbetningen av AKU-undersökningarna för perioden 1970—1974. Vid beräk- ningarna har man först räknat fram medelarbetstiden för män resp. kvinnor är 1975. Därefter beräknas vissa förändringar i dessa för perioden 1975—1980. bl. a. med hänsyn till trender för andel deltidsarbetande m. m. Av tabell 7.4 framgår hur antalet sysselsatta fördelar sig på olika arbetstidsklasser. Även antagandena för 1980 har lagts in men endast tre näringsgrenar särredovisas. Förskjutningen mot 5. k. lång deltid. från kort deltid och heltid. mellan 1970 och 1975 framgår tydligt. Prognosinstitutet har i sina beräkningar antagit att dessa tendenser kommer att fortsätta.

När man tillämpar den framskrivna medelarbetstiden på sysselsättnings- volymen i timmar 1980 kommer det resulterande antalet män resp. kvinnor

Tabell 7.4 Antalet sysselsatta fördelade efter vanligen arbetad tid 1970—1980 Procent Timmar per vecka 1—19 20—34 35— Industri 1970 3.0 5.6 91.4 1975 2.7 6.7 90.7 1980a1t. 1 3.1 9.1 87.8 1980 alt. 11 2.6 7.9 89.6 1980a1t. 111 3.1 9.1 87.8 Varuhandel 1970 10.0 14.5 75.5 1975 8.9 17.3 73.8 1980 alt. 1 7.7 18.3 74.0 Offentliga tjänster 1970 12.0 18.7 69.3 1975 10.3 23.3 66.4 1980 alt. 1 10.0 27.2 62.8 Hela ekonomin 1970 7.4 10.4 82.2 1975 6.8 13.2 80.0 1980 alt. 1 6.7 16.1 77.2

Anm. För alla kategorier utom industrin ger de olika alternativen ungefär samma värden 1980. Källa: Statistiska centralbyrån. prognosinstitutet.

Tabell 7.5 Andelen kvinnor i olika näringsgrenar 1975—1980 Procent 1975 1980 Alt. [ Alt. 11 Alt. lll

Jordbruk 30.5 30.5 30.5 30.5 Skogsbruk 6.6 7.6 7.6 7.6 Industri 26.3 30.1 26.5 30.1 lil-. gas-. värme- och vattenverk 15.1 17.7 15.1 17.6 Byggnadsverksamhet 6.8 8.0 8.0 8.0 Summa varu- o. kraftproduktion 22.0 24.9 22.3 24.7 Varuhandel 49.2 44.6 44.6 44.6 Samfärdsel 25.1 27.6 27.6 27.6 Privata tjänster 55.5 55.5 55.5 55.5 Offentliga tjänster 72.0 74.0 74.3 73.8 Summa tjänster 57.6 58.6 59.5 58.6 Totalt Totalt 42.7 45.1 45.1 45.1

Källa: Statistiska centralbyrån. prognosinstitutet.

inte att stämma överens med motsvarande antagande i utbudskalkylen. Man får då göra antaganden om viss förskjutning i proportionerna män/kvin- nor inom vissa branscher.

Andelen kvinnor i de olika näringsgrenarna framgår av tabell 7.5. Totalt sett ökar andelen kvinnor av de förvärvsarbetande från 42.7 % 1975 till 45.1 % 1980. 1 alternativ 11 behöver inga större förändringar av kvinno- andelen läggas in för att kalkylen skall gå ihop. De små förändringar som införts är baserade på trendstudier och avser bl. a. en ökande andel kvinnor inom skogsbruk. skogsindustrier. byggnadsverksamhet. samfärdsel. försvar och utbildning. Inom jord- och stenindustri. varuhandel och hälso- och sjukvård är det däremot andelen män som ökar. l alternativen I och III skulle däremot en viss brist på överensstämmelse föreligga mellan efterfrågan och utbudet på kvinnlig arbetskraft. I dessa alternativ kommer de sektorer som av hävd sysselsätter en större andel män att expandera relativt sett snabbare. Prognosinstitutet har emellertid i sina beräkningar antagit att en mera balanserad utveckling skulle kunna ernås genom att i första hand industribranscherna ökar sin andel kvinnlig arbetskraft. Det framgår dock av tabellen att betydande andelsökningar för kvinnornas del måste ske inom industrin om kalkylen skall gå ihop. De av prognosinstitutet införda för- utsättningarna innebär t. ex. att antalet kvinnor inom industrin skulle öka med ca 47 000 i alternativ I vilket skulle öka kvinnornas andel från drygt 26 till 30 %.

Antalet sysselsatta inom olika näringsgrenar. I tabell 7.6 redovisas syssel- sättningsutvecklingen näringsgrensvis. Denna tabell visar att ökningarna av sysselsättningen även under prognosperioden kan väntas komma att till stor del falla på den offentliga sektorn. I de varu- och kraftproducerande

Tabell 7.6 Sysselsättningsutvecklingen i olika näringsgrenar 1970—1980 Förändring. antal personer

1970— 1975—1980 1975 Alt. 1 All. 11 Alt. Ill Alt. IV Jordbruk och fiske 36 400 — 32 100 35 600 28 000 29 900 Skogsbruk — 21200 —11200 — 12 800 10 600 —11700 Industri — 15 800 24 000 29 200 — 2 500 — 23 900 El-, gas-, värme- och vattenverk 600 - 100 1 100 500 1 200 Byggnadsverksamhet — 37 600 8 700 4 300 2 600 3 600 Summa varu— och kraftproduktion —1 10 400 — 28 100 83 000 39 000 63 100 Varuhandel 2 000 9 000 26 800 10 300 20 200 Samfärdsel 8 300 5 800 1 100 7 100 3 100 Privata tjänster (inkl. bostads— förvaltning) 2 000 13 800 1 300 1 1 600 5 900 Staten 40 900 16 800 37 100 22 900 31 400 Kommunerna 187 500 122 600 194 400 129 600 164 800 Summa tjänsteproduktion 236 700 150 000 204 900 160 900 185 000 Totalt 126 300 121900 121900 121900 121900 därav: näringslivet —102 100 17 500 109 600 30 600 74 300 offentlig sektor 228 400 139 400 231 500 152 500 196 200

näringsgrenarna tillsammans beräknas minskningar av sysselsättningen med mellan ca 28000 i alternativ 1 och 83000 i alternativ 11. Även alternativ II innebär en klar uppbromsning av sysselsättningsminskningenjämfört med 1970—1975. Detta beror främst på uppbromsningen av nedgångarna inom skogsbruk och byggnadsverksamhet. I den senare branschen skulle sys- selsättningen t. o. m. öka i de fall där arbetstidsförkortning antagits. Dessa tendenser sammanhänger både med den väntade produktionsutvecklingen och med den uppbromsning av produktivitetsutvecklingen som förväntas i dessa sektorer. lnom jordbruket förväntas en sysselsättningsavgång i unge-

fär samma takt som 1970—1975. Tabellen visar att industrisysselsättningen är särskilt känslig för variationer i de antaganden som gjorts. I alternativ 1 skulle industrisysselsättningen öka med 24000 personer. dvs. den sedan 1965 sjunkande sysselsättnings- tendensen skulle brytas. I detta alternativ är efterfrågan starkt inriktad på industrivaruproduktion. I alternativ II däremot. där den offentliga konsum- tionen ökar snabbare än den privata. skulle sysselsättningen minska med nästan 30000 personer. dvs. betydligt fler än 1970—1975. Vid ett antagande om minskande veckoarbetstid blir emellertid sysselsättningsminskningen obetydlig (alternativ 111) medan ett antagande om ytterligare nedgång i pri- vata konsumtionens ökningstakt ånyo drar ned industrisysselsättningen (al- ternativ IV).

Den offentliga sektorns sysselsättning beräknas öka kraftigt i samtliga alternativ. men självfallet i direkt proportion till den offentliga konsum- tionens utveckling. I alternativ 11 blir ökningen lika kraftig som under pe- rioden 1970—1975. Inom varuhandel och samfärdsel varierar sysselsättnings- utvecklingen med varuproduktionens utveckling. Inom handel väntas dock

genomgående ganska kraftiga sysselsättningsminskningar medan sysselsätt- ningsförändringen i samfärdselsektorn varierar omkring noll. Inom övriga privata tjänster skulle en viss sysselsättningsökning vara att vänta. Enligt de bedömningar som görs i sektorsavsnittet förefaller dock detta vara ett mindre troligt resultat som snarast torde få tillskrivas osäkerheten i de an- vända kalkylmetoderna.

Tillsammantaget för samtliga näringsgrenar beräknas sysselsättningen öka med knappt 122 000 1975—1980. Denna ökning är något mindre än den som noterades 1970—1975 drygt 126 000. En förklaring till denna något dämpade sysselsättningsökning är den något långsammare ökning av arbetskraften som förutsätts för perioden 1975—1980jämfört med 1970—1975. Denna dämp- ning sammanhänger i sin tur med att befolkningsutvecklingen förutses bli något långsammare under prognosperioden än under perioden 1970—1975 i kombination med vissa fortsatta minskningar av främst de äldre männens relativa arbetskraftstal.

Relativt stora skillnader i näringsgrenssammansättning följer av de fyra olika alternativ som använts i modellberäkningarna. vilket visas i tabell 7.2. Andelen sysselsatta i offentlig sektor skulle t. ex. enligt alternativ 1 bli 27.4 % och enligt alternativ 11 29.6 %. I absoluta tal innebär detta en skillnad på 92 000 personer. Andelen sysselsatta inom de varu- och kraftproducerande näringsgrenarna varierar mellan 39.9 % enligt alternativ 1 och 38.6 % enligt alternativ 11. vilket i antal personer motsvarar en skillnad på närmare 55 000.

Sysse/sättningsutvecklingen i olikayrken. Med utgångspunkt i de beräkningar som utförts beträffande sysselsättningsutvecklingen sektorsvis har vissa schablonmässiga kalkyler gjorts över förändringen av antalet sysselsatta i oli- ka yrken 1975-1980. Dessa kalkyler har baserats på den från arbetskrafts- undersökningarna 1974 kända yrkesfördelningen i olika sektorer. Denna för- delning har i beräkningarna förutsatts bestå hela prognosperioden. Ett sådant antagande innebär naturligtvis att man helt bortser från förskjutningar mel- lan yrkesgrupperna inom en sektor till följd av ändringar av t. ex. produk- tionsteknik och produktioninriktning. Sådana grova beräkningar torde ändå kunna tjäna som utgångspunkt för en diskussion om den tänkbara utveck- lingen av efterfrågan på olika yrkesgrupper. Beräkningarna är ändå av be- gränsat intresse tills de kan jämföras med någon form av tillgångs- eller ut- budsprognos. Någon sådan finns dock f. n. icke tillgänglig.

Tabell 7.7 visar sysselsättningsutvecklingen enligt de fyra olika alterna- tiven för perioden 1975—1980. Som framgår av tabellen beräknas antalet sys— selsatta komma att öka kraftigt inom hälso- och sjukvårdsarbete samt ser- vicearbete i samtliga fyra alternativ. Dessutom framgår att sysselsättningen inom dessa yrkesgrupper. liksom inom pedagogiskt arbete. administrativa och kamerala yrken samt den grupp som bl. a. omfattar socialvårdspersonal. ökar kraftigt ju mer utrymmet för offentlig konsumtion växer. Detta beror naturligtvis på att dessa yrkeskategorier till stor del är sysselsatta inom den offentliga sektorn och då främst inom kommunerna. Minskat antal syssel- satta förutses främst inom lantbruks-. skogs- och fiskeriarbete. kommersiellt arbete samt i två av alternativen även byggnadsarbete. Utvecklingen för des- sa yrkesgrupper är givetvis i hög grad beroende av sysselsättningsförändring- arna inom jordbruk och skogsbruk resp. byggnadsverksamhet.

De sysselsättningsförändringar som registreras i statistiken avser vanligen

Tabell 7.7 Sysselsättningsutvecklingen i olika yrken 1975—[980 Antal personer

Antal Förändring 1975—1980 syssel- satta 1975 Alt. 1 Alt. 11 Alt. 111 Alt. IV. Tekniskt. kemiskt o. fysikaliskt arbete 276 500 7000 2500 5 500 3 100 Hälso- o. sjukvårdsarbete 259 800 31 200 55 300 32 800 43 500 Pedagogiskt arbete 166 000 19 900 27 500 21 800 28 200 Litterärt o. konstnärligt. religiöst o. juri- diskt arbete samt socialvårds- o. utred- 153 900 11 900 17 000 12 200 14 600 ningsarbete Administrativt arbete 76 500 3 100 3 200 3 200 3 300 Kameralt o. kontorstekniskt arbete 459 000 14 100 11 200 13 700 12400 Kommersiellt arbete 340 800 3 300 15 700 4 900 11 200 Lantbruks-. skogs— o. fiskeriarbete 275 100 — 39500 — 43 900 — 35000 — 37 700 Transport- o. kommunikationsarbete 249 100 4 100 —600 4 800 2 100 Gruv- o. stenbrytningsarbete samt till- verkningsarbete 924 000 15 200 21 200 200 15 300 Byggnadsarbete 237 500 —5 100 —3 100 1 700 1 900 Servicearbete 554 500 63 300 89 600 65 100 76300 Militärt arbete 17 600 0 0 800 700 Totalt 3 990 000 121 900 121 900 121 900 121 900

nettoresultatet av betydligt större bruttoströmmar inom eller mellan ex- empelvis branscher och yrken. Sådana bruttoströmmar impliceras även i de värden som här redovisas. Någon kalkyl över bruttoströmmarnas storlek har inte utförts. I den mån minskningar kan ske genom naturlig avgång och ökningar kan tas ur nytillskottet till arbetskraften behöver omfördel- ningar inte vara förenade med omställningsproblem och spänningar i eko- nomin. Sådana problem kan däremot uppstå om arbetskraft skall slussas över från kontraktiva till expansiva branscher.

Då de yrkesgrupper som här har studerats är synnerligen heterogena kan ett sådant byte av bransch (men ej yrkesgrupp) innebära helt ändrade ar- betsuppgifter. Även förflyttningar mellan företag inom en bransch kan gi- vetvis medföra omställningsproblem. Under de senaste decennierna har statsmakterna genom en kraftig ökning av de arbetsmarknadspolitiska in- satserna sökt underlätta anpassningen mellan utbud och efterfrågan på ar- betskraft. Även om en viss dämpning av strukturomvandlingen förutses för prognosperioden torde ett betydande behov av insatser i form av ex- empelvis arbetsmarknadsutbildning komma att bestå. Detta beror bl. a. på det relativt stora tillskott av personer utan tidigare yrkeserfarenhet som förutses och ambitionerna att möjliggöra även för betingat arbetsföra att ta arbete.

7.3. Näringsgrenarnas utveckling

7.3.1. Jordbruk och fiske1

Jordbruk. Riktlinjerna för den nuvarande jordbrukspolitiken fastställdes av riksdagen 1967. Enligt de angivna allmänna målen för jordbrukspolitiken skall jordbruket åstadkomma en produktion av önskad storlek till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Samtidigt skall det vara möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att få del av den allmänna stan- dardstegringen. I beslutet 1967 underströks vikten av en fortsatt snabb ra- tionalisering samtidigt som en viss samhällsekonomiskt motiverad minsk- ning av jordbruksproduktionen borde ske. Överproduktion skulle så vitt möjligt undvikas. produktionens omfattning borde i stället anpassas till den nivå som krävs ur beredskapssynpunkt. Den 5. k. självförsörjningsgraden2 borde i fredstid under vissa förutsättningar ligga på 80 %.

Åtskilliga frågor på jordbrukspolitikens område diskuteras f. n. inom 1972 årsjordbruksutredning. Det gäller t. ex. produktionsmålsättningen. Bakgrun- den härtill är bl. a. att självförsörjningsgraden anses vara ett alltför osäkert mått på det svenska jordbrukets produktionskapacitet och förmåga att förse befolkningen med livsmedel i krislägen eftersom jordbrukets beroende av importerade produktionsmedel ökat kraftigt. En expertgrupp inom jord- bruksutredningen har nyligen framlagt en rapport rörande bl. a. denna fråga. Produktionsmönstret har ändrats i vissa avseenden efter 1967. Då hade vi en betydande överproduktion av mjölk medan vi nu har uppnått en mer balanserad produktionsutveckling för denna produkt. Å andra sidan har spannmålsproduktionen ökat kraftigt och är nu större än vad som behövs inom landet. Andra viktiga frågor som 1972 års jordbruksutredning be- handlar gäller rationaliseringspolitiken och jordbruksstödets tekniska ut- formning.

Resultatet av utredningens arbete kommer sannolikt att presenteras inom något år. Det är möjligt att jordbrukets utveckling under perioden 1975—1980 kan komma att påverkas av de förslag som utredningen för fram. Här har det emellertid endast varit möjligt att utgå ifrån nu gällande innehåll ijord- brukspolitiken.

Det egentliga jordbruket. dvs. åkerbruk och boskapsskötsel. undergick en mycket snabb rationalisering under 1960-talet. Åkerarealen. antalet bruk- ningsenheter och antalet sysselsatta minskade kraftigt samtidigt som pro- duktionens omfattning i stort bibehölls. En tydlig avsaktning i omvand- _ lingsprocessen har skett under den första hälften av 1970-talet.

Animalieproduktionen som svarar för ca 3/4 av det totala produktions- värdet har under den senaste femårsperioden framför allt känntecknats av att antalet mjölkkor inte längre minskar lika kraftigt som under 1960-talet och att mjölkproduktionen tycks ha stabiliserat sig på en nivå kring 3 mil- jarder kg per år. De kraftigt höjda producentpriserna under senare år har självfallet haft stor betydelse i detta sammanhang. Produktionen av slaktdjur har totalt sett inte visat så stora förändringar från 1970 till 1975; däremot fortsätter fläsk att öka på nötköttets bekostnad.

Den totala vallarealen minskade kraftigt under 1960-talet. beroende på minskningar av koantalet. Trots nedgången uppgår vallarealen f. n. till nästan 1 miljon hektar eller 1/3 av den totala åkerarealen. Den friställda vallarealen

lTill sektorn räknas - förutom fisket vad som brukar benämnas egent- ligt jordbruk. vidare träd- gårdsodling. hästavel. bi- odling. renskötsel. päls- djursskötsel och jakt. Framställningen har här koncentrerats till utveck- lingen för det egentliga jordbruket.

2 Produktionen av jord- bruksvaror i procent av konsumtionen. allt räk- nat i kalorier.

* Ds Jo 19753.

har främst kommit att användas för spannmålsodling. i första hand kom och havre. vilka sädesslag har använts i den expanderande fläskproduk- tionen. Uppgången i produktionen av brödsäd har varit så kraftig att den lett till att överskott numera i regel föreligger.

Material för bedömning av jordbrukets utveckling under andra hälften av 1970-talet har för långtidsutredningens räkning sammanställts av jord- bruksdepartementet.l Arbetet har bedrivits inom ramen för lantbruks- ekonomiska samarbetsnämnden med hjälp av experter från jordbruks- nämnden. lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolan.

Prognosen för jordbruksproduktionens omfattning 1980 styrs dels av an- tagandena om åkerarealens utveckling och mjölkproduktionens storlek. dels av de antaganden som görs beträffande utveckling av avkastningen inom vegetabilie- och animalieproduktionen.

Vad gäller åkerarealen har den antagits komma att uppgå till ca 2.9 mil- joner ha 1980. eller ungefär 0.1 miljon ha mindre än 1970. Räknat för pe- rioden 1973—1980 skulle detta innebära en årlig minskning med endast 7 000 ha. mot en årlig minskningstakt på i genomsnitt 30 000 ha under 1960-talet. En dämpning i nedläggningen av åkermark har skett redan under första hälften av 1970-talet. Det bör framhållas att de tidigare stora nedläggningarna i stor utsträckning har gällt skogslänen; på de stora slättbygdsområdena i södra och mellersta Sverige har åkerarealen minskat endast obetydligt. Rationaliseringsförutsättningarna t. ex. möjligheterna till sammanslagning till större brukningsenheter har varit och är annorlunda på slättbygden än i skogsbygderna och i norra Sverige. där i stället jordbruksdriften helt fått upphöra vid ett betydande antal mindre gårdar.

Den pågående förskjutningen av åkerarealen från mindre till större bruk- ningsenheter väntas fortgå under de närmaste åren. om än i något lång- sammare takt. Totalt väntas antalet brukningsenheter uppgå till knappt 110000 1980 mot ca 140000 1973 och mer än 230000 1961. Genom att fördela den antagna volymen åkerareal på antalet brukningsenheter får man fram medelarealen per företag. Enligt de här presenterade antagandena skulle medelarealen per företag uppgå till ca 27 ha 1980. mot 21,5 ha 1973 och 14.2 ha 1961.

Mjölkproduktionen visade under hela 1960-talet och i början av 1970-talet en sjunkande tendens. Genom kraftigt höjda producentpriser har produktionsgrenens lönsamhet förbättrats och produktionen har ökat något under de senaste åren. Mjölkproduktionen 1980 beräknas bli av ungefär nuvarande omfattning (3,0 milj. ton). Vid antagande om en fortsatt snabb avkastningsökning (upp till 5 000 kg i genomsnittlig produktion per mjölkko 1980) blir det totala mjölkkoantalet detta år 600 000 jämfört med ca 700 000 1973.

Vad gäller utvecklingen av avkastningen per ha inom vegetabilie- produktionen har i regel ett något svagare förlopp antagits jämfört med det senaste decenniet. Det har sin grund såväl i bedömningar om att handels- gödselutnyttjandet inte kommer att öka på samma sätt som tidigare som i att växtförädlingsarbetet alltmer inriktats på växtslagens kvalitativa egen- skaper.

Den totala bruttoproduktionsvolymen i det egentliga jordbruket beräknas öka med 4.5 % för hela prognosperioden. Jordbrukets köp av produktions-

medel och tjänster från andra sektorer väntas under samma tid öka med endast 1,5 % . beroende bl. a. på en antagen långsammare ökningstakt i för- brukningen av handelsgödsel och kalk och minskat utnyttjande av köp- fodermedel när husdjursantalet reduceras. Förädlingsvärdet väntas därmed stiga med drygt 7 % 1975—1980, eller drygt 1 % per år. Detta är ungefär samma resultat som modellberäkningarna i LU har gett för hela jordbruks- sektorn enligt alt. 1. Det är avsevärt mer än under 1960-talet, men något mindre än genomsnittet för den senaste femårsperioden.

Produktionsutvecklingen för olika produktslag under prognosperioden framgår av tabell 7.8.

Nötköttsproduktionen har beräknats till totalt 139 milj. kg 1980, ca 10 % lägre än den genomsnittliga årsproduktiönen under 1960-talet. Fläskpro- duktionen har kontinuerligt stigit sedan början av 1960-talet och var under perioden 1972—1974 drygt dubbel så stor som den sammanlagda nötkött- produktionen. Den snabba uppgången i svinslakten beror på flera samver- kande faktorer. Svinuppfödningen har varit förhållandevis lättmekaniserad och befintliga mjölkkostallar har kunnat byggas om för tläskproduktion. Fram till början av 1970-talet gick många brukare över från den mera arbets- krävande mjölkproduktionen. Framsteg på avelsområdet och inom utförd-

Tabell 7.8 Det egentliga jordbrukets produktion 1970—1980 Milj. kr.. 1968 års priser. avrundade tal

Faktisk Beräknad Total för- produk- normal- ändring, % tion produktion

1970 1975 1980 1975—1980

Brödsäd, fodersäd och kokärter 660 800 860 71/2 Potatis och sockerbetor 385 435 500 15 Qljeväxter 155 270 280 3 Ovriga vegetabilier 85 80 80 0 Summa vegetabilier (l) 1 285 1 585 1 720 8 1/2 Mjölk och mejeriprodukter ] 660 1 745 1 740 0 Agg och slaktijäderfa' 445 495 535 8 1/2 Kött- och lläskprodukter 2 140 2 125 2 240 5 1/2 Förändringar i kreaturskapital — 105 0 —20 . Summa animalier (2) 4145 4 365 4 495 4 Summa slutprodukter (1 + 2) 5 430 5 950 6 215 4 1/2 Avgår: Handelsgödsel och kalk 490 570 595 5 Köpfodermedel 715 780 695 — 11 Diverse förnödenhetera 1 375 1 475 1 575 6 1/2 Summa avdrag (3) 2 580 2 820 2 865 l l/2 Återstår: Jordbrukets förädlingsvärde (bidrag till BNP) (l+2—3) 2 845 3 125 3 350 7 a Driv- och smörjmedel, elektricitet, frakter m. m.

ringstekniken har också haft stor betydelse för lläskproduktionen. Under perioden 1975—1980 väntas fläskproduktionen öka med ca 4000 ton per år (mot ca 7 000 ton per år under den senaste tioårsperioden). Antagandet baseras bl. a. på bedömningar om konsumtionens utveckling och förutsätt ningen om en oförändrad export. Vidare spelar antagandet om oförändrat mjölkproduktion en viss roll, eftersom stabiliseringen i koantalet inte lämnar utrymme för samma ökning av fläskproduktionen som tidigare.

De flesta produktslag inom vegetabilieområdet väntas öka i volym frarr till 1980. För brödsäden antas arealen bli av i stort sett samma omfattning som i genomsnitt under l960- och 1970-talen. Detta innebär en något lägra areal än 1975.

Genom att jämföra prognoser för Iivsmedelskonsumtionens utveckling med produktionsutvecklingen kan försörjningsbalanser för olika produkter uppställas. Därvid framkommer eventuella tendenser till över- eller under skott. Till en del är självfallet bedömningarna av produktionsutvecklingen betingade av de antaganden man gör om konsumtionens förlöpp.

Sedan 1960 har en förskjutning skett mot ökad konsumtion av produkter som framställts utanför det egentliga jordbruket. t. ex. fisk. frukt och kolo» nialvaror m. m. Vad gäller förbrukningen av jordbruksprodukter har ut- vecklingen kännetecknats av en övergång från vegetabilieprodukter mot vissa animalieprodukter. Konsumtionen av mjöl räknat per person och år minskade kraftigt under 1960-talet och fortsatte att minska men betydligt långsammare under första hälften av 1970-talet. Någon ytterligare nedgång väntas inte till 1980. För matpotatis beräknas åtgången fortsätta att minska. Sockeranvändningen antas ligga kvar på samma nivå som under 1973 och 1974. Någon liten nedgång förutses för mjölk. medan samtidigt andelen lättmjölk torde komma att öka ytterligare. Vad gäller per capita-konsum- tionen av fläsk väntas en viss ökning. medan en nedgång har beräknats för nöt- och kalvkött fram till 1980. Fjäderfäkonsumtionen väntas öka i samma takt som produktionen.

Med dessa antaganden om konsumtionens och produktionens utveckling framkommer ett fortsatt överskott av spannmål. såväl av brödsäd som av fodersäd. ] den mån det visar sig lönsamt att ersätta importen av olje» kraftfoder med proteinfoder av inhemskt ursprung kan överskotten av foder— säd bli mindre. Mejerisektorn väntas inte visa några större förändringar fram till 1980. För köttsektorn torde produktion och konsumtion unge— färligen balansera 1980. medan fläskproduktionen fortfarande väntas ge ett avsevärt överskott. dock sannolikt något mindre än f.n.

Utvecklingen av förädlingsvärdet per arbetad timme, arbetsproduktivi- teten. var mycket snabb ijordbruket under 1960-talet. Enligt undersökningar gjorda vid lantbrukshögskolan skulle produktivitetsökningen under denna tid ha uppgått till ca 8 %. avsevärt snabbare än under 1950-talet. Under första hälften av 1970-talet har produktivitetsstegringarna legat kvar på en hög nivå. För den kommande femårsperioden har följande bedömningar gjorts. Spannmåls- och oljeväxtodlingen har genomgått en mycket snabb förändringsprocess, och dessa odlingar bedrivs f.n. med en relativt liten arbetsinsats. Den fortsatta ökningen i arbetsproduktiviteten bedöms därför bli långsammare än under 1960-talet. Vallodlingen har inte genomgått sam- ma genomgripande förändring. Det är sannolikt att produktiviteten snarast

kommer att öka snabbare än under den senaste 20-årsperioden. Det kan väntas ske både genom mindre arbetskrävande bärgningsmetoder och genom avkastningsökning. För fläskproduktionen torde arbetsproduktiviteten vid slaktsvinsuppfödningen öka väsentligt långsammare än under senaste de- cenniet, helt enkelt därför att den teknik som används redan lett till en förhållandevis låg arbetsinsats per slaktsvin. Vad gäller smågrisproduktionen kan däremot en snabbare ökning i produktiviteten förutses. Inom nötkötts— området väntas en fortsatt omvandling av produktionsbetingelserna varför arbetsproduktiviteten kan väntas öka i samma takt som under de senaste årtiondena. Mjölkproduktionen är den arbetsintensivaste produktionsgrenen i jordbruket. Under de senaste åren tycks investeringsverksamheten inom produktionsgrenen ha tilltagit, till följd bl. a. av de kraftiga höjningarna av producentpriset på mjölk. Mekaniseringen. främst vid foderhanteringen. har ökat. Fram till 1980 kan en fortsatt hög investeringstakt antas, med större besättningar och rationellare drift. Dessa förhållanden kan väntas med- föra snabbare produktivitetshöjningar. Summerar man de angivna utvecklingstendenserna för helajordbruksområdet, inkl. trädgårdsnäring och övriga binäringar synes nettoresultatet bli en viss dämpning i de årliga produktivitetstillskotten. Ökningen av arbetsproduktiviteten väntas för hela sektorn bli i runt tal 5 % per år fram till 1980.

