SOU 1980:27

Barn och vuxna : Barnomsorgsgruppens slutbetänkande om föräldrautbildning

Till statsrådet och chefen för socialdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 29 juni 1973 statsrådet Camilla Odhnoff att tillkalla högst sex ledamöter i en arbetsgrupp jämte experter och sek- reterare som bl. a. skall pröva vissa frågor rörande information och ut- bildning i barnuppfostringsfrågor. I tilläggsdirektiv den 20 december 1973 uppdrog Kungl. Maj:t åt arbetsgruppen att göra en övergripande utredning rörande föräldrautbildning. Utredningen bör enligt direktiven omfatta en prövning av hur en föräldrautbildning lämpligen bör utfor- mas i fråga om innehåll och organisation för att på sikt kunna vara till- gänglig för alla föräldrar med barn i förskoleåldern eller i skolåldern. Olika vägar kan därvid komma i fråga. Arbetsgruppen bör bl. a. pröva att anknyta föräldrautbildning och föräldrainformation dels till lands- tingens organisation för förebyggande mödra- och barnavård samt för- lossningsvård och dels till kommunernas förskoleverksamhet samt före- byggande barna- och ungdomsvård i övrigt. Vidare bör uppmärksam- mas den upplysningsverksamhet som kan bedrivas genom olika frivilliga organisationer.

Arbetsgruppen bör särskilt uppmärksamma frågan om möjligheterna att genom olika former av information och utbildning nå de föräldra- grupper för vilka behovet av utbildning är särskilt stort.

Utredningsarbetet bör kompletteras med praktiska försök med in- formation och utbildning för föräldrar. Arbetsgruppen bör snarast möj- ligt få till stånd försöksverksamhet på området.

Arbetsgruppen bör under utredningsarbetet samråda med berörda myndigheter, huvudmän och personalorganisationer.

Barnomsorgsgruppen lämnade i november 1975 betänkandet Sam- verkan i barnomsorgen (SOU 1975z87). I detta betänkande behandlades bl. a. den uppsökande verksamheten beträffande barn i förskoleåldern, vissa frågor rörande barn med behov av särskilt stöd samt i ett diskus- sionskapitel föräldrautbildning. I november 1976 avlämnade kommittén betänkandet Samverkan i barnomsorgen II (Ds S 197617) varvid kom— mittens uppdrag beträffande ansvaret för handikappade barns förskole- verksamhet slutförts.

I februari 1978 lämnade kommittén betänkandet Föräldrautbildning 1. Kring barnets födelse (SOU 197825). I detta betänkande behandlades den övergripande målsättningen för en allmän föräldrautbildning. Vida- re lämnades förslag beträffande organisation och innehåll i föräldraut- bildning inom mödra— och barnhälsovården samt förlossningsvården.

Förslaget avsåg tiden kring barnets födelse (fas 1).

Betänkandet remissbehandlades i sedvanlig ordning. På grundval av regeringens proposition (1978/ 79: 168) har riksdagen beslutat att en all- män föräldrautbildning i huvudsak byggd på barnomsorgsgruppens för- slag skall genomföras successivt med början den 1 januari 1980.

Barnomsorgsgruppen har tagit del av de remissvar som lämnats över nämnda betänkande om föräldrautbildning och dessa har ingått i ut- redningsunderlaget för de delar som nu behandlas.

I arbetet med föreliggande betänkande har som ledamöter i kom— mittén deltagit riksdagsledamoten Grethe Lundblad, ordförande, av— delningschefen i socialstyrelsen Annika Baude (t. o. m. 1979-05-31), av- delningsdirektören i socialstyrelsen Sture Henriksson (fr. o. rn. 1979—06- 01), sekreteraren i Svenska Kommunförbundet Karl—Axel Johansson (t.o.m. 1978-11-05), sekreteraren i Svenska Kommunförbundet Tore Karlsson (fr. o. m. 1978-1 1-06), skolkonsulenten i skolöverstyrelsen Elsa Wahrby, sekreteraren i Landstingsförbundet Margareta Viklund samt riksdagsledamoten Ella Jonsson.

Som sakkunniga har deltagit sekreterare Linnéa Gardeström, statens handikappråd, borgarrådssekreterare Bengt Hedenström, ABF, avdel- ningsdirektör Sture Henriksson (t. o. m. 1978-05-31) socialstyrelsen, konsulent Karl-Erik Klingberg, Riksförbundet Hem och Skola, ombuds- man Hugo Malmström, Studieförbundet vuxenskolan och departe— mentssekreterare Sten Svensson, Socialdepartementet.

Som experter har deltagit förskollärare Laila Liberg och departe- mentssekreterare Sören Kindlund (fr. o. m. 1979-06-01).

I sekretariatet har arbetat adjunkt Margot Blom-Nyman, byråsekrete- rare Anna—Lena Gemming, psykolog Sonja Olin—Lauritzen, sekreterare Kristina Lejdström, bibliotekarie Britt Isaksson, sekreterare Per-Olof Söderberg. Som samordnare av sekretariatets arbete har fungerat depar— tementssekreterare Sten Svensson.

Kommittén har initierat och aktivt deltagit i försöksverksamheter där olika verksamhetsformer har prövats. Sålunda har utformningen av för- äldraverksamheter i barnomsorgen prövats i Luleå kommun (Projektle— dare förskollärare Margita Bredberg. (Rapporter: Föräldrautbildning på daghem och fritidshem i Luleå, Lars Wikman 1979, Föräldrautbildning vid förskolor i Luleå, Anna Torbiörnsson 1979), Västerås kommun (Rapport: Vallbyprojektet, Jan Källberg, april 1980) och Stockholms kommun (Rapport: Föräldrars medverkan i daghem, Lars Back och Eva Tholén, oktober 1979). Vidare har bedrivits försöksverksamheter med ökat föräldradeltagande inom skolan i Luleå kommun (Rapport: Slut- rapport sommaren 1980, Gun Isaksson), i Västerås kommun (Rapport: Vallbyprojektet, Ann-Marie Gustavsson, april 1979) och i Järfälla kom- mun (Slutrapport, Gunvor Svensson, april 1980).

Studieförbunden ABF, Vuxenskolan och TBV har efter samråd med barnomsorgsgruppen startat försöksverksamheter i olika kommuner.

Samtliga nämnda försöksverksamheter har erhållit medel från all- männa arvsfonden.

Under utredningsarbetet har kontakter knutits med näraliggande kommittéer, myndigheter, kommuner och landsting.

Vidare har utredningen avlämnat remissvar över olika utredningsför- slag.

l föreliggande slutbetänkande behandlas föräldrautbildning under barnens förskole- och skolålder samt föräldrautbildning som när alla i samhället.

I särskilda direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare den 13 mars 1980 har regeringen meddelat att de kommittéer som på grund av särskilda skäl inte anser sig kunna uppfylla kravet på att alla förslag skall hållas inom ramen för oförändrade resurser skall anmäla detta till det statsråd till vars ansvarsområde kommittén hör. Dessa di- rektiv utkom efter det barnomsorgsgruppen tagit ställning till de förslag som blir konsekvensen av kommitténs arbete. I möjligaste mån har hän- syn tagits till direktiven. I vissa avseenden skulle dock en omarbetning av förslagen fordra ett förnyat utredningsarbete. På grund härav har kommittén till socialministern anmält att vissa av våra förslag kommer att innebära begränsade kostnadsökningar.

Till betänkandet är fogat särskilda yttranden av ledamoten Ella Jons- son och sakkunnige Hugo Malmström, av sakkunnige Karl-Erik Kling- berg samt av sakkunnige Bengt Hedenström.

I och med att föreliggande slutbetänkande avlämnas anser sig kom- mittén ha fullgjort sitt uppdrag.

Stockholm den 14 maj 1980 Grethe Lundblad Sture I I enriksson Ella Jonsson Tore Karlsson Elsa Wahrby

Margareta Vik/und

/Sten Svensson

Sammanfattning

Inledning och bakgrund

I sitt betänkande om föräldrautbildning kring barnets födelse (SOU 1978:5) anförde barnomsorgsgruppen inledningsvis att de yttre betingel- serna anger en ram för möjligheterna att ge barnen en god uppväxtmiljö. ”Det gäller att påverka både samhällsplaneringen i stort och arbetslivet, som inte alltid är anpassat till barnfamiljernas behov. Det gäller att ska- pa en trygg och utvecklande miljö i skolan och att bryta en ökande kom- mersiell påverkan av konsumtion och barnkultur. Föräldrarna, som har den bästa kännedomen om barnen, bör få möjligheter att påverka de omständigheter som formar barnens tillvaro. Det är vår förhoppning att den allmänna föräldrautbildningen skall bidra till att stimulera föräldrar att tillsammans arbeta för samhällsförändringar, så att vi får ett sam- hälle som i högre grad planeras utifrån barnens behov”.

Behovet av föräldrautbildning har ofta nämnts i samband med före- komsten av olika problem t. ex. i skolan och bland ungdomar liksom vid fall av barnmisshandel. Barnomsorgsgruppen menar att man inte kan lösa denna typ av problem enbart genom föräldrautbildning, däremot är föräldrautbildningen en viktig förebyggande verksamhet.

Detta synsätt delas av allt fler. Ett stort antal remissinstanser har ock- så framfört att de anser att ”föräldrautbildning” är ett olyckligt valt be— grepp som leder tanken till konventionell undervisning med läroplan, kursinnehåll, lärare, elever, läromedel osv.

Risken skulle vara att föräldrautbildning tolkas som en ambition från samhällets sida att vilja utbilda föräldrar till den rätta sortens fostrare. Barnomsorgsgruppens försöksverksamheter bekräftar att ordet föräldra- utbildning snarare skrämmer än lockar deltagare, varför man undviker att använda detta begrepp. I stället talar man om föräldraverksamhet, föräldrasamverkan osv.

Barnomsorgsgruppen har valt att använda föräldrautbildning som en övergripande och sammanfattande beteckning på de verksamheter vi fö- reslår.

Studieförbunden och de frivilliga organisationerna får en huvudupp— gift vad gäller diskussionsgrupper samt studier och olika gemensamhets— arrangemang för föräldrar och för föräldrar och barn.

Barn och föräldrar i dagens samhälle

Barnomsorgsgruppen vill framhålla faran i att behandla eller beskriva ”familjen” som ett enhetligt begrepp, även om det finns gemensamma nämnare.

Skillnaderna mellan olika föräldrar i ekonomisk standard, utbildning, boendeförhållanden är mycket stora. Föräldrautbildning bör därför sö- ka bidra till att klargöra familjens beroende av samhälleliga förhållan- den och öka familjemedlemmamas möjligheter att påverka.

Familjen som uppväxtmiljö för barn är i dag en helt annan än den var bara under föregående generation. I dag växer de allra flesta barn upp i små familjer.

Inom barnomsorg och skola gör personalomsättning, grupp- och klassbyten att barnen ibland får svårt att bygga upp nära och varaktiga relationer till kamrater och personal.

Föräldrars och barns situation har också. påverkats av arbetslivets ut- veckling. Tvåförsörjarfamiljen har blivit allt vanligare.

Lång arbetstid och restider är också en faktor som påverkar barns och föräldrars möjligheter att umgås. Stora skillnader finns mellan små- barnsfäder och småbarnsmödrars arbetstider, vilket kan ses som ett ut- tryck för de olika krav fäder resp. mödrar upplever i sin föräldraroll.

Arbetstidens förläggning har också stor betydelse för familjens situa- tion. Många småbarnsföräldrar skiftarbetar, arbetar sen kvällstid eller lördag—söndag.

De samhällsklasser som har stort inflytande över sitt arbete, som ser arbetet som ett värde i sig, har goda förutsättningar att fömedla lik- nande värderingar till sina barn. För många människor torde det vara svårt att förmedla en positiv syn på arbetets värde till sina barn, efter- som de inte upplever någon sådan.

Det finns en risk att väletablerade och välutbildade föräldrar kommer att bli tongivande när man ökar föräldrars möjligheter att påverka t. ex. barnomsorg och skola. Dessa föräldrar har dessutom en situation på sin arbetsplats som gör det lättare att ta ledigt för att delta i skola och för- skola. Det är därför viktigt att koppla de ökade möjligheterna att delta i samhällsverksamheter som berör barnen med rätt till ledighet från arbe- te och rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Det är också vik- tigt att ge föräldrautbildningsverksamheten en form som inte stöter bort grupper som har mindre trygga och etablerade sociala förhållanden. Det är till sist viktigt att man i diskussionerna föräldrar emellan verkligen tar upp ideologiska och värderingsmässiga aspekter och att sarnhällsanknu- ten verksamhet kompletteras med möjligheter att delta i de frivilliga or- ganisationernas verksamhet.

Segregationen i boendet är en faktor som kommer att påverka föräld- rautbildningen, Barnomsorgsgruppen menar att föräldrautbildning, så- väl samhällsanknuten som genom frivilliga organisationer bör kunna bidra till att. bryta den isolering som drabbar många som bor i hårt seg- regerade, områden.

Olika undersökningar har under senare år visat att småbarnsföräldrar tillhör de grupper som uppvisar den lägsta politiska aktiviteten.

Även när det gäller studier på fritid tillhör småbarnsföräldrar de minst aktiva. För att nå fler människor med en ideologisk och värde- ringsmässig debatt om bl. a. barn och föräldrar i samhället krävs att folkrörelserna får bättre förutsättningar, ekonomiskt och på annat sätt att bedriva sin verksamhet.

Genom föräldrautbildning kan man inte ändra de grundläggande or- sakerna till barns och föräldrars eventuella problem. Det går inte att ”föräldrautbilda bort” dåliga arbetsförhållanden, klasskillnader, låg so— cial status, dåliga bostäder och allt annat som påverkar föräldrars möj- ligheter att ge sina barn en trygg och god uppväxt.

Valet står då mellan att lägga tyngdpunkten vid att ge föräldrautbild- ningen inriktningen att kompensera, mildra effekterna av det rådande ekonomiska systemet eller att utforma den så att den i någon mån kan bidra till att göra sambandet mellan familjens situation och samhällets utformning tydlig och att också något bidra till att ge föräldrar kraft att gå vidare, att angripa de mer grundläggande orsakerna till sina problem. Barnomsorgsgruppen har genom de mål som anges för föräldrautbild- ning valt den senare vägen.

Mål för föräldrautbildning

Föräldrautbildning bör vara ett led i de insatser som samhället gör för att skapa goda villkor för familjen. De övergripande målen demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet bör vara vägledande även när det gäl-

ler föräldrautbildning. Föräldrautbildningens bidrag till dessa mål bör vara

att alla vuxna tar ansvar för att ge alla barn en god uppväxtmiljö, att alla föräldrar får stöd i sitt föräldraskap och inflytande över sin och barnens situation, att alla barn och ungdomar förbereds för vuxenroll och föräldraskap.

De mer konkreta målen för föräldrautbildningen bör vara att genom föräldrautbildning

öka kunskaper skapa möjligheter till kontakt och gemenskap skapa möjligheter till medvetenhet om och påverkan av samhälleliga för- hållanden.

Nyckelorden i dessa målformuleringar är kunskap — kontakt — påverkan. Dessa tre begrepp samverkar och alla är beroende av varandra. Kun- skap—kontakt-målen överväger under tiden kring barnets födelse. I för- skoleåldern och skolåldern har man den tidigare kunskapen som bas men kontakt-påverkan får större tyngd.

När barnet blir större, börjar i förskolan eller skolan, är det nya mo- ment i föräldraskapet som träder i förgrunden. Barnet kommer i kontakt med nya människor och situationer — det får nya, egna relationer med kamrater, förskolepersonal, lärare, fritidspersonal osv. Även barn som inte finns inom barnomsorgen får givetvis vidgade kontakter. Föräldrar-

na får ”konkurrens” i sin fostrarroll och delar ansvaret för barnets vård och utveckling med andra.

Att föräldrar lär känna barnens miljö, den verksamhet de deltar i, att de får kontakt med barnens kamrater och deras föräldrar, med persona- len i barnomsorg och skola måste därför ses som ett viktigt mål för för- äldrautbildningen under denna tid. Vare sig barnomsorg, skola eller för- äldrar klarar ensamma ”sin” del av barnets fostran och utveckling utan denna bör ske i ett samspel mellan barn, föräldrar, skola eller barnom- sorg.

En ökad delaktighet i barnets fritidssysselsättningar, ökade kontakter mellan barn och vuxna i det sociala livet över huvud taget är också ett mål vi vill bidra till att uppnå genom våra förslag. Här kan såväl de fri- villiga organisationerna som kommunala organ göra stora insatser.

Genom att flera människor på ett organiserat sätt deltar i barnomsor- gens och skolans verksamhet och planeringen av denna verksamhet och genom att frågor om barn och föräldrar får ett ökat utrymme i idéburna organisationers verksamhet och samhällsdebatt ökar förutsättningarna för påverkan. Påverkan kan inte styras i förväg. Vilka uttryck påverkan kommer att ta sig och vilka resultat den kan leda till avgörs av hur stort utrymme för egna beslut om mål och innehåll, metod och material som varje föräldragrupp får. Att öka möjligheterna till påverkan för flera människor kan vara en besvärlig process som innebär maktförskjutning mellan olika intressenter, större svårigheter att styra en verksamhet ge- nom centrala kommunala beslut osv. Samtidigt är det emellertid en pro- cess som kan leda till förnyelse och utveckling och ökade möjligheter att forma verksamheten i t. ex. barnomsorg och skola efter flera människors behov.

Föräldrarnas möjligheter att påverka kommer i första hand att gälla närmiljön — skolan, barnomsorgen, bostadsområdet — det visar bl. a. er- farenheter från försöksverksamheter. För att föräldrar på ett mer av- görande sätt ska kunna påverka samhällsutvecklingen är det nödvändigt att de i ökad utsträckning engagerar sig i de politiska partierna och de fackliga organisationerna. Det är också viktigt att dessa organisationer ges praktiska förutsättningar att ta vara på detta ökade engagemang. Så gott som varje politisk fråga — kommunikationer, arbetsmarknad, kul- turfrågor, sjukvård osv. — har effekter på barns och föräldrars situation i samhället. I alltför liten utsträckning beaktas detta i det politiska arbe- tet.

Barnen måste bli en angelägenhet för alla i samhället. Det är därför viktigt att föräldrars och personalens kunskaper och erfarenheter tas till- vara bättre än hittills. Det måste finnas en beredskap hos samhället att lyssna till de förslag och erfarenheter som föräldrarna lägger fram.

Förberedelse för jämställt föräldraskap

Barnomsorgsgruppen har angett att målet med föräldrautbildning till barn och ungdom är att förbereda dem för vuxenroll och framtida jäm- ställt föräldraskap.

I det ligger att pojkar och flickor steg för steg fostras till en självklar medvetenhet och inställning att ta ansvar för sin egen försörjning, att planera sitt föräldraskap, att dela ansvar för hemarbete och omsorgen om egna barn i framtiden.

En utveckling mot jämställt föräldraskap förutsätter en ändrad roll- fördelning mellan kvinnor och män och barn. Detta är en långsiktig pro- cess som främjas eller motverkas av möjligheterna till arbete, barnom- sorg. arbetstidens utformning, föräldraledighet, ekonomi, utbildning m. m.

Utvecklingen påverkas också av olika attityder vare sig de är positiva eller negativa — bland arbetsgivare, fackföreningsrörelsen och hela det omgivande samhället.

Barn och ungdom påverkas av de förebilder som utgörs av de vuxnai hemmet, förskolan och skolan liksom alla de intryck som når dem via massmedia, kamrater, popidoler m. fl. Det räcker därför inte med att sö- ka göra endast barn och ungdom medvetna om de påverkansmönster som formar deras inställning i könsrollsfrågan. Det handlar i första hand om att söka göra de vuxna medvetna om att de påverkar, och hur de påverkar barnen.

En diskussion kring könsroller och samlevnadsfrågor är lika viktig i hemmet, förskolan som skolan. Även inom föreningslivet, fackliga och politiska och andra organisationer är denna diskussion viktig.

Det finns många skäl att förorda att samlevnadsfrågorna tas upp bland män. Värnpliktstiden är ett bra tillfälle, därför att man när så gott som alla. Könsrollsproblematiken ställs här på sin spets.

Barnomsorgsgruppens förslag innefattar

att föräldrars roll i planeringen av samlevnadsfrågorna inom barnom- sorgen och skolan alltid beaktas, att frågor om könsroller och samlevnad ingår i grundutbildning av all personal inom barnomsorgen och skolan, liksom inom den allmänna fortbildning som regelbundet sker, att skolöverstyrelsen i framtida rekommendationer och material starka— re betonar samlevnads- och könsrollsfrågor, att vid kommande omarbetning av innehåll i värnpliktsutbildningen ämnet samlevnad förs in och att försöksverksamhet kring samlevnads- och könsrollsfrågor prövas på olika regementen, att socialstyrelsen och skolöverstyrelsen svarar för att behovet av visst basmaterial kring könsroller och samlevnad tillgodoses, samt informerar föräldrar och personal m. fl. om materialutbud.

De frivilliga organisationerna

Barnuppfostran, dvs. hur en kultur, ett samhälle, formar sina nya med- borgare, vilken människosyn och vilka normer och värderingar man för- medlar, är givetvis ytterst en ideologisk-politisk fråga. Att fostra barn är inte bara — kanske inte ens främst — att ge dem objektiva sanna fakta-

kunskaper om livet och hur det ska levas, utan också att föra vidare en livshållning, att ge barnen värden'ngar och ideal, verktyg att analysera och förstå omvärlden. Det är därför viktigt att uppfostran är en med- veten process så att man är klar över vilka värderingar man verkligen förmedlar.

Föräldrautbildning bör skapa möjligheter till medvetenhet om och på- verkan av samhälleliga förhållanden. När det gäller föräldrautbildning inom frivilliga organisationer betyder detta mera konkret att föräldrar genom bl. a. studieförbundens försorg ska ges möjlighet att diskutera barn och föräldraskap i ideologiska termer. Därigenom blir det möjligt att se sambandet mellan den egna situationen och det omgivande sam- hället klarare och man får också möjlighet att rent konkret lära sig vilka vågar man kan gå för att påverka och förändra sin egen situation och barnens förhållanden.

För att det ska bli möjligt att nå detta mål är det emellertid nödvän- digt att frågor som rör barn och föräldrars situation får ett betydligt större utrymme än hittills i de frivilliga organisationernas verksamhet och att verksamheten utformas så att barn och föräldrar har praktiska möjligheter att delta.

De frivilliga organisationerna spelar en viktig roll i det svenska sam- hällslivet, och utgör fortfarande en vital motvikt till det kommersiella utbudet. Barn- och ungdomsorganisationerna är i det här sammanhang- et särskilt viktiga. I konsekvens med att vi avger förslag som när det gäl- ler barnomsorgens och skolans verksamhet syftar till att ge föräldrar en bättre inblick i barnens vardag och ökade möjligheter att påverka den anser vi att barn- och ungdomsorganisationerna har en viktig uppgift när det gäller att ge föräldrar och andra vuxna ökad kontakt med bar- nens fritid. De förslag vi förordar om en förändring av det statliga stö- det till barn- och ungdomsorganisationerna har detta syfte. Det är an- geläget att man även när det gäller den kommunala bidragsgivningen till dessa organisationer söker former som gör det möjligt för barn och vux- na att tillsammans delta i olika verksamheter.

Vilka kriterier kan då ställas på studieförbundens verksamhet för att den ska kunna betecknas som föräldrautbildning? Givetvis bör det röra sig om studiematerial, kurser och liknande arrangemang som behandlar familj, föräldrar och barn. Det går inte att göra en ämnesmässig be- gränsning utan föräldrautbildningen bör kunna ta upp en mängd olika problemområden, alltifrån direkt kunskapsinriktade cirklar kring barns behov, utveckling och skötsel, barnlitteratur till könsrollsfrågor, famil- jens relation till arbetsmarknad osv. Även kunskaper om förskolan, sko- lan osv. bör kunna räknas hit.

Barnomsorgsgruppen föreslår

att kommunerna i den mån så inte redan är fallet, söker en nära och fast strukturerad samverkan med frivilliga organisationer för att hålla sig in- formerade om deras verksamhet, underlätta verksamheten och bidra till att sprida information om den, att det tak för bidragen till studieförbundens verksamhet som tillämpas av vissa kommuner och landsting bör tas bort,

att kommunerna bör bereda frivilliga organisationer, t. ex. studieför- bunden, tillfälle att komma i kontakt med den föräldraverksamhet som bedrivs inom barnomsorgen och skolan genom t. ex. temadagar där bl. a. studieförbunden ges tillfälle att presentera sin verksamhet.

att i skolpersonalens och barnomsorgspersonalens fortbildning, studie- dagar osv. representanter för frivilliga organisationer ges tillfälle att presentera sin verksamhet,

att ett statsbidrag utgår till kommunerna för stöd och stimulans till för- eningslivet. Bidraget bör utgå med 25 kronor per barn upp till och med 16 år i kommunen, att man vid den granskning av sarnmankomstbidraget som pågår inom Statens ungdomsråd, undersöker möjligheten att slopa även den undre åldersgränsen för bidraget, att kampanj- och Stimulansbidrag om förslagsvis 10 milj. kronor per år utgår till studieförbundens föräldrautbildningsverksamhet. Bidraget för- delas ef ter ansökan av tillsynsmyndigheten för folkbildningsfrågor. Bi- behålls det nuvarande statsbidragssystemet bör bidraget utgå under fem år. Föräldrautbildning bör då göras till ett prioriterat ämne.

Barnomsorgen

Verksamheter för föräldrar och barn under förskoleåldern bygger vidare på det man tagit del av under tiden kring barnets födelse och spädbarns- året och kommer att utgöra grunden för verksamheten under skolåren.

Under barnets förskoleålder är det främst genom förskolan och andra kompletterande former av kommunal barnomsorg som man når föräld- rar och barn och kan erbjuda dem verksamheter. Den kommunala barn- omsorgen räcker i dag ännu inte till för alla som vill ha den, men befin- ner sig under stark utbyggnad. Till grund för barnomsorgsgruppens för- slag ligger den grundläggande förutsättningen att barnomsorgen på sikt blir tillgänglig för alla barn och föräldrar, och utredningen föreslår där- för ett primärkommunalt ansvar för föräldraverksamheten under för- skoleåldern.

Föräldraverksamheter inom barnomsorgen bör ha det övergripande syftet att ”slå broar mellan barnets olika miljöer” — att knyta ihop de olika världar barnet lever i till en mer begriplig och sammanhängande verklighet, att öka tryggheten för både barn och vuxna. Det gäller därför att minska sektoriseringen av såväl barnens som föräldrarnas liv.

Barnomsorgsgruppen ser en ökad föräldramedverkan som en central kvalitetsfråga. Detbörintelängreifrågasättas omföräldrarskall få kom- ma in i förskolan utan snarare vilken roll föräldrar bör, kan eller vill få.

Andra viktiga kvalitetsfrågor som har betydelse i detta sammanhang är föräldrarnas arbetstider och barnens vistelsetider.

En jämnare vistelsetid för barnen i förskolan är en kvalitetsfråga. Den möjliggör bättre planering, lugnare rytm, bättre koncentration på aktivi- teter och arbetsuppgifter. Ökad kunskap om förskolans arbetssätt kom- mer att ge föräldrar en annan syn på både barnets och deras egen vistel-

se i förskolan. Fritiden behöver inte enbart förläggas till hemmet, där of- ta akuta sysslor tar överhanden. Den kan användas i förskolan: till del- aktighet i förskolans vardagsarbete, till utflykter, till arbetsplatsbesök, till träffar med föräldrar och barn, delaktighet i planering.

Förskolan övergår mer och mer från strikt åldersuppdelade bamgrup- per till ”syskongrupper". Det betyder att bamgruppema sätts samman av barn från späd ålder upp till skolbarn i samma grupp. För såväl barn som vuxna innebär åldersintegreringen en ökad kontinuitet. Som vuxen i de vidgade syskongrupperna har föräldrarna en stor uppgift.

Föräldramedverkan innebär alltså att föräldrar deltar i den vanliga vardagsverksamheten i förskolan som bygger på medansvar och delak- tighet. Att vara delaktig innebär dels att bidra till verksamheten, dels att få ut något av den för egen del. Föräldrarnas möjlighet till påverkan och medinflytande, till att kunna vara medskapande och känna en naturlig tillhörighet i förskolan är grundläggande för samarbetet.

Ett krav på föräldrarna att delta behöver och kan inte vara en formell skyldighet. Om föräldraverksamheten är ett resultat av grundliga dis- kussioner mellan personal och alla föräldrar så finns en motivation för alla föräldrar att delta i verksamheten. Erfarenheter från försöksverk- samheter visar att det blivit ett nästan IOC-procentigt deltagande i vissa grupper när dessa förutsättningar funnits. Erfarenheterna från försöks- verksamheter visar också att deltagandet är högre i grupper där persona- len ställt och vågat ställa krav på föräldrarnas deltagande.

Föräldrarnas deltagande i förskoleverksamheten sker dels i det fakti- ska arbetet i barngrupperna, dels i planering och diskussion av verksam- heten, enligt de förslag barnomsorgsgruppen presenterar. Härutöver måste föräldrar få möjlighet att träffa varandra. Föräldraträffar — oftast på kvällstid — innebär att alla tillsammans diskuterar olika frågor som gäller förskolans arbete och barnen.

Den modell som barnomsorgsgruppen föreslår för föräldraverksam- heten i barnomsorgen är alltså:

El schemalagd föräldramedverkan i det dagliga arbetet i barngruppen ca 4 dagar per barn och år, [1 schemalagt föräldradeltagande i planeringsgrupper, El föräldraträffar i princip 1 gång per månad.

Denna grundmodell är enligt vår mening tillämpbar inom alla former av kommunal barnomsorg — daghem, deltidsgrupp, fritidshem, farniljedag- hem, 3-familjsystem, öppen förskola.

Den närmare utformningen måste självfallet i hög grad anpassas till de lokala förhållandena.

Barnomsorgsgruppens förslag innebär när det gäller verksamhets- former

att introduktionsperiodens roll i barnomsorgen förstärkes för att etable- ra en kontakt mellan barn, personal och föräldrar. Den bör därmed kun— na bli en bas för fortsatt föräldraverksamhet i barnomsorgen, att föräldrar medverkar minst fyra dagar per barn och år i den form av barnomsorg de fått tillgång till,

att föräldrar deltar enligt rullande schema i planeringsgrupper för verksamheten, att regelbundna föräldraträffar ordnas för varje fast barngrupp i barnomsorgen. Ansvaret för att dessa träffar kommer till stånd ligger på barnomsorgspersonalen, medan ansvar för själva träffarna ligger på för— åldrarna, att öppen förskola byggs ut då den utgör ett komplement till förskola och familjedaghem. Den bygger på ständig föräldramedverkan, som också bör innefatta planering och regelbundna föräldraträffar.

Barnomsorgsgruppen konstaterar att kommunerna i enlighet med barnomsorgslagen och socialtjänstlagen har ett ansvar för att föräldra- verksamhet kommer till stånd.

I detta ansvar får anses ligga att undanröja hinder för föräldraverksarn- heten inom barnomsorgen.

För att verksamheten skall nå den omfattning och kvalitet som avses bör fortbildning och handledning av all personal ske. Det är också ange- läget att man finner former för ersättning till föräldrar för bamvaktsut- gifter och att man finner former för ett samarbete med landstingets barnhälsovård.

Barnomsorgsgruppen föreslår vidare

— rätt till ledighet för föräldrar för att delta i föräldraverksamhet i barn- omsorgen eler inom barnhälsovården, — ersättning från föräldraförsäkring för förlorad arbetsförtjänst vid medverkan i förskola, familjedaghem, fritidshem, öppen förskola eller föräldragrupp på BVC.

För barnomsorgspersonalens del föreslås

att tillgång finns till handledning som en del av det löpande arbetet, att bamomsorgsassistentens arbetsformer analyseras i förhållande till de nya arbetsuppgifter föräldraverksamhetema medför.

Barnomsorgsgruppen finner det angeläget att personalens insatser i för- äldraverksamheten skall ingå i ordinarie arbetstid.

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta förslag till material och former för personalfortbildning vad gäller föräldramedverkan. Detta bör knytas an till det pågående fortbildningsarbetet för barnomsorg- spersonalen.

Skolan

Skolan är en samhällsinstitution vars uppgift är att vara en tillgång för medborgarna i samhället. Det innebär att den skall vara en tillgång även för hemmet. En samverkan mellan hemmet och skolan måste då utfor— mas utifrån både hemmets och skolans villkor.

Att ”de som bäst behöver det inte vill ställa upp” är ett stående ut- tryck när det gäller föräldrasamverkan i skolan. Erfarenheter från för- söksverksamhetema visar emellertid att när föräldragrupper träffas kon- tinuerligt får man ofta stor förståelse för varför en del föräldrar inte or- kar eller kan komma till skolan. Man blir också medveten om det för- domsfulla i att ange att andra är i större behov av samverkan än vad man är själv.

Familjens betydelse för barnets skolframgång framgår av en rad olika undersökningar, både i Sverige och i andra länder. Man har funnit så starka samband mellan hembakgrund och skolframgång att man talar om direkta samband. I samband med analyser av hur grundskolan fun- gerar,harman kunnat konstatera att arbetarbarnen genomgående klarar sig sämst i skolan. Barnens individuella förutsättningar tycks vara av mindre betydelse för skolframgången än sociala bakgrundsfaktorer, som boendeform, föräldrarnas utbildningsnivå, familjeinkomsten m. m. Dessa faktorer förstärks sedan i segregerade områden, där det visar sig att klasser med socialt olika elevsammansättningar inte bara har olika skolresultat utan också olika sorters lärare, resurser, arbetsvillkor och problem.

Till bakgrundsfaktorerna hör även föräldraaktiviteten i klasserna. Ju högre socialgrupp, desto större föräldraaktivitet. Naturligtvis är det inte bara föräldraaktiviteten som avgör ett barns skolframgång, men det är intressant att konstatera att graden av föräldraaktivitet pekar i samma riktning som andra faktorer, dvs. ju högre föräldraaktivitet, desto större skolframgång.

Att genom kompensatoriska insatser i skolan motverka ojämlikheter i förutsättningar för eleverna, är ett arbete som fortlöpande bedrivs i grundskolan. Exempel på insatser som givits hög prioritet är specialun- dervisning i olika former. Trots dessa insatser menar många att ojämlik- heterna inte bara kvarstår, utan till och med förstärks under grundskole— åren.

Redan i SIA-utredningen anfördes att det inte räcker med kompensa- toriska program i skolan om man inte får föräldrarnas stöd.

Föräldrarna spelar en viktig roll i skolan inte bara för barnets inlär- ning. Skolframgången är på många sätt avgörande för barnets framtid, men i ett vidare perspektiv är det barnets totala utveckling det handlar om. Det går inte längre att särskilja skolans roll och hemmets roll för barnets inlärning och fostran. Man kan inte säga att elevens inlärning enbart är skolans sak eller att barnets fostran enbart är hemmets angelä- genhet. Hemmet och skolan är viktiga för barnet var för sig och kom- pletterande varandra.

Föräldrar är en stor tillgång i skolan om de får möjligheter att visa att de har olika bakgrund och olika värderingar. Barnomsorgsgruppen an- ser att en metodiskt genomförd föräldrasamverkan, som innebär för- äldradeltagande i skolan, skulle bidra till att föräldrarna blir ett stöd för barnen i den konkreta skolsituationen. Detta under förutsättning att föräldrasamverkan utformas så att alla föräldrar blir delaktiga. Föräld- rasamverkan får inte bli ytterligare ett instrument för medel- och över- klassen att stärka sina positioner.

Barnomsorgsgruppens förslag om föräldrautbildning i skolan bygger på att föräldrarna skall vara med i skolans arbete. Detta aktiva delta- gande i skolan är den väsentligaste källan till kunskap om barnens skola och därmed det viktigaste innehållet i föräldraverksamheten. Med aktivt deltagande menar vi att föräldern skall vara med under lektioner, på ras— ter, i skolmatsalen, på friluftsdagar och utflykter, men inte som passiv åskådare utan som en aktiv deltagare.

Föräldrarnas medverkan öppnar möjligheter för dem att få uppleva skolan inte bara som barnens lärmiljö, utan även som kulturmiljö. För- äldrar kan ta del av de kulturella aktiviteter som förekommer i skolan, teater, film, föreningsverksamheter m.m. Då kan föräldrar och barn även inom familjen tala vidare om det barnen är med om i skolan. Att öppna skolan för föräldrarna bör betyda att familjen berikas.

En annan effekt av att föräldrarna deltar i skolan, är att barnen kan få uppleva att deras egna föräldrar är en tillgång i arbetet där. Föräldern är en viktig vuxenresurs.

Det är allmänt omvittnat hur starkt det kommersiella trycket är på barn och ungdomar och hur relativt begränsade föräldrarnas möjligheter är att motverka detta tryck. Ju mer isolerad föräldern är i sin föräldra- roll desto mer utsatt är hon för detta köptryck. Att få diskutera detta tillsammans med andra föräldrar och barn kan bli ett viktigt stöd för den enskilde föräldern och barnet. Enbart det kommersiella utnyttjan- det av barns och ungdomars köpkraft motiverar i och för sig föräldraut- bildning genom hela grundskoletiden.

Det ligger nära till hands att man i föräldraverksamheten tar upp och behandlar problem av olika slag. Det är viktigt att föräldraverksamhet inte förväntas vara något som enbart kretsar kring kriser och problem. Det som måste stå i förgrunden är hur föräldrar, barn och skolpersonal skall kunna göra skolan bättre, roligare och mer meningsfull.

Föräldraförberedelsen för eleverna utgörs dels av den verksamhet de har tillsammans med föräldrarna, dels den undervisning de i övrigt får i skolan.

Den bästa föräldraförberedelsen är att barnet får vara med vuxna som det kan lita på så att det får tilltro till vuxenvärlden. Möjligheterna att i skolan ge en god förberedelse för vuxenlivet begränsas av faktorer som ligger utanför skolan. Barnets totala situation kommer att prägla dess förhållningssätt till andra människor.

Skolans betydelse för barnet får emellertid inte underskattas. Innehål- let i skolans arbete och de former under vilka man arbetar, skolsituatio- nen som helhet, får inflytande på barnet och därmed på dess framtida vuxenliv. Föräldra- eller vuxenförberedelse kan därför inte hänskjutas till ett speciellt ämne inom skolans ämnesindelning. Rent temamässigt kan man ta upp vissa frågor inom de olika åmnesblocken, men arbets- formerna och den totala arbetsmiljön i skolan är sannolikt av ännu stör— re betydelse för barnets föräldraförberedelse.

De kontakter som äger rum mellan hem och skola sker idag nästan uteslutande på skolans villkor. Föräldrarna kallas, föräldrarna informe— ras och föräldrar får besked om vilka beslut som fattas.

Det man måste ställa som kvalitetskrav för kontakterna mellan hem och skola är att de skall präglas av ömsesidighet och ett sökande efter kunskap på lika villkor, att de skall ske med respekt för alla parter och att de skall vara kontinuerliga.

Barnomsorgsgruppen har funnit att de former som nu finns angivna för samarbetet mellan hem och skola rent organisatoriskt rymmer möj- ligheter till varierade och goda kontakter. Innehållsmässigt måste de emellertid utvecklas för att de skall kunna motsvara de krav som man måste ställa från föräldrahåll.

Föräldrarnas medverkan i skolan kan organiseras på olika sätt. Från försöksverksamheterna har det framhållits att man inte bör komma med färdiga modeller utan föräldrarna, läraren och eleverna måste ta ställ- ning till syftet med föräldramedverkan och hur den skall planeras in. Följande krav bör kunna ställas på föräldramedverkan:

|:] Den skall ha kontinuitet. Varje förälder skall kunna delta i arbetet vid flera tillfällen under ett läsår. 13 Den skall ingå i skolans vardag. Inga särskilda aktiviteter skall till- skapas inför föräldradeltagandet. D Det skall finnas tid för skolpersonalen att planera och följa upp för- äldramedverkan.

Klassen utgör den organisatoriska ramen för föräldraverksamheten.

Klassmötet bör kunna vara en mötesplats som ger utrymme för en so- cial samvaro mellan elever, föräldrar och lärare.

Klassmötena, med alla föräldrar, elever och skolpersonal, lämpar sig inte för mer djupgående samtal och diskussioner. Det är nödvändigt att komplettera klassmötet med föräldraträffar i mindre grupper, antingen i direkt anslutning till klassmötena eller utanför klassmötena.

Det är svårt för ett stort klassmöte att hinna med att diskutera frågor på ett djupgående sätt. Det kan lätt uppstå en situation där en liten grupp mer talföra föräldrar eller lärare för ordet, medan de andra sitter tysta och lyssnar.

För att kunna föra mer fördjupade samtal, behöver klassmötet, som med maximal anslutning skulle kunna uppgå till 60 föräldrar, 30 elever samt skolpersonal, brytas ner i mindre grupper. Redan ett klassmöte som består av tjugo—trettio deltagare kan vara en alltför stor grupp för att man skall kunna bevara samtalsformen.

I en liten grupp (med små grupper avser vi här grupper på upp till ca tio personer) kan man föra helt andra typer av samtal än i den stora gruppen. Det finns möjligheter för alla att delta i samtalet. Man kan del- ge varandra mer personliga synpunkter, påverka andra och själv låta sig påverkas. I en liten grupp uppstår lättare än i en större församling en trygg och öppen atmosfär, vilket i sig är en förutsättning för erfarenhets- utbyte. I en liten grupp kan alla dessutom känna sig engagerade och an- svariga för sin del av det arbete som gruppen utför eller skall utföra. Det är mindre risk för att någon skall bli bortglömd.

Föräldrar måste få möjligheter att påverka skolan så att den utgör en bra miljö för barnen. Föräldraarbetet sker främst på klassrums- och ar- betsenhetsnivå och det är också främst på den nivån som föräldrarna

kan påverka. Påverkan blir en fråga om praktisk demokrati: föräldrar bör få ha inflytande över det som inverkar på dem och barnens liv.

När det gäller hela skolan, inte bara den egna klassen, måste föräld- rarna vara representerade i de samrådsorgan som finns på skolan. På samhällsnivå, dvs. möjligheterna för föräldrar att via politiska kanaler påverka skolan, måste gälla samma regler som för andra medborgare.

Föräldrars möjligheteri dag att delta i skolan är små. Hindren för del- tagande är av flera slag. Man har i enkäter i barnomsorgsgruppens för- söksverksamheter pekat på flera olika slag av hinder, som arbetsmässiga och ekonomiska hinder samt attitydmässiga hinder.

Föräldraverksamheten i skolan skall vara en aktivitet som sträcker sig under barnets hela grundskoletid. Den bör vara ett kontinuerligt inslag i skolans arbete och får inte förknippas med akuta krissituationer. Av dessa anledningar bör ersättning för lönebortfall konstrueras så att för- äldrarna får ersättning för visst antal dagar för varje läsår att användas för deltagande i skolan.

Det är viktigt att personalen i skolan har klara direktiv för hur de skall förhålla sig gentemot föräldrarna och att dessa direktiv är utforma— de på ett positivt sätt.

Barnomsorgsgruppens förslag innebär

att föräldrars rätt att delta i skolarbetet och samverka med skolpersona- len, skrivs in i skollagen, att en långsiktig planering av föräldraverksamheten görs på varje skola, samt att kommunerna åläggs ett planeringsansvar för föräldraverksam- heten, ' att föräldrar, i samband med det aktiva deltagande, är med i diskussio- ner kring uppläggningen av arbetet i klassen eller arbetsenheten, att föräldrar har rätt till ledighet från arbetet för deltagande i skolan med det antal dagar som bestäms av rätt till ersättning för lönebortfall, att familjen får rätt till ersättning för lönebortfall med fyra dagar per barn och läsår till dess barnets skolplikt upphör, att det av bestämmelserna i skolförordningen framgår att skolpersona- len bör bereda föräldrarna tillfälle att få god inblick i klassens arbete, att Sözs rekommendationer angående samverkan hem—skola ses över med syfte att tiden för föräldrakontakter utökas, att ”föräldrakontakt” ingår i såväl grundutbildning som fortbildning för skolpersonal.

Handikappade barns föräldrar

Många som får handikappade barn genomgår en svår första period in- nan de accepterar att barnet är handikappat och börjar få grepp om sin familjesituation.

Efter den första tiden vidtar nya problem, och nya frågor aktualiseras.

Vilken framtid väntar barnet? Orkar och kan vi ta hand om det? Hur kommer det att utvecklas? Ska barnet delta i vanlig förskola? Vilka ut- bildningsmöjligheter finns? Kommer barnet någonsin att kunna få ett arbete? Bilda familj?

Till denna framtidsoro kommer de praktiska svårigheter som det kan innebära att ha ett handikappat barn.

Familjens liv kan komma att centreras kring barnets handikapp. Den kraft och tid man lägger ned på oro, praktiska insatser, kontakter med institutioner och experter osv. inkräktar bl. a. på den tid man i andra fa- miljer ägnar åt samvaro och utåtriktade aktiviteter. Relationen mellan föräldrar och barn kan också bli präglad av att man är ”vårdare” och ”vårdad”. Barnet får en handikappidentitet som kan skymma de behov det har som barn.

Barn med omfattande handikapp vistas ibland kortare eller längre ti- der vid internatskolor, vårdinstitutioner eller placeras i t. ex. fosterhem. Detta kan medföra en svår situation för den övriga familjen såväl prak- tiskt som känslomässigt.

Det finns en rad situationer då familjer med handikappade barn kan behöva stöd utifrån i en eller annan form.

Verksamhet som kan betecknas som föräldrautbildning för handikap- pade barns föräldrar bedrivs redan i dag på olika sätt. Omfattningen varierar emellertid beroende på bl. a. vilken typ av handikapp det gäller och på var man bor. Genom den mångfald av olika handikapp som finns är det också omöjligt att konstruera en enhetlig föräldrautbildning som tillmötesgår allas behov.

Det gäller i stället att skapa flexibla möjlighet för föräldrar till handi- kappade barn att få de kunskaper de behöver, att bryta den isolering som kan bli följden av barnets handikapp och att få inflytande över sin egen och barnets situation i kontakten med samhällsinstitutioner och ex- perter — som enskilda individer och som medlemmar i intresseorganisa— tioner och politiska partier.

Barnomsorgsgruppens förslag syftar till att bereda föräldrarna ekono- miska och praktiska möjligheter att söka sig till den verksamhetsform som tillfredsställer deras behov av stöd.

Barnomsorgsgruppen föreslår

att föräldrar till barn med handikapp som vistas i kommunal barnom- sorg eller går i vanliga skolor deltar i föräldraverksamheten där, att föräldrar till barn med handikapp som finns i förskole- eller skol- verksamhet som är speciellt inriktad på barn med handikapp har rätt delta i föräldraverksamheten där, att sjukvårdshuvudmännen får ansvar för att föräldrar till barn med handikappvfår stöd. I de överenskommelser som upprättas mellan sjuk- vårdshuvudmän och kommuner när det gäller handikappade barn bör behovet av föräldrastöd uppmärksammas, att en speciell befattningshavare inom landstinget, t. ex. inom primär- vårdens barnhälsovård, bör tilldelas uppgiften att bevaka att föräldrar får stöd och information,

att sjukvårdshuvudmännen bör inventera vilka stödresurser föräldrar till barn med handikapp inom resp. område efterfrågar, att kostnaderna för stödinsatser för föräldrarna bör ingå i beräknings— underlaget för sjukvårdshuvudmännens ersättning från sjukförsäkring- en, att uppläggning och genomförande av föräldraverksamhet som sjuk- vårdshuvudmännen svarar för bör ske i samverkan med handikapporga- nisationerna, att föräldraförsäkringens rätt till ersättning vid tillfällig vård av barn bör få utnyttjas av förälder som medföljer vid t. ex. sådana besök inom sjukvården som betingas av att barnet är handikappat och vid besök hos barn som vistas på sjukhus eller annan vårdinstitution, att samma rätt bör få utnyttjas vid ledighet för kortare kurser i kommu- nikationsträning eller vid kortare studier av handikapp och konsekven- ser av handikapp. Kostnaderna för detta är svåra att uppskatta. De tor- de dock, med hänsyn till den ringa mängd människor det gäller knap- past överstiga 2 miljoner kronor/år. att skolöverstyrelsen under anslaget ”särskilda vuxenutbildningsåtgär- der” bör få ytterligare medel för att ge handikapporganisationerna möj- lighet att bedriva egen föräldrautbildning. Anslaget bör tillföras 500 000 kronor avsedda för detta ändamål, att den informatörsutbildning som bedrivs vid Marieborgs folkhögsko- la i fortsättningen bör finansieras via anslaget ”särskilda vuxenutbild- ningsåtgärder”.

Invandrarföråldrar

Under loppet av trettio år har Sverige förvandlats till ett mångkulturellt land där ca 10 % av befolkningen är eller har varit utländska medborga- re. Sverige är en gång för alla ett invandrarland, något som ställer krav på samhället om alla skall kunna leva i vårt land på lika villkor. Det är emellertid viktigt att hålla i minnet att invandrare inte är en enhetlig grupp, utan personer med ursprung i ofta helt skilda kulturer.

Det finns undersökningar som visar att många invandrares möjlighe- ter är starkt begränsade i det svenska samhället. Ofta visar det sig att in- vandrarbarnen har fler problem än svenska barn inom så gott som alla områden som kartlagts. Det gäller bl.a. hälsotillstånd, talsvårigheter, missbruk, självförtroende, familjesituation, kamratrelationer, läs- och skrivsvårigheter.

En central fråga är språket. Åtskilliga studier har genomförts kring tvåspråkighet hos barn och språkets betydelse för barns känslomässiga och intellektuella utveckling. Att det först inlärda språket bör vidareut- vecklas under invandrarbarnens uppväxttid ifrågasätts numera i regel inte men åsikterna om formerna för detta går ibland isär. Ett flertal un- dersökningar pekar på att enspråkiga daghemsgrupper och skolklasser är det bästa sättet för många invandrarbam att utveckla sitt språk och sin kultur samtidigt som de lär känna den svenska kulturen. Enspråkiga daghemsgrupper och skolklasser och tvåspråkig personal underlättar dessutom föräldramedverkan.

I många kulturer finns en självklar inställning till barnuppfostran. Förslag om föräldrautbildning kan hos många väcka misstanken att det är ett försök till smygassimilering. Barnomsorgsgruppen har funnit att det snarare än utbildning handlar om alla föräldrars rätt till deltagande i förskolans och skolans arbete och planering.

Invandrarbarnen kommer ofta i kläm mellan föräldrarnas och det svenska samhällets normer, speciellt som invandrarfamiljen inte sällan är en fastare och mer auktoritativ enhet än den svenska familjen, be- roende både på tradition och på att den främmande situationen i Sverige manar till en fastare sammanhållning i familjen. Strängare uppfostrings- normer kanske tillgrips när föräldrarna märker att barnen håller på att glida in i det svenska värderingssystemet. Barns assimilation går ju snabbare än vuxnas.

Det faktum att så många institutioner i Sverige är inblandade i en stor del av omsorgen om barnen torde skapa behov av insyn, medverkan och delaktighet. Det räcker emellertid inte att ”erbjuda” medverkan. För- äldrarnas engagemang och synpunkter måste verkligen efterfrågas.

Intresset för föräldramedverkan grundläggs på BB och barnavårds- centralen och ju tidigare föräldrarna engageras desto större förutsätt- ningar finns för samarbete under barnens hela uppväxttid.

Genom förskolan och barnen kan invandrarföräldrar få kontakt både med egna landsmän och med svenskar. Förutsättningarna att ventilera problem, att påverka verksamheten och att få stöd av andra i samma si— tuation blir större.

Många invandrarföräldrar har av olika anledningar inte sina barn på daghem. En utökad samverkan mellan de olika formerna för barnom- sorg är därför önskvärd. Den öppna förskolan med sina mer otvungna former liksom deltidsförskolan kan vara ett alternativ samt en introduk- tion till den övriga barnomsorgen.

Hemspråkslärarna fyller en viktig funktion i kontakten mellan för- äldrar och förskola/skola, och bör även i fortsättningen ha det huvud- sakliga ansvaret för föräldrakontakterna i de klasser och daghemsgrup- per där invandrarbarnen är integrerade. Kommunerna bör även vid be- hov kunna anlita tvåspråkiga medhjälpare för sådana kontakter.

Det bör bli en rutin för förskolan och skolan att samarbeta med in- vandrarorganisationerna i alla frågor som har med föräldraverksamhet för invandrare att göra. Invandrarorganisationerna bör få bidrag för att anordna egna föräldraverksamheter.

Vid uppläggningen och utformningen av föräldraverksamhetema bör särskild hänsyn tas till situationen för de invandrarkvinnor som lever isolerade från det svenska samhället.

Invandrarkunskap bör ingå i all utbildning av personal inom barnom- sorg, skola och folkbildning.

I ett antal kommuner finns samrådsorgan för invandrarfrågor där bl. a. invandrarorganisationer och ofta studieförbund och fackliga orga- nisationer är representerade. Dessa samrådsorgan bör kunna utnyttjas även i föräldrautbildningssammanhang.

De institutioner och studieförbund rn. fl. som anordnar föräldraverk- samhet får ett naturligt ansvar för informationen och den uppsökande

verksamheten. Ett samarbete med invandrarorganisationerna och kom— munens invandrarbyrå är önskvärt.

Det finns många och olika skäl till att en del föräldrar avstår från att delta i föräldraverksamheter av skilda slag. Samtidigt som det måste tas hänsyn till att alla inte orkar eller vill engagera sig, är det viktigt att vara medveten om att praktiska och psykologiska omständigheter ofta hin- drar föräldrar från att delta. Det är därför betydelsefullt att föräldra- verksamheten planeras noggrannt tillsammans med föräldrarna. Det finns många områden som kräver speciella insatser för att invandrarbar- nen och deras föräldrar skall kunna ta del av verksamheterna på samma villkor som svenskarna. Ett minimikrav bör vara information på det eg- na språket och tolk i olika situationer om så erfordras.

Föräldraverksamheter i förskolan och skolan innebär således för in- vandrarföräldrar detsamma som för övriga föräldrar, deltagande i det vardagliga arbetet och den löpande planeringen. Parallellt med och som komplement till föräldrars medverkan i förskola och skola kan föräldra- grupper bildas vid folkhögskolor och inom de frivilliga organisationer- na.

Barnomsorgsgruppens förslag innebär

att invandrarorganisationerna får en framträdande roll i föräldraverk- samheten, dels som samarbetspartner, dels som anordnare av egen verk- samhet, att föräldraverksamheten ges en flexibel utformning vad gäller form, in- nehåll, tider, grupperingar etc. och att behovet av tolk och barnpassning uppmärksammas så att hinder för invandrares deltagande i verksamhe— terna i möjligaste mån undanröjs, att tillfredsställande utrymme skapas för föräldrakontakter i hem— språkslärarens tjänstgöring att kommunerna vid behov anlitar tvåspråkiga medhjälpare som stöd åt hemspråkslärarna i föräldrakontakterna, att de statliga bidragen som fördelas av invandrarverket till invandrar- organisationerna räknas upp med 1 miljon kronor för att täcka kostna- der för föräldraverksamhet, att klarare vägledning ges till invandrarorganisationerna vad beträffar möjligheterna att söka kommunala bidrag och att tydliga anvisningar om ansökningsförfarandet utformas, att förskola och skola bedriver uppsökande verksamhet i syfte att in- formera om och motivera till föräldradeltagande att informationen utformas och den uppsökande verksamheten genom- förs i samarbete med respektive invandrarorganisation, att utbildning och fortbildning ordnas för personal och gruppledare som arbetar med föräldraverksamhet för invandrare, att socialstyrelsen och skolöverstyrelsen får ansvar för produktion av basmaterial för föräldraverksamhet.

Adoptivföräldrar och fosterföräldrar

En rad faktorer skiljer adoptivfamiljernas situation från biologiska för- äldrars när man väntar barn, vilket gör att de inte utan vidare kan ingå i föräldragrupperna inom mödrahälsovården. Adoptivföräldrar behöver andra kunskaper än biologiska föräldrar denna tid och de behöver få kontakt med andra adoptivföräldrar med vilka man har gemensamma utgångspunkter och erfarenheter. Möjligheter att påverka samhällsför- hållanden måste gälla också denna grupp.

Barnomsorgsgruppen har tagit fasta på att adoptivföräldrarna be- höver ett särskilt stöd i sin föräldraförberedelse den tid man väntar på barnets ankomst och den första tiden härefter, genom att förorda sär- skilda föräldragrupper.

I övrigt bör adoptivföräldrar liksom övriga ingå i den allmänna för— äldraverksamhet som föreslås ske inom kommunal barnomsorg och sko- lan samt inom barnhälsovården.

Många föräldrar kommer under barnets uppväxttid att känna behov av att delta i cirklar för adoptivföräldrar där man får möjlighet att dis- kutera vidare kring frågor som är speciella och angelägna för just dem och deras barn. Detta kan ske genom de frivilliga organisationernas och studieförbundens aktiviteter.

Från flera håll förs fram att fosterföräldrarna behöver viss grundut- bildning men också kontinuerlig handledning och stöd för sitt arbete. Genom en sådan yrkesinriktad utbildning kan man få viktiga kunskaper men också värdefull kontakt med andra fosterföräldrar. Barnomsorgs- gruppen har ej funnit anledning att gå närmare in på denna utbildning som hör samman med den yrkesroll fosterföräldrar har.

Däremot anser utredningen att det är angeläget att fosterföräldrarna ges det viktiga stöd som föräldragruppen kan utgöra, där det förefaller naturligt att socialarbetaren får ansvaret att bli handledare.

I övrigt utgår barnomsorgsgruppen från att fosterföräldrar deltar i de allmänna föräldraverksamheter som föreslås inom den kommunala bar- nomsorgen och skolan m. m.

Liksom adoptivföräldrar torde fosterföräldrar ha behov av att delta i verksamheter anordnade av sina intresseorganisationer och i studieför- bundens verksamhet.

Barnomsorgsgruppens förslag innebär

att fosterhemsutredama i kommunerna får ett ansvar att ge alla adop- tivsökande en grundläggande föräldrarådgivning och information i an- slutning till fosterhemsutredningen, att fosterhemsutredama också får ett ansvar att informera om vilka oli- ka former av föräldrautbildning som står till buds, att i samband med det blivande adoptivbarnets ankomst pappan får rätt till tio särskilda dagar med föräldrapenning, att föräldrar som fått adoptivbarn i största möjliga utsträckning deltar i samhällets föräldraverksamheter inom barnhälsovården, barnomsorgen och skolan,

att frågor som gäller adoptivbarn och adoptivföräldrar tas in i den fort- bildning av personal som sker inom barnhälsovården, barnomsorgen och skolan, att personal som handlägger fosterhems— och adoptionsärenden inom kommunerna får information om den allmänna föräldrautbildningens mål, metoder och innehåll. Detta bör ske i deras reguljära grund- och fortbildningar, att adoptivföräldrar parallellt med att de deltar i samhällets föräldra- verksamheter får möjlighet att i princip utan kostnad delta i frivilliga or- ganisationeras verksamheter, t. ex. studiecirklar, att kostnaderna för föräldrautbildningsaktiviteter uppmärksammas vid fördelningen av medel till NIA.

Attitydpåverkan och allmän information om barns uppväxtvillkor

Barnens uppväxtvillkor påverkas inte endast av hemmet, förskolan och skolan, utan av hela det omgivande samhället.

Barnomsorgsgruppen anser att målet med den del av föräldrautbild- ningen som riktar sig till alla i samhället, måste vara att bryta privatise- ringen av ansvaret för barn. Detta kan ske genom ökade kunskaper, ge— nom attitydpåverkan och genom en förändring av det allmänna sam- hällsklimatet. Möjligheter måste också finnas att ta ökat ansvar för barn, inte minst i närmiljön.

'I avsnittet om barn och föräldrar i dagens samhälle konstateras att de stora familjepolitiska insatser som gjorts för att stärka familjen torde ha haft mindre inverkan på familjen som uppväxtmiljö än de stora all- männa samhällsförändringama. Samhället styrs av ekonomiska krafter och de företeelser som påverkar barn och föräldrar t. ex. kommersialis- men, snedfördelningen av sociala problem, av utbildning, skolframgång och bostadsstandard, är produkter av dessa ekonomiska krafter. Ett vik- tigt mål i föräldrautbildningen är att bidra till en ökad medvetenhet om dessa förhållanden.

Barnomsorgsgruppen har inte ansett sig kunna göra en heltäckande genomgång av alla de möjligheter som står till buds när det gäller att nå människor med information och attitydpåverkan kring barn och vuxna i samhället, utan har valt några områden som bör spela en särskilt viktig roll, nämligen radion och televisionen, vissa kommunala verksamheter och de frivilliga organisationernas verksamheter.

Vart och ett av dotterföretagen inom Sveriges Radio är intressanta ur föräldrautbildningssynpunkt. Gränserna mellan vad som är information och utbildning, kultur, debatt och underhållning bör inte betraktas som aktuella eller intressanta. Inom samtliga typer av program från de olika företagen kan finnas möjligheter att nå målen kunskap — kontakt — medvetenhet — påverkan.

Idag är hälften av alla program i televisionen importerade. Om de mål som barnomsorgsgruppen anger skall kunna uppfyllas är det angeläget

med en ökad inhemsk produktion. Även underhållningsprogrammen — som till 75 % är importerade har betydelse när det gäller möjligheter till kunskapsbildning, identifikation och attitydpåverkan. I mycket hög ut- sträckning påverkas vi idag av värderingar och könsrollsmönster som i andra sammanhang, t. ex. förskolan och skolan, förklaras angelägna att söka motverka. Föräldrarna, liksom förskolepersonalen och lärarna kommer ofta till korta inför en massiv påverkan från massmedia. Mediaforskningen visar att det är barn mer än vuxna som påverkas av främst televisionen och dess underhållningsprogram. Barn ser ofta på vuxenprogram, och inte sällan sitter de ensamma framför tv-rutan.

Barnomsorgsgruppen anser att dokumentära program bör ges en hög- re status, genom bättre medelstilldelning och bättre sändningstider.

Utredningen efterlyser fler program som vänder sig till både barn och vuxna. Barnomsorgsgruppen anser att de behövs för att stimulera till diskussion och motverka passivisering.

Utredningen vill också att större satsningar görs på gestaltande pro- gram, teater osv., som ger möjlighet till igenkännande av vardagliga si- tuationer. Det är viktigt att programmen fångar både barnens, ungdo— mens och de vuxnas intresse.

Program kan också utformas som korta och återkommande informa- tionsinslag kring t. ex. föräldraförsäkringen och liknande. En utökning av sådan information som gäller barn och föräldrar är önskvärd.

Debatt och samhällsreportage är också av intresse. Det finns många frågor kring arbetslivet, arbetstiderna, arbetsgivarnas syn på familjen, jämställdhetsfrågorna i hem och arbetsliv, barnomsorgen, skolan, fri- tidsindustrin osv. som belyser förutsättningarna för familjer inom olika samhällsskikt att ge barnen goda uppväxtvillkor.

Allt det ingår i etermedias ansvar. Ändock når inte de ambitiösa, se- riösa programmen som skapar medvetenhet fram till mer än begränsade grupper i samhället, de som redan är informerade och motiverade. Då handlar det inte endast om vad programmen innehåller, utan också om hur tillgängliga de är. Samhällsorienterande program läggs t. ex. ofta på sen kvällstid, då flertalet inte har ork att titta.

I övrigt är barnomsorgsgruppen väl medveten om att det inte är möj- ligt att ange visst innehåll i de program som skall produceras.

Rundradion har genom lag och avtal ett skydd för sin integritet och oberoende ställning gentemot försök till programstyrning från staten eller olika intressegrupper. Däremot ingår i rundradions samhällsansvar uppgiften att verka som informationsmedium och att uppfylla vissa kul— turpolitiska mål. Barnomsorgsgruppen har därför ansett sig ha möjlighe- ter att ange vissa önskemål om inriktning för att tillgodose föräldra— gruppernas behov.

Utredningen har med den genomgång av radions och televisionens möjligheter och begränsningar som gjorts velat utreda möjligheterna till förverkligande av vissa uppställda mål. Barnomsorgsgruppen har genom detta kommit fram till att det ej finns anledning att hysa övertro till me- diernas möjligheter att åstadkomma breda attitydförändringar. Endast

om rundradions program kopplas till annan aktivitet torde målen för föräldrautbildningen kunna uppfyllas.

Program av den karaktär som barnomsorgsgruppen efterlyser har en begränsad räckvidd. De kan emellertid fylla dubbla funktioner dels ge— nom att sändas i etermedia, dels genom att återanvändas i gruppsam- manhang.

I videogramutredningens uppdrag ingår att uppmärksamma att det finns grupper, vilkas behov särskilt behöver beaktas om vi får en omfat— tande videogramproduktion. En sådan grupp är enligt barnomsorgs- gruppen föräldrar och andra vuxna i samhället som behöver kunskaper om barn. Även invandrar- och handikappgrupperna är viktiga.

I direktiven framhålls svårigheten att få en allsidig information om vilka filmer och program som finns tillgängliga. I uppdraget ingår att undersöka behovet av en samlad registrering av ljud- och bildprogram och om så är fallet föreslå formerna för denna, samt vilket eller vilka or- gan som bör ha ansvaret för uppgiften.

Barnomsorgsgruppen delar uppfattningen att dessa behov finns, inte minst med tanke på föräldragrupperna. Det är därför utredningens för- hoppning att de problem som finns på videogramområdet skall få en så- dan lösning att möjligheter kommer att finnas till

|:] bred tillgång till bildmaterial producerade av samtliga företag inom Sveriges Radio, överförda till videokassetter, CI möjlighet till information om vilka filmer och bildmaterial och video- kassetter som finns totalt, deras innehåll och användbarhet, [] möjlighet till service genom biblioteken och AV-centralerna.

För att förbättra barns levnadsvillkor vill utredningen framhålla bety- delsen av att det sociala livet i närmiljön vitaliseras. Detta anser vi vara ett ansvar som bör åvila kommunerna.

Kommunerna behöver se över utbudet av verksamheter som riktar sig till barnen och ungdomen. Det kan gälla både fritidsaktiviteter, kultur- aktiviteter, lokalfrågor, förebyggande åtgärder när det gäller trafiksäker— het osv. Översynen bör ske inom alla kommunala nämnders verksamhet. Kommunerna bör även bilda sig en uppfattning om den verksamhet som bedrivs inom de frivilliga organisationerna.

En sådan samordnande funktion bör vara inbyggd i socialförvalt— ningens verksamhet som en del av dess ansvarsområde. Härigenom skul- le kommunerna på ett bättre sätt kunna arbeta i förebyggande syfte, ge- nom att man erhåller ett helhetsperspektiv på barnens och ungdomens livssituation.

Barnomsorgsgruppen anser att det finns ett stort behov av att finna verksamhetsformer som ger kontakter mellan generationerna. Det är ett sätt att också bryta privatiseringen när det gäller ansvar för barn.

För att vitalisera det sociala livet i en kommun är det av stor betydelse att det finns gemensamhetslokaler i det egna bostadskvarteret. Detta skulle kunna tjäna som bas för olika verksamhet, t. ex. hyresgäströrel- sens kontaktkommittéer, studieförbundens cirkelverksamhet, musik- grupper som ungdomarna själva bildar m. m.

Biblioteken har också viktiga uppgifter. I samband med att olika planförslag ställs ut, kan man i biblioteket ordna träffar där man levan- degör innebörden av förslagen. Barnen och de vuxna skulle genom detta få möjlighet att fundera kring frågor som: Hur inverkar de här förslagen på mig och mina barn när det gäller tillgång på daghem, fritidshem, fri- tidsaktiviteter, kommunikationer, gemenskap, service, trafiksäkerhet osv. I dessa sammanhang är det av stor betydelse att frivilliga organisa- tioner medverkar.

Medborgarna skall inte endast vara passiva mottagare av information utan också få möjligheter att själva komma till tals.

För att föräldrar skall kunna påverka sina egna och barnens levnads— förhållanden måste en beredskap finnas hos politiker och beslutsfattare, tjänstemän och planerare m. fl. att förstå och möta de behov och krav som finns.

Det vore enligt utredningens mening bra om politikerna och ansvariga tjänstemän på olika nivåer hade nära kontakter med daghem och fritids- hem liksom skolan i en sådan omfattning, att de fick mer kunskap om hur barnmiljöerna fungerar.

Samhällsplaneringens betydelse för barns uppväxtvillkor borde enligt utredningen också ingå som en del i all fortbildning som bedrivs för fackligt och politiskt förtroendevalda, tjänstemän och planerare inom kommunerna och landstingen, staten, liksom olika fackliga organisatio- ner.

Fackligt och politiskt förtroendevalda liksom tjänstemän m. fl. grup- per är ofta också föräldrar. Många befinner sig ofta på kurser av olika slag. Det är betydelsefullt att det finns möjligheter för dem att ibland kunna ta med barnen, av fler skäl än barntillsynsbehov. Barnens närva- ro gör det lätt att komma in på barn- och familjefrågor och levnadsvill- koren för dem.

Barnomsorgsgruppens förslag innebär

att en ökad medelstilldelning sker till utbildningsradion via utbildnings- departementets huvudtitel, i avsikt att förbättra möjligheterna till pro- duktion av föräldrainriktade program, att kommunerna kontinuerligt ser över utbudet av verksamheter som riktar sig till barnen och föräldrarna, vilka kommunen ansvarar för samt håller sig orienterade om de frivilliga organisationernas verksamheter. En samordning mellan olika nämnders verksamheter bör ske, att behovet av gemensamhetslokaler beaktas i den kommunala plane— ringen och att kommunerna granskar möjligheterna att använda befint- liga lokaler, t. ex. inom barnomsorg och skola, så att de blir tillgängliga för föreningslivet och de kringboende, att stat, kommun och landsting samt fackliga organisationer i sin kurs- verksamhet för in moment som ger information kring samhällsplane— ringens betydelse för barns uppväxtvillkor, att kunskap om massmediapåverkan skall ingå i grundutbildningen av all personal inom barnomsorgen och skolan, att kunskap om massmediapåverkan förs in som en del av den allmänna fortbildning som regelbundet sker inom den kommunala barnomsorgen och skolan.

Föräldraförsäkring för deltagande i barnomsorg och skola

En grundläggande förutsättning för våra förslag är att föräldrar ges en aktiv roll i de olika samhällsverksamheter där barn finns. För att för- äldrar skall kunna delta i en normal arbetsdag i barnomsorgen eller sko- lan måste de kunna ta ledigt från sina arbeten och få ekonomisk kom- pensation för detta.

Barnomsorgsgruppen har övervägt olika ersättningsformer och kom- mit fram till att den enda form där samhället kan möjliggöra för föräld- rar att följa och delta i sina barns dagliga liv är att ge ersättning via för- äldraförsäkringen.

Tidigare har angivits att föräldrarnas medverkan i barnomsorgen och skolan bör omfatta minst 4 dagar per barn och år. Detta ger en möjlig— het till grundläggande kontinuitet i verksamheten. Barnomsorgsgruppen är medveten om att en fullständigt utbyggd föräldraledighet som omfat- tar alla föräldrar till dess barnen fyllt 16 år är kostnadskrävande. Därför anges alternativa möjligheter till utbyggnad.

En grundläggande förutsättning som gäller alla alternativ är att den särskilda föräldrapenningen för detta ändamål utsträcks till att gälla un- der barnens hela grundskolevistelse.

Olika överväganden kan göras, till exempel att låta förmånerna gälla enbart under lågstadiet. Utredningen har dock uppfattningen att för— äldradeltagande är mycket viktigt under tonårstiden med alla de bryt- ningar barnen där upplever.

Vidare anser utredningen det vara av stor betydelse att båda föräld- rarna deltar i verksamheten. Detta bör innebära att antalet dagar delas mellan föräldrarna. Ensamstående föräldrar bör kunna utnyttja hela ti- den. Det bör dock observeras att förälder som ensam har den rättsliga vårdnaden, och därmed rätt till föräldrapenning under 90 dagar, kan överlåta dagar till förälder som inte har den rättsliga vårdnaden.

Alternativ 1

Samtliga föräldrar med barn i förskole- och grundskoleåldern får rätt till ytterligare 4 dagar per barn och år med full ersättning inom den särskil- da föräldrapenningen. Dessa dagar skall enbart kunna utnyttjas för del- tagande i barnomsorgen respektive skolan och skall enbart kunna ut— nyttjas årligen, dvs. de skall ej kunna sparas till ett kommande år.

Kostnaderna för detta alternativ vid ett fullständigt utnyttjande be- räknas till 660 milj. kr.

Generellt kan sägas att genomförandet av en reform av denna karak- tär kommer att vara utspritt över ett antal år. Ett fullständigt utnyttjan- de av försäkringen kommer säkerligen inte att ske förrän efter en lång period. Inledningsvis skulle man kunna räkna med ett 25 %-igt utnytt- jande.

Alternativ 2

Att den nyligen beslutade utvidgningen av den särskilda föräldrapen- ningen förändras enligt följande: Två av de tre månader som fr. o. m. 1

juli 1980 ersätts med den s. k. garantinivån förvandlas till 60 dagar med full ersättning och destineras till deltagande i barnomsorg och skola en- ligt samma princip som alternativ 1.

Detta innebär en kostnad vid fullt utnyttjande av ca 450 milj. kr. Möjligheten till ledighet från arbete berörs inte i annat avseende än att åldersgränsen höjs till 16 år.

Alternativ 3

60 dagar av de 90 dagar som från den 1 juli 1980 ersätts med garantini- vån omvandlas till att gälla enbart för besök i barnomsorg och skola. Föräldrarna får själva avgöra i vilken mån man vill ta ut full ersättning eller ersättning med garantinivån.

Detta alternativ innebär inte några ytterligare kostnader för försäk- ringen. Alternativet kan komma att upplevas som en försämring av nu- varande förmåner. Alternativet tar sikte på att tillgodose behovet av rik- tade dagar till ändamålet medverkan i barnomsorg och skola.

Alternativ 4

Att de regler som gäller från 1 juli 1980 behålls förutom att åldersgrän- sen för utnyttjande höjs till 16 år.

Detta alternativ innebär inte några ytterligare kostnader. Alternativet tar inte hänsyn till behovet av riktade dagar.

Barnomsorgsgruppen anser att det föreligger ett starkt behov av att garantera såväl barn och föräldrar som barnomsorg och skola ett aktivt föräldradeltagande. Visserligen föreslår vi inte obligatorisk föräldraut- bildning, men man kan inte bortse från att försäkringsförmånerna har en hög grad av styrande effekt. Särskilt skulle detta bli fallet om speciel- la dagar inom den särskilda föräldrapenningen helt skulle avsättas för medverkan i barnomsorgen och skolan.

Om man skall lyckas uppfylla de krav som anges i direktiven till barn- omsorgsgruppen om att föräldrautbildningen på sikt skall göras till- gänglig för alla ser vi ingen annan möjlighet än att föräldraförsäkringen utvidgas så snart de ekonomiska förutsättningarna gör det möjligt. Ett genomförande av alternativ 1 eller alternativ 2 bör påbörjas snarast möj- ligt. Om de ekonomiska hindren för ett ökat föräldradeltagande skall kunna undanröjas måste full ersättning för förlorad arbetsinkomst utgå från försäkringen.

Med hänsyn till de tilläggsdirektiv regeringen givit alla utredningar den 13 mars 1980, med innebörden att inga kostnadskrävande reform- förslag får framläggas föreslår barnomsorgsgruppen att alternativ 3 ge- nomförs.

Remissvar på barnomsorgsgruppens betän- kande Föräldrautbildning: l. Kring barnets födelse (SOU l978z5)

Barnomsorgsgruppen redovisar nedan de avsnitt av remissvaren på del- betänkandet Föräldrautbildning: l. Kring barnets födelse, som berör fö- religgande betänkande.

Betänkandet har remitterats till ett sextiotal statliga myndigheter, kommunala och landstingskommunala organisationer, fackföreningar och olika intresseorganisationer. Flertalet av dem har inkommit med svar.

Familjen i samhället

Inte någon av remissinstanserna har haft invändningar mot den bak- grundsbeskrivning som barnomsorgsgruppen givit.

Däremot anser socialstyrelsen att utredningsförslaget saknar ”en in- ventering och en analys av de förhållanden som man vill förändra med den föreslagna föräldrautbildningen”.

Mål för föräldrautbildning

I stort sett samtliga remissinstanser ansluter sig till de mål barnomsorgs- gruppen för fram, i vissa fall med tillägg och i några fall med betoning av det första och andra delmålet.

Socialstyrelsen anser t. ex. att tonvikten bör vara lagd på att ge kun- skap och information. Landstingets förvaltningsutskott i Kristianstad a_n- ser att man bör ha en inriktning på fas 1 och att resurser knappast finns för resten. Barnolycksfallsutredningen vill prioritera de två första delmå- len liksom Rädda barnen. Folkpartiets ungdomsförbund anser att det är för litet utbildning i jämförelse med fri diskussion. Kommunstyrelsen i Stockholm, invandrarförvaltningen framför att invandrare har större be- hov av kunskaper än svenska föräldrar och att kontaktmålet är speciellt viktigt för förståelse och kulturutbyte. SHSTF:s rikssektion för barnsjuk- sköterskor menar att tredje delmålet får större tyngd i kommande faser.

Föreningen aktivt föräldraskap/lärarskap menar att kunskapsmomen- tet är alltför ensidigt betonat. Det bör omsättas i praktiskt handlande genom förbättrade färdigheter i föräldraskap.

När det gäller möjligheterna att förverkliga målen har flertalet remiss- instanser anslutit sig till barnomsorgsgruppens synsätt när det gäller för- delningen av ansvar mellan samhällets organ och de frivilliga organisa- tionernas liksom folkrörelsernas verksamhet. Flera betonar svårigheter- na att uppnå det tredje delmålet utan folkrörelsernas aktiva medverkan. Detta gäller bl. &. SÖ, LRF, kommunstyrelsen i Västerås, landstingets för- valtningsutskott i Stockholm, folkbildningsutredningen, ärkebiskopen, cen- terns ungdomsförbund, Studieförbundet vuxenskolan liksom LO, ABF och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Utbildningsradion ser sin möjlighet att medverka främst inom ramen för det första målet som gäller att öka kunskaper, men ser också som sin uppgift att belysa olika samhällsvärderingar och ideologier på ett kon- kret sätt.

UHÄ menar att det är ”tveksamt om det är möjligt att uppnå dessa mål med den uppläggning och den gruppsammansättning som föräldra- utbildningen föreslås få”. Liknande tankegångar förs fram av kommun- styrelsen i Huddinge, socialförvaltningen. Socialstyrelsen har ”inget att in— vända mot den ambition som kommer till uttryck i målformuleringarna. Samtidigt är denna vittsyftande ambition ett huvudproblem i diskussio- nen om att definiera och avgränsa föräldrautbildningen i förhållande till andra verksamheter drivna av samhället, organisationer eller enskilda”.

Familjestödsutredningen anser att det saknas en diskussion om sam- bandet mellan mål och metodik, liksom en avvägning mellan de olika målen. När det gäller det första målet att öka kunskaper framför man ”att möjligheter skall finnas att kalla ”experter” på olika områden till gruppdiskussionerna. När det gäller målet att skapa medvetenhet om och påverkan av samhälleliga förhållanden finner vi det svårt att se på vad sätt föräldrautbildningen skall kunna medverka till detta”.

Svenska kvinnors vänsterförbund anser att ”föräldrautbildningen mera skall centreras kring barnen och barnens behov och att grupperna därför bör öppnas även för icke-föräldrar och föräldrar, som redan har äldre barn”.

Begreppet föräldrautbildning har av flera remissinstanser ansetts vara en olyckligt vald benämning, bl. a. ärkebiskopen, Svenska kommunalar- betareförbundet, kommunstyrelsen i Västerås, ABF, Sveriges socialdemo- kratiska kvinnoförbund framför sådana synpunkter.

Innehåll i föräldrautbildning inom mödra- och barnavårdscentraler

Flertalet remissinstanser ansluter sig till barnomsorgsgruppens synsätt men vill i vissa fall betona ytterligare viktiga teman.

Socialstyrelsen ”biträder i princip utredningens förslag men vill sam- tidigt påpeka att fler av de föreslagna områdena är alternativa och kan därför vålla konflikter. Detta aktualiseras bl. å. när det gäller invandrare och minoriteter.” I övrigt anser man att ”innehållet i de teman som före- slås som basinformation i föräldrautbildningen till vissa delar samman- faller med den information som redan i dag förmedlas inom ramen för mödraundervisningen”.

Sko/överstyrelsen ”anser att relationer och attityder till och mellan syskon bör belysas, eftersom detta kan vålla mångskiftande problem i en familj. I övrigt har SÖ inget att erinra mot förslaget”.

AMS vill ”framhålla betydelsen av att jämställdhetsfrågoma och in- vandrarnas speciella problem särskilt beaktas”.

Svenska kommunförbundet ansluter sig till utredningens förslag liksom TCO som samtidigt framhåller att det ”innebär ett stort ansvar för gruppledaren att utbildningen verkligen blir angelägen för samtliga del- tagare”.

SA C 0/ S R vill också som betydelsefullt "peka på de diskussioner som avses ske kring den egna personlighetens utveckling inför föräldraska— pet”.

Föreningen Sveriges socialchefer har ingen invändning mot det före- slagna innehållet, medan Sveriges socionomförbund anser det önskvärt att utredningen preciserar ett basinnehåll för utbildningen.

Kommunstyrelsen [ Stockholm, socialförvaltningen vill att det på ”något sätt garanteras att vissa avsnitt inte bör förbigås i utbildningen exempel— vis genom en ”checklista, ”. Liknande tankegångar framförs av Rädda barnen. ”Garantier måste finnas för att t. ex. moment som spädbarns trygghetsbehov diskuteras liksom olycksfallsrisker för småbarn m. m.” HC K anger viktiga teman som innehåll i samtalsgrupper med föräldrar till handikappade barn. Dessa handlar om det första beskedet om bar- nets handikapp, skuldkänslor, uppfostringsproblem och överbeskydd, familjens olika känslor inför det handikappade barnet, ansvarsfördel- ningen mellan familjen och den professionella behandlingssidan.

S HS TF :s rikssektion för barnsjuksköterskor liksom centerns kvinnoför- bund och Fredrika Bremer—förbundet ansluter sig också till barnomsorgs- gruppens uppläggning av innehåll. Den sistnämnda organisationen an— ser att all personal måste få ”en kvalificerad utbildning i könsrollsfrågor — jämställdhetsfrågor”.

Familjestödsutredningen anser att ”innehållet måste konkretiseras för att kunna svara mot olika föräldragruppers behov”.

Barnolycksfallsutredningen finner det beklagligt att utredningen ”inte gett olycksfall och förebyggande av sådana en större plats i betänkan- det”. Vidare anser man att föräldrautbildningen bör ”tillförsäkra för- äldrarna åtminstone ett minimum av baskunskaper”. Därför föreslår man att ”föräldrautbildning bör ske utifrån en utbildningsplan”.

Föräldrautbildnin g för invandrare

I stort sett samtliga remissinstanser som yttrat sig kring detta avnsitt har ställt sig positiva till förslaget och betonar vikten av att invandraraspek- ten blir beaktad. En rad mycket konkreta förslag framförs i detta av— seende.

SÖ ”anser det mycket viktigt att invandrarorganisationerna får in— formation om och inflytande på uppläggningen av föräldrautbildningen. Dessa organisationer kan i sin tur positivt påverka rekryteringen till ut- bildningen”.

Statens invandrarverk anför sammanfattningsvis: ”För att göra den före- slagna föräldrautbildningen för invandrarföräldrar meningsfull anser SIV följande åtgärder vara de väsentligaste:

att barnets språkutveckling behandlas ingående redan i den första fasen av föräldrautbildningen, att mödra- och barnhälsovården tillföres kontaktassistenter och två- språkig personal, att invandrarorganisationerna får medverka i uppläggningen och ut- formningen av föräldrautbildningen och att de får ekonomiska resurser för att informera om och medverka i utbildningen, att sjukvårdshuvudmännens ansvar fastställes.” Utbildningsradion anser ”att relevant invandrarkunskap bör ingå i all personalutbildning inom mödra- och barnhälsovården. Utbildningsra— dion vill också understryka vikten av att informationsmaterial inom för- äldrautbildningsområdet produceras på invandrarspråk”.

Kommunstyrelsen i Stockholm, socialförvaltningen delar utredningens uppfattning ”att det i ett första skede kan finnas behov för föräldrar med samma Språkliga och kulturella bakgrund att bilda egna grupper”. Socialförvaltningen vill också ”väcka frågan om inte fast tolkpersonal borde finnas vid vissa MVC och BVC som har hög besöksfrekvens av in- vandrare”.

I nvandrarnämnden bedömer förslagen som mycket positiva. Samtidigt anser man att ”grundidéerna i 'Föräldrautbildning' är svenska och mås- te vara det, men också att 'invandrarförslagen' är påtagligt svenska”. ”Invandrarnas egen kultur är bara respekterad, inte aktivt tagen i an- språk och inga förslag om kulturutbyte finns. Därmed blir svenskar och invandrare inte jämlikar, som tillsammans och på jämställd fot skapar ett samhälle."

Kommunstyrelsen i Huddinge, socialförvaltningen vill understryka ut- redningens synpunkter på ”invandrarnas behov av att i kontakterna med MVC, BB och BVC få möta personal, som talar deras eget språk och som besitter kunskaper om såväl deras egen kultur som om det svenska samhället. Bäst tillgodoses naturligtvis detta behov genom tvåspråkig personal”. ”Inte minst är det viktigt att ledare av föräldra- grupper för invandrare kommer från den egna gruppen.”

Socialförvaltningen anser, ”att det i brist på utbildad tvåspråkig per- sonal inom vård— och behandlingsområdet, finns ett stort behov av tvåspråkiga medarbetare med ungefär den funktion, som barnomsorgs- gruppen beskriver. Benämningen 'kontakttolk' förefaller dock olyckligt vald, då den kan komma att medföra oklarheter i förhållande till tolk- funktionen”.

Socialstyrelsen ”delar utredningens synpunkter att det är angeläget att MVC, BB och BVC kan tillgodose invandrarnas — och minoriteternas — behov och att det för detta ändamål kan vara värdefullt att 'kontakttol- kar' anställs. Avgörande vid rekryteringen bör vara att de själva kommer från den aktuella invandrar- och minoritetsgruppen”.

I övrigt ”beklagar socialstyrelsen att utredningen inte mera utförligt har behandlat invandrarnas och minoriteternas behov av föräldrautbild-

ning och vad denna i så fall skulle innehålla och hur den skulle utfor-

” mas .

Den första informationen till föräldrar med handikappade barn

De remissinstanser som behandlat avsnittet är i stort sett positiva till ut- redningens förslag.

Socialstyrelsen anser dock att ”begreppet ”den första informationen” borde definierats”.

Statens invandrarverk anser att stödet måste ”anpassas så att det ock- så tillgodoser invandrarföräldrar med handikappade barn”.

Landstingsförbundet menar att det också till viss del är fråga om ”sam- verkan dels mellan olika personalkategorier inom landstinget och dels mellan olika handikapporganisationer och befattningshavare med pri- märkommunalt och landstingskommunalt huvudmannaskap”.

Utbildningsradion framför ””att det i första hand är ett psykologiskt — kalla det gärna medmänskligt — stöd som alla föräldrar till handikappa- de barn behöver”. Man vill också ”kraftigt understryka vikten av in- formation till allmänheten och föräldrar samt behovet av grundutbild- ning/ fortbildning av berörd personal””.

Kommunstyrelsen i Stockholm, invandrarnämnden anser ””att man mås- te kräva, att forskning omedelbart initieras, forskning om dessa barns språkutveckling, kulturkollisioner, sociala förutsättningar etc.”” och me- nar då de handikappade invandrarbamen m. fl.

Föräldrautbildning under förskoletiden

Enligt barnomsorgsgruppen bör primärkommunema ges det yttersta an- svaret för föräldrautbildning under förskoletiden. Utgångspunkten är förskolan. För att tillgodose behovet erfordras dock olika lösningar. Som exempel utöver förskolan ser utredningen öppen förskola, verksam- heter inom studieförbunden och andra frivilliga organisationer, fortsatta aktiviteter inom barnhälsovården eller att de grupper som bildats vid mödra- och barnavårdscentraler fortsätter av egen kraft. Studieförbun- den och andra frivilliga organisationer förutses spela en stor roll i all- män föräldrautbildning.

Svenska kommunförbundet m. fl. ”finner inte anledning ta ställning till vad utredningen på nuvarande stadium uttalar om föräldrautbildning för dessa åldrar” utan återkommer i samband med kommande betän- kande.

Enligt LO bör organisationerna i kommande faser få en mera aktiv roll. LO anser vidare att det är angeläget och nödvändigt att resurserna till föräldrautbildning inom studieförbundens cirkelverksamhet för- stärks kraftigt.

Inom LO finns stora grupper med oregelbundna arbetstider. ”LO an- ser att det är angeläget att man tar hänsyn till detta vid förläggning av föräldrautbildning. Denna bör anpassas efter den arbetsmarknad som finns på orten. LO efterlyser förslag på hur man tänker sig ta hand om barnen under tiden som föräldrarna deltar i föräldrautbildning.”

Liknande synpunkter framförs av SÖ som anser att det också finns behov av olika typer av försöksverksamheter med studieförbunden.

Utbildningsradion menar ”att det för att kunna genomföra föräldraut- bildning inom förskolans ram krävs en omfattande fortbildning av den personal som finns i arbete samt en starkare betoning av föräldrautbild- ningsfrågor inom grundutbildningen”.

Kommunstyrelsen i Stockholm, socialförvaltningen anser att man måste ha ””altemativa former samt att uppsökande verksamhet bör sättas in ti- digt och att särskilda ansträngningar måste göras för att söka få med få- derna. Ett av de viktigaste momenten i en föräldrautbildning inom för- skolans ram är föräldrarnas medverkan i verksamheten”. I de olika för- äldrautbildningsverksamheterna får ingå inte endast förskolepersonal utan också andra t. ex. dagbarnvårdare och barnvårdare.

Centerns kvinnoförbund anser ””att samhällets föräldrautbildning bör kompletteras med ett studiearbete på ideologisk grund”.

Studieförbundet vuxenskolan efterlyser en diskussion i utredningen ””om vilken roll folkrörelserna och särskilt studieförbunden bör och kan spela i den allmänna föräldrautbildningen”.

ABF liksom Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund kan ”inte ac- ceptera att studieförbundens uppgifter på denna nivå skall begränsas till att gälla för ”barn som av olika skäl inte omfattas av förskolan förrän i sexårsåldern”. Man anser också att barnomsorgsgruppen bör definiera och precisera samhällets ansvar och uppgifter för föräldrar och barn- familjer och de områden där folkrörelsernas/ studieförbundens insatser är av särskild betydelse.

Vidare anser man att barnomsorgsgruppen i sitt fortsatta utrednings- arbete bör stimulera försöksverksamheten med folkrörelseinriktad för- äldrautbildning. Modeller för samverkan mellan samhället och folkrö- relserna bör därvid tas fram.

Sveriges soda/demokratiska kvinnoförbund framhåller ””att barnen bör deltaga i föräldrautbildningen, framför allt i faserna 2—4. Vi anser också att brist på barnpassning inte får förhindra föräldrar att deltaga i för- äldrautbildning i någon av faserna. Samhället bör här ta ett ansvar för att barnverksamhet kan anordnas i anslutning till föräldrautbild- ningen.”

Resursbehov, föräldraförsäkring m. m.

A BF framför att ””studieförbundens och folkrörelsernas ekonomiska för- utsättningar är sämre än samhällets, som har den riktiga målsättningen avgiftsfri föräldrautbildning. Avgiftsfritt deltagande bör även studieför- bunden få förutsättningar till i den folkrörelseprofilerade utbildningen”.

Studieförbundet vuxenskolan framför liknande synpunkter. Dessutom anser man att ”i den mån verksamheten kommer att skötas av studieför- bund måste särskilda statsbidrag utgå, som till 100 % täcker studieför- bundens kostnader för ledare, administration, litteratur m.m. Någon merkostnad för samhället torde ej en överflyttning av verksamheten med föräldragrupper till studieförbunden medföra i förhållande till om sam- hället exklusivt handhar uppgiften”.

Socialstyrelsen liksom majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig delar uppfattningen att föräldrarna bör ersättas via föräldraförsäkring- en.

Samtidigt framför flera instanser synpunkter på utformningen. Riksförsäkringsverket tillstyrker således ersättning från föräldraför- säkringen men anför samtidigt ””de nuvarande bestämmelserna om halv föräldrapenning torde enligt verkets mening bättre motsvara det in- komstbortfall som normalt uppstår för de försäkrade vid deltagande i föräldrautbildning”.

A MS betonar vikten av ””att ekonomiskt stöd kan utgå under studieti- den och att hjälp med barnomsorg vid behov kan ordnas för hemmava- rande barn”.

Familjestödsutredningen liksom SACO/ SR ställer sig positiva till för- slaget men menar att utformningen måste ske på ett sådant sätt att båda föräldrarna kan delta.

Kommunstyrelsen i Stockholm, socialförvaltningen menar att det är ”olyckligt med den föreslagna kopplingen till föräldrapenningen för till- fällig vård av barn”.

Statens invandrarverk anser ”att de dagar som anslås av föräldraför- säkringen för föräldrautbildning endast skall få användas till detta än- damål”. Sveriges socionomförbund vill reservera speciella dagar för för- äldrautbildningen. Liknande synpunkter anförs av LO som föreslår att ”föräldraförsäkringen utvidgas med 2 dagar per förälder under barnets första levnadsår att användas särskilt för föräldrautbildning”. Samma framförs av SHS TF:s rikssektion för barnsjuksköterskor. Även TCO an- ser att föräldraförsäkringen måste utvidgas så att de 2 dagarna för för- äldrautbildning ligger ”utanför de 12 dagarna och inte konkurrerar med vård av sjukt barn”.

Försökringskasseförbundet anser att utbildningen bör ”anpassas till att omfatta minst en halv dag””. Man är i sammanhanget införstådd med ”att om den föreslagna lagstiftningen genomförs bör ytterligare infor- mationsåtgärder vidtas”.

Utbildningsradion anför i anslutning till de resursberäkningar som gjorts följande: ””För att till någon del motverka ytterligare segregation av barn i vårt samhälle är det av största vikt att samtliga föräldrar nås av föräldrautbildning. En slutsats är att etersänd föräldrautbildning för fas 1 blir nödvändig.”

Adoptionscentrum ””ser det som en självklarhet att adoptivföräldrarna får rätt att utnyttja föräldrapenning för föräldrautbildning på samma sätt som biologiska föräldrar”.

Endast en remissinstans, Svenska arbetsgivareföreningen, avstyrker barnomsorgsgruppens förslag i denna del. Föreningen anser det ””an- geläget att statsmakterna visar större restriktivitet än hittills inför planer på att förlägga nya aktiviteter till arbetstid”.

Kommunstyrelsen i Stockholm, socialförvaltningen finner här anledning ”uttala viss tveksamhet inför att ge sjukvården huvudansvaret”. Man anser att ””om huvudmannaskapet läggs på landstingen så bör planering av former och innehåll i föräldrautbildningen självfallet ske i nära sam- råd med primärkommunerna”.

SHS TF:s rikssektion för barnsjuksköterskor menar att ””vill man från statligt håll genomföra denna reform, kanske lagreglering bör övervä- gas”.

Socialstyrelsen framför att ”den i dagarna inom socialstyrelsen fär- digställda utredningen om mödra— och barnhälsovårdens framtida in- nehåll och organisation ger ytterligare underlag för under vilka förhål- landen föräldrautbildningen kan utvecklas inom sjukvårdshuvudman- nens ansvar”.

Studieförbundet vuxenskolan ”delar uppfattningen att sjukvårdshu- vudmännen skall ha huvudansvaret. Om detta emellertid också är lik- tydigt med att sjukvårdshuvudmännen är den instans som skall ha an- svaret för genomförandet av föräldrautbildning” instämmer man inte i denna del. Det konkreta genomförandet kan med fördel ske av andra, i första hand studieförbundens lokalavdelningar.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser att ””samhället skall ha ansvaret för att föräldrautbildningen kommer till stånd. Det är då nödvändigt att personalen är informerad om utbudet av föräldrautbild- ningscirklar och vad de innehåller, så att de kan medverka i att stimulera föräldrar att delta i dessa”.

Adoptionscentrum ”anser att landstingen bör ha ett principiellt huvud- mannaskap även för adoptivföräldrarnas föräldrautbildning. När det se- dan gäller det praktiska genomförandet av föräldrautbildning bör lands- tingen kunna överlåta det helt eller delvis på lokal AC-avdelning och / eller studieförbund och bidra med extra resurser utöver de gängse för studiecirklar”.

Statens invandrarverk ”finner det angeläget att ansvarsfrågan klart fastställes. De säråtgärder som behövs för invandrarföräldrarnas del måste beaktas”.

Övrigt

TCO ”anser att det är viktigt att en utvärdering av verksamheten sker fortlöpande och även senare än under den första fem-årsperioden. TCO förutsätter också att de fackliga organisationerna bereds möjlighet att deltaga såväl i planerings- som utvärderingsskedet”.

Folkpartiets ungdomsförbund framför att det hade ””varit värdefullt om betänkandet hade innehållit en sammanfattande utvärdering av den för- söksverksamhet som förekommit. Vidare saknar vi en beskrivning av det bamovänliga samhälle som vi trots allt har”.

Från några remissinstanser bl. a. nämnden för samhällsinformation, landstingets förvaltningsutskott i Västmanland, sjukvårdsförvaltningen samt Adoptionscentrum betonar man vikten av föräldrautbildning till alla vuxna samt föräldrautbildning som förberedelse för vuxenrollen och eventuellt föräldraskap.

1. Inledning och bakgrund

1.1. Inledning

Barnets främsta rättighet är goda uppväxtvillkor. Därför är det en an- gelägenhet av främsta prioritet för familjen och samhället att ge barnen goda uppväxtförhållanden. Redan inledningsvis fastslogs i barnom- sorgsgruppens första betänkande SOU 1975:87: ”Ett folks syn på fo- stran och barnavård återspeglas i framtidens människor. Vuxensamhäl- lets och barndomshemmets inställning och sätt att bemöta barnet sätter beständiga spår i barnets framtida personlighet. Utredningen vill under- stryka alla barns rätt till en god uppväxtmiljö.”

Det är ingen överdrift att påstå att det skett en revolutionerande änd- ring av barns uppväxtförhållanden i materiellt hänseende under de se- naste 40 åren. Under 30-talet var trångboddhet och dålig bostadsstan- dard mera regel än undantag. För många barn var utrustning med klä- der och skor bristfällig. För många barn var porten till den högre utbild- ningen stängd med en barriär — brist på kapital. Dessa brister och orätt- visor har till övervägande del lösts genom generella trygghetsreformer. Men efterhand som hushållsarbetet blev lättare och marken i närheten av våra bostadsområden blev för dyrbar att låta ligga kvar i naturligt skick för utomhuslekar har många barn mist sina naturliga sysselsätt- ningar och därmed en självklar plattform för kontakter med föräldrar och andra vuxna i omgivningen. Familjen har ofta isolerats och för allt fler barn har kommersiella nöjen och fritidssysselsättningar spelat en alltmer dominerande roll och delvis ersatt de förlorade kontakterna i närmiljön. lnnehållsrika gruppkontakter i ungdomsföreningar utan krav på dyrbara attribut samt enkel samvaro i hemmen över generationsgrän- serna har inte rönt samma uppmärksamhet och har inte stöttats av sam- ma ekonomiska intressen och har därför inte förmått fånga uppmärk- samheten hos en del av barnen och de unga.

Föräldrar och andra vuxna har ofta inte förmått att påverka barnen till de bästa kontakterna med ungdoms- och vuxenvärlden eller att stöd- ja dem i deras sökande efter en vuxenidentitet.

I sitt betänkande om föräldrautbildning kring barnets födelse SOU 1978:5 anförde barnomsorgsgruppen inledningsvis att de yttre betingel- serna anger en ram för möjligheterna att ge barnen en god uppväxtmiljö. — ”Det gäller att påverka både samhällsplaneringen i stort och arbets- livet. som inte alltid är anpassat till barnfamiljemas behov. Det gäller

att skapa en trygg och utvecklande miljö i skolan och att bryta en ökan- de kommersiell påverkan av konsumtion och barnkultur. Föräldrarna, som har den bästa kännedomen om barnen, bör få möjligheter att på- verka de omständigheter som formar barnens tillvaro. Det är vår för- hoppning att den allmänna föräldrautbildningen skall bidra till att sti— mulera föräldrar att tillsammans arbeta för samhällsförändringar, så att vi får ett samhälle som i högre grad planeras utifrån barnens behov.”

Under de senaste årens diskussion har behovet av föräldrautbildning ofta nämnts i samband med förekomsten av barnmisshandel, oro i sko- lan och olika ungdomsproblems lösning. Barnomsorgsgruppen anser att man inte kan lösa denna typ av problem genom föräldrautbildning. Däremot kan föräldrautbildning vara en viktig förebyggande verksam- het.

I det följande utvecklar barnomsorgsgruppen sina överväganden och förslag kring en föräldrautbildning för föräldrar med barn i förskole- och skolåldern, samt en föräldrautbildning som kan nå alla i samhället.

1.2. Utvecklingen av synen på föräldrautbildning

Föreställningen att man genom skolning av föräldrar skall kunna för- bättra deras förmåga att vårda och fostra barn är inte ny. I Sverige förde redan Ellen Key fram tanken i boken "Barnets århundrade” som publi- cerades vid sekelskiftet. På 1930-talet aktualiserades frågan på nytt i Al- va och Gunnar Myrdals skrift ””Kris i befolkningsfrågan” (1934). Sedan lång tid bedrivs mödraundervisning och ”mamma— och pappakurser” in- om mödra- och barnhälsovården. Olika studieförbund har också bedri- vit cirkelverksamhet med inriktningen att på olika områden förbättra föräldrars kompetens som vårdare och fostrare. Även i det allmänna skolväsendets utbildning har funnits inslag av föräldraförberedelse — samlevnadsundervisning — bamkunskap sedan ett flertal år.

1969 väcks krav om en allmän föräldrautbildning för första gången i riksdagen. Frågan hade dock långt tidigare diskuterats i termer av råd- givning och information till föräldrar, när olika sociala och familjepoliti- ska åtgärder behandlats.

Centern och Folkpartiet har motionerat om föräldrautbildning varje år sedan 1969. Från socialdemokratiskt håll väcks en motion första gången 1973. Moderata motionerar första gången 1974 och Vänsterpar- tiet kommunisterna 1976/ 77.

Genomgående för såväl den tidiga debatten kring föräldrautbildning som för argumentationen i de olika riksdagsmotionerna har varit att man framhåller möjligheten att andligen förändra människan, göra hen- ne bättre rustad för sin föräldraroll genom utbildning. Man hänvisar till olika missförhållanden i samhället för att förklara behovet av föräldra- utbildning — ojämlikhet mellan olika grupper när det gäller utbildning, ekonomi osv., social misär, förekomsten av barnmisshandel, ökande missbruksproblem osv. men stannar för individinriktade åtgärder — för- äldrautbildning — som ett medel för att åtgärda problemen. Det går här att spåra samma tilltro till utbildning som ett medel att förändra sam—

hället som återfinns i argumenten för olika utbildningsreformer, t. ex. grundskolans utbyggnad.

Skiljelinjer mellan olika politiska partiers syn på de problem som framkallar behovet av föräldrautbildning liksom på — i den mån man be— handlar detta — innehållet i och utformningen av föräldrautbildningen kommer givetvis fram såväl i riksdagsmotioner som i den allmänna de- batten. I den debattskrift, ”Barnuppfostran och politik”, som barnom- sorgsgruppen och familjestödsutredningen publicerade 1977 redogjorde bl. a. företrädare för de fem riksdagspartierna för sin syn på värdering- arnas och ideologiernas roll i barnuppfostran. Författarna framträder inte med anspråk på att företräda respektive partis officiella syn på dessa frågor, men de synpunkter de framför torde ändå vara representa- tiva för de olika politiska riktningarnas uppfattning. Den analys man gör av de bakomliggande problem som medfört att barns och föräldrars situation uppvisar brister, skiljer sig markant åt, men det är tydligt att den stora uppskattningen av och tilltron till ””utbildning” leder till krav på ”föräldrautbildning” som ett medel att stärka föräldrarnas kompe- tens. Man menar att samhället bör stödja föräldrarna, ge dem hjälp att klara sin uppgift att ge barnen trygghet och stimulans. Man betonar vik- ten av information, upplysning, kunskap om barn och barns utveckling osv. Föräldrautbildningen skall ge insikt om barns och familjers förhål- landen, känslomässiga attityder, värderingar och problem. Företrädarna för de socialistiska partierna betonar starkare familjens beroende av samhället medan de borgerliga partiernas representanter framhåller in- dividualpsykologiska moment och relationerna i familjegruppen.

Även i riksdagsmotioner från olika partier framkommer, som nämnts, tilltron till föräldrautbildning som ett medel för att åstadkomma för- bättrade förhållanden för barn och för att korrigera icke önskvärda be- teenden som t. ex. barnmisshandel. I mycket ringa utsträckning tar mo- tionärerna ställning till vad föräldrautbildningen bör ha för innehåll och vilka mer specificerade mål den bör leda till. Man kan dock urskilja en utveckling av synen på föräldrautbildning under den tid frågan varit ak- tuell i riksdagen. Allt oftare tar man upp frågan i ett vidare samman- hang och framhåller föräldrautbildning som en av flera åtgärder för att förbättra barns och föräldrars situation. Så är exempelvis fallet i motio- ner som väcks i anslutning till förslaget om utbyggnad av förskolan 1973 och om barnomsorgens utbyggnad l975/ 76. I dessa motioner tar man exempelvis upp vikten av förbättrade kontakter mellan föräldrar och förskola, av bättre kontakt i bostadsområdena, kortare arbetstider för småbarnsföräldrar osv.

I de motioner som följde på den proposition om föräldrautbildning som lades fram i mars 1979 och som grundades på barnomsorgsgrup- pens betänkande om föräldrautbildning kring barnets födelse accepteras den tolkning av begreppet föräldrautbildning som barnomsorgsgruppen gjort. Man gör inte heller några invändningar mot de övergripande mål för föräldrautbildning som barnomsorgsgruppen kommit fram till.

1.3. Begreppet föräldrautbildning

Ett stort antal remissinstanser har i yttranden över barnomsorgsgrup- pens ovannämnda betänkande kritiserat begreppet föräldrautbildning. Kritiken har emellertid inte gått ut på att mål, innehåll eller metoder i barnomsorgsgruppens förslag borde anpassas bättre till ett traditionellt utbildningsbegrepp. I stället borde, menar man, gruppen använt ett ut- tryck som bättre täcker vad som verkligen föreslås i betänkandet. Flera remissinstanser menar att ”föräldrautbildning” över huvud taget är ett olyckligt valt begrepp som för många leder tanken till konventionell un- dervisning med läroplan, kursinnehåll, lärare, elever, läromedel osv.

Sådana associationer, ofta framkallade och förstärkta av tidigare ne- gativa kontakter med utbildning, leder lätt till att man betraktar föräld- rautbildning med misstro. Man ser samhällets ambition att skapa en för- äldrautbildning som ett uttryck för en vilja att likforma och kontrollera. Föräldrar skall utbildas till den rätta sortens fostrare och godkännas av samhället. I de försöksverksamheter barnomsorgsgruppen har haft kon- takt med har vi fått bekräftat att ordet ”föräldrautbildning” snarare skrämmer än lockar deltagare. Genomgående undviker man att använda ordet föräldrautbildning som visat sig ha kvar sin negativa effekt på vil- jan att delta även sedan man försökt redogöra för vad verksamheten syf- tar till och vad den innehåller. För att undvika de negativa effekterna används över lag andra beteckningar, föräldraverksamhet, föräldrasam- verkan osv. i försöksverksamheterna.

Utbildning är emellertid inte något entydigt begrepp. Det kan alltså vara informationsförmedling från en som ””kan” till en grupp som inte ”kan””, från kateder till skolbänk. Men även mer progressiva och aktiva tolkningar kan rymmas i begreppet. Utbildning kan vara en aktiv pro- cess eller utveckling som leder till djupare förändringar av människors kunskaper, attityder m. ni. som integreras med deras tidigare erfarenhe- ter. Denna aktiva och ifrågasättande process är givetvis viktig att sträva efter när man söker kunskap i ideologiskt och värderingsmässigt beting— ade frågor som föräldraskap och familjens situation i samhället. I de idé- burna organisationerna och i studieförbunden finns dels den ideologiska frihet och dels den utbildningstradition som krävs för en aktiv och pro- filerad föräldrautbildning.

De verksamheter vi i detta betänkande föreslår i anslutning till den kommunala barnomsorgen och skolan innebär att deltagarna ökar sina kunskaper genom att delta i den vardagliga verksamheten, genom ge- mensamma diskussioner m. m. Det egna deltagandet i vardagen på av- delningen eller i klassen är en källa till självupplevd kunskap som kan rymmas inom ett vitt utbildningsbegrepp. Med tanke på de negativa ef- fekter av att beteckna föräldraverksamheter i skolan och inom barnom- sorgen som redovisats från olika försöksverksamheter, som föräldraut- bildning och med tanke på att våra förslag i första hand syftar till att öka föräldrarnas möjligheter till insyn i och inflytande över samhälls- verksamheter som har en viktig plats i deras och barnens liv, har vi valt att inte använda beteckningen föräldrautbildning för dessa verksamhe- ter. De förslag vi lämnar i dessa delar har alltså som främsta syfte att

öka kontakterna mellan barnens och föräldrarnas vardag, att initiera en förbättrad kontakt mellan olika vuxna som finns kring barnen — olika föräldrar, personal osv. Syftet är att bredda utrymmet för demokratiskt inflytande över dessa samhällsverksamheter.

Vid riksdagens behandling 1979 av betänkandet Föräldrautbildning kring barnets födelse underströk man betydelsen av att studieförbund och andra frivilliga organisationer kunde få goda möjligheter att engage- ra föräldrar och andra vuxna i verksamhet kring barnens uppväxtvillkor.

Barnomsorgsgruppen har därför nu givit studieförbund och frivilliga organisationer en huvuduppgift vad gäller diskussionsgrupper samt stu- dier och olika gemensamhetsarrangemang för föräldrar och för föräldrar och barn.

I barnomsorgsgruppens direktiv ingår att ”på sikt göra föräldrautbild- ningen tillgänglig för alla föräldrar””. Genom det system av olika verk- samheter som redovisas i följande skiss har vi sökt uppfylla detta. De olika verksamheter som tillsammans utgör föräldrautbildningen kan dock inte ses som separata och isolerade från varann. Verksamheter i de frivilliga organisationerna löper hela tiden parallellt med och komplette- rar verksamheterna i barnhälsovård, barnomsorg och skola. Detta är en förutsättning för att föräldrautbildningen ska nå de uppställda målen.

Barnomsorgen

Föräldrade/tagande

i vardagsarbetet på daghemsavdelning, deltidsgrupp, fam" 'e- daghem, Öppen för- skola, fritidshem Föräldrade/ragande i planering av ovan- stående verksamhet Föräldrade/ragande i föräldraträffar

nisationer Studiecirklar m m i samverkan mellan studieförbund och annan organisation

Egna arrangemang (veckoslutskurser

o (1 vid folkhögskola m rn)

av handikapp- och invandrarorganisa- tioner Vuxende/tagande

i barn- och ungdoms- verksamher i friv liga organisationers regi

Kulturarrangemang o d där barn och vuxna deltar tillsammans i studief. och andra org. regi

FÖRÄLDRAUTBILDNING

Skolan

F örä/drade/tagande i klassens vardags- arbete

Föräldradeltagande i planeringsgrupper Färäldrade/ragande i föräldraträffar, klassträffar andskoleelever- nas föräldraförbe- rede/se Föräldragruppverk- samhet ianslutning till barnhälsovården

Andra samhällsverk- samheter

Ökade möjligheter för barn och vuxna att delta tillsammans i kommunala fri— tidsverksamheter

Massmedia

Radio- och TV-program (fakta och gestalrandel om fostran, relationer barn—föräldrar—sam- hälle osv.

2. Barn och föräldrar i dagens samhälle

Barnomsorgsgruppen vill som underlag för förslagen i föreliggande be- tänkande kortfattat söka belysa några faktorer som är av betydelse för hur barns och föräldrars situation är i dagens samhälle.

I vårt föregående betänkande sökte vi summariskt beskriva den histo— riska bakgrunden till kärnfamiljens nuvarande situation. Redan då framhöll vi dock att det ligger en fara i att behandla ”familjen” som ett enhetligt begrepp, då det ger begränsade möjligheter att beskriva barns och föräldrars situation i dag. Visserligen finns det gemensamma drag i ”familjernas” situation. Kärnfamiljens sammansättning med ett mycket begränsat antal intensiva känslomässiga inbördes bindningar mellan barn och vuxna skapar ett känslomässigt och psykologiskt klimat som kan vara likartat i familjer även om de sinsemellan har olika social situa- tion.

Skillnaderna mellan olika föräldrar i ekonomisk standard, utbildning, boendeförhållanden är emellertid mycket stora. Föräldrautbildningen bör bl. a. bidra till att klargöra familjens beroende av samhälleliga för- hållanden oeh öka familjemedlemmarnas möjligheter att påverka.

2.1. Familjen som uppväxtmiljö

Familjen som uppväxtmiljö för barn är i dag en helt annan än den var bara under föregående generation. I dag växer de allra flesta barn upp i små familjer. Antalet barn per familj har sjunkit kraftigt. Hushållen be- står numera sällan av mer än två generationer och det är ovanligt att släktingar, inneboende osv. bor tillsammans med en kärnfamilj. Det är inte heller någon ovanlig företeelse att barn växer upp i familjer med bara en vuxen. Många barn växer också upp tillsammans med en bio- logisk förälder och en vuxen som inte är biologisk förälder.

Barnen har således färre vuxen- och syskonkontakter än förr. De för— väntningar på familjen som en stabil och varaktig gemenskap som finns i samhället stämmer ibland inte med barnens erfarenheter av vuxenvärl- den.

Även andra sanäällsföreteelser kan bidra till att minska barns upp- levelse av kontinuitet i tillvaron. Dit hör t. ex. den ökade geografiska rörligheten. Inom barnomsorg och skola gör personalomsättning, grupp- och klassbyten att barnen ibland får svårt att bygga upp nära och var- aktiga relationer till kamrater och personal.

Föräldrautbildning i form av ett ökat föräldradeltagande i barnom- sorg och skola samt ökade möjligheter till verksamhet i frivilliga organi- sationers regi där barn och vuxna deltar tillsammans ökar familjemed- lemmarnas kontaktmöjligheter. Den bör också kunna bidra till att öka barnens upplevelse av kontinuitet och stabilitet genom att de lär känna fler vuxna.

2.2. Arbete och föräldraskap

Föräldrars och barns situation har i hög grad påverkats av arbetslivets utveckling. Tvåförsörjarfamiljen har blivit en allt vanligare företeelse. Andelen sysselsatta bland gifta kvinnor som har barn under 7 år har t. ex. nästan fördubblats på en tjugoårsperiod.

Lång bruttoarbetstid (dvs. arbetstid inkl. restid) är också en faktor som påverkar barns och föräldrars möjligheter att umgås. Andelen små- bamsfäder (barn 0—6 år) som har bruttoarbetstid som överstiger 10 tim- mar per dag är ca 40 %.

Andelen småbamsmödrar som har lång bruttoarbetstid är avsevärt lägre. Närmare hälften av dessa har en bruttoarbetstid som är kortare än 8 timmar.

Önskemål om kortare arbetstid är trots detta avsevärt vanligare bland småbarnsmödrar än -fäder vilket torde kunna tolkas som ett uttryck för de olika krav fäder resp. mödrar upplever i sin föräldraroll.

Arbetstidens förläggning har också stor betydelse för familjens situa- tion. Många småbamsföräldrar skiftarbetar, arbetar sen kvällstid eller lördag—söndag. 1975 arbetade omkring en tredjedel av de sam- boende föräldrarna med yngsta barnet mellan 0-18 är varje arbetsdag åt- minstone någon tid mellan 18—07, dvs. man börjar eller slutar sin arbets- dag så tidigt eller så sent att familjesamvaron måste försvåras starkt.

En annan aspekt på arbetets inverkan på familjens situation är givet— vis hur föräldrarnas egen upplevelse av arbetslivet förmedlas till barnen. Det finns stora skillnader mellan olika grupper i det svenska arbetslivet när det gäller arbetsvillkor och möjligheterna att påverka sin egen ar- betssituation. Bristen på jämlikhet inom arbetslivet står i bjärt kontrast mot den formella demokrati som råder på det politiska området och framstår som än mer slående genom den ytliga utjämning av klassolik- heter i levnadssätt som växt fram och den förhållandevis långt gångna utjämningen av materiella livsvillkor.

De samhällsklasser som har stort inflytande över sitt arbete, som ser arbetet som ett värde i sig eller i varje fall som en möjlighet till ”själv- förverkligande” och individuell framgång har goda förutsättningar att förmedla liknande värderingar till sina barn. Produktionslivets utveck- ling har också medfört att möjligheterna att i arbete få ett tillfälle för so- cial gemenskap har försämrats för stora grupper. För många människor torde det vara svårt att förmedla en positiv syn på arbetets värde till sina barn.

Arbetslivets hierarkiska struktur och produktionens organisation är alltså ett hinder för att alla barn ska få en jämlik start i livet. En fortsatt

demokratisering av arbetslivet är en förutsättning för att föräldrautbild— ningen ska kunna nå de uppsatta målen.

Föräldrars varierande sociala position och jaguppskattning som båda- dera påverkas av deras ställning på arbetsmarknaden är ett hinder för att föräldrautbildningen ska nå de uppsatta målen. Det finns en uppen— bar risk för att väletablerade och välutbildade föräldrar kommer att bli tongivande när man ökar föräldrars möjligheter att påverka t. ex. barn- omsorg och skola. Dessa föräldrar har dessutom ofta en situation på sin arbetsplats som gör att de lättare kan ta ledigt för att delta i föräldra- verksamhet i skola och förskola. De disponerar i högre utsträckning själva sin tid och kan möta större förståelse för framförda krav från den personal de möter framför allt i skolan. Det är därför viktigt att koppla de ökade möjligheterna att delta i samhällsverksamheter som berör bar- nen med rätt till ledighet från arbete och rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Det är också viktigt att ge föräldrautbildningsverksam- heten en form som inte stöter bort de grupper som inte har denna tryg— ga, etablerade sociala situation. Det är till sist också viktigt att man i diskussionerna föräldrar emellan verkligen tar upp ideologiska och vår- deringsmässiga aspekter och att samhällsanknuten verksamhet komplet- teras med möjligheter att delta i de frivilliga organisationernas verksam- het.

Om man uppnår dessa förutsättningar bör föräldrautbildningen kun- na vara ett medel som bidrar till att minska sektoriseringen mellan ar- betsliv och ”privatliv”, och att öka barns och föräldrars medvetenhet om olika gruppers situation på arbetsmarknaden.

2.3. Boende

Trångboddheten har minskat kraftigt under senare år. Om man till- ämpar definitionen att trångboddhet innebär att man är mer än två bo- ende per rum,kök och vardagsrum oräknade,så var enligt den folk- och bostadsräkning som genomfördes år 1975 endast ca 8 % av den vuxna befolkningen (16—74 år) trångbodda. Bland småbarnsföräldrar (yngsta barn 0—6 år) var emellertid en mer än dubbelt så stor andel, 16,7 % trångbodda. Vad det minskade bostadsbyggandet under åren efter år 1975 inneburit ärinte statistiskt belagt, men det kan finnas skäl att anta att det påverkat situationen negativt och då särskilt för småbarnsför- äldrarnas del.

Vare sig trångboddheten eller dålig utrustningsstandard torde vara det kvantitativt mest omfattande problemet när det gäller småbamsför- äldrarnas boende. I stället torde social isolering och segregering vara ett stort problem för stora grupper familjer. ”Segregationen” kan innebära åtskillnad mellan grupper i en rad olika avseenden. Ibland menar man med segregation att ett alltför stort antal hushåll med låg social och eko— nomisk status finns i stora, nya förortsområden där dagtid bara barn i ungefär samma ålder och icke-förvärvsarbetande kvinnor finns hemma medan grupperna med högre status bor i villaområden i utkanten av stä- derna. Med segregering kan också åsyftas att människor ur samma klass

enbart umgås med andra som har samma bakgrund. Ibland menar man att de som bor dåligt är samma människor som har de hårda, smutsiga, monotona jobben samtidigt som de inte har något inflytande på sin ar- betssituation. Exemplen visar att segregationen kan också vara såväl fy- sisk som social. Den sociala segregationen skapar förutsättningar för den fysiska och den fysiska segregationen förstärker redan rådande so- cial segregering. Den stora strukturomvandling som pågår och har på- gått i det svenska samhället har förstärkt vissa typer av segregering. Allt större och allt färre företag koncentreras till vissa expansiva regioner. Människor flyttar dit arbetstillfällena finns och där byggs snabbt nya bostadsområden ut. Eva Hedman har i rapporten Boende och sociala kontakter (1974) visat hur barnfamiljernas tillvaro förändrats av flytt- ning. Hela 31 % av barnfamiljerna ansåg sig ha fått en försämrad bo- stadsstandard efter flyttningen. Andelen barnfamiljer som bor i småhus har i och med flyttningen minskat från 32 % till 15 %. Mer än var fjärde barnfamilj ansåg att deras barns möjligheter till lek och sysselsättning hade försämrats och lika många hade fått förlängda restider. 55 % ansåg att deras möjligheter att utnyttja fritiden försämrats.

Den ojämna fördelningen av hushåll med olika socioekonomisk status på olika bostadsområden skapar också problem. Stadsdelar med hög andel hushåll med låg social och ekonomisk standard kan medföra en segregerad uppväxtmiljö för barnen. Det finns gott om exempel på att vissa geografiskt sammanhängande områden har mycket hög andel so- cialbidragstagande hushåll, många ingripanden enligt barnavårdslag, nykterhetslag osv. I Stockholm visar t. ex. en undersökning från år 1971 att andelen barn som kom från hem som uppbar socialhjälp var ca tre gånger så stort i Hökarängen och Gubbängen som genomsnittet för staden. Sedan denna undersökning gjordes har situationen i dessa områ- den påtagligt förbättrats i takt med att de blivit ”inbodda”, andelen barnfamiljer minskat osv. I stället har problemen förflyttats till andra, nyare bostadsområden.

När en mycket stor andel barn i en stadsdel kommer från hem med liknande social och ekonomisk problembakgrund finns det risk för sned- fördelning i skolorna. Detta kan för många leda till dålig utbildning, längre fram dåliga arbeten, ekonomi och bostad, då de kommuner där dessa skolor ligger, ofta har dåliga ekonomiska resurser och därigenom svårt att satsa på skolan, rekrytera bra personal osv.

Amman m. fl. har genomfört en undersökning bland 4 500 elever i sex olika kommuner. De kommer fram till att högstatusskolorna i undersök- ningen ofta är belägna i äldre villaområden och lågstatusskolorna i de nyproducerade höghusområdena. Skillnaderna mellan högstatusskolor och lågstatusskolor är stora. Jämförelserna görs skolklassvis och hög- statusskolorna betecknar då klasser där barn från socialgrupp ] och 2 utgör över 75 % av eleverna och lågstatusskolorna där mindre än 25 % av barnen tillhör dessa socialgrupper. (Socialgruppsindelning enligt Arnman m. fl., Barn i segregerade skolmiljöer (1977).)

Några exempel: De högre socialgruppemas elever har bättre stan- dardprovsresultat och bättre betyg än lägre socialgruppers. Betygsme- delvärdena i matematik och svenska är lägre i lågstatus- än i högstatus-

klasserna. Fler elever flyttar i lågstatusklasser. De nyutexaminerade lä- rarna hamnar oftast i de 5. k. problemskolorna och placeras ofta inom specialundervisning eller invandrarutbildning. Lärarna har i genomsnitt knappt hälften så lång erfarenhet som lärarna i högstatusklasser och by- ter dessutom oftare arbetsplats. Specialundervisningen ges till procentu- ellt sett färre elever trots att behoven är större (ex. av elever med l:a el- ler 2:a i svenska får 50 % specialundervisning i högstatusklasser medan endast 25 % får hjälp i lågstatusklasser). 90 % bor i flerfamiljshus, mot 25 % i högstatusklassema.

En annan undersökning i Göteborg visar att det bara är de socioeko- nomiskt starkaste stadsområdena som ligger i närheten av samhällets målsättning att 85 % av grundskoleelevema skall fortsätta till gymnasiet och det är främst elever med enbart grundutbildning, oftast med låga betyg, som blir arbetslösa. (Mats Forsberg, Segregationens konsekvenser för barn, 1978.)

Arnman m.f1. säger vad segregeringen i skolan beträffar att det är ”inte heller i högstatus- och lågstatusklasserna fråga om renodlade seg- regationseffekter, utan om de samlade effekterna av att barns livsvillkor totalt sett är olika. Många av skillnaderna mellan de elevgrupper som finns i segregerade klasser. . . Olika slags föräldraaktiviteter, olika stor omflyttning, olika sorts boende m. m. kännetecknar elever från olika so- ciala miljöer, oberoende av om de går i en klass med kamrater som har samma sorts villkor eller helt olika villkor. I högstatus- och lågstatus- klasser är dessa skillnader bara så mycket mer påtagliga och ofta också förstärkta genom den segregerade strukturen” . . . ”I en integrerad social struktur där människor från olika sociala grupper är blandade med var- andra är inte de generella skillnaderna så uppenbara.” Men de ger sin syn på punktinsatser med syfte att integrera på följande sätt: ”Vi tror att sådana försök att ”möblera bort” segregationen i skolorna inte angriper problematikens kärna, dels för att den nuvarande omfattningen av seg- regation i boendet ger utrymme för ett mycket begränsat mått av social blandning i klasserna, dels för att elevernas situation i segregerade mil- jöer i stor utsträckning är betingade av andra faktorer än den sociala sammansättningen av elever. Det primära problemet är hur skolan be- handlar barn med olika sociala förutsättningar vare sig dessa barn finns i segregerade eller integrerade skolor.”

En annan typ av segregation är åtskillnaden mellan bostäder och ar— betsplatser. Bostadsområdet är ofta avsett bara för just boende och bar- nen får få möjligheter till en naturlig förankring i de ekonomiska och andra villkor enligt vilka arbetslivet och samhället i övrigt fungerar.

Segregationen i boendet är en faktor som kommer att påverka föräld- rautbildningen. Vilken effekt segregationen kommer att ha är omöjligt att förutsäga. I barnomsorgsgruppens försöksverksamhet inom barnom— sorgen i Luleå visade det sig dock t. ex. att föräldrarna vid ett daghem i ett typiskt villaområde snabbt tog i tu med frågor som hade direkt an- knytning till den egna förskolan, typ gårdens utformning, trafik osv. Föräldrarna till barnen vid ett daghem som hade ett flerbostadshusom- råde som upptagningsområde kom efter en trevande start fram till att syssla med frågor som rörde ideologier och värderingar, politisk påver- kan osv.

I områden som är negativt socialt segregerade är som nämnts, per- sonalomsättningen vid skolorna och inom barnomsorgen ofta hög. Det- ta faktum kan ha en negativ inverkan på möjlighet att få kontinuitet och stabilitet i föräldraverksamhetema. Å andra sidan torde ett ökat föräld- radeltagande ha en positiv effekt på barnens upplevelse av kontinuitet genom att föräldragruppen blir en stabiliserande faktor.

Föräldrautbildning, såväl samhällsanknuten som genom frivilliga or- ganisationer, bör också kunna bidra till att bryta den isolering som drabbar många som bor i hårt segregerade områden.

2.4. Familjen och samhällets institutioner

Föräldrar som deltar i barnomsorgens och skolans vardagsarbete kom- mer att möta etablerade institutioner med uttalade mål för sin verksam- het och med en klar — om än föränderlig — rollfördelning mellan olika inblandade grupper. För att försöka klargöra hur olika föräldrars möj- lighet att verkligen kunna delta i arbetet och också kunna påverka bör man se till den historiska bakgrunden till dessa institutioners framväxt. Det finns en rad skiftande — uttalade och outtalade — motiv för införan- det av skola och barnomsorg. En smula drastiskt kan man påstå att vik- tiga motiv har varit samhällets behov av barnförvaring och av utbildning av arbetskraft. En rad andra mer idealistiskt och humanistiskt präglade motiv har givetvis också funnits men man kan våga påstå att ovannämn— da motiv i hög grad har präglat stora gruppers, inom t. ex. arbetarklas- sen, inställning och relation till dessa institutioner.

I den mån föräldrar har haft något inflytande — utöver givetvis det som utövas vid politiska val — på utformningen av barnomsorgens och skolans struktur och verksamhet, så har det till övervägande del handlat om föräldrar från över- och medelklass som ställt sig lojala till det etab— lerade samhällets värderingar därför att de sammanfallit med deras eg- na. Lågutbildade och mindre socialt etablerade föräldrar och deras barn har upplevt maktlöshet och ställts utanför insyn och inflytande.

Föräldrautbildningen genom aktivt deltagande och reella möjligheter till insyn och inflytande måste utformas så att denna orättvisa inte kvar- står. Alla människors behov och erfarenheter måste få möjligheter att mer direkt påverka utformningen av barnomsorgen och skolan.

En komplikation som uppstår när fler vuxna får större inflytande i skolan och inom barnomsorgen är givetvis att detta inflytande innebär en maktförskjutning och även förändringar av personalens arbetssitua- tion. I vad mån detta kan leda till nya fackliga krav och svårigheter i re- lation till t. ex. lagen om medbestämmande är omöjligt att förutse utan kan bara klargöras när föräldradeltagandet nått en större bredd.

2.5. Familj och idealbildning

Det människoideal som är förhärskande i det västerländska samhället är, om än inte uttalat, den människa som på så många områden som möjligt når individuell framgång. Ofta sätter vi likhetstecken mellan in— dividuell framgång och mänskligt värde. I massmedia, man och man emellan, i litteraturen osv. prisas den framgångsrika individen. Särskilt i t. ex. serietidningar och kiosklitteratur som till stor del vänder sig till barn och ungdomar, får denna idoldyrkan groteska proportioner. Detsamma är fallet inom idrotten där idrottsrörelsens hävdvunna ideal kämpar en ytterst ojämn kamp mot beundran för idrottslig och helst också kommersiell framgång.

Denna elitism är inom många delar av samhället så framträdande att även individer som agerar ytterst hänsynslöst för att nå materiell fram- gång och makt, omfattas med en viss skräckblandad beundran. Kvälls- och veckopress fylls av högaktningsfulla skildringar av vad affärsman- nen med de smarta, snabba ”klippen” eller juristen som slingrar sig fram kring lagens yttersta råmärken för att tjäna pengar, har för sig på friti- den. Det ställföreträdande livet, där man för en stund kan anta den framgångsrikes identitet och fly den egna grå vardagen tar överhanden över viljan och kraften att ta tag i och förändra den egna situationen.

Baksidan av denna idealbildning är vårt förakt för svaghet, det förakt som framför allt drabbar den som inte lyckas i denna individuella kamp utan i stället hamnar i en gradvis utstämpling och utslagning.

För de grupper som har ekonomiska och andra möjligheter att från början göra sina barn väl rustade för ett, i individuell mening fram- gångsrikt liv, är den rådande idealbildningen i viss mening ändamålsen- lig. Man kan i sin uppfostran hänvisa till det egna exemplet, man kan ge uppmuntran och stöd till skolframgång osv., och man kan ge den trygg- het som vetskapen om att tillhöra det godkända, det etablerade, innebär.

För de grupper som inte kan ge allt detta kan den starka betoningen av det individuella framgångsidealet leda till en ”imitation” av över- klassbeteenden, överkonsumtion av ”prylar” och en ökad mottaglighet för kommersiellt tryck. Betoningen av det nödvändiga i självhävdelse och individuell framgång kan också ge ett destruktivt, våldsamt beteen- demönster. Elitismen och individualismen förstärker också —— och för- stärks av — den ökade isoleringen i samhället. ”Ensam är stark”, ”Bra karl reder sig själv” osv. Det finns en utbredd tendens att inte våga ”läg- ga sig i” andras liv och att rygga tillbaka även inför de mest opretentiösa kontaktförsök.

Den idealbildning som skisserats leder också till att många människor tenderar att individualisera sina problem — man ser sina misslyckanden — t. ex. som förälder _ enbart som ett resultat av den egna bristande för- mågan. Barnens bekymmer i förskolan, i skolan, bland kamraterna på gården ses lätt som en bekräftelse på att man inte duger, att man är misslyckad som förälder. De föräldrar som har få sociala kontakter och framför allt den stora majoritet föräldrar som inte deltar i föreningsliv och politisk verksamhet har små möjligheter att se att deras ”misslyc- kanden" kan ha strukturella, samhällsmässiga orsaker.

Även på andra områden sker en urholkning' av normer och värdering- ar. Skolan har t. ex. som ett av sina övergripande mål att främja barnens mognande till fria självständiga och harmoniska människor. Man be- tonar också vikten av att barnen övas i att utveckla samverkan och soli- daritet med andra. Dessa mål står i bjärt kontrast mot det prestations- tänkande och den elitism som premieras i arbetslivet och som också av- speglas i skolans betygssystem och utslagning av de svagare eleverna. Såväl barn som föräldrar ser skillnaden mellan teori och praktik och såväl skolan som de övergripande målen förlorar i trovärdighet. Begrepp som samverkan och solidaritet kan för dem te sig som något av läppar- nas bekännelse.

De tendenser som berörts i detta avsnitt påverkar givetvis möjlighe- terna att nå föräldrautbildningens mål. Den ovilja att ”bjuda på sig själv”, att våga medge att man har problem i sin föräldraroll som finns kan vara en hämmande faktor i föräldrarnas inbördes kontakter. Det är därför viktigt att kontakterna mellan de som deltar i föräldraverksamhe- ten i klassen, på dagisavdelningen eller i t. ex. en studiecirkel verkligen får tillfälle att lära känna varann. Det är också angeläget att diskussio- nerna i t. ex. en studiecirkel tar fasta på sambandet mellan samhällspro- blem och föräldrarnas egen situation. Då kan föräldrautbildningen åt- minstone i någon mån medverka till att föräldrarna får kraft att ”sorte- ra” sina problem att se vad som är möjligt att påverka genom egna in- satser och vad som måste påverkas genom t. ex. politiskt eller fackligt arbete.

2.6. Folkrörelsernas roll

Olika undersökningar har under senare år visat att den politiska aktivi- teten i det svenska samhället är mycket låg. Redan låginkomstutred- ningen, som myntade begreppet ”politiskt fattiga” visade på hur upp- seendeväckande låg den politiska aktiviteten var bland stora grupper. Bl. a. påvisades att 75,9 % aldrig yttrat sig på ett föreningsmöte, 81,4 % var inte med i någon politisk organisation, 93,1 % hade aldrig tagit kon- takt med någon ansvarig för att påverka ett beslut och 94,5 % hade ald- rig deltagit i någon demonstration. Senare undersökningar har bekräftat att livlig politisk aktivitet utövas av en liten minoritet och att den stora majoriteten förhåller sig passiv. Andra undersökningar har visat att småbarnsföräldrarna tillhör de grupper som uppvisar den lägsta politi- ska aktiviteten. Även när det gäller studier på fritid tillhör småbarnsföräldrar de minst aktiva. Statistiska centralbyråns levnadsnivåundersökningar har visat att just småbarnsföräldrarna har ett lägre studiedeltagande än t. ex. barnlösa ensamstående. Man kan också utläsa en skillnad mellan könen. En mångdubbelt högre andel kvinnor uppger brist på barnpassning som ett studiehinder än då det gäller männen. Även när det gäller vuxenstu- dier har olika undersökningar visat att det är en minoritet som står för en stor del av aktiviteten. Dessa faktorer, dvs. att vi har en förhållande- vis låg politisk och studiemässig aktivitet i samhället hör givetvis sam- man med hur de frivilliga organisationerna lyckas i sin verksamhet.

Folkrörelserna som riksorganisationer står starkare än tidigare. Sam— tidigt är man som förmedlare av normer och värderingar på lokal nivå svagare än förr. Ideologisk fostran som omfattar hela människan före- kommer inte i samma utsträckning som tidigare. Kommersiella krafter har i stället vuxit sig allt starkare som förmedlare av normer och värde- ringar.

Förändringen av folkrörelsernas roll hänger samman med en rad fak- torer. Urbaniseringen, det ökade utbudet av konkurrerande fritidssyssel— sättningar, de ökade prestationskraven i arbetslivet, långa arbetsresor och annat som begränsar människors tid och kraft att ägna sig åt verk- samhet på fritid har givetvis stor betydelse. Om man ska öka folkrörel- sernas roll i den ideologiska och värderingsmässiga debatten om bl. a. barn och föräldrar i samhället krävs bl. a. att folkrörelserna fyller sin verksamhet med ett i viss mån annat innehåll. Man måste vädja till män- niskans ”totala” situation och i högre grad än f. n. framhålla vilka kon- sekvenser den ideologi man företräder har för vilken människosyn och moral man omfattar. Detta behöver inte nödvändigtvis betyda att man på det intellektuella planet ytterligare profilerar sin verksamhet. Snarare måste det innebära att man lokalt och i bostadsområdena intensifierar opretentiösa aktiviteter men att man i samband med dessa, genom att diskutera, genom att ”föregå med gott exempel” pläderar för de värde— ringar man står för.

Att det finns en beredskap hos många människor att engagera sig för frågor de finner angelägna, en beredskap som folkrörelserna bör kunna ta fasta på, visar inte minst den starka uppslutning kring t. ex. vietnam- rörelsen, kvinnofrågan och folkkampanjen i samband med folkomröst- ningen om kärnkraften.

För att detta ska bli möjligt krävs emellertid att samhället på olika sätt bidrar till att ge folkrörelserna bättre förutsättningar, ekonomiskt och på annat sätt, att bedriva sin verksamhet.

De frivilliga organisationernas roll i föräldrautbildningen bör bl.a. vara att bidra till att skapa ett rikare socialt liv i samhället. Genom att erbjuda möjligheter till aktiviteter som vänder sig till både barn och vux- na, genom att ge människor tillfälle att i organiserad form diskutera vär- deringar kring barn och föräldraskap, kan man nå detta. Därigenom för- bättras också förutsättningarna för att människor i större utsträckning ska kunna påverka sin egen och barnens situation.

2.7. Föräldrautbildning — ett led i demokratiseringen

Vi kan konstatera att familjens situation har ett oupplösligt samband med samhällets struktur och samhällets omdaning. Det samhälle som barn och föräldrar möter i dag har på kort tid genomgått stora förän- dringar. Skolan och barnomsorgen har fått allt större ansvar för barnens fostran, urbanisering och olika former av segregation påverkar familjen, vi har fått en större åtskillnad mellan människors olika roller och olika sektorer av livet och vi har fått en allt starkare kommersialisering av fri- tiden. Barn och ungdomar har en annan ställning i samhället och gent-

emot föräldrarna än tidigare. En undersökning som statens ungdomsråd genomfört visar t. ex. att ungdomar mellan 15 och 25 år äger kapitalva- ror för ca 1 600 miljoner kronor och konsumerar kläder, nöjen, kosmeti- ka, musik m. m. för 3 500 miljoner kronor årligen. Barn och ungdomar är således numera en kommersiellt mycket intressant grupp och föräld- rarna utsätts för en hård konkurrens i sin fostrargärning.

De stora familjepolitiska insatser som gjorts för att stärka familjen torde ha haft mindre inverkan på familjen som uppväxtmiljö än de stora allmänna samhällsförändringar som berörts i detta kapitel. Samhället styrs av ekonomiska krafter och de företeelser som påverkar barn och föräldrar — t. ex. kommersialismen, snedfördelningen av sociala pro- blem, av utbildning, skolframgång och bostadsstandard, är produkter av dessa ekonomiska krafter.

Det är viktigt att ha detta i minnet när man söker bedöma hur olika samhällsinsatser, t. ex. föräldrautbildning, riktade till föräldrarna, kan påverka familjens situation och barnens uppväxtvillkor. Genom föräld- rautbildning kan man inte ändra de grundläggande orsakerna till barns och föräldrars eventuella problem. Det går inte att ”föräldrautbilda bort” dåliga arbetsförhållanden, klasskillnader, låg social status, dåliga bostäder och allt annat som påverkar föräldrars möjligheter att ge sina barn en trygg och god uppväxt.

Valet står då mellan att lägga tyngdpunkten vid att ge föräldrautbild— ningen inriktningen att kompensera, mildra effekterna av det rådande ekonomiska systemet eller att utforma den så att den i någon mån kan bidra till att göra sambandet mellan familjens situation och samhällets utformning tydligt och att också något bidra till att ge föräldrar kraft att gå vidare, att angripa de mer grundläggande orsakerna till sina problem.

De mål barnomsorgsgruppen satt upp för föräldrautbildning anger att vi valt den senare vägen. På många håll förs nu en diskussion om hur man ska bryta ned beslutsprocesser och få fler människor delaktiga i be- slut som påverkar deras liv och därigenom motverka isolering och in- dividualisering av problem. Att föräldrar får ökade möjligheter till in- flytande över skolan och den kommunala barnomsorgen och ökade möjligheter till kontakt i anslutning till dessa institutioner kan ses som ett led i en sådan demokratiseringsprocess. Det direkta föräldradelta- gandet i förskola och skola och medverkan i verksamhetsplanering på avdelnings- och klassnivå blir då endast en del i och en förutsättning för en sådan utveckling. Vad det ytterst gäller blir att verkligen öppna den kommunala barnomsorgen och göra dess verksamhet så flexibel att alla barn och vuxna blir delaktiga i någon form och att också öppna skolan mot samhället. För att detta på lång sikt ska bli möjligt måste givetvis skolan och förskolan finnas nära människor och erbjuda varierande möjligheter till deltagande. Likaså kan inflytandet över skolan och barn- omsorgen ges en direkt lokal politisk förankring. Skolan och förskolan kan då bli ett centrum för delar av det sociala livet på en ort eller i ett bostadsområde, och barnens fostran på ett annat sätt än i dag en angelä— genhet för alla.

3. Mål för föräldrautbildning

3.1. Övergripande mål

Barnsomsorgsgruppens första betänkande (SOU l975:87) innehöll bl. a. ett diskussionskapitel om föräldrautbildning. Där betonades att föräld— rautbildningen bör vara ett led i de insatser som samhället gör för att skapa goda villkor för familjen och att de övergripande målen, demokra- ti, jämlikhet, solidaritet och trygghet därför bör vara vägledande även när det gäller föräldrautbildning. Föräldrautbildningens bidrag till dessa mål bör vara

[3 att alla vuxna tar ansvar för att ge alla barn en god uppväxtmiljö, El att alla föräldrar får stöd i sitt föräldraskap och inflytande över sin och barnens situation, El att alla barn och ungdomar förbereds för vuxenroll och föräldraskap.

I betänkandet om föräldrautbildning kring barnets födelse vidareut- vecklade barnomsorgsgruppen måldiskussionen och formulerade mer konkreta mål för föräldrautbildningen:

föräldrautbildning/'är att öka kunskaper, föräldrautbildning för att skapa möjlighet till kontakt och gemenskap, föräldrautbildning för att skapa möjligheter till medvetenhet om och på- verkan av samhälleliga förhållanden.

Nyckelorden i dessa målformuleringar är kunskap — kontakt — påverkan. Dessa tre begrepp samverkar och alla är beroende av varandra. Kun— skap—kontakt-målen överväger under tiden kring barnets födelse. I för- skoleåldem och skolåldern har man den tidigare kunskapen som bas men kontakt—påverkan får större tyngd.

3.2. Mål för föräldrautbildning under förskole- och skolåldern

En konsekvens av att målen kunskap och kontakt betonats starkast un- der föräldrautbildning kring barnets födelse är den metod vi föreslagit under denna tid: Samtal i föräldragrupper där deltagarnas gemensam— ma kunskaper och erfarenheter är den viktigaste kunskapskällan och där personalen är ett stöd och en tillgång. Genom dessa grupper, som om

möjligt hålls intakta under havandeskapet och första året efter barnets födelse, får blivande och nyblivna föräldrar kontakt med andra männi- skor i samma situation. Intresset för det väntade eller nyfödda barnet och alla de konsekvenser föräldraskapet får på den personliga och so- ciala situationen och alla de nya kunskaper man vill ha och behöver blir en stark sammanhållande faktor i föräldragrupperna.

När barnet blir större, börjar i förskolan eller skolan, är det nya mo- ment i föräldraskapet som träder i förgrunden. Barnet kommer i kontakt med nya människor och situationer — det får nya, egna relationer med kamrater, förskolepersonal, lärare, fritidspersonal osv. Även barn som inte finns inom barnomsorgen får givetvis vidgade kontakter. Föräldrar- na får ”konkurrens” i sin fostrarroll och delar ansvaret för barnets vård och utveckling med andra. Det blir också andra företeelser som blir vik- tiga och mer akuta:

Möjligheterna att kombinera föräldraskap och yrkesarbete, barnens framgång eller misslyckanden i kamratrelationer eller som elever osv. Samtidigt som barn och föräldrar rent fysiskt tillbringar dagen på skilda håll möter man nya ”experter” som har inflytande över barnens och där- med familjens 1iv och som man kanske upplever som auktoriteter som är svåra att påverka.

Att föräldrar lär känna barnens miljö, den verksamhet de deltar i, att de får kontakt med barnens kamrater och deras föräldrar, med persona- len i barnomsorg och skola måste därför ses som ett viktigt mål för för- äldrautbildningen under denna tid. Varken barnomsorg, skola eller för- äldrar klarar ensamma ”sin” del av barnets fostran och utveckling. Det krävs ett samspel mellan barn och föräldrar och skola eller barnomsorg. Även om det inte uppstår dramatiska normkonflikter mellan hem och bamomsorg/ skola så är redan det faktum att personal och föräldrar ofta inte har närmare och mer kontinuerlig kontakt med varann, negativt.

Samhällets insatser ska komplettera föräldrarnas och stödja familjen. Det är inte minst viktigt i förebyggande syfte.

En ökad delaktighet i barnets fritidssysselsättningar, ökade kontakter mellan barn och vuxna i det sociala livet över huvud taget är också ett mål vi vill bidra till att uppnå genom våra förslag. Här kan såväl de fri- villiga organisationerna som kommunala organ göra stora insatser. Or- ganisationer, kommun och barnhälsovården kan också verka för att ge stöd åt de föräldrar vilkas barn inte finns inom den kommunala bar- nomsorgen.

3.2.1. Kunskap

Vi har med utgångspunkt i erfarenheter från egna och andra försöks- verksamheter, valt att låta en praktisk och kontaktskapande verksamhet utgöra grunden för kunskapsinhämtningen i barnomsorg och skola. Därigenom öppnas en väg för föräldrarna att lära känna dessa verksam- heter och själva avgöra vilka ytterligare kunskaper man behöver för att få ett inflytande över sin egen och barnens situation och för att till- sammans med andra föräldrar söka sig denna kunskap. Först när man står mitt i den praktiska verksamheten kan man se vilka frågor man

måste söka svar på och vilka kunskaper man själv kan bidra med. Själv— upplevd kunskap genom praktiskt deltagande och en vidare bearbetning av dessa kunskaper genom organiserade diskussioner med andra vuxna ger förutsättningar för att man skall kunna sortera frågor och göra klart för sig vilka som är möjliga att hantera genom direkta insatser i klassen eller på dagisavdelningen. Man får också förutsättningar att bedöma vil- ka frågor som kräver andra insatser, t. ex. om man engagerar sig poli- tiskt eller i en intresseorganisation. Denna sorteringsprocess kräver emellertid också att man kan tolka och förstå olika företeelser, sätta in dem i sitt ideologiska och värderingsmässiga sammanhang. Denna kun- skap kan deltagande i idéburna organisationers, t. ex. studieförbundens verksamhet, ge.

3.2.2. Kontakt och gemenskap

Kontakter såväl mellan barn och föräldrar, mellan föräldrar och mellan föräldrar och t. ex. barnomsorgs- eller skolpersonal utgör kanaler för överföring och bearbetning av kunskap och erfarenheter.

Dessa kanaler öppnas genom att föräldrarna deltar i den dagliga verksamheten i barnomsorg och skola, i den faktiska planeringen av dessa verksamheter och i föräldraträffar.

Även de frivilliga organisationernas verksamhet för barn och vuxna ger givetvis tillfälle till kontakt och gemenskap som dessutom ofta byg- ger på gemensamma intressen och ideologi. Den ger också, liksom olika kommunala verksamheter, tillfälle till ökade vuxenkontakter för föräld— rar som inte har sina barn i barnomsorgen.

Många föräldrar lever i dag under stort tryck från omgivningen. Fa- miljernas kontaktytor har blivit mindre. Många föräldrar känner sig iso- lerade och ensamma i sin föräldraroll. Ytterligare kontakter med andra vuxna människor är ofta en förutsättning för att föräldrarna ska fungera bra i sitt förhållande till barnen. Även kontakten med andra barn än det egna är givetvis berikande. Föräldrautbildning i form av medverkan i verksamheterna skapar förutsättningar för sociala kontakter och gemen- skap.

Genom att föräldrarna i t. ex. en klass eller på en daghemsavdelning får bättre kontakt med varann, känner att de är en grupp med i många stycken gemensamma behov ökar också deras möjligheter att påverka. Sammanhållningen i gruppen ger styrka att utnyttja de gemensamma re- surserna. Tryggheten i att känna de övriga föräldrarna väl ger förutsätt- ningar för att våga ta mer initiativ, våga dela med sig av kunskap eller redovisa sin okunnighet. En närmare och mer kontinuerlig kontakt mel- lan föräldrar och personal kan också leda till en ömsesidig trygghet i re— lationerna. Personalen kan göra avkall på sin expertroll och får större förutsättningar att verkligen upptäcka att föräldrarna genom sin kun— skap om de egna barnen, genom sina yrkeskunskaper osv. kan vara en värdefull resurs i arbetet.

3.2.3. Påverkan

Genom att flera människor på ett organiserat sätt deltar i bamomsor- gens och skolans verksamhet och planeringen av denna verksamhet och genom att frågor om barn och föräldrar får ett ökat utrymme i idéburna organisationers verksamhet och samhällsdebatt ökar förutsättningarna för påverkan på individnivå, gruppnivå och samhällsnivå. Påverkan kan inte styras i förväg. Vilka uttryck påverkan kommer att ta sig och vilka resultat den kan leda till avgörs av hur stort utrymme för egna beslut om mål och innehåll, metod och material som varje föräldragrupp får. Att öka möjligheterna för påverkan för flera människor kan vara en besvär- lig process som innebär maktförskjutning mellan olika intressenter, stör- re svårigheter att styra en verksamhet genom centrala kommunala beslut osv. Samtidigt är det emellertid en process som kan leda till förnyelse och utveckling och ökade möjligheter att forma verksamheten i t. ex. barnomsorg och skola efter flera människors behov. Det är angeläget att föräldrarnas deltagande och därmed deras möjligheter att påverka får en utformning som leder till att fler inte färre kan utöva påverkan.

De försöksverksamheter barnomsorgsgruppen följt har givit många erfarenheter som vi utnyttjat för att formulera målen för föräldrautbild- ning, och de verksamhetsformer vi föreslår. Verksamhetens innehåll och konkreta utformning kommer att variera inom olika föräldragrupper, organisationer, vid olika tidpunkter, i olika delar av landet.

Föräldrarnas direkta medverkan i barnomsorg, skola och föreningsliv innebär en stark påverkan på individnivå: föräldrar—barn, barn—barn, föräldrar—föräldrar, föräldrar—personal, personal—personal. Där sker också den primära kunskapsöverföringen.

Föräldramedverkan påverkar också gruppen, som kan få en större styrka, sedan man övervunnit t. ex. motsättningarna i rollfördelningen barn, föräldrar, personal. Exempel från försöksverksamheterna visar att detta medför en kvalitetshöjning av arbetet med barnen både i förskola och skola.

Men barnen måste bli en angelägenhet för alla i samhället. Därför är det viktigt att föräldrars och personalens kunskaper och erfarenheter tas tillvara bättre än hittills. Det måste finnas en beredskap hos samhället att lyssna till de förslag och erfarenheter som föräldrarna lägger fram.

Politiker och anställda bör bredda sina kunskaper om barns och för- äldrars aktuella och långsiktiga behov.

Möjligheterna för att föräldrautbildningen ska kunna uppfylla på- verkansmålet på samhällsnivå är beroende av hur den formella, politiska beslutsprocessen är konstruerad. En annan viktig förutsättning är att idéburna organisationer ger större utrymme åt frågor om barn, föräldrar och samhälle i sin verksamhet. Föräldrar måste också få bättre praktiska förutsättningar att kunna delta i fackligt och politiskt arbete, åta sig för- troendeuppdrag osv.

Den politiska styrningen av barnomsorg respektive skola är i kommu- nerna förlagd till kommunfullmäktige och sociala centralnämnden re— spektive Skolstyrelsen genom de politiska partierna som där är företräd- da. Med de stora kommuner vi har innebär det att den politiska makten

kan verka avlägsen och svår att påverka för den enskilda föräldern i klassen eller daghemsavdelningen. Kommunaldemokratiska utred- ningen har redovisat tankar om hur denna centralstyrning skulle kunna brytas genom att införa distriktsnämnder med faktisk beslutanderätt över vissa frågor i kommunerna. Diskussioner om kommundelsråd och institutionsstyrelser finns också. Det pågår också försök med samman- slagna distriktsnämnder för det sociala området, skolan, kultur— och fri- tidsfrågor. En fortsatt utveckling i denna riktning, dvs. en medveten strävan att föra de politiska besluten närmare människor och engagera fler människor i det politiska beslutsfattandet genom de politiska par- tiernas lokala organisationer, är givetvis angelägen ur de aspekter barn- omsorgsgruppen har att beakta. Ännu är det emellertid för tidigt att ut- tala sig om hur den ideala fördelningen mellan centrala och mer direkt lokalt förankrade beslutsfunktioner bör vara för att man ska nå en ökad demokrati.

Föräldrarnas möjligheter till mera direkt påverkan kommer att gälla den dagliga aktiviteten i skolan, barnomsorgen och det egna bostads- området. För att föräldrar på ett mer avgörande sätt ska kunna påverka samhällsutvecklingen krävs att de i ökad utsträckning engagerar sig i de politiska partierna och i fackliga organisationer och att de får praktiska förutsättningar att delta i arbetet. Det är också viktigt att dessa organi- sationer ges praktiska förutsättningar att ta vara på detta ökade engage- menag. Så gott som varje politisk fråga — kommunikationer, arbetsmark- nad, kulturfrågor, sjukvård osv. — har effekter på barns och föräldrars si- tuation i samhället. I alltför liten utsträckning beaktas detta i det politi- ska arbetet — bl. a. därför att småbarnsföräldrar sällan är med och på- verkar de politiska besluten. Som grupp betraktat tillhör småbarnsför- äldrar de minst politiskt aktiva. Föräldrautbildning i idéburna organisa- tioner och föräldraverksamheter i samhällsinstitutioner bör kunna bidra till att detta förhållande ändras.

.a lll-.- ,:J "pt [MBP

.|.. |x||._

,]...lu. . 3 ».

lfnvl

| ." .. är, |.. .fr]

' Ä'l'w' -|.| ..-.'.li.' || 'I. ' 1. kl:—'! . r !

4. Förberedelse för jämställt föräldraskap

4.1. Försörjningsansvaret

Det finns en historisk bakgrund till att familjen ser ut som den gör och att rollfördelningen när det gäller ansvar för försörjning, hemarbete och barn är olika för män och kvinnor.

Utan att gå alltför långt tillbaka kan nämnas den ovillkorliga försörj- ningsplikt som gällde för arbetsföra män gentemot hustrun. Äktenska- pet innebar för kvinnan en mer socialt och ekonomiskt säkrad tillvaro, men samtidigt ett fullständigt beroende. Detta gällde en bra bit in på 1900-talet.

I den tidigare äktenskapslagstiftningen, främst från 1921, hade man som mål att främja jämställdheten mellan könen. Man likställde den hemmavarande makens arbetsinsats med den utom hemmet förvärvsar- betandes. Hustrun upphöjdes på ett teoretiskt plan till jämbördig famil- jeförsörjare. Samtidigt inrättades regler om efteräktenskapligt underhåll för hustrun som ett skydd om äktenskapet skulle upplösas och hennes egentliga brist på möjligheter att försörja sig skulle visa sig.

Skillnaden mellan hemarbete och förvärvsarbete, som man då för- sökte överbrygga har senare understrukits genom annan lagstiftning vil- ken i regel bygger på inkomstbortfallsprincipen. Det visar sig t. ex. vid hemmafruns sjukdom, då arbetsinsatsen ersätts endast med det s.k. grundbeloPpet, genom att hemarbetet ej berättigar till ATP, arbetslös- hetsskydd och andra förmåner som tillkommer yrkesarbetande utom hemmet.

Det är först under 1970-talet som de formella bestämmelser som byg- ger på en uppdelning av försörjare och icke-försörjare börjat försvinna. Äktenskapslagsstiftningen utgår i dag från att kvinnor och män skall bygga upp en egen försörjning.

I annan lagstiftning kvarstår emellertid den gamla försörjarsynen, vil- ket avspeglar sig i den socialrättsliga, socialförsäkringsrättsliga och skat- terättsliga lagstiftningen. Exempel på detta är förekomsten av hemma- makeförsäkring, hustrutillägg till folkpension, storleken av folkpension till två makar, änkepension från folkpension och ATP.

Enligt jämställdhetskommitténs rapport ”Kvinnors arbete” vill i stort sett alla kvinnor förvärvsarbeta. Bland kvinnor med barn i förskoleål- dern är det närmare 90 %, och för övriga kvinnor över 90 %. Fortfarande finns det 330 000 hemarbetande kvinnor som vill komma in på arbets-

marknaden men hindras genom bristen på barnomsorg eller lämpliga ar- betstillfällen.

J ämställdhetskommittén visar i sin rapport på orsaker till att kvinnor inte bygger upp en egen försörjning på samma sätt som männen. Vid äk- tenskaps upplösning hamnar de inte sällan i ett ekonomiskt underläge i förhållande till männen.

4.2. Ansvaret för hem och barn

I jämförelse med många andra länder har Sverige kommit långt i utveck- lingen på det familjepolitiska området främst när det gäller ekonomiska stödåtgärder inriktade på familjen.

Samtidigt kan sägas att den omställning som samhället och familjen måste genomgå för att klara förändringen med tvåförsörjarfamiljen en- dast påbörjats.

Jämställdhetskommittén säger i sin rapport: ”Kvinnor bär av tradi- tion huvudansvaret för barnen och för hemmets skötsel Sammanhåll- ningen inom familjen och miljön 1 hemmet har ansetts vila på kvinnor- na. Även sedan kvinnor 1 betydande utsträckning sökt sig ut på arbets- marknaden har huvudansvaret för hemmet, familjen och barnomsorgen legat kvar på dem. Kvinnor har accepterat detta och valt veckoarbetstid och arbetstidsförläggning så att det passat deras familj. Eller också har de stannat hemma och tagit hand om familjen. De har utfört det oav- lönade arbetet i hemmet.”

”Kvinnor har således tagit på sig både arbetet och kostnaderna för re- produktionen. Det stora fleratalet kvinnor räknar med att även i fort- sättningen vara de som främst måste ställa upp på omsorgen om bar- nen.” (”Kvinnors arbete”.)

Männens delaktighet i arbetsliv och samhällsarbete anses självklar. Däremot är det långt kvar innan samma självklarhet råder när det gäller ansvarstagandet för hem och barn.

Många män har påverkats av kvinnors strävan till frigörelse och eko- nomisk jämställdhet, vilket lett till att de i dag tar avstånd från den traditionella mansrollen. De vill inte vara med om att berövas vikti- ga livsvärden, framför allt de som närheten till de små barnen ger. För många män är det naturligt och önskvärt att leva i en ekonomiskt och socialt jämställd relation till kvinnan, liksom att dela ansvaret för hemarbetet och omsorgen om barnen.

”Generation efter generation av män och kvinnor vittnar om hur de saknat pappans närhet när de var barn. Och generation efter generation av män har vittnat om hur de ångrar att de inte var tillsammans med barnen.” (Ur boken Mansbilder, av Erik Centerwall m. fl.)

Föräldraförsäkringen ger i dag mannen andra möjligheter än tidigare att ta eget ansvar och att knyta nära relationer till sina barn.

Antalet män som utnyttjat möjligheten till föräldraledigt i samband med barns födelse har ökat från 2,5 % år 1974 till 10,7 % år 1978.

Andelen fäder som utnyttjar 1—29 dagar är ganska lika bland statligt,

kommunalt och privat anställda. Det är emellertid vanligare att offent— ligt anställda fäder utnyttjar 30 dagar eller mer.

Den högsta andelen fäder som varit föräldralediga återfinns i grup- perna ”ingenjörer m. fl.” samt ”specialister, ledande befattningar”. Grupperna ”biträdespersonal”, ”icke facklärda” samt ”lantbrukare och företagare” hade den lägsta andelen föräldralediga fäder.

Om man fördelar fädernas uttag i familjer med gifta föräldrar och yr- kesarbetande moder efter moderns yrke blir skillnaden förhållandevis stor mellan å ena sidan yrkesgruppen ”biträdespersonal, icke facklärda, facklärda och kontorister” där fädernas medverkan är låg och å andra sidan övriga yrkesgrupper.

Speciellt stor andel föräldralediga fäder finns i de familjer där modern tillhör yrkesgruppen ”specialister, ledande befattningar”. Detta framgår av familjestödsutredningens betänkande ”Föräldraförsäkring”.

Det finns således en utveckling mot att fler män tar sin del av ansva- ret för hushållsarbete och barnomsorg. Fortfarande är det ändå mest kvinnor som är föräldralediga, de tar i stor utsträckning heltidsledigt och använder de flesta dagarna på en gång i samband med barnets fö- delse. I många familjer finns det inte dagar kvar för sådana ändamål som en förkortad arbetsdag. Den främsta anledningen torde vara att det inte finns möjlighet till kommunal barnomsorg och att man därför anser sig tvungen att ta hela ledigheten på en gång.

Mannens förutsättningar att ta ansvar beror på en rad faktorer, t. ex. arbetsmarknaden. Finns det inte tillräckligt med arbete på en ort, blir det återigen kvinnan som blir utan, eller förhindras att påbörja förvärvs- arbete. Hon ”väljer” då en uppgift i hemmet. Är kvinnorna förvärvs- arbetande får mannen en större chans att ta sin del av föräldraansvaret. Det är också av stor betydelse att kvinnor lämnar ifrån sig ansvar inom sitt ”revir”, och att hon ställer krav på mannen att dela ansvar.

Andra faktorer av betydelse är den inställning som möter männen från det omgivande samhället, arbetsgivare, arbetskamrater, personal in- om mödra- och barnhälsovård, förskolan och skolan m. fl. Inom arbets- livet accepterar man ofta inte att män tar föräldraansvar på samma sätt som kvinnorna, dvs. att barnomsorg är ett lika starkt skäl till frånvaro från arbetet vissa tider, som t. ex. fackliga studier, värnplikt eller lik- nande.

Av väsentlig betydelse för jämställdheten är att föräldraledigheten kvoteras, vilket skulle innebära att familjen går miste om en förmån om inte både mannen och kvinnan utnyttjar sin andel av föräldraförsäkring- en. I dag är den särskilda föräldrapenningen kvoterad. Man kan emel- lertid överlåta sina dagar till varandra.

I en undersökning om ”Storstadsungdomars syn på tillvaron” omfat- tande 212 barn ställdes frågan: ”Vilka tycker du har det bäst, män eller kvinnor?” Vid 15 är tycker ungefär 40 % att män har det bäst och unge— fär lika många att män och kvinnor har det lika bra. Endast 7 % tycker att kvinnan har det bäst. Flickor och pojkar är eniga här — det finns inga könsskillnader och inte heller några socialgruppsskillnader vad beträffar ungdomars syn på könsroller.

”De svenska 15-åringar som föredrar kvinnans roll motiverar detta

bl. a. med att kvinnor har det lättare, de har mindre ansvar, och män måste arbeta hårdare.

Till 15-åringarnas vanligaste argument för prioritering av mansrollen hör de fördelar som mannen har på arbetsmarknaden: lättare att få jobb, fler jobb att välja på, bättre jobb och högre löner.

Mansrollens överlägsenhet motiveras till stor del också med den tradi- tionella kvinnorollens nackdelar: hushållsarbete, barnafödande, dubbel- arbete och ansvar för barnen.”

”När vi granskar ungdomarnas argument vid 17 år finner vi ungefär samma bild som vid 15 år — bara mer accentuerad. För både flickor och pojkar är det återigen arbetsmarknadsfrågorna som är viktiga och då särskilt lönen.

Därnäst kommer liksom vid 15 år missnöjet med den traditionella kvinnorollen. Både pojkar och flickor tycker att män har det bättre eme- dan de slipper föda barn och både pojkar och flickor betraktar vid 17 år barntillsynen för kvinnans del som en black om foten.

Det är tydligt att många av dagens ungdomar är ganska medvetna om de faktiska skillnaderna i villkor för män och kvinnor och förhåller sig kritiska till ojämlikheten, särskilt på arbetsmarknaden, men fortfarande tycks det vara så att många ser barnens uppfostran som kvinnans an-

”

svar. (”Storstadsungdomars syn på tillvaron”.)

4.3. Påverkan av barnen

Vuxna är förebilder för barnen i hemmet, i förskolan och i skolan. De präglar deras könsrollsuppfattning vilken blir avgörande för barnens in- ställning till sin egen framtida föräldrauppgift, ansvarstagande för för- sörjning, hemarbete, personlig service och barn.

Barnen ser att mammor, vare sig de är hemma, deltidsarbetar eller heltidsarbetar gör nästan allt hushållsarbete som matlagning, städning, tvätt, bädddning, barnskötsel. Pappan ”hjälper till” ibland. Hans del i hushållsarbetet är mer inriktad på ekonomiska beslut, som att ordna med försäkringar, betalningar, större inköp. Han har i allmänhet ett be— tydligt större inflytande över familjens ekonomi än kvinnan.

Ett resultat av denna arbetsfördelning är att kvinnors självförtroende undergrävs. Deras kunnande på det ekonomiska området får inte till- fälle att utvecklas vilket kan leda till passivitet i ekonomiska frågor. Det- ta visar jämställdhetskommittén i sin rapport ”Kvinnors arbete”.

Barnens rolluppfattning påverkas senare av personalen i förskolan och skolans lågstadium. Kvinnorna finns även här i sin roll som vårdare och fostrare. Således präglas uppväxtåren för barnens del av det domi— nerande inslaget av kvinnor. Många barn får växa upp nästan helt utan en daglig och vardagsnära kontakt med män.