Den väntade utvecklingen för förädlingsvärdet. tillsammans med antagan- dena om fortsatt höga produktionsvinster leder till ytterligare minskningar i sysselsättningen. Fram till 1980 beräknas sålunda arbetskraftsvolymen minska med ca 4.5 % per år.

De prognoser över sysselsättningsutvecklingen som LU-modellen ger överensstämmer ganska väl med de i sektorstudien presenterade be- räkningarna. Relativt stor osäkerhet måste emellertid knytas till sifferupp- gifterna på grund av de särskilda svårigheter som föreligger när det gäller att mäta arbetskraftsvolymen inom jordbruket. Jordbruk sköts ofta i kom- bination med skogsbruk eller arbete inom andra näringar och svårigheter uppkommer då vid särskiljandet av jordbrukets andel i arbetskraftsför- brukningen. Vidare föreligger stora säsongmässiga variationer. Härtill kom- mer att arbete inom jordbruket i många fall och sannolikt i en tilltagande omfattning bedrivs på deltid. Lantbruksstyrelsen har gjort beräkningar med ledning av uppgifter från folk— och bostadsräkningarna 1965 och 1970 och med utgångspunkt från underlagsmaterial för prognoserna vid länsplaneringen 1974. Minskningen i arbetskraftsvolymen fram till 1980 antas följas parallellt av en minskning i antalet sysselsatta ijordbruket. Den antagna minskningstakten är avsevärt lägre än den som registrerats under 1960-talet. Folk- och bostadsräkningarna 1965 och 1970 innebar t. ex. att antalet förvärvsarbetande inom jordbruket skulle ha minskat med 110000 personer mellan 1965 och 1970. eller med nästan 9 % per år i genomsnitt. Rationaliseringstakten inom jordbruket var då högt uppdriven. Under de första åren av 1970-talet har antalet jord- bruksföretag minskat i långsammare takt än tidigare och åkermarken har lagts ner i betydligt mindre utsträckning än under 1960-talet. Enligt arbets- kraftsundersökningarna blev också nedgångstakten för antalet förvärvsar- betande ijordbruket långsammare. Under perioden 1970—1973 var den årliga genomsnittliga minskningen 4.5 %. dvs. samma takt som antas komma

* Vad gäller frågan om överskottsproduktion har en expertgrupp (produk- tionsmålsgruppen) inom 1972 års jordbruksutred— ning framlagt vissa sam- hällsekonomiska kalkyler [Ds .10 197512).

att realiseras för perioden 1975—1980. Andelen av samtliga förvärvsarbetande som sysselsätts med jordbruk skulle då komma att uppgå till 3.3 % 1980 mot 5.3 % 1970 och 8,6 % 1965. ] antal innebär det en nedgång från ca 190000 sysselsatta 1970 till knappt 120000 1980.

Sysselsättningsutvecklingen inom skilda regioner väntas inte bli lika olik— artad som under 1960-talet. Den beräknade årliga genomsnittliga minsk- ningen av antalet förvärvsarbetande beräknas för de olika länen ligga mellan 3 och 6 %. Huvuddelen härav torde komma att utgöras av äldre personer som brukar små enheter. Medianåldern bland jordbrukarna är hög: drygt 54 år enligt lantbrukets företagsregister 1973. Bland dem som brukar de minsta enheterna (mindre än 10 ha) var medelåldern 58 år. Totalt i landet var mer än 62 % över 50 år och nästan 14 % mer än 67 år.

Bedömningarna rörande utvecklingen av produktion och produktivitet sammanhänger självfallet med investeringsverksamheten. lnvesterings- takten har tilltagit under senare år vad gäller ekonomibyggnader för mjölk- produktionen. Fortsatta stora investeringar fram till 1980 antas för denna produktionsgren. Med hänsyn till den mycket höga nivån på investeringar i ekonomibyggnader — dessa har mer än fördubblats från 1970 till 1975 kommer jämfört med 1975 ett något lägre investeringsbelopp för detta ändamål sannolikt att redovisas 1980. Investeringarna i fältanläggningar (dik- ning, nyodling m. m.) förutses bli oförändrade under prognosperioden. Jäm» fört med läget 1970 innebär det dock en väsentlig uppgång. Investeringarna i traktorer torde nu enbart motsvara de årliga utrangeringarna. För maskin- investeringarna totalt väntas en viss nedgång i volym mellan 1975 och 1980. delvis som en följd av att inköpen av maskiner och redskap har varit relativt omfattande under senare år. Till investeringarna räknas också förändringen i beståndet av avelsdjur och mjölkkor. Med utgångspunkt framför allt i den väntade nedgången av antalet mjölkkor förutses en negativ förändring i kreaturskapitalet fram till 1980. Den negativa investeringsposten blir emel- lertid ganska liten. För de totala bruttoinvesteringarna inom jordbruket vän- tas en minskning på ungefär 2 % per år 1975—1980.

Bedömningarna om utvecklingen inom jordbruksområdet de närmaste åren är självfallet behäftade med ganska stor osäkerhet. Det kan t. ex. komma att visa sig att den avsaktning i produktivitetsstegringarna som här förutsatts inte fullt ut inträffar. Bidragande härtill kan vara t. ex. fortsatt mycket stora avkastningsökningar vad gäller spannmål eller resultaten av investerings- och rationaliseringsverksamheten inom mjölkproduktionen.

Av central betydelse för jordbruket under prognosperioden är självfallet utvecklingen av lönsamheten inom sektorn. Bestämmande för denna är i hög grad jordbruksstödets utformning. Storleken på den brukade åker- arealen och jordbrukarbefolkningen, liksom frågan om överskotts- produktionen 1980 hänger därför nära samman med den fortsatta inrikt- ningen av jordbrukspolitiken'

Vid sidan om det egentliga jordbruket räknas även trädgårdsnäringen till jordbrukssektorn. Ett säkert statistiskt underlag saknas emellertid för denna näring och vid bedömningen av beräkningsresultat bör den över- slagsmässiga karaktären beaktas.

Totalt omfattar trädgårdsnäringen ca 8 700 företag. varav 2 800 med od- lingar i växthus. Av produktionsvärdet (ca 750 milj. kr. 1973) svarar pryd-

nadsväxterna för 55 %, köksväxterna för 30 %, fruktproduktionen för 8 % och här för ca 7 %. De naturliga förutsättningarna har gjort att de viktigaste produktionsområdena ligger i Skåne och i vissa delar av mellersta Sverige, t. ex. Mälardalen. Större och medelstora företag är i regel specialiserade på odling av ett fåtal produkter, medan de mindre företagen bedriver mera blandad produktion. Produktionsvolymen väntas inte undergå några större förändringar fram till 1980; en ökning med i genomsnitt 2 % per år har här bedömts som en trolig utveckling. Fisket är inte någon självständig sektor i LU-kalkylerna utan ingår till- sammans med jordbruket i sektor ]. De bedömningar som gjorts är baserade på den ovannämnda sektorstudien som även omfattar en sektion om fisket. Dessutom har den statliga fiskerinäringsutredningen ijuni 1975 överlämnat sitt betänkande'.

Det svenska hskets totala fångstmängd ökade kraftigt fram till mitten av 1960-talet, varefter en stegvis minskning har skett. Från 1964 till 1973 sjönk sålunda den totala mängden Iandad. svenskfångad fisk med nära 160 000 ton eller med drygt 40 %. Från 1973 till 1974 har enligt ännu pre- liminära uppgifter fångstmängden minskat ytterligare. Såsom diagram 7.1

milj kg 4004 350' 300 * Totalt

250—

200 *

Sill och strömming

150'

100

Övriga fiskslag

50__ Sk rapfisk // //xx / / [ Kräft- och blötdjur 0 1 I I 1 | I | | 1 l l l 1 T T | 1956 1958 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972

' Statligt stöd till fisket (DS JO 197528).

Diagram 7.1 Total/ängs— tens sammansättning ]956—1973 Huvudgruppcr av fis/(slag. mil/'. kg. lte/jätskvikt

visar sammanhängde minskningen 1963—1973 i stor utsträckning med mins- kade fångster av sill och strömming. Dessa fångster var sålunda 1973 knappt hälften så stora som de årliga fångsterna 1963—1965.

Västkustfrskarnas fångster av konsumtionssill sjönk 1964—1973 med ca 100000 ton eller 2/3. Denna nedgång berodde dels på den minskade tillgången på sill i Nordsjön. dels på därav föranledda restriktioner beträffande sillfisket. Sålunda gällde vissa perioder 1971—1974 förbud mot sillfrske i Nordsjön och fr. o. m. juli 1974 kvoteringar av fångsterna av sill och vissa andra frskslag.

Medan västkustfrskarnas fångster minskat kraftigt under den senaste 10— årsperioden har syd- och ostkustfiskarnas fångster förblivit ungefär oför— ändrade.

De kraftigt ökade fångsterna fram till mitten av 1960-talet torde till vä- sentlig del ha sammanhängt med de betydande investeringar i moderna och effektiva båtar som då skedde. Sålunda ökade bland de motordrivna frskefartygen andelen båtar med en motorstyrka överstigande 200 hästkrafter från mindre än 5 % vid mitten av 1950-talet till drygt 20 % vid mitten av 1960-talet. Genom dessa investeringar i båtar och redskap skedde en kraftig ökning av kapitalstocken inom fisket. Enligt statistiska centralbyråns beräkningar ökade denna realkapitalstock med nästan 140 % 1960—1965. att jämföra med en minskning under perioden 1950—1960.

Förskjutningar mot större frskefartyg fortsatte även under senare hälften av 1960-talet. Betydande investeringar gjordes då i större båtar. Antalet frskefartyg med en motorstyrka överstigande 800 hästkrafter ökade sålunda från 41 st 1965 till 57 st 1969. Därefter minskade dock detta antal i samband med försäljning av ett antal frskefartyg till utlandet. främst till Danmark.

Antalet fiskare har under efterkrigstiden sjunkit oavbrutet. Såsom diagram 7.2 visar var antalet fiskare i slutet av 1960-talet endast något mer än 1/3 av antalet vid mitten av 1940-talet. Enligt fiskeriinventeringarna 1970 och 1973 var minskningen av antalet fiskare mellan dessa år relativt begränsad. Antalet yrkesfiskare sjönk sålunda med ungefär 500 till omkring 5 000. An- talet binäringsfrskare förblev samtidigt ungefär oförändrat.

Mellan åren 1968 och 1974 har förstahandspriserna på fisk i det närmaste fördubblats. Även konsumtionspriserna på fisk har stigit kraftigt under den- na period. Den totala konsumtionen per capita av Esk och frskprodukter minskade med ca 5,5 % 1972—1974.

Utrikeshandeln med fisk är betydande. 1974 uppgick importen till ca 650 milj. kr. och exporten till ca 250 milj. kr. (inkl. utomlands direktlandad fisk). Den största posten i importen är frlead fisk. Exporten består huvud- sakligen av direktlandningar av fisk i danska hamnar samt av beredda frsk-

produkter. Det svenska fiskets framtidsutsikter blir beroende bl. a. av fiskets bio-

logiska förutsättningar samt av vissa internationella överenskommelser. ] en specialstudie av fiskerinäringsutredningen visas att de ekonomiskt viktiga frskslagen i nordostatlanten är fullt exploaterade eller överfrskade. Dock hnns betydande bestånd av fisk som hittills inte utnyttjas för direkt mänsklig konsumtion i nämnvärd omfattning.

Sedan några år har en stor del av fisket reglerats inom ramen för nord- ostatlantiska tiskerikonventionen. Fångstbegränsningen av sill i Nordsjön

26 000

Summa fiskare 24 000

21 000

18 000

Yrkesfiskare 15 000

12 000

B inäringsfiskare

6 000

3 000 ! ll '— Diagram 7.2 Antal fiskare 0 rr—r—r—jrtrrW—rl rrrr—r—j—r—j—trrr—l—mrrr'm—r—Tn |_|"l'_l7—l isa/tratten/iskct 1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 [930—1973.

och Skagerack skärptes kraftigt under 1975 och ytterligare begränsningar kan komma att aktualiseras. Även inom ramen för frskerikonventionen för Östersjön kan en kvantitativ reglering av fisket komma att införas. Vidare har frågan om fiskegränserna haft en stark aktualitet under de senaste åren. I våra bedömningar av utvecklingen 1975—1980 har vi dock förutsatt att det svenska fisket kan bedrivas i stort sett i den omfattning som f. n. sker.

Det förutsätts också att inga allvarliga störningar kommer att inträffa på den internationella fiskemarknaden.

Beträffande produktions- och investeringsutvecklingen 1975—1980 beräk— nas enligt en enkätundersökning frskeflottan komma att tillföras vissa nya enheter under perioden 1976—1980. Detta gäller under förutsättningen att det svenska fisket även i fortsättningen i oförändrad omfattning kan bedrivas inom traditionella vattenområden.

De totala nyinvesteringarna inom fisket beräknas komma att uppgå till ca 30 milj. kr. (i 1968 års priser) både 1975 och 1980. Till följd av dessa nyinvesteringar antas en ökning av totala fångstvolymen komma att ske. Denna ökning beräknas till 1,8 % per år 1975—1980.

De skärpta kvoteringarna från mitten av 1975 och den allmänna osä- kerheten beträffande de internationella åtgärderna på fiskets område gör det dock svårt att bedöma i vad mån den angivna ökningen av fångstvolymen 1975—1980 verkligen kommer till stånd. Om så skulle bli fallet förutses under ovan redovisade antaganden om den svenska frskeflottans utveckling antalet yrkesfiskare bli i det närmaste oförändrat under prognosperioden. Antalet yrkesfiskare 1980 beräknas komma att uppgå till ca 4500.

7.3.2. Skogsbruk

För bedömningarna i detta avsnitt har en sektorstudie utförts av skogs— styrelsen. Vidare har material som redovisats av 1973 års skogsutredning utnyttjats.

Areal och tillväxt. Den produktiva skogsmarksarealen i landet uppgår enligt riksskogstaxeringen 1968—1972 till 23,5 milj. hektar eller 57 % av den totala landarealen. Hälften av arealen är i enskild ägo medan resten fördelar sig lika på bolag och det allmänna.

Det totala virkesförrådet av rå skog uppgick enligt den senaste uppskatt- ningen under femårsperioden 1968—1972 till 2,3 miljarder skogskubikmeter (m3sk). Detta är 40 milj. m3sk mindre än närmast föregående femårsperiod men 550 milj. m3sk mer än under 1920-talet då de första regelrätta upp- skattningarna gjordes.

Skogsbeståndet har en över landet mycket varierande åldersfördelning. För riket som helhet är sålunda ca 20 % av skogsmarksarealen bevuxen med skog i åldersklassen 21—60 år. Vid normal åldersfördelning i en skog med 100 års omloppstid och två års föryngringstid skulle denna andel vara ca 40 %. Den- na skillnad mellan "normal" och faktisk åldersfördelning är särskilt markant i Norrland och Svealand. [ riket som helhet är närmare 1/4 av skogsarealen bevuxen med skog som är över 100 år. Den ojämna åldersfördelningen med- för att skogstillväxten är mindre än vad den skulle vara vid en jämn ålders- fördelning. Bristen på medelålders skog är vidare avgörande för den framtida möjliga avverkningsnivåns läge.

Den årliga tillväxten i landets skogar ökade fram t. o. m. 1950-talet relativt kraftigt. De senaste beräkningarna som hänför sig till perioden 1968—1972 visar emellertid att tillväxten minskat med ca 5 milj. m3sk. Inkl. tillväxt i avverkad skog uppgick tillväxten under denna period till 76 milj. m3sk per år.

Denna nedgång i skogstillväxten förklaras bl. a. av att virkesförrådet mins-

Tabell 7.9 Skogsindustrins årliga rundvirkesförbrukning och de årliga nettoavverk- ningarna under perioden 1953—1973 Milj. misk Period Årlig vir- Procentuell Årlig netto— Procentuell kesförbruk— förändring avverkning förändring ning från föregå- från föregå- ende femårs- ende femårs- period period 1953—1958 38,0 47,6 1959—1963 44.6 17.4 51,0 7,1 1964—1968 54.3 21.7 60,3 18,2 1969—1973 62,7 15.5 70.7 17.2

Källa: Skogsstatistisk årsbok.

kat genom stora slutavverkningar,l att slutavverkningarna gjorts i bestånd med hög tillväxt och att storm och insekter skadat skogarna. Virkesbehov och virkestillgäng. Skogsindustrins förbrukning av rundvirke och nettoavverkningarna redovisas i tabell 7.9. Av tabellen framgår bl. a. att industrins virkesförbrukning mellan perioderna 1953—1958 och 1969—1973 ökade med 65 % medan avverkningarna ökade med närmare 50 %. Att in- dustrins virkesbehov trots detta kunnat tillgodoses förklaras främst av att massaindustrins ökade råvarubehov till stor del kunnat täckas genom mins- kad förbrukning av ved och sågverksavfall för uppvärmningsändamål samt av bättre utnyttjande av skogsråvaran. 1 början av 1950-talet utnyttjades ca 70 av den avverkade kvantiteten som industriråvara. Motsvarande andel är nu större än 90 %. Beträffande de framtida avverkningarnas omfattning har 1973 års skogs- utredning gjort beräkningar baserade på olika förutsättningar om skogsin- dustrins utbyggnad och inriktning.2

Skogsutredningens beräkningar tar sikte på att besvara frågan i vilken utsträckning virkesbehovet kan tillgodoses på lång sikt vid olika antaganden om industrins storlek och utveckling fram till 1980. Utredningens beräk- ningar belyscr således vilken inverkan en viss bruttoavverkning under de närmaste åren kommer att få på möjligheterna att för tiden därefter lång- siktigt försörja skogsindustrin med virkesråvara.

Skogsutredningens undersökningar visar att industrins virkesbehov 1973 svarade mot en bruttoavverkning på 84 milj. m3sk. 1 en bedömning för 1980 angav skogsindustriföretagen ett virkesbehov som svarar mot en bruttoav- verkning av 106 milj. m3sk. Utredningen beräknade flera alternativ till detta. 1 en sådan kalkyl beräknades industriutbyggnaden komma att begränsas till de projekt som redan fått utbyggnadstillstånd. Vidare räknades med en ra- tionaliseringseffekt. dvs. ett bättre utnyttjande av skogsråvaran. på 1 % per år. Bruttoavverkningen 1980 skulle då uppgå till 94 milj. m3sk.

Inget av de båda alternativen svarar mot riktlinjerna för den gällande skogspolitiken. Det lägre avverkningsbehovet skulle enligt utredningen kun- na tillgodoses endast i 20 år. Utredningen har ännu inte redovisat effekterna av ökad virkesproduktionen genom gödsling. helträdsutnyttjande och andra åtgärder. Uppenbart är emellertid att kraftfulla åtgärder erfordras för att det antagna virkesbehovet merlångsiktigt skall kunna tillgodoses. Vi utgår emel-

' Slutavverkning = av- verkning som innebär att produktionsprocessen för befintlig trädgeneration (med undantag för ev. fröträd) avbryts.

2 Virkesbehov och vir- kestillgång Ds Jo 197521.

lertid i våra fortsatta beräkningar från detta alternativ som ger en bruttoav- verkning år 1980 av 94 milj. m3sk.

Skogsindustriernas utbyggnadsplaner behandlas i avsnitt 7.3.3. Det bör emellertid i detta sammanhang påpekas att industriutbyggnaderna regleras genom särskild prövning med stöd av ; 136 a i byggnadslagen. Hänsyn till råvarutillgångarna är därvid av avgörande betydelse. F. n. har regeringen en restriktiv inställning till åtgärder som medför att virkesförbrukningen stiger över 1974 års nivå. Branschen har försökt vidta åtgärder dels i form av en frivillig överenskommelse om begränsning av råvaruförbrukningen. dels genom en ökad import. Vårt grundantagande om avverkningarna fram till 1980 måste därför ses som något av ett maximalalternativ.

Under prognosperioden förutser Skogsstyrelsen att utrikeshandeln med rundvirke, som 1970 gav ett överskott på ca 250 milj.kr. (1968 års priser) och 1975 på ca 50 milj.kr., skulle ge ett underskott 1980 på ca 50 milj.kr.

Produktivitet och sysselsättning. Strukturrationaliseringen inom storskogs- bruket har sedan början av 1950-talet varit omfattande. Den har skett dels genom ägobyten mellan bolag och mellan bolag och staten, dels genom fusioner mellan bolag. Även inom det privata skogsbruket har det skett en inte obetydlig strukturrationalisering. Som exempel kan nämnas att det i början av 1960-talet fanns ca 170 000 kombinerade jord- och skogsbruks- fastigheter varav 77 % hade en skogsmarksareal av mindre än 50 ha. Mot— svarande tal 1974 var 100 000 resp. 72 %. Den totala skogsmarks- arealen har i stort sett varit oförändrad under perioden. Nackdelarna med de små brukningsenheterna motverkas genom samverkan mellan skogs- ägarna. Hälften av den privata skogsmarksarealen ingår i någon av de sam- verkansformer som finns, t. ex. skogsbruksområden och samverkansom- råden.

Produktivitetsutvecklingen inom skogsbruket har gått mycket snabbt. Detta gäller både om man räknar med det traditionella måttet dagsverks- åtgång i relation till avverkningsvolymen och om man gör en omräkning till förädlingsvärde per arbetstimme. [ tabell 7.10 redovisas Skogsstyrelsens bedömning av dagsverksåtgångens utveckling. Det framgår där att man räknar med en endast obetydlig avsaktning av produktivitetsökningen 1975—1980 jämfört med 1970—1975.

Forskningsstiftelsen Skogsarbeten har för LU:s räkning gjort en bedöm- ning av skogsmaskinernas effektivitet. Enligt denna bedömning kommer effektiviteten att stiga i samma takt 1975—1980 som 1970—1975. En sådan prestationshöjning kommer i efterhand att registreras som ökad arbetspro- dukdvheL

Flera skäl talar emellertid för en viss uppbromsning av produktivitets- utvecklingen under resten av 1970-talet. Terrängtransporterna är redan ut- gångsåret i det närmaste helt mekaniserade vilket innebär att man knappast kan räkna med samma effektivitetshöjning under prognosperioden som under de senast passerade åren. Högre virkeskoncentrationer efter avverk- ningsmaskiner kan dock bidra till vissa produktivitetsvinster. Skogsstyrelsen förutser beträffande skogsodling och röjning ingen mekanisering av någon större omfattning under resten av 1970-talet. 1 fråga om avverkningsarbetet pågår under 1970-talet en mekanisering. Den produktivitetsstegring som det- ta leder till bedöms dock av Skogsstyrelsen inte bli lika stor 1975—1980 som

Tabell 7.10 Dagsverksåtgång i skogsbruket perioden 1970—1980 Dv/lOO ni3sk

1970 1975 1980

Avverkningsarbete ' ' 7,3 5,0 Terrängtransport - - 1,9 1,3 Skogsvård ' ' 1.2 1,1 Övrigt - ' 3.0 2.1

Su mma 20 13.4 9.5 Produktivitetsutveckling per år. % 7,7 6,7 1970—1975.

De nya löneförmer för skogsbruket om vilka avtal slöts våren 1975 kan komma att påverka produktivitetsutvecklingen. Det är dock svårt att säga ens i vilken riktning denna påverkan kommer att gå. Det är naturligt att tänka sig att månadslönesystemet i och för sig medför en dämpning av arbetstakten. Å andra sidan torde systemet medföra att åtskilligt kontroll- och administrationsarbete som förknippats med ackordssystemet kan slopas. Det är också möjligt att kapitalintensiteten kommer att ökas i ett försök att höja produktiviteten.

Skogsstyrelsen har för långtidsutredningens kalkyler räknat om de i tabell 7.10 angivna åtgångstalen till förädlingsvärde per arbetstimme. Genom sor- timentsförskjutningar mellan sågtimmer och massaved får man då fram en delvis annan bild. Produktivitetsökningen uppgår då till 9,8 % under perio- den 1970—1975 och 6,5 % under perioden 1975—1980. Beräkningarna är mycket osäkra. Någrajusteringar av Skogsstyrelsens kalkyl eller förnyade be- dömningar med hänsyn till de ovannämnda faktorerna har dock inte gjorts.

Investeringar. Skogsbrukets investeringar indelas vanligen i byggnadsin- vesteringar(byggnader och vägar), maskininvesteri ngar och återväxtåtgärder. Sistnämnda grupp av åtgärder omfattar skogsodling. gödsling, dikning, markberedning och hyggesrensning. Röjning hänförs däremot till underhåll. Skogsbrukets investeringar utvecklades tämligen oregelbundet under 1960- talet och de första åren av 1970-talet, vilket framgår av följande tablå

Milj. kr.. 1968 års priser

Investeringar Årlig procentuell förändring

1975” l960— 1965— 1970—

1960 1965 1970 1974 1965 1970 1975 Byggnader 93 103 69 80 72 2.1 7,7 0,9 Skogsvårdande åtgärder 79 91 103 164 198 2.9 2,5 13,9 Maskinerb 31 168 231 244 192 45,0 6,6 3,6 Totalt 203 362 403 488 462 12.3 2.2 2,8

a Prel. siffror. b Enl. nationalräkenskaperna.

Tabell 7.11 Investeringar i skogsbruket perioden 1970—1980 1968 års priser

1970 1975 1980 Skogsvägar. milj. kr. 68.7 71.9 71.9 förändring per år. % 0.9 0 Skogsvård. milj. kr. 1083 158.8 208.4 förändring per år. % 8.0 5.6 Skogsbruksmaskiner. milj. kr. 153 202!7 281 förändring per år. % 5.7 6.8 Summa. milj. kr. 3300 432.7 561.3 förändring per år. % 5.6 5.3

(' Konjunkturrensat. Källa: Skogsstyrelsen och Forskningsstiftelsen Skogsarbeten.

Tabell 7.11 visar Skogsstyrelsens bedömningar av investeringarna i skogs- vägar samt i skogsvårdande åtgärder (skogsodling, hyggesrensning. gödsling m.m.). Investeringarna i skogsvägar ökade 0.9 % per år 1970—1975. För 1975—1980 förutses ingen ökning då vägnätet inom stora delar av landet redan vid början av denna period är väl utbyggt. Insatserna av skogsvårdsåtgärder beräknas komma att öka lika kraftigt 1975—1980 som 1970—1975. Uttryckt i årlig procentuell ökning innebär detta en nedgång från 8,0 till 5.6 %.

Den prognos över skogsbrukets maskininvesteringar som redovisas i tabell 7.11 har utarbetats av Forskningsstiftelsen Skogsarbeten. Betydande av- vikelser både vad gäller nivå och ökningstakt förekommer mellan dessa beräkningar och nationalräkenskaperna, vad gäller den historiska perioden. Genom att vi i långtidsutredningens kalkyler måste anpassa oss till NR-nivå slår dessa skillnader igenom också i prognosperioden. Den investerings- prognos som redovisas (8,2 i alt. 1) har emellertid använt sektorstudiens investeringsutveckling som utgångspunkt. I alternativen II—III har den årliga investeringsökningstakten dragits ned något till 7.4 % och i alternativ IV till 7.0 %.

Sammanfattning. Av nedanstående tablå framgår resultaten dels av sek-

Jämförelse mellan sektorsstudien och modellberäkningarna Årlig procentuell volymförändring

Enligt sektorstudien Enligt modellberäkningarna

Förädl ingsvärde Produktivitet”

Investeringar”

1970— 1975— 1970 1975—1980 1975 1980 1975 All. I Alt. 11 Alt. lll Ali. IV 3.5 1,6 2.5 1.5 0.9 0.7 0.3 7,7 6.7 9.8 6.5 6,5 6.5 6.5 Sysselsättningsvolym 5.4 4,6 —6_6 — 4.7 - 5,3 —5,4 —5_8 5.6 5.3 2.8 8.2 7.4 7.4 7,0 3.3 1.6 4.2 1.9 1,2 1.0 0.6

Bruttoproduktion

a Definitionsskillnader mellan sektorstudien och LU:s kalkyler. Sektorstudiens data har använts för att fastställa LU:s värden för 1975—1980.

torstudien, dels av modellberäkningarna för vissa centrala variabler. Talen för produktivitet och investeringar skall vara desamma i de båda beräk- ningarna, även om vissa definitionsproblem föreligger. Av tablån framgår emellertid hur väl sektorbedömningen ansluter sig till LU:s alternativ 1 vad gäller produktion och sysselsättningsvolym. Detta alternativ förutsätter en snabb ökning av den privata konsumtionen samt av exporten. 1 de alternativ där tonvikten ligger på offentlig konsumtion är konsekvenserna för skogs- brukets del också en lägre ökningstakt.

Det framgår av tabellen att sysselsättningsvolymen beräknas fortsätta att minska i ganska snabb takt. Antalet utförda arbetstimmar beräknas sjunka med mellan 4,7 och 5.8 % per år att jämföra med 6.6 % 1970—1975 och 7,8 % 1965—1970.

7.3.3. Industri Inledning

Liksom i tidigare långtidsutredningar intar en kartläggning och analys av företagens planer en central plats vid bedömningen av utvecklingstenden- serna inom industrin. Den enkätundersökning som ingår i 1975 års utredning har utförts av statens industriverk i samarbete med statistiska centralbyrån. Industrienkäten genomfördes under perioden november 1974—januari 1975 och omfattade ca 400 industriföretag. På samma sätt som vid avstämningen av LU 70 riktades enkäten enbart till storföretag, dvs. företag med mer än 200 anställda. Erfarenheterna från tidigare industrienkäter har visat att storföretagen bättre kan besvara enkäter av detta slag än mindre företag. Vidare svarar storföretagen för ungefär 2/3 av hela industrins produktion och sysselsättning. En utförlig redogörelse för enkätundersökningens upp- läggning kommer att redovisas av industriverket.