Barnen påverkas inte endast genom hemmet, förskolan och skolan. En stark påverkan sker också från det omgivande samhället. Vuxnas för- hållningssätt i allmänhet till barnen betyder mycket, men också de vär- deringar kring mans- och kvinnoroll som förmedlas av tv, bio, musik, popidoler, reklam, serier, porrtidningar och novellmagasin. Inget barn

kan undgå exponeringen av kvinnokroppen på reklampelarna och herr- tidningarna i pressbyrån och snabbköpet. Förskolebarnet är tidigt klar över sin könsrollsuppfattning som inte sällan rymmer begynnande in— slag av kvinnoförakt.

Yrkesvalet avgörs i praktiken genom en tidig könsrollspåverkan. Re- dan från barnets första levnadsår börjar livsmönstren formas så att det så småningom blir helt naturligt för flickor att välja vårdyrken och poj- karna tekniska yrken. Flickorna är mer begränsade i sitt yrkesval. De får därigenom i allmänhet endast bortemot 100 yrken att välja bland, medan pojkarna har bortemot 200. Flickornas ställning på arbetsmark- naden blir också av denna anledning mer utsatt.

Efter skolan gör pojkarna sin värnplikt. Könsrollsproblematiken ställs då ofta på sin spets. En segmentering sker lätt av traditionella rollmöns- ter som försvårar möjligheterna och förutsättningarna för ett framtida jämställt föräldraskap.

4.4. Sökandet efter vuxenidentitet

Från många olika håll kommer undersökningar och rapporter som ger en bild av ungdomars svårigheter i sökandet efter en vuxenidentitet.

Viktigast är att få ett arbete. Många ungdomar är i dag arbetslösa. Många av de som går i skolan vet att de kommer att ha svårigheter att få jobb. I undersökningen ”Storstadsungdomars syn på tillvaron” kände 54 % av flickorna och 37 % av pojkarna oro för att de inte skulle hitta ett arbete, när de slutat skolan.

Ungdomsarbetslösheten slår särskilt hårt mot de unga flickorna. Ge- nom deras mer begränsade yrkesval m. m. har de svårare att få arbete än pojkarna. De senaste åren har tonårsgraviditeterna i vissa regioner åter ökat. För många unga flickor är detta enda sättet att få en form av vux- enidentitet och någonting att göra.

Bland många ungdomar tycks finnas en känsla av vanmakt inför möj— ligheten att förändra sitt liv eller samhället.

Mer än hälften av ungdomarna som fyllt 18 år i undersökningen om ”Storstadsungdomars syn på tillvaron” anser sig inte vara intresserade av politik. Ungdomars intresse för politik hör samman med föräldrarnas socialgruppstillhörighet.

För de här ungdomarna är arbete, familj och fritid mycket viktigare än politik och samhälle.

Det finns anledning förmoda att ovanstående inställning är tämligen utbredd. Det framgår av bl. a. Kristianstadsundersökningen som Rita Liljeström m. fl. utförde för Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor. Inställningen motsägs inte heller genom skolöverstyrelsens undersökningar 1969 och 1979 bland 2 000 ungdomar ”Tonåringen och livet”.

Av skolöverstyrelsens undersökning liksom andra framgår att många tonåringar saknar vuxna att prata med. I skolöverstyrelsens undersök- ning säger nästan hälften av de tillfrågade att de känner sig ensamma för att de inte har någon som förstår dem.

Eleverna har nästan ingen som de känner förtroende för att prata med om t. ex. alkohol- och narkotikaproblem. Sämst förtroende har man för lärarna. Föräldrarna står i detta fall också utanför de problem som många elever har. Man anser att det går lättast att prata med kompisar- na. Detta framgår av Elevförbundets och Verdandis rapport ”Roller i skolan”.

I rapporten ”Fostran till vuxen” av Ann-Mari och Per Sennerfeldt (Stockholms kommuns utredning om social utslagning och ekonomisk brottslighet) sägs bl. a.: ”I andra kulturer än vår använder man än i dag vissa invigningsriter för att markera övergången från barn till vuxen. En vuxen är: könsmogen, kan försörja sig själv, tar ansvar för en egen fa— milj, har en världsåskådning. Detta är en fullvärdig medlem av samhäl- let.”

”Konfirmationen utgjorde tidigare hos oss en sådan rit. I samband med denna fick pojken bära långbyxor och ta sin första sup. Flickan fick sätta upp håret och gå på dans.

Skolgången upphörde och man gick direkt ut på arbetsmarknaden och kunde genom eget arbete bidra till sin egen och familjens försörj- ning. Studentexamen för de besuttnas barn, värnplikten och myndig- hetsdagen var andra sådana milstolpar.”

”Dagens riter — t. ex. 18 år för inköp av öl, 20 år för tillträde till sys- tembolaget — verkar vara mer kopplade till droger än tidigare. De vux- nas drogbeteende mutas in långt före det ekonomiska oberoendet blivit nått. Samtidigt som drogvanorna är inträdesbiljetten till vuxenheten blir de en flykt från livets verklighet.”

På ett annat ställe i ovannämnda rapport behandlas undersökningar som gjorts om våra sexualvanor. Bl. a. sägs: ”Samlagsdebuten kan vara ett uttryck för ett ,majoritetsmissförstånd': Jag tror att alla andra varit med om så mycket mer än jag själv. Därför måste jag skynda mig att skaffa mig samma erfarenheter som jag tror att mina kamrater redan har.”

”Samlaget har också trissats upp och fått rykte om sig att vara ett måste, annars är det något fel på en. Samlaget har blivit en umgänges— form. Både pojkar och flickor känner krav på sig att de antingen måste ta för sig eller ställa upp.”

”Vi har i vårt arbete med tonåringar märkt att det finns en sexuell olust. Den sexuella olusten finns hos både flickor och pojkar men den förefaller mer uttalad hos flickor.”

Skolöverstyrelsens m. fl. undersökningar visar också att många flickor är rädda för att bli med barn.

4.5. Mål för föräldraförberedelsen

Målet med föräldrautbildning till barn och ungdom är att förbereda för vuxenroll och jämställt föräldraskap.

Med detta avses att pojkar och flickor steg för steg fostras till en själv- klar medvetenhet och inställning att ta ansvar för sin egen försörjning,

att planera sitt föräldraskap, att dela ansvar för hemarbete och omsor- gen om eventuellt egna barn i framtiden.

4.6. Föräldraförberedelse i förskola och skola

Vilken konkret förberedelse inför vuxenroll och framtida föräldraskap får barn och ungdom i dag i hem, förskola, skola, värnplikt, fritidsaktivi- teter?

Tidigare har konstaterats att barn övertar vuxnas levnads- och köns- rollsmönster i hemmet. I undersökningen om storstadsungdomarna så- ger sig 50 % av flickorna och 65 % av pojkarna vilja följa föräldrarnas uppfostringsmönster. Endast 12 % av flickorna och 4 % av pojkarna vill inte alls följa i föräldrarnas spår när det blir aktuellt att fostra egna barn. ”Intressant är att se att pojkarna är mer nöjda än flickorna med det uppfostringsmönster som föräldrarna gett.”

Socialstyrelsen har i sitt könsrollsprojekt funnit att många av de frå- gor som hör samman med könsrollerna är helt obearbetade och knap— past diskuteras i förskolan i dag. Mycket håller emellertid på att hända och det är troligt att det finns en betydligt större medvetenhet om bara några år.

Könsrollsfrågan och samlevnadsundervisningen i skolan synes i dag begränsad, men får en starkare markering genom den nya läroplanen.

En rad försöksverksamheter pågår kring könsroller i förskolan, sko- lan, värnplikten. Frågan förs också ut genom RFSU och frivilliga orga— nisationer, kvinnoförbunden, barn- och ungdomsorganisationerna.

Nedan redovisas inriktningen på några av de verksamheter och under- visningsformer som prövats eller som avses prövas. Avsikten är bl. a. att spegla de något olika infallsvinklar som kan finnas.

Förskolan

Socialstyrelsen har under två år mellan 1977—1979 genomfört en för- söksverksamhet kring ”Könsroller, sexualitet och samlevnad i försko— lan”. Syftet med projektet var att kartlägga personalens behov av stöd, utbildning och fortbildning, material, konsultstöd och liknande i köns- rollsfrågor.

Genom studiedagar och studiekvällar i ett antal barnstugor i norra och södra Sverige har man sökt fånga upp frågeställningar och situatio— ner som behöver bearbetas. I projektet betonas att könsrollsfrågan inte går att skilja ut från andra viktiga frågor på barnstugan, i deltidsgrup- pen eller på fritidshemmet. Det handlar om förskolans sätt att fungera i allmänhet, hur kvinnorollen bland personalen förhåller sig till yrkesrol- len, vilka kunskaper man har om sig själv och omvärlden, om relationer- na till andra.

En rapport och ett studiematerial finns utarbetat. Avsikten är att föra ut frågan i fler förskolor. Målet är så småningom få in könsrollsfrågoma i förskolepersonalens grundutbildning.

S kolan

Socialstyrelsen har under åren 1973—1976 bedrivit försöksverksamhet kring sex och samlevnad på Gotland och i Västerbottens läns landsting.

Syftet var att förebygga aborter, i samband med den nya abortlagen. Den erfarenhet man gjorde var att det inte räcker att informera om pre- ventivmedel, man måste också få människor motiverade att använda dem, att planera sitt föräldraskap.

Socialstyrelsen samarbetar med många yrkesgrupper på olika nivåer för att få en bred spridning av information och kunskaper kring sam- levnadsfrågor. En rad metodkurser har hållits i de olika landstingen, med representant för länsskolnämnd och kommunförbund närvarande liksom mödra— och barnhälsovård. Efter metodkursema arbetar de olika yrkesgrupperna som ett team. Lokalt bedrivs 35 dagars kurser för de som skall föra ut sex- och samlevnadsfrågorna.

Projektet finns beskrivet i ”Sex och samlevnad. Rapport från försöks- verksamhet på Gotland 1973—76”, från Socialstyrelsens nämnd för häl- soupplysning. Rapporten ger konkreta förslag på utformningen av sam- levnadsundervisningen i grundskolan på låg-, mellan- och högstadiet. I rapporten sägs:

”Följande punkter var viktiga för alla pojkar och flickor att prata om:

1] hur jag formas under uppväxtåren och blir den jag blir,

[I vilka möjligheter har pojkar och flickor att förstå varann, El vad vet killar och tjejer om sin kropp och hur upplever de sin sexuali- tet, El hur fungerar eller fungerar inte tjejer och killar tillsammans, El hur är kontakten mellan generationer, El vad är kärlek, ömhet, gemenskap.

Det här är lika viktiga frågor för lärare som föräldrar.”

Undervisningen i skolan med anknytning till barn och familj, könsrol- ler, sexualitet och samlevnad finns inom ämnet bamkunskap och sam- levnadsundervisningen.

I den nya läroplanen benämns ämnet bamkunskap i fortsättningen barn- och ungdomskunskap och ökar från 20 till 40 timmar på högsta- diet. Eleverna skall skaffa sig sådana kunskaper om barns och ungdo- mars behov och utveckling att intresset för barn väcks och förstärks i syfte att främja utvecklande samspel mellan barn och vuxna, nu och i framtida föräldraroll/vuxenroll.

Undervisningen skall också leda till att eleverna blir medvetna om könsrollerna inom familjen och i samhället, och hur de traditionella könsrollsmönstren överförs från vuxna till barn. Undervisningen skall syfta till att eleverna själva vill arbeta för jämställdhet.

Med utgångspunkt från bl. a. läroplan för grundskolan (lgr 69) och betänkandet Sexual- och samlevnadsundervisning (SOU 1974259) ut- arbetade skolöverstyrelsen en handledning i samlevnadsundervisning. Den var klar 1977. Lärarfortbildning pågår f. n.

”Handledningen innehåller mål med anvisningar och kommentarer, som anger den principiella inriktning och utformning som samlevnads-

undervisning skall ha i grundskolan och gymnasieskolan. Där finns vi- dare anvisningar för arbetssätt och innehåll, som utgör ett underlag för den lokala planeringen av undervisningen, samt en faktadel, som avser att ge läraren en översikt av de ämnesområden som är väsentliga för samlevnadsundervisningen."

Handledningen har en styrande effekt på hur undervisningen kommer att gestalta sig. Skolöverstyrelsen avser att se över handledningen med hänsyn till erfarenheterna vid dess användning.

Målen är att eleven genom samlevnadsundervisningen skall

El skaffa sig kunskaper om anatomi, fysiologi, psykologi, etik och so- ciala sammanhang, EJ skaffa sig kunskap om livsåskådningar och om värderingar inom sex- ual- och samlevnadsområdet,

EJ förvärva insikt om att sexualiteten är en integrerad del av människans liv, och att den har ett starkt samband med personlighetsutveckling, gemenskapsrelationer och samhällsstruktur, El förvärva insikt om sexualitetens komplexa natur och därigenom få möjlighet till personligt ställningstagande i samlevnadsfrågor.

I handledningen betonas att ju äldre eleverna blir desto viktigare är det att de får delta i planeringen av samlevnadsundervisningen.

Under lågstadiet skall undervisningen enligt handledningen i största utsträckning bygga på de frågor som barnen ställer under samtal.

I handledningen sägs att under mellanstadiet ”bör läraren känna sin frihet” att tillsammans med sin klass och i kontakt med föräldrarna pla- nera samlevnadsundervisningen.

Enligt handledningen är det lämpligt att under mellanstadiet låta äm- nesuppdelningen stå tillbaka för ett mera samlat grepp på ämnet. När det gäller samlevnadundervisningen är det framför allt naturkunskap, religionskunskap, samhällskunskap och svenska som anges kunna bidra till samverkan.

De biologiska momenten anses på mellanstadiet kräva stort utrymme ”för att en biologisk faktakunskap som motsvarar elevernas behov skall kunna meddelas”.

Under högstadiet är utgångspunkten den att ”ungdomarna i denna ål- der har stort behov av information om såväl medicinsk-biologisk sexual- kunskap som psykologiska aspekter och etiska frågor”.

Ämnessamverkan rekommenderas förutom i samhällskunskap, reli- gionskunskap och biologi också i hemkunskap, gymnastik och svenska.

Sexual- och samlevnadsundervisningen i gymnasieskolan skall med- delas på timmar till förfogande.

Planering av undervisningen i samlevnadsfrågor bör enligt handled- ningen ske genom skolledningens försorg i samarbete med en arbets- grupp. Denna kan bestå av t. ex. biologilärare, psykologilärare, reli- gionskunskapslärare, samhällskunskapslärare, lärare i barnavård, lärare i vårdkunskap samt elevvårdspersonal och elever. Som föreläsare kan förutom lärare medverka flera yrkesgrupper, som skolläkare, skolsköter- ska, skolkurator, skolpsykolog och andra utomstående experter, t. ex. från RFSU.

I handledningen ges exempel på stoff som kan bli aktuellt under sam- tal om sexual- och samlevnadsfrågor. Dessa exempel är till sitt antal om- fattande och detaljerade, och kan i praktiken fungera som en sorts checklista på vad som skall tas upp i undervisningen.

De medicinska-biologiska faktakunskaperna har en stor tyngd i för- hållande till exempelvis sociala moment. Bland mångfalden av värde- ringsfrågor markeras de kristna som Speciellt angelägna att tillgodose.

Hur samlevnadsundervisningen ser ut i dag i våra skolor är oklart. Ovanstående handledning tillämpas först under 1980 i lärarfortbild- ningen. Den sexual- och samlevnadsundervisning barnen får i dag torde vara helt avhängig av den enskilde lärarens inställning och uppfattning om ämnets betydelse och innebörd.

Inom skolöverstyrelsen har bedrivits ett projekt kring ”Könsroller i skola och undervisning”. Ett handlingsprogram antogs 1977 — Ett friare val, jämställdhetsprogram för skolan. Programmet är avsett att ge stöd och stimulans åt lokalt utvecklingsarbete. Det har spritts i skolorna, där man sökt inspirera till lokala handlingsprogram inom ramen för projek- tet Samverkan Skola—Arbetsliv.

Könsrollsprojektet har i stort varit inriktat på att förändra de traditio- nella yrkesvalen hos pojkar och flickor. Som grund för arbetet ligger forskning och försöksverksamhet.

En av punkterna i handlingsprogrammet gäller samverkan med uni- versitets- och högskoleämbetet (UHÄ) för att få en helhetssyn på alla lä- rarkategoriers grundutbildning och fortbildning i könsrolls- och jämlik- hetsfrågor från förskolan till högskolan.

Enligt handlingsprogrammet skall skolöverstyrelsen samverka också med socialstyrelsen i fråga om utformandet av föräldrautbildningen och analysen av förskolans betydelse härvidlag.

”En viktig fråga är hur man skall hjälpa lärare som trots information är tveksamma till sin inställning i könsrollsfrågor. Ett lagarbete kan i dessa fall bli en styrka, då det ger möjlighet för varje medlem att bli medveten om sina värderingar och attityder. Problem av denna art bör diskuteras vid all fortbildning i könsrollsfrågor och i lärarutbildningen.”

En skolas könsrollsmönster skapas inte bara genom lärarnas attityder, enligt programmet. ”All personal som arbetar i skolan bör reflektera över huruvida de ställer samma eller olika krav på respektive riktar sam- ma eller olika förväntningar gentemot flickor och pojkar. Inte minst gäl- ler detta elevvårdspersonal. Också expeditions- och skolmåltidspersonal bör bli medvetna om sina påverkansmöjligheter. Det är väsentligt att detta beaktas vid planeringar av projekt, försöksverksamhet och i fort- bildningen.”

4.7 Föräldraförberedelse under värnplikten _

En rad motioner har väckts i riksdagen om föräldrautbildning för väm- pliktiga. Dessa har hittills avslagits med hänvisning till barnomsorgs- gruppens utredningsarbete. De motiv som åberopats för att anordna föräldrautbildning skiljer sig inte stort från de som anförts betr. behovet

av en allmän sådan. Behovet av kunskaper om barns utveckling fram- hålles. Motionärerna anser det angeläget att nå de unga männen med olika aspekter av samlevnadsfrågor som förberedelse för familjebildning och föräldraskap. Bakgrunden är att man anser att dessa frågor är efter— satta bland män och att Värnpliktstiden är ett väl valt tillfälle att nå alla.

Värnpliktsutbildningen, som är obligatorisk, bedrivs med stöd av en pliktlag. Från försvarshåll tar man i allmänhet avstånd från att lägga in samlevnadsundervisning i den obligatoriska utbildningen. Ett av skälen är att man anser att det skulle innebära en fördyring av försvarskostna- derna. Man hyser också farhågor för att krav och önskemål om att ta in ytterligare angelägna ämnen i undervisningen, skulle kunna riktas mot försvaret.

Däremot är man inom försvarets olika grenar positiv till den samlev- nadsundervisning som skett inom fritidsundervisningen. En möjlighet att få med frågan i den obligatoriska utbildningen anses vara att i denna informera om att ämnet finns inom ramen för den frivilliga Studieverk- samhet som erbjuds i början av Värnpliktstiden.

Samlevnadsfrågor har funnits med i fritidsundervisningen för värn- pliktiga alltsedan 50-talet och har bedrivits genom studieförbunden. När den ständiga nattpermissionen infördes sjönk deltagarantalet i cirkel- verksamheten överlag.

Som exempel på kurser kan nämnas ”Äktenskapsskolan”, vilken är den äldsta. Den har innehållit ämnen som: samlevnad, familjeekonomi, bosättning, f amiljejuridik, sexualfrågor och barnuppfostran.

Vid Värmlands regemente och försvarsområde har man prövat för- äldrautbildning och samhällsinformation under benämningen ”Med- borgarundervisning”. Denna har bedrivits på försök som kvällstjänst. De ämnen som behandlats har varit: familjejuridik, myndighetskun- skap, konsumentekonomi, bamkunskap och samlevnadsfrågor.

Socialstyrelsens försöksverksamhet kring ”Sex och samlevnad” på Gotland och i Västerbotten, tiden 1973—76 fördes ut bland de värnplik- tiga genom folkrörelserna. De frågor som togs upp var: fruktsamhetens historia, ungdomar och sex, preventivmedel, abort, familjen, jämlikhet, graviditet, modersmyt, könsroller m. m.

En vidareutveckling av försöksverksamheten på Gotland har genom- förts genom att socialstyrelsen 1977 startade ett projekt som avsåg att nå män med en diskussion kring könsroller och samlevnad. Värnpliktstiden ansågs intressant eftersom man när så gott som alla män. I samarbete med försvarsstabens personalvårdsbyrå har 5 dagars kurser anordnats för personalvårdskonsulenterna. Boken ”Mansbilder,” av Erik Center- wall m. fl. har använts som diskussionsunderlag. Ämnet har benämnts ”'Relationsproblematik”. Syftet har varit att väcka intresse bland per- sonalvårdskonsulenterna att själva leda grupper bland värnpliktiga. Fem kurser med 30 deltagare vid varje tillfälle har hållits. I varje grupp har det visat sig att 3—4 blir motiverade och intresserade att starta diskus- sionsgrupper.

Vid Västernorrlands regemente, Härnösand har man genomfört en försöksverksamhet bland de värnpliktiga. Denna har skett på tjänstetid. Man har diskuterat i grupper på 10—15 deltagare med en handledare. Er- f arenhetema har varit positiva.

4.8. Överväganden

Barnomsorgsgruppen har angett att målet med föräldrautbildning till barn och ungdom är att förbereda för vuxenroll och framtida jämställt föräldraskap.

I det ligger att pojkar och flickor steg för steg fostras till en självklar medvetenhet och inställning att ta ansvar för sin egen försörjning, att planera sitt föräldraskap, att dela ansvar för hemarbete och omsorgen om egna barn i framtiden.

En grundläggande förutsättning för att på ett naturligt sätt växa in i en vuxenidentitet är vetskapen att man behövs och efterfrågas i samhäl- let, att det finns arbete när man slutat skolan.

En utveckling mot jämställt föräldraskap förutsätter en ändrad roll- fördelning mellan kvinnor och män och barn. Detta är en långsiktig pro- cess som främjas eller motverkas av möjligheterna till arbete, bamom- sorg, arbetstidens utformning, föräldraledighet, ekonomi, utbildning m. m.

Utvecklingen påverkas också av olika attityder — vare sig de är positi- va eller negativa — bland arbetsgivare, f ackföreningsrörelsen och hela det omgivande samhället.

Barn och ungdom påverkas av de förebilder som utgörs av de vuxna i hemmet, förskolan och skolan liksom alla de intryck som när dem via massmedia, kamrater, pOpidoler m. fl. Det räcker därför inte med att sö- ka göra endast barn och ungdom medvetna om de påverkansmönster som formar deras inställning i könsrollsfrågan. Det handlar i första hand om att söka göra de vuxna medvetna om att de påverkar, och hur de påverkar barnen.

En diskussion kring könsroller och samlevnadsfrågor är lika viktig i ' hemmet, förskolan som skolan. Även inom föreningslivet, fackliga och politiska och andra organisationer är denna diskussion viktig.

4.8.1. Barnomsorgen

Mot bakgrund av att barnens könsrollsuppfattning grundläggs mycket tidigt bör samlevnadsfrågorna ges en framskjuten plats inom bamom- sorgen.

I dessa sammanhang är det naturligt att komma in på värderingar kring förskolans mål och sätt att arbeta. Könsroller och samlevnads- problematik går inte att skilja ut som separata frågor.

Det är viktigt att föräldrarna tas med i diskussionen och får ett infly- tande kring dessa frågor i det dagliga arbetet.

Könsroller och samlevnad är frågor som bör ingå i personalens grund- utbildning.

Fortbildning bör ges all personal i förskolan. Som underlag finns bl. a. socialstyrelsens rapport och studiematerial från projektet ”Köns- roller, sexualitet och samlevnad i förskolan” och jämställdhetskommit- téns material kring könsroller. Många bra material finns också inom de olika studieförbunden, som ägnat stor uppmärksamhet åt könsrollsfrå- gorna på senare år.

4.8.2. Skolan

Den inriktning som ämnet bamkunskap får genom den nya läroplanen stämmer väl med den målsättning barnomsorgsgruppen har när det gäl- ler föräldraförberedande undervisning. Barn- och familjefrågor skall be- handlas även i orienteringsämnena och hemkunskap.

Handledningen i samlevnadsundervisning synes alltför starkt betona medicinska och biologiska aspekter på bekostnad av sociala. Onödigt mycket utrymme verkar enligt handledningens rekommendationer ägnas åt upprepningar av tidigare fakta. Trots att eleverna själva efterlyser mer diskussion kring samlevnadsfrågorna, hävdar skolöverstyrelsen i sin handledning att undervisningen till väsentlig del måste vara inriktad på att ge kunskaper. Syftet med den översyn som skall göras bör vara att ge samlevnadsundervisningen en mer konkret och verklighetsanknuten in- riktning.

Större tonvikt bör läggas på att eleverna får bearbeta vardagsupple- velser samtidigt som de ges faktakunskaper.

Den inriktning och utformning som socialstyrelsen prövat genom sex- och samlevnadSprojektet på Gotland och i Västerbotten sammanfaller nära med de intentioner barnomsorgsgruppen har beträffande hur en föräldraförberedelse kan ske. Det är angeläget att ta tillvara dessa er- farenheter.

Av särskild betydelse i detta sammanhang har varit samarbetet mellan yrkesgrupperna inom mödra- och barnhälsovård, barnomsorgens per- sonal, skolans personal, studieförbunden, RFSU, m. fl.

I handledningen står att ”Det är skolans skyldighet att samarbeta med föräldrarna inför planeringen av samlevnads- och sexualundervis- ningen”.

Barnomsorgsgruppen betonar vikten av att detta samarbete verkligen sker och att uppläggningen av undervisningen diskuteras med föräldrar- na och redovisas efteråt.

Samlevnadsfrågorna är viktiga inslag i föräldraverksamheten. Här möjliggörs en allmän diskussion kring könsroller och samlevnad, som kan påverka diskussionen också i hemmen.

Barnomsorgsgruppen anser att handledningen i samlevnadsundervis- ning ej bör innehålla en detaljerad momentbeskrivning som kan verka styrande på undervisningen. En total översyn av handledningen bör ske i syfte att ge samhällsfaktorernas inverkan på könsroller och samlevnad en ökad tyngd. Mer utrymme bör ges till eget sökande efter kunskaper, diskussion och bearbetning av ämnesområdet.

4.8.3. Frivilliga organisationer

Som framgår av tidigare avsnitt är de frivilliga organisationerna i hög grad engagerade i samlevnads- och könsrollsfrågorna. Verdandi har t. ex. tillsammans med elevförbundet tagit upp diskussionen kring alko- hol- och narkotikaproblemen. Studieförbunden har i många år bedrivit cirkelverksamhet kring samlevnadsfrågor bland värnpliktiga m. m. Dis- kussion kring jämställdhet, samlevnad, könsroller finns med som ett na- turligt inslag överlag i den verksamhet som bedrivs genom de frivilliga organisationerna.

Förslag som gäller att ge de frivilliga organisationerna ökade möjlig- heter att spela en viktig roll även på detta område presenteras i särskilt avsnitt.

4.8.4. Värnplikten

Samlevnadsundervisning inom ramen för fritidsundervisningen har be- drivits bland värnpliktiga alltsedan 50-talet genom studieförbunden. När den ständiga nattpermissionen infördes sjönk deltagarantalet i cir- kelverksamhet överlag.

Även om man tar hänsyn till att det finns de som är mycket intresse- rade och motiverade att delta i cirkelverksamhet kring samlevnadsfrågor synes förutsättningarna för ett brett deltagande små. De som har famil- jeansvar, och som kan tänkas vara mest intresserade, är alltid närför- lagda. Genom att de åker hem på kvällarna, blir Studieverksamhet knap- past aktuell för dem under värnpliktstiden. De kommer också att nås av erbjudandet att delta i föräldragrupp på mödra— och barnavårdscentra- len.

Bland övriga har det visat sig svårt att motivera till andra studiecirk- lar än de som går in på traditionellt manliga områden, som karate, fall- skärmshoppning, bilteori och liknande.

Det finns många skäl att förorda en samlevnadsundervisning till män. Värnpliktstiden är ett bra tillfälle, därför att man när så gott som alla. Könsrollsproblematiken ställs här på sin spets.

Mot bakgrund av vad som tidigare sagts om frivillig Studieverksam- het, torde knappast någon större effekt uppnås med mindre än att frå- gan läggs in i den obligatoriska värnpliktsutbildningen.

Det finns emellertid flera problem. Främst gäller det att finna tillräck- ligt antal gruppledare, eftersom samlevnadsfrågorna bör diskuteras i mindre grupper.

Inom den värnpliktiga arbetsgruppen anser man att det mot bak- grund av att värnpliktsundervisningen befäster den traditionella mans- rollen, är svårt att tänka sig befälet som ledare av undervisningen. De torde uppleva frågan som helt avvikande från de uppgifter som ålagts försvaret.

Personalvårdskonsulenterna, som är ca 150 till antalet, är inte i första hand tillsatta för de värnpliktiga utan för försvarets ordinarie personal. Mot bakgrund av detta och att deras antal är begränsat, torde det inte vara möjligt att lägga hela ansvaret för samlevnadsfrågorna på dem.

Studieförbundens cirkelledare går inte in i den obligatoriska väm- pliktsutbildningen, eftersom detta skulle stå i strid med deras princip om det fria och frivilliga studiearbetet.

Mödra- och barnhälsovården är inriktad på förebyggande verksam- het. Man kan diskutera en vidgning av deras uppgifter, men idag är mödra- och barnhälsovårdens resurser uppknutna för genomförande av föräldrautbildning m. m. under tiden då man väntar barn och nyss fått barn. Detta torde lämna litet utrymme för ytterligare ansvarsområden.

Det finns idag endast ett tjugotal ungdomsmottagningar. Flertalet är inte belägna på regementsorterna. Endast om en kraftig ökning av deras resurser sker kan de göra någon större insats i samlevnadsundervis- ningen för de värnpliktiga.

En möjlighet är kanske att lösa gruppledarfrågan genom att försvaret anlitar flera olika grupper, t. ex. motiverade och intresserade kamrater bland de värnpliktiga och frivilliga organisationer, liksom intresserade personalvårdskonsulenter, RFSU, ungdomsmottagningarna i den mån de har möjlighet och finns på aktuella orter. Ytterligare grupper bör na- turligtvis också kunna komma ifråga.

Kostnaderna verkar enligt utredningen överkomliga. Följande be- räkningar har gjorts:

Antal värnpliktiga

38 000 år 1979/ 80 46 000 80/81 46 000 81/82 48 000 82/83 51 000 83/84 52 000 84/85 52 000 85/86

Utbildningsåret 85/ 86 är ”puckeln” för de stora kullarna av ungdomar. De sjunker sedan, och är år 1990 nere i ca 40 000. (Prognos framtagen av Värnpliktiga arbetsgruppen).

Om man förutsätter sammankomster om 2 timmar varannan vecka under en tremånadersperiod i grupper med 10 deltagare kan kostnader- na beräknas till ca 4—5 milj. kr per år.

Ett förslag om obligatorisk föräldrautbildning/samlevnadsundervis- ning inom värnplikten skulle avvika från övriga förslag beträffande den allmänna föräldraverksamheten som bygger på frivillighet. När det gäl- ler skolans undervisning ingår den emellertid bland övriga ämnen.

Trots att barnomsorgsgruppen anser att könsroller och samlevnads- frågor under värnpliktstiden är mycket angelägna att föra in, anser sig utredningen inte nu kunna lägga ett formellt förslag om att ämnet skall ingå som ett obligatorium i den allmänna värnpliktsutbildningen.

Den främsta anledningen är att utredningen ser att det idag finns bå- de praktiska och ekonomiska hinder, inte minst när det gäller att lösa gruppledarfrågan.

Barnomsorgsgruppen anser det emellertid angeläget att man på olika regementen bedriver försöksverksamhet, så som skett i Härnösand.

Man kan också se att en allmän föräldrautbildning som omfattar för- äldraförberedelse i skolan, inom mödrahälsovården, BB och barnhälso- vården, föräldraverksamheterna i barnomsorgen och skolan, samt stu- dieförbundens och de frivilliga organisationernas verksamheter täcker in de olika tidpunkter när människor är speciellt motiverade att ta del av och engagera sig i diskussioner kring könsroller, samlevnad, föräldra- skap.

Det kan emellertid finnas fler skäl än de som tidigare nämnts att föra in samlevnadsundervisning inom den obligatoriska delen av värnplikts- utbildningen. Samlevnadsundervisning kan också vara en förebyggande och hälsovårdande insats.

Barnomsorgsgruppen förordar därför att man vid kommande omar- betning av innehåll i vämpliktsutbildningen beaktar behovet av sam- levnadsundervisning.

l avvaktan på att samlevnadsfrågorna förs in i den obligatoriska väm- pliktsutbildningen bör information ges om studiecirklar i samlevnads- frågor som anordnas av studieförbunden i fritidsundervisningen. Om möjligt bör informationen förmedlas av representanter för kursanordna- ren.

Material

Efterfrågan på aktuellt material kring samlevnads- och könsrollsfrågor torde öka. Det är av stor betydelse att bra diskussionsunderlag finns lätt tillgängligt, helst utan kostnad. De behövs för att frågor som lätt glöms bort, eller som är svåra, också skall komma med i diskussionen.

Det finns idag intressanta material att utgå från, framtagna av social- styrelsen, jämställdhetskommittén, brottsförebyggande rådet, Stock- holms kommun m. fl. kommuner, Utbildningsradion, de frivilliga orga- nisationerna som t. ex. Verdandi och studieförbunden. Intresset och ut- budet har ökat markant under senare år.

Genom tidskrifter och böcker, rapporter, filmer, tv, den allmänna de- batten strömmar hela tiden fram nya material och nya underlag för dis- kussion.

Av stor betydelse är då att det finns någon som har ansvaret att över-

' blicka utbudet, liksom att det finns möjligheter att få tag på olika mate- rial.

Socialstyrelsen har redan i uppdrag att svara för ett basmaterial till föräldrar om tiden kring barnets födelse, liksom att ge information om material som finns på andra håll. (Barnomsorgsgruppens betänkande om föräldrautbildning kring barnets födelse SOU 1978:5.)

Barnomsorgsgruppen ser det som naturligt att socialstyrelsen och sko- löverstyrelsen även i fortsättningen tillgodoser behovet av visst basmate- rial i föräldrautbildningen, och då prioriterar könsrolls- och samlevnads- frågorna, såväl till föräldrar som personalgrupperna.

Utredningen förordar också att socialstyrelsen i ansvaret att överblic- ka materialutbud räknar in ämnesområdet könsroller, sexualitet, sam- levnad, jämställdhet, vuxenroll och föräldraskap.

4.8.5. Sammanfattning

Förberedelse inför vuxenroll och jämställt föräldraskap måste utgå från målet att fostra barn och ungdom till en självklar medvetenhet om att ta ansvar för egen försörjning, ett planerat föräldraskap, delat ansvar för hemarbete och omsorg om egna barn.

Föräldraförberedelsen sker genom att vuxna blir medvetna om sitt sätt att påverka barn i hem, förskola, skola, liksom samhället i övrigt. Könsroller och samlevnad är frågor som bör genomsyra föräldrautbild- ningen. Om så sker kan föräldrautbildningen påverka och påskynda ut- vecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män.

4.9. Förslag

Barnomsorgsgruppen föreslår:

att föräldrarnas roll i planeringen av samlevnadsfrågorna i verksam- heterna och undervisningen inom barnomsorgen och skolan alltid beak- tas. att frågor rörande könsroller och samlevnad skall ingå i grundutbild— ningen av all personal inom den kommunala barnomsorgen och skolan. att frågor rörande könsroller och samlevnad förs in som en del av den allmänna fortbildning som regelbundet sker inom den kommunala bar- nomsorgen och skolan. Fortbildningen bör omfatta alla personalkatego- ner. att skolöverstyrelsen i framtida rekommendationer och material starka- re betonar samlevnads- och könsrollsfrågor. att vid kommande omarbetning av innehåll i värnpliktsutbildningen be- hovet av samlevnadsundervisning beaktas. att försöksverksamhet kring samlevnads- och könsrollsfrågor genomförs på olika regementen. att socialstyrelsen och skolöverstyrelsen svarar för att behovet av visst basmaterial kring könsroller och samlevnad tillgodoses, samt informerar föräldrar och personal m. fl. om materialutbud.

fl ?".; ._|;.;f- '. ' ' ,.,' .. .— IHH"? '(; ""'-' .. _,',_. ,, L min;, H.JW.':IFJTJI£I.I . , IE ,,. ' '... "' . " " .. '- . | ' " ”.fi ' ' -T - ' L| J.-||,,.'.,'.. ...,, ; .. 5.1.4 ,, du"-?!”; "E.,! .-"."',,' ITIL-||: "JF,_ ,. '.' ._. .. . . - | . " m,". . |,' - r' ., "" ".; ..1' -',,, ;.I'"" ,,,';;"|. '.'-,,, ::.-,. '., l'. du" ||..',,.'.,.__, :'”;- ”;;” II”" #

' " » " _ "I ' ' '. . ' . _ ... __ _ ' "' _ , . ..',_'— ;' ', "';"4', ' .'fi 7 " ' ' 1,17." , . , ,, '. är";, ._.,.(11 ......nw

. få.; '»

.. . "jr..” ' _? ”_ __ " ' '. ' "'N' ',?j'f "l' .'f', _. ., _-' _ ." , L:. [gåta "'i Brå, ' n'll"? då?

, _ _ , __,» _s. ', ,, :, ,,,;l , : _ ,,,) ._I , ,, , , _l , . ; _ _. . , , " , Ås! . "| -_ " " ». :_,.' ,' ' _- , _" ' ' ' , " .. i?" ,.|',|| "! [t.-glid nu ' ' ; , ' " f," : '. Af . .. '_' ' '. h. ...'-__;J |||. lir. 'är. ”nämn

| || | .» | .. , | | _ | ' | , | | ' | .. | | | || .' | . |, . '| | ', '||

_ _. ...,, '... ._, _.. ..,.., ' . '- ' '-' '.; . .. '|, ., - -- ' ' "" " ' ' ' *- -,,J|- -....'."_.;|".. ,'2' -||..| ,

" ' . ' ._”|'.',.; . 'å' .:, 'if, .," |".'.",-—', "_| '..'

.-.. ,, —' '. | ...' ..,'-, ,... l:" ,.. " _ ., _ ' | | | _'_ n ,.) ,|| ._.. .. . . _ _ ._ "l,,, , ,, , ,

_| '|'. ,, ml.."

. l'IJ _ . -:'.'—.;-,l",,: .,, , - _, '.. .;.'. _ _". T., , '. ;r'.' _ '" |||— | _._ '

- _,.|.,..,,'._.,. , ...,k', _, ,, _|. || | .- ,. ,,_||,'|

'.-_| qu,..'_

' . l...-"' M.:-_a, -' ;' ',,u, F,. w|.|

, . ,,, . ,; "'i;- _..| ,,-_, . .,, ,, " ;;. ",r....-,"_' " .,: ,!', '_',.,,.

5. Frivilliga organisationer

5.1. Direktiv

I de tilläggsdirektiv barnomsorgsgruppen fick 20 dec. 1973 anförs bl. a.: ”Utredningen bör omfatta en prövning av hur en föräldrautbildning lämpligen bör utformas i fråga om innehåll och organisation för att på sikt kunna vara tillgänglig för alla föräldrar med barn i förskoleåldern eller i skolåldern. Olika vägar kan därvid komma ifråga. Arbetsgruppen bör bl. a. pröva att anknyta föräldrautbildning och föräldrainformation dels till landstingens organisation för förebyggande mödra- och barna- vård samt förlossningsvård och dels till kommunernas förskoleverksam- het samt förebyggande barna- och ungdomsvård i övrigt. Vidare bör uppmärksammas den upplysningsverksamhet som kan bedrivas genom frivilliga organisationer."

I direktiven betonas alltså att föräldrautbildningen på sikt ska vara tillgänglig för alla föräldrar med barn i de aktuella åldrarna. Dessutom framhålls att barnomsorgsgruppen ska pröva dels föräldrautbildning an- knuten till en rad samhälleliga institutioner dels uppmärksamma den ”upplysningsverksamhet” som kan bedrivas genom frivilliga organisa- tioner.

5.2. Mål

Barnuppfostran, dvs. hur en kultur, ett samhälle, formar sina nya med- borgare, vilken människosyn och vilka normer och värderingar man för- medlar, är givetvis ytterst en ideologisk-politisk fråga. Att fostra barn är inte bara — kanske inte ens främst — att ge dem objektivt sanna fakta- kunskaper om livet och hur det ska levas, utan också att föra vidare en livshållning, att ge barnen värderingar och ideal, verktyg att analysera och förstå omvärlden. Det är därför viktigt att uppfostran är en med— veten process så att man är klar över vilka värderingar man verkligen förmedlar.

De mål som vi satt upp för föräldrautbildning tar bl. a. upp att för- äldrautbildning bör skapa möjligheter till medvetenhet om och påverkan av samhälleliga förhållanden. När det gäller föräldrautbildning inom fri- villiga organisationer betyder detta mera konkret att föräldrar genom bl. a. studieförbundens försorg ska ges möjlighet att diskutera barn och föräldraskap i ideologiska termer. Därigenom blir det möjligt att kunna

se sambandet mellan den egna situationen och det omgivande samhället klarare och man får också möjlighet att rent konkret lära sig vilka vägar man kan gå för att påverka och förändra sin egen situation och barnens förhållanden.

För att det ska bli möjligt att nå detta mål är det emellertid nödvän- digt att frågor som rör barn och föräldrars situation får ett betydligt större utrymme än hittills i de frivilliga organisationernas verksamhet och att verksamheten utformas så att barn och föräldrar har praktiska möjligheter att delta.

Den sektorisering som präglar samhället och som avspeglar sig i de organisatoriska strukturerna medför lätt att man sysslar till övervägande del med den verksamhet som är den organisatoriska basen, dvs. fack- föreningen sysslar med löntagarfrågor, frikyrkorförsamlingen med tros- frågor, studieförbunden med — beroende på medlemsorganisationer — t. ex. fackliga, politiska eller estetiska ämnen, konsumentfrågor, språk, miljöfrågor osv.

Detta kan lätt leda till att man utelämnar helhetsperspektivet på med- lemmarnas eller deltagarnas liv och inte tar upp t. ex. deras situation som föräldrar. Ofta finns dessutom en rad praktiska hinder för föräldrar att delta och verksamheten är ofta utformad så att barns deltagande i praktiken är uteslutet.

I debatten kring föräldrautbildning har från olika håll framförts far- hågor för att en föräldrautbildning i samhällets regi skulle kunna bli ett instrument för likriktning och översåtligt dirigerande av medborgarna. Kritikerna har menat att föräldrarollen är något som i så hög grad präg- las av ideologier och värderingar att föräldrautbildningen helt bör vara en sak för de frivilliga organisationerna och i första hand för studieför- bunden.

Barnomsorgsgruppen har också framhållit att de frivilliga organisatio- nerna bör ges en stor roll och ha ett stort ansvar för att målet att skapa möjligheter till medvetenhet om och påverkan av samhället ska kunna uppnås.

När det gäller möjligheterna att nå målet finns dock, som påpekats ovan, en rad hinder att övervinna.

Sverige har en i stort sett unik tillgång i sitt väl utbyggda och rikhalti- ga organisationsliv. Folkrörelser av olika slag har spelat en avgörande roll vid uppbyggnaden av det demokratiska samhällssystemet.

I dag arbetar emellertid folkrörelserna under förändrade förutsätt— ningar och har i många fall haft svårt att hitta verksamhetsformer som engagerar många människor. Detta ledde för några år sedan till en om- fattande debatt om folkrörelsernas roll i det nya samhället. I debatten påpekades bl. a. vikten av att folkrörelserna sökte nya vägar, att man borde förändra sina mötesformer, använda sig av uppsökande verksam- het osv. Man framhöll också det negativa i att många folkrörelser verka- de efter”stordriftsprinciper” och att de viktiga besluten och den intres- santa verksamheten på så sätt flyttades bort från de många medlemmar- na.

Alla dessa faktorer är relevanta för folkrörelsernas förutsättningar att fylla en funktion i föräldrautbildningssammanhang. Om man ska spela

en viktig roll i den medvetandegörande process som kan leda till avpri— vatiscring av föräldrarollen och göra alla barn till allas angelägenhet måste folkrörelserna finnas nära människorna, vara en naturlig gemen- skap dit man kan vända sig med hela sitt jag. Här har skett en rad för- ändringar som visar att man inom folkrörelser av olika slag är medveten om vikten av att ha en helhetssyn på människor. Fackliga organisationer lägger fram familjepolitiska program, det blir allt vanligare att barnverk- samhet arrangeras i samband med politiska möten och kurser osv.

Hem och skola har en unik ställning inom de frivilliga organisationer- na med en verksamhet som tar fasta på samverkan föräldrar, barn och personal. Man kan genom att erbjuda skolledning, övrig personal och elever rätt att ingå i styrelsen eftersträva en samverkan för att ställa ele- ven i centrum. Hem och skola har ca 1 900 lokala föreningar fördelade på 27 distrikt.

Fortfarande återstår emellertid mycket innan folkrörelserna helt kan fylla uppgiften att nå alla i samhället med profilerad diskussion om för- äldrars och barns villkor. Från samhällets sida kan man inte styra ut- vecklingen inom folkrörelserna. Samhället kan hjälpa till ekonomiskt och på annat sätt att ge folkrörelserna goda arbetsmöjligheter. I övrigt måste utvecklingen styras av den interna diskussion som pågår inom folkrörelserna om hur man ska fylla sin uppgift att vitalisera demokra- tm.

De frivilliga organisationerna spelar en viktig roll i det svenska sam- hällslivet. En kväll i den medelsvenska kommunen har frimärksklubbens juniorsektion möte på församlingshemmet. I Folkets hus A—sal har arbe- tarkommunen medlemsmöte och i grupparbetsrum 4 pågår en ABF-cir- kel i samarbete med metallklubben. Mulleskolan har skogspromenad. Kanotklubbens familjeläger pågår och på idrottsplatsen tränar knattela- gen fotboll. 4 H—klubben har ridskola. I skolan har Hem och skola-före- ningen klassträff och från Elimkapellet hörs pingstförsamlingens sånger.

Föreningarnas verksamhet är en viktig och, trots de ovan antydda svårigheterna, fortfarande vital motvikt till det kommersiella utbudet. Barn- och ungdomsorganisationerna är i det här sammanhanget särskilt viktiga. I konsekvens med att vi avger förslag som när det gäller barn— omsorgens och skolans verksamhet syftar till att ge föräldrar en bättre inblick i barnens vardag och ökade möjligheter att påverka den anser vi att barn- och ungdomsorganisationerna har en viktig uppgift när det gäller att ge föräldrar och andra vuxna ökad kontakt med barnens fritid. De synpunkter vi framför om en förändring av det statliga stödet till barn— och ungdomsorganisationer grundar sig på denna övertygelse. Det är angeläget att man även när det gäller den kommunala bidragsgiv- ningen till dessa organisationer söker former som gör det möjligt för barn och vuxna att tillsammans delta i olika verksamheter.

När det gäller övriga frivilliga organisationer, fackliga, politiska, re- ligiösa, idrottsorganisationer osv., blir rimligen deras insatser i föräldra- utbildningssammanhang framför allt att utforma sin verksamhet så att t. ex. småbarnsföräldrar har möjlighet att delta. Det är givetvis också önskvärt att de i t. ex. det fackliga och politiska arbetet tar upp frågor som är viktiga för barn och föräldrar och för en aktiv debatt om barn- uppfostran, familjernas villkor osv.

Studieförbunden intar en särställning bland de frivilliga organisatio- nerna i dessa sammanhang. De är ju bl. a. folkrörelsernas instrument för medlemsskolning och har större möjligheter att i studiecirkelform och på annat sätt föra ut en profilerad föräldrautbildning som kan nå alla de mål barnomsorgsgruppen satt upp.

För att studieförbunden på verkligt bred front ska lyckas med denna uppgift torde en utveckling inom folkrörelserna i enlighet med den ovan skisserade vara nödvändig. Det är i det fackliga, politiska osv. basarbe- tet som utvecklingen mot ett samhälle för alla — även barn och föräldrar — måste börja.

5.3. Rollfördelningen samhälle — frivilliga organisationer

Direktiven från 1973 förutsätter att föräldrautbildningen på sikt ska nå alla. När det gäller mödra- och barnhälsovården, skolan och deltidsför- skolan har dessa verksamheter möjligheter till kontakt med så gott som alla föräldrar. Den övriga kommunala barnomsorgen når t. v. långt ifrån alla föräldrar även om utbyggnadstakten då det gäller daghem är hög. I vårt förra betänkande diskuterades olika möjligheter att nå de föräldrar till förskolebarn som inte nås via den kommunala barnomsorgen. Olika vägar antyddes; bl. a. pekade man på möjligheten att bygga ut öppen för- skoleverksamhet och verksamheten inom studieförbund och andra frivil- liga organisationer. Dessutom påpekade man möjligheterna till fortsatt verksamhet inom barnhälsovården.

För att föräldrar ska vara motiverade att delta i föräldrautbildning krävs att de har någon gemensam bas. Under tiden kring barnet födelse har barnomsorgsgruppen förutsatt att detta att vara blivande och nybli- ven förälder är tillräcklig gemensam grund att utgå från. Under följande faser torde inte själva föräldraskapet vara tillräckligt. Ytterligare motiv, t. ex. att man har barn på samma dagisavdelning eller i samma klass måste tillkomma. Att erbjuda föräldrar som inte har denna gemensam- ma bas en neutral föräldrautbildning i samhällsregi skulle knappast leda till någon större framgång. Man får i stället tänka sig att appellera till föräldrarnas övriga gemensamma intresseområden, t. ex. att de tillhör samma förening, bor i samma bostadsområde osv. Det är här de frivilli- ga organisationerna naturligen kommer in i bilden.

I den typ av demokrati som vi har i Sverige måste varje officiellt ställ- ningstagande från icke—politiska samhällsinstitutioner definitionsmässigt vara parti-politiskt värdeneutralt. När det gäller t. ex. förskolan och sko- lans förmedling av normer och livsmönster till barn och genom en för— äldrautbildning kan man givetvis omfatta övergripande begrepp som de- mokrati, solidaritet, jämställdhet, fri- och rättigheter osv. Även värdet av vissa moraliska normer av samma allmänna karaktär som t. ex. hederlig- het och sanningsenlighet kan framhållas. I ett pluralistiskt samhälle kan däremot icke—politiska samhällsorgan inte tolka innehållet i dessa be— grepp och normer, de kan inte plädera för en viss tolkning, t. ex. en so- cialistisk eller liberal människosyn. Den funktionen fyller i vår typ av

samhälle de olika politiska partierna, regligiösa samfunden och andra folkrörelser.

Det specifika med att vara förälder är bl. a. att man är fostrare av och förebild för barn. Frånsett denna gemensamma utgångspunkt skiljer sig dock föräldrars situation på avgörande punkter. Man har olika utbild— ning, olika ekonomisk och social bakgrund, bor i villa eller höghus, på landet eller i stan, är ateist eller kristen, socialist eller konservativ osv. Alla dessa faktorer har givetvis inverkan på hur människor upplever och klarar sin föräldraroll. Studieförbunden kan här genom sin folkrörelse- förankring bidra till att klargöra sambandet mellan olika samhällsför- hållanden och individens situation och redovisa ideologiskt och värde- ringsmässigt förankrade vägar till samhällsförändring genom arbete i politiska och fackliga organisationer m. m.

Studieförbunden kan alltså vända sig till föräldrarna såväl i deras egenskap av föräldrar som i deras egenskap av medlemmar i föreningar och intresseorganisationer eller sympatisörer med en viss ideologi eller ett visst intresse av politisk, religiös eller annan karaktär.

5.4. Begreppet ”föräldrautbildning” i de frivilliga organisationernas verksamhet

Som vi tidigare har framhållit har ett stort antal remissyttranden över barnomsorgsgruppens diskussioner och förslag om föräldrautbildning kritiserat begreppet föräldrautbildning. Man har menat att det är olyck- ligt valt och inte täcker vad gruppen verkligen föreslår.

Denna kritik har utgått ifrån den tidiga debatten om föräldrautbild- ning som mycket rörde sig kring någon form av föräldraskola där exper- ter lär ut hur goda föräldrar bör bete sig. De synpunkter som fördes fram var bl. a. att föräldrautbildning skulle kunna förebygga barnmiss- handel, att socialt mindre välanpassade föräldrar behövde ytterligare kunskaper osv. Man drog paralleller med kravet på körkort för att få kö- ra bil osv.

Debatten om föräldrautbildning förändrades emellertid snabbt, vilket bl. a. avspeglade sig i remissyttrandena över barnomsorgsgruppens be- tänkanden. Förändringen torde inte minst avspegla sig i de resultat barnmiljöutredningen kom fram till. Där påvisades i hur hög grad bar- nens förhållanden, livsmiljö och uppfostran präglas av hur föräldrarna har det ekonomiskt, utbildningsmässigt och i arbetslivet. Perspektiven vidgades också genom debatten om barnomsorgens utbyggnad och kva- litet och om kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar.

”Föräldrautbildning” i den form barnomsorgsgruppen föreslår i an- slutning till mödra- och barnhälsovården, den kommunala bamomsor- gen och grundskolan har föga likhet med en föräldraskola vars enda uppgift är att förmedla objektiva kunskaper om vad det innebär att vara en god förälder.

Snarare kan föräldraverksamheten i anslutning till samhällets olika institutioner ses som kvalitetsförbättring av den ordinarie verksamheten

och som ett led i en demokratiseringsprocess av dessa samhälleliga verksamheter. I en rad olika former — föräldrars deltagande i verksamhe- ten och planeringen, gruppsamtal osv. — syftar föräldrautbildningen här till att öka föräldrarnas kunskaper, skapa naturliga kontaktmöjligheter mellan människor och ge ökade möjligheter till insyn i och påverkan av resp. institutions arbete. Föräldrautbildning är också ett sätt att till- godose de krav på förändrat arbetssätt från samhällsinstitutionernas si- da som den demokratiska utvecklingen i samhället ställer.

Föräldrautbildning i de frivilliga organisationerna är givetvis för många organisationer också en fråga om att förändra den egna vanliga verksamheten. Det gäller, som påpekats ovan, att verka för att barn och föräldrar i ökad utsträckning kan delta tillsammans i olika aktiviteter och att man i fackliga, politiska, religiösa osv. föreningar tar upp frågor som är av betydelse för föräldrar och barn. Föräldrautbildning i studie- cirkel- eller kursform som frivilliga organisationer såväl medlemsorgani- sationer som andra organisationer kan bedriva tillsammans med studie- förbund kan betecknas som ”utbildning” med betydligt större rätt än de övriga former vi föreslår.

Vilka kriterier kan då ställas på studieförbundens verksamhet för att den ska kunna betecknas som föräldrautbildning? Givetvis bör det röra sig om studiematerial, kurser och liknande arrangemang som behandlar familj, föräldrar och barn. Det går inte att göra en ämnesmässig be- gränsning utan föräldrautbildningen bör kunna ta upp en mängd olika problemområden, alltifrån direkt kunskapsinriktade cirklar kring barns utveckling och skötsel, barns behov, barnlitteratur till könsrollsfrågor, familjens relation till arbetsmarknad osv. Även kunskaper om förskolan, skolan osv. bör kunna räknas hit.

Några mer definitiva preciseringar av vad föräldrautbildning i studie- förbundens regi kan innebära bör anstå tills man får ytterligare erfaren- heter av hur den praktiska verksamheten kommer att utformas. Vi före- slår därför att den framtida tillsynsmyndigheten för folkbildningsfrågor bör få till uppgift att granska vilka föräldrautbildningsverksamheter som bör berättiga till extra stöd. Den bör också utfärda anvisningar om vilka kriterier som bör gälla.

De frivilliga organisationernas insatser i föräldrautbildningen kan alltså vara av olika slag. Studieförbunden bedriver t. ex. redan i dag en relativt omfattande Studieverksamhet i frågor som rör barn och föräld- raskap. Denna typ av verksamhet där man får tillfälle att diskutera för- äldraskap, barnuppfostran och samhällsfrågor i ideologiska termer är gi- vetvis något som bör fortsätta och ges ökat stöd. Det är emellertid också angeläget att frivilliga organisationer ges möjligheter att bedriva annan verksamhet där barn och vuxna tillsammans deltar.

Om man utgår från de mål barnomsorgsgruppen satt upp för föräld- rautbildningen är studiecirkelformen i och för sig mycket ändamålsenhg för att nå såväl kunskapsmålet som kontakt- och påverkansmålen.

Det har emellertid visat sig att man genom studiecirkelverksamhet når endast relativt obetydliga fördelningspolitiska resultat.

En socilologisk studie av fördelningspolitiska mål och rekryterings- resultat (Boström—Ekeroth. Vuxenutbildning och fördelningspolitik,

Uppsala 1977) visar att cirkelverksamheten hittills framför allt nått dem som redan har studievana och viss skolning, dvs. i första hand männi- skor som redan är aktiva inom t. ex. föreningslivet. Den uppsökande verksamhet som bedrivits har, liksom det extra statsbidraget till priorite- rade ämnen, bara i ringa grad förändrat detta förhållande.

Om man vill nå en stor omfattning på frivilliga organisationers verk- samhet bland barn och föräldrar torde det vara nödvändigt att söka nya former för verksamhet i föreningslivets regi. Torbjörn Stockfeldt har i en undersökning visat att de fördelningspolitiska effekterna ökar om man använder sig av varierad verksamhet. Det är angeläget att samhällets stöd till organisationerna får en utformning som möjliggör detta. Det kan röra sig om opretentiös kontaktverksamhet i ett bostadsområde, oli- ka former av kulturaktiviteter, kontaktverksamhet mellan förskola—sko- la och arbetsliv osv. Likaså bör det finnas utrymme för ”mjukstartsar- rangemang” inför cirkelstudier, varierande former för uppsökande verksamhet m. in Det finns också exempel på att frivilliga organisatio- ner med kommunalt stöd driver mer permanent verksamhet, typ kvar- tersgårdar, med aktiviteter som vänder sig till alla boende i ett bostads- område. Denna verksamhet har likhet med t. ex. öppen förskola med ”profilerade” förtecken och fungerar både dag- och kvällstid.

Som nämnts ovan har förutsättningarna för frivilliga organisationers arbete påverkats kraftigt av samhällsutvecklingen. Trots stora ansträng- ningar och ökade resurser har man inte till fullo klarat att möta den för- ändrade situationen som urbanisering, förändringar i arbetsliv och bo- ende, kommersiellt fritidsutbud osv. inneburit för folkrörelsers och and- ra frivilliga organisationers möjligheter att få en livaktig verksamhet och en bred uppslutning kring sina aktiviteter.

Man har, i linje med den medvetenhet om vikten av att vitalisera poli- tiskt liv, föreningsliv och över huvud taget kontakterna mellan männi- skor som också kommit till synes i förslag om grannskapsarbete, dis— triktsnämnder, SIA-skolan osv., sökt nya verksamhetsformer. Det är an- geläget att samhället tar fasta på dessa tendenser och, utan att styra och formalisera, ger de frivilliga organisationerna ekonomiska och andra möjligheter att söka nya vägar.

Det bör observeras att bidrag för särskilda ändamål i sig alltid är en styrning. I detta sammanhang måste hänsyn tas till den grundläggande fri- och frivilligheten.

Man kan urskilja en rollfördelning mellan samhälle och frivilliga or- ganisationer, främst studieförbundens, i föräldrautbildningsinsatsema. Samhällets föräldrautbildning är främst en fråga om förändring och för- bättring av verksamheter vid de institutioner barn och föräldrar kommer i kontakt med; mödra—barnhälsovård, förskola i olika former, skola. Studieförbunden och folkrörelserna har en stor uppgift att fylla, särskilt då det gäller den del av föräldrautbildningen då ideologier och värde- ringar kommer in i bilden. De kan också genom att anknyta till samhäl- lets verksamheter, komplettera dessa och ge profil och innehåll åt de kunskaper föräldrar får om barnomsorg och skola. Såväl samhällets för- äldraverksamheter som organisationernas bör ha ambitionen att på sikt kunna erbjudas alla föräldrar.

5.5. Studieförbunden

Det finns tio s. k. erkända studieförbund, dvs. studieförbund som är be- rättigade att uppbära statsbidrag. Studieförbunden skall ”bland vuxna bedriva studie— och bildningsverksamhet av riksomfattande karak- tär. . .”.

De tio studieförbunden är: Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Stu- dieförbundet Vuxenskolan (SV), Medborgarskolan, Folkuniversitetet (FU), Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV), Frikyrkliga stu- dieförbundet (FS), Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS), KFUK-M, Studiefrämjandet (SF) och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV).

De olika förbunden är sinsemellan ganska olika såväl till storlek — ABF som är störst har ca 1/3 av de godkända studietimmarna, KFUK- M som är minst har mindre än 1 % — som när det gäller ämnesinriktning. Folkrörelseanknytningen betyder mycket för vilken ämnesinriktning man har. Även i detta avseende skiljer sig studieförbunden åt. Folkuni- versitetet saknar i stort sett folkrörelseanknytning, ABF, SV och Med- borgarskolan har t. ex. politiska partier eller organisationer anslutna. TBV har bara fackliga organisationer som medlemmar.

Som nämnts ovan skall studieförbundens verksamhet vara av riksom- fattande karaktär. Av den varierande storleken följer dock givetvis att man har olika geografisk täckning.

ABF 158 lokalavdelningar 21 länsdistrikt FU 32 ”fasta kontor” FS 69 lokalavdelningar 10 distrikt NBV 130 lokalavdelningar distr i varje län KF UK-M 25 avdelningar SF 120 lokalavdelningar 20 distrikt Medborgarskolan 145 lokalavdelningar 16 distrikt SV 310 lokalavdelningar 24 distrikt SKS 180 lokalavdelningar 13 distrikt TBV 127 lokalavdelningar 21 distrikt

Studieförbundens verksamhet finansieras till stor del av bidrag från samhället. Folkbildningsarbetet står under tillsyn av skolöverstyrelsen som också fördelar statsbidraget och utformar anvisningar. Statsbi- dragsbestämmelserna är reglerade i SFS 1963:463 med ändringar och tillägg. De nu gällande anvisningarna till författningen finns i SÖ—FS 1979: 138.

Statsbidrag till allmän studiecirkel utgår med 75 % av de samman- lagda kostnaderna för ledararvode och studiematerial. Bidraget får inte överstiga 1980/ 81 52:50 för studietimme. Av beloppet får högst 41 kr. avse ledararvode. Bidrag till studieförbunden utgår också från primär- kommuner och landsting. De lokala och regionala variationerna är gan- ska stora. Deltagarantal i cirkeln får vara lägst 5 och högst 20. Dispens- möjligheter finns.

I 1970 års vuxenutbildningsproposition fäste man stort avseende vid fördelningspolitiska motiv. Korttidsutbildade vuxna, menade man, skul- le få ökade möjligheter att skaffa sig utbildning. För studieförbundens

del innebär detta bl. a. att de 5. k. priobestämmelserna infördes. Enligt dessa utgår extra bidrag med 15 kr/ studietimme till:

El allmän studiecirkel i svenska, engelska, matematik eller samhällskun- skap som i huvudsak motsvarar utbildning enligt läroplan för grund- skolan, El allmän studiecirkel i annat språk än svenska och engelska, om delta- garna i cirkeln har språket som hemspråk, D allmän studiecirkel vilken har till syfte att meddela facklig utbildning för medlemmar i arbetstagarorganisation, Lantbrukarnas riksförbund eller Sveriges Fiskares riksförbund, El allmän studiecirkel vilken har till syfte att utveckla handikappades färdigheter att meddela sig och vilken avser ämnesormåden som re- geringen eller, efter bemyndigande från regeringen, skolöverstyrelsen bestämmer (SFS 19772548).

En särskild arbetsgrupp inom SÖ — den s. k. prio-nämnden — granskar kontinuerligt studiematerial (gäller inte hemspråk och fackliga studier) och föreslår godkännande för tilläggsbidrag. F. n. är ca 1 000 studiema- terial godkända för tilläggsbidrag. Detta gäller bl. a. flera material av föräldrautbildningskaraktär, t. ex. Barn, föräldrar, samhälle och Aktivt föräldraskap.

Folkbildningsutredningen har i betänkandet Folkbildning (SOU 1979:85) föreslagit en uppskrivning av statsbidragen. Man föreslår att prio-bidragen skall avskaffas.

Slopandet av prio-bidragen minskar, om det blir verklighet, möjlighe- terna att från samhällets sida påverka val av studiematerial. De minskar också samhällets möjligheter att styra veksamheten i en viss riktning ge- nom bidrag.

Kommer då föräldrautbildning i studieförbundens regi att vara ”pro- filerad” — vilken den bör vara för att föräldrautbildningens mål skall nås? Folkbildningsutredningen har när det gäller profilering sagt följan- de:

”Att cirkelstudier är profilerade kan ta sig uttryck på flera sätt. Den ideologiska profileringen är kanske den man först kommer att tänka på. Utredningen anser det vara en viktig och riktig följd av folk- rörelseförankringen att studieförbunden i sin information redovisar de värderingar som verksamheten bygger på och som är uttryck för deras medlemsorganisationers vilja. Det är också naturligt att innehållet i stu- dieverksamheten står i samklang med de idéer respektive förbunds med- lemsorganisationer arbetar för, något som emellertid inte får hindra att kritik och andra uppfattningar självständigt och öppet kan föras fram och diskuteras. Även ämnen som traditionellt betraktas som ”oprofilera- de” eller omöjliga att profilera, t. ex. matematik och språk, kan genom de exempel och texter man arbetar med sättas in i ett ideologiskt sam— manhang och på så sätt hänföras till en speciell verklighet. Att den di- rekt organisationsknutna bildningsverksamheten inom ett studieförbund skall vara idémässigt profilerad ser vi närmast som självklart.

Men profileringen hos ett studieförbund kan också komma till uttryck genom de ämnen man väljer att satsa på. Ett studieförbunds ämnespro-

fil markerar således en värdering av vilka slags studier som är viktiga för förbundet och dess medlemsorganisationer, det kan gälla t. ex. litteratur och Språk, musik eller samhällsämnen. En profilering kan nås även ge- nom val av målgrupper.

Utredningen menar alltså att profilering kan avse både ideologi, kun- skapsstoff, ämnesval och val av målgrupper och att studieförbunden i största möjliga utsträckning skall kunna använda sig av rätten att pro— filera sin verksamhet.”

Inte något av de studieförbund som yttrat sig över folkbildningsutred- ningens förslag har tagit avstånd från ovanstående. Vissa nyanser i upp- fattningen skiljer dock de olika förbunden åt.

ABF menar att det finns en skillnad mellan ideologisk och partipoli- tisk profilering och anser att utredningen bör klarlägga denna skillnad.

FU betonar att profileringen är en rättighet för studieförbunden men inte en skyldighet att genomföra i varje cirkel eller annan aktivitet.

FS menar att cirkeln ska präglas av de rörelser som initierar verksam- heten men också — och främst — av värderingar hos deltagare i studie- gruppen.

NB V poängterar också cirkelledarens och deltagarnas roll för profile- ringen och menar att detta betyder mer än t. ex. studiematerialets ut- formning.

S V anser att det bör ankomma på det enskilda studieförbundet att av- göra om det icke-organisationsanknutna kursutbudet, dvs. det som rik- tas till allmänheten, skall vara ideologiskt profilerat.

Samtliga studieförbund har alltså en positiv inställning till profilering i den tolkning som folkbildningsutredningen givit begreppet. Trots detta kan det finnas en risk för att det uppstår ett utslätat, kommersiellt ut- bud.

ABF säger i sitt remissyttrande över barnomsorgsgruppens senaste betänkande ”För att förhindra risker för en utslätning eller kommersiell, kvantitativ inriktning på studieförbundens insatser, bör några kriteria särskilt ligga till grund för utformningen av ett särskilt samhällsstöd för avgiftsfri föräldrautbildning i studieförbundens verksamhet”.

5.6. Att ”nå alla”

En springande punkt när det gäller att få till stånd ett rikare socialt liv i bostadsområdena är hur samverkan mellan kommunen och olika frivilli- ga organisationer fungerar. Vi anser att kommunerna, i den mån så inte är fallet, bör söka en nära och fast strukturerad samverkan med frivilliga organisationer för att hålla sig informerade om deras verksamhetsutbud, underlätta deras verksamhet och bidra till att sprida information om den.

Vi anser också att kommunerna bör bidra till att undanröja hinder för att barn och vuxna ska kunna delta tillsammans i de frivilliga organisa- tionernas verksamhet.

Vi förutsätter att kommunerna känner stort ansvar för att t. ex. be- reda frivilliga organisationer tillgång till lokaler i bostadsområdena. Om

man inte har tillgång till speciella gemenskapslokaler bör man granska möjligheterna att låta organisationer och kringboende arrangera olika verksamheter på kvällstid i t. ex. förskolor och skolor. För att organisa- tionerna skall kunna ta sin del av ansvaret för en utveckling mot ett ri- kare socialt liv måste deras verksamhet vara lättillgänglig, finnas just där folk bor. Det är också angeläget att olikheter i bidragsgivningen till fri- villiga organisationer mellan olika kommuner så långt som möjligt un- danröjs.

Folkbildningsutredningens förslag till bidragskonstruktion kommer, om det genomförs, att innebära en omfördelning av kostnader mellan stat och kommun när det gäller bidragen till studieförbunden. Den för- slagna kostnadsfördelningen innebär inte i första omfördelningssteget möjligheter att ge studieförbunden i princip full kostnadstäckning för de bidrag kommunerna i framtiden skall svara för. Först efter detta andra och slutliga omfördelningssteget kan kommunerna tänkas ha möjlighet att ge studieförbunden i princip full kostnadstäckning för studiemateri- al. Detta är en förutsättning för att deltagande i t. ex. föräldrautbild- ningscirklar skall kunna bli kostnadsfritt för deltagarna. Det är också viktigt att de tak för bidragens storlek som tillämpas i vissa kommuner och landsting tas bort.

Vi anser alltså att kommunerna bör bidra till att sprida information om de frivilliga organisationernas verksamhet för barn och föräldrar. Redan i dag har, framför allt studieförbunden genom dels sitt allmänna utbud av cirklar och andra aktivitieter, som presenteras i broschyrer, kurskataloger och annonser, dels genom sina medlemsorganisationer mycket stora möjligheter att nå ut med sina erbjudanden. Den föräldra— verksamhet som barnomsorgsgruppen föreslår skall ske inom bamom- sorgen och skolan bör öka intresset för den del av de frivilliga organisa- tionernas verksamhet som tar upp frågor som rör barn och föräldrar och/eller ger barn och vuxna tillfälle att gemensamt delta i olika verk- samheter. Det bör också vara ett samhällsintresse att detta ökade intres— se tas till vara. En möjlighet att befrämja detta vore att någon gång årli- gen arrangera temadagar eller -kvällar inom barnomsorgen, mödra- och barnhälsovården och vid skolorna där föräldrar, barn och personal del- tar och där studieförbund, föräldraföreningar, Hem och Skola samt barn- och ungdomsorganisationer får möjlighet att presentera sin verk- samhet.

Studieförbundens och övriga organisationers verksamhet i kommunen bör också vara ett tema som diskuteras i föräldraverksamheten inom mödra- och barnhälsovården, vid skolorna och inom barnomsorgen. I denna verksamhet kommer det att väckas frågor och önskemål om för- djupade och profilerade kunskaper på olika områden. Mycket av det som kommer att diskuteras i grupperna och mycket av det som upplevs som ”problem” i t. ex. skolan — skolk, missbruk, bus, betyg eller ej etc. — är sådant som föräldrarna kan vilja diskutera i uttalat ideologiska ter- mer. Den personal som deltar bör verka för att sådana diskussioner väcks och kunna ge information om studiecirklar m. m. I skolpersona- lens och barnomsorgspersonalens studiedagar, fortbildning osv. bör där- för representanter för t.ex. studieförbunden ges tillfälle att presentera sin verksamhet.

Planeringen av skolans föräldrakontakter måste kunna diskuteras med representanter för Hem och Skola, studieförbund och andra frivilli- ga organisationer.

Ett antal studieförbund har, efter samråd med barnomsorgsgruppen, inlett försöksverksamhet i några kommuner. Försöksverksamheten be- drivs i varierande former men har ännu pågått alltför kort tid för att man ska kunna dra några säkra slutsatser av resultaten.

Kommunerna bör även underlätta för studieförbunden att nå de för- äldrar som står utanför den kommunala barnomsorgen med uppsökan- de verksamhet och riktad information.

5.7. Ekonomiskt stöd

Den viktiga roll folkrörelser och andra frivilliga organisationer spelar i samhällslivet när det gäller att skapa ideologisk medvetenhet, erbjuda alternativ till kommersiellt fritidsutbud, skapa möjlighet till kontakt mellan människor osv. gör det till ett starkt samhällsintresse att stödja deras verksamhet.

Redan den vikt vi från barnomsorgsgruppens sida fäster vid de frivil- liga organisationernas verksamhet när det gäller att skapa ökad kontakt mellan barn och vuxna, driva den ideologiska debatten i barnomsorgs- frågor osv. gör att vi finner det angeläget att samhället underlättar de frivilliga organisationernas arbete.

Barnomsorgsgruppen föreslår därför att ett statsbidrag utgår till kom- munerna för stöd och stimulans till föreningslivet. Bidraget bör utgå med 25 kronor per barn upp t. o. m. 16 år i kommunen. Kommunerna har god överblick över det lokala organisationslivet och kan sätta in re- surser där de bäst behövs. De bör också omgärda bidraget med regler som premierar föräldramedverkan i föreningsaktiviteter.

Ett statsbidrag av liknande karaktär utgick under budgetåret 1977/ 78 med 21 178 kronor per grundskoleelev. Detta statsbidrag ingår numera i de totala resurser som skolan får och har därmed förlorat sin karaktär av renodlat föreningsstöd.

En utredning av det statsbidrag som fanns 77/ 78 har genomförts av statens ungdomsråd. Den visar att bidraget fungerade mycket positivt och bl. a. bidrog till att förbättra kontakterna mellan föreningslivet och kommunen.

Detta tillsammans med att det från barnomsorgsgruppens utgångs- punkter är viktigt att slopa den nedre åldersgränsen för statens stöd, gör att vi anser att ett renodlat föreningsstöd utformat på det sätt som nämnts ovan, bör återinföras. En sådan reform möjliggör en minskning av statens övriga ekonomiska stöd till skolan.

Statsbidraget till barn- och ungdomsorganisationernas lokala verk- samhet utgår i dag i form av aktivitetsbidrag (sammankomstbidrag). Be- greppet sammankomst definieras på följande sätt:

”Med sammankomst förstås en av ungdomsorganisation planerad och anordnad aktivitet i vilken minst fem personer i bidragsberättigad ålder (7—25 år) deltar. Sammankomsten skall omfatta minst en timma.”

Statligt bidrag utgår f. n. med ett belopp motsvarande elva kronor per sammankomst. Detta bidrags utformning är betingat av att man vill pre- miera aktivitet. De gällande åldersgränserna gör emellertid att aktiviete- ter där barn och vuxna deltar tillsammans inte uppmuntras. Detta fin- ncr vi olyckligt då många av de aktiviteter som organisationerna bedri- ver är sådana som lämpar sig mycket väl för samvaro mellan olika gene- rationer. Arrangemang inom t. ex. idrotts- och friluftslivet och kultu- rområdet är ofta utmärkta tillfällen för barn och vuxna att mötas och delta aktivt tillsammans. I årets budgetproposition påpekar skolminis- tern viktcn av att statsbidragssystemets utformning inte förhindrar syf- tet att öka kontakten mellan generationerna. Inom statens ungdomsråd pågår diskussioner om hur det statliga stödet till den lokala verksamhe- ten bör förändras så att även aktiviteter där barn och vuxna deltar till- sammans prcmieras. Konkreta förslag med denna inriktning förväntas föreligga under innevarande år. Barnomsorgsgruppen vill påpeka vikten av att man vid denna granskning av bidragssystemet även undersöker förutsättningarna för att slopa även den nedre åldersgränsen. Barn och ungdomsorganisationerna har en mycket omfattande kontakt- yta och bör kunna göra en verksam insats för att erbjuda möjligheter till kontakt mellan genationerna. Verksamheten spänner över ett mycket brett fält och bland de organisationstyper som får del av det centrala och lokala stödet till ungdomsorganisationerna kan nämnas politiska, kristna, nykterhets—, scout-, handikapp-, invandrar- och elevorganisatio— ner. Sammanlagt fanns budgetåret 1978/ 79 cirka 1,2 miljoner med- lemmar i de organisationer — 65 st — som fick del av det centrala stödet. Lokalt varierar givetvis det antal föreningar som är verksamma från kommun till kommun.

Studieförbundens insatser i föräldrautbildningen kan som nämnts vara av olika slag. Dels kan de i samarbete med medlemsorganisation el- ler annan organisation bedriva studiecirkelverksamhet kring ämnen som berör uppfostringsfrågor, relationer mellan barn och föräldrar osv. Dels kan de också svara för andra typer av arrangemang, dels fristående sådana, dels sådana som är avsedda att stimulera till senare cirkelverk- samhet eller som är en del av en cirkels arbete. Det kan röra sig om t. ex. kortare kurser, kulturarrangemang, utställningsverksamhet, ”mjukstart” på cirkelverksamhet osv. Som vi betonar i andra avsnitt kan de också göra insatser riktade till invandrare och handikappade barns föräldrar.

Folkbildningsutredningen har 1979 framlagt ett förslag om förändra- de regler för samhällets stöd till studieförbunden. Till stora delar har detta förslag en utformning som gör det möjligt för studieförbunden att i föräldrautbildningssammanhang arbeta på det sätt som ovan skisse- rats. När det gäller statsbidraget till studiecirklar föreslås det således att det etappvis (genom fem reformsteg) ska höjas till i princip 100-procen- tig kostnadstäckning. Dessutom föreslås införandet av en ”extra resurs” som ersätter en rad av de dispensregler som tidigare fanns och gör det enklare att arrangera cirklar med färre deltagare, förformer till cirklar osv.

För att stimulera studieförbund och deras medlemsorganisationer att söka nya verksamhetsformer införs ett ”bidrag” till annan bildnings- verksamhet.

Folkbildningsutredningens förslag innehåller emellertid inte något extra stöd till föräldrautbildningsverksarnhet. Barnomsorgsgruppen fö- reslår därför att det från socialhuvudtiteln utgår ett kampanj- och stimu- lansbidrag på 10 miljoner kronor avsett för föräldrautbildning som ge- nomförs av studieförbund tillsammans med medlemsorganisation elleri samarbete med annan organisation. Bidraget skall administreras av till- synsmyndigheten för folkbildningsfrågor, f. n. skolöverstyrelsen, och vara avsett att göra deltagandet i verksamheten kostnadsfritt för delta- gare, täcka kostnaden för materialframtagning, barntillsyn, uppsökande verksamhet, information kring verksamheten, och överhuvud göra det möjligt för studieförbunden att pröva varierande former för verksamhet som ökar kontakten mellan barn och vuxna, tar upp barn- och föräldra- frågor ur ett samhälleligt perspektiv osv. Bidraget får formen av ett pro- jektbidrag som skall sökas hos tillsynsmyndigheten.hTillsynsmyndighe- ten avgör också vilka kriterier som bör gälla för att bidrag skall utgå. I detta sammanhang bör tillsynsmyndigheten tillförsäkras resurser för att klara den extra administration som blir en följd av detta bidrag.

Om folkbildningsutredningens förslag genomförs bör detta kampanj- bidrag utgå under den ”upptrappningstid” som förflyter tills cirkelbi- draget når i princip 100-procentig kostnadstäckningsnivå. När detta skett bör verksamheten ha nått den stadga som eliminerar behovet av yt- terligare stöd för information, prövande av nya verksamhetsformer osv.

Om det nuvarande statsbidragssystemet består bör det föreslagna ext- ra bidraget utgå under en tid av fem år. Föräldrautbildning bör då göras till ett prioriterat ämne.

5.8. Sammanfattning av förslag

Barnomsorgsgruppen föreslår

att kommunerna, i den mån så inte redan är fallet, bör söka en nära och fast strukturerad samverkan med frivilliga organisationer för att hålla sig informerade om deras verksamhet, underlätta verksamheten och bid- ra till att sprida information den den att det tak för bidragen till studieförbundens verksamhet som tillämpas i vissa kommuner och landsting bör tas bort att kommunerna bör bereda frivilliga organisationer, t. ex. studieför- bunden, tillfälle att komma i kontakt med den föräldraverksamhet som bedrivs inom barnomsorgen och skolan genom t. ex. temadagar där bl. a. studieförbunden ges tillfälle att presentera sin verksamhet att i skolpersonalens och barnomsorgspersonalens fortbildning, studie- dagar osv. representanter för frivilliga organisationer bör ges tillfälle att presentera organisationernas verksamhet att ett statsbidrag bör utgå till kommunerna för stöd och stimulans till föreningslivet. Bidraget bör utgå med 25 kronor per barn upp t. o. rn. 16

år i kommunen. Stöder bör framförallt utgå till föräldraverksamhet och till aktiviteter där barn och vuxna deltar tillsammans. att man vid den granskning av sarnmankomstbidraget som pågår inom statens ungdomsråd, bör undersöka möjligheten att slopa även den und— re åldersgränsen för bidraget att ett kampanj- och Stimulansbidrag om förslagsvis 10 milj. kronor per är bör utgå till studieförbundens föräldrautbildningsverksamhet. Bid- raget fördelas efter ansökan av tillsynsmyndigheten för folkbildnings- frågor. Bibehålls det nuvarande statsbidragssystemet bör bidraget utgå under fem år. Föräldrautbildning bör då göras till ett prioriterat ämne.

MEM-"t—Cf' .1-2 m

11% ,. bi.;—

».l'fmpm

., valutan m tim” se..-i.. ",,-7 där

--5-1.t'*.*v”t11=l .'1ivllr att

r- . 1141 ru. lill l'). um. lli

6. Barnomsorgen

6.1. En gemensam barnomsorg

Verksamheter för föräldrar och barn under förskoleåldern bygger vidare på det man tagit del av under tiden kring barnets födelse och spädbams- ärct och kommer att utgöra grunden för verksamheten under skolåren.

Under barnets förskoleålder är det främst genom förskolan och andra kompletterande former av kommunal barnomsorg som man når föräld- rar och barn och kan erbjuda dem verksamheter. Den kommunala barn- omsorgen räcker i dag ännu inte till för alla som vill ha den, men befin- ner sig under stark utbyggnad. Till grund för barnomsorgsgruppens för- slag ligger den avgörande förutsättningen att barnomsorgen på sikt blir tillgänglig för alla barn och föräldrar i kommunen och vi föreslår därför ett primärkommunalt ansvar för föräldraverksamheten under förskole- åldern. Arbetet bör ske i samverkan med landstingens barnhälsovård (se vidare avsnittt 6.5 Barnhälsovårdens roll under förskoleåldern).

Barnomsorgsgruppen ser förskolan som ett nödvändigt komplement till hemmet och en rättighet för alla barn, oberoende av föräldrarnas ar- betssituation. I barnavårdslagen och förslaget till ny socialtjänstlag slås också fast att kommunerna har ett ansvar för alla barn inom kommung- ränserna, oberoende av om man har barnomsorg eller vilken bamom- sorgsform familjerna haft möjlighet att välja.

Föräldraverksamheter inom barnomsorgen bör ha det övergripande syftet att ”slå broar mellan barnets olika miljöer” — att knyta ihop de olika världar barnet lever i till en mer begriplig och sammanhängande verklighet, att öka tryggheten för både barn och vuxna.

Det gäller därför att minska sektoriseringen av såväl barnens som för- äldrarnas liv. Detta innebär t. ex. att knyta ihop hem och förskola för den enskilda familjen och att öka och utveckla kontakterna mellan fa- miljerna. Att öppna förskolan för samverkan med grannskapet och ar- betslivet och att ge de idéburna organisationerna ökade möjligheter att arbeta med meningsfulla aktiviteter för både vuxna och barn i bostads- områdena.

Historiskt har den kommunala barnomsorgen sina rötter i helt olika verksamheter.

Daghem — heldagsomsorg för barn till förvärvsarbetande eller stude- rande föräldrar — är en utveckling av forna tiders ”barnkrubba”, som gav tillsyn åt barn till ensamstående mödrar eller obemedlade föräldrar som ”var tvungna” att arbeta.

Deltidsgrupper — den allmänna förskolan — är en direkt fortsättning på lekskolan. som främst var en pedagogisk verksamhet med syfte att sti- mulera barnets intellektuella och motoriska utveckling och förbereda det för skolstarten. Den svarade närmast mot den hemmavarande me- delklassmammans behov och har i mycket liten utsträckning varit för- knippad med tillsynbehovet. Den är för närvarande den enda form som när alla barn, dock i huvudsak bara i en åldersgrupp (6-åringarna).

Fritidshem har sin historiska motsvarighet i arbetsstugorna, som gav mat och arbetsträning för arbetarklassens skolbarn.

Familjedaghem — ett komplement till förskolan — är en tillsynsform i privathem med högst fyra förskolebarn (inkl. ev. egna barn) samtidigt och därtill skolbarn. Den kan ses som en kommunal förlängning av mammarollen i kärnfamiljen.

3-fami/jsystem — som innebär att tre familjer har en gemensam kom- munal barnskötare, som passar barnen växelvis i de olika hemmen — är en kommunal ”barnflicka” som bygger på en äldre tillsynsform för främst medelklassens barn.

De olika formerna av barnomsorg har alltså utvecklats från helt olika behov, haft olika syften och vänt sig till olika samhällsklasser. Genom riksdagsbeslut har daghemmen och deltidsgrupperna förts ihop och fått den övergripande beteckningen förskola och en gemensam pedagogisk målsättning. De olika verksamhetsformerna lever emellertid i praktiken kvar i hög grad intakta med de historiskt betingade skillnaderna i inrikt- ning som beskrivits ovan. Att föra in olika former av barnomsorg under samma tak är uttryck för en vilja att skapa mer likartade betingelser för alla barn — men samtidigt existerar fortfarande skillnader. Dessa skillna- der kommer att bestå så länge den kommunala heldagsomsorgen inte är fullt utbyggd och föräldrar kan välja den bamomsorgsform som passar dem och deras barn bäst under förskoleåldern.

6.1.1. Barnomsorg för alla

En tydlig utvecklingslinje finns i dag när det gäller att faktiskt föra ihop de olika formerna av barnomsorg. Det pågår en integrering av heltids- förskola och deltidsförskola i samma förskola. Man knyter också famil- jedaghemmen i upptagningsområdet till förskolan. Dessutom försöker man att öppna förskolan utåt mot de boende i området bl. a. genom att också lägga en öppen förskola för hemmavarande barn och vårdare som en del av förskolan.

Detta är alltså ett försök att i en och samma lokal bedriva och sam- ordna alla former av kommunal barnomsorg. Denna lokalmässiga sam- ordning skapar många problem och löser naturligtvis inte i sig de pro- blem som har att göra med segregeringen i barnomsorgen. Det är emel- lertid intressant att se hur en förskola i denna form kan bli tillgänglig för alla barn och deras vårdare och därmed också bli en samlingspunkt för alla familjer med förskolebarn och yngre skolbarn i bostadsområdet.

Samma utvecklingstendenser kan man se på många håll i landet. Fri- tidshem och deltidsförskolor samsas ibland i lokaler tillsammans med öppna förskolor. Dagcenter kan också rymma fritidshemsbam och öpp-

na förskolor. På kvällstid finns där utrymme för dagbarnvårdare, för- äldragrupper och föreningsverksamhet. Fritids- och föreningsgårdar kan på dagtid erbjuda verksamheter som ingår i den kommunala bamomsor- gen för förskolebarn. Barnhälsovården förlägger delar av sin verksamhet till förskolan bl. a. för att på så sätt ge de nyblivna föräldrarna möjlighet att upptäcka vad förskolan kan ge.

Förskolan blir alltså tillgänglig för alla i någon form: som heltids- el- ler deltidsförskola, som öppen förskola, fritidshem eller samlingspunkt för familjedaghemmen. Detta skulle kunna innebära att man inte längre kan se två kategorier av barn som i dag, nämligen de som har plats i kommunal barnomsorg och de som står utanför.

6.1.2. En bra barnomsorg

En annan viktig utvecklingslinje gäller det inre arbetet i förskolan. En förutsättning för den stora satsningen på en fullt utbyggd förskola är övertygelsen att förskolan är till för barnen, att den behövs för att ”ge alla barn bästa möjliga livsbetingelser”, något som riksdagen var enig om redan 1973.

En kvalitetsaspekt som diskuteras allt intensivare är föräldrarollen i förskolan. Vilken roll har respektive kan föräldrar ha för förskolans ar- bete? Kan man gå in i verksamheten enbart som vuxen med sina er- farenheter av liv och arbete och komplettera personalen? Är föräldern en ”kil” in i förskolan, som stör arbetet och omöjliggör en enhetlig peda- gogisk målsättning och genomtänkt arbetsmetodik?

Mellan dessa poler rör sig diskussionen om goda eller dåliga effekter av en ökad föräldramedverkan i förskolan.

Föräldrar är emellertid ingen enhetlig grupp. Föräldrar tillhör olika samhällsklasser, har olika förutsättningar att föra sin talan. Föräldrar- nas relation till de olika formerna av barnomsorg måste också ses mot bakgrunden av de historiska utgångspunkterna som nämnts tidigare.

När det gäller föräldrarollen i förskolan har bristen på platser i hel- dagsomsorgen stora konsekvenser. En förälder som nu får plats för sitt barn blir ”tacksam” och drar sig för att ställa krav och ”lägga sig i” ar- betet i förskolan. Föräldrar och bam befinner sig i ett starkt beroende- förhållande till förskolan och dess personal. När man kan välja sin bar- nomsorg går man som vuxen in med mycket större självkänsla och en övertygelse om att detta är bra för både barnet och en själv.

Barnomsorgsgruppen ser en ökad föräldramedverkan som en central kvalitetsfråga. Det bör inte längre ifrågasättas om föräldrar skall få komma in i förskolan utan snarare vilken roll föräldrar skall ha.

En annan kvalitetsfråga för barn och föräldrar i barnomsorgen gäller föräldrars arbetstider och barnens vistelsetider. Arbetslivet ställer allt hår- dare krav på föräldrar och anpassningen till barnens behov har varit mycket begränsad. Tvärtom har arbetsresor, arbetstider, arbetstempo och därmed stressen i arbetet ökat. Tvåförsörjarfamiljen har också blivit en ekonomisk nödvändighet.

Det är ett välkänt faktum att den tid barnet tillbringari förskolan re- spektive har tillsammans med sina föräldrar spelar en avgörande roll för

utbyte av förskolevistelsen och för hela familjens samvaro. Som trötta föräldrar och barn kan vi inte ta vara på den tid vi har tillsammans. För- äldrar hinner och orkar inte engagera sig utanför hemmet, inte heller i förskolan.

De långa vistelsetiderna i heldagsomsorg för de mindre barnen har diskuterats intensivt under 70-talet, inte minst i massmedia. Förslag om 6-timmarsdag för småbarnsföräldrar har kommit upp i flera omgångar utan att leda till annat än begränsade resultat. En tillkommen möjlighet för föräldrar att reducera sin arbetstid under vissa perioder har börjat utnyttjas. Antalet deltidsarbetande mödrar i låglöneyrken har ökat.

Detta har medfört att barnens vistelser i barnomsorgen har blivit ryc- kigare, att långa vistelser blandas med korta, att vistelsetiderna ibland packas ihop till vissa dagar i veckan. Barnen hämtas av föräldrarna så fort som möjligt. Både för att taxesystemet ofta gör barnomsorgen billi- gare så och för att man som förälder påverkats av bl. a. massmedias en- sidiga syn på daghem och familjedaghem som jobbiga för barnen.

En jämnare vistelsetid för barnen i förskolan är en kvalitetsfråga. Den möjliggör bättre planering, lugnare rytm, bättre koncentration på aktivi- teter och arbetsuppgifter. Ökad kunskap om förskolans arbetssätt kom- mer att ge föräldrar en annan syn på både barnets och deras egen vistel- se i förskolan. Fritiden behöver inte enbart förläggas till hemmet, där of- ta akuta sysslor tar överhanden. Den kan användas i förskolan: till de- laktighet i förskolans vardagsarbete, till utflykter, till arbetsplatsbesök, till träffar med föräldrar och barn, delaktighet i planering. Vet man vad som ska ske en viss dag i veckan i förskolan kan man välja att lägga sin fria tid där tillsammans med egna och andra barn i stället för på privata aktiviteter.

Samtidigt som diskussionerna om integrering av olika former av bar- nomsorg pågår, så arbetas det också på en ”inre” integrering inom för- skolan. Den handlar om kontinuitet och trygghet, om att minska antalet avbrott och omställningar i barnens liv under förskoleåldern. Förskolan övergår från strikt åldersuppdelade barngrupper till ”syskongrupper”. Det betyder att barngrupperna sätts samman av barn från späd ålder upp till skolbarn i samma grupp.

För såväl barn som vuxna innebär åldersintegreringen en ökad kon- tinuitet. Man kan finnas kvar i samma ”basgrupp” under hela förskole- åldern och upp i skolåldern. Barnen får vara tillsammans med både äld- re och yngre barn. Detta innebär varierande stimulans för de yngre bar- nen, att barnen lär sig ta ansvar för varandra och för dem som är yngre. Man undviker också de nackdelar som en åldershomogen grupp har, där alla barn befinner sig på ungefär samma utvecklingsnivå och har samma akuta behov.

Föräldrarna får möjlighet att se och lära känna barn i olika åldrar och får flera år på sig att lära känna varandra. Personalens arbete blir mer varierat och ger dem möjligheten att följa barnens utveckling under en längre period.

6.2. Former för föräldraverksamhet i den kommunala barnomsorgen

Föräldrarnas egen medverkan i förskolans arbete som en form för för- äldrautbildning framhölls redan i vårt diskussionskapitel om föräldraut- bildning i betänkandet Samverkan i barnomsorgen (SOU 1975:87):

”För att förskolevistelsen skall bli lyckad för barnet är det nödvändigt att föräldrar och personal lär känna varandra. Föräldrarna behöver för- stå och aktivt ta del av förskolans arbetssätt och personalen behöver för- stå barnets och föräldrarnas livssituation. Föräldrarnas och personalens samarbete blir viktigt också av den anledningen att det kommer att bli en förebild för barnet om vad samarbete innebär. Barnets upplevelse av socialt liv kommer att präglas av det samspel det ser och upplever mel- lan vuxna.”

Föräldramedverkan innebär allstå att föräldrar deltar i den vanliga vardagsverksamheten i förskolan och då inte som besökare utan som ak- tivt medverkande i det dagliga arbetet. Varje förälder bör vara en vuxen- resurs som deltar utifrån sina speciella erfarenheter och förutsättningar.

Föräldrarnas deltagande i förskolans verksamhet måste bygga på me- dansvar och delaktighet. Att vara delaktig innebär dels att bidra till verksamheten, dels att få ut något av den för egen del. Föräldrarnas möjlighet till påverkan och medinflytande, till att kunna vara medska- pande och känna en naturlig tillhörighet i förskolan är grundläggande för samarbetet.

Det är svårt att som förälder känna sig som en tillgång för barnom- sorgen. Bristande tid hos personal och föräldrar ger få kontakttillfällen. Känslan eller vetskapen om att man är helt beroende av den barnom- sorg man ”fått” ger en rädsla att ”lägga sig i” eller ”bråka”. Respekten för barnexperterna — de professionella — är alltför stor. Bristen på kun- skap om hur barnomsorgen fungerar — vem som bestämmer vad — för- svårar samarbetet. '

Olika grader av föräldramedverkan har prövats inom barnomsorgen i Sverige under senare år — från rent föräldrakooperativa daghem, föräld- rar som arvoderad personal, som medansvariga för planering av verk- samheten i daghemmet, som deltagare i regelbundna föräldraträffar, som medlemmar i föräldraföreningen i områdets daghem, familjedag- hem, deltidsförskola eller som ”köförälder”.

Resultatet av olika försök med föräldramedverkan visar att ju större delaktighet föräldrarna får desto större ansvar är man beredd att ta för att samarbetet och verksamheten skall kunna fungera. Att se föräldra- verksamheten som en rättighet för föräldrar ställeri sig inga krav på de- ras deltagande. Kanske medför det inte heller att personal eller föräldrar i en grupp ställer eller vågar ställa krav på alla föräldrars deltagande.

Ett krav på föräldrarna att delta behöver och kan inte vara en formell skyldighet. Om föräldraverksamheten är ett resultat av grundliga dis- kussioner mellan personal och alla föräldrar så skapas en motivation för alla föräldrar att delta i verksamheten. Erfarenheter från försöksverk- samheter visar att det blivit ett nästan 100-procentigt deltagande i vissa grupper när dessa förutsättningar funnits. Erfarenheterna från försöks-

verksamheter visar också att deltagandet är högre i grupper där persona- len ställt och vågat ställa krav på föräldrarnas deltagande.

Föräldrarnas deltagande i förskoleverksamheten kan sägas vara upp- delad i olika typer av aktiviteter, dels i det faktiska arbetet i barngrupper- na, dels iplanerin g och diskussion av verksamheten, dels i föräldraträffar.

6.2.1. Föräldramedverkan i det dagliga arbetet

Föräldramedverkan i det dagliga arbetet i förskolan är en förutsättning för att få kunskaper, kontakter och möjligheter att påverka.

För de enskilda föräldrarna innebär en egen medverkan i förskolan en möjlighet att bredda de egna kunskaperna om barn. Som förälder har man i dag sällan erfarenhet av barn innan man får sitt eget. Barnantalet per familj blir allt färre, allt fler familjer nöjer sig med ett barn. Man hinner inte få någon större erfarenhet av barn, och därför är många föräldrar i dag osäkra i sin föräldraroll, osäkra på vilka krav man kan ställa på barn, vilka realistiska förväntningar man kan ha.

En medverkan i det dagliga arbetet i en förskolegrupp ger en bredare erfarenhet av barn och ökar därmed säkerheten i föräldrarollen. Erfa- renheter från försöksverksamheterna visar att kontakterna med andra barn och vuxna bidrar till att ”avproblematisera” föräldrarollen. Ensam med sitt barn förlorar man lätt perspektivet på svårigheterna och tappar tilltron till sig själv och sitt barn.

Praktiskt arbete i en barngrupp ökar också tilltron till barnets kunska- per och möjligheter. Ett barn som måste matas hemma sitter alldeles själv och åter på dagis — bara för att man där tror henne om det, en 2 1/2- åring kan både duka och plocka undan från bordet, men sitter hemma fast placerad i sin höga barnstol. Syskongruppemas barn i olika åldrar utgör levande exempel på barns motoriska utveckling och växande för- måga. De är bättre och effektivare än alla läroböcker.

Kunskapen om hur barnets vardagstillvaro ser ut ökar tryggheten både för föräldrar och barn. Vanliga frågor i föräldraverksamhetema har varit t. ex. ”vad gör barnen när dom vilar”, ”vattenlek och fingerfärger, vad är dom bra för”, ”får verkligen min unge i sig någon mat”, ”får mitt barn vara med och leka”, ”hinner någon verkligen bry sig om henne/ho- nom när det finns så många andra bam” . . .

I försöksverksamheter i t. ex. Luleå och Kista besvarades en del såda- na frågor genom videofilmer personal och barn gjort om sin vardag. Dessa visades sedan på kvällsträffar för föräldrar och personal i försko- lan.

När man diskuterar föräldrarnas roll i förskolan måste man ta med i beräkningen att personalen är anställd, att de ofta inte arbetar mer än 2 — 3 år på samma ställe och att rörligheten i personalgruppen oftast är större än i barngruppen. Något som tydligt framgår av kommunernas barnomsorgsplaner. De olika barnens föräldrar blir därför på sikt en stabilare grupp än personalen. Där man arbetar med vidgade syskon- grupper 7 mån.—12 år blir denna skillnad ännu mer markant.

Föräldramedverkan i det dagliga arbetet ökar föräldrarnas kunskap om förskolans metoder och arbetsformer. Föräldrarna med sina olika

personligheter, livserfarenheter och yrkestillhörigheter berikar både för- skolemiljön och dess metodik. De bryter också upp miljön genom att de som föräldrar utgör en levande länk till livet utanför förskolan — till ar- betsliv och samhälle.

Föräldradeltagandet är också viktigt för att barnen skall få uppleva konkreta former för demokratisk samverkan, solidaritet och jämlikhet.

Föräldrarnas, framför allt kvinnornas politiska medvetenhet har ökat genom föräldradeltagandet visar försöksverksamheterna. Många har upptäckt att man inte åstadkommer så mycket genom att beklaga sig utan att man måste använda de kanaler vårt demokratiska samhällssys- tem har — politiskt arbete. Detta är ett mycket positivt resultat med tan- ke på att den politiska aktiviteten är lägst bland småbarnsfamiljer och då särskilt hos kvinnorna. En ökad möjlighet till direkt påverkan kan också bli resultatet av de förslag som den kommunaldemokratiska ut- redningen lämnat.

Föräldradeltagandet kan också förbättra personalens arbetssituation och därmed också barnens. Innan man varit med i en barngrupp i det dagliga arbetet vet man som förälder mycket litet om personalens fort- bildning, arbetstider och arbetsmiljö. Det har visat sig lättare att få ge- hör för krav på förändringar när föräldrar och personal gör gemensam aktion t. ex. för bättre trafikmiljö, bättre mat.

Direkt, vardaglig föräldramedverkan i den form av barnomsorg man har kommer att innebära att arbetssättet där blir annorlunda. Både för- äldrarnas och personalens roller kommer att ifrågasättas och utvecklas. Detta innebär i sin tur nya möjligheter att utveckla och förbättra barn- omsorgen. Ett problem i dag är den osäkerhet personal och föräldrar känner inför varandra.

Samarbetet mellan personal och de medverkande föräldrarna måste självfallet utformas konkret utifrån de förutsättningar som finns i varje barngrupp. Varje enskild förskola eller barngrupp fungerar utifrån sina speciella förutsättningar: upptagningsområdets sociala struktur, bam- familjemas levnadsvillkor, personalens sammansättning och skiftande erfarenheter och kunskaper, barngruppens sammansättning, lokalernas utformning osv.

Vissa grundläggande gemensamma förutsättningar måste finnas för föräldraverksamheten. Innanför de ramarna bör varje del av den kom- munala barnomsorgen i så stor utsträckning som möjligt utforma sin egen verksamhet i ett nära samarbete mellan personal och föräldrar i den takt och omfattning man är motiverad för och därmed också kan klara av på ett positivt sätt.

För att föräldramedverkan skall bli vad som här avses måste vissa krav ställas:

Föräldrarna skall delta i det dagliga arbetet och ha en preciserad roll där. Förskolan rymmer en mängd olika återkommande uppgifter som kan fördelas gemensamt av och mellan personal och föräldrar. Efter- hand som föräldrar lär sig mer om arbetet i förskolan kommer de att ta egna initiativ, ifrågasätta och ompröva rutiner och arbetsformer som t. ex. ”vilan”, dagsrytmen, tv:s roll, maten. Ett ökat antal vuxna i barn- gruppen kommer att ge möjligheter till spontana aktiviteter i mindre

grupper, möjligheter till större ”projekt” under längre tid, arbetSplatsbe- sök osv.

Föräldramedverkan skall vara regelbunden, så att varje förälder åter- kommer med vissa intervaller. Den regelbundna medverkan är väsentlig både för föräldrar och barngrupp. Som besökare i förskolan har man in- gen möjlighet att lära känna vardagsverksamheten, skaffa sig kunskaper, kontakter och kunna påverka den barnomsorg man har eller vill ha.

Att delta blir möjligt för alla föräldrar om man i god tid kan planera sina dagar i förskolan; om jag vet att förskolan räknar med min med- verkan en viss dag, om jag vet att just jag behövs just då.

Redan i dag är föräldrar inbjudna till förskolan. Men det är allmänt formulerat ”att titta in”, ”besöka” osv. Många föräldrar gör det, men of- tast med en känsla av att tränga sig på och störa rytmen, rubba balan- sen. Bäst brukar det kännas när man som förälder ”ställer upp” på akti- viteter som utflykter av olika slag eller traditionella fester kring lucia, jul och påsk.

6.2.2. Planeringsgrupper med föräldrar, personal och barn

Föräldrarnas egen medverkan i förskolans dagliga arbete är basen för andra former av föräldraverksamhet i förskolan. En grundläggande er- farenhet av förskolans arbetssätt, arbetsrutiner, regler, konflikter och glädjeämnen är t. ex. en förutsättning för att föräldrar också skall kunna delta i planeringen av arbetet på ett meningsfullt sätt: delta i diskussio- ner och beslut om arbetsfördelning, ekonomi, prioriteringar, aktiviteter och interna regler.

Erfarenheter från försöksverksamhet med planeringsgrupper i Kista, Stockholm, visar att man bör bygga planeringsarbetet på deltagande i det dagliga arbetet. För att föräldrar skall vara en verklig resurs i plane- ringsarbetet krävs att de har egna upplevelser av verksamheten i barn- gruppen, helst i nära anslutning till deltagandet i planeringsarbetet. Bå- de deltagandet i verksamheten och i planeringen av den bör därför sche- maläggas samtidigt.

Med planeringsgrupp avses här personal, föräldrar och barn som ge- mensamt planerar det löpande arbetet inom ramen för varje avdelning- / grupp.

Barnomsorgen är i dag i vissa avseenden styrd av bestämmelser och regler. Dessa regler gäller främst ekonomi, gruppstorlek, personaltäthet, kösystem och hälsovårdsbestämmelser.

Många kommuner har infört ett rambudgetsystem, t. ex. ett daghem tilldelas ett belopp som inom daghemmet fördelas mellan olika aktivite- ter. Däremot finns det inga bindande regler eller normer för hur man i det dagliga arbetet skall förverkliga förskolans pedagogiska målsättning. Detta ger föräldrar och personal stora möjligheter att utforma verksam- heten.

I dag görs planeringen ofta enbart av personalen och den varierar mellan olika förskolor och annan form av barnomsorg. Ofta har man någon form av planeringsträffar inom arbetslaget för att diskutera och besluta om arbetsplaneringen på kortare eller längre sikt.

En gemensam planeringsgrupp bestående av föräldrar, personal och barn blir ett forum för diskussioner kring arbetet i barnomsorgen: vad man gör resp. inte gör, vad man vill satsa tid och pengar på, vilka arbets- material som skall köpas osv.

Föräldrar och personal har ett gemensamt ansvar för att barnen får en meningsfull tillvaro. Föräldrar och personal måste därför gemensamt planera och diskutera verksamheten.

6.2.3. Föräldraträffar

Förutom de former för föräldramedverkan som beskrivits bör föräldrar ha möjlighet att träffa varandra. Föräldrar måste ha ett gemensamt fo- rum som utgångspunkt för sin egen medverkan i planeringsgrupperna och för att samla ihop och diskutera erfarenheter av sin medverkan i det dagliga arbetet. Föräldraträffar innebär att alla samlat diskuterar olika frågor som gäller förskolans arbete och barnen.

Med föräldraträffar menar barnomsorgsgruppen träffar oftast på kvällstid med föräldrar och personal i barngruppen. Syftet är här främst att föräldrarna skall få tillfälle att träffa varandra för att diskutera ge- mensamma frågor. På dagtid finns det allt färre vuxna och barn hemma. Däremot har man en naturlig kontakt, ofta dagligen, med förskolan. Den borde därför kunna bli en naturlig bas för att skapa kontaktnät kring barnen i bostadsområdet. Eller som en förälder uttrycker det: ”Föräldragruppen är en början på att våga ställa krav!”

Deltagandet i föräldraträffarna har i försöksverksamheter som vi följt varierat mycket kraftigt mellan olika grupper och under olika perioder i varje grupp. Det högsta deltagandet har uppnåtts i grupper som startats som resultat av föräldrarnas aktiva ”påtryckningar”. Vissa praktiska förutsättningar måste uppfyllas — bamvakter och barnvaktsersättningar etc. för att högsta möjliga deltagande skall uppnås. Lägsta ambitions- nivå i de flesta försöksverksamheter har varit att varje barn skall ha nå- gon representant varje gång man träffas.

I en försöksverksamhet (Kista) konstaterade man att föräldrar grovt kan indelas i tre grupper med avseende på engagemang och aktivitet. Det finns en ganska liten grupp som alltid kommer på mötena, inte har bråttom vid hämtning och lämning av barn och som alltid ställer upp när det behövs. Så finns det en grupp, också den ganska liten, som aldrig kommer på möten, alltid har bråttom vid hämtning och lämning och aldrig ställer upp. Där emellan finns en stor grupp föräldrar, som är in- tresserade men som inte törs tränga sig på. Dessa föräldrar är ofta lätta att påverka och det var i denna grupp som tyngdpunkten av rekryte- ringsarbetet låg.

Erfarenheter från försöksverksamheterna ger också en uppfattning om vad som gör denna grupp tveksam till föräldraträffar och samtals- grupper: olika personer har olika förväntningar, behov, förutsättningar att ”ta för sig” etc. Vissa kan också vara rädda att bli inblandade i ”job- biga situationer” eller att bli ”avslöjade” som dåliga föräldrar eller dålig personal. Man har dessutom många gånger alltför stora eller orealistiska

förväntningar på föräldraträffen och vad den kan ge av kunskap, be- roende på att man t. ex. själv upplevt en traditionell inlärning, där man varit den passiva mottagaren av kunskapen från hårt strukturerade kurs- planer med kursböcker och betygssatta prov.

Dessa erfarenheter kan antingen medföra att man över huvud taget inte går på denna form av föräldraträffar eller att man efter några gång- er tycker att föräldraträffarna ”inte ger något”, eftersom inlärningssitua- tionen inte stämmer med den man är van vid.

Eftersom föräldraträffar främst måste ses som ett föräldrabehov kan man diskutera om inte föräldrar kan ta ett större ansvar för verksamhe- ten. Föräldrar kan likaväl som personalen svara för planering, innehåll, kallelse osv. Att föräldraträffarna kommer med som en naturlig och vik- tig del i planeringen av förskolans verksamhet är dock bamomsorgsper- sonalens ansvar.

Personalen upplever ofta föräldraträffarna som ett tvång, som tar i anspråk en stor del av deras ”barnfria” arbetstid eller t. o. m. privata tid. Om föräldraträffarna blir föräldrarnas angelägenhet bör detta tryck på personalen lätta väsentligt. De flesta föräldraträffar i dag fungerar som informationsöverföring från personal till föräldrar.

Föräldraträffar kan ses som en fortsättning på och utveckling av för- äldrautbildningsgruppema vid mödravårds- och barnavårdscentralerna under tiden kring barnets födelse och första levnadsår. Dessa har gett deltagarna en gruppvana och en grupptrygghet förutom kunskaper om barnets och familjens behov, en medvetenhet om betydelsen av ett jäm- ställt föräldraskap och en möjlighet att börja praktisera detta.

Eftersom förskolans föräldragrupp bygger på en existerande barn- grupp på 10—15 barn blir deltagarantalet fler än de 8—10 personer som rekommenderas för föräldrautbildningsgruppema vid mödra- och bar- navårdscentralema. I de flesta försöksverksamheter har man vid de för- äldraträffar som varit diskussionskvällar använt modellen att först sam- la alla och presentera kvällens tema på olika sätt (film, tv, någon/några inom gruppen, av personalen eller inbjuden person: bibliotekarie, politi- ker, journalist). För fortsatta diskussioner har man delat upp sig i min- dre grupper och sedan samlats igen för en summering.

Föräldraträffarnas innehåll har sin utgångspunkt i vardagsarbetet i barngruppen och bostadsområdet. Men innehållet bearbetas på många olika sätt, t. ex.

[1 ett individuellt plan som t. ex. handlar om barnens utveckling och be— hov samt den egna föräldrarollen D ett grupporienterat plan som t. ex. handlar om föräldragruppen i sig och dess samarbete El ett organisatoriskt plan som t. ex. handlar om förskolevardagens in— nehåll och arbetsformer 13 ett förskolepolitiskt plan som t. ex. handlar om personalens och för- äldrarnas inflytande över sin förskola och sin avdelning El ett samhällspolitiskt plan som t. ex. handlar om barnmiljön i vid be- märkelse.

Men i varje föräldragrupp sker en växelverkan mellan olika diskussioner och där kan ett visst plan dominera under en viss tid.

Erfarenheter från t. ex. Luleå visar att personalen till en början be- stämde ett tema för varje träff, sedan kom temaförslagen också från för- äldrarna. Dessa teman har t. ex. varit samarbete personal—föräldrar, konkreta situationer i barngruppen som maten, vilan, barn och döden, könsroller och jämställt föräldraskap, expertrollen/professionalisering- en, personalsituationen etc. Teman som återkommer i all annan försöks- verksamhet.

Varje tema har fungerat som en utgångspunkt för och lös ram kring träffen. I allmänhet har varje träff gett upphov till ett nytt tema för näs- ta träff. När föräldrar och personal uppnått en viss trygghet i gruppen har grupparbetet strukturerats allt mer. Men struktureringen av arbetet i gruppen har inte hindrat grupperna att utveckla nya arbetsformer och innehåll.

De dominerande diskusionsämnena — innehållet — i föräldraträffarna har sin viktigaste utgångspunkt i den konkreta verkligheten i och kring barngruppen.

Försöksverksamheten på daghemmen i Luleå som pågått sedan 1974 har behandlat frågor som rört daghemmet, dagen på daghemmet, per- sonal, föräldrar och barn.

Frågor om daghemmet har främst gällt rätten till daghemsplats, ”tacksamheten” för daghemsplats, dagisbarn och hemmabarn, konflik- ten mellan kvalitetskrav och kvantitetskrav etc.

När det gäller dagen på daghemmet har man t. ex. diskuterat rutiner för hämtning—lämning—maten—vilan, konflikter mellan hemmavanor och dagisvanor, påverkan i könsroller, krigsleksaker och tv, sex, döden, re- ligion osv.

Personalens arbetssituation, yrkeserfarenhet och föräldraledighet har man pratat om liksom expertrollen, vem som har ansvar för barnen, hur man ska kunna lära känna varandra som personal och föräldrar, hur man ska våga prata om känsliga saker m. m.

Inte minst viktigt har varit frågor om att våga lita på barnen, att bry sig om alla barn, att ordna det bättre för alla barn också utanför da- gis. . .

Föräldragruppema i Luleå valde efter hand olika inriktningar, som grovt kan generaliseras i:

IZI att huvudsakligen diskutera barnen, barnuppfostran, pedagogik, da- gis- och hemmasituationer etc. EI att huvudsakligen diskutera personliga erfarenheter i vid bemärkelse, föräldrar och personalroller etc.

El att huvudsakligen aktivera personal, föräldrar och barn genom att or- ganisera utflykter, arbetsplatsbesök etc. El att huvudsakligen arbeta med att påverka rutiner och innehåll i dagis- världen El att huvudsakligen arbeta för bättre barnomsorg och bättre uppväxt- villkor för barnen.

Detta kan kallas för ett fördjupningsstadium som leder över till studie- förbundens profilerade verksamhet, till de idéburna organisationernas arbete, till politisk aktivitet osv.

De arbetsformer som vi föreslår för föräldraverksamheten i barnom- sorgen är alltså:

[] schemalagd föräldramedverkan i det dagliga arbetet i barngruppen ca 4 dgr per barn och år El schemalagt föräldradeltagande i planeringsgruppen [] föräldraträffar i princip 1 gång per månad.

6.3. Genomförandet av föräldraverksamheter i olika former av barnomsorg

Antalet förskolebarn i daghem och familjedaghem beräknas öka från 212 900 i slutet av 1979 till ca 283 800 år 1983.

Antalet barn i fritidshem beräknas öka från 48 500 i slutet av 1979 till 81 500 i slutet av 1983. Totala antalet barni skolåldern i kommunal bar- nomsorg väntas öka från 76 000 i slutet av 1979 till 113 800 i slutet av 1983.

Antalet barn i deltidsgrupp beräknas inte öka under samma period. År 1983 kommer antalet förskolebarn att uppgå till ca 684 000. Såle— des kommer under överskådlig tid att finnas ett stort behov av ytterliga- re barnomsorgsplatser.

Som framgår av avsnittet 6.1 pågår en utveckling mot en integrering av olika barnomsorgsformer. Daghem och fritidshem slås ihop till ut- vidgade syskongrupper. Deltidsgrupper och öppen förskola ryms till- sammans med syskongrupper i samma förskola. Familjedaghemmen knyts till förskolan och utnyttjar den öppna förskolan, som i sin tur vän- der sig till alla hemmavarande barn och vårdare.

Idag har vi olika kommunala former av barnomsorg, som fungerar under varierande villkor — daghem, deltidsgrupp, fritidshem, familjedag- hem, 3-familjsystem, öppna förskolor och därtill olika privata tillsyns- former. Föräldrar måste ofta kombinera olika former för att kunna täc- ka sitt behov av barnomsorg, dvs. både av tillsyn och för att barnen ska få ”bästa möjliga betingelser att rikt och mångsidigt utveckla sina käns- 10— och tankemässiga tillgångar” (Förskolans målsättning).

En fullständigt utbyggd barnomsorg, som ger föräldrar och barn möj— lighet att välja den verksamhetsform som passar deras barn bäst, obe- roende av inkomst och arbetstillgång, är en förutsättning för att kunna nå alla föräldrar och barn i ett gemensamt arbete för en bra barnomsorg i kommunen. Tills dess kommer skillnaderna att bestå mellan föräldrar med olika former av kommunal barnomsorg och dem som står utanför. Detta försvårar naturligtvis föräldrasamarbetet.

6.3.1. Fortbildning och handledning

De olika personalkategoriemas motivation avgör i hög grad föräldra- verksamhetens förutsättningar och inriktning. Personalens attityder till föräldrar, barnomsorgens innehåll och inriktning etc. avgör hur föräld- raverksamheten kommer att bedrivas och om den skall bli den kvalitets- höjning som är avsikten. Om personalen känner sig påtvingad denna verksamhet kan den aldrig motsvara de intentioner och målsättningar vi här föreslår.

Föräldraverksamheten förutsätter en diskussion om roller och rollför- delning. Barnomsorgspersonalen måste vara medveten om sin yrkesroll och sin arbetssituation för att kunna och vilja dela med sig av sin kun- skap och erfarenhet till föräldrarna och för att kunna ta emot deras. Samarbetet med föräldrarna kommer i många fall att förstärka redan existerande osäkerhet och samarbetsproblem inom personalgruppen.

Under framför allt ett inledningsskede framstår behovet av en sär- skild fortbildning för personalen klart. Denna fortbildning bör dock ges inom ramen för den ordinarie fortbildningsverksamheten. Vi har upp- fattningen att fortbildningen framför allt bör ta sikte på den situation som personalen möter i sin vardagliga arbetssituation. En ökad föräldra- medverkan måste ses som en helt ordinarie del av arbetet i bamomsor- gen. Personalens yrkesroll och den innebörd som denna får för kontak- terna med föräldrarna bör vara en huvudsak i fortbildningen.

Avsikten är att föräldraträffar och andra tillfällen där föräldrar och personal möts i grupp skall vara en samarbetssituation där man gemen- samt försöker forma innehållet i och inriktningen av verksamheten. Det- ta måste också prägla fortbildningen. Även om det är betydelsefullt att personalen ges en särskild fortbildning som också tar upp personalens roll i en gruppsituation bör denna del inte överbetonas.

Meningen är inte att personalen skall ges en överordnad eller behand- lande roll i gruppen. Problement är snarast att föräldrarnas roll behöver stärkas. Hur detta skall kunna ske bör tas upp i fortbildningen. Detta hindrar inte att personalen måste känna och kunna ta ett ansvar för in- nehållet i verksamheterna. Detta ansvar måste dock främst ha karaktä- ren av att kunna initiera olika diskussioner.

I det vardagliga arbetet uppstår självfallet en rad problem beträffande exempelvis samarbetet inom personalgruppen. En ökad föräldramedver- kan kan accentuera eller förtydliga dessa problem. Det är därför av stor betydelse att personalen fortlöpande ges en möjlighet att diskutera och göra klart dessa problem. I många kommuner har arbetet i exempelvis daghemmen organiserats så att personalgruppen ges möjlighet att med stöd av utifrån kommande personer analysera sin egen arbetssituation. Vi anser att en sådan verksamhet är betydelsefull och att förhållandet till föräldrarna är en av de frågor som självklart bör tas upp. I denna handledning av personalen bör den ordinarie personalorganisationen kunna utnyttjas i första hand. Sålunda bör som handledare kunna ut- nyttjas exempelvis erfarna barnomsorgsassistenter, barnomsorgspsyko— loger, distriktsanknutna socialarbetare etc.

Barnomsorgsgruppen anser sålunda att i den ordinarie fortbildningen

bör frågor om föräldramedverkan få en stor roll. Detta är särskilt be- tydelsefullt under ett inledningsskede när föräldramedverkan intensifie- ras. Vidare anser vi att personalen fortlöpande bör ges möjlighet att få handledning i sitt arbete. I denna handledning som bör avse den totala arbetssituationen är föräldrafrågor en viktig del.

6.3.2. Föräldraverksamhet i heldagsomsorg — daghem

Den sista december 1979 fanns totalt i Sverige ca 132 900 barn i dag- hem. Till slutet av 1983 räknar kommunerna med en utbyggnad för yt- terligare 62 100 barn i daghem till sammanlagt 195 000 i landet.

Föräldrars och barns daghemstillvaro börjar med introduktionen/in- väiy'ningen. Man har länge varit klar över introduktionens betydelse för barnet, men däremot inte för föräldrarna. Föräldrarnas roll under in- troduktionen är fortfarande oklar, personalen är osäker på hur man skall möta föräldrarna och väntar ofta på att föräldrarna själva skall ta initiativ, vilket för dem är en omöjlighet. Det är viktigt att planera introduktionen och ge föräldrarna ett genom- arbetat förslag till hur den kan läggas upp. Skriftlig presentation av ”vårt dagis” och hembesök i familjen är en möjlighet att få ömsesidig in- formation och kontakt mellan familj och personal inför daghemsstarten. En person ur arbetslaget bör få huvudansvaret för kontakten med bar- net och föräldrarna. Detta är en fördel då man som förälder skall orien- tera sig i en ny miljö och barnet behöver också en bestämd person som tar emot det då det kommer ny till en avdelning.

Flera föräldrar och barn kan introduceras samtidigt. Detta ger för- äldrarna möjlighet att lära känna varandra närmare och de blir inte på samma sätt beroende av att personalen skall ha tid med dem. Också för barnet kan det ge större trygghet att börja samtidigt med ett annat barn som också är nytt på avdelningen. Barngruppen blir dessutom snabbare fulltalig och man undviker en mycket långdragen introduktionstid.

Introduktionsperioden är viktig för att föra in barn och föräldrar i daghemsverksamheten men också för att bygga upp det samarbete mel- lan föräldrar och personal som ska fortsätta under många år. Om verk- samheten organiseras i utvidgade syskongrupper kommer inte barnet att flyttas från åldersgrupp till åldersgrupp utan får en grupptillhörighet med en gång.

Under introduktionen måste föräldrarna få en uppfattning om vilken roll man som förälder har i daghemmet och hur daghemmet fungerar både i sig och i relation till samhället.

Introduktionen följs sedan av återkommande föräldramedverkan i dag- hemmets dagliga verksamhet. Denna föräldramedverkan utformas mer i detalj på det enskilda daghemmet, med de lokala förutsättningar som finns. Försöksverksamheterna visar att kontinuiteten i föräldrarnas medverkan är viktig. För att detta skall uppnås erfordras enligt vår upp- fattning att de deltar i verksamheten minst 4 dagar per barn och år. Vi anser att denna medverkan bör möjliggöras genom att ersättning utgår från föräldraförsäkringen.

Detta innebär att man på en daghemsavdelning (i en utökad syskon- grupp) med 15 barn kan räkna med att ha föräldrar med i verksamheten minst 60 dagar per år. Detta måste gemensamt schemaläggas för att del- tagandet skall kunna ske under de perioder som är bäst för daghemmet, barn, föräldrar och personal. Alla måste veta när vem deltar, inte minst barnen. Detta ger både föräldrar och personal möjlighet att i god tid planera in dagarna och man får tillfälle att prata med barnen om vilka pappor och mammor som kommer olika dagar.

Förutom dessa schemalagda arbetsdagar i förskolan kommer natur- ligtvis föräldrar till daghemmet i andra sammanhang. Man har gemen- samma måltider, drop-in-kaffe vid hämtning, utflykter, fester m. m. Fle- ra olika former av samarbete och kontakt mellan familj och daghem ökar och fördjupar samverkan. Försöksverksamheterna visar att en re- gelbunden verksamhet i daghemmet ökar det spontana deltagandet i andra aktiviteter.

Denna verksamhet måste planeras och föräldrar deltar bl. a. därför i en planeringsgrupp. Den omfattar avdelningens personal och 3—4 föräldrar i taget och träffas ca en gång/ månad. Alla föräldrar deltar efter ett rul- lande schema. Den egna medverkan i daghemsvardagen ger föräldrarna en nödvändig egen erfarenhet som underlag för arbetet i planeringsgrup- pen och bör därför läggas i så nära anslutning till planeringsgruppens sammankomser som möjligt.

Schemaläggningen av föräldrarnas medverkan innebär en klart ut- talad förväntan att de skall delta. Det är också viktigt att slå fast att alla föräldrar deltar eftersom alla är lika viktiga som föräldrar och att de är en del av samarbetet föräldrar—barn—personal och därför inte kan ersät- tas av ”föräldrarepresentanter',.

Ett exempel på vad en planeringsgrupp arbetar med är den ”stan- dard”-dagordning, som används inom försöksverksamheten i Kista, Stockholm:

El Genomgång av föregående planeringsgrupps protokoll för känne- dom och eventuell uppföljning av där fattade beslut. D Föräldrar som deltagit i daghemmets arbete sedan förra planerings- gruppens möte redogör för sina erfarenheter. El Fastställa dag för de föräldrar som skall arbeta i daghemmet under perioden fram till nästa planeringsgrupp. El Planera aktiviteter för: a) barn b) barn—föräldrar—personal c) föräldrar—personal d) föräldrar El Vuxnas förhållningssätt till barn. Daghemmet kontra hemmet. Normer och regler. 13 Vilka typer av ”leksaker” — lekmaterial skall vi ha i daghemmet? Tillgång och ev. inköp som skall göras. El Frågor kring vardagssituationer i daghemmet. Mat, vila, utevistelse, konflikter mellan barnen.

Cl Invänjningar. Vilken personal skall ha huvudansvaret för ev. invänj- ningar? Skall vi ha fadderbam och fadderföräldrar och i så fall vilka? El Inventarier. Ev. inköp. El Övriga frågor. El Bestämma plats för nästa planeringsgrupp.

Utöver dessa föräldraverksamheter träffas föräldrar och personal på varje avdelning regelbundet en kväll/ månad på föräldraträffar. Plane- ringen av dessa ingår i planeringsgruppens arbete och läggs ut över ter— minen.

Föräldraträffar behövs för att alla föräldrar skall få träffa varandra, för diskussioner och ställningstaganden som gäller hela avdelningen. De föräldrar som för tillfället deltar i planeringsgruppen måste få förankra planeringen hos alla föräldrar: det kan gälla förslag där alla föräldrars insatser behövs, t. ex. ändring av lokalerna, gemensamma middagar eller utflykter, det kan också gälla prioriteringar (lekmaterial eller teaterbe— sök) och ställningstaganden som berör alla på avdelningen. Dessa för- äldraträffar blir också forum för samtal och diskussioner om andra frå- gor som föräldrar har gemensamt utöver det avdelningsbundna arbetet: t. ex. föräldrarollen, barnens språkutveckling, hälsofrågor, tv-tittandet, trafiken i området, filialbibliotekets boklåda.

Planeringsgruppen kan ses som ett gemensamt ansvar för föräldrar och personal för att få en bra daghemsavdelning. Innehållet i plane- ringsgruppens arbete berör i stor utsträckning personalens arbete. Att få välfungerande planeringsgrupper och ett bra samarbete med föräldrarna bör vara i personalens intresse.

Praktiskt genomförandeexempel

En vanlig invändning mot en ökad föräldraverksamhet vid daghemmen är att yrkesarbetande och studerande föräldrar redan är så hårt pressade av dubbla arbetsuppgifter att man inte hinner eller orkar med ytterligare åtaganden. Detta är på många sätt en realitet men det har ändå visat sig i försöksverksamheterna att även vanliga dubbelarbetande föräldrar tar sig tid att komma till föräldraträffar i förskolan när man upplever att in- nehållet är meningsfullt och berör en själv och barnet. Vi vill genom ett praktiskt exempel ge en uppfattning av hur deltagandet kan te sig såväl för föräldrar som för personal.

Föräldradeltagande: En invänjningsperiod ca 2 veckor vid daghemsstarten. Föräldramed- verkan i det dagliga arbetet på daghemsavdelningen 4 dgr/ barn Planeringsgruppsdeltagande 2 ggr/ år Föräldraträffar 1 gång/ månad (ca 10 ggr/år)

Eller som det kan se ut för Birgitta, Bosse och Åsa, 2 1/ 2 år.

A ugusti » första och andra veckan

Åsa vänjs in på dagis tillsammans med Carin, 4 år, och hennes mamma. Första veckan är Birgitta där, eftersom hon inte börjat jobba ännu (har inte haft daghemsplats). Andra veckan hjälper Bosse till med ”hämtning och lämning”.

A ugusti -— torsdag andra veckan

”Öppet hus” med gemensam middag för föräldrar, barn och personal (ärtsoppa för vuxna, pannkakor för barn)

A ugusti — fredag andra veckan em

Första planeringsmötet för terminen. Bosse och Birgitta med ”för att lyssna” som avslutning på inskolningsperioden

A ugusti — sista veckan

Snabbinkallad föräldraträff om den nya vägen, som ska gå nära dagis. Bosse går (och kommer med i ”trafikgruppen”)

September — mitten

Föräldraträff om ”Barns språk”. Syster Carin från BVC (som både Bir- gitta och Bosse känner från föräldrautbildningsgruppen på BVC) och en lärare från gymnasiets vårdlinje berättar och visar en film. Diskussion.

Birgitta och Carins mamma — Elisabeth — går. Bosse barnvakt till Åsa

och Carin. Oktober — början Föräldraträff om ”Barn och tv”. Några föräldrar till de större barnen har följt debatten i tidningarna och är oroliga. Vill veta vad personalen tycker och hur man arbetar med tv på dagis. Birgitta och Bosse går inte, Åsa är för liten för tv och det är bra tv—pro- gram den kvällen

Oktober — mitten

Målarkväll på dagis. Lekrummet behöver ses över. Bosse tänkter gå, men Birgitta måste jobba över så . . .

Oktober — slutet

Föräldraträff om ”Barn och böcker”. Personal från biblioteket berättar om böcker för barn i alla åldrar och har med sig den nya boklådan till dagis. Birgitta går

November — första veckan

Birgitta deltar 1 dag på dagis och är med i fredagens planeringsgrupp, då bl. a. jultiderna för dagis och julfesten diskuteras

November — sista veckan

Bosse på dagis ] dag. Är med i planeringsgruppen veckan efter, de man diskuterar vårens uppläggning och möjligheten att själva få delta i sköt- seln av fastigheten, dvs. skotta snö, sanda, klippa gräs osv. tillsammans med barnen. Julfesten flyttas också till efter jul, eftersom personalen tycker att det blir väl mycket ”festande” för barnen.

December — luciafest

Birgitta, Bosse och Åsa har influensa. Carin och Elisabeth lussar för dom i stället

December — pysselkväll

som i stället blir arbetskväll för att göra en riktig dockteater till dagis. Bosse, Birgitta, Åsa, Carin, Elisabeth

För personalen.

Handledning av föräldrar vid invänjning och i den dagliga verksamheten Planeringsgrupp 1 gång/ månad ca 10 ggr/år Föräldraträffar 1 gång/ månad ca 4—8 ggr/år

I vårt förslag fördelas föräldraträffarna mellan personalen. Allt föräldraarbete bör ingå i ordinarie arbetstid.

Överväganden

Barnets liv på daghemmet är en central och viktig fråga för föräldrar. Föräldrarna är själva beroende av att barnet trivs och mår bra på sitt daghem. Det gäller att ta vara på det intresset och ge föräldrar reella för- utsättningar att medverka.

Föräldrar kan få en viktig roll inom daghemmen redan inom den nu— varande organisationens ram. Här ger försöksverksamheterna bara en antydan om vad som kan ske och många möjligheter står öppna. Men det är inte otänkbart att förskolans huvudmän på ett betydligt klarare sätt än hittills måste definiera föräldrars funktion inom förskolan. Det är inte heller otänkbart att så småningom även organisatoriska förän- dringar måste till, för att på ett bättre sätt befästa att föräldrarna är nödvändiga i förskolan.

En avgörande förutsättning redan nu är att föräldrar kan frigöras från sina arbeten för att medverka i daghemmet. Här bör föräldraförsäkring- en täcka inkomstbortfallet. Även barnvaktsersättning för föräldraträffar på kvällstid kan bli nödvändig. Många föräldrar kan ändå få svårigheter pga. arbetsledningens och arbetskamraternas negativa attityder. Arbe- tets karaktär kan också vara sådan att det är svårt att gå ifrån, även om inkomstbortfallet täcks. Att ändra detta kräver mycket arbete. Detta måste delvis göras på längre sikt och kräver förändringar av grundläg- gande attityder.

lnom daghemmet finns farhågor för att föräldramedverkan kommer att innebära många personer som ”kommer och går” i daghemmet och

att det blir oroligt för barngruppen och svårarbetat för personalen. Det- ta bottnar i den gamla attityden till föräldrar som ”främmande”, ”stö- rande” personer, men ibland också i underbemanning och svårigheter att få det dagliga arbetet att flyta.

6.3.3 Föräldraverksamhet i heldagsomsorg — familjedaghem

1979 fanns 80 000 platser i familjedaghem för barn 0—6 år och 27 500 platser för skolbarn 7—12 år. Av barnomsorgsplanerna för kommunerna 1979—1983 framgår att kommunerna räknar med att under perioden pla- cera ytterligare ca 13 800 förskolebarn och 4 800 skolbarn i familjedag- hem. Familjedaghemmen kommer då att ansvara för ca 30 % av den kommunala barnomsorgen med sina 121 000 platser.

Antalet dagbarnvårdare ökar inte i samma takt som antalet barn i familjedaghem. Detta innebär att allt fler barn placeras hos samma dag- barnvårdare. 1974 hade de i genomsnitt 2,2 dagbam och 1978 3,2. De flesta kommuner har som en regel att i familjedaghem får finnas högst 4 förskolebarn samtidigt — dagbarnvårdarens egna inräknade. Därtill kommer skolbarn. Olika barn vistas i familjedaghemmet olika tider på dagen eller olika dagar i veckan. En dagbarnvårdare kan i vissa fall på så sätt ha ansvar för ett tiotal barn.

Familjedaghemmen är avsedda att vara ett komplement till den övriga barnomsorgsverksamheten, vilket de flesta kommuner också an- ger i sina barnomsorgsplaner. Detta innebär att den målsättning som förskolan skall förverkliga också gäller för familjedaghemsverksamhe- ten.

Vilka grupper barn kommunerna styr över till den ”kompletteran- de” form som familjedaghemmen utgör varierar. Följande anledningar är de vanligaste för placeringar i familjedaghem:

El brist på daghemsplatser El föräldrar har oregelbundna arbetstider (deltid, kvällstid, skiftesarbe- te) små barn (under 2,5 år) placeras i familjedaghem skolbarn placeras i familjedaghem föräldrarna föredrar denna tillsynsform barn är infektionskänsliga barn har svårighet att vistas i stora barngrupper barn behöver mer stimulans än daghemmet kan ge

DDDDDEI

Kraven för att bli anställd som dagbarnvårdare varierar från kommun till kommun liksom utbildningen för arbetet: från ingen utbildning alls till den av Svenska kommunalarbetarförbundet föreslagna 100-timmars— kursen eller som mest 20 veckors studier motsvarande bamskötarutbild- ning.

En fortbildning för dagbarnvårdare på 30 timmar har genom social- styrelsen erbjudits kommunerna och de flesta har haft en sådan l976—78. Denna fortbildning handlade om dagbarnvårdarnas arbetssi- tuation, om yrkesidentitet, facklig tillhörighet, attityder och värderingar osv.

Resultatet blev en större facklig medvetenhet hos dagbarnvårdarna och den fackliga anslutningen ökade markant. Man ställer nu krav på bättre avtal t. ex. i form av månadslön, rätt till regelbundna träffar med andra dagbarnvårdare, bättre arbetsformer, tillgång till egna lokaler för sig och barnen etc.

I allt fler kommuner blir man medveten om att även dagbarnvårdare behöver arbetskamrater.

Barnstugeutredningen (SOU l972:27) föreslog en modell för samver- kan familjedaghemmen emellan. 3—6 dagbarnvårdare skulle bilda en grupp (arbetslag) som håller kontakt för att hjälpa och stödja varandra och delta i viss gemensam gruppverksamhet för barnen. En av grupp- medlemmarna fungerar som kontaktman med andra grupper och med socialförvaltningen. Denna kontaktman förmedlar information om ut- flykter och kulturutbud för dagbarnen, studiebesök och föredrag för dagbarnvårdarna på dag- och kvällstid, samordnar olika aktiviteter och arbetar för smidiga lösningar av vikariefrågor.

En sådan form av samverkan har hunnit prövas på olika håll i landet med mycket gott resultat. Dagbarnvårdarna har då disponerat en lokal: deltidsförskola, öppen förskola, föreningsgård och dylikt oftast en viss dag i veckan. Man har också haft en summa pengar för gemensamma aktiviteter.

l lokalen har man träffats tillsammans med barnen och ofta även barnomsorgsassistentenföratt diskutera gemensamma frågor. Grupper- na har också haft sammankomster som fungerar som vidareutbildning: man diskuterar barns utveckling, barnolycksfall m. m. Till gruppen har också vid behov kommit andra resurspersoner som invandrarassistent, socialassistent och förskollärare. Många av de öppna förskolor som nu finns har startat som samlingsplats för dagbarnvårdare.

Den här typen av grupper har visat sig ha många fördelar. Dagbarn- vårdarnas isolering bryts. De får gemenskap med andra, känner att de tillhör en yrkesgrupp och får därigenom en yrkesidentitet, vilket i sin tur leder till att de får en annan förmåga att ställa krav på förvaltning och på föräldrar. Personalomsättningen minskar.

Samtidigt som en breddning av dagbarnvårdarnas verksamhet sker till lokaler utanför hemmen för att motverka isolering måste man vara med- veten om de faror detta kan innebära.

Om större delen av barnens tid i familjedaghem tillbringas i en stor barngrupp i särskild lokal med ”pedagogiska” leksaker, vad skiljer då denna verksamhet från daghemmen utom det att dagbarnvårdarna har sämre utbildning?

Fördelarna med familjedaghemmen — som föräldrar beskriver dem — är små barngrupper, lugn och varierad miljö, delaktighet i vardagsarbe- tet som matlagning, handling, strykning, gå på posten osv. Vidare upp- levs sådana faktorer positivt som individuell omsorg utan konkurrens med många barn i samma ålder, lagom mycket sysselsättning och plats för individuell lek, möjligheten att ta emot lindrigt sjuka barn och barn till föräldrar med oregelbundna arbetstider.

En annan samarbetsform som också barnstugeutredningen föreslog är att dagbarnvårdare knyts till daghem, fritidshem eller deltidsförskolor i re-

spektive område. Detta har också prövats i stigande antal kommuner.

Målsättningen med gruppverksamheten är att bryta dagbarnvårdar— nas isolering och att stärka dem som grupp, så att de bättre skall kunna uppleva sin yrkesroll.

I gruppmötena har man också integrerat viss undervisning, så att de blir en fortlöpade utbildning, vilket bedöms som viktigt för att stötta dagbarnvårdarnas självkänsla och höja deras status.

Av vad som sagts bör framgå att det finns vissa grundläggande förut- sättningar som måste uppfyllas innan familjedaghemmen kan öppnas för en mer omfattande föräldraverksamhet: förstärkning av dagbarnvår- darnas yrkesroll, vana att arbeta i grupp, goda kontakter med övrig kom- munal barnomsorg.

En utveckling är på gång. Men det krävs en helt annan satsning från kommunerna om familjedaghemmen i praktiken skall bli ett komple- ment till hemmen och inte en nödlösning av barntillsynen.

Överväganden

Vi är medvetna om att familjedaghemmen sinsemellan är olika i många avseenden och att genomförandet av en intensifierad föräldraverksam- het stöter på många hinder. De verksamhetsformer man väljer måste i hög grad anpassas till de olika lokala förhållandena.

Om dagbarnvårdare har utbildning motsvarande en barnskötare, ar— betar i grupper om 8—10 personer som har tillgång till lokaler för träffar både på dagtid och kvällstid, har delaktighet i kommunens stödresurser och sin yrkestillhörighet knuten till daghem i området med delaktighet i personalträffar, studiedagar, kurser” och konferenser finns enligt vår uppfattning goda förutsättningar för att den modell som vi föreslår för föräldraverksamheten i förskolan också kan användas för familjedag- hemmen.

Den omfattar introduktion/invänjning, föräldramedverkan i familje- daghemmets dagliga verksamhet, medverkan i planeringsträffar med dagbarnvårdargruppen och föräldraträffar.

Introduktion/invänjning är lika viktig för barn och föräldrar i familje- daghem som i daghem och sker redan i viss omfattning. Den rekommen- derade tiden för inskolning varierar i olika kommuner från 2 dagar till 2 veckor.

I allmänhet använder man i kommunerna ett tryckt introduktions- material och assistenten försöker träffa föräldrarna i samband med in— troduktionen » antingen tillsammans med dagbarnvårdaren eller ensam. Vanligen sker dock denna kontakt per telefon eller brev. I de flesta kom- muner läggs ansvaret för introduktionen till familjedaghemmet helt på dagbarnvårdaren och föräldrarna.

Vi anser att en planering av introduktionen i familjedaghemmen och ett genomarbetat förslag till hur en sådan skall ske bör göras av kommu- nen.

Flera föräldrar och barn kan introduceras samtidigt, särskilt om dag- barnvårdarna arbetar i grupp och har tillgång till andra lokaler än den egna bostaden. Där sker också den första föräldraträffen för samtliga för-

äldrar till en dagbarnvårdares barn — med eller utan barn, på dagtid eller kvällstid.

Introduktionen följs sedan av återkommande föräldramedverkan i fa- miljedaghemmets dagliga verksamhet. Denna medverkan bygger mycket på de lokala förutsättningar som finns. De fyra dagar som föreslagits per barn och år för denna medverkan måste i familjedaghemmen för- delas både på verksamhet i familjedaghemmet och i de ev. lokaler dag- barnvårdarna gemensamt disponerar t. ex. i öppen förskola. Det är av största vikt att föräldrarna får se hur en dag fungerar i familjedaghem- met med hämtning och lämning av barn på olika tider osv. Lika viktigt är att delta i arbetet i den större barngruppen tillsammans med flera dagbarnvårdare. Där får också föräldrar tillfälle att aktivt delta i de dis- kussioner som sker om barn och barns behov tillsammans med annan resurspersonal: BVC-sköterskan, socialassistent, barnstugeassistent osv. Där får de också information om lekmaterial, sociala rättigheter, studie- cirkelverksamhet och fritidsaktiviteter i kommunen. Föräldramedverkan måste schemaläggas för att föräldrar och dag— barnvårdare skall få möjlighet att planera in dagarna. Förutom dessa schemalagda arbetsdagar kommer naturligtvis föräldrarna att utnyttja t. ex. den öppna förskolan på andra tider tillsammans med sina barn och där träffa föräldrar och barn i området. (Se vidare avsnitt 6.4.)

Föräldrar medverkar också [ dagbarnvårdargruppens planeringsträffar. Dessa träffar bör liksom på daghemmet omfatta all personal — arbets- gruppens dagbarnvårdare, barnomsorgsassistenten och övrig resurSper- sonal efter behov och 3—4 föräldrar i taget och träffas efter ett rullande schema ca 1 gång/ månad. Alla föräldrar deltar. Den egna medverkan i familjedaghemmet ger föräldrarna en för planeringsarbetet nödvändig erfarenhet, och bör därför ligga i så nära anslutning till planeringsmötet som möjligt.

Schemaläggningen av föräldramedverkan innebär även här en klart uttalad förväntan att alla skall delta. Alla är lika viktiga som föräldrar och som del av samarbetet föräldrar—barn—dagbamvårdare och därför kan ingen ersättas av några ”föräldrarepresentanter”.

Exempel på en dagordning för planeringsarbetet i dagbarnvårdar- gruppen kan se ut så här:

|:] Genomgång av föregående planeringsgrupps protokoll för kännedom och eventuell uppföljning av där fattade beslut. El Föräldrar som deltagit i familjedaghemmets arbete sedan förra plane— ringsgruppens möte redogör för sina erfarenheter. Cl Fastställa dag för de föräldrar som skall arbeta i familjedaghemmet under perioden fram till nästa planeringsgrupp.

D Planera aktiviteter för: ' a) barn b) barn—föräldrar—personal c) föräldrar—personal d) föräldrar

El Vuxnas förhållningssätt till barn. Familjedaghemmet kontra hemmet. Normer och regler.

|:] Vilka typer av ”leksaker” — lekmaterial skall vi ha i familjedaghem- met? Tillgång och ev inköp som skall göras.

Frågor kring vardagssituationer i familjedaghemmet. Mat, vila, ute- vistelse, konflikter mellan barnen.

Introduktion av nya barn. Vem skall medverka?

Inventarier. Ev. inköp.

Övriga frågor.

Bestämma nästa planeringsgruppträff.

[]

BEIGE]

Föräldrarna har också behov av gemensamma föräldraträffar för att alla skall få träffa varandra, för diskussioner och ställningstaganden som gäller hela barngruppen. För familjedaghemmens del kan dessa föräld- raträffar ske för varje familjedaghem (mellan 7—15 föräldrar) eller för varje arbetslag av dagbarnvårdare. Båda typerna av träffar behövs och kan alternera. Liksom för daghemmen borde 1 träff/ månad eller ca 10 ggr per år vara lagom.

Dessa föräldraträffar blir också forum för samtal och diskussioner om frågor som föräldrar har gemensamma utöver det direkt familjedag- hemsbundna arbetet: t. ex. föräldrarollen, barns språkutveckling, hälso- frågor, tv-tittandet, trafiken i området, arbetstider, jämställt föräldra- skap m. m.

Planeringen av föräldraträffarna ingår i planeringsgruppens arbete. och barnomsorgsassistenten och dagbarnvårdargruppens kontaktman har ett gemensamt ansvar för att en sådan planering kommer till stånd.

Föräldraträffarna är till främst för föräldrarnas behov på samma sätt som dagbarnvårdarna har behov av sina träffar i arbetslaget och med övrig barnomsorgspersonal. Konsekvenserna av detta blir att föräldrar- na också tar ett större ansvar för föräldraträffarna: att planera, ordna och kalla till dessa, att förbereda ett innehåll, kontakta medverkande, skaffa material m. ni. (se vidare avsnitt 6.2.3).

Föräldrarna får genom föräldraträffarna möjlighet att träffa varand- ra, att bygga upp kontakter kring sig och barnen och utöka sina kunska- per, kontakter och tryggheten i föräldrarollen. Det är också utifrån den- na grupp en påverkan kan ske.

Praktiskt genomförandeexempel

Analogt med avsnitt 3.2 om daghem vill vi genom ett praktiskt exempel visa hur deltagandet kan te sig för personal och föräldrar.

Föräldradeltagande:

En invänjningsperiodi det nya familjedaghemmet ca 2 veckor Föräldramedverkan i det dagliga arbetet i barngruppen 4 dgr/barn/år Planeringsarbete 2 ggr/år Föräldraträffar ] ggr/ månad eller ca 8 ggr/år

Elller som det kan se ut hos Agneta, Björn och Johan, 4 år:

A ugusti — början

Agneta och Björn träffar barntillsynsassistenten för att diskutera Johans nya familjedaghemsplacering

Agneta och Björn träffar Johans nya dagmamma tillsammans med assis— tenten för att planera invänjningen (Johan är infektionskänslig). Dag- mamman har 3 egna barn, 18, 16, 10 år.

A ugusti — första och andra veckan

Johan vänjs in i sitt nya familjedaghem. Agneta och Björn turas om. Ef- ter första veckan kommer också två äldre förskolebarn.

A ugusti — torsdag andra veckan

Besök på öppna förskolan och möte med de övriga dagbarnvårdarna i gruppen och deras barn. Första planeringsmötet. Diskussion om olika aktiviteter under säsongen: kontaktombudet informerar om vilka aktivi- teter för dagbarnvårdarna som kommer att finnas i kommunen. Bar- nomsorgsassistenten berättar om hur många barn gruppen kommer att ha och vilka ekonomiska möjligheter som finns för utflykter, teater, stu- diebesök m. m.

September — början

Föräldraträff med dagbarnvårdaren och ”hennes” föräldrar om den öppna förskolan. Öl och smörgåsar, som barnen gjort. Diskussion om vad man vill göra tillsammans med barnen under terminen av det som kontaktombudet föreslagit. Agneta och Björn deltar. Johan dålig. Dagmammans äldsta pojke barn- vakt.

September — mitten

Föräldraträff om ”Barns språk” med hela arbetslagets föräldrar. Syster Carin från BVC och invandrarkonsulenten berättar och visar film. Diskussion.

Oktober — mitten

Föräldramöte om ”Barn och tv”. Skolbarnens föräldrar oroade av de— batten i tidningarna. Barnomsorgspsykologen inleder tillsammans med en lärare (som också är förälder i gruppen). Agneta och Björn går inte. Bra tv-program.

Oktober — slutet

”Öppet hus på öppen förskola” för alla föräldrar i arbetslaget. Personal från biblioteket har med sig den nya boklådan och berättar om böcker för barn i olika åldrar — även 4-åringar. Skolbarnen från ”fritids” i sam- ma hus har dramatiserat avsnitt ur sina favoritböcker. Agneta går utan Björn, som blev tvungen att jobba över. Dagmammans mellanflicka barnvakt.

November — första veckan

Agneta hos dagmamman ] dag. På f. m. i bostaden, på e. m. på öppna förskolan. Där planerar man julledigheten, vikarier och julfest. Vid kaf- fet pratar man om könsroller och jämställt föräldraskap. Planer på att starta en studiecirkel om det efter jul.

November — sista veckan

Björn hos dagmamman. 1 dag. På f. m. i bostaden, på e. ut. först med barnen i simhallen därefter på öppna förskolan. Där diskuterade plane- ringsgruppen en omändring av lokalerna, roligare färger och långbänkar i stället för dom vickiga stolarna i köket. Trafikomläggning hotar lek- platsen och vägen till badet. Man försökte bilda en ”trafikgrupp”.

December

Luciafest på öppna förskolan. Agneta, Björn och Johan har influensa. Dagmammans ”barn” lussar för dem på eftermiddagen innan festen.

December

gemensam föräldramiddag — knytkalas — och arbetskväll för den behöv- liga uppfriskningen av lokalen. Några ”dagpappor” deltar också och ti- den räcker till för att göra en riktig dockteaterscen.

Agneta, Björn, Johan och de flesta andra i familjedaghemmet med.

För dagbarnvårdarens

Handledning av föräldrar vid invänjning och i den dagliga verksamheten Planeringsgrupp ] gång per månad (ca 10 ggr/år) Föräldraträff 1 ggr/ månad (ca 4—8 ggr/år) beroende på typen av föräld- raträff — stor eller liten grupp.

Allt föräldraarbete bör ingå i ordinarie arbetstid. Invänjningsperioden bör också få en fast tidsberäkning motsvarande den planerade vistelseti— den och inte dagbarnets faktiska vistelse.

Överväganden

Föräldramedverkan i familjedaghemmen förutsätter en grundlig dis- kussion om dagbarnvårdarnas yrkesroll och arbetssituation. Detta är en förutsättning för att de skall kunna och vilja dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter till föräldrarna och inte minst att kunna ta emot deras.

Som framgick av inledningen till detta avsnitt har förutsättningarna för dagbarnvårdarnas arbete långsamt förbättrats under de sista åren. Mycket återstår dock ännu.

Barnomsorgsassistentens roll blir när det gäller familjedaghemmen mycket betydelsefull och måste analyseras i förhållande till de krav som ställs av föräldramedverkan. Ansvaret för dagbarnvårdarnas kompetens

(utbildning, fortbildning, handledning), för bästa placering av barnen med hänsyn till barnets och föräldrarnas önskemål, dagbarnvårdarens arbetssituation och barngruppens sammansättning ligger på assistenten.

Därtill kommer också ansvaret för att en föräldraverksamhet kommer till stånd och att detta sker i den takt som är bäst för varje dagbarnvår- dargrupp. Ingen meningsfull föräldraverksamhet kan starta utan en po- sitiv inställning hos personalen. Dagbarnvårdarnas motivation avgör i hög grad föråldraverksamhetens förutsättningar och inriktning. Dag- barnvårdarnas attityder till yrkesarbetande eller studerande föräldrar, deras vilja eller ovilja avgör om föräldraverksamheten skall bli den kva- litetshöjning av barnomsorgen som är avsikten.

Dagbarnvårdarna måste få del i den inskolning av bamomsorgsperso- nalen inför föräldramedverkan som kommer att ordnas — vanligen i form av ett antal studiedagar. Därefter måste de också få ett fortlöpande stöd i sin yrkesroll (handledning).

En avgörande förutsättning för föräldradeltagande är liksom för dag- hemmen att föräldrar skall kunna frigöras från sina arbeten och att in- komstbortfallet täcks av föräldraförsäkringen. En attitydförändring inom arbetslivet måste också komma till stånd för att alla föräldrar skall ut- nyttja sina möjligheter. Barnvaktsersättning vid behov för föräldraträffar kan också vara nödvändig.

Föräldramedverkan i dess olika former syftar liksom i kommunens barnomsorg i övrigt, till att höja kvaliteten på familjedaghemmen. Öka- de kunskaper hos föräldrar och ökad delaktighet i planering och beslut ger dem möjlighet att påverka både utformningen av den typ av har- nomsorg de har och den utveckling de vill ska ske.

6.3.4. Föräldraverksamhet i deltidsförskola

Den nuvarande deltidsförskolan baseras på kommunernas skyldighet att i enlighet med barnomsorgslagen bereda plats för samtliga 6-åringar i deltidsförskola — den allmänna förskolan. I glesbygd gäller detta också 5-åringar.

1979 hade ca 131 000 barn plats i deltidsförskola. År 1983 beräknas ca 125 500 barn omfattas av sådan verksamhet. Minskningen av antalet förskolebarn samt utbyggnaden av daghemmen är några av de faktorer som påverkar antalet deltidsförskoleplatser.

Den nuvarande deltidsförskolan innebär som regel att barnen vistas tre timmar i förskolan under fem dagar i veckan. Glesbygdsförskolorna fördelar denna tid annorlunda beroende på lokala förutsättningar. Del- tidsförskolan följer oftast grundskolans arbetsperioder.

Vanligen tar en förskollärare emot två barngrupper per dag, en på för- middagen och en på eftermiddagen. I en stor barngrupp behöver för— skolläraren medhjälpare, ett behov som löses på många sätt — t. ex. med praktikanter, barnskötare eller intresserade föräldrar. Det förekommer också att behovet inte tillgodoses.

Deltidsförskolan är fast knuten till övrig förskoleverksamhet och dess personal får sin del av den kommunala fortbildningen och handled-

ningen. Det är t.o.m. oftast lättare att lösgöra deltidsförskolans per- sonal för kurser och studiedagar. Man har också tillgång till barnomsor- gens resurspersoner: pedagoger, psykologer, socialassistent, invandrar- konsulent osv.

Deltidsförskolan har sina rötteri lekskolan och kallas fortfarande all— mänt för ”lekis”. Den ska ge barn som inte har daghemsplats pedago- gisk stimulans och social träning. Deltidsförskolan är den pedagogiska byggklotsen i det kombinationsliv många 6—åringar lever: deltidsför- skola och familjedaghem, deltidsförskola och annan form av barntillsyn, deltidsförskola och hemmet. Om man har den sista kombinationen ut- nyttjar man ofta dessutom mycket av det utbud kommun, föreningar och privata initiativ erbjuder i form av balett, dramatik, rytmik, skogs- mulle, fotboll osv.

I deltidsförskolan möter man ofta de ”överstimulerade” barnen, som av ambitiösa föräldrar skjutsas från aktivitet till aktivitet i ett högt uppdrivet tempo. Men man möter också de barn som helt saknar kon- takt med andra barn och andra vuxna utöver familjen. Bostadssegrega- tionens konsekvenser framträder tydligt.

Deltidsförskolan och föräldrarna

Med den utformning och det innehåll deltidsförskolan nu har är den en del av förskolan och har samma målsättning, pedagogiska form och in— nehåll. Föräldramedverkan i deltidsförskolan kan och bör alltså ske på samma sätt som i förskolan i övrigt.

Introduktionen/invänjningen i deltidsförskolan är betydligt kortare än i daghem och familjedaghem med helgdagsomsorg. Den följer snarast skolans introduktionssätt. Men den är också den viktiga startpunkten för föräldramedverkan. En planering av introduktionen tillsammans med kommunens barnomsorg i övrigt är nödvändig. Föräldrarna måste från början betraktas som en resurs för hela verksamheten.

Introduktionen av föräldrar kan ske gruppvis — exempelvis i familje- grupper på samma sätt som man försökt inom skolan t. ex. i Sollentuna. En första föräldraträff vid introduktionsperiodens slut för utvärdering och planering av den fortsatta verksamheten kan antingen ske med ”familje- gruppens” föräldrar eller med hela deltidsgruppens.

Introduktionsperioden följs sedan av återkommande föräldramedver- kan i deltidsförskolans dagliga verksamhet. Denna sker på samma sätt som i daghemmet. Antalet gånger en förälder medverkar i deltidsför— skolan kan bli fler än i daghemsverksamheten, eftersom deltidsförskolan bara arbetar tre timmar per dag. Men en förälder kan också kombinera sin medverkan i deltidsförskolan med t. ex. familjedaghem, om barnet har den tillsynsformen i övrigt under dagen. Utrymme finns också för att delta i den öppna förskolans verksamhet: samtalsgrupper, studiecirk- lar. föräldraträffar. Eller också ett fortsatt deltagande i bamhälsovår- dens föräldragrupper.

Med tanke på dessa 6-åringars kombinationsliv i olika miljöer blir ett föräldradeltagande mycket viktigt och en sammanhållande och stabilise- rande faktor.

En schemaläggning av föräldradeltagandet är inte minst i deltidsför- skolan en nödvändighet.

Föräldradeltagande i planeringsträffar bör ske på samma sätt för del- tidsgrupper som föreslagits för daghemsverksamheten. Planeringsarbe- tet i deltidsförskolan utgår från samma underlag som i daghemmet (se avsnitt 6.3.2).

Föräldrar i deltidsförskolan har också behov av gemensamma föräld- raträffar för att alla ska få träffa varandra, för diskussioner och ställ- ningstaganden som gäller hela barngruppen. Dessa föräldraträffar blir också forum för samtal och diskussioner om frågor som föräldrar har gemensamma utöver det direkta förskolearbetet: t. ex. föräldrarollen, barns språkutveckling, hälsofrågor, trafiken i området, arbetstider, järn- ställt föräldraskap. Dessa diskussioner kan med fördel ske i s. k. familje- grupper.

Föräldraträffar sker redan nu också för deltidsgrupperna. De ligger på kvällstid och ansvaret för dem har personalen. Men föräldraträffarna är till främst för föräldrarnas behov, på samma sätt som förskoleperso- nalen har behov av sina personalträffar med den övriga förskolepersona- len. Därför bör också föräldrarna ta ett större ansvar än hittills för dessa träffar: att planera och kalla till dem, att förbereda ett innehåll, kon- takta ev. medverkande, skaffa material m. rn. (se vidare avsnitt 6.2.3). Planeringen av terminens föräldraträffar ingår i planeringsgruppens ar— bete och barnomsorgsassistenten har ett ansvar för att en sådan plane- ring kommer till stånd.

Praktiskt genomförandeexempel Föräldradeltagande:

En invänjningsperiodi deltidsförskolan ca 2 veckor Föräldramedverkan i det dagliga arbetet i barngruppen 4—8 halva dagar/ barn Planeringsarbete 2 ggr/ år Föräldraträffar 1 gång/ månad eller ca 8 ggr/år

Eller som det kan se ut för Ulrika, Patrik och Caroline, 6 år:

A ugusti — tredje veckan

Ulrika och Patrik träffar barntillsynsassistenten för att diskutera Caroli- nes f amiljedaghemsplacering 3 dgr/ vecka (tisd.—torsd.). Ulrika har återgått till sitt gamla yrke som tandsköterska på halvtid.

A ugusti — sista veckan

Ulrika vänjs in i sitt familjedaghem. Samtidigt startar deltidsförskolan. Föräldrar och barn delas in i ”familjegrupper” med 5 st i varje.

September — början

Föräldraträff med dagbamvårdaren och ”hennes” föräldrar på den öpp- na förskolan. Öl och smörgås, som barnen gjort. Diskussion om vad man kan göra tillsammans med barnen av det som kontaktombudet fö- reslagit.

September — andra veckan

Föräldraträff i ”lekis”. Utvärdering av invänjningstiden, planering av arbetet under terminen tillsammans med barnomsorgsassistenten.

Oktober — början

Föräldramöte om ”barn och tv” på den öppna förskolan för dagbam- vårdargruppens föräldrar. Skolbarnens föräldrar oroade av debatten i tidningarna. Bamstugepsykologen inleder tillsammans med Patrik, lära- re (men också förälder i gruppen). Ulrika deltar inte.

Oktober — mitten

Träff med deltidsgruppens föräldrar och barn. Diskussion om trafiken. Man beslutar att försöka samla en ”trafikgrupp”, sätter upp ett anslag på öppna förskolan.

Oktober — slutet

”Öppet hus på öppen förskola” för alla föräldrar i dagbarnvårdargrup- pen och deltidsgruppen i samma hus. Personal från biblioteket har med sig en ny boklåda och berättar om böcker för barn i alla åldrar. Skolbar- nen från ”fritis” i samma hus har dramatiserat avsnitt ur sina favorit- böcker.

Ulrika går med Caroline. Patrik har ”egen” klassträff. Planeringsgrupp på ”lekis” efter halva terminen. En från varje famil— jegrupp deltar. Både Ulrika och Patrik är där.

November — första veckan

Ulrika i lekis ] dag och sedan hos dagmamman. Planeringsmöte på öpp- na förskolan, där man planerar julledigheten, vikariefrågan och ev. jul- fest. Vid kaffet pratar man om könsroller och jämställt föräldraskap. Planer på att starta en studiecirkel efter jul.

November — sista veckan

Patrik på lekis och hos dagmamman 1 dag. På öppna förskolan diskute- rar man en omändring av lokalerna, roligare färger och långbänkar i kö- ket. Trafikomläggning hotar lekplatsen och vägen till badet. Patrik går med i ”trafikgruppen”.

December

Luciafest på lekis. Dagmammans barn lussar för dem som inte kan kom- ma dit. Ulrika och Patrik går. Caroline lussar.

Gemensam middag — knytkalas — och arbetskväll för den behövliga uppfriskningen av lokalen. Ulrika, Patrik, Caroline och de flesta andra ”där. För deltidsförskolans personal:

Handledning av föräldrar vid invänjning och den dagliga verksamheten Planeringsgrupp 1 gång/ månad ca 8 ggr/år Föräldraträffar 1 gång/ månad ca 4—8 ggr/år

Planeringstid finns redan i dag i form av ”barnfri tid”, men inte för alla personalkategorier.

Föräldraträffar ingår också redan i personalens arbetstid. Allt föräldraarbete bör ingå i ordinarie arbetstid.

6.3.5. Föräldramedverkan i fritidshem och familjedaghem för skolbarn 7—12 år

I slutet av 1979 fanns i riket 48 500 skolbarn i fritidshem och 27 500 i familjedaghem. År 1983 räknar kommunerna med 81 500 fritidshems- platser och 32 300 familjedaghemsplatser för barn 7—12 år.

Utbyggnaden av barnomsorgen för de yngre skolbarnen har gått lång- sammare än för barnomsorgen i övrigt. Målet att utöka fritidshemsplat- serna med 50 000 platser till 1981 kommer inte att uppnås. Förseningen är mer än ett år. Den största bristen finns i storstadslänen.

Föräldramedverkan i de yngre skolbarnens dagliga liv är lika viktig som för förskolebarnen. Skolbarnens värld delas upp i familj, skola, fri— tid, barnomsorg vilket kan medföra en bristande kontinuitet samtidigt som barnen får många erfarenheter.

Om barnet haft en daghemsplats har det ofta varit i samma barn- grupp en längre tid, i bästa fall sedan daghemsstarten. Har daghemmet organiserats så att barnen kan fortsätta i samma grupp även efter skols- tarten (utvidgad syskongrupp) blir denna basen för en bra skolstart och de första skolårens arbete. Där känner man varandra, personal, föräld- rar. Alla har arbetat tillsammans i vardagen och ibland också på friti- den. Man har en trygghet i gruppen både som barn och förälder.

Föräldraarbetet på fritidshemmet fortsätter som på daghemmet med deltagande i vardagsarbetet, planeringsgrupper och föräldraträffar. Ti- den för det arbetet blir däremot mindre, eftersom den kommer att delas med skolan.

Föräldradeltagandet i det dagliga arbetet innebär att man följer barnets ”arbetsdag”. Deltar man i skolklassen en dag är det naturligt att man se- dan fortsätter i fritidshem eller familjedaghem, beroende på den tillsyns- form man har. Planeringsarbetet bör samordnas mellan skolan och fri- tidshemmet.

Föräldraträffar blir av två slag, dels i klassen, dels i fritidshem/famil- jedaghem. Alla föräldraträffar har samma utgångspunkt: alla föräldrar till en barngrupp måste få tillfälle att träffa varandra för att diskutera frågor som gäller hela barngruppen. Dessa föräldraträffar blir också fo— rum för samtal och diskussioner om frågor som föräldrar har gemen-

samt utöver det direkta arbetet tillsammans med barnen: t. ex. föräldra- rollen, barnens olika världar, trafiken, arbetstider, könsroller.

Sko/barn i familjedaghem har alla erfarenhet av förskolans eller del- tidsförskolans rutiner. Samma rutiner kommer att delvis fortsätta under de lägre skolåldrarna, men skolans föräldraverksamhet blir nu grunden och kompletteras med familjedaghemmets.