Resultatet av enkäten har utgjort en första utgångspunkt för framtids- bedömningen av industrisektorn. För att få en uppfattning om hur de mindre företagen utvecklats i förhållande till storföretagen har industriverket låtit utföra en särskild bearbetning av industristatistiken. Uppgifter för 1964 och perioden 1968—1973 om produktion. sysselsättning och investeringar har insamlats för arbetsställen med mindre än 200 anställda. Vidare har hearings med branschorganisationer och branschexperter genomförts.

Industrisektorn består förutom av den del som statistiskt belyses i in- dustristatistiken också av s. k. småindustri och hantverk, dvs. arbetsställen med mindre än 5 anställda. Denna del svarar för 6 a 7 % av industrins produktion. Diskussionerna i det följande innefattar i princip även denna del. LU:s beräkningar avviker på flera punkter från de preliminära bedöm- ningar som industriverket gjort.

De bedömningar av industrins investerings- och produktivitetsutveckling 1975—1980 som framkommit via ovan nämnda underlagsmaterial har sedan införts som exogena prognoser i LU-modellen. Under förutsättning om sam- hällsekonomisk balans utlöses i modellen utvecklingen av bl. a. produktion, export och sysselsättning. Modellresultaten ställs sedan mot den utveckling som historiskt kunnat observeras och företagens planer.

Utvecklingen inom industrin 1960—1975

Industrisektorn svarade 1960 för ca 25 % av den totala produktionen i Sve- rige. Genom att industrins produktion ökat i snabbare takt än i ekonomin i övrigt under 1960-talet och första hälften av 1970-talet har industrins andel av BNP ökat. 1975 beräknas andelen vara drygt 30 %. Bland industrins delbranscher har verkstadsindustri, kemisk industri och järn-. stål- och me- tallverk ökat snabbare än genomsnittet medan t. ex. livsmedelsindustri, tex- til- och beklädnadsindustri och grafisk industri ökat långsammare.

Särskilt under den första delen av 1960-talet var tillväxten inom industrin snabb. industriproduktionen steg med drygt 7 % per år 1960—1965 medan produktionsökningen 1965—1970 var ca 5,5 % per år. Under första hälften av 1970-talet har produktionsvolymen inom industrin ökat betydligt lång- sammare än under 1960-talet. Produktionsökningen var i genomsnitt 3.6 % per år 1970—1974. Från 1974 till 1975 väntas industriproduktionen minska.

Den snabbare produktionstillväxten under början av 1960-talet möjlig- gjordes till stor del av att ökningen i de totala arbetskraftstillgångarna under denna period skapade ett expansionsutrymme för industrin. Antalet sys- selsatta personer inom industrin ökade fram till 1965 varefter en nedgång inträdde. Ökningen 1960—1965 var 0,9 % per år medan antalet sysselsatta 1965—1970 årligen minskade med 0,6 %. Detta sammanhänger med att kon- junkturavmattningen 1966—1968 resulterade i en ovanligt kraftig nedlägg- ning av lågproduktiva enheter. Efter en fortsatt minskning under lågkon- junkturåren i början på 1970-talet har antalet sysselsatta inom industrin ökat relativt kraftigt. För hela perioden 1970—1975 beräknas antalet indu- strisysselsatta ha minskat med 0,3 % per år.

Arbetskraftsvolymen mätt i antal arbetade timmar har på grund av ar- betstidsförkortningarna och ökat inslag av deltidsarbete utvecklats långsam- mare än antalet sysselsatta. Efter en obetydlig ökning mellan 1960 och 1965 minskade timantalet med 1.8 % per år under perioden 1965—1970. 1970—1975 har minskningen varit något långsammare. ca 1.6 % per år.

Trots den långsammare produktionsutvecklingen ökade produktiviteten något snabbare under 1960-talets andra hälft än under den första. Under lågkonjunkturåren 1966—1968 skedde en större nedläggning av företag och mera omfattande permitteringar än under de tidigare recessionsperioderna under efterkrigstiden. Som en följd av detta kom produktivitetsstegringen inom industrin att fortgå i snabb takt även under konjunkturavmattningen. Under hela 1960-talet steg produktionen per arbetstimme med i genomsnitt 7,1 % per år. Under l970-talets första hälft har strukturomvandlingen inte gått i samma snabba takt som 1965—1970. Den produktivitetsökning på ca 7,5 % per år som förutsågs för industrin 1970—1975 i LU 70 har inte realiserats. Den genomsnittliga årliga ökningstakten beräknas enligt vad som nu kan bedömas ha stannat vid ca 4.5 %. Det är framför allt den långsamma produktivitetsutvecklingen under 1975 som drar ned genomsnittet för perio- den. Från 1970 till 1974 ökade produktiviteten med 5.8 % per år.

Under perioden 1957—1962 skedde en mycket kraftig ökning i industrins investeringsnivå. Under resten av 1960-talet avtog tillväxttakten. Denna utveckling bidrog också till att ett kapacitetsmässigt större expansionsut— rymme skapades under första hälften av 1960-talet jämfört med den andra.

lnvesteringstillväxten under perioden 1970—1975 har åter accelererat på grund av den snabba ökningen under de tre senaste åren.

En allt större andel av industrins produktion har fått avsättning utomlands. Under perioden 1960—1975 ökade exporten av industrivaror med ca 9 % per år i volym. vilket inneburit att exportens andel av industrins saluvärde ökat från 17 % 1960 till ca 31 % 1975.

Ovanstående historiska beskrivning avser genomgående utvecklingen fram till det faktiska läget 1975 enligt den bedömning som kunnat göras i slutet av november 1975. Som framhållits i avsnitt 3.3 och 5.1 har ut- gångsläget 1975 för produktionsutvecklingen justerats upp i förhållande till den aktuella konjunkturutvecklingen. Justeringen utgår från att exportut- vecklingen 1974—1975 följer tidigare trender. vilket innebär en högre export 1975 jämfört med den preliminära konjunkturbedömningen. Iden följande framställningen utgår beräkningarna om inte annat sägs frånjusterade värden för 1975.

Efterfrågan på svensk industriproduktion

En nödvändig förutsättning för en fortsatt industriell expansion är att man kan finna avsättning för den ökade produktionen på den svenska marknaden eller på exportmarknaderna. l det följande diskuteras dessa marknadsmässiga förutsättningar för efterfrågan på svenska industrivaror.

Förbrukningen av industrivaror på den svenska marknaden

lndustrivaror efterfrågas på den svenska marknaden dels som slutlig an- vändning i form av privat och offentlig konsumtion och investering. dels som insats inom industrin och övriga näringsgrenar. Ungefär 50 % av den totala inhemska industrivaruförbrukningen används som insats i närings- livet. varav ca 70 % är internleveranser inom industrin.

Det totala efterfrågemönstret i ekonomin har under efterkrigstiden genom- gått en successiv förändring som medfört att efterfrågan alltmer riktat sig mot offentlig konsumtion och bruttoinvesteringar på bekostnad av privat konsumtion. lndustrivaruinnehållet är klart lägre för de båda förstnämnda efterfrågekategorierna jämfört med den privata konsumtionen. Den ned- dragande effekten på den totala industrivaruefterfrågan av denna omstruk- turering av efterfrågemönstret har emellertid motvägts av att industriva- ruinnehållet i de olika näringsgrenarnas produktion ökat. Andelen indu- strivaruinsatser i hela näringslivets produktion steg sålunda från 24 % 1960 till 28 % 1975.

En ökad användning av industriella insatsvaror har bl.a. varit ett sätt att rationalisera produktionen inom tjänstesektorerna. Framför allt är det emellertid användningen av halvfabrikat inom industrin som har ökat i omfattning. Av den försörjningsbalans för industrin som redovisas i tabell 7.12 framgår att industrins internleveranser under perioden 1960—1975 har ökat i snabbare takt än den totala förbrukningen av insatsvaror från industrin. Detta sammanhänger till stor del med att industribranscher med stor andel

industrivaruinsatser i produktionen t. ex. verkstadsindustri och kemisk industri — har expanderat i snabbare takt än industrin som helhet.

Tendensen mot att en allt större andel av de industriella insatsvarorna går till den egna eller till andra industribranscher för vidareförädling väntas bestå under perioden 1975—1980. Den totala förbrukningen av insatsvaror i näringslivet beräknas öka med 3,5 å 4,5 % per år under prognosperioden. Detta innebär en snabbare tillväxttakt än under första hälften av 1970-talet men långsammare än under 1960-talet.

Den del av industrivaruförbrukningen som går till slutlig användning utgörs huvudsakligen av privat konsumtion. Tillväxten har legat på en lägre nivå än den totala industrivaruförbrukningen, vilket torde sammanhänga med den tidigare nämnda omstruktureringen av den totala efterfrågan i samhället. Den privata konsumtionens andel av totala inhemska förbruk- ningen av industrivaror minskade från ca 39 % 1960 till 34 % 1975, medan andelen för övrig slutlig användning sammantagen varit i stort sett oför- ändrad.

lndustrivaruintensiteten i den totala privata och offentliga konsumtionen har inte förändrats påtagligt över tiden och förutsätts inte heller komma att förändras under perioden 1975—1980. Den svaga utvecklingen av bo- stadsbyggandet under första hälften av 1970-talet har lett till att maskin- investeringarnas andel av de totala bruttoinvesteringarna har ökat. Då ma- skininvesteringarna huvudsakligen levereras från verkstadsindustrin innebär detta att industrivaruinnehållet i totala investeringarna blev högre 1970-1975 än under 1960-talet. Som framgår av redogörelsen om investeringsverk— samheten i kapitel 6 väntas maskinandelen fortsätta att stiga 1975—1980, vilket tenderar att ytterligare höja industrivaruinnehållet i de totala inves- teringarna. Efterfrågan på industrivaror från investeringsverksamheten 1975—1980 utvecklas dock som framgår av tabell 7.12 långsammare än ti- digare.

Långtidsutredningen arbetar som närmare redogjorts för i kapitel 4 med fyra alternativa utvecklingslinjer för perioden 1975—1980. I det första al- ternativet. där den totala privata konsumtionen förutsätts öka med 3 % per år, har modellkalkylerna givit till resultat att den inhemska förbrukningen av industrivaror växer med 3,8 % per år l975—I980. Detta är en snabbare tillväxt i efterfrågan på den svenska marknaden än under perioden 1970—1975 men långsammare än under 1960—talet. Med den ökningstakt i den privata konsumtionen på 2 % per år, som alternativ II och lll utgår ifrån, blir till- växttakten i den inhemska efterfrågan 3,1 resp. 2,9 % per år. I alternativ IV, där den privata konsumtionen antas öka med 1,5 % per år, dämpas den inhemska industrivaruförbrukningen ytterligare; tillväxten har beräk- nats uppgå till 2,5 % per år 1975—1980.

Försörjningen med industrivaror på den svenska marknaden har i ökande utsträckning skett via import (se tabell 7.12). Vid en fortgående internationell arbetsfördelning är det naturligt att importvaror vinner marknadsandelar på olika områden. Särskilt markant har importkonkurrensen varit på mark- naden för vissa arbetsintensiva, priskänsliga standardvaror. Den inbrytning som t. ex. den s. k. lågprisimporten gjort på textil- och beklädnadsområdet har i hög grad medverkat till den snabba strukturomvandlingen inom dessa branscher. För hela industrin har importens andel av den totala inhemska

Tabell 7.12 Försörjningsbalans för industrivaror 1960—1980

Andel Årlig procentuell volymförändring i % 1975 1975—1980”

1960— 1965— 1970—

1965 1970 1975 Alt. ! Alt. 11 Alt. Ill Alt. lV

Tillförsel." lnhemsk produktion” 74 6.3 4,7 3,7 4,7 3,9 3.7 3.3 lmportb 26 7.3 7.3 5.1 6,2 5.3 5.2 4.7

Summa tillförsel 100 6,5 5,3 4,0 5,1 4,3 4,1 3,7

Förbrukning: lnsatsvaror 39 7,1 5.0 3.3 4.5 3.9 3.7 3.3 därav: inom industrin 27 7,7 5,5 4,7 5,7 4.9 4.7 4.3

lnhemsk slutlig förbrukning 38 5.4 3,8 2,5 3.1 2.2 2.0 1,6 därav: privat konsumtion 26 5.2 3.2 2.3 3.1 2.1 2.1 1.4 offentlig konsumtion 3 4.8 6.0 2.7 1,4 2,4 1.2 1.7 totala investeringar 7 6.6 4.1 4.3 3,7 3,3 3.0 2.8

lagerförändring 2 Total inhemsk förbrukning 77 6.2 4 ,3 2.9 3,8 3,1 2.9 2.5 Export 23 8.4 9,9 8,6 9,1 8.0 7.9 7 Summa förbrukning 100 6,5 5,3 4,0 5.1 4.3 4,1 3.

":

'N

a Bruttoproduktionsvärde till mottagarpris (saluvärde). b Värderad till mottagarpris, dvs. inkl. tullar, marginaler och indirekta skatter. Exkl. tullar etc. skulle importen ha motsvarat 21 % av den totala tillförseln. (De fyra alternativen diskuteras utförligt i kapitel 4.

marknaden ökat från 25 % l960 till 34 % 1975. Enligt modellkalkylerna skulle en ytterligare ökning i importandelen ske under den närmaste fem- årsperioden.

A vsättningsutrymmet på den internationella marknaden

Den dominerande delen av svensk export går till OECD-länderna, dvs. till de utvecklade marknadsekonomierna. Dessa tar f.n. emot över 80 % av den svenska varuexporten. Utvecklingsländerna mottog 1974 drygt 10 %. medan andelen för centralplanerade ekonomier var ca 5 %. Ungefär 2/3 av industrivaruexporten är verkstads- och skogsindustriprodukter.

I modellkalkylerna förutsätts bytesbalansen för varor. tjänster och trans- fereringar vara i jämvikt. Om extern balans skall åstadkommas till 1980 måste industrivaruexporten öka med 7,5 21 9 % per år 1975—1980. För att belysa exportkraven vid en tidigareläggning av bytesbalanstidpunkten har i ett bialternativ utförts en beräkning där Sverige ackumulerat ett överskott i bytesbalansen 1980. I detta fall skulle kravet på industriexportens årliga tillväxttakt vara 0,5-procentenheter större 1975—1980.

Liksom i tidigare långtidsutredningar har konjunkturinstitutet utfört en fristående exportstudie över de marknadsmässiga betingelserna för en fortsatt expansion av Sveriges export. Resultaten härav redovisas i kapitel 6 och i bilaga 2. Härigenom möjliggörs en avstämning mellan modellens ex— portkrav och de avsättnings- resp. utbudsmöjligheter för exportökningar som finns. I industrienkäten har dessutom uppgifter om företagens planerade exporttillväxt fram till 1980 insamlats.

Konjunkturinstitutets exportbedömningar är i första hand utformade som prognoser över efterfrågan på svensk export. Bedömningarna utgår från en genomgång av den allmänna ekonomiska utvecklingen i våra viktigaste avnämarländer. Volymutvecklingen av BNP. industriproduktion, privat konsumtion, bruttoinvesteringar, import m.m. har studerats för ifrågava- rande länder.

Efterfrågan på svensk export har i konjunkturinstitutets prognoser be— stämts i två steg. I det första steget beräknas de olika ländernas totala import i varje varugrupp med hjälp av importelasticiteter skattade på grundval av historiskt material. Med importelasticiteter avses importens tillväxt i för- hållande till tillväxten i BNP, industriproduktion etc. i resp. land. Det andra steget består i att bestämma Sveriges andelar av de olika avnämarländernas totala import.

För vissa varugrupper har prognoserna dock gjorts med utgångspunkt från utbudssidan. Detta gäller bl. a. skogsindustrierna där restriktioner i form av begränsad virkestillgång inte medger en utbyggnad av kapaciteten i takt med efterfrågan. Även för järn- och stålindustri, livsmedelsindustri samt gruvor har exportprognoserna utgått från utbudssidan. Sammantaget innebär KI:s kalkyler en möjlig exportökning av industrivaror på 8,4% per år 1975—1980.

Det krav på exportökning inom industrin som ställs i modellkalkylens alternativ II, III och IV skulle då kunna realiseras. ] alternativ II och Ill. där den privata konsumtionen förutsätts öka med 2 % per år, krävs en

ökning av industrivaruexporten med 8,0, resp. 7.9 % per år 1975—1980. I alternativ IV blir exportökningen 7,4 % per år. Den snabbare privata kon- sumtionsökningen i alternativ I — 3 % per år leder till en större import- ökning, vilket medför ett större krav på exportökningar. Den nödvändiga exportökningen skulle i detta alternativ uppgå till 9.1 % per år 1975—1980, vilket alltså skulle ligga över det av konjunkturinstitutet beräknade mark- nadsutrymmet. Detta diskuteras närmare i avsnitt 4.4.

I vissa industribranscher — livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri, textil- och beklädnadsindustri, petroleum- och kölindustri samt varvsin- dustri är modellens exportökningstal prognosticerade och identiska med konjunkturinstitutets kalkyler. Det är således i andra än de ovan nämn- da industribranscherna som spänningar kan uppstå mellan den möjliga ex- porttillväxten och det krav på export som bytesbalansmålsättningen ställer.

Enligt industrienkäten räknar företagen med en årlig exportökning på 9,5 % fram till 1980 vid en ökning i produktion och omsättning på ca 7,5 % per år. Detta innebär att företagen implicit förutsatt en ökning i försäljningen på hemmamarknaden på ca 6.5 % per år. En sådan produktionsökning torde knappast komma att realiseras mot bakgrund av den konsistensprövning som gjorts i långtidsutredningens ekonometriska modell. En neddragning av produktionen på grund av lägre efterfrågeökning än vad företagen för- utsatt kan även reducera exportökningen.

Produktivitetsutveck/ingen

Med produktivitet avses i denna framställning genomgående arbetsproduk- tiviteten, mätt som produktionsvolym (förädlingsvärde) per arbetad timme. En ökning i arbetsproduktiviteten kan åstadkommas dels genom en ökning av kapitalintensiteten, dvs. ökad kvantitativ insats av kapital per arbets- timme. dels genom inverkan av den s. k. teknikfaktorn (restfaktorn). Med den senare avses den produktionsökning som inte förklaras av ökade kapital- och arbetskraftsinsatser. Restfaktorn påverkas såväl av kvalitativa förbätt- ringar hos kapital och arbetskraft som av effekter via förändringen i för- delningen och utnyttjandet av resurser. Kapitalets utnyttjandegrad kan stiga genom att skiftarbetets omfattning ökar. En stor del av effektivitetsvinsterna har förklarats av att produktionsresurser förflyttats mellan och inom in- dustribranscherna från låg- till högproduktiva enheter. De många fusioner som förekommit inom industrin har lett till att stordriftsfördelar kunnat tillvaratas. Den sammanvägda effekten av alla dessa faktorer har visat sig förklara större delen av produktivitetstillväxten och har tenderat att öka i betydelse under efterkrigstiden.

I LU 70 väntades inflytande av restfaktorn minska något under början av 1970-talet jämfört med kapitalintensiteten. Restfaktorns betydelse tycks ha minskat i ännu högre grad under första hälften av 1970-talet än vad som förutsågs. I det följande skall några av de faktorer som bestämmer restfaktorns utveckling diskuteras.

Utbildning. En faktor som kan tänkas bidra till restfaktorns storlek är utbildningsnivån. Under de senaste decennierna har en genomgripande om- vandling och utbyggnad av undervisningsväsendet genomförts. Nya skol-

former har införts och skolplikten har förlängts. Under 1960-talet har antalet studerande i gymnasier, universitetet och högskolor lIerdubblats. På senare år har en kraftig satsning på arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning gjorts. Utanför utbildningssystemet svarar företag och andra institutioner för en stor utbildningsinsats.

Den höjning av utbildningsnivån som reformerna på utbildningsområdet inneburit har otvivelaktigt haft produktivitetshöjande effekter inom närings- livet. Utbildningsreformerna har hittills främst berört de yngsta åldersklas— serna i den aktiva delen av befolkningen. Det kommer att dröja lång tid innan hela arbetskraften omfattas av dessa reformer, varför utbildnings— expansionen ännu är långt ifrån avslutad.

Antalet anställda inom industrin med gymnasial eller eftergymnasial ut- bildning har ökat snabbt sedan början av 1960-talet. Samtidigt har det under lång tid rått brist på yrkesarbetare inom industrin. Detta gällde även under lågkonjunkturåren 1971—1972. Denna brist kan ses mot bakgrund av att den starka utbildningsexpansionen under slutet av 1960-talet främst skedde på teoretiska utbildningslinjer, vilket minskade andelen yrkesutbildade. Den omsvängning som skett på senare tid mot högre andel sökande till yrkes- inriktad utbildning väntas minska bristen på yrkesarbetare i framtiden.

Kapita/ets kvalitet. Den tekniska utvecklingen har medfört att produk- tionsmetodernas och produktionsmedlens effektivitet kontinuerligt förbätt- rats. Denna ökning i kapitalföremålens kvalitet har skett dels via mera spek- takulära tekniska innovationer som datatekniken, djupfrysningstekniken, styrning och kontroll av produktionsprocesser med elektronikens hjälp etc., dels via en mängd små "vardagsrationaliseringar". Förändringen i kapitalets genomsnittliga kvalitet påverkas förutom av takten i den tekniska utveck- lingen också av den takt i vilken nya och bättre kapitalföremål ersätter gamla samt av hur snabbt ny teknik sprids och kommer till kommersiell användning.

En grov uppfattning om kapitalstockens genomsnittliga effektivitet ges av den s. k. kapitalkvoten, dvs. kapitalinsatsen per producerad enhet. Jäm- förelser mellan olika år försvåras emellertid av att kapitalets utnyttjandegrad varierar med konjunkturläget samt av mera långsiktiga sysselsättningslör- ändringars inverkan. Arbetstidsförkortningarna har visserligen tenderat att sänka kapitalets utnyttjandegrad men genom att andelen skiftarbete sam- tidigt har ökat förefaller dock utnyttjandegraden att totalt sett ha ökat.

Kapitalkvoten inom industrin tenderade att minska från mitten av 1950- talet till slutet av 1960-talet. Minskningstakten har successivt avtagit och under perioden 1970—1975 har kapitalkvoten varit stigande. En viss del av nytillskottet till kapitalstocken under denna period har utgjorts av miljö- vårdsinvesteringar som inte givit upphov till direkt varuproduktion. Som framhålls i kapitel 3 framstår 1975 som ett år med lägre kapacitetsutnyttjande än 1970. Den högre utnyttjandegraden i utgångsläget svarar sannolikt för en avsevärd del av ökningen i kapitalkvoten 1970—1975.

Som framgår av tabell 7.l6 implicerar långtidsutredningens kalkyler att industrins kapitalkvot under perioden 1975—1980 ökari ungefär samma om- fattning som den korrigerat för skillnader i kapacitetsutnyttjandegraden — gjort under perioden 1970—1975.

Investeringsutvecklingen inom industrin under de senaste åren och den prognos som redovisas i nästa avsnitt innebär en acceleration i kapitalbild- ningen under den framförliggande femårsperioden. Denna acceleration med- för en föryngring av kapitalstocken och eftersom nytt kapital normalt är effektivare än gammalt kapital, bör en föryngring medföra produktivitets- höjande effekter. En antydan om i vilken takt ny produktionsteknik förs in i produktionsprocesserna ges i tabell 3.9 rörande den andel maskinkapital som är 10 år eller yngre. Andelen ökade under perioden 1970—1975 efter att ha varit i stort sett oförändrad under 1960-talet. Enligt LU:s investe- ringskalkyler skulle andelen nyinstallerat maskinkapital komma att öka ytterligare något under prognosperioden.

Hur stor den produktivitetshöjande effekten blir av föryngringen i ka- pitalstocken beror på takten i den tekniska utvecklingen. Industrins satsning på forskning och utveckling (FOU) har säkert haft stor betydelse för kva- litativa förbättringar hos kapitalföremål och produktionsmetoder. Industrins kostnader för med egen personal bedrivet FOU-arbete uppgick 1971 till drygt 1 500 milj. kr.. vilket motsvarade ca 20 % av reala investeringarna. Därmed svarade industrin för ungefär 60 % av det totalt utförda FOU-arbetet inom landet. Mellan 1963 och l971 har FOU-investeringarna ökat med 3 a 4 % per åri volym, dvs. i ungefär samma takt som de fasta investeringarna.

Man torde kunna räkna med att FOU-arbetet inom industrin i framtiden ytterligare intensifieras och att detta kommer att få betydande effekter på industrins produktivitet. Att kvantifiera inflytandet från denna effekt är dock förenat med betydande svårigheter.

Effekter av strukruromvänd/ingen. En stor del av produktivitetshöjningen inom industrin, särskilt under perioden 1965—1970, förklaras sannolikt av den strukturomvandling som ägt rum. Resurser har överförts från branscher med lägre arbetsproduktivitet till högproduktiva branscher. Även inom bran- scherna har strukturomvandlingen gjort sig märkbar genom en tendens mot ökad koncentration till större enheter och nedläggning av mindre effektiva företag. En betydande fusionsaktivitet har också ägt rum under de senaste decennierna, vilket gjort det möjligt att ta till vara stordriftens fördelar inom produktion, administration och marknadsföring.

Takten i strukturomvandlingen tycks emellertid ha bromsats upp under första hälften av 1970-talet. Detta har inom industrin bl. a. tagit sig uttryck i betydligt långsammare nedgång av antalet sysselsatta jämfört med 1965—1970. Avsaktningen i strukturförändringarna kan också ha bidragit till den minskade regionala befolkningsomflyttning som har registrerats under början av 1970-talet. En del av den minskade'omvandlingstakten kan vara en rekyl från den ovanligt snabba utslagningen av enheter med lägre produktivitet än genomsnittet under perioden 1965-1970. De senaste årens förändring i arbetsmarknadspolitikens inriktning torde också ha haft en viss betydelse. Under 1960-talet inriktades de arbetsmarknadspolitiska medlen främst mot att befrämja arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska rörlighet. Under senare år har åtgärderna mera inriktats på att få företagen att anpassa sin efterfrågan efter arbetskraftens förutsättningar bl. a. i syfte att mildra utslagningsprocessen på arbetsmarknaden. Den aktiva lokalise- ringspolitiken, som inleddes vid mitten av 1960-talet. har successivt ökat

i betydelse. Vissa näringspolitiska insatser kan också ha medverkat till att strukturomvandlingen dämpats. Under 1974 trädde en ny lagstiftning om anställningsskydd i kraft, som bl. a. innebar en förlängning av uppsägnings- tiderna.

Den ändrade inriktning som sysselsättnings- och lokaliseringspolitiken fått på senare år väntas bestå och snarast förstärkas under resten av 1970-talet. Strukturomvandlingen kommer dock att fortgå också under resten av 1970- talet. Verkstadsindustrin och den kemiska industrin väntas fortsätta att öka sina andelar av industrins produktion och sysselsättning medan andelarna sjunker för bl. a. livsmedelsindustrin samt textil- och beklädnadsindustrin. Detta innebär en fortsättning på en utveckling som pågått under hela efter- krigstiden.

I nedanstående tablå redovisas hur den totala ökningen av hela industrins produktivitet fördelar sig på a) ökad produktivitet inom varje bransch och b) förändringar i branschstrukturen (%).

Ökad bransch- Förändrad produktivitet branschstruktur 1960—1965 99,4 0,6 1965—1970 94,5 5,5 1970—1975 97,5 2,5 l975—l980 97.4—97,7 2,3—2.6

På den höga aggregationsnivå som långtidsutredningen arbetar med upp- står positiva men mycket små effekter av förändringar i branschstrukturen, särskilt under perioden 1960—1965. Som visats av bl. a. industristruktur- utredningen kan produktiviteten emellertid variera betydligt mellan olika arbetställen inom en bransch, varför ovanstående procentandelar grovt un- derskattar strukturomvandlingens inverkan på produktivitetstillväxten. För perioden 1975—1980 ger beräkningarna en struktureffekt av ungefär samma omfattning som 1970—1975. Klart högre effekt på produktiviteten av för- ändringarna i branschstrukturen uppstod dock under perioden 1965—1970.

Sammanvägning. Att kvantifiera effekterna på restfaktor och produktivitet av var och en av de faktorer som diskuterats i det föregående torde vara vanskligt. Sannolikt finns det andra faktorer än de som här tagits upp som medför effekter på industrins arbetsproduktivitet. Vid en sammanvägning gäller det också att ta hänsyn till att en del av faktorerna griper in i varandra och inte kan särskiljas. Det gäller t. ex. den tekniska utvecklingen och ut- bildningsnivån.

Bidrag till en fortsatt hög tillväxt i restfaktorn torde främst komma från den fortgående utbildningsexpansionen och en fortsatt snabb teknisk ut- veckling. Den minskade takten i strukturomvandlingen och sysselsättnings- politikens ändrade inriktningar jämfört med slutet av 1960-talet är faktorer som verkar i motsatt riktning. Enligt LU:s produktivitetskalkyler skulle tillväxttakten i restfaktorn uppgå till 3,2—3,5 % per år 1975—1980. Detta är klart lägre än vad som beräknats för l960-talet men i linje med trend- utvecklingen under första delen av 1970-talet.

I tabell 7.13 redovisas utvecklingen av kapitalintensitet och restfaktor under 1960 och 1970-talen. Variationer i kapitalets utnyttjandegrad har emellertid inte kunnat beaktas i kalkylerna, varför jämförelser mellan olika tidsperioder måste göras med stor försiktighet. Den faktiska tillväxten i restfaktorn mellan 1970 och 1975 beräknas ha varit avsevärt lägre än den normaljusterade. Tendensen under perioden 1960—1975 mot allt mindre bi- drag till den totala produktivitetstillväxten från restfaktorn synes bestå under prognosperioden.

Bedömningen av produktivitetsutvecklingen för de enskilda industribran- scherna har utgått från företagens planer. Vid tolkningen av enkätresultatet har gjorts vissa antaganden om hur den mindre industrin kommer att ut- vecklas. Branschprognoserna i tabell 7.l4| grundas dels på en genomgång av de specifika förutsättningarna för produktivitetstillväxten i varje enskild bransch, dels på de överväganden av mera generell karaktär om struk- turomvandling. teknisk utveckling, sysselsättningspolitik etc., som beskri- vits i detta avsnitt. För de flesta branscherna avviker LU:s bedömning från planmaterialet. Erfarenheterna från tidigare enkäter har gett vid handen att företagen ten- derat att underskatta produktivitetstillväxten i LU-enkäterna. Den effekt av strukturomvandlingen som uppkommer till följd av att mindre effektiva företag läggs ned fångas sannolikt inte upp av planmaterialet. De svarande företagen utgår från att de kommer att bestå under hela planperioden. Även i denna enkät torde man kunna räkna med en viss, sådan underskattnings- effekt. De justeringar som detta motiverat är dock förhållandevis små. För vissa branscher har förutsättningarna ändrats påtagligt sedan insam- lingsarbetet avslutades ijanuari 1975. Det gäller bl. a. skogsindustrin. gruv- industrin, järn- och stålverken och varvsindustrin. I vissa fall kommer för- ändringen i planeringsförutsättningarna sannolikt att få långsiktiga kon- sekvenser. I några branscher främst skyddad livsmedelsindustri. textil- 'Förutsättningarna För och beklädnadsindustri och petroleum- och kolindustri — är enkätresultaten de fyra anemaiiven dis- mindre tillförlitliga, varför planmaterialet fått kompletteras med annat un- kuleras närmare i kapitel derlagsmateriel. 4—

Tabell 7.13 Utvecklingen av produktionsfaktorinsatser och restfaktor inom industrin 1960—1980 Årlig procentuell förändring

Kapital- Antal Kapital- Rest- Produk- Restfaktorns an- stock arbetade intensi- faktor tivitet del av produktivi- timmar tet tetsökningen 1960—1965 5.2 0.0 . 5.2 4.8 7,1 68 1965—1970 4.6 1,8 ' ' 6.4 4.4 7.3 60 Utfall 1970—1975 4.5 —l.6 6.1 2,2 4,6 48 Trend 1970—1975 4.5 —1.6 6,1 3,4 5,9 58 Prognos 1975—1980 5.1—5.2 —0,7—2,0 5,9—7,1 3,2—3.5 5.8—6.2 54—60

Anm. Vid beräkning av restfaktorn har en s.k. Cobb-Douglas funktion använts. Som mått på produk- tionsfaktorernas bidrag till produktionen har valts samma värden som i LU 70 och i avstämningen av LU 70: 0,4 för kapital och 0,6 för arbetskraft. Minskas produktiviteten med 0,4x kapitalintensiteten er- hålls restfaktorn.

Tabell 7,14 Produktivitetsutvecklingen inom industrin I975-I980

LU-sektor Planmaterial LU:s kalkyl 1974—1980 1975—1980 Alt. I—Il Alt. lll—IV

3 Gruvindustri 5.6 6.0 6.2 4 Skyddad livsmedels- industri 3,0 2.0 2.4 5 Konkurrensutsatt livsmedels-3,4 4.5 4,9 industri 6 Dryckesvaru- o. tobaks— industri 4.2 6.0 6,5 7 Textil- o. beklädnads- industri 6.1 5.0 5,4 8Trä—, massa— o. pappers— industri 4.3 6.0 6,4 9 Grafisk industri 4.7 4.1 4,5 10 Gummivaruindustri 4,5 4.0 4.4 11 Kemisk industri 6,9 6,5 6,8 12 Petroleum- o. kol- industri I,8 7,1 7,4 I3Jord- o. stenindustri 4,4 4.5 4.9 14 Järn-. stål- o. metall- verk 6,4 7,5 7,8 15 Verkstadsindustri 4,9 6.0 6.5 16 Varv 6,6 4,2 4,7 17 Övrig tillverknings- industri 6,9 6.0 6.5 3—17 Hela industrin 5,0 5,8 6,3

Den kraftigaste produktivitetstillväxten väntas ske inom kemisk industri, petroleum- och kolindustri samt järn- och stålverk. Dessa branscher har även tidigare utmärkts av snabba produktivitetsökningar. Under genom- snittet ligger livsmedelsindustri, grafisk industri och gummivaruindustri. Nästan genomgående ligger bedömningarna för perioden 1975—1980 under den långsiktiga trenden, vilket bl. a. speglar den antagna lägre takten i struk- turomvandlingen jämfört med slutet av 1960-talet. Produktiviteten antas vara densamma i alternativ I och II. Branschprog- noserna ger sammantaget en årlig produktivitetstillväxt på 5,8 % för hela industrin. Detta innebär en klar uppbromsning jämfört med 1960-talet, då produktiviteten ökade med drygt 7 % per år. Under första hälften av 1970- talet har produktiviteten ökat i långsammare takt. Från 1970 till ett "nor- malt" 1975 beräknas tillväxten ha uppgått till 5,9 % per år.

I alternativ III antas att arbetstiden förkortas från 40 till 37,5 timmar per arbetsvecka. Som framgått av redogörelsen i kapitel 3 uppstår vid en allmän arbetstidsförkortning ett bortfall i produktionskapaciteten genom att mindre arbetskraftsresurser står till samhällets förfogande. Produktionsbort- fallet inom industrin blir sannolikt inte lika stort som minskningen i ar- betstiden, då arbetstidsförkortningen till viss del motvägs av en snabbare

ökning av produktiviteten. Tidigare erfarenheter ger vid handen att en ar- betstidsförkortning utlöser en rad kompenserande åtgärder i form av för- bättringar i arbetets organisation och i arbetsmetoderna. Preliminära be- räkningar i anslutning till arbetet inom delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA) tyder på att de senaste arbetstidsförkortningarna kompenserats med 0,45 % för varje procents förkortning av arbetstiden. Denna skattning måste dock förses med betydande osäkerhetsmarginaler. Vid tidigare un- dersökningarI har den produktivitetshöjande effekten av en arbetstidsför- kortning beräknats vara betydligt mindre.

Om man antar att personer som 1975 har en arbetstid som är mindre än 37,5 timmar per vecka inte berörs. beräknas effekten av arbetstidsför- kortningen inom industrin bli en minskning på nära 1 % per år på utförd timvolym.

Arbetskraftsvolymen i de olika industribranscherna påverkas dock med varierande styrka då den genomsnittliga arbetstiden skiljer sig åt mellan olika branscher före arbetstidslörkortningen. Kortare arbetstider än 40 tim- mar perarbetsvecka gäller f. n. för treskiftarbete och underjordsarbete. Vidare varierar deltidsarbetets omfattning mellan olika industribranscher.

Med det tidigare angivna relationstalet (0,45) skulle produktivitetshöj- ningen på grund av arbetstidsförkortningen uppgå till ca 0,4 procentenheter 1975—1980 för hela industrin.

Investeringar och kapitalbildning

Industrin har under efterkrigstiden svarat för omkring 20 % av de totala bruttoinvesteringarna. Andelen låg något över 20 % i början av 1960-talet för att sedan sjunka till ca 18 % 1970. Genom att tillväxttakten i inves- teringarna inom industrin därefter ökat samtidigt som andra betydande in- veste'ringsområden som bostäder och kommunala investeringar minskat har industrins andel stigit. 1975 beräknas andelen vara ca 24 %.

Storföretagens investeringsplaner tyder på en fortsatt snabb tillväxt under resten av 1970-talet. Traditionellt brukar de långsiktiga investeringsplanerna underskatta den faktiskt realiserade investeringsnivån. Underskattningen växer med planperiodens längd. I industrienkäten till LU 75 har använts en något annorlunda frågeteknik än tidigare. Syftet har varit att i möjligaste mån undvika denna systematiska underskattning. Enkätsvaren för hela in- dustrin visar följande investeringsutveckling (index l974=100).

1975 1976 1977 1978 1979 1980

Enkätresultat uppräknade till NR-nivå 129 123 133 125 109 97

En tydlig nedgång under de två sista åren i planperioden kan iakttas trots den nya frågetekniken. För hela planperioden ligger dock den genom- snittliga investeringsnivån betydligt högre än utgångsnivån jämfört med förhållandet vid tidigare enkättillfallen. Det är framför allt investeringspla- lsou 19649 och SOU nerna inom kemisk, jord- och sten-, järn- och stål- samt verkstadsindustri 1968166—

som bidragit till den höga nivån men även skogsindustrin uppvisar jäm- förelsevis expansiva planer. I nedanstående tablå redovisas investeringsplaner och utfall för hela in- dustrin i LU-enkäterna.

Enkät— Basår Plan- Planer Utfall Planer tidpunkt = IOO period Utfall 1960 1959 l961—65 106 131 0.81 1964 1963 1965—70 92 I 10 0.84 1969 1969 1970—75 98 120 0.82 1972 1972 1973—77 93 111” 0,84 I974 1974 1975—80 120 . » - - —

Källa: SOU l973z21. bilaga 3. a IUI:s prognos för perioden 1972—1977 i avstämningen av LU 70. lnvesteringsnivån 1973—1975 ligger redan ca 20 % över nivån 1972.

Enkätresultatet pekar på att investeringsviljan nu är större än vid något tidigare enkättillfalle. Mot bakgrund av den goda vinstutvecklingen inom industrin under 1973 och 1974 är det inte förvånande att investeringsbe- nägenheten ökat. Om man skulle justera för traditionell underskattning i samma grad som tidigare varit motiverat erhålls en tillväxttakt på 11 a 12 % per år 1975—1980.

Den avsevärt högre investeringsnivån i den senaste LU-enkäten kan dock delvis sammanhänga med den ändrade frågetekniken. Det är också möjligt att företagen nu i högre grad än tidigare planerar på längre sikt. I denna liksom vid 1972 års industrienkät har man endast undersökt företag med mer än 200 anställda. Sannolikt har storföretagen mer bindande investe- ringsplaner än mindre företag. Tolkningen av investeringsplanerna kom— pliceras denna gång dessutom av den starka prisutvecklingen de senaste åren. Frågan kan ställas om företagens planer helt speglar volymutveck— lingen. Särskilt vad gäller investeringarna är planeringen normalt i hög grad betingad av finansiella faktorer. Medan de långsiktiga investeringsplanerna i LU-enkäterna har visat en konsekvent underskattning av den faktiska utvecklingen har däremot pla- nerna för det närmast kommande året haft en tendens att överskatta vo- lymutvecklingen. Detta torde till stor del hänga samman med svårigheter _att ange uppgifter för utgångsåret och övriga år i samma års prisnivå. Enligt 1974 års enkät skulle investeringsvolymen öka med ca 30 % från 1974 till 1975 medan nu föreliggande prognos pekar på en ökning med drygt 7 %. Då enkätuppgifterna insamlades under perioden november I974—januari 1975 kan det finnas en risk för att många företag angett investeringarna 1975 i 1975 års priser i stället för som avsett i 1974 års genomsnittliga prisnivå.

Mot denna bakgrund ter sig en justering för underskattningseffekten i samma grad som tidigare som alltför kraftig. I tolkningen av planerna har därför gjorts en betydligt mindre uppjustering än vad skillnaden mellan planer och utfall i tidigare industrienkäter skulle motivera. Den genom-

Tabell 7.15 Industrins investeringar 1970—1980 Årlig procentuell volymförändring

LU-sektor 1970—1975 1975—1980 Alt. I Alt. 11—111 Alt. IV

3 Gruvindustri 7,2 6.7 6.7 6_7 4 Skyddad livsmedels- industri —1,8 2,7 1,8 14 5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri —3,6 —3.0 —6.6 —8,8 6 Dryckesvaru- och tobaksindustri —6,0 —7,1 —7,1 —7,] 7Textil- och beklädnads- industri 4,7 —2,1 —4,9 —6,4 8Trä-. massa- och pappersindustri 9,2 5,5 5,5 5,5 9 Grafisk industri —5,0 8,2 6,6 5,7 10 Gummivaruindustri —12,8 8,6 6,4 5,2 11 Kemisk industri 2,8 11,4 8,4 6.8 12 Petroleum- och kol- industri 50,9 —15,9 —15,9 —15.9 I3Jord- och sten- industri 9,5 6,5 4,7 3,8 14Järn-, stål- och metallverk 6,2 16,4 16,4 16,4 15 Verkstadsindustri 6.9 7,0 6,3 5,9 16 Varvsindustri 51.9 —19.0 —19,0 —19,0 17 Övrig tillverknings- industri 5,0 —1,7 —1,7 —I,7 3—17 Hela industrin 7,1 6,2 5,5 52

snittliga investeringsnivån 1975—1980 har i medeltal justerats upp ca 10 %. Enkätresultaten för de olika branscherna redovisas i industriverkets redo- görelse.

1 tabell 7.15 redovisas långtidsutredningens prognoser över investerings- utvecklingen 1975—1980 i de olika alternativen. I alternativ 1 utgår prognosen i regel från företagens planer. För några branscher har dock enkätresultaten inte legat till grund för investeringsprognoserna. Det gäller petroleum- och kolindustri,järn-, stål- och metallverk samt varvsindustri. Inom de två sist- nämnda branscherna har planeringsförutsättningarna ändrats betydligt sedan enkäten gick ut i november 1974.

Den starkaste investeringstillväxten 1975—1980 väntas ske inom järn-, stål- och metallverk samt kemisk industri. Även inom verkstadsindustrin beräknas investeringstillväxten ligga över industrigenomsnittet. Inom några branscher främst petroleum- och kolindustri samt varv förutses inves- teringarna minska kraftigt; nedgången sker dock från en hög nivå 1975. För hela industrin innebär branschprognoserna en tillväxt på drygt 6 % per år 1975—1980.

I alternativ I förutsätts den privata konsumtionen öka med 3 % per år. Detta ställer högre krav på produktion av industrivaror och därigenom in-

vesteringar än alternativen med lägre konsumtionsökning. Kraven på högre produktion i alternativ I ställs i första hand på industribranscher vars pro- duktion till stor del går till privat konsumtion, men genom indirekta effekter påverkas även branscher som främst producerar insats- och investerings- varor. I vissa branscher har, som framgår av tabell 7.15, antagits att samma investeringstillväxt realiseras oberoende av resursanvändningen. För främst konsumtionsvaruinriktade industribranscher har i alternativ 11 den lägre privata konsumtionsutvecklingen på 2 % per år förutsatts slå igenom på investeringstillväxten. Detta resulterar i en investeringsökning med 5,5 % per år 1975—1980.

I alternativ III antas att investeringstillväxten blir densamma som i al- ternativ II; någon inverkan av arbetstidsförkortningen förutsätts således ej förekomma. De undersökningar som gjorts pekar tämligen entydigt på att en arbetstidsförkortning av den omfattning som här är aktuell endast får obetydliga effekter på investeringarna. Bedömningen av investeringsutveck- lingen i alternativ IV är mera schablonmässigt gjord och innebär en viss neddragning med hänsyn till den långsammare konsumtionsutvecklingen.

Investeringsprognoserna för 1975—1980 innebär en något långsammare ök- ningstakt än under perioden 1970—1975, då tillväxten i genomsnitt uppgick till drygt 7 % per år. Merparten av denna tillväxt förklaras av den mycket starka investeringsökningen under 1973—1975. Genom att expansionen 1975—1980 sker från en hög nivå 1975 innebär prognosen som tidigare nämnts en acceleration i kapitalbildningen inom industrin och att industrins andel av de totala bruttoinvesteringarna ökar från 24 % 1975 till 28—29 % 1980.

Konsekvenserna av investeringskalkylerna för några centrala kapitalmått 1975—1980 sammanfattas i tabell 7.16. Där framgår bl. a. den fortgående höjningen av kapitalintensiteten. dvs. kapitalvolymen per arbetstimme. Det- ta speglar delvis den kontinuerliga substitutionen av kapital för arbetskraft. Kapitalintensiteten väntas öka något långsammare 1975—1980 än tidigare i alternativ 1 men snabbare i alternativ II och 111. Tendensen mot allt högre kapitalkvot och investeringskvot väntas bestå under resten av 1970-talet.

Tabell 7.l6 Utvecklingen av industrins kapitalstock, kapitalintensitet, kapitalkvot och investeringskvot 1960—1980

Årlig procentuell förändring

Kapital- Kapital- Kapital- Investerings- stock intensitet” kvotb kvott' 1960—1965 5.2 5,2 —0.9 —l ,9 1965—1970 4,6 6,4 0 —1.0 1970—1975 4.5 6,1 0,9 3.2 1975—1980d Alt. I , 5,9 1.2 Alt. 11 6.5 , 10 Alt 111 7,1 4 1,2

” Kapitalstock per arbetad timme. b Kapitalstock per producerad enhet (bruttoproduktionsvärde). CBruttoinvesteringar per producerad enhet (bruttoproduktionsvärde). dNågra kalkyler avseende alternativ IV har inte utförts.

Produktion

Efter den snabba produktionsökningen inom industrin under början av 1960- talet har tillväxten avtagit. 1975 uppgick industrins andel av den totala produktionen i landet till ca 31 %. »

Enkätresultat. Enligt företagens produktionsplaner skulle tillväxttakten bli av samma storleksordning som under början av 1960-talet. Storföretagens planer skulle innebära en årlig ökningstakt i produktionsvolymen 1974—1980 på 7,5 % per år. Därmed är företagens framtidsbedömningar mer optimistiska denna gång än vid något tidigare enkättillfälle. Även planerna beträffande export, investeringar och sysselsättning är mer expansiva än tidigare.

Som framgår av tabell 7.17 planeras mycket kraftiga produktionsökningar inom t. ex. kemisk industri, järn- och stålverk och verkstadsindustri. Pro- duktionsplanerna för textil- och beklädnadsindustrin kontrasterar bjärt mot den historiska utvecklingstakten. En genomgång av enkäturvalet i denna bransch har dock gett vid handen att expansiva företag är överrepresenterade. Som påpekats tidigare har planeringsförutsättningarna för varven kraftigt förändrats sedan enkäten samlades in, varför man inte kan räkna med att produktionsplanerna för denna bransch kommer att realiseras.

Enkäten omfattade inte företag med mindre än 200 anställda. Dessa fö- retag sysselsätter ungefär 1/3 av antalet sysselsatta inom industrin. Vid en bedömning av hela industrins utveckling, som bl.a. baseras på enkät- resultatet, är det nödvändigt att bedöma hur den mindre industrin kommer att utvecklas i förhållande till storföretagen. En beräkning av enkätresultaten uppräknade till branschtotaler har utförts av industriverket.

Tabell 7.17 Industriproduktionen 1970—1980 Årlig procentuell volymförändring

LU-sektor 1970_ Planmaterialb LU-modellen 1975—1980 1975” 1974—1980 An. 1 Alt. 11 Alt. lll Alt. IV

Gruvindustri 6.1 4.4 4,1 3,3 3,0 2,5 Skyddad livsmedelsindustri —2,5 2,8 —0,6 — 1,1 — 1,2 — 1,4 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 2,1 4,3 2,6 1,7 1,6 1,2 Dryckesvaru- o. tobaksindustri 3,4 3,8 3,3 2,4 2,4 2,0 Textil- o. beklädnadsindustri —1.0 8,1 0,8 0,2 0,1 —O,2 Trä-, massa— o. pappersindustri 4,7 5,1 5,2 4,5 4.3 3.9 Grafisk industri 0.7 4.6 0,9 0,6 0,1 —0.1 Gummivaruindustri 1,0 6.2 5.4 4,6 4,3 3,9 Kemisk industri 8,1 9,0 9,3 8,4 8,1 7,7 Petroleum- o. kolindustri 0,2 5.1 4.5 3,5 3,2 2,7 Jörd- o. stenindustri — 1,4 6,9 1,8 1,8 1,3 1,3 Järn-, stål- o. metallverk 3,9 89 8.0 7,1 6,9 6,4 Verkstadsindustri 5.7 8.5 6,5 5,6 5,4 4,9 Varv 8.7 9.2 —4,5 —5,0 —5,0 —5,2 Övrig tillverkningsindustri 6,0 13,2 4,9 4,4 4,0 39 Hela industrin 4.2 7,4 5,2 4.4 4.2 3,7

” Utveckling från 1970 till det justerade utgångsvärdet 1975 (se avsnitt 5.1). 5 Enkätresultat för företag med mer än 200 anställda.

Model/resultaten. Produktionsutvecklingen 1975—1980 inom industrin framgår av tabell 7.17. Resultaten varierar främst beroende på hur stor del av resurstillväxten som går till privat resp. offentlig användning. Om den privata konsumtionen förutsätts öka med 3 % per år 1975—1980 im- plicerar detta tillsammans med övriga antaganden i alternativ I en ökning i industriproduktionen med 5,2 % per år under prognosperioden. 1 alternativ 11 och 111, där den privata konsumtionen förutses öka med endast 2% per år. ger modellkalkylerna en produktionsökning för hela industrin på 4,4 resp. 4,2 % per år 1975—1980. I alternativ IV, där den privata konsum- tionens årliga ökningstakt har satts till 1,5 %. skulle produktionens öknings— takt bli 3,7 % per år.

Som påpekats tidigare har den privata konsumtionen högre industriva- ruinnehåll än offentlig konsumtion och investeringar. Av tabell 7.12 fram- går att neddragningen av den totala privata konsumtionen och investeringar- na i alternativ II och III jämfört med alternativ 1 innebär ett nära nog lika stort efterfrågebortfall på den inhemska marknaden. Genom att produk- tionsvolymen i andra näringsgrenar växer långsammare innebär prognoserna för de olika alternativen att industrins andel av den totala produktionen ökar från 31 % 1975 till 315—34,5 % 1980.

I samtliga alternativ är den beräknade tillväxten av industriproduktionen 1975—1980 klart lägre än under 1960—talet. Resultaten ligger mera i iinje med den långsammare utvecklingen under första hälften av 1970-talet. 1 alternativ 1 skulle produktionstillväxten inom industrin fram till 1980 emel- lertid accelerera jämfört med den föregående femårsperioden. Mot bakgrund av den förväntade resurstillväxten och med den tillväxt i efterfrågan på den inhemska och internationella marknaden för industrins vidkommande som modellkalkylerna bygger på, skulle således industrins planerade pro- duktionstillväxt inte fullt ut kunna realiseras. Möjligheterna för enskilda industribranscher att uppnå den planerade produktionsökningen diskuteras i branschavsnittet.

Sysselsättning

Industrins andel av den totala sysselsättningen har sjunkit under 1960-talet och början av 1970-talet. 1975 sysselsattes drygt 1 milj. personer inom in- dustrisektorerna. Räknat i antal arbetade timmar beräknas industrins andel av den totala sysselsättningsvolymen uppgå till ca 28 %.

Enkätresultat. Företagens sysselsättningsplaner fram till 1980 kontrasterar relativt starkt mot utvecklingen hittills under 1960- och 1970-talen. Som påpekats tidigare har företagen emellertid tenderat att överskatta syssel- sättningsbehovet i LU—enkäterna, vilket bl. a. hänger samman med att man i enkäten inte tar full hänsyn till att företag kommer att läggas ned under perioden.

Storföretagens planer innebär sålunda att antalet anställda skulle öka med 2.8 % per år fram till 1980. vilket motsvarar en ökning på ca 150 000 personer. Mätt i antalet arbetade timmar skulle sysselsättningen öka med 2,4 % per år.

Eftersom utvecklingen för den mindre industrin innebär en fortsatt ten-

Tabell 7.18 Sysselsättningen inom industrin 1970—1980 Årlig procentuell förändring i antal arbetade timmar

LU-sektor ]970— Planmate- LU-modellen 1975—1980 19750 rialb Alt. 1 All. 11 Alt. 111 Alt. IV 1974—1980

Gruvindustri — 1,6 — 1.2 — 1.8 —2.6 —3.1 —3,5 Skyddad livsmedelsindustri 3.8 0.2 — 2.6 3.0 — 3,5 3,7 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 2.1 0.9 1.8 2.7 — 3,1 - 3.5 Dryckesvaru- o. tobaksindustri 6,6 0,4 — 2.6 3.4 3,9 — 4.3 Textil— o. beklädnadsindustri — 7.1 2.0 4,0 4,6 5.0 — 5.3 Trä-_ massa- o. pappersindustri — 1.2 0.7 0,7 — 1.4 2.0 2,4 Grafisk industri —2,2 —0,1 -3.0 —3,4 —4.2 —4.4 Gummivaruindustri —2.0 1.6 1.4 06 —0.1 —O.5 Kemisk industri 0.3 2.1 2.6 1.7 1.2 0.8 Petroleum- o. kolindustri —l,3 3,4 —2.4 —3_4 —3_9 — 4,4 Jörd- o. stenindustri —5.2 2.5 —2,6 -2,6 —3,4 — 3,5 Järn—. stål- o. metallverk — 1.9 2.5 0.5 —0,4 —0.9 1.3 Verkstadsindustri — 0,4 36 0,5 — 0,4 1.1 _ 1.5 Varv 3.0 2.6 —8.3 —8,8 —9,3 —9,5 Övrig tillverkningsindustri 3.0 6.3 1.1 1.5 2.3 -— 25 Hela industrin — 1.6 2.4 — 0,7 — 1,4 2,0 2.4

” Utveckling från 1970 till det justerade utgångsläget 1975 h Enkätresultat för företag med mer än 200 anställda.

dens mot koncentration av sysselsättningen till stora enheter, skulle den planerade sysselsättningsökningen inom industrin totalt dock inte bli fullt lika kraftig.

Model/resultat. Sysselsättningsutvecklingen 1975—1980 i modellkalkylerna ligger mera i linje med den historiska utvecklingen. I alternativ 1 skulle dock antalet arbetade timmar inte minska i samma takt som under den senaste tioårsperioden. Sysselsättningsminskningen 1975—1980 har beräknats till 0,7 % per år mot en nedgång på i genomsnitt 1,7 % per år under perioden 1965—1975.

Även i alternativ II minskar antalet arbetade timmari något långsammare takt än tidigare. Modellberäkningarna visar en minskning på 1.4 % per år.

Vid den arbetstidsförkortning från 40 till 37,5 timmars arbetsvecka som förutsätts ske i alternativ III beräknas minskningen i antalet arbetade timmar uppgå till 2 % per år 1975—1980. Detta motsvarar ungefär utvecklingen under perioden 1965—1970. [ alternativ IV beräknas minskningen 1975—1980 uppgå till 2.4 % per år.

En omräkning av sysselsättningsvolymen till antal personer har utförts av statistiska centralbyrån. Resultaten av dessa beräkningar redovisas i av— snitt 72. Där framgår att antalet sysselsatta inom industrin skulle öka med ca 24000 personer i alternativ 1 och minska med drygt 29000 personer i alternativ 11. Den förutsatta arbetstidslörkortningen i alternativ 111 skulle leda till en minskning i antalet sysselsatta 1975—1980 med endast 2 500 personer. I alternativ IV, då arbetstidsförkortningen föranleder en neddrag- ning av den privata konsumtionens ökningstakt till 1,5 % per år. skulle industrisysselsättningen komma att minska med nära 24000 personer.

' Resultaten i beräkning— arna för alternativ IV re— dovisas i tabellerna 7.12—7.18. men kommen— teras endast undantags- vis i texten.

Branschutveck/ingen

I detta avsnitt redogörs kortfattat för olika utvecklingstendenser inom in— dustrins delbranscher mot bakgrund av företagens planer och kalkylerna i långtidsutredningens ekonometriska modell. För vissa av branscherna har beskrivningen av utrymmesskäl blivit mycket summarisk. I den mån ut— vecklingen av produktion, sysselsättning, investeringar, export etc. inom olika industribranscher inte beskrivs i det följande, hänvisas till tabellerna i avsnitt 6.2—6,4 och de tabeller som redovisats i de närmast föregående avsnitten.l

Inom den svenska gruvindustrin spelar brytning och anrikning av järnmalm den helt dominerande rollen och svarar för ca 3/4 av sektorns totala för- ädlingsvärde. Järnmalmsbrytningen sker dels i Lappland, dels i Bergslagen i ett fåtal stora företag. Av lapplandsmalmen exporteras ca 90 %. medan den mellansvenska järnmalmen främst avsätts inom landet.

För gruvindustrin som helhet planeras en ökning i förädlingsvärdet på 4,4 % per år 1974—1980, vilket är en långsammare tillväxt än under 1960-talet och första hälften av 1970-talet. För exporten anger företagen en minskning på 1,5 % per är, vilken främst sammanhänger med att en växande del av LKAB:s järnmalm under prognosperioden levereras till Norrbottens Järnverk i stället för att som nu exporteras. Dessutom torde bergslagsgruvornas ka- raktär av inhemska leverantörer till egna järnverk ytterligare accentueras fram till 1980. Sedan enkäten gick ut hösten 1974 har emellertid utbygg- nadsplanerna för Stålverk 80 ändrats. Endast en masugn kommer att vara i drift 1980 varför malmexporten kommer att utvecklas snabbare än vad planerna anger. Konjunkturinstitutet har mot bakgrund av de ändrade pla- nerna räknat med en exportökning på drygt 4 % per år 1974—1980.

Produktiviteten har ökat snabbt under 1960—talet och början av 1970-talet. som ett resultat av bl. a. satsningar på bättre teknisk utrustning samt en ökad förädling av malmen. Planmaterialet antyder att utvecklingen av pro- duktivitet och investeringar inte skulle gå i lika snabb takt fram till 1980.

Modellkalkylerna har emellertid resulterat i en något långsammare pro- duktionsutveckling än enligt planmaterialet. Det krav på export som by- tesbalansmålsättningen ställer innebär en ökning på 3 a 4 % per år.