Föräldraträffar blir dels tillsammans med familjedaghemmets föräld- rar, dels med skolklassens. Allt förutsätter en gemensam planering och schemaläggning.

Tidsåtgången blir densamma som för fritidshemmet, dvs.

En invänjningstid motsvarande skolans invänjning (följer barnets ”ar- betsdag”) Föräldramedverkan i det dagliga arbetet i barngruppen 4 dagar per år (delas med skolan) Planeringsarbete 2 ggr/år Föräldraträffar 1 gång/ månad eller ca 8 ggr/år

Förutsättningar för genomförandet i deltidsförskola och fritidshem

Föräldramedverkan i deltidsförskola och fritidshem skiljer sig inte egentligen från de allmänna förutsättningarna för daghemmen och fa— miljedaghemmen. För bamomsorgspersonalen krävs en säkerhet i yrkes- rollen, en vana vid arbete i grupp och en positiv attityd till föräldrar och föräldramedverkan.

För både deltidsförskola och fritidshem gäller också att man måste få igång ett samarbete med skolan och hjälpa till att introducera den i bar- nens och föräldrarnas liv. I de försöksverksamheter vi tagit del av har dåliga kontakter med skolan varit det största problemet,,inte dåligt för- äldradeltagande.

6.4. Öppen förskola — en viktig resurs för föräldraverksam- heten i kommunen

6.4.1. Vad är en öppen förskola?

Kommunernas ”öppna förskolor” är en relativt ny verksamhet, som va- rierar starkt i sin lokala utformning allt efter kommunernas egen befolk- ningsstruktur och geografiska läge. De är dock alla förankrade i försko— lepedagogiken och arbetar utifrån förskolans övergripande målsättning att i samarbete med föräldrarna ge varje barn bästa möjliga betingelser att mångsidigt utveckla sina känslo- och tankemässiga tillgångar.

En öppen förskola är ”öppen” för alla barn och hemmavarande för— äldrar, dagbarnvårdare eller andra vuxna som har ansvar för barn. Den kompletterar de aktiviteter som finns i området och är ”öppna” för de besökandes egna behov och initiativ.

Vidare är verksamheten ”öppen” i bemärkelsen att besökare kan komma och gå helt fritt på tider som man själv väljer under öppethållan- det. Antalet besökare och vilka som kommer varierar från dag till dag.

Gemensamt för alla öppna förskolor är också kraven på att de vuxna ska delta i verksamheten. Barn kan inte lämnas in eller komma själva till en öppen förskola. Däremot kan en förälder eller annan vuxen ha med sig fler barn än de egna.

Målsättningen för verksamheten på den öppna förskolan formuleras så här av t ex Huddinge kommun: C] att skapa kontakt mellan de boende i ett område El att underlätta för barnen att komma i kontakt med andra barn i ska- pande och konstruktiva lekar och sysselsättningar El att ge pedagogisk handledning och rådgivning för det enskilda barnet Cl att stärka föräldrarna i deras föräldraroll [1 att samverka med familjeassistenten i det uppsökande och förebyg- gande arbetet El att informera om den service samhället kanerbjuda barnfamiljer D att tillsammans med familjedaghemsassistenten skapa möjligeheter till arbetsgemenskap och fortbildning för de inom området anställda dagbarnvårdarna [1 att i samverkan med bl. a. landstingets barnhälsovård hjälpa och stödja föräldrar i olika frågor. Redan i bamstugeutredningens betänkande Förskolan (SOU 1972127) fanns tankar på en öppen förskoleverksarnhet riktad främst till de barn som inte hade plats i förskolan och deras vårdare.

Man konstaterade att det i nyare bostadsområden fanns ett växande behov av att få kontakt och information om barnfamiljers sociala rättig- heter och kommunens sociala och kulturella service. Dessa behov skulle kunna tillfredsställas i ett ”socialt kontaktcentrum”.

Ett sådant är t. ex. barnavårdscentralens mottagning (BVC) som nu när så gott som alla barn inom upptagningsområdet. Denna mottagning kunde kompletteras med en socialarbetare för personliga samtal. En för- skollärare kunde samtidigt i anslutning till BVCs väntrum ge råd om lek och leksaker.

I försöksverksamhet har denna form prövats bl. a. i Huddinge. Lek- rådgivningen på BVC gav en god kontakt med föräldrarna och utveck- lingen mot en ”öppen förskola” blev att flytta ut lekrådgivningen till en ledig förskolelokal. Lekrådgivningen blev snabbt en kontaktpunkt för hemmavarande barn och vuxna i bostadsområdet.

Lekrådgivningen kunde också få egna lokaler från början, som t. ex. i försöksverksamhet i Västerås. Där arbetade förskollärare och socialas- sistent tillsammans i ett pedagogiskt och socialt kontaktcentrum för bo- stadsområdet, placerat i två hopslagna hyreslägenheter. BVC—sköterskan lade också vissa delar av sin verksamhet hit.

Till ”lekrådgivningen” i Västerås kom redan under den första tiden en mängd föräldrar, barn och dagbarnvårdare. Ganska snabbt ersattes ben- ämningen ”lekrådgivnig” med ”Öppen förskola”.

6.4.2. Hur ser en öppen förskola ut?

I socialstyrelsens redovisning av kommunernas bamomsorgsplaner finns uppgifter om befintliga och planerade öppna förskolor.

De öppna förskolorna har snabbt ökat i antal från ca 50 stycken 1977 till över 130 år 1979. Fram till 1983 planerar kommunerna att starta yt- terligare minst 250 öppna förskolor.

I glesbygdsområdena är Gällivare kommun en föregångare med en öppen förskoleverksamhet som startade redan 1976. Målsättningen var att bryta den sociala isoleringen och ge glesbygdens barn och föräldrar möjlighet att bredda sina kontakter och lättare få tillgång till social in- formation och service.

De öppna förskolorna har startats utifrån olika lokala behov och re- surser. Personal, lokaler, öppettider och anknytning till annan social ser- vice varierar därför mycket från ort till ort.

I de allra flesta öppna förskolor arbetar en förskollärare. En kombina- tion är att ansvara för en deltidsgrupp halva dagen och öppen förskola resten av dagen. Detta kan dock vara splittrande både för personal och verksamhet.

Barnskötare finns som medhjälpare på ett mindre antal öppna för— skolor. På vissa orter kompletterar en socialarbetare den öppna försko- lans arbetslag.

En vanlig lösning av lokalfrågan för den öppna förskolan är att den delar utrymme med en ”deltidsgrupp”, en annan att den har egna loka- ler i en lägenhet i ett bostadsområde. I övrigt använder man många olika lokaler, t. ex. fritidsgårdar, kontorslokaler, f.d. affärslokaler, Folkets hus, skolor, kyrkliga lokaler, studielokaler.

Utrustningen i lokalerna är i stort sett densamma som förskolan i öv- rigt har. Särskilt viktiga är redskap som ger möjligheter till rörelselekar för flera barn tillsammans. Likaså är rejäla våtutrymmen ett viktigt komplement till ”hemmaleken” med möjligheter till vattenlek, målning m. m.

Den öppna förskolan kan också ha ett utrymme för information om det sociala och kulturella utbudet i kommunen (teater, sagostunder, bib- liotek, föreningsliv, studiecirklar osv.).

Mer än hälften av de öppna förskolorna i tätorterna har öppet hela dagarna — oftast med avbrott för lunch. Övriga har öppet förmiddag el- ler eftermiddag. Antalet ”öppna” dagar kan variera per vecka från en till fem.

De öppna förskolorna i glesbygd har ofta öppet tre timmar en eller ibland två gånger i veckan på fasta veckodagar.

De flesta öppna förskolor följer deltidsförskolans och skolans ter- minsuppdelning.

Dagbarnvårdare har ofta utöver den ordinarie öppettiden tillgång till den öppna förskolans resurser för sig och sina barn en särskild tid i veckan. Några öppna förskolor år tills vidare enbart avsedda för dag- barnvårdarnas verksamhet.

När dagbarnvårdarna deltar i den ”vanliga” öppna förskolan tillför de verksamheten stabilitet. De bidrar med sin erfarenhet av barn och kan rycka in som stöd eller ersättare för den öppna förskolans ordinarie personal i akuta situationer.

6.4.3. Vilka når den öppna förskolan?

Utformningen av den öppna förskolan varierar alltså med lokala förut- sättningar och behov. Men den riktar sig överallt till hemmavarande barn Och vuxna, dvs. dem som inte är heltidsarbetande och inte har heltids- omsorg för sina barn.

Detta innebär i praktiken att de flesta som besöker de öppna försko- lorna är mammor med ganska små barn, ofta från 1—3 år, dvs. den peri— od då man lätt blir isolerad i sin bostad utan viktig vuxenkontakt.

En viktig väg att nå dessa småbarnsföräldrar är att samarbeta med barnavårdscentralen, som når praktiskt taget alla nyblivna föräldrar och barn i ett bostadsområde.

Samarbetet med BVC kan ske på många olika sätt: genom skriftlig el- ler muntlig information om den öppna förskolan och dess möjligheter vid BVC-besök eller hembesök, genom direkt medverkan av BVC-per- sonalen i den öppna förskolan på t. ex. föräldraträffar vissa dagar i veckan eller månaden. Eller genom att förlägga BVCs föräldragrupper till den öppna förskolans lokaler och inbjuda den öppna förskolans per- sonal till vissa av dessa träffar. Så sker redan på många ställen i landet.

En öppen förskola är också ett viktigt stöd för kommunens dagbarnvår- dare. Den kan bli en naturlig samlingspunkt för dem och är ofta en för- utsättning för att de överhuvud taget skall kunna komma samman och diskutera sin egen situation, sin yrkesroll och sitt samarbete med för- äldrar och övrig barnomsorg i kommunen.

Den öppna förskolan har också möjlighet att nå många invandrarfa- miljer i bostadsområdena. Men verksamheten måste erbjudas på invan- drargruppernas villkor — bl. a. öppet på kvällstid — om de skall komma i grupp. Likaså måste det finnas tvåspråkig personal och kunskap om och intresse för invandrarnas kultur och traditioner.

Det finns öppna förskolor som främst riktar sig till invandrarföräldrar och deras barn, t. ex. i Huddinge. Personalen består av en svensk för- skollärare och en hemspråkslärare för respektive invandrargrupp. Den öppna förskolan fungerar även här främst för mödrarna och deras barn som en kvarterslokal, där de kan få information om hur det svenska samhället fungerar och om svenska normer och värderingar m. m. Den öppna förskolan är också viktig som en stimulerande miljö för invan- drarbarnens kulturella och språkliga utveckling.

I Vallby, Västerås. finns en motsvarande assyrisk verksamhet. Same- föreningen i Gällivare har tillsammans med socialförvaltningen startat en öppen förskola riktad enbart till samebarn och deras föräldrar.

En öppen förskola ger också handikappade barn och deras föräldrar en viktig kontaktpunkt. Möjligen kan man här i mån av behov knyta an till de resurser landstingen har eftersom de är huvudmän för t. ex. lekoteks- verksamhet. Huddinge kommun har mycket positiva erfarenheter av kombinationer öppen förskola — lekotek.

6.4.4. Föräldraverksamheten i den öppna förskolan

Genom den öppna förskolan kan kommunerna med en meningsfull pe- dagogisk verksamhet nå de barn och föräldrar som ännu inte har plats i barnomsorgen och ge sina dagbarnvårdare en pedagogisk resurs. Ett ge- mensamt krav är att föräldrar och andra vuxna aktivt deltar i verksamhe- ten.

Att som vuxen vara med i en förskoleverksamhet innebär i sig en stän- dig "föräldrautbildning”. Vuxna ser t. ex. vid lekar med egna och andras barn vilka aktiviteter barnen uppskattar i olika situationer, hur man kan lösa konflikter på olika sätt osv.

Den öppna förskolan vill stimulera föräldrar och andra vuxna att se verksamheten som sin egen, att så småningom våga ta egna initiativ och känna ansvar. Till en början har föräldrar och personal mycket oklara förväntningar på den öppna förskolan. Många vuxna tror att en öppen förskola är barnpassning eller pedagogisk undervisning och att man själv ska sitta och titta på. Många förskollärare tror att vuxna omedel- bart ska börja delta, ta egna initiativ, diskutera.

Planeringen av verksamheten på den öppna förskolan måste göras av vuxna, personal och barn tillsammans. Planeringsarbetet kan göras på samma sätt som i övrig barnomsorg. Den fasta kärnan av föräldrar och andra vuxna, som återkommer regelbundet till den öppna förskolan bil- dar en planeringsgrupp tillsammans med den öppna förskolans perso- nal. Dit räknas också de externa personalresursema som socialassistent, BVC-sköterska, barnomsorgsassistent osv.

Planeringen gäller dels kortsiktigt för t. ex. veckan, dels långsiktigt vil- ket kan omfatta en månads eller en säsongs grovplanering, allt efter den öppna förskolans egen rytm.

Ju mer regelbundet man träffas desto lättare blir det att göra upp pla- ner, ses man mer sällan måste verksamheten vara ganska löst planerad.

Planeringen omfattar aktiviteter både inom och utanför den öppna förskolans lokaler: vattenlek, bakning, film, dockteater. Studiebesök hos polis, brandkår, daghem och skola, bibliotek. Eller lägervecka, dagkolo- ni, studiecirkel.

Sådana aktiviteter förutsätter naturligtvis att den öppna förskolan har en så stor personal att den både kan ha en öppen verksamhet, bunden till lokalen och en verksamhet som kan hjälpa föräldrar och barn att sö- ka sig ut i samhället.

Regelbundna föräldraträffar i den öppna förskolan är en viktig förut- sättning för att den ska kunna fungera medvetet och utvecklande.

Den egna medverkan i förskoleverksamheten ger erfarenheter, som man måste få möjlighet att bearbeta tillsammans med de andra vuxna. Man måste få diskutera meningen med den öppna förskolan och dess arbete, sin egen roll och föräldrarollen.

Föräldraträffarna i den öppna förskolan kan utformas på samma sätt som i förskolan i övrigt och ha samma innehåll. (Se vidare avsnitt 6.2.3 Föräldraträffar.) Om de läggs på kvällstid har fler vuxna möjlighet att vara med — både föräldrar, släktingar, äldre syskon och andra vuxna som är med och delar ansvaret för barnen och deras uppväxtvillkor.

Olika former av samtalsgrupper bestående av personal och föräldrar har prövats i många öppna förskolor. Grupperna har många gånger bli- vit studiecirklar, som fördjupat sig i ämnen som känts angelägna. Kom- munerna bör verka för att de olika studieförbunden får möjlighet att i den öppna förskolan aktivt informera om sin verksamhet.

Dagligen förekommer också diskussioner i ostrukturerade grupper. Man träffas i den öppna förskolan och det uppstår en spontan diskus- sion kring frågor som t. ex. barns tv-tittande, farliga och dyra leksaker, hur man ska få barn att äta nyttig mat, hur farligt bly är i avgaser osv.

6.4.5. Den öppna förskolan — en utveckling på gott eller ont?

Den öppna förskolan är stadd i snabb utbyggnad, trots att den saknar egentligt statligt ekonomiskt stöd. Det är en utveckling som kan ske allt- för snabbt, alltför lokalt och alltför improviserat. Men den ger också nya impulser till förändringar i hela förskoleverksamheten och möjligheter att bryta småbarnfamiljernas isolering i våra bostadsområden.

Det börjar komma allt fler rapporter från de olika öppna förskolorna i kommunerna, men fortfarande är det svårt att få en överblick över verksamheten. Det finns därför anledning att försöka skissera de positi- va och negativa utvecklingslinjer som skymtar för den öppna förskolan idag.

Den öppna förskolan kan bli en smidig och kompletterande pedagogisk resurs i kommunen som utnyttjar de lokaler och den kvalificerade per- sonal som redan finns. Men den kan också bli en billig variant av barn- omsorg. I stället för en utbyggnad av heldagsomsorgen till full behovs— täckning kan köföräldrar och de som gett upp hoppet om t. ex. dag— hemsplats hållas sysselsatta på ett pedagogiskt sätt.

Den öppna förskolan kan bli en verksamhet på de boendes villkor och för deras faktiska behov, en träffpunkt för barn och vuxna i hela bo- stadsområdet. Eller den kan bli en verksamhet som ”tas över” av en do— minerande grupp och därmed utesluter alla andra.

Den öppna förskolan kan genom muntlig och skriftlig information via MVC, BB och BVC och de sociala myndigheterna bli allmänt känd och därigenom bli en efterlängtad mötespunkt för en eftersatt grupp — de hem- mavarande småbarnsföräldrarna och deras barn, som annars lätt blir iso— lerade i bostadsområdena.

Men en intensiv ”uppsökande verksamhet” kan väcka förväntningar eller krav på en verksamhet som lätt dras mot familjeterapi eller andra ”behandlingsformer” i stället för pedagogisk stimulans och diskussioner om allmängiltiga problem. Den kan också komma att fungera eller upp- levas som en förstärkning av den ”sociala kontroll” samhället utövar.

Den öppna förskolan kan utgöra ett centrum i bostadsområdet och växa med barnen, utvecklas och förändras i samma takt. Men om det finns alltför få öppna förskolor i en kommun kan de bli alldeles för stora och populära. De drar till sig besökare från alla håll och blir som stor- marknader, där man går in och ut utan att någon hinner fråga efter vad man kan, gör eller vill och utan att någon hinner ställa krav. Av ut— rymmesskäl kan den också bli begränsad till att enbart vara ”öppen” för en viss åldersgrupp, t. ex. 2—3—åringarna.

Den öppna förskolan kan bli allas gemensamma ansvar, där persona- len bidrar med sina yrkeskunskaper, föräldrar och barn med idéer och kunskaper om bostadsområdet och de behov förskolan där kan fylla.

Men personalen kan också helt ta över verksamheten och bli experter- na, fixama. Det är mycket lättare och man blir snabbare omtyckt om man styr och ordnar för barn och vuxna i stället för att lyssna och in- vänta deras eget agerande.

6.5. Bamhälsovårdens roll under förskoleåldern

Enligt förslaget till föräldrautbildning kring barnets födelse (SOU 1978: 5) skall alla föräldrar erbjudas att delta i en föräldragrupp inom bam— hälsovården under spädbarnsåret.

I detta betänkande behandlades frågan om fortsatt verksamhet inom barnhälsovården efter spädbarnsåret endast mycket kortfattat. Barnom- sorgsgruppen pekade bara på möjligheterna att fortsätta aktiviteter in— om barnhälsovården samt att låta grupper som bildats inom mödra- och barnhälsovården fortsätta av egen kraft.

Enligt vår mening har barnhälsovården mycket viktiga uppgifter att fylla också i föräldraverksamheter under förskoleåldern,

det gäller

dels medverkan i föräldraverksamheter inom den kommunala barnom- sorgen som en del av barnhälsovårdens ansvar för barnens hälsovård in— om förskolan dels fortsatta föräldragrupper inom barnhälsovården för familjer som ännu inte fått tillgång till kommunal barnomsorg.

Dessa båda verksamhetsområden utvecklas närmare i följande avsnitt.

6.5.1. Hälsoupplysning i förskolan

Sedan den 1 januari 1978 har landstingens barnhälsovård ansvaret för barnens hälsovård i förskolan (SFS 19771376).

Familjestödsutredningen geri sin rapport Ds S 1978:15 ”Hälsorisker och hälsovård för barn” en medicinsk bakgrund när det gäller hälsoris- ker i förskolan och presenterar förslag till riktlinjer för barnhälsovår— dens insatser för barnen i förskolan.

Socialstyrelsens mödra- och barnhälsovårdsutredning utgår från detta material i sitt förslag till hälsovård i förskolan och ansluter sig till famil- jestödsutredningens synsätt.

I förslaget betonas att en central arbetsuppgift för läkare och sjuk- sköterskor bör vara att förmedla sina kunskaper till föräldrar och per- sonal för att stärka deras tilltro till den egna förmågan och de egna re- surserna. Med de snabbt växande medicinska kunskaperna finns annars risk att människor blir allt osäkrare på sina egna bedömningar och kun- skaper, och får allt mer orealistiska förväntningar på vad läkare och sjuksköterskor kan åstadkomma.

Förslaget till utformning av den framtida hälsovården i förskolan ut- går från att barnhälsovården medverkar med hälsoupplysningen vid för- skolan.

Väsentligt ur vår synvinkel är att förslaget dels ger en stomme till kon— takt— och samarbetsnät mellan barnhälsovård och förskola, dels betonar barnhälsovårdens roll som kunskapsförmedlare och samarbetspartner.

De frågeställningar som här kommer att beröras — smittspridning, hälsorisker, bedömning och omvårdnad av tillfälligt sjuka barn, medi- cinsk bedömning och stöd till långtidssjuka eller handikappade barn — är centrala frågor som i hög grad påverkar vardagstillvaron för familjer med förskolebarn. Ständiga infektioner och ställningstaganden till när barnet bör eller får vara i förskolan, med påföljande tillsynsproblem i hemmet, är stora problem för många familjer.

Ur föräldrautbildningsperspektiv är det därför givet att dessa ämnes- områden bör komma upp i de föräldraverksamheter som vi föreslår: I föräldraträffarna då föräldrar och personal samlas är det naturligt att dessa frågor diskuteras för att man skall kunna komma fram till enhetli— ga riktlinjer, och kunna se frågan både ur familjens och förskolans per- spektiv. I planeringsgrupper är det också aktuellt, som en aspekt på det löpande arbetet, vad man kan göra på avdelningen.

Vi anser att i dessa diskussioner och ställningstaganden är barnhälso- vårdens personal en viktig resurs. Det finns dessutom ytterligare ett an- tal ämnesområden eller frågeställningar där barnhälsovården behövs och kan ge värdefulla bidrag till föräldrar och personal i förskolan. Det gäller bl. a. frågor om barns utveckling, barnolycksfall, kostfrågor rela- tioner människor emellan m. m.

6.5.2. Fortsatta föräldragrupper efter spädbarnsåret

Kommunen är ytterst ansvarig för att föräldrautbildning för föräldrar med barn i förskoleåldern kommer till stånd.

Den kommunala barnomsorgen räcker i dag inte till för alla barn i ål- dern 1—6 år. Barnomsorgen befinner sig i en intensiv utbyggnad, men under en tidsperiod framåt måste man räkna med att en stor andel fram- för allt av de yngsta förskolebarnen inte har tillgång till kommunal barnomsorg. (Se avsnitt 6. 1 .)

För många av dessa familjer kan barnhälsovården vara den enda sam- hällsinstitution man har kontakt med som har anknytning till barn. Barnhälsovården blir då också en viktig kanal till kontakt med andra föräldrar i bostadsområdet. I synnerhet för hemmaföräldern eller för- äldrar med privat barntillsyn är barnhälsovården ett viktigt stöd och en kontaktmöjlighet, om man lever isolerat med små barn.

Den föräldraverksamhet som redan beslutats för spädbarnsåret är personalkrävande för landstingen och måste byggas ut successivt, i syn- nerhet där man i dag har stora MVC- och BVC-distrikt. Vi anser att denna utbyggnad bör prioriteras, eftersom en väl fungerande föräldra- gruppsverksamhet under spädbarnsåret utgör basen för all fortsatt för- äldraverksamhet.

Barnomsorgsgruppen anser det dock vara angeläget att barnhälsovår- den fortsätter sin verksamhet med föräldragrupper också efter späd- barnsåret för föräldrar som ännu inte fått tillgång till någon kommunal barnomsorg.

Om de flesta deltagarna i en föräldragrupp finns kvar i bostadsområ— det bör gruppen kunna fortsätta nästan automatiskt. Föräldrar i en grupp som hållit samman under spädbarnsåret har lärt känna varandra och det är möjligt att sådana grupper kan fortsätta främst av egen kraft.

Föräldrarna kan själva ta huvudansvaret för att gruppen träffas och tar upp frågor som är angelägna för deltagarna. Bamhälsovårdens per— sonal, förskolepersonal och andra med för föräldrarna väsentliga kun- skaper och erfarenheter kan bjudas in. Detta innebär att t. ex. BVC-skö- terskan inte behöver vara med vid varje träff och att dessa grupper inte behöver bli så tidsmässigt krävande för barnhälsovården.

Men man måste även i fortsättningen räkna med en stor in- och ut— flyttning i bostadsområdena, vilket påverkar de ursprungliga gruppernas sammansättning. Det är kanske speciellt viktigt att nyinflyttade föräld- rar erbjuds att komma med i en föräldragrupp. Här blir det fråga om mer eller mindre nya gruppsammansättningar, där BVC-personal kan komma att behövas i större utsträckning för att forma och hålla ihop gruppen.

Den extra kostnad som detta kan komma att medföra för sjukvårds- huvudmännen bör självfallet tas med i beräkningsunderlaget för ersätt- ningen till sjukvårdshuvudmännen genom sjukförsäkringen analogt med vad som gäller redan beslutad verksamhet.

Innehållet i den fortsatta föräldragruppsverksamheten inom barnhäl- sovården under förskoleåldern måste liksom tidigare (och som i övrig föräldraverksamhet) styras av deltagarnas aktuella behov.

Barnomsorgsgruppen gav i sitt förslag till föräldrautbildning under spädbarnsåret exempel på olika teman som är aktuella under graviditet och spädbarnstiden. Under resten av förskoleåldern aktualiseras själv- klart en rad nya frågeställningar.

Barns uppväxtvillkor och hur man skall få de olika miljöer barn möter under förskoleåldern att bli en enhet är övergripande frågor som har be— tydelse för alla.

Frågor som gäller normer och värderingar i uppfostran — ”vad vi vill med våra barn” — blir ofta mer påtagliga efter hand som barnet utveck- las till en självständig individ med egen vilja.

Barns behov kontra föräldrarnas behov är andra frågor som varje för- älder har behov av att diskutera med andra föräldrar.

Barnhälsovården har dessutom sitt speciella kompetensområde att bidra med. Det gäller t. ex. barns utveckling och behov, hälsofrågor i vid bemärkelse, förebyggande av olycksfall samt hur man tar hand om det sjuka barnet, långtidssjuka eller handikappade barnet.

Barnomsorgsgruppen vill betona att man här liksom under spädbarns- året i föräldragruppema måste utgå från föräldrarnas egna behov och frågeställningar och avväga denna friare diskussion mot ambitionen att snabbt ge av den stora kunskap och erfarenhet som barnhälsovårdens personal besitter.

Barnomsorgsgruppen förutsätter att arbetsformer och innehåll i för— äldragrupper under förskoleåldern, liksom under spädbarnsåret, blir fö- remål för fortsatt metodutveckling.

6.6. Förslag angående föräldraverksamheten i barnomsorgen

Barnomsorgsgruppen konstaterar att kommunerna i enlighet med barn- omsorgslagen och socialtjänstlagen har ett ansvar för att föräldraverk- samhet kommer till stånd.

I detta ansvar får anses ligga

El att undanröja hinder för föräldraverksamheten inom barnomsorgen

För att verksamheten skall nå den omfattning och kvalitet som avses bör fortbildning av all personal ske. Det är också angeläget att man finner former för ersättning till föräldrar för barnvaktsutgifter och att man fin- ner former för ett samarbete med landstingets barnhälsovård. Barnomsorgsgruppen föreslår vidare

E! rätt till ledighet för föräldrarför att delta i föräldraverksamhet i barn- omsorgen eller inom barnhälsovården El ersättning från föräldraförsäkring för förlorad arbetsförtjänst vid med- verkan i förskola, familjedaghem, fritidshem, öppen förskola eller föräldragrupp på BVC.

För barnomsorgspersonalens del föreslås att B tillgång till handledning skall ses som en del i det löpande arbetet El barnomsorgsassistentens arbetsformer analyseras i förhållande till de nya arbetsuppgifter föräldraverksamhetema innebär.

Barnomsorgsgruppen finner det angeläget att personalens insatser i för- äldraverksamhetema skall ingå i ordinarie arbetstid.

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta förslag till material och former för personalfortbildning vad gäller föräldramedverkan. Detta bör knytas an till det pågående fortbildningsarbetet för barnomsorg- spersonalen.

Förslag till verksamhetsformer

El Introduktionsperiodens rolli barnomsorgen bör förstärkas för att etab- lera en kontakt mellan barn, personal och föräldrar. Den bör därmed kunna bli en bas för fortsatt föräldraverksamhet i barnomsorgen. El Föräldrar medverkar minst fyra dagar per barn och år i den form av barnomsorg de fått tillgång till. D Alla föräldrar deltar enligt rullande schema i planeringsgrupper för verksamheten. D Regelbundna föräldraträffar ordnas för varje fast barngrupp i bamom- sorgen. Ansvaret för att dessa träffar kommer till stånd ligger på bar- nomsorgspersonalen medan ansvar för själva träffarna kan ligga på föräldrarna.

El Öppen förskola bör byggas ut som ett komplement till förskola och fa- miljedaghem. Den bygger på ständig föräldramedverkan, som också bör innefatta planering och regelbundna föräldraträffar.

.. I, i : . : ...ladzLÅljwhrlIl'luål'Lj-P . _ . ' ' , , , ind "minut,—:w— ?. . ,, ._ __ . . . . - iranier iittala-'in'

J "F"-

.W — ..t , JO] . .,_ ..Li IL.-_lw—l

'l—_l_ Lr|_' 111

”Län - . *.un

E' l'Il'll

" Ing-'n Mcuh "_|"! "I'ma-inkl :hmm:-inn.

7. Skolan

7.1. Vad föräldrautbildning i skolan omfattar

Med föräldrautbildning i grundskolan avser barnomsorgsgruppen flera olika typer av verksamheter som föräldrar och barn är engagerade i. Den tveksamhet som redovisats i försöksverksamheterna inför ordet för- äldrautbildning har varit särskilt märkbar när det har gällt skolbarnsför- äldrar. Misstron mot ordet tycks förstärkas i och med anknytningen till skolan. Man har bl. a. trott att föräldrautbildning i skolan innebär att föräldrar skall undervisas om föräldraskap, liksom deras barn undervi- sas i andra ämnen.

Barnomsorgsgruppen anser inte att det finns någon anledning att an— vända ordet föräldrautbildning när det gäller det konkreta arbete som bedrivs i skolor och föräldraföreningar. Följaktligen används det inte annat än när det är nödvändigt att ha ett sammanfattande ord för alla föräldraverksamheter och all föräldraförberedelse i grundskolan. I stäl- let används ord som ger en föreställning om formerna för föräldraaktivi- teterna, som ”aktivt deltagande”, ”föräldragrupp”, ”studiecirkel” och ”föräldraförberedelse”.

Eftersom både föräldrar och barn deltar i de verksamheter som till- sammans utgör föräldrautbildning för skolbarnsföräldrar är det inte me- ningsfullt att försöka skilja på föräldrarnas verksamheter och elevernas förberedelse för kommande föräldra- eller vuxenskap. Föräldrarnas del- tagande i skolan och det sätt på vilket föräldrar och andra vuxna hante- rar olika situationer, blir en viktig del av elevernas egen föräldraförbe- redelse. I detta kapitel behandlas den del av elevernas föräldraförbe- redelse som direkt har anknytning till föräldrarnas verksamheter och deltagande i skolan. Samlevnadsundervisningen och annan föräldraför- beredande undervisning behandlas i kap. 4 ”Förberedelse för jämställt föräldraskap”.

7.2. Samverkan mellan hem och skola

7.2.1. Bakgrund

När den svenska folkskolan infördes 1842, var det med förväntningar och krav från olika håll.

Kyrkan hade som motiv för folkskolans införande att försäkra sig om det andliga inflytandet över de stora folkgrupperna. De bestod av ett växande landsbygdsproletariat, småbönder, hantverkare och motsvaran- de grupper i samhället. Bibel— och katekesstudier var centrala inslag i undervisningen.

Med näringslivets industrialisering uppstod ökade behov av läs- och skrivkunniga personer, liksom behov av att de breda folkgrupperna hade vissa kunskaper i t. ex. matematik.

Vid sekelskiftet började den växande arbetarrörelsen framstå som till- skyndare av förbättringar inom skolväsendet. Företrädarna för arbetar- rörelsen menade att samhällets ledande skikt kunde behålla denna le- dande ställning genom att endast en liten grupp fick skaffa sig god ut- bildning. ”Den allmänna folkbildningen var en nödvändig förutsättning för en fungerande demokrati.” (Åke Isling: Vägen till en demokratisk skola 5. 28.)

Skolan hade som målsättning under 1800-talet att vara:

kulturbärande och normskapande (kyrkans inflytande) kunskapsförmedlande (samhällsekonomiska intressen) och folkbildande (arbetarrörelsens intresse)

Vilka krav ställer man då på skolan i dag?

Skolan som kulturbärare är fortfarande en realitet. Skolan skall förmedla de samhällsvärderingar som fastslagits av regering och riksdag. Skolan skall vara kunskapsförmedlare. Den skall bidra till den ekono- miska tillväxten genom att kvalificera individen enligt ”avnämarnas” krav. Skolan skall alltså leverera goda produkter. Skolan skall öka jämlikheten mellan olika sociala grupper genom att ge alla lika chanser till utbildning. Den skall också bidra till elevernas utveckling till harmoniska männi- skor. Därför betonas den sociala fostran nu på ett tydligare sätt än tidi- gare

De senaste årens skoldebatt har handlat om i vilken utsträckning skolan lyckas förverkliga de mål den satt upp för sitt arbete. De olika målen uppfattas ibland som stridande mot varandra. Kunskaper ställs mot so- cial fostran och egenutveckling mot anammande av gemensamma värde- ringar.

7.2.2. Normkollisionen iskolan

Skolan har inte bara olika mål som kan upplevas motstridiga. Den upp- levs också olika av olika grupper i samhället. Några synpunkter på den svenska skolan: ”Skolan omformar sociala skillnader till utbildnings- mässiga skillnader, dvs. skolan fungerar som en legitimering av klasskill- nadema i samhället.” (Gesser). ”Skolans kultur domineras av den här- skande klassens kultur. Den missgynnar barn ur lägre samhällsklasser samtidigt som den gynnar barn ur högre.” (Bourdieu-Passeron). ”Kun- skapsidealen överensstämmer med medelklassen men står i motsatsställ-

ning till arbetarklassen.” (Keddie). Källa ”Jämlikhetsmyt och klassher- ravälde”, red. av Svante Lundberg, Staffan Selander och Ulf Öhlund.

Kritik kan riktas mot skolan från varje politiskt håll, eftersom man fyller skolan med sina egna förväntningar. Några vill betona kunskaps- målet, medan andra vill betona den personliga och sociala utvecklingen.

Det är inte särskilt djärvt i dag att påstå att de ekonomiskt, socialt och kulturellt privilegierade grupperna formar skolan. Det är dessa grupper som påverkar den pedagogiska processen och styr arbetet. Lä— rarrekryteringen, det språk som används och läromedlens utformning borgar för att dessa grupper har en fortsatt stark ställning inom skolan.

Effekten har blivit att arbetarklassens barn och föräldrar känner sig mer utanför skolan än medelklassens. Detta speglar sig i studieambitio— nerna för de olika samhällsklasserna och betygsnivån för elever från oli- ka samhällsklasser.

7.2.3. Föräldrarna i skolan

Det skulle komma att dröja 100 år efter folkskolans införande innan man över huvud taget började intressera sig för föräldrarnas roll i sko- lan. 1940 års Skolutredning skrev att det var ”först under de allra senaste åren som samarbetet mellan skola och hem börjat taga fastare former i vårt land, och detta endast i relativt liten utsträckning”. (1940 års Skol— utrednings betänkanden.)

Den tidigaste undersökningen av kontakten mellan hem och skola gjordes 1942. Av den undersökningen framgick det att 72 procent av föräldrarna (69 procent av medelklassen och 79 procent av arbetarklas- sen) aldrig haft kontakt med skolan. ”Av de återstående 28 procenten hade åtta procent talat med skolan om ungdomens yrkesval och blott två procent angående barnens uppfostran.” (Skolans arbetsmiljö SOU l974z53, s. 897.) Det är värt att notera att denna tidiga undersökning vi- sar en klar skillnad mellan olika socialgrupper, en skillnad som skulle vi- sa sig vara bestående. Undersökningen gjordes om 1969. Den visade att kontakterna ökat avsevärt. 76 procent av föräldrarna, ”87 procent med hög utbildning”, hade haft personlig kontakt med skolan. (SÖ:s SIFO- undersökning Föräldrarna, lärarna och grundskolan.) Skillnaden mellan socialgrupperna kvarstår dock.

Under 50—talet skedde en förändring av skolans inre arbete. Bl. a. in- fördes förbud mot aga i skolan, en lagändring som fick som följd att skolan skulle ta kontakt med ”målsmannen” vid elevens ”upprepade förseelser”.

Grundskolereformen 1962 innebar att föräldrarna drogs in i skolans arbete på ett helt annat sätt än tidigare. Föräldrarna måste få en bredare information från skolan om sina barn, för att dessa tillsammans med si- na föräldrar skulle kunna välja studieväg.

Man hade också börjat intressera sig för sambanden mellan hemmiljö och skolframgång, vilket bäddade för ett större intresse för samarbete med hemmen. I den läroplan för grundskolan som utkom 1962 markera- de man att samarbete mellan hem och skola skulle äga rum och att an— svaret för att det kom till stånd vilade på skolan.

7.2.4. Skolans syn på samverkan hem—skola

I en översikt av hur man från skolans sida sett på samverkan mellan sko- la och hem från 50-talet och framåt, har forskarna Lars Eriksson, Lis- beth Flising och Gunni Kärrby visat med vilken relativ aningslöshet man beskrivit orsaker till motsättningar mellan hem och skola. Från ut- redningen om grundskolan citerar de:

”I vårt land, där klassmotsättningarna utjämnats och där de ideolo- giska motsättningarna existerar i en atmosfär av saklighet och tolerans, behöver man inte i någon högre grad räkna med de svårigheter som t. ex. i vissa länder med deras kamp mellan konfessionerna i hög grad lägger hinder i vägen för enighet om uppfostringsnormema. Svårigheterna lig- ger på ett annat plan. I somliga hem råder en positiv inställning till sko— lan och studier, och man är från hemmets sida angelägen om att barnet inordnar sig under skolans regler, accepterar dess krav och strävar efter att få ut det mesta möjliga av skolgången. I andra hem är man inte med- veten om dessa värden, där kan råda likgiltighet för dem, man tolererar att barnet saboterar skolgången, man förhåller sig passiv då barnet av- viker från normer, som skolan, på grundval av vad som är allmänt ac- cepterat i samhället, ansett sig böra uppställa.” (Grundskolan SOU 1961 :30, s. 239.)

Samarbetssvårigheterna mellan hem och skola ligger, enligt 1957 års skolberedning, främst hos föräldrarna. Klassmotsättningama är utjäm- nade och man är tolerant och saklig när det gäller ideologiska motsätt- ningar. Således kan man inte söka orsakerna till samarbetssvårigheter där. Beredningen ansåg att w'ssa föräldrar är negativa till skolan (av vil- ken anledning ger man sig inte in på) och därför skall föräldrarna nås för information och påverkan. ”Föräldrarna ska göras positiva till sko- lan för att på olika sätt stödja skolans verksamhet.” (Samverkan i grundskolan, Eriksson, Flising och Kärrby, 1979.)

I den nu tillämpade läroplanen, Lgr 69, återspeglas samma syn på samverkan mellan hemmet och skolan som tidigare. Skolan skall ha an- svaret för kontakter, föräldrarna skall underrättas om barnets beteende. Det står också i läroplanen att skolan behöver upplysningar från hem- met. De enda exempel på upplysningar som nämns är emellertid att för- äldrar skall underrätta skolan om varför ett barn är frånvarande.

”Huvudintrycket kvarstår dock. Hem—skola-samverkan ses i läropla- nen först och främst som en fråga om information, en information främst från skolan till föräldrarna, och till mycket liten del som en fråga om medverkan och medinflytande. Föräldrar som inte visar sig intresse- rade av skolans information ska bli föremål för skolans vårdande insat— ser. Grundantagandet är att det råder enighet kring skolans målsättning och arbete och att de som är negativa till skolan är det i brist på kunska- per eller på grund av personliga problem.” (Samverkan i grundskolan, s. 6.)

Skolans syn på föräldraföreningar ansluter sig till synen på samver- kan med hemmen. Föräldraföreningen betraktas som ett organ för sko- lans information till föräldrarna. Föräldraföreningen kan också enligt Läroplanerna från 1962 och 1969 användas för att skapa förståelse för

skolans arbete. Sammanfattningsvis kan sägas att samverkan mellan hem och skola, som denna samverkan beskrivits i tidigare läroplaner, har angetts som en samverkan utifrån skolans behov och villkor.

I den nya läroplanen, Lgr 80, betonas behovet av samverkan mellan hem och skola på ett tydligare sätt än i Lgr 69. Dessutom anges klarare än tidigare vilket ansvar, vilka skyldigheter och rättigheter skolan re- spektive hemmet har.

I den nya läroplanen står att hemmet har huvudansvaret för elevernas fostran och vård och att skolan skall vara ett stöd för hemmet. När det gäller närvaroplikt har föräldrarna skyldighet att se till att barnet fullgör sin skolgång, men skolan har skyldighet att kontrollera närvaron och underrätta föräldrarna om barnet inte varit i skolan.

Skolan måste hålla sig orienterad om elevens hemmiljö för att kunna bidra till varje elevs positiva utveckling. Föräldrarna skall å sin sida få tillfälle att följa skolans arbete och ”bör medverka i detta”. Skolan har ansvaret för att kontakter kommer till stånd.

I den nya läroplanen begränsar man sig inte till föräldrarna som före- trädare för sina egna barn utan man pekar också på att olika barns för- äldrar kan samverka och säger att skolan skall understödja sådan sam- verkan.

”Skolan skall understödja också samverkan mellan olika barns för- äldrar så att de tillsammans kan diskutera bl. a. skoldagens utformning, ordningsregler och insatser för elevernas fritid.” (Lgr 80 Mål och riktlin- jer.)

Skolan har vidare skyldighet att ta kontakt med föräldrarna till samt— liga barn två gånger varje läsår. Vid dessa kontakter skall läraren söka ge en nyanserad bild av eleven, men ”de bör också utnyttja möjligheter- na att få del av föräldrarnas kunskaper om och syn på sina barn så att skolans bild av eleverna kan bli så allsidig som möjligt”. Om det visar sig svårt att få tag i någon förälder skall skolan bedriva en aktivt upp- sökande verksamhet.

Föräldrarna beskrivs också kunna göra insatser i skolan på olika sätt. ”Föräldrar är en tillgång i skolans arbete genom att de representerar en stor fond av erfarenhet och kunskap om olika yrken och verksamheter i samhället. De kan därmed aktivt bidra till elevernas utbildning genom att berätta om olika verksamheter, informera om sitt arbete, om hobbies och föreningar, underlätta studiebesök, ställa sig till förfogande för in- tervjuer eller organisera grupper under fria aktiviteter. De kan aktivt stödja lärarnas och elevernas arbete på att förbättra skolans miljö.” (Ur Mål och riktlinjer för grundskolan, Lgr 80.)

Riktlinjerna för samverkan mellan hem och skola innehåller i sina hu- vudpunkter de tankar som också är bärande i barnomsorgsgruppens för- slag om föräldrautbildning, nämligen:

El elevens/ barnets positiva utveckling El kunskap baserad på deltagande i skolans verksamhet El föräldrarna som en tillgång för varandra och för skolan [I skolans skyldigheter gentemot hemmet.

Det återstår ännu att se om samverkan mellan hem och skola kan för- verkligas enligt de riktlinjer som framförs i Lgr 80. Förutsättningama för samverkan har ökat under de senaste årtiondena. Det ifrågasätts knappast längre om föräldrarna har något i skolan att göra, frågorna koncentreras i stället kring hur föräldrarnas kontakter med skolan skall ske och hur mycket detta får kosta.

Riktlinjerna om samverkan mellan hem och skola förs således fram i Lgr 80. Barnomsorgsgruppen anser dock att föräldrarnas rätt att delta i skolarbetet och att samverka med skolpersonalen är av så avgörande be- tydelse att den bör få ett mera konkret uttryck i skollagen.

7.2.5. Hem och Skola-rörelsens syn på samverkan hem — skola

En diskussion från föräldrahåll om samverkan mellan hem och skola började tidigt. Den första föräldraföreningen bildades 1892. Framför allt var det i läroverk och privata skolor som det bildades föräldraför- eningar. Dessa förde en tämligen undanskymd tillvaro till efter andra världskriget då en mer vidgad diskussion om skolan började. Målsmän- nens Riksförbund bildades 1945 som en central organisation för föräld- raföreningarna i landet.

Målsmännens Riksförbund hade till en början svårt att värva med- lemmar. Förbundet misstänktes för att bestå av en samling kverulanter. Denna misstro fick man arbeta hårt för att övervinna. Man försökte från Målsmännens Riksförbund framhålla att man genom reformer måste föra skolväsendet framåt och att krav på reformer skulle få ökad tyngd om föräldrar och lärare förde fram dem tillsammans.

Medlemsantalet i Målsmännens Riksförbund växte snabbt under 1950— och l960—talen. Namnet ändrades 1968 till Riksförbundet Hem och Skola, RHS. Namnändringen skedde i samband med att en fraktion inom förbundet ville frigöra sig från den etablerade samarbetsformen, för att i stället gå in för att starkare kritisera skolan och öva hårdare på- tryckningar.

Det finns i dag ca 1 900 Hem och Skola-föreningar och Hem och Sko- la-rörelsen har fått allt större betydelse för skolväsendet på såväl lokal som regional och central nivå. Huvudvikten av arbetet ligger på det 10- kala planet. Man arbetar med klassmöten, föreningssammankomster, studiecirklar och konferenser och man har en omfattande utbildning av klassombud.

Hem och Skola-rörelsen vill ha samverkan med skolan på olika nivåer och på olika sätt. Det betyder inte att man vill ha samverkan på skolans villkor. Samarbetet skall gå ut på att gagna eleverna. Det är eleverna som står i centrum, inte skolan. ”Hem och Skola-rörelsen är ett uttryck för hemmens vilja till samarbete med skolan. Rätten för varje barn att utveckla sina anlag och förutsättningar skall vara vägledande för hem- mens och skolans insatser för de unga. Denna utveckling skall ge kun- skaper och färdigheter, självtillit och förutsättningar för ett successivt ökat ansvarstagande.” (Ur RHS:s program.)

7.2.6. Samverkan på lika villkor

Skolan är en samhällsinstitution vars uppgift är att vara en tillgång för medborgarna i samhället. Det innebär att den skall vara en tillgång även för hemmet. En samverkan mellan hemmet och skolan måste då utfor— mas utifrån både hemmets och skolans villkor.

I olika sammanhang dyker frågan upp om ”de föräldrar som vi (sko- lan) inte når”. Tidigare har 1957 års skolberedning syn på detta åter- getts. I Lgr 69 rekommenderas läraren att samråda med rektor angående ”vilken väg han skall beträda för att övervinna kontaktsvårigheterna”. (Lgr 69 s. 21.) Man rekommenderar också att skolsköterskan eller någon annan inom elevvården tar kontakt i stället för läraren.

Att ”de som bäst behöver det inte vill ställa upp” är ett stående ut- tryck när det gäller föräldrasamverkan i skolan. Det kan uppfattas som ett cyniskt ställningstagande gentemot föräldrar som har det särskilt svårt i sin föräldraroll, och som ett försök att markera att vissa föräldrar är bra föräldrar medan andra är ointresserade av sina barn. Erfarenheter från försöksverksamheterna visar emellertid att när föräldragrupper träffas kontinuerligt får man ofta stor förståelse för varför en del för- äldrar inte orkar eller kan komma till skolan. Man blir också medveten om det fördomsfulla i att ange andra som varande i större behov av sam- verkan än vad man själv är.

Det är därför välkommet med en utrensning av värderande uttryck när det gäller samverkan mellan hem och skola. I Lgr 80 säger man för- siktigtvis endast: ”Erfarenheten visar att det är svårt att få kontakt med alla föräldrar”. Man lägger inte längre in värderingar i frågan om sko- lans försök att få kontakt med föräldrar, som att det skulle bero på att en del föräldrar är likgiltiga för barnens skolgång. Samtidigt reduceras dock frågan om att nå föräldrarna till ett informationsproblem. Barn- omsorgsgruppen vill understryka att man allvarligt måste diskutera hur skolan skall kunna fullfölja sin huvuduppgift, att vara en tillgång för alla barn och därmed också angå alla föräldrar. Det är inte acceptabelt att skolan stöter ifrån sig stora grupper av befolkningen. Bamomsorgs— gruppen menar att utgångspunkten för en bra samverkan mellan hem och skola måste vara att hemmet och skolan utgör resurser för varandra. Denna syn på skolans uppgift sammanfaller med SIA-utredningens tan- kar om den öppna skolan och skolan som ett kulturellt centrum.

7.2.7. Hemmets roll för barnets skolframgång

Det synes allmänt vedertaget att, när det gäller förskolebamet, se bar- nets möjligheter till utveckling och inlärning i samband med dess möjlig- heter att få känslomässigt bärande kontakter med de vuxna i sin om- givning. I grundskolan ställs ibland dessa utvecklingspedagogiska insik- ter mot en syn på inlärning som reducerar de vuxna i barnets omgivning till förmedlare av kunskap, oberoende av om de utgör ett känslomässigt stöd för barnet eller ej. Det är förvirrande för föräldrarna att de som förskoleföräldrar får inpräntat hur avgörande det är för barnets utveck- ling och inlärning att det har trygga och varaktiga vuxenrelationer, för

att sedan som skolbarnsföräldrar få ett annat budskap. Då förbises i stort föräldrarnas betydelse, trots att man vet att barnets möjligheter till inlärning är starkt beroende av föräldrarnas stöd.

Självfallet kan även lärare och andra vuxna utgöra ett gott vuxenstöd för barnet. För att kunna vara ett varaktigt stöd för barnet måste man känna det under en lång period och däri ligger skolans begränsringar. Föräldrarna byts inte ut en gång om året. De finns där hela barnets skol- tid, med sina känslor kring barnet, sina förväntningar och sina omsor- ger. Hittills är föräldrarnas engagemang i barnet en i stort sett outnytt- jad tillgång i skolan.

Familjens betydelse för barnets skolframgång framgår av en rad olika undersökningar, både i Sverige och i andra länder. Man har funnit så starka samband mellan hembakgrund och skolframgång att man talar om direkta samband. Av olika faktorer sammantagna, föräldrarnas ut- bildning, föräldrarnas inkomst, familjens boendeförhållanden etc., kan man göra förutsägelser om nybörjaren i grundskolan kommer att få stark eller svag motivation för arbetet i skolan. I samband med analyser av hur grundskolan fungerar, har man kunnat konstatera att arbetarbar- nen genomgående klarar sig sämst i skolan. Barnens individuella förut- sättningar tycks vara av mindre betydelse för skolframgången än sociala bakgrundsfaktorer, som boendeform, föräldrarnas utbildningsnivå, fa- miljeinkomsten m. m. Dessa faktorer förstärks sedan i segregerade om- råden, där det visar sig att klasser med socialt olika elevsammansätt- ningar inte bara har olika skolresultat utan också olika resurser, arbets- villkor och problem.

Till bakgrundsfaktorerna hör även föräldraaktiviteten i klasserna. Ju högre socialgrupp, desto större föräldraaktivitet. Naturligtvis är det inte bara föräldraaktiviteten som avgör ett barns skolframgång, men det är intressant att konstatera att graden av föräldraaktivitet pekar i samma riktning som andra faktorer, dvs. ju högre föräldraaktivitet, desto större skolframgång.

Det finns flera vägar att gå för att man skall kunna eliminera de effek- ter för barnets skolgång som beror på att föräldrarna ges så skilda förut- sättningar att utgöra ett stöd för sina barn. I princip kunde man tänka sig att söka reducera alla föräldrars betydelse genom att mer radikalt överlämna barnets fostran till skolan. Denna metod har inga förutsätt- ningar att vinna gehör i vårt land. I stället kan man genom insatser i skolan söka kompensera elevernas olika förutsättningar för skolarbetet samt öka föräldrarnas möjligheter att utgöra ett stöd för sina barn.

Att genom kompensatoriska insatser i skolan motverka ojämlikheter i förutsättningar för eleverna, är ett arbete som fortlöpande bedrivs i grundskolan. Exempel på insatser som givits hög prioritet är specialun- dervisningi olika former. Trots dessa insatser menar många att ojämlik— heterna inte bara kvarstår, utan till och med förstärks under grundskole- åren. (Källa: Anderson B rn. fl. Social segregation i grundskolan.)

Redan i SIA—utredningen anfördes att det inte räcker med kompensa— toriska program i skolan om man inte får föräldrarnas stöd. ”Med hän- syn till att faktorerna i hemmiljön så starkt slår igenom i elevernas stu— dieresultat måste slutsatsen bli att skolan bör arbeta utåtriktat mot hem-

met för att på detta sätt även indirekt påverka eleverna. Inte minst har forskningen här kunnat påvisa vikten av attitydpåverkan. Här kommer även den i andra sammanhang aktualiserade frågan om föräldrautbild- ning in i bilden.” (Skolans arbetsmiljö. SOU l974z53.) SIA-utredningens förslag till åtgärder för att förstärka föräldrarnas möjligheter att utgöra ett stöd för barnen avslogs av ekonomiska skäl. Bl. a. föreslog utred- ningen att föräldrar skulle få möjlighet att en dag per stadium få ersätt- ning för inkomstbortfall om de deltog i skolan.

Föräldrarna spelar en viktig roll i skolan inte bara för barnets inlär- ning. Skolframgången är på många sätt avgörande för barnets framtid, men i ett vidare perspektiv är det barnets totala utveckling det handlar om. Det går inte längre att särskilja skolans roll och hemmets roll för barnets inlärning och fostran. Man kan inte säga att elevens inlärning enbart är skolans sak eller att barnets fostran enbart är hemmets angelä- genhet. Hemmet och skolan är viktiga för barnet var för sig och kom— pletterande varandra.

Föräldrar är en stor tillgång i skolan om de får möjligheter att visa att de har olika bakgrund och olika värderingar. Barnomsorgsgruppen an- ser att en metodiskt genomförd föräldrasamverkan, som innebär för- äldradeltagande i skolan, skulle bidra till att föräldrarna blir ett stöd för barnen i den konkreta skolsituationen. Detta under förutsättning att föräldrasamverkan utformas så att alla föräldrar blir delaktiga. Föräld— rasamverkan får inte bli ytterligare ett instrument för medel- och över- klassen att stärka sina positioner.

7.3. Mål och innehåll i föräldraverksamheten i skolan

7.3.1. Mål

De övergripande målen för föräldrautbildning, kunskap, kontakt och påverkan, gäller även för föräldraverksamheten i skolan. Den syftar ock- så till att föräldrarnas engagemang för barnets skoltillvaro skall öka. Den skall gå ut på att samordna insatserna för att barnet skall få en bra och utvecklande skolsituation. Föräldraverksamheten i skolan måste in- nebära att föräldrarna själva är aktiva. De skall bli medvetna om sin egen och sina barns situation och möjligheter skall öppnas för att de skall kunna påverka denna. Man skall inte utifrån söka formulera för- äldrarnas behov. Däremot skall möjligheter ges till kunskapsinhämtan- de, till kontakt och till påverkan.

Kunskaper får man genom att bearbeta egna upplevelser och erfaren- heter. Genom att ta aktiv del i skolarbetet får föräldrarna kunskaper om skolan, dess målsättning, arbetssätt och organisation. Dessa kunskaper kan de sedan fördjupa på olika sätt, som genom att deltai studiecirklar eller samtalsgrupper.

Det är betydelsefullt av flera skäl att föräldrar får möjligheter att träf- fas och samtala om sina upplevelser och iakttagelser i skolan med andra föräldrar. Man får då ta del av även andras synsätt och bör få en viss distans till sin egen föräldraroll. Det man trott vara ett individuellt pro-

blem visar sig kanske vara en aktuell fråga för många. Föräldrarna kan ge varandra ett inbördes stöd. I föräldraverksamheten skall man söka få en bra kontakt inte bara med andra föräldrar utan också med barnen (egna och andras) och med personalen. Föräldraverksamheten skall in- nebära att dessa olika grupper möts. Föräldrar skall kunna medverka i skolans arbete tillsammans med eleverna och personalen.

Slutligen, med de fördjupade kunskaper föräldrarna får om skolan och med stöd av andra föräldrar, bör de få impulser och ta de möjlighe- ter som finns att påverka skolan och närsamhället i riktning mot en bättre barnmiljö.

7.3.2. Innehåll

Barnomsorgsgruppens förslag om föräldrautbildning i skolan bygger på att föräldrarna skall vara med i skolans arbete. Detta aktiva deltagande i skolan är den väsentligaste källan till kunskap om barnens skola och därmed det viktigaste innehållet i föräldraverksamheten. Med aktivt del- tagande menar vi att föräldern skall få vara med under lektioner, på ras- ter, i skolmatsalen, på friluftsdagar och utflykter, men inte som en pas- siv åskådare utan som en aktiv deltagare. Föräldrarna kan i samråd med eleverna och skolpersonalen ta hand om grupper av elever både i och utanför klassrummet. Ett annat exempel på aktivt deltagande har vi från Järfälla, där föräldrarna i en sjätteklass träffades på kvällstid för att ar- beta med 1900-talets historia. Även far- och morföräldrar deltog i arbe- tet. När sedan eleverna under vårterminen arbetade med historieavsnit- tet, kunde föräldrarna ge klassen en mängd material som den inte an- nars hade haft tillgång till och både föräldrarna och den äldre generatio- nen var med i klassen och berättade minnen. (Lägesrapport november 1979 från försöksverksamheten i Järfälla.)

Att föräldrar ofta har bristfälliga kunskaper om dagens skola visar flera undersökningar. Det är i och för sig inte förvånande, då den skola de bäst känner är den de själva gått i. Den egna skoltiden ligger ett par tre decennier tillbaka. Man minns den roll de egna föräldrarna hade i skolan. Den nya skolan innebär en ny föräldraroll, men det tar tid att utveckla den. Lärare och elever har ofta en mer samstämmig uppfatt- ning om skolan än föräldrar och lärare, eller föräldrar och elever. (Källa: Eriksson m. fl. Föräldrasamverkan i grundskolan.) Att föräldrarnas del- tagande i skolan verkligen betyder att de får viktiga kunskaper om sko- lan som de inte haft tidigare, visar såväl barnomsorgsgruppens egna för- söksverksamheter i Järfälla, Luleå och Västerås, som andra försöks- verksamheter med föräldrautbildning.

Föräldrar har bristande kunskaper om skolan, men de har också bris- tande kunskaper om den totala miljö barnen vistas i. En norsk under- sökning som omfattar 2 000 föräldrar visar att medan 45 % av barnen i första klass gruvar sig för sin skolväg, tror bara 14 % av föräldrarna att deras barn gruvar sig för skolvägen. 25 % av föräldrarna tror att deras förstaklassare är plågad i skolan, men över 54 % av eleverna känner sig plågade. (Raundalen: Barnens vardag.) Att många barn är rädda varje dag, för mobbing, för bilar, för kaos och bråk som kan uppstå i skolbus-

sar, i omklädningsrum och matköer är något som föräldrar i regel är okunniga om. (Resultaten från Raundalens undersökning torde gälla även för svenskt vidkommande.)

En aktiv medverkan öppnar möjligheter för föräldrar att få ta del av skolan inte bara som barnens lärmiljö, utan även som kulturmiljö. För- äldrar kan ta del av de kulturella aktiviteter som förekommer i skolan, teater, film, föreningsaktiviteter etc. Då får föräldrar och barn möjlighe- ter att även inom familjen samtala vidare om det barnen är med om i skolan. Att öppna skolan för föräldrarna bör kunna betyda att familjen berikas. En teaterföreställning som tar upp skillnader i synsätt mellan olika generationer kan exempelvis bli en bra utgångspunkt för samtal mellan barn och föräldrar.

En annan effekt av att föräldrarna deltar i skolan, är att barnen kan få uppleva att deras egna föräldrar är en tillgång i arbetet där. Barnen skall få uppleva hur vuxna kan använda sin erfarenhet och mognad. En ut- gångspunkt är här att föräldrar och skolpersonal respekterar varandra. Det skall inte ställas krav på att föräldrar skall ställa upp som pedago- ger. I stället för att tala om föräldern som undervisningsresurs, kan man tala om föräldern som vuxenresurs. I begreppet vuxenresurs ligger att föräldrarna delar med sig av sina yrkeserfarenheter eller andra erfaren- heter.

Kunskapsinnehållet i föräldraverksamheten, dvs. vad föräldrar skall prata om och arbeta med när de träffas, måste utgå ifrån deras egna be- hov. Det blir i allmänhet frågor som aktualiseras vid föräldrarnas delta- gande i skolan. Man kan peka på några områden som är så väsentliga för det stora flertalet föräldrar att de rimligen bör bli belysta. Sådana områden är

barnens skolsituation barns utveckling och behov barnens kulturella situation miljöfaror som barn utsätts för vad föräldrar och barn kan kräva av skolan vad skolan förväntar sig av barn och föräldrar och hur f öräldradeltagandet i skolan skall utformas.

DDDDDDD

De områden som räknats upp är övergripande och alltför abstrakta för att kunna användas direkt som teman i en föräldraverksamhet. Det är en allmän erfarenhet, bl. a. från försöksverksamheterna, att man inte engagerar så många föräldrar om man har ett abstrakt tema för en för- äldraträff. I stället för att anslå temat ”barnens kultursituation och fri- tidsmiljö” kanske föräldrar, barn och lärare kan ägna en kväll åt att sitta tillsammans i grupper och prata om vad man kan göra åt det dåliga filmutbudet för barn i kommunen, eller arbeta fram ett förslag till lekut- rustning på skolgården.

Det är allmänt omvittnat hur starkt det kommersiella trycket är på barn och ungdomar och hur relativt begränsade föräldrarnas möjligheter är att motverka detta. Ju mer isolerad föräldern är i sin föräldraroll des- to mer utsatt är hon för köptrycket. Att få diskutera och analysera skillnaden mellan verkliga och konstlade behov tillsammans

med andra föräldrar och barn är ett bra stöd för den enskilde föräldern och det enskilda barnet. Enbart det kommersiella utnyttjandet av barns och ungdomars köpkraft motiverar i och för sig föräldrautbildning ge- nom hela grundskoletiden. Föräldrautbildning kan då i det här fallet in- nebära att hemmet och skolan samverkar i att ge barnet en konsument- politisk fostran.

I föräldraverksamheten bör man också kunna ta upp allvarliga pro- blem. Exempel på frågor som kan vara viktiga att ta upp tillsammans är samlevnadsfrågor, frågor kring alkohol, narkotika och tobak, kost och motionsfrågor, mobbing, snatteri, rattonykterhet, skolk och vantrivsel. Listan skulle kunna göras längre. Meningen är inte att åstadkomma en problemkatalog utan endast att fästa uppmärksamheten vid att den här typen av frågor måste kunna diskuteras av barn och föräldrar tillsam- mans.

Det ligger nära till hands att man i föräldraverksamheten tar upp och behandlar problem av olika slag. Föräldraverksamheten behöver därför inte förväntas vara något som enbart kretsar kring kriser och problem. Det som måste stå i förgrunden är hur föräldrar, barn och skolpersonal skall kunna göra skolan bättre, roligare och meningsfullare. Att sam- manställa exempel på vad som kan göras och förmedla detta till andra skolor kan också vara ett innehåll i föräldraverksamheten i skolan.

7.4. Mål och innehåll i elevernas föräldraförberedelse

7.4.1. Mål

Med ”föräldraförberedelse i grundskolan” avses den del av verksamhe- ten i skolan som har till syfte att förbereda eleverna inför en kommande föräldraroll. I stället för ”föräldraroll” kan man också använda begrep- pet ”vuxenroll”. Även den som inte personligen i vuxen ålder har direkt ansvar för något barn måste vara införstådd med vad ett vuxenskap in- nebär.

Det övergripande målet för föräldraförberedelse är att eleverna ska kunna ta ansvar för barnen i nästa generation — ett ansvar som sträcker sig bortom de egna barnen.

Det vi vill uppnå med föräldraförberedelse i skolan är också att ta till vara och utveckla elevernas känsla av ansvar för sina egna liv och där- med även för andras liv. De ska få möjligheter att lära känna sig själva, att få tillfälle att utveckla sina egna känslomässiga resurser och att få träning i att handskas med relationer till andra människor.

För att nå syftet med föräldraförberedelsen i skolan, att förbereda ele- ven för ett kommande föräldra- eller vuxenskap, är det nödvändigt att utgå från elevens aktuella livssituation. I alltför hög grad har motive- ringarna för lärande och uppfostran varit att vinsterna av detta lärande och denna uppfostran fås när eleven väl är vuxen. Föräldraförberedel- sen i skolan måste gå till så att eleven får möta respekt för sig själv som person i det skede av sitt livs utveckling där han eller hon befinner sig. Genom att mötas med respekt blir det naturligt att senare själv möta

barn med respekt. En motivering för föräldraförberedelse skall således inte vara ”det här kommer du att ha nytta av när du blir stor”, utan sna- rare ”det här kan vi lära oss något av just nu”. Föräldraförberedelsen skall vara en grund för att förstå sig själv och hur man förhåller sig till andra.

Föräldraförberedelsen för eleverna utgörs dels av den verksamhet de har tillsammans med föräldrarna, dels av den undervisning de i övrigt fåri skolan.

Den bästa föräldraförberedelsen är att barnet får vara med vuxna som det kan lita på så att det får tilltro till vuxenvärlden. Möjligheterna att i skolan ge en god förberedelse för vuxenlivet begränsas av faktorer som ligger utanför skolan. Barnets totala situation kommer att prägla dess förhållningssätt till andra människor.

Skolans betydelse för barnet får emellertid inte underskattas. Innehål- let i skolans arbete och de former under vilka man arbetar, skolsituatio- nen som helhet, får inflytande på barnet och därmed på dess framtida vuxenliv. Föräldra- eller vuxenförberedelse kan därför inte hänskjutas till ett speciellt ämne inom skolans ämnesindelning. Rent temamässigt kan man ta upp vissa frågor inom de olika ämnesblocken, men arbets- formerna och den totala arbetsmiljön i skolan är sannolikt av ännu stör- re betydelse för barnets föräldraförberedelse.

7.4.2. Innehåll

Av målbeskrivningen framgår att barnomsorgsgruppen bedömer den so- ciala miljö som skolan i sig utgör (skolan som arbetsplats) lika viktig som föräldraförberedelse, som det kunskapsinnehåll man vill förmedla via undervisningen.

De vuxna i elevernas omgivning är vuxenförebilder för eleverna. För- åldrar och skolpersonal och hur de förhåller sig till varandra blir model- ler för eleverna när dessa försöker bilda sig en uppfattning om hur man är som vuxen.

Den kommersiellt styrda barnkulturen är ett hot mot elevernas möj- ligheter till utveckling av hänsynstagande och ansvar. De måste få möj- ligheter att utveckla andra attityder till tillvaron och till föräldraskap än vad som vanligen förmedlas i den kommersiella kultursynen. Att för- söka ge alternativ till den kommersiella barnkulturen är en uppgift för både skolan och hemmet och därför är detta ett angeläget inslag i elever- nas föräldraförberedelse.

Det finns anledning att tro att skolans arbetssätt kommer att utveck- las i en riktning som är positiv för elevernas föräldraförberedelse. Sär— skilt viktigt anser barnomsorgsgruppen det vara att skolan erbjuder ele- verna tillfällen till social träning. Barnen och ungdomarna måste få till- fälle att bygga upp sociala relationer till andra barn, ungdomar och vux- na. Viktigt är då att dessa relationer respekteras. De skall också få hand- ledning och stöd i konflikter med andra så att de kan uppleva att man kan lära sig något av en konflikt och utvecklas i den.

Eleverna får en betydelsefull social träning när de arbetar tillsammans i klassen. För föräldraförberedelse är det angeläget att peka på att även

andra grupperingar än de som kan bildas i klassen är värdefulla. Exem- pel på andra grupperingar är syskongrupper där elever från olika årskur- ser vid vissa tillfällen kan arbeta tillsammans. Tanken att äldre och yng- re barn har glädje av varandra är mindre främmande nu än för några år sedan. Fadderverksamhet förekommer vid allt fler skolor, liksom sam- arbete mellan skolbarn och förskolebarn.

För föräldraförberedelsen är det också viktigt att man i skolan ut- vecklar former för att få till stånd kontakter mellan barn och äldre. För- äldrarna har här en central roll. De kan t. ex. ta emot elever på sina ar- betsplatser och organisera studiebesök. Fackliga organisationer kan komma att få stor betydelse i det här arbetet.

De upplevelser och erfarenheter som eleverna får genom att vara till- sammans med barn och vuxna i olika åldrar måste de bearbeta intellek- tuellt och känslomässigt. Eleverna kan gestalta vad de varit med om ge— nom att t. ex. göra filmer eller berättelser, som de kan låta föräldrarna ta del av.

Under många år är skolan den enda arbetsplats som eleverna får lära känna inifrån. Ett baskrav på skolan är därför att den i sin utformning skall utgöra en god arbetsmiljö, där de vuxna tar sitt ansvar för att de dagligen utgör förebilder för barn. Genom sitt beteende förmedlar vux- na hela tiden värderingar till barn. Exempel på sådana är:

Värderingar angående demokrati

Skolan skall tillsammans med hemmen fostra eleverna till demokratiska och ansvarstagande människor. Undervisning om demokrati har fått en framskjuten plats i ett styrdokument som läroplanen. Man undervisar i skolan om demokrati, barnen får lära sig hur man röstar, vilka rättighe- ter och skyldigheter man har i ett demokratiskt samhälle osv.

Ännu viktigare än undervisningen om demokrati är att barnen själva får uppleva att de är med i ett demokratiskt system. Skolan måste funge— ra på ett demokratiskt sätt för att inte motverka sina egna syften. En skola är inte demokratisk som låter barnen hamna nederst i en hierar- kiskt uppbyggd organisation och som lämnar föräldrarna utanför. I en demokratisk skola måste barnen få planera sitt arbete och delta i beslut, och föräldrar, barn och skolpersonal måste få möjligheter att påverka skolan i demokratisk riktning.

Värderingar an gående förhållandet vuxna—barn

Barnen får i skolan direkta upplevelser av hur vuxna förhåller sig till barn. De vuxnas förmåga att skapa ett tryggt klimat i arbetsgruppen, klassen och skolan är avgörande för om barnen ska känna tilltro till vux- envärlden. Om den inre miljön i skolan utmärks av ett hot och straff— tänkande får detta lika självklart negativa effekter på barnens upplevel- se av vuxenvärlden.

Värderingar angående olika typer av arbete

Skolan erbjuder arbete för många olika yrkeskategorier. Förutom under- visande personal, elevvårdspersonal och skolledning, finns vaktmästare, lokalvårdare och skolmåltidspersonal som heltidsarbetande i skolan. Man bör inom skolan ta de tillfällen till ”närpryo” för eleverna som där bjuds, vilket innebär att de vuxna som arbetar i skolan ses som handle- dare för barnen. Det är väsentligt att barnen får uppleva att alla typer av arbete respekteras.

Värderingar angående män och kvinnor

Av skolan som arbetsplats lär sig eleverna dels att det existerar en strikt indelning i manliga och kvinnliga yrken och dels att det, inom de yrken där det finns en könsblandning, ändå ofta blir skillnad mellan män och kvinnor. Detta faktum torde ha större effekt på elevernas uppfattning om värderingen av de båda könens ställning på arbetsmarknaden än un- dervisning i jämställdhetsfrågor. De enda yrkeskategorier där det över lag förekommer både män och kvinnor är mellan— och högstadielärare. (Lågstadielärare är nästan utan undantag kvinnor.) Skolledningen, som rekryteras ur dessa grupper, är i övervägande majoritet män. Om skolan vill förmedla mer tidsenliga värderingar om mäns och kvinnors lika vär- de på arbetsmarknaden måste man arbeta för att såväl män som kvinnor finns inom olika yrkesgrupper i skolan och på olika nivåer inom dessa yrken.

Förutom den påverkan de vuxna utövar på eleverna, tar dessa intryck även av den omgivande kulturen i den process som det innebär att bli vuxen. En stor del av denna omgivande kultur utgör i dag en negativ för- äldraförberedelse med schablonartade föreställningar om bl. a. mäns och kvinnors roller. Det är väsentligt att man tar med även denna ”dol- da föräldraförberedelse” när man diskuterar på vilka sätt barn och ung- domar i dag förbereds för sitt kommande vuxen- och föräldraskap.

Värderingar angående olika uttryckssätt

I skolan tränar man, uppmuntrar och premierar vissa verbala uttrycks- sätt som förmågan att använda ett abstrakt språk och ett varierat ordval. Dessa uttryckssätt är knutna till grupper i samhället med lång utbild- ning eller med yrken eller befattningar som ger tillfällen till övning av språket. Det språk man använder och den verbala förmågan har således mer med social bakgrund att göra än med ”begåvning”. Detta är dock fördolt för barnen. De som inte tillhör den språkligt privilegierade grup- pen upplever att deras sätt att uttrycka sig, mer konkret och med ett an— nat kroppsspråk, betraktas som dåligt i skolan. Det leder i sin tur till ett lägre självförtroende och hämmar barnens intellektuella utveckling.

(Den form av föräldraförberedelse som tar sig uttryck i kursplaner för olika ämnen behandlas i kap. 4 ”Förberedelse för jämställt föräldra- skap”)

7.5. Kontaktformer i föräldraverksamheten

7.5.1. Nuvarande kontaktformer mellan hem och skola

Det åligger skolan att ta kontakt med hemmet för information om sko- lan och om den enskilde eleven. De regler som för närvarande (maj —80) gäller om kontaktformerna mellan hem och skola är beskrivna i Lgr 69 och i ”Aktuellt från skolöverstyrelsen 70/ 71”. Dessa regler och anvis- ningar håller nu på att ses över med anledning av den nya läroplanen. De kontaktformer som nu finns är emellertid: enskilt samtal, klassmö- ten, åhörardagar, allmänna föräldramöten samt informella kontakter av olika slag. (Aktuellt från skolöverstyrelsen 1970/71 136.)

Det tycks finnas mycket litet av egentlig utvärdering av de kontakt- former som finns i dag mellan skola och hem. I Sverige finns endast någ- ra få större undersökningar på området. Kerstin Niléhns avhandling ”Samspel mellan skola och hem. Former för kontakt och samverkan mellan lärare, föräldrar och elever i grundskolan” (1976), är den hittills största. Hon har byggt sin avhandling på undersökningar av samspelet mellan skola och hem i Eslövs kommun 1974.

En annan undersökning av större format är den undersökning man gjort inom Stockholms skolförvaltning. (Rapport nr 3/1978 Kontakten mellan hem och skola.) En presentation av olika kontaktformer mellan hem och skola finns också i den tidigare citerade ”Föräldrasamverkan i grundskolan”, Eriksson m. fl.

Generellt tycks rapporterna visa på att kontakterna skola — hem är av typen envägskommunikation, där föräldern blir åhörare och betraktare.

Utmärkande för kontaktformerna med föräldrar är också att det inte förts någon metodisk diskussion om dem inom skolan i någon större ut- sträckning. Det är inte vanligt att skolpersonalen pratar om hur föräld- rakontakterna skall utformas.

Det enskilda samtalet har utvecklats ur behoven att få en ersättning för de borttagna terminsbetygen och som komplement till de betyg som finns kvar. De utvärderingar av det enskilda samtalet som gjorts ger vid handen att det enskilda samtalet blivit en kontaktform som ses positivt av såväl lärare som föräldrar och barn. Innehållet i det enskilda samtalet är inte längre bundet till information om elevens prestationer och stu- dieresultat.

I Lgr 80 anges inte hur många enskilda samtal som skall förekomma årligen. Skolan är skyldig att ta kontakt med föräldrarna till samtliga barn två gånger varje läsår. ”Klassföreståndaren har ansvar för dessa kontakter. De personliga samtalen och direktkontakterna med föräld- rarna är värdefulla. Kontakterna kan därför ske i form av enskilda sam- tal”. . . (Mål och riktlinjer Lgr 80.)

Ur samma källa citerar vi: ”Men också klassmöten kan vara betydel- sefulla. Flera kontaktformer bör utvecklas och utnyttjas”.

Klassmöten innebär att lärare, föräldrar och ibland även elever träffas för att diskutera frågor som rör klassen som helhet.

På klassmötena får man möjligheter att knyta kontakter med andra föräldrar. Skolan har först nu uppmärksammat att det ligger ett värde i

att man får träffa andra barns föräldrar. ”Skolan skall understödja ock- så samverkan mellan olika barns föräldrar så att de tillsammans kan dis- kutera bl. a. skoldagens utformning, ordningsregler och insatser för ele- vernas f ritid”. (Mål och riktlinjer Lgr 80.)

Klassmötenas utformning är mycket varierande. Av Stockholmsun- dersökningen framgår det att programmet till klassmötena huvudsakli- gen görs upp av klassläraren. Eleverna har minst inflytande över klass- mötenas utformning. I ökad omfattning organiserar föräldrar hela klass— mötet efter samråd med lärare och elever.

I regel väljer man mellan två eller flera klassombud bland föräldrarna som skall svara för det praktiska arbetet i klassen. Dessa klassombud brukar sedan arrangera föräldramötena. I olyckliga fall blir resten av föräldrarna helt passiva och är inte medansvariga för föräldraarbetet i klassen. Dessa kan då känna sig utanför och främmande inför skolan, klassmötena får allt färre deltagare allt medan åren går och att ordna klassmöten en gång per år blir mer en formalitet än att det upplevs som ett verkligt behov hos föräldrarna. ”Man går på föräldrarnötena år efter år, men får egentligen inte ut något, och undrar vad det är för mening att gå dit. Man går för att man tycker att man måste”. (Mamma med fle- ra skolbarn, Örnsköldsviksrapporten.)

Åhörardagar är inte obligatoriska för skolan. Som namnet anger var tanken från början den, att föräldrar skulle kunna få sitta med på lektio- ner och lyssna på undervisningen. Det finns flera varianter av åhörarda— gar. Fortfarande finns väl på sina håll de formella åhörardagarna kvar då läraren håller väl repeterade lektioner, eleverna har städat sina bän- kar och föräldrarna sitter längs väggarna och lyssnar på undervisningen. I en klass där eleverna arbetar på egen hand, enskilt eller i grupper, mås- te däremot föräldrarna själva vara med i arbetet för att få en uppfatt- ning om hur detta går till. I många skolor prövar man att förlägga un- dervisningen till någon lördag eller sen eftermiddag för att ge fler för- äldrar möjlighet att vara med. Allt oftare går man också över till att låta föräldrarna besöka skolan när de har tid och möjlighet (Källa: Eriksson m.fl. Föräldrasamverkan i grundskolan). Enligt SÖ:s rekommendatio- ner bör åhörarperioderna förläggas till början av läsåret samt ”planeras så att de kan samordnas med ett klassmöte för att möjliggöra diskussion och summering av de observationer och erfarenheter som gjorts”.

Med allmänna föräldramöten avses större möten, där man samman- kallar en hel årskurs eller samtliga föräldrar i ett rektorsområde. Det finns inga regler för hur ofta eller om man ska anordna allmänna för- äldramöten. Dessa stora föräldramöten används ofta för samlad infor- mation av olika slag, t. ex. för information om valmöjligheter inför en stadieövergång.

Förutom de mer organiserade föräldrakontaktema förekommer in— formella kontakter. Skolan har skyldighet att underrätta hemmet vid en rad olika tillfällen som när man sätter in specialundervisning. De flesta informella kontakterna har klassläraren, eller på högstadiet klassföre- ståndaren.

Allmänt kan sägas att kraven på skolans ansvar för kontakt med hem— men har skärpts i Lgr 80, jämfört med tidigare läroplaner. Ex. på en så-

dan skärpning är följande skrivning: ”Erfarenheten visar att det är svårt att få kontakt med alla föräldrar. Skolan måste då själv aktivt söka upp föräldrarna för att nå det nödvändiga samarbetet”.

7.5.2. Utvecklade kontaktformer mellan hem och skola 7.5.2.l Utgångspunkter

De kontakter som äger rum mellan hem och skola synes nästan uteslu— tande ske på skolans villkor. Föräldrarna kallas, föräldrarna informeras och föräldrar får besked om vilka beslut som fattas.

Föräldrautbildning i skolan kännetecknas framför allt av att den in- nebär en samverkanssituation, där barn, skolpersonal och föräldrar är tillsammans. Kontaktmålet blir därför särskilt viktigt i skolan. Kontakt— målet innebär att man eftersträvar samverkan med andra föräldrar, med egna och andras barn och med personal. Föräldrautbildningen skall in- nebära att dessa olika grupper möts.

Det man måste ställa som kvalitetskrav för kontakterna mellan hem och skola är att de skall präglas av ömsesidighet och ett sökande efter kunskap på lika villkor, att de skall ske med respekt för alla parter och att de skall vara kontinuerliga.

Barnomsorgsgruppen har funnit att de former som nu finns angivna för samarbetet mellan hem och skola rent organisatoriskt rymmer möj- ligheter till varierade och goda kontakter. Innehållsmässigt måste de emellertid utvecklas för att de skall kunna motsvara de krav som man måste ställa från föräldrahåll. Framför allt måste det bli en förskjutning från information från skolan till att skolan ger den information föräld- rarna frågar efter, från att föräldrarna är passiva åhörare och betraktare till att de blir aktivt delaktiga, och från att föräldrarnas insatser är en- staka och individuella till att föräldrarna blir en kollektiv resurs och ett kollektivt stöd för barnen i skolan.

7.5.2.2 Det aktiva deltagandet som grund för föräldra- verksamheten

Barnomsorgsgruppen anser att förälderns deltagande måste vara grun- den för föräldraverksamheten i skolan. Endast genom att föräldern får en aktiv roll i skolan kan det uppstå varaktiga möjligheter till att skapa kontakter, att få fördjupade kunskaper och att påverka skolan och när- samhället.

Ett aktivt deltagande innebär, som barnomsorgsgruppen ser det, att föräldrarna får delta i planering och utvärdering av arbetet i klassen el- ler arbetsenheten. För att föräldramedverkan i skolan skall bli menings- full för alla parter krävs långsiktig planering av denna. Den måste pla- neras så att elever, personal och föräldrar gör klart för sig vad syftet är med föräldramedverkan. Följande krav bör kunna ställas på föräldra- medverkan:

[3 Den skall ha kontinuitet. Varje förälder skall kunna delta i skolarbe- tet vid flera tillfällen under ett läsår [I Den skall ingå i skolans vardag. Inga särskilda aktiviteter skall till- skapas inför föräldradeltagandet D Det skall finnas tid för skolpersonalen att planera och följa upp för— äldramedverkan.

Vad kan då föräldrarna göra i skolan? Det har redan nämnts att föräld- rar bör få vara med vid planering och utvärdering av arbetet i skolan. Rent praktiskt kan det gå till så att det första föråldrabesöket planeras in under den första månaden på läsåret. När denna introduktionstid har gått kan föräldrarna under ett klassmöte som organisatoriskt delas upp i smågrupper, tillsammans med elever och skolpersonal få diskutera och lägga synpunkter på planeringen av arbetet i klassen. När föräldrarna på det sättet är med och lägger upp arbetet, får de mer realistiska förutsätt- ningar att utgöra ett stöd för sina barn i skolsituationen.