LivsmedeIs-, dryckesvaru- och tobaksindustrin var tidigare en av våra större industribranscher. Genom att produktionsvolymen har ökat betydligt lång- sammare än i industrin som helhet har emellertid dessa branschers andel av den totala industriproduktionen minskat. 1975 beräknas andelen uppgå till ca 7,5 %.

Inom den skyddade livsmedelsindustrin. där kooperativa företag spelar en framträdande roll, planerar storföretagen att öka produktionen med 2,8 % per år 1974—1980. Bortfallet är emellertid av så stor omfattning att plan- materialet måste tolkas med stor försiktighet. För den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin och dryckesvaru- och tobaksindustrin planerar storfö- retagen en ökning i produktionen på 4,3 resp. 3.8 % per år.

Sedan början av 1960—talet har ett stort antal företagsköp och fusioner förekommit samtidigt som många mindre företagsenheter lagts ned. Särskilt kraftig har strukturomvandlingen varit inom dryckesvaruindustrin. Även inom vissa av livsmedelsindustrins delbranscher har omvandlingen gått i snabb takt. Sammantaget har antalet arbetade timmar minskat med 2.7 %

per år under perioden 1960—1975.

Bedömningen av produktivitetsutvecklingen har utgått från planmate- rialet. Enligt detta skulle produktiviteten öka något snabbare inom den skyd- dade livsmedelsindustrin än tidigare, men långsammare i de båda andra delbranscherna. I modellkalkylerna har produktiviteten förutsatts öka med 2,0_ 4,5 och 6,0 % per år 1975—1980 för skyddad livsmedelsindustri, kon- kurrensutsatt livsmedelsindustri resp. dryckesvaru- och tobaksindustri. I den senare branschen innebär detta en betydligt långsammare ökningjämfört med tidigare, vilket antyder en förväntad nedsaktning av strukturomvand- lingstakten. Modellresultaten innebär en fortsättning på tendensen till sjun- kande produktions- och sysselsättningsandelar.

Textil- och beklädnadsindustrin har utsatts för ovanligt starka strukturella påfrestningar under trycket av importkonkurrens från s. k. låglöneländer. Detta har skapat svåra lokala och regionala sysselsättningsproblem. Från 1960 till 1975 beräknas antalet sysselsatta ha minskat med ca 75 000 personer. Mest dramatisk har sysselsättningsminskningen varit inom läder- och sko- industrin.

Denna negativa utveckling har påkallat särskilda åtgärder från statsmakter— na. I början av 1970-talet inleddes sålunda vissa statliga stimulansprogram i syfte att på längre sikt stärka konkurrensförmågan. I oktober 1975 genom- fördes också bl.a. importbegränsningar för skor och gummistövlar samt licenstvång för importen av vissa textil- och konfektiönsvaror. Av särskilt intresse är de försök som gjorts för att främja den svenska textil- och kon- fektionsexporten. Exporten har ökat snabbt under 1960-talet och början av 1970-talet och utgör för många textilföretag en avgörande överlevnadsfaktor.

Enkätresultatet har inte kunnat ligga till grund för bedömningen över sektorns framtida utveckling. Som påpekats tidigare har expansiva företag blivit överrepresenterade i urvalet.

Produktionen per arbetstimme har bedömts öka med 5 % per år 1975—1980. Detta speglar en antagen långsammare takt i strukturomvand- lingen än tidigare, där de ovan nämnda statliga stödåtgärderna förväntas få en viss effekt. Produktionen skulle enligt alternativ I—III öka med 0.1—0,8 % per år 1975—1980 och antalet arbetade timmar minska med 4 a 5 % per år, vilket är en klart långsammare nedgång än under den senaste tioårsperioden. Enligt alternativ IV skulle produktionen minska obetydligt, Trä-. massa-, pappers- och pappersvaruindustrierna svarade 1975 för nära 15 % av hela industrins produktion. Till träindustrin hör sågverk, snicke- rifabriker, möbelfabriker m. m. Pappersvaruindustrin är i stor och växande grad integrerad med massa- och papperstillverkning. Branschen är starkt exportinriktad och svarar för ca 20 % av den totala varuexporten. Plandata har insamlats för följande tre delbranscher (årlig procentuell för-

ändring). Trävaru- Massa- och Papp— och pappers- industri pappersindustri industri Förädlingsvärde 4.3 4,7 9,7 Antal arbetade timmar 0,7 O_6 1,8

Produktivitet 3.6 4,1 7,9

' Grafisk industri i om- vandling, SOU 1974:34.

Avgörande för tillväxtbetingelserna är dels utvecklingen på de utländska avsättningsmarknaderna, dels råvarutillgången. Enligt konjunkturinstitutet skulle det marknadsmässiga utrymmet vara betydligt större än den för— väntade kapacitetstillväxten inom den svenska skogsindustrin.

Efter de senaste årens kraftiga expansion är råvarubehovet inom den svens- ka skogsindustrin nu så betydande att virkestillgången är en klart begrän— sande faktor för den råvarubearbetande delen av skogsindustrin. För pap- perstillverkningen torde dock råvarutillgången knappast vara någon begrän- sande faktor, då utrymmet för vidareförädling av massa till papper fort- farande är betydande. Enligt & 136 a byggnadslagen prövas utbyggnadspro- jekt av regeringen om lokaliseringen är av väsentlig betydelse för landets samlade mark, vatten- och energiförsörjning. För närvarande behandlas vissa planerade utbyggnadsprojekt inom massa- och pappersindustrin. Flera stora projekt ligger dock utanför denna prövning.

Vid långtidsutredningens investeringsbedömningar. som baseras på fö- retagens planerade utbyggnad, har hänsyn tagits till att inte alla av de projekt som prövas av regeringen torde komma att färdigställas eller påbörjas före 1980. Beräkningarna ger en investeringstillväxt på 5,5 % per år 1975—1980. vilket är klart lägre än under perioden 1970—1975. Produktionsvolymen be- räknas öka med 4,3—5,2 % per år 1975—1980, dvs. i något långsammare takt än vad planmaterialet antyder. Det exportkrav som ställs på skogs- industrin innebär en årlig ökning på 6,2—7,4 % 1975—1980. Konjunkturin- stitutet har angett den ur utbudssynpunkt möjliga exportökningen till 6,7 % per år.

Bedömningen för den gra/iska industrin baseras dels på enkätens uppgifter om utvecklingen fram till 1980, dels på det utredningsarbete som Grafiska kommitten utfört för denna industribransch.l Med en ökning i produk- tiviteten på 4,1 % per år 1975—1980 implicerar beräkningarna en årlig pro- duktionstillväxt på 0.1—0.9 %.

För gummivaruindustrin och den kemiska industrin bygger bedömningarna för produktivitet och investeringar på planmaterialet. Produktionen per ar- betstimme har beräknats växa med 4 resp. 6,5 % per år 1975—1980. Kal- kylerna har resulterat i en fortsatt stark tillväxt i framför allt den kemiska industrin. som därigenom förväntas fortsätta att öka sin andel av industrins totala produktion och sysselsättning. Gummiindustrins planerade produk- tionstillväxt skulle enligt modellkalkylerna inte fullt ut komma att realiseras fram till 1980. Produktionsökningen på 4 a 5 % innebär dock en betydligt snabbare utveckling än under den senaste femårsperioden.

Inom petroleum- och kolindustrin har kapaciteten ökat språngvis genom att expansionen främst skett via ett fåtal projekt med stor produktions- kapacitet. Genom tillkomsten av Scanraffvid Brofjorden 1975 ökade Sveriges raffinaderikapacitet med ca 60 %. Detta projekt har tillsammans med in- vesteringar i den första etappen av NJAzs koksverk i Luleå förklarat den snabba investeringstillväxten under perioden 1970—1975.

Investeringsbedömningen 1975—1980 måste betraktas som osäker. Vissa ytterligare utbyggnadsplaner vid de befintliga raffinaderierna har visserligen offentliggjorts. Under prognosperioden kommer dessutom NJA:s koksverk att byggas ut i samband med den första etappen av Stålverk 80. Den be—

dömning som långtidsutredningen stannat för innebär en minskning i in- vesteringsvolymen i denna sektorjämfört med den höga nivån 1975. Härvid har dock ingen hänsyn tagits till om planerna på ett statligt raffinaderi vid Brofjorden kommer att förverkligas. Skulle detta ske kommer investerings- nivån 1975—1980 att bli väsentligt högre. Om Statraff byggs skulle detta medföra att den genomsnittliga investeringsnivån 1975—1980 blir mer än tre gånger högre.

Till jord- och stenindustrin räknas främst porslin- och glasindustri samt tegel- och cementindustri. Hela branschen svarar för ca 4 % av industrins produktion och sysselsättning. Ungefär 80 % av branschens produktion av— sätts inom byggnads- och anläggningsverksamheten.

Den minskade aktiviteten inom byggnadssektorn under första hälften av 1970-talet medförde ett minskat avsättningsutrymme för huvuddelen av branschens produkter. Produktionen beräknas ha minskat med i genom- snitt ca 1,5 % per år 1970—1975.

Enligt enkätmaterialet planeras en produktionsökning med ca 7 % per år fram till 1980. Planerna antyder att exportens andel skulle stiga kraftigt. Exporttillväxten har angivits till 14 % per år.

Mot bakgrund av prognoserna för byggnads- och anläggningsverksam- heten torde dock produktionsplanerna inte komma att realiseras. Produk- tionen skulle enligt i modellkalkylerna öka med 1,5 ä 2 % per år 1975—1980 och produktiviteten stiga med 4.5 % per år.

Järn-, stäl- och metal/verken beräknas 1975 svara för ca 6 % av indu- striproduktionen. Branschens kapitalstock är betydande, vilket belyses av att dess andel av hela industrins kapitalbestånd uppgår till ca 14 %.

Storföretagens planer anger en ökning i produktionsvolymen på ca 9 % årligen fram till 1980. Med den ändrade uppläggning av utbyggnaden av Stålverk 80, som innebär att produktionen 1980 endast blir hälften så stor som i de ursprungliga planerna, kommer en så snabb produktionsökning inte att kunna åstadkommas.

I modellkalkylerna, där produktionen per arbetstimme förutsatts öka med 7,5 % per år 1975—1980. har förädlingsvärdets volymmässiga tillväxttakt beräknats till 6,9—8,0 % per år i de olika alternativen. Antalet arbetade tim- mar skulle då förändras obetydligt, medan antalet sysselsatta i hela branschen i de olika alternativen skulle öka med mellan 1 500 och 4600 personer. Det krav på export som ställs på denna bransch innebär en årlig ökning på 12 a 13 % 1975—1980. Enligt konjunkturinstitutets kalkyler över mark- nadsutvecklingen skulle det emellertid endast vara möjligt att öka exporten med 11,5 % per år.

Vid bedömningen av investeringarna har hänsyn tagits till de ändrade utbyggnadsplanerna för Stålverk 80. För järn- och stålverken innebär detta en ökning av de totala investeringskostnadernajämfört med de ursprungliga planerna då två valsverk för vidareförädling av Stålverk 8015 stålämnen kommer att byggas. Inom icke-järnmetallverken ligger även ett stort projekt i den beslutade utbyggnaden av aluminiumsmältverket i Sundsvall. Mot denna bakgrund kommer investeringarna således att växa mycket kraftigt under prognosperioden. Tillväxten har i genomsnitt beräknats uppgå till 16,4 % per år 1975—1980.

Verkstadsindustrin är en heterogen bransch med en tillverkning som om- fattar en mångfald olika produkter och produktionsprocesser. Branschens dominerande roll inom svensk industri belyses av att dess andel av den totala industriproduktionen är ca 40 %. Totalt sysselsätts över 420 000 per- soner inom branschen.

Verkstadsproduktionen har under perioden 1960—1975 expanderat årligen med i genomsnitt 7,3 % per år. Storföretagens planer om utvecklingen fram till 1980 särredovisade för fem delbranscher framgår av nedanstående tablå (årlig procentuell förändring):

Föräd- Antal ar- Produkti- Export lings- betade vitet värde timmar Metallvaruindustri 9.1 3.5 5.6 12.9 Maskinindustri 9.3 2,9 6.4 10.0 Elektroindustri 8.9 3.8 5.1 11.1 TransportmedelsindustrifI 6,9 4.4 2.5 10.5 Instrumentindustri 5.1 0.5 4.5 100 Totalt 8,5 3,6 4.9 10.6

a Exkl. varv.

Planmaterialet antyder en snabbare tillväxt i produktion och export fram till 1980 än under tidigare år. Särskilt beträffande metallvaruindustrin torde dock dessa förväntningar knappast komma att förverkligas. Mot bakgrund av planmaterialet har produktiviteten i långtidsutredningens kalkyler be- dömts öka med 6 % per år 1975—1980. Därvid har företagen i linje med tidigare erfarenheter antagits överskatta sysselsättningsbehovet och under- skatta produktiviteten.

Modellkalkylerna för 1975—1980 har resulterat i en ökning i produktion och export med 5,4—6,5 % resp. 8,7—10,0 % per år, vilket är en betydligt mindre ökning än vad planerna utvisar. Konjunkturinstitutet har uppskattat den möjliga exporttillväxten 1975—1980 till 9.2 % per år.

Investeringstillväxten 1975—1980 som bygger på företagens planer. har beräknats till 6 a 7 % per år.

Varvsindustrin domineras helt av de stora varven, vilka svarar för mer än 95 % av den totala fartygsproduktionen och för ca 80 % av det totala antalet sysselsatta i branschen.

Mot bakgrund av den obalanssituation som kan förutses på tankermark- naden med låga fraktsatser och låg efterfrågan på tanktonnage torde fö- retagens planer inte komma att realiseras. De svenska varven har starkt specialiserat sig på att bygga fartyg som kräver förhållandevis små arbets- insatser. Den expansiva delen av efterfrågan på tonnage är emellertid relativt arbetsintensiv. Den förändrade inriktningen av efterfrågan på fartyg innebär för de svenska storvarven med sitt relativt sett höga lönekostnadsläge en uppenbar konkurrensnackdel. I varje fall torde svensk varvsindustri få myck- et svårt att ställa om produktionen så att den väntade minskningen på tankersidan uppvägs. I första hand bör marknaden för bulkfartyg då vara av intresse genom de likartade produktionsförutsättningarna.

Som framhålls i avsnitt 7.3.7 om osäkerhetssituationen beträffande den framtida utvecklingen av världens tonnagebehov har det inte bedömts möj- ligt att ange en sannolik prognos för perioden 1975—1980. I en relativt op- timistisk prognos har varvsexporten bedömts öka med 3 % per år. I ett mer pessimistiskt alternativ har exporten antagits minska med 3,2 % per år. Dessa kalkyler har utförts av konjunkturinstitutet och är konsistenta med prognoserna för sjöfartsnäringen.

I modellkalkylerna, där endast det pessimistiska exportalternativet an- vänts, har produktionen inom varvsindustrin beräknats minska med 4,5—5,0 % per år 1975—1980. Investeringarna har bedömts minska med ine- mot 20 % per år från den mycket höga nivån 1975.

7.3.4. Energi/örsöiy'ning Tillbakablick

Sveriges energipolitik har under efterkrigstiden främst varit inriktad på att skapa förutsättningar för en säker och billig försörjning med både elenergi och bränslen och att lämna konsumenterna fritt val mellan olika energifor- mer. En övergång från fasta till flytande bränsle har skett i snabb takt under de senaste decennierna. Vid mitten av 1950-talet svarade oljeprodukter och fasta bränslen kol, koks, ved m. m. för vardera drygt 40 % av energi- tillförseln. F.n. utgör oljeprodukternas andel av energiförbrukningen nära 75 %. medan andelen för fasta bränslen har sjunkit till ca 10 %. Denna ut- veckling har berott på både låga oljepriser och de fördelar i övrigt som flytande bränslen erbjuder jämfört med fasta.

Sveriges försörjning med elektrisk energi har fram till mitten av 1960-talet praktiskt taget helt varit baserad på inhemsk vattenkraft. Under de senaste tio åren har dock värmekraft i första hand oljekraft men under senare år också kärnkraft —byggts ut i allt större utsträckning så att vattenkraftens andel av den totala kraftproduktionen nu sjunkit till ca 75 ”n. Den för- hållandevis rika tillgången på vattenkraft har gett Sverige fördelen av elenergi till låga kostnader och med stor leveranssäkerhet.

Energiförbrukningen har ökat i snabb takt under de senaste decennierna. Från 1955 till 1970 ökade energikonsumtionen sålunda med ca 5 % per år, vilket innebär att mer än dubbelt så mycket energi förbrukades 1970 som vid mitten av 1950-talet.

Utvecklingen under första hälften av 1970-talet har i flera avseenden avvikit från tidigare mönster. Den långsammare tillväxten inom ekonomin har återverkat på energiförbrukningen. I samband med händelserna i slute'l av 1973 och början av 1974 genomdrevs utomordentligt störa prishöjningar på råolja. Samtidigt minskade de oljeproducerande länderna sin produktion och avbröt tillfälligt leveranserna till vissa västländer. De ransoneringsin- satser och besparingskampanjer som följde i anslutning till dessa händelser fick ett kraftigt genomslag på energiförbrukningen under 1974 i flertalet industriländer. I Sverige beräknas den totala energiförbrukningen ha minskat med ca 7 ”n från 1973 till 1974.

Klimatförhållandena spelar även en stor roll för energiförbrukningen i vårt land. Våren 1970 rådde på grund av två på varandra följande torrår

1 Inkl. omvandlingsför- ustcr vid oljebaserad :Iproduktion.

elbrist i landet samtidigt som vintern 1969/1970 var ovanligt sträng. Under de följande åren har däremot en rad milda vintrar medverkat till att hålla energiförbrukningen nere.

Enligt vad som nu kan bedömas beräknas den totalt tillförda energin' ha ökat med i genomsnitt endast 0, % per år 1970—1975. Oljeförbrukningen för elproduktion har därvid minskat kraftigt. Delvis beror detta på att ut- gångsåret 1970 låg onormalt högt. 1970 var det nämligen nödvändigt att utnyttja oljekraftverk med låg verkningsgrad i betydligt större utsträckning än normalt. Delvis beror minskningen i Oljeförbrukningen också på kärn- kraftens växande roll för elenergiförsörjningen. Den faktiska energiförbruk- ningen hos de slutliga konsumenterna inom industri. samfärdsel. hushåll etc. beräknas ha ökat i något snabbare takt. 1,3 % per år, än den totalt tillförda energin 1970—1975.

Som framhålls i avsnitt 51 kan 1975 inte betraktas som ett i konjunk- turhänseende normalt år. På grund av den djupa lågkonjuktur som rätt i de flesta av våra avnämarländer beräknas exporten minska kraftigt 1974—1975. I långtidsutredningens kalkyler har därför exportutvecklingen justerats upp till ett trendvärde 1975. Detta får stor betydelse för den beräknade energi- förbrukningen under detta år eftersom den svaga exportefterfrågan främst drabbat energitunga industribranscher. Med "normal" exportutveckling 1974—1975 beräknas sålunda ökningen i den slutliga energiförbrukningen ha uppgått till drygt 2 % per år 1970—1975.

Industriverkets energistudie

Statens industriverk har för LU 75 utfört en Särskild studie över energi- hushållningen under perioden 1975—1980. Denna studie redovisas utförligt i bilaga 3. Industriverkets analys av den framtida energiefterfrågan i LU 75 har helt naturligt grundats på samma yttre förutsättningar som LU till- lämpar. Dessutom har beräkningarna av efterfrågan på energi baserats på de resultat för produktionen som framkommer i modellberäkningarna. Framför allt är det produktionstillväxten inom olika näringsgrenar som har betydelse för energiförbrukningen. Utöver de förutsättningar som ges av LU har kompletterande bedömningar gjorts, t. ex. beträffande produktions- utvecklingen i fysiska kvantiteter (ton) för energitunga industribranscher (massa och papper, järn och stål) och beträffande fördelning mellan upp- värmningsformertelvärme, fjärrvärme, enskilda värmeanläggningar)i bygg- nader.

Så långt det varit möjligt har långtidsutredningen å sin sida utnyttjat industriverkets bedömningar av energiåtgångstalens utveckling för de pro- gnoser över input-koefficienter som behövs som indata i LU-modellen. Industriverkets arbete på att utveckla en egen energiprognosmodell har vi— dare skett i nära anslutning till LU:s modellsystem för hela ekonomin. Energiprognosmodellen har dock inte kunnat utnyttjas i prognosarbetet.

Analysen av energiefterfrågans framtida utveckling bygger på den allmän- na metodik som använts i tidigare energiprognoser från energikommitten och energiprognosutredningen. Prognosförutsättningarna har emellertid för- ändrats på väsentliga punkter. För det första har databasen utvidgats med ytterligare några års statistik. För det andra föreligger nu ett i flera avseenden

mera genomarbetat underlagsmaterial genom de prognoser som tagits fram i anslutning till LU 75. Framför allt har emellertid prognosförutsättningar- na förändrats genom det energipolitiska program som antogs av riksdagen 1975.

Genom det energipolitiska programmet har den tidigare i huvudsak för- sörjningsorienterade energipolitiken vidgats till att omfatta också energian- vändningen. Mot bakgrund av en målsättning om en genomsnittlig ökning av energikonsumtionen med 2 % per år från 1973 till 1985 och därefter en ytterligare dämpning som syftar till en stabilisering av energiförbrukningen på en konstant nivå omkring 1990. har en rad energibesparande åtgärder be- slutats. Åtgärdspaketet i det energipolitiska programmet är inbegripet i för— utsättningarna till industriverkets energistudie. Det bör dock starkt under- strykas att det i nuvarande skede inte är möjligt att med någon större säkerhet bedöma de långsiktiga effekterna av de beslutade åtgärderna.

E neigi/öi'brukningen ] 975—1 980

Energikonsumtionen hos de slutliga förbrukarna redovisas av industriverket uppdelad på de tre förbrukargrupper som traditionellt använts i energisam- manhang; industri. samfärdsel och övrigt, dvs. energiförbrukning inom hus- håll, handel servicenäringar, offentlig sektor etc. Energikonsumtionen avser genomgående till förbrukarna levererade kvantiteter elenergi resp. bränsle, oberoende av hur dessa producerats. I tabell 7.19 redovisas utvecklingen av energiförbrukningen för de tre huvudgrupperna under perioden 1955—1975 samt prognoser för 1975—1980.

Industrin. Prognoserna för industrins energiförbrukning baseras på pro- duktionstillväxten enligt kalkylerna i långtidsutredningens ekonometriska modell för de olika delbranscherna inom industrin samt en bedömning av den specifika energiåtgången som gjorts av statens industriverk.

Den specifika energiåtgången har minskat inom industrisektorn under 1960-talet. Minskningen har varit störst för bränsleåtgången men betydligt långsammare för elåtgången. Under senare år har dock den specifika el- förbrukningen ökat något.

Mellan 1973 och 1974 minskade industrins specifika energiåtgång kraftigt

Tabell 7.19 Slutlig energiförbrukning inom industri-, samfärdsel- och övrigsekto- rerna 1955—1980

Andel Årlig procentuell förändring

I % _ _ _

1965 1970 1975

Alt. 1 Alt. 11 Alt. lll

Industri 40 4.8 3.8 2.6 3.5 2.8 2.6 Samfärdsel 20 5.2 5.0 2.0 2.5 2.3 2.1 Övrigt 40 5.3 4.7 1.5 1.2 1.2 1.2 Total slutlig förbrukning 100 5,1 4.4 2.1 2.5 2.1 2.0

.4/un. ! tabellen beskrivs genomgående utvecklingen i förhållande till ett "normalår" 1975. Några beräkningar som svarar mot LU:s alternativ IV har inte utförts.

' Departementsstencil Ds K l975z4, Se även avsnitt 7.3.7.

som ett resultat av de olika besparingsåtgärder som händelserna på olje- området föranledde.

1975 bedöms åtgångstalen åter öka något men en betydande kvarstående besparingseffekt finns. Denna besparingseffekt av engångskaraktär har åstad- kommits genom modifieringar av nuvarande teknik och har endast i mindre utsträckning varit resultatet av någon egentlig teknisk utveckling. Möjligheter att uppnå mera långsiktiga besparingar i energiförbrukningen finns t. ex. via en övergång till energisnåla processer. Förändringarna i pro- duktionstekniken har också redan tidigare utvecklats i energibesparande rikt- ning trots sjunkande relativpriser på energi. Mot bakgrund av det högre priset på energi och åtgärderna i det ener- gipolitiska programmet med avseende på industrin har industriverket räknat med en fortgående och accelererad sänkning av de specifika åtgångstalen för bränslen inom hela industrin. För el gäller att den under de senaste åren långsamma ökningen ytterligare dämpas. Prognoserna baseras på ett antagande om i huvudsak oförändrad specifik elförbrukning för industrin som helhet. De överväganden som gjorts för enskilda branscher samt de- taljerade prognoser för olika energiförbrukningsslag redovisas i den särskilda energibilagan.

Med den produktionstillväxt 1975—1980 för de olika industribranscherna som förutses i långtidsutredningen har som framgår av tabell 7.19 den totala energiförbrukningen inom industrin i alternativ 1 beräknats öka med 3.5 % per år 1975—1980. Liksom tidigare beräknas elförbrukningen växa snabbare än bränsleförbrukningen; ökningstakterna uppgår till 5,2 % resp, 30 % 1975—1980.

Den specifika energiförbrukningen har antagits vara densamma i alternativ II och Ill. Den snabbare produktions- och investeringstillväxten i alternativ 1 skulle visserligen kunna medföra en snabbare introduktion av energisnåla processer. men skillnaden mellan alternativen har dock inte antagits påverka åtgångstalen. För dessa alternativ har sålunda kalkylerna resulterat i en ök- ning i den totala energiförbrukningen 1975—1980 inom industrin med 2.8 % resp. 2,6 % per år.

Satn/ärdsel. Denna sektor omfattar här i princip allt transportarbete i sam— hället, dvs, energiförbrukning för biltransporter, flygtrafik, järn- och spår- vägar, busstrafik, sjöfart inkl. fritidsbåtar, jordbruksmaskiner etc. Även pri- vatbilismen ingår således i denna sektor. Som framgår av tabell 7.19 har energiförbrukningen inom samfärdselsektorn sedan mitten av 1950-talet ökat snabbare än den totala förbrukningen av energi.

Av samfärdselns energiförbrukning åtgår omkring hälften till persontrans- porter. där personbilarna svarar för inemot 90 % av energiförbrukningen och drygt 80 % av persontransportarbetet. Under perioden 1960—1973 ökade de totala persontransporterna. mätt i personkm, med i genomsnitt ca 5 % per år. Praktiskt taget hela denna utveckling förklaras med personbilismens till- växt. Prognoserna för persontransportarbetet bygger på planer och material som insamlats och bearbetats av kommunikationsdepartementet.' Fram till 1980 väntas persontransporterna öka i betydligt långsammare takt än tidigare. Tillgängliga data tyder på att en dämpning inträffat redan under början av 1970-talet. De ökade drivmedelspriserna har antagits leda till en viss

dämpning av personbilarnas bränsleförbrukning. De kollektiva trafikmedlen förutses hålla sin tidigare utvecklingstakt relativt väl uppe. Av övriga per- sontransportmedel har luftfarten den största ökningen. Förbrukningen av fiygdrivmedel förutses följa ökningen i transportarbetet.

Under 1960-talet ökade godstransportarbetet i snabb takt främst beroende på den kraftiga produktionstillväxten inom industrin och det omfattande bostadsbyggandet. Lastbilstrafiken har kommit att få en allt större andel av de totala godstransporterna. medan järnvägens andel minskat.

Lastbilarnas transportarbete bedöms komma att öka betydligt långsam— mare fram till 1980. Bl. a. förutses skogstransporter och transporter av pe- troleumprodukter inte öka lika kraftigt som tidigare. Vidare beräknas takten i bostadsbyggandet dämpas jämfört med perioden 1960—1973. Bl. a. som en konsekvens av detta torde lastbilarnas andel av godstransportarbetet komma att bli i stort sett oförändrad fram till 1980. För godstransporterna med fartyg anger beräkningarna en fortsatt kraftig ökning, vilket bl. a. sammanhänger med utbyggnaden av Stålverk 80 i Luleå och Scanraff på västkusten.

I alternativ I har industriverkets beräkningar resulterat i en ökning i ener- giförbrukningen inom hela samfärdselsektorn med 2,5 % per år. Genom att en stor del av godstransportarbetet är direkt kopplad till industriproduktio— nen. har den lägre produktionstillväxten inom industrin i alternativ II och III inneburit en något lägre energiförbrukning jämfört med alternativ I. Där- emot har persontransporterna inte antagits variera i de olika alternativen. I alternativ II och III beräknas samfärdselsektorernas energikonsumtion öka med 2.3 resp 2,1 % per år.

Ovrigsektorn. Hushållens energiförbrukning utgör ungefar 2/3 av den to- tala energikonsumtionen i denna sektor. Utgångspunkten för prognoserna 1975—1980 för denna förbrukningsgrupp är den bostadsprognos som görs i långtidsutredningen. Avgörande för hushållens energiförbrukning är det totala bostadsbeståndets storlek, fördelning på hustyper och uppvärmnings- form. Den övergång till fjärrvärme och elvärme som f. n. pågår i det i dag befintliga bostadsbeståndet förutses enligt industriverket fortsätta under pe- rioden 1975—1980. Nyproduktionen av bostäder antas nästan helt anslutas till elvärme eller fjärrvärme. Detta kommer att verka återhållande på ol- jeförbrukningen även i den mån fjärrvärme ökar i omfattning. eftersom den- na uppvärmningsform har en väsentligt högre verkningsgrad än enskilda ol- jepannor.

Enligt industriverket kommer hushållens elförbrukning att öka med 7.5 % per år 1975—1980. Genom att bränsleförbrukningen samtidigt förutses minska med 1,9 % per år blir ökningen i hushållens totala energiförbruk- ning obetydlig.