Från skolan har man börjat ställa förväntningar på föräldrar som en pedagogisk resurs i skolan. ”Föräldrar är en tillgång i skolans arbete ge- nom att de representerar en stor fond av erfarenhet och kunskap om oli- ka yrken och verksamheter i samhället. De kan därmed aktivt bidra till elevernas utbildning genom att berätta om olika verksamheter, informe- ra om sitt arbete, om hobbies och föreningar, underlätta studiebesök, ställa sig till förfogande för intervjuer eller organisera grupper under fria aktiviteter. De kan aktivt stödja lärarnas och elevernas arbete på att för- bättra skolans miljö.” (Ur Mål och riktlinjer Lgr 80.) Den bild av för- äldern som pedagogisk resurs som tecknas i Lgr 80 är positiv och opti- mistisk. Barnomsorgsgruppen anser i likhet med vad som framgår i Lgr 80 att föräldrar är en positiv tillgång i skolan. Denna uppskattning av föräldrarnas värde får dock inte leda till att man ställer alltför stora krav på enskilda föräldrars pedagogiska insatser. Hur föräldrar skall kunna utgöra en resurs bör vara något som behandlas av föräldrarna kollektivt och som man finner kollektiva lösningar på. Här kan fackliga organisa- tioner, invandrarorganisationer och andra organisationer medverka till att man finner former för att tillföra skolan erfarenheter. Barnomsorgs- gruppen vill stödja en syn på föräldrarnas insatser som innebär att för- äldrar lär sig att det är viktigt att de arbetar i grupp och relaterar till barngruppen, inte bara till det egna barnet. Ett aktivt deltagande i sko- lan måste innebära ett vidgat föräldraansvar.

Föräldrarnas medverkan i skolan kan organiseras på olika sätt. Från försöksverksamheterna har det framhållits att man inte bör komma med färdiga modeller utan föräldrarna, läraren och eleverna måste ta ställ- ning till hur föräldramedverkan skall planeras in. Några modeller som prövats är:

El Föräldrarna får under ett föräldramöte skriva på en lista vilken dag som passar bäst för den enskilde föräldern att komma El Klassen delas in i grupper med motsvarande föräldragrupper och en grupp åt gången inbjuds under en viss period [I Läraren gör upp en lista och föräldrarna får byta sinsemellan El Varje förälder meddelar strax innan när han/hon tänker komma.

De erfarenheter som vunnits ur försöksverksamheterna är att det, sär- skilt i högre klasser, är bra om föräldrar går flera tillsammans. De kan då förbereda besöket vid en föräldraträff . Eleverna, som särskilt i lägre årskurser har sett föräldradeltagandet som positivt, tycks också föredra att flera föräldrar kommer. Det är också lättare både att planera och att följa upp besöken om de inte sprids över en alltför lång tidsperiod. En avsikt med föräldramedverkan är ju att den skall ge erfarenheter som föräldrarna sedan kan diskutera tillsammans. Det aktiva deltagandet och föräldragruppema eller klassmötet länkas på så sätt samman.

Beträffande modell för organisering av föräldradeltagandet i skolan är det svårt att uttala sig på ett generellt sätt. Någon egentlig jämförelse mellan olika modeller har inte gjorts i försöksverksamheterna. En mo- dell som visat sig framgångsrik i en klass visar sig vara misslyckad i en annan osv. Väsentligt är emellertid att man kommer överens om, för- äldrar, lärare och elever, hur man vill gå till väga. Att dessa schemaläg- ger föräldradeltagandet tillsammans verkar vara den naturligaste meto- den. Ändå redovisas misslyckade resultat även med denna modell. ”Om planering skall ske bör det naturligaste sättet vara att klasslärare och föräldrar tillsammans schemalägger besöken. Ett sådant försök gjordes i en klass. Resultatet var inte särskilt uppmuntrande. Föräldrar som lovat komma uteblev till elevernas och lärarens besvikelse.” (Ur slutrapport från Järfälla.) Vilken metod för organisering av föräldramedverkan som skall användas måste således diskuteras igenom och beslutas av föräld- rar, lärare och elever tillsammans. A tt en planering sker är nödvändigt.

En slutsats av barnomsorgsgruppens förslag om föräldrarnas aktiva deltagande i skolan, blir att termerna ”åhörardag” och ”åhörarperiod” framstår som förlegade. Barnomsorgsgruppen föreslår att dessa termer ersätts med ”föräldramedverkan”. I stället för att man anger föräldrar— nas roll till passiv och lyssnande, markerar man därmed att föräldrarna skall ha en aktiv och deltagande roll.

7.5.2.3 Klassmöten — föräldraträffar — föräldragrupper

Klassen utgör den organisatoriska ramen för föräldraverksamheten. Klassen är viktig att hålla fast vid som utgångspunkt för arbetet, efter- som det som utgör karakteristika för en klass, särskild personal, bestäm- da elever och föräldrar, är det som skapar den inre samhörigheten.

Hem och skola—rörelsen har också tagit fasta på klassen som utgångs- punkt för föräldraombuden och har byggt upp en organisation med klassombud som tjänar som representanter för klassen utåt och som samordnare av det inre arbetet. Denna organisation är värdefull för uppbyggnaden av föräldraverksamheten i klassen och i skolan som hel- het.

Klassmötena är följaktligen av stor betydelse och deras utformning och förlopp är ofta mätare på den atmosfär som råder i klassen och det föräldraengagemang som finns. Att få till stånd meningsfulla klassmö- ten upplevs ofta svårt av både lärare och föräldrar. Förutom den klass- ombudsutbildning som Riksförbundet Hem och Skola har för sina klassombud och vilket Hem och Skola har tagit som en huvuduppgift,

finns ingen träning i klassmötesmetodik. I lärarutbildning och -fortbild- ning förekommer det sällan, vilket är förvånande då klassmöten anbe- falls i läroplanen.

För att klassmötena skall upplevas meningsfyllda krävs en aktiv insats från föräldrar och skolpersonal. Man måste från början göra klart för sig vad klassmötena kan användas till och vad de inte bör användas till.

Klassmötet har främst två funktioner, en organisatorisk och en social. Till klassmötet kallas alla föräldrar. Där kan man bestämma hur man skall organisera ett mer fördjupat föräldraarbete, om man skall ha famil- jegrupper eller bilda studiecirklar, när föräldramedverkan skall infalla osv. Det finns också mer allmän information som kan vara lämplig att förmedla till en stor grupp samtidigt. (I de allra flesta fall är det dock önskvärt att föräldrar och elever får möjlighet att i mindre grupper be- arbeta den information de får.)

Den sociala funktionen är inte mindre viktig än den organisatoriska. Till klassmötet skall alla känna sig välkomna. Erfarenheter från många håll visar att klassombud eller andra föräldraansvariga eller lärare kan få lägga ner ett betydande arbete på att få föräldrar att komma till klass- möten. Särskilt gäller detta om klassmötena är den enda form av kollek- tiv föräldraverksamhet som förekommer i skolan.

Klassmötet bör kunna vara en mötesplats som ger utrymme för en so— cial samvaro mellan elever, föräldrar och lärare.

Vad klassmötet inte bör användas till är att låta det utgöra forum för att debattera enskilda personer, antingen de är skolpersonal, föräldrar eller elever. Därmed kommer man in på klassmötets begränsningar. Det är svårt att på ett stort klassmöte hinna med att diskutera olika frågor på ett djupgående sätt. Det kan lätt uppstå en situation där en liten grupp mer talföra föräldrar eller lärare för ordet, medan de andra sitter tysta och lyssnar. Det finns helt enkelt inte diskussionsutrymme för alla. Man kan inte heller ge sig in på mer laddade samtalsområden, eftersom det inte finns så stora möjligheter att nyansera diskussionen och förklara Slg.

För att kunna föra mer fördjupade samtal, behöver klassmötet, som med maximal anslutning skulle kunna uppgå till 60 föräldrar, 30 elever samt skolpersonal, brytas ner i mindre grupper. Redan ett klassmöte som består av tjugo—trettio deltagare kan vara en alltför stor grupp för att man skall kunna bevara samtalsformen.

I en liten grupp (med små grupper avser vi här grupper på upp till ca tio personer) kan man föra helt andra typer av samtal än i den stora gruppen. Det finns möjligheter för alla att delta i samtalet. Man kan del- ge varandra mer personliga synpunkter, påverka andra och själv låta sig påverkas. I en liten grupp uppstår lättare än i en större församling en trygg och öppen atmosfär, vilket i sig är en förutsättning för erfarenhets- utbyte. I en liten grupp kan alla dessutom känna sig engagerade och an- svariga för sin del av det arbete som gruppen utför eller skall utföra. Det är mindre risk för att någon skall bli bortglömd.

Två väsentligt skilda typer av grupper är tillfälliga grupper och grup- per som förväntas bestå en viss tid. Det kan vara rationellt att bilda till- fälliga grupper. Föräldrarna kan vara betjänta av en allmän information

i någon fråga, en information som de sedan vill behandla i mindre grup- per, som indelas efter föräldrarnas eget intresse. Inför val av tillvalskur- ser på högstadiet bör det t. ex. vara lämpligt att de som är intresserade av samma tillvalskurs samlas för sig.

I mer bestående grupper är man inte inställd på att i första hand lösa någon akut fråga, även om sådana självfallet kan tas upp. Avsikten är från början att samma grupp skall träffas under en längre tid, kanske en termin eller ett läsår. Den stora vinst man får ut av små grupper som är bestående under en viss tid är att de som deltar har möjligheter att hinna lära känna varandra. Från försöksverksamheterna har man mestadels positiva erfarenheter från de fasta föräldragrupper som bildats. Man har avgjort fått en bättre kontakt med varandra än vad traditionella klass— möten gett tidigare.

Den lilla gruppen kan vara en lämplig sammanslutning för att mer i detalj planera föräldraverksamheten. Riktlinjerna tas upp på klassmötet, medan detaljutformningen görs i de mindre grupperna. Man kan för- bereda föräldradeltagandet i skolan och diskutera sina erfarenheter till- sammans efteråt. Inför det enskilda samtalet kan man känna behov av att ta upp vissa frågor med de andra i gruppen. Man har kanske förslag till förändringar av föräldraverksamheten som man vill testa i den min- dre gruppen.

Riskerna med fasta smågrupper bör också framhållas. Om endast en del föräldrar deltar i smågrupper finns en risk för att de andra föräldrar- na hamnar utanför klassgemenskapen. Det är därför väsentligt att fasta föräldragrupper, som inte omfattar alla, inte får tränga bort klassmötena och andra kontaktformer.

I barnomsorgsgruppens egna försöksverksamheter har man försökt att arbeta efter smågruppsmodellen. Med utgångspunkt från den har föräldrarna själva fått uttala önskemål om hur de ville arbeta. Variatio- nerna har därför varit många.. Man har haft studiecirklar i samarbete med något studieförbund, föräldragrupper både med och utan ledare och fasta föräldragrupper i anslutning till klassmöten.

I vissa föräldragrupper, exempelvis de där man arbetat i form av en studiecirkel, har man haft något material, i andra inte. Meningarna har - varit delade om behovet av material, liksom om behovet av ledare för gruppen. Det förefaller som om behovet av material och ledare känts viktigast i början för att upplevas som mer betydelselöst ju tryggare gruppens medlemmar känt sig med varandra. Det har t. ex. påpekats att material och ledare ibland kan vara en belastning; de kan vara styrande och passiviserande för gruppen.

Från alla försöksverksamheter har det framförts som positivt att för- äldrarna själva kan välja hur de vill arbeta. ”En sak som vi erfarit under försöksperioden är att det inte går att komma med färdiga modeller utan man måste hela tiden utgå från klassen och förankra idén hos för- äldrar—elever. En färdig modell ger dålig motivation och påverkar delta- gandet.” (Ur rapport från försöksverksamheten i Luleå.)

Trots att således varianterna av föräldragruppsverksamheterna varit många är det ändå möjligt att dra följande generella slutsatser med led- ning av resultaten från dem.

Klassmötena, med alla föräldrar, elever och skolpersonal, lämpar sig inte för mer djupgående samtal och diskussioner. Det är nödvändigt att komplettera klassmötet med föräldraträffari mindre grupper, antingen i direkt anslutning till klassmötena eller utanför klassmötena.

Klassmötet är utgångspunkten för hur man skall lägga upp föräldra- verksamheten i stort i klassen. De har både en organisatorisk och en so- cial funktion. Lärare behöver utbildning i klassmötesmetodik av lik— nande slag som den utbildning Hem och Skola erbjuder klassombuden.

I de mindre grupperna kan man planera och efterbehandla sådant som medverkan i skolan, det enskilda samtalet och andra kontaktfor- mer.

Föräldragruppsverksamheten måste hänga samman med övrig för- äldraverksamhet i klassen. Föräldramedverkan i skolan, klassmöten och föräldragrupper, enskilda samtal och andra kontaktformer som kan komma ifråga, skall komplettera varandra, inte utesluta varandra.

Föräldramöten där man vänder sig till fler föräldrar än de som finns i en klassenhet faller något utanför ramen för den egentliga föräldraverk- samheten i skolan. Dessa möten anordnas oftast av skolan och används i regel för samlad information. I försöksverksamheterna har man inte ta- git upp de allmänna föräldramötena till utförlig granskning, eftersom arbetet där har varit inriktat på klassnivån, men man har ändå fångat upp vissa synpunkter från föräldrar angående de allmänna föräldramö- tena. Ett betydelsefullt påpekande är att den information som lämnas kan vara mycket massiv och svårförståelig. För invandrarföräldrar blir det ett påtagligt problem att söka tyda den information de får från sko- lan. Ett rimligt krav är att de skall få basinformation på hemspråken och möjligheter att bearbeta den information de får i sina respektive språk- grupper. Ett förslag som framförts är att föräldrar skall få ge skolan sina synpunkter på hur den information som skolan ger skall utformas. Barnomsorgsgruppen menar, med visst stöd från försöksverksamheter— na, att en ökad föräldraaktivitet på klassrumsnivån kommer att medföra att föräldrarna kommer att påverka sådant som utformningen av de all- männa föräldramötena.

7.5.2.4 Det enskilda samtalet

Det enskilda samtalet är en kontaktform där föräldrarna är aktivt delta- gande i högsta grad. Det skiljer sig från andra kontaktformer i skolan genom att det är den enskilde eleven som står i centrum. Att ha personli- ga och muntliga kontakter med varje enskild förälder ingår i klasslära- rens, eller på högstadiet klassföreståndarens, arbetsuppgifter.

Från olika undersökningar vet vi att såväl lärare som föräldrar är po- sitiva till de enskilda samtalen.

I en särskild undersökning som utförts av Stockholms skolförvaltning om det enskilda samtalet har man konstaterat att frekvensen för de en- skilda samtalen sjunker dramatiskt efter mellanstadiet. Bara hälften av de högstadielärare som deltog i undersökningen hade haft regelbundna

samtal med föräldrarna. (Ur rapport nr 1/ 1980 Stockholms skolförvalt- ning. Davidson/Gleisner: Det enskilda samtalet.) Man kunde vidare konstatera att det mest var mammorna som deltog i samtalen. Av 25 samtal var båda föräldrarna med i 6 fall, endast mamman i 15 fall och endast pappan i 4 fall. I 2/ 3 av alla samtal är eleverna med.

Enligt Stockholmsundersökningen kan de enskilda samtalen röra sig om betydligt mer än betygsinformation från skolan. ”Lärarna får veta mera om elevens situation i hemmet. Ibland kan de spåra missförhållan- den. Föräldrarna får information om hur eleven har det i skolan. För eleven innebär det ett stöd att veta att lärare och hem har kontakt med varandra.”

Många lärare talar om ökad förståelse för eleven/ barnet i skolan, re- spektive hemmet. Dessutom blir det goda relationer mellan läraren och föräldrarna (Davidson/ Gleisner: a.a, s. 35). När man nu tydligen från alla håll betonar det värdefulla och positiva i de enskilda samtalen är det förvånande att endast 18 procent av lärarna har svarat att de ”ser med glädje fram emot samtalen”. Var tionde lärare gruvar sig för samtalen. I de flesta fall förbereder läraren samtalen genom att ta med egna anteck- ningar och elevarbeten. Föräldrarnas önskemål om vad som ska avhand- las framförs skriftligt.

Hur ska nu det enskilda samtalet utformas för att det kvalitativt ska uppfylla målen för föräldrautbildning, dvs. ge kunskaper, skapa kontakt och innebära påverkan? Det innebär att det ska vara ett utbyte av in- formation och åsikter mellan alla parter.

Samtalen måste planeras så att alla berörda vet ungefär vad man vill med samtalet. Föräldrarna kan t. ex. ha diskuterat i en föräldragrupp hur man kan utveckla samtalet med läraren. I föräldragruppen kan man diskutera hur samtalet skall gå till, vilket underlagsmaterial som finns (t. ex. vad läroplanen säger om det enskilda samtalets funktion) och hur man skall följa upp det enskilda samtalet.

På motsvarande sätt måste lärarna få planera samtalen. Barnomsorgs— gruppen menar inte att lärarna med sin planering ska komma fram till någon gemensam mall för samtalen. I stället bör man förbereda sig så att man får beredskap att möta skiftande frågor på ett adekvat sätt. Från lärarhåll har framförts att det vore angeläget med metodisk fort- bildning i hur man möter t. ex. en situation då man känner sig ifrågasatt i egenskap av lärare. En sådan situation kan resultera i låsta attityder från både lärare och föräldrar, men den kan också resultera i att man får en öppen diskussion om undervisningens innehåll och arbetsformer och om elevens utveckling.

Eleverna kan också förbereda sig inför det enskilda samtalet. Det bör vara självklart att eleven deltar i samtalet. Det är dock elevens utveck- ling som är i fokus för samtalet. Det faller sig naturligt att eleven pratar med både föräldern och läraren innan så han vet vad man vill ta upp. Eleverna bör också uppmuntras att själva föra fram synpunkter om sin skolsituation. Det faller sig också naturligt att eleverna tillsammans får träna sig inför att möta både föräldrarna och läraren tillsammans.

7.5.3. Olika kontaktformer i samverkan

De olika kontaktformerna mellan hemmet och skolan skulle alla kunna innebära en möjlighet att få kunskaper och kontakt med andra. Det är emellertid nödvändigt att man samordnar de olika föräldraaktiviteterna och samtidigt då förändrar dem i riktning mot att föräldrarna får en mer aktiv roll i dessa aktiviteter.

Föräldraverksamheten är redan nu ett inslag i skolans arbete, även om föräldrar berörs ytterst marginellt i läroplan, skollag och skolför- ordning. Det vore angeläget om det upprättades fastare planer för hur föräldraverksamheten i stort skall organiseras på en skola. Som påpekas från projektet i Järfälla blir samverkan förälder—skola synnerligen ojämn från klass till klass så länge ansvaret vilar på den enskilde indivi- den och beslut och riktlinjer saknas som skulle ge kontaktarbetet högre status. Här bör ett ansvar vila inte bara på den enskilde läraren utan även på skolans ledning. Denna bör se till att planering och uppföljning av föräldraverksamhet blir ett inslag i skolans pedagogiska arbete. För- äldraverksamheten skall kunna diskuteras på personalkonferenser, stu- diedagar m. fl. tillfällen då skolans totala verksamhet diskuteras.

Representanter för föräldrarna bör vara självskrivna när man diskute- rar föräldraverksamheten. I Järfälla-projektet har föräldrar deltagit i studiedagar och de personalkonferenser som var en direkt uppföljning av studiedagarna. Detta föräldradeltagande i studiedagarna uppfattades mycket positivt av skolpersonalen. Studiedagarna hade som tema hur och vad man skulle kunna göra på sin skola för att få det bättre.

Från och med läsåret 1982/ 83 är varje kommun skyldig att upprätta lokala arbetsplaner som skall innehålla riktlinjer för skolans verksamhet lokalt. Det synes utomordentligt viktigt att även föräldraverksamheten tas med i dessa lokala arbetsplaner.

7.6. Föräldrapåverkan i skolan

Föräldrar måste få möjligheter att påverka skolan så att den utgör en bra miljö för barnen. Föräldraarbetet sker främst på klassrums- och ar- betsenhetsnivå och det är också främst på den nivån som föräldrarna kan öva påverkan. Påverkan blir en fråga om praktisk demokrati: för- äldrar bör få ha inflytande över det som inverkar på deras och barnens liv.

På individnivå innebär påverkan att föräldrar i samband med att de deltar i arbetet i skolan och vid enskilda samtal får möjligheter att på- verka det pedagogiska programmet för barnet. De kan beskriva för lära- ren vilka deras möjligheter är att stödja barnen, t. ex. när det gäller hem- uppgifter. Med påverkan avses inte att föräldern skall bestämma över arbetsformer, läromedel etc. I stället kan föräldern med sina kunskaper om det enskilda barnet tillföra läraren uppgifter, som gör det lättare för denne att individualisera undervisningen.

På gruppnivå innebär påverkan att föräldrarna som grupp deltar i planering och utvärdering av arbetet i skolan. I samband med flera vikti-

ga undervisningsmoment har man från samhällets sida särskilt angett, att föräldrar bör vara med och lägga upp undervisningen. Det gäller bl. a. undervisningenilag och rätt,samlevnadsundervisningen och trafik- undervisningen. Ett naturligt sätt att gå till väga är att klassmöten, där föräldrarna delats upp i mindre grupper, eller fasta föräldragrupper som träffas en längre tid diskuterar uppläggningen av undervisningen till- sammans med elever och lärare. Den slutliga utformningen måste dock göras av läraren och eleverna i samråd och i enlighet med de föreskrifter som finns.

När det gäller hela skolan, inte bara den egna klassen, måste föräld- rarna vara representerade i de samrådsorgan som finns på skolan. Det är väsentligt att föräldrarna, via sina klassrepresentanter, får vetskap om hur hela skolan fungerar och att det finns kanaler från föräldrarna ute i klasserna till skolans ledning.

På samhällsnivå, dvs. att via politiska kanaler påverka skolan, måste samma regler gälla för föräldra: som för andra medborgare. Det finns emellertid behov att få ner vissa politiska beslut på en mer lokal nivå än vad skolstyrelsen kan utgöra. Om ett decentraliserat beslutsorgan inom skolväsendet i kommunen kommer till stånd, bör, enligt barnomsorgs- gruppen, också det bestå av politiskt valda personer. Om det område lo- kalorganet får att förvalta inte blr alltför stort, kan det te sig attraktivt för föräldrarna att engagera sig lokalt i det politiska arbetet. En naturlig enhet för ett eventuellt lokalorgan är rektorsområdet. Det är en väl av- gränsad administrativ och pedagogisk enhet. I de fall rektorsområdet geografiskt eller elevmässigt är mycket stort bör man kunna inrätta flera lokalorgan. Lokalorganet får inte ha ett så stort område att förvalta att de som i lokalorganet företräder medborgarna inte har noggrann lokal kännedom.

Hur föräldrars beslutanderätt när det gäller skolans arbete än ut- formas på samhällsnivån, är det väsentligt att föräldrars påverkansmöj- ligheter på klassrumsnivån breddas. Det är i det vardagliga arbetet i klassen som föräldrar skall känna att de är delaktiga. På klassrumsnivån handlar det om att föräldrar, elever och skolpersonal får ett ömsesidigt förtroende för varandra och att de med respekt för varandra skall kunna föra fram sina synpunkter och förslag till förändringar.

7.7. Organisation av föräldraverksamheten

7.7.1. Utgångspunkter

En utgångspunkt för uppläggningen av föräldraverksamheten i skolan är att denna verksamhet skall vara långsiktig. Från det barnet lämnar för- skolan till dess det lämnar grundskolan nio år senare är det föräldrarna som svarar för det bestående i barnets värld. En sjuåring kommer att få möta flera hundra vuxna som är anställda i skolan och som han skall ha kontakt med. I detta vimmel av personer är det de vuxna i barnets egen familj som har kunskaperna om barnets totala utveckling. Föräldrarna

och andra närstående vuxna är den brygga barnet har mellan hemmet och samhället, här skolan.

Den viktigaste utgångspunkten vid planering av föräldraverksamhe- ten under ett skolår är de fakto hur mycket tid och engagemang föräld- rar och skolpersonal kan anslå det året. Hur ofta orkar lärare och för- äldrar med att träffas? (Vi diskuterar här inte det aktiva deltagandet i skolan vilket barnomsorgsgruppen vill fastställa till ett bestämt antal da- gar per år.) I försöksverksamheterna har föräldraträffarna på kvällstid varit relativt täta, ibland var fjortonde dag eller var tredje vecka. Det framgår rätt tydligt av försöksverksamheterna att det är nödvändigt att träffas långt oftare än traditionellt ett klassmöte på hösten och ett på våren, för att man skall ha en kontinuerlig kontakt med varandra. I Lu- leå har man undersökt kontaktbehovet noggrannare och redovisar: ”Skallman uppnå målsättningen kontakt föräldrar—föräldrar,föräldrar- elev, föräldrar—lärare måste man träffas oftare än vad som i allmänhet är fallet. Vi tror att en träff/ mån. är det mest realistiska vilket också be- kräftats av en undersökning bland föräldrarna. Behovet kan variera och tycks vara störst i början på en stadieövergång. Även behovet av kontakt föräldrar—föräldrar förändras och tycks vara störst i årskurs 1 för att på högstadiet kontakt föräldrar—lärare tycks vara det viktigaste.” (Ur läges- rapport från försöksverksamheten i Luleå.)

7.7.2. Förslag till uppläggning I n troduk tionsskede inför skolstarten

Skolstarten, eller övergången förskola—skola, är en nyckelsituation för den fortsatta kontakten mellan skola och hem. Det är nödvändigt att in- troducera lågstadiets föräldraverksamhet redan under barnets sista år el— ler termin i förskolan. I föräldraverksamheten i förskolan blir ett tema därför hur man skall fortsätta med föräldraverksamheten när barnen börjar skolan. En stor förändring är ofta att barn- och föräldragrupper- na ändras när barnen börjar skolan.

Det vore angeläget att klassanordningarna vore klara och möjliga att presentera för föräldrarna senast på vårterminen innan barnen börjar skolan. Den blivande klassläraren kan då på ett tidigt stadium ta kon- takt med de förskolegrupper där hennes/hans blivande elever finns. Förskolebarnen kan besöka skolan under vårterminen så att de får se hur arbetet går till och om möjligt bekanta sig med sin klasslärare och med skolan i övrigt. Även om det är okänt vem den blivande klasslära- ren år blir det angeläget för förskolebarnen och deras föräldrar att be- söka skolan.

Introduktionen av barneninför skolstarten vilar främst på skolans led- ning, som i samarbete med förskolans personal måste finna formerna för den.

Skolan skall stå för den allmänna informationen till föräldrarna inför skolstarten. När man kallar till ett allmänt informationsmöte kan detta förberedas genom att skriftligt material delas ut i förväg till föräldra-

grupperna i förskolan, som då kan förbereda sig inför mötet. Efter det allmänna informationsmötet har man lämpligen en avslutande samling klassvis, under förutsättning att klassanordningarna för årskurs 1 är kla- ra.

Lå gstadietiden

I årkurs ] får undervisningstiden under de två—fyra första veckorna av läsåret begränsas för eleverna i syfte att underlätta skolstarten. Under den perioden är det lämpligt att varje förälder är med i skolan minst en skoldag.

Under detta introduktionsskede bör man, enligt barnomsorgsgrup- pen, främst ta sikte på att skapa ett förtroendefullt förhållande mellan skolan och hemmet. En hel del ömsesidig information är nödvändig. Men det är kanske ännu viktigare att föräldrar, barn och skolpersonal får tillfälle att samtala kring upplevelserna av skolstarten, att lyssna på varandra, att bearbeta den oro som eventuellt finns inför skolstarten och den saknad barnet kan uppleva inför att lämna förskolan.

Det första klassmötet sker i mitten eller slutet av september. Former- na för föräldraverksamheten diskuteras. Planering av läsåret diskuteras.

Föräldrarna träffas i grupper tre gånger under höstterminen på kvälls- tid. En föräldragrupp har ansvaret för att anordna en klassammankomst i december. Varje föräldragrupp planerar in ytterligare ett skolbesök i samråd med läraren.

Under vårterminen träffas föräldragruppema ca 4 ggr. De planerar in skolbesök (2 halvdagar eller en heldag). Föräldragrupperna förbereder bl. a. det enskilda samtalet. I årskurs 1 bör enskilda samtal ske såväl i början som i slutet av läsåret.

I årskurs 1 är behovet av att samla hela klassens föräldrar större än i andra årskurser eftersom det är viktigt att föräldrarna får en bra inbör- des kontakt. Klassmöten planeras in i början och slutet av varje termin för planering och utvärdering av föräldraverksamheten m.fl. frågor. Modellen med det uppdelade klassmötet prövas (dvs. först samling med hela klassen, därefter diskussioner gruppvis, sedan återsamling). Klass- mötena ger samtidigt möjlighet till social samvaro. För de fyra klassmö- tena i årskurs 1 har en föräldragrupp åt gången ansvaret.

I årskurs 2 kan i princip samma modell för verksamheten användas som i årskurs 1.

I årskurs 3 sker en upprepning av mönstret från förskoletiden. Elever- na behöver introduceras i mellanstadiet. Föräldrar, lärare och elever måste tillsammans förbereda stadiebytet. De har kontakt med en fad- derklass på mellanstadiet och introducerar själva nya förskolebarn.

M ellanstadietiden

Planering av föräldraverksamheten kan ske enligt den modell som skis- serats för lågstadiet. Inför övergången till högstadiet måste både föräld- rar och elever förbereda sig särskilt. Föräldragrupperna i klasserna dis— kuterar vilken information de vill ha av skolan och behandlar den in-

formation de får. De diskuterar klassindelningen tillsammans med bar- nen och skolpersonalen på mellan- och högstadiet.

H ögstadietiden

I stället för att föräldraaktiviteten skall sjunka på högstadiet, är det vik- tigt att föräldrarna här håller samman och blir den förankring bakåt som eleverna kan hålla sig till. Under högstadietiden måste man intensi- fiera insatserna från skola och föräldraförening för att föräldraverksam- heten i de olika klasserna skall kunna bibehållas från låg- och mellansta— dietiden.

En trolig förutsättning för att föräldraverksamheten skall kunna bibe- hållas på högstadiet är att lärarna har bra kontakt med varandra och att det inte finns så många lärare i varje klass. I högstadiet finns många splittringsmekanismer inbyggda: det finns många olika ämnen med oli- ka lärare, eleverna måste gå mellan olika klassrum utan att någonstans i skolan få känna sig hemma, skolorna är i regel stora och människorna i skolan blir lätt anonyma för varandra.

I årskurs 7 har man i likhet med årskurs ] tätare klassammankomster (3—4 under läsåret) för att stärka kontakterna mellan elever, föräldrar och skolpersonal. Elevernas medverkan är väsentlig. Därför bör under- visningstiden ändras så att den vid något eller några tillfällen förläggs till tider då alla föräldrar kan delta. Blandade elev- och föräldragrupper diskuterar frågor som känns aktuella för klassen. Enskilda samtal bör också ske vid ett par tillfällen under skolåret.

Under högstadietiden i sin helhet är det minst lika viktigt som tidigare att föräldrarna aktivt deltar i skolan. Det aktiva deltagandet planeras in- för varje läsår av föräldrar, elever och skolpersonal tillsammans.

7.7.3. Planering och uppföljning

För att föräldraverksamheten skall bli en del av skolans verksamhet måste någon åläggas ett planeringsansvar. Risken är annars stor att för- äldraverksamhet i skolan blir en marginell företeelse. Det verkar natur- ligt att planering av föräldraverksamhet ingår som ett uppdrag när man i kommunerna upprättar lokala arbetsplaner för skolorna.

En förutsättning för att föräldraverksamheten i kommunen skall fungera som en vital resurs i samhället är också att man försöker få en helhet av all föräldraverksamhet i kommunen. Det innebär att olika för- valtningar i kommunen, social-, skola-, fritid-, kultur- m. fl. förvaltning- ar, måste samverka, när det gäller den övergripande planeringen av för- äldraverksamheten, liksom studieförbund och ideella organisationer. En självskriven samverkanspartner är den lokala föräldraföreningen.

Det måste få ta tid att utveckla föräldraverksamheten i skolan. Om man i en kommun börjar i årskurserna ] och 4 har man fått med 6/ 9 av föräldrarna inom tre år. Inom sex år är då alla föräldrar i kommunens skolor med i den metodiskt planerade och genomförda föräldraverksam- heten i skolan.

Efter planering och genomförd verksamhet följer utvärdering. I ut- värdering av föräldraverksamheten kan man diskutera hur måluppfyllel- sen varit och resultatet av utvärderingen blir nytt planeringsunderlag. Det väsentliga i sammanhanget är att föräldraverksamheten byggs upp av föräldrarna själva. Föräldrarnas och barnens behov skall ges uttryck i planerna för föräldraverksamheten.

7.8. Föräldrars möjligheter till deltagande i skolan

7.8.1. Hinder för deltagande

Den absolut viktigaste förutsättningen för föräldrautbildning för för- äldrar som har barn i grundskolan är att de får möjlighet att delta i verksamheten i skolan. De skall kunna få inblick i skolans vardag, för att få en verklighetsförankrad syn på skolan, de skall få tillfälle att göra en aktiv insats i skolan och de skall beredas tillfälle att delta i planering och utvärdering.

Föräldrars möjligheter i dag att delta i skolan är små. Hindren för del- tagande är av flera slag. Man har i enkäter i barnomsorgsgruppens för- söksverksamheter pekat på flera olika slag av hinder, som arbetsmässiga och ekonomiska hinder, samt attitydsmässiga hinder.

7.8.2. Arbetsmässi ga och ekonomiska hinder

Skolornas arbetstid sammanfaller oftast med föräldrarnas arbetstid. På de allra flesta arbetsplatser är det svårt att ta ledigt från arbetet för att besöka sitt barns skola. Det har också visat sig i försöksverksamheterna att föräldrars deltagande i skolan är helt beroende av hur deras arbets- situation ser ut.

För närvarande finns det möjligheter för föräldrar att ta ledigt med ersättning från den särskilda föräldrapenningen t. o. in. det barnet slu- tat i första klass. Om föräldern har Sparat dagar av den särskilda för- äldrapenningen kan dessa alltså användas för föräldradeltagande i åk 1. Ersättningsregeln är knuten till en lag om rätt till ledighet för detta än- damål.

För kontinuerligt föräldradeltagande under barnets hela grundskole- tid finns ingen uttalad rätt till ledighet från arbetet. Detta innebär svå- righeter främst för yrkesgrupper med strängt reglerad arbetstid.

Många skolor försöker ha undervisning någon gång per termin på kvällstid eller på en lördag, för att bereda möjligheter för föräldrar att få ta del av skolans verksamhet. Sådana initiativ är värda uppmuntran, men det måste också påpekas att för en föräldrautbildning, sådan bar- nomsorgsgruppen tänker sig, är undervisning på annan tid någon ensta- ka gång per läsår inte tillräcklig som erfarenhetsgrund. Redan med nu- varande skrivning i skollagen har föräldrar skyldigheter när det gäller barnens skolgång, skyldigheter som i och för sig skulle motivera att för- äldrar finge ta ledigt från sina arbeten för att kunna vara med i skolan i viss utsträckning. Med ett genomförande av utredningens förslag om

föräldraverksamhet i skolan, ökar föräldrarnas behov av att kunna ta le- digt från sina arbeten.

Det måste således lagstiftas om rätt till ledighet från arbetet för att föräldrautbildning i grundskolan skall få förankring i verkligheten. Nu- varande rätt till ledighet från arbetet bör utsträckas till att gälla till dess skolplikten för barnet upphör eller till dess barnet slutat grundskolan.

Även om en löntagare skulle få ledigt från sitt arbete för att delta i skolan, får denne i regel avdrag på sin lön. Någon ersättning från för- säkringskassan utgår inte.

Föräldraverksamheten i skolan skall vara en aktivitet som sträcker sig under barnets hela grundskoletid. Den bör vara ett kontinuerligt inslag i skolans arbete och får inte förknippas med akuta krissituationer. Av dessa anledningar bör ersättning för lönebortfall konstrueras så att för- äldrarna får ersättning för visst antal dagar för varje läsår att användas för deltagande i skolan.

Möjligheterna för föräldrar att aktivt delta i skolan måste vara lika stora för alla oavsett arbetsförhållanden. Annars finns det stor risk för att föräldradeltagandet blir en segregerad verksamhet. Det är också värt att beakta att en ledighetsregel parad med ersättning för lönebortfall är en betydelsefull markering från samhällets sida; att det anser det ange- läget med föräldrarnas deltagande i skolan.

Barnomsorgsgruppen har funnit att fyra halvdagar eller två heldagar per läsår för varje förälder är ett minimikrav för att man skall kunna räkna föräldradeltagandet som regelbundet. Varje barn skall således be- rättiga till ersättning för lönebortfall med fyra dagar. Ensamstående bör kunna utnyttja samtliga fyra dagar för egen del. Beträffande den närma- re utformningen av reglerna för ledighet från arbetet och ersättning från föräldraförsäkringen, se avsnittet ”Föräldraförsäkring för deltagande i barnomsorg och skola”.

7.8.3. Attitydmässiga hinder

reträdare för skolan, som försvårar en god kontakt. Tidigare har nämnts föräldrars svårigheter att utveckla en friare syn på föräldrarollen i sko- lan, när de tydligt minns sin egen skoltid och sina egna föräldrars för- hållande gentemot skolan. Förutom att föräldrarna som modell för sin roll i skolan har de egna föräldrarna, är det inte ovanligt att de försätts i en elevsituation t. ex. vid klassmöten. Att placera de vuxna föräldrarna i elevernas bänkar fast dessa inte är avpassade för vuxna, kan få till följd att föräldrarna känner sig underlägsna skolpersonalen.

Det finns inga andra möjligheter att förändra attityder gentemot and- ra grupper än att skaffa sig verklighetsbaserade kunskaper och konfron- teras med dessa grupper. En förändring av föräldrars och skolpersona- lens attityder gentemot varandra blir därför ett resultat av föräldra- verksamhet i skolan.

Ett stort antal föräldrar har i försöksverksamheterna uppgett att ”sko— lans attityd” till dem är av avgörande betydelse för hur tät kontakt de har med skolan. Med ”skolans attityd” avses den som förmedlas såväl i den skriftliga informationen från skolan till hemmet som i den direkt— kontakt föräldrarna får med företrädare för skolan.

Utredningen anser att det inte är tillfyllest att läroplanen innehåller positiva skrivningar om föräldrar. Även skollagens och skolförord- ningens utformning är av betydelse för föräldrars upplevelse av skolans attityd gentemot dem. Utredningen menar härvidlag att det i gällande skollag och skolförordning förekommer en del för föräldrar stötande skrivningar, särskilt sådana som har med plikt och tvång att göra.

Den information som skolan lämnar till föräldrar måste vara utfor- mad på ett sådant sätt att den kan förstås av alla. Detta krav medför vis- sa självklara konsekvenser, som att föräldern måste få information på sitt eget språk (se avsnittet om invandrare) och att man anpassar språk- bruket till den åldersgrupp man vänder sig till om det gäller barn och att man vinnlägger sig om att förklara facktermer och fackuttryck.

En del föräldrar har sagt sig uppleva att de inte känner sig välkomna till skolan. Som jämförelse kan nämnas att i Niléhns undersökning ma- joriteten av lärare uppgav att föräldrarna var välkomna på informella besök men att bara en del av föräldrarna (26 %) visste om det. Man har i försöksverksamheterna liksom i andra tillgängliga undersökningar skilt mellan enskilda kontakter där föräldrarna (ev. tillsammans med barnet) träffar läraren och kollektiva kontakter som klassmöten och deltagande i skolan. Beträffande enskilda kontakter och klassmöten visar Niléhns m. fl. undersökningar att enskilda samtal föredras i högre grad än klass- möten och att intresset för klassmöten sjunker när barnet blir äldre.

Det tycks råda stor osäkerhet hos personal om hur man skall förhålla sig till föräldradeltagande i skolan. Med föräldradeltagande avses då att föräldern deltar i skolarbetet under minst en halv dag. I några fall har en enskild lärare låtit kollegiet i sin helhet avgöra lämpligheten av att för- äldrar deltar. FÖräldamas uttalanden om att de inte alltid känner sig välkomna till skolan syns alltså ha visst fog för sig.

De upplevelser av att inte vara välkomna i skolan som beskrivs från försöksverksamheterna återfinns även från andra projekt med samver- kan skola-hem. Som exempel kan nämnas projektet för samverkan mel- lan skola, hem och fritid i Malmö (SHF-projektet). I en rapport från projektet står att läsa:

”I flera grupper kretsade diskussionerna kring frågan hur man får för- äldrarna att i naturliga sammanhang förekomma på skolorna dagligen och hur de skall kunna göra det i de fall vissa rektorer och lärare tydligt markerar att de är önskvärda endast en gång per termin.

Båda positiva och negativa erfarenheter redovisades. Ett par deltagan- de föräldrar f ann de inledande redovisningarna som ett hån, enär de inte inom sitt rektorsområde, trots ett flertal försök, lyckats få komma till skolan. Deras aktuella upplevelse är att skolan inte är intresserad av att släppa in föräldrarna. En annan förälder tyckte att intresset slutade vid Skolporten och gällde bara resor och förflyttningar. Även negativa för- äldraattityder rapporterades förekomma. En del föräldrar upplevs som besvärliga och för enögt inriktade på sina egna barn. Det verkar som om man inte riktigt förstått och accepterat att de bästa resultaten även för egna barn kan nås genom samverkan. Från andra håll, t. ex. FUB, hade man positiva erfarenheter av kontakterna med skolan.”

(Ur ”Föräldraengagemang i en öppnare skola”. Malmö Lärarhögsko- lan 1979.)

En absolut avgörande roll för föräldradeltagandet i skolan tycks lära- ren spela. I försöksverksamheten i Luleå blev deltagandet mycket högt. Endast enstaka föräldrar hade inte varit i skolan under dagtid. Detta re- sultat kan med stor sannolikhet tillskrivas de mycket tidskrävande in- satser som gjorts av lärarna för att stimulera föräldrarna att komma till skolan. Endast de lärare som från början var positiva inställda till för- äldramedverkan deltog i försöksverksamheten. Stor vikt lades vid för- beredelserna, särskilt i början. Lärarna tog personlig kontakt med varje enskild förälder i initialskedet. Föräldrar som inte kom till föräldramö- ten kontaktades. I någon klass gjorde läraren hembesök hos alla föräld- rar. Föräldrarna upplevde verkligen att läraren önskade att de skulle komma till skolan.

I Järfälla blev deltagandet mer splittrat. Där informerades lärarna om försöksverksamheten efter det att lokalföreningen av Hem och skola be- slutat att engagera sig i den. Initiativet låg där hos föräldraföreningen. De klasser som skulle medverka i försöket lottades fram. En del lärare kände sig överrumplade men ville ändå ställa upp, andra var positiva medan några var skeptiska till försöksverksamheten. Ibland kände lärar- na sig utanför, som när föräldrar bildade samtalsgrupper eller studie- cirklar där läraren inte var med. Det uppstod en oklarhet om rollfördel- ningen mellan lärare och föräldrar. Detta resulterade i att en del föräld- rar som besökte skolan kände sig som om de trängde sig på. I något fall redovisar också en lärare att föräldragruppen kändes hotfull. I åter and- ra klasser uppstod ett förtroende mellan läraren och föräldrarna och där rönte erbjudandet till föräldrarna att få komma till skolan större fram— gång.

Det är viktigt att personalen i skolan har klara direktiv för hur de skall förhålla sig gentemot föräldrarna och att dessa direktiv är utforma- de på ett positivt sätt.

Utredningen föreslår därför att det skall framgå ur bestämmelserna i skolförordningen att det åligger skolans personal att samverka med för- äldrarna. Sådan samverkan bör ske när det gäller planering och uppfölj- ning på sikt av elevernas arbete. Därav följer att skolpersonalen bör be- reda föräldrarna tillfälle att få god inblick i klassens arbete.

7.9. Skolpersonalens roll i föräldraverksamhet i skolan

Ett allmänt deltagande från föräldrarnas sida i skolarbetet får konsek- venser för personalen. Några av dessa konsekvenser har belysts i för- söksverksamheterna. Skolpersonal, främst lärare, har beskrivit vilken in- verkan föräldradeltagandet haft på deras arbete.

En stor del av lärarna har upplevt det positivt med föräldrarnas med- verkan. Man har fått bättre kontakter även med eleverna och känt sig stärkt i sin roll som lärare när man vet att föräldrarna känner till hur man arbetar i klassen. Motsatt reaktion från lärarhåll har också fram- förts, nämligen att man som lärare känner sig osäker när föräldrar finns med i klassen.

Genomgående för lärare som deltagit i försöksverksamheterna är att de menar att de måste få tid att samtala med föräldrar i anslutning till föräldrabesöken utöver vad som rekommenderas i SÖ:s anvisningar för kontakten mellan hem och skola. Barnomsorgsgruppen menar också att sådana samtal är att betrakta som viktiga inslag i föräldrautbildningen. Även den övriga föräldraverksamheten innebär en ökad arbetsbelast- ning för läraren, vilket man från skolledningens sida måste ta hänsyn till vid arbetsfördelningen mellan skolans personal.

Den rekommendation för föräldrakontakter som utarbetats av SÖ (Aktuellt från skolöverstyrelsen 70/ 71 :36) följs i regel ute i kommuner- na. Av försöksverksamheterna har det klart framgått att det antal kon- takttillfällen som nämns i dessa rekommendationer är otillräckligt för en utvecklad föräldraverksamhet. Ävenså har tidsåtgången för föräldrakon- takter underskattats. Barnomsorgsgruppen anser därför att det finns skäl för att man vid utarbetandet av nya rekommendationer utökar den tid en lärare rekommenderas anslå till föräldrakontakter.

Det har visat sig i försöksverksamheterna att den skolpersonal som varit direkt engagerad i föräldraverksamhet i skolan har upplevt ett starkt behov av stöd. Man vill få möjlighet att samtala kring de upple- velser föräldraverksamheten ger. Detta innebär ett viktigt socialt stöd, samtidigt som det blir en fortbildning.

En grupp bestående av personal kan också fungera som träningsgrupp för de lärare eller annan skolpersonal som kontinuerligt träffar grupper av föräldrar. I denna grupp får man tillfälle att studera gruppmetodik och samtalsmetodik.

Elevvårdspersonalen, främst Skolpsykologer och skolkuratorer, har varit nyckelpersoner såväl i barnomsorgsgruppens egna försöksverksam- heter som i andra verksamheter med föräldrautbildning i skolan som barnomsorgsgruppen tagit del av. Förutom barnomsorgsgruppens för- söksverksamheter i Järfälla, Luleå och Västerås, kan nämnas den fa- miljegruppsverksamhet som anordnas i Solletuna kommun och de för- söksverksamheter med föräldrautbildning som bedrivits i Örnsköldsviks kommun och Jönköpings län. (Litt: ”Familjegrupper i skolan” Barbro Goldinger, ”Försöksverksamhet med föräldrautbildning i Örnsköldsviks kommun” Britt-Mari Åkerlund, samt ”Gruppsamtal för föräldrar med barn i skolan”, länsskolnämnden i Jönköping.)

Skolpsykologer och skolkuratorer har mestadels fungerat som organi- satörer av föräldraverksamheten i stort och som handledare för personal och föräldrar som varit ledare för föräldragrupper, studiecirklar och lik- nande.

Elevvårdspersonalen har överlag ansett det vara en självklar arbets- uppgift för dem att utgöra stödpersoner i föräldraverksamheten i skolan. I deras arbete med att verka för en god psykisk arbetsmiljö har man an- sett att samverkan med föräldrarna är av avgörande betydelse för ett bra resultat.

För att elevvårdspersonalens resurser skall kunna tas till vara i för— äldraverksamheten i skolan krävs att de får tidsmässiga möjligheter att ägna sig åt denna.

Det kan fastslås att lärare upplever sig ha en bristfällig utbildning i att samtala med och samarbeta med föräldrar. Detta omvittnas både i barn- omsorgsgruppens egna och i andra försöksverksamheter. En konsekvens av att föräldrar kommer med i skolans verksamhet på ett aktivt sätt måste vara att skolpersonal får ”föräldrakontakt” inlagd i både grund- utbildning och fortbildning. Utbildningsinsatserna skall inriktas på att skolpersonalen blir medveten om att sådana kontakter är naturliga in- slag i arbetet. Barnomsorgsgruppen menar också att skolans personal i grundutbildning och fortbildning måste få grundläggande kunskaper om materiella och sociala livsvillkor för människor i dagens samhälle.

Föräldrautbildning i skolan innebär i första hand ett möte mellan människor. Barn, föräldrar och skolpersonal behöver alla få träna sig i att hantera detta möte på ett positivt och fruktbart sätt.

7.10. Sammanfattning av förslag rörande föräldra- verksamhet i skolan

Barnomsorgsgruppen föreslår

att föräldrars rätt att deltaga i skolarbetet och samverka med skolperso- nalen, skrivs in i skollagen att en långsiktig planering av föräldraverksamheten görs på varje skola, samt att kommunerna åläggs ett planeringsansvar för föräldraverksam- heten, att föräldrar bereds tillfälle att aktivt deltaga i skolans vardagsverksam- het och också är med i planeringen av arbetet i klassen eller arbetsenhe- ten, att föräldrar har rätt till ledighet från arbetet för deltagande i skolan med det antal dagar som bestäms av rätt till ersättning för lönebortfall, att familjen får rätt till ersättning för lönebortfall med fyra dagar per barn och läsår till dess barnets skolplikt upphör, eller t. o. ni. det år bar- net fyller sexton år. Ensamstående förälder kan utnyttja samtliga fyra dagar för egen del, i annat fall skall de fyra dagarna fördelas mellan för- äldrarna med två dagar per förälder. (Se vidare ”Föräldraförsåkring för deltagande i barnomsorg och skola”). len bör bereda föräldrarna tillfälle att få god inblick i klassens arbete, samt att SÖ:s rekommendationer angående samverkan hem-skola ses över med syfte att tiden för föräldrakontakter utökas, att ”föräldrakontakt” ingår i såväl grundutbildning som fortbildning för skolpersonal.

' . 11.1; ilillfl—er lig-äl: '

wa: '

1

_l . . * inatt-dha!

. u" :jgl mc:ni

n lan.—Fu; , '..IF till: - ”vf-n'

8. Handikappade barns föräldrar

8.1. Familjer med handikappade barn

Som vi framhöll i betänkandet SOU 1978:5 genomgår många som får handikappade barn en svår första period innan de accepterar att barnet är handikappat och börjar få grepp om sin framtida familjesituation.

Efter den första tiden sedan barnet fötts eller efter det att handikap- pet konstaterats vidtar nya problem och nya frågor aktualiseras. Vilken framtid väntar barnet? Orkar och kan vi ta hand om det? Hur kommer det att utvecklas? Ska barnet delta i vanlig förskola? Vilka utbildnings- möjligheter finns? Kommer barnet någonsin att kunna få ett arbete? Bil- da familj?

Till denna framtidsoro kommer de praktiska svårigheter som det kan innebära att ha ett handikappat barn. Ett barn som har ett svårt handi- kapp, kanske kombinerat med återkommande sjukperioder ställer stora krav på föräldrarna och situationen kan försvåra deras möjligheter att förvärvsarbeta, resa, upprätthålla sociala kontakter osv. Dessutom kan det uppstå påfrestningar på relationen mellan föräldrarna och mellan föräldrarna och ev. övriga barn. Omgivningens ibland negativa och oför- stående attityd till handikappade är en ytterligare belastning.

Många föräldrar till handikappade barn har mer kontakt med sam- hällsinstitutioner och experter av olika slag än flertalet föräldrar. De si- tuationer när man söker råd och stöd är fler. Såväl barnens fysiska vård och träning som t. ex. val av förskola och skola kan innebära att man anser sig behöva information och kanske råd av någon expert. Även för- äldrarna får i sin relation till medicinska och andra experter lätt en pa- tient- eller klientroll.

Familjens liv kan komma att centreras kring barnets handikapp. Den kraft och tid man lägger ned på oro, praktiska insatser, kontakter med institutioner och experter osv. inkräktar bl. a. på den tid man i andra fa- miljer ägnar åt samvaro och utåtriktade aktiviteter. I än högre grad än när det gäller övriga föräldrar kan man komma att bli beroende av ex- perter. Relationer mellan föräldrar och barn kan också bli präglade att man är ”vårdare” och ”vårdad”. Barnet får en handikappidentitet som kan skymmma de behov det har som barn.

Barn med omfattande handikapp vistas ibland kortare eller längre ti- der vid internatskolor, vårdinstitutioner eller placeras i t. ex. fosterhem.

Detta kan medföra en svår situation för den övriga familjen såväl prak- tiskt som känslomässigt.

Även för föräldrar till handikappade barn som går i vanliga skolor el- ler förskolor kan det dyka upp situationer som kan vara svåra att hands- kas med. Övriga barns föräldrars frågor och eventuella brist på förståel- se, personalens brist på erfarenheter av handikappade barn och oro för att inte klara situationen, barnets besvikelse över att kanske inte kunna delta i kamraternas alla aktiviteter osv. kan ibland skapa problem.

Det finns alltså en rad situationer då familjer med handikappade barn kan behöva stöd utifrån i en eller annan form. Att vara förälder till han- dikappade barn innebär dock inte att vardagstillvaron på något avgö- rande sätt avviker från andra familjers. Vad som från början kanske upplevs som en katastrof blir i regel, när praktiska omständigheter be- mästras och om man kan få det stöd som man eventuellt efterfrågar, hanterligt och naturligt.

Allt fler handikappade barn finns nu inom den primärkommunala barnomsorgen och i vanliga skolor och det finns en fortsatt strävan bort från segregerade former av barnomsorg och undervisning. Detta är en positiv men inte alltid problemfri utveckling. Även om handikappade barns deltagande i sig bidrar till en avmystifiering av handikapp kvar- står ibland praktiska och attitydmässiga hinder för att barnens medver- kan i olika verksamheter ska bli helt positivt.

Genom den föräldraverksamhet i förskolor och skolor barnomsorgs- gruppen föreslår, kan handikappade barns föräldrar bidra till att övriga föräldrar, personal och barn får en mer realistisk bild av vad handikapp är, vad som krävs för att barnen ska bli delaktiga i den sociala gemen- skapen osv. De kommer också att kunna påverka verksamheten i klassen eller på dagisavdelningen så att den utformas så att handikappade barn ska kunna delta. Handikappade barns föräldrar kan alltså vara en värdefull resurs i förskola och skola. Det är dock angeläget att framhålla att man inte får se deras medverkan så att de görs eller känner sig ensamt ansvariga för hur deras barn har det i skolan eller på dagis.

8.2. Antalet barn med olika handikapp

Det är mycket svårt att få fram tillförlitlig statistik över antalet barn med olika handikapp. Omsorgskommittén har emellertid i betänkandet ”Förslag om samordnad habilitering” (Ds. 1979:12) presenterat vissa siffror vilkas exakthet dock omgärdas med en rad reservationer. Man påpekar bl. a. att frekvensen av t. ex. utvecklingsstöming varierar mellan olika delar av landet och att vissa handikapp, t. ex. astma och diabetes uppvisar betydande frekvensskillnader i olika åldersgrupper. Dessutom påpekar man att flera handikapp kan drabba samma person. Det med- för att man ur nedanstående tabell som visar ett kalkylerat antal barn och ungdomar 0—14 år, med olika handikapp inom en befolkning på 100 000 invånare inte kan utläsa det totala antalet barn med olika han- dikapp.

De siffror som visas anger dock att det inte rör sig om någon stor grupp barn och föräldrar.

Handikapp Antal barn Med svårare handikapp

Cerebral pares 46 12 Ryggmärgsbråck 12 8 Muskelsjukdomar 8 5 Epilepsi 108 24 Hydrocephalus 25 ? MBD ? ? Astma 405 12 Svåra hudsjukdomar ? '.' Blödarsjuka 4 1 Cystisk fibros 2 2 Diabetes 35 1 Hjärtfel 108 24 Reumatism 16 4 Tumörsjukdomar 4 nya fall/år Utvecklingsstörning

svår 81 81 lätt eller måttlig 135 24 Synskador 48 29 Hörselnedsättning 48 16 Dövhet 15 15 Talskador ? ? Bampsykoser 14 24 Extremitetsmissbildning 12 ? Läpp-, käk- och gomspalta 38 ? Ileo-colo-urostomi 3 3 Olycksfallsskada 180 5 Rörelshindrade (totalt) 101 37

8.3. Nuvarande föräldrautbildning för handikappade barns föräldrar

Verksamhet som kan betecknas som föräldrautbildning för handikappa- de barns föräldrar bedrivs redan i dag på olika sätt. Omfattningen vari- erar emellertid beroende på bl. a. vilken typ av handikapp det gäller och på var man bor.

Stödjande och informerande verksamhet är relativt väl utbyggd då det gäller föräldrar till utvecklingsstörda barn. Inom omsorgsverksamheten finns personal — psykologer och kuratorer — som bl. a. har till uppgift att hålla kontakt med barnens familjer. På många håll förekommer verk- samhet som sommarläger och semesterveckor för barn och föräldrar.

Vid specialskolor av olika slag finns ofta en livaktig föräldraföre- ningsaktivitet.

Föräldrar till hörselskadade barn har möjlighet att delta i en regionvis arrangerad veckokurs som återkommer varje år. Dessutom förekommer veckoslutskurser som uppföljning. Verksamheten finansieras av lands- tingen.

För föräldrar till synskadade barn ordnas vid specialskolan en vecko- kurs under barnets första år eller när synskadan konstaterats. Dessutom anordnas en veckokurs tillsammans med barnen inför skolstarten.

På specialskolan för synskadade elever med ytterligare handikapp ar- rangeras också en veckokurs för föräldrar samt en tredagarskurs för för- äldrar till syn- och hörselskadade barn.

När det gäller rörelsehindrade barn är vårdorganisationen och där- med också föräldrakontakterna mer oenhetliga. Vid institutioner som t. ex. Bräcke-Östergård, Bernadottehemmet osv. förekommer dock givet- vis en rad aktiviteter som riktar sig till föräldrar.

Studieförbunden — framför allt ABF och Vuxenskolan — har studie- cirklar som vänder sig till föräldrar till handikappade barn. Verksamhe- ten bedrivs i regel i samverkan med olika handikapporganisationer.

Det finns en rad studiematerial riktade till föräldrar som har barn med olika handikapp och som används i studieförbundens verksamhet.

Även i egen regi har handikapporganisationerna en rad arrangemang för föräldrar till handikappade barn. Synskadades riksförbund arran- gerar t. ex. tredagarskurser vid vissa folkhögskolor för föräldrar till syn- skadade barn.

Sveriges Dövas Riksförbund arrangerar teckenspråkskurser för för- äldrar till döva barn.

Det finns ingen central överblick över den samlade verksamheten för föräldrar till handikappade barn.

8.4. Handikappade barn ärinte någon enhetlig grupp

Den mångfald av olika handikapp som finns medför givetvis att situa- tionen för familjer med handikappade barn varierar högst avsevärt när det gäller arten och omfattningen av insatser övriga familjemedlemmar utför. Situationen för t. ex. en familj som har ett gravt utvecklingsstört barn med ytterligare handikapp skiljer sig i detta avseende starkt från si- tuationen för en familj med ett barn som har ett lätt rörelsehinder. Av . detta följer att innehållet i och omfattningen av det stöd familjen kan behöva också varierar.

Det torde därför vara omöjligt att konstruera en enhetlig föräldraut- bildning som tillmötesgår allas behov. Varken tidsmässigt eller inne- hållsmässigt överensstämmer föräldrarnas behov av ”föräldrautbild- ning”. Det är alltså inte möjligt att slå fast t. ex. att ”alla föräldrar till handikappade barn har rätt till en veckas föräldrautbildning varje år” och att ansvaret för en sådan utbildning skulle vila på landstingen. Att slå fast en generell rätt till en föräldrautbildning i samhällsregi och av en bestämd omfattning för alla föräldrar till handikappade barn skulle en- ligt barnomsorgsgruppens uppfattning vara felaktigt.

Vad det snarare gäller är att — i enlighet med de mål barnomsorgs- gruppen satt upp — skapa flexibla möjligheter för föräldrar till handikap- pade barn att få de kunskaper de behöver, att bryta den isolering som kan bli följden av barnets handikapp och att få inflytande över sin egen

och barnets situation i kontakten med samhällsinstitutioner och experter — som enskilda individer och som medlemmar i intresseorganisationer och politiska partier.

Detta kräver att det finns en rad verksamhetsformer som det inte är möjligt att skapa genom centralt uppgjorda kursplaner för föräldraut- bildning.

Våra förslag syftar i stället till att bereda föräldrarna ekonomiska och praktiska möjligheter att söka sig till den verksamhetsform som tillfreds- ställer deras behov av stöd. Den konkreta utformningen av olika verk- samheter blir sedan beroende av föräldrarnas behov och av lokala för- hållanden.

Föräldrar till handikappade barn har som grupp fler och mer djupgå- ende kontakter med experter och olika samhällsinstitutioner än andra föräldrar har. Ofta kan dessa kontakter vara av stor betydelse för har- nens välbefinnande och utvecklingsmöjligheter. Detta kan leda till att föräldrarna upplever ett starkt beroendeförhållande och anser sig ha svårt att ställa krav och hävda sin uppfattning gentemot experterna. Ökade möjligheter till insyn och aktivt deltagande i olika verksamheter som riktar sig till barnen bör kunna bidra till att förbättra detta förhål- lande.

För att illustrera vilka svårigheter det skulle innebära att försöka läg- ga fast en enhetlig föräldrautbildning för alla föräldrar till handikappa— de barn kan man visa på skillnader mellan situationen för t. ex. en familj med ett barn som har cystisk fibros och en familj med ett barn som har lättare allergiska besvär.

Cystisk fibros är en medfödd sjukdom som uppträder när vissa kört- lar inte fungerar riktigt. Denna sjukdom har en utomordentligt genom- gripande inverkan på barnets möjligheter att föra ett vanligt liv. Den på- verkar andningsorgan och matsmältning och barnen drabbas mycket of- ta av följdeffekter i form av infektioner. Man vet inte vad som orsakar cystisk fibros och det finns i dag inte något definitivt botemedel.

Däremot finns det relativt effektiva behandlingsmetoder som emeller- tid kräver en mycket stor insats från barnens föräldrar. Behandlingen omfattar såväl ständig medicinering som omfattande fysikalisk terapi. Dessutom sover ofta barnet i ett plasttält med ultraljudsnebuliserad dimma vilket bl. a. leder till att man behöver extra utrymmen. Sängklä- der blir med jämna mellanrum genomvåta osv. Den fysikaliska terapin kan i svåra fall kräva upp till 6 timmar per dag. Den intensiva behand- lingen, rädslan för förekommande komplikationer osv. är ofta såväl psy- kiskt som fysiskt påfrestande för både barn och föräldrar. En sådan fa— miljesituation kan medföra ett stort och återkommande behov av stöd. Föräldrar i denna situation behöver en rad kunskaper om barnets sjuk- dom, förlopp, behandling, sociala stödinsatser osv. Rimligen finns också ett behov av avlastning såväl under kortare som längre perioder. Man_ kan också behöva psykologiskt och kurativt stöd såväl i krissituationer som mer kontinuerligt.

Den här typen av mycket omfattande insatser till föräldrarna med åt- följande behov av stöd gäller också andra typer av handikapp, t. ex. svår astma, ryggmärgsbråck, barnreumatism, svår utvecklingsstörning,

flerhandikapp. Innehållet i insatserna och den typ av stödinsatser som krävs varierar dock beroende på vilket handikapp det gäller.

Situationen för familjer som har barn med andra typer av handikapp kan vara helt annorlunda. När ett barn har en lätt allergi kan sympto- men t. ex. ofta hållas under kontroll genom bl. a. medicinering. Föräld- rarnas insats blir då givetvis betydligt mindre omfattande och familjen kan leva ett helt normalt liv. Behovet av stöd kan då inskränka sig till att omfatta t. ex. medicinsk rådgivning och kostrådgivning.

En enhetlig föräldrautbildning som skulle omfatta alla de olika insats- er som hjälper föräldrarna att klara sin föräldraroll bättre skulle alltså innebära att man måste ta hänsyn till en lång rad behov som varierar starkt till innehåll och omfattning.

8.5. Rollfördelning samhälle-frivilliga organisationer

Föräldraverksamheterna i barnomsorg och skola — där föräldrarna till den majoritet barn med handikapp som går i vanliga skolor och försko- lor deltar — kan man främst se som en kvalitetsförbättring av skolan och barnomsorgen i vid bemärkelse. Denna del av föräldrautbildningen tar främst fasta på att nå målen om ökad kunskap, kontakt mellan föräldrar samt föräldrar och personal och möjlighet för familjen att påverka re- spektive institutioners verksamhet. Den del av föräldrautbildningen som utgår från de frivilliga organisationernas verksamhet genom främst stu- dieförbunden bör enligt barnomsorgsgruppens mening framför allt vara inriktad på familjens situation och föräldrarollen i ett samhälleligt per- spektiv, ta upp ideologier och värderingar osv.

Man kan se en liknande rollfördelning även när det gäller komplette- rande föräldrautbildning för familjer med handikappade barn. De sarn- hälleliga institutioner som har kontakt med familjer med handikappade barn bör på samma sätt som mödra- och barnhälsovården, barnomsor- gen och skolan förändra sitt arbetssätt och öka föräldrarnas insyn i och inflytande över verksamheten. En ökad och systematiserad föräldrakon- takt och aktiv medverkan bör kunna bli ett verksamt medel för detta. De institutioner det gäller är i första hand barnhabilitering, specialförsko— lor, specialskolor, pedagogisk hörselvård, särskolans förskola, särskolan, lekotek osv.

Föräldrar bör i ökad utsträckning få möjlighet att delta i olika insat- ser för barnets habilitering, i uppläggning av träningsprogram, undervis- ning m. rn. Formerna för deras medverkan, delaktighet i planering m. ni. måste givetvis variera beroende på resp. institutions karaktär. Även om- fattningen av deltagandet kan behöva variera. Deltagande under arbets- tid bör berättiga till ersättning från föräldraförsäkringen.

17 av de 25 handikapporganisationerna är medlemmar i ABF. Även via andra studieförbund — främst Vuxenskolan — har man omfattande verksamhet. Det är naturligt att studieförbunden får en framträdande plats även när det gäller den kompletterande föräldrautbildningen för handikappade barns föräldrar. Liksom när det gäller den allmänna för- äldrautbildningen bör deltagande i sådan verksamhet vara kostnadsfritt.

8.6. Överväganden och förslag

Föräldrar till handikappade barn deltar, om barnen vistas i den kommu- nala barnomsorgen eller går i vanliga skolor i föräldraverksamheten vid dessa institutioner.

I de fall barnen vistas i någon form av särskild förskole- eller skol- verksamhet bör föräldrarna ha samma möjligheter att delta i verksamhe- ten som föräldrar till barn inom det övriga skolväsendet och övriga för- skolan. Föräldrarna ska alltså ha rätt att delta i verksamheten vid t. ex. särskolan eller specialskolan med ersättning från föräldraförsäkringen fyra dagar per barn och är. Se vidare avsnittet ”Föräldraförsäkring för deltagande i barnomsorg och skola”.

Därutöver krävs, som framhållits ovan, vissa kompletterande möjlig- heter till föräldrautbildning när det gäller föräldrar till handikappade barn.

Barnomsorgsgruppen föreslår därför att landstingen i konsekvens med sitt vårdansvar, tar ett ansvar för att föräldrar till handikappade barn får tillgång till den kunskap som krävs för att föräldrarna ska kun— na ge barnen sin del av den omvårdnad och träning som betingas av handikappet. I de överenskommelser som upprättas mellan sjukvårds- huvudmän och kommuner när det gäller handikappade barn bör även behovet av föräldrastöd uppmärksammas.

Vi föreslår vidare att landstingens ansvar konkretiseras på så sätt att en speciell befattningshavare inom landstinget, t. ex. primärvårdens barnhälsovård, tilldelas uppgiften att svara för att föräldrar till handi- kappade barn får information om landstingens resurser, olika verksam— heter som riktar sig till barn och föräldrar osv. En sådan åtgärd bör kun- na bidra till att förenkla föräldrarnas kontakter med landstingen och medföra ett bättre utnyttjande av de resurser som i dag finns inom olika delar av landstingens verksamhetsområde, t. ex. omsorgsvården, av- delningar för rörelsehindrade barn, pedagogisk hörselvård osv. Genom att förlägga en informations- och samordningsfunktion till primärvår- den vinner man också nära och naturliga kontakter till primärkommu- nala verksamheter.

Arten och omfattningen av den verksamhet som landstingen bör er- bjuda föräldrarna varierar, som nämnts bl. a. beroende på barnens han- dikapp. I den mån landstingen i dag inte har grundlig kännedom om hur många barn med olika handikapp som finns inom deras upptagnings- område, vilka stödresurser familjerna efterfrågar osv. bör de enligt vår mening genomföra en kartläggning för att få underlag för hur en för- bättrad föräldraverksamhet bör läggas upp. De ökade kostnader en så- dan verksamhet kommer att medföra bör naturligen kunna ingå i be- räkningsunderlaget för ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårds- huvudmännen.

Uppläggning och genomförande av föräldraverksamhet bör ske i sam- verkan med handikapporganisationerna.

Det är angeläget att framhålla att våra förslag inte syftar till att skapa ett landstingskommunalt totalansvar för att handikappade barns för-

äldrar får sitt behov av stöd tillgodosett. Den typ av insatser som pri- märkommunen har att svara för förblir givetvis dess ansvar.

Vi föreslår vidare att föräldraförsäkringens rätt till ersättning för vård av sjukt barn ska få utnyttjas av förälder som medföljer vid handikappa- de barns besök inom sjukvården, vid utprovning av tekniska hjälpmedel och uppläggning av träningsprogram osv. Likaså bör man få utnyttja föräldraförsäkringen vid besök på sjukhus eller annan vårdinstitution där barnet vistas, vid kurser i kommunikationsträning — t. ex. tecken- språk — och vid föräldrautbildning i form av studier av handikapp och konsekvenserna av handikapp. Rätt till ersättning bör också gälla när föräldrarna gör besök på t. ex. internatskola (utöver de 4 föräldrautbild- ningsdagarna) när besöket betingas av att skolan kräver föräldrarnas närvaro. _

Rätten till ledighet och ersättning för inkomstbortfall i samband med föräldrautbildning i form av studier av kommunikationsmetoder eller studier av olika former av handikapp och deras konsekvenser skall givet- vis inte gälla för längre studier som t. ex. universitetsstudier i tecken- språk 0. d. utan är avsedda för att göra det möjligt att delta i t. ex. ”in- tensivveckor” som är knutna till teckenspråkscirklar, kortare sommarlä- ger för bam och föräldrar osv.

Rätten till ledighet och ersättning för inkomstbortfall bör gälla oav- sett om ”föräldrautbildningen” arrangeras av samhällsorgan, handi- kapporganisationer eller studieförbund.

Barnomsorgsgruppen stöder folkbildningsutredningens förslag med avseende på handikappade. Dessa innebär bl. a. att handikappade anses som en s. k. prioriterad grupp. Studiecirkelverksamhet som ”avser att ut- veckla handikappades färdigheter att meddela sig” — dvs. cirklar i t. ex. teckenspråk och punktskrift — cirklar som avser ”att informera om olika former av handikapp och dess konsekvenser” samt cirklar som avser att utbilda medlemmar i handikapporganisationer ”med syfte att göra dem bättre skickade att tillvarata sina intressen i samhället”, i princip blir kostnadsfria för deltagarna. Kommunikationscirklar och cirklar om handikapp och konsekvenser av handikapp föreslås vara öppna även för deltagare som inte är handikappade, t. ex. anhöriga till handikappade barn. Detta gör det möjligt att bedriva kostnadsfri föräldrautbildning i cirkelform för anhöriga till handikappade barn.

Vi stöder också folkbildningsutredningens förslag när det gäller upp- sökande verksamhet riktad till handikappade. Vi förutsätter att denna uppsökande verksamhet kan gälla även handikappade barns föräldrar.

Handikapporganisationerna kan utöver den verksamhet som man be- driver i samarbete med studieförbunden ha behov av egen föräldraut- bildningsverksamhet i form av veckoslutskurser osv. Redan nu står möj- ligheten öppen att i samarbete med folkhögskola ordna sådan verksam- het som då finansieras genom statsbidrag till folkhögskolan. För att öka handikapporganisationemas möjlighet att bedriva egen verksamhet fö- reslår vi att skolöverstyrelsen under anslaget ”särskilda vuxenutbild- ningsåtgärder” får ytterligare medel för att finansiera föräldrautbild- ningsinsatser av organisationerna. Medel bör utgå efter ansökan och fördelas av skolöverstyrelsen.

Handikapporganisationema har sedan några år bedrivit en ”informa- törsutbildning” vid Marieborgs folkhögskola. De informatörer som ut- bildas har som uppgift att informera skolelever m. fl. om handikappfrå- gor. Vi anser att informatörernas verksamhetsområde bör kunna bred- das till att även omfatta information till handikappade barns föräldrar och även till andra föräldragrupper. Informatörsutbildningen har hittills bedrivits med stöd av medel från allmänna arvsfonden. Bamomsorgs- gruppen föreslår därför att informatörsutbildningen bör bekostas av me- del från anslaget särskilda vuxenutbildningsåtgärder.

8.7. Sammanfattning av förslag

Barnomsorgsgruppen föreslår:

att föräldrar till barn med handikapp som vistas i kommunal barnom- sorg eller går i vanliga skolor deltar i föräldraverksamheten där. att föräldrar till barn med handikapp som finns i förskole- eller skol— verksamhet som är speciellt inriktad på barn med handikapp deltar i föräldraverksamheten där.

att sjukvårdshuvudmännen i konsekvens av sitt vårdansvar får ett an- svar för att föräldrar till barn med handikapp får stöd. I de överenskom- melser som upprättas mellan sjukvårdshuvudmän och kommuner när det gäller handikappade barn bör behovet av föräldrastöd uppmärksam- mas. att en speciell befattningshavare inom landstinget, t. ex. inom primär- vårdens barnhälsovård tilldelas uppgiften att svara för att föräldrar får stöd och information.

att sjukvårdshuvudmännen inventerar vilka stödresurser föräldrar till barn med handikapp inom resp. område efterfrågar. att kostnaderna för stödinsatser för föräldrarna bör ingå i beräknings- underlaget för sjukvårdshuvudmännens ersättning från sjukförsäkring- en. att uppläggning och genomförande av föräldraverksamhet som sjuk- vårdshuvudmännen svarar för bör ske i samverkan med handikapp- organisationerna. att föräldraförsäkringens rätt till ersättning vid tillfällig vård av barn bör få utnyttjas av förälder som medföljer vid t. ex. sådana besök inom sjukvården som betingas av att barnet är handikappat och vid besök hos barn som vistas på sjukhus eller annan vårdinstitution. att samma rätt bör få utnyttjas vid ledighet för kortare kurser i kom- munikationsträning eller vid kortare studier av handikapp och konsek- venser av handikapp. Kostnaderna för detta är svåra att upppskatta. De torde dock, med hänsyn till den ringa mängd människor det gäller knap- past överstiga 2 miljoner kronor/år. att skolöverstyrelsen under anslaget ”särskilda vuxenutbildningsåtgär- der” får ytterligare 500.000 kronor för att ge handikapporganisationerna möjlighet att bedriva egen föräldrautbildning.

att den informatörsutbildning som bedrivs vid Marieborgs folkhög- skola fortsättningsvis bör finansieras via anslaget ”särskilda vuxenut- bildningsåtgärder”.

9. Invandrarföråldrar

9.1. Bakgrund

Målen för föräldraverksamheten, dvs. att öka kunskaper, skapa möjlig- het till kontakt och gemenskap och till medvetenhet om och påverkan av samhälleliga förhållanden, bl. a. i förskola och skola, gäller för såväl svenska som invandrade föräldrar. Det innebär att invandrarföräldrar skall kunna delta i vardagsarbetet och planeringen av verksamheterna i förskola och skola på samma villkor som svenska föräldrar. Detta kan dock kräva särskilda åtaganden från samhällets sida. Det kan gälla språkfrågan, personal, information, finansiella medel till invandrarorga- nisationerna etc. Det är anledningen till att utredningen valt att behand- la frågor kring invandrarfamiljen i ett särskilt kapitel.

Invandring

Under loppet av trettio år har Sverige förvandlats till ett mångkulturellt land där ca 10 % av befolkningen är eller har varit utländska medborga- re. Antalet invandrarbarn, dvs. alla i utlandet födda barn samt ”andra— generationsbarnen” i åldrarna 0—17 år, är enligt invandrarverkets be- räkningar över 300.000. Den nuvarande bruttoinvandringen — ca 40 000 per år — är en följd av den fria nordiska arbetsmarknaden eller består av anknytningsfall eller av flyktingar som vi enligt internationella konven- tioner förbundit oss att ta emot. Sverige är alltså en gång för alla ett in- vandrarland, något som ställer särskilda krav på samhället om alla in- vånare skall kunna leva i Sverige på samma premisser. Dessutom är det nödvändigt med en ökad kontakt mellan invandrare och majoritetsbe- folkning och mellan olika invandrargrupper om tolerans och förståelse gentemot olika kulturer skall kunna förbättras. Det är i sammanhanget väsentligt att hålla i minnet att invandrare inte är en enhetlig grupp, utan personer med bakgrund i vitt skilda kulturer, av vilka några få på- minner om den svenska, liksom det inom varje kultur finns stora skillna- der mellan grupper och mellan enskilda människor. En del invandrare har givetvis också tagit till sig den svenska kulturen i så hög grad att de i första hand känner sig och uppfattas som svenskar.

I nvandrarfamiljers situation i Sverige

Vi lever i Sverige på många sätt i ett hårt segregerat samhälle, något som förutbestämmer våra livsbetingelser på ett ibland ödesdigert sätt och blir särskilt uppenbart när det gäller barn. I Forsberg/ Petterssons kart- läggning ”Segregationens konsekvenser för bam” framgår tydligt att många invandrares möjligheter är starkt begränsade i det svenska sam- hället.

Det är allmänt känt att invandrare ofta hamnar långt ner på samhälls- stegen när det gäller arbete, bostad och status. Forsberg/ Pettersson så- ger t. ex.:

”Invandrarna är överrepresenterade i låginkomstområden, ofta moderna hyresområden med hög andel sociala problem.”

De hänvisar till undersökningar som visar att dessa områden har stor omflyttning och ett förhållandevis sämre utbud av aktiviteter och kultur. Föräldrarna i området är lågavlönade och lågutbildade och ofta ensam- stående och visar inte så hög grad av aktivitet i barnens skola som för- äldrar i ”högstatusområden”. Omsättningen i skolklasserna både bland lärare och elever är stor, och skolresultaten är över lag sämre än i ”hög- statusområden”. Allt detta förstärks vidare genom segregeringen i sig t. ex. såatt alla förutsättningar till sociala kontakter är sämre för samt- liga i området samtidigt som skolorna i dessa områden ofta får existera under sämre villkor över huvud taget bl. a. när det gäller lärare och re- surser.

Forsberg/ Pettersson säger vidare att de som står utanför den vanliga arbetsmarknaden eller har AMS-arbete, arbetar i skyddade verkstäder eller förtidspensioneras jämte invandrare utgör den största befolknings- gruppen i storstädernas negativt segregerade bostadsområden. Med ne- gativ segregation menar de ett sådant avskiljande av grupper och indivi- der att dessa särbehandlas, diskrimineras, utsätts för en ojämlik fördel- ning av offentliga och kommersiella resurser m. m. De konstaterar också att i det nuvarande industrialiserade samhället tillhör de flesta ekono- miskt och socialt missgynnade och politiskt fattiga grupperna arbetar- klassen men betonar att olika grupper är segregerade i varierande grad.

En undersökning i Göteborg bland ca 14 000 elever (Takac 1976) vi- sar att invandrarbamen har fler problem än svenska barn inom nästan alla områden som kartlagts. Det gäller bl. a. hälsotillstånd, talsvårighe- ter, missbruk, självförtroende, familjesituation, kamratrelationer, läs- och skrivsvårigheter.

Skolöverstyrelsen beskriver i Invandrarna och utbildningsväsendet (1979) att många invandrare avbryter gymnasiestudierna, en del även grundskolestudiema, bl. a. beroende på Språksvårigheter, och att de fles- ta gymnasieleverna studerar på tvååriga linjer och på specialkurser. Ungdomsarbetslösheten drabbar också invandrare i större utsträckning än svenskar.

Vad beträffar invandrarnas segregation framstår det särskilt tydligt hur den kan vara påtvingad av yttre omständigheter. De har ofta arbe- ten som svenskarna inte vill ha och som skiljer sig från svenskarnas så

till vida att arbetstiden oftare är obekväm, arbetsmiljön sämre och kon- junkturkänsligheten och arbetslöshetsriskema större. Samtidigt har de ofta p. g. a. bostadsbrist och diskriminering på bostadsmarknaden, blivit hänvisade till omoderna bostäder med låg kvalitet eller nybyggda lägen- heter med höga hyror i områden som har sociala problem. (SCB, In- vandrarnas levnadsförhållanden, 1975, Invandrarutredningen 3, 1974, SIV, Invandrarnas situation på bostadsmarknaden, 1978, SIV, Basstatis- tik om invandringen till Sverige, 1979.)

Det är således en fråga om många svenskars och invandrares totala livssituation och den kan inte förändras enbart genom isolerade punkt- insatser. Men en medvetenhet från samhällets sida om ansvar för alla oberoende av sociala förutsättningar och om betydelsen av föräldrars engagemang i barnens verksamheter är en nödvändighet.

Vad har man då för utsikter att kunna påverka sin situation? Det kan otvivelaktigt upplevas motsägelsefullt att av samma maktapparat som bidragit till segregationen bli uppmanad att påverka sina levnadsvillkor.

Ett reellt inflytande från invandrarnas sida förutsätter för det första kännedom om de olika påverkanskanaler som finns och en faktisk möj— lighet att också utnyttja dem. I förskolan och skolan kan föräldrarna ge varandra stöd att gå vidare och påverka. Där kan information förmedlas om det svenska samhället, om den lagstadgade svenskundervisningen och fackliga studier och om rättigheter och skyldigheter för övrigt i sam- hället.

I många kulturer och familjer (även svenska familjer) är det traditio— nella könsrollsmönstret mycket utpräglat och väldigt lite ifrågasatt, även om det finns variationer mellan olika grupper inom en kultur, mellan landsbygd och stad osv. Det innebär att kvinnan ofta har största delen av ansvaret vad beträffar barnuppfostran, medan mannen sköter de ut— åtriktade kontakterna.

Oaktat variationer mellan invandrargrupper kan generellt sägas att in- vandrare oftare än svenskar arbetar inom yrken där det är svårt att an- ställa svenskar t. ex. inom tillverkningsindustrin. Detta gäller i ännu högre grad invandrarkvinnorna. Invandrarna har oftare kvälls- eller nat- tarbete och skiftarbete, sämre arbetsmiljö samt jäktigare, tyngre och mer enformiga arbeten. De har oftare än svenskar arbeten som de är över- kvalificerade för (IU 1974, SCB 1975, SIV, Basstatistik om inv. t. Sv, 1978). I många fall har kvinnan dessutom hela arbetsbördan i hemmet. Hemarbetande kvinnor liksom de som har arbeten med små möjligheter till kontakter (ex. städarbeten) kan lätt bli isolerade från det svenska samhället speciellt om kulturen inte tillåter aktiviteter utanför hemmet utan mannens sällskap.

Föräldraverksamheten kan bidra till att modifiera dessa avgränsade funktioner så att kvinnan får en mer aktiv roll visavi samhället och man- nen gentemot familj och barnuppfostran. Det är då av vitalt intresse att kvinnorna i bl. a. invandrarföreningama och invandrarnas kvinnoorga- nisationer tar aktiv del i uppbyggnaden och utformningen av innehållet i samhällets föräldraverksamheter. En del kvinnor behöver också stöd för att bygga upp det självförtroende som kanske gick förlorat i samband med flyttningen till Sverige då alla självklara funktioner och värderingar kring hem och barnuppfostran och kvinnans roll plötsligt blev ogiltiga.

9.2. Kulturskillnader

Det finns i åtskilliga invandrarkulturer en självklar inställning till bam— uppfostran, ett faktum som kan väcka misstankar om att föräldrautbild- ning är en ny variant av smygassimilering.

Under utredningens gång har barnomsorgsgruppen blivit alltmer tveksam till begreppet föräldrautbildning och den innebörd det skulle kunna få av konventionell och auktoritetsbunden undervisning. I sam- band med barnets födelse finns det naturligtvis konkreta frågor som kan besvaras med hjälp av traditionell utbildning. Föräldrar inom många in- vandrarkulturer har emellertid även i detta avseende en stark och obru- ten tradition, där kunskaperna gått i arv sedan lång tid tillbaka.

Situationen kan dock bli annorlunda i Sverige som en följd av värt mer isolerande boendemönster. Dessutom är barnuppfostran en svår ba- lansgång för många invandrarföräldrar som tvingas jämka sitt uppfost- ringsmönster efter de förhållanden som råder i Sverige. Denna känsla av osäkerhet delas många gånger av de svenska föräldrar som frågar sig vil- ka normer som egentligen gäller i vårt föränderliga och mångkulturella samhälle. ,

Det faktum att så många institutioner i Sverige är inblandade i en stor del av omsorgen om barnen skapar snarare ett behov av medverkan och delaktighet i olika sammanhang än av sedvanlig utbildning. Så skapas förhoppningsvis också en upplevelse av att barnuppfostran inte är en privat angelägenhet och att det stöd samhället och andra föräldrar kan ge i regel är en tillgång och inte ett hot.

Osäkerhetskänslan inför den svenska kulturen blir utan tvekan på- taglig, om invandrarföräldrarna inte från början aktivt uppmuntras att ta del av t. ex. förskole- och skolarbetet. För att undvika framtida kul- turkollisioner mellan barn och föräldrar är det viktigt att bygga upp en insikt i den nya kulturen utan krav att acceptera alla de värderingar som präglar den. Likaså måste personal som arbetar med invandrarbam ta aktiv del av barnens kulturer bl. a. genom att i olika former samverka med föräldrarna.

Det är lätt att se sin egen kultur som något självklart och förledas be- trakta sitt hemland t. ex. som produkten av ett industriellt ”välutveck- lat” och ”upplyst” samhälle och därmed glömma de negativa inslag som t. ex. en hård konkurrens och kommersialism för med sig. Invandrares olika kulturer uppfattas däremot ofta i en avgränsad betydelse och in- begriper då endast t. ex. musik- och matkulturen, vilket innebär att vi går miste om centrala delar i olika kulturmönster. Ett mer påtagligt ut- byte på vardagsplanet mellan invandrare och svenskar kan därför till- föra nya vinklingar på tillvaron.

Skillnader uppstår ibland mellan invandrarna själva i synen på önsk- värdheten av anpassning till det svenska samhället. Grupper, som av rädsla att mot sin vilja tvingas uppgå i ett främmande levnadsmönster, håller så hårt fast vid sin gamla kultur att de inte heller är mottagliga för eller medvetna om utvecklingen i sitt eget hemland, och därför bildar en form av kulturella isolat i Sverige. Andra däremot är så angelägna om att smälta in i det svenska samhället (medvetet eller omedvetet) att de

skäms för och förnekar sitt eget ursprung och språk, och de konsekven- ser en sådan reaktion kan få för identitetskänsla, självförtroende och barnuppfostran är lätt att förstå.

Ibland uppträder en inflammerad debatt om invandrares rätt till sin kultur. Barnomsorgsgruppen vill framhålla och stödja de av riksdagen uppställda målen för invandrarpolitiken, dvs. jämlikhet, kulturell valfri- het och samverkan mellan majoritetssamhället och minoritetsgrupperna, men konstaterar samtidigt att det många gånger är långt mellan teori och praktik, ofta p. g.a. brist på tilldelade medel. Samverkansmålet kommer dessutom lätt i konflikt med valfrihetsmålet, inte minst vad be- träffar föräldrasamarbete.

Invändningar mot invandrargruppers rätt att behålla sin kultur grun- dar sig ofta på farhågor att valfriheten skall tolkas som en rätt att be— hålla t. ex. kvinnoförtryck och barnaga. Det kan vara svårt att dra en gräns mellan vad som är en del av ett helt kulturmönster och därmed identitetsuppfattning, där religionen inte sällan spelar en betydande roll, och vad som är ett mer eller mindre medvetet fasthållande av privilegier i förhållande till andra människor. Men allas rätt till en egen kulturiden— titet utesluter inte ömsesidig påverkan och därmed på lång sikt ett till- varatagande av de jämlika och livsbejakande sidorna i olika kulturer och ett förkastande av de destruktiva. Förändring av normer och värdering- ar är en ständigt pågående process men vi måste förstå att den kan bli särskilt jobbig för den som får hela sin livsuppfattning ifrågasatt.

I de fall barnens önskan om en svensk identitet kolliderar med för- äldrarnas rätt till sin hemkultur kan det uppstå svåra generationskon- flikter som ställer stora krav på alla parter. Det är samhällets ansvar att informera om och förklara bl. a. den svenska rättssynen och skolans och förskolans målsättning för invandrarföräldrarna. På samma sätt måste svenskar ges insikt i de tänkesätt som präglar olika invandrarkulturer.

Rätten till den egna kulturen handlar i hög grad om rätten till ett ut- vecklat hemspråk, rätten till information, litteratur, tidningar, radio- och TV-program på det egna språket, rätt till föreningslokaler rn. m.

9.3. Hemspråk. Tvåspråkig personal

Invandrarbarnets språk och språkutveckling har stor betydelse för hur kontakterna i familjen fungerar. Ett försök till sammanfattning av vissa centrala delar i hemspråksdebatten som kan ha betydelse för föräldra- verksamheternas uppläggning och innehåll görs i detta kapitel. Invan- drarbarnens hela språksituation i förskoleåldern kommer att ses över av en statlig utredning, som tillsattes i mars 1979. En annan uppgift för den utredningen blir att undersöka hur tvåspråkig personal skall kunna re- kryteras i tillräckligt stor omfattning.

Åtskilliga undersökningar har genomförts kring tvåspråkighet hos barn och språkets betydelse för barns känslomässiga och intellektuella utveckling. Att det först inlärda språket bör vidareutvecklas under in- vandrarbarnens uppväxttid ifrågasätts numera i regel inte men åsikterna om formerna för detta går ibland isär.

En analys av invandrarbarnens situation i Europa har 1979 publice- rats av sekretariatet för internationella barnåret och utarbetats av Euro— parådets avdelning för sociala frågor. Där framhåller man att det är vik- tigt för barn att få vistas i förskola eftersom erfarenheten visat att de där snabbt övervinner språkliga svårigheter och sedan har lättare att an- passa sig inom det lokala skolsystemet. Man förespråkar vidare, bl. a. genom att referera till undersökningsresultat i Frankrike, Västtyskland och Sverige, en integrering av invandrarbamen med majoritetsbefolk- ningens barn i förskolan. Dessa slutsatser har stöd även tidigare i för- skolesymposiet i Berlin 1976, där tanken på speciella avdelningar för in- vandrarbam avvisas. Symposiet betonar dock att barnens speciella be- hov måste uppmärksammas när det gäller t. ex. schema, regler och för- äldramedverkan i förskolan. Europarådets avdelning menar dessutom att åtgärder bör vidtas för att barnen inte skall förlora sin kulturella identitet samt att stöd bör ges för deras utveckling inom den egna kultu- ren. Europarådets ministerkommitté rekommenderade redan 1970 speci- ella stödklasser eller kurser i skolan avsedda att underlätta en gradvis in- tegrering av invandrarbamen i mottagarlandets ordinarie klasser.

Flera olika undersökningar och erfarenheter i Sverige under senare år har i motsats till nämnda rekommendationer om integration framhävt att enspråkiga grupper i förskolan och skolan är den bästa lösningen för många, om än inte för alla invandrarbam.

I en rapport av Jan-Åke Sandell (1978) om finska invandrarbam i för— skolan i Eskilstuna sägs det:

”För att barnens finska språk skall utvecklas räcker det inte med att föräldrarna talar finska med barnen på kvällar och helger om barnen för övrigt vistas i en svensk miljö. Barnen måste få tillgång till hem- språksstimulans i förskolan, enspråkiga daghemsgrupper är en mycket lämplig organisationsform för invandrarbarnens heldagsomsorg. De kan där utveckla sitt språk och sin kultur och får samtidigt tillgång till kon- takter med svenska barn och svensk personal om den enspråkiga grup- pen ligger i ett för övrigt svenskt daghem.”

Socialstyrelsens försöksverksamhet — som startade 1971 — kring in- vandrarbarnens situation i förskolan i 13 olika kommuner har visat, att barn som erhållit stöd i det egna hemspråket har fått ett bättre ordför- råd både i det egna och i det svenska språket än de som inte fått hem- språkstråni'ng. Dessutom har den bästa förutsättningen för en god språkutveckling hos invandrarbamen funnits i grupper där invandrar- barn från samma språkgrupp varit i majoritet.

Invandrarverket anser att språkträningen i förskolan i första hand skall ske i enspråkiga grupper och att undervisningen på grundskolans låg- och mellanstadium skall ske på respektive modersmål, med efter hand ökat inslag av svenska, i antingen enspråkiga klasser eller i en grupp av invandrarelever, som går i samma klass som svenska elever. Där förutsättningar finns bör enspråkiga klasser inrättas, vilket man menar borde kunna möjliggöras utan större svårighet genom SIA-sko- lans flexibla grupperingar. För framför allt dem som invandrat sent till Sverige kan det bli aktuellt att ha undervisningen på hemspråket även på högstadiet och i gymnasiet. Man anser vidare att inrättande av sys-

kongrupper på daghem kan hjälpa barn från mindre språkgrupper. Barnomsorgsgruppen vill nämna att sådana också ger ett större underlag för enspråkiga grupper samtidigt som det underlättar föräldrarnas kon- takt med personalen om de har flera barn och de finns i samma grupp.

De flesta invandrarorganisationer förordar enspråkiga grupper på daghem och enspråkiga klasser åtminstone på låg— och mellanstadiet så långt det är möjligt.

Inrättande av enspråkiga daghemsgrupper och skolklasser medför normalt inte några extra kostnader men kan stupa på bristande barnun— derlag från en och samma språkgrupp eller på avsaknad av tvåspråkig personal. Personalen kan å andra sidan utnyttjas effektivare om barnen finns samlade.

Det förekommer dock ett meningsutbyte om enspråkiga grupper bi- drar till ytterligare segregation. Det har emellertid ofta visat sig att barn som får lov att i naturliga sammanhang utveckla sitt modersmål blir trygga och hittar en identitet, vilket medför ett ökat självförtroende som i sin tur fungerar som språngbräda till fler kontakter med omvärlden och svenskarna. Risken för isolering är ofta större om enstaka invan- drarbarn integreras med svenska barn. I t. ex. Södertälje där det finns IO 000 invandrare rapporterar skolansvariga samstämrnigt att majorite- ten av de invandrarbam som vid skolstarten integrerats i svensk klass varken behärskade svenska eller föräldrarnas språk när de lämnade grundskolan och därmed i regel också var svagpresterande i övriga sko- lämnen. (Göte Hanson, Den psykologiska grunden till hemspråksunder— visning, 1979)

Barnomsorgsgruppen anser att enspråkiga grupper på daghem och i skolan eller tvåspråkig personal underlättar föräldramedverkan för många invandrare.

I föräldraverksamhetema bör hemspråkets betydelse för barn och tvåspråkighetsfrågan tas upp till diskussion.

Många kommuner har som målsättning att inrätta enspråkiga daghem eller daghemsavdelningar eller -grupper och skolklasser så snart det finns underlag och praktiska möjligheter för detta. Kommunerna vinn- lägger sig också om att anställa tvåspråkig personal vid förskolan. Bris— ten på sådan personal är emellertid svår att komma till rätta med. Kom- munförbundet rekommenderar insatser från statens sida när det gäller möjligheter till utbildning av tvåspråkig personal och anser det vidare vara statens ansvar att säkerställa att invandrarkunskap ingår i de re- guljära utbildningarna för barnomsorgspersonal. Man påpekar också det önskvärda i att olika kommunala organ i ökad utsträckning sam- arbetar med invandrarorganisationer och med invandrarbyråer vid bl. a. rekrytering av personal och information om barnomsorgen. Vidare på- pekas betydelsen av att invandrarorganisationerna informerar sina med- lemmar om modersmålets betydelse och inbjuder barnomsorgspersonal, skolpersonal, Hem och skola—föreningar etc. till olika aktiviteter. Man anser dessutom att kommunerna i samarbete med invandrarorganisatio- nerna bör stimulera fler att söka till utbildning för tvåspråkig förskole- personal och hemspråkslärare.

Några förskolor löser bristen på tvåspråkig personal temporärt genom att anlita en medhjälpare från respektive språkgrupp som kan fungera som länk mellan barn, föräldrar och personal. En hemspråkslärare kan också ha denna uppgift. Det är då av betydelse att tillräckligt utrymme i hemspråkslärarens tjänstgöring skapas för dessa föräldra- och personal- kontakter.

Barnomsorgsgruppen vill betona vikten av att invandrarbam får vis- tas på daghem med tvåspråkig personal men vid brist på sådan personal eller då barnen representerar ovanliga språk är tvåspråkiga familjedag- hem ett alternativ. Det har emellertid varit svårt att rekrytera invandrare som dagbarnvårdare. Ett försök i Stockholms kommun att stimulera in- vandrarkvinnor till sådan verksamhet är därför intressant. I samband med skolförvaltningens grundutbildning för vuxna har turkiska kvinnor beretts tillfälle att praktisera på det daghem som hålls öppet i anslutning till grundutbildningen.

Den öppna förskolans aktiviteter ger ytterligare tillfällen till kontak- ter med barn och vuxna från den egna kulturgruppen.

Med anledning av propositionen 1978/79:168 om föräldrautbildning kring barnets födelse utgår socialutskottet från att frågan om invandrar- barnens språkutveckling och behovet av hemspråksträning kommer att uppmärksammas då socialstyrelsen och invandrarverket överväger in- satserna för invandrarföräldrar när det gäller föräldrarutbildningen. Re- geringen har givit socialstyrelsen i uppdrag att i samråd med invandrar— verket och invandrarorganisationerna före den 1 november 1980 lämna förslag till den praktiska utformningen av föräldrautbildning för in- vandrarföräldrar kring barnets födelse.

Svenskundervisning är ett nödvändigt komplement i enspråkiga grup- per liksom svenskundervisning för invandrarföräldrar är angelägen för att bibringa förståelse för barnens nya tillvaro. Inte minst med tanke på en eventuell återflyttning behöver familjemedlemmarna insikt i båda språken och kulturerna och i den språkliga och kulturella utvecklingen som pågår i det tidigare hemlandet för att kunna stödja varandra. Kun- skaper i svenska språket och om samhället är vidare en förutsättning för att på längre sikt kunna ta del av och påverka samhällsutvecklingen i Sverige. I Invandrarutredningens första betänkande hänvisas till för- söksverksamhet med kombinerad utbildning i svenska för invandrar- kvinnor och deras förskolebarn.

Förmedling av forskningsresultat

Föräldrar kan ha många olika bevekelsegrunder för sitt förhållningssätt gentemot hemspråket och svenskan. Många har för avsikt att återvända till hemlandet efter några år och arbetar medvetet på att inte tappa kon- takten med sitt språk och sin kultur, medan andra mer eller mindre för- tränger sitt ursprung och språk. Det är därför viktigt att föräldrar får möjlighet att ta del av undersöknings- och forskningsresultat angående invandrarbarns situation och språkutveckling.

Man måste emellertid vara medveten om att det är oerhört svårt för en svensk att tolka beteendet hos ett barn som kommer från en annan

kultur. Misstag kan göras vid bedömning av t. ex. barns psykiska hälsa om utgångspunkten är svenskt tänkesätt. Det är ett måste att arbeta i lag med personer som har rötter i respektive kulturer. Vidare är föräldrar- nas kunskaper om det individuella barnet och invandrarorganisationer- nas samlade erfarenhet ett nödvändigt komplement vid ställningstagan- de i bl. a. språkfrågan.

Att omständigheterna kan variera oerhört framgår av befolkningsre- gistren. Av barn i åldrarna 0—17 år födda i Sverige med minst en i ut— landet född förälder har majoriteten en i Sverige född förälder. En fjär- dedel av barnen har två sammanboende föräldrar som är födda i samma utländska land. (Arbetsmarknadsdepartementet, Svensk invandrarpoli- tik inför 1980-talet.)

SÖ har i sitt handlingsprogram för invandrarfrågor (1979) rekommen- derat att deltagarna i skolans fortbildning och utbildning av olika per- sonalgrupper utformar idéer till bl. a. lokalt utvecklingsarbete och fort- bildning kring relationsfrågor, information om minoritetsgrupper, bear- betning av fördomar etc. Ett särskilt bidrag som skall administreras av berörda fortbildningsavdelningar föreslås. Till fortbildningsavdelningen skulle då knytas en referensgrupp av forskare. Åtgärder skall planeras, ledas och utvärderas av företrädare för majoritets- och minoritetsgrupp tillsammans. Referensgruppen skall bevaka att projektresultat på lämp- ligt sätt sprids till kommuner och övriga berörda. En sådan uppbyggnad är en tillgång även i föräldrautbildningssammanhang. Socialstyrelsen och invandrarverket bör ha ett övergripande ansvar för att forsknings- resultat angående invandrarbam sprids till berörd personal och föräld- rar.

9.4. Folkbildningens roll i föräldraverksamheten

Att kunskap är ett relativt begrepp blir särskilt påfallande vid möte mel- lan kulturer. Det som utifrån svenskt tänkesätt är fakta om barn betrak- tas kanske som struntprat i en annan kultur och vice versa. Den fria och frivilliga folkbildningen som anordnas av folkhögskolor och studieför- bund och som innebär frihet från centrala studieplaner samt i mycket hög grad utgår från deltagarnas uttalade behov och önskemål borde vara en lämplig form för studieverksamhet kring barn och föräldrar. Studie- förbunden med sin profilerade inriktning kan också bli ett forum för att engagera föräldrar att gå vidare och ta del av och påverka förhållanden inom förskolan, skolan och samhället i övrigt. Ett flertal invandrarorga- nisationer har samarbete med eller är medlemmar i något studieförbund, och det förekommer att invandrarorganisationer och studieförbund star- tar föräldraverksamhet av olika karaktär var för sig eller i samverkan. Även folkhögskolorna har möjligheter att t. ex. i projektform under en kurs behandla exempelvis familje- och invandrarfrågor. Folkhögskolan har över huvud taget visat sig vara en bra studieform för många efter— som utbildningen bygger på den egna aktiviteten och förmedlar kunska- per med utgångspunkt från egna efarenheter. Vid folkhögskolor före- kommer också kurser för hela familjen med arrangerad sysselsättning

för de yngsta barnen. Studieförbund och folkhögskolor samarbetar i s. k. samverkanskurser.

Invandrarna bör också informeras om möjligheterna att själva initiera studiecirklar. SÖ driver tillsammans med några studieförbund ett pro- jekt med uppsökande verksamhet och forskning kring invandrares in- tresse för studier och med bl. a. syftet att motivera medlemmar i invan- drarorganisationer att starta studiecirklar.

Parallellt med och som komplement till föräldrars medverkan i för- skola och skola osv. kan föräldragrupper alltså bildas vid folkhögskolor och studieförbund och övriga frivilliga organisationer.

Folkbildningsutredningens förslag om tilläggsbidrag till bl. a. studie- cirklar som avser att orientera invandrare i det svenska samhället är po- sitivt. Bidragskonstruktionen får emellertid inte leda till att en integra- tion mellan svenskar och invandrare i t. ex. samhällsstudier förhindras. Det är därför angeläget att det extra bidraget utgår även om svenskar finns med i gruppen.

Både invandrarorganisationerna och de fackliga organisationerna kan få en betydelsefull roll när det gäller att motivera invandrarföräldrar för folkbildningens aktiviteter.

9.5. Föräldramedverkan i skola, förskola och fritidshem

Invandrarbarnen kommer ofta på ett påtagligt sätt i kläm mellan för— äldrarnas och det svenska samhällets normer, speciellt som invandrarfa- miljen inte så sällan är en fastare och mer auktoritativ enhet än den svenska familjen, beroende både på tradition och på det faktum att den främmande situationen i Sverige frammanar en fastare sammanhållning i familjen. Strängare uppfostringsnormer tillgrips ofta när föräldrarna märker att barnen håller på att glida in i det svenska värderingssystemet. Barns assimilation går ju alltid snabbare än vuxnas.

Intresset för föräldramedverkan grundläggs redan på BB och barna- vårdscentraler, och ju tidigare föräldrarna engageras desto större förut- sättning finns för samarbete under barnens hela uppväxttid. Alla inblan- dade instanser från mödravårdscentral till skola bör därför samverka så mycket som möjligt. Kommunförbundet utförde en enkätundersökning i 20 kommuner 1979 (Kommunerna och barnomsorgen). Där framgår att de flesta socialförvaltningar har ett samarbete med skolan när det gäller insatser för invandrarbam.

Varje institution måste själv pröva sig fram till lämpliga former för föräldraverksamheten eftersom utgångspunkterna kan vara så olika. Det räcker inte att ”erbjuda” medverkan. Föräldrarnas engagemang och synpunkter måste verkligen efterfrågas. En betydelsefull resurs i dessa sammanhang är föräldrarnas invandrarföreningar i Hem och Skola och invandrarorganisationerna, som kan ha lättare för att nå ut samtidigt som de har ovärderliga kunskaper om respektive kulturmönster.

I det följande tar vi upp åtgärder som krävs från samhällets sida för att alla invandrarföräldrar skall kunna delta i arbetet i förskola och sko- la på samma villkor som svenska föräldrar.

9.5. l Barnomsorgen

Genom förskolan och barnen kan invandrarföräldrar få kontakt både med egna landsmän och med svenskar. Förutsättningama att ventilera problem, att påverka verksamheten och att få stöd av andra i samma si— tuation blir större.

I de övergripande målen för förskolan heter det bl. a.: ”Förskole- verksamheten skall ske i nära samarbete mellan personal och föräldrar”, något som rimligtvis borde innebära att det finns tvåspråkig personal in- om barnomsorgen för att invandrare som inte kan svenska skall ha en chans att delta naturligt i samarbetet.

Kommunförbundets enkät till 20 kommuner i februari 1979 visar att det fanns 20 028 invandrarbam i åldrarna 0—7 år i de undersökta kom- munerna. Av dessa barn fanns 25 % i den kommunala barnomsorgen. (För åldrarna 6—7 år är siffran högre.)

Många invandrarföräldrar har av olika anledningar tydligen inte sina barn på daghem. Det kan ha många olika orsaker. Förutom platsbrist, arbetsförhållanden etc. kan skepsis mot svensk kultur och svenska insti- tutioner och vilsenhet inför tillhörande byråkrati och obenägenhet att betala avgift för en obekant verksamhet spela in. Den öppna förskolan med sina mer otvungna former kan till att börja med vara ett alternativ liksom deltidsförskolan.

En utökad samverkan mellan de olika formerna för barnomsorg är önskvärd. Alla dagbarnvårdare kan t. ex. vara knutna till en öppen för- skola där de kan få och ge råd, och där invandrarbamen och deras för- äldrar kan få kontakt med familjer från samma och andra kulturgrup- per. Det kräver tvåspråkig personal och en samordning mellan de öppna förskolorna, så att olika språkgrupper finns representerade på förskolor- na vissa tider.

Invandrarorganisationerna kan spela en viktig roll även i den öppna förskolan.

9.5.2. Skolan

Det är många invandrare som inte ställer upp på föräldramöten. Kerstin Niléhn har gjort en undersökning i Eslöv (”Samspelet mellan skola och hem”, 1976), vilken bl. a. visar att de icke svensktalande (obs. att många invandrare talar svenska) deltar mer sällan än de svensktalande i klass- möten. Nästan hälften av dem som inte talade svenska (mot en fjärdedel av övriga) uppgav att de inte besökt något klassmöte. Nära 20 % av de föräldrar som inte hade någon kontakt med skolan var icke svensktalan— de, och endast 2 % av de föräldrar som deltog maximalt i olika slags för- äldraverksamhet var icke svensktalande.

Någon organiserad tolkverksamhet på klassmöten förekom inte och flera icke svensktalande anmärkte att de skulle ha önskat tolk. Trots det- ta hade en större andel av de icke svensktalande än av de svensktalande önskemål om två eller fler möten per termin.

Här kan nämnas att bl. a. invandrarorganisationer uppger att infor- mationen från förskolan och skolan inte fungerar bra och ofta skickas ut utan att vara översatt.

Anna-Greta Heyman beskriver i sin bok, Invandrarbarn, några försök att göra föräldramöten attraktiva även för invandrarföräldrar. I en kom- mun anordnades ett ”en-nationsmöte” med polska föräldrar, tolk, bar- nens lärare, kuratorer samt personal från invandrarnämnden. Mötet samordnades mellan flera skolor eftersom det var en relativt liten grupp. Det visade sig bli mycket lyckat. Hon berättar också om en polsk ”för- äldraskola” som innehöll en föråldrade] som behandlade svenskt sam- hälle och svensk kultur, svensk skola och polska barn i svensk skola. Den andra delen vände sig till den svenska skolpersonalen med informa- tion om migration och polska barns bakgrund och situation i den sven- ska skolan. De båda grupperna träffades sedan för utbyte av erfarenhe- ter.

Liknande möten borde enligt vår mening kunna leda till permanenta mindre föräldragrupper, som t. ex. kan bildas med utgångspunkt från de grupper barnen arbetar i, så att föräldrarna kan hjälpas åt att lösa even- tuella problem som uppstår barnen emellan. Grupperna kan samlas klassvis med jämna mellanrum. Det viktigaste är dock att föräldrarna avgör på vilket sätt och i vilka former de vill arbeta och att skolan tar sitt ansvar och aktivt erbjuder olika alternativ. En del föräldrar föredrar kanske att träffa enbart berörd lärare eller skolpersonal, speciellt om de är ängsliga för gruppsamvaron eller har Språksvårigheter. Ju mer för- äldrarna själva kan överta planeringen av föräldraverksamheten desto mer sprider sig rimligen intresset för att delta tillsammans med andra.

Här finns också utmärkta tillfällen för barn och föräldrar att sam- arbeta. I Kerstin Niléhns undersökning framgår att av dem som inte ta- lade svenska önskade 76 % att eleverna skulle vara med alltid eller ibland. Motsvarande andel för de svensktalande var 67 %. I skolarbetet och föräldraverksamheten bör inplaneras återkommande invandrarkun- skap förmedlad av invandrarföräldrarna själva och deras barn. Dess- utom bör invandrarföräldrar i större utsträckning komma med i arbetet i de lokala hem och skola-föreningarna.

Anna-Greta Heyman berättar hur faddersystem kan fungera. När en elev skall komma till skolan förbereds klassen och en ”fadder” väljs, vil- ken får i uppgift att vara ”värd” åt den nya eleven. System med ”fadder- familj” har också prövats, en svensk familj tar sig an en invandrarfamilj. Ännu bättre är kanske om en invandrarfamilj med kontaktytor både mot det svenska samhället och den egna kulturen engageras som fadder. (Systemet med hemspråksassistenter inom arbetsmarknadsutbildningen är något liknande. F. d. elever fungerar som kontaktlänk mellan de sven- ska lärarna och invandrareleverna samt ger stöd i studiearbetet och medverkar till att bryta invandrarens eventuella isolering.)

Heyman nämner också möjligheten att få till stånd en dialog mellan skolan/ samhället och invandrarfamiljerna och mellan föräldrar och barn genom kontaktassistenter knutna till skolan och socialvården.

Skolan bör använda inskolningsperioden till att ta upp diskussioner med föräldrarna om inställning till religions- och sexualundervisning, Skolmåltider, samgymnastik, läkarundersökning och andra områden där kulturskillnader kan göra sig speciellt gällande. I detta sammanhang bör också utförlig information om hemspråksundervisning, stödundervis-

ning i svenska, möjligheter till tolk osv. ges. Kulturskillnadema kan emellertid ibland orsaka till synes olösliga konflikter. Sexualundervis- ningen ger ofta upphov till svåra slitningar mellan hem och skola. Det svenska samhällets och skolans sexualsyn upplevs av en del invandrar- föräldrar som ett allvarligt hot. Det är då viktigt att för föräldrarna peka på den fara som t. ex. den kommersiella ungdomskulturens sexualsyn kan utgöra för barnen och förklara hur skolan bl. a. vill vara en motvikt mot den föraktfulla människosyn som frammanas i olika sammanhang. Det kan trots detta bli nödvändigt att under en övergångstid ordna nå- gon form av tillrättalagd och förberedande sexualundervisning med ut- gångspunkt i barnens egen kultur, om konsekvensen annars blir att bar- nen inte tillåts närvara vid lektionerna.

De svenska eleverna och föräldrarna måste få insikt i de kulturella skillnader som kan finnas på detta område.

När det gäller skolans möjligheter att bygga upp en föräldraverksam- het för invandrare kan bl. a. följande redan befintliga funktioner utnytt- jas. (En del funktioner finns endast i större kommuner med många in- vandrare.)

invandrarkonsulent på skoldirektionen, elevvårdsteam med tvåspråkig personal, tvåspråkiga psykologer, kuratorer och familjepedagoger, huvudlärare för hemspråksundervisningen (huvudläraren i större kom- muner erhåller extra arvode för bl. a. pedagogisk planering) hemspråkslärarens K-timmar (som vid behov kan koncentreras och an- vändas vid ett och samma tillfälle) invandrarorganisationer

Hem och skola

Hemspråkslärama fyller en viktig funktion i kontakterna mellan för- äldrar och skola, men det fordras mycket av dem. De är t. ex. skyldiga att vid behov undervisa på alla stadier i grundskolan och det ingår i de- ras tjänst att ställa upp som tolk i skolsammanhang och ofta har de an- svaret för översättning av skolans information till invandrarföräldrarna.

De arbetslag där exempelvis tvåspråkig psykolog, den svenske läraren och kurator ingår kan vara ett stöd för hemspråksläraren. Det är emel- lertid ofta svårt att få kontinuitet i arbetet eftersom hemspråkslärarens tjänstgöring i regel är uppsplittrad på flera olika skolor och t. ex tvåsprå- kiga psykologer sällan finns att tillgå.

Hemspråkslärarna bör även i fortsättningen ha det huvudsakliga an- svaret för föräldrakontakterna i de klasser där invandrarbamen är in- tegrerade. Hemspråkslärarnas kontaktarbete blir i praktiken ofta mer omfattande än de svenska lärarnas eftersom de är invandrarföräldrarnas enda kontaktlänk i åtskilliga frågor. Många kommuner avsätter extra timmar från hemspråkslärarens undervisningstid för kontaktarbete. Bar- nomsorgsgruppen vill understryka vikten av att tillfredsställande ut- rymme skapas för detta. Det kan här liksom i förskolan uppstå behov av tvåspråkiga medhjälpare om antalet hemspråkslärare inte räcker till bå- de för undervisning och kontaktarbete. Det är då angeläget att medhjäl- parna får fortbildning och stöd i sitt arbete.

Det finns många områden inom skolan som kräver speciella insatser för att invandrarbamen och deras föräldrar skall kunna ta del av sko— lans verksamheter på samma villkor som svenskarna. Ett minimikrav bör vara information på det egna språket och tolk i olika situationer om så erfordras. Ytterligare exempel på områden där invandrarbam och föräldrar kan behöva extra stöd år studie- och yrkesorienteringen. Det bör vid fördelning av skolans förstärkningsresurser tas hänsyn till be- hovet av att anlita invandrarorganisationernas medlemmar vid upplägg- ningen av föräldraverksamheter för invandrare.

9.5.3. Fritids- och kulturverksamhet

Liksom i förskolan och skolan är föräldrarna en viktig tillgång i fritids- verksamheten. Fritidshem och tvåspråkiga fritidspedagoger bör ha ett nära samarbete med skolan och invandrarföräldrarna.

Invandrarbarn och -ungdomar deltar inte i samma utsträckning som svenskar i den arrangerade fritidssysselsättningen troligen p. g. a. att in- formationen vanligtvis går ut enbart på svenska och någon gång på fin- ska. (Stockfelt-Hoatson, Hur ska vi göra hemspråksreformen bra och varför, 1979.)

Aktiviteter på fritiden kan på olika sätt användas för att närma kultu- rer till varandra och lösa upp eventuella konflikter. Både i skolan och på fritiden har opretentiös teaterverksamhet haft ett sådant syfte. Genom möjligheten att gestalta någon annan och därigenom få glömma sin egen situation och person har man lyckats lösa en del problem.

Biblioteken har också en viktig funktion att fylla, bl. a. genom utlå- ning av böcker rn. m. på olika språk och om olika kulturer. Det är emel- lertid ofta dåligt försörjt med litteratur på invandrarspråk, speciellt på skolbiblioteken. Olika organisationer och samfund kan ordna diverse aktiviteter t. ex. sagostunder, film och kontaktträffar med barnen, dag- barnvårdare, hemspråkstränare och föräldrar.

9.6. Invandrarorganisationer

Det bör bli en rutin för förskolan och skolan att samarbeta med invan- drarorganisationerna i alla frågor som har med föräldraverksamhet för invandrare att göra. Detta ligger i linje med invandrarpolitikens sam- verkansmål. De kan bli en värdefull faktor här det gäller utformning av och innehåll i föräldraverksamheten, information, uppsökande verksam- het, rekrytering och utbildning av uppsökare och gruppledare, behovsin- ventering, materialframställning etc.

I ett antal kommuner finns samrådsorgan för invandrarfrågor där bl. a. invandrarorganisationer och ofta studieförbund och fackliga orga- nisationer är representerade. Dessa samrådsorgan bör också kunna ut- nyttjas i föräldrautbildningssammanhang.

Verksamheter och information anordnade av invandrarorganisatio- nerna och lokalföreningarna själva bör komplettera förskolans och sko- lans föräldraarbete. De kan ges en informerande och motivationsska-

pande prägel för att föräldrarna skall känna sig beredda att ta del även av samhällsinstitutionernas föräldraverksamheter. Invandrarorganisa- tionernas egna möten och tidningar har vidare en betydelsefull funktion som opinionsbildare i syfte att motivera föräldrar till aktivitet i försko- lan och skolan.

Ett villkor för att invandrarorganisationerna, som arbetar på ideell basis, skall kunna bistå det svenska samhället med information om la- gar, reformer och förändringar, vara opinionsbildare i olika frågor samt ställa personer till förfogande för verksamheter av olika slag är att de ges ekonomiska förutsättningar för arbetet. Det finns olika former av bi- drag som kan utgå parallellt och komplettera varandra. Verksamhets- bidrag utgår till den centrala invandrarorganisationen. Dessutom kan projektbidrag sökas av både de centrala och lokala invandrarorganisa- tionerna. Verksamhets- och projektbidragen fördelas av invandrarver- ket.

Med hänsyn till att en ökad föräldraverksamhet kan förväntas bör det bidrag till invandrarorganisationerna som fördelas av invandrarverket ökas med 1 milj. kr.

Många organisationer har samarbete med studieförbund vilket in- nebär ekonomiska fördelar och tillgång till studieförbundens pedagogis- ka och administrativa erfarenheter och resurser.

Invandrarorganisationerna kan anlitas inom ramen för SIAzs frivilliga aktiviteter i skolan. Organisationerna bör vidare kunna utnyttja SÖ:s bi- drag till särskilda vuxenutbildningsåtgärder.

De lokala föreningarna kan från kommunerna söka olika bidrag. En- ligt vårt förslag i avsnittet om frivilliga organisationer bör ett direkt för- eningsstöd återinföras. Detta stöd är avsett att fördelas av kommunerna och underlättar bl. a. föreningsaktiviteter i förskola och skola. Därutö- ver kommer invandrarorganisationerna i åtnjutande av aktivitetsstödet som vi anser bör kunna utgå även till verksamhet med barn och föräld- rar. Verksamheter vid folkhögskola med egna medlemmar som medver— kande och ledare kan möjliggöras i större omfattning genom de för- ändrade bidragen till organisationerna.

Barnomsorgsgruppen menar att de lokala invandrarföreningarna mås- te stärkas genom bidrag från kommunerna i större utsträckning än vad som nu är fallet. Dessutom finns hos invandrarföreningarna ofta ett be- hov av vägledning när det gäller ansökan om olika kommunala bidrag. Ansökningsförfarandet och språket i anvisningar bör förenklas. Vidare bör en serviceberedskap finnas hos de kommunala organen eftersom muntlig information kan behöva komplettera den skriftliga.

Vid fördelning av bidrag är det angeläget att kvalitets- och behovsbe— dömningar får en avgörande betydelse så att inte små invandrarorgani- sationer missgynnas.

9.7. Förskolans, skolans och folkbildningens uppsökande verksamhet

De institutioner och studieförbund rn. fl. som anordnar föräldraverk- samhet och ansvarar för information om aktiviteterna får ett naturligt ansvar även för den uppsökande verksamheten, vilken bör ske i sam- arbete med t. ex. kommunens invandrarbyrå och invandrarorganisatio- nerna på orten. Samarbetet kan avse t. ex. uppläggning, utformning och utförande. De olika behov och önskemål som kommunens olika invan- drargrupper har beträffande föräldraverksamhet bör inventeras. Det gäller även grupper som står utanför samhällets barnomsorg och inte nås på daghem etc. Olika utbildningar för invandrare är en möjlig in— formationskanal. Det är ett allmänt intryck att personliga kontakter har mycket större genomslagskraft än skriftlig information.

De som anlitas för uppsökande verksamhet bör ha sitt ursprung i re- spektive kulturgrupp och ha en levande kontakt med både svensk och sin egen grupps kultur. Bl.a. förskolans och skolans tvåspråkiga per- sonal samt invandrarorganisationernas aktiva medlemmar är en värde- full tillgång i detta arbete. Utbildning bör ordnas för den personal som skall medverka i den uppsökande verksamheten. Utbildningen kan avse frågor om bl. a.: förskola, skola, påverkanskanaler, föräldraförsäkring, studiestödsformer och folkbildning.

Enligt folkbildningsutredningens majoritets förslag skall resurser för uppsökande verksamhet inom folkbildningen gå direkt till studieförbun- den, ett förslag som aktualiserar betydelsen av ett intimt samarbete mel- lan t.ex. invandrarorganisationer och studieförbund. Det är barnom- sorgsgruppens förhoppning att studieförbunden och invandrarorganisa- tionerna verkligen försöker nå även de invandrarföräldrar som inte är medlemmar i någon organisation. Det har visat sig att invandrare enga- gerar sig mycket litet i föreningsverksamhet de första åren efter invand- ringen (gäller både svenskspråkiga föreningar och invandrarföreningar). Många har inte heller senare anknytning till någon organisation. (In- vandrarutredningen 3, 1974)

Studieförbund och fackliga organisationer har i många år bedrivit uppsökande verksamhet i bostadsområden och på arbetsplatser bl. a. när det gäller svenskundervisning för invandrare. Erfarenheterna från ti- digare verksamhet bör tas till vara. Ibland kan det vara lämpligt att kombinera olika uppsökandeprojekt t. ex. svenskundervisning och för- äldrautbildning. Arbetsgruppen för finska invandrarfrågor har i ett ut- låtande till invandrarutredningens första betänkande 1971 angående svenskundervisning betonat att den mest effektiva informationskanalen är arbetsplatsen. Uppsökande verksamhet på arbetsplatsen kan vara ett sätt att få papporna mer engagerade i föräldragruppema. Det borde också vara möjligt att anknyta till social- och barnhälsovårdens upp- sökande verksamhet samt till den uppsökande verksamhet kommunen skall bedriva när det gäller barnomsorg, hemspråk och grundutbildning för vuxna.

9.8. Information

Förutom i den uppsökande verksamheten kan aktuell information om föräldraverksamhet och cirkelstudier samt om rätten till ledighet och föräldraförsäkring vid deltagande och hur detta arrangeras ges på olika språk via massmedia, invandrartidningar, invandrarbyråer och invan- drarföreningar, arbetsmarknadens organisationer, lokalradio och TV etc.

Enligt Sveriges Radios publik- och programforskning (9-76/ 77) finns det ett stort intresse hos invandrare att ta del av nyheter både i tidningar och i radio/ TV om Sverige och om det tidigare hemlandet. De flesta tit- tar på nyhetsprogrammen i TV varje kväll trots att det finns många som inte förstår språket så bra. Många köper svenska dagstidningar. Majori- teten tittar på invandrarprogrammen i TV, och ljudradioprogrammen på invandrarspråk når regelbundet en fjärdedel av invandrarhushållen. In- vandrartidningen har en ansenlig spridning och invandrarbyråema är av stor betydelse. Däremot är invandrarverkets informationsmaterial rela- tivt lite känt.

Information om föräldraverksamhet kan också ske i anslutning till den uppsökande verksamhet kommunen skall bedriva enligt barnom- sorgslagen. Andra informationskanaler är arbetsmarknadsutbildningen, svenskundervisningen, kommunala vuxenutbildningen och folkbild- ningen.

9.8.1. Informationsansvar

Varje statlig myndighet ansvarar själv för att information om dess verk— samhet når fram till invandrarna, när så behövs på deras eget språk, me- dan invandrarverket står för den allmänna samhällsinformationen samt för information inom samhällsområden som inte har någon ansvarig myndighet. I invandrarverkets uppgifter ingår också att ge råd till annan myndighet när det gäller information till invandrare inom myndighetens fackområde. SÖ är ansvarigt för att invandrare får information om ut- bildningsfrågor likvärdig med den som ges till svenskar. Informations- ansvaret får anses gälla även för barnomsorgen, skolan och fritidshem- men som således har skyldighet se till att information om föräldraverk- samhet når invandrarna på deras eget språk. Skolöverstyrelsen, invan- drarverket samt socialstyrelsen bör uppmärksamma det allmänna in- formationsbehov som verksamheten påkallar. Ett utökat samarbete i in- formationsfrågor mellan myndigheter och invandrarorganisationer är önskvärt.

9.8.2. Informationens utformning

I samband med att institutioner, organisationer och studieförbund an- ordnar aktiviteter för föräldrar, är det viktigt att de informerar om verksamheten och att studieförbunden presenterar sin ”profil” på ett så- dant sätt att det kan förstås även av dem som inte är insatta i svenska

förhållanden, inte kan svenska eller eventuellt inte kan läsa. Informatio- nen bör vidare utformas av invandrargrupperna själva. Statliga bidrag i enlighet med folkbildningsutredningens förslag bör ges till studieförbun- den för information och material som utarbetas på annat språk eller översätts. Informationsmaterial på band och i skrift på olika språk kan finnas och delas ut på invandrarbyråema eller motsvarande och på olika institutioner som mödra- och barnavårdscentraler, daghem och skolor.

9.9. Gruppsammansättning

Föräldraverksamheten skall i första hand vara en del av den löpande verksamheten vid respektive förskola och skola men olika föräldra— grupperingar kan bli aktuella.

Undersökningar visar att invandrare i allmänhet, även efter lång tids vistelse i Sverige, har begränsat umgänge med svenskar. De flesta har t. ex. aldrig varit i något svenskt hem. De umgås i regel endast med landsmän. (SIV, Invandrarnas situation på bostadsmarknaden 1978.) Med tanke på de ofta likartade sociala förhållanden under vilka invan- drare och svenskar lever och det angelägna i ett samarbete för att på- verka och förändra samhället vore en större samverkan mellan invandra- re och svenskar önskvärd. Många svenskar som bor i invandrartäta bo- stadsområden har dessutom fått uppleva samma slag av svårigheter som invandrare, fast i mindre skala, då de tvingats byta bostadsort, arbete och bekantskapskrets. En idealisk bild av föräldraverksamheten vore så- ledes ett berikande utbyte mellan kulturer, men det är realistiskt anta att skillnader i värderingar och livsideal ibland är så stora att varje kultur- grupp har behov av att få ventilera så känsliga frågor som föräldraskap och barnuppfostran var för sig. Invandrarföråldrarna måste själva få tillfälle att avgöra vilken typ av föräldragrupp de föredrar. Inte minst är det en fråga om språkkunskaper.

I en sammanfattande översikt av kontaktkurser för invandrare 1973 och 1974 gjord vid Stockholms skoldirektion anser flertalet cirkelledare att man lättast uppnår syftet med kontaktkursema i enspråkiga grupper. Nästan 80 % av deltagarna första året och drygt 50 % andra året uppger att de skulle föredra att gå i en grupp där alla kan tala samma språk.

Invandrarföråldrarna kan dessutom känna ett behov av stöd från var- andra i mötet med den nya kulturen. En del kan vara rädda för att ha barnen med i sammanhang där svenskar förväntas bli frispråkiga i käns- liga och tabubelagda frågor. Man bör dock komma ihåg att även in- vandrare från samma kulturgrupp kan ha olika t. ex. social bakgrund och kanske inte känner någon självklar samhörighet eller anser sig ha helt olika intressen att bevaka.

Ibland framförs åsikten att alltför vattentäta skott mellan olika kultu- rer förstärker redan strikta uppfostringsnormer så att barnens rätt att identifiera sig med och klara sig i det svenska samhället försvåras. Bar- nomsorgsgruppen anser dock att det i en del fall kan vara befogat med kulturbundna grupper om föräldrarna och barnen skall kunna påverka sina förhållanden och hävda sina intressen i de frågor som är specifika

för kulturgruppen. Det kan gälla hemspråksundervisningen, barnens si- tuation på daghemmet eller i skolan rn. m., där omständigheterna är oli- ka t. ex. beroende på om man tillhör en stor eller liten språkgrupp.

Ett mer eller mindre regelbundet utbyte mellan de kulturbundna grupperna bör däremot arrangeras. En gruppledare med kontaktytor mot båda kulturerna kan vara ett stöd. Invandrarorganisationerna kan också försöka motivera till samverkan. Även studieförbund och folk- rörelseorganisationer kan ta initiativ till verksamhet där invandrare och svenskar arbetar tillsammans. Ett konkret exempel på samarbete är för- äldragruppers och organisationers, bl. a. hyresgäströrelsen, gemensam- ma arbete för en förbättring av boendemiljön i de segregerade bostads- områdena. (I kommunerna Norrköping, Borås, Hallstahammar och Huddinge, genomför statens invandrarverk ett projekt tillsammans med kommunen och frivilliga organisationer, inklusive invandrarorganisatio- nerna. Det syftar till att göra bostadsområdena mer attraktiva. T. ex. ordnas föräldraverksamheter på daghemmen.)

Så långt det är möjligt bör båda föräldrarna delta i verksamheten till- sammans.

Praktiska omständigheter som litet antal föräldrar från en och samma språkgrupp lägger ofta hinder i vägen för ”en-kulturella” grupper. En samordning mellan de olika föräldraverksamhetema kan underlätta bil- dandet av sådana grupper. Om invandrarbamen är integrerade med svenska barn i förskolan och skolan, blir önskemål om enspråkiga grup- per en avvägningsfråga för föräldrarna gentemot fördelarna med att in- gå i en föräldragrupp som motsvarar barnens daghemsgrupp eller skol- klass. Föräldragrupper i enlighet med barnens grupper i hemspråksun- dervisningen och hemspråksträningen är ett alternativ.

9.10. Innehåll i föräldraverksamheten

Det kan betyda mycket att få uppleva den miljö barnen befinner sig i och delta i vardagsarbetet och planeringen tillsammans med personalen och barnen, gärna enligt ett överenskommet schema. Vid sidan av detta kan föräldrarna deltai andra grupper för att få tillfälle till en grundliga- re behandling av olika frågor. En precisering av innehåll, ämnesområde och dylikt bör då i möjligaste mån göras av föräldrarna själva.

Det är naturligt att vissa inslag präglar invandrargruppernas verksam- het i högre grad än de svenska gruppernas, t. ex. studier kring barns tvåspråkighet (ett ämne som bör tas upp redan på mödravårdscentra- len), vissa samhällsfrågor, kulturkonflikter i barnuppfostran etc.

Genom föräldraverksamheten bör dessutom ges möjligheter för in- vandrare att förmedla kunskaper till svenskar om den egna kulturen. Här kan man också tänka sig ett samarbete med kulturarbetare.

Väl förberedda studiebesök kan fungera som en introduktion till olika delar av samhället.

Familjeprojekt i skolan där barnen spelar en aktiv roll genom att in- tervjua föräldrar och far- och morföräldrar om t. ex. nutidshistoria före- kommer redan. Ett sådant projekt borde kunna genomföras även över kulturgränserna.

En utökning av utbildningsradions program inom detta ämnesområ- de riktade till hela familjen är av stor betydelse särskilt om kvinnan inte deltar i verksamheter utanför hemmet exempelvis p. g. a. ett patriarka— liskt synsätt inom kulturgruppen. Mass- och etermedia och invandraror- ganisationer kan bidra till att mjuka upp en sådan inställning genom att ge en nyanserad bild av vad föräldraverksamhet kan betyda.

En lika viktig roll har utbildningsradion och massmedia när det gäller invandrarkunskap till svenskar och upplysning om orsaker till invand- ring och invandringens betydelse för Sverige och om invandrarfamiljers situation. Likaså kan eter- och massmedia på olika sätt stimulera kon- takt mellan invandrargrupper och mellan svenska och invandrade för- äldar. Ett samråd mellan radio/ TV och studieförbunden är i dessa sam- manhang naturligt. .

För en del invandrarföräldrar känns det kanske inte motiverat att engagera sig i andra aktiviteter än de som mer eller mindre syftar till att underlätta en återflyttning till hemlandet. Det är därför viktigt att ta vara på de behov som ändå finns av att få reda på och ta itu med saker som är aktuella just nu. Det är väsentligt att de som tar initiativ till för- äldraverksamheten anknyter till människors vardagssituation och des- utom är medvetna om att samhällets segregation måste påverka utform- ningen av och innehållet i verksamheten, så att olika grupper får tillfälle att behandla det som berör just dern.

Genom att integrera föräldra- och barnfrågor i t. ex. svenskundervis- ning, folkhögskolekurser, grundutbildning för vuxna och arbetsmark— nadsutbildning skulle även de som inte har barn kunna få inblick i verksamheten och i föräldrarollen.

9.11. Hinder för deltagande

Det finns många och olika skäl till att en del föräldrar avstår från att delta i föräldraverksamheter av skilda slag. Samtidigt som det måste tas hänsyn till att alla inte orkar eller vill engagera sig, är det viktigt att ha klart för sig, att det ofta är praktiska och psykologiska omständigheter som hindrar föräldrarna från att delta. När det gäller invandrare är ore- gelbundna och långa arbetstider, tunga och tröttande arbeten, Språksvå- righeter, långa resor, brist på identifikation med det svenska samhället, ovana vid studier, patriarkalisk inställning till kvinnan, barnpassnings- problem och dylikt i regel vanligare än bland svenskar. Invandrare har i genomsnitt fler barn än svenskar. (SIV, Basstatistik om invandringen till Sverige.) De är ofta nyinflyttade och har inte hunnit få daghemsplats el- ler dagbarnvårdare. Dessutom är antalet ensamstående invandrarkvin- nor med barn förhållandevis högt. Vidare är skilsmässor ofta förekom- mande bland vissa grupper av invandrare. (Invandrarverket 1979, SCB 1977.)

Det är därför betydelsefullt att föräldraverksamheten planeras nog- grant. ”En-kulturella” grupper, satsning på radio och TV, familjegrup- per och studieverksamhet av olika slag i hemmen, barnpassning, skol- skjuts eller kommunal färdtjänst, då långa resor och brist på kollektiva

trafikmedel lägger hinder i vägen, är några av flera sätt att komma till rätta med olägenheterna. Försök med helg- och kvällsöppna deltidsför- skolor och öppna förskolor har prövats för att göra det möjligt för hela familjen att delta samtidigt.

I undersökningen av kontaktkurser för invandrare 1973 och -74 fram- kom att närhet till kurslokaler och barnpassning tillmäts stor betydelse.

Barnomsorgsgruppen föreslår i avsnittet, Föräldraförsäkring för del- tagande i barnomsorg och skola att föräldrar skall få utnyttja 4 dagar per barn och år av den särskilda föräldrapenningen för deltagande i har- nomsorg och skola. Alla i Sverige bosatta utländska medborgare har samma rätt som svenska medborgare att utnyttja föräldraförsäkringen.

Många har en sådan typ av arbete att det trots lagstadgad rätt till le- dighet och ekonomisk ersättning blir svårt att lösgöra sig eller få vikarie (ex. hemspråkslärare och skiftarbetare). Endast ca 69 % av de utländska medborgarna arbetar enbart på dagtid mot ca 84 % av de svenskfödda. (SCB, Invandrarnas levnadsförhållanden, 1975.) Det är därför viktigt att personal och ledare tillsammans med föräldrarna försöker komma fram till tider för verksamheten som passar de flesta, det kan t. ex. bli nöd- vändigt att skifta tider ibland.

9.12. Material

Om föräldrarna önskar fördjupa sig i barn- och familjefrågor genom att studera i grupp, blir litteratur- och materialfrågan aktuell. Det kan emel- lertid vara om om material på olika invandrarspråk.

Frivilliga organisationer och studieförbund producerar ofta eget ma- terial. Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen bör ha ett samordnande an- svar för produktion och framtagning av övrigt föräldramaterial för in- vandrare på olika språk och på band och för material för svenskar om olika invandrarkulturer. Analfabeters behov måste också tillgodoses. Så- dant material som framställs av deltagarna själva eller av organisationer kan vidare delges socialstyrelsen och skolöverstyrelsen för kännedom så att det kan komma fler grupper till godo.

Ett faktapaket på invandrarspråk med bl. a. upplysning om föräldra- verksamhet i förskola, skola och folkbildning och om ekonomiska frågor kring detta bör framställas.

De organ som på ett eller annat sätt är inkopplade på litteratur- och studiematerialsinköp från andra länder bör ta hänsyn även till föräldra- gruppernas behov. (Exempel: Kommunsamköp, Statens institut för lä- romedelsinformation.)

Det är angeläget att personer från respektive kulturgrupp medverkar vid materialproduktionen. Socialstyrelen bör samordna informationen om tillgängligt föräldramaterial.

9.13. Personal och gruppledare. Grundutbildning och fortbildning

Ett idealtillstånd som oftast bara går att förverkliga bland de största in- vandrargrupperna och i de invandrartäta områdena är tillgång till två- språklig personal med ursprung i respektive invandrarkultur, vill alla in- stitutioner som har att göra med invandrarbam och invandrarföräldrar. För att den svenska personal, som kommer i kontakt med invandrare, dels skall kunna fungera tillfredsställande dels få utbyte av sitt arbete bör mycket resurser satsas på invandrarkunskap i all utbildning som syf- tar till arbete inom barnomsorg, skola och folkbildning. Även invandra- re inom sådana yrken bör kunna ha utbyte av invandrarkunskap om andra kulturgrupper än den egna och om förhållanden i samhället som har med invandring att göra, och som påverkar invandrares situation i Sverige. Invandrarverket driver frågan om nödvändigheten av invan- drarkunskap i olika utbildningar. I den nya läroplanen för grundskolan (lgr 80) integreras invandrarfrågor i olika avsnitt och i olika kursplaner.

På t. ex. de förskolor där invandrarbam finns integrerade kan den svenska personal som direkt eller indirekt arbetar med barnen beredas tillfälle att i anslutning till arbetet bedriva studier kring kulturfrågor och invandrarspråk.

En annan central fråga är fortbildning för de tvåSpråkiga dagbarnvår- darna som ofta får fungera ensamma utan stöd av annan personal i sitt arbete.

En satsning för att få fler invandrare till olika utbildningar och yrken med anknytning till barn-föräldrar bör göras. Det är då naturligt att be- trakta tvåspråkighet och ursprung i barnens kultur samt aktivitetsarbete i invandrarförening som merit vid anställning. Så länge det är brist på tvåspråkig barnavårdande personal är det dessutom angeläget att anlita de invandrare som finns på arbetsplatsen som stödpersoner t. ex. vid le- dar- och personalutbildning, där de kan bidra med kunskaper om sin kultur.

En detalj som skulle kunna genomföras konsekvent från kommuner- nas sida är meddelande till invandrarföreningarna om lediga tjänster in- om t. ex. barnomsorgen.

Den personal som håller i föräldraverksamheten för invandrare bör i likhet med övrig personal som leder föräldraverksamhet få stöd och fort- bildning. Invandrarorganisationerna bör vara samarbetspartners även i detta arbete. Det bör inte vara något som hindrar att personalens fort- bildning etc. sker över kulturgränserna om underlag för kulturbundna grupper saknas.

Därutöver bör ledare av mer cirkelbetonad verksamhet genomgå led- arutbildning vid studieförbunden, gärna kompletterad med utbildning vid respektive invandrarorganisation med inriktning på de speciella f rå- gor som gäller för kulturgruppcn i fråga.

De flesta länder har liten erfarenhet av vår typ av folkbildning med deltagarstyrda grupper. Ledarutbildningen bör innehålla bl. a. deltagar- demokrati, information om det svenska samhället, om förskolan och skolan och barns och föräldrars situation i samhället.

Det bör i grupperna göras klart att ledaren har en funktion främst som sammanhållande kraft och inte som auktoritativ ”farniljeexpert”. Det är föräldrarnas gemensamma erfarenheter, aktiviteter och studier som utgör basen för gruppen. Dessutom kan sakkunniga inkallas vid be— hov. Arrangemang där deltagarna själva sköter ledarskapet prövas ibland. Det är en utväg när föräldrarna önskar men inte får ledare från den egna kulturgruppen.

Eftersom svenskar kan komma att leda grupper där invandrare finns med som deltagare, bör invandrarkunskap ingå i personalens fortbild- ning och i ledarutbildningen.

Gruppledaren bör hålla kontinuerlig kontakt med aktuell invandrar- organisation. Ledarna kan rekryteras bland t. ex. den tvåspråkiga för- skolepersonalen, hemspråkslärarna eller invandrarorganisationernas ak- tiva medlemmar.

9.14. Ansvarsfördelning

Ansvaret för genomförande av föräldraverksamheten för invandrare vid förskola, skola och fritidshem bör ligga hos kommunen. Samarbete mel- lan de kommunala organen, invandrarorganisationerna och kommunens invandrarfunktion (t. ex. invandrarbyrån) är nödvändigt.

Socialstyrelsen skall i samråd med invandrarverket ge förslag om ut- formningen av insatser för invandrare avseende föräldrautbildning kring barnets födelse. De erfarenheter som därvid samlas motiverar ett sam- arbete även vad beträffar föräldraverksamheten i förskolan och skolan mellan socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och invandrarverket. Dessa myndigheter bör också svara för rådgivning till kommunerna i föräldra- utbildningsfrågor för invandrare.

9.15. Sammanfattning

Mål

Föräldraverksamhetens mål är att ge gemenskap och kunskap samt medvetenhet om samhälleliga förhållanden och hur dessa kan påverkas.

Föräldraverksamheten bör också ge tillfällen till bearbetning av kul- turkonflikter mellan invandrarföräldrar och deras barn och mellan in- vandrare och majoritetsbefolking.

Föräldraverksamheter i förskolan och skolan innebär ett deltagande i dessa institutioners löpande planering och arbete.

Som komplettering till detta kan diskussions- och studiegrupper ord- nas vid förskolan och skolan, vid studieförbund och folkhögskolor och inom de frivilliga organisationerna, t. ex. invandrarorganisationer.

A nsvarsfördelning

Barnomsorgsgruppen konstaterar att huvudansvaret för genomförande av föräldraverksamheter för invandrare vid förskola, skola och fritids- hem ligger hos kommunen. Invandrarpolitikens samverkansmål kräver med nödvändighet samarbete med invandrarorganisationerna. Ett sam- arbete kring föräldraverksamhet i förskola och skola bör dessutom kom- ma till stånd mellan socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och invandrarver- ket. Dessa myndigheter kan ha en rådgivande och samordnande funk- tion.

För att främja den kontinuerliga kontakten mellan invandrarföräld- rar, personal och barn är det angeläget med en utökad samverkan mel- lan olika barnomsorgsformer — t. ex. öppen förskola och familjedaghem — och mellan skola och förskola.

Invandrarverket och socialstyrelsen bör ha ett ansvar för att forsk- ningsresultat av angeläget intresse kring t. ex. invandrarbarns tvåsprå- kighet görs tillgängliga för berörd personal och föräldrar.

Tvåspråki g personal

Tillgång till tvåspråkig personal är en förutsättning för att de invandrar- föräldrar som inte kan svenska till fullo skall kunna utnyttja sin rätt att medverka i förskole- och skolarbetet. Enspråkiga förskolegrupper och skolklasser underlättar föräldramedverkan.

Tvåspråkiga familjedaghem och kommunalt anställda tvåspråkiga fri- tidspedagoger samt språkvis indelade öppna förskolor är alternativ för små språkgrupper.

Där förskolegrupperna och skolklasserna inte är enspråkiga och där det inte finns tvåspråkig personal bör hemspråkslärarna även fortsätt- ningsvis svara för huvuddelen av föräldrakontakterna. Eftersom kon- taktarbetet ofta är omfattande blir en nedskärning av undervisningsti- den till förmån för föräldrakontakter ofta nödvändig. Enär det inte kan ske på bekostnad av barnens undervisning ökar behovet av hemspråks- lärare. Kommunen bör vid behov kunna anlita tvåspråkiga medhjälpare som avlastar hemspråkslärarna i kontaktarbetet.

Kommunen bör i samarbete med invandrarorganisationerna stimule- ra fler tvåspråkiga att söka till utbildningen för bl. a. förskolepersonal och hemspråkslärare.

Hemspråkets betydelse och tvåspråkighetsfrågan bör tas upp till dis- kussion i föräldraverksamheten.

Invandrarorganisationer

Invandrarorganisationerna får en viktig roll i föräldraverksamheten på flera olika plan, dels som samarbetspartner dels som anordnare av egen verksamhet. De bidrag som utgår från invandrarverket, dels i form av verksamhetsbidrag, dels i form av projektbidrag bör ökas med 1 milj. kr med hänsyn tagen till en ökning av föräldraverksamhetens omfattning. Invandrarorganisationerna kommer också i åtnjutande av det före-

slagna föreningsstödet samt av aktivitetsstödet som bör utgå även till verksamhet med barn och föräldrar.

En stor del av organisationernas föräldraverksamhet kan ske i sam- arbete med studieförbund.

De lokala invandrarföreningarna bör stärkas genom bidrag i större ut- sträckning från kommunerna. Klarare vägledning när det gäller ansök- ningsförfarandet bör ges.

Det är av stor betydelse att isolerade invandrarkvinnors situation uppmärksammas och att kvinnorna i bl. a. invandrarföreningarna och invandrarnas kvinnoorganisationer får en framträdande roll vid upp- byggnaden och utformningen av föräldraverksamhetema.

Information och uppsökande verksamhet

Massmedia, invandrartidningar, invandrarbyråer, invandrarorganisatio- ner, arbetsmarknadens organisationer, lokalradio och TV och olika ut- bildningar etc. är lämpliga kanaler för allmän och lokal information om föräldraverksamheter. Varje myndighet ansvarar för att invandrare får information om föräldraverksamheten på sitt eget språk. Informationen bör utformas i samarbete med respektive invandrarorganisation. Statliga bidrag i enlighet med folkbildningsutredningens förslag bör utgå till stu- dieförbunden för information och material som behöver utformas på olika språk. I syfte att motivera för deltagande i föräldraverksamhet bör uppsökande verksamhet anordnas vid behov på respektive språk, av för- skolan och skolan i samarbete med invandrarorganisationerna. Likaså kan studieförbunden och invandrarorganisationerna samarbeta om upp- sökande verksamhet.

Bl. a. barnomsorgens och skolans tvåspråkiga personal, i första hand från respektive kulturgrupp liksom de aktiva medlemmarna i invandra- organisationerna, är en värdefull tillgång vid information och i det upp- sökande arbetet. Utbildning bör ordnas för den uppsökande personalen.

In vandrarkunskap

Det är väsentligt att invandrarkunskap får en framträdande roll i all grundutbildning och fortbildning av barnomsorgspersonal, lärare och fritidspersonal och i ledarutbildningen inom folkbildningen. Återkom- mande fortbildning kring invandrarfrågor bör ordnas för dessa yrkes- grupper. Invandrarkunskap bör också tas upp som ett moment i de svenska föräldrarnas grupper.

Material

Frivilliga organisationer och studieförbund producerar ofta eget studie- material. Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen bör få ansvar för pro- duktion av övrigt material och för information om förefintligt föräldra- material på olika språk och på band.

Ett första steg kan vara ett grundmaterial med information om för- äldraverksamhet i förskola, skola och folkbildning och om ekonomiska

frågor kring detta. Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen bör också tillse att aktuellt material för svenskar om olika invandrarkulturer finns till- gängligt.

Även materialproduktionen bör ske i samarbete med invandrarorga- nisationerna.

Radio och TV

Barnomsorgsgruppen finner det angeläget att program för svenskar om olika invandrarkulturer och föräldrautbildningsprogram på olika språk produceras av radio och TV i samråd med studieförbund och invandrar- organisationer.

Personal och ledare av föräldragrupper

All personal som leder föräldraverksamheter eller har föräldrakontakter bör få stöd och fortbildning i sitt arbete. Invandrarorganisationerna bör vara samarbetspartner även när det gäller fortbildningen för personal och utbildningen av gruppledare och kan dessutom anordna egen ledar- utbildning.

Organisatoriska frågor

Kommunen bör genom olika praktiska åtgärder se till att föräldraverk- samheten blir tillgänglig för alla. Föräldrarna måste ges tillfälle att av- göra om de vill delta i föräldragrupper med deltagare enbart från den egna kulturgruppen om detta är praktiskt genomförbart. Även samver- kan mellan invandrare och majoritetsbefolkning bör arrangeras paral- lellt, lämpligen via invandrar- och andra folkrörelseorganisationer. För att underlätta sådan samverkan bör folkbildningsutredningens förslag om tilläggsbidrag till bl. a. studiecirklar som avser att orientera invand- rare i det svenska samhället, utformas så att det ges även om svenskar finns med i gruppen.

I enlighet med förvaltningslagen bör respektive myndighet ta ansvar. för att tolk anlitas om föräldrarna så önskar vid kontakt med förskola, skola och fritidshem. För att tillmötesgå behovet av ett regelbundet del- tagande av båda föräldrarna bör verksamheterna få en flexibel utform- ning bl. a. när det gäller tider. En språkvis indelning av den öppna för— skolans öppettider bör prövas i större omfattning.

Faddersystem i skolorna, som bl. a. kan innebära att en invandrarfa- milj eller svensk familj stöder en nyinvandrad familj, bör utökas.

Små språkgruppers och glesbygdsbors behov bör beaktas bl. a. genom en samordning mellan olika föräldraverksamheter.

Ekonomi

Invandrarföråldrar liksom svenska föräldrar föreslås få utnyttja fyra da- gar per barn och år av den särskilda föräldrapenningen för deltagande i

föräldraverksamhet inom barnomsorg och skola.

Det bör vid fördelning av skolans förstärkningsresurser tas hänsyn till behovet av att anlita invandrarorganisationernas medlemmar vid upp- läggningen av föräldraverksamheter för invandrare.

Övrigt

Det är positivt om frivilliga organisationer och föreningar fortsätter vid- ga sina verksamhetsområden genom t. ex. arrangemang av kontaktträf— far mellan invandrarföräldrar, svenska föräldrar, barnomsorgspersonal, barn och hemspråkslärare.

Familjefrågor bör ges större utrymme i olika utbildningar för vuxna invandrare.

Kombinerad utbildning i svenska, hemspråk, familje- och samhälls- frågor kan ske i form av familjegrupper vid t. ex. studieförbund och folkhögskolor.

9.16. Förslag

Barnomsorgsgruppen föreslår

att invandrarorganisationerna får en framträdande roll i föräldraverk- samheten, dels som samarbetspartner, dels som anordnare av egen verk- samhet. att föräldraverksamheten ges en flexibel utformning vad gäller form, in- nehåll, tider, grupperingar etc. och att behovet av tolk och barnpassning uppmärksammas så att hinder för invandrares deltagande i verksamhe- ten i möjligaste mån undanröjs. att tilfredsställande utrymme skapas för föräldrakontakter i hem- språkslärarens tjänstgöring och att kommunen vid behov anlitar tvåspråkiga medhjälpare som stöd åt hemspråkslärarna i föräldrakontakterna, att de statliga bidragen som fördelas av invandrarverket till invandraror- ganisationerna räknas upp med 1 milj. kronor för att täcka kostnader för f öräldraverksamhet, att klarare vägledning ges till invandrarorganisationerna vad beträffar möjligheterna att söka kommunala bidrag och att tydliga anvisningar om ansökningsförfarandet utformas, att förskola och skola bedriver uppsökande verksamhet i syfte att in- formera om och motivera till föräldradeltagande och att informationen utformas och den uppsökande verksamheten genom- förs i samarbete med respektive invandrarorganisation, att utbildning och fortbildning ordnas för personal och gruppledare som arbetar med föräldraverksamhet för invandrare, att socialstyrelsen och skolöverstyrelsen får ansvar för produktion av basmaterial för föräldraverksamhet

llln . 1 n " '; lll

guiq'w' tlf-hjul

10. Adoptivföräldrar och fosterföräldrar

10.1. Att få ett adoptivbarn

En rad faktorer skiljer adoptivfamiljernas situation från biologiska för- äldrars när man väntar barn, vilket gör att de inte utan vidare kan ingå i de föräldragrupper som tidigare föreslagits under mödrahälsovården. Adoptivföräldrar behöver andra kunskaper än biologiska föräldrar un- der den tid man väntar på sitt adoptivbarn och under den första tiden efter det barnet kommit. De behöver få kontakt med andra som befinner sig i samma situation.

Exempel på detta är följande: Det finns ingen bestämd längd på vän- tetiden som gör att familjerna kan följas åt i en föräldragrupp före och efter barnets ankomst. Den tid man väntar på ett barn kan variera från ett par månader upp till flera år.

Närmare 90 % av dessa föräldrar är ofrivilligt barnlösa och många har upprepade missfall bakom sig.

De problem mamman och pappan upplever har inte en direkt kopp- ling till den egna kroppens funktion utan ligger helt på det emotionella planet.

Det första mötet med barnet, antingen det sker på Arlanda eller i en främmande stad i Asien eller Latinamerika, kan vara förvirrande och påfrestande, vilket man behöver förberedas inför.

Adoptivföräldraskap ses fortfarande av många anhöriga och bekanta inte som likvärdigt med eller lika självklart som biologiskt föräldraskap. Till detta kommer diskussionen om det etiskt försvarbara i att alls adop- tera bam från 5. k. u-länder, diskussioner om hur det kommer att gå för barnen i framtiden, och inte minst den ständigt pågående diskussionen om hur oerhört viktig den första tiden är för barnets utveckling. Allt detta upplevs av adoptivföräldrarna ofta som mycket plågsamt, framför allt under den osäkra tid då man väntar på barnets ankomst.

Frågan om barnets bakgrund — att någon annan har fött barnet och tvingats lämna det ifrån sig — blir också aktuell.

Beslutet att adoptera kan också ändras rätt sent. I föräldraförberedel- sen måste ingå att diskutera motiven för adoption, hur man går tillväga och liknande.

10.2. Adoptivbarnen

De flestabarn som adopterats 1950—1970 var födda i Norden eller övriga Europa. Barn från mer avlägset liggande länder började komma tidigt på 1950-talet. Det var emellertid först under mitten av 1960-talet som barn från dessa länder började adopteras mera allmänt. Idag förekom- mer väldigt få adoptioner av barn inom landet eller övriga Europa.

I rapporten ”Internationella adoptioner” gjord av Ingegärd Gardell för Allmänna barnhuset år 1979, redovisas hur det gick för 207 ungdo- mar (85 %) som kom hit före 1971 för adoption. De var födda 1956—64 och kom från länder med en helt annan kulturmiljö än den svenska.

Av rapporten framgår först och främst att barnen var mycket efter- längtade.

Många barn var både sjuka, undernärda och rädda när de kom till Sverige. Omställningsperioden blev ofta svår och långvarig. Men när barnen vuxit upp har de sällan svårigheter som beror på problem vid an- komsten.

Ungdomarnas utveckling mot en egen identitet påverkas positivt bl. a. av att föräldrarna stöder ungdomarnas funderingar om och önskan att söka mer information om det biologiska ursprunget, och att barnet slip- per irriterande fördomsfulla frågor från omgivningen.

I skolan är barnen enligt lärarna mycket välanpassade. Det gick re- lativt lätt att lära sig tala svenska för de flesta barnen. De har ett mycket bra och väl fungerande talspråk. Trots det visar undersökningen att 43 % av barnen har brister i svenska. Barnen har bl. a. luckor i förståel- sen av vanliga och grundläggande svenska ord. Risken att få språkbris- ter är större bland barn som kom sent till Sverige än de som kom som mycket små, vilket kanske var väntat.

Allmänna barnhusets rapport innehåller en rad konkreta förslag på praktiska åtgärder för att underlätta situationen för barnen och deras fa- miljer, så att problem förebyggs.

Ett av förslagen avser föräldrautbildning. Vidare föreslås att barnen får stöd för sin språkutveckling på olika sätt, bl. a. genom att ett språk- program utvecklas för olika åldrar som föräldrarna kan använda då bar- net lär sig svenska. Nya metoder för stödundervisning behövs också en- ligt rapporten. En allmän information om adopterade barns situation bör också ges, för att söka motverka att de och föräldrarna möts av för- domar från omgivningen.

10.3. Verksamheten med internationella adoptioner

Ungefär ] 500/ 2 000 barn har adopterats de senaste fem åren. Totalt har mer än 15 000 barn kommit hittills (nordiska barnen ej inräknade). Nästan vart 50:e nyblivet föräldrapar är adoptivföräldrar. F.n. står ungefär 8 000 familjer som sökande av adoptivbarn. År 1969 bildades två föreningar för internationella adoptioner. Dessa föreningar gick år 1972 samman under namnet Adoptionscentrum (AC).

Till socialstyrelsen finns sedan den 1 juli 1973 knuten en särskild nämnd för handläggning av frågor som rör adoption av utländska barn, socialstyrelsens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA.

Genom ett samarbetsavtal gällde tidigare en rollfördelning som in- nebar att NIA hade hand om officiella kontakter och AC de mera in- formella kontakterna med institutioner eller personer i andra länder kring adOption av barn. Man kunde vända sig till såväl NIA som AC om man önskade adoptera ett utländskt barn. '

Efter en översyn av organisationen kring förmedlingsverksamheten beslöt riksdagen våren 1979 om vissa ändringar.

Till socialstyrelsen skall även i fortsättningen vara knuten en nämnd för internationella adoptionsfrågor. Nämnden skall ha en övergripande funktion med uppgifter som främst rör information, tillsyn och kontroll samt kontaktskapande verksamhet. Däremot skall ärenden som avser förmedling till utlandet av ansökningar om barn för adoption inte läng- re handläggas av nämnden.

Ideella organisationer ges i stället en mer aktiv roll i arbetet med in— ternationella adoptionsfrågor. Socialstyrelsen skall efter ansökan kunna ge sådana organisationer auktorisation (tillstånd) att hjälpa enskilda, som önskar adoptera ett utländskt barn.

Hittills har sju föreningar erhållit auktorisation. Den största är För- bundet Adoptionscentrum.

Adoptionsverksamheten sker i fortsättningen liksom tidigare i sam- verkan mellan offentlig och enskild verksamhet.

Alla som bor i Sverige och söker barn för adoption måste få de lokala bamavårdsmyndigheternas tillstånd. Den sociala centralnämnden /motsvarande gör först en noggrann utredning om förhållandena i den blivande adoptivfamiljen.

10.4. Förverkligande av mål

Barnomsorgsgruppen har som mål för föräldrautbildning angett kun- skap-kontakt-påverkan. Detta gäller också gruppen adoptivföräldrar.

Mot bakgrund av att adoptivföräldrarnas situation skiljer sig markant från övriga föräldrars främst den tid man väntar barn och nyss fått barn, kommer behovet in att under just denna tid få speciella kunskaper, t. ex. om hur en adoption går till och genomförs, och även ett starkt be- hov att få träffa andra adoptivföräldrar med vilka man har gemensam- ma utgångspunkter och erfarenheter. Möjligheter att påverka samhälls- förhållanden måste gälla också denna grupp.

Både NIA och AC arbetar aktivt för att jämställa adoptivfamiljerna med övriga familjer i juridiskt och ekonomiskt hänseende. Nedan ges några exempel på frågor som är aktuella.

Den självständiga rätt till föräldrapenning under 10 dagar i samband med barns födelse som papporna fått från 1980 gäller ej adoptivfäderna. Riksdagsmotion och interpellation har väckts under vårriksdagen 1980.

Adoptivbarnen har en svag rättslig ställning under fosterbarnstiden, fram till dess den juridiska adoptionen har ägt rum. Detta är en fråga som tas upp av utredningen om barnens rätt.

10.5. Föräldrautbildning

10.5.1. Genom kommunerna

Nämnden för internationella adoptionsfrågor utbildar i samarbete med socialkonsulenterna och Svenska kommunförbundet personal inom so- cialförvaltningen som handlägger adoptionsfrågor i kommunerna.

Kurserna omfattar två dagar och behandlar socialarbetarens roll vid internationella adoptioner.

I kursinbjudan, som gått ut inför de regionala kurser som genomförts under 1979 och 1980 heter det bl a: ”Det har visat sig värdefullt för bli- vande adoptivföräldrar om utredningstiden (för fosterhemstillstånd) även innebär en förberedelse inför det annorlunda föräldraskapet, vilket är möjligt om de med utredaren som samtalspartner får granska och be- arbeta de behov och motiv som ligger bakom önskan att få adoptera ett barn. Fosterhemsutredningen inför en adoption kan alltså ses som ett utmärkt tillfälle för utbildning, information och samtal inför föräldra- skapet”.

"Att förena socialarbetarens dubbla roller, den som utredare, kontrol- lör, och den som samtalspartner ställer naturligtvis stora krav på de tjänstemän som i kommunerna handlägger dessa ärenden. Dessutom kan man fråga sig i hur stor utsträckning och i vilka avseenden utred- ningen och eventuella avslag påverkas av utredarens egna föreställning- ar, erfarenheter och värderingar. Denna och liknande frågor kommer att behandlas under kursen.”

NIA har tillsammans med socialförvaltningen i Stockholm bedrivit ett försök med föräldrarådgivning före igångsättandet av fosterhemsutred- ningen. Avsikten är att före denna ge information och möjlighet till dis- kussion och bearbetning av olika frågeställningar kring adoptionen. Härigenom ges möjlighet för familjerna att innan en stor och ibland på- frestande utredning sätts igång, ta ställning till om man verkligen skall adoptera. Erfarenheterna är positiva. En utvecklingslinje kan vara att alla familjer som anmäler ett intresse för adoption får denna möjlighet till en förberedande föräldrarådgivning genom socialförvaltningen.

10.5.2. Genom ideella organisationer och studieförbund

Adoptionscentrum bedriver sedan flera är olika former av utbildnings- verksamhet för att förbereda och underlätta för blivande adoptivföräld- rar och de som redan är adoptivföräldrar i deras föräldraskap. Utbild- ningen sker i flera former och vid olika stadier;

Förstagångsinformation i smågrupper för nyblivna medlemmar.

”Grundkurs” om adoption av utländska barn. Tio sammankomster i cirkel anordnad av studieförbund.

Veckoslutskurs i barnavård för föräldrar som inom kort får barn. Fortsättningskurs för föräldrar som, före eller efter barnets ankomst, vill koncentrera sig kring vissa frågor i samband med föräldraskapet. Tio sammankomster.

Studiecirkel om ”äldre barn”, dvs. frågor kring adoption av barn som vid ankomsten till det nya hemmet är över spädbamsåldem. Tio sam- mankomster.

Därtill kommer annan studieverksamhet främst kring barnens ur- sprungsländer.

Både NIA och AC ser föräldrautbildningen som ett led i att kunna ge- nomföra adoptioner på ett bra sätt. Idag genomgår 25 % av adoptivför- äldrarna föräldrautbildning genom AC. De har möjlighet att ta emot 50 %, redan idag.

Adoptionscentrum rekommenderar sina medlemmar att genomgå för- äldrautbildning. Cirklarna är dessutom öppna även för icke medlemmar. Man diskuterar möjligheten att ta in föräldrautbildning som ett obliga- torium för att få adoptera. Samtidigt ser man en risk i ökningen av de privata adoptionerna, på grund av de långa väntetiderna. Detta gör att man ändå inte kan nå alla.

Adoptionscentrum har inga särskilda resurser för genomförande av den föräldrautbildning som bedrivs idag. De utbildningsansvariga i AC:s 16 lokalavdelningar har i allmänhet ingen ersättning för sitt arbe- te.

För att kunna svara för 50 % av föräldrautbildningen till adoptivför- äldrarna räknar AC med att behöva en kansliförstärkning, dvs. en sär- skilt ansvarig utbildningssekreterare. Vidare behövs ekonomiska resur- ser för att ersätta de utbildningsansvariga ute i lokalavdelningama. Det är också av stor betydelse att kunna erbjuda föräldrarna kostnadsfritt deltagande.

10.6. Överväganden

Adoptivföräldrar bör liksom andra föräldrar nås av erbjudande om föräldrautbildning. I likhet med övriga förslag som bamomsorgsgrup- pen framför är det möjligt att urskilja det ansvar som samhället bör ha, och det ansvar som de ideella organisationerna kan ha.

Ett viktigt mål i föräldrautbildningen är att nå alla föräldrar. Det gör kommunerna i samband med fosterhemsutredningen. De bör därför ha ansvar för att föräldrautbildning erbjuds alla blivande och nyblivna för- äldrar.

Nämnden för internationella adoptionsfrågor har i samarbete med so- cialkonsulenterna och Svenska kommunförbundet ansvar för fortbild- ningen av den personal inom socialförvaltningen som handlägger adop- tionsfrågor i kommunerna. I denna utbildning för man nu in också mo- ment av föräldraförberedelse/föräldrautbildning. Eftersom denna bör knyta an till den allmänna föräldrautbildningen bör personalen infor- meras om mål, metoder och innehåll i de föräldraverksamheter barnom- sorgsgruppen föreslår. Detta bör ske i personalens reguljära utbildning, och fortbildning.

Barnomsorgsgruppen ser positivt på de försök med gruppsamtal som gjorts med familjer som söker adoption, före själva fosterhemsutred- ningen, genom NIA och socialförvaltningen i Stockholm.

Rådgivning och information med möjligheter till bearbetning av cen— trala frågeställningar i samband med önskan att adoptera, bör således med fördel kunna ske genom den socialassistent/ motsvarande som har hand om fosterhemsutredningen. Härigenom nås alla föräldrar med viss grundläggande föräldraförberedelse.

Samhället har genom mödra- och barnhälsovården och BB ansvar för en allmän föräldrautbildning vid tiden kring barnens födelse. Detta bör i princip även gälla gruppen adoptivföräldrar, när det gäller bvc-tiden.