Till övrigsektorn räknas även handel och övriga tjänstenäringar. offentlig sektor samt vissa andra förbrukningsslag som t. ex. gatubelysning och fri- tidsbebyggelse. För dessa kategorier sammantaget beräknas energiförbruk- ningen öka med i genomsnitt 3.1 % per år 1975—1980. Förutsättningarna för denna prognos liksom för prognosen över hushållens energiförbrukning har redovisats av industriverket i bilaga 3.

För hela övrigsektorn beräknas som framgår av tabell 7.19 den totala energiförbrukningen öka med 1,2 % per år I975—1980. vilket är betydligt långsammare än under 1960-talet. Prognosen innebär också en viss dämp-

ningjämfört med utvecklingen 1970—1975. De alternativa förutsättninga rna för den totala privata konsumtionens utveckling har inte antagits påverka energiförbrukningen i övrigsektorn.

Produktion och tillförsel av energi 1975—1980

Energibehovet kan täckas på olika sätt och en given mängd primärenergi kan användas för att täcka olika energibehov. Av de energibalanscr som industriverket redovisar i bilaga 3 framgår det energiförsörjningssystem 1975—1980 som följer av de gjorda antagandena beträffande efterfrågeutveck— lingen och utbudsförhållandena för energi. I tabell 7.20 sammanfattas hur den totalt tillförda energin fördelas på olika slag av primära energiforrncr fram till 1980. Som jämförelse redovisas även den faktiska utvecklingen från mitten av 1950-talet.

Enligt industriverkets prognos skulle tillförseln av oljeprodukter vara i stort sett oförändrad mellan l975 och 1980. Detta innebär att olians andel av den totala energitillförseln minskar under prognosperioden, vilket förkla— ras dels av den förutsatta övergången från enskild uppvärmning till elvärme och fjärrvärme inom bostadsbeståndet, dels av den minskande Oljeförbruk- ningen för elproduktion.

Den kraftiga utbyggnaden inom järn- och stålindustrin under prognos- perioden medför ett väsentligt ökat importbehov av kol och koks. Av— fallslutar vid massatillverkningen är det viktigaste inhemska bränslet. Totalt väntas de inhemska fasta bränslena minska något under resten av 1970-talet.

Prognoserna för vatten- och kärnkraftsverkens produktion baseras helt på premisserna i 1975 års energipolitiska beslut. Resterande elkraftbehov täcks med oljebaserad kraft. Elförsörjningen diskuteras närmare i bilaga 3.

Sammantaget innebär industriverkets kalkyler att den totala energitill- förseln skulle komma att öka med 2.1 % per år 1975—I980 i alternativ I och i något lägre takt i alternativen II och II].

Tabell 7.20 Totalt tillförd energi 1955—1980

Andel Årlig procentuell förändring ' 0/ 397”. 1955—1965— l970— l975—l980

1963 '970 1975 Alt.I Alt. ll Alt. iii

Oljeprodukter” 70 8.3 9.6 —0.I 0.3 -O.l —0.3 Kol och koks 4 —6.l —5.7 0.6 9.7 8.9 8.7 Inhemska bränslen 9 0.5 2.3 3.3 —0.4 —l.l 4.3 Vattenkraft 14 7.9 —2.2 7.7 0.9 0.9 0,9 Kärnkraft 2 . _ 37.2 35.8 35.8 Total tillförd energi l00 4.8 6.0 1.4 2.1 1.7 1.5

Av oljeprodukter har för elproduktion förbrukats 1955 0.6 Mtoc. 1965 0.4 Mtoe. 1970 4.2 Mtoe. 1975 2.9 Mtoe och 1980 1.7. 1.6 resp. l.4 Mtoe. Oljeprodukter för icke— energiändamål. t. ex. som råvara i den petrokemiska industrin. samt bränsle och för- luster i raffinaderierna ingår däremot inte. Anm. I tabellen beskrivs genomgående utvecklingen i förhållande till ett "normalår" 1975. Några kalkyler som svarar mot LU:s alternativ IV har inte utförts.

Balansprob/em

Energiberäkningarna utmynnar i uppställande av energibalanser där efter- frågesidan definitionsmässigt alltid överensstämmer med tillförselsidan. Men bakom denna till synes balanserade utveckling döljer sig spänningar och utvecklingsproblem som nödvändiggör en närmare analys av de bak- omliggande faktorerna.

Man bör dock inledningsvis framhålla att energiprognoser i dagens läge är osedvanligt svåra att göra. Även om vi i långtidsutredningen förutsatt ett för framtiden oförändrat relativpris på energi har man sannolikt att räkna med att effekterna av den kraftiga prishöjningen under 1973/74 på ett svår- bestämbart sätt kommer att sträcka sig långt in i framtiden. Dänill måste sedan läggas svårigheterna att mera exakt bedöma effekterna av de olika åtgärderna i det energipolitiska beslutet 1975. En del av dessa effekter — särskilt de som sammanhänger med den beslutade satsningen på forskning och utveckling kommer sannolikt att göra sig gällande först efter 1980. Industriverkets prognoser inom de olika sektorerna får därför i första hand ses som antaganden som visserligen framstår som plausibla men som måste förses med betydande osäkerhetsmarginaler.

Trots de antaganden som gjorts om en nedgång i de specifika åtgångstalen och trots den uppbromsade industritillväxten jämfört med 1960-talet, kom- mer dock energiförbrukningen i industrin enligt industriverkets bedömning- ar att öka snabbt. Genom kravet på extern balans 1980 ställs stora krav på tillförsel av energi till industrin. För att ge plats för detta inom ramen för en i relation till tidigare trender dämpad total energiförbrukning kommer mycket starka krav på effektiviserad energihushållning att ställas på övriga förbrukningssektorer.

Inom samfärdselsektorn har vissa besparingar antagits kunna ske. Den specifika förbrukningen hos personbilar har förutsatts minska något. Ned- gången i lastbilarnas andel av godstransportarbetet innebär en klar avsaktning i drivmedelsförbrukningen jämfört med tidigare.

lnom övrigsektorn har trots ökad effektivisering i energiförbrukningen en viss ökning av bl.a. hushållens specifika förbrukning förutsatts ske 1975—1980. Detta beror främst på höjd utrymmesstandard i bostadslägen- heterna. Inom hela övrigsektorn ligger den specifika förbrukningen dock i industriverkets kalkyler lägre än före 1973 års bränsleprishöjningar.

I långtidsutredningen framkommer också den privata konsumtionen av energi som ett resultat av modellkalkylerna via de konsumtionsfunktioner för sektor 12 och 18 som skattats med ekonometriska metoder (se avsnitt 6.3). Dessa beräkningar är visserligen svåra att jämföra med industriverkets antaganden. bl. a. därför att de avser energikostnader snarare än energiinne- håll. Dessutom innefattas även viss konsumtion av andra produkter i dessa grupper. Resultatet synes dock tyda på en klart snabbare privat förbruk- ningsökning än enligt industriverkets bedömning. trots att hänsyn i viss mån tagits till ändringar i förbrukningsmönstret, besparingsåtgärder etc.

På elproduktionssidan minskar Oljeförbrukningen kraftigt genom att de stora kapacitetstillskott som tillkommer från kärnkraftverken under perioden 1975—1980 främst ersätter de oljekondensanläggningar som har den lägsta verkningsgraden. Den ökade andelen för mottrycksanläggningar, där verk-

ningsgraden generellt är högre än vid kondenskraftproduktion, innebär också en oljebesparing. Osäkerheten i prognoserna från efterfrågesidan innebär dock att osäkerheten beträffande oljekraftbehovet blir mångdubbelt större då eventuella felbedömningar framför allt slår på de relativt oekonomiska kondenskraftverken.

De beräkningar över förbrukning och tillförsel av energi som redovisats medger, om de slår in, att långtidsutredningens kalkylalternativ för 1975—1980 kan genomföras utan avgörande restriktioner från energisidan. Spänningar mellan tillförsel och efterfrågan. särskilt beträffande elektrisk energi. kan dock inte uteslutas. Skulle efterfrågan bli större krävs då relativt kraftiga tillskott av dyrbar oljekondenskraft.

Investeringarna inom kraftindustrin

Med utgångspunkt från den sammansättning av elproduktionssystcmet som förutsätts i det av riksdagen antagna energipolitiska programmet har statens vattenfallsverk utfört beräkningar över kraftindustrins investeringsbehov. Kraftsystemets sammansättning framgår av nedanstående tablå.

Installerad effekt i MW

1975 1980

Vattenkraft 12 920 15 200 Kärnkraft 3 190 7 400 Oljeköndens 3 420 3 400 Kraftvärme 1 680 2 300 Industriellt mottryck 780 I 100 Gasturbiner m. m. 1 710 1 800

Totalt 23 700 31 200

Investeringsberäkningarna är så långt det varit möjligt grundade på be- räknade kostnader för de separata anläggningarna. Beräkningarna intliterar att Sveriges kraftindustri under de sex åren 1975 t. o. m. 1980 skulle investera 26,4 miljarder kr i 1974 års prisnivå. Ungefär 2/3 av investeringarna avser produktionsanläggningar och återstoden distributionsanläggningar om el- kraftnät. Investeringarna i de beslutade kärnkraftanläggningarna beräknas totalt under perioden 1975—1980 uppgå till nära 11 miljarder kr. dvs. ca 40 % av de totala kraftinvesteringarna under perioden.

Vattenkraften är fortfarande den dominerande energikällan vid produttion av elektrisk energi i vårt land men är till stor del redan utbyggd. Ungefär 2/3 av de utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångarna har för närvarande till- varatagits. Med den utbyggnad som anges i det energipolitiska beslutet 1975 skulle investeringarna i vattenkraftanläggningar 1975—1980 uppgå till :otalt 3.3 miljarder kr i 1974 års priser. vilket utgör drygt 10 % av kraftinxeste- ringarna 1975—1980.

Det krympande utrymmet för ytterligare vattenkraftutbyggnader har ned- fört betydande utbyggnader av värmekraftanläggningar under senare år

under slutet av 1960-talet främst oljebaserade men f. n. till stor del kärnkraft. Investeringarna i kraftvärmeverkl beräknas under perioden 1975—1980 uppgå till 6 % av totala kraftinvesteringarna. medan andelen för industriell mot- tryckskraft uppgår till 3 %.

Sammantaget skulle kraftindustrins investeringar enligt Vattenfalls be- räkningar öka med i genomsnitt 6.2 % per år 1975—1980. Prognosen innebär betydligt mindre investeringsbehov än vad som angavs i Centrala drift- ledningens (CDL) planer från 1972. De totala bruttoinvesteringarna i lång- tidsutredningens kalkyler från 1975 t.o.m. 1980 kan i 1974 års priser upp- skattas till drygt 340 miljarder kr. Kraftinvesteringarna skulle således utgöra drygt 7 5 % av de totala investeringarna under perioden 1975—1980. Mot- svarande andel för kärnkraftinvesteringarna uppgår till ca 31%.

I LU:s sektorindelning ingår kraftindustrin 1 sektor 18 tillsammans med gas-. värme- och vattenverk. Investeringarna i vatten- och avloppsledningar uppgår till avsevärda belopp och utgjorde 1975 drygt 35 % av de totala investeringarna i sektor 18. Investeringarna i vattenverk har antagits ut- vecklas i takt med bostadsinvesteringarna. Investeringarnaivärmeverk2 har bedömts öka i fortsatt snabb takt. 6. % per år. 1975—1980. Med Vat- tenfalls prognos för kraftindustrins investeringar som redovisats ovan bel räknas investeringarna i el-, gas-. värme- och vattenverken sammantaget öka med 5.1 % per år 1975—1980.

7.3.5. Byggnadsverksamhet Tillbakablick

Under 1960-talet genomgick byggnadsindustrin en starkt expansiv period med en årlig volymtillväxt om 5 % med en koncentration på decenniets första hälft. Bostadsbyggandet spelade en avgörande roll för denna tillväxt. Samtidigt medförde den offentliga sektorns utbyggnad ett behov av byg- gande vilket på den kommunala sidan 1 hög grad var knutet till bostadsbyg- gandet. Även inom den privata sektorn ökade byggnadsinvesteringarna. För industrin låg tillväxttakten på 1 a 2 % per år. Byggandet inom handeln präglades av utbyggnaden av varuhus och stormarknader under första hälften av 1960-talet medan verksamheten hölls tillbaka av investeringsavgifter un- der den senare delen av årtiondet. Den första hälften av 1970-talet kom att karakteriseras av en avsevärt lägre byggnadsaktivitet totalt sett. se tabell 5.11. Detta förklarades främst av att bostadsbyggandet vid decenniets ingång uppnått en sådan nivå att efterfrågan snabbt kunde tillgodoses och mättnadstendenser började upp- träda. Som följd härav drogs bostadsinvesteringarna ned samtidigt som en förskjutning mot ökad småhusproduktion kunde noteras. Dämpningen av bostadsbyggandet påverkade även de kommunala investeringarnas omfatt- ning. Industrins byggnadsmvesteringar var en av de' faktorer som höll uppe , Anläggningar för pm byggandet. inte minst genom de miljövårdsmvesteringar som genomfordes duktion av fjärrvärme med statligt stöd. Dessutom torde möjligheterna att utnyttja investerings- och elkraft (mot- fondmedel samt det särskilda investeringsavdraget ha bidragit till att sti- 1rkaskraft). mulera utbyggnaden av den industriella kapaciteten under denna period. 2 Exkl. kraftvärmeverk.

Tillsammantaget ökade byggnadssektorns produktion med någon procent 1970—1975 varvid den av statistiska skäl genomförda Uppjusteringen av byg- gandet 1975 beaktats. se avsnitt 7.3.8. 1 1970 års långtidsutredning hade en årlig volymtillväxt om 2.5 % förutsatts. Byggnadsinvesteringarnas tillväxt i praktiskt taget samtliga sektorer, utom bostadsbyggandet och industrin. överskattades. Av särskild vikt härvidlag var att de kommunala investe- ringarna kom att minska kraftigare än beräknat.

Dämpningen av byggnadsaktiviteten i 1970-talets början ledde till ett par år med en kraftig produktivitetsökning och minskad sysselsättning inom byggnadssektorn. Därefter avtog produktivitetsökningen något. För hela femårsperioden 1970—1975 kom arbetsproduktiviteten att öka med ca 5 % per år. Reduceringen av byggandet ledde till att behovet av arbetskraft mins- kade kraftigt. Under den nämnda perioden har totalt sett mellan 35000 och 40000 personer lämnat näringsgrenen. vilket motsvarar ca 10 % av antalet sysselsatta.

Byggnadsentreprenötforeningens prognos

För långtidsutredningens räkning har ett underlag för bedömning av byg- gandets utveckling under den återstående delen av 1970-talet framtagits inom Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF). Detta har även varit föremål för behandling inom det till industridepartementet knutna bygg- branschrådet. Huvudsyftet har varit att förse LU 75 med en kalkyl för ar- betsproduktivitet och sektorns egna investeringar. Vissa bedömningar av den sannolika byggnadsefterfrågan inom olika sektorer i samhället för pe- rioden 1974—1979 har därför fått göras. Dessa redovisas i tabell 7.21. Produktion. För bostadsbyggandet har antagits en volym om högst 3(' 000 lägenheter per år vid slutet av perioden vad gäller flerfamiljshuslägenheterna. Samtidigt förutsätts dessa öka något i storlek och därmed investeringskost- nad per lägenhet. Småhusproduktionen har antagits ligga kvar på en nivå om 45000 per år med en viss reducering av lägenhetsytan och investe- ringsbeloppet per hus. Totalt innebär detta att bostadsinvesteringarna sxulle komma att minska något under senare delen av 1970-talet. räknat från 1974 års nivå.

Tabell7.21 SBEFzs produktionsantaganden för byggnadssektorn 1974—1979 Årlig procentuell volymförändring

Produktion

Nybyggnad 1 Flerfamiljshus 3.4 Småhus och fritidshus —l.7 Förvaltning —0.6 Industri 4.6 Anläggningar 1.9 Underhåll och reparationer 4.6

Totalt 2

Byggnadsinvesteringarna för förvaltningsändamål har antagits minska svagt medan anläggningsarbetena skulle öka ett par procent per år. Inom anläggningsverksamheten faller expansionen på byggande med anknytning till energisektorn. medan vägbyggandet torde förbli ungefär oförändrat.

Industribyggandet och underhållsverksamheten har förutsatts öka kraftigt, dvs. med ca 41/2 % per år. För industrin gäller det bl.a. investeringar i energianläggningar medan det för underhållets del är en fortsättning av den utveckling som kommit till stånd under 1970-talets första hälft. Särskilt snabbt bedöms bostadsunderhållet öka.

SBEFzs preliminära bedömning innebär en ökning av byggvolymen med ca 2 % per år. Denna prognos för marknadsutvecklingen har legat till grund för produktivitetsantagandena.

Produktivitet. De studier av produktiviteten som gjorts inom branschen har huvudsakligen varit inriktade på bostadsbyggandet och därigenom främst på fierfamiljshusen. Undersökningarna har avsett åren 1950, 1961. 1965, 1967 och 1971. Det produktivitetsmått som använts är produktionsvolymen mätt som ni3 i relation till antalet arbetade timmar. Det använda måttet påverkas av förändringar i integrationsgrad; vidare täcker statistiken främst bostadsbyggandet. Enligt de avstämningar som gjorts påverkar dessa ofull- komligheter inte materialet i någon avgörande grad enligt SBEF:s bedöm- ning.

För de egentliga byggnadsarbetarna hos huvudentreprenören har produk- tivitetstillväxten ökat under 1960-talet och låg under perioden 1965—1971 8 % per år. Medräknas samtliga kategorier på byggarbetsplatsen. inkl. anställda hos underentreprenörer. uppgick produktivitetsökningen till ca 6.5 % per år för samma period inom fierfamiljshusbyggandet. Några upp- gifter för senare år än 1971 föreligger inte. Med hänsyn tagen till anlägg- ningsverksamhet m. in. kan produktiviteten enligt detta sätt att mäta upp- skattas ha legat drygt 1/2 procentenhet högre per år än vad nationalrä- kenskaperna anger för hela byggnadssektorn. Det förefaller rimligt att pro- duktiviteten mätt i fysiska mått skall ligga något över nationalräkenska- pernas. Faktorer som kan verka i denna riktning är en fortgående överföring av arbetsmoment från byggplatsen till industrin och en ökad investerings- kostnad per m3till följd av en stigande komplexitetsgrad.

En utgångspunkt för SBEF:s bedömning har varit en prognos för pro- duktiviteten inom bostadsbyggandet samt att utvecklingen därinom snabbt sprider sig till andra sektorer varför några större skillnader mellan de olika slagen av byggande inte förutses. Den stagnerande produktionen och de kortare serierna torde leda till en sänkning av produktivitetsökningstakten inom fierfamiljshusbyggandet till ca 4 % per år. Vad gäller småhusbyggandet torde produktivitetsvinster till följd av höjningar av produktionsnivån ha tagits ut under första hälften av 1970-talet, medan de fortsatta relativt långa serierna förväntas medverka till att produktiviteten ökar något mera än inom flerfamiljshusbyggandet eller med 4.5 %. Förvaltningsbyggandet antas komma att visa samma produktivitetsutveckling som flerfamiljshusproduk- tionen. Bidragande till detta är att en förutsedd neddragning av det offentliga byggandet skulle minska ”innovationsutrymmet". Industriinvesteringarna uppvisar motstridiga tendenser. Den relativt snabba ökningstakten av in-

I I detta sammanhang innebär lågproduktiv att antalet m3 per timme är lågt. vilket i och för sig kan innebära att byggna- den t.ex. innehåller komplicerad utrustning.

Tabell 7.22 Produktivitet och sysselsättning enligt SBEF 1974—1979 Årlig procentuell volymförändring

Produktivitet Sysselsättning

1960-talet 1974—1979 1974—1979 Nybyggnad 5.8 4.4 —3.1 Flerfamiljshus 6 4.0 —0.6 Småhus och fritidshus 6 4.5 —5.9 Förvaltning 5—6 4.0 —4.4 Industri m. m. 6 4.0 0.6 Anläggningar 6 4.0 —2.0 Underhåll och reparationer 2 3.0 1.6 Totalt 5 3.8 —l.5

Anm. Avser endast kollektivanställda.

dustribyggandet motiverar en god produktivitetstillväxt. vilket dock tycks motverkas av en viss förskjutning mot lågproduktiva områden.1 Den ökande reparationsvolymen medför sannolikt en snabbare produktivitetstillväxt inom reparationsverksamheten än under 1960-talet.

Vidare har den sannolika utvecklingen i fråga om produktionsteknik och material studerats. Det finns ingen anledning att räkna med drastiskt ändrade betingelser i dessa avseenden under den närmaste femårsperioden. En viss inverkan på produktiviteten kan tänkas ske främst genom en överföring av tidigare erfarenheter vad gäller produktionsmetoder. materialhantering m. m. från fierfamiljshusbyggandet till småhusbyggandet och ombyggnads- verksamheten.

Tillsammantaget innebär SBEF:s kalkyl en ökning av produktionen per timme på 3,8 % per år, tabell 7.22. Om hänsyn dessutom tas till det ökade inslaget av tjänstemän kan produktiviteten beräknas till 3.1—3.4 %. vilket avrundats till 3 %.

Sysselsättning. Konsekvenserna för sysselsättningen av SBEF:s antaganden är en årlig minskning om 0.5—l % räknat i timmar. 1 personer torde detta motsvara ca 4 000 för hela perioden. Enbart för den kollektivanställda per- sonalen beräknas minskningen i timmar till 1.5 % per år. Med en årlig avgång på 2,5—3 % blir rekryteringsbehovet 1—1.5 %. eller 2 OOO—3 000 per- soner per år.

Långtidsutredningens bedömning

Byggnadsentreprenörföreningens preliminära prognos syftade i första hand till att ge underlag för en bedömning av byggnadssektorns produktivitet och egeninvestering. För detta ändamål krävdes vissa förutsättningar om byggandet inom olika sektorer. Dessa förutsättningar kan nu stämmas av mot långtidsutredningens kalkyler över efterfrågan för byggnadsinvestering- ar i de olika alternativen. För att uppnå jämförbarhet med SBEF:s kalkyl har dessa investeringstal sammanförts till samma kategorier SBEF använt. Resultatet framgår av tabell 7.23. Härvid bör observeras att SBEF:s be-

Tabell 7.23 Byggnadssektorns produktion. produktivitet och sysselsättning 1975—1980 enligt

Alt. 1

Produk- tion Produk-

tivitet

LU 75

Syssel- sättning. timmar

Nybyggnad 1.9 Flerfamiljshus 2.2 Småhus och fritidshus 3.0 Förvaltning 0,4 Industri m.m. 2.1 Anläggningar 1.2 Underhåll och reparationer 1.7

Totalt 1 .8

Totalt enligt national- räkenskapernas nivå 1.7

4.2 4.0 4.5 4.0 4.0 4.0

3,0 3.5

ca3

—2.2 —1.7 —1,4 —3,5 —1,8 —2,7

—1,3 —1 6

9

—1,3

Alt. II

Produk- tion

2,2 2.0 2.7 3,5 1.2 1.0

1.6 2.1 2.0

Produ k-

tivitet

4.2 4.0 4.5 4.0 4,0 4.0

3.0 3.5

ca3

Syssel- sättning. timmar

—1 .9 —1.9 —1.6 —0,5 —2,7 —2.9

—l,3 —l.4 —1,0

Anm. Några kalkyler för byggnadssektorn som svarar mot LU:s alternativ IV redovisas inte i tabellen.

Alt. III

Produk- tion

1.6 2.0 2.7 0.1 1.2 1.0

1.2 1.5 1.4

Produk- tivitet

4.2

4.0 4 5 4.0 4,0 4.0

3.0 3,4

ca3

Syssel- sättning. timmar

—2.5 —1,9 —1.6 —3.7 —2.7 —2.9

—1.3 —1.8 —1.6

dömning gjordes på ett tidigt stadium i utredningsarbetet och inte avsei exakt samma period som den LU 75 främst studerar.

Den totala tillväxttakten för byggnadsproduktionen uppgår enligt lång- tidsutredningens bedömningar till 1.5 ä 2 % per år. Detta ligger således relativt nära SBEF:s bedömning. Skillnaderna mellan delsektorerna är dock i vissa fall betydande. Långtidsutredningen förutsätter en högre volym på bostadsbyggandet, även med hänsyn tagen till skillnaden i utgångsår. medar en så snabb expansion av industrins byggnadsinvesteringar som SBEF för- utsatt inte realiseras vid något av de alternativ för uppläggningen av der ekonomiska politiken som långtidsutredningen diskuterar. Här torde dock skillnaden i utgångsår spela en viss roll. Även i alternativet med låg offentlig konsumtion och låga offentliga investeringar blir byggandet av förvaltnings- lokaler större än SBEF förutsatt. Vid en utveckling med snabbare växande offentlig sektor blir LU:s tal för förvaltningsbyggande avsevärt högre.

Anläggningsverksamheten når enligt våra kalkyler inte upp till den ay SBEF förutsatta tillväxten. Till en del förklaras detta av olika förutsättningai i fråga om vägbyggandet. Den största skillnaden föreligger dock i fråga om underhållsverksamheten där SBEF antagit att de senaste årens snabba ex- pansion skall fortsätta. I LU-kalkylerna framkommer underhållsverksam- hetens ökning direkt ur modellberäkningarna och ligger på en avsevärt lägre nivå. Med hänsyn till vad som i dag är känt om underhållsverksamhetens omfattning och expansion kan den högre kalkylen mycket väl tänkas bli realiserad vilket skulle innebära att byggnadssektorns tillväxt skulle bli något kraftigare än vad vi angivit.

Den högsta tillväxttakten för byggnadsverksamheten uppnås vid den hög- re tillväxten för den offentliga sektorn. Detta är dock beroende av att bo- stadsinvesteringarna ej varierats. Förutsätts dessa variera med den privata konsumtionen på det sätt som åskådliggörs i avsnitt 7.3.8 blir förhållandet det att alternativet med den högre privata konsumtionstillväxten också ger det större utrymmet för byggnadsproduktionen.

SBEF:s studie har givit till resultat att produktivitetstillväxten torde kom- ma att avta i jämförelse med 1960-talet. Som framgått av kapitel 3 har vi ansett det troligt att möjligheterna att snabbt öka produktiviteten generellt i ekonomin inte längre är lika stora som tidigare. Skälen för detta bör också i och för sig motivera ett antagande om en lägre produktivitetshöjning fram- deles i byggnadssektorn än tidigare. Att närmare precisera hur mycket lägre produktivitetsökningen bör vara 1975—1980 är dock vanskligt.

Om vi utgår från LU-resultaten för byggnadssektorns olika delar och som ett kalkylexempel tillämpar SBEF:s produktivitetsantagande för dessa olika delar ger detta en total produktivitet som något understiger vad SBEF antagit. se tabell 7.23. Detta avser då enbart kollektivanställd personal. Med re- ducering för ökad tjänstemannaandel och med hänsyn tagen till tidigare konstaterad skillnad mellan detta produktivitetsmått och nationalräkenska- pernas skulle produktivitetsökningen kunna anses något understiga 3% per år. Här har antagits en ökning av produktionen per timme med 3 % per år. Detta innebär en minskning av den utförda timvolymen ned l a 1.5 % per år eller knappt 1000—1 500 personer per år i alternativen I och II. Således skulle den hittillsvarande minskningen av branschens ar- betsstyrka fortsätta, dock i väsentligt långsammare takt än under fösta

delen av 1970-talet. Vid en arbetstidsförkortning med 2,5 timmar per vecka skulle ett nettorekryteringsbehov på ca 3 000 personer uppstå. räknat över hela perioden.

Byggnadssektorns egna investeringar beräknas i stort sett följa byggmark- nadens utveckling dock med en viss eftersläpning i denna anpassning för maskininvesteringarnas del. På detta område finns f. n. en viss outnyttjad kapacitet.

7.3.6. Varuhandel

[ detta avsnitt redogörs för utvecklingen i varuhandeln. Framställningen baseras på en särskild sektorstudie som utförts av Handelns utrednings- institut (HUl) för långtidsutredningens räkning.l Studien har bl. a. omfattat en enkätundersökning av detalj- och partihandelsföretag. Uppgifter om fö- retagens omsättning. sysselsättning. investeringar. antal verksamhetsställen och lokalyta har insamlats. Enkätmaterialet har utgjort en utgångspunkt för de bedömningar av varuhandelns produktivitets- och investeringsut- veckling som görs i långtidsutredningen.

Utvecklingsdrag inom varudistributionen

Dagligvaruhandel ink/. varuhus. Jämfört med varuhandeln i övrigt har struk- turförändringarna varit särskilt kraftiga inom dagligvaruhandeln inkl. va- ruhusen. Butikskoncentrationen och övergången till självbetjäning har varit karaktäristiska drag i prooessen. Självbetjäningsbutikerna svarar nu för 95 % av den totala omsättningen i dagligvaruhandeln. dvs. livsmedelsbutiker med fullständigt sortiment. Den yttre rationaliseringen. dvs. förändringarna i butiksbeståndet. har inneburit en stark koncentration till stora. centralt belägna butiksenheter men också till s. k. externa stormarknader samt ett stort bortfall av mindre företag och försäljningsställen. inom hela dagligvaruhandeln lades under 1960-talet i genomsnitt 1 330 butiker ned varje år. Under 1970-talets första hälft har nedläggningsfrekvensen avtagit betydligt. ] nybyggda bostadsom- råden och i köpcentra har en nyetablering av butiker skett. Antalet årliga nyetableringar har rört sig om in emot 200 per år. Stordriftsfördelarna gör att de nya butikerna planerats för en omsättning som i genomsnitt är ca 10 gånger så stor som omsättningen i de nedlagda enheterna. Dagligvaruhan- deln är dock fortfarande utpräglat småföretagsbetonad trots de omfattande nedläggningar som skett. framför allt inom det mindre butiksbeståndet. Fö- retag med färre än fem anställda utgör idag ungefär 80 % av totala antalet företag. Motsvarande andel inom varuhandeln som helhet är drygt 70 %. Butikskoncentrationen inom handeln har inneburit fördelar för konsu- menterna genom den kostnadspress som övergången till stordrift möjliggjort. bilaga 4 till långtidsut— Ttllkomsten av storre butiker har Vidare medfört okade möjligheter för kon— redningen. Arbetet med sumenterna att inom en och samma lokal inköpa ett stort antal varor av sektorstudien har letts av olika typ. vilket har inneburit tidsbesparingar vid inköpen. För den stora en StyrgruPP med repre- grupp av hushåll där de vuxna har förvärvsarbete har denna utveckling 3221??? för HUL KF

lStudien publiceras som

1Samhället och distribu- tionen. Betänkande av distributionsutredningen (SOU l975:69—70)_ Stock- holm 1975.

med all sannolikhet upplevts som en väsentlig standardförbättring.

Handelns strukturomvandling har emellertid också haft ogynnsamma verkningar. En konflikt råder mellan å ena sidan kostnadssänkande ratio— nalisering och företagskoncentration och å andra sidan vissa konsument- gruppers speciella behov. Butikskoncentrationen har ofta inneburit att av— ståndet till inköpsstället ökat. För många konsumenter. särskilt i glesbyg- derna. har detta inneburit en sämre tillgänglighet till den basservice som dagligvaruhandeln utgör. Det kan här nämnas att antalet livsmedelsbutiker i landet under perioden 1963—1973 minskade från 21268 till 11020. dvs. i det närmaste halverades. Den snabba effektivitetshöjning som skett har således åtminstone vad gäller detaljhandeln med dagligvaror delvis åstadkommits genom att delar av distributionsarbetet överflyttats på konsumenterna. De konsumenter som på grund av ålder. rörelsehinder eller bristande transportmöjligheter har svårt att utföra detta arbete kan härigenom ha kommit i ett sämre läge.

Den statliga distributionsutredningen tillsattes mot bakgrund av de pro- blem som uppkommit genom den här beskrivna utvecklingen inom handeln. Utredningen har avgett sitt betänkande under hösten 1975.[ Kommunerna föreslås i betänkandet få ett ökat ansvar för planeringen av varuförsörjningen. Etableringen av nya butiker föreslås kunna styras. förutom genom nuvarande byggnadslagstiftning. även genom särskild tillståndsprövning. Planerade nedläggningar av butiksenheter skall anmälas till de kommunala myndig- heterna. Stöd till nedläggningshotade butiker föreslås kunna utgå i hela landet och inte som i dag enbart i vissa glesbygder. Detta stöd till mindre och konkurrenssvagare butiker föreslås finansierat genom en avgift på ny- etablerade dagligvarubutiker över en viss storlek. Utredningens förslag syftar inte till något absolut stopp för vare sig nedläggningar eller nyetableringar av stora enheter utan siktar på att lösa lokala problem. Den ökade styrning av strukturutvecklingen. som utredningens förslag eventuellt kan resultera i. torde endast i mindre utsträckning komma att påverka utvecklingen inom dagligvaruhandeln under perioden 1975—1980 av bl. a. det skälet att de för- ändringar i nu gällande lagstiftning som utredningens förslag kan medföra väntas få effekt först under år 1977.

inom dagligvaruhandeln förekommer stora belastningsvariationer vilket medför problem med dimensioneringen av kapaciteten. Självbetjäningssys- temet har dock gjort det möjligt att flytta över en del arbetsuppgifter som annars utförs i samband med kundbetjäningen till lugnare tider. Det gäller t. ex. framplockning av varor. prismärkning och paketering. Självbetjänirgs- tekniken har emellertid endast i begränsad utsträckning kunnat utjämna variationerna och i olika grad inom skilda butikskategorier. Eftersom be- lastningsvariationerna i stort sett följer ett i förväg känt mönster kan ka- pacitetsutnyttjandet förbättras genom att personalinsatsen anpassas efter den förväntade kundtillströmningen. Detta kan åstadkommas genom att en stor del av personalen anställs på deltid.

Statistik saknas över deltidsarbetets utveckling inom handeln för en lärgre tidsperiod. Det förefaller dock som om denna form av anställning blivit allt vanligare inom handeln. Den statliga aflärstidsnämnden har låtit utföra vissa undersökningar som belyser förändringar i deltidsarbetets omfattring inom olika detaljhandelsbranscher l97l—l974. Enligt denna skulle de del—

tidsanställda inom varuhusen utgöra ca 70 % av personalstyrkan. [ vanliga livsmedelsbutiker pågår en liknande anpassning av personalstrukturen. Möj— ligheterna att anpassa personalinsatsen till förändringarna i belastningen är betydligt större i förhållandevis stora butiker än i små. Detta är en förklaring till den generellt högre produktivitet som de större butikerna uppvisarjäm— fört med de mindre.

Möjligheterna att i framtiden anställa personal på deltid kommer sannolikt att bli mindre. 1 den mån som de berörda arbetsmarknadsorganisationerna i framtiden träffar avtal med en sådan innebörd torde en viss dämpning av produktivitetsökningen följa. framför allt i de mindre och medelstora bu- tikerna. Enligt vissa bedömningar som gjorts av branschexperter kommer ned- läggningen av mindre butiker inom dagligvaruhandeln att fortsätta i relativt snabb takt under återstoden av 1970-talet. De kraftiga kostnadsstegringar på personalsidan som kan förutses — detaljhandeln är en låglönebransch i förening med svårigheterna att möta denna utveckling med inre ratio- naliseringsåtgärder kommer att slå hårdast på de relativt personalintensiva mindre butikerna. Familjeföretagen — som utgör den dominerande andelen av antalet företag i den minsta storlekskategorin —'torde dock i regel vara mindre känsliga för kostnadsökningar av denna art. Mycket talar för att ökningar i personalkostnaderna påverkar nedläggningsfrekvensen kraftigast inom den mellangrupp av försäljningsställen som är något större än den allra minsta kategorin. Lokalkostnadsökningar som kan väntas som en kon- sekvens av hyresregleringens avskaffande bedöms medföra att ett betydande antal mindre butiksenheter kommer att läggas ned under de närmaste åren. Den fortsatta prisövervakningen från samhällets sida är ytterligare en faktor som bör beaktas i detta sammanhang.

Uppgifter som ger en detaljerad bild av räntabiliteten för olika kategorier av försäljningsställen har inte varit tillgängliga. Grova kalkyler över rän- tabilitetsförhållanden som vi utfört med hjälp av uppgifter från HUl samt SCB:s företagsstatistik synes dock antyda betydande lönsamhetsdifferenser mellan försäljningsställen av olika storlek inom detaljhandeln. Dessa över- slag indikerar att större enheter har ett betydligt bättre rörelseresultat än mindre. Särskilt låg skulle lönsamheten inom dagligvaruhandeln vara. Pri- serna i butiker av olika storlek har inte skilt sig i en omfattning som svarar mot skillnaderna i kostnadsläge. Mångftlialföretagen inom dagligvaruhan- deln har hittills i betydande utsträckning fört över överskottsmedel från större och lönsamma butiker till mindre och relativt olönsamma enheter. I den mån som en sådan prisutjämningspolitik på grund av främst mark- nadsstrategiska överväganden inte anses möjlig att föra i framtiden, kan man vänta betydande relativprishöjningar inom den senare kategorin av butiker. Genom det efterfrågebortfall som detta medför orsakas också ned- läggningar inom beståndet av mindre butiksenheter.

En viss nedgång i etablerandet av nya större butiksenheter kan förväntas under återstoden av 1970-talet även om inga särskilda restriktioner vidtas. Särskilt gäller detta stormarknader och andra former av varuhus. Den tidigare mycket höga utbyggnadstakten kan väntas följas av vissa mättnadstenden- ser. Minskningen i bostadsbyggandets omfattning och förhållandet att detta inte i så hög grad som tidigare kommer att präglas av utbyggnad av helt

nya områden talar härför. Liknande faktorer är att de regionala befolknings- omflyttningarna saktar av. en viss avmattning vad gäller ökningen av antalet hushåll som har bil m. m.

Ett antal äldre varuhus som varit svårtillgängliga för bilburna kunder och i vissa fall även för gångtrafikanter har fått lönsamhetsproblem och lagts ned. Andra äldre varuhus är under modernisering och upprustning. Enligt de bedömningar som görs inom handeln kan man här spåra en ut- veckling mot ett mera differentierat varuhusutbud. Det kommer att finnas ett mindre antal "högkvalitetsvaruhus" med relativt stor serviceinsats. Vida- re får vi en modern variant av de varuhus som lägger huvudvikten på att tillhandahålla ett snabbrörligt sortiment till konkurrenskraftiga priser. Det är också troligt att man kommer att satsa på varuhus med mer utpräglad profil t. ex. med förstärkt sortiment av fritidsvaror. Slutligen har en stor- marknadssektor redan etablerats. Fortsatt nyetablering inom denna bedöms dock som nämnts bli av ringa omfattning.

Fack/tandcl. Jämfört med utvecklingen inom t. ex. dagligvaruhandeln har strukturförändringarna inom fackhandeln. dvs. färghandel. urbutiker. kon- fektionsaffärer och annan branschinriktad fackhandel varit små. Det finns flera skäl till detta. Stordriftsfördelarna har med undantag för vissa delbran- scher inte varit särskilt påtagliga inom fackhandeln. En form av storföre- tagsamhet som successivt fått ökad betydelse inom fackhandeln är den sam- verkan mellan fristående företag som sker i frivilliga kedjor. Inom dessa ked- jor bedrivs samarbete som gäller t. ex. inköp. lagerhållning, marknadsföring. finansiering m.m. Ca 20 % av samtliga företag inom fackhandeln ingick 1973 i olika branschkedjor. Dessa företag svarade dock för ca 30 % av den totala omsättningen i fackhandeln. Andra faktorer som förklarar varför struk- turomvandlingen hittills gått förhållandevis långsamt inom fackhandelr. är att den allmänt sett är mindre känslig för konkurrens än dagligvaruhandeln och att samhällets prisövervakning inte varit lika intensiv. Fackhandelr är vidare mer tätörtskoncentrerad än dagligvaruhandeln, vilket medfört att den varit mindre utsatt för inverkan av befolkningsflyttningarna. En viss avgång av butiksenheter har dock skett. bl. a. som en följd av generationsväxlingar bland innehavarna och i samband med sanering av fastighetsbeståndet i stadskärnörna. Inom vissa delar av fackhandeln. speciellt då beklädnadshin- deln. har emellertid omfattande butiksnedläggningar skett som en följd av konkurrensen från varuhusen i förening med en långsam efterfrågeutveck- ling. lnom andra sektorer t. ex. fritidsbranschen. har efterfrågeökningen vtrit så stark att det skapats utrymme för ett ökat antal försäljningsställen.

För de närmaste åren bedöms betydande strukturförändringar komma att ske inom fackhandeln. Det allt starkare behovet av strukturrationalise'ing inom även denna del av handeln har samband med de snabba kostnads- ökningarna under senare år. Liksom vad gäller vissa delar av dagligvaru- handeln kömmer sannolikt hyresregleringens upphörande och därmed för- enade stegringar i lokalkostnaderna att medföra nedläggning av ett bety- dande antal mindre butiker inom fackhandeln. Minskningen i butiksbe- ståndet inom fackhandeln är också beroende av den omfattning som bygg- saneringen i innerstäderna får under återstoden av 1970-talet. I syfte att uid- vika att ökningar i personalkostnaderna får alltför kraftiga genomslag i pri- serna kommer rationaliseringssträvandena troligen att inriktas på att inåöra

mindre personalintensiva försäljningsformer. Man har redan idag slagit in på denna väg i och med införandet av s. k. självval inom vissa delar av fack- handeln. lnom vissa delar av denna kommer i framtiden sannolikt också renodlad självbetjäningsförsäljning att införas. Detta gäller t. ex. försäljning- en av skor. kläder m. m. Samverkan i form av frivilliga kedjor kommer. genom de stordriftslördelar som härigenom uppkommer. att få ökad bety- delse under de närmaste åren. 1 här nämnda avseende kommer således struk- turomvandlingen inom fackhandeln att i viss mån följa den utveckling som dagligvaruhandeln redan genomgått. Enligt de bedömningar som görs inom fackhandeln räknar man inte med att i någon nämnvärd grad förlora marknadsandelar till varuhusen under återstoden av l970—talet. För att minska konkurrensen från stormarknader och andra större enheter torde fackhandeln komma att kännetecknas av en ökad strävan till profilskapande. Detta sker exempelvis genom en satsning på en långt driven specialisering. Ett smalt men mycket djupt sortiment utbjudes. Som exempel kan anges specialaffärer för skjortor. pennor osv. Sådana affärer lokaliseras ofta till stora köpcentra där de kompletterar va— ruhusens mer all-round-betonade sortiment. Ett annat utvecklingsdrag inom delar av fackhandeln och som innebär en förändring som är direkt motsatt den nyss nämnda — består i att branschgränserna suddas ut alltmera. Exempelvis återfinns spon- och fritidsvaror i bensinstationer. Sortimentet i nya butiker bedöms i framtiden i högre grad än i dag bestämmas av att kunden väntar sig att finna alla varor han behöver för ett visst ändamål i samma butik. 1. ex. varor för fritid. för heminredning etc. De 5. k. bygg- varuhus som etablerats på vissa orter under senare år utgör exempel på denna tendens.

Partihandel. Under senare tid har betydande strukturella förändringar skett också inom partihandeln. Vad gäller partihandeln med konsumentvarör kan dessa förändringar i hög grad ses som en anpassning till de förändringar som skett i detaljhandelsledet. KF och ICA har genomfört betydande struk- turrationaliseringar. Leveranserna till övriga dagligvaruhandeln har hittills skett genom fristående företag som samarbetat endast i begränsad omfatt- ning. På senare tid har emellertid ett omfattande organisationsarbete genom- förts som syftar till att samla i stort sett hela partihandelsförsäljningen utanför KF och ICA till företaget DAGAB. Detta företag har redan köpt in flertalet fristående livsmedelsgrossister. Avsikten är att DAGAB i framtiden också skall svara för dagligvaruleveranserna till varuhusen inom NK-Turitz och Åhlén & Holm. l partihandelsledet kommer i framtiden dagligvarusektorn att domineras av tre stora block. som också är starkt integrerade i detalj- handelsledet. En omfattande rationalisering av DAGAst distributionssys- tem kommer att genomföras. Denna kommer bl. a. att innebära en koncen- tration av verksamheten till ett mindre antal lagercentraler.

Utvecklingen går på flera områden mot en ökad integration av parti- handeln med dels detaljhandeln. dels industriföretagen. Många detaljhan- delsföretag inom branscher med traditionell grossistdistribution har nått en sådan storlek att de funnit det rationellt att göra inköpen direkt från fa- brikanten. Trots denna begränsning av marknadsförutsättningarna har par- tihandelns roll i distributionsarbetet inte minskat. Detta beror bl.a. på att de funktioner som erbjuds kunderna ständigt utvecklas. inom t. ex. livs-

medelspartihandeln har lagercentralerna övertagit en storandel av det arbete med styckning och paketering som tidigare utfördes i butikerna. Ett annat exempel är distributionen av stålplåt till industri och byggföretag. som ii- digare skedde endast i fastställda dimensioner. men där grossisten nu er— bjuder kunden s. k. förbehandling i form av khppning och skärning etc.

Vissa effektivitetsvinster torde även kunna uppnås genom förbättring av informationsöverföringen mellan detaljist-. grossist- och fabrikantled via ida— torisering.

Omsättning, butiksantal samt sysselsättnings- och investeringsutveck/t'ng

Varuhandelns omsättning är direkt beroende av efterfrågeutvecklingen i ekonomin. Drygt hälften av den totala privata konsumtionen avser varor som detaljhandeln tillhandahåller. Partihandelns omsättningsutveckling är bero- ende av bl. a. förbrukningen av byggnadsvaror. bränslen m. m. Beräkning— arna enligt alternativ 1 (3 % årlig ökning i den privata konsumtionen) anger en ökning av varuhandelns omsättning med 3.4 % per år 1975—1980. Enligt de kalkyler som utförts av HUI svarar detta mot en omsättningsökning på 2.3 % för detaljhandeln och 4.9 % för partihandeln. Resultaten i våra be- räkningar för alternativen II och lll. där en lägre ökningstakt (2 % per år) förutsätts för den privata konsumtionen. anger en omsättningsökning för va- ruhandeln 1975—1980 på 2.6 % resp. 2,5 % per år. Enligt HUl:s beräkningar svarar de två senare alternativen möt grovt sett samma omsättningsutveck- ling för detaljhandeln resp. partihandeln. nämligen 1.9 % resp. 4.7 % för pe- rioden l975—l980. I alternativ IV. där den privata konsumtionen antas öka med 1.5 % per år. anger våra beräkningar en årlig omsättningsökning inom varuhandeln på 2.1 % per år 1975—1980. Några kalkyler över vilken omsätt- ningsutveckling för detalj- och partihandeln som detta resultat innebär har inte utförts. En omfördelning av resursanvändningen från privat till offentlig konsumtion skulle enligt de kalkyler som här redovisas få en något kraftigare effekt på omsättningsutvecklingen och därmed sannolikt även på struktur- omvandlingen inom detaljhandeln än inom partihandeln.

Den enkätundersökning som genomförts för varuhandeln anger en ökning i omsättningen på 3.0 % per år 1975—1980 för detaljhandeln. Varuhusens omsättningsökning enligt enkätmaterialet utgör 3,6 % per år. dvs. en något snabbare ökning än detaljhandeln som helhet. De mest expansiva planerna av samtliga detaljhandelsbranscher. 4.6 % i omsättningsökning per år. re- dovisar hemvaruhandeln (försäljning av TV-apparater. möbler etc.). För dag- ligvaruhandeln (exkl. varuhusen) och beklädnadshandeln anger enkätmate- rialet en lägre omsättningsökning än detaljhandeln som helhet. eller 2.5 % resp. 2.9 % per år. De av långtidsutredningen framräknade omsättningstalen ligger således även i alternativet med en hög ökningstakt i den privata konsumtionen klart under den försäljningsökning som detaljhandelsföre- tagen enligt enkätmaterialet själva planerar för. I den mån som detta resultat är ett uttryck för alltför expansiva planer blir innebörden att antingen får varuhusen och andra snabbt expanderande företag modifiera sina försälj- ningsplaner eller också blir konkurrenstrycket på övrig detaljhandel desto större.

Partihandelsföretagens planer såsom dessa avspeglar sig i enkätmaterialet anger till skillnad från detaljhandeln en endast obetydligt högre omsätt- ningsutveckling än den som framkommer i långtidsutredningens kalkyler.

Antalet butiksenheter inom dagligvaruhandeln kan på basis av hittillsva- rande trender och här utförda kalkyler väntas minska (netto) med 400 per år fram till 1980. vilket motsvarar en årlig minskning på 3.5 %. Nedlägg- ningarna kommer att vara koncentrerade till butiker med en omsättning under 1 milj. kr. per år. Antalet nyetableringar inom dagligvaruhandeln väntas sjunka något till 125—150 butiker per år. De åtgärder i syfte att hejda utvecklingen mot en utpräglad storbutiksstruktur som kan komma att genomföras i enlighet med distributionsutredningens förslag har inte be- dömts få någon större effekt under perioden 1975—1980 som helhet. Till- gängligheten till den basservice som dagligvaruhandeln ger kan därför kom- ma att ytterligare försämras för vissa konsumentgrupper. Särskilt gäller detta åldringar och handikappade samt familjer som saknar bil. Här bör dock erinras om det särskilda stöd som redan nu utgår till nedläggningshotade butiker och som i enlighet med distributionsutredningens förslag kan komma att utvidgas inom de närmaste åren. Inom den egentliga detaljhandeln i övrigt - dvs. fackhandeln väntas en minskning i antalet butiksenheter. ca 3.5 % per år.

Den successiva ökning av arbetsproduktiviteten inom varuhandeln, som ägt rum under 1960-talet och början av 1970-talet har som redan framhållits åstadkommits bl. a. genom övergång till självbetjäningssystem inom dag- ligvaruhandeln samt en stark ökning av butikernas genomsnittliga storlek. En annan viktig faktor i sammanhanget är att man genom förskjutningar i arbetstidsschemat för de anställda samt genom ökad användning av del- tidsarbetande har kunnat bättre anpassa arbetsinsatsen efter variationer i kundbelastningen. Betydelsen av dessa faktorer kan väntas minska under återstoden av 1970—talet. Etableringarna av nya stormarknader och varuhus väntas minska. Den tendens till dämpning av handelns produktivitetstillväxt 1975—1980 som kan förutses mot bakgrund härav motvägs dock av andra faktorer. Enligt de bedömningar som görs inom branschorganisationerna väntas bl. a. de starka kostnadsökningarna under 1975 och 1976 inom framför allt detaljhandeln ge upphov till kraftfulla rationaliseringsåtgärder. Andra faktorer av betydelse vid bedömning av den fortsatta produktivitetsutveck— lingen inom detaljhandeln är prispolitikens framtida utformning samt för- ändringar i livsmedelslagstiftningen. Strukturratiönaliseringarna inom par- tihandeln. exemplifierad av etableringen av DAGAB. kommer att fortsätta i snabb takt.

Sammantaget talar de här nämnda faktorerna för att en förhållandevis snabb produktivitetsökning. 3.9 % per år enligt vår bedömning. kan väntas för handelns del 1975—1980. Det förutsätts härvid att ingen arbetstidsförkort- ning genomförs under prognosperioden. I alternativen med arbetstidsförkort- ning har produktivitetsökningen antagits bli något snabbare. nämligen 4.1 % per år 1975—1980. Varuhandelns produktivitet förutses således öka något snabbare än under 1970-talets första hälft. då produktiviteten ökade med 3.4 % per år. Enkätmaterialet pekar på en något högre produktivitetssteg- ringstakt (4.4 % per år) än vad som här bedömts som sannolikt. Stora skill- nader i produktivitetsutveckling föreligger mellan detalj- och partihandeln.

Inom detaljhandeln beräknas produktiviteten komma att öka med ca 2.8” % per år 1975—1980. medan motsvarande ökning för partihandelns del kan vän- tas utgöra ca 5.5 % per år. Något antagande om samband mellan konsum- tionens ökningstakt och produktivitetstillväxten inom varuhandeln har inte införts i kalkylerna för de olika alternativen.

Enligt de kalkyler som här utförts innebär alternativ 1 att sysselsättningen inom varuhandeln. räknat i timmar. minskar med 0.5 % per år. Motsvarande kalkyler för alternativen II och III anger en betydligt snabbare sysselsätt— ningsminskning. nämligen 1.2 % per år resp. 1.5 % per år. Beräkningarna enligt alternativ IV anger en ännu snabbare sysselsättningsminskning. näm- ligen 1.9 % per år. Sysselsättningsutvecklingen inom varuhandeln är som framgår av dessa resultat starkt beroende av den privata konsumtionens ut— veckling. Åren l970—l975 minskade sysselsättningen uttryckt i timmar med 0.8 % per år. De kalkyler som gjorts i sektorstudien för varuhandeln på basis av enkätsvaren anger en minskning i sysselsättningen. mätt i timmar. på ca 0.5 % per år. Partihandelsföretagen i enkätundersökningen planerar för en oförändrad sysselsättningsvolym. medan detaljhandelsföretagen räknar med en sysselsättningsminskning på ca 0.8 % per år.

Varuhandelns andel av den totala sysselsättningen i landet, mätt i timmar. utgjorde 1975 ca 13 %. Sektorns andel av den totala sysselsättningen i landet har förändrats endast obetydligt sedan 1960-talets början. Antalet sysselsatta inom varuhandeln l975 kan beräknas till 508 000. Ungefär 2/3 av dessa ar- betar inom detaljhandeln. Antalet sysselsatta inom varuhandeln enligt de olika kalkylalternativen för 1980 varierar mellan högst ca 500 000 enligt al- ternativ I och lägst ca 480000 enligt alternativ ll. Varuhandelns investeringar ökade under början av 1960—talet mycket kraf- tigt. De omfattande befolkningsomflyttningarna. byggandet av nya bo- stadsområden och införandet av nya typer av försäljningsenheter såsom stormarknader. hallbutiker etc. låg bakom denna utveckling. Varuhandelns anpassning till det bilburna samhället är en annan förklarande faktor. In- vesteringarna har därefter — om man bortser från variationer mellan enskilda år legat oförändrade på den nivå som etablerades vid mitten av 1960-talet.

De bedömningar beträffande bilismens utveckling, bostadsbyggandets framtida omfattning samt den regionala strukturomvandlingen som görs i andra avsnitt av långtidsutredningen talar för en viss minskning i va— ruhandelns investeringar under återstoden av 1970-talet. Vad gäller detalj- handeln bedöms investeringarna i hög grad ha karaktären av komplette- ringsinvesteringar inom ramen för den befintliga bebyggelsen. Investering- arna i varuhus och andra större försäljningsställen inom detaljhandeln kan som framhållits väntas minska. Den andel av varuhandelns totala inves— teringar som utgörs av inventarier och inredningar m. m. förutses öka. Ut- vecklingen vad gäller investeringarna skulle i hög grad komma att karak- täriseras av att man river ut hela inredningar i redan existerande butiks- lokaler. varuhus etc. och förser dessa med nya, mer tidsenliga montrar för varuexponering, mer rationella planlösningar etc. Bland aktuella inves- teringsprojekt inom partihandeln kan anges datorsystem för rationalisering av kontorsrutiner. Det bör framhållas att investeringsvolymen inom va- ruhandeln numera ligger på en så förhållandevis hög nivå. att även en viss dämpning möjliggör en fortsatt snabb strukturomvandling.

Ett samband mellan utvecklingen för den privata konsumtionen och in— vesteringsbehovet inom varuhandeln har förutsatts i våra beräkningar. Mot bakgrund av de bedömningar som redovisas ovan har investeringarna inom varuhandeln 1975—1980 antagits minska i volym med 2.4 % per år i alternativ 1 och 5.0 % per år i alternativen II och III. I alternativ IV har investeringarna antagits minska med 6.4 % i volym per år under perioden 1975—1980. ln- vesteringsprognosen för detta alternativ bygger dock till skillnad från de öv- riga alternativen på mer schablonmässiga beräkningar. Underlag för att pre- cisera eventuella effekter på handelns investeringsbehov av förändringar i arbetstiden har inte varit tillgängligt. De totala investeringarna inom varu- handeln 1975 utgjorde ca 2 400 milj. kr. uttryckt i 1974 års priser. Härav sva- rade investeringarna i inventarier. fordon m.m. för drygt 2/3.

Enligt enkätsvaren kommer varuhandelns investeringar 1975—1977 att lig- ga på samma nivå som under 1970-talets första hälft. För den senare delen av prognosperioden anger dock enkätsvaren en kraftig nedgång i inves- teringarna. Genom särskilda undersökningar och erfarenheter från tidigare enkäter vet man att företagen inte har planer som sträcker sig så långt in i framtiden som fem år.1 Den bedömning beträffande varuhandelns in- vesteringsutveckling som här gjorts innebär en betydande uppjustering av enkätundersökningens resultat.

7.3.7. Samfärdse/

Till samfärdselsektorn räknas transporter samt post och tele. Sektorn svarade 1975 för ca 7 % av såväl den totala produktionen som den totala sysselsätt- ningen mätt i timmar. Sektorn tog i anspråk en något högre andel av de totala investeringarna detta är. nämligen drygt 8 %. Transporterna svarade för ca 3/4 av produktionen resp. sysselsättningen inom sektorn och post och tele således för återstoden.

Den redogörelse för utvecklingen inom samfärdselsektorn som här ges bygger i stor utsträckning på planer och material som insamlats och bear- betats i samarbete med kommunikationsdepartementet. Först redogörs för person- och godstransporternas utveckling. I de följande två avsnitten be- handlas investeringarna i transportapparaten samt post- och televerkets ut- veckling. Därefter redogörs för pågående trafikpolitiska utredningsarbete. I ett sista avsnitt anges produktions-. sysselsättnings- och produktivitetsut- vecklingen för samfärdselsektorn som helhet.

Transportutvecklingen

Persontransporter. Under perioden 1960—1973 ökade hushållens reseutgifter med i genomsnitt ca 4,5 % per år i volym. vilket kan jämföras med en genomsnittlig årlig volymökning på ca 3 % för den totala privata konsum- tionen. Den snabba ökningen i reseutgifterna sammanhänger främst med personbilismens utveckling.

Ökningen i antalet hushåll med tillgång till personbil i förening med ut- byggnaden av kollektivtrafiken har för flertalet människor inneburit en allt större regional rörelsefrihet. Detta har bl.a. kommit till uttryck genom en

' Se t.ex. den undersök- ning rörande företagens planeringsrutiner som re- dovisas i samarbetsutred- ningens betänkande Fö- retag och samhälle (SOU 1970141). Stockholm 1970.

kraftig ökning av arbetsresorna. Dessa resor kan överslagsmässigt anses svara för hälften av det totala persontransportarbetet. Ökningen av arbetsresorna är en följd av det ökade bilinnehavet. tätorternas större utbredning genom en utglesning av boendet. koncentrationen av arbetsplatserna m. fl. faktorer. Även om utvecklingen ien del fall medfört förlängda restider mellan bostad och arbetsplats har den också inneburit att människorna fått tillgång till en större och mer differentierad arbetsmarknad samtidigt som en mer Spridd bosättning möjliggjorts.