Genom länsstyrelsen får barnavårdscentralema underrättelse om alla barn mellan 0—7 åri samband med födelse, invandring, utvandring, när ett barn kommer till ett nytt hem som fosterbarn och när barn adopte- rats.

Barnomsorgsgruppen förutsätter att frågor som gäller adoptivbarn och -föräldrars speciella förhållanden förs in i den grundutbildning och fortbildning som sker för personal inom barnhälsovården, barnomsor- gen och skolan.

Ansvar för att alla föräldrar erbjuds föräldrautbildning bör finnas hos kommunerna genom den socialassistent som handlägger fosterhems- ärenden.

När det gäller genomförandet av föräldrautbildningen bör de erfaren- heter som finns inom socialförvaltningarna, nämnden för internationella adoptionsfrågor och Adoptionscentrum tas till vara.

Ungefär 25 % av dem som adopterar genom Adoptionscentrum ge- nomgår också föräldrautbildning i deras regi. Redan idag har Adop- tionscentrum möjligheter att svara för 50% av föräldrautbildningen. Med en resursförstärkning kan de svara för ytterligare efterfrågan.

Föräldrarna bör erbjudas kostnadsfritt deltagande, och de bör också få tillfälle att själva välja vilken föräldraförberedelse de vill anta.

Föräldraförsäkring utgår redan nu för alla föräldrar för deltagande i föräldrautbildning. För adoptivföräldrar gäller att de får ersättning när de har fått barnet i sin vård.

Papporna har idag rätt till tio särskilda dagar med föräldrapenning i samband med barnets födelse. Denna rätt bör för adoptivpappans del gälla vid barnets ankomst. Kanske har dessa familjer ett om möjligt större behov av att vara hemma hos barnet då, än andra familjer.

Barnomsorgsgruppen har tagit fasta på att adoptivföräldrarna be- höver ett särkilt stöd i sin föräldraförberedelse den tid man väntar på barnets ankomst och den första tiden härefter, genom att förorda sär- skilda föräldragrupper.

I övrigt ingår adoptivföräldrarna liksom övriga i den allmänna för- äldrautbildningen inom kommunal barnomsorg och skola, och inom landstingens regi.

Många föräldrar kommer under barnets uppväxttid att känna behov av att delta i cirklar för adoptivföräldrar där man får möjlighet att dis- kutera vidare kring frågor som är speciella och angelägna för just dem och deras barn. Parallellt med föräldraverksamheten i landstingens regi, barnomsorgen eller skolan kan man också ha ett behov av att vara med i de ideella organisationernas och studieförbundens aktiviteter.

10.7. Föräldraverksamhet för fosterföräldrar 10.7.1 Behovet av grundutbildning och handledning

I dag finns ungefär 16 000 barn i 13 000 fosterhem i vårt land.

Från flera håll förs fram att fosterföräldrarna behöver viss grundut- bildning men också kontinuerlig handledning och stöd för att klara sitt arbete. Genom en sådan yrkesinriktad utbildning kan man få viktiga kunskaper men också värdefull kontakt med andra fosterföräldrar.

Kommunerna har hand om fosterbarnsvården. Det finns också två fosterhemsorganisationer, Fosterhemmens riksförbund och Sveriges or- ganiserade familjevårdshem.

Fosterbarnsutredningen lade i betänkande SOU 1974:7 fram förslag om kurs för utbildning av fosterföräldrar omfattande 150 timmar. Den- na har prövats i ett antal kommuner. Erfarenheterna visar att det är svårt att forma en helt enhetlig utbildning.

Kommunförbundet prövar tillsammans med socialstyrelsen att ut- bilda socialarbetarna mot ett något annorlunda arbetssätt som också in- nefattar föräldraförberedelse. Idag sker kontakterna med de blivande fosterföräldrarna individuellt. Tanken är att de i ökad utsträckning skall kunna ske i grupp, och att socialarbetarna skall kunna fungera som handledare för fosterföräldrarna.

Studieförbundet Vuxenskolan har tillsammans med Fosterhemmens Riksförbund bedrivit försöksverksamhet i södra, västra och norra Sveri- ge. De har riktat sig till både socialarbetarna och fosterföräldrarna.

10.7.2. Överväganden

Det pågår en rad aktiviteter när det gäller utbildning av fosterföräldrar- na liksom socialarbetarna. Barnomsorgsgruppen har ej funnit anledning att gå närmare in på denna utbildning som hör samman med den yrkes- roll fosterföräldrar har.

Däremot anser utredningen att det är angeläget att fosterföräldrarna ges det viktiga stöd som föräldragruppen kan utgöra, inte minst genom kontakten med andra fosterföräldrar. Utredningen finner det naturligt att socialarbetaren får ansvaret att bli handledare för föräldragruppema.

I övrigt utgår barnomsorgsgruppen från att fosterföräldrar deltar i de allmänna f öräldraverksamheter som föreslås inom den kommunala barnomsorgen och skolan m. m.

Fosterföräldrar torde liksom adoptivföräldrar m. fl. ha stort behov av att delta i verksamheter anordnade av de egna intresseorganisationerna och bildningsförbunden.

Barnomsorgsgruppen finner således ej anledning att lägga fram speci- ella förslag om föräldrautbildning riktad till fosterföräldrar. Däremot torde det vara av stort värde om socialarbetarna och fosterföräldrarna i ovannämnda yrkesinriktade utbildningar fick information om den all- männa föräldrautbildningens mål, metoder och innehåll. Det är av stor betydelse att fosterföräldrarna blir motiverade att delta i föräldraverk- samheterna.

10.8. Förslag

Barnomsorgsgruppen föreslår

att fosterhemsutredama i kommunerna får ett ansvar att ge alla adop- tivsökande en grundläggande föräldrarådgivning och information i an- slutning till fosterhemsutredningen att fosterhemsutredama också får ett ansvar att informera om vilka oli- ka former av föräldrautbildning som står till buds att i samband med det blivande adoptivbamets ankomst pappan får rätt till tio särskilda dagar med föräldrapenning att föräldrar som fått adoptivbarn i största möjliga utsträckning deltari samhällets föräldraverksamheter inom barnhälsovården, barnomsorgen och skolan att frågor som gäller adoptivbarn och adoptivföräldrar tas in i den fort- bildning av personal som sker inom barnhälsovården, barnomsorgen och skolan att personal som handlägger fosterhems- och adoptionsärenden inom kommunerna får information om den allmänna föräldrautbildningens mål, metoder och innehåll. Detta bör ske i deras reguljära grund- och fortbildningar att adoptivföräldrar parallellt med att de deltar i samhällets föräldra- verksamheter får möjlighet att i princip utan kostnad delta i frivilliga or- ganisationers verksamheter, t. ex. studiecirklar att kostnaderna för föräldrautbildningsaktiviteter uppmärksammas vid fördelningen av medel till NIA.

11. Attitydpåverkan och allmän information om barns uppväxtvillkor

ll.l Mål

Barnomsorgsgruppen föreslår i tidigare avsnitt föräldraverksamheter in- om förskolan och skolan samt inom studieförbunden m.fl., vilka ger kunskaper, kontakter och förutsättningar för påverkan av den egna si- tuationen. Detta kan ses som ett direkt stöd i föräldrarollen. Men farnil- jen behöver också stöd från det omgivande samhället. Detta avsnitt tar upp frågan hur medvetenheten kan öka om alla vuxnas betydelse för barns uppväxtvillkor.

Målet är att bryta privatiseringen av ansvaret för barn, genom ökade kunskaper, genom attitydpåverkan och genom en förändring av det all- männa samhällsklimatet. Som en konsekvens av detta måste det skapas konkreta möjligheter att ta ökat ansvar för barn, inte minst i närmiljön.

I avsnittet om barn och föräldrar i dagens samhälle konstateras att de stora familjepolitiska insatser som gjorts för att stärka familjen torde ha haft mindre inverkan på familjen som uppväxtmiljö än de stora allmän- na samhällsförändringama. Samhället styrs av ekonomiska krafter och de företeelser som påverkar barn och föräldrar t. ex. kommersialismen, snedfördelningen av sociala problem, av utbildning, skolframgång och bostadsstandard, är produkter av dessa ekonomiska krafter. Ett viktigt mål i föräldrautbildningen är att bidra till en ökad medvetenhet om dessa förhållanden.

1 1.2 Målgrupper

Barnomsorgsgruppen anser att attitydpåverkan kring ansvarsfrågorna för barn, bör riktas till alla vuxna i samhället.

Detta innesluter också föräldrar, både de som är med i föräldraverk- samheter och de som av skilda anledningar inte är med.

Målgrupper är också alla de som frivilligt eller ofrivilligt lever utan barn. Många känner rädsla eller osäkerhet inför barn och ungdom idag. Därför är det viktigt att sprida kännedom om de villkor och den miljö som formar barnen och ungdomen. Äldre människor kan härigenom lät- tare se, på vilket sätt de kan bli en resurs, något som också kan bli en väg att bryta den egna isoleringen. Andra grupper, t. ex. grannar, kan också bli resurser för barnen.

Även släkt och vänner, mor- och farföräldrar, behöver få veta mer om förändrade villkor, relationsfrågor mellan generationerna, synen på barnuppfostran och liknande. Genom en bred information som ger möj- ligheter att bearbeta och diskutera olika frågeställningar kan genera- tionsklyf tor överbryggas. Det är då lättare att se varandra som resurser, vilket innebär att fler får möjligheter till kontakt med barn. Föräldrar känner sig mindre hotade och ifrågasatta. De som lever utan barn, men önskar en ökad samvaro. vågar ställa upp, med oförbrukade krafter, och tålamod, och kanske ge trötta föräldrar en stunds andrum. Barnen får fler positiva vuxenkontakter.

Olika yrkesgrupper som finns i barnens närmiljö, t. ex. butikspersonal, busschaufförer, tunnelbanevakter, poliser, vaktmästare, städ- och skol- måltidspersonal rn. fl. är viktiga liksom ledare inom idrottsrörelsen och andra idéburna verksamheter. De betyder mycket som vuxna förebilder, vilket man i allmänhet är omedveten om. Dessa grupper skulle kunna vara ett mycket stort stöd för barn och ungdom idag, om de fick ökade kunskaper och ökad medvetenhet om sin betydelse.

Den unga generationen behöver stöd inför vuxenrollen och förberedas på innebörden av ett framtida föräldraskap. I dag utnyttjas ungdomars osäkerhet av en rad komersiella intressen, som bör motverkas.

För att föräldrar skall kunna påverka sina egna och barnens levnads- förhållanden måste en beredskap finnas bland politiker och beslutsfattare att förstå och möta de krav som kan ställas. Många saknar emellertid konkreta kunskaper och erfarenheter om villkoren för dagens barn och föräldrar. Nyckelgrupper som bör nås är därför fackligt och politiskt förtroendevalda, ombudsmän, vissa tjänstemannagrupper, utredare, pla- nerare m. fl.

11.3. Möjligheter till information och attitydpåverkan

Barnomsorgsgruppen har inte ansett sig kunna göra en heltäckande ge- nomgång av alla de möjligheter som står till buds när det gäller att nå människor med information och attitydpåverkan kring barn och vuxna i samhället, utan har valt några områden som bör spela en särskilt viktig roll, nämligen radion och televisionen, vissa kommunala verksamheter och de frivilliga organisationernas verksamheter. Nedan görs en genom- gång av möjligheter och begränsningar i dessa verksamheter.

1 1.3.1 Massmedia

Barnomsorgsgruppen begränsar sig till att huvudsakligen diskutera den betydelse som rundradion — genom radio och tv — kan ha för informa- tion och attitydpåverkan, eftersom man når en majoritet av befolk- ningen, och mot bakgrund av den speciella status och betydelse som framförallt televisionen har i vårt dagliga liv.

Påverkan

Barnomsorgsgruppen menar att radion och televisionen när många människor. Samtidigt är vi medvetna om nödvändigheten att vara för- siktiga i bedömningen av vilken påverkan mediet har på människor. Blir vi verkligen påverkade, eller förstärks endast de värderingar vi redan har? Vem påverkar oss, och med utgångspunkt från vilka värderingar? Blir vi inte snarare passiva och avtrubbade av etermedierna i stället för aktiva? Är ett intensivt konsumerande av tv, uttryck för isolering från verklig gemenskap? En rad frågor av denna typ undersökes och finns re- dovisade på olika håll.

En undersökning av forskarna Lazarsfeld, Berelson och Gaudet (The People's Choice) visar att personligt inflytande genom samtal och dis— kussioner påverkar människor mer än vad massmedia gör. Det personli- ga inflytandet förmedlas oftast av personer som är mer politiskt intres— serade än andra. De återfinns i alla samhällsskikt. Dessa opinionsledare är storkonsumenter av massmedia. Teorin om opinionsledarna kallas tvåstegshypotesen eftersom man menat att informationen förmedlas i två steg.

En rad invändningar har framförts med nämnda hypotes, bl. a. att det inte är opinionsledarna som ”leder” opinionen. I stället anser man att massmedierna ger människor en grundläggande orientering. Enbart in- om denna ram har opinionsledarna möjlighet till påverkan.

En konsekvens av mediekonsumtion i allmänhet har ansetts vara att den leder till passivisering. Vad som påvisats är att människor som upp- ger sig vilja fly undan verkligheten i stor utsträckning söker sig till tv och veckotidningar därför att det ger avkoppling. Verklighetsflykten anses vara ett av motiven för mediekonsumtion.

Effekterna av detta är att man lever ut tristess genom tv och inte ge- nom kontakt med andra människor. Medierna får också en ökad be- tydelse för människors verklighetsuppfattning. Olika undersökningar vi- sar också att människor med hög konsumtion av ett avkopplande in— nehåll i medierna oftare ser mediepersoner som idealgestalter. Man tycks också vara mer mottaglig för det som sägs i mediet.

De här effekterna förstärks om man har få kontakter med andra män- niskor och ökar beroendet av medierna. Det anses osäkert om medierna kan ses som en orsak till den enskildes verklighetsuppfattning. I stället talar mycket för att medierna förstärker vissa andra mönster.

I övrigt finns inte någon allmänt accepterad teori om massmediernas betydelse i samhället.

Massmedierna är en produkt av det rådande samhället, men är också med om att producera en stor del av det som skapar människors omgiv- ning. Dagspress, film, radio och tv betyder mindre när det gäller att di- rekt påverka den enskildes åsikter i bestämda frågor eller i frågor som den enskilde har egen erfarenhet av eller kontakt med. Biograffilmen torde däremot ha en påverkan, främst på ungdomen.

Massmediernas betydelse som maktfaktor över människors verklighet sammanhänger med att de svarar för huvuddelen av den offentliga kun- skapsproduktionen i samhället. Det som benämns allmän debatt och lik—

nande är i själva verket en fråga om vad som sägs i dagspress, radio, tv eller tidskrifter. Medierna erbjuder livsmönster och handlingsalternativ. De strukturerar vår verklighet. Medierna bestämmer vad som är ”norm”, vad som är ”politik” — och vad som inte är det. Därför har man inom forskningen mer velat betona produktionen av medvetande i sam- hället.

Enligt de nya utvecklingslinjerna söker man också sätta in massme- dierna i ett större socialt sammanhang. Effekterna handlar då inte lång- re om förhållandet mellan medium och läsare, lyssnare eller tittare. Is- tället handlar det om hur medierna företräder och återger en social si- tuation — hur de samspelar med både gruppintressen och individer och vilka konsekvenser detta får på samhällets utveckling. Källa: Stig Hade- nius och Lennart Weibull: Massmedier, En bok om press, radio och tv. Aldus 1978.

Radions och televisionens ansvar

Rundradions utformning och ställning utgår från den syn på massme- dier som brukar benämnas samhällsansvarsideologin.

En rundradio i allmänhetens tjänst förknippas med mediernas bety— delse och ansvar för den fria opinionsbildningen i samhället, deras skyl- dighet att informera och orientera, granska och kontrollera — dvs. deras roll i den demokratiska processen.

Samhällsansvarsideologin bygger vidare på samma idémässiga grund, men vidgar ansvaret till att omfatta också förmedling av en rättvisande och representativ bild dels av de grupper som ingår i samhället, dels av samhällets mål och värden i stort, förmedling av inlägg och idéer i den allmänna samhällsdebatten — inte minst udda eller främmande åsikter, minoriteters och andra utsatta gruppers synpunkter.

Mediernas ansvar för mål och uppgifter som främst anknyter till sam- hällets politiska funktioner, dvs. information och åsiktsbildning betonas.

Men radio och tv har också ansvar för en fri, oberoende och aktiv kul- turverksamhet. Källa: Radioutredningen (SOU 1979: 19).

Radioutredningen betonar att rundradion har både informativa och kulturella uppgifter.

I n forma ti onsansvaret

Rundradions uppgifter som informationsmedium definieras av radio- utredningen på följande sätt:

”För den demokratiska processen är det nödvändigt att medborgarna får den information som krävs för att orientera sig och ta ställning i före- kommande politiska frågor, liksom att de förtroendevalda får en fort- löpande information om olika opinioner.

Massmedierna har vidare en viktig funktion när det gäller att kom- mentera, ta ställning, ge råd och söka verka opinionsbildande.”

”Självständiga massmedier har ett självklart ansvar att granska och kontrollera myndigheter, organisationer, företag och andra som har be— tydelse för beslut vilka berör medbornarna.”

Massmedierna har vidare möjligheter att främja den för den politiska processen så viktiga kommunikationen inom och mellan olika politiska, fackliga och ideella grupper i samhället. Radio och tv kan bidra till kom— munikationen genom att spegla och informera om olika grupper och därmed göra meningar och åsikter kända för andra. Detta gäller inte minst lokalradion. De har dock små möjligheter att främja den interna kontakten beroende på karaktären av envägskommunikation, trängseln i etern och det begränsade programutrymmet. Även kraven på saklighet och opartiskhet lägger hinder i vägen.

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att den anser att radio och tv har unika möjligheter att uppfylla flera av de uppgifter som bör läggas på massmedierna i ett demokratiskt samhälle.

K ulturansvaret

Att skyddayttrandefriheten och att främja yttrandemo'jligheterna är — en- ligt radioutredningen — grundläggande mål inom kulturområdet liksom inom det publicistiska området.

Kravet på yttrandemöjligheter har också samband med målet att mot- verka kommersialismens negativa verkningar. Genom detta mål betonas att kravet på lönsamhet inte får avgöra kulturverksamhetens inriktning, omfattning och utbredning. Radioutredningen slår fast att rundradion har ett ansvar för att söka frigöra sig från den konsumtionsbild som kommersiella marknader präglat och att erbjuda en bred icke-kommer- siell kultur.

Radioutredningen uppmärksammar också målet att ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och att kontakten mellan männi- skor främjas, vilket betonats starkt i kulturpolitiken. Man menar att det- ta är svårare att tillämpa på etermedierna, som kännetecknas av en- vägskommunikation och individuellt mottagande. I stället anser man att etermedierna, främst tv, ofta kan verka passiviserande. Det som finns är emellertid en aktivitet och stimulans också hos upplevelser i lyssnandet och tittandet. Vad som kan göras, enligt radioutredningen, är att skärpa kravet på gestaltning och bearbetning så att tillgängligheten och möjlig- heterna till inlevelse förbättras.

Med det kulturpolitiska decentraliseringsmälet åsyftas främst en geo- grafisk spridning av kulturverksamheten och en bredare förankring av besluts— och ansvarstagande.

Kulturpolitiken ska vidare utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. Radio och tv har genom mediernas räckvidd stora förutsättningar att med sin programverksamhet nå grupper som av geografiska, sociala eller språkliga skäl eller på grund av rörelsehinder eller annat handikapp är kulturellt eftersatta. Därvid bör eftersträvas att överbrygga olika gruppers praktiska hinder att mottaga programmen, till exempel när det gäller hörselskadade, synskadade samt invandrare och andra etniska minoriteter. Vidare har radio och tv ett allmänt kul— turpolitiskt ansvar för att programmen är tillgängliga och begripliga, en- ligt radioutredningen.

I det kulturpolitiska ansvaret ingår också som en väsentlig del att främja ett utbyte av erfarenheter och idéer över nationsgränserna, enligt radioutredningen. Radio och tv har enligt utredningens mening ett an- svar att spegla och förmedla samt att kritiskt granska och kommentera kulturutvecklingen i andra länder. Detta ansvar innefattar inte minst vå- ra invandrares hemländer, säger utredningen.

När det gäller kulturansvaret anser radioutredningen att det från pub— likens synpunkt innebär att etermediernas särskilda förutsättningar att ge och förmedla upplevelser måste tillvaratas och utvecklas.

Enligt radioutredningen kräver detta ett stort inslag av program med gestaltat innehåll inom olika programområden. Gestaltande program kan genom den ökade möjligheten till identifikation och inlevelse, ge starkare och mer fördjupad upplevelse och samtidigt större begriplighet och förståelse av innehållet.

Kulturansvaret — sett från programföretagets synpunkt — bör i första hand innebära att rundradion ska bedriva en egen skapande verksamhet.

Medieansvaret och målen med föräldrautbildning

Det finns ingenting i massmedieansvaret som står i motsatsställning till de mål som barnomsorgsgruppen formulerat kring föräldrautbildning.

Kunskapsmålet torde väl kunna uppfyllas genom det informations- ansvar som radio och tv har, och som innebär att ge medborgarna den information som krävs för att orientera sig och ta ställning i politiska frågor och ge de förtroendevalda information om olika opinioner.

Kontaktmålet kan uppfyllas, inom ramen för de begränsningar som mediet innebär, genom att radio och tv bidrar till att främja kommuni- kationen inom och mellan olika grupper i samhället.

Målet att skapa möjligheter till medvetenhet om samhälleliga förhål- landen kan uppfyllas genom att etermedierna ger utrymme för olika åsikter och värderingar, kommentarer, stimulerar till debatt och verkar opinionsbildande.

Päverkansmålet kan uppfyllas bl. a. genom radions och televisionens genomslagskraft när det gäller att granska och kontrollera myndigheter, organisationer, företag och andra som har betydelse för beslut som rör medborgarna. Av stor vikt är möjligheten att själv komma till tals.

Barnomsorgsgruppens uppdrag innefattar också att se till de särskilda behov som kan finnas hos några speciellt utsatta grupper som handikap- pade och invandrare. Eftersom radion och tv åläggs ett särskilt ansvar i detta hänseende, torde det finnas goda förutsättningar för radion och te- levisionen att bli ett betydelsefullt inslag i den del av föräldrautbild- ningen som riktar sig till alla i samhället, med information och attityd- påverkan kring barns uppväxtvillkor.

Radion och televisionen kan genom bevakning och spegling av olika verksamheter, också verksamt bidra till att väcka intresse för deltagande i föräldraverksamheter av olika slag, t. ex. inom mödra- och barnhälso- vård, förskolan, skolan samt föräldracirklar inom studieförbunden.

Radion och televisionen har också en mycket viktig roll när det gäller att motverka det kommersiella tryck som familjen utsätts för genom an-

svaret att frigöra sig från den konsumtionsbild som kommersiella mark- nader präglat och att erbjuda en bred icke—kommersiell kultur.

Möjligheter och begränsningar att fylla medieansvaret Organisatoriskt

Sveriges Radio som ansvarar för den allmänna riksprogramproduktio- nen i radio och television är moderbolag i en koncern där Sveriges Lo- kalradio och Sveriges Utbildningsradio ingår. Genom riksdagens beslut våren 1978 har organisationen förändrats genom att ytterligare två nya programföretag bildats, ett för televisionen och ett för riksradio.

För närvarande produceras främst inom utbildningsradion program kring föräldrautbildningen. Barnomsorgsgruppen anser emellertid att även övriga företag är betydelsefulla och av stort intresse, inte minst lo- kalradion. Det är viktigt att lokalradions möjligheter att låta människor- na själva komma till tals på allt sätt utvecklas och understöds.

Avtalsmässigt

För perioden 1979/ 80—1985/ 86 gäller nya avtal mellan staten och Sveri- ges Radio samt mellan staten och vart och ett av de fyra programbola- gen inom koncernen. Av dessa avtal framgår företagens huvudsakliga organisation Och uppgifter samt de riktlinjer som antogs av riksdagen våren 1978. Avtalen gäller från den 1 juli 1979.

Innebörden av avtalen är en skyldighet för Sveriges Radio att i lämp- lig form meddela nyheter, ge allsidig information, stimulera till debatt, granska myndigheter, organisationer och företag, ge upplevelser och sti- mulera fantasin, bevaka och granska händelser på kulturlivets områden. (& l—4,6.)

SR skall i programverksamheten ta särskild hänsyn till hörselhandi- kappade, synskadade samt språkliga och etniska minoriteter. På begäran av statlig myndighet skall SR sända meddelande som är av vikt för all- mänheten.

För lokalradion gäller att ”programverksamheten skall ha en lokal in- riktning”. Programmen skall tillgodose behov och intressen hos ”befolk- ningen i respektive lokalradioområde”.

För utbildningsradion gäller ”att bedriva programverksamhet för rundradio inom utbildningsområdet”.

”UR skall producera och på annat sätt anskaffa och sända ljudradio och televisionsprogram avsedda såväl att mottagas i hela landet (riks— sändning) som för regional och lokal sändning. Verksamheten skall främst avse utbildning inom förskola, ungdomsskola, högskola och vux- enutbildning.” Rådgivande kommittéer för dessa skall finnas i UR.

”Utbildningsradion bör sluta avtal om samråd med socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet”.

Ekonomiskt

Det framgår av Sveriges Radios remissvar på radioutredningens förslag att man inte anser att det innebär någon nyhet för etermedierna. Det har sedan länge uppfattat kulturansvaret som en naturlig och väsentlig del av verksamheten. Sveriges Radio menar att företagets resurser för en bred programverksamhet inom kulturområdet f. n. är avsevärt sämre än under åren närmast före riksdagsbeslutet om den nya kulturpolitiken. Möjligheterna anses endast delvis förbättrade genom den produktions- utveckling och de resursförstärkningar som erhållits.

För samtliga företag gäller att de är avgiftsfinansierade, utom utbild- ningsradion som är skattefinansierad. Det betyder att barnomsorgsgrup— pen kan förorda en ökad medelstilldelning till utbildningsradion via ut- bildningsdepartementets huvudtitel, i avsikt att förbättra möjligheterna till produktion av föräldrainriktade program.

Innehållsmässigt

Utbildningsradion har som sin uppgift att bl. a. producera material kring barn och familjekunskap liksom samlevnadsfrågor för grundsko- lan och gymnasiets behov. En rad viktiga program kring relationer mel- lan barn och vuxna har producerats sedan 1971, då TRUzs föräldraut— bildning startade. Det är viktigt att inte denna verksamhet stannar av el- ler prioriteras lågt i förhållande till andra behov.

I det allmänna utbudet bland radio och televisionsprogram finns ofta barnprogram, underhållningsprogram, debattinslag som är mycket in- tressanta ur föråldrasynpunkt. Barnen kommer ofta själva till tals i t. ex. barnradion. Vissa underhållningsprogram, t. ex. teater och film, eller andra typer av gestaltande program ger möjlighet till igenkänning. Detta kan ge anledning att ta upp frågor till diskussion, som kanske annars in- te kommer upp till ytan.

Vart och ett av dotterföretagen inom Sveriges Radio är således intres- santa ur föräldraaspekten. Gränserna mellan vad som är information och utbildning, kultur, debatt och underhållning bör inte betraktas som aktuella eller intressanta. Inom samtliga typer av program från de olika företagen kan finnas möjligheter att nå angivna mål.

Idag är hälften av alla program i televisionen importerade. Om några av de mål som barnomsorgsgruppen anger skall kunna uppfyllas är det angeläget med en ökad inhemsk produktion. Även underhållningspro- grammen — som till 75 % är importerade — har betydelse när det gäller möjligheter till kunskapsbildning, identifikation och attitydpåverkan. I mycket hög utsträckning påverkas vi idag av värderingar och könsrolls- mönster som i andra sammanhang, t. ex. förskolan och skolan, förklaras angelägna att söka motverka. Föräldrarna kommer ofta till korta inför en massiv påverkan från massmedia, liksom förskolepersonalen och lä- rarna.

En utredning om massmedier på daghem i tre kommuner visar att på över hälften av daghemsavdelningarna tittade man på TV varje dag. En- dast enstaka daghem lyssnade på barnprogram i radio. Däremot an-

vändes ljudkassetter och grammofonskivor i stor omfattning.

96 % av förskolepersonalen uppgav att de funderat över hur massme- dier påverkar, men ändå var det nästan ingen som talade med barnen om innehållet i de massmedier man använde på dagis. Många efterlyste fortbildning om massmediepåverkan. Nästan all förskolepersonal tyckte att de hade fått otillräcklig utbildning om de här frågorna.

Medieforskningen visar att det är barn mer än vuxna som påverkas av främst televisionen och dess underhållningsprogram. Barn ser på vuxen— program i en mycket högre utsträckning än vi i allmänhet har klart för oss. Inte sällan sitter barn och ungdom ensamma framför tv-rutan, där— för att vi vuxna inte har tid eller ork, efter dagens arbete. Mycket annat måste uträttas. Mycket av det barn och ungdom ser matas in i hjärnan, men bearbetas inte genom samtal. Det kommer ut på andra sätt, som vuxna beklagar sig över, men inte alltid härleder på ett konstruktivt sätt.

Barnomsorgsgruppen framhåller mot denna bakgrund vikten av att dokumentära program ges en högre status, genom bättre medelstilldel- ning och bättre sändningstider.

Utredningen efterlyser fler program som vänder sig till både barn och vuxna. Vi anser att de behövs för att stimulera till diskussion och mot- verka passivisering.

Utredningen vill också prioritera gestaltande program som ger möjlig- het till igenkännande av vardagliga situationer. Eftersom vi utvecklas tillsammans, är det viktigt att programmen fångar både barnens, ungdo- mens och de vuxnas intresse.

Program kan också utformas som korta och återkommande informa- tionsinslag kring t. ex. föräldraförsäkringen och liknande. En utökning av sådan information som gäller barn och föräldrar är önskvärd.

Debatt och samhällsreportage är också av intresse. Det finns många frågor kring arbetslivet, arbetstiderna, arbetsgivarnas syn på familjen, jämlikhetsfrågorna i hem och arbetsliv, barnomsorgen, skolan, fritids- industrin osv. som belyser förutsättningarna för familjen/ olika familjer inom olika samhällsskikt, att ge barnen goda uppväxtvillkor.

Allt detta ingår i rundradions ansvar. Ändock når inte de ambitiösa, seriösa programmen som skapar medvetenhet mer än marginella grup- per i samhället, de som redan är informerade och motiverade. Då hand- lar det kanske inte så mycket om vad programmen innehåller, utan hur tillgängliga de är. Samhällsorienterande program läggs t. ex. ofta på sen kvällstid, då flertalet inte har ork att titta.

I övrigt är barnomsorgsgruppen väl medveten om att det inte är möj- ligt att ange visst innehåll i de program som produceras.

Rundradion har genom lag och avtal ett skydd för sin integritet och oberoende ställning gentemot försök till programstyrning från staten eller olika intressegrupper. Däremot ingår i rundradions samhällsansvar uppgiften att verka som informationsmedium och att uppfylla vissa kul- turpolitiska mål. Barnomsorgsgruppen anser sig därför ha möjligheten att ange vissa önskemål om inriktning för att tillgodose föräldragrupper- nas behov.

' Stig Hadenius och Lennart Weibull: Massmedier. Aldus 1978.

Publikmässigt

I en undersökning från Publik- och programforskningen inom Sveriges radio belyses den genomsnittliga andelen tittare för olika typer av pro- graminnehåll i tv, den genomsnittliga tittartiden per programtyp samt genomsnittstittarens tidsfördelning budgetåret 1976/77.

Av tabellen framgår att långa nyhetsprogram, sport och nöjesprogram har flest tittare. De lättare slagen av program svarar för mer än 50 % av genomsnittstittarens tid. Samhällsorienterande innehåll — nyheter, poli- tik och samhälle — har omkring 20 %. Utbildning och kultur har de lägs- ta siffrorna.

Typ av program Andel tittare Genom- Fördelning 15—79 år (%) snittstid/ dag av genom- (min.) snittstitta- rens tid (%) Långa nyheter 28 16 15 Korta nyheter 10 2 2 Politik, samhälle 8 3 3 Kultur 5 2 2 Natur, naturvetenskap 13 4 4 Blandprogram (t. ex. Sveriges Magasin) [7 7 7 Sport 25 17 16 Biograffilm 16 9 8 Drama, teater 17 23 21 Nöjesprogram 24 12 l 1 Musik 7 3 3 Utbildning 2 0 0 Barnprogram 4 2 2 Övrigt — 6 6 Totalt 77 108 100

Genom en annan undersökning av Berg-Höijer ”Hur programvalet sker” (1977) kan man utläsa ett allmänt mönster att lågutbildade ser mer än högutbildade på de flesta typer av program. I motsats till exempelvis tidningsläsning gäller detta särskilt nyheter och samhällsstoff.

Detta skulle tyda på att sändningstiden spelar en mycket stor roll för hur många som tittar på ett program. Tittaren påverkas också av den so- ciala situationen, t. ex. förhållandet till andra människor och andra akti- viteter. Tiden mellan klockan 19.30—21.30 är tittarsiffrorna högst. Tit- tandet konkurrerar då inte med så många andra aktiviteter. Som exem- pel på avvikelser nämns högutbildade som i regel har senare kvällar och äldre som oftare väljer bort sena program.1

Sammanfattningsvis finner utredningen att förutsättningar finns att fylla medieansvaret gentemot målgruppen föräldrar genom de kultur- och informationsuppgif ter Sveriges Radio och dess dotterföretag ålagts i avtal.

Ett förverkligande i praktiken bör innebära att samhällsorienterande och dokumentära program ges ökade resurser och en högre status, inom samtliga programföretag.

Utbildningsradions och Lokalradions förutsättningar att göra fler program kring attitydpåverkan, samt speciella förutsättningar att väcka intresse för föräldraverksamheter bör utvecklas. Möjligheterna att själv komma till tals är i sammanhanget speciellt viktig att ta till vara.

Vid fördelning av sändningstider bör den typ av program som barnomsorgsgruppen efterlyser ges högre prioritet och status, mot bak- grund av det samhällsansvar Sveriges Radio har när det gäller att bl. a ge den allsidiga information som medborgarna behöver för att vara ori- enterade och kunna ta ställning i samhälls- och kulturfrågor.

Mot bakgrund av att utredningen ej kan styra innehåll i programpro- duktionen eller påverka sändningstidema på sätt som gagnar gruppen föräldrar finns ingen mätare på vilken effekt vi kan uppnå när det gäller attitydpåverkan. Även om det finns mycket som är bra och verkar i den- na riktning, finns ingen anledning att hysa övertro till mediets möjlighe- ter att åstadkomma breda attitydförändringar. Endast om rundradions verksamhet kopplas till annan aktivitet torde detta mål kunna uppfyllas.

Program av den karaktär som barnomsorgsgruppen efterlyser har up- penbarligen en begränsad räckvidd. De kan emellertid fylla dubbla funktioner dels genom att sändas i etermedia, dels genom att återanvän- das i gruppsammanhang.

Återanvändning av program m. m. Principiell syn på användning av material

Barnomsorgsgruppen har i tidigare betänkande (SOU 1978:5) angett sin principiella syn på frågan om användning av material, som vi anser gäl- ler övergripande på alla nivåer av föräldrautbildning.

Utredningen menar att verksamheterna inte skall styras av vissa böc- ker, filmer eller andra färdiga material, utan utgå från föräldrarnas egna kunskaper och behov. Meningen med eventuella material är att de skall finnas tillgängliga, när föräldrar själva finner anledningar att söka ytter- ligare kunskaper.

Försöksverksamheterna visar inte på något entydigt behov av mate- rial. I vissa fall efterlyser man emellertid någonting att starta med, främst bildmaterial. Ofta är det då svårt att orientera sig och finna så- dant lämpligt material, liksom att få tillgång till material.

Med tanke på' en fullt utbyggd föräldraverksamhet finns enligt ut— redningens mening anledning att ånyo fästa uppmärksamheten på be- hovet av en materialresurs, främst på bildsidan.

Produktion av bildmaterial

En viktig resurs idag är de program som producerats inom utbildnings- radion, vilka är friköpta och tillgängliga för allmänheten. De får fritt bandas. De kan hyras eller köpas som videokassetter, till ett rimligt pris. Ofta medföljer arbetsblad eller studiehäften. Kommunsamköp eller AV- centralerna ansvarar för distributionen. För distribution av program som filmkopia ansvarar ett 20-tal olika smalfilmsdistributörer. Utbild-

ningsradion fungerar således som en form av materialbank för olika grupper. Föräldraprogram har producerats sedan 1971 och prövats i oli- ka försöksverksamheter bl. a. i samarbete med barnomsorgsgruppen.

Det finns också mycket användbart inom Sveriges Radios arkiv. Det- ta material är idag inte tillgängligt annat än i vissa fall, för enskilt bruk. En anledning är att man inte löst vissa upphosvrättsliga frågor.

I föregående betänkande angav utredningen en rad skäl till att den önskade en lösning på frågan, vilken vi ansåg borde behandlas med för- tur inom videogramutredningen. Se: Användning av material i föräldra- utbildningsgrupper. (SOU 1978:5, sid. 89.)

Arkivfrågan

En ny statlig arkivinstitution inrättades den 1 januari 1979 — Arkivet för ljud och bild, fristående från Sveriges Radio. Den har till uppgift att för forskningsändamål bevara och tillhandahålla upptagningar av radio- och TV-program, biograffilm samt svenska och vissa utländska video- gram och fonogram (skivor och kassetter). Det upptagningsmaterial som kommer att användas för bevarande i arkivinstitutionen kommer med hänsyn till inspelningskvaliteten endast i undantagsfall att kunna an- vändas för framtida programändamål. Till en början kommer huvudsak- ligen sådant material att bevaras som tillkommit efter den 1 juli 1978.

I propositionen om radio och tv 1978—86, säger utbildningsministern: Av upphovsrättsliga skäl kommer materialet i den nya institutionen att vara tillgänglig endast för forskningsändamål om inte särskilda avtal träffas med rättsinnehavarna. Förnyade överväganden i fråga om till- gängligheten kan komma att ske av utredningen om upphovsrätt (Ju 1976102), som har till uppgift att se över hela den upphovsrättsliga lag- stiftningen, och av videogramutredningen (U l977:05).

Videogrammens tillgänglighet

Videogramutredningens direktiv är detaljerade. De är intressanta, där- för att man tydligt kan se att inriktningen på de flesta punkter samman- faller med behov som barnomsorgsgruppen gett uttryck för, t. ex. att motverka en kommersialisering av videogrammarknaden.

I direktiven ges följande definition: ”Videogram är ett samlingsbe- grepp för ljud— och bildprogram som har spelats in på band eller skiva och som med hjälp av en särskild apparatur kan visas i en TV-apparat.”

För närvarande finns bortemot 50 000 videokassettbandspelare i Sve- rige, ca 40 000 finns i hemmen och ca 10 000 finns inom institutioner och företag (inkl. skolorna).

Inom institutioner och företag används videotekniken idag främst för utbildning, information, kommunikation och marknadsföring. I skolor- na används kassettbandspelarna huvudsakligen för uppspelning av Sve- riges Radios och Utbildningsradions eterdistribuerade utbildningspro- gram. Hushållen torde praktiskt taget uteslutande använda sina video- bandspelare för inspelning av de etersända tv-programmen, enligt en ar- betsgrupp inom Sveriges Radio i skriften ”Videogrammen och Sveriges Radio".

Enligt vissa bedömningar kommer det i framtiden att bli lika vanligt med videogram som med böcker. Enligt Sveriges Radios bedömning skulle det 1985 kunna finnas mellan 500 000 och 800 000 videokassett- spelare och videoskivspelare i Sverige. Man kan anta att med videosyste- men kommer tv-tittandet att öka. Den som äger en kassett- eller en skiv- anläggning kan ”tilldela sig själv extra programtid”.

Detta aktualiserar på ett tydligt sätt samhällets ansvar att det nya me- diet inte utnyttjas uteslutande av kommersiella intressen.

I videogramutredningens uppdrag ingår att uppmärksamma att det finns grupper, vilkas behov särskilt behöver beaktas om vi får en omfat- tande videogramproduktion. En sådan grupp är enligt barnomsorgs— gruppen barn, föräldrar och andra vuxna i samhället som behöver kun- skaper om barn. Även invandrar- och handikappgrupperna är viktiga.

l direktiven framhålls svårigheten att få en allsidig information om vilka filmer och program som finns tillgängliga. I uppdraget ingår att undersöka behovet av en samlad registrering av ljud- och bildprogram och om så är fallet föreslå formerna för denna, samt vilket eller vilka or- gan som bör ha ansvaret för uppgiften.

Barnomsorgsgruppen delar uppfattningen att ovannämnda behov finns, inte minst med tanke på föräldragruppema. Det är därför barn- omsorgsgruppens förhoppning att de problem som finns på videogram- området skall få en sådan lösning att möjligheter kommer att finnas till

D bred tillgång till bildmaterial producerade av samtliga företag inom Sveriges radio, överförda till videokassetter. D möjlighet till information om vilka filmer, bildmaterial och videokas- setter som finns totalt, deras innehåll och användbarhet. El möjlighet till service genom folkbiblioteken och AV-centralerna.

Utredningen om upphovsrätt som fått uppdraget att göra en översyn av gällande upphovsrättslig lagstiftning, skall enligt direktiven söka få till stånd nya lagregler snabbare på områden där det finns stort behov. Ett sådant område anges, nämligen TV-program som används för undervis- ningsverksamhet.

Barndmsorgsgruppen anser att det i detta sammanhang är viktigt att inte använda ett snävt utbildningsbegrepp. Vi anser att man lär och på- verkas inte endast av program som benämns utbildningsprogram. En läsning i denna fråga genom olika regler för återanvändningen skulle på ett allvarligt sätt minska bredden i materialtillgång.

Sveriges Radios inställning är idag att en distribution av SR-video- gram till institutionsmarknaden betraktas som en önskvärd vidareut- veckling av den ordinarie programverksamheten. Inställningen till den- na är således positiv och förhandlingar med upphovsrättsinnehavamas organisationer har inletts.

När det gäller distribution av videogram till konsumentmarknaden in- tar man en awaktande hållning. Man tänker sig f.n. förbereda hand- lingsberedskap att inträda på videomarknaden, för den händelse att det kommersiella utbudet kommer att sakna program som anses befogade av program- och kulturpolitiska skäl enligt kvalitativa kriterier.

1 1.3.2 Kommunerna och de frivilliga organisationerna Inledningsvis angesi dettakapitel målsättningen att bryta privatiseringen av ansvaret för barn, genom attitydpåverkan och genom en förändring av det allmänna samhällsklimatet. Som en konsekvens av detta måste skapas konkreta möjligheter att ta ökat ansvar för barnen och ungdo- men, inte minst i närmiljön.

På vilket sätt sker samarbete mellan olika kommunala nämnder när det gäller insatser för barn och ungdom? På vilket sätt sker samarbete mellan kommunerna och de frivilliga organisationerna när det gäller fri- tidsaktiviteter m. m. för barn och ungdom? Hur får man veta hur läget är för barnen i en kommun över hela fältet, inte bara en enstaka sektor?

För att förbättra barns levnadsvillkor vill utredningen framhålla be- tydelsen av att det sociala livet i närmiljön vitaliseras. Detta anser vi vara ett ansvar som bör åvila kommunerna.

Kommunerna behöver se över utbudet av verksamheter som riktar sig till barnen och ungdomen. Det kan gälla både fritidsaktiviteter, kultur- aktiviteter, lokalfrågor, förebyggande åtgärder när det gäller trafiksäker- het osv. Översynen bör ske inom alla kommunala nämnders verksamhet, liksom en överblick göras av de verksamheter som de frivilliga organisa- tionerna står för.

Det synes naturligt att en sådan samordnande funktion byggs in i so- cialförvaltningens verksamhet som en del av dess ansvarsområde. Här- igenom skulle man på ett bättre sätt kunna arbeta i förebyggande syfte, genom att man erhåller ett helhetsperspektiv på barnens och ungdomens livssituation.

Översynen och samordningen skulle kunna tjäna som underlag för att se över i vilken mån utbudet och inriktningen av olika verksamheter be- höver utvidgas eller förändras, t. ex. genom att rikta sig till både barn, föräldrar och andra vuxna. Barnomsorgsgruppen anser att det finns ett stort behov av att finna verksamhetsformer som ger kontakter mellan generationerna. Detta är ett sätt att också bryta privatiseringen när det gäller ansvar för barn.

För att vitalisera det sociala livet i en kommun är det av stor betydelse att det finns gemensamhetslokaler i det egna bostadskvarteret. Dessa skulle kunna tjäna som bas för olika verksamheter, t. ex. hyresgäströrel- sens kontaktkommittéer, studieförbundens cirkelverksamhet m. m., mu- sikgrupper som ungdomarna själva bildar m. rn.

Biblioteken har en viktig uppgift. I samband med att olika planförslag ställs ut, kan man i biblioteket ordna träffar där man levandegör in- nebörden av förslagen. Barnen och de vuxna skulle genom detta få möj- lighet att fundera kring frågor som: Hur inverkar de här förslagen på mig och mina barn när det gäller tillgång på daghem, fritidshem, fritids- aktiviteter, kommunikationer, gemenskap, service, trafiksäkerhet osv.

Man kan också tänka sig att biblioteket anordnar temakvällar där bildningsorganisationerna får möjlighet att presentera sin verksamhet.

Andra aktiviteter kan vara att anordna barn- och föräldradagar. Ock- så i dessa sammanhang bör man knyta an till de frivilliga organisatio- nernas verksamheter, visa utbudet av böcker och filmer, arbeta med teatergrupper, Levande verkstad, musikgrupper m. fl.

Ovanstående verksamheter kan medverka till att medborgarna inte endast blir passiva mottagare av information utan får möjligheter att själva komma till tals.

I försöksverksamhet med föräldrautbildning inom barnomsorgen i Luleå har man haft ett nära samarbete med biblioteket, vilket inneburit att föräldrarna och personalen haft god tillgång till både barn- och vux- enlitteratur.

Ett liknande samarbete bör kunna etableras mellan fler bibliotek och förskolor och skolor. Genom detta breddas bibliotekens verksamhets- område och man når viktiga målgrupper i deras verksamheter. Med tan- ke på att biblioteken i allmänhet når en begränsad del av medborgarna, är detta ett exempel på hur man kan vidga kontaktytorna.

Det är av stor betydelse att medborgarna på ett enkelt sätt också kan få möjligheter att låna bildmaterial. Videogramutredningen har fått i uppdrag att studera vilken roll biblioteken kan spela i videogramdistri- butionen.

Barnomsorgsgruppen anser att biblioteken bör ges en central roll i detta sammanhang. Det vore av stort värde om biblioteken kunde in— formera om och medverka till utlåning av inte bara böcker utan också ljud- och bildmaterial, främst för att motverka det starka kommersiella tryck som finns.

11.3.3 Fortbildning av förtroendevalda m. fl.

För att föräldrar skall kunna påverka sina egna och barnens levnadsför— hållanden måste en beredskap finnas hos politiker och beslutsfattare, tjänstemän och planerare m. fl., att förstå och möta de behov och krav som finns. Hos många saknas emellertid konkreta erfarenheter eller kunskaper om de villkor under vilka många av dagens barnfamiljer le- ver. Det är viktigt att man som förtroendevald breddar sin erfarenhet av hur samhällsplaneringen påverkar barns uppväxtvillkor.

Det vore bra om politikerna och ansvariga tjänstemän på olika nivåer hade nära kontakter med daghem och fritidshem liksom skolan i en så- dan omfattning, att de fick mer kunskap om hur barnmiljöerna funge- rar.

Inom både stat, kommun och landsting och inom de politiska partier- na och f ackförbunden bedrivs fortbildning av förtroendevalda m. fl. En genomgång av innehåll i olika utbildningar tyder på att det främst är in- om områdena kultur, utbildning, och social omsorg som bamfrågor kommer upp. Men barnens uppväxtvillkor påverkas även i hög grad av hur bostads- och trafikplanering sker.

Samhällsplaneringens betydelse för barns uppväxtvillkor borde ingå som en del i all fortbildning som bedrivs för fackligt och politiskt för- troendevalda, tjänstemän och planerare inom kommunerna och lands- tingen, staten, liksom olika fackliga organisationer.

Barnomsorg i anslutning till utbildning

Fackligt och politiskt förtroendevalda liksom tjänstemän m. fl. grupper är ofta också föräldrar. Många befinner sig ofta på kurser av olika slag. Det är betydelsefullt att det finns möjligheter för dem att ibland kunna ta med barnen, av fler skäl än barntillsynsbehov.

Barnens närvaro har ofta en positiv inverkan på kursklimatet. Man kommer på ett naturligt sätt också in på att tala om barn- och familje- frågor och levnadsvillkoren för dem.

Barn behöver bli mer delaktiga i vuxnas liv, de behöver vara med och se vad föräldrarna gör på dagarna. Det ökar deras trygghet att lära kän- na föräldrarnas olika miljöer, 1ära känna vuxna som finns kring föräld- rarna. Barn får då en förklaring till att vuxna ibland är trötta när de kommer från en kurs eller sitt arbete. Många barn med fackligt och poli— tiskt aktiva föräldrar, kan lätt få känslan att arbete, politik och fack är något som bara tar föräldrarna från dem. Därför är det viktigt att bar- nen är med. Det är också viktigt att de som har stort inflytande över samhällsplaneringen inte lever ett helt annorlunda vardagsliv än det stora flertalet medborgare, dvs. är befriade från ansvar för praktiska ting, genom att man ständigt bor på kursgårdar med servicen ordnad, att barnen är långt borta med sina förkylningar och behov av föräldrars fysiska närvaro.

Barnomsorg i anslutning till kursverksamhet är viktig för att undanrö- ja studiehinder främst för kvinnorna.

Redan nu finns barnomsorg i anslutning till kursverksamhet på olika håll, t. ex. statens kursgård Sjudarhöjden i Sigtuna dit statens personal- utbildningsnämnd m. fl. förlägger stor del av sina kurser. Vid flera av de stora fackliga organisationernas kursgårdar finns också barnomsorg. Även vissa politiska organisationer har byggt in barnomsorgen i sin verksamhet.

Ibland utnyttjas inte möjligheten till barnomsorg i så stor utsträck- ning som man skulle kunna förvänta sig eller önska sig. Det kan bero på att männen inte har för vana att ta barn med på samma sätt som kvin- nor ofta har. Kvinnor med små barn är i dag fortfarande i minoritet bland de som deltar i ovan nämnda kursverksamhet. Eftersom en mer jämlik fördelning av ansvar för barn måste genomföras, förordar barnomsorgsgruppen att kursanordnarna ”reklamerar” mer intensivt för att föräldrar tar med barnen på kurser.

1 1.4 Förslag

Barnomsorgsgruppen föreslår

att en ökad medelstilldelning sker till utbildningsradion via utbildnings- departementets huvudtitel, i avsikt att förbättra möjligheterna till pro- duktion av föräldrainriktade program att kunskap om massmediapåverkan skall ingå i grundutbildningen av all personal inom barnomsorgen och skolan

att kunskap om massmediapåverkan förs in som en del av den allmänna fortbildning som regelbundet sker inom den kommunala barnomsorgen och skolan. att kommunerna kontinuerligt ser över utbudet av verksamheter som riktar sig till barnen och föräldrarna, vilka kommunen ansvarar för samt håller sig orienterade om de frivilliga organisationernas verksamheter. En samordning mellan olika nämnders verksamheter bör ske att kommunerna tar hänsyn till behovet av flera gemensamhetslokaler i bostadskvarteren för att förbättra villkoren för det lokala föreningslivet och de kringboende att stat, kommun och landsting samt fackliga organisationer i sin kurs- verksamhet för in moment som ger information kring frågor av betydel- se för barns uppväxtvillkor.

ll ;' ." ' |” L| : i..: f "f.. '

ir. ' l,* ” ri '.] -. '

, I ' A ...i II Alla | ' | * ”* . ”"U _| | 1 't .

, , ' ,JTI' l i * ' ' 'n» .. . . _ . lill!" n'” thi-[Ål]

.. ', ” aura

| | ||”. | . i |, | | . , | || | | || | | .1 | * | +. | 't ' .,. | | | 1 | | | | | | || »- | |.

12. Föräldraförsäkring för deltagande i barnomsorg och skola

12.1. Bakgrund

En grundförutsättning för våra förslag är att föräldrar ges en aktiv roll i de olika samhällsverksamheter där barn finns. Som framgår i avsnitten om föräldraverksamheter i barnomsorgen och skolan anser vi föräldrar- nas aktiva deltagande i de olika verksamheterna som oundgängligt. För- äldradeltagandet skall ses som en del av föräldrautbildningen eftersom det är en förutsättning för att föräldrar på ett meningsfullt sätt skall kunna påverka sitt och barnens liv. Likaså medför föräldradeltagandet att resurser tillförs barnomsorgen och skolan inte minst därför att an- talet vuxna i barnens liv härigenom ökar och att de vuxnas erfarenheter kan tas tillvara och att en dialog kan skapas mellan barn och vuxna i barnens miljö. Vidare medför ett aktivt deltagande att föräldrarnas egen kapacitet som föräldrar ökar genom att de tillförs kunskaper och erfa- renheter av barnens liv. För att göra detta möjligt fordras dock att olika hinder för ett aktivt deltagande undanröjs. Ett av de hinder som finns är av ekonomisk natur. För att föräldrar skall kunna delta i en normal ar- betsdag i barnomsorgen eller skolan måste de kunna ta ledigt från sina arbeten och få ekonomisk kompensation för detta. Om ekonomisk kom- pensation inte skulle ges kan man utgå ifrån att främst föräldrar med lå- ga inkomster skulle komma att utestängas från dessa möjligheter.

Barnomsorgsgruppen har övervägt olika ersättningsformer. Sålunda har vi med stort intresse följt de försöksverksamheter som bedrivits i samråd mellan Nacka kommun och familjestödsutredningen där för- äldrar med barn i daghem har ersatts av kommunen med lön motsvaran- de en bamskötares. I gengäld har föräldrarna när man erhållit daghems- plats bundit sig för en viss arbetsinsats.

Härigenom har personalstyrkan vid daghemmet kunnat reduceras. Barnomsorgsgruppen finner denna försöksverksamhet väl värd att vida- reutveckla, men anser samtidigt det vara orealistiskt att utgå från en så- dan modell mera generellt i dagsläget. Bl. a. kommer tidsaspekten för föräldrar och arbetslivet att i många fall lägga stora hinder i vägen.

Barnomsorgsgruppen har i sina överväganden kommit fram till att den enda tänkbara form där samhället kan garantera föräldrar en möj- lighet att följa och delta i sina barns dagliga liv är att ersättning ges via föräldraförsäkringen.

12.2. Föräldraförsäkringens uppbyggnad Inledning

Bestämmelserna om föräldrapenning finns i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1977:630), AFL. Förmånema är skatteplik- tiga och ATP-grundande.

Föräldrapenning i samband med barns födelse

Föräldrapenning i samband med barns födelse utgår under 180 dagar med ett belopp som motsvarar förälders sjukpenning, dock lägst garanti- nivån. Garantinivån är f. n. 37 kr per dag. Om föräldrarna har barn ge- mensamt i sin vård utgår föräldrapenning till fadern över garantinivån endast om modern är eller borde ha varit försäkrad för en sjukpenning över den nivån. Undantag härifrån får dock göras om modern av särskil- da skäl inte har möjlighet att själv vårda barnet.

Föräldrapenning för tillfällig vård av barn utgår från den 1 januari 1980 till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, sjukdom eller smitta hos barnets ordi- narie vårdare eller besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Så- dan föräldrapenning utgår om barnet inte har fyllt 12 år och är fött år 1970 eller senare. Föräldrarna har rätt till föräldrapenning för tillfäng vård av barn under högst 60 dagar per barn och år.

Rätt till föräldrapenning för tillfällig vård av barn tillkommer även fa- dern under högst 10 dagar i samband med barns födelse. Förutsätt- ningen härför är att han avstår från förvärvsarbete för att biträda i hem- met eller för att vårda barn.

Särskild föräldrapenning

Särskild föräldrapenning utgår för varje barn under högst 90 dagar sam- manlagt för föräldrarna och kan disponeras till dess barnet fyllt 8 år el- ler till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Förutsättningen för rätt till särskild föräldrapenning är att föräldern tar faktisk vård om barnet under den tid ersättning utgår. Särskild föräldra- penning kan därför inte utgå under tid då föräldern förvärvsarbetar. Var och en av föräldrarna har rätt till särskild föräldrapenning under 45 da- gar om barnet står under föräldrarnas gemensamma rättsliga vårdnad. Detta gäller oavsett om föräldrarna är gifta, sammanboende eller lever åtskilda. Förälder som ensam har den rättsliga vårdnaden om barnet har rätt att själv uppbära särskild föräldrapenning under 90 dagar. Det bör dock observeras att förälder som ensam har den rättsliga vårdnaden, och därmed rätt till föräldrapenning under 90 dagar, kan överlåta dagar till förälder som inte har den rättsliga vårdnaden. Adoptivföräldrar är vid tillämpning jämställda med biologiska föräldrar. .

En förälder kan alltid avstå sin rätt till särskild föräldrapenning till förmån för den andra föräldern.

Den särskilda föräldrapenningen utgår i form av hel, halv eller fjärde- dels föräldrapenning. Vid avräkningen av antalet dagar anses två dagar med halv föräldrapenning eller fyra dagar med fjärdedels föräldrapen- ning som en dag, vilket innebär att de 90 dagarna med hel föräldrapen-

ning utsträcks till 180 resp. 360 dagar om den särskilda föräldrapen- ningen tas ut som halv resp. fjärdedels föräldrapenning.

Föräldrar har även rätt att utnyttja särskild föräldrapenning i sam- band med föräldrautbildning eller besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg, i vilken barnet deltar. Särskild föräldrapenning som tas ut i samband med föräldrautbildning kan utgå före barnets fö— delse. Någon anmälan behövs inte i samband med föräldrautbildning el- ler besök i samhällets barnomsorg.

Under de 90 dagarna skall hel särskild föräldrapenning utgå när för- äldern helt avstår från förvärvsarbete för att vårda barn, med ett belopp som motsvarar förälderns sjukpenning. Om sjukpenningen skulle vara lägre än garantibeloppet bestäms alltid ersättningen lägst till detta be- 10pp. En hemarbetande förälder har rätt till hel särskild föräldrapenning som motsvarar garantinivån. Oavsett om en förälder har en sjukpenning över- eller understigande garantinivån finns det möjlighet att vid helt av- stående från förvärvsarbete ta ut hel, halv eller fjärdedels särskild för- äldrapenning. Den förälder som förvärvsarbetar högst hälften resp. tre fjärdedelar av normal arbetstid har rätt till halv resp. fjärdedels särskild föräldrapenning. Rätten till halv särskild föräldrapenning är oberoende av om föräldern trappar ned sin arbetstid eller om han eller hon fortsät- ter ett tidigare halvtidsarbete. Motsvarande regel äger tillämpning på en fjärdedels särskild föräldrapenning, med den skillnaden att föräldern i detta fall har rätt att arbeta högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

Från 80-07-01 förlängdes den särskilda föräldrapenningen med ytter- ligare 90 dagar för vilka ersättning utgår enligt garantinivån (37 kr per dag) lika för alla.

Lagen ( I 978.410) om rätt till ledighet för vård av barn m. m.

Föräldraledighetslagen, vars bestämmelser är tvingande, gäller arbets- tagare i dennes egenskap av förälder. Foster- och adoptivförälder lik- ställs vid tillämpningen av lagen med förälder. Också den med vilken förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn omfattas av la- gen under förutsättning att parterna stadigvarande sammanbor. Vissa regler är dock dispositiva för att de genom kollektivavtal skall kunna an- passas till de varierande förhållanden som råder på olika arbetsplatser.

Föräldraledighetslagen ger föräldrar rätt att vara helt lediga från ar— betet eller att förkorta sin dagliga arbetstid till tre fjärdedelar av normal arbetstid (”sextimmarsdag”). Rätten att vara helt lediga har föräldrarna så länge de vårdar barn som är under ett och ett halvt års ålder. Rätten att förkorta arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid gäller till dess barnet är åtta år eller har avslutat sitt första skolår. Denna rätt till ledighet är fristående från ersättningsreglema inom föräldraförsäkring- en. Föräldrarna har dock alltid rätt till ledighet från sin anställning un- der tid då ersättning utgår från föräldraförsäkringen. Detta innebär bl. a. att föräldrarna vid uttag av hel särskild föräldrapenning efter det att barnet fyllt ett och ett halvt år har rätt till hel ledighet. Vidare har föräldrarna då halv föräldrapenning utgår rätt att förkorta sin arbetstid till hälften av normal arbetstid.

Ledigheten skall i princip förläggas till de dagar arbetstagare begär. Ledighet i form av arbetstidsförkortning skall dock som huvudregel spridas jämnt över arbetsveckans samtliga dagar.

En förutsättning för rätt till föräldraledighet är normalt att arbets- tagaren har uppnått en viss anställningstid, nämligen antingen sex må- naders sammanhängande anställning före ledigheten eller sammanlagt tolv månaders anställning under de senaste två åren. Någon minsta an- ställningstid gäller inte vid ledighet i samband med föräldrautbildning och besök i förskoleverksamhet.

Arbetstagare som vill vara föräldraledig i samband med uttag av sär— skild föräldrapenning skall meddela arbetsgivaren detta minst två måna- der i förväg. För ledighet i samband med föräldrautbildning och besök i förskoleverksamhet gäller en veckas varseltid.

Arbetstagare har rätt att dela upp ledigheten i två perioder per år.

12.3. Överväganden

De nuvarande reglerna för ersättning vid besök i förskola och skola in- nebär att föräldrarna mycket långsiktigt måste kunna planera sitt ut- nyttjande av försäkringsförmånerna. Ett vanligt förhållande i dag är att föräldrarna bl. a. på grund av brist på plats i den kommunala bamom- sorgen utnyttjar försäkringens hela möjligheter på ett mycket tidigt sta- dium ofta under barnets första levnadsår. Även om man har en önskan att spara dagar för att kunna använda dem exempelvis för introduktion i skolan hamnar föräldrarna sålunda i en svår valsituation, där den natur- liga lösningen för många är att utnyttja försäkringen maximalt under en tidig period av barnens liv. Förmodligen kommer situationen att föränd- ras ju närmare man kommer en full behovstäckning när det gäller an- talet barnomsorgsplatser. Ändock kommer besök i barnomsorgen och i ännu högre grad besök i skolan att stå i ett svårt konkurensförhållande till övrigt utnyttjande av föräldraförsäkringen med nuvarande uppbygg- nad. Vidare gäller den särskilda föräldrapenningen endast till och med barnets första skolår i dagsläget.

Som tidigare anförts ser vi föräldrarnas medverkan i barnomsorgen och skolan som en kvalitetsfråga för de olika verksamheterna. Föräld- rarna tillför utan tvivel viktiga resurser till barnomsorgen och skolan lik- som att föräldrarna ökar sina egna resurser. Vi ser föräldrarnas delta- gande som en förutsättning för övrigt engagemang i verksamheterna. Samvaron med barnen i deras egen dagliga miljö är således inte utbytbar mot exempelvis en ökad samvaro med barnen i hemmet. Den ökade kännedom föräldrar får om sina barns vardagstillvaro i barnomsorg och skola tillför även samvaron i hemmet nya kvaliteter.

Om deltagandet skall bli möjligt för alla föräldrar och omvänt om alla skolor och bamomsorgsformer skall få tillgång till föräldraresurserna måste deltagandet ske i planerade former. För att göra detta möjligt måste alla parter kunna räkna med en resurs som är avsedd enbart för denna verksamhet.

Den särskilda föräldrapenningen har hitintills byggts ut enbart som en mera generell förmån där föräldrarna själva får avgöra på vilket sätt man skall utnyttja försäkringen. Vi anser att en aktiv föräldramedverkan i barnomsorgen och skolan är av så grundläggande betydelse för barn, föräldrar och verksamheten som sådan att en utbyggnad av föräldraför- säkringen i första hand bör riktas till detta ändamål. Även nuvarande uppbyggnad av försäkringen bör kunna ses över med avsikten att garan- tera möjligheten till ett aktivt föräldradeltagande såväl i barnomsorgen som i skolan.

I sitt betänkande Föräldraförsäkring (SOU 1978139) föreslår familje- stödsutredningen att frågan om föräldrapenning för kontakt med skolan bör få anstå ytterligare ett tag. Ett av de bärande skäl familjestödsutred- ningen anförde för detta förslag var att ytterligare uppmärksamhet bor- de ägnas åt formerna för samverkan mellan personal och föräldrar inom skolan. Våra förslag tar sikte på att bl. a. lösa former för föräldrasam- verkan i skolan och härigenom bör de organisatoriska skälen mot rätt till föräldrapenning för deltagande i skolans arbete ej vara gällande.

Som i tidigare avsnitt angivits anser vi att föräldrarnas medverkan i barnomsorgen och i skolan bör omfatta minst 4 dagar per barn och år. Detta ger en möjlighet till en grundläggande kontinuitet i verksamheten. Vi är medvetna om att en fullständig utbyggnad till att omfatta alla för- äldrar till dess barnen fyllt 16 år (dvs. under hela förskole- och grund- skoleperioden) är kostnadskrävande. Vi kommer därför att ange alterna— tiva möjligheter till uppbyggnad.

En grundläggande förutsättning som gäller alla alternativ är att den särskilda föräldrapenningen för detta ändamål bör utsträckas till att gäl- la under barnens hela grundskolevistelse.

Olika överväganden kan göras exempelvis att låta förmånerna gälla enbart under lågstadiet. Vi har dock uppfattningen att föräldradeltagan- det är mycket viktigt under tonårstiden med alla de brytningar barnen där upplever.

Vidare anser vi det vara av stor betydelse att båda föräldrarna deltar i verksamheten. Detta bör innebära att antalet dagar delas mellan för- äldrarna. Ensamstående föräldrar bör kunna utnyttja hela tiden. Den rätt som föreligger för förälder som ensam har den rättsliga vårdnaden att överlåta dagar till förälder som inte har rättslig vårdnad bör givetvis kvarstå.

12.4. Förslag Alternativ 1

Samtliga föräldrar med barn i förskole- och grundskoleåldern får rätt till ytterligare 4 dagar per barn och år med full ersättning inom den särskil- da föräldrapenningen. Dessa dagar skall enbart kunna utnyttjas för del- tagande i barnomsorgen respektive skolan och skall enbart utnyttjas år- ligen, dvs de skall ej kunna sparas till ett kommande år.

Kostnaderna för detta alternativ vid ett fullständigt utnyttjande kan beräknas enligt följande:

Barnomsorg: 360 000 barn x 4 dagar x 130 kr = 190 mkr Skolan: 900 000 barn x 4 dagar x 130 kr = 470 mkr Summa 660 mkr.

För att åstadkomma en successiv igångsättning där kostnaderna inled- ningsvis är mindre kan olika alternativ väljas. Ett alternativ är att ge- nomföra reformen inom barnomsorgen omedelbart (190 mkr) och att i skolan börja med årskurs 1 (52 mkr) och att därefter föra till en års- grupp varje år. Detta innebär en kostnad år 1 av 240 mkr.

Ett annat alternativ är att starta genomförandet i skolan vid varje sta- dieövergång. Detta innebär en treårig genomförandeperiod med en kost- nad för är 1 av ca 340 mkr.

Generellt kan sägas att genomförandet av en reform av denna karak- tär kommer att vara utspritt över ett antal år. Ett fullständigt utnyttjan- de av försäkringen kommer säkerligen inte att ske förrän efter en lång period. Inledningsvis skulle man kunna räkna med ett 25 % igt utnytt- jande.

Alternativ 2

Att den nyligen beslutade utvidgningen av den särskilda föräldrapen- ningen förändras enligt följande: Två av de månader som fr. o. m. 80- 07-01 ersätts med den s. k. garantinivån förvandlas till 60 dagar med full ersättning och destineras till deltagande i barnomsorg och skola enligt samma princip som alternativ 1 ovan.

Detta innebär en kostnad vid fullt utnyttjande av ca 450 mkr. Möj- ligheten till ledighet från arbete berörs inte i annat avseende än att ål- dersgränsen höjs till 16 år.

Alternativ 3

60 dagar av de 90 dagar som fr. o. m. 80—07-01 ersätts med garantinivån omvandlas till att gälla enbart för besök i barnomsorg och skola. För- äldrarna får själva avgöra i vilken mån man vill ta ut full ersättning eller ersättning med garantinivån.

Detta alternativ innebär inte några ytterligare kostnader för försäk- ringen. Alternativet kan komma att upplevas som en försämring av nu- varande förmåner. Alternativet tar sikte på att tillgodose behovet av rik- tade dagar till ändamålet medverkan i barnomsorg och skola.

Alternativ 4

Att de regler som gäller fr.o.m. 80-07-01 behålls förutom att ålders- gränsen för utnyttjande höjs till 16 år.

Detta alternativ innebär inte några ytterligare kostnader. Alternativet tar inte hänsyn till behovet av riktade dagar.

Barnomsorgsgruppen anser som tidigare framgått att det föreligger ett starkt behov av att garantera såväl barn och föräldrar som barnomsorg och skola ett aktivt föräldradeltagande. Visserligen föreslår vi inte någon form av obligatorisk föräldrautbildning, men man kan inte bortse från att försäkringsförmånerna har en hög grad av styrande effekt. Särskilt skulle detta bli fallet om speciella dagar inom den särskilda föräldrapen- ningen helt skulle avsättas för medverkan i barnomsorgen och skolan.

Om man skall lyckas uppfylla de krav som i direktiven anges t. ex. att föräldrautbildningen på sikt skall göras tillgänglig för alla, ser vi ingen annan möjlighet än att så snart de ekonomiska förutsättningarna gör det möjligt utvidga föräldraförsäkringen. Vi anser att detta i första hand bör ske i former som är riktade till speciella ändamål. Således anser vi att ett genomförande av alternativ 1 eller alternativ 2 bör påbörjas snarast möj- ligt. Om de ekonomiska hindren för ett ökat föräldradeltagande skall kunna undanröjas måste full ersättning utgå från försäkringen.

Med hänsyn till de tilläggsdirektiv regeringen den 13 mars 1980 givit alla utredningar med innebörden att inga kostnadskrävande reformför- slag f är framläggas föreslår barnomsorgsgruppen att alternativ 3 genom- förs.

Särskilda yttranden

1. Av Ella Jonsson och Hugo Malmström

Angående stödet till studieförbundens föräldrautbildnings- verksamhet

Barnomsorgsgruppen har i olika sammanhang betonat vikten av att alla föräldrar nås av föräldrautbildning. För att uppnå denna målsättning behövs att alla kontaktvägar mot föräldragruppema tas till vara. Studie- förbunden är här en viktig resurs, vilket också understrukits av utred- ningen, och för att ge studieförbunden resurser för en aktiv satsning när det gäller föräldrautbildningen föreslår utredningen ett kampanj- och Stimulansbidrag. Detta bidrag skall, enligt utredningens förslag, utgå till studieförbunden för föräldrautbildningsaktiviteter som genomföres i samverkan med medlemsorganisation eller annan organisation. Genom att bidraget begränsas att gälla endast för verksamhet som genomföres i samverkan med medlemsorganisation eller annan organisation kommer den föräldrautbildningsverksamhet som studieförbunden genomför rik- tad mot allmänheten inte att erhålla del av detta bidrag. Även om de flesta människor i dag är engagerade i olika organisationer finns det allt- jämt många som ej är medlemmar i några organisationer.

Enligt vårt förmenande är det viktigt att resurser också finns för för- äldrautbildningsverksamhet riktat till föräldrar som saknar engagemang i organisationslivet. Detta kan ske genom att ovan nämnda stöd utgår till föräldrautbildningsverksamhet som studieförbunden genomför en- skilt eller i samverkan med medlems- eller annan organisation. Därige- nom skulle det dessutom inte råda någon tveksamhet huruvida bidrag skall utgå eller ej då därmed all verksamhet som genomföres inom för- äldrautbildningens ram skulle vara bidragsberättigad.

Med tanke på vikten av att alla föräldrar oberoende av organisations- tillhörighet kan på lika villkor nås av föräldrautbildningsaktiviteter vill vi föreslå

att det kampanj- och Stimulansbidrag som föreslås av barnomsorgs- gruppen skall utgå till föräldrautbildningsverksamhet som genomföres av studieförbund enskilt eller i samverkan med medlemsorganisation el- ler annan organisation.

2. Av Bengt Hedenström

Samhällets insatser genom den föreslagna föräldraverksamheten vid mödra- och barnavård, i barnomsorg och skolan kan innebära viktiga förbättringar av innehållet i denna samhällets omsorg och service.

Den största uppgiften i familjepolitiken kommer även framöver att vara barnomsorgens utbyggnad så att alla barn som behöver 'en plats i barnomsorgen kan få det. Inte minst mot bakgrund av regeringens före- bud om omfattande nedskärningar av statens utgifter och påbud till kommunerna om motsvarande åtgärder är det viktigt att i första hand värna den ekonomiska och sociala tryggheten för barnfamiljerna. De fö— reslagna insatserna för kvalitetsförbättring och ökad föräldramedverkan vid samhällets institutioner bör därför ses som en del av en fullt utbyggd och väl fungerande barnomsorg för alla som vill ha och behöver plats i barnomsorgen.

Insatser för att förbättra barns uppväxtvillkor och öka kontakten och samhörigheten mellan föräldrar och barn är av största betydelse för att skapa jämlikhet. Därför är det angeläget att ett genomförande av de fö- reslagna föräldraverksamhetema sker under sådana förutsättningar att det blir ett brett deltagande. De hinder att delta som finns för många föräldrar med pressade och oregelbundna arbetsförhållanden måste övervinnas för att föreslagna reformer inte i huvudsak skall bli en an— gelägenhet för över- och medelklassens föräldrar. Till sådana hinder måste också räknas enformiga och uppifrån styrda arbetsvillkor där möjligheter saknas till kontakt med arbetskamrater och inflytande över arbetet. Ett återupptagande av reformarbetet för arbetslivets demokra- tisering är därför nödvändigt och måste ske parallellt med de föreslagna familjepolitiska åtgärderna för att bryta passivitet och få ett deltagande där alla grupper av föräldrar är med och utformar verksamheten.

De frivilliga organisationerna och studieförbunden kommer att utgöra centra för föräldrars deltagande i studier och diskussioner och ge ut- rymme för barn- och föräldraverksamhet. Människors engagemang i de- ras egna organisationer är grunden för demokratin. Att påverka såväl mer övergripande som starkt lokala förhållanden i den kommunala verksamheten är en uppgift för i första hand de politiska partierna och deras lokala organisationer. Vid sidan av dessa är övriga folkrörelser och föreningar, exempelvis fackliga organisationer, idrottsrörelsen, barn- och ungdomsorganisationerna, centrala för strävandena att öka kontak- terna mellan bam och vuxna. Det mångsidiga föreningslivet ger förut- sättningar att bilda de kontaktnät mellan människor som föräldrautbild- ningen syftar till för att skapa gemenskap, intresse för att påverka det omgivande samhället och motverka familjers isolering och utanförståen— de. I exempelvis olika former av föräldraverksamhet som benämns öpp— na förskolor finns redan goda erfarenheter att bygga vidare på. Lokalt föreningsliv kan här få centrala uppgifter genom att de boende själva or— ganiserar och utformar dag— och fritidsverksamhet för barn och föräld— rar i bostadsområdet. Kommunernas berörda förvaltningar inom bl. a. barnomsorg och fritidsverksamhet bör ge sitt stöd till sådana förenings- aktiviteter.

Möjligheterna att åstadkomma attitydförändringar för ökad medve- tenhet om barns uppväxtvillkor och förbereda ett jämställt föräldraskap blir större om alltfler människors personliga engagemang tillvaratas och kanaliseras genom föreningslivet. Härigenom motverkas också effekti- vast den kommersiella människosyn som bl. a. en stor del av massmedia för ut, där betänkandets förslag om insatser främst i radio och tv och genom statliga verk kan få begränsat resultat. En frigörelse från de pri- vata marknadsintressenas inflytande över barn och familjer förutsätter att människor själva mer oberoende av massmedias utveckling ges till- f älle att bilda opinion och påverka barns och familjers levnadsvillkor.

De viktiga uppgifter som studieförbunden får i föräldrautbildnings- ' verksamhet måste för att bli framgångsrika bygga på att verksamheten sker i samverkan med andra frivilliga organisationer som är medlemmar i respektive studieförbund eller har anknytning och samarbete på annat sätt.

3. Av Karl Erik Klingberg

Barnomsorgsgruppen föreslår i detta betänkande att ansvaret för för- äldrautbildningen läggs på kommunerna. Föräldrarna och de ideella or- ganisationerna skall ges stort inflytande över innehåll och form.

Utredningen föreslår inte hur kommunerna bör finansiera sitt plane- rings- och utvecklingsarbete. Detta är en mycket stor brist, som kan leda till att vissa kommuner av ekonomiska skäl icke prioriterar föräldraut- bildningen.

Detta viktiga förebyggande arbete, som på längre sikt skall öka de vuxnas medvetenhet och kunskap om sitt stora ansvar för den unga ge- nerationen, bör staten ta ett direkt ansvar för.

Staten bör därför ställa ett årligt bidrag på 15:—/barn t. o. m. 16 år till kommunernas förfogande, så att ett planerings- och utvecklingsarbete kan komma till stånd inom alla kommuner. Ett statligt bidrag bör öka bl. a. föräldrarnas möjlighet att påverka kommunerna att starta föräld- raverksamheten enligt barnomsorgsgruppens förslag.

De försöksverksamheter som genomförts belyser väl behovet av pla- nering ifall verksamheten skall komma till stånd. Försöksverksamheten visar också att deltagarna utvecklar och formar verksamheten efter egna behov inom de ekonomiska ramar som i stort klaras inom befintliga bi- dragsformer eller genom självfinansiering.

Skall barnomsorgsgruppens olika förslag bli verklighet krävs att sta- ten tar ett ekonomiskt ansvar för kommunernas planeringsarbete. Här- igenom underlättas också för frivilliga- och studieorganisationerna att nå ut med ett fördjupat studiearbete kring bam—vuxna.

Statens offentliga utredningar 1980

Kronologisk förteckning

MNNNNNNN—l—l—l—l—l—l—l—n—l ummhwn—ppwsewewp—

Swmswgewpe

Fjorton dagars fängelse. Ju. Skolforskning och skolutveckling. U. Lärare i högskolan. U. Preskriptionshinder vid skattebrott. B. Förenklad skoladministration. U. Offentlig verksamhet och regional välfärd. l. Kompensation för förvandlingsstraffet. Ju. Privatlivets fred. Ju. Övergång till fasta bränslen. I. Ökad kommunal självstyrelse. Kn. . Vildsvin i Sverige. Jo.

Mineralpolitik. |. Lönar det sig att tillsätta fluor i dricksvattnet? S. Kärnkraftens avfall. I, Läromedlen i skolan. U. Vissa frågor rörande flerhandikappade. S. Datateknik och industripolitik. l. Att vara skolledare. U. Fler kvinnor som skolledare. U. Jämställdhet i statsförvaltningen. B.

. Hem och skola. U. . Utbyggnad av yrkesmedicinen. A. . Statligt kunnande till salu. B. . Bättre miljöinformation. Jo. . Studiestöd. U. . Mot bättre vetande. U. . Barn och vuxna. S.

Statens offentliga utredningar 1980

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Fjorton dagars fängelse. [1]

Kompensation för förvandlingsstraffet. [7] Privatlivets fred. [8]

Socialdepartementet

Lönar det sig att tillsätta fluor i dricksvattnet? [13] Vissa frågor rörande flerhandikappade. [16] Barn och vuxna. [27]

Budgetdepartementet Preskriptionshinder vid skattebrott. [4] Jämställdhet i statsförvaltningen. [20] Statligt kunnande till salu. [23]

Utbildningsdepartementet

Skolforskning och skolutveckling. [2] Lärare i högskolan. [3] Förenklad skoladministration. [5] Läromedlen i skolan. [15] Utredningen om kvinnliga skolledare. 1. Att vara skolledare. [18] 2. Fler kvinnor som skolledare. [19] Hem och skola. [21] Studiestöd. [25] Mot bättre vetande. [26]

Jordbruksdepartementet

Jakt- och viltvårdsberedningen, 1. Vildsvin i Sverige. [11] Bättre miljöinformation. [24]

Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggnad av yrkesmedicinen. [22]

lndustridepartementet

Offentlig verksamhet och regional välfärd. [6] Övergång till fasta bränslen. [9] Mineralpolitik. [12] Kärnkraftens avfall. [14] Datateknik och industripolitik. [17]

Kommundepartementet Ökad kommunal självstyrelse. [10]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

""" .. - ... '.'.l ;;" '

'l' . , .l.

& .'. '[']_ll ;"I :, "' '='" ' ""l'"—"';'. ' ;;." ,...';;.;.'.,. .'.;,.".]

' ;" ""' ' I't-zii' ;4' ;;; ..,]... ---».... ,.,,,,..,. . '," ]E'."';,.,l]." ]]],- "..T'] .,'].' . ä', """|"""' '.],i'], "]1"""'""' ...' ;.

.".; .;;'].,' ,.,.

.. 'i; '_;-|-'.' , , "". ..,_,, . .,',..,. ".;,'-,. ].l.'..'.'.',.,' ; .],,,,,,,,,, ..,,.,,, .',_; ,.,. .',. i]. ,,,] I,;

.. ,,, ,, .."'. ,. _ , . ',. .."';; "" . ti]. '; ;;]; 43»; ;. ;;. !,'."",' '..','...', ] . . ' ' ' ";'- ].",'l.L' ." .»"I' |,"',' . » ;. .. _. ...'. ']]' .. ..,, - »_ _ , " . - ];];- ..']... "J..-.'."... _-.,., ., '. ";-W ' ,.A.:]',..,'»,'|'.,.",. ."'.' "'i" ”"].].';;;k. , |.;'.',| -'."]] ' ;",;'..'"";"' '.' ;",';;.],, ,,,] '];l ' ." '.'IA'];,.;,,,", ",,,, .,Hu'g] "]";'.'-,"Tf".'.,',' '.'...';.""'f;""' "' ']"' "]]” ,l,]," '

" ,. ., , ; ;,l " , '.'” 'll ;] .,. . ...; ., . . . , _.—._.;,',,..» ,"... l "',"..l . ; ."" '." ,. ., . ". 'f, .'. , ,] ']:Pl'å1]"|t|lfllll], hm..... . _, , ., ' ,.,,,,,,, ,,, ,, ,, , ,, _ . "'""...l" "] "'|"""|"' ' ' ' ' . | - ;.....;;' . ",.." ,.';-,,,".' ,',"-.._'

.- |] ';."]'+.'; ""'.."','

' ,';.,. .."]W"

. .., -".,,,,;.',',.'...E ...

;. . I'm” ' '- ".'.. '] L"' ..;_.,.

: .. ',',—,,],',','. n'— , ..;.

..," ;,;,,'.].,'

_. .. ""” .-: ..'-. " ' - ._Ö - '. . '.' '. """".""';,

.; ,ml .. ' . .” - ' ';|';,;'

"."1' .|,. " ' '

"_,.-,"' ;;., ;.,,11'

' "..l'ur ,.| , . . ".!"J'lu'j' ].'|' .

.'. '],.;" .'. ... .

'=,.,,.,..,;,;' , '. ;]," Nk]. ,,,"

[' -"';.. » -.;

,l.'l,",,,

. ;_.-,— _ ; 'l