Ökningen av serviceresorna har nära samband med den koncentration som ägt rum av olika servicefunktioner. t. ex. detaljhandel. skolor m. m. En stor del av serviceresorna utförs med bil. Den kollektiva trafiken fyller dock här en väsentlig funktion för stora grupper av människor. Också fri- tidsresorna har successivt ökat i samband med den ökade fritiden. urbani— seringen och de ökade inkomsterna. Service- och fritidsresorna torde vardera svara för ca 25 % av det totala persontransportarbetet.

Under perioden 1960—1973 ökade som framgår av tabell 7.24 det totala persontransportarbetet. mätt i personkm. med i genomsnitt 4.4 % per år. Praktiskt taget hela denna utveckling förklaras av personbilismens tilltäxt. 1973—1980 beräknas det totala persontransportarbetet öka med 1.5 a 2% per år. vilket innebär en kraftig sänkning jämfört med tidigare utvecklings- tendenser. Det bör dock framhållas att tillgängliga data tyder på att en — jämfört med 1960-talets förhållanden viss dämpning i persontransport- arbetets ökningstakt inträffat redan 1970—1973. Den bedömning för den fortsatta utvecklingen under 1970-talet som här redovisas innebär således att denna tendens kommer att ytterligare förstärkas. De kollektiva trafik- medlen förutses hålla sin tidigare utvecklingstakt relativt väl uppe. Den tidigare trendmässiga minskningen i kollektivtrafikens andel av det totala persontransportarbetet bedöms som en följd härav komma att förbyzas i en konstant eller eventuellt svagt ökande andel.

Det framtida transportarbetet med personbil har beräknats utifrån anta- ganden om bilbeståndets utveckling och dess genomsnittliga utnyttjinde med avseende på årlig körlängd och beläggning. Personbilsbeståndet l980 har beräknats enligt tre skilda metoder. De tre metoderna ger emellertid ungefär samma resultat. nämligen ett fordonsantal om ca 3.1 milj. 1980. Detta harbedömts utgöra en övre gräns för antalet personbilar år 1980. Med hänsyn till vissa bedömningar beträffande bl.a. den framtida ener- giförsörjningen har även ett prognosalternativ som innebär ett bilanta om 3,0 milj. 1980 utarbetats. Även medelkörsträckan 1980 har bedömts mot bakgrund av samma förutsättningar som gäller i det högre resp. lägre pro- gnosalternativet för bilbeståndet. Vad gäller medelantalet passagerare per personbil förutses en viss sänkning till 1980. Personbilarnas transportatbete skulle enligt de angivna förutsättningarna komma att uppgå till 67—72 mil- jarder personkm 1980.

Busstrafiken ökade mycket snabbt under perioden 1960—1973. Den nest expansiva delen av denna trafik har under senare år varit den långväga linje- och beställningstrafiken. Som framgår av tabell 7.24 förutses busstrafitens snabba tillväxt fortsätta även under perioden 1973—1980. Expansioner be- döms bli mest markerad vad gäller tätortstrafiken. där bussarnas kapacitet torde komma att höjas genom olika åtgärder såsom separering av busstra-

Tabell 7.24 Inrikes persontransporter i personkm 1960—1980

Transportmedel Årlig förändring (%) Fördelning på olika transportmedel (%) 1960— 1973— 1960 1973 1980 1973 1980 Personbil 4.9 1.2—2.2 77.0 81.7 81—82 Buss 5.6 2.1—2.6 8.1 9,4 9.5—10 Tunnelbana. spårväg 1.6 3.5 2.1 1.5 1.5 Järnväg —O.8 0.9 12.1 6.2 5.5—6 Luftfart 11.3 8.3 0.5 1.1 1.5 Sjöfart 0.0 0.0 0.2 0.1 0.0 Samtligatransportmedel 4,4 ]_4—2_2 100.0 100.0 100,0 därav kollektivtrafik 2.6 2.1 23.0 18.3 18—19 Totalt transportarbete i miljarder personkm — — 43.1 75.5 83—88

Källa: Transporter i Sverige (Ds K l975:4).

liken från annan trahk och införande av express- och snabbusstrafik.

Persontrafiken påjärnväg minskade under större delen av 1960-talet. Efter år 1967 har dock trenden för totala antalet järnvägsresor varit uppåtgående. För perioden 1973—1980 bedöms järnvägens persontransportarbete öka med inemot ] % per år. vilket skall jämföras med en minskning med 0.8 % per år 1960—1973. Järnvägens andel av det totala persontransportarbetet för- utsätts dock komma att minska något. De områden där järnvägen bedöms ha de största förutsättningarna att på sikt hävda sig är lokaltrafik i de större tätortsregionerna. fjärrtrafik (inkl. intercitytrafik) i trafikstarka relationer på avstånd upp till omkring 600 km samt fjärrtrafik. främst med sov- och liggvagnar. på större avstånd än 600 km.

Åren 1960—1973 ökade persontransporterna med flyg med i genomsnitt 11.3 % per år. Den snabba ökningen sammanhänger bl. a. med en kraftig utbyggnad av flygplatssystemet under samma period. Förhållandet att fler- talet större orter på de avstånd. där flygets konkurrenskraft i första hand ligger, redan nu har reguljära flygförbindelser. innebär att utvecklingen fram till 1980 främst blir beroende av den allmänna trafikökningen på befintliga linjer. En dämpning i trafikökningen för flyget ter sig därför sannolik. Ytterligare en faktor som talar härför är den relativa kostnadsfördyringen inom flyget på grund av de kraftigt ökade drivmedelspriserna som följt med den ändrade situationen på oljemarknaden. 1973—1980 kommer enligt kommunikationsdepartementets bedömning flygtrafiken att öka med 8.3 % per år.

Godstransporter. Under 1960-talet ökade godstransporterna mycket snabbt. Särskilt gäller detta transporterna med lastbil. Även godstransporterna med järnväg ökade. dock i betydligt långsammare takt. De stora skillnaderna i tillväxttakt har bl. a. inneburit att järnvägens andel av de totala godstrans-

' Kalkylerna bygger på an- taganden beträffande ut- vecklingen av produktion. konsumtion. export och import för enskilda varu- slag såväl för landet som helhet som regionalt. Prognoserna över gods- transportarbetet totalt och dess fördelning på olika transportmedel har erhål— lits genom summering av de varugruppvisa bedöm- ningarna.

SOU 1975:89 Tabell 7.25 Inrikes godstransporter i tonkm 1960—1980 Transportmedel Årlig förändring (%) Fördelning på olika transportmedel (%) 1960— 1973— 1960 1973 1980 1973 1980 Lastbil 9.7 4.1—5.0 29.0 46.2 455—42] Järnväg 4.1 4.0—5.1 46.6 37.3 364—34.7 Fartyg 8.4 8.3—14.2 9.4 12.8 16.7—21.3 Flottning —5.0 —8.1 15.0 3.7 1.5—1.3 Samtligatransportmedel 5.9 4.3—6.2 100.0 100.0 100.0 Totalt transportarbete i miljarder tonkm — — 23.4 49.1 66—75

Källa: Transporter i Sverige (Ds K 197514).

porterna minskat. medan lastbilarnas andel ökat kraftigt. Den snabba ök- ningen i efterfrågan för godstransporter under 1960-talet sammanhänger med den höga aktiviteten inom byggnads- och anläggningsverksamheten. indu- striproduktionens kraftiga tillväxt. den ökande utrikeshandeln samt föränd- ringarna i näringslivets och befolkningens lokalisering.

Godstransporternas utveckling mätt i tonkm framgår av tabell 7.25. En jämförelse mellan kommunikationsdepartementets antaganden beträffande utvecklingen för de variabler som ligger till grund för kalkylerna för perioden 1973—1980 och långtidsutredningens bedömningar av utvecklingen för mot- svarande variabler har gjorts.[ Vad gäller förutsättningarna beträffande pro- duktionsutvecklingen inom olika sektorer synes god överensstämmelse fö- religga. Även andra jämförelser som gjorts talar för att de godstransportpro- gnoser som redovisas i tabell 7.25 är konsistenta med långtidsutredningens bedömningar av samhällsutvecklingen. Beroende av bl. a. alternativa för- utsättningar beträffande vissa variabler som styr efterfrågan för godstrans- porter redovisas i tabell 7.25 utvecklingen enligt ett högre och ett lägre alternativ.

Lastbilstransporterna ökade mycket snabbt under 1960-talet. beroende främst av den höga tillväxttakten i bostadsbyggandet och inom den lättare industrin. Vissa strukturella förändringar inom industrin under denna period bidrog också till att efterfrågan för lastbilstransporter ökade snabbt. Här kan nämnas den successiva utbyggnad av underleverantörssystem som ägt rum samt de ökade kraven på snabba leveranser och minskad lagerhållning inom företagen.

Den tidigare kraftiga expansionen av lastbilstransporterna har successivt övergått i en lägre ökningstakt. Beräkningarna pekar på en tillväxt i trans- portarbetet på 4 a 5 % per år 1973-1980. Perioden 1960—1973 ökade lastbils- transporterna med i genomsnitt 10 % per år. Efterfrågetillväxten för kortväga lastbilstransporter varmed här avses transporter på sträckor upp till 30 mil — bedöms bli svag. beroende på bl. a. en jämfört med 1960-talet avsevärt lägre aktivitet inom bostadsbyggandet under prognosperioden. För de långväga

lastbilstransporterna bedömas däremot den snabba expansionstakten under senare år bli bestående även under åren fram till 1980.

Godstransporterna med./'ärnväg har som redan påpekats ökat i omfattning under perioden 1960—1973 — dock i betydligt lägre takt än lastbilstranspor— terna. Malmtranspörterna svarar för nära 30 % avjärnvägens transportarbete. Även metaller. rundvirke och skogsindustriprodukter svarar för betydande andelar av transportarbetet påjärnväg. Dessa varuslag transporteras ofta över relativt korta sträckor. Järnvägens konkurrenskraft på de mindre avstånden sammanhänger med att det här är fråga om regelbundna transporter samt stora sändningsstorlekar som lämpar sig för systemtransporter.

Åren 1973—1980 kan godstransporterna med järnväg beräknas öka med 4—5 % per år. dvs. i ungefär samma takt som under perioden 1960—1973. Tillsammans med kalkylerna för övriga trafikgrenar innebär detta att järn- vägens andel av de totala godstransporterna minskar något.

För inrikes godstransporter medlat-tyg förväntas en fortsatt kraftig ökning under prognosperioden. Den förutsedda utvecklingen sammanhänger bl. a. med utbyggnaden av den inhemska oljeraffineringen och Stålverk 80.

Investeringar i transportapparaten

Landtransporter exkl. järnvägstrafik. Hit räknas investeringar i yrkesmässig lastbils- och busstrafik. drösktrafik samt spårvägar och tunnelbanor.

Utvecklingen av såväl lastbilsparken som släpfordonsbeståndet har under lång tid karaktäriserats av en stark ökning i de allra tyngsta fordonsklasserna och i viss mån även i de lättaste viktklasserna. Mellan åren 1960 och 1973 ökade antalet lastbilar i landet med 21 %. lastbilarnas genomsnittliga last- förmåga däremot ökade avsevärt snabbare eller med 57 %. Utvecklingen inom lastbilsparken har vidare karaktäriserats av ett större inslag av spe- cialfordon. Ett intressant drag i den transporttekniska utvecklingen är den integrering som f.n. äger rum av transportsystemen inom lastbilstrafiken med transportkundernas produktion och varudistribution. Den pågående snabba utbyggnaden av terminalanläggningar för lastbilstrafiken utgör ett led i denna utveckling.

Investeringarna i den yrkesmässiga lastbilstrafiken samt fasta anläggningar i form av terminaler etc. för denna kan bedömas utgöra 550—600 milj. kr. per år 1976—1980 i 1974 års priser.

En stor del av bussparken kommer att behöva förnyas under slutet av 1970-talet. Detta beror i huvudsak på de betydande nyanskaffningarna i samband med högertrafikomläggningen 1967. Totalt kan behovet av in- vesteringar i bussar beräknas uppgå till 300—400 milj. kr. per år perioden 1976—1980. uttryckt i 1974 års priser. Investeringarna i taxibilar beräknas uppgå till ca 130 milj. kr. per år uttryckt i samma års priser. Investeringarna i spårvägar och tunnelbana utgjorde 1975 ca 210 milj. kr. Under perioden 1975—1980 beräknas dessa investeringar minska relativt kraftigt.

Vägar och gator. Väg- och gatuinvesteringarna räknas i nationalräkenska- perna inte till samfärdselsektorn. Eftersom dessa investeringar har ett starkt samband med samfärdselsektorns utveckling redovisas de ändå här.

Under 1960-talet ökade väg- och gatuinvesteringarna med i genomsnitt 49 % per år i volym. Utbyggnaden av väg- och gatunätet har främst inriktats på en anpassning av kapaciteten på de allmänna trafiklederna till trafikök- ningen samt på sådana vägföretag som har särskild betydelse för näringslivets transporter. En relativt stor andel av de totala investeringarna har skett i form av beredskapsarbeten. Under de senaste åren har väg- och gatuinvestering- arna minskat. Nedgången i de kommunala investeringarna i vägar och gator har ett klart samband med minskningen i bostadsbyggandet under 1970-ta- lets första hälft. På den statliga sidan sammanhänger den med det minskade behov av beredskapsarbeten som följt av det mycket gynnsamma arbets- marknadsläget som varit rådande under de senaste åren.

Prognosen för väg- och gatuinvesteringarnas utveckling 1976—1980 bygger vad gäller den statliga sidan på material från vägverket samt vad gäller den kommunala sidan på kommunenkäten (KELP) hösten 1974. Uppgifterna från KELP-undersökningen har omräknats med hänsyn till den av långtids- utredningen förutsedda utvecklingen för bostadsbyggandet under prognos- perioden. Vidare har bedömningar gjorts av utvecklingen för det enskilda vägbyggandet samt beredskapsarbetenas omfattning. På grundval av detta material samt bedömningar i övrigt har de totala väg- och gatuinvestering- arna beräknats till i genomsnitt 2 050 milj. kr. per år 1976—1980 uttryckt i 1974 års priser. 1975 uppgick väg— och gatuinvesteringarna till ca 2 150 milj. kr. uttryckt i samma års priser. I förhållande till 1975 års nivå svarar den här redovisade prognosen mot en årlig minskning i de totala väg- och ga- tuinvesteringarna med ca 1 % per år.

Järnvägstra/ik. I förhållande till folkmängden är det svenska järnvägs- nätet — trots nedläggningar under de senaste decennierna fortfarande det största i Europa. Järnvägsnätets stora omfattning, den höga biltätheten samt industrins och befolkningens fortgående koncentration till tätorterna har lett till att trafikintensiteten blivit mycket låg på vissa delar av nätet. SJ erhåller särskild ersättning för driften av det icke lönsamma nätet. Det er- sättningsberättigadejärnvägsnätet 1974 utgjorde 53 % av den totala banläng- den. men svarade endast för_ca 8 % av det totala tralikarbetet.

Enligt SJ:s planer skall spår och kontaktledningar på huvudlinjerna suc- cessivt upprustas till en standard som medger en hastighet av 160 km/ttm. för tåg i persontrafik. I de mer trafikstarka relationerna har investeringar i form av anläggandet av dubbelspår genomförts under senare år. En viktig del i SJ:s investeringsprogram avser utbyggnaden av fjärrblockeringssys- temet. Detta innebär att växlar och signaler fjärrstyrs från centrala ställverk. En betydande utbyggnad av detta system har skett under senare år. Lin- jekapaciteten har härigenom kunnat höjas väsentligt samtidigt som tåg- föringens säkerhet och kvalitet förbättrats. Härtill kommer att behovet av personal minskat. Fjärrblockeringen omfattade vid slutet av år 1974 drygt hälften av affärsbanenätet. En fortsatt snabb utbyggnad planeras. Ett system som möjliggör automatisk hastighetsövervakning utreds f. n. inom SJ. .:ör den centrala planeringen och styrningen av godstrafiken har SJ byggt upp ett särskilt datasystem. Detta har bl. a. möjliggjort ett väsentligt effektixare vagnutnyttjande. Ett datasystem för automatisk platsbokning har utveckats och successivt tagits i bruk under 1970-talet.

I fråga om vagnparken har SJ genomfört betydande nyanskaffningar under

senare år. Dessa har främst utgjort ersättning för äldre omoderna vagnar. Under perioden 1960—1974 har lastkapaciteten ökat med 18 % trots att an- talet vagnar minskat under samma period. Äldre lok ersätts successivt av nya med betydligt högre prestanda. För att närmare undersöka möjligheterna att avsevärt höja tåghastigheten utan större förändringar av bansystemet har SJ 1975 inlett provkörningar av ett nytt snabbtåg med bättre aerody- namisk utformning och med lutningsbar vagnkorg. Om detta utvecklings- arbete blir framgångsrikt och marknadsförutsättningarna föreligger kommer lokdragna express- och snälltåg att kunna ersättas med motorvagntåg byggda för hastigheter upp till 200—220 km/tim.

lnvesteringsbehovet i järnvägstrafiken 1976—1980 har bedömts uppgå till i genomsnitt ca 560 milj. kr. per år i 1974 års priser. I förhållande till fö- regående femårsperiod innebär detta en ökning i investeringsvolymen med i genomsnitt 43 % per år.

Luftfart. Introduktionen av jetflygplan samt den allmänna ökningen av flygplanens storlek medförde en mycket kraftig stegring av trafikflygets transportkapacitet under 1960-talet. Under perioden fram till 1980 kan på de långväga internationella linjerna en fortsatt gradvis övergång till allt större flygplan av bl. a. jumbojettyp väntas. På kortare internationella linjer kom- mer bl.a. för SAS vidkommande DC 9 fortfarande att vara den dominerande flygplanstypen under de närmaste åren. men en övergång till större flygplan med plats för upp till 300 passagerare kan komma att ske på de tralikstarkaste linjerna. En snabb teknisk utveckling pågår även av mindre jetflygplan för kortdistans. vilket för Sveriges vidkommande är liktydigt med stora delar av inrikesflyget. Man torde på sikt kunna räkna med att linjetrafiken i landet främst kommer att ombesörjas av dels en större typ av jetflygplan avsedd för 100 till 150 passagerare och som trafikerar de mest trafikstarka destina- tionerna. dels en mindre typ avjetflygplan med plats för 70 till 90 passagerare att användas på flertalet övriga inrikes linjer. Härutöver kan uppkomma be- hov av särskilda mindre flygplan för lokal- och matartrafik samt trafik på linjer med litet passagerarunderlag.

Investeringarna i flygplansflottan bedöms bli relativt omfattande under återstoden av 1970-talet. De totala investeringarna 1976—1980 kan enligt flyg- bolagens planer beräknas till 1.5—1.6 miljarder kr. I volym svarar detta mot en ökning på 7—8 % per år jämfört med förhållandena perioden 1971—1975.

Den snabba utvecklingen när det gäller flygplansmateriel samt passagerar- och fraktomsättning innebär stora krav på utbyggnad av anläggningar för flygplansövervakning, stationsbyggnader, banförlängningar och andra åtgär- der för att höja kapaciteten och den operativa standarden i luften och på marken. Under perioden 1976—1980 domineras för luftfartsverkets del in- vesteringarna av tre stora projekt, nämligen Göteborg-Landvetters flygplats, den nya utrikesterminalen på Arlanda samt utbyggnaden av trafiklednings- systemet. Tillsammans svarar dessa tre projekt för ca 75 % av luftfartsverkets investeringar under ifrågavarande period. Därutöver beräknas medel för en fortgående upprustning av luftfartsverkets övriga flygplatser vad avser bl. a. säkerhetsmässig standard och kapacitet. Det fortsatta flygplatsbyggandet un- der återstoden av 1970-talet väntas i huvudsak avse mindre projekt. Totalt beräknas investeringarna i flygplatser och utrustning för dessa komma att utgöra ca 950 milj. kr. under prognosperioden, uttryckt i 1974 års priser.

Sjöfart. Sjöfarten utpräglat internationella karaktär medför att den svenska handelsflottans fortsatta utveckling blir beroende av dels takten för den sjö— burna världshandelns framtida ökning. dels andra länders fartygsinvestering- ar och sjöfartspolitik i övrigt. Den internationella högkonjunkturen 1972 och 1973 tillsammans med en förutsatt framtida stark ökning av i första hand oljetransporterna utlöste en investerings- och fraktboom inom världssjöfar- ten. Omfattande beställningar av stora tankfartyg gjordes 1973 och 1974. I mitten av 1974 utgjorde dessa beställningar 75 % av det då befintliga tank- tonnaget. Prishöjningarna på olja sedan hösten 1973 och den djupa inter- nationella lågkonjunkturen 1974—1975 har ändrat perspektiven. En stor del av världens tankfartyg och kombinerade tank- och torrlastfartyg ligger f. n. upplagd. Samtidigt pekar den inneliggande orderstocken även efter reduk- tion för gjorda avbeställningar på ett överutbud av främst tankfartyg åt- minstone fram till 1980. Via den stora flottan kombinerade fartyg, dvs. båtar som kan transportera såväl olja som torrlast, sprider sig utbudstrycket till torrlastmarknaden.

Betydande osäkerhet råder f. n. om både behovet av och tillgången på ton- nage de närmaste åren. Den allmänna bedömningen synes vara att öknings— takten för den sjöburna handeln och främst då oljeskeppningarna blir lägre än vad tidigare förutsetts. frågan är hur mycket lägre. En allt mer protek- tionistisk internationell sjöfartspolitik kan vidare komma att försämra den svenska rederinäringens konkurrensmöjligheter vad gäller fjärrlinjefarten. Med hänsyn till den rådande osäkerheten har utarbetats två prognoser. Dessa bygger på dels inom sjöfartsverket utförda studier. dels en särskild expert- studie rörande den internationella sjöfarts- och varvssituationen.

I det högre kalkylalternativet antas handelsflottans värde oförändrat, mätt i konstanta nybyggnadspriser. De med ledning av bl. a. utestående kontrakt beräknade ändringarna i handelsflottans sammansättning innebär dock att totala tonnaget ökar med drygt 1 milj. ton brutto. från knappt 7 milj. ton vid slutet av 1974 till 8 milj. ton vid slutet av 1980. En fortsatt snabb förnyelse av tonnaget för att upprätthålla handelsflottans konkurrenskraft förutsätts. Bruttoinvesteringarna i handelsflottan 1976—1980 bedöms i detta kalkylal- ternativ utgöra i genomsnitt 1 660 milj. kr. per år. avgången genom försälj- ningar m. m. 600 milj. kr. per år och nettoinvesteringarna således ] 060 milj. kr. per år. (Samtliga belopp är angivna i 1974 års priser.) I förhållande till den genomsnittliga investeringsvolymen 1971—1975 innebär detta en minsk- ning med 7,0 % per år.

Det lägre alternativet förutsätter en väsentlig ogynnsammare utveckling inom tankmarknaden. Utrymme föreligger då knappast för en ökning av det svenska tanktonnaget räknat från 1974 års nivå. De likviditetssvårigheter som följer av bl.a. de låga tankfrakterna påverkar också investeringarna i andra fartygskategorier. Handelsflottans storlek 1980 i tonnage förutsätts i detta alternativ vara något lägre än 1974. Nettoinvesteringarna under pe- rioden 1976—1980 bedöms här uppgå till i genomsnitt 670 milj. kr. per år uttryckt i 1974 års priser. Avgången av fartyg genom försäljningar m.m. förutsätts ha samma omfattning som i det tidigare alternativet. [ förhållande till den genomsnittliga nivån 1971—1975 svarar den senare kalkylen mot en minskning i investeringsvolymen under prognosperioden med 15.1 % per år.

Kommunernas investeringar i hamnar och hamnutrustning samt sjöfarts- verkets investeringar i isbrytare, utrustning för lotsväsendet rn. m. beräknas uppgå till i genomsnitt ca 180 milj. kr. per år under perioden 1976—1980. Detta svarar mot en i stort sett oförändrad investeringsvolym jämfört med perioden 1971—1975. Under perioden krävs investeringar i kajer, kranar och magasin för gods i enhetslaster. Det ökade antalet fritidsbåtar medför ökat behov av investeringar i anläggningar för småbåtar.

Posttrafiken

Posttrafiken, dvs. befordran av brevförsändelser, tidningar och paket, ökade under första hälften av 1960-talet med ca 4,2 % per år. Vid mitten av 1960- talet dämpades tillväxten i posttraliken påtagligt. Den årliga volymtillväxten i posttraliken 1965—1975 kan beräknas till ca 1.7 %. Den lägre tillväxten kan i viss utsträckning sättas i samband med de portohöjningar som postverket av kostnadsskäl tvingats vidta under denna period. Under perioden 1975—1980 bedöms posttraliken öka med i genomsnitt 1—2 % per år.

Försändelseslagen mass- och gruppkorsband har, liksom direktreklamen över huvud taget, ökat snabbt sedan 1960. En något långsammare öknings- takt än under 1960-talet och början av 1970-talet är dock trolig. Bl.a. kan den lagstiftning vad gäller användandet av datalagrade adresser för reklam och informationsändamål som genomförts under senare år innebära att en viss dämpning av denna trafik kommer till stånd. Postverkets distribution av tidningar har minskat sedan 1960-talets början. För den närmaste 5- årsperioden torde man kunna räkna med en tämligen oförändrad volym när det gäller distributionen av dagstidningar, men med en viss minskning i fråga om veckotidningar och tidskrifter.

Postens tjänster inom varudistributionen begränsas till lättgods med kollin om högst 20 kg vikt. Denna marknad utvecklades positivt fram till mitten

av 1960-talet men har därefter stagnerat. Postverkets andel av denna trafik har trots detta ökat. Av stor betydelse för postens pakettrafik är post- orderhandelns utveckling. En sammanvägning av de nämnda faktorerna anger att en ökning i postens paketrörelse med i genomsnitt 2 % per år 1975—1980 kan förväntas.

Bland postverkets aktiviteter ingår också busstrafik i huvudsak i de inre delarna av Norrland, den s.k. postdiligenstrafiken. Underlaget för denna trafik har successivt försvagats till följd av den fortgående urbaniseringen och ökande biltätheten. För återstoden av 1970-talet förväntas en fortsatt nedgång i diligenstrafiken även om minskningstakten beräknas bli lång- sammare än under de senaste åren.

Poströrelsens utpräglat personalintensiva karaktär medför att möjlighe- terna att genom rationaliseringar begränsa väntade personalkostnadsökning- ar ägnas stor uppmärksamhet. Bland större rationaliseringsprojekt kan näm- nas införandet av ett nytt kassamäskinsystem för ca 750 större postanstalter i landet, vilket möjliggör central bokföring av alla typer av transaktioner som förekommer i postkassorna. Det nya systemet beräknas vara helt infört under 1978. I syfte att ytterligare rationalisera betalningsrutinerna inom post- girot införs f. n. ett automatiskt bokföringssystem som bl. a. bygger på optisk

inläsning på betalningsdokumenten. Till rationaliseringssträvandena kan också räknas den pågående försöksverksamheten med maskinell brevsor- tering på basis av postnumren.

Mot bakgrund av bl.a. de ovan nämnda rationaliseringsåtgärderna och den väntade ökningen i posttraliken kan totala antalet sysselsatta vid post- verket förutses öka från 41700 1975 till 42 700 1980.

Postverkets investeringar 1976—1980 förutses utgöra i genomsnitt 130 milj. kr. per år uttryckt i 1974 års priser. Investeringarna 1975 kan beräknas till 120 milj. kr. I förhållande till den genomsnittliga investeringsnivån 1971—1975 svarar prognosen mot en volymökning om 10.6 % per år i post- verkets investeringar.

Teletrafiken

Televerkets verksamhet har under efterkrigstiden expanderat mycket snabbt. Prognoserna för 1975—1980 pekar på en fortsatt snabb expansion. Den do- minerande rörelsegrenen är telefonrörelsen, som svarar för 90 % av tele- verkets totala intäkter. Antalet installerade telefonapparater och huvudled— ningar ökade med drygt 4 % per år 1960—1975. En viss dämpning av den årliga ökningstakten har successivt skett. För perioden 1975—1980 väntas antalet installerade telefonapparater öka med i genomsnitt 2,5 % per år. Antalet markeringar i telefontrafiken inom Sverige beräknas öka med ca 3 % per år under samma period. Telefontrafiken till utlandet beräknas öka avsevärt snabbare eller med ca 9,5 % per år 1975—1980. Den högre till- växttakten för utlandssamtalen förklaras till stor del av det relativa för- billigande som den successivt genomförda automatiseringen av denna trafik innebär.

Telexrörelsen har i Sverige liksom i andra länder haft en mycket snabb utveckling. Denna har bl. a. inneburit att telexrörelsen erövrat en betydande marknadsandel från den konventionella telegramtrafiken. Antalet telexan- slutningar har sedan 1960-talets början ökat med ca 10 % per år. 1975—1980 beräknas antalet telexanslutningar öka med ca 7 % per år.

Datakommunikation över telenätet är en snabbt expanderande verksam- het som genom datateknikens allmänna utbredning i samhället enligt te- leverket på sikt kan väntas bli en stor rörelsegren vid sidan av telefonrörelsen. Det allmänna telefonnätet är av flera skäl ett inte helt tillfredsställande medium för överförande av datainformation. För att bättre kunna tillgodose de framtida kraven från kunderna har televerket anlagt ett separat prov- datanät för att härigenom erhålla erfarenheter för ett eventuellt framtida permanent datanät. Provnätet började tas i drift under 1975. Sammanlagt kommer enligt televerket ett 100-tal kunder i de tre storstadsregionerna att anslutas till nätet. Enligt televerkets nu gä